Betänkande med utredning och förslag angående förbättrad pensionering för sjöfolk

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1942:55 HAUDELSDEPABTEMEITET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRBÄTTRAD PENSIONERING FÖR SJÖFOLK AVGIVET

AV

inom handelsdepartementet tillkallade utredningsmän

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1942 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

och tomtindelningsärenden m . m . Norstedt. 94 s. 1. B e t ä n k a n d e med förslag till plan lör organisationsJu. arbetet inom försvarsväsendet. Beckman. 733 s. Fö. | (Till b e t ä n k a n d e t höra dels en bilaga Innehållande i 28. Strafflagberedningens promemoria m e d förslag till lag o m eftergift a v åtal m o t minderåriga m . m . personalförteckningar m . m . , avsedd endast för Marcus. 56 s. J u . tjänstebruk, dels ock e t t hemligt bihang i t r e delar.) 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag m e d särskilda be- 29. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 4. Förslag till ä n d r a d bidragsförskottslag m . m . Beckman. 82 s. s . stämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. Marcus. 22 s. Fi. \ 30. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjänsteförteckningen i v a d avser allmänna civilförvaltningen. 3. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. Av A. , Del 2. Byråchefs- och r å d s t j ä n s t e r m . m . Nor-i Johansson. Beckman. 77 s. S. stedt. 184 s. Fi. 4. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. Beckman. 106 s. S. i 3 1 . B e t ä n k a n d e m e d förslag till skärpt bestraffning av falskdeklaration m. m. Marcus. 99 s. Fi. 5. Promemoria m e d förslag till u t v i d g a d v a n h ä v d s lagstiftning. Marcus. 55 s. Jo. 32. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående hushållningssällskapens organisation och v e r k s a m h e t m . m 6. U t r e d n i n g rörande den tekniskt-vetenskapliga f orskMarcus. 477 s. J o . ningens o r d n a n d e . 1. Allmänna uppgifter a n g å e n d e \ den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhe33. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande ändring a v gällande bestämmelser i fråga om prästutbildningen. tens n u v a r a n d e läge m . m . — Allmänna s y n p u n k t e r Av Y . Brilioth. Hajggström. 177 s. K. rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — B e t ä n k a n d e mod Erforderliga åtgärder för den tekniskt-vetenskap34. K o m m u n a l s k a t t e b e r e d n i n g e n . förslag till omläggning a v den k o m m u n a l a b e s k a t t •liga forskningens främjande och s t a t e n s m e d v e r k a n ningen m . m . Del 1. D e n k o m m u n a l a beskattdärvid. Hreggström. 195 s. II. ningen. Marcus. 654 s. Fi. 7. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk- I Betänkande med ningens o r d n a n d e . 2. Förslag till åtgärder för fram35. K o m m u n a l s k a t t e b e r e d n i n g e n . förslag till omläggning a v den k o m m u n a l a beskattjande a v d e n tekniskt-vetenskapliga forskningen ningen m . m . Del 2. I n k o m s t b eskattningen av på byggnadsområdet. Haeggström. 76 s. H. skogsbruk. Marcus. 252 s. Fi. 8. 1938 å r s pensionssakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d I B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande statligt stöd å t förslag till t j ä n s t e - och familj epensionsreglementen 36. svensk filmproduktion. Norstedt. 99 s. K. för a r b e t a r e i statens tjänst. Marcus. 135 s. Fi. | 9. 1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e med för- \ 37. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande å t g ä r d e r för främj a n d e a v sjöfolkets utskyldsbetalning. P o s t v e r k e t s slag till folkskolans avlöningsreglemente m . m . ; t r . 79 s. Fi. Marcus. 191 s. Fi. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till b r a n d lag och b r a n d 38. B e t ä n k a n d e angående j o r d b r u k e t s byggnadskostnader. Norstedt. 146 s. 20 bil. S. stadga m . m . Norstedt. 164 s. K. 11. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till förordning om värdestegringsskatt å fastighet. Norstedt. 227 s. Fi. betygssättningen i folkskolan. Hceggström. 330 s. E. 12. U t r e d n i n g rörande den tekniskt-vetenskapliga forsk40. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående innebörden a v begreppet polismyndighet i olika författningar m . ningens o r d n a n d e . 3 . Förslag till åtgärder för m . Marcus. 208 s. S. skogsproduktforskningens ordnande. Ileeggström. 124 s. H. 4 1 . B e t ä n k a n d e angående å t g ä r d e r till stöd för de renskötande l a p p a r n a m . m . Marcus. 171 s. Jo. 13. B e t ä n k a n d e och förslag angående förhållandet m e l l a n . a r b e t s u p p g i f t e r och löneställning v i d sta42. Förslag rörande tillämpningsföreskrifter till lagen med särskilda bestämmelser angående s t a t s - och tens j ä r n v ä g a r . Del 4. Järnvägsstyrelsen. Beck- • k o m m u n a l m y n d i g h e t e r n a och deras v e r k s a m h e t vid m a n . 88 s. K. krig eller krigsfara m . m . Beckman. 65 s. S. 14. P r o m e m o r i a angående hyresreglering. N o r s t e d t . 54 s. J u . 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande veterinärinrättningens i Skara framtida a n v ä n d n i n g m. m . Marcus. 15. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om vapenfria v ä r n 95 8. J o . pliktiga. Beckman. 108 s. Fö. 16. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande d e n centrala 44. Tillägg n r 1 till statliga cement- och betongbestämmelser a v å r 1934. NorstOdt. 23 s. K. förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet. IlEeggström. 300 s. Fö. 4 5 . Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 5. Statistisk undersökning angående b a r n h e m m e n . Beckman. 17. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e 96 s. S. barnmorskeväsendet. I d u n . 101 s. 1 k a r t a . S. 18. Be8kattningsorgani8ationssakkunnigas b e t ä n k a n d e 46. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjänsteförteckningen i vad avser a l l m ä n n a civilförvaltningen. Del med förslag till ä n d r a d organisation av k a m m a r 3. Tjänstebenämningar. Tjänsteförteckningens u p p rätten. Marcus. 128 s. Fl. ställning. Norstedt. 121 s. Fi. 19. B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e semester för husmödrar. Norstedt. 96 s. S. 47. Lagrådets u t l å t a n d e över lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m . Norstedt. 192 s. J u . 20. Utredning angående v ä r m e k o s t n a d e n i hyreshus. I d u n . 187 s. S. 48. B e t ä n k a n d e angående finansstatistikens effektivisering. Marcus, viij, 357 s. Fi. 21. B e t ä n k a n d e m e d förslag till främjande a v u t skyldsbetalning genom e r k ä n d a skatteförmedlings49. B e t ä n k a n d e med förslag till ä n d r a d organisation a v beskattningsnämnderna och förstärkning a v landskassor. Marcus. 96 s. Fi. kontorens arbetskraft m . m . Marcus. 355 s. F i . 22. Förslag till n y lag o m behörighet a t t u t ö v a läkarkonsten, m . m . N o r s t e d t . 251 s. S. 50. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e fri r ä t t e g å n g . Norstedt. 128 s. J u . 23. Promemoria m e d förslag angående registreringen av l a n d e t s företagare m . m . Marcus. 60 s. II. 5 1 . B e t ä n k a n d e m e d förslag till samordning a v polisradioväsendet i riket. I d u n . 45 s. S. 24. B e t ä n k a n d e angående bilregistrering m. m. Hoeggström. 103 s. 12 bil. K. ( 52. Promemoria angående f ö r u t s ä t t n i n g a r n a för och verkningarna a v e n engångsskatt å förmögenhet 25. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen u n d e r den till i Sverige. A v E . Lindahl. Marcus. 82 s. F i . följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 2. Tiden juli 1940—juni 1941. I d u n . 504 s. Fo. 53. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ordnande a v statens isbrytningsverksamhet. Marcus. 343 s. 2 pl. II. 26. 1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d j förslag till avlöningsreglemente för de högre kom54. Utredning angående frågan om polismans r ä t t a t t b r u k a våld m . m. N o r s t e d t . 72 s. J u . m u n a l a skolorna. Marcus. 96 s. Fi. | 27. Stadsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till å t - 55. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående förb ä t t r a d pensionering för sjöfolk. Marcus. 142 s. II. gärder för s n a b b a r e handläggning a v stadsplane- |

A i i u i . Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till d e t d e p a r t e m e n t under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordning (nr 98) utgivas utredningarna 1 omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1942:55

HANDELSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED UTREDNING OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

FÖRBÄTTRAD PENSIONERING FÖR SJÖFOLK AVGIVET AV

inom handelsdepartementet tillkallade utredningsmän

STOCKHOLM

1942 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 429161

3 Innehåll. o.

Sid

-

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet

-

5 Författningstext. Förslag till lag o m avgifter för sjöfolks pensionering

7 Förslag till reglemente för handelsflottans pensionsanstalt

8 Förslag till instruktion för handelsflottans pensionsanstalt

18 Förslag till kungörelse o m ändring i vissa delar av kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket samt s j ö m ä n s på- och avmönstring m. m

24 Motivering. I. Inledning

2S

1. Utredningsuppdraget 2. Historik 3. Gällande bestämmelser m. m Handelsflottans pensionsanstalts verksamhet Pensionsverksamhetens finansiering Sjömanshusens understödsverksamhet Frivillig befälspensionering

28 „< oq 39 45 48 4g

II. Vissa uppgifter angående på sjöfolkspensioneringen inverkande förhållanden KO III. Utredningens förslag

6o

i. Allmän motivering och innebörden av förslagen 63 2. Speciell motivering 70 Förslag till lag om avgifter för sjöfolks pensionering . . . . . . . . . . . . 73 Förslag till reglemente för handelsflottans p e n s i o n s a n s t a l t . . . . . . . . 78 Förslag till instruktion för handelsflottans pensionsanstalt 93 Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av sjömanshuskungörelsen go Förslag till organisation av handelsflottans pensionsanstalt'.'.'.. . . 97 3. Sammanfattning JQ.. Bilagor. Promemoria angående utländsk lagstiftning om sjöfolkspensionering

103 Promemoria med statistiska utredningar och kostnadsberäkningar angående förbättrad pensionering för sjöfolk

110 Promemoria angående den inrikes sjöfarten under år 1938

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Handelsdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1941 tillkallade Chefen för handelsdepartementet den 4 november 1941 såsom utredningsmän för utredning av frågan om förbättrad pensionering för sjöfolk och därmed sammanhängande spörsmål statssekreteraren K. E. Elliot, ombudsmannen i Sveriges segelfartygsförening B. Johansson, ombudsmannen i svenska sjöfolksförbundet ledamoten av riksdagens andra kammare C. A. E. Lindberg, sjökaptenen ledamoten av riksdagens första kammare O. A. Noräborg, direktören i svenska maskinbefälsförbundet A. Söre och direktören i handelsflottans pensionsanstalt K. A. Tofft. Tillika uppdrog departementschefen åt Elliot att i egenskap av ordförande leda utredningens arbete. Den 2 maj 1942 blev Nordborg på därom gjord anhållan entledigad från uppdraget och tillkallade departementschefen såsom utredningsman i hans ställe direktören i Sveriges redareförening H. F. Reuterskiöld. Enligt departementschefens medgivande har utredningen såsom expert anlitat förste aktuarien i pensionsstyrelsen fil. lic. E. G. Lindh, vilken verkställt erforderliga statistiska och försäkringstekniska utredningar. Till utredningen har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1942 överlämnats för att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget en skrivelse den 12 november 1941 från kommerskollegium med förslag till vissa ändringar i kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. jämte däröver avgivna yttranden. Sedan uppdraget nu slutförts, får utredningen härmed till Herr Statsrådet överlämna betänkande med utredning och förslag i de frågor, uppdraget av-

6 ser. Vid betänkandet äro såsom bilagor fogade dels en inom utredningen utarbetad promemoria angående utländsk lagstiftning på förevarande område dels ock två av förste aktuarien Lindh upprättade promemorior, innehållande statistiska utredningar och kostnadsberäkningar. Stockholm den 15 december 1942. KNUT ELLIOT. BERNHARD JOHANSSON. ANDERS SÖRE.

CARL LINDBERG.

H. F. REUTERSKIÖLD. KNUT TOFFT.

FÖRFATTNINGSTEXT

Förslag till l a g o m avgifter för sjöfolks p e n s i o n e r i n g . Härigenom förordnas som följer: 1 §• För beredande av pension, enligt vad därom särskilt stadgas, för svenska sjömän, vilka varit påmönstrade för utrikes fart å svenskt handelsfartyg, skall, förutom bidrag av allmänna medel, utgå särskild avgift, vilken erlägges dels av sjömannen (hyresavgift) dels ock, såvitt angår annan sjöman än befälhavare, styrman, maskinist och radiotelegrafist, av redaren (redareavgift). 2§. Med sjöman förstås i denna lag envar, som är inskriven vid sjömanshus. Med handelsfartyg förstås i denna lag fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som med handelssjöfarten har gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag. 3§. Hyresavgift skall erläggas till belopp, motsvarande för befälhavare, styrman, maskinist och radiotelegrafist en procent av hyran för tid under vilken sjömannen före ingången av det kalenderår, han fyller 60 år, varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg, tiden för i omedelbar anslutning till avmönstringen infallande semester inberäknad; samt för annan sjöman sex procent av honom tillkommande motsvarande avlöningsförmåner före ingången av det kalenderår, han fyller 55 år. Redareavgift skall erläggas till belopp motsvarande tre och en halv procent av nyssnämnda avlöningsförmåner för annan sjöman än befälhavare, styrman, maskinist och radiotelegrafist. 4 §• Närmare bestämmelser angående avgifternas beräknande och erläggande meddelas av Konungen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

8 Förslag till r e g l e m e n t e för handelsflottans p e n s i o n s a n s t a l t . 1 KAP. Allmänna bestämmelser. 1 §• Ärenden, som avses i detta reglemente, handläggas av handelsflottans pensionsanstalt. 2 §• Rätt att erhålla pension från pensionsanstalten tillkommer, på de villkor och med de inskränkningar som i detta reglemente stadgas, varje svensk sjöman, som varit påmönstrad för utrikes fart å svenskt handelsfartyg och därvid erlagt hyresavgift. 3§Pension utgår från och med månaden närmast efter den, under vilken sjömannen uppnår för honom stadgad pensionsålder (ålderspension), dock tidigast från och med den månad, då ansökning om pension göres. 4§. Ålderspension utgår efter olika bestämmelser allt eftersom sjömannen, då han före fyllda 55 år senast tjänstgjort i utrikes fart å svenskt handelsfartyg, tillhörde den ena eller andra av följande två klasser: a) befälsklassen, omfattande befälhavare, styrmän, maskinister och radiotelegraf ister; b) manskapsklassen, omfattande övriga sjömän. Om särskilda omständigheter därtill föranleda må, oavsett vad i första stycket stadgas, pensionsanstaltens direktion besluta, att sjömannen skall anses tillhöra annan klass än den han tillhörde vid den i nämnda stycke avsedda tidpunkten. 5§. Pensionsåldern inträder: a) för sjöman tillhörande befälsklassen vid fyllda 60 år; b) för sjöman tillhörande manskapsklassen vid fyllda 55 år.

9 6§. Ålderspension omfattar: a) hyresavgiftspension; b) tilläggspension.

Hyresavgiftspension beräknas å samtliga av sjömannen erlagda hyresavgifter, under förutsättning likväl, att sådan avgift erlagts för minst 36 månader. Har hyresavgift erlagts för kortare tid än 36 månader, skall den, på ansökning, utan ränta återbetalas till sjömannen efter uppnådd pensionsålder. Har hyresavgift erlagts för tid efter det pensionen beviljats, skall den, på ansökning, utan ränta återbetalas till sjömannen efter ingången av det kalenderår, under vilket han fyller 60 år. 8§. Tilläggspension bestämmes med hänsyn till antalet månader, utöver de 36 första, för vilka sjömannen erlagt hyresavgift, därvid dock under ett och samma kalenderår må tillgodoräknas honom högst 8 hyresavgiftsmånader. Har sjöman, som erlagt hyresavgift för minst 36 månader, tillika enligt sjömansrulla eller manskapsförteckning tjänstgjort å svenskt handelsfartyg i inrikes fart, må vid tilläggspensionens bestämmande hälften av dylik tjänstetid anses såsom tid, för vilken hyresavgift erlagts, dock att sjömannen icke må på detta sätt tillgodoräknas mer än 36 hyresavgiftsmånader. 9§. Undergår pensionstagare frihetsstraff eller är han intagen å tvångsarbetsanstalt eller eljest på statens bekostnad intagen å anstalt skall för tid, under vilken sådant förhållande består, sedan förhållandet kommit till pensionsanstaltens kännedom, tilläggspension ej utgå. Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må pensionsanstaltens direktion kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära tilläggspensionen under tiden.

2 KAP. Om pension till sjöman, tillhörande befälsklassen. 10 §. Ålderspension till sjöman, tillhörande befälsklassen, utgår med oföränderligt årligt belopp till och med den månad, under vilken sjömannen avlider (livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp).

10 11 §. Hyresavgiftspension till sjöman, som avses i detta kapitel, utgår med följande procent av erlagda hyresavgifter, allt eftersom de belöpa på kalenderår, under vilket sjömannen fyllt högst 19 år 32-5 procent 20—24 > 28-5 » 25—29 » 24-0 » 30—34 » 20-5 > 35—39 » 17-5 » 40 — 44 > 14-5 » 45—49 » 12-5 » 50 — 54 » 10-0 » 55 år eller däröver 8-5 » 12 §. Tilläggspension till sjöman, som avses i detta kapitel, utgår med följande belopp allt efter det honom enligt 8 § tillgodoräknade antalet hyresavgiftsmånader: Antal tillgodoräknade Tilläggspension månader 0 39 25 öre för varje månad 40— 79 10 kronor + 50 » » » » över 40 80—119 30 » +50 » > » » » 80 120—159 85 » + 50 »' » » » » 120 160—199 105 » + 50 » » » » * 160 200—239 125 » + 50 » » » » » 200 240 eller däröver 145 » 13 §. Har sjöman, som avses i detta kapitel, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap av sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgår tilläggspension med belopp, som bestämmes på följande sätt. Först beräknas tilläggspension enligt 12 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid tillhört befälsklassen. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del, som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman tillhörande befälsklassen, utgör i förhållande till hans hela antal hyresavgiftsmånader. Därefter beräknas tilläggspension enligt 17 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid tillhört manskapsklassen. Det sålunda beräknade beloppet ökas med 42 procent. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman tillhörande manskapsklassen, utgör i förhållande till hela antalet hyresavgiftsmånader. Summan av de sjömannen sålunda tillgodoräknade beloppen utgör hans tilläggspension enligt denna paragraf.

11 14 §. Uttages ålderspension först från uppnådd högre ålder än 60 år, skola de enligt 11—13 §§ beräknade pensionsbeloppen ökas med följande procent: Om pensionen uttages från fyllda 62 » 63 » 64 »

Ökning 8 procent 17 » 27 > 38 >

65 » eller senare

år

»

Uttages pensionen från annan tidpunkt mellan 60 och 65 år än som ovan angivits, skall det procenttal, med vilket ökning av pensionen enligt första stycket skall ske, jämkas i förhållande därtill.

3 KAP. Om pension till sjöman, tillhörande manskapsklassen. 15 §. Ålderspension till sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgår med oföränderligt årligt belopp till och med den månad, under vilken sjömannen fyller 67 år (temporär ålderspension), såvida den sålunda beräknade pensionen icke överstiger 500 kronor. Skulle den temporära ålderspensionen överstiga 500 kronor, skall, om ej pensionsanstaltens direktion annorlunda beslutar, ålderspension i stället årligen utgå med visst belopp till och med den månad, under vilken sjömannen fyller 67 år, samt därefter med ett 500 kronor lägre belopp till och med den månad, under vilken han avlider. Oavsett vad i första stycket stadgas äger pensionsanstaltens direktion, om särskilda skäl därtill äro, förordna, att till sjömannen i stället skall utgå livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp. 16 §. Hyresavgiftspension vid livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp utgår till sjöman, som avses i detta kapitel, med följande procent av erlagda hyresavgifter, allt eftersom de belöpa på kalenderår, under vilket sjömannen fyllt högst 19 år 20—24 » 25—29 » 30—34 » 35—39 » 40—44 » 45—49 » 50 år eller däröver

22-5 procent 20-0 17-0 14-5 12-o 10-5 8-5 7-o

» , » » » »

12 17 §. Tilläggspension vid livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp utgår till sjöman, som avses i detta kapitel, med följande belopp allt efter det honom enligt 8 § tillgodoräknade antalet hyresavgiftsmånader: Antal tillgodoräknade månader Q 39 40— 79 .......'. 80 119 120—159 160—199 200—239 240 eller däröver

Tilläggspension 25 öre för varje månad 10 kronor + 75 > » » » över 40 80 40 » + 100 » » » » * 120 » + 175 » » » » » 120 190 » +200 » > » » > 160 270 » + 225 » » > » » 200 360 » 18 §.

Har sjöman, som avses i detta kapitel, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap av sjöman, tillhörande befälsklassen, utgår tilläggspension med belopp, som bestämmes på följande sätt. Först beräknas tilläggspension enligt 17 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid tillhört manskapsklassen. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del, som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman tillhörande manskapsklassen, utgör i förhållande till hans hela antal hyresavgiftsmånader. Därefter beräknas tilläggspension enligt 12 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid tillhört befälsklassen. Det sålunda beräknade beloppet minskas med 30 procent. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del, som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman tillhörande befälsklassen, utgör i förhållande till hela antalet hyresavgiftsmånader. Summan av de sjömannen sålunda tillgodoräknade beloppen utgör hans tilläggspension enligt denna paragraf. 19 §. Uttages ålderspension först från uppnådd högre ålder än 55 år, skola de enligt 16—18 §§ beräknade pensionsbeloppen ökas med följande procent: Om pensionen uttages från fyllda

56 år 57 > 58 » 59 » 60 » '.'.

Ökning 7

procent

23 32 42

> » .

Uttages pensionen från annan tidpunkt mellan 55 och 60 år än som ovan angivits, skall det procenttal, med vilket ökning av pensionen enligt första stycket skall ske, jämkas i förhållande därtill.

13 20 §.

Ålderspension enligt bestämmelserna i 15 § första stycket utgår med belopp, som erhålles genom omräkning enligt dödlighetstabellen R32 för män och en räntefot av 3 procent av de enligt 16—19 §§ beräknade livsvariga oföränderliga pensionsbeloppen.

4 KAP. Om invalidunderstöd m. m. 21 §. Sjöman, som på grund av sjukdom eller kroppsskada icke vidare kan göra tjänst till sjöss, må, om han erlagt hyresavgift för minst 36 månader, kunna efter behovsprövning och med hänsyn till föreliggande omständigheter i övrigt av pensionsanstaltens direktion tilldelas invalidunderstöd. Ansökning om invalidunderstöd skall, såvida icke hinder däremot möter, göras inom tolv månader efter det sökanden av anledning som nyss nämnts slutat sin tjänst i utrikes sjöfart. Understödet må icke tillsammans med livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, tilläggspension enligt lagen om folkpensionering, invalidunderstöd enligt förordningen i ämnet den 28 juni 1935 (nr 435) eller ålderspension från anstalten överstiga 160 kronor om året. Ej heller må samtidigt utgå invalidunderstöd enligt detta reglemente och blindhetsersättning enligt vad därom är särskilt stadgat. 22 §.

I stället för invalidunderstöd må, för den händelse pensionsanstaltens direktion efter samråd med pensionsstyrelsen så prövar lämpligt, kunna utgå bidrag till omskolning. Sådant bidrag må högst utgöra 600 kronor. Direktionen skall tillse, att omskolningsbidrag kommer till användning för avsett ändamål. 23 §.

Vid beviljande av invalidunderstöd eller omskolningsbidrag åligger det pensionsanstaltens direktion att noggrant pröva, i vilken omfattning sådant understöd eller bidrag kan utgå utan att anstaltens pensionsverksamhet därigenom blir lidande. 24 §.

Hava de förhållanden, på grund av vilka invalidunderstöd beviljats, i mera avsevärd grad förändrats, må understödet av pensionsanslaltens direktion jämkas eller indragas.

14 5 KAP. Om frivillig pensionsförsäkring. 25 §. Sjöman kan hos pensionsanstalten försäkras till erhållande av pension genom inbetalning till anstalten av frivilliga avgifter till belopp av högst 200 kronor för år, under vilket han någon tid deltagit i utrikes eller inrikes fart å svenskt handelsfartyg. Närmare bestämmelser angående sättet för avgifternas inbetalning meddelas av anstaltens direktion. 26 §. Pension, som avses i detta kapitel, utgår tidigast från fyllda 55 år och senast från fyllda 67 år. Uttages pensionen först från fyllda 67 år, utgår densamma med följande procent av erlagda avgifter, allt eftersom de erlagts under kalenderår, då sjömannen fyllt 60 o procent högst 19 år 52 o » 20—24 » 9 44 0 25—29 » 37 5 » 30—34 > » 31 5 35—39 » 26 5 » 40—44 » 22 5 9 45—49 * » 18 5 50—54 » 15 5 » 55—59 » Uttages pensionen från tidigare ålder än 67 år, utgår den med följande procent av det enligt andra stycket beräknade beloppet: Om pensionen uttages från fyllda

55 år 56 » 57 > 58 9 59 9 60 9 61 » 62 9 63 9 64 » 65 » 66 »

38*6 procent 41-3 » 44'2 9 47-4 9 50-9 9 54-9 9 59-3 » 64-2 » 69-7 » 75-9 9 82-9 » 90-9 »

Uttages pensionen från annan tidpunkt mellan 55 och 67 år än som angivits i tredje stycket, skall det procenttal, med ledning av vilket pensionen skall beräknas, jämkas i förhållande därtill.

15 27 §. Understiger den frivilliga pensionens årsbelopp 40 kronor, må i stället för årlig pension utbetalas pensionens engångsvärde, beräknat efter de i 20 § angivna grunder.

6 KAP. Om pensionsansökning m. m. 28 §. Ansökning om pension eller invalidunderstöd skall avfattas å av pensionsanstaltens direktion fastställt formulär, vilket skall kostnadsfritt tillhandahållas av sjömanshusen och anstalten. Ansökningen skall ställas till direktionen och ingivas till det sjömanshus, vid vilket sökanden är eller senast varit inskriven. Ansökning skall åtföljas av åldersbetyg samt, där fråga är om invalidunderstöd, av läkarintyg. Då invalidunderstöd sökes, skall å formuläret lämnad redogörelse för sökandens ekonomiska omständigheter bestyrkas av två trovärdiga personer. 29 §. Sjömanshusdirektion har att till pensionsanstalten så snart kan ske översända inkommen ansökning och därvid å fastställt formulär lämna uppgift angående sökandens sjötjänst och av honom erlagda hyresavgifter. Avser ansökningen invalidunderstöd, skall sjömanshusdirektionen till ansökningen foga sitt yttrande över densamma. 30 §.

Sedan ansökning inkommit till pensionsanstalten och prövats av dess direktion samt sökanden därvid funnits berättigad till pension eller understöd, utfärdas av anstalten bevis härom. 31 §. Pension och invalidunderstöd utbetalas medelst postgiroanvisning kvartalsvis i efterskott. Uppkommer vid pensions beräknande öretal, skall pensionsbeloppet avrundas uppåt till närmaste hela krontal. 32 §.

Det åligger pensionstagare att ofördröjligen underrätta pensionsanstalten om adressförändring. Har någon som åtnjuter pension eller invalidunderstöd ej utkvitterat visst belopp därav före utgången av andra året näst efter det, under vilket be-

16 loppet förfallit till betalning, skall beloppet vara förverkat, där ej pensionsanstaltens direktion för särskilt fall annorlunda beslutar. 33 §. Pension eller invalidunderstöd må icke tagas i mät för gäld.

övergångsbestämmelser. 34 §. Detta reglemente, varigenom upphäves reglementet för handelsflottans pensionsanstalt den 9 juni 1939 (nr 413), träder i kraft den 1 juli 1944. Till sjöman, som åtnjutit pension från anstalten eller uppnått för honom stadgad pensionsålder före detta reglementes ikraftträdande, skall pension utgå enligt dittills gällande bestämmelser. 35 §. Hyresavgiftspension beräknas endast på hyresavgifter, erlagda efter 1939 års ingång. 36 §. För sjöman, som uppnår den för honom stadgade pensionsåldern under någon av nedan angivna tidsperioder, må tilläggspension enligt 17 § utgå med högst följande belopp: Om pensionsåldern uppnås under tiden

VT 1944—30/6 1945 30

I 8 0 kronor

V? 1945— /G 1946 VT 1946—30/G 1947

210 240 '•>

y 7 i9 47 _3<y 6 1 9 4 8

270 VT 1948—30/G 1949

»

» •

30 VT 1949— G 1950

°

37 §. Vid beräknande av tilläggspension till sjöman, tillhörande befälsklassen, skall, om han fyller 60 år under någon av nedan angivna tidsperioder, så anses, som om han före fyllda 55 år tjänstgjort i egenskap av sjöman, tillhörande manskapsklassen, minst det antal hyresavgiftsmånader, som motsvarar följande procent av hela det honom enligt 8 § tillgodoräknade antalet sådana månader: Om han fyller 60 år under tiden

VT 1944- 30 /6 1946 VT 1946—80/6 1947 i/7 1947—30/6 1948 i/7 i948_30/ 6 1949 V'T 1949— 3 % 1950

100 procent 80 » 60 40 » 20 > .

17 38 §. För sjöman, tillhörande befälsklassen, som enligt 8 § äger tillgodoräkna sig 80 hyresavgiftsmånader eller däröver, skall den från 60 års ålder utgående ålderspensionen beräknas till lägst följande belopp: a) för fartygsbefälhavare, vilken avlagt sjöofficersexamen eller sjökaptensexamen vid navigationsskola i riket, förste styrman med sjökaptensexamen, styrman, som på grund av styrmansbrev fört befäl på handelsfartyg i fart bortom Skagen och Lindesnäs, ävensom övermaskinist och med sådan likställd 160 kronor jämte ytterligare 2 kronor för varje hyresavgiftsmånad (iver 80 till och med 120; b) för annan fartygsbefälhavare, styrman eller maskinist samt för radiolelegrafist 120 kronor jämte ytterligare 1 krona 50 öre för varje hyresavgiftsmånad över 80 till och med 120. 39 §. För sjöman, tillhörande manskapsklassen, som enligt 8 § äger tillgodoräkna sig 80 hyresavgiftsmånader eller däröver, skall den från 55 års ålder utgående livsvariga ålderspensionen med oföränderligt belopp beräknas till lägst 96 kronor jämte ytterligare 1 krona 20 öre för varje hyresavgiftsmånad över 80 till och med 120.

2—429161.

18 Förslag till i n s t r u k t i o n för handelsflottans p e n s i o n s a n s t a l t . Ändamål och organisation m. m. 1§Handelsflottans pensionsanstalt har till ändamål att handhava den pensionering och därmed förenade verksamhet, som avses i reglementet för anstalten. 2§Pensionsanstalten förvaltas av en direktion med säte i Stockholm. 3§Vid pensionsanstalten äro anställda befattningshavare enligt gällande personalförteckning samt, i den mån för ändamålet tillgängliga medel det medgiva, annan för verksamheten erforderlig personal. I frågor om statistisk och försäkringsteknisk natur äger direktionen anlita särskild sakkunnig. 4§Direktionen består av pensionsanstaltens direktör samt ytterligare fyra av Kungl. Maj:t för tre år i sänder utsedda ledamöter. Bland sistnämnda ledamöter förordnar Kungl. Maj:t en att vara ordförande och en att vara vice ordförande. 5§Direktionen sammanträder under andra månaden av varje kalenderkvartal samt dessutom så ofta ärendenas handläggning det kräver. Vid sammanträde föres protokoll. 6§Direktionen är beslutför, om jämte ordföranden eller vice ordföranden minst två ledamöter äro närvarande. Vid lika röstetal äger ordföranden eller, i hans frånvaro, vice ordföranden utslagsröst.

19 7 §• Direktionen äger meddela bestämmelser om sättet för underskrivande av utgående expeditioner liksom ock erforderliga föreskrifter av arbetsordnings natur. I expedition, som avlåtes till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, skola angivas de ledamöter, vilka deltagit i ärendets behandling. Har i ärendet förekommit skiljaktig mening, skall protokollsutdrag däröver bifogas eller ock den skiljaktiga meningen antecknas i expeditionen.

8§För postförsändelser i tjänsteärende åtnjuter pensionsanstalten brevsrätt enligt vad därom är särskilt stadgat.

tjänste-

Medelsförvaltning och tjänsteåligganden. 9§Till täckande av kostnaderna för pensioner och understöd äger pensionsanstalten utöver statsbidrag och avkastning av anstaltens fonder, i den mån dessa icke äro avsedda för särskilda ändamål, förfoga över till anstalten enligt vad därom särskilt stadgas inflytande hyresavgifter och redareavgifter. 10 §. Till bestridande av pensionsanstaltens löpande förvaltningskostnader må, utöver för ändamålet utgående statsanslag, anlitas avkastningen av anstaltens förvaltningskostnadsfond. 11 §• Pensionsanstaltens fonder skola, i den mån Kungl. Maj:t ej för särskilt fall medgiver undantag eller annorlunda blivit för till anstalten överlämnad gåva föreskrivet, redovisas i sådana värdehandlingar, som i lagen om försäkringsrörelse stadgas beträffande försäkringsfonden. 12 §. Till pensionsanstalten inflytande medel skola insättas på anstaltens checkräkning i riksbanken eller hos postverket, intill dess de erfordras för förefallande utgifter eller placerats på sätt i 11 § sägs. 13 §. Inom fem år, räknat från och med den 1 juli 1944, samt därefter minst vart femte år skall av försäkringstekniskt och statistiskt sakkunnig person verkställas utredning, huruvida de för pensionsanstalten gällande pensioneringsföreskrifterna kunna anses svara mot de tillgångar och inkomster, över vilka anstalten för framtiden kan beräknas förfoga.

20 Utredningens resultat med de förslag till åtgärder, vartill detsamma må kunna föranleda, skall av anstaltens direktion jämte eget yttrande överlämnas till Kungl. Maj:t. 14 §. Då i 13 § avsedd utredning skall företagas, skall direktionen underställa för densamma uppgjord kostnadsplan Kungl. Maj:ts godkännande. Där eljest mera omfattande utredning ifrågasattes, skall Kungl. Maj:ts medgivande därtill inhämtas. 15 §. Direktionens ledamöter ansvara, en för alla och alla för en, för vården av de under direktionens förvaltning stående medel ävensom för varje pensionsanstaltens förvaltning avseende beslut, i vilket de tagit del. Det åligger direktionen att inom sig utse två ledamöter, vilka årligen skola verkställa inventering av pensionsanstaltens samtliga tillgångar till styrkande av den i räkenskaperna balanserade behållningen. Dessutom bör minst en gång om året på förut icke bekantgjord tid två därtill av direktionen utsedda ledamöter verkställa inventering av anstaltens kassabehållning. För verkställande av inventering, som i andra stycket sägs, må anstaltens direktör ej utses. 16 §. Direktionen har att årligen: inom därför bestämd tid till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden och de framställningar i övrigt inom direktionens förvaltningsområde, som direktionen finner böra göras hos nästfoljande års riksdag; före den 1 december till chefen för handelsdepartementet avgiva berättelse angående verksamheten under det nästförflutna budgetåret; inom därför stadgad tid till riksräkenskapsverket avlämna föreskrivna räkenskaps- och redovisningshandlingar. 17 §. Direktören är närmast under direktionen ansvarig för ärendenas behöriga gång. Direktören är direktionens sekreterare samt föredragande inför densamma av förekommande ärenden. Arbets- och mottagningstid. 18 §. • 1. För ordinarie befattningshavare skall, i den mån ej nedan annorlunda föreskrives, arbetstiden å tjänsterummet utgöra 42 timmar i veckan eller, där vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar samt förläggas till tider, som bestämmas i arbetsordning eller eljest av direktionen med iakttagande av att arbetstiden

21 icke någon arbetsdag må understiga 4V2 timmar. I arbetstiden må icke inräknas måltidsrast. Om ock i den m å n omständigheterna det tillåta, må direktionen för högst Ire månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas till 37a timmar. Ä påskafton, midsommarafton och julafton må arbetet efter direktionens bestämmande helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock av direktionen eller, efter dennas bestämmande, av direktören kunna medgivas vid särskilda tillfällen För fullgörande av något av Kungl. Maj.t eller på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum. Därest i särskilda fall arbete finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av direktionen eller, efter dennas bestämmande, av direktören. Då göromålens gång det kräver, äger förman påfordra nödig utsträckning av arbetstiden. Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som erfordras för ambetslokalernas bevakning; dock skall han i sådant fall åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring. 2. Övrig personal skall utföra sitt arbete å tjänsterummet å tid varom, där ej annat finnes stadgat, föreskrift meddelas av direktören. 3. För direktören skall viss daglig, för allmänhetens mottagande tjänlig tid vara bestämd och genom anslag inom pensionsanstaltens lokal tillkännagiven.

Tjänstetillsättning, semester in. m. 19 §. 1. Direktören förordnas av Kungl. Maj.t för en tid av högst sex år efter torslag av direktionen. 2. Övriga ordinarie ävensom extra ordinarie befattningshavare tillsättas av direktionen. Annan personal antages av direktionen. 3. Då befattningen såsom direktör blir ledig, utfärdar direktionen kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i pensionsanstaltens okal med foreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet i allmänna tidningarna sker. Efter denna tids utgång insänder direktionen ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t samt förordar därvid till befattningens erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis bora ifragakomma, eller anmäler, att sådant förord icke kan lämnas åt någon bland de sökande.

22 Sedan handlingarna insänts till Kungl. Maj:t, skall tillkännagivande om direktionens beslut i saken ofördröjligen anslås i anstaltens lokal. 4. Ledigbliven ordinarie befattning, som tillsättes av direktionen, skall kungöras på sätt förut nämnts med föreläggande av enahanda ansökningstid. Då tillsättning skett, skall tillkännagivande därom ofördröjligen anslås i pensionsanstaltens lokal. 20 §. 1. Fördelningen av semester mellan befattningshavarna uppgöres av direktionen på förslag av direktören. 2. Annan ledighet än semester äger direktionen i fall av behov bevilja direktören under högst fyrtiofem dagar under ett och samma kalenderår samt annan befattningshavare efter omständigheterna. Är direktören i behov av längre dylik ledighet, skall ansökning om ledigheten göras hos Kungl. Maj:t. 3. Erfordras vikarie för befattningshavare eller är befattning ledig, ma direktionen förordna därtill skicklig person att uppehålla befattningen, dock att, när fråga om ledighet ankommer på Kungl. Maj:ts avgörande, jämväl förordnande angående vikarie meddelas av Kungl. Maj:t. 21 §. Ansökning om avsked från befattning eller entledigande från förordnande vid pensionsanstalten skall ingivas till direktionen, som, då sökanden är förordnad av Kungl. Maj:t, överlämnar ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande och i annat fall själv avgör ärendet. Åtal och ansvar för tjänstefel. 22 §. 1. Beträdes annan ledamot av direktionen än direktören med fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför Svea hovrätt. 2. Gör ordinarie befattningshavare sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller låter h a n klandervärt uppförande komma sig till last, äger direktionen efter omständigheterna antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön. Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, skall, där fråga är om direktören, åtal ske inför vederbörande underrätt. Är fråga om annan ordinarie befattningshavare, varde han antingen åtalad som nyss sagts eller av direktionen skild från befattningen. 3. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger direktionen avstänga den felande från befattningens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har direktionen fattat beslut

om befattningshavares suspension eller skiljande från befattningen, äger direktionen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövning av befattningen. 4. Ådagalägger befattningshavare, som ej nämnts i 1 eller 2 mom. försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar h a n sig eljest olämplig, äger direktionen tilldela honom varning eller skilja honom från pensionsanstalten. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt. Besvär. 23 §.

1. Den, som icke åtnöjes med direktionens beslut, äger, där ej annorlunda är stadgat, hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till handelsdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet; dock skola besvär över beslut om tjänstetillsättning eller förslag därtill hava inkommit till nämnda departement före klockan tolv å tjugonde dagen efter den, då beslutet tillkännagivits genom anslag i pensionsanslaltens lokal. 2. Direktionens beslut om befattningshavares avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande. Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1944.

24 Förslag till k u n g ö r e l s e o m ä n d r i n g i v i s s a d e l a r av k u n g ö r e l s e n d e n 9 iuni 1939 (nr 306) a n g å e n d e s j ö m a n s h u s e n i riket s a m t s j ö m ä n s påo c h a v m ö n s t r i n g m. m. Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom., 11 § 1 mom., 19 § 1 mom., 21 g 4 mom., 22 §, 23 §, 43 § 1 och 4 mom., 47 § och 50 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 8 §. 1. Sjömanshusdirektion åligger vederbörligen föras; h) att övervaka, att tonavgift, som uppbäres annorstädes inom sjömanshusdistriktet än vid sjömanshuset, redovisas till sjömanshuset; i) att p å influtna avgifter; j) att till handelsflottans pensionsanstalt lämna erforderliga uppgifter för den vart femte år återkommande utredning rörande för pensionsanstalten gällande pensioneringsföreskrifter, varom stadgas i instruktionen för anstalten; samt k) att i eller föreskrifter. 11 §• 1. Sjömanshusombudsman åligger sådan förmedling; p) att före den 15 i varje månad insända dels till socialstyrelsen enligt formulär, som fastställes av styrelsen efter samråd med kommerskollegium, uppgift å antalet vid sjömanshuset under nästföregående månad förrättade på- och avmönstringar av sjömän, dels ock, p å sätt i denna kungörelse närmare stadgas, till handelsflottans pensionsanstalt uppgifter angående sjömansrullor för utrikes fart, som utfärdats inom sjömanshusdistriktet, samt angående till sjömanshuset avlämnade sådana rullor, vilka upphört att gälla: r) att meddela — särskild bestämmelse. 19 §. 1. Är änka — yrke; eller c) under minst 36 månader haft anställning å svenskt handelsfartyg i ut1

Senaste lydelse av 11 § 1 mom. se SFS 1942 nr 646.

25 rikes fart samt under sådan anställning ådragit sig kroppsskada eller sjuklighet, som medfört oförmåga att göra tjänst till sjöss. Understöd må eller sjukligheten. 21 §. 4. De tonavgifter — redovisning tullanstalten. Samtliga under — så snart kan ske fördela återstoden mellan sjömanshusen i riket med hänsyn till de förhållanden, som kunna anses påverka dessas förmåga att uppfylla sitt ändamål, samt med iakttagande tillika av vad därutinnan må vara särskilt föreskrivet. 22 §. 1. Å svenskt fartyg, för vilket sjömansrulla utfärdats för utrikes fart, skall befälhavaren för envar å fartyget anställd sjöman, som enligt lagen om avgifter för sjöfolks pensionering är skyldig att erlägga hyresavgift, innehålla hyresavgiften genom avdrag å hyran. Sådant avdrag skall verkställas för varje kalendermånad och införas i sjömannens motbok. Vid sjömannens avmönstring skall hyresavgiften av befälhavaren kvitteras i sjöfartsboken. 2. För i 1 mom. angivet fartyg skall redaren för varje kalendermånad, under vilken sjömansrullan är gällande, till handelsflottans pensionsanstalt redovisa samtliga för månaden innehållna hyresavgifter ävensom å samma månad belöpande redareavgifter, varom stadgas i förenämnda lag. Redovisningen skall ske senast den sista dagen i andra månaden näst efter den månadsavgifterna avse, genom insättning av avgifternas sammanlagda belopp å pensionsanstaltens postgirokonto och insändande till anstalten av avgiftsbesked enligt av anstalten fastställt formulär. Möter hinder mot redovisning inom sålunda föreskriven tid, må pensionsanstalten på framställning kunna bevilja anstånd därmed, i regel dock högst 30 dagar. Hava avgifterna icke inbetalats inom åtta dagar efter den föreskrivna tidens utgång, är redaren pliktig att erlägga ränta å till betalning förfallet oguldet avgiftsbelopp efter sex procent om året från förfallodagen. 23 §. Vid beräkningen av hyresavgift och redareavgift skall, utöver vad härom stadgas i lagen om avgifter för sjöfolks pensionering, iakttagas: a) att såsom sjömannens hyra skola anses samtliga honom tillkommande kontanta avlöningsförmåner, med undantag av ersättning för kosthåll, övertidsersättning och krigsriskersättning; b) att om beträffande fartygets befälhavare skriftligt avtal angående hans avlöningsförmåner ej är upprättat eller om han åtnjuter andel av fartygets trakt (kaplake) eller av annan inkomst av resan eller andel av redarens vinst å rörelsen (tantiem), hyresavgift ej må beräknas efter lägre avlöning än den hyra, som tillkommer den till avlöningen främste av besättningen å samma lartyg, med femtio procents förhöjning;

26 c) att om beträffande annan än befälhavaren avlöningsförmånerna utgå helt eller delvis i form av viss andel av inseglad frakt (segling på part, kaplake), hyresavgift och, i förekommande fall, redareavgift skall beräknas efter ett för motsvarande befattning ombord å fartyg av motsvarande storlek gängse hyresbelopp; samt d) att om vid månatlig avgiftsberäkning för viss sjöman uppkommer öretal, som ej är jämnt delbart med tio, detsamma skall höjas till närmast högre tiotal öre. 43 §. 1. Vid sjömans avmönstring från svenskt fartyg skall mönstringsförrättaren dels utröna, huruvida sjömannen tillgodonjutit honom tillkommande hyra och övriga förmåner, dels beträffande sådan sjöman, som är skyldig att erlägga hyresavgift, utöva kontroll över avgiftens beräkning samt tillse att beloppet införes i sjömansrullan, dels ock tillse, att i såväl mönstringsliggaren som sjömansrullan göras vederbörliga anteckningar angående avmönstringen och i mönstringsliggaren införes anteckning om den avmönstrades adress. Den avmönstrade bör, för såvitt h a n ej är urståndsatt att närvara vid avmönstringen, egenhändigt teckna sitt namn i sjömansrullan. De i sjömansrullan gjorda anteckningarnas riktighet skall bestyrkas av mönstringsförrättaren medelst hans namnteckning. 4. Mönstringsförrättaren skall tillse, att meddelanden eller anteckningar rörande avmönstringen, motsvarande de i 36 § 6 mom. ifråga om påmönstring omförmälda, varda i där stadgad ordning avsända till vederbörande sjömanshus. Enahanda skyldighet åvilar sjömanshusombudsman, inför vilken fartygs sjömansrulla vid avmönstring företes, beträffande varje sådan i rullan införd sjöman, som avmönstrat inför svensk konsul utom riket eller avgått enligt vad i nästföljande moment stadgas. Efter avmönstring av hel besättning och avlämnande av sjömansrulla inför annan mönstringsförrättare än sjömanshusombudsman skall rullan bifogas de till sjömanshuset i distriktet översända mönstringsanteckningarna. Sjömanshusombudsman skall jämväl beträffande sådan annat sjömanshus tillhörande sjöman, som avmönstrat enligt sjömansrulla, inkommen jämlikt 47 § 3 mom. eller 4 mom. första stycket, och beträffande vilken meddelande icke kan förutsättas hava avsänts på grund av stadgandet i nästföregående stycke, avsända sådant meddelande. Angående konsuls särskilt stadgat. 47 §. 1. Sjömansrulla skall vidare gällande. 2. Utfärdas sjömansrulla utom riket för svenskt fartyg, skall vederbörande svenske konsul ofördröjligen insända uppgift å fartygets namn och registernummer samt dagen för rullans utfärdande till kommerskollegium för att genom dess försorg tillställas handelsflottans pensionsanstalt. 3. Upphör vid avmönstring utom riket sjömansrullan att vara gällande,

skall densamma av vederbörande svenske konsul omhändertagas och ofördröjligen översändas till kommerskollegium för att tillställas sjömanshuset i det distrikt, där fartygets hemort är belägen. 4. Om vid besättnings avmönstring inom riket sjömansrullan upphör att vara gällande, skall den omhändertagas av mönstringsförrättaren och, så framt avmönstringen äger rum annorstädes än vid sjömanshus, av honom utan dröjsmål insändas till sjömanshuset i det distrikt, där avmönstringen skett. Sedan revision verkställts av sjömanshusets räkenskaper för det år, varunder sjömansrullan sålunda avlämnats, skall rullan till förvaring tillställas sjömanshuset i det distrikt, där fartygets hemort är belägen. 5. Sjömanshusombudsman skall före den 15 i varje månad till handelsflottans pensionsanstalt enligt formulär, som fastställes av anstalten efter samråd med kommerskollegium, lämna uppgift för nästföregående månad beträffande sjömansrullor för utrikes fart, som utfärdats inom sjömanshusdistriktet, samt sådana till sjömanshuset enligt 3 mom. och 4 mom. första stycket avlämnade rullor för utrikes fart, vilka upphört att gälla. 50 §. 1. Blanketter till — — — och försäkran. 2. Blanketter till sådana blanketter. 3. Blanketter till avgiftsbesked enligt 22 § 2 mom. skola tryckas genom handelsflottans pensionsanstalts försorg och kostnadsfritt tillhandahållas genom pensionsanstalten och sjömanshusen. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944. Vad i 22 § stadgas angående redovisning av hyresavgift skall beträffande fartyg, för vilket sjömansrulla för utrikes fart är gällande vid tiden för kungörelsens ikraftträdande, äga tillämpning jämväl i fråga om hyresavgift, belöpande å tiden dessförinnan, därvid skall iakttagas att redovisningen till handelsflottans pensionsanstalt av sistnämnda avgift skall, därest anstånd ej medgives, äga rum senast den 30 september 1944.

