P. M. angående utvecklingsplanering på jordbrukets område utredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

y. A STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1946:18 JOBDBRUKSDEPARTEMENTET

PM ANGÅENDE

UTVECKLINGSPLANERING PÅ JORDBRUKETS OMRÅDE Utredning 1942 ÅRS

verkställd på uppdrag

av

JORDBRUKSKOMMITTÉ

S T O C K H O L M 1

4 G

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

1. B e t ä n k a n d e angående r u n d r a d i o n i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verks a m h e t . Norstedt. 168 s. K . 2. Dodföddheten och tidigdödligheten 1 Sverige. Dess s a m b a n d med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former a v förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e grunder för flottningslagstiftningen m . m. Haeggström. 99 s. J o . 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående uniformspliktens omfattning för viss personal v i d försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. F ö . 5. B e t ä n k a n d e o m b a r n k o s t n a d e r n a s fördelning med förslag angående a l l m ä n n a barnbidrag m. m. V. Petterson. 351 s. S. 6. B e t ä n k a n d e o m b a r n k o s t n a d e r n a s fördelning med förslag angående a l l m ä n n a barnbidrag m . m . Bilagor. Beckman. 153 s. S. 7. B e t ä n k a n d e och förslag rörande å t g ä r d e r för a t t begränsa antalet k o n t r a k t s a n s t ä l l t m a n s k a p inom krigsmakten. B e c k m a n . 136 s. F ö . S. 1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m . Marcus. 146 s. F i .

f ö r t e c k n i n g

9. 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docentinstj tionen. H a e g g s t r ö m . 62Js. E. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation av vi och vattenbyggnadsstyrelson m.m. Katalog- och T! skriftstryck. 217 s. K. 11. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och" u t a ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksl lan. A. Allmän del. I d u n . 341 s. E. 12. B e t ä n k a n d e o m tandläkarutbildningens o r d n a s m. m. Del 1. Beckman. 216 s. E. 13. Investeringsutredningens betänkande med utrednj rörande personal- och materielresurser m . m. j genomförande av e t t arbetsprogram enligt av utrl ningen tidigare framlagt förslag. Marcus 72 s. ] 14. 1940 års skolutrednings betänkanden och utreduii ar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskol] Praktiska linjer. I d u n . 193 s. E. 15. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utrl ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksl ' lan. B . Förslag till undervisningsplaner. I d u n . 2 Ef. E. 16. B e t ä n k a n d e angående forsknings- och försöksyel samheten på jordbrukets område i Norrland. V. I i terson. 133 s. J o . 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 1 s. S. 18. P M angående utvecklingsplanering p å jordbruk! område. Marcus. 252 s. J u ,

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med letstil utgöra begynnelse] bokstäverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t . ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo. =^ j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordj ning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:18 JOHDBRUKSDEPARTEMENTET

PM ANGÅENDE

UTVECKLINGSPLANERING PÅ JORDBRUKETS OMRÅDE Utredning

verkställd

194 2 ÅRS

på uppdrag

av

JORDBRUKSKOMMITTÉ

STOCKHOLM

1946 I S A A C M A R C U S Ii O K T R Y C K E R I-A K T I E B O L A G 458941

•

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet Kap. I. Principer och m e t o d e r vid utvecklingsplanering A. Planeringens innebörd B. Regional jordbruksplanering C. Individuell jordbruksplanering

5 7 7 11 15

Kap. II.

Försöksvis verkställd regional jordbruksplanering

19 Kap. III.

Redogörelse för egnahemsorganisationens inventering av ofullständiga jordbruk

35 Kap. IV.

E x e m p e l på individuell jordbruksplanering

38 Kap. V.

Synpunkter på frågan o m ring för jordbruket

riksomfattande

utvecklingsplane-

Bilagor. I. Erfarenheter av driftsekonomisk jordbruksplanering i Förenta Stater II. Redovisning av försöksplaneringens statistiska material III.

IV.

47 Amerikas 52 57

Undersökningsområde I (Västernorrlands län) 69 I. Beskrivning av området 69 1. Allmän karakteristik 69 2. Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet 69 3. Demografiska uppgifter 71 4. Befolkningens levnardsstandard och sociala förhållanden 73 5. Industri och övriga förvärvskällor utanför jordbruket 76 6. Jordbruket 79 II. Sammanfattning av inom området konstaterade brister som vidlåda näringslivet 94 Tabeller 96 Fig. 1. K a r t a över Ljustorp 102 Fig. 2. Skogskarta 103 III. Utvecklingsplan 104 Undersökningsområde II (Örebro län) 108 I. Beskrivning av området 108 1. Allmän karakteristik 108 2. Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet 108 3. Demografiska uppgifter 111 4. Befolkningens levnardsstandard och sociala förhållanden 113 5. Industri 115 6. Jordbruket 117

4 Sid.

II. Sammanfattning av inom området konstaterade brister, som vidlåda näringslivet 133 Tabeller 135 Fig. 1. Gårdar ingående i intensivundersökning 145 Fig. 2. Jordbrukets avsättningsvägar 146 III. Utvecklingsplan 147 Fig. 3. Nuvarande fastighetsindelning 148 Fig. 4. Fastighetsindelning efter reglering 149

V. Undersökningsområde III (Östergötlands län) 153 I. Beskrivning av området 153 1. Allmän karakteristik 153 2. Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet 153 3. Demografiska uppgifter 155 4. Befolkningens levnadsstandard och sociala förhållanden 157 5. Industri och övriga förvärvskällor utanför jordbruket 158 6. Jordbruket 160 II. Sammanfattning av inom området konstaterade brister, som vidlåda näringslivet 173 Tabeller 176 Karta 188 III. Utvecklingsplan 189 VI. Undersökningsområde IV (Blekinge län) 193 I. Beskrivning av området 193 1. Allmän karakteristik 193 2. Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet 193 3. Demografiska uppgifter 198 4. Befolkningens levnadsstandard och sociala förhållanden 200 5. Industri och övriga förvärvskällor utanför jordbruket 202 204 6. Jordbruket II. Sammanfattning av inom området konstaterade brister, som vidlåda näringslivet 220 Tabeller 223 Fig. 1. Gårdar ingående i intensivundersökning 244 j Fig. 2. Översiktskarta 245 III. Utvecklingsplan 246 VII. Försöksbearbetning av material från inventering av ofullständiga jordbruk i Kristianstads län 249 1. Inventeringens omfattning 249 2. Vissa uppgifter rörande förvärv av jordbruk 249 3. De inventerade jordbrukens storlek 250 4. De inventerade jordbrukens åbyggnader 250 5. Tillgång till förtjänstarbete 251 6. Förslag till utnyttjande av de inventerade jordbruken 251

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Efter framställning från 1942 års jordbrukskommitté bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 17 december 1943 kommittén att försöksvis verkställa regional jordbruksplanering i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som föreslagits i en vid kommitténs framställning fogad promemoria. Med stöd av detta bemyndigande har jordbrukskommittén låtit verkställa dylik såsom försök avsedd regional jordbruksplanering i fyra olika områden, nämligen ett i Östergötlands län, ett i Blekinge län, ett i Örebro län och ett i Västernorrlands län. Arbetet har i stort sett för varje särskilt område bedrivits så, att inom kommitténs kansli i samråd med vederbörande hushållningssällskap utarbetats en detaljerad beskrivning rörande naturförhållanden och näringsliv i området ävensom en sammanfattning av de brister, som vid utarbetandet av denna beskrivning funnits vidlåda näringslivet i området. Vissa av kommitténs ledamöter och tjänstemän ha därefter företagit en studieresa i området iillsammans med representanter för hushållningssällskapet och andra berörda institutioner. I omedelbar anslutning till denna studieresa har därefter i området hållits sammanträde under en eller två dagar med deltagarna i studieresan ävensom med ett flertal representanter för ortens näringsliv. Vid sammanträdet har på grundval av den upprättade beskrivningen diskuterats, vilka brister som föreligga inom ortens näringsliv, särskilt med avseende å jordbruket, samt vilka åtgärder som kunna vidtagas för att avhjälpa dessa brisler. På basis av dessa diskussioner har sedan inom kommitténs kansli utarbetats en kortfattad utvecklingsplan med rekommendationer för området. Med ledning av de erfarenheter, som vunnits vid denna försöksvis verkställda regionala jordbruksplanering, har inom kommittén utarbetats en promemoria angående utvecklingsplanering på jordbrukets område. Arbetet härmed har inom kommitténs kansli närmast omhänderhafts av numera ledamoten av kommittén, fil. lic. Gunnar Lange, vilken biträtts av fil. kand. R. Meidner och sekreteraren vid Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap S. O. Rodhe. Promemorian har främst till syfte att, på grundval av de vid försöksplaneringen vunna erfarenheterna, belysa betydelsen av en regional jordbruksplanering såsom ett led i en omfattande verksamhet för rationa-

G

lisering av det svenska jordbruket samt ange vissa linjer, efter vilka en dylik regional jordbruksplanering i praktiken kan tänkas bli anordnad. I anslutning härtill ha i promemorian även berörts vissa frågor rörande den mera detalj betonade planering av rationaliseringsarbetet inom mindre områden, vilken tar sikte direkt på de enskilda brukningsenheterna. Genom egnahemsstyrelsens försorg sker för närvarande försöksvis inom vissa län en inventering av de ofullständiga jordbruken. Enligt vad som framgår av 1945 års statsverksproposition har egnahemsstyrelsen avsett, att försöksstadiet av denna verksamhet skulle kunna avslutas under år 1945 och att man med ledning av de därunder vunna erfarenheterna skulle kunna under år 1946 igångsätta inventeringen i full utsträckning. Den inventerings verksamhet, som egnahemsstyrelsen sålunda för närvarande bedriver försöksvis och planerar att igångsätta i större skala, sammanhänger till sitt syfte nära med den planeringsverksamhet, som behandlas i nyssnämnda promemoria. Särskilt med hänsyn härtill har kommittén ansett det lämpligt att redan nu bringa denna promemoria till Herr Statsrådets kännedom såsom en redovisning av resultatet av den inom kommittén verkställda utredningen rörande utvecklingsplanering på jordbrukets område och ett uttryck för kommitténs principiella uppfattning rörande dylik planering. Kommittén får därför härmed vördsamt överlämna ifrågavarande promemoria till Herr Statsrådet. Vid promemorian äro fogade sju bilagor, nämligen såsom bilaga I en av licentiaten Lange utarbetad redogörelse för erfarenheterna av driftsekonomisk jordbruksplanering i Nordamerikas Förenta Stater, såsom bilaga II—VI en redovisning av försöksplaneringens statistiska material och beskrivningarna av de fyra försöksområdena, de sistnämnda utarbetade av kandidaten Meidner, samt såsom bilaga VII en av överdirektören i Kungl. Egnahemsstyrelsen G. Ytterborn lämnad redogörelse för försöksbearbetning av material från en genom egnahemsstyrelsens försorg verkställd inventering av ofullständiga jordbruk inom S:t Olofs kommun i Kristianstads län. Mot kommitténs beslut att redan nu överlämna ifrågavarande promemoria jämte bilagor till Herr Statsrådet har ledamoten av kommittén, riksdagsmannen E. A. Gustafson anmält reservation. Stockholm den 30 oktober 1945. 1942 års jordbrukskommitté EINAR SJÖGREN C. H.

Nordlander

KAP. I.

Principer och metoder vid utvecklingsplanering. A.

Planeringens innebörd.

Att många svenska jordbruksföretag icke äro fullt rationellt inrättade utan tvärtom i många hänseenden förete betydande brister i fråga om utrustning, driftens organisation, produktionens inriktning och företagens skötsel torde icke kunna bestridas. Bristande tillgång på olika ägoslag, olämplig arrondering, otidsenlig utrustning och icke ändamålsenliga brukningsmetoder etc. vittna om behovet av förbättringsåtgärder, en mera planmässig driftsorganisation och en ändamålsenligare kombination av produktionsfaktorerna överhuvud taget. Vad en dylik rationalisering av jordbruksnäringen innefattar skall icke här närmare beröras. Att en rad olika åtgärder erfordras för att avhjälpa de brister, som vidlåda jordbruket och försvårar införandet av arbetsbesparande produktionsmetoder, är naturligtvis otvivelaktigt. I andra sammanhang komma förslag härom att framläggas av jordbrukskommittén. Här skall endast betonas att rationaliseringens genomförande kommer att nödvändiggöra en ökning av anslagen för förbättringsverksamheten. Härutöver erfordras en revision av nu gällande principer för fastighetsbildningen, i syfte att underlätta sammanläggningar, omskiften och andra kompletteringsåtgärder. Med enskilda ingrepp av här antytt slag torde det emellertid icke vara möjligt att få till stånd en önskvärd rationalisering av jordbruksföretagen. Man kan i detta sammanhang även hänvisa till de svårlösta avvägningsproblem, som för närvarande ofta uppstå i samband med prövningar av ansökningar om bidrag och lån från innehavare av mindre brukningsdelar. De organ, som planlägga och handha förbättringsverksamheten, tvingas till återhållsamhet av fruktan att konservera otidsenliga brukningsenheter och en ur ekonomisk synpunkt olämplig fastighetsindelning. Vidare förhåller det sig i praktiken ofta så, att en rationaliseringsåtgärd inte kan genomföras, om detta inte sker i kombination med andra förändringar. Moderna jordbruksmaskiner kunna sålunda icke anskaffas till jordbruk, där jordinnehavet är otillräckligt, eller, som fallet är även vid jämförelsevis stora brukningsdelar, arronderingsförhållandena olämpliga. Att byggnadsbeståndets beskaffenhet kan utgöra hinder för en ur andra synpunkter önskvärd ökning av kreatursstammen är ett annat exempel på samma sak.

8 Helt visst måste i detta sammanhang ännu större betydelse tillmätas den omständigheten att många viktiga jordbruksfrågor icke kunna angripas såsom för denna näringsgren specifika problem, utan måste lösas under hänsynstagande till sambandet mellan jordbruket och övriga områden av det ekonomiska livet. Vad som kan göras till förbättring av jordbruksbefolkningens utkomstmöjligheter är ju bl. a. beroende på avsättningsförhållanden och arbetstillgång i allmänhet, vilket i sin tur betingas av den ekonomiska utvecklingen och konjunkturläget. Att detta för jordbruksprogrammens tilllämpning så betydelsefulla samband mellan jordbruket och övriga näringsgrenar gäller i stort sett för riket i dess helhet torde numera vara allmänt erkänt. I anslutning härtill understrykes också i olika sammanhang nödvändigheten, att jordbrukspolitiken koordineras med den allmänna ekonomiska politiken. Detta samband mellan näringsgrenarna gör sig givetvis även gällande lokalt på mångfaldiga sätt. Av denna anledning är det ofta omöjligt att i praktiken lösa jordbrukets rationaliseringsfrågor och anpassningsproblem med åtgärder, som uteslutande ta sikte på denna näringsgren. Det är exempelvis uppenbart att införandet av arbetsbesparande produktionsmetoder i det mindre jordbruket eller sammanläggningar av brukningsdelar i hög grad måste bli beroende av arbetsmarknaden och sysselsättningslörhållandena inom övriga områden av produktionslivet i närbelägna orter. Likaså inverka de lokala avsättningsförhållandena på möjligheterna att genom ändrad produktionsinriktning eller stegrad produktion öka jordbrukets inkomster. Ännu tydligare är det måhända att elektrifiering liksom anläggandet av vatten- och avloppssystem sällan äro rena jordbruksfrågor utan lämpligen planeras och lösas gemensamt för en hel bygd. Vid planläggning av jordbrukets framtida bebyggelse måste givetvis också hänsyn tagas till andra näringsgrenars behov jämte redan förefintliga bebyggelsecentra. Man ledes därför till slutsatsen, att en stegring av rationaliseringstakten måste föregås av utarbetandet av planer (utvecklingsplanering) för jordbruksnäringen för ett fullständigt utnyttjande av tillgängliga produktionsresurser och för företagens lämpligaste organisation, inriktning och omfattning under givna yttre betingelser, naturliga och allmänekonomiska. Denna planering bör vara så vid att den inrymmer även andra näringsgrenar i den mån här rådande förhållanden direkt inverka på jordbrukets utvecklingsmöjligheter. Man kan här lämpligen särskilja två moment i planeringsarbetet. Det första utgöres av bygdevis uppgjorda planer, avsedda att giva en klar bild av traktens näringsliv med utgångspunkt från jordbrukets produktionsbetingelser och benämnes i det följande regional jordbruksplanering. För den praktiska tillämpningen av de rekommendationer som bilda sista ledet i den regionala jordbruksplaneringen erfordras därefter som ett andra moment i planeringsverksamheten en individuell jordbruksplanering, som för varje enskild brukningsdel anger hur de allmänna rekommendationerna bäst skola realiseras. Såsom ett i den sistnämnda planeringen ingående led, vilket under vissa omständigheter för erhållande av kännedom om förekomsten av ofullständiga brukningsdelar och kompletteringsmöjligheter kunde utbrytas och

9 genomföras oberoende av den individuella planeringen i övrigt, synes man kunna tala om inventering av ofullständiga jordbruk. Upprättandet av utvecklingsplaner, såväl regionala som individuella, är för den enskilde jordbrukaren förenat med avsevärda svårigheter. Med de medel, som stå de offentliga myndigheterna till buds, har det allmänna möjligheter att vara jordbrukarna behjälpliga med utvecklingsplaneringen. De offentliga organen ha sålunda tillgång till teknisk sakkunskap, som den enskilde jordbrukaren kan anlita i endast begränsad omfattning. Myndigheterna kunna dessutom lättare överblicka de på planeringen inverkande marknadsförhållandena, enär dessa äro i väsentlig grad jordbrukspolitiskt betingade och åtminstone i viss utsträckning resultatet av statliga regleringsåtgärder. Utarbetandet av utvecklingsplaner för jordbruket förutsätter ett intimt samarbete mellan olika myndigheter och expertis på skilda områden. Sålunda erfordras helt naturligt samverkan mellan agronomer och jägmästare, arkitekter och maskintekniker, representanter för lanlmäteriet och lantbruksingenjörer. Ännu viktigare än koordination av de offentliga organens verksamhet är emellertid att näringsutövarnas medverkan i utvecklingsplaneringen vinnes. Om en dylik planering skall bli framgångsrik måste jordbrukarna själva intressera sig för densamma och aktivt deltaga i arbetet. Det måste till varje pris undvikas att verksamheten får skenet av tvång. Eftersom rationaliseringsproblemen i viss utsträckning äro gemensamma för samma bygd eller trakt, bör planeringen, som förut framhållits, inledas med uppgörande av regionala planer. Som tidigare antytts är avsikten med regional jordbruksplanering att på grundval av en beskrivning av de naturliga produktionsbetingelserna och av näringslivet, främst jordbruket, inom ett visst område framlägga en plan med rekommendationer om åtgärder till förbättring av jordbruksföretagens utrustning och beskaffenhet i allmänhet ined angivande av den lämpliga produktionsinriktningen och driflsorganisatio.ien. Regionalplanerna betingas därför ytterst av riktlinjerna och målsättningen för jordbrukspolitiken. Vid regional planering måste naturligtvis vederbörlig hänsyn tagas till den sannolika utvecklingen av näringslivet överhuvud taget inom området liksom till sysselsättningsmöjligheterna i framtiden itanför jordbruket. Planeringen bör sålunda även omfatta kommunikation.deder, bebyggelsens lokalisering och gemensamhetsanläggningar. Denna verksanhet kan måhända med hänsyn härtill även karakteriseras såsom en allmän bygdeplanering med utgångspunkt från jordbruket och dess förbättringsJnhov. F ö r undvikande av missförstånd beträffande innebörden av en här omnämnc regional jordbruksplanering må understrykas, att härmed icke avses en planläggning av hela näringslivet, exempelvis av det slag som föreslagits i motion 78 FK till 1945 års riksdag, den s. k. Roslagsmotionen. Den i fönelggande sammanhang avsedda verksamheten utgår i stället från jordbruket; rationaliserings- och förbättringsbehov, och berör sålunda andra näringgrenar endast i den mån detta är erforderligt för planeringen av jordbriket.

10 För att redan på detta stadium ge en antydan om vad som skulle kunna vinnas med regional jordbruksplanering må framhållas att härigenom en stomme borde kunna erhållas för rationaliseringen av jordbruksproduktionen och en arbetsplan för de myndigheter och organ som skola handha denna verksamhet. Icke minst väsentligt är att planeringen synes kunna bilda en grundval för upplysningsverksamheten bland yrkesutövarna själva. Att kartläggning av bristerna och utarbetande av rekommendationer för dessas avhjälpande är värdefull som utgångspunkt för rationaliseringens och förbättringsverksamhetens genomförande lär näppeligen kunna bestridas. Frågan är emellertid, om planeringsverksamheten kan stanna härvid. När det gäller att lösa vissa rationaliseringsproblem, kan man tvingas ett steg längre och företaga en mera detaljerad planering än som skulle kunna ombesörjas i samband med den regionala verksamheten. För att taga ett exempel så är en redovisning av förekomsten av arronderingsproblem inom ett visst område och ett påpekande att tekniska förutsättningar förefinnas för ägobyte, sammanläggningar eller måhända omskifte icke tillräckligt för problemets lösning i praktiken. För dessa ändamål kan planering av enstaka skifteslag, byar eller enskilda jordbruksförelag komma att erfordras. Härvid är man i själva verket framme vid den verksamhet som till skillnad från den regionala jordbruksplaneringen benämnts individuell jordbruksplanering. Även om det av naturliga skäl är vanskligt att draga en principiell gräns mellan den regionala och den individuella planeringen, torde de två typerna av jordbruksplanering böra hållas i sär. Den sistnämnda har som förut påpekats närmast karaktären av ett komplement till den förstnämnda, och utgör en tillämpning på den enskilda brukningsdelen eller ett begränsat komplex av brukningsdelar av de vid regionalplaneringen uppdragna allmänna riktlinjerna för jordbrukets utveckling inom ett visst område. Det kan näppeligen bestridas, att en individuell jordbruksplanering av här avsett slag måste bli en synnerligen arbets- och tidskrävande procedur, vilken också måste komma att draga avsevärda kostnader. Inte heller torde utbildad personal, såsom ledare för det lokala planeringsarbetet, finnas tillgänglig i erforderlig utsträckning för att verksamheten skulle kunna bedrivas i riksomfattande skala inom den närmaste framtiden. Den individuella jordbruksplaneringen, därest en sådan kommer till stånd, torde därför få bedrivas successivt och i etapper, allteftersom tillgång på kvalificerad ledarpersonal och medel giva möjlighet härtill, varvid naturligtvis början får göras med de brukningsdelar, där förbättringsbehovet är mest krävande eller arealförändringar omedelbart förestående. Under dessa omständigheter lärer det komma att dröja åtskillig tid innan fullständiga rationaliseringsplaner hinna successivt utarbetas och genomföras för byar och brukningsdelar, vilka befunnits i behov härav.

11 B.

Regional j o r d b r u k s p l a n e r i n g . Utländska erfarenheter.

Vad beträffar den regionala jordbruksplaneringen må redan nu underI strykas, att denna metod för en planläggning av jordbrukets inriktning, organisation och utrustning ej är helt oprövad. Mångenstädes i utlandet har sålunda en dylik verksamhet inletts såsom ett led i en reglering av näringslivet, i en fördelning av naturrikedomarna mellan olika grenar av produktionslivet och i samband med planering av kommunikationsleder, rekreationscentra och bebyggelse. Detta gäller exempelvis Schweiz och England. I båda dessa länder har emellertid regionalplaneringen haft en i viss mån annan utgångspunkt och inriktning än jordbruksnäringens förkovran. Denna typ av planering är närmast besläktad med den regionplanering, som verkställts även i vårt land omkring vissa större bebyggelsecentra. Vad Schweiz beträffar synes denna verksamhet, som under de senaste åren bedrivits i ett flertal kantoner, närmast ha haft karaktären av en uppdelning av planeringsdistrikt i olika områden eller zoner med hänsyn till de näringsgrenar som böra givas företräde. För varje zon utarbetas på grundval av relativt detaljerade inventeringar rörande sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden, utvecklingsplaner för utnyttjande av naturfyndigheter, för företagsstruktur, trafikleder och bebyggelse, det sistnämnda ofta i uttryckligt syfte att bevara vissa kulturella traditioner. Jordbruket blir närmast en detalj i planeringen och åtminstone inom de planeringsdistrikt, i fråga om vilka officiella redogörelser för det förberedande planeringsarbetet föreligga, ha de problem som sammanhänga med denna näringsgren intagit en undanskymd plats. Det kan tilläggas att den centrala frågan i detta sammanhang hittills synes ha varit hur man inför en fortsatt industrialisering och utbyggnad av trafiklederna skall kunna förhindra att jordbruket går förlustig för den totala omfattningen av produktionen betydelsefull odlingsmark. I fråga om England synes intresset för regional planering i stor utsträckning kunna härledas u r vissa med kriget sammanhängande förhållanden. Härav föranledda förändringar i industriens lokalisering, transportväsendet och jordbruksproduktionens inriktning bl. a. genom intensifieringen av växtodlingen har tillsammans med bombskadorna å bostadsbebyggelsen skapat ett starkt behov av en kontroll över markanvändningen och en planmässig reglering av återuppbyggnaden. Sanerings- och byggnadsproblem synas sålunda vara de centrala frågorna i den engelska regionplaneringen, som i än högre grad än i Schweiz kommer stadsplaneringen mycket nära och endast i förbigående berör jordbruket. I Amerikas Förenta Stater torde på ett tidigare stadium än annorstädes den uppfattningen ha vunnit insteg, att det allmänna borde biträda de enskilda jordbruksföretagarna i produktionsplaneringen. Det driftsekonomis*

ka planeringsarbetet, som här bedrivits i stor skala allt sedan det första världskriget, erhöll under 1930-talet en direkt regional inriktning. Vid bedömande av den regionala jordbruksplaneringens möjligheter torde därför de amerikanska erfarenheterna vara i hög grad värda att uppmärksammas. I en särskild bilaga (bil. 1) lämnas en översiktlig redogörelse för den regionala jordbruksplaneringen i Förenta staterna, dess omfattning och organisation samt resultaten av desamma i den mån dessa på nuvarande stadium ] kunna överblickas. I detta sammanhang må endast framhållas att erfarenheterna av denna verksamhet synes ha varit mycket lovande. Bland frågor, som genom den regionala jordbruksplaneringtn säges ha bringats närmare j sin lösning, må särskilt nämnas förändringar av jordanvändningen, produk- i tionsomläggningar, arealkompletteringar och jordförbättringar. För genomförande av de under kriget upprättade produktionsplanerna synes regionalplaneringen ha varit av särskild betydelse. Tillvägagångssättet vid regional jordbruksplanering. Ehuru tillvägagångssättet vid regional jordbruksplanering bäst torde kunna belysas utifrån de erfarenheter, som vunnits vid den av jordbrukskommittén försöksvis anordnade verksamheten och för vilken närmare skall redogöras i det följande, torde redan i detta sammanhang vissa principiella synpunkter på denna fråga kunna anföras, eftersom det kan bidraga till att ytterligare klarlägga regionalplaneringens innebörd. I planeringsarbetet kan man lämpligen särskilja följande fyra led. Det första består i en indelning av landet i planeringsområden, inom vilka brister och problem, som sammanhänga med jordbruket, äro i huvudsak ensartade. En dylik gränsdragning kan göras länsvis och torde i allmänhet komma att resultera i en uppdelning av varje län i ett visst antal områden med i stort sett likartade produktionsbetingelser. Storleken av dessa planeringsområden kommer givetvis att växla med de naturliga och ekonomiska förutsättningarna för jordbruksproduktionen från landsdel till landsdel och från län till län. I vissa fall kunna dessa planeringsområden möjligen erhålla en omfattning så betydande att de motsvara ett naturligt jordbruksområde i jordbruksräkningens bemärkelse. Man avser ju nämligen med denna indelning icke att framlägga en kartläggning av enskilda brukningsdelar och enstaka betingelser utan eftersträvar en klassifikation av områden där en kombination av olika egenskaper resulterat i gemensamma rationaliseringsoch anpassningsproblem. I detta sammanhang kan framhållas, att gränsdragningen naturligtvis betingas av de frågor och problem, vilkas lösning utgöra jordbruksplaneringens slutmål, nämligen jordbrukets rationalisering i vidaste bemärkelse. Då de frågor, som häri innefattas ju äro både många och omfattande, måste för att praktiskt resultat skall kunna erhållas av planeringen, gränsdragningen göras på sådant sätt, att planeringsområdena få en rätt begränsad utsträckning. Om avsikten med planeringen, för att taga ett exempel, i stället endast varit

13 att erhålla en bättre anpassning av produktionsinriktningen till klimatologiska och andra naturliga förutsättningar för produktionslivet, borde planeringsområdena väljas betydligt större än som ifrågasatts i samband med regionalplaneringen. I anslutning härtill kan tilläggas, att även om omfattningen av planeringsområdena gjordes mindre än som erfordrades för en uppdelning av landet i olika produktionstypområden, betyder detta icke att frågor rörande produktionsinriktningen skulle förbigås i regionalplaneringen. Däremot torde de rekommendationer rörande produktionsomläggningar, vilka kunna komma att framläggas i den regionala jordbruksplaneringens utvecklingsplaner, i många fall bli gemensamma eller likartade för angränsande planeringsområden. Då den regionala jordbruksplaneringen bör kunna genomföras under en relativt begränsad tidrymd av ett par tre år, böra planeringsområdena ur arbetsbesparingssynpunkt göras så stora som förutsättningarna medgiva. Det kan tillfogas, att varje planeringsområde bör vara sammanhängande och att gränserna helst böra ansluta sig till kommungränser för undvikande av uppdelning av kommuner mellan olika planeringsområden och till förhindrande av att lösningen av vissa administrativa frågor försvåras. I de fall, där naturliga eller andra förhållanden synas tala för en sådan gränsdragning att en kommun skulle komina att tillhöra mer än ett planeringsområde bör som regel kommunen i sin helhet hänföras till det område, inom vilket större delen av jordbruksarealen skulle falla. Indelningen i planeringsområden torde kunna ske med ledning av tillgängligt kartmaterial. Särskilt de ekonomiska kartorna äro för detta ändamål av betydelse. Det bör emellertid ihågkommas, att dessa kartor för vissa delar av Sverige äro tämligen föråldrade och för andra helt saknas. Sålunda föreligga inga ekonomiska kartor för exempelvis Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län samt ej heller för större delen av Norrland. Där så är förhållandet liksom i de trakter, för vilka de ekonomiska kartorna på grund av andra omständigheter ej kunna till fullo utnyttjas för regionalplaneringen torde indelningen i planeringsområden i huvudsak få grundas på förefintlig lokalkännedom. Såsom den regionala jordbruksplaneringens andra led följer avfattandet av en redogörelse för planeringsområdets näringsliv med huvudvikt på jordbruket samt angivande av föreliggande problem och brister. Denna beskrivning kan naturligtvis i viss utsträckning grundas på den officiella statistikens uppgifter. Även härvidlag har den ekonomiska kartan sin givna betydelse. Den officiella statistiken torde emellertid i de flesta fall vara otillräcklig för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna karakterisera planeringsområdenas näringsliv, enkannerligen deras jordbruk. I all synnerhet försvåras en dylik karakteristik av bristen på differentierade uppgifter om jordbrukets produktionsinriktning, tekniska utrustning och avkastning. I enstaka fall kunna möjligen kompletterande uppgifter erhållas ur tidigare verkställda specialundersökningar men ofta torde m a n bli hänvisad till att företaga undersökningar i anslutning till planeringen rörande ur produktions-

och driftssynpunkt relevanta förhållanden vid respektive områdens brukningsdelar. En fullständig inventering behöver säkerligen icke företagas, utan i allmänhet kan man låta sig nöja med stickprovsundersökningar omfattande ett slumpmässigt urval av gårdarna inom området. Om man, som termen lyder, stratifierar de nämnda undersökningarna, så att de häri ingående brukningsdelarnas fördelning på storleksgrupper motsvarar området i dess hel- j het, torde man även med ett förhållandevis ringa antal gårdar kunna erhålla en representativ bild av de faktiska förhållandena i fråga om utrustning, produktion och avkastning. Som framgår av det följande, synas i varje fall de undersökningar, vilka företagits i de försöksplanerade områdena giva stöd åt denna uppfattning. Redogörelsen för planeringsområdet skall, som förut antytts, utmynna i en karakteristik av de brister i rationaliseringshänseende och de anpassningsproblem, som framträda inom området och äro gemensamma för de flesta där belägna jordbruksföretag. Även om det härvidlag inte är fråga om att lämna en detaljerad redogörelse, bör denna dock göras så konkret som möjligt. Vid utarbetandet av dessa redogörelser bör särskilt eftersträvas att klarlägga sambandet mellan jordbrukets lokala utvecklingsmöjligheter och framtidsutsikterna beträffande övriga näringsgrenar inom området. Härvid uppmärksammas lämpligen kommunikationsfrågor och bebyggelsens ändamålsenlighet ur lokaliseringssynpunkt. Ehuru direktiv för dessa beskrivningar böra utfärdas centralt, synas erforderliga undersökningar och redogörelsens avfattande i huvudsak böra ombesörjas av resp. länsorgan i samarbete med representanter för området. Givetvis böra dessa redogörelser för överskådlighetens skull och för undvikande av upprepningar ej göras utförligare än som är absolut nödvändigt. Den tredje etappen i den regionala jordbruksplaneringen, som avser utarbetandet av rationaliseringsplaner med angivande av åtgärder för avhjälpande av de brister, vilka angivits i den förutnämnda redogörelsen, är ju i viss mening den viktigaste. Dessa planer få givetvis icke inskränkas till jordbruket utan böra med hänsyn till vad förut sagts om regionalplaneringens syfte innefatta en planläggning i stora drag av hela näringslivet, områdets framtida bebyggelse och kommunikationsleder, i den utsträckning dessa förhållanden äro av betydelse för jordbrukets framtida utveckling. Rekommendationerna till förbättring av områdets näringsliv och jordbrukets driftsförhållanden måste emellertid utgå ifrån vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen i allmänhet och jordbrukspolitiken i synnerhet. För detta ändamål erfordras direktiv rörande de allmänna, jordbrukspolitiskt betingade förutsättningarna för ändamålsenliga produktionsförändringar eller andra förbättringar. Dessa direktiv böra innehålla uttalanden om den sannolika allmänna prisutvecklingen å jordbrukets produkter och förnödenheter samt de produktionsmål, som kunna ha uppställts för landels jordbruk i samband med jordbrukspolitikens utformning. Det kan här inskjutas, att då planeringen avser att vara en verksamhet på mycket lång sikt, erfordras att de jordbrukspolitiska förutsättningarna äro någorlunda fast angivna.

15 Planeringen förutsätter sålunda att grunderna för jordbrukspolitiken äro fastställda för en längre tid framåt. Detta behöver naturligtvis inte förhindra att vissa justeringar och smärre modifikationer i de jordbrukspolitiska programmen kunna komma att föranledas av planeringsresultaten. I en viss bemärkelse kan man sålunda tala om växelverkan mellan jordbrukspolitik och planeringsresultat. Den förstnämnda måste nämligen i huvudsak hänföras till de nödvändiga förutsättningarna och utgångspunkterna för planeringsverksamheten, men kan samtidigt i begränsad utsträckning påverkas och modifieras av planeringsresultaten. Rekommendationerna böra omfatta förslag till rationaliseringsåtgärder och produktionsomläggningar inom varje planeringsområde. Lämpligt torde härvidlag vara att skilja mellan förbättringar, som rekommenderas till omedelbart genomförande och åtgärder på något längre sikt. Förslagen böra åtföljas av en diskussion av deras samhällsekonomiska konsekvenser. I detta sammanhang överväges även erforderlig ekonomisk hjälp eller stöd i annan ordning från det allmännas sida för genomförande av de uppgjorda planerna. Då utvecklingsplanerna skulle bli verkningslösa och rekommendationerna utan praktisk betydelse, om de inte uppburos av näringsutövarna själva, är det nödvändigt att redan på detta stadium anknyta representanter för jordbrukare och andra berörda yrkesgrupper till planeringsarbetet. Detta kan lämpligen tillgå på så sätt, att redogörelsen för planeringsområdet framlägges för diskussion i en lokalkommitté, som skall ha till uppgift att på grundval av nämnda redogörelse och i samråd med den tekniska sakkunskapen på olika områden utforma utvecklingsplanen och överenskomma om rekommendationerna. Härigenom skulle ju också en för planeringsverksamheten nödvändig detaljerad lokalkännedom vinnas. Att jordbrukarna aktivt deltaga i planeringsarbetet är vidare ovärderligt ur upplysningssynpunkt och härmed har man nått den fjärde och sista etappen i den regionala jordbruksplaneringen. Upplysningsverksamheten avser att göra jordbrukarna underkunniga om de brister, som vidlåda jordbruket, och att informera dem om de föreslagna åtgärdernas innebörd och ekonomiska konsekvenser. För detta ändamål böra rekommendationerna framläggas i lättfattliga framställningar. Möten för diskussion av desamma synas med fördel kunna anordnas. Upplysningsverksamheten avser som sagt att väcka jordbrukarnas eget intresse för att härigenom skapa förutsättningar för utvecklingsplanernas förverkligande.

C.

Individuell j o r d b r u k s p l a n e r i n g .

Sedan regionalplaneringen nått därhän, att rationaliseringsbehovet inom planeringsområdena kan överblickas och utvecklingsplanerna ha utarbetats, kan den individuella jordbruksplaneringen följa som nästa steg i förberedelserna för rationaliserings verksamheten. Som förut antytts skulle avsikten

16 härmed vara att på grundval av den regionala jordbruksplaneringen i samarbete med näringsutövarna själva verkställa en planläggning av de enskilda brukningsdelarnas utrustning och driftsförhållanden i syfte att åstadkomma rationella jordbruksföretag. Genom individualplaneringen skola de enskilda jordbrukarna övertygas om rationaliseringens betydelse och innebörd och samtidigt erhålla hjälp med dess genomförande. Man torde kunna skilja mellan tre konkreta huvuduppgifter för den individuella jordbruksplaneringen, nämligen dels att främja en rationellare fastighetsindelning, ägosammansättning och arrondering i jordbruket, dels att åstadkomma ändamålsenliga förbättringar av jord och byggnadsbestånd dels slutligen att få till stånd en rationalisering av driftsförhållandena i övrigt, såsom lämpliga gödslingsmetoder. En rationalisering av brukningsdelens gränser, som innefattar både kompletteringsålgärder och andra arealregleringar, kan sällan ske utan samverkan mellan två eller flera närliggande fastigheter. Däremot kunna givetvis mera varaktiga förbättringsåtgärder, såsom täckdikningar och byggnadsförbättringar planläggas och vidtagas för enstaka fastigheter var för sig. Värdet av dessa åtgärder blir emellertid å andra sidan beroende av fastigheternas framtida omfattning och arrondering. Ofta torde därför komma att erfordras, att planeringen omfattar samtliga brukningsdelar i en by eller ort. I praktiken torde storleken av de områden, som varje individualplan omfattar, giva sig själv av omständigheterna. Topografiska förhållanden eller vegetationen kunna utgöra den naturliga gränsen. I andra fall kan en by avgränsas från omgivningen av en större lantegendom, som lämpligen bör betraktas som en självständig enhet i individualplaneringen, och där eventuella kompletteringsåtgärder och reglering av arronderingsförhållandena icke behöver beröra till andra brukningsdelar hörande arealer. Liksom den regionala jordbruksplaneringen utgick från en beskrivning av rådande förhållanden, måste den individuella föregås av en redogörelse för de enskilda brukningsdelarnas beskaffenhet. I enlighet härmed k a n det individuella planeringsarbetet preliminärt uppdelas i följande etapper. Det första ledet omfattar sålunda en undersökning av nu rådande förhållanden på de enskilda brukningsdelarna med angivande av produktionsbetingelser, konstaterade brister i fråga om de berörda företagens storlek, utrustning, organisation och produktionsinriktning. Härvid böra givetvis uppgifter, som insamlats och bearbetats i anslutning till den regionala planeringen, användas i tillämpliga delar. Från jordbruk, som ingått i en stickprovsundersökning verkställd i samband med regionalplaneringen finnas sålunda vissa för den individuella planeringen erforderliga upplysningar redan tillgängliga. Med ledning av den regionala utvecklingsplanen och på grundval av resultaten av undersökningen av brukningsdelarna följer därefter som andra led utarbetandet av utvecklingsplaner för rationaliseringen av de enskilda brukningsdelarna. Härvid prövas först i vilken utsträckning dessa böra bestå i befintligt skick eller bliva föremål för arealkompletteringar och ägoutbyten. De ofullständiga jordbruken böra genom komplettering omvandlas till full-

17 ständiga brukningsdelar. Detta ställningstagande innebär emellertid ingalunda, att det därmed även är slutgiltigt och för all framtid avgjort, att en viss brukningsdel skall bestå eller läggas till annan brukningsdel. Ställningstagandet sker ju endast på grundval av de förhållanden, som kunna överblickas vid tiden för undersökningen. Senare inträffade förändringar böra givetvis beaktas, då det gäller att sätta utvecklingsplanerna i verket. Sedan varje brukningsdels framtida ställning sålunda prövats, följer härefter som sista etapp utarbetandet av en konkret plan att följas vid det praktiska genomförandet av rationaliseringsåtgärden. De uppgjorda rationaliseringsplanerna skola icke vara absolut bindande utan böra kunna anpassas till oförutsedda förändringar. Då förverkligandet av planerna ju i regel måste försiggå i etapper synes man kunna vidtaga erforderliga förändringar, allt eftersom de faktorer, av vilka den slutgiltiga planen är beroende, kunna närmare överblickas. Den närmare innebörden av och tillvägagångssättet vid individuell jordbruksplanering torde bäst framgå av de exempel på dylik planering, vilka anföras i kap. IV av denna PM. Då, som förut påpekats, åtskillig tid måste förflyta, innan fullständiga rationaliseringsplaner hunnit utarbetas för alla de brukningsdelar, där förbättringsbehov föreligga, skulle kännedom om förekomsten av ofullständiga jordbruk och om möjligheterna till arealkompletteringar komma att fördröjas i avvaktan på att resultaten av en dylik individuell jordbruksplanering i sin helhet kunde överblickas. Uppenbarligen skulle detta vara förenat med betydande nackdelar, ty härigenom kunde möjligen annars lämpliga åtgärder för den yttre rationaliseringen komma att onödigtvis uppskjutas. Med hänsyn härtill kan som tidigare antytts diskuteras, huruvida icke en grov inventering och besiktning av brukningsdelarna skulle kunna företagas för erhållandet av upplysning om fastigheternas arealinnehav och möjligheter att i framtiden existera såsom bärkraftiga brukningsenheter. I detta sammanhang må uppmärksammas, att en dylik inventering påbörjats av egnahemsstyrelsen. Härvid sker en snabbesiktning av fastigheterna och uppgifter inhämtas icke blott om jordinnehav och kompletteringsmöjligheter utan även om byggnadsbeståndets beskaffenhet m. m. För denna verksamhet redogöres närmare i kap. III. Här uppkommer frågan, huruvida individuälplaneringens övriga delar lämpligen böra uppskjutas till en senare tidpunkt då inventeringsresultaten föreligga. Med hänsyn till önskemålet att så snart som möjligt erhålla praktiska exempel, som kunna demonstrera individuälplaneringens innebörd för yrkesutövarna, synes emellertid en dylik ordning ej kunna rekommenderas. Det torde nämligen vara av största värde för den upplysningsverksamhet, som förutsattes åtfölja planeringen, att man för jordbrukarna på förhand i huvudsak kan utpeka de mål, som åsyftas med individualplaneringen. I annat fall torde jordbruksbefolkningens förståelse för en utvecklingsplanering svårligen kunna vinnas. 2—458941.

IS Egnahemsstyrelsens nyss berörda inventering kunde i stället bedrivas parallellt med individualplaneringen. Någon olägenhet i form av dubblering av uppgiftsinsamling och undersökningar behöver i varje fall icke uppkomma, eftersom den här angivna ordningen egentligen endast innebär, att vissa i individualplaneringen ingående undersökningsmoment utbrötos och gjordes till föremål för snabbinventering. Resultaten härav skulle givetvis kunna användas i en efterföljande planering, där arbetet i motsvarande grad avkortades. Med hänsyn till vad förut sagts om individuälplaneringens tidskrävande natur kan övervägas, huruvida det icke vore lämpligt, att vissa provytor, var och en utgörande en by eller ett skifteslag, utvaldes i ett tidigt skede av planeringsverksamheten, och gjordes till föremål för fullständig individuell planering, varvid också utvecklingsplanerna i så stor utsträckning som möjligt genomfördes i praktiken. Dessa provytor böra givetvis då utväljas i områden, där jordbruket är i särskilt starkt behov av rationalisering. Det torde icke möta oöverkomliga svårigheter av finansiell art att på detta sätt, innan ännu individualplaneringen erhållit en mera allmän omfattning, anordna påtagliga demonstrationer av utvecklingsplaneringens innebörd och praktiska konsekvenser för enskilda brukningsdelar. Även om utvecklingsplaneringen, som avsett är, kommer att påskynda rationaliseringstakten och medföra en ökad planmässighet i förbättringsverksamhetens handhavande, synas de åtgärder, som kunna erfordras för genomförandet av vissa typexempel på individuella utvecklingsplaner, i huvudsak kunna anslutas till förefintliga hjälpformer. De kostnader, som skulle erfordras härför, synas sålunda kunna täckas inom den ram, som vid ifrågavarande tidpunkt finnes för förbättringsverksamheten.

19 KAP. II.

Försöksvis verkställd regional jordbruksplanering. För att närmare utröna den regionala jordbruksplaneringens möjligheter och för vinnande av erfarenheter rörande tillvägagångssättet h a r jordbrukskommittén, som förut antytts, efter av Kungl. Maj:t givet bemyndigande försöksvis verkställt en dylik planering inom vissa delar av landet. Denna försöksplanering har handhafts av kommitténs rationaliseringsutskott. Inledningsvis bör understrykas, att avsikten med försöksplaneringen icke varit att uppgöra praktiskt tillämpliga utvecklingsplaner. Denna planering har i stället haft karaktären av en undersökning huruvida jordbrukets inriktning, omfattning och driftsorganisation i de utvalda områdena under nuvarande förhållanden kunde anses ekonomiskt ändamålsenliga. Det kan vidare förutskickas, att det i försöksplaneringen icke varit möjligt att i önskvärd utsträckning upptaga allmänna planläggningsfrågor rörande kommunikationer och bebyggelse till behandling. För valet av försöksområden ha flera omständigheter varit avgörande. Det ansågs sålunda önskvärt att erhålla provytor, som utan att göra försöksplaneringen alltför arbetskrävande likväl erbjödo tillräckligt många rationaliseringsproblem för att giva en tydlig illustration till den regionala jordbruksplaneringens metoder och resultat. I enlighet härmed ha för det första områdena begränsats till omfattningen i högre grad än som skulle erfordras eller ens vara lämpligt vid verklig planering. För det andra har det tillsetts att olika delar av landet blivit representerade. Härjämte har vid valet av försöksområden hänsyn tagits till förekomsten av kartor och statistiskt material. De provytor som efter dess grunder utvalts ha omfattat följande områden. I. Västernorrlands län: Ljustorps socken. II. Örebro län: Askers, Ekeby och Sköllersta socknar. III. Östergötlands län: Yxnerums, östra Ryds, Gårdeby och Björsäters socknar. IV. Blekinge län: Kristianopels, Torhamns, Jämjö och Ramdala socknar. Tillvägagångssätt vid planeringen. Det med den regionala jordbruksplaneringen förenade arbetet har utförts dels centralt inom jordbrukskommitténs kansli, dels lokalt genom vederbörande hushållningssällskaps försorg. För vart och ett av försöksområdena

har först å nämnda kansli utarbetats en preliminär redogörelse för naturförhållanden och näringsliv m. m. på grundval av officiellt och annat material, som funnits tillgängligt i Stockholm. Redogörelsen har därefter utsänts till vederbörande hushållningssällskap, som välvilligt kompletterat densamma och i anslutning härtill verkställt erforderliga specialundersökningar. Efter sålunda företagna kompletteringsarbeten har inom kommitténs kansli utarbetats en detaljerad beskrivning för vart och ett av områdena samt \ en sammanfattning av de inom området konstaterade brister, som vidlåda \ näringslivet. Sagda beskrivningar ha här fogats som bilagor. För att erhålla en konkret bild av de olika områdena ha därefter repre- I sentanter för jordbrukskommitténs rationaliseringsutskott och de tjänstemän hos kommittén, som närmast sysslade med planeringsarbetet, företagit en studieresa inom varje område under en dag tillsammans med represen- ] tanter för vederbörande hushållningssällskap och andra experter, vilka deltagit i planeringsarbetet. Under de därpå följande en a två dagarna h a r i I hushållningssällskapets regi ordnats en sammankomst med representanter för sällskapet, lokala myndigheter och ekonomiska föreningar på jordbru- j kets område, samt för jordbrukarna i de i planeringen deltagande socknar- \ na. 1 Vid detta sammanträde har granskats den utarbetade beskrivningen, vilken i förväg tillställts deltagarna. I samband härmed ha de påtalade bristerna varit föremål för diskussion och olika åtgärder till näringslivets förkovran och jordbrukets rationalisering övervägts. Vid diskussionen framförda synpunkter ha sedermera sammanfattats i en promemoria, som utarbetats inom kommitténs kansli och för kompletterande anmärkningar tillställts deltagarna i sammanträdet. Slutligen har på grundval av vad sålunda framkommit som ett sista led i försöksplaneringen en kortfattad utvecklingsplan med rekommendationer för varje område utarbetats inom kansliet. Jämväl dessa utvecklingsplaner redovisas i anslutning till de områdesbeskrivningar, som återgivas i bilagorna. De tre i kapitel I angivna etapperna i den regionala jordbruksplaneringen genomgingos sålunda i tur och ordning. Däremot bortföll upplysningsverksamheten av naturliga skäl i försöksplaneringen, eftersom denna icke var avsedd att tillämpas i praktiken. Statistiska materialet m. m. I bilaga 2 till denna promemoria lämnas en ingående redovisning av det statistiska materialet, vilket legat till grund för områdesbeskrivningarna. I det följande må därför endast några korta uppgifter härutinnan meddelas. I redogörelserna för de undersökta områdena har i främsta rummet tryckt officiellt material kommit till användning såsom folkräkningar, jordbruksräkningar, industristatistiken och Årsbok för Sveriges kommuner samt vissa offentliggjorda specialundersökningar. Det tryckta materialet har i vissa fall kompletterats med primäruppgifter ur den officiella statistiken. Av kartmaterial ha, förutom generalstabens kartor, landsfiskals- och vägbreddskartor samt geologiska kartor, för vissa områden även ekonomiska kartor, utgivna 1 Bland representanter för myndigheter, som deltagit i dessa sammanträden må särskilt nämnas hushållningssällskapens sekreterare och konsulenter, egnahemsdirektörer, länsjägmästare, överlantmätare eller distriktslantmätare samt lantbruksingenjörer.

21 av Rikels allmänna kartverk stått till förfogande. Från Statens meteorologiskhydrografiska anstalt ha uppgifter införskaffats om temperatur- och nederbördsförhållandena vid de inom eller i omedelbar närhet av resp. försöksområden belägna observationsplatserna. För komplettering av det officiella materialet ha, såsom tidigare nämnts, hushållningssällskapen i de fyra berörda länen utfört specialundersökningar rörande vissa ur produktions- och driftssynpunkt relevanta förhållanden inom respektive försöksområdens jordbruk. Med hänsyn till de olikartade förhållandena inom länen och tidigare utförda undersökningar har tillvägagångssätten vid specialundersökningarna icke varit desamma. Försöksområde I (Västernorrlands län) har år 1938 av professor L. Nanneson på uppdrag av hushållningssällskapet i länet gjorts till föremål för en specialundersökning. Hushållningssällskapet har därutöver för den regionala försöksplaneringen verkställt en jordbruksekonomisk intensivundersökning av områdets samtliga jordbruk med minst 0,5 ha åkerareal. Uppgifterna ha inhämtats genom personliga besök inom respektive arbetsblock. Vissa andra uppgifter rörande området ha även insamlats av hushållningssällskapet, varjämte skogsvårdsstyrelsen och egnahemsnämnden lämnat kompletterande upplysningar och uppgjort specialkartor. För en del av försöksområde II (Örebro län) föreligger en tidigare utförd lokalundersökning, nämligen en år 1935 på uppdrag av lantbruksakademiens ekonomiska avdelning verkställd jordbruksstatistisk undersökning, omfattande större delen av Sköllersta och Askers socknar samt mindre områden av socknarna Svennevad och Ekeby. Området sammanfaller sålunda i stort sett med nu ifrågavarande försöksområde. För nu förevarande ändamål har Örebro läns hushållningssällskap verkställt en specialundersökning av produktions- och driftsförhållandena vid inalles 52 brukningsdelar, motsvarande 5 °/o av totala antalet jordbruk inom undersökningsområdet. Urvalet har skett genom avprickning av var 20:e brukningsdel inom resp. storleksgrupper ur kristidsnämndernas producentregister. Inom försöksområde III (Östergötlands län) har länets hushållningssällskap för den regionala jordbruksplaneringen verkställt två specialundersökningar. Den första undersökningen omfattar försöksområdets samtliga brukningsdelar och avser år 1943. Uppgifterna ha i huvudsak erhållits genom utdrag från ett kortregister, som Östergötlands länsförbund av R.L.F. lagt upp för samtliga brukningsdelar. Registret innehåller uppgifter om bl. a. arealen av olika ägoslag, mjölkleveranser och anslutningen till ekonomiska föreningar. I vissa fall ha dessa uppgifter justerats med ledning av upplysningar från lokalt håll samt från hushållningssällskapets besiktningslista för nötbromsutrotningen 1943. Den andra undersökningen, som närmast haft karaktären av en representativ undersökning, har omfattat införskaffande vid personliga besök av detaljerade uppgifter av olika slag från 54 brukningsdelar inom området eller 15 °/o av samtliga. Urvalet av brukningsdelarna har skett slumpmässigt. Inom undersökningsområde IV (Blekinge län) har länets hushållningssällskap för den regionala jordbruksplaneringen verkställt en undersökning rörande vissa ur produktions- och driftssynpunkt relevanta förhållanden vid 103 brukningsdelar, motsvarande 8 °/o av totala antalet jordbruk inom undersökningsområdet. Sagda brukningsdelar ha uttagits dels med tanke på representativitet beträffande storleksgruppering efter åkerarealen, dels i avsikt att få desamma så jämnt geografiskt fördelade som möjligt. Sammanfattande

områdesbeskrivning.

