Sjömanspension betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens offentliga utredningar

Sjömanspensior

1971:30 Kommunikationsdepartementet

Betänkande av sjömanspensionskommittén Stockholm 1971

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

1. SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. J u . 3. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions A B . J o . 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 8 0 talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1 9 6 5 - 1 9 9 0 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1 . Esselte. Fi. 9. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. J u . 1 1 . Ett nytt bilregister. Göteborgs offsettryckeri A B . K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram till 1 9 7 5 . 1 9 7 0 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. J u . 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reproduktions AB. I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. 2 1 . Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. U. 25. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. 26. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28. Boendeservice 6. Strukturstudier. Esselte. In. 29. Kyrkan kostar. Göteborgs offsettryckeri A B . U. 30. Sjömanspension. Göteborgs offsettryckeri A B . K.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1971:30 Kommunikationsdepartementet

Sjömanspension

Betänkande av sjömanspensionskommittén Stockholm 1971

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.83S A L L F 105 2 014

Till Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 29 december 1967 chefen för kommunikationsdepartementet att bl.a. tillkalla högst tre sakkunniga för att utreda sjömanspensioneringen och dess administration m.m. och därmed sammanhängade spörsmål. Med stöd av bemyndigandet tillkallades samma dag regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, ordförande, direktören i Sveriges redareförening Nils Grenander och ordföranden i Svenska sjöfolksförbundet Johan S. Thore. Vidare förordnades organisationsdirektören i statskontoret K. Gunnar J:son Hävermark att vara sekreterare åt utredningen. De sakkunniga har antagit benämningen sjömanspensionskommittén. Sedan Thore avlidit förordnade departementschefen den 23 mars 1970 förbundsordföranden Gunnar Karlsson att vara ledamot av kommittén. Genom beslut den 19 april 1968 förord-

nades f. d. byråchefen hos riksförsäkringsverket S. Åke Kjellström att såsom expert biträda kommittén. Redan på ett tidigt stadium av utredningsarbetet fann kommittén att en förenkling av redareavgiften för sjöfolks pensionering borde genomföras utan att avvakta den slutliga utformningen av ett nytt pensionssystem. Kommittén överlämnade i juni 1968 till chefen för kommunikationsdepartementet förslag härom i PM angående redareavgiften för sjöfolks pensionering (Stencil K 1968:6). Lagstiftning på grundval av förslaget genomfördes vid 1968 års riksdag (prop. 1968:147, 2 LU 72, rskr 367, SFS 1968:612). Kommittén får som resultat av övervägandena rörande pensionssystemet m.m. överlämna betänkandet Sjömanspension. Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i mars 1971. Bengt O. Hamdahl Nils Grenander Gunnar Karlsson /G. Hävermark

SOU 1971:30

Innehåll

Sammanfattning

7 7.3

Förslag till reglemente för sjöfolks pensionering

11 7.4

Kapitel 1 Utredningsuppdraget

15 Kapitel 2 Historik 2.1 Sjömanshusens understödsverksamhet 2.2 Handelsflottans pensionsanstalt .

under en övergångstid Förstärkning av manskapspensioner enligt 1944 års och tidigare reglementen Förstärkning av befälspensioner enligt 1944 års och tidigare reglementen

57 Kapitel 8 Samordning av sjömanspen17 sion med andra samtidigt utgående 18 förmåner 60 8.1 Ålderspension före 67 år 60 Kapitel 3 Nuläge 22 8.2 Änkepension 60 3.1 1864 och 1939 års reglementen 22 8.3 Förtidspension och sjukbidrag . 62 3.2 1944 års reglemente 23 8.3.1 Förtidspension från folk3.3 1961 års reglemente 25 pensioneringen 62 8.3.2 Förtidspension från tillKapitel 4 Allmänna synpunkter på en läggspensioneringen . . . . 62 reform 27 8.3.3 Tilläggsförmåner från folkpensioneringen 63 Kapitel 5 Personell tillämpning . . . . 31 8.3.4 Tilläggsförmåner och sjömanspension 64 Kapitel 6 Förmånssystem 37 8.4 Invaliditetsersättning 64 6.1 Pensionsålder m. m 37 8.5 Den allmänna sjukförsäkringens 6.2 Pensionsnivå 41 förmåner 65 6.3 Värdebeständighet 43 8.6 Yrkesskadeförsäkringens förmå6.4 Pensionsberäkning 44 ner till skadade 65 6.5 Tillämpning i tiden 46 8.7 Samordning av vissa förmåner 6.6 Uppgifter om seglationstid 48 enligt regler i lagen om allmän försäkring 66 Kapitel 7 Särskilda övergångsbestäm8.8 Kommitténs överväganden römelser 49 rande samordning av sjömans7.1 Allmän bakgrund 49 pension med förtidspension och 7.2 Särskild pensionsbestämmelse livränta till skadad 67 SOU 1971:30

Kapitel 9 Kostnader och finansiering . 9.1 Sjömanspensioneringens fonder och deras behållning 9.2 Fondmedlens placering och avkastning 9.3 Pensionsförpliktelser enligt 1944 och 1961 års reglementen . . . . 9.4 Förstärkning av pensioner enligt 1944 års och äldre reglementen . 9.5 Övergångspensionerna 9.6 Disposition av fonderna 9.7 Den nya pensioneringen

70 Kapitel 10 Administration

83 Kapitel 11 Förslag till reglemente för sjöfolks pensionering

87 Bilaga Femårsundersökningen

70 71 73 74 76 78 78

SOU 1971:30

Sammanfattning

Redan på 1860-talet infördes en särskild Yrkestillhörigheten vid högre ålder blir avpensionering för sjöfolk med handelsflottans görande medan seglationsförhållandena unpensionsanstalt (HPA) för att administrera der tidigare levnadsår ges mindre vikt. I verksamheten. Pensioneringen avsåg att utan enkelhetens intresse bortses helt från tiden behovsprövning ge sjömän med långvarig före 30-årsåldern. Ett minimikrav för rätt till tjänst i utrikes fart en ålderdomsförsörjning. pension bör vara att minst 2/3 av tiden från Pensionssystemet lades om under åren 1939 40 till 55 år och minst halva tiden från 30 - 1944. Med 1944 års reglemente vidgades till 40 år ägnats åt sjömansyrket. Det antages kretsen av pensionstagare genom att kvali- att 8 seglationsmånader per år utgör fullsysfikationskraven sänktes väsentligt. Nu gällan- selsättning till sjöss. För rätt till pension vid de reglemente tillkom år 1961 för att bl a få 55 år krävs således enligt förslaget minst 120 en samordning med den allmänna pension- seglationsmånader från 30 år, varav minst 80 eringen. Befälet uteslöts därför att deras månader från 40 år. Vid så höga krav på pensionering blivit ordnad på annan väg. kontinuerlig tjänstgöring till sjöss bör även Pensioneringen begränsades till att ge man- befälstid få tillgodoräknas vid kvalificering skap med relativt lång seglationstid ett visst för pension, för så vitt vederbörande efter 30 ekonomiskt stöd i åldern 55-67 år. år seglat mer än halva tiden som manskap. Pensioneringen enligt anstaltens äldsta Befälstiden beaktas dock ej vid beräkning av reglementen (1864 och 1939) är ännu icke pensionernas storlek. Utländska sjömän får helt avvecklad. Bland nuvarande pensions- rätt till pension på samma villkor som tagare har det stora flertalet pension enligt svenskar. 1944 års reglemente. Endast ett mindre antal Sjömanspension föreslås även i fortsätthar, efter sammanläggning, pension även ningen utgå temporärt för att täcka åldersenligt 1961 års reglemente, och ytterst få har perioden 55-67 år. Behovet av pension pension enbart enligt sistnämnda reglemente. inträder inte för alla vid samma ålder. Var I fråga om redareavgiften för sjöfolks och en bör därför kunna välja den för pensionering har sjömanspensionskommittén honom lämpligaste pensionsåldern utan att redan avgett förslag till en förenkling. Lag- det sammanlagda pensionsbeloppet under stiftning på grundval av förslaget genomför- pensionstiden nämnvärt påverkas. Kommitdes vid 1968 års riksdag. tén föreslår att pensionen stiger med varje Kommittén har enligt sina direktiv sökt månad som pensionsuttaget uppskjutes intill att ytterligare koncentrera pensionsrätten till dess vederbörande fyller 62 år, vilket är något de sjömän som varit verksamma inom yrket längre än vad nuvarande reglemente stadgar. under hela eller större delen av sin aktiva tid. Liksom vid nuvarande pensionering får SOU 1971:30

enligt förslaget manskapstid efter 55 år utgöra pensionsunderlag så länge sjömannen seglar och till dess pension beviljats, dock längst intill 60 år. Den som vid 55 år icke helt fyller seglationskraven kan få rätt till pension senare om han fortsätter att segla. För rätt till pension krävs således att minst 120 seglationsmånader från 30 år, varav minst 80 efter 40 år, uppnåtts senast vid 60 år. Rätt att tillträda pension föreligger så snart kraven är uppfyllda, dock tidigast vid 55 år. Vid tjänstepensionering brukar pensionsförmånen i princip betraktas som en funktion av lön och pensionsgivande tjänstetid. Inom manskapskåren varierar visserligen lönen en del men icke mer än att alla tillhör en relativt begränsad sektor på inkomstskalan. Sjömanspensionen föreslås därför vara oberoende av arbetsinkomsten och differentieras endast efter tjänstetiden. Uppgifter om intjänad lön behöver således icke inhämtas. Pensionsnivån bör avvägas så att den som efter full seglation börjar lyfta pension vid 60 år därmed ges full försörjning. I allmänhet anses vid ålderdomsförsörjning att denna nivå ligger vid cirka 2/3 av lönen under åren närmast före pensionstillträdet. Pensionsnivån har dock i kommitténs förslag av vissa skäl satts något högre. Maximipension utgår till den som från 30 år praktiskt taget helt tillhört sjömansyrket. Pensionen blir lägst för den som precis fyllt minimikraven för rätt till pension. Minimipensionen ligger enligt förslaget något under halva maximipensionen. Pensionens realvärde bör bevaras på avsedd nivå såväl då det gäller var och en enskild under pensionstiden som varje kommande årsklass pensionstagare. Därför föreslås att pensionen sätts i förhållande till, förutom antalet manskapsmånader, det basbelopp som anges i 1 kap 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Pension från 55 år eller den senare tidpunkt då rätt till pension inträtt föreslås utgå med ett belopp för varje månad utöver de 40 först fullgjorda, utgörande 0,45 procent av basbeloppet för månad fullgjord 8

före 40 år, 0,90 procent för månad tillhörande de 80 först fullgjorda efter 40 år samt 1,35 procent för månad därutöver. Med det för februari 1971 gällande basbeloppet 6 700 kr kommer pensioner som tas ut från 55 år att variera från lägst 4 824 kr till högst 10 044. Vid senareläggning till 60 år blir pensionen lägst 8 292 kr och högst 17 280 kr. Det nya pensionssystemet bör icke avlösa det äldre successivt under en övergångstid. En reform som är förestavad av nu föreliggande behov och förutsättningar bör bli förverkligad snarast möjligt. Det är också ekonomiskt möjligt att låta det nya pensionssystemet bli fullt utbyggt redan vid starten genom att finansieringsmetoden i huvudsak grundas på fördelningssystemet, dvs pensionsutbetalningar av löpande inkomster. Vid tillämpning av det nya reglementet föreslås att seglationstid som fullgjorts före dess ikraftträdande blir beaktad, icke blott vid kvalificering för pension utan även vid beräkning av pensionsbeloppet. När det nya reglementet träder i kraft får samtliga pensionstagare hos HPA som är kvalificerade sina äldre pensioner utbytta mot pensioner enligt de nya bestämmelserna, om detta är fördelaktigare för dem. Viss reduktion sker för pension som redan utgått från HPA. När pensionering enligt förslaget genomförs och från början blir fullt utbyggd når de nya pensionerna omedelbart avsedd nivå. Pensioneringen enligt 1961 års reglemente har emellertid långt kvar till sitt fullfunktionsstadium. De nya pensionerna kommer därför att jämföras med pensioner till stor del grundade på det ännu äldre reglementet från år 1944, som är långt mindre fördelaktigt. Steget mellan de nya och dessa äldre pensioner blir oundvikligen mycket stort. Övergången till det nya pensionssystemet bör mildras. Eftersom sjömanspensioneringens samlade fonder visar stort överskott, finns ekonomiska förutsättningar att reducera nivåskillnaden genom att förbättra pensionsläget för dem som ej får pension enligt det nya reglementet och som fyllt 50 SOU 1971:30

år när reglementet träder i kraft. De har icke samma möjligheter som de yngre att genom fortsatt seglation anpassa sig till de nya högre seglationskraven. För dessa äldre sjömän bör något lägre krav gälla för rätt till pension enligt det nya reglementets grunder. Denna förmån omfattar alla som redan gått i pension eller når pensionsåldern 55 år under det nya pensionssystemets första 6 år. Övergången till de krav på seglation som avses gälla framdeles sker alltså etappvis. En övergångsbestämmelse föreslås således för sjömän som fyller 50 år eller mer det år reglementet träder i kraft, innebärande att de som har minst 80 seglationsmånader från 30 år ges pension enligt det nya reglementets grunder. Pension enligt övergångsbestämmelsen får ersätta pension enligt äldre reglementen om det är förmånligare för pensionären. Även utlänningar föreslås få rätt till övergångspension. Pensionerna enligt äldre reglementen varierar till storleken mycket kraftigt även oberoende av seglationstidens längd därför att flera olika pensionssystem avlöst varandra och vart och ett avgör pensionsbeloppet för sin tidsperiod. Seglationstid före 1961 ger väsentligt lägre pension än tid därefter. Särskilt låg är pensionen för tid före 1939. Pensionen per seglationsmånad blir därför lägst för de äldre. Det utrymme fondernas överskott kan ge bör utnyttjas till en pensionsförstärkning för manskap som fyller 50 år eller mer under det är det nya reglementet träder i kraft. Förstärkningen föreslås ske dels genom att den pension som utgår enligt 1944 års eller äldre reglementen höjs med 100% och dels genom att hela pensionen värdesäkras. Befälets anslutning till sjömanspensioneringen i HPA upphörde år 1961, men de pensionsrätter som dessförinnan förvärvats kvarstår. Av det överskott denna äldre pensionering gett torde omkring hälften vara byggd på avgifter från befälsklassen. Beaktas dessutom att både befäls- och manskapstid ligger till grund för befälspensionen framstår det som skäligt att även befälsklassen får del av överskottet från 1944 års pensionering. Även SOU 1971:30

bland befäl är de äldre sämst ställda. Pensionsförstärkningen kan begränsas till dem som är födda 1912 eller tidigare. De har alla uppnått pensionsåldern när det nya reglementet träder i kraft. Även i yngre åldrar hann många få rätt till pension enligt 1944 års reglemente. Eftersom befälspensionerna är livsvariga skulle utbetalning kunna pågå långt in på 2000-talet. För att få en snabbare avveckling föreslås att sjöman i befälsklass får byta ut sin pensionrätt mot ett kontant utbetalt kapitalbelopp eller mot ett fondkapital att överföras till Sjöbefälets Pensionskassa för förstärkning av hans pensionsrätt i kassan. 1 utredningsuppdraget har ingått att företa den i instruktionen för HPA föreskrivna s k femårsundersökningen. De framtida pensionsutbetalningarna enligt 1961 års och äldre reglementen har beräknats. Värdet av de förpliktelser som kan beräknas åvila anstalten och dess fonder den 1.1.1972 uppgår till 103,1 milj kr vid en räntefot av 5%.Vid samma tidpunkt beräknas de samlade fonderna ha en behållning av 185,0 milj kr. Det innebär ett överskott av 81,9 milj kr. Den föreslagna ökningen med 100% av pensionerna enligt 1944 års reglemente för äldre sjömän, manskap och befäl, beräknas medföra en kostnad till ett kapitalvärde den 1.1.1972 av 36,1 milj kr. Därtill kommer kostnaderna för att bevara pensionernas reella värde. Vid en ökning med 3% årligen uppgår de till 15,6 milj kr. Kostnaderna beräknas således utgöra totalt 51,7 milj kr. Beräkningen av kostnaderna för övergångspensionerna har genomförts med 6 700 kr som basbelopp gällande under pensioneringens första år. Basbeloppet antages stiga med 3% årligen. Från den totala kostnaden skall avräknas värdet av de äldre pensioner med förstärkning som faller på övergångspensionärerna. Nettokostnaden för övergångspensionerna beräknas uppgå till 16,8 milj kr. Av fondmedlen beräknas således totalt 171,6 milj kr bli disponerade. Eftersom fondernas behållning beräknas till 185,0 milj kr föreligger ett överskott av 13,4 milj kr. ')

Överskottet kan emellertid antagas bli större. Kapitalbehovet för samtliga pensionsutbetalningar har beräknats med en räntefot av 5%. Med kännedom om fondmedlens nuvarande placering och deras avkastning framöver kan ränteantagandet begränsas till att gälla framtida kapitalplaceringar. Då uppkommer en överränta som beräknas motsvara ett kapital om 9,5 milj kr den 1.1.1972. Beaktas överräntan blir överskottet 22,9 milj kr. Fondkapitalet är nu fördelat på tre skilda fonder. Dessa föresläs bli sammanförda till en fond. Något avskiljande av det nyss nämnda överskottet, som kan beräknas tjänstgöra som stödfond för den nya pensioneringen, bör ej ske. Kostnaderna för den nya pensioneringen har beräknats under förutsättning att den genomförs fullt utbyggd den 1.1.1972. Pensionsutbetalningarna beräknas vid basbeloppet 6 700 kr uppgå till brutto ca 6,0 milj kr per år. Härifrän skall avräknas pensioner enligt äldre reglementen med förstärkningar. Nettoutbetalningarna per år beräknas uppgå till 4,5 ä 4,7 milj kr under 1970-talet. Inkomsterna från redareavgifterna beräknas f n till 4,7 milj kr per år. Även om de icke skulle öka under 1970-talet ger de full täckning för de löpande pensionsutbetalningarna. Några medel ur stödfonden behöver därför icke tillskjutas. Fonden bör således kunna öka med ränteavkastningen. Vid högre basbelopp än 6 700 kr (basbeloppet för mars 1971 är fastställt till 6 900 kr) ökar nettoutbetalningarna, men å andra sidan får på grund av löneökningar även redareavgifterna antagas komma att stiga. Antagandet om att löpande inkomster förslår för pensionsutbetalningarna bör därför vara hållbart. Kommitténs förslag medger en betydande arbetsminskning vid den insamling och registrering av data som åvilar andra organ än HPA. Bestyren med pensionsansökningar och utbetalning av pensioner föreslås tillsvidare kvarligga hos HPA.

10 SOU 1971:30

Förslag till Reglemente för sjöfolks pensionering

Villkor för rätt till pension 1§. Pension enligt detta reglemente (sjömanspension) tillkommer på de villkor som föreskrives i det följande sjöman, vilken före den månad, varunder han fyllt 60 år, varit anställd såsom manskap på svenskt handelsfartyg under minst 120 månader efter månaden närmast före den, varunder han fyllt 30 år, och som under anställningstiden erlagt sjömansskatt, såvida minst 80 månader av anställningstiden infallit efter månaden närmast före den, varunder han fyllt 40 år. Sjöman, vilken varit anställd både som manskap och som befäl och därvid erlagt sjömansskatt, äger, om han under mer än hälften av det sammanlagda antalet anställningsmånader efter månaden närmast före den, varunder han fyllt 30 år, men före den, varunder han fyllt 60 år, varit anställd som manskap, vid tillämpning av första stycket tillgodoräkna sig jämväl månad, varunder han varit anställd som befäl. 2 8. Till manskap hänföres sjöman, som icke tillhör befälet. Till befäl hänföres den som tillhör fartygseller maskinbefälet eller är radiotelegrafist eller ekonomiföreståndare eller eljest på grund av kollektivavtal är tillförsäkrad pensionsförmåner hos Sjöbefälets Pensionskassa, understödsförening, Pensionskassan PosteriSOU 1971:30

tas (understödsförening) eller Svenska Personal-Pensionskassan, ömsesidig försäkringsförening. 3§.

Rätt till pension inträder från och med den månad då de i 1 § angivna villkoren är uppfyllda, dock tidigast från och med den månad, varunder sjömannen fyller 55 år. Rätt till pension upphör med utgången av månaden närmast före den, varunder sjömannen fyller 67 år, eller, om sjömannen avlidit dessförinnan, med utgången av den månad, varunder dödsfallet inträffat. Pensionens beräkning m.m. 4§. Sjömanspensionen beräknas för år i förhållande till antalet anställningsmånader som avses i 1 § första stycket och som fullgjorts före den månad varunder sjömannen fyllt 60 år (manskapsmånader) samt ett belopp motsvarande det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angivna basbeloppet. 5§. Vid beräkning av sjömanspension utgår för varje manskapsmånad utöver de 40 först fullgjorda den procent av basbeloppet som anges i följande tabell: 11

Procent av basbeloppet

Manskapsmånader, fullgjorda Före den månad varunder sjömannen fyllt 40 år

0,45

Efter månaden närmast före den varunder sjömannen fyllt 40 år: de 80 första övriga

0,90 1,35

Sjömanspension får vid tillämpning av första stycket icke beräknas till högre belopp än som motsvarar ett och ett halvt basbelopp. 6§. Den enligt 5 § beräknade pensionen ökas med en och två tiondels procent för varje månad som, då pensionen börjar utgå, förflutit från ingången av den månad, varunder sjömannen fyllt 55 år, eller den senare månad, varunder rätt till pension inträtt. Hänsyn tages icke till tid efter månaden närmast före den, varunder sjömannen fyllt 62 år. 7§. Sjömanspension utgives månadsvis. Vid beräkning av pensionsbelopp för månad skall den årspension, från vilken beräkningen utgår, avrundas till närmast lägre hela krontal, som är jämnt delbart med 12.

10 §. Utgår sjömanspension samtidigt med förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring eller sådan livränta såsom skadad, vilken utgår enligt lagstiftning om yrkesskadeförsäkring eller därmed jämställd lagstiftning eller Konungens förordnande och som utbetalas av riksförsäkringsverket, och utgår förmånen icke på grund av frivillig försäkring, minskas sjömanspensionen med det belopp, varmed den eller de övriga förmånerna utgår, i den mån sammanlagda beloppet av sjömanspension och övriga förmåner överstiger den högsta sjömanspension, som enligt detta reglemente kan utgå från och med den månad varunder en sjöman fyller 60 år; dock skall alltid minst en tredjedel av den pensionsberättigades sjömanspension utgå. Sjömanspension, som utgår från och med senare månad än den, varunder sjömannen fyllt 60 år, skall vid tillämpning av detta stycke anses uppgå till samma belopp, som om den börjat utgå från och med den månad, varunder sjömannen fyllt 60 år. Utländsk förmån, motsvarande annan i första stycket avsedd förmän än sjömanspension, jämställes vid tillämpningen med svensk förmån.

Särskilda bestämmelser 11 §. Den som önskar komma i åtnjutande av sjömanspension skall göra ansökan därom. Närmare föreskrifter om pensionsansökan meddelas av den i 11 § omnämnda pensionsanstalten.

Frågor om pension prövas av det organ Konungen bestämmer (pensionsanstalten).

12 §. 9§. Sjömanspension utgår från och med den månad, varunder rätt till pension inträtt, eller den senare månad som angivits i pensionsansökan. Sjömanspension utgår dock icke för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då ansökningen gjordes. 12

Pensionsanstalten äger i särskilda undantagsfall tillerkänna sjöman pension, ehuru rätt därtill ej föreligger enligt reglementet, eller bestämma pensionen till högre belopp än som följer av reglementet, såvida det framstår som uppenbart oskäligt att pension icke beviljas eller icke utgår med det högre beloppet. SOU 1971:30

13 §.

18 §.

Pensionstagare är skyldig att utan dröjsmål lämna pensionsanstalten uppgift om: 1) adressförändring, 2) huruvida förmån, varmed sjömanspension enligt 10 § skall minskas, börjat eller upphört att utgå, 3) annat förhållande som kan vara av betydelse för hans rätt till sjömanspension. Skyldighet som avses i första stycket åvilar endast pensionstagare, som underrättats om sin skyldighet.

Sjöman, på vilken detta reglemente är tillämpligt, är skyldig att underkasta sig de ändringar, som kan komma att vidtagas däri.

14 §. För utbetalning av pension utom Sverige äger pensionsanstalten kräva bevis att pensionstagaren är i livet. 15 §. Har pensionstagare genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra honom åvilande uppgiftsskyldighet eller annorledes förorsakat att pension utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit pension och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som utbetalats för mycket, om ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldighet. Har återbetalningsskyldighet ålagts enligt första stycket, får vid senare utbetalning innehållas skäligt belopp i avräkning på vad som utgått för mycket. 16 §.

Pensionsbelopp, som ej lyfts före utgången av andra året efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara förverkat, om ej pensionsanstalten för särskilt fall beslutar annorlunda. 17 §.

Fordran på pension, som innestår hos pensionsanstalten, får ej tagas i mät för gäld. Ej heller får rätt till pension överlåtas, innan den är tillgänglig för lyftning. SOU 1971:30

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1972, då reglementet (1961:302) för handelsflottans pensionsanstalt skall upphöra att gälla, i den mån ej annat följer av bestämmelserna nedan. 1. Vid tillämpning av detta reglemente beaktas även anställningstid, som fullgjorts före den 1 januari 1972. Härvid skall i stället för kravet i 1 § på att sjömansskatt erlagts gälla att tiden är pensionsgrundande enligt äldre bestämmelser eller, i fråga om utländsk sjöman, skulle ha varit det, om sjömannen från och med det år, varunder han fyllt 50 år, oavbrutet varit mantalsskriven här i riket. 2. Den som icke är berättigad till pension enligt detta reglemente men är född år 1922 eller tidigare och har uppfyllt de för rätt till pension enligt detta reglemente uppställda villkoren, om de i 1 § första stycket angivna anställningstiderna 120 månader och 80 månader utbytes mot 80 månader fullgjorda efter månaden närmast före den, varunder han fyllt 30 år, äger rätt till pension, beräknad med tillämpning av detta reglemente i övrigt. 3. Är någon, som skulle erhålla tjänstepension enligt reglementet (1944:42) för handelsflottans pensionsanstalt eller pension enligt reglementet 1961:302 berättigad till pension enligt detta reglemente, ersattes pension enligt de äldre bestämmelserna med pension enligt detta reglemente, om det är förmånligare för honom. Härvid skall dock för den, som uppburit pension enligt äldre bestämmelser, från belopp beräknat enligt 5 § avdragas en tolftedel av det sammanlagda belopp han uppburit enligt de äldre bestämmelserna. Livsvarig pension får ersättas, endast om sjömannen medger det. 4. Den, som före den 1 januari 1972 uppfyllt seglationsvillkoren för erhållande av pension från handelsflottans pensionsanstalt 13

vid uppnådd pensionsålder eller återbetalning av avgift, är bibehållen vid sin rätt enligt äldre bestämmelser, såvida han icke skall åtnjuta pension enligt detta reglemente. 5. Tjänstepension enligt reglementet 1944: 42 för den, som är född år 1922 eller tidigare eller, där fråga är om sjöman i befälsklass, år 1912 eller tidigare, ävensom pension enligt tidigare reglementen höjes från och med den 1 januari 1972 med etthundra procent. 6. Pension som avses i punkt 5 och pension enligt reglementet 1961:302 för pensionär som sägs i punkt 5 utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap 6 § lagen om allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet mellan pensionens belopp enligt det äldre reglementet, i förekommande fall efter förhöjning enligt punkt 5, och basbeloppet för januari månad 1972. Pensionsbeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med 12 eller, i fråga om pension som utbetalas kvartalsvis, fyra. 7. Sjöman, vilken, utan att åtnjuta pension, uppfyllt seglationsvillkoren för erhållande av tjänstepension vid uppnådd pensionsålder enligt reglementet 1944:42 men icke motsvarande villkor enligt de senare reglementena, äger, om det kan antagas att pensionen skulle utgå enligt de för sjöman i befälsklass gällande reglerna, få pensionsrätten utbytt mot a) ett kapitalbelopp att utbetalas kontant, under förutsättning att ansökan göres inom ett år från det att sjömannen erhöll underrättelse om denna rättighet samt att. han vid tidpunkten för ansökan icke fyllt 55 år och har god hälsa, eller b) ett fondkapital att överföras till Sjöbefälets Pensionskassa, understödsförening, för förbättring av hans pensionsrätt hos kassan, under förutsättning att ansökan göres inom tid som nyss sagts, att han icke fyllt 65 år och att kassan lämnar sitt medgivande. Grunder för beräkning av kapitalbelopp och fondkapital bestämmes av Konungen. 8. Sjöman, som icke fullgjort seglationsvillkoren för erhållande av tjänstepension 14

enligt reglementet 1944:42 men som, därest så varit fallet, enligt vad som kan antagas skulle ha fått pensionen beräknad enligt de för sjöman i befälsklass gällande reglerna, äger efter ansökan och enligt de närmare anvisningar pensionsanstalten meddelar återfå erlagda hyresavgifter, vilka eljest enligt 7 § nämnda reglemente skolat återbetalas till honom först efter uppnådd pensionsålder.

SOU 1971:30

1 Utredningsuppdraget

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 november 1966 anmälde direktionen för handelsflottans pensionsanstalt bl.a. sin avsikt att i samband med den i instruktionen för anstalten föreskrivna s.k. femårsundersökningen om anstaltens framtida tillgångar och pensionsförpliktelser låta utreda frågorna om ett nytt pensionssystem. I samband därmed redogjorde direktionen för vissa tänkbara förenklingar. Direktionen framhöll bl.a. att statskontoret i en rapport angående sjömansförmedling och sjömanshus föreslagit en skyndsam utredning om sjömanspensioneringen och redareavgiftens beräkning. Vidare hade en arbetsgrupp inom sjöfartsstyrelsen sett över bestämmelserna om mönstring och registrering av sjömän och förutsatt slopande av de s.k. årsrullorna som utgjorde grundvalen för kontrollen av att redareavgifterna betalas med rätta belopp. Vid remissbehandling av anstaltens skrivelse framhöll flera remissinstanser olägenheterna med nuvarande system och betonade vikten av att en utredning rörande hela frågan om sjömanspensioneringen och administrationen därav snarast komme till stånd. Vissa förslag gavs också om möjliga former för en framtida organisation. Sjömansregisterutredningen erinrade även om att frågan om sjömansregistreringen inte kunde ges en slutlig lösning förrän ställning tagits, i varje fall i princip, till formerna för ett nytt och enklare pensionssystem för sjöfolk. Riksdagens revisorer underströk i 1966 års SOU 1971:30

revisionsberättelse bl.a. vikten av att överväganden om pensionssystemet för sjömanspensioneringen snarast komme till stånd. I utlåtande över riksdagsrevisorernas berättelse tillstyrkte riksförsäkringsverket, handelsflottans pensionsanstalt och statens personalpensionsverk att en utredning skedde angående sjömanspensioneringen med en prövning av möjligheten och lämpligheten av att anknyta denna till annan pensionering. Sjömanspensionskommittén tillkallades enligt Kungl. Majt:s bemyndigande den 29 december 1967 för att utreda sjömanspensioneringen och dess administration m.m. och därmed sammanhängande spörsmål. I direktiven för kommittén erinrade departementschefen, statsrådet Lundkvist, om att särskild sjömanspensionering infördes på 1860-talet och att pensionssystemet därefter lagts om dels under åren 1939-1944 och dels år 1961. Sjömanspensioneringen var avsedd att komplettera den allmänna pensioneringen genom att ge sjömän i åldern mellan 55 och 67 år visst ekonomiskt stöd. I fråga om motiven för en särskild sjömanspensionering anfördes följande. I prop. 1961:80 med förslag till lag om redareavgift för sjöfolks pensionering m.m. anförde statsrådet och chefen för handelsdepartementet att sjömanspensioneringen sedan den allmänna pensioneringen byggts ut borde förbehållas de kategorier sjöfolk, som har påtagligt behov av ekonomiskt stöd i denna form, nämligen manskap med lång seglationstid. Sjömän i manskaps ställning, som under hela eller större delen av sin produktiva tid ägnat sig åt tiänst i handelsflottan, har erfarenhets15

mässigt speciella svårigheter - bl.a. på grund av den isolering från den allmänna arbetsmarknaden som ofta är en följd av sjötjänsten - att få en hygglig bärgning i land, när de av åldersskäl inte längre lämpar sig för arbete ombord på fartyg. Däremot, anfördes vidare, saknas tillräckliga skäl att bereda pension åt dem, vilkas sjötjänst inte varat längre än att de bör ha kunnat skaffa sig en god förankring i ett yrke till lands. Föredragande departementschefen framhöll att sjömännens arbete visserligen på senare år blivit mindre påfrestande men fann med hänsyn till de anförda förhållandena och till att en särskild sjömanspensionering funnits sedan avsevärd tid tillbaka en sådan pensionering motiverad även för framtiden.

Vidare erinrades om att administrationen av sjömanspensioneringen handhas av handelsflottans pensionsanstalt och att anstaltens beslutande organ är en direktion med fyra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte anstaltens direktör. Anstaltens uppgifter består väsentligen i behandling av pensionsansökningar, utbetalning av pensioner och uppbörd av redareavgifter. Ett betydande arbete i samband med sjömanspensioneringen utförs vid sjömanshusen - numera centrala sjömansregistret vid sjömansförmedlingen i Göteborg - med bl.a. noteringar av sjötid och pensionsgrundande lön. Handelsflottans pensionsanstalts fondmedel förvaltas av statskontorets fondbyrå. Sedan departementschefen erinrat om innehållet i ovannämnda skrivelse från direktionen för handelsflottans pensionsanstalt och i 1966 års revisionsberättelse från riksdagens revisorer jämte däröver avgivna utlåtanden anförde han:

sjömansskattekontoret, på sätt som skisserats av statskontoret och sjömansregisterutredningen i utlåtanden över anstaltens skrivelse den 15 november 1966. Uppkommande samordningsfrågor bör beaktas. I anslutning till sina förslag skall utredningen ange beräknade kostnader och kostnadsförändringar. I samband härmed bör övervägas formerna för finansieringen av sjömanspensioneringen, varvid förutsätts att berörda parter kommer att bekosta såväl pensioneringen som administrationen av densamma. Vid övervägande av frågan om ny form för sjömanspensionering bör utredningen också överväga övergångsregler för sjömanspensionering enligt nu gällande och äldre reglementen. 1 sammanhanget bör även undersökas hur administrationen av pensioneringen enligt nu gällande och äldre reglementen kan förenklas. Formerna för pensionsuträkning och pensionsutbetalning och möjligheterna att förlägga administrationen till annat organ än nuvarande pensionsanstalt bör prövas. Det synes lämpligt att de sakkunniga även låter företa den i instruktionen för anstalten föreskrivna s.k. femårsundersökningen för att klargöra huruvida de pensionsföreskrifter som gäller för anstalten kan anses svara mot de tillgångar och inkomster över vilka anstalten för framtiden kan beräknas förfoga. Utredningen bör vara oförhindrad att även ta upp till prövning övriga frågor som sammanhänger med sjömanspensioneringen.

Nuvarande system för sjömanspensioneringen är relativt arbetskrävande och begränsar möjligheterna till rationalisering bl.a. av det arbete som utförs vid sjömanshusen. Jag anser det angeläget att formerna för den särskilda pensioneringen för sjöfolk och administrationen därav prövas om och att en samlad översyn av dessa frågor kommer till stånd. Jag föreslår att detta sker genom särskilda sakkunniga. De sakkunniga bör överväga formerna för ett nytt pensionssystem. Därvid bör man söka ytterligare koncentrera pensionrätten till de sjömän som varit verksamma inom yrket under hela eller större delen av sin aktiva tid. Frågan rörande förmånssystemen, bl.a. såvitt avser pensionernas storlek och värdebeständighet, bör klarläggas. I sammanhanget bör också undersökas vilka förenklingar som kan uppnås i fråga om uppgifter och uppgiftsinsamling genom anknytning till andra uppgiftskällor, t.ex.