MOTIVERING

I. Inledning. 1.

Utredningsuppdraget.

I två l i k a l y d a n d e m o t i o n e r till 1941 å r s r i k s d a g (I: 9 3 , I I : 140) föreslogs skrivelse till Kungl. Maj:t a n g å e n d e u t r e d n i n g o m f ö r b ä t t r a d p e n s i o n e r i n g g e n o m h a n d e l s f l o t t a n s p e n s i o n s a n s t a l t för sjöfolk i m a n s k a p s k l a s s . Till m o t i v e r i n g av sitt förslag a n f ö r d e m o t i o n ä r e r n a , b l a n d a n n a t : Under en tid som denna framstode allra klarast betydelsen av att den svenska handelsflottan hade tillräcklig tillgång på verkligt sjöfolk, som även i karaktärshänseende vore rustat att stå emot påfrestningarna. Vårt land saknade sannerligen icke förutsättningar att dana goda sjömän, men det vore också klart, att en sådan tillgång som en god sjömansstam icke stode att få alldeles till skänks och heller icke kunde bevaras utan att den finge sådan omvårdnad, som krävdes. I det sist sagda hade man nog att söka huvudförklaringen till att tyvärr en del av våra sjömän visat sig icke hålla måttet i det hårda läge, vari de nu försatts. Sjömansyrket hade på senare tid alltmera tenderat till att bliva ett blott och bart genomgångsyrke. Det kunde väl gå an att taga hårda tag och lida svåra vedermödor, om man hade utsikter att bereda tryggad existens för sig och de sina. Nuvarande förhållanden och omständigheter inom sjömansyrket vore sådana, att en sjöman i gemen — n ä r han kommit över i reflekterandets stadium — måste säga sig, att på sjön kunde han svårligen finna en tryggad framtid, i varje fall icke för sin ålderdom. För att det skulle bli möjligt att behålla det verkligt dugliga sjöfolket inom näringen framstode det som den kanske allra angelägnaste uppgiften i närvarande stund, att detta sjöfolk gåves det stöd som erfordrades, för att det genom egen kraft och uppoffring och med skäligt bidrag från redarnas sida skulle kunna ernå en åtminstone något så när tryggad ålderdomsförsörjning. F ö r s l a g e t u t v e c k l a d e s av m o t i o n ä r e r n a s å l u n d a : En lösning av pensionsfrågan på avtalsvägen, som för sjöbefälet visat sig möjlig, torde icke stå öppen för manskapet. Den statliga organisation, som redan nu funnes på detta område, gåve däremot möjlighet till utbyggnad av en manskapspensionering. För sin nuvarande s. k. pensioneringsverksamhet förfogade handelsflottans pensionsanstalt över, jämte statsbidrag och egna fonder, sjömännens hyresavgifter samt andel i redarnas tonavgifter. För att nå fram till en pensionering, som bure skäl för namnet, borde i första hand sjömannens eget bidrag, hyresavgiften, högst väsentligt höjas. Man kunde knappast räkna med lägre höjning än 4 procent eller så, att avgiften skulle utgöra 5 procent av sjömannens kontanta inkomst i utrikes fart. Då sjömannen på så sätt finge underkasta sig en väsentlig uppoffring för sin försörjning efter slutad sjötjänst, syntes det rättvist och rimligt att även redaren gåve sin anpart, som skäligen kunde sättas lika med höjningen av sjömannens avgift. Uttagande genom sjömanshusen av höjd hyresavgift torde icke be-

29 reda några praktiska svårigheter. Beträffande redareandelen skulle visserligen kunna tankas, att man på något sätt anknöte till tonavgiften. Av olika skäl syntes det dock vara att föredraga, att i stället uttoges en helt ny avgift, som sattes i direkt relation till sjömannens hyresavgift och samtidigt med denna uppbars av sjömanshuset. Den höjda respektive nya avgiften, som alltså endast avsåge manskapet skulle oavkortad tillföras handelsflottans pensionsanstalt och utgöra grund för en särskild manskapspensionering hos anstalten. I anledning av motionerna införskaffades genom bankoutskottet viss utredning. Utlåtande avgavs sålunda av kommerskollegium, som bifogade yttrande av direktionen över handelsflottans pensionsanstalt samt av Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening, svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet och ångfartygsbefälhavaresällskapet. Näringsorganisationerna understödde i stort sett motionärernas förslag angående utredning i frågan. Vissa betänkligheter mot i motionerna antydd utväg för förbättrad pensionering uttalades dock av Sveriges allmänna sjöfartsförening med hänsyn till att ett beträdande av denna väg skulle innebära ett ingripände från statens sida i de fria avtalsförhållandena parterna emellan. Liknande betänkligheter anfördes av Sveriges redareförening även ur den synpunkten, att dylika åtgärder för en särskild yrkesgrupp skulle föranleda arbetstagare inom andra yrkesgrupper att påyrka statens ingripande for genomförande av en allmän kroppsarbetarepensionering. Det vore vidare föreningens uppfattning, att man här i landet måste iakttaga största försiktighet, då det gällde att genom lagstiftningsåtgärder eller eljest öka omkostnaderna för sjöfartsnäringen, helst som man kunde utgå ifrån att efter stormaktskrigets slut med Sverige konkurrerande länder komme att med alla till buds stående medel nedbringa sina omkostnader för att på så satt göra sina fartyg konkurrensdugliga eller ock begära statsunderstöd för näringens upprätthållande och utveckling. I likhet med sjöfartsföreningen ville redareföreningen dock icke motsätta sig att en allmän förutsättningslos utredning i frågan komme till stånd. I övrigt framfördes vissa särskilda synpunkter på frågan av Sveriges segelfartygsförening och svenska maskinbefalsförbundet. Den förra föreningen förutsatte sålunda, att utredningen skulle omfatta alla sjömän i manskaps- och befälsklasserna, för vilka icke tidigare ordnats frivillig pensionering. Maskinbefälsförbundet framhöll, att den ifrågasatta manskapspensioneringen principiellt vore likartad med den pensionsform, som på avtalsvägen införts för sjöbefäl genom den år 1937 bildade sjöbefälets pensionskassa. Då pensionerna baserades på inbetalda avgifter, dröjde det emellertid åtskilliga år, innan pensionsfrågan för befälet kunde anses tillfredsställande löst. Samma problem uppstode nu vid en manskapspensionering och syntes icke kunna lösas med mindre än att även statsmedel ifrågakomme för ändamålet. Enligt förbundets mening borde därför utredningen även avse att under övergångstiden ordna tillfredsställande pensionsforhållanden såväl för manskap som även för äldre befäl, anslutna till sjobefälskassan, för de senares del genom tilläggspensioner från handelsflottans pensionsanstalt.

30 Direktionen över handelsflottans pensionsanstalt berörde i sitt yttrande, bland annat, frågan om befälets pensionering. Då befälspensioneringen medförde problem av en helt annan typ än en manskapspensionering, ansåg direktionen, att det måhända vore lämpligare, att denna frågas lösning koncentrerades på den redan p å enskilt initiativ upprättade pensionskassan för befäl. Emellertid torde ett antal frågor rörande det inbördes förhållandet mellan befälets och manskapets pensionering samt mellan handelsflottans pensionsanstalt och befälets pensionskassa böra upptagas till behandling vid avsedd utredning. Ett sådant problem vore exempelvis frågan om eventuell befrielse från hyresavgifterna för befäl ävensom rörande en gränsdragning mellan handelsflottans pensionsanstalt och befälets pensionskassa med därav följande konsekvenser. Till äventyrs borde handelsflottans pensionsanstalt sedermera, efter lämplig övergångstid, endast omfatta menige sjömän samt sådant befäl, som ej kunde tillhöra den nyssnämnda pensionskassan för befäl. Ett annat särskilt problem, som jämväl borde upptagas till dryftande, vore en eventuell normalisering och förbättring av invalidpensioneringen för sjömän. I övrigt angav direktionen innebörden av den år 1939 efter utredning verkställda omorganisationen av sjömännens pensions- och understödsväsende samt antydde tekniska möjligheter för en utbyggnad i nu avsedd riktning av anstaltens pensionssystem. Kommerskollegium hemställde, på anförda skäl, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära, att förevarande spörsmål gjordes till föremål för en förnyad allsidig utredning. Därvid borde givetvis alla med frågan sammanhängande spörsmål tagas upp till ingående undersökning och sålunda, bland annat, även de med problemet förbundna vanskliga ekonomiska spörsmålen vinna en allsidig belysning. På hemställan av bankoutskottet (utlåtande nr 41) anhöll riksdagen i skrivelse den 29 maj 1941, nr 262, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning rörande möjligheterna att åstadkomma en förbättrad pensionering genom handelsflottans pensionsanstalt för sjöfolk i manskapsklass och därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Till motivering av sin framställning samt såsom riktlinjer för den förordade utredningen anförde riksdagen följande. Det nuvarande pensioneringssystemet för sjöfolket hade närmast karaktären av ett provisorium, som endast i begränsad omfattning tillgodosåge sjöfolkets anspråk på en tryggad ålderdomsförsörjning. Med hänsyn härtill torde genomförandet av en förbättrad pensionering på förevarande område framstå som ett beaktansvärt önskemål; Såväl direktionen över handelsflottans pensionsanstalt som kommerskollegium hade ock uttalat sin anslutning till det av motionärerna framförda förslaget om en utredning i detta syfte, varjämte olika sammanslutningar inom den svenska sjöfartsnäringen tillstyrkt eller förklarat sig ej vilja motsätta sig, att en sådan utredning komme till stånd. Från redarehåll hade härvid visserligen uttalats betänkligheter mot en vidgad pensionering med hänsyn till att densamma skulle kunna medföra krav på liknande åtgärder från arbetstagare inom andra yrkesgrupper. Anmärkas finge emellertid, att sjöfolket i skilda hänseenden intoge en särställning, som bland annat tagit sig uttryck i den av staten understödda pensioneringen ge-

31 nom handelsflottans pensionsanstalt. En ytterligare utbyggnad av detta pensioneringssystem syntes vara ägnad att i viss mån bidraga till vidmakthållandet av en god sjömanskap. En undersökning rörande möjligheterna att åstadkomma en vidgad pensionering for sjöfolket syntes — såsom i motionerna antytts — i första S ^ V i f , Kik!f E? ™ Ö k n i n g a V S å v ä l d e ans täHdas som redarnas avgiftsplikt. Självfallet borde härvid beaktas, att arbetsgivarnas bidrag så avvägdes, att risk eke uppstode for att var sjöfartsnärings konkurrensförmåga gent emot den utvn t n j J ? f a r t e n m e r a a ! s e ] v ä r t försämrades genom den nya pålagan. Med hänsyn till det nära samband den föreliggande frågan ägde med spörsmålet om belalets pensionenngsförhållanden syntes vidare befälets ställning i pensionshänseende bora närmare klarläggas. På sätt framhållits i de avgivna yttrandena borde slutligen vid utredningen även eftersträvas en lösning av åtskilliga andra med pensionermgsfrågan sammanhängande spörsmål. I vidare mån än nu skett ansåge sig riksdagen icke bora uppdraga några särskilda riktlinjer för utredningen, vilken svn tes bora vara förutsättningslös. Ärendet anmäldes för Kungl. Maj:t den 17 oktober 1941 av statsrådet och chefen for handelsdepartementet. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet erinrade departementschefen om att nuvarande bestämmelser beträffande pensionering av sjöfolk trätt i kraft den 1 juli 1939. Det tidigare gällande pensions- och understödsväsendet på området hade därigenom omorganiserats till en efter försäkringstekniska grunder uppbyggd verksamhet som omhanderhades av handelsflottans pensionsanstalt. Någon pensioner i n g i verklig mening avsåge detta system icke, lika litet som det föregående att bereda. Den nya organisationen torde emellertid tekniskt sett erbjuda mojligheter till en utvidgning i dylik riktning. Svårigheterna härvidlag syntes framfor allt vara av ekonomisk art. Ett närmare bedömande av spörsmålet erfordrade en allsidig utredning, vilken, såsom riksdagen uttalat, borde vara förutsättningslös. Kungl. Maj.t biföll hemställan av departementschefen om bemyndigande att igångsatta den av riksdagen begärda utredningen.

2. Historik. Det nuvarande pensions- och understödsväsendet för sjöfolk kan sägas i väsentliga delar ha tillskapats redan vid mitten av 1700-talet. Det på förslag av rikets ständer av Kungl. Maj:t den 30 mars 1748 fastställda reglementet för »Coopvaerdie-Skeppare och Skeppsfolk» bestämde bland annat, om upprättande av ett sjömanshus, varest sjöfolk, som antingen under och uti tjänst på svenska kofferdi-skepp lidit någon skada till hälsa och lemmar eller ock uti sådan tjänst tillbragt sina år och för ålderdom samt bräcklighets skull icke vidare kunde göra tjänst, skulle under sin återstående livstid åtnjuta visst årligt underhåll. Varje gång svenskt fartyg återkom till svensk hamn från utrikes resa, skulle besättning och redare erlägga avgift till sjömanshuset. Sjömännen skulle betala del av sin förtjänta hyra eller manadspenning, skeppare 4 öre, styrman 3 öre och övriga 2 öre kopparmynt för varje plåt, räknad till 6 daler kopparmynt. Redaren skulle be-

tala sjömanshusavgift efter fartygets läsletal, 12 öre kopparmynt för varje läst. Dessutom skulle sjömanshuset erhålla vissa botes- och kollektmedel m. m. Sjömanshuset skulle ha sitt säte i Stockholm och förvaltas av en direktion av fem redare och två kofferdiskeppare, valda de förra av det handlande borgerskapet av skeppsrederierna i Stockholm och de senare av därvarande skeppare i utrikes fart. Underhållen ur sjömanshuskassan skulle av direktionen bestämmas och utdelas, »så att vederbörande mage kunna hava deras tillbörliga och nödiga skötsel och uppehälle». Ungefärliga gränser för beloppen, olika för skeppare, styrmän och övrigt sjöfolk, angåvos i reglementet. Redan 1749 utvidgades verksamheten till att avse även änkor och barn efter sjömän. Den ursprungliga organisationen med ett centralt sjömanshus i Stockholm bestod icke länge. I Kungl. förklaring den 4 augusti 1752 bestämdes, att såväl Göteborg som övriga stapelstäder, vilka åstundade inrätta sin egen sjomanshusdirektion, skulle äga rätt att till egna fattiga och orkeslösa sjömäns samt deras änkors och omyndiga barns underhåll disponera de dar inflytande sjömanshusmedlen. Sjömanshusen tillades efter hand vidgade arbetsuppgifter och det blev regel, att varje stapelstad skulle hava sitt sjömanshus. Ändring i fråga om avgifterna till sjömanshuset genomfördes i Kungl. kungörelse den 27 augusti 1828,, som bl. a. utbytte redarens sjömanshusavgift mot lästeavgift vid fartygs utgående ur svensk hamn till utrikes ort. Den väsentliga ändringen var emellertid, att denna avgift nu pålades även utländska fartyg. Med vissa jämkningar i samband med ändrade skeppsmatningsregler kom denna avgift sedan att bestå och är den nuvarande s. k. tonavgiften. Sjömännens avgift — hyresavgift eller, som den än i dag populärt kallas, plåtavgift — undergick ej förrän inpå detta århundrade annan ändring än som påkallades av nytt myntsystem. 1870 års sjömanshusreglemente meddelade närmare bestämmelser om understöden. Dessa kunde vara antingen årsunderstöd eller tillfälliga understöd. Beträffande de senare voro icke några villkor stadgade. För årsunderstöd fordrades, att sjöman erlagt hyresavgift och under utövandet av sin tjänst blivit till någon lem så skadad eller ådragit sig sådan sjuklighet eller iråkat den ålderdomsbräcklighet, att han till sjötjänst ej vidare kunde användas samt tillika vore stadd i torftiga omständigheter. Under dessa förutsättningar vore han berättigad att vid det sjömanshus, där han vore inskriven, for sin återstående livstid erhålla ett efter hans nödtorft och sjömanshuskassans tillgångar lämpat årligt understöd. Han hade i regel förverkat formanen, om han gjort sig skyldig till rymningsbrott; sjömanshusdirektionen kunde dock undantagsvis frånse denna omständighet. Sjömansänkor samt faderoch moderlösa barn efter sjömän njöte enahanda förmån vid det sjömanshus^ mannen eller fadern tillhört, därest denne själv innehaft eller varit berättigad undfå understöd. Under tiden hade efter långa förberedelser även införts särskild pensionering av sjömän, i viss mån som vederlag för en dem sedan gamla tider tillkommande förmån, den s. k. föringen.

33 Med förmg menades ursprungligen en viss kvantitet varor, som sjömännen ägde rätt att utan erläggande av frakt föra med sig ombord. Den vinst, de vid försäljningen av dessa varor kunde erhålla, utgjorde — helt eller delvis — deras lön. Då tullar infördes i landet, gjorde sjömännen anspråk pa att den tullfrihet, som därvid beviljades dem för gods, som de för eget behov medförde, även skulle komma det gods till del, som de under namn av föring hemförskaffade. Detta yrkande bifölls till en början. Härigenom tillskyndades emellertid staten förluster, och till följd därav upphävdes den fria föringen i dess betydelse av tullfrihet för av sjöman infört gods genom 1667 års sjölag, som i stället bestämde, att varje sjöman vid ankomst till svensk hamn efter slutad utrikes resa skulle äga att vid tullverket uppbära ett visst belopp penningar i förhållande till det värde skepparen för varje läst betingat. Sedermera fixerades denna förmån till bestämda belopp, olika för olika tjänstebefattningar ombord. På 1830-talet avlämnade vissa för utrönande av handelssjöfartens tillstånd och utvägarna för dess befrämjande tillsatta kommitterade förslag, att föringen även i denna sålunda ändrade form skulle upphöra och i stället motsvarande medel anslås till pensionering av sjöfolk. Efter olika utredningar framlade Kungl. Maj:t vid 1862—1863 års riksdag proposition om inrättande av en pensionsanstalt för sjömän, för vilken kostnaderna delvis skulle bestridas genom föringen motsvarande anslag av tullmedel. Sedan ständerna bifallit propositionen, utfärdade Kungl. Maj:t den 29 januari 1864 kungörelse med reglemente för en pensionsanstalt för befälhavare, styrmän och annat sjöfolk å svenska till utrikes fart använda segel- eller ångfartyg, ävensom för maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg. Enligt detta det ursprungliga reglementet för handelsflottans pensionsanstalt blev dennas verksamhet oberoende av sjömanshusens understödsutdelning och fick en väsentligen annan karaktär än denna. Organisationen blev centraliserad; anstalten ställdes under förvaltning av en av Kungl. Maj:t utsedd direktion med säte i Stockholm. Pensioneringen avsåg endast ålderdomsförsörjning för sjömännen själva. Icke heller förutsattes någon behovsprövning utan endast att vederbörande uppfyllde vissa villkor med avseende å ålder samt tjänstetid i utrikes fart. De närmare villkoren för pension voro, att sjöman fyllt 55 år samt varit 25 år inskriven vid sjömanshus och, utan att ha gjort sig skyldig till rymningsbrott, tillbragt denna tid huvudsakligen i tjänstgöring under utrikes sjöfart med svenskt handelsfartyg eller såsom förhyrd å svenskt örlogsfartyg. På direktionens särskilda omprövning fick bero, huruvida den som rymt men åter inställt sig och därefter pålitligt tjänat minst 15 år och så länge att hans tjänstetid därigenom tillsammans utgjorde 30 år, skulle åtnjuta honom eljest tillkommande pensionsrätt. ^ Villkoren om tjänstgöring kommo sedan att tillämpas så, att sjöman ansågs pensionsberättigad, om han under de 25 år, han varit inskriven vid sjömanshus, tjänstgjort i svensk utrikes sjöfart under 17 års tid sammanlagt minst 150 månader. 3—429161.

31 Voro de pensionssökande flera än som med anstaltens tillgångar kunde pensioneras, ägde den företräde till pension, vilken först blivit därtill berättigad. Hade två eller flera samtidigt blivit pensionsberättigade och funnos ej pensionsrum för alla, avgjordes företrädet genom lottning. Pensionstagarna indelades i fyra klasser, nämligen: första klassen, bestående av fartygsbefälhavare, som avlagt sjöofficerseller sjökaptensexamen av första klassen (enligt Kungl. Maj:ts brev den 28 mars 1879 till pensionsanstaltens direktion skulle hit också räknas fartygsbefälhavare, som avlagt sjökaptensexamen vid navigationsskola i riket), andra klassen, bestående av fartygsbefälhavare med sjökaptensexamen av andra klass (enligt nyssnämnda brev skulle hit också räknas styrmän, som på grund av styrmansbrev förde befäl å handelsfartyg i fart bortom Skagen och Lindesnäs), tredje klassen, bestående av oexaminerade befälhavare, styrmän och ångmaskinister, samt fjärde klassen, bestående av övrigt sjöfolk och eldare a ångfartyg. Antalet pensioner bestämdes sålunda: i första klassen: 100 pensioner, vardera å 160 riksdaler; i andra klassen: 100 pensioner, vardera å 120 riksdaler; i tredje klassen: 100 pensioner, vardera å 100 riksdaler; i fjärde klassen: 600 pensioner, vardera å 60 riksdaler. I mån som pensionsfondens tillgångar medgåvo, skulle dock pensionsrummens antal i angivna förhållande ökas. Vid tiden för anstaltens bildande hade lästetalet för de till utrikes sjöfart använda svenska fartygen hållit sig mellan 110 och 120 000 läster och i föring hade utbetalats i medeltal omkring 24 000 riksdaler årligen. Detta belopp anslogs till pensionsanstalten att som nämnts utgå av tullmedel. Anslaget bestämdes framdeles skola ökas med 1 000 riksdaler för varje femtusental (eller 2 880 nyläster) utöver 120 000 (eller 69 120 nyläster), varmed lästetalet å avsedda fartyg kunde komma att tillväxa. Utöver detta anslag skulle anstalten erhålla 50 000 riksdaler, ursprungligen avsedda att utgå från handels- och sjöfartsfonden men, när pensioneringen år 1869 tog sin början, i i stället inräknade i det som reservationsanslag uppförda tullmedelsanslaget, som sålunda kom att utgöra 74 000 kronor. Anslaget fick år 1871 karaktär av förslagsanslag och upptogs, i anseende till inträdd ökning i utrikes flottans lästetal, till 78 000 kronor. Det i verkligheten utgående anslaget kom så att återspegla den utrikes handelsflottans vid denna tid stadigt fortgående tillväxt och nådde sitt högsta belopp för år 1882 med 98 000 kronor. Det visade sig emellertid snart, att anstalten inom befälsklasserna icke förmådde lämna pensioner till alla dem, som enligt reglementet voro berättigade därtill, och särskilt manskapspensionen ansågs till beloppet ej vara tillfyllest. Sjömanshusens understödsutdelning motsvarade ej heller anspråken. Såsom belysande må nämnas, att år 1884 årsunderstödens medeltal var 29 kronor för hela riket och varierade olika sjömanshus emellan i så hög grad att exempelvis för Norrlandssjömanshusen medeltalet var 46 kronor men för

35 sjömanshusen vid Östersjön blott 16 kronor. En sådan splittring var uppenbarligen icke till gagn, och behovet av en reformering på området gjorde sig darfor starkt gällande. På 1880-talet begynte utredningsarbetet för införande av allmän socialiorsaknng i vårt land. Den s. k. arbetareförsäkringskommittén avgav, efter ingående undersökningar även beträffande sjöfolket, år 1888 bl. a. förslag Ull lag om sjöfolks försäkring för olycksfall i tjänsten och påföljande år lagt förslag om en för alla klasser gemensam obligatorisk ålderdomsförsäkring De av särskilda skäl betingade pensions- och understödsanstalterna för sjömansklassen ansåg kommittén böra därjämte bibehållas. Förut antydda missförhållanden i fråga om dessa borde enligt kommitténs mening kunna avhjälpas med vissa föreslagna ändringar i ifrågavarande reglementen, särskilt som »den uppenbara obilligheten, att sjöfartsnäringens avgifter till sjömanshusen till en betydlig del användas till att bestrida kostnaden för göromål fölstatens rakning, knappt torde böra mer än påpekas för att bliva avhulpen». Kommitténs förslag ledde emellertid ej heller vad angick sjöfolket till något egentligt resultat. Dess påpekande om statens skäliga andel i sjömanshusens förvaltningskostnader — av kommittén för det dåvarande uppskattad till 40 procent — kom dock sedermera att spela en roll i diskussionen i ämnet I efterföljande förslag om försäkring för olycksfall i arbete m. m. medtogos någon gång sjömännen — så i den s. k. nya arbetareförsäkringskommittens forslag år 1893 angående pension vid varaktig oförmåga till arbete Mestadels blevo de emellertid uteslutna såsom även blev fallet, när slutligen ar 1901 lag kom till stånd angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete. Då resultat för sjöfolkets del ej förspordes av de berörda allmänna pensionsutredningarna, togs frågan om förbättrat pensioneringssätt för sjömän upp mohonsledes i riksdagen såväl åren 1895 och 1896 som år 1900 då riksdagen hos Kungl. Maj.t begärde särskild utredning i ämnet. Den härefter tillsatta s. k. sjomanspensioneringskommittén sökte lösa frågan genom ett år försla ;ré*\gWet * o m kombinerad olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomstorsakring under ett avgiftssystem för allt svenskt sjöfolk; kostnaderna skulle baras av sjömännen och redarna med hälften vardera. Förslaget mötte emellertid principiella invändningar, och vidare ansågs olycksfallsförsäkringen och alderdomsförsäkringen böra lösas var för sig. Förslaget blev därför aldrig iramlagt for riksdagen, utan frågan hänsköts till förnyad prövning av 1907 ars ålderdomsförsäkringskommitté. Under tiden fann man sig kunna vidtaga några partiella förbättringar, som icke forgiepe utredningen i huvudfrågan. Således beviljades till höjning av manskapspensionen från 60 till 90 kronor av 1909 års riksdag ett förslagsanslag av 31,000 kronor. Därjämte beviljade 1912 års riksdag ett extra anslag av 31,000 kronor för nedbringande av väntetiden för sökande inom beta sklasserna till i huvudsak fem år. Vidare är att erinra om att arbetareförsakringskommitténs yrkande på statligt bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader - på nytt framfört av 1890 års sjöfartsnäringskommitté

30 1898 års handels- och sjöfartskommitté samt i olika sammanhang av kommerskollegium — lett till att sådant bidrag från och med år 1900 anvisats med 30,000 kronor. Detta statsbidrag höjdes nu av 1912 års riksdag till 40 000 kronor. Det sålunda beviljade bidraget svarade emellertid ingalunda mot 40 procent utan blott mot 185 procent av förvaltningskostnaderna vid denna tid. Då genom lagen 1913 om allmän pensionsförsäkring folkpensionering infördes i riket, kom denna, i enlighet med förslag av ålderdomsförsäkringskommittén, att omfatta även sjömännen. Dessa inbegrepos också i den efter förslag av samma kommitté år 1916 utfärdade, efter vissa ändringar alltjämt gällande lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Att man genom folkpensionslagen icke tillfredsställande löste sjöfolkets pensionsfråga stod emellertid från början klart och utsädes direkt i statsrådsprotokollet till den Kungl. Maj:ts proposition, varigenom lagen framlades (nr 126 till 1913 års riksdag). Föredragande departementschefen anförde därvid bland annat: Frågan om sjöfolkets pensionering kunde icke anses vara på ett fullt tillfredsställande sätt löst genom ålderdomsförsäkringskommitténs förslag. Uppenbart syntes vara, att sjöfolket borde i vida större utsträckning än andra grupper av medborgare kunna erlägga högre avgifter för att erhålla en rikare pension än vad som kunde vinnas för de avgifter, vilka kunde ifrågasättas för en allmän folkförsäkring. Jämväl bidrag från rederierna borde till en sjömanspensionering kunna påräknas under någon lämplig form. En del samlade fonder torde också kunna disponeras härför. Beaktas borde även, att en tidigare pensionsålder sannolikt vore påkallad för sjömännen, och att vissa svårigheter torde förefinnas med det av kommittén föreslagna sättet för avgifternas erläggande, särskilt för de i utrikes sjöfart anställda. Ett undantagande av sjö folket mötte emellertid praktiska svårigheter, och det skulle taga åtskillig tid. innan förslag om särskild sjömanspensionering kunde framläggas. Departementschefen hade därför vid slutligt övervägande av frågan kommit till den uppfattningen, att sjömännen och deras hustrur för det dåvarande vore bast betjänta av att de medtoges i den allmänna pensionsförsäkringen. Närmast kom man nu för sjöfolkets del att inrikta sig på organisatoriska spörsmål. 1870 års sjömanshusreglemente hade ersatts med 1911 års förordning angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m., som i huvudsak bibehöll de gamla principerna i fråga om under stödsutdelningen och i övrigt bar vittne om sjömanshusens alltmer växande arbetsbörda i följd av dem pålagda statliga bestyr. I skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 175) anhöll 1915 års riksdag om utredning, i syfte att sjömanshusen på ett ändamålsenligare sätt än dittills måtte tillvarataga sjöfolkets intressen. Vad som bland annat borde undersökas vore sjömanshusens befattning med de värnpliktigas inskrivning och redovisning, ävensom kostnaderna härför samt för sjömanshusens förvaltning för övriga statsändamål. I detta sammanhang antydde riksdagen möjligheten att sammanföra eller bringa till samverkan och vidare utveckla den allmänna pensionsförsäkringen, handelsflottans pensionsanstalts verksamhet samt sjömanshusens understödsverksamhet.

37 Utredningen kom till stånd genom 1917 års sjömanshuskommitterade Innan dessa år 1919 avgivit sitt förslag, hade sjöfolkets pensionsfråga kommit att ånyo for sig upptagas. En omedelbar betydelse fick dock förslaget genom att statens andel i sjömanshusens förvaltningskostnader kunnat fastslås till 75 procent och statsbidraget till sjömanshusen på grund härav redan från och med år 1921 höjdes från de tidigare 40 000 till 162 000 kronor Medeltalet for årsunderstöden kunde nu något ökas, ehuru det alltjämt icke var högre an omkring 74 kronor, och vidare möjliggjordes en viss utjämning olika sjömanshus emellan. Pensioneringen hos handelsflottans pensionsanstalt hade nu även något förbättrats genom anvisande från och med år 1919 av tilläggsanslag för beredande av tilläggspensioner med 80, 60, 50 och 45 kronor i respektive pen/ ^ n ^ o n f 1 " " P e n s i o n e r n a k o m m o h ä r € f t e r att utgöra i första klassen 240 (160 + 80), i andra klassen 180 (120 + 60), i tredje klassen 150 (100 + 50) och i fjärde klassen 135 (60 + 30 + 45) kronor. Även antalet pensionsrum hade under tidens lopp kunnat ökas genom växande tillgångar; föringsanslaget hade genom den fortsatta tillväxten i utrikesflottans lästetal stigit och var alltsedan år 1909 upptaget med 101 000 kronor. Som nämnts hade sjöfolkets pensionsfråga under tiden återupptagits I anledning av hemställan av 1919 års riksdag (skrivelse nr 304) hänsköt Kungl. Maj:t samma år frågan för utredning till de s. k. skeppstjänstkommitterade. År 1923 framlade dessa sitt förslag, som innefattade dels egenpensionering (ålders- och invalidpension) för allt mönstrat svenskt sjök familjepension för än IQO/OAX T k a och efterlämnade barn (Stat. off. utr U 2 4 : 2 0 ) . Avgiften för egen pensionering skulle enligt förslaget uteslutande erläggas av sjömannen själv, under det att ena hälften av avgifterna för familjepension skulle bestridas av redarna och andra hälften av staten Förslaget mötte åtskillig kritik såväl i fråga om huvudgrunder som detaljer och framlades icke för riksdagen. Frågan hänsköts nu av Kungl. Maj:t till 1928 års pensionsförsäkringskommitté, som fick uppdrag utreda möjligheterna för en rationellare samverkan mellan de olika former av pensioner och understöd, som stode till buds for invahda eller ålderstigna sjömän och för sjömäns efterlevande Denna kommitté avgav år 1934 förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. Samtidigt förklarade kommittén i skrivelse till Kungl Maj:t att särbestämmelser rörande sjöfolket och deras efterlevande icke lämpligen kunde infogas i den lagstiftning, som reglerade den allmänna pensionsförsäkringen, samt att sjömanspensionsfrågan och frågan om den allmanna pensionsförsäkringen icke ägde sådant samband med varandra att de borde lösas i ett sammanhang. Kommittén hemställde därför, att det åt kommittén lämnade uppdraget måtte återkallas Ärendet anmäldes inför Kungl. Maj:t den 15 juni 1934 av dåvarande chefen for handelsdepartementet. Denne anförde, bland annat, att han kommit til den uppfattningen, att någon vidare åtgärd i syfte att införa särskilda bestämmelser rörande sjöfolkels pensionering icke i dåvarande läge borde

38 företagas och att frågan om sjömanshusens omorganisation från denna utgångspunkt borde upptagas till förnyad omprövning. Kungl. Maj:t återkallade det åt pensionsförsäkringskommittén lämnade utredningsuppdraget samt uppdrog åt kommerskollegium att med biträde av sakkunniga verkställa den av departementschefen föreslagna utredningen. De av kommerskollegium tillkallade sakkunniga, de s. k. sjömanshussakkunniga, framlade i promemoria den 30 december 1937 förslag i fråga om huvudgrunderna för den framtida organisationen av sjömanshusen m. m. De sakkunniga ansågo direktiven för utredningen icke utgöra hinder för att inom ramen för förefintliga anordningar samordna och rationalisera sjömännens pensions- och understödsväsende. De framlade därför förslag i delta hänseende. De förutsättningar, från vilka detta förslag utgick, skola här i korthet återgivas. Sjömanshusens årsunderstödsverksamhet hade allthitintills fortgått i små gamla former; för årsunderstöd förutsattes att sökande var i »torftiga omständigheter». Är 1934 voro sjömanshusens årsunderstödstagare till antalet 5 726, varav 2 652 sjömän och 3 074 änkor eller barn efter sjömän. Verksamheten baserades på sjömännens och redarnas avgifter — hyres- och tonavgifterna — vilka oavbrutet utgått alltsedan sjömanshusens tillkomst (1748). Dessutom disponerades avkastning av så småningom hopbragta kapitaltillgångar — »sjömanshuskassan» enligt den gamla terminologien — utgörande närmare 11 miljoner kronor vid 1936 års slut. Statsbidraget, som från år 1921 höjts till 162 000 kronor, hade år 1933 av statsfinansiella skäl nedsatts med 10 procent till 146 000 kronor. Förvaltningskostnaderna ökade ständigt. För år 1936, då i understöd utbetalats inalles cirka 725 000 kronor, utgjorde förvaltningskostnaderna mer än 520 000 kronor, varav alltså sjömanshusen själva betalade cirka 375 000 kronor. Genom handelsflottans pensionsanstalt tillades sjöman med viss fullgjord sjötjänst i utrikes fart »rättighet att, under stadgade villkor, efter uppnådd viss ålder tillgodonjuta en till beloppet bestämd pension för sin återstående levnad» (Kungl. Maj:ts proposition angående anstalten år 1862). De ursprungliga bestämmelserna hade icke ändrats, men pensionerna hade, såsom förut nämnts, ökats såväl till beloppet som till antalet. Pensionstagarna voro år 1937 2 323, varav 1 108 tillhörde befälsklasserna och 1 215 manskapsklasserna. I befälsklasserna kunde sökande icke räkna med att beviljas pension, förrän efter en väntetid av minst fem år; antalet vilande ansökningar av brist på lediga pensionsrum var 1937 över 600 och ökade undan för undan. Det grundläggande s. k. f örings anslaget utgick fortfarande direkt av tullmedlen och bestämdes i förhållande till lästetalet av de till utrikes sjöfart nyttjade svenska fartyg. Med hänsyn till det ökade lästetalet upptogs anslaget från och med budgetåret 1928/29 till 120 000 kronor samt från och med budgetåret 1934/35 till 140 000 kronor. Därjämte hade tillkommit de förut nämnda tilläggsanslagen, som i vissa fall höjts och vid denna tid utgjorde: till förbättring av pensionerna i fjärde klass 35 000 kronor och i de tre första klasserna 31 000 kronor samt till tilläggspensioner 125 000, eller alltså järn-

39 te föringsanslaget tillhopa 331 000 kronor. Staten lämnade dessutom bidrag med 1 500 kronor till förvaltningskostnaderna, som i övrigt bestredos med avkastningen av en under åren 1864—1869 avsatt förvaltningskostnadsfond De sakkunnigas förslag innebar en uppdelning och samordning av detta pensions- och understödsväsende sålunda, att hyresavgifterna jämte del av tonavgifterna skulle tillföras handelsflottans pensionsanstalt och utgöra grund för en försäkringsbetonad pensionering för sjömännen själva medan sjömanshusens verksamhet med bibehållande av understödsprincipen endast skulle avse änkor efter sjömän (barnunderstöden skulle avvecklas). För finansiering av förslaget förutsattes, dels att sjömanshusen erhöllo fullt statsbidrag med 75 procent i förhållande till en av sakkunniga framlagd normalkostnadsstat, dels ock att anslagen till handelsflottans pensionsanstalt ökades med 200 000 kronor (motiverat av billighetsskäl med hänsyn till att staten tidigare icke i skälig grad bidragit till sjömanshusens förvaltningskostnader) ; härjämte skulle för uppflyttning av övermaskinisterna till andra pensionsklassen tillkomma 5 000 kronor. De sakkunnigas förslag, som i övrigt avsåg sjömanshusens organisation upptogs av kommerskollegium och föranledde, efter hörande av olika myndigheter och sjöfartssammanslutningar, proposition (nr 210) av Kungl. Maj:t till 1938 års riksdag. Sedan riksdagen bifallit propositionen, utfärdade Kungl. Maj:t den 9 juni 1939 dels reglemente för handelsflottans pensionsanstalt (SFS nr 413), dels ock kungörelse angående sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m. (SFS nr 306), i det följande benämnd sjömanshuskungörelsen.

3. Gällande bestämmelser m. m. Handelsflottans pensionsanstalts verksamhet. Enligt Kungl. Maj:ts reglemente för handelsflottans pensionsanstalt den 9 juni 1939 (nr 413), vilket, med vissa övergångsbestämmelser, trädde i kraft den 1 juli 1939, har nämnda anstalt till ändamål att handhava den med statens medverkan anordnade pensioneringen för sjömän. Anstalten förvaltas av en direktion, som har sitt säte i Stockholm och består av ordförande och två ledamöter, vilka samtliga förordnas av Kungl. Maj:t. Berättigad till pension från anstalten är, med vissa inskränkningar, varje svensk sjöman, som deltagit i utrikes sjöfart och därvid erlagt hyresavgift. Pensionen kan antingen vara ålderspension eller, vid iråkad oförmåga att göra tjänst till sjöss, invalidpension. Rätt till ålderspension inträder a) för befälhavare med sjökaptens- eller styrmansbrev samt för övermaskinister och med dem likställda vid fyllda 60 år; b) för andra befälhavare och maskinister än nyss sagts, för styrmän, för

40 befälhavares närmaste män med skepparbrev av l:a klass samt för radiotelegraf ister vid fyllda 57 år; c) för övriga sjömän vid fyllda 55 år (3 §). Sjöman äger vid pensionsålderns inträdande anmäla, att han icke avser att göra ansökning om pension förrän från viss högre ålder, varvid den högre åldern anses som pensionsålder. Sålunda framflyttad pensionsålder må dock icke med mer än 5 år överstiga den eljest stadgade (15 §). Ålderspensionen börjar utgå från och med månaden näst efter den, under vilken pensionsåldern uppnåtts, dock tidigast från och med ansökningsmånaden. Så länge sjöman efter uppnådd pensionsålder fullgör tjänstgöring till sjöss, må på prövning av anstaltens direktion bero, om eller i vad mån ålderspension skall utgå (4 och 17 §§). Sjömän, tillhörande de förut angivna befälsklasserna, erhålla livsvarig ålderspension. För övriga — sjömän i manskapsklass — utgår pensionen i rege! temporärt mellan 55 och 67 år, då folkpensionen erhålles, med 165 procent av det belopp, varmed den skulle ha utgått i fall av livsvarig ålderspension (5 och 13 §§). Ålderdomspensioneringen skall försäkringstekniskt bygga på sjömännens hyresavgifter. Då dessa avgifter icke tillförts pensionsanstalten förrän från och med år 1939, kan detta pensionssystem endast successivt bringas i tilllämpning under en längre övergångstid, övergångstiden tar sin början den 1 juli 1944, d. v. s. för sjömän, vilka från och med nämnda dag inträda i pensionsåldern, och sträcker sig till den 1 juli 1969, då det nya pensionssystemet skall vara slutligt genomfört. Genom särskilda övergångsbestämmelser regleras pensioneringen av sjömän, vilka inträda i pensionsåldern under de fem åren närmast efter reglementets ikraftträdande, d. v. s. före den 1 juli 1944. Sådana sjömän indelas liksom tidigare efter tjänsteställning i fyra klasser. Klassindelningen är densamma som förut, med den skillnad endast att övermaskinister hänföras till andra pensionsklassen. De årliga livsvariga pensionsbeloppen äro inom klasserna oförändrat respektive 240, 180, 150 och 135 kronor för sjömän, som fullgjort den sjötjänst, som tidigare utgjorde villkor för pensionsrätt överhuvud taget (56 § l:a st.). Som viss motsvarighet till de tidigare årsunderstöden från sjömanshusen har införts en reducerad ålderspension för sjömän, som bland annat erlagt hyresavgift för en tid av minst 120 månader. Årsbeloppen för reducerad livsvarig pension äro inom de fyra klasserna lägst respektive 160, 120, 100 och 90 kronor (56 § 2:a st.). Utgår inom manskapsklassen pensionen temporärt intill fyllda 67 år, skola ifrågavarande pensionsbelopp höjas med 65 procent (57 §). De från sjömanshusen från och med den 1 juli 1939 övertagna årsunderstödstagarna ha, även i fall då de jämte årsunderstöd innehaft pension från anstalten, i regel bibehållits vid sina understödsförmåner. Årsunderstöd för sjömän, som icke därjämte åtnjuta pension, kunna under givna förutsättningar förhöjas till belopp, varmed pension må högst utgå inom vederbörandes pensionsklass (53 §).

11 I fråga o m s j ö m ä n , s o m före d e n 1 juli 1939 e n b a r t i n n e h a f t p e n s i o n från a n s t a l t e n , i n n e b ä r a de n y a b e s t ä m m e l s e r n a i h u v u d s a k ej n å g o n ä n d r i n g . E n s a m m a n s t ä l l n i n g över h u r u p e n s i o n e r i n g e n i enlighet m e d de fören ä m n d a b e s t ä m m e l s e r n a tedde sig d e n 30 j u n i 1942 l ä m n a s h ä r n e d a n . Pensionstagare den 30 juni 1942. G

r

u

P P 1) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 tilldelats både årsunderstöd och pension. a) klass 1 årsbelopp 240 kronor jämte understöd b) » 2 > 180 > :, » c) » 3 150 d) > 4 135

Antal 131 126 143 704 H 0 4

2) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 tilldelats enbart årsunderstöd. a) årsbelopp över 120 kronor 396 b ) 120 kronor och därunder 662 1 0-< 3) Pensionstagare, vilka före den 1 juli 1939 tilldelats enbart pension. a) klass 1 årsbelopp 240 kronor 19§ 80 b) > 2 J 133 c) » 3 150 » 7Q d) > 4 135 * •'•' 407 t) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 1 st a) klass 1: årsbelopp 240 k r o n o r . . . ' b) » 2: » 180 > '"'

c)

»

3:

»

i5o

>

d)

»

4:

,

»

'"-lin

;;

"5 ...".'.".'".".".;.'!.';

5) Pensionstagare med livsvarig ålderspension enligt 56 § 2 st. (reducerad pension). a) klass 1: årsbelopp lägst 160 kronor b) » 2: » » 120 » .'. ".'.'.'.' .'.'.".'." c) » 3: » » 100 » d) » 4: > 90 »• ' b) Pensionstagare (i 4:e klass) med ålderspension intill 67 år a) enligt 56 § 1 st. och 57 §: årsbelopp 222 kronor b) enligt 56 § 2 st. och 57 §: årsbelopp lägst 148 kronor

4 13 30 36

1 -, q

q0 U fjf 151 Summa antal pensionstagare 3 729.

vartill komma 48, som åtnjuta invalidpension. D e u n d e r s t ö d s b e l o p p , vilka u t g ö r a eller i n g å s o m del i p e n s i o n e r n a för g r u p p e r n a 1) och 2), v a r i e r a , dels b e r o e n d e p å vilket s j ö m a n s h u s , s o m u r s p r u n g l i g e n beviljat u n d e r s t ö d e t , dels o c k s å b e r o e n d e p å tjänsteställning I a l l m ä n h e t r ö r det sig o m b e l o p p m e l l a n 80 och 180 k r o n o r .