I bilagor till denna promemoria återfinnas detaljerade redogörelser för de olika områdenas natur- och näringsförhållanden. I det följande må lämnas en kort sammanfattning av dessa redogörelser. Det område inom Västernorrlands län, som utvalts till försöksomåde, utgöres av socknen Ljustorp, omfattande drygt 47 000 hektar eller 2 °/o av länets totala land-

22 areal. Socknen, som ej n å r fram till kusten, uppvisar övervägande inlandets kännetecken. Det bildar ett i topografiskt avseende enhetligt, starkt kuperat och skogsbevuxet område, som i stort sett sänker sig från en höjd av 300 a 400 m i inlandet mot kusten. De lösa jordlagren bestå nästan uteslutande av sandavlagringar och krosstensgrus. Fosfattillståndet synes vara otillfredsställande men kalitillståndet bättre. Mossar äro sällsynta. Inom socknens jordbruksområde, koncentrerat till Ljustorpsåns och Mjällåns dalgångar, är vegetationsperioden ungefär 170 dagar, vilket med hänsyn till socknens latitud och läge flera mil från kusten är jämförelsevis långt. Nederbördsmängden ligger mellan det lokalmaritima kustområdets och norrländska inlandsområdets. I det stora hela synas de naturliga förutsättningarna för jordbruket i Ljustorpsåns dalgång kunna betecknas som gynnsamma, i Mjällåns dalgång något sämre. Nyodlingsmöjligheterna äro starkt begränsade. Ur skogssynpunkt är socknens medelbonitet (2,23) obetydligt högre än länets i sin helhet. För skogsbruket äro temperatur- och nederbördsförhållandena övervägande gynnsamma. Området kan karakteriseras såsom även för norrlandsförhållanden glest befolkat. Inga tätorter finnas. Under 1930-talet och de senaste åren förelågo stora avflyttningsförluster, vilka dock till avsevärd del neutraliserats av den alltjämt betydande naturliga folkökningen. Genom relativt stor utflyttning av kvinnor har disproportionen mellan könen snabbt ökat. Giftermålsfrekvensen är låg. Såväl taxeringsuppgifter — den kommunala utdebiteringen är bland de högsta i länet — som uppgifter rörande frekvensen understödstagare och bostadsförhållanden, vilka senare äro i genomsnitt mycket dåliga, tyda på en även för norrlandsförhållanden extremt låg ekonomisk och social standard inom undersökningsområdet. Jordbruk och skogsbruk äro de huvudsakliga näringarna inom undersökningsområdet. Den industriella verksamheten är av helt underordnad betydelse, beroende på oförmånliga naturliga förutsättningar. Enligt 1940 års folkräkning tillhörde endast 11 °/o av socknens befolkning gruppen »industri och hantverk», flertalet dock sysselsatta utanför socknen. Av områdets hela landareal äro knappt 4 °/o åker och närmare 75 °/o skogsmark. Nära 30 °/o av samtliga brukningsdelar ha en åkerareal understigande 2 hektar. 70 % av brukningsdelarna ligga nedanför 5 ha-gränsen. Nära hälften av samtliga brukningsdelar sakna skog. Av brukningsdelarna under 2 ha utgöra de skoglösa jordbruken 80 °/o, i gruppen 2,1—5 ha, nära 50 % . Dessa procenttal är icke obetydligt större än för länet i sin helhet, ehuru socknen ingalunda kan sägas vara mindre skogrik än länet. Det relativt stora antalet skoglösa brukningsdelar inom undersökningsområdet torde i första hand sammanhänga med bolagens betydande skogsinnehav (60,8 %> av totala skogsarealen mot 47,2 °/o för länet i sin helhet). Flera av de skoglösa jordbruken kunna dock genom servitut täcka sitt husbehov av ved. Kvarstående jordbruk utan varje skogstillgång utgöra dock närmare en tredjedel av samtliga jordbruk inom socknen. Även innehavet av betesmark är vid ett stort antal jordbruk otillfredsställande. Skogsbete är den vanligase betesformen, beroende delvis på de talrika betesservitutsrättigheterna. Bristen på lämplig betesmark betecknas — icke minst ur skoglig synpunkt — som ett av områdets mest svårlösta problem. I fråga om åkerjordens arrondering må nämnas, att 87 °/o av samtliga brukningsdelar ha endast ett skifte, 11 %> två skiften och endast 2 °/o tre eller flera skiften. Bondeskogarnas arrondering är i många fall mindre god eller dålig med långa, smala skiften. Den animaliska produktionen är förhärskande inom området. Drygt 70 °/o av åkern upptagas av vallar, 20 °/o av spannmål och 5 %> av potatis. Socknens hektarskördar ligga i närheten av länsgenomsnittet. Räknat per hektar åker är kreatursbeståndet genomgående lägre för Ljustorps kommun än för länet i siin helhet. Anmärkningsvärt är särskilt det relativt ringa beståndet av får och höns. I förhållande till åkerarealen är svinbeståndet t. o. m. lägre än länsgenomsnittet. Tillförlitliga

23 siffror för mjölkavkastningen saknas. Blott fyra besättningar med inalles 40 kor tillhöra kontrollföreningen. Endast omkring hälften av gårdarna leverera mjölk till mejeri, beroende på att vissa även relativt stora småbruk allt fortfarande äro inställda på självhushåll och driva en mera extensiv produktion. Täckdikningen är ofullständig och till stor del bristfällig. Konstgödselförbrukningen inom socknen är relativt obetydlig. Ekonomibyggnaderna äro ofta mycket bristfälliga. En tredjedel äro fallfärdiga och en fjärdedel i behov av större reparation. Gödselvårdens standard är extremt låg. Jordbrukets maskinutrustning förefaller vara tämligen bristfällig. Såsom allmänt omdöme om jordens skötsel uppges denna vara god vid 18 %>, medelgod vid 58 °/o och dålig vid 24 °/o av samtliga brukningsdelar. Uppgifter om jordbrukets ekonomiska ställning äro fåtaliga. De relativt sett mycket låga taxeringsvärdena inom området tyda emellertid på extremt oförmånliga driftsvillkor. Eftersom de naturliga förutsättningarna icke äro ogynnsamma återspeglar det låga taxeringsvärdet i främsta rummet ekonomibyggnadernas undermåliga beskaffenhet men i viss mån även den låga tekniska standarden i allmänhet liksom det jämförelsevis långa avståndet till avsättningsorten. Som nämnts är skogsbruket vid sidan av jordbruket undersökningsområdets viktigaste näring. Avverkningarna såväl på bonde- som bolagsskogen synes numera i stort sett bedrivas på ett tillfredsställande sätt och så gott som uteslutande i form av beståndsvårdande huggningar. Detta gäller emellertid inte alltid beträffande de minsta fastigheternas servitutsavverkningar, vilka tillsammans med det allmänt förekommande skogsbetet alltjämt utgöra allvarliga hinder för rationell skogsvård. Behovet av skogsvägar är relativt stort. Vägbristen är en av orsakerna till att rotvärdet för socknen är lägre än medelrotvärdet för Västernorrlands län. Vattendragen äro delvis rätt svårflottade och underhållskostnaderna i allmänhet höga. Inte mindre än drygt 80 °/o av samtliga jordbrukare redovisa sysselsättning vid sidan av det egentliga jordbruket. Skogsbrukets dominerande betydelse för befolkningen i området framträder även härvidlag. Det kan sålunda nämnas att i runt tal 3 / 4 av bisysslorna utgöras av enbart skogs- och flottningsarbete och ytterligare Vs av någon kombination av skogsarbete och annan bisyssla. Det är vidare anmärkningsvärt att jordbrukare med bisysslor använda drygt hälften av arbetsåret för arbete utanför det egna jordbruket. Befolkningens framtida förvärvsmöjligheter och inkomstförhållanden bli sålunda i hög grad beroende av de arbetsmöjligheter skogshanteringen kan erbjuda. Försöksområdet i Örebro län bildas av socknarna Asker, Ekeby och Sköllersta om tillhopa 29 651 hektar eller 3,5 °/o av länets landsareal. Genom en förkastningslinje delas Asker och Sköllersta i ett område med goda naturliga förutsättningar för jordbruk och en relativt tät bebyggelse samt ett annat med kargare jordmån och rikligare förekomst av skogsmark. Socknen Ekeby tillhör det förstnämnda delområdet. Området i sin helhet är rätt typiskt för mellansvensk jordbruksbygd även om anläggningen av ett större skifferoljeverk inom Ekeby kommun år 1942 i viss mån förändrat dess jordbruksbetonade karaktär. Bland de lösa jordlagren är något lerhaltigt krosstensgrus vanligast förekommande. På Kvismaredalens sydsluttningar förekomma dock stora sammanhängande lermarker och i Kvismaxens gamla sjöområden betydande arealer torvdy och mosstorv. Även andra jordarter förekomma. Jorden uppvisar i regel brist på kalk och fosfor på fastmarksjordarna. I fråga om sjösänkningsjordarna uppstå nya näringsproblem genom mullhaltens gradvisa sänkning (ca 1 cm:s uttunning per år). Ur skogsproduktionssynpunkt tillhör undersökningsområdet länets bördigaste marker. Även de klimatologiska betingelserna för jordbruket anses goda. Inom sjösänkningsområdet (Kvismaren, Mosjön) är dock frostlänthet relativt vanlig. Området är förhållandevis tätt befolkat. Under åren fram till 1942 minskade folkmängden, ehuru relativt sett mindre än för länet i sin helhet. Med skifferolje-

24 verkets tillkomst har en ökning inträtt. 1 övrigt uppvisar området de vanliga demografiska dragen för svensk landsbygd såsom en oförmånlig åldersstruktur och växande disproportion mellan könen samt som följd härav en mycket låg äktenskapsfrekvens. Den taxerade genomsnittsinkomsten inom området är relativt ringa, lägst inom Ekeby socken 1 med dominerande jordbruksbefolkning, högst inom den starkast agglomererade socknen Sköllersta. Utdebiteringen till kommunalskatt ligger nära länsgenomsnittet. Bostadsbeståndet synes i allmänhet vara tämligen gott och ett fåtal procent av bostadshusen betecknas som undermåliga. Åkerbruk med skogsbruk är undersökningsområdets viktigaste näringsgren. Genom förenämnda skifferoljeverks tillkomst har emellertid industrin ökats väsentligt i betydelse. Dessutom finnas några andra större industriföretag. Vid sidan av egentlig jordbruksdrift förekommer även hemindustri i viss omfattning. Av områdets hela landareal är ca 40 °/o åker. Skogsmarken är av ungefär samma omfattning. På slättbygden är givetvis åkern mera dominerande men även slättbygdsgårdarna förfoga oftast över skogsmark. Beteskulturen har ännu trots goda naturliga förutsättningar föga utbredning. Närmare hälften av brukningsdelarna ha en åkerareal understigande 5 hektar och två tredjedelar under 10 ha åker. Den storleksgrupp, som närmast kan anses representera familjejordbruket (10 30 ha) svarar för mindre än 30 °/o av samtliga brukningsdelar. Förhållandena äro tämligen likartade inom de tre undersökta socknarna. Jordbruket inom området präglas i hög grad av förekomsten av stödjordbruk och ofullständiga jordbruk. Behovet av sammanläggning angives vara stort. I viss mån synes utvecklingen också gå i denna riktning. Emellertid har av en särskild undersökning av arronderingsförhållandena inom området, utförd av överlantmätaren i Örebro län Bertil Lindqvist, framgått, att hittills sammanläggning ofta lett till ökad ägosplittring. Undersökningen, som dock omfattat endast vissa delar av området, har vidare visat, att en förbättring av de ofta olämpliga arronderingsförhållandena i många fall icke torde kunna åstadkommas utan omskifte. Detta gällde ungefär hälften av de 474 undersökta brukningsdelarna. Endast en fjärdedel av de undersökta jordbruken företedde sådana arronderingsförhållanden, att ett omskifte uppenbarligen icke behövde ifrågakomma, medan den återstående fjärdedelen visserligen företedde allvarliga brister i detta hänseende, men för vilkas avhjälpande omskifte dock icke nödvändigtvis skulle erfordras. Beträffande produktionsinriktningen må nämnas, att brödsäd odlas på endast 14 —16 °/o av åkerarealen, något mer på slätt- än skogsbygden. Havre, vallar och andra foderväxter upptaga däremot ca två tredjedelar av åkern. Avkastningen per hektar ligger för flertalet grödor högre inom undersökningsområdet än för länet i dess helhet. Särskilt gäller detta slättbygden. Uppgifter om kreatursstammen, detaljerat redovisade i bilagda redogörelse, tyda i övrigt på att en starkt blandad driftsform är den förhärskande inom undersökningsområdet. Mjölkproduktionen per ko synes emellertid vara relativt låg inom området. Djurmaterialet torde icke utnyttjas tillräckligt. Anslutningen till ladugårdskontrollen är jämförelsevis liten. I detta sammanhang kan tilläggas, att området är ett av de bästa inom länet i fråga om fruktodling. Täckdikning erfordras ännu i betydande utsträckning. Ett av områdets allvarligaste problem är den fortgående försumpningen av Kvismaredalens åkerarealer genom den förut nämnda marksänkningen (se ovan!). Ej heller övriga jordförbättringsarbeten ha vidtagits i sådan omfattning, som motiveras av de goda odlingsbetingelserna. Ekonomibyggnaderna äro i regel väl byggda men oftast illa disponerade och otidsenligt inredda. Gödselvården befinner sig trots senare års förbättringar alltjämt på en låg standard, varvid Askers kommun intar en särskilt oförx Taxeringsresultaten hänföra sig till tiden, innan Kvarntorpsindustriens verksamhet påbörjades.

25 manlig särställning. Mekaniseringsgraden inom området synes för jordbrukets del ligga rätt väsentligt högre än för hela länet i genomsnitt. Det elektriska kraftbehovet har dock ännu icke tillräckligt tillgodosetts. Anskaffande av tillräcklig arbetskraft för jordbruket är en mycket svårlöst fråga trots mekaniseringen. Skifferoljeverkets tillkomst har skärpt läget i detta hänseende. Jordbrukarnas egna organisationer sörja för den övervägande delen av produkternas avsättning. Området är i det avseendet synnerligen väl organiserat. Uppgifter rörande jordbrukens ekonomiska resultat saknas. I detta sammanhang kan emellertid nämnas, att åkerjordens taxeringsvärde ligger något över samt skogsmarkens taxeringsvärde avsevärt högre än i genomsnitt för länet i dess helhet. Det område inom Östergötlands län, som berörts av försöksplaneringen, bildas av socknarna Yxnerum, Östra Ryd, Gårdeby och Björsäter, omfattande 33 397 hektar eller 3,3 °/o av länets landareal. Denna bygd kan i såväl geologiskt som geografiskt hänseende karakteriseras som övergångsområde mellan det småländska höglandet å ena sidan samt Östergötlands slättbygd och kustområde å andra sidan. Yxnerum och södra delen av Björsäter ha karaktären av skogklätt berglandskap. Större slättområden finnas endast i ö s t r a Ryd samt framför allt i Gårdeby, där området övergår i östgötaslätten. Av lösa jordlager ha moränbildningar den största utbredningen inom området och äro i allmänhet skogbärande. Åkerjorden är övervägande sammansatt av olika lerarter, varav varvig lera har den största utbredningen på områdets slättbygd och i dalgångarna men förekommer även på bergplatåerna. Torvjord förekommer även. Fosfathalten är mycket otillfredsställande men kalitillståndet synes vara bättre. Området är något nederbördsfattigare än länet i genomsnitt. Frostlänthet uppgives förekomma inom smärre områden. Området är tämligen glest befolkat och folkmängden har relativt sett minskat hastigare än på länets landsbygd i sin helhet. I övrigt uppvisar området de för den svenska landsbygden under senare årtionden karakteristiska dragen: kraftig folkminskning, växande disproportion mellan könen i de produktiva åldersgrupperna och låg giftermålsfrekvens. Inkomsttaxeringen per innevånare ligger väsentligt under länsgenomsnittet; särskilt gäller detta Gårdeby. Antalet understödstagare är även speciellt högt i sistnämnda socken. Det anförda synes tyda på ett ytterst oförmånligt läge inom sagda socken och på ett relativt svagt läge inom undersökningsområdet i sin helhet. Björsäters socken med dess större andel av icke-jordbrukande befolkning och dess uppenbarligen avsevärt effektivare driftsförhållanden inom jordbruket utgör dock härvidlag ett tydligt undantag. Bostadsstandarden i denna socken är även relativt hög, mot 10 % dåliga bostäder i denna socken svara över 19 °/o inom övriga delar av området. Bortemot hälften av områdets samtliga bostäder betecknas som goda. Ett anmärkningsvärt ringa antal jordbruk inom området ha tillgång till elektriskt ljus och kraft. Yrkesutbildningen bland jordbrukarna företer stora brister. Åker- och skogsbruk äro de dominerande näringsgrenarna inom området. De fåtaliga industrianläggningarna, uteslutande mindre sågverk och småkvarnar, ligga spridda över praktiskt taget hela området. Gårdeby socken saknar dock egentliga industrianläggningar. En icke obetydlig ökning i områdets industriella aktivitet synes emellertid ha inträtt under senaste åren. Industrin bygger helt på förädling av traktens egna råvaror. Hemslöjden är av mycket ringa omfattning. Arealens fördelning på skilda ägoslag varierar för olika socknarna men åkern upptar i genomsnitt en femtedel och skogen knappt två tredjedelar. I Yxnerum upptar åkerarealen blott 12 °/o, i Gårdeby överstiger den en tredjedel av landarealen, övriga två socknar intaga en mellanställning. Andelen kultiverad betesäng är förhållandevis hög inom området, vilket sammanhänger med en tendens hos jordbrukarna att låta en stor betesareal ersätta intensiteten i kulturåtgärderna. Betesmarkerna giva följaktligen en alltför torftig avkastning för att kunna tillgodose betesbehovet. Flera brukningsdelar sakna för övrigt såväl betesmark som skog.

26 Närmare hälften av brukningsdelarna ha en åkerareal under 10 ar, ej fullt en tredjedel 10—30 hektar och drygt en femtedel över 30 hektar. Särskilt i Gårdeby dominerar småbruket trots socknens slättlandskaraktär. Här har ägosplittiingen nått relativt stor omfattning. Även i det skogbevuxna och starkt kuperade Yxrerum äro endast ett fåtal brukningsdelar att hänföra till familjejordbruk och större jordbruk. Antalet ofullständiga jordbruk inom området uppgives vara stort. Av områdets 400 brukningsdelar äro endast 40 att betrakta som stödjordbruk och endast hälften av jordbrukarna med åkerinnehav om under 10 ha redovisa biinkomster. Arronderingsförhållandena synas icke vara anmärkningsvärt dåliga. Sammanläggning torde ofta vara möjlig. Liksom i Östergötlands län i allmänhet är antalet arrendegårdar stort. Särskilt gäller detta Yxnerum, där nästan alla gårdar tidigare ingått i ett fideikommiss, som under senare år styckats. Fideikommisset har under flera år varit illa skött, vilket i hög grad bidragit till jordbrukets och näringslivets i övrigt låga nivå i Yxnerum. Beträffande produktionsinriktningen kan nämnas, att brödsädsarealen upptar 15 å 20 °/o av åkern eller något mindre del än för hela länet. Vallarealen är i procent räknad större än för länet i sin helhet. Skillnaderna mellan de olika områdesdelarna äro ej betydande. Inom Gårdeby är dock veteodlingen av större omfattning än i området för övrigt medan omvänt i Yxnerum odlas mera råg och havre. Skördarna per hektar understiga — med undantag för foderrotfrukter — länsmedeltalen. Boskapsskötseln i östra Ryd och Gårdeby är av ungefär samma omfattning som på den egentliga östgötaslälten men avsevärt större i Yxnerum och Björsäter. Såväl svin- som hönsskötseln äro dock inom området av långt mindre omfattning än i länet som helhet. Uppgifter om mjölkproduktionens storlek saknas. Ett betydande antal brukningsdelar äro icke mejerileverantörer. Anslutningen till ladugårdskontroll är avsevärt lägre än för länet i dess helhet. Tuberkulosbekämpandet bland nötkreaturen har nått långt i Yxnerum och Björsäter men är mycket eftersatt inom övriga delar av området. Anslutningen till slakteriförening är ringa särskilt i Yxnerum trots socknens relativt höga slaktdjursproduktion. En fjärdedel till en tredjedel av åkerjorden uppgives vara i behov av täckdikning. Behovet av stenröjning är ganska stort inom den mera utpräglade skogsbygden. Ungefär en femtedel av ekonomibyggnaderna anges såsom dåliga och drygt en tredjedel som medelgoda. Förhållandena härutinnan äro åtskilligt gynnsammare inom Björsäters socken än övriga delar av området. Särskilt många av småbruken ha synnerligen dåliga ekonomibyggnader. Gödselvården synes i allmänhet — dock med undantag för Yxnerum — vara relativt god. Jordbruket inom sagda socken är även jämförelsevis litet mekaniserat och endast omkring en tredjedel av brukningsdelarna torde ha tillgång till elektrisk kraft. I sin helhet är området för sin försörjning starkare beroende av skogen än den östgötska landsbygden i allmänhet. Skogarna skötas numera i allmänhet rationellt. Med undantag för ladugårdspersonal synes någon större brist på arbetskraft i jordbruket ej föreligga. Undersökningarna tyda snarare på en latent »överbefolkning» vid försöksområdets mindre brukningsdelar. Ur kommunikationssynpunkt intar området ett jämförelsevis oförmånligt läge och det befinner sig i en ur avsättningssynpunkt »död vinkel» i förhållande till de stora konsumtionscentra Linköping, Norrköping och Åtvidaberg. Egendomarnas utfartsvägar bedömas som i många fall dåliga. Åkerjordens taxeringsvärde är inom området utomordentligt lågt, sannolikt sammanhängande närmast med en icke rationell teknisk utrustning av områdets jordbruk, avståndet till konsumtionsort och dåligt utvecklat kommunikationsnät. Skogsmarkens taxeringsvärde överstiger däremot något genomsnittsvärdet för länet. Det område inom Blekinge län, som utvalts som försöksområde, omfattar socknarna Kristianopel, Jämjö, Torhamn och Ramdala med 32 784 hektar eller 11,3 °/o av länets totala landareal. Området har med sina långa sjögränser övervägande karak-

27 tären av kustlandskap, längst i söder av skärgårdstyp. I de inåt landet belägna delarna uppvisar landskapet drag av smålandsnatur. Av de lösa jordlagren är morängruset det utan all jämförelse viktigaste, vilket i allmänhet utgör en tämligen bördig jordmån. Dessutom förekomma mosand, svämsand och gyttja. Lera är sällsynt. Torvmossar finnas i stort antal, flertalet avdikade och uppodlade. Fosfathalten i jorden är i regel låg men kalihalten hög. Starkt stenbunden jord är synnerligen vanlig i skogsbygden. Nyodlingsmöjligheterna äro ytterst begränsade. Skillnaderna mellan kust- och inlandsklimatet äro avsevärda även om det blott är fråga om några mils avstånd. Nederbörden synes vara rikligare i områdets inre än vid kusten; skiljaktigheterna härutinnan äro dock störst under höst- och vintermånaderna. Även temperaturskillnaden är avsevärd mellan kust- och inlandsbygd. Folktätheten är något mindre än i genomsnitt för länets landsbygd. Folkmängden är koncentrerad till kustbygderna. Ett fåtal tätorter finnas. Liksom i allmänhet på landsbygden uppvisar området befolkningsminskning under senare år, dock ej så starkt som Blekinge läns landsbygd i allmänhet. Avflyttningen har varit kraftig särskilt bland kvinnorna. Den taxerade genomsnittsinkomsten ligger för hela området 40 °/o under länsgenomsnittet och tyder på ett jämförelsevis oförmånligt ekonomiskt läge. I synnerhet Torhamns socken uppvisar mycket låg inkomst. Till följd av det dåliga skatteunderlaget är den kommunala utdebiteringen hög t. o. m. för Blekinge län, som har den högsta utdebiteringen i södra och mellersta Sverige, Torhamns socken ligger härutinnan näst högst i länet. Bostadsstandarden synes icke vara anmärkningsvärt dålig. Omkring V 3 av samtliga brukningsdelar med mindre än 10 ha åker ha erhållit egnahemslån. Yrkesutbildning förekommer i ringa utsträckning bland jordbrukarna. Jordbruket och dess binäringar utgöra områdets viktigaste försörjningskälla. År 1940 tillhörde sålunda 60—65 °/o jordbruksbefolkningen (för hela länet 44 %>). Den inom området befintliga industrien bygger praktiskt taget helt på förädling av områdets egna råvaror, i främsta rummet av jordbruks- och skogsprodukter. Nämnvärd stenbrytning förekommer icke. Ingen av de industriella anläggningarna, ehuru till antalet ganska många, når upp till en medelstor industris omfattning. Hemslöjd synes icke förekomma inom området. Bland jordbrukarnas biinkomster dominera jordbruksarbete och hantverk. Skogen och fisket spela en helt underordnad roll som källa för befolkningens biinkomster. Såsom huvudyrke är fisket av avsevärd betydelse för befolkningen främst i Torhamns socken. Drygt en fjärdedel av områdets landareal utnyttjas som åker och hälften är bevuxen med skog. Åkerarealen är relativt sett större inom området än i länet i sin helhet. Särskilt i Torhamns socken finnes dock mycken icke odlingsbar jord (27 °/o). Ungefär en tredjedel av brukningsdelarna ha en åkerareal, understigande 2 hektar, över GO °/o ligger nedanför 5-hektarsgränsen. Icke så få gårdar sakna såväl skogssom betesmark. I gruppen 2—5 ha sakna 2 / 3 betesmark, i gruppen 5—10 ha nära hälften och i gruppen 10—20 ha icke mindre än 3 / 4 . Mindre än hälften av brukningsdelarna bilda familjejordbruk i den bemärkelsen, att de kunna ge ägaren och hans familj full sysselsättning. Ägosplittringen har inom undersökningsområdet drivits synnerligen långt. Långsmala, ur driftsekonomiska synpunkter olämpliga skogsskiften äro synnerligen vanliga. Inom den egentliga jordbruksbygden har även sönderdelningen av åkerjorden nått långt. Det kan sålunda nämnas, att för området i sin helhet äro vid mer än Vs av alla gårdar inom gruppen 5—10 ha ägorna belägna på minst två ställen. För gruppen 10—20 ha är motsvarande andel nära 50 °/o. Det är ingalunda sällsynt att påträffa gårdar, där antalet ägofigurer (ägoskiften) uppgår till fyra eller flera. Drygt 10 °/o av de gårdar, som intensivundersökts, hade exempelvis åkerskiften belägna på minst fyra ställen. Även ur synpunkten av åkerns läge i förhållande till ekonomibyggnaderna äro förhållandena inom området mångenstädes otillfredsställande. Så-

28 som allmän slutsats kan fastslås, att arronderingsförhållandena i de flesta avseenden äro exceptionellt ogynnsamma inom detta försöksområde. Beträffande produktionsinriktningen må nämnas att i genomsnitt för hela området ungefär en fjärdedel av åkern utnyttjas för brödsädsodling och ungefär hälften till foderväxter medan ca 15 °/o åtgår till odling av potatis. Hektarskördarna inom området ligga i fråga om de flesta grödorna på samma nivå som för hela länet. Även kreatursskötselns omfattning tyder på undersökningsområdets blandade produktionskaraktär. Hönsskötseln har emellertid en jämförelsevis stor omfattning. Mjölkproduktionen vid de minsta besättningarna särskilt i skogsbygden tyder på mycket låg standard för nötkreatursskötseln. Kontrollföreningsverksamheten har inom området ringa omfattning. Täckdikningen inom områdets skogsbygd är alltjämt mycket ofullständig och täckdikning med rör förekommer praktiskt taget icke vid de mindre skogsbygdsgårdarna. Särskilt gäller detta Ramdala socken. Slättbygden uppvisar ett något bättre läge. I fråga om konstgödselanvändningen är den ringa tillförseln av kali- och kvävegödselmedel i Kristianopels socken särskilt påfallande. Denna socken uppvisar även relativt låg skördeavkastning. x\v ekonomibyggnaderna inom området betecknas en fjärdedel som dåliga. Av samtliga specialundersökta gårdar sakna 40 °/o elektriskt lyse och 75 % elektrisk kraft. Gödselvården ligger på en anmärkningsvärt hög standard. Mekaniseringsgraden är däremot låg. Skogsbruket inom undersökningsområdet står på en väsentligt lägre nivå än inom övriga länsdelar, trots att de naturliga förutsättningarna icke äro väsentligt sämre. Rationell skogsskötsel hindras framför allt av skogsbete. Tilläggas må att skogen nästan helt ligger i bondehand och att antalet småfastigheter är påfallande stort. Vägnätet inom området förefaller efter sydsvenska förhållanden något glest men för jordbrukets behov torde det vara tillräckligt. Kusttrafiken utgör ett viktigt komplement till landsvägs- och järnvägstrafiken. Åkerjordens taxeringsvärde understiger för undersökningsområdet blott obetydligt länssiffran. Stora olikheter föreligga dock mellan socknarna. Siffran för Kristianopel är den näst lägsta i hela länet medan omvänt taxeringsvärdet för Ramdala socken överträffas av blott ett fåtal andra socknar. Skogsmarkens taxeringsvärde är i Torhamns socken det näst lägsta i länet.

Utvecklingsplaner och r e k o m m e n d a t i o n e r . S å s o m t i d i g a r e n ä m n t s l ä m n a s i b i l a g o r n a I I I — V I r e d o g ö r e l s e r för v a r t o c h ett av f ö r s ö k s o m r å d e n a . Efter varje b e s k r i v n i n g följer i en s ä r s k i l d avd e l n i n g dels en s a m m a n f a t t a n d e översikt ö v e r de b r i s t e r s o m b e f u n n i t s vidl å d a n ä r i n g s l i v e t i n o m i f r å g a v a r a n d e o m r å d e , dels p å g r u n d v a l a v b e s k r i v n i n g a r n a och a v u t t a l a n d e n f r å n m e d d e l o k a l a f ö r h å l l a n d e n a väl f ö r t r o g n a , sakkunniga personer uppgjorda utvecklingsplaner. B e t r ä f f a n d e dessa u t v e c k l i n g s p l a n e r gäller, att d e u t g ö r a d e n r e g i o n a l a j o r d b r u k s p l a n e r i n g e n s h u v u d s a k l i g a syfte. De s k o l a i n n e h å l l a d e r i k t l i n j e r enligt vilka o m r å d e t s n ä r i n g s l i v o c h i s y n n e r h e t dess j o r d b r u k i f r a m t i d e n b ö r u t v e c k l a s och a n g i v a a r t e n och o m f a t t n i n g e n a v d e p r a k t i s k a å t g ä r d e r s o m a n s e t t s erforderliga. D e n o m s t ä n d i g h e t e n a t t d y l i k a p l a n e r skola u t a r b e t a s för m i n d r e o m r å d e n — givetvis i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d d e a l l m ä n n a n ä r i n g s - och j o r d b r u k s p o l i t i s k a r i k t l i n j e r n a — b ö r u t g ö r a en g a r a n t i för att

29 förslagen utformas tillräckligt konkreta för att inom rimlig tid och med rimliga kostnader kunna förverkligas. Den omfattande och kostsamma organisatoriska apparat som en regional jordbruksplanering i riksomfattande skala skulle innebära får icke mobiliseras för att leda till enbart allmänna deklarationer, låt vara att de skulle kunna få en lokal anstrykning. Ett oeftergivligt krav å utvecklingsplanerna är sålunda, att de äro verklighetsbetonade, konkreta och realiserbara inom ramen för de enskilda brukarnas ekonomiska resurser, för rådande institutionella förhållanden och för gällande statliga stödanordningar. Det sistnämnda kravet behöver naturligtvis icke utesluta förslag om modifikationer i gällande bestämmelser för förbättringsverksamheten på jordbrukets område. Olyckligtvis har det icke varit möjligt att utforma de vid försöksplaneringen framkomna utvecklingsplanerna i enlighet med de ovan skisserade önskemålen. De äro med andra ord ingalunda att betrakta som mönster för utvecklingsplaner sådana de böra upprättas i anslutning till en verkligt genomförd jordbruksplanering. Anledningen till detta förhållande är uppenbar. För det första ha de sammanträden med den lokala sakkunskapen som hållits i samband med försöksplaneringen icke fyllt — och icke varit avsedda att fylla — samma funktion som då planeringsarbetet i verkligheten skulle komma till utförande. I försöksområdena ha de väsentligen haft till uppgift att orientera kommitténs medlemmar om inom ifrågavarande område förefintliga brister och att omvänt orientera de lokala representanterna om regionalplaneringens syfte och tänkta uppläggning. Utformningen av utvecklingsplaner för områdena h a r helt naturligt måst stanna på diskussionsstadiet, medan denna del av arbetet vid en verklig planering utan tvivel kommer att bli den centrala. Det ligger i sakens natur, att denna slutetapp i regionalplaneringen vid försöksplaneringen blott kunnat antydas i mycket grova drag och att sålunda de här utformade planerna icke giva en riktig bild av de utvecklingsplaner, som en verkligt genomförd regionalplanering skulle leda fram till. En härmed sammanhängande brist i försöksplaneringen är, som förut antytts, att allmänna planeringsfrågor rörande kommunikationerna, industriens lokalisering och bebyggelsen icke kunnat till fyllest behandlas. Dessa spörsmål utgöra några av de viktigaste ämnena vid verklig planering. Härtill kommer emellertid en annan omständighet, som gör, att de vid försöksplaneringen uppgjorda utvecklingsplanerna måste ha mera teoretisk än praktisk innebörd. Det är icke avsikten att låta regionalplaneringens resultat bli bestämmande för utformningen av riktlinjerna för den statliga jordbrukspolitiken ehuru dessa givetvis komma att röna påverkan härav. I synnerhet kommer den regionala jordbruksplaneringen att bli av betydelse, då det gäller att regionalt fördela de statliga anslagen. I princip kommer det dock att förhålla sig så att de allmänna riktlinjerna äro uppdragna och att utvecklingsplanerna måste anpassas till dessa. Vid tidpunkten för genomförandet av den regionala försöksplaneringen saknades emellertid ännu den allmänna jordbrukspolitiska ramen och ett flertal av de vid de lokala sam-

30 manträdena framkomna förslagen, som i sin tur inarbetades i utvecklingsplanerna, hade avseende på juridiska, tekniska och ekonomiska spörsmål, som för närvarande äro föremål för utredning genom jordbrukskommittén eller på annat sätt och som måste lösas i ett större sammanhang. Medan sålunda de här uppgjorda utvecklingsplanerna på vissa punkter innehålla förslag till åtgärder, vilkas förverkligande blir beroende av de centrala myndigheternas ställningstagande, komma planerna i verkligheten att hålla sig strängt inom den då existerande institutionella ramen och på varje punkt att bli lokalt realiserbara. Trots de här anförda reservationerna mot utvecklingsplanernas giltighet torde dessa likväl erbjuda rätt tydliga illustrationer till den regionala jordbruksplaneringens syfte och metoder. När de i det följande refereras i sina huvuddrag har det fallit sig naturligt att särskilja de för samtliga områden gemensamma problemen — utvecklingsmöjligheterna för näringslivet i dess helhet, förbättring av bostadsstandarden, utbildningsfrågor, arronderingsproblemet, produktionsinriktningens ändamålsenlighet och arbetskraftsöverskottet vid de mindre brukningsdelarna för att nämna några av de väsentligaste frågorna — från de mera lokalbetonade problemen. Av det föregående torde tydligt framgå, att denna uppdelning helt betingats av försöksplaneringens bristfällighet och att den icke kommer att få någon motsvarighet vid en verklig regionalplanering. Beträffande utvecklingsmöjligheterna för industri, hantverk och hemslöjd rekommenderas organiserandet av ambulerande hovslageriverksamhet, varjämte här som på många andra håll ordnandet av reparationsverkstäder för jordbruket och skogsbruket säges vara av behovet påkallad, möjligen i form av andelsföretag. Yrkesutbildningen för industriell och hantverksmässig sysselsättning borde inriktas på att tillgodose näringslivets behov inom områdena. Ehuru framträdande med olika styrka inom ifrågavarande områden och övriga delar av landet, förekomma brister i fråga om bostadsstandarden. Ansträngningarna att åstadkomma erforderliga förbättringar härutinnan böra intensifieras (särskilt inom Ljustorps socken). I detta syfte rekommenderas standardritningar för bostäder, lämpade för landsbygdens behov, varvid bl. a. önskemålet om större köksutrymmen tillgodoses. Standardiserat byggnadsmaterial bör komma till användning i största möjliga utsträckning. Vid övervägande av bostadsförbättringsåtgärder bör hänsyn tagas till fastigheternas framtida möjligheter som bärkraftiga jordbruk och nybyggnader, som bidraga till en konservering av olämplig fastighetsindelning, böra undvikas. För underlättande av åtgärder till en förbättrad bostadsstandard torde ökade statsbidrag (särskilt inom Ljustorps socken) erfordras. E n annan fråga av mera landsomfattande betydelse utgöra åtgärderna för en förbättrad yrkesutbildning bland jordbrukarna. Här rekommenderas anslag från kommunernas sida till stipendier för bevistande av kurser vid lantmanna- och lanthushållsskolor. Upplysningsverksamheten rörande dessa skolor bör intensifieras. Uppmärksammas bör även behovet av en utökad am-

31 bulerande lokal kursverksamhet inom jordbrukets och skogsbrukets område i hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas regi samt anordnande av studiecirklar och korrespondenskurser i ökad omfattning i skilda jordbruksfrågor (särskilt må härutinnan nämnas bokföring). Vad därefter angår jordbrukets tekniska och ekonomiska förhållanden har redan tidigare omnämnts jordbrukets fastighetsbildning och arronderingsproblem. Då dessa spörsmål, ehuru av landsomfattande betydelse, dock äro av olikartad karaktär inom de skilda försöksområdena må beträffande rekommendationerna härvidlag hänvisas till de speciella rekommendationerna i det följande för varje område. Av särskilt vikt för Norrlands vidkommande är den i Ljustorps socken vanliga servitutsrätten, vilken som regel innefattar rätt till husbehovsavverkning av skog. Denna rätt bör utbrytas. Hur mycken skog som därvid skall tilldelas servitutsinnehavaren är givetvis beroende av innehållet i den handling, vari servitutet finnes angivet, liksom även av storleken av servitutsinnehavarens fastighet. Därest betesfrågan ordnas genom sambeten bör gällande ägofredslag revideras i syfte att skapa effektiv betesfred. Anläggande av kulturbeten bör ägnas ökad uppmärksamhet, varvid särskilt bör beaktas önskvärdheten av skogsbetets upphörande. Beträffande lösningen av dessa frågor må hänvisas till de speciella områdesrekommendationerna. Ansträngningar böra göras för att få till stånd en bättre dränering av åkerjorden. I detta syfte rekommenderas ökade statsunderstöd och en intensivare upplysningsverksamhet. Stenröjning bör bedrivas endast å brukningsdelar där byggnadsbeståndet i stort sett är tillfredsställande och vi kunna förväntas bestå i framtiden. Maskinell stenröjning bör föredragas framför manuell. För att få till stånd en bättre gödselvård böra statsbidragen för detta ändamål höjas och samtidigt härmed propagandan och upplysningen ökas. Förbättring av ekonomibyggnaderna bör underlättas genom standardisering av byggnadsmaterial och ökade statsunderstöd. Ehuru erfarenheterna av den gemensamma maskinanvändningen synas vara växlande och icke alltid odelat gynnsamma, torde dock som ett led i jordbrukets mekanisering det allmänna böra stödja inrättandet av maskincentraler i kooperativ eller enskild regi. Befattningar som maskininstruktörer, med uppgift att lämna jordbrukarna råd och anvisningar beträffande lämpliga mekaniseringsåtgärder och maskinernas skötsel, böra inrättas hos hushållningssällskapen. Närmare undersökningar av jordens beskaffenhet och gödselbehovet erfordras. Hushållningssällskapen böra erhålla ökade medel för anordnande av gödslingsförsök och markkartering. Beträffande nötkreatursskötseln framträder såsom gemensamma önskemål behovet av rationellare och mindre traditionella metoder. I detta syfte bör bl. a. propagandan för beredande av AIV-foder intensifieras och kontrollföreningsverksamheten utvidgas. För sistnämnda ändamål erfordras att utbildningen av kontrollassistenterna förbättras, så att dessa bli fullt kom-

petenta att uppgöra foderstater och i övrigt tillhandagå jordbrukarna med råd och upplysningar. Nötkreatursaveln bör främjas bl. a. genom höjning av bidragen till tjurföreningsverksamheten. I fråga om åtgärder till förbättring av de sociala förhållandena rekommenderas gemensamma tvättstugor, lämpligast i kombination med bastuinrättningar. Övervägas bör att slopa bestämmelsen om att viss del av delägarna skall tillhöra jordbruksbefolkningen. Frågan om samlingslokaler särskilt för ungdomsverksamheten bör snarast upptagas till prövning av kommunerna. På skogens område rekommenderas, förutom förenämnd intensifierad undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande rationell skogsvård, förbättring och utveckling av skogsägorna samt effektiv skogsdikning. Det bör övervägas, om icke den särskilda lagstiftningen till förmån för kooperativ skötsel av skogen, som är gällande för Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, bör utsträckas att gälla även övriga delar av Norrland. Kooperativ skötsel av skogen skulle delvis undanröja svårigheterna att finansiera skogsdikning, plantering och reglering av betesförhållandena. E h u r u vissa brister förefinnas i samtliga områden framträda likväl tillräckligt många egenartade problem för att låta varje provyta framstå som ett från övriga skilt typområde. Medan, som förut påpekats, arronderingsfrågan uppenbarade sig i alla fyra försöksområdena, äro förutsättningarna för dess lösning olika för varje område. I Västernorrlandsområdet äro de framtida sysselsättningsmöjligheterna i skogsbruket och betesfrågans ordnande de dominerande problemen. I örebroområdet äro åkerjordens arrondering, möjligheterna för omskifte och torrläggningsspörsmålet av genomgripande betydelse, och i Östergötlandsområdct frågan om arealkomplettering genom sammanläggningar. Blekingeområdet slutligen ger exempel på en i viss mån försummad anpassning av produktionsinriktningen till efterfrågan. De viktigaste av de för de olika undersökningsområdena karakteristiska problemen skola kort antydas i det följande. Försöksområde I (Våsternorrlands län). Eftersom flertalet brukningsdelar inom området icke kunna lämna sina ägare full bärgning och nyodlingsmöjligheter äro praktiskt taget obefintliga utgör arbetstillgången inom andra näringsgrenar det centrala problemet. Expansionsmöjligheterna för industri och hantverk måste anses synnerligen begränsade och befolkningens framtid är sålunda intimt beroende av de sysselsättningstillfällen som skogsbruket kan erbjuda. Från bolagshåll har gjorts gällande, att sysselsättningsnivån vid en eventuell nedgång i avverkningarna skulle kunna vidmakthållas genom intensifiering av skogsvårdsåtgärderna. Här skulle uppenbarligen erfordras en planering på längre sikt, varvid bl. a. även en generalplan för skogsvägnätet skulle ingå som en integrerande del. En sådan utvecklingsplan för områdets dominerande näring är ett exempel på hurusom en bygdevis uppgjord planering kan bli riktningsgivande för den ekonomiska aktiviteten inom ett undersökningsområde. Av de problem som befunnits vara centrala för områdets jordbruk bör i främsta rummet nämnas betesfrågan. Skogsbetet spelar alltjämt en avsevärd roll och bör

33 bringas att upphöra genom anläggning av sambeten på bolagsmark samt, för mera avlägset liggande gårdar, av kulturbeten, varvid stöd bör lämnas från det allmännas sida. Beträffande jordbrukets fastighetsbildning kunde konstateras, att i vissa fall förutsättningarna vore för handen för ägoutbyten och sammanläggningar. I fråga om flertalet skogstorp kan en dylik lösning givetvis inte tillgripas, utan skogstorparnas bosättning bör göras till föremål för en grundlig planering under kommunens och övriga myndigheters medverkan. Försöksområde

II (Örebro

län).

Ett av områdets allra väsentligaste problem utgöres av den mångenstädes — även och framför allt på slätten — olämpliga arronderingen. Förhållandena ha i detta hänseende befunnits vara så otillfredsställande, att en omfattande omskiftning synes erbjuda den enda lösningen. Hade det varit fråga om verklig regionalplanering, så skulle denna givetvis även ha innefattat utarbetandet av detaljerade planer för dylika omskiften, däri inbegripen en reglering av områdets vägnät. Inom ramen för försöksplaneringen har det blott varit möjligt att med ett exempel belysa innebörden av dylika omskiftningsplaner. Överlantmätare Lindqvist har i detta syfte utfört en undersökning av de tekniska möjligheterna för ett omskifte inom en på måfå vald by. En närmare redogörelse för denna undersökning återfinnes på s. 147 i bil. IV. Jämte arronderingsfrågan utgör torrläggningsproblemet det viktigaste för områdets jordbruk. Det synnerligen svårlösta torrläggningsproblemet är ett exempel på sådana frågor, som beröra icke blott ett betydande antal jordbrukare utan likväl i betydande grad övriga näringar. Det är frågor av denna karaktär, som i främsta rummet böra göras till föremål för region- eller bygdevis bedrivet planläggningsarbete. Kvismaredalens fortsatta försumpning torde endast kunna lösas med hjälp av ett omfattande invallningsföretag. Planerna för ett dylikt företag böra givetvis utarbetas i samråd med representanter för samtliga berörda näringar. Försöksområde

III (Östergötlands

lån).

Inom detta försöksområde saknas efter allt att döma en för hela näringslivet eller enbart jordbruksnäringen dominerande problemställning. Bristerna förefalla »normala» i den bemärkelsen att ingen är särskilt framträdande eller bär lokal särprägel. Det vore dock felaktigt, om man härav skulle draga slutsatsen, att en regional jordbruksplanering av här avsedd art i ett dylikt område icke hade någon uppgift att fylla. Regionalplaneringen bör ingalunda begränsas till problemområden av något slag utan är ämnad som ett instrument för planmässig rationalisering av det svenska jordbruket i stort. Dess huvuduppgift är att leda och underlätta den lokala tillämpningen av för heta jordbruket gemensamma riktlinjer. I det östgötska försöksområdet liksom inom stora delar av den svenska landsbygden är den ekonomiska aktiviteten mindre livlig än som betingas av de naturliga förutsättningarna. Planer borde sålunda utarbetas för främjande av sådana industrier, som skulle kunna baseras på områdets goda virkestillgång och rikliga kraftresurser. I fråga om områdets jordbruk gäller, att det karakteriseras av det stora antalet ofullständiga brukningsdelar. På slättbygden äro förutsättningarna för arealkomplettering genom sammanläggning av mindre brukningsdelar gynnsamma. Genom kompletteringsplaner, uppgjorda av hushållningssällskapet i samråd med de berörda jordbrukarna, skulle på längre sikt en förstärkning av de mindre brukningsdelarna kunna åstadkommas. 3—458941.

34 Försöksområde

IV (Blekinge

län).

De karga naturliga förutsättningarna inom området sätta en snäv gräns för näringslivets utveckling. Någon nämnvärd expansion av redan befintlig industriell verksamhet förfaller icke möjlig. Däremot torde kustbygden äga goda förutsättningar att bli turist- och rekreationsområde. Förutom den otillfredsställande arronderingen — som synes en för alla undersökta områden gemensam brist — utgör en uppenbarligen olämplig produktionsinriktning den viktigaste bristen hos områdets jordbruk. Den jämförelsevis intensiva animalieproduktionen saknar i själva verket den erforderliga foderbasen. Både med hänsyn till produktionens naturliga förutsättningar och avsättningsmöjligheterna — särskilt i det närbelägna Karlskrona —• förefaller en ökad inriktning på produktion av grönsaker, frukt och blomsterlök samt trädgårdsfrö vara lämpligare än den nuvarande produktionsinriktningen.

35 KAP. III.

Redogörelse för egnahemsorganisationens inventering av ofullständiga jordbruk.1 I betänkande rörande den statliga egnahemsverksamheten anförde 1936 års egnahemsutredning i kapitlet rörande förstärkning av ofullständiga jordbruk, att om sagda verksamhet skulle göras verkligt fruktbärande, torde fordras utom annat att en allsidig systematisk inventering sker av de ofullständiga jordbruken i riket och av de möjligheter i varje särskilt fall, som erbjuda sig att förstärka dessa genom skilda slag av åtgärder, vartill understöd kunde påräknas från statens sida, eller genom de andra förbättringar i fråga om driften, som kunde befinnas lämpliga. En dylik inventering borde ankomma på egnahemsorganen. Det borde tillkomma centralorganet för egnahemsverksamheten att giva anvisningar härutinnan. I Kungl. Maj:ts proposition till 1939 års riksdag rörande egnahemsverksamhetens omorganisation upptog vederbörande departementschef förutom annat även egnahemsutredningens förslag i denna del, som också av riksdagen godkändes. Med stöd härav föreslog egnahemsstyrelsen i samband med avgivande av förslag till anslagsberäkning för budgetåret 1944/45 att en dylik inventering skulle igångsättas, till att börja med endast försöksvis, samt anhöll om medel härför. Styrelsen anförde bl. a. att inventeringen skulle avse förekomsten av ofullständiga jordbruk samt möjligheterna för dessa jordbruks förstärkning. Inventeringsresultaten, som skulle ligga till grund för den förstärkning av ofullständiga jordbruk, som efter hand skulle genomföras, kunde även enligt styrelsens mening komma till användning för att i görligaste mån förhindra att statsmedel investerades i bostäder, ekonomibyggnader, gödselstäder m. m. i jordbruksfastigheter, som för framtiden icke borde bestå som självständiga brukningsdelar. Särskilt när egnahemsnämndernas personal icke vore tillräcklig för att i förväg besiktiga alla de fastigheter, till vilka statsbidrag söktes, vilket vore fallet i de flesta nämnders områden, skulle ett dylikt inventeringsresultat även ur denna synpunkt vara av största värde. Egnahemsstyrelsens förslag godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen. Under sommaren 1944 påbörjades därefter inventeringsverksamheten inom Kristianstads län. En särskild tjänsteman har anställts för ändamålet och dessutom medverkar nämndens ordinarie personal i den mån tiden medgiver. 1

Detta kapitel har utarbetats av chefen för egnahemsstyrelsen överdirektör Ytterborn.

3G

Självfallet blir denna medverkan endast av mindre omfattning. Inventeringen verkställes genom besök vid varje brukningsdel, som beröres därav. Vid inventeringen användes två särskilda formulär, varförutom kartor och annat material utnyttjas. Förrättningsmannen samråder i behövlig utsträckning med representanter för vederbörande kommun, egnahemsombud och andra för frågan intresserade personer. För att icke göra inventeringen alltför tidsödande och kostnadskrävande har i det första formuläret endast uppgifter inhämtats i följande avseenden. 1. Uppgifter för brukningsdelens identifiering. 2. Uppgifter om nuvarande ägaren och hans familj, antal minderåriga och vuxna barn samt deras sysselsättning. 3. Uppgifter om arbetstillfällen utanför det egna jordbruket. 4. Uppgifter rörande fånget av brukningsdelen i fråga. 5. Beskrivning av brukningsdelen: storlek, ägoslag, jordmån, behov av förbättringsåtgärder, utvecklingsmöjligheter etc. 6. Beskrivning av byggnaderna: bostadshus, ekonomibyggnad, vattentäkt, elektrifiering etc. 7. Uppgifter rörande brukningsdelens läge samt vägarnas beskaffenhet. 8. Förslag rörande brukningsdelens framtida användning. Om detta formulär kan sägas, att det borde vara mera systematiskt i sin uppställning, liksom att det borde innehålla ytterligare några punkter. Bl. a. borde, särskilt med tanke på andra landsdelar än Skåne, uppgifter medtagas om brukningsdelens arrondering. I det andra formuläret göras anteckningar om antalet jordbruk fördelade på olika storlekskategorier, jordbruksnäringens och skogsskötselns allmänna tillstånd, arbetstillfällen utanför det egna jordbruket i socknen i dess helhet. Vid inventeringstillfället undersökas av förrättningsmannen ej blott möjligheterna att förstärka vederbörande brukningsdelar utan också och i första hand möjligheterna att lägga om jordbruket till intensivare driftsform, såsom fruktodling, grönsaksodling e t c , i syfte att göra brukningsdelarna bärkraftiga utan arealutvidgning. I samband med inventeringen uppgöres såsom tidigare anförts en plan rörande varje brukningsdels framtida utnyttjande för ernående av rationellare brukningsdelar. I regel visar det sig, på slättbygden och där jordfördelningen är sådan som vanligen är fallet i Skåne, att detta kan åstadkommas enbart genom sammanslagning av två eller flera intilliggande ofullständiga jordbruk. Där jorddelningen förut är otillfredsställande och där sålunda icke tillfredsställande arrondering på brukningsdelarna kan åstadkommas vid en så enkel åtgärd föreslår förrättningsmannen ägoutbylen eller omskiften. De förslag rörande de ofullständiga jordbrukens förstärkning och utnyttjande, som av förrättningsmannen avgives i samband med inventeringen, ansluta sig i princip till de regler som nu gäller för den jordpolitiska målsättningen och som fastslogos av 1939 års riksdag. Detta innebär att målet för ombildningen av de ofullständiga jordbruken är det s. k. familjejordbruket,

37 sådant det utformades av 1936 års egnahemsutredning. Den jordpolitiska målsättningen är emellertid föremål för omprövning inom 1942 års jordbruksutredning, och detta kan medföra att sagda regler komma att ändras. Av denna anledning har egnahemsstyrelsen icke — även om så ur andra synpunkter varit önskvärt — velat forcera inventeringsverksamheten och den därmed förenade planeringen, utan fortsatt med att i stort sett bedriva den försöksvis i syfte att vinna ytterligare erfarenhet. Om man nämligen skulle syfta till en annan storleksordning av de brukningsdelar, som skola bliva resultatet av ombildningen kommer ju detta att påverka planeringen, och den planering som skett skulle då icke kunna utnyttjas. Då planeringen i regel måste ske ute på platsen, skulle arbetet sålunda delvis få göras om. Inventeringsverksamheten i Kristianstads län, som emellertid hittills i regel begränsats till brukningsdelar mellan 3 och 10 hektar åker, väntas bli slutförd under innevarande år. Dessutom pågår en motsvarande verksamhet inom vissa socknar i Malmöhus, Kronobergs och Jämtlands län. Avsikten med pågående inventeringsverksamhet inom sistnämnda områden är att vinna erfarenhet i vissa avseenden, bl. a. rörande härtill lämpliga förrättningsmän och deras kvalifikationer. Bl. a. prövas i viss utsträckning egnahemsombud. Inventeringsverksamheten har hittills bl. a. givit följande erfarenhet: 1. Med hjälp av det material som erhålles kan i stor utsträckning undvikas att investeringar av statsmedel i byggnader göras i fastigheter, som uppenbarligen icke skola bestå som självständiga brukningsdelar. Undersökningar ha visat, att där, genom egnahemsorganisationens medverkan, statsbidrag beviljas för inlösen av överflödiga byggnader i samband med sammanslagning av ofullständiga brukningsdelar, ej sällan statsmedel blott några få år tidigare utgått till ifrågavarande byggnaders (avser närmast gödselstäder) iordningställande. 2. Genom att jordbrukarna själva medverka vid inventeringsverksamheten väcktes deras intresse för en rationell ombildning av brukningsdelarna. Det har sålunda redan inträffat fall, där vederbörande jordbrukare inkommit med ansökan om egnahemsnämndens hjälp för att få den uppgjorda planen genomförd. Verksamheten kommer på sådant sätt att verka även i upplysnings- och propagandasyfte. 3. Genom att studera och på lämpligt sätt bearbeta materialet kunna viktiga slutsatser dragas och prognoser uppställas i olika avseenden. Man kan sålunda få en uppfattning om storleken av problemet »de ofullständiga jordbruken» samt om i vilken utsträckning det kan avhjälpas genom brukningsdelarnas ombildning på olika vägar: genom enbart sammanslagning av två eller flera brukningsdelar, tilldelning av jord från större brukningsdelar, ägoutbyte eller omskifte. Likaledes är det möjligt att ställa vissa prognoser rörande den takt med vilken under vissa förutsättningar ombildningen kan beräknas ske. Försöksbearbetning har verkställts av materialet i en kommun och redovisas i bilaga VII.

38 KAP. IV.

Exempel på individuell jordbruksplanering. För att närmare klargöra innebörden av en mera fullständig individuell jordbruksplanering och illustrera tillvägagångssättet vid en dylik planering skall i det följande en summarisk redogörelse lämnas för vissa avsnitt ur två nyligen utförda projekt. Det första av dessa har utförts av statens forskningskommitté för lantmannabyggnader och resultaten härav ha offentliggjorts i kommitténs meddelande n:r 7. Det andra har tillkommit på privat initiativ och till här refererade delar i huvudsak utförts av professorn i skifteslära vid tekniska högskolan K. D. Myrbeck i samråd med experter på lanthushållningens område. Inledningsvis må understrykas, att jordbrukskommittén härmed naturligtvis icke på något sätt avser ett instämmande i de rekommendationer som finnas direkt angivna eller underförstådda i dessa undersökningar och heller icke tar ställning till resultaten överhuvud taget. Dessa sakna egentligt intresse i föreliggande sammanhang, i vilket det endast gällt att belysa den individuella jordbruksplaneringens metodik. Den förstnämnda utredningen skall här anföras såsom exempel på budgetmetodens användning vid val mellan olika företags storlekar och hushållningsformer. Det andra projektet framlägges såsom en illustration till en rationalisering genom markreglering och utformning av vägnätet i förhållande till de odlade arealerna. Den förstnämnda individualplaneringen verkställdes i en by, belägen på gränsen mellan sydsvenska mellanbygden och sydsvenska höglandet, omfattande 12 jordbruksfastigheter med sammanlagt ca 120 ha åker och 326 ha övrig mark, varav större delen utgöres av skog. Industri eller hantverk förekommer icke inom byn och för hela socknens vidkommande äro dessa näringsgrenar begränsade till ett mindre sågverk. Befolkningen är sålunda i huvudsak hänvisad till jord- och skogsbruk med. tyngdpunkten förlagd till jordbruket. Beträffande byns belägenhet må i övrigt framhållas att avståndet till närmaste stad, där de viktigaste saluprodukterna, mjölk, slaktdjur och spannmål avsättas och där jordbruksförnödenheter inköpas, uppgår till 25 km. Potatis levereras i stor utsträckning till en stärkelsefabrik 20 km från byn. Den närmaste järnvägsförbindelsen erhålles i ett stationssamhälle 8 km från byn. En 5 km lång förhållandevis god byväg sammanbinder byn med 2 landsvägar, en i öster och en i väster. Beträffande brukningsdelarnas storlek och arealens fördelning på olika ägoslag må hänvisas till följande tablå.

39 Gårdsnr 1 2 3 4 5 7 8, 10 9 11 13 14 15

Åkerareal ha 7-5 12-0 i(5-0) 6-5 2 (7-0) 11-9 15-0 13-9 8-0 14-0 11-0 9-5 Summa 121-3

Betesvall ha

— — — — — —

Skog o. övrig mark ha 13-4 35-6 41-1 17-6 18-9 36-6 49-5 31-7 11-7 31-8 22-6 15-7

Summa ha 20-9 47-6 46-1 24-1 25-9 51-0 64-5 45-6 19-7 45-8 33-6 25-2

2-5

326-2

450-0

— — — — —

2-5

Av de 12 fastigheterna äro sålunda endast 10 självständiga brukningsenheter. Åkerjorden består av dels ett fastmarksområde, dels ett mossjordsområde. Matjordslagren å det förstnämnda utgöras i huvudsak av mullhaltig svagt lerig mossa, mossjorden av kärrtorv med en relativt mullrik matjord. Mellan de olika gårdarna föreligga ej nämnvärda skillnader i fråga om jordarter, som däremot i viss mån variera inom en och samma gård. Markkarteringskartor ha utvisat att fosfatbillgången f. n. är knapp men kalibehovet rätt väl tillgodosett. PH-värdet är lågt, varför kalkning synes behövlig. I fråga om arronderingen anmärkes i undersökningen att denna är synnerligen bristfällig, både vad konfiguration och de odlade arealernas belägenhet beträffar. Två stora och ett mindre åkerjordsområde, vilka bilda sammanhängande fält var för sig, äro emellertid relativt stenfria och lämpa sig för traktor och maskindrift. Vad gäller åkerjordens användning konstateras i undersökningen att spannmålen upptar 45,5 % av åkern. Härav utgöres något mindre än hälften av brödspannmål. Något över 40 °/o användes för produktion av foderväxter och 13 °/o för handelsväxter, främst potatis. Genomsnittligen skiljer sig avkastningen knappast från länet i allmänhet, men växlingarna mellan olika gårdar är avsevärd. Sålunda beräknas skördeavkastningen på en gård ha uppgått till 1 200 och på en annan till 3 000 skördeenheter per ha. Dessa variationer synas i huvudsak kunna hänföras till olikheter i brukningssätt och gödselanvändning och säges icke härröra från olikheter i jordarten. Med hänsyn härtill har man i undersökningen ansett sig kunna förutsätta att en rationell mekanisering och jordskötsel skulle höja avkastningssiffran i nivå med de högsta inom byn. Arbetskraftsanvändningen per arealenhet och därmed arbetskostnaden företer också betydande variationer. Antalet manstimmar per hektar växlar från lägst 296 till högst 551 med ett genomsnitt av 377. Arbetskostnaden uppgår i medeltal till 402 kronor per hektar, vilket överensstämmer väl med beräknat arbetsbehov enligt räkenskapsundersökningarna, och därför tyder på normal arbetsförbrukning. Vid bedömandet av rationaliseringsbehovet och kostnaderna i samband härmed har man i undersökningen utgått från erforderliga byggnadsförbättringar. Byggnadsbeståndet betecknas som mycket bristfälligt. Detta gäller såväl bostadshus som ekonomibyggnader, vilka sakna moderna bekvämligheter och rationell teknisk utrustning. Enligt Lantbruksförbundets byggnadsförenings undersökning måste bostäderna nybyggas på 4 gårdar och på de återstående undergå omfattande reparationer. Å 7 egendomar måste ladugårdarna helt nybyggas, å övriga repareras och utrustas med moderna tekniska hjälpmedel. Rationell drift förutsätter både goda bostäder och ändamålsenliga ekonomibyggnader. Kostnaderna för under nuvarande driftsform erforderliga nybyggnader och reparationer ha uppskattats till sammanlagt 1

Åkerjorden utarrenderad, brukas tillsammans med nr 11

40 304 000 kronor, varav 141 000 för nya ekonomibyggnader och 39 000 för reparation av dylika byggnader. Vid beräkning av de årliga kostnaderna har man i undersökningen utgått ifrån nybyggnadsvärdet å för egendomarna erforderligt byggnadsbestånd. Dessa kostnader skulle motsvara ett belopp å sammanlagt närmare 17 000 kronor per år eller 140 kronor per hektar, varav för ekonomibyggnaderna 81 kronor per hektar. Bland erforderliga jordförbättringar, vilka sammanlagt värderats till 2 kr. per hektar och år, namnes särskilt täckdikning. Även på kreatursskötselns område säges ett behov av rationaliseringsåtgärder föreligga. Det påpekas sålunda att hästantalet f. n. är betydligt större än som skulle erfordras vid större brukningsenheter. Nötkreatursbeståndet synes väl stort i förhållande till fodertillgångarna. Mjölkavkastningen är anmärkningsvärt låg och beräknas endast uppgå till 2 170 kg per ko och år. Vid rationell utfodring anses detta kunna höjas till genomsnittet för länets kontrollerade besättningar 1942/43, eller till 3 140 kg med 4,01 °/o smörfett. 1 Maskinbeståndet är anmärkningsvärt stort. Trots att gemensam maskinanvändning förekommer i vissa fall anses särskilt tröskverken, varav för närvarande finnas 4, och slätter- och såmaskiner vilka uppgå till 8 av vardera slaget, dåligt utnyttjade. Även i fråga om skogen gör sig behovet av rationellare skötsel gällande. Betesgång förekommer sålunda för närvarande och skogsdikning har icke företagits. Delvis torde den bristfälliga skogsvården sammanhänga med synnerligen ogynnsamma arronderingsförhållanden. Skogen är av sådan beskaffenhet, att den saknar egentlig betydelse som kontant inkomstkälla. Det sammanlagda lantbrukskapitalet uppgår för närvarande till 301 900 kronor och fördelar sig på fastighetskapital med 183 300 och på driftskapital med 118 600. Därest de ovan ifrågasatta förbättringsåtgärderna vidtogos skulle fastighetskapitalet komma att ökas till 335 500 kronor enligt den anförda undersökningen. Lanthushållningens ekonomiska resultat äro för närvarande allt annat än lysande. Den s. k. arbetsinkomsten, d. v. s. vad som återstår sedan samtliga produktionskostnader utom arbetskostnaderna täckts, uppgår bortsett från ersättning för driftsledning till 75,0 öre per timme, vilket är 75 % av beräknad normal ersättning enligt räkenskapsresultaten. Om de här ifrågasatta förbättringsåtgärderna i fråga om byggnadsbeståndet genomfördes skulle med de högre ränteanspråken arbetsinkomsten ytterligare reduceras. Beträffande orsakerna till det ogynnsamma ekonomiska utbytet av lanthushållningen pekas i undersökningen framför allt på två faktorer, nämligen brukningsdelarnas ringa arealer och åkerjordens olämpliga arrondering. Småbruket medför sålunda ett i förhållande till jordbruksproduktionens omfattning betydande byggnadskapital. Arronderingen och gårdarnas ringa storlek försvårar eller omöjliggör införandet av arbetsbesparande maskiner och inverkar överhuvud taget på odlings tekniken, med låg skördeavkastning som följd. När det gäller att upprätta rationaliseringsförslag betonas i undersökningen att möjligheterna att uppnå förbättringar enbart genom att åstadkomma en bättre arrondering och med bibehållande av antalet brukningsenheter te sig synnerligen begränsade. Då åkern består av både fastmarksjord och mossjord, skulle det icke vara möjligt eller lämpligt att tilldela varje brukningsdel ett sammanhängande åkerskifte. Detta skulle nämligen innebära att vissa gårdar erhöllo endast mossjord, vilket måste medföra vissa brukningssvårigheter och även dyrbara utflyttningar av byggnader. Inte heller anses mycket kunna vinnas genom sammanläggning av enskilda brukningsdelar. Enligt uppgift skall även härvidlag markens beskaffenhet ut1

Att denna siffra skall kunna uppnås endast genom ändrad utfodring utan att djurmaterialet nyanskaffas förefaller tveksamt. Några kostnader för omedelbar utgallring och nyrekrytering har emellertid inte beräknats i undersökningen.

