Betänkande angående levnadskostnadsindex

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 3 : 8 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

LEVNADSKOSTNADSINDEX AVGIVET AV

särskilt

S

T

tillkallade

O

C 1 9

K

sakkunniga

H

O

3 L

M

Statens offentliga utredningar 1943 K r o n o l o g i s k

1. Betänkande med författnings- och organisations förslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. Beckman. 321 s. K. 2. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar angående ersättning för flyttningskostnad. Marcus. 156 s. Fi. 3. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjeheskattningen. Marcus. 170 s. Fi. 4. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens

f ö r t e c k n i n g

härkraft. 3. Skogshrukets transportfrågor: Väg och järnvägar. Idun. 260 s. Jo. 5. Utredning rörande polismäns anslutning till po tiska ytterlighetsriktningar m. m. Norstedt. 40 s. 6. Utredning och förslag angående pappersformati inom statsförvaltningen. Beckman. 116 s. H. 7. 1940 års skolutrednings betänkanden och utre ningar. Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar f skolarbetet. Av U. Hjärne. Idun. 66 s. E. 8. Betänkande angående levnadskostnadsindex. No stedt. 147 s. Ti.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnels bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordnii (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1943: 8 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

LEVNADSKOSTNADSINDEX A V G I V E T AV

särskilt

tillkallade

sakkunniga

STOCKHOLM 1943 KUNGIi. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNEB

INNEHÅLL. Sid.

; Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet Kap. 1.

Kap. 2.

Allmänna synpunkter Begreppet »oförändrad levnadsstandard» Komplikationer vid ransonering m. m Indextalets representativitet för olika folkgrupper Rensad index

5 7 7 9 11 12

\

Metod och formel Hittills tillämpade formler Beräkningsmetodens anpassning till konsumtionens förändringar Indexformeln

..

14 14 16 19

Kap. 3.

Prismaterialet Varuurvalet Ortsurvalet Tidpunkten för prisinsamlingen Sättet för prisinsamlingen Beräkningen av medelpriser

24 27 40 58 59 61

Kap. 4.

Viktsystemet Synpunkter på viktsystemets betydelse för resultatet Allmänna principer för bestämningen av viktsystemet Konstruktionen av viktsystem (hushållsbudgeter) Valet av budget Framskrivningen av årsbudgeterna Preliminär bestämning av 1942 års viktsystem

63 63 68 70 74 77 83

Kap. 5.

Speciella problem A. Skatterna B. Rabatterna C. Säsongproblemet D. Substitutionsfrågan E. Anknytningen till tidigare beräkning

87 87 95 97 103 108

Kap. 6.

Sammanfattning och förslag

110 Bilaga A. Historik över socialstyrelsens prisstatistik och indexberäkningar » B. Beräkning av levnadskostnadsindex i vissa främmande länder » C. Vissa kompletterande synpunkter på formelvalet » D. Indexanalys och alternativa indexberäkningar

114 126 137 144

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Jämlikt beslut den 25 september 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med utredning rörande grunderna för beräkningen av levnadskostnadsindex. I yttrande till statsrådsprotokollet anförde föredragande departementschefen bl. a., att utredningen borde verkställas under beaktande av index' dubbla uppgift att å ena sidan statistiskt belysa utvecklingen av priserna i det sista ledet av varuomsättningen och å andra sidan utgöra ett underlag för regleringen av arbetslönerna och pensionerna i statstjänst samt för arbetslönerna inom vida områden av näringslivet. Vid utredningen skulle övervägas, om underlaget för indexberäkningarna borde vidgas till att omfatta familjer av skilda typer respektive samhällen av olika karaktär för att bereda ökade möjligheter till kontroll av indextalets representativitet i skilda sammanhang. Vidare skulle prövas, huruvida antalet varor respektive orter för prisinsamlingen lämpligen borde ökas och omgrupperas, och om sättet för prisinsamlingen borde modifieras och prisuppgifterna underkastas vidgad kontroll. Den hittills gällande grundregeln, att riktpunkten för av försörjningslägets utveckling påkallade modifikationer i indexunderlaget bör vara, att samma levnadsstandard avses vid beräkningstillfället som vid den tidpunkt, med vilken prisjämförelsen närmast sker, skulle enligt direktiven fasthållas. Beräkningssättet borde dock om möjligt väljas så, att även starka variationer i konsumtionens sammansättning beaktades, utan att därför indextalets värde ur statistiska synpunkter ginge förlorat. Vid utredningen skulle prövas, vilken metod att ta hänsyn till prisdifferentiering genom rabatter, som ur lönepolitisk respektive prisstatistisk synpunkt gåve den riktigaste bilden av utvecklingen. Med beaktande av den sålunda valda lösningen borde spörsmålet om de indirekta skatternas medräknande avgöras. Vidare skulle de sakkunniga överväga, om de direkta skatterna borde medtagas och, i den mån dessa icke helt uteslötes, på vad sätt skatteposten skulle beräknas. Enligt direktiven ägde de sakkunniga att, om så befunnes påkallat, till övervägande jämväl upptaga spörsmålet om en p å ett eller annat sätt »rensad» index, åsyftande att belysa prisutvecklingens ekonomiska förutsättningar eller att ge hållpunkter för en bedömning av den lämpliga kompensationsgraden.

6 Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet ledamoten i Dacos arbetsutskott E. Ahlberg, landsorganisationens andre ordförande G. Andersson, ordföranden i svenska järnvägsmannaförbundet S. Christiansson, professorn H. Cramer, överkontrollören H. Ekdahl, t. f. generaldirektören K. J. Höjer, byråchefen A. Johansson, docenten E. Lundberg samt direktören i svenska arbetsgivareföreningen F. Söderbäck såsom sakkunniga. Tillika uppdrog departementschefen åt Höjer att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Med stöd av samma bemyndigande förordnade departementschefen t. f. aktuarien E. Soop att vara sekreterare samt amanuensen B. Metelius och herr G. Rehn, D. S. I. att vara biträdande sekreterare hos de sakkunniga. Såsom experter tillkallade de sakkunniga jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande professorerna E. Lindahl och H. Wold. Till fullgörande av sitt uppdrag ha de sakkunniga utarbetat betänkande med förslag till nya riktlinjer för indexberäkningen, som härmed överlämnas. Amanuensen i socialstyrelsen G. Berglund h a r biträtt vid utarbetandet av den till betänkandet som bilaga A fogade historiken över socialstyrelsens prisstatistik och indexberäkningar. Pol. mag. R. Björkenheim h a r författat i bilaga B redovisade redogörelse för indexberäkningarna i utlandet. Stockholm den 13 februari 1943. KARL J. HÖJER ERNST AHLBERG

' GUNNAR ANDERSSON

H. CRAMÉR ERIK LUNDBERG;!

H. EKDAHL

STURE CHRISTIANSSON ALF JOHANSSON

FRITIOF SÖDERBÄCK

Erik

Soop

7 Kap. 1. Allmänna synpunkter. Beräknandet av en levnadskostnadsindex uppställer redan under normala förhållanden en rad svåra praktiska och teoretiska problem. Under tider med relativt begränsade förändringar i priser och konsumerade kvantiteter tilldraga sig dessa frågor dock knappast något större allmänt intresse. Annorlunda ställer det sig i kristider sådana som de nuvarande, då prisförändringar och konsumtionsomläggningar äro av en helt annan storleksordning. Härtill kommer, att socialstyrelsens levnadskostnadsindex' användning som lönereglerande faktor starkt ökats; inkomsterna för stora befolkningsgrupper regleras numera på ett eller annat sätt med utgångspunkt från denna index. De härvid tillämpade metoderna för lönernas anknytning till indexen, innebärande att löneändring sker, när index passerar vissa gränser, ha även ökat behovet av precision i beräkningssättet. Det är därför naturligt, att levnadskostnadsindex och dess beräknande på de senaste åren blivit föremål för ojämförligt större intresse än tidigare. Därvid har ofta en kritisk inställning kommit till uttryck, framförallt beroende på att de brister, som normalt finnas i metoderna och som man aldrig lär helt kunna komma ifrån, allt tydligare trätt i dagen och visat sig under rådande förhållanden ha stor praktisk betydelse. Begreppet »oförändrad levnadsstandard». Det rådande krisläget har aktualiserat vissa rent principiella svårigheter vid beräknandet av levnadskostnadsindex. Dessa knyta sig till begreppet oförändrad levnadsstandard. Enligt gällande direktiv för indexberäkningarna skola dessa avse en oförändrad levnadsstandard eller — som saken uttryckts i direktiven för de sakkunniga — avse samma levnadsstandard vid beräkningstillfälllet som vid den tidpunkt, med vilken prisjämförelsen närmast sker. Detta krav torde motsvara den vanliga uppfattningen om vad index skall mäta. Man kan dock understundom få höra den tanken framförd, att indexberäkningarna borde registrera också sådana standardändringar, som taga sig uttryck i höjda resp. sänkta »faktiska levnadskostnader», varmed då menas de verkliga hushållsutgifterna. Om konsumenterna frivilligt eller av tvång ginge över till en lägre och billigare standard, skulle detta sålunda medföra lägre indextal och omvänt vid övergång till en högre och dyrare standard. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex har aldrig varit av denna art utan i princip alltid avsett kostnadsändringen för en fix standard.

8 Vid diskussion av hithörande problem uppstå emellertid vissa svårigheter redan därigenom att oklarhet råder om själva begreppet levnadsstandard. Under tider med ringa förskjutningar i konsumtionsvanorna kan det i stort sett anses berättigat att identifiera en viss standard med en viss konsumtion och att låta indexberäkningarna följa kostnaden för en kvantitativt och kvalitativt fixerad konsumtion — den konsumtion, som man funnit typisk inom det befolkningsskikt, vars standard beräkningarna närmast avse. 1 Man bör emellertid göra klart för sig, att även i detta fall en oförändrad levnadsstandard i regel är förknippad med vissa förändringar av konsumtionens kvantitativa och kvalitativa sammansättning. E n på grundval av oförändrad konsumtion beräknad index utgör under alla förhållanden blott en approximation till en index avseende oförändrad standard, låt vara att denna approximation under normala tider torde få anses väl försvarad. Annorlunda ställa sig förhållandena under tider med starka förskjutningar i konsumtionen, vare sig dessa uppstått som en direkt följd av förskjutningar i varutillgången, eventuellt helt bortfall av vissa varor, eller reglerats genom ransonering. Enär indexberäkningarnas resultat skola äga praktisk tilllämplighet, är det då angeläget, att beräkningarna grundas på en konsumtionssammansättning, som så nära som möjligt ansluter sig till den faktiska. Om man på ett eller annat sätt kunde fastställa den konsumtionssammansättning, som anpassad efter de vid olika tidpunkter rådande pris situationerna motsvarar en oförändrad levnadsstandard, skulle man genom att jämföra kostnaden för dessa till sin sammansättning varierande, men ur standardsynpunkt likvärdiga hushållsbudgeter erhålla en idealisk levnadskostnadsindex. Denna metod är emellertid ej framkomlig, därför att själva standardbegreppet bygger på subjektiva värderingar och det följaktligen ej är möjligt att finna ett objektivt mått på levnadsstandarden och dess förändringar. Givetvis kan man i viss utsträckning hjälpa sig fram med mer eller mindre konventionella bestämningar. De modifikationer i beräkningen av levnadskostnadsindex — i första hand de däri ingående livsmedels utgifterna — som socialstyrelsen i enlighet med av chefen för finansdepartementet givna direktiv 2 haft att utföra under kristiden, ha huvudsakligen tagit sikte på livsmedlens näringsvärde. Emellertid är det uppenbart, att en sådan metod i och för sig icke är tillräcklig utan kräver kompletterande bestämningar av mera subjektiv art, såsom också antydes i direktiven. Upprätthållandet av en viss näringsstandard behöver på intet sätt vara liktydigt med upprätthållandet av en viss levnadsstandard. Näringsämnena kunna ju presteras i sådan form, att tvekan ej kan råda om att t. ex. en sänkning av levnadsstandarden föreligger. Av anförda skäl ha de sakkunniga funnit det nödvändigt att även under tider med starka konsumtionsförskjutningar lägga en i regel oförändrad konsumtionssammansättning till grund för en jämförelse mellan levnads1 Konsumtionen kan i sin tur identifieras med en hushållsbudget. Så är fallet med socialstyrelsens levnadskostnadsindex, vars viktsystem dessutom fastställts genom ett särskilt Kungl. brev (S. F. S. 1939: 292). 2 Jfr bilaga A.

9 kostnaderna vid två tidpunkter. För att denna konsumtionssammansättning ej skall för mycket avvika från den faktiska, är det emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning önskvärt att förkorta avståndet mellan de två tidpunkter som närmast jämföras. Om man sålunda vågade räkna med en någorlunda oförändrad konsumtionssammansättning under en relativt kort period t. ex. ett år, skulle man för varje år kunna fastställa denna sammansättning och beräkna kostnaderna för densamma dels vid årets början, dels vid dess slut samt erhålla ett mått på levnadskostnadernas förskjutning under året genom att ställa dessa kostnadssummor i relation till varandra. Man erhåller då en index per år, vilken genom multiplikation anknytes till det senast beräknade indextalet, d. v. s. man kommer fram till en s. k. kedjeindex, i detta fall med årslänkar. E n på detta sätt konstruerad kedjeindex gör det möjligt att mäta levnadskostnadsförändringarna under varje period med utgångspunkt från den då aktuella konsumtionen. Härigenom har man under varje period — så långt detta är praktiskt genomförbart — garanterat en oförändrad levnadsstandard såsom grundval för beräkningarna. Denna oförändrade levnadsstandard behöver icke vara densamma under olika perioder. Genom kedjemetoden förhindras, att den i verkligheten inträffande standardförskjutningen direkt påverkar indextalen. Det bör emellertid nämnas, att en kedjeindex lika litet som en fastbasindex löser problemet att för en lång tidrymd med mycket omfattande konsumtionsförskjutningar mäta kostnaden för upprätthållandet av en oförändrad standard. Detta problem, som för övrigt torde ha mindre relevans i föreliggande sammanhang, är vanligen icke möjligt att praktiskt lösa på ett tillfredsställande sätt. Här må till sist erinras om att det omkring begreppet »oförändrad standard» i den allmänna diskussionen tyvärr rått många dunkla föreställningar. Man synes på sina håll i kravet på att index skall avse bibehållande av oförändrad standard inlägga ett krav på att en med full kompensation efter index reglerad lön skall ge en inkomst, som gör det möjligt att även upprätthålla 1935 års konsumtionssammansättning. Även om detta skulle vara tekniskt möjligt, vore det av föga intresse, eftersom 1935 års konsumtionssammansättning faktiskt icke upprätthålles vare sig av dem som sedan dess haft oförändrad standard, kunnat höja standarden eller tvungits till en sänkning av densamma. Man kan alltså icke bestämt avgöra, vad som nu skall menas med samma standard som 1935. Den hittills under innevarande kristid tilllämpade metoden för modifikationer i indexbudgeten har på intet sätt inneburit en lösning av detta problem. Komplikationer vid ransonering m. m. Särskilda svårigheter u p p k o m m a vid en beräkning av levnadskostnadernas förändringar under en kristid, när konsumtionen på grund av försörjningslägets försämring och därav föranledda, mer eller mindre tvångsmässiga ingripanden förskjutes från vissa varor till andra. Dessa förhållanden behandlas utförligare i ett särskilt avsnitt av kapitel 5. Den extra kostnad, som uppkommer, då konsumenterna för att

10 kunna upprätthålla oförändrad levnadsstandard måste övergå till konsumtion av ersättningsvaror, som i förhållande till sitt pris anses vara mindre värdefulla, kallas här substitutionskostnad. Det torde vara obestridligt, att de ransoneringar, som genomförts sedan krigsutbrottet, i många fall medfört konsumtionsomläggningar, vilka måste anses ha inneburit levnadskostnadsstegringar av denna art. Å andra sidan kan m a n tala om substitutionsvinster vid mildrande av ransoneringen och överhuvud taget, när vid återgång till mera normala förhållanden, de vanliga varorna åter börja saluföras i ökade kvantiteter och då konsumtionen av ersättningsvaror därför reduceras eller bortfaller. De sakkunniga anse det vara principiellt riktigt, att m a n medtager de nyss karakteriserade substitutionskostnaderna och substitutionsvinsterna vid fastställandet av levnadskostnadernas förändringar. Det h a r emellertid visat sig mycket vanskligt att beräkna substitutionspostens storlek i det enskilda fallet. Denna svårighet är i första hand av principiell art. Beräkningen skall nämligen avse att fastställa kostnaderna för likvärdiga kvantiteter av den bortfallna varan och dess ersättningsvara; vad som skall menas med likvärdiga kvantiteter kan givetvis icke objektivt fastställas. Såsom närmare utvecklas i kapitel 5, föreligga dessutom stora praktiska svårigheter att bestämm a substitutionskostnadens storlek, även om m a n fastställt vissa konventionella regler för nyssnämnda värderingar. Någon obestridlig eller exakt giltighet skulle alltså aldrig kunna ges åt dessa beräkningar, även om de gjordes mycket detaljerade med hänsynstaganden till smakvärde, kalorivärde, vitaminvärde o. s. v. Med hänsyn till vad ovan framhållits, ha de sakkunniga endast ansett sig kunna förorda att beräkningar av substitutionskostnader respektive -vinster utföras i speciella fall vid mera omfattande konsumtionsomläggningar. Dessa konkreta substitutionsberäkningar ha de sakkunniga tänkt sig knutna till införandet eller upphörandet av någon ransonering med betydande ekonomiska konsekvenser för konsumenterna. Det bör emellertid icke vara uteslutet, att hänsyn tages även till andra fall av liknande innebörd, t. ex. då en konsumtionsvara av elementär betydelse försvinner från marknaden respektive återkommer dit. I varje fall bör den substitutionsvara, som insattes, vara gängse och förekomma i sådan mängd, att ersättningen under föreliggande försörjningsförhållanden är möjlig att genomföra för hushållen. De sakkunniga vilja förorda, att eventuella substitutioner i första hand inskränkas till sådana fall, då ersättningsvaran och originalvaran direkt ersätta varandra i konsumtionen (t. ex. då ved sättes i stället för kol och koks), varigenom substitutionsfallet blir av liknande art, som då hänsyn tages till stark kvalitetsändring hos en vara. Därmed vinnes, att möjligheterna ökas för dem som verkställa substitutionsberäkningen, att i prövningen medtaga alla de mångskiftande egenskaper hos varorna, som kunna anses av betydelse i sammanhanget. Något försök till konkret beräkning av alla mindre betydande substitutionskostnader och -vinster, borde däremot icke genomföras då dessa beräkningar

11 ändå alltid måste bli av tvivelaktigt värde. I stället förorda de sakkunniga en mera schematisk spärranordning av den innebörden, att hänsynstagandet till en genom påtaglig nedskärning av ransoner eller på liknande sätt framtvingad konsumtionsomläggning i regel icke skall få verka sänkande på indextalet vid det tillfälle, då vederbörlig anpassning av indexbudgeten sker. Härvid bör dock beaktande skänkas exempelvis åt den motverkan, som kan uppstå, om ransonerna på närliggande områden samtidigt höjas. Indextalets representativitet för olika folkgrupper. Man finner ytterligare, att krisförhållandena kräva distinktioner, från vilka man tidigare i allmänhet kunnat bortse. Sålunda ökas bl. a. riskerna för att index skall förlora sin allmängiltighet på grund av olikheter i levnadskostnadsutvecklingen för olika folkgrupper. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex beräknas på grundval av utgifterna inom ett hushåll tillhörande arbetar- och lägre tjänstemannaklassen i städer och stadssamhällen och bestående av man, hustru och två minderåriga barn. Hushållets totala årsutgifter uppgingo vid basen år 1935 till c:a 3 430 kr. Under normala förhållanden kunde den kostnadsutveckling, som tecknades av en indexserie uppbyggd på denna grund och beräknad på sätt ovan antytts, rätt väl godtagas som uttryck såväl för den allmänna levnadskostnadsutvecklingen som för den allmänna detaljprisutvecklingen. Något motsatsförhållande mellan begreppen levnadskostnadsindex och prisindex behövde med andra ord icke råda. Då under kristider spridningen i prisutvecklingen för olika varuslag och varugrupper starkt ökas, samtidigt som prisändringarna för enstaka varuslag genom statliga rabatter och dylikt differentieras för olika köparkategorier, kan en levnadskostnadsindex beräknad för en viss konsumentkategori icke utan vidare godtagas som uttryck för den allmänna levnadskostnadsutvecklingen och som följd därav ej heller för den allmänna detaljprisutvecklingen. Dess representativitet för annat ä n levnadskostnadsutvecklingen inom det befolkningsskikt, som viktsystem och prismaterial närmast avse, bör alltså sättas ifråga. Vid bedömandet av frågan om vad levnadskostnadsindex skall representera, anse de sakkunniga följande värt beaktande. Som framhållits i direktiven har levnadskostnadsindex hittills fyllt en dubbel uppgift. Den h a r å ena sidan avsett att statistiskt belysa utvecklingen av priserna i det sista ledet i varuomsättningen och därmed ingått som en viktig del i den allmänna prisstatistiken. Å andra sidan har den utgjort ett underlag för regleringen av bl. a. arbetslönerna och pensionerna i statstjänst samt för arbetslönerna inom vida områden av näringslivet. Ser man till den prisstatistiska sidan av uppgiften, kan det förefalla lämpligast, att index är representativ för den totala konsumtionen i landet. De olika löntagaregrupperna torde däremot vara bäst betjänta med en index, som motsvarar deras speciella konsumtion. Man skulle sålunda för att tillgodose dessa behöva beräkna en särskild, officiell index för tjänstemän, eventuellt för olika grupper av dessa, en annan för industriarbetare, en tredje för lantarbetare, en fjärde för pen-

12 sionärer o. s. v. Å andra sidan synes en sådan ordning ägnad att giva upphov till missförstånd. Då emellertid riksbanken sedan den 1 september 1931 beräknar en särskild konsumtionsprisindex, som just avser att belysa prisutvecklingen för den totala konsumtionen inom landet, förefaller det, som om de penningpolitiska önskemålen på socialstyrelsens levnadskostnadsindex böra få stå tillbaka för de lönepolitiska uppgifterna. Den slutsats de sakunniga kommit till efter att ha övervägt denna fråga är, att socialstyrelsens beräkningar böra avse kostnadsförändringarna för den genomsnittliga konsumtionen inom de befolkningsgrupper i städer och andra tätorter, som beröras av uppgörelserna om indexreglerade löner. Som ett komplement härtill framstår det dock som synnerligen önskvärt, att styrelsen åtminstone från tid till annan utför alternativa beräkningar av levnadskostnadsändringen med utgångspunkt från konsumtionen inom exempelvis lantarbetar- eller pensionärshushåll. Dessa frågor, liksom vissa önskemål ifråga om analysen av indexberäkningarnas resultat, behandlas utförligare i bilaga D. Rensad index. I diskussionen om indexberäkningarnas omläggning med hänsyn till försörjningslägets och konsumtionens förändringar har från olika håll framförts tanken att indextalet endast borde redovisa vissa delar av levnadskostnadsstegringen. Man borde enligt denna tanke utrensa de stegringar för vilka någon lönekompensation icke rimligen borde eller kunde utgå, emedan de vore uttryck för en försämring av försörjningsläget, vilken i allmänhet borde bäras av medborgarna i form av sänkt realinkomst. I enlighet härmed skulle den levnadskostnadsstegring, som förorsakats av t. ex. höjda importpriser eller på grund av missväxt höjda priser på jordbruksprodukter, icke få resultera i någon motsvarande uppgång i indextalet. Detta skulle sålunda endast ge uttryck för sådana levnadskostnadsstegringar, som sammanhängde med att vissa producenter eller handlande hade höjt priserna utan samband med någon produktionskostnadsökning. Sådana prisstegringar finge i allmänhet antas höja säljarens vinstmarginal och därigenom ge honom ökad inkomst vid oförändrad produktiv insats. För att icke löntagarnas realinkomster skulle sjunka i förhållande till folkgruppers, som på detta sätt erhållit höjda penninginkomster, borde ett motsvarande lönetillägg utgå. Den ståndpunkt statsmakterna intogo till denna fråga i och med fastställandet av hittills gällande direktiv för indexberäkningarnas anpassning efter det förändrade försörjningsläget, innebar, att någon indexrensning icke skulle företagas. Indextalet skulle ge fullständigt uttryck för kostnaden att upprätthålla oförändrad levnadsstandard. Hänsyn till den omständigheten, att oförändrad levnadsstandard i praktiken icke kunde upprätthållas för löntagarna i det efter handelsavspärrningen försämrade försörjningsläget, finge i stället tagas genom en lönesättning, som icke gåve full kompensation för den av index åskådliggjorda levnadskostnadsstegringen.

13 De sakkunniga anse, att denna princip bör bibehållas. Någon utrensning av vissa slag av levnadskostnadsstegringar ur index bör icke ifrågakomma. Det torde vara statsmakternas och arbetsmarknadsparternas sak att, på det sätt dessa finna skäligt, bedöma, på vad sätt en viss förskjutning i indextalet bör påverka lönesättningen. Oavsett detta principiella avvisande av tanken på indexrensning, vilja de sakkunniga understryka värdet av en indexanalys, åskådliggörande olika prisstegringsfaktorers andel i den under kriget inträffade prisstegringen. E n sådan analys ges lämpligen i form av olika rensade indextal, utvisande levnadskostnadsstegringen bortsett från t. ex. subventioner, rabatter, stegringen av importpriserna, i den mån dennas verkningar kunna med någon grad av noggrannhet fastställas o. s. v. Ingenting hindrar, att lönepolitiken i fortsättningen anknytes till en sådan rensad index, konstruerad och beräknad under de intresserade parternas kontroll. I den mån lönerna i fortsättningen skola anknytas till index, kan tydligen samma absoluta lönetillägg erhållas, blott kompensationsgraden anpassas efter den grad av rensning som den begagnade indexen undergått. Ett och samma lönepolitiska resultat kan givetvis uppnås genom en mera fullständig kompensation för den mindre stegringen i en rensad index, som genom en lägre kompensation för den större stegringen i en orensad index. De sakkunniga rekommendera i dessa frågor en arbets- och ansvarsfördelning: socialstyrelsen bör såsom hittills ha uppgiften att i form av indexberäkningar leverera så fullständigt material som möjligt till belysning av prisernas och levnadskostnadernas utveckling; penningpolitiska, lönepolitiska och andra ekonomiska avgöranden tillkommer det andra instanser att träffa.

14 Kap. 2. Metod och formel. En jämförelse av levnadskostnaderna vid olika tidpunkter bör lämpligen ske med utgångspunkt från de faktiska konsumtionsförhållandena inom en viss befolkningsgrupp. Då konsumtionen i verkligheten alltid förändras, uppkommer frågan vilken konsumtionssammansättning, som jämförelsen skall grundas på. Resultatet av jämförelsen påverkas nämligen av h u r denna konsumtionssammansättning bestämmes. Är det endast fråga om två tidpunkter, kan man antingen utgå från konsumtionssammansättningen vid början eller slutet av jämförelseperioden eller bygga jämförelsen på ett genomsnitt av konsumtionen under den mellanliggande tiden. Gäller det åter flera, på varandra följande tidpunkter, kunna de antingen alla jämföras med utgångspunkt från konsumtionsförhållandena vid ett bestämt tillfälle, eller också kan man jämföra den första tidpunkten med den andra, den andra med den tredje o. s. v., varvid för varje sådan jämförelse gäller vad ovan sagts om jämförelser mellan två tidpunkter. Utgångspunkten för jämförelserna brukar i det förra fallet kallas för indextalens bas, och tillvägagångssättet i anslutning härtill benämnas fastbasmetoden. I det senare fallet, då de olika delindextalen länkas samman till en kedja, brukar man tala om kedjemetoden. En variant av fastbasmetoden erhålles, om man vid varje jämförelse visserligen går tillbaka till en och samma bas men gör jämförelsen på grundval av den undan för undan varierande konsumtionen vid de senare tillfällena. För fullständighetens skull bör nämnas, att en levnadskostnadsjämförelse skulle kunna tänkas byggd på olika konsumtionssammansättningar vid de två tidpunkter, som närmast jämföras. Dessa konsumtionssammansättningar borde då vara anpassade efter de vid de två jämförelsetidpunkterna rådande prissituationerna på ett sådant sätt, att de motsvarade samma levnadsstandard. De principiella svårigheter, som berörts i inledningskapitlet, lägga emellertid hinder i vägen för indexberäkningar av denna typ. Hittills tillämpade formler. Det hittills tillämpade tillvägagångssättet vid socialstyrelsens indexberäkningar beskrives närmare i bilaga A. Under åren före krigsutbrottet skedde levnadskostnadsjämförelserna på grundval av en budget, som endast förändrades med relativt långa mellanrum, närmare bestämt i anslutning till de allmänna hushållsbudgetundersökningar, som då ägde rum ungefär vart tionde år. Den senaste totala budgetrevisionen skedde den 1 juli 1939. Styrelsen utnyttjade därvid resultaten av 1933 års hushållsbudgetundersökning, vilka framskrivits till att gälla för det nya basåret 1935. Så länge budgeten förblev oförändrad, beräknades levnadskostnadsindex en-

15 ligt fastbasmetoden, men vid varje budgetrevision skedde anknytningen till den tidigare indexserien genom kedjning, varför den serie, som går tillbaka ända till juli 1914, är att betrakta som en kedjeindex med flera långa länkar. Levnadskostnadsindex beräknades under förkrigstiden som en ren prisindex efter en formel, som i litteraturen brukar benämnas efter Laspeyres. I Denna formel innebär, att man beräknar kostnaden vid rådande prisläge för ! de under basåret konsumerade kvantiteterna och jämför denna med kostnaj den för samma konsumtion under basåret. Summan av utgifterna i det ena i fallet divideras alltså med summan av utgifterna i det andra. Om levnadskostnadsstegringen från tidpunkten o till tidpunkten t kallas Poti kan Laspeyres' formel skrivas sålunda: ^Po q0

där p0 motsvarar de olika varornas och tjänsternas genomsnittliga priser under basåret, d. v. s. år 1935, och pt priserna vid en godtycklig, senare tidpunkt. De kvantiteter av olika varor och tjänster, som motsvara 1935 års konsumtion, betecknas i formeln med q0. Tecknet E är ett summatecken, som betyder, att det därpå följande uttrycket skall summeras, i detta fall från den första varan eller tjänsten i index till den sista. Laspeyres' formel k a n även tolkas som ett vägt medeltal av de olika varornas och tjänsternas relativa prisförändringar, där vikterna utgöras av deras andelar i det totala konsumtionsvärdet under basåret. Om man förlänger med \p0 i täljaren i ovanstående formel, erhålles nämligen följande uttryck: v p = ot

Pt

E?. ZPo q0

Det efter krigsutvidgningen i april 1940 försämrade försörjningsläget har medfört betydande omläggningar i de enskilda hushållens förbrukning. Framför allt har detta gällt livsmedelskonsumtionen, vilket nödvändiggjort väsentliga modifikationer i beräkningssättet för livsmedelsposten i index. Dessa modifikationer, som närmare beskrivas i bilaga A, ha inneburit, att indextalet för denna delpost från början av 1941 beräknats efter en hybrid mellan Laspeyres' formel och en på analogt sätt uppbyggd formel, som uppkallats efter Paasche. 1 Medan Laspeyres' formel utgår från de kvantiteter, som 1 Dessa båda formler och skillnaden dem emellan behandlas utförligare i bilaga C. Den för livsmedelsposten använda hybridformeln kan, med beaktande av substitutionerna, skrivas sålunda:

= ~P< q<> + TPt q* + £ ' " P ' q' rp0 q0 + S"P0 qt + L'"P0 q°o där 2 ' omfattar de livsmedel, som alltjämt, ingå i index med sina ursprungliga kvantiteter (q0), 2 " de varor, vilkas kvantiteter (qt) nedskurits enligt gällande ransoneringar, och 2 ' " de därutöver medräknade, substituerade varukvantiteterna. I de sista summauttrj'cken representerar q°0 originalvarorna vid basen och q\ ersättningsvarorna vid beräkningstillfället. För att livsmedelspostens andel i totalindex skulle förbli densamma vid basen, ha utgiftssummorna i hybridformeln, innan de adderats till utgiftssummorna för övriga huvudposter, multiplicerats med en faktor, u, vilken bestämts så att p

0t

" {Xp0 q0 + 2"P0 qt + 2"'Po O = 2P 0 q0-

16 konsumerades vid den förra av de två jämförelsetidpunkterna, grundar sig Paasches formel på de vid den senare tidpunkten konsumerade kvantiteterna. De ändrade mängder, varmed de olika livsmedlen skulle ingå i hybridformeln, ha bestämts med hänsyn till gällande ransoneringar och på marknaden tillgängliga ersättningsvaror. Då det ej ansetts riktigt, att detta tillvägagångssätt till följd av bristen på noterade ersättningsvaror skulle få minska livsmedelspostens andel i totalindex, har den vid varje beräkningstillfälle erhållna livsmedelsutgiften ökats med ett visst procenttal, som bestämts så, att utgiftssumman för livsmedel vid basen förblivit densamma som före modifikationerna. De bortransonerade kvantiteterna kunna följaktligen anses ersatta genom proportionell ökning av samtliga kvarstående livsmedel. Det här beskrivna förfaringssättet har antagits innebära bibehållande av en oförändrad levnadsstandard vid beräknandet av livsmedelsindex. Bortsett från modifikationerna inom livsmedelsposten ha för övrigt inga förändringar vidtagits i indexbudgeten till följd av krisläget; ett undantag utgör dock fotogen, som helt borttagits ur budgeten. Indextalen för huvudposterna bostad, bränsle och lyse, beklädnad, skatter och övriga utgifter beräknades sålunda ännu den 1 januari 1943 på grundval av konsumtionens sammansättning under år 1933. Beräkningsmetodens anpassning till konsumtionens förändringar. Vid ett bedömande av lämpligheten hos de beräkningsmetoder, som hittills tillämpats i fråga om socialstyrelsens levnadskostnadsindex, bör i första hand syf* tet med dess beräknande vara vägledande. Som inledningsvis berörts, kan en jämförelse av levnadskostnaderna ske på flera olika sätt, vilka i sin tur svara mot delvis skilda frågeställningar. De olika önskemål, som kunna beräknas göra sig gällande beträffande levnadskostnadsindex, måste därför vägas mot varandra, enär det knappast torde vara möjligt att konstruera en index, som samtidigt uppfyller dem alla. Av betydelse för beräkningsmetodens utformning är bland annat frågan, huruvida huvudvikten vid indexberäkningen skall ligga i jämförelsen mellan relativt närbelägna tidpunkter eller i mätandet av levnadskostnadernas förändringar över längre perioder. Ser man till index' prisstatistiska uppgift, gäller det bland annat att avväga den ekonomiska forskningens behov av material för en analys av detaljprisutveckningen på längre sikt mot den praktiska politikens krav på prisjämförelser över kortare perioder, grundade på den aktuella konsumtionssammansättningen. Är det åter fråga om index' lönepolitiska användning, måste en liknande avvägning ske. Å ena sidan föreligger behov av mera långsiktiga levnadskostnadsjämförelser av den typ, som förutsattes vid fastställandet av reglerna för rörligt tillägg i nu gällande avlöningsreglementen för statstjänstemän. Å andra sidan är det önskvärt, att vid de årliga uppgörelserna om indexlöneavtal för den privata arbetsmarknaden och kristillägg för statstjänstemän kunna utgå från indextal, som bygga på den aktuella konsumtionssammansättningen. Enligt de sakkunnigas mening bör socialstyrelsens levnadskostnadsindex beräknas så, att den tillgodoser behovet av tillfredsställande jämförelser på

kort sikt. Såsom i det följande utvecklas bör detta kunna ske, utan att möjligheterna att jämföra indextalen för mera avlägsna tidpunkter bli mindre än vid hittills tillämpade beräkningsmetoder. De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang varna för föreställningen, att det skulle vara möjligt, att med anspråk på exakthet och konkret innebörd utsträcka en levnadskostnadsjämförelse över långa tidrymder. Redan de praktiska svårigheterna vid en jämförelse av levnadskostnaderna för närvarande med exempelvis läget i juli 1914 gör, att den av socialstyrelsen för denna tid beräknade stegringen från 100 till 239 endast kan anses ge en mycket ungefärlig föreställning om storleken av levnadskostnadsförändringen. 1 Förändras konsumtionsvanorna endast långsamt, såsom fallet var under förkrigstiden, kan en oförändrad konsumtionssammansättning utan större olägenhet användas under flera år även för jämförelser på kort sikt. Annorlunda ställa sig förhållandena, därest konsumtionsomläggningarna som under de tre senaste åren äro snabba och omfattande. Indextal, som grunda sig p å konsumtionsförhållandena under en alltmer avlägsen basperiod, kunna då, i den mån den faktiska konsumtionen avlägsnar sig starkt från dessa förhållanden, bli missvisande, om de skola användas för jämförelser mellan närbelägna tidpunkter. Samtidigt ökas i hög grad de rent praktiska svårigheterna att beräkna en index på grundval av den ursprungliga konsumtionssammansättningen. Kvaliteten på de noterade varuslagen förändras ofta, utan att detta i tillräcklig utsträckning kan beaktas vid indexberäkningen. I vissa fall upphör konsumtionen av de noterade varuslagen helt, samtidigt som konsumenterna övergå till nya varuslag, för vilka noteringar saknas vid basen. Trots de ovannämnda svårigheterna har socialstyrelsen vid beräknandet av levnadskostnadsindex hittills bibehållit 1935 som bas och således i huvudsak grundat levnadskostnadsjämförelsen på konsumtionsförhållandena under depressionsåret 1933. Ifråga om livsmedel ha dock, som redan nämnts, betydande modifikationer verkställts i syfte att bättre anpassa indexberäkningen till de faktiska konsumtionsförhållandena. De därvid tillämpade metoderna kunna emellertid enligt de sakkunnigas mening göras till föremål för vissa erinringar av principiell natur, vilka beröras i kapitel 5: D. Anpassningen har dessutom varit ofullständig, då den i praktiken endast tagit hänsyn till de genom ransoneringsåtgärder framtvingade konsumtionsomläggningarna. Den omständigheten, att livsmedelsindex vid varje kvartalsskifte erhållits genom en jämförelse tillbaka i tiden ända till basåret, har ökat behovet av modifikationer, samtidigt som deras genomförande försvårats. Därtill kommer som en i detta sammanhang väsentlig olägenhet, att indextalen för två på varandra följande kvartal, vilka under dessa förhållanden vanligen beräknats med en olika sammansatt livsmedelspost, ej bli direkt 1 Ovannämnda förhållande hindrar givetvis ej, att de aktuella förändringarna i den indexserie, som går tillbaka till 1914, äro lika riktiga som de i 1935 års serie. Den förra serien ger t. o. m. ett något noggrannare utslag för förändringarna från kvartal till kvartal, enär den rör sig på en högre nivå, där avrundningsfelen spela en relativt mindre roll.

2—424353

18 jämförbara sinsemellan utan endast med basåret 1935. Indexförändringen under ett kvartal enligt socialstyrelsens beräkningar har därför, såsom fallet var exempelvis under tredje kvartalet 1941, kunnat skilja sig ej oväsentligt från den faktiska levnadskostnadsförändring, som konsumenterna samtidigt erfarit. De sakkunniga ha härovan uttalat som sin mening, att levnadskostnadsindex bör beräknas så, att behovet av tillfredsställande jämförelser mellan närbelägna tidpunkter tillgodoses. Sett från denna synpunkt måste det konstateras, att bibehållandet av 1935 som bas under de senaste krisåren varit mindre lämpligt, vilket framför allt sammanhängt med indexberäkningens bristande anpassning till de betydande konsumtionsomläggningar, som inträffat i verkligheten. Då konsumtionsomläggningar av samma storleksordning med all sannolikhet äro att förvänta även under de närmast förestående åren, ha de sakkunniga undersökt vilka möjligheter, som föreligga att grunda indexberäkningen på aktuella uppgifter om konsumtionen. Som närmare framgår av kapitel 4 ha de sakkunniga därvid kommit till den slutsatsen, att det bör vara möjligt att åtminstone en gång om året verkställa en total översyn av den konsumlionssammansättning, som skall ligga till grund för indexberäkningen. Denna möjlighet till omläggning av viktsystemet för levnadskostnadsberäkningen bör enligt de sakkunnigas mening utnyttjas. De förorda därför, att socialstyrelsens levnadskostnadsindex tills vidare beräknas på ett sådant sätt, att de årliga växlingarna i konsumtionssammansättningen kunna beaktas. Detta innebär, att kedjning av indextalen måste ske betydligt oftare än hittills, nämligen en gång om året, förslagsvis vid årsskiftena. Levnadskostnadsindex skulle på detta sätt komma att bli en kedjeindex med årslänkar. De sakkunniga ha övervägt möjligheten att utsträcka kedjningen till att omfatta varje kvartal, vilket ur vissa teoretiska synpunkter framstått som önskvärt. På grund av nuvarande ofullständiga kännedom om konsumtionsförskjutningarna under så pass korta perioder som kvartal och med hänsyn till risken, att tillfälliga eller säsongmässiga förändringar under dessa förhållanden kunna påverka kvartalsindextalen på ett bestående sätt, ha de sakkunniga dock ej funnit det tillrådligt att föreslå så korta kedjelänkar. De förorda därför, att kvartalsindextalen den 1 april, den 1 juli och den 1 oktober —- eller som de sakkunniga i fortsättningen föreslå att de skola benämnas, mars-, juni- och septemberindextalen — liksom hittills beräknas enligt fastbasmetoden, varvid utgångspunkt, i anslutning till vad ovan sagts rörande årslänkarna, förslagsvis bör tagas i läget vid årsskiftet. Härvid bör redan vid varje beräkningstillfälle under året beaktas mera betydande konsumtionsomläggningar, som exempelvis till följd av ransoneringar kunna ha inträffat sedan årets början. Genom att kedjelänkarna enligt de sakkunnigas förslag få en längd av ett år, minskas i hög grad de svårigheter, som vid kedjeindexberäkningar äro förknippade med säsongvariationer hos priser och konsumerade kvantiteter.

19 Säsongproblemen kvarstå emellertid vid beräknandet av de mellanliggande kvartalsindextalen. Det bör nämnas, att den här ovan förordade beräkningsmetoden för levnadskostnadsindex — även om den i hög grad bestämts av omfattningen av tillgänglig konsumtionsstatistik — också utformats med hänsyn till nu gällande indexlönesystem. Indexberäkningen anknytes på detta sätt nära till kalenderåret, som motsvarar avtalsperioden på den privata arbetsmarknaden. Även de statsanställdas kristillägg ha under senare år reglerats genom kortfristiga överenskommelser, vilka kompletterat gällande avlöningsreglementen. Såvitt de sakkunniga kunna se, är en ökad rörlighet i viktsystemet i förening med tätare kedjning den enda metoden att under nuvarande omständigheter tillgodose det i direktiven för deras arbete uttalade önskemålet, att beräkningssättet för levnadskostnadsindex måtte väljas så, att även starka variationer i konsumtionens sammansättning kunna beaktas, utan att därför indextalets värde ur statistiska synpunkter går förlorat. Om i en framtid lugnare förhållanden med mera stabil konsumtionssammansättning inträda, möjliggör den här förordade metoden en naturlig återgång i riktning mot det före krigsutbrottet tillämpade fastbassystemet, vare sig detta sker genom en förlängning av kedjelänkarna eller — vilket kommer på ett ut — genom att vikterna hållas konstanta. Indexformeln. Den i föregående avsnitt förordade tätare kedjningen ställer särskilda krav på den formel, som användes vid indexberäkningen. Då man därvid alltid utgår från indextalet i slutet av föregående kedjelänk, kommer ett eventuellt fel i detta indextal att kvarstå i indexserien. Är det fråga om tillfälliga fel, spelar detta mindre roll, då de i stort sett kunna beräknas ta ut varandra. Är däremot den använda indexformeln behäftad med ett systematiskt fel i ena eller andra riktningen, kommer detta att kumuleras vid kedjelänkarnas hopmultiplicering. I den mån så är fallet, minskas den genom kedjning erhållna indexseriens användbarhet för jämförelser på längre sikt. Det är därför enligt de sakkunnigas mening angeläget, att den formel, som skall komma till användning vid socialstyrelsens fortsatta indexberäkningar, såvitt möjligt är fri från systematiska fel. Ett tillämpande av Laspeyres' indexformel på de föreslagna årslänkarna skulle innebära, att levnadskostnadsjämförelsen under ett år komme att ske på grundval av de under föregående år konsumerade kvantiteterna. Starka skäl tala för uppfattningen, att ett på detta sätt beräknat indextal i regel blir för högt. Är det exempelvis fråga om en prisstegringsperiod, kunna nämligen konsumenterna förskjuta sin konsumtion från de starkast fördyrade varorna till de varor, som ej fördyrats i samma grad. Genom en sådan omläggning av konsumtionen begränsa de enskilda hushållen sina levnadskostnader p å ett sätt, som ej kommer till uttryck i en levnadskostnadsindex beräknad enligt Laspeyres' formel. Är det åter fråga om en prisfallsperiod, ha konsumenterna motsvarande möjligheter att öka konsumtionen av de mest

20 förbilligade varorna. — Det bör anmärkas, att denna anpassning till olikheter i de relativa prisförändringarna är av annan art än den anpassning i form av övergång från mera lyx- eller kvalitetsbetonade konsumtionsvaror till enklare och därmed billigare varor, vilken framtvingas av en realinkomstsänkning. En anpassning av detta senare slag bör givetvis ej få sänka en index, som skall mäta kostnadsförändringen för en under jämförelseperioden oförändrad levnadsstandard. Genom ett analogt resonemang kan det visas, att en levnadskostnadsindex, som beräknas enligt Paasches formel och sålunda utgår från de vid jämförelseperiodens slut konsumerade kvantiteterna, i regel torde bli för låg. Det bör framhållas, att det nu sagda i främsta rummet har tagit sikte på normala förhållanden. Under kristider med omfattande tvångsmässig reglering av förbrukningen är det icke utan vidare tillämpligt. I vissa situationer kan det då till och med inträffa, att Paasches formel resulterar i ett högre indextal än Laspeyres'. E n ä r det sålunda kan anses ådagalagt, att såväl Laspeyres' som Paasches formler lätt kunna ge upphov till kumulerande fel — något som för övrigt bestyrkes av erfarenheterna från olika kedjeindexberäkningar — ha de sakkunniga ej ansett sig kunna förorda någon av dessa formler. I fråga om Paasches formel tillkommer dessutom som en avgörande omständighet, att tillräckligt säkra uppgifter rörande konsumtionen vid slutet av varje jämförelseperiod, vilka denna formel förutsätter kända, i praktiken svårligen kunna erhållas utan en rätt betydande eftersläpning. Härigenom uteslutes också den ibland förordade metoden att bilda ett medeltal av de indextal, som erhållas enligt de båda här diskuterade formlerna. När det gäller årslänkarna, h a r man enligt de sakkunnigas mening att utgå från priserna för varje vara och tjänst i index vid årets början och slut, vilka i det följande betecknas med p 0 respektive p1, samt de under året konsumerade kvantiteterna, q, och varans eller tjänstens andel, a, i det totala konsumtionsvärdet för hela året. Med utgångspunkt härifrån kunna ett flertal olika formler konstrueras. Efter att ha övervägt de möjligheter, som härvidlag yppa sig, ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att valet i första h a n d bör stå mellan följande två enkla formler: Formel I. Det vägda aritmetiska medeltalet av priserna, P

" Formel II. Det vägda geometriska

=?EL± Up. 1 medeltalet

av

prisförändringarna,

' - " ' $ Produkttecknet II betyder i detta fall, att man skall bilda produkten av de relativa prisförändringarna för samtliga varor och tjänster i index, varvid varje priskvot upphöjes till sin andel i konsumtionsvärdet under året.

21 Den första formeln kan, under förutsättning alt pris- och kvantitetsförskjutningarna för olika poster under året äro någorlunda kontinuerliga, betraktas som en mellanform av Laspeyres' och Paasches formler. I stället för att hämta kvantiteterna från jämförelseperiodens början eller slut h a r man där utgått från konsumtionen under hela perioden. Denna formel innebär alltså, att m a n jämför kostnaden för de under året konsumerade kvantiteterna vid de två prislägen, vilka rådde i början respektive slutet av året. Den kan följaktligen ges en i sträng mening budgetmässig tolkning. Detta är däremot ej fallet med den andra formeln, som endast kan uppfattas som ett medeltal av de relativa prisförändringarna under året. F ö r en utförligare beskrivning av dessa två formler hänvisa de sakkunniga till den i bilaga C givna redogörelsen. Av denna framgår att formel I lämpar sig bättre i sådana fall, då de konsumerade kvantiteterna av olika varor endast undergå relativt små förändringar under jämförelseperioden. Äro de konsumerade kvantiteterna konstanta under hela perioden, vilket är liktydigt med att efterfrågan ej påverkas av prisförändringarna utan är fullständigt oelastisk, anpassar sig formel I exakt till det statistiska materialet. Formel II åter bör tillerkännas företräde i de fall, då de olika varornas andelar i det totala konsumtionsvärdet äro något så när stabila under jämförelseperioden. Äro dessa andelar konstanta under hela perioden, vilket är fallet, om prisförändringen för varje enskild vara motväges av en lika stor kvantitetsförändring i motsatt riktning, ansluter sig formel II precis till det statistiska materialet. Efterfrågan kallas i detta senare fall normalelastisk. Kännedomen om relationerna mellan pris- och kvantitetsförändringar under varje särskild årslänk är emellertid, som tidigare framhållits, starkt begränsad. Vad man härvidlag har att hålla sig till är huvudsakligen av hypotetisk natur, medan möjligheter till empirisk prövning av dessa förhållanden i stor utsträckning saknas. Under normala tider torde dock formel II ansluta sig bättre till det statistiska materialet än formel I. Antagandet om normalelastisk efterfrågan förefaller då rimligare än antagandet om oelastisk efterfrågan. I nuvarande knapphetsläge, då efterfrågan i allt högre grad beskurits genom ransoneringar och priserna reglerats i ständigt ökad omfattning, är det svårare att fälla något omdöme om sambandet mellan pris- och kvantitetsförändringar. För ransonerade varor förefaller det troligt, att efterfrågan skall reagera som om den vore mer eller mindre oelastisk. Å andra sidan är det ej osannolikt, att efterfrågan på vissa fria varuområden till följd av de allmänt minskade realinkomsterna skall uppvisa ökad priskänslighet. Den förra tendensen torde dock ha övervägt, och jämfört med förhållandena före krigsutbrottet synes det tämligen säkert, att en icke oväsentlig minskning i efterfrågans känslighet för prisförändringar inträtt. Huruvida denna förändring i efterfrågestrukturen varit av sådan omfattning, att formel I därför borde givas företräde framför formel II, ha de sakkunniga ej ansett sig kunna avgöra. De ha därför enats om att i nuvarande läge betrakta de två formlerna som likvärdiga ur teoretisk synpunkt.

22 P å grund av den speciella vägningen i de båda formlerna 1 synes ingen anledning finnas att anta, att den ena formeln systematiskt skall ge högre eller lägre värden än den andra. Satsen, att det aritmetiska medeltalet alltid är större än eller lika med det geometriska medeltalet, gäller nämligen endast under förutsättning, att vikterna äro desamma i de bägge fallen. Båda formlerna grunda sig på samma konsumtionssammansättning, som hänför sig till tiden mellan de två tidpunkter, vilkas levnadskostnader jämföras. De böra härigenom, så långt det överhuvud taget är praktiskt möjligt, vara fria från de risker för kumulativa fel, som tidigare berörts. Slutligen bör nämnas, att ingen av de två formlerna i och för sig tar hänsyn till substitutionskostnader eller -vinster. De kunna sålunda i vissa fall behöva kompletteras med en på särskilt sätt beräknad substitutionspost. Ser man till mera praktiska omständigheter, framträda vissa fördelar hos det aritmetiska medeltalet enligt formel I. Dess innebörd är lätt att åskådliggöra, enär det kan ges en strikt budgetmässig tolkning, vilket icke är fallet med det geometriska medeltalet enligt formel II. Det ansluter sig härigenom till den formel, som hittills tillämpats vid socialstyrelsens indexberäkningar. Rent beräkningstekniskt är formel I något enklare att tillämpa än formel II. Då båda de h ä r diskuterade formlerna i rådande läge synas komma att ge mått på levnadskostnadsförändringen, som ur teoretisk synpunkt framstå som i stort sett lika berättigade, ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att valet dem emellan bör bestämmas av de senast redovisade praktiska synpunkterna. Med stöd härav förorda de, att socialstyrelsens levnadskostnadsindex, samtidigt som den omlägges till tätare kedjning, måtte beräknas som ett vägt aritmetiskt medeltal enligt formel I ovan. I princip gäller detta även de olika kvartalsindextalen, men härvidlag kan det uppenbarligen endast bli fråga om en successiv anpassning till det för hela året gällande viktsystemet. Denna anpassning torde få grundas på tillgängliga uppgifter om ransoneringar samt undan för undan framkommande konsumtionsstatistik. Vid framläggande av detta formelförslag ha de sakkunniga främst tagit 1 Omformar man formel I till ett vägt medeltal av prisförändringar genom förlängning med po i täljaren, erhålles

* . * P i -

P

°,

±Po q där vikterna äro uttryck

av formen

— De bero således av priserna vid jämförelse2P0 q periodens början (p0) och de under hela perioden konsumerade kvantiterna (q). I formel II däremot motsvara vikterna a de olika varornas och tjänsternas andelar i det totala konsumP q tionsvärdet för hela perioden och kunna följaktligen skrivas a = ^ • Priserna (p) äro i detta fall medelpriser för hela perioden. Jämfört med formel I erhålla sålunda de under perioden fördyrade varorna en ökad och de förbilligade varorna en minskad vikt i formel II. Detta motverkar alltid och överväger ofta det geometriska medeltalets tendens att ge lägre värden än det aritmetiska. I vanliga fall torde de båda formlerna ge resultat, som endast obetydligt skilja sig åt.

sikte på nu rådande förhållanden. Förslaget är icke att betrakta såsom någon slutgiltig lösning av frågan om den lämpligaste metoden för beräknande av levnadskostnadsindex. Därest i framtiden ett utförligare material rörande pris- och kvantitetsförändringarna inom konsumtionen möjliggör användandet av en mera förfinad metod för levnadskostnadsberäkningen, bör denna möjlighet givetvis utnyttjas. E n omprövning av formeln måste även ske vid en återgång till mera normala konsumtionsförhållanden efter krigets slut, särskilt om kedjelänkarna då förlängas till att omfatta ett flertal år. Enär det icke torde vara vare sig lämpligt eller möjligt att i sådant fall beräkna levnadskostnadsindex under dessa långa kedjelänkar på grundval av konsumtionen under hela jämförelseperioden, kommer den här förordade formeln med all sannolikhet att övergå i en Laspeyresformel. Som redan berörts har denna formel emellertid under normala förhållanden en viss tendens att ge för höga resultat. Samtidigt torde efterfrågeelasticiteten öka, varvid företrädena hos det geometriska medeltalet av prisförändringarna framträda. Enligt de sakkunnigas mening bör under sådana förhållanden en omläggning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex till en geometrisk formel övervägas. Sedan ställning tagits till själva metodfrågan, återstår att beröra två specialproblem, vilka ha samband därmed, å ena sidan säsongutjämningen av priser och vikter och å andra sidan den föreslagna prisindexens korrektion för substitutioner. Säsongproblemen, som ha särskild betydelse vid beräknandet av kvartalsindextalen inom varje särskild årslänk, behandlas i ett särskilt avsnitt av kapitel 5. De sakkunniga ha där skisserat en metod, som möjliggör en säsongutjämning av såväl priser som konsumerade kvantiteter. Innan pris- och kvantitetsuppgifter för säsongvaror insättas i den här ovan förordade formeln, förutsattes sålunda att de säsongutjämnats. Säsongutjämningen berör ej själva formeln utan kan sägas ingå som ett led i primärmaterialets bearbetning på samma sätt som beräknandet av medeltal för priser och konsumerade kvantiteter. Substitutionsproblemen och de svårigheter, som äro förknippade därmed, behandlas i kapitel 5: D. De sakkunniga ha där angivit vissa regler, vilka äro avsedda att tjäna till vägledning vid fastställandet av de substitutionskostnader resp. -vinster, som skola beaktas vid indexberäkningen. Har man enligt dessa regler beräknat den substitutionskostnad, som uppkommer i samband med en viss ransonering eller vid bortfall av någon vara ur konsumtionen, skall denna kostnad läggas till den totala utgiftssumman i täljaren i formel I. Lindras eller upphäves ransoneringen eller återkommer den bortfallna varan i konsumtionen skall den därvid uppkommande substitutionsvinsten dragas ifrån ovannämnda utgiftssumma. Vid tillämpning av formel II bör substitutionskostnaden inräknas i index på ett liknande sätt genom att läggas till den utgiftssumma, som motsvarar det aktuella indextalet.