42 På grund av särskilda beslut av Kungl. Maj:t har, med riksdagens medgivande, från och med år 1941 dyrtidstillägg utgått å pensioner från anstalten. Härvid ha dock undantagits pensionstagarna i grupp 1) av den ovan intagna sammanställningen. För 1941 utgingo tilläggen med två månadsdelar eller 162/3 procent av årspensionen, dock lägst 20 kronor. För 1942 utgår dyrtidstillägget med 50 kronor, när årspensionen överstiger 200 kronor, med 40 kronor, när årspensionen överstiger 120 kronor men icke 200 kronor, och med 30 kronor, när årspensionen uppgår till 120 kronor eller därunder. Enligt reglementets huvudbestämmelser vad angår ålderspensionering, vilka som nämnts träda i full tillämpning först sedan slutläget uppnåtts år 1969, skall ålderspensionen omfatta hyresavgiftspension, pensionsförhöjning och tilläggspension (6 §). Hyresavgiftspensionen beräknas (7 §) på samtliga av sjömannen erlagda hyresavgifter, som belöpa på tid före den, från vilken han tillerkänts pension. Avgift för tid före det år, han fyller 25 år, må dock icke tagas i betraktande, om h a n icke därefter men före fyllda 30 år erlagt hyresavgift för minst 12 månader. Försäkringsmatematiska regler för hyresavgiftspensionens uträknande lämnas i 8—10 §§. Pensionsförhöjningen (11 §) beräknas å så stor del av hyresavgiftspensionen som grundar sig på hyresavgifter under tiden mellan fyllda 25 år och den fastställda pensionsåldern. Av avgifterna må dock härvid medräknas högst 75 kronor för varje full femårsperiod efter fyllda 25 år. Förhöjningen bestämmes sålunda, att en seglationstid av 180 månader och däröver medför en fördubbling, en seglationstid av 150 månader en ökning med 5 / 6 , en seglationstid av 120 månader en ökning med Va o. s. v. av den förhöjningsbara delen av hyresavgiftspensionen. För tilläggspension (12 och 14 §§) förutsattes viss längre tids sjötjänst: 20 inskrivningsår vid sjömanshus, 13 seglationsår och erlagda hyresavgifter för minst 120 månader. Tilläggspension utgår med ett lägsta belopp av 50 kronor. Beloppet stiger med längre seglation till högst 75 kronor. För erhållande av högsta tilläggspension skola samma villkor i fråga om tjänstetid vara uppfyllda, som förut gällt för pensionsrätt överhuvudlaget och som gälla för erhållande av full ålderspension under övergångstiden intill den 1 juli 1944. Vid beräkning av tilläggspension må viss hänsyn tagas till anställningstid i örlogsflottan. För att ge en föreställning om de pensioner, som skulle kunna beräknas utgå efter den nya pensionsordningens slutliga genomförande, ha i efterföljande tabell sammanställts några exempel beträffande sjömän i manskapsklass. Den årliga seglationen antages härvid vara 5 månader under femårsperioden 15—19 år, 6 månader under perioden 20—24 år samt 7 månader under härefter följande perioder. Om vederbörande slutar sin seglation vid en femårsperiods utgång, antages seglationstiden för år under perioden minskad med Va, utom för den sista perioden, 50—54 år. Den erlagda hyresavgiften (1 pro cent) antages för månad utgöra 0 75 kronor under perioden 15—19 år och därefter successivt stiga till 2 kronor under perioden 50—54 år.

43 Inträdes ålder

15 år

A v g a n g s a 1 cl e r

Hyresavgiftspension Pensionsförhöjning Tilläggspension Inalles

20 år

Hyresavgiftspension Pensionsförhöjning Tilläggspension Inalles

25 år

Hyresavgiftspension Pensionsförhöjning

30 år

35 åi

40 ä

ar

45 år

50 åi

55 å

kronor

kronor 21-89

kronor

kronor

kronor

14-25

29-01

35-31

kronor 47-52

0-58

3-58

8-88

16-08

40-85 24-78

73-33

75 —

75- —

75-— 16104

14-83

25-47

126-39

140-63

10-50

18-14

25*26

31-56

37-10

43-77

0-58

3-58

8-88

16-08

24-78

38-52

56-67

75--

75-—

75-—

11-08

90 81

122-64

157-29

5-25

12-89

20-01

0-58

3-58

5-83

1647 Tilläggspension Inalles

38-52

28-89

26-31

31-85

38-52

24-78

38-52

56-67

75-—

75'—

99-06

152-04

.abellen upptar den livsvariga ålderspensionen för sjömän i manskapsklass frän uppnådd pensionsålder av 55 år. För erhållande av temporär pension intill fyllda 67 år skola beloppen för den sammanlagda livsvariga pensionen ökas med 65 procent. Under gjorda antaganden beträffande seglation och erlagda avgifter skulle alltså menig sjöman, som lämnar sjön vid 50 års ålder, från 55 år erhålla livsvarig ålderspension med belopp mellan 132 och 140 kronor eller temporär ålderspension med belopp mellan 218 och 232 kronor. Om han fortsatte att segla till pensionsålderns inträde, skulle beloppen stiga till mellan 152 och 162 kronor vid livsvarig pension och mellan 250 och 266 kronor vid temporar pension. Enligt reglementets övergångsbestämmelser blir sjöman som intrader i pensionsåldern före den 1 juli 1944, under angivna förutsättningar berättigad till högsta manskapspension (fjärde pensionsklassen) med livsvarigt belopp av 135 kronor eller temporärt utgående belopp av 222 kronor Den slutliga pensionsordningen kommer alltså, vad angår manskapet, att foga mer an bibehålla den nuvarande pensionsnivån. Vad angår befäl blir givetvis forhållandet ett annat med hänsyn till högre lön och kontinuerligare seglation. Ej minst inom manskapsklassen inträder emellertid, som förut framgått trän och med den 1 juli 1944 en väsentlig ändring såtillvida, att alla sjömän,' som efter fyllda 25 år erlagt hyresavgift, bli delaktiga av pensionsförmåner ran anstaltem De under övergångstiden mellan den 1 juli 1944 och den pensionss steme Li 7 - Q t »S ^ y t slutligen genomförts, gällande egierna (D9-61 §§) äro i övrigt så konstruerade, att de till en början anknyta till utgångsläget samt därefter närma sig och till slut övergå i de definitiva berakmngsföreskrifterna.

44 För erhållande av invalidpension fordras att sökande av pensionsanstaltens direktion prövas befinna sig i behövande omständigheter (20 §). De villkor, som uppställas i fråga om tjänstetid äro olika, beroende på om sjukdomen eller skadan uppkommit till följd av anställning å svenskt handelsfartyg i utrikes fart (18 §) eller under andra omständigheter (19 §). I förra fallet fordras att sjömannen under 10 år, innan han ådrog sig sjukdomen eller skadan, eller, om han därvid ej fyllt 35 år, under det antal hela år, varmed hans uppnådda levnadsålder överstiger 25 år, varit inskriven vid sjömanshus och erlagt hyresavgift för minst så många gånger 4 månader som nyss angivna minsta antalet inskrivningsår. I senare fallet fordras att sjömannen — med tillgodoräknande såsom tjänstetid av viss tid mellan tjänsteoförmågans inträde och pensionsålderns uppnående — anses ha fullgjort de krav i fråga om tjänstetid, som lägst gälla för erhållande av tilläggspension. Invalidpension utgår med årligt belopp, vars storlek är beroende av sjömannens tjänsteställning. Beloppet växlar mellan högst 160 kronor för befälhavare med sjökaptensexamen och högst 90 kronor för sjöman i manskapsklass. Ifrågavarande belopp skola emellertid minskas med vad som kan tillkomma sjöman såsom livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen; sistnämnda bestämmelse torde kunna sägas medföra, att i nämnt fall invalidpension från anstalten överhuvud taget icke kan utgå. Vid beviljande av invalidpension åligger det anstaltens direktion att noggrant pröva, i vilken omfattning dylik pension kan beviljas utan att anstaltens pensionsverksamhet i övrigt därigenom blir lidande. Invalidpension kan, i händelse av ändrade förutsättningar, indragas eller i skälig mån nedsättas. Sammanlagda antalet pensionstagare med invalidpension den 30 juni 1942 utgjorde 48, varav 14 tillhörde någon av befälsklasserna samt återstående 34 voro menige sjömän. Sjöman, som är invalid, kan jämväl erhålla viss utvidgad rätt till ålderspension (18 och 19 §§). Ansökning om pension skall å fastställt formulär ingivas till det sjömanshus, där sökanden är eller senast varit inskriven. Sjömanshuset lämnar uppgift' angående sökandens sjötjänst och av honom erlagda avgifter samt vidarebefordrar ansökningen till handelsflottans pensionsanstalt för avgörande. Avser ansökningen pension till följd av sjukdom eller kroppsskada, skall sjömanshusdirektionen till ansökningen foga sitt yttrande över densamma. Pension utbetalas medelst postgiroanvisning halvårsvis i efterskott under sista månaden av vartdera kalenderhalvåret. Utsänt pensionsbelopp, vilket återkommit utan att ha blivit utkvitterat, står efter särskild anhållan från pensionstagaren eller hans rättsinnehavare till vederbörandes förfogande i två år efter utgången av den månad, under vilken beloppet utsänts, dock icke i den m å n det belöper på tid efter den månad, under vilken pensionstagaren avlidit. Pensionsanstaltens fonder skola redovisas i sådana värdehandlingar, som i lagen om försäkringsrörelse stadgas beträffande försäkringsfonden. Vart femte år skall försäkringsteknisk utredning verkställas, huruvida de enligt

45 reglementet för anstalten gällande pensioneringsföreskrifterna kunna anses svara mot tillgångar och inkomster, över vilka anstalten för framtiden kan beräknas förfoga.

Pensionsverksamhetens finansiering. Kostnaden för beredande av pensionerna från handelsflottans pensionsanstalt bestridas förutom genom hyresavgifter dels genom andel i tonavgifter dels ock genom statsanslag samt avkastningen av vissa till pensionsanstaltens förfogande stående särskilda fonder. Hyresavgift skall, jämlikt 22 § sjömanshuskungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) erläggas vid avmönstring från svenskt fartyg, å vilket besättningen pamonstrat för utrikes fart. Avgiftsskyldighet åligger såväl befälhavaren som var och en av den egentliga besättningen ävensom envar annan å fartyget anställd, som ä r vid sjömanshus inskriven, intill utgången av det kalenderar, under vilket vederbörande fyller 64 år. Avgiften utgör en procent av samtliga under tiden från påmönstringsdagen, inberäknat tiden för i omedelbar anslutning till avmönstringen infallande semester, intjänta kontanta avlöningsförmåner, med undantag av ersättning för kosthåll. Hyresavgiften skall av befälhavaren för var och en av besättningen innehållas a hyran. Nar sjöman avmönstras inom riket, skall hyresavgiften mot kvitto i sjömansrullan och särskilt kvitto till befälhavaren avlämnas till monstnngsförrättaren. Sker avmönstring utom riket, skola hyresavgifter avlämnas allenast vid slutlig avmönstring av besättning och sjömansrullans avlämnande eller vid sådan annan avmönstring, som äger rum första gången efter varje period av två år, som förflutit från sjömansrullans utfärdande Vid avmönstring utom riket redovisas avgiften till vederbörande svenske konsul. De hyresavgifter, som under månaden uppburits inom riket av annan monstnngsförrättare än sjömanshusombudsmannen, skola vid månadens slut insändas till sjömanshuset i distriktet. De skola därefter före den 15 i nästfoljande månad av sjömanshuset tillställas handelsflottans pensionsanstalt Hyresavgifter, som uppburits av svensk konsul utom riket, skola av honom överlämnas till kommerskollegium för vidarebefordran till pensionsanstalten. Tonavgift skall, jämlikt 21 § sjömanshuskungörelsen, med vissa u n d a n t a erläggas for varje fartyg, som avgår från Sverige till utrikes ort. Avgiften utgår, om fartyget är svenskt eller tillhör en främmande nation, i vars hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma nations egna, med fem öre i annat fall med åtta öre för varje fullt tontal av fartvgets avgiftspliktiga draktighet. Tonavgiften uppbäres av sjömanshusombudsman eller mönstringsförrättare. Det åligger vederbörande sjömanshusdirektion att inom en månad efter varje kalenderhalvårs utgång till kommerskollegium redovisa under halvåret mom distriktet influtna avgifter. Kollegium fördelar därefter, efter sam-

46 råd med direktionen över handelsflottans pensionsanstalt — sedan visst mindre belopp tillförts statskontoret såsom ersättning för sjömanshusens tjänstebrevsrätt — avgiftsbeloppet mellan handelsflottans pensionsanstalt och samtliga sjömanshus i riket med hänsyn till de förhållanden vid dessa inrättningar, som kunna anses inverka på deras förmåga att uppfylla sitt ändamål. Storleken av influtna ton- och hyresavgifter under tioårsperioden 1932— 1941 framgår av följande tabell. U p p b u r n a År

1932 1933

Svenska fartyg

t o n a v g i f t e r

Utländska fartyg

Uppburna hyresavgifter

Summa

Kronor

Procent

Kronor

Procent

Kronor

Procent

246 379

56-9

186 884

43-1

433 263

100-0

353 268

485 336

100-0

324 041 332 159

260 146

53-6

225 190

46-4

284 942

52-6

256 639

47-4

541 581

100-0

284 124

50-5

278 744

562 868

100-0

343 649

306 534

47-8

334 546

52 2

641 080

100-0

351 447

319 175

45-9

375 616

54-1

694 791

100-0

385 643

302 843

45-1

369 128

671 971

392 220

37-6

466 850

62-4

747 842

100-0

406 709

142 877

32-7

294 086

6?3

436 963

448 399

158 030

45-0

193 492

351 522

100-0

633 774

Av de i tabellen upptagna beloppen ha hyresavgifterna från och med år 1939 i deras helhet tillförts handelsflottans pensionsanstalt, där de tillsvidare fonderas. Av tonavgifterna har pensionsanstalten, sedan det nuvarande reglementet trätt i kraft, tilldelats följande belopp, nämligen för budgetåret 1939/40 335,000 kronor, för budgetåret 1940/41 185,000 kronor samt för budgetåret 1941/42 150 000 kronor. I enlighet med vad som förutsattes i propositionen nr 210 till 1938 års riksdag har pensionsanstalten vidare från och med budgetåret 1939/40 såsom bidrag till pensioneringskostnaderna årligen i statsanslag erhållit 536 000 kronor. Pensionsanstaltens samtliga inkomster — frånsett hyresavgiftsmedlen, vilka för närvarande ej tagas i anspråk för pensionering utan, såsom nämnts, fonderas — samt utgifter för pensionsverksamheten från och med den 1 juli 1939 framgå av följande sammanställning.

47 1939/40

Inkomster. Statsanslag Tonavgifter Räntor: obligationer bankräkningar Kursvinst å obligationer Westzynthius fond Underskott: fondminskning

536 000. 335 000.

_ _

46865:12 15 852: 50 20: 1 062:15

Utgifter. Pensioner: årspensioner dyrtidstillägg Kursförlust å obligationer Provisioner ,

1941/42

536 000: — 185 000: —

536 000: — 150 000: —

61 730:69 14 042:04 120: — 1 075:33

63 445: 77 1 818: 03 2 638: 50 1 038: 23 62 725: 85

Summa kronor 934 799: 77

>\

1940/41

833 0 2 9 : 8 s 1 237- 50 o-in. RI

..

21U: 5 1

Överskott: fondökning

101 321.

797 968: 06

817 666:38

732 600: 81 31 992: 67 450: — 17: —

730 777: 42 86 238: 96 650: —

32 907: 58 gi

Summa kronor 934 799: 77

797 968: 06

817 666:38

f J d T S ^ I är° ~ b 0 r t S e t t f r å n f ö r ^ " n i n g s k o s t n a d s f o n d e n m e d e n k a p i t a l b e h å l l n i n g d e n 30 j u n i 1942 a v 240 892 k r o n o r 1 öre pensionsfonden den s. k. W e s t z y n t h i u s fond s a m t h y r e s a v g i f t s f o n d e n

P e n s i o n s f o n d e n , som t i l l k o m m i t g e n o m a v s ä t t n i n g a v ej i a n s p r å k

Ä^^^of

^^iSS^ZT

taltenS fÖrSta år

^ r

tama

k

^ " r-edian*942för avkastning' "*«*> tageslanspråk

W e s t z y n t h i u s fond, v a r s k a p i t a l vid s a m m a t i d p u n k t v a r 30 764 k r o n o r 4b ore, u t g o r e s a v medel, s o m p å sin tid g e n o m t e s t a m e n t e d o n e r a t s a v S v f l E T S k e / ° n S U l n * B a r C e l ° n a W - J - S - W e s t z y n t h i u s , v a r v i d intet a n n a t villkor for dess a n v ä n d n i n g u p p s t ä l l d e s , ä n a t t viss del a v g å v a n s n e t o a v k a s t n m g skulle a n v ä n d a s till f ö r b ä t t r i n g a v sjöfolkets s t ä l l n i n g , o a v sett r a n g e n eller g r a d e n , t j ä n s t g ö r a n d e eller a v s k e d a d e , m e d och u t a n p e n -

T£E2^krigsflottan-Avkastningen krfno7T5VgiftSf°ndenS

kapitalbehållnin

av fonden överfö

- Ä

^ g j o r d e d e n 30 j u n i 1942 1 913 923

avse kronor 121 658: 75 pensioner för m a r s - j u n i 1939.

18 Sjömanshusens understödsverksamhet. Enligt sjömanshuskungörelsen utöva sjömanshusen även efter tillkomsten av 1939 års pensionsreglemente en viss understödsverksamhet for sjöfolk. Den är dock begränsad till att väsentligen avse understöd åt ankor efter sjömän. Härutinnan gäller enligt 19 § följande. Är änka efter sjöman i framträdande behov av ekonomiskt stod, äger hon från det sjömanshus, där mannen senast varit inskriven, åtnjuta ett efter sjömanshusets tillgångar lämpat årligt understöd, därest sjömannen a) under minst 20 år varit inskriven vid sjömanshus och tillbragt denna tid huvudsakligen i tjänstgöring under utrikes sjöfart med svenskt handelsfartyg; b) avlidit under utövningen av sitt yrke; eller c) under anställning å svenskt handelsfartyg ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet, som medfört rätt till pension från handelsflottans pensionsanstalt. „ ... .... Understöd må dock icke utgå, där änkan träder i nytt gifte eller dar äktenskapet ingåtts efter det den händelse inträffat, som medfört kroppsskadan eller siukligheten. ' Tillfälliga mindre understöd till behövande sjömän eller sjömäns änkor och barn må kunna av sjömanshusdirektionen efter omständigheterna utdelas inom ramen för de för ändamålet tillgängliga medlen. Enligt övergångsbestämmelserna må tidigare beviljade understöd till barn efter sjömän av vederbörande fortfarande tillsvidare åtnjutas, så länge de äro i torftiga omständigheter och sjömanshusets medel förslå därtill. Några uppgifter till belysande av omfattningen av sjömanshusens understödsverksamhet torde i detta sammanhang erbjuda intresse. År 1941 var antalet årsunderstödstagare 2 950, varav 2 746 änkor och 204 barn efter sjöman. Medeltalet för årsunderstöd utgjorde för änkorna 123 kronor och for barnen 107 kronor. I årsunderstöd utbetalades nämnda år sammanlagt omkring 360 000 kronor. Härtill kommo de tillfälliga understöden, sammanlagt cirka 25 000 kronor. För verksamheten anlitas huvudsakligen tonavgiftsmedel samt avkastningen av sjömanshusens kapitaltillgångar. Sjömanshusens förvaltningskostnader bestridas till övervägande delen genom statsbidrag. Detta bidrag har från och med budgetåret 1938/39 ärligen utgjort 356 000 kronor. Frivillig befälspensionering. Vid sidan av den pensionsverksamhet, som bedrives av handelsflottans pensionsanstalt är för sjöbefälets vidkommande på enskilt initiativ ordnad en frivillig försäkringsverksamhet. I den 27 oktober 1937 undertecknade avtal mellan Sveriges redareförening, å ena sidan, samt Sveriges fariygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet, å andra sidan, trallades sålunda följande överenskommelse om pensionering av styrmän och maskinbefäl, anställda å fartyg tillhörande Sveriges redareförening:

49 Av styrmans ^maskinbefäls) kontanta lön innehåller rederiet ett belopp av 6 procent, som inbetalas till en kassa under gemensam förvaltning av Sveriges Redareförening, Sveriges Fartygsbefälsförening och Svenska Maskinbefälsförbundet, att av denna kassa förvaltas, intill dess att pensionsbestämmelser kunnat utarbetas av organisationerna gemensamt. Samma belopp, som på så sätt inbetalas av styrman (maskinbefäl), skall inbetalas av vederbörande rederi till nu ifrågavarande kassa. De rederier, som för sina styrmän (maskinbefäl) eller vissa av sina styrmän (maskinbefäl) redan ordnat pensionsfrågan, behöva icke inbetala någon pensionsavgift för dessa styrmän (maskinbefäl). Rederi, som senast under 1938 på tillfredsställande sätt utanför denna kassa själv ordnat pensionsfrågan med kontanta inbetalningar enligt förenämnda grunder, är berättigat återfå den gjorda inbetalningen från såväl rederi som styrman (maskinbefäl), för att därigenom öka kapitalvärdet å det belopp, å vilket pensionen kommer att utgå. Samma dag träffades — enligt protokollsbeslut — mellan Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening följande överenskommelse angående saltet för befälhavarnas pensionering: I de fall då befälhavare är villig att till den kassa, varom förmälts i samband med pensionsbestämmelserna för styrmän och maskinbefäl, inbetala 6 procent av sin lön, är rederiet även skyldigt att till samma kassa göra motsvarande inbetalning. De rederier, som för sina befälhavare på ett tillfredsställande sätt redan ordnat pensionsfrågan, behöva icke inbetala någon pensionsavgift för dessa befälhavare. Rederi, som senast under 1938 ordnar pensionsfrågan utanför ifrågavarande kassa, är berättigat återfå den gjorda inbetalningen från såväl rederi som befälhavare, för att därmed öka kapitalvärdet av det belopp, å vilket pensionen kommer att utgå. Ovanstående bestämmelser gälla, intill dess pensionsbestämmelserna för kassan äro ordnade, utan inskränkning likväl av rederiernas rätt att senast under 1938 utanför kassan ordna pensionsfrågan och återfå gjorda inbetalningar. överenskommelsen angående befälhavarnas pension skilde sig alltså från den för styrmän och maskinister fastställda endast därigenom, att befälhavarnas anslutning till pensioneringen gjordes beroende av vederbörandes egen önskan. Avsikten härmed var att giva bestämmelsen en större smidighet på den grund att många befälhavare redan voro antingen pensionsförsäkrade eller ock tillförsäkrade pension från sina respektive rederier. Som följd av ovan återgivna överenskommelser bildades sjöbefälets pensionskassa, understödsförening, vilken vann registrering den 5 april 1938. Jämlikt sina stadgar har kassan till föremål att meddela pensionsförsäkring åt redare eller rederiföretag i Sverige för hos dem anställda personer av befälsgrad eller åt föreningar av sålunda anställda personer för föreningens medlemmar. Försäkringen omfattar egenpension och familjepension. Egenpension är ålders- och invalidpension, som erhålles vid uppnåendet av pensionsåldern eller vid dessförinnan inträffande invaliditet. Pensionsåldern är 65 år. Invalidpension utgår när invaliditet, enligt vad i stadgarna närmare bestämmes, varat minst tre fulla kalendermånader i följd. Familjepension tillkommer ä n k a och arvsberättigade barn, som ej uppnått 18 års ålder. För delaktighet i kombinerad egen- och familjepension tillgodoföres medlem så många multipler av 50 kronor, som rymmas inom det för honom 4—429161.

50 inbetalade totala avgiftsbeloppet under 12-månaders period, räknad från och med månaden för inträdet i kassan. Överskjutande avgiftsbelopp under 12-månaders period anses som engångsavgift för enbart ålderspension. Pensionerna fastställas enligt tariff (numera baserad på en räntefot av 3 procent). Invalidpensionen är till beloppet lika med ålderspensionen, frånsett påbyggnaden av denna genom engångsavgifter. Familjepensionen är för ensam änka en tredjedel av beloppet för angiven ålderspension och för barn viss procent av det änkan tillförsäkrade beloppet. Kassan förvaltas av en styrelse, bestående av fem ledamöter. Av dessa utser Sveriges redareförening två, Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet var sin samt nämnda fyra ledamöter gemensamt en ledamot. Den befogenhet, som enligt lag tillkommer sammanträde med kassans ledamöter, utövas av fullmäktige, 20 till antalet, utsedda av de nämnda organisationerna. Vid utgången av år 1941 utgjorde antalet försäkrade medlemmar hos kassan 4 626. Under nämnda år erlades i pensionsavgifter cirka 1 310 000 kronor och vid årets slut redovisades en premiereserv av cirka 4 477 000 kronor och därjämte en säkerhetsfond av cirka 220 000 kronor. Efter kassans tillkomst har motsvarande överenskommelse om pensionsförsäkring som för styrmän och maskinbefäl träffats även vad angår radiotelegrafister, anställda å fartyg tillhörande Sveriges redareförening, i avtal mellan nämnda förening och Sveriges radiotelegrafistförening. Dessutom har mellan Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening år 1942 träffats överenskommelse angående särskilda pensionsförmåner för äldre befälhavare, överenskommelsen avser befälhavare, som inom en tidrymd, räknad från och med den 1 januari 1943 till och med den 31 december 1957, vid uppnådd ålder av 65 år avgå från tjänsten och som tjänstgjort hos vederbörande rederi eller rederier med samma redare under en tidrymd av minst 10 år såsom befäl. Undantagna äro befälhavare, som genom särskilda anordningar komma i åtnjutande av en pension, minst likvärdig med den i överenskommelsen angivna, eller haft sådana förmåner, exempelvis genom tantiem eller kaplake, att pensionsfrågan genom överenskommelse må anses ordnad. Redan före de överenskommelser, som ledde till bildande av den allmänna befälskassan, hade en del rederier ordnat pensionsförsäkring för sitt sjöbefäl. Sålunda voro och äro fortfarande vissa rederier, vad angår befälhavare och i vissa fall även övrigt befäl, anslutna till svenska personalpensionskassan. Vidare hade en rederigrupp inrättat egen pensionskassa för bl. a. sjöbefäl, vilken kassa alltjämt består. Sistnämnda kassa, pensionskassan Posteritas (understödsförening), registrerades den 20 juni 1930; vissa stadgeändringar ha genomförts år 1937 som följd av de då träffade pensionsöverenskommelserna. Kassan är avsedd för tjänstemän och fartygsbefäl i bolag, som ingå i den s. k. Broströmskoncernen. Enligt uppgift vinnes i regel medlemskap i

51 kassan av befäl, som tjänstgjort å fartyg, tillhörande bolag inom koncernen, under 10 år. Jämlikt stadgarna har medlem att av sin lön erlägga grundavgift efter viss med högre inträdesålder stigande procent (8 6 vid 38 år eller över), tillläggsavgift med hänsyn till löneförhöjning efter inträdet ävensom retroaktivavgift, när inträde vinnes efter fyllda 38 år. Grundavgiften och tilläggsavgiften må tillsammans utgöra högst 10 procent av lönen. Bolaget erlägger dels ett belopp motsvarande en och en halv gång de avgifter, som erläggas av de i dess tjänst varande medlemmmarna av kassan, dels ett belopp motsvarande försäkringsmatematiskt beräknad fondbrist på grund av att medlem vunnit inträde efter fyllda 38 år. Pensioneringen omfattar egenpension (ålders- och förtidspension) samt familjepension. Ålderspensionen utgår med 60 procent av för medlem gällande pensionsunderlag, varmed förstås medeltalet av under de sista fem åren för medlem anmäld lön, vilken dock icke får överstiga 10 000 kronor. Pensionsåldern är 65 år. Vid förtidspension minskas pensionsbeloppet med 1 procent för varje fullt kvartal, som återstår till ordinarie pensionsåldern, dock med högst 25 procent. Familjepensionen är för ensam änka 25 procent av ålderspensionen och för barn viss procent av änka tillförsäkrat belopp. Kassan förvaltas av en styrelse, bestående av fem ledamöter. Av dessa utses tre genom val av representanter för de anslutna bolagen samt återstående två genom val av fullmäktige för kassan. Fullmäktige, som utöva föreningssammanträde enligt lag tillkommande befogenhet, utses genom val av kassans medlemmar. En särskild rederikassa har även tillkommit efter de ingångna pensionsöverenskommelserna, vilka inrymde undantag i sådant syfte, nämligen Transatlantics sjöbefäls pensionskassa, undersfödsförening. Denna kassa, som registrerades den 20 december 1939, meddelar pensionsförsäkring för personer, anställda hos Rederiaktiebolaget Transatlantic eller de företag, som nämnda bolag för sådant ändamål godtager. Kassans stadgar äro i försäkringshänseende lika med stadgarna för sjöbefälets pensionskassa. Enligt vad som uppgivits har emellertid utfästelse lämnats, att pensioner för befälhavare och övermaskinister icke skola understiga vissa minimibelopp. Kassan förvaltas av en styrelse, bestående av fem ledamöter. Av dessa utse rederibolagen två, fullmäktige för kassan likaledes två och dessa fyra ledamöter gemensamt en ledamot. Fullmäktige äro till antalet tio och utses till hälften vardera av bolagen och de aktiva medlemmarna.

52 IL Vissa uppgifter angående på sjöfolkspensioneringen inverkande förhållanden. I kommerskollegii årliga sjöfartsberättelser lämnas uppgifter om bemanningen på den svenska handelsflottans fartyg. Uppgifterna avse fartyg om 20 nettoton och däröver, befintliga vid årets slut. Vår handelsflotta nådde, efter de uppåtgående konjunkturerna på 1920talet, sitt maximum år 1931 med 2 496 fartyg om 1 798 847 bruttoton. Konjunkturomsvängningen hade emellertid då redan satt in och tagit sig uttryck i starkt ökade fartygsuppläggningar. Den största bemanningen utvisade därför år 1930 med ett totalantal av 24 760 personer, medan redan år 1931 visade minskning med 646 till 24 114 personer. De följande åren präglades av depressionen, som nådde sin botten åren 1932 och 1933. Bemanningen fortsatte emellertid att minska till och med år 1935, då dess totalantal var 22 171. Handelsflottan nedgick jämväl under år 1936, nämligen till 2 248 fartyg om 1 572 410 bruttoton. Härefter skedde en återhämtning som följd av stigande konjunkturer med år 1937 som höjdpunkt. Vid utgången av år 1939 utgjordes handelsflottan av 2 242 fartyg om 1 620 079 bruttoton och dess bemanning uppgick till ett totalantal av 22 534 personer. Några uppgifter om bemanningens sammansättning och dess fördelning på olika slag av fartyg, grundade på den årliga sjöfartsstatistiken, må här lämnas, Följande fördelning å olika personalgrupper framkommer för år 1939: Befälhavare . Däckspersonal Maskinpersonal Övrig personal

Antal

Procent

2 015 9 515 6 675 4 329 Summa 22 534

90 422 296 19-2 100 o

Bland övrig personal, huvudsakligen ekonomipersonal, ingingo kvinnor till ett antal av 1 300 eller 58 procent av hela bemanningen. Radiotelegrafisterna, 116 till antalet, ha hänförts till däckspersonalen.

53 Bemanningens fördelning å olika fartyg var år 1939 följande: Antal

Ångfartyg Motorfartyg Segelfartyg: med hjälpmaskin andra....

<;

Procent

.13135 58-3 .. 6 151 27'3 .••.. .-,.•.;• . »,-. •• ; 3 191 ..,;. .14:2 57 —- 2 Summa, 22 534 . 100.-o' :

• ••.

Om till den mindre handelsflottan hänföras fartyg under 500 brutfotöh, utgjorde år 1939 denna flottas bemanning 7 228 personer eller 321 procent av hela handelsflottans bemanning, medan bemanningen för den större handelsflottan utgjorde 15 306 personer eller 679 procent. I årsstatistiken framgår icke huru bemanningen fördelår sig å olika fartkategorier. Uppgifter härom kunna för år 1931 inhämtas i kömmerskollegii för nämnda år verkställda bemanningsutredning (Stat. off. utr. 1934:23). Fördelningen jämväl av fartygen å olika geografisk fart vid utgången av år 1931 framgår av följande tabell. ":.'"' Far t y g

Oceanfart Annan europeisk fart Nordsjöfart Östersjö—nordsjöfart Östersjöfart Kustfart Inre fart Summa

B e m a n n in g

Antal

Br.-ton

Antal

Procent

142 97 237 132 795 215 563

697 910

5 106 2 024

21-6

193 183 356 026

4 490

171 24 L

2 220

8-6 190 9-4

175 181

,5 029

21-3

35 361

7-0

55 728 1684 630

3 100

13-1 1(10-0

23 610

Om hela Östersjöfarten hänföres till utrikes sjöfart, fördela sig fartygen efter antal och bruttotontal med resp. 643 och 946 procent på utrikesfarten och resp. 357 och 5 4 procent på inrikesfarten. Bemanningen utgjorde i utrikesfarten 18 869 personer eller 799 procent och i inrikesfarten 4 741 personer eller 201 procent av hela bemanningen. Beträffande handelsflottans fördelning på olika geografisk fart framkomma för år 1937 något avvikande resultat i kömmerskollegii undersökning om den svenska sjöfartsnäringens ekonomi åren 1936 och 1937 (Stat. off. utr. 1941: 34). I denna undersökning, som omfattade omkring 95 procent av hela handelsflottan efter bruttoantalet räknat, kommer på kustfart och annan inrikes fart fartyg om 106 000 bruttoton (70 procent )samt på Östersjö- och vidsträcktare fart fartyg om 1414 000 bruttoton (93 0 procent). Med tanke på inrikesfarten bör framhållas, att i de berörda särskilda utredningarna, liksom i årsstatistiken, endast äro medtagna fartyg om 20 nettoton och däröver.

54 Genom bemanningsstatistiken får man väl en bild av det sjöfolk, som vid en given tidpunkt var anställt ombord å de svenska handelsfartygen. Det är emellertid klart, att en dylik statistik över anställda — den här framlagda är för övrigt ej fullständig — icke på långt när redovisar alla yrkesutövare inom ett i så hög grad rörligt yrke som sjömansyrket och inom en för konjunkturerna och eljest internationella förhållanden så känslig näring som sjöfartsnäringen. En mer fullständig bild av den svenska sjömanskårens storlek och sammansättning erhålles, om man utnyttjar de uppgifter, som framkommo vid den senast framlagda allmänna folkräkningen, avseende förhållandena vid slutet av år 1930 (Folkräkningen den 31 december 1930, del III, utgiven år 1936). Av de under »Sjöfart» upptagna yrkesutövarna kunna till sjömän anses hänförliga 35 462 personer, vilka fördela sig å olika personalkategorier på följande sätt. Antal Procent Sjökaptener, styrmän, skeppare 6 663 18'8 Radiotelegrafister 201 '6 Sjömän (däckspersonal) 16 521 46'5 Stewarter, kockar, köks- o. serveringspersonal, städerskor.. .. 3 719 10'5 Maskinister o. eldare x 8 358 23*6 Summa 35 462 100 o 1930 års folkräkning ger även upplysning om sjömännens hemorter. I denna del torde följande sammanställning vara belysande. Norrland Svealand: Stockholms stad och län Övriga län Götaland: Ostkusten t. o. m. Blekinge Västkusten t. o. m. Halland Skåne Inlandslänen

Antal

Sjömän Procent

4 334

12'2

5 159 2 351

14*6 6*6

5 909 8 845 6 652 2 212 Summa 35 462

16'7 24' 9 18*8 6"2 100*0

Medan i Norrland voro hemmahörande 4 334 sjömän eller 12 2 procent och i Svealand 7 510 eller 212 procent, hade ej mindre än 23 618 sjömän eller 666 procent av hela antalet sina hemorter inom Götaland. I fråga om fördelningen på städer och landsbygd framträder skillnad mellan olika personalkategorier, i det att på landsbygden kommo 57 6 procent av sjökaptener samt övrigt befäl och manskap på däck men endast 372 procent av ekonomipersonalen och 43-4 procent av manskinpersonalen. Hela antalet sjö1 Denna rubricering synes något oegentlig liksom även att all maskinpersonal oavsett tjänsteställning sammanförts till en enda grupp, medan däckspersonalen fördelats å skilda befäls- och manskapskategorier.

55 män fördelade sig med 521 procent på landsbygden och 47 9 procent på städer. En motsvarande sammanställning lämnas nedan beträffande bosättningsorterna för handelsflottans pensionsanstalts pensionstagare — sjömän med längre tids seglation i utrikes fart — vid 1940 års utgång. Pensionstagare Antal Procent Norrland 154 4* i Svealand: Stockholms stad och län 464 12'5 Övriga län 49 1*3 Götaland: Ostkusten t. o. m. Blekinge 671 18* o Västkusten t. o. m. Halland 1 445 38" 8 Skåne 872 234 Inlandslänen 69 1*9 1 Summa 3 724 100*0 Av pensionstagarna kommo efter bosättningsorterna 41 procent på Norrland, 138 procent på Svealand och den alldeles övervägande delen eller 821 procent på Götaland. På landsbygd voro bosatta 55*2 procent och i städer 448 procent. Statistiken över pensionstagarna visar för övrigt hän på följande 'hemortscentra för det verkliga sjöfolket i utrikes fart, nämligen Bohuslänska kustområdet söder om Lysekil, Skånes nordvästkust kring och särskilt söder om Skälderviken samt sistnämnda landskaps sydöstliga kustområde omkring Simrishamn, vidare Blekingekusten mellan Sölvesborg och Karlshamn samt slutligen Smålandskusten från Bergkvara till Figeholm. Från storhamnarna bortses i detta sammanhang. De sjömän, vilkas förhållanden i förevarande utredning främst äro av intresse, äro de som idka eller idkat utrikes sjöfart ombord på svenska handelsfartyg. Dessa sjömän ha varit föremål för statistiska undersökningar såväl genom sjömanshussakkunniga som i nu förevarande utredning. Undersökningarna ha grundats på primärmaterial med erforderlig representativitet, som införskaffats från sjömanshusen. Av sjömanshussakkunnigas år 1936 verkställda undersökning framgick, att antalet manligt sjöfolk, som under år 1935 gjorde svensk utrikes sjöfart, uppgick till omkring 24 000. Med korrektion för en viss mindre ofullständighet hos materialet torde man få räkna med omkring 25 000 män. Den undersökning, som nu utförts, har för sjöfolk som gjort utrikes seglation under något av åren 1935—38 givit en siffra av omkring 26 000 män och 1 100 kvinnor. Resultaten av de båda undersökningarna äro sålunda ej fullt jämförbara. Enligt vad vissa beräkningar givit vid handen, torde de ur den senare undersökningen erhållna siffrorna motsvara ett antal av omkring 24 000 män, som gjort utrikes seglation under år 1938. 1 Antalet pensionstagare den 31 december 1940 var 3 758. Av de 34 här ej medtagna voro 5 bosatta i utlandet.

56 I detta sammanhang bör även omnämnas en särskild undersökning, som nu verkställts rörande sjöfolk i inrikes sjöfart år 1938. Denna undersökning grundar sig på från sjömanshusen införskaffat särskilt material, nämligen sjömansrullor för inrikes fart samt mantalsförteckningar. Av undersökningen framgår, att under år 1938 omkring 6 100 personer, av vilka omkring 3 700 varit inskrivna vid sjömanshus, enligt sjömansrullor och manskapsförteckningar gjort inrikes seglation. Sjömännen i fråga fördela sig på följande sätt. Befäl

Rullor Manskapslörteckningar: ". inskrivna vid sjömanshus ej inskrivna vid sjömanshus

530 340 - • Inalles 1 160 Därav inskrivna vid sjömanshus 820

1 020

1 490

1 510

1 660 .

2 160

4 190

6 130

2 530

3 670

År 1938 skulle sålunda omkring 30 000 personer gjort utrikes eller inrikes sjöfart (å fartyg om 20 nettoton och däröver). Denna siffra torde stå i tillfredsställande relation till den totala bemanningssiffra av 22 400 personer, som enligt årsstatistiken redovisades för 1938 års utgång. Beträffande sjöfolk i utrikes fart var åldersfördelningen menige sjömän, sammanlagt 20 000 personer, följande: Ålder, år 65—75 60 — 65 55—60 50—55 45—50 40-45

Procent 0-4 0-7 1-4 2-8 4-6 6-3

Ålder, år 35—40 30 — 35 25—30 20-25 —20

år 1935 bland Procent 8-9

13-2 21-0 247 16o lOOo

Medelåldern var sålunda för sjömän i manskapsklass ej fullt 30 år. Bland befäl, som gjort utrikes sjöfart år 1935, sammanlagt omkring 5 000 personer, var åldersfördelningen en helt annan än för manskapet såsom framgår av följande tabell. Ålder, år 65 — 75 60-65 55—60 50—55 45—50

Procent l-l 3-5 9l 127 12-8

Ålder, år 40 - 45 35—40 30—35 25—30 20—25

Procent 11-4 13-o 16-1 14-2 6i 100-0

Medelåldern för sjömän i befälsställning var sålunda omkring 41 år.

57 Tidpunkten för första anställning

i utrikes fart framgår ur följande tabell.

Första utrikes farl

Födelseår 1880—95 1900—10 Procent Procent

Före 18 år 18—19 år 20—24 år 25— år

332 27-3 26 6 12-9 100-0

31o 31'6 24'9 12-5 1000

Första utrikesf arten inträffar således före fyllda 20 år för närmare två tredjedelar av samtliga sjömän, som överhuvudtaget deltaga i sådan fart. Endast för en åttondel äger första utrikesf arten rum efter fyllda 25 år. Efter fyllda 30 år torde en första utrikesf art vara ytterst ovanlig. För belysande av avgången ur svensk utrikes sjöfart må återgivas följande, ur sjömahshussakkunnigas material beräknade siffror rörande antalet år 1935 i utrikes fart kvarstående personer, födda åren 1870—1905, vilka ägnat sig åt dylik sjöfart. Åtskillnad har gjorts mellan befäl och menige; procenttalen ha beräknats för befäl å antalet personer inom årsklassen, som förvärvat befälsbehörighet, och för menige å antalet övriga personer inom årsklassen, som deltagit i utrikes fart. Födelseår 1870 1875 1880 1885

_£**«, Procent 5-9 20-6 35-9 34-0

^IeniSe, Procent 0-8 1-4 2-8 4-5

Födelseår oueisecr 1890 1895 1900 1905

Befäl

Procent 46-2 41'2 65"8 72"4

Meni

«e Procent 6*1 7'7 13 o 24'6:

Med dessa siffror i huvudsak överensstämmande resultat ha erhållits ur de nu företagna undersökningarna. Som synes är avgången bland menigt sjöfolk mycket stor. Man kan konstatera,; att vid fyllda 30 år knappast en tredjedel kvarstår av de sjömän tillhörande en viss årsklass, som inträtt i utrikes sjöfart — enligt sjömanshussakkunnigas material 246 procent av de menige och 724 procent av befälet av 1905 års årsklass. Då inom denna årsklass 82 procent vunnit befättsbehörighet, skulle detta betyda, att av hela årsklassen omkring 29 procent skulle kvarstå vid 30 års ålder. För befälet visa sig avgångsförhållandena helt annorlunda än för manskapet, vilket givetvis sammanhänger med att sjömansyrket för befäl icke såsom för manskapet är ett genomgångsyrke utan i allmänhet blir för livstiden bestående, så länge tjänstbarhet är förhanden. Att en relativt stor avgång kan påvisas vid yngre år, torde sannolikt sammanhänga med övergång till inrikesfart. I fråga om ovan lämnade siffrorna för menige sjömäns avgång ur utrikes fart bör understrykas, att dessa siffror återspegla de aktuella förhållandena. En viss tendens till minskad avgång torde redan nu kunna konstateras vad angår yngre årgångar. Det är vidare sannolikt, att en förbättrad

58 pensionering för menigt sjöfolk i viss grad komme att minska avgången, i all synnerhet i något äldre årsklasser. I visst samband med den stora avgångsfrekvensen bland menigt sjöfolk såväl ur utrikes sjöfart som ur sjöfart överhuvud taget torde få sättas den relativt ringa förekomsten av gifta personer bland manskapet. Detta förhållande, som naturligtvis är särskilt utpräglat inom yngre åldrar, belyses av följande tabell, vartill materialet hämtats ur 1930 års folkräkning (del VII, sid. 38). Tabellen avser »sjömän, eldare och examinerade maskinister». Procenttal gifta Sjömän Samtl. män

Alder

20—25 år 25—30 » 30—35 » 35—40 » 40—45 » 45—50 > 50—60 > 60—65 »

22 12'1 236 327 44-7 55'7 593 60.7

5"7 32'7 59-4 72*8 77'6 78*7 77-8 73.6

Beträffande den årliga seglationstiden i utrikes fart för menigt sjöfolk ha följande resultat erhållits vid en nu utförd statistisk undersökning, som avser den procentuella fördelningen efter olika antal seglationsmånader under en viss femårsperiod bland personer i olika åldrar. Femårsperioden omfattar, för personer vilkas födelseårtal slutar på 0, åren 1930—1934, och för personer, vilkas födelseårtal slutar på 1, åren 1931—1935. S e g1a t i o n s m å n å d e r Ålder under perioden

40—50 Procent

50-60 Procent

60 Procent

0—60 Procent

15-5

17-8

35-6

0-0

23-6

16-4

4-5

100-0

22-5 23-2

16-5

1-3

loo-o

9-5

12-2

1-3

0-5 0-0

100-0

0-10 Procent

10—20 Procent

20—30 Procent

3-3 8-2

8-9 8-2

18-9

50—55 »

20-0

40—45 >

6-4

14-0

15-2

24-1

30-35 >

7-5

12-2

20-25 >

8-2

14-0

20-2 30-0

26-9 34-3

60—65 år

30-40 Procent

100-0

De ovan redovisade resultaten avse personer, som utförde utrikes seglation jämväl under perioden 1935—1938 (1936—1938). Det h a r visat sig, att personer, som seglat under såväl perioden 1930—1934 (1931—1935) som perioden 1935—1938 (1936—1938) och som under förstnämnda period hade relativt lång seglation för år räknat, även hade det under den andra perioden. Nedanstående tabell visar, fortfarande för sjömän, som gjort utrikes seglation under båda de ovannämnda perioderna, antalet år, under vilka sådan seglation ägt rum under första (femårs-) perioden och antalet seglationsmånader i genomsnitt för varje kalenderår under samma period.

59 Ålder under perioden

Seglationsår per person

50—55 40—45 30—35 20—25

4*40 449 43 8 4*33

Seglationsmånåder per person och kalenderår 6'8 8 6-8 4 6-44 5*56

I fråga om sjömän, som gjort utrikes seglation under den första perioden men icke under den efterföljande, omfattar seglationen under den första perioden, såsom naturligt är, endast omkring hälften så många seglationsår som för de i tabellen avsedda sjömännen. Men dessutom, vilket är mera anmärkningsvärt, har det befunnits, att antalet seglationsmånader per seglationsår i genomsnitt nedgått till två tredjedelar. För att något belysa löneförhållandena, vad angår menigt sjöfolk i utrikes fart, återgivas å sid. 60 de viktigaste kontantlönesatserna, som enligt kollektivavtal varit gällande åren eller del av åren 1929, 1933, 1936, 1937 och 1939 (sistnämnda år enligt i februari ingånget avtal). Lönerna avse, vad angår däcks- och maskinpersonal, för åren t. o. m. 1936 fartyg om 900—2 999 ton d. w. samt för tiden därefter samtliga fartyg, som omfattas av avtalen. Beträffande kökspersonalen avses hela tiden löner å fartyg om 1 350—1 799 ton d. w., där ej annat angivits. I vissa farter tillkomma särskilda lönetillägg. Övertidsersättningar äro givetvis ej heller medräknade. Vissa beräkningar skola slutligen framläggas angående rederiernas kostnader för löner (besättningshyror), särskilt vad angår den utrikes sjöfarten och i sådan fart anställt menigt sjöfolk. Härför har utnyttjats de av kommerskollegium verkställda statistisk-ekonomiska undersökningarna rörande den svenska sjöfartsnäringen, nämligen dels den förut omnämnda avseende åren 1936 och 1937, dels ock en tidigare, avseende året 1933 (Stat. off. utred. 1936:22 och 1941:34). Vad beträffar de nämnda undersökningsårens ställning i konjunkturhänseende må erinras om att, såsom ovan antytts i fråga om bemanningen, år 1933 (jämte år 1932) var bottenår i den för sjöfarten mycket kännbara depressionsperioden efter år 1929; året 1936 kan betecknas som ett gott normalår, medan 1937 var ett utpräglat högkonjunkturår. För hela svenska handelsflottan, i såväl utrikes som inrikes fart, redovisas i undersökningarna för de tre ifrågavarande åren följande lönekostnader (besättningshyror), jämväl angivna i procent av rederiernas totala omkostnader, frånsett avskrivning å tonnage. 1933 1936 1937

Milj. kr. 38*34 3868 42'88

Procent 15-6 15-3 14-8

1933 års siffror äro icke fullt jämförbara med dem för 1936 och 1937 men väl sistnämnda års siffror inbördes. År 1933 omfattade svenska handelsflottan 1 708 000 bruttoton, varav inemot 97 procent ingå i undersökningen.

60 T a b e l l , u t v i s a n d e a v t a l s l ö n e r n a f ö r m e n i g t s j ö f o l k (jfr f ö r e g å e n d e sida). Kontant månadslön enligt avtal Personalgrupp

1937 och 1939 kr.

kr.

kr.

kr.