11 g ö r a ett h i n d e r . S e d a n de n u n ä m n d a a l t e r n a t i v e n för g e n o m f ö r a n d e t av e n r a t i o n a l i s e r i n g a v v i s a t s , d i s k u t e r a s i n g å e n d e t v å p r o j e k t , n ä m l i g e n dels en a n d e l s l a d u g å r d , dels en s a m m a n l ä g g n i n g av s a m t l i g a g å r d a r i b y n till en e g e n d o m , s o m s å l u n d a k u n d e s k ö t a s a n t i n g e n i s a m b r u k eller i enskild ägo. De d n i f t s e k o n o m i s k a k o n s e k v e n s e r n a av v a r t o c h ett av dessa f ö r s l a g b e l y s a s g e n o m j ä m f ö r e l s e r m e d n u v a r a n d e f ö r h å l l a n d e n s å d a n a d e f r a m t r ä d a i b u d g e t u p p s t ä l l n i n g a r av l a n t h u s h å l l n i n g ens e k o n o m i s k a r e s u l t a t u n d e r olika h ä r i f r å g a s a t t a betingelser. S o m en s a m m a n f a t t n i n g å t e r g e s i f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l n i n g vissa u p p g i f t e r f r å n d e s s a j ä m f ö r e l s e r . F ö r n u v a r a n d e d r i f t s f o r m a n g i v a s egentligen i u n d e r s ö k n i n g e n två a l t e r n a t i v , v a r a v det första a v s e r f ö r h å l l a n d e n a s å d a n a d e f. n. gestalta sig, o c h det a n d r a läget efter n y - och o m b y g g n a d e r , vilka sägas v a r a n ö d v ä n d i g a i n o m d e n n ä r m a s t e f r a m t i d e n , d ä r e s t b e f o l k n i n g e n skall k v a r s t a n n a i b y n . D å dessa f ö r ä n d r i n g a r i n t e a n s e t t s å t e r v e r k a p å d r i f t s f ö r h å l l a n d e n a i övrigt, ä r o de av u n d e r o r d n a t i n t r e s s e i d e t t a s a m m a n h a n g o c h h a r d ä r f ö r u t e s l u t i t s i d e n följande s a m m a n f a t t n i n g e n .

Areal, ha Betesanläggningar Åkerarealens användning % Brödsäd Fodersäd Kulturväxter Foderväxter Skörd per ha ske Antal arbetshästar Antal mjölkkor och tjurar Antal suggor Gödsvin per år Lantbrukskapital kr per ha därav Fastigheter » Drifts kapital Arbetsförbrukning manstim. per ha Bruttoavkastning kr per ha därav växtprodukter » djurprodukter » övrigt Produktionskostnader kr per ha därav arbetslöner » varuförbrukning Underhåll och avskrivning Diverse kostnader Räntekostnader Nettoavkastning kr per ha Förräntningsprocent Räntabel arbetslön

Alt. 1 Nuvarande driftsform 120 —.

Alt. 2 Andelsladugård 120 —

Alt. 3 I ett bruk 87 3g

20-7 24-8 13-0 40-7 2 380 18 64 4 44 2 516 1 528 988 377 698 136 500 56 793 402 126 113 51 101 6 0-2 75-0

20-7 24-8 13-0 40-7 2 380 18 48 5 75 3 576 2 683 893 278 703 155 486 62 743 324 104 112 60 143 103 2-9 86-4

20-° 30-° 15-0 35-0 2 800 8 64 10 150 3 767 2 888 879 225 795 77 655 62 775 276 138 123 87 151 171 4-5 103-3

I a n s l u t n i n g till d e s s a d a t a f r a m h å l l e s i u n d e r s ö k n i n g e n a t t m a n i d e t andra alternativet ( a n d e l s l a d u g å r d ) r ä k n a t m e d o f ö r ä n d r a t s k ö r d e u t b y t e o c h s o m följd h ä r a v vid a n t a g e n r a t i o n e l l u t f o d r i n g ett l ä g r e n ö t k r e a t u r s b e s t å n d . N å g o n ö k n i n g av svinu p p f ö d n i n g e n h a r f ö r u t s a t t s , dock icke tillräcklig för a t t h e l a s a l u ö v e r s k o t t e t a v p o t a t i s p å d e t t a s ä t t skall k u n n a u t f o d r a s . D e n b e g r ä n s a d e f o d e r s ä d s t i l l g å n g e n säges u t g ö r a ett h i n d e r f ö r en y t t e r l i g a r e stegring. U n d e r d e s s a o m s t ä n d i g h e t e r b e r ä k n a s b r u t t o i n k o m s t e r n a p å v ä x t p r o d u k t e r bli f ö r h å l l a n d e v i s h ö g r e o c h f r å n d j u r p r o d u k ter relativt lägre ä n u n d e r n u v a r a n d e driftsform. I det sista alternativet, då hela byn sammanförts i en brukningsenhet h a r en o m l ä g g n i n g av v ä x t o d l i n g e n företagits m e d t y n g d p u n k t e n p å f o d e r v ä x t p r o d u k t i o n o c h m e d driften i n r i k t a d h u v u d s a k l i g a s t p å a n i m a l i s k p r o d u k t i o n , ö k n i n g e n a v k o -

42 antalet och svinstammen har betingats av den antagna och förut berörda stegringen i skördeutbytet. Den ökade tillgången på fodersäd har möjliggjort ett nästan fullständigt utnyttjande av potatisskörden i svinuppfödningen. Som följd av dessa omläggningar stiger nettoavkastningen från djurproduktionen på bekostnad av samma avkastning från växtproduktionen och blir avsevärt högre än i något av de övriga alternativen. S o m i i n l e d n i n g e n till detta k a p i t e l b e t o n a d e s h a r d e n n u r e f e r e r a d e r a t i o n a l i s e r i n g s p l a n e n h ä r a n f ö r t s s å s o m ett e x e m p e l p å i n d i v i d u e l l j o r d b r u k s p l a n e r i n g . R e s u l t a t e n s h å l l b a r h e t skall i n t e d i s k u t e r a s i d e t t a s a m m a n h a n g , eftersom a v s i k t e n e n d a s t varit att b e l y s a tillvägagångssättet vid e n dylik planering. I förbigående m å inskjutas att slutsatserna r ö r a n d e den lämplig a s t e d r i f t s f o r m e n säkerligen ä r o helt a v h ä n g i g a av de speciella f ö r h å l l a n den, som u t m ä r k e r h ä r i f r å g a v a r a n d e by. S l u t s a t s e r n a s r ä c k v i d d k a n d ä r f ö r u n d e r inga o m s t ä n d i g h e t e r b e d ö m a s , u t a n r e s u l t a t e n och de d ä r p å g r u n d a d e r e k o m m e n d a t i o n e r n a skulle k u n n a t utfalla p å a n n a t sätt o m en b y m e d a n d r a p r o d u k t i o n s b e t i n g e l s e r i stället v a r i t f ö r e m å l för p l a n e r i n g e n . Det ä r o c k s å p å f a l l a n d e , att den r a t i o n a l i s e r i n g s p l a n , s o m h ä r f r a m l a g t s , icke ä r fullständig i alla a v s e e n d e n . B l a n d a n n a t s a k n a r m a n o n e k l i g e n en p l a n för a r e a l r e g l e r i n g a r och f ö r b ä t t r i n g a r a v de n u v a r a n d e i h ö g g r a d otidsenliga a r r o n d e r i n g s f ö r h å l l a n d e n a . F ö r a t t k o m p l e t t e r a b i l d e n a v i n d i v i d u e l l j o r d b r u k s p l a n e r i n g i d e t t a a v s e e n d e skall, s o m inledningsvis a n t y t t s , i det följande e n redogörelse l ä m n a s för ett förslag o m a r e a l r e g l e r i n g a r , vilket ing å r s o m ett av m o m e n t e n i en r a t i o n a l i s e r i n g s p l a n för ett a n n a t m i n d r e o m råde. Den by, som utvalts i det följande planeringsprojektet, är belägen i den södra delen av Sydsvenska höglandet och räknar 11 jordbruksfastigheter med sammanlagt 122 hektar åker och 22 hektar betesmark. Till brukningsdelarna höra härjämte betydande skogsarealer, vilka avsevärt överstiga inrösningsjordens totalareal. Liksom i det föregående fallet utgöra de ofullständiga jordbruken kärnproblemet. Av samtliga egendomar kunna sålunda endast två betecknas såsom fullständiga 1 i den bemärkelsen, att de vid rationell drift och nuvarande prisförhållanden giva ägaren och deras familjer full sysselsättning och skälig utkomst. Härtill bidrager i hög grad skogen, som vid dessa gårdar är tillräckligt stor och av sådan beskaffenhet, att den kan erbjuda innehavaren rikliga arbetstillfällen och ansenliga biinkomster. Den skog som hör till övriga brukningsdelar i byn är på två undantag när 2 åtminstone i sitt nuvarande skick av ringa betydelse för jordbrukarnas ekonomiska ställning. Åkern utgöres dels av moränjord och dels av mossjord, den senare av jämförelsevis god beskaffenhet. Byggnadsbeståndet är vid de flesta gårdar i byn icke undermåligt men väl i behov av reparation och ombyggnad. Vid 4 av byns gårdar finnas anmärkningsvärt goda bostäder, varav två nyuppförda. 3 För en rationalisering av jordbruksföretagen, varigenom bärkraftiga brukningsenheter skapades, är enligt den verkställda inventeringen en arealreglering ofrånkomlig. En plan för dylika omläggningar har uppgjorts och kan bäst följas å härvid 1

Fastigheterna 1 och 5 å de härvid fogade kartorna. Till samma kategori skulle även fastigheten 6 ha räknats, därest icke å denna byggnadsbeståndet såsom nu är fallet varit i behov av fullständig förnyelse. Men en dylik nybyggnad torde fastigheten icke kunna till närmelsevis förränta. 2 Fastigheterna 6 och 9 å kartorna. 3 Beroende på en 1938 timad eldsolycka. Även ekonomibyggnaderna äro nybyggda å dessa fastigheter.

43 Fig. 1. Nuvarande fastighets- och ägoförhållanden.

— väg

^

åker

H mossmark

(3| betesmark

£3 tomt

Q skog

fogade kartblad. Det första av dessa (fig. 1) utvisar den nuvarande fastighetsindelningen jämte fördelningen på olika ägoslag. Härav framgår att utvecklingen medfört en långtgående fastighetsklyvning och en uppdelning av arealerna på mycket små brukningsenheter. Bilden torde också efterlämna ett bestämt intryck av synnerligen otidsenliga arronderingsförhållanden, vad åkerjorden beträffar. Ägosplittringen är sålunda avsevärd och åkertegarnas form i allmänhet mycket oregelbunden. Oförmånligast i dessa hänseenden ter sig den brukningsenhet, som betecknats med nr 2, med icke mindre än 6 skiften, varav möjligen ett överstiger ett hektar. Vägnätet, som företer många onödiga slingor och krokar, kan heller inte anses ha den lämpligaste sträckningen. Iögonfallande är vidare att vissa möjligheter kunna föreligga att ernå ett större och ett mindre sammanhängande åkerfält av tillräcklig storlek att lämpa sig för ma skinbruk. Det förstnämnda består av skiften tillhörande fastigheterna 1, 5 och 6 det sistnämnda av åkertegar, som ingå i brukningsdelarna 3 och 5. Företagna markundersökningar lära också ha bekräftat att konfigurationen av dessa fält skulle kunna avsevärt förbättras bland annat genom dikning och torrläggning av mossområden. Det skulle sålunda vara tekniskt möjligt att erhålla åkerskiften, med en storlek och form, som bättre än de nuvarande motsvarade betingelserna för rationella driftsförhållanden. Enligt det här diskuterade planeringsprojektet bör man sikta på en dylik rationalisering av ägogränserna. För dess omedelbara genomförande lär emellertid bl. a. den nuvarande fastighetsindelningen utgöra hinder. Under

44 Fig. 2. Regleringsplan; etapp I.

=

väg

l^j åker

{§j§ mossmark

§•£) betesmark

[vj tomt

[_J skog

dessa omständigheter har man i stället tänkt sig en arealreglering av betydligt mindre genomgripande innebörd. Det är det sistnämnda förslaget som illustreras i fig- 2. Den viktigaste förändringen jämfört med nuvarande förhållanden består däri, att fastigheten 2 delats mellan 3 och 4, vilka härigenom erhålla tillskottsjord både i form av åker och betesmark. Ehuru på detta sätt en avsevärd förbättring för de två sistnämnda brukningsenheternas vidkommande kunde uppnås, måste de även efter en dylik förstärkning fortfarande anses ofullständiga med hänsyn till jordinnehavet. Om än denna sammanläggning icke leder mycket närmare det förut berörda slutmålet, är det uppenbarligen ett steg i denna riktning. 1 Samtidigt skulle utan att fastighetsindelningen i övrigt behövde rubbas vissa andra åtgärder kunna vidtagas såsom en förberedelse för den slutgiltiga omläggningen. Sålunda skulle den förutnämnda utdikningen av mossarna inom gårdarna 1, 5 och 6 kunna påbörjas, som härigenom skulle erhålla ytterligare åkerjord. Det torde därför inte vara orealistiskt att antaga, att ett visst intresse från innehavarnas sida för dessa åtgärder skulle kunna påräknas. Slutligen borde de nuvarande vägarna rätas och anläggandet av nya i riktning mot det större åkerfältet påbörjas. Hur detta är 1

Därest framtidsutsikter överhuvud taget förelegat för brukningsdelarnas bestånd skulle, som kartan utvisar, ytterligare sammanläggningar varit befogade. Av fastigheterna 7 och 12 skulle sålunda kunnat bildas en brukningsdel av mera lämplig omfattning. Detsamma gäller för fastigheterna 8, 9 och 10.

45 Fig. 3. Regleringsplan: e t a p p il.

=

väg

^

åker

§]§ mossmark

(2) betesmark

23 tomt

Q skog

tänkt visas också på fig. 2, som här jämväl betecknats etapp 1, för att närmare angiva dess karaktär av ett första stadium i planeringsarbetet. Individualplanernas slutgiltiga utseende framgår av fig. 3, som representerar den sista planeringsetappen. Regleringen av åkerarealen, som delvis redan omnämnts, innefattar härjämte överförande av enstaka åkertegar, huvudsakligen tillhörande fastigheterna 2, 3 och 4, till betesmark. I planen ingår också igenläggande av de avsides belägna och olämpligt arronderade åkerarealerna å fastigheterna 7, 8, 9, 10, 11 och 12 till skogsmark. Då som förut nämnts, samtidigt mossområden skola uppodlas, blir den sammanlagda förlusten av åker och betesmark ej betydande. Jämfört med nuvarande förhållanden (fig. 1) innebär planen en minskning av åkerarealen från 120 hektar till 67 hektar och en ökning av betesmarken från 22 hektar till 59. Sammanlagt skulle sålunda nedgången i den för det egentliga jordbruket disponibla arealen belöpa sig till endast 12 hektar. Det kan tilläggas, att denna nedgång mer än väl bör kunna uppvägas av en av rationaliseringen möjliggjord högre skördeavkastning och ökad produktivitet i allmänhet. Liksom i den förstnämnda individualplaneringen förutsattes också i detta fall en ökning av den animaliska produktionen på vegetabilieproduktionens bekostnad. D e h ä r i k o r t h e t s k i s s e r a d e e x e m p l e n p å i n d i v i d u a l p l a n e r i n g avse, s o m t i d i g a r e f r a m h å l l i t s , i n g a l u n d a att t j ä n a s o m m ö n s t e r för en eventuell i n d i v i d u a l p l a n e r i n g i r i k s o m f a t t a n d e s k a l a . S n a r a r e ä r d e r a s u p p g i f t i föreva-

4<i

rande sammanhang att belysa den skiljaktiga och efter rådande förhållanden avpassade metodik, som kan komma till användning vid individuell jordbruksplanering. I det första planeringsexemplet lades huvudvikten vid att visa, hurusom lönsamheten i jordbruket kan ökas genom att gårdarna förses med en ändamålsenlig teknisk utrustning, varvid resultaten avläsas med hjälp av ekonomiska kalkyler enligt budgetmetoden. I det senare exemplet har kunnat visas, att den nuvarande fastighetsindelningen utgör det allvarligaste hindret för rationella driftsmetoder, samt hur genom omskiftning och ägoutbyte brukningsdelarnas arrondering kan förbättras i avsevärd grad. De anförda exemplen belysa sålunda skilda sidor av samma problem: att inventera de naturliga förutsättningarna, den tekniska utrustningen och de nuvarande driftsförhållandena vid en grupp av närliggande brukningsdelar och att anvisa de linjer, enligt vilka i varje enskilt fall en rationalisering av jordbruksdriften i detta ords vidaste bemärkelse bör genomföras.

47 KAP. V.

Synpunkter på frågan om riksomfattande utvecklingsplanering för jordbruket. De i det föregående lämnade redogörelserna för experimenten med regional planering för den av egnahemsorganisationen ombesörjda inventeringen och för två lokalundersökningar, vilka haft karaktären av rationaliseringsplaner för enskilda brukningsdelar, ha onekligen givit vissa hållpunkter för bedömande av lämpligheten att igångsätta en utvecklingsplanering av det svenska jordbruket. Till en början synas utifrån erfarenheterna av den försöksvis verkställda regionala jordbruksplaneringen vissa slutsatser kunna dragas angående de för- och nackdelar, som skulle vara förenade med en riksomfattande verksamhet av detta slag. Det har sålunda framgått, att många rationaliseringsproblem äro gemensamma för flertalet jordbruksföretag i en och samma bygd och nära sammanhänga med för området specifika naturliga produktionsbetingelser, marknadsförhållanden eller karakteristiska drag i näringslivets struktur. Som exempel härpå må ånyo erinras om torrläggningsproblemets betydelse för jordbrukets utveckling i Örebroområdet, grönsaks- och blomsterodlingens möjligheter i sydöstra Blekinge och frågan om jämn sysselsättning i skogsbruket i försöksområdet i Västernorrland. Behovet av förbättrad skogsvård och arrondering äro andra exempel, som utan svårighet skulle kunna mångfaldigas. Att dessa och liknande rationaliseringsfrågor icke blott lämpligen utredas regionalt utan dessutom för sin lösning äro helt beroende av en samverkan mellan flera jordbruksföretag i de områden inom vilka dylika frågor förekomma, lär ej kunna bestridas. Genom individuella ingripanden eller omläggningar på en brukningsdel kunna de i varje fall icke lösas utan endast i kombination med åtgärder, som beröra andra brukningsdelar. Dessa problem måste bringas ur världen, innan man med utsikt till framgång kan gripa sig verket an att söka åstadkomma mera rationella driftsförhållanden å de enskilda jordbruken. Då en regional jordbruksplanering bl. a. skulle ge möjlighet härtill, torde detta kunna anföras som ett vägande skäl för dess snara igångsättande. Även i andra hänseenden synas erfarenheterna av försöksplaneringen ha givit vid handen att en regional jordbruksplanering skulle kunna befordra jordbrukets rationalisering. Genom försöksplaneringen erhölls sålunda en konkret bild av förbättringsbehovet och de mest framträdande bristerna inom näringslivet i de utvalda områdena. Insikt vanns också om de åtgärder, som under angivna teoretiska förutsättningar skulle behövas och kunna vid-

4b

tagas för bristernas avhjälpande. I de rekommendationer, som utarbetades såsom försöksplaneringens avslutande led, föreligga illustrationer till stomplaner för förbättringsverksamheten och rationaliseringens genomförande, vilka synas värdefulla såsom grundval för myndigheternas handhavande av statsbidrag, lån och andra åtgärder till jordbruksföretagens förstärkning och förkovran. De lokala organen torde sålunda med ledning av de regionala utvecklingsplanerna lättare kunna överblicka det allmännas uppgifter i detta sammanhang och avgöra vilka åtgärder, som äro främst påkallade och omedelbart aktuella. För de enskilda jordbruksföretagens produktionsplanering torde utvecklingsplanerna giva en betydelsefull utgångspunkt. I en verklig regionalplanering synes vidare kännedom kunna vinnas om sambandet mellan jordbruket och övriga näringsgrenar. Försöksplaneringen, i vilken allmänna planläggningsfrågor rörande bebyggelsens framtida utformning och inrättandet av kommunikationsleder endast ofullständigt kunnat behandlas, har dock visat att lösningen av vissa jordbruksproblem är avhängig av åtgärder och ingripanden på andra områden av det ekonomiska livet. Jämte den förut åberopade omständigheten att arbetstillgången i skogsbruket utgör den viktigaste betingelsen för de mindre jordbrukarnas fortsatta existens i Västernorrlandsområdet, kunna som ytterligare exempel på jordbrukets beroende av åtgärder på andra områden av näringslivet erinras om betydelsen för örebroområdet av Kvarntorpsindustriens tillkomst och fortbestånd och om nödvändigheten att beakta utsikterna för nya industrianläggningar i Björsäter vid ett bedömande av jordbrukets framtid i östgötaområdet. Den sistnämnda provytan gav också exempel på den roll som kommunikationsfrågor kunna spela i planeringsverksamheten. Rationaliseringen av jordbruket betingas med hänsyn härtill av ett långtgående och stadigvarande samarbete mellan olika lokala myndigheter liksom mellan myndigheter och enskilda organisationer. Genom regionalplaneringen kan ett dylikt samarbete mellan tjänstemän på olika områden komma till stånd och en i längden nödvändig koordination av de offentliga organens verksamhet skapas utan att graden av decentralisering av förvaltningen behövde begränsas. Tvärtom skulle ju regionalplaneringen medföra ökade möjligheter för lokala initiativ i reformverksamheten på jordbrukets område. Försöksplaneringen torde också ha visat regionalplaneringens betydelse såsom ett lämpligt instrument att klargöra förefintliga brister i jordbruksföretagens utrustning och driftsorganisation för näringsutövarna. Regionalplaneringen kan även bidraga till att skapa förståelse bland jordbrukarna för vikten av samarbete vid lösande av gemensamma rationaliseringsproblem. Underskattas bör ej heller betydelsen av den ökade känsla av stöd från det allmännas sida, som bibringas jordbrukarna vid de i samband med regionalplaneringens genomförande anordnade diskussionssammankomsterna samt den intima kontakt mellan jordbrukarna och representanter för myndigheterna, som härigenom kunde uppnås. Det föreligger naturligtvis vissa risker för att jordbrukarna skulle uppfatta utvecklingsplaneringen som en otillbörlig inblandning från det allmän-

10 nas sida i deras rättmätiga yrkesutövning. Denna ur många synpunkter sunda, kritiska inställning till offentliga myndigheter och den motvilja mot statsingripanden som sedan gammalt är företrädd på landsbygden, skulle måhända förstärkas av en här ifrågasatt planeringsverksamhet till förfång för rationaliseringens genomförande, som härigenom kunde fördröjas. Häremot kan invändas att dessa farhågor i varje fall icke besannades av försöksplaneringen. I stället efterlämnade denna planering förmodligen hos cle flesta deltagare ett bestämt intryck, att avsevärda möjligheter föreligga att uppnå ett förtroendefullt samarbete mellan jordbrukarna och myndigheterna i dessa frågor. Mycket hänger onekligen på den organisationsform, i vilken planeringsverksamheten kommer att bedrivas. Om utvecklingsplaneringen skall fylla sitt syfte, bör densamma ske i så smidiga former som möjligt med garanti för ett betydande och kontinuerligt inflytande på planeringsarbetet från näringsutövarnas sida. Av vikt är givetvis att försiktighet iakttages vid planeringens igångsättande, som i allmänhet bör uppskjutas till dess jordbrukarnas medverkan med säkerhet kan påräknas. Jordbrukarna böra från början bibringas en riktig uppfattning om utvecklingsplaneringens innebörd. Det kan sålunda icke nog starkt understrykas, att denna verksamhet tillkommit för att underlätta för jordbrukarna att själva lösa rationaliseringsfrågorna, och utgör en hjälp till självhjälp för att begagna ett ofta förekommande uttryckssätt. Med hänsyn till det sagda och under åberopande av de erfarenheter, som försöksplaneringen givit, anser sig jordbrukskommittén i princip kunna förorda en riksomfattande regional jordbruksplanering. Beträffande tillvägagångssättet för en dylik planering, synes detta kunna ske i huvudsaklig överensstämmelse med vad som tillämpats vid den försöksvis anordnade verksamheten, och som i princip skisserats i kap. I. Som i det föregående antytts bör planeringsområdena kunna givas en större omfattning och utsträckning än de av försöksplaneringen berörda områdena. Innan planeringen igångsattes bör en uppdelning av varje län i dylika områden ha verkställts, vilket givetvis inte utesluter jämkningar av gränsdragningen, där så under arbetets gång befinnes erforderligt. Av vad som tidigare anförts inses även att planläggning av bebyggelsecentra och kommunikationsleder i verklig regionalplanering bör upptagas till grundligare behandling än som varit möjligt i samband med försöksplaneringen. Direktiven för det regionala planeringsarbetet böra givetvis utarbetas centralt så att den lokala verksamheten inom länet kan bedrivas efter någorlunda enhetliga grunder. Endast härigenom möjliggöres så en koordination av planeringsresultaten från olika områden. Å andra sidan böra de lokala organen, vilka planeringens utförande i praktiken i huvudsak måste åvila, tillåtas en betydande handlingsfrihet att anpassa verksamheten till de speciella förhållanden, som kunna vara rådande inom olika områden. Till den organisatoriska utformningen av regionalplaneringen skall jordbrukskommittén i annat sammanhang återkomma med vissa synpunkter. Den omständigheten att regionalplaneringen synes böra genomföras i sin 4—458941.

50 helhet under en tid av två eller tre år för att utvecklingsplaneringen icke onödigtvis skall fördröjas, torde förtjäna beaktande i samband med organisationsfrågan. Det kan också förtjäna framhållas, att såväl i den centrala som i den lokala organisationen tillfälle bör beredas för berörda myndigheter och organ att deltaga i planeringsarbetets uppläggning. Bland de centrala organ som böra vara representerade må nämnas lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen och lantmäteristyrelsen. Inom varje län böra liksom i försöksverksamheten, hushållningssällskapen, egnahemsnämnderna, skogsvårdsstyrelserna samt representanter för lantmäteri och lantbruksingenjörer medverka. Med hänsyn till nödvändigheten att väcka jordbrukarnas intresse för den regionala jordbruksplaneringen är vidare erforderligt att verksamheten igångsattes och bedrives i samråd med representanter för den ekonomiska och fackliga föreningsrörelsen på jordbrukets område. Den regionala jordbruksplaneringens uppgift att utgöra en nödvändig bakgrund till den individuella jordbruksplaneringen har i det föregående betonats. I enlighet härmed och med stöd av vad förut anförts rörande den individuella jordbruksplaneringen, synes jämväl en dylik planering utan ytterligare motivering kunna principiellt förordas. Egnahemsstyrelsens i kap. III berörda inventering av vissa med jordbrukets fastighetsbildning och byggnadsbestånd sammanhängande förhållanden bör fortgå och de härvid erhållna resultaten utnyttjas vid uppgörandet av fullständiga rationaliseringsplaner för de enskilda brukningsdelarna. Då det finns vissa skäl att förmoda, att den förut nämnda misstänksamheten från jordbrukarnas sida till en början kommer att vara ännu starkare när det gäller den individuella planeringen än vad som kan väntas i fråga om den regionala planeringen måste försiktighet iakttagas vid det individuella planeringsarbetets igångsättande, överhuvud taget bör denna verksamhet icke påbörjas förrän ett positivt jordbrukareintresse härför konstaterats, och sålunda vissa garantier vunnits för näringsutövarnas frivilliga medverkan. Som närmare utvecklades i kap. I måste den individuella planeringen bedrivas successivt och genomföras i etapper, varvid början göres med de brukningsdelar och områden där rationaliseringsbehovet är mest trängande eller genomgripande omläggningar av andra skäl aktuella. Med hänsyn till de fördelar ur upplysningssynpunkt, som en konkret illustration till individualplaneringen onekligen skulle medföra, vill jordbrukskommittén förorda att inom de områden, i fråga om vilka den regionala planeringsetappen slutförts, vissa provytor med särskilt framträdande rationaliseringsproblem utvaldes så snart som möjligt och gjordes till föremål för individuell planering, varvid utvecklingsplanerna genomfördes i den utsträckning omständigheterna medgiva. E n ä r frågan om centrala och lokala organ för handha vande av jordbrukets rationalisering varit föremål för behandling inom jordbrukskommittén i annat sammanhang, skall beträffande utvecklingsplaneringens organisatoriska och administrativa utformning här endast betonas, att densam-

51 ma givetvis måste anknytas till de förstnämnda organen. Det torde få ankomma på det centrala rationaliseringsorganet i samråd med andra berörda myndigheter och organisationer samt med ledning av de vid försöksplaneringen och eljest vunna erfarenheterna att såsom första uppgift framlägga ett praktiskt handlingsprogram för utvecklingsplaneringen och utarbeta generella direktiv för verksamhetens bedrivande inom länen. På frågans nuvarande stadium innan beslut fattats rörande rationaliseringsorganens personal m. m. föreligga inga möjligheter att närmare bedöma de organisatoriska och administrativa spörsmål som skulle uppkomma i samband med anordnandet av en riksomfattande utvecklingsplanering. Inte heller torde det vara möjligt att beräkna och specificera de kostnader, som skulle vara förenade med en dylik verksamhet. Såvitt man kan döma av försöksplaneringen, synas emellertid dessa kostnader icke bli av sådan storleksordning att de behöva utgöra ett oöverkomligt hinder för anordnande av en utvecklingsplanering för jordbruket.

52 Bilaga I.

Erfarenheter av driftsekonomisk jordbruksplanering i Amerikas Förenta Stater. Följande redogörelse för den regionala jordbruksplaneringen i Förenta Staterna utgör en sammanfattning av två promemorior rörande hithörande förhållanden, som tidigare utarbetats på uppdrag av jordbrukskommiitténs rationaliseringsutskott. I Amerikas Förenta Stater har spörsmålet om upprättandet av driftsplaner för att åvägabringa en rationell organisation av produktionen inom de enskilda jordbruksföretagen redan länge varit föremål för både de federala och delstatliga myndighetenias uppmärksamhet. Så tidigt som 1902 var man inom det amerikanska jordbruksdepartementet inne på tanken att uppgöra produktionsplaner som skulle tilllämpas vid för ändamålet särskilt inrättade försöksgårdar. Ehuru experimentet med modellgårdar ej infriade förväntningarna har produktionsplaneringen i övrigt pågått oavbrutet med undantag för vissa år under det föregående världskriget. Ännu under 1920-talet innebar detta arbete i huvudsak driftsekonomisk planering för individuella jordbruksföretag och hade i mycket karaktären av en experimentverksamhet vars omedelbara resultat voro ganska växlande. Antalet kulturplaner som utarbetades synes ha varit alldeles för litet för att motsvara variationerna i de naturliga betingelserna för jordbruksproduktionen. Till följd härav fick verksamheten en ganska ringa effekt på enskilda jordbruksföretagares dispositioner. Redan under detta skede erhöllos emellertid praktiska erfarenheter, vilka visat sig synnerligen värdefulla för den slutliga utformningen av den driftsekonomiska planeringen under det efterföljande decenniet. Bland annat utarbetades härunder den s. k. budgetmetoden vilken möjliggör en bokföringsmässig illustration av de ekonomiska resultaten av driftsomläggningen inom ett jordbruksföretag. Också i övrigt kunde på grundval av erfarenheterna under 1920-talet tekniken i planeringsarbetet förbättras och härjämte lyckades man skapa en smidigare form för de offentliga organens samarbete sinsemellan och med jordbrukarna rörande driftsekonomisk planering. Jordbrukskrisen i början av 1930-talet och de därav föranledda jordbrukspoiitiska ingripandena medförde ett starkt ökat behov av driftsekonomisk planering. Detta kan exemplifieras genom hänvisning till erfarenheterna av de produktionsbegränsande åtgärder, varmed Roosevelt-administrationernas jordbrukspolitik inleddes. Genom produktionsinskränkningarna frigjordes produktiva resurser inom jordbruket, för vilka alternativ användning måste planeras, med risk att överproduktion annars skulle uppstå på nya områden. Dessutom förelåg en viss fara att stödåtgärder, som förutsatte den enskilde jordbruksföretagarens medverkan, ej skulle komma att genomföras i praktiken. Hit hörde anordningarna att genom lån och bidrag möjliggöra införandet av en för bevarandet av jordens avkastningsförmåga lämplig växtföljd liksom också andra jordförbätlringsåtgärder. Det stegrade intresset för driftsekonomisk planering var sålunda en naturlig följd av jordbrukspolitikens nyinriktniing och lika naturligt var det att initiativet skulle utgå från de federala myndigheterna, som ju i sista hand voro ansvariga både för utarbetandet och tillämpningen av det jordbrukspolitiska princip-programmet. Till följd av de nya regleringsåtgärderna, som bland annat inneburo kontroll av växtodlingen inom praktiskt taget varje brukningsdel utbyggdes såväl den federala som lokala administrationen på jordbrukets område, och härigenom ökades möjligheterna för en omfattande planeringsverksamhet.

53 Med hänsyn till vad sålunda framhållits måste det anses betecknande, att det driftsekonomiska planeringsarbetet under den här berörda perioden erhöll en regional inriktning. Huvudvikten lades på anpassningsprogram för hela områden inom vilka betingelserna för jordbruksproduktionen voro likartade, snarare än på planer för organisation av driften inom individuella brukningsdelar. Under den centrala ledningen av jordbruksdepartementet i Washington i samverkan med delstaternas förvaltningsorgan på jordbrukets område uppgjordes ett program för igångsättandet av en jordbrukets planeringsverksamhet inom varje län. 1 Den amerikanska motsvarigheten till de svenska hushållningssällskapen fick till uppgift att organisera särskilda länskommittéer som skulle handha detta planeringsarbete. Man ville redan från början försäkra sig om jordbrukarnas aktiva medverkan. Detta var angeläget ur två synpunkter. För det första skulle härigenom länskommittéerna tillföras den lokala sakkunskap, ulan vilken planeringsverksamheten skulle vara dömd att misslyckas. För det andra kunde det förväntas att jordbrukarna skulle ställa sig mera förstående till de förslag om driftsekonomiska förbättringsåtgärder, som kunde framkomma i planeringsverksamheten, om dessa jordbrukare själva deltagit i utredningsarbetet. Beträffande de allmänna riktlinjerna, enligt vilka denna verksamhet bedrevs må följande framhållas. 1. På en karta uppdelades länet i olika jordbruksområden, vart och ett i huvudsak enhetligt med hänsyn till naturliga produktionsbetingelser, förevarande brukningstyper och förefintliga anpassningsproblem i fråga om jordanvändning och produktionsinriktning överhuvud taget. Det förtjänar här påpekas att områdesindelningen sålunda icke endast baserades på de naturliga förhållandena utan att ett betydligt vidare kriterium anlades. 2. Härefter följde en kortfattad karakteristik av varje jordbruksområde jämte en inventering av förefintliga anpassningsproblem. 3. Nästa steg i utredningsarbetet bestod i en klassifikation av de lokala jordbruksområdena med hänsyn till dessa områdens naturliga lämplighet för viss produktionsinriktning och jordanvändning. 4. De företagsekonomiska konsekvenserna av önskvärda driftsomläggningar och lämpliga rationaliseringsåtgärder diskuterades härefter. Budgetplaner under alternativa förutsättningar beträffande marknadsförhållanden m. m. utarbetades för typjordbruk inom skilda storleksklasser såsom illustrationer till de föreslagna förändringarnas privatekonomiska innebörd. Möjligheterna att vidtaga smärre jämkningar i de jordbrukspolitiska programmen i syfte att underlätta den planerade nyanpassningen utreddes också i detta sammanhang. 5. Som ett sista led i planeringsarbetet framlades utredningsresultaten i lättillgänglig form. Kartor och kortfattade rapporter upprättades såsom vägledning för myndigheterna och de berörda jordbrukarna vid rationaliseringens genomförande. Framhållas må också, att direktiven för denna planeringsverksamhet utarbetades av jordbruksdepartementet, som också meddelade enhetliga grunder för formulerandet av de framtida ekonomiska betingelser för jordbruksproduktionen. Härigenom uppnåddes homogenitet i fråga om antaganden rörande prisrelationer m. m. ehuru givetvis lokala prisvariationer kunde förutsättas. Den regionala jordbruksplaneringen nådde sin största omfattning under 1939— 1940. Vid slutet av det förstnämnda året hade planeringskommittéer tillsatts och trätt i funktion i icke mindre än 1 120 av Förenta Staternas 3 030 län (counties). Vid början av 1941 hade antalet län som berördes av regionalplaneringen stigit till 1 433 i 45 stater. Redan före utgången av 1939 hade kulturplaner uppgjorts för alla typområden inom 564 län. Inom 445 län tillhörande 38 stater hade vid denna tidpunkt arbetet på genomförande av de förslag som framkommit i regionalplane1

Egentligen county, som i storlek närmast motsvarar ett svenskt härad men har en administrativ betydelse jämförbar med länets.

54 ringen, dessutom inletts. Eftersom de åtgärder som föranletts av den regionala planeringsverksamheten ej sällan förutsättas skola genomföras under en period av åtskilliga år kunna resultaten av denna verksamhet icke fullständigt överblickas på nuvarande stadium. En systematisk sammanställning av planeringens praktiska erfarenheter har redan av detta skäl ej kunnat företagas. En annan svårighet av mera principiell natur ligger däri att det i många fall är omöjligt att i praktiken avgöra om och i vilken utsträckning genomförda driftsförändringar och inträdda förbättringar skola tillskrivas den regionala jordbruksplaneringen eftersom andra omständigheter kunnat verka i samma riktning. Resultaten torde emellertid vara av så stort intresse för ett ställningstagande till regionalplaneringens förtjänster och avigsidor, att åtminstone en kortfattad översikt över dessa förhållanden synes önskvärd. Denna redogörelse kommer sålunda närmast att få karaktären av en provkarta på driftsekonomiska förbättringsåtgärder, vilka tillkommit delvis till följd av regionalplaneringen, men möjligen också på grund av andra ingripanden, som verkat i samma riktning. Det synes vidare lämpligt att i denna redogörelse lägga huvudvikten vid de förändringar som inträffat före Förenta Staternas inträde i kriget, och endast i förbigående beröra den utveckling som ägt rum härefter och direkt sammanhänger med de mål som uppställts i samband med försvarsberedskapen och krigsproduktionen. Bland de mera påtagliga resultaten av regionalplaneringen må först hänvisas till vidtagna förändringar i jordanvändningen. Det beräknas att drygt 18 procent av den sammanlagda åkerarealen i Förenta Staterna ej borde odlas utan användas för andra ändamål. I samband med planeringsverksamheten träffades anstalter varigenom dels enskilda jordägare förmåddes upphöra att bruka för odling mindre väl lämpade arealer dels federala och delstatliga myndigheter uppköpte dylik mark och nedlade odlingen av densamma. 1 ett län i Minnesota lyckades man övertala enskilda jordbrukare att avstå från brukandet av 17 000 hektar motsvarande 20 procent av den sammanlagda åkerarealen. I gengäld uppodlades 15 000 hektar skogs- och betesmark av god beskaffenhet. I ett län i Montana överfördes 8 000 hektar från veteodling till beten och i ett annat län i Ohio hade jordbrukarna i enlighet med förslag som framkommit i planeringsverksamheten påbörjat omfattande skogsplantering på tidigare odlad mark. I staten New York inköptes genom det allmännas försorg sammanlagt 160 000 hektar olämplig jordbruksjord att användas för skogsodling och parkanläggningar. Såsom exempel på förändringar i produktionsinriktningen må särskilt nämnas tillbakagången i vetearealerna i Väststaterna och bomullsodlingen i Sydstaterna. Samtidigt stegrades odlingen av oljeväxter samt mjölk- och köttproduktionen. I staten North Carolina minskades exempelvis bomullsarealerna med 55 procent under det att antalet mjölkkor undergick en stegring från 265 000 till 310 000 under senare delen av 1930-talet. Då denna förskjutning till större delen ägde rum under slutet av detta decennium torde det inte innebära någon överdrift att framhålla regionalplaneringen såsom en bidragande orsak till denna utveckling. I särskilt hög grad synes planeringsverksamheten ha bidragit till ökningen av trädgårdsodlingen. Det kan vidare konstateras att regionalplaneringen medfört en betydande jordförbättringsverksamhet. Det har beräknats att 75 procent av åkerarealen i Förenta Staterna är i behov av bättre vård. Bland de åtgärder som vidtagits i syfte att höja jordens avkastningsförmåga må nämnas stenröjning, avdikning och regelbunden konstgödsling. I ett län i Texas påstås hektarskördarna efter tre år ha stegrats med 50 procent till följd av olika jordförbättringsåtgärder, bland vilka särskilt må nämnas terassanläggningar och konturplöjning för ett bättre utnyttjande av nederbörden. Behovet av bättre skötsel av betesmarkerna har också uppmärksammats. Genom stubbröjning och gödsling förbättrades årligen 5 000 hektar betesmark i New Hamshire. Ehuru vissa anslag utgick för detta ändamål voro kostnaderna små i jämförelse med värdet av avkastningsökningen från betesmarkerna. Omfattande skogs-

55 planteringar höra också till de åtgärder, som vidtagits i samband med den regionala planeringsverksamheten. Cirka 10 miljoner kronor anslogs 1940 för plantering å skogsmark i enskilda jordbrukares ägo. Inte mindre än 4 miljoner hektar skogsmark eller ungefär 10 procent av bondeskogarnas totala areal berördes av ett omfattande gallringsprogram, som beräknades komma att avsevärt höja återväxten och årsproduktionen. Komplettering av fullständiga jordbruk genom sammanläggning och nyodling har ofta föreslagits i samband med regionalplaneringen. Svårigheterna härvidlag voro naturligtvis avsevärda i synnerhet då det var fråga om en reduktion av brukningsdelarnas antal. I ett län i Montana lyckades man emellertid genom sammanläggning i det närmaste fördubbla odlingsarealerna för inte mindre än 300 brukningsdelar. Antalet jordbruk minskades härigenom med över 400. De tidigare innehavarna av dessa jordbruk bereddes tillfälle att förvärva gårdar inom ett annat område som varit föremål för omfattande kolonisationsverksamhet genom myndigheternas försorg. I Wyoming hade på ett ställe 220 gårdar sammanslagits till 54 brukningsdelar. I staten Washington inrättades en särskild fond ur vilken räntefria lån beviljades för nyodling av kalhuggen skogsmark. Det beräknas att härigenom 500 jordbruk kunna göras bärkraftiga. För att möjliggöra en ökad husdjursproduktion vid småbruk har på sina håll kooperativa betesmarker inrättats. Så t. ex. upplåts i Idaho betydande arealer av statlig jord för gemensamma betesmarker åt ett par hundra jordbrukare. Bland övriga resultat av planeringsverksamheten förtjäna nämnas anordningar för tillvaratagande av regnvatten samt anläggandet av dammar i de av torka ofta drabbade områdena i sydväst. Redan 1939 hade 140 dylika anläggningar tillkommit. Nödvändigheten att få till stånd en effektivare ogräs- och insektskontroll uppmärksammades också i regionalplaneringen. Man torde slutligen kunna peka på en rad vägförbättringar såsom ytterligare resultat av denna planering. Till följd av de nya krav som på grund av kriget komma att ställas på den amerikanska jordbruksproduktionen genomfördes en viss omläggning av planeringsverksamheten. Landet uppdelades i större geografiska distrikt och för vart och ett av dessa tillsattes en kommitté med uppgift att koordinera den pågående länsplaneringen och direkt inrikta detta arbete på närliggande mål, vilka uppställts med hänsyn till det utrikespolitiska läget och kriget. I detta sammanhang sammanfördes länen till större planeringsområden, med gemensamma naturliga produktionsbetingelser och för varje område skulle program utarbetas för de driftsomläggningar och den rationalisering som erfordrades för uppnåendet av de omedelbara målen för jordbruksproduktionen. Det famgår tydligt av de statistiska undersökningarna som företagits att regionalplaneringen i hög grad bidragit till den gynnsamma produktionsutvecklingen inom jordbruket under krigsåren. Särskilt påfallande har detta varit i fråga om trädgårdsodlingen och hönsskötseln, för vilka en rekordartad ökning registrerats. Även i fråga om odlingen av oljeväxter, i synnerhet beträffande jordnötter och sojabönor, torde produktionsökningen, vilken exempelvis för jordnötter översteg 150 procent mellan 1939 och 1942, i huvudsak få anses vara ett resultat av regionalplaneringen. Genom denna verksamhet har slutligen en bättre hushållning med den knappa tillgången på jordbruksmaskiner under krigsåren möjliggjorts. Kooperativ maskinanvändning har nämligen organiserats såsom ett led i den regionala jordbruksplaneringen. Planeringskommitténs uppdrag har efter hand utvidgats att gälla inte bara krigstidens utan även efterkrigstidens problem. I de regionala rapporter, som under det senaste året framlagts har också jordbruksplaneringen på längre sikt givits ett betydande utrymme vid sidan av krigsplaneringen. Officiellt betonas att Amerikas jordbruk till följd av det arbete som härvidlag nedlagts står förhållandevis väl rustat att möta de oerhörda påfrestningar som de första fredsåren kunna väntas medföra.

56 A'å7/or: 1. Journal of Farms Economics, Vol XIV, No 1, jan. 1932. 2. An Approach to Area Land Use Planning, mars 1937. 3. County Land Use Planning, Work Outline Number 1, 1939. 4. 1940 Yearbook og Agriculture 1940. 5. Achieving a balanced Agriculture, 1940. 6. Report of the progress of land use planning 1940. 7. State Legislation for better Land use, april 1941. 8. Reports of the secretary of Agriculture 1940, 1941. 9. Land-Policy review 1939, 1940, 1941, 1942. 10. Preliminary report unified State agricultural program to meet the impacts of war. 1941. 11. A plan of war and post war adjustment for the Central Piedmont Area of North Carolina 1942.

57 Bilaga

II.

Redovisning av försöksplaneringens statistiska material. För beskrivningarna av de undersökta områdena har i främsta rummet tryckt officiellt material kommit till användning såsom folkräkningar, jordbruksräkningar, industristatisliken och Årsbok för Sveriges kommuner. Av engångsundersökningar, som lämnat material för den statistiska beskrivningen av försöksområdena, böra nämnas »Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1938 års allmänna fastighetstaxering» (SOU 1943: 23) och »Undersökning angående skogsavverkningen» (Stat. Medd. Ser. A, Band V: 6). Eftersom ett flertal uppgifter i de tryckta berättelserna inte redovisas för så små enheter som kommuner har det i vissa fall blivit erforderligt att komplettera det tryckta materialet med primäruppgiftcr ur den officiella statistiken. Så har t. ex. skett i fråga om industristatistiken, där för ett antal år uppgifter införskaffats från Kommerskollegium rörande industriella anläggningar inom de av undersökningen berörda socknarna. Ur 1932 års jordbruksräkning ha vissa primäruppgifter sammanställts angående täckdikningen, gödselvården och arbetskraften, vilka i den tryckta berättelsen ej äro kommunvis redovisade. Vidare ha från Statistiska centralbyrån för vissa år uppgifter inhämtats om de uppskattade hektarskördarna inom de av undersökningen berörda kommunerna. Av kartmaterial ha, förutom generalstabens kartor, landsfiskals- och vägbreddskartor samt geologiska kartor, för vissa områden även ekonomiska kartor, utgivna av Rikets allmänna kartverk, stått till förfogande. Från Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ha uppgifter införskaffats om temperatur- och nederbördsförhållandena vid inom eller i omedelbar närhet av resp. försöksområdet belägna observationsplatser. Den officiella statistikens uppgifter ha emellertid varit otillräckliga för att på ett tillfredsställande sätt karakterisera försöksområdenas näringsliv, enkannerligen deras jordbruk. I all synnerhet försvåras en dylik karakteristik av bristen på efter brukningsdelarnas storlek differentierade uppgifter om jordbrukets produktionsinriktning, tekniska utrustning och avkastning. För några av försöksområdena kunna dessa uppgifter erhållas ur tidigare verkställda specialundersökningar. Ehuru dessa visat sig vara till god ledning för beskrivningen har dock behovet av ett aktuellt och för alla försöksområden något så när ensartat statistiskt material gjort sig starkt gällande. Genom hushållningssällskapens försorg ha sålunda såsom tidigare nämnts i de fyra berörda länen för den regionala jordbruksplaneringen utförts undersökningar rörande vissa ur produktions- och driftssynpunkt relevanta förhållanden vid respektive områdes brukningsdelar. Eftersom det sålunda erhållna statistiska utgångsmaterialet i olika försöksområden insamlats på något skiljaktigt sätt, beroende bland annat på tidigare tillgängligt statistiskt material för vederbörande område, synes en jämförelsevis utförlig redogörelse för materialinsamlingen vara motiverad. Ljustorps socken, som bildar försöksområde I (Västernorrlands län), har i vissa hänseenden tidigare varit föremål för en specialundersökning. Socknen ingick nämligen i en år 1938 av professor L. Nanneson på uppdrag av länets hushållningssällskap utförd undersökning av jordbruksbefolkningens utkomstmöjligheter inom åtta av länets socknar. Undersökningen omfattade dock endast brukningsdelar med lägst 5 och högst 15 ha åker. Ett flertal av de införskaffade uppgifterna äro icke redo-

58 visade i den tryckta redogörelsen. Jordbrukskommittén har beretts tillfälle att taga del av primärmaterialet till den nämnda undersökningen, men någon ytterligare bearbetning har icke verkställts. Västernorrlands läns hushållningssällskap har därutöver för försöksplaneringen låtit verkställa en jordbruksekonomisk intensivundersökning av socknens samtliga jordbruk med minst 0,5 ha åkerareal. Uppgifterna ha huvudsakligen inhämtats genom personliga besök inom resp. arbetsblock. Det härvid använda formuläret bifogas denna redovisning som formulär A. Viss bearbetning av detta material har skett inom jordbrukskommilténs kansli. Härutöver ha av hushållningssällskapet uppgifter införskaffats rörande gårdarnas skogsinnehav och servitutsrättigheter samt om åkerjordens användning och djurantalet år 1943, dessa sistnämnda enligt i juni 1943 till kristidsnämnden avlämnade uppgifter. Genom hushållningssällskapets försorg ha vidare uppgifter inhämtats om bl. a. in- och utflyttningen under åren 1930—1943, vägar och kommunikationer, skördeavkastningen och tillhörigheten till ekonomiska föreningar. Distriktsjägmästaren har på hushållningssällskapets anmaning översänt en promemoria rörande vissa förhållanden inom den undersökta socknens skogsbruk. Från egnahemsnämnden i länet ha erhållits uppgifter om inom Ljustorps kommun med statsunderstöd utförda bostadsförbättringar fr. o. m. år 1936. Vidare bör nämnas, att en av skogsvårdsstyrelsen utgiven karta över skiftesförhållandena i socknen och en av distriktsjägmästaren upprättad karta över äganderättsförhållandena m. m. beträffande socknens skogsmark stått till förfogande. Den sistnämnda kartan är utarbetad med ledning av från vederbörande länsskogvaktare och bolagstjänstemän erhållna uppgifter. För en del av försöksområdet II (Örebro län) föreligger en tidigare utförd lokalundersökning, nämligen en år 1935 på uppdrag av lantbruksakademiens ekonomiska avdelning verkställd jordbruksstatistisk undersökning (Kungl. Lantbruksakademiens Handlingar och Tidskrift, nr 4—5), omfattande större delen av Sköllersta och Askers socknar samt mindre områden av socknarna Svennevad och Ekeby. Området sammanfaller sålunda i stort sett med nu ifrågavarande försöksområde. Den omständigheten att i Lantbruksakademiens undersökning som Tegel gårdar med mindre än 4 ha och mer än 50 ha åker eller nära hälften av samtliga brukningsdelar inom området uteslutits, begränsar dels möjligheterna för uppgifternas användning för här ifrågavarande ändamål, eftersom det just är bland småbruket, som de flesta driftsekonomiska problemen äro till finnandes. Några uppgifter av mera allmän art beträffande områdets naturliga förutsättningar, bebyggelse, kommunikationer m. m. ha dock hämtats från nämnda undersökning utan att källan i varje särskilt fall angivits. I enstaka fall, i synnerhet då det gäller att belysa skiljaktigheterna mellan jordbruk i slätt- och skogsbygden, redovisas även några av undersökningens resultat, varvid dock ständigt bör hållas i minnet, att dessa inte äro baserade på ett representativt urval av brukningsdelar utan snarare återge förhållandena vid brukningsdelar av familjejordbrukstyp. Inalles ingå i Lantbruksakademiens undersökning 436 brukningsdelar, vilka fördela sig på följande sätt på olika storleksgrupper (som jämförelse medtages motsvarande procentuella fördelning för samtliga jordbruk enligt 1932 års jordbruksräkning i socknarna Asker, Ekeby och Sköllersta): Gårdarnas procentuella fördelning efter åkerarealens —10-0 10-1—20-0 20-1—30-0 ha ha ha Lantbruksakademien 33-9 45-6 12-4 1932 års jordbruksräkning 64-1 22-8 6-9

storlek. 30-1— ha 8-1 6-2

Medelareal åker, ha 15-4 11-5

Av sammanställningen framgår, i huru hög grad de mindre brukningsdelarna äro underrepresenterade i Lantbruksakademiens undersökning.

59 I likhet med övriga av försöksplaneringen berörda hushållningssällskap h a r även Örebro läns hushållningssällskap verkställt en specialundersökning av produktionsoch driftsförhållandena vid ett antal brukningsdelar. Inalles 52 brukningsdelar (lika med omkring 5 %> av totala antalet jordbruk inom undersökningsområdet) ha gjorts till föremål för dylik intensivundersökning. Den härvid använda frågesammanställningen bifogas som formulär B till denna redovisning. Urvalet har skett genom avprickning av var 20 :e brukningsdel inom resp. storleksgrupper ur kristidsnämndernas producentregister. I vilken grad urvalet är representativt i vad avser gårdarnas åkerareal, kan i någon mån belysas med hjälp av uppgifterna i 1932 års jordbruksräkning (1937 års jordbruksräkning saknar kommunvis redogörelse för brukningsdelar i olika storleksgrupper). En sammanställning av storleksfördelningen enligt jordbruksräkningen och enligt hushållningssällskapets material återges nedan. Brukningsdelarnas Hektar åker 0—2 2—5 5—10 10—30 30— 1

A 27 19 19 28 7 Summa 100

fördelning

Asker B 27 9 14 41 9 100

efter åkerarealen

(i °lo).

Ekeby Sköllersta B A B A 38 10 31 50 11 35 18 — 11 20 16 — 35 25 29 50 5 10 6 — 100 100 100 100

A

Summa1 B 30 25 17 17 17 13 30 37 6 8 100 100

A = 1932 års jordbruksräkning. B = hushållningssällskapets material (år 1943).

Av sammanställningen framgår, att representativiteten är bristfällig för varje kommun, tagen för sig, men i stort sett tillfredsställande för undersökningsområdet som helhet. Intet större avseende bör sålunda fästas vid skiljaktigheter i resultaten mellan olika kommuner. Resultaten av bearbetningen återges i tabellerna A—N i bifogade beskrivning över området. I flertalet av dessa har en gård med bristfällig redovisning måst uteslutas. Genom Örebro läns hushållningssällskaps försorg ha uppgifter inhämtats bl. a. om markkarteringens omfattning, om täckdikning, betesförbättring, stenröjning och övrig jordförbättringsverksamhet, om egnahemslån, bostadsförbättringsbidrag, medlemskap i kontrollföreningar samt från arbetsblockorganisationen om antalet traktorer, dragare, mjölkningsmaskiner och tillgången på arbetskraft. Inom försöksområde III (Östergötlands län) har länets hushållningssällskap för den regionala jordbruksplaneringen verkställt två specialundersökningar, av vilka den förra i mycket hög grad utgör en bearbetning av tidigare för annat syfte införskaffat material. Den första undersökningen (i det följande benämnd totalundersökning) omfattar försöksområdets samtliga brukningsdelar, till antalet 357, och avser år 1943. Här kan påpekas, att 1937 års jordbruksräkning redovisar 390 brukningsdelar mot 400 enligt 1932 års jordbruksräkning. En fortgående minskning av antalet brukningsdelar inom området synes sålunda ha ägt rum, ehuru skillnaden mellan den senaste jordbruksräkningen och hushållningssällskapets undersökning måhända till någon del även kan förklaras av att gårdar i sambruk enligt den senare räknats som en brukningsdel, medan fastigheterna i jordbruksräkningen redovisats var för sig. 1 1 I Jordbruksräkningarna redovisas de brukningsdelar, som utgöra taxeringsenheter. Såsom en enhet taxeras fastigheter, som tillhöra samma ägare och vilkas inbördes värden icke kunnat var för sig tillförlitligt bedömas. Detta är t. ex. fallet, då fastigheterna ligga i sambruk och ha gemensamma åbyggnader. Förutsättning för gemensam taxering är dock, att fastigheterna ligga inom samma kommun. Det är sålunda tänkbart, att ett antal av dessa i hushållningssällskapets material redovisats som en brukningsdel.

60 En jämförelse efter storleksklasser är blott möjlig med 1932 års jordbruksräkning. Antalet jordbruk i området enligt totalenligt 1932 Hektar åker undersökningen, års jordbruksår 1943 räkning 0-26— 1 15 25 1—2 22 38 2—5 52 79 5—10 77 86 10—20 72 66 20—30 41 38 30—50 51 38 50— 27 30 Summa 357 400 Den kraftiga minskningen i de lägsta storleksgrupperna och ökningen av de medelstora och större gårdarna tyder på, att sammanläggning skett i ett stort antal fall. Totalundersökningens uppgifter ha i huvudsak erhållits genom utdrag från ett kortregister, som Östergötlands länsförbund av RLF lagt upp för samtliga brukningsdelar inom försöksområdet. Registret innehåller uppgifter om bl. a. arealen av olika ägoslag, mjölkleveranser och anslutningen till ekonomiska föreningar. I vissa fall ha dessa uppgifter justerats med ledning av upplysningar, som genom hushållningssällskapet inhämtats från brukaren eller andra personer med lokalkännedom. I de fall där brukningsdelen ej återfunnits i RLF:s register ha vissa uppgifter kunnat hämtas från den besiktningslista som inlämnats till hushållningssällskapet av den för området av sällskapet tillsatte besiktningsmannen för nötbromsutrotningen år 1943. Kompletterande uppgifter om bl. a. arealen stenbunden och vattensjuk jord, arronderingen och byggnadernas beskaffenhet samt brukarnas ålder ha inhämtats från kommunala förtroendemän, resp. pastorsämbetena. Undersökningens resultat framlägges i tabellerna T 1—T 8 i bifogade beskrivning över området. Förutom den här omnämnda, väsentligen på i andra sammanhang införskaffat material baserade undersökningen, har hushållningssällskapet verkställt en betydligt mera ingående undersökning av ett mindre antal gårdar i området. 54 brukningsdelar eller 15 °/o av samtliga ha gjorts till föremål för denna undersökning (i det följande benämnd intensivundersökning) och urvalet har skett slumpmässigt. De härvid erhållna uppgifterna ha, liksom även totalundersökningens resultat, bearbetats inom jordbrukskommitténs kansli. Bearbetningens resultat återfinnas i tabellerna I 1—I 6 i bifogade beskrivning över området. Det vid undersökningen använda uppgiftsformuläret återfinnes som formulär C till denna redovisning av statistiska materialet. Intensivundersökningens representativitet kan bedömas med ledning av totalundersökningens uppgift om antalet brukningsdelar i försöksområdet. Gårdarnas procentuella Hektar åker — 2 2—5 5—10 10—30 30—

fördelning

efter åkerarealens

Enligt intensivundersökningen 6 22 17 33 22 Summa 100

storlek. Enligt totalundersökningen 10 15 21 32 22 100

Intensivundersökningens material uppvisar sålunda i stort sett samma fördelning efter gårdarnas åkerareal som samtliga brukningsdelar i området. Den minsta

61 storleksgruppen är dock något underrepresenterad och den närmast följande gruppen i motsvarande grad överrepresenterad. Med hänsyn till det fåtaliga materialet har vid bearbetningen ingen uppdelning skett på olika socknar utan siffrorna i ovannämnda tab. I 1—I 6 avse genomgående försöksområdet i dess helhet. Genom Östergötlands läns hushållningssällskap ha vidare uppgifter inhämtats rörande bl. a. in- och utflyttningen 1931—1943, hektarskördarna, maskinanvändningen och avsaluproduktionens storlek. Inom undersökningsområde IV (Blekinge län) har länets hushållningssällskap för den regionala jordbruksplaneringen verkställt en undersökning rörande vissa ur produktions- och driftssynpunkt relevanta förhållanden vid 103 brukningsdelar (motsvarande 8 °/o av totala antalet jordbruk inom undersökningsområdet). Det vid undersökningen använda uppgiftsformuläret återfinnes som formulär D till denna redovisning för det statistiska materialet. Fastigheterna, som blivit föremål för ifrågavarande undersökning, ha uttagits dels med tanke på jordytan, dels med tanke på att få desamma så jämnt fördelade som möjligt inom undersökningsområdet. Genom den angivna urvalsmetoden, som i främsta rummet avsett att låta åtminstone två gårdar i varje storleksklass ingå i undersökningen och härigenom lämna en i möjligaste mån tillförlitlig bild av förhållandena vid brukningsdelar av olika storlek, ha de större storleksgrupperna blivit avsevärt överrepresenterade. En jämförelse mellan intensivundersökningen och 1932 års jordbruksräkning ger vid handen, att gårdarna med över 20 ha åkerareal fått flerdubbelt större vikt i intensivundersökningen än enligt jordbruksräkningen. I synnerhet är detta fallet beträffande skogsbygden men här bör beaktas, att intensivundersökningens uppdelning mellan skogs- och slättbygd icke exakt är densamma som den officiella statistikens. Liksom i denna ha dock socknarna Kristianopel och Torhamn helt hänförts till slättbygden, ehuru stora delar av dessa socknar uppvisa utpräglad skogsbygdskaraktär. Gårdarnas procentuella fördelning på olika storleksgrupper enligt intensivundersökningen år 1943 (A) och 1932 års jordbruksräkning (B) framgår av följande sammanställning. Hektar åker A B 0-26—1-0 18-4 19-7 1-1—2-0 11-7 14-2 2-1—5-0 18-4 27-6 Ö-i—lO-o 15-5 19-6 10-1—20-0 14-6 12-8 20-1—30-0 8-7 3-1 30-1—50-0 7-8 1-9 50-1 — 4-9 1-1 Samtliga 100-0 100-0 Ytterligare må här påpekas, att skiljaktigheterna i fördelningen till någon del kunna antagas återspegla faktiska förskjutningar, som inträtt under perioden 1932 —4944. Det kan anses långt ifrån osannolikt, att under perioden ett antal sammanläggningar genomförts i undersökningsområdet och att brukningsdelarnas genomsnittliga åkerinnehav sålunda ökat. En dylik ökning, ehuru mycket obetydlig, kan konstateras vid en jämförelse mellan 1932 och 1937 års jordbruksräkningar. 1 1 För att få ytterligare ett mått på intensivundersökningens representativitet!har en jämförelse verkställts mellan de undersökta fastigheternas taxeringsvärde och samtliga jordbruksfastigheters inom undersökningsområdet taxeringsvärde enligt 1938 års fastighetstaxering. Intensivundersökningens värden ha vägts med 1937 års åkerareal inom varje storleksgrupp. Resultaten blevo (1938 års siffror i parentes): Jämjö 3-3 (3-1), Kristianopel 3-6 (3-4), Torhamn 2.7 (2-2) och Ramdala 5-2 (4-5) milj. kr. Skillnaden mellan siffrorna torde icke helt kunna förklaras med ökningen i taxeringsvärdena mellan 1938 och 1943. Jämförelsen tyder sålunda på, att de bättre gårdarna äro något överrepresenterade i intensivundersökningen.