24 Kap. 3. Prismaterialet. Den av de sakkunniga i föregående kapitel förordade indexformeln kräver vid sin praktiska tillämpning fortlöpande insamling av såväl prisuppgifter som vissa data rörande konsumtionens sammansättning, vilka sistnämnda skola ligga till grund för vikternas bestämmande. Så länge socialstyrelsen strikt fasthöll vid fastbasmetoden insamlades fortlöpande uppgifter endast ifråga om prisernas förändringar. Konsumtionssammansättningen, som under mellankrigsperioden förändrades relativt långsamt, observerades vid de allmänna hushållsbudgetundersökningar, vilka företogos ungefär vart tionde år. Prisutvecklingen följdes däremot mycket tätare; ifråga om vissa färskvaror bland livsmedlen så ofta som varje vecka. Den helt dominerande delen av indexarbetet bestod under denna tid i insamling, granskning och bearbetning av prismaterialet. Efter krigsutbrottet ha de av omständigheterna framtvingade omläggningarna i konsumtionen påkallat en ständigt ökad uppmärksamhet vid indexberäkningen. Med ledning av gällande ransoneringsbestämmelser och de sedan februari 1940 pågående kvartalsvisa undersökningarna av livsmedelskonsumtionens förskjutningar ha betydande förändringar vidtagits i den budget, som legat till grund för indexberäkningen. Tyngdpunkten för socialstyrelsens indexarbete ligger dock fortfarande på det prisstatistiska området. Det hittills tillämpade förfaringssättet vid prismaterialets insamling och bearbetning behandlas i bilaga A. Här skall endast beröras ett par för den fortsatta framställningen väsentliga omständigheter. Antalet varor och tjänster, vilkas detaljpris användas vid indexberäkningen, utgör i runt tal 170. Ett sjuttiotal av noteringarna insamlas från samtliga 49 noteringsorter, ett fyrtiotal från 15 av dessa orter, medan uppgift om prisförändringen för återstående varor och tjänster inhämtas centralt eller på annat sätt. Prisuppgifterna på de olika orterna insamlas från flera affärer, vanligen 5 å 10 stycken. Priset på varje ort beräknas som ett ovägt aritmetiskt medeltal av de olika affärernas priser, med det undantag likväl, att man tillser, att konsumtionsföreningens pris erhåller en mot omsättningen på orten någorlunda svarande andel i medeltalet. Av dessa ortsmedelpriser tages i sin tur ett ovägt riksmedeltal. Det sammanlagda antalet prisuppgifter, som insamlas för indexberäkningen vid varje kvartalsskifte, uppgår till något mer än 40 000. Den totala kostnaden för beräknandet av levnadskostnadsindex (exkl. lokalkostnad, porto och telefon) torde för närvarande kunna uppskattas till

25 inemiot 50 000 kronor per år. Härvid är dock att märka, att man samtidigt som en utomordentligt värdefull biprodukt vid indexarbetet erhåller den endai fortlöpande officiella detalj prisstatistiken vid sidan av de s. k. markegång;staxorna. Det har redan inledningsvis konstaterats, att ett indextals tillförlitlighet i h ö g grad är beroende av precisionen och representativiteten hos det underliggande statistiska materialet. En än så förfinad statistisk metod kan aldrig ge säkrare resultat än som svarar mot det primärmaterial, varpå den tillämpas. Sedan krigsutbrottet har betydelsen av levnadskostnadsindex ökats till följ dl av den alltmer omfattande indexlöneregleringen, samtidigt som svårigheterna vid prismaterialets insamling och bearbetning tilltagit. Med hänsyn härtill kan det enligt de sakkunnigas uppfattning bli nödvändigt att ytterligare skärpa kraven på detta statistiska material. Det torde vara ofrånkomligt att förbättringar på detta område, vare sig det gäller pris- eller viktuppgifter, i vissa fall kunna medföra ökade kostnader för statsverket. Med hänsyn till index' nuvarande centrala betydelse som löne- och penningpolitiskt instrument bör denna sista omständighet enligt de sakkunnigas mening ej få lägga hinder i vägen för befogade reformer. När det gäller att i praktiken och inom en begränsad kostnadsram få fram ett så gott primärmaterial som möjligt för levnadskostnadsindex, uppstå flera olika avvägningsproblem. I första hand måste avgöras, hur mycket arbete och pengar, som skall läggas ned på viktmaterialet, och hur mycket på prismaterialet. Vidare uppstår frågan, huruvida prisuppgifter böra insamlas för flera varuslag men från färre orter och affärer eller tvärtom. En skärpt kontroll av prisuppgifterna utgör på sätt och vis ett alternativ till en utvidgning av prismaterialets omfattning. Av betydelse, särskilt ur kostnadssynpunkt, är slutligen hur ofta pris- respektive viktuppgifter insamlas. Den grundläggande avvägningen mellan pris- respektive viktmaterialets omfattning torde enligt de sakkunnigas uppfattning vara svår att genomföra med utgångspunkt från gängse statistiska noggrannhetskriterier. Därtill kommer som en praktiskt avgörande omständighet, att det material rörande konsumtionens sammansättning och dennas förändringar, som för närvarande utan alltför stor apparat kan göras tillgängligt, är så begränsat till sin omfattning, att det måste utnyttjas helt och hållet. Omfattningen av viktmaterialet synes sålunda i detta sammanhang tills vidare kunna betraktas som given, och resonemanget skall därför i fortsättningen begränsas till prismaterialet allena. Tre önskemål framstå enligt de sakkunnigas mening som centrala i fråga om de prisuppgifter, som skola ligga till grund för socialstyrelsens levnadskostnadsindex. För det första böra prisuppgifter insamlas för så många varor och från så många orter, att de eller rättare sagt deras medelvärden bli representativa för levnadskostnadsutvecklingen inom hela den befolkningsgrupp, som indexberäkningen skall avse. För det andra är det av vikt, att uppgifterna äro exakta och gälla rätt varukvalitet. För det tredje slutligen är det angeläget, att prisuppgifterna avse så aktuella förhållanden som möjligt.

26 Om man bortser från de komplikationer, vilka sammanhänga med substitutioner och skatter, kan problemet att mäta levnadskostnaderna med någon förenkling återföras på beräknandet av ett representativt mått på den genomsnittliga detaljprisstegringen, sådan den träffar ett visst hushåll eller en viss befolkningsgrupp. De sakkunniga ha i annat sammanhang förordat, att socialstyrelsens levnadskostnadsindex liksom hittills bör avse industriarbetar- och tjänstemannahushåll i städer och andra tätorter. Det gäller sålunda att med utgångspunkt härifrån bestämma ett antal lämpliga varor och orter för prisinsamlingen. Under vissa förenklade förutsättningar skulle den avvägning mellan antalet varor och antalet orter, som är nödvändig bland annat av kostnadsskäl, kunna tänkas ske medelst ett resonemang efter följande linjer. Om man genom ett begränsat antal stickprov vill bestämma den genomsnittliga prisstegringen för en viss vara på olika orter, måste m a n för att få en bestämd precision i medeltalet ta flera stickprov ju mer prisförändringarna på olika orter avvika från varandra, d. v. s. ju större deras spridning är. Förändras å andra sidan priserna på varan fullständigt likformigt på alla orter, skulle det uppenbarligen räcka att inhämta prisnoteringen från en enda ort. Liknande slutsatser kunna dras i fråga om antalet olika varor, som böra medtagas i index. Ju större olikheter de enskilda varornas prisutveckling uppvisar, desto fler måste man ta med för att få ett tillräckligt noggrant genomsnittsvärde på levnadskostnadernas förändring. Genom att jämföra å ena sidan prisförändringarnas spridning för olika varor på en och samma ort och å andra sidan deras spridning för en och samma vara på olika orter borde man därför kunna bestämma, hur inånga varor, respektive noteringsorter, som behövas för att ge den önskade precisionen åt index. Då spridningen av de enskilda varornas prisförändringar på olika orter, som redan antytts, torde vara mycket växlande, kunde man sedan tänka sig att variera antalet noteringsorter med hänsyn härtill. De varor, som erfarenhetsmässigt förete de starkaste lokala växlingarna i prisutvecklingen, skulle då prisnoteras på ett förhållandevis stort antal orter. Detta antal skulle sedan minskas undan för undan, ju mindre de enstaka varornas lokala prisspridning är, så att slutligen de varor, vilkas prisförändringar äro fullständigt likformiga över hela landet, endast prisnoteras på en enda ort. När det ovan skisserade resonemanget skall tillämpas på verkligheten uppstå emellertid flera svårigheter, samtidigt som giltigheten av de förenklade förutsättningar, varpå det är byggt, kan ifrågasättas. Det är bland annat nödvändigt att ta hänsyn till den varierande betydelsen av prisförskjutningar på olika varor och orter. En prisförändring på mjölk har större betydelse än en variation i priset på gula ärter, liksom en prisförändring på en viss vara betyder mer för de genomsnittliga levnadskostnaderna, om den inträffar i Stockholm, än om den inträffar i Värnamo. I den m å n det föreligger systematiska likheter eller olikheter beträffande prisutvecklingen inom olika varueller ortsgrupper, förefaller det tidigare förda, förenklade resonemanget, som förutsatte någorlunda oberoende mellan prisförändringarnas avvikelser från

27 sina respektive medelvärden, ej utan vidare tillämpligt. Vidare bör nämnas, att den tidigare skisserade metoden med ett uteslutande på statistiska kriterier byggt varu- och ortsurval för sin tillämpning torde kräva en mer omfattande statistik rörande detaljpriserna än vad som för närvarande står till buds. Man ledes under dessa förhållanden över till att med ledning av tillgängligt statistiskt material söka efter varor, vilka förete samma prisförskjutningar som en eller flera andra i ursprungshänseende närbesläktade varor. Genom att utvälja dylika representantvaror, vilka ange prisutvecklingen inom en hel varugrupp, bör man få en bättre bild av den genomsnittliga prisutvecklingen än genom ett mer eller mindre slumpartat urval, även om man i det senare fallet beaktar de enskilda varornas vikt inom konsumtionen. Likartade synpunkter kunna anläggas på ortsurvalet. Nu anförda omständigheter ha gjort, att de sakkunniga ej funnit det möjligt, att med utgångspunkt från enbart statistiska överväganden fastställa varu- och ortsurvalet. Erfarenheterna under de senaste åren torde för övrigt ha visat, att det knappast är lämpligt att, som skett i en särskild förordning, binda socialstyrelsen vid ett bestämt varuurval. Tvärtom synes det de sakkunniga, att styrelsen bör ha möjlighet att vid behov anpassa såväl själva varuurvalet som budgetens sammansättning efter de förändringar, som inträffa inom den faktiska konsumtionen. Med hänsyn till den bundenhet vid förkrigsförhållandena, som hittills i olika avseenden vidlådit socialstyrelsens prismaterial, ha de sakkunniga i det följande ansett sig böra göra detsamma till föremål för en allmän översyn. Härvid ha de sökt beakta såväl de tidigare berörda principiella synpunkterna som erfarenheterna från indexberäkningen under kristiden. Varuurvalet. Det har i det föregående framhållits, att det är prisutvecklingen — den procentuella förändringen i priset — för de representantvaror, som ingå i index, som är av betydelse för indexberäkningen. Man skulle sålunda vara betjänt med ett mycket ringa antal representantvaror, blott det kunde med tillräcklig säkerhet antagas, att dessa vad prisutvecklingen angår följde den genomsnittliga utvecklingen för samtliga de varor och tjänster, vilkas prisvariationer indexberäkningen avser att sammanfatta. I praktiken ser man sig emellertid, som också framhållits, nödsakad att arbeta med ett rätt betydande varuurval, sammansatt efter delvis andra synpunkter. Att varuurvalet blir rikhaltigt är å andra sidan också en fördel, så tillvida som man därigenom erhåller möjlighet att belysa den speciella prisutvecklingen för vissa delgrupper av förnödenheter med t. ex. gemensamt ursprung eller gemensam användning. Vid uppgörandet av den varulista, som för närvarande användes av socialstyrelsen, har man sökt tillgodose de olika krav, som ställas på varuurvalet, genom att för var och en av de delgrupper av hushållsutgifter, vilkas prisutveckling man önskat belysa, utse en eller flera representantvaror, enligt huvudregeln, att olika material eller varor av skiljaktigt ursprung i förekommande fall skulle bli företrädda. Härigenom har man ansett sig erhålla

28 den största tryggheten för att skiljaktiga tendenser i prisutvecklingen skulle bli beaktade. En annan, självklar huvudregel har varit, att varorna lämnats företräde i mån av sin ekonomiska betydelse för hushållen, och en tredje, att representantvarorna skulle förekomma i såvitt möjligt definierbara, enhetliga kvaliteter under en följd av år. De sakkunniga anse, att dessa principer böra bibehållas, men vilja stryka under, att den sist anförda regeln icke bör tillåtas medföra, att mera avsevärda delar av konsumtionen bli utan direkt representation i varuurvalet. Den olägenhet för prisnoteringen, som sammanhänger med växlingar i kvalitet och tillgång på noteringsvarorna, bör i stor utsträckning kunna övervinnas genom tillämpning av det i det föregående rekommenderade kedjeförfarandet. De årliga revisioner av indexberäkningarna, som de sakkunniga förordat, böra sålunda omfatta en översyn jämväl av representantvarorna. Inga principiella hinder böra heller finnas för utbyten enligt kedjemetod under löpande beräkningsår, om en bättre anpassning till den av konsumenterna upplevda prisutvecklingen därigenom uppnås. Vidare är det angeläget betona, att om man också är nödsakad välja representantvarorna efter grunder som här angivits, bör detta icke medföra, att det jämförande studiet av prisrörelsen för olika varuslag lägges åt sidan. Socialstyrelsen bör ha skyldighet och möjlighet att fortlöpande registrera och studera detalj prisutvecklingen icke blott inom utan även utom representantvarornas krets. Blott därigenom blir den i stånd att uppfylla det krav, som i nuvarande direktiv formulerats i satsen: »Det bör tillses, att varor, som i budgeten representera en hel varugrupp, icke få förlora sin repesentativitet.» Speciellt under tider med auktoritär prissättning såsom de nuvarande, då myndigheterna äga möjlighet att vid prisernas fastställande i viss mån åsidosätta det naturliga sammanhanget i prisbildningen, är detta av yttersta vikt. I detta kapitel skola de sakkunniga framlägga förslag till reviderad varulista att i fortsättningen tagas till utgångspunkt vid indexberäkningarna. Vid dess uppställande ha i stort sett samma principer tillämpats, som de av socialstyrelsen tidigare använda. Det skall emellertid särskilt understrykas, att de sakkunnigas förslag icke bör betraktas som en definitiv lösning, utan blott som utgångspunkt för den fortlöpande revision av varulistan, vilken enligt de sakkunnigas mening bör höra till det löpande arbetet inom socialstyrelsens prisstatistiska avdelning. Vissa kompletterande prisundersökningar avsedda att belysa representantvarornas representativitet ha även utförts, men på grund av den korta tid som stått till buds, ha dessa icke blivit av större omfattning. De sakkunniga ha måst inskränka denna del av undersökningen till inom socialstyrelsen redan befintligt material — prisnoteringar, som insamlats men icke ingå i indexberäkningarna — och material, som insamlats beträffande sådana delar av varulistan, som varit föremål för kritik i den allmänna diskussionen, eller där man eljest ansett sig böra göra en kontroll. Innan förslaget till varulista presenteras, skall redogörelse lämnas för dessa kompletterande prisundersökningar. Huvudmassan av materialet framlägges i tab. 1. Indextal h a räknats ut för prisutvecklingen dels från 1935 till

29 Tab.

1.

Jämförelse mellan prisutvecklingen för representantvaror i 1935 års budget och vissa alternativa varor.

A = Vara som ingår i indexberäkningen. B = Vara vars pris insamlas av socialstyrelsen (vanligen på 15 orter för riksbankens konsumtionsprisindex) men som icke ingår i indexberäkningen. C = Uppgift som erhållits från företag utom socialstyrelsen. I

V a r u s l a g

Ytterrock, herr-, konfektionsTrenchcoat, herr-, std 263 > > kamg. o. bomull Damkappa av kardgarn, std 1272 . Manshatt, hård Sportmössa, kardgarn, std 100 Skidmössa, skiddräkttyg, std 361 . . Arbetsblus > • , std 582 Arbetsskjorta, std 595 Midjebandsbyxa, std 582 1

e x

t

a 1

19 4 0

19 4 1

19 4 2

Hös- Hösten ten

Vå- Hösren ten

Våren

Hösten

Våren

Hösten

130 140

139 144

279 231

142 161

268 138

225 142

128 139

139 196

314 145 144 234

338 155

100 103

103 109 163 110 102 105

100 102

120 109

137 127

145 136

147 138

200 145

151 143 200 155

A B A B A B A B A B A B A B

Livsmedel. 115 163 116 188 102 344 101 157 127 184 129 335 127 191 120 171 90 115 104 70 115 112

b. Kläder m. m. Herrkostym, konfektions-, helylle 1 . > beställd , helylle . > konf.-, kamg., std 1133 > > rent kamgarn. > T kar dg., std 308 > > » ull o. lump ..

d

Hösten Pris 1935 = 100 hösten 1939 1939 1942

a. Torsk Kolja Sill, salt Anjovis Nötkött och kalvkött Hönskött Fläsk, salt sidfläsk Rökt skinka Gula ärter Ärter på burk Vitkål Tomater Potatis Morötter

n

Hösten 1939 = 100

109 102 117 109

179 178 117 276

236 575

177 142

140 141

111 128 104 167 113 121

147 153 156 288 112

243 120 128

145 259

140 131

167 176

153 128

Beklädnad.

A 95.50 A 154.84 C 94.52 C 85.00 C 84.92

110 192 114 127 153 163 169 174 108 190 110 118 139 149 161 1751 139 132 — — 147 — — — — 1202 114 — — —

C 78.00 A 92.48 C 118.27 C 95.00 C 63.55 A 10.86 4.50 C C 4.50 3.69 A 3.50 C 4.50 C 4.00 C

— — — 141 — 110 187 113 126 148 158 167 120 — — 136 — — — — — 113 — 102 139 108 116 128 129 131

—

—

— — 108 170 114 134 159 149 — —

— —

— —

—

170 1362 118 137 1672 1722

161 158 1572

161 14 i 2 1682

Inbegriper priskontrollerad konfektion i en proportion av 25 % våren 1942 och 40 % hösten 1942. Även med A betecknade uppgifter om ytterrock, tyger, underkläder m. m. inbegripa viss del priskontrollerad vara. — s Vi 1943.

30 I Hösten Pris 1935=100 hösten 1939 1939 1942

V a r u s 1a

n

d

e

x

t

a 1

Hösten 1939 = 100 19 4 0

19 4 1

Hös- Hös- Våten ren ten

Hösten

Våren

Hös ten

Poplinskjorta med 2 kragar A » > > ,std 601 C Herrkalsonger, lahmans, vinterkval. A > std 301 C Dambenkläder C

6.53 8.50

3.34 2.50 3.00

113 100 120

189 210 190

119 140 108

141 140 108

Yllestrumpor, mans> , std 571 > dam-, s 536 o. 537 barn-, > 506

2.24 1.75 3.00 3.50

115 100 100 127

120 114 158 157

107 113 99 100

136 150

153 147 129 140

113 118 110 120 118

139 114 158 157 130 118 119 130

181 190 125 172 197 242 200

Bomullsstrumpor, barnA 1.28 0.85 > > , std 6 0 1 . . . C Konstsilkestrumpor, damA 3.44 > > C 2.50 Ylletyg till damklänning, 83—85 cm A 3.60 » » > helylle, 130 > " C 7.95 > » » crépe,83-85 > s C 11.05 3 > > > > > > C 7.40 > > » > > > 3 C 5.40 3 > > > » > > C 3.55 Bomullstyg, rutigt, 70 cm A 1.06 > » > > , std 567, 70 cm . . . C 1.07 Förklädestyg av bomull, tryckt, std 602. 75 cm C 0.82 Klänningstyg av cellull, tryckt, std 18 C, 70 cm C 1.45 Sniamusslin, tryckt, 75 cm, std 18 C 1.45* Förklädestyg, > i > » 602 C 0'824 Klänningstyg, rutigt, 70 > » 567 C 0.994 Ullgarn, kammat, PP, Super T el. BB A 9.82 Ullgarn, Super T, fredskvalitet . . . . G 10.50

221 197 242 236 182 187

176 190 125 164 197 242 200

163 147 129 140 186

lOri 90 97 93

197 216 208 212

140 110 111 118

»

i

A C C C

141 167 148 150 158

172 146 188 180 181 190

201 209 196 208

19 4 2

125 141 884 964 1024

1444 114 165* 113 1664 108

129 140

145 157

> cellullinblandat . C

148 148 141 135 153

106 Skodon. Herrkängor av kromgarvat sportläder A Arbetskängor av brunt, narvsatt sportl., herr-, std P 131 C Barnkängor av kromgarvat sportläder A Barnkängor av brunt, narvsatt sportläder, storl. 31—33, std P 3 3 1 . . . C 1

'/i 1943. Anknuten till cellullblandat tyg 1942. Priset har fr. o. m. våren 1942 avsett 130 cm bredd men har omräknats efter relationen 60:100. 4 Våren. 2 3

31 I

V a r u s l a g

n

d

e

x

t

a 1

Hösten Pris 1935 = 100 hösten 1939 1939 1942

19 4 0

19 4 1

19 4 2

Hös- Hösten ten

Vå- Hösren ten

Vå- Hösren ten

Vå- Hösren ten

Hösten 1939 = 100

Barnlågskor av kulört boxkalv eller soädbox, storl. 31—33, std P344' C

164 Herrkängor av svart boxkalv A Herrlågskor > » » std P110 C

159 166

Damlågskor av svart boxkalv Damsnörskor av kulört boxkalv eller spädbox, randsydd, std P 212 . . . Damsnörskor av svart boxkalv eller spädbcx, genomsydd, std P 230 . Dampuu.ps av svart boxkalv eller spädbcx, std P 254

165 A C

156 C

1661 C

c. Övriga utgifter. Matta av jutebouclé, 2 x 3 m A 26.38 106 230 121 145 181 193 205 216 Linoleuramatta, tryckt, kval. 2 . . . . A 5.31 91 190 119 143 152 207 2u8 208 Matta av jutebouclé 138 — 110 132 138 138 C 31.05 Matta, Axminster, prima ylle, 2 x 3 m c 225.00 136 206 118 122 131 144 144 151 > > ylle c 135.00 135 — 122 137 — — » , bomulls Wilton, 190 x 290 cm c 75.00 115 285 100 131 167 180 207 247 1.53 107 180 108 118 135 144 155 168 Trådgardiner A » , Tången 2 2.10 100 190 110 115 125 135 175 190 C » Göteborgs Gardin 2 . . c 1.85 100 190 110 116 126 136 176 190 » Tången c 0.98 100 — 110 115 — — 1.02 > nr 6110, bomull . . . . c 94 166 121 137 151 159 175 175 > » » cellull c 1.733 — — 100 100 108 108 119 126 > » 2824, bomull . . . . c 1.28 96 160 122 130 146 154 167 167 c 2.028 — — 100 100 111 111 121 127 > » » cellull c Prydnadsgardin, konstsilke 2.75 138 213 127 127 155 155 155 155 c 2.00 121 176 125 125 145 145 145 145 i kretongtyp c Hemslöj Isgardin 0.85 113 267 159 159 218 218 235 235 Vaddma lrass A 17.00 101 181 111 119 139 149 163 179 Systermadrass »Maj»4 C 32.25 138 245 109 121 127 127 143 177 Vaddmalrass »Laura I» 4 C 21.50 126 234 113 128 135 142 151 185 4 » »Beda I» C 18.00 129 257 lil 128 135 143 156 200 » C 14.50 121 258 117 124 152 169 172 214 Tagelma Irass' C 49.00 104 186 100 100 144 144 161 170 Fibermalrass C 8.90 137 223 111 111 129 140 163 163 Sängfilt, halvylle A 8.23 111 218 128 151 177 182 195 196 » » C 17.50 H7 182 129 129 156 156 156 156 » biandylle C 13.25 133 203 123 123 153 153 153 153 » C 7.00 127 256 136 171 201 201 201 201 halvylle, std 364 C 8.40 104 191 118 129 183 183 183 183 Handdukar, hellinne, röd bård, 55 x 70 cm, 12 st. A 12.97 109 197 117 126 158 168 176 181 1 Vi 1)43. 2 Anknutet till gardiner av konstsilke och cellull blandat fr. o. m. våren 1941. 3 Pristt och basen för indextalen avse våren 1940. 4 Anknutet till madrass med cellullblandat var fr. o. m. hösten 1941.

32 I n Hösten Pris 1935 = 100 hösten 1939 1939 1942

V a r u s l a g

d e x

t a 1

Hösten 1939 = 100

19 4 0

19 4 1

19 4 2

Hös- Hös- Vå- Hös- Vå- Hös- Vå- Hösten ten ren ten ren ten ren ten

116 110 113 104 105 104 110

Handdukar, hellinne, röd bård. .12 st. C > » Almedals nr 531 » C » » » 430 » C » halvlinne » nr 12200 » C » » » » 12230 » C

14.70 14.70 11.10 10.10 7.80

Lakansväv, obl., extra l:a, 142 cm. A » » 142 cm C » blekt, extra l:a, 150 cm, std 529 i

1.46 1.48

Tallrikar, vit fajans 12 st. A » » » » C » Rörstrands > C » Anne grön » C Kaffekoppar med fat, fajans.. 12 st. A

106 110 117 118 3.97 102 3.96 99 19.80 110 6.05 134 99 1.75 1.85 110 1.69 110 1.80 118 1.07 132 0.25 100 1.56 110 1.60 100 5.01 110 3.35 112 1.43 108 1.71 137 5.75 121 1.55 124 1.80 120 7.05 109 14.04 108 15.00 100 14.43 110

>

»

»

s

»

»

»

C

>

»

>

>

c

Dricksglas » Mjölkfat » Trådspik Garderobskrok Hammare Hovtång^ Vedsåg Huggyxa, 1.2 kg Tvättbräde Hink, galvaniserad Emaljerad hink Emaljerad kastrull Stekpanna, svart Stekgryta > Rostfria knivar » » Nvsilverskedar

»

. .

5 C

12 st. A » C A C 1 000 st. A 12 » C A C A C A A C C C C 12 st. B » C 12 st. B

194 184 188 180 182 159 167

112 126 125 123 123 106 125

126 126 125 123 123 127 125

176 176 171 213 167 165 172 212 129 155 178 180 168 140 135 125 152 152 199 207 175 176 173 159 166 147 161

114 109 110 109 115 109 109 109 103 109 111 110 127 128 112 113 115 115 119 120 110 110 111 110 112 115 116

161 161 160 168 169 147 145

1.681 1031 1611 181' 4.61 4.95 35.20 7.70

161 161 160 168 169 136 145

161 161 160 168 169 152 152

168 168 166 173 173 153 152

116 118 118 118

132 128 117 144

148 140 129 158

159 154 140 172

166 160 146 180

118 118 118 118

139 133 130 126

145 146 143 139

154 160 150 151

163 166 156 158

109 109

120 116

123 125

127 125

131 141

117 110

130 127

148 139

162 153

128 128

138 140

116 113

127 125

121 119

133 127

135 140 128 125 136 127

159 139 125 140 125 125 138 127

127 140 123 125 138 136

131 154 167 171 184 131 110 110 111 110 120 115

146 133 132 128 126 136 140

151 133 132 128 126 144 140

113 127 132

151 144 142 131 131 145 147

151 144 142 144 145 154 147

134 147

Anmärkning till tab. 1 b och c. De uppgiftslämnare vilkas priser markerats med C ha varit: beträffande kläder, textilvaror och madrasser priskontrollnämndens prissakkunniga för dessa branscher jämte firma Gustaf Ekholm. för mattor firma N. Nessim, Stockholm, porslin disp. J. O. Lundqvist, Börstrands utställning, Stockholm, och järnvaror Stockholms Jernkramhandlareförening. Indextalen för skodon grunda sig på kalkyler utförda av två skofabrikanter. Något detaljhandelspris har här icke kunnat utsättas. Priset hösten 1939 avser kronor per meter resp. styck, där intet annat angivits i förspalten. 1

Pris och indextal, ävensom basen för de senare, avse vårsäsongen resp. år.

hösten 1939 och hösten 1942, dels från hösten 1939 till därpå följande våroch höstsäsonger. För varje varuslag angivas först talen för den notering, som ingår i socialstyrelsens indexberäkningar, och därefter de serier, som kunnat uppställas till jämförelse härmed. I fotnoterna ävensom i en anmärkning i slutet av tabellen redogöres närmare för h u r u de sistnämnda tillkommit, i texten redovisas genomsnitt av å ena sidan indextalen för de noteringar socialstyrelsen låter ingå i levnadskostnadsindex (i tabellen markerade med bokstaven A) och å andra sidan indextalen för jämförelsematerialet (B eller C) beräknade för grupper av varuslag, vilket torde underlätta överblicken. Om man, för att få ett samlat uttryck av tab. 1 a, räknar ut medelprisstegringen för å ena sidan socialstyrelsens representantvaror torsk, salt sill, nötkött etc. och å andra sidan de alternativa varorna (kolja, anjovis etc.), finner man, att den förstnämnda varugruppen från 1935 till 1939 stigit med 19 °/o och från 1939 till 1942 med 64 %, medan den andra stigit med 15 resp. 73 °/o. De skiida varuslagen ha vid denna liksom följande räkningar tilldelats vikter efter sin betydelse i hushållsbudgeten år 1935. Det är tydligt, att en viss brist på jämförbarhet måste komma att råda mellan de serier, som uppställts för beklädnadsvaror, textilier m. m. Å ena sidan befinna sig socialstyrelsens noteringar, som äro medeltal av priser, som insamlats i vanligen flera butiker på 15 eller 49 orter av särskilda tjänstemän. Dessa ha måst hålla sig till det sortiment, som vid varje tillfälle funnits på orten. Noteringarna bli därigenom ofta medeltal mellan något olika kvaliteter, varjämte möjligheten till glidning i medelkvaliteten, speciellt under senare år, då fredskvaliteterna börjat gå ur marknaden, måste beaktas. Å andra sidan har man uppgifterna från fackmän (fabrikanter, grossister och detaljister), vilka uppgifter lida av svagheten att i en del fall endast avse en enstaka ort och i andra att icke gälla de på detaljhandelsmarknaden observerade priserna utan blott dem, som med ledning av fabrikspriser m. m. kunna antagas ha gällt där. I de fall, då uppgifterna gälla priskontrollerade varor, är säkerheten givetvis mycket stor — kanske absolut — men det bör observeras, att den minskar, då man avlägsnar sig från innevarande tid, och att priserna för år 1939 i de relativt talrika fall, då nutida kvaliteter saknades, äro ren konstruktion. I synnerhet kan en osäkerhet av sist angivna grund antagas råda beträffande de standardiserade herrkostymerna och överrockarna. Även i fackmännens serier måste man räkna med att glidningar på kvaliteten kunnat äga rum. Det är svårt att av de uppställda serierna draga några bestämda slutsatser angående eventuell tendentiös felvisning i socialstyrelsens material. De från fackmännen erhållna priserna gå sinsemellan ofta isär och ligga stundom över. stundom under socialstyrelsens. Man kan dock av tabellen finna, att socialstyrelsens serier för gångkläder från 1939 till 1942 övervägande ligga avsevärt högre än jämförelsematerialets. I den mån skillnaden beror på att det sistnämnda avser priskontrollerade plagg, är den fullt säker. Att härav draga slutsatsen, att den utvecklingskurva, som tecknas av socialstyrelsens priser för gångkläder, under senare år skulle givit för högt utslag på grund av felaktigheter i själva prismaterialet, synes dock för3 —424353

34 hastat. I den serie, som angives för socialstyrelsens konfektionskostym och överrock, ingår, som i not till tabellen framhålles, en viss del priskontrollerade plagg. Hade socialstyrelsen räknat med uteslutande priskontrollerade dylika, hade serien ev. kommit att sammanfalla med någon av prisserierna för standardvaror. I vilken utsträckning socialstyrelsen bort taga hänsyn till de priskontrollerade varorna under tiden fram till år 1943, då ännu helyllevaror funnos i någorlunda god sortering på marknaden, är en fråga, varom meningarna varit delade. Enligt socialstyrelsens uppfattning, som också kommit till uttryck i indexberäkningarna, skulle i december 1942 50 °/o av omsättningen av herrkonfektionskostymer och överrockar bestått av priskontrollerade varor. Sannolikt var den priskontrollerade andelen ännu högre beträffande dam- och barnkonfektion. Då försäljningen av helylleplagg kunnat upprätthållas endast tack vare tillvaron vid krisens början av stora lager, vilka numera icke kunna förnyas, kan man numera räkna med, att helylleplaggen ganska snart försvinna från marknaden. Det synes de sakkunniga, att en övergång till att uteslutande medräkna priskontrollerade plagg i index för den skull icke omedelbart behöver äga rum, men det är uppenbart, att övergången icke bör uppskjutas, tills de okontrollerade plaggen helt, eller nästan helt, gått ur marknaden, då svårigheterna att erhålla noteringar på fasta kvaliteter av desamma kunna väntas öka för varje noteringstillfälle. — Beträffande underkläder är överensstämmelsen mellan socialstyrelsens och övriga noteringar rätt god för tiden efter 1939, om poplinskjortan, för vilken blott en osäker jämförande notering finnes, icke räknas med. En av de uppgiftslämnande fackmännen har dock anmärkt, att en kvalitetsändring, som inträffade 1941 hos de av honom noterade plaggen, avsevärt pressat ned de priser han uppgivit för de bägge sista åren. Mellan 1935 och 1939 var stegringen något starkare i socialstyrelsens noteringar än i övriga. Räknar man samman hela klädkontot med vikterna från år 1935, får man med socialstyrelsens priser en stegring från 1935 till hösten 1939 på 11 °/o och från 1939 till 1942 på 74 °/o, därav för underkläder och tyger (utom skjortan) 13 resp. 76 %>. Räknar man samman fackmännens siffror med samma vikter och tillmäter alla parallellnoteringar för samma varuslag lika betydelse, erhålles en stegring för perioden 1935—1939 (som endast kan avse underkläder) med 5 °/o och för perioden 1939—1942 med 51 °/o, därav 79 °/o för underkläder (utom skjortan). De för jämförelsen i tab. 1 b uppgivna skoprisindextalen från fackmän gälla endast perioden 1939—1942 och ha kalkylerats på fabrikspriser, vilka höjts med omsättningsskatten. I allmänhet ligga socialstyrelsens tal lägre än fackmännens, men undantag utgöra vissa damskor. Vägda med vikterna i den officiella indexen ge bägge materialen nästan samma indextal för summa skodon, eller 162 enligt socialstyrelsen och 166 enligt fackmännens material hösten 1942, då 1939 = 100. En sammanfattning av indextalen i tab. 1 c för de textilvaror (mattor, lakan, madrasser e t c ) , som bruka föras till posten »övriga utgifter», ger vid handen, att priserna i (vägt) genomsnitt stigit från 1935 till 1939 med 6 °/o

35 enligt socialstyrelsens representantvaror och 17 °/o enligt jämförelsematerialet och mellan 1939 och 1942 med 82 resp. 74 °/o. Socialstyrelsens tal ligga alltså lägre under förkrigstiden och högre från 1939. Fackmännen ha i valet av kvaliteter här som eljest övervägande hållit sig till de priskontrollerade kvaliteterna. Inom glas- och porslinsposten får man under tiden 1935—1939 en medelökning i socialstyrelsens priser på 4 % mot 14 °/o i övriga och under perioden 1939—1942 på 55 mot 54 °/o. F ö r möbelposten har intet jämförelsematerial kunnat anskaffas, men Sveriges möbelhandlares centralförbund har på begäran granskat socialstyrelsens noteringar för ifrågavarande post och meddelat, att priserna i och för sig synts riktiga. Den utvecklingskurva de tecknat skulle även vara representativ för samtliga varuslag, som index representerar, ehuru varuurvalet i och för sig icke vore representativt för de möbeltyper, som vanligen inköpas av stadsbefolkningen. De sakkunniga anse på grund härav icke att någon omedelbar ändring i urvalet av möbelsorter skulle vara nödvändig, men vilja rekommendera socialstyrelsen att för framtiden överväga en revision. Beträffande järnvaror o. dyl. blir stegringen mellan 1935 och 1939 19 °/o enligt socialstyrelsens i indexberäkningarna medtagna noteringsvaror (A) och 10 °/o enligt fackmännens noteringar inklusive de varor socialstyrelsen noterar för riksbankens räkning (B); mellan 1939 och 1942 bli motsvarande tal 45 °/o resp. 41 °/o. De fackmän, som bidragit med material till tab. 1, hade uppmanats beakta synpunkten, att åtminstone några av de varor i medelprisläge, vilkas priser de ämnade uppgiva, skulle lämpa sig för fortsatt notering av socialstyrelsen. Styrelsen bör emellertid enligt de sakkunnigas mening vid valet av representantvaror icke vara bunden vid det urval, som upptagits i tab. 1. Till belysning av frågan, huruvida den omständigheten, att en representantvara tillhör ett högre eller lägre skikt med avseende på kvaliteten har betydelse för indextalen, ha i tab. 1 prisläget hösten 1939 utsatts för de flesta varor utanför livsmedelskontot. Plockar man ut de extrema fallen, skall man finna, att av de tio dyraste resp. de tio billigaste textil- och porslinsvaror, för vilka priser finnas för hela perioden 1935—1942, hade de dyrare sorterna i åtta fall stigit starkare än de billigare under tiden 1935—1939, och att därefter de billigare i likaledes åtta fall stigit starkare än de dyrare. En genomgång av de fall, då socialstyrelsen noterar flera kvaliteter av samma varuslag bland livsmedlen, 1 ger heller icke besked om någon tydlig tendens för hela perioden 1935 —1942, men antyder, att även på detta konto de billigare kvaliteterna under kristiden stigit starkare än de dyrare. (Att å andra sidan de efter näringsvärdet räknat billigaste livsmedlen i allmänhet stigit mindre under kristiden än de övriga, är en omständighet, som visserligen icke hör till kvalitetsfrågan, men som bör beaktas vid ett studium av hur kristiden drabbat olika välståndsskikt. Den motverkar nämligen de angivna tendenserna i prisutvecklingen för skilda kvaliteter av en och samma vara.) Det till förfogande stående materialet synes alltför knappt för att inbjuda till någon säker, generell slutsats, men 1

Soc. Medd. 1942, nr 10, sid. 855.

de sakkunniga anse denna fråga vara av sådan betydelse, att de vilja rekommendera densamma till fortlöpande studium av socialstyrelsens prisstatistiska avdelning. Det utvidgade material, som därtill fordras, bör givetvis komma till användning vid beräkningen av de alternativa indexserier, som de sakkunniga förordat. Vad beträffar frågan, om socialstyrelsen med sina representantvaror träffat den rätta medelnivån i kvalitetshänseende, vill av tab. 1 synas, som om så i allmänhet skulle vara fallet. Måhända är nivån i de fall, där den avviker från fackmännens noteringar, snarare för låg än för hög. Någon anledning att i dessa fall överlag nu vidtaga någon ändring synes dock icke föreligga. I vissa fall kommer tillfälle därtill att ges då ersättningsvaror måste införas för försvinnande fredskvaliteter. I fråga om livsmedel har man god möjlighet att kontrollera kvalitetsnivån genom att jämföra med dels medelpriserna för anskaffade matvaror inom hushåll, som dellaga i socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsundersökningar, dels de av Kooperativa förbundet insamlade noteringarna från dess medlemsföreningar. En sammanställning av serier för detta ändamål återfinnes i tab. 2. Totalintrycket av densamma torde bli, att de av socialstyrelsen noterade varuslagen tillfredsställande karakterisera medelnivån för de hushåll beräkningarna närmast avse. Givetvis kunna avvikelser uppspåras. Socialstyrelsens i indexberäkningarna använda medelpriser ligga sålunda i förhållande till konsumtionsundersökningarnas tämligen högt vad gäller t. ex. ägg, gödkalvstek, salt sill, vitt matbröd, potatis, rotfrukter och grönsaker, frukt samt socker och lågt beträffande nötkött, havregryn, mjukt kaffebröd m. m. Det bör likväl observeras, att styrelsens priser med nödvändighet avse en bestämd kvalitet, medan konsumtionsundersökningarnas vanligen gälla en samling under samma rubrik sammanförda varuslag, och att det understundom kan vara ogörligt träffa en bestämd kvalitet, vars pris ligger just i mitten. Vad angår potatis, beror skillnaden på att styrelsens notering avser köp från butik av småposter, medan hushållen i verkligheten ha möjlighet anskaffa större partier, överensstämmelsen mellan styrelsens och Kooperativa förbundets priser synes vad nivån beträffar i allmänhet god. Ofta ligga förbundets priser absolut taget lägre medan prisstegringen enligt desamma är starkare. Den omständigheten, att Kooperativa förbundets priser avse flera och genomsnittligt mindre orter, torde dock h a bidragit till dessa skillnader, om den än icke kan förklara dem helt. Prisstegringen har nämligen i stort sett varit starkare på de mindre än p å de större orterna, enär en viss utjämning i prisnivån ägt rum. Man bör även observera, att K. F:s medeltal icke beräknats på priser från exakt samma tidpunkter som de övrigas. De sakkunniga ha på grund av den knappa tid, som stått till buds, icke funnit anledning närmare undersöka frågan om bostadspostens beräkning. Det bör dock i detta sammanhang påpekas, att den beräkningsmetod, som tillämpas vid de beräkningstillfällen som inträffa åren mellan de allmänna hyresräkningarna — och som innebär, att indextalet grundas på hyresräkningen i Stockholm jämte en enquéte till rikets städer — synes mindre på-

37 T a b . 2.

Jämförelse av utvecklingen i olika prissérier (medelpriser i öre per k g resp. liter). A = Socialstyrelsens priser (medeltal av mellersta kvartalsmånadens priser). B = Konsumtionsundersökningens medelpriser (medeltal av mellersta kvartalsmånadens priser). G = K. F:s priser för 192 orter (medeltal av sista kvartalsmånadens priser). Medelpris V a r u s l a g

Mjölk, oskummad { ^ >

»

r a

ftV

med

»

> » utan » skum- och kärnGrädde, dl

»

Smör, mejeri { ^ r a ^ a t t l » med rabatt » mejeri-, utan rabatt » lands-, » » Ost, ej helfet

» » ej helfet Margarin

» Annat fett Ägg, färska

» »

Nötkött, soppkött > med ben > soppkött » stek » utan ben » stek Kalvkött, stek » med ben > stek » utan ben Spädkalvstek

»

År 1940

År 1941

l:a halvåret 1942

27.4 27.4 27.5 26.6 10 21

28.5 29.8 28.3 28.8 12 18

333 376 327 374 357 193 235 185

327 439 345 427 412

26.2 28.8 26.0 28.5 12 18 340 455 340 455 445

257 283 253

267 287 261

185 191 193 215 201 214

187 237 308

184 186 304

298 279 312

321 312 306 269 287 258

185 189 171 232 263 222 291 226 2ö2 269 178 185

251 258 243 306 333 299 379 288 362 333

312 366 309 391 305 379 368

241 248 294 294 293 251 257 394

263 273 310 313 309 335 274 429

333 308 329 331

347 335 371 347

Målet nötkött » kött » nötkött Annat färskt kött Rimmat kött Annat salt och rökt kött Färskt sidfläsk » fläsk Färsk skinka Färskt sidfläsk

222 229 218 199 187 316 258 220 262 255

Salt sidfläsk » och rökt fläsk Fläskkorv Korv och sylta Fläskkorv

263 259

337 329

351 352

188 202 186

249 249 248

269 271 272

1 Enligt rabattkortsfrekvensen hos de i konsumtionsundersökningen deltagande hushållen.

38 M e d e 1p r i s V a r u s l a g

Blod Andra inälvor Konserver av kött och fläsk Färsk sill och strömming Annan fet, färsk fisk Torsk Annan färsk fisk och skaldjur Salt sill >

sill

Vetemjöl

År 1940

År 1941

l:a halvåret 1942

C C B B B B B

190 151

254 198

285 214

150 142

58 219 155 267 391

79 290 199 312 453

83 304 204 374 503

143 139 132 140 129

A B B

89 80 12 L

141 116 153

134 136 234

151 170 193

A B

156 157 159 147 152 145 324

202 217

182 181

203 178 180 200 316

A B C

111 120 91 87 84 108 257 45 46 45

45 47 45

47 48 47

223 205 214 185 123 104 104 104

38 40 39 40 33 35 31 80 77 66 71 64

40 41 40 33 36 32 83 78 67 74 65

103 111 105 110 109 110

A B C B B

B

36 Rågsiktmjöl

A B C

Sammalet rågmjöl 1

A B C B C A B C A C C B

39 37 38 30 33 29 77 68 57 62 55 67 64 56 75

100 95 62 88

H å r t matbröd

A B C

82 81 75

87 85 78

Grovt, mjukt matbröd

A B C

Sötlimpa, siktbröd o. dyl

A B G

61 60 55 77 84 66

65 65 59 82 80 72

Vitt, mjukt matbröd

A B

Mjukt kaffebröd, enkelt

A B

100 89 140 145

103 96 153 165

Annat mjöl och makaroner Havregryn Risgryn 1 Andra gryn och flingor

1 Ingår ej i levnadskostnadsindex.

Indextal l:a halvåret 1942, då år 1940 = 100

128 62 107 87 88 78 64 67 60 79 77 72 100 87 156 182

108 115 118 119 118 191 111 143 106 109 104 105 112 109 103 92 109 100 98 111 126

39 Mc d e 1p r i s V a r u s l a g År 1940

År 1941

l:a halvåret 1942

182 197 308

188 217 433

A B C

164 201 255 19.7 17.3 16.9

16.8 17.3 16.3

24.6 21.9

A B B

38 35 38

39 34 42

58 49 51

A B B

125 103 48 30 25 105 93 74 74 118 112 88 109

173 152 66

A B B

Skorp or

A n d r a rotfrukter

>

>

Vitkål

A C B B A G

» Gula ärter

48 39 132 107 84 82

Bruna bönor 1

A C B B

Färska ätäpplen Färska äpplen och päron » ätäpplen Apelsiner > citroner, grapefruit

A B G A B

103 42 69

203 58 72

137 74

180 110

Färska hallon, vinbär, jordgubbar, smultron och hjortron Andra färska bär och frukter

B B A G B B

79 65 132 125 337 144

A B G G B

53 49 53 47 101

106 98 173 162 511 198 61 56 62 55 121

Karameller, chokladpraliner 1

A B

307 292

429 411

Kaffe, rostat, santosblandning

A B C

382 396 290

Kakao, lös vikt 1

A B

271 344

Pilsner, Vs liter

A B A B

»

»

Katrinplommon

>

Annan torkad frukt och bär Bitsocker Bitsocker Strösocker Sirap och honung

> >

»

» >

....

> >

153 146 101 133

85 84 142 140 106 166

Indextal l:a halvåret 1942, då år 1940 = 100 115 108 170 125 123 153 140 134 1382 1482 1382 1602 1563 1262 1152 115 114 120 1-25 120 152 1972 1382 lO! 2

290 172

2123 2323

1342 1512 133

592 221

176 153 125 127 1-25 126 117

473 493 373

66 62 66 59 118 518 386 523 508 415

310 391

337 383

1-24 111

169 132 137 128 143

115 31 119 31 Svagdricka 117 21 122 28 1 2 Ingår ej i levnadskostnadsindex. — Pr iser och inc lextal avse höstsäsong* n. — s Priser och indextal avse vintersäsongen. 27 26 18 23

31 30 21 25

litig. Denna invändning gäller principen för beräkningarna, icke beräkningsresultatet, som åtminstone under perioden 1934—1940 i det stora hela synes ha varit tämligen gott. De sakkunniga ifrågasätta, att socialstyrelsen, sedan rådande regleringar på bostadsmarknaden upphört, bemyndigades årligen anordna representativa hyresräkningar berörande ett begränsat antal orter. Det erinras om, att en dylik representativ undersökning utfördes år 1941. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att varuurvalet för indexberäkningarna under de lugna förkrigsförhållandena varit ganska väl lämpad för sitt ändamål. Icke heller för perioden 1939—1942 kan någon genomgående, med varulistan sammanhängande felvisning påvisas. De sakkunniga ha emellertid funnit, att en allmän ökning av spridningen i prisutvecklingen för olika förnödenheter inträtt efter år 1939, varigenom en viss osäkerhet kommit att vidlåda beräkningarna under senare år. Någon anledning att i fortsätningen räkna med att prisförändringarna skulle förlöpa mera parallellt, synes icke föreligga, vare sig man tänker på den omedelbara framtiden eller en kommande fredskris med fallande priser. På grund härav, och då kravet på ett vidgat varuurval skärpts även genom den hänsyn till ändringar i konsumtionens sammansättning, som i detta betänkande förordats, ha de sakkunniga funnit en allmän breddning av prismaterialet omedelbart påkallad. Denna breddning bör i första hand ske genom införandet av noteringar för vissa helt nya varuslag, i andra hand genom parallella noteringar av andra kvaliteter av redan medräknade varuslag. Å tab. 3 ha de sakkunniga uppfört ett förslag till nya varor att medtagas vid indexberäkningen, vilket omfattar 34 sorters livsmedel (av vilka 17 redan noteras av socialstyrelsens ombud på minst 15 orter), 21 beklädnadsartiklar (varav 4 redan noteras) och 18 artiklar inom posten »övriga utgifter» (varav 5 redan noteras). Av tab. 3 framgår också, hur stor ekonomisk betydelse de olika varuslagen ha för hushållsekonomin. Beträffande livsmedlen har angivits varje varas procentuella andel av totalutgiften för livsmedel, dels enligt den fortlöpande konsumtionsundersökningen under år 1942, dels sådan denna andel ter sig enligt det av de sakkunniga i kap. 4 föreslagna viklsystemet. I fråga om övriga budgetposter ha de föreslagna andelarna i den nya budgeten uppställts parallellt med andelarna enligt nu gällande viktsystem. Ortsurvalet. Namnen på de 49 orter, på vilka socialstyrelsen har ombud för prisinsamlingen, återgivas i förteckningen i bilaga A (sid. 114). P å samtliga dessa orter insamlas priser på livsmedel, bränsle och beklädnadsvaror och från de 15 i förteckningen särskilt utmärkta s. k. riksbanksorterna priser på de varuslag bland »övriga utgifter», som icke kunna erhållas centralt. Centralt noteras medicin, sprit, tobak, tidningstaxor, järnvägsavgifter m. m. Bostadshyran erhålles genom de allmänna bostads- och hyresräkningarna de år sådana anordnas (senast 1939 och närmast förut 1933) och

41 Tab. 3. Viktsystem och representantvaror. Förslag till representantvaror, som förut ej ingått i beräkningarna, ha satts med kursiv petitstil. Representantvaror eller grupperingar, som föreslås att utgå, ha satts inom parentes. a.

Livsmedelsposten.