16 SOU 1971:30

2 Historik

En särskild pensions- och understödsverk- na stödjande verksamhet vidgades 1749 samhet bland sjöfolk har funnits sedan gam- till att omfatta även änkor och barn efter malt. De speciella förhållanden som alltsedan sjömän. äldsta tider varit utmärkande för sjöfarten Till finansiering av verksamheten uttogs och yrkeslivet till sjöss har motiverat särskil- från sjömän som återkommit till Sverige da åtgärder och bestämmelser som med tiden efter utrikesresor en avgift - plåtavgiften, fått fastare former under statlig medverkan. sedermera hyresavgiften - som var satt i Behovet att stimulera rekryteringen och få relation till uppburen hyra. Redaren skulle sjömännen att stanna inom den svenska vid samma tillfälle erlägga en sjömanshusavhandelsflottan gav redan för århundranden gift, beräknad efter fartygets dräktighet (lässedan anledning att bl.a. beakta de speciella tetal). Redareavgiften ändrades år 1828 till svårigheter som följde av långvarig tjänst till en avgift som pålades även utländska fartyg sjöss. Isoleringen från hemlandet och dess — lästeavgiften, sedermera tonavgiften. arbetsmarknad försvårade möjligheterna att Organisationen med ett centralt sjömansfå en hygglig bärgning i land för dem som hus förlagt i Stockholm bestod icke länge. måste lämna yrket pä grund av ohälsa eller Redan 1752 bestämdes att även andra stapelav åldersskäl. Här fick sjömanshusinstitustäder än Stockholm, som ville inrätta sjötionen, som tillkom år 1748, en understödmanhus, skulle få disponera de på orten jande uppgift bland sjöfolk och deras anhöinflytande sjömanshusmedlen för underriga. Oberoende av sjömanshusens understödsverksamhet bland ortens eget sjöfolk. stödsutdelning tillkom under 1860-talet en Det blev så småningom regel att varje stapelpensionering som avsåg att utan behovsprövstad skulle ha sitt eget sjömanshus. ning ge sjömännen själva en ålderdomsförI städer med sjömanshus flyttades successörjning. sivt mönstringsverksamheten över till sjömanshusen. Även andra offentliga arbetsuppgifter fördes till sjömanshusen genom 1870 2.1 Sjömanshusens understödsverksamhet års sjömanshusreglemente och ändringar däri Enligt 1748 års kofferdireglemente inrätta- 1886, genom värnpliktslagen år 1901 och des ett centralt sjömanshus i Stockholm. Till inskrivningsförordningen samma år. Vid sidess uppgifter skulle bl.a. höra att ge visst dan av dessa nya arbetsuppgifter fick underårligt underhåll livstiden ut till sjöfolk som stödsverksamheten bestå men gavs fastare på grund av sjukdom eller skada ådragen i riktlinjer. tjänsten eller ålder och bräcklighet icke 1870 års sjömanshusreglemente innehöll kunde fortsätta i sin tjänst till sjöss. Den- bl.a. närmare bestämmelser om understöden. SOU 1971:30 2

För tillfälliga understöd var icke några villkor stadgade. För årsunderstöd fordrades emellertid att sjöman erlagt hyresavgift, att han under sin tjänst till sjöss blivit så skadad, sjuklig eller ålderdomsklen att han icke längre kunde utöva sitt yrke samt att han dessutom var "stadd i torftiga omständigheter". Under dessa förutsättningar var han berättigad att under sin återstående livstid få ett årligt understöd lämpat efter hans nödtorft och kassans tillgångar. Men han hade i regel förverkat förmånen om han gjort sig skyldig till rymningsbrott. Efterlevande fick samma förmån, om sjömannen själv innehaft eller varit berättigad att få understöd. 1870 års sjömanshusreglemente avlöstes av 1911 års sjömanshusförordning, som behöll i huvudsak de gamla principerna ifråga om understödsutdelningen. Efterhand började emellertid allmänna trygghetsskapande åtgärder av olika slag att tillkomma och byggas ut. Sjömanshusens understödsverksamhet kunde därför avvecklas successivt. År 1913 tillkom den allmänna pensionsförsäkringen och i den var sjömännen och deras hustrur medtagna. Pensionsbeloppen var till en början mycket blygsamma men blev så småningom förstärkta. Sjömanshusens uppgift att ge årliga understöd till behövande äldre sjömän kunde upphöra år 1939 i samband med en omorganisation. Allmänna barnbidrag infördes och då kunde sjömanshusens understöd till barn efter avlidna sjömän avvecklas. Därmed kvarstod endast årsunderstöden till sjömansänkor och tillfälliga understöd till behövande sjömän och till sjömäns änkor och barn. Denna begränsade verksamhet fördes år 1961 över från sjömanshusen till särskilda sjömanshusstiftelser, som fick sjömanshusens kapitaltillgångar och donationsmedel att disponera. 2.2 Handelsflottans pensionsanstalt Den särskilda pensioneringen för sjöfolk leder sitt ursprung från en företeelse som icke hade något samband med pensionering, den s.k. föringen, en förmån som sedan gamla tider tillkom sjömän. 18

Med föring menades ursprungligen en viss kvantitet varor som sjömännen ägde rätt att fraktfritt föra med sig ombord. Den vinst som kunde uppkomma vid försäljning utgjorde - helt eller delvis - deras lön. Då tullar infördes i landet kom förmånen att även innefatta frihet från tull. Föringen i dess betydelse av tullfrihet upphävdes genom 1667 års sjölag. Där stadgades i stället att varje sjöman vid ankomst till svensk hamn efter slutad utrikes resa skulle äga att vid tullverket uppbära visst penningbelopp i förhållande till det av skepparen betingade priset för medförd last. Sedermera fixerades denna förmån till särskilda för de olika tjänsterna ombord bestämda belopp. Föringen kom således att i realiteten innebära att en del av sjömannens kontanta lön innestod hos tullverket för utkvittering vid hemkomsten. Det kunde då också ligga nära till hands att betrakta föringen som en deponering eller en form av uppbörd av en del av de ombordanställdas kontanta löneinkomster för att återbetalas till var och en på anfordran eller disponeras på annat sätt för den ombordanställdes räkning, t.ex. för en pensionering bekostad av sjömannen själv. Redan på 1830-talet föreslog också en kommitté att föringen, dvs. tullverkets utbetalningar till sjömännen, skulle upphöra och att i stället motsvarande medel skulle anslås till pensionering av sjöfolk. Först efter många år av förberedelser kom en pensionering till stånd, i stort sett efter nämnda riktlinjer. År 1864 utfärdades en kungörelse med reglemente för en pensionsanstalt för sjöfolk, handelsflottans pensionsanstalt (HPA). Då upphörde föringen definitivt att utgöra löneförmån och i stället utgick från samma år ett mot föringen svarande samlat statsanslag av tullmedel att nyttjas för pensionsändamål. Beräkningen knöts till lästetalet - sedermera tontalet - för de till utrikes sjöfart använda svenska fartygen, ett samband som blev bestående till 1939. Förutom tullmedel kom anstalten att disponera även andra tillskott från staten, täckande bl.a. anstaltens förvaltningskostnader. När pensioneringen år 1869 tog sin SOU 1971:30

början fördes dessa medel samman med tullmedlen till en enhet i den statliga medelsanvisningen, benämnt föringsan slaget. Någon tid in på 1900-talet började dessutom att anvisas särskilda statsbidrag till pensionsförstärkningar. Pensionsanstaltens verksamhet blev oberoende av sjömanshusens understödsutdelning och fick en annan karaktär. Pensioneringen avsåg endast ålderdomsförsörjning för sjömännen själva utan behovsprövning. Liksom på andra områden, där pensionering tidigare förekom, hade tilldelningen av pension från början karaktär av belöning för långvarig tjänst utgående i mån av tillgång på medel. Villkoren för rätt till pension var att sjömannen fyllt 55 år och varit inskriven 25 år vid sjömanshus med huvudsaklig tjänstgöring i utrikes fart med svenskt handelsfartyg. Han hade dock i regel förverkat sin rätt till pension om han gjort sig skyldig till rymningsbrott. Villkoren om tjänstgöring kom sedan ända fram till 1939 att tillämpas så att sjöman ansågs pensionsberättigad om han under de 25 år han varit inskriven vid sjömanshus tjänstgjort i svensk utrikes fart under 17 års tid sammanlagt minst 150 månader. Pensionstagarna indelades i fyra klasser, befäl i tre klasser samt manskap. Ett visst pensionsbelopp fastställdes för varje klass, högst 160 och lägst 60 riksdaler per år. Balansen mellan medelstillgång och utgående pensioner åstadkoms genom maximering av antalet pensionstagare i varje klass. Det visade sig snart att anstalten icke kunde ge pension till alla som var berättigade i befälsklasserna och manskapspensionen ansågs vara alltför låg. Någon förbättring skedde icke förrän 1909 och 1912, då manskapspensionerna höjdes från 60 till 90 kronor och bristen på befälspensioner reducerades genom särskilda statsanslag. I anslutning till 1939 års omorganisation av sjömanshusen genomfördes en uppdelning och samordning av pensions- och understödsverksamheten för sjöfolk. Hyresavgifterna 1 procent av hyran - fördes över från sjömanshusen till handelsflottans pensionsanSOU 1971:30

stalt och lades till grund för rätt till en hyresavgiftspension för sjömännen själva. Sjömanshusens understödsverksamhet skulle begränsas till att endast avse änkor efter sjömän. Barnunderstöden började avvecklas. Ansvaret förde behövande äldre sjömän, som sjömanshusen beviljat årligt understöd före den 1 juli 1939, övertogs av pensionsanstalten. De behöll i regel sina understödsförmåner. Samtidigt tillerkändes anstalten viss årlig andel i tonavgifterna. Denna andel jämte föringsanslaget och de tidigare utgående särskilda anslagen från riksstaten avsågs för en särskild pensionsrätt, fristående från hyresavgiftspensioneringen. Det nya pensionssystemet skulle börja tillämpas from den 1 juli 1944. Genom särskilda övergångsbestämmelser reglerades pensioneringen av de sjömän som inträdde i pensionsåldern före den 1 juli 1944. De indelades liksom tidigare efter tjänsteställning i fyra klasser. De årliga livsvariga pensionsbeloppen var oförändrat resp. 240, 180, 150 och 135 kronor för sjömän som fullgjort den sjötjänst som tidigare var villkor för pensionsrätt. Som viss motsvarighet till de tidigare årsunderstöden från sjömanshusen infördes en reducerad ålderspension för de sjömän som bl.a. erlagt hyresavgift för minst 120 månader. Årsbeloppen för reducerad livsvarig pension var lägst resp. 160, 120, 100 och 90 kronor. Pensioneringen enligt 1939 års bestämmelser hade närmast karaktären av provisorium. Efter förslag av 1941 års utredning angående förbättrad pensionering för sjöfolk (SOU 1942:55) trädde ett nytt system för sjömanspensioneringen i tillämpning den 1 juli 1944. Avsikten var framför allt att tillförsäkra manskapet en förbättring av deras pensionsförhållanden. Vid denna tid hade redan en pensionering för befäl börjat byggas upp utanför anstalten. Hyresavgiften för manskap höjdes från 1 till 6 procent medan avgiften för befäl förblev oförändrat 1 procent. Samtidigt infördes redareavgifter med 3,5 procent av manskapets löner. Den andel av tonavgifterna som tillkom pensionsanstalten sedan 19

1939 fördes åter till sjömanshusen. Anstal- månader på svenska handelsfartyg i utrikes ten kompenserades för denna minskning av fart). Understödet var högst 160 kr om året. inkomsterna genom ökning av statsbidraget. I stället för invalidunderstöd kunde utgå I fråga om pensionsförmånerna innebar de bidrag med högst 800 kr till omskolning och nya grunderna en uppdelning av den enskilde anskaffande av arbetsredskap m.m. Beviljansjömannens pensionsrättigheter i två kom- det av nya invalidunderstöd upphörde den 1 ponenter, en hyresavgiftspension grundad på juli 1953. De som då hade invalidunderstöd anstaltens inkomster av hyresavgifter och en skulle få sina understöd även i fortsätttilläggspension utgående av statsmedel och ningen. Pensionsanstalten kunde från år 1944 redareavgifter. Till hyresavgiftspensionen även erbjuda en form av frivillig pensionsförfanns ingen motsvarighet i de före 1939 gällande förhållandena. Tilläggspensionen säkring. Enligt reglementet kunde sjöman kan sägas vara en fortsättning i modifierad betala frivilliga avgifter om högst 200 kr för form av den gamla pensioneringen i anstal- år under vilket han någon tid deltagit i ten - med en till 36 månader i utrikes fart utrikes eller inrikes fart å svenskt handelsfarsänkt kvalifikationstid som väsentligaste änd- tyg. Denna försäkring har utnyttjats i mycket ringa omfattning. ring. Till den frivilliga försäkringen har emellerHyresavgiftspensioneringen byggde helt på sjömännens egna avgifter. Storleken av bli- tid anslutits en särskild pensionsförsäkring vande förmåner bestämdes i princip i för- för livbåtsmän hos Svenska Sällskapet för hållande till de avgifter som vederbörande Räddning af Skeppsbrutne enligt ett avtal erlagt till anstalten under sin aktiva tid. mellan pensionsanstalten och sällskapet träfPensioneringen förutsatte alltså en fondering fat år 1947 jämte tilläggsavtal år 1955. År 1961 slöts nytt pensionsavtal, som fortfaav avgifterna. Tilläggspensioneringen avsågs i stort sett rande gäller. Vid en omorganisation av sjömanshusen bli finansierad genom direkt förbrukning av anstaltens inkomster i form av statsbidrag år 1961 fördes, såsom redan nämnts, den och redareavgifter. Förmånsbeloppen avväg- understödsverksamhet som då fanns kvar des därför med sikte på en direkt utdelning över från sjömanshusen till särskilda sjöav de efter hand inflytande medlen. Av manshusstiftelser. Samtidigt blev den särskilsäkerhetskäl har dock viss fondering ägt rum da sjöfolkspensioneringen hos handelsflotäven i denna del av pensioneringen. Liksom tans pensionsanstalt omlagd. Man hade fallet var med hyresavgiftspensionerna förut- främst åsyftat en anpassning till den allmänsattes även tilläggspensionerna bli större för na tilläggspensioneringen som nyligen införts. För den skull utformades sjöfolkspenmanskap än för befäl. Enligt beslut av 1953 års riksdag förbätt- sioneringen såsom en kompletterande penrades tilläggspensioneringen sedan staten sion för tiden före den allmänna pensionsålunder åren närmast dessförinnan anvisat dern, alltså som en temporär pension att utgå medel för provisoriska pensionstillägg, utgö- intill 67 års ålder. Samtidigt begränsades rande kompensation för stegring i levnads- pensioneringen till sådana kategorier sjöfolk kostnaderna. Förbättringarna avsåg praktiskt som kunde anses ha påtagligt behov av ekonomiskt stöd i denna form, nämligen taget endast manskapspensioneringen. Enligt 1944 års reglemente kunde invalid- manskap med lång seglationstid. För att understöd efter behovsprövning tilldelas sjö- stödet till denna begränsade krets skulle bli effektivt höjdes pensionsbeloppen väsentligt. man som på grund av sjukdom eller kroppsÄven utländska sjömän blev berättigade till skada icke längre kunde göra tjänst till sjöss. sjömanspension på samma villkor som svensEtt villkor var att han erlagt hyresavgift för kar under förutsättning att de vid uppnådd minst 36 månader (dvs. att han såsom pensionsålder varit mantalsskrivna i landet inskriven i sjömanshus fullgjort minst 36 20

SOU 1971:30

senast från och med det kalenderår de fyllt 50 år. Den tidigare befälspensioneringen inom anstalten upphörde. Beträffande finansieringen skedde väsentliga förändringar. De ombordanställdas egna avgifter (hyresavgifterna) slopades och redareavgiften fick form av en kollektiv avgift, utgörande 2,8 procent av de utbetalda kontantlönerna till svenskt och utländskt manskap på fartyg i utrikes fart. De tidigare statsbidragen till pensioneringen avvecklades etappvis. Finansieringen avsågs ske efter fördelningsmetod, varvid tillsvidare tilläggspensionsfonden och, sedan hyresavgiftspensioneringen avvecklats, återstående del av hyresavgift sfonden skulle utgöra stödfond. Den frivilliga pensionsförsäkringen, som bedrivits helt fristående från den obligatoriska försäkringen, slopades med hänsyn till den ytterst ringa anslutning den haft. Förpliktelserna på grund av skedda inbetalningar skulle självfallet infrias.

SOU 1971:30

3 Nuläge

Riktlinjerna för den särskilda sjöfolkspensioneringen har, såsom framgår av föregående avsnitt, ändrats ett flertal tillfällen under pensionsanstaltens mer än hundraåriga tillvaro. Det första reglementet av år 1864 blev först år 1939 avlöst av ett nytt av provisorisk karaktär. Pensionerna var fortfarande livsvariga och utgick endast till sjömän med lång seglationstid. Med 1944 års reglemente vidgades kretsen av pensionstagare genom att kvalifikationskraven sänktes väsentligt. Befälspensionerna förblev livsvariga, medan manskapspensionen skulle utgå temporärt intill 67 år om den icke översteg visst belopp. Med nu gällande reglemente av år 1961 höjdes kvalifikationskraven åter, befälet uteslöts och pensionerna blev temporära för allt manskap. Det senaste, nu gällande pensionsreglementet trädde i kraft den 1 juli 1961, men ännu så länge har endast ett fåtal pensioner beviljats med tillämpning uteslutande av detta reglemente. Hittills har praktiskt samtliga som kunnat kvalificera sig för sådan pension börjat till sjöss före 1 juli 1961 och har haft en så pass lång seglationstid före denna dag att den gett pension enligt 1944 års reglemente så vitt de under denna tid varit inskrivna vid sjömanshus. En del sjömän tillhörande ekonomipersonalen blev tidigare icke inskrivna och har för den skull endast fått pension enligt 1961 års reglemente. Bestämmelserna i 1944 års reglemente är fortfarande av aktuellt intresse och kommer 22

att så förbli under avsevärd tid framöver. Tack vare de låga kvalifikationskraven har många hunnit före 1 juli 1961 förvärva rätt till pension enligt detta reglemente. Bland dem finns många som endast seglat en relativt kort tid i yngre år och som ännu har åtskilliga år kvar till pensionsåldern. Däremot torde numera nya pensioner, beviljade enligt äldre reglementen än 1944 års att vara praktiskt taget uteslutna. Bland dem som för närvarande uppbär sjömanspension har det stora flertalet (96 %) pension enligt 1944 års reglemente, 88 % endast enligt detta reglemente och 8 %, efter sammanläggning, även enligt 1961 års reglemente. Antalet pensioner givna enbart enligt sistnämnda reglemente är ännu så länge försvinnande litet. Samtidigt finns fortfarande ett antal - 4 % av samtliga pensionstagare som har livsvarig pension enligt 1864 eller 1939 års reglemente. 3.1 1864 och 1939 års reglementen Pensioneringen enligt anstaltens äldsta reglementen, utfärdade 1864 och 1939, är ännu icke helt avvecklad. Ett antal pensioner enligt dessa reglementen utgår fortfarande. Beviljandet av nya pensioner enligt 1864 års bestämmelser upphörde visserligen år 1939, men det är fortfarande möjligt att tilldela ålderspension enligt bestämmelserna i 1939 års reglemente (SFS 1944:42, 34 §). Detta förutsätter emellertid att den pensionssökanSOU 1971:30

de före den 1 juli 1944 uppnått pensionsåldern, manskap 55 år och befäl 60 år. Sökande av manskapsgrad skall alltså vara född före den 1 juli 1889 och befäl före den 1 juli 1884. Så sent som i februari 1969 blev en sjöman född 1888 tilldelad livsvarig pension enligt nämnda reglemente. Att flera dylika pensioner kan tillkomma är visserligen icke helt uteslutet men högst osannolikt. Fortfarande finns i livet sjömän, manskap och befäl, som har livsvarig ålderspension enligt 1864 års reglemente, en pension som de alltså började uppbära redan någon gång före den 1 juli 1939. Det finns också ett antal kvarlevande av dem som uppbar årsunderstöd hos sjömanshusen och som fördes över till anstalten den 1 juli 1939. En del av dem har förutom sitt understöd även pension från anstalten. Därtill kommer ett större antal med ålders- eller invalidpension enligt 1939 års reglemente. Antalet sjömän tillhörande dessa kategorier uppgick i juni 1970 till sammanlagt 281. Denna grupp decimeras snabbt enär de flesta numera är i mycket hög ålder och något tillskott av nya pensionstagare icke längre är att räkna med. Det kan tilläggas att endast 20 är under 67 år; de har invalidpension eller understöd av motsvarande art. Pensionerna enligt 1864 och 1939 års reglementen höjdes den 1 juli 1953 (SFS 1953:505). I juni 1970 uppgick årspensionen till i genomsnitt 224 kr. För de 281 pensionärer som då var i livet utgjorde den totala pensionssumman ca 63 000 kr per år. Denna utgiftspost, som belastar pensionsfonden, kommer uppenbarligen att minska snabbt och inom få år bli utan nämnvärd betydelse för anstaltens ekonomi.

tjänande av rätt till pension enligt detta reglemente upphörde den 1 juli 1961, då ett nytt reglemente trädde i kraft. Pensioneringen omfattar både befäl och manskap. Tjänsteställningen då vederbörande före fyllda 55 år senast tjänstgjorde i utrikes fart på svenskt handelsfartyg avgör om han i pensionshänseende skall betraktas som befäl eller manskap. Från denna regel får i särskilda fall pensionsanstalten besluta om undantag. Pensionsåldern är för befäl 60 år och för manskap 55 år. Befälspensionen är livsvarig och utgår med oföränderligt årligt belopp till och med den månad sjömannen avlider. Enligt ändring i 1944 års reglemente (1966:23) kan dock, om sjömannen begär det och särskilda skäl föreligger, pensionen i stället vara temporär med oföränderligt belopp till och med den månad sjömannen fyller 67 år. Pensionsanstalten erinrar om denna möjlighet i särskild skrivelse till var och en som får en relativt låg pension. Många väljer temporär pension, dock långt ifrån alla. Manskapspension utgår temporärt till fyllda 67 år om den beräknade temporära pensionen icke överstiger 1 750 kr per år. I annat fall skall den, om ej anstaltens direktion annorlunda beslutar, utgå med visst belopp till 67 år och för tid därefter med ett 1 500 kr lägre belopp under pensionstagarens återstående levnad. Direktionen kan, om särskilda skäl finns, förordna att sjömannen i stället får livsvarig pension med oföränderligt belopp. Om pensionen per år understiger 200 kr kan till både befäl och manskap i stället för årlig pension utbetalas ett engångsbelopp (jfr 1966:23). Pensioneringen är förbehållen svenska medborgare, inskrivna vid sjömanshus. Av3.2 1944 års reglemen te görande för deras rätt till tjänstepension är Reglementet för handelsflottans pensions- den tid de varit påmönstrade för utrikes fart anstalt (SFS 1944:42; ändr. 1944:479, å svenskt handelsfartyg och därvid erlagt 1950:304, 1953:505, 1954:322 och hyresavgift (plåtavgift). Det krävs minst 36 1966:23) trädde i kraft den 1 juli 1944 och seglationsmånader — som manskap eller som var tillämpligt på sjömän som icke dessför- befäl — och de måste ha fullgjorts före den 1 innan uppnått stadgad pensionsålder. In- juli 1961. SOU 1971:30

De som har totalt mindre än 36 månader och således icke får tjänstepension kan, om någon del av seglationstiden inträffat 1939 eller senare, återfå därunder erlagda hyresavgifter, i så fall utan ränta. Även sådana ombordanställda svenskar, som icke var inskrivna vid sjömanshus och som därför icke kan få pension, har rätt att få sina avgifter återbetalda. Dessa avgifter tillfördes pensioneringen, de bokfördes individuellt och skulle betalas åter i den mån de ej ger pension. Enligt 1944 års reglemente sker återbetalning efter uppnådd pensionsålder. Denna bestämmelse gäller fortfarande för manskapets del. Då detta reglemente år 1961 ersattes av ett nytt, där befäl är uteslutna, bestämdes för befälets del att återbetalning kunde ske omedelbart utan att avvakta pensionsålderns inträde. En förutsättning var att senaste 12 månaders tjänstgöring skett såsom befäl, radiotelegrafist eller ekonomiföreståndare. Detta skall visas när ansökan sker. Enligt praxis vid pensionsanstalten behöver vederbörande icke ha nått befälsställning år 1961; det kan ske senare. Även om de som år 1961 ännu var i manskapsgrad bör ha hunnit bli befäl, är återbetalningen av hyresavgifter icke ett avslutat kapitel för befälets del. I verkligheten torde fortfarande en del icke ha utnyttjat sin rätt till återbetalning. För övrigt återstår också de som saknar denna rätt därför att de lämnat yrket efter en alltför kort sammanhängande tjänstgöring som befäl. Tjänstepensionen innefattar dels hyresavgiftspension och dels tilläggspension. Samtliga seglationsmånader utgör grund för tilläggspensionen, medan hyresavgiftspensionen beräknas endast på hyresavgifter erlagda efter 1939 års ingång, även om det är fråga om avgift för en enda månad. Det bör tilläggas att för den som var påmönstrad den 1 januari 1939 grundas pensionsberäkningen på hyresavgifterna från påmönstringsdagen, dvs från en dag under 1938 eller i enstaka fall under 1937. För den som vid pensioneringen hänförs till befälsklassen beaktas seglationstid som 24

fullgjorts före ingången av det år vederbörande fyllt 60 år. Inom manskapsklassen är åldersgränsen lägre, 55 år. I befälets seglationstid medräknas även deras manskapstid och likaså för manskapets del eventuell tid som befäl. Hyresavgiftspensionen beräknas försäkringstekniskt på grundval av de hyresavgifter vederbörande betalt under tiden 1.1.1939— 1.7.1961. Pensionen utgår med viss procent av erlagda avgifter i fallande skala med stigande ålder vid avgiftsbetalningen. Seglation i yngre ålder ger således mer pension än den seglation som fullgjorts närmare pensionsåldern. Vid lika seglation blir avgiftspensionen i regel väsentligt högre för manskap än för befäl, enär manskap betalat en högre avgift i kronor. Visserligen var deras lönenivå betydligt lägre än befälets, men de erlade 6 % av sin lön mot befälets 1 %. Tilläggspensionens storlek är beroende av antalet seglationsmånader. Livsvarig pension i befälsklassen från 60 år utgår med 1 krona för varje månad, dock högst 200 kr per år om den är grundad enbart på befälstid, Livsvarig pension i manskapsklassen från 55 år beräknas enligt en särskild skala - beloppet stiger från 1 krona för varje månad under 60 till 5 kronor för varje månad över 269 — och kan bli högst 1 050 kr som ges vid 330 manskapsmånader. Bland dem som har lång seglationstid får således manskap väsentligt högre tilläggspension än befäl. Till sjöman som har både manskaps- och befälstid bestäms tilläggspensionen efter en sammanläggning enligt särskilda regler (SFS 1953:505, för befälspension 13 § och för manskapspension 18 §). Hur stor tjänstepensionen, hyresavgiftspensionen och tilläggspensionen sammantagna, blir i de enskilda fallen är således beroende av en rad olika omständigheter. Pensionsbeloppet kan variera i hög grad även inom en grupp med lika lång seglationstid. De som har sin anställningstid helt eller till större delen förlagd före 1939 får ingen eller obetydlig avgiftspension. Avgiftspensionen är avgörande för befälspensionens totala storlek, eftersom den tilläggspension som SOU 1971:30

befälstid ger är obetydlig. Närmast med tanke härpå tillkom år 1953 särskilda bestämmelser om den totala tjänstepensionens storlek inom befälsklassen, vissa minimibelopp för dem som fullgjort minst 120 seglationsmånader (SFS 1953:505, 39 §). 3.3 1961 års reglemente Pensionsreglementet (SFS 1961:302; ändr. 1964:610 och 1967:212), som trädde i kraft den 1 juli 1961, är fortfarande gällande. Pensionering enligt reglementet är begränsad till manskap som antagits av redaren eller befälhavaren och varit för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Befäl är således uteslutna. Den begränsning som villkoret om inskrivning vid sjömanshus tidigare innebar gäller icke längre. Sjömanspension tillkommer även utländsk sjöman under förutsättning att denne från och med det kalenderår han uppnått 50 års ålder oavbrutet varit mantalsskriven i Sverige. Detta villkor har emellertid visat sig innebära att utländska sjömän förblir praktiskt taget utestängda från pensioneringen. I varje fall har hittills flera utlänningar sökt men ingen av dem har kunnat beviljas pension därför att mantalsskrivningskravet icke varit uppfyllt. För rätt till sjömanspension vid 55 år krävs minst 120 seglationsmånader såsom manskap. Eventuell befälstid beaktas icke. För kvalificering räknas sjömannens hela manskapstid, alltså även tid som fullgjorts före den 1.7.1961 och oavsett om vederbörande då varit inskriven vid sjömanshus. Uppgår manskapstiden till 120 månader först efter det sjömannen fyllt 55 år, men innan han uppnått 60 års ålder inträder rätt till pension i och med att 120 månader uppnåtts. Vid fyllda 60 år inträder rätt till pension för den som fullgjort mer än 72 manskapsmånader. Om manskapstiden icke överstiger 84 månader utgår pensionen med ett engångsbelopp. För årlig pension krävs således minst 85 månader. Även seglation efter fyllda 55 år beaktas. Den manskapstid som fullgjorts innan vederbörande fyllt 60 år SOU 1971:30

eller dessförinnan uttagit pension medräknas. Pensionens storlek beror på sjömannens manskapstid och pensionsgivande lön. Med lön förstås kontant lön för ordinarie arbetstid utan annat tillägg än tjänsteårstillägg. Lönen under de första 72 manskapsmånaderna är icke pensionsgivande. Manskapstid före 1.7.1961 har visserligen sitt värde genom att den medräknas vid kvalificeringen för pension men därunder uppburen lön är icke pensionsgivande. De första 72 månaderna kan helt eller delvis ha fullgjorts före 1.7.1961. Är manskapstiden jämte eventuell tid som befäl före nämnda dag längre än 35 månader utgår för denna tid pension enligt 1944 års reglemente. Sjömanspension enligt 1961 års reglemente är temporär och utgår till utgången av månaden närmast före den under vilken sjömannen fyller 67 år. Den som även intjänat temporär pension enligt 1944 års reglemente får pension med årspensionernas sammanlagda belopp. Om pensionen enligt det äldre reglementet skulle vara livsvarig räknas den om till temporär innan sammanläggning sker. Den som är född före den 1 juli 1911 kan dock begära att sammanläggning av livsvarig pension icke sker. Enligt 1961 års reglemente skall årspension som utgår från och med 55 års ålder utgöra summan av 2 procent av pensionsgivande lön för manskapstid till och med 120 månader och 3,3 procent av pensionsgivande lön för manskapstid därefter. Pensionsbeloppet är maximerat. Årspensionen får icke överstiga 7 200 kronor multiplicerat med det tal som anger förhållandet mellan pensionspristalet enligt (den numera upphävda) lagen om folkpensionering (SFS 1946:431) för månaden närmast före den då pensionen börjar utgå och pensionspristalet för december 1957 (119). Då detta tal för mars 1971 skulle utgöra 198 är högsta årsbeloppet för en ny pension f.n. 11 976 kr. Utgår även pension enligt 1944 års reglemente får icke heller den sammanlagda pensionen överskrida nämnda maximibelopp. 25

Om sjömanspension börjar utgå vid högre ålder än 55 år skall pensionsbeloppet beräknat enligt ovan ökas med 1/84 för varje månad som gått från det 55 års ålder uppnåtts och till den månad då pensionsuttaget sker. Skulle exempelvis årspensionen från 55 år vara 3 500 kr blir den 6 000 kr från 60 års ålder. Vid ännu senare uttag sker ingen ytterligare höjning av årsbeloppet. Ökningen av årsbeloppet vid senare uttag får icke medföra att pensionen överstiger högsta årsbeloppet (f.n. 11 976 kr). Om sjömanspension utgår samtidigt med vissa andra förmåner skall samordning ske. Utgår livränta, som på grund av invaliditet fastställts av eller utbetalats från riksförsäkringsverket och icke grundar sig på frivillig försäkring, minskas pensionen i den mån de sammanlagda förmånerna eljest skulle överstiga sjömanspensionens högsta belopp. Detsamma gäller beträffande sjukpenning, som utgår i stället för sådan livränta, samt beträffande förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring, försåvitt ej förmånen bestämts med beaktande av samtidigt utgående pension. Dessa samordningsregler tillämpas även i fall då livränta eller sjukpenning utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

4 Allmänna synpunkter på en reform

Kommittén har enligt de givna direktiven att Klimatförändringar, sjöhävning m.m. blir i överväga formerna för ett nytt system för längden påfrestande. Sjömannen måste tillsjömanspensioneringen och att ompröva dess bringa all sin tid, både i arbete och i vila, administration. Behovet av en särskild pen- under onormala förhållanden. sionsanordning för handelsflottans manskap Det är vanligt att den som ägnar sig sätts icke i fråga. I direktiven hänvisas till varaktigt åt sjömansyrket tvingas i förtid lämden bedömning av behovet som skedde när na det till följd av försämrad hälsa eller på sjömanspensioneringen senast var föremål grund av att föreskrivna krav på god syn, färgför omprövning. Även om sjömansyrkets sinne och hörsel icke längre uppfylls. Då är förhållanden icke längre på samma sätt som sjömannen erfarenhetsmässigt handikappad förr framstod som markanta i jämförelse på den allmänna arbetsmarknaden. För många med andra yrkesområden ansågs de speciella är det svårt att tillgodogöra sig yrkeskunpåfrestningarna såväl fysiskt som psykiskt skaperna från sjömanstjänsten i ett yrke till och yrkets allmänna karaktär motivera en lands. Även eljest medför den till yrket sådan pensionering även för framtiden. hörande avskildheten från hemlandet och Det kan visserligen göras gällande att dess arbetsmarknad i längden särskilda svåförhållandena sedan dess ytterligare förbätt- righeter att finna en acceptabel försörjning i rats i olika avseenden. Genom den fortgåen- land. Detta perspektiv kan hos många sjöde rationaliseringen av verksamheten om- män skapa betänkligheter mot att fortsätta i bord torde bl.a. arbetet ha blivit fysiskt yrket. mindre betungande för de ombordanställda. När förslag till det pensionsreglemente I stället har liggetiderna i hamn blivit allt som nu gäller framlades år 1961 framhöll kortare och därmed har de möjligheter som departementschefen att det var betydelsetidigare funnits till avbrott i den isolering fullt att de som visar sig lämpliga för yrket från omvärlden som livet ombord innebär i stimuleras att kvarstanna och bidra till att många fall minskats eller rentav upphört. skapa en stabil och yrkesskicklig sjömanskår. Det är emellertid en olägenhet som kan Olika reformer på sjöfartsområdet hade till komma att hävas i den mån de ombordan- stor del varit inriktade på att söka häva ställda bereds regelbundet återkommande, instabiliteten inom sjömanskåren och höja längre sammanhängande ledigheter — semes- dess kvalitet yrkesmässigt. Den särskilda ter och vederlagstid - med tillfälle till sjöfolkspensioneringen hade en viktig upphembesök. Under alla omständigheter är gift att fylla i detta sammanhang. En väl dock sjömansyrket fortfarande speciellt slit- avvägd pension, som utgår från den levnadssamt och sjömannens tillvaro särpräglad. ålder när försörjningssvårigheterna inom sjöSOU 1971:30

mansyrket i allmänhet gör sig märkbara, läsas ur ovan nämnda uppgifter från sjömansborde kunna minska de betänkligheter hos husen. En mycket stor andel av den manliga många sjömän mot att fortsätta i yrket som befolkningen i Sverige har åtminstone någon hänger samman med bekymmer för ålder- gång påmönstrat handelsflottan, i regel i utrikes fart, och blivit inskrivna vid sjömansdomsförsörjningen. Huruvida den särskilda sjömanspensione- hus. Det finns en del yngre årsklasser där ringen, som funnits sedan länge och som gett nära var tionde varit till sjöss någon gång. I rätt till en i och för sig blygsam pension från övrigt växlar procentandelen mellan 5 och 8, en lägre ålder än den vanliga, har haft någon lägst är den för årsklasser som nådde värnstabiliserande verkan på kåren är omöjligt att pliktsåldern under det senaste världskriget. avgöra. Sjömansyrket har emellertid sedan Detta gäller riket i dess helhet. Vissa trakter, länge varit och är uppenbarligen fortfarande t ex Bohuslän, har säkerligen en mycket ett utpräglat genomgångsyrke. Omsättningen större andel som varit ombordanställda en bland manskap är mycket snabb, väsentligt kortare eller längre tid, medan procenttalet snabbare än den bland befäl. I 1942 års är lägre för andra delar av landet. I yrkesstatistiken räknas blott drygt 1 % betänkande angående förbättrad pensioneav yrkesverksamma män som anställda i den ring för sjöfolk (SOU 1942:55, sid 110 ff) redovisas en undersökning beträffande rörlig- svenska handelsflottan. Av de långt fler heten inom sjömanskåren. Enligt denna svenskar som påmönstrar stannar alltså de skulle kvarstå vid 55 års ålder av manskap allra flesta blott en kortare tid till sjöss. endast 3% och av befäl minst 1/3. Senare har Många tar ombordanställning utan särskilda 1959 års utredning rörande HPA, vilken yrkesambitioner, endast med en obestämd föregick 1961 års reglemente, funnit vid en eller rentav ingen avsikt alls att ägna sig åt stickprovsundersökning att rörligheten inom yrket. De påmönstrar en kort tid, en enda yrket då var ungefär densamma som ett gång eller några enstaka gånger med mer eller mindre långa uppehåll dessemellan. En del kvartsekel tidigare. Den höga rörligheten bland manskap be- åter har från början tänkt sig att bli yrkessjöstår fortfarande. Det framgår av det studium män men slutar av olika anledningar redan av seglationsvanorna som kommittén utfört efter ett eller annat år. De flesta av dem som påmönstrat blir på grundval av uppgiftsmaterialet för den s.k. femårsundersökningen. Uppgifterna om- endast korttidsseglare. Av tillgängliga uppgiffattar ett representativt urval (1/10) av ter att döma nådde gissningsvis minst 2/3 av samtliga som är eller varit inskrivna i sjö- alla aldrig över 35 seglationsmånader. De manshusens register. Möjligen kan rentav blev för handelsflottan endast en tillfällig spåras en tendens under de senaste årtion- arbetskraft. Men genom att de var så många dena mot ännu större rörlighet. Det är av svarade de tillsammans för en betydande del många skäl vanskligt att söka ge ett samlat av den manskapsbemanning som kom på mått på rörligheten. Med ledning av förelig- svenska medborgare, troligen mer än en gande uppgifter om seglationsvanorna under fjärdedel. Andra har givetvis gått till sjöss för att där de senaste 30—40 åren skulle man emellertid kunna förmoda att av dem som någon gång finna sitt yrke. Många strävade att bli befäl. påmönstrat i utrikes fart som manskap och Omkring 1/6 av samtliga, inklusive korttidsej blivit befäl på sin höjd 2 å 3 % är kvar i seglarna, tycks ha blivit det också. Eftersom yrket vid 55 års ålder. Det bör tilläggas att de får börja som manskap och fullgör flera en del av dem börjat först i högre ålder och års tjänst till sjöss innan de blir befäl får man ingalunda varit hela sitt yrkesverksamma liv räkna med att en del av manskapsbemanningen, uppskattningsvis 1/10, täcks av blitill sjöss. Det kan vara anledning att något närmare vande befäl. Av dem som aldrig når befälsgrad blir de belysa seglationsvanorna, sådana de kan ut28

SOU 1971:30

flesta endast korttidsseglare och bland de övriga som stannar längre till sjöss blir det med åren en betydande avgång. Yrket överges så småningom även om de trivs väl med livet ombord och skulle önska stå kvar i yrket. Det kan vara av familjeskäl eller på grund av bristande hälsa. Kvar står endast en liten kader av manskap som förblir hela sitt yrkesverksamma liv till sjöss. Uppgifterna från sjömanshusen ger visserligen klart besked om den seglationstid var och en haft under de senaste 30 å 40 åren. Men uppgifterna sammanförda ger ett mycket komplicerat mönster. Anställningsmöjligheterna har under dessa år växlat både inom handelsflottan och inom landets näringsliv i övrigt. Det har givetvis inverkat i hög grad på seglationen i olika åldrar för olika årsklasser. En beskrivning av seglationsvanorna måste bygga på uppgifter för många årsklasser under ett längre tidsskede. Det är därför vanskligt att söka ge en kort redovisning i siffermässig form. Med all den reservation för den starka förenkling en sammanfattning måste innebära skulle följande kunna sägas om seglationsvanorna bland svenskt manskap under de senaste 30-40 åren. Av dem som aldrig blir befäl påmönstrade omkring 2/3 första gången före 20 års ålder och 85 å 90 % före 30 års ålder. De flesta slutade snart. Endast 15 å 20% var kvar efter fyllda 30 år och denna grupp decimerades sedan ytterligare. Redan 5 år senare hade 1/3 fallit bort och efter ytterligare 5 år, dvs vid 40 års ålder, 1/3 till. Efter 50 års ålder var gissningsvis endast omkring 2 % kvar i yrket av dem som började före 30 år. Därtill kommer de relativt få, 10 å 15 % av samtliga, som inte började till sjöss förrän vid högre ålder, efter fyllda 30 år. Icke heller de stannade i regel någon längre tid i yrket. En del påmönstrade först efter fyllda 40 eller t.o.m. 50 år, många av dem förmodligen som ekonomipersonal. I fråga om de kvinnliga ombordanställda kan allmänt sägas att de tillhör huvudsakligen ekonomipersonalen och att även de som regel stannar endast en kortare tid till sjöss. Det finns dock kvinnor även bland SOU 1971:30

långtidsseglarna. I den svenska handelsflottan svarar utlänningar för mer än en tredjedel eller minst 37 % av manskapsbemanningen. Uppgifter om deras seglationsvanor inom svensk sjöfart är icke tillgängliga. Erfarenhetsmässigt kan endast antagas att omsättningen bland dem är minst lika stor som inom den svenska delen av bemanningen. Säkerligen dominerar korttidsseglarna även bland dem. Veterligen finns också sådana som kan betraktas som långtidsseglare i svensk tjänst, men deras antal kan ej uppskattas. Det kan konstateras att omsättningen inom manskapskåren under hela den långa tid som kan överblickas varit synnerligen stor. Det är få som ägnat hela eller större delen av sin aktiva tid åt sjömansyrket. Det kan icke heller spåras någon tendens till ändring därvidlag. Har den höga rörligheten inom manskapskåren hittills varit en stabil företeelse berättigar det emellertid icke till antagandet att så kommer att förbli även framledes. Det är inte uteslutet att situationen kan komma att ändras. Stigande krav på yrkeskunskaper och tillämpning av fastare anställningsformer - s k rederianställning kan, tillsammans med sociala förmåner av olika slag som minskar yrkets särställning, leda till att manskapskåren med tiden blir mer stabil. Det är inte otänkbart att exempelvis en sådan förmån som regelbundet återkommande längre ledigheter kan bidra till att fler stannar kvar i yrket. Som ett led i detta sammanhang kan möjligen också utsikterna till en rejäl pension från 55 år få en viss betydelse. Förmodligen kommer det icke att saknas vissa förutsättningar för en utveckling mot större stabilitet. Om en sådan utveckling skulle uppkomma, får den konsekvenser i pensionssammanhang men först efter ett längre tidsintervall. De skäl för en särskild pensionering av sjöfolk som yrkets särprägel i olika avseenden utgör kan icke anses vara gällande för sådana som endast seglat en kortare tid och som långt före pensionsålderns inträde lämnat sjömansyrket. Med hänsyn härtill blev 29

pensionsrätten enligt nu gällande reglemente i långt högre grad än fallet var enligt 1944 års reglemente koncentrerad till den kategori manskap som kan räkna läng seglationstid. Med de kvalifikationskrav som nu gäller kan emellertid den som påmönstrar före 20 årsåldern och sedan stannar i yrket ha intjänat rätt till sjömanspension redan i 30—35 årsåldern. Även om han då byter yrke och lämnar definitivt den för sjöfolk särpräglade tillvaron kan han efter ett par årtionden vid fyllda 55 år börja lyfta sjömanspension. Hans aktiva liv som helhet betraktat kan icke sägas ha liknat den yrkestillvaro som utgjort motiv för den särskilda pensioneringen. Kommittén har nu enligt sina direktiv att vid utformningen av ett nytt pensionssystem söka ytterligare koncentrera pensionsrätten och då till de sjömän i manskapsgrad som varit verksamma inom yrket under hela eller större delen av sin aktiva tid. Större krav i fråga om anställningstid till sjöss, seglationstid, skall således ställas för rätt till pension. Preciseringen av kvalifikationskraven blir en avvägningsfråga där olika omständigheter behöver beaktas. Även den som uteslutande ägnar sig åt sjömansyrket har en serie av ombordanställningar, i regel med kortare eller längre avbrott för semester, sjukdom m.m. eller i brist på arbetstillfällen till sjöss. Yrkessjömännens seglationstid per år varierar en hel del och är normalt betydligt lägre än 12 månader. I fråga om dem som icke hela sin aktiva tid varit verksamma i yrket kan frågas om icke en pension är mer motiverad för den som fortfarande är i yrket när pensionsåldern inträder än för den som flera år dessförinnan — med samma antal seglationsmånader bakom sig — lämnat yrket och funnit annan sysselsättning till lands. De skäl som motiverar en särskild sjömanspensionering synes innebära att seglation i högre ålder bör ges större vikt än seglation i unga år. Under alla förhållanden kan kvalifikationskraven uppenbarligen icke fixeras annat än på ett mer eller mindre schablonmässigt sätt. Bestämmelserna får icke heller vara alltför komplicerade. 30