62 Resultaten av hushållningssällskapets intensivundersökning återges i tabellerna I 1—I 18 i bifogade beskrivning av området. Av nyss anförda skäl bör intet större avseende fästas vid genomsnittssiffrorna för samtliga undersökta gårdar utan i främsta rummet har man velat belysa skiljaktigheterna mellan skogs- och slättbygd samt mellan gårdar av olika storlek. För detta ändamål torde det statistiska materialet vara tillfyllest. Genom Blekinge läns hushållningssällskap ha vidare uppgifter inhämtats rörande bl. a. markkarteringens omfattning och resultat, flyttningsrörelserna från och till området under åren 1941—1943, hushållningssällskapets förmedling av statsbidrag till gödselvårdsanläggningar, täckdikning, stenröjning, nyodling och betesförbättring, om bostadsförbättringsbidrag, anslutning till vissa ekonomiska föreningar, yrkesutbildningen och yrkesfiskarenas inkomster. Texten till de följande beskrivningarna har, liksom tabellerna i sin slutgiltiga form utarbetats inom 1942 års joTdbrukskommittés kansli. Förutom de ovan redovisade källorna ha härvid använts ett betydande antal kompletterande uppgifter, som lämnats av resp. hushållningssällskap eller införskaffats genom deras försorg. Hushållningssällskapens uttalanden och omdömen ha i vissa fall återgivits i beskrivningarna utan att källan i varje särskilt fall angivits.

63 Formulär A. Av Västernorrlands läns hushållningssällskap använt formulär för specialundersökning av försöksområdet. Bl gård Äg Arr Areal ha Fam v b Lejd: Manlig . . . . mån. Kvinnlig . . . . mån. Anm Servitut: Erhåller Lämnar Arrondering: Åker: God Medelgod Dålig Skog: E t t skifte Flera sk Arrondering: God Medelgod Dålig Jordens skötsel: God, Medelgod, Dålig. Odlingstid: Sådd Skörd Nattfroster Gödselvård m. m. Öppen gs God Inbyggd J a God Cem. J a God Medelgod Nej Medelgod Nej Medelgod Dålig Dålig Dålig Gödsvbr. J a Nej Anm Beten Skogsbete Hagbete . . . ha Kulturbete Instängd vall o. d Dikning Täckd. finnes å ha Mat År Dikning ej behövlig å ha Dikning behövlig å ha Täckdikning behövlig å ha Anm Redskap Sim. . . . Sim. m. skapp. . . . Släpr. . . . Hjulr. . . . Sjavl. . . . Sjbind. . . . Sån.m. . . . Potatisuppt Mjölkn.maskin Tröskverk J a Eget För eget bruk dagar Utlånas dagar Nej Hyr tröskverk Traktor

J a Egen

För eget bruk

Nej Hyr Maskinhållare för Delägare i Byggnader Brandförsäkringsvärde Bra Behov st.rep. Bostad Djurstallar Loge övriga hus Biinkomster J a Nej Egen sk Annan sk Syss. gr u j Mån Anm

dagar/år

dagar/år

Utlånas

dagar

dagar/år

Behov om- el. n y b .

Flottn. Industri

Anm.

Hantv.

6!

Formulär B.

Av Örebro läns hushållningssällskap använt formulär för specialundersökning av försöksområdet. Socknen: Gård: Ägare, arr.: Areal i ha: åker , bete , skog , Åker, jordart: » , förekomst av vattensjuk jord: » , förekomst av stenbunden jord: » , täckdikad % eller ha, därav efter plan % eller ha. Åkerns arrondering: Förekomst av odlingsbar jord: Boningshusets beskaffenhet: Finnes vattenledning och avlopp? Ekonomibyggnadernas beskaffenhet: Finnes vattenledning i djurstallar? Finnes siloanläggning? Finnes gödselstad? urinbrunn? Vårsådden börjar normalt: Frostlänthet: Areal 1943 i ha: höstvete , höstråg , vårvete , havre , korn . . . . potatis , rotfrukter , slåttervall , betesvall helträda Totalskörd 1943 i deciton: höstvete , höstråg , vårvete , havre , korn , blandsäd , ärter , potatis H u r mångårig vall? Insådd i höst- eller vårsäd? Betesmarkens art: Anses betestillgången tillräcklig? Använd konstgödsel i kg: 1943: Normalt: Egna maskiner: Maskiner använda gemensamt med annan: Elektrifiering: Lyse? , kraft? Hästar: 4 år och däröver , unghästar Nötkreatur: Kor , ungdjur över 1 år , ungdjur under 1 år Svin: Modersuggor , grisar intill 2 månader , gödsvin Höns: Mjölk: Kvantitet per år kg. Levereras till mejeri, behålles hemma. t senare fallet: Säljes gödkalvar? Säljes smör? Slaktprodukter: Arbetskraft: Arbetsförtjänster: art dagar per år inkomst härav per år Andra biförtjänster: Övriga familjemedlemmars förtjänstmöjligheter: Utfartsväg: Längd km, beskaffenhet Är det fördelaktigt och möjligt att lägga samman gården med annan? Arrendeavgift: övrigt:

65 Formulär C.

Formulär för intensivundersökning i samband med försöksplaneringen i Östergötlands län. Socken: Gård: Äg., arr.: Areal i ha: åker

, bete

, skog

Åker, jordart: » , förekomst av vattensjuk jord » , förekomst av stenbunden jord » , täckdikad

% eller

ha, därav efter plan

% eller

ha.

Åkerns arrondering: mycket god, god, mindre god, dålig, mycket dålig. Förekomst av odlingsbar jord: Boningshusets beskaffenhet: mycket god, god, mindre god, dålig, mycket dålig. Finnes vattenledning och avlopp? Ekonomibyggnadernas beskaffenhet: mycket god, god, mindre god, dålig, mycket dålig.

Finnes vattenledning i djurstallar? Finnes siloanläggning? Finnes gödselstad?

, urinbrunn?

Vårsådden börjar normalt? Areal 1943 i ha: höstvete

, höstråg

blandsäd

, ärter

foder helträda

, slåttervall

, vårvete , potatis , betesvall

, havre . . . , grön-

, andra växtslag

, havre

, höstråg , blandsäd

, vårvete , ärter

, , potatis

Hur mångårig vall? Insådd i höst- eller vårsäd? Betesmarkens art:

1) betesvall på åker, gödslad, ogödslad; 2) särskilt iordningställd ängs- eller hagmark, gödslad, ogödslad; 3) icke kultiverad betesäng; 4) hag- eller skogsmark.

Anses betestillgången tillräcklig? Använd konstgödsel i kg.: 1943: Normalt: 5—458941.

,

, obrukad jord

Totalskörd 1943 i deciton: höstvete korn

, korn , rotfrukter

66 Egna maskiner: traktor, bindare, avläggare, slåttermaskin, såmaskin, mjölkningsmaskiner. Maskiner använda gemensamt med annan: Elektrifiering: Lyse?

, kraft?

Hästar: 4 år och däröver Nötkreatur: Kor

, unghästar ungdjur över 1 år

ungdjur under 1 år Svin: Modersuggor

, grisar intill 2 månader

, gödsvin

Höns

Mjölk: Leverans till mejeri, behålles hemma. I senare fallet: Säljas gödkalvar?

Säljes smör?

Arbetskraft: Arbetsförtjänster: art dagar per år inkomst härav per år Andra biförtjänster: Utfartsväg: Längd

km, beskaffenhet

Är det fördelaktigt och möjligt att lägga samman gården med annan? Arrendeavgift övrigt:

67 Formulär

D.

Formulär för intensivundersökning i samband med regionala jordbruksplaneringen i Blekinge län. Gård Ägare, arrendator Areal i ha: Total Åkerns beskaffenhet:

Socken , Åker

, Bete

, Skog

Jordart förekomst av vattensjuk jord »

» mycket

ha

stenbund. jord

» » måttligt Täckdikat med rör » » trummor

»

»

»

» » »

»

»

sten

„

»

»

övrigt material

%

Arronderings förhållanden: 1 skifte

ha avstånd från gården

m m m m m m m

Kunna arronderingsförhållandena förbättras genom: Ägobyte Sammanläggni ng med annan brukningsdel , Omskifte Betesmarkens art Anses betestillgängen tillräcklig Anm. ang. skogsskötseln och skogsbeståndet Förekomst av odlingsbar jord Översikt över

växtodlingen. Areal Växtslag 1943

höstvete höstråg vårvete blandsäd rotfrukter naturlig äng för slätter betesvall

Normalt

Skörd per ha 1943

Normalt

Total skörd 1943

Normalt

68 Vårsådden börjar normalt Frostlänthet Använd konstgödsel:

Superfosfat

Kvävehaltiga gödselmedel

Kalihaltiga gödselmedel

1943 normalt Hästar: 4 år och däröver Unghästar Nötkreatur: Kor Ungdjur över 1 år Ungdjur under 1 år Ungtjurar Svin: Modersuggor grisar intill 2 månader gödsvin Höns: Mjölk:

Kalk

Tjurar

Andra djur Total mjölkproduktion per år ma

levererat till mejeri

Säljas gödkalvar

Behålles hem-

Säljes smör

Slaktprodukter: Boningshusets

beskaffenhet:

god, mindre god, dålig.

Finnes vattenledning och avlopp? Ekonomibyggnadernas

beskaffenhet:

Övriga byggnaders beskaffenhet:

god, mindre god, dålig.

god, mindre god, dålig.

Finnes vattenledning i djurstallarna? Finnes gödselstad? Elektrifiering:

Lyse

Kraft

Utfartsvägens längd Arbetskraft:

Beskaffenhet

Antal familjemedlemmar utom brukare, som regelbundet deltaga i jordbruksarbe-

tet män, Antal lejda arbetare

kvinnor.

Arbete och förtjänster vid sidan av jordbruket. Arbetets art Brukaren Familjemedlemmar nämligen: Taxeringsvärde: Maskinanvändning (även mjölkmaskin): Hemslöjd: kvinnlig manlig Facklig utbildning: Fiske: Allmänna

Finnes siloanläggn.? Finnes urinbrunn?

anmärkningar:

tillfälliga arbetare

Dagar per år

Årsinkomst

Anm.

69 Bilaga

III.

U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e I ( V ä s t e r n o r r l a n d s län). I. Beskrivning av området. 1. Allmän karakteristik. Det område inom Västernorrlands län som valts som typområde utgöres av socknen Ljustorp inom Medelpads östra domsagas tingslag. Områdets landareal uppgår till 47 020 hektar eller 2,0 °/o av länets totala landareal. Ehuru socknen i den officiella statistiken brukar hänföras till Västernorrlands kustland synes den dock övervägande uppvisa inlandets kännetecken. Den når sålunda inte kusten på något ställe och Ljustorpsån, som genomflyter socknen, utfaller inte i Indalsälven förrän vid Stavrevikens station, några kilometer söder om sockengränsen. Socknen saknar sålunda helt den för norrlandsälvarnas mynningsområden karakteristiska kustslätten. Socknens jordbruk och bebyggelse äro koncentrerade till Ljustorpsåns och Mjällåns dalgångar. Ljustorpsåns dalgång är av jämförelsevis ringa längd men av nästan samma bredd som Indalsälvens. Mjällåns dalgång är avsevärt smalare och uppvisar brantare strandsluttningar. Åns dalgång utmärker sig för betydande rullstensavlagringar, som bilda långsträckta, stundom över 30 m höga åsar. Socknen bildar sålunda ett i topografiskt avseende enhetligt, starkt kuperat och skogsbevuxet område, som i stort sett sänker sig från en höjd av 300 å 400 m i inlandet mot kusten. Den relativa skogsarealen är något mindre än i länets inland men avsevärt större än i kustlandet, vilket i viss mån karakteriserar socknen som övergångsområde. Några förutsättningar för industriell drift i större skala äro inte till finnandes inom socknen och jordbruket utgör, förutom skogsbruket, områdets enda förvärvskälla. Socknen är belägen i omedelbar närhet av Indalsälvens starkt industrialiserade mynningsområde, som torde vara det viktigaste avsättningsområdet för Ljustorps jordbruks- och skogsbruksprodukter.

2. Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet. För bedömningen av områdets geologiska och topografiska förhållanden har förutom Generalstabens karta blott en geologisk översiktskarta över Västernorrlands län 1 och en beskrivning av de lösa jordlagren inom länet 2 stått till förfogande. Eftersom de anförda arbetena avse hela länet kunna särdragen för Ljustorps socken i regel icke urskiljas, översiktskartan upptager sålunda blott en bergsformation för denna socken, nämligen en blandning av gnejs och granit, som flerstädes träder i dagen. Sten takt i större skala synes likväl inte förekomma och inte heller äro de fåtaliga malmanledningar, som kunnat konstateras av en år 1938 av Sveriges geologiska undersökning verkställd utredning, 3 brytvärda. Inom Ljustorps socken ha dylika fyndigheter konstaterats vid Bureberget, Skälsjö (Slättmo), Storskälsjön och Vitberget, den sistnämnda bestående av grafit. En mera lovande kopparfyndighet 1 H. Lundbohm, Geologisk 2 A. Lindström, Jordslagen 3

översiktskarta över Västernorrlands län, Stockholm 1899. inom Vesternorrlands län, Stockholm 1888. Avtryckt i Betänkande avgivet av sakkunniga för utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter. SOU 1939: 51.

70 ligger dock strax utanför sockengränsen intill Mjällån, söder om Västanå bruk i Viksjö socken. Kopparhalten i brutet berg uppgår till ca 2 ?/o. Namnet »gruvberget» tyder på, att fyndigheten varit känd sedan äldre tid. De lösa jordlagren inom Ljustorps socken bestå nästan uteslutande av sandavlagringar och krosstensgrus. Lera förekommer blott såsom underodnade lager i sanden och träder i dagen blott på ett fåtal ställen i strandbrinkarna. Sanden är oftast skiktad och i de övre lagren något lerhaltig. Nedanför byn Högland förekommer sandblandad, skiktad lera, över 1 m mäktig med ett underliggande lager av fin, svart lera. Väster om Edsäter ligger även ett lerområde. Leran såväl som sanden och det lerhaltiga krosstensgruset utgöra en synnerligen bördig jordmån. Den kemiska analysen av skiktad, sandig lera från Edsåker visar en relativt hög halt av både kalk och fosforsyra. Norr om Lagfors bruk upphöra sandavlagringarna och krosstensgruset utgör den enda odlingsbara jordmånen. Detta är emellertid starkt lerblandat och har stundom likhet med krosstenslera. Mossar äro sällsynta inom undersökningsområdet. En större utdikad mosse ligger sydväst om Ljustorps kyrka. 1 det stora hela synas de naturliga förutsättningarna för jordbruket i Ljustorpsåns dalgång kunna betecknas som gynnsamma. Inom Mjällåns dalgång äro förhållandena inte fullt så förmånliga för jordbruksdriften. Sandavlagringarna äro mäktigare och i regel mindre lerblandade. Dalgången är även avsevärt smalare än Ljustorpsåns och uppvisar branta strandsluttningar, i synnerhet på åns västra sida. Markkartering har hittills utförts endast å två gårdar med en sammanlagd åkerareal av 25,18 ha. Fosfattillståndet är i allmänhet mycket otillfredsställande till mindre tillfredsställande, men torde inte vara sämre än för länet i dess helhet. Kalitillståndet är betydligt bättre, ehuru en del områden av otillfredsställande karaktär finnas. Den markkarterade arealen är dock givetvis alldeles för liten för att tillåta säkra slutsatser beträffande åkermarkens beskaffenhet inom undersökningsområdet. Inte heller beträffande skogsmarkens avkastningsförmåga finnas fullt tillförlitliga uppgifter tillgängliga. Endast enstaka skogsfastigheter ha blivit föremål för skogsindelning med noggrannare bonitetsundersökning. Enligt 1938 års fastighetstaxering överstiger medelboniteten för Ljustorps socken (2,23) obetydligt länsgenomsnittet (2,12). Boniteten växlar dock högst avsevärt och exempel på verkligt goda skogsmarker saknas icke. Skogsmarkerna äro i stort sett lättföryngrade och endast å höjdlägena erfordras som regel skogskulturer. Eftersom den odlingsbara jorden är koncentrerad till de relatvit smala dalgångarna äro nyodlingsmöjligheterna givetvis starkt begränsade. Enligt en av Nanneson år 1938 verkställd undersökning 1 fanns för nyodling lämplig jord blott vid 24 °/o av samtliga brukningsdelar i gruppen 2—5 ha åker och vid 23 % av brukningsdelarna i gruppen 5—10 ha medan inga nyodlingsmöjligheter synas ha förelegat vid jordbruken med 10—15 ha åkermark. Per brukningsdel med för nyodling lämplig jord uppgick den odlingsbara jorden till resp. 0,74 och 1,24 ha i storleksgrupperna 2—5 och 5—10 ha. I dessa grupper skulle ett utnyttjande av den möjliga nyodlingen sålunda innebära en rätt ansenlig förstärkning av jordbruken i det att den odlingsbara jorden där utgör omkring 1 / 5 av den tidigare uppodlade åkerarealen. Det bör dock ånyo understrykas, att inga som helst nyodlingsmöjligheter finnas vid jordbruken över 15 ha samt vid drygt tre fjärdedelar av jordbruken med mellan 2 och 15 ha åkerareal. Undersökningsområdet är tämligen rikt på vattendrag. Socknen genomflytes i riktning från nordväst till sydost av Ljustorpsån, som har Bredsjöån, Laxsjöån och i främsta rummet Mjällån som tillflöden. Den sistnämnda, som utgör Viksjöns viktigaste avflöde utfaller i Ljustorpsån omkring 4 km nedanför Ljustorps kyrka. Av 1 L. Nanneson, Utredning om jordbruksbefolkningens utkomstmöjligheter i Västernorrlands län. Härnösand 1940.

71 sjöarna är Laxsjön socknens största och samtidigt en av Västernorrlands läns mest betydande insjöar. Den ligger 267 m över havet och avrinner genom Laxsjöån till Ljustorpsån. Även i klimatologiskt hänseende synes Ljustorps socken snarast kunna karakteriseras som ett övergångsområde mellan kust- och inland. Större delen av socknen, däribland de båda viktigaste dalgångarna torde böra hänföras till det lokalmaritima område som sträcker sig utefter Bottenhavets kust och som i regel når 30 å 40 km in i landet. Socknens högre belägna inland, som dock ur jordbruksproduktionssynpunkt inte spelar någon nämnvärd roll, torde tillhöra ett mera kontinentalt klimatområde. Uppgifter om temperatur och nederbörd föreligga från en observationsstation inom socknen, nämligen från Lagfors i Ljustorpsåns dalgång (jfr tab. 1). Om man utgår ifrån, att vegetationsperiodens längd sammanfaller med den tidsperiod under vilken medeltemperaturen överstiger -4- 3°, synes vegetationsperioden i Ljustorps jordbruksområde — här kan antagas, att observationerna i Lagfors äro representativa för Ljustorpsåns jordbruksbygd — taga sin början under andra hälften av april och avslutas i mitten av oktober. Periodens längd kan sålunda uppskattas till 170 dagar, vilket med hänsyn till socknens latitud och läge flera mil från kusten är jämförelsevis långt. Detta sammanhänger bl. a. med, att Lagfors ligger mindre än 100 m över havsytan. Socknens västligaste delar, vilka ligga på den högsta höjden över havet, lida svårast av frostlänlhet. Inom den övriga delen av socknen är det sällsynt, att säden blir frostskadad. Även nederbördsförhållandena inom undersökningsområdet tyda på, att Ljustorp klimatologiskt snarare är att hänföra till det maritima kustområdet än till det norrländska inlandsområdet. Under perioden 1901—30 uppgick årsnederbörden i medeltal till 584 mm, vilket är avsevärt mera än i Östersund (496 mm, inlandsklimat), men något mindre än i Härnösand (631 mm) som i ännu högre grad präglas av maritima klimatförhållanden. Karakteristiskt för denna klimattyp är ett sekundärt nederbördsmaximum i oktober eller november, vilket är tydligt skönjbart för Lagfors. Maj är synnerligen nederbördsrik därstädes, varjämte snösmältningen ned mot dalgångarna torde ha sin betydelse för tillförseln av fuktighet under nederbördsfattiga år. Med avseende på skogsbruket kunna temperatur- och nederbördsförhållandena betecknas som övervägande gynnsamma. Försommartorkan inverkar dock här som på så många andra platser stundom ofördelaktigt på föryngringen. Vindförhållandena äro för Ljustorps skogar i regel icke särskilt besvärliga och mera omfattande stormhärjningar höra till undantagen.

3. Demografiska uppgifter. Folkmängden inom undersökningsområdet uppgick den 1 januari 1938 till 2 554 personer eller 1,1 %> av totalbefolkningen på länets landsbygd. Området kan karakteriseras såsom även för norrlandsförhållanden glest befolkat. Folktätheten per kvkm i kommunen uppgick nämnda år till blott 5,4 personer mot 10,0 för hela länets landsbygd. Det har tidigare nämnts, att bebyggelsen är relativt tät inom de bägge floddalgångarna, i synnerhet vid Ljustorpsåns och Mjällåns nedre lopp, medan å andra sidan praktiskt taget ingen bebyggelse förekommer i det egentliga inlandet. Inga tätorter finnas inom området. Folkmängden i kommunen har under årtiondet 1930—1940 minskat från 2 589 till 2 488 personer eller med 3,9 °/o. Till jämförelse kan nämnas, att folkminskningen på Västernorrlands läns landsbygd mellan åren 1930 och 1940 uppgick till 2,3 °/o. Anmärkningsvärd är befolkningsutvecklingen under krisåren. Medan folkminskningen under 1930-talet stannat vid i genomsnitt 4 °/oo årligen, uppgick den enbart under åren 1941 och 1942 till över 5 % .

72 Utflyttningen från och inflyttningen till Ljustorps kommun under tiden 1930— 1943 har på jordbrukskommitténs anmodan gjorts till föremål för en särskild undersökning genom agronom Lennart Zetterlund. Omflyttningen under den nämnda perioden har enligt kyrkoböckerna lett till följande flyttningsnetton: Nettoutflyttning Män 1930 31 32 33 34 35 36 37

... ± . . . . ... + . . . . ... + ....

... —

.... . — . . . . ... + ....

0 3 3 12 12 12 9 7

Kvinnor — 51 — 3 .—- 6 —. 13 — 12 + 240 11

z

resp.

Samtliga .—. 51 + 03 —. 25 .— 24 12 + 33 18

-inflyttning. Män — 41 — 21 — 11 — 45 — 38 — 28

1938 39 1940 41 42 43

Kvinnor — 16 — 18

+

Summa — 206

• — •

— 30 — 37 — 23 — 242

Samtliga — 57 — 39 — 9 — 75 — 75 — 51 — 448

Av siffrorna framgår det starka sambandet mellan den industriella konjunkturen och flyttningsrörelserna. Praktiskt taget intet utflyttningsövcrskott förekom under depressionsåren 1931—32. Därefter ökade neltoutflyttningen under 30-talet, vilken kulminerade år 1938. Efter en stagnation under det första krigsåret — med kvinnlig nettoinflyttning år 1940 — ökade flyttningsförlusterna åter kraftigt under de följande åren och uppgingo enbart under åren 1941—1943 till 200 personer eller inte mindre, än 8 °/o av kommunens hela befolkning. För hela den undersökta perioden ha flyttningsförlusterna uppgått till drygt 17 °/o av områdets befolkning. Enär det är av stort intresse att erhålla kännedom om de flyttandes yrkestillhörighet och eventuella yrkesväxling i samband med flyttningen, ha uppgifter införskaffats jämväl i dessa hänseenden. Härvid ha sådana personer ej medtagits, beträffande vilka ur anteckningarna i kyrkoböckerna framgick, att vederbörande icke tillhörde eller efter utflyttningen kunde rimligtvis antagas tillhöra gruppen »jordbruk och binäringar». För återstående in- eller utflyttade ha, sedan antalet gifta kvinnor och barn fråndragits, från med de lokala förhållandena väl förtrogna personer inhämtats uppgifter om vilket yrke vederbörande ägnat sig åt. Härvid har det ej varit möjligt, att särskilja män och kvinnor. Resultatet framgår av följande sammanställning. Antalet inflyttade

Antalet utflyttade

1934-43

Yrkestillhörighet 1934/38 1939/43

Skog S:a jordbruk o. binäringar

52 28 12 92

44 30 6 80

1934-43 % av 1934/38 1939/43 % av samtliga samtliga 19-9 12-0 3-7 35-G

42 30 72 12 5

Anläggn., byggnads- o. grovarbete. . . S:a industri o. hantverk

2 4 6

S:a husligt arbete

79 1 54 134

4 2 6 4

1-2 1-2 2-4

28 9 54

1-2 31-2 0-8 24-5 56-5

5 189 2 9 200

Övriga yrken o. utan yrkesuppgift . .

72 3 65 140 13

Samtliga

243 Hushåll

46 37 5 88

11-5 8-7 0-7 20-9

3 10 3 32 3 51 11 101 93 5 199

2-0 2-0 0-4 7-8 1-5 13-7 2-1 37-8 12-4 1-8 51-9 11-4 1000

4-3

100-o

73 Av de inflyttade stannade drygt 1 / 3 inom gruppen jord- och skogsbruk, 57 °/o utgöres av inom hushåll verksamma personer (hit räknas uppenbarligen även kvinnor, som efter inflyttningen ingått äktenskap) och hemmadöttrar. Blott ett ringa fåtal inflyttande — 6 personer under 1 O-årsperioden •— uppges ha erhållit arbete vid byggnads- eller grovarbete eller såsom hantverkare. Man torde sålunda kunna utgå ifrån, att drygt 90 °/o av samtliga inflyttade stannat kvar i gruppen jordoch skogsbruk. Yrkesfördelningen bland de utflyttande är givetvis en helt annan. Blott 1 / 5 stannade inom jord- resp. skogsbruket. 14 °/o överflyttade till industriell verksamhet, anläggningsverksamhet m. fl. yrkesgrenar. Drygt hälften av samtliga under perioden utflyttade har erhållit hushållsarbete eller ingått äktenskap. Det bör här anmärkas, att ett flertal av de utflyttade personer, som antecknats för hushåll, i själva verket haft hembiträdesplats. Ovan har uppgivits, att utflyttningsöverskottet varit synnerligen stort under de senaste åren. Denna omständighet framgår inte tydligt av det med hänsyn till yrkestillhörigheten bearbetade materialet, beroende på att utflyttningen synes ha ökat relativt sett starkast bland den icke-jordbrukande befolkningen. Ur vilka befolkningskategorier denna exceptionellt starka avflyttning rekryterats och vad som föranlett densamma kan inte avgöras utan ingående lokal kännedom. Utflyttningen förefaller vara så mycket mera anmärkningsvärd som under dessa år arbetstillgången inom kommunens skogsbruk ingalunda försämrats. Tvärtom har enligt distriktsjägmästarens uppgift åren 1941—42 stor brist förelegat på arbetskraft i skogen. Den starka utflyttningen av kvinnor under 30-talet har förskjutit könsproportionen i socknen ytterligare i ur demografisk synpunkt ogynnsam riktning. År 1930 var proportionen sålunda 1 081 män per 1 000 kvinnor, år 1940 1 101/1 000. Proportionen var därmed inte obetydligt oförmånligare än för länets landsbygd i dess helhet (1 053/1 000). Beträffande övriga demografiska förhållanden inom socknen kan nämnas att befolkningens ålderssammansättning är den för norrlandslänen karakteristiska med en jämförelsevis hög andel barn i ålder under 15 år (26 °/o), en motsvarande lägre andel i de äldsta åldersgrupperna, medan de produktiva åldersklassernas procentuella andel i stort sett är densamma som i mellersta och södra Sverige. Häri torde områdets resp. länets högre nativitet i förhållande till landets södra delar komma till uttryck. Skillnaderna mellan Ljustorps kommun och hela länets landsbygd äro beträffande åldersstrukturen ytterst obetydliga. Antalet gifta kvinnor i åldern 15— 45 år per 1 000 invånare är (1940) inom undersökningsområdet med 99 mycket lågt. Motsvarande siffra för Västernorrlands läns landsbygd var samma år 119 och för hela länet 121. Sammanfattningsvis kan sägas om de demografiska tendenserna inom undersökningsområdet, att avflyttningsförlusterna till avsevärd del neutraliserats av den alltjämt betydande naturliga folkökningen, att disproportionen mellan könen snabbt växer samt att giftermålsfrekvensen är låg. Befolkningens yrkesfördelning erhålles ur 1940 års folkräkning. År 1940 tillhörde inte mindre än 75 % av områdets befolkning gruppen »jordbruk och binäringar» och blott 11 °/o gruppen »industri och hantverk» (jfr tab. 4). I hela länets landsbygd svarade jordbruket med binäringar samma år för blott 45 °/o och gruppen »industri och hantverk» för drygt 33 °/o.

4. Befolkningens levnadsstandard och sociala förhållanden. Nedanstående uppgifter ur »xlrsbok för Sveriges kommuner» om den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten och om utdebiteringen av kommunal- m. fl. utskylder samt om antalet understödstagare, kunna ge en mycket allmän bild av den undersökta kommunens läge.

74 Ljustorp Västernorrlands län (landsbygd)

Utdebitering

av kommunalutskylder

(1937).

Taxerad ink. per inv. kr. (1937) 221

Utdebit. av allm. kommunalskatt 20-30

Hela kommun. utdebiteringsbeloppet 26-25

Statligt bidrag till skattelindring 7-81

Antalet understödstagare per 1 000 inv. (1936) 175

12-70

.

3-05

155 De återgivna siffrorna tyda på ett extremt oförmånligt läge inom socknen. Den taxerade inkomsten per invånare ligger avsevärt under hälften av det för länets landsbygd redovisade beloppet. Detta sammanhänger givetvis med den fullkomliga avsaknaden av all industriell verksamhet inom undersökningsomådet. Men även för en renodlad jord- och skogsbrukssocken är det genomsnittliga taxeringsbeloppet utomordentligt lågt och uppvisar få motsvarigheter i länet. Till följd av det dåliga skatteunderlaget är den kommunala utdebiteringen hög t. o. m. för Västernorrlands län, som näst efter Norrbottens län har den högsta utdebiteringen i hela landet. Inom länet överträffas utdebiteringen i Ljustorps församling blott av ett fåtal synnerligen arbetslöshetstyngda kommuner såsom Alnö, Tynderö, Stigsjö och Nora. Det statliga bidraget till skattelindring är följaktligen betydande. Den relativa frekvensen understödstagare är ävenledes hög, med i det närmaste var sjätte person uppbärande kommunalt understöd i någon form. Med tanke på socknens karaktär, som utesluter industriell arbetslöshet i större skala, förefaller denna andel anmärkningsvärt hög. Andelen fortsatte att stiga under krisåren — trots ökad utflyttning — medan för länets landsbygd i dess helhet under åren 1939—i94i snarare en viss, ehuru rätt obetydlig nedgång av understödsfrekvensen kunnat konstateras. I ett mycket väsentligt avseende föreligger för Ljustorps kommun ett långt rikhaltigare material för bedömningen av inom området rådande levnadsförhållanden än för övriga av försöksplaneringen berörda kommuner. Ljustorps socken ingick nämligen i den specialundersökning av bostadsförhållandena i 100 landskommuner som verkställdes i samband med 1936 års partiella folkräkning. Resultaten av denna undersökning ha kompletterats med uppgifter från egnahemsnämnden i Västernorrlands län rörande efter mars 1936 utförda bostadsförbättringsbidrag. Eftersom arten och omfattningen av de härigenom uppnådde förbättringarna inte i detalj redovisas ha kompletteringarna inte kunnat inarbetas i redogörelsen för bostadsförhållandena inom kommunen på annat sätt än att antalet bostadsförbättringsbidrag angivits. De i de följande refererade uppgifterna avse sålunda tiden för undersökningens verkställande d. v. s. den 1 mars 1936. Även dessa uppgifter torde dock ha sitt intresse eftersom de möjliggöra en jämförelse mellan bostadsstandarden i undersökningsområdet och övriga undersökta kommuner. I mars 1936 uppgick bostadsfolkmängden inom Ljustorps socken till 2 529 personer, fördelade på 641 hushåll, d. v. s. nära 4 personer per hushåll eller obetydligt mer än för samtliga undersökta kommuner. Lägenheterna fördelade sig på olika lägenhetskategorier på följande sätt: högst 1 rum 2 rum och 3 eller flera och kök kök rum och kök 55-2 % 22-3 % 22-5 % Motsvarande siffror för samtliga i undersökningen ingående kommuner voro resp. 33,2 %>, 25,2 °/o och 41,6 %>. Av hushållen med 3 eller fler barn under 15 år bebodde nära hälften lägenheter om högst 1 rum och kök, mot blott 27 °/o å hela rikets landsbygd.

75 Den utomordentligt låga bostadsstandarden belyses även av en rad andra uppgifter. 22,6 °/o av alla hushåll i socknen, 32,9 °/o av hela befolkningen och 44,8 % av samtliga barn under 15 år voro trångbodda i den meningen att de bodde i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet. Dessa siffror lågo omkring 70 °/o över genomsnittet för samtliga undersökta kommuner. Sovrum och sovkök med minst 4 personer förekommo i 18 °/o av samtliga fall (riksgenomsnittet 14 %>). Avloppsledning saknades i 89,4 °/o, vattenledning i 58,2 °/o och elektriskt ljus i 47,4 °/o av socknens lägenheter. Blott i fråga om tillgången till vattenledning voro Ljustorps bostäder bättre utrustade än hela landets landsbygdslägenheter i genomsnitt. Som synnerligen anmärkningsvärt framstår det faktum, att norrlandskommunens elektrifiering inte ens nått samma utbredning som i det stora flertalet syd- och mellansvenska landskommuner. Ännu mörkare blir bilden av kommunens bostadsstandard, då hänsyn tages till bostädernas beskaffenhet. Fukt i högre grad redovisas i nära en tredjedel av samtliga lägenheter mot 9 °/o i alla undersökta landskommuner. Icke mindre än 52 °/o av kommunens bostäder äro redovisade som förfallna, medan motsvarande rikssiffra stannar vid 15 °/o. I båda sistnämnda hänseenden intager Ljustorps socken en oförmånlig särställning bland de undersökta kommunerna, 11 °/o av alla hus i kommunen voro vid undersökningstillfället 10 år och yngre mot 13 °/o i samtliga kommuner. Trots den exceptionellt låga bostadsstandarden hade ombyggnad med hjälp av bostadsförbättringsbidrag förekommit blott i 7 °/o av samtliga fall (rikssiffra 4 %>). Enligt uppgift från egnahemsnämnden i Västernorrlands län ha sedan mars 1936 inom Ljustorps kommun utförts bostadsförbättringar med statsbidrag i 51 fastigheter om 97 rum och 52 kök, varjämte 28 bidrag lämnats till elektrifieringar av bostadshus och ekonomibyggnader samt 6 bidrag till installation av vatten- och avloppsledningar. I mitten av februari 1944 pågick allmän bostadsförbättring vid ytterligare 11 fastigheter om 22 rum och 11 kök. Tillsammans med de — sannolikt fåtaliga — förbättringar som utförts utan statsbidrag är det sålunda ett ansenligt antal (omkring 10 °/o av det ursprungliga bostadsbeståndet), som sedan år 1936 gjorts till föremål för moderniserings- och förbättringsarbeten. Att kommunens bostadsstandard inte ens efter denna forcerade upprustningsverksamhet tillnärmelsevis nått den år 1936 inom de undersökta landskommunernas rådande genomsnittliga nivån är ett utttryck för Ljustorps exceptionellt oförmånliga utgångsläge. Om det förutsattes, att bostadsförbättringsverksamheten uteslutande berört de mest bristfälliga lägenheterna, skulle ännu år 1943 22 °/o av kommunens bostäder uppvisa fukt i högre grad, 42 °/o kunna betecknas som förfallna och 19 °/o vara behäftade med minst 2 väsentliga brister. Dessa siffror ligga genomgående avsevärt högre än motsvarande siffror för samtliga undersökta kommuner i genomsnitt år 1936. Det från arbetsblockorganisationen genom hushållningssällskapet införskaffade materialet beträffande bostädernas beskaffenhet och tekniska utrustning synes emellertid inte bekräfta de ovan angivna omdömena. 1 Inte mindre än 63,4 °/o av de undersökta bostäderna betecknas nämligen som bra, 22,3 °/o såsom varande i behov av större reparation och allenast 14,3 °/o som fallfärdiga. Uppenbart är, att den sedan år 1936 utan statlig hjälp bedrivna ombyggnads- och bostadsförbättringsverksamheten inte rimligtvis kan ha varit av sådan omfattning, att de detta år konstaterade bristerna kunnat avlägsnas i så hög grad som en jämförelse mellan de båda undersökningarna ger vid handen. Det torde i stället förhålla sig så, att starkt skilj1 Den undersökta populationen är inte identisk i de båda fallen. Folkräkningsmaterialet omfattar totala bostadsfolkmängden, fördelad på 641 lägenheter. Arbetsblocksmaterialet omfattar däremot blott brukningsdelar med minst 0-5 ha åkerareal, inallles 440 st. Någon del av skiljaktigheten torde kunna förklaras härav, men sannolikt inte allt. Det kan nämligen påpekas, att antalet lägenheter (med mindre än 0-26 ha åker) och antalet brukningsdelar med en åkerareal av 0-26—0-49 ha är mycket ringa inom Ljustorps socken. Att jordbrukarnas bostadsbestånd är avsevärt mycket bättre än den icke-jordbrukande befolkningens förefaller å andra sidan inte troligt.

7(3 aktiga bedömningsgrunder tillämpats vid de båda undersökningstillfällena. Endast den lokala sakkunskapen torde vara i stånd att avgöra, huruvida den ena eller andra bedömningen står i bättre överensstämmelse med det verkliga läget. överensstämmelsen är bättre i fråga om sådana uppgifter, som inte baseras på omdömen utan på otvetydigt konstaterbara fakta. Vattenbrist uppges sålunda råda vid ungefärligen 1 / 5 av arbetsblockmaterialets gårdar. Enligt folkräkningsuppgifter för år 1936 var vid mer än 15 °/o av alla bostäder avståndet till brunn minst 100 m. Fall förekommer, där avståndet överstiger 600 m. Det har vidare uppgivits, att vattnet i vissa fall är av mindre god kvalitet. Enligt den på arbetsblockmaterialet grundade undersökningen saknas för närvarande elektriskt ljus vid 85 av socknens jordbruk eller vid 19,5 °/o av samtliga brukningsdelar med minst 0,5 ha åkerareal. Anmärkningsvärt är, att 48 av dessa gårdar ligga i den del av socknen där en större kraftstation är belägen. De flesta av de övriga gårdar, där elektriskt ljus saknas, ligga dock ganska långt ifrån befintliga kraftlinjer. Såväl taxeringsuppgifterna som uppgifterna rörande frekvensen understödstagare och bostadsförhållandena tyda på en även för norrlandsförhållanden extremt låg ekonomisk och social standard inom undersökningsområdet. 5. Industri och övriga förvärvskällor utanför jordbruket. Åkerbruk och skogsbruk äro de huvudsakliga näringarna inom undersökningsområdet. Detta framgår bl. a. av proportionen mellan jordbruksfastighets och annan fastighets taxeringsvärde (jfr tab. 5). År 1933 utgjorde sålunda jordbruksfastigheternas taxeringsvärde över 82 °/o av allt fastighetsvärde och år 1942 var andelen praktiskt taget densamma. Till jämförelse kan nämnas, att motsvarande andel för Västernorrlands läns landsbygd från början av 1930-talet till år 1942 sjunkit från 57 till 43 °/o. Den industriella verksamheten, i den mån sådan överhuvud taget förekommer inom området, är i varje fall av helt underordnad betydelse. En noggrann genomgång av industristatistikens primärmaterial har också givit vid handen, att inga redovisningsskyldiga industriföretag finnas inom undersökningsområdet. Den fullständiga avsaknaden av industriell verksamhet i området beror givetvis på att de naturliga förutsättningarna härför äro oförmånliga; området saknar — förutom skogen och den jämförelsevis obetydliga jordbruksproduktionen •— råvaror för förädlingsproduktionen i industriell skala. Å andra sidan är socknens läge ogynnsamt för industriell skogsförädling. Denna är koncentrerad till kusten och i synnerhet kring de större älvarnas mynningsområden. Det stora skogsförädlingsdistriktet vid Indalsälvens mynning ligger blott några mil söder om Ljustorps kommun och några förutsättningar att konkurrera med detta torde inte förefinnas. Enligt 1940 års folkräkning tillhör 11 °/o av socknens befolkning gruppen »industri och hantverk». Siffran motsvarar omkring 125 yrkesutövare. Av dessa torde, efter vad som ovan anförts, ingen eller blott ett fåtal personer vara sysselsatta vid industrier inom området. Det övervägande flertalet fördelar sig i en proportion, som inte närmare kan bestämmas utan ingående lokalkännedom, på f. d. yrkesutövare, på inom hantverket sysselsatta personer samt på industriarbetare och hantverkare, vilkas arbetsplats ligger utanför kommunen. Att ett antal av kommunens invånare äro sysselsatta vid industrier utanför området förefaller sannolikt med hänsyn till att ett flertal industrier ligga i omedelbar närhet av sockengränsen (Indal, Vivsta m. fl. söder om Ljustorp, Västanå bruk norr om Ljustorps kommun). Ett flertal uppgifter föreligga rörande omfattningen av jordbrukarnas biförtjänster. I den flera gånger omnämnda undersökningen om jordbruksbefolkningens utkomstmöjligheter i Västernorrlands län (1938) redovisas den del av jordbrukarnas och deras familjs arbetskraft, som åtgår för arbeten utanför brukningsdelen. Resultaten av denna beräkning för Ljustorps vidkommande framgå av följande sammanställning.

77 Arbetsåtgång

för arbeten utanför brukningsdelen i °lo av totala arbetskapaciteten, 1938. Jordbruk med Arbetets art 2—5 ha 5—10 ha 10—15 ha åkerareal åkerareal åkerareal Flottning 4-0 1-2 0-4 Vägarbete 0-2 0-6 — Skogsarbete 18-2 9-7 2-7 Annat arbete 10-2 7-8 0-8 Summa 32-6 19-3 3-9

Siffrorna ge en god bild av bisysslornas betydelse för jordbruk inom olika storleksgrupper. Vid de mindre jordbruken användes nära en tredjedel av arbetskraften för arbeten utanför jordbruket, varvid skogsarbetet intager en dominerande plats. Bisysslornas betydelse sjunker sedan snabbt med stigande gårdsstorlek. Vid gårdarna över 10 ha åkerareal är det blott en försvinnande del av männens arbetskapacitet som åtgår för arbeten utanför den egentliga jordbruksdriften. Arten av den under »Annat arbete» rubricerade verksamheten redovisas inte närmare. Det kan förmodas, att det här övervägande är fråga om olika hantverk. Någon jämförelse mellan resultaten för undersökningsområdet och länet i dess helhet är i här ifrågavarande avseende inte möjlig. Däremot omfattar Nannesons ovan citerade undersökning resultaten från motsvarande beräkningar för inalles 8 socknar i Västernorrlands län med sammanlagt 2 084 brukningsdelar. Jämförelsen visar, att Ljustorps jordbrukare i något större utsträckning ägna sig åt bisysslor, nämligen gruppen 2—5 ha i 32,6 °/o av alla jordbruk mot 31,5 %> för samtliga undersökta socknar och i gruppen 5—10 ha 19,3 °/o mot 14,5 °/o för samtliga. Inom den högsta gruppen äro brukningsdelarna för fåtaliga för att tillåta några slutsatser. Uppgifter om jordbrukarnas bisysslor återfinnas också i det av hushållningssällskapet översända, på arbetsblocksorganisationen baserade primärmaterialet. Detta material har sammanställts i tabellerna 6 och 7. Nedan återges siffrorna för antalet jordbrukare med bisysslor i procent av samtliga samt för bisysslornas procentuella sammansättning.

A — , ha O'5— 2-0 2-1—5-0 5-1—10-0 10-1—15-0 J5-1-20-0 20-l=-

A

1 S

A> a v samtliga 74-3 81-7 85-9 100-0 (100-0) (50-o) Samtliga 81-6

BiSySSl Grupp A 58-3 71-5 88-2 100-0 (100-0) (100-0) 74-4

°S,„rgC.e,,tUelIa Grupp B 13-1 17-0 7-1 — — 12-5

Grupp G 28-6 11-5 4-7 — _ _ 13-1

ÄÄ i % av samtliga med bisyssla 4-8 17-0 44-7 ÖS-* (40-0) _ 34-8

Inte mindre än drygt 80 °/o av samtliga jordbrukare redovisa sålunda någon bisyssla. Anmärkningsvärt nog stiger andelen med gårdens storlek. I runt tal 3 / 4 av bisysslorna utgöres av enbart skogs- och flottningsarbete, och ytterligare 7 8 av någon kombination av skogsarbete och annan bisyssla. Slutligen har 13 % av jordbrukarna redovisat enbart bisysslor utanför jordbruket, i övervägande antalet fall byggnadsoch vägarbete samt annat grovarbete. Dylika bisysslor innehas uteslutande av innehavare av mindre brukningsdelar. Den egna skogens betydelse som källa till biförtjänster framgår av sista kolumnen i ovanstående tabell. Denna betydelse är helt naturligt ringa för de minsta brukningsdelarna men ökar mycket starkt med åkerarealen. Vid gårdar med 5—10 ha åker svarar den egna skogen för 45 % av totala 1 A = Endast skogs- och flottningsarbete. B = Skogs- och flottningsarbete i kombination med annan bisyssla. G = Enbart annan bisyssla än skogs- och flottningsarbete.

78 antalet jordbruk med uppgiven bisyssla och vid brukningsdelar med 10—15 ha för icke mindre än 63 %>. Emellertid kan ju uppgiften om förekomsten av bisysslor inte ge någon klar uppfattning om deras ekonomiska betydelse. Inga uppgifter lämnas i här ifrågavarande material om biförtjänsternas storlek men väl om den ungefärliga tid av året, som åtgått för inkomsternas förvärvande (tab. 7). Av tabellen framgår, att bisysslorna hos småbrukarna taga en avsevärt större del av tiden i anspråk än hos innehavarna av större brukningsdelar.

Åkerareal, ha 0-5— 2-0 2-1— 5-0 5-1—10-0 10-1—15-0 15-1—20-0 20-1—

Arbetsåtgången för biförtjänsternas förvärvande. Jordbrukare med nedanstående arbetsåtgång (i månader) i % av samtliga jordbrukare med bisysslor, under IV, 2—4 4—6 6—10 10—12 månad mån. mån. mån. mån. 51 30 — 4 15 19 24 2 18 37 6 5 60 21 — 95 5 — (100) — — (100) Samtliga 2 19 23 30 26 —

•

Vid drygt hälften av de minsta brukningsdelarna med redovisade biförtjänster åtgå sålunda minst 10 månader av arbetsåret för bisysslor, och vid ytterligare 30 °/o mellan 6 och 10 månader. Vid de större brukningsdelarna förekommer det mera sällan, att mer än halva arbetstiden användes för förvärvande av biförtjänster. Den genomsnittliga arbetsåtgången är avsevärt mindre i de fall där jordbrukaren har enbart arbete i jord- eller skogsbruk som bisyssla medan bisysslorna utanför jordbruket äro vanligare vid brukningsdelar av mera utpräglad stödjordbrukskaraktär. Genomsnittlig

arbetsåtgång Enbart

T

Åkerareal, ha

för bisysslor Sk g

? *-

°; f t lot ?"

(i

månader). Enbart

Samtliga

T i l TI £?Sf}T*nPTP 1

skogs- o. flottn.arb.

k o m b i n a t i o n med

annan

grupper av Kommnation mea bisysslor bisyssia J J annan bisyssla 0-5—2-0 9-1 10-0 11-0 9-7 2-1—5-0 6-1 8-4 9-5 6-8 5-1—10-0 3-9 10-0 12-0 4-6 10-1—15-0 3-5 — — 3-5 15-1—20-0 2-9 — — 3-0 20-1— 2-0 — — 2-0 Samtliga 5-7 9-0 10-4 6-7 Av Ljustorps jordbrukare, som ägna sig åt någon bisyssla, d. v. s. mer än 80 °/o av samtliga, användes sålunda drygt hälften av arbetsåret för arbete utanför det egna jordbruket. Satt i relation till samtliga jordbrukares arbetskapacitet skulle arbetsåtgången för arbeten utanför brukningsdelen uppgå till omkring 45 °/o. Siffran är avsevärt större än den som Nanneson funnit vid den år 1938 företagna undersökningen, som dock verkställts efter delvis andra grunder. En ökning av biförtjänsterna under krigsåren förefaller även sannolik. Jakt och fiske äro som näringsfångst av underordnad betydelse för den inom Ljustorp boende befolkningen, enär största delen av jaktmarkerna befinner sig i bolagens och statens ägo och icke får nyttjas av den inom kommunen bofasta befolkningen. Detsamma gäller fiskevattnen, vilka så gott som uteslutande äro belägna å bolagsmark.

79 6. A.

Fördelningen

Jordbruket.

på ägoslag.

Landarealens fördelning efter olika ägoslag inom undersökningsområdet år 1937 återges nedan. Till jämförelse ha även motsvarande siffror för hela länet medtagits, (siffrorna i % ) . Ljustorps socken 3-9 1-8

Åker Slåtteräng Kultiv. betesäng Annan betesäng Skogsmark Övrig mark

Kustland 7-8 1-5 0-1 1-9 68-1 20-6 100-0

—

Summa

1-7 74-3 18-3 100-0

Vi isternorrlands län Inland Hela länet 2-2 4-1 0-9 1-1 0-1 — 0-7 1-1 80-2 75-9 16-0 17-7 100-0 100-0

Av siffrorna framgår, att Ljustorps socken enligt sin produktionsstruktur på samma sätt som beträffande de klimatologiska förhållandena varken är att hänföra till länets kustland eller till inlandet utan snarare intager en mellanställning. Den relativa åkerarealen är avsevärt mindre än i kustlandet men större än i inlandet, medan förhållandet är det omvända beträffande skogsmarken. Däremot är fördelningen på ägoslag i undersökningskommunen praktiskt taget densamma som i länet som helhet. Den förestående översikten säger dock ingenting rörande de enskilda brukningsdelarnas skogsinnehav eftersom betydande skogsarealer inom socknen ägas av det allmänna och av aktiebolag. Den av Nanneson verkställda specialundersökningen om Västernorrland innehåller dock uppgifter om fördelningen efter ägoslag vid brukningsdelar inom olika storleksgrupper. Resultatet återges för Ljustorps vidkommande här nedan. Arealens fördelning

i Ljustorps 2

Åker Slåtteräng Betesäng Skogsmark Övrig mark Summa

7~ na

socken, 5

— ha

1938 (i °/o). 10—15 ha

Enl. Nannesons unders. år 1938 22-4 9-5 10-6 12-6 3-0 1-6 4.5 2-5 1-9 52-0 67-3 71-0 6-5 17-7 14-9 100-0 100-0 100-0

Landarealens fördelning enl. 1937 års jordbruksräkn. 3-9 1-8 1-7 74-3 18-3 100-0

i Innehavet av skogsmark stiger sålunda kraftigt med åkerarealen. Vid de mindre jordbruken är relationen mellan åker och skog 100: 213, vid jordbruk med 5—10 ha åker 100: 708 och vid de större jordbruken 100: 670. Ängsarealen är däremot relativt sett störst i den första gruppen. Vid samtliga av Nanneson undersökta brukningsdelar har det befunnits, att nära V 3 i den minsta storleksgruppen och drygt 7 °/o i den närmast följande storleksgruppen helt saknar skog, vilket med hänsyn till länets skogsrikedom är anmärkningsvärt. För Ljustorp föreligga i detta hänseende inga uppgifter i Nannesons material. Detta material kan lämpligen kompletteras med de från hushållningssällskapet insända uppgifterna rörande gårdarnas skogsinnehav och servitutsrättigheter. Skogsinnehavet vid gårdar inom olika storleksgrupper framgår av följande sammanställning.

80 Åkerareal, ha 0-5—2-0 2-1—5-0 5-1—10-0 10-1-20-0 20-1—

Jngen

89 97 12 1 1 Summa 200

Brukningsdelarnas skogsareal. Antal gårdar med nedanstående skogsareal, ha iQ-25 25-50 50-100 100-200 2001-5 5_10

S:a

9 17 5 — — 31

112 198 101 24 * 437

9 26 11 1 — 47

4 34 20 2 — 60

— 16 17 1 — 34

— 7 23 B — 35

1 1 10 13 — 25

— — 3 1 1

5 Nära hälften av samtliga brukningsdelar saknar sålunda helt och hållet skog. Av brukningsdelarna under 2 ha utgöra de skogslösa jordbruken 80 °/o, i gruppen 2,1— 5,0 ha nära 50 °/o. Andelen jordbruk utan skogsinnehav i undersökningsområdet är sålunda avsevärt större än i genomsnitt för de av Nanneson undersökta socknarna. Den är även icke obetydligt större än för Västernorrlands län i dess helhet, ehuru socknen ingalunda kan sägas vara mindre skogsrik än länet. Procentuell

fördelning

av jordbruksfastigheternas skogsinnehav i olika storleksgrupper, 1937. Procentuell andel av brukningsdelar Med en A OK skogsareal av 0 nn utan under 25 _ 100-200 0Y% f ° 25 50 50_l00 sk0 ha na § ha ha ha Ljustorp 45-8 31-6 7-8 8-0 5-7 1-1 Västernorrlands län1 38-2 31-1 11-9 10-4 6-1 Å-2, Det större antalet brukningsdelar utan skog inom undersökningsområdet torde i främsta rummet sammanhänga med bolagens mycket betydande skogsinnehav, som långt överstiger motsvarande andel för hela länet (jfr härom s. 86). En bidragande orsak till brukningsdelarnas ringa skogsinnehav torde även utgöras av den omständigheten, att socknens jordbruk väsentligen äro belägna inom de stundom djupt utskurna dalgångarna. Detta är i all synnerhet fallet beträffande de kring Mjällån belägna brukningsdelarna. Av stor betydelse för det västernorrländska jordbruket är servitutsinstitutionen. Denna institution, vilken dock i avsevärd grad försvårar skogs- och betesskötselns rationalisering, har stor omfattning även inom den undersökta socknen, såsom framgår av nedanstående tabell: Servitutsråttigheter

i Ljustorps

Fulla

Be

Åkerareal ha AKeraieai, na 0-5— 2-0 2-1—5-0 5-1—10-0 10-1—20-0 20-1—30-0 30-1—50-0

. I 6 ™ 1 '" rättigheter 15 28 5 1 — — Samtliga 48

kommun.2

}^' vedbr. 1

Bete — 1

— — — — 2

Vedbr. 1

— — — — 1

6 6 2 — — — 14

Inte mindre än 64 jordbruk — förutsatt att det i samtliga fall är fråga om jordbruk utan skog skulle antalet brukningsdelar med servitut uppgå till nära Va av samtliga jordbruk utan skogsinnehav — kunna sålunda genom servitut täcka sitt husbehov av ved. De härefter kvarstående jordbruken utan varje skogstillgång utgöra dock alltjämt över 30 °/o av samtliga jordbruk i socknen. 1 2

Enligt 1937 års jordbruksräkning. Enligt uppgift från länets hushållningssällskap.

81 Även innehavet av betesmark är vid ett stort antal brukningsdelar i hög grad otillfredsställande. Ur Nannesons undersökning kunna inga uppgifter erhållas rörande antalet jordbruk, som helt sakna betesmark. I den av hushållningssällskapet översända, på basis av arbetsblockorganisationen verkställda undersökningen återfinnas dock uppgifter om betesförhållanden, ehuru dessa icke äro differentierade efter brukningsdelar i skilda storleksgrupper. Enligt dessa uppgifter förekommer kulturbete vid blott 6 av inalles 432 undersökta jordbruk. Skogsbete är den vanligaste betesformen (318 jordbruk eller 74 °/o av samtliga). Att ett så stort antal brukningsdelar ha tillgång till skogsbete, ehuru andelen av helt skogslösa jordbruk visats vara mycket betydande, beror på de talrika servitutsrättigheterna, vilka i vissa fall avse endast ved, i andra endast bete, men i övervägande antalet fall bådadera. Härutöver torde i ett icke ringa antal fall sedvänjemässiga servitutsrättigheter beträffande bete föreligga, vilka sålunda inte äro upptagna i den ovan återgivna sammanställningen av inom socknen redovisade servitut. 71 jordbruk ha uppgivit hagbete och 20 bete på instängd vall. Enbart stallutfodring rapporteras av inte mindre än 17 brukningsdelar. Dessa sistnämnda jordbruk äro belägna på ett i geografiskt avseende tämligen begränsat område i socknens centrum. — Hushållningssällskapet har under åren 1935—1943 lämnat bidrag till 34 jordbrukare för anläggande av bete. Bristen på lämplig betesmark betecknas även i distriktsjägmästarens till jordbrukskommittén insänd promemoria som ett av undersökningsområdets — inte minst u r skoglig synpunkt — mest svårlösta problem. Att omkring 3/4 av socknens samtliga jordbruk använda sig av skogsbete lägger avsevärda hinder i vägen för bedrivande av ett rationellt skogsbruk. Avskaffandet av skogsbetet uppställes följaktligen som ett oavvisligt krav. Härvid kan det, fortfarande enligt den citerade rapporten, visa sig nödvändigt att omlägga en del av skogsmarken till betesmark. »För sådan omläggning fordras enligt skogsvårdslagen skogsvårdsstyrelsens medverkan och eventuellt tillstånd. Styrelsen har hittills på särskild ansökan lämnat dylikt tillstånd åt 41 sökande och den för omläggning till kulturbete avsedda skogsmarksarealen har uppgått till 92,6 hektar. Endast 7 betesanläggningar, omfattande 23,9 hektar, hava hittills av styrelsen kunnat godkännas. 12 företag om sammanlagt 18,9 hektar äro under utförande, medan de övriga 22, berörande 49,8 hektar, icke utförts på sådant sätt, att styrelsen kunnat godkänna dem utan markerna hava åter fått växa igen med skog. Orsakerna till att resultatet av denna verksamhet blivit så pass dåligt äro väl av växlande slag. Man kan emellertid fastslå, att det hittills varit och alltjämt är mycket svårt att, trots utgående statsbidrag, få skogsmark omförd till fullgoda kulturbeten, vilket emellertid icke är särskilt utmärkande för Ljustorps socken.» B. Brukningsdelarnas

storlek.