160 160

151 154

. 153

• 147

148 114 55 45

160 160 153 148 114 53 43

160 153 150 150 112 94 55

154 144 144 108 90 53

160 153 150 150 111 90 53

205 225 245

193 213 233

200 220 240

220 240 260

158 183 203

149 174 194

154 179 199

170 195 215

55 Däckspersonal. Timmerman med 48 mån. praktik Båtsman Timmerman med mindre praktik

........

Matros Lättmatros (med minst 24 mån. praktik) Jungman med minst 12 mån. praktik . . . . Jungman med mindre än 12 män. praktik

114 .

53 43

180 180 175 .170 . 115

65 55

Maskinpersonal. Donkeyman, l:e motorman Smörjare Eldare med 12 mån. praktik Motorman Eldare med mindre p r a k t i k . . Lämpare över 18 år Motorelev

|

180 175 . 170

170 125 105 65

Kökspersonal. Stewart Begynnelselön Efter

5 år

>

10 >

Kock. Begynnelselön Efter 5 år »

10 »

Kockelev å fartyg över 3 000 ton d. w. efter 1 år Mässuppassare å fartyg över 3 000 ton d. w. efter 1 år

Är 1936 hade handelsflottan nedgått till 1 572 000 bruttoton och 1937 visar blott obetydlig ökning; undersökningen för sistnämnda två år omfattar omkring 95 procent av bruttotontalét. Förhållandet mellan lönekostnader (besättningshyror) och totala omkostnader, som ovan angivits för samtliga rederier, ter sig rätt olika inom skilda sjöfartsgrenar. Till belysning härav sammanställas nedan för vissa grupper av rederier besättningshyrorna i procent av totala omkostnader frånsett avskrivningar, åren 1936 och 1937.

61 Rederiaktiebolag. Tramprederier Kontraktsrederier Tankrederier Linjerederier: de sex största övriga i utrikes fart Partrederier m. fl. Partrederier Rederier med enskild ägare

1936 Procent 17- 0 14- 4 18'2

1937 Procent 16'9 14- 0 19-6

ILG 13-7

10*8 13!

27-2 22'4

26*3 21 9

I k ö m m e r s k o l l e g i i u n d e r s ö k n i n g a r f ö r e k o m m e r icke n å g o n g e n o m g å e n d e f ö r d e l n i n g p å u t r i k e s och i n r i k e s fart. E n l i g t ungefärliga b e r ä k n i n g a r p å g r u n d v a l av det f r a m l a g d a m a t e r i a l e t för de b å d a sista u n d e r s ö k n i n g s å r e n skulle l ö n e k o s t n a d e r n a efter r e d e r i e r n a s h u v u d s a k l i g a v e r k s a m h e t f ö r d e l a sig m e d 89 p r o c e n t p å u t r i k e s f a r t e n och 11 p r o c e n t p å i n r i k e s f a r t e n å r 1936. M o t s v a r a n d e p r o c e n t t a l för å r 1937 voro 90 och 10. O m i stället g ö r e s e n p r o p o r t i o n e r i n g e n d a s t efter b r u t t o f r a k t e r n a s fördelning å u t r i k e s o c h i n r i k e s fart, vilket ä r möjligt ä v e n för å r 1933, b l i r u t r i k e s f a r t e n s a n d e l för de t r e å r e n r e s p . 88 6 (1933) s a m t 9 1 0 (1936) och 9 2 0 (1937). O m m a n a n v ä n d e r de sist a n f ö r d a h ö g r e p r o c e n t t a l e n , skulle ufrikessjöfartens l ö n e k o s t n a d e r för de tre å r e n k u n n a u p p s k a t t a s till !933

Milj. kr. 33-97

!936

35-20

39.45 E n u p p s k a t t n i n g av ufrikessjöfartens l ö n e k o s t n a d e r ä r d ä r j ä m t e möjlig p å g r u n d v a l av h y r e s a v g i f t s u p p b ö r d e n . 1 H ä r v i d f r a m k o m m a f ö l j a n d e l ö n e b e l o p p för p e r i o d e n 1933—1938. 1933 1934 1935

Milj. kr. 32-40 33-21 34 36

Milj> k r

1936 1937 1938

3514 38-56 39-22

Vad a n g å r de sist f r a m k o m n a lönesiffrorna i j ä m f ö r e l s e m e d d e f ö r u t a n f ö r d a b ö r f r a m h å l l a s , a t t h y r e s a v g i f t e r n a u n d e r o v a n n ä m n d a å r icke b e r ä k nades p å övertidsersättning. F ö r e n fördelning a v u t r i k e s f a r t e n s l ö n e k o s t n a d e r p å befäl och m a n s k a p , synes det möjligt att b e g a g n a f ö r h å l l a n d e t a l , s o m f r a m k o m m o vid e n a v s j ö m a n s h u s s a k k u n n i g a g j o r d u n d e r s ö k n i n g b e t r ä f f a n d e hyresavgifter, s o m u p p b u r i t s u n d e r å r 1934. D e n n a u n d e r s ö k n i n g g a v till r e s u l t a t , a t t h y r e s avgifterna å r 1934 erlagts till 4 2 7 p r o c e n t a v befäl (13 5 p r o c e n t a v b e f ä l h a v a r e och 29 2 p r o c e n t av övrigt befäl) s a m t till 57 3 p r o c e n t av m a n s k a p . Till m a n s k a p h ä n f ö r d e s visserligen vid s a m m a u n d e r s ö k n i n g ä v e n befäl m e d s k e p p a r b e h ö r i g h e t . E n ungefärligen m o t s v a r a n d e relation h a r f r a m k o m m i t vid ' Jämför tabell å sid. 46.

en nu gjord undersökning beträffande uppburna hyresavgifter under del av år 1939, då hyresavgifterna i motsats till vad tidigare var fallet även beräknades å övertidsersättning. Det är i detta sammanhang av intresse att erhålla en uppskattning av manskapslönerna. Om härför tillämpas det nämnda procenttalet av 573, skulle a) enligt beräkningarna på grundval av hyresavgifterna, och b) enligt beräkningarna på grundval av kömmerskollegii undersökningsmaterial manskapslönerna i utrikes fart ha utgjort: 1933 1934 1935

a) Milj. kr. 1857 19-03 19-69

b) Milj. kr. 1946

1936 1937 1938

a) Milj. kr. 20*14 22*09 2247

b) Milj. kr. 20*17 22*60

Medeltal för de sålunda uppskattade manskapslönerna i utrikes fart skulle för perioden 1933—1938 enligt a) bli 20 33 milj. kronor samt för åren 1933, 1936 och 1937 bli enligt a) 20 26 och enligt b) 20 74 milj. kronor.

63 III. Utredningens förslag. 1.

A l l m ä n m o t i v e r i n g o c h i n n e b ö r d e n a v förslagen.

I den i det föregående lämnade historiken ha framträtt vissa för sjöfolket säregna förhållanden, som onekligen te sig ganska anmärkningsvärda. Redan på 1740-talet införde statsmakterna avgiftsplikt för såväl redare som ombordanställda för att härigenom bygga upp ett särskilt understödsväsen för sjöfolk. På 1830-talet väcktes i offentlig utredning förslag om en statlig sjömanspensionering; och en dylik pensionering, låt vara av begränsad omfattning, kom så till stånd på 1860-talet. Dessa anstalter från statsmakternas sida för sjömännens ålderdomsförsörjning, som sakna motsvarighet vad beträffar andra enskilda yrkesgrupper, gå alltså tillbaka till en tid, då man i det hela måste ha stått tämligen främmande för sådana synpunkter, som ligga bakom nutida socialförsäkring. Att man det oaktat funnit sig böra vidtaga särskilda åtgärder på området för sjömännens del tyder på, att sedan gammalt i vårt land förhållandena ansetts ligga annorlunda till beträffande denna yrkesgrupp än i fråga om övriga arbetare. Även på andra områden av social lagstiftning h a med hänsyn till yrkets egenart särskilda bestämmelser för sjömännens del befunnits påkallade. Detta gäller ej blott i Sverige utan jämväl i andra länder. I vårt land intogos dylika bestämmelser redan i sjölagen av år 1667 med dess skipmannabalk, senare kompletterad med det i detta sammanhang betydelsefulla 1748 års reglemente för coopvaerdie-skeppare och skeppsfolk. Nämnda sjölag gällde i det närmaste i 200 år, varefter den ersattes med 1864 års sjölag, vilken i sin tur efterträddes av vår nuvarande sjölag av den 12 juni 1891. Ur sjölagen h a sedan bestämmelserna om besättningen utbrutits till en särskild lag, sjömanslagen av den 15 juni 1922. Sjömanslagen reglerar sjömännens tjänsteavtal, dess ingående och tiden för dess bestånd, sjukvård och begravning, befälhavarens rätt att avskeda sjöman och dennes rätt att erhålla entledigande m. m. Vidare innehåller lagen närmare föreskrifter om skeppstjänsten och i anslutning härtill för yrket speciella bestämmelser om bl. a. disciplinstraff. Till sjömanslagen ansluta sig sjömanshuskungörelsen, befälsförordningen samt sjöarbetstidslagen och vidare en rad av specialförfattningar med bestämmelser om kosthåll och bostäder, tjänstgöringsbetyg, ersättning för förlorade effekter vid fartygs förolyekande m. m. Även bör erinras om strävandena för internationell reglering av sjömännens förhållanden, vilka tagit sig uttryck i konventioner och konventionsförslag om bl. a. arbetstid och beman-

ning å fartyg, redares ansvar i fall sjömannen drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, sjukförsäkring för sjömän samt åtgärder till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna. Denna ingående specialreglering i fråga om sjömännen i vår och andra länders sjölagstiftning samt även internationellt i konventioner har uppenbarligen sin grund i att sjömännens yrkes- och levnadsförhållanden äro väsentligt annorlunda än andra yrkesgruppers. I en del sjöfartsländer ha sjömännen icke inbegripits i den allmänna socialförsäkringen utan har för deras del anordnats bl. a. särskild pensionsförsäkring. Där så icke skett, synes detta i vissa fall kunna sättas i samband med långt avancerad allmän socialförsäkring såsom i Tyskland, där för övrigt sjöfolksförsäkringen administrerats i särskild ordning. I ett land som England spåras tecken till en fortsatt utveckling av pensionsfrågan för sjömännens del, och i Norge har länge eftersträvats en lösning av frågan i riktning mot en särskild sjöfolkspensionering. I de båda sistnämnda länderna ha sjömännen vid sidan av den allmänna försäkringen därjämte beretts särskilda förmåner av liknande typ som i vårt land. I Sverige ha sjömännen visserligen gjorts delaktiga av den allmänna folkpensioneringen. Denna form av pensionsförsäkring har emellertid icke ansetts tillfyllest för sjömännens vidkommande. Deras av ålder bestående särskilda pensions- och understödsväsende har bibehållits jämsides med folkpensioneringen och i viss mån vidare utvecklats. De senast i överensstämmelse med beslut vid 1938 års riksdag vidtagna åtgärderna i ämnet innebära dock huvudsakligen en rationalisering av tidigare gällande bestämmelser. Uttalanden från statsmakternas sida såväl vid folkpensioneringens införande som sedermera i olika sammanhang giva vid handen, att sjöfolkets pensionsfråga icke ännu kan anses tillfredsställande eller slutgiltigt löst. I den skrivelse av 1941 års riksdag, som ligger till grund för förevarande utredning, anföres uttryckligen, att nuvarande pensioneringssystem närmast hade karaktären av ett provisorium. Att ytterligare något göres för åstadkommande av en förbättrad sjömanspensionering är alltså ett klart Önskemål från statsmakternas sida. När sjöfolkets pensionsfråga i överensstämmelse med riksdagens framställning till Kungl. Maj:t och i enlighet med de för utredningen givna direktiven nu upptages till förnyat övervägande, är spörsmålet såtillvida begränsat, att prövningen i första hand skall avse möjligheterna för en förbättring av pensioneringen för sjöfolk i manskapsklass. Det är därför manskapets förhållanden, som här närmast äro av intresse. Den inom utredningen verkställda statistiska undersökningen har, liksom den undersökning vilken låg till grund för sjömanshussakkunnigas förslag 1937, fastslagit sjömansyrkets nuvarande karaktär av att, såvitt angår manskapet, i övervägande grad vara ett genomgångsyrke. Enligt de sjömanshussakkunnigas utredning kvarstodo vid fyllda 30 år, då rekryteringen till yrket kan anses avslutad, effektivt i svensk utrikes sjöfart endast mellan 25 och 30 procent av de personer, tillhörande någon av åldersklasserna 1890—1905, vilka däri gjort sitt inträde. Däcks- och kökspersonal syntes vara ungefärligen

65 jämställda; maskinpersonalen visade någon större stabililtet, i det att vid 30 år omkring tredjedelen var kvar i tjänst. Rörande den fortsatta avgången kunde då sägas, att de kvarståendes antal ungefär halverades för varje ytterligare tiotal levnadsår. Den utredning, som nu utförts, har i stort sett bekräftat det resultat, vartill sjömanshussakkunniga kommit. Nu erhållna siffror tyda dock på en något mindre avgång. De antydda förhållandena sammanhänga givetvis med yrkets krävande natur och allmänna karaktär i övrigt. I väsentlig grad torde emellertid inverka de lösa och oregelbundna anställnings- och seglationsförhållandena. Flera omständigheter medverka härtill, bl. a. den uppläggning av fartyg, som under vissa tider äger rum. Sjömannen är vanligen icke knuten till något särskilt fartyg eller ens någon särskild redare. Hans anställning begynner med påmönstringen å fartyget och upphör, när fartyget avmönstrar besättningen. Utredningen visar, att sjömannen i genomsnitt har anställning under högst 7 å 8 månader om året. Varje anställning följes sålunda som regel av en tids arbetslöshet, då sjömännen ofta icke kan söka sig till sin hembygd utan i någon hamn, ibland utomlands, får vänta på hyra. Härtill komma nödtvungna avbrott, som kunna bli följd av inträffad sjukdom, då han visserligen någon tid fortfarande uppbär lön men endast i undantagsfall kan räkna med att återgå till tidigare anställning. Förhållandena medföra, att familjebildning icke kan ske i samma utsträckning som inom andra yrken. Framtiden, i den mån han tänker på denna, ter sig oviss och många gånger mörk. Det är uppenbart, att med hänsyn till rådande förhållanden många sjömän, särskilt sedan de uppnått mera mogen ålder, överväga att lämna det yrke, som de kanske ursprungligen avsett att ägna sitt liv åt. Resultatet blir, såsom statistiken visar, att ett stort antal sjömän söka och erhålla anställning i land, då möjlighet härtill yppar sig. De, som på så sätt avgå, äro till en del det bättre folket. E n del av dem, som stanna kvar, göra detta därför att de icke se sig någon annan möjlighet. Dessa senare äro givetvis icke den värdefullare delen av sjöfolket. En del åter stannar på grund av intresse för och kärlek till yrket. De som sålunda stanna komma i allmänhet från vissa utpräglade sjömansbygder, där traditionen för yrket hållit sig levande. En kärna av dugligt och bra äldre sjöfolk finns därför inom sjömanskåren och är av oskattbart värde för näringen. Deras antal är emellertid icke så stort som önskvärt vore. Dessa sjömän, som nu tagit sjömansyrket som sin livsuppgift, komma vid en ålder, då deras krafter ännu i det stora hela äro ganska oförsvagade, att mer och mer finna sig ställda utanför. Åtskilliga förhållanden medföra, att fartygens besättning måste hållas inom ganska snäva gränser. På andra än större fartyg finns icke möjlighet till en specialisering av arbetet. Arbetet ombord, i varje fall på däck, är sådant, att var och en av besättningen måste kunna handha alla förekommande sysslor. Häri ingår att vara utkiksman och rorsman. På dessa ställas sådana krav i fråga om synförmåga och färgsinne, att en sjöman, när han är till åren kommen, icke kan motsvara dem. 5—429161.

66 I maskinen äro arbetsförhållandena sådana, att eldare svårligen kunna stå ut vid högre ålder. Svårigheter för sjömannen att kunna taga och, om sinnen och krafter stå bi, kunna vinna anställning till sjöss i konkurrens med yngre kamrater göra sig inom manskapsklassen gällande redan inemot 50-årsåldern. Vid fyllda 55 år kan den menige sjömannens bana i regel anses slut. Då han icke kan åberopa längre tids tjänst å samma fartyg eller hos samma redare, finns det ingen som har någon moralisk skyldighet eller eljest intresse att ta sig an honom. När han kommer i land, har han svårt att inordna sig i de nya förhållandena. Hans speciella yrkesskolning ger honom icke anknytning till yrken i land. Vid den ålder, han nått, måste en omskolning till nytt yrke te sig svår; överhuvud taget måste det givetvis vara förbundet med stora svårigheter att vid sådan ålder vinna anställning inom ett helt nytt yrke. Det låter sig naturligtvis sägas, att under sådana omständigheter sjömannen mer än andra borde i tid vinnlägga sig om att genom sparande sörja för framtiden. Att emellertid sparsamhet icke är något för sjömannen utmärkande drag är alltför väl känt och har för övrigt föranlett särskilda statliga åtgärder. Hans obetänksamhet i detta hänseende torde till stor del få sättas i samband med förhållandena i yrket, som det knappast kan begäras att han skall kunna fullt bemästra, i varje fall knappast i unga år. Utan ingripande från statsmakternas sida torde några åtgärder från sjömännen själva för tryggande av deras försörjning på ålderdomen som regel icke kunna förväntas. Genom ordnande av en obligatorisk pensionsförsäkring i verklig bemärkelse av sjömän kan antagas att de missförhållanden, vilka här berörts, komma att motverkas. Sjömannen skulle med större trygghet kunna möta ålderdomen. Han skulle då kunna stanna kvar i tjänsten så länge krafterna räckte, och många dugande män, som nu i förtid lämna sjön, kunde bevaras åt kåren. Det är ett sjöfartsnäringens intresse att en god sjömanskår finnes. Det är med hänsyn till sjöfartsnäringens, särskilt utrikesfartens, centrala ställning inom svenskt näringsliv och betydelse ur beredskapssynpuunkt jämväl ett allmänt intresse. För att främja syftet med den pensioneringsverksamhet, som här avses, är det angeläget att de fördelar, som pensioneringen medför för sjömännen, klarläggas för dessa, så att de icke i förtid lämna tjänsten utan stanna kvar så länge, att pensionsmöjligheterna i största mån utnyttjas. Det synes utredningen alltså angeläget, att kännedom om sjömanspensionens förmåner sprides bland sjöfolket på något praktiskt sätt exempelvis genom intagande av meddelande därom i lämplig form i sjömannens motbok. Det torde ankomma på kommerskollegium att närmare överväga det tillägg till motboken, som av sådan anledning kan föranledas. En lösning av pensioneringsfrågan torde, såsom nyss antytts, icke kunna komma till stånd utan statens medverkan. Att staten lämnar sin medverkan är så mycket naturligare som staten redan äger ett för ändamålet lämpat

67 organ i handelsflottans pensionsanstalt. En pensionsförsäkring, som skall få betydelse ur de synpunkter vilka här berörts, måste emellertid uppenbarligen givas helt andra mått än den pensionsverksamhet som handelsflottans pensionsanstalt bedriver enligt 1939 års reglemente. Pensionsbeloppen måste få sådan storlek, att de verkligen äro ägnade att möjliggöra eller i varje fall underlätta en någorlunda dräglig försörjning. De hittillsvarande statliga åtgärderna för sjöfolkets ålderdomsförsörjning ha uteslutande avsett sjömän i utrikes fart. Tillräckliga skäl att frångå det ställningstagande, som sålunda skett, torde ej föreligga. Sjömännen i utrikes fart befinna sig i ett annat läge än de sjömän, som göra tjänst inrikes. Sistnämnda sjömän torde, då det gäller möjligheterna att själva ordna sin försörjning på ålderdomen, kunna anses mer eller mindre jämställda med arbetare på land. Sjömännen i utrikes fart, vilka ofta under långa perioder befinna sig borta från hemlandet, ha sämre förutsättningar att uppehålla erforderliga förbindelser med den inhemska arbetsmarknaden. Härtill kommer att sjömannen i utrikes fart i motsats till kamraterna i inrikes sjötjänst saknar de sociala förmåner, som den inom landet bosatte arbetaren åtnjuter. Han kan icke tillgodogöra sig de anordningar, kommunala och statliga, vilka vidtagas för befolkningens trivsel, och till vilka han likväl måste bidraga i form av skatter. Möjligheterna till ett ordnat familjeliv äro små. Långa tider vistas han på resor, under vilka underrättelse från hemorten kanske endast sällan kan nå honom. Hans tillvaro splittras och han blir lätt rotlös med därav följande svårigheter att skapa en ordnad framtid. Förhållandena i här berörda hänseenden kunna visserligen gestalta sig olika för olika kategorier av sjömän, beroende på sjötjänstens art. Viss utrikes sjöfart är mera påfrestande än annan. Å andra sidan finnes inrikes fart, som kan vara lika betungande ur angivna synpunkter som de lindrigare slagen av utrikes. Ehuru den nuvarande gränsdragningen sålunda kan sägas vara icke alltid fullt rättvis, torde den dock lämna ett i stort sett tillfredsställande resultat. Den har också av ålder tillämpats. Någon annan, u r rättvisesynpunkt bättre, hållbar gräns torde av praktiska skäl icke stå att vinna. Utredningen förordar alltså, att den pensionsförsäkringsverksamhet, varom här är fråga, begränsas att, på samma sätt som den nuvarande, omfatta allenast sjömän i utrikes fart. Nämnda pensionsförsäkring förutsattes skola vara av obligatorisk natur. Emellertid anser utredningen lämpligt, att vid sidan härav handelsflottans pensionsanstalt utnyttjas jämväl för möjliggörande av frivillig försäkring. Intet hinder torde böra möta, att denna form av försäkring står öppen även för sjömän i inrikes fart. Utredningen finner det tvärtom önskvärt, att de, vilka icke på annat sätt få sin ålderdomsförsörjning ordnad, genom inbetalningar till pensionsanstaltens frivilliga försäkring kunna bereda sig ålderspension. Såsom förut nämnts innefattar utredningens uppdrag närmast att undersöka möjligheterna för en förbättring av pensioneringen för sjöfolk i manskapsklass. Befälets ställning i pensionshänseende kan emellertid icke här-

68 vid helt lämnas ä sido. Av den tidigare redogörelsen framgår att möjlighet att erhålla pension för befälets del för närvarande finnes — bortsett från den begränsade pensionsmöjlighet som erbjudes genom handelsflottans pensionsanstalt — dels genom den år 1938 inregistrerade sjöbefälets pensionskassa, dels ock genom vissa rederiers privata pensionskassor för de hos dessa rederier anställda. Genom tillkomsten av sjöbefälets pensionskassa torde befälets pensionsfråga — om man bortser från övergångsåren, innan ännu pensionsavgifter-för längre tid hunnit erläggas till kassan — få anses löst på ett i huvudsak tillfredsställande sätt. Ett undantag är att anteckna för sådant befäl, som samtidigt är redare. Dylikt befäl, som framför allt förekommer på motorségelfartygen, torde knappast kunna förmodas komma atl ansluta sig till sjöbefälets pensionskassa. Inom utredningen ha övervägts möjligheterna för viss omläggning av det nuvarande pensionssystemet för befäl. Härvid ha undersökts förutsättningarna för ett samordnande av den pensionsverksamhet, som nu för befälets del bedrives dels av handelsflottans pensionsanstalt, dels av sjöbefälets pensionskassa. Då, enligt vad utredningen inhämtat, hos en stor del av befälet finnes en önskan att sjöbefälets pensionskassa skall bestå såsom självständig försäkringsinrättning, har en tanke, att kassans verksamhet skulle övertagas av peiisionsanstalten, förkastats. Undersökningarna ha i stället inriktats på, huruvida befälets pensionsfråga skulle kunna helt överlämnas åt pensionskassan och således pensionsanstaltens befattning med befälets pensionering upphöra. Vad härvid först angår den hyresavgift av en procent som befälet, i likhet med manskapet, erlägger, kunde denna, om pensionsfrågan löstes på sist antydda sätt, lämpligen bortfalla för befälets del. Huruvida för sådant fall avgifterna till pensionskassan i stället skulle ökas med motsvarande procentsats vore ett spörsmål, vars besvarande finge bero på vederbörande själva. Beträffande åter de förmåner i form av pensionsförhöjning och tilläggspension, som befälet av allmänna medel åtnjuter från handelsflottans pensionsanstalt, torde dessa icke utan vidare kunna upphöra. Det är förmåner, som, även om beloppen växlat, av ålder åtnjutits, och särskilt för det äldre befälet äro de av icke oväsentligt värde. De måste alltså i någon form avlösas. Det torde emellertid knappast kunna tänkas att de medel av vilka berörda förmåner utgå, inlevererades direkt till en privat försäkringskassa. Handelsflottans pensionsanstalt skulle sålunda ej kunna undgå att omhänderha även den del av medlen, som avsåge befälspensioneringen, samt att verkställa fördelningen av dessa medel mellan befäl och manskap. Frågan finge lämpligen lösas så att, sedan vederbörande sjöman uppnått pensionsåldern, till pensionskassan från pensionsanstalten överfördes ett belopp, motsvarande ifrågavarande förmåners kapitaliserade värde. Utbetalningen av pensionen finge därefter ankomma på kassan. Ett system sådant som det här antydda skulle ej innebära någon verklig rationalisering i jämförelse med det nuvarande. Vinsten skulle inskränka sig till att någon hyresavgift ej behövde upptagas av sjöman, då han tjänade i befälsställning. Denna vinst är emellertid ej av större betydelse, då under

69 alla förhållanden nödvändigheten att skilja mellan huruvida sjömannen seglar såsom menig eller såsom befäl komme att kvarstå vid hyresavgiftsuppbörden. För befäl är det regel, att han någon tid tjänat såsom menig. Han skulle sålunda, även med det ifrågasatta systemet, bli berättigad till pension från två håll. Visserligen kunde saken ordnas så, att jämväl den på tjänstgöringen såsom manskap grundade pensionen utbetalades från sjöbefälets pensionskassa. Detta förutsätter emellertid att ett däremot svarande belopp överfördes till kassan från pensionsanstalten, vars arbete sålunda endast skulle på det sätt minskas, att den sluppe utanordningen av pensionsloppen till sjömannen. Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen ansett sig icke böra föreslå någon ändring i den för närvarande i fråga om befälet gällande ordningen. Nuvarande hyresavgift av en procent torde alltså för befälets del alltjämt böra uttagas. De med tjänstgöringen såsom befäl förenade pensionsförmånerna enligt gällande reglemente för handelsflottans pensionsanstalt böra i princip bibehållas, och pensionsverksamheten bör liksom hittills omhänderhavas av anstalten. Vissa förenklingar i nuvarande regler för pensionens beräknande torde emellertid, utan större avvikelser i sak, kunna genomföras. Utredningen återkommer till denna fråga i annat sammanhang. Vad beträffar sådant befäl å särskilt motorsegelfartyg, som samtidigt är redare, beredes dessa genom den frivilliga pensionsförsäkring, som utredningen föreslår anordnad inom handelsflottans pensionsanstalt, tillfälle att där ordna sin pensionering efter eget gottfinnande. Den nuvarande sjöfolkspensioneringen genom handelsflottans pensionsanstalt avser huvudsakligen allenast ålderspension. Utredningen h a r haft under övervägande, huruvida i samband med förbättring av denna pensionering jämväl borde införas familjepension. Flera skäl tala emellertid enligt utredningens mening mot att så sker. För det första finnes möjlighet för avliden sjömans efterlevande maka att erhålla ett, om också ej stort, understöd från det sjömanshus, sjömannen senast tillhört. Vidare befinna sig de sjömän, för vilkas del familjepensionering skulle vara mest påkallad, i sådana omständigheter, att deras barn torde komma i åtnjutande av barnbidrag från pensionsstyrelsen enligt 1937 års lag om barnbidrag. Slutligen måste tagas hänsyn därtill, att en familjepensionering, om den skall bli av verkligt värde, ställer sig dyrbar att genomföra. Utredningen har, med hänsyn icke minst till det sätt på vilket redan är sörjt för de efterlevande, funnit det riktigare att söka bygga upp en ålderspensionering av verklig betydelse, än att splittra de medel, vilka kunna komma att stå till förfogande för pensionsändamål, p å ett flertal pensionsformer. Någon familjepensionering vill utredningen därför ej tillstyrka. Enligt gällande pensionsreglemente kan jämväl erhållas invalidpension. Densamma kan dock ej anses såsom pension i egentlig mening utan har karaktär av understöd. Någon verklig invalidpension anser sig icke heller utredningen kunna förorda, då en sådan skulle ställa sig alltför kostsam. Ut-

redningen har härvid uppmärksammat de möjligheter till pension, som vid varaktig oförmåga till arbete föreligga enligt lagen om folkpensionering och förordningen om invalidunderstöd samt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Emellertid avser utredningen att i det följande föreslå viss omläggning av det nuvarande pensionssystemet i fråga om invalida sjömän i syfte att skapa möjlighet under vissa omständigheter till en något mera effektiv hjälp på längre sikt än den som för närvarande kan lämnas. Storleken av den ålderspension, som för den menige sjömannen kan ifrågakomma, blir givetvis beroende av vilka medel, som kunna stå till förfogande för pensionens beredande. Utredningen h a r ansett sig böra syfta till att åstadkomma en pensionering, som, om den också ej helt löser, likväl väsentligen underlättar vederbörandes försörjningsproblem. Ett pensionsbelopp av den storlek, som för detta ändamål erfordras, bör emellertid endast ifrågakomma i sådana fall, där sjömannen ägnat sitt liv åt yrket, och under förutsättning att härunder avsevärd tid tillbragts i utrikes sjöfart. En sjöman kan, såsom nämnts, icke påräkna att oavbrutet erhålla tjänst å fartyg i utrikes fart. Perioder av sysslolöshet och tjänstgöring i inrikes fart måste praktiskt taget alltid finnas. Vid pensionens avvägning måste hänsyn tagas härtill. Utredningen vill taga det fall, att en menig sjöman i 30 år seglat i utrikes fart i medeltal omkring 6 månader om året eller sammanlagt omkring 180 månader. En sådan sjöman bör enligt utredningens mening kunna påräkna en pension som möjliggör för honom att, då han uppnår pensionsåldern, lämna sjötjänsten. Skall detta syfte nås, bör pensionen ej understiga 600 kronor om året. Utredningen förutsätter emellertid härvid, att hänsyn tages även till den sjömannen tillkommande folkpensionen. Pensionen från handelsflottans pensionsanstalt antages alltså skola uppgå till nyssnämnda belopp allenast intill dess sjömannen fyller 67 år. Därefter minskas den med belopp, ungefär motsvarande folkpensionen. Den sammanlagda årliga pensionen blir på detta sätt i stort sett lika under hela livstiden. Skulle antalet månader vara större än i det angivna fallet, bör pensionens storlek ökas. Vid lägre antal månader minskas pensionsbeloppet. En obligatorisk pensionering av menigt sjöfolk av den innebörd, som här ifrågasattes, kan ej genomföras med mindre sjömännen själva bidraga med en pensionsavgift av helt annan storleksordning än den nuvarade hyresavgiften av en procent. Utredningen föreslår, att denna hyresavgift höjes till 6 procent. Högre pensionsavgift kan, med hänsyn till den kontanta inkomst en menig sjöman åtnjuter, enligt utredningens åsikt icke lämpligen påläggas honom. De pensioner, som skulle kunna åstadkommas även med en sålunda höjd hyresavgift, äro emellertid icke på långt när så stora som utredningen, enligt vad nyss anförts, anser önskvärt. En ålderspensionering av menige sjömän i överensstämmelse med utredningens syfte i förening med den möjlighet till invalidunderstöd, som utredningen har för avsikt att föreslå kan, enligt vad den genom utredningens försorg verkställda undersökningen visar (se den

71 såsom bilaga fogade promemorian med statistiska undersökningar och kostnadsberäkningar) beräknas i ett framtida jämviktsläge, vid vars fastställande hänsyn tagits till den inverkan å förhållandena inom yrket en förbättrad pensionering kan tänkas medföra, draga en kostnad av i runt tal 1 700 000 kronor utöver det belopp, som täckes av hyresavgifter. Härtill komma kostnaderna för befälets pensionering. Bortses även här från hyresavgifterna, kunna kostnaderna för befälspensioneringen uppskattas till inemot 500 000 kronor. Sammanlagt skulle den framtida pensionsverksamheten alltså kunna beräknas draga en kostnad, utöver hyresavgifterna, av 2 200 000 kronor. Till täckande av denna kostnad kunna användas dels pensionsanstaltens andel i tonavgifter (jfr sid. 46), vilken andel med hänsyn till förhållandena icke synes böra upptagas högre än till 200,000 kronor, dels nuvarande statsbidraget å 536 000 kronor, dels ock slutligen avkastningen av vissa anstaltens fonder, cirka 50 000 kronor, eller i runt tal sammanlagt 800 000 kronor. Ett belopp av omkring 1 400 000 kronor behöver alltså anskaffas. Detta torde icke vara möjligt ulan ytterligare bidrag från dels redarnas dels ock statens sida. Av tonavgifternas totalbelopp härröra i medeltal under normala sjöfartsförhållanden omkring 250 000 kronor från svenska fartyg. Av detta belopp motsvarar 200 000 kronor det, vartill handelsflottans pensionsanstalts andel i tonavgifterna nyss beräknats. Det överskjutande beloppet tillgodokommer sjömanshusen och deras understödsverksamhet. Att redarna ha intresse av att sjöfolkets pensioneringsfråga blir på tillfredsställande sätt ordnad, har förut framhållits. Den särställning, som sjömännen i utrikes fart intaga i förhållande till andra arbetarekategorier, gör, att redarnas medverkan till sjöfolkspensioneringen icke kan tillmätas någon som helst prejudicerande betydelse, därest krav skulle resas på motsvarande åtgärder till förmån för andra grupper av arbetare. Å andra sidan måste vid bedömande av den omfattning, sådan medverkan skäligen bör erhålla, hänsyn tagas till angelägenheten av att den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft gentemot utländsk sjöfart bevaras. Man måste därför, då det gäller att belasta näringen med ytterligare utgifter även av den art, varom här är fråga, framgå med varsamhet. Det kan icke lända annat än till skada för det allmänna och sjöfolket självt, därest en dylik utgiftsbelastning skulle, särskilt under tider av lågkonjunktur, hava till följd en ökning av fartygsuppläggningarna med ty åtföljande arbetslöshet bland sjöfolket. Det förhåller sig ju också så, att ett flertal betydande sjöfartsnationer, med vilka vårt lands fartyg ha att konkurrera, i vart fall icke hittills ålagt redarna avgiftsplikt för pensionering av sjöfolk. Men även frånsett detta förhållande anser sig utredningen ej kunna förorda, att redarna betala hela det erforderliga beloppet 1 400 000 kronor. Vid skilda tillfällen har givits uttryck åt det värde, som sjömannens yrke äger u r samhällsnyttans synpunkt, ej minst under rådande svåra försörjningsförhållanden, och åt den uppskattning, som från statsmakternas sida möter

72 sjömannens påfrestande och ofta riskfyllda insatser till gagn för det allmänna. Man torde härvid främst tänka på sjömännen i utrikes fart. Det synes rimligt, att, i den mån så nu kräves för att få till stånd en verklig förbättring av dessa sjömäns ålderdomsförsörjning, staten icke undandrager sig en icke oväsentlig utökad bidragsplikt. Vid avvägningen av storleken av redarnas och statens bidrag till sjöfolkets pensionering har utredningen stannat vid att föreslå, att redarna och staten skola bidraga med ungefär lika stora belopp. I dessa belopp torde böra inräknas å ena sidan statens redan nu utgående årliga bidrag av 536 000 kronor samt å andra sidan det belopp av 250 000 kronor, vartill enligt vad förut anförts redarnas nuvarande bidrag till sjöfolkets pensions- och understödsväsende uppgår. Om dessa båda belopp läggas till det förut nämnda beloppet 1 400 000 kronor, erhålles en summa av i runt tal 2 200 000 kronor. Man bör emellertid taga hänsyn till, att om bidragen, såsom här förutsattes, utmätas efter vad som kan beräknas erforderligt sedan pensioneringen blivit fullt genomförd, ett ganska avsevärt överskott uppstår under övergångsåren. Även om man tager i beräkning avsättning till en skälig utjämningsfond, torde man kunna utgå från att av ränteavkastningen från fonderade överskottsmedel årligen omkring 200 000 kronor i jämviktsläge kunna användas för pensioneringsändamål. Att bestridas av staten och redarna skulle alltså återstå ett belopp av 2 000 000 kronor. Härav skulle således staten betala 1 000 000 och redarna 1 000 000 kronor. Då redarna redan erlägga 250 000 kronor i form av tonavgifter, skulle deras direkta bidrag till handelsflottans pensionsanstalt utgöra 750 000 kronor. Antages, i anslutning till de beräkningar för vilka redogjorts i ett tidigare avsnitt av betänkandet, att lönerna till manskap i utrikes sjöfart uppgå till omkring 20 miljoner kronor årligen, skulle redarnas bidrag motsvara ungefär 3V2 procent av nämnda löner. Utredningen föreslår alltså, att redarna åläggas att såsom bidrag till pensioneringen av menigt sjöfolk i utrikes fart betala en avgift, lämpligen benämnd redareavgift, av 37 2 procent å lönen i sådan fart. Utredningen vill i detta sammanhang föreslå sådan omläggning av tonavgifternas användning, att inkomsten av dessa avgifter i deras helhet — med undantag av visst mindre belopp, vilket inbetalas till statskontoret såsom ersättning för sjömanshusen medgiven tjänstebrevsrätt — tillgodoföres sjömanshusen. Vid bifall härtill bör statens bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader, för närvarande 356 000 kronor om året, minskas med 200 000 kronor och i stället bidraget till handelsflottans pensionsanstalt för sjömanspensioneringen ökas med samma belopp. Statens bidrag till pensionsanstalten, inberäknat ersättningen för tonavgifter, skulle alltså belöpa sig till sammanlagt (1000 000 + 200 000 «=) 1200 000 kronor. Genom denna omläggning undgår pensionsanstalten att bli i ekonomiskt hänseende beroende av sjöfartens växlingar. Ett dylikt beroende är icke lyckligt för en pensionsförsäkringsverksamhet i egentlig mening sådan som den här avsedda. Vidare

73 skulle den fördelen vinnas, att varje sken undvekes av att tonavgifterna från utländska fartyg användes till de svenska sjömännens ålderspensionering. Den faktiska kostnadsökningen för statens del blir (1 000 000 —536 000 = ) 464 000 kronor. I betraktande av den vikt det måste tillmätas, att förevarande pensioneringsspörsmål nu löses, och med hänsyn till den ökade avgiftsskyldighet, som enligt förslaget skulle åvila såväl ifrågavarande sjömän själva som rederinäringen, synes en kostnadsökning av denna storlek ingalunda oskälig.

2.

Speciell motivering.

Förslag till lag om avgifter för sjöfolks pensionering. Nuvarande bestämmelser angående hyresavgift återfinnas, såsom nämnts, i den av Kungl. Maj:t i administrativ väg utfärdade sjömanshuskungörelsen. Om, såsom utredningen föreslår, samtidigt med att hyresavgiften för manskapets del höjes till 6 procent, redarna åläggas bidraga till manskapspensioneringen med viss avgift, torde de grundläggande bestämmelserna i ämnet böra sammanföras i en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Förslag till sådan lag har utarbetats av utredningen. 1 §• I lagens 1 § har avgiftsskyldigheten fastslagits. Avgiftsskyldighet har knutits till pensionsrätten. Såsom förutsättning för rätt till pension torde i anslutning till vad tidigare föreslagits och vad för närvarande gäller böra fordras, att sjömannen varit påmönstrad för utrikes fart å svenskt handelsfartyg. Angående skyldighet att påmönstra stadgas i 33 § sjömanshuskungörelsen. Sådan skyldighet åvilar, då fråga är om svenskt handelsfartyg om 20 regislertons nettodräktighet eller däröver i utrikes fart, dels den egentliga besättningen, dels ock de i 70 och 71 §§ sjömanslagen avsedda, å fartyget anställda personer, vilka icke äro att hänföra till den egentliga besättningen. Till sistnämnda kategori räknas huvudsakligen viss intendenturpersonal, som knappast idkar sjöfart såsom yrke och som i allmänhet mera tillfälligt tagit anställning å handelsfartyg. Vad med handelsfartyg skall förstås torde böra angivas i överensstämmelse med vad därutinnan gäller enligt sjömanshuskungörelsen. Enligt 1 § 1 mom. sista stycket nämnda kungörelse avses med handelsfartyg sådant fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- och dykeriföretag. Motsvarande bestämmelse finnes i § 2 befälsförordningen. En definition av denna innebörd föreslås av utredningen skola intagas i lagens 2 §. Rätt till pension synes allenast böra tillkomma svenska medborgare. Det torde ej finnas skäl att göra utlänning delaktig av en pensionering, som

74 svenska staten anordnar och understöder i syfte bl. a. att höja den svenska sjömanskåren. Vid sådant förhållande synes ej heller avgiftsplikt böra ifrågakomma beträffande annan sjöman än svensk. Detta gäller såväl hyresavgiften som redareavgiften. Vad angår redareavgiften kunde visserligen tänkas att låta redaren vidkännas sin avgift jämväl för å fartyget anställt utländskt sjöfolk. Avgiften skulle emellertid i sådant fall u r redarens synpunkt knappast te sig som ett bidrag till hos honom anställd sjömans pensionering utan snarare som en straffavgift, vilken utginge under förhållanden, över vilka han ej alltid kan råda. Praktiska skäl ur kontrollsynpunkt tala även för att redareavgift ej betalas för annan sjöman än sådan, för vilken erlägges hyresavgift. Utredningen förutsätter, att den omständigheten, att redareavgift sålunda icke uttages för utländsk sjöman, ej kommer att påverka redarna vid anställning av besättningsmän. Erinras må i detta sammanhang om stadgandet i 35 § 1 b) sjömanshuskungörelsen, enligt vilket vid påmönstring av besättning skall tillses, att minst två tredjedelar, befälhavaren medräknad, består av svenska medborgare. Redareavgift skall erläggas allenast för andra sjömän än sådana i befälsställning. Till befäl hänför utredningen i detta sammanhang dels befälhavare, styrmän och maskinister, dels ock radiotelegrafister. En gränsdragning i pensionshänseende mellan befäl och andra sjömän efter denna linje torde med hänsyn till vederbörandes tjänstekvalifikationer, tjänsteställning och villkor i övrigt kunna anses i stort sett tillfredsställande. Den ansluter sig till vad som tillämpats sedan pensionsanstaltens bildande. Till befäl kommer enligt denna indelning i huvudsak att hänföras sjömän med behörighet, grundad på navigationsskola. Navigationsskoleutbildning fordras sålunda vad angår däcksbefäl lägst för vinnande av behörighet såsom skeppare av l:sta klass och vad angår maskinbefäl lägst för behörighet såsom maskinist av 3:dje klass. Radiotelegrafisterna med sin specialutbildning intaga en särställning. Enligt vad som framgår av den tidigare redogörelsen kunna emellertid jämväl dessa försäkras till erhållande av pension i sjöbefälets pensionskassa. Avgörande för huruvida sjömannen skall anses såsom befäl eller manskap blir icke vederbörandes behörighet i och för sig utan hans tjänsteställning ombord å fartyget i varje särskilt fall. Om sjömannen påmönstrar å fartyget såsom befälhavare, styrman, maskinist eller radiotelegrafist och i sjömansrullan införes i sådan egenskap, skall han i avgiftshänseende betraktas som befäl, oavsett om han innehar för tjänsten i vanliga fall föreskriven behörighet eller ej. Påmönstrar sjöman och införes han i sjömansrullan i annan egenskap än nu nämnts, blir han i avgiftshänseende att anse såsom manskap, även om han skulle vara behörig att tjänstgöra såsom befälhavare, styrman, maskinist eller radiotelegrafist.