Genom att koncentrera pensionsrätten till manskap med lång seglationstid avses sjömanspensioneringen bli förbehållen sådana kategorier som har påtagligt behov av ekonomiskt stöd i denna form. Frågan om pensionernas storlek får därför prövas med tanke på att ett verksamt stöd för försörjningen bör uppnås. Hur den försörjningsgrad som åsyftas skall kunna bibehållas under årens lopp bör då också klarläggas. Frågan om pensionernas värdebeständighet behöver således uppmärksammas. En prövning av förmånssystemet med dessa utgångspunkter kan leda till en icke oväsentlig höjning av nuvarande pensionsnivå och ökade kostnader per pensionstagare. Det behöver emellertid icke med nödvändighet leda till en ökad ekonomisk belastning för pensioneringen enär personkretsen samtidigt begränsas. Med ett förmånssystem av den angivna inriktningen följer givetvis vissa tröskeleffekter, vilka möjligen kan framstå som alltför påtagliga under det första övergångsskedet. Möjligheterna att mildra dem genom särskilda övergångsbestämmelser behöver i så fall noga prövas. Men en viss tröskeleffekt är självfallet oundviklig när ett system med pensioner av substantiell betydelse för en begränsad krets införs. Genom nu gällande reglemente blev sjömanspensioneringen samordnad med den allmänna pensioneringen. Även i den nya formen förutsätts sjömanspensionen vara temporär och begränsad till tid före den allmänna pensionsåldern, dvs före 67 års ålder. Frågan om samordning med sådana förmåner som utgår samtidigt med sjömanspensionen är öppen för närmare prövning. För en sjömanspensionering krävs att vissa uppgifter om seglationstid m.m. insamlas. Nuvarande pensionssystem är därvidlag relativt arbetskrävande. Vid utformningen av det nya systemet skall enligt direktiven förenklingar eftersträvas i fråga om såväl uppgifter som uppgiftsinsamling. För att nå större enkelhet rekommenderas anknytning till annan uppgiftskälla, t.ex sjömansskattekontoret. SOU 1971:30

5 Personell tillämpning

Den personella omfattningen av pensioneringen är given så till vida att den skall vara begränsad till manskap som varit verksamma i yrket under en stor del av sin aktiva tid, dvs verkliga långtidsseglare. De skall ha varit sysselsatta i sådan sjöfart som motiven för pensioneringen åsyftar, dvs i stort sett utrikesfart. Personkretsen behöver emellertid preciseras närmare. Till manskap skall enligt nu gällande reglemente hänföras sjöman som icke tillhör fartygs- eller maskinbefälet eller är radiotelegrafist eller ekonomiföreståndare. Till manskapet skall icke heller hänföras sjöman som tillhör ekonomipersonalen och är genom kollektivavtal tillförsäkrad pensionsförmåner hos Sjöbefälets Pensionskassa, Pensionskassan Posteritas eller SPP (SFS 1967: 212). En sjöman påmönstrar i viss befattning och då avgörs om han under denna tjänst tillhör manskapet eller befälet. Det är inte ovanligt att en sjöman utan befälsbehörighet påmönstrar i en befattning som befäl. Han kan alltså omväxlande vara manskap och befäl. Endast tiden som manskap beaktas vid pensionering enligt 1961 års reglemente. Den som har tillräckligt lång manskapstid före 55 år får pension oavsett om han fortfarande tillhör manskapsklassen. Det äldre reglementet av år 1944 ger pension åt både befäl och manskap, men pensionsvillkoren är olika. Tjänsteförhållandena närmast före 55 års SOU 1971:30

ålder avgör om sjömannen skall fä pension som befäl eller som manskap. För båda kategorierna gäller enligt 1944 års reglemente att hela seglationstiden - såväl befäls- som manskapsmånaderna - beaktas vid kvalificering för pension men också att både befälstid och manskapstid ger pension. Det nya pensionssystemet skall endast omfatta manskap liksom det nu gällande av år 1961. Vad som bör förstås med manskap behöver emellertid definieras. Den bestämning som ges i 1961 års reglemente innebär att sjömanspensioneringen förbehålls sådana kategorier ombordanställda, antagna av redaren eller befälhavaren, som icke är tillförsäkrade särskilda pensionsförmåner i annan ordning. En sådan gränsdragning mellan manskap och befäl bör lämpligen kunna följas även i ett nytt pensionssystem, åtminstone som ett första led i bestämningen. Huruvida en sjöman tillhört manskapet måste konstateras för alla hans ombordanställningar, var och en för sig, och därvid kan nämnda gränsdragning mellan befäl och manskap följas. Därmed är frågan helt avgjord vid pensionering enligt 1961 års reglemente, som lämnar eventuella anställningar som befäl obeaktade och endast tillerkänner den totala tiden som manskap och därunder uppburen lön betydelse för pensioneringen. Visserligen kan vid en manskapspensionering naturligen endast anställningar som manskap vara pensionsgivande. Men det är icke lika givet att eventuella befälsmånader 31

skall uteslutas vid kvalificering för öppnande av rätt till pension i ett pensionssystem där kraven på seglationstid är höga. Kommer även befälstid med i bilden blir det nödvändigt att införa en ytterligare, kompletterande bestämning för att kunna skilja manskap från befäl vid manskapspensioneringen. Om de bestämmelser som på denna punkt ges i 1944 års pensionsreglemente kan följas eller om andra regler bör ges diskuteras närmare i det följande, sedan kraven i fråga om seglationstidens längd bestämts. Pension skall endast utgå till långtidsseglare. Därmed skall enligt direktiven avses personer som varit sjömän till yrket under hela eller större delen av sitt aktiva liv i varje fall under en följd av år fram till pensionsålderns inträde. Bundenheten till yrket under sådan tid är ett uttryck för att de omständigheter föreligger som motiverar en särskild pension för sjöfolk. Avsikten är att pensioneringen endast skall omfatta personer som en längre tid varit och inför pensionsdagen fortfarande är att anse som yrkessjömän. Det innebär en skärpning av nuvarande krav under särskilt beaktande av yrkesverksamheten vid högre ålder. Yrkestillhörigheten under åren närmast före pensionsåldern får således avgörande betydelse, medan förhållandena under tidigare levnadsår kan ges relativt mindre vikt, en vikt som kan minska ju längre tillbaka i tiden man går. Motiv för en särskild pension vid låt säga 55 år kan nämligen icke gärna finnas för den som övergått till annat yrke förhållandevis lång tid dessförinnan. Å andra sidan är det icke realistiskt att kräva full anknytning till yrket år efter år hela yrkeslivet, redan från 20-årsåldern eller tidigare efter avslutad skolutbildning. Ytterligt få skulle i så fall bli kvalificerade. Det väsentliga är att vederbörande dels närmat sig pensionsåldern som yrkessjöman och dels har tillhört yrket under lång tid. Det innebär att kraven på yrkestillhörighet måste vara störst i de högre åldrarna och kan ställas lägre i de yngre åldrarna. För situationen vid pensionsålderns in32

träde är det av ringa betydelse om vederbörande gick till sjöss redan före 20-årsåldern och sedan stannat där eller om han först prövade olika yrken och träffade sitt definitiva yrkesval vid något högre ålder. Det leder till att man i enkelhetens intresse kan helt bortse från tiden före en viss åldersgräns, förslagsvis 30-årsåldern. Endast seglationstiden efter denna åldersgräns skall således beaktas. Det kan i detta sammanhang erinras om att en liknande begränsning tillämpas vid befälspensioneringen hos Sjöbefälets Pensionskassa, låt vara att det sker mot en delvis annan bakgrund. Här beaktas endast tjänstetid efter 25 års ålder, då behörigt befäl som regel har hela eller större delen av sin manskapstid bakom sig. Det kan tilläggas att om seglation före fyllda 30 år icke beaktas vid pensioneringen får det till följd att registreringsarbetet kan begränsas i hög grad. Det har visat sig att de flesta som någon gång påmönstrar gör det i unga år men att det stora flertalet av dem lämnar yrket definitivt redan före 30 års ålder. Dessförinnan har för övrigt också de som blir befäl fått sin behörighet och lämnat manskapsgraden. Om det bortses från seglation före 30 års ålder, behöver ingen i de nämnda kategorierna bli upptagen i något pensionsregister. De utgör huvudparten av alla dem för vilka bl.a noteringar av sjötid och pensionsgrundande lön måste göras för nuvarande pensionering. Endast en mycket liten del av dessa anteckningar kommer nu till användning, beroende på att de flesta stannar så kort tid till sjöss och följaktligen inte blir berättigade till pension enligt nuvarande reglemente. Långtidsseglare definieras genom vissa minimikrav i fråga om antal seglationsmånader. Avsikten är att pensioneringen endast skall omfatta personer som en längre tid varit och inför pensionsdagen fortfarande är att anse som yrkessjömän. Det innebär ofrånkomligen sådana minimikrav att personkretsen krymps avsevärt jämfört med den i nuvarande pensionssystem. Det förutsätts att pension liksom hittills SOU 1971:30

skall kunna utgå från 55 år. Seglationstiden under åldersåren 30-55 år blir avgörande. Kravet på kontinuerlig tillhörighet till sjömansyrket får särskild tyngd i högre ålder. Sjömansyrket bör i varje fall under den senare delen av nämnda åldersperiod, förslagsvis under åren 40-55 år, ha varit huvudyrket för att över huvud taget en rätt till pension skall föreligga. Under dessa år bör avbrott från ombordanställningar endast medges i den utsträckning att vederbörande ändå kan betraktas som yrkessjöman. Ett minimikrav bör vara att minst 2/3 av tiden ägnats åt sjömansyrket. Det antages att 8 seglationsmånader per år utgör fullsysselsättning till sjöss. Under en 15-årsperiod - från 40 till 55 års ålder - skulle således 120 seglationsmånader innebära fullsysselsättning och 80 seglationsmånader ett minimikrav för att bli betraktad som långtidsseglare under nämnda åldersperiod. Kraven kan vara mindre stränga i fråga om seglationstid under levnadsåren 30-40 år. Här bör halva tiden till sjöss kunna utgöra minimikrav. Under 10-årsperioden 30-40 år innebär 80 seglationsmånader fullsysselsättning och 40 månader ett minimikrav. Seglationstid före 30 års ålder krävs således icke alls och, om sådan tid förekommit, är den icke heller av betydelse för pensionsrätten. Endast seglation från 30 år noteras. Under levnadsåren 30—55 är, indelade i perioderna 30-40 och 40-55 år, får 80+120= 200 seglationsmånader anses utgöra fullsysselsättning. Minimikravet för rätt till pension blir då 40+80=120 månader, vilket i klartext kan preciseras på följande sätt: För rätt till pension vid 55 års ålder krävs minst 120 seglationsmånader från fyllda 30 år, varav minst 80 månader från 40 års ålder. Formuleras villkoret på detta sätt ger det utrymme för ganska stora variationer i fråga om seglationstidens förläggning under åldersåren 30-55 år. Den som icke börjar förrän vid 40 års ålder kan uppfylla villkoret om han sedan förblir stadigt yrkesverksam till sjöss utan andra avbrott än de normala. Han kan segla in minst 120 månader och därmed få rätt till pension. Den som börjar till sjöss SOU 1971:30 3

ännu senare kan normalt aldrig få pension. Den som i stället börjar före 40 års ålder kan ha extra avbrott från sjötjänsten av motsvarande längd (högst 120-80=40 månader) efter fyllda 40 år utan att därmed gå miste om pensionsrätten. Det bör vidare erinras om att det som en allmän regel antagits att 8 seglationsmånader per år utgör fullsysselsättning till sjöss. Är antalet månader lägre anses det således inte vara fråga om fullsysselsättning. Å andra sidan är det vid kontinuerlig sysselsättning inte ovanligt att antalet månader blir fler än 8 per år. Det är för den skull möjligt att segla in 120 månader under något kortare tid än 15 år. För att anses som långtidsseglare och få rätt till pension ställs stora krav på kontinuerlig tjänstgöring till sjöss i högre åjder, från 30 års ålder och uppåt. Det bör då observeras att manskap, särskilt vid högre ålder, icke sällan seglar som obehörigt befäl. När det gäller kvalificering för pension är det därför icke rimligt att lämna tiden som befäl obeaktad. För att få en närmare uppfattning om de faktiska förhållandena har en undersökning företagits av seglationstiden bland dem som den 1.1.1969 uppbar manskapspension hos HPA och var födda åren 1905 1913. Det visade sig att 437 hade haft totalt 120 eller fler seglationsmånader under åldersperioden 30-55 år och att 138 av dem hade seglat som befäl en kortare eller längre tid. Av dessa 138 hade emellertid 98 minst 120 månader i manskapstid. Av samtliga 437 behövde således 40 få sin befälstid medräknad för att nå över gränsen 120 månader. Med tilläggsvillkoret minst 80 seglationsmånader under åldersåren 40-55 år ändras bilden något. Av samtliga 437 kunde 96 icke uppfylla detta villkor. Det återstår således 341 manskapspensionärer som med befälstiden inräknad haft minst 120 månader under åren 30-55 år, varav minst 80 månader från 40 år. De flesta (310) uppfyller dessa villkor till alla delar även om enbart manskapstiden räknas. Endast 31 behöver hjälp av sin befälstid. De är visserligen till 33

antalet få men förtjänar att uppmärk- åtnjuter befälspension finns en del som efter sammas. De flesta av dem har 150 eller fler fyllda 30 år oftast påmönstrat som manskap. seglationsmånader och är otvivelaktigt att Bland manskapspensionärerna har å andra betrakta som långtidsseglare, men de har vid sidan hamnat en del som seglat längsta tiden högre ålder tidvis fått tjänstgöra som befäl. som befäl, i några fall t.o.m. nästan hela Det stora flertalet har för övrigt även lång tid tiden. De har emellertid alla haft sin pensom manskap före 30 års ålder och har sionsrätt oavsett till vilken grupp de häntillbragt så gott som hela sitt aktiva liv till förts, endast pensionsvillkoren har varit besjöss. Det är till stor del fråga om båtsmän, rörda. Vid en pensionering som endast omfattar manskap skulle situationen för dem ha bästemän, kockstewards etc. De som uppbar befälspension hos HPA varit betydligt allvarligare. Då skulle nämliden 1.1.1969 hade som regel seglat, åt- gen själva pensionsrätten sättas på spel. I stället för att låta situationen vid en viss minstone i högre ålder, huvudsakligen som behörigt befäl. Eftersom enligt 1944 års tidpunkt vara utslagsgivande bör den totala pensionsreglemente förhållandena närmast seglationstiden efter fyllda 30 år betraktas. före 55 års ålder avgjorde om befäls- eller Andelen manskaps- och befälsmånader får då manskapspension skulle utgå, fanns dock avgöra vilken kategori vederbörande skall bland befälspensionärerna en del som seglat anses tillhöra i pensioneringssammanhang. långsid som manskap även efter 30 års ålder. Överväger manskapstiden bör vederbörande Av pensionstagare födda 1905-1909 kunde kunna räknas som manskap. Om icke enbart manskapstiden kan kvatvå enbart med sin manskapstid uppfylla de höga krav som här föreslås för rätt till lificera för pension bör således eventuell pension och 5 hade efter 30 år fullgjort befälstid få tillgodoräknas för så vitt vederbörande efter 30 års ålder seglat mer än längre tid som manskap än som befäl. De relativt höga krav som föreslås för rätt halva tiden som manskap. En sjöman som till pension ger särskild anledning att upp- anses tillhöra manskapet har alltså möjligmärksamma gränsfallen, dvs dem som icke heter att tack vare sin befälstid förvärva rätt kan helt fylla villkoren för pensionsrätt. till pension, men det innebär inte att befälsVisserligen måste en gräns dragas som enligt tiden dessutom beaktas vid beräkning av sakens natur från pensionsrätt utesluter alla pensionens storlek. När seglationstiden bland pensionstagarna under denna gräns hur litet avståndet än är. hos HPA undersöktes befanns, såsom ovan Men det är då av vikt att villkoren blir om möjligt formulerade på sådant sätt att kon- nämnts, 31 manskapspensionärer fylla seglasekvenserna i enskilda fall icke blir alltför tionskraven om deras befälstid medräknades. stötande. Det finns uppenbarligen risk för Av dem har emellertid 11 längre tid som att sådana fall kan uppkomma om endast befäl än som manskap och skulle för den tiden som manskap får åberopas vid kvali- skull bli uteslutna. Beträffande de övriga 20 kan nämnas att 9 av dem hade över 120 ficering för pension. Hänsyn till befälstiden bör således tagas. manskapsmånader från 30 års ålder men För att det skall kunna ske är det nödvändigt behövde tillgodoräknas befälstid för att fylla att på något sätt hålla isär kategorierna kravet minst 80 månader från 40 år. Endast manskap och befäl. Vid det äldre pensions- 4 hade något under 100 manskapsmånader system som omfattar både manskap och från 30 år. Kravet att manskapstiden skall överväga befäl har tjänsteförhållandena närmast för 55 år varit avgörande. Även om de båda synes ge den avsedda effekten att från denna kategorierna kan skiljas åt rätt väl på detta manskapspensionering utesluta det egentliga sätt ges dock visst utrymme för tillfällig- befälet. Befälspersonernas manskapstid inheter. Av den ovan redovisade undersök- faller normalt till större delen före 30 års ningen framgår att det bland dem som ålder. Den som därefter haft ett större antal 34

SOU 1971:30

manskapsmånader har förmodligen vunnit sin behörighet som befäl först vid sen ålder eller har trots behörigheten seglat som manskap. Av alla befälspensionärer som ingick i den ovan nämnda undersökningen hade endast 7 haft övervägande manskapstid efter 30 år och av dem kunde 2 med enbart sin tid som manskap till och med fylla de här föreslagna kvalifikationskraven. Av de övriga hade 3 mer än 120 manskapsmånader och behövde tillgodoräkna sig befälstid endast för att fylla kravet på seglationstid från 40 års ålder. Genom att även befälstid beaktas vid kvalificeringen får alla långtidsseglare, som icke övervägande seglat som befäl efter 30 år, rätt till pension. De som behövt åberopa befälstid för att nå över kvalifikationsgränsen kan emellertid endast påräkna en jämförelsevis låg manskapspension, när denna sätts i relation till manskapstiden. De kan emellertid även ha utsikt att för sin befälstid få en pension hos Sjöbefälets Pensionskassa, i så fall en pension som ej heller den kan ligga på en högre nivå. Enligt kassans pensionsreglemente § 11 kan för befälspension även tjänstetid som befaret manskap tillgodoräknas i vissa fall. Räknas denna tid som pensionsgrundande skall dock från pensionsbeloppet avgå vad som HPA utger i pension för samma tid. Ingen seglationstid kan således ge pension från mer än ett håll. Enligt nu gällande pensionsreglemente äger i princip även utlänningar rätt till sjömanspension. Denna likställdhet med de svenska sjömännen begränsas emellertid till dem som från 50 års ålder oavbrutet varit mantalsskrivna här i riket. Det ansågs naturligt att utlänningarna borde behandlas på samma sätt inom sjömanspensioneringen som inom den allmänna pensioneringen. Sjömanspension skulle emellertid kunna tillkomma personer som icke fortsätter sin sjötjänstgöring till mera framskriden ålder. Det vore mindre angeläget att ge en pension redan från 55-60 års ålder åt sådana utländska sjömän som under sin ungdom seglat på svenska fartyg men ganska snart därefter lämnat Sverige och svensk sjöfart för gott. SOU 1971:30

Utländska sjömäns pensionsrätt borde i viss anknytning till den allmänna försäkringen göras beroende av mantalsskrivning här i riket under ett antal år fram till pensionstillfället. Mantalsskrivning är icke längre något särskilt villkor för utlänningar inom den allmänna försäkringen. Den omfattar numera i princip varje utländsk medborgare om han blott genom bosättning är knuten till Sverige, se lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1968 (SFS 1967:206). Det kan också erinras om att frågan om sjömanspension aldrig blir aktuell i det här föreslagna pensionssystemet för sjömän som inte fortsätter sin tjänst till mera framskriden ålder. 1 fortsättningen saknas således de motiv för ett mantalsskrivningskrav i föreliggande form som förelåg vid tillkomsten av 1961 års reglemente. Mantalsskrivningskravet har i praktiken visat sig utestänga de utländska sjömännen från pensionsrätt, även dem som faktiskt varit i svensk sjötjänst fram till pensionsålderns inträde. En ändring av kravet till att gälla bosättning i riket skulle säkerligen inte få gynnsammare effekt för de utländska sjömännen. Med sjömansyrket följer allmänt en viss särställning genom bundenheten till arbetsplatsen/fartyget, som oftast befinner sig utom landet gränser. Åtskilliga har visserligen familj och därmed bostad i Sverige eller i ett annat land. Men en betydande del av kåren, både svenskar och utlänningar, saknar anknytning till en bostad i land. Deras bostad är på fartyget och på tillfälliga adresser mellan anställningarna. Svenska sjömän i denna situation blir genom att vara inskrivna i sjömansregistret automatiskt alltid betraktade som likställda med dem som har fast bostad i riket. Utländska sjömän, som tjänstgör i den svenska handelsflottan, är däremot av olika skäl inte på detta sätt tillförsäkrade en plats i den svenska folkbokföringen. Det må vara naturligt och i vissa fall nödvändigt att man för tillgång till vissa allmänna rättigheter och förmåner kräver att 35

den enskilde har en klar anknytning till och samhörighet med landet. Bosättning inom landet är ett i många fall lämpligt och lätt konstaterbart kriterium på samhörigheten. När det gäller sjömanskåren är emellertid bosättning i folkbokföringsförordningens mening ett mindre naturligt krav. Om en utländsk sjöman vid uppnådd pensionsålder (55 år) i fråga om seglationstid fyller de föreslagna kraven för rätt till pension, innebär det att han ägnat större delen av sitt yrkesliv i högre ålder åt svensk sjöfart. Han har därmed visat sig ha haft en stadigvarande anknytning till Sverige - i en form som för många är den enda möjliga under åren närmast pensionsålderns inträde och även åtskilliga år dessförinnan. Att ha fyllt de stränga krav på seglationstid som föreslås i det nya pensionssystemet bör alltså kunna utgöra ett tillräckligt bevis på samhörigheten, och de utländska sjömännen bör med andra ord få rätt till pension på samma villkor som svenskar.

36 SOU 1971:30

6 Förmånssystem

6.1 Pensionsålder m.m. Sjömanspensioneringen kan sägas vara avsedd att komplettera den allmänna pensioneringen genom att tillförsäkra sjömän som blir sitt yrke trogna pension från en tidigare ålder. Liksom hittills bör samordningen naturligen innebära att sjömanspensionen får svara för tiden innan folkpension och ATP börjar utgå, dvs tiden före 67 års ålder. För manskap inträder sedan gammalt rätt till pension vid fyllda 55 år. Enligt kommitténs mening har ej sådana omständigheter tillkommit att en ändring därvidlag kan vara motiverad. Sjömanspension bör således även i fortsättningen utgå temporärt för att täcka åldersperioden 55-67 år. Starka skäl talar emellertid för att denna pensionsålder, 55 år, ej skall vara fast i den meningen att den pensionsberättigade måste omedelbart tillträda sin pension för att icke gå någon del av sina förmåner förlustig. Allmänt taget får behov av pension anses inträda vid relativt tidig ålder inom sjömanskåren, i många men långt ifrån alla fall redan vid 55 år. Bland de långtidsseglare som uppnått 55 års ålder varierar situationen i hög grad. Vid 55 år är en del icke längre arbetsföra i något yrke och några räknar måhända på grund av sjukdom icke med någon längre återstående livstid. De vill naturligen få pension snarast möjligt även om den inte är så stor. En del av dem som redan vid 55 års SOU 1971:30

ålder är oförmögna till fortsatt ombordanställning skulle möjligen kunna åta sig arbete av något slag i land, men det kan vara svårt att vid denna ålder få annat lämpligt arbete. De känner sig möjligen tvingade att snarast ta den sjömanspension de kan få och hoppas kanske att förr eller senare få något arbete i land som kan ge ett tillskott till den inkomst pensionen ger. Situationen är en annan för dem som är vid så god vigör vid 55 års ålder att de kan fortsätta i sjömansyrket tillsvidare. Behöver de inte lyfta pension redan från 55 års ålder kan de vara benägna att avvakta och uppskjuta sin pensionering till en senare tidpunkt, om de då kan påräkna en högre årspension. Behovet av pension inträder uppenbarligen inte för alla vid samma ålder. Pensionsåldern bör för den skull vara rörlig och ge ett visst utrymme för anpassning av pensionstiden efter den enskildes situation. En sjömanspensionering blir säkerligen till större nytta om var och en får välja den tidpunkt för pensionstillträdet som han under full vetskap om pensionsbestämmelserna finner förmånligast. Olika bestämmelser i pensionsreglementet kan inverka på valet. Fråga är då om de bör på något sätt verka styrande på de beslut sjömännen fattar beträffande sin yrkesverksamhet och vid val av tidpunkt för pensioneringen. Det har sagts att den särskilda sjömanspensioneringen bör vara en förmån så utformad att den håller sjöfolk kvar i yrket. 37

Det kan då frågas om en sådan verkan bör den mån pensionen uttages senare än från 55 eftersträvas även bland dem som passerat år. Såsom närmare utvecklas i det följande 55-årsstrecket. Det är icke givet att detta är bör den intjänade pensionsrätten stå i huvudönskvärt. Ur de ombordanställdas synpunkt sak orubbad för senare uttag längst intill dess torde här ett "neutralt" pensionssystem vara vederbörande fyller 62 år. Den som tillträder det lämpligaste. När vederbörande planerar sin pension ännu senare får den månadssitt liv efter 55-årsåldern bör sådana omstän- pension som kunnat utgå från 62 år. Pension digheter få avgöra som hälsotillstånd, arbets- bör dock, i likhet med nuvarande bestämförmåga och andra personliga förhållanden, melser, kunna utbetalas för högst tre månader före den månad då ansökningen arbetsmarknadsläget etc. När det är fråga om ett yrke som förut- gjordes. Har sjömannen dröjt längre går han sätts ställa sådana krav på de anställda att en således en del av sina pensionsförmåner lägre pensionsålder anses motiverad torde förlustig. Genom att pensionen blir i stort sett icke heller någon annan part — arbetsgivare och samhället - vara betjänt av att de oantastlig kan pensionsålderns betraktas som anställda lockas stå kvar i yrket när de rörlig mellan 55 och 62 års ålder. Pensionspasserat den bestämda nedre pensionsåldern tiden blir högst 12 och lägst 5 år. Skall rätten till pension vara avgjord vid och inte är vid full vigör. Blir sjömanslivet med åren mera påfrestande - risk finns att 55 år och förvärvad genom seglation dessvederbörande så småningom icke kan fylla förinnan innebär det att kvalificeringstiden hälsokraven beträffande synskärpa etc — bör upphör vid 55 år. Det är intensiteten i det för alla parter vara mest fördelaktigt om yrkesverksamheten under en följd av år före vederbörande lämnar yrket innan förslit- pensionstiden som får avgöra om rätt till ningen gått så långt att en god arbetsinsats i pension föreligger. Enklast är att kräva ett annat yrke icke längre är att räkna med. För visst antal seglationsmånader som minimum den enskilde kan det vara naturligt att lämna och då måste kvalificeringstiden i princip sjömansyrket när ett särskilt gynnsamt till- vara fast, enligt förslaget åldersåren 30-55 år. fälle föreligger. En sjömanspensionering gör säkerligen Enligt det förslag till pensionsberäkning mest nytta om den, utan speciella styrnings- som lämnas i det följande skall emellertid effekter, minskar de ekonomiska hindren för seglationstidens längd - antalet manskapsen sjöman att efter 55 år välja det liv som månader - även avgöra pensionens storlek. I hans situation hänvisar till. ett sådant sammanhang finns ej anledning att Det bör därför ges ett betydande utrym- sätta en fast gräns vid 55 år i ett pensionssysme för den enskilde att välja den för honom tem där pensionsåldern är rörlig. Liksom vid lämpligaste pensionstiden. Pensionsåldern nuvarande pensionering bör även framdeles bör således vara rörlig från pensionsperio- manskapstid noteras som pensionunderlag så dens nedre gräns vid 55 år. Den som vunnit länge sjömannen seglar och till dess pension pensionsrätt vid 55 år får avgöra om han beviljats. Pensionsunderlaget skall vara slutskall omedelbart tillträda sin pension eller summerat och pensionsbeloppet definitivt avvakta. För att denna valfrihet skall vara givet när pension beviljas och börjar utbereell får icke ett uppskov med pensionstill- talas. Eventuell seglationstid under pensionsträdet medföra någon förlust av de intjänade tiden skall icke kunna föranleda ändring av pensionsförmånerna. Pensionen måste så- den fastställda pensionen. Liksom vid annan ledes vara i denna mening oantastlig, åt- ålderspensionering bör intjänandetiden uppminstone inom en viss bestämd tidsrymd. höra vid en sista given tidpunkt. Eftersom Enligt 1961 års reglemente är sjömanspen- pensionsåldern är rörlig bör i detta fall sionen i princip oantastlig till dess vederbö- tidsgränsen sättas relativt högt. Lämpligen rande fyller 60 år. Årspensionen får växa i när endast 7 år av pensionsperioden återstår. }8

SOU 1971:30

Seglation efter 60 år ger således under inga omständigheter pension. Om pensionsansökan dröjer efter fyllda 60 år beräknas pensionen på det underlag som samlats fram till 60 års ålder. Åtskilliga av dem som når pensionsrätt vid 55 år kommer säkerligen att fortsätta sin yrkesverksamhet till sjöss. Det kan nämnas att bland dem som uppbar pension hos HPA den 1.1.1969 och varit långtidsseglare enligt det av kommittén föreslagna kriteriet hade en fjärdedel fortsatt att segla efter 55 år. De som står kvar i yrket efter 55 år har anledning att uppskjuta sin pensionering. Vid senare uttag blir pensionen per år högre eftersom den intjänade totala pensionssumman icke rubbas. Genom fortsatt ombordanställning intill 60 år ökas dessutom pensionsunderlaget och ger ytterligare ett tillskott till den kommande pensionen, försåvitt icke vederbörande redan vid 55 år intjänat maximal pension. Det förekommer emellertid att en pensionstagare stannar kvar i yrket. Det råder icke något tvång att välja mellan fortsatt yrkesverksamhet till sjöss och pension. Pensionsinkomsten föranleder icke heller någon reduktion av arbetsinkomsten såsom fallet är vid statlig tjänstepensionering. Visserligen kan allmänt sett fortsatt anställning och samtidigt uttag av pension icke anses vara förenlig med en pensionerings syfte. Men det kan å andra sidan icke krävas att en pensionstagare skall vara inaktiv. Sjömanspensionen kan behöva kompletteras med arbetsinkomster. Det vore inte rimligt att då utestänga vederbörande från hans yrke. Även om sjömanspensionen framdeles kommer att ligga på en högre nivå, såsom föreslås i det följande, kommer behovet av kompletterande inkomster att bestå för många pensionstagare, framför allt för dem som inte haft så lång seglation som krävs för full pension och som tillträtt sin pension relativt tidigt. För den som kan och vill fortsätta sin yrkesverksamhet till sjöss efter 55 år men även för andra arbetsföra som finner annan sysselsättning med full inkomst bör flexibiliSOU 1971:30

teten i pensionssystemet med individuell pensionering vara en stor fördel. När de så småningom vill sluta sitt aktiva liv kan de påräkna en större pension, i många fall en pension som ger full försörjning. Medan intjänandetiden väl kan förlängas från 55 år och upp till 60 år och pensionstiden uppskjutas ända till 62 år utan att i stort sett någon del av pensionsförmånerna går förlorad finns det principiella hinder mot att rubba den givna kvalificeringstiden, 25årsperioden mellan 30 och 55 år, under vilken seglationen skall ha infallit för att pensionsrätt över huvud skall inträda. Rätt till pension skall endast tillkomma långtidsseglare. För att kunna avgöra vilka som skall anses tillhöra denna kategori är det nödvändigt att för var och en kunna konstatera hur intensiv yrkesverksamheten till sjöss varit under en längre sammanhängande tid. Denna tid bör rättvisligen vara lika lång för alla. Genom att fixera den givna kvalificeringstiden om 25 år till en fast åldersperiod underlättas det administrativa arbetet. Det blir också för sjömannen själv lättare att under årens lopp bedöma sin situation i pensionshänseende och planera för sin framtid. I normala fall torde också denna ordning vara fullt tillfredsställande. Av dem som kommer ifråga för pension torde de flesta passera kvalifikationsgränsen med bred marginal. Men det kan finnas sådana gränsfall där det erforderliga antalet seglationsmånader icke fullt uppnås om de 25 observationsåren fixeras till åldersperioden 30-55 år. De har icke nått upp till 120 månader vid 55 år men är fortfarande vid full vigör och beredda att fortsätta i sitt yrke. De skulle något eller några år senare kunna ha ett sådant yrkesliv till sjöss bakom sig att de kan sägas ha varit långtidsseglare. En förskjutning av de 25 kvalifikationsåren något högre upp i levnadsåren skulle innebära ett bättre beaktande av deras verkliga yrkesliv till sjöss och av att även de varit långtidsseglare enligt de givna kriterierna. Det finns anledning att söka beakta dessa gränsfall och deras speciella situation utan att för den skull eftersätta de givna kvalifika39

tionskraven. Närmast till hands vore att medge en förskjutning av de 25 åren från åldern 30-55 år upp till högst 35—60 år. Det skulle i så fall gälla att från en fritt vald ålder mellan 55 och 60 år — åldern vid pensionsansökan eller tidigare — observera seglationen under de närmast föregående 25 åren. En sådan bestämmelse vore visserligen till sin princip klar och logisk men vid praktisk tillämpning mindre lyckad. Huruvida 55-åringen har en chans att vinna pensionsrätt genom fortsatt ombordanställning blir beroende av vad som hände i åldern 30-35 och 40-45 år. Vad som vid 55 år fattas av stipulerade 120 månader från 30 år resp. 80 månader från 40 år måste inhämtas genom ytterligare seglation. Hur mycket som erfordras blir beroende på hur lång seglationstiden var i början av perioden från 30 respektive 40 år. Utgångsläget vid 55 år blir komplicerat och svårt att överblicka. Detta alternativ får därför anses som utdömt av praktiska skäl. Något enklare vore då att vid behov medge en förlängning av kvalifikationstiden upp till högst 60 års ålder och, för att kvalifikationskraven icke skall eftersättas för mycket, öka det antal seglationsmånader som fordras efter utgången av den reguljära kvalifikationstiden. Det kunde t.ex ske på så sätt att varje månad efter 55 år räknas som en halv månad om det gäller att uppfylla villkoret om 120 månaders tjänstgöring efter 30 år och som en tredjedels månad såvitt avser villkoret om 80 månaders tjänstgöring efter 40 år. Under det förut gjorda antagandet att 8 månaders seglation kan fullgöras per år skulle därmed var och en som vid 55 år har minst 100 seglationsmånader, varav minst 80 efter 40 år, ha en chans att så småningom kvalificera sig. De månader som fattas hänför sig till tiden före 40 års ålder. För den som endast har totalt 100 månader krävs full normal seglationstid till 60 år, dvs 40 månader. Om den bristande seglationstiden hänför sig till åldersåren efter 40 är kraven större. Den som endast haft 67 månader under åldersåren 40—55 år kan genom full seglation 40

bli kvalificerad vid 60 år. De som vid 55 år hamnat något under kvalifikationsgränsen skulle således ha en chans att något senare vinna rätt till pension. Vid närmare prövning har emellertid kommittén funnit att vägande skäl talar för att icke ställa högre krav i fråga om seglationstid för att nå pensionsrätt efter fyllda 55 år. Nödvändigheten att fortsätta yrkesverksamheten och förbli till sjöss i åldersåren 55—60 år utgör i och för sig ett extra krav. Dessutom far den som når pensionsrätt först vid en högre ålder pension under ett mindre antal år. Pensionssumman blir alltså lägre. Kvalificeringsbestämmelserna blir på detta sätt enkla. Seglationskraven minst 120 månader från 30 år, varav minst 80 efter 40 år skall vara uppfyllda senast vid 60 år. Rätt att tillträda pension ges så snart kraven är uppfyllda, dock tidigast vid fyllda 55 år. När kvalifikationskraven ges denna form får det också ses som en utväg att något mildra den tröskeleffekt som i och för sig är oundviklig när ett system med pensioner av substantiell betydelse för en begränsad krets införs. Den som vid 55 år icke helt fyller seglationskraven kan nå rätt till pension senare om han fortsätter att segla. Den som ligger nära kvalifikationsgränsen kan snart segla in den felande tiden. Som ett ytterlighetsfall kan påpekas att den som vid 55 år endast uppnått 80 seglationsmånader, varav minst 40 månader efter 40 år, kan genom full seglation, 8 månader per år, vid 60 år redovisa ytterligare 40 månader och därmed få pension. Kvalifikationstiden föreslås således kunna förlängas med ytterligare högst 5 år. Det innebär att de seglationsmånader som krävs får inseglas under ett större antal år, högst 30, och att seglationskraven därigenom mildras i den meningen att det erforderliga antalet månader i genomsnitt per observationsår sänks något. Men motprestationen är fortsatt seglation efter fyllda 55 år. Därmed tillgodoses en del av dem som icke lyckas nå upp till kvalifikationsgränsen inom normal tid. Det sker utan att sänka den givna pensionsnivån, dvs årspensionen. Men antalet SOU 1971:30

pensionsår och därmed den totala pensionssumman minskas. Det kan förmodas att det stora flertalet av dem som kommer att vinna pensionsrätt gör det redan vid 55 års ålder. Det visar sig att av dem som uppbar pension hos HPA den 1.1.1969 hade 337 kunnat fylla kraven för pension enligt de här föreslagna villkoren redan vid 55 år och 15 först vid något högre ålder. Det var således ganska få som tack vare förlängning av kvalifikationstiden kunde nå upp till de nya seglationskraven. Det bör dock tilläggas att dessa pensionstagare aldrig behövde fortsätta segla efter 55 år för att få rätt till den pension de nu har. Med de nya seglationskraven för ögonen kan det möjligen bli fler som fortsätter. 6.2 Pensionsnivå Pensionsrätten avses bli begränsad till de sjömän som varit verksamma inom yrket större delen av sin aktiva tid och då framför allt under åren fram till pensionsåldern. För dem torde tillfällena till fortsatt arbete, till sjöss eller till lands, vara alltför ovissa för att i någon nämnvärd grad böra beaktas vid pensionsnivåns avvägning. Det kan därför antas att de flesta får lita till sjömanspensionen som sin huvudsakliga inkomstkälla till dess denna pension kan avlösas av folkpension och ATP. Med hänsyn till den roll sjömanspensionen får för försörjningen under levnadsåren 55 å 60 upp till 67 år bör lämpligen pensionens absoluta nivå avvägas med beaktande av dels inkomstläget för manskap under de närmaste åren dessförinnan och dels de belopp i folkpension och ATP som sjömanspensionärer kan beräknas få efter fyllda 67 år. Sjömanspensionen bör om möjligt ligga i nivå med den allmänna pension som skall utgå när sjömanspensionen upphör. Tillgänglig lönestatistik, som ställs samman för de avtalsslutande parterna, redovisar för olika kategorier inom manskapskåren den kontanta lönen per månad med tillägg av olika slag inräknade. Därtill kommer värdet av naturaförmåner i form av SOU 1971:30