Enligt 1932 års jordbruksräkning — det enda tillfället då brukningsdelarnas storlek redovisas kommunvis — uppgick den genomsnittliga åkerarealen för områdets 396 brukningsdelar till 4,6 hektar eller något mera än för hela länet (4,3 ha). Nära 30 °/o av samtliga brukningsdelar inom socknen har en åkerareal understigande 2 hektar, 70 °/o av brukningsdelarna ligger nedanför 5 ha-gränsen (tab. 9). Med beaktande av vad som framkommit vid tidigare refererade undersökningar om skogsinnehavet vid brukningsdelar av olika storlek torde blott en ringa del av socknens jordbruk bilda familjejordbruk i den bemärkelsen att de kunna ge ägaren och hans familj full sysselsättning. Enligt arbetsblockmaterialet har antalet gårdar i gruppen 2—5 ha åkerareal sedan år 1932 ökat med ett 40-tal till 1938, medan antalet gårdar med större jordinnehav förblivit i det närmaste oförändrat. Huruvida denna ökning är av statistisk art eller en verklig ökning av brukningsdelarnas åkerareal ägt rum under 1 O-årsperioden kan inte avgöras utan lokalkännedom. 6—458941.

82 Ur den officiella statistiken kunna inga uppgifter hämtas om arronderingsförhållandena. I Nannesons lokalundersökning för Västernorrlands län, som även omfattar Ljustorps kommun, har också jordens arrondering gjorts till föremål för undersökning. Resultatet av denna del av undersökningen redovisas emellertid inte i den tryckta redogörelsen. Vissa uppgifter om arronderingsförhållandena i socknen ha översänts av hushållningssällskapet. Samtliga gårdar ha indelats efter antalet skiften. Härvid har det befunnits, att 87 % av samtliga brukningsdelar blott har 1 skifte, 11 % 2 skiften och endast 2 %> 3 eller flera skiften. Beträffande skogsarronderingen har det uppgivits, att bolag ha förvärvat 4 stora skogskomplex med god arrondering, huvudsakligen bestående av från resp. byar frånsålda utskogsskiften. Arronderingen i kronoparken av kyrkoboställets skogsmark samt av det Lagfors bruk tillhörande skogsområdet uppges vara god. Bondeskogarnas arrondering däremot är i många fall mindre god eller dålig med långa, smala skiften och i vissa fall uppdelning av skogs- < innehavet på två skilda områden (hemskog och s. k. fjällskog). C.

Äganderättsförhållandena.

Beträffande äganderättsförhållandena föreligga från 1937 års jordbruksräkning uppgifter om den utarrenderade åkerjordens storlek. Liksom i hela Norrland har arrendesystemet i undersökningsområdet ringa utbredning. Nämnda år var 14,5 yo av socknens åkerareal utarrenderad, vilket dock var avsevärt mera än i genomsnitt för hela Västernorrlands län (10,3 %>), men något mindre än för länets inland (15,2 %>). Efter denna tidpunkt synes arrendesystemet ha avsevärt förlorat i betydelse inom undersökningsområdet. Enligt hushållningssällskapets på arbetsblockmaterialet grundade undersökning har den arrenderade åkerarealen sjunkit från 262 ha år 1937 till 204 ha år 1943 eller från 14,5 till 10,2 °/o av totala åkerarealen. Kommunens två största jordbruk äro dock utarrenderade. D.

Produktionsinriktning.

Åkerjordens användning i Ljustorps kommun visar god överensstämmelse med motsvarande siffror för hela länet. Bland spannmålsgrödorna dominerar som överallt i Norrland kornet. Vallarna upptaga nära 70 °/o av åkerjorden (tab. 10). Nedan återges dels resultaten från Nannesons lokalundersökning i vad avser åkerjordens användning vid brukningsdelar av olika storlek, dels siffror från 1937 års jordbruksräkning för samtliga brukningsdelar i socknen resp. länet, dels slutligen av hushållningssällskapet meddelade siffror för år 1943. Åkerjordens

användning

år 1938 vid brukningsdelar

2—5 5—10 10—15 ha ha ha enl. Nannesons undersökning 18-7 25-0 24-2 3-9 1-3 1-9 70-9 67-6 65-9 6-5 6-1 8-0

Spannmål Grönfoder Vall Potatis och rotfrukter Helträda och obrukad åker Summa 100-0

100-0

100-0

inom olika storleksklasser

(i °/o).

Ljustorps Västerår m ^ e n l kommun norrl. län me ddelande enl. 1937 års jordfrån hushålln.bruksräkning sällskapet 21-8 20-0 20-7 2-8 3-7 1-7 68-5 70-1 71-5 5-7 5-4 5-2 1-2 0-8 0-9 100-0 100-0 100-0

83 S k i l l n a d e r n a i å k e r j o r d e n s a n v ä n d n i n g m e l l a n de olika s t o r l e k s g r u p p e r n a ä r o a n m ä r k n i n g s v ä r t s m å . S p a n n m å l s o d l i n g e n h a r d o c k n å g o t s t ö r r e o m f a t t n i n g vid d e s t ö r r e b r u k n i n g s d e l a r n a m e d a n g r ö n f o d e r - och v a l l a r e a l e n vid d e s s a ä r i m o t s v a r a n d e g r a d m i n d r e . P o t a t i s o d l a s i u n g e f ä r l i g e n s a m m a u t s t r ä c k n i n g vid s a m t l i g a b r u k n i n g s d e l a r . F ö r s k j u t n i n g a r n a i å k e r j o r d e n s a n v ä n d n i n g m e l l a n å r e n 1937 o c h 1943 ä r o tämligen o b e t y d l i g a . H e k t a r s k ö r d e s i f f r o r h a för å r e n 1938 o c h 1939 i n h ä m t a t s f r å n S t a t i s t i s k a c e n t r a l byrån. Hektarskördar

i

kg.

År 1938 Ljustorp Västernorrl. 1 800 2 040 1 500 2 010 1 600 1930 15 000 13 250 5 000 4 580 2 000 1910

Korn Havre Blandsäd Potatis Hö från odlad jord Hö från naturlig äng

År 1939 Ljustorp Västernorrl 1800 1400 1550 15 000 4 500 1800

1750 1690 1750 11930 3 920 1930

I s t o r t sett s y n a s s å l u n d a s o c k n e n s h e k t a r s k ö r d a r ligga i n ä r h e t e n av l ä n s g e n o m s n i t t e t . D e n n a iakttagelse b e k r ä f t a s ä v e n i h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s skrivelse till j o r d brukskommittén. B e t r ä f f a n d e boskapsskötselns omfattning i n o m L j u s t o r p s s o c k e n föreligga u p p gifter dels från 1932 å r s j o r d b r u k s r ä k n i n g , dels för olika s t o r l e k s g r u p p e r av j o r d b r u k , f r å n N a n n e s o n s l o k a l u n d e r s ö k n i n g (1938). F ö r h å l l a n d e n a i n o m de olika s t o r l e k s g r u p p e r n a av j o r d b r u k s a m t i h e l a k o m m u n e n o c h l ä n e t f r a m g å a v n e d a n s t å e n d e tabell, d ä r a n t a l e t h u s d j u r dels f r a m r ä k n a t s p e r b r u k n i n g s d e l dels satts i r e l a t i o n till b r u k n i n g s d e l a r n a s å k e r a r e a l . Antalet

Hästar Kor Samtliga nötkreatur Får o. getter Svin Höns S:a nötkreatursenheter Antalet Hästar Kor

husdjur

husdjur

brukningsdel.

2—5 5—10 10—15 ha ha ha enl. Nanneson, 1938 0-38 1-23 2-12 2-83 4-80 8-32 3-41 7-03 11-20 0-40 0-83 0-88 0-56 1-18 2-70 4-96 6-88 10-00 3-87

8-20

per 100 hektar

11-3 84-2 Samtliga nötkreatur 101-5 Får och getter 11-9 Svin 16-7 Höns 147-6 S:a nötkreatursenheter 115-2 1

per

16-4 64-0 93-7 IM 15-7 91-7 109-3

13-40

Ljustorps Västernorrkomm. lands län enl. 1937 års jordbruksräkn 0-66 0-72 3-31 3-13 4-3'-' 4-59 0-52 0-73 3-41

1-11 0-76 4-19

5-17

5-06

reducerad

åkerjord.1 Ikerjord}

16-2 63-4 85-4 6-7 20-6 76-2 102-1

13-6 68-1 94-3

16-8 72-9 100-2

10-6 15-0 70-1

25-8 18-9 103-3

106-3

116-4

Omräkningen från ängsmark till åkerareal har skett efter samma grunder som tillämpats i 1937 års jordbr.räkn. för Västernorrl. läns vidkommande.

84 Räknat per brukningsdel är kreatursbeståndet inom undersökningsområdet obetydligt större än för hela länet, vilket uteslutande beror på något större bestånd av nötkreatur, i synnerhet kor. Påfallande litet är beståndet av får och getter samt höns. Innehavet av husdjur stiger helt naturligt för samtliga djurslag med stigande åkerareal, dock givetvis inte i samma proportion. Bilden blir delvis en annan, om antalet djur sättes i relation till åkerarealen (inkl. till åkerareal reducerad ängsmark). Denna relation ligger genomgående lägre för Ljustorps kommun än för hela Västernorrlands län, ävenledes lägre än för länets kustland där kreatursskötsel inte är lika intensiv som i länets inland. Utom beträffande hästar är beståndet av kreatur störst vid de minsta brukningsdelarna. Anmärkningsvärt är det ringa beståndet av får och getter samt svin vid samtliga brukningsdelar. Ifråga om de förstnämnda, där Ljustorps bestånd ligger vid blott 40 °/o av genomsnittssiffran för hela länet, kan det förmodas, att bristen på lämplig betesmark är den viktigaste orsaken. Det har icke varit möjligt att erhålla tillförlitliga siffror för mjölkavkastningen. Blott 4 besättningar med inalles 40 kor äro anslutna till kontrollföreningsverksamheten mot före kriget 10 besättningar med 65 kor. Endast omkring hälften av alla gårdar leverera till mejeri, beroende på att vissa även relativt stora småbruk allt fortfarande äro inställda på självhushåll och driva en mera extensiv produktion. F r å n kommunens västligaste del med sina 60 brukningsdelar sker ej någon försäljning till mejeriet. Försäljning till annan än mejeriföreningen förekommer icke. E. Jordbrukets

driftsekonomiska

förhållanden.

Den täckdikade arealen utgjorde år 1932 inom Ljustorps kommun 1,3 °/o av totala åkerarealen mot 4,5 °/o för hela länet. Blott en försvinnande liten del av täckdikningen i kommunen är utförd med rör. Täckdikningens omfattning inom undersökningsområdet var sålunda detta år obetydlig även då man mäter med norrlandsförhållanden. Av hushållningssällskapets material att döma — uppgifterna om dikningsförhållandena äro dock mycket osäkra, enär de grunda sig på vederbörande uppgiftslämnares subjektiva uppfattning och ej på besiktning å åkrarna — ha avsevärda framsteg gjorts sedan år 1932. Inalles är 10,8 °/o av åkerarealen numera täckdikad, men siffran påverkas starkt av det förhållandet, att inom ett block praktiskt taget all jord är täckdikad. Bortses från detta block, blir täckdikningsprocenten 6. Även denna siffra är dock för hög eftersom däri ingå åkrar, där öppna diken lagts igen på ett ur täckdikningssynpunkt icke tillfredsställande sätt. Rör ha kommit till användning i mycket obetydlig utsträckning. Täckdikningsbehovet i socknen har uppskattats till 28,8 °/o av åkerarealen, men med hänsyn till den starkt kuperade terrängen och den rikliga förekomsten av genomsläppliga sandjordar torde siffran vara för hög. Sammanfattningsvis konstateras i hushållningssällskapets promemoria, att den nuvarande täckdikningen till stor del är bristfällig och att följaktligen ytterligare täckdikning är behövlig i rätt stor utsträckning. Hushållningssällskapet har även meddelat uppgifter om användningen av konstgödsel. Konstgödselförbrukningen i socknen är relativt obetydlig. Enligt av kristidsnämnden utfärdade licenser har förbrukningen av kväve år 1943 uppgått till 16 kg/ha, av superfosfat til 26 kg/ha och av kali till 19 kg/ha. Beträffande ekonomibyggnadernas beskaffenhet inhämtades i samband med Nannesons lokalundersökning vissa uppgifter, men resultaten redovisas inte i den angivna redogörelsen. I denna omnämnes dock allmänt, att förhållandena i nämnda och liknande avseenden varit mycket bristfälliga. I hushållningssällskapets undersökning får detta omdöme sin bekräftelse. Att över 42 °/o av ladugårdarna enligt de inhämtade uppgifterna skulle befinna sig i gott

85 skick synes visserligen inte tyda på extremt låg standard. I kommentaren till siffrorna säges emellertid, att även dessa ladugårdar i regel tarva vissa förbättringsarbeten för att bli tidsenliga. 24 °/o av ladugårdarna anses vara i behov av större reparation och resten — 1 / 3 av samtliga — har befunnits fallfärdiga. Siffrorna äro nästan exakt desamma för de fristående logbyggnaderna. Den lägsta standarden på ekonomibyggnader återfinnes vid jordbruken längs Mjällåns dalgång, ett förhållande, som torde sammanhänga med att ett stort antal av de nuvarande brukningsdelarna förr utnyttjats som fäbodar till hemman, belägna vid Ljustorpsåns dalgång. Betäffande gödselvården kan hänvisas till följande uppgifter från 1932 års jordbruksräkning. Med gödselstad Med cementerad utrustade jordurinbrunn utrusbruk i % av tade jordbruk samtliga i % av samtliga Ljustorps kommun 6-1 0-5 Västernorrlands län 13-0 5-8 Norra Sverige 14-8 5-4 Av siffrorna framgår den extremt låga standarden beträffande gödselvården inom Ljustorps socken vid undersökningstillfället. Sedan denna tidpunkt har läget givetvis avsevärt förbättrats. Enligt uppgift från hushållningssällskapet var år 1943 12,6 °/o av brukningsdelarna utrustade med inbyggd gödselstad och 8,7 °/o med cementerad sådan. Blott ett litet fåtal av de öppna gödselstäderna kan givetvis betecknas som tillfredsställande. Av samtliga gödselstäder har hälften redovisats såsom av medelgod beskaffenhet och 43 °/o som dåliga. Helt naturligt befinner sig gödselvården vid de mindre jordbruken på lägre nivå än vid de större. Andelen jordbruk, utrustade med inbyggda och/eller cementerade gödselstäder uppgår i de olika storleksgrupperna till följande siffror: 0-5— 2-0 hektar 14 % 2-1— 5-0 » 19 % 5-1—10-0 » 25 % 10-1—15-0 » 37 % 15-1—20-0 » 40% Urinbrunnar förekomma alltjämt blott på ett fåtal gårdar. Jordbrukets maskinutrustning inom området förefaller vara tämligen bristfällig. Följande uppgifter ha införskaffats av hushållningssällskapet beträffande maskinbeståndet. Ägaren Flera Totalt I % av 2_3 än är ensam deläsare ^ maskinantalet 8 om mask. delägare bestånd gårdar Slåttermaskin 201 1 — 202 46-2 Skördeapparat till slåttermaskin... 32 — — 32 7-3 Släpräfsa 209 — —• 209 47-8 Hjulräfsa 47 3 — 50 11-4 Självavläggare 8 4 1 13 3-0 Självbindare 4 2 — 6 1-4 Såningsmaskin 71 8 — 79 18-1 Potatisupptagare 15 10 — 25 5-7 Mjölkningsmaskin 13 — — 13 3-0 Tröskverk 14 8 1 23 5-3 Gödselspridare 20 1 — 21 4-8 Konstgödselspridare 1 1 — 2 0-5 Traktor *2 — — 2 0-5 Slättermaskiner och släpräfsor finnas vid ungefär hälften av alla brukningsdelarna och i praktiskt taget samtliga fall står vederbörande som ensam ägare. Av övriga 1

Varav en s. k. epatraktor.

8G maskiner förekommer blott såningsmaskiner i någon större omfattning. Antalet självbindare och mjölkningsmaskiner är mycket ringa. Delägarskap är vanligt ifråga om potatisupptagare, tröskverk och självavläggare. Numera utnyttjas rätt allmänt de ambulerande tröskverk, som stå till förfogande. Av nedanstående översikt framgår de mindre brukningsdelarnas underlägsenhet med avseende på den maskinella utrustningen samt den gemensamma maskinanvändningens omfattning, varigenom denna brist i viss män kan kompenseras. Antal med vissa maskiner

utrustade

Åkerareal, ha

Slättermaskin

brukningsdelar i °lo av samtliga i resp. storleksgrupp. Självavläggare Självbindare Mjölkn.Tröskverk A B1 A B1 maskin A B1

0-5— 2-0 2-1—5-0 5-1—10-0 10-1—15-0 15-1—20-0 20-1—

4-3 93-0 93-9 94-7 100-0 100-0

— 0-5 7-0 5-3 20-0 50-0

— 1-0 ll-i 5-3 20-0 50-0

— — 2-0 5-3 20-0 50-0

— — 3-0 10-6 40-0 50-0

— — 11-0 26-3 60-0 50-0

— 9-1 15-2 31-6 — 50-0

— 11-7 28-3 42-1 40-0 50-0

Hushållningssällskapet har även inhämtat allmänna omdömen om jordens skötsel vid de olika brukningsdelarna. Denna uppges vara god vid 18 °/o, medelgod vid 58 °/o och dålig vid 24 °/o av samtliga. De flesta illa skötta gårdarna äro till finnandes bland de mindre brukningsdelarna, men såsom mycket anmärkningsvärd måste den omständigheten anses att jordens skötsel uppges vara dålig även vid socknens två största jordbruk. Dessa äro för närvarande utarrenderade. Jordens skötsel vid brukningsdelar av olika storlek Åkerareal, ha God Medelgod 0 - 5 - 2-0 12 53 2-1-5-0 15 63 5-1—10-0 26 62 10-1—15-0 53 47 15-1-20-0 (40) (60) 20-1— — —

(°/o). Dålig 35 22 12 — — ( 10 °)

F. Skogsbruket. Skogsbruket är näst efter jordbruket undersökningsområdets viktigaste näringsfång. Ur »Årsbok för Sveriges kommuner» kunna uppgifter erhållas, vilka ge en uppfattning om skogens betydelse för områdets näringsliv. Skogsfastigheternas taxeringsvärde utgjorde år 1942 inte mindre än 59,4 °/o av jordbruksfastigheternas värde mot 50,5 °/o för hela Västernorrlands län. Värdestegringen för skogsfastigheterna har även under tiden 1933—1942 varit med nära 57 %> avsevärt större än för annan fastighet än jordbruksfastighet (14 %>). Värdet av jordbruksfastighet (exkl. skogsfastighet) har under samma tid minskats med över 22 °/o. Skogsmarkens fördelning på olika ägarekategorier framgå av 1938 års fastighetstaxering resp. 1937 års jordbruksräkning. Bolagsskogarna svara i undersökningsområdet för en långt större andel av totala skogsarealen än för hela länet. Bondeskogarnas andel undersiger 1 / 3 . Ur 1937 års avverkningsstatistik2 erhållas uppgifter om skogsavverkningens tordelning efter sortiment och skogsägargrupper (tab. 11), som ge en ungefärlig bild av produktionsstrukturen inom undersökningsområdets skogsbruk. Siffrorna bora givetvis inte pressas alltför hårt eftersom undersökningen avsåg blott ett enda produktionsår och avverkningen som bekant varierar starkt både med hänsyn till i A = antalet maskiner. B = antalet delägare. 2 Undersökning angående skogsavverkningen år 1937. Stat. Meddel. Ser. A Band V. b.

87 sortiment och till skogsägarkategorier. Ljustorps kommun upptager 1,9 °/o av länets skogsareal. Sagda år utgjorde avverkningen inom kommunen 1,6 °/o av totalavverkningen inom länet. Skogsinnehavet och avverkningen fördelade sig efter skogsägargrupper på följande sätt (°/o): Areal skogsmark Avverkning år 1937 VästerVästerLjustorp norrlands Ljustorp norrlands län län Kronoskogar 5-6 7-3 5-9 4-8 Övriga allmänna skogar 1-8 1-6 5-9 2-3 Aktiebolagens skogar 60-8 47-2 64-5 40-8 Övriga enskilda skogar 31-8 43-9 29-6 52-1 Samtliga skogar 100-0 100-0 100-0 100-0 Av tabellen framgår, att avverkningen i stora drag motsvaras av skogsarealens fördelning på olika, kategorier av skogsägare. Bolagens avverkning i socknen var år 1937 något större än som motsvaras av deras skogsinnehav, medan motsatsen var fallet beträffande länet som helhet. Huruvida detta sammanhänger med en — tillfällig resp. mera varaktig — överavverkning å bolagsskogarna eller med större produktionsförmåga för dessa kan inte avgöras utan kännedom om de lokala förhållandena. Av distriktsjägmästarens karta över området att döma synes dock en stor del av den bästa skogsmarken befinna sig i enskild ägo. Ur avverkningsstatistiken framgår även avverkningens fördelning pä olika sortiment. Avverkningen

Timmer Pappersved Brännved Övriga sortiment

år 1937 efter olika sortiment Ljustorps kommun 25-1 63-1 9-6 2-2 S:a avverkning 100-0

(°lo). Västernorrlands län 30-1 64-8 3-2 1-9 100-0

Fördelningen var sålunda detta år tämligen likartad i kommunen och hela länet. Brännvedsproduktionen spelade dock en mera framträdande roll för Ljustorp. Uppgifter om skogens bonitet och rotvärde, den relativa skogstillgängen och skogsmarkens taxeringsvärde erhållas ur en redgörelse för 1938 års allmänna fastighetstaxering. Dessa siffror, som tyda pä att skogen inom området uppvisar ungefärligen genomsnittlig produktionsförmåga men ger något sämre avkastning, återges och kommenteras nedan s. 93, där jordbrukets ekonomiska ställning belyses närmare. * Beträffande vissa för områdets skogsbruk relevanta förhållanden har distriktsjägmästaren lämnat en rad uppgifter, ur vilka följande må anföras. Under de två senaste decennierna har inom Ljustorp skötseln av de skogar, som stå under skogsvårdsstyrelsens uppsikt, alltmer förbättrats. Numera är det en sällsynthet att avverkning sker utan föregående utsyning. Bolagen förfoga nu över väl utbildad skoglig personal och bönderna och övriga enskilda skogsägare använda sig så gott som uteslutande av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän. Å de 11 146 ha skogsmark, vilka ägas av mindre skogsägare, ha t. o. m. år 1943 under skogsvårdsstyrelsens medverkan nedanstående åtgärder kommit till utförande: Röjning i ungskog 1 370 ha Gallring i yngre skog 5 070 » Annan avverkning 1 746 » Hyggesrensning 636 » Skogsodling 42 » Skogsdikning 100 »

Några detaljerade sifferuppgifter över bolagens åtgärder finnas ej tillgängliga, men skogsvårdande arbeten bedrivas i ungefär samma omfattning pä bolagsskogarna som pa bondeskogarna. Under senare år ha bolagen på allvar tagit itu med kultivering av sådana hyggen, som, framför allt å höjdlägen, icke visat sig mottagliga för självföryngring. Såväl bolags- som bondeskogarna inom Ljustorp äro sä gott som uteslutande sammansatta av yngre bestånd. Fullt mogen skog av nämnvärd omfattning finnes endast på ett par bondeskogar. Till övervägande del äro skogarna genomgångna med beståndsvårdande huggningar. För närvarande finnas icke några tillförlitliga siffror rörande tillväxten, men med hänsyn till att avverkningarna numera bedrivas på ett rationellt sätt och så gott som uteslutande i form av beståndsvårdande huggningar torde man med visshet våga påstå, att avverkningen icke överstiger tillväxten. Ljustorp kan utan tvekan hänföras till de socknar, där behovet av skogsvägar är stort. Bristen pä vägar är helt naturligt en av orsakerna till att rotvärdet för socknen är lägre än medelrotvärdet för Västernorrlands län. Vinterbasvägarna äro i stort behov av förbättring. Bristen pä goda skogsvägar har särskilt gett sig till känna under de sista vedavverkningsären. Om skogsbrukets betydelse för jordbruksbefolkningens sysselsättning lämnar Nannesons lokalundersökning för Västernorrlads län vissa uppgifter. Nanneson redovisar för jordbruk i olika storleksgrupper dels den del av arbetskapaciteten som åtgår för skogsarbete på brukningsdelen, dels också skogsarbetets betydelse som bisyssla. Skogsarbetets

andel i männens

På brukningsdelen Utanför » »

totala arbetskapacitet i jordbruk av olika storlek, Ljustorp, 1938 (°/o): 2—5 ha 5—10 ha 10—15 ha 5-2 18-5 28-3 22-2 10-9 3-1 S:a skogsarbete 27-4 29-4 31-4

Skogsarbetet får sålunda ökad betydelse som sysselsättningsfaktor med stigande åker- (och därmed skogs-) areal. Visserligen söka ägarna av de mindre brukningsdelarna kompensera de bristande sysselsättningsmöjligheterna på den egna gården genom arbete utanför brukningsdelen men deras totala sysselsättning i skogsbruk når inte helt upp till samma nivå som för innehavarna av de större jordbruken. För hela kommunen torde skogsarbetets andel i den totala arbetskapaciteten ligga mellan 25 och 30 °/o. Beträffande flottledernas beskaffenhet och flottningens omfattning ha uppgifter lämnats i distriktsjägmästarens flera gånger omnämnda promemoria. Ljustorpsån, inberäknat Mjällån och övriga biflöden, bildar inom Ljustorp ett flottledssystem av sammanlagt c:a 10 mils längd. Vattendragen äro delvis rätt svårflottade och hela systemet är mycket känsligt för hastiga vårfloder. Flottlederna äro i gott skick. Underhällskostnaderna äro i allmänhet höga. Flottningens omfattning framgår av nedanstående uppgifter från Sundsvallsbolagens kustförvaltning. s Antal flottAntal dagstade bitar verken 1942 c:a 300 000 c:a 2 000 1943 » 300 000 » 2 400 1944 »> 360 000 ännu ej känt I medeltal har per år sedan 1937 flottats c:a 350 000 bitar, hållande i genomsnitt c:a 3,7 kbf. 1

Inkl. flottningsarbete.

89 G. Jordbrukets

och skogsbrukets

arbetskraftsförhållanden.

Från 1932 års jordbruksräkning ha några uppgifter hämtats rörande dels antalet yrkesverksamma familjemedlemmar dels antalet lejda arbetare. Nämnas bör, att dessa uppgifter avse blott gårdar med minst 2 ha åkerareal och torde inte ens för dessa få anses vara fullständiga. Den lejda arbetskraftens betydelse för områdets jordbruk är av naturliga skäl mycket ringa. Den procentuella andelen av lejd arbetskraft (anställd under minst hälften av arbetstiden) av totalantalet inom jordbruket sysselsatta stannade för män vid 9 % och för kvinnor vid 8 °/o. Motsvarande siffror samma år voro för Västernorrlands län 12 resp. 17 °/o. I Nannesons lokalundersökning redovisas den lejda manliga arbetskraftens arbetskapacitet inom jordbruk av olika storlek. Denna uppgick till nedanstående andel av männens totala arbetskapacitet. Vid jordbruk med 2— 5 hektar 5-0 % » » » 5—10 » 17-9 % » » » 10—15 » 25-6 % Det förefaller troligt, att den lejda arbetskraften vid de större brukningsdelarna i viss omfattning sysselsattes med skogsarbete. En helt annan bild av den lejda arbetskraftens betydelse erhålles av hushållningssällskapets, på material från arbetsblockorganisationen grundade uppgifter. Enligt dessa skulle år 1943 i socknen funnits allenast 16 lejda arbetare inom jordbruket, varav 7 manliga och 9 kvinnliga. Eftersom en minskning i antalet lejda arbetare av denna omfattning på blott fem år förefaller osannolik även då hänsyn tages till den starka utflyttningen under krigsåren kan det förmodas, att definitionen av begreppet »lejd arbetskraft» inte varit densamma i de båda undersökningarna. Sålunda kan det tänkas, att i hushållningssällskapets undersökning till denna grupp hänförts uteslutande personer, som varit anställda i jordbruket under hela året, vilket torde vara relativt sällsynt. Å andra sidan kan i Nannesons undersökning även en del personer ha räknats till den lejda arbetskraften, som i själva verket varit verksamma i hushållsarbete eller övervägande sysselsatta i skogsbruket. Under alla förhållanden synes en jämförelse mellan de bägge undersökningarna inte vara möjlig. Utan tvekan har dock en minskning i antalet anställda i jordbruket ägt r u m under senare år. I hushållningssällskapets promemoria talas om besvärande brist på lejd arbetskraft i synnerhet under skördetiden och för hushållsarbetet. I distriktsjägmästarens rapport omnämnes stor brist på arbetskraft i skogen, särskilt under åren 1941—42. En viss mildring häri synes ha inträtt genom en något jämnare säsongfördelning av skogsarbetet. På anmodan av 1942 års jordbrukskommilté har jägmästare Hädar Olsson vid Sundsvallsbolagens Förvaltnings AB verkställt en undersökning av skogsbrukets behov av arbetskraft inom Ljustorps socken, enkannerligen inom denna sockens norra del, vilken del i huvudsak består av bolagsmarker. Resultatet av denna utredning återges nedan in extenso. »Beträffande intensiteten inom bolagsskogarna i Ljustorps socken kunna vi utgå från, att dessa ur geografisk synpunkt äro så välbelägna i förhållande till Sundsvallsdistriktets industrier, att ett intensivt skogsbruk därstädes även i fortsättningen kommer att bedrivas. Fördelen med sådan skogsskötsel är ej enbart att gagnvirkesdugliga sortiment för massafabriker och sågverk kunna uttagas, utan jämväl allt avfalls- och rojningsvirke kan tillvaratagas till vedbränslen o. dyl. Vidare kunna dessa skogar ävenledes förse industrien med behövliga kvantiteter kol. En skillnad mellan det intensiva skogsbruket inom Ljustorps socken och det extensiva, vilket sistnämnda på grund av avsättningssvårigheter och dyl. ej exempelvis kan tillvarataga avfalls- och rojnmgsvirket, ger vid handen, att en skog eller ett skogskomp-lex, vara intensiv

90 vård förefinnes, har behov av större mängd arbetskraft. Dagsverksåtgången per har är nämligen avsevärt större där vedsortiment kunna uttagas, än vid sådana beståndsvårdande huggningar, varest röjningsvirket nedhuggas och får kvarligga på marken. Den utbyggnad av vägnätet inom bolagsskogarna i Ljustorp, som redan är verkställd, samt de förslag, som i samråd med Länets Skogsvårdsstyrelse äro upprättade, styrker det ovan gjorda påståendet, att skogsvården inom socknen ävenledes framdeles kommer att ytterligare intensifieras.» Bolagens innehav av skogsmark inom norra sockendelen framgår av efterföljande tablå. Produktiv mark Impediment Summa Medelbonitet enl. ha ha ha indelningshandl. 14 477 332 14 809 2-2 Enligt en av jägmästare Ronge verkställd utredning har arbetskraftsbehovet per har prod, mark beräknats enligt nedan. Genomsnittsbonitet ArbetskraftsLän el. länsdel behov dagsv. e n L rjksskogstax. Västernorrland. kbm pr ha Fjällsjö tingslag 1-8 l-6 Ramsele—Resele 2-0 1-8 Övriga länet 2-2 2-0 »Den här ovan omförmälda dagsverksåtgången vid olika boniteter grundar sig på systematiska undersökningar, varför densamma ävenledes bör vara representativ för den del av Ljustorp, som här avhandlas. Enär medelboniteten inom Ljustorpsdelen uppgår till 2,2 fm 3 har blir följaktligen det sammanlagda årliga arbetskraftsbehovet 14 477 har produktiv mark X 2 dagsverken per år/har eller 28 954 dagsverken. Jordbrukets behov av arbetskraft har, under hänsvisning till samma författare och källa som ovan är angivet, beräknats till 25 mansdagsverken per har åker och år. Enligt verkställd utredning uppgår den totala åkerarealen inom norra delen av Ljustorps socken till för arbetaresmåbruk 122 ha för s. k. ofullständiga jordbruk 161 » eller tillhopa 283 ha åker Det årliga manliga arbetskraftsbehovet blir 283 har X 25 dagsverken per år eller 7 075 dagsverken per år. Det totala arbetskrafsbehovet per år skulle följaktligen bliva för skogsbruket för jordbruket eller tillhopa

28 954 dagsverken 7 075 » 36 029 dagsverken per år

För att erhålla uppgift om den arbetsdugliga manuella befolkningen inom undersökningsområdet hava vi verkställt en folkräkning. Denna folkräkning har uppdelats i åldersklasser och fastighetsägargrupper. Inventeringen omfattar följande byar: Bredsjön, Lagfors, Laxsjö samt en åbo på V:a Roten. Till kategorin småbrukare ha hänförts sådana fastighetsägare, som äro innehavare av fastigheter av »Arbetaresmåbruks karaktär» samt till »ofullständiga jordbruk», sådana som enligt missvisande, men dock vedertagen terminologi äro ägare till eller brukare av jord med tilldelad husbehovsskog.

91 Inventeringsresultatet framgår av efterföljande tablå. Å l d e r s g r u p p Kateg0ri 18-24 25-34 35-49 Småbrukare 1 6 7 Ofullständiga jordbruk 1 3 17 Arbetare utan jordbruk 17 10 8 Summa 19 19 32

50-60 7 4 6 17

Summa

21 25 41 87

I förestående sammanställning inga som synes ej män över 60 är, vilkas antal uppgå till 23 st., samt ej heller den vid Lagfors och Rundbacken tjänstgörande kraftverkspersonalen. F ö r beräkning av effektiv arbetstid per arbetare och år refereras åter till tidigare åberopad utredning, — Ronge — varvid han gjort följande sammanställning. Söndagar och helgdagar c:a 75 dagar Spilltid, resdagar, ev. sjukdagar m. m » 40 » 115 da«ar återstår effektiv arbetstid 250 » Summa 365 dagar Med förestående området prestera

utgångsläge kan följaktligen

den bofasta befolkningen

. Småbrukare 21 st Ofullständiga jordbruk 25 st Arbetare utan jord 41 st

Jordbruk 3 050 4 025 — Summa 7 075

Antal dagsverken Skogsbruk 2 200 2 225 10 250 14 675

inom

Summa 5 250 6 250 10 250 21 750

Med de beräkningsgrunder som ovan äro gjorda visar det sig att en brist på arbetskraft för skogsbrukets behov förefinnes med 14 279 dagsverken per år eller efter 250 effektiva arbetsdagar per år 57 st. manliga arbetare. I detta sammanhang bör anmärkas, att samtliga inom undersökningsområdet boende arbetare upptagits som fullgoda sådana. Någon reduktion för arbetsoförmögna arbetare har ej blivit gjord.» Arbetsförtjänsten. »Samtliga de arbeten som inom skogsbruket utföras, såväl dags- som ackordsarbeten, äro kollektivavtalsreglerade, varför jag saknar anledning närmare inga på delta spörsmål. Som avtalsslutande part förutom skogsbolagen är Svenska Skogsoch Flottningsarbetareförbundet samt Riksförbundet Landsbygdens folk — RLF —. Som av förestående utredning framgår kan den bofasta befolkningen inom skogsdelen, med den numerär som för närvarande förefinnes, ej medhinna de arbeten, som skogsbruket kan erbjuda, utan underskottet måste nu som tidigare fyllas genom arbetskraft från andra håll. I detta sammanhang vill jag med några ord beröra den nu förefintliga fastighetsbildningen. Samtliga bolagets tidigare ägda arrendegårdar äro avstyckade enl. 1927 ärs avstyckningsförordning samt flertalet självägda torp hava erhållit sina skogsrättigheter utbrutna genom tilldelning av vederlagsmark. Den fastighetsbildning som sålunda uppstått är i full överensstämmelse med sistnämnda avstyckningsförordning och utgör i stort ett konfirmerande av tidigare bestående bebyggelse. En ev. sammanslagning av en del av de i slutet av 1800-talet bildade torpen skulle kunna tänkas, men att i övrigt sammanlägga brukningsdelar för erhållande av större brukningsenheter kan ej vara till nytta för den bofasta befolkningen. Den form av

92 fastighetsbildning, som enl. 1927 års lag bildats, är, enligt mitt förmenande, ändamålsenligt och tillgodoser på ett lämpligt sätt det arbetskraftsbehov, som tarvas för såväl skogs- som jordbruk. Befolkningens framtida utkomstmöjligheter böra, med stöd av förestående, kunna bedömas som förmånliga, varför någon »flykt från landsbygden» ej kan dikteras av brist på arbete, utan om så blir fallet måste detta bero på andra omständigheter, dä främst den rekrytering av industriarbetare, som alltid förekommer frän samtliga intill industrierna närbelägna socknar. Som sammanfattning av vad ovan är sagt framgår alt för norra delen av Ljustorps socken föreligger f. n. brist på arbetskraft; att den bofasta befolkningen framdeles kommer att erhålla betryggande existens genom de arbetsmöjligheter som skogshanteringen kan erbjuda; att underskott på arbetskraft nu som tidigare måste täckas med folk frän andra delar av socknen eller kringliggande socknar; att den på senare tid verkställda fastighetsbildningen är till gagn för befolkningen.» Ehuru denna utredning för socknens norra del synes tyda på en avsevärd brist på arbetskraft — detta dock endast under förutsättning, att skogsvärdsåtgärderna inom socknen bedrives med den intensitetsgrad som ligger till grund för de av Ronge uppgivna arbetsätgångstalen — förefaller det å andra sidan befogat att för hela socknens småbruk tala om en permanent »överbefolkning» av socknens småbruk. Detta omdöme kan stödjas på Nannesons lokalundersökning. Genom att beräkna dels den för löpande jordbruksdriften disponibla arbetskraften, dels brukningsdelarnas normala arbetskraftsbehov (bada serierna uttryckta i mansdagsverken som enhet) erhåller Nanneson en relation, som han benämner »arbetsförbrukningsindex» och vilken sålunda anger graden av arbetskraftens utnyttjande. Arbetsförbrukningsindex utgör för brukningsdelar av olika storlek: 209 för gårdar med 2— 5 hektar åker 127 » » » 5—10 » » och 109 » » » 10—15 » » Härav följer, att vid de mindre jordbruken mindre än hälften av den för jordbruksdriften disponibla arbetskraften kan utnyttjas. Överskottet, den latenta arbetslösheten, är visserligen avsevärt mindre vid de större brukningsdelarna, men kvarstår t. o. m. vid gårdarna med 10—15 hektar åkerareal (vilka i det Nannesonska materialet disponera över i genomsnitt 84 ha skogsmark). Blott i en av de av honom undersökta åtta västernorrländska socknarna utnyttjades den disponibla arbetskraften ännu mindre effektivt än i Ljustorp. //. Avsättningen

av jordbruks-

och

skogsbruksprodukterna.

Inga uppgifter ha kunnat erhållas om saluproduktionens omfattning och avsäitningsvägarna utom beträffande mjölken, vilken levereras till Timräortens mejeriförening. — Anslutningen till olika ekonomiska föreningar framgår av följande översikt. Antalet Medelpads lantmannaförbund 63 1

Nedre Norrlands slakteriförening 261

Härav c:a 15 lägenhetsägare.

medlemmar

i:

Vivsta mejeriförening 212

Medelpads skogsägareförening 77

Ljustorps jordbrukskassa1 416

93 U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t s läge ur kommunikationssynpunkt p r ä g l a s h e l t av b r u k n i n g s d e l a r n a s b e l ä g e n h e t i de l å n g s t r ä c k t a d a l g å n g a r n a , s o m s a m t i d i g t h y s a sockn e n s e n d a l a n d s v ä g a r . S ä m s t ä r läget givetvis för de längst u p p i L j u s t o r p s å n s d a l g å n g b e l ä g n a g å r d a r n a ( n o r r o m B r e d s j ö n ) , v a r i f r å n a v s t å n d e t till I n d a s ä l v e n s m y n n i n g ä r o m k r i n g fem m i l . F ö r flertalet j o r d b r u k t o r d e d o c k a v s t å n d e t till a v s ä t t n i n g s o r t e r n a , i n d u s t r i e r n a vid I n d a l s ä l v e n , F a g e r v i k , Vivsta m . fl., s t a n n a vid hälften a v d e n n a s t r ä c k a . U n d e r s e n a r e ä r h a a l l m ä n n a v ä g a r b y g g t s o c h d r a g i t s sä, att s a m t l i g a b y a r b e r ö r a s av d e m . Y t t e r l i g a r e 4 v ä g a r ä r o åt s ö d e r eller s y d v ä s t s t a k a d e , n ä m l i g e n : Slättm o n — L i d e n s k y r k a , 13 k m , B r e d s j ö n — Ö s t l o n i n g , 16 k m , Myckelsjö•— S k ä l l j o m , 6 k m , och Aspen—Myckelsjö, 6 km. Härigenom erhåller Ljustorp förbindelse m e d l a n d s v ä g e n l ä n g s I n d a l s ä l v e n . Av s ä r s k i l d b e t y d e l s e för j o r d b r u k a r n a b l i r v ä g e n till L i d e n , d ä r v e t e r i n ä r e n ä r b o s a t t . Det ä r d o c k m y c k e t ovisst, n ä r d e s s a v ä g a r k o m m a till u t f ö r a n d e . F ö r a t t k l a r g ö r a f a s t i g h e t e r n a s läge i f ö r h å l l a n d e till a l l m ä n n a l a n d s v ä g e n h a g å r d a r n a h ä n f ö r t s till 5 g r u p p e r . Grupp A: Gården ligger invid landsvägen B: » har egen kortare utfartsväg C: » ligger vid byväg; allmän vinterväghållning förekommer ej D: » ligger vid byväg, men ett stycke från densamma E: » väg saknas

41-2 12-8 25-6 14-7 5-7

% % % % %

U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t b e r ö r e s inte av n å g o n j ä r n v ä g s l i n j e , m e n f r å n S t a v r e v i k e n s s t a t i o n l e d e r ett s t i c k s p å r f r a m till o m e d e l b a r n ä r h e t a v s o c k e n g r ä n s e n , sä a t t socknen praktiskt taget h a r järnvägsförbindelse med Sundsvallsdistriktet. S t a t e n s j ä r n v ä g a r h a r dels en b u s s l i n j e m t l l a n S t a v r e v i k e n s s t a t i o n o c h B r e d s j ö n , dels e n lastbilslinje för b e f o r d r a n av gods över S t a v r e v i k e n till S u n d s v a l l . L ä n g s M j ä l l ä d a l e n gå de b u s s a r , s o m t r a f i k e r a s t r ä c k a n S u n d s v a l l — S o l l e f t e å . D e n s e n a r e linjen h a r en daglig t u r i v a r d e r a r i k t n i n g e n . D e n r o u t e , s o m u p p e h å l l e s a v S t a t e n s j ä r n v ä g a r , ä r l a g d så, a t t vissa t u r e r gå den s y d l i g a v ä g e n ö v e r E d s å k e r och vissa t u r e r d e n n o r d l i g a r e ö v e r Å s ä n g . P o s t b i l g å r d a g l i g e n f r å n S t a v r e v i k e n till B r e d s j ö n . M j ö l k t r a n s p o r t e n o m b e s ö r j e s av T i m r å o r t e n s m e j e r i f ö r e n i n g . S o m h e l h e t b e t r a k t a t förefalla k o m m u n i k a t i o n s f ö r h å l l a n d e n a för L j u s t o r p s k o m m u n i n t e v a r a u t p r ä g l a t o g y n n s a m m a . Att v ä g n ä t e t ä r glest t o r d e i n t e v a r a av a v g ö r a n d e b e t y d e l s e för j o r d b r u k e t , e f t e r s o m f å b r u k n i n g s d e l a r ligga p å l ä n g r e a v s t å n d f r å n d e t v å h u v u d s t r å k e n . D ä r e m o t i n v e r k a r v ä g n ä t e t s gleshet, s å s o m t i d i g a r e p å pekats, oförmånligt på skogsbruket. /.

Jordbrukets

ekonomiska

ställning.

D e u p p g i f t e r o m j o r d b r u k e t s e k o n o m i s k a s t ä l l n i n g , s o m i den officiella s t a t i s t i k e n r e d o v i s a s k o m m u n v i s , ä r o m y c k e t fåtaliga. E t t s a m m a n f a t t a n d e u t t r y c k för p r o d u k t i o n e n s n a t u r l i g a f ö r u t s ä t t n i n g a r o c h a v s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n u t g ö r det taxeringsvärde, som åsättes jordbruksfastigheterna. Ur den undersökning av taxeringsutfallet s o m v e r k s t ä l l d e s p ä g r u n d v a l av 1938 ä r s a l l m ä n n a f a s t i g h e t s t a x e r i n g (SOU 1 9 4 3 : 23) k u n n a f ö l j a n d e u p p g i f t e r h ä m t a s : Taxeringsvärde per ha, kr. Åker Ljustorps kommun Västernorrlands län

890 1 154

Sk

s

°g, mark 18-1 18-5

Bonitet 2-23 2-12

Rot ; varde 2-67 2-90

Relativ skogstillgäng 0-7 2 0-68

Det ä r givetvis v a n s k l i g t att r ä t t t o l k a t a x e r i n g s v ä r d e t ä å k e r j o r d e n i n o m ett n o r r l a n d s l ä n , eftersom j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r n a d ä r i regel ä r o sä s m å , a t t b y g g n a d e r n a s v ä r d e i hög g r a d p å v e r k a r det å s a t t a t a x e r i n g s b e l o p p e t , s a m t i d i g t s o m å k e r n s v ä r -

94 de träder tillbaka för värdet av skogsmarken. I värt fall ligger åkerns taxeringsvärde dock sä långt nedanför länsgenomsnittet (ett lägre värde förekommer för 2 av länets 63 kommuner), att förhållandet bör tolkas som ett uttryck för extremt oförmånliga driftsvillkor. Eftersom de naturliga förutsättningarna icke äro ogynnsamma — i den geologiska beskrivningen betecknas Ljustorpsädalens jordmån som bördig — torde det låga taxeringsvärdet i främsta rummet återspegla ekonomibyggnadernas undermåliga beskaffenhet, men i viss mån också den låga tekniska standarden i allmänhet liksom det jämförelsevis länga avståndet till avsättningsorten. Beträffande skogsmarkens taxeringsvärde äro förhållandena inom Ljustorp inte lika extrema. Boniteten ligger t. o. m. något över länsgenomsnittet medan rotvärdet understiger detsamma. Det sistnämnda förhällandet torde vara ett uttryck för relativt oförmånliga utdrivnings- och transportförhållanden inom undersökningsområdet. Anslutningen till områdets jordbrukskassa år 1937 och det till medlemmarna utlånade beloppet framgår av en officiell publikation, »Jordbrukskassorna och centralkassorna för jordbrukskredit åren 1924—1937» (Stat. Medd. Ser. A. Band V: 5). Av socknens jordbrukare voro sagda år inte mindre än omkr. 78 %x anslutna till Ljustorps jordbrukskassa mot en anslutningsprocent av blott 44 °/o för hela Västernorrlands län. Det utlånade beloppet per ansluten medlem uppgick samma år till 1 029 kr. i Ljustorp och till 959 kr. i hela länet. Jordbrukskreditkasserörelsens större utbredning och omfattning i undersökningsområdet kan tänkas tyda pä ett större lånebehov därstädes eller på mera begränsade möjligheter att tillgodose kreditbehovet genom andra låneinstitut. Några säkra slutsatser härom äro givetvis inte möjliga utan noggrann kännedom om övriga kreditinstituts utlåning till jordbrukare i Ljustorps socken.

II. Sammanfattning av inom området konstaterade brister, som vidlåda näringslivet. Av den lämnade redogörelsen har framgått, att undersökningsområdets näringsliv uppvisar ett flertal brister. En grundläggande brist, som dock med hänsyn till socknens naturliga förutsättningar torde vara svår för att icke säga omöjlig att avhjälpa, utgöres av näringslivets ensidiga, i mycket väsentlig grad på skogen baserade inriktning. Härigenom begränsas de mindre jordägarnas möjligheter att förvärva behövliga biinkomster till vad skogsbruket kan erbjuda av arbetstillfällen. Områdets stödjordbruk och näringsliv i allmänhet får på grund härav en prägel av stark konjunkturkänslighet. Andra konstaterade brister torde däremot kunna mildras eller helt avhjälpas genom lämpliga åtgärder. Pä grundval av vad som tidigare anförts samt med ledning av från hushållningssällskapet lämnade uppgifter sammanfattas de mera väsentliga av dessa brister i följande punkter. 1. Ingen förädlingsverksamhet i industriell skala, varken beträffande jordbrukseller skogsprodukter förekommer inom området, som sålunda saknar bl a. mejeri, kvarn och träförädlingsindustri. Hantverket synes vara föga utvecklat. E h u r u det ur arbetsmarknadssynpunkt torde vara av underordnad betydelse kan bristen pä reparationsverkstäder för inom jord- och skogsbruk använda maskiner och redskap påpekas. 1 Det exakta antalet anslutna medlemmar framgår inte av den redovisade statistiken. Bland medlemmarna återfinnes nämligen sannolikt ett avsevärt antal personer, som icke äro ägare och brukare av jordbruksfastighet. Här har antagits, att andelen av dylika personer varit densamma i Ljustorps socken som i hela Västernorrlands län.

95 2. Bostadsstandarden är låg. En mycket stor del av lägenheterna är i behov av omfattande reparation eller betecknas som fallfärdiga. Elektriskt ljus saknas i många fall. Vattenförhållandena äro ofta inte ordnade pä ett tillfredsställande sätt. 3. Om jordbrukarnas yrkesutbildning ha inga uppgifter kunnat erhållas. Beträffande skogsarbetare ha instruktionskurser i redskapsvård m. m. anordnats, vilket visat sig välbehövligt. Ordnad bokföring, såväl inom det egentliga jordbruket som i skogsbruket, är ett önskemål, som dock förutsätter kursverksamhet eller intensifiering av andra undervisnings- och upplysningsformer. 4. Ett av jordbrukels driftsekonomiska kärnproblem torde utgöras av talrika brukningsdelars otillräckliga eller helt obefintliga skogsinnehav. Härigenom och med hänsyn till avsaknaden av all industriell verksamhet inom området är antalet ofullständiga jordbruk i området mycket betydande med allt vad detta innebär av ekonomiska och sociala problem. 5. Tillgängen på fullgod betesmark är otillräcklig. Att skogsbetet helt dominerar är ur bäde jordbruksekonomisk och skogsvårdssynpunkt av ondo. 6. Det kan ifrågasättas, huruvida servitutsrättigheterna utgöra den lämpligaste vägen att avhjälpa bristen pä skogs- och betesmark. Institutionens fördelar böra avvägas mot dess nackdelar, däribland servitutens roll som ett allvarligt hinder för rationell skogsskötsel. 7. Av det granskade materialet att döma är områdets arronderingsproblem väsentligen ett skogsproblem. I sjmnerhet inom bondeskogarna förekomma ofta ekonomiskt olämpliga ägofigurer. 8. Jordbrukets tekniska utrustning har befunnits vara i flera avseenden bristfällig. Ekonomibyggnaderna äro ofta undermåliga och gödselvården befinner sig i regel på låg nivå. 9. Maskinbeståndet torde blott i enstaka fall vara ur driftsekonomisk synpunkt tillfredsställande. Den gemensamma maskinanvändningens stora betydelse bör i detta sammanhang framhävas. Denna lösning av småbrukels mekaniseringsproblem har uppenbarligen tillgripits i alltför fä fall. 10. Om produktionsinriktningens ändamålsenlighet är det svårt att av undersökningsmaterialet erhålla en klar bild. Dock förefaller det, som om de naturliga förutsättningarna vore på många håll gynnsamma för potatisodling, som måhända kunde ökas pä bekostnad av andra grödor, vilka uppvisa lägre skördeavkastning. Beträffande kreatursskötseln är det ringa beståndet av svin, får och höns påfallande. Nötkreatursskötseln bedrives i stor utsträckning i extensiv form med läg mjölkavkastning och ringa mejerileveranser. Anslutningen till mjölkkontrollverksamheten är mycket ringa. Det kan ifrågasättas, huruvida foderstaterna äro lämpligt sammansatta. 11. Beträffande skogsbruket har tidigare berörts den otillräckliga yrkesutbildningen, servitutsfrågan och arronderingsproblemet. Härutöver må framhållas, att avverkningsmetoderna i vissa fall torde kunna rationaliseras, i främsta hand genom förbättring av redskapen och utbyggande av vägnätet. En ökning av sommaravverkningarna skulle leda till en jämnare sysselsättning av arbetskraften. Trots bristen på arbetskraft i vissa verksamhetsgrenar torde området med sin nuvarande produktionsstruktur kunna karakteriseras som överbefolkat i den meningen, att befolkningen på de talrika ofullständiga brukningsdelarna icke kan finna en rimlig ekonomisk bärgning.

96 TABELLER. ( U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e I.)

T a b . 1.

M e d e l t e m p e r a t u r o c h m e d e l n e d e r b ö r d vid Lagfors i L j u s t o r p s s o c k e n av V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n (1901—1930). Medeltemperatur.

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Nov.

Dec.

Året

-7-8

-6-5

-3-0

+ 1-6

+ 6-7 + 11-7 + 15-0 + 12-9 + 8-2 + 2-8 - 2 - 8

-6-7

+ 2-7

Juni

Aug.

Juli

Sept.

Okt.

Medelnederbörd. Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Året

584 Källa:

Enl. meddelande från Meteorologiska anstalten.

T a b . 2.

F o l k m ä n g d e n o c h d e s s s a m m a n s ä t t n i n g i n o m Ljustorps s o c k e n av V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n , 1930, 1940 o c h 1943.

Kvinnor

Vi 1930 Vi 1938 Vi 1943

Män

2 617 1 2 554 | 2 361

1345 1

Källa:

1 Folkmängdens fördelning efter kön 1940 s

Folkmängdens fördelning efter kön 1930 2

Folkmängden x

S:a

Män 1 304 |

1244 1 2 589

»Årsbok för Sveriges kommuner». — -

2 Kvinnor

S:a

1184 1 2 488

Antalet män per 1 000 kvinnor 1930

1081 1

1101 Folkräkningarna.

T a b . 3. F o l k m ä n g d e n s å l d e r s s a m m a n s ä t t n i n g å r 1940 (i %) i L j u s t o r p s s o c k e n av Västernorrlands län. Kvinnor i åldern

Män i åldern 0—15

15—65

65-

0—15

15—65

64 Källa:

1940 års folkräkn ing.

65|

10 Antalet gifta Män per 1 000 kvinnor kvinnor i åldern 15—45 år per inom gruppen 1 000 invånare 15—65 år 1145

97 T a b . 4.

B e f o l k n i n g e n s y r k e s f ö r d e l n i n g , 1940 i L j u s t o r p s s o c k e n a v Västernorrlands län. Total befolkning

I

II

I I I o . IV

V

VI o. VII

Därav tillhörande yrkesgrupp

Antalet yrkesutövare

a) absoluta

siffror:

2 488

siffror:

277 11

b) relativa

1034 42

Länets landsbygd

38 Grupp

I = Jordbruk och binäringar II = Industri och hantverk I I I = Samfärdsel IV = Handel

Källa:

1940 års folkräkning.

T a b . 5.

Grupp V = Allm. förvaltningstjänst och fria yrken VI = Husligt arbete VII = Ospecificerad verksamhet

F a s t i g h e t e r n a s t a x e r i n g s v ä r d e , 1933 o c h 1942 i L j u s t o r p s s o c k e n av Västernorrlands län. Taxeringsvärde 1 000-tal kronor Jordbruksfastighet

Därav skogsfastighet

Annan fastighet

Summa

a) 1933:

4 030-6 4 468-8

1 695-9 2 655-4

867-0

b) 1942:

4 897-6 5 454-3

Källa:

985-5

Jordbruks- Skogsfastigfastighet het i % av i % av hela jordbruksvärdet fastighet 82-3

42-1 59-4

81-9

»Årsbok för Sveriges kommuner», åren 1934 och 1943.

T a b . 6.

Åkerareal, ha

0-5— 2-0. 2-1— 5-0. 5-1—10-0. 10-1—15-0. 15-1—20-0. 20-1

J o r d b r u k a r n a s b i i n k o m s t e r i Ljustorps k o m m u n , å r 1943. Samtliga brukningsdelar 113 202 99 19 5 2

Endast Härav skogs- o. med flottbiinningskomster arbete

Härav i egen skog

84 165 85 19 5 1

49 118 75 19 5 11

4 23 37 12 2

78 Skogs- o. flottn.-arb. i kombination med annan bisyssla

Härav i egen skog

24 19 4

11 28 6

— 45

Källa: Av Västernorrlands läns hushållningssällskap verkställd undersökning.

7—458941.

Andra bisysslor

S:a jordbruk med redovisad bisyssla

c» oo io OJ io r-< t> Tfrti>H «e

si

C~C3ST-I

CM j 2

TH

N

S

005TC 1 1 i CM CM i-i 1 1 1*

o o ^ o s i O H T)< GOCOOOT-I »O i-l

! 1II 11 1

So g

T"!

i-ioocoi 1 1 u: T-icg I I I *

CM

T-I

I

I

I

! 1Ii 11 1

t-

COt>CO

1 1 1 CM

1 1 I 1 1«

I

^ i- i | |^

to

-^CMCO

1 1 1 TH

T - I T-I

111111 1

to

-* i - i | | v»

1 O

•«# 00 C*

1 1 1 CM

1 CO (M

1 I OS

1 1 1 «e

1i 1111 1

"»MM.!*

|

»O-tf

.

i-ICM

1-1 C 1 <8

1 I

I

1 I 1

to

-«#CN

M

M

»

|

|

| OS

se v-3

CMTHT-I I-ITH

! 1

I * 1 CM

CMCOT-I

I I

I

CO-^tlCM

1 1 1 OS

i-ICOi-l

1 !

i-HTtit-i

I

I

OS

COT-I

I 1

I

I 1

1 1

I * 1

[>00<M THTH

1 M 1

I C 1 ©5

00 £ 00 c

H

cog

1 1 1H

CO c 1 «3

i-iT)<r^T-i

i

1 os

H l O H

|

1 tö

W O 0 0 O H r-Ci-lT-t

1 00

CO T-I 1 |

1 |

1 1 | «o

1 co l

I

1 |

I

1 I I I

00 I

<*

M i l

I

C*- T-I CO 1 I

1 CMT-IOOTH I

I CM

T-ICDT-I

1 OS

(M

to

H

1 1 1 to

c 1 H 1 *

l i 1

-

M I I 1 1 1

I ^ 1

I

1 1

C M T H 0 0 O T - I | C M * S THIHT-1 1 * jj

cog

••o

CO c l <*s OCg

T-ICOCM00^T-ICM

| ( M | | | | C M

1 H

l l l l l

l l l l l

HCC

11 1 11 1 1

111111 1

1 111 1 1 1

11111 1 1 1

1 CMCM M i " *

I I I

I1-1!

1^

II<M|||<M

l l l l l l l

M I M I !

THCO

.«d ^ 6

«P

1 H

H O 3 W 0 0 T J < T - I lO

a TH<3

ITH

^

1 **

B

CO

euo

a

.0 t. CO

•S E [S

<

+->

c/)

C

cs 00

to to

2 a 5 c •2 a •c: "a 0 g c

CO

ö» 0 CO

11 ,

c

er 1— T - ©3

1 1i 1 0;

c

c T-

1-

CM

c un c IC.

§»1 1 1

^ ; -w

1 c

to to Öl .CO »Q

C a

c c c ti a

c

c

T-

C

05 C g Q CO

c1 C

KB

a

C

©

1—

c

c-. O

1 i C C >r

c3

ö

c

T- ©

6 -S « a ^o

<u to to Ös to

a s»

"5. .BP -5

S

CO

«~Q

•a

^?

=a

CO

% u

53 B S1 S -5

• P to fc. CO

rt

.BP

.BP

c:

« §.s

"ös

M

1 1OT1 1 1 ^ 1 a

a

A! <u -C-

^ co

E

ti

^

0 5

1 111 C 1 -

c c C C iC C

11 l

> <

>

T-

ir c C © kC <r IC 1-

=3

99 T a b . 8.

A r e a l e n s f ö r d e l n i n g efter ä g o s l a g 1927 o c h 1937 i L j u s t o r p s s o c k e n a v Västernorrlands län. År 1927

År 1937

Absoluta tal (ha)

Relativa tal (%)

Absoluta tal (ha)

Relativa tal (%)

1829 1016

4-0 2-2

738 36 396 6 164

1-6 78-8 13-4

1813 852 4 814 34 910 8 627

100-0

47 020

3-9 1-8 0-0 1-7 74-3 18-3 100-0

Åker Slåtteräng Kultiverad betesäng Annan betesäng Skogsmark övrig mark Summa Antal brukningsdelar Antal lägenheter

388 10

407 20

Källa: 1927 och 1937 års jordbruksräkningar.

