Betänkande med förslag till nya skatteskalor

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

(T.

/

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:48 Finansdepartementet

NYA SKATTESKALOR BETÄNKANDE MED FÖRSLAG A V G I V E T AV

1955 ÅRS STATSSKATTEREVISION

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1955 Kronologinh

1. Lag om jirdbrukskasserörelsen m. m. Kihlström. 160 s. Jo. 2. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. Idun. 280 s. H. 3 o. 4. Nord.ska post- och teletaxor. Idun. 37 s. U. 5. Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. Marcus. 1)1 s. Jo. 6. Vattenvålden. Haeggström. 133 s. Jo. 7. Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. Berlingska Boktryckeriet, Lund. 402 s. Jo. 8. Tvätt. Kihlström. 368 s. S. 9. Frågan o n statsinlösen av stamaktierna 1 LKAB. Marcus. 181 s. Fl. 10. Vidlyftigs rättegångar. Norstedt. 72 s. J o . 11. Psykologisk utbildning o c h forskning. Idun. 124 s. E. 12. Rationalisering av sjukhusdriften. Kihlström. 283 s. I. 13. Utlandstransaktionerna o c h den s v e n s k a e k o n o min. A v B. Metelius. Idun. 245 S. Fl. 14. Yrkesskobrnas handelsundervisning m. m. Marcus. 489 s. E. 15. Detaljdislributörerna samt deras råkraftkostnader o c i priser v i d distribution av elektrisk kraft. Kopparbergs o c h Gävleborgs län. Kihlström. 47 s. K. 16. Pris och arestation 1 handeln. Idun. 478 s. H. 17. Sekretessen vid förundersökning i brottmål. Kihlström. 92 s. I. 18. Undersökningar rörande små avloppsreningsanläggningar. Victor Petterson. 105 s. I. 19. Administiativt rättsskydd. Kihlström. 104 s. Ju. 20. Det döva barnets språk- o c h talutveckling. Idun. 88 s., 2 p l E. 21. Tekniska skolutbildningen. Idun. 592 s. E. 22. Detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader o c l priser v i d distribution av elektrisk kraft. Västernorrlands, Jämtlands o c h Västerbottens Un. Kihlström. 60 s. K. 23. Busslinjei-tredningen. 2. Betänkande rörande översyn iv vissa bestämmelser i 1940 års förordning angående yrkesmässig automoblltrafik m. m. jämte förslag till lag angående företag, som driva y r k e s m ä s s i g trafik m e d o m n i bus. Katalog o c h Tidskriftstryck. 142 s. K. 24. N y bagerlag. Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n de. 6. Beckman. 98 s. S. 25. Finanspolitikens e k o n o m i s k a teori. A v B. H a n sen. Almqvist & Wiksell, Uppsala. 403 s. Fl. 26. Flygfotogrammetrlsk verksamhet. G u m m e s s o n . 216 s., 5 kartor. Jo. 27. Förslag til n y förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m. Norstedt. 264 s. S. 28. Samlingslokaler. B e c k m a n . 190 s., 14 s. pl. S. 29. Samhället och barnfamiljerna. Idun. 294 s. S. 30. Tjänstebostäder. Idun. 266 s. C. 31. Skolväsendets lokala o c h regionala l e d n i n g samt lärartillsä-.tningen. Kihlström. 582 s., 3 kartor. E. 32. Allmän pensionsförsäkring. Norstedt. VIII, 476 a. H. 33. Nordiska /ägtrafikbestämmelser m. m. Idun. 118 s.. 3 s. pl. U.

förteckning

34. Arbetskraftsbehovet i n o m offentlig verksamhet. Idun. 266 s. S. 35. Hyresregleringens a v v e c k l i n g m. m. Gummesson. 165 s. J u . 36. Lag angående jordfästning och gravsättning m. m. Idun. 32 s. Ju. 37. Utredningshem. B e c k m a n . 126 s. S. 38. Tobakshandelsregleringen. Katalog o c h Tidskriftstryck. 194 s. Fi. 39. Statsstöd för samlingslokaler. Idun. 128 s. S. 40. Räjongplanens fullföljande. Kihlström. 112 s. Ju. 41. Arbetarskyddsstyrelsen o c h yrkesinspektionen. Kihlström. 172 s. S. 42. Luftfartslag. Norstedt. 238 s. Ju. 43. Om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed s a m m a n h ä n g a n d e penningpolitiska frågor. Idun. 160 s. Fi. 44. Betänkande m e d förslag till läkemedelsförordning. Victor Petterson. 496 s. I. 45. Konkurrens o c h priser. Marcus. 219 s.H. 46. Besittningsskydd för hyresgäst. Idun. 21 s. Ju. 47. Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. Kihlström. 322 s. E. 48. 1955 års statsskatterevision. Betänkande m e d förslag till n y a skatteskalor. Idun. 130 s. Fi.

Anm. Om sirskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra b e g y n nelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdepartementet, Jo = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:48 Finansdepartementet

pan! ST5B

1955 ÅRS STATSSKATTEREVISION

Betänkande med förslag

till

NYA SKATTESKALOR

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G ESSELTE AB STOCKHOLM 1955

Innehållsförteckning

Sid.

Skrivelse till departementschefen

5 Statsskatterevisionens utredningsdirektiv

7 Första avdelningen.

9 Den tekniska utredningens promemoria

I. Utredningsdirektiven

11 II. Den statliga inkomstskatten 1947 års skattereform Ändringar i samband med den kommunala ortsavdragsreformen å r 1950 1952 års ändringar Utfallet av 1952 års ändringar Tiden efter år 1952 III. Penningvärdeförsämringens inverkan på skattetrycket

17 18 20 24 26

IV. Förslag till nya skatteskalor

30 V. Beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpensionsavgift Förmåner och avgifter enligt lagen om folkpensionering Gällande bestämmelser för beskattningen Skattelagssakkunnigas förenklingsförslag För år 1956 beräknade belopp De sakkunnigas ställningstagande

38 38 40 41 43 44

Andra avdelningen.

Statsskatterevisionens överväganden och förslag

13 13

51 VI. Uppdragets avgränsning

53 VII. Olika metoder för en skattesänkning Sänkning av uttagningsprocenten Övriga metoder Jämkning av skatteskalorna Höjning av ortsavdragen

54 54 55 55 56

VIII. Skattesänkningens tyngdpunkt

57 IX. Revisionens ställningstagande Den tekniska utredningens förslag Fråga om breddning av skiktet för den enhetliga s k a t t e s a t s e n . . . Gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen Metod för skattesänkningen

62 62 63 64 65

4 Sid.

X. Revisionens förslag till nya skatteskalor

68 X I . Jämkningar av skatteskalorna i kombination med ortsavdragshöjningar

77 X I I . Särskilda frågor Författningsändring Beräkningsgrunder m. m

81 81 81

Särskilda yttranden Särskilt yttrande av herr Elofsson Särskilt yttrande av herr Söderquist Särskilt yttrande av herr Östman

82 83 85

BILAGOR Bilagor till första avdelningen Bilaga 1. De tekniskt sakkunnigas huvudförslag Bilaga 2. Skalor kombinerade med höjda ortsavdrag Bilaga 3. Skalor med breddning av skiktet för den första skattesatsen Bilaga 4. Statistiska uppgifter Bilaga 5. Beräkningsgrunder

99 105 107 109 113

Bilagor till andra avdelningen Bilaga 6. Statsskatterevisionens förslag. Skatteskalor och verkningar Bilaga 7. Andra skalor och deras verkningar

115 128

Till Herr Statsrådet Kungl.

och Chefen

för

Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 juni 1955 har chefen för finansdepartementet tillkallat ledamöterna av riksdagens första kammare f. d. lektorn H. L. E. Sjödahl och lantbrukaren G. S. Elofsson, ledamoten av riksdagens andra kammare ombudsmannen S. H. Henriksson, ledamoten av riksdagens första kammare förste aktuarien hos riksförsäkringsanstalten M. Söderquist och kanslichefen O. ö s t m a n såsom sakkunniga med uppdrag att på grundval av verkställd teknisk utredning framlägga förslag om en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Tilllika har departementschefen uppdragit åt Sjödahl att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit benämningen 1955 års statsskatterevision. Den 30 juni 1955 har departementschefen förordnat numera taxeringsintendenten S. A. F. Wasteson att vara sekreterare åt de sakkunniga samt uppdragit åt e. o. aktuarien hos statistiska centralbyrån C. B. Edlund att såsom expert biträda de sakkunniga. Sedan uppdraget numera slutförts, får revisionen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till nya skatteskalor. Vid betänkandet fogas särskilda yttranden av undertecknade Elofsson, Söderquist och östman. Stockholm den 14 december 1955.

Edgar Sjödahl G. Elofsson

Sture Henriksson

Martin Söderquist

Oscar I Sven

Östman Wasteson

Statsskatterevisionens utredningsdirektiv

I y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 17 j u n i 1955 a n f ö r d e d å v a r a n d e c h e f e n för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t s t a t s r å d e t Sköld bl. a. f ö l j a n d e . Genom beslut den 11 februari 1955 erhöll jag Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla två sakkunniga med uppdrag att, såsom en särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga, utreda frågan om en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. I direktiven för de sakkunniga framhöll jag, att utredningen borde få rent teknisk karaktär och klarlägga de olika möjligheterna att genom ändring av skatteskalorna genomföra den avsedda skattesänkningen. Vid utredningen borde framläggas olika alternativ, varvid tyngdpunkten för skattesänkningen skulle läggas på de m i n d r e inkomsttagarna. Ett av utredningens alternativ borde bli ett förslag innebärande — med relativt sett större skattelättnad för de mindre inkomsttagarna — en sänkning av statsskatten som motsvarade en minskning av den nuvarande uttagsprocenten från 110 till 100. Detta skulle medföra att det totala skatteuttaget minskades med 9,1 procent. Vidare borde framläggas ett alternativ med högre och ett med lägre total sänkning, exempelvis ett förslag som medförde en total skattesänkning av omkring 8 procent och ett annat förslag, som medförde en total skattesänkning av omkring 12 procent. Inom varje huvudalternativ kunde, framhöll jag vidare, finnas anledning att konstruera skatteskalor av olika läggning. Härvid borde dock den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta skattskyldiga i möjligaste mån bibehållas. De sakkunniga, som jämlikt nämnda bemyndigande tillkallades den 15 februari 1955, har i dagarna redovisat resultaten av sin utredning. Härav framgår att under utredningsarbetet övervägts att genomföra skattesänkningen antingen enbart genom jämkningar av skattesatserna i de nu gällande skatteskalorna eller genom dylika jämkningar i kombination med en höjning av de statliga ortsavdragen. Därvid har också undersökts möjligheterna att något bredda skiktet för den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna. De sakkunniga har på anförda skäl förordat att skattesänkningen genomföres enbart genom jämkningar i skatteskalorna och alltså utan någon förändring av ortsavdragen eller någon breddning av det första skiktet i skalorna. Till den sålunda förordade lösningen har fogats ett flertal förslag till skatteskalor av olika progressiv läggning och medförande olika skattebortfall för staten inom den ungefärliga kostnadsram som uppdragits i direktiven. Sedan sålunda den tekniska sidan av den föreliggande frågan belysts, bör, i enlighet med vad som i annat sammanhang förutskickats, en granskning av de sakkunnigas resultat verkställas av företrädare för olika politiska meningsriktningar. Dessa bör på grundval av sin granskning framlägga förslag i ämnet. Hur stort utrymmet kan bli för den avsedda skattesänkningen blir självfallet beroende av den ekonomiska utvecklingen och de budgetberäkningar som sker senare under året. Uppgiften för den utredning som nu skall igångsättas bör därför inte vara att söka ta någon ståndpunkt till vilket utrymme, som totalt sett

8 kan finnas för en skattesänkning, utan i stället ange hur en skattesänkning bör ske. Såsom en utgångspunkt får därvid tagas de ungefärliga alternativ för omfattningen av skattebortfallet varmed den tekniska utredningen haft att arbeta. Av olika tänkbara metoder att genomföra skattesänkningen har, som nämnts, den tekniska utredningen stannat för att förorda att skattesänkningen genomföres enbart genom jämkningar i skatteskalorna. Åtskilliga skäl synes, såsom de sakkunniga påvisat, tala för att man bör välja denna lösning. Det nu förestående utredningsarbetet synes därför i första hand böra inriktas på de olika möjligheter som kan ifrågakomma vid användning av nämnda metod. Även övriga tänkbara metoder för en skattesänkning bör å andra sidan kunna bli föremål för överväganden. I detta sammanhang vill jag framhålla, att man inom en förhållandevis näraliggande framtid bör, såsom ett ytterligare led i strävandena att ernå skattelättnad med tonvikt lagd på de mindre inkomsttagarna, överväga möjligheterna att jämka ortsavdragen samt det första skiktet i skalan för den statliga inkomstskatten uppåt. Såsom jag haft anledning påpeka i tidigare sammanhang är de nuvarande reglerna om ortsavdrag mindre tillfredsställande i det hänseendet att den avsedda skattefriheten för belopp som motsvarar levnadskostnadsminimum inte uppnås. Särskilt gäller detta de kommunala ortsavdragen. Frågan om en höjning av dessa torde emellertid kunna lösas endast i ett större sammanhang. En förutsättning torde nämligen vara, att kommunerna i särskild ordning kan erhålla kompensation för det inkomstbortfall som skulle följa härav. I samband med en översyn av ortsavdragen torde även frågan om den lämpliga utformningen av förvärvsavdragen för gift kvinna böra omprövas. Som framgår av det förut sagda är emellertid inte avsikten att den nu aktuella utredningen skulle beröra dessa vidsträckta problemställningar. Den översyn av den tekniska utredningens resultat, som nu alltså förestår, bör anförtros åt fem särskilda sakkunniga. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Såsom framhållits i direktiven för den tekniska utredningen, bör förslag i ämnet kunna underställas 1956 års riksdag.

FÖRSTA

AVDELNINGEN

Den tekniska utredningens promemoria

Såsom framgår av direktiven har statsskatterevisionens utredningsarbete föregåtts av en närmast teknisk utredning rörande de olika möjligheter, som kan ifrågakomma vid en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna utredning har verkställts av en särskild sektion inom 1950 års skattelagssakkunniga, vilken utgjorts av dåvarande byråchefen hos riksskattenämnden Sten Wilkens och revisionsintendenten Sture Lundeli. Den tekniska utredningens arbete har framlagts i en den 15 juni 1955 till departementschefen överlämnad promemoria, vilken här nedan intages såsom en första avdelning av detta betänkande.

I. Utredningsdirektiven

I y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 11 f e b r u a r i 1955 a n f ö r d e för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t Sköld, följande.

chefen

I den till årets statsverksproposition fogade finansplanen berördes möjligheterna att genomföra vissa lättnader i den statliga direkta beskattningen. Det förutskickades därvid att förslag om en förenkling av deklarationsreglerna för flertalet inkomsttagare avsågs att föreläggas 1955 års riksdag samt att denna förenkling komme att innebära en icke oväsentlig skattelättnad. Sådant förslag har sedermera framlagts i proposition nr 59. I finansplanen anfördes vidare att — om den förutsatta balansen å driftbudgeten för 1955/56 icke nämnvärt rubbades — kalkylerna över förändringarna på inkomst- respektive utgiftssidan för budgetåren 1956/57 och 1957/58 syntes giva en antydan om att de statsfinansiella förhållandena komme att lämna utrymme för en viss skattesänkning. Under förutsättning av en försiktig utgiftspolitik och så framt de samhällsekonomiska förhållandena icke lade hinder i vägen, förklarade jag mig därför ha för avsikt att i sinom tid hemställa att förslag till en allmän skattesänkning med tyngdpunkten lagd på de mindre inkomsttagarna förelades 1956 års riksdag. De nu gällande skatteskalorna för uttagande av den statliga inkomstskatten hos fysiska personer m. fl., liksom även den gällande avvägningen av de statliga ortsavdragen, tillkom vid den av 1952 års riksdag beslutade skattesänkningen, vilken trädde i kraft fr. o. m. den 1 januari 1953. Det utrymme som år 1952 förelåg för en skattesänkning medgav emellertid inte skattelättnader i fullt den omfattning som i och för sig kunde framstå såsom motiverad med hänsyn till de förskjutningar av penningvärdet och inkomstnivån som ägt rum under de närmast föregående åren och vilka fått återverkningar på skattetrycket. Dessa återverkningar har inneburit en automatisk skärpning av skattetrycket, som varierar för olika inkomstskikt. Inte minst för de mindre inkomsttagarna har den relativa skattebelastningen ökat. Bland annat med hänsyn härtill bör den nu åsyftade allmänna skattesänkningen icke åstadkommas genom en sänkning av uttagningsprocenten vid hittills gällande skatteskalor för den statliga inkomstskatten, utan ta formen av en omarbetning av skatteskalorna. Ifrågavarande omarbetning bör lämpligen ske genom en utredning, som bör få rent teknisk karaktär. Utredningen bör klarlägga de olika möjligheterna att genom ändring av skatteskalorna genomföra skattesänkningen. I den mån så befinnes erforderligt bör även kunna komma under bedömande att genomföra ändringar i de statliga ortsavdragen. Utredningen bör avse allenast skatten för fysiska personer. Vid utredningen bör framläggas olika alternativ för en allmän skattesänkning. Såsom i finansplanen anförts bör härvid tyngdpunkten för skattesänkningen läggas på de m i n d r e inkomsttagarna. Eftersom det på utredningsstadiet icke närmare kan bedömas, hur stort utrymmet kan komma att bli för en skattesänkning, bör framläggas olika alternativ. Om den nuvarande uttagningsprocenten skulle ha sänkts från 110 till 100, d. v. s. med 10 enheter, skulle detta innebära att det totala

12 skatteuttaget minskades med ca 9,1 procent. Ett av utredningens alternativ bör bli ett förslag innebärande — med relativt sett större skattelättnader för de mindre inkomsttagarna — en sänkning av statsskatten inom en total ram av dylik storleksordning. Dessutom bör framläggas ett alternativ med högre och ett med lägre total sänkning, exempelvis ett förslag som medför en total skattesänkning av omkring 8 procent och ett annat förslag, som medför en total skattesänkning av omkring 12 procent. Inom varje huvudalternativ kan det finnas anledning att konstruera skatteskalor med olika progressiv läggning. Härvid bör dock den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta skattskyldiga i möjligaste mån bibehållas. Icke heller bör i detta sammanhang behandlas frågor som i övrigt har betydelse för sambeskattningen av äkta makar, eller frågor som eljest inverkar på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga i annat avseende än vad som förut framhållits. Dock bör vid utredningen tagas upp ett spörsmål, som i viss mån sammanhänger med fördelningen av skattebelastningen mellan olika grupper. Jag åsyftar de problem, som väckts av 1950 års skattelagssakkunniga i deras förslag att i förenklingssyfte slopa rätten till avdrag för folkpensionsavgift och fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning. Såsom jag anförde i nämnda proposition nr 59 har jag •— trots de avsevärda förenklingar som skulle nås med de sakkunnigas förslag i denna del — inte ansett mig kunna framlägga förslag därom framför allt med hänsyn till den skatteskärpning som skulle följa för befolkningen i de arbetsföra åldrarna genom borttagande av ifrågavarande avdragsrätt. Jag uttalade emellertid i propositionen att det borde ytterligare undersökas om förslaget kunde genomföras i samband med en allmän skattesänkning. Denna undersökning bör sålunda nu ske. Härvid bör iakttas att en sådan lösning eftersträvas som icke vållar komplikationer på andra områden. Utredningen bör, såsom förut nämnts, vara av teknisk natur och synes böra anförtros åt 1950 års skattelagssakkunniga. Då denna kommitté har åtskilliga a n d r a arbetsuppgifter, bör den för ändamålet förstärkas med ytterligare två sakkunniga, vilka bör utgöra en särskild sektion för ifrågavarande utredningsarbete. Erforderlig statistisk och annan expertis torde få ställas till dessa sakkunnigas förfogande. Om det under utredningens gång visar sig erforderligt med ytterligare direktiv, torde dessa få lämnas av chefen för finansdepartementet. Utredningen bör slutföras å sådan tid att förslag, grundade på utredningen, kan underställas 1956 års riksdag.

II. Den statliga inkomstskatten

Vid taxering till statlig inkomstskatt fastställes för envar skattskyldig en taxerad inkomst, utgörande summan av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, minskad med honom tillkommande allmänna avdrag. Därefter fastställes en beskattningsbar inkomst, vilken för skattskyldig fysisk person framkommer genom att den taxerade inkomsten minskas med honom tillkommande ortsavdrag, i förekommande fall även med det ytterligare avdrag som han efter beskattningsnämnds prövning kan medgivas vid nedsatt skatteförmåga. På grundval av den sålunda framräknade beskattningsbara inkomsten bestämmes den statliga inkomstskatten. För fysiska personer är den statliga inkomstskatten konstruerad som en s. k. rörlig skatt. Detta innebär att skatten beräknas efter ett visst grundbelopp och att årligen bestämmes hur stor procent av grundbeloppet som skall uttagas. Härigenom kan grunden för skattens beräkning kvarligga oförändrad, även om skatteuttaget varierar alltefter skattebehovet. I motsats till rörlig skatt talar man om fast skatt, som innebär att skattens storlek är direkt fixerad i den grundläggande författningen. Så är fallet bl. a. med den statliga inkomstskatt, som erlägges av aktiebolag m. fl. juridiska personer. Utmärkande för den statliga inkomstskatten, såvitt rör fysiska personer, är vidare att den är progressiv, d. v. s. att skatten uttages efter en procentsats som stiger med inkomstens höjd. Även här föreligger en skillnad i beskattningen av fysiska personer och av juridiska personer, däri att den statliga inkomstskatten för bl. a. aktiebolag är proportionell, d. v. s. utgår med samma procentsats oberoende av inkomstens storlek.

1947 års skattereform1 Före 1947 års ändringar av den statliga direkta beskattningen var den statliga inkomstbeskattningen kombinerad med förmögenhetsbeskattningen genom att Vtoo av förmögenheten lades till den taxerade inkomsten. Denna kombination, benämnd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, frångicks år 1947 och beskattningen har därefter skett genom två från varandra fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Den statliga inkomstbeskattningen av fysiska personer ändrades år 1947 i flera viktiga avseenden. 1

SOU 1946: 79, prop. 212/1947, bev.utsk. bet. 50/1947.

14 Ortsavdrag tillkom tidigare en gift skattskyldig med dels grundavdrag och dels familjeavdrag för hustru. De båda avdragen voro lika stora och utgjorde mellan 600 och 760 kronor beroende på ortsgrupp. Därjämte utgick för hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn under 18 år, vilket icke haft minst 600 kronors inkomst, familjeavdrag utgörande för ett vart av de två första barnen mellan 460 och 620 kronor och för ett vart av de övriga barnen mellan 700 och 940 kronor, allt beroende på ortsgrupp. Avdragens belopp höjdes i samtliga fall genom s. k. bankning, innebärande att det taxerade beloppet förutom med ortsavdraget minskades, om det taxerade beloppet uppgick till eller översteg ortsavdragets dubbla summa, med ett belopp motsvarande halva ortsavdraget och eljest med hälften av det belopp, varmed det taxerade beloppet översteg ortsavdraget. Genom ändringarna år 1947 bortföll uppdelningen av ortsavdraget i grundavdrag och familjeavdrag. Vidare avskaffades bankningen. Ortsavdragen bestämdes för äkta makar gemensamt till mellan 2 500 och 3 000 kronor beroende på ortsgrupp. Spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp, som tidigare varit omkring 21 procent, minskades härigenom till omkring 16 procent. En än viktigare följd av 1947 års skattereform var att familjeavdragen för barn helt avskaffades vid den statliga beskattningen. I stället infördes genom en fristående författning skattefria allmänna barnbidrag att utgå fr. o. m. år 1948. Barnbidragen bestämdes till 260 kronor årligen för varje barn. Beloppet har sedermera — i samband med 1950 års kommunala ortsavdragsreform — höjts till 290 kronor. Barnbidragen utgå fr. o. m. kvartalet efter det, varunder barnet fötts eller rätt till barnbidrag eljest uppkommit, t. o. m. det kvartal varunder barnet fyllt 16 år. Beträffande beräkning av ortsavdrag för ensamstående skattskyldig gällde redan före 1947 den ordningen att ortsavdraget reducerades vid stigande inkomst för att slutligen helt bortfalla. Principen bibehölls i 1947 års lagstiftning men bestämmelserna skärptes så, att reduktionen av ortsavdraget inträdde tidigare och skedde i hastigare tempo än vad förut varit fallet. Ortsavdragets belopp, innan reduktionen påbörjats, bestämdes — med hänsyn till att levnadskostnadsminimum för en ensamstående skattskyldig ansågs motsvara ungefär 2/3 av levnadskostnadsminimum för makar — till mellan 1 600 och 2 000 kronor. Spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp bibehölls här i stort sett vid vad den tidigare varit, 20 procent. Reduktionen av ortsavdraget började, när den taxerade inkomsten i de olika ortsgrupperna översteg 2 600—3 000 kronor. Reduktionen skedde sedan med 12,5 procent av det ursprungliga avdraget för varje 1 000 kronors ökning av den taxerade inkomsten och var därigenom avslutad vid taxerade inkomster av 10 600—11 000 kronor. Vid taxerad inkomst uppgående till dessa eller högre belopp åtnjöt alltså en ensamstående skattskyldig icke något ortsavdrag.

15 Ehuru beskattningen genom 1947 års reform i princip frigjordes från hänsyn till barnförsörjningskostnaden, gjordes likväl vid taxering av ogifta personer visst avsteg härifrån. Ogift skattskyldig, varmed jämställdes änkling, änka eller frånskild, ägde sålunda, om han haft husföreståndarinna hos sig anställd och tillika haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta samma ortsavdrag som gift skattskyldig. Annan ogift skattskyldig samt gift, med maken icke sammanlevande skattskyldig ägde, om han haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta ortsavdrag med samma belopp som ensamstående skattskyldig men utan någon reduktion av avdraget vid stigande inkomst. För den av barnets föräldrar, som icke haft vårdnaden om barnet, var dock denna rätt till oreducerat avdrag beroende av villkoret, att han icke levt tillsammans med vårdnadshavaren. Omläggningen år 1947 innebar även ändringar i fråga om skattens rörlighet. Enligt dessförinnan gällande bestämmelser — tillkomna år 1938 — begagnades vid den statliga kombinerade inkomst- och förmögenhetsbeskattningen dels en rörlig och dels en fast skatt. Fysiska personer hade att erlägga en rörlig bottenskatt, vars grundbelopp utgjorde lägst 4,5 procent och högst 6,5 procent av det beskattningsbara beloppet. Skattskyldiga med beskattningsbart belopp överstigande 8 000 kronor erlade därjämte en fast tilläggsskatt enligt en progressiv skiktskala, vari den lägsta skattesatsen var 2 procent (för den del av beskattningsbart belopp, som låg mellan 8 000 och 10 000 kronor) och den högsta skattesatsen 28 procent (för den del av beskattningsbart belopp, som översteg 200 000 kronor). Uttagningsprocenten för den rörliga bottenskatten utgjorde för år 1939 120 procent och för åren 1940—1948 150 procent. Vid sidan av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten utgick fr. o. m. budgetåret 1939/40 en särskild värnskatt. Första gången uttogs värnskatten med halva beloppet av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts vid 1939 års taxering. De följande åren utgick den efter en särskild skala. Värnskatt uttogs sista gången för budgetåret 1948/49 på grundval av 1948 års taxering. Genom 1947 års lagstiftning frångicks systemet med dels en rörlig och dels en fast skatt. I stället gjordes inkomstskatten i sin helhet rörlig. Grundbeloppet bestämdes efter en progressiv skiktskala, där den högsta skattesatsen var 70 procent och träffade den del av den beskattningsbara inkomsten som översteg 200 000 kronor. Emellertid begränsades skattens rörlighet såtillvida, att skatten — för den händelse uttagningsprocenten bestämdes högre än till 100 procent av grundbeloppet — icke fick i något skikt överstiga 70 procent av den beskattningsbara inkomsten. Skalan för grundbeloppet vid den statliga inkomstskatten fick år 1947 följande utformning.

16 Skatt på överskjutande belopp inom skiktet

kr.

Skatt på vidstående beskattningsbara inkomst kr.

0 1 000 2 000 3 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000 16 000 20 000 30 000 40 000 60 000 100 000 200 000

0 100 210 330 470 790 1 150 1 550 2 030 2 590 3 230 4 670 8 670 13 170 23 170 45 170 105 170

10 11 12 14 16 18 20 24 28 32 36 40 45 50 55 60 70

Beskattningsbar inkomst

/o

Denna skatteskala gällde för preliminär skatteuppbörd under inkomståren 1948—1951. Skatten uttogs därvid med 100 procent av grundbeloppet. Då uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten enligt ett visst års taxering efter övergången till källskatteuppbörd skall överensstämma med det procenttal, som gällt för uttagande av motsvarande preliminära skatt, följer härav att skatten enligt 1949—1952 års taxeringar uttogs med 100 procent av grundbeloppet. Då ortsavdraget för ensamstående (före reduktion) bestämdes till omkring 2 /3 av ortsavdraget för gift skattskyldig, innebar detta en förskjutning i den tidigare avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta. Förut hade avdraget för en ensamstående motsvarat endast hälften av avdraget för två äkta makar. När avdraget för äkta makar genom 1947 års beslut fastställdes så att det med endast 50 procent översteg avdraget för en ensamstående, medförde detta såsom ett i och för sig icke åsyftat resultat, att sambeskattningens skattestegrande effekt skärptes, där båda m a k a r n a hade inkomst över viss storlek. I avvaktan på en definitiv lösning av denna fråga infördes i samband med 1947 års reform en provisorisk regel för att motverka nämnda skatteskärpande effekt. Enligt denna provisoriska regel erhöll gift kvinna, som sammanlevde med sin man och som haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, vid taxering till statlig inkomstskatt ett särskilt avdrag utgörande hälften av nämnda inkomst, dock högst 1 000 kronor. Något dylikt s. k. förvärvsavdrag hade dessförinnan icke förekommit vid den statliga beskattningen efter år 1938. Däremot fanns vid tiden för 1947 års skattereform förvärvsavdrag för gift kvinna vid den kommunala taxeringen, utgörande högst 200 kronor. Sistnämnda avdrag höjdes i samband med reformen till 300 kronor. I samband med övriga ändringar år 1947 höjdes även det särskilda av-

17 draget för nedsatt skatteförmåga till högst 2 000 kronor. 1

vid statlig taxering från högst 1 000 kronor

Ändringar i samband med den kommunala ortsavdragsreformen år 1950 Den av 1950 års riksdag 2 beslutade omläggningen och höjningen av de kommunala ortsavdragen medförde övergångsvis en viss jämkning av den statliga inkomstskatteskalan. Höjningen av de kommunala ortsavdragen ansågs nämligen — med hänsyn till skattebortfallet för kommunerna — icke k u n n a förverkligas utan statligt ekonomiskt stöd. Detta stöd gavs i två former. Sålunda utbetalades direkta statsbidrag till kommunerna i den omfattning att den sammanlagda utdebiteringen till kommun och landsting icke på grund av de högre kommunala ortsavdragen skulle behöva höjas med mer än högst en krona. För den härefter kvarstående utdebiteringshöjningen — inom en krona — kompenserades de skattskyldiga genom jämkning av skalan för den statliga inkomstskatten. Denna jämkning beslöts av 1951 års riksdag. 3 Skatteskalans utseende före och efter jämkningen framgår av följande tablå. Beskattningsbar inkomst, skiktet mellan (1 000-tal kr.) 0—1 1—2 2—3 3—4 4—6 6—8 8—9 9—10 10—12 12—14 14—16 16—18 18—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—80 80—100 100—150 150—200 200—250 250—

Skalan före jämkningen

Skalan efter jämkningen

%

%

10 11 12 14 16 18 20 20 24 28 32 36 36 40 45 50 50 55 55 60 60 70 70

10 11 12 14 16 17 19 20 23 27 32 35 36 39 45 49 50 54 55 59 60 69 70

1 Någon höjning av motsvarande avdrag vid den kommunala beskattningen gjordes icke. Följande år (S.F.S. 308/1948) höjdes emellertid maximibeloppet för avdraget även vid kommunalbeskattningen från 700 till 2 000 kronor. Genom beslut av 1951 års riksdag har därefter avdragets belopp, såväl vid den kommunala som den statliga beskattningen, höjts till högst 3 000 kronor (S.F.S. 422, 423/1951). 2 Prop. 241, bev.utsk. bet. 57. 3 Prop. 91, bev.utsk. bet. 27, S.F.S. 180/1951.

2—509242

18 Den jämkade skalan tillämpades vid preliminär skatteuppbörd under inkomståret 1952 (1953 års taxering). Skatten uttogs med 100 procent av grundbeloppet.

1952 års ändringar1 De av 1952 års riksdag beslutade ändringarna i den statliga inkomstbeskattningen inneburo i första hand en höjning och omläggning av de statliga ortsavdragen. För gift skattskyldig höjdes ortsavdragen i de fem ortsgrupperna till respektive 3 360, 3 520, 3 680, 3 840 och 4 000 kronor. Med gift skattskyldig jämställdes härvid, liksom tidigare, den som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, under förutsättning att han varit ogift (varmed jämställdes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. För ensamstående skattskyldig omlades ortsavdragen genom att den förut gällande reduceringen av ortsavdragen vid stigande inkomst avskaffades. Ortsavdragen fixerades sålunda även för denna kategori till fasta belopp och bestämdes i de olika ortsgrupperna till respektive 1 680, 1 760, 1 840, 1 920 och 2 000 kronor. Såsom en tredje grupp i ortsavdragshänseende upptogs den kategori av skattskyldiga, som förut åtnjutit samma ortsavdrag som ensamstående ehuru utan någon reduktion av ortsavdraget vid stigande inkomst. För denna grupp — ogifta skattskyldiga med barn — bestämdes ortsavdragen till 50 procent högre belopp än för ensamstående, d. v. s. till respektive 2 520, 2 640, 2 760, 2 880 och 3 000 kronor. Gruppen omfattar ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) ävensom gift, med maken icke sammanlevande skattskyldig, om den skattskyldige haft hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat. Om barnet icke stått under den skattskyldiges vårdnad, åtnjutes dock ifrågavarande ortsavdrag endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som haft vårdnaden om barnet. De nu nämnda ändringarna av ortsavdragen hade betydelse i åtskilliga hänseenden. För gifta skattskyldiga inneburo de en betydande höjning, i högsta ortsgrupp från 3 000 till 4 000 kronor. Genom att reduktionen av de ensamståendes ortsavdrag borttogs och ortsavdragen gjordes fasta även för dem erhölls ett mera enhetligt ortsavdragssystem än man tidigare haft. Vidare minskades i detta sammanhang spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp även för de ensamstående, varigenom spännvidden blev lika för gifta och ensamstående, 16 procent. Den bortfallna reduceringen, liksom även den minskade spännvidden, innebar en höjning av 1

SOU 1951: 51, prop. 213/1952, bev.utsk. bet. 50/1952.

19 ortsavdragen även för de ensamstående. För ogifta skattskyldiga med barn inträdde likaledes en förbättring genom att de i förhållande till ensamstående tillerkändes ett och ett halvt ortsavdrag. Såväl för ensamstående som för ogifta skattskyldiga med barn motvägdes emellertid dessa förmåner i ortsavdrag genom att — som strax skall beröras — skatteskalan för dem gavs viss skärpning. Beträffande fördelningen av ortsavdrag mellan makar genomfördes en ny regel. Medan ortsavdraget för dem tidigare beräknats gemensamt, infördes nu den ordningen att makarna erhöllo hälften var av det gemensamma ortsavdraget och att, i den mån ena maken icke kunde utnyttja sådant avdrag, detta tillgodoräknades den andra maken. Skatten för makar uträknas därefter på summan av deras beskattningsbara inkomster och fördelas mellan dem i förhållande till vars och ens beskattningsbara inkomst. Ehuru relationen mellan giftas och ensamståendes ortsavdrag nu återförts till vad som gällt före år 1947 bibehölls — med vissa ändringar — det då såsom ett provisorium införda förvärvsavdraget för gift kvinna. För den vidare avvägningen av skattebördan mellan de skattskyldiga bestämdes två skatteskalor, en för gifta och en för ensamstående. Skalorna avpassades så att de vid beskattningsbara inkomster intill 10 000 kronor

Skatteskala för ensamstående

Skatteskala för gift Beskattningsbar inkomst 1 000-tal kr.

Förutvarande skala

År 1952 antagen skala

Förutvarande skala om reduceringen av ortsavdragen lägges in i skalan

År 1952 antagen skala

°/

°/

%

%

/o 2

/o 3

0—1 1—2 2—3 3—4 4—5 5—6 6—7 7—8 8—9 9—10 10—12 12—14 14—16 16—18 18—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

10 11 12 14 16 16 18 18 20 20 24 28 32 36 36 40 40 45 50 55 60 60 70

12 12 12 12 12 12 12 12 16 16 20 25 25 30 30 35 35 40 45 50 55 60 65

10,0 13,6 15,7 18,4 19,7 21,8 22,8 24,4 27,8 24,0 27,6 31,6 35,6 36,0 39,6 40,0 41,8 45,9 50,5 55,2 60,0 60,4 70,0

12 12 12 12 16 16 20 20 24 24 27 30 30 34 34 38 38 42 46 50 55 60 65

20 för äkta makar och 5 000 kronor för ensamstående medförde en skatt, som för ensamstående var hälften av vad äkta makar hade att betala för en dubbelt så stor inkomst (s. k. tudelningsprincip). Till skatteskalan för ensamstående hänfördes även ogifta skattskyldiga med barn. De nya skalorna, jämförda med förhållandena före 1951 års jämkning av skalan, framgå av tablån å föregående sida. Av särskild betydelse ansågs vara att skattesatsen enligt de nya skalorna gjordes enhetlig för ett relativt brett bottenskikt, upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Inom detta skikt — motsvarande taxerade inkomster i högsta ortsgrupp av 12 000 respektive 6 000 kronor — medförde skalorna sålunda icke någon progression. I fråga om skalornas rörlighet bibehölls den förut gällande principen om en viss övre spärr: för den händelse uttagningsprocenten bestämdes högre än till 100 procent av grundbeloppet, fick skatten likväl icke i något skikt överstiga den högsta skattesatsen i skalorna, d. v. s. 65 procent. De nya skatteskalorna tillämpades första gången vid preliminär skatteuppbörd för inkomståret 1953. Uttagningsprocenten bestämdes till 110 procent av grundbeloppet. Samma uttagningsprocent har sedermera bestämts för uttagande av preliminär skatt för budgetåren 1953/54 (S.F.S. 440/1953), 1954/55 (S.F.S. 318 1954) och 1955/56 (S.F.S. 299/1955). Detta innebär att skatten uttagits med 110 procent av grundbeloppet enligt 1954 och 1955 års taxeringar och kommer att uttagas med samma procentsats även enligt 1956 och 1957 års taxeringar.