kost och logi. Månadslönerna ligger för de flesta samlade inom ett litet intervall på 200 å 300 kr. Högre på löneskalan kommer pumpman, båtsman, bästeman, donkeyman och kocksteward. Till dem som har de lägsta avtalslönerna hör förutom lättmatros m.fl även sådana som uppassare och städare, av vilka många utöver lönen uppbär drickspengar. Bland de blivande pensionstagarna, dvs långtidsseglarna, torde de flesta höra hemma inom den övre delen på löneskalan under sina sista år före pensionstillträdet. De som fick pension hos HPA år 1967 och som kunde uppfylla de seglationskrav som kommittén föreslår hade uppenbarligen haft en genomsnittslön över den nivå som tillkommer exempelvis matros och motorman. Mer än en fjärdedel av dem hade tillhört de högst avlönade kategorierna - båtsman, donkeyman, kocksteward etc. Årsinkomsten för en långtidsseglare beror på hur länge och i vilka befattningar han varit påmönstrad och kan därför variera en del år från år. Lönenivån bland långtidsseglare är därför svår att uppskatta. För att ändå kunna utgå från ett antagande om inkomstläget har förutsatts att det ligger i genomsnitt något över lönen för en matros eller motormän. De svårigheter som finns att uppskatta lönenivån inom manskapskåren gäller i lika mån vid en uppskattning av vilka allmänna pensionsförmåner som kan påräknas efter 67 år. Den tilläggspension som utgår utöver folkpension står nämligen i en given relation till arbetsinkomsterna under aktivtiden. Till de inkomster som utgör grund för beräkning av tilläggspension hör inkomsterna av sjötjänsten och de arbetsinkomster som eventuellt förvärvats från annat håll men icke pensionsinkomster. En sjöman som lämnar sitt yrke och tillträder sjömanspension ett antal år före 67-årsåldern får således en lägre tilläggspension än om han i samma utsträckning som andra yrkesutövare förblivit aktiv till pensionsåldern. Det vore därför något oegentligt att söka få en uppfattning om vad sjömanspensionärerna kan få i allmän pension efter 67 år och anpassa sjömanspen41

sionens nivå därefter. Det ligger närmare till hands att i möjlig mån beakta vad personer på manskapets inkomstnivå i allmänhet kan påräkna i pension efter fyllda 67 år. Det är för övrigt en sakuppgift som kan sökas med större utsikter till framgång. Pensionsnivån bör enligt kommitténs mening avvägas så att den som efter full • seglation börjar lyfta pension vid 60 års ålder därmed ges full försörjning. I allmänhet anses vid ålderspensionering att denna nivå ligger vid cirka 65 % av lönen under åren närmast före pensionstillträdet. När det gäller pension som en sjöman tar ut först vid 60 års ålder bör minst denna nivå hållas. Eftersom der här är fråga om en senarelagd pension som endast utgår under 7 år, kommer eljest pension som tillträdes tidigare att ligga väl långt under fullförsörjningsnivån. Vid tjänstepensionering brukar pensionsförmånen i princip betraktas som en funktion av lön och pensionsgivande tjänstetid. Så är också fallet inom nuvarande sjömanspensionering. Vid en differentiering av pensionens storlek blir tjänstetidens längd den avgörande faktorn. Inom den personkrets det här är fråga om kan icke olikheter i löneläget väntas därutöver ge några större utslag. Visserligen varierar lönen mellan olika kategorier inom manskapskåren, dock icke mer än att alla tillhör en relativt begränsad sektor på inkomstskalan. Lönesumman under intjänandetiden blir därför till stor del endast en funktion av tjänstetiden. Att anpassa pensionsbeloppet efter den individuella lönen inom en grupp pensionstagare sådan som den förevarande synes icke heller helt förenligt med pensioneringens ändamål att ge viss trygghet för ålderdomsförsörjningen, även för dem som uppburit de lägsta lönerna. Pensionen bör således vara lika för alla, oavsett arbetsinkomsten, och differentieras endast efter tjänstetiden. Det innebär för övrigt att uppgifter om intjänad lön icke behöver insamlas och att således det administrativa arbetet förenklas i hög grad. Pensionsnivån får därför i princip anpassas 42

efter det genomsnittliga inkomstläget, som torde ligga något över lönen för en sådan större enhetlig grupp inom kåren som matros och motorman utgör. Om man utgår från matroslönen under en genomsnittlig full seglationstid per år bör omkring 75 % av denna utgöra det högsta pensionsbelopp som kan utgå vid uttag från 60 års ålder. Då är i någon mån hänsyn tagen till dels att lönenivån i genomsnitt ligger något över matroslönen, dels att pensionen vid tidigare uttag kommer på en lägre nivå. Pensionsnivån blir på detta sätt väsentligt högre än den nuvarande. Storleken av den pension som utgår vid viss ålder blir endast beroende av anställningstidens längd, dvs antalet manskapsmånader. Maximipension utgår till dem som från 30 års ålder helt tillhört sjömansyrket, dokumenterat genom minst 8 seglationsmånader per år. Minimibeloppet utgår till den som precis uppfyllt de minimikrav som ställs för rätt till pension. Hur stor spännvidden bör vara får avgöras med tanke på att det även för en minimipension ställs ganska höga kvalifikationskrav, minst 120 manskapsmånader, normalt under åren 30-55 år. Sjömansyrket får anses ha varit det egentliga yrket för dem som uppfyller dessa krav. När den som precis uppfyller minimivillkoren uppskjuter sin pensionering till 60 år bör han tillerkännas en pension så stor att den far avsevärd betydelse för hans försörjning. Den bör därför icke sättas lägre än ungefär halva maximipensionen. Pensionen blir dock något lägre för vissa gränsfall, nämligen för dem som förvärvat sin pensionsrätt tack vare att viss befälstid tillgodoräknats och således har mindre än 120 manskapsmånader. Härvid är dock att beakta att en del av dessa kan ha pension på grund av tjänstgöringen som befäl. Vid vilken nivå minimipensionen bör ligga är en avvägningsfråga. Även en sådan pension bör vara av betydelse för försörjningen och således ej för låg. En bestämd gräns måste också sättas för den krets som skall få pension och det är då oundvikligt att någon enstaka seglationsmånad kan avgöra om det SOU 1971:30

blir pension eller ej. Men de som får en som icke ens vid ett uppskov till 60 år kan minimipension har inte seglat så mycket räkna med annat än en relativt låg pension längre tid än en del som blir ställda helt synes det skäligt att pensionen får fortsätta utanför. Steget mellan dem bör inte vara att växa om tillträdet uppskjutes ytterligare alltför stort. en tid, dock icke längre än till 62 år, då 5 av Den som börjar lyfta sin pension vid lägre pensionsperiodens 12 år återstår. Samtidigt ålder, dvs före 60 år och tidigast vid 55 år, når för övrigt den som intjänat maximipenfår ett större antal pensionsår. Pensions- sion upp till en årspension som ligger på en beloppet per år blir då lägre. Den samman- nivå motsvarande löneinkomsten för manlagda pensionssumman (utan ränta) bör bli i skap. huvudsak densamma när pensionstiden upphör vid 67 år oavsett från vilken ålder 6.3 Värdebeständighet (55—62 år) pension börjat utgå. Den pension som ges från 55 års ålder blir således 7/12 Sjömanspensioneringen avses ge de ombordeller drygt 58 % av den pension som utgår anställda som förblir sitt yrke trogna en viss om tillträdet uppskjuts till 60 år. trygghet för försörjningen vid högre ålder då Den som börjar lyfta pension redan vid 55 svårigheter att fortsätta yrkesverksamheten år kan således icke ens om han dessförinnan kan uppkomma och innan den allmänna seglat full tid påräkna en årlig pension på pensioneringen träder till. Den pensionsnivå fullförsörjningsnivå. Den nivån kan endast som föreslås har bedömts i dagens läge fylla uppnås genom uppskov ett antal år med dessa intentioner. Med tiden förfelar emellerpensionstillträdet. Men en full pension vid tid pensioneringen sitt syfte om icke den 55 år blir dock så pass hög att den bör ge ett försörjningsgrad pensionerna ger i utgångsväsentligt bidrag till försörjningen. läget, när det föreslagna pensionssystemet Vid 60 års ålder upphör kvalifikations- träder i kraft, kan bibehållas. Det bör i tiden och likaså möjligheterna att öka någon form ges garanti för att pensionernas pensionsunderlaget. Då skall det vara defini- värde består, såväl då det gäller var och en tivt klart om rätt till pension föreligger och i enskild under pensionstiden som varje så fall hur stort pensionsunderlaget är. Den kommande årsklass pensionstagare. som efter fyllda 60 år dröjer med att Vid pensioneringen enligt 1961 års tillträda sin pension behåller i och för sig sin reglemente bevaras värdet i någon mån rätt till 67 år. Men pensionen kan icke förbli genom att pensionsbeloppet står i relation oantastlig så länge. Det vore uppenbarligen till den intjänade lönesumman. För varje ny icke förenligt med pensioneringens syfte. årsklass sker på så sätt en viss anpassning av Det skulle som yttersta konsekvens kunna pensionernas storlek till löneutvecklingen, leda till en avlösning med ett engångsbelopp men det sker långt i efterhand och därför vid 67 års ålder. mera påtagligt först på längre sikt. För dem Vid annan ålderspensionering är vanligen som tillträtt sin pension står för övrigt pensionens storlek i princip oberoende av beloppet fast hela pensionstiden utom för de om den tillträdes då pensionsåldern börjar få som når upp till högstpensionen. För eller vid någon senare tidpunkt. Sjömans- pensionsbeloppet ges ett tak, en högsta pensionen får emellertid växa i den mån pension, som successivt justeras upp efter pensionstillträdet senareläggs, enligt nuva- penningvärdets fall genom anpassning till rande reglemente till uppnådda 60 år, var- pensionspristalet enligt 1946 års lag om efter månadsbeloppet står oförändrat. folkpensionering. Vid sjömanspensioneringen kan pensionsSåsom ovan föreslagits skall pensionens åldern betraktas som rörlig och pensionen får storlek framdeles icke ställas i relation till en i anslutning därtill naturligen växa i varje fall intjänad lönesumma utan till antalet upp till 60 år. Särskilt med tanke på dem manskapsmånader. För att nå värdebestänSOU 1971:30

dighet föreslås att pensionen sätts i förhållande till, förutom antalet manskapsmånader, ett tal som följer penningvärdets förändringar, lämpligen det basbelopp som anges i 1 kap 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vid beräkning av pensionen för en viss månad beräknas först årspensionen med tillämpning av basbeloppet för månaden i fråga, varefter delas med 12. Därigenom bör på ett enkelt sätt sjömanspensionens realvärde bli bevarat på avsedd nivå. En dylik indexreglering av sjömanspensionen synes angelägen men ställer särskilda krav ifråga om de finansiella resurserna. Såsom närmare avhandlas i det följande torde de ekonomiska förutsättningarna kunna tillskapas, särskilt som det även på inkomstsidan kan räknas med en viss följsamhet till penningvärdets förändringar. Det kan sålunda erinras om att redareavgiften utgår med belopp i proportion till den lönesumma som utbetalas till de ombordanställda. 6.4 Pensionsberäkning I det föregående har föreslagits vissa allmänna riktlinjer för den framtida sjömanspensioneringen. De för pensionens storlek avgörande villkoren blir följande. Pensionen skall vara beroende av seglationstidens längd, antal manskapsmånader fullgjorda efter fyllda 30 år. Full seglation ger högsta pension. Den som precis uppfyller det allmänna minimikravet för rätt till pension 120 manskapsmånader, varav 40 månader före och 80 månader efter 40 år — får något under hälften av högstpensionen. Vidare bör månader efter 40 år ges större vikt vid pensionsberäkningen än månader inseglade före 40 år. Slutligen bör pensionen vara värdebeständig och för den skull beräknas för år i förhållande till det basbelopp som anges i lagen om allmän försäkring. Sjömanspensioneringen har ansetts böra förbehållas en begränsad krets av långtidsseglare med en motivering som får större tyngd ju mer av den observerade aktiva tiden som ägnats åt sjömansyrket. Av samma skäl 44

får seglation åren närmast före pensionsåldern större vikt än seglation i yngre år. Pensionsförmånerna bör med det angivna synsättet icke utgå i direkt proportion till totala antalet månader. Månader vid högre ålder får ge mer i pension än månader i yngre år och det bör ske så att maximipensionen blir drygt dubbelt så stor som minimi pensionen, vilken utgår vid 120 månader, varav 80 efter 40 år. Den önskade differentieringen synes kunna uppnås på ett relativt enkelt sätt. De 40 först fullgjorda manskapsmånaderna ger ingen pension. För var och en av de därpå följande månaderna utgår en viss procent av basbeloppet, p procent för varje månad fullgjord före 40 år, 2p procent för var och en av de 80 först fullgjorda, obligatoriska månaderna efter 40 år samt 3 p procent för varje övrig månad. Procenttalet p sätts så att den önskade pensionsnivån uppnås. Manskapsmånaderna fördelas således på 4 grupper i följd och de ges vikterna 0, 1, 2 och 3. Samtliga grupper blir representerade för dem som har mer än 40 månader före 40 års ålder. De utgör säkerligen majoriteten. Övriga har börjat segla relativt sent och de har endast månader med vikterna 0, 2 och 3. Manskapsmånaderna ges olika vikt vid pensionsberäkningen även i 1961 års reglemente. De först fullgjorda 72 månaderna ger ingen pension. Därpå följande månader ger pension utgörande viss procent av därunder intjänad lön, de första 48 månaderna 2 % och månader därutöver 3,3 %. Eftersom månadslönen stigit under årens lopp ökas vikten ytterligare för de senast fullgjorda månaderna, mer ju närmare de legat pensionsåidern. Även om bestämmelserna icke är jämförliga torde pensionsberäkningarna enligt förslaget och 1961 års reglemente få åtminstone i princip en likartad effekt. Pensionsnivån har avvägts så att maximipensionen från 55 år blir lika med en och en halv gånger basbeloppet. Vid det för februari 1971 gällande basbeloppet 6 700 blir således den högsta möjliga pensionen för den som SOU 1971:30

när pensionsrätt vid 55 år 10 044 kr per år om den börjar utgå omedelbart och 17 280 kr om den senareläggs till 60 år. Med faktorn p = 0,45 uppnås maximipension av den som har totalt omkring 200 manskapsmånader. Det antal som fordras är i någon mån beroende pä viktfördelningen. Den som seglat mer än 120 månader efter 40 år - genom seglation under mer än 8 månader vissa år eller genom fortsatt seglation efter 55 år — kan nå högsta pension med ett något mindre antal månader totalt. Å andra sidan behöver den som varit mera intensivt verksam före 40 år något fler månader totalt. Den som har haft 200 månader totalt, varav 80 före och 120 efter 40 år, får 9 648 kr från 55 år eller 16 584 kr från 60 år, dvs icke fullt maximipensionen. En årspension på nivån 17 000 kr bedöms kunna ge fullförsörjning i nu rådande kostnadsläge. Pension från 55 år eller den senare tidpunkt då rätt till pension inträtt föreslås därför utgå med ett belopp för varje månad utöver de 40 först fullgjorda, utgörande 0,45 procent av basbeloppet för månad fullgjord före 40 år, 0,90 procent för månad tillhörande de 80 först fullgjorda efter 40 år samt 1,35 procent för månad därutöver. Pensioner som tas ut från 55 år kommer vid nuvarande levnadskostnadsnivå att variera allt efter seglationstidens längd från minimum 4 824 kr - för enstaka gränsfall något lägre belopp - till högst 10 044 kr. Vid senareläggning till 60 år blir lägsta pensionen 8 292 kr och högstpensionen 17 280 kr. För att få en uppfattning om hur pensionerna kan komma att falla mellan dessa yttervärden har pensionsbeloppen uträknats för en viss grupp sjömän, nämligen pensionstagare hos HPA den 1.1.1969, som var födda 1905 eller senare och uppfyllde de här föreslagna villkoren i fråga om seglationstid. Det visade sig att om pensionen uttogs vid 60 år skulle i stort sett en tredjedel få mindre än 12 000 kr, en tredjedel 12 000-17 000 kr och återstående tredjedel nå högstpensionens nivå. Det kan tilläggas att av de pensionstagare som undersökningen omfattade hade de SOU 1971:30

flesta eller tre fjärdedelar tillträtt sin pension vid 55 år. De hade i medeltal 2 189 kr per år i pension, till övervägande del enligt 1944 års reglemente. Om 1961 års reglemente kunnat tillämpas på hela deras seglationstid skulle pensionerna ha varit icke oväsentligt högre. Enligt förslagets bestämmelser skulle pensionerna bli i medeltal 7 903 kr. Det ges enligt förslaget rätt att senarelägga pensionstillträdet. Pensionstiden blir då avkortad och årspensionen i motsvarande mån högre. Den intjänade pensionen avses stå i huvudsak oantastad till sitt reella värde vid tillträde före 62 år. Pensionen beräknas därför vid tiden för tillträdet i förhållande till då gällande basbelopp och uppräknas därefter med 1,2 % för varje månad som förflutit från den månad då sjömannen fyllde 55 år eller den senare månad då rätt till pension inträtt. Pension från 60 år ger med denna uppräkning samma pensionssumma under hela pensionstiden fram till 67 år som en pension uttagen från 55 år. Vid uppräkning med 1,2 % för varje månad över 60 år blir pensionsumman totalt något lägre. Denna uppräkning avser pensionen för månader som fullgjorts före fyllda 55 år eller senare till dess rätt till pension inträtt. Har sjömannen fortsatt att segla som manskap i avvaktan på pensionstillträdet ger även dessa månader pension, i den mån han fullgjort dem före 60 år. De utgör ett tillskott till de tidigare fullgjorda rnanskapsmånaderna och ger därför var och en i normala fall en så hög pension som 1,35 procent av basbeloppet i den mån icke maximinivån redan är uppnådd. Strängt taget borde pensionsbelopp på grund av seglation efter 55 år icke ingå i den efterföljande uppräkningen, eftersom de intjänats efter den tidpunkt från vilken denna uppräkning utgår. Kommittén finner det emellertid skäligt att även dessa pensionsbelopp uppräknas. Därigenom ges i realiteten seglation efter 55 år en extra vikt och undgås för övrigt en eljest oundviklig komplikation vid pensionsberäkningen.

6.5 Tillämpning i tiden Sjömanspensioneringen blir enligt förslaget framdeles förbehållen en begränsad krets manskap och deras pensioner blir betydligt högre än vad hittillsvarande reglementen medger. Det nya reglementet medför således en krympning av personkretsen och pensionerna förs upp på en väsentligt högre nivå. Med så stora förändringar inom pensioneringen kan övergången till de nya bestämmelserna få konsekvenser som bör närmare uppmärksammas. Det är först och främst nödvändigt tillse att de nya pensionsbestämmelserna vid tillämpningen under övergångsskedet icke leder till ett sådant avbrott i fråga om kvalificering för pension att många ombordanställda i praktiken ställs utanför sjömanspensioneringen. För kontinuitetens skull måste pensionsrätt alltid kunna byggas upp enligt något reglemente, antingen det nu gällande eller det nya reglementet. Däremot bör kvalificering inte kunna ske enligt båda reglementena samtidigt. Kvalificering för pension enligt nuvarande reglemente bör således upphöra när det nya reglementet träder i kraft. Vid tillämpning av det nya reglementet måste då beaktas även seglationstider före dess ikraftträdande. 1 annat fall skulle ingen kunna nå pensionsrätt med utnyttjande av hela sin kvalificeringstid, 25 år, förrän vid slutet av detta sekel och inte någon skulle ens i gynnsammaste fall kunna fylla minimikraven förrän 15 å 20 år efter reglementets ikraftträdande. I och med att det nya reglementet trätt i kraft kommer åtskilliga att vara kvalificerade för pension på grundval av seglation dessförinnan. Denna pensionsrätt skulle emellertid icke bli av någon större praktisk betydelse, om endast seglationstid efter det nya reglementets ikraftträdande blev pensionsgivande enligt detta. Seglationstiden dessförinnan skulle då endast ge pension enligt äldre reglementen. Pensioneringen enligt det nya reglementet skulle sedan byggas ut successivt under en övergångstid allteftersom den del av seglationstiden som ligger efter det nya 46

reglementets ikraftträdande ökade. Under övergångstiden skulle även de äldre reglementena ge pension som till en början skulle svara för huvudparten av den totala pensionen efter sammanläggningen. Den omständigheten att även seglation före 30 år beaktas vid beräkningen av de äldre pensionerna skulle för övrigt kräva särskilda regler för sammanläggningen för att få de äldre pensionerna helt avvecklade vid övergångstiden slut. Övergångstiden skulle bli mycket lång. De som fyller 30 år när reglementet träder i kraft skulle bli den första årsklass som kunde fä hela sin seglationstid efter 30 år beaktad enligt det nya reglementet. De når pensionsåldern 25 år senare, dvs några år före seklets slut. Fullt utbyggt skulle pensionssystemet inte bli förrän ett tiotal år senare, dvs ett antal år in på 2000-talet. Den reform av sjömanspensioneringen som föreslås är förestavad av nu föreliggande behov och förutsättningar. Det vore då inte rimligt att skjuta upp det fulla förverkligandet långt in i en okänd framtid, helst som det inte är uteslutet att sjömanspensioneringen långt dessförinnan blir mogen för omprövning. Det skulle visserligen kunna vara motiverat att låta ett nytt pensionssystem under en kort övergångstid successivt avlösa det äldre för att brygga över den klyfta som olikheterna i pensionsvillkor utgör. Men övergången kan, såsom närmare beröres i det följande, mildras på annat sätt utan att genomförandet av det nya pensionssystemet blir senarelagt. Det är önskvärt att den reformering av sjömanspensioneringen som åsyftas blir förverkligad snarast möjligt och att det nya pensionssystemet därför blir fullt utbyggt helst redan vid starten. De ekonomiska förutsättningarna härför ges också i och med att finansieringsmetoden i huvudsak grundas på fördelningssystemet, dvs pensionsutbetalning av löpande inkomster. Vid tillämpning av det nya reglementet bör således beaktas även seglationstid som fullgjorts före dess ikraftträdande, icke blott SOU 1971:30

vid kvalificering för pension utan även vid pension. beräkning av pensionsbeloppet. Det får Alla skall visserligen ha lika rätt till den emellertid vissa praktiska konsekvenser som nya pensionen, men de som redan uppburit pension från HPA bör icke därigenom få behöver närmare klarläggas. En långtidsseglare som söker pension se- större förmåner totalt sett än andra. Beräkdan det nya reglementet trätt i kraft bör få ningen av den nya pensionen bör för den pension enligt detta reglemente för all man- skull tillgå så att den totala pensionsförskapstid fullgjord efter 30 års ålder. Han kan månen under hela pensionstiden blir i möjlig emellertid för sin seglationstid före regle- mån oberoende av om vederbörande uppmentets ikraftträdande även vara berättigad burit pension från HPA. Den pension som till pension enligt de äldre reglementena. uppburits enligt äldre bestämmelser skulle Endast endera pensionen bör kunna utgå. kunna betraktas som ett slags förskott (utan Förmodligen blir det i regel pensionen enligt ränta) på den nya pensionen. Från den i det nya reglementet såsom den för honom vanlig ordning enligt det nya reglementet beräknade årspensionen vid 55 år bör dragas mest förmånliga. Bland de långtidsseglare som vid reglemen- en tolftedel av den redan uppburna pensionstets ikraftträdande fyllt 55 år har en del summan. Nettobeloppet ökas sedan enligt de redan tillträtt pension enligt äldre bestäm- föreslagna bestämmelserna med viss procent melser. Med hänsyn till att pensionsåldern är för varje månad efter den varunder sjömanrörlig — enligt 1961 års reglemente till 60 år nen fyllde 55 år eller senare uppfyllt de nya och enligt förslaget till 62 år — vore det inte seglationskraven fram till ikraftträdandet av rimligt att utestänga dem från rätten till det nya reglementet, dock högst till 62 år. pension enligt det nya reglementet. Inom Blir den sålunda beräknade pensionen förifrågavarande årsklasser skulle eljest rätten månligare för pensionären under den pentill den nya, i regel betydligt fördelaktigare sionstid som återstår, får den ersätta pensionpensionen bli förbehållen dem som senare- en enligt de äldre bestämmelserna. Vid lagt sin pensionering och ännu icke hunnit jämförelsen skall beaktas samtliga regler som gäller för de olika pensionerna, t.ex. den tillträda den. höjning som den äldre pensionen kan underVar och en som genom sin seglation är gå enligt kommitténs förslag under 7.3 och kvalificerad och som uppnått stadgad till att samordningsregler enligt förslaget pensionsålder föreslås få rätt till pension under 8.8 kan vara tillämpliga på pensionen enligt det nya reglementet, även den som vid enligt de nya bestämmelserna medan sådana dess ikraftträdande redan uppbär pension regler inte gäller för den äldre pensionen. hos HPA. Denna rätt bör stå öppen för sådan Med den föreslagna reduceringsregeln blir pensionstagare oavsett ålder, alltså i princip även för den som inte har långt kvar till pensionen i normala fall densamma som om den äldre pensionen fått bestå och därtill pensionsperiodens slut. Rätten till pension bör bedömas och kommit ett visst tillskott, föranlett av den pensionbeloppet vid 55 år beräknas för var nya pensioneringen. Detta tillskott skulle och en, oavsett om han redan har HPA- utgöra det belopp varmed den nya pensionen pension, helt enligt de nya bestämmelserna. överstiger den äldre pensionen vid 55 år, ett Det innebär bl.a att all seglation före 60 års nettobelopp som uppräknats till den nivå ålder som fullgjorts innan pension enligt det som motsvarar sjömannens ålder vid reglenya reglementet börjar utgå medräknas, mentets ikraftträdande. Hela pensionen skall sedan följa basalltså även sådan tid som inseglats sedan en pension enligt äldre reglementen tillträtts. beloppets förändringar och därmed behålla Därefter bör emellertid bedömas om den sitt reella värde. Även den del som motsvarar sålunda uträknade pensionen bör påverkas av den äldre pensionen blir således värdesäkrad. att pensionstagaren redan uppburit HPA- Detta förhållande bör ses i samband med ett SOU 1971:30

förslag som lämnas i det följande, innebärande att även pensioner som utgår enligt äldre reglementen till sjömän i högre ålder skall värdesäkras på samma sätt. Med denna anpassning av bestämmelserna nås en följsamhet mellan de äldre och de nya pensionerna som under ett övergångsskede är särskilt angelägen med hänsyn till gränsfallen, dvs de fall då skillnaden i storlek mellan den gamla och den nya pensionen är ringa. På så sätt blir det för den som står inför valet mellan gammal och ny pension inte svårt att avgöra vilken pension som i det länga loppet är mest fördelaktig. När det nya reglementet träder i kraft bör samtliga som är kvalificerade för den nya pensionen bland pensionstagarna hos HPA utan särskild ansökan få sina äldre pensioner utbytta mot pensioner enligt de nya bestämmelserna, om detta är fördelaktigare foldern (ett specialproblem är berört under 7.3, sista stycket). Med förslaget blir det nya pensionssystemet fullt utbyggt redan vid starten. 6.6 Uppgifter om seglationstid Vad som vid sjömanspensioneringen skall anses som seglationstid har angivits i ett tidigare sammanhang. I PM angående redareavgiften för sjöfolks pensionering, som avgavs i juni 1968, framhöll kommittén att det vore av värde att kunna anlita samma uppgiftskälla för beräkning av både redareavgift och pensioner. Förslaget, som genomförts, innebar att redareavgiften skulle utgå med viss procent av vad redaren utgivit i lön till sådana arbetstagare hos honom som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Kommittén ansåg sig kunna avge detta förslag utan att avvakta den slutliga utformningen av ett nytt pensionssystem. Det kunde nämligen konstateras att den uppgiftskälla som avsågs för avgiftsberäkningen med fördel kunde ge det underlag som pensionsberäkningarna fordrar, dvs uppgifter om anställningstid m.m. Sedan dess har ändring skett av förordningen om sjömansskatt. De ändringar som 48

företagits har ej påverkat möjligheterna att, såsom avsetts, framdeles anlita sjömansskattekontoret som uppgiftskälla för sjömanspensioneringen. En viss justering av fartområdet för sjömansskatt har visserligen skett, men denna får anses vara av ringa vikt för sjömanspensioneringens del. Kommittén föreslår således, att som seglationstid skall räknas anställningstid varunder sjömansskatt erlagts. Sådan anställningstid omfattar enligt sjömansskatteförordningen i korthet tid varunder sjöman varit anställd i redarens tjänst ombord pä svenskt handelsfartyg om minst 100 bruttoton i annan än inre fart. Uppgifter om sjömännens seglationstider i sjömansskatteförordningens mening förutsätts för tiden efter det nya reglementets ikraftträdande bli tillgängliga vid sjömansskattekontoret. Ifråga om seglation fullgjord dessförinnan måste anlitas de uppgifter som hittills noterats för sjömanspensioneringen. Gränsdragningen avviker här något från sjömansskatteförordningens i vad avser fartygets storlek och fartområde, men avvikelserna är i praktiken inte sådana att de kan behöva beaktas. Vid sjömanspensioneringen har hittills som anställningstid räknats tiden från påmönstringsdagen t o m dagen för avmönstring. För manskapets del blir tiden för sjömansskatt i regel avgränsad på samma sätt. Endast i enstaka fall kan avvikelser förekomma. Dagar för vilka sjuklön - ej sjukersättning - utgår blir nämligen medräknade vid sjömansskattekontorets redovisning. Vid tillämpning av det nya reglementet bör således beaktas tjänstgöringstider som fullgjorts före dess ikraftträdande, såvida de är pensionsgrundande enligt äldre bestämmelser. Liksom vid pensionering enligt 1961 års reglemente bör icke krävas att sjömannen varit inskriven vid sjömanshus. I fråga om utländsk sjöman bör icke ställas något krav på mantalsskrivning. Självfallet beaktas endast tjänstgöringstider som i och för sig är av betydelse enligt det nya reglementet. Tiderna skall sålunda ha fullgjorts mellan 30 och 60 år etc. SOU 1971:30

7 Särskilda övergångsbestämmelser

7.1 Allmän bakgrund När gällande pensionssystem avlöses av ett nytt, som innebär en begränsning av personkretsen och en betydande höjning av pensionsnivån, uppstår en situation i övergångsskedet som behöver övervägas närmare. Med ledning av uppgifter om seglationsvanorna inom de årsklasser manskap som nått pensionsåldern under de senaste åren beräknas att till en början omkring 55 svenskar per årsklass blir berättigade till den nya pensionen. Till jämförelse kan nämnas att för närvarande brukar 300 å 400 årligen få pension. De som nu är pensionstagare och har en tillräckligt lång seglationstid bakom sig skulle vid en tillämpning av de nya pensionsbestämmelserna i allmänhet få en flera gånger större pension än den de nu har. Höjningen av pensionsnivån skulle icke innebära något större problem om det nya pensionssystemet byggdes upp successivt, t ex så att, som fallet är med 1961 års system, endast seglation efter systemets ikraftträdande vore pensionsgivande. Det nya pensionssystemet är emellertid, som framgår av 6.5, avsett att bli fullt utbyggt redan vid starten. Även de som redan uppbär HPA-pension och ej fyllt 67 år skall få den nya pensionen om den seglation de haft gör dem kvalificerade. Bland dem som är pensionstagare då det nya systemet träder i kraft får således en grupp den nya, i de flesta fall flerdubbelt högre pensionen. Ungefär var SOU 1971:30 4

åttonde beräknas höra till denna grupp. En enstaka månad kan avgöra vilken grupp vederbörande tillhör. Eftersom kvalificeringstiden i regel redan upphört har den enskilde små möjligheter att själv planera sin seglation med tanke på de nya reglerna. Det är i denna situation som klyftan mellan gammal och ny pensionsnivå blir så påtaglig och kan verka stötande. Även bland dem som under den närmaste tiden efter reglementets ikraftträdande uppnår 55 år kunde en del ha anledning att känna sig missgynnade. När det nya reglementet blir känt kan det vara för sent för dem att anpassa sig till dess bestämmelser. De eftersträvar kanske att bli berättigade till pension enligt hittillsvarande bestämmelser och skulle också bli det, om icke kvalificeringstiden avbryts för dem i förtid genom att 1961 års reglemente upphör och ersätts av ett nytt. För dem som ej har någon möjlighet att få pension enligt det nya reglementet blir seglationstid efter dess ikraftträdande utan värde i pensionshänseende. Följden kan också bli att de icke heller får pension enligt 1961 års reglemente. I den mån de får sådan pension - eventuellt först vid 60 års ålder då kvalifikationskraven är mildare — blir pensionen i varje fall lägre än den som de skulle ha fått om nuvarande reglemente förblivit i kraft. Det finns skäl att uppmärksamma dem som närmar sig pensionsåldern när det nya systemet genomförs - t ex dem som då fyllt 50 år — och beakta deras speciella situation. 49

Det kunde då ligga nära till hands att för vart och ett av dem avgör pensionsbeloppet dessa äldre personer låta 1961 års reglemente för sin tidsperiod. Villkoren har förbättrats förbli tillämpligt jämsides med det nya regle- avsevärt med varje period. För seglationstid mentet. En sådan anordning vore emellertid före 1939 ges tilläggspension, för tid inseglad mindre lämplig av flera skäl. Den skulle för 1.1.1939-1.7.1961 ges dessutom avgiftsövrigt icke medföra en lösning av problemet pension och för tid därefter, om den högre i dess helhet; den stora nivåskillnaden mellan kvalifikationsgränsen överskrids, en pension gammal och ny pension skulle ändå bestå. på ännu högre nivå. Det innebär att penLämpligare vore att söka en lösning som kan sionsbeloppet för dem som nu uppbär eller gälla både för dem som redan är pensions- har kvalificerat sig för HPA-pension är i tagare och för dem som närmar sig pensions- högsta grad beroende av de tidsperioder åldern, dvs för alla dem för vilka pensions- under vilka seglationen inföll. Ju längre frågan är aktuell och som skulle kunna tillbaka i tiden seglationen låg desto lägre känna sig särskilt missgynnade när kvalifika- blir pensionen. Några aktuella fall kan antionskraven och pensionsnivån i ett slag höjs föras för att exemplifiera: mycket kraftigt. Pensionstagare Ovan har uppmärksammats de äldre inom A B C D manskapskåren som redan har pension eller snart når pensionsåldern — låt säga de som Seglationsmånader före 1939 72 128 är över 50 år - och som har längre tids 1 9 3 9 - 3 0 / 6 1961 72 25 85 seglation efter 30 år men icke fullt tillräcklig 1/7 1961 45 för att kunna kvalificera till den nya penSumma 72 72 153 130 sionen. De kan vid en jämförelse med dem Pension från som kommer i åtnjutande av den nya höga 55 år, kr 191 691 564 2 320 pensionsnivån framstå som missgynnade. Om de som får pension enligt dessa äldre Pensionsläget för de äldre sjömännen ger emellertid även allmänt sett anledning till reglementen vore födda samtidigt kunde särskild uppmärksamhet. Ett studium av de möjligen sägas att seglationen vid högre ålder pensioner hittillsvarande reglementen ger kommer att ge högre pension, ett resultat visar nämligen att beloppen varierar även som inte vore oförenligt med den principiella oberoende av seglationstidens längd mycket inställning kommittén visat i sitt förslag till starkt och på sådant sätt att allmänt taget de nytt pensionssystem. Men de omfattar högre åldersgrupperna — även här är ålders- många årsklasser och bland dem är de äldre gränsen 50 år användbar — har de lägsta missgynnade vid en jämförelse med de yngre. pensionerna. Denna situation berör alla äldre Det kan därför snarare sägas att födelseåret sjömän, även dem som har en kortare segla- avgör pensionens storlek vid lika lång seglationstid bakom sig. Bland befäl framträder tionstid. Hög ålder är ett handikapp som också en grupp som av samma skäl blir icke kan uppvägas av väsentligt längre seglaeftersatt i pensionshänseende. Åldersgränsen tionstid. För att ytterligare belysa effekten av de ligger dock bland dem väsentligt högre, låt äldre reglementena har ur det material som säga vid 60 år. samlats för femårsundersökningen sammanDet råder mycket stora variationer i pension- ställts uppgifter om seglationstiden före belopp för pensionstagarna i HPA. Pensions- 1.10.1968 för dem som ännu icke var beloppen är visserligen beroende av segla- pensionärer men som fullgjort minst 36 tionstidens längd men det innebär icke att månader före 1961 och därför blir berättigaden som har längre seglationstid självklart får de till pension enligt 1944 års reglemente. högre pension. Anledningen är den att flera För vissa årsklasser har seglationstiden förolika pensionssystem avlöst varandra och att delats på de tre tidsperioder som är avgöran50

SOU 1971:30

de för pensionens storlek. Den procentuella fördelningen blir följande: Födelseår 1909 1914 1919 1922 Seglationstid före 1939 1939-30/6 1961 1/7 1961-1/10 1968 Summa

54,0 40,4

37,9 55,5

8,2 78,2

1,2 88,4

5,6

6,6

13,6

10,4

100,0 1QQ,Q 1QQ,Q 1QQ,Q

Det bör särskilt framhållas att redovisningen avser seglation före 1.10.1968 och att därför endast de som tillhör årsklass 1909 kan anses ha hela sin seglationstid bakom sig. Dessutom redovisas endast de som ännu icke tillträtt pension. Seglationstiden under senare år och särskilt efter 1961 är kortare för dem som redan gått i pension och särskilt för äldre årsklasser än de här redovisade, vilket leder till lägre pension för dem. För dem som är födda senare än 1914, i exemplen åren 1919 och 1922, kommer däremot seglationstiden efter 1961 att öka en hel del, med högre pension som följd. Dessa omständigheter måste hållas i minnet vid jämförelser årsklasserna emellan. Det kan tilläggas, att om en höjning av de äldres pensioner endast finge gälla avgiftspensionen skulle många bli helt lottlösa, främst bland nuvarande pensionstagare, och det skulle bli just de som nu har väsentligt lägre pension än andra med motsvarande seglationstid. En höjning måste därför avse pensionen enligt 1944 års reglemente i dess helhet, dvs avgifts- och tilläggspensionerna sammantagna. Femårsundersökningen har visat att sjömanspensioneringens samlade fonder väsentligt överstiger vad som fordras för att täcka föreliggande pensionsförpliktelser. Det finns ett betydande ekonomiskt utrymme för en höjning av pensionerna enligt nu gällande reglementen. Tilläggspensionsfonden visar visserligen underskott men hyresavgiftsfonden ett så stort överskott, att de sammantagna skulle kunna medge en avsevärd höjning av de SOU 1971:30

pensioner som fonderna avser, nämligen pensioner enligt 1944 års reglemente. Dessa fonder beräknas uppgå till sammanlagt 134,3 milj kr den 1.1.1972. Eftersom föreliggande pensionsförpliktelser kräver 78,3 milj kr skulle fonderna kunna medge en allmän höjning av pensionerna med 70%. För en sådan utskiftning av fondöverskottet, dvs en procentuell höjning lika stor för alla pensioner och återbetalningar av erlagda avgifter, kunde tala den omständigheten att den fond som svarar för hela överskottet, hyresavgiftsfonden, har byggts upp av de hyresavgifter de ombordanställda själva erlagt. Bestämmelserna innebär också att var och en som erlagt hyresavgifter — sådana som förts till hyresavgiftsfonden — och som uppnår pensionsåldern skall i någon form (pension, engångsersättning eller återbetalning) få belopp som till storleken står i ett bestämt förhållande till de erlagda avgifterna. Det är förutsatt att avgiftsmedlen skall täcka de gjorda utfästelserna och därmed reellt att åtminstone något överskott skall uppstå. Dispositionen av ett sådant överskott är emellertid icke reglerad. Man får därmed - vilket också antogs vid tillkomsten av 1961 år reglemente - anses obunden att överväga hur överskottsmedlen lämpligen bör disponeras. Det kan dock hävdas att dessa medel bör i första hand komma det kollektiv tillgodo som byggt upp hyresavgiftsfonden. Genom att man ser till kollektivet är det möjligt att låta de tillgängliga medlen bli till största möjliga nytta så att de destineras till sådana kategorier för vilka behovet av pensionsförstärkning är störst. I fråga om sjömanspensionsfonden, som också visar ett betydande överskott, är situationen en annan. Den skall ge täckning för pensioner enligt 1961 års reglemente, vilka ligger på en väsentligt högre nivå än de som utges enligt 1944 års reglemente. Till överskottet medverkar den omständigheten att de medel som samlats icke kommer till användning för pensionsutbetalningar enligt 1961 års reglemente i den utsträckning som kunde beräknas om reglementet skulle förbli 51

i kraft en längre tid än som nu blir fallet. Det nya pensionssystemet kommer enligt vad i det följande föreslagits att överta och svara för en del av ifrågavarande pensionering. Sjömanspensionsfondens överskott förutsätts därför närmast få uppgiften att utgöra stödfond för den nya pensioneringen. Sammanfattningsvis kan konstateras att den nya pensioneringen, genom att den blir fullt utbyggd redan vid starten och då medför en kraftig höjning av pensionsnivån för en begränsad krets, får en sådan karaktär att anledning finns att med särskild omsorg uppmärksamma situationen för dem som kommer i ett mera ogynnsamt läge, dvs de äldre. För de åtgärder som kan visa sig erforderliga finns ett visst ekonomiskt utrymme tack vare de betydande överskott som den hittillsvarande pensioneringen gett. Överskotten är av sådan natur att en väsentlig del bör disponeras för pensionsförstärkningar. Fråga är då hur de tillgängliga medlen skall fördelas för att komma till största möjliga nytta. 7.2 Särskild pensionsbestämmelse under en övergångstid För att sjömanspensioneringen skall kunna erbjuda en försörjning av betydelse för en begränsad krets av långtidsseglare har pensionerna ansetts böra ligga på en högre nivå än den som 1961 års reglemente syftade till. När pensionering enligt förslaget genomföres och blir från början helt utbyggd når de nya pensionerna omedelbart avsedd nivå. Pensioneringen enligt 1961 års reglemente har emellertid långt kvar till sitt fullfunktionsstadium, eftersom endast seglationstid efter den 1.7.1961 ger pension enligt detta reglemente. Av nuvarande pensionstagare slutade de flesta till sjöss redan dessförinnan eller kort tid därefter. Även de som når pensionsåldern under de närmaste åren kommer att ha sin seglationstid till större delen förlagd före 1961. Deras pensioner bestäms därför icke alls eller endast till ringa del av 1961 års reglemente. Pensionens storlek avgörs i stället helt eller till övervägande del av 52