Enligt konsumtionsundcrsökningarna år 1942 V a r u s l a g

Representantvaror enligt 1935 års budget jämte de sakkunnigas förslag Andel Andel (*) av (%) av V a r u s l a g livsm.- livsm.utgiften utgiften 1942

Mjölkprodukter. Mjölk, oskummad »

skum- och kärn-

12.51 1 0.33 l

13.17 Oskummad mjölk

1.45 Mejerismör (landssmör) Ost

2.90 Margarin

Grädde

0.33 J

Smör Ost

Fettämnen. Margarin (även smörbl.)

».711

Annat fett

0.19 J

Ägg

2.64 Ägg

Nöttkött, soppkött

Kött och fläsk. 1.18

»

Kalvkött med ben

» utan Målet kött

0.44 Kalvbringa Gödkalvstek

Nötkött med ben »

utan » »

1.98 Annat färskt kött (även fågel o. d.)

2.03 Salt och rökt kött Färskt fläsk

0.27 Salt och rökt fläsk

2.42 0.60 0.50

Korv och sylta

3.98 Blod

0.03 0.37

Andra inälvor Konserver av kött och fläsk 1 2

stek

2.43 Målet nötkött

f 1.25

Fårkött, stek1

il 1.24

Hönskött2, kaninkött 1 (Utproportionerad på gruppen kött \ o. fläsk) Fläskkotletter

2.97 1 0.37

Sidfläsk

1 0.37

Rökt

— f 2.44 ^ l 2.44 — 0.45

0.10 1.35

—

—

skinka2

(Utproportionerad på gruppen) Fläskkorv Falukorv (Utproportionerad på gruppen) Oxlever (Utproportionerad på gruppen) » » » »

Noteras av socialstyrelsen på 49 orter sed an 1920 jller tidigare. » j » » » »15 1931.

»

t

42 Enligt konsumtionsundersökningarna år 1942

V a r u s l a g

Representantvaror enligt 1935 års budget jämte de sakkunnigas förslag

Andel Andel (%) av (*) av livsm.livsm.- utgiften utgiften 1942

V a r u s l a g

Fisk. Färsk sill och strömming

2.27 Färsk sill och strömming

Annan fet, färsk fisk (makrill, lax, ål)

0.40 Makrill

0.57 Abborre

2.81 Annan färsk fisk och skaldjur

Salt och rökt sill och strömming »

..

» torkad annan fisk

Konserverad fisk o. skaldjur

1.69 1

0.29 J 0 1.28

0.56 Gädda

0.56 Torsk

0.56 Rödspotta1

0.56 Kolja1

1.98 Salt sill

1.28 Anjovis2

Spannmålsprodukter. Vetemjöl

2.67 Grahamsmjöl

2.74 Vetemjöl

Rågsiktmjöl

;} 0.33

0.33 Rågsikt (samsikt)

Sammalet rågmjöl

0.71 Sammalet

rågmjöl1 3

Annat mjöl och makaroner

0.48 Havregryn

1.09 Havregryn

Andra gryn och flingor

0.64 Risgrynx

Makaroner

H å r t matbröd

1.92 Hårt bröd (spis- och knäckebröd)

Grovt, mjukt matbröd

1.77 Grovbröd

Sötlimpa, siktbröd o. dyl

0.76 Sötlimpa eller siktbröd

Vitt, mjukt matbröd

0.83 Vitt matbröd, bakat med vatten och d:o med mjölk

Mjukt kaffebröd (enkelt)

1.80 Släta bullar eller levar

Kex och skorpor

1.35 Skorpor

Finare kaffebröd, bakelser, småbröd o. dyl

1.20 Bakverk av wienerbrödstyp el. dyl.

Potatis

6.39 Potatis, gammal o. färsk under säsong1

Morötter

0.66 Morötter2

Andra rotfrukter

0.44 Kålrötter

Tomater, färska

0.67 Tomater, färska under säsong*

0.63 Spenat under säsong

0.62 Vitkål

Grönsaker och rotfrukter.

Bladgrönsaker 1

* 3

1.05 Noteras av socialstyrelsen på 49 orter sedan 1920 eller tidigare. » » » »15 » » 1931. » » » » 4 9 » » aug. 1940.

43 Enligt konsumtionsundersökninga rna år 1942

Representantvaror enligt 1935 års budget jämte de sakkunnigas förslag

Andel Andel (%) av (%) av livsm.- livsm.utgiften utgiften 1942

V a r u s l a g '

V a r u s l a g

Andra färska grönsaker och l ö k . . . .

0.75 Lök

Färska ärter och bönor

—

(Förd på vitkål)

Torkade ärter och bönor

0.20 0.42

0.42 Gula ärter

Andra torkade o. kons. grönsaker ..

0.68 Ärter på burk2

Färska äpplen och päron

3.64 Äpplen, färska

Apelsiner, citroner, grape-fruit

1.49 Apelsiner

t

0.10 Frukt och bär.

Citroner

Färska hallon, vinbär, jordgubbar, smultron och hjortron

0.06 Röda vinbär under säsong Svarta vinbär under säsong

Andra färska bär och frukter

0.56 Lingon under säsong

Torkade nypon (även nyponmjöl) ..

0.81 Annan torkad frukt och bär (t. ex. bland, frukt, katrinplommon o. d.)

0.67 Frukt och bär till konservering . . . .

3.88 4.15 1 0.72 J

1 0.07 t

|

0.65 Torkade, orensade nypon Ringäpplen3

l

0.65 Katrinplommon

—

(Utproportionerad på gruppen)

5.02 Bitsocker

f

0.30 Chokladpraliner2

l

0.29 Fyllda

Specerier. Socker Sirap och honung Karameller, choklad och andra söt0.57

karameller2

Kaffe Kaffesurrogat, tesurrogat

1.10 Kaffe Kaffesurrogat

Te

0.61 0.63

—

(Förd på kaffe)

0.65 Kakao

Salt1

0.83 0.30

—

Blodpudding (Utproportionerad på gruppen)

0.90 Fiskfärs

Öl, pilsner, porter

0.44:

Svagdricka o. andra måltidsdrycker

0.44 0.48

Pilsner

0.48 Förtäring utom hemmet

0.67 Summa 100.00

100.00 Salt, kryddor, jäst o. dyl Ersättningsmedel (äggersättn. o. dyl.)

(Utproportionerad på gruppen)

Färdiglagad mat. Färdiglagad mat (blodmat) >

»

(av ärter o. bönor)

»

» (annan)

Måltidsdrycker.

*

8 Svagdricka Restaurangmåltid

Noteras av socialstyrelsen på 49 orter sec an 1920 eller tidigare. » » » »15 > . 1931. » » » > 49 aug. 1940.

44 b.

Övriga delposter. Procent av huvudposten I officiell budget, VT 1942

Procent av totalutgiften

Prelim. förslag 1942

I officiell budget, VT 1942 9.5

Bostad 100.0

4.2 Elektrisk ström

.,

0.6 Kokgas

,

0.4 Björkved

0.9 Bränsle och lyse

Barrved

0.8 Pannved

0.4 Antracitkol

0.1 Hushållskol

0.1 Koks: 20—40 mm

40-80

» Skatter

6.9 Kläder Tung konfektion Herrkostym

(skräddarsydd)

d:o

måttbeställd

..

d:o

konfektions- (standardkval.)

(helyllekval.)..

kamgarn,

std..

std..

(helyllekval.) Herrtrenchcoat av yllegabardin, Lätt konfektion

1.1 2.0

kardgarn, Vinteröverrock, konf.-: standardkval

3.5 10.6

9.3 Arbetsskjorta1

12.0 7.2

1.8 1.2

1.6 1.6

Overall Arbetsblus

1.0 Hattar och mössor

..

Hård herrhatt

0.6 Mjuk herrhatt Sportmössa

(kardgarnstyg)

1.5 1.5

Skidmössa

(skiddräktstyg)

gummirock 10.3

Poplinskjorta

1.5 7.4

Noteras av socialstyrelsen på 15 orter sedan aug. 1931.

45 Procent av huvudposten I officiell budget, VT 1942 Metervaror Klänningstyg av bomull

Prelim. förslag 1942

I officiell budget, VT 1942

4.6 1.3

0.4 1.1

Domestik1 Klänningstyg

Procent av totalutgiften

av cellull . » ylle .. .

12.2 Trikåvaror ock garn

»

Prelim. förslag 1942

1.7 Herrkalsonger

0.2 0.3

Damstrumpor, konstsilke, finmaskiga -

0.4 Herrstrumpor, kamgarn, medeltjocka

0.3 Barnstrumpor, bomull

»

kardgarn 3.6

Ullgarn Bomullsgarn1

2.8 100.0

Skodon

(Herrkängor av svart boxkalv, randsydda)

3.9 Herrlågskor av svart boxkalv, randsydda, med gummiklack ' (Herrkängor av sportläder, genomsydda el. nitade) Herrarbetskängor genomsydda

av

brunt, narvsatt

0.2 0.2

» svart

»

, genomsydda

»

>

, botten ago

»

(Barnkängor av sportläder, genomsydda el. nitade) Skolkängur av brunt, narvsatt sportläder, 31—33, genomsydda

storlek

Barnlågskor av kulört sandalsydda

31—33,

boxkalv, storlek

38.1 11.1

11.1 30.6

Galoscher

5.8 Inventarier Möbler

0.3 0.3

1.0 0.2

1.0 Matbord Stolar, stoppade, av björk 1

0.2 1.5

Halvsulning och klackning

Övriga utgifter

0.2 0.4

10.9 Damsnörskor av kulört boxkalv, randsydda Dampumps

sportläder,

(Damlågskor av svart boxkalv, durch- eller veltsydda) »

0.5 Noteras av socialstyrelsen på 15 orter sedan aug. 1931.

46 Procent av huvudposten I officiell budget, VT 1942

Procent av totalutgiften

Prelim. förslag 1942

I officiell budget, VT 1942

Prelim. förslag 1942

Pinnstolar av björk Turistsäng Takarmatur (Mattor, sängkläder)

3.6 Matta av jutebouclé (utgår t. v.) (Linoleummatta) Textilier

(Trådgardiner) Köksgardin, bomull d:o

cellull

Rumsgardin,

bomull

d:o

cellull

Vaddmadrass Sängfilt 1.1

Hushållslinne, kökssaker Handdukar (Lakansväv, oblekt) Blekt bomullslärft 3.2

Glas, porslin m. m Tallrikar Kaffekoppar med fat Dricksglas Mjölkfat Nysilverskedar1 Bordsknivar

av rostfritt stål1 1.9

Övriga husgeråd

0.4 Hink Aluminiumkastrull1 Emalj kaffekanna Redskap och verktyg

2.7 Tvättbräde Sopborste Trådspik Hammare Vedsåg Elektriskt strykjärn Dammsugare1 Symaskin 1

Noteras av socialstyrelsen på 15 orter sedan aug. 1931.

47 Procent av huvudposten I officiell budget, VT 1942

Procent av totalutgiften

Prelim. förslag 1942

I officiell budget, VT 1942,

Toalettpapper Glödlampa Rengöringsmedel, tvät* och

roppsvård

Tvål och såpa

8.3 5.0

6.6 3.8

2.1 1.2

0.9 Handtvål (Tvättvål) Tvättpulver Såpa Tvätt Tvätt och strykning av stärkkragar Hushållstvätt utan mangling »

med

»

Kroppsvård Karbad Rakning Hårklippning Tandkräm Rakblad Sjukvård Medicin (14 sorter) Sjukhusvistelse

på allmän sal

Tandvård (plombering) Läkararvode Barnens undervisning Skolböcker

:

Skolavgifter Tidningar och litteratur Tidningar: årsprenumeration lösnummer Böcker Vecketidning, illustrerad

3.8 Fackfö reningar

22.9 7.1

övriga föreningar

0.9 3.4

1.5 5.4

0.2 Sjukkassor Livförsäkring

1.7 Föranings- och försäkringsavgifter

48 Procent av huvudposten I officiell budget, VT 1942 Nöjen (och fordon)

Procent av totalutgiften

Prelim. förslag 1942

I officiell budget, VT 1942

1.5 Biograf

0.4 Teater

0.2 Idrottstävling

0.2 Radiolicens

0.1 Leksaker

0.1 Musikinstrument

m. m

Grammonskiva Radiorör1 Egna fordon

1.5 Velociped

0.4 Sparkstötting Resor

1.7 Lokala resor

1.2 Ränta å lån

0.2 Postporto, telefonavgifter m. m

Spårvägsresor Omnibusresor inom orten Andra resor Järnvägsresor Omnibusresor utom orten

0.5 Telefon- och telegramavgifter

0.3 Postporto

0.2 Skrivmateriel

0.1 Tillfällig hjälp i hemmet

0.8 Njutningsmedel

14.3 Tobak

1.4 Spritdrycker

13.7 Övriga ej spec, utgifter Summa tab. 3 b 1

Noteras av socialstyrelsen på 15 orter sedan aug. 1931.

3.5 62.7

49 dessemellan genom den i samband med mantalsskrivningen i Stockholm anordnade hyresräkningen kompletterad med enquéter bland samtliga rikets städer. Hyresräkningen 1939 omfattade 495 orter; de hyresmedeltal, som uträknats med material från en sådan undersökning, äro vägda efter antalet uthyrda lägenheter å varje ort. Vid uträkningen av skatteavdrag och skattesatser för skatteindex avse uppgifterna de 49 ombudsorterna; vid medeltalsberäkningar ingår i detta fall varje ort med vikt efter sin folkmängd. I alla övriga medelpriser, som uträknas för index, ingå de orter, som levererat materialet, med lika vikt. Orternas fördelning på storleksgrupper och landsdelar framgår av tab. 4. Förutsätter man, att indexberäkningarna närmast skola avse den i tätorter bosatta befolkningen, finner man, att i de medeltal, i vilka samtliga 49 orter ingå, bli de medelstora orterna överrepresenterade, medan storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) och den minsta ortsgruppen bli underrepresenterade. Det kan nämnas, att i den del av prismaterialet, som insamlats endast från 15 orter, är storstädernas representation bättre, men de minsta orternas ännu sämre. Dessa disproportioner bero emellertid delvis, men icke helt, på att vägning icke förekommer. Genom att giva orter tillhörande skilda storleksgrupper o. s. v. olika vikt kunde man visserligen låta storstäderna på ett fullt tillfredsställande sätt komma in i medeltalet men knappast den minsta ortsgruppen, för vilken man blott har 15 representanter, varav 5 1 med under 5 000 invånare. Hela antalet tätorter med under 10 00o' invånare kan beräknas till c a 1 000, av vilka hälften äro mycket små (under 500 invånare). De sistnämnda äro icke alls representerade bland ombudsorterna, av vilka den minsta är Vilhelmina med c:a 1 000 invånare. 2 För att kunna bedöma frågan, huruvida den ojämna lokala representation, som sålunda föreligger i ortsurvalet, har någon praktisk betydelse för indextalen, ha de sakkunniga låtit utföra vissa beräkningar och sammanställningar av redan befintliga uppgifter. En beräkning, avseende den vad prisutvecklingen beträffar relativt lugna perioden 1933—1938, följer här nedan.

Antal orter

12.5—14.8 1

Livsmedelsutgiftens ö k n i n g i %: 14.8—17.1 17.1-19.4 19.4-21.7 21.7—24.0 24 0 - 2 6 3 6 16 16 9 l

Sammanställningen visar, huru de 49 ombudsorterna fördelade sig efter stegringen i livsmedelskostnaden på var och en av dem från periodens början till dess slut. Den genomsnittliga stegringen utgjorde 194 % , varvid spridningstalet (o) var 2 3 . Klassbredden i tablån motsvarar sålunda 1 o. Inom gränserna 217 % och 171 % befunno sig enligt tabellen 32 stycken eller 653 °/o av de 49 orterna, vilket överensstämmer ganska nära med den normala fördelningen vid ett slumpvis gjort urval. Man drager härav slutsatsen, att den del av spridningen inom det officiella livsmedelsindextalet, som beror av de däri medverkande orternas speciella förhållanden, åtminstone normalt är 1 De 7 små orter, som ingå under benämningen Sundsvallsdistriktet, ha härvid räknats som en ort. 2 Inom Sundsvalls sågverksdistrikt är Gångviken med c:a 650 invånare den minsta orten.

4—424353

50 Tab. 4. De 49 prisombudsorternas och samtliga tätorters fördelning på landsdelar och storleksgrupper av orter omkring är 1935. a = Antalet ombudsorter; b = ombudsorternas fördelning i procent; c = den i städer, köpingar, municipalsamhällen och agglomererad landsbygd (exkl. förorter) bosatta befolkningens fördelning i procent enligt folkräkningen år 1935/36.

Ortsgrupper

Storstäderna

Småland o. öarna

Södra Sverige

Västra Sverige

Norra Sverige

Summa

Orter med Orter med 25 000— under 10 000 10 000 invånare invånare

Summa

1 2.0

c 17.7

a b

östra Sverige

Orter med 70 00U— 25 000 invånare

a

—

b

—

2 4.1

6 12.2

c

—

—

7 14.3

a

b

c

2.0 2

4.1 2.7

12 24.5

a

b

4 8.2

c

a

—

b

—

7 14.2

15 30.6

c

—

a 3

b 6.1 c 31.0

15 30.6

tämligen måttlig. En beräkning av livsmedelsindex för tioårsperioden 1929— 1938, som här icke återges i sin helhet, visar, att stegringen i ovägt medeltal för samtliga orter var 14'1 % . För enbart Stockholm blev motsvarande tal 142, för alla tre storstäderna tillsammans 137, för orter med 25 000—70 000 invånare 141, orter med 10 000—25 000 invånare 137 och orter under 10 000 invånare 141. Även under de mellanliggande åren gick utvecklingen nästan parallellt. Man drager härav slutsatsen, att en vägning av materialet från de 49 orterna efter orternas storlek eller efter folkmängden enligt t. ex. tab. 4 icke skulle haft nämnvärd effekt på resultatet under den tid beräkningen omspände. 1936 års lönekommitté har på sin tid framlagt material, som antyder, att en allmän utjämning av prisnivåerna mellan olika orter skulle vara den faktor, som dominerade prisförskjutningarna under tiden efter förra världskriget. Med hänsyn till kommunikationernas utveckling, den statliga jordbrukspolitiken och producentorganisationernas strävanden är det naturligt, att så skall ha varit förhållandet under 1930-talet. Vad man vet om pris-

51 regleringar m. m. under kristiden gör det sannolikt, att utjämningen fortsatt också därefter, även om det bör besinnas, att militära anstalter kunna ha rubbat utvecklingen på enstaka orter. Den fortsatta undersökningen har till följd härav inriktats på frågan om prisutvecklingen inom skilda dyrortsgrupper. Tyvärr har det befintliga materialet huvudsakligen inskränkt sig till livsmedelsposten. Det material, som stått till förfogande, har varit — förutom det som av socialstyrelsens prisstatistiska avdelning fortlöpande insamlats för indexberäkningarna — dels de av kommunala myndigheter noterade priserna till 1934 och 1941 års dyrortsgrupperingar, dels — för tiden 1939—1942 —prisuppgifter avseende den kooperativa detaljhandeln, som ställts till förfogande av Kooperativa förbundet. Vid 1934 års dyrortsgruppering insamlades prisuppgifterna i april månad och gällde endast livsmedel, bränsle, lyse, såpa och halvsulning av skodon; 1941 samlades priserna in i juni och gällde alla delar av hushållsbudgeten. Till en början ha de 49 ombudsorterna fördelats på tre grupper efter dyrort och prisförändringen för livsmedel undersökts varuslag för varuslag. Vid denna liksom samtliga övriga här berörda fall, då materialet ordnats efter orternas dyrhet, har utgångspunkten icke varit den officiella dyrortsgrupperingen, utan en särskilt för denna utredning gjord gruppering, därvid endast livsmedelsutgiften lagts till grund. Man har sålunda utgått från livsmedelsutgiften i april 1934 i summa för normalhushållets konsumtion, eller — då fråga varit om Kooperativa förbundets material — från livsmedelsutgiften i september 1939. Den sistnämnda utgiften har särskilt beräknats för denna undersökning. Den förra har tagits från de ortssammandrag, som på sin tid gjordes för 1934 års dyrortsgruppering, vilket medfört, att grupperingens resultat i denna del i viss m å n blivit beroende av de lokala konsumtionsvanorna, till vilka m a n vid förra dyrortsgrupperingen tog någon — om ock modifierad — hänsyn. Vad beträffar resultatet för de 49 orternas del skall blott nämnas, att detta visade i stort sett starkare prisstegring mellan 1934 och 1941 för de orter, som 1934 voro relativt billiga, och omvänt för dem, som då voro dyrare. Detta gäller i utpräglad mån för mjölk, Ugg, kött, fläsk, salt sill och kaffe och i mindre mån eller icke alls för smör, mjöl och socker. Beträffande mjukt bröd var tendensen vacklande, möjligen beroende på brister i materialet sammanhängande med svårigheten att här erhålla enhetliga noteringsvaror. Denna undersökning har gjorts både med den fortlöpande prisstatistikens och dyrortsgrupperingarnas prisnoteringar, vilka lämnade samstämmigt resultat i det stora hela och i de flesta detaljer, om än icke på varje punkt. I tab. 5 ha sammanförts uppgifter om de absoluta priserna och differensen mellan dem för vissa livsmedel på billiga och dyra orter enligt de bägge dyrortsgrupperingarna. Detta material har tillkommit på så sätt, att man uttagit dels samtliga 95 städer och andra administrativa tätorter med minst 5 000 invånare, dels slumpvis 100 orter med under 5 000 invånare men dock agglomererad bebyggelse inom varje landsdel, varefter dessa grupper var för sig

52 Tab. 5.

Priser (öre per k g resp. 1) på o l i k a slag av livsmedel e n l i g t dyrortsgrupperiugarna 1934 och 1941 å ett urval av orter av olika typ. 19 4 1

19 3 4 Varuslag

Mjölk Mejerismör . . . .

Differens i %

- 16.8

-

-

- 20.4

Dyraste städer

Differens i %

Billigaste småorter

+ 33.9

256.7 167.0

Ost

Dyraste städer

Billigaste småorter

280.3 180.0

+ +

9.2 7.8

Ägg

+ 33.3

295.3 Nötkött, färskt

+ 17.5

-

9.1 Gödkalvstek....

+ 29.2

-

9.8 Salt sidfläsk

+ 25.3

-

+

-

9.8 Vetemjöl

+

-

5.7 Rågmjöl

+

-

3.8 Rågsiktmjöl

+

-

4.6 Havregryn

+

-

3.0 Rågbröd, h å r t . .

-

-

l.l

Sötlimpa

+ 36.7

- 27.8

Mjukt grovbröd

+ 38.8

- 41.6

Potatis

+ 36.4

- 32.8

Apelsiner

+ 36.7

-

Katrinplommon

+

-

2.1 Socker

+

+

2.5 Kaffe

+

+

1.4 Svagdricka

+ 52.8

..

Salt sill

+ 38.6

indelats i tre lika delar — den billigaste, mellersta och dyraste tredjedelen. I tabellen ha uppgifter medtagits för den billigaste tredjedelen bland småorterna och den dyraste bland stadssamhällena. Det skall nämnas, att ytterligare en grupp, innehållande 100 landskommuner slumpvis uttagna från landets större jordbruksområden, bearbetats på samma sätt. Resultatet härav redovisas dock icke i tab. 5 utan endast i tab. 6, där man finner indextal för juni 1941 med april 1934 som bas. Av tab. 5 finner man, att differenserna mellan de dyraste och billigaste orterna starkt minskat på de flesta punkter under den sjuårsperiod, som ligger mellan de bägge undersökningstillfällena, men alt den år 1941 alltjämt var betydande beträffande mjölk, ägg, mjukt bröd och potatis. Utjämningen i mjölkpriset hade icke dess mindre varit ganska stark. Beträffande kött och fläsk, som 1934 uppvisade stora olikheter, hade differenserna sjunkit till hälften eller mera år 1941 utan att likväl ha uppnått samma låga nivå som differenserna för smör, ost, mjöl, hårt bröd och specerier. Dessa — och då speciellt mjöl och gryn — hade redan 1934 relativt jämna priser, vilka ytterligare utjämnats med tiden. Effekten på in-

53 03 ÖC

£ 03 C3 CS>

CO

0X3

d

PH

CM CD - H

CO i n i—l

i n i n 1-1

CO

P *

!>• CM

CO

to CO Oq

o

as co

o

i O —I

• * i—1

) f l i H

uO (M

t>l O T H

CM i d i H

CM US . H

o OS CN»

US

CO

O

M l

x

us

<x>

as

CM

CN

>o c^

CD CD Qi

r-i O

t»

o

CO

t-

&) 1-1

CD -tl

65 CD

CD

T-l

CM

1—1

r H

-fi r-l

CO

rH

OS

co

TH

in

r>

o

go CM

CO »H

^*

CO

as

i—i

—i

t >

CO

CQ

«*

CO

C i

i—i

CN

i n § j

CO

O

1—1

tN

CM

CM O ) fc-

i - i

co

CTi - H —I

CO —1

cr^ X

CNI CO

0! co TH

(^ r^ •n

— I

b»

r H

CO

1—1

1 -

H

—1

X

CO

CD

CO

co

i—1

T-H

CM CO

in

r H

CO

CD

i—i

CO

1—1

r H

r H

CD H CO

i—i CO

co

in

CO r H

CD

as

CCC3

O

•

^

•Ptl T H

o>

ad

P I

ci

C

d

OS

-p-

d

CM

o

es

I f i r D

•cn r^ Q _! OS C4

CD [>•

r H

r H

X r^

CD

-CM

—1

1—1

- T *

r H

i n

!

T H

OB

—

Pa £L,

cp

i H

s

r H

i H

>*

i ~

O

1—1

»^ co

CO

iCO

o S5 tCM OJ

-M CO

co X ) co so -M CM

CO CO

-M CD

O CO

OS

CO

<M

ON

tM

CM

US

CO

CO

OJ

fcr

CD

CO

.--; 00

CM

1—1

i—l

T * n

-CM i H

CD

O

»H

T—1

—i

OS

i ^ CO

us r H

CO CO r H

OS CD r H

X

CO co

X in

X

—1

i H

TH

CM co

X in

CM

• H

T-l

CO

T**

H

r H

i n i n

03 J2 Si

5—:

s

—i

t--

o

co

t-

l O TH

• *

l O

P H

T-(

( D CM

CM

l O M l ~J

^ l ^ji t—1

N

CTi i—(

t H

-CH

CT2

en

t -

i—)

O

m i—i

o<

-CM 00 CM 1-1 - H

^M

CD

i-H

r H

o

r H

CO

—i

go

'& CO CO

OS

CD i n

1—1

LO

1 CM

3 a 0-P<

OCC2

hi

D.

es

U Bf)

S-l «J

co

u

C5

X

M <

**H

l H

CM

N

Cfl 1 r H

<*

iCS}

r-l'

1—1

O

^M

co

CO r H

>*(

CM

r H

r H

1—1

cn

CO -M

CD r-f i—l

TM

X

i n

-H

i CM

oH

CO CD —1

CD O CO

- H

co

O •OS

•fa

•-

s

Pi

&0

O

<M

O

är-

CO

O

-M

CD

l O H

—M r l

M* H

t » N

CM

Ov r. i

*-br> > «09

an

CM CD CM

r-l

O

i—1

-CM

^tl

rH

r-1

CO

co

in

CM

u o

CD

•PH

d

4> c 3

A «

e3

PH~

03 SB

4? -3

en

.BP

p»

B

:0 r»

e3

in

C5 i-H

^ _. k

X

"* O CN

i—i

T-l

i—i

r H 1 r H

CM CD

"™(

CO

CTi

CO

1> CM

o

r-l

r H

i—l

"CM r H

N

•<*

,">> 00

us

—1 CO

CO

O

X

CO

1—1

t H

O CD i—i

O O p-i

TlH »O i—i

l — 0 0

i—l

r-l —1

OS

"M

CM

CM

»5

CM CC CM

CM CO TH

OS

C M

M*

CD

co

as

TH

CD

O

M l

M l

M<

|>.

i H

CM

i n CM

CM CO

T H

C^J 1—1

T *

T M

CM i—1 CM

1-i

^H

OS

l O

M l

OS

< * T-l

T f 1—|

-*

( M

as r~-

CO

cT—1 o

\0 CD

>^

•^<

O CO 1

cn

.n

r H

1^

CO

p-fl

—I

us

CO

CD

CO

r H

T H

T H

CO co

1> in

H

TH

t ^ CM r H

CO

CM

•PH

r-M

X -cM

CM

i—1

iH

co

oH

CM H

•as CM CO

fl 0>

CO

CM

i n

CO

i—i

—1

CM

O

TCM

X

O

-CM r H

i n r H

r H

us

^c3

-a o *s

—> o

*

ft ucS d

>

s .2 03 C

B o

a<t

i—i

CO

CO -M

i n CO CM

CO i H

o -ri •—I

1—1

i n

> 03

c

a>

+ J

on

'C

o co X

03 00

— u SS

ft

r^

"3

S CO

"Ö 03

CM

CM

co

t--

as

M*

M i , H

M I

CO CM

T H

pH

i—i

c-i

en CT2 i H

CO

as

5j(

i C CM

>T-j

O •CO 1—1

CO M i —t

co CM r H

r^ 00

CM CM

-M

as

r H

<* T H

MI i—i

i n

CO

>n - r M o Ti nH co

CM

CD

co us r H T H

co CM H

co

CO

-5° cu H

u

> •

CO

o

10 O ii n H

a ft k»

00 M/< r H

M o l H

•* os CM

o

CM

CN

• -

1 -

O

N

CD iCO

si

I f l

(M CO

fc» CM

1—1

CO -3i T H

M

CO —1

as O 5b CO' i—i

r H

CD -CM —1

i—i

in r H

CO i n —-i

CD "M CO

CM i n r H

co

T« CO

CD

TH

TH

<M

co —i

B r>J T)

1!

Tji

Bj c i :c3 M

CO

i -

C M

03"

O

co i i

EX) *rH

cu

* •

cS ^ ft

D

u U cv to ) H

>—I

K

+ J

«5 O

II

«

ti-

+5 es

P

4)

r—<

u

nS

ci

d

&• S

M

.

«P ^5 es

H

<D

CM

etl

'C3

b

^c

•J4 —

IN

r >

£ £

IB

s

'C CJ

—j"

CO

i S o

G5 SJ3 ••<

:0 M

O

a

>

5 S

o

•—

CO

eq .•O

O

-9 'oo

"03 C>0

!3

a

o b

>

>>

1 — I 7

to

•ci

p

•a K

5b o H

•o

E

D3

ci n,

u CJ a

|

•a

3 O

K • —

CO

if

C

H -

Écd CC

CU

ft

o

ft "C ci

a

.2P

o

•~

c it c c X

•—

5 ÖD 03

3 00>

il T H

54 S

N

PH

TH

CO

CD CM

t » O S t - - T H U S X X O S u S r H C M C M i H C O C O O

0 T

H

T

H

T

H

T

H

C

M

C

M

^

H

C

M

•a C D C O r H C S C D C O C O C O

CD US X

r H c o c M u s M i c o i n x

rH

CM

O

O

-

D

CM

ee u <s>

ft .

C O r H U S O S O S C O C O O S

O <—>

o 2 W o!

— I TH

^ H I H

U S I H

T

-

I

rH

T H TH

T H TH

O

X

C

C

CM

M

CM

. , »H

to as-

"-;

as

es

a 4> T3

X

O

T T

H O U S H T H T H

T

H

C

O

C

M

C

D

M

I

M

I

U

S

C

D

C

M

C

C M C T - I T

P H C M O U S C T H T H T H T H T

T H T H T H r H T H r H r H C O

O

D

O C M O H T H C M

l

c

C

C O C O O C M T H C M

.

TH

p-

« +s oS *->

AS ^ ! 1 © w as

oeS

ft

Si

CO

C

CD o

5c 1©

TJ

II af

&.-S. gp§ eS

« OS

T

CO

-*

O

l>

00 CO

ö

©

os

CM'

os

o

H

I

H

-

O I H

C

D

H

T

O

C

H

T

M

O

H

C

M

C

O C

lO

CO

Ci

CM"

1-^

Ö

Mi

OS

Ol

<D

Mi

CM

CO

00 D

T I H

H

US

+ + f

+ + + + + + + 03

*a «®M

O M

M

T

H

C

M

3 CD

ft ft 0

^

CO

C M T H C O M I C O - H T H C M C M T H C

u PH

as d to to cc

d

TH

M H

c o i r - o s c M r ^ - x x x o s o u S r H c o c o c o i n c o c o

toS

»-M SS

O

- H o o s t - o o t ^ x r ^ t - i i n

G O U S u S C O u S O S X O S

f? ©

£ •« —, » 5 £ «8 cc

X

*> ©

2— xcc

i—i

S

CM

OS

CM

CO

CO

CO

CM

>0

OS

CM

CO

CM

C

CO

rH

T-l

D

CO

+ + + + + I + I

OS

03 to CM

rQ II co

h-1

+» -O

H r-l as : © r© CM

•S fe

+ + + + + + + + + + + I

+ + + + + + 8

e o i n o o o o r - o o j o c M p j i T H X M ^ i n ' T H i r i i r i c o ' ^ c o c s c f e c o c o

i=r3 FH A

OC

b

; 0

as CM M

to

C

M

M

<

CO

iC H CM

as

T

H

-

H

CM

CM

Ol

CO

CO

H

CO O CM

CO CO

I

C

CM

M

X

C

CM

M

U

S

M

I

C

M

C

O

M

1 C

X

>

CM

CM

CO

t»

(O

H

O

CO

CM

CO

CM

<M

O C O C M M i T - i . o i n O r H t ^ O C O O U S M i C M C O M i e O M i CM CM CM

* B r, *» 2 » a a ©

u

"

:©

— U ' « on C

&H

e«

H

HS

S-.

•X

CD

4-. ÖJD +-> TJ 4-J -H « i. -« ts o ^ ^ o ^ ^ f i K f i S S f i p i

55 dextalen för de enskilda varuslagen av denna utjämningsprocedur kan avläsas på tab. 6. Räknar man ut genomsnittsindextalen för kolumnerna samtliga stadssamhällen och samtliga småorter (vägda med 1935 års viktsystem för livsmedelsindex), erhålles som resultat 172 resp. 175. Rikets småorter torde få anses rätt väl representerade genom det urval av 100 orter, som bidragit till tabellen. Man får därför en uppfattning om vad det skulle betytt, om en korrigering av den officella livsmedelsindexen genom ett riktigt inslag av småorter hade ägt rum, då man ytterligare vet, att motsvarande indextal för de 49 orterna var 170. Ehuru skillnaden mellan 170 och 175 i och för sig icke är obetydlig, skulle det vägda medeltalet knappast komma att i detla fall ligga mer än någon enhet över det officiella. I tab. 7 finnas motsvarande uppgifter som i tab. 5 och 6, ehuru för perioden hösten 1939 — sommaren 1942. De 192 orter, som dessa tal grunda sig på, omfatta de flesta större och medelstora städer, en rad småorter och även någon ren landsbygd. De lokala differenser, som framkomma, då detta material delas på fem dyrortsgrupper som här skett, bli genom landsbygdens deltagande större, än som strängt taget vore nödvändigt för här föreliggande prövning. I synnerhet påverkar en sådan omständighet priserna för mjölk och potatis. (Den ännu 1942 stora skillnaden i mjölkpriset, 26'6 °/o, sjunker, om jämförelsen sker mellan dyrortsgrupperna II och V, till 20 %>, ett tal som likväl ligger högre än det, som ovan konstaterades år 1941 enligt tab. 5). Hänsyn bör tagas till denna omständighet samt därtill, att de bägge materialen äro av olika ursprung och att ortsgrupperna å tab. 6 icke direkt korrespondera mot dem å tab. 7, då resultatet bedömes. En utpräglad tendens till sammanpressning mellan 1939 och 1942 av differenserna i priset p å mjölk och mejeriprodukter samt kött, liknande den som observerades på tab. 5 och 6, återfinnes dock även å tab. 7. Betraktar m a n slutligen högra delen av sistnämnda tabell, torde man finna, att den tydliga »gång» i indextalen, som kunde observeras på tab. 6, för nästan alla varuslag utom mjöl, bröd och socker, här är långt mindre uttalad. Om ortsgrupp I uteslutes från jämförelsen, är den i det närmaste försvunnen. Det vill härav synas, som om de lokala olikheterna mellan konsumtionsföreningarnas priser skulle vara relativt stabila. Man ledes härav till uppfattningen, att dessa olikheter i åtminstone vissa fall (bröd) skulle vara skenbara, sammanhängande med lokala kvalitetsolikheter. Vad beträffar den anmärkningsvärt stora prisspridningen för mjöl år 1942 skall nämnas, att denna sannolikt ökats till följd av de under detta år starkt varierande mjölsorterna. I tab. 8 ha vissa data från dyrortsgrupperingarna sammanställts att bilda underlag för en bedömning av frågan om den lokala spridningen för å ena sidan livsmedel och å den andra beklädnad. Här redovisas särskilt de administrativa tätorter (stadssamhällen) och de särorter med i många fall mycket små agglomerationer, som dyrortsgrupperingarna särskilja. Trots att den lokala spridningen i livsmedelsprisnivån utjämnats så starkt som skett mellan 1934 och 1941, är spridningen vid sistnämnda tidpunkt dock ännu mindre för beklädnadsutgifterna. Om uppgifter kunnat erhållas från

56 Tab. 8. Stadssamhällens och s. k. särorters fördelning efter kostnaden för vissa livsg] förnödenheter enligt dyrortsgrnpperingen. (Klnssgränserna äro indextal, varvid Stockholm = 1000.) 1934 års dyrortsgruppering Indextal

Livsmedel Stadssamhällen

1941 års dyrortsgruppering Livsmedel

Särorter

1120—

1 090—1119

1 060—1 089

24 Stadssamhällen

Beklädnad

Särorter

Stadssamhällen

Särorter

17 3 4

1 030—1 059

1 000—1 029

970— 999

940— 969

910— 939

880— 909

850— 879

820— 849

— 819 Hela antalet orter

år 1942, då priskontrollen av beklädnadsartiklar på allvar satt in, skulle sannolikt en ännu starkare koncentration konstaterats. Motsvarande uppgifter för husgeråd och övriga hushållsartiklar h a tyvärr icke kunnat anskaffas, men det torde få anses, att de flesta varuslagen p å denna post tillhöra den kategori av förnödenheter, som har den minsta lokala spridningen. Det gäller ju här ofta märkes- och katalogvaror med enhetliga priser över hela landet. Det motsatta gäller bränsleartiklar, som uppvisa mycket stora lokala prisvariationer — större än livsmedlen. Det är givetvis vanskligt, att av en utredning gällande det förflutna draga bestämda slutsatser om på vilka punkter det nuvarande ortsurvalet eventuellt borde korrigeras. Det av geografiska förhållanden betingade jämviktsläge i den lokala prisspridningen, som m a n har anledning antaga existerar, förskjutes givetvis småningom, allt eftersom kommunikationsväsendet utvecklas eller — såsom under nuvarande krisläge — går tillbaka. Den inverkan, som samtidigt åstadkommes t. ex. genom överenskommelser mellan producent- eller handelsorganisationer, k a n tänkas gå såväl i den ena som den andra riktningen. Hittills har denna inverkan såvitt bekant på det hela taget varit av utjämnande art. Huru därmed kommer att förhålla sig i framtiden vet man icke, lika litet som hur de på jämviktsläget inverkande faktorerna k u n n a komma att förskjuta sig. Prisinsamlingen bör fördenskull enligt de sakkunnigas mening i framtiden vara så organiserad, att den efter behov

57 kan lokalt utvidgas eller inskränkas. I detta fall som eljest gäller sålunda, att socialstyrelsens prisstatistiska avdelning bedriver sin verksamhet som ett studium och på eget initiativ vidtager de åtgärder, som äro befogade. De sakkunniga anse, att en viss vägning av prismaterialet efter orternas storlek bör äga rum. Visserligen torde av en vägning icke vara att vänta några mera uppseendeväckande avvikelser från resultatet enligt hittillsvarande metod, men ökad trygghet för att index på bästa sätt representerar rikets städer och övriga tätorter synes dock böra följa därav. Icke minst av psykologiska skäl synes därför en vägning vara att rekommendera. Med stöd av de uppgifter, som här framlagts om prisutvecklingen 1934— 1942, och med hänsyn till vad man kan vänta i den omedelbara framtiden, ha de sakkunniga kommit till uppfattningen, att en riktig vägning av priserna icke kan utföras, förrän en ökning av antalet ombudsorter tillhörande låga dyrortsgrupper kommit till stånd. Detta skulle i praktiken innebära, att en ökning av orter med lågt invånarantal — t. ex. under 5 000 invånare — komme att äga rum. De sakkunniga vilja därför förorda en sådan ökning och vidare framhålla, att de finna det önskvärt, att därvid de mycket små orterna (med under 1 000 invånare) i första hand komma i åtanke. De 15 orter med under 10 000 invånare, som för närvarande bidraga till socialstyrelsens prisstatistik, synas nämligen med avseende på speciellt prisnivån för livsmedel icke representativa för rikets småorter. Det antal orter, varmed denna grupp skulle behöva utvidgas, lärer icke kunna sättas lägre än c:a 10. De sakkunniga ha övervägt," om icke prisnoteringen på ett motsvarande antal städer av medelstorlek kunde indragas men anse, att även om detta — som sannolikt är fallet — kunde ske utan förfång för prisstatistik och indexberäkningar, är det med hänsyn till förtroendet för levnadskostnadsindex tveksamt, om en sådan åtgärd bör vidtagas under kristiden. Antalet ombudsorter skulle alltså i sin helhet komma att uppgå till c:a 60. P å socialstyrelsen synes böra ankomma att i enlighet med synpunkter, som här framförts, uppgöra förslag till de nya ombudsorterna. Kostnaden för denna och övriga i detta betänkande föreslagna utvidgningar torde på längre sikt komma att motvägas, om prisinsamlingen differentieras, så att endast de lokalt särskilt priskänsliga varuslagen (såsom de flesta livsmedel, ved m. m.) fortlöpande noteras på samtliga orter, medan mindre känsliga förnödenheter noteras på t. ex. 30 orter bland dem och ytterligare ett urval av relativt enhetligt prissatta varor på 15 av ombudsorterna. Det sista skulle liksom hittills gälla huvudmassan av artiklar inom posten »övriga utgifter», och till samma kategori synes numera kunna föras även beklädnadsartiklar och vissa matvaror. Åtskilliga noteringar, som numera insamlas på 15 orter, såsom elektriskt strykjärn och diverse köksattiralj torde kunna överföras till dem, som insamlas centralt. Genom undersökningar omfattande samtliga orter vid minst en tidpunkt varje år bör socialstyrelsen förvissa sig om, att prisutvecklingen inom rikets tätorter i realiteten överensstämmer med den som prisstatistiken visar, och eventuellt vidga eller — med tanke på besparingar — inskränka insamlingsorganisationen.

58 Tidpunkten för prisinsamlingen. Enligt gällande direktiv (S. F. S. 1939: nr 292) skall levnadskostnadsindex beräknas med ledning av prisuppgifter avseende sådana tider, att uppgifterna må anses representativa för kostnadsnivån vid början av första månaden i varje kvartal. Socialstyrelsens praxis på denna punkt har emellertid av flera skäl — främst kanske för att indexberäkningen skulle bli färdig i tid — alltid varit, att nästan hela prismaterialet fått avse förhållandena under den månad, som föregår varje kvartalsskifte. Merparten av prisuppgifterna ha avseit tiden omkring den femtonde i denna månad. De viktigaste undantagen från denna regel ha utgjorts dels av vissa s. k. färskvaror (smör, ägg, kött, fläsk och färsk fisk) bland livsmedlen, vilka noterats varje vecka och ingått i index med ett medelpris för hela månaden, dels av vissa prisuppgifter som insamlats varje vecka från 15 orter för riksbankens räkning. I det senare fallet har styrelsen utnyttjat de aktuellaste uppgifterna, som vanligen gällt den fjärde veckan i månaden före kvartalsskiftet. Även i övrigt har styrelsen tagit hänsyn till på olika sätt erhållen kännedom om senare inträffade prisförändringar. Härvid har man dock alltid begränsat hänsynstagandet till sådana prisförändringar, vilka inträffat före kvartalsskiftet. Det enda undantaget från denna regel utgöres av de i index ingående taxorna, där hänsyn tages till de taxor, vilka skola gälla för det nya kvartalet. En bedömning av frågan om den lämpligaste tidpunkten för prisinsamlingen kan ej ske enbart med utgångspunkt från levnadskostnadsberäkningen. Den måste även ske under beaktande av att det av socialstyrelsen insamlade prismaterialet ingår som ett viktigt led i den allmänna prisstatistiken. Ur prisstatistisk synpunkt är det enligt de sakkunnigas uppfattning önskvärt, att uppgifterna om de olika varornas priser gälla en viss bestämd, för alla varor gemensam tidpunkt. Det förefaller även lämpligt, att socialstyrelsens prisuppgifter så insamlas, att de bli jämförbara med annan prisstatistik, exempelvis kommerskollegii partipriser. Då de senare äro månadsmedelpriser, förefaller det hittills tillämpade sättet att insamla prisuppgifter från den sista kvartalsmånadens mitt medföra en i de flesta fall fullt nöjaktig jämförbarhet. Däremot skulle det ur dessa synpunkter vara olämpligt, om socialstyrelsen koncentrerade sin prisinsamling till själva kvartalsskiftet. En sådan omläggning skulle visserligen väl låta sig förena med de nuvarande direktiven men å andra sidan leda till en fördröjning av indextalets färdigställande till senare delen av den första månaden i varje kvartal. Detta kan befaras medföra olägenheter vid de nuvarande indexlönesystemens tillämpning. Med stöd av vad ovan sagts förorda de sakkunniga, att huvudmassan av prisuppgifterna för levnadskostnadsindex insamlas under den tredje veckan i månaden före varje kvartalsskifte. I fråga om varuslag, vilkas priser förete täta, tillfälliga växlingar, böra uppgifter dock inhämtas för en något längre period, förslagsvis andra och tredje veckorna i månaden, och medeltalet av de noteringar, som därvid erhålles, ingå i index. Genom en sådan koncentration av prisinsamlingen till en tidsperiod cirka fjorton dagar före kvartalsskiftet borde indexarbetet hinna slutföras till detsamma. En omprövning av de varu-

59 slag, vilka skola ingå i index med pris från mer än ett noteringstillfälle under månaden, bör äga rum. Avgörandet av detaljerna härutinnan synes böra åvila socialstyrelsen. De sakkunniga vilja blott påpeka, att bland de nuvarande färskvarorna endast ägg och färsk fisk torde behöva noteras mer än en gång per månad, samt att bland de nya, i detta betänkande föreslagna varuslagen, färska grönsaker och bär böra höra till samma kategori. Någon hänsyn till prisförändringar, vilka inträffa senare än den tredje veckan, synes i princip ej böra tagas. För att index talet skall få en klar innebörd, är det nämligen önskvärt, att prismaterialet så vitt möjligt härstammar från en och samma tidpunkt. Även taxor och rabatter böra beräknas med utgångspunkt från förhållandena vid samma tillfälle. I sammanhanget skall inskjutas, att detsamma gäller den hänsyn till ransoneringsbestämmelser o. dyl., som kan komma att tagas vid indexberäkningen. Då prismaterialet till levnadskostnadsindcx uteslutande insamlas under månaden före varje kvartalsskifte, är det enligt de sakkunnigas mening riktigare, att indextalen dateras per mars, juni, september och december än som n u sker per den 1 april, den 1 juli, den 1 oktober och den 1 januari. Härigenom vinnes överensstämmelse med gängse praxis vid datering av indextal. En fråga, som kräver särskild omtanke, utgör tidpunkten för de direkta skatternas inräknande i index. De sakkunniga anse, att någon ändring i nuvarande ordning, som innebär, att stats- och landstingsskatterna inräknas per den 1 oktober och skatten till primärkommunen per den 1 april, icke bör införas. En strikt tillämpning av den här ovan angivna huvudregeln för prisinsamlingen är beträffande skatterna icke möjlig, då betalningsterminerna infalla mellan beräkningstillfällena för index. Genom det tillämpade förfaringssättet revideras skatteposten en gång per halvår, varvid stats- och landstingsskatterna komma något för tidigt, skatten till primärkommunen något för sent i förhållande till övriga delar av levnadskostnadsindex. Det kan råda olika meningar om vilken tidpunkt som — rent principiellt — skall anses vara noteringstillfället för en direkt skatt: tidpunkten för debetsedelns utdelande eller tidpunkten för skattens erläggande? Då denna fråga kan erhålla praktisk betydelse vid eventuella ändringar i skattebetalningssystemet vilja de sakkunniga uttala, att de finna den sist angivna principen stå bäst i samklang med de allmänna principerna för prisregistreringen. Sättet för prisinsamlingen. Enligt överenskommelse mellan socialstyrelsen och de kommunala myndigheterna inlämna socialstyrelens ombud 1 sina rapporter med prisnoteringar rörande livsmedel och bränsle samtidigt till styrelsen och till drätselkammaren (resp. kommunalnämnden) på vederbörande ort. Den kommunala myndigheten får därigenom tillfälle att varje månad granska prismaterialet i nämnda delar och torde i de flesta fall också utnyttja detsamma, varigenom viss lokal kontroll utövas. En gång varje år 1 Angående ombudsorterna och de varor, som noteras på desamma, hänvisas till bilaga A sid. 114.

insänder den kommunala myndigheten till socialstyrelsen protokollsutdrag el. dyl. med uppgift, huruvida den för sin del funnit skäl till anmärkning eller icke mot prisinsamlingen under nästförflutna kalenderår. Ett mindre antal orter insända sådan uppgift varje månad. Det synes höra till undantagen, att anmärkning framställts från de kommunala myndigheternas sida. I de fall, då så skett, har socialstyrelsen remitterat anmärkningen till ombudet för yttrande och därefter vidtagit vederbörlig åtgärd. På tolv orter ha myndigheterna på eget initiativ tillsatt särskild granskningsnämnd att utöva den kommunala kontrollen. I rundskrivelse den 6 juni 1942 till drätselkammare etc. på ombudsorterna hemställde socialstyrelsen om yttrande rörande vissa förslag till skärpning av den kommunala kontrollen över prisinsamlingen. Dessa förslag inneburo, att icke blott livsmedels- och bränslepriserna utan även de kvartalsvis insamlade noteringarna på beklädnadsartiklar och — på orter där sådan rapportering förekommer — på inventarier m. m. skulle inlämnas till granskning av den kommunala myndigheten, vidare att socialstyrelsen skulle meddela ortsmyndigheterna, vilka medelpriser, som på grundval av vederbörande ombuds rapport beräknats för orten, och slutligen, att särskild granskningsnämnd skulle tillsättas på varje ort. De bägge första förslagen tillstyrktes av de flesta orterna. Endast en ort avstyrkte desamma, medan ett par orter uttryckte tveksamhet; i fem resp. åtta fall gjordes intet uttalande; i två fall meddelades, att förslagets första punkt redan vore realiserad. Det tredje förslaget — om granskningsnämnd — var som ovan nämnts redan realiserat på tolv orter. Av de övriga tillstyrkte tretton orter förslaget, medan femton avstyrkte det bestämt och ytterligare åtta uttryckte tvekan. I några av de tillstyrkande fallen föreslogs, att kristidsnämnden skulle utgöra den granskande nämnden. I ett par av yttrandena anfördes, att de kostnader, som den ökade kontrollen skulle medföra, borde bestridas av statsmedel. I detta sammanhang skall ytterligare nämnas, att viss efterhandskontroll av noteringarna på livsmedel och bränsle erhålles därigenom, att socialstyrelsens medelpriser på sådana varor publiceras en gång i kvartalet i Sociala Meddelanden med särskilda uppgifter för varje ort. Veterligen publicerar ortspressen på ett tiotal orter regelbundet samma uppgifter i de delar dessa h a lokalt intresse. Socialstyrelsens prisombud äro till antalet 50, därav tre i Stockholm och en på övriga orter. Ombudet för Sundsvall besörjer även prisinsamlingen för Sundsvalls sågverksdistrikt. Den sammanlagda årskostnaden för ombudens arvoden uppgår till knappt 18 000 kr., d. v. s. i genomsnitt 360 kr. per ombud. Arvodena variera efter ortens storlek och den del av varulistan rapporteringen gäller. Högsta arvodet är 750 kr. och lägsta 250 kr. per år. På 15 av de största orterna notera ombuden dessutom priser för riksbankens konsumtionsprisindex och erhålla härigenom ytterligare ett arvode på lägst 320, i allmänhet c:a 400 och högst 1 020 kr. per år. Det största sammanlagda arvodet uppgår härigenom till 1 770 kr. Arbetsuppgiften för ett ombud i lägsta arvodesklassen består i rapportering varje vecka av priserna på 19 färsk-

61 varor (varav 16 ingå i index), varje månad på övriga livsmedel och bränsle samt varje kvartal på beklädnadsartiklar. De sakkunniga anse, att ombudsinstitutionen bör bibehållas i ungefär den form den för närvarande har. Det synes dock angeläget, att kontrollen över ombudens rapportering intensifieras, dels genom de kommunala myndigheternas, dels genom socialstyrelsens försorg. Ett åläggande för de kommunala myndigheterna att genom ett särskilt organ eller särskilda granskningsmän utöva noggrann, fortlöpande kontroll över prisinsamlingens resultat synes önskvärt. Då socialstyrelsen saknar befogenhet härutinnan, torde eventuell åtgärd ankomma på Kungl. Maj:t. Socialstyrelsens ledning av prisinsamlingen bör speciellt i nuvarande tid med dess starka växlingar på varumarknaden vara aktiv och gå så långt i detaljerna som möjligt. Ombuden böra icke blott hållas väl underrättade om principerna för sitt arbete utan även från noteringstillfälle till noteringstillfälle instrueras om de aktuella förändringar i varukvaliteter o. dyl., som h a betydelse för prisbildningen. Genom inspektionsresor böra vederbörande tjänstemän inom styrelsen förvissa sig om att prisinsamlingen på varje ort utföres på bästa sätt och efter enhetliga linjer. Mycket torde även vara att vinna, om ombuden med vissa tidsintervaller sammankallades till korta instruktionskurser, varvid tillfälle bereddes dem att under fackmäns ledning öka sin branschkännedom. De sakkunniga anse, att de kostnader, som härigenom uppkomma, äro väl motiverade. Beräkningen av medelpriser. I den allmänna instruktionen för socialstyrelsens ombud på olika orter framhålles bland annat, att »prisuppgifter böra för varje varuslag inhämtas till så stort antal, att tillförlitliga medeltal av styrelsen kunna framräknas. Det är således icke tillräckligt att endast angiva de olika priser å vara av föreskriven kvalitet, som kunna förekomma, utan även till vilket ungefärligt antal dessa prisbelopp förekomma i förhållande till varandra». Genom denna bestämmelse böra prisuppgifterna komma att ingå i de av socialstyrelsen beräknade medeltalen i proportion till sin frekvens på orten. I fråga om en del livsmedel korrigerar socialstyrelsen vid sin medeltalsberäkning för vissa orter det av ombuden angivna antalet butiker av olika slag genom särskilda vikter för konsumtionsföreningarnas priser, vilka bestämts med utgångspunkt från konsumtionsföreningarnas ungefärliga andel i detaljhandelsomsättningen på orten. Genomsnittspris för de 49 resp. 15 orterna beräknas, som redan nämnts, som ett ovägt aritmetiskt medeltal av de olika ortsmedelpriserna. Vid beräknandet av ortsmedelpriser synes det de sakkunniga som det nuvarande tillvägagångssättet i stort sett kunde bibehållas. De äro dock medvetna om de svårigheter, som föreligga för ombuden, att i rätta proportioner utvälja lämpliga försäljningsställen för noteringarnas inhämtande. Detta urval bör därför ske i intimt samarbete med socialstyrelsen och de branschsammanslutningar, som kunna finnas på orten. För att pröva de beräknade

62 ortsmedeltalens representativitet torde det dessutom vara nödvändigt att från tid till annan — i varje fall för större orter och mera priskänsliga varor — insamla ett ökat antal noteringar. I gengäld kan måhända någon minskning av antalet löpande noteringar ske. Vid beräknandet av genomsnittspriser för samtliga noteringsorter bör enligt de sakkunnigas mening en omläggning av den hittills tillämpade metoden genomföras. Som tidigare framhållits bör denna bestå i en vägning av priserna med hänsyn till orternas betydelse, varvid vikterna fastställas i anslutning till folkmängden inom de storleksgrupper de särskilda ombudsorterna tillhöra. Lämpligen beräknas särskilda medelpriser för varje sådan ortsgrupp, varvid de enskilda orterna inom varje grupp tilldelas samma vikt. Att avgränsa ortsgrupperna och tillpassa vikterna torde få ankomma på socialstyrelsen.