Utfallet av 1952 års ändringar Ändringarna av den statliga inkomstbeskattningen år 1952 medförde i enlighet med sitt syfte en sänkning av skatten. På grund av de omläggningar som gjordes — den ändrade skatteavvägningen mellan makar och ensamstående, den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna o. s. v. — kunde emellertid denna skattesänkning icke fördelas jämnt mellan de skattskyldiga. Omläggningarna måste i och för sig medföra höjningar på ett håll, sänkningar på ett annat. Eftersom det alltid måste utgöra ett starkt hinder för en teknisk omläggning av beskattningen att denna som slutresultat ger en höjning för vissa skattskyldiga, var det, för att reformen skulle kunna förverkligas, en förutsättning att omläggningarna i allt väsentligt kunde rymmas inom en allmän skattesänkning. Det visade sig emellertid att den i reformen inlagda allmänna skattesänkningen icke till alla delar täckte de höjningar för ensamstående skattskyldiga, som voro en följd närmast av den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna. Sålunda uppkommo, enligt det förslag som framlades av 1949 års skatteutredning, vissa ökningar av den statliga inkomstskatten för ensam-

21 stående skattskyldiga i inkomstlägen vid 3 000 å 4 000 kronors årsinkomst. Då ökningarna rörde sig om relativt obetydliga belopp — högst 17 kronor — och då ifrågavarande inkomsttagare likväl — om hänsyn togs till den under utredningsarbetets gång genomförda kommunala ortsavdragsreformen — erhölle en betydande sänkning i total skatt, fann skatteutredningen dessa ökningar icke böra hindra systemets genomförande. Förslaget kom emellertid, enligt 1952 års riksdagsbeslut, att genomföras icke vid grundbeloppsnivå utan med en uttagningsprocent av 110. Härigenom förstorades ifrågavarande ökningar något, varjämte liknande ökningar framträdde även för ensamstående i inkomstlägen från omkring 30 000 kronor och uppåt. Utfallet av 1952 års omläggning, om man ser endast till den statliga inkomstskatten och beaktar att uttagningsprocenten bestämdes till 110, framgår av följande tabell (avseende ortsgrupp III). Ensamstående

Gift

kr.

%

Skatt före omläggningen kr.

104 222 457 692 927 1 353 1 947 2 437 3 803 5 438 8 972 12 934 17 339 26 565 36 355 90 489 148 339 206 189

— 83 — 75 — 61 — 75 — 127 — 195 — 310 — 381 — 425 — 604 — 690 — 800 — 913 — 876 — 889 — 774 + 1 147 — 330 — 4 780

— 100,0 — 41,9 — 21,6 — 14,1 — 15,5 — 17,4 — 18,6 — 16,4 — 14,8 — 13,7 — 11,3 — 8,2 — 6,6 — 4,8 — 3,2

83 197 326 480 831 1 210 1 658 2 334 3 154 3 776 5 442 7 177 10 982 15 165 19 560 28 906 38 608 90 956 150 552 212 852

104 222 339 457 746 1 104 1 531 2 285 3 148 3 736 5 413 7 273 11 157 15 384 19 887 29 304 39 094 93 406 151 256 209 106

kr.

Skatt före omläggningen kr.

Skatt efter omläggningen kr.

l

2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

83 179 283 532 819 1 122 1 663 2 328 2 862 4 407 6 128 9 772 13 847 18 215 27 454 37 129 89 342 148 669 210 969

Årsinkomst

Skillnad i skatt

— +

2,1 1,3

— —

0,2 2,3

Skatt efter omläggningen kr.

Skillnad i skatt

+ + +

kr.

%

21 25 13

+ 25,3 + 12,7 + 4,0 — 4,8 — 10,2 — 8,8 — 7,7 — 2,1 — 0,2 — 1,1 — 0,5 + 1,3

— 23 — 85 — 106 — 127 — 49 — 6 — 40 — 29 + 96 + 175 + + 219 + + 327 + + 398 + + 486 + + 2 450 + + 704 + — 3 746 —

1,6 1,4 1,7 1,4 1,3 2,7 0,5 1,8

Tabellen verifierar det förhållandet att 1952 års ändringar utföllo till stark förmån för familjerna. Saken skulle även kunna uttryckas så att man accepterade en avvägning av skattebördan mellan familjer och ensamstående, enligt vilken de ensamstående tidigare burit en för ringa andel. Då emellertid ökningarna för ensamstående i vissa inkomstlägen — sedda för sig — kommit att spela roll i den därefter förda skattediskussionen, torde

22 h ä r få å t e r g i v a s de u t t a l a n d e n , s o m vid 1952 å r s r i k s d a g g j o r d e s av d e p a r t e mentschefen och bevillningsutskottet i detta avseende. D e p a r t e m e n t s c h e f e n a n f ö r d e i p r o p o s i t i o n 213/1952 bl. a. f ö l j a n d e . En olägenhet med ortsavdragens och skatteskalornas avvägning är otvivelaktigt att denna medför vissa mindre höjningar i statlig inkomstskatt för ensamstående skattskyldiga i vissa låga inkomstskikt. —• Detta är en följd av att skattesatsen bestämts enhetligt till 12 % i bottenskikten. Skatteutredningen, som haft anledning utarbeta sina förslag i direkt anslutning till den kommunala ortsavdragsreformen, har ansett att resultatet i detta avseende liksom eljest bör ses gemensamt för statlig och kommunal skatt. Eftersom utredningen betraktat den kommunala ortsavdragsreformen såsom ett första led i en sänkning av de direkta skatterna, har den vid alla jämförelser med nuvarande förhållanden i fråga om sammanlagd kommunal och statlig inkomstskatt utgått från den kommunala inkomstbeskattning som gällde till och med år 1951 och som ligger till grund även för 1952 års taxering, d. v. s. förhållandena före tillämpningen av de nya kommunala ortsavdragen. Nyssnämnda höjningar i statsskatt för ensamstående skattskyldiga framkomma icke vid en sådan jämförelse; i stället visar jämförelsen betydande minskningar i total skatt även för ensamstående i dessa inkomstlägen. Vid sådant förhållande har skatteutredningen icke funnit utfallet av skatteskalorna på denna punkt böra hindra systemets genomförande. Emellertid komma skattelättnaderna på grund av den kommunala ortsavdragsreformen att göra sig märkbara redan under år 1952, medan skatteutredningens förslag kan genomföras tidigast från och med år 1953. Då de båda skattereformerna sålunda icke sättas i kraft samtidigt, kan ur de skattskyldigas synpunkt höjningen av statsskatten i vissa skikt framstå såsom en skatteskärpning. Hur önskvärt det än hade varit att denna olägenhet av det föreslagna skattesystemet kunnat undvikas, är det enligt min mening icke möjligt att avhjälpa den genom åtgärder inom systemets ram. Det kan sålunda icke ifrågakomma att avhjälpa denna verkan genom en sänkning av procentsatsen i botten av skatteskalan för ensamstående eller genom en höjning av de föreslagna statliga ortsavdragen för ensamstående. I båda fallen blir det fråga om ingrepp, varigenom man skulle offra väsentliga värden hos systemet och vilka skulle betänkligt rubba förutsättningarna för att över huvud taget kunna förverkliga systemet. 1952 å r s b e v i l l n i n g s u t s k o t t a n f ö r d e i s a m m a fråga i sitt b e t ä n k a n d e n r 50 f ö l j a n d e . Mot den fördel som vinnes genom att skattesatsen bestämmes enhetligt till 12 % i bottenskikten står såsom en olägenhet det förhållandet att det föreslagna skattesystemet vid övergången skulle komma att medföra vissa mindre höjningar i statlig inkomstskatt för ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomstskikt. — — — Även i detta avseende har utskottet diskuterat möjligheterna för en ändring. Utskottet delar emellertid departementschefens mening att ifrågavarande verkan av skattesystemet icke är åtkomlig genom åtgärder inom systemets ram. Att kompensera dessa ökningar i statsskatt genom en höjning av de statliga ortsavdragen låter sig icke göra. Man kan sålunda icke lämpligen i systemet införa två olika ortsavdrag för ensamstående genom att medgiva viss förhöjning av ortsavdraget vid lägre inkomster. Bortsett från de praktiska olägenheterna med en sådan anordning skulle den medföra tröskelproblem av icke önskvärt slag. För att undvika detta skulle man behöva genomföra en successiv reducering av orts-

23 avdragen i den mån inkomsten ökade, med andra ord ett system av samma slag som det nu för ensamstående gällande. Därmed skulle emellertid en av grundtankarna i förslaget ha frångåtts, eftersom ett av förslagets syften varit just att ersätta den nuvarande reduceringen av ensamståendes ortsavdrag med en särskild skatteskala. Uppenbarligen kan det icke vara rationellt att bibehålla en reducering av ortsavdragen vid sidan av de två skatteskalorna. Den höjning av de statliga ortsavdragen för ensamstående, som här skulle ifrågakomma, måste sålunda — såvitt utskottet kunnat finna — omfatta alla ensamstående skattskyldiga. För att helt kompensera ökningarna i statsskatt skulle dessa ortsavdrag behöva höjas med 200 kronor vid en uttagning med 100 % av grundbeloppet och med 250 kronor vid en uttagning med 110 %. En dylik höjning, vilken i och för sig skulle motsvara ett inkomstbortfall för staten av omkring 60 miljoner kronor, skulle emellertid medföra en annan avvägning av skattebördan mellan makar och ensamstående än den i propositionen föreslagna. Genom att ortsavdragen för ensamstående bestämdes till högre belopp än hälften av ortsavdraget för makar skulle verkningarna av makars sambeskattning komma att skärpas och den i förslaget inom viss gräns godtagna tudelningsprincipen frångås. För att undvika dylika rubbningar i systemet skulle även ortsavdragen för äkta makar behöva höjas med ett dubbelt så stort belopp som för ensamstående, vilket dock med hänsyn till inkomstbortfallets storlek icke låter sig förverkligas. En höjning av ortsavdragen för ensamstående, företagen i syfte att avlägsna ifrågavarande ökningar i statsskatt för vissa grupper av inkomsttagare, får sålunda, efter vad utskottet kunnat finna, verkningar för systemet i dess helhet, vilka kunna riva upp grunderna för systemet och icke utan vidare låta sig överblickas. Emellertid anser utskottet i likhet med skatteutredningen att den föreEnsamstående

Gift Årsinkomst kr.

Skatt Skatt efter 1952 år 1951 års omläggning kr. kr.

2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

90 190 366 563 767 1 218 1 709 2 233 3 098 4 101 4 851 6 938 9 224 13 982 19 140 24 640 36 098 47 998 111 356 182 072 255 072

106 216 430 658 1 113 1 568 2 023 2 779 3 703 4 413 6 329 8 514 13 148 18 210 23 715 35 141 47 131 112 265 181 115 249 965

Skillnad i skatt

kr.

°/ /o

5 Skatt Skatt efter 1952 år 1951 års omläggning kr. kr. 6

117 — 90 — 100,0 295 — 84 — 44,2 508 — 150 — 41,0 739 — 133 — 23,6 992 — 109 — 14,2 — 105 — 1 550 8,6 — 141 — 2 155 8,3 — 210 — 2 823 9,4 — 319 — 10,3 3 833 — 398 — 4 976 9,7 5 824 — 438 — 9,0 8 039 — 609 — 8,8 — 710 — 10 339 7,7 — 834 — 15 233 6,0 — 930 — 20 527 4,9 — 925 — 26 027 3,8 37 621 — 957 — 2,7 49 521 — 867 — 1,8 + 909 + 0,8 113 015 — 957 — 0,5 184 003 2,0 257 003 — 5 107 —

7 56 270 498 725 953 1 462 2 040 2 687 3 771 4 964 5 772 7 999 10 409 15 393 20 720 26 323 37 940 49 930 115 242 184 092 252 942

Skillnad i skatt

kr.

%

— 61 — 52,1 — 25 — 8,5 — 10 — 2,0 — 14 — 1,9 — 39 — 3,9 — 88 — 5,7 — 115 — 5,3 — 136 — 4,8 — 62 — 1,6 — 12 — 0,2 — 52 — 0,9 — 40 — 0,5 + 70 + 0,7 + 160 + 1,1 + 193 + 0,9 + 296 + 1,1 + 319 + 0,8 + 409 + 0,8 + 2 227 + 2,0 + 89 + 0,0 — 4 061 — 1,6

liggande skattereformen icke bör ses isolerad från den kommunala ortsavdragsreform, varom beslut fattades av 1950 års riksdag. Den omständigheten att de båda skattereformerna icke kunnat sättas i kraft samtidigt bör icke rimligen föranleda, att man nu bortser från det samband som funnits mellan reformerna under förarbetena. Utskottet anser därför att förevarande spörsmål bör ses i belysning av en jämförelse mellan den totala skatt, som erlades av en inkomsttagare under år 1951, och den totala skatt han kommer att erlägga efter såväl höjningen av de kommunala ortsavdragen från och med år 1952 som genomförandet av statsskattereformen från och med år 1953. I sistnämnda hänseende åberopade bevillningsutskottet två i dess betänkande (s. 64 och 65) intagna tabeller, i vilka gjorts jämförelse mellan total skatt för inkomståret 1951 och total skatt efter 1952 års omläggning (vid uttagningsprocent 110). Å föregående sida intagna tablå utgör en sammanställning av dessa tabeller.

Tiden efter år 1952 Några ändringar i själva beräkningsgrunderna för den statliga inkomstskatten ha icke skett efter år 1952. De beslut, som då fattades om ortsavdrag och skatteskalor, äro alltjämt gällande rätt. Emellertid har vid 1955 års riksdag genomförts vissa ändringar av inkomstberäkningen, avsedda att medföra en förenklad taxering. 1 Då dessa ändringar i och för sig inneburit en skattesänkning torde de få här i korthet omnämnas. För löntagare och med dem i beskattningshänseende likställda har införts ett minimiavdrag med 100 kronor att göras från intäkt av tjänst. Detta avdrag medgives sålunda även om den skattskyldige icke haft några kostnader för tjänsteintäktens förvärvande eller om hans kostnader uppgått till mindre belopp än 100 kronor. Om dylika kostnader överstigit 100 kronor erhåller han avdrag för den verkliga kostnaden, varvid dock avdraget avrundas uppåt till närmast högre 100-tal kronor. Beträffande inkomst av kapital har införts ett extra avdrag med 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för makar gemensamt. Vidare har införts ett minimiavdrag för försäkringsavgifter — avseende kapitalförsäkring och sjukförsäkring — med 150 kronor för ensamstående skattskyldig och 300 kronor för äkta makar gemensamt. I anslutning härtill har maximibeloppet för avdrag för försäkringspremier höjts till 300 kronor för ensamstående skattskyldiga och 600 kronor för gifta skattskyldiga samt ogifta skattskyldiga med barn. Slutligen skall den beskattningsbara inkomsten för fysiska personer avrundas nedåt till närmast lägre 100-tal kronor. De föreslagna ändringarna ha beräknats tillhopa komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 miljoner kronor. 1

SOU 1954: 18, prop. 59/1955, bev.utsk. bet. 18/1955, S.F.S. 122/1955.

25 Ändringarna tillämpas vid preliminär skatteuppbörd från och med år 1956. Vid taxering tillämpas de första gången år 1957. Slutligen kan nämnas att antalet ortsgrupper från och med inkomståret 1954 (1955 års taxering) minskats till fyra, nämligen ortsgrupperna IL—V. Ortsgrupp I tillämpas sålunda icke längre. Spännvidden mellan ortsavdragen i högsta och lägsta ortsgrupp har därigenom minskats från 16 till 12 procent, varigenom överensstämmelse vunnits mellan skattegrupperingen och den för statens tjänstemän m. fl. gällande lönegrupperingen.

III. Penning värdeförsämringens inverkan på skattetrycket

En försämring av penningvärdet måste — när skatteberäkningen kvarstår oförändrad — medföra en automatisk skatteskärpning. Detta sker dels genom att ortsavdragen förlora i värde och dels genom att den nominellt högre men reellt oförändrade inkomsten pressas upp i högre progressionsskikt. För att belysa hur förändringarna i penningvärdet påverkat skattetrycket efter år 1947 ha vi gjort de sammanställningar, som redovisas i här intagna tabeller. Dessa visa förändringarna i den reella skattebelastningen dels enbart i fråga om statlig inkomstskatt (tab. 1 och 2) och dels i fråga om total skatt, alltså även medräknat kommunalskatt efter genomsnittlig utdebitering (tab. 3 och 4). 1 Tab. 1. Förändringar i den reella skattebelastningen 1947—1955. Statlig inkomstskatt. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III År 1955 (vid indexstegring 40 % )

Procentuell Skattebeloppen förändring sedan i kol. 2 uttryckta 1947 i den reella i 1955 års Statlig Statlig skattebelastÅrsinkomst Årsinkomst penningvärde inkomstskatt ningen inkomstskatt kr. °/ kr. kr. kr. kr. /o År 1947

1 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

76 173 277 528 819 1 143 1 708 2 411 2 961 4 548 6 334 10 092 14 250 18 750 28 208 38 108 91 466 152 182 215 182

2 800 4 200 5 600 7 000 8 400 11 200 14 000 16 800 21 000 25 200 28 000 35 000 42 000 56 000 70 000 84 000 112 000 140 000 280 000 420 000 560 000

141 304 466 792 1 137 1 610 2 568 3 714 4 568 6 940 9 482 15 201 21 299 27 951 41 503 56 119 134 819 214 899 294 979

106 242 388 739 1 147 1 600 2 391 3 375 4 145 6 367 8 868 14 129 19 950 26 250 39 491 53 351 128 052 213 055 301 255

+ 33,0 + 25,6 + 20,1 + 7,2 — 0,9 + 0,6 + 7,4 + 10,0 + 10,2 + 9,0 + 6,9 + 7,6 + 6,8 + 6,5 + 5,1 + 5,2 + 5,3 + 0,9

— 2,1

1 Den kommunala utdebiteringen per skattekrona har i tabellerna beräknats till 10 kronor för år 1947 och till 12 kronor för år 1955. Vid skatteuträkningen har den angivna årsinkomsten minskats — förutom med ortsavdrag och avdrag för kommunalutskylder — för år 1947 med 200 kronor för envar skattskyldig och för år 1955 med 450 kronor för gifta och 300 kronor för ensamstående skattskyldiga.

27 Tab. 2. Förändringar Statlig inkomstskatt.

År 1955 (vid indexstegring 40 % )

År 1947 Årsinkomst kr.

i den reella skattebelastningen 1947—1955. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III

Statlig Statlig Årsinkomst inkomstskatt inkomstskatt kr. kr. kr.

Procentuell Skattebeloppen förändring sedan i kol. 2 uttryckta 1947 i den reella i 1955 års skattebelastpenningvärde ningen kr.

°/ /o

2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

78 191 322 475 833 1 238 1 706 2 416 3 259 3 907 5 622 7 422 11 316 15 610 20 110 29 704 39 604 93 098 154 086 217 086

2 800 4 200 5 600 7 000 8 400 11 200 14 000 16 800 21 000 25 200 28 000 35 000 42 000 56 000 70 000 84 000 112 000 140 000 280 000 420 000 560 000

67 230 392 565 781 1 298 1 958 2 716 3 960 5 350 6 382 8 957 11 753 17 767 24 001 30 761 44 313 59 034 137 820 217 900 297 980

109 267 451 665 1 166 1 733 2 388 3 382 4 563 5 470 7 871 10 391 15 842 21 854 28 154 41 586 55 446 130 337 215 720 303 920

+ 111,0 + 46,8 + 25,3 + 17,4 + 11,3 + 13,0 + 13,7 + 17,1 + 17,2 + 16,7 + 13,8 + 13,1 + 12,2 + 9,8 + 9,3 + 6,6 + 6,5 + 5,7 + 1,0 — 2.0

Tab.

3.

Förändringar Total skatt.

År 1947

i den reella skattebelastningen 1947—1955. Gift skattskyldig. Ortsgrupp III

Procentuell År 1955 Skattebeloppen (vid indexstegring 40 % ) i kol. 2 uttryckta förändring sedan 1947 i den reella i 1955 års skattebelastpenningvärde Årsinkomst Total skatt ningen kr. kr. kr. %

Årsinkomst

Total skatt

kr.

kr.

2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

90 190 366 563 767 1 218 1 709 2 233 3 098 4 101 4 851 6 938 9 224 13 982 19 140 24 640 36 098 47 998 111 356 182 072 255 072

2 800 4 200 5 600 7 000 8 400 11 200 14 000 16 800 21 000 25 200 28 000 35 000 42 000 56 000 70 000 84 000 112 000 140 000 280 000 420 000 560 000

61 229 538 869 1 199 1 861 2 542 3 351 4 813 6 463 7 653 10 865 14 247 21 646 29 424 37 756 54 668 72 644 168 144 265 024 361 904

126 266 512 788 1 074 1 705 2 393 3 126 4 337 5 741 6 791 9 713 12 914 19 575 26 796 34 496 50 537 67 197 155 898 254 901 357 101

— 51,6 — 13,9 + 5,1 + 10,3 + 11,6 + 9,1 + 6,2 + 7,2 + 11,0 + 12,6 + 12,7 + 11,9 + 10,3 + 10,6 + 9,8 + 9,5 + 8,2 + 8,1 + 7,9 + 4,0 + 1,3

28 Tab. 4. Förändringar i den reella skattebelastningen 1947—1955. Total skatt. Ensamstående skattskyldig. Ortsgrupp III År 1955 (vid indexstegring 40 % )

År 1947

Procentuell Skattebeloppen i kol. 2 uttryckta förändring sedan 1947 i den reella i 1955 års skattebelastpenningvärde ningen kr. %

Årsinkomst

Total skatt

Årsinkomst

Total skatt

kr.

kr.

kr.

kr.

2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

117 295 508 739 992 1 550 2 155 2 823 3 833 4 976 5 824 8 039 10 339 15 233 20 527 26 027 37 621 49 521 113 015 184 003 257 003

2 800 4 200 5 600 7 000 8 400 11 200 14 000 16 800 21 000 25 200 28 000 35 000 42 000 56 000 70 000 84 000 112 000 140 000 280 000 420 000 560 000

212 543 873 1 214 1 598 2 451 3 447 4 541 6 289 8 183 9 551 12 966 16 602 24 296 32 210 40 650 57 562 75 643 171 229 268 109 364 989

164 413 711 1 035 1 389 2 170 3 017 3 952 5 366 6 966 8 154 11 255 14 475 21 326 28 738 36 438 52 669 69 329 158 221 257 604 359 804

+ 29,3 + 31,5 + 22,8 + 17,3 + 15,0 + 12,9 + 14,3 + 14,9 + 17,2 + 17,5 + 17,1 + 15,2 + 14,7 + 13,9 + 12,1 + 11,6 + 9,3 + 9,1 + 8,2 + 4,1 + 1,4

Socialstyrelsens levnadskostnadsindex i juni 1947 — i 1935 års serie utan skatter och sociala förmåner — var 155. I april 1955 skulle motsvarande indextal utgjort 217, d. v. s. visat en stegring med 62 enheter eller med 40 procent. Den penningvärdeförsämring, som återspeglas häri, har inneburit en skatteskärpning, vilken dock motverkats dels genom den kommunala ortsavdragsreformen år 1950 och dels genom de skattesänkningar som skedde år 1952. Tabellerna visa förändringarna i skattetryck med hänsyn tagen till såväl den 40-procentiga indexstegringen som till de ändrade beskattningsförhållandena. Exempel: En familj hade år 1947 en årsinkomst av 8 000 kronor. Den statliga inkomstskatten därå var enligt de år 1947 antagna beskattningsgrunderna 528 kronor. Motsvarande realinkomst år 1955 vid en indexstegring med 40 procent är 11 200 kronor. Skatten därå är 792 kronor. Skattebeloppet år 1947 528 kronor motsvarar i 1955 års penningvärde 739 kronor. Skatten har sålunda ökat med 792 — 739 = 53 kronor eller 7,2 procent av 739 kronor. Såsom framgår av tabellerna 1 och 2 har den statliga inkomstskattens tryck icke obetydligt skärpts sedan år 1947. Skärpningen är procentuellt kraftigare i de lägre inkomstskikten än i de högre.

29 Bilden förändras i någon mån om man bedömer skattetrycket ur den synpunkt, som för den enskilde ter sig mest naturlig och väsentlig, nämligen med hänsyn inte bara till den statliga inkomstskatten utan även till kommunalskatten. Av tabellerna 3 och 4 framgår emellertid att även den totala inkomstskattens tryck skärpts betydligt, trots de skattesänkningar som genomfördes 1950 och 1952. Till de resultat tabellerna visa skulle vi vilja foga följande anmärkningar. Det är icke möjligt att inom den kostnadsram, som nu ifrågakommer, återföra skattetrycket till 1947 års nivå. Tabellerna torde giva viss ledning för bedömande av hur en skattesänkning bör läggas i stort. Däremot kan det icke vara befogat att lägga dem till grund för bedömanden i detalj, eftersom skattefördelningen från år 1947 icke med nödvändighet är den rätta; viss principiell omläggning har skett år 1952. Den skatteskärpning som framträder i de lägsta inkomstskikten är framför allt en följd av att ortsavdragen förlorat i värde. Denna skärpning är icke lämpligen åtkomlig genom en justering av skatteskalorna utan bör motverkas genom en höjning av ortsavdragen, varvid dock omprövningen i första hand torde böra inriktas på de kommunala ortsavdragen.

IV. Förslag till nya skatteskalor

Omläggningen år 1952 av den statliga inkomstskatten för fysiska personer syftade icke endast till en skattesänkning utan även till att uppnå vissa resultat av betydelse för skattesystemets allmänna funktion: en lämplig avvägning av skattebördan mellan gifta och ensamstående, ett godtagbart resultat av sambeskattningen mellan makar, ett system som åtminstone i de lägre inkomstskikten icke skulle behöva uppamma skattetänkande o. s. v. Det torde vara av vikt att den grund, som lades i dessa avseenden, icke utan särskilda skäl rubbas i samband med att skatteskalorna — eventuellt även ortsavdragen — nu tagas under förnyad prövning. Det har därför synts oss angeläget att något närmare angiva de syften, som lågo till grund för skatteskalorna och ortsavdragen i den form de erhöllo år 1952. Genom att reduktionen av ensamståendes ortsavdrag vid stigande inkomst avskaffades erhölls ett mera enhetligt ortsavdragssystem än man tidigare haft. En dylik reduktion förekom i skattesystemet endast vid den statliga beskattningen och där endast för gruppen ensamstående. Den utgjorde därigenom ett splittrande inslag i systemet, som försvårade dess överskådlighet och hindrade en jämförelse på fast grund mellan äkta makars och ensamståendes beskattning. Reduktionen var också såtillvida inkonsekvent att den för vissa skattskyldiga uteslöt ett hänsynstagande till dyrort: i och med att ortsavdraget reducerades och försvann för ensamstående med högre inkomster, beskattades dessa helt oberoende av dyrort, medan för äkta makar hänsyn till dyrort togs i alla inkomstlägen. Att reduktionen slopades och ortsavdragen gjordes fasta även för de ensamstående hade slutligen också den betydelsen, att man därigenom skapade bättre möjligheter för de skattskyldiga att själva kontrollera skatteuträkningen på debetsedlarna mot sina deklarationer. För de ensamstående hade reduktionen av ortsavdragen medfört en skärpning av deras beskattning i jämförelse med gifta skattskyldiga. Att reduktionen borttogs år 1952 innebar emellertid icke att denna skärpning — den s. k. ungkarlsskatten — kom att försvinna. Beskattningen avvägdes alltjämt så att den för de ensamstående medförde en viss merbelastning men detta skedde icke längre genom ortsavdragen utan genom skatteskalan, vilken därigenom kom att uppdelas på två skalor, en för gifta och en för ensamstående. Ändringarna i ortsavdrag hade betydelse även för sambeskattningen av äkta makar. Genom att makars ortsavdrag gjordes dubbelt så stora som

31 ensamståendes erhölls en relation mellan avdragen, som icke medförde någon skattehöjning för kontrahenterna vid ingående av giftermål. I samma riktning verkade även den nya metod för fördelningen av ortsavdrag mellan makar, som infördes år 1952. Medan ortsavdraget för makar tidigare beräknats gemensamt, infördes den ordningen att makarna tillerkändes hälften var av ortsavdraget och att, i den mån ena maken icke kunde utnyttja sådant avdrag, det tillgodoräknades den andra maken. De nya ortsavdragen betydde även en justering av spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp. Medan denna tidigare varit — uppifrån räknat — omkring 20 procent för ensamstående men endast 16 procent för gifta, bestämdes den nu enhetligt till 16 procent. Genom att ortsgrupp I sedermera i realiteten bortfallit har spännvidden minskats till 12 procent, varigenom överensstämmelse erhållits även med den statliga lönegrupperingen. I fråga om skatteskalorna genomfördes den principen att skattesatsen gjordes enhetlig för ett relativt brett bottenskikt, upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Inom detta skikt — motsvarande taxerade inkomster i högsta ortsgrupp av 12 000 respektive 6 000 kronor — medförde skalorna sålunda icke någon progression. Man erhöll härigenom en proportionell marginalskatt tämligen högt upp i inkomstskikten. Reformen ansågs betydelsefull ur flera synpunkter. Med den åsyftades att undanröja de hinder för ökade arbetsinsatser som en från botten genomförd progression kunde tänkas medföra. Reformen var också ett led i lösningen av sambeskattningsfrågan. I enlighet med de undersökningar som gjorts hade man funnit det nödvändigt att bibehålla sambeskattningen såsom skatteform för äkta makar. Det var då angeläget att söka neutralisera sambeskattningens negativa verkningar -— vilka främst voro en följd av statsskattens progression — och för detta ändamål borde en övergång till en proportionell skattesats inom ett så brett inkomstskikt som möjligt vara av särskild betydelse. Slutligen avpassades de båda skatteskalorna så att de vid beskattningsbara inkomster upp till 10 000 kronor för gift skattskyldig och 5 000 kronor för ensamstående medförde en skatt, som för den ensamstående var hälften av vad den gifte (eller två m a k a r tillsammans) hade att betala på en dubbelt så stor inkomst. Härigenom godtogs upp till nu angiven gräns den avvägning av skattebördan mellan äkta makar och ensamstående, som följer av s. k. sambeskattning enligt tudelningsprincip. Den vidare skatteavvägningen mellan gifta och ensamstående skedde genom de båda skatteskalorna, varvid tudelningsprincipen successivt modererades, med hänsyn till att den, konsekvent genomförd, befanns medföra alltför stor skärpning av de ensamståendes beskattning respektive alltför stora fördelar för äkta makar. 1 1

SOU 1951: 51 s. 189 och 190 samt 212 och 213.

32 Enligt direktiven för vår undersökning bör den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta skattskyldiga i möjligaste mån bibehållas. Vidare bör, enligt direktiven, i detta sammanhang icke behandlas frågor i övrigt som ha betydelse för sambeskattningen av äkta makar eller frågor som eljest inverka på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga. I sistnämnda hänseende göres dock i direktiven ett undantag: tyngdpunkten för skattesänkningen bör läggas på de mindre inkomsttagarna. Det nu sagda innebär tydligen att — om ortsavdragen ändras — proportionen mellan ortsavdragen för olika grupper av skattskyldiga likväl bör bibehållas i stort sett oförändrad. Det innebär vidare att den i skatteskalorna godtagna gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincip och den därefter följande avvägningen mellan de båda skalorna icke nu ställes under diskussion. Förhållandet mellan skattesatserna i de två skalorna bör alltså icke i någon väsentlig mån ändras. Härav torde även följa att det vid 1952 års skatteomläggning särskilt diskuterade problemet rörande skatteökningarna för ensamstående i vissa låga inkomstlägen icke nu aktualiseras på annat sätt än att dessa ensamstående — liksom gifta skattskyldiga i samma inkomstlägen —• böra tillgodoses i den allmänna form att skattesänkningens tyngdpunkt lägges på de mindre inkomsttagarna. Det kan dock i detta avseende anmärkas att ifrågavarande problem fått något minskad proportion sedan 1955 års lagstiftning om schablonavdrag vM taxeringen medfört en viss skattesänkning, som främst torde komma de lägsta inkomsttagarna till godo. Av väsentlig betydelse för våra undersökningar är frågan om den proportionella marginalskatten i botten av skatteskalorna skall behållas i princip oförändrad. Skatteskalorna äro nu uppbyggda på en enhetlig skattesats av 12 procent upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Genom att skatten hittills uttagits med 110 procent har skattesatsen i verkligheten varit 13,2 procent. Möjligen kan sägas att den proportionella marginalskatten genom detta skatteuttag kom att mista en del av sin psykologiska effekt: det torde falla sig lättare att göra klart för den stora mängd av skattskyldiga, som befinner sig inom detta breda intervall, att deras statsskatt är 12 procent — och att den vid inkomstökning inom skiktet alltjämt håller sig vid 12 procent — än att driva motsvarande upplysningsverksamhet när skattesatsen är 13,2 procent. Den reella effekten av proportionaliteten i botten av skatteskalan har dock varit den åsyftade och bör — såvitt man kan bedöma — ha fyllt sin uppgift. Enligt vår mening är den enhetliga skattesatsen i botten av skatteskalorna en av de betydelsefullaste vinsterna av 1952 års omläggning. Det skulle innebära en klar försämring att frångå denna uppläggning av skatteskalorna genom att stycka upp deras nuvarande lägsta skikt i flera inter-

33 väller. Däremot bör det enligt vår mening kunna övervägas att ytterligare bredda detta lägsta skikt och låta den enhetliga skattesatsen gå något högre upp i inkomstskikten. För en dylik breddning talar bl. a. den penningvärdeförsämring som ägt rum, sedan skatteskalorna utarbetades under år 1951. Denna fråga skola vi emellertid återkomma till i det följande. I och med att man önskar i princip behålla den enhetliga skattesatsen i botten av skalorna har man mycket små möjligheter till variationer, när det gäller att endast med hjälp au skalorna förlägga tyngdpunkten av skattesänkningen till de mindre inkomsttagarna. Möjligheterna därtill äro praktiskt taget endast tre: att bestämma den enhetliga skattesatsen i botten till 12 procent, 11,5 procent eller 11 procent. Dessa möjligheter torde emellertid i och för sig vara tillräckliga för ifrågavarande syfte; med någon av dessa tre skattesatser i botten kan — såsom våra förslag torde visa — inom den angivna kostnadsramen konstrueras skatteskalor av olika progressiv läggning med skattesänkningens tyngdpunkt förlagd mot basen, d. v. s. till det skikt som omfattas av den enhetliga skattesatsen. Detta skikt är emellertid mycket stort. Det sträcker sig numera upp till årsinkomster av inemot 14 000 kronor för en gift person och 7 000 kronor för en ogift person. Till jämförelse kan nämnas att medianinkomsten för fysiska personer vid 1954 års taxering var 7 156 kronor. I själva verket omfattar det första skiktet i skalan 65 procent av de skattskyldiga, för vilka fastställts beskattningsbar inkomst vid den statliga taxeringen. Vill man inom detta breda skikt väga skattesänkningen så att den blir procentuellt större för inkomsttagarna med de lägsta inkomsterna har man — om man vill bibehålla principen med en enhetlig skattesats i botten — icke möjlighet att göra detta med skatteskalorna utan måste då tillgripa en höjning av ortsavdragen. Med hjälp av ortsavdragen kan nämligen — såsom vi också skola visa — en stark skattesänkning åstadkommas för just de lägsta inkomsttagarna. Våra undersökningar äro här, i enlighet med direktiven, begränsade till vad som kan göras med hjälp av de statliga ortsavdragen. Det torde emellertid kunna riktas mycket vägande invändningar mot att i detta sammanhang höja de statliga ortsavdragen. För att icke skatteavvägningen mellan gifta och ensamstående skall förskjutas — med verkan bl. a. på sambeskattningen — måste en sådan höjning göras dubbelt så stor för de gifta som för de ensamstående. Höjningen måste därför i och för sig medföra ett ganska stort skattebortfall för staten. Kostnaden är dock icke av den storlek att icke en höjning av ortsavdragen, även en ganska stor sådan, kan rymmas inom den uppdragna kostnadsramen. Man kan nämligen delvis »ta igen» det skattebortfall den orsakar genom en justering uppåt av skattesatserna i skalorna. Invändningarna hänföra sig snarare till det förhållandet att de statliga ortsavdragen äro så mycket större än de kommunala ortsavdragen och att denna skillnad skulle ytterligare ökas. 3—509242

34 Förhållandet mellan de statliga och de kommunala ortsavdragen framgår av följande tablå. Statliga ortsavdrag

Kommunala ortsavdrag

Ortsgrupp

II III IV V

Gift

Ogift med barn

Ensamstående

Gift

Ensamstående (även ogift med barn)

3 520 3 680 3 840 4 000

2 640 2 760 2 880 3 000

1 760 1 840 1 920 2 000

1 760 1 840 1 920 2 000

1 230 1 290 1 340 1 400

Något direkt samband mellan de kommunala och de statliga ortsavdragen finnes för närvarande icke. Skenbart föreligger ett sådant samband därigenom att de kommunala ortsavdragen för en gift person äro till beloppen lika med de statliga ortsavdragen för en ensamstående. Denna överensstämmelse är emellertid icke grundad på något principiellt resonemang och fyller icke någon speciell funktion. Att de kommunala ortsavdragen begränsats till de belopp, vartill de för närvarande uppgå, har dikterats uteslutande av kostnadssynpunkter. När dessa avdrag senast fastställdes syntes det naturligt att i första hand nå fram till kommunala ortsavdrag av samma storlek som de statliga. Då en mera väsentlig höjning av avdragen icke ansågs möjlig att åstadkomma utan att staten i en eller annan form lämnade kommunerna hjälp, blev emellertid frågan om de kommunala ortsavdragens höjd närmast ett spörsmål om vad som var möjligt att statsfinansiellt genomföra. Ur denna synpunkt fann man sig böra stanna vid de nu gällande avdragen. 1 Sedan detta skedde — år 1950 — ha emellertid de statliga ortsavdragen höjts. Såsom framgår av tablån är skillnaden mellan dem och de kommunala ortsavdragen nu betydande. I själva verket orsakar denna skillnad många problem inom beskattningen och kan sägas inverka menligt på skattesystemets balans. Det synes vara ett av de viktigaste önskemålen för närvarande att här åstadkomma en bättre jämvikt. Att under sådana förhållanden nu vidga klyftan mellan de båda slagen av ortsavdrag genom en ensidig höjning av de statliga avdragen torde därför helst icke böra ifrågakomma. Vi äro sålunda av den meningen att ortsavdragen icke böra rubbas i detta sammanhang. Om man önskar ge särskilda skattelättnader åt de lägsta inkomsttagarna, d. v. s. åt dem vars inkomster ligga inom eller nära existensminimum, är detta en ortsavdragsfråga. Denna fråga torde dock ligga något vid sidan av en allmän skattesänkning, även om en sådan skattesänkning anses främst böra inriktas på de mindre inkomsttagarna. 1

SOU 1950:5 s. 41—43.