1944 års reglemente som är långt mindre fördelaktigt. Det föreslagna fullt utbyggda pensionssystemet får således efterträda ett system som endast befinner sig i början av sin uppbyggnadstid. De nya pensionerna kommer att jämföras med pensioner till stor del grundade på ett ännu äldre reglemente. Steget mellan de nya och dessa äldre pensioner blir oundvikligen mycket stort. Att mildra övergången till det nya pensionssystemet genom att sänka derr-pensionsnivå som kommittén i det föregående föreslagit får anses uteslutet. Sjömanspensioneringen skulle då icke kunna framdeles få den betydelse för de äldre långtidsseglande sjömännens försörjning som åsyftas. Det vore att ge avkall på pensionsreformens syfte att på så sätt ta hänsyn till att de pensioner som för närvarande utgår är så låga. Den omständigheten att pensionsbeloppen fortfarande i så hög grad bestäms av 1944 års reglemente och därför är låga i dagens penningvärde bör icke få inverka på pensioneringen framdeles. En reducering av den stora nivåskillnaden mellan nya och äldre pensioner bör i stället åstadkommas genom en höjning av nivån för dem som ej får pension inom det nya systemets ram. Denna höjning bör, såsom redan framhållits, kunna begränsas till dem för vilka pensionsfrågan är aktuell, nämligen de äldre sjömännen, förslagsvis alla som är 50 år eller mer när det nya reglementet träder i kraft. De närmar sig då pensionsåldern eller är redan pensionstagare. De som inte kan få rätt till den nya pensionen skulle kunna känna sig missgynnade, särskilt som de icke har samma möjligheter som de yngre att anpassa sig till det nya reglementets bestämmelser. Genom en allmän förbättring av de äldres pensioner mildras övergången till den nya pensionsnivån. Eftersom sjömanspensioneringens samlade fonder visar ett betydande överskott finns ekonomiska förutsättningar att under ett övergångsskede överbrygga den stora nivåskillnaden mellan nya och äldre pensioner. Genom att det nya pensionssystemet föreSOU 1971:30

slås omedelbart nå full funktion får en del av de äldre sjömännen, de som är långtidsseglare enligt de givna kriterierna, rätt till den nya högre pensionen och blir därmed helt tillgodosedda. Uppskattningsvis torde en åttondel av de sjömän som har rätt till pension enligt äldre reglementen få pensionen förbättrad på detta sätt, dvs inom den nya pensioneringens ram. Det stora flertalet ställs utanför därför att kraven i fråga om seglationstid skärpts så väsentligt. Sjömanspensioneringen är avsedd att framdeles vara förbehållen en begränsad krets av långtidsseglare och kraven i fråga om seglationstid blir därför med nödvändighet höga. Ställs de oförmedlat i jämförelse med hittillsvarande krav kan emellertid steget mellan dem framstå som alltför stort. Det bör då beaktas att pensioneringen till stor del fortfarande följer 1944 års reglemente, där kvalifikationsgränsen är 36 månader. I 1961 års reglemente har dock denna gräns höjts avsevärt, till totalt minst 85 manskapsmånader för pension från 60 år. Men även jämfört med detta reglemente innebär förslaget en betydande skärpning. Det nya reglementets höga krav medför otvivelaktigt en tröskeleffekt, som kräver särskild uppmärksamhet. Vid en pensionering för långtidsseglare är visserligen en sådan effekt förr eller senare ofrånkomlig, men det kunde då också synas skäligt att var och en inom sjömanskåren ges en reell möjlighet att förvärva rätt till en pension på den nya, högre nivån. Den möjligheten äger allmänt sett de yngre sjömännen så till vida att de har åtskilliga kvalifikationsår kvar att disponera. För de äldre däremot kan det vara för sent att anpassa sig till de nya höga seglationskraven. Det kan hävdas att höjningen av kvalifikationskraven är för stor för deras del. För sjömän som fyller 50 år eller mer det år det nya reglementet träder i kraft bör således ställas något lägre krav för rätt till pension enligt det nya reglementets grunder. Mindre stränga krav skulle därmed gälla för alla som redan gått i pension eller når pensionsåldern 55 år under det nya pensionssystemets första 6 år. Under en övergångstid SOU 1971:30

skulle således i verkligheten de strängare kraven icke vara tillämpliga i något fall. Övergången till de krav på seglation som avses gälla framdeles skulle alltså icke ske omedelbart utan etappvis. Det föreslås därför en övergångsbestämmelse till det nya pensionsreglementet, innebärande särskilda, lägre minimikrav i fråga om seglationstid för rätt till pension att gälla för sjömän som fyller 50 år eller mer det år reglementet träder i kraft. Kommittén har övervägt en bestämmelse, innebärande att de som har minst 80 seglationsmånader från 30 år, varav minst 40 månader från 40 år, ges pension enligt det nya reglementets grunder. I den mån antalet månader som manskap icke förslår för kvalificering får även eventuell befälstid räknas. I så fall måste dock mer än halva seglationstiden ha fullgjorts som manskap. Vid pensionsberäkningen beaktas endast antalet manskapsmånader. Pensionen beräknas enligt reglementets bestämmelser. Den blir därmed också värdebeständig. Den som får pension tack vare övergångsbestämmelsen får således samma pensionsbelopp för pensionsgivande månad som egentliga långtidsseglare, de som kvalificerar sig i vanlig ordning. Pension som tas ut från 55 år blir vid nuvarande levnadskostnadsnivå lägst 2 412 kr — något lägre för den som behövt åberopa befälstid för sin kvalificering. Vid senareläggning till 60 år blir pensionen lägst 4 140 kr. Pensionsbeloppen kommer i de enskilda fallen att variera med manskapstidens längd efter 30 resp 40 år från ovannämnda lägsta belopp och uppåt i direkt anslutning till den serie av pensionsbelopp som kommer att utgå enligt de ordinarie strängare bestämmelserna. Pension enligt övergångsbestämmelsen får ersätta pension enligt äldre reglementen, om det är förmånligare för pensionären. Bland dem som var födda 1905 eller senare och som den 1.1.1969 uppbar pension hos HPA hade 257 en seglationstid, som berättigar till pension enligt den antydda övergångsbestämmelsen. För att belysa nivåskillnaden har pensionen beräknats tillträdd vid samma ålder som 53

HPA-pensionen. Övergångspensionen skulle i minst 40 månader efter 40 år blir årspensamtliga fall bli högre än HPA-pensionen, i sionen vid nuvarande levnadskostnadsnivå regel väsentligt högre. Om, såsom föreslås från 55 år lägst 1 200 kr och från 60 år lägst nedan, den del av HPA-pensionen som ges 2 064 kr. Denna minimipension utgår till enligt 1944 års reglemente fördubblas skulle den som endast har totalt 80 månader, emellertid HPA-pensionen i 15 fall (6 %) samtliga fullgjorda mellan 30 och 40 år. Det må vara att övergångspensionen blir överstiga pensionen enligt övergångsbestämmelsen. Det bör då tilläggas att den ganska låg för dem som har mindre än 40 relativt höga HPA-pensionen i samtliga fall manskapsmånader efter 40 år, men den blir utom ett nåtts tack vare ett antal befälsmå- ändå för flertalet av dem högre än en enligt nader, som också ger pension. I några fall förslaget i det följande förstärkt pension hade ett relativt stort antal seglationsmåna- enligt äldre reglementen. Även om mellander efter 1961 bidragit till en jämförelsevis skillnaden i kronor räknat icke når upp till hög HPA-pension. Sådana fall kan bli vanli- några större belopp kan den för pensionstagaren vara av betydelse. Framför allt blir gare i yngre årsklasser. Av undersökningen framgår att det även situationen i olika gränsfall beaktad. De som vid tillämpning av ovan skisserad övergångs- kan få övergångspension om kravet på seglabestämmelse skulle kvarstå en klyfta mellan tion efter 40 år hävs blir av allt att döma en de nya och de förstärkta äldre pensionerna. ganska liten grupp, av svenskar sannolikt För dem som tillträtt HPA-pension innan det icke överstigande 300 totalt för hela övernya reglementet trätt i kraft blir denna klyf- gångstiden. Merkostnaden för pensioneta i regel ändå större. Om de kan få den nya ringen torde därför bli tämligen blygsam. Kommittén föreslår alltså att övergångspensionen, blir denna nämligen, efter visst avdrag för redan uppburen HPA-pension, upp- pension utgår även i fall då 40 månader icke räknad till deras ålder vid reglementets uppnås efter 40 år. Äldre pensioner bör ersättas enligt de principer som angivits ikraftträdande. Med tanke på situationen i övergångsske- under 6.5. Den krympning av pensionärskretsen som det har prövats i vad mån en önskvärd förslaget innebär vid en jämförelse med 1961 jämnare övergång till de nya pensionerna skulle kunna uppnås. Närmast till hands vore års pensionssystem kommer att ske etappvis att mildra villkoren för övergångspension tack vare den föreslagna övergångsbestämgenom att slopa tilläggskravet på viss minsta melsen. En uppfattning om hur kretsen seglationstid efter 40 år. Därigenom skulle kommer att minska kan vinnas med hjälp av bland dem som hade HPA-pension den de uppgifter som finns tillgängliga om nuva1.1.1969 ytterligare 116 få rätt till över- rande pensionstagare hos HPA. Av dem som gångspension. Men för 24 av dem (21 %) kan komma ifråga för den nya pensionen när skulle denna pension bli lägre än den för- det nya reglementet träder i kraft är de stärkta HPA-pensionen. Det tyder på att klyf- äldsta årsklasserna redan nu i pension hos tan mellan de nya pensionerna och de för- HPA. stärkta äldre pensionerna blir ganska väl överUndersökningen omfattar dem som är bryggad under övergångstiden. Det bör tilläg- födda 1905 eller senare och som var pengas att bland de fall som tillkommer om till- sionstagare hos HPA den 1.1.1969. Det läggskravet slopas hade praktiskt taget alla i visade sig att två tredjedelar eller i runt tal varje fall någon seglationstid efter 40 år. I en 1 700 manskapspensionärer hade totalt del gränsfall felades endast ett fåtal månader minst 85 manskapsmånader och därmed i 40 efter 40 år. Några av dem hade för övrigt kunde fylla de minimikrav för rätt till totalt mer än 120 manskapsmånader efter 30 pension som 1961 års reglemente ställer. Det år. är med denna grupp som det nya reglemenFör dem som icke kan uppfylla kravet om tets personkrets bör jämföras. Med ledning 54

SOU 1971:30

Pensionstagare hos HP A 1.1.1969, födda 1905 eller senare Nya pei ;ionen högre ä den äldre fö stärkta Kvalificerade för pension enl. nya reglementet övergångspension minst 40 mån fr 40 år mindre än 40 mån fr 40 år

352 Summa pension enl 1961 års reglemente från 55 år (totalt minst 120 mån) från 60 år (totalt minst 85 mån)

Summa personer

242 92

15 24

257 116

-

av föreliggande seglationsuppgifter har undersökts vilka som skulle kunna bli kvalificerade för pension enligt det nya reglementets huvudbestämmelser eller övergångsbestämmelse. Resultatet anges i ovanstående tablå. Tablån ger en uppfattning om hur mycket personkretsen kan komma att krympa. För att få jämförelse med det pensionssystem som 1961 års reglemente representerar anges hur många som hade minst 85 resp 120 manskapsmånader totalt, alltså eventuell tid före 30 års ålder medräknad. Vid pensionering från 55 år skulle personkretsen enligt förslaget reduceras till tre fjärdedelar under övergångstiden och därefter till icke fullt två femtedelar. Enligt 1961 års reglemente får en vidare krets pension vid 60 år. I förhållande till denna blir personkretsen enligt förslaget proportionsvis mindre, två femtedelar under övergångstiden och därefter en femtedel. Det kan i övrigt påpekas att undersökningen omfattade pensionstagare tillhörande 9 årsklasser (1905-1913). I de yngre av dessa årsklasser saknas de som senarelagt pensionstillträdet till en tid efter 1.1.1969. Det antal kvalificerade som redovisas i tablån motsvarar därför ett mindre antal fullständiga årsklasser, förmodligen 6 å 7. Om efterföljande årsklasser inom manskapskåren icke avviker i väsentlig grad beträffande storlek och seglationsvanor ger de absoluta talen i tablån en antydan om vilken omfattning SOU 1971:30

Nya pensionen lägre än den äldre förstärkta

920 1 710

pensioneringen enligt förslaget kan komma att få under en första period. Bland dem som under övergångstiden blir uteslutna vid pensionering enligt förslaget kommer uppenbarligen åtskilliga med totalt en ganska lång tid till sjöss, men merparten av denna tid har då inseglats i unga år, före 30 års ålder. Att särskilt beakta sådan tid är emellertid icke förenligt med den principiella inställning som ligger till grund för det nya pensionssystemet. De som ställs utanför har lämnat yrket långt före pensionsålderns inträde eller har i varje fall icke kontinuerligt ägnat sig åt yrket efter 30-årsåldern. De som nu har en dylik seglation bakom sig blir emellertid icke helt lottlösa. De har i varje fall förvärvat rätt till pension enligt äldre reglementen. De äldsta bland dem, de som fyller 50 år eller mer det år då det nya reglementet träder i kraft, kan dessutom få denna pension förstärkt enligt det förslag härom som lämnas i det följande. Såsom redan framhållits bör utländska medborgare få kvalificera sig för pension enligt det nya reglementet på samma villkor som svenskar. Det återstår då att överväga om utlänningar även skall kunna förvärva rätt till övergångspension. Denna har tillkommit för att mer eller mindre brygga över den stora nivåskillnaden mellan den nya och de äldre pensionerna och samtidigt få krympningen av personkretsen att ske etappvis. Utlänningar har hittills i praktiken varit 55

utestängda från pension enligt äldre regle- detta antagande icke kan vara annat än menten. De har varit helt uteslutna i 1944 osäkert. års reglemente och genom mantalsskrivningskravet i realiteten även i 1961 års reglemen7.3 Förstärkning av manskapspensioner ente. Med tanke på att de hittills varit eftersatta ligt 1944 års och tidigare reglementen och icke heller framdeles kan påräkna någon pension enligt äldre reglementen får över- Det har ovan påvisats att seglationstid före gångspensionen anses vara särskilt väl moti- 1961 ger en väsentligt lägre pension än tid därefter. Särskilt låg är pensionen för månaverad för deras del. Att få ett begrepp om hur omfattande en der fullgjorda före 1939. Ju längre tillbaka i pensionering av utlänningarna kan bli erbju- tiden seglationen inträffade desto lägre blir der särskilda svårigheter. Tyvärr saknas så- pensionen. De som får särskilt låg pension dana uppgifter som kan ge grund för en per seglationsmånad är de äldre, de som nu kalkyl. Om de utländska sjömännen i den är i 50-årsåldern eller däröver. Det är således svenska handelsflottan haft samma segla- bland dem en pensionsförstärkning är mest tionsvanor som svenska medborgare skulle angelägen. Det utrymme fondernas överskott till varje 100-tal svenska pensionärer kom- kan ge för en dylik förstärkning bör utnyttma 60 å 65 av annan nationalitet. Skäl finns jas. dock att anta att antalet blir väsentligt lägre. Det föreslås för den skull att pension Man kan säkerligen icke räkna med att enligt 1944 års reglemente, avgifts- och pensionssystemet blir för deras del fullt tilläggspensionerna sammantagna, ävensom utbyggt från början. De som före reglemen- pension enligt 1864 och 1939 års reglementets ikraftträdande seglat i sådan utsträck- ten förstärks för manskap, som fyller 50 år ning att de är kvalificerade för pension och eller mer under det år det nya reglementet uppnått pensionsåldern är icke lika väl kända träder i kraft. Förstärkningen avses utgå till som deras svenska kolleger, som då ingår i alla i nämnda åldrar, även till dem som redan pensionsanstaltens stock av pensionstagare. uppbär manskapspension. Pensionerna kan Det är icke heller möjligt att på annan väg vara temporära eller livsvariga. Enligt 1944 konstatera vilka som då kan vara pensionsbe- års reglemente skall alla ha fullgjort minst 36 rättigade, eftersom de ej varit registrerade seglationsmånader. De som har kortare seglaoch uppgift om deras seglationstid icke tionstid och endast kan emotse återbetalning samlats förrän efter 1961 och då i ett av erlagda hyresavgifter innefattas icke i material som är svårt att forcera. Även om förslaget. användbara uppgifter om dem hade funnits Det förekommer att manskap även kan skulle det i brist på aktuella adressuppgifter i redovisa viss tid som befäl. Sådan tid (före många fall vara ogörligt att få kontakt med 1961) ger dem pensionsrätt. Den pension de pensionsberättigade. Man blir därför som utgår till manskap enligt 1944 års under lång tid framöver i huvudsak hänvisad reglemente kan därför, efter sammanläggning till vederbörandes eget initiativ. enligt vissa regler, innehålla pensionsdelar Därtill kommer att antalet långtidsseglare enligt grunderna för befäl. Det pensionskan förmodas vara lägre bland dem än bland belopp som enligt förslaget skall höjas kan svenska medborgare. Dessa omständigheter således innehålla pension för såväl befälssammantagna får antagas leda till att antalet som manskapstid. Avgörande är att vederpensionstagare blir proportionsvis betydligt börande tillhör manskapsklassen. lägre inom den utländska delen av sjömansFörstärkningen föreslås ske dels genom en kåren än den svenska. För att få en grund för viss procentuell höjning av den pension som kostnadsberäkningarna har antagits att det utgår enligt 1944 års reglemente eller tidigablir 25 utländska på varje 100-tal svenska re reglementen och dels genom att den totala pensionstagare. Det bör understrykas att pensionen — pension enligt 1961 års regle56

SOU 1971:30

mente och pension enligt tidigare reglementen efter höjningen - blir värdebeständig. Med hänsyn tagen till övriga ändamål bedöms fonderna medge en höjning med 100% av den pension som utgår enligt 1944 års reglemente, avgifts- och tilläggspensionerna sammantagna, och av pension enligt tidigare reglementen. De flesta i berörda åldersklasser torde få pensioner grundade uteslutande eller huvudsakligen på 1944 års reglemente. Det finns dock ett antal ombordanställda, som under sin seglationstid före 1961 icke var inskrivna i sjömanshus och som därför får pension endast efter 1961 års reglemente. Det blir icke någon pensionshöjning för deras del men de får sin pension värdebeständig. Det finns också en del som intjänat pension både enligt 1944 och 1961 års reglementen. Det bör för den skull påpekas att förstärkningen av den äldre pensionen bör utgå även om den totala pensionen, efter sammanläggning, skulle överskrida det i 8 § 1961 års reglemente angivna högsta ärsbeloppet. Av allt att döma torde emellertid denna situation kunna inträffa endast bland dem som blir berättigade till en ännu högre pension enligt det nya reglementet. De som fyller 50 år eller mer under det år det nya reglementet träder i kraft får således sina pensioner enligt äldre reglementen förstärkta. De har dessutom rätt att kvalificera sig för pension enligt det nya reglementets huvudregler eller dess övergångsbestämmelse. Det kan sägas att övergångsbestämmelsen ger dem rätt till pension på väsentligt mildare kvalifikationsvillkor än som framdeles kommer att tillämpas för yngre åldersklasser. De som är kvalificerade till pension enligt det nya reglementet tilldelas dylik pension om denna blir högre än den förhöjda äldre pension de är berättigade till. Ett specialproblem är förknippat med att ett mindre antal pensioner enligt 1944 års reglemente är livsvariga. Dessa bör också komma i åtnjutande av pensionsförstärkningen, men det nya reglementets huvudregler och övergångsregeln kan givetvis endast tillämpas för beräkning av temporär SOU 1971:30

pension. Det kan tänkas fall då en så beräknad temporär pension framstår som förmånligare, totalt sett, än den äldre livsvariga pensionen inklusive förstärkning. 1 så fall bör ett utbyte kunna ske, dock endast om den pensionsberättigade medger det. I den mån sammanläggning enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års reglemente skett av livsvarig pension och sjömanspenion har den livsvariga pensionen redan ändrats till temporär och något medgivande av pensionären behövs då inte för det här föreslagna utbytet. 7.4 Förstärkning av befälspensioner enligt 1944 års och tidigare reglementen I fråga om befäl måste beaktas att deras situation avviker i viss mån från manskapets. När 1961 års reglemente trädde i kraft innebar det en avveckling av befälets anslutning till sjömanspensioneringen i HPA. Befälsklassen skildes från manskapsklassen,(för vilken pensioneringen skulle fortsätta efter nya regler. För befälets del kvarstod år 1961 endast de pensionsrätter de dessförinnan förvärvat enligt det äldre reglementet. Det överskott som den äldre pensioneringen då kunde ha skulle användas som stöd för den nya manskapspensioneringen. Det skulle därför rent formellt sett icke finnas anledning att närmare överväga någon förstärkning av de äldre pensionerna för befälets del. När 1944 års pensionering avvecklades 1961 saknades emellertid full kännedom om dess överskott och ännu mindre kunde överblickas vilket stöd den därpå följande manskapspensioneringen kunde behöva. Nu vet man genom femårsundersökningen att överskottet blev mycket stort och att 1961 års pensionering icke har behövt något stöd utan kan tvärtom självt lämna ett överskott, som bedöms vara tillräckligt stort som stöd för efterföljande pensionering. I ett sådant läge framstår det som skäligt att vid dispositionen av överskottet från 1944 års pensionering även beakta befälsklassen. Uppskattningsvis torde för övrigt omkring hälften av överskottet 57

vara byggt på avgifter från dem som räknats tillhöra befälsklassen. Det bör dessutom beaktas att både befälsoch manskapstid ligger till gund för de pensioner som ges inom befälsklassen lika väl som inom manskapsklassen. Såsom ovan föreslagits får äldre manskap förstärkning av hela sin pension enligt 1944 års reglemente, även den del som kan ha intjänats såsom befäl. Som regel är visserligen befälsdelen ganska liten men det finns också fall där befälstiden dominerar. Befäl har som regel haft en viss, oftast ganska betydande tid som manskap. Det finns t o m en hel del fall där manskapstiden dominerar. Har befäl intjänat pensionsrätt före 1961 innesluter den icke obetydliga pensionsdelar enligt grunderna för manskap. En förstärkning av 1944 års pensioner bör därför kunna ske även inom befälsklassen. Fråga är då inom vilka kategorier av befäl behovet kan anses störst. Befälet stod visserligen kvar i HPA till 1961, men långt dessförinnan hade en särskild befälspensionering börjat uppbyggas. Redan från 1938 har flertalet befäl kunnat bygga upp sin speciella pensionsrätt. Endast vissa mindre grupper har anslutits senare. I åtskilliga fall har för övrigt även anställningstider före 1938 beaktats. Endast anställningstid från 25 års ålder räknas. Det innebär i stort sett att befäl födda 1913 eller senare har möjligheter att vinna full pension i Sjöbefälets Pensionskassa (SPK). Där är emellertid pensionsåldern högre än hos HPA. Befäl får HPA-pension från 60 år och några år senare tilldelas de normalt en väsentligt större pension från SPK. Det innebär att de då får livsvarig pension från två håll. Även bland befäl kan urskiljas en grupp som är sämre ställd i pensionshänseende än övriga. Beaktas de förmåner pensioneringen i SPK ger framstår även här de äldsta som minst gynnade. Åldersgränsen ligger dock väsentligt högre. Kommittén föreslår att pensionsförstärkningen begränsas till dem som är födda 1912 eller tidigare. De har fyllt 60 år det år då det nya pensionssystemet tidigast träder i kraft (1972). Pensionsför58

stärkning kommer således endast att utgå till sådant befäl som redan uppnått pensionsåldern. De representerar dock ganska många årsklasser eftersom pensionen är livsvarig. Eftersom det föreslagna pensionsreglementet liksom 1961 års reglemente endast avser manskap kan den i det föregående beskrivna övergångsregeln icke bli tillämplig på dem som åtnjuter befälspension från HPA bortsett från det fåtal som haft så lång seglationstid som manskap att de fyller de givna kvalificeringsreglerna. Frånsett dessa undantagsfall kan således för befäl endast pensionsförstärkningen komma ifråga. När befälets anslutning till sjömanspensioneringen hos HPA avvecklades år 1961 hade många även i yngre åldrar hunnit förvärva rätt till pension enligt 1944 års reglemente. Befäl som då hade fullgjort mindre än 36 seglationsmånader gavs enligt övergångsbestämmelse fogad till 1961 års reglemente rätt att efter ansökan återfå erlagda hyresavgifter utan avvaktan på pensionsålderns inträde. De som hade minst 36 seglationsmånader behöll sin rätt till livsvarig pension från 60 år. De som fyllt villkoren för tjänstepension enligt 1944 års reglemente men ej motsvarande villkor enligt senare reglementen kan emotse en pension från 60 år, som i normala fall blir låg om den skall utgå enligt de för sjöman i befälsklass gällande reglerna. De yngsta bland dem torde icke nå pensionsåldern förrän efter år 1990. Eftersom pensionerna är livsvariga skulle utbetalningen av dessa pensioner kunna pågå långt in på 2000-talet. Deras reella värde skulle säkerligen med tiden bli allt lägre och i många fall utan nämnvärd betydelse för pensionstagarna. Det vore ur olika synpunkter önskvärt om denna pensionering kunde avvecklas snabbare. Det föresläs därför att sjöman som kan antagas få pension i befälsklass får byta ut sin pensionsrätt, efter ansökan inom ett år från det att han erhöll underrättelse om denna rättighet, mot ett kontant utbetalt kapitalbelopp under förutsättning att han icke fyllt 55 år och har god hälsa, eller mot ett fondSOU 1971:30

kapital att överföras till Sjöbefälets Pensionskassa för förbättring av hans pensionsrätt hos kassan, under förutsättning att han icke fyllt 65 år och att kassan lämnar sitt medgivande. Enligt övergångsbestämmelserna till 1961 års reglemente krävs för återbetalning av erlagda hyresavgifter före pensionsåldern att vederbörande dokumenterat sig som befäl genom sin befattning under de senaste 12 månadernas seglation. En friare bedömning synes önskvärd för att få en snabb avveckling. Det föreslås därför att denna rätt till förtidsåterbetalning skall tillkomma den som kan antagas bli hänförd till befälsklass vid en återbetalning först efter uppnådd pensionsålder.

SOU 1971:30

8 Samordning av sjömanspension med andra samtidigt utgående förmåner

En samordning med socialförsäkringen i 8.1 Ålderspension före 67 år syfte att undvika dubbelpensionering uppPå särskild framställning av försäkrad kan nåddes när sjömanspension enligt 1961 års folkpension och tilläggspension utgå före 67 reglemente begränsades till tid före 67 år, år, tidigast från 63 års ålder. Den som äger från vilken ålder folkpension och allmän rätt till båda pensionerna måste ta ut dessa tilläggspension normalt skall utgå. Inom la- jämsides. Pensionen minskas med 0,6 % för gen om allmän försäkring och lagen om varje månad som då pensionen börjar utgå yrkesskadeförsäkring ryms emellertid även återstår till den månad vederbörande fyller förmåner avsedda att skydda vid inkomst- 67 år. För dem som får pension från 63 år, bortfall före 67 års ålder. Vid anpassning till dvs 4 år i förväg, blir således pensionsdessa förmåner tages i 1961 års reglemente beloppet reducerat med 28,8 %. Åldershänsyn endast till former av egenpensions- pension före 67 års ålder kan sägas innebära karaktär, däremot inte till efterlevandeför- ett förtida uttag av en del av de pensionsmåner. Utgår sjömanspension samtidigt med belopp som normalt skall utfalla från 67 år. livränta som på grund av invaliditet fast- Det finns för den skull icke någon grund för ställts av eller utbetalas från riksförsäkrings- en samordning av dessa ålderspensioner och verket och icke grundas på frivillig försäk- sjömanspensionen. ring, minskas pensionen i den mån de sammanlagda beloppen överstiger sjömans8.2 Änkepension pensionens högsta belopp. Detsamma gäller beträffande sjukpenning som utgår i stället Av kvinnligt manskap som når 55 år och får för sådan livränta samt beträffande allmän rätt till sjömanspension kan en del vara pension i form av förtidspension (sjukbidrag), änkor som sedan en kortare eller längre tid dock ej förmån som bestäms med beaktande tillbaka uppbär änkepension. Kvinnliga sjöav samtidigt utgående pension. Förmåner i manspensionärer kan bli änkor och då få form av livränta eller sjukpenning enligt ut- änkepension. ländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring Rätt till folkpension i form av änkebehandlas som svenska. pension till 67 år tillkommer a) änka som I det följande redovisas gällande villkor har barn under 16 år i sin vård och även för varje slag av förmån som kan vara b) annan ?nka som vid makens död fyllt 36 samtidig med sjömanspension. Mot denna år och varit gift med honom minst fem år. bakgrund prövas om skäl finns för en sam- Upphör rätt till änkepension enligt a) ges pension enligt b) som om mannen avlidit vid ordning. 60

SOU 1971:30

denna tidpunkt och äktenskapet varat till dess. Rätt till änkepension förutsätter icke att legalt äktenskap förelegat. Även sammanlevnad utan äktenskap i vissa fall godtas. Änkepension upphör om vederbörande ingår nytt äktenskap eller motsvarande förbindelse. Upplöses det nya äktenskapet eller förbindelsen innan det bestått i 5 år skall pensionen äter börja utgå. Änkepension från folkpensioneringen uppgår till 90 % av basbeloppet, dvs 6 030 kr (februari 1971). Pensionen utgår emellertid med reducerat belopp till änka utan barn om hon ej fyllt 50 år vid mannens död. Pensionsbeloppet minskas med 1/15 (402 kr) för varje år varmed änkans ålder vid mannens död understeg 50. Var hon under 36 år utgår ingen änkepension. Till änkepension kan komma pensionstillskott; se härom under 8.3. Änka äger rätt till tilläggspension i form av änkepension under förutsättning att maken vid sitt frånfälle var berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller skulle, om han blivit invalid i stället för avlidit, ha varit berättigad till förtidspension. Det krävs att äktenskapet varat minst 5 år och ingåtts senast den dag maken fyllde 60 år eller att maken efterlämnar barn som även är barn till änkan. Det krävs att legalt äktenskap förelegat. Rätten till änkepension upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestätt i 5 år skall pensionen åter börja utgå. Änkepensionen utgör, om det finns barn med rätt till barnpension efter fadern, 35 % och i annat fall 40 % av ålderspension eller hel förtidspension som maken skulle ha varit berättigad till. Om maken avled till följd av yrkesskada äger änkan enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbära livränta såsom efterlevande så länge hon är ogift. Livräntans belopp skall till dess änkan fyller 67 år motsvara en tredjedel och därefter en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Livränta utgår även i vissa fall av samlevnad utan äktenskap. En änka kan således äga rätt till både SOU 1971:30

folkpension och tilläggspension i form av änkepension ävensom livränta såsom efterlevande. Dessa förmåner är icke inkomstprövade. De utgår oberoende av andra inkomster, exempelvis arbetsinkomst vid anställning ombord och sjömanspension. Ett undantag finns dock. För dem som blev änkor före den 1 juli 1960 är änkepensionen inom folkpensioneringen helt eller delvis inkomstprövad. Yrkesskadelivränta samordnas med folkpension och tilläggspension. Folkpension och tilläggspension i form av änkepension minskas med tre fjärdedelar av änkan för samma tid tillkommande livränta såsom efterlevande. Avdraga tilläggspension görs dock endast om den avlidne ägt tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år vid den tidpunkt då skadan inträffat. Minskning skall i första hand göras å tilläggspension, i andra hand å folkpension. Minst halva folkpensionen skall dock alltid utgå. Den änka som blir berättigad till sjömanspension vid 55 år eller senare har intill dess varit yrkesverksam till sjöss minst 120 månader. Ingenting har hindrat att hon samtidigt haft arbetsinkomster och änkepension. När hon lämnar yrkeslivet och arbetsinkomsten avlöses av sjömanspension förblir änkepensionen orubbad. De förmåner hon har som änka har icke något samband med hennes yrkesverksamhet och därpå grundad pensionsrätt. För sjömanspensioneringens del finns icke heller något skäl till samordning av de båda pensionerna. Sjömanspensionen är avsedd att bidra till att trygga försörjningen med tanke på det inkomstläge som uppstår då vederbörandes arbetsförmåga minskar eller upphör vid högre ålder. Änkepension utgår f n oavsett hur det förhåller sig med arbetsförmågan och arbetsinkomsterna. Vederbörande kan mycket väl fortsätta sin yrkesverksamhet efter pensionstillträdet och således ha minst tre inkomstkällor (ombordanställning, sjömanspension och änkepension). Den sammanlagda inkomsten kan då bli relativt betydande och sjömanspensionen framstår som mindre motiverad. 61

Det som då faller i ögonen är emellertid icke att vederbörande har änkepension utan att verksamhet i yrket pågår samtidigt som pension utbetalas på grund av sådan verksamhet. För fullständighetens skull bör nämnas att om änkan har minderåriga barn kan vissa förmåner utgå även för deras del. Dessa förmåner tillkommer barnen, icke änkan, och står därmed utom diskussion i detta sammanhang. 8.3 Förtidspension och sjukbidrag Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen förutsätter att arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften. Pensionen utgår till 67 års ålder. Alternativt kan sjukbidrag utgå av samma anledning. Sjukbidraget är tidsbegränsat men kan genom successiva beslut förlängas till 67 års ålder. Förtidspension är avsedd att utgå om nedsättningen i arbetsförmåga anses vara bestående och sjukbidrag om nedsättningen bedöms som övergående. Gränsdragningen mellan pension och bidrag är i praktiken flytande, resultatet blir detsamma i fråga om förmånens storlek. Förtidspension utgår till 67 år om ingen ändring i förutsättningarna inträffar. Pensionstagaren är skyldig att anmäla dylik ändring, och försäkringskassan företar mer eller mindre regelbundet kontroller av tillståndet. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, i praxis 1—3 år. När tiden utlöper skall kassan, om ny ansökan inkommit, åter pröva ärendet och avgöra om bidraget skall fortsätta att utgå ytterligare en period, ändras till beloppet eller upphöra. I övrigt gäller för sjukbidrag vad som stadgas för pension. Av ovanstående framgår att förtidspension och sjukbidrag kan i förevarande sammanhang betraktas som likställda. I det följande talas för enkelhetens skull endast om förtidspension. 8.3.1 Förtidspension från folkpensioneringen Förtidspensionens 62

storlek

graderas

efter

arbetsförmågans nedsättning. Är arbetsförmågan så nedsatt att intet eller endast en ringa del återstår ges hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt med avsevärt mer än hälften ges 2/3 av hel pension. I övriga fall utgår 1/2 av hel pension. Vid bedömningen skall beaktas förmågan att vid ifrågavarande nedsättning av prestationsförmågan vinna inkomst genom sådant arbete som motsvarar vederbörandes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden m m. I fråga om äldre försäkrad skall bedömningen främst avse hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt arbete genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat för honom lämpligt och tillgängligt arbete. Speciell hänsyn skall alltså för de äldre tagas till förhållanden på arbetsmarknaden. Det krävs en väsentlig förbättring av arbetsförmågan om pensionen skall indragas eller minskas. Förtidspension utgår i flertalet fall med( helt belopp. Hel förtidspension utgör 90 % av basbeloppet, dvs 6 030 kr. Om pensionären är gift och maken har pension (ålderspension eller förtidspension) reduceras dock beloppet. Enligt särskild lag (1969:205) kompletteras folkpension med pensionstillskott för den som har ingen eller relativt låg ATPpension. Pensionstillskotten ökar successivt under en 1 O-årsperiod så att alla vid periodens slut 1 juli 1978 har en garantinivå som motsvarar 30 % av basbeloppet. Pensionstillskottet utgår ej i den mån det tillsammans med ATP-pension överstiger garantinivån. 8.3.2 Förtidspension från tilläggspensioneringen Grundförutsättningarna för rätt till förtidspension och sjukbidrag är desamma som inom folkpensioneringen. Invaliditetsgraderingen är också densamma. Förtidspensionen kan alltså vara hel eller utgöra 2/3 eller 1/2 av hel pension. SOU 1971:30

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att vederbörande kan räkna sig tillgodo pensionspoäng innan arbetsförmågan blev nedsatt i sådan grad som förutsätts för förtidspension. Hel förtidspension motsvarar till storleken i princip den ålderspension som vederbörande skulle få om han började lyfta sådan pension vid 67 år. Härvid skall, under vissa förutsättningar, antagas att vederbörande för varje år fr o m det år då pension börjar utgå t o m det år då han fyller 65 år räknats tillgodo vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att få antagandepoäng medräknade fordras att vederbörande antingen vid tidpunkten för pensionsfallet hade en sjukpenningklassplacering på en nivå över basbeloppets eller kan räkna sig tillgodo pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet. Förtidspension beräknad enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att vederbörande kan vid 67 års ålder få ålderspension. Antalet poängår t o m 65 års ålder skall alltså, inklusive åren med antagandepoäng, bli minst tre. Om förutsättningar icke finns för förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng fordras att vederbörande räknats tillgodo pensionspoäng för minst tre år före det år då pensionsfallet inträffade. Förtidspensionen beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng, dvs enligt samma metod som ålderspension från 67 år beräknas. För närvarande torde omkring en tredjedel av dem som har förtidspension från folkpensioneringen även ha sådan pension från tilläggspensioneringen. Andelen kan antas stiga.