63 Kap. 4. Yiktsystemet. I inledningskapitlet har redan uttalats, att den officiella levnadskostnadsindexen alltjämt synes böra närmast representera förhållandena för de befolkningskategorier i städer och andra tätorter, som beröras av uppgörelserna om indexreglerade löner. Härmed avses i första hand industriarbetarna, de privatanställda samt statens och kommunernas tjänstemän. De sakkunniga övergå nu till frågan, huruvida det är möjligt att konstruera en enda index, vars utslag kan anses representativt för alla de folkgrupper, som nyss räknades upp, kanske även för andra kategorier. Till en början kan konstateras, att socialstyrelsen hittills beräknat endast en officiell index, och att dennas viktsystem varit uppbyggt på grundvalen av uppgifter rörande arbetar- och tjänstemannahushåll med en genomsnittlig familjeinkomst år 1935 av c:a 3 430 kr. Indextalen ha tillämpats generellt bl. a. vid beräkning av rörliga tillägg och kristillägg för statstjänstemän i både högre och lägre grader (med undantag för den del av deras månadslön som ev. överstigit 900 kr.), för privatanställda, kommunaltjänstemän, industriarbetare och slutligen även för lantarbetare samt ha i viss mån kommit till användning vid bestämmandet av kristillägg på pensionsbeloppen åt folkpensionärer med tilläggspension. Synpunkter på viktsystemets betydelse för resultatet. En indexseries representativitet för en viss folkgrupp kan sägas sammanhänga med viktsystemets sammansättning och den spridning i prisutvecklingen för olika varuslag, som inträffat på marknaden. Det bortses då helt från frågan om själva varuurvalets representativitet, vilken fråga behandlats i kap. 3 och — givetvis — från den större eller mindre brist på verklighetstrohet, som följer av formelns ofullkomlighet. Då ju den framtida prisutvecklingen icke är känd på förhand, kan man icke med säkerhet förutsäga något om hur indexberäkningar grundade på skilda viktsystem komma att utfalla, men man kan möjligen draga vissa slutsatser av experiment rörande det förflutna. Sålunda kunna de å tab. 9 uppförda serierna vara ägnade att belysa denna fråga. Betydande olikheter mellan huvudposternas andelar av totalkonsumtionen föreligga som synes i de tre fallen. Framför allt gäller detta posterna livsmedel, skatter och »övriga utgifter». Även beträffande den inre samman-

64 Tab. 9.

Levnadskostnadsindex för hushåll av olika typ (enligt 1933 års hushållsbudgetundersökning) 1 oktober 1939 och 1942, då 1935 = 100.

(Livsmedelsrabatter och direkta skatter ha beräknats på motsvarande sätt som vid de officiella levnadskostnadsindexberäkningarna. Ingen hänsyn har tagits till ransonering och substitutioner.) Utgiftsbudgetens (viktsystemets) sammansättning år 1935 ( = 1933)1 1) Hushåll utan barn. Årsutgift, kr , Därav i % Livsmedel Bostad Bränsle och lyse Beklädnad Skatter Övriga utgifter Samtliga utgifter Samtliga utgifter exkl. direkta skatter 2) Hushåll med 2- •3 barn under 7 år. Årsutgift, kr. . . Därav i % Livsmedel Bostad Bränsle och lyse . Beklädnad Skatter övriga utgifter .. Samtliga utgifter Samtliga utgifter exkl. direkta skatter 3) Hushåll med 4 o. flera barn 0—15 år. Årsutgift, kr Därav i % Livsmedel Bostad Bränsle och lyse Beklädnad Skatter övriga utgifter Samtliga utgifter Samtliga utgifter exkl. direkta skatter

I

n

d

e

x

År 1935

Vio 1939

24.8 17.1 4.1 11.0 9.1 33.9

100 100 100 100 100 100

115.17 100.00 115.42 110.18 105.87 106.40

100 100

108.22 108.45

100 100 100 100 100 100 100 100

115.89 100.00 113.74 110.12 104.89 105.97

t

a 1

3 794 177.88

loi.oo 185.48 188.05 166.43 147.65 154.87 153.72

3 469 30.6 15.8 4.6 12.3 6.8 29.9 100.0

108.86 109.14

165.48 101.00 179.43 187.84 161.21 145.51 152.40 151.76

3 757 37.7 14.3 4.6 14.1 4.3 25.0 100.0

100 100 100 100 100 100 100 100

115.85 100.00 113.32 110.20 106.55 106.34

176.73 186.81 144.17 147.44

109.89 110.04

152.23 152.59

loi.oo

1 Det har antagits, att ingen förändring i budgeternas sammansättning ägt rum mellan tiden for bokföringen, som till större delen inföll under år 1933, och basåret för indexberäkningarna, år 1935.

sättningen av huvudposterna föreligga olikheter, vilka emellertid icke direkt framträda på tabellen. Slutresultatet av indexberäkningen per den Vio 1942 h a r trots detta blivit en mycket måttlig skillnad på c:a 25 enheter mellan viktsystem 1 å ena sidan och system 2 och 3 å den andra. De sistnämnda hade då ungefär samma generalindextal. Vid uträkningen av livsmedelsposterna för system 2 och 3 har hänsyn tagits till dessa hushåll tillkommande ra-

65 batter för mjölk och matfett. Hade sådan hänsyn icke tagits, skulle generalindextalen blivit 15574 för viktsystem 2 och 157'63 för system 3. Skillnaden blir alltså i detta fall något större än förut. De relativt stora olikheterna i viktsystemen ha sålunda icke ens under den starka prisstegringsperiod, som varit, åstadkommit några mera avsevärda olikheter i generalindextalen. Med hänsyn till den allmänna osäkerhet, som måste vidlåda alla beräkningar av detta slag, äro de anförda differenserna så små, att man synes kunna ifrågasätta, om de överhuvud taget äro uttryck för någon verklig olikhet i levnadskostnadsutvecklingen. 1 Totalintrycket av dessa beräkningar blir alltså, att även ganska stora olikheter i viktsystemen i praktiken icke behöva ha större betydelse för resultatet. De sakkunniga vilja emellertid understryka, att detta konstaterande icke bör tagas till intäkt för uppfattningen, att det är likgiltigt, om i ett redan uppgjort viktsystem justeringar vidtagas med hänsyn till förändringar, som kunna betraktas som uttryck för hushållens anpassning efter en ändrad prissituation på marknaden. I den mån dessa justeringar äro uttryck för en säkert konstaterad, typisk förändring i konsumtionen, böra de lika litet underlåtas som varje annan förbättring, vilken rymmes inom ramen av de fastställda beräkningsprinciperna. Speciellt viktigt är det vid kedjeindexberäkningar att ofullkomligheter — om än obetydliga i varje särskilt fall — utrensas, om de ha en bestämd tendens att dra index uppåt eller nedåt. Eftersom dylika fel genom kedjningen kumuleras, k a n annars indexseriens användbarhet för jämförelser över längre perioder reduceras, även om index för varje särskild kedjelänk alltjämt kunde sägas vara bättre än motsvarande jämförelsetal i en fastbasserie. Om kedjeindexens olika länkar beräknas med omsorg även i underordnade detaljer, kan man däremot räkna med, att den även vid jämförelser över längre perioder skall vara i de flesta fall lika god som en fastbasindex, samtidigt som den givetvis behåller sin överlägsenhet vid prisjämförelser över kortare perioder. Det system för indexberäkningarna, som föreslås i detta betänkande, förutsätter därför att de konsumerade varukvantiteterna fastställas i bästa möjliga anslutning till förhållandena under den period, vilken överspännes av varje särskild beräkning. Att detta villkor uppfylles, är särskilt viktigt vid uträknandet av de indextal, vilka skola läggas som grund för en ny länk i den indexkedja med årslänkar, vilken de sakkunniga föreslå för tillämpning åtminstone så länge nuvarande behov av relativt täta budgetomläggningar kvarstår. Såsom redan berörts i kapitel 2, ger en indexberäkning med ledning av den fördelning av konsumtionsutgifterna, vilken förelegat vid början av beräkningsperioden (eller vid någon tidpunkt dessförinnan), i allmänhet för 1 Något större differenser visa sig, om man tager perioderna före och under kriget var för sig. Fore kriget steg budget nr 3 med 1-7 % mer än budget nr 1 vid en genomsnittlig uppgång pa c:a 9 %. Under kriget har utvecklingen omkastats, så att den barnrika familjen fått 38-5 % leynadskostnadsstegring mot 43-1 % för den barnlösa; skillnaden är således 4-6 « åt det motsatta hållet. Skillnaden beror emellertid i det senare fallet väsentligen på prisrabatterna, medan prisutvecklingen som sådan haft mindre inverkan i detta avseende. Om man bortser från rabatterna, visar flerbarnsfamiljens budget 0-2 % större stegring än den barnlösa familjens.

5—424353

66 högt värde om aritmetisk formel begagnas och för lågt värde om geometrisk formel begagnas. Om man däremot h a r kännedom om konsumtionsförhållandena under hela perioden eller åtminstone vid dess mitt, kan ett rimligt värde erhållas antingen den ena eller a n d r a formeln tillämpas. För att icke skapa en kumulativ tendens uppåt eller nedåt i indexkedjan måste man alltså före uträknandet av index per den 1 januari varje år ha fastställt åtminstone de viktigaste bland de förändringar konsumtionen undergått under det närmast förflutna året i förhållande till året dessförinnan. Det är, såsom nyss framhölls, tämligen ofrånkomligt, att alla uppgifter man kan få om konsumtionsförhållandena måste bli tämligen osäkra. Osäkerhetsmarginalerna i den ursprungligen fastställda budgeten äro sannolikt så stora, att de ofta överstiga de ändringar, som m a n skulle finna anledning att göra från år till år. Det skulle därför måhända kunna anföras, att det icke finns någon anledning att göra några ändringar annat än med långa mellanrum eller vid mycket påfallande konsumtionsomläggningar, såsom starka ransonändringar o. dyl. Denna invändning är emellertid icke hållbar. Man måste nämligen skilja mellan å ena sidan sådana fel och ofullkomligheter i vägningen av de olika varuposterna, som bero på mera slumpmässiga förhållanden, och å andra sidan sådana vägningsfel, som på något systematiskt sätt sammanhänga med de olika varornas olika prisförändringar under en beräkningsperiod. Till den förstnämnda arten av vägningsfel kan man räkna dem, som uppkommit genom att budgetundersökningarnas familjer eventuellt icke äro alldeles representativa för de befolkningsskikt, vilkas levnadskostnader index avser att mäta. Det finns i allmänhet ingen anledning antaga, att de varor, som under en viss period fördyrats särskilt starkt, på grund av dylika fel genomgående givits en för stor eller för liten betydelse, så att index därigenom kommit att för starkt eller för svagt redovisa den inträdda levnadskostnadsförskjutningen. Sannolikheten talar för att dylika felvägningar, om de icke äro alltför stora, skola upphäva varandra. En helt annan karaktär ha de felvägningar, som systematiskt kunna införas genom själva indexformelns konstruktion. Om man känner konsumtionens kvantitativa fördelning före beräkningsperiodens början och sedan antager, att konsumtionen icke påverkas av den olika prisutvecklingen på olika varor, talar sannolikheten för att m a n härigenom ger en för stor vikt åt de varor, vilkas priser stiga starkast. I verkligheten dra sig konsumenterna vanligen bort från konsumtionen av dylika varor; oftast sammanhänger ju f. ö. en prisstegring på en viss vara med en ökad knapphet på densamma. Under sådana omständigheter kommer tydligen de prisstegrade varornas betydelse under beräkningsperioden att ges ett överdrivet uttryck, om man begagnar deras ursprungliga kvantiteter vid uträknandet av indextalet; detta kommer härigenom att bli »för högt». Detta fel är alltså karakteristiskt för den vanliga aritmetiska Laspeyresformeln, 1 vilken förutsätter att den konsumerade kvantiteten av varje vara förblir oförändrad sedan beräkningsperiodens början. Om m a n å andra 1

Se kap. 2, sid. 15.

67 sidan antager, att varje varas andel i totalutgiften förblir oförändrad, ger man sannolikt de relativt starkast prisstegrade varorna för liten vikt, eftersom m a n i allmänhet måste räkna med en viss konservatism i hushållningen: konsumtionen av en relativt fördyrad vara sjunker inte säkert i proportion till fördyringen. Detta antagande ligger emellertid inneslutet i en indexberäkning medelst geometriskt medeltal om vikterna, d. v. s. utgiftsandelarna, tagas från beräkningsperiodens början. Sannolikheten talar alltså för att denna formel — med ett dylikt val av vikterna — i allmänhet ger ett för lågt indextal. Om man i den aritmetiska formeln begagnar genomsnittskvantiteten under perioden (eller medeltalet mellan kvantiteterna vid periodens början och slut) eller om man i den geometriska formeln begagnar motsvarande utgiftsandelar ( vikter), erhåller man däremot indextal, som utgöra goda uttryck för prisförändringen på de varor, som faktiskt konsumerats under perioden. Med denna uppläggning blir det — såsom även framhållits i kap. 2 — så länge aritmetisk formel användes alltjämt möjligt att ge indexberäkningarna en budgetmässig tolkning. En jämförelse mellan indextalen vid två på varandra följande årsskiften åskådliggör tydligen skillnaden i kostnad för inköp av en och samma varumängd, nämligen den som konsumerats under året. Det är klart, att man aldrig kan räkna med att få exakt kunskap om den relevanta konsumtionssammansättningen. Men såsom förut påpekats, är detta icke så viktigt som att man får veta de förskjutningar konsumtionen undergått i anslutning till de under beräkningsperioden inträffade prisförändringarna. Detta gäller i ungefär lika mån vid tillämpningen av en aritmetisk medeltalsberäkning enligt de sakkunnigas förslag för innevarande kristid som efter en eventuell övergång till geometrisk formel. Det kan dock anmärkas, att det endast är under starkt rörliga pris- och konsumtionsförhållanden, som saken får någon större betydelse. Under normala förhållanden finge m a n räkna med att det endast bleve fråga om en övervakning av den begagnade indexbudgetens verklighetstrohet snarare än om egentliga revisioner av budgetsystemet. Utöver redan anförda motiv för en i möjligaste mån aktuell avvägning av de olika varornas andel i konsumtionen, bör ännu ett sådant anföras. Då prisbildningen är så starkt reglerad som under nuvarande krishushållmng, komma de pris- och försörjningspolitiska avgörandena i konkreta fall ofta alt bestämmas av sina återverkningar på levnadskostnaderna och indextalen. Det är då i mindre grad än annars möjligt att lita på att eventuella avvikelser mellan de kvantiteter, varmed olika varor inräknas i index resp. faktiskt ingå i konsumtionen, i praktiken skola bli betydelselösa. Det är i stället viktigt, att vägningen på varje särskild punkt blir så riktig som möjligt. De prispolitiska avgörandena kunna ofta ta formen av en avvägning mellan prishöjningar och prissänkningar inom ett visst varuområde — exempelvis på jordbruksprodukter — varvid slutresultatet avses bli oförändrade eller på visst sätt förändrade levnadskostnader för konsumenterna. Dylika avgöranden skulle kunna försvåras, om en föråldrad vägning av de olika varornas andel i konsum-

tionen i ett sådant fall skulle medföra indexutslag, som icke överensstämde med vad som i verkligheten inträffade. Allmänna principer för bestämningen av viktsystemet. Med anförd motivering föreslå de sakkunniga, att en årlig revision av indexbudgeten verkställes i anslutning till indexberäkningen per den 1 januari. Vid detta tillfälle föreligger, såsom närmare utvecklas längre fram i detta kapitel i stort sett tillräckligt statistiskt material för fastställande av vilka förskjutningar i förhållande till närmast föregående år, som utmärka konsumtionen under det nyss förflutna året. Om så befinnes erforderligt, göres före den 1 april under hand en ny beräkning av årsskiftets indextal på grundval av det ytterligare material till belysning av förhållandena under föregående år, som kunnat framkomma under första kvartalet. Det erhållna indextalet per den 1 januari lägges sedan som bas för närmast följande fyra indextal, på samma sätt som indextalet 1563 för år 1935 fått utgöra bas för den fortsättning av 1914 års indexserie, som hittills uträknats. Principiellt skola det nya årets fyra indextal sedan beräknas på grundval av konsumtionsförhållandena mellan den 1 januari och respektive beräkningstillfällen. För ransonerade varor torde kvantiteterna här kunna ändras med ledning av utfärdade bestämmelser. I övrigt torde den för närmast passerade årslänk fastställda konsumtionssammansättningen kunna begagnas oförändrad för beräkningen av index per den 1 april och den 1 juli. Man torde icke erhålla någon nämnvärd förbättring, om den för dessa beräkningstillfällen nya siffror uträknas för konsumtionen under senast förflutna tolvmånadersperiod. Det den 1 juli tillgängliga materialet representerar nämligen förhållandena sådana dessa voro i genomsnitt minst ett halvt å r tillbaka i tiden, d. v. s. vid beräkningsperiodens början. Det »fel», som uppstår härigenom, är icke mycket mindre än det som kan orsakas av att vägningen i stället är ett helt år gammal (alltjämt bortsett från nya ransoneringar o. dyl.). Den 1 oktober bör däremot en mer allmän revision göras på ovan beskrivet sätt, trots att material då föreligger endast för en del av tiden sedan årets början. Påföljande 1 januari upprepas förfarandet enligt ovan, det erhållna indextalet lägges till grund — fast bas — för en ny årsperiods indextal o. s. v. Med så täta revisioner och så närliggande bas, som det här skulle bli fråga om, bör man kunna räkna med att en hög grad av jämförbarhet skall erhållas mellan på varandra följande kvartalsindextal i motsats till under nuvarande förhållanden, då den bas, till vilken varje indexberäkning återföres, ligger så långt tillbaka som år 1935. Det skall icke längre behöva befaras, att själva budgetomläggningen från det ena kvartalsskiftet till det andra framkallar mera märkbara rörelser hos indextalen, oberoende av pågående prisutveckling. Den teoretiska möjligheten av sådana rörelser kvarstår dock i viss grad, särskilt om landet åter skulle råka in i en period av starka pris-

69 rörelser. Detta är anledningen till att det befunnits lämpligt att göra en revision även per den 1 oktober och icke låta sig nöja med den årsrevision, som skulle göras per den 1 januari. Med hänsyn till att avtalsuppgörelserna i allmänhet ske på hösten, skulle det vara olämpligt, om indextalen den 1 oktober och påföljande 1 januari skulle brista i jämförbarhet med varandra, så som fallet skulle kunna tänkas bli, om budgetanpassningen genomfördes i ett slag den 1 januari i stället för att delvis genomföras redan den 1 oktober. Det kan måhända vara lämpligt att jämföra det föreslagna systemet med det hittills tillämpade. Även hittills under kriget ha anpassningar av budgeten gjorts vid varje beräkningstillfälle. Dessa omläggningar av viktsystemet ha visserligen till största delen endast avsett ransonerade och försvunna varor. Men den omständigheten att de olika, efter varandra begagnade viktsystemen varje gång jämförts med en på samma sätt omlagd budget, som förlagts till 1935, har medfört, att budgetomläggningarna kunnat påverka själva de aktuella indextalens höjd ganska starkt. Detta har på ett störande sätt förminskat indextalens värde som instrument för studiet av den under varje tidsperiod aktuella prisutvecklingen. Ett exempel må tjäna till att åskådliggöra senast påpekade förhållande. Index har vid ett tillfälle sju år från basen stigit med 50 °/o. En grupp varor, som omfattar 10 °/o av totalbudgeten i basen har däremot stigit 25 % mera, alltså med 75 % ; en annan grupp med samma vikt har däremot endast stigit med 25 % . Om den förstnämnda gruppens vikt på grund av ransonering minskas till hälften, kommer totalindex att sjunka med 13 % till 1487, alldeles oberoende av några pågående prisförskjutningar, endast beroende på att starkt prisstegrade varor fått minskad betydelse vid uträknandet av medeltalet för prisförändringarna, d. v. s. av totalindex. Om i stället den jämförelsevis svagt prisstegrade varugruppen ransoneras på samma sätt och budgeten omlägges i anslutning härtill, uppstår i stället en indexstegring med 13 °/o. Eftersom pris- och konsumtionsförändringarna 1935—1942 ofta äro av samma storleksordning som den här exemplifierade, är det givetvis olämpligt att riskera, att dylika förskjutningar få förekomma. Om budgetomläggningarna däremot införas i en index, där indextalet för senaste 1 januari — i stället för ett sju år gammalt indextal — tagits som bas för beräkningarna av den därifrån fortsatta prisutvecklingen, kommer omläggningen att ha åtskilligt mindre betydelse i den aktuella situationen. Om i ovanstående exempel på anpassning i samband med ransonering prisstegringssiffrorna hade varit sådana som kunna ha förekommit på mindre än ett år, hade åtskilligt mindre utslag erhållits. Om sålunda prisstegringen hade varit 10 °/o för totalindex resp. 15 och 5 % för de olika ransonerade grupperna, skulle effekten av budgetomläggningen endast ha blivit en indexförskjutning om 026 °/o uppåt eller nedåt. Införda i 1914 års indexserier skulle förskjutningarna i första exemplet ha blivit 20 enheter men i det senare endast 04 enheter. Det är knappast sannolikt att man i något fall skulle behöva räkna med att budgetrevisionen skulle kunna framkalla ens så stora förskjutningar som 0 4 enheter vid det system, som de sakkunniga föreslå, beroende på att sanno-

70 likt varken pris- eller konsumtionsförskjutningar skulle kunna uppnå den exemplifierade storleken på några få kvartal. Däremot ha indexrubbningar av storleksordningen 2 enheter förekommit från det ena kvartalet till det andra under hittills tillämpade system för budgetanpassningen. Dessa rubbningar ha gått både uppåt och nedåt. Man bör erhålla ett riktigare mått även på kostnadsutvecklingen under kortare perioder, om sådana metoder fastställas, att varje särskild budgetomläggning såsom sådan påverkar det aktuella indextalet så litet som möjligt. Detta förutsätter, att omläggningarna komma så tätt att de för varje gång bli relativt små. En stor del av deras betydelse bör ligga i att göra de fortsatta beräkningarna verklighetstrogna, varvid man givetvis icke på förhand kan veta om den vidtagna omläggningen kommer att göra indextalen högre eller lägre, än vad de skulle ha blivit utan justering. Vid genomförandet av de budgetomläggningar, som få betydelse för den samtidiga indexberäkningen, synes tillvägagångssättet lämpligen böra bli sådant, att socialstyrelsen i samråd med indexnämnden först fastställer de förändringar i indexbudgeten, som kunna vara befogade, och att indextalet därefter uträknas på den sålunda fastställda grundvalen. Konstruktionen av viktsystem (hushållsbudgeter). Enligt det av de sakkunniga härovan skisserade tillvägagångssättet vid de framtida indexberäkningarna böra dessa utföras på grundval av ett viktsystem, som en gång varje år underkastas en grundlig revision och dessemellan justeras med hjälp av data angående inträffade förändringar, som kunna anskaffas utan att likväl egentliga budgetundersökningar anordnas. Den knappa tid, som stått de sakkunniga till buds, har icke möjliggjort utförandet av en budgetundersökning av den art, som hade varit önskvärd såsom utgångspunkt för framtida justeringar och revisioner. Som en preliminär åtgärd och för att till ledning för principiella ställningstaganden ha givit åtminstone en ungefärlig uppfattning om hur en moderniserad budget skulle se ut, ha de sakkunniga dock konstruerat ett nytt viktsystem på grundval av det material, som insamlades vid budgetundersökningen i november 1941. Detta viktsystem har därefter ytterligare justerats (framskri vits) med hänsyn till de under 1942 inträffade konsumtionsförskjutningarna i den mån dessa varit kända. Såsom av det följande skall framgå, måste emellertid ett dylikt viktsystem redan vid utgångsåret 1941 anses lida av vissa konstitutionella svagheter, som icke minskas genom framskrivningsförfarandet. Av denna anledning ha de sakkunniga tagit initiativ till en kompletterande undersökning av material från postsparbankens budgetbokförare, genom vilken en välbehövlig kontroll av viktsystemets huvudposter beräknas kunna äga rum redan under första kvartalet 1943. Denna undersökning utföres enligt Kungl. Maj:ts medgivande av socialstyrelsen. Beträffande hushållsbudgetundersökningen i november 1941 skall följande meddelas: Under fyra veckor i november 1941 pågick bokföring för en av socialstyrelsen anordnad allmän hushållsbudgetundersökning. Bearbetningsbara for-

71 mulär inkommo sedermera för sammanlagt c:a 1 800 hushåll, av vilka 797 tillhörde grupperna arbetare och lägre tjänstemän, medan de övriga fördelade sig med ett eller annat hundratal vardera på grupperna småbrukare, lantarbetare, medelklass, av fattigvården understödda hushåll, folkpensionärshushåll och hushåll, där mannen varit inkallad i militärtjänst. Deltagarna hade under bokföringsperioden dag för dag antecknat alla till hushållet inköpta eller eljest erhållna förnödenheter, förråd av livsmedel vid periodens början och slut samt kontanta inkomster. Dessutom hade de redovisat årskostnaden för bostad, bränsle, förenings- och försäkringsavgifter, de på senast utdelade skattsedlar debiterade totalbeloppen ävensom inköpen under de närmast föregående tio månaderna av större beklädnadsplagg och inventarier m. m. samt alla inkomster (även natura-) under de tre första kvartalen av å r 1941. Undersökningen var icke i första hand ämnad som underlag för beräkningar av årsbudgeter, och det är tydligt, att sådana beräkningar måste möta betydande svårigheter, även om alla de begärda upplysningarna kunde förutsättas vara absolut riktiga. Då åtskilliga av dem gällde förhållanden från förfluten tid, är det emellertid naturligt, att man måste räkna med betydande felmarginaler. De redovisade inköpen av beklädnadsplagg och inventarier under den gångna delen av år 1941 ha sålunda icke ansetts alls kunna användas vid årsbudgetens konstruktion, vilket innebär en betydande olägenhet, då man måste ställa sig tveksam även mot metoden att genom en uppmultiplicering av uppgifterna från en fyraveckorsperiod beräkna den totala årskonsumtionen av just ifrågavarande varugrupper. Vidare är att observera, att man har anledning förmoda, att livsmedelsposten blivit relativt väl representerad vid en undersökning av denna typ, medan utgifter för kläder, inventarier, förströelser och kanske framför allt spritdrycker — eller överhuvud taget allt utanför livsmedelsposten, som icke kunnat kontrolleras genom upplysningar om årsbelopp — blivit underrepresenterat. Budgeternas delposter h a beräknats på följande sätt. Utgifterna för bostad, bränsle och lyse, skatter samt förenings- och försäkringsavgifter ha antagits vara lika med de årsbelopp, som hushållen uppgivit. Beträffande bostaden hade årskostnaden uppgivits för såväl hyresåret 1940/41 som (beräknat) för 1941/42. Ett medeltal av dessa uppgifter har tagits. Efter vederbörligt avdrag av en beräknad centralvärmekostnad (150 kr. för arbetare och lägre tjänstemän, 190 kr. för medelklassen och 80 kr. för pensionärer) har bostadskostnaden beräknats som ett medeltal av kostnaden för lägenheter med och utan centralvärme, vägt efter den frekvens, i vilken dessa lägenhetstyper förekommo i materialet. Beträffande övriga poster har man utgått från hushållens utgifter under de 28 dagar, som bokföringen pågick, och multiplicerat dessa med 13. Man utgick därvid utan vidare från att bokföringsperiodens utgifter motsvarade Vis av årsutgiften, utom vad angår posterna kläder, skodon och inventarier, vilka underkastades särskild prövning. Från 1933 års hushållsbudgetundersökning utvaldes c:a 150 hushåll, för vilka säsongvariationen i inköpen undersöktes. Resultatet visade, att på fyra veckor under november månad inköptes i genomsnitt för samtliga hushåll 7 n av årsinköpen

72 av såväl kläder som skodon, d. v. s. något mer än under fyra genomsnittsveckor, och x/13 av inventarieinköpen. Beträffande kläder och inventarier gick undersökningen i detalj på vart och ett av de 150 hushållen, varigenom man kunnat se, hur hushållen samla sig i något som n ä r m a r sig en normal fördelning kring medeltalen. Av affärsekonomiska forskningsinstitutets rapporter, 1 rörande manufaktur- och beklädnadsvaror samt skodon, framgår vidare, att försäljningen av manufaktur- och beklädnadsvaror i november 1941 utgjorde 9 % av årsomsättningen, vilket reducerat per 28 dagar gör V12 av årsomsättningen. I denna redovisning inbegriper emellertid forskningsinstitutet icke blott kläder utan även vitvaror, gardiner, mattor o. dyl. inventarier. Omsättningen av skodon under 28 dagar i november 1941 kan på motsvarande sätt med hjälp av institutets uppgifter beräknas till V« av årsförsäljningen. Trots detta har man med hänsyn till metodens allmänna osäkerhet som ovan nämndes icke gjort någon åtskillnad mellan beklädnad och inventarier utan antagit, att novembertalen även här representerade en trettondel av årsförbrukningen. De sålunda erhållna budgeterna (tab. 10) ha hämtat väsentliga drag från förhållandena i november 1941. Några av de stora delposterna (bostadsutgiften, skatterna, förenings- och försäkringsavgifterna) avse tiden både före och efter nämnda period; bränsleutgiften härrör enbart från tiden före. Under förutsättning av någorlunda kontinuerlig konsumtions- och prisutveckling skulle m a n närmast kunna beteckna dem som årsbudgeter för ett år, vars mitt infaller i november 1941. Det som framför allt sätter sin prägel på viktsystemen är inkomstläget och uiushållstypen (på tabellen antydd genom uppgiften om antalet personer per hushåll). Mellan socialklasserna märker man ringa eller ingen skillnad, om nyssnämnda omständigheter äro lika. Mellan exempelvis budgeterna för arbetar- och lägre tjänstemannahushåll tillhörande samma hushållstyp och med ungefär samma inkomst (viktsystem nr 1 och 2) är skillnaden minimal. Den enda anmärkningsvärda olikheten gäller skatteposten, vilken är lägre för arbetarna än för tjänstemännen. Delvis förklaras detta av att inkomstnivån icke är alldeles densamma, men kan också sammanhänga t. ex. med att arbetarna med sina osäkrare arbetsförhållanden tidigare haft lägre inkomster än tjänstemännen. I förhållande till 1935 års indexbudget, sådan denna tedde sig, sedan den framräknats till den 1 januari 1942 (budget nr 10), förete motsvarande budgeter från 1941 års undersökning vissa karakteristiska olikheter. Livsmedelsposten i de sistnämnda har i allmänhet större vikt, likaså bränsle- och lysesamt förenings- och försäkringsutgifterna. Bostadsutgiften var 1941 relativt större än enligt den framskrivna indexbudgeten. Skattepostens andel av totalutgiften är tämligen oförändrad vad angår arbetare och tjänstemän men icke medelklassen. Vad de sistnämnda angår, skall en varning inskjutas att draga några mera vittgående slutsatser av de här framlagda talen, då ma1

T. ex. M II 1942 och S III 1942.

na

Arbetare, tjänstem. o. medelklass Nov. 1941

— S3 hk

hBi*

« .2 :es fl °=« S. as .2.° i? ^ 3 > PH J-J 1 : 3 -ca oS

CO

£ fil-ÖB 3 1

•o CO CO

oo

Ol

o

*»

p *

cd co

CO

**

o Ö

I -

O

OS

•01

CO

3 CO

aj

co

Oj

p*

oo

to

cs

cc

t -

oi

CD

o

ö ö

-•

•o

l -

-ti

uo

CO

Pf

l -

CO

<M

CM

T—1

rfl

co

(M

—i

Ol

•O

C-l

Ö

"M

o

ö

ö

—i

CO

_ o o

o Ö

o

>* ot »

co

e4 o

co

CD

i -

CN

os

o

(oi

"M H

CO

>6

CO

oi

1-

X

ö

ö

"O

5S

o Ö O

pf

ö

ö O

>ca

co

p *

T - 1

•d

O 1—1

I - (

o 00

CO

OS

<csi

o-j

—<

t

Ol

CO

as

o o

o

O j

CN CO

O

Ö O

c ca

B

o

CO

i-H

-

•o

ca

fl°«?l CM •PT1

o

co

*>

P *

'O

CO

+->

-C i i <t> °ca

IQ CO Oi

fl

a>

•—i

»O

o «0

co •—i CM

CO

l -

CS

PH

CO

co

>o

oo

CM

o

id

CO

as

r?l

O

O

O

PC»

CM

T - l

CO

T-H

g

CO

p«i

o »o

co

co

o

1 -

CO

CO

T-l

o

05 3

so

>o

co

CO

ca"

CD

T—1

o

o

•a

PH"

cd

—i oq

T-l

OJ

-ti

O

^

SO

O

T - l

o

'C B.

CO

O

O

as

© O

•e o

i H

CO •O

X

p-r.

t>.

• *

CO

o

•a co

CO

CO

ir:

CO

—1

T—1

— 1

^

o T-l

rH

1 «*

>o

o> •a

cc

§

•p*

Ol

co

T-(

PP. C2

o

o

o

co

ö

C5

p *

»O

o

-r

o*

CO

o T—1

cc

•H

oo

CO

CN

CO

Pt!

PH

CO

a\«

t^

CM

O

CM

T - l

O

T-l

CO

CO

CO

CO

P*

CM

• H

cc

O

s 1-1

sjl _ —

»sa " ^ ^

o

o to a . , 3 ca 3 > L -C T3 KO ca ca rfl ^ ^

fQ

p*l

u3

CO p *

»

• o a s u 2 :C3

O

.O

cc

co

CM"

CM'

o o

_ co

>o

cc

p *

T-i

PCf

C

CO

TH

• *

ers

<M

^CO

CO

o

CO

f.

ad

< s *g .

p-l

=5

os

CM

o

t*.

-* CO

o

^ H

U0

iid

"* CC CM

t"

CM

CO

T—1

O

«*

pH

CO

co

cc

cc

as

CO

oc

C0

cc

eo

cc

CM

o en

c

—

X

Q CO

o

»o

£-2 b o ^

O

s T4

c»

CO

O O T H

o

o

^

"Ö fa • xa

fl

"f

C C Z H

^

A> tu > ,-H •o b o'*1

M

:C3 :C3 O 7 g

O co —

-

fl

«5

p *

oc

c c

o o

•p*

CO -ti

(-.

B

B C

S rO

ca H 3 +J

81 e

>* en

oc

-t

CC

o

T H

oc

CO

O

CM

it-

CN

i T

CM

T—1

cz:

1-1

CO

•X

cc

CO

c-

er

p *

co

o»

1 -

er

X

T—

<M

cc

— . CN

t ~

T-

CO

CM

T—1

O

O

CC

en

o

»O

X

IM

t»

T -

CC

O

•p

cc

c

0 CM

ie

(M*

T-i

CO

ro»

00 CT-

co •v

CM

o

T—

00 CO

O

fl B

p *

c

•a ca s M rea

iH

p *

cc

*3

1 CN

O

CO

S

O tH

T—1

1^

•-* A p *

i O

CO

2 •Q

I -

o C

r f l

CO

0 tn:cBT3'*fl>r-J 1 _d :ca fl C •S c "" c 1 1 b ca cx,O"* as

g,

CM

o -*1

o

>

ca

t H

£ ca

ta

4 OC

c co

rH

I H

a O •PH CJ

"ä3 +->

O 4->

G

CO

* H

a.

c" co

c

CD

>

<S-

c-

t:

t.

1 fe c -C-

°5

u

«^

a

PT

T. c

a

c

2 O

C <x

t-

ä *- -

Q

l

t.

L c

C

te

-c c

-

U

c/:

c/0

• -

C•L-

:c? c

"tso

T

"3

|

C

c a

pp

c cu

.5 'C

D

•-

ro jQ

> rc3 "g) 00

;-. CJ

t-i

1 * ct 2 > I-l

o

CO

s

s 00

c rO 00 fl o

c C

v •o ca

3 O

t.

3 C/2

> O . ^3

0 v

•c •c

o

s fl

s fl

c

c t/

-1

— <

fl

t<-

'

cö

•ca H

ob •ca

74 terialet vad beträffar denna grupp är mycket knappt. Övriga utgiftsposter, även de som gälla beklädnaden, ha minskat i vikt. Bostadspostens ökade vikt torde få sättas i samband dels med en sannolik höjning av bostadsstandarden, dels med beräkningsmetoden för budget 10. Den sistnämnda har nämligen erhållit en proportionsvis alltför liten bostadspost, därigenom att alla* övriga poster skruvats upp i högre elier lägre grad i takt med prisstegringen, medan bostadsutgiften till följd av de sedan 1935 tämligen konstanta hyrorna stått i det närmaste stilla. Valet av budget. Efter att ha övervägt å ena sidan den väntade effekten på indextalen av skiljaktigheter i viktsystemens sammansättning och å den andra de faktiska olikheter, som föreligga mellan hushållsbudgeter från olika befolkningsskikt, ha de sakkunniga kommit till uppfattningen, att en levnadskostnadsindex, vilken — såsom hittills — närmast beräknas för ett normalhushåll tillhörande kategorin arbetare och tjänstemän, med stor sannolikhet k a n betraktas som representativ för den ojämförligt största delen av hushållen inom landets stadssamhällen och dessutom synes väl användbar som löneregleringsinstrument för arbetstagare i inkomstlägen, som avsevärt avvika såväl uppåt som nedåt från medelnivån. De sakkunniga ha under utredningens gång icke kunnat finna annat än att en sådan index alltjämt borde kunna göra skäl för benämningen »allmän levnadskostnadsindex» och vilja uttala sin anslutning till tanken, att den officiella indexen skall vara en enda och beräknas med utgångspunkt från en hushållsbudget tillhörande i allt väsentligt samma befolkningsgrupp som den, vilken tidigare lämnat material till viktsystemet. 1 De sakkunniga äro emellertid medvetna om att det material, som förelegat för en bedömning av indexberäkningarnas representativitet för mera avsevärt skiljaktiga inkomstskikt, är knappt, lika väl som att varje slutsats rörande framtiden i detta fall måste vara ganska osäker, och vilja därför förorda, att den officiella indexen kontinuerligt — om än icke vid varje beräkningstillfälle — kompletteras genom särskilda indexberäkningar rörande hushåll dels i inkomstläget mellan 7 000 och 10 000 kr., dels i inkomstläget under 3 000 kr. per år. Som antyddes i inledningskapitlet böra dessutom särskilda räkningar göras för folkpensionärshushåll, vilka ju icke kunna anses tillhöra det befolkningsskikt, som beröres av den »allmänna levnadskostnadsindexen» . Sedan denna ståndpunkt fattats, återstår att närmare precisera medelsammansättningen och medelinkomsten för den grupp av i stadssamhällen bosatt befolkning, som den officiella indexberäkningen närmast skall avse. Beträffande medelsammansättningen av ifrågavarande hushåll ha de sakkunniga icke funnit anledning frångå den typ, som socialstyrelsen tidigare använt, nämligen ett tvåbarnshushåll. Det har emellertid synts de sakkunniga lämpligt, att budgetmaterialet, varpå viktsystemet skall beräknas, grundar sig på räkenskaper från hushåll av visserligen nämnda medeisammansättning men 1 Detta utesluter givetvis icke, att den officiella indexen kan framträda under alternativa former, rensad på olika sätt, med och utan direkta skatter o. s. v.

75 Tat). 11. De 589 huslialleas fördelning efter deu beräknade totalutgiften (kontant och in natura) per år (1941/42) samt efter hushållstyp. T o t a l u t g i f t , H u s h å l l s t y p

•vi °- ? - i

CO G*

osfl

i?

Ö CTs — -1

Hushåll bestående av:

kr. O:

^

•d

as

>-l 1

Samtliga hushåll Antal

%

7 — 1 4 > .. 0 — 6 > ..

10 15 4 2

10 19 9 15

4 9 7 10

6 16 8 13

3 14 11 8

3 14 9 10

2 8 3 2

3 8 1 2

4 5 1 6

45 108 53 68

7.8 18.6 9.1 11.7

> det äldsta 7—14 år. > 0—14 > . > 0—14 > .

8 6 5

16 15 13

28 18 14

17 20 10

17 19 7 79

18 12 7

12 13 2

5 9

4 5 6

125 117 64

21.6 20.2 11.0

>

>

>

och 1 barn 0 - 6 år ..

> >

> >

> >

> 1 > 2

> >

>

>

»

> 2

> »

> >

> >

» 3 > 4

Samtliga hushåll, antal > » procent

97 90 90 73 42 8.6 16.7 15.5 15.5 13.6 12.6 7.3

skilda typer, bland vilka även barnlösa och flerbarnsfamiljer böra finnas. I materialet böra såväl arbetar- som tjänstemannahushåll vara representerade. Proportionerna mellan dessa bägge kategorier synas ha ringa betydelse, men det torde vara lämpligt, att arbetarna utgöra majoriteten. Ett hushålls totalinkomst (kontant och in natura), kan i runt tal beräknas med 10 % överstiga mannens huvudinkomst inom de hushållstyper, varom h ä r är fråga. Det inkomstbelopp som socialstyrelsen vid konstruktionen av 1935 års indexbudget lät vara normerande, 3 438 kr., skulle alltså motsvara en årslön för mannen om c :a 3 100 kr. Framräknas detta belopp efter löneutvecklingen mellan 1935 och tiden för 1941 års budgetundersökning, erhålles ett belopp av 3 900—4 100 kr., varvid gränsvärdena erhållits genom tillämpning av löneökningen för dels statstjänstemän, som beräknats till 26 % / och för dels vuxna manliga arbetare i industri, handel och samfärdsel m. m. (exkl. säsongyrken), som beräknats till 32 °/o. (För privatanställda uppvisar den officiella lönestatistiken svagare stegringstal, men dessa anses mindre tillförlitliga.) Den faktiska inkomstnivån under år 1941, som var något lägre än i november, då budgetundersökningen utfördes, uppges av den officiella statistiken till 3 615 kr. för heltidssysselsatta inom nyssnämnda kategori industriarbetare. En statstjänsteman i den för föreliggande ändamål representativa l l : e löneklassen å E-ort hade samma år en löneinkomst av c:a 4 600 kr. En medelnivå på c:a 4 000 kr., eller samma belopp som den framräknade normalhushållsinkomsten från år 1935, förefaller under dessa omständigheter ligga väl till. Ökad med 10 °/o för att motsvara familjeinkomsten blir summan c:a 4 400 kr. De sakkunniga ha med anledning härav funnit, att viktsystemet vid slutet av år 1941 bör motsvara hushållsbudgeten för ett hushåll 1 Härvid har hänsyn tagits bl. a. till den lönereglering, som ägde rum år 1939 samt därtill att vid samma tillfälle de särskilda barntilläggen bortföllo. Hade icke hänsyn tagits till sistnämnda omständighet, som endast gällde de efter löneregleringen födda barnen, skulle stegringstalet för tjänstemännen blivit 33 %.

76 med 4 200—4 600 kr. årsinkomst. Att ur 1941 års budgetundersökning utvälja hushåll med den angivna medelstorleken och medelinkomsten visade sig icke svårt. Den som nr 8 betecknade budgeten i tab. 10 har beräknats på material från samtliga i undersökningen deltagande arbetar- och tjänstemannahushåll utan eller med högst 4 barn under 15 år, med undantag blott för åtta barnlösa tjänstemannahushåll. Undantaget betingades av en önskan att erhålla en medelstorlek icke understigande två barn per hushåll. I allt ingå 580 hushåll i det för ifrågavarande budget använda materialet, varav 440 arbetaroch 140 tjänstemannahushåll. Fördelningen på inkomst- eller snarare utgiftsgrupper och hushållstyper framgår av tab. 11. Hushållens fördelning på ortsgrupper och landsdelar framgår av följande tablå, i vilken som jämförelse siffror meddelas jämväl för den i tätorter boDe 580 hus hållens fördelning, %

Den i befolkningsagglomerationer bosatta befolkningens fördelning, %

Stockholm

17.7 Göteborg

8.6 Malmö

4.7 Orter med 70—25 000 inv >

» 25—10 000

>

>

> under 10 000 inv

40.4 Samtliga 100.0

100.0 Södra Sverige

16.0 Småland och öarna

15.9 8.4

därav i

Västra Sverige

östra Sverige

34.2 Norra Sverige

satta befolkningen enligt 1935 års folkräkning. Sistnämnda tal äro emellertid icke fullt korrekta, då de icke taga hänsyn till icke-administrativ förortsbebyggelse. Hade dylik hänsyn tagits, och förorterna exempelvis räknats till huvudorten, skulle storstädernas andelar av totalsumman vuxit något. Överensstämmelsen mellan de bägge serierna torde få anses mycket god för här föreliggande ändamål. Den som nr 8 betecknade budgeten har emellertid icke utan viss korrigering ansetts kunna helt oförändrad tillämpas vid indexberäkningarna. En korrigering uppåt av posten spritdrycker, som ansågs vara den sämst representerade, har vidtagits, så att denna kommit att motsvara samma mängd drycker, som posten enligt 1935 års indexbudget, sedan denna minskats i samma proportion, som man beräknar, att uttagen på motböckerna minskat från 1930-talets början till november 1941.