75 2 §• Enligt förevarande paragraf första stycket skall såsom sjöman i lagens mening allenast den anses, som är inskriven vid sjömanshus. För den, vilken icke är sålunda inskriven, skall alltså ej, även om han påmönstrat svenskt handelsfartyg för utrikes fart, utgå vare sig hyresavgift eller redareavgift. Utredningen förutsätter, att den för pensionens beräknande erforderliga individuella kontrollen över sjömannens tjänstgöringstid och storleken av erlagda avgifter skall, liksom hittills, omhänderhavas av sjömanshusen. För närvarande föres ej vid handelsflottans pensionsanstalt något register över andra sjömän än sådana, som äro i åtnjutande av pension. Sjöman, som ännu ej beviljats pension, finnes ej redovisad hos pensionsanstalten utan endast hos vederbörande sjömanshus, som alltså kan sägas för pensionsanstaltens räkning föra försäkringsregister över sjömännen intill den tidpunkt, då pension beviljas. Först då överlämnas sjömanshusets uppgifter angående den pensionsberättigade till pensionsanstalten, som på grundval av dessa uppgifter uträknar pensionsbeloppet. Vid sjömanshusen voro år 1941 inskrivna 50 037 sjömän. Häri äro emellertid inräknade 13 372, vilka enligt förut gällande bestämmelser kvarstodo allenast med hänsyn till värnpliktsredovisningen. Övriga 36 665 äro sådana sjömän, som under de senaste fyra åren idkat sjöfart; annan sjöman skall nämligen, jämlikt 16 § sjömanshuskungörelsen, avföras ur det vid sjömanshuset förda registret. Då i ett försäkringsregister finge upptagas var och en, som erlagt hyresavgift, oavsett om vederbörande kvarstode såsom inskriven vid sjömanshus eller ej, skulle ett dylikt register bli mycket omfattande. Det skulle i själva verket bli ett slags centralregister över svenskt sjöfolk. Att för närvarande vid pensionsanstalten upplägga ett sådant register skulle, med hänsyn till den registrering som äger rum vid sjömanshusen, innebära en dubbelorganisation. Uppläggandet och förandet av detta register skulle också bli förenat med ej oväsentliga kostnader. En sådan lösning av frågan synes därför utesluten. Så länge sjömanshusens registrering består, bör denna utnyttjas jämväl för pensionsanstaltens syften. Emellertid medför den omständigheten, att pensionsanstalten sålunda saknar försäkringsregister och för erhållande av uppgifter angående andra försäkringstagare än de, vilka tillerkänts pension, är hänvisad till sjömanshusen, otvivelaktigt olägenheter. Dessa skulle mildras, om nuvarande registrering hos anstalten utvidgades till att omfatta sådana sjömän, som vid uppnådd pensionsålder kvarstå såsom inskrivna vid sjömanshusen. Utredningen förordar, att en dylik utvidgad registrering ta ges under övervägande av pensionsanstaltens direktion. Skola sjömanshusen såsom utredningen förutsätter, alltjämt kunna fullgöra den registreringsverksamhet, som där för närvarande sker, måste sjömännen vara inskrivna vid sjömanshus. Inskrivning vid sjömanshus är också enligt gällande bestämmelser en förutsättning för skyldighet att erlägga hyresavgift, såvitt angår sådana å fartyget anställda personer, som ej tillhöra den egent-

76 liga besättningen. Att beträffande sjömän, tillhörande den egentliga besättningen, krav å inskrivning vid sjömanshus ej särskilt uppställts, torde sammanhänga med att dylika sjömän likväl regelmässigt äro inskrivna (jmf 35 § sjömanshuskungörelsen). Genom att fordran på inskrivning uppehälles vinnes förutom nyssberörda fördel i fråga om kontrollen, att sådana å fartyget anställda personer, vilka ej äro att hänföra till den egentliga besättningen, exempelvis personal för uppassning av passagerare, icke ovillkorligen bli i pensions- och avgiftshänseende jämställda med det verkliga sjöfolket. Beträffande sådana personer föreligga ej samma skäl för obligatorisk pensionsförsäkring som beträffande den egentliga besättningen. Huruvida de skola inordnas i pensionssystemet torde lämpligen få bli beroende av dem själva. Härvid synes liksom nu inskrivning vid sjömanshus vara en lämplig skiljelinje. Det må framhållas, att jämlikt 13 § sjömanshuskungörelsen rätt att vinna inskrivning vid sjömanshus står öppen för envar, som kan visa eller göra sannolikt, att han vunnit eller skall vinna anställning å handelsfartyg samt uppfyller vissa villkor med avseende å hälsotillstånd m. m. I andra stycket av pragrafen har intagits den i det föregående berörda definitionen å handelsfartyg. 3§Enligt gällande bestämmelser i 22 § sjömanshuskungörelsen beräknas hyresavgift å sjömannens samtliga under tiden från påmönstringsdagen, inberäknat tiden för i omedelbar anslutning till avmönstringen infallande semester, intjänta kontanta avlöningsförmåner, med undantag av ersättning för kosthåll. Beträffande beräkningen av berörda avlöningsförmåner i vissa fall äro särskilda föreskrifter meddelade. Sålunda stadgas beträffande befälhavaren, att om skriftligt avtal ej är upprättat eller ej k a n företes eller om befälhavaren åtnjuter andel av fartygets frakt (kaplake) eller av annan inkomst av resan eller andel av redarens vinst å rörelsen (tantiem), avlöningen ej skall beräknas lägre än den hyra, som tillkommer den till avlöningen främste av besättningen å samma fartyg, med femtio procents förhöjning. Där avlöningsförmånerna till annan än befälhavaren utgå helt eller delvis i form av viss andel av insgelad frakt (segling på part, kaplake), skall hyresavgiften beräknas efter ett för motsvarande befattning ombord å fartyg av motsvarande storlek gängse hyresbelopp. Utredningen har funnit sig böra i huvudsak godtaga de grunder för hyresavgiftens beräkning, som sålunda nu gälla. Den avvikelsen synes dock böra ske, att från de avlöningsförmåner på vilka avgiften skall beräknas undantagas ej blott, såsom nu, ersättning för kosthåll utan jämväl dels krigsriskersättning dels ock övertidsersättning. Bestämmelser om krigsriskersättning funnos ej? vid det nuvarande pensionsreglementets tillkomst. Dylik ersättning är av alldeles speciell art och synes ej vara av natur att böra grunda pensionsrätt. Vad övertidsersättningen beträffar tillmätes inom andra yrken dylik avlöningsförmån ej någon betydelse vid bestämmande av pension. Möjligheterna att förvärva sådan ersättning äro mycket olika för olika slag av

77 sjöfart, övertidsersättningens medtagande skulle försvåra hyresavgiftens beräknande och medföra ölägenheter ur kontrollsynpunkt. Hyresavgiftens höjning för manskapet från en till sex procent synes slutligen vara ett skäl att icke inräkna ifrågavarande avlöningsförmån bland dem, å vilka avgift skall utgå. För befälets del är övertidsersättningen av mindre betydelse, varför dess undantagande, på sätt här föreslås, blir för storleken av befälspensionen utan nämnvärd praktisk innebörd. De avlöningsförmåner, å vilka hyresavgiften sålunda bör beräknas, torde kunna sammanfattas under beteckningen sjömannens hyra. Avgiften bör liksom för närvarande utgå allenast för tid, under vilken sjömannen är för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg, tiden för i omedelbar anslutning till avmönstringen infallande semester inberäknad. De närmare föreskrifter, som härutöver i sjömanshuskungörelsen äro meddelade beträffande avlöningsförmånernas beräknande, torde böra alltjämt gälla. De synas ej behöva intagas i lagen utan kunna kvarstå i nämnda kungörelse. Där synes också lämpligen kunna i förtydligande syfte inflyta en förklaring, i överensstämmelse med vad nyss anförts, angående vilka avlöningsförmåner, som skola inräknas i hyresbegreppet i här förevarande sammanhang. Enligt vad utredningen i det följande föreslår torde pensionsåldern böra bestämmas till för befäl 60 år och för manskap 55 år. Hyresavgift synes ej lämpligen böra utgå efter uppnådd pensionsålder. Detta innebär, jämfört med vad nu gäller, en förkortning av avgiftstiden, som dock för befälets del inskränkes till 5 år. För manskapets vidkommande minskas avgiftstiden med 10 år. Härvid är emellertid att märka, dels att det torde höra till sällsyntheterna, att en menig sjöman kan, såsom för närvarande förutsattes, tjänstgöra till 65 års ålder, dels ock att hyresavgiften för menig sjöman enligt förslaget är avsevärt högre än den nuvarande. I överensstämmelse med vad förut anförts torde hyresavgiften för menig sjöman böra bestämmas till 6 procent. För befälet bibehålles en hyresavgift av en procent. Huruvida den högre eller lägre avgiften skall erläggas beror, såsom redan nämnts, på den tjänsteställning, sjömannen vid tillfället intager ombord å fartyget. Under tjänstgöring som befäl erlägges den lägre avgiften. Återgår han därefter till tjänstgöring såsom menig, erlägges därunder den högre. Är sjöman påmönstrad i utrikes fart efter fyllda 55 år, skall hyresavgift alltså endast erläggas för den händelse han tjänstgör såsom befäl. Redareavgiften har utredningen föreslagit skola bestämmas till 3 x / 2 procent. Den bör utgå under samma tid och förutsättningar, som gälla beträffande den menige sjömannens hyresavgift. Har sjömannens avgiftsskyldighet upphört, skall sålunda ej heller redareavgift erläggas. 4§Närmare föreskrifter angående hur hyresavgift och redareavgift skola beräknas och erläggas torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela. I det föregående har anförts, att vissa föreskrifter härutinnan torde böra intagas i sjömanshuskungörelsen. Det synes lämpligt, att jämväl övriga erforderliga

78 bestämmelser i ämnet införas i nämnda kungörelse. Till innehållet i dessa bestämmelser vill utredningen återkomma. Med hänsyn till önskvärdheten av att icke alltför kort tid skall stå till förfogande för förberedande åtgärder, torde de nya pensionsbestämmelserna böra träda i tillämpning först den 1 juli 1944. Jämväl nu förevarande lagbestämmelser torde därför böra träda i kraft nämnda dag.

Förslag till reglemente för handelsflottans pensionsanstalt. Gällande reglemente för handelsflottans pensionsanstalt innehåller dels pensionsbestämmelser dels ock instruktion för anstalten. Det förefaller lämpligt, att, då nya pensionsbestämmelser nu skola utfärdas, instruktionsföreskrifterna utbrytas till en särskild författning, och att pensionsreglementet begränsas till att allenast reglera pensionen. Utredningen har från denna utgångspunkt uppgjort ett nytt förslag till reglemente för pensionsanstalten. 1—3 §§• Utredningen utgår från, att pensionsverksamheten alltjämt skall handhavas av handelsflottans pensionsanstalt. Berättigad till pension från anstalten bör, i enlighet med vad som anförts i det föregående, vara varje svensk sjöman, som varit påmönstrad för utrikes fart å svenskt handelsfartyg och därvid erlagt hyresavgift. Visst undantag från denna regel föreslås emellertid i 7 §. Pension bör, på sätt nämnts tidigare, utgå allenast i form av ålderspension. Inom utredningen har övervägts, huruvida sjöman, som efter uppnådd pensionsålder fortsatte sin sjötjänst, under sådan tid skulle gå pensionen förlustig. Principiellt sett kan det synas mindre riktigt, att en person åtnjuter pension, medan han alltjämt arbetar i sitt yrke. Till en början må emellertid framhållas att, enligt vad utredningen föreslår under 14 och 19 §§, sjömannen kan, genom att efter uppnådd pensionsålder under högst 5 år låta anstå med pensionens uttagande, avsevärt förbättra sina pensionsförmåner. Det ä r alltså ett intresse för sjömannen att söka bli kvar i tjänsten dessa fem år utan att lyfta pension. Att något större antal sjömän skulle fortsätta att segla efter de fem årens förlopp ä r föga troligt. Skulle emellertid en sjöman, som beviljats pension, lyckas erhålla ny anställning till sjöss, synes det utredningen som om det vore obilligt fordra, att han för den skull skall avstå pensionen. I varje fall torde han böra bibehålla den del av pensionen, som grundas på erlagda hyresavgifter. Men den inkomst, som en pensionerad sjöman kan uppnå genom att taga anställning i sitt gamla yrke, torde vara så förhållandevis blygsam, att någon saklig anledning att minska eller borttaga den på statens och redarens bidrag grundade delen av pensionsbeloppet knappast heller torde föreligga. Den anställning, som kan erhållas, torde i allmänhet vara av tillfällig natur och ej omfatta längre tid av året än på sin höjd 6 a 7 månader. Såsom ett skäl, varför utredningen anser sig böra förorda, att sjö-

79 mannens tjänstgöring till sjöss efter uppnådd pensionsålder ej skall inverka på hans pensionsrätt, må slutligen nämnas, att det för pensionsanstalten skulle möta stora svårigheter att kontrollera huruvida en sjöman, som ansöker om pension, slutat i sitt yrke eller ej.

4 §. I anslutning till vad tidigare föreslagits torde sjöfolket i pensionshänseende böra indelas i två klasser: befälsklassen, omfattande befälhavare, styrmän, maskinister och radiotelegrafister, samt manskapsklassen, omfattande övriga sjömän. Huruvida sjömannen vid det tillfälle, då pensionsfrågan prövas, skall anses tillhöra den ena eller andra klassen h a r betydelse dels såtillvida, att, på sätt framgår av 10 och 15 §§, till befäl utgår livsvarig ålderspension med oföränderligt belopp medan däremot till manskap pensionen föreslås skola huvudsakligen utgå temporärt intill fyllda 67 år, dels ock därutinnan, att pensionsåldern förutsattes skola vara en annan för befäl än för manskap. Med hänsyn härtill måste uppställas en regel för hur frågan, till vilken klass sjömannen vid pensionens bestämmande bör hänföras, skall i det särskilda fallet bedömas. Utredningen har härvid ansett den mest praktiska lösningen vara, att sjömannens senaste tjänstgöring i utrikes fart innan han fyllde 55 år — d. v. s. den ålder då menig sjöman berättigas till pension — blir utslagsgivande. Tjänstgjorde han vid berörda tidpunkt såsom befäl, anses pensionsåldern inträda först vid 60 år och skall pensionen beräknas enligt de för sjömän, tillhörande befälsklassen, gällande bestämmelserna i 2 kapitlet. Tjänstgjorde han senast före 55 år som menig, skola bestämmelserna angående menig sjöman i 3 kapitlet tillämpas. Har en sjöman haft anställning viss tid såsom menig och viss tid såsom befäl, blir det dock med hänsyn till innehållet i 13 och 18 §§ beträffande värdet av pensionsförmånen utan betydelse om bestämmelserna i det ena eller i det andra kapitlet komma till användning. Resultatet blir i båda fallen detsamma med den avvikelse, som följer därav, att 13 §, som avser befälspension, räknar med en pensionsålder av 60 år, medan 18 §, som avser manskapspension, utgår från en pensionsålder av 55 år. Pensionen måste alltså under i övrigt lika förutsättningar bli högre i det förra fallet än i det senare. Regeln, att sjömans senaste tjänstgöring före 55 år skall vara avgörande för vilka bestämmelser i reglementet som skola tillämpas å honom, torde emellertid ej böra gälla utan möjlighet till undantag. Det vore exempelvis uppenbart orimligt om en sjöman, som tidigare övervägande haft anställning såsom menig, skulle vid pensionens bestämmande hänföras till befälsklassen endast därför att han tillfälligtvis vid 54 års ålder tjänstgjort såsom befäl. Motsvarande gäller det fall att en sjöman, vilken under många år haft befälsställning, av någon anledning skulle nödgas under kortare tid taga tjänst som menig. Det synes på grund härav böra medgivas pensionsanstaltens direktion att, om särskilda omständigheter därtill föranleda, besluta avvikelse från den angivna regeln.

80. 5 §. Enligt gällande bestämmelser är pensionsåldern för befälhavare med sjökaptens- eller styrmansbrev samt för övermaskinister och med dem likställda 60 år, för andra befälhavare och maskinister, för styrmän, för befälhavarnas närmaste män med skepparbrev av 1 :a klass och för radiotelegrafister 57 år samt för övriga sjömän 55 år. Enligt stadgarna för sjöbefälets pensionskassa är pensionsåldern för närvarande 65 år. Med hänsyn härtill kunde övervägas en höjning av den för rätt till pension från handelsflottans pensionsanstalt stadgade pensionsåldern för befäl. Utredningen har emellertid ansett, att vid den överarbetning av pensionsbestämmelserna, som här sker i syfte att förbättra manskapspensionen, pensionsförmånerna på grund av befälstjänstgöring böra såvitt möjligt lämnas orubbade. Någon höjning av den nuvarande 60-årsgränsen vill utredningen därför ej förorda. Däremot anser utredningen att bärande skäl knappast finnas för att vid den pensionering för befäl, varom här är fråga, tillämpa olika pensionsåldrar för olika befälskategorier. Utredningen föreslår, att pensionsåldern för allt befäl bestämmes till 60 år. I detta sammanhang vill utredningen framhålla, att enligt 14 § den pensionsberättigade kan genom att vänta med pensionens uttagande till dess han fyller 65 år tillförsäkra sig en betydlig förbättring av pensionsbeloppet. För sådant fall blir den faktiska pensionsåldern densamma som i befälskassan. Vad angår pensionsåldern för menige sjömän har utredningen ansett sig sakna skäl att föreslå någon ändring i vad som nu gäller. Med hänsyn till de i den allmänna motiveringen berörda speciella förhållandena torde högre pensionsålder än 55 år icke böra stadgas. I betraktande av önskvärdheten av att sjömannen så länge som möjligt kvarstår i yrket, synes å andra sidan någon sänkning av pensionsåldern ej vara att förorda. Även menig sjöman kan, såsom tidigare erinrats, genom att stanna i tjänsten ytterligare högst 5 år, eller till fyllda 60 år, avsevärt förbättra sina pensionsförmåner. 6 §.

Ålderspension enligt gällande reglemente omfattar dels hyresavgiftspension, dels pensionsförhöjning och dels tilläggspension. Sistnämnda två slag av pension utgå av statsbidrag, pensionsanstaltens andel i tonavgifter samt anstaltens fonder. Hyresavgiftspensionen beräknas uteslutande å de av vederbörande sjöman erlagda hyresavgifterna. Enligt utredningens förslag skall ålderspensionen allenast omfatta hyresavgiftspension och tilläggspension. Sistnämnda slag av pension har emellertid så utformats, att den i sig innesluter den pensionsförbättring, som nuvarande pensionsförhöjning avser att bereda. Härigenom vinnes en avsevärd förenkling av systemet. 7 §.

Hyresavgifterna skola liksom för närvarande försäkringsmatematiskt tillgodoräknas sjömannen. Ett villkor för att pension över huvud taget skall ut-

81 gå synes emellertid böra vara, att sjömannen ägnat någon mera avsevärd tid åt sjötjänst i utrikes fart. I annat fall saknas de förutsättningar, på vilka ifrågavarande pensionsverksamhet bygger. Liknande synpunkter ligga till grund för det förut återgivna stadgandet i gällande reglemente (7 §), att för beräknande av hyresavgiftspension ej må tagas i betraktande hyresavgift, belöpande på tid före det kalenderår under vilket sjömannen fyllt 25 år, såvida han ej för tid därefter men före fyllda 30 år erlagt hyresavgift för minst 12 månader. Emellertid anser utredningen berörda stadgande icke vara helt tillfredsställande. Tillräckliga skäl synas ej föreligga, varför sjömannens rätt att tillgodoräkna sig hyresavgifter, som erlagts före 25 års ålder, skall vara beroende av hans fortsatta sjötjänst före 30 år. Under tiden mellan 25 och 30 år undergår sjöman, som önskar vinna befordran i yrket, ofta skolutbildning. Han är då förhindrad att tjänstgöra till sjöss. Ä andra sidan torde saknas grundad anledning, varför sjöman, som efter fyllda 25 år erlagt hyresagift, skall vara berättigad till pension hur kort tid hans tjänstgöring i utrikes sjöfart än varat. Utredningen vill för sin del föreslå såsom mest förenligt med rättvisa och billighet, att pensionsrätten göres beroende av viss, icke alltför kortvarig tids tjänstgöring i utrikes fart utan hänsyn till sjömannens ålder under samma tid. Fordran på tjänstgöringstidens längd bör, i överensstämmelse med vad redan nämnts, så avpassas, att från pensionsrätt uteslutas sådana, vilka allenast mera övergående ägnat sig åt den utrikes sjöfarten. Var gränsen skall sättas blir en avvägningsfråga. Utredningen har stannat för att såsom villkor för rätt till hyresavgiftspension — och därmed även till tilläggspension — fordra, att hyresavgift erlagts för minst 36 månader. Det kan nämnas att enligt gällande kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och svenska sjöfolksförbundet fordras för matroskompetens 36 månaders praktik. Har sjömannen, då den för honom stadgade pensionsåldern inträder, icke uppnått 36 hyresavgiftsmånader, böra erlagda hyresavgifter på ansökan återbetalas till honom. Någon ränta synes härvid ej böra utgå. Enligt lagförslaget skall hyresavgift erläggas av menig sjöman till och med det kalenderår under vilket han fyller 54 år samt av sjöman, vilken tjänstgör som befäl, till och med det kalenderår, under vilket han fyller 59 år. På grund av bestämmelserna i 4 § av föreliggande förslag till reglemente kan det med hänsyn härtill inträffa, att en sjöman, som beviljats pension såsom menig, därefter fortsätter att erlägga hyresavgift i egenskap av befäl. Då pensionen redan bestämts för honom och icke lämpligen bör prövas ånyo, kommer sådan sjöman icke att tillgodoräknas pension på de hyresavgiftsbelopp, han erlagt efter ingången av det kalenderår, under vilket han fyller 55 år. Vid dylikt förhållande bör han äga rätt att, efter ansökan, återfå dessa belopp. Denna rätt synes han dock icke böra få göra gällande förrän hyresavgiftsskyldigheten definitivt upphört d. v. s. efter ingången av det kalenderår, han fyller 60 år. Även i detta fall bör någon ränta å de till sjömannen återlevererade avgifterna ej erläggas. 6—429101.

82 8 §. För bestridande av tilläggspensionen skola, på sätt anförts i det föregående, användas statsbidrag, redareavgiften och pensionsanstaltens fondmedel. I statsbidraget förutsattes skola ingå ett belopp, motsvarande den andel av tonavgifter, vartill pensionsanstalten för närvarande är berättigad, men vilken enligt utredningens förslag skall i likhet med övriga tonavgifter tillfalla sjömanshusen. Tilläggspensionen är alltså en förmån, som tillkommer sjömannen utan något ekonomiskt vederlag från hans sida. Den synes med hänsyn härtill icke böra utgå, med mindre den av honom fullgjorda utrikes sjötjänsten varit av sådan omfattning, att de skäl, vilka i det föregående åberopats för statens och redarnas medverkan till pensioneringen, verkligen kunna anses vara för handen. På samma sätt som utredningen under 7 § föreslagit såsom villkor för rätt till hyresavgiftspension, att sjömannen haft minst 36 hyresavgiftsmånader, anser utredningen därför, att rätt till tilläggspension ej bör få grundas å den sjötjänst, som sjömannen under dessa 36 månader fullgjort. Först tid, som sjömannen därefter tillbragt i utrikes fart, bör tillgodoräknas honom vid tilläggspensionens bestämmande. Tilläggspensionens storlek bör vara beroende av längden av sistnämnda tid. Dock bör ej heller denna tid fullt ut tillgodoräknas honom. Om detta medgåves skulle nämligen resultatet lätt bli otillfredsställande för menige sjömän i allmänhet. Möjligheterna att vinna påmönstring för utrikes fart äro nämligen mycket växlande. Utredningen anser, att — sedan de nyss omförmälda första 36 hyresavgiftsmånaderna uppnåtts — högst 8 hyresavgiftsmånader per kalenderår böra få medräknas vid tilläggspensionens bestämmande. Härigenom anknytes möjligheten att erhålla högsta tilläggspension närmare till det antal hyresavgiftsmånader per år, som en menig sjöman i genomsnitt kan uppnå. Dessutom tages på detta sätt hänsyn till den begränsning av tillgodoräkning av seglationstiden, som gällande reglemente stadgar för rätt till pensionsförhöjning. Från nu angivna regel synes emellertid visst undantag böra medgivas. Enligt gällande reglemente må tid, under vilken sjömannen varit fast anställd vid örlogsflottans stam eller fullgjort tjänstgöring såsom reservkadett eller reservofficer vid flottan, i viss utsträckning tillgodoräknas honom såsom tid, under vilken hyresavgift erlagts. Dylik tjänstgöring finner utredningen icke vara av beskaffenhet att rimligen böra i förevarande hänseende jämställas med tjänst i utrikes fart. För stadgandets förefintlighet i det nuvarande reglementet torde kunna åberopas mera historiska än sakliga skäl. I ett nytt pensionsreglemente har ett sådant stadgande enligt utredningens mening ej någon plats. Däremot synas billighetsskäl tala för att viss sjötjänst å svenskt handelsfartyg i inrikes fart må tagas i beräkning vid tilläggspensionens bestämmande. Såsom nyss nämnts kan en sjöman, även om han mera regelmässigt seglar i utrikes fart, ej påräkna att oavbrutet erhålla sådan anställning. Mellantider uppkomma dels av sysslolöshet dels av tjänstgöring i inrikes fart. Utredningen vill därför tillstyrka, att sådan sjöman, som efter påmönstring å fartyg i utrikes fart erlagt hyresavgift under minst 36 månader

83 — eller den tid som enligt vad tidigare föreslagits berättigar till pension — må, då tilläggspension för honom skall bestämmas, räkna sig tillgodo jämväl viss del av sin inrikes sjötjänst. Det synes dock härvidlag skäligt, att den inrikes sjötjänsten icke anses likvärdig med den utrikes. Förslagsvis bör hälften av den tid, sjömannen seglar i inrikes fart, få anses likvärdig med den utrikes farten, d. v. s. anses såsom tid, för vilken hyresavgift erlagts. Härutöver bör emellertid fastställas en gräns, efter vars överskridande hänsyn till inrikesfarten över huvud icke vidare får tagas. Utredningen föreslår, att denna gräns sättes så, att sjömannen må genom enbart inrikes sjötjänst tillgodoräkna sig högst 36 hyresavgiftsmånader. Beräknandet av denna tid bör givetvis ske i enlighet med tidigare angivna grunder, nämligen så att under varje kalenderår högst 8 hyresavgiftsmånader tillgodoräknas honom. Har han alltså exempelvis under ett kalenderår seglat 6 månader i utrikes och 6 månader i inrikes fart, anses vid tilläggspensionens bestämmande antalet hyresavgiftsmånader under det året vara 8. För att inrikes sjötjänst skall på angivet sätt tillgodoräknas sjömannen bör emellertid fordras, att tjänsten ägt rum i verklig handelssjöfart och ej i allenast exempelvis skärgårdstrafik. Detta syfte torde nås genom att fordra, att det varit fråga om sådan tjänstgöring, att sjömannen redovisats i sjömansrulla eller å manskapsförteckning. Genom detta krav möjliggöres också erforderlig kontroll över, att sjömannens uppgifter om den inrikes sjötjänsten överensstämma med verkligheten. 9 §• I förevarande paragraf har intagits en bestämmelse, motsvarande stadgandet i 10 § lagen om folkpensionering, att tilläggspension ej må åtnjutas under tid då pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å tvångsarbetsanstalt eller eljest är på statens bekostnad intagen å anstalt, såvida ej tiden understiger en månad, dock att pensionstagarens anhörig, som är för sitt uppehälle beroende av honom, må kunna medgivas rätt att i hans ställe uppbära pensionen. För pensionsanstalten torde det emellertid många gånger, då pensionen skall utbetalas, vara okänt, huruvida förhållande som nyss nämnts är för handen. För att undvika en reglering i efterhand av felaktigt utbetalta pensionsbelopp föreslår utredningen därför, att indragningen av pensionen endast skall ifrågakomma för tid efter det förhållandet kommit till anstaltens kännedom. Den i lagen om folkpensionering stadgade tidsbegränsningen av en månad torde vid bifall härtill ej behöva medtagas. — I rätten till hyresavgiftspension göres ej någon motsvarande inskränkning. 10 §. 10—14 §§ innehålla närmare bestämmelser angående pension åt sjömän, som enligt vad i 4 § stadgas skola anses tillhöra befälsklassen. Enligt 10 § skall, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglemente, pension åt sådan sjöman utgå i form av livsvarig ålderspension med oföränderligt årligt belopp.

84 11 §• I förevarande paragraf ha intagits bestämmelser angående hyresavgiftspensionens beräknande. Den däri angivna tabellen är uppgjord i enlighet med de försäkringsmatematiska överväganden, vilka innehållas i den vid betankandet fogade promemorian med statistiska undersökningar och kostnadsberäkningar. Härvid har förutsatts, att hyresavgifterna fonderas för att sedermera enligt försäkringstekniska grunder oavkortade tillgodoföras de sjömän, som erlagt desamma. Dödlighetstabellen R32 för män har liksom enligt gällande reglemente ansetts böra läggas till grund för beräkningarna. Då antalet kvinnor är förhållandevis litet bland sjöfolket, har det ansetts onödigt att använda en särskild dödlighetstabell för kvinnor. De mot avgifterna svarande pensionsbeloppen ha emellertid kunnat föreslås något högre an vad enligt gällande reglemente är fallet, enär utredningen ansett sig kunna räkna med en räntefot av 3 procent i stället för 2% procent, som lagts till grund for beräkningen av pensionsförmånerna enligt nämnda reglemente. 12 §. Den tilläggspension, som enligt förevarande paragraf skall utgå till sjöman, tillhörande befälsklassen, motsvarar i stort sett summan av den pensionstorhöjning och tilläggspension, som kan utgå enligt nuvarande reglemente Enli-t gällande reglemente kan en sjöman i befälsställning högst erhålla: i pensionsförhöjning 100 procent å den livsvariga hyresavgiftspensionen från 60 år därvid dock icke må räknas med högre årlig hyresavgift an 15 kronor (75 kronor för femårsperiod); under förutsättning att en avgift av denna storlek erlagts fr. o. m. 25 t. o. m. 59 års ålder, skulle pensionsförhojningen bli 72 kronor 98 öre; i tilläggspension 75 kronor. _ Sammanlagda beloppet av pensionsförhöjning och tilläggspension blir alltså 147 kronor 98 öre. Högsta tilläggspensionen enligt förevarande paragraf ar bestämd till 145 kronor. Härvid är emellertid att märka, att en sjöman, innan han far befälsställning, regelmässigt tjänstgjort viss tid såsom menig. Med hänsyn härtill kunna på sätt närmare framgår av nästföljande paragraf, pensionsförmånerna för sjöman, vilken efter det nya reglementets ikraftträdande erhåller pension såsom befäl, bli icke obetydligt bättre än de motsvarande formaner som möjliggöras enligt gällande bestämmelser. Hur stor förbättringen blir, kommer givetvis att bero på längden av den tid, under vilken sjömannen erlagt hyresavgift såsom menig. 13 §. För det omedelbart härförut avsedda fall, att en sjöman, tillhörande befälsklassen, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap av menig, måste särskilda regler tillämpas vid tilläggspensionens beräknande, Bestämmelser härom ha intagits i förevarande paragraf.

85 Den i tredje stycket föreskrivna höjningen med 42 procent av den för sjömannen i egenskap av menig enligt 17 § beräknade tilläggspensionens belopp har sin grund däri, att sistnämnda paragraf utgår från en pensionsålder av 55 år, medan däremot pensionsåldern för befäl är 60 år. Följande exempel angående tilläggspensionens beräknande enligt förevarande paragraf må här lämnas. Antag att en person i befälsklassen seglat i utrikes fart såsom menig från 18 t. o. m. 24 års ålder sammanlagt 42 månader och därefter t. o. m. 59 års ålder 9 månader om året såsom befäl. Hans totala seglationstid blir 357 månader, därav 42 månader som menig och 315 månader som befäl. Enligt 8 § få tillgodoräknas honom för tilläggspension såsom befäl (till och med 59 år) 42 + 8 • 35 — 36 månader = 286 månader och såsom menig (till och med 54 år) 42 -f 8 30 — 36 månader = 246 månader. Tilläggspensionen skulle alltså utgöra om han hela tiden seglat som befäl (12 §): 145 kr. och om han hela tiden seglat som menig (17 §): 360 kr. Enligt förevarande paragraf skall emellertid tillgodoräknas honom 315 på grund av hans seglation som befäl ^ • 145 kr. == 0.8824 • 145 = 127 kr. 95 öre och 42 pa grund av hans seglation som menig ^ • 360 kr. = 0 1176 • 360 == 42 kr. 34 öre, vilket sistnämnda belopp höjes med 42 procent för att svara mot pensionsåldern 60 år, alltså till 60 kr. 12 öre. Den totala tilläggspensionen (livsvarig från 60 år) blir således 188 kr 07 öre. 14 §. Såsom förut anförts kan sjömannen genom att låta anstå några år utöver pensionsåldern med pensionens uttagande tillförsäkra sig en ej oväsentligt högre pension. Av praktiska skäl torde emellertid dylikt anstånd ej böra utsträckas över mer än 5 år. Den ökning av pensionsbeloppen — såväl hyresavgiftspensionen som tilläggspensionen — vilken på detta sätt kan erhållas, framgår av förevarande paragraf. 15 §. Bestämmelser, motsvarande de i 10—14 §§ för befäl stadgade, äro i fråga om övriga sjömän meddelade i 15—20 §§. Sjöman, som tillhör manskapsklassen, skall enligt gällande reglemente i första hand tilldelas temporär pension. Denna princip anser utredningen böra bibehållas. Sådan sjöman torde som regel från 67 år komma i åtnjutande av ej blott grundpension utan även tilläggspension från folkpensioneringen. Om nuvarande dyrtidstillägg inräknas, torde den sammanlagda

83 folkpensionen, om sjömannen är bosatt inom ortsgrupp 1, för honom uppgå till omkring 500 kronor. En begränsning av ålderspensionen från handelsflottans pensionsanstalt till att huvudsakligen avse tiden före fyllda 67 år, möjliggör givetvis högre ålderspension under denna tid, än om pensionen skulle utgå med oföränderligt årligt belopp ända till dödsfallet. Det har synts utredningen böra eftersträvas, att sjömannen, om hänsyn tages jämväl till hans folkpension, såvitt möjligt tillförsäkras en konstant årlig sammanlagd pensionsinkomst under hela livstiden från det han inträder i den för honom enligt förevarande reglemente bestämda pensionsåldern. Skall detta syfte vinnas, måste ålderspensionen läggas så, att den, sedan sjömannen fyllt 67 år, antingen helt upphör eller minskas med belopp, motsvarande folkpensionen. Då, såsom nämnts, folkpensionen torde kunna beräknas till 500 kronor, har utredningen, i anslutning till vad nu anförts, under 15 § upptagit en bestämmelse av innebörd, att om ålderspensionens livsvariga belopp, omräknat till temporär pension, skulle understiga 500 kronor, ålderspension skall utgå med det sålunda omräknade beloppet intill dess sjömannen fyller 67 år. Därefter skall för nu angivna fall någon pension från pensionsanstalten ej vidare erhållas, utan sjömannen får under återstoden av sitt liv lita till folkpensionen. Skulle åter den livsvariga ålderspensionens till temporär pension omräknade belopp överstiga 500 kronor, skall det överskjutande beloppet så fördelas, att pensionen blir — folkpensionen härvid medräknad — såvitt möjligt lika stor under hela livstiden. Angående de grunder, efter vilka dessa beräkningar skola ske, stadgas i 20 §. Emellertid torde ej under alla förhållanden ålderspension böra utgå enligt angivna regler. Pensionsanstaltens direktion bör äga rätt att, om den finner skäl därtill föreligga, förordna, att sjömannen skall i stället åtnjuta livsvarig pension med oföränderligt belopp. Sistnämnda slag av pension synes exempelvis böra utgå om sjömannen redan före pensionsålderns inträde är berättigad till tilläggspension eller invalidunderstöd från folkpensioneringen. Detta kan inträffa, för den händelse han blivit varaktigt oförmögen till arbete. För sådant fall är situationen för sjömannen redan från början likartad med den, vilken för övriga pensionstagare inträder då de fylla 67 år. Skulle sjöman, som tillerkänts temporär ålderspension från pensionsanstalten, därefter men före fyllda 67 år erhålla tilläggspension eller invalidunderstöd från folkpensioneringen, bör det stå anstaltens direktion fritt att omräkna ålderspensionen till livsvarig pension med oföränderligt belopp. 16 §. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående beräknandet av hyresavgiftspension med livsvarigt oföränderligt belopp för sjöman, tillhörande manskapsklassen. Däri intagen tabell motsvarar den i 11 § i fråga om befälet föreslagna. Avvikelserna sammanhänga därmed, att pensionsåldern är lägre för manskap än för befäl.

87 17 §. Vid uppgörandet av förslag till beräknande av tilläggspension för sjöman, varom här är fråga, har utredningen låtit sig leda av den principen, att dylik pension bör för en sjöman med förhållandevis liten utrikes sjötjänst vara tämligen låg för att därefter stiga progressivt. Av den i paragrafen intagna tabellen framgår, att en icke oväsentlig höjning av tilläggspensionen sker, då sjömannen kan, enligt de i 8 § angivna beräkningsgrunder, tillgodoräkna sig 120 hyresavgiftsmånader. Orsaken härtill är den, att enligt utredningens mening först efter sådan längre tids tjänstgöring en mera avsevärd tilläggspension bör utgå. Härigenom tillgodoses pensioneringens syfte att knyta sjöfolket fastare till yrket. Den övre gränsen för antalet hyresavgiftsmånader, då högsta tilläggspension erhålles, torde endast kunna uppnås vid regelbunden årlig seglation om minst 8 månader ända fram till pensionsåldern. Exempel på den pension (temporär mellan 55 och 67 år) som en menig sjöman under olika förutsättningar kan erhålla, lämnas i den såsom bilaga intagna promemorian med statistiska utredningar och kostnadsberäkningar (sid. 127). 18 §. Förevarande paragraf avser beräknandet av tilläggspension åt sådan sjöman, tillhörande manskapsklassen, vilken äger tillgodoräkna sig jämväl tjänstgöring såsom befäl. Bestämmelserna i ämnet överensstämma i sak med vad som för motsvarande fall stadgats i 13 §. Den i tredje stycket föreskrivna nedsättningen med 30 procent av den för sjömannen i egenskap av befäl enligt 12 § beräknade tilläggspensionen, föranledes därav att sistnämnda paragraf utgår från en pensionsålder av 60 år, medan däremot pensionsåldern för menig sjöman är allenast 55 år. Följande exempel på bestämmelsernas tillämpning må här lämnas. Antag att en person i manskapsklassen seglat i utrikes fart 7 månader om året från 18 t. o. m. 54 års ålder och att han därunder seglat 70 månader som befäl. Hela hans seglationstid utgör 259 månader, varav 189 månader som menig och 70 månader som befäl. För tilläggspension få enligt 8 § tillgodoräknas, vare sig han betraktas som befäl eller som menig, 259 — 36 = 223 månader. Tilläggspensionen skulle alltså utgöra om han hela tiden seglat som menig (17 §) för 200 månader 270: kr. » 23 » 23-2:25 kr. = 51:75 » summa 321: 75 kr. och om han hela tiden seglat som befäl (12 §) för 200 månader » 23 » 23 - 0:50 kr. =

125: kr. 11:50 » summa 136: 50 kr.

Enligt förevarande paragraf skall emellertid tillgodoräknas honom på grund av hans seglation som menig 189 • 321: 75 - 0-7297 • 321: 75 = 234: 78 kr. och 259 på grund av hans seglation som befäl 70 • 136: 50 = 0-2703 • 136: 50 = 36: 90 kr., 259 vilket sistnämnda belopp minskas med 30 procent för att svara mot en pensionsålder av 55 år, alltså till 25 kr. 83 öre. Den totala tilläggspensionen (livsvarig från 55 år) blir således 260 kronor 61 öre. 19 §.

Av förevarande paragraf framgår, hur ålderspensionens totalbelopp förändras, därest sjömannen väntar vissa år efter uppnådd pensionsålder med att uttaga honom tillkommande pension. Liksom i fråga om befälet har beträffande sjömän, tillhörande manskapsklassen, den tid, under vilken med pensionens uttagande sålunda må anstå, begränsats till 5 år. 20 §.

Även här har dödlighetstabellen R32 för män, vilken är den vid beräkningen av livränta såsom regel begagnade, ansetts böra komma till användning. Någon särskild dödlighetstabell för kvinnor synes på förut anförda skäl (jfr vid 11 §) ej erforderlig. 21—24 §§. Såsom framgår av den allmänna motiveringen finner utredningen sig axekonomiska skäl förhindrad att tillstyrka någon invalidpension i egentlig mening för sjöfolk. Den i nuvarande reglemente såsom invalidpension betecknade förmånen är ej heller någon verklig pension utan ett understöd, som tilldelas efter behovsprövning. Högsta årliga beloppet växlar för olika befäl mellan 100 och 160 kronor samt utgör för menig sjöman 90 kronor Därjämte äger emellertid invalid sjöman enligt gällande reglemente att i viss utsträckning tillgodoräkna sig tid efter invaliditetens inträdande såsom grundläggande för rätt till ålderpension. Utredningen föreslår, att frågan huruvida invalidunderstöd skall utgå eller icke även framdeles avgöres efter behovsprövning. Såsom vilkor för erhållande av understöd bör krävas, att sjömannen ådragit sig sådan sjukdom eller kroppsskada, att han ej vidare kan göra tjänst till sjöss. Däremot synes icke böra uppställas såsom oeftergivlig fordran att tjänsteoförmågan uppkommit till följd av anställning i yrket. Någon ovillkorlig rätt till invalidunderstöd under angivna förutsättningar avses ej skola föreligga. Även andra särskilda omständigheter än behovet

89 böra noggrant prövas. Framhållas må också, att möjligheten till understöd är, på samma sätt som rätten till ålderspension, avsedd för sjöfolk i utrikes fart. För att understöd skall kunna utgå bör därför, liksom då det gäller ålderspensionen, fordras, att sjömannen under ej alltför kort tid tjänstgjort i sådan fart. Utredningen anser det lämpligt, att jämväl här uppställes krav på en seglationstid, omfattande minst 36 hyresavgiftsmånader. Ur ordnings synpunkt och då en förutsättning för understöd givetvis bör vara, att tjänsteoförmågan varit anledningen till att sjömannen lämnat yrket, torde tillika böra stadgas, att ansökan om understöd skall, om ej särskilda hinder möta, göras inom ett år efter det sökanden till följd av skadan eller sjukdomsfallet slutat sin sjötjänst i den utrikes farten. Utredningen finner det icke uteslutet, att enligt förevarande paragraf i ömmande fall, om synnerliga skäl därtill äro, understöd må kunna beviljas jämväl på grund av väsentligt nedsatt hörsel- eller synförmåga. Med hänsyn till talrikheten av fall, då sjömannen av dylik anledning icke kan fortsätta sin sjötjänst, torde emellertid särskild återhållsamhet i fråga om beviljande av understöd till sådan sjöman vara påkallad. Invalidunderstödens årsbelopp torde icke kunna bli av större storleksordning. Utredningen föreslår, att sådant understöd maximeras till 160 kronor eller det högsta belopp, som för närvarande kan utgå. Härvid synes emellertid den enligt gällande bestämmelser bestående skillnaden mellan olika kategorier av sjömän ej böra upprätthållas. Nämnda belopp bör alltså kunna beviljas, oavsett om sjömannen är befäl eller menig. Utgår till sjömannen livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, tilläggspension eller invalidunderstöd från folkpensioneringen eller ålderspension enligt förevarande pensionsreglemente, bör understödet enligt pensionsreglementet så nedsättas, att summan av de sjömannen sålunda tillkommande förmånerna ej överstiger 160 kronor. Erhåller sjömannen blindhetsersättning enligt Kungl. Maj:ts förordning den 20 april 1934 (nr 105) i detta ämne, vilken ersättning är bestämd till 500 kronor om året, skall invalidunderstöd ej utgå. Har invaliditeten drabbat förhållandevis unga personer, är ett årligt understöd ej alltid den lämpligaste hjälpformen. Fall torde ej sällan förekomma, då vederbörande visserligen saknar möjlighet att fortsätta i sjömansyrket, men då förutsättningar finnas att han, efter omskolning, skall kunna ägna sig åt något annat yrke. I sådana fall är ett bidrag till dylik omskolning ur såväl sjömannens egen som samhällets synpunkt lämpligare än tilldelning ay ett förhållandevis blygsamt årligt understödsbelopp. Utredningen förordar därför, att pensionsanstaltens direktion medgives rätt att, då skäl därtill föreligga, i stället för invalidunderstöd utbetala sådant omskolningsbidrag. Prövningen, huruvida omskolningsbidrag bör utgå, torde böra äga rum efter samråd med pensionsstyrelsen, vars sjukvårdande verksamhet även omfattar omskolning. Bidraget synes kunna bestämmas till i ett för allt högst 600 kronor. Det bör åligga pensionsanstaltens direktion att tillse, att beloppet användes för sitt ändamål. Lämpligt torde härvid vara att bidraget, i den

90 mån det avses för kurser och dylikt, utbetalas direkt till den, som ersättningen för kursverksamheten skall tillkomma. Det bör, i anslutning till vad som gäller enligt nuvarande reglemente, åligga anstaltens direktion att vid beviljande av understöd eller omskolningsbidrag tillse, att anstaltens pensionsverksamhet ej därigenom blir lidande. Ha de förhållanden, under vilka understöd beviljats, i mera avsevärd grad förändrats, bör direktionen vidare äga rätt att jämka eller indraga understödet. 25—27 §§. Den obligatoriska pensionsförsäkring, som i det föregående föreslagits, omfattar, på skäl vilka anförts i den allmänna motiveringen, ej den inrikes sjöfarten, med det undantaget likväl att tjänstgöringen i sådan fart i viss utsträckning kan tillgodoräknas vid bestämmande av tilläggspension. Sjömännen i inrikes fart äro alltså hänvisade att, därest de så önska, ordna sin pensionsförsäkring på frivillig väg. För befälets del kan detta ske genom anslutning till sjöbefälets pensionskassa. Segelfartygsbefälet torde dock, såsom anförts i den allmänna motiveringen, knappast kunna förmodas komma att ansluta sig till denna kassa. För manskapet och segelfartygsbefälet finnes möjlighet att söka försäkring i någon allmän försäkringsanstalt eller anlita pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Med hänsyn härtill skulle det strängt taget vara onödigt att från statens sida vidtaga särskilda anstalter för frivillig försäkring av sjömän. Då utredningen likväl föreslår, att så sker, motiveras detta av önskvärdheten dels att sjömän, som ej äro berättigade till ålderspension från pensionsanstalten eller försäkrade i sjöbefälets pensionskassa, trygga sin ålderdomsförsörjning i annan ordning, dels ock att sjömän, som visserligen äro tillförsäkrade pension från nämnda anstalt eller kassa men som endast kunna räkna med att på detta sätt erhålla en för sin försörjning alltför otillräcklig inkomst, förbättra sitt pensionsläge genom ytterligare, frivillig pensionsförsäkring. Det har synts utredningen, som om utsikterna till att denna önskan bleve tillgodosedd skulle förbättras, om sjömännen bereddes möj lighet till frivillig försäkring i handelsflottans pensionsanstalt. För dem, vilka äro obligatoriskt försäkrade i pensionsanstalten, kan det ställa sig naturligare att söka öka sina pensionsförmåner genom frivillig försäkring därstädes än genom att jämväl ansluta sig till annan försäkringsinrättning. Men även för de sjömän, vilka ej äro obligatoriskt pensionsförsäkrade, torde pensionsanstalten på grund av dess nära beröring med sjömanshusen och sjömanskåren, framstå såsom den institution, vilken det ligger närmast att hänvända sig till för att få pensionsfrågan ordnad. Om därför vid pensionsanstalten möjlighet beredes till frivillig pensionsförsäkring, torde denna försäkring emellertid — särskilt som avsikten ju ej är att upptaga någon konkurrens med de allmänna försäkringsanstalterna — böra till storleken begränsas. Utredningen föreslår, att den högsta försäkringsavgift, som må erläggas, bestämmes till 200 kronor för kalenderår, under vilket sjömannen någon tid deltagit i fart å svenskt handelsfartyg. Huruvida detta belopp erlägges årsvis eller på annat sätt synes likgiltigt. Det bör så-

91 lunda stå sjömannen fritt, att, om han exempelvis kortare eller längre tid årligen under 10 år haft anställning i handelssjöfart, på en gång till pensionsanstalten inbetala 2 000 kronor. Vidare bör det ej vara nödvändigt, att försäkringsavgift erlägges för varje år, som sjömannen tjänstgjort till sjöss, eller att för varje år erlägges ett lika stort belopp. Ä andra sidan torde intet hindra, att ett formligt försäkringsavtal, upptagande bl. a. vissa bestämda försäkringspremier, slutes. Den pension, som på detta sätt under olika förutsättningar tillförsäkras sjömannen, framgår av 26 §. Beräkningarna äro grundade på dödlighetstabellen R32 för män och en räntefot av 3 procent. Pensionen förutsattes skola efter den försäkrades önskan kunna uttagas tidigast från 55 och senast från 67 års ålder. Är den årliga pensionen av mindre storlek, bör pensionsanstaltens direktion lämpligen äga att i stället för årspension föranstalta om utbetalning på en gång av pensionens engångsvärde. Denna rätt synes böra inträda, om pensionens årsbelopp understiger 40 kronor. 28—33 §§. Förevarande paragrafer, vilka innehålla bestämmelser om hur ansökning om pension skall göras samt angående pensions beviljande och utbetalning m. m., överensstämma i stort sett med vad som härutinnan för närvarande gäller. Övergångsbestämmelser. 34 §.

De nya pensionsbestämmelserna föreslås, såsom nämnts, skola träda i kraft den 1 juli 1944. Beträffande sjöman, som före nämnda dag innehar ålderspension eller invalidpension från pensionsanstalten, skola de nya bestämmelserna ej äga tillämpning. Såsom pension skall härvid enligt övergångsbestämmelserna till gällande reglemente (52 §), anses även sådant understöd, som tidigare utgått från sjömanshusen men som numera utbetalas av pensionsanstalten. Ej heller skola de nya bestämmelserna gälla i fråga om sjöman, som, ehuru pension ej ännu beviljats honom, likväl redan inträtt i pensionsåldern. Huruvida pensionsåldern uppnåtts eller ej, bör bedömas enligt nuvarande regler. Är sjömannen att hänföra till sådant befäl, för vilket pensionsåldern enligt gällande reglemente är 57 år, blir det nya reglementet alltså ej tillämpligt, om han före den 1 juli 1944 uppnår sistnämnda ålder. 35 §, I likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglemente (54 §) bör hyresaygiftspension beräknas endast å sådana hyresavgifter, som erlagts efter ingången av 1939. Tidigare erlagda hyresavgifter inflöto nämligen ej till handelsflottans pensionsanstalt utan tillföllo sjömanshusen. Erinran om vad sålunda skall iakttagas bar intagits under förevarande paragraf.