T a b . 9.

Antalet b r u k n i n g s d e l a r i o l i k a s t o r l e k s k l a s s e r å r 1932 i L j u s t o r p s s o c k e n av V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n . Åkerareal (ha)

Absoluta tal

Relativa tal %

0-26— 1 1 — 2 2 — 5 5 — 10 10 — 20 20 — 30 30 — 50 50 —100 Över 100

28 89 155 101 21

7-0 22-5 39-1 25-5 5-3

1 1

0-3 0-3

Summa Antal lägenheter Genomsnittlig åkerareal per brukningsdel (ha)

396 7 4-6

100-0

Källa: 1932 års jordbruksräkning.

100 Tab. 10.

Å k e r j o r d e n s a n v ä n d n i n g 1927 o c h 1937, L j u s t o r p s s o c k e n av Västernorrlands län. År 1937

År 1927 Absoluta tal (ha) Höstvete Vårvete Höstråg Vårråg Korn Havre Blandsäd Baljväxter Potatis Foderrotfrukter Grönfoder av säd Vall till slätter och fröskörd . . Betesvall Andra växtslag Helträda Obrukad åker Summa åkerjord

Relativa

(%)

tal Absoluta tal Relativa (ha) (%)

59-5 0-2

1-4

1 13 6 3 193 142 36 1 100 4 50 1229 12 1 13 9

100-0

1-1

11 10 241 171 66 1 132 13 67

13-2 9-3 3-6 0-1 7-2 0-7 3-7

tal

0-8 0-5 10-6 7-8 2-0 0-1 5-5 0-2 2-7 67-8 0-7 0-1 0-7 0-5 100-0

Källa: 1927 och 1937 års jordbruksräkningar.

T a b . 11. A v v e r k n i n g efter s o r t i m e n t o c h s k o g s ä g a r g r u p p e r å r 1937.x Aktiebolagets skogar

Allmänna skogar

Ljustorp Västernorrland.

Tim- Pappersved mer

Övr. sort.

1428 2 831 129 307 178 235

9192 S:a

Timmer

Pappersved

Ovr. sort.

4 259 316 734

10 490 532 048

33 082 1185 295

46 525 2 953 95 677 1 813 020

Samtliga skogar

övriga enskilda skogar Tim- Pappersved mer

övr. sort.

S:a

S:a

P a p - Bränn- övr. Timmer persved sort. ved

S:a

72113 45 493 6 894 1653 18 073 21329 4 752 10 983 5 594 Ljustorp 2 317 851 1 338 385 2 881 881 140 824 86 515 4 447 605 122 470 1 518 351 677 030 Västernorrland. 1

Uppgifter i fm3 verklig massa med bark. Källa: Undersökning angående skogsavverkningen år 1937.

101 T a b . 12.

A r b e t s k a p a c i t e t e n o c h a r b e t s k r a f t e n s a n v ä n d n i n g i Ljustorps s o c k e n vid b r u k n i n g s d e l a r av o l i k a s t o r l e k 1938.

Arbetskapacitet i mansdagsverken Brukaren Söner och övriga familjemedlemmar Summa Avgår för sjukdom och allm. uppdrag Återstår för mani. familjemedlemmar Drängar Daglönare Total arbetskapacitet Kvinnodagsverken i lantbr Arbetskraftens användning, mdv. A. Utanför brukningsdelen Flottning Vägarbete Skogsarbete Annat arbete Summa B. På brukningsdelen Nyanläggningsarbeten Skogsarbete Jordbruket, saldot . . . Summa För den löpande jordbruksdriften disponibel arbetskraft i mdv. Manlig arbetskraft mdv Kvinnlig arbetskraft red. mdv Summa mdv. Normalt arbetsbehov . . . Arbetsförbrukningsindex Källa: L. Nanneson, Utredni norrlands län. Härnösand 1940.

2—5 ha

5—10 ha

10—15 ha

246 160 406 4 402 2 19 423 118

237 186 423 15 408 14 75 497 177

294 238 532 6 526 37 144 707 213

17 1 77 43 138

6 3 48 39 96

3 19 6 28

2 22 261 285

1 92 308 401

1 200 478 679

261 71 332 159 209

308 106 414 326 127

478 127 605 557 109

jlkningens utkomstmöjligheter i Väster-

102 Fig. 1. Ljustorp. Skala 1:100000.

103 Fig. 2.

S k o g s k a r t a f ö r L j u s t o r p s s o c k e n av V ä s t e r n o r r l a n d s l ä n . Upprättad år 1944 av R. Holmer, distriktsjägmästare.

Beteckningar: Batagsmark !«*.*] God Skogsmark j\ J ffj

Medelgod

skogsmark

Mmdfefetlsfccqxmttrk ' <ich impediment t VT VathettSfpk mark, lämp' >< .' v\i >>g för iQfptätyjnmi;

Skote nfOöOQö

104 III. Utvecklingsplan A.

Utvecklingsmöjligheter

för industri,

(Västernorrlands län). hantverk

och

hemslöjd.

1. Med de ringa odlingsarealer, flertalet brukningsdelar inom området uppvisa, blir arbetstillfällena i andra näringsgrenar än det egentliga jordbruket av avgörande betydelse för befolkningens sysselsättning och utkomst. Några möjligheter för inrättandet av större industrianläggningar synes icke föreligga. Däremot saknas inte helt förutsättningar för småindustri och hemslöjd såsom binäringar till jordbruket. Särskilt böra, som bl. a. understrukits av företagareföreningens konsulent, smedjor och verkstäder för framställning av redskap och maskiner till båtnad för både jordbruket och skogsbruket kunna anläggas på ytterligare ett par ställen i Ljustorp. 2. Det bör närmare utredas om inte snickerier för framställning av byggnadsmaterial och enklare möbler skulle kunna inrättas. 3. Ett vallfrörenseri bör med det snaraste anläggas i Ljustorp. Ett dylikt företag skulle visserligen vara av ringa betydelse ur sysselsättningssynpunkt men otvivelaktigt främja vallodlingen och därmed gagna jordbruket. 4. Genom hushållningssällskapets förmedling bör ambulerande hovslageriverksamhet organiseras. B. Sysselsättningsmöjligheter

i

skogsbruket.

1. En viss nedgång i sysselsättningen i skogsbruket synes ofrånkomlig i samband med en sannolik framtida minskning i avverkningarnas omfattning. Enligt en utredning som företagits av skogsindustriens representanter bedömas utsikterna att i skogsbruket kvarhålla den nuvarande arbetarstammen, som delvis rekryterats från andra områden än Ljustorp, likväl optimistiskt. Under hänvisning till det fördelaktiga geografiska läget anses sålunda skogsbruket fortfarande komma att bedrivas i hög grad intensivt med tillvaratagande av förutom gagnvirke även avfalls- och röjningsvirke för vedbränsle. För att i någon mån motverka effekten av en nedgång i skogsavverkningarna, skulle emellertid, ehuru skogsskötseln vad bolagsskogarna beträffar redan befinner sig på en hög nivå, ökade ansträngningar på skogsskötselns område behöva göras, framför allt i de enskilda skogarna. 2. Kooperativ skötsel av skogen bör främjas för åstadkommande av rationellare skogsvård. Det bör övervägas om icke den särskilda lagstiftningen till förmån för dylikt sambruk, som är gällande för Västerbottens och Norrbottens lappmarker, bör utsträckas att omfatta jämväl övriga delar av Norrland. Kooperativ skötsel av skogen skulle delvis undanröja svårigheterna att finansiera skogsdikning, plantering och reglering av betesförhållandena. 3. Den generalplan för skogsvägnätet i Ljustorp, som redan är under utarbetande bör fullbordas och de i denna plan föreslagna vägföretagen komma till utförande inom den närmaste tiden. C. Rekommendationer om bostadsförbättringen. 1. På grund av den bristfälliga bostadsstandarden, synes nödvändigt att ansträngningar inriktas på en förbättring av bostadsbeståndet. I detta syfte bör området komma i åtnjutande av statsbidrag i större utsträckning än hittills. 2. Då de standardritningar för bostäder som nu tillhandahållas sällan äro avpassade efter landsbygdens behov, böra lämpligare planer utarbetas, varvid bl. a. önskemålet om större köksutrymmen kunde tillgodoses.

105 D.

Åtgärder

för förbättrad

yrkesutbildning.

1. Eftersom en av orsakerna till yrkesutbildningens låga nivå anses vara läntmannaskolornas i jämförelse med folkhögskolornas låga standard böra anslagen till lantmannaskolorna höjas för att möjliggöra en erforderlig upprustning. 2. Kommunen bör öka anslagen till stipendier för bevistande av kurser vid lantmannaskolorna och skapa ett starkare intresse för yrkesutbildningen hos befolkningen genom att göra stipendiemöjligheterna mera allmänt kända. 3. Samtidigt med yrkande om ökade statsbidrag bör kommunen öka anslagen för anordnande av lokal kursverksamhet i hushållningssällskapets regi. 4. Studiecirklar kring korrespondenskurser i skilda jordbruksfrågor böra bildas inom området. Särskilt bör uppmärksamheten i detta sammanhang riktas pä behovet av rationell bokföring. E. Jordbrukets

fastighetsbildning

och

arealförhållanden.

1. Möjligheterna att genom nyodling komplettera de ofullständiga jordbrukens åkerareal äro begränsade. Bland andra medel som böra prövas för en ökning av åkerarealen vid dessa jordbruk synas i första hand sammanläggningar böra ifrägakomma. I vissa delar av området föreligga de rent tekniska förutsättningarna för en förstärkning av de mindre jordbruken genom sammanläggningar. Hushållningssällskapet bör med hänsyn härtill utarbeta planer för att påskynda en utveckling i denna riktning. 2. Då arbetarsmåbruksverksamheten i vissa fall resulterat i avstyckningar från bärkraftiga jordbruk, vilka härigenom kommit i ett ofördelaktigt ekonomiskt läge bör denna verksamhet i framtiden handhas med yttersta försiktighet, detta sä mycket mer som utsikterna för industriell sysselsättning inom området icke äro odelat ljusa. 3. Ehuru något allmänt behov av omskifte av åkerjorden icke föreligger, torde likväl för ett fätal brukningsdelar arronderingsförhållandena kunna förbättras genom ägobyten. 4. Beträffande skogstorpen i övre delen av socknen kan icke mycket göras för att komplettera åkerarealen. Frågan om dessa lägenhetsinnehavare böra flyttas samman i en mera koncentrerad bebyggelse bör närmare undersökas av kommunen och i samarbete med hushållningssällskapen och andra berörda myndigheter en planering av skogstorparnas bosättning företagas. 5. Betning i skogen bör principiellt upphöra eftersom skogsbetet är till avsevärd skada för skogen och dessutom verkar hämmande på mjölkproduktionen. Som ett första led i lösningen av betesfrågan böra på de bolagsägda markerna lämpliga sambeten upplåtas och iordningställas. De berörda jordbrukarna böra bilda en betesförening som under hushållningssällskapets översyn underhåller betesmarken. Man bör ifrågasätta om inte det inom området verksamma skogsbolaget bör lämna bidrag till täckande av de kostnader, som äro förenade med ett vidmakthållande av avkastningen från dessa marker. Åtminstone i den utsträckning betesmarker utläggas å fastigheter, vilka förvärvats frän enskilda och ej lämpar sig för nybebyggelse bör föreskrivas, att markägaren bidrar till betesmarkens underhållande med ett årligt belopp ungefär motsvarande räntekostnaden för beräknat nybyggnadskapital. 6. Därest sambeten iordningställas på sätt nu antytts bör till förhindrande av att jordbrukarna allt fortfarande släppa djuren i skogen gällande ägofredslag revideras med syfte att skapa effektiv betesfred. Förslag härom bör kunna framläggas av berörda länsorgan. 7. F ö r en förbättring av arronderingsförhållandena i områdets södra del erfordras ett omskifte. Förutsättningarna härför bör närmare undersökas och omregleringsplaner utarbetas.

106 8. På gårdar, vilkas belägenhet är sådan att de ej kunna betjänas av sambeten, bör innehavaren med ekonomiskt bistånd av det allmänna anlägga kulturbeten, vilka som regel böra omfatta 0,25 ha per nötkreatursenhet eller minst Vio av brukningsdelens odlade areal. 9. Servitutsrätten, vilken som regel innefattar rätt till husbehovsavverkning, bör utbrytas. Hur mycket skog som vid dylik utbrytning skall tilldelas servitutsinnehavaren är givetvis beroende av innehållet i den handling vari servitut finnes angivet, liksom också av storleken av servitutsinnehavarens fastighet. Full husbehovsrätt torde i allmänhet motsvara 30—45 fkbm årligen, vilket skulle kvinna erhållas från 15—20 ha skogsmark. Vid servitutsutbrytning bör följaktligen servitutsinnehavaren erhålla skogsareal av nyssnämnd storlek. 10. På mindre fastigheter, där skogstillgången normalt endast motsvarar husbehovet, bör avsaluavverkning endast kunna äga rum efter utsyning eller anvisning. Föreskrift om dylikt utsyningstväng bör snarast utfärdas. 11. F ö r att möjliggöra rationell skogsvärd bör servitutsavverkning, där sådan fortfarande förekommer och utbrytning icke varit möjlig, endast få ske efter anvisning av skogsvårdsstyrelsen. F. Jordförbättringsåtgärder. Det föreligger inom området behov av en förbättring av täckdikningen eftersom denna i stor utsträckning utförts med trä som material. För att väcka intresse härvidlag bör upplysningsverksamheten intensifieras. G. Åtgärder till förbättring

av jordbrukets

tekniska

utrustning.

1. För att få till stånd bättre gödselvård böra bidragen för detta ändamål höjas och samtidigt härmed propagandan och upplysningen ökas. 2. Då antalet ladugårdar, som behöva upprustas eller nybyggas, är synnerligen stort, och medelstillgången för ladugårdsförbättringsbidTagen vida lägre än som svarar mot ansökningarna, böra anslagen för detta ändamål höjas. 3. Intresset för gemensam maskinanvändning är mycket stort inom området. Även i fortsättningen synes det allmänna böra underlätta bildandet av föreningar i och för detta ändamål liksom även inrättandet av maskinhållarsystem. 4. E h u r u elektrifieringen i stort sett är tillfredsställande finnas fortfarande ett antal avsides belägna brukningsdelar, vilka ej ha tillgång till elektrisk kraft. Det är ett allmänt intresse, att även dessa snarast böra komma i åtnjutande av elektrisk kraft. H. Rekommendationer

rörande

produktionsinriktningen.

1. Potatisodlingen bör utökas, eftersom de naturliga förutsättningarna för denna odling äro gynnsamma inom området. 2. Intresset för en potatisodlareförening, som skall verka för en standardisering av sorterna och underlätta försäljningen, bör väckas bland jordbrukarna. 3. Såsom lämpliga specialodlingar böra lin- och vallfröodlingar rekommenderas. 4. Eftersom länet i dess helhet utgör ett underskottsomräde i fråga om fläsk och smågrisar böra jordbrukarna uppmanas att öka grisuppfödningen och svinav eln. 5. En galtförening bör bildas i området. 6. Med hänsyn till den otillräckliga betestillgängen bör fåraveln minskas i framtiden. 7. Nötkreatursskötseln bör bedrivas efter rationellare och mindre traditionella metoder. I detta syfte bör bl. a. propagandan för AlV-inläggning intensifieras och kontrollföreningsverksamheten utvidgas. Härför erfordras att utbildningen av kon-

107 trollassistenter förbättras, så att dessa bli fullt kompetenta att uppgöra foderstater och i övrigt tillhandagå jordbrukarna med råd och upplysningar. En centralt ledd kontrollverksamhet synes vara att föredraga inom området framför självständigt arbetande provmjölkningsringar. 8. Avelsarbetet bör främjas, möjligen genom att import av avelsdjur från andra områden underlättas och finansiellt stödjes. /. Åtgärder till förbättring

av de sociala

förhållandena.

1. Gemensamma tvättstugor, lämpligast i kombination med bastuinrättningar, böra uppföras i de tätbebyggda områdena av socknen. 2. För uppförandet av samlingslokal inom området bör kommunen införskaffa ritningar och kostnadsförslag från bygdegårdarnas riksförening. 3. En ytterligare utbyggnad av vägnätet i anslutning till den förut berörda planen för skogsvägarna bör vidtagas.

108 Bilaga IV.

Undersökningsområde II (Örebro län). I. Beskrivning av området. 1. Allmän karakteristik. Det område inom Örebro län som valts som typområde bildas av socknen Asker i Askers härad samt socknarna Ekeby och Sköllersta i Sköllersta härad. Områdets totala landareal uppgår till 29 651 hektar eller 3,5 °/o av länets landareal. Undersökningsområdet genomskäres frän sydväst mot nordost av en förkastningslinje, som betecknar gränsen mellan en norr därom belägen slättbygd, den s. k. Kvismaredalen, och ett mera bergigt skogsområde, som bildar den nordligaste utlöparen av ett större höglänt skogsmassiv. Härigenom delas socknarna Asker och Sköllersta i tvenne ur jordbrukssynpunkt tydligt avskilda delområden, av vilka det nordliga uppvisar goda naturliga förutsättningar för jordruksdriften och en jämförelsevis tät bebyggelse medan jordbruket i det sydliga området får sin prägel av den kargare jordmånen och den rikligare förekomsten av skogsmark. Även inom skogsbygden finnas dock större sammanhängande åkerbruksmarker, företrädesvis längs de tvä dalar, som i nordsydlig riktning sträcka sig från Kvismaredalen till sjön Sottern. Socknen Ekeby, som i sin helhet ligger norr om förkastningslinjen, är följaktligen enhetligare ur jordbrukssynpunkt och har i huvudsak slättbygdsnatur. Karakteristiskt för Kvismaredalen är, att jordbruken i stor utsträckning äga marker på det genom Kvismaresjöarnas torrläggning utvunna, synnerligen bördiga området. Typområdet är sålunda långtifrån enhetligt beträffande sina naturliga förutsättningar. Ehuru gårdarna på slätten dominera, både med hänsyn till antalet och till deras betydelse ur produktionssynpunkt, ge de statistiska siffrorna för socknarna Asker och Sköllersta dock snarast uttryck för förhållanden inom ett jordbruksområde av starkt blandad karaktär. Det synes visserligen förhålla sig så — härpå tyder även lantbruksakademiens ilokalundersökning — att jordbruksdriften inom bägge områdena är tämligen allsidig men det är dock ofrånkomligt, att den får sin prägel av de skiljaktiga naturliga betingelserna. Både med hänsyn till sina naturlig förutsättningar, sin näringsstruktur och sin bebyggelse förefaller undersökningsområdet vara rätt typiskt för mellansvensk jordbruksbygd. Ett antal tätorter med en rad småindustrier och ett fåtal mellanstora industriella anläggningar finnas inom området, dock ha dessa inte sådan betydelse, att bygdens karaktär av jordbruksbygd nämnvärt påverkats härav. En avgörande ändring härvidlag har dock inträffat är 1942, då ett större skifferoljeverk påbörjat driften inom Ekeby kommun. De betydelsefulla problem, som härigenom uppstått eller kunna väntas uppstå för områdets jordbruk och bygden i dess helhet, komma givetvis ännu icke till uttryck i det statistiska material, som stått till förfogande vid utarbetandet av föreliggande beskrivning. 2.

Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet.

Urformationens bergarter träda i undersökningsområdet — om man undantager området kring Brevens bruk — blott på enstaka ställen i dagen, företrädesvis i ett fält, som sträcker sig från Breven längsefter Sotterns stränder västerut, samt i ett parallellt fält från Fasttorpssjön mot Sköllersta. Urberget i dessa fält utgöres över-

109 vägande av grå gneis. Granithällar förekomma mera sällan, mest vid Sotlerns norra strand. Järnmalm saknas icke helt inom området men är icke föremål för egentlig gruvdrift. Några äldre gruvskärpningar förekomma dock. Mindre kalkstensfyndigheter finnas vid Skärsätter vid Askers östgräns. Av större betydelse för områdets kalkbehov torde vara de stora kalkbrotten vid Yxhult och Hällebråten i Kumla socken, mindre än två km från Sköllerstas västliga gräns. Vid Vrana, norr om Sköllersta, brytes alunskiffer i mindre omfattning. En större alunskifferfyndighet vid Kvarntorp är sedan våren 1942 föremål för brytning i storindustriell skala. Bland de lösa jordlagren är krosstensgruset det vanligast förekommande. Eftersom detsamma oftast är något lerhaltigt är det i stor utsträckning upptaget till åkermark, i synnerhet i skogsbygderna. Härtill bidrager även det förhållandet, att de undre lagren icke sällan visat sig vara kalkhaltiga. I synnerhet där markerna äro belägna på krosstensåsarnas breda sluttningar uppvisar den sålunda utvunna åkerjorden produktionsresultat, som väl motivera det mödosamma arbetet med röjningen och uppbrytningen. I regel användas dock krosstensmarkerna till skogsodling. Den bästa jordmånen utgöres givetvis av lera. Glaciallera (varvig lera) förekommer sparsamt inom området och är i regel täckt av den postglaciala åkerleran. Stora sammanhängande lermarker förekomma främst på Kvismaredalens sydsluttningar och i en bred dalgång, som sträcker sig från Ekeby mot sydost. Mosand finnes flerstädes inom undersökningsområdet och har även uppodlats på många håll i synnerhet inom skogsbygden. Ett brett mosandsområde sträcker sig i ett bågformigt bälte från Asker över Sköllersta, varifrån det följer en rullstensås i rakt nord-sydlig riktning mot Pålsboda och Svennevad. Torvdy och mosstorv, som i stor utsträckning ha kunnat uppodlas, täcka betydande arealer, i främsta rummet kring västra och östra Kvismarens gamla sjöområden samt kring en rad delvis torrlagda småsjöar (Östansjön, Finntorpssjön, Himmersjön m. fl.) En del av mossmarkerna erbjuder synnerligen lämpligt material för torvtäkt, men sådan synes inte bedrivas i större skala. 1 Av övriga jordarter av betydelse för odlingen kunna nämnas gyttja, svämlera och svämsand. Den förstnämnda, som är i hög grad gräsbärande, förekommer mest kring den sänkta Mosjön. Svämlera, som har stor likhet med åkerlera, finnes i större fält kring Telgeän. Svämsand slutligen förekommer dels kring Tarstabäcken i Sköllersta dels nordost om Valsta i Askers socken. Som helhet kan konstateras, att undersökningsområdets nordliga del förefaller vara synnerligen välutrustad med bördiga jordmåner, ett förhållande, som avspeglas i den betydande andel som åkerjorden utgör av områdets totala areal. Vissa uppgifter om åkerjordens fördelning på olika jordarter kunna erhållas ur lantbruksakademiens undersökning (i °/o av hela arealen): Lerjord Sandjord Mulljord Biandjord

Slättbygden 21 17 30 32

Skogsbygden 9 43 22 26

Mulljorden, består främst av dyjord, som utvunnits genom sjösänkningarna. Med biandjord förstås som regel moränjord. Skogsbygdernas sandjord utgöres huvudsakligen av mosand. Markkartering har hittills utförts å en åkerareal av 466,77 ha, varav inom Asker 263,05 ha (nära 5 % av totala åkerarealen), inom Ekeby 13,46 ha (0,6 °/o) och inom Sköllersta 190,26 ha (4,6 % ) . Av undersökningsresultaten framgår, att i regel brist föreligger på fosforsyra och merendels även kalk på fastmarksjordarna. I fråga om sjösänkningsjordarna börjar 1 Enligt uppgift från arbetsmarknadskommissionen har under åren 1942 och 1943 intet företag för produktion av bränntorv blivit inregistrerat inom undersökningsområdet.

110 mullhaltens gradvisa sänkning göra sig kännbar, varför nya näringsproblem uppstå. Enligt beräkningarna kan man på sina håll räkna med en uttunning av lagret med ca 1 cm per år. Även om markkarteringsresultaten anses motsvara rådande uppfattning om åkerjordens beskaffenhet, är den markkarterade arealen ännu för liten för att kunna betraktas som representativ. En del fältförsök behöva dessutom komma till utförande för komplettering av karteringsresultaten. Ur produktionssynpunkt torde det övervägande flertalet jordar vara synnerligen lämpligt och kunna även anses komplettera varandra på ett lyckligt sätt med tanke på årsvariationerna i nederbördshänseende. De kalkrika kärrtorvjordarna (inom sjösänkningsomrädet) äro lämpliga för hampodling. Vissa områden, i synnerhet inom Askers socken, äro särskilt lämpliga för potatisodling i större skala. Redan nu har potatisodlingen i nämnda område betydande omfattning. Ur skogsproduktionssynpunkt tillhör undersökningsområdet länets bördigaste marker. Svagare marker finnas endast på sina håll inom Askers socken (bl. a. Himmer). Om produktionsförmågan för länet i genomsnitt beräknas till 3,1 fm 3 per ha och år, torde siffran för Ekeby bli i genomsnitt 4,5, för Sköllersta 4 a 4,5 och för Asker 3,5. Även om skogsmarken mångenstädes är så god, att den med fördel kunde uppodlas, föreligger dock behov av skogsmark, varför frågan inte torde vara aktuell. Några mindre områden inom Askers socken (ca 1 °/o) torde däremot kunna anses lämpligare som skogsmark än som åkerjord. I skogsområdet finnas några lägre belägna trakter, som lida av frostlänthet. De härigenom uppkommande skadorna drabba huvudsakligen granbestånden. Vid nära hälften av samtliga jordbruk är någon del av marken vattensjuk. Inom den lägsta storleksgruppen är den vattensjuka jorden starkt koncentrerad till ett fåtal brukningsdelar. I de övriga brukningsdelarna utgör den vattensjuka jorden blott 20 25 °/o av totala åkerarealen vid jordbruk, som redovisa vattensjuk jord. Sättes den vattensjuka arealen i relation till totala åkerarealen inom resp. storleksgrupp, erhålles en stadigt fallande andel från den lägsta upp mot den högsta storleksgrupPenStenbunden jord utgör en femtedel av undersökningsområdets totala åkerareal. Andelen är högst vid brukningsdelarna i storleksgruppen 2—5 ha åker, där den uppgår till nära 40 % . Åkerjorden vid de gärdar i nämnda storleksgrupp, som redovisa stenbunden mark, är till två tredjedelar stenbunden. Nyodlingsverksamheten har enligt lantbruksakademiens undersökning varit av ringa omfattning och under åren 1930—1934 stannat vid 0,4 %> av hela åkerarealen, företrädesvis inom skogsbygden. Genom hushållningssällskapets medverkan har nyodling under åren 1928—1933 utförts i följande omfattning: Asker 12-63 ha (16 brukningsdelar)^ j7keDy 2-66 » ( 5 brukningsdelar)'samt Sköllersta . 8-87 » (18 brukningsdelar) eller sammanlagt 0-2 % av totala åkerarealen inom området. Tillgången på odlingsbar mark inom området är obetydlig. Enligt hushållningssällskapets undersökning redovisas odlingsbar mark av blott en femtedel av samtliga brukningsdelar. Inalles uppges tillgången på odlingsbar jord uppgå till 2 % av den nuvarande totala åkerarealen (tab. A). Några större förskjutningar i fråga om den odlingsbara markens omfattning torde dock knappast vara önskvärda ur jordbrukets synpunkt. Sålunda har endast i rena undantagsfall sådan jord uppodlats, som bätttre skulle lämpa sig för skogsmark. Nyodling är i regel endast aktuell i samband med åstadkommandet av bättre arrondering.

Ill Sedan Kvismarsjöarna och Mosjön torrlagts i slutet av 1800-talet, finnes förutom Sottern blott ett fåtal sjöar inom området, av vilka Hällebysjön är den största. Den tidigare omnämnda förkastningen utgör vattendelare mellan Hjälmarens och Nyköpingsåns flodområden, i det att vattnet dels avrinner norrut i Telgeån och Kvismarekanalen samt därifrån till Hjälmaren, dels söderut till Svennevadsån och Sottern, som har Vingåkersån till avlopp. Temperatur- och i synnerhet nederbördsförhållandena äro något skiljaktiga inom slätt- och skogsbygderna. Visserligen har Meteorologiska anstalten inga observationsplatser inom undersökningsområdet men Högsjö i Södermanlands län, belägei strax öster om Brevens bruk, kan förmodas ha ungefärligen samma klimat som undersökningsområdets skogsbygd, medan Örebro torde representera slättbygdens klimatologiska förhållanden. Beträffande temperaturförhållandena äro skillnaderna mellan slätt- och skogsbygd synbarligen obetydliga. Medelnederbörden är något rikligare på slätten än i den kuperade skogsbygden, men skillnaden är störst under vintern och våren. Under de för växtligheten avgörande försommarmånaderna är nederbörden ungefärligen densamma inom båda områdena (Tab. 1). I stort sett kunna de klimatologiska betingelserna för jordbruket inom undersökningsområdet anses goda, såväl vad gäller den egentliga jordbruksbygden som större delen av skogsbygden. Området är mera utsatt för försommartorka än de västra delarna av Närke. Skördearbetet gynnas dock av de västliga och sydvästliga vindar, som draga fram över slätterna. Särskilt inom Asker finnas dylika gynnsamma torkområden. Beträffande frostläntheten göres ibland gällande, att brukningsdelar, som helt eller delvis ligga i anslutning till torkomräden, numera äro något mera frostlänta. Där förut funnits sjöområde med viss förmåga att magasinera värme finnas nu ängsmarker, lågt belägna och relativt fuktiga. Av sammanställningen i tab. A framgår, att hälften av samtliga gårdar, som undersökts av hushållningssällskapet, rapporterat frostlänthet.

3. Demografiska uppgifter. Folkmängden inom undersökningsområdet uppgick den 1 januari 1938 till 7 775 personer eller 4,7 % av totalbefolkningen på länets landsbygd. Folktätheten per km 2 är inom området 26,2 personer mot 19,7 för hela länets landsbygd och området är sålunda jämförelsevis tätt befolkat. Skillnaderna mellan de tre socknarna äro i detta avseende obetydliga (Asker 25,3, Ekeby 26,6 och Sköllersta 27,5 invånare per km 2 ). Dock är bebyggelsen jämnare spridd inom Ekeby socken, medan den i de bägge övriga socknarna är starkt koncentrerad till dels Kvismaredalen och dels de två tidigare omnämnda nord—sydliga dalarna, nämligen Pålsbodadalen samt den dal som sträcker sig frän Sotterns nordöstra hörn norrut. Förutom municipalsamhället Pålsboda i Sköllersta socken (år 1940 678 invånare) finnes även ett antal icke-administrativa tätorter inom undersökningsområdet, nämligen brukssamhället Breven (381 inv.), stationssamhället Kilsmo (259 inv.) och handelsorten Odensbacken (237 inv.), de tre sistnämnda inom Askers kommun. Folkmängden inom området har under årtiondet 1930—1940 minskat från 8 365 till 7 541 personer eller med nära 10 °/o. Under krisåren har minskningen avstannat. Den Vi !944 uppgick folkmängden till 8 056 personer. Befolkningsförlusten under 30-talet har varit störst (— 13 %) inom Askers kommun, som har den största andelen tätorts- och industribefolkning i området, minst i Sköllersta kommun (— 6 °/o). Avflyttningen i slättlandssocknen Ekeby låg ungefärligen i mitten. Till jämförelse kan nämnas, att folkminskningen på Örebro läns landsbygd mellan åren 1930 och 1940 uppgick till 18 %, den kraftigaste minskningen under denna

112 period bland samtliga län. Anmärkningsvärd är befolkningsutvecklingen under krisåren Folkminskningen i Asker har fram till 1943 fortsatt i snabb takt, den har stagnerat i Sköllersta men förbytts i en ansenlig folkökning i Ekeby, vilket givetvis sammanhänger med alt ett stort skifferoljeverk år 1942 förlagts till denna socken Även folkökningen inom Sköllersta socken under år 1942 torde ha orsakats av inflyttning av vid Kvarntorp sysselsatt arbetskraft. Under år 1943 uppvisade både Ekeby och Sköllersta socknar fortsatt inflyttningsöverskott. Anställningsförhållandena vid Kvarntorpsindustrien synas nu ha stabiliserats. Någon ytterligare inflyttning av större omfattning synes inte vara att vänta, åtminstone inte med nu rådande tillverkningsmetoder. Det kan även nämnas, att den från fabrikens skorsten utvällande röken gör trakten mindre lämplig för bebyggelse. Beträffande Kvarntorpsindustriens betydelse ur sysselsättningssynpunkt för undersökningsområdets befolkning jämför s. 115. Utflyttningen inom undersökningsområdet under 30-lalet synes ha varit kraftigare för kvinnor (11,3 % folkminskning) än för män (— 8,4 % ) , varigenom könsproportionen förskjutits i oförmånlig riktning. År 1930 var proportionen 990 man per 1 000 kvinnor år 1940 1 022/1 000. Det kan dock nämnas, att proportionen varit avsevärt gynAsammare än för hela länets landsbygdsbefolkning (1053/1000). Vad gäller in- och utflyttning bland jordbruksbefolkningen synes en om ock tillfällig stagnation ha inträtt. Enligt hushållningssällskapets kompletterande rapport gör sig inom bygden den uppfattningen gällande, att den ungdom, som nu finnes vid jordbruket, har för avsikt att stanna inom näringen. Detta innebar givetvis inte, att den stannar kvar inom hembygden. I nämnda rapport framhålles som en väsentligt bidragande orsak till de ungas flykt från landsbygden den sena hembildningen, varigenom ungdomen tvingas bo kvar hemma och icke blir i tillfälle att sätta bo förrän relativt sent. Övriga demografiska förhållanden inom undersökningsområdet uppvisa inga anmärkningsvärda särdrag. Befolkningens åldersstruktur avviker i så måtto från motsvarande förhållanden för hela länets landsbygd, att antalet personer i de produktiva åldrarna är relativt sett något mindre, medan de högre åldersgrupperna aro talrikare företrädda. Detta förhållande sammanhänger givetvis med undersökningsområdets starkare jordbrukskaraktär. Antalet gifta kvinnor i åldern 15—45 år per 1 000 invånare är (1940) med 104 mycket lågt. Motsvarande siffra för Örebro lans landsbygd var samma år 124 och för hela länet 131. De demografiska uppgifterna för de enskilda kommunerna och för hela undersökningsområdet äro sammanställda i tabellerna 2, 2 a och 2 b. Undersökningsområdet uppvisar sålunda flertalet av de för den svenska landsbygden under senare årtionden utmärkande dragen: en avsevärd folkminskning, sannolikt i främsta rummet framkallad av utflyttning, en oförmånlig åldersstruktur och växande disproportion mellan könen, i synnerhet i de produktiva åldersgrupperna samt som en följd härav, en utomordentligt låg giftermålsfrekvens. Befolkningens yrkesfördelning erhålles ur 1930 års och 1940 års folkrakningar. Det bör dock påpekas, att de båda yrkesräkningarna icke äro direkt jämförbara. År 1940 tillhörde 55 % av områdets totalbefolkning gruppen »jordbruk med binäringar» och 24 % gruppen »industri och hantverk». Områdets starkare utpräglade karaktär av jordbruksdistrikt framgår av en jämförelse med motsvarande uppgifter för hela länets landsbygd där jordbruket svarar för en blott obetydligt högre andel av befolkningen (42 %) än industri och hantverk (38 %). Störst är jordbruksbefolkningens andel i Ekeby socken (70 % ) , minst i Sköllersta (49 %), där Pålsboda stationssamhälle med en betydande icke-jordbruksbefolkning är beläget. Befolkningens fördelning på de olika yrkesgrupperna inom socknarna och tätorterna framgår av tabell 3.

113 4.

Befolkningens levnadsstandard och sociala förhållanden.

Följande siffror äro grundade pä uppgifter ur 1938 års »Årsbok för Sveriges kommuner». Utdebitering av kommunalutskylder HeI f, ^?™ m ' , Statligt Antalet underutdebitebidrag till stödstagare p e r iny> skatte kr. (1937) "ngs~ " P e r 1 °00 behovet lindring inv. (1936) Asker 539 6-25 10-10 — KO Ek eby 437 8-60 12-45 — 7fi Sköllersta 611 6-20 10-05 _ 64 S:a området 551 6-48 10-33 — 62 Örebro län (landsbygd) 854 6-67 • 0-15 79 Den taxerade genomsnittsinkomsten inom undersökningsområdet är förhållandevis ringa, lägst inom Ekeby socken där jordbrukarebefolkningen dominerar högst inom den starkast agglomererade socknen Sköllersta. Utdebiteringen till kommunalskatt ligger nära länsgenomsnittet men är tämligen hög i Ekeby. Ingen av kommunerna har år 1937 erhållit skattelindringsbidrag. Den relativa frekvensen understödstagare förefaller normal med hänsyn till att undersökningsområdet i högre grad än länet som helhet har jordbrukskaraktär Om lönelaget mom undersökningsområdets industri och jordbruk ha några uppgifter lämnats i hushållningssällskapets rapport. Industriarbetarnas löner torde i stort sett ansluta sig till det allmänt rådande .löneläget. Några anmärkningsvärt höga arbetsförtjänster inom exempelvis Kvarntorpsindustrien torde icke förekomma Arbetare, som äro anställda därstädes och samtidigt äga mindre jordbruk torde förtjäna mellan 200—225 kr per månad. En jämförelse mellan förtjänstmöjligheterna mom industrien och för vana skogsarbetare torde visa, att de äro ungefär desamma Svårigheterna att erhålla tillräckligt med arbetskraft för skogsbruket torde sålunda icke for närvarande sammanhänga med lönenivån eller arbetets art. Snarare gäller problemet bostadsförhållandena och bostädernas läge. Från ledande håll inom Askers skogsbruk har anförts, att tendensen torde bli den, att avlägset belägna hucgartorp och liknande få läggas ut och bostäder beredas i närheten av jordbruksbebyggelsen i skogstrakterna. Det »inre» vägväsendet finge ordnas i överensstämmelse därmed. Avfolkningen från skogen skulle alltså i stort sett innebära, att denna befolkningsgrupp blir bosatt i de bebyggelsecentra som finnas i anslutning till jordbruksbebyggelsen. En ny slags bebyggelse är alltså eventuellt att emotse Enligt en annan uppfattning skulle utvecklingen leda till att skogsarbetarna vilja bo i anslutning till olika centra (t. ex. Breven, Kilsnio, Pålsboda). Lönerna inom jordbruket torde i Mört sett följa de i avtalet fastställda satserna. Beträffande bostadsförhållandena kunna uppgifter hämtas från dels hushållningssällskapets dels lantbruksakademiens undersökningar. Den förstnämnda undersökningens resultat redovisas i tab. K. Vid något mer än hälften av samtliga undersökta jordbruk betecknades boningshusets beskaffenhet som god, vid över 40 % som mindre god och vid blott 8 °/o som dålig. De dåliga bostäderna äro koncentrerade till de mindre brukningsdelarna, dock är bilden för den lägsta storleksgruppen anmärkningsvärt förmånlig. Mindre än hälften av bostäderna äro utrustade med vatten och avlopp, nära 80 % med elektriskt lyse. I dessa hänseenden framträder de större brukningsdelarnas överlägsenhet med full tydlighet. Som komplettering till dessa uppgifter kunna några siffror anföras ur lantbruksakademiens undersökning for ar 1935. Förutom året för undersökningens utförande bör ihågkommas, att sagda undersökning blott berörde jordbruk med 4—50 ha åkerareal och alt läget inom området som helhet följaktligen torde vara avsevärt ogynnsammare än siffrorna visa. 8—468941. Kommun Kommun

Taxerad inkomst

Utdeb. av alim _ k o m _ munalskatt

114 I flertalet av de av undersökningen berörda gårdarna består bostaden av kök och minst tre rum, i de större gårdarna av 4 å 5 rum. Vattenledning, avlopp och elektriskt ljus saknas i övervägande antalet fall i de mindre gårdarna (mindre än 20 ha åker). I nästan samtliga avseenden är bostadsstandarden sämre i skogsbygden även inom samma storleksklass. Boningshus av nyare datum äro mycket sällsynta. Beträffande boningshusens underhäll har i undersökningen tillämpats en omdömesskala (utmärkt — god — medelmåttig — dålig). Mindre än 5 °/o av samtliga undersökta gårdar ha boningshus, som bedömts som dåliga. Av boningshusen på de mindre gårdarna betecknades omkring hälften som medelmåttiga, av de större drygt en tredjedel, övriga boningshus voro sålunda i gott skick, nära 10 °/o i utmärkt skick. Synnerligen anmärkningsvärd är den höga kvalitet som skogsbygdens boningshus uppvisa (70 °/o a 90 % vid gårdarna med över 20 ha åker i gott eller utmärkt skick). Av övriga uppgifter ur lantbruksakademiens undersökning kan nämnas, att nära en tredjedel av alla gårdar voro utrustade med telefon, omkring hälften med radio och att över 80 °/o av samtliga jordbrukare prenumererade på minst en facktidning. En jämförelse mellan de båda undersökningarnas resultat ger vid handen, att skillnaderna inte äro betydande. Att bostädernas beskaffenhet i den lägsta storleksgruppen är långt bättre enligt lantbruksakademiens undersökning är naturligt med hänsyn till att gårdarna under 4 ha åkerareal icke äro medtagna i densamma. I någon mån har dock denna omständighet, statistiskt sett, neutraliserats av bostadsförbättringsverksamheten under perioden 1935—1944. Som helhet betraktat kan lantbruksakademiens undersökning sägas utgöra ett stöd för den uppfattningen, att hushållningssällskapets undersökning är byggd på ett för undersökningsområdet representativt urval. Genom hushållningssällskapet ha uppgifter införskaffats beträffande egnahemslån och bostadsförbättringsverksamheten. Denna verksamhet har fram till den 10 mars 1944 varit av följande omfattning: Asker Sköllersta Ekeby Samtliga Tordbrukslån Belopp, kr

23 108 500

6 22 900

10 38 600

39 170 000

Beiopp ä , n kr.•.'::::".'.::'.'.:::'...'......'.'.'.

s500

'^BaK^:::::::::::::::::::::::::

ssi

9m

Förbättringslån Belopp, kr Förbättringsbidrag Belopp, kr. . . .

1 250 43 18 900

—

1 600 19 7 725

2 850 75 33 550

Bo

13 6 925

Vad gäller yrkesutbildning för jordbrukare är undersökningsområdet i så måtto välutrustat, som där finnes en utbildningscentral för lantbruksundervisningen, nämligen Kävesta lantmannaskola och lanthushållsskola i Sköllersta. Där är för övrigt även Örebro läns folkhögskola förlagd. Detta förhållande har givetvis medverkat till ökad kontakt mellan bygdens folk och jordbruksundervisningens företrädare. En undersökning av hemortsförhållandena bland eleverna vid Kävesta giver däremot icke något tydligt belägg för att ungdomen i denna trakt särskilt frekventerar skolorna vid Kävesta. Av samtliga elever, som under åren 1915—1943 besökt lantmannaskolan i Kävesta, var blott 14 °/o hemmahörande inom undersökningsområdet varav över hälften i Sköllersta socken. I fråga om lanthushållsskolan var 31 °/o av eleverna från undersökningsområdet. Nämnas må, att lantmanna- och lanthushållsskolorna därstädes icke äro så utbyggda som gällande författningar medge, enär frågan om jordbrukets yrkesutbildning alltjämt är under utredning genom landstingets försorg.

115 Yrkesutbildade män och kvinnor inom jordbruket äro alltfort i liten minoritet trots en under en längre tid bedriven propaganda för höjningen av utbildningsstandarden bland näringens utövare. De ekonomiska resurserna torde i allmänhet inte lägga hinder i vägen för deltagandet i längre eller kortare skolkurser. Även det fria och frivilliga folkbildningsarbetet ligger ännu i sin linda. Det bör dock betonas att genom ett vitt utgrenat föreningsliv, särskilt genom nykterhetsorganisationen 'och religiösa sammanslutningar, befolkningens allmänna fostran har främjats avsevärt Asker a r en av huvudorterna för de frireligiösa rörelserna i vårt land, och med 6 a 7 kapell den största baptistiska landsförsamlingen. I samband med yrkesutbildningen och föreningslivet bör dock nämnas, att bristen på lämpliga samlingslokaler om man undanlager en del skollokaler, är betydande. Den nybyggda folkskolan i Palsboda ger inte möjlighet för någon form av undervisning och upplysning utanför skolundervisningens ram. Flera bygdegårdar synas vidare vara placerade på avlägsna platser i stallet för mera centralt belägna platser.

5.

Industri.

Jordbruk och skogsbruk äro undersökningsområdets viktigaste näringsgrenar Ett uttryck har or ar proportionen mellan jordbruksfastighets och annan fastighets taxe^ ^ ^ f ^ j S - t ^ - T 3 U ! g j " r d e J - d b r u k s f a s « g h e t e r n a s taxeringsvärde över 78 /o av allt fastighetsvärde och ännu å r 1941 uppgick denna andel till 72 % Det a ar var andelen högst i Ekeby socken (96 <Vo), lägst i Sköllersta socken (62 • / . ) ' blott Fkebv^ l e m H G r t T a . 7 Ö r a n d e förändring härvidlag, som påverkade icke blott Ekebys utan hela undersökningsområdets näringsstruktur. Detta år upptog namhgen de nya skifferoljeverket vid Kvarntorp driften. Taxeringsvärde! f ö T o l a gets fastigheter uppgick å r 1942 till 5,3 milj., vilket belopp redovisas under »jordb i t f ^ * i K I n r ^ t i i a r e M l d e r h å I I e S d ° C k ' ° m b e l °PP<* h ä n f ö - * till »annan fastighet» (jfr tabell 4). Härigenom sjunker andelen av jordbruksfastighetens taxe 3 7 Ch fÖr rSTrån "fS5 W ? ^ m ™ e* n* ? n °d °u s «* ™* -^sökning^mt r i e I 1° ° ° ° förlasts Ull L J J i h ?T *," I ^ l ä g g n i n g av betydande storlek torlagts till området har detta med ett slag skiftat karaktär Det nya skifferoljeverket, som givetvis ä r av stor betydelse för bygdens näringsliv och i synnerhet för jordbruket, är beläget vid Kvarntorp i den*sydväst! ga!te fliken av Ekeby socken, omkring 7 km öster om Kumla. Antalet a r b e t a r l o c h anställda vid verket överstiger 1 000. Tidigare var den enda industriella anlggnhigen inom socknen en mindre kvarn med blott ett fåtal arbetare Sk n i n gen Kvarntorpsindustriens betydelse för undersökningsområdet u r sysselsättningssvnpunkt framgår av en av Svenska Skifferolje AB uppgjord förteckning över arbetarnas bostadsorter. Större delen av de vid skifferoljeverket sysselsatt! a r b e t a r n a ^

rZ å7 I T U t a n f l r ° m r å d e t ' I f r ä m S t a f U m m e t « K u m , a »dl Örebro där 377 resp 349 arbetare aro bosatta. Härutöver bo 232 arbetare utanför undersöknings b o l a O i 6 A a ; b e t a r \ h V i n r\TVlSt ' ^ ^ 1 U ' S J ä l v a Kvarntorp 2 ^ * 7 1 1 boda, 13 i Asker och 8 i Odensbacken. Bussförbindelse finnes med Sköllersta Asker och Odensbacken. E n rätt betydande del av dessa numera inom undersök

ÄKX^

torde vara nyinfIyltade! samband med drift

™-

För övrigt ligga områdets största industriföretag, av vilka dock intet har till narmelsevis samma storlek och betydelse u r sysselsättningssynpunkt inom^Askers ^vSomTotte"011 ^K°fmnaS ^ ^ *"* m e d ^ l J o c h ' m e k a n L k T e r t t d sydost om Sottern och Kilsmo såg i stationssamhället med samma namn vid järn vagshnjen Stockholm-Göteborg. Av övriga industrier kan nämnas en bllckkärlsfabnk och ett flertal mindre kvarnar, sågverk och mekaniska verkstäder Asker, Odensbacken, Malgräva och Valsta. " t u r n e r i DI. a.

116 Även inom Sköllersta finnes ett flertal industriföretag, dock samtliga på ett undantag när av ringa storlek. Centrum för denna småindustri är Palsboda, där den smalspåriga järnvägen Örebro—Norrköping skär linjen Stockholm—Göteborg. Här finnes ett antal kvarnar, sågar, mekaniska verkstäder, ett gjuteri, bildhuggerier och tryckerier. För övrigt är den industriella verksamheten koncentrerad till den tättbebyggda dalen norr om Palsboda, där en ångsåg och en mindre cementvaruindustri äro belägna vid Åkerby och en kvarn vid Siggetorp. Efter krigsutbrottet har en fabrik för tillverkning av häftstift börjat driften inom Sköllersta socken. Tre mejerier finnas inom området, varav ett i Asker, ett i Palsboda och ett tredje, som är det största, i Sköllersta. Det förefaller sålunda, som om den industriella verksamheten inom undersökningsområdet vore tämligen livlig och allsidig, vilket i främsta rummet torde sammanhänga med de goda kommunikationerna, tillgången till råvaror och, beträffande bruksdriften, en kunnig arbetarstam. Av tabell 5 framgår, att under förkrigsåren omkring 280 personer voro direkt sysselsatta inom områdets industriella anläggningar. Antalet utgör 8,3 °/o av antalet yrkesutövare inom området enligt 1940 års folkräkning. Eftersom samma år 24 /o av befolkningen uppgavs tillhöra gruppen »industri och hantverk» torde ett icke obetydligt antal personer ha sin utkomst i industrier utanför undersökningsområdet. Av betydelse i detta hänseende äro i synnerhet Yxhults kalkbrott, stenindustri och gasbetongfabrik. Industriens produktionsvärde inom området år 1939 uppgick till 2,4 milj. kr., varav Odensbackens kvarn, Brevens bruk och Kilsmo såg svarade för sammanlagt 60 °/o. År 1942 hade tillverkningsvärdet stigit till 11,4 milj. kr., huvudsakligen till följd av det nya skifferoljeverkets verksamhet, men i viss mån även på grund av kraftigt ökade värden för övriga tillverkningar. Vid sidan av egentlig jordbruksdrift förekommer hemarbete i viss omfattning. I Asker, närmare bestämt i Fastorps by, finnes alltjämt kvar en omfattande laggkärlstillverkning. Genom elektrifiering skulle tillverkningen kunna underlättas. Laggkärlstillverkning och korgfabrikation förekommer även i Sköllersta (Skruke). Det tidigare inom området mycket vanliga handskomakeriet har däremot fullständigt försvunnit. Vid 40 °/o av alla gårdar, som berörts av lantbruksakademiens undersökning, ägnade sig de kvinnliga familjemedlemmarna åt vävning, övervägande dock för husbehov. . I hushållningssällskapets enkät ha uppgifter infordrats även om jordbrukarnas bisysslor och biförtjänster. Resultaten redovisas i tab. B. Inte mindre an 28 av 51 undersökta jordbruk uppge biförtjänster av något slag, givetvis i framstå rummet de mindre brukningsdelarna. Men inte blott antalet jordbrukare med regelbundna bisysslor sjunker med gårdarnas storlek utan jämväl det antal dagsverken som åtgår för biinkomsternas förvärvande. Vid brukningsdelarna med 5—10 ha åkerareal förekommer sålunda inte i något fall, att antalet årliga bisyssledagsvcrken överstiger 100 och vid de större jordbruken ligger antalet under 50. Den genomsnittliga inkomsten av bisysslorna är avsevärd vid brukningsdelarna upp till 5 ha åkerareal och torde i själva verket för dessa utgöra den huvudsakliga inkomstkällan Bland bisvsslorna dominerar skogs-, jordbruks- och annat grovarbete medan bisysslan i ett långt mindre antal fall ulgöres av industriarbete eller hantverk En något avvikande bild beträffande bisysslornas art och omfattning erhålles av Lantbruksakademiens undersökning. Mera regelbundna biförtjänster uppgavos enligt denna blott av omkring 15 °/o av samtliga jordbrukare, vilket givetvis sammanhänger med att de mindre gårdarna äro underrepresenterade i undersökningen. Ingen skillnad synes råda i detta avseende mellan slätt- och skogsbygd. Den vanligaste bisysslan är hantverk av något slag, främst snickeri, smide och skomakeri. Därjämte 'förekomma bisysslor från skogskörning och grusförsäljnmg. Några jordbrukare i skogsbygden ha tillverkning av laggkärl som bisyssla. Möjligheter torde icke finnas för utvidgad industriell verksamhet i större skala.

117 Däremot torde åtskilligt kunna åstadkommas genom initiativ av mindre omfattning. För jordbrukets fortsatta mekanisering är synnerligen angeläget, att de bysmeder som ännu finnas kvar erhålla tidsenlig utrustning. Förutsättningar finnas även för reparationsverkstäder i något större skala med tanke bl. a. på cykelns och bilens ökade användning. Vidare anses en tidsenlig kvarnanläggning i Askers skogsdel böra komma till stånd. Visst intresse för ökad skiffer- och kalkbrytning torde finnas i Tarstatrakten (Sköllersta) där för övrigt en icke obetydlig cementvarufabrikation igångsatts. Däremot torde de nedlagda stenhuggerierna i Vilhemsberg och Tångsäter knappast kunna komma igång igen, eftersom fraktkostnaderna torde ställa sig för dyra. Det må vidare påpekas, att förutsättningar för en viss utvidgning av skogsförädlingsindustrien torde vara för handen. Stora möjligheter torde förefinnas för kemisk industri i anslutning till skogsbruket. Av stor betydelse för områdets näringsliv blir givelvis, huruvida Kvarntorpsindustrien kommer att kunna bereda sysselsättning efter handelsspärrens hävande. Enligt en för fabriken uppgjord »fredsplan» skulle några mera omfattande avskedanden efter omställningen till fredsproduktion icke behöva förelagas. Ur jordbrukssynpunkt bör antecknas, att bland nyttiga biprodukter till den nuvarande tillverkningen utvinnas även vissa konstgödselmedel. Sysselsättningsmöjligheterna utanför undersökningsområdet för traktens folk äro för närvarande synnerligen begränsade. Genom snabbare kommunikationer i en framtid torde dock icke vara uteslutet, att vissa industrier kunna komma att suga åt sig ytterligare arbetskraft. Exempelvis torde industrierna i Örebro kunna räkna med en del arbetskraft från Ekeby. Likaså torde den industriella verksamheten på så långt avstånd som exempelvis i Vingåker måhända något komina att påverka arbetskraftsförhållandena i Kilsmotrakten. Sysselsättningstillfällen utanför området behöva dock inte nödvändigtvis medföra utflyttning från hemorten. Genom sammanläggning av vissa fastigheter kan ett antal bostadslägenheter bli överflödiga, vilka med fördel kunde hyras ut till personer, som ha sysselsättning på annan ort men önska kvarbo i den gamla bygden. 6. A.

Fördelningen

Jordbruket.

på ägoslag.

Arealens fördelning efter olika ägoslag inom undersökningsområdet och hela länet är 1937 framgår av ovanstående sammanställning. (Siffrorna i procent.) Undersöknings« , ... Örebro lan området Ak er 39-9 18-8 Slåtteräng 0-3 0-5 Kultiverad betesäng 1-1 0-4 Annan betesäng 4-2 1-8 Skogsmark 43.3 63.3 Övrig mark 11-2 15-2 Summa 100-0 100-0 Härav framgår, att åkerarealens andel inom området är mer än dubbelt så stor som för länet i dess helhet. Skogsmarkens andel är i motsvarande grad mindre. Skillnaderna de olika kommunerna emellan äro dock rätt avsevärda. Sålunda utgör åkerarealens andel i Ekeby nära 60 °/o, i Asker blott 34 °/o (tab. 6). Även slättbygdsgårdarna förfoga dock oftast över skogsmark. I lansbruksakademiens material saknar omkring en tredjedel av slättbygdsgårdarna skogsmark. Siffrorna för kultiverad betesäng tyda på, att beteskulturen inom området trots mycket goda naturliga förutsättningar ännu har föga utbredning. Okultiverade

118 skogs- och hagmarker ha alltjämt stor omfattning. Annan betesäng upptager en jämförelsevis stor del av arealen inom Askers socken där den gamla sjöbotten erbjuder goda naturliga beten. Större sammanhängande åkermarker ligga främst inom norra delen av Ekeby socken, på Kvismaredalens sydsluttningar mellan Sköllersta och Asker, i dalgången, som förbinder Sköllersta och Palsboda samt i ett område norr och nordost om Sottern kring Bysta och Kilsmo. Ett större jordbruksområde är slutligen beläget kring den numera torrlagda Himmersjön. B. Brukningsdelarnas

storlek och

arrondering.

För bedömandet av jordbrukens möjligheter att rationellt utnyttja arbetskraften är det av vikt att känna till storleken av deras skogs- och betesinnehav. Den officiella statistiken lämnar inga uppgifter härom. Ur hushållningssällskapets undersökning av 52 gårdar inom undersökningsområdet erhålles dock en tydlig bild av brukningsdelarnas innehav av skogs- och betesmark (tab. D). Inte mindre än 30 av 52 gårdar sakna helt bete. Anmärkningsvärt är, att gårdar utan bete inte blott påträffas i de lägsta storleksgrupperna utan också i de högre. Sålunda saknas bete vid 3 av 4 undersökta brukningsdelar i gruppen med mer än 30 ha åkerareal. Flertalet tillfrågade jordbrukare ha ansett betestillgången otillräcklig, givetvis främst i de lägre storleksgrupperna. Betestillgången Otillräcklig Storleksgrupp, ha TillOtillSumma % aV räcklig räcklig Summa s a m t liga 0—2 — 7 7 100 2—5 2 6 8 75 5—10 1 6 7 86 10—30 4 15 19 79 30— 2 2 4 50 Summa 9 36 45 80 Även antalet skoglösa jordbruk är betydande och dominerar i de två lägsta storleksgrupperna. Den ur driftsekonomisk synpunkt ytterligt oförmånliga typen av jordbruk, som saknar både bete och skog, är inte heller sällsynt utan utgör nära 1 / 3 av samtliga undersökta jordbruk, varav några äro större gårdar. Skogsarealen ökar i regel med åkerns storlek men inte i direkt proportion till denna. Sambandet mellan åker- och betesmark är inte lika tydligt. Tillgången på betesmark är ringa även vid flertalet stora jordbruk. Ur lantbruksakademiens undersökningar kunna som komplettering följande siffror återges, som belysa kombinationen av åker- och skogsinnehav inom slätt- och skogsbygderna. Slättbygden Skogsbygden Medelareal (ha) j IV I II III IV1 n m Åker 7-5 14-8 24-3 39-8 7-1 14-G 24-6 37-0 Skog ' 2-6 6-4 9-3 18-3 5-8 20-8 46-0 106-0 Skog i % av åker 35 43 38 46 82 142 187 286 Den relativa andelen skogsmark stiger sålunda med stigande åkerareal, dock avsevärt hastigare inom skogsbygden där helt naturligt även de mindre jordbruken äro utrustade med större skogsmarker. Ånyo bör här framhållas, att denna undersökning inte omfattar jordbruk under 4 ha åkerareal. Enligt 1932 års jordbruksräkning uppgick den genomsnittliga åkerarealen för områdets 1 040 brukningsdelar till 11,5 hektar eller avsevärt mera än för hela Örebro i I = upp till 10 ha åker, II = 10—20 ha, III = 20—30 ha, IV = över 30 ha åker.