77 Med denna ändring får index n r 8 följande sammansättning: Livsmedel Bostad Bränsle och lyse Kläder Skodon Skatter övriga utgifter därav spritdrycker

39.8 % 12.7 > 6.3 > 9.9 » 2.7 > 7.0 > 21.6 » 1.3 % Summa 100.0 %

Den inre sammansättningen av viktsystemets huvudposter redovisas i tab. 3, kap. 3. Framskrivningen av årsbudgeterna. I följande avsnitt beskrives det system för budgetens fastställande vid slutet av varje år, som de sakkunniga önska förorda i anslutning till här uppställda krav på indexberäkningarnas verklighetstrohet. Dessutom ges en översikt av det material, som kan begagnas för ändamålet. Framställningen tar närmast sikte på de under kristiden rådande förhållandena. Det förutsattes, att man erhållit en användbar utgångspunkt enligt de metoder som angivits i tidigare avsnitt av detta kapitel (Undersökningar på grundval av postsparbankens budgetböcker m. m.). Här gäller det endast den successiva framskrivningen från ett år till ett annat med hjälp av sådana statistiska uppgifter, som allmänt visa storlek och riktning av inträffade förskjutningar i konsumtionen utan att i allmänhet kunna användas för en direkt bestämning av konsumtionens fördelning på olika varor inom det befolkningsskikt index avser att representera. Framskrivningen gäller dels proportionerna mellan konsumtionens olika huvudposter, dels proportionerna mellan de olika varukvantiteterna inom varje särskild huvudpost; det är praktiskt lämpligt att hålla dessa två led isär. Den gäller dessutom totalkonsumtionens storlek för familjer av de typer, vilkas levnadskostnader index skall mäta. Totalkonsumtionen. Såsom representativ för totalkonsumtionens utveckling för varje hushåll tages i första hand inkomstutvecklingen. Uppmärksamhet bör emellertid också ägnas eventuella förändringar i sparandet. Skulle obligatoriskt sparande införas, finge m a n som mått på totalkonsumtionen sätta inkomsten minus detta sparande. Såsom mått på inkomstutvecklingen ha de sakkunniga funnit det lämpligast att begagna den officiella lönestatistikens uppgifter om årslöner för vuxna manliga industriarbetare. (Se härom även kap. 5 A.) De erforderliga uppgifterna föreligga emellertid på denna punkt med ett års eftersläpning vid de tillfällen då årsrevisionen av indexbudgeten skall ske, d. v. s. vid årsskiftena. De böra därför kompletteras med tillgängliga uppgifter om förhållandena under det aktuella beräkningsåret (kollektivavtalsuppgörelser med eller utan indexanknytning). F. ö. kan det anmärkas, att en exakt bestämning av löneutvecklingen är föga betydelsefull, utom då det

78 gäller att fastställa skatteutvecklingen och skattepostens storlek. Det enda väsentliga för en bedömning av frågan om en viss indexbudget representerar hushåll på hög eller låg levnadsstandard är de inbördes proportionerna mellan de i budgeten upptagna utgiftsposterna. En godtycklig utgiftssumma kan givetvis procentuellt uppdelas så, att den indexteknisk t sett representerar vilken standard som helst. Siffrornas absoluta höjd får ingen betydelse för resultatet, eftersom detta utgöres av ett jämförelsetal, utvisande den procentuella förändringen i inköpskostnaden för den uppställda konsumtionsbudgeten. Det är däremot mera väsentligt, att den statistik, som i övrigt begagnas, är nöjaktigt representativ för konsumtionsutvecklingen. Proportionerna mellan utgiftsposterna. Vissa huvudposters andel av totalutgiften kan bestämmas direkt. I övrigt måste man begagna uppgifter om den allmänna konsumtionsutvecklingen för respektive varor och varugrupper var för sig och därur dra slutsatser om eventuella förändringar i resp. delposters andel av totalutgiften. Det understyrkes, att den senare metoden givetvis lider av stora svagheter. Den tillgängliga konsumtionsstatistiken är i många fall föga representativ, vare sig för hela befolkningen eller för de lägre löntagargrupperna. Dylik statistik bör därför icke begagnas för successiv framskrivning under en följd av år. Alltför stor osäkerhet om indexbudgetens verklighetstrohet skulle då uppkomma. Ur det hushållsbudgetmaterial, som enligt de sakkunnigas förslag skall göras till föremål för bearbetning, nämligen postsparbankens budgetböcker, torde man emellertid erhålla en efterhandskontroll och en utgångspunkt för den utredning om konsumtionsförhållandena, som vid påföljande årsskifte skall göras med avseende på den då passerade årsperioden. Hushållsbudgeten behöver alltså endast för en ettårsperiod framskrivas med det mera osäkra och ofullständiga material, som kan erhållas ur den allmänna konsumtionsstatistiken på olika områden. För den viktiga livsmedelsposten förutsattes, att man även i framtiden kommer att ha tillgång till de fortlöpande konsumtionsundersökningarna. När det i fortsättningen talas om framskrivning och anpassning av »föregående års indexbudget» för tillämpning vid aktuella indexberäkningar, åsyftas givetvis den budget, som kunnat fastställas med ledning av de åsyftade budgetundersökningarna, även om denna inte hunnit tillämpas vid de indexberäkningar, som spänt över närmast föregående år. Den här nedan följande genomgången av möjligheter och metoder för bestämmande av den aktuella indexbudgeten på grundval av närmast föregående års konsumtionsförhållanden avser närmast den revidering, som enligt de sakkunnigas förslag skall verkställas vid varje årsskifte i samband med uträknandet av index pr den 1 januari. Det torde icke härutöver behövas några särskilda kommentarer till den provisoriska budgetanpassning, som vid behov skulle göras den 1 oktober eller för speciella fall redan vid de två tidigare beräkningstillfällena under året. Som ovan antyddes föres resonemanget i allmänhet i två led, avseende dels fastställandet av huvudposternas andel av totalutgiften, dels fastställandet av dessa huvudposters inre sammansättning. — Där intet annat anges,

79 åsyftas läget omedelbart före årsskiftet, när det i fortsättningen är tal om tillgången p å konsumtionsstatistiska data. Livsmedelsposten. Vid beräknandet av indextalet pr den 1 januari böra det närmast förflutna årets samtliga fyra konsumtionsundersökningar föreligga i bearbetat skick. Med hjälp härav beräknas en provisorisk livsmedelsprocent: förhållandet mellan konsumtionsutgiften per fjortondedagarsperiod och den av de deltagande hushållen uppgivna inkomsten för motsvarande period. Den senare siffran avser visserligen endast mannens huvudinkomst. Eftersom man dessutom måste förutsätta vissa biinkomster, blir den så erhållna livsmedelsprocenten för hög. Felet saknar emellertid betydelse eftersom undersökningen endast avser livsmedelsprocentens eventuella förändring sedan föregående år. Om föregående års siffra beräknas på samma sätt, kommer proportionerna mellan dem icke att påverkas på något sätt som behöver befaras vara tendensbetonat. En iakttagen förändring i den provisoriska livsmedelsprocenten kan därför begagnas för en omräkning av senaste indexbudgets livsmedelsprocent, så att anknytning till det aktuella läget erhålles. För bestämmandet av livsmedelspostens inre sammansättning erbjuder konsumtionsundersökningarna ett material, som synes vara i det närmaste lika gott som det man får från de stora budgetundersökningarna över hela år. På grundval av de fyra kvartalens undersökningsresultat uträknas årets genomsnittskvantitet för varje särskild vara. (Denna beräkning måste givetvis ske så, att de varor, som vid prisnoteringarna representeras av en gemensam representantvara, bli sammanslagna i de rätta proportionerna. Särskild uppmärksamhet måste dessutom ägnas åt säsongvaror, som eventuellt icke erhållit tillbörlig vikt i de fyra konsumtionsundersökningarna. De tekniska detaljerna i dessa och liknande avseenden torde de sakkunniga emellertid icke behöva uppehålla sig vid.) Då det gäller ransonerade varor bör dessutom fastställas — med utgångspunkt från vad konsumtionsundersökningarna visat om den faktiska konsumtionen av dylika varor — vilka ransoner som gällt vid beräkningsårets början och slut, d. v. s. under senaste och näst senaste december månad. Såsom kvantiteter i den indexberäkning, som överspänner det år, vars konsumtionsförhållanden sålunda undersökts, begagnas de enligt ovan uträknade kvantitetstalen. Bostad. Statistiken över nybyggnader föreligger färdig för 3 kvartal med möjlighet till totaluppskattning för hela året i ett 40-tal städer. För Stockholm och Göteborg finnas preliminära uppgifter om ledighetsprocent. För övriga städer finnes däremot endast allmänna omdömen om läget på bostadsmarknaden omkring den 1 april och 1 oktober, insamlade av socialstyrelsen från byggnadsnämnderna. Ur det således föreliggande materialet kunna tydligtvis inga exakta uppgifter erhållas. En ungefärlig uppskattning av bostadskonsumtionens förändring från närmast föregående år synes dock möjlig att göra. Det bör givetvis observeras, att bostadskonsumtionens utveckling måste sättas i relation till befolkningsutvecklingen på motsvarande orter. För stä-

80 derna kunna dessa uppgifter erhållas omedelbart vid årsskiftena. (Även i flera andra fall måste vid budgetframskrivningen hänsyn tagas till befolkningsutvecklingen inom det område, som i varje särskilt fall täckes av den tillgängliga konsumtionsstatistiken. Detta är självklart och kommer därför inte att upprepas på varje särskild punkt i denna framställning.) Bränsle och lyse. Bränsleposten torde endast kunna anpassas summariskt med ledning av förändringarna i bränsletilldelningen. Detta gäller såväl posten i dess helhet som fördelningen i detalj. Det bör övervägas att utsända en rundfråga till kristidsnämnderna i ett antal representativa orter beträffande licenstilldelningen av bränsle. Någon avgränsning av förhållandena för gruppen lägre löntagare torde inte vara möjlig och inte heller erforderlig; uppgifter, som avse städer och tätorter i deras helhet synas vara direkt tillämpliga på de grupper, som index skall representera. För förbrukningen av gas kunna preliminära uppgifter för tre kvartal erhållas från Gasverksföreningen. (Definitiv årsstatistik blir årligen färdig i maj.) Uppgifterna avse visserligen totala förbrukningen av gas, men då denna domineras av hushållsgasen, synes den kunna begagnas för beräkning av förskjutningen år från år. Förbrukningen av elektrisk ström i hushållen kan endast erhållas med ett helt års eftersläpning. (Elverksföreningen.) Eventuellt skulle preliminära omdömen om utvecklingen kunna insamlas från ett antal konsumtionsorter. Kläder. För bedömning av den totala textilkonsumtionens utveckling föreligga omsättningssiffror från Affärsekonomiska forskningsinstitutet från tre kvartal jämte preliminära uppgifter för ytterligare två månader. Denna statistik insamlas från 190 företag med en omsättning uppgående till cirka en tiondel av totalomsättningen i landet. Uppgifterna från Stockholm och Göteborg omfatta dock cirka en tredjedel av försäljningen i dessa städer. Dessutom synas de större affärerna, sannolikt med en speciell kundkrets, vara överrepresenterade. Representativiteten lider alltså av vissa brister, vilkas innebörd i möjligaste mån bör tagas i betraktande då siffrorna begagnas. En korrektion, som ger ökad anslutning till utvecklingen inom mindre företag och på mindre orter utgör tillämpandet av median-(mitt-) företagets omsättning i stället för genomsnittsomsättningen. Detta medges av materialets redovisning. Kompletterande omdömen — dock ingen statistik — kunna erhållas från industrikommissionen. AEF:s statistik är uppdelad på elva olika varugrupper, nämligen: vitvaror; övriga metervaror; gardiner, sybehör, garneringar och småartiklar; linoleum och vaxduk; övriga heminredningsartiklar; dam- och barnklänningar och -blusar; dam- och barnkappor och -dräkter; dam- och barnekipering; herroch gosskonfektion; herr- och gosskrädderi; herr- och gossekipering. Härigenom möjliggöres tydligen ett visst studium av olikheterna i utveckling för olika delposter inom textil varugruppen. Något mera detaljerad anpassning av textilpostens inre sammansättning i anslutning till konsumtionens förändringar synes emellertid inte möjlig. Det uppstår då en fråga om vilka antaganden, som skola göras: oförändrat

81 förhållande mellan kvantiteterna eller mellan utgifterna? Något bestämt omdöme torde inte kunna fällas men genom upplysningar från fackmän i branschen skulle vissa hållpunkter kunna erhållas. Skodon. För skodon föreligger AEF:s omsättningsstatistik ungefär lika snabbt som för textilvaror. Här göres emellertid ingen uppdelning på olika specifikationer. Materialet synes nöjaktigt representativt för föreliggande ändamål. Från industrikommissionen kunna erhållas uppgifter om förbrukningen av läder, uppdelade på tillverkning och reparation, likaså om produktionsutvecklingen för gummiskodon. Svenska skofabrikantföreningen uppgör halvårsvis statistik över produktionen av läderskodon med uppdelning på olika typer. Denna kan i efterhand begagnas för justering av proportionerna mellan delposterna i denna huvudpost. Skatter. Se kap. 5 A. övriga utgifter. Här äro möjligheterna att erhålla användbara uppgifter om konsumtionsutvecklingen synnerligen växlande. För stora delar av konsumtionen finns ingen statistik tillgänglig. I det följande redovisas de varuslag och tjänster, för vilka sådan finnes i en eller annan form. I övriga fall är man hänvisad till att söka upplysningar av fackmän på resp. områden för att få en ledning för ungefärliga antaganden om utvecklingen. Inventarier: textilvaror (gardiner, sängkläder, handdukar m. m.). Denna post torde kunna anknytas till AEF:s manufakturstatistik, avdelningarna »vitvaror», »övriga metervaror», »gardiner, sybehör, garneringar, småartiklar», »linoleum och vaxduk» samt »övriga heminredningsartiklar». Speciellt för bestämmandet av den inre sammansättningen av denna grupp torde det vara nödvändigt att rådgöra med branschmän. Inventarier: järnhandelsvaror (hink, tvättbräde, trådspik, hammare, vedsåg e t c ) . Posten torde i brist på annan möjlighet få anknytas till AEF:s omsättningsstatistik över järnhandelns kontantförsäljning, ehuru dennas representativitet i detta sammanhang är mycket svag. Tvättmedel och tvätt. Livsmedelskommissionens statistik över partihandelns försäljning av ransonerade tvättmedel (tvål, såpa, tvättpulver) föreligger för 9 månader av året. Dessutom kunna mera ungefärliga uppgifter om tillverkningen av licensfria tvättmedel erhållas från industrikommissionen. Härur kan visst stöd erhållas för beräkning av den faktiska utvecklingen i konsumlionen av resp. tvättmedel, något som icke direkt framgår av ransoneringsbestämmelserna. Likaså kunna summariska omdömen erhållas beträffande förskjutningar mellan hemtvätt och kommersiellt bedriven tvätt. Tidningar och tidskrifter. Uppgifter om totalupplagan (prenumeranter och lösnummer, netto) kunna erhållas från A.-B. Tidningsstatistik för dels samtliga dagstidningar, dels ett tjugotal större veckotidningar. De siffror, som äro tillgängliga före årets slut, avse första halvåret, men k u n n a anses väl representera förhållandena under året som helhet. 6—424353

82 Förenings- och försäkringsavgifter. Medlemsantalet och avgiftsstorleken ning. Inbetalade avgifter i sjukkassor kunna för 9 månader (preliminärt) i fackorganisationer (LO, Daco etc.) kan erhållas med få månaders eftersläperhållas från Sv. Sjukkasseförbundet. Statistik över försäkringar i övrigt föreligger däremot ej förrän några månader in på det nya året. Nöjen. Nöjesskatteuppgifterna från landets städer offentliggöras av Sv. Stadsförbundet i februari varje år och kunna användas för beräkning av totalutgiften för dels biografbesök, dels besök på teater, konserter och icke professionell idrott, dels slutligen för övriga nöjen, cirkus, tivoli, dans etc. Före årsskiftet finnes däremot motsvarande uppgifter endast för Stockholm (10 månader) men kunna eventuellt även erhållas preliminärt från några representativa städer. — Totalsiffran på antalet radiolicenser föreligger hos telegrafstyrelsen per den 1 oktober. Resor. Sveriges spårvägs-, buss- och förortsbaneförening k a n lämna uppgifter om totalantalet passagerare och totala trafikinkomsten för större delen av landets lokaltrafikföretag, dock icke förrän några månader in på det nya året; preliminära uppgifter för större delen av året kunna dock givas för Stockholm och eventuellt för flera större städer före årsskiftet. Beträffande järnvägsresor i övrigt föreligga uppgifter om erlagda biljettavgifter och antal resande under de första nio månaderna av året i Järnvägsstatistiska meddelanden. Det är dock tveksamt, om dessa uppgifter kunna begagnas som mått på den privata persontrafikens utveckling. Telefon och telegram. Från telegrafstyrelsen kunna approximativa uppgifter erhållas om frekvensen lyxtelegram (som i detta sammanhang torde ge det bästa uttrycket för den icke affärsmässiga telegramtrafiken) samt om antalet telefonapparater. Det bästa uttrycket för det privata telefoninnehavet torde vara antalet abonnemang i lägsta abonnemangsklass; härom kunna dock icke mer än ungefärliga uppskattningar göras förrän några månader in på det nya året. Tobak och spritdrycker. Kvantiteter och försäljningsvärden (även för samtliga delposter) kunna erhållas från A.-B. Tobaksmonopolet resp. kontrollstyrelsen med endast en månads eftersläpning. Andra utgiftsposter. I den mån ej uppgifter från branschmän föranleda till något annat, måste ett mera godtyckligt antagande göras om konsumtionen av övriga varor. Det är knappast troligt, att vare sig antagandet av konstant kvantitetsandel eller konstant viktsandel vid varierande prisutveckling håller streck. Man drives därför till att föreslå något mellanting mellan dessa alternativ. Detta skulle förslagsvis innebära, att om priset stiger med 10 °/o i förhållande till totalindex från det ena året till det andra, så antages motsvarande utgiftsandel under det andra året vara 5 °/o större än under det första. Allmänna anmärkningar till budgetjusteringen. I de flesta fall föreligger, såsom framgått av det föregående, konsumtionsstatistiken vid årsskiftet färdigställd endast för en del av året, exempelvis för tre kvartal. Justeringen av den gamla konsumtionsbudgetens kvantiteter bör i dessa fall göras utifrån

83 en jämförelse mellan å ena sidan det aktuella årets två mellankvartal och å andra sidan det föregående årets motsvarande kvartal. Att i detalj besluta om hur den här ovan redovisade statistiken i de konkreta fallen skall påverka viktsystemet och vilka antaganden som skola göras p å de punkter, där användbar statistik saknas, torde få ankomma p å socialstyrelsen, då några allmängiltiga direktiv i detta avseende icke kunna komma ifråga. Sedan samtliga utgiftsposter bestämts enligt ovan kan det hända, att totalsumman icke överensstämmer med den inkomstsiffra, som erhållits med ledning av lönestatistiken. Samtliga poster utom skatter få då justeras på lämpligt sätt t. ex. genom att upp- eller nedmultipliceras, så att inkomst- och utgiftssummorna bli lika. I det föregående ha i flera fall de tillgängliga konsumtionsstatistiska u p p gifterna endast avsett konsumtionsvärdet i kronor. Den av de sakkunniga rekommenderade beräkningsformeln förutsätter emellertid kännedom om de konsumerade kvantiteterna. Dessa få då beräknas genom division av varje utgiftssumma med medelpriset enligt prisnoteringsmaterialet under den tid, de statistiska uppgifterna avse. Det måste då i vissa fall tillses, att detta medelpris blir vägt med hänsyn till variationerna i efterfrågan vid olika säsonger. Preliminär bestämning av 1942 års viktsystem. Med tillämpning av i föregående avsnitt anvisade metoder och material har försöksvis ett viktsyslem beräknats för år 1942. Utgångspunkt har då fått tagas i den budget, som redovisas i slutet av det avsnitt av detta kapitel, som rubricerats »Valet av budget», Huvudposterna i den sålunda erhållna budgeten återges här nedan. Den detaljerade uppdelningen i delposter återfinnes i tab. 3 under tredje kapitlet. Här följer alltså inledningsvis uppdelningen på huvudposter i 1942 års försöksvis beräknade viktsystem. Till jämförelse redovisas motsvarande poster i 1935 års budget per den 1 juli 1942. Beräkningen av den nya budgeten har gjorts synnerligen summariskt med hänsyn Ull att den icke skall komma i praktisk tillämpning, utan ytterligare revideras på grundval av resultatet av den pågående undersökningen av postsparbankens budgetböcker. Det underlag, som budgetundersökningen från november 1941 givit, h a r f. ö. också visat sig vara så bräckligt, speciellt ifråga om åtskilliga av de mindre huvudposterna att det skulle vara meningslöst härpå basera några mera förfinade beräkningar. Någon utförligare redovisning för det statistiska material, som begagnats vid de gjorda, summariska uppskattningarna, torde därför icke heller vara av större intresse. Med hänsyn till att 1941 års budgetundersökning icke kunde ge något material för bestämning av detaljuppdelningen på enskilda varor eller grupper av varor under varje huvudpost har i samband med framskrivningen även en dylik detaljuppdelning verkställts. Denna har då antingen fått direkt basera sig på allmän konsumtionsstatistik för 1942 och därur dragna slutsat-

8 Tab. 12. Beräknat viktsystem för år 1942 och som jämförelse därmed det officiella viktsystemet från år 1935 framräknat till den VT 1942. Belopp

Livsmedel

Kläder

Procent av totaluppgiften

Officiell budget, VT 1^42

Prelim. förslag, 1942

Officiell budget, VT 1942

Prelim. förslag, 1942

inventarier

förenings- och försäkringsavgifter . . . .

tidn., böcker, nöjen, porto, telefon ..

tvätt, rengöringsmedel

tobak Summa

ser om den sannolika konsumtionsinriktningen inom de folkgrupper index skall representera, eller också har den fått taga sin utgångspunkt i 1933 års budgetundersökningsresullat med justeringar för den senare utvecklingen. Livsmedelsbudgeten har sålunda bestämts direkt ur 1942 års fyra konsumlionsundersökningar, såsom visas i tab. 3 a. Bostadsposten är den som direkt erhållits ur 1941 års budgetundersökning, där även hyran för hyresåret 1941/42 uppgavs. Hyresstoppet har gjort, att denna post sedan kunnat förutsättas stillastående. Posten bränsle och lyse har uppdelats med ledning av den allmänna konsumtionsstatistik, som framlagts i Konjunkturläget våren 1941 (Meddelanden från konjunkturinstitutet. Ser. A: 8, sid. 113). Efter summariskt borträknnade av de kvantiteter, som fallit på landsbygdsbefolkningen, har proportionerna mellan de olika varuslagen ansetts representativa för indexhushållet. En moderniserad beräkning är under utarbetande inom en annan statlig utredning, och i avvaktan på dennas resultat har det synts överflödigt att för denna preliminära försöksberäkning verkställa mera utförliga beräkningar på denna punkt. Den bränslebudget, som skulle k u n n a baseras på 1933 års budgetundersökning måste av flera skäl betraktas som oanvändbar för moderna beräkningar. Posten kläder har uppdelats på olika varor i huvudsaklig enlighet med förslag, som på denna punkt erhållits från fackmän i branschen.

85 Posten skodon har likaså uppdelats på varuslag, vilka föreslagits av fackmän. Uppdelningen har verkställts med ledning av statistik, som ställts till förfogande av Svenska skofabrikantföreningen (utvisande tillverkningens fördelning på olika typer av skodon under 1942); dock ha här avsevärda modifikationer i vägningen av de olika delposterna måst göras med hänsyn till indexhushållets speciella typ. Skattepostens utveckling från 1941 till 1942 har i avvaktan pä slutliga direktiv t. v. endast beräknats med tanke på en enda tvåbarnsfamilj, vars inkomstutveckling följt industriarbetarnas löneutveckling fram till den nivå som anges av familjens totalinkomstsiffra för 1942. »övriga utgifter». Budgetundersökningen från november 1941 har här förelegat med en uppdelning på olika grupper av varor och tjänster, vilken gått mindre i detalj än den gruppering, som här vanligen brukar tillämpas och som också tillämpats i tab. 3. Det statistiska materialet har icke lämpat sig för en mera detaljerad redovisning, eftersom delresultaten från endast en fyraveckorsperiod icke kunnat anses nämnvärt representativa för hela året, då det här gällt utgifter som var för sig göras mycket ojämnt under en årsperiod. Även den här tillämpade grövre uppdelningen på delgrupper måste betraktas med särskilt stor reservation. Någon uppdelning efter fastställda vikter av de utan viktsangivning upptagna representantvarorna under varje särskild detaljpost har icke heller tidigare gjorts annat än rent godtyckligt. Inventarieposten h a r uppdelats på samma sätt som 1935 års budget i läget den 1 juli 1942. Framskrivningen från 1941 har gjorts under antagande av konstanta kvantiteter. Själva utgångspunkten i 1941 års budgetundersökning måste här anses synnerligen osäker. Rengöringsmedel, tvätt, kroppsvård. Den minskning, som denna post undergått i förhållande till den gamla budgeten, har lagts på först- och sistnämnda detaljposter, då tvätt utom hemmet enligt fackmän visat ökning, speciellt under kriget. Ransoneringen har sänkt posten även i jämförelse med 1941. Förenings- och försäkringsavgifter. Härom funnos årsuppgifter i 1941 års budgetundersökning. Dessa ha använts utan ändring av kronbeloppet. Uppdelningen på detaljposter har förskjutits något i jämförelse med den gamla budgeten i anslutning till den offentliga statistiken över de olika grenarnas utveckling sedan 1935. Tidningar och böcker. Nöjen. Med ledning av vad den allmänna statistiken visar om de olika utgiftsposternas utveckling sedan 1935 har detaljposternas inbördes viktsfördelning justerats i förhållande till den gamla budgetens siffror. Detta har särskilt ökat biograf- och radioutgifterna på bekostnad av tidningsutgifterna. Dessa två delposters andel i totalutgiften har dessutom ökats med 05 procent, jämfört med vad som utvisas av 1941 års budgetundersökning. Detta motiveras med att den allmänna konsumtionsstatistiken klart pekar på att dessa utgifter erhållit för liten vikt i nämnda undersöknings resultat.

86 Njutningsmedel. Med utgångspunkt från de på grundval av 1941 års budgetundersökning fastställda beloppen ha vardera av posterna sprit och tobak framskrivits med hjälp av den allmänna konsumtionsstatistiken som på denna punkt förelegat för hela året 1942. Dessa poster kunna även uppdelas på enskilda representantvaror med ledning av totalkonsumtionens fördelning på olika varuslag. Återstående utgiftsposter. Med hänsyn till bristen på användbar statistik över konsumtionsutvecklingen på dessa punkter och till osäkerheten i 1941 års material ha återstående poster vid framskrivningen sammanslagits till en klumpsumma vilken antagits följa den allmänna löneutvecklingen. Uppdelningen på detaljposter har gjorts proportionell mot respektive utgifters andel i 1935 års budget, sådan denna förelåg framskriven den 1 juli 1942. Det understrykes slutligen ännu en gång, att denna försöksberäkning av en budget för 1942 icke är avsedd att användas vid någon indexberäkning. Den utgör endast ett mycket preliminärt överslag av hur en moderniserad budget kan tänkas komma att se ut med hänsyn till vad man tillsvidare vet om 1942 års konsumtionsförhållanden med ledning av de under kriget utförda budget- och konsumtionsundersökningarna och i avvaktan på den pågående budgetundersökningen med hjälp av helårsmaterial.

87 Kap. 5. Speciella problem. A. Skatterna. Frågan, huruvida skatter böra betraktas som ett element i levnadskostnaderna och sålunda tagas med vid beräkningarna av levnadskostnadsindex, har varit föremål för mycket delade meningar. Detta har kommit till synes exempelvis vid den av internationella arbetsbyrån i april 1925 anordnade andra konferensen av arbetsstatistiker. Ett förslag, att de direkta skatterna borde medräknas (de indirekta tycktes vederbörande sannolikt redan av praktiska skäl ha tagit för givet att man måste medräkna), avvisades av flera länders representanter. Enighet i själva sakfrågan stod ej att vinna, och konferensen inskränkte sig till ett uttalande av innebörd, att beräkningarna skulle göras så, att man finge en uppfattning om vad det betyder för levnadskostnadsindex, om direkta skatter tagas med resp. utelämnas från beräkningarna. 1 Det må till att börja med förutsättas, att man äger tillgång till en invändningsfri metod att vid beräkningar av levnadskostnadsindex medtaga skatterna, d. v. s. att taga hänsyn till ändringar icke endast i skatternas storlek utan även i de motprestationer från samhällets sida, som möjliggöras genom skatterna. Denna förutsättning innebär kort uttryckt, att det skulle finnas en metod, som medgiver beräkning av skatterna såsom å-pris. Även med denna utgångspunkt göra sig skiljaktiga meningar gällande i fråga om det principiella problemet, huruvida skatterna alls äro att anse såsom levnadskostnader eller icke. I den internationella diskussionen har i sagda avseende bl. a. hävdats, att skatterna till följd av sin natur icke borde betraktas som en beståndsdel av levnadskostnaderna utan, som det har uttryckts, såsom ett tvångsmässigt bragt offer, som samhället fordrar av de skattepliktiga. En liknande uppfattning företrädes av dem, som helt enkelt vilja betrakta skatterna som en minskning av den inkomst, som står till förfogande för täckande av levnadskostnaderna. Till stöd för denna uppfattning plägar bl. a. — när fråga är om de direkta skatterna — anföras, att dessa ju icke fördelas p å medborgarna med hänsyn till vars och ens konsumtion av samhällets prestationer utan efter helt andra grunder. Om nu skattebördan omfördelas mellan medborgarna, behöver detta på intet sätt innebära, att de förmåner medborgarna 1

Beferat från konferensen m. m. återfinnes i internationella arbetsbyråns publikationsserie Studies and reports, series N, no. 6 och 8.

88 åtnjuta av samhället undergå en motsvarande omfördelning. Å andra sidan göres det i diskussionen gällande, att det dock icke kan förnekas, att skatterna utgöra medborgarnas betalning för samhällets tjänster, vadan de äro att betrakta som en levnadskostnad, något som framför allt gäller löntagare, gent emot vilka skattekraven kunna göras särskilt effektiva. Det främnades från denna sida, att det moderna samhällets prestationer gentemot medborgarna i stor utsträckning gälla förmåner, vilka medborgarna eljest haft att skaffa sig på egen hand t. ex. sjukvård, socialvård av olika slag m. m. Det förhållandet, att dessa förmåner ordnas kollektivt, kan icke rimligen beröva kostnaderna för desamma deras karaktär av levnadskostnader. Om man exempelvis ordnade allmän och kostnadsfri skolfrukost för alla skolbarn och detta ledde till en viss skattestegring, så måste enligt denna uppfattning denna skatteutgift otvivelaktigt vara en levnadskostnad. Huruvida den representerar en höjning av levnadskostnaderna, är däremot en annan fråga, som icke kan besvaras annat än i samband med frågan om den höjning av levnadsstandarden, som införandet av skolfrukosten kan ha inneburit. Hela denna diskussion får emellertid en abstrakt karaktär, därigenom att det inledningsvis gjorda antagandet om förekomsten av en invändningsfri metod för medtagande av skatterna vid indexberäkningar ej kan upprätthållas i praktiken. En sådan metod måste innebära, att skatterna betraktas som betalning för de tjänster, som den offentliga verksamheten gör medborgarna, och förutsätter sålunda möjlighet att kvantitativt ange dessa tjänsters omfattning. I själva verket saknas dylik möjlighet, och därmed saknas också möjlighet att beräkna skatten som ett pris på dessa tjänster. En ändring av skatten kan visserligen tänkas ha karaktären av en ändring av priset p å det offentligas tjänster, men den kan lika väl vara betingad av en ändring av den offentliga verksamheten. Därest man nu vill betrakta skatterna såsom levnadskostnader, så är man därför likväl urståndsatt att avgöra, i vilken utsträckning en ändring av skatterna beror på en ändring av den offentliga verksamhetens omfattning (en i denna del höjd eller sänkt levnadsstandard) eller på en ändring av genomsnittskostnaden för denna verksamhet. Problemet bör därför reduceras till frågan, vad man önskar att indexen skall mäta. Man kan, om m a n så vill, i begreppet levnadsstandard inräkna enbart den privata konsumtionen (ej den som motsvaras av skatterna) och endast begära, att indexen skall mäta levnadskostnadsutvecklingen för oförändrad standard i dylikt avseende. I så fall blir slutsatsen att skatterna icke böra medtagas i index. Men man kan också i begreppet levnadsstandard inräkna hela konsumtionen inklusive den kollektiva och låta indexen mäta levnadskostnadsutvecklingen vid oförändrad standard i dylikt avseende, varvid skatterna tydligen böra medräknas. Vilken väg m a n skall välja ä r en fråga av rent praktisk innebörd. Det bör emellertid observeras, att om m a n överhuvud taget begär, att indexen skall mäta de totala levnadskostnadernas utveckling och sålunda inkludera skatterna, är man — i saknad av en korrekt metod att mäta å-priset på samhällsprestationerna — nödgad att be-

89 trakta det offentligas tjänster såsom konstanta och därmed alla skatteändringar som prisändringar. Man kan emellertid tolka medtagandet av skatternas förändringar även på ett annat, kanske mer gripbart sätt. Man kan sålunda säga, att en index som inkluderar alla skatteutgifter som konsumenterna få vidkännas ger svar p å frågan, vilken inkomstökning i jämförelse med en viss basperiod som är nödvändig för att en viss, uteslutande av den privata konsumtionen bestämd standard skall kunna uppehållas. Vid en sådan definition av begreppen levnadsstandard och levnadskostnad kommer de direkta skatternas ökning — vare sig den beror på höjning av skattesatserna eller föranledes av inkomsthöjning — att betyda en med skattehöjningens belopp nödvändig ökning av inkomsten och därmed av levnadskostnadsindex. Motsvarande resonemang gäller givetvis vid skattesänkning. Vid skatternas medtagande i en levnadskostnadsindexberäkning kommer denna att förete ändringar, vilka i verkligheten icke endast bero på prisändringar utan även på ändringar i levnadsstandarden, i den mån denna beting as icke endast av de privata inköpen av varor och tjänster utan också av den offentliga verksamhetens omfattning. Genom att bortse från den genom samhällets försorg organiserade konsumtionen — och därmed från förändringarna i denna del av standarden — avviker man sålunda från den grundläggande principen, att indexberäkningarna skola avse en oförändrad levnadsstandard. Skatternas medtagande innebär under tider, då den offentliga verksamheten starkt utvidgas, att indexen kommer att avse en större konsumtion, d. v. s. blir högre än den borde vara. Det har pekats på att en sådan felvisning visserligen efter hand åter försvinner, om den offentliga verksamheten ånyo krymper samman, men att den så länge den varar kan få betänkliga konsekvenser på det pennmgpolitiska området. Förstoringen av index' rörelser kan nämligen — om motåtgärder av något slag icke vidtagas — via de indexreglerade lönerna komma att förstärka förefintliga inflations- resp. def lationstendenser. Det har å andra sidan anförts, att en ökning av samhällets verksamhet icke alltid motsvaras av en höjning av medborgarnas levnadsstandard. För närvarande kräves ju för upprätthållande av landets fred en betydligt ökad statsverksamhet i form av upprustning och försvarsberedskap, och de för detta ändamål erforderliga skattestegringarna motsvaras icke av någon höjning av levnadsstandarden, även om det är uppenbart, att de direkt sammanhänga med ökade samhällsprestationer. I andra delar åstadkommer en ökning i samhällets verksamhet direkt en sänkning av levnadskostnadsindex, exempelvis då generella eller speciella prisrabatter utgå på vissa livsförnödenheter; i denna del tages alltså faktiskt tillbörlig hänsyn till att samhällets prestation förändras, varför det också skulle vara rimligt att låta motsvarande skattestegring i sin mån påverka index. Det är dock tydligt att det icke finnes något bestämt samband mellan skatterna och »priset på samhällets prestationer» eller kostnaderna för upprätthållande på oförändrad nivå av den del av levnadsstandarden, som beror av dessa samhällsprestationer. Detta förhållande har föranlett yrkanden, att

90 man skulle låta index mäta enbart utvecklingen av kostnaderna för den privata konsumtionen, d. v. s. helt utesluta skatterna ur beräkningarna. Ett sådant förfaringssätt möter i fråga om de direkta skatterna inga praktiska svårigheter men ställer sig desto svårare, när det gäller de indirekta. Att ur priset på varor och tjänster urskilja, huru mycket som är skatt, kan endast i begränsad utsträckning göras. Exempelvis är det icke möjligt att fullständigt utrensa tullarnas inverkan eller effekten av de affärsdrivande verkens över- eller underskott. Ungefärliga analyser, i och för sig av stort värde, torde kunna göras men icke beräkningar, på vilka ett indextal kan grundas. Även om detta vore praktiskt utförbart, skulle en sålunda från skatter av alla slag rensad index onekligen erhålla en ganska verklighetsfrämmande karaktär. De indirekta skatterna ingå ju som en integrerande del i de på marknaden existerande priserna, vilkas genomsnittliga förändringar det är index' prisstatistiska uppgift att mäta. Att man sålunda saknar möjlighet att utesluta de indirekta skatterna behöver i och för sig icke innebära, att man avstår från att utesluta de direkta. Om man är tvungen begå det »felet» att medtaga de indirekta skatterna, så bör man icke för den skull även begå felet att medtaga de direkta. Mot ett sådant alternativ har anförts, att en dylik index i viss mån är oklar till sin innebörd. Man skulle nämligen få indexförändringar, vilka icke hade orsakats av vare sig standard- eller kostnadsförändringar utan endast berodde på omläggningar i skattesystemet från den direkta till den indirekta skatteformen eller omvänt, alltså på en förändring i sättet att lämna betalning för samhällets prestationer. Därest man medräknar även de direkta skatterna, vet man åtminstone, att bristfälligheten är klart lokaliserad till en punkt, nämligen till antagandet, att samhällets prestationer äro konstanta ur levnadsstandardsynpunkt. Det har också framhållits, att sistnämnda antagande åtminstone för närvarande måste anses såsom tämligen realistiskt, ifall man icke vill räkna ökningen av landets försvarsmakt såsom en höjning av levnadsstandarden. Föregående resonemang torde ha visat att intetdera av de praktiskt möjliga alternativen — index med samtliga skatter och index utan direkta skatter — kan göra anspråk på att på ett »riktigt» sätt mäta de totala levnadskostnaderna. Valet mellan de två alternativen blir i sista hand beroende på de önskemål beträffande indexkonstruktionens innehåll man närmast avser att tillfredsställa. En index utan direkta skatter avser att ge uttryck för enbart den del av levnadskostnadernas förändring, som hänför sig till prisändringarna på varor och tjänster på marknaden. Med ett indextal innehållande direkta skatter avser man — med bortseende från omätbara förändringar i den offentliga verksamhetens inverkan på levnadskostnaden — mäta de förändringar i hushållens totala utgifter, som betingas av uppehållandet av en oförändrad levnadsstandard, bestämd uteslutande av den privata konsumtionen. ö n s k a r man beräkna indextal, i vilka de direkta skatterna skola medtagas, ställes man inför problemet, på vad sätt denna skattepost skall beräknas. Olika alternativ yppa sig här.

91 Man kunde tänka sig, att man låter skatteposten variera endast med skattesatserna och sålunda betraktar ändringar i dessa såsom prisändringar. När m a n nu betraktar den prestation, som motsvarar skatterna, såsom fast resp. uppfattar skatten som ett avdrag på den för den givna standardens uppehållande nödvändiga inkomsten, vore dock en sådan metod uppenbarligen olämplig. Skatteposten bör självfallet variera med de faktiska skattebeloppen, och vid skattepostens beräkning bör hänsyn därför tagas icke endast till förändringar i skattesatserna utan även till förändringar i de inkomster, p å vilka skatterna beräknas. Enligt denna metod bestämmes indextalet av indexhushållets utgifter inklusive de direkta skatterna, varvid skatterna beräknas på en inkomst, som svarar mot de totala utgifterna under en tidigare period. Identifieringen av hushållets inkomster och utgifter på detta sätt betyder helt enkelt, att levnadskostnadsförändringen likställes med den inkomstökning eller -minskning, som — sedan de direkta skatterna avdragits — behövs för uppehållandet av viss angiven »privat» konsumtionsstandard. Skatteposten bör alltså enligt denna metod beräknas på en inkomst, som varierar med levnadskostnadsindex. Denna metod för de direkta skatternas medräknande leder lätt till missvisande resultat, när man utgår från en basperiod med en fixerad konsumtionsstandard, vars kostnadsförändringar index är avsedd att mäta. Den faktiska löneutvecklingen kan komma att starkt avvika från den inkomstutveckling, som en så konstruerad levnadskostnadsindex förutsätter. Under nuvarande förhållanden skulle en sådan indexberäkning ge ett för högt utslag. De faktiska inkomsterna för de samhällsklasser index närmast avser ha ju sedan år 1940 stigit långsammare än levnadskostnaderna, eftersom i allmänhet endast partiell lönekompensation för indexstegringen lämnats. Under andra omständigheter, nämligen under lider av en allmän höjning av lönenivån, vilken är kraftigare än en eventuell stegring av prisnivån, skulle metoden däremot giva ett för lågt utslag. Denna felkälla vid medtagandet av de direkta skatterna i indexberäkningen undgås vid den av de sakkunniga förordade metoden med kedjeindextal. Kedjemetoden innebär ju, att man söker ernå en kontinuerlig anpassning av den konsumtionsstandard indexen avser efter den faktiska inkomst- och konsumtionsutvecklingen. Man överger därmed den fixerade standarden för att söka anpassa den standard, som gäller för viss period eller kedjelänk, efter den iakttagna faktiska konsumtionen inom ifrågavarande samhällsskikt. Det är då följdriktigt, att också den inkomstutveckling, som levnadskostnadsindex implicerar, är anpassad efter den faktiska löneutvecklingen inom samma skikt. Slutsatsen blir därför närmast, att de direkta skatterna böra uträknas på basis av den faktiska löneutvecklingen. Det är uppenbart, att man med denna metod undviker den systematiska missvisning, som lätt uppkommer vid socialstyrelsens nuvarande metod, och erhåller en skatteindex, som bättre ansluter sig till den verkliga skattedebiteringen. En viss svårighet föreligger emellertid att mäta den faktiska inkomstutvecklingen. Det material, som står till buds, utgöres i första hand av den

92 offentliga lönestatistiken, närmast de delar, som avse arbetare inom industri, handel och samfärdsel m. m. De från densamma härrörande uppgifterna rörande privatanställda tjänstemän torde däremot icke vara av den beskaffenhet att de lämpa sig för ifrågavarande ändamål. Till detta komma de uppgifter rörande statens tjänstemän, som kunna hämtas ur gällande lönereglementen och tillhörande författningar. Om hela detta material gäller, att uppgifterna endast avse löneutvecklingen, icke inkomstutvecklingen, vilket ä r en brist, i den mån den sistnämnda eventuellt uppvisar en annan linje än den förra. De sakkunniga ha övervägt lämpligheten av att som grundval för den presumerade inkomstutvecklingen lägga ett studium av löneutvecklingen för dels endera arbetare inom industri etc. eller statstjänstemän och dels för bägge dessa folkgrupper i kombination, och kommit till uppfattningen, att det bästa alternativet skulle vara löneutvecklingen för arbetare inom industri etc. Motiveringen ligger däri, att arbetargruppen är den största av de folkgrupper, vilkas förhållanden index närmast skall avse. Att välja enbart statstjänstemännen skulle onödigt inskränka indexens allmängiltighet — kanske icke så mycket reellt som i allmänhetens ögon — och synes fördenskull icke böra komma ifråga. Löneutvecklingen under kristiden har hittills förlöpt parallellt för å ena sidan industriarbetare och privatanställda med tillägg enligt ramavtalen och å andra sidan statstjänstemännen, och även för utvecklingen på längre sikt råder ett visst sammanhang mellan dessa och andra grupper. Någon större brist på representativitet för de i allmän och privat tjänst anställda tjänstemännen synes därför icke behöva befaras, om arbetarnas löneutveckling tages till norm. Kroppsarbetarna intaga vad antalet beträffar en så dominerande ställning inom den grupp av hushåll, som indexberäkningarna i första hand avse, att proportionell hänsyn till exempelvis statstjänstemännen icke skulle i större mån förändra lönekurvans sträckning. Av intresse är här även att undersöka, vad borttagandet av de direkta skatterna ur indexen i verkligheten skulle spela för roll. Följande tablå visar, hur indexen skulle ställt sig sedan 1935, därest de direkta skatterna uteslutits. Som av tablån framgår, spelar det under normala förhållanden en obetydlig roll, om de direkta skatterna medtagas eller icke medtagas i beräkningarna. Skiljaktigheterna ha först under det sista året med dess utpräglade krisförhållanden blivit nämnvärda. Självfallet kunna skiljaktigheterna gå åt båda hållen. I tider, när skatterna ökas i långsammare takt än priserna på övriga varor, så medför skattepostens borttagande en höjning av indexen. Vid omvänt förhållande skulle skattepostens borttagande medföra en sänkning av indexen. Därest m a n exempelvis efter ett kommande fredsslut skulle få en period av sjunkande skatter samtidigt som prisnivån hölls tämligen stabil, skulle skattepostens borttagande betyda en höjning av indexen. Efter övervägande av alla dessa skilda synpunkter ha de sakkunniga enat sig om uppfattningen att indexberäkningarna böra göras på sådant sätt, att

93 Jämförelse av levnadskostnadsindex med och utan direkta skatter 1935 = 100.

januari april juli oktober 1937 1 januari 1 april 1 juli 1 oktober 1938 1 januari 1 april 1 juli 1 oktober 1939 1 januari 1 april

Utan direkta skatter

Officiella indextal

101.03 101.38 101.27 101.12 101.60 103.12 104.24 105.5 9 106.21 105.8 9 106.48 106.9 6 107.20 107.50

100.86 100.94 100.84 100.7 4 101.18 102.60 103.64 105.45 106.04 105.80 106.3 5 106.9 7 107.19 107.65

1939 1 juli 1 oktober 1940 1 januari 1 april 1 juli 1 oktober 1941 1 januari 1 april 1 juli 1 oktober 1942 1 januari 1 april 1 juli 1 oktober

Utan direkta skatter

Officiella indextal

IO8.23 109.7 3 114.34 119.27 123.88 126.43 130.91 139.63 139.66 141.10 145.02 148.97 151.21 152.30

IO8.33 109.4 3 113.74 119.2 1 123.52 126.24 130.42 139.83 139.86 141.21 145.47 151.13 151.82 152.92

a l l m ä n h e t e n e r h å l l e r b e s k e d o m h u r i n d e x e n ställer sig s å v ä l m e d s a m t l i g a s k a t t e r m e d t a g n a som m e d de d i r e k t a s k a t t e r n a u t e s l u t n a . Det ö n s k e m å l , s o m u t t a l a d e s vid den inledningsvis o m n ä m n d a , å r 1925 a v i n t e r n a t i o n e l l a a r b e t s b y r å n a n o r d n a d e konferensen, b ö r s å l u n d a tillmötesgås. B e t r ä f f a n d e f o r m e n för b e r ä k n i n g a r n a s publicering h a d ä r e m o t d e l a d e m e n i n g a r g j o r t sig g ä l l a n d e b l a n d d e s a k k u n n i g a . F ö r s l a g h a f r a m s t ä l l t s , a t t e n d a s t ett ind e x t a l — det i egentlig m e n i n g officiella i n d e x t a l e t för l e v n a d s k o s t n a d e r n a s f ö r ä n d r i n g a r — skulle finnas, u n d e r det a t t det a n d r a i n d e x t a l e t visserligen s k u l l e r e g e l b u n d e t b e r ä k n a s och p u b l i c e r a s m e n d o c k givas m e r a s e k u n d ä r n a t u r . E n del a v de s a k k u n n i g a h a d ä r v i d ansett, a t t det f ö r s t n ä m n d a talet s k u l l e b e r ä k n a s exklusive d i r e k t a s k a t t e r och det s e n a r e inklusive, a n d r a t v ä r t o m . I b ä g g e fallen skulle s å l u n d a b å d a s e r i e r n a p u b l i c e r a s och m ö j l i g h e t l ä m n a s ö p p e n för a r b e t s m a r k n a d e n s p a r t e r att a n k n y t a l ö n e r n a till e n i n d e x m e d eller u t a n d i r e k t a skatter. 1 Det h a r u n d e r dessa o m s t ä n d i g h e t e r b l a n d de s a k k u n n i g a gjorts g ä l l a n de, att s k i l l n a d e n m e l l a n de b å d a förslagen i h u v u d s a k ä r a v m e r a f o r m e l l n a t u r , och a t t det vore l ä m p l i g a s t att b e r ä k n a o c h p u b l i c e r a t v e n n e , i lika m e n i n g officiella indextal, det ena m e d , det a n d r a u t a n d i r e k t a s k a t t e r . Visserligen k a n det i n v ä n d a s , a t t s k i l j a k t i g h e t e r n a m e l l a n dessa b å d a i n d e x s e r i e r u n d e r m e r a n o r m a l a f ö r h å l l a n d e n bli så obetydliga, att p u b l i c e r a n d e t a v t v e n n e l i k v ä r d i g a serier k a n förefalla t ä m l i g e n m e n i n g s l ö s t , m e n d e n n a inv ä n d n i n g gäller i varje fall icke u n d e r n u r å d a n d e f ö r h å l l a n d e n . Det m å e r i n r a s o m , a t t b o r t t a g a n d e t av s k a t t e p o s t e n j u s t i en tid, n ä r dess b i b e h å l 1 Det bör i detta sammanhang upplysningsvis anmärkas, att om man begagnar index exklusive direkta skatter i lönereglerande syfte och reglerar hela lönen enligt dess utslag, innebär det förhållandet, att skatteposten borttagits, i själva verket att man räknar som om skatterna varierat på samma sätt som övriga poster.

94 lande skulle verka höjande på indexen, skulle kunna vara ägnat att ingiva allmänheten den föreställningen, att de styrande endast önska vidtaga åtgärder, som hålla indexen nere. Härigenom skulle allmänhetens förtroende för indexberäkningarna kunna rubbas. Häremot har invänts, att farhågorna beträffande en förtroendekris skulle vara överdrivna. Såsom redan har framhållits, innebär uteslutningen av skatteposten icke i och för sig en sänkning av indexen utan under givna omständigheter kan resultatet bli även en höjning. Enighet torde emellertid råda därom, att borttagandet av skatteposten ur angivna synpunkt helst borde ske under en tid, när denna åtgärd saknar praktisk betydelse. Sedan man återgått till mera stabiliserade förhållanden, bör problemet om skatternas ställning i indexen lämpligen upptagas till ny prövning. Efter att ha övervägt alla dessa olika på problemet inverkande omständigheter ha de sakkunniga slutligen enat sig om att föreslå, att det tills vidare skall beräknas tvenne officiella indextal, det ena inklusive och det andra exklusive de direkta skatterna. Vid beräkningen av indextal inklusive direkta skatter måste m a n såsom ovan framhållits, ta ställning till frågan, på vilken inkomst skatteposten skall beräknas. De sakkunniga förorda en beräkning på grundval av en inkomst, som varierar med index för löneinkomsten per år bland arbetare inom industri, handel och samfärdsel m. m. enligt socialstyrelsens officiella lönestatistik. Ovan har framhållits angelägenheten av att man söker på olika sätt främja förståelsen bland allmänheten för indexberäkningarna och deras rätta innebörd. Såsom påpekats är det möjligt att vid varje beräkningstillfälle göra en analys av det inflytande på den officiella levnadskostnadsindexen, som utövas av de indirekta skatterna. Denna analys kan utvidgas till att omfatta även subventioner och rabatter. De sakkunniga vilja i angivet syfte förorda att en analys, utvisande den ungefärliga effekten på den officiella levnadskostnadsindexen av indirekta skatter, subventioner och rabatter, utföres av socialstyrelsen och publiceras vid varje beräkningstillfälle. Beräkningen av skattcindex. Metoden att beräkna skatteindex bör i enlighet med vad här anförts vara följande. För varje särskilt år fastställes den inkomst, vilken skall anses ligga till grund för beskattningen. Härvid förutsattes, som redan nämnts, att inkomstutvecklingen följer den för industriarbetare konstaterade löneutvecklingen enligt årslönestatistiken. Vid varje beräkningstillfälle uträknas sedan på denna grundval, under vederbörligt hänsynstagande till skatternas eftersläpning, skattebeloppet per år med ledning av de vid varje särskild tidpunkt aktuella skattesatserna. Genom att jämföra det så uträknade skattebeloppet vid två på varandra följande beräkningstillfällen erhåller man skatteindex för respektive perioder. Metoden för skattebeloppets beräkning synes de sakkunniga i princip kunna vara densamma som för närvarande användes av socialstyrelsen. Man bör sålunda räkna som i verkliga beskattningsfall med avdrag från den intjäna-

95 de inkomsten av försäkringspremier och tidigare guldna kommunala skatter. De ortsavdrag och de kommunala skattesatser, som därefter ingå i beräkningarna, böra liksom hittills fastställas i enlighet med förhållandena på de orter, där socialstyrelsen har ombud för prisinsamlingen, och vägas samman till medeltal efter folkmängden. Den ändringen vilja de sakkunniga likväl rekommendera, att socialstyrelsen icke r ä k n a r skattebeloppen för endast en familj av viss sammansättning och med viss inkomst, utan såsom ett medeltal för ett urval av familjer av olika typ och med skilda inkomster tillhörande det befolkningsskikt beräkningarna närmast avse. Härigenom vinnes, att tvära ändringar i skatteindex orsakade av eventuella omläggningar i skattesystemet såvitt möjligt undvikas. Ett för ändamålet lämpligt urval synes vara de 580 hushåll, vilkas räkenskaper lagts till grund för den till viktsystem rekommenderade budgeten (kap. 4) .* Vid den årliga framskrivningen av dessa indexhushålls inkomster skulle förutsättas, att utvecklingen ginge parallellt för samtliga. Sedan sålunda skatteindex beräknats, återstår att bestämma den vikt, med vilken skatteindex under den period, som motsvaras av kedjelänken (d. v. s. ett år), skall ingå i totalindex. Denna vikt utgöres av skatteutgiftens andel av »indexhushållets» totalutgift, sådan denna andel framkommer vid de undersökningar rörande hushållsbudgeternas sammansättning, som enligt de sakkunnigas förslag årligen skola utföras.

B. Rabatterna. Ett för innevarande kristid nytt problem vid indexberäkningen har uppkommit genom den prisdifferentiering för konsumenter av olika kategori med avseende på inkomst och hushållstyp, som införts genom de statliga livsmedelsrabatterna. Dessa ha hittills gällt matfett och mjölk. Matfettsrabatten infördes den 27/s 1940, utgick till omkring den 1 november samma år endast för smör, därefter vid köp av såväl smör som margarin och från 29/12 1940 för allt matfett. Rabattbeloppet utgjorde för konsumenter, som icke äro smörproducentcr, först 130 kr., därefter från den 18/u 1940 150 kr. och från den 29/12 1942 2 kr. per kg. Mjölkrabatten infördes den 9/6 1941 och utgjorde då 10 öre per liter, vilket belopp den 21 /i 2 1942 höjdes till 15 öre. Rabatt har utgått lika oavsett varans pris, blott detta icke understigit rabattbeloppet. Rabattberättigade äro personer, som vid den statliga beskattningen haft beskattningsbart belopp eller förmögenhet, som icke överstigit vissa belopp. Även producenthushåll erhålla rabatt. De avgörande gränserna för det beskattningsbara beloppet ha varit följande. Rabattkort för matfett ha tilldelats barn under viss ålder (c:a 16 år) till föräldrar med ett högsta beskattningsbart belopp, som intill den 18/u 1940 fastställdes till 1 Det förutsattes, att beräkningen icke behöver ske individuellt för varje hushåll utan gemensamt för de grupper efter hushållstyp och inkomstbelopp, vartill hushållen sammanförts i tabellen sid. 75.

96 1 500 kr., därefter intill den 4j12 1941 till 1 000 kr., därefter intill den 3/12 1942 till 900 kr. och slutligen fr. o. m. sistnämnda dag återigen till 1 000 kr., i sista fallet, om antalet barn är minst två, eljest 750 kr. Även vuxna (t. ex. föräldrarna till dessa barn) ha erhållit kort, om det beskattningsbara beloppet icke överstigit till en början och intill den él12 1941 500 kr., därefter intill den 3 /i 2 1942 900 kr. och fr. o. m. sistnämnda dag åter 500 kr. Mjölkrabattkort ha tilldelats bl. a. barn och åldringar, de förstnämnda, om deras föräldrar haft ett beskattningsbart belopp, som intill 24/n 1941 fastställdes till högst 1 000 kr., därefter intill den 21/12 1942 till högst 900 kr. och slutligen fr. o. m. sistnämnda dag återigen till högst 1 000 kr., om familjen har minst två minderåriga barn, eljest 750 kr. Vid de hittills utförda indexberäkningarna har socialstyrelsen i enlighet med sina direktiv beräknat rabattbeloppen efter de speciella förhållanden, som gällt normalhushållet, konkret uppfattat. Detta hushåll med c:a 2 barn och ett visst, vid varje beräkningstillfälle för skatteindex uträknat beskattningsbart belopp har under större delen av rabattsystemets tillvaro och intill december 1942 erhållit fyra rabattkort för matfett och c:a två för mjölk, representerade i kronor räknat resp. 78 kr. och 3290 kr. eller tillhopa 110'90 kr. för år räknat. Det beskattningsbara belopp, som var avgörande för tilldelningen av rabattkort, utgjorde hösten 1942 620 kr. Genom de från slutet av år 1942 gällande nya reglerna förlorade sålunda indexhushållet två matfettsrabattkort (föräldrarnas), varigenom rabattbeloppet nedgick med 39 kr. Genom de kort därefter inträdande höjningarna av rabattbeloppen utgjorde emellertid nettosänkningen vid december månads slut endast 9"49 kr. Det är uppenbart, att indexberäkningens representativitet omedelbart inskränkes genom tillkomsten av en prisdifferentiering av detta slag. En vanlig prisändring träffar visserligen icke alla lika men dock i någorlunda jämförlig mån. En prisdifferentiering har däremot till uppgift att träffa konsumenterna olika. Den sänkande inverkan på indextalen, som erhålles genom en dylik, k a n icke vara exakt riktig annat än för just samma hushållstyp som det genomsnittliga indexhushållet. Det mesta man kan fordra av index är, att den i detta fall representerar genomsnittssänkningen för den folkgrupp beräkningarna avse. Verkställda provräkningar ha givit vid handen, att den hänsyn, som hittills tagits till livsmedelsrabatterna vid den officiella indexberäkningen, skulle fylla rimliga krav på precision i sådant avseende. Ju längre differentieringen drives, ju ovissare blir det emellertid, om man på grundval av en enda hushållstyp kan träffa det representativa genomsnittet. En ännu större olägenhet av den nuvarande indexberäkningsmetoden ligger däri, att en ändring i rabattsystemet lätt kommer att innebära antingen full verkan eller också ingen verkan alls för just den hushållstyp eller det inkomstläge, som indexhushållet tillhör, med motsvarande effekt resp. utebliven effekt på indextalen. Den förändring av indextalet, som sålunda åstadkommes genom en viss ändring av de för prisdifferentieringen gällande reglerna, blir visserligen riktig för hushåll av exakt samma typ som normalhushållet, men man bör också kräva, att index i ett dylikt fall ger uttryck för den

97 genomsnittliga kostnadsförändringen inom det befolkningsskikt beräkningarna närmast gälla. P å grund härav vilja de sakkunniga förorda, att hänsynstagandet till prisdifferentiering vid indexberäkningarna i framtiden icke anknytes till förhållandena för en enda hushållstyp eller ett enda inkomstläge. I likhet med det förordade systemet för skatteindex, bör beräkningen grunda sig på en undersökning av prisdifferentieringens betydelse för en befolkning med representativ fördelning på olika hushållstyper och inkomstnivåer inom den större folkgrupp beräkningarna avse, förslagsvis den grupp av 580 hushåll, som angives i tab. 11. Socialstyrelsen synes dock icke böra vara bunden vid att i alla skiften följa förhållandena för just detta urval av hushåll, om den genom t. ex. de fortlöpande konsumtionsundersökningarna eller eljest skulle finna, att den faktiska utvecklingen för de folkgrupper, som indexberäkningen närmast avser, avviker härifrån. Vid indextalens publicering böra i den åtföljande analysen uppgifter lämnas rörande den inverkan hänsyn till prisdifferentieringen haft på resultatet.