35 En reglering av de lägsta inkomsttagarnas skatteförhållanden kan i närvarande läge icke lämpligen ske utan att de kommunala ortsavdragen tagas upp till prövning. Frågan hör därmed, enligt vår mening, hemma i ett större sammanhang, i vilket en omprövning även av de statliga ortsavdragen kan komma att ingå. 1 Med hänsyn härtill ha vi i vårt här framlagda huvudförslag icke tagit upp något alternativ, som innefattar höjning av de statliga ortsavdragen. Trots detta ståndpunktstagande ha vi dock, med hänsyn till att meningarna härom kunna vara delade, i en särskild bilaga redovisat vissa alternativ till skattesänkning i förening med höjda ortsavdrag. Såsom nyss sagts ha vi utsträckt våra undersökningar även till frågan om en breddning av skiktet för den enhetliga skattesatsen i botten av skatteskalorna. Vad som därvid, inom den angivna kostnadsramen, lämpligen kan ifrågakomma är att införa en och samma skattesats upp till en beskattningsbar inkomst av 10 000 kronor för gift skattskyldig (motsvarande en årsinkomst av omkring 16 000 kronor) och 6 000 kronor för ensamstående (motsvarande en årsinkomst av omkring 9 000 kronor). En dylik breddning av det fält, inom vilket någon progressiv skatt icke skulle drabba en inkomstökning, kan — särskilt med hänsyn till förändringarna i penningvärdet — synas i och för sig rimlig och önskvärd. Emellertid ha vi icke i vårt huvudförslag stannat för en på detta sätt breddad skala. Skälet härtill är främst att skattesänkningen då icke kommer att få en lämplig avvägning. Tyngdpunkten kommer att ligga vid det nya skiktets övre gräns, d. v. s. den största skattelättnaden tillföres gifta skattskyldiga med omkring 16 000 kronors årsinkomst och ensamstående med omkring 9 000 kronors årsinkomst, medan däremot lägre inkomsttagare få en mindre sänkning än dessa. Det uppkommer med andra ord »en puckel» i kolumnen för den procentuella skatteminskningen. Denna verkan kan något mildras om breddningen kombineras med en höjning av ortsavdragen. Den kan dock icke helt utjämnas inom den angivna kostnadsramen. På grund härav och kanske framför allt därför att vi — såsom nyss anförts — icke velat i detta sammanhang föreslå en höjning av ortsavdragen, ha vi icke heller velat förorda en skala av detta slag. Även här ha vi emellertid i en särskild bilaga redovisat de av oss övervägda alternativen. På grund av nu förda resonemang ha vi kommit fram till ett huvudförslag, som helt bygger på en jämkning av skattesatserna i de nuvarande skatteskalorna, utan någon rubbning av de statliga ortsavdragen och med bibehållande av det nuvarande skiktet för en enhetlig skattesats i botten. Därvid ha vi ansett det icke vara något direkt hinder att denna enhetliga skattesats bestämmes till ett brutet tal, i detta fall 11,5. Det kan erinras om att motsvarande skattesats för närvarande i verkligheten är 13,2. Även om man hellre skulle se — såsom vi också i huvudförslaget alternativt för1

Jfr interpellationssvar, andra kammarens prot. 7/1955 s. 10 ff.

36 orda — att denna skattesats bestämdes till ett helt tal, 11 eller 12, är dock enligt vår mening ett brutet tal att föredraga framför exempelvis en mindre justering av de statliga ortsavdragen. Att skattesänkningens tyngdpunkt bör ligga på de mindre inkomsttagarna kan sägas i och för sig innebära en skärpning av den nuvarande progressiviteten. Hur avvägningen här skall ske blir i sista hand alltid beroende av en skälighetsbedömning. Vi ha emellertid — i enlighet med direktiven — inom vårt huvudförslag framlagt skalor med olika progressiv läggning. Beträffande skattesänkningens storlek har i direktiven angivits tre olika alternativ. Enligt dessa skulle den totala skattesänkningen — med relativt sett större skattelättnader för de mindre inkomsttagarna — beräknas till omkring antingen 8 eller 9,1 eller 12 procent. Våra förslag ha grupperats kring dessa tre kostnadsalternativ. Grupp 1 omfattar alltså skalor som medföra ett skattebortfall för staten med omkring 8 procent av den statliga inkomstskatten, grupp 2 omfattar skalor som medföra ett motsvarande skattebortfall av 9 å 10 procent och grupp 3 skalor som medföra ett skattebortfall av omkring 12 procent. Förslagen ha dock i detta avseende krävt vissa marginaler. Skattebortfallet har angivits dels på grundval av den statliga inkomstskattens storlek för inkomståret 1954 och dels på grundval av dess beräknade storlek år 1957 före sänkning. Vårt huvudförslag omfattar inom grupp 1 skalorna 1 a och 1 b, med vilka bör jämföras den nuvarande skalan vid 100 procents skatteuttag, inom grupp 2 skalorna 2 a, 2 b och 2 c samt inom grupp 3 skalorna 3 a, 3 b och 3 c. Skalorna äro uppbyggda efter samma princip och skilja sig endast i fråga om den progressiva läggningen. För varje skala redovisas vilken procentuell skatteminskning den skulle medföra dels för gifta och dels för ensamstående. Mera detaljerade tabeller över verkningarna ha intagits endast för skalorna 1 a, 2 a och 3 a. Huvudförslaget innefattas i Bilaga 1. Såsom ovan anförts ha vi funnit oss vid sidan härav böra framlägga även förslag till skalor kombinerade med en höjning av ortsavdragen. I första hand har därvid räknats med en höjning med 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för gifta. Dessa skalor ha betecknats 1 c, 2 d, 2 e och 3 d. Härjämte ha uträknats även vissa skalor, som anpassats till en kraftigare höjning av ortsavdragen, nämligen skalorna 3 e, 3 f, 3 g och 3 h. Samtliga dessa skalor redovisas i Bilaga 2. Slutligen har uträknats även en skala, innefattande breddning av skikiet för den enhetliga skattesatsen i botten. Skalan har betecknats 3 i. För att belysa hur den därvid framkommande ojämnheten i den procentuella skatteminskningen kan mildras genom att en dylik skala kombineras med en höjning av ortsavdragen framläggas vidare skalorna 1 d, 2 f, 2 g och 3 j . Hithörande skalor redovisas i Bilaga 3. I samtliga fall förutsattes i första hand att skalorna skola tillämpas vid

en uttagningsprocent av 100, även om skalorna torde besitta den erforderliga elasticiteten för en tillämpning även vid 90 eller 110 procents uttag. I fråga om skalornas rörlighet i övrigt ifrågasattes icke annan princip än den nu gällande. För den händelse uttagningsprocenten bestämmes högre än till 100 procent av grundbeloppet, föreslås sålunda att skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta skattesatsen i skalorna, d. v. s. 65 procent. Vid antagande av något av förslagen torde icke erfordras annan författningsändring än att de valda skalorna — för gifta respektive för ensamstående skattskyldiga — inarbetas i 10 § förordningen om statlig inkomstskatt. Skatteskalan för ensamstående förutsattes sålunda skola liksom för närvarande gälla även för ogifta skattskyldiga med barn.

V. Beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpensionsavgift

Förmåner och avgifter enligt lagen om folkpensionering Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det den pensionsberättigade fyllt 67 år, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgå för tid dessförinnan. Efter de ändringar i lagen om folkpensionering, som vidtagits av 1955 års riksdag 1 och som träda i kraft den 1 januari 1956, gäller i huvudsak följande. Ålderspensionens grundbelopp — den s. k. allmänna ålderspensionen — utgår oberoende av inkomstprövning. Beloppet utgör 1 360 kronor om året för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 1 700 kronor om året för annan pensionsberättigad. Invalidpension eller sjukbidrag tillkommer den, vars arbetsförmåga är på visst sätt nedsatt, och utgöres dels av grundpension med 200 kronor om året och dels av tilläggspension med högst 1 160 kronor om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och högst 1 500 kronor om året för annan pensionsberättigad. Grundpensionen utgår oberoende av inkomstprövning. Tilläggspensionen är däremot inkomstprövad. Änka, som fyllt 55 år, är berättigad till änkepension, om hon uppnått denna ålder senast det år då mannen avled och varit gift med honom minst fem år. När särskilda skäl föranleda därtill kan dock änkepension utgå även om dessa villkor icke äro uppfyllda. Om änka åtnjuter folkpension i annan form, är hon ej berättigad till änkepension. Om hon ingår nytt äktenskap upphör rätten till änkepension. Änkepensionen är inkomstprövad och utgår med högst 1 360 kronor om året. Hustrutillägg tillkommer pensionsberättigads hustru, om hon fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. Dessa villkor k u n n a dock eftergivas, när särskilda skäl föranleda därtill. Förmånen utgår efter inkomstprövning med högst 1 360 kronor om året. De ovan angivna förmånerna höjas i förekommande fall med indextilllägg, kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg. 1

Prop. 128/1955. Sammans. stats- och andra lagutsk. bet. 5/1955.

39 Indextillägget bestämmes med hänsyn till det pensionspristal, som fastställes för varje månad, och beräknas vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 januari 1956 komma att bli per år 80 kronor för änkepensionsberättigad och för den, som uppbär hustrutillägg, ävensom för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension, tilläggspension eller hustrutillägg, samt 100 kronor för annan pensionsberättigad. Kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning enligt grunder som bestämmas av vederbörande kommun. Blindtillägg tillkommer pensionsberättigad, som saknar synförmåga eller vars synförmåga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han blivit blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1 000 kronor om året och är icke inkomstprövat. Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1 000 kronor om året. Vårdtillägget är icke inkomstprövat. Beträffande den inkomstprövning, som enligt vad ovan sagts förekommer för vissa former av folkpension, kan nämnas följande. Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av ogift pensionsberättigads årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kronor och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad äro motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kronor. Rörande beräkningen av vederbörandes årsinkomst kan nämnas, att folkpension ej räknas som inkomst, att förmögenhet överstigande 10 000 kronor (för gift pensionsberättigad 7 500 kronor) medför viss höjning av årsinkomsten samt att gift pensionssökandes årsinkomst och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst resp. förmögenhet. Nära samband med folkpensionsförmånerna ha de bidrag, som utbetalas enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar ined barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsvarande änkepension enligt lagen om folkpensionering; även kommunalt bostadstillägg kan utgå. Jämlikt 19 § i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag erläggas av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18 —66 år. Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensionsavgift skall ej heller erläggas av den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten icke uppgår till 1 200 kronor, eller — om han är gift och skall taxeras enligt-för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke är befriad från avgiftsplikt — makarnas taxerade inkomster sammanlagt icke uppgå till 1 200 kronor. Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar ut-

40 går med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kronor för makar. För äkta makar gälla följande bestämmelser beträffande avgiftsberäkningen. Äro båda makarna taxerade och avgiftspliktiga erlägges pensionsavgift med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor, envar påföras pensionsavgift med 180 kronor. Om endast den ena makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor minskas i förekommande fall dennes avgift så, att makarnas sammanlagda pensionsavgifter icke överstiga 360 kronor. Är endast den ena maken avgiftspliktig, och är den andra maken befriad från avgiftsskyldighet enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör maximiavgiften för den avgiftspliktige 360 kronor. Om båda makarna taxerats, men endast den ena är avgiftspliktig, eller om endast den ena maken taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit avgiftspliktig även om han påförts taxering, utgår högsta pensionsavgift med 180 kronor.

Gällande bestämmelser för beskattningen Folkpensionsförmåner av olika slag ävensom nämnda bidrag till änkor och änklingar med barn utgöra skattepliktig inkomst. Vid den kommunala inkomsttaxeringen finnas emellertid för dessa fall särskilda bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest särskilda omständigheter icke till annat föranleda, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas, att om skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag uppburit, den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen eller änke- eller änklingsbidraget icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl därtill föranleda. — Några motsvarande bestämmelser ha icke ansetts erforderliga vid den statliga taxeringen med hänsyn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen. Bestämmelser om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för folkpensionsavgift äro meddelade i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stadgande äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskatt-

41 ningsåret, i hemortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingående folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige. Därest skattskyldig endast en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Har folkpensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall intäkten härav jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen upptagas till beskattning som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A-skatt för folkpensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn. Icke heller tages vid beräkning av preliminär A-skatt någon mera exakt hänsyn till den skattskyldiges eventuella rätt till avdrag för folkpensionsavgift. Dylik avgift får emellertid anses inkluderad i de avdrag med schablonmässigt bestämda belopp — 450 resp. 300 kronor — som skola göras vid uträkningen av skattetabellerna. Skattelagssakkunnigas förenklingsförslag I sitt betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler (SOU 1954: 18) ha 1950 års skattelagssakkunniga även behandlat frågan om att i förenklingssyfte fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning och samtidigt slopa rätten till avdrag för folkpensionsavgift. I betänkandet (s. 50—54) konstateras att de nuvarande bestämmelserna i detta avseende äro en av de faktorer, som komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet samtidigt som de utgöra ett hinder för uppnående av bättre överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten. Härom anföra de sakkunniga bl. a. följande. Vad angår de särskilda föreskrifterna om avdrag vid den kommunala taxeringen för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer har dessa visat sig medföra besvärligheter vid taxeringsarbetet. För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av avdragsbeloppet med hänsyn till sidoinkomstens storlek. Dessa tabeller kan emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man därför nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna. Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att underlätta taxeringsarbetet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig merbelastning för beskattningsnämnderna. Rätten till avdrag för folkpensionsavgifter komplicerar såväl deklarations- som taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften till deklarationsformuläret. I undantagsfall måste uppgift inhämtas även från debetsedel å tillkommande skatt och sammanläggning ske av de olika beloppen å debetsedlarna till ett gemensamt belopp i deklarationen. Därvid kan lätt förväxlingar ske

med andra å debetsedeln angivna belopp, och feladderingar göras, om uppgifter skall inhämtas från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debetsedlar från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyndigheten. En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den relativt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då det yrkade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt. Med hänsyn till nämnda olägenheter såväl för deklarations- och taxeringsförfarandet som för uppbördssystemet har i betänkandet föreslagits att folkpensionsförmånerna liksom även bidragen till änkor och änklingar med barn skola undantagas från skatteplikt samt att rätten till avdrag för folkpensionsavgift skall avskaffas. I anslutning till detta förslag anföra de sakkunniga följande. Sett ur de skattskyldigas synpunkt kan ett genomförande av de sakkunnigas förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelastningen så till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för hela folkpensionen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folkpensionsförmånerna, medan en viss skatteskärpning till följd av avdragsrättens slopande inträder för de skattskyldiga, som nu har att erlägga avgifter enligt lagen om folkpensionering. Emellertid kan den lindring, som inträder för folkpensionärerna beräknas uppgå till sammanlagt större belopp än den sammanlagda skärpningen för övriga skattskyldiga, varför förslaget som helhet betraktat innebär en minskning i skattebelastningen. För de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktiga, bör den relativt ringa skärpning av beskattningen, som ett slopande av avdragsrätten innebär, kunna betraktas såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pensionsålder eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Det kan vidare framhållas, att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärpningen kompenseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de i allmänhet leder till lindring i beskattningen. De sakkunniga ha beräknat att den föreslagna skattefriheten för folkpensioner skulle medföra en minskning av skatteunderlaget med omkring 520 miljoner kronor. Å andra sidan skulle upphävandet av rätten till avdrag för folkpensionsavgifter öka skatteunderlaget med 420 miljoner kronor. I de remissyttranden, som avgåvos över de sakkunnigas förslag rörande beskattningen av folkpensionsförmåner och avdragsrätten för folkpensionsavgifter, tillstyrktes förslaget av det övervägande antalet myndigheter och organisationer. Förslaget avstyrktes emellertid av socialstyrelsen, två länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk och Svenska sjöfolksförbundet. Pensionsstyrelsen och försäkringsanstalterna Folket och Samarbete ansågo sig icke kunna taga ställning till förslaget. En sammanställning av vad remissyttrandena härom innehöllo har intagits i proposition nr 59 till 1955 års riksdag (s. 91—98), vartill här torde få hänvisas.

4;$

Departementschefen fann i propositionen att den föreslagna omläggningen skulle ha stora fördelar ur förenklingssynpunkt, framför allt därigenom att de komplicerade bestämmelserna om nedsatt skatteförmåga till stor del skulle bortfalla. Förslaget skulle emellertid leda till en skatteskärpning för sådana skattskyldiga, som ginge miste om avdragsrätten för folkpensionsavgiften, d. v. s. i huvudsak befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Med hänsyn till denna konsekvens kunde departementschefen icke godtaga förslaget. Departementschefen hade därför låtit verkställa preliminära undersökningar, huruvida det vore möjligt att uppnå motsvarande förenklingar genom andra åtgärder. Några tillfredsställande lösningar hade dock icke framkommit. Med hänsyn till de avsevärda förenklingar, som skulle nås med de sakkunnigas förslag, ansåg emellertid departementschefen det böra övervägas om förslaget kunde genomföras i samband med en allmän skattesänkning. Förberedande undersökningar hade gett vid handen att stora svårigheter härvid komme att möta men att dock vissa utsikter förelåge till en godtagbar lösning. Det borde ankomma på de särskilda sakkunniga, vilka kunde bliva tillkallade för att utreda frågan om en allmän skattesänkning, att ytterligare undersöka möjligheterna att i samband med en skattesänkning genomföra skattelagssakkunnigas förevarande förslag. Såsom av direktiven för vår utredning framgått har denna fråga sedermera hänskjutits till oss.

För år 1956 beräknade belopp Enligt uppgifter, som inhämtats från pensionsstyrelsen, kunna utbetalningarna av folkpensioner under år 1956 beräknas till omkring 1 580 miljoner kronor. Härtill komma utbetalningar av änke- och änklingsbidragen med omkring 5 miljoner kronor. Folkpensionsavgifter, som medföra avdragsrätt vid taxeringen, kunna för inkomståret 1956 beräknas till 425 miljoner kronor. Det för år 1956 beräknade antalet pensionstagare och till änke- och änklingsbidrag berättigade, fördelade efter de olika förmånerna, framgår av följande sammanställning. Pensions- eller bidragsförmån

Antal förmånsberättigade

Därav med inkomstprövade förmåner

Ålderspension Invalidpension och sjukbidrag.

675 000 133 000 16 000 23 000 4 000

375 000 118 000 16 000 23 000 4 000

851 000

536 000

Hustrutillägg Änke- och änklingsbidrag Sammanlagt

44 Förmånsberättigade, som åtnjuta inkomstprövade förmåner, eller omkring 60 procent av hela antalet, och ett icke obetydligt antal av övriga förmånsberättigade få antagas åtnjuta ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga med sådant belopp, att ingen del av förmånerna blir beskattad. Av det belopp som beräknas komma att utbetalas under 1956 i folkpensioner samt änke- och änklingsbidrag — 1 585 miljoner kronor — torde därför ej mer än en tredjedel eller omkring 530 miljoner kronor komma att bli beskattad.

De sakkunnigas ställningstagande Ett väsentligt hinder för att genomföra skattelagssakkunnigas förenklingsförslag beträffande beskattningen av folkpensioner är den skatteskärpning, som skulle inträda för befolkningen i de arbetsföra åldrarna genom att rätten till avdrag för folkpensionsavgiften avskaffades. Det har emellertid ansetts att man skulle ha vissa utsikter att genomföra reformen om det fick ske i samband med en allmän skattesänkning. Skärpningen skulle då kunna neutraliseras, den skulle bli mindre märkbar för den enskilde om resultatet likväl blev att han fick en sänkt skatt. Man kan också tänka sig att man i detta sammanhang direkt kompenserar den skattskyldige för skärpningen och sålunda ger en viss sänkning utöver den allmänna skattesänkning, som eljest varit avsedd. Förenklingsreformen har emellertid två sidor, den verkar inte blott som en skatteskärpning för de avgiftspliktiga utan också som en skattelättnad för dem som uppbära folkpension. Genom att reformen sammankopplas med en allmän skattesänkning blir sålunda resultatet att de som uppbära folkpension få en dubbel sänkning, dels den allmänna sänkningen och dels en skattebefrielse för viss inkomst. Skulle sänkningen därutöver innebära kompensation till de avgiftspliktiga för bortfallen avdragsrätt medför detta — eftersom det icke torde vara praktiskt möjligt att variera skatteskalorna med hänsyn till ålder o. dyl. — att de pensionsberättigade få del även av denna kompensation och sålunda en tredubbel förmån. Med hänsyn till dessa verkningar kan det innebära vissa olägenheter att en förenklingsreform av detta slag sammankopplas med en allmän skattesänkning. Särskilt är detta fallet när frågan om en allmän skattesänkning tillmätes så stor betydelse som den för närvarande gör. För de jämförelser och avvägningar som måste ske vid en allmän skattesänkning — i förhållande till tidigare skattetryck och med avseende å skattebördans fördelning på olika inkomstskikt o. s. v. — torde det bli i hög grad störande med ett dylikt splittrande moment. Resultatet av skattesänkningen blir därigenom ojämnt och svåröverskådligt och dess psykologiska effekt avtrubbas väsentligt. Det torde sålunda finnas starka skäl för att en allmän skattesänkning

45 i nuvarande läge, om den skall få sin för alla tydliga verkan, genomföres för sig utan inblandning med en annan reform, som verkar på en gång skatteskärpande och skatteminskande. Det är särskilt denna dubbla effekt av förenklingsreformen som måste verka förryckande på resultatet av en allmän skattesänkning. I vad mån detta skall bli fallet beror givetvis på hur kraftig den dubbla effekten är och på hur stor den allmänna skattesänkningen blir. Vid en relativt stor skattesänkning finns det tydligen bättre förutsättningar för att förenklingsreformen skall så att säga försvinna i den allmänna skattesänkningen. Då folkpensionerna efter standardförbättringen år 1953 och på grund av indexutvecklingen numera uppgå till ingalunda obetydliga belopp och då även folkpensionsavgifterna höjts avsevärt är det emellertid föga utsikt att reformen på ett mera omärkligt sätt skall kunna rymmas inom en skattesänkning av den i direktiven antydda storleken. De folkpensionsavgifter, som medföra avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, ha för år 1956 beräknats till 425 miljoner kronor. Om avdraget slopades skulle detta medföra skatteökningar — kommunalt och statligt — med omkring 125 miljoner kronor. Av det belopp, som för år 1956 kan komma att utbetalas i folkpensioner — cirka 1 585 miljoner kronor — kan omkring en tredjedel eller omkring 530 miljoner kronor antagas komma att bli beskattad. Om folkpensionerna fritagas från skatteplikt torde detta medföra skatteminskningar — kommunalt och statligt — med uppskattningsvis likaledes 125 miljoner kronor. Den allmänna skattesänkningen, oavsett förenklingsreformen, torde med de i direktiven angivna marginalerna komma att röra sig omkring 200 å 350 miljoner kronor. En i denna allmänna skattesänkning insprängd reform, som i och för sig medför dels skattehöjningar med 125 miljoner kronor och dels skattesänkningar med samma belopp, kan inte undgå att påverka skattesänkningens verkan för olika inkomsttagare på ett märkbart och irrationellt sätt. Förhållandet kan belysas med några exempel. En familjeförsörjare med en årsinkomst av 15 000 kronor erlägger pensionsavgift med omkring 230 kronor. Om avdragsrätten borttages, uppkommer i detta läge en skattehöjning med cirka 70 kronor. Den skattelindring, som kan beredas vederbörande enligt det av oss framlagda huvudförslaget, rör sig inom gränser av 120—200 kronor. Skattesänkningen skulle alltså här väsentligt undandragas vederbörande genom att han samtidigt måste avstå från avdragsrätten för pensionsavgift. Vid en årsinkomst av 25 000 kronor är pensionsavgiften för en gift person 360 kronor. Avdraget motsvarar då i skatter ungefär 150 kronor. Den skattelindring som kan beredas vid en allmän skattesänkning torde röra sig om 200—400 kronor. Avdragsrättens slopande skulle alltså även här betydligt minska värdet av en skattesänkning. För en gift pensionär med 15 000 kronor i årsinkomst, i vilken ingår folkpension för två makar med 2 880 kronor, skulle ett fritagande av folkpen-

46 sionen från beskattning betyda en skattelättnad med omkring 800 kronor. Härtill skulle komma den allmänna skattesänkningen med 80—150 kronor. Om årsinkomsten för den gifta pensionären är 25 000 kronor, skulle skattesänkningen bli först cirka 1 150 kronor på grund av skattefriheten för folkpension och sedan 170—340 kronor på grund av den allmänna skattesänkningen. Av dessa exempel torde framgå att verkningarna av den kombinerade reformen skulle bli ytterst ojämna. Slutresultatet skulle för en gift person med en årsinkomst av 15 000 kronor bli en skattesänkning av cirka 100 kronor, om han befunne sig i arbetsför ålder, men inte mindre än 900 kronor, om han och hans hustru äro pensionärer. För en gift person med en årsinkomst av 25 000 kronor skulle skattesänkningen bli i förra fallet cirka 150 kronor, i senare fallet cirka 1 400 kronor. Disproportionen i utfallet står i än orimligare dager om man betänker att — ehuru inkomsten är lika — försörjningsbördan normalt är ojämförligt tyngre för den som här erhåller den mindre skattesänkningen. Eftersom de skattelättnader, som skulle uppkomma genom att folkpensionsförmånerna generellt undantagas från skatteplikt, i många lägen bli oproportionerligt stora och dessutom den principiella grunden för en sådan skattefrihet kan ifrågasättas, ligger det nära till bands att undersöka om inte skattefriheten kunde inskränkas till enbart de inkomstprövade folkpensionsförmånerna. Härför talar också att det främst är dessa förmåner som vålla de taxeringstekniska olägenheter, vilka skattelagssakkunniga velat undanröja med sitt förenklingsförslag. Ett ytterligare skäl är att de inkomstprövade förmånerna — som ett resultat av det taxeringstekniska besvär de vålla — redan nu i realiteten äro till största delen undantagna från beskattning. Tanken på att fritaga de inkomstprövade förmånerna från skatteplikt är icke ny. De särskilda bestämmelserna om hänsynstagande vid den kommunala taxeringen till utgående folkpensionsförmåner genom avdrag för nedsatt skatteförmåga tillkommo på sin tid som ett provisorium i avvaktan på att de kommunala ortsavdragen skulle höjas. Sedan detta skett vid 1950 års riksdag, täckte de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner, som utgingo utan inkomstprövning. Härigenom aktualiserades frågan om att undantaga de inkomstprövade förmånerna från beskattning, varigenom de nyssnämnda provisoriska bestämmelserna icke längre skulle behövas. I proposition nr 241/1950 med förslag till omläggning av det kommunala ortsavdragssystemet framhöll departementschefen att skatteförmågan hos personer, som komme i åtnjutande av inkomstprövade folkpensioner, i allmänhet finge antagas vara ringa eller helt obefintlig, i följd varav starka sociala skäl talade för att de inkomstprövade folkpensionerna undantoges från beskattning. Frågan berördes därefter av 1950 års skattelagssakkunniga i en av dem

47 den 18 november 1950 avgiven promemoria. De sakkunniga funno sig emellertid icke kunna framlägga något förslag i ämnet, närmast beroende därpå att bestämmelserna om inkomstprövningen för folkpensionerna då voro under omarbetning av 1950 års folkpensionsrevision. Eftersom de inkomstprövade folkpensionerna redan nu i stort sett icke bli beskattade, torde ett formellt fritagande av dem icke behöva möta hinder ur principiell eller finansiell synpunkt. Svårigheterna ligga i stället på det praktiska planet. För närvarande lämnas icke några kontrolluppgifter till taxeringsnämnderna rörande uppburen folkpension. Beträffande ålderspensionerna har den skattskyldiges ålder givit en tillräcklig kontrollmöjlighet: om vederbörande fyllt 67 år har man kunnat förutsätta att han uppburit folkpension. I övrigt torde nämndernas personkännedom ha givit tillräcklig ledning. Beträffande folkpensionsförmåner, som uppburits av personer vilka ej fyllt 67 år, har dessutom förhållandet kunnat utläsas av plåtavtrycket i mantalsoch inkomstlängder, som i dylikt fall markerar att vederbörande är befriad från att erlägga pensionsavgift. Om de inkomstprövade förmånerna skulle undantagas från beskattning men skatteplikten kvarstå beträffande övriga folkpensioner är detta inte liktydigt med att alla folkpensionsförmåner, som tillkomma skattskyldiga ej fyllda 67 år, skulle vara fria. Sådana skattskyldiga kunna nämligen uppbära förmåner, vilka icke äro inkomstprövade. Så är fallet med den grundpension, som ingår i invalidpension och sjukbidrag, samt med blind tillägg och vårdtillägg. Å andra sidan kan en folkpensionär, som fyllt 67 år, förutom den icke inkomstprövade ålderspensionen, ofta uppbära inkomstprövade förmåner i form av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Inkomstprövade och icke inkomstprövade folkpensioner äro sålunda inblandade med varandra på ett sätt, som gör att det icke är möjligt att enbart med ledning av åldern eller av uppgifter i plåtavtrycket bedöma om folkpensionerna äro av det ena eller andra slaget. Taxeringsnämnderna skulle därför vid en omläggning troligen behöva tillställas uppgifter utöver dem de nu ha tillgång till. övergången mellan olika former av folkpension skulle också medföra svårigheter och sakligt sett föga tillfredsställande resultat. Om en person uppbär invalidpension eller sjukbidrag — som vanligen till huvudsaklig del är en inkomstprövad förmån — får han, när han fyller 67 år, pensionen utbytt mot ålderspension, d. v. s. mot en icke inkomstprövad förmån. Skattskyldighet skulle då k u n n a inträda, oaktat pensionsbeloppet icke behöver ha undergått någon förändring. På samma sätt kan det förhålla sig med änkepension och hustrutillägg. Ålderspensionen kan sålunda ofta innesluta förmåner, som i lägre åldersgrupper varit förenade med inkomstprövning. Vad nu sagts torde visa att det i praktiken ingalunda går att på ett enkelt sätt särskilja inkomstprövade och icke inkomstprövade folkpensioner samt

48 att — även om detta läte sig göra — en sådan uppdelning av förmånerna i skattehänseende ofta icke skulle ge ett materiellt tillfredsställande resultat. Man skulle antagligen alltjämt bli hänvisad till ett bedömande på individuella grunder. En omläggning av beskattningen på detta sätt torde därför bli ganska komplicerad och kan i varje fall icke tjäna till den förenkling som man eftersträvat. Skattelagssakkunnigas förslag om att fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning har i de remissyttranden, som avgivits över förslaget, mött åtskilliga invändningar av principiell natur. Det har anförts att man härigenom beträffande viss inkomst skulle införa en privilegiering stridande mot det vanliga inkomstbegreppet och ur skatteförmågesynpunkt föga motiverad, åtminstone, när vederbörande vid sidan av folkpensionen uppbär annan inkomst av betydelse. En dylik skattefrihet skulle illa stämma med den beskattning som eljest drabbade pensionsinkomster och den skulle komplicera samordningen mellan tjänstepension och folkpension. Det har också invänts att frågan om folkpensionernas beskattning icke lämpligen kunde lösas utan hänsynstagande till den blivande allmänna pensionsförsäkringen. Slutligen har gjorts den allvarliga erinran mot förslaget, att detta innebär en omfördelning av skatteunderlag med cirka 500 miljoner kronor, som från pensionärerna lägges över på de förvärvsarbetande årsklasserna. Mot dessa invändningar står den förenkling, som reformen skulle medföra i taxeringshänseende. Väsentligen består denna förenkling däri att de särskilda bestämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga beträffande folkpensionärer skulle kunna undvaras. Dessa bestämmelser förekomma endast vid den kommunala beskattningen; i fråga om taxering till statlig inkomstskatt ha dylika bestämmelser icke ansetts behövliga med hänsyn till att ortsavdragen där äro av sådan storlek att de i stort sett innebära en självreglering av det fallet att en skattskyldig helt eller huvudsakligen varit beroende av folkpensionen för sin försörjning. Det torde därför med viss rätt k u n n a sägas att spörsmålet i denna del är en fråga om de kommunala ortsavdragens otillräcklighet. Kunde de kommunala ortsavdragen höjas så att de bättre motsvarade vad som anses utgöra existensminimum, borde därigenom också de taxeringstekniska problemen beträffande folkpensionärernas beskattning komma i annat läge. Under sådana förhållanden kan ifrågasättas om icke problemet om beskattningen av folkpensionsförmåner rätteligen har sin plats i ett annat sammanhang, nämligen vid en kommande revidering av de kommunala ortsavdragen. Skattelagssakkunnigas förslag skulle emellertid innebära en förenkling även på avdragssidan. Som en konsekvens av att pensionsförmånerna icke längre beskattades skulle rätt till avdrag för folkpensionsavgiften icke längre föreligga. Den överföring av pensionsavgift från debetsedel till deklaration, som nu sker, och den kontroll, som detta förutsätter vid taxeringen, skulle inte längre behövas. Härvid bör emellertid beaktas en sak, nämligen att, så

49 länge avdraget för kommunala utskylder finnes kvar, den skattskyldige likväl måste vid ifyllandet av sin deklaration hämta uppgifter från debetsedeln för överföring till deklarationen. Debetsedeln måste alltså ändå framtagas för att uppgiften om kommunalutskylder skall kunna lämnas. Ur förenklingssynpunkt kan det då synas mindre betydelsefullt om överföringen från debetsedel till deklaration skall avse även folkpensionsavgiften. För den skattskyldige, som varit van vid att båda dessa skatter ha fått avdragas, kan det snarast vara förvillande att den ena skatten — pensionsavgiften — uteslutits från avdrag. Åtskilliga skäl torde därför tala för att avdraget för pensionsavgift slopas först samtidigt med att avdraget för kommunalutskylder är moget för avskaffande, varvid deklarationsblanketten skulle på en gång kunna förenklas i dessa viktiga avseenden. E n särskild fråga blir därvid om avdragsrätten för folkpensionsavgifterna — liksom avdragsrätten för kommunalutskylder — skall kunna tekniskt ordnas på ett sådant sätt att avdraget icke behöver belasta deklarationsblanketten. Eftersom avgiften nu delvis kompenseras genom ett avdrag vid beskattningen, synes det ligga närmast till hands att förhållandet reglerades genom att avdragsrätten borttoges och avgiften samtidigt i motsvarande mån reducerades. En sådan kompensation skulle ha den fördelen att den tillfördes just dem som man ville kompensera och icke — såsom fallet blir så snart kompensationen gives över skatteskalorna — sprides även till andra än de avgiftspliktiga. Även andra möjligheter att ordna avdragsrätten vid beskattningen torde — såsom remissyttrandena givit vid handen — k u n n a övervägas i ett dylikt framtida sammanhang. Vårt ställningstagande till förevarande fråga har främst dikterats av vad som ovan anförts om att ett fritagande av folkpensionsförmånerna från beskattning respektive ett slopande av avdragen för avgifterna skulle på ett ingripande sätt förskjuta resultatet av en allmän skattesänkning. Särskilt med hänsyn till de stora skattelättnader, som därigenom skulle beredas äldre åldersgrupper i jämförelse med de i egentlig mening förvärvsarbetande grupperna, är det enligt vår mening icke möjligt att i detta sammanhang genomföra ifrågavarande reform. Förutsättningarna för och karaktären av den allmänna skattesänkningen skulle därigenom helt förändras. Såvitt vi kunnat finna är det icke heller möjligt att åstadkomma en tillfredsställande lösning genom att från beskattning undantaga endast de inkomstprövade folkpensionsförmånerna. Under dessa förhållanden ha vi icke ansett oss böra här närmare ingå på olika möjligheter för en teknisk omläggning av avdragsrätten för folkpensionsavgifter. Denna fråga sammanhänger nära med det större spörsmålet huruvida avgiftsplikten över huvud taget skall bibehållas och är därigenom ej endast en skattefråga utan också en fråga av socialpolitisk natur.