92 36 §. Den tilläggspension, vartill enligt 17 § i föreliggande förslag tjänstgöring såsom menig sjöman berättigar, är avsevärt större än den, som under motsvarande förutsättningar kan utgå enligt gällande bestämmelser. Det har synts utredningen orimligt, att den omständigheten allenast, att sjömannens pen sionsålder infaller efter den 30 juni 1944, skulle sätta honom i ett betydligt bättre ekonomiskt läge än om han uppnått nämnda ålder någon dag tidigare. Det torde därför böra stadgas viss övergångstid, före vars förlopp full tilläggspension enligt 17 § icke må åtnjutas. Utredningen föreslår, att denna tid bestämmes till sex år. Ju senare under denna tid pensionsåldern infaller, dess större kan tilläggspensionen bli. Närmare bestämmelser härutinnan ha intagits i förevarande paragraf. Såsom därav framgår föreslås tillläggspensionen, om den utgår med livsvarigt oföränderligt belopp, skola under tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 vara maximerad till 180 kronor. Till jämförelse må erinras att för närvarande den högsta livsvariga ålderspension, som kan utgå till menig sjöman, är 135 kronor om året, vartill kommer dyrtidstillägg med 40 kronor. De sammanlagda pensionsförmånerna uppgå alltså nu till 175 kronor. Utredningen förutsätter, att å de pensioner, vilka beviljas enligt gällande reglemente, dyrtidstillägg kommer att utgå jämväl i fortsättningen. Dyrtidstillägg å de pensioner, vilka åtnjutas enligt de nya bestämmelserna, torde däremot ej böra ifrågakomma, i den mån detta ej möjligen kan anses påkallat av att dyrtidstilläggen åt de gamla pensionstagarna höjas. Bestämmelserna i förevarande paragraf bli tydligen tillämpliga jämväl för det i 13 § avsedda fall, att åt sjöman, tillhörande befälsklassen, viss tillläggspension skall beräknas på grund av hans tjänstgöring såsom menig. 37 §. Den tilläggspension, som enligt 17 § tillgodoräknas sjömannen på grund av tjänstgöring såsom menig, är ej oväsentligt större än den, som enligt 12 § under motsvarande omständigheter tillgodoföres befälet. Detta ar en naturlig och riktig följd av det nya pensionssystemet. För det befäl, som under de närmaste åren efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande intrader i pensionsåldern, måste berörda förhållande emellertid te sig mindre tillfredsställande. Åt befälet är visserligen med redarnas bistånd beredd möjlighet till pension i sjöbefälets pensionskassa. Det dröjer emellertid, innan de därifrån utgående pensionerna kunna uppgå till belopp av större betydelse. Med hänsyn härtill kan det inträffa, att menig sjöman kommer att beviljas större pension från pensionsanstalten än den sammanlagda pension från pensionsanstalten och pensionskassan, som befäl med lika lång tids tjänstgöring äger uppbära. För att motverka detta mindre lyckliga förhållande har utredningen i förevarande paragraf upptagit en bestämmelse, enligt vilken sådant befäl, som inträder i pensionsåldern under de sex första åren efter ikraftträdandet av det nya reglementet, alltid må tillgodoräkna sig viss mmimiprocent av sin tjänstgöring såsom om den fullgjorts icke i egenskap av befäl utan som menig.

93 Vid tillämpningen av förevarande paragraf skall givetvis beaktas den begränsning av tilläggspensionen, varom stadgas i 36 §. 38 och 39 §§. Bestämmelserna i förevarande paragrafer avse att förebygga att, vilket eljest i vissa fall kunde tänkas inträffa, vederbörande pensionstagare komme i åtnjutande av sämre förmåner enligt det nya än enligt det nu gällande reglementet.

Förslag till instruktion för handelsflottans pensionsanstalt. De i detta förslag intagna bestämmelserna överensstämma i stort sett med motsvarande föreskrifter i det nuvarande reglementet för pensionsanstalten. Den enda väsentliga avvikelsen i sak från vad nu gäller — frånsett den ändring som föranledes av utredningens förslag om upptagande av redareavgift men slopande av pensionsanstaltens andel i tonavgifterna — avser anstaltens direktion. Enligt nuvarande reglemente består direktionen av tre ledamöter, varav en tillika ordförande, samtliga förordnade av. Kungl. Maj:t för tre år i sänder. Det har varit regel, ehuru detta ej stadgas i reglementet, att en av ledamöterna representerar manskapet och en befälet. Utredningen förutsätter, att denna regel följes även i framtiden. Med hänsyn till den avgiftsskyldighet, som enligt utredningens förslag ålägges redarna, och det intresse, som dessa måste anses äga i pensionsanstaltens verksamhet, synes det utredningen lämpligt, att i direktionen beredes plats jämväl för en representant för redareintresset. Då ordföranden bör liksom hittills vara en utanför intressegrupperna stående person, måste alltså antalet direktionsmedlemmar ökas. Utredningen finner det ändamålsenligt, att i samband härmed anstaltens direktör, vilken för närvarande allenast är föredragande och sekreterare i direktionen, erhåller jämväl medlemskap och rösträtt därstädes. Antalet direktionsmedlemmar föreslås därför av utredningen skola fastställas till fem, vilka, med beaktande av vad här anförts, samtliga böra liksom hittills utses av Kungl. Maj :t.

Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av sjömanshuskungörelsen. Utredningens i det föregående omförmälda förslag föranleda vissa ändringar i gällande sjömanshuskungörelse. Till större delen sammanhänga dessa därmed, att enligt utredningens mening ett nytt system för uppbörd och redovisning bör komma till användning i fråga om avgifterna för pensioneringen. Enligt gällande bestämmelser ankommer ansvaret för hyresavgiftens erläggande i första hand på vederbörande fartygsbefälhavare. Det åligger denne att innehålla hyresavgiften å hyran samt att, då sjöman avmönstrar, avläm-

94 na den innehållna avgiften till mönstringsförrättaren. Sker avmönstringen utom riket, sker detta avlämnande emellertid allenast i samband med slutlig avmönstring av besättningen eller vid sådan annan avmönstring, som äger rum första gången efter varje period av 2 år, som förflutit från sjömansrullans utfärdande. Avgifterna vidarebefordras över sjömanshusen eller, om avmönstringen skett utom riket, över kommerskollegium till handelsflottans pensionsanstalt. Då enligt utredningens förslag hyresavgiften höjes från en till 6 procent, synes en snabbare redovisning än den som det nuvarande systemet erbjuder vara nödvändig. För närvarande kan det, på sätt framgår av det anförda, dröja flera år, innan de å en viss hyresavgiftsmånad belöpande avgifterna komma pensionsanstalten tillhanda. Med de höjda avgifterna skulle alltså, om nuvarande system bibehölles, en icke oväsentlig ränteförlust uppstå. Vidare medför dröjsmålet med avgiftsredovisningen, att kontrollen forsvaras. Enligt utredningens förslag skall viss avgiftsskyldighet åvila ej blott sjömannen utan även redaren. Det mest rationella är uppenbarligen, att denna redareavgift inbetalas av rederiet direkt till handelsflottans pensionsanstalt. Det synes emellertid då lämpligt, att samtidigt jämväl de å vederbörande sjömän belöpande hyresavgiftsbeloppen redovisas av rederiet till pensionsanstalten Utredningen föreslår, att redovisningssystemet anordnas enligt denna princip. De närmare bestämmelserna i ämnet innehållas i 22 §, till vilken utredningen återkommer. •' • Utredningen övergår till en redogörelse för av utredningen föreslagna andringar i särskilda paragrafer av sjömanshuskungörelsen. 8 §Enligt utredningens förslag kommer sjömanshusens befattning med uppbörden av hyresavgifter att upphöra. Härav påkallas ändring i torevarande paragrafs 1 mom. h). , I samma moment under j) göres för närvarande en hänvisning till nuvarande pensionsreglemente. Det stadgande i reglementet, till vilket hänvisning sålunda sker, skall enligt utredningens förslag i stället upptagas i instruktionen för pensionsanstalten. Viss jämkning är alltså erforderlig. 11 §• I 47 S 5 mom. föreslår utredningen ur kontrollsynpunkt stadgande om skyldighet för sjömanshusombudsmännen att till pensionsanstalten lämna vissa uppgifter angående sjömansrullor för utrikes fart. En erinran om denna uppgiftsskyldighet har ansetts böra inflyta i 11 §, vilken paragraf närmast har karaktären av instruktion för sjömanshusombudsmannen. 19 §Såsom alternativ förutsättning för änkas rätt till understöd från sjömanshus gäller för närvarande, att mannen under anställning a svenskt handelsfartyg ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet, som för honom medfört

95 rätt till pension enligt gällande stadganden i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt. Åsyftade stadganden ha i utredningens förslag ersatts med bestämmelser om invalidunderstöd eller, i vissa fall, bidrag till omskolning. Till dessa bestämmelser torde rätten till änkeunderstöd icke lämpligen kunna knytas. För att likväl bibehålla denna understödsrätt i sak såvitt möjligt oförändrad, synes den i förevarande paragraf uppställda fordran, att mannen varit berättigad till pension från pensionsanstalten, böra utbytas mot en fordran att hans tjänstetid i svensk utrikes sjöfart icke understigit 36 månader. 21 §. Utredningen har tidigare föreslagit, att pensionsanstaltens nuvarande rätt till andel i tonavgifter skulle upphöra, därvid anstalten i stället skulle erhålla motsvarande ökat statsbidrag. Bifall till detta förslag medför viss ändring i förevarande paragrafs 4 mom. andra stycket. 22 §.

Förevarande paragraf innehåller såsom redan nämnts de närmare föreskrifterna angående hyres- och redareavgifternas redovisning Förslaget innebär, enligt vad förut anförts, att såväl fartygsbefälhavare pom monstringsförrättare och sjömanshus befrias från uppgiften att omhanderha avgiftsmedlen. Befälhavarens uppgift inskränkes till att avdraga hyresavgiften å hyran och i sinom tid, när sjömannen avmönstrar lämna denne kvitto å avgiften i sjöfartsboken. Att avdrag för hyresavgift skall inforas i sjömannens motbok torde följa redan av 11 § sjömanslagen- en erinran härom i detta sammanhang i sjömanshuskungörelsen synes dock befogad. Enligt förslaget skola avgifterna av rederiet månatligen redovisas till pensionsanstalten. Äger ett rederi flera fartyg, förutsattes redovisningen skola ske pa sådant sätt, att därav framgår till vilket fartyg de redovisade beloppen hänföra sig. Åtminstone vid de större rederierna är det för närvarande sa ordnat, att fartygsbefälhavarna månadsvis till vederbörande rederi insända särskilda avlöningslistor, vilka bl. a. upptaga kolumn för hyresavgifter Utredningen förutsätter, att denna anordning genomföres vid samtliga rederier. Med stod av sådan avlöningslista kan rederiet uträkna den å rederiet för månaden belöpande redareavgiften. Upphör sjömansrullan för fartyget att galla, innan månaden ännu nått sitt slut, bör befälhavaren lämna särskild redovisning till rederiet för den gångna delen av månaden. Utfärdas under månaden ny sjömansrulla, får ny redovisning lämnas för den del av månaden under vilken den nya rullan gäller. Hyresavgifter och redareavgifter skndffrT f P a å ViSS , d C l a V m å n a d e n ' S k ° l a a v r e d e r i e t L i s a s ' §1 vändL M,r ' T ? e n d e a n n a n d G l a V S a m m a m å n a d - D e t t a ä r ett nödvändigt villkor for att kontroll å avgifternas beräkning skall kunna verkställas. Denna kontroll måste nämligen knytas till sjömansrullan

9S Redovisning torde böra ske senast den sista dagen i andra månaden närmast efter den månad, å vilken avgifterna belöpa. Nämnda dag blir alltså att anse såsom förfallodag. Anstånd med redovisningen torde dock i särskilda fall böra kunna medgivas. Därest förfallet avgiftsbelopp ej erlägges senast inom 8 dagar efter den bestämda förfallodagen, bör viss straffränta gäldas. 23 §. I 1 mom av förevarande paragraf stadgas för närvarande, att hyresavgifterna skola tillfalla handelsflottans pensionsanstalt. Detta stadgande blir, med den utformning 22 § föreslås skola erhålla, onödigt och bör alltså utgå. Bestämmelsen i nuvarande 2 mom., som avser sjömanshusens redovisning av dit influtna hyresavgifter, bör likaledes upphöra att gälla. Utredningen föreslår, att i stället i förevarande paragraf intagas foreskritter angående sättet för hyres- och redareavgifternas beräkning i vissa fall. Stadgandet under a) föranledes av vad därutinnan anförts under 3 § lagen om avgifter för sjöfolks pensionering. De av utredningen under b), c) och d) föreslagna bestämmelserna motsvara vad som för närvarande gäller om beräknandet av hyresavgift enligt nuvarande 22 § 1 mom. P å förekommen anledning vill utredningen erinra, att det under b) intagna stadgandet angående befälhavares avlöning uteslutande avser att ligga till grund för hyresavgiftens bestämmande. 43 §. Kontrollen över hyresavgiftens och redareavgiftens beräkning bör — på samma sätt som nu gäller i fråga om hyresavgiften — åvila vederbörande mönstringsförrättare och sjömanshus. Erinran om mönstringsförrattarens skyldighet i sådant hänseende h a r intagits i 1 mom. av förevarande paragraf. Samtidigt har viss av utredningens förslag i övrigt föranledd jämkning skett i momentets nuvarande lydelse. . Paragrafens 4 mom. har underkastats viss jämkning med anledning av de föreslagna ändrade redovisningsbestämmelserna. 47 §. Skall pensionsanstalten kunna övervaka redarnas fortlöpande avgiftsredovisning, måste anstalten äga kännedom om den tidpunkt från vilken avgifterna skola börja beräknas. Till pensionsanstalten bör därför lämnas uppgift om bl. a. den dag, då sjömansrullan utfärdas. I samband därmed bör lämnas uppgift om fartygets namn och registernummer. Vidare måste anstalten erhålla kännedom om när sjömansrullan upphört att vara gällande. Bestämmelser i nu nämnda syften ha intagits i 2 och 5 mom. av förevarande paragraf. Stadgandena i 1, 3 och 4 mom. överensstämma med vad för närvarande gäller. Viss ändring av momentens ordningsnummer har emellertid skett. Det i 1 mom. av förevarande paragraf omförmälda, vid kungörelsen fogade formuläret till sjömansrulla bör ändras i så måtto, att kolumnen för kvitte-

97 ring av hyresavgift utgår. Det utrymme, som härigenom erhålles, kan lämpligen användas så att de på befäl och manskap belöpande hyresavgifterna bli var för sig redovisade. 50 §. I förevarande paragraf har intagits ett nytt moment av innehåll att blanketter till sådana avgiftsbesked, som redarna skola avgiva till pensionsanstalten, skola tryckas genom anstaltens försorg och kostnadsfritt tillhandahållas vederbörande. De av utredningen föreslagna ändringarna i sjömanshuskungörelsen böra träda i kraft samtidigt med förslagen i övrigt eller således den 1 juli 1944. Det synes lämpligt, att sådana hyresavgifter, som belöpa å tid före ikraftträdandet men som på grund av att den för fartyget utfärdade sjömansrullan vid nämnda tidpunkt alltjämt gäller ej blivit redovisad enligt nu gällande bestämmelser, i stället redovisas i enlighet med det nya system, utredningen föreslagit. Befälhavaren bör alltså ej betala dessa avgifter till mönstringsförrättaren utan de böra, på samma sätt som de avgifter vilka belöpa å tiden efter ikraftträdandet, redovisas direkt av vederbörande rederi till pensionsanstalten. För verkställandet av denna redovisning synes en tid av tre månader böra anslås. Redovisningen bör alltså ha ägt rum senast den 31 september 1944, såvida ej pensionsanstaltens direktion begagnar sig av den i 22 § stadgade rätten alt medgiva anstånd. Till utredningen har för att lagas i övervägande vid uppdragets fullgörande överlämnats en skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 november 1941 från kommerskollegium jämte vissa däröver avgivna yttranden, avseende bl. a. frågan om redares ansvarighet för riktiga fullgörandet av uppbörden och redovisningen av hyresavgifter, som befälhavaren innehåller. Vid bifall till det förslag om avgiftsredovisning, som utredningen framlagt, torde den av kommerskollegium sålunda berörda frågan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Förslag till organisation av handelsflottans pensionsanstalt. Ä riksstaten för budgetåret 1942/43 äro anvisade till avlöningar vid handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag av 12 800 kronor och till omkostnader ett förslagsanslag av 3 000 kronor. Kungl. Maj:t har den 5 maj 1939 fastställt följande personalförteckning för anstalten: Befattning °

T ..

„ , Lönegrad

Tjänstemän 1 direktör 1 kanslibiträde 7—429161.

å ordinarie

stat. ^ 2 ^ 7

93 Den av Kungl. Maj:t den 4 april 1941 fastställda avlöningsstaten för anstal ten h a r följande utseende: Utgifter: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 13 600 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. 2 400 Maj:t 3 300 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 2 500 4. Rörligt tillägg, förslagsvis Summa kronor 21 800. Särskilda uppbördsmedel: Räntor å förvaltningskostnadsfonden samt bötesandelar kronor 9 000 Nettoutgift kronor 12 800. Enligt Kungl. Maj:ts förordnande skall vid behov av vikarie för direktören och för kanslibiträdet ersättning utgå till vikarie för direktören med 18 kronor för dag och till vikarie för kanslibiträdet med 8 kronor för dag. I samband med fastställandet av avlöningsstaten har Kungl. Maj:t förklarat, att anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, skall tillsvidare från och med budgetåret 1941/42 disponeras på följande sätt: Arvode till ordföranden i pensionsanstaltens direktion kronor 1 200 Arvoden å 600 kronor till två ledamöter i direktionen » 1 200. Av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bestridas för närvarande nyssnämnda ersättningar till vikarier för direktören och kanslibiträdet, beräknade till 800 kronor, ersättning till vaktmästarebiträde med 1 500 kronor, ersättning för extra arbetshjälp, beräknad till 500 kronor, samt arvode till försäkringsteknisk expert, beräknat till likaledes 500 kronor. Den av Kungl. Maj:t den 20 mars 1942 fastställda omkostnadsstaten för anstalten har följande utseende: 1. Sjukvård m. m., förslagsvis kronor 50 2 9o 2. Expenser, förslagsvis * ° Summa kronor 3 000. Av anslagsposten till expenser må, enligt föreskrift av Kungl. Maj:t med tilllämpning tillsvidare under budgetåret 1942/43, för nedan nämnda ändamål tagas i anspråk följande belopp, nämligen: Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis kronor 200 2 övriga expenser, högst * 1 _ Summa kronor 2 950. Kungl. Maj:t har den 5 maj 1939 förordnat, att pensionsanstaltens lokal skall från och med budgetåret 1939/40 anses vara förhyrd av statens allmänna fastighetsfond, samt att fastighetsfonden skall påföras hyresbelopp för nämnda lokal, vilket belöper å tiden från och med den 1 juli 1939.

99 Den utvidgning av pensioneringsverksamheten, som utredningens förslag innebär, måste föranleda viss höjning av anstaltens förvaltningskostnader. I fråga om direktionen över anstalten har förut föreslagits, att en ledamot skulle tillkomma som representant för redarintressena, varjämte anstaltens direktör i denna sin egenskap skulle ingå som ledamot av direktionen. Särskilt arvode till anstaltens direktör på grund av ledamotskapet i direktionen torde ej erfordras. Däremot måste räknas med arvode åt redarerepresentanten. Då utredningen ej vill ifrågasätta någon höjning av de nuvarande arvodesbeloppen, skulle alltså anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, behöva upptagas till (2 400 + 600 = ) 3 000 kronor. Vad angår anstaltens ordinarie personal torde någon utökning av denna, åtminstone till en början, icke föranledas av vad utredningen föreslagit. Den vidgade verksamheten måste för anstaltens direktör efter hand medföra ökat arbete och större ekonomiskt ansvar. Då denna ökning dock icke torde göra sig mera märkbar under den första tiden, anser sig utredningen icke böra föreslå, att någon ändring i direktörens löneställning för närvarande sker. Emellertid förutsätter utredningen, att då omfattningen och arten av arbetsuppgifterna kunna närmare bedömas en omprövning av lönefrågan kommer till stånd. Det nu sagda äger motsvarande tillämpning å kanslibiträdet. Utredningen anser, att en placering av ifrågavarande befattningshavare i 9:e lönegraden icke skulle vara obefogad. Emellertid torde med en sådan höjning av lönegradsplaceringen lämpligen kunna anstå till dess någon erfarenhet vunnits av den föreslagna omorganisationen av pensionsverksamheten. Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde alltså böra upptagas till oförändrat belopp 13 600 kronor. Beträffande åter den icke-ordinarie personalen torde de löpande arbetsuppgifterna få sådan vidgad omfattning, att en förstärkning av arbetskrafterna blir ofrånkomlig. Med avseende å uppbörden av hyres- och redareavgifterna är som förut framgått avsett, att inbetalningar av sådana avgifter månatligen skola verkställas av rederierna direkt till pensionsanstalten. Detta förutsätter förande av bl. a. register över svenska handelsfartyg i utrikes fart, till antalet omkring 1 300. Bokföringsarbetet blir härigenom även väsentligt utvidgat, varjämte torde få förutses en ganska omfattande skriftväxling med de avgiftsinbetalande rederierna, omkring 800 till antalet. Till följd av bl. a. dessa nya arbetsuppgifter torde hos anstalten böra anställas åtminstone ytterligare ett kvinnligt biträde, som torde böra erhålla extra-ordinarie ställning och placeras i lönegraden Eo 4. Avlöningen till ett extra-ordinarie kontorsbiträde i 4 lönegraden, lägsta löneklassen, utgör 2 922 kronor eller, sedan pensionsavdrag (63 + 78) frånräknats, i avrundat tal 2 800 kronor. Förutom den sålunda föreslagna extra-ordinarietjänsten torde, p å samma sätt som för närvarande är fallet, viss extra arbetshjälp bli erforderlig. Det nuvarande beloppet för ersättning åt sådan hjälp, 500 kronor, blir i fortsättningen helt otillräckligt. Utredningen räknar med, att för ändamålet måste avses ett belopp av lägst 2 400 kronor. I vikariatsersättning torde böra räknas med sammanlagt 1 000 kronor. Vidare torde det nuvarande vaktmästare-

100 arvodet, vilket möjliggör anlitande av vaktmästarhjälp allenast viss del av dagen, böra höjas till 1 800 kronor. Hittills h a r icke ansetts, att direktören nödvändigt behövde äga försäkringsteknisk insikt och erfarenhet. Något krav härutinnan finner utredningen icke heller med den vidgade verksamheten erforderligt. Vissa svårigheter torde för övrigt föreligga att för befattningen förvärva en person, som jämte dylik kvalifikation har önskvärd kännedom om sjöfartsförhållanden. Om nämnda krav alltså icke heller framdeles uppställes, torde anstalten emellertid med hänsyn till verksamhetens nya mer försäkringsbetonade karaktär, böra få möjlighet att i större utsträckning än hittills kunna tillfälligt anlita expertis p å det pensionstekniska området. Utredningen föreslår, att för möjliggörande av ersättning till sådan expertis, vilken bör få användas bland annat även för viss löpande kontroll å pensionstekniska beräkningar i samband med beslut i pensionsärenden, avses ett belopp av 1 200 kronor. Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör i enlighet med vad nu föreslagits beräknas till (2 800 4* 2 400 + 1 000 + 1 800 + 1 200 = ) 9 200 kronor. För rörligt tillägg torde böra upptagas ett belopp av 2 900 kronor. De sammanlagda utgifterna å avlöningsstaten skulle i enlighet med dessa beräkningar utgöra (3 000 + 13 600 + 9 200 + 2 900 = ) 28 700 kronor. Då de särskilda uppbördsmedlen liksom hittills torde kunna upptagas till 9 000 kronor, skulle alltså nettoutgiften å staten bli 19 700 kronor. Vad härefter angår omkostnaderna, torde jämväl härutinnan ökade utgifter få förutses. I den del dessa kostnader ha karaktär av engångsutgift räknar utredningen med att de liksom vid tidigare omorganisation få bestridas från handels- och sjöfartsfonden. Förslag angående sådana engångskostnader torde böra i sinom tid framläggas av anstaltens direktion. De torde bl. a. föranledas därav, att en något större lokal än den nuvarande blir behövlig. För närvarande utgöras anstaltens lokalutrymmen av allenast ett litet och ett något större rum. I varje fall torde bli erforderligt med ytterligare ett arbetsr u m varjämte torde böra finnas ett arkivrum. Den härav samt av den vidgade verksamheten över huvud påkallade kompletteringen av möbler och andra kontorsinventarier torde emellertid icke behöva belöpa sig till något mera betydande belopp. I händelse av ökat lokalutrymme torde de beräknade utgifterna för bränsle, lyse och vatten böra upptagas till ett något högre belopp än nu. Vad angår övriga expenser disponeras det för detta ändamål för närvarande tillgängliga beloppet, 2 750 kronor, sålunda, att därav avses omkring 800 kronor för städning, omkring 200 kronor för telefon och telegram samt återstoden för inköp av förbrukningsartiklar av olika slag såsom skrivmaterialier, blanketter och plåtar till anstaltens adressograf. Det måste, om lokalen blir större, räknas med ökade städningskostnader. Även kostnaderna för telefon och telegram torde komma att stiga. Vidare torde de nya arbetsuppgifter, avseende kontrollen över redovisningen av hyres- och redareavgifter, som påläggas anstalten, medföra en betydande stegring av utgifterna för skrivmaterialier och

101 blankettryck. Det sammanlagda beloppet för övriga expenser torde med hänsyn härtill enligt utredningens förmenande böra beräknas till minst 5 000 kronor. Anslagsposten till sjukvård, för närvarande allenast 50 kronor, vilket belopp redan nu är otillräckligt, torde böra höjas till förslagsvis 200 kronor Slutligen vill utredningen föreslå, att något belopp avses för reseersättningar Det torde nämligen bli nödvändigt att möjlighet beredes pensionsanstå tens direktor eller viss direktionsledamot att, då förhållandena därtill föranleda, besöka rederier och sjömanshus för att på ort och ställe klarlägga tvistiga redovisningsfall. Då utredningen förutsätter, att resor i detta syfte endast mycket undantagsvis bli erforderliga, torde ifrågavarande anslagspost emellertid tillsvidare kunna begränsas till 300 kronor Sammanlagt skulle sålunda under omkostnadsanslaget behöva upptagas ett belopp av (5 000 + 200 + 300 =) 5 500 kronor. Utredningens förslag innebär alltså dels att gällande personalförteckning för anstalten bibehålies oförändrad dels att for anstaltens verksamhet tillsvidare från och med budgetåret 1944/ 45 anvisas ett förslagsanslag till avlöningar å 19 700 kronor samt ett förslagsanslag till omkostnader å 5 500 kronor, dels att för anstalten fastställas följande stater att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1944/45: Avlöningsstat.

Utgifter: 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 13 600 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl 3 A v - 1 ••;••,; ••••••• ö. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 4. Rörligt tillägg, förslagsvis

'

• 3000. » 9 2 oo '' " / » 2 900 Summa kronor 28 700

Särskilda uppbördsmedel: Ränta å förvaltningskostnadsfonden samt bötesandelar . . . . kronor

9 000

Nettoutgift kronor 19 700. Omkostnadsstat.

1- Sjukvård m. m., förslagsvis 2. Reseersättningar, förslagsvis 3. Expenser, förslagsvis

"

"

kronor

20Q

,

i

.

Summa kronor 3.

5 QQ0

5 500.

Sammanfattning.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen alltså följande. 1. Den av handelsflottans pensionsanstalt bedrivna verksamheten omlägges och utvidgas i överensstämmelse med det förslag till reglemente för an

102 stallen, utredningen framlagt. De nya pensionsbestämmelserna innebära en väsentlig förbättring av ålderspensionen för sjömän i utrikes fart, tillhörande manskapsklassen. Till denna klass hänföras andra sjömän än befälhavare, styrmän, maskinister och radiotelegrafister. o För möjliggörande av pensionsförbättringen höjes den nuvarande enprocentiga hyresavgiften för sjömän i manskapsklassen till 6 procent For befälets del bibehålies hyresavgiften vid en procent. Hyresavgiften beräknas å sjömannens hyra, varmed förstås samtliga kontanta avlöningsförmåner, med undantag av ersättning för kosthåll, övertidsersättning och krigsriskersättning, under tid, sjömannen är för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg. Avgiften erlägges för befäl t. o. m. kalenderåret närmast fore uppnådd ålder av 60 år samt för annan sjöman t. o m. kalenderaret innan han fyller 55 år. o Såsom bidrag till pensioneringskostnaderna skola utgå dels avgitt av redarna, dels ock statsanslag. Redareavgift erlägges för sjömän, tillhörande manskapsklassen, och utgår med 3% procent å samma belopp och under samma tid som hyresavgiften för sådan sjöman. Härigenom ber a k M S inflyta omkring 750 000 kronor om året. Statens bidrag, för närvarande 536 000 kronor årligen, höjes till 1 200 000 kronor om året. Av sistnämnda belopp avses emellertid 200 000 kronor utgöra ersättning för pensionsanstaltens nuvarande andel i tonavgifter. Anstaltens rätt till sådan andel, beräknad till nämnda belopp 200 000 kronor, föreslås skola upphöra, och beloppet förutsattes skola i stället — i likhet med tonavgifterna i övrigt med visst mindre undantag — tillgodoföras sjömanshusen. Såsom en följd härav avses statens bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader, nu 356 000 kronor om året, skola minskas till 156 000 kronor. Statens av pensionsverksamhetens utvidgning föranledda merkostnader skulle alltså bli (1200 000 - 200 000 - 536 0 0 0 = ) 464 000 kronor. . . 3 En omläggning av hyresavgiftens uppbörd och redovisning skall ske sålunda att avgiften icke vidare, på sätt nu är fallet, av vederbörande fartygsbefälhavare i samband med avmönstringen avlämnas till mönstringsförrattaren för vidarebefordran till handelsflottans pensionsanstalt, utan att avgiften i stället redovisas månadsvis av vederbörande rederi direkt till pensionsanstalten. Redovisningen av redareavgiften äger rum i enahanda ordning. 4 Handelsflottans pensionsanstalts nuvarande organisation behålles i huvudsak oförändrad. En viss ökning av arbetskrafterna blir erforderlig. Även omkostnaderna förutsättas öka. Utredningen föreslår, att pensionsanstaltens avlönings- och omkostnadsanslag, för närvarande respektive 12 800 kronor och 3 000 kronor, höjas, avlöningsanslaget till 19 700 kronor och omkostnadsanslaget till 5 500 kronor.

BILAGOR

Promemoria angående utländsk lagstiftning om sjöfolkspensionering. Följande promemoria avser att ge en överblick över sjömännens ställning i den utlandska socialförsäkringslagstiftningen, i huvudsak dock blott vad angår ålderdomsforsaknngen. Vid undersökningen har främst anlitats Internationella arbetsv r å n s .International Survey of Social Services 1933», Studies and Reports, Series M (Social Insurance) n:r 13, utgiven 1936. Om senare tillkommen eller ändrad lagstiftning ha såvitt möjligt uppgifter hämtats ur Internationella arbetsbyråns * Yearbook» senast utkommen för 1940/1941. Uppgivna belopp för pensioner och avgifter aro val nu i en del fall ändrade. I varje fall torde de emellertid ge en antydan om storleksordningen. För att underlätta överblicken må förutskickas, att promemorian först upptar de sjofartslander, i vilka införts särlagstiftning om verklig pensionsförsäkring för sjöman. Dessa aro främst Belgien, Frankrike och Italien, vilka här haft vissa traditioner att återfalla på. Numera synes hit vara att räkna även Japan med hänsyn tl 11 ar 1 9 3 9 b e s l u t a d , 11 lagstiftning om sjöfolksförsäkring. Storbritannien intar en särställning, i det att år 1937 beslutats ålderspensionering för befäl inom handelsflottan och enligt tidigare lagstiftning sjöfolket beretts vissa begränsade pensionsförmåner av speciell art. Det sista kan sägas vara fallet även i tre av de skandinaviska länderna, nämligen — utom i vårt eget land sedan lång tid tillbaka — i Finland med en av staten inrättad och understödd pensionsanstalt för sjömän samt i Norge där staten tillskapat en fond för pensioner till sjömän. Någon speciell lagstiftning om sjötolkspensioneringen synes däremot icke finnas i Danmark liksom ej heller i de oynga har medtagna sjöfartsländerna Tyskland, där dock sjömännens försäkring administrerats i särskild ordning, Nederländerna och Förenta staterna. Efter denna korta sammanfattning lämnas närmare uppgifter för berörda länder var för sig. Sjöfolkspensionering infördes i Belgien genom lagstiftning av år 1844. Enligt författningar, som utfärdats den 6 juli 1931, är pensionsförsäkring obligatorisk for varje sjöman, som inmönstras på belgiskt handelsfartyg, med undantag endast for sådana, som anställts utan eller mot blott nominell hyra, ävensom för färgade sjömän anställda på särskilda villkor. Verksamheten omhänderhaves av en statlig central pensionskassa. Försäkringen grundas på 1) obligatoriska avgifter av sjömännen, utgörande 4 procent av lönen för manskap och 5 procent av lönen för befäl och med dem jämställda; 2) obligatoriska avgifter av redarna, utgörande 2-5 procent av lönen, dock månathgen högst 24 francs, för manskap och 6 procent av lönen, dock månatligen högst 72 francs, för befäl och jämställda; 3) understöd och bidrag av staten; samt 4) avkastning av fonder.

104 Härutöver erhåller kassan vissa andra inkomster av mindre betydelse Försäkringen innefattar förutom sjukförsäkring, som i detta sammanhang torde kunna förbieås, invalid-, ålders- och familjepensionenng. T v a n d p a S o n e n vid jänsteoförmåga är till beloppet lika med den ålderspension statligt tdlägg inräknat, som sjömannen skulle ha erhållit, om han hade uppnått ^ S T ^ J L Invalidpensionen utgår, intill dess sjömannen blir berättigad tul ål

t ä t t tmTlderspension inträder vid fyllda 55 år. f j ^ ^ ^ ^ ' ) * £ sifter som sjömannen själv och redaren för hans rakning erlagt. Ålderspensionen forstarkLmed ett årlig/ tillägg av staten, ^ s v a r a n d e » 5C»procent - bdopprtfoi avgiftsoensionen. För försäkrade s öman, todda fore ar 1885, ar det statn 0 a una* glf a s S t till högre procent, nämligen till 100 procent för• to som aro ^odda före 1874 till 75 procent för dem, som äro födda mellan 187ö.och 1879 och 111 ou nrocent för dem som äro födda mellan 1880 och 1884. Det statliga tillagget ma hogs uLöra 780 frTnc för år, om ålderspensionen beviljas från 55 ars ålder Beviljas p S n e n från högre ålder än 55 år, stiger tillägget progressivt till ett maximibelopp * 1 Ä ^ Ä " - - * - . stämmes i . « « ^ < £ * " Ä Ä som mannen erhållit eller skulle ha erhållit vid fyllda 55 ar och v a n e r a e t l e i kfflnaden fålder mellan mannen och hnstrnn. Om åldern är densamma, bhr anfans pension efter denna regel 50 procent av mannen,. Ett garantera minimibelopp är emellertid fastställt. Vid lika ålder för mannen och hnstrnn erhålles drttam.nimibeTopp genom att mnltiplicera medeltalet av de avgifter som den försäkrade beS l a t S e f s i n sista tjänsteperiod av fem år med en | « » — f £ £ ^ % ^ * Ä * Ä ^ - * S ~ S S JeUer okas minimibeloppet allteftersom « » » ^ . ™ ^ » ^ « J 1 » ^ 8 V ™ I n k ^ « M t o n m med 15

prSr^rrrnrbÄ^^^^ ^ ä r modet Ä Ä Ä S t a r * - ** vad modem erhållit, eller sknlfe blivit berättigad erhålla . pension. Även . detta f,ll „ r staten ett tillägg av 50 procent på pensionen, högst 600 trancs.

'1 K r

d t beljka socialförsäkringen atlant

•££&££££&

Sr för män och 60 år för kvinnor. Försäkringen for olycksfall l aroete regie : a m ä n (och fiskare) i en särskild lagstiftning. Utbrntna nr den allmanna olycksfallslagstiftningen äro vidare gruvarbetarna. Sjöfolkspensionering infördes i Frankrike redan år 1673 med inrättande av »la C

t : o m \ a 7 d 1 n ? j l m t a r i J r 9 3 n 0 e h a meddelats reformerade bestämmelser angående

pensionsförsäkring av sjömän. arbetsgivare, som själva segla sina fartyg

ijd&töriskl för alla franska medbori n s k rivna

Avgiftssystemet är avpassat efter fart och anstaiiningsvniKui.

sjömän och för j

105 sysselsatta i långfart eller i oceanfiskerier eller som anställas för månad eller resa i kustfart och lokal kustfart, betala en rörlig avgift, som motsvarar 5 procent av deras samtliga löneförmåner. Sjömän, som tjänstgöra mot andel i vinst i kustfart och lokal kustfart eller äro sysselsatta i lokalfiske, djupvattensfiske eller lotsning betala fasta månatliga avgifter, efter tjänsteklass varierande mellan 4-80 francs för skeppspojke och 57 francs för befälhavare i långfart. 1 Redarna ha skyldighet att erlägga arbetsgivarandel, motsvarande 35 / 50 av de ovan nämnda avgifterna. Befrielse från redareavgifterna i sin helhet eller till hälften kan medgivas inskrivna sjömän, som själva segla småfartyg i lokal kustfart och fiske. Redareavgifter betalas även för utländska sjömän. Försäkringen innefattar ålderspension, invalid- eller förtidspension och familieJ pension. Till full ålderspension, s. k. pension för lång tjänst, är sjöman berättigad, om han fyllt 50 år och gjort tjänst till sjöss under minst 25 år. Pensionen består av dels ett garanterat minimibelopp med gradering ef ler 6 olika tjänsteklasser, dels ock ett tilllagg, beräknat på den genomsnittliga årslönen under hela tjänstetiden efter fyllda 15 år. Den nämnda garanterade minimipensionen rör sig mellan 8 400 francs för befälhavare i långfart och 4 200 francs för sjömän utan utbildning. 1 Om sjöman, som fyllt 50 år, fullgjort åtminstone 15 års sjötjänst, är han berättigad till reducerad ålderspension. Invalid- eller förtidspension beviljas sjöman, som drabbats av sjukdom eller skada, som gör honom fullständigt och varaktigt oförmögen till sjötjänst. Förtidspensionen beräknas pä motsvarande sätt som ålderspensionen sålunda, att varje medräknad tjanstemånad ger pension med 7 30 o av beloppet för ålderspensionen. Anka och barn efter sjöman ha rätt till samma pension, som mannen erhöll eller skulle ha erhållit om han uppnått 50 års ålder. Pensionstagare med försörjningsplikt mot familj erhåller årligt tillägg med 360 francs för varje barn under 16 år. Tillägget kan i händelse av fortsatta studier och utbildning utgå till 18 eller 21 års ålder och utgår utan tidsbegränsning, om barn på grund av sjukdom eller invaliditet är oförmöget att försörja sig. Även olycksfallsförsäkring är obligatorisk för sjömän och regleras genom särskild lagstiftning för dessa. Allmän obligatorisk arbetarförsäkring infördes genom lagstiftning av år 1928. Avgifter erläggas av arbetsgivaren, som själv svarar för hälften, medan andra hälften avdrages å den försäkrades lön. Bidrag utgår från staten. Pensionsåldern är vid ålderspension 60 år, men pension må kunna beviljas från 55 år. I Italien är pensionsförsäkring av sjömän numera obligatorisk enligt bestämmelser i förordning av den 26 oktober 1919. Bestämmelserna äro tillämpliga i fråga om följande fartyg: 1) alla fartyg med sjömansrulla i sjölagens mening; 2) hamngående maskindrivna fartyg även utan sjömansrulla, om skriftligt kontrakt upprättats angående besättningens anställningsvillkor; samt 3) lotsfartyg. Bestämmelserna avse följande personer: 1) alla personer, oberoende av ålder och nationalitet, som upptagas i sjömansrullan; 2) som sjömän inregistrerade personer, vilka tjänstgöra å hamngående fartygsamt 3) lotsar. Försäkringen grundas på avgiftsplikt för sjömännen och redarna. Därjämte utgår statsbidrag. Avgifterna bestämmas i procent av normallönen för de olika grupperna av sjömän. 1 År 1937 beslöts höjning av beloppen för pensioner och avgifter, i allmänhet med 20 procent.

106 Avgiften såväl för befäl som manskap är 15 procent av normallönen. For befäl betalas 7 procent av den försäkrade och 8 procent av redaren. For manskap, inräknat kökspersonal, betalas 6 procent av den försäkrade och 9 procent av redaren. S t S d r a g e t är bestämt till årligen 4 1 /, milj. lire för de närmaste 20 aren efter budgetåret 1930/31 och l x / 2 milj lire för därefter följande ar. Försäkringen innefattar invalid-, ålders- och familjepension. Berättigad till invalidpension är , a) Jjflman, som förklarats varaktigt oförmögen till sjötjänst oavsett pa vad^grund, under'förutsättning att han fullgjort sjötjänst under 20 år el er, om 3 tjänatar faUa inom 10-års P erioden omedelbart före tjänsteoförmågans intrade, under 10 ar samt b ? sjöman som förklarats varaktigt oförmögen till sjötjänst P a grund av olycksfall som inträffat under tiden för eller i samband med anställning till sjöss Berättigad till ålderspension är i allmänhet sjöman, som uppnått 60 ars ålder och fullgj^or sjötjänst under minst 20 år. Sjöman med minst 10 års tjänst ^ a s k m a v ^ delningen är berättigad till pension vid 55 års ålder, och sjöman med minst 20 ars sndan tiänst har rätt till pension vid 50 års ålder. ÄWeri och invalidpension beräknas på medeltalet för normallönen under sista tjänsteperioden till sjöss på följande sätt: ,poiTi. iqiq. Vso av medeltalslönen för varje fullt sjötjänstår efter 31 december 1919 V10o av medeltalslönen för varje fullt sjötjänstår mellan 1 januari 1914 och 31 december 1919; samt , , „ . „ . . . . n r h Häröver V1B0 av medeltalslönen för varje sjötjänstår - period av 6 månader och däröver räknad som fullt år — före den 1 januari 1914. , Pensionen f V icke överstiga det nämnda medeltalet för normallönen under sista ' ^ C T r t t a r r e r s ä k r a d sjöman är berättigad till pension, därest sjömannen a) själv innehaft pension;

c} I ^ Ä S S "S5^ 3 ^ faUa i n ° m 10-^eriOden ° m e d d b a r t fÖ

d) " b l i följd av olycksfall, som inträffat i eller i samband med tjänsten. Ä n k e p e n i o e n u t g å r med halva beloppet av den pension, som skulle ha tnlkommi den a v M n e Tillägg utgår med Vio för varje minderårigt barn. Änkepensionen ma dock i A e överstiga 3 / 4 av den pension, som skulle ha tillkommit den avlidne. i.AZTV 1923 är i Italien införd allmän invaliditets- och ålderdomsforsakrmg, personer mea nkoni t ö v T v i s s t månadsbelopp undantagna. Av avgifterna betalar LbetsgTvaren hälften och den försäkrade den andra hälften. I pensionen ingår *tt stathgf liMgg- Pensionsåldern, ursprungligen 65 år, synes numera vara 60 fa for män och 55 år för kvinnor. I fanan har enligt bestämmelser i lag den 5 april 1939 för sjömän a ? £ £ t a * > d e f a r t h e r 500 ton införts kombinerad sjuk-, olycksfalls- samt invaliditets och S d o m s f ö r s ä k r i n g . Enligt föreliggande uppgifter ^ f ^ ^ r t S ^ ^ bok 1939/1940) förutsattes för invalidpension en kvahficeringstid av ar r o - a l d e r s

srsts.^ sr.r^

JÄS

männen, statlig administration

£S££Hft£3£rBKffiÉ

107 alders-, anke- och barnpensionering. Pensionsåldern för ålderspension är 65 år enligt den obligatoriska försäkringen. Till denna betalas avgifter av de försäkrade och arbetsgivarna. Staten svarar bl. a. för hela kostnaden för pensioner, som utgå efter uppnådd ålder av 70 år. Statliga pensioner enligt försörjningsprincipen utgå vidare på grund av »Old-Age Pensions Act» utan försäkring. Vad nu berörts är allmänna bestämmelser i fråga om socialförsäkring Beträffande sjömannen är särskilt föreskrivet, att arbetsgivarnas avgifter till sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, vad angår sjömän som varken ha hemvist eller fast bostad inom Storbritannien, skola inbetalas till en särskild sjömännens fond. Pensioner ur fonden ma beviljas sjömän, som äro brittiska undersåtar och fullgjort lång tids tjänst i brittisk handelssjöfart eller fiske. Pensionerna, vilka till antalet årligen bestämmas med hansyn till gjorda ansökningar och fondens ställning, beviljas från uppnådd ålder av 65 år (50 år i fall av blindhet) med belopp av 5 sh. i veckan eller 10 sh om sjömannen är under 70 år och icke är berättigad till ålderspension enligt den obligatoriska försäkringen. Sökande är skyldig styrka, att hans samtliga inkomster icke överstiga 2 £ i veckan. Antalet pensionärer utgjorde omkring 7 600 vid 1933 års utgång. o Av stort intresse i detta sammanhang är den obligatoriska ålderspensionering som ar 1937 beslutats för befäl inom handelsflottan. En särskild lag antogs om ändring av »Merchant Shipping Act» för att möjliggöra avdrag å sjöfarandes lön. E h u r u det omedelbara syftet med denna ändring var att genomföra befälspensioneringen, så bor det — såsom framhållen i Internationella arbetsbyråns årsbok 1937/1938 varur uppgifterna hämtats — observeras, att delta synes göra det möjligt för sjömän av alla grader att draga fördel av denna nya princip. Bestämmelserna om befälspensioneringen stadga skyldighet för varje befäl, som inträder i tjänst, att framdeles bidraga med 9 d. for varje 1 £, som han erhåller i lön; och ett motsvarande belopp skall erläggas av redaren. Samtidigt med införandet av denna pensionering ha lönerna höjts med beloppet för avgiften till befälspensioneringen, varför denna pensionering i själva verket betytt »a net gain» för befälet. Det beräknades, att befäl, som inträder i tjänst vid 21 års ålder och vinner befordran i vanlig ordning, skall erhålla pension från 65 års ålder med årligt belopp av 242 £ eller, om han inträder i tjänst vid 35 ar 131 £ från samma ålder.

Frågan om sjömännens pensionering har i Norge liksom i vårt land varit föremål for åtskilliga statliga utredningar alltsedan början av 1880-talet. För upplysningar härom torde få hänvisas till Skeppstjänstkommitterades betänkande, del. III (SOU 1924: 20) sid. 87 och 88, varur även följande uppgifter delvis hämtats. Ar 1908 beslöt stortinget, att det belopp, som »läste- och fyravgiftene» inbragte utöver 2 200 000 kronor, skulle delvis användas till förmån för sjöfolket. Dessa medel avsattes till en särskild fond, vars räntor enligt beslut 1913 skulle användas till ålderspensioner åt sjömän. Som villkor för erhållande av sådan pension uppställdes att vederbörande i regel skulle ha fyllt 60 år och haft sitt uppehälle som sjöman pa norska handelsfartyg under minst 30 år. Pensionen, som betraktas som belöning for långvarig tjänst å norska fartyg, utdelas endast för ett år i sänder. Den som en gang tillerkänts pension förutsattes dock skola få behålla den under sin återstående livstid. Pensionen må (enligt Internationella arbetsbyråns »Survey») i regel ej överstiga för år 300 kronor, i undantagsfall 450 kronor. Understöd från fonden kan numera även tilldelas änka efter pensionstagare. Då fondens medel visat sig icke racka till, har bidrag fått tillskjutas av staten. Antalet pensionärer var år 1934 4 521. Av statsmedel beviljades samma år bidrag med 663 780 kronor. Norge har numera genom lag den 16 juli 1936 infört ålderspensionering enligt försorjningsprincipen för personer över 70 år. Från den obligatoriska sjukförsäkringen (ursprungligen av år 1911) undantogos länge sjömän å utrikesgående fartyg; sedan 1936 omfattas emellertid även dessa av den nämnda obligatoriska försäkringen. Sjömännens olycksfallsförsäkring regleras genom särskild lagstiftning.