C. Säsongproblemet. Principfrågan: säsongutjämning eller ej? Man kunde eventuellt överväga att låta index variera med årstiderna i enlighet med säsongväxlingarna i priserna. Med hänsyn till indextalens uppgift såsom vägledare för penning- och lönepolitiken måste detta dock anses olämpligt. Man skulle riskera, att de tillfälliga höjningarna och sänkningarna i indextalet på ett irrationellt sätt återverkade på lönesättningen. Allmänheten torde icke heller vänta och de berörda parterna icke avse, att rent säsongmässiga förskjutningar i prisnoteringarna på och de konsumerade kvantiterna av vissa varor skola påverka indextalen, varken då index reglerar lönerna eller under andra förhållanden. Det komme i varje fall att bli föremål för bedömning, i vilken mån en viss förändring i indextalet berodde på säsongmässiga eller andra prisförändringar. Det är därför befogat att för framtiden bibehålla säsongutjämningen. Hittills har denna avsett ägg, äpplen, apelsiner och vitkål. Dessa varor äro givetvis icke de enda, vilkas priser mer eller mindre regelbundet variera med årstiderna. Speciellt bland de varor, med vilka varulistan enligt de sakkunnigas förslag bör utvidgas, finnas flera typiska säsongvaror, såsom morötter, kålrötter, tomater, lingon, vinbär, vissa fisksorter m. m. Vad de sakkunniga uttala beträffande omfattningen av och principerna för säsongutjämning bör icke föranleda några fastlåsta bestämmelser. Det synes lämpligen böra överlåtas på socialstyrelsen att i detalj avgöra vilka varor, som skola göras till föremål för säsongjustering, och i vilken omfattning de av de sakkunniga nedan rekommenderade principerna för säsongjusteringsmetoderna skola tillämpas. 7—424355

98 Metoder för säsongutjämning. Någon fullständig renodling av säsongvariationerna i en varas priser är i allmänhet icke möjlig. En sådan renodling måste nämligen för varje särskilt tillfälle baseras på de under tidigare perioder iakttagna priserna. Det gäller då att särskilja säsongvariationerna från inverkan av de övriga prispåverkande faktorer, vilka kunna ha framkallat strukturella (bestående), konjunkturella eller rent tillfälliga rörelser. Ju längre period man begagnar såsom underlag för dessa beräkningar, desto starkare renodling kan uppnås. Men samtidigt stiger i stället risken, att även den normala säsongvariationen kommit att förändras, så att den på en dylik beräkning grundade säsongutjämningen icke längre motsvarar de faktiska säsongförhållandena. Dessutom kvarstår alltid risken, att en plötslig förändring i prisernas säsongvariation inträder. Speciellt är detta fallet under nuvarande avspärrningstid. Då det gäller vissa varor, har man slutligen den svårigheten, att deras säsong inträffar vid olika tidpunkter på grund av växlande väderlek under respektive år. Det kan i detta sammanhang vara befogat att redogöra för den säsongrensningsmetod, som begagnades av socialstyrelsen före kriget. Justeringen gjordes med ledning av femårsmedeltal (för ägg tioårsmedeltal). För varje januari, februari etc. uträknades genomsnittspriset från de fem (tio) år, som närmast föregått det år, under vilket en viss indexberäkning skedde. Av dessa månadsgenomsnitt bildades ett årsgenomsnitt. Om det visade sig, att exempelvis januarimånadens pris genomsnittligen var dubbelt så högt som medelpriset för samtliga månader, halverades det aktuella januaripriset vid säsongjusteringen o. s. v. Denna metod begagnades fram t. o. m. den 1 mars 1941. Det visade sig emellertid, att tidigare använda säsongjusteringsmetoder, grundade på de under förkrigstiden normala säsongvariationerna, icke längre voro användbara. Handelsavspärrningen rubbade den normala priskurvan. Den säsongutjämningsmetod, som socialstyrelsen då övergick till, kan beskrivas på följande sätt beträffande äpplen. För september, då den nya skörden kommit i marknaden, tages det noterade priset utan justering. För oktober tages medeltalet av september- och oktoberpriserna, för november medeltalet av dessa två jämte novemberpriset o. s. v. fram t. o. m. februari, vars i indexberäkningen begagnade notering alltså utgöres av medeltalet av senaste sex månaders priser. Detta pris får därefter stå fast till nästa september, då det utbytes mot det då aktuella priset, varefter samma förfarande upprepas. Liknande metoder begagnas för apelsiner och vitkål, med den skillnaden att priserna noteras för januari—maj respektive september—mars. Hela tiden ges varje vara en och samma vikt i budgeten från månad till månad. Även för ägg tillämpades under två kvartal en liknande utjämningsmetod. Fr. o. m. indexberäkningen pr 1 okt. 1942 slopades emellertid säsongjusteringen för detta varuslag, då man funnit att de reglerade äggpriserna icke längre voro underkastade någon säsongmässig förändring. Den nyss beskrivna utjämningsmetoden kan ges en konkret tolkning på följande sätt: Under säsongerna inköpa familjerna vissa kvantiteter, som inte

99 omedelbart konsumeras, utan konserveras för förbrukning under resten av året. Såsom pris på denna konsumtion är det därför rimligt att taga genomsnittet av priserna under de månader, då respektive varor finnas i större mängder i handeln. Det är emellertid tydligt, att denna tolkning endast delvis är realistisk. Det väsentliga i den begagnade metoden är att den ger en säsongutjämning. Dess realism ligger i det förhållandet, att endast de inköp, som ske under högsäsongerna, få påverka index. En brist är det emellertid, att de — visserligen mindre betydande — kvantiteter, som inköpas under andra tider på året, lämnas utanför räkningen. Vid en fullt korrekt säsongrensning bör givetvis hänsyn tagas till priserna året runt, men de olika månadernas prisnoteringar böra få påverka det allmänna indextalets utveckling i proportion till den större eller mindre betydelse de under månaden inköpta kvantiteterna kunna ha för konsumtionen. Säsongproblemet vid kedjeindex. Om en kvartalsvis kedjad index begagnas, kunde det med tanke på senast framförda synpunkt synas lämpligt att ta hänsyn till konsumtionens och inköpens säsongfluktuationer genom att för varje kvartal låta varorna medverka i det allmänna indextalet i proportion till den under respektive kvartal inköpta kvantiteten av varje särskild vara. Härvid komme priserna att påverka index i proportion till de olika varornas betydelse under olika perioder. (Problemet att säsongjustera själva priserna förutsattes här löst på bästa sätt; resonemanget gäller till en början hänsynstagandet till fluktuationerna i de inköpta kvantiteterna.) Denna skenbart enkla och rimliga metod är emellertid oanvändbar. Detta beror på ojämnheten i de rörelser som äga rum även i de säsongrensade priserna. Om priset på en vara med säsongvarierande kvantiteter stiger med en viss procent från början av ett visst år till början av nästa år, kommer nämligen denna prisförändrings betydelse för det allmänna indextalet att bli olika, beroende på under vilken period av året som den inträffat. Om den försiggått under de kvartal, då varans kvantitet var säsongmässigt låg, har den endast i ringa grad påverkat totalindex; om den däremot försig gått under de kvartal, då varan hade större vikt i konsumtionsbudgeten, har den »vägts in» i totalindex med större vikt. Tillfälliga omständigheter, nämligen tidpunkten för en viss prisrörelse, komma sålunda att för all framtid ha påverkat totalindexens nivå. Den diskuterade räknemetoden måste alltså betraktas som mindre tillfredsställande. Det kan anmärkas, att den här påpekade risken gäller även för icke säsongvaror, vilkas kvantiteter ändras i en kedjeindex med hänsyn till en genom ransonering eller på annat sätt framkallad ändring i konsumtionen. Då det gäller icke säsongbetonade varor, får man emellertid räkna med att de här antydda förhållandena skola vara av relativt underordnad olägenhetsgrad. Det bör då i stället anses som en fördel, att index nära ansluter sig till den under en viss period gällande konsumtionssammansättningen, trots att långtidsresultaten härvid kunna uppvisa oegentligheter. Då det gäller säsongvaror med regelbundet upprepade kvantitetsförskjut-

100 ningar, blir risken för allvarliga felaktigheter däremot större. En enda tillfälligtvis inträffad, men betydande avvikelse uppåt eller nedåt från det normala priset på en viss vara kan, om den inträffar under ett kvartal, då varans kvantitet är stor, ge upphov till en avsevärd förändring i totalindex. Om priset vid en senare tidpunkt återgår till mera normal nivå, kanske denna återgång endast obetydligt får påverka totalindex, emedan denna tidpunkt inträffar under lågsäsong. Slutresultatet av den rent tillfälliga prisrörelsen på en enstaka vara har då blivit en bestående förskjutning i totalindex. Risken för att sådana felaktigheter skulle kunna uppkomma är så mycket större, som dessa varors priser erfarenhetsmässigt äro mycket starkt rörliga på ett sätt som icke kan neutraliseras genom en enkel säsongjustering av priserna. Alldeles särskilt gäller detta under kristider, då varje tänkbar metod för säsongjustering, vilken endast tar hänsyn till själva prisfluktuationerna, ibland måste ge otillfredsställande resultat, emedan prisvariationernas säsongkurvor undergå hastiga förändringar. Om man å andra sidan låter säsongvarorna stå kvar med samma kvantitet vid alla tider på året (i alla kedjeindexlänkar), uppstår en annan risk. Då kan ett tillfälligtvis onormalt pris komma att vägas in i totalindex med alldeles för stor vikt, i samband med den tillfälliga avvikelsen. (Med onormalt pris menas i detta sammanhang givetvis en prisavvikelse uppåt eller nedåt i förhållande till de säsongnormala svängningarna, alltså en prisavvikelse, som inte blir eliminerad med vanliga säsongrensningsmetoder.) Den oegentliga indexpåverkningen blir visserligen i detta fall icke bestående; men en risk av denna karaktär är på visst sätt svårare än de nyss diskuterade, eftersom man först får en felaktig indexrörelse åt ena hållet och därefter en ny, likaledes felaktig rörelse i motsatt riktning. Denna risk vidlåder även fastbasindex. Som ett exempel härpå kan man nämna äpplepriset i juni 1940. Den säsongjusterade noteringen steg då till 191 öre pr kg mot 105 öre i mars och denna stegring höjde index med 2752 kr., d. v. s. med 08 enheter (1935 = 100). Eftersom ytterst obetydliga mängder äpplen köpas i juni, var naturligtvis äpplepriset i verkligheten praktiskt taget betydelselöst vid denna tidpunkt. Men äpplena inräknades med sin vanliga vikt (32 kg) i normalfamiljens budget, och den för säsongen onormala prisstegringen åstadkom då det anförda resultatet. Nästa kvartalsskifte hade det säsongjusterade priset i det närmaste återgått till den tidigare nivån (107 öre), och denna återgång medförde allså en lika stor, verklighetsfrämmande indexsänkning under tredje kvartalet. Det här förda resonemanget avsåg närmast, såsom inledningsvis framhölls, de speciella problem, som uppställa sig vid kedjeindex med kvartalslänkar, vilken kräver en hög grad av precision vid utrensningen av säsongvariationerna. Då de sakkunniga slutligen stannat vid ståndpunkten att kedjelänkarna måste göras åtminstone ett år långa, ha de i det föregående anförda säsongproblemens vansklighet varit en bidragande orsak till detta ställningstagande. Även om de i det sista stycket anförda komplikationsriskerna kvarstå även vid fastbasberäkning av de olika kvartalsindextalen, får

101 dock säsongproblemet en åtskilligt mindre betydelse än vid kvartalskedjning, eftersom risken för kumulativa fel bortfaller. Förslag till säsongutjämningsmetod. Generellt synes för framtiden — såväl under som efter kriget — en säsongutjämningsmetod böra begagnas, som bygger på en kombination av de före kriget och för närvarande begagnade principerna. Säsongutjämningen bör dels avse en prisutjämning på grundval av en »normal» säsongkurva, dels bör hänsyn tagas till att priserna från den årstid, till vilken inköpen av en säsongvara koncentrerats, äro av större betydelse för levnadskostnaderna än de priser, som iakttagas under resten av året. Frågan om vad som skall anses vara normal säsongfluktuation är givetvis icke möjlig att besvara annat än rent konventionellt. Med hänsyn till den dubbla utjämning, som förslaget innebär, synes det möjligt att låta en relativt kort period lämna underlag för bestämmandet av den normala säsongkurvan. Även krigsåren böra härvid tagas med i beräkningen. Begreppet normal kan i detta sammanhang inte åsyfta något annat än det vanemässigt iakttagna. I den mån kristidens förändrade förhållanden rått under en följd av år, måste därför dessa i sin mån medräknas vid bestämmandet av den normala säsongfluktuationen i varupriserna. Det synes dock vara mera tveksamt, om av kristiden påverkade säsongkurvor även efter kriget skola få tagas till utgångspunkt för de säsongkorrigeringar, som då skola verkställas, eller om man då skall räkna med en omedelbar återgång till vad som före kriget kunde anses som normalt i detta avseende. Här torde något generellt uttalande icke kunna göras i förväg. I det följande ges nu en beskrivning av principerna för en säsongrensningsmetod, som enligt de sakkunnigas uppfattning bör kunna ifrågakomma. Först genomföres — för varje särskild säsongvara — en justering av priserna utan hänsyn till kvantitetsfluktuationerna. Detta tillgår på så sätt, att korrigeringstal fastställas på grundval av den normala säsongkurva, som kan beräknas med ledning av de under de närmast föregående fem åren iakttagna prisnoteringarna; med hjälp av dessa korrigeringstal ökas eller minskas det vid varje tillfälle iakttagna priset på ett sådant sätt, att det justerade priset blir oförändrat, om det noterade priset endast uppvisar normal säsongförskjutning. Det tekniska förfarandet vid denna säsongrensning torde kunna göras lika enkelt som enligt den före kriget tillämpade metoden. I vilken mån krisårens speciella förhållanden eller andra omständigheter skola föranleda avvikelse från regeln, att den normala säsongfluktuationen vid varje beräkningstillfälle skall beräknas på grundval av närmast föregående fem års prismaterial, bör från fall till fall bedömas av socialstyrelsen. På grund av de under kriget labila prisförhållandena för säsongvaror — eventuellt på grund av en genom prisreglering inträdd onormal stabilitet — kan man inte säkert vänta sig, att den genomförda justeringen skall vara till fyllest för att hindra sådana inadvertenser, som beskrivits ovan (exemplet med äpplepriset i juni 1940 o. s. v.). Även i normala tider kunna dylika fall tänkas förekomma, speciellt vid lågsäsongerna, då knapphetsgraden kan bli

102 starkt växlande från år till år, och priserna i motsvarande mån kunna visa stora avvikelser från det för årstiden normala. Helt och hållet bör en sådan tillfällighetsavvikelse icke elimineras u r totalindex. Dennas uppgift är ju även att mäta de tillfälliga prisvariationerna; ingen kan veta i vilken grad en viss förskjutning i den säsongjusterade prisserien representerar en tillfällig eller permanent förändring i prisnivån eller i den »normala» säsongvariationen. Förändringen bör alltså (i sitt på angivet sätt säsongjusterade skick) påverka totalindex. Men dess verkan bör bli den som betingas av varans vikt vid det aktuella tillfället. E n avvikelse från det säsongnormala äpplepriset i juni bör inte få verka lika starkt på totalindex som en lika stor avvikelse i september. För att möjliggöra hänsynstagande även till detta krav fastställes, så långt tillgängliga kunskapskällor medge, för varje säsongvara gällande fördelning av inköpen på olika månader under året. Denna undersökning bör så nära som möjligt anknytas till de aktuella förhållandena. Under de månader, då inköpen ligga över årsgenomsnittet (högsäsongen), begagnas det aktuellt konstaterade priset, säsongjusterat enligt ovan. Under återstående månader (lågsäsongen), clå inköpskvantiteterna ligga under årsgenomsnittet, begagnas ett vägt medelpris mellan det aktuella priset och priserna under närmast föregående högsäsong, bådadera säsongjusterade. Vägningen sker på så sätt, att det aktuella priset får gälla för den aktuella kvantiteten medan den närmast föregående högsäsongperiodens genomsnittspris tillämpas på den återstod, som erfordras för att nå upp till den genomsnittskvantitet, med vilken varan ingår i budgeten. Genom dessa operationer undvikas vid beräkningarna de efter årstiderna växlande kvantiter för säsongvarorna, som man skulle få, om man slaviskt följde konsumtionens förändringar. Samtidigt komma prisrörelserna trots detta att påverka index med den vikt, som vid varje tillfälle är rimlig med hänsyn till inköpens säsongfluktuationer. Därigenom att de olika månadernas prisnoteringar vägas med de inköpta kvantiteterna tages även hänsyn till sådana avvikelser mellan förbrukning och inköp, som råda exempelvis för bränsle, som inköpcs i särskilt stora partier på hösten för att förbrukas under vintern. Till undvikande av missförstånd vilja de sakkunniga i detta sammanhang framhålla, att ingen av de här beskrivna säsongutjämningsåtgärdema i och för sig har tendens att höja eller sänka indextalens årsgenomsnitt. Det kunde vid en ytlig betraktelse synas, som om ett ökat hänsynstagande till de under högsäsongen gällande priserna skulle verka sänkande på index, eftersom dessa priser i allmänhet äro låga. Någon sänkningseffekt uppkommer emellertid icke, dels emedan dessa priser uppjusteras med ledning av den normala säsongkurvan, vilken beräknas utan hänsyn till konsumtionens och inköpens fluktuationer, dels emedan index redovisar förändringen i förhållande till priser, som beräknats på samma sätt som vid det aktuella beräkningstillfället. Båda dessa förhållanden lämna var för sig säkerhet för att någon sänkningseffekt icke skall inträda.

103 Säsongvarornas inpassning i den allmänna indexformeln sker utan särskilda komplikationer. Varje säsongvara ingår alldeles likställd med övriga varor. Kvantiteten är det av säsongfluktuationer opåverkade årsgenomsnittet, och priset är det som erhållits genom ovan beskrivna justeringar.

D.

Substitutionsfrågan.^

I inledningskapitlet ha de sakkunniga framlagt sin principiella ståndpunkt i frågan om hänsynstagandet till substitutionskostnaderna. Såsom sådana anses de speciella levnadskostnadsstegringar, som oberoende av prisstegringar kunna framkallas av en tvångsmässigt — genom ransonering eller på liknande sätt — genomdriven konsumtionsomläggning. I sådana fall är det nämligen tydligt, att konsumenterna, om de skola upprätthålla oförändrad standard genom hela indexberäkningsperioden, nödgas övergå till inköp av varor, som de vid rådande prisförhållanden värdera lägre än de varor, som de inköpte då konsumtionsvalet var mindre bundet. Substitutionsvinster uppstå å andra sidan vid bortfall eller mildring av de tvångsåtgärder, som framkallat substitutionskostnader. Dessutom kan man tala om substitutionsvinster, när konsumenterna undvika en prisstegring på en av dem tidigare konsumerad vara genom att under fritt konsumtionsval övergå till varor, som för dem äro lika värdefulla, men som stigit mindre i pris. Sistnämnda företeelse har beaktats i och med antagandet av en indexformel, där varornas vikt i index skall bestämmas i anslutning till den under beräkningsperioden konsumerade genomsnittskvantiteten av varje särskild vara. De metoder de sakkunniga beslutat förorda för hänsynstagandet till substitutionskostnader i samband med tvångsomläggningar av konsumtionen äro en konsekvens av de sakkunnigas strävanden att i så stor utsträckning som möjligt bevara levnadskostnadsindex' karaktär av prisindex. Även tidigare har socialstyrelsens levnadskostnadsindex i huvudsak varit en ren prisindex. De enda undantagen hänföra sig till föregående kristid (1917—18) och voro, såvitt saken nu kan bedömas, av alldeles samma natur som de undantag, som de sakkunniga här förordat för speciella fall. De sakkunniga ha avböjt tanken, att man genomgående och på alla punkter skulle göra beräkningar av förekommande substitutionskostnader och -vinster. Denna ståndpunkt grundar sig närmast, såsom i inledningskapitlet anföres, på omöjligheten att genomföra de erforderliga värdejämförelserna med tillräcklig objektivitet och precision. Ett mera utförligt åskådliggörande av svårigheterna i detta avseende k a n lämpligen göras med utgångspunkt från det praktiska exempel på dylika beräkningar, som lämnas i bilaga A.1 Där skildras, hur socialstyrelsen efter samråd med den särskilda indexnämnden utförde vissa substitutionsberäkningar beträffande livsmedel per den 1 januari 1943. Att invecklade beräkningar fordras även med de relativt enkla regler, som där tillämpats, torde tydligt framgå av beskrivningen, även1

Se sid. 122.

104 som att resultatet icke dess mindre måste betecknas som ganska tvivelaktigt. Till detta exempel skola knytas följande reflexioner. De av socialstyrelsen hittills utförda substitutionsberäkningarna ha avsett byte av vara för vara, varigenom kravet på likvärdighet mellan ersättningsoch originalvarorna även i andra avseenden än näringshalten bättre tillgodosetts. Man kunde eljest eventuellt substituerat på sådant sätt, att det sammanlagda innehållet av varje näringsämne och av kalorier i normalhushållets föda hållits konstant, utan att fordra att en viss ersättningsvara skulle träda i stället för en viss originalvara. I praktiken är problemet emellertid i viss mån obestämt också då substitution sker vara för vara, i det man nämligen har svårt att avgränsa varorna mot varandra. Då t. ex. potatis skall ersätta socker kan det ekonomiska resultatet av bytet bli olika, om man anser, att potatisen får ersätta det per kalori billigare strösockret eller om det får ersätta alla slags socker. Fisk är i allmänhet dyrare än kött och fläsk men kan vara billigare än vissa finare köttsorter o. s. v. Vid de verkställda substitutionerna har man räknat med genomsnittspriser för hela köttgruppen, sockergruppen o. s. v., men det torde icke möta några tekniska svårigheter att välja ut sådana kvaliteter av varorna att gå i byte, att man efter behag kunde ökat eller minskat substitutionskostnaden eller rent av förvandlat denna till vinst. Trots de noggranna bestämmelserna är problemets lösning alltså inom vissa gränser obestämd. Det framstår vidare som en brist, att man vid substitutionen icke beaktat, att ersättningsvaran i något avseende kan ha högre värde än originalvaran. Att på objektiva grunder göra en allsidig jämförelse mellan olika förnödenheter torde visserligen som redan nämnts vara uteslutet, men den generella regel, som tillämpats — och som i praktiken visat sig medföra, att den dyrare varan blivit avgörande för kostnadsberäkningen — synes i varje fall alltför bristfällig. Om ersättningsvaran vid ett tillfälle är dyrare per enhet än originalvaran, kan regeln medföra, att ersättningsvarans pris blir avgörande. Om ersättningsvarans pris vid nästa beräkningstillfälle sjunker under originalvarans pris, blir det vanligen det sistnämnda, som blir avgörande. I första fallet har man alltså räknat, som om indexhushållet erhållit medel att nätt och jämnt täcka behovet av ersättningsvaran; i det andra fallet, att det erhållit medel härtill plus ytterligare belopp, motsvarande differensen i originalvarans och ersättningsvarans pris. 1 Det inkonsekventa häri ligger i öppen dag. Tanken har framkastats, att det skulle vara möjligt att lösa substitutionsproblemet genom ett slags poängsystem, enligt vilket varje vara (icke endast livsmedel utan även andra förnödenheter) skulle med giltighet för en längre period (t. ex. ett par år) åsättas en värdepoäng, som sammanfattade varans bruksvärde för konsumenten ur alla tänkbara synpunkter. Självfallet skulle systemet göras upp efter subjektiva normer men godkännas av alla för indexberäkningarna intresserade parter. Fördelen med detsamma skulle ligga däri, 1 Ett dylikt fall inträffade vid beräkningstillfället 1 november 1942, då potatis efter att den 1 oktober ha varit dyrare blev billigare per kalori än spannmålsprodukterna.

105 att man vid substitutionstillfällena hade ett automatiskt verkande förfarande. Frånsett svårigheten att göra upp själva poänglistan torde systemet vara olämpligt, därför att poängsiffrorna icke k u n n a tänkas gälla någon längre tid. Allt efter som tiderna växla, växla också förnödenheternas inbördes bruksvärde. I en situation, då brist på t. ex. ett visst näringsämne råder, ökar värdet av alla de matvaror, vilka innehålla detta näringsämne, relativt till andra varor o. s. v. Ett närmare övervägande av substitutionsfrågan ger vid handen, att om substitutionsberäkningarna äro svåra att genomföra, då det gäller fördyrande övergångar från en förnödenhet till en annan, äro svårigheterna om möjligt ännu större, då det gäller förbilligande övergångar. Även om man har mycket begränsade anspråk på rimlighet, synes det enda fall, då m a n någorlunda invändningsfritt kan förorda en substitutionsvinst, inträffa då förnödenheter, som tidigare genom bortfall varit upphov till substitutionskostnader, återkomma på marknaden. Skall emellertid hänsyn generellt tagas till att konsumtionen går över till dyrare förnödenheter, fordrar konsekvensen, att hänsyn också tages till andra fall av substitutionsvinster än nu angivna. Då nya varor eller kvaliteter, som tidigare ej funnits, komma på marknaden, borde man sålunda — om man anser, att dessa nya varor innebära en förmån för konsumenterna — räkna med en sänkning av indextalet. Detta vore lika rimligt som att i motsatt fall räkna med en höjning, men man märker, då det gäller sänkningen, tydligare det rent godtyckliga i substitutionsberäkningen. Efter att ha övervägt alla dessa synpunkter ha de sakkunniga stannat inför den slutsats, som redovisats i inledningskapitlet. De sakkunnigas ståndpunktstagande har som också framhållits förestavats uteslutande av de praktiska svårigheterna att på ett godtagbart sätt kunna utföra substitutionsberäkningarna. Hur önskvärt det än vore att i en levnadskostnadsberäkning inkludera alla de faktorer, som göra det dyrare eller billigare att leva, ha de sakkunniga ansett viktigare, att den officiella indexen beräknas efter en tekniskt försvarbar metod. Vid sidan av de substitutionskostnadsberäkningar, som trots svårigheterna böra utföras, vilja de sakkunniga även föreslå en mera schematiskt verkande anordning i syfte att förebygga, att ransonering och varubortfall skall ge en sänkning av indextalet till resultat. I de hittills gällande direktiven har det stadgats, att det konkreta utbytandet av en bortfallen vara (varukvantitet) mot en ersättningsvara icke bör få medföra någon sänkning av indextalet vid beräkningstillfället, »såvida icke ersättningsvaran är gängse och även i andra avseenden än den näringsfysiologiska är likvärdig med den ersatta varan». Vidare stadgas, att i de fall, där någon konkret substitution icke är möjlig, skall den bortfallna varan (kvantiteten) helt enkelt uteslutas både vid basen och vid beräkningstillfället. Det synes som om detta sistnämnda stadgande hade avsett undantagsfall, medan konkret substitution åsyftats som regel. Den spärr mot indexsänkning såsom resultat av substitution, vilken stadgats i samband därmed, torde få tolkas som uttryck för uppfattningen, att en påtvingad konsumtionsomläggning icke gärna k a n anses gå i en för konsu-

106 menterna ur levnadskostnadssynpunkt fördelaktig riktning, och att alltså den förutsatta näringsfysiologiska jämförelsen icke borde ges vitsord i de fall, då den gåve ett dylikt resultat. För varubortfall utan konkret substitution gavs ingen dylik spärregel. Härigenom har det kunnat inträffa, att en ransonnedskärning i sådana fall medfört en sänkning av indextalet. Detta har då berott på att den ransonerade varan vid beräknings tillfället stått relativt högt i pris i förhållande till övriga livsmedel, jämfört med läget vid indexbasen 1935. Att denna sedan 1935 relativt starkt fördyrade vara genom ransonnedskärningen erhållit minskad vikt vid indexuträkningen, har nämligen medfört, att det nya indextalet sänkts i förhållande till det närmast föregående. I de konkreta fallen h a r detta uppvägts av samtidigt pågående prisstegringar. Rakt motsatta resultat ha givetvis även förekommit, nämligen i de fall, då den ransonerade varan vid ransoneringstillfället hade visat relativt svagare prisstegring sedan 1935 än övriga varor. Det måste anses mindre tillfredsställande, att en konsumenterna påtvingad ransonering eller nedskärning av ransoner med därav följande ökning av svårigheterna att bibehålla oförändrad levnadsstandard skall kunna framträda som en sänkning i index (varmed även åsyftas reduktion av en annars inträffad stegring). Risken härför minskas visserligen avsevärt genom övergången till endast ettåriga fastbasperioder med vägning efter varornas genomsnittskvantiteter under året. Under ifrågavarande relativt korta perioder bör prisutvecklingen på olika varuområden i allmänhet icke vara så skiljaktig, att någon mera avsevärd återverkan på indextalet av en förändring i viktsystemet behöver väntas. Även om sådana justeringar av indexberäkningen i regel torde ha mycket liten praktisk betydelse, måste det anses rimligt, att samma spärregel, som hittills gällt vid konkret substitution, även får gälla i de fall, då någon särskild substitutionskostnadsberäkning icke utföres. Den föreslagna metoden bör dock icke tillämpas mekaniskt. Det kan tänkas fall, där nedskärning av ransonerna på en punkt uppväges av en höjning av ransonerna på en annan punkt. Det kan även tänkas fall, där den nedransonerade varan står som representant för andra varor, vilka icke på samma sätt stigit i pris eller sjunkit i kvantitet. Man får även förutsätta möjligheten av att ransonerna endast obetydlig skilja sig frånt de kvantiteter, som konsumenterna av tidigare erfarenheter att döma normalt konsumera vid det för tillfället rådande priset, exempelvis om ransoneringens uppgift endast är att förebygga hamstring. Spärren bör i dessa och liknande fall icke komma till användning, eftersom detta skulle ge missvisande resultat. I de fall, där en representantvara förlorar sin representativitet, bör ett utbyte givetvis ske utan substitutionskostnadsberäkning. Själva kedjemetoden torde i sådana fall hindra uppkomsten av systematiska fel. Det kan slutligen tänkas fall, då en ransonerad vara inom kort tid efter ransoneringstillfället utsattes för stark prisstegring och i samband därmed mer eller mindre fullständigt upphör att bli föremål för inköp. I själva verket är ransoneringen

107 då tydligen rent formell och fallet bör behandlas som vanlig konsumtionsanpassning, styrd enbart av prisutveckling. Vad de sakkunniga i det föregående sagt om förfarandet vid nedskärning av ransoner bör även anses tillämpligt vid varubortfall och i vissa fall vid minskad tillgång på en vara, även om denna icke lägges under ransonering. I det senare fallet bör emellertid spärregeln tillämpas med särskild försiktighet. Det resonemang, som ledde fram till förslaget om spärregeln, gällde nämligen endast en tvångsomläggning av konsumtionen i förhållande till den konsumtionsinriktning, som skulle uppstått om konsumenterna vid rådande prisförhållanden haft möjlighet att välja fritt. Att tillämpa vare sig spärregel eller konkret substitutionskostnadsberäkning k a n därför endast komma i fråga vid ransonering och vid så sträng handels- och prisreglering, att situationen ur konsumentsynpunkt kan likställas med ransonering. Huvudregler för behandlingen av substitutionskostnader. I enlighet med vad som här anförts, föreslås följande huvudregler för hänsynstagande till substitutionskostnaderna och substitutionsvinsterna. Delvis ansluta sig dessa regler direkt till hittills gällande direktiv. Vid mera betydelsefulla nedskärningar i tilldelningen av en eller flera ransonerade varor eller vid andra av minskning i varutillgången påtagligt framtvingade konsumtionsomläggningar bör, när omläggningen införes i den vid ett visst beräkningstillfälle begagnade indexbudgeten, en särskild beräkning av substitutionskostnaden göras. Utgiften för likvärdig mängd av ersättningsvaran (-varorna) skall härvid beräknas på basis av en näringsfysiologisk jämförelse mellan varornas värde, då det gäller livsmedel, på basis av värmevärdet, då det gäller bränslen, och på basis av objektivast möjliga undersökningar av varornas kvalitet, då det gäller övriga varor. Ersättnings varan bör icke endast ur näringsfysiologisk (och motsvarande) synpunkter vara jämförbar med den utbytta varan, utan även i övrigt ligga denna vara så nära som möjligt. Vid valet av ersättningsvara bör beaktande skänkas även åt priset på ifrågakommande varor. Om en ersättningsvara är gängse och näringsfysiologiskt likvärdig, böra sålunda kraven på identisk typ och kvalitet icke få drivas därhän, att ett pris godtages, som konsumenterna vid god hushållning icke kunna väntas villiga att erlägga. För att godtagas bör substitulionsvaran vidare finnas i sådan mängd, att ersättningen under föreliggande försörjningsförhållanden är möjlig att genomföra för hushållen. Ersättningsvaran skall vid indexberäkningen alltid medräknas i lägst sådana kvantiteter, som näringsfysiologiskt motsvara den utbytta varan. Om den kvantitet av ersättningsvaran, som näringsfysiologiskt motsvarar den ersatta varukvantiteten, är billigare än denna, bör utbytet vid beräkningstillfället icke få medföra en sänkning av indextalet, såvida icke ersättningsvaran är gängse och även ur andra synpunkter än den näringsfysiologiska är likvärdig med den ersatta varan. Där detta icke är fallet, bör ersättnings varan medräknas i sådan mängd, att man når samma utgiftsbelopp, som den utbytta varan senast re-

108 presenterat, oavsett om detta innebär en höjning av den näringsfysiologiska standard budgeten representerar. Om å andra sidan ersättningsvaran är näringsfysiologiskt dyrare än den utbytta varan och en oförändrad näringsstandard sålunda icke kan upprätthållas inom den gamla kostnadsramen, följer av den förut angivna huvudprincipen för substitutionen, att en indexstegring blir följden. Kvalitetsförsämringar böra om möjligt beräknas i kvantitativa mått, och priset i anslutning härtill höjas i proportion till kvalitetens försämring. Vid beräkningstillfällen, då indexberäkningarna omläggas med hänsyn till tvångsmässig nedskärning av vissa varukvantiteter bör denna omläggning principiellt icke få medföra någon sänkning av indextalet. Dock bör denna regel av praktiska skäl icke behöva tillämpas vid oväsentliga förändringar; den bör överhuvudtaget icke ges mekanisk karaktär utan skälighetsprövning ske av dess tillämplighet på det konkreta fallet. När de omständigheter upphöra, vilka föranlett beräknandet av substitutionskostnader eller höjning av indextalet i enlighet med den här ovan givna spärregeln, skall samma procentsats, varmed index av denna anledning stegrats, åter bortfalla. Detta avser även de substitutionskostnadsposter, som redan under tidigare år beräknats i enlighet med hittills gällande direktiv. Vad här sagts gäller endast beräkningarna under en årslänk. Efter övergång till ny bas bör vikten för ersättningsvaran givetvis anslutas till den faktiska konsumtionen^ sådan denna redovisas i föreliggande budgetmaterial.

E. Anknytningen till tidigare indexberäkning. Vid en omläggning av metoden för beräknandet av socialstyrelsens levnadskostnadsindex uppkommer frågan, hur anknytning till den tidigare beräkningen skall ske. Enklast sker detta så, att den nya beräkningen medelst kedjning anknytes direkt till senaste officiella indextal, som beräknats enligt de gamla reglerna. Detta är också det tillvägagångssätt, som socialstyrelsen använt vid tidigare omläggningar av indexbudgeten. Knyter man däremot an till en tidigare tidpunkt i de gamla indexserierna, innebär detta en revision av dessa indexserier från och med denna tidpunkt. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör en revision av det hittillsvarande resultatet av indexberäkningen icke äga rum. Som tidigare på flera ställen framhållits, bör nämligen huvudvikten vid indexberäkningen ligga i jämförelsen mellan närbelägna tidpunkter. Har detta konstaterats, finnes ingen anledning att genom en eventuell reviderad beräkning utsträcka levnadskostnadsjämförelsen i samband med metodomläggningen längre tillbaka i tiden än nödvändigt. Därest nya beräkningsgrunder skulle komina till användning redan vid beräknandet av levnadskostnadsindex vid nästa kvartalsskifte, böra därför de nya indexserierna enligt de sakkunnigas mening kedjas vid de officiella indextalen den 1 januari 1943, vilka voro 153 i 1935 års serie med direkta skatter och 239 i 1914 års serie med direkta skatter. Motsvarande

109 indextal i 1935 års serie utan direkta skatter utgjorde 152. Dock böra de i dessa indextal ingående särskilda substitutions kostnaderna kunna borttagas u r indexberäkningen vid en återgång till mera normala förhållanden. Genom den föreslagna anknytningen till indextalet 239 i 1914 års serie kommer den omlagda indexberäkningen att så nära som möjligt ansluta sig till nu gällande indexlöneavtal. De båda huvudorganisationerna på arbetsmarknaden ha nämligen tagit detta indextal till utgångspunkt för redovisningen av de levnadskostnadsstegringar, som kunna komma att inträffa från och med den 1 januari 1943. Det bör i detta sammanhang nämnas, att det i direktiven för de sakkunnigas arbete icke finnes någonting utsagt om en eventuell revision av den hittillsvarande indexberäkningen. Utredningens syfte har angivits vara att klarlägga, efter vilka riktlinjer indexarbetet bör fortsättas och på vad sätt de problem, som betingas av försörjningslägets utveckling, bäst skola lösas. Detta har dock icke hindrat, att under utredningsarbetets gång från olika håll framförts yrkanden om en revision av den hittillsvarande indexberäkningen. Dessa yrkanden ha vanligen endast gällt enstaka delposter i index. Sålunda har exempelvis i fråga om beklädnadsposten gjorts gällande, att den sedan krigsutbrottet av socialstyrelsen beräknade levnadskostnadsstegringen vore ej oväsentligt för hög. Å andra sidan har det hävdats, att den beräknade stegringen för livsmedelsposten vore för liten, vilket bland annat skulle sammanhänga med ett otillräckligt beaktande av substitutionskostnaderna. Kritiken av den hittillsvarande indexberäkningen har även gällt prismaterialet och dess representativitet, varför de sakkunniga tagit upp densamma till en närmare behandling i kapitel 3. De ha där framhållit, att det icke varit möjligt att med säkerhet konstatera någon med prismaterialet sammanhängande felvisning i de hittills offentliggjorda generalindextalen. Avvikelserna i upp- och nedåtgående riktning synas i stor utsträckning ha motvägt varandra. Detsamma synes gälla även de med ofullkomliga beräkningsmetoder sammanhängande felvisningar, vilka givit upphov till den förut nämnda kritiken. Ehuru större eller mindre bristfälligheter i speciella avseenden otvivelaktigt förelegat blir därför totalomdömet, att man icke med bestämdhet kan hävda vare sig att index sedan krigets början stigit »för mycket» eller att stegringen varit »för liten». Trots vad som nu sagts och trots de praktiska svårigheter, som kunna vara förbundna därmed, vilja de sakkunniga likväl understryka, att en närmare analys av den sedan krigsutbrottet inträdda levnadskostnadsstegringen vore av stort intresse. Härvid synes den i vissa delar positiva och sakligt välmotiverade kritiken av den hittillsvarande indexberäkningen kunna utnyttjas.

110 Kap. 6. Sammanfattning och förslag. Det har i de föregående kapitlen konstaterats, att krisförhållandena aktualiserat och skärpt åtskilliga av de svårigheter, som äro förknippade med beräknandet av socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Samtidigt har betydelsen av och intresset för denna index väsentligt ökats till följd av den alltmer omfattande indexlöneregleringen. Jämlikt sina direktiv ha de sakkunniga upptagit beräkningssättet för socialstyrelsens levnadskostnadsindex till en allsidig och förutsättningslös undersökning. Härvid ha de kommit till den slutsatsen, att en omläggning av det hittills tillämpade förfaringssättet vid indexberäkningen är påkallad på flera punkter. De ha därför framlagt vissa förslag i detta hänseende. Gemensamt för de flesta av de framlagda förslagen är, att de syfta till en närmare anpassning av indexberäkningen till de faktiska konsumtionsförhållandena än som varit möjlig med hittills begagnade beräkningsmetoder. En sådan anpassning förutsätter en ökad rörlighet i hela indexberäkningen. Såväl prismaterialet som viktsystemet bör enligt de sakkunnigas mening på ett smidigt sätt ansluta sig till den aktuella konsumtionen. Beräknandet av levnadskostnadsindex kräver under dessa omständigheter långt mera än tidigare ett fortlöpande studium av konsumtionens utveckling i olika avseenden. Vid sidan av den officiella indexberäkningen synes det önskvärt, att socialstyrelsen bland annat utför kompletterande beräkningar av levnadskostnadsutvecklingen för olika befolkningsgrupper och undersökningar av det använda prismaterialets representativitet. De sakkunniga ha med hänsyn till vad som anförts icke ansett det lämpligt, att socialstyrelsen genom utförliga direktiv bindes vid ett visst, i detalj föreskrivet tillvägagångssätt vid indexberäkningen. De förorda i stället, att nu gällande direktiv 1 för beräknandet av socialstyrelsens levnadskostnadsindex ersättas med vissa mera allmänt formulerade riktlinjer för indexberäkningen. Ett förslag till sådana riktlinjer, vilket i första hand tar sikte på nu rådande förhållanden och tillika utgör en kortfattad sammanfattning av de slutsatser till vilka de sakkunniga kommit i föregående kapitel, återges i det följande. För en mera utförlig redogörelse för dessa slutsatser och motiven därför hänvisas till de tidigare kapitlen. De sakkunniga ha ej ansett sig böra närmare ingå på de organisatoriska konsekvenserna av den föreslagna övergången till ändrat beräkningssätt. Det 1 Dessa direktiv återfinnas i Svensk författningssamling 1939, nr 292, och i en särskild bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 66 tiil 1940 års urtima riksdag. Jfr bilaga A.

Ill torde vara ofrånkomligt, att de föreslagna metodomläggningarna komma att medföra ökad arbetsbelastning för socialstyrelsens prisstatistiska avdelning, varför en förstärkning av densamma liksom vissa delar av ombudsorganisationen synes påkallad. Sålunda förorda de sakkunniga en icke oväsentlig utvidgning av antalet i indexberäkningen medtagna varor, från 170 till c:a 240. Likaså förorda de en ökning av antalet ombudsorter med minst 10. Å andra sidan är det möjligt, att en del av de föreslagna åtgärderna skola kunna medföra en viss rationalisering av arbetet med prisinsamlingen. En någorlunda säker kostnadsberäkning torde dock först kunna göras, sedan erfarenhet av omläggningarnas effekt på indexarbetet vunnits. Med hänsyn till den relativt begränsade totalkostnaden för hela indexarbetet, och då de föreslagna omläggningarna till stor del endast beröra själva räknearbetet, synas emellertid några större utgiftsökningar för statsverket ej behöva befaras. Då det ej torde kunna undvikas, att åtskilliga frågor, vilkas avgörande kräver en allmän skälighetsprövning, uppkomma vid indexberäkningarnas anpassning till de faktiska konsumtionsförskjutningarna och vid beräknandet av substitutionskostnader respektive -vinster, anse de sakkunniga det önskvärt, att indexnämnden bibehålles. Denna nämnd, som hittills uteslutande bestått av löntagarrepresentanter, synes dock i så fall böra ges en mera allsidig sammansättning.

Förslag till Riktlinjer för beräknandet av socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex bör liksom hittills avse samma levnadsstandard vid beräkningstillfället som vid den tidpunkt, med vilken prisjämförelsen närmast sker. Index bör beräknas som en prisindex med de modifikationer, vilka kunna visa sig nödvändiga vid mera omfattande konsumtionsregleringar eller vid varubortfall. Prismaterialet för indexberäkningen bör avse faktiska inköpspriser. Härav följer, att indirekta skatter och acciser samt eventuella statliga rabatter, som utgöra en del av på marknaden gällande priser, skola medräknas i index. De varuslag och tjänster, vilkas priser skola ingå i indexberäkningen, böra vid varje beräkningstillfälle väljas så, att de äro representativa för den aktuella konsumtionen. Huvudmassan av prismaterialet synes fortfarande böra insamlas genom särskilda ombud på ett lämpligt antal noteringsorter. Särskild omsorg bör nedläggas på en exakt definition av de noterade varuslagens och tjänsternas kvalitet för att hindra förändringar härutinnan att påverka prisnoteringarna. Vid beräknandet av medelpriserna för olika varor bör hänsyn tagas till folkmängdens storlek inom de olika ortsgrupper, från vilka prisnoteringar hämtas.

112 Prisuppgifterna för levnadskostnadsindex böra i huvudsak insamlas under den tredje veckan i månaden före varje kvartalsskifte. I konsekvens härmed böra indextalen dateras per mars, juni, september och december. Indexberäkningens resultat skola vara representativa för de folkgrupper i städer och tätorter, vilka beröras av uppgörelserna om indexreglerade löner. Detta innebär för närvarande, att det prismaterial och den konsumtionssammansättning, som skall ligga till grund för indexberäkningen, bör motsvara levnadsförhållandena bland industriarbetare och tjänstemän på dessa orter. Till grund för levnadskostnadsjämförelsen skall såvitt möjligt läggas ett genomsnitt av den under jämförelseperioden aktuella konsumtionssammansättningen. Härvid böra såväl resultaten av de fortlöpande undersökningar rörande livsmedelskonsumtionen, vilka utföras inom socialstyrelsen, som annan tillgänglig omsättnings- och konsumtionsstatistik utnyttjas. En gång om året bör en total översyn av det vid indexberäkningen tillämpade viktsystemet företagas. Möjlighet synes härvid föreligga att utnyttja det material, som postsparbankens budgetböcker erbjuder. I speciella fall, vid mera omfattande konsumtionsomläggningar, skall vid levnadskostnadsförändringens beräknande hänsyn tagas till substitutionskostnader och substitutionsvinster. Det härför nödvändiga utbytet av vara mot vara bör ske så att levnadskostnadsjämförelsen alltjämt avser en oförändrad standard. Det torde vara lämpligt, att substitutionerna i första hand inskränkas till sådana fall, där ersättningvarorna och originalvarorna direkt ersätta varandra i konsumtionen. Även i övrigt bör tillses, att en ransonering eller annan tvångsmässig reglering av konsumtionen i regel ej får påverka index i sänkande riktning vid det beräkningstillfälle, då denna konsumlionsreglering föranleder minskning av vissa varors andel i indexbudgeten. Beräknandet av direkta skatter och rabatter bör liksom hänsynstagande till ransoneringsbestämmelser ske med utgångspunkt från förhållandena inom en representativ grupp av hushåll ur det befolkningsskikt, indexberäkningen närmast gäller. Denna grupps inkomstutveckling bör motsvara den allmänna löneutvecklingen. Innan priser och kvantiteter för säsongvaror användas vid indexberäkningen, bör säsongvariationen utrensas. Hur detta bäst skall ske, torde få ankomma på socialstyrelsen att avgöra från fall till fall. Levnadskostnadsindex bör beräknas som en kedjeindex med årslänkar, sträckande sig från december till december. Indextalen för mars, juni och september varje år böra liksom hittills beräknas enligt fastbasmetoden, varvid utgångspunkt tages i läget under december föregående år. Till grund för varje årslänks beräkning bör läggas konsumtionens sammansättning under samma år, sådan den framgår vid den tidigare omnämnda totala översynen av viktsystemet. Vid beräknandet av indextalen för mars, juni och september torde de mera betydande konsumtionsomläggningar beaktas, som konstaterats sedan årets början.

113 Samtliga indextal böra beräknas på i princip samma sätt, nämligen som vägda aritmetiska medeltal av priserna, där vikterna utgöras av de under jämförelseperioden konsumerade kvantiteterna. Två officiella levnadskostnadsindextal skola beräknas, det ena med, det andra utan direkta skatter. De indexserier, som beräknas enligt här angivna riktlinjer, skola genom kedjning anknytas till de senast offentliggjorda indextalen enligt den gamla beräkningsmetoden. I indexserien utan direkta skatter bör dock* skatteposten först elimineras från och med 1935. Det åligger socialstyrelsen att i anslutning till den officiella indexberäkningen verkställa en analys av denna beräknings resultat och då främst av orsakerna till levnadskostnadsförändringen mellan olika tidpunkter. Dessutom bör styrelsen från tid till annan utföra alternativa indexberäkningar för skilda folkgrupper samt även verkställa prövning av olika beräkningsmetoder och formler.

8—424353

114 Bilaga A.

Historik över socialstyrelsens prisstatistik och indexberäkningar. Prisstatistiken. Den officiella statistiken över detaljpriserna på livsförnödenheter går vad de flesta matvaror och bränsleartiklar beträffar tillbaka till år 1903. Den 17 april detta år uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegii avdelning för arbetsstatisbik att inskaffa material till en fortlöpande statistik över priser på livsförnödenheter på olika orter i landet. Sedan detta år ha prisuppgifter insamlats å livsmedel, bränsle och lyse genom särskilda ombud. Från och med år 1913 övertog socialstyrelsen ledningen av den fortlöpande prisstatistiken. Kontinuerliga prisserier för ett stort antal varor ha publicerats i Meddelanden från K. Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik (årg. 1903—1911) och från år 1912 i Sociala Meddelanden. Prisstatistiken har även sammanförts i mer överskådliga prisböcker, nämligen Livsmedels- och bostadspriser i Sverige under åren 1904—1907, 1908—1909 och 1910—1912 samt Detaljpriser och indexberäkningar åren 1913— 1930. De orter, från vilka prismaterialet hämtats (ombudsorterna) ha betydligt ökats i antal under den period prisstatistiken omfattar. Från början var antalet 27 och uppgår för närvarande till 49. De förändringar, som ägt rum, framgå av nedanstående förteckning, å vilken finnes angivet, vilket år orten i fråga tillkom och i förekommande fall upphörde som ombudsort. Asterisk utmärker ort, som tillhör den grupp om 15 stycken, från vilka priser på husgeråd och inventarier insamlas och vilka tillika äro noteringsorter för det kompletterande prismaterial, som användes av riksbanken för dess konsumtionsprisindex. Stockholm* Uppsala Eskilstuna Norrköping* Jönköping Kalmar Karlskrona* Kristianstad 1 Malmö* Hälsingborg Halmstad* Göteborg* Vänersborg Borås Karlstad Örebro* Västerås 1 1

1903 » » » » » » » » » » » » » » » »

Falun 1903 Domnarvet 2 1903—1919 Gävle 1903 Söderhamn » Sundsvalls stad* 3 » » sågverksdiistrikt 3 . . . . » Luleå » Boden 4 1903—1919 Malmberget och Gällivare 1903 Kiruna* » Lund 1907 Linköping 1910 Motala » Växjö » Västervik* » Visby » 5 Ystad

Ofullständiga uppgifter 1903—1904. — 2 Samma ombud som i Falun. — 3 Samma ombud för både staden och distriktet. — 4 Samma ombud som i Luleå.

115 Tidaholm* Kopparberg Nyland Östersund* Umeå* Södertälje Nyköping Landskrona Lysekil Ludvika*

1910—1923 1910—1919 1910 » 1913 , » » »

Värnamo* Varberg Lidköping Arvika Mora Vilhelmina Avesta Kramfors Filipstad

. . . ' . ' . ' " ....'.'.