4—509242

ANDRA AVDELNINGEN

Statsskatterevisionens överväganden och förslag

VI. Uppdragets avgränsning

Med ledning av utfärdade direktiv kan revisionens uppdrag sammanfattas sålunda. Revisionen har att föreslå en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Skattesänkningen skall vara allmän, dvs. medföra minskad statsskatt för alla skattskyldiga. Skattesänkningens tyngdpunkt skall emellertid vara förlagd till de mindre inkomsttagarna. Utredningen skall ske på grundval av tidigare företagen teknisk utredning. I enlighet med de för sistnämnda utredning utfärdade direktiven bör den nuvarande avvägningen av skattebördan mellan ensamstående och gifta i möjligaste mån bibehållas. Frågor, som i övrigt har betydelse för sambeskattningen av äkta m a k a r eller som eljest inverkar på fördelningen av skattebördan mellan olika kategorier skattskyldiga bör — med ovan angivet undantag — inte behandlas. I uppdraget ingår inte att söka bedöma, vilket utrymme som kan förefinnas för en skattesänkning utan endast att ange, hur en skattesänkning bör ske, om vissa givna belopp står till förfogande härför. I första hand bör utredningsarbetet inriktas på möjligheterna till skattesänkning enbart genom jämkning av skatteskalorna. Även övriga tänkbara metoder bör emellertid kunna övervägas. Revisionen har vid sin prövning att utgå från de ungefärliga alternativ för omfattningen av skattebortfallet, som angivits i den tekniska utredningens direktiv, dvs. skattebortfall på omkring 8, 9,1 och 12 procent av det totala skatteuttaget. Första avdelningen av detta betänkande utgöres av den promemoria, i vilken resultatet av den tekniska utredningens arbete redovisats. I ett särskilt avsnitt behandlas där det av 1950 års skattelagssakkunniga framställda förslaget att i förenklingssyfte slopa rätten till avdrag för folkpensionsavgift och fritaga folkpensionsförmånerna från beskattning. De tekniskt sakkunniga har på angivna skäl ansett förevarande spörsmål inte kunna lösas i samband med den nu planerade skattesänkningen. Revisionen har för sin del inte funnit anledning att upptaga frågan till behandling. I fråga om den nu gällande ordningen för den statliga beskattningen av fysiska personer och den historiska bakgrunden till gällande bestämmelser får revisionen helt hänvisa till innehållet i nämnda promemoria. Beträffande penningvärdeförsämringens inverkan på skattetrycket åberopar revisionen vad i promemorian härom anförts. Till den tekniska utredningens förslag återkommer revisionen i den följande framställningen.

VII. Olika metoder för en skattesänkning

I fråga om den direkta beskattningen av fysiska personer finns det åtskilliga tekniska möjligheter att åstadkomma skattelättnader. Det är emellertid att märka, att en stor kategori skattskyldiga med låga inkomster erlägger direkt skatt endast i form av kommunalskatt. För dessa inkomsttagare, vilkas antal kan uppskattas till ca 200 0001, kan sålunda en skattesänkning åstadkommas endast genom en reducering av kommunalskatten. Enligt direktiven har emellertid revisionens arbete begränsats till att avse sänkning av den statliga inkomstskatten. Sänkning av uttagningsprocenten Den statliga inkomstskatten för fysiska personer är konstruerad som en rörlig skatt, vilket innebär att man årligen bestämmer hur stor procent av skattens grundbelopp som skall uttagas. En nedsättning av uttagningsprocenten kan därför synas utgöra en enkel metod för en skattesänkning. Att skatten för närvarande uttages efter 110 procent av grundbeloppet och att de statsfinansiella förhållandena ansetts lämna utrymme för ett skattebortfall av den ungefärliga omfattning som en minskning av uttagningsprocenten från 110 till 100 skulle innebära, är omständigheter som kan synas tala för en dylik lösning. Statsskatterevisionen är emellertid av den uppfattningen att en nedsättning av uttagningsprocenten inte skulle medföra en lämplig avvägning av skattebördan. Den tekniska utredningens promemoria har närmare belyst förändringarna i den reella skattebelastningen 1947—1955. Dessa förändringar har inte skett likformigt inom de olika inkomstskikten utan har i särskilt hög grad medfört skärpt skattetryck för de lägre inkomsttagarna. Härtill kommer, att ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomstlägen drabbades av skatteökningar vid de år 1952 genomförda ändringarna såvitt gäller den statliga inkomstskatten. Om skattesänkningen sker enbart genom en reducering av uttagningsprocenten, kommer dessa ojämnheter i skattebelastningen mellan olika grupper av inkomsttagare att kvarstå. Därtill kommer, att revisionen enligt sina direktiv har att föreslå en skattesänkning, som särskilt gynnar de smärre inkomsttagarna. Detta syfte uppnås inte genom en sänkning av uttagningsprocenten. Revisionen kan därför inte förorda en sådan metod. 1

Samtaxerade äkta makar räknas härvid som en inkomsttagare.

55 I detta sammanhang vill revisionen framhålla, att det nu gällande systemet för skattens rörlighet inte alltid är ägnat att leda till ändamålsenliga förändringar av skatteuttaget. I tider med stora förskjutningar i penningvärde och inkomstnivå bör det enligt revisionens uppfattning bli beroende av särskild prövning i det aktuella fallet, huruvida ett ändrat skatteuttag skall åstadkommas genom likformiga procentuella förändringar av uttaget i alla inkomstlägen eller genom en ny avvägning av skattebördan mellan olika kategorier inkomsttagare. Övriga metoder Av övriga metoder för en skattesänkning synes inom ramen för gällande skattesystem endast två förtjäna närmare övervägande, nämligen en jämkning av gällande skatteskalor och en höjning av de statliga ortsavdragen. Dessa metoder kan tillämpas antingen var för sig eller i kombination med varandra. Jämkning

av

skatteskalorna

Med hjälp av skatteskalorna kan, genom variationer av skattesatsernas storlek och inkomstskiktens bredd, varje önskad fördelning av skattebördan åstadkommas. Inkomster, som är så låga att de vid tillämpning av principen skatt efter förmåga bör vara undantagna från beskattning och som genom systemet med ortsavdrag blir fria från skatt vid nu gällande ordning, finge därvid utgöra skattefria bottenskikt. I praktiken har man emellertid att ta hänsyn till åtskilliga omständigheter som inskränker dessa i princip obegränsade möjligheter. Sålunda måste man såsom allmän fordran på en progressiv skiktskala uppställa det kravet att skalan företer en i möjligaste mån j ä m n stegring av skattesatsen vid stigande inkomst. Inkomstskiktens bredd och skattesatsernas storlek måste avvägas så att inkomstökningar i olika lägen ej medför alltför starka skatteökningar. Om man vill eftersträva ett system som underlättar för den enskilde skattebetalaren att själv beräkna sin skatt, är det vidare ett önskemål att skattesatserna i grundskalan angives i hela tal. Därutöver kan man, då det gäller att föreslå en skattesänkning inom det gällande skattesystemets ram, inte bortse från de principer, som påverkat utformningen av hittills gällande regler. Sålunda har de mindre önskvärda verkningarna av rådande sambeskattningssystem delvis eliminerats genom skatteskalornas uppbyggnad och inbördes avvägning. Skatteskärpningen vid sambeskattning är i första hand en följd av statsskattens progression. Införandet av en proportionell statsskatt inom ett tämligen brett inkomstskikt i botten av skatteskalorna har därför ansetts vara en värdefull reform. Upp till viss inkomstgräns h a r vidare den s. k. tudelningsprincipen genomförts vid sambeskattning. Metoden har därvid varit att inkomstinterval-

56 lerna mellan progressionsskikten gjorts dubbelt så stora i skalan för gifta som i skalan för ensamstående, medan skattesatserna i båda skalorna bestämts lika i motsvarande progressionsskikt. Inom de ovannämnda bottenskikten med enhetlig skattesats kan sålunda med skatteskalornas hjälp ingen avvägning ske mellan skattskyldiga i olika inkomstlägen. I likhet med de tekniskt sakkunniga anser revisionen fördelarna med en sådan konstruktion av skalorna vara så uppenbara, att någon ändring, innebärande uppdelning av bottenskikten i flera skikt, inte bör genomföras. Vissa skäl kan i stället anses tala för en breddning av bottenskikten. Revisionen återkommer i ett följande avsnitt till detta spörsmål. Höjning

av

ortsavdragen

Enligt skatteförmågeprincipen skall inkomster som inte överstiger vad som oundgängligen erfordras för den skattskyldiges och hans familjs uppehälle vara fria från skatt. Ortsavdragen har haft till syfte att garantera ett sådant skattefritt existensminimum. Sedan barnavdragen numera avskaffats vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen, är ortsavdragen i stort sett avvägda endast efter civilstånd. Därjämte är ortsavdragen anpassade efter dyrortsförhållandena. Antalet ortsgrupper utgör numera fyra (ortsgrupperna II—V) och spännvidden mellan ortsavdrag i högsta och lägsta ortsgrupp uppgår till 12 procent, räknat från beloppen i högsta ortsgrupp. En höjning av ortsavdragen medför givetvis en sänkning av skatten i alla inkomstskikt. De relativt sett mest framträdande verkningarna inträffar emellertid i de lägre inkomstskikten.

VIII. Skattesänkningens tyngdpunkt

En undersökning av inkomstfördelningen ger vid handen, att antalet inkomsttagare med låga inkomster är förhållandevis stort. Revisionen åberopar härutinnan till en början de tablåer, som intagits i bilaga 4. Denna bilaga har kompletterats med statistiska uppgifter för taxeringsåret 1955. Av tabellen över inkomsttagarnas fördelning på inkomstklasser framgår, att år 1954 316 000 inkomsttagare haft under 2 500 kronor i årsinkomst och ej mindre än 996 000 under 5 000 kronor. Hur inkomsttagare i olika inkomstklasser fördelar sig på kön och civilstånd belyses närmare i tabell 5. Vid en jämförelse av inkomstfördelningarna för gifta och för ensamstående finner man, att fördelningen är betydligt gynnsammare för de gifta. Sålunda utgör av de ovan nämnda 996 000 inkomsttagarna med en inkomst understigande 5 000 kronor ej mindre än 808 000 ensamstående och endast Tab. 5. Inkomsttagarna fördelade efter kön, civilstånd (samtaxerade äkta makar = en inkomsttagare) och inkomstens storlek, år 1954 (taxeringsåret 1955) Inkomstklasser kronor

Samtliga Ogifta ensamGifta ej Ogifta och förut stående samtaxeoch förut (ogifta gifta rade män gifta män kvinnor och förut gifta)

8 070 24 819 47 893 53 389 59 192 73 903 93 800 114 830 122 465 184 119 130 875 77 469 45 584 14 254 4 462 808

6 449 6 724 4 116 4 368 5 155 6 047 4 060 3 192 2 710 3 454 2 453 1 476 1 117 171 30 13

347 3 463 13 005 15 148 13 199 14 647 19 947 28 067 36 704 89 886 126 528 115 265 48 504 12 417 3 966 801

14 866 35 006 65 014 72 905 77 546 94 597 117 807 146 089 161 879 277 459 259 856 194 210 95 205 26 842 8 458 1 622

769 484

1 617 920 1 055 932

51 535

541 894

1 649 361 3 267 281

767 424

1 611 229 1 074 571

51 255

503 586

1 629 412 3 240 641

—2 000 2 000—3 000 3 000—4 000 4 000—5 000 5 000—6 000 6 000—7 000 7 000—8 000 8 000—9 000 9 000—10 000 10 000—12 000 12 000—15 000 15 000—20 000 20 000—30 000 30 000—50 000 50 000—100 000 100 000—

54 240 116 940 99 410 86 650 78 970 78 290 80 860 76 590 58 820 62 340 32 510 14 320 5 750 1 927 651 168

87 130 163 020 113 100 88 210 81 050 74 040 52 420 31 940 22 160 28 760 14 280 7 790 4 100 1 038 355 91

141 370 279 960 212 510 174 860 160 020 152 330 133 280 108 530 80 980 91 100 46 790 22 110 9 850 2 965 1 006 259

Samtliga år 1954

848 436 843 805

Samtliga inkomsttagare (taxeringsenheter)

1 Samtliga år 1953

ÄktenSamtliga Gifta ej skap med gifta samtaxe- samtaxe(taxerade rade äkta ringskvinnor enheter) makar

9 156 236 314 966 277 524 247 765 237 566 246 927 251 087 254 619 242 859 368 559 306 646 216 320 105 055 29 807 9 464 1 881

58 Tab. G. Antal gifta inkomsttagare (samtaxerade äkta makar = en inkomsttagare) i olika åldrar och inkomstklasser år 1954 (taxeringsåret 1955) Inkomstklasser, kronor Ålder

1 —20 år 20—25 år 25—67 år 67— år Samtliga

—3 000

3 000— 5 000

5 000— 7 000

7 000— 10 000

10 000—

Summa

476 2 044 30 273 17 079

550 3 156 80 280 53 933

303 6 624 138 946 26 270

266 13 313 383 115 29 081

273 16 018 816 003 31 358

1 868 41 155 1 448 617 157 721

49 872 | 137 919

172 143

425 775

863 652

1 649 361

Tab. 7. Antal ensamstående inkomsttagare i olika åldrar och inkomstklasser år 1954 (taxeringsåret 1955) Inkomstklasser, kronor Ålder

1 —20 år 20—25 år 25—67 år 67— år Samtliga

—2 000

2 000— 3 000

3 000— 5 000

5 000— 7 000

7 000—

Summa

36 920 21 550 55 770 27 130

58 550 37 360 99 600 84 450

100 960 70 350 155 640 60 420

44 140 78 690 164 880 24 640

13 195 68 327 379 424 35 924

253 765 276 277 855 314 232 564

141 370

279 960

387 370

312 350

496 870

1 617 920

188 000 gifta skattskyldiga. Bland de ensamstående är inkomstfördelningen gynnsammare för männen än för kvinnorna. Bland de redovisade grupperna inkomsttagare utvisar samtaxerade äkta makar den största förändringen sedan föregående år. Antalet samtaxeringsfall har ökat med 38 000. För att söka något närmare klarlägga strukturen hos grupperna av mindre inkomsttagare har revisionen låtit utföra vissa statistiska undersökningar, verkställda i samband med bearbetningen av inkomststatistiken för taxeringsåret 1955. Tillgänglig statistik över inkomsttagarnas fördelning på ålder och inkomstklasser upptar samtaxerade äkta makar såsom två skilda inkomsttagare. Samtaxerade gifta kvinnor har ofta mycket låga inkomster. Mer än halva antalet har en inkomst som understiger 3 000 kronor. Ett frånskiljande av de samtaxerade hustrurnas inkomster har därför befunnits nödvändigt. Man har därigenom uppnått, att samtaxerade äkta m a k a r redovisas såsom en inkomsttagare, varjämte uppdelning av inkomsttagarna skett på gifta och ensamstående. På grundval av dessa undersökningar har tabellerna 6 och 7 upprättats. I tabellerna redovisas gifta och ensamstående skattskyldiga var för sig med fördelning på vissa åldersgrupper och inkomstklasser.

59 Då det gäller att på grundval av föreliggande statistiskt material bedöma angelägenheten av lättnader i beskattningen för de små inkomsttagarna, torde mindre avseende få fästas vid de skattskyldiga i de högsta och — i vart fall såvitt gäller ensamstående — jämväl i de lägsta åldersgrupperna. För skattskyldiga i de högsta åldersgrupperna motsvaras ofta taxeringarna inte av erlagd skatt, då dessa skattskyldiga i stor omfattning medges avdrag för nedsatt skatteförmåga vid taxeringen. Vad angår de unga ogifta inkomsttagarna får deras skattekraft av olika orsaker i allmänhet anses förhållandevis god, främst emedan de ofta bor i föräldrahemmet eller eljest åtnjuter förmåner från föräldrar eller andra närstående. Tabellen för de gifta utvisar, att av skattskyldiga i åldern under 67 år 117 000 har lägre inkomst än 5 000 kronor. Dessa torde inte erlägga någon statlig inkomstskatt eller endast obetydlig sådan. Inom nämnda åldersgrupp återfinnes emellertid 146 000 inkomsttagare med inkomst av 5—7 000 kronor och 397 000 med inkomst av 7—10 000 kronor. Av ensamstående inkomsttagare i mellanåldrarna (25—67 år) har 56 000 en inkomst, understigande 2 000 kronor. Dessa torde inte erlägga någon statlig inkomstskatt. I inkomstläget 2—3 000 kronor återfinnes emellertid ej mindre än 100 000 skattskyldiga i nyssnämnda åldersgrupp och ytterligare 156 000 i samma grupp har så låg inkomst som 3—5 000 kronor. Undersökningen utvisar alltså, att ett stort antal skattskyldiga med låga inkomster tillhör mellanåldrarna. En mera fullständig belysning av förevarande fråga hade varit i hög grad önskvärd. Åtskilliga i inkomststatistiken redovisade inkomsttagare i de lägsta skikten påföres inte någon skatt, då ortsavdragen, eventuellt förhöjda på grund av nedsatt skatteförmåga, överstiger inkomsten. Andra åter torde av skilda orsaker inte erlägga den påförda skatten. För att kunna bedöma, i vilken omfattning ett verkligt behov av skattelättnad föreligger för de skattskyldiga i de allra lägsta inkomstskikten skulle erfordras en omfattande utredning, i vilken man för ett antal representativa taxeringsdistrikt från fall till fall undersökte anledningen till den låga inkomsten. För en dylik undersökning har tillräcklig tid ej stått till buds. Taxeringsnämndernas praxis i fråga om taxering av inkomster, understigande existensminimum, samt i fråga om medgivande av avdrag för nedsatt skatteförmåga torde för övrigt vara växlande. Av den undersökning rörande penningvärdeförsämringens inverkan på skattetrycket som redovisas i den tekniska promemorian framgår, att ökningen i den reella skattebelastningen främst drabbat inkomsttagare i vissa lägre inkomstskikt. Detta förhållande är särskilt påtagligt i fråga om den statliga inkomstskatten men framträder även, om man betraktar den totala skattebördan. Man kan inte heller bortse från att ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomstklasser erhöll en mindre skatteökning vid 1952 års omläggning av statsskatten. Jämväl den bristande överensstämmelse

60 Tab. 8. Inkomstskattens fördelning på kommunalskatt och statsskatt i olika inkomstlägen Ortsgrupp III. Kommunal utdebitering 12 kr Ensamstående

Gift

Kom-

Statlig munal Årsinininkomst komstkomstskatt

Statlig

Total skatt

skatt

skatt kr

3 000 4 000 5 000 71 6 000 187 8 000 420 10 000 652 884 12 000 1 292 15 000 18 000 1 844 20 000 2 326 25 000 3 654 30 000 5 246 8 708 40 000 50 000 12 587 60 000 16 943 80 000 26 015 100 000 35 695 200 000 89 059 300 000 146 259 400 000 203 459

3 85 205 325 445 685 925

85 205 396 632 1 105 1 577 1 165 2 049 1 525 2 817 1 885 3 729 2 125 4 451 6 379 2 725 8 571 3 325 4 525 13 233 5 725 18 312 6 925 23 868 9 325 35 340 11 725 47 420 23 725 112 784 35 725 181 984 47 725 251 184

Total skatt

Statl. Kom. Total ink.- ink.skatt skatt skatt

skatt kr

/o

4 Kom-

munal Statl. Kom. Total ininink.- ink.skatt komst- komstskatt skatt

18 30 38 41 43 46 49 52 57 61 66 69 71 74 75 79 80 81

100 100 82 70 62 59 57 54 51 48 43 39 34 31 29 26 25 21 20 19

100 91 100 207 100 323 100 440 100 720 100 1 067 100 1 481 100 2 219 100 3 066 100 3 646 100 5 279 100 7 118 100 10 939 100 15 095 100 19 548 100 28 825 100 38 505 100 92 060 100 149 260 100 206 460

9 169 289 409 529 769 1 009 1 249 1 609

°/ 10

260 496 732 969 1 489 2 076 2 730 3 828 5 035 1 969 5 855 2 209 8 088 2 809 3 409 10 527 4 609 15 548 5 809 20 904 7 009 26 557 9 409 38 234 11 809 50 314 23 809 115 869 35 809 185 069 47 809 254 269

/o 12

35 42 44 45 48 51 54 58 61 62 65 68 70 72 74 75 77 79 81 81

65 58 56 55 52 49 46 42 39 38 35 32 30 28 26 25 23 21 19 19

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

som råder mellan ortsavdragens storlek och beloppen för existensminimum utgör en anledning till att inkomsttagarna i lägre inkomstskikt i särskilt hög grad är i behov av skattelättnader. Revisionen har ansett det som en väsentlig uppgift att söka åstadkomma största möjliga lättnader för dessa skattskyldiga. Revisionen vill emellertid understryka, att för nu ifrågakomna grupp av skattskyldiga kommunalskatten utgör huvuddelen av den totala skatten, vilket belyses av den undersökning rörande inkomstskattens fördelning på kommunalskatt och statsskatt i olika inkomstlägen som redovisas i tabell 8. Beträffande gifta skattskyldiga är det först vid årsinkomster på omkring 18 000 kronor som den totala skatten är lika fördelad på statsskatt och kommunalskatt. För årsinkomster däröver avtar successivt kommunalskattens andel i den totala skatten. I fråga om ensamstående skattskyldiga är tendensen densamma, dock att jämviktsläget där uppnås vid en årsinkomst på omkring 9 000 kronor. Möjligheterna att åstadkomma lättnader i den direkta beskattningen för inkomsttagare med låga inkomster ligger sålunda i första hand på kommu-

61 nalskatteområdet, varvid en höjning av de kommunala ortsavdragen synes ligga närmast till hands. En dylik reform har också från statsmakternas sida förebådats genom uttalanden i skilda sammanhang, bl. a. i direktiven för denna utredning. En mera väsentlig höjning av de kommunala ortsavdragen medför emellertid ett skattebortfall för kommunerna av sådan omfattning att kompensation härför åt kommunerna kan bedömas som nödvändig. Härvid uppkommer svårlösta spörsmål, som torde kräva ingående och tidsödande överväganden. Även om man inom överskådlig framtid genom en kommunalskattereform kan åstadkomma lättnader för de lägre inkomsttagarna, bör enligt revisionens mening redan vid den nu förestående allmänna skattesänkningen i möjligaste mån tillses, att tyngdpunkten lägges på denna kategori skattskyldiga.

IX. Revisionens ställningstagande

Den tekniska utredningens förslag De skatteskalor, som föreslagits av den tekniska utredningen, är i huvudsak uppbyggda efter mönster av nu gällande grundskala. Skattesatsen i de enhetliga bottenskikten är emellertid i de mera kostnadskrävande alternativen lägre. I övriga skikt ligger skattesatserna mellan dem som upptages i gällande grundskala och dem som för närvarande — vid beaktande av att uttagning sker efter 110 procent — i verkligheten tillämpas. Skalorna är alltså konstruerade så att de medför en till beloppet stigande skatteminskning vid stigande inkomst. Räknad i procent av statsskatten faller emellertid skatteminskningen successivt. I fråga om skattebördans fördelning mellan gifta och ensamstående skattskyldiga har den nuvarande avvägningen i görligaste mån bibehållits. De tekniskt sakkunniga har inte velat förorda någon höjning av ortsavdragen. Deras huvudförslag, som omfattar de i bilaga 1 redovisade skalorna, bygger därför helt på jämkning av nu gällande skatteskalor. Den närmare motiveringen till de sakkunnigas ståndpunktstagande i denna del återfinnes på sid. 33 ff. härovan. Huvudskälet för de sakkunniga har varit att man genom en höjning av de statliga ortsavdragens belopp skulle ytterligare förstora skillnaden mellan de kommunala och de statliga ortsavdragen. En sådan åtgärd skulle enligt deras mening försvåra den utjämning mellan dessa avdrag som i stället ur inånga synpunkter vore eftersträvansvärd. Om man vill behålla den enhetliga skattesatsen i botten av skatteskalorna är, såsom framhållits i den tekniska utredningens promemoria, möjligheterna mycket begränsade att enbart med skalornas hjälp inom den angivna kostnadsramen uppnå en skattesänkning med tyngdpunkten förlagd till de mindre inkomsttagarna. Revisionen har inte kunnat ansluta sig till något av de alternativ som ingår i den tekniska utredningens huvudförslag, främst med hänsyn till att dessa alternativ enligt revisionens uppfattning inte medför skattelättnader av tillräcklig storlek i de lägre inkomstskikten. Därjämte leder de i huvudförslaget upptagna skalorna i fråga om skattskyldiga med höga inkomster till skatteminskningar, som enligt revisionens mening uppgår till relativt sett alltför höga belopp. Avvägningen av skattebördan mellan stora och små inkomsttagare är i sista hand en skälighetsbedömning. Revisionen anser sig för sin del böra eftersträva en skattesänkning som i möjligaste mån gynnar de små inkomsttagarna.

63 I bilaga 2 till promemorian redovisar de tekniskt sakkunniga vissa övervägda alternativ med ortsavdragshöjningar. Jämväl beträffande dessa alternativ gäller, enligt revisionens mening, att de inte i önskvärd utsträckning tillgodoser de mindre inkomsttagarna, medan de å andra sidan i alltför hög grad ger skattelättnader åt skattskyldiga med stora inkomster. De tekniskt sakkunniga har slutligen även övervägt att bredda det enhetliga bottenskiktet. Dessa alternativ, av vilka vissa jämväl kombinerats med en höjning av ortsavdragen, upptages i bilaga 3 till promemorian. Breddningen har givits den omfattningen att den enhetliga procentsatsen införts i ytterligare ett skikt såväl i skalan för gifta som i skalan för ensamstående. Det enhetliga skiktet skulle därigenom vidgas med inkomstbelopp å 2 000 kronor för båda kategorierna. Revisionen anser för sin del att — om ett sådant alternativ skulle kunna övervägas — vidgningen för de ensamståendes del bort inskränkas till 1 000 kronor. Det enhetliga skiktet är för närvarande dubbelt så brett för de gifta som för de ensamstående. För att bibehålla denna proportion borde vidgningen utgöra endast 1 000 kronor för de ensamstående. Härigenom skulle även vinnas, att det enhetliga skiktet komme att sammanfalla med tillämpningsområdet för tudelningsprincipen. I följande avsnitt lämnas närmare redogörelse för revisionens ställningstagande till frågan om breddning av bottenskiktet. Fråga om breddning av skiktet för den enhetliga skattesatsen Beträffande det enhetliga bottenskiktet i skatteskalorna, som infördes i samband med 1952 års omläggning av den statliga beskattningen, anför de tekniskt sakkunniga: 1 I fråga om skatteskalorna genomfördes den principen att skattesatsen gjordes enhetlig för ett relativt brett bottenskikt, upp till en beskattningsbar inkomst av 8 000 kronor för gift skattskyldig och 4 000 kronor för ensamstående. Inom detta skikt — motsvarande taxerade inkomster i högsta ortsgrupp av 12 000 respektive 6 000 kronor — medförde skalorna sålunda icke någon progression. Man erhöll härigenom en proportionell marginalskatt tämligen högt upp i inkomstskikten. Reformen ansågs betydelsefull ur flera synpunkter. Med den åsyftades att undanröja de hinder för ökade arbetsinsatser som en från botten genomförd progression kunde tänkas medföra. Reformen var också ett led i lösningen av sambeskattningsfrågan. I enlighet med de undersökningar som gjorts hade man funnit det nödvändigt att bibehålla sambeskattningen såsom skatteform för äkta makar. Det var då angeläget att söka neutralisera sambeskattningens negativa verkningar — vilka främst vore en följd av statsskattens progression — och för detta ändamål borde en övergång till en proportionell skattesats inom ett så brett inkomstskikt som möjligt vara av särskild betydelse. Skatteskalorna med enhetliga bottenskikt tillämpades första gången i fråga om 1953 års inkomster. Skiktet omfattade då en mycket stor andel — över 70 procent — av det totala antal skattskyldiga, för vilka fastställts beskattningsbar inkomst vid den statliga taxeringen. Inkomstutvecklingen präglas 1 Jfr sid. 31 härovan.

64 emellertid av en fortgående stegring av inkomsterna och för inkomståret 1957 torde enligt företagna beräkningar nämnda siffra komma att understiga 60 procent. En vidgning av skiktet vore därför önskvärd redan för ett bibehållande av de verkningar, som åstadkommits genom en tidigare genomförd reform, bortsett från att en dylik åtgärd ur allmänna synpunkter kan synas väl värd att överväga vid en planerad sänkning av den statliga inkomstskatten. Revisionen har därför övervägt, huruvida ej en breddning av skiktet kunde föreslås. En sådan breddning kommer emellertid att medföra ett mycket stort skattebortfall och kan inom den givna kostnadsramen inte anordnas så att den medför den eftersträvade avvägningen av skattelättnaderna. Om det enhetliga skiktet vidgas med 2 000 kronor för såväl gifta som ensamstående, uppkommer såsom de tekniskt sakkunniga framhållit de största skattelättnaderna för de inkomsttagare som befinner sig inom övre delen av det vidgade skiktet, dvs. för gifta inkomsttagare med ca 16 000 kronor i årsinkomst och för ensamstående skattskyldiga med ca 9 000 kronor i årsinkomst. Denna tendens kan i någon mån motverkas genom att breddningen kombineras med en höjning av ortsavdragen. I den tekniska promemorian redovisas fyra sådana förslag. Revisionen har i ett alternativ (alt. R 7 ) kombinerat skalan med en höjning av det statliga ortsavdraget med 600 kronor för gifta och 300 kronor för ensamstående, varvid vidgning av det enhetliga skiktet skett med 2 000 kronor för gifta och 1 000 kronor för ensamstående. I likhet med de nyssnämnda av de tekniskt sakkunniga framlagda förslagen får detta alternativ så ojämna verkningar, att det inte lämpligen kan antagas. Av den i bilaga 7 intagna tablån över skatteminskningarna framgår, att de procentuella skattelättnaderna i inkomstlägena 15— 30 000 kronor för gifta och 8—20 000 kronor för ensamstående skattskyldiga är högre än i inkomstskikten närmast därunder. På grund av att ett mycket stort antal skattskyldiga befinner sig i de av breddningen berörda inkomstlägena, blir en breddning alltid mycket kostnadskrävande. De belopp, som står till förfogande för en skattesänkning, är inte tillräckliga för att åstadkomma lättnader av eftersträvad storlek för de lägre inkomsttagarna samtidigt med en breddning av skiktet. De ovan nämnda ojämna verkningarna är så framträdande, att revisionen inte kan förorda någon breddning av det enhetliga skiktet. Därest utrymme förefunnes för en väsentligt större sänkning av den statliga inkomstskatten än den nu ifrågasatta, skulle dessa ogynnsamma verkningar k u n n a avsevärt mildras. Gränsen för sambeskattning enligt Utdelningsprincipen I samband med införandet av två särskilda skatteskalor, en för gifta och en för ensamstående skattskyldiga, anpassades skalorna så att de upp till viss gräns medförde en skatt som för ensamstående uppgick till hälften av

65 vad äkta makar hade att erlägga för en dubbelt så stor inkomst. Gränsen för denna avvägning av skattebördan mellan gifta och ensamstående — sambeskattning enligt tudelningsprincipen — sattes vid beskattningsbara inkomster på 10 000 kronor för gifta och på 5 000 kronor för ensamstående, vilket motsvarar årsinkomster av omkring 16 000 respektive 8 000 kronor. I inkomstlägen upp till dessa årsinkomster medför alltså ingåendet av äktenskap inte i något fall skatteskärpning. Ovanför denna gräns inträder efter hand en skatteskärpning, som särskilt framträder om makarnas inkomster är av ungefär samma storleksordning. Revisionen, som inte har att behandla sambeskattningsfrågan, föreslår ingen ändring av denna princip för skalornas uppbyggnad. Metod för skattesänkningen Revisionen har att i sitt förslag till skattesänkning framlägga tre olika alternativ, innebärande skattebortfall för staten på omkring 8, 9,1 och 12 procent av det totala skatteuttaget. Dessa skattebortfall beräknas år 1957 uppgå till respektive 265, 301 och 397 milj. kronor. Uppgiften har såtillvida erbjudit svårigheter som de angivna skattebortfallen inbördes förete förhållandevis små skillnader. Härigenom har de tekniska möjligheterna försvårats att med tillgodoseende av allmänna krav på skatteskalornas utformning åstadkomma serier på tre likformigt uppbyggda förslag. Revisionen har under sitt arbete i likhet med de tekniskt sakkunniga grupperat olika övervägda alternativ efter skattebortfallen och har kallat de olika grupperna 1-alternativ, 2-alternativ och 3-alternativ, därvid 1-alternativen medfört de minsta skattebortfallen och 3-alternativen de största. Om ett visst alternativ till skatteskala ur olika synpunkter tett sig tillfredsställande, har det ej sällan ställt sig svårt att med utgångspunkt från det skattebortfall, en tillämpning av den övervägda skalan skulle medföra, konstruera de båda övriga alternativen i serien och det har inte kunnat undvikas att man därvid stundom måst räkna med något lägre eller högre skattebortfall än det åsyftade. Revisionen skall enligt sina direktiv i första hand undersöka möjlighecerna att genomföra en skattesänkning enbart med skatteskalornas hjälp. På grund av skalornas konstruktion med tämligen breda bottenskikt, inom vilka skatt uttages efter enhetlig procentsats, är möjligheterna till en lösning efter nu angivna linjer såsom tidigare framhållits synnerligen begränsade. En uppdelning av bottenskiktet i flera smärre skikt skulle underlätta en lösning av den revisionen förelagda uppgiften att framlägga tre på skilda skattebortfall grundade alternativa förslag. Revisionen är emellertid helt ense med de tekniskt sakkunniga därom att nuvarande system för skatteskalornas uppbyggnad bör i detta avseende bibehållas. En nedsättning av den för bottenskikten gällande skattesatsen medför givetvis skatteminskning. Några möjligheter att inom skiktet med hjälp av skalorna åstadkomma 5 — 509242

66 avvägningar finns dock inte. Härtill kommer, att varje nedsättning av uttaget inom enhetliga skiktet medför ett stort skattebortfall 1 , som konsumerar en avsevärd del av den i direktiven angivna totala skatteminskningen. Sålunda uppkommer t. ex. vid en nedsättning av skattesatsen i nämnda skikt från nu tillämpade 13,2 procent till 11 procent ett skattebortfall å ca 285 milj. kronor. För att åstadkomma önskvärd skattelindring för de mindre inkomsttagarna måste en förhållandevis stor reducering ske av skattesatsen i enhetliga skikten. Det kan vara nödvändigt, att till viss del återhämta därav orsakat skattebortfall genom att fastställa högre skattesatser i de övre inkomstskikten än i den nu gällande grundskalan. Redan i skiktet närmast över bottenskiktet måste, för att det totala skattebortfallet skall kunna hållas inom den för varje fall angivna kostnadsramen, tillämpas en tämligen hög skattesats. Denna omständighet innebär en bestämd nackdel, särskilt med hänsyn till att en framtida breddning av skiktet därigenom försvåras. Annorlunda skulle det förhålla sig om man kunde tillgripa ortsavdragshöjning. Man behövde då ej eftersträva en så låg skattesats i enhetliga skiktet. Även en måttlig höjning av ortsavdragen ger nämligen till resultat ett avsevärt skattebortfall i de lägre inkomstskikten. Det förhåller sig i själva verket så att en mera påtaglig skattesänkning i de lägsta skikten i praktiken kan åstadkommas endast genom en höjning av ortsavdragen. Då en skattesänkning av nyss angivna effekt eftersträvats av revisionen, har det fallit sig naturligt att revisionen övervägt ortsavdragshöjningar. Direktiven har också givits sådan avfattning att revisionen har ansett sig äga möjlighet att i vart fall överväga andra lösningar än enbart justeringar av skatteskalorna. Revisionen har därför närmare undersökt ett antal alternativ med ortsavdragshöjningar. Revisionen har givetvis ansett sig böra i hög grad beakta de skäl som talar för att lämna ortsavdragen orubbade. Det kan visserligen ifrågasättas huruvida inte dessa skäl tillmätts alltför stor vikt. Ortsavdragen fyller i princip samma funktion vid den kommunala taxeringen som vid den statliga och det vore därför naturligt om de vid båda taxeringarna utgick med lika stora belopp. Av hänsyn till kommunernas finanser har de kommunala ortsavdragen inte kunnat bringas i paritet med de statliga. Skillnaden mellan ortsavdragsbeloppen är överhuvud så avsevärd, att det kan ifrågasättas, huruvida man kan räkna med en fullständig utjämning inom den närmaste framtiden. En dylik höjning av de kommunala ortsavdragen skulle emellertid, under förutsättning att staten helt ersätter kommunerna för det bortfallande skattebeloppet, bli mycket kostnadskrävande. Oavsett vad här anförts har revisionen ansett sig oförhindrad att vid sina överväganden pröva alternativ, som innebär en mindre höjning av de statliga ortsavdragen, särskilt som en dylik lösning skulle främja utredningens 1

Nedsättning med en enhet medför ett bortfall på ca 130 milj. kronor.

G7

syftemål. Förutsättningen för revisionen har härvid varit, att höjningen hålles inom måttliga gränser för att inte i alltför hög grad försvåra möjligheterna att i framtiden åstadkomma en utjämning eller eljest en lämplig avvägning mellan de statliga och de kommunala ortsavdragen. Skälen för och emot en höjning av ortsavdragen kan sammanfattas sålunda. Att åstadkomma mera avsevärda skattelättnader för inkomsttagarna i de lägre skikten utgör enligt revisionens uppfattning en angelägen reform, vars genomförande inte bör uppskjutas. För att uppnå detta syfte synes en höjning av ortsavdragen — de statliga eller de kommunala — ofrånkomlig. Därest man inför en nära förestående reformering av de kommunala ortsavdragen finner det angeläget att lämna de statliga ortsavdragen orubbade, torde i avvaktan på nämnda reform den statliga inkomstskatten böra sänkas utan att de statliga ortsavdragen ändras. Om å andra sidan en omläggning av kommunalskatten med en mera avsevärd höjning av ortsavdragen bedömes såsom en reform på lång sikt och om man finner det önskvärt att utan uppskov få till stånd mera påtagliga lättnader i de mindre inkomsttagarnas skattebörda, synes det naturligt att välja den metod för skattesänkningen, där jämkningarna av skatteskalorna kombinerats med höjning av de statliga ortsavdragen. Revisionen framlägger förslag till skattesänkning, grundat enbart på jämkningar av skatteskalorna, men har dock ansett sig böra lämna en redogörelse för det inom revisionen övervägda alternativet att åstadkomma skattesänkningar genom justering av skatteskalorna i kombination med ortsavdragshö j ningar.