119 l ä n (8,8 h a ) . S k i l l n a d e r n a m e l l a n o m r å d e t s olika k o m m u n e r v o r o i d e t t a h ä n s e e n d e icke b e t y d a n d e s å s o m f r a m g å r av n e d a n s t å e n d e s a m m a n s t ä l l n i n g : Antalet Brukningsdelar inom olika storleksgr. GencmKommun brukn.i % i a v totala antalet snitlsdelar 0-26—5 5—10 10—30 30—ha areal Asker 488 45-0 19-3 28-2 6-9 11-0 Kkeby 187 49-1 10-7 34-8 5-4 12-8 Sköllersta 365 48-8 16-2 29-3 5-7 11-4 S:a området 1040 47-5 16-6 29-7 6-2 11-5 Nära hälften av samtliga brukningsdelar inom området h a r sålunda en åkerareal u n d e r s t i g a n d e 5 h a . Ytterligare en sjättedel ligger i n o m g r u p p e n 5—10 h a , s o m väl blott i u n d a n t a g s f a l l t o r d e r y m m a f a m i l j e j o r d b r u k i detta b e g r e p p s egentliga bem ä r k e l s e . Den s t o r l e k s g r u p p s o m n ä r m a s t k a n a n s e s r e p r e s e n t e r a f a m i l j e j o r d b r u k e t (10—30 h a ) s v a r a r för m i n d r e ä n 30 °/o av s a m t l i g a b r u k n i n g s d e l a r . S t ö r r e j o r d b r u k , s o m i regel t o r d e k r ä v a lejd a r b e t s k r a f t , u t g ö r a blott 6 °/o av s a m t l i g a . F ö r h å l l a n d e n a ä r o t ä m l i g e n l i k a r t a d e i n o m de t r e u n d e r s ö k t a s o c k n a r n a . I n o m slättb y g d s s o c k n e n E k e b y ä r d o c k g r u p p e n 10—30 h a n å g o t s t a r k a r e f ö r e t r ä d d ä n i n o m de övriga s o c k n a r n a och d e n g e n o m s n i t t l i g a a r e a l e n n å g o t s t ö r r e . S å s o m d e i d e t t a o c h f ö r e g å e n d e a v s n i t t a n f ö r d a siffrorna visa p r ä g l a s j o r d b r u k e t i n o m u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t i h ö g g r a d av f ö r e k o m s t e n av s t ö d j o r d b r u k o c h o f u l l s t ä n d i g a j o r d b r u k . De f ö r s t n ä m n d a i de egentliga j o r d b r u k s o m r å d e n a ä r o i regel v ä l s k ö t t a , ä v e n o m a v k a s t n i n g s s i f f r o r n a ä r o g e n o m g å e n d e låga. I de fall d å till och m e d t i l l s k o t t s f o d e r m å s t e i n k ö p a s t o r d e l ö n s a m h e t e n v a r a m y c k e t r i n g a eller ingen. I n o m s k o g s b y g d e n t o r d e en n u m e r ä r t i l l b a k a g å n g av s t ö d j o r d b r u k e n v a r a att v ä n t a , om icke s ä r s k i l t o g y n n s a m m a k o n j u n k t u r e r skulle i n t r ä d a . De o f u l l s t ä n d i g a j o r d b r u k e n u p p v i s a en betydligt m ö r k a r e bild. O m d ö m e s g i l l a p e r s o n e r f ö r m e n a , att å de g å r d a r , d ä r a r e a l e n ä r för s t o r för b r u k a r e n att s a m tidigt h å l l a sig m e d a n n a t a r b e t e , en p r ä g e l av f a t t i g d o m h å l l e r p å a t t f r a m t r ä d a allt tydligare. H ä r föreligga givetvis m å n g a g r ä n s f a l l l i k s o m e x e m p e l p å att g e n o m u t o m o r d e n t l i g a r b e t s f ö r m å g a och s i n n e för att t i l l v a r a t a g a allt v a d j o r d e n k a n ge, en relativt god e k o n o m i f r a m s k a p a t s . Men t y d l i g a t e n d e n s e r i två a v s e e n d e n k u n n a d o c k k o n s t a t e r a s . A n t i n g e n s ö k e r m a n g e n o m ett m e r a extensivt b r u k få m e r tid ö v e r till a r b e t e u t o m h e m m e t eller o c k s å s ö k e r m a n — d e t t a gäller s ä r s k i l t d e s t ö r r e o f u l l s t ä n d i g a j o r d b r u k e n — att k o m m a ö v e r m e r a j o r d eller a r r e n d e r a n å g o t n ä r l i g g a n d e ställe. B e h o v synes föreligga för en lagstiftning, s o m u n d e r l ä t t a r dylika j o r d f ö r v ä r v . Vid h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s u n d e r s ö k n i n g i n h ä m t a d e s u p p g i f t e r o m h u r u v i d a ägar e n a n s å g det f ö r d e l a k t i g t och möjligt att lägga samman gården med annan. Svaren p å d e n n a f r å g a ä r o s a m m a n s t ä l l d a n e d a n . Antal jordbrukare, som ansett sammanläggning Storleksgrupp, hektar ^ 0—2 2—5 5—10 10—30 30—

F ^ K aktig och möjlig 1 7 6 3 4 — Summa 20

°f°rdel; aktig el. omöjlig 5 3 4 15 4 31

c

Summa 12 9 7 19 4 51

Positiva svar i % av samtliga 58 67 43 21 — 39

Behovet av s a m m a n l ä g g n i n g ä r s å l u n d a stort, i s y n n e r h e t för de m i n d r e b r u k ningsdelarna. I c k e h e l l e r b e t r ä f f a n d e arronderingsförhållandena l ä m n a r d e n officiella s t a t i s t i k e n någon vägledning. 1

Häri ingå även jordbruk, där tillköp av jord ansetts fördelaktigt.

120 I hushållningssällskapets undersökning har även de undersökta gårdarnas arrondering gjorts till föremål för en bedömning. Denna synes tyda på att arronderingsförhållandena inom området inte äro ogynnsamma (jfr tab. K). Vid inte mindre än drygt 82 % av alla gårdar betecknas arronderingen som god eller mycket god. Dålig arrondering rapporteras inte i något enda fall. Arronderingsförhållandena äro sämre vid de större brukningsdelarna än vid de mindre. I Lantbruksakademiens undersökning redovisas dels förekomsten av utjord, dels ett graderat omdöme om arronderingen inom området. Med utjord betecknas all jord, som är belägen på något större avstånd från byggnaderna och den övriga jorden (»hemmajorden»). Dylik utjord är mycket vanlig inom undersökningsområdet beroende på att det laga skiftet icke blivit fullständigt genomfört samt på den jordfördelning som följt med Kvismaresjöarnas torrläggning 1884—1886. Över 60 °/o av slättbygdsgårdarna ha någon utjord, medan siffran för skogsbygden ligger vid en tredjedel. Medelavståndet till utjorden är på slätten omkring 3 km., inom skogsbygden något mindre. 1 byar, där till de olika brukningsdelarna höra ängsjordar, äro skiftena ofta av sådant utseende, att arbetet genom länga körningar blir ytterst tidsödande. En omskiftning härvidlag förutsätter givetvis i många fall anläggning av nya vägar m. m., varigenom på lång sikt stora ekonomiska värden skulle kunna tillvaratagas. Beträffande arronderingen visar Lantbruksakademiens undersökning inte fullt så gynnsamma resultat som hushållningssällskapets. De i det följande redovisade omdömena avse endast den egentliga hemmajorden. Omdömet Omdöme Utmärkt God Medelmåttig Dålig

om arronderingen I

1 46 43 10

(i procent

Slättby^ ;den III II 1 27 59 13

3 48 36 13

IV

av samtliga I

.

.

64 32 4

53 47

—

gårdar). Skog äbygden II III 9 1 41 46 51 27 7 18

IV

.— 40 50 10

Arronderingen är sålunda bättre inom de större brukningsdelarna på slätten medan tendensen i skogsbygden inte är lika entydig. Inom samma storleksgrupp äro arronderingsförhållandena i regel något gynnsammare i skogsbygden. På uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté har överlantmätaren i Örebro län Bertil Lindquist utfört en undersökning angående arronderingsförhållandena inom delar av Askers, Sköllersta och Ekeby socknar. Ur denna undersökning må följande anföras: »Det är givet, alt en fullständig undersökning beträffande de för omdömet om arronderingen bestämmande faktorerna var och en för sig och i deras inbördes relation icke låter sig göra enbart på grundval av det kartmaterial, som i allmänhet finnes tillgängligt, d. v. s. för ifrågavarande områdes vidkommande, lantmäterikartorna. Men i viss utsträckning kunna dock dessa kartor utgöra grund för ett omdöme om arronderingen. Där terrängen är i stora drag ensartad såsom inom det nu ifrågavarande området och där den odlade jordens utbredning och beskaffenhet är i huvudsak känd, är det möjligt att med ledning av kartmaterialet fastslå, att exempelvis ägosplittringen inom en brukningsenhet är så stor, att den dels måste medföra betydande olägenheter ur brukningssynpunkt, dels icke kan vara motiverad av hänsyn till någon av de övriga ovan berörda faktorerna. På samma sätt kan ett befintligt vägnät redan på grund av kartbilden i vissa fall bedömas såsom uppenbart icke ändamålsenligt. Man kan alltså med ledning av kartmaterialet och en allmän kännedom om terräng- och jordmånsförhållanden m. m. konstatera, att arronderingen i vissa fall är uppenbart olämplig. Likaså kan man i andra fall konstatera,

121 att ägorna ligga så väl samlade och i skiften av sådan form m. m., att brister i fråga om arronderingen knappast kunna föreligga. Mellan dessa två grupper av fastigheter får man så en tredje grupp av brukningsenheter, där visserligen av kartorna framgår, att ägorna äro i viss mån splittrade, och skiftena icke i allo väl anpassade till vägnätet etc, men där möjligheterna att nå en bättre arrondering äro beroende av förutsättningar för flyttning av byggnader, omläggning av vägnät e t c , vilka förutsättningar icke kunna bedömas på grundval av kartorna. Beträffande denna grupp kan således endast konstateras, att en omreglering kan vara lämplig och möjlig men att frågan härom måste bli beroende av närmare undersökningar. Då en fullständig undersökning angående arronderingen skulle bli relativt tidsödande och dyrbar, har en enligt ovan med avseende å möjligheterna begränsad undersökning på grundval av lantmäterikartor ansetts motiverad. Icke heller denna har emellertid med hänsyn till tidsåtgång och kostnader kunnat göras fullständig. Den har därför begränsats till ett femtiotal skifteslag (byar och enstaka hemman) inom undersökningsområdet. Urvalet av dessa har bestämts med hänsyn till ett av de system, som ansetts böra uppställas för undersökningen, nämligen att klarlägga huru den fortgående sammanslagningen av fastigheter till större brukningsenheter genom jordbrukares förvärv av självständiga fastigheter inverkar på arronderingen av brukningsenheterna. I första hand har sålunda utvalts skifteslag, inom vilka flera brukningsenheter bestå av mer än en fastighet. Härutöver ha några skifteslag medtagits för att i vissa fall få ett större sammanhängande område för arronderingsundersökningen. Materialet och dess redovisning. För undersökningen har det i första hand varit nödvändigt att upprätta kartor över den bestående fastighetsindelningen. Dessa ha upprättats genom sammanställning av lantmäterikartor. Beträffande en del avsöndrade lägenheter, över vilka kartor saknas i länets lantmäterikontor, har det icke varit möjligt att göra kartorna fullständiga. I allmänhet har det dock härvid endast varit fråga om mindre lägenheter, varför denna ofullständighet i kartmaterialet knappast torde ha någon praktisk betydelse med hänsyn till undersökningens ändamål. Härjämte förekomma en del sämjedelningar, som icke heller kunnat redovisas å sammanställningskartorna, men dessa delningar äro relativt fåtaliga. Det har vidare varit nödvändigt att upprätta förteckningar över fastigheterna, upptagande dessas areal och dennas fördelning på olika ägoslag. Uppgifterna härom liksom angående bestående sambruksförhållanden ha hämtats ur fastighetstaxeringslängderna: arealerna ur 1938 års längd, äganderättsförhållandena ur 1943 års. Där två eller flera fastigheter ägas av samma person ha de i förteckningarna upptagits under ett och samma ordningsnummer. En uppgift för undersökningarna har varit att söka i någon mån belysa möjligheten till sammanslagning av ofullständiga jordbruk med hänsyn till arronderingsförhållandena. För detta ändamål har det varit nödvändigt att uppställa någon norm för vad som skall betraktas såsom ofullständigt jordbruk. Härvid torde man i främsta rummet få utgå från arealen av den odlade jorden, och med hänsyn till undersökningens ändamål har det ansetts lämpligt att avgränsa gruppen ofullständiga jordbruk relativt snävt. Till denna grupp har därför hänförts jordbruk, vars odlade areal ligger mellan 4 och 12 hektar. Jordbruk med mindre odlad areal än 4 hektar ha ansetts kunna i regel betraktas såsom stödjordbruk, och brukningsenheter med större odlad areal än 12 hektar ha ansetts kunna utgöra fullständiga jordbruk. Undantagsvis har en brukningsenhet med mindre odlad areal ansetts kunna hänföras till gruppen fullständiga jordbruk, såvida till densamma hört betydande skogslillgång. Sannolikt ligger arealgränsen 12 hektar för ifrågavarande område för lågt, men då en säkrare beräkning av jordbrukets bärkraft förutsätter närmare undersökning angående jordens beskaffenhet m. m., har det ansetts riktigast med hänsyn till undersökningens syfte att sätta gränsen relativt lågt liksom den

122 i fråga om stödjordbruken satts relativt högt. Klassificeringen innebär med avseende å de sistnämnda brukningsenheterna givetvis icke att det konstaterats, att ägarna verkligen ha tillgång till stadigt arbete vid sidan av jordbruket. Många av dessa enheter kunna mycket väl tänkas i själva verket utgöra ofullständiga jordbruk. Sedan kartorna och förteckningarna upprättats har varje brukningsenhet för sig studerats med avseende å arronderingsförhållandena. Anteckningar ha härvid gjorts rörande antalet ägoskiften, deras inbördes avstånd och skiftenas form. Där så ansetts möjligt, h a r även gjorts anteckning angående möjligheten att sammandraga ägorna eller eljest ernå bättre arrondering genom omskifte eller ägoutbyte. Dessa anteckningar ha sammanställts för varje kartblad för sig, och som avslutning har antecknats ett totalomdöme. Detta har i stort sett begränsats till att avse frågan, huruvida eventuellt konstaterade brister i arronderingen äro av den omfattning, att de icke kunna undanröjas utan en mera omfattande omreglering i form av omskifte, eller om de kunna avhjälpas med mindre regleringar genom ägoutbyten, köp och sammanläggningar el. dyl. Slutligen h a r upprättats ett sammandrag över undersökningen, i vilket de undersökta skifteslagen hänförts till tre olika grupper: Grupp I, omfattande sådana skifteslag, där brister i arronderingen uppenbarligen äro så allmänt förekommande och av den omfattning, att en rationalisering av brukningsenheterna kräver omskifte. Grupp II, omfattande skifteslag, där visserligen betydande brister i arronderingen kunnat konstateras, men där väsentliga förbättringar funnits möjliga genom partiella omregleringar och det synts osäkert, huruvida genom omskifte härutöver kan ernås förbättringar, vilkas värde överstiger kostnaderna och olägenheterna av omskiftet. Grupp III, omfattande skifteslag, där, såvitt av kartmaterialet kunnat bedömas, förefintliga brister synts kunna undanröjas genom ägoutbyten och andra regleringar av mindre omfattning och där sålunda omskifte ansetts icke böra komma i fråga. I vissa fall h a r tvekan rått, om ett skifteslag skolat hänföras till grupp I eller grupp II. Sålunda ha exempelvis beträffande Leds by konstaterats rätt stora brister i arronderingen, men å andra sidan ha förutsättningarna för ett omskifte varit svårbedömda med hänsyn till frågan om lämplig fördelning av de omfattande landvinningsjordarna. I dylika fall har skifteslaget hänförts till grupp II. I andra fall har tvekan kunnat förekomma om hänförande av ett område till grupp II eller grupp III och i dessa fall har området hänförts till grupp III. Det har sålunda ansetts angeläget, att utredningen i varje fall icke skulle komma att utvisa större brister i arronderingen än de verkligen förefintliga. Resultat. Av sammandraget framgår, att de undersökta områdena fördela sig på ovan angivna grupper på följande sätt: Antal brukningsdelar

v i-1

2 »

V <

84 261 2 671-7 94-5 •5-0 27-4 2146 1 930-3 128-5 5 072-0 518 33 118 1 389-3 44-1 — 12-0 29-9 687-0 38-6 2 200-9 22-5 24 95 1 3586 42-7 0-9 8-9 149 4 894-5 64-7 2 5197 25-7 Summa 215 118 141 474 5419 6 181-3 5 9 48-3 3939 3511-8 2318 2 792-6 1000

551 24-9 20-0 100

v. m p,

C/5

Grupp C/5

o E C/J

O:

C/2

p < 3 TO 3 SO

SO

> en •i

*>

O

pst r+ r+ a>

ro |>

r ££ TO * *i fO= 0

c/> <!

gi

p

115 49 51

63 36 20

P a

TO SO pb

TO I II III

ha

I pr ocent av hela antalet brul ui.-delar

A r e a l ,

g: g TO

C/2

W o

TO o>

g >-i rf

O: < TO 3

w P

3 3 So

po >-i o co o (T> P CO r +

to R rf

123 I stort sett äro sålunda ungefär hälften av de undersökta brukningsdelarna så illa arronderade, att omskifte kan anses påkallat. Endast en fjärdedel av det undersökta området företer sådana arronderingsförhållanden, att ett omskifte uppenbarligen icke bör komma i fråga, medan den återstående fjärdedelen visserligen företer brister i arronderingshänseende men dock icke utan närmare undersökningar kan antagas vara i behov av omskifte. Antalet ägoskiften för de fullständiga jordbruk, som omfattats av undersökningen, är i medeltal 3,4. För de ofullständiga jordbruken är medeltalet 2,5. Största skiftesantalet för en brukningsenhet uppgår till 12. Avståndet mellan de olika skiftena är ofta stort, i många fall över fem kilometer. Skiftesantalet är störst inom grupp 1, och av de tre socknarna företer Askers socken den största ägosplittringen. Förhållandena belysas av följande sammanställning rörande skiftesantal inom de olika grupperna och socknarna:

Socken

Fullständiga Asker Sköllersta.. Ekeby Summa Ofullständiga Asker Sköllersta.. Ekeby . . . . Summa Fullständiga Asker Sköllersta.. Ekeby

Grupp I

Grupp II

Grupp I I I

Antal

Antal

Antal

skiften i skiften i skiften i brukbrukbruknings- skiften medeltal nings- skiften medeltal nings- skiften medeltal pr brukn.- enheter pr brukn.pr brukn.enheter enheter enhet enhet enhet jordbruk. 84 14 »18

350 55 72

»116

4-2 3-9 4-0 4-1

25 18 6

81 49 16

3-2 2-7 2-7

3-0

22 14 1

49 31 2

2-2 2-2 2-0 2-2

47 32 7

130 80 18

2-8 2-5 2-6

2-7

6 27 »17 *50

2 15 3

3 23 9

1-5 1-5 3-0 1-75

8 42 20 *70

16 75 52

2-0 1-8 2-6

2-0

13 52 43

2-2 1-9 2-5 2-2

jordbruk. 41 11 9

128 28 22

och ofullständiga 125 478 25 83 l 27 94 Summa U77 655

3-1 2-5 2-4 2-9 jordbruk. 3-8 3-3 3-5 3-7

l

1 En av brukningsenheterna i Ekeb y hy (g rupp II [), som har sina fles t a skiften i Frommersta (grupp I), har här överförts till grupp ]t.

De områden, som omfattats av denna arronderingsundersökning, kunna givetvis icke utan vidare antagas vara representativa för hela det ifrågavarande planeringsområdet. Sannolikt äro arronderingsförhållandena inom de nu undersökta områdena något sämre än inom socknarna i övrigt. Områdena ha nämligen, såsom ovan framhållits, utvalts med hänsyn till förekomsten av brukningsenheter, bestående av mer än en fastighet, för att undersökningen skolat kunna giva en uppfattning om verkningarna med avseende på arronderingen av den fortgående sammanslagningen av fastigheter till större brukningsenheter. Som närmare nedan skall beröras, har undersökningen givit vid handen, att nämnda företeelse i stor utsträckning lett till försämrade arronderingsförhållanden. Man kan därför antaga, att arronderingsförhållandena i stort sett skola vara bättre inom de delar av socknarna, där dylika sammanslagningar icke förekommit i någon större utsträckning och vilka sålunda

124 icke ingå i undersökningen. Med hänsyn till undersökningens omfattning torde dock i varje fall av densamma få anses framgå, att arronderingsförhållandena inom stora delar av planeringsområdet allmänt äro sä bristfälliga, att en reglering och rationalisering icke är möjlig utan omskifte. Med anledning av de förslag till fastighetsplanering och genomförande av regleringar i avseende å arronderingen genom successiva köp, byten och ägoutbyten i anslutning till denna planering, som under den senaste tiden förekommit (bl. a. i framställning från Norrlandsutredningen) må här framhållas, att denna väg till reglering icke synes vara ändamålsenligare än ett omskifte, om den ens överhuvud taget är framkomlig, inom områden, där arronderingen genomgående är bristfällig. Skall en verkligt rationell fastighetsindelning inom sådana områden kunna ernås, har man att räkna med tämligen allmänna och omfattande överflyttningar av ägor mellan brukningsenheterna. En sådan reglering kan icke begränsas att beröra endast något fåtal brukningsenheter. Icke sällan torde även omläggningar av vägar bli nödvändiga, särskilt i fråga om vissa oftast sämre s. k. ägovägar, vilka användas för ett flertal fastigheter. En dylik radikal omläggning av fastighetsindelningen kan knappast genomföras successivt, utan förutsätter en samtidigt genomförd reglering för ett större område. Slutligen må framhållas, att en successivt genom ägoutbyten, avstyckningar och sammanläggningar genomförd reglering ur kostnadssynpunkt knappast torde vara fördelaktigare än en reglering på en gång. Snarare torde uppdelningen på ett flertal förrättningar och andra åtgärder kunna antagas medföra en stegring av kostnaderna. Givetvis förutsattes härvid, att den pågående revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen skall leda till en sådan förenkling av skiftesförfarandet, att detta i och för sig icke skall föranleda högre kostnader än genomförandet av motsvarande reglering genom ägoutbyte eller andra förrättningsinstitut. Med hänsyn till det i alla avseenden ändrade tidsläget torde de arronderingsbrister, som enligt ovan visats föreligga, näppeligen kunna anses vara relativt mindre betydande än de, som på sin tid föranledde laga skiftena under mitten av 1800-talet. Lika visst som dessa torde ha varit ekonomiskt sett motiverade och i avsevärd grad främjat jordbrukets utveckling, torde omskiften nu kunna medföra motsvarande fördelar. Det är visserligen fråga om företag av stor omfattning och betydande kostnader, men 1800-talets laga skiften voro för sin tid icke mindre eller billigare företag, och betydelsen av omreglering med hänsyn till jordbrukets utvecklingsmöjligheter är nu knappast mindre än den var då. Börande verkningarna av kompletteringsförvärven och sammanslagningen av ofullständiga jordbruk "till fullständiga sådana framgår av utredningen, att denna fortgående verksamhet i allmänhet lett till betydande försämring av arronderingen. Särskilt förtjänar det att observeras, hurusom ofullständiga jordbruk ofta kompletterats genom förvärv av fastigheter inom andra byar, ofta pä långt avstånd från gården. I regel förefinnes dock inom sistnämnda byar behov av jord till komplettering av ofullständiga jordbruk, och den försålda jorden skulle ur arronderingssynpunkt avsevärt bättre kunna utnyttjas till brukningsenheter inom den egna byn. De här berörda förhållandena synas förtjäna beaktande i samband med den genom egnahemsnämnderna bedrivna jordförmedlingsverksamheten. Denna är nu till en del inriktad på direkt komplettering av ofullständiga jordbruk. Ofta ligga emellertid jordbruk, som utbjudas till salu icke så till att de lämpligen kunna utnyttjas till komplettering av ofullständiga jordbruk utan lämpligast böra utnyttjas tillsammans med närliggande förut fullständiga jordbruk. I de fall, där dessa ha ägor inom andra byar, torde emellertid ett byte kunna komma till stånd så att dessa ägor överlåtas till ofullständigt jordbruk inom den by, där de äro belägna, och överlåtaren kompenseras genom det salubjudna jordbruket. På så sätt skulle icke blott vinnas en komplettering av ett ofullständigt jordbruk utan även en förbättring av arronderingen för ett befintligt fullständigt jordbruk, överhuvud taget måste det anses önskvärt, att den jordförmedlande verksamheten till komplettering av de ofull-

125 ständiga jordbruken bedrives mera planmässigt under beaktande av fastighetsförhållandena i orten och icke endast med inriktning på den enskilda i varje särskilt fall aktuella brukningsenheten. Härutöver torde det kunna ifrågasättas, om icke åtgärder kunna anses påkallade för att förhindra fortsalt ägosplittring genom sammanslagningar av jordbruk. Närmast kunde härvid komma i fråga att stadga hembudsskyldighet till staten (egnahemsnämnden eller annat organ, som finnes lämpligen kunna anförtros jordförmedlingen till de ofullständiga jordbrukens komplettering). En annan möjlighet vore att införa koncessionstvång med prövning av förutsättningarna för eventuellt avsett sambruk med avseende å arrondering m. m. Åtskilliga av de ofullständiga jordbruken ligga dock så till, att de överhuvud taget icke torde kunna utnyttjas till inbördes komplettering utan avsevärd försämring av arronderingen. Oftast äro arronderingsförhållandena inom byn i dessa fall' genomgående dåliga, varför ett omskifte kan anses påkallat. Vid ett sådant skulle ett tillgängligt ofullständigt jordbruk kunna utnyttjas på bästa sätt genom att eventuellt fördelas på flera brukningsenheter till komplettering och samtidigt till hjälp för vinnande av bästa möjliga skiftesplan. I dylikt fall borde det jordförmedlande organet ha möjlighet att efter förvärv av det salubjudna jordbruket påkalla omskifte. Vad slutligen eventuella omskiften beträffar, måste givetvis förutsättas, att dessa icke skola bli bundna vid den bestående skifteslagsindelningen. Denna lägger särskilt inom vissa delar av Askers och Sköllersta socknar med dess långa och smala skifteslag hinder i vägen för lämpligt skifte. Två eller flera skifteslag eller delar därav böra sammanföras till skifteslag efter närmare prövning i varje särskilt fall. Delar av ett befintligt skifteslag, där arronderingsförhållandena i stort sett äro bristfälliga, kunna även på så sätt uteslutas med hänsyn till att arronderingen inom dessa delar är tillfredsställande, och omskiftet kan begränsas till vad som oundgängligen kräves för undanröjande av de allmänna bristerna i arronderingen. Man torde sålunda icke behöva räkna med omskifte av hela den i grupp I ovan redovisade arealen utan kunna utesluta icke obetydliga delar därav.» C.

Äganderättsförhållanden.

Från 1937 års jordbruksräkning föreligga uppgifter om den utarrenderade åkerjordens storlek i varje kommun. Arrendesystemet har större utbredning inom undersökningsområdet än i länet som helhet (30 °/o resp. 24 %>). Förhållandena äro i detta hänseende mycket olikartade inom skilda delar av området. Andelen utarrenderad åkerjord varierar från 17 °/o i Ekeby till 37 °/o i Askers socken. (Jfr tab. 6.) Arealens storlek för arrendatorer och självägande jordbrukare, enligt hushållningssällskapets undersökning, fördelad på olika storleksgrupper, framgår av tab. D. Omkring XU av samtliga undersökta gårdar brukas av arrendatorer. Dessa äro jämförelsevis talrikt företrädda i grupperna 2—10 ha, men mycket få i brukningsdelar av familjejordbruksstorlek. Det fåtaliga materialet tillåter inga säkra slutsatser beträffande skiljaktigheterna i fråga om innehav av skogs- och betesmark inom jämförbara storleksgrupper. Huvudsakligen som en följd av den avvikande storlcksfördelningen är i genomsnitt skogs- och betesinnehavet avsevärt större för de utarrenderade jordbruken än för de självägda gårdarna. Av hushållningssällskapet företagna stickprov utvisa att normala arrendevillkor äro gällande inom undersökningsområdet. D.

Produktionsinriktningen.

Åkerjordens användning inom de olika kommunerna år 1937 framgår av tab. 8. För att belysa skiljaktigheterna mellan slätt- och skogsbygd med avseende på produktionens inriktning ha även resultaten från Lantbruksakademiens undersökning

126 återgivits i tabellbilagan (tab. 9). Slutligen redovisas i tab. E resultaten från hushållningssällskapets representativa undersökning. Av de nämnda tabellerna framgår, att veteodlingen inom området är av ungefärligen samma omfattning som i länet som helhet, dock givetvis av större betydelse på slätten än i skogsbygden. Rågodlingen upptager större procent i undersökningsområdet och här är förhållandet det motsatta: odlingen har större omfattning i skogsbygden samt vid de mindre brukningsdelarna. Av vårsädesslagen dominerar havren, som upptager över 30 °/o av åkerarealen, med små skillnader mellan olika odlingsområden och storleksgrupper. Potatisodlingen har ringa omfattning och är koncentrerad till de mindre jordbruken. Slåttervallarna upptaga något mindre åkerareal än för Örebro län i genomsnitt. Att beteskulturen har ringa utbredning inom undersökningsområdet har tidigare framhållits. Skiljaktigheterna mellan de olika storleksgrupperna äro dock i detta hänseende betydande. Vid brukningsdelarna under 10 ha åker förekomma praktiskt taget inga kulturbeten. Betesvallsarealen stiger dock snabbt med stigande åkerareal och uppnår för jordbruken över 30 ha 4,5—5 °/o av hela åkerarealen. Vissa smärre förskjutningar i åkerns användning kunna konstateras under perioden 1927—1937. Veteodlingen har sålunda genomgående ökat på bekostnad av rågodlingen. Beträffande övriga grödor äro förändringarna av mindre betydelse. Uppgifter om hektarskördarnas storlek för åren 1938 och 1939 ha införskaffats genom Statistiska centralbyrån. Dessa uppgifter äro baserade på uppskattningar från hushållningssällskapets sockenombud och torde vara tämligen approximativa, i synnerhet för kommuner, vilka såsom Asker äro uppdelade på skogs- och slättområden. Siffrorna äro återgivna i tab. 10. För flertalet grödor ligga hektarskördarna avsevärt högre inom undersökningsområdet än för länet i dess helhet. Goda hektarskördar redovisas under båda åren främst för höstvete, havre och rotfrukter. Avkastningssiffrorna ligga nästan genomgående högst för Sköllersta, där i synnerhet höstvetet lämnar rikliga hektarskördar. Potatisskörden är anmärkningsvärt låg inom Ekeby socken. Lantbruksakademiens undersökning gör det möjligt, att för år 1934 särskilja hektarskördarna för slätt- och skogsbygden. Hektarskördar Slättbygden Skogsbygden

enl. Lantbruksakademiens Höstvete 3 500 3 020

undersökning

Höstråg 2 850 2 630

Potatis 14190 14 580

år 1934

(kg/ha).1

Rotfrukter 33 310 34 410

Vallhö 3 510 3 530

Slättbygdsgårdarnas överlägsenhet i fråga om spannmålsodlingen framgår tydligt av sammanställningen. Beträffande potatis- och rotfruktsodlingen däremot ge brukningsdelarna i skogsbygden obetydligt högre skörderesultat. Hektarskördeuppgifter ingå även i hushållningssällskapets undersökning av 52 gårdar inom området. Skörderesultaten, uppdelade på gårdar av olika storlek, återges i tab. F. Som regel ökar avkastningen med gårdens storlek. Stegringen är synnerligen kraftig för vårvete och potatis. En motsvarande bild av skörderesultatens samband med gårdens storlek erhålles, då antalet skördeenheter sättes i relation till brukningsdelens åkerarel (jfr tab. G). Avkastningen per ha åker, mätt i skördeenheter, är inte mindre än 50 °/o högre i den högsta storleksgruppen än vid jordbruk med högst 2 ha åker. Sammanfattningsvis kan konstateras, att avkastningen i skogsområdet är betydligt lägre än inom de egentliga jordbruksområdena. Inom samma bygd varierar av1 Lantbruksakademiens undersökningsområde sammanfaller icke helt med undersökningsområdet för denna rapport. Det bör även observeras, att 1934 var ett i vissa avseenden exceptionellt gynnsamt skördeår.

127 kastningen vidare med gårdarnas storlek. Hektarskördarna vid de större gårdarna kunna betecknas som goda, medan förhållandena i de lägre storleksgrupperna på grund av bristande ekonomiska resurser äro avsevärt sämre. Av de större gårdarna äro en del utarrenderade, men någon mera påtaglig försämring i avkastningshänseende torde för den skull i regel icke kunna konstateras. Beträffande den nuvarande produktionsinriktningens ändamålsenlighet torde några allmänna omdömen här knappast kunna fällas. Vissa specialodlingar såsom t. ex. hamp- och potatisodlingar torde efter närmare undersökning kunna visa sig lämpliga för ett antal brukningsdelar. Foderproduktionen har sedan gammalt varit förhärskande inom området. Förutsättningar synas vara förhanden att öka spannmålsproduktionen på de produktionskraftiga gårdarna, främst i fråga om vårvete och korn. Stora förutsättningar finnas även för utsädesodling, vilken redan nu förekommer i viss omfattning i form av bl. a. kontraktsodlingar. Av verkställda stickprovsundersökningar framgår, att de treåriga vallarna överväga. På de sandaktiga jordarna torde kortvariga vallar ge bättre resultat. Luzerninblandningens stora betydelse torde icke ha tillräckligt beaktats av jordbrukarna. En påtaglig brist inom områdets produktionsstruktur utgöres av den otillräckliga produktionen av äggviterikt foder. Boskapsskötseln intager en framträdande plats inom undersökningsområdets jordbruk. Det övervägande antalet gårdar har nötkreatursbesättningar och egna dragare. Förhållandena inom de enskilda socknarna äro påfallande likartade, vilket framträder särskilt tydligt, då man sätter kreatursantalet i relation till åkerarealen (häri inbegripen till åker reducerad äng). Resultatet framgår av nedanstående sammanställning: Antalet nötkreatur

Ask

er Ekeby Sköllersta Örebro län

och hästar samt nötkreatursenheter

Nötkreatur 66-6 65-1 65-7 S:a området 66-0 69-6

Därav kor 43-7 42-0 43-0 43-1 46-3

per 100 ha åkerjord, Får o.

rtas

tar 14-0 12-8 13-3 13-5 12-7

Svin

Höns

22-9 21-5 24-6 23-2 19-7

179-2 207-6 156-7 176-9 •

lamm

0-9 1-9 l-o 1-2 1-8

år 1937.1 Nötkreatursenheter 81-8 77-7 79-6 80-2 81-6

Nötkreatursskötseln har sålunda något mindre utbredning inom undersökningsområdet än för länet. Häststammen är däremot något större, i synnerhet i Askers socken. Enligt lantbruksakademiens undersökning ligger skogsbygden något före slättbygden i fråga om antalet krealursenheter per arealenhet. Skillnaderna äro dock icke avsevärda. I själva verket tyda både de tidigare anförda siffrorna över åkerjordens uppdelning på olika grödor och de här redovisade uppgifterna om kreatursstammen på att en starkt blandad driftsform är den förhärskande inom undersökningsområdet. Ensidig vegetabilieproduktion på slättbygden synes vara lika sällsynt som ensidig kreatursskötsel i skogsbygderna. Ur hushållningssällskapets undersökning anföras i tab. I några siffror, som belysa kreatursskötselns betydelse i olika storleksgrupper av jordbruk. Blott få helt kreaturslösa jordbruk redovisas och dessa ligga samtliga i de lägsta storleksgrupperna. Antalet kreatursenheter stiga helt naturligt avsevärt med gårdarnas storlek men sjunker, beräknat på åkerarealen. Kreatursbeståndet satt i relation till åkerarealen är dubbelt så stor i den minsta storleksgruppen som i den högsta (30 ha åker och större). 1 Omräkningen från ängsareal till åkerareal har skett efter samma grunder som tillämpats i 1937 års jordbruksräkning för Örebro läns vidkommande.

128 I nämnda undersökning redovisas även mjölkproduktionens storlek i olika storleksgrupper (tab. I). Såsom man kunnat vänta sig är mjölkproduktionen mycket låg i den lägsta gruppen, högst vid de större jordbruken. Produktionen är även inom samma storleksgrupp högre hos mejerileverantörer än vid gårdar, där mjölken behålles hemma. Av de större gårdarna är det blott ett fåtal, som inte leverera till mejeri. Vid dessa uppfödas gödkalvar och säljas sannolikt mjölk direkt till konsumenterna. Lantbruksakademiens undersökning redovisar mjölkproduktionen per ko inom olika bygder och storleksgrupper (kg per å r ) : Slättbygd Skogsbygd Grupp 1 2 189 1759 II 2 310 1857 III 2 547 2 201 IV 2 752 2 085 Summa 2 430 1906 Av sammanställningen framgår mycket tydligt slättbygdens överlägsenhet beträffande mjölkproduktionen. Tabellen belyser även produktionens jämna ökning med stigande åkerareal. Den enda officiella siffra för den genomsnittliga mjölkproduktionen per ko som kan tjäna till jämförelse kan hämtas från en representativ undersökning av animalieproduktionens storlek år 1937/1938. 1 Undersökningen uppger för sagda produktionsår en medelproduktion av 2 566 kg per ko i hela Örebro län. Vid jämförelsen bör visserligen beaktas, att lantbruksakademiens undersökning icke inkluderar de mindre jordbruken samt vidare, att en produktionsminskning ägt rum sedan förkrigsåren men även under hänsynstagande till dessa förhållanden synes mjölkproduktionen vara låg inom undersökningsområdet. Den jämförelsevis låga mjölkavkastningen torde främst bero på att djuren erhålla för mycket halm (grovfoder) och för litet kraftfoder. Djurmaterialet utnyttjas inte tillräckligt ur mjölkproduktionssynpunkt. Många djur erhålla nästan endast underhållsfoder, varför antalet djur inom området under rådande förhållanden torde vara i överkant. Vallkulturen har ännu inte nått en önskvärd standard. Fodret på ängarna är med den knappa gödslingen av ringa värde. Intresset för ensilageberedning är ringa. Anslutningen till mjölkkontrollföreningarna är tämligen obetydlig. Dess omfattning framgår av nedanstående sammanställning. Till mjölkkontrollförening Storleksgrupp, ha åker 0-26— 2 2-' 5 5—10 10-30 30—

år 1942/43 anslutna gårdar i °lo av samtliga år 1932. Asker — 2 — 12 50 Samtliga 7

Sköllersta — — 7 48 5

Ekeby — — 3 20 2

Samtliga "T 1 — 8 4o 5

Mjölkkontroll förekommer sålunda praktiskt taget blott vid brukningsdelar med mer än 10 ha åkerareal och anslutningen är mycket ringa även i gruppen 10—30 ha. Anslutningen torde vara mindre än för länet i dess helhet. Tuberkulosbekämpandet är inom undersökningsområdet ungefär av samma omfattning som inom övriga jämförliga delar av länet. Ekeby ligger dock i detta avseende särskilt lågt. Liknande omdömen gäller även tjurföreningarna. Förståelsen för bättre avelsmaterial synes dock vara i stadigt stigande. Något större intresse för svinavel finnes icke inom området. Detta är en stor brist särskilt i fråga om skogsbygdens jordbruk. Förutsättningar torde finnas för i Den anhnaliska produktionen år 1937/38, Statistiska Meddelanden Ser. A. Band V: 8.

129 avsevärt mera omfattande uppfödning av smågrisar och för intensivare hönsskötsel. Förutsättningar saknas däremot inom de egentliga jordbruksområdena för fåravel. Biodlare- och fruktodlareföreningar finnas i tämligen stor utsträckning och intresset för dessa binäringar är nog i allmänhet större än vad man brukar räkna med. Området är ett av de bästa i fråga om fruktodling. Det kan jämställas med Latorpstrakten. Utmärkande äro de oräkneliga körsbärsbestånden. Möjligheterna för försöksodling beträffande frukt och för ökad odling under glas torde vara goda. Växthusanläggningar, som under senaste år kommit till stånd, synas ha slagit väl ut. En bidragande orsak härtill äro givetvis de gynnsamma avsättningsförhållandena med större befolkningscentra på nära avstånd (Örebro, Kumla, Kvarntorp). Fiske förekommer inom området i nämnvärd omfattning endast i sjön Sottern, vilket i försäljningshänseende är av lokal betydelse. E. Jordbrukets

driftsekonomiska

förhållanden.

I den officiella statistiken lämnas inga uppgifter om jordbrukets driftsekonomiska förhållanden inom de enskilda kommunerna för senare år. Från 1932 års jordbruksräkning ha införskaffats siffror om arealen täckdikad åker. Motsvarande uppgifter ha icke kunnat erhållas för år 1937. Beträffande täckdikningen ha förhållandena förändrats avsevärt under det gångna decenniet. Den täckdikade åkerKommun arealen i % av totala åkerarealen, 1932 Asker 13-3 Ekeby 31-2 Sköllersta 26-2 Hela området 21-4 Örebro län 25-9 Det är av ett visst intresse att jämföra dessa uppgifter med motsvarande uppgifter från lantbruksakademiens undersökning. De vid denna erhållna siffrorna äro följande: Slättbygden Skogsbygden Täckdikad areal i % av hela åkerarealen 40 45 Areal, som ej behöver dikas 7 6 Areal, som återstår att dika 53 49 Bilden är sålunda långt gynnsammare än enligt den officiella statistiken, vilket givetvis sammanhänger med att den senare även inkluderar uppgifter från de mindre brukningsdelarna. Av denna anledning kan lantbruksakademiens undersökning inte användas för belysningen av hela jordbrukets driftsekonomiska standard. Undersökningens uppgifter om gödslingen, ekonomibyggnadernas beskaffenhet, mekaniseringsgraden, gemensam maskinanvändning, arbetskraften och jordbrukets ekonomiska läge återges därför icke, hur upplysande de i och för sig än må vara. Det är uppenbart, att jordbrukels genomsnittliga standard inom undersökningsområdet är väsentligt lägre än dessa siffror ange. 1 Hushållningssällskapets undersökning avsåg även att belysa täckdikningens omfattning vid gårdar av olika storlek (jfr tab. K). Den täckdikade arealen enligt denna undersökning ligger blott obetydligt högre än enligt 1932 års jordbruksräkning. Den stiger med åkerarealen men utgör även vid de större gårdarna blott omkring en fjärdedel av totala åkerarealen. Ifall undersökningens material är representativt i detta avseende torde de framsteg som gjorts på detta område under det gångna 1 Sålunda uppges det t. ex. i lantbruksakademiens undersökningar, att blott 5 % av samtliga ekonomibyggnader befunno sig i dåligt skick.

9—458941.

130 decenniet vara tämligen obetydliga. En bidragande orsak till att dikningen försummats under senaste år har varit svårigheter att erhålla hjälp av löskarlar. Trots olika former av uppmuntran ha inte heller övriga jordförbättringsarbeten vidtagits i sådan omfattning, som motiveras av de goda odlingsbetingelserna. I huvudsak inom Asker och Sköllersta återstår förutom täckdikning även en del betesförbättrings- och stenröjningsarbeten. Det har tidigare nämnts, att sänkningen av matjordslagret på torrläggningsområdena är ett av områdets större problem. I vad mån och i hur stor omfattning invallning m. fl. åtgärder behöva vidtagas måste klarläggas genom särskilda undersökningar. För att få bort det nuvarande högvattenståndet erfordras en omfattande upprensning av Kvismare kanal. I detta sammanhang kan även nämnas, att Kvarntorpsindustrien medfört vissa föroreningsproblem i vattendragen. Här kan även nämnas, att enligt lantbruksakademiens undersökning omkring 30 °/o av samtliga undersökta jordbruk regelbundet kalka en del av arealen, vilket tyder på avsevärd kalkbrist i jorden. Kalken torde i regel erhållas från Yxhults kalkbruk strax utanför områdets västgräns. Vad beträffar ekonomibyggnadernas beskaffenhet så torde i detta avseende i stort sett gälla detsamma som i fråga om bostadshusen. De äro i regel väl byggda men oftast illa disponerade och otidsenligt inredda. I hushållningssällskapets undersökning betecknades beskaffenheten vid hälften som god, vid en tredjedel som mindre god och vid resten som dålig. Vattenledning i djurstallen saknas vid drygt en tredjedel av gårdarna. I detta avseende är skillnaden mellan små och större jordbruk mycket utpräglad. Beträffande gödselvården kunna följande uppgifter återges från 1932 års jordbruksräkning. Med gödselstad Med cementerad urinKommun utrustade jordbruk brunn utrustade jordi % av samtliga bruk i % av samtliga Asker Ekeby Sköllersta S:a området Örebro län

4-9 10-7 10-7 8-0 12-2

2-9 8-0 5-5 4-7 4-7

Av resultaten från hushållningssällskapets undersökning att döma har en avsevärd förbättring ägt rum under den förflutna 10-årsperioden. Gödselstad redovisas numera av 14 °/o av de undersökta jordbruken och urinbrunn av nära 8 %>. Fortfarande befinner sig dock gödselvården inom området på låg standard, varvid Askers kommun intager en oförmånlig särställning. Härvid är att märka, att Örebro län som helhet beträffande tillgången på cementerade gödselstäder och urinbrunnar ligger långt under riksgenomsnittet. Att så trots allt upplysningsarbete är förhållandet måste betecknas som anmärkningsvärt. Gödselvårdsanläggningarna äro otillfredsställande inte blott vid de små brukningsdelarna utan i nästan samma grad vid de större. Användningen av konstgödsel vid de av hushållningssällskapet undersökta gårdarna framgår av tab. L. Något klart samband mellan brukningsdelarnas storlek och konstgödselanvändningen kan inte spåras. Kvävetillförseln förefaller låg. Vid flertalet gårdar är gödningen numera av mindre omfattning än före kriget. Beträffande jordbrukens mekanisering föreligga uppgifter dels från hushållningssällskapets undersökning, dels från länsarbetsnämnden. Resultaten från den förstnämnda undersökningen framgår av tab. M. I runt tal en femtedel av jordbruken — samtliga ha över 10 ha åker — är utrustad med traktor, drygt en tredjedel med mjölkningsmaskin och nära 70 °/o med slåttermaskin. Gemensam maskinanvändning eller maskinlån förekommer vid 85 %> av samtliga undersökta jordbruk.

131 Dessa uppgifter kunna lämpligen jämföras med länsarbetsnämndens siffror över maskinutrustningen inom arbetsblocken. Denna undersökning omfattar 60 jordbruk över 2 ha eller drygt 8 °/o av samtliga. Maskinutrustningen

inom

undersökningsområdet.

Gä Gårdar med *mk™d Gårdar med traktor maskiner självbindare . Ä. i % av samtliga gårdar A B A B A B A B 2—5 9 16 — — 11 _ _ _ S—JO 7 11 — 9 14 18 29 27 10—30 19 26 37 23 68 42 84 81 3 °— 4 7 75 86 100 100 100 100 Samtliga 39 60 26 22 49 33 56 52 Örebro län 1 046 . 14 . 25 . 27 1 A = Enl. hushållningssällskapets undersökning. B = Enl. arbetsblocksmaterialet.

Storleksgrupp, ha åker

Antal undersökta gårdar1

Med hänsyn till de båda materialgruppernas olikhet och till det ringa antalet undersökta gårdar — gruppen A utgör ett urval av 5 % av samtliga gårdar, grupp B ett urval av 8 % — kan överensstämmelsen anses tillfredsställande, i synnerhet beträffande användningen av traktorer och mjölkningsmaskiner. Mekaniseringsgraden inom undersökningsområdet synes ligga rätt väsentligt högre än för hela länet i genomsnitt. Elektrifieringen kan anses tillfredsställande i vad avser belysningen (78 °/o av samtliga av hushållningssällskapet undersökta gårdar elektrifierade) medan kraftbehovet ännu inte tillräckligt beaktats (57 % av gårdarna ha tillgång till elektrisk kraft, jfr tab. K). F.

Skogsbruket.

Enligt vissa uppgifter i »Årsbok för Sveriges kommuner», utgjorde skogsfastigheternas taxeringsvärde år 1942 18,5 °/o av jordbruksfastighetens värde mot nära 33 °/o på hela länets landsbygd. Skogens ekonomiska betydelse är synnerligen ringa inom Ekeby socken, störst inom Askers socken, där skogsfastigheternas värde utgör 22 %>. I sin helhet har sålunda undersökningsområdet till följd av sitt ringa skogsbestånd mindre tillgång till supplementära arbetstillfällen än Närkebygden i allmänhet (jfr härtill tab. 4). Tidigare har omnämnts, att skogens produktionsförmåga är avsevärt större inom undersökningsområdet än i länet i genomsnitt. Å de mindre ägolotterna torde avkastningen i m 3 i regel visa ett större netto, sammanhängande med lägre omkostnader och ett fullständigare tillvaratagande av avfallsprodukterna. G. Jordbrukets

och skogsbrukets

arbetskraftsförhållanden.

Ur primärmaterialet från 1932 års jordbruksräkning ha vissa uppgifter rörande antalet yrkesverksamma familjemedlemmar och den lejda arbetskraften kunnat införskaffas, men dessa uppgifter avse blott gårdar med minst 5 ha åkerareal. Andelen av familjens arbetskraft inom området översteg år 1932 något länets (74 resp. 71 °/o). Några större olikheter mellan de olika kommunerna med hänsyn till arbetsförhållandena kunna icke konstateras. Andelen lejd arbetskraft var dock något större inom slättbygdssocknen Ekeby än i områdets övriga socknar. I hushållningssällskapets undersökning av 52 brukningsdelar inom området ha även uppgifter om arbetskraftsanvändningen inhämtats, uppdelade på familjens arbetskraft och lejd, fast anställd arbetshjälp. Arbetskraften har satts i relation till åkerinnehavet (tab. N). Av tabellen framgår den starka överbefolkningen på smågårdarna. Emellertid kommer här inte den omständigheten till uttryck, att ägaren

132 på dessa ofta blott ägnar en mindre del av sin arbetskraft åt jordbrukets skötsel. Den lejda arbetskraften är inom området av mycket ringa omfattning. Anskaffandet av tillräcklig arbetskraft för jordbruket är i detta område liksom annorstädes en mycket svår fråga. Genom Kvarntorpsindustriens tillkomst har läget i detta avseende skärpts ytterligare. Bristen är synnerligen stor beträffande löskarlar, daglönare och tillfällig arbetskraft överhuvud taget. H. Avsättningen av jordbruksförhållandena inom området.

och skogsbruksprodukterna

samt

kommunikations-

Jordbrukarnas egna organisationer sörja för den övervägande delen av avsättningen. Området är i det avseendet synnerligen väl organiserat. Beträffande avsättningsriktningarna hänvisas till särskild skiss (fig. 2). Följande detaljuppgifter må lämnas: Ekeby: Spannmålen går till ungefär 50 °/o till centralföreningen i Sköllersta, 25 %> till centralföreningen i Kumla och 25 °/o till Kumlabolaget. En mindre kontraktsodling förekommer dessutom. Mjölken går till örebroortens mejeri i Sköllersta (85—90 °/o). Ett mindre område levererar till mejeriet i Kumla. Av slaktdjuren gå 75—80 °/o till föreningsslakteriet i Ormesta. Dessutom finnas ett par privatslaktare, som vidarebefordra till privatslakteriet i Gällersta. Frukt torgföres i allmänhet i Örebro. Sköllersta: Spannmålen går till ca 99 °/o till centralföreningen i Sköllersta, 4—5 gårdar sälja till Kumla foder- och utsädes AB. Mjölken från samtliga gårdar utom två samt ca tio småställen levereras till mejeriet i Sköllersta. Slaktdjur sändas till ca 95 °/o till Ormesta, dessutom till en slaktare i Ekeby och en i Kumla samt fyra hemslaktare. o Frukten köpes av uppköpare från Örebro samt en mindre del till Palsboda (Fmdusf abrikerna). Asker: Spannmål: i östra och södra delarna levereras till centralföreningen i Odensbacken, i västra delen till centralföreningen i Sköllersta. En by (Tybble) säljer till Kumlabolaget. Mjölk: ca 90 °/o äro anslutna och sända till Örebroortens mejeri i Asker, några byar och Brevens bruk till Mjölkcentralen i Vingåker. Slaktdjursleveranserna gå till 70—75 °/o till Ormesta. Från Asker levereras viss del till tvenne slaktare i Kilsmo, från Brevens bruk dock till Ormesta. Av fig. 2 torde framgå att den mest centraliserade avsättningen utgöres av slaktdjursleveranserna till Ormesta. Viktiga centra för övriga jordbruksprodukter äro Sköllersta, Asker, Odensbacken samt för biprodukter Örebro. Sottern-fisken torde till huvudsaklig del säljas å platsen. Skogsprodukterna avsättas främst i Kilsmo, Örebro, Palsboda och Kumla. Ur kommunikationssynpunkt synes undersökningsområdet jämförelsevis vällottat. Det har redan anförts, att området genomskäres av två järnvägslinjer, dels linjen Stockholm—Göteborg i öst-västlig riktning med stationerna och tätsamhällena Kilsmo och Palsboda, och ett stickspår från Kumla å linjen mellan Örebro och Hallsberg till Kvarnstorps oljeskifferverk dels av den smalspåriga järnvägen Örebro—Palsboda —Norrköping i nord-sydlig riktning. Av övriga kommunikationer kan nämnas Kvismarekanalen, som förbinder Kvismaredalen med Hjälmaren. Någon trafik på kana-

133 len ovanför Odensbacken förekommer icke för närvarande. Huvudhandelsort vid denna kanal är Odensbacken i nord-östra hörnet av Askers socken. Undersökningsområdet genomdrages även av en rad förstklassiga vägar, som i regel gå i nordsydlig riktning, främst vägarna Palsboda—Sköllersta och Kilsmo—Asker. I östvästlig riktning går vägen Sköllersta—Asker—Odensbacken. Efter en vägbreddskarta att döma är vägnätet dock tämligen glest inom skogsbygderna norr om sjön Sottern. Utfartsvägarnas beskaffenhet och längd vid de av hushållningssällskapet undersökta gårdarna framgår av en sammanställning i tab. K. Utfartsvägarna ha i genomsnitt en längd av 1,5 km. Nära hälften av vägarna betecknas som goda, drygt 40 °/o som mindre goda. Skillnaden i detta hänseende är stor för de olika storleksgrupperna. I den lägsta gruppen överväga de dåliga vägarna medan de större gårdarna i regel förfoga över goda utfartsvägar. /. Jordbrukets

ekonomiska

ställning.

Ett visst uttryck för jord- och skogsbrukets ekonomiska läge erhålles av det taxeringsvärde som åsättes jordbruksfastigheterna. Följande uppgifter äro hämtade ur 1938 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1943:23).

£? ke h r

Taxeringsvärde per ha, kronor . Åker Skogsmark 960 44-9

Ssta'"

}SS'

Kommun

il5

Bonitet

Rotvärde

3-55

4-20

3 75

4-48

"

ökonersta

1000 51-9 3-76 4-58 984 47-7 3-64 4-36 Örebrolän 968 33-4 3-06 3-58 Siffrorna visa, att åkermarkens taxeringsvärde inom området ligger något över lansgenomsnittet. Skillnaderna mellan socknarna äro obetydliga. Högst är taxeringsvärdet inom Ekeby, dock är skillnaden ganska ringa med hänsyn till att socknen i långt högre grad an områdets övriga delar består av bördigt slättland. Det förefaller i sa fall obefogat, att på grundval av likheten i taxeringsvärdena dra slutsatsen att den driftsekonomiska standarden inom områdena vore likartad. Taxeringsvärdet påverkas ju för övrigt även av andra omständigheter än jordmån och teknisk utrustning såsom skiftesförhållanden, avstånd till väg och järnväg m. m. Beträffande kommunikationerna är i synnerhet skogsbygden inom Askers socken sämre lottad an undersökningsområdet för övrigt. I fråga om skogsbruket är läget inom området uppenbarligen mycket gynnsamt Skogsmarkens taxeringsvärde överstiger inom samtliga av undersökningen berörda socknar avsevärt länsgenomsnittet. Detsamma gäller för bonitet och rotvärde Sämst ar skogens produktionsförmåga inom Asker. Den höga siffran i Ekeby är av mindre praktisk betydelse eftersom någon nämnvärd avsaluavverkning inom detta område knappast torde förekomma. S:a området

II.

S a m m a n f a t t n i n g av i n o m området konstaterade brister, s o m vidlåda näringslivet.

Av det föregående torde ha framgått, att undersökningsområdets jordbruk i flera avseenden befinner sig på tämligen hög nivå, jämfört med länet som helhet. Anlag fivS S , ^ , S t a n d a r , d ' f r a m t r ä d e r d o c k ^ - t a l brister inom områdets närnfgfhv. Pa grundval av vad som tidigare anförts samt med ledning av från hushållnings-

134 sällskapet lämnade uppgifter sammanfattas de mera väsentliga bristerna i följande punkter: 1. Allmänt gäller, att möjligheterna för industrier och hantverksmässig verksamhet — om man undantager Kvarntorpsanläggningen — icke i full utsträckning blivit tillvaratagna. Förutsättningar torde finnas för bl. a. reparationsverkstäder och förädlingsindustrier av olika slag (skogsprodukter, kemiska industrier m. m.). Den låga elektrifieringsgraden verkar hämmande på jordbrukarnas möjligheter att ägna sig åt lönande bisysslor. 2. Tillgången på lokaler för ekonomisk, kommunal och kulturell verksamhet (banker, sammanträdes- och skollokaler) är otillräcklig. Bygdegårdarna äro ibland belägna på ur kommunikationssynpunkt oförmånliga platser. 3. Bostäderna äro i allmänhet otillfredsställande, främst beträffande disposition och inredning samt utrustning med tekniska hjälpmedel (vatten och avlopp). Svårigheterna alt erhålla arbetskraft för områdets skogsbruk anses huvudsakligen bero på bostadsförhållandena för skogsarbetarna. Kvarntorpsindustriens rökgaser utgöra en allvarlig olägenhet för den kringliggande bebyggelsen. 4. Yrkesutbildningen befinner sig på jämförelsevis låg nivå. Kävesta frekventeras inte i önskad omfattning av bygdens ungdom. Intresset för ordnad bokföring inom jordbruksföretagen är ringa. 5. Möjligheterna att genom specialodlingar (utsäde, hampa, potatis m. m.) samt genom ökad produktion av äggviterikt foder höja bärkraften utnyttjas inte tillräckligt av jordbrukarna. 6. Markkarteringsverksamheten bör intensifieras. Ett flertal jordförbättringsåtgärder återstå att utföra såsom täckdikning och betesförbättring. Sänkningen av matjordslagret på torrläggningsområdena utgör ett allvarligt problem och kräver särskilda åtgärder. Arealerna kring Kvismare kanal äro utsatta för årligen återkommande översvämningar och en omfatttande upprensning av kanalen synes erforderlig. Nämnas bör även, att Kvarntorpsindustrien medfört vissa föroreningar av vattendragen. Beteskulturen har trots goda naturliga förutsättningar ringa omfattning. Okultiverade skogs- och hagmarker dominera alltjämt. 7. Djurmaterialet utnyttjas inte tillräckligt. Antalet mjölkkor torde vara i överkant i förhållande till den nuvarande foderbasen. Mjölkavkastningen är låg, i synnerhet i skogsbygderna. Intresset för ensilageberedning är svagt, liksom för rationell svinavel. Anslutningen till kontrollföreningsverksamheten är obetydlig. 8. Jordbrukens tekniska utrustning är ofta bristfällig. Ekonomibyggnaderna äro i många fall illa disponerade och otidsenligt inredda. Mekaniseringsgraden är låg och de mekaniska hjälpmedlen utnyttjas icke tillräckligt. Maskinvården lämnar mycket övrigt att önska, ö k a d mekanisering inom området är synnerligen angelägen med hänsyn till den starka konkurrensen om arbetskraften från Kvarntorpsindustriens sida. I synnerhet bristen på löskarlar och kvinnlig arbetskraft är besvärande. 9. Arronderingen är otillfredsställande. Av överlantmätare Lindquists specialutredning framgår, att hälften av de undersökta brukningsdelarna är så illa arronderade, att omskifte anses påkallat. Vid ytterligare en fjärdedel är arronderingen bristfällig. Vissa ängsarealer äro illa belägna och körningarna tidsödande. 10. De ofullständiga jordbruken äro många och förhållandena vid dessa mycket otillfredsställande. Ofta äro de så belägna, att de icke kunna sammanläggas utan avsevärd försämring av arronderingen. Sammanläggningen försvåras även i många fall av det relativt dyrbara byggnadsbeståndet. 11. En avsevärd produktionsstegring kunde vinnas inom skogsbruket genom fortsatt ökning av virkesförrådet och genom intensivare skogsvård.

TABELLER. ( U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e II.) T a b . 1.

Plats

M e d e l t e m p e r a t u r o c h m e d e l n e d e r h ö r d vid v i s s a o b s e r v a t i o n s p l a t s e r i Örebro l ä n , p e r i o d e n 1901—30. Kommun

Medeltemperatur. Högsjö 1 Örebro Askersund

CH

» 3

>

rt> er

g; J2.

-1_

>

C

C/3

c cp

p

O

o <

ö

>• -i

fD O

ro

- 2 - 9 -2-8 -0-2 +3-9 +10-0 +14-2 + 16.7 + 14-6 + 10-6 +5-8 + 0-9 - 2 - 0 +5-7 - 3 - 2 - 3 ' 8 - 0 - 9 + 3-4 + 9- fi+ 14-0 4-16'fr + 14-Ä + 10-1 + 5'4 +0-8 - 2 - v +5-4 - 3 0 -3-0 - 0 8 13-8 + 9-8 +13-9 + 16-6 + 14-6 + 10-5 + 5-7 + 1-0 - 1 - 9 + 5-6

Medelncderbörd. 30 Högsjö x 23 25 31 64 42 74 75 52 53 41 4? 552 Örebro 39 29 34 39 46 61 72 85 53 58 44 50 610 x\skersund 42 33 34 41 4* 64 69 89 54 64 52 54 64? Esplunda FUnkaby 29 22 25 33 42 64 77 84 56 40 569 57 40 Skrubby Viby 22 17 20 29 40 63 69 81 51 47 30 MM 35 Mariedam Lerbäck 40 29 35 42 51 64 74 95 64 70 56 56 676 1 Beläget inom V:a Vingåkers socken i Södermanlands län, mindre än Va mil från Askers östgräns. Källa: T a b . 2.