." "

1920 , » ,

" , , ' 1924

Livsmedel- samt bränsle- och lysepriser. Antalet varuslag, för vilka prisnoteringar föreligga, uppgår inom posterna livsmedel, bränsle och lyse till 58 ett tal som uppnåddes år 1912. Räknar man olika kvaliteter av samma varuslag särskilt stiger varornas antal till 67. Varulistans utseende har förändrats sedan prisstatistikens början, i det nya varuslag tillkommit, medan andra uteslutits såsom varande mindre betydelsefulla. Vissa förändringar ha även ägt rum med avseende på de olika varuslagens kvaliteter. Strykningarna innebära i regel, att man för vissa varuslag nöjt sig med ett mindre antal kvaliteter än som förut noterats (vanligen en kvalitet i stället för två). En stor del av de svårigheter, som äro förknippade med att varuslagen saluföras i många olika kvaliteter och därmed skiftande prislägen, har man sökt undvika genom att i allt större utsträckning precisera det varumärke, å vilket prisnotering önskas. Till hjälp för ombuden ha utarbetats förutom en allmän instruktion ett antal formulär, på vilka varuslagen uppförts med noggrant angivande aV märke och kvalitet samt den vikt- och volymmängd, för vilken prisnotering önskas. Ombudet har att å bestämda tider hos detaljisterna å orten begära upplysning rörande det för tillfället gällande dagspriset å förnödenheterna. Då prisstatistiken avser att i första hand giva ett uttryck för de mindre bemedlade klassernas levnadsförhållanden, skola uppgifterna inskaffas från sådana affärer, som i största utsträckning räkna sina kunder inom de breda lagren. Uppgifterna inhämtas vidare, där de olika varuslagen allmännast salubjudas, vare sig detta sker å salutorg och i saluhallar eller i minuthandelsbutiker o. s. v. Då konsumtionsföreningar finnas på platsen, skaffas jämväl uppgifter för dessa. För varje varuslag inhämtas så vitt möjligt ungefärligen lika antal uppgifter för varje gång och från affärer av samma slag, så att icke uppgifternas växlande antal och karaktär åstadkomma förändringar i de framräknade medeltalen, vilka ej motsvaras av de verkliga förhållandena. I de fall, då den å formuläret föreskrivna kvaliteten av en viss vara ej är den å orten mest gångbara, noteras likväl den bestämda kvaliteten och icke någon annan, för att bättre jämförbarhet med andra ombudsorter skall bliva möjlig. Skulle däremot några av de fastställda kvaliteterna helt och hållet saknas å orten, men ombudet anse det lämpligt att meddela prisuppgift å andra kvaliteter, som i dessas ställe föras i marknaden, skall för varje gång uppgivas, vilka kvaliteter de noterade priserna avse. Prisuppgifterna gälla vidare kontant köp av mindre kvantitet, i regel i lös vikt. För att underlätta uppgifternas insamlande ha till ombudens förfogande ställts särskilda blanketlböcker, avsedda att av ombuden ifyllas vid besök i affärerna ävensom att utdelas till de handlande, med vilka ombuden träffat överenskommelse om regelbundet avgivande av prisuppgifter. För vissa varuslag med mera fluktuerande priser, de s. k. »färskvarorna» (smör, ägg, kött, fläsk, färsk fisk och färsk potatis under säsongen), insamlas prisuppgifterna en gång i veckan å bestämd dag. I fråga om övriga varuslag inskaffas däremot uppgifter endast en gång i månaden avseende den tredje veckan. För möjliggörande av lokal kontroll överlämnas även prisnoteringar till drätselkammaren eller motsvarande lokala myndighet å ombudsorterna, såsom mera ut-

116 förligt beskrivits i avsnittet »Sättet för prisinsamlingen» under kap. 3. De noteringar, som insamlas den sista månaden i varje kvartal, publiceras med uppgifter för varje ort i Sociala Meddelanden nr 1, 4, 7 och 10 varje årgång. I övriga nummer publiceras enbart riksmedeltal. Bostad. Uppgifter rörande bostadsutgifterna erhållas genom de s. k. bostadsoch hyresräkningarna, vilka av socialstyrelsen utförts åren 1912—1914, 1920, 1924, 1926, 1928, 1933, 1939 och 1941. På grundval av den kännedom, som genom dessa undersökningar erhållits om hyresförhållandena i framför allt rikets stadssamhällen, h a r vid nämnda tidpunkter den genomsnittliga hyran för i fria marknaden hyrda smålägenheter fastställts och lagts till grund för beräkning av bostadsindex. Under perioden mellan tvenne på varandra följande hyresräkningar sker årligen en approximativ beräkning av hyresnivåns förändringar. Dessa beräkningar äro beroende på de årliga hyresberäkningarna för Stockholm, utförda av stadens statistiska kontor på grundval av uppgifter, som insamlas i samband med mantalsskrivningen, samt på uppgifter från myndigheter i rikets städer angående hyresutvecklingen på respektive orter m. m. Hyreskostnadens förändring, som inträffar vid kvartalsskiftet 1 oktober, h a r i allmänhet icke förelegat i färdigberäknat skick förrän Ull indexberäkningen per den 1 april. Skatter. De uppgifter, som insamlas rörande skatterna, gälla inkomstskatt till stat, kommun och landsting. Uppgifterna rörande förändringarna i landstingsskaltesatserna erhållas direkt från landstingen och i kommunalskattesatserna från statistiska centralbyrån. De kommunala skatterna gälla förhållandena för de 49 ombudsorterna. Därjämte inhämtas från finansdepartementet uppgifter om eventuella skatteutjämningsbidrag för ombudsorterna. Dessutom följer socialstyrelsen efter tillkomsten a v 1935 års indexserie förändringen i den allmänna pensionsavgiften. Beklädnadsartiklar. Den första undersökningen rörande prisutvecklingen för beklädnadsartiklar utfördes i oktober år 1916. Samtidigt härmed fastställdes i efterhand prisläget för samma varor vid tiden strax före världskrigets utbrott (juli 1914). Under år 1917 företogos liknande beräkningar vid två tillfällen, nämligen i maj och september, under år 1918 i januari, juli och oktober samt under år 1919 i april, juli och oktober. Fr. o. m. år 1920 verkställas undersökningarna regelbundet fyra gånger årligen, nämligen under månaden före varje kvartalsskifte. För tidsperioden 1914— 1919 bygger statistiken på uppgifter från 40 orter och från och med år 1920 frän 48 orter (den 49:e och felande orten är Sundsvalls sågverksdistrikt). Varulistan omfattar tyger, garn samt klädes- och skopersedlar och upptar för närvarande 19 varuslag. övriga utgifter. E n gång i kvartalet insamlas uppgifter rörande inventarier, huss e r å d tvättmedel, sjukvård, nöjen, litteratur, resor, sprit, tobak och en hel del andra varuslag och tjänster, såsom närmare framgår av kap. 3, tab. 3. Sammanlagt insamlas uppgifter för 65 sådana varuslag och tjänster. Härvid ha t. ex olika slag av medicin räknats som ett varuslag (ehuru prisförändringen i detta tall grundar sig på 14 specialiteter). Prisinsamlingen sker dels genom ombuden pa vissa av ombudsorterna och dels centralt av socialstyrelsen. Före år 1932 skedde ombudens prisinsamling på 7 orter, men detta år utökades antalet till 10. Fran och med å r 1939 sker insamlingen på 15 orter. Av socialstyrelsen inhämtas centralt en del uppgifter angående förenings- och försäkringsavgifter m. m. genom direkt hänvändelse till föreningar, kassor av olika slag samt försäkringsorganisationer. Fran post- och telegrafverken meddelas för varje kvartal ett indextal, utvisande postbefordringsavgiftemas samt telefontaxornas prisförändringar. Fran järnvägsstyrelsen erhållas uppgifter om personalbefordringsavgifter å järnvägarna frän medicinalstyrelsen a gängse läkararvoden samt apoteksvarupriser, från A. B. Tobaksmonopolet a tobaksvaror o. s. v.

nr Riksbanksstatistiken. F r å n och med hösten 1931 insamlas vissa uppgifter för Sveriges riksbanks räkning att användas vid uträknandet av dess konsumtdonsprisindex. Dessa uppgifter insamlas å 15 av ombudsorterna och avse såväl livsmedel som beklädnadsartiklar och »övriga utgifter». De avse i allmänhet varuslag, som under normala förhållanden spela mindre roll i utgiftsbudgeten för ett s. k. normalhushåll. I riksbankens index ingår dessutom bl. a. hela det övriga av socialstyrelsen för dess egna indexberäkningar insamlade prismaterialet.

Indexberäkninararna. 1905 års livsmedelsindex m. m. De första indexberäkningar, som socialstyrelsen utförde, gällde enbart livsmedelskostnaderna och började år 1912. Desamma grundade sig på det av styrelsen från ombudsorterna insamlade prismaterialet samt — i brist på en riksomfattande undersökning av konsumtionsförhållandena — på vägningstal från en av Stockholms stads statistiska kontor åren 1907—1908 utförd hushållskostnadsundersökning. Principen vid beräkningarna bestod i att på grundvalen av medelpriserna för de olika varuslagen fastställa kostnaderna av en årsförbrukning för en familj om i medeltal fyra personer (man, hustru och två barn) och med en utgiftsstat enligt indexbudgeten av c:a 2 000 kr De för Stockholm gällande kvantitetstalen ägde visserligen icke sin fulla tillämplighet på övriga orter i riket men ansågos dock giva en något så när riktig föreställning om de olika varuslagens allmänna betydelse i förhållande till varandra. De på ovan nämnt sätt beräknade årskostnaderna omräknades sedermera till indextal, varvid budgetens totala utgiftssumma år 1905 sattes = 100, medan följande års motsvarande utgiftsbelopp beräknades i förhållande härtill. I syfte att erhålla jämförande siffror för så lång årsföljd som möjligt medtogos vid indexberäkningarna endast de 27 orter, från vilka uppgifter om livsmedelspriserna insamlats alltsedan år 1905. Resultatet av beräkningarna offentliggjordes i den av styrelsen 1914 utgivna publikationen »Livsmedels- och bostadspriser i Sverige under åren 1910—1912». Vid samma tillfälle utfördes jämväl beräkningar rörande de förändringar de sammanlagda kostnaderna för livsmedel, bränsle och lyse samt bostad varit underkastade sedan år 1905. I häfte 5, årg. 1914 av Sociala Meddelanden finnes införd en översiktstabell, utvisande prisförändringarnas procentuella storlek från första kvartalet år 1913: (r-z 100' och sedermera för varje kvartal t. o. m. första kvartalet 1914. Dessa indextal belysa prisutvecklingen för sex mera homogena varugrupper, nämligen: 1) mejeriprodukter, ägg och margarin, 2) bröd, mjölk och gryn, 3) kött, 4) fisk, 5) övriga födoämnen, 6) bränsle och lyse (tillhopa 51 varuslag). För vart och ett av anförda varuslag uträknades på grundval av kvartalsmedelpriserna ett indextal med utgångspunkt från första kvartalet år 1913. Vidare summerades resp. varuslags indextal gruppvis, varefter summan dividerades med antalet i gruppen ingående varuslag. Någon sammanfattning av de sålunda erhållna gruppindextalen verkställdes ännu icke, utan man nöjde sig till en början med de enskilda gruppindextalen, som infördes i tidskriftens kvartalshäften. Ett försök till hopvägning utfördes dock i januari år 1916 och redovisas i Sociala Meddelanden, häfte 1 för nämnda år. Härvid kommo de inledningsvis omnämnda kvantitetstalen från Stockholmsundersökningen åter till användning. Ett ovägt generalindextal för omnämnda sex varugrupper beräknades fr. o. m. juli år 1917. Detta konstruerades så, att de sex gruppindextalen hopsummerades och dividerades med 6. önskvärdheten av att med större säkerhet kunna följa livsmedelskostnadernas förändringar blev emellertid under de rådande kristidsförhållandena allt mer aktuell. Den ovägda generalindexen ansågs ej tillräcklig för detta ändamål med hänsyn

118 till inträffade starka fluktuationer och oregelbunden prisutveckling, varför man sökte åstadkomma en motsvarande serie av tal, vägda med hänsyn till de olika varuslagens faktiska betydelse för konsumtionen i rikets olika delar. De härför erforderliga vikterna erhöll man från de under åren 1913—1914 av socialstyrelsen företagna allmänna hushållskostnadsundersökningarna, vilka i oktober 1916 framskridit så långt, att vissa preliminära förbrukningssiffror förelågo. År 1920 utbyttes dessa mot definitiva kvantitetstal i anslutning till de då föreliggande slutresultaten av nyssnämnda undersökning. Genom att på denna »normalbudget» tillämpa de från styrelsens ombudsorter regelbundet inhämtade prisuppgifterna blev det möjligt att mera noggrant mäta livsmedelskostnadernas förändringar, så som de gestaltade sig för det enskilda hushållet i ett stort antal såväl större som mindre stadssamhällen. Levnadskostnadsindex med juli 1914 som bas. Emellertid uppstod snart behov av att mäta de snabba och våldsamma prisförändringarna även inom andra varugrupper än livsmedel, bränsle och lyse. Med tillhjälp av de vid 1913—1914 års hushållsbudgetundersökning funna konsumtionstalen verkställdes därför i december år 1916 den första beräkningen rörande de totala levnadskostnadernas förändringar från tiden före kriget. Härvid infördes i budgeten förutom posterna livsmedel, bränsle och lyse jämväl utgifterna för bostad, beklädnad och skatter samt en post kallad »övriga utgifter». Som utgångspunkt för beräkningarna valdes årsbudgeten för en s. k. normalfamilj (man, hustru och ungefär två barn) enligt prisläget i medio av år 1914, riutande på en total utgiftssida av 2 000 kr. En revision av konsumtionstalen skedde år 1920 med hänsyn till slutresultatet av 1913—1914 års hushållsbudgetundersökning, som då förelåg. Vid varje beräkningstillfälle har med användande av gällande priser, tillämpade på de fastställda budgettalen, uträknats en kostnadssumma dels för nyss uppräknade huvudposter, dels för dessa tillhopatagna. Genom att sätta summorna i relation till motsvarande kostnader i juli 1914 ha de indextal erhållits, som utvisa levnadskostnadernas procentuella förändringar. Levnadskostnadsindex med dess sex delindextal h a r alltid beräknats fyra gånger årligen och avsett prisförhållandena vid tidpunkten så nära som möjligt före den 1 januari, 1 april, 1 juli och 1 oktober. 1 Före år 1918 utfördes dock dessa beräkningar mera sporadiskt och hänförde sig till december 1916 samt maj och september 1917. Delindextal för posterna livsmedel, bränsle och lyse tillhopatagna ha dessutom alltifrån beräkningarnas början uträknats och publicerats. Indexberäkningarna försvårades givetvis i betydlig mån genom ransonering och varubortfall under förra kristiden. Socialstyrelsen sökte dock konsekvent fasthålla principen, att index borde vara en ren prisindex. Endast i sällsynta undantagsfall utfördes direkta substitutioner. Så skedde dock beträffande koks, vilket varuslag i beräkningarna till en tid ersattes med ved, varvid övergångskostnaden beräknades på basis av de bägge bränsleslagens värmevärde. De priser, som användes vid beräkning av livsmedelsindex, torde i vissa fall varit fiktiva, i det de avsågo de fastställda maximipriserna för varor, som icke stodo att köpa i nämnvärd mängd. Hänsyn till ransonering togs icke. 1931 års serie. F r å n och med år 1932 genomfördes en partiell revision av indexberäkningarna. Samtidigt som vissa förändringar vidtogos i den använda varulistan, i det föråldrade kvaliteter utbyttes mot mera gängse märken och enstaka nya varuslag medtogos, infördes en ny budget. Härvid utgick man från resultaten av 1923 års hushållskostnadsundersökning, som hittills icke kommit till användning vid dessa indexberäkningar. Den nya budgeten var grundad på de vid 1923 års un1

Jfr kap. 3, avsnittet Tidpunkten för prisinsamlingen.

119 dersökning funna genomsnittstalen för dels arbetare och lägre tjänstemän i städer och industriorter och dels vissa lägre välståndsgrupper tillhörande medelklasshushållen, medan budgeten enligt 1913—1914 års undersökning endast avsett arbetare och lägre tjänstemän i vissa städer. För att i möjligaste mån taga hänsyn till prisutvecklingen efter 1923 och den därav orsakade förändringen hade de genomsnittliga hushållsutgifterna enligt 1923 års undersökning med ledning av indextalen för de särskilda i levnadskostnadsindex ingående huvudposterna omräknats till 1931 års prisnivå. Sistnämnda år togs därefter till bas för en ny indexserie. Den förutvarande och den nya budgetens sammansättning framgår i sina huvuddrag av följande tablå, där också den sedermera tillkomna 1935 års budget upptagits. 1914 års viktsystem

1931 års viktsystem

Omräknat Omräknat Ursprungligt till 1935 års Ursprungligt till 1935 års nivå nivå Total utgift, kr

1935 års viktsystem (ursprungligt)

2,000

3,126

3,500

3,435

3,438

42.8 15.0 4.1 11.9 7.9 18.3

35.1 19.1 3.6 12.7 9.2 20.3

37.0 14.6 4.1 14.1 61 24.1

37.5 14.3 3.8 13.9 6.4 24.1

34.7 14.8 3.3 13.9 6.5 26.8

100 0

100.0 Därav i %: Bostad Bränsle o. lyse Beklädnad Skatter Övriga utgifter Summa

För att få en anknytning till tidigare indexserier, som hade juli 1914 = 100, fortskrevs totalindextalet och indextalen för varje särskild huvudpost var för sig i relation till de procentuella förändringar, som den nya budgetens kostnadsbelopp uppvisade från övergångsperioden 1931 till det aktuella beräkningstillfället. Metoden att fortsätta 1914 års serie kan sägas innebära, att man räknade ut en ny indexserie med ny basperiod och modifierad budget, men att man i stället för 100, vilken siffra vanligen användes som utgångspunkt för indexserier, såsom bassiffra för varje huvudpost och samtliga kostnader utgick från övergångsperiodens indextal enligt den tidigare beräkningsmetoden. Beträffande t. ex. samtliga levnadskostnader var detta tal 159-25. Då indextalen i 1931 års serie uppvisat en stegring med t. ex. 10 % ökades talet med 10 % till 175 18, som blev det nya talet d 1914 års serie o. s. v. 1935 års serie intill år 1940. Slutligen företogs år 1939 en ytterligare modernisering av budgeten på grund av erfarenheter från 1933 års hushållskostnadsundersökning. Samtidigt omlades basperioden till att avse år 1935. En anknytning till 1914 års serie enligt samma metod, som ovan beskrivits beträffande 1931 års serie, redovisas dock fortfarande. Anknytningstalet för t. ex. generalindex är här 1-563, varmed alltså indextalet 1935 års serie multipliceras, då man vill omvandla detta till 1914 års serie. Talet 1-563 har erhållits från 1914 års serie, som år 1935 i medeltal för året hade generalindextalet 156-30. På grundval av 1933 års hushållsbudgetundersökning hade en särskild genomsnittsbudget avseende arbetar- och tjänstemannahushåll i inkomstläget omkring 3 500 kr. beräknats. Denna budget, som även justerats med hänsyn till prisförändringarna under tiden 1933—1935, visade sig blott obetydligt avvika från den likaledes till år 1935 framräknade indexbudgeten av år 1932, vad de stora dragen angingo. På grund härav bibehölls 1932 års budget i sina huvuddrag. Vissa ändringar vidtogos emellertid främst i form av omflyttningar mellan huvudposterna. Sålunda överfördes från livsmedelsposten utgifterna för tobak till posten »övriga utgifter»,

120 till vilken även fördes utgifter för spritdrycker, som tidigare icke alls ingått i beräkningarna. Från bränslekontot flyttades ett beräknat belopp, motsvarande en genomsnittlig utgift för centralvärme, till bostadsposten. Sedan det emellertid under innevarande kristid visat sig, att centralvärmekostnaden i hyreshus beräknas separat från hyran, har centralvärmebeloppet fr. o. m. beräkningstillfället den 1 oktober 1941 återförts till bränsleposten. I ovan redovisade tablå återgives även 1935 års viktsystem i sina huvuddrag. Tillämpningen av 1935 års viktsystem började som nämndes år 1939, närmare bestämt vid beräkningstillfället den 1 juli. Först vid denna tid började man sålunda att med hjälp av 1935 års serie framskriva talen i 1914 års serie. Då man icke ansåg sig böra retroaktivt ändra den sistnämnda för perioden 1935— 1 / 7 1939, följer, att 1914 års och 1935 års serier under sagda period icke äro beräknade med samma viktsystem och varuurval. Skillnaden i indextalen är emellertid i allmänhet minimal och inskränker sig i det väsentliga till skatteindex, som i 1935 års serie steg relativt starkt år 1937, då folkpensionsavgiften höjdes, vilken höjning i 1914 års serie återkommer först, då anknytningen skedde år 1939. Man förstår härav, att anknytningen skett på ett sätt som inneburit korrigering av 1914 års serie för avvikelser gent emot 1935 års, vilka inträffat under den tid de bägge serierna löpt oberoende av varandra. 1935 års viktsystem var det första, som fastställdes genom författning. I S.F.S. 1939: 292 finner man Transumt av Kungl. Maj:ts brev till socialstyrelsen angående den i civila och militära avlöningsreglementena avsedda beräkningen rörande levnadskostnaderna, i vilket det heter: »Kungl. Maj:t finner, jämlikt 29 § civila avlöningsreglementet och 34 § militära avlöningsreglementet, gott förordna, dels att den i nämnda paragrafer avsedda beräkningen av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935 års genomsnittliga levnadskostnader skall under förra hälften av januari, april, juli och oktober månader verkställas på grundval av den efter 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå beräknade hushållsbudget, som är intagen i härvid fogad bilaga, samt med ledning av kostnadsuppgifter avseende sådana tider, att uppgifterna må anses representativa för kostnadsnivån vid angivna månaders början; dels ock att, såvitt angår livsmedel, bränsle och lyse samt beklädnad, periodiska prisuppgifter skola för ifrågavarande ändamål, i den ordning socialstyrelsen äger bestämma, insamlas från de orter, vilka äro såsom styrelsens ombudsorter upptagna i bilagd förteckning. Dessa föreskrifter skola äga tillämpning från och med den 1 juli 1939.» I den till brevet fogade bilagan uppräknas praktiskt taget samtliga i indexberäkningen ingående representantvaror med angivande av kronbelopp för 35 delposter. Dessutom redovisas för varje vara på livmedels-, bränsle- och beklädnadskontona de kvantitetstal, varmed socialstyrelsen räknar. Index under kristiden. Redan under första året efter stormaktskrigets utbrott fick socialstyrelsen erfara vissa svårigheter vid indexberäkningen till följd av varubortfall. Det gällde till en början ett par mycket lindriga fall — gula ärter föllo bort genom statsbeslag och bananer genom importens upphörande — men härtill kom, att ransoneringen av livsmedel, som tagit sin början den 10 april 1940 i och med en reglering av sockerhandeln, visade tendens att skärpas och redan inneburit ändrade konsumtionsvanor på enstaka punkter. Socialstyrelsen ingick därför den 3 oktober 1940 med en framställning till Kungl. Maj:t innehållande förslag bl. a. till vissa ändringar i beräkningsmetoderna, vilka skulle möjliggöra en viss anpassning till den faktiska konsumtionsutvecklingen. Framställningen återgives i sin helhet i Sociala Meddelanden årg. 1940, sid. 669 ff. och skall här icke mera ingående refereras. Det skall blott nämnas, att förslaget i princip icke innebar någon ändring av

121 bas eller formel för indexberäkningarna men förordade modifikationer med hänsyn till varubortfall och ransonering, vilka i praktiken skulle medfört, att beräkningarna kommit att ske efter en hybridformel liknande den, som återgivits i kap. 3 (sid. 15). Det hänsynstagande till den genom kristiden ändrade konsumtionen, som föreslogs, skulle vidare inneburit, att index i viss mån övergått från att vara en ren prisindex för att i stället få karaktären av utgiftsindex. Detta sistnämnda, jämte ett i samma skrivelse framfört förslag, att de direkta skatterna borde borttagas ur index, väckte stark opposition från löntagarhåll. I de direktiv för indexberäkningarna, som chefen för finansdepartementet sedermera den 22 november 1940 utfärdade, fastslogs, att beräkningarna i princip skulle avse oförändrad levnadsstandard. Där namnes intet om skatteposten. Direktiven äro av följande lydelse: »Riktpunkten vid de av försörjningslägets utveckling påkallade modifikationerna av grunderna för levnadskostnadsberäkningen, sådana dessa grunder fastställts genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1939, skall vara bibehållandet av en oförändrad levnadsstandard. I övrigt skola följande regler tillämpas. F ö r det fall att en vara, som ingår i hushållsbudgeten, helt försvunnit ur marknaden, bör, såvitt möjligt, i stället för den försvunna varan insättas en ersättningsvara av samma standard. Ersättningsvaran bör icke endast ur näringsfysiologisk synpunkt vara likvärdig med den utbytta varan utan även i övrigt ligga denna vara så nära som möjligt. Till ledning för valet bör tjäna den faktiska konsumtionsutvecklingen i landet. Denna bör följas genom de fortlöpande konsumtionsundersökningarna, vilka böra färdigställas i sådan tid, att aktuellt material föreligger vid de kvartalsvis återkommande indexberäkningarna. 1 Vid valet av ersättningsvara bör beaktande skänkas även åt priset på if rågakommande varor. Om en ersättningsvara är gängse och näringsfysiologiskt likvärdig, böra sålunda kraven på identisk typ och kvalitet icke få drivas därhän, att ett pris godtages, som konsumenterna vid god hushållning icke kunna väntas villiga att erlägga. För att godtagas bör substitutionsvaran vidare finnas i sådan mängd, att ersättningen under föreliggande försörjningsförhållanden är möjlig att genomföra för hushållen. Ersättningsvaran skall vid indexberäkningen alltid medräknas i lägst sådana kvantiteter, som näringsfysiologiskt motsvara den utbytta varan. Om den kvantitet av ersättningsvaran, som näringsfysiologiskt motsvarar den ersatta varukvantiteten, är billigare ån denna, bör utbytet vid beräkningstillfället icke få medföra en sänkning av indextalet, såvida icke ersättningsvaran är gängse och även ur andra synpunkter än den näringsfysiologiska är likvärdig med den ersatta varan. Där detta icke är faliet, bör ersättningsvaran medräknas i sådan mängd, att man når samma utgiftsbelopp, som den utbytta varan senast representerat, oavsett om detta innebär en höjning av den näringsfysiologiska standard budgeten representerar. Om å andra sidan ersättningsvaran är näringsfysiologiskt dyrare än den utbytta varan och en oförändrad näringsstandard sålunda icke kan upprätthållas inom den gamla kostnadsramen, följer av den förut angivna huvudprincipen för substitutionen, att en indexstegring får bli följden. Det bör tillses, att varor, som i budgeten representera en hel varugrupp, icke få förlora sin representativitet. I den mån så blir fallet, böra erforderliga modifikationer i varuvalet göras. För det fall att tillgången på en vara skulle starkt minskas (utan att ransonering tillgripes av statsmakterna) bör substitution jämväl ske, sedan en sådan statistiskt konstaterad nedgång i den samhälleliga försörjningen inträtt, att den i indexberäkningen förutsatta förbrukningen icke är möjlig att upprätthålla. Vid denna substitution böra samma principer tillämpas som vid substitution för helt försvunnen vara. Om substitution enligt förut angivna regler bort ske, men sådan substitution icke 1

Om konsumtionsundersökningarna se Soc. Medd. årg. 1940, sid. 625.

122 är möjlig, bör varan i fråga vid beräkningen få falla bort utan ersättning. Samtidigt skall varan i så fall elimineras ur budgeten under basperioden. Vid en kvalitets försämring på i budgeten representerade varor böra modifikationer, i den mån så låter sig göra, verkställas efter samma linjer som vid varubortfall eller minskad varutillgång. I den mån kvalitetsförsämringens återverkan på levnadsstandarden kan omvärderas i kvantitativ försämring, bör ersättning alltså införas efter tidigare angivna regler. Där denna utväg icke står öppen, bör frågan om en revision av index på den berörda punkten upptagas till avgörande, först sedan erfarenhet vunnits om den inträdda kvalitetsförsämringens omfattning och betydelse. Jämväl vid ransoneringar, som medföra minskning av normalhushållets konsumtion av de ransonerade varorna, böra de förut angivna reglerna för indexberäkningarnas anpassning efter minskad varutillgång äga tillämpning; då varuförknappning med ransonering sålunda avses skola behandlas på samma sätt som varubrist utan ransonering, förutsattes de penningpolitiska krav, som eljest motiverat en minskning av de medräknade varukvantiteterna i anslutning till ransoneringarna, vara tillgodosedda av statsmakterna vid utformningen av bestämmelserna om lönekompensationen för stegrade levnadskostnader. Vid prisdifferentiering å de i budgeten medräknade varorna bör vid indexberäkningen hänsyn tagas endast till de priser, som faktiskt gälla för normalfamiljen.» Direktivens bestämmelser om direkta substitutioner ha uteslutande kommit till användning på livsmedelskontot. Uteslutning av varuslag utan ersättning har i övrigt förekommit endast på bränslekontot, där fotogen fr. o. m. beräkningstillfället den 1 april 1941 fick bortfalla. Bränsleposten och hela budgetens slutsumma nedgick härigenom vid basen med 365 kr. Hur det i detalj tillgått vid direktivens tilllämpning vid beräkning av livsmedelsindex beskrives utförligt här nedan. Redogörelse för de direkta substitutionerna vid indexberäkningen per den Vi 1943. Som exempel på hur de av chefen för finansdepartementet av den 22 november 1940 givna direktiven tillämpats i praktiken, återgives här beskrivningen av hur levnadskostnadsindex beräknades per den 1 januari 1943. Då de förändringar i ransoneringen, som förekommit sedan 1 oktober och som inneburit lättnader, i betydlig utsträckning betingades av hänsyn till julen och sålunda voro av mera tillfällig natur, ansåg man sig icke böra ändra de ransoneringskvoter, varmed räknades 1 oktober. Vid detta beräkningstillfälle hade konsumtionen till följd av ransoneringen beräknats understiga 1935 års konsumtion med följande relationstal: matfett 18 %, ost 76 %, ägg 72 %, spannmålsprodukter 18 %, kött 56 %, fläsk 83 %, socker 10 %, kaffe 89 %. Vid uträkningen av dessa underskott hade man icke tagit hänsyn till förekommande tilläggskort för tungt kroppsarbete o. dyl. Med hänsyn härtill räknade man ej med större nedgång i förbrukningen av mjöl, bröd och gryn än 17 %, eller det underskottstal man första gången tog hänsyn till beträffande dessa varuslag. Beträffande kaffe räknades med 90 % minskning. För en del av de sålunda bortfallna varukvantiteterna insattes särskilda ersättningsvaror, såsom mjölk för ost, kött och fläsk samt potatis för spannmålsprodukter och socker. För kött och fläsk insattes dessutom fisk. Man räknade med en ökning av förbrukningen av oskummad mjölk med 25 % och av potatis med 33 %, av färsk fisk med 50 % och av salt fisk med 25 %, allt i förhållande till konsumtionsvanorna år 1935. Av den ökade mjölkmängden var icke allt utan endast 16 av de 25 procenten tillgängliga för nu ifrågavarande substitution, emedan 9 °/o beräknades åtgå att kompensera mjölkens genom fetthaltsstandardiseringen minskade kalorivärde. Substitutionen har beräknats under hänsynstagande till födoämnenas kalorivärde. Genom att substituera vara för vara har man ansett sig taga viss hänsyn även till övriga näringsfaktorer. Själva substitutionsberäkningen ställde sig sålunda:

123 Först gällde det att avgöra, huru kostnaderna för de varor, som skulle ersättas, förhöllo sig till kostnaden för substitutionsvarorna. Följande tabell uppställdes.

Mjölk Ost Kött, fläsk och korv (alla slag) Färsk fisk (utom sill) Salt och konserverad fisk (alla slag) Potatis Spannmålsprodukter Socker

Noterat pris, öre per kg Vi 1943

Reduktionstal

Reducerat pris

Antal kalorier per kg

Pris per 10 OUO kalorier Vi 1943, öre

28.9 276.3 321.5 168.0 216.1 19.3 66.6 69.8

1.00 0.98 1.01 1.00 0.89 0.75 1.04 0.91

289 270.8 324.7 168.0 192.3 i4.5 69.3 63.5

597 2 530 3118 867 1913 860 3 388 3 949

484 1070 1041 1938 1005 169 205 161

De reduktionstal, som angivas i tabellen, äro kvoterna mellan de observerade medelpriserna för resp. post enligt 1933 års hushållsbudgetundersökning och de vid samma tid av socialstyrelsen noterade priserna för i indexberäkningarna ingående representantvaror. 1 Att det är nödvändigt reducera de noterade priserna, innan man beräknar och jämför kaloripriserna, framstår tydligt, om man besinnar, att de noterade priserna alla avse en viss bestämd kvalitet, vilken står som representant för en varugrupp, vars genomsnittspris kan vara ett annat. Exempelvis noteras av socker endast bitsocker, vilket är dyrare än strösocker och vissa andra sockersorter. Använt oreducerat kommer bitsockerpriset att framställa socker såsom dyrare i jämförelse med t. ex. potatis, än det i verkligheten är. Följande substitutionstabell har därefter uppställts:

Ost (mager) Kött (alla slag) Fläsk ( » , ) Spannmålsprodukter Socker

Genom ransoneringen bortfallna varukvantiteter % av normal Kalokonsumtion ner 76 39 094 Mjölk (oskum.) 56 \ Färsk fisk (alla slag) 321 038 83 | Salt sill 17 200 215 Potatis 10

Ersättningsvaror % av normal Kalokonsumtion rier 16 71878 50 17 868 25 8 553 33 98 033

50 861

Summa 611208

Summa

196332 Vid beräkningen av den normala konsumtionens kvantiteter och dessas näringsvärde har man utgått från en mycket detaljerad förteckning över de kvantiteter av olika varuslag, som »indexhushållet» förbrukade vid basen 1935 (egentligen omkring år 1933). Man har vid kaloriberäkningen givetvis tagit hänsyn till de förändringar i mjölkens och ostens näringsvärde, som sedan dess inträffat. Sedan det alltså befunnits, att man hade 71 878 mjölkkalorier till sitt förfogande, insattes 39 094 av dessa som substitution för ost. Då mjölk enligt uttalande av indexnämnden icke vore fullgod ersättning för ost, och då osten per kalori räknat var dyrare än mjölken, räknade man enligt direktiven kostnaden för de 39 094 kalorierna efter ostkaloriernas pris. Resten av mjölken insattes i stället för kött och fläsk och de 32 784 kalorier, varom då var fråga, kostnadsberäknades efter köttets 1 Jfr Levnadsvillkor och hushållsvanor i städer och industriorter omkring år 1933, t. ex. tab. 00, sid. 148—149.

124 och fläskets kaloripris. Mjölk vore nämligen icke heller i detta sammanhang att anse som likvärdig ersättningsvara. Av samma skäl kostnadsberäknades salt fisk efter kaloripriset på de varor, den skulle ersätta, nämligen kött och fläsk, liksom den potatiskvantitet, som ersatte spannmålsprodukterna, fick följa dessas pris. Beträffande färsk fisk behövde ingen kvalitetsbedömning av sådant slag äga rum, då dess kaloripris översteg kaloripriset för de originalvaror den skulle ersätta, nämligen kött och fläsk. Ifrågavarande substitutionsvara kostnadsberäknades alltså efter sitt eget kaloripris. Kostnaden för substitutionen framgår av följande balansräkning: De genom ransoneringen bortfallna men genom direkt substitution ersatta varorna

Antal kalorier

Pris per 10 000 kalorier, öre

Kostnad kr.

39 094 32 784 17 868 8 553

1070 1041 1041 1041

41.83 34.13 18.60 8.90

78172 Socker 19 861 Substitutionskostnad Summa 196332

205 161

16.03 3.20

—

16.19 138.88

Ost Kött och fläsk m.m.

> »

» >

» »

» »

Spannmålsproduk-

Ersättningsvarorna

Mjölk » Färsk fisk Salt fisk Potatis »

Kostnadsberäknade . . , efter ett , A , n . pris per kalorier ^ ^ kalorier, öre 39 094 1070 32 784 1041 17 868 1938 8 553 1041 78172 205 19 861 169

Summa 196 332

—

Kostnad kr

41.83 34.13 34.63 8.90 16.03 3.36

138.88 Resultatet av den direkta substitutionen blev alltså en ökning av indexhushållets utgifter med 16-19 kr. utöver den utgift, som skulle uppstått, om motsvarande kvantiteter kunnat inköpas av originalvarorna. Hela den bortransonerade delen av dessa hade emellertid icke på långt när blivit ersatt. Av ost hade visserligen allt kompenserats, men av de ursprungligen bortransonerade procenten kvarstodo ännu beträffande kött 46 (av 56), beträffande fläsk 68 (av 83), spannmålsprodukter 10 (av 17) och socker 6 (av 10). De icke ersatta varukvantiteterna borttogos nu helt ur beräkningarna både den 1 januari 1943 och i basen (1935). Livsmedelsposten år 1935 nedgick härigenom från 1 192 till 930-41 kr. För att livsmedelsposten i sin helhet trots detta skulle få samma vikt som vanligt gent emot övriga i beräkningarna ingående huvudposter, ökades den vid basen med 28-12 %, så att den ånyo kom upp till 1 192 kr. Beloppet den Vi 1943 ökades med samma procenttal. Utgiften för december 1942 kom härigenom att uppgå till 2 02318 kr., vilket belopp, sedan vederbörliga livsmedelsrabatter om 101 41 kr. fråndragits, blev den livsmedelsutgift (1921-77 kr.), som insattes i beräkningarna av levnadskostnadsindex per den Vi 1943. Dividerat med 1 192 ger 1 921-77 det nya livsmedelsindextalet, eller 161. Den tillämpade metoden att från beräkningarna utesluta den del av de bortfallna varorna, som icke kan ersättas genom direkt substitution, innebär att man räknar, som om hushållen skaffade sig ersättning genom att förbruka mer av alla i beräkningarna medtagna varor i den proportion, varmed dessa till slut ingingo i livsmedelsposten. Oransonerade varuslag, vilkas vikter icke ökades vid den direkta substitutionen (t. ex. grönsaker, frukt, öl och svagdricka), få härigenom större betydelse än under normala förhållanden. Även substitutionsvarorna mjölk, fisk och potatis få än ytterligare ökad vikt, och relativt lindrigt ransonerade varor som socker kunna komma att betyda mera för resultatet än förut. Dessa förändringar i

125 viktsystemets proportioner kunna vara realistiska lika väl som motsatsen. Därom vet man intet på förhand. Det betänkliga med denna allmänna substitution är sålunda, att man icke medvetet insätter substitutionsvarorna, vadan det är slumpen som avgör, om förfarandet skall innebära substitutionsförlust eller substitutionsvinst, ävensom storleken av ifrågavarande belopp. Resultatet härutinnan beror i väsentlig grad på med vilken tidpunkt kostnadsjämförelsen närmast sker. Socialstyrelsen har hela tiden jämfört med år 1935. Från denna tidpunkt och fram till den 1 januari 1943 hade de bortransonerade varorna i genomsnitt stigit mera än övriga. Till följd härav och trots den merkostnad om 16-19 kr., som uppstod vid den direkta substitutionen, blev indextalet för livsmedel den Vi 1943 (161-22) lägre än det skulle blivit, om man räknat med oförändrad konsumtion (16424). I kronor uttryckt innebar den allmänna substitutionen, att man räknat, som om en substitutionsvinst på 52-21 kr. uppstått. (Nettovinst på substitutionerna alltså 36-02 kr. eller l o enheter i totalindex med 1935 som bas.) Genom att jämföra med en annan tidpunkt än 1935 hade man kunnat erhålla ett annat belopp på substitutionsvinsten, ev. fått denna förvandlad till förlust.

126 Bilaga B.

Beräkning av levnadskostnadsindex i vissa främmande länder. I de fall, där intet annat angives, beräknas i det följande beskrivna indexar i princip enligt Laspeyres' formel och fastbasmetod samt med användande av aritmetiska medeltal. 1. Finland. Den officiella levnadskostnadsindexen i Finland beräknas av byrån för social forskning vid socialdepartementet. 1 Sedan år 1937 är viktsystemet grundat på en konsumtionsundersökning omfattande 974 familjer, som företogs år 1928. Flertalet av dessa var arbetarfamiljer bestående av fem personer med relativt anspråkslös inkomst (i augusti 1939 var utgiftssumman 24 730 Fmk.). Före år 1937 hade alltsedan indexens tillkomst år 1921 ett budgetmaterial från år 1908—09 använts. Basperiod är numera året augusti 1938—juli 1939. Livsmedelsgruppen omfattar 47 poster, bränsle och lyse 5 och beklädnadsgruppen 13. Uppgifter om priserna på dessa varuslag erhållas en gång i månaden från byråns ombud på 31 orter (städer och större samhällen). Dessutom insamlas kvartalsvis priser för ett stort antal »diverse» varuslag och tjänster (inventarier, resor, tvättmedel e t c ) . Uppgifter om hyran erhållas endast en gång om året, varför hyresindex ej räknas om vid varje beräkningstillfälle. Detsamma gäller om skatteindex, som erhålles på grundval av indexfamiljens utgiftssumma. År 1942 räknade myn emellertid icke med hela stegringen i denna utgiftssumma utan endast med 2 / 3 därav, då det beräknades, att lönenivån icke företett starkare ökning. Före år 1941 insamlades priser för beklädnadsartiklar endast en gång per kvartal, och indexen publicerades då kvartalsvis. Numera publiceras den varje månad. Orsaken till denna reform var att den regelbundna publiceringen av Finlands banks konsumtionsprisindex upphörde. För Helsingfors beräknades tidigare en särskild indexserie, som numera har upphört. Bostadsposten erhöll vid beräkningen av denna index högre vikt än i den officiella levnadskostnadsindexen; i övrigt användes samma beräkningsmetod. Utbyte av varuslag och justering av viktsyslemet på grund av förändringar i konsumtionen under kristiden har ej företagits. Sedan slutet av år 1940 beräknar dock byrån för social forskning en särskild s. k. ransoneringsindex.2 Denna har nian erhållit genom att vid beräkningstillfället men däremot ej vid basen minska v-kten för ransonerade varor och rensa ut direkta och vissa indirekta skatter. Då ransoneringen i vissa fall varit av olika skärpa i olika delar av landet har man genomgående följt ransoneringsbestämmelserna i Helsingfors. Byrån påpekade vid den första presentationen av denna »kristidsindex», att det med denna metod erhållna prisstegringstalet utgjorde ett minimital, då kostnaden för de ersättningsvaror, som kunnat erhållas i stället för de ransonerade varorna, ej medräknats. Samtidigt gjorde man gällande, att den officiella levnadskostnadsindexen representerade ett maximum. För i Social Tidskrift 1937, s. 62. * Social Tidskrift 1940, s. 4G0. Industritidningen 1941, nr 9.

127 september 1942 var ransoneringsindex 109 och den officiella levnadskostnadsindexen 189 (1938/39 = 100) Byrån har utfört beräkningar rörande den osäkerhetsgrad, som vidlåder levnadskostnadsindex på grund av normalfamiljens bristande representativitet (olika konsumtionsvanor i olika samhällsgrupper) och på grund av kvalitetsförändringar för de noterade varuslagen. 1 Under normala tider kan osäkerhetsmarginalen uppskattas till c:a 2 %. Under nuvarande förhållanden torde den uppgå till c:a 4 %. Den officiella levnadskostnadsindexen publiceras i Social Tidskrift. Byrån för social forskning beräknar lörutom det officiella indextalet sedan januari 1932 även den index, som benämnes Finlands banks konsumtionsprisindex.2 Viktsystemen äro nära överensstämmande, då även för konsumtionsprisindex resultaten av 1928 års konsumtionsundersökning ha använts. Varuurvalet är större ; det att 155 varuslag noteras. Prisuppgifter erhållas emellertid endast från Helsingfors. De första tre åren efter konsumtionsprisindexens tillkomst användes aritmetiska genomsnitt. Två indexserier beräknades, den ena med fast bas, den andra med kedjebas. År 1935 reviderades indexberäkningarna emellertid fullständigt, och man övergick till geometriska genomsnitt. Varor med starkt säsongbetonade priser, som färsk fisk och frukt, utelämnades. Genom att kedjeindexmetoden bibehölls, kunde man göra förändringar i varuurvalet och viktsystemet, utan att jämförbarheten med tidigare perioder påverkas. Två delindextal publiceras, nämligen ett för konjunkturkänsliga och ett för i prishänseende trögrörliga varuslag. Den förra gruppen omfattar 70 % av viktsumman, den senare 30 %. Basperiod är juli 1931. överensstämmelsen med den officiella levnadskostnadsindex har varit god. Under vinterkriget 1939—40 avbrötos beräkningarna, och den regelbundna publiceringen har först återupptagits på hösten 1941. Numera publiceras indextalen dock endast en gång i månaden i stället för som tidigare en gång i veckan. Från september 1939 till september 1942 har konsumtionsprisindexen stigit med 69 % och den officiella levnadskostnadsindexen med 70 %. 2. Danmark. Det Statistiske Departement har sedan juli 1915 företagit beräkningar rörande levnadskostnaderna. 3 Sedan år 1933 är grundvalen för dessa beräkningar ett budgetmaterial från år 1931. Den officiella index omfattar samtliga hushållsutgifter, även direkta skatter. Tre indexserier med olika basperiod publiceras. För den första användes juli 1914, för den andra år 1931 och för den tredje år 1935 som bas. Då efter krigsutbrottet ett flertal enligt olika principer rensade indextal (t. ex. tal utan direkta och indirekta skatter) ha publicerats regelbundet, uppvisar den danska levnadskostnadsindexen rikare variationer än motsvarande indextal i de flesta andra länder. Prisuppgifter erhållas genom de lokala myndigheternas förmedling från samtliga stadskommuner och från ett hundratal landskommuner för den första veckan i varje kvartal. Efter krigsutbrottet har stark kritik riktats mot indexberäkningarna från bl. a. arbetarorganisationernas sida. 4 Det samvirkende Fagforbund vädjade i augusti 1941 till regeringen om en revision av indexberäkningarna. Man kritiserade det förhållandet, att hänsyn ej tagits vid indexberäkningarna till konsumtionens omläggning under kristiden och att viktsystemet och en del av prismaterialet ej voro tillgängliga för allmänheten. Vidare hänvisades till att i andra länder, ex. Schweiz, en nämnd med representanter för organisationerna på arbetsmarknaden fick följa indexberäk1 Sparbanken 1941, s. 248. a Monthly Bulletin of the Bank of Finland 1936, nr 10. » Nationäl0konomisk Tidskrift 1941, nr 6. (H. Nyberlle: Omkring Pristallet.) * Arbejderen 1941, nr 16 och 17. 1942, nr 4.

128 ningarna i detalj. Organisationen formulerade sin vädjan i ett krav på: »al der gennemfores en Pristalsudregning, der först og fremmest tager Hensyn til Prisnivauet paa de egentlige Livsförnödenheter og opbygget paa Grundlag af de af Krigen skabte Forhold». Till de livsförnödenheter, vilkas prisutveckling skulle ligga till gmnd för indextalet, räknade man ej skatterna och ej heller den stora gruppen av »övriga utgifter», som man ansåg hade erhållit alltför hög vikt i normalbudgeten. Kravet på en rensad index uppfylldes i november 1941, då statsmakterna beslöto att ett speciellt indextal, vid vars beräkning skatter, kontingenter, »övriga utgifter», kaffe, te, choklad, drycker, frukt, salt, kryddor, finare bakverk m. m. eliminerades, skulle uträknas av departementet. Detta indextal, som benämnes Sa;rpristallet eller det skrcellede Pristal, publicerades för första gången 1 jan. 1942 och skall beräknas en gång varje halvår. 1 För den 1 juli 1942 blev Sserpristallet 277 medan det ordinarie indextalet blev 283 (juli 1914 = 100). Beträffande den andra huvudpunkten av kritiken mot det officiella indextalet bemöttes den genom att vid varje beräkningstillfälle en undersökning av ransoneringarnas inflytande på levnadskostnaderna företogs. Dessa uppskattningar visade, att ransoneringarna ej kunde sägas ha medfört någon sänkning av levnadskostnaderna. Under det andra kvartalet 1942 företog Det Statistiske Departement emellertid en fullständig revision av indexens viktsystem. 2 Den gamla normalbudgeten utbyttes mot en ny, som var grundad på en konsumtionsundersökning omfattande 300 familjers hushållskostnader under fyraveckorspcrioden 11/4—s/5 1942. Genom att indextalet för april 1942 räknades om med användning av den nya budgeten, har den nya indexserien kunnat fogas till den gamla med bibehållen jämförbarhet. Vid beräkningen av utgiften för beklädnadsartiklar har hänsyn tagits till förekomsten av standardiserade herrkonfektionsartiklar. Vidare har man dragit av ett belopp, som motsvarar de till vissa familjer utdelade rabattkorten på kläder. Ett antal varuslag, som försvunnit ur marknaden under krisen, ha eliminerats ur indexberäkningarna. Denna reform har dock inte lett till att kritiken mot det officiella indextalet för levnadskostnaderna upphört. I De samvirkende Fagforbunds organ Arbejderen påpekas att de substitutioner, som kristidens varuknapphet och ransoneringar redan tidigare framkallat, fortfarande ej fått utöva någon effekt på levnadskostnadsindex, emedan de före april 1942 beräknade indextalen ej ha räknats om.'1 Endast i ett fall, nämligen för herrkonfektionsartiklar, har en substitution tillåtits få någon verkan pa levnadskostnadsindex. Denna verkan har emellertid varit i ensidigt sankande riktning emedan den kvalitetsförsämring, som substitutionen medförde, lämnats obeaktad En stor del av prismaterialet är fortfarande konfidentiellt. Beräkningen av skatteindex bör enligt fackförbunden grunda sig på löneindex och ej pa indextamiljens utgiftssumma. Även det nya viktsystemet kritiseras på vissa punkter. Det ar troligt, att vikten för kläder blivit för låg på grund av förhållandena under den korta period, som budgetundersökningen omfattade. Den danska levnadskostnadsindexen publiceras i Statistiske Efterretnmger. 3. Norge. År 1918 övertog Statistisk Sentralbyrå beräkningen av den officiella levnadskostnadsindex, som sedan 1916 beräknats av Sosialdepartementet Den normalbudget, som för närvarande ligger till grund för indexen har er hållits ,rned användning av ett budgetmaterial från 1927/28, omfattande 135 arbetarfamiljer i fem norska städer. Fr. o. m. hösten 1939 är år 1938 basperiod. Priserna på födoämnen, bränsle och beklädnad noteras varje manad per den 15 av Sentralbyråns ombud på 31 orter. Dessa ombud besöka var pa sin ort ett flertal affärer (i Oslo 5 0 - 6 0 ) . Efter krigsutbrottet har prismaterialet utvidgats något. Ett * Arbejdsgiveren 1941, nr 24. 2 Statistiske Efterretninger 1942, nr 33. I Ä t e Ä Ä 8 1 . s. 193. Statistisk Manedsskrift ior Osi„ stad 194., nr 6,7.

129 ovägt aritmetiskt genomsnitt av ortspriserna begagnas vid indexberäkningarna, »övriga utgifter» ingå ej. Drycker och tobak bilda däremot en särskild grupp. Sedan å r 1933 ingå ej heller skatter. Under åren 1919—1932 publicerades index såväl med som utan skatter. Under åren närmast före kriget gjorde Statistisk Sentralbyrå upprepade framställningar till regeringen om att få företaga nya budgetundersökningar. Denna begäran bifölls dock icke. Med hänsyn till de stora och snabba förändringar, som efter krigsutbrottet har inträtt i försörjningsläget, har man ansett det lönlöst att insamla budgetmaterial för att lägga om viktsystemet, emedan ett sådant budgetmaterial troligen skulle bli föråldrat, redan innan det hunnit bli bearbetat. Endast obetydliga förändringar i indexberäkningarna h a enligt föreliggande uppgifter vidtagits med anledning av varuknappheten. Exempelvis ha kol och koks utbytts mot ved och kaffe mot kaffesurrogat. Även i andra fall har man prövat sig fram, fastän ingen revision av beräkningarna ännu har gjorts. Statistisk Sentralbyrå torde instämma i Aftenpostens uttalande den 6 /e 1941: »Man har ingen som helst sikkerhet for att de nye beregninger blir nogenlunde almengyldige eller gir ett mere korrekt uttrykk for vad det koster menigmann og hans familie å leve Det h a r på den annen side absolutt interesse å holde beregningene intakt.» Den officiella levnadskostnadsindexen publiceras i Statistiske Meddelelser. Oslo komnnunale statistiske kontor beräknar en levnadskostnadsindex för Oslo stad på grundval av budgetmaterial från 1912/13. 1 År 1914 användes som bas. Hyra beräknas för två rum och kök. Förutom livsmedel och bränsle ingå »diverse utgifter», skatter och fackföreningsavgifter. Skatteindex uträknas på grundval av löneindex för arbetare i Oslo. Priser för födoämnen och bränsle erhållas från 29 köpmän i Oslo vid mitten av varje månad. Trots att de övriga gruppernas index ej kunna beräknas lika ofta, publiceras totalindex varje månad. Vid dessa månatliga beräkningar lämnas uppgift om levnadskostnadernas stegring endast för en arbetarfamilj. Varje kvartal undersökes emellertid även levnadskostnaderna för en tjänstemannafamilj, med ungefär dubbelt så hög inkomst. Båda dessa normalbudgeter ha uppställts med ledning av 1912/13 års hushållskostnadsundersökning. Vid flera tillfällen före kriget undersöktes effekten av ett utbyte av normalbudgeten mot en ny uppställd på grundval av 1927/28 års budgetmaterial. Effekten blev så ringa att man ej ansåg en revision av viktsystemet nödvändig. Det statistiska kontorets levnadskostnadsindex publiceras i Statistisk Manedsskrift for Oslo stad. De senaste uppgifterna äro från dec. 1941, då totalindex för arbetarfamiljer var 272 och index för tjänstemannafamiljer 276. Den officiella levnadskostnadsindexen var då 144. Stegringen sedan krigsutbrottet uppgick då för arbetarhushållet till 36 % och för tjänstemannahushållet till 38 %. 4. Schweiz. Den officiella levnadskostnadsindexen i Schweiz beräknas månatligen av Bundesamt fur Industrie, Gewerbe und Arbeit (Biga). 2 De nu gällande principerna för indexberäkningarna fastställdes år 1926. Då inrättades även en statlig socialstatistisk kommission, med representanter bl. a. för organisationerna på arbetsmarknaden, vilken ålades att följa och granska beräkningarna. Index berör prisutvecklingen för livsmedel, bränsle, lyse, beklädnad och linnevaror. Det budgetmaterial, som bildar grundvalen för viktsystemet, h ä r r ö r från 1920/23. Sedan dess har en stor hushållskostnadsundersökning företagits 1936/37. Med anledning av de anmärkningar, som riktats mot det hittills använda viktsystemet, ålade den socialstatistiska kommissionen Biga att undersöka effekten av ett utbyte av det gamla viktsystemet mot ett nytt baserat på den senaste konsumtionsundersökningen. Resultatet av denna beräkning förelåg i början av år 1940. 3 Skillnaden mellan de 1 Statistisk Manedsskrift for Oslo stad 1941, nr 6/7. 2 Die Volkswirtschaft 1935, s. 74. 8 Die Volkswirtschaft 1940, s. 82. Zeitschrift fur schweizerische Statistik und Volkswirtscha ft 1940, nr 1. 9—424353

130 äldre och de reviderade indextalen uppgick till 3 å 4 enheter med 1914 som bas och till c:a en enhet med 1930 som bas. Kommissionen tillrådde med anledning härav att tillsvidare de förut använda förbrukningstalen fortfarande skulle användas, enär nuvarande tid vore föga lämpad för en revision av dylika indexberäkningar. En annan anmärkning mot det officiella levnadskostnadsindextalet har varit att utvecklingen av levnadskostnaderna för familjer med olika stora inkomster förmodades ha gestaltat sig mycket olika. Även denna anmärknings räckvidd har granskats av Biga. 1 De olikheter, som kunde konstateras, voro av så liten storleksordning, att publicering av ett flertal indextal ej ansågs påkallad. Prismaterialet för den officiella indexen erhålles för födoämnen och bränsle den 15 varje månad från polismyndigheter, statistiska kontor eller andra lokala myndigheter i 34 städer. Det åligger dessa myndigheter att genom förfrågningar i ett stort antal affärer fastställa det högsta och det lägsta samt det vanligaste priset inom orten på samtliga varuslag för en viss noga fixerad kvalitet. Ett ovägt genomsnitt av de vanligaste priserna på samtliga orter beräknas därefter av Biga; de högsta^ och lägsta priserna användas för kontrollundersökningar. 2 I livsmedelsposten ingå 28 varuslag. Prisnoteringar insamlas dock för ett betydligt större antal. Priserna på beklädnadsartiklar erhållas direkt från ett antal större varuhus. Indextalen for beklädnadsartiklar beräknas med användning av kedjeindex för att möjliggöra utbyte av kvaliteter För bostadshyran uträknas indextal för två olika grupper av stader, nämligen större städer och mindre städer. Denna uppdelning uppträder även i generalindextalet. För att studera prisutvecklingen för de varuslag och tjänster, som ej inga i indexberäkningarna, verkställde Biga år 1940 en undersökning av priserna pa husgeråd, tvättmedel, nöjen, resor, tobaksvaror m. m. åren 1935—1940. För att minska levnadskostnadsindex' beroende av säsongvariationer ha ost och frukt uteslutits samt vikten för potatis delats upp, så att hälften av vikten följer priset närmast föregående oktober, medan andra hälften far följa manadspnsets variationer, vilka ytterligare utjämnas under sommarmånaderna. Trots att talrika kontrollundérsökningar rörande viktsystemets och prismatenalets representativitet företagits har någon större revision av indexberakningarna under kristiden ej ägt rum. Principen att levnadskostnadsindex endast skall återspegla prisutvecklingen och ej får påverkas av förändringar i konsumtionen har strängt upprätthållits. Viktsystemet har bibehållits oförändrat trots ransonering och varubrist. En noggrann kontroll av kvaliteterna har verkställts. Den officiella levnadskostnadsindex publiceras i tidskriften Die Volkswirtschaft. F ö r att komplettera levnadskostnadsindextalet och mäta effekten av den under krisen inträffade konsumtionsomläggningen har det schweiziska folkhushallningsdepartementet även beräknat en s. k. utgiftsindex, vars konstruktion dock icke har offentliggjorts i detalj. 4 Denna index har erhållits genom att kvantiteterna i normalbudgeten för ransonerade varuslag reducerats i enlighet med ransoneringsbestämmelserna, medan fortlöpande konsumtionsundersökningar lagts till grund tor en korrigering av de oransonerade varuslagens vikter. Med ledning av dylika konsumtionsundersökningar har man även bestämt den genomsnittliga utgiftsstegringen för inkomsttagare inom olika inkomstklasser. Efter liknande grunder beräknar Basels statistiska kontor en ransoneringsindex för Basel. Den officiella levnadskostnadsindex steg från augusti 1939 till mars 1942 med 37-5 °/o. Utgiftsindex steg däremot under samma period med 18-8 /o. Den förra siffran uttrycker den totala fördyringen under antagande av oförändrad konsumtion. Vid beräkningen av utgiftsindex har däremot hänsyn tagits till konsumtionsinskränkningar till följd av varuknapphet. Då principen för den schweiziska lönei Zeitschrift fur schweizerische Statistik und Volkswirtschaft 1942 nr 1, s. 8. 2 Die Volkswirtschaft 1940, s. 287. s Die Volkswirtschaft 1940, s. 424. « Die Volkswirtschaft 1942, nr 6. Neue Zuricher Zeitung 1942, 22 nov.