X. Revisionens förslag till nya skatteskalor

Revisionen har övervägt ett flertal alternativ till skattesänkning enbart genom justeringar av skatteskalorna. Till åtlydnad av direktiven har därvid arbetet inriktats på att erhålla en serie om tre alternativa förslag inom samma ungefärliga kostnadsram som de tekniskt sakkunniga haft att beakta. Såsom riktpunkt för skattebortfallens storlek har revisionen uppställt de belopp som i nämnda sakkunnigas huvudförslag angivits för alternativen 1 a, 2 a och 3 a, vilka skattebortfall år 1957 beräknats uppgå till respektive 255, 332 och 428 milj. kronor. I fråga om det av revisionen föreslagna 3-alternativet har dock denna kostnadsram måst något överskridas. Skattebortfallen beräknas utgöra för 1-alternativet (alt. R 1) 7,7 procent, för 2-alternativet (alt. R 2) 10,2 procent samt för 3-alternativet (alt. R 3) 13,4 procent. Minskningen av skatten skulle i kronor räknat år 1957 utgöra respektive 254, 336 och 442 milj. kronor. Skatteskalornas utseende i jämförelse med gällande grundskala och nu tillämpad skala, dvs. grundskalan med ett uttag av 110 procent, framgår av tabell 9. Reträffande de föreslagna skalorna förutsattes, att de skall tillämpas vid en uttagningsprocent av 100. För den händelse uttagningsprocenten skulle Tab. 9. Skatteskalor Beskattningsbar inkomst 1 000-tal kr

Gift Gällande F. n. tillgrund- lämpat Alt. skala RI uttag (100 %) (HO %)

Ensamstående Alt. R2

Alt. R3

Gällande F. n. tillgrund- lämpat skala uttag (100 %) (HO %)

Alt. Rl

Alt. R2

Alt. R3

0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

12 12 12 16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13,2 13,2 13,2 17,6 22,0 27,5 33,0 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0 65,0

11,5 11,5 11,5 17 22 27 32 37 43 49 54 60 65 65

11 11 11 17 21 27 31 37 43 48 54 59 65 65

10,5 10,5 10,5 16 21 26 31 36 42 48 53 59 65 65

12 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

13,2 17,6 22,0 26,4 29,7 33,0 37,4 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0 65,0

11,5 17 22 26 29 32 37 41 45 50 54 60 65 65

11 17 22 25 28 32 36 41 45 49 54 59 65 65

10,5 16 21 25 28 31 36 40 44 49 53 59 65 65

69 bestämmas högre än till 100 procent av grundbeloppet, föreslås, att — liksom för närvarande gäller — skatten icke i något skikt skall överstiga den högsta skattesatsen, dvs. 65 procent. Skatteskalan för ensamstående är liksom för närvarande avsedd att gälla jämväl för ogifta skattskyldiga med barn. Av en jämförelse framgår till en början, att såväl i 1-alternativet som i 3-alternativet föreslagits brutet tal för skatteuttaget i de enhetliga bottenskikten. Såsom tidigare framhållits får det ur allmänna synpunkter anses vara ett önskemål att skattesatserna i en skala är angivna i hela tal. Så är också fallet med nuvarande grundskala. Det må emellertid erinras om att gällande system för statsskattens rörlighet medför, att skattesatserna i realiteten i stor omfattning övergår till brutna tal vid varje avvikelse från 100 procents uttag av grundskalans skattesatser. Då för närvarande en uttagningsprocent av 110 tillämpas, följer härav, att skatten i flertalet inkomstskikt beräknas på grundval av brutna tal. Givetvis kommer en användning redan i grundskalan av brutna tal för uttaget att ytterligare komplicera framräknandet av skattebeloppen, därest uttaget bestämmes till annat procenttal av grundskalan än 100. Olägenheterna aktualiseras dock huvudsakligen i samband med uppgörandet av hjälptabeller för debiteringen och torde ej få tillmätas allt för stor vikt. För att åstadkomma en lösning av den revisionen förelagda uppgiften har i vart fall icke inom den angivna kostnadsramen någon annan möjlighet stått till buds än att i vissa alternativ tillgripa brutna tal för skattesatserna i enhetliga skikten. Avvägningen av skattebördan mellan gifta och ensamstående har i enlighet med direktiven i stort sett bibehållits oförändrad. Enligt nu gällande ordning är skattesatsen i vart och ett av de tre lägsta skikten lika för gifta och ensamstående. Så är även fallet i alt. R 1 och R 3, medan i alt. R 2 skattesatsen i det tredje skiktet är en enhet högre för ensamstående än för gift. För beskattningsbara inkomster över 60 000 kronor gäller för närvarande, att skattesatsen i varje skikt är lika i de båda skalorna. Revisionens förslag innebär ingen ändring härutinnan. Av tablån kan vidare utläsas, att någon breddning av enhetliga skikten ej ägt rum, att övre gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen lämnats utan ändring samt att skattesatserna i 3-alternativet i alla skikt är en enhet lägre än i 1-alternativet. För beskattningsbara inkomster som överstiger 150 000 kronor har dock genomgående föreslagits samma uttag som för närvarande tillämpas eller 65 procent. Skattesatsens ökning från ett skikt till närmast högre utgör maximalt 6 enheter. I 2-alternativet har tyvärr en ökning av skattesatsen av nu angivna omfattning inte kunnat undvikas vid övergången från bottenskikten till däröver liggande inkomstskikt. I 1-alternativet och i 3-alternativet är ökningen i motsvarande läge 5,5 enheter. Av kostnadsskäl har lägre procentsats inte kunnat föreslås för skikten närmast över bottenskikten. Ett lägre uttag i dessa skikt skulle eljest

70 Diagram 1. Skattelättnadens

fördelning mellan inkomsttagare

i olika inkomstskikt

enligt alt. R 2

Ensamstående

Gifta

V å g r ä t skala-' U t r ä k n a d s k a t t i m i l j o n e r kr. Lodrät skala: Procentuell skattelättnad.

6 -

Ars— inkomst: Antal skattskyldiga: Uträknad skatt: Anm.

-8.000

-12.000

2.000-20,000

20.000- 40,000

„.. „.„ 880,000

553,000

172,000

24,000

37 7 milj.kr.

70 7 milj.kr.

651 milj.kr.

489 milj.kr.

Beloppen i staplarna

40.000-

anger s k a t t e b o r t f a l l e n

år

1.117,000

8,000-12,000 12,000-20.000 20.000350,000

122,000

294 milj.kr. 354 milj.kr. 255milj.kr. 182 milj.kr.

ha erbjudit större möjligheter för en framtida breddning av de enhetliga bottenskikten. De av revisionen föreslagna skatteskalorna medför sänkt marginalskatt i de flesta inkomstlägen. Undantag gäller dock för beskattningsbara inkomster som överstiger 150 000 kronor, där marginalskatten är oförändrad. Gifta skattskyldiga med beskattningsbara inkomster i skiktet 10—12 000 kronor, motsvarande årsinkomster av omkring 16—18 000 kronor, erhåller i 1-alternativet ingen sänkt marginalskatt. Detsamma gäller såväl i 1- som i 2-alternativet för ensamstående skattskyldiga med beskattningsbara inkomster i skiktet 6—8 000 kronor, motsvarande årsinkomster av omkring 9—11 000 kronor. I nu angivna inkomstlägen är marginalskatten oförändrad. För ett närmare studium av marginalskattens verkningar hänvisas till den tabell över totala marginalskatten, som finnes intagen i bilaga 6. Av diagram 1 framgår, hur den skatteminskning som alt. R 2 medför fördelas mellan inkomsttagare i olika inkomstskikt. I diagrammet anger staplarnas bredd hur stor del av den sammanlagda statliga inkomstskatten som år 1957 före sänkning erlägges av de skatt-

71 skyldiga i de olika inkomstskikten. Staplarnas höjd utvisar genomsnittlig procentuell skattelättnad inom skikten. Den sammanlagda skattelättnad, som kommer de olika skikten till del, framgår av staplarnas yta. För jämförelse mellan gifta och ensamstående skattskyldiga har sifferuppgifterna i diagrammet sammanfattats i nedanstående tablå: Gifta Antal skattskyldiga, 1 000-tal Uträknad skatt, milj. kronor Skattebortfall enl. alt. R 2, milj. kronor » » » R 2, procent

1 629 2 224 229 10,3

Ensamstående 1611 1085 107 9,9

Samtliga 3 240 3 309 336 10,2

De individuella verkningarna av revisionens förslag framgår av de tabeller över skattelättnaderna som intagits i bilaga 6. För ortsgrupperna II—V angives där skatteminskningarna såväl i kronor som i procent dels för gifta och dels för ensamstående. Såsom exempel må nämnas, att för gifta skattskyldiga i ortsgrupp III skattelättnaden vid en årsinkomst på 10 000 kronor utgör enligt 1-alternativet 84 kronor eller 12,9 procent, enligt 2-alternativet 109 kronor eller 16,7 procent och enligt 3-alternativet 133 kronor eller 20,4 procent. Om årsinkomsten i stället är 20 000 kronor, uppgår skattelättnaderna till resp. 156 kronor eller 6,7 procent, 216 kronor eller 9,3 procent och 294 kronor eller 12,6 procent. För en ensamstående skattskyldig med 10 000 kronor i årsinkomst föreslås en skattelindring som utgör resp. 80 kronor eller 7,5 procent, 100 kronor eller 9,4 procent och 149 kronor eller 14,0 procent. För gifta skattskyldiga med årsinkomster å 200 000 kronor och däröver angives skattelättnaderna för 1-alternativet till 1 208, för 2-alternativet till 2 008 och för 3-alternativet till 2 708 kronor. Beträffande de allra flesta skattskyldiga i dessa höga inkomstlagen är emellertid 80 %-spärren tillämplig, varvid den nuvarande skatten inte uppgår till så höga belopp som de i kol. 2 i tabellerna angivna. De lägre skattebelopp, dessa skattskyldiga i verkligheten har att erlägga, torde inte påverkas av den föreslagna skattesänkningen. På motsvarande sätt förhåller det sig jämväl för ensamstående inkomsttagare. En jämförelse mellan skattelättnaderna för gifta och för ensamstående skattskyldiga utvisar, att ensamstående med årsinkomster upp till ca 10 000 kronor erhåller större skatteminskning i kronor räknat än gifta med motsvarande inkomster. Den enhetliga skattesatsen sänkes lika mycket för ensamstående som för gifta, varigenom ensamstående sålunda får samma procentuella skattelättnad som gifta. Då de ensamstående på grund av lägre ortsavdrag har att för viss inkomst erlägga en högre skatt än de gifta, kommer de följaktligen att i kronor räknat erhålla en större minskning av skatten.

72 Diagram

2. Procentuella skatteminskningar för gifta skattskyldiga Ortsgrupp III

enligt olika

alternativ

Procentuell skatteminskning

A l t e r n a t iv

Skattebortfall ar 1 9 b /

R3

UU1 m i l j . kr.

^"^

20 -

18 -

.__!.__

—-t--

% % \

S ä n k n i n g av u t t a g ningsprocenten t i l l 100

k

! » •

12 -

,

2 9 8 m i l j . kr.

% % \

> • •

%l ••

•

'»..

• •

*%. * V

••.

: . > '- » ••• .

2 .

0 4000

10.000 12.000 15.000 18.000 20.000 25.000 30.000 Årsinkomst,

logaritmisk

50.000 60.000

80.000 100.000 kr.

skala.

De procentuella skattelättnaderna i olika inkomstlägen för gifta skattskyldiga framgår även av diagram 2, som till jämförelse upptar verkningarna av en nedsättning av uttagningsprocenten från 110 till 100. Av diagrammet framgår bl. a., att alt. R 2 för gifta skattskyldiga med inkomster upp till ca 20 000 kronor ger en större skattelättnad än en sänkning av uttagningsprocenten till 100. Vad angår progressiviteten hos de föreslagna skalorna må följande anmärkas. Vid förslagets utformning har revisionen eftersträvat största möjliga skattelättnad åt inkomsttagarna i de lägre skikten. Detta har nödvändiggjort en viss skärpning av progressionen. Den slutliga avvägningen måste bli resultatet av en skälighetsprövning. I samtliga alternativ stiger skattelättnaden i kronor räknad vid stigande inkomst. Eftersom tyngdpunkten lagts på de mindre inkomsttagarna, kommer däremot skattelättnaden, beräknad i procent av skatten, att vara störst för denna kategori skattskyldiga. Beträffande avvägningen av skattelättnaderna mellan de olika alternati-

ven inbördes är följande att märka. Skillnaden i skattebortfall mellan de olika alternativen innebär, att man i 2-alternativet har ett större belopp till sitt förfogande för skattelättnader och att i 3-alternativet ytterligare medel finnes tillgängliga. Inom revisionen har diskuterats huru långt principen om skattesänkningens tyngdpunkt skulle drivas. Enligt en uppfattning borde, med utgångspunkt från visst alternativ, varje ytterligare belopp som kunde stå till förfogande väsentligen komma de lägsta inkomsttagarna till godo. Enligt en annan mening åter borde man — sedan man i 1-alternativet lagt tyngdpunkten på de lägsta inkomsttagarna — fördela den ytterligare skattelättnad, man kunde få räkna med, mer eller mindre likformigt i alla inkomstskikt. Revisionens majoritet har enat sig om att vid övergång till mera kostnadskrävande alternativ lägga huvuddelen av den ytterligare skattelättnaden på de lägre inkomsttagarna men låtit samtliga inkomstskikt få del av den ökade skattesänkningen. Som ett uttryck härför har procentsatsen sänkts även i några av de högre inkomstskikten vid övergång från lägre till högre alternativ. Härigenom har dessa inkomstskikt erhållit en lägre marginalskatt. Skattelättnadernas förändringar vid övergång från 1-alternativet till 2-alternativet och från 2-alternativet till 3-alternativet belyses av tabellerna 10 och 11. De ytterligare skattelättnader som uppkommer i 2- och 3-alternativen är störst för de mindre inkomsttagarna och avtar med inkomstens stegring. Procenttalen i kol. 6 och 8 utvisar emellertid inte en jämnt sjunkande tendens vid stigande inkomst utan företer vissa ojämnheter. Detta har ej kunnat undvikas, då revisionen i görligaste mån använt hela tal för skattesatserna i skalorna. Revisionen har även undersökt verkningarna av förslagen i fråga om den totala skatten. Skatteminskningarna i kronor och i procent redovisas i tabeller, som intagits i bilaga 6. I kronor räknat blir givetvis skatteminskningarna desamma som i tabellerna för enbart den statliga skatten. De procentuella skatteminskningarna är däremot lägre. I de flesta inkomstlägen medför revisionens förslag i procent räknat tämligen obetydliga minskningar av den totala skatten. De största i tabellerna redovisade procentuella skatteminskningarna utgör för 1-alternativet 5,9 procent, för 2-alternativet 7,6 procent och för 3-alternativet 9,3 procent. Av tabellerna framgår dessutom, att den procentuella skatteminskningen, vilken vid betraktande av enbart den statliga skatten är densamma inom hela bottenskiktet, här uppvisar successivt stigande tal inom nämnda skikt, beroende på att den statliga skattens andel i den totala skatten växer vid stigande inkomst. Sistnämnda förhållande gör sig gällande jämväl i den ytterligare tabell rörande total skatt, som intagits i bilaga 6. Denna tabell, som anger den totala skatten i procent av årsinkomsten enligt nuvarande ordning och en-

74 Tab. 10. Jämförelse av skattelättnaderna enligt alt. Rl, R2 och R3 Gift. Ortsgrupp III

Årsinkomst

Nuvarande skatt

Skatteminskning enligt alt. R l

Den ökning av skatteminskningen som alt. R2 skulle medföra

Den ytterligare ökning av skatteminskningen som alt. R3 skulle medföra

kr

kr

°//o

kr

%

kr

/o

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

9 24 54 84 114 144 148 156 189 246 372 458 502 623 799 1 208 . 1 208 1 208

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9 11,1 8,0 6,7 5,2 4,7 4,3 3,6 3,0 2,4 2,2 1,4 0,8 0,6

3 7 16 25 33 40 60 60 82 100 100 102 190 300 300 800 800 800

4,2 3,8 3,8 3,8 3,7 3,1 3,3 2,6 2,2 1,9 1,1 0,8 1,1 1,1 0,9 0,9 0,6 0,4

2 7 16 24 34 54 60 78 100 126 213 300 300 366 542 700 700 700

2,8 3,7 3,8 3,7 3,9 4,2 3,2 3,3 2,8 2,4 2,5 2,4 1,8 1,5 1,5 0,7 0,5 0,3

ligt de av revisionen föreslagna alternativen, utvisar nämligen mindre skillnader i procenttalen vid låga inkomster än vid höga. Revisionen har tidigare påvisat kommunalskattens stora andel i de smärre inkomsttagarnas totala skattebörda och framhållit, att en höjning av de kommunala ortsavdragen utgjorde den närmast till hands liggande utvägen att åstadkomma mera väsentliga skattelättnader för inkomsttagarna i de lägre skikten. Sedan verkningarna av revisionens förslag här ovan belysts, k a n en jämförelse av dessa verkningar med de skattelättnader, som relativt stora höjningar av de kommunala ortsavdragen skulle medföra, vara av intresse. Revisionen har därför verkställt beräkningar rörande den effekt som skulle uppnås vid höjningar av de kommunala ortsavdragen dels till 3 000 kronor för gifta och 2 000 kronor för ensamstående och dels till 4 000 kronor för gifta och 2 000 kronor för ensamstående. Reräkningarna har skett under förutsättning att kommunerna av staten erhåller full kompensation för skattebortfallet så att någon höjning av utdebiteringen ej blir följden. Som utgångspunkt vid jämförelsen har valts revisionens alt. R 2 och resultatet framgår av tabell 12, i vilken jämväl upptagits kostnaderna, angivna för gifta och för ensamstående var för sig.

75 Tab. 11. Jämförelse av skattelättnaderna enligt alt. Rl, R2 och R3 Ensamstående. Ortsgrupp III

Årsinkomst

Nuvarande skatt

Skatteminskning enligt alt. R l

Den ökning av skatteminskningen som alt. R2 skulle medföra

Den ytterligare ökning av skatteminskningen som alt. R3 skulle medföra

kr

kr

/o

kr

/o

kr

/o

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

12 26 41 57 75 80 82 97 121 138 159 194 277 370 423 562 738 1 128 1 128 1 128

13,2 12,6 12,7 13,0 10,4 7,5 5,5 4,4 3,9 3,8 3,0 2,7 2,5 2,5 2,2 1,9 1,9 1,2 0,8 0,5

3 8 13 17 20 20 27 52 60 60 100 100 100 121 209 300 300 800 800 800

3,3 3,8 4,0 3,8 2,8 1,9 1,9 2,3 2,0 1,6 1,9 1,4 0,9 0,8 1,0 1,1 0,8 0,9 0,5 0,4

4 8 12 16 31 49 60 60 79 97 100 144 232 300 300 385 561 700 700 700

4,4 3,9 3,7 3,7 4,3 4,6 4,0 2,7 2,6 2,7 1,9 2,1 2,2 1,9 1,6 1,3 1,5 0,8 0,5 0,4

Totalkostnaden utgör för alt. R2 336 milj. kronor och för höjning av de kommunala ortsavdragen i högsta ortsgrupp till 3 000 kronor för gifta och till 2 000 kronor för ensamstående 287 milj. kronor. Därest ortsavdraget för gifta i stället höjes till 4 000 kronor, blir totalkostnaden 458 milj. kronor. Skattebortfallet för kommunerna utgör i verkligheten högre belopp än de här angivna. Nettokostnaden för staten uppgår emellertid till de ovan nämnda beloppen, varvid beräknade statsbidrag till kommunerna reducerats med uppskattade ökningar av den statliga inkomstskatten på grund av minskade avdrag för kommunala utskylder. De skattelindrande verkningarna av ortsavdragens ökning framträder mest i de lägre inkomstskikten och avtar successivt vid högre inkomst, beroende på utskyldsavdragets inverkan. I fråga om gifta skattskyldiga ger en höjning av kommunala ortsavdraget till 3 000 kronor större skattelättnad än alt. R 2 upp till årsinkomster på ca 9 000 kronor, medan en höjning till 4 000 kronor medför större skattelättnad än alt. R 2 upp till årsinkomster på ca 15 000 kronor. För ensamstående skattskyldiga kommer en ortsavdragshöjning till 2 000 kronor att ge större skattelättnad än alt. R 2 endast upp till ca 5 000 kronors årsinkomst. Beträffande såväl gifta som ensamstående skattskyldiga gäller, att vid högre inkomstbelopp än de ovan an-

76 Tab. 12. Skatteminskning i kronor enligt alt. R2 jämfört med den skatteminskning som höjningar av de kommunala ortsavdragen till nedan angivna belopp skulle medföra Ortsgrupp I I I Gift

Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 Kostnad år 1957

Skatteminskning enligt alt. R2

Ensamstående Minskning av total skatt 1 genom höjSkatteminsk- ning av de ning enligt kommunala alt. R2 ortsavdragen 4 000 kr i till 2 000 kr högsta ortsi högsta grupp ortsgrupp

Minskning av total skatt 1 genom höjning av de kommunala ortsavdragen till 3 000 kr i högsta ortsgrupp

12 31 70 109 147 184 208 216 271 346 472 560 692 923 1 099 2 008 2 008 2 008

85 110 95 95 96 95 95 91 81 79 74 68 62 55 55 50 50 39 39 39

85 205 191 191 191 191 191 181 161 159 147 135 124 111 111 99 99 77 77 77

15 34 54 74 95 100 109 149 181 198 259 294 377 491 632 862 1 038 1 928 1 928 1 928

58 58 58 59 56 53 50 48 47 46 41 41 38 35 36 33 33 27 27 27

229 milj. kr 182 milj. kr 353 milj. kr 107 milj. kr 105 milj. kr

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

givna alt. R 2 medför större och med inkomstens storlek tilltagande skattelättnad. Om staten ej helt ersätter kommunerna för uppkommande skattebortfall blir följden, att kommunerna vid oförändrade utgifter måste tillämpa en högre utdebiteringssats. Skattelättnaderna skulle vid sådant förhållande bli lägre än de i tabellen angivna och vid stigande inkomst efter hand förbytas i skatteökningar.

XI. Jämkningar av skatteskalorna i kombination med ortsavdragshöjningar

Den ökning i skattebelastningen som penningvärdeförsämringen medfört har, såsom den tekniska utredningen visat 1 , i särskilt hög grad träffat de små inkomsttagarna. Den främsta orsaken är att ortsavdragen förlorat i värde, vilket företrädesvis drabbar skattskyldiga med lägre inkomster, eftersom ortsavdragens relativa betydelse avtager med inkomstens höjd. De av den tekniska utredningen belysta förändringarna i den reella skattebelastningen avser tidsperioden 1947—1955 och hänför sig till ortsgrupp III. Under denna tid har de statliga ortsavdragen i nämnda ortsgrupp höjts från 2 750 till 3 680 kronor för gifta och från 1 800 (före reduktion) till 1 840 kronor för ensamstående skattskyldiga. För att motverka penningvärdeförsämringen hade en höjning av ortsavdragen med 40 procent varit erforderlig, dvs. till 3 850 kronor för gifta och till 2 520 kronor för ensamstående skattskyldiga. Förändringarna i den reella skattebelastningen har i fråga om den statliga skatten emellertid sin grund jämväl i andra förhållanden, framför allt i den ändring av skattesatserna, som ägde rum i samband med införandet av enhetliga procentsatser i bottenskikten. Dessa ändringar innebar höjning av skattesatserna i de lägsta skikten men sänkning för vissa inkomstklasser i bottenskiktets övre del. I det högsta inkomstskiktet — beskattningsbara inkomster, som överstiger 200 000 kronor — har vidare skattesatsen sänkts 5 enheter. För de ensamstående skattskyldiga i vissa mellanlägen har skattetryckets ökning motverkats därav att reduktion av ortsavdragen ej äger rum. Även om det sålunda är flera och i olika riktningar verkande faktorer som varit bestämmande för skattetryckets utveckling, har skatteökningen för de lägre inkomsttagarnas del främst sin grund i att ortsavdragen förlorat i värde. Såsom i den tidigare framställningen anförts kan väsentliga skattelättnader för inkomsttagarna i de lägre skikten åstadkommas endast genom en höjning av ortsavdragen. Det har därför tett sig naturligt för revisionen att pröva alternativ, där justeringar av skatteskalorna kombinerats med höjningar av de statliga ortsavdragen. Dessa höjningar har omfattat belopp mellan 200 och 1 000 kronor för gifta skattskyldiga. Då skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående i princip bör lämnas utan ändring, har revisionen räknat med att höjningen för ensamstående skulle utgöra 1

Se sid. 26—29 här ovan.

78 Tab. 13. Skatteskalor Gift BeskattNuvaranningsbar de skala inkomst med 1 OOO-tal kr 110 %

Ensamstående

Alt. R4

Alt. R5

Alt. R6

Alt. R 7

Nuvarande skala med 110 % uttag

Alt. R4

Alt. R5

Alt. R6

Alt. R 7

uttag 1

0—4 4—5 5—6 6—7 7—8 8—10 10—12 12—13 13—16 16—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—

13,2 13,2 13,2 13,2 13,2 17,6 22,0 27,5 27,5 33,0 38,5 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0

12,5 12,5 12,5 12,5 12,5 18 23 27 27 32 37 37 43 49 54 60 65

12 12 12 12 12 18 22 27 27 31 37 37 43 48 54 59 65

11,5 11,5 11,5 11,5 11,5 17 21 26 26 31 36 36 42 48 53 59 65

13 13 13 13 13 13 20 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13,2 17,6 17,6 22,0 22,0 26,4 29,7 33,0 33,0 37,4 41,8 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0

12,5 18 18 22 22 26 29 32 32 37 41 41 45 50 54 60 65

12 18 18 21 21 25 28 32 32 36 41 41 45 49 54 59 65

11,5 17 17 21 21 24 28 31 31 36 40 40 44 49 53 59 65

13 13 18 18 23 23 27 27 31 35 39 43 47 51 55 60 65

Anm.

Alt. R 7 avviker från övriga alternativ i fråga om inkomstskiktens bredd.

50 procent och för ogifta med barn 75 procent av de för gifta skattskyldiga i de olika alternativen upptagna höjningarna. En höjning med 1 000 kronor för gifta skattskyldiga och motsvarande lägre belopp för övriga ortsavdragskategorier har revisionen funnit väl stor med hänsyn såväl till de begränsade medel som står till förfogande för en skattesänkning som till förhållandet mellan de statliga och de kommunala ortsavdragen. Om ortsavdragshöjningen skall ge önskad effekt, får den dock inte vara alltför obetydlig. I det av revisionen närmare undersökta och här redovisade alternativet utgör ortsavdragshöjningen 400 resp. 200 kronor. Även här har konstruerats ett 1-alternativ (alt. R 4 ) , ett 2-alternativ (alt. R 5) och ett 3-alternativ (alt. R 6). Beräknade inkomstbortfall år 1957 utgör för alt. R 4 256 milj. kronor (7,7 procent), för alt. R 5 338 milj. kronor (10,2 procent) och för alt. R 6 442 milj. kronor (13,4 procent). Skattebortfallen överensstämmer sålunda nära med de för alt. R 1, R 2 och R 3 beräknade. Skatteskalornas uppbyggnad framgår av tabell 13, i vilken för jämförelse har medtagits nu gällande skala vid ett uttag av 110 procent. Skalorna företer stora likheter med de av revisionen i alternativen R 1, R 2 och R 3 föreslagna. Vad angår gifta skattskyldiga överensstämmer skattesatserna i alternativen R 4, R 5 och R 6 helt med de föreslagna skalornas i fråga om beskattningsbara inkomster överstigande 12 000 kronor. Samma är förhållandet i fråga om ensamstående skattskyldiga med be-

79 Tab. 14. Jämförelse av skattelättnaderna enligt alt. R2 och R5 Ortsgrupp III Gift Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Skatteminskning enligt alt. R 2 kr

0/

12 31 70 109 147 184 208 216 271 346 472 560 692 923 1 099 2 008 2 008 2 008

/o

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 14,2 11,3 9,3 7,4 6,6 5,4 4,4 4,1 3,5 3,1 2,3 1,4 1,0

Ensamstående Skatteminskning enligt alt. R 5

Skatteminskning enligt alt. R 5

kr

%

kr

°//o

76,1 34,8 20,5 16,4 14,5 12,6 9,5 8,8 7,5 7,1 6,0 4,9 4,5 3,9 3,3 2,4 1,5 1,1

15 34 54 74 95 100 109 149 181 198 259 294 377 491 632 862 1 038 1 928 1 928 1 928

16,5 16,4 16,7 16,8 13,2 9,4 7,4 6,7 5,9 5,4 4,9 4,1 3,4 3,3 3,2 3,0 2,7 2,1 1,3 0,9

32 43 53 64 80 91 119 165 205 222 293 336 427 549 690 930 1 106 2 018 2 018 2 018

35,2 20,8 16,4 14,5 11,1 8,5 8,0 7,4 6,7 6,1 5,6 4,7 3,9 3,6 3,5 3,2 2,9 2,2 1,4 1,0

kr

0/

54 65 86 107 128 163 176 204 275 374 524 619 764 1 019 1 195 2 148 2 148 2 148

Skatteminskning enligt alt. R 2

/o

skattningsbara inkomster överstigande 10 000 kronor. För lägre beskattningsbara inkomster än de nu angivna är uttaget inom varje särskilt skikt såväl för gifta som för ensamstående skattskyldiga i allmänhet 1 enhet högre än det i alternativen R 1, R 2 och R 3 för motsvarande inkomstskikt föreslagna. Både i 1- och 3-alternativet (alt. R 4 och alt. R 6) är således skatteuttagen i enhetliga bottenskikten angivna i brutna tal. De individuella verkningarna framgår av de för ortsgrupp III upprättade tabeller över skattelättnaderna i olika inkomstlägen, som intagits i bilaga 7. I dessa tabeller har räknats med ortsavdragshöjningar å 400 resp. 200 kronor för ortsgrupp III. Revisionen har nämligen inte ansett sig böra ta ställning till spörsmålet huruvida en höjning av ortsavdragen bör ske med lika stora belopp i samtliga ortsgrupper eller om en differentiering efter dyrort bör ske så att den nu gällande spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp fullt ut bibehålles jämväl beträffande de sålunda förhöjda ortsavdragsbeloppen. Den omfattande undersökning, som för ett sådant ställningstagande erfordrades, har revisionen ansett ligga utanför dess uppdrag att igångsätta. Vid beräkningen av skattebortfallet har revisionen räknat med en genomsnittlig höjning med de angivna beloppen. Därest man låter den föreslagna höjningen få full verkan i högsta ortsgrupp och därefter för

80 övriga ortsgrupper bibehåller nu gällande spännvidd oförändrad, kommer skattebortfallet att sjunka med ca 10 milj. kronor i ett vart av de olika alternativen. En jämförelse med det av revisionen föreslagna systemet utan ortsavdragshöjningar har skett i tabell Ib, som upptar de individuella verkningarna av 2-alternativen (alt. R 2 och alt. R 5). Ortsavdragens skattelindrande inverkan för de lägre inkomsttagarna framträder särskilt vid en jämförelse mellan de båda alternativen av de procentuella skatteminskningarna. Gifta skattskyldiga med 5 000 kronor i årsinkomst erhåller en skatteminskning på 12 kronor enligt alt. R 2 och på 54 kronor enligt alt. R 5. Vid 10 000 kronors årsinkomst uppkommer ungefär lika stora skatteminskningar, medan vid 15 000 kronors årsinkomst alt. R 2 ger en större skattelättnad — 184 kronor mot 163 kronor enligt alt. R 5. Att ortsavdragsalternativet jämfört med ett alternativ utan ortsavdragsändring medför en större skattelättnad i det enhetliga bottenskiktets nedre del men en mindre lättnad omkring skiktets övre gräns, gäller även för de ensamstående. Samma förhållande framträder för övrigt vid alla jämförelser mellan alternativ med och utan ortsavdragshöjningar, varvid dock förutsattes, att alternativen leder till skattebortfall av ungefär samma storlek samt att de större inkomsttagarna har medgivits i möjligaste mån lika stora skattelättnader.

XII. Särskilda frågor

Författningsändring Revisionen har inte framlagt förslag till ändringar i gällande författningstext. Ett antagande av något av de framlagda alternativa förslagen erfordrar inte annan författningsändring än att nu gällande skatteskalor för gifta och för ensamstående skattskyldiga i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt ersattes med de antagna. Revisionen förordar, att de nya skalorna första gången tillämpas i fråga om det preliminära skatteuttaget under år 1957. Nu gällande skatteskalor bör tillämpas vid 1957 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 och tidigare år. Beräkningsgrunder m. m. Revisionen har tillämpat samma beräkningsgrunder som de tekniskt sakkunniga såväl beträffande skalornas individuella verkningar som beträffande skattebortfallet för staten. En redogörelse för dessa beräkningsgrunder lämnas i bilaga 5. Vad angår skattebortfallet för staten synes emellertid av numera tillgänglig officiell statistik framgå, att skatteunderlaget för inkomståret 1957 kan antas bli inte oväsentligt högre än de tekniskt sakkunniga räknat med. De nu föreliggande uppgifterna rörande utfallet av 1955 års taxering utvisar en ökning av den sammanräknade nettoinkomsten för fysiska personer med ca 7 procent sedan föregående taxeringsår. Inkomståret 1955 kan med all sannolikhet väntas medföra en ännu kraftigare inkomststegring. Det för år 1957 beräknade skatteunderlaget torde därför vara uppnått redan vid en tidigare tidpunkt. Då det under alla förhållanden måste bli fråga om en uppskattning, har någon omräkning av tidigare beräkningar inte skett. Revisionen har funnit det mest rationellt att direkt ansluta sina beräkningar till de tidigare verkställda, varigenom jämförelser lättare kan ske. Om de förebragta kostnadsberäkningarna får full aktualitet år 1957 eller redan dessförinnan synes därvid ovidkommande.

6— 509242

Särskilda yttranden

Särskilt y t t r a n d e a v h e r r

Elofsson

Revisionens majoritet har i sin redogörelse för en skattesänkning, utformad genom justering av skatteskalorna i kombination med höjning av ortsavdragen, räknat med en genomsnittlig höjning av 400 kronor för gifta och 200 kronor för ensamstående skattskyldiga. Revisionen har därvid förklarat sig inte böra ta ställning till spörsmålet huruvida en höjning av ortsavdragen bör ske med lika stora belopp i samtliga ortsgrupper eller om en differentiering efter dyrort bör ske så att den nu gällande spännvidden mellan högsta och lägsta ortsgrupp fullt ut bibehålies jämväl beträffande de sålunda förhöjda ortsavdragsbeloppen. För min del kan jag inte ansluta mig till detta uttalande. Frågan om dyrortsgrupperingen vid beskattningen var föremål för riksdagens behandling år 1953, då ortsgruppernas antal reducerades från fem till fyra. I samband därmed (prop. 132/1953) anförde statsrådet Hedlund med instämmande av statsråden Norup, Persson och Hjalmar Nilson till statsrådsprotokollet följande: Den politiska meningsriktning, som jag företräder, har sedan lång tid tillbaka hävdat, att dyrortsgrupperingen för bl. a. löner och skatter skall avvecklas frånsett att vissa tillägg göres för delar av Norrland. Med hänsyn främst till kostnaderna för det allmänna har inom meningsriktningen ansetts, att avvecklingen bör ske i etapper. Då det föreliggande förslaget utgör ett steg i riktning mot en avveckling av dyrortssystemet, biträder jag detsamma. Det förhåller sig otvivelaktigt så att skillnaden i dyrhet orterna emellan sedan lång tid tillbaka successivt minskat. Det kan ifrågasättas, huruvida inte förhållandena numera utvecklats därhän att någon skillnad i levnadskostnader ej längre föreligger mellan olika orter. Enligt mitt förmenande borde därför tiden nu vara mogen för att ortsgrupperingen vid beskattningen helt avskaffades. Vid sådant förhållande finner jag det angeläget framhålla, att — därest en skattelättnad skulle komma till stånd genom höjning av ortsavdragen — höjningen bör ske med lika belopp i samtliga ortsgrilpper. Skillnaden i kronor räknat mellan ortsavdragen i olika ortsgrupper får enligt min mening ej förstoras.