108 I Finland inrättades år 1879 en pensionsanstalt för befälhavare och annat sjöfolk på finska handelsfartyg. Nytt reglemente för anstalten utfärdades den 27 maj 1924. Anstalten står under förvaltning av en direktion med ordförande och fyra ledamöter av vilka ordföranden utses av vederbörande departement och ledamöterna av de torsakrade. försäkrade. de . „ . , . . . •• ,r ° r\™ Medlemskap i pensioneringen står öppet för varje finsk sjöman under 45 ar. Om den försäkrade vid tiden för inträde fyllt 25 år, skall han emellertid ha gjort tjänst inom handelsflottan under minst halva den tid, som förflutit, sedan han fyllde 25 ar, och är skyldig att inbetala hälften av avgifterna för sådan tid. Medlemmarna betala årsavgifter med resp. 100, 75, 50 och 25 mark, beroende pa löneklass. Anstalten erhåller dessutom inflytande tonavgifter, som erläggas av finska och utländska fartyg vid anlöpande av finsk hamn. Pensionsåldern är fastställd till 55 år. Som villkor för ålderspension galler att medlem betalat avgifter till anstalten under en tid av 30 år eller inbetalat motsvarande antal årsavgifter. Därjämte fordras, att han tjänstgjort ombord a fartyg under minst 60 månader. „..,., , i e n ni» Pensionsrätt kan även förvärvas i händelse av invaliditet till foljd av olycksfall ellei siukdom, som medför oförmåga att tjänstgöra till sjöss. Vid dödsfall erhåller änka och efterlevande barn under 18 ar full pension om den försäkrade betalat avgifter för 30 år; eljest utgår reducerad pension. Invalida barn få behålla pensionen efter fyllda 18 år. Pensionen utgår med 800, 600, 400 och 200 mark för ar räknat alltefter den loneklass, som den försäkrade tillhör. (Ovan lämnade uppgifter gälla förhållandena ar 1933 \ Genom lag den 31 maj 1937, i kraft från och med 1939 har i Finland genomförts allmän invaliditets- och åldersdomsförsäkring. Pensionsåldern har bestamts till 65 år. I Danmark, där socialförsäkringen tidigare utvecklats på frivillighetens grund, genomfördes en vittomfattande socialreform genom lagen om folkforsaknng av den 20 maj 1933. Försäkringen är uppbyggd på obligatoriskt medlemskap i av stateni erkända och understödda sjukkassor. Enligt lagen bestridas kostnaderna for ålderspensioneringen helt av statliga och kommunala medel. Pensionsåldern bestämdes ursprungngen till 65 år men har sedermera (1937) sänkts till 60 år. Särskilda bestämmelser ningar om på frivillighetens väg införd pensionering for särskilt befäl a handels fartyg. I Tvskland infördes, tidigare än i andra länder, bl. a. obligatorisk åldersdomsfors a k r i r n ' o r arbetare redan på 1880-talet. Såvitt framgår av tillgängliga uppgifter sya särskilda bestämmelser icke gälla i fråga om pensionsförsäkring av sjöman utan dessa äro inbegripna i allmänna lagstiftningen om invalid- alders- samt anke- och barnpensionering Avgifter för försäkringen erläggas av arbetsgivaren med ratt foi denne a t t å t d r a g a hälften å den försäkrades lön. I ålderspensionen, som erhålles frän 6o år synes ngå ett fast belopp av statsmedel och ett rörligt belopp efter erlagda avgfft'ei Så illvida intaga sjömännen en särställning som den obligatoriska forsakring n f ö r de as del, j f n J l vad avser sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, ar enheth T a d m ^ i s t r e r a d genom ett särskilt statligt organ, »Seekasse». Vidare bor nämnas, att a v g S e r n a foV den obligatoriska sjukförsäkringen fördelas med tre femtedelar pa s Ömannen " " b två femtedelar på redarna, medan enligt den a l l m ä n n a - P ™ * * * * * * f S k r a d e s andel är två tredjedelar och arbetsgivarandelen en tredjedel (Bohrbeck. Beichs (Sozial) Versicherung, Berlin 1941). I Nederländerna är sedan år 1913 införd allmän obligatorisk pensionsförsäkring för ^ ^ ^ U tjänstemän inom alla yrkesgrupper. Enda undantagna yrkes-

109 grupp är gruvarbetarna, för vilka gäller särskild lagstiftning. Den nämnda allmänna försäkringen innefattar invalid-, ålders- och familjepension samt grundas på avgifter av arbetsgivarna. Pensionsåldern är för ålderspensionär 65 år, för gruvarbetare 60 år. Olycksfallsförsäkringen regleras genom särskild lagstiftning för sjömännen. Genom lagen den 14 augusti 1935 om socialförsäkring och om understöd åt personer i behövande omständigheter bröt Förenta staterna radikalt med den tidigare härskande uppfattningen, att social omvårdnad borde förbehållas det privata initiativet. Understöden skola enligt lagen utgå från 65 år och skola bekostas av allmänna medel. Genom den obligatoriska pensionsförsäkringen skall bl. a. i princip varje arbetsanställd erhålla en månatlig pension från uppnådda 65 år. Kostnaderna för försäkringen bestridas genom en skatt, som till lika del uttages av den anställdes lön och av arbetsgivaren i förhållande till summan av utbetalade löner. Lagen var avsedd att träda i kraft först år 1942, men genom lagändring år 1939 beslöts, att ikraftträdandet skulle framflyttas till den 1 januari 1940, varjämte lagstiftningen utvidgades till att avse jämväl änke- och barnpensionering. Enligt 1935 års lagbestämmelser äro emellertid sjömännen undantagna från den obligatoriska försäkringen.

110 Promemoria med statistiska utredningar och kostnadsberäkningar förbättrad pensionering för sjöfolk.

angående

Till grund för beräkning av de kostnader, som kunna väntas bli förenade med ett genomförande av utredningens förslag till sjöfolkspensionering, lämnas i det följande en statistisk översikt av sjöfolkets tjänsteförhållanden, närmast med hansyn till utrikes fart. Bedogörelsen tar främst sikte på åldern för intrade i och avgång ur dylik fart, samt på den årliga seglationstidens längd och på erlagda hyresavgifter inom olika åldersklasser. Det för denna redogörelse använda statistiska materialet har dels framkommit vid de undersökningar, som av förste aktuarien E. Lindh år 1936 utfördes for 1934 års sjömanshussakkunnigas räkning, dels särskilt införskaffats för sjöfolkspensionsutredningen. . .... Undersökningarna för sistnämnda utredning grunda sig på primarmatenal, som ställts till förfogande av samtliga sjömanshus i riket, över de vid sjömanshus inskrivna sjömännen har efter den nya sjömanshuskungörelsens ikraftträdande påbörjats uppläggningen av ett kortregister. Detta omfattar nu samtliga inskrivna, vilkas fodelseartal slutar på 0 eller 1, sålunda ungefär en femtedel av hela stocken. Dessa kort utlånades av sjömanshusen till utredningen. Här gjordes från korten utdrag rörande vederbörande sjömans födelseår, inskrivnings- och ev. år för avförande ur registret, behörighet, sysselsättning ombord och seglation i utrikes fart under tiden 1 ^ — 1938 Det sålunda frambragta materialet överfördes på hålkort (Hollenthkort) och bearbetades materiellt. Undersökningen har omfattat omkring 9 000 personer, av vilka emellertid ett relativt stort antal redan varit avförda eller endast kvarstått i registret som värnpliktiga.

Inträde i utrikes fart. Vad inträdet i svensk utrikes sjöfart beträffar sker detta i regel vid tidig ålder. För personer, födda under åren 1900, 1905 och 1910, var åldersfördelningen vid inträdet följande: Ålder

Procent

under 18 år 13—20 » 20-25 > över 25 »

31*o 316—62 6 24 9 " 12*5—37'4 100-0

För tidigare födda personer — från 1870 och framåt — var åldersfördelningen vid inträdet föga avvikande. Första utrikesf arten inträffar således fore fyllda 20 ar för inemot två tredjedelar av samtliga sjömän, som överhuvudtaget deltaga i sådan fart. Endast för en åttondedel äger första utrikesfarten rum efter fyllda 25 ar. Efter fyllda 30 år torde en första utrikesfart vara ytterst ovanlig.

Ill

Avgång ur utrikes fart. Avgång ur svensk utrikes fart behöver naturligtvis icke betyda avgång ur svensk sjöfart överhuvudtaget. Ett avsevärt antal sjömän ägna sig åt inrikes fart både omväxlande med utrikes fart och sedan de upphört deltaga i den senare. Avförandet ur sjömanshusens register äger icke rum, förrän vederbörande under fyra kalenderår icke idkat sjöfart å svenskt handelsfartyg. Tidigare kvarstodo dessutom värnpliktige sjömän, som en gång inskrivits vid sjömanshus, i registren, tills de vid fyllda 35 år övergingo till landstormen. Vid de utredningar, som verkställdes för de sjömanshussakkunnigas räkning, undersöktes den ålder, då sista utrikesseglationen ägde rum, samt det antal år, som förflutit mellan den första och den sista seglationen av detta slag, allt efter olika födelseår. Det senaste undersökta födelseåret var 1905. Det är givet, att om den senaste antecknade utrikesseglationen ägde rum icke alltför långt före det sista observationsåret, 1935, det icke kan vara fullt säkert att det verkligen var den sista utrikes seglation, sjömannen utförde. Det förekommer nämligen ofta, att utrikesseglation äger rum endast med vissa mellantider, då sjömannen endera vistas i land eller ägnar sig åt inrikes fart. Därför ha uppgifter om avgång avseende åren närmast före 1935 icke använts. Av år 1905 födda, i svensk utrikes fart inträdda personer, kvarstodo i sådan sjöfart efter

år

* >

* »

7 9 5 procent 65'7 » 58-4 »

efter 4 år > 5 »

51"8 procent 46- 2 j

I fråga om tidigare födda personer var avgången starkare. Av 100 i utrikes fart inträdda personer, födda åren 1875, 1880, 1885, 1890, 1895, 1900 kvarstodo efter fem år följande procent: Födelseår Procent Födelseår Procent 1900 . • 46-0 1885 39*5 1895 . • 43*1 1880 376 1890 . • 43-1 1875 38-2 Bland sjömän, födda under åren 1875—1890, vilka efter nedan angivna seglationstider i utrikes fart kvarstodo, var avgången under närmaste femårsperiod följande, i procent uttryckt (åren efter 1890 lämna icke användbara siffror): F ö d e l s e å r

Seglationstid 1890 År 5—10 10-15 15—20 20—25 25—30 30—35

1875 P r o c e n t 37-8 34-3

37-5 32-4 32-8 22-1

40-7 24-2 20-7 34-6 27-7

40-8 27-9 190 28-2 23-4 25-0

Avgången före uppnådda 5 års seglation utgjorde för personer födda 1905 53-8 procent och för personer födda 1875—1890 följande: Födelseår 1890 1885

Procent 56-9 60-5

Födelseår 1880 1875

Procent 62-4 61-8

112 Avgången bland de 1905 födda utgjorde sålunda i procent av avgången bland de nedan angivna år födda: Födelseår Procent Födelseår Procent 1890 94-6 1880 86** 88> 8? l 1885 9 l875 Beduceras avgångsprocenterna under perioderna 5—10, 10—15 e t c . å r för personer födda under åren 1875—1890 i samma proportion, som avgången under perioden 0—5 år bland de 1905 födda står till motsvarande avgång bland förstnämnda år födda, erhållas följande procenttal: F ö d e l s e å r Seglationstid 1875

Reducerad avgångsprocent

År 5—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—35

358 32-4

33-3 28-8 28-7 19-6

351 20-9 17-8 21-2 23-9

35'5 24-3 17-1 24-C 20-4 21-8

Välja vi, för konstruktion av en avgångstabell, de lägsta ovan beräknade avgångsprocenterna för femårsperiod, skulle avgångsprocenterna bli följande: 0 _ 5 år 53*8 procent 2 0 - 2 5 år 1 9 6 procent 5-10 » 33-3 » 25-30 » 20*4 » 10-15 » 209 » 30—35 » 2P8 » 15-20 » 171 » eller avrundat 0— 5 år 5—10 » 10—15 » 15—20 *

54 procent 33 > 20 » » >

Procenten kvarstående skulle alltså bli: Efter 5 år 46 procent 31 » 10 » 25 15 20 20

20—25 år 25—30 » 30 — 35 »

20 procent s » * *

Efter 25 år > 30 » » 35 »

16 procent 13 » 10 *

Utgår man från den ovan återgivna åldersfördelningen i utrikes fart och användes den nyss konstruerade tabellen för kvarstående i dylik fart efter angivet antal seglationsår, skulle av i utrikes fart inträdda personer av en viss årsklass följande antal kvarstå i dylik fart vid nedan angiven ålder: 43 procent (37*5 procent ännu ej i tjänst) 20 år (12-5 38 25 » 34 30 » 26 35 » 20 40 » 16 45 » 13 50 > 10 55 »

113 S o m v a r att v ä n t a , m å s t e d e n n a b e r ä k n i n g giva r e s u l t a t , s o m icke så litet ö v e r stiga d e siffror, s o m d i r e k t e r h å l l i t s u r d e n för s j ö m a n s h u s s a k k u n n i g a u t f ö r d a u n d e r sökningen. Enligt denna var procenten kvarstående vid

3 0

år

» >

40 50

> »

271—27-8 14-8 8-2

procent , »

d. v. s. r e s p e k t i v e o m k r i n g 18, 29 o c h 37 p r o c e n t l ä g r e ä n de n u b e r ä k n a d e p r o c e n t t a l e n . H a r b o r e m e l l e r t i d m ä r k a s , att s i f f r o r n a f ö r k v a r s t å e n d e vid fyllda 30 å r a v s a g o p e r s o n e r f ö d d a å r e n 1875—85 r e s p . 1890—1905, s a m t a t t siffrorna för k v a r s t å e n d e vid 40 o c h 50 å r a v s å g o p e r s o n e r f ö d d a å r e n 1 8 7 5 — 8 5 . F ö r s e n a r e f ö d d a p e r s o n e r h a r j u en tydligt ö k a d t e n d e n s till lägre k v a r s t å e n d e i t j ä n s t g j o r t sig OJ gällande. ° De i det f ö r e g å e n d e l ä m n a d e s i f f r o r n a menige, sammantagna.

avse samtliga

s j ö m ä n , befäl s å v ä l

som

Vad befälet b e t r ä f f a r ä r a v g å n g e n u r u t r i k e s s e g l a t i o n a v s e v ä r t l ä g r e ä n för m e n i g e s j ö m a n , e h u r u v ä l m a n får a n t a g a , att en icke r i n g a ö v e r g å n g till i n r i k e s f a r t ä g e r r u m . E t t icke litet a n t a l u t e x a m i n e r a d e t o r d e r e d a n f r å n b ö r j a n gå i i n r i k e s fart. J O I d e n u n d e r s ö k n i n g , s o m v e r k s t ä l l d e s för s j ö m a n s h u s s a k k u n n i g a h a r l ä m n a t s en a v g a n g s t a b e l l för s j ö k a p t e n e r och ö v e r m a s k i n i s t e r efter 15 å r s eller l ä n g r e seglationstid. A n t a l e t k v a r s t å e n d e av 100 p e r s o n e r m e d 15 å r s seglationstid v a r f ö l j a n d e Seglationstid

Sjökaptener

Är

Övermaskinister P r o c e n t

15 20 25 30 35 40

100 80 67 56 43 30

h 80 73 60 42 Avgängsprocenten

Seglationstid

Samtligt sjöfolk

utgjorde

Sjökaptener

Ar

100 73 58 47 33 20

sålunda

Övermaskinister

Samtligt sjöfolk

P r o c e n t

15—20 20—25 25—30 30—35 35—40

11 10 9 18 30

20 16 16 23 30

25 23 19 30 39

Nu u t g ö r vid v ä x a n d e å l d e r befälet en allt s t ö r r e del av sjöfolket. E n l i g t d e sjöm a n s h u s s a k k u n n i g a s u n d e r s ö k n i n g u t g j o r d e befälet b l a n d de 1935 i u t r i k e s s j ö f a r t k v a r s t å e n d e f ö l j a n d e p r o c e n t av s a m t l i g a : Födelseår

1875 ... 1880 ... 1885 ... 1890 ... 8—429161.

Procent Procent h*f*l befäl

TKA.U^ Födelseår

62 62 47 36

1895 1900 1905

procent

27 27 21

befä,

114 Man torde därför kunna antaga procenten befäl vid nedan angiven seglationstid vara följande, därvid inträdesåldern i utrikes fart i genomsnitt beräknas vara 20 år: 15—20 år 20-25 » 25—30 >

27 procent 32 » 42

30—35 år 35—40 »

55 procent 62

Man torde kunna anse avgångsfrekvensen bland befäl vara genomsnittligt representerad av den för övermaskinister konstaterade. Med ledning härav och med användning av det nyss framräknade procenttalet för befäl bland samtliga sjömän skulle avgångsfrekvens bland menige utgöra: SeglationsAvgångsSeglationsAvgångstid, år ' procent tid, år procent 15—20 27 30—35 39 20-25 26 35—40 54 25—30 21 I procent av avgångsprocenten bland samtligt sjöfolk skulle detta utgöra: SeglationsAvgångsSeglationsAvgångstid, år procent tid, år procent

15—20 20-25 25—30

108 113 111

30—35 35—40

130 138

För kortare seglationstider än 15 år torde det vara lämpligt att räkna med samma avgångsprocent bland menige som för samtligt sjöfolk. Efter 15 års seglation skulle avgångsprocenten för femårsperiod bli, om man utgår från den i det föregående antagna avgången bland samtliga sjöfolk av 20 procent för femårsperiod: Seglationstid, år

Avgångsprocent

Seglationstid, år

Avgångsprocent

15—20 20-25 25—30

22 23 22

30—35 35—40

26 28

eller utjämnat 15—20 20—25 25—30

21 22 23

30—35 35—40

25 28

Procenten kvarstående bland i utrikes fart inträdda, som icke skaffat sig befälsbehörighet, skulle sålunda bli SeglationsProcent SeglationsProcent tid, år kvarstående tid, år kvarstående 0 100 20 20 5 46 25 15 5 10 31 30 12 20 25 35 9 Den tabell, som i det föregående lämnats för vid viss ålder kvarstående bland samtliga sjömän, skulle, för att avse enbart menige, kunna korrigeras på följande sätt.

115 Ålder 40 år 45 »

Procent kvarstående 20 15

; ' uc 50 år 55 J

Procent kvarstående 19 9

Med hänsyn till den relativt ringa ändring, som härav blir följden, samt för att bereda en ytterligare säkerhetsmarginal i våra antaganden, då det med all sannolikhet ar att motse, att den förbättrade sjöfolkspensioneringen kommer att medföra en ytterligare framträdande tendens till kvarstående i utrikes fart, torde det emellertid få anses motiverat att för menige använda den avgångstabell, som uppställts för samtligt sjöfolk. 1 det föregående ha redan återgivits vissa direkt ur de sjömanshussakkunnigas undersökningsresultat framkomna siffror om procenten i utrikes fart kvarstående sjöfolk. Här nedan skall en något fylligare framställning av dessa siffror återgivas varvid åtskillnad göres mellan befäl och manskap. Siffrorna från utredningen ifråga skola jämföras med resultat hämtade ur de för sjöfolkspensionsutredningen verkställda undersökningarna. Enligt sjömanshussakkunnigas betänkande inskrevos vid sjömanshus följande antal personer, födda nedan angivna år: Födelseår

Inskrivna

Födelseår

Inskrivna

70 18 75 18 80 !88j>

2 384 2 906 3 108 3 660

1895 1900 1905 1910

3 926 3 562 9 792 2 636

3 850

Inskrivning på sjömanshus behöver ju icke betyda utrikes fart, ehuru säkerligen det överväldigande antalet av de inskrivna gå i dvlik fart. Uteslutande åt inrikes fart torde emellertid, likaledes enligt de sjömanshussakkunnigas utredning, endast följande procent av de inskrivna ha ägnat sig: Födelseår 18

70 1S75 1SS0 1 88 5 1890

Procent

Födelseår

Procent

2-9 2o 3-3 2-8 3-x

1895 1900 1905 1910

3-5 6"4 38 3'5

'.'.'.'.'."

Av de inskrivna skulle följaktligen följande antal ha gått i utrikes fart: Födelseår Antal Födelseår Antal

1S70 75 188 0 18 85

2 315 2 848 3 005 3 558

3 731

1895 1900 1905 1910

3 789 3 348 2 686 2 544

Vad årgången 1910 beträffar, måste man taga i betraktande att inträdet i utrikes fart, vad denna årgång angår, icke kan anses vara fullt avslutat. Efter fyllda 25 år inträder i utrikes fart omkring en åttondel av de personer, tillhörande en viss årsklass, som ägna sig åt dylik sjöfart. Den ovan för 1910 iämnade siffran bör därför höjas med VT till 2 907.

116 Av ifrågavarande årsklasser förvärvade, fortfarande enligt de sjömanshussakkunniga, följande antal personer befälsbehörighet av en eller annan art, varvid inom parentes angives antalet efter avdrag av den procent, som enligt ovanstående uteslutande idkat inrikes sjöfart: Födelseår Antal Födelseår Antal 1890 268 (260) 1870 176(171) 1895 252 (243) 1875 • 288(282) 1900 248 (232) 1880 340(329) 1905 230 (221) 1858 388(377) Ar 1910 har ej medtagits, då man ej kan förvänta, att befälsbehörighet i full utsträckning på långt när förvärvats av personer, tillhörande denna årsklass. 1935 hade 172 (166) vunnit sådan behörighet. Av vederbörande årsklass skulle alltså följande antal räknas som menige: Antal Födelseår Födelseår Antal 1870 1875 1880 1885 1890

• • •

1895 1900 1905 1910

2 144 2 566 • • 2 676 3 181 3 471

3 546 3 116 2 465 2 741

..

Ar 1935 kvarstodo enligt sjömanshussakkunniga följande antal sjömän, befäl och menige, i utrikes sjöfart: Manskap

Befäl Födelseår

1870 1875 1880 1885 1890 1895 1900 1905 1910

Kvarstående

Procent av inträdda

Kvarstående

Procent av inträdda

10 58 118 128 120 100 152 160 —

5-;< 20-(; 35-9 34(i 46-2 41'2 65-s 72-4

18 3b 74 144 212 274 404 606 996

0-8 1-4 2-s 4-5 6-1 7-7 13(i 24.; 36-;!

—

Det må ännu en gång framhållas, att, särskilt för manskap, de anförda siffrorna äro något för små. De avse personer, som verkligen gjorde utrikes sjöfart 1935. Såsom redan påpekats, behöver det icke betyda att en sjöman definitivt lämnat utrikes sjöfarten för att han ett år är frånvarande. Då under en femårsperiod antalet kalenderår under vilka en efter periodens slut kvarstående person gör utrikes sjöfart i genomsnitt för menige är omkring 44, torde siffrorna för dessa böra höjas med 12-6 procent. De skulle då utgöra Födelseår 1870 1875 1880 1885

Procent

Födelseår

. 0-9 . IT, . 31 . 5'0 . 6-8

1895 1900 1905 1910

Procent 86 14'6 27-6 40-9

117 För befäl torde knappast motsvarande förhöjningar behövas, då befälets seglation säkerligen ar vida regelbundnare än de meniges Beträffande befälet är det påfallande, att redan vid'30 års ålder ett så stort antal personer av dem, som en gång gjort utrikes fart, icke längre kvarstå inom densamma. Detta förklaras naturligtvis därigenom, att de visserligen gjort utrikes fart som menige, innan de vunnit hefälsbehörighet, men att de efter det sådan behörighet vunnits agna sig at inrikes fart i relativt stor utsträckning Pill jämförelse med de siffror, som erhållits ur de sjömanshussakkunnigas utledning, skola nu resultaten framläggas av den undersökning rörande i utrikes fart under perioden 1935-1938 kvarstående menigt sjöfolk, som utförts för sjöfolk pensionsutredningen. Här har som »kvarstående» betraktats personer, vilka 1938 kvarstodo inskrivna vid sjömanshus och icke vore det enbart som värnpliktige och vilka under de nämnda åren gjort utrikes sjöfart. De sålunda erhållna siffrorna torde fa betraktas som jämförliga med de för menige förhöjda siffror, som erhållits ur de sjömanshussakkunnigas material. Siffrorna ifråga redovisas här nedan Födelseår

Kvarstående år 193S

Procent av inträdda

1870 1880 1890 1900

13 80 189 374

30 5-4 12-0

0-<;

Framraknas de ur de sjömanshussakkunnigas material erhållna siffrorna till tre ars högre ålder, skulle för manskapets del procenten kvarstående 1938 bli följande: Födelseår Procent Födelseår Procent 1870 o-6 1890 . 5-7 1880 2-1 1900 . Ho Överensstämmelsen är som synes god. Slutligen skola de ur sjömanshussakkunnigas material beräknade siffrorna for yid viss ålder . u t r i k e s fart kvarstående jämföras med de antaganden som gjorts i den nederst pa sid. 112 för samtliga sjömän, befälet inberäknat, uppställda avgangstabellen, vilken ansetts böra användas även i fråga om enbart menige

Å 1 <l e r

30 » 35 .... 40 .... 45 . . . . . 55 > . . . .

Kvarstående av 100 i utrikes fart inträdda Sjömanshussakkunniga

Antagandena sid. 112

40-9 27-.; 14-6 8-6

38 34 26 20 16 13 10

6-8

5-o 3-1

Den siffra som för procenten kvarstående vid 25 års ålder framräknats ur de Sjömanshussakkunnigas material, är något större än vad som framgår av de anaganden som här föreslagits läggas till grund för beräkningarna. Det må emellertid framhållas, att årsklassen 1910, som ligger till grund för de sjömanshussakkunnigas siffra, måste betraktas såsom mindre tillfredsställande för beräkningar av denna art, da rekryteringen inom densamma icke var avslutad år 1935.

118 Ifråga om övriga årsklasser visa de ovannämnda antagandena en betydlig marginal utöver de ur sjömanshussakkunnigas utredning härledda sifrorna. Procenten kvarstående enligt antagandena överstiga nämligen sjömanshussakkunnigas resultat med följande procent: Ålder

30 år 35 > 40 >

Procent

Ålder

Procent

23 78 133

45 år 50 > 55 :

135 160 223

De hittillsvarande, observerade procenttalen för kvarstående intill pensionsåldern äro emellertid mycket små och svara även mot ett absolut sett ringa antal kvarstående Det är därför sannolikt, att en väsentligt förbättrad pensionsordning kan medföra ett icke så litet ökat kvarstående i tjänst, och detta behöver absolut taget icke vara så stort, för att en fördubbling eller tredubbling av antalet kvarstående till pensionsåldern skall uppnås. De antaganden som gjorts måste visserligen betraktas som tillfredsställande, men ingalunda som överdrivna. Det må framhållas, att i avgångssiffrorna härovan även avgång till följd av dödsfall är inräknad. Detta medför, att tidsperioder med icke oväsentligt olika dödlighet blivit sammanförda. Då dödlighetsavgången emellertid är mycket liten i förhållande till avgången av andra orsaker och dessutom stor försiktighet i övrigt iakttagits vid avgångsordningens uppställande, torde detta förhållande icke böra tillmätas betydelse.

Antalet vid pensionsåldern kvarlevande personer. I det föregående har en avgångstabell konstruerats, utvisande antalet vid viss uppnådd ålder kvarstående av 100 i utrikes fart inträdda personer av en viss arsklass En beräkning skall nu verkställas rörande antalet vid 55 års ålder kvarlevande bland dem, som kvarstå vid en viss ålder, och följaktligen bland dem, som lämnat utrikessjöfarten mellan vissa åldrar. Frågan är då vilken dödlighetstabell som skall läggas till grund for dessa beräkningar, som ju skola avse förhållandena i en framtid. Jämför man dodhghetsintensiteterna i de allmänna svenska dödlighetstabellerna för män 1920—30 och 1931—35 samt i dödlighetstabellen R89 för män, som användes vid bvrantetorsäkring, erhåller man följande dödlighet uttryckt i promille: Bland personer i åldern

Enligt sv. dödl. Enligt sv. dödl. 1931—35 1920-30

Enligt R M

P r o m i l l e 20 å r 25 > 30 > 35 > 40 > 45 » 50 > 55 > 60 > 65 > 70 >

4-79 4-58 4-44 4-56 5-31 6- 6 8 8-82 12-75 18-60 28-75 44-71

3-9 L 3* 5 c:

367 4-08 4- 51; 6-45 8-50 11-94 17-84 2804 45-92

2-97 3-08 328 362 4-18 5-15 6-79 9-58 14-32 22-30 36-01

119 Som synes kan mellan de båda dödlighetstabellerna 1920—30 och 1931—35 kon f n a t ? r a S o e " v ä s e n t l i 8 nedgång i dödligheten. Denna är särskilt i åldrarna under 40 ar sa framträdande och även vid högre åldrar så kraftig, att man måste fråga sig, huruvida icke det kan anses lämpligt att räkna med dödlighetstabellen R3o tor att erhålla ett betryggande resultat. Till jämförelse angives här antalet kvarlevande vid 55 års ålder av 100 personer . å l d r a r n a 20, 2 5 - 5 0 år, dels efter dödlighetstabellen R32, dels efter svenska dödlighetstabellen 1 9 3 1 - 3 5 . Av 100 kvarlevande i nedan angiven ålder kvarleva vid 55 år: Av personer i åldern 20 år 25 > . . . . 30 > . . . 35 > 40 > . . . . 45 > 50 .

1) Enligt R32

2) Enligt sv. dödl. 1931/35

2) i procent av 1)

85-18 86-47 87-85 8938 91-12 93-20 96-05

83-09 84-60 86-14 87-70 89-57 91-90 9522

97-5 97-8 98-1 98-1 98-3 98-5 99-1

. F o i ; . . ^ d h g h e t e n b l a n d pensionstagarna torde det vara lämpligast att räkna med den dödlighetstabell, R32, efter vilken hyresavgiftspensionerna beräknats. l i a r nedan anfores antalet kvarlevande vid olika åldrar upp till 70 år av 100 1931/35 P e r S ° n e r ' d G l S e n U g t t a b e l i e n R s 2 ' d e l s e n l i g t s v e n s k * Av 100 55-åriga personer kvarleva vid nedan angivna ålder: Ålder 57 ar 60 » 62 > . 65 > 67 > 70 »

_

.

dödlighetstabellen

1) Enligt R32

2) Enligt sv. dödl. 1931/35

2) i procent av 1)

97-95 94-30 91-40 86-19 82-05 74-71

97-55 9317 89-74 83-77 7909 70-60

99-6 98-8 98-2 97-2 96-4 94-5

Enligt dödlighetstabellen R32 skulle av 100 personer, tillhörande en viss årsklass som överhuvud taget inträda i svensk utrikes fart, antalet vid pensionsåldern kvarlevande bli följande, i procent uttryckt: Inträdda före 20 år (61-6 procent, ålder 18v.) Kvarstående vid 20 år Inträdda mellan 20 och 25 år (24"9 procent, ålder 22 år) '.'. Kvarstående vid 25 år Inträdda mellan 25 och 30 år (12* 5 procent, ålder 27 år) Kvarstående vid 30 år » 35 '''''.'.'''.'.''.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'. » 40 5 " 45 ; » 50 : * 55 >

Procent 52- 2 366 21'3 32.9 10-8 29-9 23-2 18-2 14-9 12.5 10-0

Av 100 personer, vilka inträtt i svensk utrikes fart, skulle följaktligen de vid 55 ars ålder kvarlevande (84r> procent) fördela sig på följande sätt:

120 Vid 55 års ålder kvarstående mellan 50 och 55 år avgångna » 45—50 *. > 40—45 » » » 35—40 > » 30—35 » » 25—30 » » » 20—25 » » före 20 år avgångna Summa Av dessa 84 5 procent kvarlevde vid 55—67 års ålder följande: Ålder Ålder 55 år 84-5 62 år 56 » 837 63 » 57 » 82-8 64 » 58 » 81-8 65 » 59 80-8 66 » 60 » 79' 7 67 » 61 , 78-5 55 —67 år

1°° 2s 2 '4 3v » 5 '° 6 7 ' 13 8 ' 25-0 15 6 ' 84'5

772 75-9 74-4 728 71-1 69'3 9356

Det gäller nu att beräkna omfattningen av den stock av sjömän, som kan förväntas i ett efter den nya pensionsordningen inträdande jämviktsläge komma att göra tjänst inom svensk utrikes sjöfart, och det antal personer av varje årsklass, som kan förväntas inträda i dylik fart. Det förutsattes, att antalet i utrikes fart deltagande personer icke kommer att totalt ändras. Däremot skulle naturligtvis åldersfördelningen förskjutas. Enligt den för sjömanshussakkunniga utförda undersökningen deltogo 1935 i runt tal 19 000 menige sjömän i utrikes sjöfart. För en viss mindre ofullständighet i materialet torde en korrektion med 5 procent till 20 000 personer vara tillräcklig. Dessutom bör en korrektion vidtagas av det skälet, att ett antal sjömän visserligen icke detta år gjorde utrikes fart, men att de ändå icke upphört med dylik. Denna korrektion torde enligt det föregående böra uppgå till omkring 12G procent, varigenom stocken skulle höjas till omkring 22 500 personer. Enligt 1930 års folkräkning utgjorde i sjöfart anställda personer omkring 7 000 personer i befälsställning och omkring 28 000 menige. Dessa sifror torde efter denna tidpunkt icke ha väsentligt förändrats. Enligt för sjöfolkspensionsutredningen verkställd undersökning angående den inrikes sjöfarten skulle inom densamma under år 1938 ha deltagit — enligt rullor och manskapsförteckningar — omkring 6 000 personer, varav c:a 1 200 i befälsslällning. Dä man tar hänsyn till, att ett antal personer måste betraktas som sjömän, utan att de deltaga i sådan inrikes seglation, för vilken rullor eller manskapsförteckningar måste avlämnas, synas siffrorna val överensstämma med varandra. Det torde därför vara plausibelt alt antaga en stock av menige sjöman i utrikes fart, vilka icke kunna förväntas vinna befälsställning, av i runt tal 22 500 personer. Om den ärliga rekryteringen till denna grupp vore 100 personer, skulle i jämviktsläge i åldrar under 55 år kunna beräknas kvarstå: Aider Antal Ålder Antal

_20 år 20—25 25—30 • 30—35 » 35 — 40 »

90 208 180 150 115

40—45 år 45—50 » 50—55 >

90 72'ö 58T. <)«4

121 Antalet av en viss årsklass i utrikes sjöfart inträdande bör alltså i jämviktsläge antagas utgöra

• 100 = 2 336. 964 I jämviktsläge skulle således kunna räknas med nedan angivna antal aktiva menige s sjöman i utrikes fart: A,der

~f ^-25

ar

»

25—22 ' 30—3o 35-40

»

Antal 2 100 4 850 4200

Ålder 4 0 - 4 5 år 45-50 • 5 55

°-

•

3 500 2 690

^ntal 2 100 1 690

i37o 22 500

Av 2 336 personer, födda ett visst år, vilka antagits inträda i utrikes sjöfart, skulle vid pensionsåldern, 55 år, följande antal fortfarande leva: Avgångna före 20 år 20-25 > 2 5 ~30 * 30 35 ' 35—40 »

364 584 322 156 ii7

Avgångna 4 0 - 45 år , 45—50 » 50—55 Kvarstående vid 55 år

82 56 58 ->S4 1973

Seglationstiden. , „ E - ! i g ? d e * f ö . r s ? a 8 ' s o m sjöfolkspensionsutredningen framlägger, utgår jämte den orsakrnigstekniskt beräknade pension, som härrör av sjömännens hyresavgifter en tilläggspension. Denna bekostas av medel, som tillskjutas av staten och av redarna och beror väsentligen på omfattningen av vederbörandes seglationstid i svensk uti iK.cs t ä r t .

De första 36 seglationsmånaderna skola enligt förslaget icke berättiga till tilläggspension. Sedan 36 månader intjänts, skall vederbörande sjöman för beräkning av tilläggspension få tillgodoräkna sig högst 8 hyresavgiftsmånader för år intill pen l sionsaldern. Den undersökning, som för sjömanshussakkunnigas räkning utfördes angående .seglationstiden i utrikes fart, måste naturligtvis bli ganska bristfällig, dä den i huvudsak måste byggas dels på kännedomen om pensionärernas och understödstagarnas seglation, dels — och väsentligen — på uppgifter från ett enda sjömanshus, klientelet förts ifZlf- , P å k o r t °ch där seglationsdata sålunda förelågo i överskådlig orm. I den statistiska utredning, som verkställts för sjöfolkspensionsutredningen, har darfor huvuduppgiften varit, att erhålla en så vitt möjligt ingående kännedom om seglationsförhållandena. Vid undersökningen behandlades seglationer under två olika perioder. i o i „ F ° , r ? e m ' S ° m V O r ° f Ö d d a U n d e r å r ' d ä r s i s t a årtalssiffran var 0, åren 1930— 1934 och tor dem, som voro födda under år där sista siffran var 1, åren 1931—1935 II For personer med sista födelseårtalssiffran 0 åren 1935—1938 och med sista todelseartalssiffran 1 åren 1936—1938. Den första perioden är alltså en femårsperiod, den senare en fyra- eller femårsperiod, beroende på födelseår. Perioderna omfatta tydligen personer av genomgående jämförlig ålder. & & Undersökningen berörde först personer, som gjorde utrikes sjöfart under båda perioderna. Beträffande seglationen under den första perioden företogs en uppdelning av de observerade personerna efter seglationstid under perioden sålunda:

122 Seglationsmänader under Å l d e r

0-10

10—20

period

20—30

I

30-40

40—50

50—60

35-6 19-1 16-5 95 1-3

0-o 4-5 1-3 0-5 0-0

P r o c e iL t 60 65 år 50 55 » 40 45 > 30 35 > 20 25 »

3-3 8-2 6-4 7-5 8-2

8-9 8-2 14-0 12-2 14-0

18-9 200 15-2 20-2 300

15'5 23-6 24-1 26-9 34-3

17-8 16-4 22-5 23-2 12-2

Beträffande seglationen under den andra perioden visade det sig, att de personer som under den första perioden hade relativt långvarig seglation, även hade det, för år räknat, under den andra perioden. Man torde därför, då det gäller att for kostnadsberäkningarna göra sådana förenklande antaganden att dessa beräkningar överhuvud taget bli möjliga, våga förutsätta, att en person under hela sin seglationstid i utrikes fart ungefärligen stannar på samma nivå ifråga om årlig seglationstid, så snart han icke närmar sig den tid, då han börjar reflektera på att gå i land. Beträffande sjömän, som gjort utrikes fart under bada perioderna, har tramräknats antalet seglationsår i genomsnitt under period I samt under båda perioderna antalet seglations (hyresavgifts-) månader för observerat kalenderår.

Födelseår

1880—81 1890—91 1900—01 1910—11

P e r i o d

II

P e r i o d

I

Segl. år

Ålder, år

Segl. mån. pr person och kalenderår

55—58 45—48 35-38 25—28

6-52 7-16 632 5*88

Ålder, år

pr person

Segl. mån. pr person och kalenderår

50-55 40—45 30—35 20—25

4-40 4-49 4-38 433

6-88 6-84 6-41 5-56

I fråga om seglationstiden under period I ha för personer, som icke gjorde utrikessjöfart under period II, följande iakttagelser gjorts. För det första kan man konstatera, att antalet seglationsår, såsom var att vänta, under period I endast är omkring hälften mot vad som var fallet, då vederbörande gjorde utrikes fart även under period II. Men, vilket är viktigare, även antalet seglationsmänader pr seglationsår har gått ned med omkring en tredjedel. Man kan därför för en sådan sjöman räkna med en seglationstid för kalenderår under perioden som endast är en tredjedel av vad som var fallet, då han seglat även under period II. Med utgångspunkt från de återgivna seglationssiffrorna skall nu konstrueras en seglationstabell, som kan vara användbar vid våra kostnadsberäkningar och som härvid ger nödig säkerhet. En förbättrad pensionsordning torde även i det hanseendet inverka på seglationsförhållandena, att, på samma gång en större stabilisering, som visar sig i minskad avgång, kommer att inträda inom yrket, jamval någon förlängning av den genomsnittliga årliga seglationstiden kan förväntas. För personer i åldern 30—55 är torde det vara lämpligt att räkna med följande frekvens för antalet seglationsmänader pr år (i genomsnitt för femårsperiod):

123 O— 2 mån 4 4— 6 6— 8 8—10 10—12

55 procent procent 10 > 20 > 20 » 20 » 25 »

0—12 mån 2—12 » 4—12 6—12 » 8—12 » 10—12 >

100 procent 95 » 85 65 45 » 25 »

För personer i ålder under 30 år torde motsvarande procenttal bli: 0— 2 mån 2— 4 4— 6 6— 8 8—10 10—12

5 procent 15 30 30 15 5

0—12 mån. 2—12 » 4—12 6—12 » 8—12 » 10—12 »

100 procent 95 80 50 20 > 5

Till jämförelse meddelas nedanstående tabell (observerade tal period I] Antal seglationsmänader pr år under femårsperiod

A 1 d e r, å r 0—12

50—55 40—45 30—35 20—25

2-12

100-0 100-0 100-0 100-0

91-8 93-6 92-5 91-8

4—12

6—12

Pro

: e n t

83-6 79-6 80-3 77-8

63-0 64-4 60-1 47-0

8—12

10—12

4O0 40-3 33-2 12-7

23-6 17-8 10-0 1-8

JmJESZT Tt £ o c h därutöver skulle man härur kunna härleda en genomsnittlig arhg seglationstid av 7-8 månader och för personer under 30 år av 6o må-

' någ°n ^ ^

leddr'siffrorna" " rik^Tf^ff6

anteJn^ V

a

L°Van

T

" ^ ^ ° V a n fÖF d e n fÖFSta P e r i o d e n h ä r "

VU nna S i f r

°r

iktSläge

SkllHe m a n e f t e r v å r t h ä r o v a n n

,

\fr

fÖ1

' å l °ersfördelnin g en bland sjöfolk i ut-

y s s gjorda

antagande komma fram till ett genomsnittligt antal seglationsmänader av 6-66 mot b 12 om de direkt ur utredningen för perioden 1930—1935 erhållna siffrorna användes, d. v. s. en ökning av 9 procent. Vid kostnadsberäkningen är det lämpligt att för större enkelhets vinnande för personer i ålder under 30 år utgå från den genomsnittliga seglationstid pr år, som i dessa åldrar kan antagas falla på personer, vilka efter 30 års ålder ha en seglationstid av 0 - 2 , 2 - 4 , 4 - 6 , 6 - 8 , 8 - 1 0 eller 1 0 - 1 2 månader pr år. Dessa seglationstider skulle vara: Seglationsmänader pr år efter 30 år

Genomsnittligt antal seglationsmänader pr år före 30 år

Procent av genomsnittlig seglation efter 30 å r

0— 2 2— 4 4— 6 6— 8 8—10 10—12

l-oo 2-66 4-30 5-66 7-00 9-16

100 89 86 81 78 83

124 . I genomsnitt torde man kunna räkna med en ärlig seglationstid lore iyllda 30 ar. / 6V som är 82 procent av den ärliga seglationstiden efter 30 ar I = —

Hyresavgifter. I kostnadsberäkningarna ingå hyresavgifterna som normerande för de bidrag. som kunna beräknas tillkomma pensionsanstalten från redarna och staten. De måste alltså påverka bestämningen av de belopp till vilka tilläggspensionerna fa uppgå. Men sedan dessa fastställts, är tilläggspensionen i det individuella fallet icke beroende av vederbörandes erlagda hyresavgifter. Dessa bestämma hans hyresavgiftspension, men tilläggspensionen beror uteslutande pä hans seglationstid. Enligt de för sjöfolkspensionsutredningen verkställda statistiska undersökningarna, uppgå hyresavgifterna under de båda tidsperioder, som tagits i betraktande, till följande belopp (1 procent å hyran) Hyresavgifterna för menige sjömän

1880—81 1890-91 1900-01 1910—11

Period II

Period I

Födelseår Ålder, år

Hyresavg. pr mån. kr.

Ålder, år

Hyresavg. pr mån. kr.

50—55 40—45 30—35 20—25

2-01: 1-81 1-58 1-10

55—58 45—48 35—38 25—28

2-12 1-85 1*78 1-48

Med ledning härav torde man kunna uppställa följande antaganden om den månatliga hyresavgiften (1 procent å h y r a n ) : Å 1 d e r, ä r

Hyresavg. pr mån.

Hyresavg. pr år

20—25 25—80 30—35 35—40 40-45 45—50 50—55

1-10 1-50 P65 1-80 1-90 1-90 2-00

6-60 9oo 12-05 13-15 13-90 13-90 14-60

För åldrar under 20 år torde man kunna räkna med en hyresavgift av 0 75 kr. pr månad eller 4\50 kr. pr år. Den årliga hyresavgiften av 1 procent för menigt sjöfolk (man) skulle alltså utgöra med de antaganden, som i det föregående gjorts beträffande dessas antal och fördelning efter ålder: Ålder, år

Antal

—20 20—25 25—30 30—35 35—40

2 100 4 850 4 200 3 500 2 690

Menigt sjöfolk (män) Hyresavgift av Ålder, år 1 procent, kr.

9 450 32 010 37 800 42 180 35 370

40—45 45-50 50-55

Antal

2 100 1690 1370 Summa 22 500

Hyresavgift av 1 procent, kr. 29 190 23 490 20 000 229 400

125 A t h - y r - - r n a t o r d e , u n d e r d e n i s p e r i o d , till vilken u n d e r s ö k n i n g e n n ä r m a s t h a n f o r sig, o p r o c e n t k u n n a a n s e s b e r o p å ö v e r t i d s e r s ä t t n i n g . P å d e n f g e n t h g a egentl,ga h y r a n s k u l l e följaktligen k u n n a a n s e s b e l ö p a sig i r u n t tal 218 000 k r Till k v i n n o r i s j ö t j ä n s t h a r i det f ö r e g å e n d e h ä n s y n icke tagits.

m

Kostnadsberäkningar. Knligt s j ö f o l k s p e n s i o n s u t r e d n i n g e n s n e

förslag skola, s å s o m n ä m n t s , s j ö f o l k e t s

Va

n ä m U g e n

pen-

de,S

ru n das på o c T h e ^ t k 7 ™ ^ * ^esaogiftipension,VoL tilläggspension b r u n d a s p a o c h h e l t b e k o s t a s av s j ö m a n n e n s e g n a avgifter, dels en s o m b e k o s t a s av b i d r a g f r å n r e d a r n a o c h s t a t e n "tiaggspension, u a d ^ v T l i Z ^ r T 8 aXtHei\f0ndera? ° C h V a r ° C h e n f å r försäkringstekniskt beräkn a d y a l u t a for de avgifter, h a n själv erlagt. H y r e s a v g i f t s p e n s i o n e r n a ä r o g r u n d a d e p å ett r e n t p r e m i e r e s e r v s y s t e m . Den d ö d l i g h e t s t a b e l l s o m a n v ä n t s ä r d e n s k R „ o r m a n ; r ä n t e f o t e n h a r valts till 3 p r o c e n t , vilket u n d e r n u v a r a n d e f ö r h å l l a n d e n t o r d e f i n n a s l ä m p l i g t , ä v e n o m en l ä n g r e f r a m t i d tas i b e t r a k t a n d e Vad t i l l ä g g s p e n s i o n e r n a b e t r ä f f a r , h a r n å g o n v i d s t r ä c k t a r e f o n d e r i n g ej f ö r u t s a t t s k 0 r a i Ä t t T ^ S ^ T v i s s e r l i 8 e n e t t g a n s k a avsevärt överskott att uppstå,' Mlke.t f ö r u t s a t t e s d i s p o n e r a t dels för p e n s i o n e r i n g s ä n d a m å l , dels för b i l d a n d e av en u t j ä m n i n g s f o n d . Men i p r i n c i p h a r e d a r n a s o c h s t a t e n s b i d r a g a v s e t t s för o m e d e l b a r o r b r u k n i n g for u t b e t a l n i n g a v p e n s i o n e r . H ä r i g e n o m b l i r det m ö j l i g t a t t r e d a n f r å n h o r j a n efter e n d a s t en relativt k o r t ö v e r g å n g s t i d tilldela n y t i l l k o m m a n d e p e n s i o n s , t a g a r e full t i l l ä g g s p e n s i o n . *

tabelirCSaVgiftSPenSi0nerna

i

PrOCent

aV

Grlagda

Avgift erlagd för tiden

— 19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50 —

aVgIfter

Livsvarig pension från 55 år procent • . . 22--. . . . 20-0 . . . 17*o . . . 14-5 . . 12-0 . . 10-5

f, amgå

l11

'

'

nedansfåend^

Temporär pension 5 5 - 6 7 år kr. 36-6 7ä 32'fiOO 27-710 23-63/i 19*560

7-o

17-nr. 13835 11*410

Knligt s j ö f o l k s p e n s i o n s u t r e d n i u g e n s förslag skall tilläggspension för m e n i g e s j ö ; m a n u t g å m e d n e d a n a n g i v e t b e l o p p , allt efter den seglationstid, s o m v e d e r b ö r a n d e h a r f o r ä g e r t i l l g o d o r ä k n a sig. ] Tillgodolörda seglationsmån. 0— 39 4 0 - 79 80-119 120—159.... 160-199 200-239 240 <jch därutöver

Livsvarigt belopp från 55 år

Temporärt belopp 55—67 år

25 öre pr mån. 40-75 öre pr mån.' 10 kr. + 75 öre pr mån. över 40 16-30 kr. + 122-25 öre pr mån. över 40 40 > +100 > » , »80 65-20 i +163-00 » » > 80 120 > +175 • > • , 120 195-60 > +28525 » > > > 120 190 » +200 » '. » > , 1 6 0 309-70 > +326-00 » > • V > 190 270 i + 225 ' > i"'.-» y 200 440-10 +366-75 > > » > 270 360 » 586-80 •> • •

Vid k o s t n a d s u p p s k a t t n i n g a r n a r ä k n a s g e n o m g å e n d e m e d temporära an 55 och 67 a r .

pensioner mel-

126 Med ledning av i det föregående gjorda antaganden beräknas antalet seglationsmånader under var och en av nedan angivna femårsperioder, dels under förutsättning att vederbörande sjöman seglar även nästa period (eller kvarstår vid pensionsåldern i den sista perioden), dels under förutsättning att han lämnar utrikesf arten under perioden och sålunda icke seglar under nästa femårsperiod. För perioderna före 30 år då ännu rekrvtering förekommer, är denna uppskattning något mera komplicerad; för senare perioder antages antalet seglationsmänader i fall av avgång under peroiden vara 7 s av vad som antagits i fall av seglation även nästa period. Beräkningen utföres till en början under förutsättning av en arbg seglation av 1 månad efter fyllda 30 år. Enligt i det föregående gjort antagande svarar detta mot en årlig seglation av 0*82 månader före fyllda 30 år. Parallellt angives för varje period beräknad hyresavgift och däremot svarande temporär hyresavgiftspension mellan 55 och 67 år. Avgång under perioden

Seglation även nästa period Åldersperiod, år

—20 20—25 25—30 30—35 35-40 40—45 45—50 50-55

Hyresavgift, Seglationsmån. under perioden (1 procent) kr. 1-8x0-82 = 1-48 4-0x0-82 = 3-28 4-4x0.82 = 3-61 5-0 5-0 5-0 5-0 5-0

1-11 3-61 5-42 8-25 9-00 9-50 9-50 10-00

Temporär hyresavg. pens.