till 25 % av basbeloppet, dvs 1 675 kr. Är förtidspensionen reducerad till 2/3 eller 1/2 minskas barntillägget i samma proportion. Barntillägget utgår för varje barn under 16 år, som vederbörande har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med. Har vederbörande tilläggspension minskas barntillägget med hälften av tilläggspensionen i den mån denna överstiger halva basbeloppet. Hustrutillägg tillkommer hustru till den som har förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och själv icke har folkpension samt makarna varit gifta minst 5 år. När särskilda skäl finns kan tillägg utgå även om hustrun icke fyllt 60 år eller makarna varit gifta kortare tid än 5 år. Tillägget utgår till dess hustrun fyller 67 år. Hustrutillägget utgör skillnaden mellan det belopp som två makar får sammanlagt i folkpension från 67 år och det belopp som ogift får, allt inklusive visst pensionstillskott enligt lagen härom. Hustrutillägget är en inkomstprövad förmån. Tillägget minskas med 1/2 av årsinkomsten över 1 500 kr för gift och över 2 000 kr för annan. För makar anses 1/2 av deras sammanlagda inkomst falla på vardera. Som inkomst räknas icke allmänt barnbidrag, folkpension, pensionstillskott, tillläggspension till den del som föranlett minskning av barntillägg, yrkesskadelivränta till den del som medför minskning av förtidspension, ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkringskassa eller understöd från anhörig. Det är inkomster av annan art, t ex sjömanspension, som kan medföra reducering av hustrutillägget. Där kommun så beslutar skall kommunalt bostadstillägg utgå till den som är mantalsskriven i kommunen och har folkpension. Bostadstillägg kan även utgå till hustru som 8.3.3 Tilläggsförmåner från har hustrutillägg. Allmänna riktlinjer ges i folkpensioneringen lagen om hustrutillägg och kommunalt Till den förtidspension som folkpensione- bostadstillägg till folkpension (1962:392). ringen ger kan vissa tilläggsförmåner utgå i Det kommunala bostadstillägget är form av barntillägg, hustrutillägg, kommu- inkomstprövat enligt samma grunder som nalt bostadstillägg och invaliditetstillägg. gäller för hustru tillägg. Dessa i lagen fastVid hel förtidspension uppgår barntillägg ställda inkomstprövningsregler får icke frånSOU 1971:30

gås. I övrigt utgår tillägget enligt de grunder kommunen själv bestämmer. Samtliga kommuner har infört bostadstillägg. De har i huvudsak utformat grunderna på något av följande tre sätt. Ett innebär att ett generellt tillägg utgår till alla pensionsberättigade i kommunen, oberoende av bostadskostnaden. Ett annat är att tillägget i sin helhet knyts an till bostadskostnaden. Det tredje utgör en kombination, dvs en del av tillägget utgår till alla oberoende av bostadskostnaden och en annan del är knuten till den faktiska bostadskostnaden. De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun. Till förtidspension utgår invaliditetstillägg om vederbörande icke kan reda sig själv och därför vid upprepade tillfällen dagligen behöver hjälp av annan person och om detta hjälpbehov uppstått före 63 års ålder. Tillägget skall alltid utgå om vederbörande är blind (saknar ledsyn) och blev blind före 63 år. Invalitetstillägg kan även utgå till den som har 1/2 eller 2/3 förtidspension. Vederbörande skall då ha förvärvsarbete och på grund av höggradig nedsättning av kroppsfunktionerna antingen behöva avsevärd fortlöpande hjälp av annan person eller ha betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägget utgår med 30 % av basbeloppet, dvs 2 010 kr. 8.3.4 Tilläggsförmåner och sjömanspension Av förtidspensionens tilläggsförmäner är invaliditetstillägget avsett att täcka de speciella merkostnader som invaliditeten orsakar. Det är fråga om för invaliden nödvändiga utgifter som andra, icke invalidiserade personer undgår. Invaliditetstillägg utgår oavsett om andra inkomster än förtidspension finns, det må vara inkomst av arbete, pension eller annat. En sjömanspensionär, som är kvalificerad för invaliditetstillägg till sin förtidspension, får således detta tillägg ograverat. Sjömanspensionen är 64

avsedd att täcka eller i varje fall bidra till den allmänna försörjningen och däri ingår icke de särskilda merkostnader för invalider som det här är fråga om. Någon reduktion av sjömanspensionen för den som har invaliditetstillägg kan därför icke komma ifråga. Barntillägget är ett sådant familjebidrag till förtidspensionen som är avsett att utgå med hänsyn till de särskilda barnkostnaderna, framför allt i de fall tilläggspensionen är relativt låg eller saknas. Barntillägget utgår såsom nämnts med ett belopp som är beroende av tilläggspensionens storlek. Inkomster från andra källor, t ex sjömanspension, beaktas icke. I varje fall efter ett övergångsskede under de närmaste åren torde emellertid en förtidspensionär som kvalificerat sig för sjömanspension normalt också få en icke obetydlig tilläggspension och därmed, om han har barn, endast ett reducerat barntillägg. Under sådana omständigheter och med hänsyn till barntilläggets syfte finns det icke någon anledning att reducera sjömanspensionen för den som har barntillägg. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är inkomstprövade. Det innebär i princip att den myndighet som fattar beslut om tilläggsförmåner därvid bl a beaktar om sjömanspension utgår och företar en samordning enligt sina grunder. Vid denna samordning reduceras tilläggsförmånerna medan sjömanspensionen förutsätts bestå orubbad. Dessa tilläggsförmåner till förtidspensionen behöver således sjömanspensioneringen icke närmare befatta sig med. 8.4 Invaliditetsersättning I omedelbar anslutning till redogörelsen för förtidspensionens tilläggsförmåner bör nämnas en förmån som har liknande karaktär men som icke utgör tillägg till folkpension. Om någon som skulle ha fått invaliditetstillägg, om han haft partiell förtidspension, har så stor arbetsförmåga - trots sitt handikapp — att han är utesluten från rätt till förtidspension får han i stället invaliditetserSOU 1971:30

sättning. Invaliditetsersättningen utgör för blind 60 % av basbeloppet (4 020 kr). I annat fall utgår 60 eller 30 % av basbeloppet, allt efter hjälpbehovets omfattning och merutgifternas storlek. Invaliditetsersättningen har samma syfte som invaliditetstillägget, nämligen att täcka de särskilda merkostnader som invaliditeten orsakar. Någon reduktion av sjömanspensionen för dem som har invaliditetsersättning kan därför icke komma ifråga. 8.5 Den allmänna sjukförsäkringens förmåner Den allmänna sjukförsäkringen ger rätt till ersättning för läkarvård, viss tandläkarvård och sjukhusvård samt erforderliga resor. Dessa förmåner tillkommer alla försäkrade oavsett deras inkomster och ur vilka källor dessa hämtats (förvärvsarbete, pension etc). Avsikten är att ge viss täckning för särskilda utgifter som följer med sjukdomsfall. Sjukpenning utgår vid sjukdom som nedsätter arbetsförmågan med minst hälften. Vid fullständig nedsättning ges hel sjukpenning, i annat fall halv. Sjukpenningen är i princip avsedd att ge viss täckning för förlust av arbetsinkomst under sjukdomstiden. Till sjukpenning ges barntillägg för barn under 16 år. Rätt till sjukpenning förutsätter inskrivning hos försäkringskassa med placering i sjukpenningklass. För en sådan placering krävs att vederbörande har inkomst av förvärvsarbete om minst 1 800 kr per år. Placeringen i sjukpenningklass (nr 2-21) bestäms av arbetsinkomstens storlek sådan denna uppskattas vara per år räknat. Sjukpenningen är alltså anpassad till arbetsinkomsten. Av vikt är att rätt till sjukpenning tillkommer endast den som normalt har inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete. De som endast har inkomst av pension, såsom förtidspension eller sjömanspension, har således icke rätt till sjukpenning. En sjömanspensionär som förvärvsSOU 1971:30 5

arbetar blir placerad i sjukpenningklass, dock endast efter förvärvsinkomstens storlek. Det förutsätts givetvis att pensionsinkomsten består orubbad även under tider av sjukdom. Slutsatsen blir att det icke finns anledning att vid sjömanspensioneringen beakta den allmänna sjukförsäkringens förmåner. 8.6 Yrkesskadeförsäkringens förmåner till skadade Alla arbetstagare, med obetydliga undantag, är försäkrade för yrkesskada. Kostnaden bestrids genom avgifter som arbetsgivaren betalar. I fråga om vårdersättning m m och sjukpenning vid yrkesskada sker viss samordning med den allmänna sjukförsäkringen. Yrkesskadad som är omfattad av sjukförsäkringen äger under den första tiden efter skadan, en samordningstid om högst 90 dagar, rätt att från försäkringskassa få ersättning enligt samma grunder som vid annan sjukdom. Yrkesskadad som icke är omfattad av sjukförsäkringen får under denna tid ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring men med belopp enligt sjukförsäkringens grunder. Finns efter samordningstidens utgång behov av lakar-, tandläkar- eller sjukhusvård eller av läkemedel blir kostnaderna härför ävensom utgifter för resor ersatta genom yrkesskadeförsäkringen. Även kostnader för särskilda hjälpmedel (kryckor, glasögon etc) ersätts. Orsakar yrkesskadan efter samordningstiden sjukdom får den skadade sjukpenning, hel eller halv, så länge arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften. Sjukpenningen bestäms av sjukpenningklassen, dvs av arbetsinkomstens storlek. Sjukpenningen utgår icke med lägre belopp än vad sjukförsäkringen skulle ge om skadan ej utgjort yrkesskada. Även barntillägg utgår enligt samma grunder som vid sjukförsäkringen. Har yrkesskadan medfört under längre eller kortare tid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst 1/10 ges livränta till den skadade. Medför yrkesskadan återigen sjukdom och ges då sjukpenning från 65

yrkesskadeförsäkringen får den skadade icke och sjukhusvård, läkemedel och särskilda hjälpmedel orsakar ges alla, oberoende av uppbära livränta under denna tid. Livräntan beräknas på grundval av den deras inkomster. Avsikten är att täcka de skadades årliga arbetsförtjänst som efter särskilda utgifter som yrkesskadan genom givna regler nedsätts till ett s k ersättnings- sjukdom och lyte orsakar. Dylika ersättningar bör därför icke inverka på sjömansunderlag. Intill 67 års ålder ges vid total förlust av pensionens storlek. Sjukpenningen är i princip avsedd att ge arbetsförmågan hel livränta, som utgör viss täckning för förlust av arbetsinkomst 11/12 av ersättningsunderlaget. Det blir under sjukdomstiden liksom fallet är vid 16 500 kr för den som haft 20 000 kr i sjukdom av annan anledning än yrkesskada. årsinkomst. Är arbetsförmågan nedsatt med Sjukpenningen bestäms av arbetsinkomsten 3/10 eller mer utgår en motsvarande andel av den maximala livräntan. Är nedsättningen och dess storlek; andra inkomster, t ex sjömindre än 3/10 utgår 2/3 av motsvarande manspension, inverkar icke. Får en sjömansandel. Efter fyllda 67 år reduceras livräntan pensionär behålla sin pension ograverad när till 3/4 av det belopp som utgick dessför- han har inkomst av förvärvsarbete, i sitt egentliga yrke som sjöman lika väl som i innan. Är vederbörande under längre tid ur stånd annan verksamhet, finns det ingen anledning att reda sig själv höjs sjukpenningen eller att rubba sjömanspensionen när sjukpenning livräntan under tiden med vårdbidrag, högst ges som ersättning för bortfall av dylika 5 kr per dag vid sjukpenning och högst arbetsinkomster vid sjukdom efter yrkes1 800 kr vid livränta. Hänsyn skall tagas till skada. Sak samma gäller i fråga om barnförmån som den skadade har för samma tillägg till sjukpenningen. Det vårdbidrag som tillkommer utöver ändamål enligt lagen om allmän försäkring. Det förekommer att arbetsgivaren vid sjukpenning eller livränta om vederbörande yrkesskada ger avlöning, pension eller annan icke kan reda sig själv är avsett att täcka de ersättning, som helt eller delvis utgör under- särskilda merutgifterna för vård och hjälp i stöd på grund av skadan, eller att sådant övrigt. Det finns därför ingen anledning vid understöd utgår från kassa eller pensionsin- sjömanspensioneringen att beakta vårdrättning. Då skall under vissa omständigheter bidraget. Även livränta, som ges om yrkesskadan dessa belopp dragas av från ersättningen enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Till medfört en mera bestående nedsättning av understöd som kan föranleda avdrag räknas arbetsförmågan, är anpassad till storleken av icke pension som tillförsäkrats den skadade den skadades arbetsförtjänst. Livräntan kan på grund av viss levnadsålder och anställ- vara livsvarig. Som nämnts reduceras icke ningstid eller av annan anledning än skadan, livräntan om samtidigt utgår en pension av den art som sjömanspensionen utgör. Hurusåledes exempelvis icke sjömanspension. vida å andra sidan sjömanspensionen skall När särskilda skäl finns kan efter ansökan reduceras om livränta utgår bör diskuteras livräntan eller del därav utbytas mot ett närmare. engångsbelopp, motsvarande högst livräntebeloppens kapitalvärde. Enär innehav av sjömanspension icke är 8.7 Samordning av vissa förmåner enligt oförenligt med yrkesverksamhet, ombord- regler i lagen om allmän försäkring anställning eller annan anställning, finns anledning att beakta yrkesskadeförsäkringens Förtidspension från folkpensioneringen och samtliga förmånsformer, alltså icke enbart tilläggspensioneringen kan sammanträffa livränta som kan utgå långt efter det att med livränta såsom skadad från yrkesskadeförsäkringen. yrkesverksamheten upphört. Tilläggspensioneringens förmåner utgör Ersättning för de kostnader som läkar66

SOU 1971:30

komplement till folkpensioneringens. En person som har dessa förmåner kan också bli tillerkänd livränta från yrkesskadeförsäkringen. Livräntan utmäts emellertid helt för sig och icke med beaktande av att även förtidspension utgår; den är icke ett komplement till förtidspensionen. Den som har livränta skall därför vidkännas viss reduktion av förtidspensionen enligt 17 kap lagen om allmän försäkring. Livräntan är samordningsbar till tre fjärdedelar. Förtidspensioner från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen minskas således med upp till tre fjärdedelar av livräntans belopp. Minskning sker i första hand av tilläggspensionen. I andra hand reduceras folkpensionen, av vilken dock skall kvarstå minst en fjärdedel. Skulle exempelvis folkpensionen ge 5 700 kr och tilläggspensionen 3 000 kr, sammanlagt 8 700 kr, och livräntan utgöra 6 000 kr, bortfaller således tilläggspensionen helt och reduceras folkpensionen till 4 200 kr. Förmånerna blir då tillhopa 10 200 kr. Bestämmelserna om pensionstillskott rubbar icke dessa regler. Regeln att minst 1/4 av folkpensionen skall kvarstå tillämpas alltså på folkpension inklusive pensionstillskottet.

som har nedsatt arbetsförmåga. Det stora flertalet förtidspensionärer har ansetts vara helt arbetsoförmögna. Omkring 87 % av dem har nämligen hel pension. Dessa förmåner är avsedda att helt eller delvis täcka normala omkostnader för livsuppehället. Sjömanspensionen är avsedd att ge trygghet för en yrkesgrupp som anses utsatt för en mer än normal förslitning. Ombordanställda skall därför kunna lämna sitt yrkesliv till sjöss och få pension tidigare än normalt, dvs före 67 års ålder. Full pension som tas ut från 60 års ålder är avsedd att i princip ge full försörjning. Sjömän med läng tid i yrket får sjömanspension. Nedsatt arbetsförmåga är icke något krav. Även den som fortfarande uppfyller t o m de särskilda hälsokrav som gäller för ombordanställning får pension. En sjömanspensionär kan samtidigt ha inkomst av ombordanställning liksom även av annan yrkesverksamhet. 1 de fall fortsatt yrkesverksamhet till sjöss icke är möjlig och svårigheter kan finnas att i land få arbete med inkomst av motsvarande storlek är sjömanspensionen avsedd att ge i varje fall ett bidrag till försörjningen. Det är att märka att sjömanspensionen kan variera till storleken. Full pension som tas ut från 60 års ålder avses ge full försörjning. Den som visserligen har full seglationstid men som börjar lyfta 8.8 Kommitténs överväganden rörande sampension tidigare får en lägre pension och de ordning av sjömanspension med förtidspensom icke har full seglationstid får också sion och livränta till skadad reducerad pension. Sjömanspensionen komI det föregående har presenterats de för- mer således i en del fall icke att ge full måner av olika slag som ryms inom lagen om försörjning på den för ombordanställda allmän försäkring och lagen om yrkesskade- åsyftade nivån. Beloppen kommer att variera försäkring. Det visade sig att flertalet är av från något under 5 000 kr till drygt sådan natur att de bör kunna utgå till en 17 000 kr. sjömanspensionär utan att dennes sjömansOmbordanställda som blir oförmögna till pension för den skull påverkas. Endast arbete får rätt till förtidspension eller sjukbeträffande förtidspension från folkpensio- bidrag. Har orsaken varit yrkesskada, väl i neringen och tilläggspensioneringen samt liv- regel i huvudyrket till sjöss, utgår även ränta såsom skadad från yrkesskadeförsäk- livränta varvid förtidspensionen eller sjukringen behöver ytterligare överväganden ske. bidraget reduceras. Dessa förmåner är och Därvid får beaktas att dessa förmåner förblir, förutom eventuella tillägg för samordnas sinsemellan enligt ovan redo- särskilda ändamål, normalt de enda inkomstvisade regler. källorna för den som icke kvalificerat sig för Både förtidspension och livränta ges den sjömanspension. SOU 1971:30

Det antas att hel förtidspension utgår, såsom fallet i regel är. Förtidspension från folkpensioneringen blir 6 030 kr eller något lägre belopp om vederbörande är gift och hustrun har pension. Vad som tillkommer från tilläggspensioneringen är svårt att bedöma. Vid lönenivån 20 000 kr/år under närvarande tid blir full ATP ca 8 500 kr/år. Särskilt under de närmaste åren kommer dock ett icke ringa antal förtidspensioner från ATP att utgå med lägre belopp, beroende på att vederbörande inte har fullt antal poängår. Även i fortsättningen kan bortfall av poängår föreligga av olika anledningar, icke minst den bristfälliga rapporteringen av sjöinkomster till pensionspoängberäkningen. Som regel bör dock någon pension kunna påräknas från ATP. Pensionstillskotten garanterar för övrigt ett belopp som ökar med varje år till 1978, då nivån 2 000 kr nås. Även utan pension från ATP komner förtidspensionen att dä nä 8 000 kr-gränsen. Ombordanställda som blir kvalificerade för sjömanspension måste ha varit aktivt verksamma i yrket åtminstone till 50-årsåldern. En sjömanspensionär som även har hel förtidspension kan således ha börjat uppbära den tidigast i 50-årsåldern. Han kan vara förtidspensionär sedan några år när han får rätt att uppbära sjömanspension (55 år). Vanligast är väl att förtidspensionen börjar i åren närmast före 67-årsåldern. Bortses från situationen i övergångsskedet under de närmaste åren kunde med denna bakgrund förmodas att den förtidspension från ATP som sjömanspensionärer kommer att ha i ganska många fall blir relativt hög. Tillgodoräknas pensionspoäng för varje år fr o m det då förtidspension börjar utgå t o m det år 65 års ålder uppnås och var vederbörande yrkesverksam till dess invaliditeten inträdde kan det bli full ATP, dvs ca 8 500 kr för den som var i löneläget 20 000 kr under de sista förvärvsåren. Denna ATP-pension behålls för övrigt efter 67 års ålder såsom ålderspension och blir tack vare antagandepoängen högre än den som en sjömanspensionär utan förtids68

pension - men i övrigt jämförlig — kommer att få om han icke under sjömanspensionstiden har arbetsinkomster på minst samma nivå som under de sista åren till sjöss före tillträdet till sjömanspension. Sjömanspensionen ger nämligen icke någon ATP-poäng. Det bör också erinras om att det råder en viss lönespridning bland de ombordanställda i manskapsgrad. Detta ger direkt utslag i ATP-pensionen för den enskilde. Av olika anledningar kan således förtidspension från ATP variera i hög grad, från ett belopp under pensionstillskottets garantinivå och upp till ca 8 500 kr, endast i undantagsfall något däröver. Tillsammans med det som folkpensioneringen ger kan alltså förtidspensionen totalt uppgå till ett belopp som varierar frän 8 000 kr och till ca 14 500 kr, endast i sällsynta fall till ännu högre belopp. Hur spridningen blir inom nämnda intervall är det svårt att bedöma. Utöver förtidspension från folkpensioneringen och ATP kan i en del fall även utgå yrkesskadelivränta. Eftersom samordning sker kan det bli en förhöjning av förmånerna med högst ca 5 200 kr. Förtidspensionerna kommer således sällan att nä upp till det belopp, drygt 17 000 kr, som anses ge full försörjning för en sjömanspensionär. Tillkommer sjömanspension kan de sammanlagda beloppen komma att variera mellan ca 12 000 och ca 30 000 kr. Icke ens om sjömanspensionen utgår ograverad kommer i en del fall full försörjningsnivå att uppnås. Men i en del fall, framför allt för verkliga långtidsseglare med yrkesskadelivränta, kommer beloppen att bli mycket höga, långt över 17 000 kr-nivån. Med tanke på dylika fall kan frågas om icke vissa reduceringsregler bör införas vid sjömanspensioneringen genom en samordning med förtidspensionerna. Man kan till att börja med lämpligen utgå från det belopp som full sjömanspension ger när den tas ut från 60 års ålder, eftersom detta belopp (drygt 17 000 kr) anses ge full försörjning. När förtidspension och sjömanspension tillsammans icke överskrider detta belopp bör naturligen icke någon reducering SOU 1971:30

ske av sjömanspensionen. Överskrids denna nivå blir motiveringen för att avstå från en reducering svagare. Det kan frågas om anledning finns att ge mer än vad som anses säkra full försörjning. Bland dem som skulle få det högsta beloppen kommer framför allt att vara sådana sjömän som helt ägnat sig åt yrket, de verkliga långtidsseglarna, och som blivit helt arbetsoförmögna. Den fulla sjömanspension de intjänat skulle vid en fullständig samordning reduceras till en obetydlighet. Om de hade livränta skulle de t o m kunna bli helt utan sjömanspension. De skulle icke få mer än den långtidsseglare som hade 2/3 eller 1/2 förtidspension eller som fortfarande hade sin arbetsförmåga helt i behåll. Samma inkomst, ca 17 000 kr, skulle även den kunna fä som nätt och jämnt kvalificerat sig för sjömanspension och alltså har en förhållandevis låg sådan men som har hel förtidspension. Bl a av psykologiska skäl bör alla få behålla om icke hela sjömanspensionen så åtminstone en viss del av den. Gränsen 17 000 kr bör därför kunna överskridas. Om exempelvis 2/3 av sjömanspensionen blir reducerbar och således alltid minst 1/3 utgår, skulle den som har intjänat full sjömanspension få åtminstone 5 700 kr i sjömanspension och därmed sammanlagt inemot 23 000 kr, dvs det normala inkomstläget för yrkesverksamma sjömän. Någon enstaka sjöman som även har hel yrkesskadelivränta skulle möjligen kunna få något mer. Kommittén finner att en lämplig avvägning nås genom samordningsregler av innebörd att sjömanspension minskas med allmän pension i form av förtidspension (sjukbidrag) och livränta från yrkesskadeförsäkringen såsom skadad i den mån sammanlagda beloppen överstiger högsta sjömanspension som utgår frän och med 60 år, varvid sjömanspension dock alltid skall utgå med minst en tredjedel. Inkomstprövade förmåner beaktas icke, ej heller tillägg. Det finns anledning att uppmärksamma den speciella situationen för dem som väntat till efter 60 år med att ta ut sjömanspension. De får då en årspension som till pensionsSOU 1971:30

periodens utgång ger ungefär samma pensionssumma som de skulle fått om de börjat lyfta pension från 60 års ålder. Den del av pensionen som ligger över 60-årsnivån har en speciell karaktär. Den kan sägas vara utbetalningstekniskt betingad och är oberoende av försörjningssynpunkter. En rimlig lösning torde vara att vid samordningen räkna med det pensionsbelopp som skulle utgått vid 60 år och dra det reduceringsbelopp man då får från det faktiska, högre pensionsbeloppet. I det föregående har endast beaktats fall med hel förtidspension. I verkligheten är dessa också helt dominerande. De få fall av 2/3 eller 1/2 förtidspension som kan förekomma torde, så vitt kan bedömas, icke innebära några speciella komplikationer vid en samordning enligt de regler som här diskuterats. Det bör till sist observeras att en sjömanspensionär kan uppbära utländska förmåner. Får han förtidspension enligt svensk lag blir eventuella utländska förmåner av jämförlig art beaktade om han icke är bosatt i Sverige. Är han bosatt i Sverige ankommer det på den utländske förmånsgivaren att ta ställning. Utländsk yrkesskadelivränta jämställs alltid med svensk vid tillämpning av samordningsreglerna. Även bland pensionärer, som inte har förtidspension eller svensk livränta, kan finnas sådana som har exempelvis livränta efter yrkesskada vid anställning utomlands, till sjöss eller i land. Dylika förmåner bör beaktas och behandlas som svenska i samordningshänseende. Antalet fall torde dock bli litet, eftersom sjömanspensionen förutsätter att vederbörande, svensk eller utlänning, varit knuten till den svenska handelsflottan en större del av sitt arbetsliv i högre ålder. Det är icke heller uteslutet att en del skulle kunna ha sjömanspension även från annat land. En sådan pension får då antas vara grundad på tjänstgöring under andra tider än de som legat till grund för den svenska sjömanspensionen. Den utländska pensionen kan i så fall betraktas som ett komplement till den svenska, som måste vara relativt låg och bör förbli orubbad. 69

9 Kostnader och finansiering

9.1 Sjömanpensioneringens fonder och deras behållning Hyresavgifts- och tilläggspensionsfonderna svarar för pensioner och återbetalning av erlagda hyresavgifter enligt 1944 års reglemente. Tilläggspensionsfonden bestrider även kostnaderna för frivilliga pensioner enligt 1944 års reglemente och för pensioner enligt 1864 och 1939 års reglementen. Ränteinkomsterna är numera de enda medel som tillföres dessa fonder. Sjömanspensionsfonden svarar för pensioner enligt 1961 års reglemente. Denna fond tillföres förutom sina ränteinkomster även de inflytande redareavgifterna, sedan medel avdelats för att täcka administrationskostnaderna vid HPA. De inkomster som tillföres dessa fonder överstiger väsentligt utgifterna, såsom framgår av nedanstående tablå. Pensionsutbetalningarna har under senare 1963/64

1964/65

Pensionsiitbetaln. (1 000-tal kr.) Pension enl. äldre bestäm. 185 Tilläggspension 2 367 Hyresavgiftspension 705 Sjömanspension 39 Summa 3 296

161 2 392 787 74 3 414

Inkomster (1 000-tal kr.) Redareavgifter (minus admin. kostn.) 3 796 Räntor 5 652 Summa 9 448

3 790 5 745 9 535

år uppgått till belopp något understigande de inkomster redareavgifterna gett. Fonderna har därför sammantagna fått avsevärda förstärkningar, mer än väl motsvarande ränteinkomsterna. Redareavgifterna har visserligen gett något lägre inkomster än normalt under det senaste redovisningsåret 1969/70. Det får emellertid ses som en följd av att reglerna för redareavgiften ändrades den 1 januari 1969. Övergång skedde till annan form för uppbörden som bl. a. innebär att inbetalningen av de definitiva avgifterna senarelagts. Fondernas sammanlagda behållning har stigit i rask takt. Fonderna var för sig har emellertid utvecklats olika bl. a. därför att all inkomst av re da re avgifterna tillförs sjömanspensionsfonden. Denna har för den skull ökat särskilt snabbt. Även hyresavgiftsfonden visar en betydande ökning, medan tilläggspensionsfondens behållning reduceras

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

2 491

2 614

882 137

978 215

2 581 1 051

2 598 1 173

2 566 1 197

3 650

3 923

4 052

4 470

3 754 6 404 10 158

4 122 7 287 11409

4 187 7 852 12 039

4 580 8 356 12 936

4 264 9 231 13 495

SOU 1971:30

Behållning i milj. kr. den 30.6

1970 Tilläggspensionsfonden Hyresavgiftsfonden Sjömanspensionsfonden

29,3 85,1 10,7

28,1 88,2 15,0

26,8 91,5 19,5

25,4 95,4 24,5

24,0 99,4 29,8

22,6 103,6 35,7

21,1 108,2 41,6

125,1

131,3

137,8

145,3

153,2

161,9

170,9

Totalt

för varje år. Hur fonderna utvecklats framgår av ovanstående tablå. Fonderna sammantagna kan beräknas fortsätta att stiga under den tid nu gällande pensionsbestämmelser består. En uppfattning om deras behållning när nuvarande reglemente upphör att gälla och ersätts av ett nytt är av värde vid en bedömning av sjömanspensioneringens framtida finansiering. Ett nytt reglemente kan träda i kraft tidigast den 1.1.1972. Med ledning av pensionsutbetalningarnas utveckling under de senaste åren och under förutsättning av oförändrade inkomster av redareavgiften beräknas fondernas ställning då vara följande: Beräknad behållning den 1.1.1972, milj. kr. Tilläggspensionsfonden Hyresavgiftsfonden Sjömanspensionsfonden Totalt

18,7 115,6 50,7 185,0

mål. Förvaltningskostnadsfonden tillkom på 1860-talet för att med sin avkastning täcka kostnaderna för anstaltens administration. Sedan mycket länge har den endast kunnat svara för en ringa del av kostnaderna. Fonden uppgick till 253 000 kr. den 30.6.1970 och dess avkastning under 1969/70 utgjorde 14 000 kr. Administrationskostnaderna utöver detta bidrag bestrids av inflytande redareavgifter. Fonden för frivillig pensionering av livbåtsmän skall bestrida pensioner enligt särskilt avtal med Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne. Behållningen den 30.6.1970 utgjorde 535 000 kr. Dessutom finns en donationsfond med 46 000 kr. i behållning den 30.6.1970 - Westzynthii fond. Denna har till syfte att verka för höjning av sjöfolkets sociala ställning. Från dess tillkomst före det första världskriget fram t. o. m. budgetåret 1961/62 fördes avkastningen till tilläggspensionsfonden. Sedan dess har avkastningen i regel behållits inom fonden. Någon enstaka gång har direktionen beviljat ett årligt understöd ur fonden åt en pensionssökande som ej kunnat beviljas pension.

Om nuvarande reglemente består ännu ett år torde de samlade fonderna öka ytterligare med uppskattningsvis cirka 10 milj. kr. och deras behållning den 1.1.1973 således bli i runt tal 195 milj. kr. Samtidigt skulle även pensionsförpliktelserna enligt 1961 års reglemente och deras kapitaliserade värde växa, ehuru icke i tillnärmelsevis samma mån. Frågan när ett nytt reglemente träder i 9.2 Fondmedlens placering och avkastning kraft står visserligen öppen, men det är av praktiska skäl nödvändigt att vid kostnadsbe- Fondmedlen förvaltas av fondbyrån-, statsräkningarna utgå från en viss given tidpunkt. kontoret. För varje budgetår lämnas en redoKommittén har genomfört beräkningarna görelse, innehållande bl. a. en förteckning under förutsättning att ikraftträdandet sker över samtliga placeringar med uppgift om den 1.1.1972. Om det sker vid en senare belopp, räntesats och övriga villkor såsom tidpunkt förskjuts kostnadsläget i någon amorteringsplan och löptid. Uppgifterna för mån. Av allt att döma torde i varje fall det budgetåret 1968-69 och ställningen den ekonomiska utrymmet för kommitténs för- 30.6.1969 har bearbetats. Resultaten redovislag ha vidgats något. sas i tabell 1. Utöver nämnda pensionsfonder har penRedovisningen omfattar samtliga fonder sionsanstalten tre mindre för särskilda ända- som en enhet - handelsflottans pensionsanSOU 1971:30

stalts placeringsfond — och avser lånestocken vid budgetårets slut, exklusive övriga tillgångar i form av kassa och fordringar utöver skulder. Det i tabellen angivna kapitalbeloppet år 1969 är därför något lägre än fondernas totala behållning enligt ovan. Tabellen visar kapitalets fördelning på olika former av lån. Den 30.6.1969 utgjordes en fjärdedel av obligationslån, som gav i medeltal 3,8 % i ränta, medan avkastningen av övriga utlånade medel var 6,3 %. Hälften av fondmedlen var placerade i kommunlån, som gav 6,2 %, en åttondel i inteckningslån med 6,1 % i medelränta samt den återstående åttondelen i reverslån, förlagslån och partiallan till i medeltal 6,9 %. Låneportföljens sammansättning är resultatet av placeringar under en lång följd av år. De långlivade lågprocentiga obligationslånen tillkom för åtskilliga år sedan. Av obligatio-

nerna var de flesta utgivna före 1960. De representerade 39,5 milj. kr. och gav i medeltal 3,59% i ränta. Återstående 3,0 milj. kr. var placerade i yngre obligationer som gav 6,4 %. Placeringarna har under senare tid huvudsakligen skett i lån av annan art, under de senaste åren i regel på räntenivån 7 å 8'%, i enstaka fall ännu högre. Tabellen visar också i vilken takt nuvarande lån kan avvecklas. Det har förutsatts att vid varje lån första möjliga tillfälle till uppsägning begagnas. De mest långlivade lånen, bland vilka obligationslånen till låg ränta dominerar, ligger givetvis kvar längst. Därför sjunker helt naturligt medelräntan successivt för denna, med tiden krympande del av fonderna. De samlade fonderna har fortsatt att växa sedan den 30.6.1969 och beräknas den 1.1.1972 uppgå till minst 185 milj. kr., de

Tabell 1 HPA:s pensionsfonder: Avveckling enligt givna villkor av de lån som fanns den 1.7.1969

Kapital, 1 000-tal kr. Obligationslån Partiallån Förlagslån Inteckningslän Kommunlån Revcrslån Summa Ränta per år, 1 000-tal kr. Obligationslån Partiallån Förlagslån Inteckningslån Kommunlån Reverslån Summa Medelränta, % Obligationslån Partiallån Förlagslån Inteckningslån Kommunlån Reverslån Samtliga lån

1/7 1969

1/1 1972 1/1 1975

1/1 1980

1/1 1985

1/1 1990

1/1 1995

1/1 2000

42 554 1 280 4 332 20 967 77 879 13 659

42 414 1 140 4 102 17 127 71658 10 848

42 328 930 3 712 13 437 58 713 7 240

35 543 580 2 690

26 997 250 660

18 110 -

7 953 -

36 598 903

17 832 615

6 080

160 671

147 289

126 360

76 314

46 354

24 190

9 204

1 303

1 612 89 301 1 269 4 850 930

1 608 79 285 1 056 4 465 743

1 604 65 259 849 3 669 512

1 353 41 190

1 036 19 45

2 309 68

1 149 46

9 051

8 236

6 958

3 961

2 295

1 085

3,79 6,92 6,95 6,05 6,23 6,79

3,79 6,94 6,95 6,17 6,23 6,85

3,79 6,98 6,99 6,32 6,25 7,07

3,81 7,12 7,09

3,84 7,50 6,80

3,77

3,90

3,99

6,31 7,32

6,44 7,50

6,62

6,68

5,63

5,59

5,51

5,19

4,95

4,48

4,36

3,99

SOU 1971:30

mindre fonderna medräknade. Då är fortfarande 147,3 milj. kr. bundna i tidigare placeringar, medan ca 37 milj. blivit placerade i nya lån eller genom omsättning av tidigare inteckningslån m. m. Antages försiktigtvis att dessa placeringar, som nu (mars 1971) bör vara till större delen genomförda, ger i medeltal 7 % blir medelräntan för samtliga fondmedel under år 1972 drygt 5,8%. Under förutsättning att de nya lånen bundits på 10 år till fast ränta skulle av de lån som finns den 1.1.1972 cirka 163 milj. kr. stå kvar den 1.1.1975 och ge 5,8% och den 1.1.1980 cirka 110 milj. kr. med knappt 5,8% i medelränta. Avvecklingen skulle sedan fr. o. m. 1985 ske enligt tabell 1. Genom fortlöpande disposition av fondmedlen kommer visserligen fonderna att minska successivt, men det kommer icke att ske tillnärmelsevis så snabbt som de befintliga lånen avvecklas. Enligt femårsundersökningen behövs det exempelvis år 1990 63,8 milj. kr. för att täcka återstående pensionsförpliktelser enligt de äldre reglementena. För de pensionsförstärkningar m. m. som föreslås utgå till äldre sjömän beräknas vid samma tidpunkt kvarstå utbetalningar för livsvariga pensioner motsvarande ett kapital av ca 4,8 milj. kr. Kapitalbehovet år 1990 för samtliga återstående utbetalningar är således beräknat till ca 68,6 milj. kr. Vid denna tid finns endast 24 milj. kr. kvar av de nuvarande lånen, varav 18 milj. kr. i obligationslån och 6 milj. kr. i kommunlån. Då måste således fonderna innehålla ytterligare minst 44 milj. kr. Därtill kommer, såsom närmare redovisas i det följande, att den disposition av fondmedlen som här räknats med förutsätts icke ta i anspråk hela det fondkapital som finns disponibelt när det nya reglementet träder i kraft. Överskottet avses utgöra stödfond närmast för den nya pensioneringen. Har dessa medel icke behövt utnyttjas bör år 1990 finnas kvar betydligt mer än ovan nämnda 68,6 milj. kr. För att säkra de löpande pensionsutbetalningarna är man uppenbarligen icke nödsakad att vidta försäljning före konverteringstiden av lågräntade obligationslån med kapiSOU 1971:30

talförluster till följd. Det kan för övrigt nämnas att de obligationer om nominellt 44,7 milj. kr. som fanns den 30.6.1969 var bokförda i 42,6 milj. kr. Det blir i stället ett betydande utrymme för placeringar i nya, relativt korta lån under de närmaste årtiondena. Vid femårsundersökningen har kapitalvärdet den 1.1.1972 av kommande utbetalningar av pensioner m. m. enligt 1961 års och äldre reglementen beräknats under antagande av en räntefot av 5 %. Samma antagande har gjorts vid beräkningen av kapitalvärdet av de pensionsförstärkningar och övergångspensioner för äldre sjömän som föresläs bli finansierade av medel ur nuvarande pensionsfonder. Med den kännedom som finns om placeringarna av fondmedlen den 1.1.1972 och deras avkastning framöver är det möjligt att begränsa ett antagande om räntans storlek till att gälla de kapitaltillgångar som framdeles blir fria för placering och vilkas avkastning icke är känd. Antages således att placeringar fr. o. m. 1972 kommer att ske till 5 % i genomsnitt innebär det tydligen en högre total avkastning av fonderna än 5 %. Fonderna kommer, såsom ovan nämnts, att år 1972 ge drygt 5,8 % i ränta. De placeringar som då finns kommer visserligen att upphöra efterhand och medelräntan kommer också att sjunka så småningom för att efter år 1985 t. o. m. nå under 5 % till dess att dessa äldre placeringar helt upphört vid kommande sekelskifte. Då har emellertid denna del av fonderna gett totalt sett en överränta som beräknas motsvara ett kapital om ca 9,5 milj. kr. den 1.1.1972. 9.3 Pensions förpliktelser enligt 1944 och 1961 års reglementen Sjömanspensionsfonden skall bestrida pensionsförpliktelser enligt 1961 års reglemente, medan tilläggspensions- och hyresavgiftsfonderna skall svara för de åtaganden 1944 års reglemente medfört. Pensionsutbetalningar enligt 1864 och 1939 års reglementen belastar tilläggspensionsfonden, men dessa kostnader minskar snabbt och är numera så låga 73

att de kan anses försumbara i detta sammanhang. Den belastning som dessa pensionsåtaganden medför framgår av den s. k. femårsundersökningen. Särskild redogörelse för undersökningen och dess resultat lämnas i bilaga till betänkandet. Värdet av de framtida pensionsförpliktelserna har beräknats för tidpunkten den 1.1.1972, den dag då ett nytt pensionsreglemente tidigast kan träda i kraft. Beträffande sjömanspensionsfonden avser således beräkningarna de pensionsåtaganden enligt 1961 års reglemente som kan ha samlats intill dess. Det förutsätts också att fonderna därefter icke tillförs andra inkomster än ränteinkomster. Träder det nya reglementet i kraft vid en senare tidpunkt och förlängs därmed giltighetstiden för 1961 års reglemente tillkommer genom den fortsatta seglation som skall beaktas pensionsförpliktelser utöver dem som upptagits i undersökningen. Samtidigt tillförs emellertid sjömanspensionsfonden ytterligare inkomster av redareavgifter. De pensionsåtaganden som belastar tilläggspensions- och hyresavgiftsfonderna är däremot givna, enär de endast är beroende av seglationstider före den 1.7.1961. Vid värderingen av förpliktelserna har vissa antaganden måst göras om dödlighet och räntefot. Det dödlighetsantagande som valts torde vara betryggande eftersom överdödlighet kan konstateras för sjömän i vissa åldrar. Två ränteantaganden har tillämpats, 3,5 och 5 %. Den högre räntefoten svarar bättre mot dagens ränteläge. Placeringsräntan har sedan en längre tid legat över 5 % och är nu väsentligt högre. Med detta utgångsläge får en beräkningsränta om 5 % anses betryggande, särskilt som bedömningen här kan ske i ett relativt begränsat tidsperspektiv. Enär fonderna förutsätts komma att krympa, får nämligen ränteläget under de närmast kommande åren väsentligt större vikt än ränteläget längre fram i tiden. Enligt femårsundersökningen kan värdet av de förpliktelser som åvilar de olika fonderna den 1.1.1972 beräknas bli 103,1 milj. kr. I följande tablå anges även fondernas beräknade storlek nämnda dag. 74

Beräknad behållning 1.1.1972 milj. kr. Tilläggspensionsfonden Hyresavgiftsfonden Sjömanspensionsfonden Summa

Värdet av framtida pensionsutbetaln. 1.1.1972 milj. kr.