83 Särskilt y t t r a n d e av herr

Söderquist

Revisionen har enligt sina direktiv haft till uppdrag att utarbeta tre olika alternativ för en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Kostnadsramen för vart och ett av dessa har i direktiven angivits till ca 8, 9,1 resp. 12 procent av den statliga inkomstskattens totala belopp. Revisionen har därvid haft att i första hand söka finna möjligheter att genomföra skattesänkning genom ändring av skatteskalorna. Skattesänkningens tyngdpunkt borde slutligen förläggas till de lägre inkomsttagarna. Till fullgörande av sitt uppdrag har revisionen utarbetat tre olika skatteskalor, en för vartdera av de tre i direktiven angivna kostnadsalternativen. I likhet med övriga ledamöter har jag ansett det önskvärt, att enighet kunde vinnas kring ett förslag till sådana skalor, och har därför biträtt beslutet av de skalor, som i utlåtandet betecknats med alternativen R 1, R 2 och R 3. Utredningsdirektivens uttryckliga angivande av tre olika kostnadsalternativ kommer emellertid att få den konsekvensen, att den definitiva skatteskalans utseende blir beroende av det utrymme för sänkning av den statliga inkomstskatten, som kan befinnas vara för handen vid uppgörandet av riksstaten för budgetåret 1956/57. Ett sådant förfarande vid skatteskalornas bestämmande är utan tvekan svårt att hållbart motivera. Skatteskalan har ju i ett progressivt skattesystem till uppgift att fördela inkomstskatten efter bärkraft på de olika inkomstskikten. Statskassans skiftande inkomstbehov å andra sidan bör i princip, så länge inga större förskjutningar i penningvärde, nominell inkomstnivå och därmed reell skattebelastning inträffar, ta sig uttryck i en ändrad uttagningsprocent, åtminstone så länge det ej gäller mera genomgripande ändringar av skattetrycket. Jag vill i detta sammanhang i principiellt avseende något beröra frågan om metoden att sänka den statliga inkomstskatten genom att variera uttagningsprocenten. Denna metod — att variera den statliga inkomstskattens nivå med hjälp av en årligen fastställd uttagningsprocent — är tekniskt enkel. Den kan sägas vara i princip erkänd som den i det svenska skattesystemet grundläggande eller normala metoden för sänkning eller höjning av den statliga inkomstskatten. Den bygger på det förhållandet, att den i ett progressivt skattesystem eftersträvade fördelningen av inkomstskatten på de olika inkomstskikten och därmed efter bärkraft i princip fastlagts genom skatteskalans utformning. Genom en rörlig uttagningsprocent kan man åtminstone inom vissa gränser variera skattens storlek utan att ändra progressionen, d. v. s. skatten uttages med bevarad fördelning efter bärkraft. När en större förskjutning i penningvärdet ägt rum, har därmed en mera avsevärd förändring av den reella skattebelastningen inträffat; skatteskalorna har snedvridits och avviker — ehuru formellt oförändrade — i realiteten från vad man vid deras uppgörande ansåg rimliga. Då aktualiseras

84 naturligtvis åtgärder för återställande av en rimlig och rättvis avvägning. Den tekniska utredningens promemoria har närmare belyst de huvudsakliga av inflationen framkallade förändringarna i den reella skattebelastningen 1947—1955. Dessa förändringar har inte skett likformigt inom de olika Inkomstskikten utan har — trots skattesänkningarna 1952 — i särskilt hög grad drabbat de lägre inkomsttagarna. Härtill kommer, att ensamstående skattskyldiga i vissa lägre inkomstlägen drabbades av skatteökningar vid de år 1952 genomförda ändringarna såvitt gäller den statliga inkomstskatten. Om den nu aktuella skattesänkningen skulle ske enbart genom en reducering av uttagningsprocenten, komme det avsedda syftet att lägga skattesänkningens tyngdpunkt på de lägre inkomsttagarna sålunda inte att förverkligas. Jag har därför företrätt uppfattningen, att en justering av skatteskalorna nu bör genomföras. Uttagningsprocenten bör sedan enligt min mening anpassas efter det i varje läge erforderliga medelsbehovet för statskassan. Om i framtiden ånyo stora förändringar i penningvärdet och därmed icke avsedda ändringar av skatteskalornas reella innehåll skulle inträffa, får naturligtvis frågan om behovet av nya skalor upptagas till behandling. Men detta utgör intet som helst skäl mot att de variationer i skattetrycket, som föranledas av variationer i de statsfinansiella förutsättningarna, sker genom ändring av uttagningsprocenten. Enligt min uppfattning borde man i dagsläget eftersträva en väsentlig sänkning av den statliga inkomstskatten för alla skattebetalare men med större procentuell andel för de lägre inkomsttagarna, vars reella skattetryck särskilt skärpts genom inflationen. Skatterevisionen har enligt direktiven inte haft till uppgift att bedöma vilket utrymme som kan finnas för en skattesänkning. Denna uppgift faller av naturliga skäl på Kungl. Maj :t och — i sista hand — riksdagen. Jag vill endast framhålla, att en betydande sänkning av inkomstskatten är så angelägen, att den måste anses vara ett av de primära önskemålen i dagens läge. Utformningen av statens budget bör därför ske med hänsyn härtill. Mot bakgrund av vad jag ovan anfört angående tillämpligheten av metoden att sänka inkomstskatten genom en lägre uttagningsprocent anser jag att, därest det skulle vara möjligt att uppnå större utrymme för skattesänkning än de i direktiven angivna siffrorna, bör en lägre uttagningsprocent än 100 komma till användning vid övergången till de nya skalorna. Naturligt synes det vara att lägga den för mellanalternativet uppgjorda — med R 2 betecknade — skatteskalan till grund och på denna applicera en sänkt uttagningsprocent. Hur en skattesänkning skulle utfalla med denna skatteskala som grund och med exempelvis 95 procents uttag, framgår av nedanstående tablå.

85 Den procentuella sänkningen av den statliga inkomstskatten enligt skalan för mellanalternaiivet med 95 procents uttag Ortsgrupp III Årsinkomst kr

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Skatteminskning i procent Gift

Ensamstående

— 21,1 20,9 21,0 20,9 20,8 18,6 15,7 13,8 12,0 11,3 10,2 9,2 8,9 8,4 7,9 7,1 6,3 5,9

20,9 20,8 20,7 20,9 17,5 13,9 12,0 11,4 10,6 10,1 9,7 8,9 8,3 8,1 8,1 7,8 7,6 7,0 6,2 5,9

Som synes skulle härigenom uppnås en sänkning av skatten med minst en tiondel för det övervägande flertalet av de skattskyldiga. Undantagen skulle utgöras av de högsta inkomsttagarna, för vilka den procentuella sänkningen skulle inte obetydligt understiga nyssnämnda andel. Inkomstbortfallet för statskassan till följd av en dylik skattesänkning kan beräknas till ca 160 milj. k r för det första budgetåret och till ytterligare ca 320 milj. kr för nästa budgetår, motsvarande 480 milj. kr skattebortfall fr. o. m. år 1957/58.

Särskilt y t t r a n d e a v h e r r

Ostman

Den direkta beskattningen i vårt land är byggd på skatteförmågeprincipen. Med utgångspunkt från denna har man bl. a. kommit fram till att den statliga inkomstbeskattningen skall vara progressiv. Principen ger dock föga ledning då det gäller att bestämma progressionsgraden. Frågan härom är närmast av politisk natur och ger följaktligen utrymme även för rena skönsbedömningar. Trots detta erkännes allmänt att en starkt progressiv beskattning kan ha synnerligen menliga verkningar, inte minst med avseende å de skattskyldigas vilja att genom nya initiativ och ökade arbetsinsatser förbättra sina inkomster. En skärpning av beskattningen kan härigenom leda till en minskning av skatteintäkterna. De psykologiska reaktioner som

86 alltför höga marginalskatter åstadkommer sätter alltså en gräns för progressionen. Var denna gräns går kan icke med säkerhet anges. Det framstår dock som obestridligt att den direkta beskattningen i vårt land nått en sådan nivå att risk föreligger för att gränsen redan är överskriden. Det kan erinras om att 1949 års skatteutredning med stor bestämdhet uttalade sig för en skattesänkning, »främst med hänsyn till arbetsvilja och deklarationsmoral» men även »med hänsyn till sparandet». Utredningens förslag gick också ut på en betydande skattesänkning kombinerad med en lindring av progressionen. De av utredningen föreslagna skatteskalorna antogs av 1952 års riksdag i oförändrat skick. I och med att uttagningsprocenten samtidigt fastställdes till 110 i stället för av utredningen föreslagna 100 kom dock skattesänkningen att bli väsentligt mindre än enligt utredningens förslag. Revisionens

direktiv

Den naturliga arbetsordningen för en kommitté, som har till uppdrag att lägga fram förslag om nya skatteskalor, måste vara att den i första hand inlåter sig på ett bedömande av gällande skatteskalor samt med utgångsp u n k t från de erinringar kommittén kan finna anledning att göra gentemot dessa framlägger förslag till ändringar i de kritiserade avseendena. I nuvarande läge vore detta så mycket mer befogat som de gällande skalorna icke tillämpats längre än fr. o. m. taxeringsåret 1954 och det dessutom förhåller sig så, att de icke någon gång tillämpats vid grundbeloppsnivå. Något sådant bedömande har emellertid 1955 års statsskatterevision inte inlåtit sig på. Anledningen härtill torde väsentligen vara att revisionen ansett sig vara så bunden av de direktiv finansministern utfärdat för revisionens arbete, att den icke funnit utrymme föreligga för någon fri bedömning. Direktiven innebär nämligen en direkt anvisning om att revisionen skall framlägga förslag till skatteskalor med starkare progression än i de nu gällande skalorna. Det normala sättet för en ändring av nivån för statsbeskattningen har hittills varit att med bibehållande av gällande skatteskalor besluta om ändring av uttagningsprocenten, medan själva skalorna endast ändrats med längre mellanrum. Principen om en varierande uttagningsprocent har sålunda varit inskriven i våra skatteförfattningar alltsedan 1928. Med hänsyn härtill borde revisionens uppdrag ha bestått i att fastställa enhetliga skatteskalor utan avseende vid vilket belopp som kunde stå till förfogande för en skattesänkning. Tvärtemot denna vedertagna ordning anges emellertid i direktiven, att revisionen skall föreslå alternativa skalor med utgångspunkt från ett skattesänkningsutrymme motsvarande respektive cirka 8, 9,1 och 12 procent av beloppet för de fysiska personernas statsskatt. En sådan ordning innebär att man på en omväg och utan att någon egentlig prövning förekommit sätter systemet med uttagningsprocent ur spel.

87 Revisionen har själv framhållit, att svårigheter uppkommit då det gällt att koordinera skatteskalorna enligt de angivna alternativen. Den skillnad i skattebortfall som angives i direktiven mellan högsta och lägsta alternativ är 4 procent av den ifrågavarande totalskatten. Ett sådant utrymme är uppenbarligen alldeles för obetydligt för att man på grundval härav skall k u n n a framlägga väl genomtänkta alternativa förslag. För att ytterligare belysa detta må framhållas, att en ändring i det proportionella bottenskiktet med en enhet medför ett skattebortfall av i det närmaste just 4 % av skatteuttaget. Såsom framgår av den i revisionens betänkande redovisade utredningen av de tekniskt sakkunniga rörande förändringarna i den reella skattebelastningen 1947—1955 om hänsyn tages till penningvärdeförsämringen under samma tid, har en inte obetydlig faktisk skatteskärpning ägt rum för flertalet skattskyldiga, procentuellt sett dock mest betydande i inkomstskikten upp till cirka 6 000 kronor. För en mindre grupp ensamstående skattskyldiga har även en nominell skatteskärpning inträtt. Dessa förhållanden har spelat en betydande roll i den diskussion som förts sedan riksdagen 1952 fattade sitt beslut om de nuvarande skalorna, detta trots att de varit föremål för överväganden såväl inom 1949 års skatteutredning som inom 1952 års riksdag. De berörda verkningarna äger samband med att det vid 1952 års riksdag infördes ett proportionellt bottenskikt, omfattande beskattningsbara inkomster upp till 8 000 kronor för gifta och 4 000 kronor för ogifta. Beträffande de gifta ersatte detta skikt inte mindre än sex tidigare progressionsskikt och beträffande de ogifta fyra sådana skikt. Av naturliga skäl kunde skattesatsen i de nya bottenskikten då icke sättas så lågt som i tidigare bottenskikt. Vid 1952 års riksdag företogs vidare en ändring i fråga om sambeskattningen av äkta makar, i det att den s. k. tudelningsprincipen genomfördes i viss utsträckning. På grund härav kom den väsentliga delen av skattesänkningen att tillgodoföras de gifta. Ehuru den här berörda utvecklingen för de mindre inkomsttagarna sålunda icke kommit såsom något nytt inslag i skattedebatten sedan 1952, är det tydligt att den påverkat direktivens utformning. Även enligt min uppfattning finnes skäl att särskilt beakta de lägsta inkomsttagarnas förhållanden. Eftersom den i samband med penningvärdeförsämringen inträdda skatteskärpningen i det väsentliga har sin grund i att ortsavdraget relativt sett blivit mindre, synes det mig emellertid som om den närmast till hands liggande åtgärden bort vara att återställa ortsavdragens realvärde. Revisionen har också diskuterat en sådan åtgärd men med hänsyn till direktivens utformning inte ansett sig i första hand böra utforma sina huvudalternativ med utgångspunkt från förhöjda ortsavdrag. Av det ovan sagda framgår, att jag av flera skäl anser, att de revisionen givna direktiven icke varit ägnade att befrämja en tillfredsställande lösning av det uppdrag revisionen erhållit.

88 Revisionens

förslag

Revisionens majoritet har icke haft några erinringar att göra gentemot direktiven. Snarare synes det mig som om majoriteten velat ge direktiven en tolkning som går längre i progressionsskärpande riktning än måhända avsetts vid dessas utformande. Revisionen har visserligen i enlighet med direktiven föreslagit skatteskalor, som innebär skattesänkning för alla skattebetalare. I det allra väsentligaste har emellertid skattesänkningen förlagts till det proportionella bottenskiktet. Som exempel kan anföras att av det till 254 milj. kronor beräknade skattebortfallet vid alternativ R 1 icke mindre än cirka 220 milj. kronor eller 87 procent kommer i bottenskikten. Då detta såsom antytts inte sammanhänger med något direkt bedömande av hur de progressiva skatteskalorna bort utformas utan i huvudsak endast blivit resultatet av en undersökning om hur man tekniskt kunde förlägga så stor del av skattesänkningen som möjligt hos de lägsta inkomsttagarna, har jag inte kunnat ansluta mig till de av revisionen framlagda förslagen till nya skatteskalor. Såsom jag ovan antytt har jag ansett, att de 1952 fastställda skalorna i första hand bort tagas upp till bedömande. Jag har funnit dessa i huvudsak väl avvägda. De erinringar jag närmast skulle vilja göra gentemot skalorna är att progressionen sätter in kraftigast i de skikt som ligger närmast över bottenskiktet. Jag vill exemplifiera detta genom att framhålla, att en ökning av den beskattningsbara inkomsten för gifta skattskyldiga med något över 4 000 kronor kan medföra ungefär en fördubbling av marginalskatten. Upp till 8 000 kronor beskattningsbar inkomst är sålunda skattesatsen vid grundbeloppsnivå 12 procent, medan den för beskattningsbara inkomster mellan 12 000 och 16 000 kronor är 25 procent. Denna mycket väsentliga skillnad sammanhänger med att de närmast över bottenskiktet liggande två inkomstskikten vardera inte omfattar större belopp än 2 000 kronor beskattningsbar inkomst och att skattesatsen stiger betydligt vid varje övergång till nytt progressionsskikt. Enligt min mening vore det en angelägen reform att dessa två skikt sammansloges till ett, varigenom det resultatet erhölles att intet skikt hade mindre spännvidd än 4 000 kronor. En sådan anordning, som givetvis finge åtföljas av en sänkning av skatteprocenten även i skikten närmast över 12 000 kronor — man kunde i gengäld exempelvis införa en ny skiktgräns vid 25 000 kronor — skulle bl. a. kunna möjliggöra en vidgning av området för tudelningsprincipens tillämpande vid beskattningen av äkta makar. Man skulle vidare utan att stöta på mycket svårlösta praktiska problem kunna i framtiden vidga det bottenskikt där statsskatten är proportionell. De här sist anförda synpunkterna har jag funnit mycket väsentliga, och jag har även framfört dem inom revisionen. Syftet har därvid icke i första hand varit att söka få fram förslag från revisionens sida om en lös-

89 ning efter de angivna linjerna — detta torde inte ligga inom direktivens r a m — utan endast att i någon mån få synpunkterna beaktade vid revisionens överväganden. Det kan emellertid konstateras att de av revisionen föreslagna skatteskalorna icke innebär någon som helst förbättring i vad avser progressionen för inkomsterna närmast över bottenskiktet utan tvärtom en icke obetydlig försämring. Medan det sålunda i gällande skalor vid en uttagningsprocent av 110 föreligger en skillnad i skattesatserna mellan exempelvis skikt nummer 3 och bottenskiktet på 8,8 enheter för såväl gifta som ensamstående, förordar revisionen skalor med en skillnad av 10 å 10,5 enheter för gifta och 10,5 å 11 för ensamstående. Gör man samma jämförelse med utgångspunkt från skikt nummer 4, finner man en nuvarande skillnad på 14,3 enheter för gifta och 13,2 för ensamstående mot en skillnad i revisionens skalor på 15,5 a 16 enheter för gifta och 14 å 14,5 för ensamstående. Revisionen har därigenom gjort det svårare att i en framtid utöka tillämpningsområdet för tudelningsprincipen liksom även att med en rimlig utformning av skatteskalan få till stånd en vidgning av de proportionella bottenskikten. Det är visserligen så att det antal skattskyldiga som beröres av den skärpta progressionen inom skikten närmast över det nedersta inte är synnerligen stort — ehuru det omfattar ett icke obetydligt antal äktenskap där båda makarna är förvärvsarbetande — men detta-förhållande borde rimligen icke få vara avgörande. Anmärkningsvärd är även den ojämnhet i stegringen av skattesatserna vid övergång till nytt progressionsskikt som kännetecknar revisionens förslag. Det första steget är genomgående större än det närmast följande. För alternativ R 2 motsvarar de fem första stegen, tagna i tur och ordning, för gifta 6, 4, 6, 4 och 6 procentenheter samt för ensamstående 6, 5, 3, 3 och 4 enheter. Går man till de föreslagna skatteskalornas högre skikt, finner man att revisionen inte föreslagit någon som helst minskning för skiktet över 150 000 kronor och endast en blygsam sänkning för de skikt som ligger närmast därunder. Revisionen har i detta avseende gått på en helt annan linje än 1949 års skatteutredning. Enligt det förslag denna utredning framlade skulle den högsta progressionen visserligen liksom tidigare varit fallet ligga i inkomstskiktet över 200 000 kronor men skattesatsen föreslogs sänkt från 70 till 65 procent. Revisionens förslag innebär att den högsta skattesatsen skall tillämpas fr. o. m. 150 000 kronor, trots att penningvärdeförsämringen sedan 1947 gör att den då fastställda högsta gränsen å 200 000 kronor nu kan sägas motsvara cirka 280 000 kronor. Då revisionen sålunda föreslagit skattesatser inom bottenskiktet som är lägre än enligt gällande skalor även vid en uttagningsprocent av 100 men i skalans näst högsta skikt behållit den nuvarande skattesatsen vid en uttagningsprocent av 110, innebär detta en högst väsentlig progressionsskärpning i jämförelse med de 1952 av en enhällig riksdag antagna skalorna. Att

90 dessa skalor tvärtemot vad 1949 års skatteutredning förordat kom att tillämpas vid en uttagningsprocent av 110 i stället för 100 innebar inte något bestridande av skalornas lämplighet. Enligt min mening borde skattesänkningen då i första hand ha gått ut på en återgång till grundbeloppsnivå, alltså en sänkning av uttagningsprocenten från 110 till 100. I den mån man därutöver funnit anledning till och utrymme för en ytterligare skattelättnad föreligga för de lägsta inkomsttagarna, borde åtgärder härför ha fått komplettera sänkningen av uttagningsprocenten. Gentemot förslaget om ett återställande av skattenivån till den som motsvarar grundbeloppsnivå har, bl. a. inom revisionen, anförts att skattesänkningen i absoluta tal i så fall skulle bli »för stor» för de större inkomsttagarna. Ett dylikt argument finner jag icke sakligt grundat. Det måste i och för sig vara självklart att en allmän skattesänkning leder till större lättnader i kronor räknat ju högre inkomsten är. Godtager man inte ett sådant resonemang, kommer man närmast till det resultatet att en skattesänkning aldrig skall genomföras. Såsom revisionen framhållit, befinner sig nämligen ett inte obetydligt antal inkomsttagare i det läget att de ej betalar någon som helst statsskatt och alltså inte kan få någon del i en skattesänkning. I sin yttersta konsekvens skulle då nyssberörda argumentation föra fram till att icke någon annan borde få en större »förmån» än de som inte har någon statsskatt och vilka följaktligen representerar de mest ömmande fallen. För min del finner jag det naturligt att man tillämpar samma system vid en höjning av skatten som vid en sänkning. Har sålunda en höjning av uttagningsprocenten från grundbeloppsnivå inneburit en nominell skattehöjning på t. ex. 9 000 å 10 000 kronor för de högsta inkomstskikten, finner jag intet stötande i att man vid en sänkning av skatten som innebär en återgång till grundbeloppsnivå kan notera samma relativt höga tal för skattesänkning i det högsta inkomstskiktet. I detta sammanhang vill jag erinra om att 1949 års skatteutrednings förslag innebar en skatteminskning för en årsinkomst på 400 000 kronor med 18 281 kronor, vilken skatteminskning dock genom uttagningsprocentens höjning till 110 reducerades till ungefär halva beloppet. Jag har velat framhålla detta, oavsett att det såsom revisionen framhåller har föga praktisk betydelse vilken inkomstsats som fastställes i det högsta inkomstskiktet, eftersom ifrågavarande inkomsttagare på grund av förmögenhetsinnehav regelmässigt får sin uträknade skatt reducerad på grund av den s. k. 80 %-spärren. Reell betydelse får skattesatsen i det högsta inkomstskiktet främst därigenom att skalans totala utseende givetvis blir beroende av var toppskiktet begynner. Sker detta vid 200 000 kronors beskattningsbar inkomst såsom enligt den nuvarande grundskalan, blir progressionen givetvis lägre än om man såsom revisionen föreslagit sätter gränsen vid 150 000 kronor. Rörande revisionens alternativa förslag vill jag slutligen framhålla, att revisionen synes ha gått till verket med den förutfattade meningen att pro-

91 gressionen bör vara hårdare, ju större det potentiella utrymmet för en skattesänkning är. En sådan ståndpunkt kan jag icke dela. Mitt

förslag

Till åtlydnad av direktiven har jag i likhet med revisionens majoritet framlagt tre alternativa förslag till skatteskalor vid bibehållande av nuvarande ortsavdrag, betecknade Ö 1, ö 2 och Ö 3, samt likaledes tre alternativ för det fall att ortsavdragen höjes med 400 kronor för äkta makar och 200 kronor för ensamstående, respektive Ö 4, Ö 5 och ö 6. Alternativen medför i stort sett samma skattebortfall som de av majoriteten föreslagna. Skalornas utseende framgår av bifogade tabeller (sid. 94 ff.), i vilka även verkningarna av mitt förslag finnes belysta. Med min inställning till skattefrågorna har jag icke kunnat tillmäta de tre alternativen inom respektive grupp samma värde. Den skala som egentligen ger uttryck åt min uppfattning i ett läge, där jag har att hålla mig inom de för revisionen uppdragna direktiven, är den som angives i alternativ Ö 3. Denna skala överensstämmer med nuvarande grundskala utom beträffande de två lägsta progressionsskikten där skatteprocenten satts en enhet lägre. Den lägger sålunda tyngdpunkten av skattesänkningen inom de lägsta inkomstskikten men ger — utöver den i de två bottenskikten företagna extra skattelättnaden — en procentuellt lika stor minskning för alla skattebetalare med en beskattningsbar inkomst upp till 150 000 kronor (jfr efterföljande texttabell). Att jag anser mig böra på detta sätt ge ett markerat företräde åt ett visst alternativ sammanhänger med min uppfattning att endast en skatteskala bort föreslås med den progression som i och för sig kan anses rimlig. Jag anser alltså inte att alternativen ö 1 eller Ö 2 bör tillämpas i det fall utrymmet för en skattesänkning blir mindre än som kräves för alternativ ö 3. Även i ett sådant läge bör enligt min mening alternativ ö 3 tillämpas, ehuru med högre uttagningsprocent än 100. Alternativen ö 1, Ö 2 och ö 3 överensstämmer i det väsentliga med de av de tekniskt sakkunniga framlagda alternativen 1 A, 2 A och 3 A. Skillnaden består främst i att jag i alternativ Ö 3 föreslagit en skattesats av 15 procent i det näst lägsta skiktet mot 16 procent enligt de sakkunnigas förslag. Beträffande alternativen Ö 1 och ö 2 har jag vidare avvikit något från de sakkunnigas förslag vad angår ensamstående skattebetalare i skikten fr. o. m. 60 000 kronor beskattningsbar inkomst. I jämförelse med revisionens motsvarande förslag är den lägsta skattesatsen i alternativen Ö 1, ö 2 och Ö 3 genomgående en halv enhet högre. De för ovanliggande inkomstskikt föreslagna skattesatserna är däremot lägre än i de av revisionen föreslagna skalorna, med något enstaka undantag i de två lägre alternativen där skattesatserna är lika. Skalorna utvisar också

92 Tabell, utvisande de procentuella minskningarna i marginalskatten inom de olika progressionsskikten dels enligt alternativ R 3 dels enligt alternativ ö 3 Gifta Beskattningsbar inkomst 1 000-tal kr

Nuvarande marginalskatt

Ensamstående

Minskning i % enl. alt. R 3

alt. Ö 3

Nuvarande marginalskatt

Minskning i % enl. alt. R 3

alt. 0 3

0—4 4—6 6—8 8—10 10—12

13,2 13,2 13,2 17,6 22,0

20,5 20,5 20,5 9,1 4,5

16,7 16,7 16,7 14,8 9,1

13,2 17,6 22,0 26,4 29,7

20,5 9,1 4,5 5,3 5,7

16,7 14,8 9,1 9,1 9,1

12—16 16—20 20—30 30—40 40—60

27,5 33,0 38,5 44,0 49,5

5,5 6,1 6,5 4,5 3,0

9,1 9,1 9,1 9,1 9,1

33,0 37,4 41,8 46,2 50,6

6,1 3,7 4,3 4,8 3,2

9,1 9,1 9,1 9,1 9,1

60—100 100—150 150—200 200—

55,0 60,5 65,0 65,0

3,6 2,5 0,0 0,0

9,1 9,1 7,7 0,0

55,0 60,5 65,0 65,0

3,6 2,5 0,0 0,0

9,1 9,1 7,7 0,0

genomgående en jämnare stegring av skattesatserna vid övergång till högre progressionsskikt än de av revisionen föreslagna. En jämförelse mellan alternativen R 3 och ö 3 i avseende å marginalskatterna göres i tabellen å denna sida. Av samma skäl som nyss anförts föredrager jag bland alternativen Ö 4, ö 5 och ö 6 det sistnämnda. I jämförelse med alternativ ö 3 innebär alternativ ö 6, såsom framgår av tabellerna, en väsentligt större skattelättnad för de lägsta inkomsttagarna och å andra sidan en icke obetydligt mindre lättnad för de högre inkomsttagarna. Detta sammanhänger med att ett mindre belopp stått till förfogande för justering av själva skatteskalorna. Höjningen av ortsavdragen ger i sig själv den relativt största lättnaden åt de lägre inkomsttagarna. Den del av skattesänkningen som härrör av ortsavdragens höjning k a n uppskattas till cirka 160 milj. kronor, d. v. s. ungefär en tredjedel av det totala skattebortfall som skulle föranledas av alternativ ö 6. I övrigt gäller beträffande alternativen ö 4—ö 6 vad som anförts kring alternativen Ö 1—ö 3. I samband med revisionens överväganden rörande en höjning av ortsavdragen har inom revisionen diskuterats, huruvida höjningen borde göras lika stor inom alla ortsgrupper eller differentieras på samma sätt som de nuvarande avdragen. För min del har jag ansett, att icke några skäl talar för en differentiering av ortsavdragshöjningen. Det torde stå utom varje tvivel att utvecklingen inom vårt land allt fortfarande går emot en dyrhetsutjämning. Den nuvarande spännvidden mellan ortsavdragen, räknat i

93 förhållande till högsta ortsgrupp, är 12 procent. En höjning i samtliga ortsgrupper med 400 kronor för gifta och 200 kronor för ensamstående skattskyldiga skulle inte föranleda större ändring av spännvidden än till cirka 11 procent. En sådan smärre ändring synes mig kunna företagas utan några som helst speciella undersökningar. Det är min uppfattning att det även efter en sådan likformig höjning av ortsavdragen alltjämt skulle råda en större skillnad mellan ortsavdragen i den högsta och den lägsta ortsgruppen än som svarar mot den faktiska skillnaden i dyrhet.

94 Tabeller till särskilt yttrande av herr Östman (förslag till skatteskalor och deras verkningar) Skalorna Öl, Ö 2 och ö 3 förutsätter att nuvarande statliga ortsavdrag bibehålles oförändrade. Skalorna ö 4, Ö 5 och Ö 6 förutsätter en höjning av de statliga ortsavdragen med 400 kronor för gifta, med 300 kronor för ogifta med barn och med 200 kronor för ensamstående. Skatteskalor för gift

skattskyldig

Beskattningsbar inkomst 1 000-tal kr

Gällande grundskala (100 %)

F. n. tillämpat uttag (HO %)

Alt. Ö1

Alt. 02

Alt.

03 Alt. 04

Alt. 05

Alt. Ö6

0—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

12 16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13,2 17,6 22,0 27,5 33,0 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0 65,0

12 16 21 26 31 37 42 47 52 57 62 65

11,5 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 65

11 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13 16,5 21 26 31 36 41 47 53 59 65 65

12,5 16 21 26 31 36 41 46 52 58 64 65

12 15 20 25 30 35 40 45 51 57 63 65

Motsvarande skatteskalor för ensamstående

skatlskyldig

Beskattningsbar inkomst 1 000-tal kr

Gällande grundskala (100 %)

F. n. tillämpat uttag (HO %)

Alt. Ö1

Alt.

02 Alt. Ö3

Alt. 04

Alt. Ö5

Alt. Ö6

0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

12 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

13,2 17,6 22,0 26,4 29,7 33,0 37,4 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0 65,0

12 16 20 24 28 32 36 40 44 48 53 58 63 65

11,5 16 20 24 28 31 35 39 43 47 52 57 62 65

11 15 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

13 17 21 25 29 33 37 41 45 49 54 59 65 65

12,5 16,5 20,5 25 29 33 37 41 45 49 54 59 64 65

12 16 20 24 28 32 36 40 44 48 53 58 63 65

Beräknat skattebortfall för staten år 1957 (miljoner

kronor)

Nuvarande skala med 100 % uttag

Alt. Ö 1

Alt. Ö 2

Alt. Ö 3

Alt. Ö 4

Alt. Ö 5

Alt. Ö 6

95 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alternativ Ö 1 Ortsgrupp III Gift

Årsinkomst Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 1 kr

Ensamstående Skatteminskning

kr

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 1 kr

9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 8,0 7,5 6,9 6,2 5,3 5,1 5,1 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

0/

/o

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

65 170 382 593 804 1 174 1 696 2 152 3 403 4 920 8 243 11 946 16 082 24 681 33 833 84 307 140 671 197 871

Statlig inkomstskatt

6 17 38 59 80 118 148 174 251 326 465 641 861 1 334 1 862 4 752 5 588 5 588

Skatteminskning

kr

°/ /o

83 188 294 400 654 970 1 346 2 030 2 845 3 408 4 980 6 740 10 390 14 344 18 568 27 438 36 766 88 311 144 992 202 192

8 19 29 40 66 97 135 189 221 238 299 378 549 751 980 1 387 1 739 3 749 4 268 4 268

9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 8,5 7,2 6,5 5,7 5,3 5,0 5,0 5,0 4,8 4,5 4,1 2,9 2,1

enligt nuvarande ordning och enligt alternativ ö 2 Ortsgrupp III Gift

Årsinkomst Nuvarande skatt kr

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

Skatt enligt alt. Ö 2 kr

62 163 366 568 770 1 134 1 656 2 112 3 363 4 854 8 089 11 704 15 752 24 175 33 151 82 745 138 831 196 031

Ensamstående Skatteminskning

kr 4

9 24 54 84 114 158 188 214 291 392 619 883 1 191 1 840 2 544 6 314 7 428 7 428

°/ /o

12,9 12,9 12,9 12,9 12,9 12,2 10,2 9,2 8,0 7,5 7,1 7,0 7,0 7,1 7,1 7,1 5,1 3,7

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt

Skatteminskning

alt. Ö 2 kr

kr

79 181 282 383 634 950 1 326 2 010 2 806 3 351 4 879 6 595 10 157 14 023 18 159 26 854 36 006 86 671 143 092 200 292

12 26 41 57 86 117 155 209 260 295 400 523 782 1 072 1 389 1 971 2 499 5 389 6 168 6 168

12,9 12,9 12,9 12,9 11,9 11,0 10,5 9,4 8,5 8,1 7,6 7,3 7,1 7,1 7,1 6,8 6,5 5,9 4,1 3,0

0/

/o

6 91 207 323 440 720 1 067 1481 2 219

3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

96 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alternativ ö 3 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift Årsinkomst Nuvarande skatt kr 1

Skatt enligt alt. Ö 3 kr

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

59 156 350 543 737 1 081 1 576 2 015 3 222 4 669 7 816 11 343 15 303 23 550 32 350 81 064 136 871 194 071

Statlig inkomstskatt

Skatteminskning

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 3 kr

kr

/o

16,7 16,7 16,7 16,7 16,7 16,3 14,5 13,4 11,8 11,0 10,2 9,9 9,7 9,5 9,4 9,0 6,4 4,6

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

12 31 70 109 147 211 268 311 432 577 892 1 244 1 640 2 465 3 345 7 995 9 388 9 388

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

kr

0/

76 173 269 366 603 910 1 286 1 957 2 727 3 255 4 739 6 411 9 885 13 663 17 711 26 145 34 945 83 850 139 752 196 952

15 34 54 74 117 157 195 262 339 391 540 707 1 054 1 432 1 837 2 680 3 560 8 210 9 508 9 508

16,7 16,7 16,7 16,7 16,3 14,7 13,2 11,8 11,1 10,7 10,2 9,9 9,6 9,5 9,4 9,3 9,2 8,9 6,4 4,6

/o

enligt nuvarande ordning och enligt alternativ ö 4 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift Årsinkomst Nuvarande skatt kr

Skatteminskning

Skatt enligt alt. 0 4 kr 3

18 133 361 590 819 1 195 1 702 2 138 3 369 4 840 8 055 11 663 15 784 24 424 33 752 86 001 143 201 200 401

Skatteminskning

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 4 kr

kr

°/ /o

74,6 28,9 14,0 9,5 7,4 7,5 7,7 8,1 7,8 7,7 7,5 7,3 6,8 6,1 5,4 3,4 2,1 1,5

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

53 54 59 62 65 97 142 188 285 406 653 924 1 159 1 591 1 943 3 058 3 058 3 058

Skatteminskning kr

%

64 178 292 407 671 996 1 382 2 084 2 918 3 498 5 104 6 902 10 632 14 666 18 978 28 015 37 519 90 162 147 362 204 562

27 29 31 33 49 71 99 135 148 148 175 216 307 429 570 810 986 1 898 1 898 1 898

29,7 14,0 9,6 7,5 6,8 6,7 6,7 6,1 4,8 4,1 3,3 3,0 2,8 2,8 2,9 2,8 2,6 2,1 1,3 0,9

97 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alternativ ö 5 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Skatteminskning

Skatt enligt alt. Ö 5 kr

Årsinkomst Nuvarande skatt kr |

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

17 127 347 567 787 1 150 1 652 2 088 3 319 4 790 8 005 11 613 15 648 24 113 33 265 84 634 141 551 198 751

Statlig inkomstskatt

|

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. ö 5 kr

kr

H /o

76,1 32,1 17,4 13,0 11,0 11,0 10,4 10,2 9,2 8,7 8,1 7,7 7,6 7,3 6,8 5,0 3,2 2,3

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

54 60 73 85 97 142 192 238 335 456 703 974 1 295 1 902 2 430 4 425 4 708 4 708

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 1—509242

71 187 420 652 884 1292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

kr

%

61 171 281 391 647 963 1 342 2 044 2 878 3 458 5 064 6 862 10 592 14 626 18 938 27 975 37 479 89 884 146 822 204 022

30 36 42 49 73 104 139 175 188 188 215 256 347 469 610 850 1 026 2 176 2 438 2 438

33,0 17,4 13,0 11,1 10,1 9,7 9,4 7,9 6,1 5,2 4,1 3,6 3,2 3,1 3,1 2,9 2,7 2,4 1,6 1,2

enligt nuvarande ordning och enligt alternativ ö 6 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift Årsinkomst Nuvarande skatt kr

Skatteminskning

Skatt enligt alt. ö 6 kr 3

17 122 334 545 756 1 101 1 576 1 995 3 182 4 609 7 736 11 256 15 203 23 491 32 467 82 956 139 591 196 791

Skatteminskning

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. Ö 6 kr

kr

%

76,1 34,8 20,5 16,4 14,5 14,8 14,5 14,2 12,9 12,1 11,2 10,6 10,3 9,7 9,0 6,9 4,6 3,3

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

54 65 86 107 128 191 268 331 472 637 972 1 331 1 740 2 524 3 228 6 103 6 668 6 668

Skatteminskning kr

%

59 164 270 376 622 930 1 298 1 974 2 781 3 344 4 906 6 660 10 302 14 248 18 472 27 332 36 660 88 185 144 862 202 062

32 43 53 64 98 137 183 245 285 302 373 458 637 847 1 076 1493 1 845 3 875 4 398 4 398

35,2 20,8 16,4 14,5 13,6 12,8 12,4 11,0 9,3 8,3 7,1 6,4 5,8 5,6 5,5 5,2 4,8 4,2 2,9 2,1

B I L A G O R T I L L F Ö R S T A A V D E L N I N G E N (1—5) Bilaga

1 De tekniskt sakkunnigas huvudförslag * De föreslagna skalorna äro, i huvudsaklig anslutning till de i direktiven angivna tre kostnadsalternativen, betecknade med siffrorna 1—3. Inom dessa kostnadsalternativ framläggas skalor med olika progressiv läggning, varvid bokstaven a betecknar den minsta progressionen, b en något starkare progression och c den starkaste progressionen. Skatteskalor Beskattningsbar inkomst 1000-tal kr. 0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

Nuvaran- Nuvarande skala de skala med 110 % med 100 % uttag uttag 13,2 13,2 13,2 17,6 22,0 27,5 33,0 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0 65,0

Motsvarande Beskattningsbar inkomst 1000-tal kr. 0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200— 1

Alt 1 b

Alt 2a

Alt 2b

Alt 2c

Alt 3a

Alt 3b

Alt 3c

12 12 12 16 21 26 31 37 42 47 52 57 62 65

12 12 12 16 21 26 31 37 42 48 54 60 65 65

11,5 11,5 11,5 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 65

11,5 11,5 11,5 16 21 26 31 37 42 47 52 57 62 65

11,5 11,5 11,5 17 22 27 32 37 42 47 52 57 62 85

11 11 11 16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

11 11 11 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 65

11 11 11 16 22 27 32 37 42 47 52 57 62 65

skatteskalor

12 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

skattskyldig

Alt la

12 12 12 16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

Nuvaran- Nuvarande skala de skala med 110 % med 100 % uttag uttag 13,2 17,6 22,0 26,4 29,7 33,0 37,4 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0 65,0

för gift

för ensamstående

skattskyldig

Alt 1 a

Alt Ib

Alt 2a

Alt 2b

Alt 2c

Alt 3a

Alt 3b

Alt 3c

12 16 20 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

12 16 20 24 28 32 36 40 44 49 54 60 65 65

11,5 16 20 24 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

11,5 16 20 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

11,5 17 21 25 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

11 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

11 16 21 25 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

11 16 21 25 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

Beträffande statsskatterevisionens förslag se bil. 6.