Temporär Hyreshyresavg. avgift, Seglationsmån. pens. under perioden (1 procent) kr. kr.

0-407 1-177 1-502 1-950 1-760 1-626 1-316 1*141

1-1x0-55 = 0-60 2-2x0-55 = 1-21 2-3x0-55=1-26 1-67 1-67 1-67 1-67 1-67

0-45 1-33 1-89 2-75 3-00 3-17 3-17 333

0-165 0-434 0524 0-650 0587 0-543 0-430 0-380

Härur erhålles det sammanlagda antalet seglationsmänader och den sammanlagda hyresavgiftspensionen för en hyresavgift av 1 procent, under förutsättning av en månads årlig seglation efter fyllda 30 år. Antal seglationsmänader

Avgångna före 20 år » mellan 20—25 år. 25—30 > . 30—35 > . 35—40 » . 40—45 > 45—50 » 50—55 > Kvarstående vid 55 år

0-60 2-69 6-02 10-04 15-04 20-04 25-04 30-04 33-37

Temporär hyresavgiftspension, kr. vid en avgift av 1 procent

6 procent

0-165 0-841 2-108 3-736 5-623 7-339 8-861 10-118 10-879

0-990 5-046 12-648 22-416 33-738 44-034 53-166 60-708 65-271

I följande tabell återgivas dels det sammanlagda antal seglationsmänader i utrikes fart som får tillgodoräknas för tilläggspension, dels den temporära hyresavgiftspentonen vid en hyresavgift av 6 procent, dels ock temporär tilläggspension enligt utredningens förslag, allt under förutsättning att den årliga seglationstiden efter fyllda 30 år är 1, 3, 5, 7, 9, 11 månader. Tabellen avser menige sjöman.

127 Antal seglationsmänader pr år 1J Avgång före 20 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. > Total pension > Avgång 20—25 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. > Total pension > Avgång 25—30 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. » Total pension » Avgång 30—35 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. > Total pension > Avgång 35—40 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. » Total pension » Avgång 40—45 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. » Total pension » Avgång 45—50 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. » Total pension » Avgång 50—55 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. > Total pension > Kvarstående vid 55 år Tillgodoräknade seglationsmån. Hyresavg. pens, kr Tilläggspens. » Total pension »

0-99

2-97

4-95

0-93

8-91

10-89

0-99

2-97

4-95

0-93

8-91

10-89

5-05

15-14

45-41

55-51

5-05

15-14

35-32

45-41

55-51

12-65

37-94

63-24

12-65

37-94

63-24

6-14 88-54 2-50 91-04

1616 113-83 6-59 12042

2T10 139-13 8-62 147-75

22-42

67-25

22-42

67-25

14-20 112-08 5*79 117-87

34-20 156-91 13-97 170-88

48-32 201-74 26-47 228 21

5b" 3 2 246-58 32-58 279-16

9-12 101-21 372 104-93

39-20 168-69 15-97 184-60

69-28 236-17 52-09 278-26

88-32 303-64 78-76 382-40

93-32 371-12 86-91 45803

24-12 132-10 9-83 14193

64-20 220-17 45-58 265-75

104-28 308-23 104-78 413-01

12832 396-31 219-32 615-63

133-32 484-37 233-58 717-95

39-12 159-50 15-94 175-44

89-20 265-83 80-20 346-03

139*28 372-16 250-60 622-76

168-32 478-49 336-82 815-31

173-32 584-83 353-12 937-95

54-12 182-12 33-56 215-68

114-20 303-54 120-95 424-49

174-38 424-96 856-25 781-21

208-32 546-37 470-61 1 016-98

213-32 667-79 488-95 1156-74

64-n 195-82 45-77 241-59

130-85 326-37 226-55 552-92

197-59 456-92 432-24 889 16

234-96 587-47 568-32 1155-79

239-96 718-01 586-66 1 304-67

33-74 33-74

44-03 44-03

5317 53-17

60*91 6091

65-27 65-27

F o r tilläggspension far enhgt utredningens förslag, sedan 36 månader intjänts, tillgodoräknas högst 8 månader pr är. Att i förestående tabell antalet tillgodoräknade seglationsmänader vid 9 och 11 månaders årlig seglation blir större* än vad som skulle varit fallet vid 8 månaders årlig seglation, beror därpå, att de första 36 månaderna fortare intjänas vid längre årlig tjänstgöring Ur tabellen beräknas de genomsnittliga hyresavgifts- och tilläggspensionerna de mom olika åldersperioder avgångna, resp. vid pensionsåldern kvarstående

för så-

128 Avgångna före 20 år 20-25 » 25-30 » 30—35 , 35—40 » 40—45 » 45-50 » 50-55 » Kvarstående vid 55 år

Hyresavg. pens., kr.

Tilläggspens., kr.

Inalles, kr.

7*23 36*84 92*33 163-64 246-29 321-4.. 388-n 443-17 476*50

— 3*97 17*42 51-46 133-31 22341 315-18 396"68

7*23 36-84 96-30 181-oe. 297*76 454*70 611*52 75835 873"i8

Det sammanlagda beloppet av tilläggspensioner, som varje år skulle beviljas dem, som uppnådde 55 års ålder, skulle bli: Antal Belopp, kr. Avgångna 25—30 år 209*3 1 278 30—35 > 132*6 2 718 » 35—40 111*2 6 021 40—45 » 77-9 10 931 45 — 50 > 53-2 12 511 > 50—55 » 55*1 18 280 Kvarstående vid 55 år 222" 3 92 823 861*6 144 562 Antalet kvarlevande pensionstagare mellan 55 och 67 år är, enligt en i det föregående återgiven tabell ^ ^ = 11072 gånger antalet beviljade pensioner och det o o 84*5 årligen utgående totalbeloppet likaledes samma mångfald av det årligen beviljade. Antalet menige pensionstagare skulle alltså i jämviktsläge uppgå till omkring 9 500 och pensionernas årsbelopp till 1 600 000 kr., under förutsättning att endast temporära pensioner utgå. En del pensioner beräknas emellertid komma att utgå livsvarigt, nämligen ungefär följande antal årligen beviljade: Avgångna 40—45 år 37 >: 45—50 » 36 » 50—55 » 38 Kvarstående vid 55 år 199 310 Det är att antaga, att antalet pensionstagare härigenom ökas med omkring 3 300. Skillnaden i kostnader blir icke nämnvärd. För att få ett ekonomiskt sett så regelbundet förlopp som möjligt, torde det vara lämpligt att alltid räkna med temporara pensioner och fondera det belopp, vars betalning blir uppskjuten genom att en del av pensionen blir livsvarig.

Tillgodoräknandet av inrikes sjöfart för tilläggspension. I pensionsanstaltens reglemente har föreslagits en bestämmelse, som syftar till att i viss mån gynna de sjömän, som idkat både utrikes och inrikes sjöfart. Om de intjänt de 36 hyresavgiftsmånader i utrikes fart, som fordras för erhållande av tilläggspension, skola de fä tillgodoräkna sig upp till 72 seglationsmänader i inrikes fart dock så, att den medräknade seglationstiden icke överstiger 8 månader pr ar. Seglationstiden i inrikes fart må endast räknas till hälften, varigenom den for t i l läggspension medtagna seglationstiden icke genom inrikes seglation kan okas med mer än 36 månader.

129 Endast en del av de s j ö m ä n , s o m idkat utrikes sjöfart, ha även deltagit i inrikes fart. Enligt de s j ö m a n s h u s s a k k u n n i g a s material h a av vid s j ö m a n s h u s inskrivna personer följande procent idkat både inrikes och utrikes fart, resp. enbart inrikes fart: Både inrikes Enbart Födelseår och utrikes inrikes procent procent 1885 8*4 28 1890 7.3 3-! 1895 9*9 3*5 1900 12*4 64 1905 9*9 3-8 1910 9-6 3.5 1915 5-7 3-2 Man k a n räkna med att omkring 96 5 av de inskrivna gjort utrikes sjöfart och att av dessa 9 å 10 procent gjort både inrikes och utrikes fart. D å det gäller att uppskatta inverkan på pensionskostnaderna av den här avsedda bestämmelsen, iakttager m a n tydligen tillräcklig försiktighet, o m m a n antar att en tiondel av de pensionerade, s o m äro berättigade till tilläggspension, g e n o m utrikes seglation ökat det antal seglationsmänader, de vid denna pensions beräkning äga tillgodoräkna sig, m e d 36 månader, dock högst till 240 månader. Antalet tillgodoräknade seglationsmänader skulle följaktligen bli det i nedanstående tabell angivna. I tabellen återgives även den häremot svarande tilläggspensionen samt ökningen i tilläggspension utöver det belopp, som erhålles o m endast utrikes seglation m e d r ä k n a s . Antal i>eglationsmånader i utrikes fart pr år 0

11 1

Avgång ur utrikes fart mell. 25 och 30 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr Ökning, kr

—

—

42-14 18-92 16-42

52-16 31-17 24-58

57-16 37-28 28-66

Avgång ur utrikes fart mell. 30 och 35 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr Ökning, kr

—

50-20 28-77 22-98

70-28 53-32 39-35

84-32 72-24 45-77

89-32 80-39 47-84

Avgång ur utrikes fart mell. 35 och 40 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr Ökning, kr

4512 22-56 18-84

75-20 59*33 43-36

105-28 106-41 54-32

124-32 207-92 129-16

129-32 222-19 135-28

Avgång ur utrikes fart mell. 40 och 45 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr Ökning, kr

60-12 40-94 31-11

100-20 98-13 52-55

140-28 253-45 148-67

164-32 323-78 104-46

169-32 340-08 106-50

Avgång ur utrikes fart mell. 45 och 50 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr Ökning, kr

75-12 57-23 41-29

125-20 210-43 130-23

175-28 359-51 108-91

204-32 455-94 119-12

209-32 474-28 121-16

Avgång ur utrikes fart mell. 50 och 55 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr ökning, kr

90-12 81-70 48-14

150-20 281-75 160-80

210-28 477-80 121-55

240 586-80 116-19

240 586-80 97-85

Kvarstående i utrikes fart vid 55 år Tillgodoräknade seglationsmänader Tilläggspension, kr ökning, kr

100-11 97-98 52-21

166-85 332-03 105-48

233-59 563-29 131-05

240 586-80 18-48

240 586-80 0-14

9—429161.

L30 Den genomsnittliga ökningen i temporär tilläggspension skulle per pensionstagare, som deltagit i såväl inrikes som utrikes fart, bli följande: Kronor Avgång ur utrikes fart vid 25—30 år 15*3 7 » »'•.'•• » > 30—35 » 33-5 8 '•'•i 2» > » » 35—40 » 81-o7 ' "•» » » > > 40 — 45 > 90* 8 7 't » » » » 45—50 » 106*0 7 » > » >•' > 50—55 » 1089 8 Kvarstående i utrikes fart vid 55 » 56*2 6 Den totala kostnadsökningen i under ett visst år beviljade pensioner blir följaktligen för en tiondel av hela antalet manliga pensionstagare i manskapsklass: Ökning, kr. Avgång ur utrikes fart vid 25 - - 3 0 år 495 r ' '• •» » * • » 30-—35 *> 551 , » i > • ' •> * 35—40 » 948 » » > » ; » 40—45 » 745 » » > » :.» 45 — 50 » 594 » * ! . ; ' » » s> 50—>88 » 632 Kvarstående vid 55 år 1 316 Summa kr. 5 281 Då beloppet av samtliga utgående temporära pensioner beräknas till 11 072 gånger det årligen beviljade, skulle man följaktligen få räkna med en total kostnadsökning till följd av den här ifrågavarande bestämmelsen av i runt tal 60 000 kr. pr är. Det sammanlagda årliga, temporära pensionsbeloppet för menigt sjöfolk (män) skulle alltså i jämviktsläge uppgå till 1 660 000 kronor.

Kvinnornas pensionering. Hittills ha endast männens pensionering behandlats. Vad kvinnorna beträffar utgjorde dessa i procent av männen bland menigt sjöfolk, som gjorde utrikes sedation under perioden 1935—38: ,r . K-vinnor K Födelseår * S ™ ' i procent antal antal &y m ä n n e n 24 87 27 1880 189 22 11 1890 205 7 16 1891 374 11 42 1900 436 8 35 1901 3 35 1910 1 036 3 35 1911 989 0 3 1920 368 Man torde kunna utgå från, att kvinnornas inträde i sjöfart — inrikes såvil som utrikes — äger rum vid något högre ålder än männens. Före 25 år torde man i(ke behöva i avsevärd mån räkna med kvinnor i utrikes sjöfart. Å andra sidan är avgången avsevärt lägre. Antalet seglationsmänader pr år är något lägre än för männen. Om man för männen räknar med 7 3 månader pr år, torde det vara tillräckligt itt för kvinnor räkna med 6 månader.

131 Räknar man med, att 45 kvinnor årligen inträda i utrikes sjöfart vid en ålder av 25 år och att följande antal kvarstå vid nedan angivna ålder: Vid 35 år 40 , > 45 » 35 ' » 55 » ..' 30, skulle antalet kvinnor i utrikes fart kunna beräknas till 1 125, vilket nära motsvarar vad som f. n. är fallet (enligt ovanstående omkring 1 100). Vid 55 års ålder skulle, om dödlighetstabellen RH2 lägges till grund, följande antal kvarleva: Av inträdda vid 25 år 39 » kvarstående vid 35 år 36 » > > 45 » 33 > » » 55 3> 30. Om de kvinnor, som avgå mellan 25 och 35 år, antagas i genomsnitt avgå vid 30 år, de som avgå mellan 35 och 45 år i genomsnitt vid 40 år, och de som avgå mellan 45 och 55 år i genomsnitt vid 50 år, skulle de äga att i genomsnitt tillgodoräkna sig följande antal seglationsmänader för tilläggspensionen: Avgångna 25—35 år — *> 35—45 > 54 mån. > 45—55 » 114 » Kvarstående vid 55 år 144 > Häremot skulle svara tilläggspensioner av resp. 33, 121 och 264 kr. De årligen beviljade temporära pensionerna kunna med ledning härav beräknas uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 8 400 kronor, och hela det utgående årsbeloppet till omkring 93 000 kronor. Om samtliga kvinnor genom inrikes fart förvärvade rätt att för tilläggspensionen tillgodoräkna sig ytterligare 36 seglationsmänader, skulle tilläggspensionerna i genomsnitt bli för avgångna mellan 35—45 år 82 kr. » » » 45—55 » 28 » » kvarstående vid 55 år 375 » Det årligen beviljade årsbeloppet skulle bli omkring 12 300 kr. och hela det årligen utgående omkring 135 000 kr. Ökningen i årskostnaden skulle bli 42 000 kr. Om man räknar med att ett relativt sett något större antal kvinnor än män deltagit i både utrikes och inrikes fart, torde man kunna räkna med en årskostnad för kvinnornas pensionering av i runt tal 100 000 kronor. Denna siffra torde dock få beräknas innehålla en icke ringa säkerhetsmarginal. Kvinnornas antal i utrikes fart utgör omkring 5 procent av männen. Deras hyresavgift pr månad är måhända genomsnittligt något högre än männens, medan å andra sidan deras seglationstid pr år är kortare. Man torde därför för kvinnor enligt våra antaganden få räkna med en hyresavgift av omkring 11 000 kr., mot för män 218 000 kr.

Invalidunderstöd och omskolning. Beträffande kostnaderna för invalidunderstöd och omskolning föreligger ingen egentlig erfarenhet, som kan möjliggöra en uppskattning av de framtida kostnaderna härför. Med den snäva begränsning, som de föreslagna bestämmelserna i detta stycke erhållit, torde utgifterna för ändamålet icke böra stiga till alltför höga belopp. Å andra sidan måste, om det åsyftade målet skall kunna nås, ett belopp ställas till förfogande, som svarar mot rimliga anspråk. I kostnaderna under ett jämviktsläge ha därför 100 000 kronor beräknats avsedda för denna del av pensionsanstaltens verksamhet.

132 Befälets pensionering. Enligt tabell å sidan 116 kvarstodo vid 1935 års utgång i utrikes fart följande procent av de personer, tillhörande en årsklass, som vunnit befälsbehörighet: ödd*i år 1875 y> •» 1880 > 1885 j » 1890 » > 1895 » > 1900 » > 1905

20*6 procent 35*9 34o 46*2 41*2 65-8 72-4

•»

För vinnande av ytterligare säkerhet torde det, särskilt med hänsyn till de förbättrade pensionsmöjligheterna för personer i befälsställning, som numera förefinnas, vara lämpligt att räkna med följande procent i utrikes fart kvarstående: 35 år 45 »

70 procent 60 »

55 år 60 >

45 procent 40 »

Man torde kunna räkna med att omkring 260 personer årligen vinna viss befälsbehörighet, och antaga vi att den första befälsbehörigheten i genomsnitt vinnes vid 25 år. Det gäller att undersöka, vilken procent av de vid en viss ålder i utrikes fart kvarstående befälspersonerna som kvarlever vid pensionsåldern, 60 år. Med användning av dödlighetstabellen R32 för män skulle av 100 personer i åldern 25, 30, 35, 40, 45, 50 och 55 år kvarleva vid 60 års ålder: Kvarlev. Kvarlev. Nuv. ålder vid 60 år, vid 60 år, Nuv.årålder år procent procent . 81*5 . 82*8 .... 84-3 . . 85*9

25 30 35 40

87*9 90*6 94-3

45 50 55

Av de vid nedanstående åldrar kvarstående skulle sålunda vid 60 års ålder kvarleva: Kvarlev. KvarÅlder, a r vid 60 år stående 81*5 100 25 . 70 59-0 35 . 60 52*7 45 . 45 40*8 55 . 40*0 40 60 . Alltså skulle av en årsklass kvarleva vid 60 års ålder: Av 100 personer Avgångna 35—45 45_55 55—60 Kvarståen

» , »

63 11-9 0*8

Totalt (av 260 personer) 58*5 16-4 30*9 2i 1040 211 9

133 Det antages, att de mellan 25 och 35 år avgångna i genomsnitt kvarstå till 30 år, de mellan 35 och 45 avgångna till 40 år och de mellan 45 och 55 år avgångna till 50 år, samt de mellan 55 och 60 år avgångna till 57 5 år. Vidare antages, att före fyllda 25 år förefinnes en seglationstid som menig av 36 månader, samt att seglalionstiden därefter är 8 månader pr år. Antalet seglationsmänader skulle då utgöra: Inalles Som menig Som befäl för de mellan 25 och 35 år avgångna 76 36 40 > > » 35 J 45 > » 156 36 120 * > » 45 » 55 * :> 236 36 200 » » » 55 » 60 » » 296 36 260 » » vid 60 år kvarstående 316 36 280 Den livsvariga tilläggspensionen skulle alltså bli: Avgångna 25—35 år » 35—45 » > 45—55 J » 55—60 > Kvarstående vid 60 år

Som befäl 10 85 125 145 145

Som menig 10 120 270 360 360

Sammanfört 11*99 10471 16441 18953 186-71

Den totala tilläggspensionen, som beviljas åt en årsklass vid fyllda 60 år, skulle alltså bli: Avgångna 25—35 år "> 35—45 » > 45—55 > » 55—60 » Kvarstående vid 60 år

701 kr. 1 717 » 5 080 » 398 » 19 418 » Summa

27 314 >

Totala antalet kvarlevande pensionärer av 100, som årligen erhållit pension vid 60 år, är, med användning av dödlighetstabellen R 32 i 1 782. Det totala antalet pensionstagare av befälsklassen skulle bli omkring 3 800 och det årliga pensionsbeloppet omkring 490 000 kr. Räknar man med att samtliga de före 55 år avgångna i inrikes fart förvärvat rätt lill ytterligare 36 seglationsmänader för tilläggspension, skulle detta medföra en årlig kostnadsökning av omkring 50 000 kronor, alltså till 540 000 kr. (säkerligen med avsevärd marginal). Med den avgångsordning, som ovan använts, skulle antalet i utrikes fart kvarstående befälspersoner under 60 år vara omkring 5 800. Antalet befälspersoner, som gjorde utrikes fart 1935, var omkring 4 800. Med hänsyn till att en del befäl i viss utsträckning segla som manskap, torde denna siffra vara något för låg. Det torde vara lämpligt att räkna med omkring 5 500 personer, vilket skulle motsvara omkring 3 600 pensionstagare och en årlig kostnad av i runt tal 5 000 000 kronor.

134 Sammanfattning. Kostnaden för tilläggspensionen för de menige har i det föregående, med ledning av de gjorda antagandena, i jämviktsläge beräknats till omkring 1 760 000 kr. pr år. Då har det emellertid räknats med ett antal seglationsmänader, som med omkring 9 procent överstiger det nuvarande normala. Om man anser, att framdeles samma antal seglationsmänader som nu skulle krävas, borde den ovan angivna siffran reduceras till

— =

1 615 000 kronor eller i runt tal 1 600 000 kr.

1*0.9

Kostnaderna i jämviktsläge skulle alltså bli: Menige, ålderspensioner Invalidunderstöd och omskolning Befäl

..

1 600 000 kr. 100 000 » 500 000 >

Summa 2 200 000 » De inkomster, som skola täcka pensionskostnaderna, äro dels, från redarnas sida, 3 7 2 procent å hyran för menigt sjöfolk, dels, vilket även måste anses härröra från redarna, ett belopp motsvarande anstaltens andel i tonavgifterna, dels ett direkt statsbidrag, och dels slutligen avkastningen på anstaltens fonder. En hyresavgift av 1 procent å hyran för menigt sjöfolk har i det föregående beräknats till 229 000 kronor. Reduceras densamma så att antalet seglationsmänader kommer att kvarstå på samma nivå som nu, på liknande sätt som ovan skett med 229 000 pensionsbeloppet, skulle man kunna uppskatta 1 procent hyresavgift till g kronor eller till 210 000 kronor, 3 x / 2 procent å hyran skulle följaktligen motsvara i runt tal 750 000 kronor. Inkomsterna skulle följaktligen framgå av följande uppställning. Redareavgift (372 procent å meniges hyra) 750 000 kr. Ersättning för tonavgift 200 000 » Avkastning å fonder 50 000 > Summa 1 0 0 0 000 » . Ett årligt belopp av 1 200 000 kronor skulle följaktligen återstå att täcka, genom statsanslag eller på annat sätt. Som nedan skall visas, kan man förvänta, att under en övergångstid ett icke ringa årligt överskott skall uppstå i de medel, vilka från redarna och staten ställas till anstaltens förfogande. Härigenom kan en viss fondbildning åstadkommas, vars ränteavkastning dels kan direkt användas för att täcka pensionskostnaderna, dels möjliggör upprättandet av en utjämningsfond, vilken är så mycket nödvändigare, som redarnas bidrag kommer att växla med sjöfartens konjunkturer. Man torde i jämviktsläge kunna avse ett årligt belopp av omkring 200 000 kronor till pensionskostnader. Från statens sida torde därför böra tillskjutas i 000 000 kronor, vilket innebär en ökning av 464 000 kronor utöver det belopp, 536 000 kronor, som nu utgår till anstalten för pensioneringsändamål. Inkomstuppställningen skulle följaktligen för ett jämviktsläge bli följande: Redareavgift (372 procent å hyran) 750 000 kr. Ersättning för tonavgift 200 000 » Statsbidrag 1 000 000 » Avkastning å fonder 250 000 > Summa 2 200 000 »

135 Rörande omfattningen av det motsedda överskottet må anföras följande. För närvarande äro de årliga pensionskostnaderna omkring 825 000 kronor. Om man antager, att tilläggspensioner redan från början komme att beviljas i den omfattning som väntas i ett jämviktsläge, såväl till belopp som antal, skulle efter omkring tolv år jämviktslägets kostnader vara praktiskt taget uppnådda. Utgifterna skulle alltså under denna tid växa från 825 000 kronor per år till 2 200 000 kronor per år, under det att inkomsterna skulle bortsett från den ökade fondavkastningen vara 2 000 000 kronor. En uppskattning har visat, att ett överskott på omkring 67 : ! miljon kronor härvid skulle uppstå. Ränteavkastningen å detta belopp efter 3 procent skulle uppgå till i runt tal 200 000 kronor, varigenom det i jämviktsläge felande beloppet skulle vara täckt. Nu kommer överskottet med all säkerhet att bli större än det ovan beräknade. Dels uppnå pensionerna under de första åren icke det maximibelopp, som skal\ gälla, då pensioneringen fullt trätt i kraft, dels kommer den rekrytering av sjöfolket och det mera stabila kvarståendet i tjänst, varmed räknats vid bestämmandet av jämviktsläget, ingalunda att omedelbart förverkligas. Det ökade överskott, som härigenom kan förväntas, möjliggör den ovan som nödvändig framhållna avsättningen till en utjämningsfond.

136 Promemoria angående den inrikes sjöfarten under år 1938. En särskild undersökning har för sjöfolkspensionsutredningen verkställts rörande den inrikes sjöfarten under år 1938. Materialet för undersökningen utgöres dels av sjömansrullor, dels av manskapsförteckningar, vilka ställts till förfogande av sjömanshusen. Här skall icke närmare ingås på de fall, då den ena eller andra formen för redovisning av besättningen å fartyget skall förekomma. Rullorna avse väsentligen maskindrivna fartyg i verklig kustfart. I rullor upptagen personal är praktiskt taget alltid inskriven vid sjömanshus. Beträffande i manskapsförteckning upptagna är detta däremot långt ifrån alltid fallet. Från samtliga sjömanshus ha infordrats rullor och manskapsförteckningar avseende seglation under år 1938. Handlingarna ifråga ha sålunda varit daterade icke blott 1938 utan i vissa fall även åren 1937 och 1939. Ifrågavarande rullor samt manskapsförteckningarna avse fartyg uteslutande i inrikes fart. I sådana fall, då fartyg väl övervägande gått i inrikes fart men resa kunnat utsträckas till utländsk hamn, mönstrar besättningen på rulla för utrikes fart och blir alltså här ej redovisad. De olika seglationsmomenten ha förtecknats individuellt på kartoliner, upptagande fartygets cert och tontal, sjömanshus dit uppgiften ingivits, vederbörande sjömans tillnamn, förnamn, födelseår och datum samt kön och sjömanshus, där han eventuellt är inskriven, ävensom tiden för seglationen. Särskilda kartoliner ha använts ifråga om på rullor och på manskapsförteckningar upptaget sjöfolk. Kartolinerna ha sedermera uppsorterats efter vid sjömanshus inskrivna eller icke inskrivna personer. Inom bägge kategorierna har därefter uppordning skett efter födelseår och datum, varefter kartoliner avseende samma person sammanförts. Beträffande vid sjömanshus inskrivna personer ha för sådana, vilkas födelseår slutar på 0 eller 1, uppgifter inhämtats från vederbörande sjömanshus bl. a. angående behörighet samt seglation i svensk utrikes fart under perioderna 1930—34 och 1935—38 resp. 1930—35 och 1936—38, varvid uppgifter lämnats om seglationsmänader och hyresavgift. Vid undersökningen har, beträffande ur rullor hämtade uppgifter, åtskillnad gjorts på befälsbehöriga av olika kategorier samt å män och kvinnor bland menige. Genomgående har uppdelning efter ålder ägt rum. Beträffande från manskapsförteckningar hämtade uppgifter har åtskillnad gjorts mellan vid sjömanshus inskrivna och icke inskrivna. Inom varje dylik grupp har samma indelning skett som beträffande i rullorna upptaget sjöfolk. Dessutom har såväl beträffande rullor som förteckningar en uppdelning gjorts efter sjömanshusgrupper. För utredningens resultat lämnas redogörelse här nedan, varvid en begränsning ägt rum till sjömän, vilkas födelseår slutar på 0 eller 1.

137 Observerade personer. 1.

Uppgifter u r s j ö m a n s r u l l o r .

B e t r ä f f a n d e f ö l j a n d e a n t a l p e r s o n e r h a s v a r erhållits f r å n t j ä n s t e s t ä l l n i n g och seglation. Sjömanshusgrupp

Inalles

rörande

Menigt sjöfolk, Menigt sjöfolk, man kvinnor

Befäl

1 (Stockholm) 2 (Göteborg) 3 (Västkusten t. o. m. Halmstad) 4 (Skåne t. o. m. Trelleborg) 5 (Sydkusten fr. o. m. Ystad) 6 (Ostkusten) 7 (Norrlandskusten) 8 (Karlstad)

sjömanshus

17 1 9 2 1 9 5 1 45

33 11 22 6 12 78 14 7

—

'> 2 4

Ej återfunna å sjömanshus

7 Förfrågning ej besvarad från sjömanshus . . .

—

—

Summa

2.

Uppgifter u r m a n s k a p s f ö r t e c k n i n g a r . Män, anställda å

Sjömanshusgrupp

Ångfartyg (motorfartyg) Befäl

Menige

1 2 3 4 5 6 7 8

11 13 4 2 3 15

Inalles

22 6 20 1 3 28 9 25 114

9 Pråm- och bogserfartyg etc.

Motorseglare Befäl

Menige

Befäl

Kvinnor

Menige

Inskrivna vid sjömanshus 3 6 5 1 5 13 2 1 11 4 6 44 4 2 10 15 25 89 19

22 1 1

1 15 14

o

8 74

—

HB

Inskrivna, ej återfunna 4

|

-

io

-

I

Inskrivna, ej besvarade 1

—

—

—

Summa

192 Totalt

40 102

321 Ej inskrivna vid sjömanshus 9 73 20 34

138 Sammandrag. Menige Inalles

Befäl Män

Kvinnor 37 27 92

298 435 493

203 302 332 837

58 106 69

Rullor Förteckningar: Inskrivna Ej inskrivna Inalles Därav inskrivna

Härav kan slutas, att omkring 1 150 personer i befälsställning samt omkring 4 200 menige män och 800 kvinnor deltagit i inrikes sjöfart under år 1938 eller inalles omkring 6 150 personer. Av dessa voro omkring 800 personer i befälsställning, 2 500 menige män och 300 kvinnor inskrivna vid sjömanshus, eller inalles omkring 3 600 personer. Av de å inrikes rullor upptagna sjömännen, omkring 300 personer i befälsställning samt 1 000 menige män och 200 kvinnor eller inalles 1 500 personer, ha de flesta varit anställda å ång- eller motorfartyg och endast omkring 100 personer å motorseglare. A fartyg med manskapsförteckning seglade följande antal personer, nämligen: omkring 500 personer i befälsställning och 1 600 menige å ång- eller motorfartyg, 200 befäl och 900 menige å motorseglare samt 200 befäl och 700 menige å bogsereller pråmfartyg samt å ångslupar. Kvinnorna, omkring 600, torde praktiskt taget samtliga ha seglat å ång- eller motorfartyg. Av de ovan avsedda ång- och motorfartygen med manskapsförteckningar torde ett mvcket stort antal endast ha bedrivit lokal kustfart. Uppgifter ur sjömansrullor. Utrikes seglation mriKes seglation I»ÖO

Antal

1935 ( 3 6 ) - 3 8

1930 (31)—34 (35)

Födelseår Seglationsmänader pr person

Procent av antalet

Seglationsmån. pr år och person

Procent av antalet

Seglationsmån. pr år och person

Befäl 7-8 6-7 2-5 5-6 3-6

Samtliga

4 16 4 11 10 45

1870—1871 1880—1881 1890—1891 1900—1901 1910—1911

1 10 22 29 58

90 7-1 5-5 6*2 4-1

1870—1871 1880—1881 1890—1891 1900—1901 1910—1911

|

2-0

2-9

3-8

4-1

3-0

3i

3-3

5-5

62 M e n i ge, m ä i

1870—1911

1920-1921

62 Inalles

l

5-9

3-4

i

. 4-7

4-4

4-5

54 35 46

4-1 4-2

4-6 .

58 54

139 Uppgifter u r s j ö m a n s r u l l o r (forts.). Utrikes seglation Inrikes seglation 1938 1930 (31) —34 (35)

1935 ( 3 6 ) - 3 8

Födelseår Antal

Seglationsmänader pr person

Procent av antalet

Seglationsmån. pr år och person

Procent avantalet

Seglationsmån. pr år och person

Kvinnor 1870-1871 1880—1881 1890—1891 1900—1901 1910—1911

1 5 5 8 7

2-0 5-0 52 8*0 2-1

1870—1911

—

1920—1921

2-7

Inalles

3-4

j-

0-7

\

38 29 42

1-8

4-9

1-2

3-4

t-8

— —

4-0

— —

—

•

—

— —

62 Uppgifter u r m a n s k a p s f ö r t e c k n i n g a r . Inskrivna vid sjömanshus. Befäl. Utrikes seglation Inrikes seg ation 1938 1930 (31)-34 (35)

1935 (36)—38

Födelseår Antal

1870-1871 1880—1881 1890-1891 1900-1901 1910—1911 Inalles

3 9 12 18 13 55

1880-1881 1890-1891 1900—1901 1910—1911 Inalles

4 5 8 7 24

Seglationsmänader pr person

Procent av antalet

Seglationsmån. pr år och person

Ång- och motorfartyg 7-7 | 83 5-9 6-4 l 53 7-2

5-0

Seglationsmån. pr år och person

5-7

6-2

r

0'7

3*6

77 O' t

5-2

4-5

Motorseglare 25

9-8

}

5-8

50 58

6*1 5-7

6-6

6-4

5-2

l-o

1-4

1*8 5-1

17 67

2-1 1-4

2-3

1-6

3-8 6-0 42 5-8 5-4 4-6

Procent av antalet

1880—1881 1890-1891 1900—1901 1910—1911

4 7 5 3

Inalles

19 Bogser- och pråmfartyg 10-5 25 7-7 j58 4-4 8-0 100 75 58

1870-1871 1880—1881 1890—1891 1900—1901 1910—1911

3 17 24 31 23

7-7 66 6-7 6-3 4-6

Inalles

6-1

4-5

Samtliga 60

6-1

4-7

4-6

4-9

i

49 4-9

•

3-7 4-5

Inskrivna

vid sjömanshus.

Menige. Utrikes seglation Inrikes seg atiön 1938 1930 (3D—34 (.35)

1935 (36)—38

Födelseår Antal

Seglationsmänader pr person

Procent av antalet

Seglationsmån. pr år och person

Män (ång- och motorfartyg) 6-0 } 30 3*8 7-2 5-8 4-4 i 42 5-2 2-5 57 35

1870—1871 1880-1881 1890-1891 1900-1901 1910-1911

2 18 20 25 34

1870-1911 1920-1921

4.0 Inalles

99 15 114

1870—1871 1880-1881 1890—1891 1900—1901 1910—1911

2 9 4 14 19

7-5 5-1 5-8 5-0 52

1870—1911 1920—1921

48 41

3-7

Inalles

4-5

1870-1871 1880—1881 1890-1891 1900—1901 1910—1911

Inalles

3 3 4 9 17 36 20 56

1870—1871 1880—1881 1890—1891 1900—1901 1910—1911

7 30 28 48 70

6-7 6-6 6-3 5*1 5-3

1870—1911 1920—1921

183 76

3-8

Inalles

5-1

37 Procent av antalet

Seglationsmån. pr år och person

38 56

•

3-8 3-0

3-7

3-5 40

—

—

4-6

1 ' 44

3-6

4-4

5-0

4-4

5-6

— Män (motorseglare)

1870—1911 1920—1921

52 66

—

—

Män (bogser- och pråmfartyg) 6-7 4-0 } 07 7-7 9-0 3-4 5-2 35 4-5 1*8 27 39 39

} «

—

5-1

46 76

4-9 2-9 3-7

—

—

4-6

I «

4-1

43 42

3-3

3-8

—

5-0

Män (samtliga)

]>

—

4-1 ,

3-8 4-8

—

61 52

—

5*8

Kvinnor 1 4 4 9 7

2-0 6-5 4-0 4-1 2-6

1870-1871 1880-1881 1890—1891 1900-1901 1910—1911 1870—1911 1920-1921

25 1

l-o

Inalles

3-8

| 1

1-1

2-0

4-7

0-6

3-4

1-5

4-6 100

. —

— .

, 65

—

141 Ej inskrivna vid sjömanshus. Inrikes

seglation

Ång- och motorfartyg Födelseår Antal personer

Seglationsmån. pr person

4 14 9 9 1

8-6 6-9 7-7 93 2-0

7-7

3 2 14 30 63 72

7-0 40 7-7 6-8 6-0 46

5'7

år

1938.

Motorseglare

Bogser- och pråmfartyg

Seglationsmån. pr person

Antal personer

Antal personer

Seglationsmån. pr person

B e f ä 1 1870-71 1880-81 18H0—91 1900-01 1910-11 Inalles

2 7

9-5 8-9

3 4 7 6

9-0

6*5

2 1 2 4 6 42

7*5 0-0

5 14 48

män S-O 9-0 90 6-2 7-4 8-2

10*n

7-9

6*0

Menig 1870-71 1880—81 1890-91 1900—01 1910—11 1920—21 Inalles

i.1

Befäl Födelseår

1870-71 1880—81 1890—91 1900-01 1910-11 1920—21 Inalles

e

2 3

Menige män

Antal personer

Seglationsmån. pr person

7 18 18 22 1 66

11*0 8-0 5-9 40

9*2 40 5-9

Kvinnor

Antal personer

Seglationsmån. pr person

Antal personer

Seglationsmån. pr person

9-6 7-1 7-2 7-7 20

7 6 17 39 83 162

7-4 5-8 8-0 7-0 6-1 6-0

2 5 20 15 24 26

2-5 6-2 5*2 5-1 51 4-8

7-5

6*8

50 I nedanstående tabell angives den procentiska åldersfördelningen bland de observerade sjömännen i inrikes fart. Befäl.

Födelseår

1870—71 1880-81 1890—91 1900—01 1910—11

Manskapsförteckningar

Rullor

Inalles Inskrivna

Ej inskrivna

Samtliga

8*9 35-6 8-9 24-4 22-2

3-1 17-3 24-5 31-6 23-5

10-6 27-3 27*3 33-3 1-5

61 21-3 25-6 32-4 14-6

6-7 24-4 22-0 30-6 16-3

100-0

lOOo

100-0

142 Menige

män.

M an skåp sf ö rt eckn i ngar Födelseår

1870—71 1880—81 1890—91 1900-01 1910-11 1920—21

Inalles

Rullor

0-5 5-5 12*1 15*9 31-9 341 1000

Inskrivna

Ej inskrivna

Samtliga

27 11-6 10*8 18-5 27-0 29-4 1000

22 1-9 5*4 124 26-4 51*7

24 6-3 7*9 15-2 26-7 41-5 1000

20 6-1 8*9 15-4 27-9 397 100-0

Kvinnor. Manskapsförteckningar Födelseår

1870—71 1880—81 1890-91 1900-01 1910—11 1920—21

Inalles

Rullor Inskrivna

Ej inskrivna

Samtliga

3-4 17-2 17*2 27-7 24*2 103

3-8 15-4 15-4 34-7 26-9 3-8

22 5-4 21-7 16-3 26-1 28-3

25 7-6 20-3 20-3 26-4 22-9

27 9-5 19-7 21-8 25-9 20-4

1000 Vad befälet beträffar är bland de vid sjömanshus icke inskrivna en stark förskjutning åt högre åldrar påfallande. Befäl i mycket unga åldrar är i denna grupp knappast förekommande. .. o I fråga om menige äro procenten personer i mycket unga åldrar stor, avsevart större än bland sjömän i utrikes fart. Särskilt gäller detta vid sjömanshus icke inRörande kvinnorna må beträffande vid sjömanshus icke inskrivna framhållas den relativt stora procenten mycket unga. I utrikes sjöfart torde, som framhållits i det föregående, kvinnor under 25 år vara sällsynta. — Även på ganska stora ångfartyg i inrikes fart är denna åldersgrupp relativt stor. Beträffande seglationsförhållandena bland de sjömän, som idkade inrikes tärt under år 1938, må följande omständigheter understrykas. Av tabellerna framgår, att omkring 60 procent av de i rullor eller manskapsförteckningar upptagna personer, som idkat inrikes sjöfart under ar 1938 under de närmast föregående åren även idkat utrikes sjöfart. Procenten ar praktiskt taget densamma för befäl och menige, män och kvinnor. Vad antalet seglationsmänader per år i inrikes fart beträffar ar detta såsom var att vänta, störst bland personer, som icke äro inskrivna vid sjömanshus och sålunda icke idka utrikes fart. För vid sjömanshus inskrivna befälspersoner, upptagna å sjömansrullor, var antalet seglationsmänader 1938 i genomsnitt 5-4, sam för å manskapsförteckningar upptagna sådana personer 6 i , under det att antalet seglationsmänader för icke inskrivet befäl var 7 5. För menige man voro motsvarande siffror 4 6, 5*1 och 6"3 samt för kvinnor 34, 4 2 och 5o.

Statens offentliga utredningar 1942 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

AllinUn lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Strafflagberedningens promemoria med förslag till lag om eftergift av åtal mot minderåriga m. m. [28] Betänkande med förslag till skärpt bestraffning av falskdeklaration m. m. [31] Lagrådets utlåtande över lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m. [47] Betänkande med förslag rörande fri rättegång. [50] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 1938 års pensionssakkunniga. Betänkande med förelag till tjänstc- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst. [8] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till folkskolans avlöningsreglemente m. m. [9] Beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av kammarrätten. [18] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna. [26] , , Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen. Del 2. Byråchefs- och rådstjnnster m. m. [30] Del 3. Tjänstebenämningar. Tjänsteförteckningens uppställning. [46] Förslag rörande tillämpningsföreskrifter till lagen med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m. [42] Beskattnine-sorganisationssakkunnigas betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. [49] Koiiiiiiiinal förvaltning. Stndsplaneutredningen 1942. 1. Förslag till åtgärder för snabbare handläggning av stadsplane- och tomtiudelning8ärenden m. m. [27] Staten* och k o m m u n e r n a s flnansväsen. Betänkande med förslag till lag med Bärskilda bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag. [2] Betänkande med förelag till främjande av utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor. [21] Kommunalskatteberedningen. Betänkande med förslag till omläggning av den kommunala beskattningen m. m. Del 1. Den kommunala beskattningen. [34] Del 2. Inkomstbeskattningen av skogsbruk. [35] Betänkande med förslag rörande åtgärder för främjande av sjöfolkets utskyldsbetalning. [37] Betänkande med förslag till förordning om värdestegringsskatt å fastighet. [39] Betänkande ang. finansstatistikens effektivisering. [48] Promemoria ang. förutsättningarna för- och verkningarna av en engångsskatt å förmögenhet i Sverige. [52] Politi. Betänkaude med förslag till brandlag och brandstadga m . m . [10] Betänkande med förslag ang. innebörden av begreppet polismyndighet i olika författningar m. m. [40] Betänkande med förslag till samordning av polisradioväsendet i riket. [51] Utredning ang. frågan om polismans rätt att bruka våld m. m. [54] Nationalekonomi och socialpolitik. Promemoria rörande bostadsförsörjningen. [3] Promemoria ang. hyresreglering. [14] Betänkande med utredning och förslag ang. semester för husmödrar. [19] Utredning ang. värmekostnaden i hyreshus. [20] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 2. Tiden juli 1940—juni 1911. [25]

Socialvårdskommitténs betänkande. 4. Förslag till änd rad bidragsförskottslag m. m. [29] 5. Statistisk undersökning ang. barnhemmen. [45] TTälso- och sjukvård. De yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden. [4] Betänkande med utredning och förelag ang. barnmorskeväsendet. [17] Förslag till ny lag om behörighet att utöva läkarkonsten m. m. [22] Allmänt näringsväsen. F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Promemoria med förslag till utvidgad vanhävdslagstiftning. [5] Betänkande med förslag ang. hushållningssällskapens organisation och verksamhet m. m. [32] Betänkande ang. jordbrukets byggnadskostnader. [38] Betänkande ang. åtgärder till stöd för de renskötande lapparna m. m. [41] Betänkande med förslag rörande veterinär inrättningens i Skara framtida användning. [43]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 1. Allmänna uppgifter ang. den tekniskt-vetenskapliga forskningsverksamhetens nuvarande läge m. m. — Allmänna synpunkter rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningen. — Frforderllga åtgärder för den tekniskt-vetenskapliga forskningens främjande och statens medverkan därvid. [6] 2. Förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen på byggnadsområdet. [7] 3. Förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens ordnande. [12] Tillägg nr 1 till statliga cement- och betongbestammelser av år 1934. [44] Handel och sjöfart. Promemoria med förslag ang. registreringen av landets företagare m. m. [23] Betänkande med förslag till ordnande av statens isbrytningsverksamhet. [53] Betänkande med utredning och förslag ang. förbättrad pensionering för sjöfolk. [55] Kommunikations väsen. Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 4. Järnvägsstyrelsen. [13] Betänkande ang. bilregistrering m. m. [24] Bank-, kredit- och penningväseii. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag ang. betygssättningen i folkskolan. [11] Betänkande med förslag rörande ändring av gällande bestämmelser i fråga om prästutbildningen. [33] Betänkande med förslag rörande statligt stöd åt svensk filmproduktion. [36] F ö r s vars väsen. Betänkande med förelag till plan för organisationsarbetet inom förevarsväsendet. [1] Betänkande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga. [15] Betänkande med förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom förevarsväsendet. [16] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stbhn 429161