18,7

29,5

115,6

48,8

50,7

24,8

185,0

103,1

För tilläggspensionsfonden är visserligen underskottet stort, men denna fond kan tillsammans med hyresavgiftsfonden ses som en enhet avsedd att täcka alla pensionsförpliktelser enligt 1944 års reglemente. Dessa fonder sammantagna visar ett betydande överskott. För sjömanspensionsfonden är överskottet relativt sett ännu större. De samlade fonderna ger utöver en betryggande täckning för framtida pensionsförpliktelser enligt 1944 och 1961 års reglementen ett stort överskott. Det motsvarar vid beräkningsräntan 5 % ett kapital av 81,9 milj. kr. den 1.1.1972. 9.4 Förstärkning av pensioner enligt 1944 års och äldre reglementen Det föreslås att pension som utgår enligt 1944 års reglemente, avgifts- och tilläggspensionerna sammantagna, och äldre reglementen skall höjas med 100 % för manskap som fyller 50 år eller mer under det år det nya reglementet träder i kraft. Samma höjning föreslås även för befäl födda 1912 eller tidigare. Denna förstärkning av pensionerna avses utgå till alla i nämnda åldrar, även till dem som redan uppbär pension hos HPA. Pensionerna kan vara temporära eller livsvariga. De som endast kan emotse återbetalning av erlagda hyresavgifter innefattas icke i förslaget. Pensionen föreslås dessutom bli värdebeständig genom att beloppet anpassas till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Den totala pensionen värdesäkras, för manskapets del således icke blott den fördubblade pensionen enligt 1944 års reglemente utan även den del som kan utgå enligt 1961 års reglemente. SOU 1971:30

Vid kostnadsberäkningarna har förutsatts att det nya reglementet träder i kraft den 1.1.1972. Pensionsförstärkningen kommer då att beträffande manskap avse alla födda 1922 eller tidigare. För befälets del är pensionshöjningen begränsad till dem som är födda 1912 eller tidigare oavsett när höjningen blir genomförd. Om de nya pensionsbestämmelserna träder i kraft vid en senare tidpunkt kommer därför kostnaderna för befälspensionerna att bli lägre än de här beräknade. Kostnadsberäkningen underlättas av att en betydande del av dem som får sina pensioner förstärkta är kända, enär de redan innehar pension hos HPA. Av befälet har t. o. m. huvudparten hunnit bli pensionstagare. I övrigt har femårsundersökningens uppgifter om värdet av föreliggande pensionsförpliktelser kunnat utnyttjas. Beräkningen får därför anses vara relativt betryggande beträffande huvuddelen av kostnaderna som avser pensionernas grundbelopp. Det är då vanskligare att uppskatta kostnaderna för att hålla pensionerna värdebeständiga. De har framräknats under antagande att pensionsbeloppen kommer att årligen stiga med 3 %, en stegringstakt som nära ansluter sig till basbeloppets utveckling under 1960-talet. Det kan i detta sammanhang påpekas att förstärkningarna kommer att utgå under en relativt kort tid. De sista utbetalningarna av temporära pensioner sker

år 1989. Då återstår endast ett mindre antal livsvariga pensioner huvudsakligen till befäl i åldern 77 år och däröver. Kapitalvärdet den 1.1.1972 av samtliga pensionsförpliktelser enligt 1944 års reglemente har vid femårsundersökningen uppskattats till 78,3 milj. kr. vid en antagen ränteavkastning av 5 %. Av detta belopp har närmare hälften eller 36,1 milj. kr. beräknats vara hänförlig till dem som avses få sina pensioner förstärkta såsom närmare framgår av nedanstående tablå. En fördubbling av 1944 års pensioner beräknas sålunda medföra en direkt kostnad till ett kapitalvärde av 36,1 milj. kr. den 1.1.1972. Därtill kommer kostnaderna för det tillägg till pensionerna som kan fordras för att bevara pensionernas reella värde. Vid en ökning med 3 % ärligen av de förstärkta pensionerna uppgår kostnaderna till 15,6 milj. kr. i kapitalvärde den 1.1.1972. Av detta belopp är 13,0 milj. kr. hänförliga till de fördubblade pensionerna enligt 1944 års reglemente och 2,6 milj. kr. till den del av manskapspensionen som utgår enligt 1961 års reglemente. Även pensioner enligt 1864 och 1939 års reglementen föreslås bli fördubblade. Dessa pensioner är numera så få och så låga att kostnaderna icke särredovisas. De ingår i de för 1944 års pensioner angivna beloppen. Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av de äldre sjömännens pensioner

Kapitalvärden den 1.1.1972 i 1 000-tal kr. Pensionsförstärkning

Pension enligt 1944 års reglemente

1961 års reglemente

Pension till manskap födda 1905-1922 födda 1923 och senare

22 573 14 495

13 820 10 954

Pension till befäl födda 1912 och tidigare födda 1913 och senare

13 488 22 331

Återbetalning av avgifter

5 432

Totalt 78 319

SOU 1971:30

24 774

100% höjn av 1944 års pension

årligt tillägg 3%

Summa

22 573

9 570

32 143

13 488

6 066

19 554

36 061

15 636

beräknas således uppgå till ett totalt belopp motsvarande ett kapital av 51,7 milj. kr. den 1.1.1972.

seglationsvillkoren för rätt till pension enligt det nya reglementet har prövats vilka som fyller kraven för övergångspension. För var och en har denna pension beräknats enligt bestämmelserna. De har alternativt även möj9.5 Övergångspensionerna lighet att behålla sin nuvarande pension och då få den förstärkt. Den förstärkta penFör sjömän som fyller 50 år eller mer det år reglementet träder i kraft föreslås gälla sär- sionens storlek har även noterats. Antalet övergångspensionärer har på så skilda lägre minimikrav i fråga om seglation för rätt till pension beräknad enligt det nya sätt kunnat direkt bestämmas inom de äldre reglementets grunder. Den som ej uppfyllt årsklasserna. För dem har även kunnat anges det i reglementet uppställda villkoret - den äldre pensionens storlek och övriga uppminst 120 månader efter 30 år varav minst gifter av betydelse. För övriga årsklasser har 80 efter 40 år men fullgjort minst 80 må- en bedömning måst ske beträffande antal nader efter 30 år får enligt en övergångsbe- pensionstagare, pensionsbelopp m. m. med stämmelse rätt till pension, här kallad över- ledning bl. a. av femårsundersökningens uppgiftsunderlag, som omfattar samtliga årsklasgängspension. Reglementets bestämmelser om övergångs- ser. Av pensionstagarna hos HPA var 334 kvalipension och om förstärkning av manskapspension enligt äldre reglementen avser sam- ficerade för en övergångspension högre än ma åldersklasser. En svensk medborgare som deras nuvarande pension efter förstärkning. får rätt till övergängspension har därför att Av dem var 242 att härföra till ovan nämnda jämföra dess belopp med sin förstärkta pen- grupp A och 92 till grupp B. Eftersom dessa sion enligt äldre reglementen. Utländska med- innehar HPA-pension när det nya reglemenborgare, som i realiteten är utestängda från tet träder i kraft, avräknas en tolftedel av pensionering enligt de äldre reglementena, den dittills uppburna pensionssumman från har i samma läge endast att räkna med övergångspensionen vid 55 år, varefter nettobeloppet uppräknas efter deras ålder vid det övergängspensionen. Kommittén har, såsom närmare redovisas i nya reglementets ikraftträdande. Övergångsavsnitt 7.2, till att börja med övervägt att för pensionen blir för de flesta av dem högre än rätt till övergångspension ställa ett bivillkor, den pension som beräknas utan dessa särregminst 40 månader efter 40 år, men funnit sig ler och som tillträds vid normal ålder. Vid böra avstå härifrån. För att kunna belysa vad kostnadsberäkningen har detta beaktats. För de HPA-pensionärer undersökningen detta kostnadsmässigt innebär har pensionskostnaderna beräknats för två grupper var omfattar blir övergångspensionen vid 55 år — för sig, den ena omfattande dem som full- före avdrag för redan uppburen pension — i gjort minst 40 månader efter 40 år (grupp A) genomsnitt 3 785 kr. i grupp A och 2 310 och den andra dem som icke uppnått 40 kr. i grupp B vid det för februari 1971 gällande basbeloppet 6 700. Deras äldre penmånader efter 40 år (grupp B). Med uppgifter till förfogande om dem sion efter förstärkning blir i medeltal 2 052 som uppbar pension hos HPA den 1.1.1969 kr. resp. 1 640 kr. Någon påtaglig förändring beträffande seghar det, såsom tidigare nämnts, varit möjligt att under utredningsarbetets gång pröva ver- lationsvanorna har icke kunnat konstateras kan av olika pensionsbestämmelser. Det pen- inom de åldersgrupper övergångsbestämmelsionsreglemente som föreslås har sedan kun- serna avser. Nämnda pensionsbelopp, 3 785 nat räknemässigt tillämpas inom denna under- kr. resp. 2 310 kr., har därför vid kostnadssökningsgrupp. Det har gett ett underlag för beräkningen fått ge nivån för övergångspensionen även inom övriga årsklasser. Antalet kostnadsberäkningen. Bland dem som visat sig icke kunna fylla pensionstagare har däremot försiktigtvis an76

SOU 1971:30

tagits bli något högre, 40 per årsklass inom grupp A och 15 inom grupp B. Även utländska medborgare föreslås få rätt till övergångspension. I fråga om deras antal kan endast ett allmänt antagande göras. Såsom nämnts i avsnitt 7.2 förutsätts att antalet utlänningar berättigade till pension enligt de nya reglementet och dess övergångsbestämmelse blir en fjärdedel av antalet svenskar. Det har vidare antagits att deras pensionsunderlag blir i genomsnitt detsamma som svenskarnas. I övrigt förutsätts att ingen utlänning vunnit rätt till pension enligt äldre reglementen. Det medför att antalet övergångspensionärer, framför allt inom grupp B, blir relativt sett stort bland dem. Till skillnad från svenskarna, som har att jämföra med en förstärkt pension enligt äldre reglementen, får nämligen ingen bland utlänningarna anledning att avstå från övergängspension om han är berättigad därtill. Bland de äldsta, dvs. de som passerat pensionsålderns nedre gräns långt före det nya reglementets ikraftträdande, blir dessutom pensionen högre för en utlänning som inte får något avdrag för tidigare uppburen pension. Å andra sidan har de flesta som blir berättigade till övergångspension lämnat svensk sjöfart före pensionsålderns inträde. Svårigheterna att få kontakt med de utländska sjömännen kan därför bli betydande när det gäller övergångspension. Utlänningarnas speciella situation har beaktats vid kostnadsberäkningen. Kostnadsberäkningen har genomförts med

6 700 som basbelopp under pensioneringens första år. Basbeloppet har sedan antagits stiga med 3 % årligen. Pensionsumman vid basbeloppet 6 700 har beräknats för varje årsklass och sedan framskrivits med samma dödlighetsantagande som följts vid femårsundersökningen till en summa pensionsutbetalningar varje kalenderår från 1972 till 1989, då de sista utbetalningarna sker. Till dessa pensionsbelopp, här något oegentligt kallade grundbelopp, kommer ökningen av pensionerna i anslutning till den successiva höjningen av basbeloppet. På analogt sätt har även pensionerna enligt äldre reglementen med den föreslagna förstärkningen beräknats. Till de framräknade grundbeloppen kommer den årliga höjningen med 3 %. Såsom nämnts förutsätts inga utlänningar äga rätt till dylik pension. Pensionsutbetalningarnas kapitalvärde den 1.1.1972 vid en räntefot av 5% anges i nedanstående tablå. Kapitalvärdet av övergångspensionerna beräknas uppgå till 30,8 milj. kr. Från detta belopp skall emellertid avräknas 14,0 milj. kr. enär de ingår i kostnadsredovisningen för den äldre pensioneringen och för förstärkningen av äldre pensioner. Nettokostnaden för övergångspensionerna blir således 16,8 milj. kr. Av tablån framgår också att huvudparten av kostnaderna faller på grupp A, dvs. de som uppfyller bivillkoret minst 40 månader efter 40 år. Att häva detta bivillkor innebär

Kapitalvärden den 1.1.1972 i 1 000-tal kr. Övergångspension

Avgår förstärkt äldre pension + årlig ökn. 3 %

Nettokostnad för övergångspension

grundbelopp (basbelopp 6 700)

årlig ökn. 3%

Summa

Grupp A Svenskar Utlänningar

17 397 4 409

2 970 761

20 367 5 170

9 165 5 170

Grupp B Svenskar Utlänningar

3 480 1 044

590 177

4 070 1 221

2 828 -

1 242 1 221

Samtliga 26 330

4 498

30 828

14 030

16 798

SOU 1971:30

tydligen en merkostnad av endast 2,5 milj. kr., varav hälften beräknas komma utländska sjömän till godo.

9.6 Disposition av fonderna Pensionsanstaltens förpliktelser enligt 1944 och 1961 års reglementen har vid femårsundersökningen beräknats uppgå till ett kapitalvärde av 103,1 milj. kr. den 1.1.1972. Den föreslagna förstärkningen av de äldre sjömännens pensioner beräknas medföra en kostnad motsvarande ett kapital vid samma tidpunkt av 51,7 milj. kr. Motsvarande siffror för övergångspensionerna är 16,8 milj. kr. Av fondmedlen beräknas således 171,6 milj. kr. bli disponerade, såsom framgår av följande tablå: Kapitalvärden den 1.1.1972, milj. kr.

börjar gälla. Fonderna bör då föras samman och bilda en fond. Något avskiljande av det överskott som kan beräknas tjänstgöra som stödfond för den nya pensioneringen bör inte ske. Pensionsanstalten har därutöver tre mindre fonder. Sedan länge har en av dem, nämligen förvaltningskostnadsfonden, endast i obetydlig mån kunnat fylla avsett ändamål. Den bör upphöra och dess medel föras till pensionsfonden. 9.7 Den nya pensioneringen

Det är givet att kostnaderna för en sjömanspensionering pä längre sikt blir beroende av hur manskapsbemanningen, dvs. den givna personkretsen, kommer att framdeles ändras till sin volym När rätten till pension, såsom här föreslås, blir koncentrerad till en begränPensionsförpliktelser enligt sad krets av långtidsseglare kan en ändring i 1944 och 1961 års reglemente 103,1 seglationsvanorna bli en faktor som får avgöPensionsförstärkning 51,7 rande betydelse för kostnadsutvecklingen Övergångspensioner 16,8 inom ett pensionssystem Summa 171,6 Den höga rörligheten inom sjömanskåren 1 tabell 2 på sid. 79 anges i 1 000-tal kr. har visserligen hittills kunnat betraktas som samtliga beräknade pensionsutbetalningar en given företeelse. Men det är därför inte och deras kapitalvärden för åren uteslutet att seglationsvanorna kan komma 1972-2007. att framdeles förändras t. o. ra. i väsentlig Fondernas behållning den 1.1.1972 beräk- grad. Vissa förutsättningar finns för att en nas uppgå till 185,0 milj. kr. Eftersom 171,6 stabil yrkeskår kommer att i allt större utmilj. kr. blir disponerade föreligger ett över- sträckning svara för bemanningen. Följden skott av 13,4 milj. kr. Överskottet är emel- kan bli en ökning i antalet långtidsseglare, lertid i realiteten större. Kapitalbehoven för som blir kvar i yrket fram till pensionsålpensionsutbetalningarna har nämligen beräk- dern. I så fall kommer antalet pensionstagare nats med en räntefot av 5,0 % medan fonder- att så småningom öka och på längre sikt bli nas ränteavkastning kan emotses bli högre än väsentligt större än under de närmast kom5 %. Såsom nämnts i 9.2 har överräntan mande åren. En sådan utveckling motverkas beräknats motsvara ett kapital av 9,5 milj. om den svenska handelsflottan och dess bekr. den 1.1.1972. Överskottet blir därmed manning skulle samtidigt minska mycket reellt sett 22,9 milj. kr. kraftigt. Men då minskar också underlaget Överskottet kan tjänstgöra som en stöd- för pensioneringens ekonomi. fond för sjömanspensioneringen och då närDet är emellertid icke heller helt uteslutet mast för den nya pensioneringen. att en ökad stabilitet inom sjömanskåren Fondkapitalet har hittills varit fördelat på skulle kunna för pensioneringen leda till en tre skilda fonder, tilläggspensions-, hyresav- utveckling i rakt motsatt riktning. Det är gifts- och sjömanspensionsfonderna. Motiven inte helt otänkbart att handelsflottan blir härför upphör i och med att ett nytt regle- allt mer bemannad med en kår av sådana mente med föreslagen disposition av medlen som fått full yrkesutbildning i unga år och 78

SOU 1971:30

Tabell 2 Pensionsutbetalningar och kapitalvärden åren 1972-2007 Pensionsutbetalningar i 1 000-tal kr. Ål

73 74 1975

76 77 78 79 1980

81 82 83 84 1985

86 87 88 89 1990

91 92 93 94 1995

96 97 98 99 2000

01 02 03 04 2005

06 07

Pension enl. 1944 och 1961 års regi.

Pensionsförstärkning

Övergångspension

Summa

Kapitalvärden den 1.1. 1 000-tal kr.

5 313 5 882 6 461

4 111 4 532 4 979

1 948 1 905 1 880

11 372 12319 13 320

171 588 168517 164 319

6 651 6 591 6 534 6 363 6 280

5 275 5 489 5 526 5 362 5 007

1 871 1 832 1 838 1 741 1 566

13 797 13 912 13 898 13 466 12 853

158 938 152 751 146 133 139 201 132 362

6 202 6 147 6 447 6 344 6 532

4612 4 196 3 942 3 565 3 261

1 403 1 282 1 167 1 051

125 810 119582 113 649 107 490 101 634

6 846 6 745 7 047 7 020 7 198

2 883 2 382 1 950 1 515 1 197

915 790 633 478 302 104

12 217 11 625 11 556 10 960 10 708 10519 9 760 9 475 8 837 8 499

95 746 89 757 84 247 78 750 73 634

7 099 7 030 6 794 6 938 6 577

888 804 719 635 553 476 404 336 276 225 177 137 103 77 55 37 24 13

_ — _ — _ — ._ — — _ — -

7 987 7 834 7513 7 573 7 130

68 608 63 855 59 021 54 267 49 221

6 731 6 332 5 871 5 484 4 630

44 378 39 698 35 197 30 940 26 867

3 926 3 425 3 197 3 024 2 722

23 465 20 612 18 133 15 763 13 455

2 224 1 958 1 602

11 337 9 624 8 097

6 255 5 928 5 535 5 208 4 405 3 749 3 288 3 094 2 947 2 667 2 187 1 934 1 589

stannar kvar i yrket kanske 10 å 20 år men som sedan lämnar yrket i 30 ä 40-årsåldern. Följden blir då att antalet pensionstagare minskar. När det inte ens är möjligt att avgöra i vilken riktning utvecklingen kan komma att gå saknas förutsättningar för en reell långtidsbedömning. Kommer en påtaglig ändring i seglationsvanorna att uppstå torde den emellertid knappast slå helt igenom på en gång. Dessutom får en sådan ändring en verkan på antalet pensionstagare först i efterSOU 1971:30

hand. Rätten till pension skall nämligen byggas upp under en lång kvalificeringstid. Pensionskostnader och latenta pensionsförpliktelser bör därför kunna överblickas rätt väl åtminstone de närmast kommande åren, låt säga en första tioårsperiod. Är en långtidsbedömning icke möjlig, får i stället planering ske för den period framöver som kan överblickas. Det medför att sjömanspensioneringen behöver omprövas med relativt korta tidsintervall. Kostnaderna har beräknats under förut70

sättning att det nya pensionssystemet genomförs den 1.1.1972. Beräkningarna har tillgått på sätt som närmare beskrivits i föregående avsnitt. Bland dem som uppbar pension hos HPA den 1.1.1969 har således prövats vilka som fyller seglationsvillkoren för rätt till pension enligt det nya reglementet. Antalet pensionstagare enligt det nya reglementet har på så sätt kunnat direkt bestämmas inom de äldre årsklasserna och deras pensioner har också kunna beräknas. Det visade sig att 352 var kvalificerade för pension och att samtliga skulle kunna fä en pension högre än deras nuvarande efter förstärkning. Deras nya pension vid 55 år före avdrag för redan uppburen pension — skulle bli i medeltal ca 7 900 kr. vid basbeloppet 6 700. Eftersom några påtagliga förändringar beträffande seglationsvanorna icke är att räkna med har nämnda pensionsbelopp, 7 900 kr., använts även vid kostnadsberäkningen avseende de närmast följande årsklasserna. Antalet pensionstagare har däremot försiktigtvis antagits bli något högre, 56 per årsklass. Därtill kommer de utländska sjömännen som också får rätt till pension. Deras antal har upptagits till en fjärdedel av antalet svenskar efter några års upptrappning frän en femtedel under startåret. Pensionen har för deras del antagits bli lika stor som svenskarnas. Med dessa förutsättningar i fråga om antalet pensionstagare och pensionens storlek skulle den ärliga pensionssumman kunna beräknas överslagsvis. På grund av dödligheten sker en successiv avgång. Det medför att den totala pensionssumman kan beräknas bli i medeltal ca 87 000 kr. per pensiontagare, vilket motsvarar 11 pensionsår. Den årliga utbetalningen skulle därmed uppgå till 4 872 000 kr. till svenskar och 1 218 000 kr. till utländska sjömän, totalt 6 090 000 kr. vid basbeloppet 6 700. Såsom närmare beskrivits i det föregående måste emellertid även följande beaktas. Under de första åren har samtliga svenskar och även därefter åtskilliga rätt till pension enligt äldre reglementen. Det är kostnader som täcks av befintliga fonder och bör därför 80

avräknas. Samma är förhållandet med den pensionsförstärkning som tillfaller dem som är födda 1922 eller tidigare. Avräkningsbeloppen blir därför särskilt stora under den nya pensioneringens första årtionde. Å andra sidan skall för dem som före reglementets ikraftträdande hunnit tillträda pension hos HPA den nya pensionen beräknas efter särskilda regler. Viss reducering skall ske med hänsyn till att vederbörande redan uppburit pension men sedan uppräknas pensionen till den nivå som svarar mot åldern vid reglementets ikraftträdande. Uppräkningen betyder exempelvis en fördubbling för dem som fyllt 62 år. Det medför framför allt inom de äldsta årsklasserna att pensionerna blir högre än de normala. Denna extra kostnad beräknas uppgå till belopp motsvarande ett kapitalvärde av 5,7 milj. kr. den 1.1.1972. Bland svenskarna har en stor del av dem som får pensionen beräknad efter dessa särregler redan nu HPA-pension. Deras nya pensioner har kunnat beräknas individuellt enligt bestämmelserna. För utlänningarna har beräkningen gjorts mera schematiskt för varje årsklass med höjning av 55-årspensionen till den nivå som motsvarar årsklassens ålder vid reglementets ikraftträdande. Eftersom den nya pensioneringen blir omedelbart fullt utbyggd och då till en början så gott som samtliga får pension enligt särreglerna, blir summan av pensioner vid basbeloppet 6 700, vad här kallas pensionernas grundbelopp, särskilt hög under de första åren. Pensionerna förutsätts emellertid stiga med basbeloppet 3 % årligen. När sedan svenskarnas pensioner enligt äldre reglementen med eventuell förstärkning avräknats visar det sig att nettoutbetalningarna kommer att ligga på en i stort sett konstant nivå fram till 1970-talets slut. Det framgår av följande tablå, där resultatet av kostnadsberäkningarna för ett antal år framöver redovisas. Nettoutbetalningarna utgör de pensionskostnader som åvilar den nya pensioneringen. Kostnaderna per år beräknas uppgå till 4,5 å 4,7 milj. kr. under 1970-talet. Därefter kommer den fortlöpande höjningen av pensionsbeloppen med 3 % att ge utslag. SOU 1971:301

Pensionsutbetalningar i 1 000-tal kronor Pension enligt nya reglementet höjn. 3 % årligen

Summa

Avgår först ärkt äldre pens. + 3 % årl. ökning

Utbetaln. netto

Är

grundbelopp

1972 73 74

6 922 6 914 6 900

207 421

6 922 7 121 7 321

2 437 2 599 2 734

4 485 4 522 4 587

1975 76 77 78 79

6 824 6 680 6 453 6 284 6 149

635 842 1 033 1 225 1 420

7 459 7 522 7 486 7 509 7 569

2 829 2 885 2919 2 915 2 868

4 630 4 637 4 567 4 594 4 701

1980 81

6 065 6 049

1 625 1 851

7 690 7 900

2 805 2 724

4 885 5 176

Inkomsterna från redareavgifterna beräknas f. n. uppgå till ca 4,7 milj. kr. efter avdrag för pensioneringens administrationskostnader. Även om de mot all förmodan skulle stå kvar på denna nivå under hela 1970-talet ger de full täckning för de löpande pensionsutbetalningarna. Några medel ur stödfonden torde därför icke behöva tillskjutas. Fonden ökar därför med ränteavkastningen och når över 30 milj. kr. vid 5 % ränta redan under år 1977. Redareavgifterna bör emellertid kunna förväntas ge successivt stigande inkomster. De utgår med viss procent av den totala lönesumman inom handelsflottan. Pensionerna har för sin värdebeständighet beräknats behöva öka årligen med 3 % och kommer på så sätt att ligga ca 23 % högre redan år 1979. En viss ökning av inkomsterna under samma tid får betraktas som sannolik även om den totala bemanningen skulle fortsätta att minska och därmed mer eller mindre starkt motverka en stegring av den totala lönesumman och därmed också av inkomsterna för pensioneringen. Inkomster utöver 4,7 milj. kr. kommer tydligen att under 1970-talet utgöra överskott som kan fonderas. Inkomsterna efter ett nytt reglementes ikraftträdande bör föras till den i 9.6 föreslagna gemensamma fonden, som alltså blir en fond för all pensionering i HPA. Med den avsedda finansieringsmetoden som grundas i huvudsak pä fördelningsSOU 1971:30 6

systemet, dvs pensionutbetalningar av löpande inkomster, biir uppenbarligen de ekonomiska förutsättningarna för den föreslagna pensionsreformen betryggande. Sedan kostnadsberäkningarna slutförts har basbeloppet höjts till 6 900 (mars 1971) och beloppet kan komma att höjas ytterligare innan det nya reglementet träder i kraft. Kostnaderna för pensioneringen enligt äldre reglementen och för förstärkning av de äldre sjömännens pensioner påverkas icke. Övergångspensionerna och den nya pensioneringen kommer däremot att medföra högre kostnader än vad ovan beräknats. Om basbeloppet under det nya reglementets första år blir exempelvis 7 100, ökar den totala kostnaden för övergängspensionerna med 1,8 milj. kr. och minskar fondöverskottet med samma belopp. Stödfonden kan i så fall beräknas uppgå till 21,1 milj. kr. den 1.1.1972. Vid den nya pensioneringen kommer de årliga nettoutbetalningarna att ligga på nivån 4,9 å 5,1 milj. kr. under 1970-talet. Täckning för denna kostnadsökning — ca 0,4 milj. kr. per år - ges emellertid redan vid en så måttlig årlig ökning av inkomsterna från redareavgiften som drygt 1 %. Med stor sannolikhet kommer därför icke någon del av de ränteinkomster stödfonden ger - över 1 milj. kr. redan under första året - att behöva tillskjutas för att täcka de löpande pensionsutbetalningarna. Även om basbeloppet under pensioneringens första år blir icke oväsentligt 81

högre än kostnadsberäkningarnas 6 700 förblir således de ekonomiska förutsättningarna för pensionsreformen betryggande. 1 anslutning till kostnadsberäkningarna kan göras den reflexionen att en ökning av antalet pensionstagare inte kan uteslutas på längre sikt. Pensionsförpliktelserna skulle i så fall komma att växa mer än beräknats. Å andra sidan kan även andra omständigheter ingå i framtidsbilden med motsatt verkan för pensioneringens ekonomi. Kommer exempelvis den allmänna pensionsåldern att sänkas får det vid samordning till följd en minskad ekonomisk belastning för sjömanspensioneringen.

82 SOU 1971:30

10 Administration

Administrationen av sjömanspensioneringen har alltsedan pensioneringens tillkomst handhafts av handelsflottans pensionsanstalt. Verkställande organ är enligt anstaltens instruktion (SFS 1965:699) en direktion med fyra av Kungl Maj:t utsedda ledamöter jämte anstaltens direktör. Hos anstalten finns förutom direktören f n fyra anställda. Anstaltens uppgifter består väsentligen i behandling av pensionsansökningar och utbetalning av pensioner. Debitering och uppbörd av redareavgifter handhas numera av riksförsäkringsverket enligt lagen (1968:612) om redareavgift för sjöfolks pensionering. Anstaltens fondmedel förvaltas av statskontorets fondbyrå. Ett betydande arbete i samband med sjömanspensioneringen består i fortlöpande registrering av bl a sjötid och pen ionsgrundande lön och sammanställning av dylika uppgifter i sjötjänstutdrag vid aktuella pensionsfall. Detta arbete, som tidigare utförts vid sjömanshusen, åvilar numera det centrala sjömansregistret vid sjömansförmedlingen i Göteborg. Kommittén har enligt sina direktiv undersökt hur den administrativa verksamheten vid sjömanspensioneringen skall kunna förenklas. Ett nytt system för redareavgiften är genomfört i enlighet med kommitténs förslag. Genom att avgiften samordnats med redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna har såväl debiteringen som uppbörSOU 1971:30

den blivit ytterst enkel och de administrativa kostnaderna närmast helt försumbara. Sjömanspensioneringen kräver fortlöpande insamling av uppgifter om sjömännens ombordanställningar. Uppgifter om sjötid och pensionsgivande lön hämtas ur mönstringsbesked och sjömansrullor och noteras på de registerkort som centrala sjömansregistret för över samtliga svenska sjömän. Registerkort förs ej över utlänningar.Sedan 1961 bevaras i stället mönstringsbeskeden, sorterade per individ. Endast en mycket liten del av de samlade uppgifterna kommer till användning, beroende på att de flesta sjömän stannar bara några få år till sjöss och följaktligen inte blir berättigade till sjömanspension. Då en sjöman vänder sig till sjömansregistret i avsikt att söka pension eller avgiftsäterbetalning hos HPA skall sjömansregistret bistå med råd och anvisningar samt utfärda s k sjötjänstutdrag att fogas till ansökan med uppgifter om samtliga anställningar, • som sjömannen haft i utrikes fart. Upprättande av sjötjänstutdrag har i många fall varit ett omfattande arbete därför att redovisningsmaterialet för tiden före 1939 varit ytterligt svårforcerat. Registerkorten innehåller nämligen endast uppgifter from 1939, då kortsystemet infördes. Innan sjömansregistreringen fördes samman till ett centralt sjömansregister företogs på kommitténs initiativ genom arbetsmarknadsverkets försorg en genomgång av det äldre 83

uppgiftsmaterialet vid samtliga sjömanshus. Därur extraherades de uppgifter som framdeles kan bli aktuella i pensionshänseende. Uppgifterna fördes samman per individ. Fördelarna med denna engångsinsats är betydande. Det mest betungande arbetet blev praktiskt taget helt eliminerat. I stort sett allt underlag till sjötjänstutdrag för svenskar är numera samlat per individ och omedelbart tillgängligt vid behov. Endast i enstaka fall förblir en forskning i det äldre arkiverade materialet nödvändigt. Det gäller vissa kategorier - kvinnliga ombordsanställda m fl som i tidigare skeden hade en undantagsställning vid sjömansregistreringen. Arbetet att ställa samman underlag för pensionsberäkning i form av sjötjänstutdrag har således blivit väsentligt mindre när det gäller svenska sjömän. 1 fråga om utländska sjömän är situationen en annan, eftersom de står utanför sjömansregistreringen. Man måste utgå från deras egna uppgifter och söka få dem bekräftade och kompletterade genom forskning i sjömansrullor, mönstringsbesked och andra äldre handlingar. De uppgifter som finns samlade vid sjömansregistret om sjömännens sjötid, erlagda hyresavgifter och pensionsgivande lön förblir ett nödvändigt underlag för sjömanspensioneringen vid beräkning av pensioner enligt 1944 och 1961 års reglementen. Dylika uppgifter behöver insamlas till dess nuvarande reglemente upphör att gälla och ersätts av ett nytt. Kommitténs förslag till nytt reglemente medför betydande förenklingar i fråga om uppgifter och uppgiftsinsamling. Uppgifter behöver icke inhämtas och noteras för sjömän som ej fyllt 30 år. För dem som fyllt 30 år behövs endast uppgift om anställningstid. Som anställningstid skall räknas tid varunder sjömansskatt erlagts och det förutsätts att uppgifter härom skall kunna lämnas av sjömansskattekontoret från det nya reglementets ikraftträdande. Vid beräkning av pension enligt det nya reglementet måste emellertid i fråga om anställningstider före reglementets ikraftträdande användas de 84

uppgifter om sjötid som sjömansregistret noterat. Dessutom kan uppgiftsinsamlandet förenklas i mycket hög grad genom anknytningen till sjömansskattekontoret som uppgiftskälla. Samma anknytning har kommittén tidigare föreslagit beträffande beräkning av redareavgift. I PM angående redareavgiften för sjöfolks pensionering (Stencil K 1968:6) framhölls att sjömansskattekontoret även skulle med fördel kunna ge underlag för pensionsberäkningarna. Uppgiftsinsamlingen skulle kunna bli en enkel procedur om sjömansskattekontoret inför databehandling i sin verksamhet och har uppgifterna förda på magnetband. För närvarande förbereds övergång till ADB vid sjömansskattekontoret. Det bör därför bli möjligt att få de uppgifter pensioneringen behöver samlade och bevarade på det sätt som närmare skisserats i ovan nämnda PM. Det kan erinras om att redarna skall varannan månad inbetala och redovisa innehållen sjömansskatt till sjömansskattekontoret. Redovisning lämnas med förteckning över skatteavdragen och en löneavräkning för varje anställd och månad. Där anges bl a uppgifter som sjömanspensioneringen behöver, såsom namn och andra identifieringsdata, befattning och antal dagar varunder sjömansskatt erlagts. För att pensioneringen icke skall orsaka sjömansskattekontoret en extra belastning bör på särskild plats i löneavräkningsblanketten i kodform anges om sjömannen tjänstgjort som befäl eller manskap. Eftersom befattningen avgörs vid påmönstring eller ommönstring bör lämpligen koden noteras på mönstringsblanketten, som sedan utgör underlag för personalredovisningen ombord. Sedan sjömansskattekontoret avslutat sina arbeten för det gångna kalenderåret kan förutsättas att det finns ett magnetband innehållande samtliga de uppgifter för varje sjöman som pensioneringen behöver. Detta band är då ledigt för annan användning. Ur bandet extraheras de uppgifter som skall föras till sjömanspensioneringen, dvs till ett SOU 1971:30

pensionsband. Det är inte nödvändigt att föra över uppgifter oftare än en gång om året och det kan för övrigt få ske när som helst under årets lopp. Uppgiftsinsamlingen kan således ske helt maskinellt en gång årligen. Kostnaderna begränsas till en ersättning för det maskinella arbetet. Samtliga uppgifter fr o m det år sjömansskattekontoret börjat anlitas bör bevaras på ett magnetband, pensionsband, som årligen tillförs nya uppgifter. Där skall för varje sjöman finnas angivet samtliga anställningar i tidsföljd. Innehållet bör lämpligen årligen — sedan det gångna årets uppgifter blivit införda — skrivas ut i läsbar form och tillställas pensionsanstalten som ett pensionsregister tillgängligt vid behandling av pensionsansökningar. Under lång tid framöver kommer emellertid huvuddelen av de uppgifter som behövs att vara sådana som samlats vid sjömansregistret. Vid det centrala sjömansregistret minskas arbetet i och med att de fortlöpande noteringarna av intjänad lön upphör. Sjömansregistret behöver emellertid tillsvidare behålla sitt material, enär det till en del behövs som uppgiftskälla för andra ändamål. Samarbetet mellan sjömansregistret och pensionsanstalten i fråga om sjötjänstutdrag för seglation före det nya reglementets ikraftträdande bör därför fortsätta som hittills. Det visar sig alltså att det administrativa arbete sjömanspensioneringen kräver kan avsevärt förenklas. Förenklingarna berör framför allt sådant tyngande arbete som är förlagt utanför pensionsanstalten, såsom insamling och registrering av pensioneringens uppgiftsunderlag och sammanställning av utdrag därur för pensionsberäkning. För dessa arbetsuppgifter får det organ som har ansvaret för pensioneringen även fortsättningsvis anlita andra, nämligen sjömansregistret och sjömansskattekontoret. Inom den egna organisationen förblir således verksamheten begränsad till behandling av pensionsansökningar och utbetalning av pensioner. Det förutsätts att statskontorets fondbyrå liksom hittills svarar för fondförvaltningen. Kommittén har även prövat om skäl finns SOU 1971:30

för att sjömanspensioneringens administration förblir i statlig regi, liksom hittills i en fristående organisation sådan som handelsflottans pensionsanstalt utgör eller som del i en större organisation i anknytning till annan pensionering. Även formen av enskild kassa har prövats, antingen med verksamheten helt fristående eller i ett av kassan etablerat samarbete med annan enskild kassa, t ex Sjöbefälets Pensionskassa. Som ett skäl för enskild kassa skulle kunna anföras att besluten i varje pensionsärende icke behöver vara så hårt bundna av givna regler som i ett statligt organ. Pensionsbestämmelserna skall givetvis följas men svårlösta fall kan uppkomma. En enskild kassa har då större möjligheter att vid bedömningen ta hänsyn till särskilda omständigheter utan att besluten blir prejudicerande. Faran vid statlig regi för en så strikt tillämpning av bestämmelserna att besluten kan komma att framstå som obilliga bör emellertid icke överdrivas. Risken att sådana fall skall inträffa kan reduceras genom särskild omsorg vid utformningen av pensionsbestämmelserna. Förslaget till reglemente ger i 12 § möjlighet att undgå beslut som kan framstå som uppenbart oskäliga. Denna bestämmelse bör enligt kommittténs mening tillämpas även på beslut om pension enligt äldre reglementen. Mer vägande kan möjligen vara att en enskild kassa har något större frihet vid placeringar av fondmedlen och kan i eget intresse med särskild omsorg söka bästa möjliga placeringar. Det förutsätts då att den större friheten leder till en högre avkastning av fonderna. Med de senaste årens erfarenheter för ögonen är det dock inte givet att en jämförelse mellan de placeringsmöjligheter, som f. n. föreligger för sjömanspensioneringens fonder, och övriga placeringsalternativ på kapitalmarknaden utfaller till de senares förmån. En enskild kassa måste ges en viss form och det finns givna regler härför som måste följas. Kassan kan — i likhet med Sjöbefälets Pensionskassa — få formen av understödsförening. Då måste lagen om understödsföre85

ningar följas och stadgarna utformas därefter. Reglementet måste fastställas av Kungl Maj:t, eftersom avgifterna vilar på lagstadgad skyldighet. Liksom varje annan pensionskassa måste kassan stå under statlig tillsyn. Kassans stadgar torde utan större svårigheter kunna på flertalet punkter få den form lagen om understödsföreningar föreskriver. I fråga om medlemsskap och kravet på förteckning över kassans medlemmar torde det emellertid bli svårt att förena sjömanspensioneringen med lagens regler. Att ge en komplett förteckning över medlemmar är omöjligt. Sjömansregistrets uppgiftsmaterial innehåller även sådana som aldrig seglat i utrikes fart och sådana som avlidit. Å andra sidan saknas där en del svenskar som har förvärvat rätt till pension. Därtill kommer alla utlänningar som har eller kan komma att få pensionsrätt. Om dem är ingenting känt. Som skäl för statlig regi kan bl a anföras, att avgifterna för pensioneringen tas ut enligt lag och att statliga organ svarar för uppbörden, att uppgiftsinsamlingen och registreringen av anställningstid kan ske på enklaste sätt hos ett statligt organ, sjömansskattekontoret, att pensioneringen alltsedan begynnelsen varit statligt administrerad samt att de äldre reglementena skall tillämpas länge än och att erfarenheter av dessa reglementen finns samlade hos HPA. De tyngst vägande skälen för statlig regi hänger samman med de äldre reglementena och därpå grundade förpliktelser. Verksamheten kommer till en början att domineras av det arbete som de äldre reglementena ger. De kommer icke att vara helt avvecklade förrän efter kommande sekelskifte. Kommittén finner att övervägande skäl talar för att pensioneringen bör förbli i statlig regi. Införandet av ett nytt reglemente kommer att medföra en extra belastning i övergångsskedet. Det är då av vikt att den erfarenhet som finns samlad inom HPA förblir intakt under ett antal år framöver. Att förlägga sjömanspensioneringen till annat statligt organ och nå en anknytning till annan pensionering synes icke i nuvarande 86

läge innebära några fördelar. Handelsflottans pensionsanstalt bör därför tillsvidare bestå och som hittills svara för sjömanspensioneringen. På längre sikt kan det emellertid visa sig att verksamheten medför så ringa arbetsbelastning att en fristående organisation framstår som obehövlig.