100 Beräknat År 1954 1 1957 1

skattebortfall

för staten (miljoner

kronor)

Nuvarande skala Alt 1 a Alt I b Alt 2 a Alt 2 b Alt 2 c Alt 3 a Alt 3 b Alt 3 c med 100 % uttag 228 298

201 255

196 248

266 332

258 319

231 275

342 428

321 390

298 360

1 Beräkningen har gjorts dels för inkomståret 1954, då den totala statliga inkomstskatten uppskattats till 2 523 miljoner kronor, och dels för inkomståret 1957, då den totala statliga inkomstskatten — före sänkning — beräknats komma att uppgå till omkring 3 300 miljoner kronor.

Procentuell

skatteminskning. Gift Ortsgrupp III

skattskyldig

Skatteminskning i procent Årsinkomst

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Nuvarande skala Alt 1 a Alt I b Alt 2 a Alt 2 b Alt 2 c Alt 3 a Alt 3 b Alt 3 c vid 100 % uttag

8.5 1 9,1 9,0 9,0 9,0 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 8,92 6,4 4,6

8,5 9,1 9,0 9,0 9,0 9,1 8,0 7,5 6,9 6,2 5,3 5,1 5,1 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

8,5 9,1 9,0 9,0 9,0 9,1 8,0 7,5 6,9 6,2 5,3 5,1 4,6 3,9 3,3 1,8 1,1 0,8

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9 12,2 10,2 9,2 8,0 7,5 7,1 7,0 7,0 7,1 7,1 7,1 5,1 3,7

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9 12,2 10,2 9,2 8,0 7,0 5,8 5,4 5,3 5,3 5,3 5,4 3,8 2,8

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9 11,1 8,0 6,7 5,2 4,7 4,4 4,5 4,6 4,8 5,0 5,2 3,8 2,7

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 15,3 13,4 12,5 11,3 10,6 10,0 9,7 9,6 9,4 9,3 9,0 6,4 4,6

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 15,3 12,4 10,9 9,1 8,2 7,6 7,3 7,3 7,2 7,2 7,1 5,1 3,7

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 15,3 11,3 9,3 6,8 5,8 5,1 4,9 5,0 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

1 Att skattesänkningen i detta skikt blir procentuellt lägre än i de närmast följande beror endast på2 avrundningen till helt krontal. Att skattesänkningen blir procentuellt lägre i de tre högsta skikten beror på att den för skalan gällande spärren verkat inom dessa skikt.

101 Procentuell

skatteminskning. Ensamstående Ortsgrupp III

.skattskyldig

Skatteminskning i procent Årsinkomst

Nuvarande skala Alt l a Alt I b Alt 2 a Alt 2 b Alt 2 c Alt 3 a Alt 3 b Alt 3 c vid 100 % uttag

Statlig

inkomstskatt

13,2 12,6 12,7 13,0 11,9 11,0 10,5 9,4 8,5 8,1 7,6 7,3 7,1 7,1 7,1 7,1 7,2 7,1 5,1 3,7

8,8 9,2 9,0 9,1 9,2 9,1 9,1 8,5 7,2 6,5 5,7 5,3 5,0 4,8 4,5 3,8 3,3 1,8 1,1 0,8

8,8 9,2 9,0 9,1 9,2 9,1 9,1 8,5 7,2 6,5 5,7 5,3 5,0 5,0 5,0 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

8,8 9,2 9,0 9,1 9,2 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 9,1 8,9 6,3 4,6

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

13,2 12,6 12,7 13,0 11,9 11,0 10,5 9,4 7,9 7,1 6,0 5,6 5,2 5,1 5,1 5,2 5,2 5,3 3,8 2,8

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp III

kr. 1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

Skatt enligt alt. 1 a kr. 3

65 170 382 593 804 1 174 1 696 2 152 3 403 4 920 8 243 11 946 16 082 24 681 33 833 84 307 140 671 197 871

16,5 16,4 16,7 16,8 14,7 12,8 11,8 10,9 10,4 10,2 9,9 9,7 9,5 9,4 9,3 9,2 9,2 8,9 6,4 4,6

16,5 16,4 16,7 16,8 14,7 12,1 10,1 8,5 7,8 7,5 7,2 7,1 7,0 7,0 7,0 7,1 7,1 7,1 5,1 3,7

16,5 16,4 16,7 16,8 14,7 12,1 10,1 8,5 7,2 6,5 5,7 5,3 5,0 5,0 5,0 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

och enligt alt. 1 a.

Ensamstående

Gift Årsinkomst Nuvarande skatt

13,2 12,6 12,7 13,0 10,4 8,3 7,4 6,7 5,9 5,4 4,9 4,7 4,7 4,7 4,8 5,0 5,1 5,3 3,8 2,7

kr. 4

6 17 38 59 80 118 148 174 251 326 465 641 861 1334 1 862 4 752 5 588 5 588

Skatteminskning

%

kr.

Skatt enligt alt. 1 a kr.

kr.

%

8,5 9,1 9,0 9,0 9,0 9,1 8,0 7,5 6,9 6,2 5,3 5,1 5,1 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

83 188 294 400 654 970 1346 2 030 2 845 3 408 4 980 6 740 10 390 14 344 18 568 27 354 36 506 87 171 143 592 200 792

8 19 29 40 66 97 135 189 221 238 299 378 549 751 980 1 471 1 999 4 889 5 668 5 668

8,8 9,2 9,0 9,1 9,2 9,1 9,1 8,5 7,2 6,5 5,7 5,3 5,0 5,0 5,0 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

Skatteminskning

Nuvarande skatt

102 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp III

och enligt alt. 2 a.

Gift

kr.

Skatt enligt alt. 2 a kr.

3 Årsinkomst Nuvarande skatt

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

Statlig

62 163 366 568 770 1 134 1656 2 112 3 363 4 854 8 089 11 704 15 752 24 175 33 151 82 745 138 831 196 031

inkomstskatt

Ensamstående Skatteminskning kr.

%

kr.

Skatt enligt alt. 2 a kr.

kr.

%

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9 12,2 10,2 9,2 8,0 7,5 7,1 7,0 7,0 7,1 7,1 7,1 5,1 3,7

91 207 323 440 720 1 067 1481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

79 181 282 383 634 950 1 326 2 010 2 806 3 351 4 879 6 595 10 157 14 023 18 159 26 769 35 745 85 530 141 692 198 892

12 26 41 57 86 117 155 209 260 295 400 523 782 1 072 1 389 2 056 2 760 6 530 7 568 7 568

13,2 12,6 12,7 13,0 11,9 11,0 10,5 9,4 8,5 8,1 7,6 7,3 7,1 7,1 7,1 7,1 7,2 7,1 5,1 3,7

9 24 54 84 114 158 188 214 291 392 619 883 1 191 1 840 2 544 6 314 7 428 7 428

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp III

och enligt

Gift

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr.

kr.

°/ /o

71 187 420 652 884 1 292 1844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

59 156 350 543 737 1 094 1 596 2 035 3 242 4 689 7 836 11 363 15 323 23 570 32 370 81 084 136 891 194 091

alt. 3 a.

Ensamstående

Skatt enligt alt. 3 a kr.

Årsinkomst Nuvarande skatt

Skatteminskning

Skatteminskning

12 31 70 109 147 198 248 291 412 557 872 1 224 1 620 2 445 3 325 7 975 9 368 9 368

kr.

Skatt enligt alt. 3 a kr.

kr.

/o

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 15,3 13,4 12,5 11,3 10,6 10,0 9,7 9,6 9,4 9,3 9,0 6,4 4,6

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

76 173 269 366 614 930 1 306 1 977 2 747 3 275 4 759 6 431 9 905 13 683 17 731 26 165 34 965 83 870 139 772 196 972

15 34 54 74 106 137 175 242 319 371 520 687 1 034 1 412 1817 2 660 3 540 8 190 9 488 9 488

16,5 16,4 16,7 16,8 14,7 12,8 11,8 10,9 10,4 10,2 9,9 9,7 9,5 9,4 9,3 9,2 9,2 8,9 6,4 4,6

Nuvarande skatt

Skatteminskning

103 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp V

och enligt

Ensamstående

Gift

kr.

Skatt enligt alt. 1 a kr.

3 Årsinkomst Nuvarande skatt

l

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

32 148 380 612 845 1 239 1 778 2 244 3 555 5 130 8 576 12 448 16 795 25 850 35 530 88 864 146 064 203 264

Statlig

29 134 346 557 768 1 126 1 633 2 074 3 310 4 809 8 117 11 813 15 941 24 525 33 677 84 121 140 476 197 676

inkomstskatt

kr.

%

kr.

9,4 9,5 8,9 9,0 9,1 9,1 8,2 7,6 6,9 6,3 5,4 5,1 5,1 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

71 187 304 420 693 1 034 1 441 2 175 3 016 3 597 5 221 7 055 10 870 15 019 19 472 28 743 38 423 91 963 149 163 206 363

65 170 276 382 630 940 1 310 1 988 2 797 3 360 4 924 6 680 10 324 14 272 18 496 27 276 36 428 87 078 143 495 200 695

6 17 28 38 63 94 131 187 219 237 297 375 546 747 976 1 467 1 995 4 885 5 668 5 668

8,5 9,1 9,2 9,0 9,1 9,1 9,1 8,6 7,3 6,6 5,7 5,3 5,0 5,0 5,0 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

3 14 34 55 77 113 145 170 245 321 459 635 854 1 325 1 853 4 743 5 588 5 588

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp V

kr.

Skatt enligt alt. 2 a kr.

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

32 148 380 612 845 1239 1 778 2 244 3 555 5 130 8 576 12 448 16 795 25 850 35 530 88 864 146 064 203 264

28 129 331 534 736 1 086 1 593 2 034 3 270 4 746 7 966 11 574 15 614 24 022 32 998 82 562 138 636 195 836

Skatteminskning

Skatt enligt alt. 1 a kr.

Skatteminskning

och enligt

kr.

%

alt. 2 a.

Ensamstående

Gift Årsinkomst Nuvarande skatt

alt. 1 a.

kr.

%

kr.

Skatt enligt alt. 2 a kr.

12,5 12,8 12,9 12,7 12,9 12,3 10,4 9,4 8,0 7,5 7,1 7,0 7,0 7,1 7,1 7,1 5,1 3,7

71 187 304 420 693 1 034 1441 2 175 3 016 3 597 5 221 7 055 10 870 15 019 19 472 28 743 38 423 91 963 149 163 206 363

Skatteminskning

4 19 49 78 109 153 185 210 285 384 610 874 1 181 1 828 2 532 6 302 7 428 7 428

Nuvarande skatt

Skatteminskning kr.

%

62 163 264 366 610 920 1 290 1 968 2 759 3 305 4 825 6 537 10 093 13 953 18 089 26 693 35 669 85 439 141 595 198 795

9 24 40 54 83 114 151 207 257 292 396 518 777 1 066 1 383 2 050 2 754 6 524 7 568 7 568

12,7 12,8 13,2 12,9 12,0 11,0 10,5 9,5 8,5 8,1 7,6 7,3 7,1 7,1 7,1 7,1 7,2 7,1 5,1 3,7

104 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alt. 3 a. Ortsgrupp V Gift

kr.

Skatt enligt alt. 3 a kr.

kr.

/o

18,8 16,9 16,6 16,7 16,7 15,6 13,6 12,7 11,3 10,6 10,0 9,7 9,6 9,4 9,3 9,0 6,4 4,6

Årsinkomst Nuvarande skatt

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Ensamstående

32 148 380 612 845 1 239 1 778 2 244 3 555 5 130 8 576 12 448 16 795 25 850 35 530 88 864 146 064 203 264

Skatteminskning

26 123 317 510 704 1 046 1 536 1 960 3 152 4 584 7 716 11 236 15 188 23 420 32 220 80 904 136 696 193 896

6 25 63 102 141 193 242 284 403 546 860 1212 1 607 2 430 3 310 7 960 9 368 9 368

kr.

Skatt enligt alt. 3 a kr.

kr.

%

71 187 304 420 693 1 034 1 441 2 175 3 016 3 597 5 221 7 055 10 870 15 019 19 472 28 743 38 423 91 963 149 163 206 363

59 156 253 350 590 900 1 270 1 937 2 702 3 230 4 706 6 374 9 842 13 614 17 662 26 090 34 890 83 780 139 675 196 875

12 31 51 70 103 134 171 238 314 367 515 681 1 028 1405 1 810 2 653 3 533 8 183 9 488 9 488

16,9 16,6 16,8 16,7 14,9 13,0 11,9 10,9 10,4 10,2 9,9 9,7 9,5 9,4 9,3 9,2 9,2 8,9 6,4 4,6

Nuvarande skatt

Den totala marginalskattens storlek1 vid enbart Ortsgrupp III

Skatteminskning

arbetsinkomst

Marginalskatt i procent för Gift

Ensamstående

Årsinkomst enligt enligt nuvarande alt. 1 a ordning 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

12,0 12,0 23,6 23,6 23,6 23,6 23,6 27,5 31,4 36,2 41,0 45,9 50,7 55,6 55,6 60,4 60,4 69,2 69,2 69,2

12,0 12,0 22,6 22,6 22,6 22,6 22,6 26,1 30,5 34,9 39,3 44,6 49,0 53,4 53,4 57,8 57,8 66,6 69,2 69,2

enligt enligt enligt alt. 2 a alt. 3 a nuvarande ordning 12,0 12,0 22,1 22,1 22,1 22,1 22,1 26,1 30,5 34,9 39,3 43,7 48,1 52,5 52,5 56,9 56,9 65,7 69,2 69,2

12,0 12,0 21,7 21,7 21,7 21,7 21,7 26,1 29,6 34,0 38,4 42,8 47,2 51,6 51,6 56,0 56,0 64,8 69,2 69,2

23,6 23,6 23,6 23,6 27,5 31,4 35,2 38,1 41,0 41,0 48,8 48,8 52,7 56,5 56,5 60,4 60,4 69,2 69,2 69,2

enligt enligt alt. 1 a alt. 2 a

enligt alt. 3 a

22,6 22,6 22,6 22,6 26,1 29,6 33,1 36,6 40,2 40,2 47,2 47,2 50,7 54,2 54,2 57,8 57,8 66,6 69,2 69,2

21,7 21,7 21,7 21,7 26,1 29,6 33,1 35,8 38,4 38,4 45,4 45,4 49,0 52,5 52,5 56,0 56,0 64,8 69,2 69,2

22,1 22,1 22,1 22,1 26,1 29,6 33,1 36,6 39,3 39,3 46,3 46,3 49,8 53,4 53,4 56,9 56,9 65,7 69,2 69,2

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

105 Bilaga

2 Skalor kombinerade med höjda ortsavdrag Skalorna le, 2d, 2 e och 3 d förutsätta en höjning av de statliga ortsavdragen med 200 kronor för gifta, med 150 kronor för ogifta med barn och med 100 k r o n o r för ensamstående. Skalorna 3 e och 3 f förutsätta en höjning av de statliga ortsavdragen med 800 k r o n o r för gifta, med 600 kronor för ogifta med barn och med 400 k r o n o r för ensamstående. Skalorna 3 g och 3 h förutsätta en höjning av de statliga ortsavdragen med 1 000 kronor för gifta, med 750 kronor för ogifta nied barn och med 500 kronor för ensamstående. Skatteskalor Beskattningsbar inkomst 1000-tal kr.

0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

Nuvarande Nuvarande skala med skala med 100 % no % uttag uttag 12 12 12 16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13,2 13,2 13,2 17,6 22,0 27,5 33,0 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0 65,0

Motsvarande Beskattningsbar inkomst 1000-tal kr. 0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

f f|

13,2 17,6 22,0 26,4 29,7 33,0 37,4 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0 65,0

skattskyldig

Alt. 1 c

Alt. 2d

Alt. 2e

Alt. 3d

Alt. 3e

Alt. 3f

Alt. 3g

Alt. 3, ta

12,5 12,5 12,5 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 65

12 12 12 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 65

12 12 12 17 22 27 32 37 42 47 52 57 62 65

11,5 11,5 11,5 16 21 26 31 36 41 46 51 56 61 65

13 13 13 18 22 26 31 36 41 46 51 56 61 65

13 13 13 18 22 27 32 37 42 47 52 57 62 65

13,5 13,5 13,5 18 22 26 31 36 41 46 51 56 61 65

13,5 13,5 13,5 18 22 27 32 37 42 47 52 57 62 65

skatteskalor

Nuvarande Nuvarande skala med skala med 100 % no % uttag uttag 12 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

för gift

för ensamstående

skattskyldig

Alt. 1 c

Alt. 2d

Alt. 2e

Alt. 3d

Alt. 3e

Alt. 3f

Alt. 3g

Alt. 3h

12,5 16 21 25 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

12 16 21 25 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

12 17 21 25 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

11,5 16 21 25 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

13 17 21 25 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

13 17 21 25 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

13,5 17 21 25 28 31 35 39 43 47 51 56 61 65

13,5 17 21 25 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

106 Beräknat År 1954 1957

skattebortfall

för staten (miljoner

kronor)

Alt. 1 c Alt. 2 d Alt. 2 e Alt. 3 d Alt. 3 e Alt. 3 f Alt. 3 g Alt. 3 h 216 270

271 334

Procentuell

238 287

327 397

335 405

skatteminskning. Gift Ortsgrupp III

322 384

351 422

338 401

skattskyldig

Skatteminskning i °/

Årsinkomst

Alt. 1 c Alt. 2 d Alt. 2 e Alt. 3 d Alt. 3 e Alt. 3 f Alt. 3 g Alt. 3 h 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

—

—

—

—

—

—

—

.—

40,8 18,7 11,4

42,3 21,9 14,8 12,7 11,8 11,6 10,3

42,3 21,9 14,8 12,7 11,8 10,7

45,1 25,1 18,3 16,4 15,5 14,7 12,5 11,4

100,0 56,7 26,4 17,5 13,2 12,0 10,0 10,4

100,0 56,7 26,4 17,5 13,2 12,0 10,0 10,0

100,0 69,5 30,0 18,4 13,0 11,7 10,2 10,6

9,7 8,8 8,1 7,7 7,6 7,5 7,4 7,2 5,2 3,7

9,8 9,5 8,8 8,2 8,1 7,9 7,8 7,4 5,3 3,8

8,3 7,7 6,7 6,1 6,0 5,9 5,8 5,6 4,0 2,9

100,0 69,5 30,0 18,4 13,0 11,7 10,2 10,9 10,4 10,1

9,2 8,1 8,5 8,1 8,0 7,5 7,3 7,1 7,1 7,1 7,2 7,2 7,1 5,1 3,7 Procentuell

9,7 8,6 8,1 7,6 7,4 7,3 7,3 7,3 7,2 5,1 3,7

8,2 7,3 5,8 5,3 4,9 4,9 4,9 5,1 5,2 5,3 3,8 2,8

skatteminskning. Ensamstående Ortsgrupp III

skattskyldig

Skatteminskning i °/

Årsinkomst

Alt. 1 c Alt. 2 d Alt. 2 e Alt. 3 d Alt. 3 e 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

9,3 8,6 8,4 8,2 7,9 7,5 5,4 3,9

9,0 8,3 7,2 6,4 6,3 6,1 5,9 5,7 4,1 2,9

18,7 11,1

9,0 8,2 8,6 8,4 7,7 7,1 6,9 6,7 6,8 6,8 6,8 6,9 6,9 7,0 7,1 7,1 5,1 3,7

22,0 15,0 12,7 11,8 11,4 10,3

9,0 8,0 7,5 7,3 7,1 7,1 7,0 7,0 7,0 7,1 7,1 7,1 5,1 3,7

22,0 15,0 12,7 11,8 10,0

8,4 7,7 7,1 6,3 5,8 5,2 5,0 4,9 4,9 5,0 5,1 5,2 5,3 3,8 2,7

Alt. 3 f Alt. 3 g Alt. 3 h

25,3 18,4 16,4 15,7 14,2 12,2 10,4

58,2 26,6 17,6 13,4 11,5 10,6 10,1

58,2 26,6 17,6 13,4 11,5 10,6 10,1

71,4 30,4 18,6 13,2 11,1 10,7 10,4

71,4 30,4 18,6 13,2 11,1 10,7 10,4

8,9 8,2 7,8 7,5 7,3 7,2 7,1 7,1 7,2 7,2 7,1 5,1 3,7

9,1 8,6 8,2 8,0 7,9 7,6 7,6 7,5 7,4 7,4 7,2 5,2 3,7

9,1 8,1 7,3 6,5 6,2 5,7 5,6 5,5 5,5 5,5 5,5 3,9 2,8

9,4 9,0 8,5 8,3 8,1 7,8 7,7 7,6 7,5 7,5 7,3 5,2 3,8

9,4 8,5 7,6 6,8 6,4 5,9 5,8 5,6 5,6 5,6 5,5 3,9 2,8

107 Bilaga 3

Skalor med breddning av skiktet för den första skattesatsen Skalan 3 i medför en breddning av ifrågavarande skikt med 2 000 kronor för såväl gifta som ensamstående. Skiktet för den enhetliga skattesatsen kommer därigenom att omfatta beskattningsbara inkomster upp till 10 000 kronor för gifta och 6 000 kronor för ensamstående. Någon höjning av ortsavdragen förutsattes icke vid denna skala. Skalorna 1 d, 2 f, 2 g och 3 j medföra samma breddning som nyss nämnts. Dessa skalor ha dock kombinerats med en höjning av de statliga ortsavdragen, nämligen 1 d, 2 f och 3 j : med en höjning av ortsavdragen med 200 kronor för gifta och 100 kronor för ensamstående; 2 g: med en höjning av ortsavdragen med 400 kronor för gifta och 200 kronor för ensamstående. Skatteskalor för gift skattskyldig Beskattningsbar Nuvarande skala inkomst 1000-tal kr. med 100 % uttag 0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—14 14—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

12 12 12 16 20 25 25 30 35 40 45 50 55 60 65

Alt. 3 i

Alt. 1 d

Alt. 2 f

Alt. 3 j

Alt. 2 g

11,5 11,5 11,5 11,5 18 24 30 34 38 42 47 52 57 62 65

13 13 13 13 20 26 26 32 37 42 47 52 57 62 65

12,5 12,5 12,5 12,5 19 25 25 31 37 42 47 52 57 62 65

12 12 12 12 18 24 30 34 38 42 47 52 57 62 65

13 13 13 13 20 26 26 32 37 42 47 52 57 62 65

Motsvarande skatteskalor för ensamstående skattskyldig Beskattningsbar Nuvarande skala inkomst 1000-tal kr. med 100 % uttag 0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

12 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

Alt. 3 i

Alt. 1 d

Alt. 2 f

Alt. 3 j

Alt. 2 g

11,5 11,5 18 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

13 13 20 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

12,5 12,5 19 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

12 12 18 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

13 13 20 24 28 32 36 40 44 48 52 57 62 65

Beräknat skattebortfall för staten (miljoner

kronor)

År

Alt. 3 i

Alt. 1 d

Alt. 2 f

Alt. 3 j

Alt. 2 g

1954 1957

316 414

193 258

267 352

324 411

258 333

Gift

skattskyldig

Procentuell skatteminskning. Ortsgrupp III

Skatteminskning i % Årsinkomst Alt. 3 i 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Alt. 1 d

Alt. 2 f

Alt. 3 j

Alt. 2 g

—

—

—

—

—

12,7 12,8 12,9 12,9 12,9 16,9 18,3 17,1

38,0 15,0

40,8 18,7 11,4

42,3 21,9 14,8 12,7 11,8 15,1 17,6 17,0

74,6 28,9 14,0

9,7 6,8 4,9 4,9 4,9 5,1 5,2 5,3 3,8 2,8

9,8 8,3 6,8 6,2 6,0 5,8 5,7 5,6 4,0 2,9

9,2 6,3 4,5 4,5 4,7 4,9 5,0 5,3 3,8 2,7

7,9 5,5 4,4 8,0 10,2

9,7 8,0 6,9 5,8 5,5 5,4 5,4 5,4 5,4 3,9 2,8

9,2 8,1 11,6 13,9 13,4 11,6

9,7 7,6 6,7 6,3 6,0 5,8 5,6 4,0 2,9

Procentuell skatteminskning. Ensamstående Ortsgrupp III

9,5 7,4 10,1 12,4 12,0

skattskyldig.

Skatteminsknine i % Årsinkomst

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Alt. 3 i

Alt. 1 d

Alt. 2 f

Alt.3 j

Alt. 2 g

13,2 12,6 12,7 13,0 18,8 21,0 19,2 15,3 12,1 10,6

15,4

18,7 11,1

22,0 15,0 12,7 11,8 16,8 19,9 18,8 15,2 12,2 10,7

29,7 14,0

8,5 7,4 6,4 6,0 5,8 5,6 5,6 5,5 3,9 2,8

7,7 5,6 4,5 9,9 12,8 12,1 10,7

8,9 8,0 6,8 6,2 5,6 5,4 5,4 5,4 5,4 5,4 3,9 2,8

9,0 8,2 13,3 16,4 15,5 12,9 10,5

9,3 7,7 6,9 6,1 5,8 5,6 5,5 5,5 5,5 3,9 2,8

8,7 7,6 6,5 6,1 5,9 5,7 5,6 5,5 3,9 2,8

9,6 7,5 11,7 14,7 13,7 11,9

9,9 8,8 7,4 6,7 6,0 5,7 5,6 5,5 5,5 5,5 3,9 2,8

109 Bilaga 4

Statistiska uppgifter (Statsskatterevisionen har kompletterat sammanställningarna med preliminära uppgifter för taxeringsåret 1955.) Fr. o. m. taxeringsåret 1944 redovisas i inkomstlängderna för varje inkomsttagare en sammanräknad nettoinkomst. Denna utgör summan av de till statlig beskattning fastställda inkomsterna från olika förvärvskällor efter avdrag för underskott på förvärvskälla men före andra allmänna avdrag. För fysiska personer uppgick sammanräknad nettoinkomst till följande belopp.

Taxeringsår

Andel i sammanräknad nettoinkomst för samtliga skattskyldiga

Ökning från föregående taxeringsår

Milj. kronor

%

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

% 86.3 1 90,2 91,7 91,9 90,2 89,1 91,3 90,6 90,2

15,9 11,5 11,6 3,5 4,9 20,8 15,1 3,0 6,8

14 362,2 16 012,3 17 865,0 18 491,3 19 392,5 23 434,2 26 978,3 27 799,8 29 693,2

1 Procenttalet för år 1947 är påverkat av särskilda förhållanden (skattebefrielse i samband med övergång till källskatteuppbörd).

Den sammanräknade nettoinkomstens procentuella slag var för fysiska personer följande.

fördelning

på olika

inkomst-

Taxeringsår

Uppskattad inkomst av jordbruksfastighet . . . . Uppskattad inkomst av annan fastighet Uppskattad inkomst av rörelse o. dyl Uppskattad inkomst av tjänst m. m Uppskattad inkomst av kapital Avdrag för underskott å

8,9

7,8

7,2

7,4

7,4

8,2

7,8

6,8

6,7

1,8

1,6

1,5

1,5

1,5

1,2

1,1

1,1

1,2

9,5

9,0

8,4

8,3

8,5

8,0

7,6

7,8

7,9

77,2

79,2

80,9

80,8

80,7

80,8

81,9

82,7

82,4

3,1

2,9

2,6

2,6

2,5

2,4

2,2

2,3

2,3

— 0,5 — 0,5 — 0,6 — 0,6 — 0,6 — 0,6 — 0,6 — 0,7 — 0,5 100 100 100 100 100 100 100 100 Sammanräkn. nettoinkomst 100

110 Beloppen för allmänna inkomst voro följande.

avdrag,

taxerad

inkomst,

ortsavdrag

Taxerad inkomst

Taxeringsår

Allmänna avdrag, milj. kr.

Milj. kr.

och

Beskattningsbar inkomst

ökning sedan föregående taxeringsår

Ortsavdrag, milj. kr.

Milj. kr.

ökning eller minskning sedan föregående taxeringsår %

5 305,1 5 553,0 6 694,5 6 780,2 6 815,5 6 879,4 6 685,0 9 057,5 9 335,6

8 086,4 9 487,7 9 069,9 9 438,7 10171,4 13 917,9 17 097,8 14 949,5 16 413,7

+ 28,0 + 17,3 — 4,4 + 4,1 + 7,8 + 36,8 + 22,8 — 12,6 + 9,8

°/ /o

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

1 235,7 1 243,5 2 085,8 2 264,2 2 397,8 2 627,5 3186,2 3 784,8 3 936,2

13 391,5 15 040,7 15 764,4 16 218,9 16 986,9 20 797,3 23 782,8 24 007,0 25 749,3

S k a t t e u n d e r l a g o c h uträknad

Taxeringsår

statlig

beskattningsbar

17,2 12,3 4,8 2,9 4,7 22,4 14,4 0,9 7,3 inkomstskatt

utgjorde för fysiska p e r s o n e r . Uträknad skatt

Beskattningsbar inkomst, milj. kr.

Milj. kr.

i % av beskattningsbar inkomst

8 086,4 9 487,7 9 069,9 9 438,7 10171,4 13 917,9 17 097,8 14 949,5 16 413,7

0,5 1 536,2 1 359,7 1411,7 1 537,3 2 198,4 2 751,2 2 475,8 2 758,7

0.0 1 16,2 15,0 15,0 15,1 15,8 16,1 16,6 16,8

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

1 På grund av övergången till källskatteuppbörd uttogs i allmänhet icke någon skatt vid 1947 års taxering.

Hela antalet inkomsttagare inkomsttagare).

Taxeringsår

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

Gifta skattskyldiga

1 611 066 1 616 245 1 629 412 1 649 361

h a r varit följande

(samtaxerade äkta m a k a r

Ensamstående skattskyldiga

Samtliga skattskyldiga

1 728 016 1 622 509 1 611 229 1 617 920

3131 168 3 240 670 3 367 806 3 384 834 3 401 393 3 339 082 3 238 754 3 240 641 3 267 281

en

ökning sedan I % av föregående folktaxeringsår i % mängden 1,8 3,5 3,9 0,5 0,5 — 1,8 — 3,0 0,1 0,8

46,3 47,4 48,6 48,5 48,3 47,0 45,3 45,1 45,2

Nedgången i antal åren 1952 och 1953 kan delvis sammanhänga med att olika beräkningsmetoder använts för åren 1947—1951 och för åren 1952—1955. Därtill kommer att inkomstgränsen för deklarationsskyldighet, som för taxeringsåren 1947 —1952 var 600 kronor, höjts till 1 200 k r o n o r från och med 1953 års taxering.

Ill Fördelningen av inkomsttagare på olika inkomstklasser har varit följande. Inkomstklasser, kronor Taxeringsår Högst 2 500 2 500—5 000

Absoluta tal 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

1 025 193 933 235 884 669 846 623 807 471 616 585 399 120 372 553 316 028

1 172 295 1 118 830 1 057 975 1 036 270 994 396 798 674 685 006 693 060 680 463

5 000— 10 000

10 000— 20 000

ö v e r 20 000

750 010 963 640 1 140 631 1192 476 1 247 829 1 365 155 1 314 272 1 281 095 1 233 058

142 409 182 400 236 076 258 633 295 383 480 188 730 072 770 291 891 525

41261 42 565 48 455 50 832 56 314 78 480 110 284 123 642 146 207

Inkomstklasser, kronor Taxeringsår Högst 2 500 2 500—5 000

Relativ fördelning (%) 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

32,8 28,8 26,3 24,9 23,8 18,5 12,3 11,5 9,7

37,3 34,6 31,3 30,6 29,2 23,9 21,2 21,4 20,8

5 000— 10 000

10 000— 20 000

över 20 000

24,0 29,7 34,0 35,3 36,7 40,9 40,6 39,5 37,7

4,6 5,6 6,9 7,7 8,7 14,3 22,5 23,8 27,3

1,3 1,3 1,5 1,5 1,6 2,4 3,4 3,8 4,5

En mera specificerad uppdelning av inkomsttagarna på olika inkomstklasser har gjorts i följande tablå, som visar procentuella antalet inkomsttagare med inkomst ej understigande Taxeringsår Kronor

100 000 50 000 30 000 20 000 15 000 12 000 10 000 8 000 7 000 6 000 5 000 4 500 4 000 3 500 3 000 2 500 2 000 1500 1 200 1 000 600

0,04 0,2 0,6 1,3 2,4 3,9 5,9 10,1 13,9 19,9 29,9 36,4 43,9 51,5 59,4 67,2 75,5 84,2

0,03 0,2 0,5 1,3 2,5 4,3 6,9 12,3 17,2 25,1 36,6 43,2 50,2 57,3 64,4 71,2 78,4 86,2

0,03 0,2 0,6 1,5 2,9 5,1 8,4 15,1 21,3 30,5 42,4 48,4 54,6 60,8 67,2 73,7 81,1 89,0

0,03 0,2 0,6 1,5 3,1 5,5 9,2 16,5 23,1 32,7 44,5 50,4 56,5 62,6 68,8 75,1 82,2 89,8

0,04 0,2 0,6 1,6 3,3 6,1 10,3 18,4 25,6 35,5 47,0 52,7 58,5 64,3 70,2 76,2 82,9 90,1

0,04 0,2 0,7 2,4 5,4 10,1 16,7 29,3 38,2 48,0 57,6 62,3 67,0 71,6 76,6 81,5 87,2 93,0

0,05 0,3 1,0 3,4 8,4 16,0 25,9 41,6 50,2 58,6 66,5 70,4 74,4 78,6 83,0 87,7 92,7 97,6 100

0,05 0,3 1,1 3,8 9,3 17,5 27,6 43,0 51,3 59,4 67,1 70,9 74,8 79,0 83,5 88,5 94,1 98,9 100

0,06 0,3 1,3 4,5 11,1 20,5 31,8 47,0 54,7 62,2 69,5 73,1 77,1 81,2 85,6 90,3 95,2 98,8 100

93,7 100

94,5 100

96,8 100

97,1 100

97,1 100

98,0 100

— —

— —

— —

112 Medelinkomst och medianinkomst (det inkomstbelopp som överträffas eller understiges av ett lika stort antal inkomsttagare) har för inkomsttagarna enligt taxeringarna åren 1947—1955 varit följande (beloppet avser sammanräknad nettoinkomst) . Medelinkomst

Medianinkomst

Taxeringsår

1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

Landsbygd

Städer

3 665 3 951 4 249 4 395 4 604 5 625 6 773 6 910 7 359

5 608 6 010 6 436 6 589 6 841 7 930 9 295 9 679 10 163

Hela riket Landsbygd 4 584 4 934 5 303 5 458 5 697 6 764 8 039 8 301 8 775

3 034 3 357 3 591 3 744 3 922 4 905 6 049 6 094

6511 Städer

Hela riket

4 402 4 939 5 383 5 535 5 764 6 847 8 140 8 369 8 846

3 599 4 021 4 369 4 525 4 740 5 795 7 020 7 156 7 608

Det kan påpekas att de här ovan angivna inkomststegringarna till följd av penningvärdets under åren 1946—1954 fortgående förändring icke helt motsvaras av en ökning i realinkomst. Till jämförelse kan nämnas att socialstyrelsens levnadskostnadsindex, inräknat skatter och sociala förmåner, med 1935 som basår uppgick år 1946 till 155 men stigit år 1954 till 214.

113 Bilaga 5

Beräkningsgrunder A. Beträffande skalornas individuella verkningar

I de tabeller, som framlagts i denna promemoria för att visa verkningarna av de olika förslagen till skalor, har skatteuträkningen skett enligt följande grunder. Den angivna årsinkomsten har vid skatteuträkningen minskats — förutom med ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder — med 450 kronor för gift skattskyldig och med 300 kronor för ensamstående. Nämnda belopp avse att schablonmässigt täcka kostnader för intäkternas förvärvande, andra allmänna avdrag an för kommunala utskylder samt avjamningen av beskattningsbar inkomst till helt hundratal kronor. Vid beräkning av det vid statlig taxering medgivna avdraget för kommunala utskylder har den kommunala utdebiteringen antagils vara 12 kronor per skattekrona. Beträffande gift skattskyldig har inkomsten förutsatts vara intjänad av mannen ensam. B. Beträffande skattebortfallet för staten

Skattebortfallet för staten vid genomförande av olika alternativ har beräknats dels för år 1954 och dels för år 1957. Av grundläggande betydelse är härvid de skattskyldigas fördelning på olika skikt av beskattningsbara inkomster. Beträffande beräkningarna för år 1954 har denna fördelning framräknats med utgångspunkt från den fördelning av inkomsttagarna efter sammanräknad nettoinkomst, som angives i statistiska centralbyråns berättelse rörande skattetaxeringarna for Beskattningsbar

Gifta

Ensamstående

Samtliga

0 1 1 2 2 3 3 4 4 5 5 6 6 8 8 10 10—12 12—14 14—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

132 71 79 100 125 157 169 264 181 113 73,7 44,4 50,7 44,3 12,1 8,0 3,6 0,90 0,26 0,25

137 288 209 172 160 152 136 190 85,8 35,3 17,6 9,1 9,2 7,2 1,6 1,1 0,53 0,15 0,05 0,05

1 629

1 611

269 359 288 272 285 309 305 454 267 148 91,3 53,5 59,9 51,5 13,7 9,1 4,1 1,05 0,31 0,30 3 240

Summa 8—509242

Genomsnittlig beskattningsbar inkomst kr.

Antal skattskyldiga i 1 000-tal

inkomst 1 000-tal kr.