131 politiken under kriget varit, att kompensation genom dyrtidstillägg ej skall erhållas för den knapphetsbetingade prisstegringen, har utgiftsindexen blivt ett användbart instrument vid löneförhandlingarna. Som tidigare nämndes, beräknas en särskild utgiftsindex för fem olika grupper av inkomsttagare. I mars 1942 hade utgiftsindex för den lägsta gruppen (med inkomster under 3 000 Fr.) stigit med 24-5 °/o och utgiftsindex för den högsta gruppen (med utgifter över 6 000 Fr.) stigit med 17i %>. Kompensationsgraden har anpassats härefter. Prisutvecklingen för födoämnen och bränsle följes även av Verband Schweizerischer Konsum-V er eins, som i tidskriften Konsum-Verein publicerar indextal för dessa varugrupper uträknade på grundval av prisuppgifter från de kooperativa affärerna. 1 5. Tyskland. Den officiella levnadskostnadsindexen beräknas en gång i månaden av Statistisches Reichsamt. 2 Viktsystemet grundar sig på en hushållsundersökning från år 1928, omfattande av 2 000 familjer under ett års tid förda hushållsböcker. Material insamlades då även från tjänstemannafamiljer. Man ansåg likväl, att endast arbetarfamiljernas utgifter borde ligga till grund för indexens viktsystem. Indextalet skulle därigenom bli lättare att tolka. Erfarenheter från andra länder hade för övrigt visat, att skillnaden mellan levnadskostnadernas utveckling för olika samhällsklasser under normala tider är obetydlig. Direkta skatter och fackföreningsavgifter ingå ej men i övrigt omfatta beräkningarna samtliga hushållsutgifter. Motiveringen för nämnda posters utelämnande är att de tjänster, som svara mot dessa avgifter, ha så skiftande karaktär, att kravet på oförändrad och noga bestämd kvalitet ej kan upprätthållas. Basperiod är numera 1928/30, men en serie med 1913/14 som bas publiceras även. Prisuppgifter för födoämnen, bränsle och beklädnadsartiklar erhållas genom de kommunala myndigheternas försorg två gånger varje månad från 72 städer. Hyresindex beräknas även per månad. De 72 städerna grupperas vid indexberäkningarna i sex olika storleksgrupper. För varje storleksgrupp uträknas särskilda indextal, vilka sedan vägas med befolkningssiffran i samtliga städer i vederbörande storleksgrupp. Säsongutjämning av priserna företogs ej ursprungligen. Detta motiverade Statistisches Reichsamt med att säsongrörelserna endast kunna fastställas approximativt och att de ofta helt döljas av år från år varierande skörde- och väderleksförhållanden. Det syntes onödigt att genom säsongutjämning införa ett osäkerhetsmoment i indexberäkningarna, som ej ligger i prismaterialet självt. Sedan krigsutbrottet ha de tyska indexberäkningarna på vissa punkter lagts om. 3 Index för födoämnen beräknas numera som kedjeindex, d. v. s. varje månad järnföres med närmast föregående månad i stället för med basperioden. Därigenom kunna vikterna anpassas efter förändringar i konsumtionen. Detta har medfört, att den tidigare tillämpade metoden att ej eliminera prisernas säsongvariationer har måst övergivas. Vikterna hämtas från varje periods slut, och en ensidig anpassning av vikterna efter säsongen skulle därför ha lett till att prisstegringar i allmänhet skulle ha vägts med lägre vikt än prissänkningar, vilket skulle ha lett till nedpressning av indexen över längre perioder. Priserna för frukt och grönsaker justeras därför numera med säsongindex. Vid anpassningen av födoämnenas vikter månad för månad tillses, att kalorimängden hålles konstant. En genom varubrist framtvungen övergång till dyrare varuslag räknas som prisstegring. En övergång till billigare varuslag räknas däremot ej som prissänkning, ty denna övergång antages samtidigt innebära en sänkning av kvaliteten. För att komplettera indexberäkningarna har Statistisches Reichsamt även publicerat en index för födoämnen med användning av fasta vikter och en utgiftsindex, som erhållits genom att kostnaden för en konsumtion med nuvarande sammansättning jämförts med utgifterna vid basen för en konsumtion med 1 Konsum-Verein 1942, nr 29. 2 Vierteljahreshefte zur Statistik 8

des deutschen Reiches 1934, nr 4. 1937, nr 1. Wirtschaft und Statistik 1939, s. 717. 1942, nr 10.

132 dåvarande sammansättning. F r å n augusti 1939 till juli 1942 steg det officiella indextalet för livsmedel med 3 °/o och indexen med fasta vikter nära nog lika mycket, medan utgiftsindexen sjönk med 5 °/o. För övriga varugrupper har hänsyn till konsumtionsomläggningar ej tagits på motsvarande sätt, beroende på svårigheten att mäta kvalitetsskillnader. 6. Belgien. Sedan år 1920 b e r ä k n a r Ministére de 1'Industrie et du Travail två indexserier. 1 Den ena benämnes detalj prisindex och är ett ovägt aritmetiskt indextal, som bygger på 56 noteringar, den andra benämnes levnadskostnadsindex och väges på vanligt sätt med fasta vikter. Detaijprisindex har lagts till grund för det övervägande flertalet av alla indexreglerade löneavtal, överensstämmelsen mellan de båda indexserierna har varit mycket god, om man tar hänsyn till att hyran medräknats i levnadskostnadsindex men ej i detaijprisindex. Skatter ingå ej, och övriga utgifter representeras endast av ett fåtal noteringar. I övrigt har urvalet av noterade varuslag i detaijprisindex skett så att varje huvudgrupp är representerad av ett antal noteringar, som svara mot dess relativa andel i den totala konsumtionen. En viss vägning förekommer sålunda även här. Detaljprisindexens basperiod var ända till 1939 april 1914. På grund av penningvärdets starka fall vid mitten av 1920-talet steg generalindextalet efterhand till en mycket hög nivå och rörde sig år 1939 kring talet 800. Det framstod som alltmera meningslöst att som utgångspunkt för beräkningarna använda en period med ett så avvikande penningvärde som april 1914. Basen var också alltför smal, n ä r det gällde att studera prisutvecklingen för varor med säsongbetonade priser. Varuurvalet hade också blivit föråldrat. År 1935 tillsattes därför en kommitté för att utarbeta förslag till en revision av indexberäkningarna. Revisionen genomfördes 1939 och medförde bl. a. att perioden 1936—38 infördes som bas. 2 Ett förslag att man skulle övergå till geometriska genomsnitt förkastades av kommissionen, som ansåg det vara av den största vikt, att indexberäkningarna voro av sådan art att de lätt kunde förstås och utföras av envar, som hade tillgång till prismaterialet. Av samma skäl avvisades kravet på säsongutjämning av priserna för vissa varuslag. Prismaterialet insamlas från 59 orter. Särskilda generalindextal beräknas för varje ort. Dessa indextal sammanvägas därefter med befolkningssiffrorna till provins- och riksmedeltal. Levnadskostnadsindex beräknas på grundval av ett något större prismaterial. Antalet orter är detsamma. Vägning av prisförändringarna för de enskilda varuslagen sker med användning av en normalbudget från år 1921. Både detaijprisindex och levnadskostnadsindex publicerades t. o. m. april 1940 i Revue du Travail. Sedan dess föreligga inga uppgifter. 7. England. Levnadskostnadsindex beräknas av Ministry of Labour. 3 Normalbudgeten är grundad på material från år 1904, fastän vissa justeringar ha företagits med ledning av en konsumtionsundersökning 1912/14. En ny budgetundersokning genomfördes åren 1937—1940, och avsikten har varit, att index skulle revideras med användning av dess resultat. 4 Hittills föreligga emellertid inga uppgifter om någon sådan revision. Basperiod är juli 1914. Prisuppgifter erhållas varje månad genom de lokala arbetsformedlmgsorganen från 600 orter. Antalet noterade artiklar är jämförelsevis litet. Tjugo olika födoämnen noteras, fem artiklar inom bränslegruppen och åtta inom bekladnadsgruppen i R e v u e d u Travail 1933, s. 819. Teoretisk motivering för det ovägda indextalet ges hos J Leieune: Les méthodes de construction des indexnumber. 2 Revue du Travail 1939, s. 701. 1942, nr 4. 8 Ministry of Labour: The cost of living index number: Method of compilation. * The ministry of Labour Gazette 1937, s. 378.

133 samt åtta »diverse artiklar». Uppgifter om beklädnadspriserna ingå blott från en femtedel av samtliga orter och priser för bränsle- och beklädnadsartiklar endast från ett fåtal orter. I bostadsindex ingår kommunalskatten, som i England är att betrakta som en indirekt skatt, övriga skatter ingå däremot ej i levnadskostnadsindex. Lokala indextal beräknas ej, endast riksmedeltal. Publiceringen sker i The Ministry of Labour Gazette. 8. U. S. A. Levnadskostnadsindex beräknas varje månad av Bureau of Labor Statistics.1 Det nuvarande viktsystemet har gjorts upp med ledning av en konsumtionsundersökning åren 1937—38 omfattande 14 700 familjer. Resultaten av denna undersökning kunde utnyttjas först år 1940, men den gamla indexserien h a r räknats om för hela perioden 1935—40 med användning av de nya vikterna. Trots de stora förändringarna i varuurvalet och vikterna överensstämde de gamla och de nya indexserierna mycket nära under dessa år. Beräkningarna omfatta samtliga hushållsutgifter, dock ej direkta skatter. De metoder, som hade tillämpats för indexberäkningarna före 1940, voro dock principiellt sett föga tillfredsställande. Varuurvalet och vikterna hade bestämts år 1919 med ledning av budgetmaterial från förkrigstiden. De stora omläggningar av konsumtionen, som skett sedan dess, hade framtvungit upprepade justeringar av varuurval och vikter — den mest genomgripande år 1935. 2 I samband med omläggningen av viktsystemet 1940 företog" Bureau of Labor Statistics undersökningar av besläktade varuslags prisutveckling. Som resultat härav kunde ett stort antal varuslag elimineras ur prismaterialet, då deras prisutveckling nära överensstämde med andra noteringsvarors. Genom att många varuslag tillkommo, framför allt inom gruppen övriga utgifter, förblev dock antalet noteringar relativt stort, nämligen 198. Prisuppgifter för födoämnen erhållas varje vecka från 33 större städer. Hyresutvecklingen följes genom månatliga undersökningar. För varje stad uträknas en särskild levnadskostnadsindex. Medeltalet för Förenta Staterna erhålles genom vägning med befolkningssiffrorna. Bas för indexserien är numera 1935—39. Denna period har rekommenderats av regeringen för alla ekonomiska indextal. Förutom den officiella levnadskostnadsindexen som publiceras i Monthly Labor Review beräknas indextal för levnadskostnaderna bl. a. av National Industrial Conference Board, som emellertid till stor del använder Bureau of Labour Statistics' prismaterial. 3 Sammanfattning. Beräkningen av indextal för de totala levnadskostnaderna påbörjades i de länder, som ha behandlats i det föregående, vid slutet av förra världskriget eller omedelbart efter dess slut. Före år 1914 hade prisnivån på de flesta håll varit relativt stabil sedan lång tid tillbaka och något större intresse för mätningar av levnadskostnadernas förändringar hade ej förelegat. Nu inträdde ett snabbt fall av penningvärdet och löntagarna begärde en motsvarande höjning av lönerna. Det uppdrogs då åt något statligt organ med allmänt förtroende och större resurser än ett enskilt företag att mäta levnadskostnadernas stegring. I allmänhet skedde dessa beräkningar genom att ett vägt medeltal av vissa varors stegringstal togs, varvid de av en arbetarfamilj före kriget i genomsnitt konsumerade kvantiteterna av de olika varorna användes som vikter. I de länder, där någon konsumtionsundersökning från förkrigstiden ej förelåg, fick man i största hast insamla uppgifter om den aktuella konsumtionen. Arbetet utfördes ofta mycket forcerat. Såsom basperiod valdes i allmänhet det sista förkrigsåret eller någon enstaka månad före kriget. 1 Monthly 2 Monthly 8

Labor Review 1940, s. 367. Labor Review 1935, s. 819. A. Beney: Cost of living in the United States 1914—36.

134 Efter tio, femton års förlopp började många indexberäkningar te sig föråldrade. Konsumtionsvanorna hade förändrats, de noterade varuslagen hade i manga fall gått ur handeln, och förkrigsbasen var ej längre aktuell utan försvarade endas! beräkningarna. Vid de tillfällen, då man hade beslutat sig för att göra ett utbyte av något varuslag måste man nämligen vid valet av den nya varan se till, att priser for densamma kunde erhållas även för basperioden. Problemet blev om man skulle inskränka sig till att reparera de största bristerna, eller om man skulle helt lägga om beräkningarna och övergå till nytt viktsystem och ny basperiod. Mot det - n a r e alternativet talade, att man kunde vänta allmänna avtalsuppsagningar pa arbetsmarknaden om den gamla indexserien avbröts och de löneavtal, som voro baserade pa densamma, måste revideras. Man inskränkte sig därför till en början till en föryngring av indexen. Före det andra världskrigets utbrott hade dock samtliga i det föregående behandlade officiella levnadskostnadsindex, med undantag for den engelska, tor vilken de förberedande undersökningarna ännu icke avslutats, blivit försedda med nya viktsystem, ny bas och reviderat varuurval. De verkligt stora svårigheterna ha emellertid uppstått under det nuvarande krigsskedet. Svårigheterna äro visserligen av samma art som tidigare men av en helt annan storleksordning. Den mera utvecklade konsumtionsstatistiken gör det a andra sidan möjligt att bättre än tidigare följa konsumtionsutveckbngen. I allmänhet bar man dock bibehållit fasta vikter. .. o Själva namnet levnadskostnadsindex har ofta verkat förvirrande pa allmänheten. Många ha trott, att avsikten med index var att mäta de genomsnittliga konsumtionsutgifternas utveckling, oaktat principen för levnadskostnadsindex i de flesta lander varit att endast prisförändringar — ej konsumtionsförändringar — skulle ta komma till uttryck genom densamma. »Det skall vara en prisindex och icke någon uteiftsindex.» 2 Detta är alltså en pedagogisk svårighet. En annan, teknisk svårighet kommer av att stora förändringar i konsumtionen påverka varuurvalets representativitet och indextalets giltighet för olika samhällsgrupper. Ett tredje slag av svårigheter under kristiden vållas av nödvändiga pennmgpohtiska hansyn. Pa giund av den officiella levnadskostnadsindexens roll som löneregulator har i många lander frågan om rensade indextal, som skola mäta den del av prisstegringen, som bor fa kompenseras utan inflatoriska verkningar, blivit aktuell. Oftast har beräkningen av rensade indextal skett alternativt, så att den ursprungliga indexsenen bibehållits utan brott mot tidigare fastställda principer. Sålunda har i Finland, Danmark och Schweiz en särskild kristidsindex publicerats vid sidan av den ordinarie indexen Rörliga vikter och kedjemetod har endast införts i Tyskland och där endast for födoämnen Danmark är å andra sidan det enda land, där ett helt nytt viktsystem grundat på konsumtionsförhållanden under kristiden har införts. I övrigt aro uppgifterna om omläggningar i beräkningsmetoden mycket sparsamma, vilket beträffande England, U. b. A., Norge och Belgien kan bero på brist på i Sverige tillgänglig litteratur. Den använda indexformeln är, som av del föregående framgått, i allmänhet av aritmetisk typ. Endast Finlands banks konsumtionsprisindex (liksom Sveriges riksbanks konsumtionsprisindex) beräknas med användning av geometriska medeltal. Utjämning av säsongvariationer företages vanligen ej. I vissa fall utelämnas däremot starkt säsongbetonade artiklar som frukt och grönsaker vid sammansättningen av varuurvalet. I samband med övergången till kedjeindexmetod har sasongutjamning införts vid beräkningen av den tyska levnadskostnadsindexen. Det kan - ö v r i g t nämnas, att man i Ungern och Bulgarien verksiäller säsongutjammng och a t hela denna fråga där har mycket större betydelse, då en större del av konsumtionen i dessa länder är säsongbetonad. 3 » Bulletin dTnformation et de documentation de la Banque nationale de Belgique 1937, nr 10. 2 Allgemeines statistisches Archiv Bd 31, s. 1. 3 Allgemeines statistisches Archiv Bd 30, s. 263.

135 Antalet noterade varuslag och antalet orter från vilka noteringar erhållas är mycket växlande. Den ena ytterligheten företräder England där 42 varuslag noteras på 600 orter, den andra U. S. A. där 198 varuslag noteras på endast 33 orter. I allmänhet insamlas noteringar för födoämnen oftare än för övriga varuslag. Den amerikanska Bureau of Labor Statistics insamlar uppgifter för födoämnen varje vecka, den normala perioden är eljest varje månad. Publicering av totalindex sker också per månad utom i Danmark där kvartalsvisa indextal publiceras. Beträffande delgrupperna föreligga vissa väsentliga olikheter. I den finska indexen ingår skatter, i den danska ingår skatter endast alternativt, i övriga indexserier däremot ej. Hyra ingår i samtliga serier utom i den belgiska detaljprisindexen. Övriga utgifter (inventarier, resor, nöjen m. m.) ingår ej i den schweiziska och den norska levnadskostnadsindexen. Efterföljande tab. 1 ger vissa jämförelsedata för de olika indexserierna såsom tillkomstår, basperiod m. m.

Tab. 1. Översikt ar vissa i texten behandlade eller omnämnda indexserier.

Sverige: 1. Socialstyrelsen 2. Riksbanken Finland: 3. Byrån för social forskn

Danmark: 5. Det statistiske

Tillkomstår

Basperiod

aug. 1939

Viktsystem Prismaterial Tidpunkt Antal Antal Beräkningsf. budget- under- varuslag Antal frekvens undersökta och orter sökning familjer tjänster 1933

150 x 158

kvartalsvis

månadsvis

1921 aug. 1938juli 1939 1932 juli 1931

c:a 100

>

>

kvartalsvis

1927/28

c:a 75

månadsvis

1920/23

c:a 75

>

1928/30

1927/28

2 000

>

1920 1921

1936/38 1921

Vagn. före!comm.ej. 1921 848

56 88

59 59

> >

juli 1914

>

1935/39

1934/36

14 469

>

Depar-

Norge: 6. Statistisk Sentralbyrå.. Schweiz: 7. Bundesamt f. I. G. A. . Tyskland: 8. Statistisches Reichsamt. Belgien: 9. Ministere de l'lnd. f a) et du Travail \ b) England: 10. Ministery of L a b o u r . . . U. S. A. 11. Bureau of Labour Sta-

Tabell 2. ger utvecklingen för de officiella levnadskostnadsindextalen i olika länder sedan krigsutbrottet. För jämförbarhetens skull ha serierna räknats om med tiden omkring 1 oktober 1939 som bas. 1

Om olika kvaliteter av samma varuslag räknas särskilt, stiger antalet till c:a 170.

136 Tab. 2. Levnadskostnadsindex i Sverige och vissa främmande länder omräknad med september/oktober 1939 som bas. England

Tysk- Förenta land staterna

100 111 129 139

100 121 128 129

100 105 106 107

100 100 107 U14

100 128 145 149

100 112 136 153

100 120 120 116

100 107 105 106

100 99 112 J 121

100 102 107 107

100 99 92 92

100 100 100 101

100 101 101 101

100 100 100 100

100 100 102 »104

100 161 180 176

100 139 150 193

100 151 182

100 121 127 133

100 116 125 132

100 100 99 98

100 101 105 »106

100 127 156 170

100 145 166 168

100 132 164 209

100 134 164 183

100 123 158 182

100 142 184 191

100 106 120 130

100 101 109 »18B

100 118 136 154

100 140 167 171

100 102 113 136

—

—

100 115 126 137

100 124 133 141

100 127 144 174

100 109 114 133

Sverige

Danmark

Finland

Norge Schweiz

100 115 129 140

100 130 146 150

100 122 139 170

100 123 138 146

100 115 128 139

100 130 147 152

100 121 141 177

100 100 100 101

100 102 103 106

100 134 153 159

Samtliga utgifter. September/oktober 1939.. » > - 1940.. » » 1941.. , » 1942..

Livsmedel. September/oktober 1939.. » > 1940.. » » 1941.. 1942..

•

Bostad. September, oktober 1939.. » » 1940.. » » 1941.. » » 1942..

Bränsle och lyse. September/oktober 1939.. 1940.. » > 1941.. 1942..

Beklädnad. September/oktober 1939.. > » 1940.. » » 1941.. » » 1942..

Skatter. September/oktober 1939.. 1940.. » > 1941.. » » 1942..

Övriga

—

utgifter.

September/oktober 1939.. 1940.. 1941.. » » 1942.. 1

— —

Mars 1942.

100 127 128 148

=

100 104 105 106 |

100 100 104 103

137 Bilaga

C.

Vissa kompletterande synpunkter på formelvalet. De följande anteckningarna äro avsedda a t t komplettera framställningen i kapitel 2 på de punkter, där av hänsyn till tillgängligheten mera utförliga matematiskstatistiska resonemang undvikits. 1. Beteckningar. Till en början är det nödvändigt a t t fastställa en del beteckningar, som skola användas i det följande. Antag a t t det finns inalles n stycken entydigt bestämda varor och tjänster, vilkas kvalitet ej förändras. Dessa nyttigheters priser vid en viss t i d p u n k t , t, betecknas p\, p\, » p". De vid motsvarande tillfälle konsumerade kvantiteterna av samma varor och tjänster betecknas q l t , q^, , qnt. De få t ä n k a s bestämda under en infinitesimal period, men av praktiska skäl omräknade till a t t gälla för en längre period, exempelvis ett år. Det prisindextal, som sammanfattar prisernas förändringar mellan t v å tidpunkter, o och t, betecknas P . Motsvarande volymindextal, som sammanfattar kvantiteternas förändringar mellan o och /, benämnes Qo(. Alla summor och produkter i det följande sträcka sig — där ej annat utsäges — från 1 till n. Av praktiska skäl ha dessa indices därför i allmänhet utelämnats. 2. Skillnaden mellan Laspeyres' och Paasches formler. Vid en jämförelse av prisläget vid t v å olika tillfällen är det a priori lika berättigat a t t utgå från konsumtionssammansättningen vid den ena som vid den andra tidpunkten. Väger man priserna med de konsumerade kvantiteterna och jämför de på detta sätt erhållna utgiftssummorna, erhåller m a n med utgångspunkt från konsumtionen i början av jämförelseperioden den formel, som brukar benämnas efter Laspeyres, F*» _

EPt%

och med utgångspunkt från konsumtionen vid slutet av perioden den formel, som brukar benämnas efter Paasche,

P** - 5^1 Indextal beräknade enligt dessa b å d a formler överensstämma vanligen ej, och det är därför av intresse a t t undersöka, vad skillnaden dem emellan kan bero på. Bildar man kvoten mellan de båda indextalen erhålles pL

ot

df—424353

ZPfl.'Zp9qt'

138 Genom förlängning med - = fås {Zp0%Y Zp/lt pPa ot pLa ot

ZPo% ZVfl0 Spoqt Zp0q0

Zp0q0

Genom ytterligare förlängning med po respektive q kan detta uttryck omformas till vägda medeltal av pris- respektive kvantitetsförändringar

Po PP

ol_

%

XPo%

p

p

«

zPoqoq± % Zpoq0

zp0q0 j. Po Zp0q0

Sätt för enkelhetens skull Pt % . P0% .„ — = ac.i— = y och - = • — = a , (La Po % ZPo% ° \°

= Ii h

varigenom a K PLat.

Ea £<*& x • Ha 11' ou

o

ot

E n ä r Eao = 1, äro summauttrycken i nämnaren vägda medeltal av x respektive y. Uttrycket i täljaren är ett vägt blandat moment, som kan skrivas Ea xy = x • y -4- o -a • r , u

o &

x

'

y

xi!

där x och y äro samma vägda medeltal som i nämnaren, a och a de vägda prisoch kvantitetsförändringarnas standardavvikelser och r deras korrelationskoefficient. Kvoten mellan de båda indextalen kan då skrivas PrJ x-U + cr • a • /• a ot _ ' x y xy P^ ot x-y vilket uttryck genom förkortning med x • y och införande av variationskoefiicienterna V, = -r-r och V = -J., kan förenklas till x J x y pPa — - = 1 -4- V • V • r pLa ot

' 1

x

y

xy

Av det sålunda härledda uttrycket framgår a t t Laspeyres' och Paasches formler resultera i samma indextal endast under mycket speciella betingelser, nämligen om endera 1 Jfr. BORTKIEWICZ, L. v., Zweck und Struktur einer Preisindexzahl I. Nordisk statistisk tidskrift 1923 s. 375.

139 1) rxi = o, d. v. s. de relativa pris- och kvantitetsförändringarna äro fullständigt okorrelerade. 2) V = o, d. v. s. samtliga priser äro oförändrade. 3) V = o, d. v. s. samtliga kvantiteter äro oförändrade. Är intet a v dessa villkor uppfyllt, ge de båda formlerna olika resultat. Paasches formel ger ett högre värde ä n Laspeyres', om pris- och kvantitetsförändringarna äro positivt korrelerade, och t v ä r t o m , ifall de äro negativt korrelerade. Skillnadens storlek beror, förutom av korrelationens styrka, på värdet av V och V , d. v. s. på prisoch kvantitetsförändringarnas spridning kring sina respektive medelvärden. Under normala tider med någorlunda fritt konsumtionsval torde konsumenterna, som framhållits i kapitel 2, sträva efter a t t öka sin förbrukning av de varor och tjänster, vilkas priser stigit förhållandevis litet eller sjunkit förhållandevis mycket. I d e n m å n de lyckas i sina strävanden, medför detta a t t korrelationskoefficienten r bärovan får e t t negativt värde mellan 0 och — 1 . Laspeyres' formel ger då e t t högre värde än Paasches. Under kristider, sådana som de nuvarande, då de gängse efterfrågesambanden p å allt flera punkter genomskäras a v prisregleringar och ransoneringar, är det däremot ej givet, a t t Laspeyres' formel skall ge e t t högre resultat än Paasches. 3. Härledning av formel I och II. Oberoende av varandra h a F . Divisia och L. Törnqvist härlett s a m m a generella uttryck för formeln för en prisindex. 1 Deras resonemang har härvid varit ungefär följande. Förändringarna i värdet a v e t t eller flera hushålls konsumtion bero dels p å prisförskjutningar dels p å variationer i de konsumerade kvantiteterna. Man kan ställa sig uppgiften a t t dela u p p förändringen i det totala konsumtionsvärdet i t v å komponenter, varav den ena sammanfattar prisernas och den andra kvantiteternas förändringar. Till utgångspunkt kan då tagas följande ekvation

ZPJI.' Efter logaritmer ing erhålles log Pof -f log Qot = log Eptq( — log Epoqo. Den totala differentialen för bägge leden blir, under beaktande av a t t log Ep q är en konstant, lika med

-ww^-y^+y** Zpflt

£-jZPt%' h.. Ei+ V pflt .dq<

d

d v

= Ea 1

varav efter integration

pt . v, d(h h Ea (i

Pt t

log Pot-\-\ogQot 1

i

= Ejat--j-

d

dpPt t

„- /C d% -VEja

DIVISIA, V., Vindice monelaire et la théorie de la monnaie. Paris 1926. TÖRNQVIST, L , Finlands banks konsumtionsprisindex, Nordisk tidsskrift for teknisk okonomi 1937, s. 73. Se även FRISGH, R., The problem of index numbers. Econometrica 1936, s. 7.

140 Den formella analogien mellan de båda leden i ekvationen gör det naturligt att komplettera definitionen av pris- respektive kvantitetsindextalen genom att sätta /iPt

l

°gpot--

a

t

Pt

d

=*)

^Qot-

±t

a

t Qt

Det förra av dessa integraluttryck definierar prisindexen, det senare kvantitetsindexen. Integraluttrycket för prisindexen kan också skrivas t

log Po( = Ef atd\ogP(,

(iV=l)-

o

Möjligheten att utnyttja detta uttryck för numerisk beräkning av prisindexen beror av det sätt på vilket vikterna a( variera under tiden o till t. I praktiken är kännedomen härom vanligen mycket begränsad. Man är därför hänvisad till att försöka approximera integralens värde under tämligen starkt förenklade antaganden. I första hand är det därvid lämpligt, att uppdela perioden från o till t i mindre delar, från 0 till 1, 1 till 2, o. s. v., vilkas längd i praktiken får anpassas efter möjligheterna att erhålla ett någorlunda säkert statistiskt material rörande vikterna a(. Härigenom kommer man fram till en kedjeindex med ett visst antal länkar, och det gäller sedan att under varje länk finna goda närmevärden för vikterna. Det enklaste antagandet är, att a( för varje enskild vara är konstant = a under en kedjelänk. Integrationen kan då utföras explicit och leder fram till den i kapitel 2 föreslagna formel II. i

log P01 = Eja

d log pt

= Ea (logp x —logp o ) J • (Formel

varav Poi = f i l

IL

)

Även den i kapitel 2 föreslagna formel I kan erhållas genom explicit integration under förutsättning nämligen, att de konsumerade kvantiteterna förbli konstanta •• (/ under hela kedjelänken. i

log Pox = £

I a • d log p , i

X (-hl-. J 2 Pfl

dPt

. Pt' i

i

^ !

Zpfl o

f d log Zpfl,

=

J o

log Eptq — log Ep0q, varav Pm =

——. (Formel L) lp0q

141 Vid härledningen av dessa formler har antagits, att a respektive q för samtliga varor vore konstant under integrationsperioden. I verkligheten är i allmänhet intet av dessa villkor uppfyllt, och det gäller då att för varje kedjelänk finna så goda närmevärden som möjligt för dessa storheter. De i kapitel 2 förordade formlerna bygga härvidlag på kvantiteter och värdeandelar, vilka i princip hänföra sig till hela kedjelänken. Dessa formler äro därför vanligen bättre approximationer till integraluttrycket för prisindexen än de analogt uppbyggda formler, vilka kunna erhållas med utgångspunkt från konsumtionsförhållandena i början eller slutet eller under någon viss del av kedjelänken. Vilken av de två föreslagna formlerna, som ger den bästa approximationen, sammanhänger med de under varje kedjelänk inträffande pris- och kvantitetsförändringarna inom konsumtionen. Närmare bestämt beror det på, huruvida det för formel I grundläggande antagandet om konstanta q eller det till grund för formel II liggande antagandet om konstanta a bäst motsvarar verkligheten. Det förra alternativet innebär att efterfrågan är fullständigt oelastisk, det senare att den är normalelastisk. Jfr diskussionen härom i kapitel 2, s. 21. Det bör nämnas, att man ur det ovannämnda integraluttrycket kan härleda de flesta vanliga indexformlerna. Som redan antytts måste man emellertid då begagna approximationsprinciper, vilka synas mindre naturliga än de som leda fram till formel I och II. Båda de föreslagna formlerna kunna betraktas som mellanformer av de analoga formler, vilka erhållas med utgångspunkt från konsumtionsförhållandena i början och slutet av kedjelänken. Detta kan visas på följande sätt, om man beaktar att

pq = a, Ea = 1, Epq __ EPlq Zpoq' Epq Ep\q 2p0q Zpq' Epq

zMf 1

EPr; Zpq'

Ea—.

EaPo Varje kedjelänk har sålunda omformats till en produkt av två dellänkar, av vilka den ena mäter prisförändringen från tidpunkten 0 till det genomsnittsprisläge för hela länken, som motsvarar vikterna a, och den andra förändringen från detta läge till tidpunkten 1. Prisjämförelsen sker emellertid i olika riktning i de två dellänkarna. I den förra sker den med »Paaschevikter» och i den senare med »Laspeyresvikter». Då det aritmetiska medeltalet alltid är större än, eller lika med det lika vägda geometriska medeltalet, har man

Följaktligen ger den geometriska indexformeln ett högre värde på prisförändringen än den aritmetiska i den förra dellänken, medan motsatsen gäller för den senare dellänken.

142 4. Skillnaden mellan kedje- och fastbasindex enligt de föreslagna formlerna. För a t t studera denna skillnad är det tillräckligt a t t b e t r a k t a t v å på varandra följande kedjelänkar och jämföra dem med den efter samma formel beräknade fastbasindexen. Kvoten, D, mellan en kedjeindex över t v å godtyckliga perioder och motsvarande fastbasindex kan skrivas sålunda P

D o, t—n, t

-P o, t—n

t—n, t

p ot

Vid kedjning över en längre period multipliceras avvikelserna mellan kedje- och fastbasindex ihop på följande sätt Kedja

P., Fastbas

= £>„,„•£>_ 012 023

D o, t—1, t'

P.ot Vid det vägda aritmetiska medeltalet av priserna enligt formel I erhålles följande uttryck för ovannämnda kvot. (För a t t förenkla beteckningarna har antagits, a t t den första länken sträcker sig från 0 till 2 och den andra från 2 till 4. Indices 1 och 3 beteckna medelvärden för respektive perioder.) i

Zp2qt > Zptqz _ Epo qx Ept q3 ZPiqx Ep0qx

Förkorta Epoqi och förläng med y; Ep2qx I jD 024

Zpjq3 Zp2 qx Zp2q3 ^ Epiql Ep2 qy Ep2 q± Ep2qx

•— • P2 qx Zp2qx

v

?3

v

Ep2qx-

Pi

Ep2qxqx m

Pj

Ep2 qx

Ep2 qx

Sätt -^ = x, ^ = g och -p^- = a, (Ea = 1), varigenom qx Pt Ep2qx D* 024

Eaxy Eax • Eay x • y + Ox • oy x-y

eller D1 "^024

= 1 -4- V •V *

'

Y

x

y

v

T i

1 Jfr BORTKIEWICZ, L. v., Zweck und Struktur einer Preisindexzahl II. Nordisk statistisk tidskrift 1924, s. 211.

143 Skillnaden mellan en kedje- och en fastbasindex enligt formel I bestämmes sålunda — liksom den tidigare behandlade differensen mellan Laspeyres' och Paasches formler — av korrelationen mellan vägda pris- och kvantitetsförändringar. Förändringarna hänföra sig emellertid i detta fall till delvis olika tidsavsnitt, ifråga om kvantiteterna är det förändringen i genomsnittskvantitet från den första till den andra kedjelänken, medan det ifråga om priserna är förändringen från början till slutet av den senare länken. Är denna korrelation positiv, ger kedjeindexen ett högre värde än fastbasindexen och tvärtom, om den är negativ. Skillnaden blir större, ju större pris- respektive kvantitetsförändringarnas spridning är. Ser man åter till det vägda geometriska medeltalet av prisförändringarna enligt formel II blir kvoten mellan kedje- och fastbasindex med samma indicering som nyss

D»

nfc)--nfer ^ ngT '

där a liksom tidigare motsvarar de olika varornas och tjänsternas andelar i det totala konsumtionsvärdet (Ea = 1). Efter någon omformning erhålles n T-r /p 4 \ a3 - fll eller logaritmerat

log D^E^-aJ

log [j2

\a3 — ax = x Om man sätter \ , , erhålles [log p4 — log p2 = y lo

g -^L = zxy-

Då medelvärdet x = 0, emedan Eax = Ea3 = 1, blir ii lOg Don = Ox' Gy- rXy.

Standardavvikelser och korrelationskoefficient äro i detta fall ovägda. Är korrelationen positiv, ger kedjeindexen ett högre värde än fastbasindexen; är den negativ, ger fastbasindexen det högre värdet. Sambandet är av tämligen komplicerad art mellan å ena sidan skillnaden i andel i det totala konsumtionsvärdet under den förra och den senare kedjelänken och å andra sidan logaritmen för den relativa prisförändringen under den senare länken.

144 Bilaga D.

Indexanalys och alternativa indexberäkningar. De sakkunniga ha rekommenderat, att redovisningen av de officiella indextalen skulle kompletteras, dels med analyser utvisande vilka olika komponenter en viss levnadskostnadsförändring varit sammansatt av, dels med alternativa beräkningar utvisande de indextal, som skulle erhållits, om viktsystemet representerat någon annan folkgrupp eller familjetyp än den som lämnat material till de officiella beräkningarna. En sådan utförlighet i indexredovisningen borde vara av värde som kunskapsmaterial för den ekonomiska politiken, lönepolitiken, prispolitiken o. s. v. och ur pedagogisk synpunkt, då det gäller att klargöra för allmänheten, vad levnadskostnadsindex innebär. Några detaljerade anvisningar beträffande denna kompletterande indexredovisning ha de sakkunniga icke funnit sig böra ge, då densamma icke bör göras schablonmässig utan lämpas efter vad som vid varje tidpunkt kan anses <ha det största intresset. Här skall i stället lämnas några exempel och mera allmänt formulerade förslag. Exempel på alternativa indexberäkningar ha givits i början av kap. 4 (tab. 9, sid. 64). Där redovisas levnadskostnadsutvecklingen sedan krigsutbrottet för tre olika familjetyper i ungefär samma inkomstklass. I samband med löneförhandlingar för olika tjänstemannagrupper skulle det givetvis vara av intresse att erhålla beräkningar till belysning av eventuella avvikelser i levnadskostnadsutvecklingen för sådana grupper i jämförelse med de officiella siffrorna. Även med hänsyn till tankegångar, som ofta framföras i den allmänna diskussionen, och som gå ut på att den ena eller andra inkomstklassen, ortsgruppen eller familjetypen haft en från de officiella indexberäkningarna starkt avvikande levnadskostnadsutveckling, kunna dylika alternativa beräkningar vara av värde. För detta ändamål torde det icke alltid behövas lika färskt och representativt budgetmaterial som vid det årliga fastställandet av den officiella utgiftsbudgeten (viktsystemet). Man kan vanligen räkna med, att olikheterna beträffande de avgörande dragen i konsumtionsinriktningen — livsmedelsprocent, hyresprocent, skatteprocent, rabatter o. s. v. — skola vara av tämligen konstant karaktär eller också kunna uppskattas utan tillgång till särskilt budgetmaterial. Vid dessa alternativa beräkningar är det icke nödvändigt erhålla indextal av samma pålitlighetsgrad som enligt de officiella beräkningarna, utan det räcker att åskådliggöra storleksordningen av eventuella avvikelser i levnadskostnadsutvecklingen för respektive grupper. Speciella undersökningar rörande hushållsvanor bland folkpensionärer och fattigvårdsunderstödda samt familjer, där försörjaren varit under längre tid arbetslös eller inkallad till militärtjänst, ha utförts och torde kunna läggas till grund för eventuella levnadskostnadsberäkningar för dessa hushållskategorier. 1 1 Folkpensionärernas levnadsförhållanden, Soc. Medd. 1942, sid. 8; Levnadsförhållanden inom hushåll med understöd av fattigvården, Soc. Medd. 1942, sid. 577; Levnadsförhållanden bland familjer boende i >barnrikehus>, Soc. Medd. 1942, sid. 739.

145 En sådan levnadskostnadsberäkning för folkpensionärshushåll har offentliggjorts i samband med redovisningen av nyssnämnda undersökning. Den antydde en levnadskostnadsstegring för denna grupp om c:a 30 procent från 1935 till slutet av 1941 mot samtidigt 45 procent enligt officiell index. Skillnaden berodde bl. a. på att de minst fördyrade utgiftsposterna, framför allt bostad, spelade en väsentligt större roll i folkpensionärshushållen än i indexhushållet. Möjligen kunna även motsvarande beräkningar göras för åtminstone vissa delar av levnadskostnaderna i lantarbetar- och småbrukafhushåll, om vilkas hushållsvanor undersökningar likaledes utförts. I sistnämnda fall medger dock prismaterialet beräkningar i egentlig mening endast för de delar av utgiftsbudgeten, där prisutvecklingen kan anses nöjaktigt karakteriserad genom det tillgängliga prismaterialet, vilket insamlas i städer och tätorter. En närmare prövning av i vilken mån de här antydda möjligheterna kunna och böra utnyttjas för alternativa indexberäkningar måste emellertid ankomma på socialstyrelsen. Budgetmaterialet från 1932/33 h a r i och för sig medgivit beräknandet av särskilda indextal för olika ortsgrupper; skillnaderna i detta avseende äro ju icke enbart bestämda av olikheter i själva prisutvecklingen utan även — liksom då det gäller olika hushållstyper — av olikheter i konsumtionsinriktningen. Det vore sålunda av intresse att få klarhet i hur de regionala olikheterna i prisutvecklingen, vilka redovisats i kap. 3 (avd. Ortsurvalet), förstärkts eller försvagats på grund av olika fördelning av utgifterna på mer eller mindre starkt fördyrade konsumtionsföremål. Det är i och för sig sannolikt, att levnadskostnadsstegringen i större städer under kriget varit något mindre än på småorterna, beroende på att den praktiskt taget stillastående hyresposten från 'början varit av större vikt i budgeten på de större än på de mindre orterna. De alternativa indexberäkningarna torde, när det icke gäller grupper med så speciella levnadsförhållanden som folkpensionärerna, i allmänhet icke komma att visa mera avsevärda avvikelser från de officiella talen. Om så icke visar sig påkallat av framkommande omständigheter, torde de därför icke behöva göras fortlöpande, vilket givetvis icke bör hindra, att den ordinarie indexredovisningen för varje gång kompletteras med resultat från åtminstone någon av de antydda alternativberäkningarna. I kap. 1 ha de sakkunniga rekommenderat en utförlig indexanalys, åskådliggörande olika faktorers andel i den under kriget inträffade prisstegringen. En sådan analys kan anknytas till de tankegångar, som framförts i diskussionen om »rensad index». Den kan också ges en enklare karaktär och endast utgöras av en uppdelning av den sedan en viss tidpunkt inträffade indexstegringen på de olika delposterna i index. En sådan uppdelning utvisar således den andel av en viss prisstegring, som varje särskild delpost svarat för. Resultatet av en dylik beräkning redovisas på sid. 146 (kol. 6). Av denna kolumn framgår exempelvis, alt jordbruksprodukternas fördyring från krigsutbrottet motsvarar 23-4 hundradelar av den totala indexstegringen på 42 procent. Av dessa 42 procent svara alltså jordbruksprodukterna för 10; om denna stegring hade uteblivit, skulle alltså den totala stegringen endast ha varit 32 procent. Om man på samma sätt utesluter de direkta skatternas andel, visar det sig, att index i så fall skulle ha stannat 39 procent över förkrigsnivån o. s. v. En indexanalys av denna form ger givetvis ingen uppdelning efter orsaksfaktorer i egentlig mening. Man hade sannolikt icke fått samma prisutveckling i övrigt, om samtliga jordbruksprodukter på ett eller annat sätt hade hindrats att stiga i pris. Den form av indexanalys, som diskuterats under beteckningen rensad index, är en uppgift av annan art. Även om man icke heller här behöver gå in på någon fullständig orsaksanalys, skall undersökningen i detta fall ge svar på frågan i vilken omfattning en viss levnadskostnadsstegring (resp. -sänkning) motsvarats av verkliga

146 OJCOC75

i "^ • fin

cS - *

i • J 3 H

_

>p"

»i , •

o

S if a « . a ti ^ a S

> es

a

t-.

Q

> es ^

CO TH

M

*

.-a £?,.+•>

S

6 -a -« •* O c "

1 05C5

!

1 I

|

1 IH

1 II

sssr 0 i i is i i i i i i i i i i i I I i i i i i i i i i I | 1

<

> . r>.

1-

N O O f f l l N N H J I M i O O t e i O I N

II

+

+

9 f k } 0 - » H N 0 0 0 i S v t

«£S

l + + + + l + + + + + 00

<SCN

CN

++++++++++++ O

«S

<s «5

<S ©

lO

£3 i i i i i*51 i i* 0 * i i0» i N i i i i s i i n ^ £ II

|

+| C

N

+ +

CM 1»

i | ++++ +

+

v»

(^

|>

» O O T ^ O C N

+

+

+ + + ++ + ++ ++

»<«0

V> h; N

O

v,

I-

C u ©

oc

i

1 III

x j l ^

•*—' en

J

cr.

es t-T

Sp.2

1 1 1 1

:cS

73 o as

* *

oo >.2 ~

T-H

t^coco I I I I l i i i ^oeo i i i i i i i i i i i i i i i i i i pq

++ ++++

++

• » 0 0 0 3 M M O ' J I M I M a i « O ^ O i 0 0 1 H O O V > l ( » t « o l O , « » l i i ! 0 , » , « , < l < i o ; « O

w

C

c

.a

:C3 :0

to

.'

fa

+s~

in g

oa

•p-

'-n o

23 ft

+++++++++++++++++++++++++++++++ +

OS

3 —H

a o

ia t. S ^ T

SB S

a

•fa an

ey

D-

eS

a

-pp

OB ©

•>

a 00

0 5 b» »-s co »0 c v 0 * c\>. erj i o v>» P *

• ^ i O O T M O W O « l O ^ O ^ N ^ i n c » H » ^ N ^ « N * ^ Q O | O C O ^ . ^ K ött tOrtritOIOt-ONt^COijlKcOPjlHOHCON £N. »O ^H »O ^H "3 ^O W <3l "TJ "W

O

o

H C A

a +-' o ra

j j

cv

10 CD • * c o 2« < N i > c o c o

+ + + + + + + + +

lO

eS q es LH

13 O

<ö-khrMccp4^

O ^

co

+J

P-

+ + + + + + + + + + + + + + + + + + 1-1

T-H

T—l

öp,*! ^ T " 0 5 H

+ + + +

T-l

T-l

O i ^ o ^ c o w o ^ i O c o ^ p ^ c i - H T - i i - i c ^ O p ^ ^ c o ^ ^ - M C p c ^ ^ScOOT^0^05»OOTO>H<-ftCOCDCX3pHP*£<OiCOOCoCMf^pcoCo

tM »o

Y~I

tö

lOOTNNOQONNNO^OOTCOiONffiffl^^g^äaa^ONCoCiJPH

^J

r—(

Co

"M

"

M

<£> 13

OB rp-

eS

a

PH

a P

CD

a a

•+* CO O

9 p ^

-a a a

h»

Ss

en

ö ös

-é.5

a u CD

i-5

a :J3

H

eS

SD

a

^

ar. 13 CS

. 3 1i O to "*—

o

O

u u

•a »a

§ o

(n

T3 :0 be

3 "a o t,

1-1 ^cS 4

"53

au

tJ-S

S. 331 n

«PH

.52 :°s o

+J _ . es eS --! +• D O 3 ""> :C ^

Irflc :<

fp 1 3

a

c .c

< 5

o

.ös

k

3 *ä Ö "3 v CS . F P C3 r J"

ös

a

^2 : ös

cS

o ös eS .»

p*^.

~

4)

Es

is

1 1- i g -c o C uj ac i.

A

fe 00 'g S d£ « r» S ! 1 a c

is 9 j ^ E - p O l ^ B : !* c/c

,8

3 V

147 kostnadsstegringar eller skatter och i vilken omfattning den inneburit vinstökningar för producenter och distributörer. En analys av denna karaktär bör speciellt vara av värde i samband med uppgörelser om regler för lönekompensation i anslutning till index. Det understrykes emellertid, att icke heller beräkningar av denna karaktär gärna kunna göras fullständiga utan måste anknytas till vissa mer eller mindre lätt avgränsade delelement i prissystemet, om de skola kunna ges nöjaktig objektivitet och precision. (Som framgår av bilaga B genomföres i Schweiz beräknandet av en indexrensning av denna typ, vilken avser en fullständig renodling av de levnadskostnadsstegringar, som icke anses kunna bli kompenserade för löntagarna; denna indexrensning göres mellertid efter grunder som de intresserade parterna överenskommit om.) I tabellen sid. 146 framlägges även en beräkning av den inverkan skatter och subventioner kan anses ha haft på indexstegringen från den 1 juli 1939 till den 1 oktober 1942. Utredningen har verkställts inom priskontrollnämnden enligt metoder, som redovisats i samband med liknande beräkningar, vilka offentliggjorts i Meddelanden från konjunkturinstitutet (Ser. A: 8 ooh 10). Den återges här såsom exempel på en partiell indexanalys av den typ, som avser att utvisa, vilken andel av levnadskostnadsstegringen som upptages av faktorer av en speciell karaktär, i huvudsak utan att gå in på någon undersökning av återverkningarna inom andra delar av prissystemet. Att belt utan godtyckliga avgöranden utreda, vilken roll skatter och subventioner spelar i levnadskostnadsutvecklingen, torde vara ogörligt. De återgivna siffrorna måste därför tagas med reservation, oberoende av att man dessutom måste räkna med praktiska beräkningssvårigheter på olika punkter. En del jordbrukssubventioner hade tidigare karaktären av inslag i en ur konsumentsynpunkt levnadskostnadshöjande jordbrukspolitik. Samma subventioner ha nu delvis den motsatta uppgiften att hålla ned levnadskostnaderna. Här kan det bli oklart, vad man skall räkna som subvention och vad man skall räkna som indirekt beskattning. Likaså är det svårt att draga gränsen mellan å ena sidan generella subventioner på livsmedelspriserna (vilka i nuvarande läge i stort sett torde få anses tillfalla konsumenterna) och å andra sidan speciella subventioner till vissa särskilt behövande jordbrukargrupper. Det är alltså i viss mån obestämt, vilken exakt innebörd, som skall läggas i en jämförelse mellan beloppet av de ökade skatter, som belastat indexhushållet, och beloppet av de subventioner, som kompenserat denna ökning av beskattningen. Utredningar av denna karaktär ha dock stort värde till belysning av en del av den ekonomiska politikens detaljer. Med större fördel kunna de även användas för jämförelser mellan skattebelastningens och subventionernas betydelse för olika typer av hushåll och för olika inkomstskikt. Om beräkningarna utföras enligt principiellt likartade metoder, bör det sålunda vara av värde att erhålla jämförelser mellan ifrågavarande faktorers inverkan på socialstyrelsens levnadskostnadsindex och på riksbankens konsumtionsprisindex, av vilka den senare avser konsumtionen inom befolkningen i dess helhet. Det är tydligen icke nödvändigt, att beräkningar av de typer, som senast diskuterats, utföras i omedelbart sammanhang med de officiella indexberäkningarna inom socialstyrelsens prisstatistiska avdelning. De torde med fördel även i fortsättningen genomföras av konjunkturinstitutet i samband med de allmänekonomiska utredningar, som detta handhar.

Statens offentliga utredningar 1943 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [2] Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6]

Kommunalförvaltning.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Industri. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 3. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [4] Handel och sjöfart.

Statens ock kommunernas finansväsen. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3]

Kommunikationsväsen. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen pajandet m. m. [1] Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Politi. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. [5] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

194 0 års skolutredningsbetänkanden och utredningar.Bilaga 1. Hygieniska förutsättningar för skolarbetet. [7] Nationalekonomi ock socialpolitik. Betänkande ang. levnadskostnadsindex. [S]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1943. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 424353