SOU 1971:30

11 Förslag till reglemente för sjöfolks pensionering

I enlighet med kommitténs ställningstagande har upprättats ett förslag till reglemente för sjöfolks pensionering. De föreslagna bestämmelserna har i huvudsak kommenterats i det föregående. 1 den mån så icke skett återgår förslagets regler på bestämmelser i det nuvarande reglementet för handelsflottans pensionsanstalt eller har, i fråga om vissa tekniska detaljer såsom angivande av tidpunkter m. m., förebilder hämtats från lagen om allmän försäkring. Såsom tid för ikraftträdande av det nya reglementet har i förslaget angivits den 1 januari 1972, till vilken tidpunkt de försäkringstekniska beräkningarna anknyter. Förslaget är på denna punkt att anse som en modell. En förskjutning av tiden för ikraftträdandet kan föranleda jämkning av de i punkterna 2 och 5 övergångsbestämmelserna angivna födelseårtalen.

SOU 1971:30

Bilaga

Femårsundersökningen

I kommitténs utredningsuppdrag ingår att låta företa den i instruktionen för HPA föreskrivna s k femårsundersökningen för att klargöra huruvida de pensionsföreskrifter som gäller för anstalten kan anses svara mot de tillgångar och inkomster över vilka anstalten för framtiden kan beräknas förfoga. I första hand gäller undersökningen de båda fonder som benämnes hyresavgiftsfonden och pensionsfonden (tilläggspensionsfonden). Dessa båda fonder tillförs numera endast ränteinkomster. De pensionsåtaganden som skall bestridas genom fonderna är givna, enär de endast är beroende av seglationstider före den 1.7.1961. Personkretsen samt intjänandetiden och i samband därmed inbetalda belopp är således kända genom noteringar i sjömanshusens registerkort över inskrivna sjömän. Värderingen av de framtida pensionsförpliktelserna har beräknats för tidpunkten den 1.1.1972. Vid värderingen måste vissa antaganden göras om dödlighet och räntefot. Den dödlighet som lagts till grund för beräkningarna har utgjorts av den för svenska män konstaterade dödligheten under tiden 1961 - 1965 enligt Statistiska centralbyråns Medd. Be 1966:20. Som nedan kommer att göras troligt torde detta dödlighetsantagande vara betryggande lågt för det klientel som här kommer ifråga. I tabell A på 88

sid. 89 redovisas utjämnade kvarlevandetal som beräknats med utgångspunkt från nämnda dödlighetsantagande. Två ränteantaganden har tillämpats, 3,5% och 5%. Den lägre räntefoten kan anses betryggande på lång sikt. Den högre svarar bättre mot dagens ränteläge. Ränteavkastningen hos fonderna har sedan en tid tillbaka legat över 5% och är för närvarande omkring 5,6%. Med den placeringsränta som nu kan ernås torde för de närmaste decennierna en beräkningsränta om 5% vara försvarbar. En undersökning har skett av den faktiska dödligheten bland pensionärerna i HPA under perioden 1965 — 1969. Den observerade dödligheten har jämförts med den som skulle ha inträffat om dödligheten Be 1966:20 varit rådande. Resultatet framgår av nedanstående tablå.

Åldersgrupp år

Antal Antal döda obserberäknat vations- enligt Be år 1966:20 verkligt

185 716

52,8 140,4 1 437 190,8 2 247 183,3 3 202 161,2 6 479 187,8 12 941 245,7 6 915 82,6

52 132 202 193 162 218 292 106

Verkligt antal i % av beräknat antal

98 94 106 105 101 116 119 128

SOU 1971:30

Tabell A Antalet kvarlevande i förhållande till 100 000 35-åringar på grundval av dödlighetsförhållandena för svenska män under perioden 1961 — 1965 enligt Statistiska centralbyråns Medd. Be 1966:20. Utjämnade tal.

ar

Antal kvarlevande

20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59

101 778 101 665 101552 101439 101 326 101 213 101 101 100 989 100 877 100 765 100 652 100 522 100 392 100 262 100 131 100 000 99 875 99 738 99 587 99 420 99 236 99 033 98 810 98 565 98 294 97 997 97 669 97 309 96 913 96 478 96 000 95 475 94 898 94 266 93 573 92 813 91 982 91 072 90 079 88 994

Ålder

ar

Antal kvarlevande

60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100

87 812 86 524 85 123 83 603 81 954 80 171 78 246 76 172 73 944 71 557 69 008 66 294 63 417 60 380 57 189 53 853 50 385 46 805 43 135 39 402 35 638 31 882 28 172 24 555 21 076 17 779 14 835 12 177 9 815,6 7 756,1 5 995,1 4 522,2 3 320,0 2 365,0 1 628,8 1 080,2 686,5 415,7 238,3 128,3 64,2

Ålder

dödlighetsundersökning icke kunnat ske. De sparsamma uppgifter om dödsfall som finns antecknade på registerkorten har icke kunnat tjäna som underlag för en bedömning av dödligheten. Med stöd av den högre överdödlighet i yngre åldrar som enligt tablån ovan kan konstateras för sjömän vilka gått i pension torde man emellertid ha anledning förmoda att det valda dödlighetsantagandet icke kommer att ge för låga värden vid uppskattningen av de framtida pensionsförpliktelserna. Beräkningen av värdet av de framtida pensionsförpliktelserna — i det följande kortfattat benämnt kapitalvärdet — har uppdelats i två delar, den ena omfattande redan utgående pensionsförmåner, den andra omfattande pensioner som ännu ej sökts. Uppgifter om den förstnämnda gruppen kunde erhållas från HPA. Uppgifter om de presumtiva pensionärerna kunde fås ur de tidigare nämnda registerkorten.

HPA :s pensionstagarebestånd Genom HPA:s försorg verkställdes en genomgång av pensionstagarebeständet den 15.10.1968. Resultatet härav i den mån det har betydelse för femårsundersökningen framgår av tabell B på sid. 90. Tabellen utvisar vid ovannämnda tidpunkt utgående årsbelopp uppdelade efter pensionärernas födelseår. Beloppen är vidare skilda åt efter den fond som belastas, hyresavgiftsfonden resp tilläggspensionsfonden, samt efter huruvida pensionen ifråga är livsvarig eller temporär dvs utgående endast fram till 67-årsåldern. Med ledning härav har kapitalvärdet den 1.1.1972 beräknats till följande belopp i milj kr.

Beräkningsränta 3,5% 5%

Som framgår av tablån föreligger en överdödlighet för alla åldersgrupper under 85 år. För aktiva sjömän under 55 år har någon SOU 1971:30 7

Pensioner, som skall betalas av hyresavgiftsfonden tilläggspensionsfonden

4,54 9,16

4,24 8,56

Presumtiva pensionstagare För att erhålla ett underlag för beräkningarna lät kommittén införskaffa en fotostatkopia av registerkorten för de sjömän, som är eller varit inskrivna vid sjömanshusen och varit födda den 5, 15 eller 25 i månaden. Detta motsvarar i det närmaste en tiondel av samtliga fall. 18 232 kopior insändes under tiden oktober 1968 - februari 1969. Endast 57 kort (0,3%) var i något avseende felaktiga och blev sedermera korrigerade. Registerkorten gav upplysning om följande för undersökningen relevanta förhållanden 1. födelsedatum 2. inskrivningsdatum 3. seglationstider (påmönstringsdag och avmönstringsdag) 4. befattning ombord 5. farvatten (inrikesfart eller utrikesfart) 6. hyresavgifter (för tid före 1.7.1961) 7. löneuppgifter (för tid efter 1.7.1961) Registerkorten fördelade sig på följande sätt i olika grupper.

Antal Törsta påmönstring före 1.7. 1961 och ej pensionsfall Första påmönstring efter 1.7. 1961 och ej pensionsfall Pensionsfall (identifierade i HPA:s register) Utan påmönstring eller avseende endast inrikesfart eller av andra skäl utan hyresavgifter Summa

%

11 402

62,5

4 071

22,3

3,1

2 198

12,1

18 232

100,0

Endast den första av ovanstående grupper blev i detta sammanhang föremål för vidare bearbetning. Därvid uteslöts födelseårgångarna 1908 och tidigare. Personer tillhörande dessa åldersgrupper antogs ha avlidit enär de inte återfunnits i HPA:s pensionstagareregister. Skulle några sjömän ur dessa årgångar fortfarande vara i livet och vara berättigade till pension torde den ytter90

Tabell B Årsbelopp i kr av den 15.10.1968 utgående pensioner i HPA enligt 1944 års och äldre reglementen, fördelade efter pensionärernas födelseår och efter den fond som belastas.

Åjspension belastande hyresavgiftsfonden tilläggspensionsfonden Födelse- livstempo- livstempoår varig rär varig rär 1868 1872 1873 1874 1875 1876 1877 1878 1879 1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916

345 1 145

550 666 210 855

176 952 833 1 340 3 070 2 063 3 115 4 201 4 949 7 142 7 016 8 212 13 672 14 319 13 509 17 465 18 580 26 556 25 986 22 291 26 812 29 183 27 497 26 642 17 712

10 066 39 179 34 214 46 969 50 013 69 295 76 503 84 668 70 005 70 925 61 336 67 256 36 327

3 399 3 815 5 799 5 907 5 484 6 425 10 136 9 592 13 484 15 113 17 183 19 435 19 926 20 001 31 827 26 743 37 536 32 970 38 503 48 172 48 695 43 592 54 108 45 486 62 276 60 627 53 931 55 087 56 349 46 974 39 738 31406

323 572 323

36 742 150 175 128 802 156 197 145 151 161 166 176 875 175 663 114 017 112 425 74 298 68 293 31 279

578 289

SOU 1971:30

ligare belastning på fonderna som därigenom skulle uppkomma bl a på grund av pensionernas i allmänhet ringa belopp vara så liten att den är försumbar. På grundval av detta utredningsmaterial har framräknats följande uppgifter. Dessa avser sjömän födda 1909 — 1946 med påmönstring före 1.7.1961 och med erlagda hyresavgifter efter 1939 års ingång.

Med seglation mindre än 36 månader över 36 månader

Antal

Erlagda hyresavgifter

83 000 20 600

13,72 milj kr 29,76 milj kr

Av den sistnämnda gruppen har 10 000 beräknats tillhöra befälsklassen och 10 600 manskapsklassen. Mera specificerade uppgifter återfinns i tabell C på sid. 92. För sjömän tillhörande befälsklassen inträder pensionsåldern vid fyllda 60 år och för sjömän tillhörande manskapsklassen vid fyllda 55 år. Avgörande för vilken av dessa klasser sjömannen ifråga tillhör är förhållandet vid den senaste tjänstgöringen före fyllda 55 år i utrikes fart å svenskt handelsfartyg. För befäl är pensionen livsvarig. För manskap är pensionen temporär, dvs den utgår t. o. m. den månad under vilken sjömannen fyller 67 år. Vissa undantag kan förekomma, till vilka här ingen hänsyn tas. Pensionen omfattar hyresavgiftspension och tilläggspension. 1.

Hyresavgiftspension

Hyresavgiftspension tillkommer sjömän som seglat minst 36 månader före den 1.7.1961. Pensionen beräknas på de hyresavgifter som erlagts efter 1939 års ingång. Livsvarig pension utgår med viss procent av erlagda avgifter, allteftersom de belöper på kalenderår under vilket sjömannen fyllt högst 19 år, 2 0 - 2 4 år etc. Procenttalen anges i följande tablå. Det pensionsbelopp som på detta sätt framkommer för manskapets del måste omräknas till temporär pension mellan 55 och 67 års ålder. Vid sådan omräkning skall SOU 1971:30

högst 19 år 2 0 - 2 4 år 2 5 - 2 9 år 3 0 - 3 4 år 3 5 - 3 9 år 4 0 - 4 4 år 4 5 - 4 9 år 5 0 - 5 4 år 55 år eller däröver

Befäl

Manskap

32,5 28,5 24,0 20,5 17,5 14,5 12,5 10,0 8,5

22,5 20,0 17,0 14,5 12,0 10,5 8,5 7,0

enligt pensionsbestämmelserna tillämpas dödlighetstabellen R32 och räntefoten 3 %. Beräkningen av årspensionerna och kapitalvärdena har i princip tillgått så att dessa värden med sedvanliga försäkringsmatematiska metoder beräknats individuellt för varje i urvalet förekommande sjöman. Därvid har sjömannen i fråga ansetts underkastad dödsfallsrisk efter tidpunkten för den sist noterande seglationen. Erhållna summor har sedan uppmultiplicerats så att de beräknas motsvara den totala omslutningen. Sjöman tillhörande manskapsklassen har rätt att uppskjuta pensionsuttaget till 60 års ålder och erhåller därvid ett i förhållande till pensionens storlek vid 55 år förhöjt belopp. Sådant uppskjutet uttag till 60 års ålder har antagits äga rum beträffande årgångarna 1909 - 1913, enär de icke återfunnits i HPA:s pensionstagareregister. Av vissa tekniska skäl har även årgångarna 1 9 1 4 - 1916 antagits skjuta upp pensionsuttaget till 60 år. För sjömän som icke uppnått en sammanlagd seglationstid om 36 månader gäller att de har rätt till återbetalning vid pensionsåldern — 55 år för manskap och 60 år för befäl - av erlagda hyresavgifter utan ränta. En tablå över sådana fall återges nedan.

Födelseår

Antal

Erlagda hyresavgifter, kr

Belopp i medeltal pr sjöman, kr

1909 - 13 1914 - 18 1919 - 23 1924 - 28 1929-33 1934 - 3 8 1939 - 4 3 1944 - 46 Summa

2 800 4 800 9 700 12 000 14 900 16 600 18 200 4 000 83 000

304 000 109 483 000 101 1 077 000 111 1 661 000 138 2 204 000 148 3 545 000 214 4 040 000 222 402 000 100 13 716 000 165

Kapitalvärdet den 1.1.1972 har beräk- fist eller ekonomiföreståndare rätt att före nats för årgångarna 1917 - 1946 enligt sam- uppnådd pensionsålder under vissa villkor ma principer som ovan redovisats för övriga återfå erlagda hyresavgifter. Så har också sjömän..Beträffande årgångarna 1909 - 1913 skett i viss utsträckning. Det har emellertid har förutsatts att de redan erhållit sina inte ansetts påkallat att göra de vidlyftiga unavgifter tillbaka och för årgångarna 1914 - dersökningar som erfordras för att få omfatt1916 att så kommer att ske före 1972. ningen därav klarlagd. Beloppen ingår sålunI kraft av en övergångsbestämmelse i reg- da i de pä sid. 93 angivna kapitalvärdena, lementet 1961:302 äger befäl, radiotelegra- som härigenom kommit att innehålla en extra säkerhetsmarginal.

Tabell C Hyresavgifter erlagda efter 1939 års ingång av sjömän som seglat minst 36 månader före den 1.7.1961, fördelade efter den ålder sjömannen uppnått det kalenderår på vilket avgiften belöper. Antal

1000-tal kr

Föd. år

sjömän Man- Beskap fäl

Ålder 15-19

1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 S:a

240 350 220 400 180 360 320 340 470 330 540 360 390 360 400 270 420 370 450 370 450 440 430 430 330 270 330 3$0 240 380 360 290 430 430 330 350 330 420 360 440 360 390 430 320 410 430 390 300 350 250 320 330 200 250 200 110 200 160 220 60 130 60 60 40 60 20 40 10 10590 9990

3,7 7,1 13,1 11,8 16,1 18,7 23,2 47,5 70,2 107,3 152,1 143,3 175,4 183,6 256,0 167,6 126,5 196,2 180,1 149,0 90,1 92,1 65,3 2296,0

20-24

25-29

13,5 18,4 27,6 40,4 73,9 76,6 7,1 12,4 75,6 26,3 146,3 40,6 159,1 40,0 261,4 60,9 273,9 43,8 243,7 79,4 351,7 111,9 315,2 164,3 420,7 195,4 513,5 274,6 418,2 344,3 523,8 375,6 454,2 445,3 457,7 428,3 594,7 537,1 682,4 436,3 527,2 352,5 . 357,8 411,7 282,7 377,9 76,4 367,3 46,1 368,0 230,6 96,8 40,3 7,2 5875,9

7432,7

30-34

35-39

40-44

45-49

50-54

60,8 81,9 66,6 92,7 123,7 198,0 162,6 233,6 282,7 291,2 474,9 379,2 332,1 334,6 298,0 407,5 569,4 365,7 443,8 295,6 249,6 164,4 58,6

98,3 132,8 161,3 239,2 219,6 267,8 212,7 222,8 222,1 312,1 476,3 363,7 295,2 302,3 200,0 192,5 131,7 42,8

125,4 176,2 168,3 256,8 237,6 361,8 232,7 270,9 201,2 253,9 240,4 92,1 26,7

139,3 242,0 182,2 270,5 149,4 200,9 72,4 26,2

61,3 82,1 27,0

5967,2

4093,2

2644,0

1282,9

Totalsumma 92

170,4 29762,3

SOU 1971:30

De enligt nu nämnda riktlinjer utförda beräkningarna har givit följande resultat. I tablån nedan ingår också de tidigare anförda kapitalvärdena för HPA:s pensionstagare i den mån de belastar hyresavgiftsfonden. Kapitalvärden den 1.1.1972 i milj kr 3,5 % 5 % Befäl Manskap Återbetalningsbelopp 1968 års pensionärer Summa

23,30 25,81 6,79 4,54

17,60 21,55 5,43 4,24

60,44

48,82

2. Tilläggspension De för beräkningen av tilläggspension gällande reglerna återfinns i kungörelsen 1953:505 ang. ändring i vissa delar av reglementet 1944:42 för handelsflottans pensionsanstalt. De han följande lydelse. 8 §. Tilläggspension bestämmes med hänsyn till antalet månader, lör vilka sjömannen erlagt hyresavgift, dock att tilläggspension icke utgår, om antalet hyresavgiftsmånader understiger 36. 12 §. Tilläggspension till sjöman, tillhörande befälsklassen, utgår med 1 krona för varje hyresavgiftsmånad, dock högst med 200 kronor. 13 §. Har sjöman, tillhörande befälsklassen, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap av sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgår tilläggspension med belopp, som bestämmes på följande sätt. Först beräknas tilläggspension enligt 12 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid tillhört befälsklassen. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman, tillhörande befälsklassen, före det år han fyllt 55 år, utgör i förhållande till hela antalet hyresavgiftsmånader före nämnda år, dock att härvid av hela antalet hyresavgiftsmånader medräknas högst 330 och av antalet hyresavgiftsmånader som befäl högst 330, minskat med antalet hyresavgiftsmånader som manskap. Därefter beräknas tilläggspension enligt 17 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid före det år han fyllt 55 år tillhört manskapsklassen. Det sålunda beräknade beloppet ökas med 42 procent. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgör i förhållande till hela antalet hyresavgiftsmånader före nämnda år, dock att högre antal hyresavgiftsmånader än 330 icke medräknas. Summan av de sjömannen sålunda tillgodoräknaSOU 1971:30

de beloppen utgör hans tilläggspension enligt denna paragraf. 17 §. Tilläggspension vid livsvarig tjänstepension med oföränderligt belopp till sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgår efter antalet hyresavgiftsmånader med följande belopp: Antal hyresavgiftsmånader Tilläggspension 36 -

36 kronor + 1 krona för varje månad över 36 60 89 60 kronor + 2 kronor för varje månad över 60 90-179 120 kronor + 3 kronor för varje månad över 90 180 - 269 390 kronor + 4 kronor för varje månad över 180 270 - 329 750 kronor + 5 kronor för varje månad över 270 330 eller däröver 1 050 kronor.

18 §. Har sjöman, tillhörande manskapsklassen, erlagt hyresavgift jämväl i egenskap av sjöman, tillhörande befälsklassen, utgår tilläggspension med belopp, som bestämmes på följande sätt. Först beräknas tilläggspension enligt 17 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid före det år han fyllt 55 år tillhört manskapsklasscn. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman, tillhörande manskapsklassen, utgör i förhållande till hela antalet hyresavgiftsmånader före nämnda år, dock att högre antal hyresavgiftsmånader än 330 icke medräknas. Därefter beräknas tilläggspension enligt 12 § som om sjömannen under hela sin tjänstetid före det år han fyllt 55 år tillhört befälsklassen. Det sålunda beräknade beloppet minskas med 30 procent. Av det belopp, som härvid erhålles, tillgodoräknas honom så stor del som det antal månader, för vilka han erlagt hyresavgift i egenskap av sjöman, tillhörande befälsklassen, före det år han fyllt 55 år, utgör i förhållande till hela antalet hyresavgiftsmånader före nämnda år, dock att härvid av hela antalet hyresavgiftsmånader medräknas högst 330 och av antalet hyresavgiftsmånader som befäl högst 330, minskat med antalet hyresavgiftsmånader som manskap. Summan av de sjömannen sålunda tillgodoräknade beloppen utgör hans tilläggspension enligt denna paragraf.

Följande tablå ger en sammanfattning av antalet sjömän, befäl såväl som manskap, för vilka sammanlagda antalet seglationsmånader legat mellan de i tabellen angivna gränserna. 03

Antal månader

Antal Befäl

Antal Manskap

3 6 - 39 4 0 - 59 6 0 - 79 8 0 - 99 1 0 0 - 119 1 2 0 - 139 1 4 0 - 159 1 6 0 - 179 1 8 0 - 199 2 0 0 - 219 220 - 239 240 - 259 260 - 279 280 - 299 3 0 0 - 319 3 2 0 - 339

490 2710 1 780 1 390 850 730 540 410 250 200 220 200 90 60 40 30

1400 4 250 2 140 1020 700 490 260 130 60 40 50 30 10 10

9 990

10 590

Summa

Som framgår av ovanstående siffror förslår dessa fonder sedda som en enhet att med bred marginal täcka de framtida pensionsförpliktelserna. Sjömanspensionsfonden

På liknande sätt som skett beträffande hyresavgiftspensionerna har tilläggspensionsbeloppen och därmed sammanhängande kapitalvärden beräknats individuellt för varje i urvalet förekommande sjöman. Resultatet av beräkningarna framgår av tablån nedan, vari också ingår de tidigare anförda kapitalvärdena för HPA:s pensionärer i den mån de belastar tilläggspensionsfonden. Kapitalvärden den 1.1.1972 i milj kr

Befäl Manskap 1968 års pensionärer Summa

3,5%

5%

13,12 11,66 9,16

10,70 10,24 8,56

33,94

29,50

En sammanställning av hyresavgiftsfondens resp tilläggspensionsfondens beräknade storlek den 1.1.1972 samt värdet av de förpliktelser som nämnda dag kan beräknas åvila resp fond återges här nedan.

Fond

Beräknad Värdet av framtida storlek pensionsutbetal1.1.1972 ningar i milj kr milj kr 3,5 % 5%

Hyresavgiftsfonden 115,6 Tilläggspensionsfonden 18,7 Summa 94

134,3

60,44

48,82

33,94

29,50 78,32

94,38

Därest ett nytt pensionsreglemente skall införas bör också en undersökning göras av värdet den 1.1.1972 av de framtida pensionsförpliktelser som belastar sjömanspensionsfonden. Denna fond svarar nu för utbetalningen av sjömanspensioner enligt reglementet 1961:302. Fonden tillförs - förutom upplupna räntor - de s k redareavgifterna enligt lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering. Den undersökning som verkställts rörande sjömanspensionsfonden baserar sig på samma underlag som använts för undersökningen rörande hyresavgifts- och tilläggspensionsfonderna, dvs HPA:s.pensionstagareregister och urvalet av registerkort över inskrivna sjömän. Sjömanspension, som i regel endast tillkommer svensk sjöman vilken mer än 72 månader varit såsom manskap för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg, beräknas på grundval av sjömannens manskapstid och pensiongivande lön. I väsentliga drag innebär bestämmelserna om pension följande. Pensionen utgör 2 % av pensiongivande lön för manskapstid utöver de första 72 månaderna upp till 120 månader samt 3,3 % av pensionsgivande lön för manskapstid därefter. Rätt till pension inträder vid 55 år om manskapstiden uppgår till minst 120 månader och eljest vid 60 år. Pensionen är temporär och upphör med utgången av månaden närmast före den under vilken sjömannen uppnår 67 års ålder. Överstiger icke manskapstiden 84 månader utgives i stället för årlig pension ett engångsbelopp uppgående till 6 gånger den beräknade årspensionen. Uttages pensionen vid senare tidpunkt än 55 år förhöjs beloppet med 1/84 för varje månad varmed uttaget uppskjutes. Viss maximering av årspensionen förefinnes. Beräkningen av värdet av de framtida pensionsförpliktelserna (kapitalvärdet) har även här uppdelats i två delar, den ena omfattande redan utgående pensioner, den andra omSOU 1971:30

männen ifråga fortsätter att segla under 8 fattande pensioner som ännu ej sökts. Den förstnämnda delen har grundats på månader varje år under åren 1969-1971. uppgifter ur HPA:s pensionstagareregister. Då denna nära nog maximala prestation säkerligen inte kommer att fullgöras av varje Resultatet framgår av tabell D. sjöman innebär antagandet att pensionsutTabell D Årsbelopp i kr av utgående sjö- betalningar och kapitalvärden blivit beräkmanspensioner i HPA 15.10.1968, fördelade nade i överkant. Beträffande gruppen b) ovan har den efter pensionärernas födelseår. inskränkningen gjorts att seglation skall Födelseår Sjömanspensionens ha förekommit efter ingången av år 1967. årsbelopp i kr Har endast tidigare seglation förekommit har det ansetts osannolikt att sjömannen i fråga 1902 3 112 kommer igen i aktiv sjötjänst. I praktiken 1903 3 355 1904 13 973 kommer säkerligen sådana fall att uppträda, 1905 14 071 men den härigenom uppkommande belast1906 29 049 ningen på fonderna torde bli så obetydlig att 1907 55 137 1908 72 902 den kan försummas, särskilt med hänsyn till 1909 47 453 den övervärdering varom talats i föregående 1910 64 988 stycke. 1911 43 034 1912 49 429 Ett förhållande som gäller båda grupperna 1913 15 583 är att den genomsnittslön som antagits belöMed utgångspunkt från ovanstående be- pa på seglationstiden under åren 1969-1971 lopp har kapitalvärden den 1.1.1972 be- har utgjorts av vederbörande sjömans genomräknats till 1,48 milj kr vid en beräkningsrän- snittslön under den observerade tiden före ta av 3,5 % och 1,42 milj kr vid en beräk- 1969 förhöjd med 15%. Resultatet av beräkningarna framgår av ningsränta av 5 %. följande uppställning, där kapitalvärdet av Den andra delen av beräkningarna, omfatpensionärernas pensioner även medtagits. tande pensioner som ännu ej sökts, har baserat sig på de tidigare nämnda registerkorten Kapitalvärden den för ett urval av de aktiva sjömännen. 1.1.1972 i milj kr I likhet med vad som skedde beträffande 5% 3,5% hyresavgiftspensionerna och tilläggspensionerna har individuella beräkningar gjorts för Grupp a) ovan 14,32 16,98 9,03 varje i urvalet påträffad sjöman som upp- Grupp b) ovan 11,17 1,42 1,48 fyllt de villkor om seglationstider m m som 1968 års pensionärer 24,77 29,63 Summa gäller för att rätt till sjömanspension skall inträda. Därvid har två grupper urskilts: Ovanstående belopp kan sålunda utan tilla) sjömän som redan under år 1968 uppskott av andra inkomster än ränteinkomster nått 72 manskapsmånader med pensionsgiberäknas vara tillräckliga att - under förutvande lön och som följaktligen äger rätt till sättning av en fortlöpande förräntning av sjömanspension (ev. engångsbelopp) minst 3,5 resp 5 % - svara för de pensionsb) sjömän som icke under år 1968 uppförpliktelser i form av sjömanspensioner som nått 72 manskapsmånader men som under intill år 1972 kan beräknas ha uppkommit. åren 1969 - 1971 kan beräknas komma upp Sjömanspensionfonden kan den 1.1.1972 till detta antal om man förutsätter en fortberäknas ha stigit till 50,7 milj kr. Det innesatt seglation med 8 månader under vart och bär att fonden förslår att med bred marginal ett av dessa tre sistnämnda år. täcka de framtida pensionsförpliktelserna. Även för grupp a) har räknats med att sjö-

SOU 1971:30

Tabellbilagor I efterföljande tabeller återges separat för hyresavgiftsfonden, tilläggspensionfonden och sjömanspensionsfonden beräknade värden i 1000-tal kr av pensionsutbetalningar och kapitalvärden för åren 1972-2007. Hyresavgiftsfonden Pensionsutbetalningar i 1000-tal kr

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

96 Manskap

Befäl

Summa

433 677 1 049 1 301 1 528 1 566 1 568 1 583 1 617 1 537 1 546 1 506 1 567 1 657 1 695 1 748 1 777 1 781 1 767 1 712 1 639 1 599 1498 1 380 1 244 1 064 884 716 578 452 374 279 192 105 58 36

224 261 323 375 422 484 554 669 759 819 895 983 1 061 1 173 1 260 1 383 1483 1580 1 657 1 766 1 818 1 838 1 883 1 891 1 858 1 837 1 772 1 702 1 624 1 537 1 447 1 352 1 258 1 164 1 071 981

657 938 1 372 1 676 1 950 2 050 2 122 2 252 2 376 2 356 2 441 2 489 2 628 2 830 2 955 3 131 3 260 3 361 3 424 3 478 3 457 3 437 3 381 3 271 3 102 2 901 2 656 2 418 2 202 1 989 1 821 1631 1 450 1 269 1 129 1 017

1968 års pensionärer 807 730 643 551 464 385 311 240 182 153 138 125 111 98 86 74 64 54 45 37 30 24 19 14 11 8 6 4 3 2 1 1

Återbet. (seglation <36 mån.) 89 125 124 203 187 228 258 274 249 325 370 313 361 404 364 508 407 633 543 605 631 839 736 803 763 783 613 299 66 2

Totalsumma 1 553 1 793 2 139 2 430 2 601 2 663 2 691 2 766 2 807 2 834 2 949 2 927 3 100 3 332 3 405 3713 3 731 4 048 4012 4 120 4 118 4 300 4 136 4 088 3 876 3 692 3 275 2 721 2 271 1 993 1 822 1 632 1450 1 269 1 129 1 017

SOU 1971:30

Hyresavgiftsfonden Kapitalvärden den 1.1 i 1000-tal kr (5%)

År

Manskap

Befäl

Summa

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

21 546 22 179 22 594 22 649 22 448 22 005 21501 20 969 20 395 19 758 19 171 18 546 17 930 17 221 16 384 15 467 14 450 13 351 12 194 10 993 9 788 8 598 7 390 6 224 5 122 4 103 3 218 2 472 1 862 1 362

17 598 18 249 18 894 19 508 20 099 20671 21 209 21 702 22 101 22 428 22 710 22 928 23 068 23 134 23 088 22 952 22 682 22 297 21793 21 185 20 434 19 593 18 690 17 695 16 642 15 570 14 466 13 374 12 298 11 248 10 235 9 265 8 343 7 471 6 652 5 887 5 176

39 144 40 428 41488 42 157 42 547 42 676 42 710 42 671 42 496 42 186 41 881 41 474 40 998 40 355 39 472 38 419 37 132 35 648 33 987 32 178 30 222 28 191 26 080 23 919 21 764 19 673 17 684 15 846 14 160 12610 11 202 9 897 8 721 7 671 6 755 5 936 5 190

SOU 1971:30

967 632 378 200 103 49 14

1968 års pensionärer 4 242 3 627 3 060 2 554 2 118 1 748 1 442 1 195 1 009

873 760 656 562 476 399 331 271 219 175 138 107 81 61 45 32 23 16 10 7 4 2 1 1

Återbet. 5 432 5 612 5 764 5 925 6 013 6 123 6 195 6 241 6 272 6 330 6 314 6 250 6 241 6 184 6 078 6 009 5 789 5 662 5 296 5 004 4 634 4 219 3 570 2 995 2 322 1 656

937 355 67 2

To talsumma 48 818 49 667 50 312 50 636 50 678 50 547 50 347 50 107 49 777 49 389 48 955 48 380 47 801 47 015 45 949 44 759 43 192 41 529 39 458 37 320 34 963 32 491 29711 26 959 24 118 21 352 18 637

16211 14 234 12616 11 204 9 898 8 722 7 671 6 755 5 936 5 190

Tilläggspensionsfonden Pensionsutbetalningar i 1000-tal kr

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

98 Manskap

Befäl

644 864 937 973 920 892 877 804 729 685 681 655 632 608 581 572 553 528 498 460 410 375 336 300 258 214 165 128 100 73 59 42 28 15 8 5

337 406 480 534 571 612 651 692 733 747 764 775 783 790 790 800 804 799 794 784 765 738 713 682 642 606 564 524 482 444 404 366 331 298 267 238

Summa

981 1 270 1 417 1 507 1491 1 504 1 528 1 496 1 462 1 432 1 445 1 430 1 415 1 398 1 371 1 372 1 357 1 327 1 292 1 244 1 175 1 113 1 049

982 900 820 729 652 582 517 463 408 359 313 275 243

1968 års pensionärer

Totalsumma

1 680 1472 1 257 1051

2 661 2 742 2 674 2 558 2 369 2 233 2 129 1991 1 873 1 789 1 764 1 712 1 663 1 614 1 557 1 531 1 491 1 439 1 384 1 319 1 235 1 160 1 086 1 010

878 729 601 495 411 357 319 282 248 216 186 159 134 112 92 75 60 47 37 28 21 15 11 8 5 3 2 1 1

921 835 740 660 587 520 465 409 360 313 275 243

SOU 1971:30

Tilläggspensionsfonden Kapitalvärden den 1.1 i 1000-tal kr (5%)

År

Manskap

Befäl

Summa

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

10 239 10 092

10 701 10 891 11020 11079 11 086 11 055 10 981 10 863 10 697 10 481 10 240 9 968 9 673 9 354 9 012 8 653 8 266 7 856 7 430 6 988 6 534 6 076 5 624 5 175 4 734 4 313 3 908 3 526 3 165 2 829 2516 2 228 1 964 1 723 1 504 1 306 1 128

20 940 20 983 20 731 20 315 19 787 19 249 18 671 18 039 17 408 16 780 16 152 15 478 14 787 14 076 13 348 12 610 11 836 11 038 10 230 9418 8 614 7 840 7 092 6 372 5 684 5 046 4 459 3 935 3 464 3 040 2 662 2 321 2 019 1 751 1 518 1 313 1 130

SOU 1971:30

9711 9 236 8 701 8 194 7 690 7 176

6711 6 299 5 912 5 510 5 114 4 722 4 336 3 957 3 570 3 182 2 800 2 430 2 080 1 764 1 468 1 197

950 733 551 409 299 211 146 93 55 28 14 7 2

1968 års pensionärer

To talsumma

8 561 7 269 6 123 5 141 4 322 3 638 3 074 2612 2 235 1926 1656 1412 1 193

29 501 28 252 26 854 25 456 24 109 22 887 21 745 20 651 19 643 18 706 17 808 16 890 15 980 15 075 14 176 13 289 12 386 11479 10 578 9 690 8 823 7 998 7 209 6 458 5 745 5 089 4 488 3 955 3 477 3 048 2 667 2 324 2 021 1 752 1 518 1 313 1 130

999 828 679 550 441 348 272 209 158 117 86 61 43 29 20 13 8 5 3 2 1

Sjömanspensionsfonden Pensionsutbetalningar i 1000-tal kr På grund av konstaterad seglation längst t o m år 1968 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

511 696 875 938 939 974 918 952 983 967 1 104 1 089 1 168 1 241 1 150 1 182 1 160 1 107 1 077

998 879 848 753 669 630 544 511 414 367 293 285 213 160 89 76 47

På grund av antagen seglation åren 1969-1971

224 314 426 508 508 542 551 537 533 557 630 616 601 656 633 621 638 604 626 593 567 630 602 488 501 464 682 610 524 482 522 693 697 516 454 282

1968 års pensionärer

Summa

364 337 293 217 174 122 74 34 6

1 099 1 347 1 594 1 663 1 621 1 638 1 543 1 523 1 522 1 524 1 734 1 705 1 769 1 897 1 783 1 803 1 798 1 711 1 703 1 591 1 446 1478 1 355 1 157 1 131 1 008 1 193 1024

891 775 807 906 857 605 530 329

SOU 1971:30

Sjömanspensionsfonden Kapitalvärden den 1.1 i 1000-tal kr (5%)

År 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

På grund av konstaterad seglation längst t o m år 1968

På grund av antagen seglation åren 1969-1971

14 319 14 511 14 524 14 353 14 110 13 853 13 548 13 285 12 974 12 616 12 256 11 738 11 209 10 573 9 830 9 143 8 389 7 620 6 866 6 106 5 389 4 758 4 126 3 561 3 053 2 560 2 130 1 714 1 375 1 068

9 030 9 252 9 393 9 425 9 377 9 325 9 236 9 133 9 039 8 945 8 822 8 617 8417 8 223 7 962 7 711 7 460 7 180 6 920 6 625 6 349 6 085 5 743 5 413 5 184 4 930 4 701 4 237 3 823 3 477 3 158 2 780 2 209 1 605 1 156

SOU 1971:30

822 571 381 237 157 87 43

748 497

1968 års pensionärer

Summa

1425 1 123

24 774 24 886 24 751 24 354 23 869 23 401 22 893 22 457 22 019 21561 21078 20 355 19 626 18 796 17 792 16 854 15 849 14 800 13 786 12 731 11 738 10 843 9 869 8 974 8 237 7 490 6 831 5 951 5 198 4 545 3 980 3 351 2 590 1 842 1 313

834 576 382 223 109 39 6

835 540

Kapitalvärden den 1.1 i 1000-tal kr (5%) Tilläggspensions1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

fonden

Hyresavgiftsfonden

Sjömanspensionsfonden

29 501 28 252 26 854 25 456 24 109 22 887 21 745 20 651 19 643 18 706 17 808 16 890 15 980 15 075 14 176 13 289 12 386 11 479 10 578 9 690 8 823 7 998 7 209 6 458 5 745 5 089 4 488 3 955 3 477 3 048 2 667 2 324 2 021 1 752 1 518 1 313 1 130

48 818 49 667 50 312 50 636 50 678 50 547 50 347 50 107 49 777 49 389 48 955 48 380 47 801 47 015 45 949 44 759 43 192 41529 39 458 37 320 34 963 32 491 29711 26 959 24 118 21 352 18 637 16 211 14 234 12616 11 204 9 898 8 722 7 671 6 755 5 936 5 190

24 774 24 886 24 751 24 354 23 869 23 401 22 893 22 457 22 019 21 561 21 078 20 355 19 626 18 796 17 792 16 854 15 849 14 800 13 786 12 731 11 738 10 843 9 869 8 974 8 237 7 490 6 831 5 951 5 198 4 545 3 980 3 351 2 590 1 842 1 313

835 540

Summa 103 093 102 805 101 917 100 446 98 656 96 835 94 985 93 215 91439 89 656 87 841 85 625 83 407 80 886 77 917 74 902 71427 67 808 63 822 59 741 55 524 51 332 46 789f 42 391 38 100 33 931 29 956 26 117 22 909 20 209 17 851 15 573 13 333 11 265 9 586 8 084 6 860

SOU 1971:30

KUN

2 0' H L M

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Civildepartementet

Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15]

Kommunala val. [4]

Industridepartementet Socialdepartementet

Malm -Jord - Vatten. [17]

Familjepensionsfrågor m.m. [19]

Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överensenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23] Sjömanspension [30]

Finansdepartementet SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] Större företags offentliga redovisning, [9] Mått och vikt. [18]

Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriktsindelningen, m m. [3]

Inrikesdepartementet Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6. Strukturstudier. [28]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

K L Beckmans Tryckerier AB 1971

ALLF 238 71 030