—. 510 1 510 2 520 3 520 4 490 5 470 6 870 8 880 10 900 12 910 14 920 17 750 23 800 34 200 47 800 74 300 119 200 171 000 336 000

T

114 taxeringsåret 1953, varvid hänsyn tagits till uppskattade inkomstökningar från år 1952 till ar 1954. För år 1957 har gjorts en liknande beräkning rörande inkomsttagarnas fördelning efter beskattningsbara inkomster, vilken beräkning dock med hänsyn till ovissheten beträffande den kommande inkomstutvecklingen måste bli ganska osäker. Beräkningen har skett med utgångspunkt från den fördelning av inkomsttagarna efter sammanräknad nettoinkomst, som angives i statistiska centralbyråns berättelse rörande skattetaxeringarna för taxeringsåret 1954. Inkomstökningen frän ar 1953 till år 1957 har antagits komma att bli 20 procent. Även om beräkningarna aro ganska osäkra med avseende å förhållandena 1957 torde de dock lämna relativt god ledning med avseende å ett läge, då inkomsterna ökat med 20 procent sedan år 1953. Den för år 1957 erhållna fördelningen av de skattskyldiga pa olika klasser av beskattningsbar inkomst redovisas i tablån å föregåft ende sida. Om fördelningen enligt tablån lägges till grund för en uträkning av statlig inkomstskatt for fysiska personer enligt gällande beskattningsgrunder, blir den uträknade skatten 3 309 miljoner kronor. Då den statliga inkomstskatten för år 1954 beräknats till 2 523 miljoner kronor, skulle detta innebära att intäkterna av skatten frän år 1954 till år 1957 eller sålunda på tre år skulle komma att öka med omkring 30 procent.

B I L A G O R T I L L ANDRA A V D E L N I N G E N (6—7)

Bilaga

6 Alt. Rl

Alt. R2

Alt. R3

Statsskatterevisionens förslag. Skatteskalor och verkningar Skatteskalor Ensamstående

Gift Beskattningsbar Gällande F. n. tillinkomst grund- lämpat Alt. 1 000-tal skala R 1 uttag kr (100 %) (HO %)

Alt. R2

Alt. R3

Gällande F. n. tillgrund- lämpat skala uttag (100 %) (HO %)

0—4 4—6 6—8 8—10 10—12 12—16 16—20 20—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—200 200—

12 12 12 16 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13,2 13,2 13,2 17,6 22,0 27,5 33,0 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0 65,0

11,5 11,5 11,5 17 22 27 32 37 43 49 54 60 65 65

11 11 11 17 21 27 31 37 43 48 54 59 65 65

10,5 10,5 10,5 16 21 26 31 36 42 48 53 59 65 65

12 16 20 24 27 30 34 38 42 46 50 55 60 65

13,2 17,6 22,0 26,4 29,7 33,0 37,4 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0 65,0

11,5 17 22 26 29 32 37 41 45 50 54 60 65 65

11 17 22 25 28 32 36 41 45 49 54 59 65 65

10,5 16 21 25 28 31 36 40 44 49 53 59 65 65

Beräknat

8*—509242

skattebortfall

för staten år 1957 (miljoner

Nuvarande skala med 100 % uttag

Alt. R 1

Alt. R 2

Alt. R 3

kronor)

116 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alt. Ortsgrupp II Gift

Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

91 207 440 672 904 1 318 1 884 2 368 3 704 5 304 8 774 12 662 17 018 26 097 35 777 89 156 146 356 203 556

79 181 383 585 788 1 173 1 735 2 210 3 513 5 055 8 401 12 202 16 514 25 473 34 977 87 948 145 148 202 348

Rl

Ensamstående Skatteminskning

Nuvarande skatt kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

kr

%

13,2* 12.61 13.01 12,9* 12.81 11,0 7,9 6,7 5,2 4,7 4,3 3,6 3,0 2,4 2,2 1,4 0,8 0,6

100 216 333 449 732 1 082 1 500 2 240 3 089 3 670 5 308 7 147 10 972 15 131 19 584 28 864 38 544 92 106 149 306 206 506

12 26 57 87 116 145 149 158 191 249 373 460 504 624 800 1 208 1 208 1 208

Skatteminskning

kr

°/ /o

87 189 290 391 657 1 002 1 417 2 143 2 967 3 530 5 149 6 953 10 694 14 760 19 160 28 301 37 805 90 978 148 178 205 378

13 27 43 58 75 80 83 97 122 140 159 194 278 371 424 563 739 1 128 1 128 1 128

13.01 12,5! 12.91 12,9* 10,2 7,4 5,5 4,3 3,9 3,8 3,0 2,7 2,5 2,5 2,2 2,0 1,9 1,2 0,8 0,5

1 Att skattesänkningarna i dessa skikt inte blir procentuellt lika stora beror endast på avrundningen till hela krontal.

117 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alt. Ortsgrupp III

Ensamstående

Gift Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 Statlig

kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

3 Nuvarande skatt

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459 inkomstskatt

kr

%

kr

Skatt enligt alt. R l kr

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

79 181 282 383 645 987 1399 2 122 2 945 3 508 5 120 6 924 10 662 14 725 19 125 28 263 37 767 90 932 148 132 205 332

Skatteminskning

9 12,7 62 24 12,8 163 54 12,9 366 84 12,9 568 114 12,9 770 144 11,1 1 148 8,0 148 1 696 6,7 156 2 170 5,2 189 3 465 4,7 246 5 000 372 4,3 8 336 3,6 458 12 129 3,0 502 16 441 2,4 623 25 392 2,2 799 34 896 87 851 1 208 1,4 145 051 1208 0,8 202 251 1 1 208 0,6

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp IV

och enligt alt.

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 1 kr kr 2

51 168 400 632 865 1 265 1 811 2 285 3 605 5 188 8 642 12 514 16 869 25 932 35 612 88 961 146 161 203 361

45 146 348 551 753 1 122 1 663 2 129 3 417 4 944 8 272 12 056 16 367 25 311 34 815 87 753 144 953 202 153

Skatteminskning kr

%

12 26 41 57 75 80 82 97 121 138 159 194 277 370 423 562 738 1 128 1 128 1 128

13,2 12,6 12,7 13,0 10,4 7,5 5,5 4,4 3,9 3,8 3,0 2,7 2,5 2,5 2,2 1,9 1,9 1,2 0,8 0,5

Rl

Ensamstående

Gift Årsinkomst

Rl

Skatteminskning

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 1 kr kr

kr

%

11,8 13,1 13,0 12,8 12,9 11,3 8,2 6,8 5,2 4,7 4,3 3,7 3,0 2,4 2,2 1,4 0,8 0,6

81 197 313 429 706 1 049 1460 2 195 3 039 3 620 5 247 7 085 10 903 15 055 19 508 28 781 38 461 92 008 149 208 206 408

6 22 52 81 112 143 148 156 188 244 370 458 502 621 797 1 208 1 208 1 208

Skatteminskning kr

%

70 171 273 374 632 969 1 378 2 099 2 919 3 482 5 089 6 892 10 626 14 685 19 085 28 220 37 724 90 880 148 080 205 280

11 26 40 55 74 80 82 96 120 138 158 193 277 370 423 561 737 1 128 1 128 1 128

13,6 13,2 12,8 12,8 10,5 7,6 5,6 4,4 3,9 3,8 3,0 2,7 2,5 2,5 2,2 1,9 1,9 1,2 0,8 0,5

118 Statlig inkonistskatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp V

och enligt alt.

Gift Årsinkomst

i—-

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 Statlig

kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

3 Nuvarande skatt

32 148 380 612 845 1 239 1 778 2 244 3 555 5 130 8 576 12 448 16 795 25 850 35 530 88 864 146 064 203 264 inkomstskatt

28 129 331 534 736 1 097 1 630 2 089 3 369 4 889 8 207 11 991 16 294 25 230 34 734 87 656 144 856 202 056

Ensamstående Skatteminskning kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

12,5 12,8 12,9 12,7 12,9 11,5 8,3 6,9 5,2 4,7 4,3 3,7 3,0 2,4 2,2 1,4 0,8 0,6

71 187 304 420 693 1 034 1 441 2 175 3 016 3 597 5 221 7 055 10 870 15 019 19 472 28 743 38 423 91 963 149 163 206 363

62 163 264 366 620 954 1 360 2 079 2 897 3 460 5 063 6 863 10 595 14 650 19 050 28 182 37 686 90 835 148 035 205 235

4 19 49 78 109 142 148 155 186 241 369 457 501 620 796 1 208 1 208 1 208

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp II

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

3 Nuvarande skatt

91 207 440 672 904 1318 1 884 2 368 3 704 5 304 8 774 12 662 17 018 26 097 35 777 89 156 146 356 203 556

76 173 366 560 753 1 133 1 675 2 150 3 430 4 955 8 301 12 099 16 323 25 173 34 677 87 148 144 348 201 548

Skatteminskning kr

%

9 12,7 24 12,8 40 13,2 54 12,9 73 10,5 80 7,7 81 5,6 96 4,4 119 3,9 137 3,8 158 3,0 192 2,7 275 2,5 369 2,5 422 2,2 561 2,0 737 1,9 1 128 1,2 1 128 0,8 1 128 0,5

och enligt alt. R2

Gift Årsinkomst

Rl

Ensamstående Skatteminskning kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

16,5 16,4 16,8 16,7 16,7 14,0 11,1 9,2 7,4 6,6 5,4 4,4 4,1 3,5 3,1 2,3 1,4 1,0

100 216 333 449 732 1 082 1 500 2 240 3 089 3 670 5 308 7 147 10 972 15 131 19 584 28 864 38 544 92 106 149 306 206 506

84 180 277 374 637 982 1 390 2 090 2 907 3 470 5 049 6 853 10 594 14 639 18 951 28 001 37 505 90 178 147 378 204 578

15 34 74 112 151 185 209 218 274 349 473 563 695 924 1 100 2 008 2 008 2 008

Nuvarande skatt

Skatteminskning kr

%

16 16,0 36 16,7 56 16,8 75 16,7 95 13,0 100 9,2 110 7,3 150 6,7 182 5,9 200 5,4 259 4,9 294 4,1 378 3,4 492 3,3 633 3,2 863 3,0 1 039 2,7 1 928 2,1 1 928 1,3 1928 0,9

119 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alt. R2 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 Statlig

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

3 Nuvarande skatt

71 187 420 652 884 1292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459 inkomstskatt

59 156 350 543 737 1 108 1 636 2 110 3 383 4 900 8 236 12 027 16 251 25 092 34 596 87 051 144 251 201 451

kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

16,9 16,6 16,7 16,7 16,6 14,2 11,3 9,3 7,4 6,6 5,4 4,4 4,1 3,5 3,1 2,3 1,4 1,0

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

Skatteminskning

12 31 70 109 147 184 208 216 271 346 472 560 692 923 1 099 2 008 2 008 2 008

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp IV

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 2 kr kr 2

51 168 400 632 865 1 265 1 811 2 285 3 605 5 188 8 642 12 514 16 869 25 932 35 612 88 961 146 161 203 361

43 140 333 527 720 1 082 1 604 2 069 3 337 4 844 8 172 11 956 16 179 25 011 34 515 86 953 144 153 201 353

kr

%

76 173 269 366 625 967 1 372 2 070 2 885 3 448 5 020 6 824 10 562 14 604 18 916 27 963 37 467 90 132 147 332 204 532

15 34 54 74 95 100 109 149 181 198 259 294 377 491 632 862 1 038 1 928 1 928 1 928

16,5 16,4 16,7 16,8 13,2 9,4 7,4 6,7 5,9 5,4 4,9 4,1 3,4 3,3 3,2 3,0 2,7 2,1 1,3 0,9

och enligt alt. R2

Ensamstående

Gift Årsinkomst

Skatteminskning

kr

°/ /o

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

15,7 16,7 16,8 16,6 16,8 14,5 11,4 9,5 7,4 6,6 5,4 4,5 4,1 3,6 3,1 2,3 1,4 1,0

81 197 313 429 706 1049 1 460 2 195 3 039 3 620 5 247 7 085 10 903 15 055 19 508 28 781 38 461 92 008 149 208 206 408

Skatteminskning

8 28 67 105 145 183 207 216 268 344 470 558 690 921 1 097 2 008 2 008 2 008

Nuvarande skatt

Skatteminskning kr

%

67 164 261 357 612 949 1 352 2 048 2 859 3 422 4 989 6 792 10 526 14 565 18 877 27 920 37 424 90 080 147 280 204 480

14 33 52 72 94 100 108 147 180 198 258 293 377 490 631 861 1 037 1 928 1 928 1 928

17,3 16,8 16,6 16,8 13,3 9,5 7,4 6,7 5,9 5,5 4,9 4,1 3,5 3,3 3,2 3,0 2,7 2,1 1,3 0,9

120 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp V

och enligt alt.

Gift Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 Statlig

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

3 Nuvarande skatt

32 148 380 612 845 1 239 1 778 2 244 3 555 5 130 8 576 12 448 16 795 25 850 35 530 88 864 146 064 203 264 inkomstskatt

26 123 317 510 704 1 057 1 573 2 029 3 290 4 789 8 107 11 891 16 107 24 930 34 434 86 856 144 056 201 256

Ensamstående Skatteminskning kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

18,8 16,9 16,6 16,7 16,7 14,7 11,5 9,6 7,5 6,6 5,5 4,5 4,1 3,6 3,1 2,3 1,4 1,0

71 187 304 420 693 1 034 1 441 2 175 3 016 3 597 5 221 7 055 10 870 15 019 19 472 28 743 38 423 91 963 149 163 206 363

6 25 63 102 141 182 205 215 265 341 469 557 688 920 1 096 2 008 2 008 2 008

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp II

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

3 Nuvarande skatt

91 207 440 672 904 1 318 1 884 2 368 3 704 5 304 8 774 12 662 17 018 26 097 35 777 89 156 146 356 203 556

72 165 350 534 719 1 078 1 614 2 071 3 330 4 828 8 086 11 799 16 023 24 806 34 134 86 448 143 648 200 848

Skatteminskning kr

%

59 156 253 350 600 934 1 335 2 028 2 837 3 400 4 964 6 763 10 495 14 531 18 843 27 882 37 386 90 035 147 235 204 435

12 31 51 70 93 100 106 147 179 197 257 292 375 488 629 861 1 037 1 928 1 928 1 928

16,9 16,6 16,8 16,7 13,4 9,7 7,4 6,8 5,9 5,5 4,9 4,1 3,4 3,2 3,2 3,0 2,7 2,1 1,3 0,9

och enligt alt.

Gift Årsinkomst

R2

R3

Ensamstående Skatteminskning kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

20,9 20,3 20,5 20,5 20,5 18,2 14,3 12,5 10,1 9,0 7,8 6,8 5,8 4,9 4,6 3,0 1,9 1,3

100 216 333 449 732 1 082 1 500 2 240 3 089 3 670 5 308 7 147 10 972 15 131 19 584 28 864 38 544 92 106 149 306 206 506

19 42 90 138 185 240 270 297 374 476 688 863 995 1 291 1 643 2 708 2 708 2 708

Nuvarande skatt

Skatteminskning kr

%

80 172 265 357 606 933 1 330 2 030 2 828 3 373 4 948 6 708 10 361 14 339 18 651 27 616 36 944 89 478 146 678 203 878

20 44 68 92 126 149 170 210 261 297 360 439 611 792 933 1 248 1 600 2 628 2 628 2 628

20,0 20,4 20,4 20,5 17,2 13,8 11,3 9,4 8,4 8,1 6,8 6,1 5,6 5,2 4,8 4,3 4,2 2,9 1,8 1,3

121 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp III

och enligt alt.

Ensamstående

Gift Årsinkomst

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 3 kr kr 2

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000 Statlig

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459 inkomstskatt

kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

6 91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

Skatteminskning

14 19,7 57 38 20,3 149 86 20,5 334 133 20,4 519 703 181 20,5 1 054 238 18,4 268 14,5 1 576 294 12,6 2 032 371 10,2 3 283 9,0 472 4 774 7,9 685 8 023 6,8 860 11 727 992 5,9 15 951 24 726 1 289 5,0 34 054 1 641 4,6 86 351 2 708 3,0 143 551 2 708 1,9 200 751 | 2 708 1,3

Nuvarande skatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp IV

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 3 kr kr 2

41 51 133 168 318 400 503 632 688 865 1 030 1 265 1544 1 811 1 993 2 285 3 237 3 605 4 720 5 188 7 960 8 642 11 656 12 514 15 879 16 869 24 647 25 932 33 975 35 612 86 253 88 961 146 161 143 453 1 203 361 | 200 653

Skatteminskning kr

%

72 165 257 350 594 918 1 312 2 010 2 806 3 351 4 920 6 680 10 330 14 304 18 616 27 578 36 906 89 432 146 632 203 832

19 42 66 90 126 149 169 209 260 295 359 438 609 791 932 1 247 1 599 2 628 2 628 2 628

20,9 20,3 20,4 20,5 17,5 14,0 11,4 9,4 8,5 8,1 6,8 6,2 5,6 5,2 4,8 4,3 4,2 2,9 1,8 1,3 |

och enligt alt.

R3

Ensamstående

Gift Årsinkomst

R3

Skatteminskning kr

%

10 35 82 129 177 235 267 292 368 468 682 858 990 1 285 1 637 2 708 2 708 2 708

19,6 20,8 20,5 20,4 20,5 18,6 14,7 12,8 10,2 9,0 7,9 6,9 5,9 5,0 4,6 3,0 1,9 1,3

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 3 kr kr 6

64 81 156 197 249 313 341 429 582 706 902 1 049 1 292 1 460 1 988 2 195 2 781 3 039 3 327 3 620 4 889 5 247 6 648 7 085 10 295 10 903 14 265 15 055 18 577 19 508 27 536 28 781 36 864 38 461 89 380 92 008 149 208 146 580 206 408 1 203 780

Skatteminskning kr

%

17 41 64 88 124 147 168 207 258 293 358 437 608 790 931 1245 1 597 2 628 2 628 2 628

21,0 20,8 20,4 20,5 17,6 14,0 11,5 9,4 8,5 8,1 6,8 6,2 5,6 5,2 4,8 4,3 4,2 2,9 1,8 1,3

122 Statlig

inkomstskatt

enligt nuvarande ordning Ortsgrupp V

och enligt alt.

Gift Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

3 Nuvarande skatt

32 148 380 612 845 1239 1 778 2 244 3 555 5 130 8 576 12 448 16 795 25 850 35 530 88 864 146 064 203 264

25 118 302 487 672 1 006 1 513 1 954 3 190 4 666 7 897 11 593 15 807 24 567 33 895 86 156 143 356 200 556

R3

Ensamstående Skatteminskning kr

/o

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

7 30 78 125 173 233 265 290 365 464 679 855 988 1 283 1 635 2 708 2 708 2 708

21,9 20,3 20,5 20,4 20,5 18,8 14,9 12,9 10,3 9,0 7,9 6,9 5,9 5,0 4,6 3,0 1,9 1,3

Nuvarande skatt

71 57 187 149 304 241 420 334 693 570 1 034 887 1 441 1 275 2 175 1 968 3 016 2 759 3 597 3 305 5 221 4 864 7 055 6 620 10 870 10 264 15 019 14 231 19 472 18 543 28 743 27 499 38 423 36 827 91 963 89 335 149 163 146 535 206 363 203 735

Skatteminskning kr

%

14 38 63 86 123 147 166 207 257 292 357 435 606 788 929 1 244 1 596 2 628 2 628 2 628|

19,7 20,3 20,7 20,5 17,7 14,2 11,5 9,5 8,5 8,1 6,8 6,2 5,6 5,2 4,8 4,3 4,2 2,9 1,8 1,3

123 Den totala marginalskattens storlek1 vid enbart Ortsgrupp III

arbetsinkomst

Marginalskatt i procent för Gift Årsinkomst

enligt nuvarande ordning

Ensamstående

enligt enligt alt. R 1 alt. R 2

enligt alt. R 3

enligt nuvarande ordning

enligt enligt enligt alt. R 1 alt. R 2 alt. R 3

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

12,0 12,0 23,6 23,6 23,6 23,6 23,6 27,5 31,4 36,2 41,0 45,9 50,7 55,6 55,6 60,4 60,4 69,2 69,2 69,2

12,0 12,0 22,1 22,1 22,1 22,1 22,1 27,0 31,4 35,8 40,2 44,6 49,8 55,1 55,1 59,5 59,5 69,2 69,2 69,2

12,0 12,0 21,7 21,7 21,7 21,7 21,7 27,0 30,5 35,8 39,3 44,6 49,8 54,2 54,2 59,5 59,5 69,2 69,2 69,2

12,0 12,0 21,2 21,2 21,2 21,2 21,2 26,1 30,5 34,9 39,3 43,7 49,0 54,2 54,2 58,6 58,6 69,2 69,2 69,2

23,6 23,6 23,6 23,6 27,5 31,4 35,2 38,1 41,0 41,0 48,8 48,8 52,7 56,5 56,5 60,4 60,4 69,2 69,2 69,2

22,1 22,1 22,1 22,1 27,0 31,4 34,9 37,5 40,2 40,2 48,1 48,1 51,6 56,0 56,0 59,5 59,5 69,2 69,2 69,2

21,7 21,7 21,7 21,7 27,0 31,4 34,0 36,6 40,2 40,2 48,1 48,1 51,6 55,1 55,1 59,5 59,5 69,2 69,2 69,2

21,2 21,2 21,2 21,2 26,1 30,5 34,0 36,6 39,3 39,3 47,2 47,2 50,7 55,1 55,1 58,6 58,6 69,2 69,2 69,2

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

124 Total inkomstskatt1

enligt nuvarande ordning och enligt alt. Rl Ortsgrupp III Ensamstående

Gift

kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

85 205 396 632 1 105 1 577 2 049 2 817 3 729 4 451 6 379 8 571 13 233 18 312 23 868 35 340 47 420 112 784 181 984 251 184

85 205 387 608 1 051 1 493 1 935 2 673 3 581 4 295 6 190 8 325 12 861 17 854 23 366 34 717 46 621 111 576 180 776 249 976

Årsinkomst

1 Nuvarande skatt

kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 1 kr

2,3 3,8 4,9 5,3 5,6 5,1 4,0 3,5 3,0 2,9 2,8 2,5 2,1 1,8 1,7 1,1 0,7 0,5

260 496 732 969 1 489 2 076 2 730 3 828 5 035 5 855 8 088 10 527 15 548 20 904 26 557 38 234 50 314 115 869 185 069 254 269

Skatteminskning

9 24 54 84 114 144 148 156 189 246 372 458 502 623 799 1 208 1208 1 208

Nuvarande skatt

Skatteminskning

kr

%

248 470 691 912 1 414 1 996 2 648 3 731 4 914 5 717 7 929 10 333 15 271 20 534 26 134 37 672 49 576 114 741 183 941 253 141

12 26 41 57 75 80 82 97 121 138 159 194 277 370 423 562 738 1 128 1 128 1 128

4,6 5,2 5,6 5,9 5,0 3,9 3,0 2,5 2,4 2,4 2,0 1,8 1,8 1,8 1,6 1,5 1,5 1,0 0,6 0,4

Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

125 Total inkomstskatt1

enligt nuvarande ordning och enligt alt. R2 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift

kr

Skatt enligt alt. R 2 kr

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

85 205 396 632 1 105 1 577 2 049 2 817 3 729 4 451 6 379 8 571 13 233 18 312 23 868 35 340 47 420 112 784 181 984 251 184

85 205 384 601 1 035 1 468 1 902 2 633 3 521 4 235 6 108 8 225 12 761 17 752 23 176 34 417 46 321 110 776 179 976 249 176

Årsinkomst

1 Nuvarande skatt

Skatteminskning

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 2 kr kr

kr

%

3,0 4,9 6,3 6,9 7,2 6,5 5,6 4,9 4,2 4,0 3,6 3,1 2,9 2,6 2,3 1,8 1,1 0,8

260 496 732 969 1 489 2 076 2 730 3 828 5 035 5 855 8 088 10 527 15 548 20 904 26 557 38 234 50 314 115 869 185 069 254 269

12 31 70 109 147 184 208 216 271 346 472 560 692 923 1 099 2 008 2 008 2 008

Skatteminskning kr

%

245 462 678 895 1 394 1 976 2 621 3 679 4 854 5 657 7 829 10 233 15 171 20 413 25 925 37 372 49 276 113 941 183 141 252 341

15 34 54 74 95 100 109 149 181 198 259 294 377 491 632 862 1038 1 928 1 928 1 928

5,8 6,9 7,4 7,6 6,4 4,8 4,0 3,9 3,6 3,4 3,2 2,8 2,4 2,3 2,4 2,3 2,1 1,7 1,0

0,8 1

Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

126 Total inkomstskatt1 enligt nuvarande ordning och enligt alt. R3 Ortsgrupp I I I Gift

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

85 205 396 632 1 105 1 577 2 049 2 817 3 729 4 451 6 379 8 571 13 233 18 312 23 868 35 340 47 420 112 784 181 984 251 184

85 205 382 594 1 019 1 444 1 868 2 579 3 461 4 157 6 008 8 099 12 548 17 452 22 876 34 051 45 779 110 076 179 276 248 476

Årsinkomst

Nuvarande skatt

Ensamstående Skatteminskning

kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 3 kr

3,5 6,0 7,8 8,4 8,8 8,4 7,2 6,6 5,8 5,5 5,2 4,7 4,2 3,6 3,5 2,4 1,5 1,1

260 496 732 969 1 489 2 076 2 730 3 828 5 035 5 855 8 088 10 527 15 548 20 904 26 557 38 234 50 314 115 869 185 069 254 269

14 38 86 133 181 238 268 294 371 472 685 860 992 1 289 1 641 2 708 2 708 2 708

Nuvarande skatt

Skatteminskning

kr

%

241 454 666 879 1 363 1 927 2 561 3 619 4 775 5 560 7 729 10 089 14 939 20 113 25 625 36 987 48 715 113 241 182 441 251 641

19 42 66 90 126 149 169 209 260 295 359 438 609 791 932 1 247 1 599 2 628 2 628 2 628

7,3 8,5 9,0 9,3 8,5 7,2 6,2 5,5 5,2 5,0 4,4 4,2 3,9 3,8 3,5 3,3 3,2 2,3 1,4 1,0

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

127 Total inkomstskatt1

i procent av årsinkomst enligt nuvarande alt. Rl, R2 och R3 Ortsgrupp III

Ensamstående

Gift

Skatt enligt alt.

R3

Nuvarande skatt

Rl

R2

R3

2,8 5,1 7,7 10,0 12,9 14,7 15,9 17,6 19,6 21,2 24,4 27,4 31,9 35,5 38,6 43,0 46,3 55,4 60,0 62,3

2,8 5,1 7,6 9,9 12,7 14,4 15,6 17,2 19,2 20,8 24,0 27,0 31,4 34,9 38,1 42,6 45,8 55,0 59,8 62,1

8,7 12,4 14,6 16,2 18,6 20,8 22,8 25,5 28,0 29,3 32,4 35,1 38,9 41,8 44,3 47,8 50,3 57,9 61,7 63,6

8,3 11,8 13,8 15,2 17,7 20,0 22,1 24,9 27,3 28,6 31,7 34,4 38,2 41,1 43,6 47,1 49,6 57,4 61,3 63,3

8,2 11,6 13,6 14,9 17,4 19,8 21,8 24,5 27,0 28,3 31,3 34,1 37,9 40,8 43,2 46,7 49,3 57,0 61,0 63,1

8,0 11,4 13,3 14,7 17,0 19,3 21,3 24,1 26,5 27,8 30,9 33,6 37,3 40,2 42,7 46,2 48,7 56,6 60,8 62,9

Skatt enligt alt.

Nuvarande skatt

Rl

R2

3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

2,8 5,1 7,9 10,5 13,8 15,8 17,1 18,8 20,7 22,3 25,5 28,6 33,1 36,6 39,8 44,2 47,4 56,4 60,7 62,8

2,8 5,1 7,7 10,1 13,1 14,9 16,1 17,8 19,9 21,5 24,8 27,8 32,2 35,7 38,9 43,4 46,6 55,8 60,3 62,5

Årsinkomst

ordning och enligt

1 Häri ingår — förutom statlig inkomstskatt — kommunal inkomstskatt efter en utdebitering av 12 kronor per skattekrona.

128 Bilaga 7 Andra skalor och deras verkningar Skalorna R4, R5 och R6 förutsätter en höjning av de statliga ortsavdragen med 400 kronor för gifta, med 300 kronor för ogifta med barn och med 200 kronor för ensamstående. Skalan R 7 förutsätter en höjning av de statliga ortsavdragen med 600 kronor för gifta, med 450 kronor för ogifta med barn och med 300 kronor för ensamstående. Skatteskalor Gift BeskattNuvaningsbar rande inkomst skala med 1 000-tal kr 110 % uttag

Ensamstående

Alt. R4

Alt. R5

Alt. R6

Alt. R7

Nuvarande skala med 110 % uttag

Alt. R4

Alt. R5

Alt. R6

Alt. R7

0—4 4—5 5—6 6—7 7—8 8—10 10—12 12—13 13—16 16—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100—150 150—

13,2 13,2 13,2 13,2 13,2 17,6 22,0 27,5 27,5 33,0 38,5 38,5 44,0 49,5 55,0 60,5 65,0

12,5 12,5 12,5 12,5 12,5 18 23 27 27 32 37 37 43 49 54 60 65

12 12 12 12 12 18 22 27 27 31 37 37 43 48 54 59 65

11,5 11,5 11,5 11,5 11,5 17 21 26 26 31 36 36 42 48 53 59 65

13 13 13 13 13 13 20 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65

13,2 17,6 17,6 22,0 22,0 26,4 29,7 33,0 33,0 37,4 41,8 41,8 46,2 50,6 55,0 60,5 65,0

12,5 18 18 22 22 26 29 32 32 37 41 41 45 50 54 60 65

12 18 18 21 21 25 28 32 32 36 41 41 45 49 54 59 65

11,5 17 17 21 21 24 28 31 31 36 40 40 44 49 53 59 65

13 13 18 18 23 23 27 27 31 35 39 43 47 51 55 60 65

Anm. Alt. R 7 avviker från övriga alternativ i fråga om inkomstskiktens bredd.

Beräknat skaftebortfall för staten år 1957 (miljoner kronor) Alt. R 4

Alt. R 5

Alt. R 6

Alt. R 7

129 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alt. R4 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 4 kr

3 Nuvarande skatt

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 I 203 459

Statlig inkomstskatt

17 127 347 567 787 1 169 1 723 2 182 3 457 4 972 8 284 12 068 16 365 25 296 34 800 87 711 144 911 202 111

Skatteminskning

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 4 kr kr

kr

%

76,1 32,1 17,4 13,0 11,0 9,5 6,6 6,2 5,4 5,2 4,9 4,1 3,4 2,8 2,5 1,5 0,9 0,7

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

54 60 73 85 97 123 121 144 197 274 424 519 578 719 895 1 348 1 348 1 348

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 5 kr

3 Nuvarande skatt

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

kr

%

30 61 36 171 42 281 49 391 60 660 64 1 003 74 1 407 95 2 124 125 2 941 142 3 504 175 5 104 216 6 902 10 632 307 14 685 410 19 085 463 28 215 610 37 719 786 90 862 1 198 148 062 1 198 205 262 I 1 198

33,0 17,4 13,0 11,1 8,3 6,0 5,0 4,3 4,1 3,9 3,3 3,0 2,8 2,7 2,4 2,1 2,0 1,3 0,8 0,6

enligt nuvarande ordning och enligt alt. R5 Ortsgrupp III Ensamstående

Gift Årsinkomst

7 Skatteminskning

17 122 334 545 756 1 129 1 668 2 122 3 379 4 872 8 184 11 968 16 179 24 996 34 500 86 911 144 111 201 311

Skatteminskning

Skatt Nuvaranenligt de skatt alt. R 5 kr kr

kr

%

76,1 34,8 20,5 16,4 14,5 12,6 9,5 8,8 7,5 7,1 6,0 4,9 4,5 3,9 3,3 2,4 1,5 1,1

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

54 65 86 107 128 163 176 204 275 374 524 619 764 1 019 1 195 2 148 2 148 2 148

Skatteminskning kr

%

59 164 270 376 640 976 1 362 2 054 2 861 3 424 4 986 6 782 10 512 14 546 18 858 27 895 37 399 90 042 147 242 204 442

32 43 53 64 80 91 119 165 205 222 293 336 427 549 690 930 1 106 2 018 2 018 2 018

35,2 20,8 16,4 14,5 11,1 8,5 8,0 7,4 6,7 6,1 5,6 4,7 3,9 3,6 3,5 3,2 2,9 2,2 1,4 1,0

130 Statlig inkomstskatt

enligt nuvarande ordning och enligt alt. R6 Ortsgrupp III Gift

Årsinkomst

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 6 kr

3 Nuvarande skatt

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

Statlig inkomstskatt

16 117 320 522 724 1 080 1 592 2 028 3 259 4 730 7 955 11 651 15 859 24 614 33 942 86 191 143 391 200 591

Ensamstående Skatteminskning kr

%

kr

Skatt enligt alt. R 6 kr

77,5 37,4 23,8 19,9 18,1 16,4 13,7 12,8 10,8 9,8 8,6 7,4 6,4 5,4 4,9 3,2 2,0 1,4

91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

55 70 100 130 160 212 252 298 395 516 753 936 1 084 1 401 1 753 2 868 2 868 2 868

Nuvarande skatt

1 3 000 4 000 5 000 6 000 8 000 10 000 12 000 15 000 18 000 20 000 25 000 30 000 40 000 50 000 60 000 80 000 100 000 200 000 300 000 400 000

kr

Skatt enligt alt. R 7 kr

3 Nuvarande skatt

71 187 420 652 884 1 292 1 844 2 326 3 654 5 246 8 708 12 587 16 943 26 015 35 695 89 059 146 259 203 459

kr

%

56 157 259 360 611 936 1 318 1 994 2 784 3 329 4 886 6 640 10 282 14 246 18 558 27 512 36 840 89 342 146 542 203 742

35 50 64 80 109 131 163 225 282 317 393 478 657 849 990 1 313 1 665 2 718 2 718 2 718

38,5 24,2 19,8 18,2 15,1 12,3 11,0 10,1 9,2 8,7 7,4 6,7 6,0 5,6 5,1 4,6 4,3 3,0 1,8 1,3

enligt nuvarande ordning och enligt alt. R7 Ortsgrupp III Gift

Årsinkomst

Skatteminskning

107 335 564 793 1 136 1 576 1 935 3 112 4 529 7 933 11 893 16 270 25 367 35 047 88 101 145 301 202 501

Ensamstående Skatteminskning kr

°/ /o

kr

Skatt enligt alt. R 7 kr

6 91 207 323 440 720 1 067 1 481 2 219 3 066 3 646 5 279 7 118 10 939 15 095 19 548 28 825 38 505 92 060 149 260 206 460

71 100,0 80 42,8 85 20,2 88 13,5 91 10,3 156 12,1 268 14,5 391 16,8 542 14,8 717 13,7 775 8,9 694 5,5 673 4,0 648 2,5 648 1,8 958 1,1 958 0,7 958 0,5

Nuvarande skatt

Skatteminskning kr

°/ /o

51 165 279 394 623 929 1 311 1 956 2 693 3 238 4 752 6 458 10 326 14 532 19 020 28 322 38 002 91 277 148 477 205 677

40 42 44 46 97 138 170 263 373 408 527 660 613 563 528 503 503 783 783 783

44,0 20,3 13,6 10,5 13,5 12,9 11,5 11,9 12,2 11,2 10,0 9,3 5,6 3,7 2,7 1,7 1,3 0,9 0,5 0,4

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1955 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vidlyftiga rättegångar. [10] Sekretessen vid förundersökning i brottmål. [17] Ny bagerilag. Arbetstidsutredningens betänkande. 8. [24] Räjongplanens fullföljande. [40]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Administrativt rättsskydd. [19] Tjänstebostäder. [10]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m. [1] Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. [S| Det mindre Jordbrukets möjligheter att uppnå bätt re lönsamhet. [7] Flygfotogrammetrisk verksamhet. [26] Vattenväsen. Skogsbrak. Bergsbrak. Vattenvården. [6] Frågan om statsinlösen av stamaktierna 1 LKAB. 19) industri.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunerna» finansväscn. 1955 års statsskatterevision. Betänkande med förslag till nya skatteskalor. [48] Politi. Betänkande ned förslag till läkemedelsförordning. [44] Nationalekonomi och socialpolitik. Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [8] 4. Samlingslokaler. [28] Pennlngvärdeandersökningen. i. Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin. [13] 2. Finanspolitikens ekonomiska teori. [251 Pris och prestation 1 handeln. [16] Förslag till t y förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m. [27] Samhället och barnfamiljerna. [29] Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet. [34] Hyresregleriniskommitténs betänkande. 4. Hyresregleringens avveckling m. m. [35] Utredningshen. [37] Statsstöd för samlingslokaler. [39] Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. [41] Besittningsskydd för hyresgäst. [46] Hälso- och sjukvård. Statens sjukhisutrednlng av år 1843. 8. Rationalisering av sjukhusdriften. [121 Undersökningar rörande små avloppsreningsanläggningar. [18]

Ilande) och sjöfart. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten |2j Tobakshandelsregleringen. [38] Kommunikationsvägen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 20—21. Detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kopparbergs och Gävleborgs län. [15] 22—24. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. [22] Busslinjeutretiningen. 2. Betänkande rörande översyn av vissa bestämmelser i 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. jämte förslag till lag angående företag, som driva yrkesmässig trafik med omnibus. [23] Luftfartslag. [42] - s R Bank», kredit» och penningsväsen. Om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande penningpolitiska frågor. [43] Försäkringaväsen* ] Allmän pensionsförsäkring. [32] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Psykologisk utbildning och forskning. [11] Handelsutbilaningskommitténs betänkande och förslag. 2. Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. t"] -4Ä« Det döva barnets språk- och talutveckling. [20J Tekniska skolutbildningen. [21] Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen. [31] Lag angående jordfästning och gravsättning m. m. T361 Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. [47] Försvarsvapen.

Alhnint näringsväsen. Konkurrens o:h priser. [45]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordiska post- och teletaxor. [3 o. 4] 11. Nordiska vägtrafikbestämmelser m. m. [S3]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG BSSKLTK AB STOCKHOLM 1955