Enl. meddelande från Meteorologiska anstalten. Folkmängden och dess sammansättning inom undersökningsområdet, 1930, 1938 o c h 1943. Folkmängden

Kommun

Sköllersta S:a området T a b . 2 a.

Vi 1930

Vi 1938

Vi 1943

4 308 1 162 2 947 8 417

3 903 1057 2 815 7 775

3 680 1221 2 922 7 823

F o l k m ä n g d e n s f ö r d e l n i n g efter k ö n 1930 o c h 1940. 1930

Asker Ekeby Sköllersta . . . S:a området

Antalet män per 1 000 kvinnor

1940 Män

Kvinnor

S:a

Män

Kvinnor

S:a

2 117 583 462 4162

2 145 552 1506 4 203

4 262 1 135 2 968 8 365

1880 531 1401 3 812

1844 493 1392 3 729

3 724 1024 2 793 7 541

987 1056 971 990

1020 1 077 1006 1022

T a b . 2 b.

F o l k m ä n g d e n s å l d e r s s a m m a n s ä t t n i n g å r 1940 (i %):

Män i åldern 0—15 15—65

65—

Kvinnor i åldern 0—15 15—65

65—

Asker 18 68 14 19 66 15 Ekeby 65 19 16 19 68 13 68 Sköllersta . . . 20 12 17 67 16 67 19 14 19 66 15 S:a området Källor: Årst ok för Sveriges kommu ner och folkräk ningar.

Män per 1 000 Antalet gifta kvinnor i kvinnor inom åldern 15—45 gruppen år per 1 000 15—65 år invånare 1046 1039 1027 1038

100 91 115 104

136 T a b . 3.

B e f o l k n i n g e n s y r k e s f ö r d e l n i n g (i p r o c e n t a v t o t a l b e f o l k n i n g e n ) 1940.

Kommun

Total befolkning

Asker därav Breven Kilsmo del av Odensbacken

100 100 100 100

Ekeby Sköllersta därav Palsboda S:a området

100 100 100 100

Örebro läns landsbygd. . 1

Därav tillhörande yrkesgrupp 1 II

I I I o. IV

55 14 18 6

27 76 49 39

5 25 32

70 49 15

16 23 41

3 12 27

V

o 16 4 6 7

Antal yrkesVI o. V I I utövare 6 3 3 7

44 39 47 51

7 10 10

48 44 44

47 38 Grupp V = Allm. förvaltningstjänst och fria yrken VI = Husligt arbete VII = Ospecificerad verksamhet

10 Grupp I = Jordbruk och binäringar Il = Industri och hantverk III = Samfärdsel IV = Handel

Källa: 1940 års folkräkning. T a b . 4.

F a s t i g h e t e r n a s t a x e r i n g s v ä r d e , 1933, 1941 o c h 1942. Taxeringsvärde 1 000-tal kr.

Kommun

a)

Jordbruksfastighet

Därav skogsfastighet

Annan fastighet

Summa

6 253 2 503 4 854

975 166 667

1365 229 2 225

7 618 2 732 7 079

82-1 91-6 68-5

13 610

3 819

17 429

78-1

15-6 6-G 13-7 133

6 942 2 745 5 444

1506 260 1002

2 173 287 3 341

9 115 3 032 8 785

15 131

2 768

5 801

20 932

75-3 90-5 62-0 72-3

21-7 9-5 18-4 18-3

6 942 7 892 5 441

1506 256 1002

2 273 369 3 343

2 764

5 985

75-3 95-5 61-9 77-2

21-7 3-2 18-4

20 275

9 215 8 261 8 784 26 260

6 942 2 570 5 441

1506 256 1002

2 273 5 691 3 343

9 215 8 261 8 784

75-3 31-1 61-9

21-7 10-o 18-4

14 953

2 764

26 260

56-9

18-5

1933:

Asker Ekeby — Sköllersta S:a området b)

SkogsJordbruks fastighet fastighet i % av i % av jordbrukshela fastighet värdet

1941.

Asker Ekeby . . . Sköllersta S:a området c) 1942 (okorrigerat): Asker Ekeby Sköllersta S:a området d) 1942

(korrigerat):1

Asker Ekeby Sköllersta S:a området

136 Källa: »Årsbok för Sveriges kommuner», åren 1934, 1942 och 1943. i I Ekeby socken har ett belopp av 5 322 000 kr flyttats från jordbruksfastighet till annan fastighet. Närmare förklaring härtill återfinnes i texten.

137 Tab. 5.

Industriföretag i n o m undersökningsområdet, produktionsvärde, a n t a l a r b e t a r e o c h a r b e t s t i m m a r , 1938, 1939 o c h 1942.1

Kommun

Antal företag

Dagar i drift

Produktionsvärde, 1 000tals kr.

10 1 13 24

2 499

a) 1938: Asker Ekeby . . . Sköllersta S:a området b) 1939: Asker Ekeby . . . Sköllersta, S:a området

S:a arbetare

S:a arbetstimmar

3 393

1 729-9 5-0 550-4

5 892

2 285-3

408 237 3 000 150 485 561 722

10 1 10

2 183 280 1874

1 883-7 4-0 474-3

205 71

395 928 2 250 97 306

4 337

2 362-0

495 484

11 2 6

2 418 485 1049

2 988-0 7 967-7 466-7

206 441 42

432 431 724 084 90 519

3 952

11 422 4

1 247 034

c) 1942: Asker Ekeby Sköllersta S:a området 1

Utom mejerier, om vilka fullständiga uppgifter icke kunnat införskaffas.

Källa:

Industristatistiken (primärmaterial från kommerskollegium).

T a b . 6. A r e a l e n s f ö r d e l n i n g e f t e r ägoslag: å r 1937. Absoluta tal (ha) Asker

Ekeby

Åker Slåtteräng Kultiverad betesäng. Annan betesäng . . . . Skogsmark Övrig mark

Sköl- S:a omlersta rådet Asker

5 285 2 366 4 179 11 830 8 78 7 93 215 9 110 334 933 21 296 1 250 7 060 1 137 4 619 12 816 1 941 359 1 028 3 328 Summa 15 442 3 970 10 239 29 651 Arrenderad åkerjord. 402 1 939 1 210 3 551 Antal brukningsdelar 155 462 335 952 Antal l ä g e n h e t e r . . . . 197 49 232 478 » » med åker eller husdjur . 103 34 78 215 Källa: 1937 års jor Ibruksrå ikning.

Relativa tal (%) Ekeby

Sköl- S:a om- Örebro lersta rådet län

100-0

59-7 2-0 0-2 0-5 28-6 9-0 1000

40-8 0-1 1-1 2-9 45-1 10-0 100-0

100-0

36-7

17-0

29-0

30-0

34-2 0-1 1-4 6-0 45-7 12-6

39-9 0-3 1-1 4-2 43-3 11-2

18-8 0-5 0-4 1-8 63-3 15-2 100-0 24-4

138 Tab. 7. Antalet brukningsdelar i olika storleksklasser år 1932. Relativa tal

Absoluta tal H a åker

0-26— 1 1— 2 2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 Över 100 Summa brukningsdelar Genomsnittlig åkerareal per brukningsdel (ha) Antal lägenheter . . . Källa:

Sköl- S:a om- Örebro län lersta rådet

Sköl- S:a om- Asker lersta rådet

Ekeby

213 103 177 173 237 72 42 14 9

17-6 9-4 18-6 19-3 21-6 6-6 4-9 1-2 0-8

26-1 11-8 11-2 10-7 24-1 10-7 3-2 l-l l-l

21-4 9-6 17-8 16-2 23-8 5-5 3-3 1-6 0-8

20-5 10-0 17-0 16-6 22-8 6-9 4-0 1-3 0-9

20-5 16-3 22-5 16-8 14-6 4-6 2-8 1-3 0-6

100-0

100-0

100 o

100-0

11-4 188

11-5 357

Asker

Ekeby

86 46 91 94 105 32 24 6 4

49 22 21 20 45 20 6 2 2

78 35 65 59 87 20 12 6 3

ll-o 154

12-8 15

1932 års jor dbruksr äkning.

Tab. 8. Åkerjordens användning år 1937. Relativa tal (%)

Absoluta tal (ha )

Grönfoder av säd . . . Vall till slåtter och Andra växtslag Obrukad åker Summa åkerjord Källa:

Sköl- S:a om- Örebro län lersta rådet

Sköl- S:a om- Asker lersta rådet

Ekeby

621 } 6-3 257 819 1 9-2 61 0-2 34 30-0 3 618 0-5 74 0-4 40 2-4 263 1-3 147 0-8 105

8-4

8-3

7-4

8-o

4-6

4-3

32-2 0-6 0-4 2-0 1-1 0-5

6-8 0-6 30-3 0-8 0-2 2-1 1-2 1-2

7-4

761 15 10 48 27 13

257 88 276 10 25 1 266 35 9 89 51 50

0-3 30-6 0-6 0-3 2-2 1-2 0-9

0-2 27-7 1-5 0-4 2-7 0-8 1-5

1 912 117 3 543 8

870 104 1 206 4

1413 182 1 414 13

4 195 403 5 1 163 25

2 366

4 179

36-8 4-4 0-1 8-7 0-2 100-0

35-6 3-4 0-1 9-8 0-2

5 285

36-1 2-2 0-1 10-3 0-2 100-0

40-3 3-8 0-1 8-3 0-4 100-0

Asker

Ekeby

198 136 439 47 9 1 591 24 21 126 69 42

166 33 104 4

1937 års jor dbruksr äkning.

33-9 4-4

O-o

9-9 0-3 100-0 1 100-0

139 au

O H

1 H

'.a *-"

öö

' ö O

> *->

M

l - «

O

o o w #

CQ

o

t-

OS O

N

IN

**

t-

1 00

t_

'

o

Ö

»O T ( I rtl 00 o O i-H co - ^ <N

OS 1—1

co co TU oo CDC-COO

COCO t > Tf< O

!ö3

[-

H Ö

-* C~

ni

N

IM

•*

t-

O

Cfl

ci

- ^ ->#co •>*

Tt*

T—1 T—t i—1 T H

1—1

" * TjM C O C O i—l i—I T H i—I

^

>

H

N

(O

N

N

cfl g c/3

CT3 i—l

Foderrotfrukter

OS CO CM <M

-Il

O-O

"^fl *^fl ^J1 ^+1 • * * 1—1 1—1 T—1 T H i—1

Tji co TJ< ca

©5 i—1

M

H B )

MS

TH l - l T-l TH

l - ( 3

T-H

t - l l - l l - l i—I

-* »-i - * os H H H O

m M-l

Cfl CO + J ( H CO CD 0)

o oo co o ca T-i T-i T H

o +2 O,

N

c o ca i - i T-i

co - * co co I * O O O O O

T-l rH T»I (M

<M

O O O O

O

H

O

M

(M

O

a

"3 a

cfl

X

co Cfl

>

cfl

O

O O l

O

ööcö ö

c o co co c o

co © 99

i

1-

-o C

"S

03 1 -

H

O O H H

O

n

t- •* i

lO

TH

ööö '

O

<—1 c o

CQ O

O

t - l T-l

öööö

o

i 5

•Cfl cu

>>

,

O

©

ÖÖÖ '

O i J M O

o

ca i-i ca ca

CM

N t - M n o o 00 o

t o CJD : 0 °Cfl

O

1-1

K^

T H CO

co »o - * oo O O O C ^

-*

os

i—l i—I i—1

a "§•§

cu

T E

1 G0 — . IS

cfl cu cfl

M

•2.2 '5b a

M 3

(-.

Ö

3 ° 3 O

O

Cfl " - ^ CO CO T 3 4-1 Cfl

T-H

4-> Cfl h-1

o

i*

O

H

T

I

CO " * " t f ^JH

£>

CO O

ca c o •<* •<#

CO ( N

1 Cfl :;fl

ÖÖ

'Ö

«2

T-l

cfl >

O

bCCO

i-H

(H • «

r-l CO

(H

a 'a ä

d cfl

O) O

£ "C :cfl

N

c o c o co i - i

* 1 l 1 1 1 1O

en <N

>o t -

- * oo

• ^ c a co T H

o »3

M

J2

OS OS <N T *

CO

O

l> O

os

OOrtOO

O

i—1 i-l

&.*«

TH

rlek r ål (he

T-H

T-H

Cfl

GO

GO

3 *£

a

•cfl i +-;

3 cfl

a^ «

o

& a

=3

PS1 c c er C - i—i ca c o * o

1 11 1 • < * o o o

O -iS

co

«aa -rt,

2«

ti 3 CD Cfl

( M K K M T - I H C M N O C O T J I

o Of-CO O CO o Oi-HO

O 0 i * 0 ) -rh CO COCO CD i-H

"^" i> co ca i> ca CM co co co

O O O O I O O O O O

o o o o

OOOOOCO ca T H I—I T—I

I o o o o o N H O O I O c a ca c o o c o

o o o l o o o o o o o o o I o o o o o o »oooo o o o o o o co ca ca c o c o c o oo o - r t i ca L O

3 CU

Cfl

ca

co

• T31

a cfl

CU TJ

hj

3 T3

^ ! cfl

X

S^+i

.0

^

' "- .S

0 CU

o

ca

CO

+J

E^

H ao TH

o o

o o Cvl

CU CO

X3

c

o o o o o o oo c o c a

O O

><fl>o

r-H

- * o o o T - I ca co

t - H M o i o i H H i a i ^ o

r^

<g TJ ; >

C- C c C T - I ca co - *

o o o o o o o o o o ocococacoo.-^iio-^'*

S o c

Cfl

2 S SM

-

a

i-i ca c o

CO

O

cfl

Sa ^ T

SfsS

CO i C r-l

E 0) -a

tH

S^cfl

o o o o o o loojoo

*s

w

CO

OJ

w*s

B "g

O "«

O

O

B

3 CO 0 0

CO CM

-^

a

" 5 CU cfl a

X3

< Cfl

C

CO

•**

o

OJD

: 0 cfl : 0 OJ

c<] ca o

ja

|

in os TX oo i - l O O O

(OOO OliOCO

cfl

ea.2 O t - o •<* O i—1 O i-H C^ O CO CO CO Cd 0 8

i o o o I o o o

o o o o o o o o o o i>-»o o o o

o o o o o o •oooo

(-1

T 3 CD t-.

C cfl

:<

ö

<M

O

:<s

CU - ö

o

T-I

T3

"S

co l—1

o o

^J

>

_2 «

[ 1

o o o o o o o o rooicoio

ca

< ! cu

Cfl

+J

o ca co

u

(M T-H

o ca T - I • -*co-tf l > T+l Ttl

NO"*

T+l

s-S3

^ <M

T-H c o c o

CO

Cfl

o .5

i H

o oo

T-l

i—i

o o o o o o o o o o caocJ5cocacTicDoocaT+i cocaoooasooiOi-iT-i

aj ^

* 2 ,3 "8

cu *-; se cu £ .cfl *i te h h 2? °c3 Bl lO h E <<fl Kfl Kfl O o : 0 ::cu 0 <<fl

SH

> a ca cfl J2 O

O

(H .tn

feE

ÖC ft

a ft

fl

3 T H T J I - ^ O ca

k -BP i t f

T-I o

ca co | i—i ca T H i o 1 o c o »o co

<N

Geno snitt årsi kom kr

i—l T-H

T-H

!>. C»

© 4-> Cfl

o i ca ca ca

I

oo

e

Z *=o

<

u CU

> 3

T - I ca

1 |

os

NTH

1II

+-S

« ^ ia - S«2of tft \oi3 o"-o a: <" a a C3

CO N

O

cfl

O

CO 'cH ' CO '

X "C

<N +->

M

CO

3 cfl ^o cfl

" . a ™ ca

^ £ 3 c3^3

e

a

2 O tH

CD

O

^

_J Ö T H

ksar bete röva

QJJ

•2 S cfl as | 2 3 ^ 2 ^ o

2 TH

I I 1 1

i>

I ca ca co 1 1 '

!>•

l O H H

a in ee tH Cfl PQ fcC-e T3 :Cfl ™ t.

—

i—i

—

v>> -«Q O Ä t ra

p>

a

o

cfl cfl

a

Hj

Cfl

c

^ • c fbl CO ° CD cu O pQ — ti

«-2i|2ft ^ O « « Cfl o V< <fl t-l » I

>

C

GO Cfl

OS

°

c

O «

' _5? - ^ "ö b

-r cfl, £ a« ., A JH

CJ

^

GO

a

a

lo

^ P S

a c

> 1?, Sb 2 "ö M

o o

iO o rj< ca ca ©

p-H tH Cfl Cfl

i > ca co t > ca

fan

-a _ -a cs

T-H

o

o a

>-5 Cfl

Cfl ,

w

2 - CD

-a * 3 2 ft

•o -^ t ö X ' B

tn .—

- * HI co o tltbcxÅÄi

i

p> a ^ "S i n cfl w

* + j 3 cfl

SS cfl >>

l-H

ti

CM o TH O

o o U0 > O

o

OJ

O

c a c o i o t > ca ca T - I

© 1«

H

05 I

*I

OQOOiO

I

oo

T-H

1 CM

M 0 5 > 0 3 i *

TH

T-H

LO

ti

n o T t i r o t M os

T-H

x}

.s

<-°c

cfl

a u

tlC

H

p >

Cfl cfl -t-> T 3 ^

.

ntal rukngselar

>

tensjuk jord, ha

HH Cfl * a

Cfl

a,

o - ^ e o o c a co

ft

ti

a

cu

2 2

3 GO

Ca

OCcfl r«

NiOOO

^ a^ S2 2 g g £ pVi! £ pQ P BD " «S cfl "—' GO

©5

. 3 , C ta0:O

O ^ - CD

+->

I

|

o

no ob

5b

H

co T-I CO o

Härav irdbruk ed upp ivna bi rtj änste

£

|

o to

a tn <l°cfl

rHOCI |

T-H

cu cu ^5

-a

oo

j

o o o ca

c^ h

*-> 2 2 Ä

IOCO

O o ca

2 ft

CU r- Cfl

o~^ cu p-t tn + j a tn ^ 3 co 3

^i

1 PH

'C .cfl

^I <B i ,

Cfl CD °C3 3 - a esc 2 v

0 0 GO "O CO CO

ft tH

o w m o o T-H C O

,5 W

*

Cfl

Ä3

c a i oT-H o CO o O N O O C

GO

T-H CC

141 T a b . C. Storleksgrupp efter åkerareal

Genomsnittlig areal per brukningsdel i ha. Antal brukningsdelar

Åker

13 9 7 19 4 52

1-2 3-6 8-4 16-0 44-5

0— 2. 2— 5. 5—10. 10—30. 30— . Summa 1

Bete 1

Skog 1

Hektar per brukningsdel 2-6 1-7 4-6 2-2 5-0 2-7

114 Antal gårdar utan skog utan bete utan skog och bete 11 5 3 8 3 30

8-9 8-6 19-0 76-0 21 8

13 5 2 3 1

11 3

2 1

Areal per brukningsdel med bete resp. skog

T a b . D.

H a åker

A r e a l p e r b r u k n i n g s d e l i h a efter ä g a r e k a t e g o r i e r .

Antal arrenderade gårdar

0— 2. 2— 5. 5—10. 10—30. 30— .

Åker Skog Bete Antal av ägaren Areal i hektar per Areal i hektar per Areal i hektar per brukade gårdar Arren- Av ägaren Arren- Av ägaren Arren- Av ägaren derad brukad brukad derad brukad derad 10 6 3 18 2

1-0 3-4 8-8 11-0 35-5

12 Anm.

1-2 3-6 8-0 16-3 53-5 11-7

2-6 2-0

1-6 4-6 0-5 5-0 24

8-0 11-3 3-5 94-0

2-4

18-5

9-2 6-8 19-1 25-0 9-7

Arrenderad åker utgjorde 22-0 % av totala åkerarealen.

Tab. E. Storleksgrupp, hektar åker

0—2 2—5 5—10 10—30 30— Summa

Åkerjordens användning i hektar. Genomsnittlig areal per brukningsdel

Höstvete

Höstråg

Vårvete

Havre

Potatis

0-63 0-90 2-33

0-25 0-45 0-96 1-62 3-25

0-51 1-13 2-21 5-10 14-25

0-20 0-28 0-31 0-37 0-53

1-06

1-45

0-25 0-29 0-25 1-06 2-50 0-92

4-09

0-32

Rotfrukter Slåttervall 0-03 0-10 0-37 0-35 0-32

0-48 1-24 3-36 5-17 12-69 3-87

142 Tab. F. Storleksgrupp (hektar åker)

Hektarskördar (deciton per ha).

Höstvete

Höstråg

Vårvete

Havre

Potatis

22-80 27-46 27-79

16-30 18-95 16-87 19-77 17-83

6-00 12-44 17-oo 10-51 20-93 14-34

12-64 17-24 17-40 16-90 16-89

52-46 77-95 97-21 115-49 138-10

16-87

102-12

20-10 18-15 9-14

17-43 15-21 8-88

19-40 15-52 14-05

108-09 107-98 68-36

0—2 2—5 5—10 10—30 30— Summa Sköllersta Ekeby

26-99 22-23 27-54 34-29

Tab. G. Antal skördeenheter per ha åker i medeltal för gårdar inom olika storleksklasser. Storleksgrupp (hektar åker)

Asker

Sköllersta

Ekeby

Samtliga

1181 1886 1387 1819 1894

1190 1367 2 050 1559 1567

1139 1514 1727 1580 1716

1269 Tab. H.

Kreatursbestånd.

0—2 2—5 5—10 10—30 30— Summa

Storleksgrupp (hektar åker) 0—2 2— 5 5—10 10—30 30— Summa

Totala antalet gårdar

Gårdar utan kor

Kor per gård

12 9 7 19 4

2 1

1-6 2-4 4-6 7-6 19-5

6-0

Tab. I.

Storleksgrupp (hektar åker)

0—2 2—5 5—10 10—30 30— Summa

1620 Nötkreaturs- Nötkreatursenheter per enheter per 100 ha gård 141-8 114-6 96-3 86-4 71-2

1-9 4-2 8-1 13-8 31-7 10-4

84-8

Mjölkproduktionen.

Antal beTotal sättningar produktion Antal med redobesättper besättningar visad mjölkning produktion

Total produktion per ko

Antal mjölkleverantörer

Produktion per ko hos mjölkleverantör

6 8 7 19 4

6 6 6 18 4

2 637 5 267 8 133 15 541 45 775

1582 2 107 1877 2 012 2 347

2 5 6 17 4

1831 2 258 1877 2 029 2 347

13 976

2 086

2 120

143 T a b . K.

Gårdarnas b e s k a f f e n h e t o c h u t r u s t n i n g . Vid gårdar med nedanstående åkerareal: (ha) 0—2

2—5

5—10

Boningshusels beskaffenhet. God Mindre god Dålig

10—30

30-

S:a

13 6

27 20 4

13 6

22 29

12 6 1

25 17 9

1 11

19 0

33 18

Gödselstad. Finnes Finnes ej

0 12

3 16

7 44

Urinbrunn. Finnes Finnes ej . .

0 12

2 17

4 47

0 19

0 51

Vattenledning Finnes Finnes ej

och avlopp. 2 10

Ekonomibyggnadernas God Mindre god Dålig Vattenledning Finnes Finnes ej

i

beskaffenhet.

djurstallen.

Siloanlåggning. Finnes Finnes ej . .. Elektriskt lyse. Finnes Finnes ej Elektrisk kraft. Finnes Finnes ej . . . Täckdikning. Ej täckdikade Täckdikade Täckdikad areal, ha i % av åkern vid gårdar med redovisad täckdikning i % av hela åkerarealen inom gruppen Åkerns arrondering. Mycket god God Mindre god Utfartsväg. Belägen vid huvudväg Gårdar med utfartsväg Längd i kilometer, genomsnitt Beskaffenhet: God Mindre god Dålig

9 3

5 4

18 1

4 0

40 11

2 10

3 6

17 2

3 1

29 22

9 3 2-74

6 3 2-63

4 3 6-85

7 12 71-30

0 4 46-40

26 25 129-92

90-1

23-9

25-8

36-6

26-1

31-4

20-0

8-2

11-6

23-5

26-1

22-1

5 6 1 5 7

7 35 9

15 4 3 6 2-0

1 6 1-2

1 4 1

3 3 0

6 13 1-4

0 4 2-3

15 36 1-6

3 0 1

16 15 5

1-4 1 3 3

144 Tab. L. Användning av konstgödsel.

Storleksgrupp ( h e k t a r åker)

Gödningen mindre eller mer än normalt

Kg konstgödsel per hektar åker

Antal brukningsdelar med uppgift

Superfosfat

Kalkkväve, salpeter

Kali

Mindre

Lika

Mera

7 9 7 19 4

71 56 30 37 54

9 25 12 19 25

47 29 18 25 30

3 4 7 13 2

5 4

—

17 I % av Summa samtliga gårdar

0—2 2—5 5—10 10—30 30— Summa

6 2

Tab. M. Maskinutrustning. Storleksgrupp (hektar åker)

0—2

2—5

5—10

10—30

30—

4 3 4

6 4 1

2 1 7 6 1

19 7 16 3 18 18 13 2

4 Traktor

Gemensam maskinanvändning 10

4 4 4

51 10 22 4 35 32 19 2

100 20 43 8 69 63 37 4

84 Tab. N. Arbetskraftsanvändning i Jordbruket. Storleksgrupp (hektar åker)

Antal familje- Fast anställda Sammanlagd arbetskraft. Antal medlemmar i arbetare per arbetare per jordbruksarbete 100 ha åker 100 ha åker per 100 ha åker 87-3 28-1 18-6 10-7 2-2

0—2 2—5 5—10 10—30 30— Summa

11-6

4-0 3-9 3-2

87-3 28-1 18-6 14-7 6-1 148

145 F i g . 1.

Gårdar i n g å e n d e i h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s i n t e n s i v u n d e r s ö k n i n g . (Ekeby, S k ö l l e r s t a , Asker.) Skala: 1 : 100 000.

10—458941.

146 Fig. 2. Jordbrukets avsättningsvägar. / x XX *

fi* \ Ormesta '*-j-

\

\

+ \

Gällersta

Järnväg - Väg Spannmål Mjölk - - Slaktdjur _ . _ . _ Frakt o. honung u » « « skogsprodukter

\

\

OdensbaCTs^n /EkebyN

1*,

gräns mellan s l a t t och skogebygd

JUerbT

^> Vingade' Biskopekvarn

147 III. Utvecklingsplan. (Örebro län) A.

Utvecklingsmöjligheter

för industri,

hantverk

och

hemslöjd.

1. Ehuru möjligheterna för industriell verksamhet i större skala väl tillvaratagits torde likväl vissa förutsättningar föreligga för nya smärre industrianläggningar. Detta torde bl. a. gälla kemiska industrier. Av större omedelbart intresse vore dock att reparationsverkstäder för jordbruksmaskiner inrättades samt att antalet snickerier, som nu är i hög grad otillräckligt, utökades. 2. En rationalisering av inom området befintliga sågverk bör företagas. 3. Hushållningssällskapet bör överväga att organisera ambulerande hovslagning. 4. Såsom binäring till jordbruket bör laggkärlstillverkningen kunna utvidgas. B. Jordbrukets

fastighetsindelning

och

arealförhållanden.

1. Som närmare framgått av redogörelsen för området och härtill fogade specialundersökningar äro arronderingsförhållandena i betydande utsträckning uppenbart olämpliga, framför allt på slätten. Successiva ägobyten mellan enskilda fastigheter, sammanläggningar och avstyckningar torde endast i undantagsfall erbjuda en lösning. I stället torde för en rationell fastighetsindelning erfordras mera allmänna och omfattande överflyttningar av ägor, som måste komma att beröra ett mycket stort antal fastigheter samtidigt. Med hänsyn härtill synes ett skiftesförfarande böra forordas, vilket också bör innefatta reglering av vägnät särskilt ägovägarna, såsom den enda möjliga utvägen till förbättring av arronderingsförhållandena. Planer för dylika omskiften böra snarast utarbetas även om den tidpunkt, då dessa planer kunna omsattas i praktiken ännu är avlägsen. Som en illustration till innebörden av denna rekommendation fogas här en utan alla anspråk på fullständighet av överlantmätare Lindqvist utförd undersökning av de tekniska möjligheterna för ett omskifte inom en by omfattande 9 brukningsenheter. Det bör understrykas att ingående markundersökningar icke företagits i detta sammanhang utan omskiftesplanen har närmast karaktären av ett demonstrationsprojekt. Nuvarande förhållanden ha angivits i fig. 3 och regleringsplanen i fig. 4. Byn är belägen på slätten, som här sluttar jämnt mot norr. Ägorna bestå av åker (lerjord) med undantag för ett mindre, samfällt skogsområde i skifteslagets sydöstra hörn. Byns område når icke upp till de egentliga översvämningsområdena i Kvismaredalen, men ägorna längst i norr torde vara något sämre än skifteslagets övriga jord, som är av tämligen enhetlig och god beskaffenhet. Täckdikning förekommer endast i obetydlig omfattning. Skifteslaget skares av en allmän väg i öst—västlig riktning, utefter vilken den huvudsakliga bebyggelsen ligger. Inom byn finnas nio brukningsenheter (jordbruk), två jordbruksfastigheter, som ingå i brukningsenheter inom annat skifteslag, en affärs- och bostadsfastighet vid allmänna vägen samt tre bostadslägenheter, som bebos av hantverkare. I närheten av dessa finnes en nedlagd kvarn. Fastighetsindelning och indelningen i brukningsenheter framgår av kartan. Genom byn flyter i nord-sydlig riktning en bäck, som delvis rätats och uppgrävts till ett floddike. Där densamma korsar en norrut gående ägoväg, gör den ett knä, varest översvämning brukar förekomma, särskilt om vårarna. I öster avgränsas skifteslaget norr om landsvägen av en större jordbruksegendom. För övrigt utgöres angränsande mark ävenledes av åker med undantag för ett område i sydost.

Fig. 3.

Nuvarande fastighetsindelning.

Beteckningar. Fastighet, tillhörande inom annan by belägen brukningsenhet, som angränsar skifteslaget i sydväst.

Fastighet, tillhörande inom annan by belägen brukningsenhet på; c:a 4 km avstånd. Brukningscentrum. ^ 71

Brukningsenhet nr 1, 22-0 ha åker ,

> 2, 17-0 > > 3 , 12-5 > » 4, 15'4 » » 5,

£1

5-7 >

> 6, 14-3 »

> 7,22-8

,

> 8, 13-2 > , 9, 11-4 >

149 Fig. 4.

F a s t i g h e t s i n d e l n i n g efter r e g l e r i n g .

Beteckningar. Fastighet, tillhörande inom annan by belägen brukningsenhet, som angränsar skifteslaget i sydväst. Brukningscentrum. Brukningsenhet nr 1, 22'0 ha åker > 2, 17-0 > > 3, 12-6 > » 4, 15-4 » > 5,

T^7

5-7 »

» 6, 14-3 > » 7, 22-8 >

m

> 8,13-2 » > 9,11-4

>

>

150 Rörande arronderingsförhållandena observeras omedelbart, att ägoskiftena i många fall äro sönderskurna av större floddiken och vägar till uppenbar olägenhet för brukningen. I övrigt må beträffande de olika brukningsenheterna antecknas följande: Brukningsenhet nr 1: 2 ägoskiften på ett inbördes avstånd av ca 1 km. Ett skifte sönderskuret av ett större floddike; det andra delat av landsvägen (ena delen av olämplig form). Brukningsenhet nr 2: Fyra skiften, största avstånd från brukningscentrum ca 1 km. Ett av skiftena sönderskuret av två större floddiken och en väg. Brukningsenhet nr 3: 2 skiften, inbördes avstånd ca 1,2 km. Båda skiftena sönderskurna av större avloppsdiken. Brukningsenhet nr 4: 3 skiften, största avstånd till brukningscentrum ca 1,8 km, ett av skiftena delat av större floddike. Brukningsenhet nr 5: 2 skiften, inbördes avstånd ca 1,5 km. Hemskiftet sönderskuret av floddike. Brukningsenhet nr 6: 1 skifte. God arrondering. Brukningsenhet nr 7: 3 skiften, största avstånd till brukningscentrum ca 1 km. Ett skifte sönderskuret av två större floddiken och två vägar (av delvis olämplig sträckning), ett annat skifte delat av större floddiken. Brukningsenhet nr 8: 2 skiften, inbördes avstånd ca 2 km; ett skifte av olämplig form. Brukningsenhet nr 9: 3 skiften, största avstånd till brukningscentrum ca 2 km. Ett skifte sönderskuret av större avloppsdike. För fastigheten a är avståndet till brukningscentrum ca 2,5 km, för fastigheten b nära 4 km. Affärs- och bostadsfastigheten vid allmänna vägen sönderskäres av större floddike (den gamla bäcken). Som totalomdöme om arronderingen kan sägas att den i betraktande av arronderingsförhållandena i allmänhet inom undersökningsområdet icke är särskilt dålig. Antalet ägoskiften för de 9 brukningsenheterna är icke mer än 2,2 eller 2,4 per brukningsenhet. Vid den i redogörelsen för området ingående arronderingsundersökningen har det ansetts tveksamt och beroende av närmare undersökning, huruvida ett omskifte skulle kunna anses motiverat. Byn har hänförts till grupp II i sammandraget. Det tänkta omskiftet (fig. 4, s. 149). Förutsättningar: Utflyttning av byggnader bör icke ske. De befintliga brukningsenheterna inom byn skola bibehållas t. v., men fastigheten b förutsattes på grund av sitt läge i förhållande till brukningscentrum och med hänsyn till att brukningsenheten är fullt bärkraftig utan densamma komma att försäljas till fastighet inom skifteslaget. Utförande: Genom ägoutbyte med den i öster angränsande egendomen förlägges skifteslagets gräns till befintliga större avloppsdiken. Fastigheten a förflyttas till skifteslagets sydvästra hörn i anslutning till brukningsenhetens övriga ägor. Det långa nordsydliga floddiket (bäcken) anknytes till det floddike, i vilket skifteslagsgränsen förlägges genom ägoutbytet, varigenom torde erhållas^ jämnare fall och bättre avrinning. De ovan nämnda översvämningarna torde på så sätt undgås, varjämte lämpligare utformning av produktionsområdena erhålles. Vägen söderut, vilken bl. a. användes vid transport av ved och andra skogsprodukter till byn, omlägges till lämpligare sträckning. Även ägovägen norrut omlägges (rätas) på en kortare sträcka. Skiftesanläggningen har i största möjliga mån anpassats efter diken och vägar.

151 Resultat: Som framgår av fig. 2 har antalet ägoskiften nedbringats från 22 till 12, varjämte fastigheten a förenats med brukningsenhetens övriga ägor. Skiftena äro stora och formliga samt sönderskäras icke av avloppsdikena. Den totala längden av utfarts- och ägovägarna förkortas med 480 meter, längden av huvudavloppen med 680 meter. I ägovägen norrut inbesparas en större stenbro. Härjämte inbesparas ett flertal enklare broar över floddikena, vilka broar använts vid brukningen av de sönderskurna ägoskiftena. Kostnaderna för väganläggningarna och dikesgrävningen uppskattas approximativt till 8 000 kronor, varvid i fråga om vägarnas standard räknats med den nu befintliga. Förrättningskostnaderna uppskattas till 3 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna beräknas sålunda röra sig om ca 11 000 kronor. Häremot bör vägas värdet av minskningen i direkta brukningskostnader och kostnader för underhåll av vägar, broar och diken. Enbart detta värde torde årligen överstiga 4 °/o ränta å det nämnda beloppet (440 kronor). Härtill kommer förbättrade förutsättningar för maskinanvändning (traktorer), täckdikning och andra förbättringsåtgärder. Omskifte synes sålunda vara ekonomiskt motiverat. I övrigt hänvisas till här bifogade kartor. 2. Ehuru koncentrerad bebj'ggelse icke undantagslöst kan rekommenderas böra gårdarna vid utflyttningen icke läggas på alltför långa avstånd från varandra. 3. För de mindre brukningsdelarna och bland dem även stödjordbruken föreligger behov av tillskottsjord. Vid uppgörande av omskiftesplaner bör frågan om komplettering av de ofullständiga jordbrukens jordinnehav uppmärksammas. C. Åtgärder

för rationell

skogsvård.

1. Skogsbete bör helt upphöra. 2. Skogsvägarna, som äro otillräckligt utvecklade eller eftersatta, böra förbättras. 3. Planer för rationell skogsdikning böra uppgöras. 4. Upplysningsverksamheten på skogsvårdens och virkesskötselns område bör intensifieras och bedrivas på bredare bas än hittills. Lantmannaskolorna synas härvidlag kunna lämna sin medverkan. D.

Jordförbättringsåtgärder.

1. Jämte arronderingsfrågan utgör torrläggningsproblemet det viktigaste i området och förmodligen samtidigt det mest svårlösta. Till förhindrande av Kvismaredalens försumpning stå teoretiskt sett olika utvägar öppna. Högvattnet kunde sänkas om kanalen breddades och sänktes. Detta skulle emellertid icke ändra medelvattenståndet i nämnvärd mån. I stället torde invallning vara den bästa metoden att lösa detta problem, även om detta försvåras på vissa håll genom stark sprickbildning i leran. Som förberedande åtgärd bör en invallning av Kvismaredalens lågområden företagas i syfte att utmärka erforderliga och lämpliga invallningsområden. 2. Även vid sjön Sottern pågår en successiv marksänkning, varför invallning bör genomföras också för de områden som beröras härav. 3. Då betesmarken mångenstädes är otillräcklig borde gemensamhetsbeten iordningställas genom hushållningssällskapets förmedling. E. Åtgärder

till förbättring

av jordbrukets

tekniska

utrustning.

1. Ehuru erfarenheterna av den gemensamma maskinanvändningen inom området icke varit odelat gynnsamma torde dock som ett led i jordbrukets mekanisering det allmänna stödja inrättandet av maskincentraler antingen i kooperativ eller enskild regi.

152 2. Möjligheterna att genom kollektiva brukningsmetoder, bl. a. andelsladugårdar, nedbringa arbetskraftsanvändningen böra närmare undersökas. 3. ö k a d upplysning rörande AIV-beredning erfordras. F. Rekommendationer

rörande

produktionsinriktningen.

1. Med hänsyn till de gynnsamma naturliga betingelserna bör potatisodlingen kunna ökas i Askers socken. 2. Inom samma delområde synes man också böra överväga en ökning av svinaveln.

153 Bilaga V.

Undersökningsområde III (Östergötlands län). I. Beskrivning av området. 1. Allmän karakteristik. Det område inom Östergötlands län, som valts som typområde, bildas av socknarna Yxnerum, Östra Ryd och Gårdeby i Skärkinds härad samt socknen Björsäter i Bankekinds härad. Områdets totala landareal uppgår till 33 397 hektar eller 3,3 °/o av länets landareal. Ifrågavarande område kan i såväl geologiskt som geografiskt hänseende karakteriseras som övergångsområde mellan det småländska höglandet å ena sidan och Östergötlands slättbygd och kustområde å andra sidan. Undersökningsområdets sydligare delar, Yxnerum och södra delen av Björsäter, ha sålunda karaktär av skogsklätt berglandskap. Landskapet är här starkt sönderklyftat med branta bergkullar och djupa, delvis vattenfyllda dalar, som uppstått som jordbävningssprickor. Landet sänker sig sedan företrädesvis mot nordväst och nordost men uppvisar även i de lägre belägna delarna kuperad och skogsbevuxen terräng. Större slättområden finnas endast i områdets norra delar i östra Ryd, samt framför allt i Gårdeby, där området övergår i östgötaslätten. Försöksområdet är sålunda icke typiskt i den bemärkelsen att det i renodlad form representerar vare sig skogsbygden eller slätten, övergången mellan dessa bygdeformer sker tämligen kontinuerligt allteftersom landet sluttar från söder mot norr. Vid tolkningen av de statistiska uppgifter, som komma att lämnas i det följande, bör sålunda ihågkommas, att siffrorna grundas på förhållandena inom dels en typisk skogsbygd, dels mindre områden av slättlandskaraktär. Att genomsnittssiffrorna för hela undersökningsområdet i flera avseenden ligga nära genomsnittsvärdena för hela länet utesluter sålunda icke, att området rymmer ett stort antal brukningsdelar med starkt särpräglade produktionsvillkor, varvid ytterligheterna representeras av resp. Yxnerums och Gårdeby socknar. 2.

Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet.

Urberget, som i betydande omfattning, i synnerhet inom områdets högre belägna trakter, är blottlagt, består övervägande av granitiska bergarter med mindre fält av gneis. Ingen stentäkt i större skala förekommer dock. Området är fattigt på malmfyndigheter. Blott vid Bersbo, beläget vid gränsen mellan Björsäter och Värna socknar, har vid skilda tillfällen brytning av svavelmetaller förekommit. Gruvdriften är dock för närvarande nedlagd. Av jordlagren ha moränbildningar den största utbredningen inom området. Moränen är i allmänhet skogbärande mark och användes här ej som åker. Grus- och sandtag förekomma på några ställen inom området såsom vid Högboda i Björsäter och Timmersberg i ö s t r a Ryd samt i nordöstra hörnet av Gårdeby. Åkerjorden är övervägande sammansatt av olika lerarter, varav varvig lera har den största utbredningen på slättbygden och i dalgångarna, men förekommer även å bergplatåerna. Leran är på slättområdena i Gårdeby och östra Ryd styv, på något djup avsevärt kalkhaltig. Den inom skogs- och bergsbygderna förekommande lerjorden är mera sandig och stenblandad. Större sammanhängande lerjordsområden förekomma kring

154 kyrkorna i Gårdeby, Östra Ryd och Björsäter samt inom några av de djupa dalar som i nordvästlig riktning sträcka sig tvärs genom undersökningsområdet. I områdets norra del är ca 90 °/o av åkerjorden lerig, i dess södra något mer än 50 °/o. Leran utnyttjas inte inom området för tegelproduktion. Ett nedlagt tegelbruk finnes i Yxnerum. Sandjordar förekomma i mindre utsträckning och äro i regel uppodlade. S. k. dungjord, d. v. s. styv, mycket mullrik lera, förekommer i större fält och flerstädes även i kuperade trakter, företrädesvis vid stränderna av sjöarna Hövern och Ommen samt nordväst om Östra Ryd. Slutligen finnas inom området betydande mossmarker och torvjordar, särskilt kring Hallebysjön, kring sjön Teden, väster om sjön Risten samt söder om östra Ryd. Mossarna äro i stor utsträckning upptagna till åker både i slättlandet och i de större dalarna. I områdets tre sydligaste socknar upptages 20—30 °/o av åkerjorden av torvjord, medan denna i Gårdeby socken endast upptager en obetydlig del. I rätt stor utsträckning vila mossarna på lerig alv och kunna till större delen anses vara av rätt god beskaffenhet. Markkartering har hittills blott förekommit i mindre omfattning. Av områdets 7 115 hektar åker ha under senare år genom hushållningssällskapets försorg 562 hektar eller omkring 8 °/o undersökts för bestämning av pH-tal och fosfathalt, medan kalihalten bestämts för ca 420 hektar eller omkring 6 °/o. Att döma av dessa undersökningar, vilka i flertalet fall utförts på större egendomar, som torde representera den bättre och i högre kultur varande jorden inom området, synes kalktillståndet i den norra delen vara avsevärt bättre än i den södra. Den undersökta jorden visar pH-tal av 5—6 på 37 % av arealen i Gårdeby, 49 °/o i östra Ryd, 72 °/o i Björsäter och 95 °/o i Yxnerum. För återstoden av åkerjorden ligger pH-talet mellan 6 och 7. Några värden under 5 eller över 7 ha praktiskt taget ej iakttagits. Fosfathalten är på ca 90 °/o av den undersökta jorden mycket otillfredsställande, på knappt 9 %> ej fullt tillfredsställande och på drygt 1 °/o fullt tillfredsställande. Åkerjordens kalitillstånd synes vara avsevärt bättre. Av de undersökta jordarna ha 60 °/o visat fullt tillfredsställande kalihalt, 27 °/o ej fullt tillfredsställande och 13 % otillfredsställande. Även om de anförda siffrorna för reaktionstal samt fosfat- och kalihalt böra anses såsom mycket ungefärliga och sålunda icke kunna ge en fullt tillförlitlig bild av jordens tillstånd och produktionsförmåga inom området, kan man dock av dem med stor sannolikhet draga den slutsatsen, att områdets åkerjord i stort sett är i behov av både kalk- och fosfattillförsel. I intensivundersökningen ingå uppgifter om förekomsten av stenbunden och vattensjuk jord vid jordbruk i olika storleksklasser. Stenbunden * . Åker, hektar — 2 2—5 5—10 10—30 30—

och vattensjuk

jord i °lo av totala

åkerarealen.

Stenbunden jord 30-3 12-1 10-2 9-3 9-7 Samtliga 9-8

Vattensjuk jord 15-2 19-4 13-1 14-7 16-0 15-6

Förekomsten av stenbunden jord är sålunda avsevärt vanligare vid de minsta brukningsdelarna än vid de större. Vattensjuk mark förekommer i ungefärligen samma omfattning inom samtliga storleksgrupper. Arealen för nyodling lämplig mark inom området är obetydlig och begränsas i huvudsak till trakten närmast Hällerstadssjön i östra Ryd, där omkring 130 hektar

155 förstklassig åkerjord skulle kunna vinnas genom sjöns sänkning. Av de 54 intensivundersökta brukningsdelarna ha blott 4 uppgivit tillgång på odlingsbar jord. Beträffande markens lämplighet ur skogsproduktionssynpunkt har från hushållningssällskapet anförts, att skogsmarken till sin natur är starkt växlande från blockrik och kuperad i områdets södra del till alltmer plan och stenfri i den norra. Inom Östra Ryd är moränen även i skogsmarken delvis lerig, varigenom en för skogens föryngring ej lämplig gräsväxt gynnas. I övrigt är skogen lätt att föryngra och för t. ex. Yxnerums socken säkras 90 °/o av skogens återväxt genom självföryngring. På återstoden behöver annan metod än frösådd sällan användas. Företrädesvis inom områdets södra delar finnas rätt många mossar och kärr, som i viss utsträckning med fördel kunna torrläggas. För närvarande anses åtgärder för skogsodling möjliga att utföra på 2—4 °/o av totalarealen. Omkring 15 °/o av densamma utgöres av impediment. I stort sett ligger skogsmarkens produktivitet något över medeltalet för länet Området är jämförelsevis rikt på vattendrag, som dock övervägande ligga inom den sydliga mera kuperade delen. De största sjöarna äro Hövern, Teden, Risten, Borken, Saken och Yxningen, av vilka de fyra förstnämnda ha en nordvästlig sträckning. Dessutom förekommer ett mycket stort antal småsjöar. En del tidigare insjöar ha växt igen till torvmossar. För belysandet av temperatur- och nederbördsförhållandena föreligga inga uppgifter från inom undersökningsområdet belägna observationsplatser. Närmaste stationer äro Linköping, Adelsnäs och Bjärka-Säby. På de två sistnämnda platserna torde förhållandena i stort sett vara likartade med de inom undersökningsområdet rådande. Medeltemperaturen i Adelsnäs uppgick i genomsnitt för åren 1901—1930 till + 5,4° mot + 6,3° i Linköping. Medelnederbörden under samma tid uppgick till 530 mm i Adelsnäs, till 517 mm i Bjärka-Säby och till 511 mm i Linköping. Siffrorna tyda på, att området är något nederbördsfattigare än länet i genomsnitt (543 mm). (Jfr tab. 1.) Beträffande klimatels inverkan på skogsbruket har uppgivits, att det förefinnes risk för torkskador på skogskulturer i medeltal vart tredje år. Frostskador ha iakttagits under de senare årens särdeles stränga vintrar, varunder asp och ädelgran i viss utsträckning dött av kylan. Det förekommer även uppfrysning av plantor på lerig jord. I fråga om jordbruket synas frostlänta jordar företrädesvis förekomma i områdets västra delar, där omkring 15 °/o av åkerarealen angives vara frostlänt. Vårsådden börjar merendels i slutet av april. Havre med t. o. m. så lång växttid som sorten Stormogul hinner mogna även i områdets i klimatiskt hänseende minst gynnade delar. Höstvetesorten Weibulls Ergovete besitter tillfredsställande vinterhärdighet för att kunna odlas och synes vara den inom området för närvarande mest odlade sorten. Av råg kan Kungsråg och Stålråg odlas inom hela området; dock uppgivas vinterhärdigare sorter, såsom Vasaråg, vara vanligare i dess södra del. I övrigt odlas de båda förut angivna sorterna med fördel inom området. 3.

Demografiska uppgifter.

Folkmängden inom undersökningsområdet uppgick den 1 januari 1938 till 4 003 personer eller 2,1 °/o av totalbefolkningen på Östergötlands landsbygd. Området kan karakteriseras som tämligen glest befolkat. Folktätheten per kvkm är inom området 11 mot 19 för hela länets landsbygd. Tätheten är störst inom Gårdeby (13) och minst inom Yxnerums socken (7). Bebyggelsen är koncentrerad till jordbruksområdena, främst sålunda kring Östra Ryd och Gårdeby, samt kring Björsäters stationssamhälle, som är den enda tätorten (ehuru icke i administrativ bemärkelse) inom området. Bebyggelsen följer för övrigt de stora dalarna, som sträcka sig över området, medan den är gles i skogsbygden.

156 Den totala folkmängden inom området har under årtiondet 1930—1940 minskat från 4 371 till 3 800 eller med omkring 13 %>. Därefter har minskningen avstannat och den Vi 1943 uppgick folkmängden till 3 779 personer. Befolkningsförlusten har varit kraftigast i Yxnerum (—19 °/o) och Gårdeby (—18 % ) , men tämligen ringa inom Björsäter (— 7 %>), som uppenbarligen kunnat erbjuda bättre försörjningsmöjligheter. Det är dock anmärkningsvärt, att efter år 1940 ett omslag härvidlag synes ha inträffat, i det att Yxnerum och Gårdeby därefter visa en viss ehuru ringa folkökning. Till jämförelse kan nämnas, att folkminskningen inom Östergötlands landsbygd mellan åren 1930 och 1940 stannat vid 6,2 °/o. Om ut- och inflyttningen ha uppgifter inhämtats genom hushållningssällskapets försorg. Under åren 1931—1943 ha sålunda till undersökningsområdet inflyttat 1 860 män och 1 788 kvinnor. Avflyttningen har under samma tid varit 2 320 män och 2 264 kvinnor. Härtill kan läggas, att sammanlagt 206 män och 198 kvinnor under angivna tid flyttat från en socken till en annan inom området. Avflyttningen från området har skett till följande näringsgrenar. Män Kvinnor Jordbruk 1 771 1 459 Industri 124 55 Affärsverksamhet 50 55 övriga yrken 375 695 Summa 2 320 2 264 De olika socknarnas del i avflyttningen framgår av följande sammanställning. Män Kvinnor Björsäter 781 826 Gårdeby 342 296 Yxnerum 306 310 Östra Ryd 891 832 S:a området 2 320 2 264 Eftersom ingen motsvarande uppdelning föreligger för inflyttningen tillåta siffrorna inga slutsatser beträffande de olika socknarnas bidrag till de totala flyttningsförlusterna. Att Gårdeby uppvisar en jämförelsevis hög utflyttningsfrekvens kan sålunda sammanhänga med en större omflyttningsintensitet i denna starkt jordbruksbetonade kommun. Genom utflyttningen har disproportionen mellan könen ökat ytterligare. År 1930 var könsproportionen 1 057 män per 1 000 kvinnor, år 1940 1 098/1 000. övriga demografiska förhållanden inom undersökningsområdet uppvisa föga av intresse. Befolkningens åldersstruktur sammanfaller i stort sett med den på Östergötlands landsbygd rådande, dock med en anmärkningsvärt hög andel män i de produktiva åldersgrupperna inom Yxnerums socken. För samtliga jordbruk finnes brukarens ålder angiven i totalundersökningen. Uppgifterna äro i Tab. T8 sammanställda för olika storleksgrupper av brukningsdelar. Av tabellen framgår, att brukarens ålder i stort sett sjunker med stigande gårdsstorlek. Vid de minsta gårdarna är den genomsnittliga åldern högst med 56 år, i storleksgruppen 30—50 hektar åker lägst (46 år). Antalet gifta kvinnor i åldern 15—45 år per 1 000 invånare är (1940) med 105 jämförelsevis lågt. Motsvarande siffra för Östergötlands landsbygd var samma år 116 och för hela länet 123. De demografiska uppgifterna för de enskilda kommunerna och för hela undersökningsområdet äro sammanställda i tabellerna 2 och 3. Med ledning av tillgängliga demografiska uppgifter synes man sålunda kunna fastslå, att undersökningsområdet uppvisar de för den svenska landsbygden under senare årtionden karakteristiska dragen: kraftig folkminskning, växande disproportion mellan könen i de produktiva åldersgrupperna och låg giftermålsfrekvens.

157 Beträffande befolkningens yrkesfördelning må påpekas, att år 1940 inte mindre än 72 % av områdets totalbefolkning tillhörde gruppen jordbruk med binäringar och blott 13 °/o gruppen industri och hantverk. Områdets ringa tillgång till industriella arbetstillfällen framgår av en jämförelse med motsvarande siffror för hela länets landsbygd. År 1940 tillhörde blott 51 °/o av den på Östergötlands landsbygd bosatta befolkningen jordbruket med binäringar, medan industrien svarade för 31 °/o. Störst är jordbruksbefolkningens andel i Gårdeby socken (82 °/o), minst i Björsäter, där ett stationssamhälle med några mindre industriföretag och någon handelsverksamhet är beläget. Befolkningens fördelning på de olika yrkesgrenarna framgår av tab. 4. 4.

Befolkningens levnadsstandard och sociala förhållanden.

Tillgängliga uppgifter i »Årsbok för Sveriges kommuner» rörande den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten och utdebiteringen av kommunal- m. fl. utskylder samt antalet understödstagare ge en allmän bild av befolkningens ekonomiska läge i ifrågavarande kommuner. Följande tal äro grundade på uppgifter ur 1938 års »Årsbok för Sveriges kommuner». Utdebitering av kommunalutskylder (1937) inkomst ner au vt d ea lbl imt #- m Hu ne laal a kuotmd e" Statligt Antalet underKommuner: invånare " bidrag till stödstagare kr v(193l\ kommubiteringsskatteper 1 000 in' ' nalskatt behovet lindring vanare (1936) Yxnerum 349 11-20 15-20 1-08 57 Östra Ryd 328 10-10 14-10 0-76 80 Gårdeby 262 15-60 19-60 4-22 113 Björsäter 449 8-00 12-00 — 76 S:a området 367 9-80 13-80 0-76 78 Östergötlands län (landsbygd) 525 7-91 . 0-44 81 Skillnaderna mellan dels undersökningsområdet och Östergötlands landsbygd för övrigt, dels de enskilda socknarna inbördes äro i de flesta avseenden fullt tydliga. Sålunda ligger områdets inkomsttaxering per invånare drygt 30 °/o under länsgenomsnittet, varvid ett synnerligen lågt värde observeras för Gårdeby. Utdebiteringen för Gårdeby överträffas blott av två socknar inom hela Östergötlands län och samma är förhållandet beträffande det kommunala utdebiteringsbehovet. I enlighet härmed är även det statliga skattelindringsbidraget av exceptionell storlek. Det relativa antalet understödstagare inom området kan förefalla normalt med hänsyn till att denna frekvens i regel stiger med agglomerationsgraden. Den är sålunda genomsnittligen lägre på landsbygden än i städerna och på landsbygden lägst i de egentliga jordbrukskommunerna. Så mycket mera påfallande är den höga siffran för Gårdeby socken, som ju inom området representerar slättlandskapet. Den låga frekvensen inom Yxnerum torde ha samband med de sysselsättningsmöjligheter som skogen erbjuder. Ehuru de anförda siffrorna icke få pressas alltför hårt på sin innebörd synas de dock tyda på ett ytterst oförmånligt ekonomiskt läge inom Gårdeby socken och på ett relativt svagt läge inom undersökningsområdet som helhet. Björsäter kommun med dess större andel av icke-jordbrukande befolkning och dess uppenbarligen avsevärt effektivare driftsförhållanden inom jordbruket utgör härvidlag ett tydligt undantag. Detta omdöme bekräftas till en viss del av övriga tillgängliga uppgifter om de sociala förhållandena inom undersökningsområdet. Boningshusets beskaffenhet redovisas i tab. T 7. Bostadsstandarden synes vara högst i Björsäter, där blott 10 °/o av samtliga bostäder uppges vara dåliga mot över 19 °/o i de övriga socknarna. Inalles ha bostäderna i nära 45 °/o av samtliga fall betecknats som goda. Bostads-

158 standarden är uppenbarligen lägst vid de mindre och medelstora gårdarna (5—20 hektar), bäst vid de största brukningsdelarna. Vattenledning finnes vid mindre än V 3 av gårdarna. Av gårdarna med mindre än 10 hektar är blott ett ringa fåtal utrustat med denna bekvämlighet. Björsäters socken ligger även i detta hänseende avsevärt över genomsnittet för hela försöksområdet. Centralvärme saknas vid 85 °/o av samtliga gårdar. Några kompletterande uppgifter om bostadsstandarden kunna hämtas från intensivundersökningen (jfr tab. I 5). Enligt denna bebor drygt 40 °/o av jordbrukarfamiljerna boningshus om högst två rum och kök. Bland dessa finnas även ett antal innehavare av gårdar om 10—30 hektar, men det övervägande antalet är att finna i de lägsta storleksgrupperna. Ett anmärkningsvärt ringa antal jordbruk — 44 % av samtliga — är utrustat med elektriskt lyse och blott 35 °/o har tillgång till elektrisk kraft. I fråga om yrkesutbildningen förefinnas stora brister inom området. Mindre än 10 % av dem, som såsom ägare eller arrendatorer bruka gårdarna inom området, torde ha erhållit yrkesutbildning i lantmanna- eller lantbruksskola. I fråga om kvinnornas yrkesutbildning äro förhållandena avsevärt sämre. I Östergötland finnas två lantmannaskolor, en lantbruksskola och två lanthushållsskolor, men antalet elever i dessa skolor från här ifrågavarande område är i genomsnitt mycket litet. 5.

Industri och övriga förvärvskällor utanför Jordbruket.

Åker- och skogsbruk äro de dominerande näringarna inom undersökningsområdet. Någon ehuru blott mycket allmän uppfattning härom erhåller man av fördelningen mellan jordbruksfastighets och annan fastighets taxeringsvärde. Taxeringsvärdet för annan fastighet än jordbruksfastighet uppgick år 1942 inom området till 14 °/o av totala fastighetstaxeringsvärdet. Det är anmärkningsvärt, att denna andel blott stigit obetydligt under 1930-talet. Den uppgick år 1933 till 11,2 %>, vilket tyder på, att området icke i nämnvärd grad haft del i industriaiiseringsprocessen under nämnda period. Den fåtaliga industrien och handelsverksamheten inom området har sålunda praktiskt taget stagnerat (tab. 6). Med avseende på jordbruksfastighetens dominerande betydelse inom fastighetsbeståndet är undersökningsområdet enhetligt (över 90 % ) , om man bortser från Björsäters kommun, där ifrågavarande andel år 1942 blott uppgått till knappt 77 °/o. Till jämförelse kan nämnas, att motsvarande andel för hela länets landsbygd samma år uppgick till 63 °/o. De fåtaliga industrierna inom området, uteslutande mindre sågverk och småkvarnar, ligga spridda praktiskt taget över hela området. Inom Gårdeby kommun förekomma dock inga egentliga industrianläggningar. Inalles sysselsatte industrien inom undersökningsområdet före krigsutbrottet ett 60-tal arbetare eller inte fullt 4 °/o av antalet yrkesutövare. Eftersom enligt 1940 års folkräkning 13 °/o av befolkningen tillhörde gruppen »industri och hantverk» skulle nära 10 °/o av befolkningen antingen ha sin försörjning genom hantverk, vara sysselsatt inom industriell verksamhet utanför undersökningsområdet eller också vara f. d. yrkesutövare. Enligt uppgift har dock blott ett 20-tal inom området bosatta personer arbete utanför detsamma, varav ungefär hälften i Åtvidaberg. Inom Yxnerum var under perioden 1938—1942 blott ett enda företag i verksamhet, nämligen Borkhults kvarn i dalen mellan sjöarna Borken och Yxningen. År 1938 redovisas drift under ett fåtal dagar vid Fröjerums såg, belägen inom den skogsrika trakten i socknens sydligaste spets. Inom ö s t r a Ryd redovisar industristatistiken tre sågverk och två kvarnar, varav i synnerhet de senare äro småföretag med blott 1 å 2 lejda arbetare. Kvarnarna ligga inom socknens rikaste jordbruksbygd, söder och sydväst om Östra Ryds kyrka, sågverken dels på en halvö i sjön Hövern vid gränsen till Björsäters socken, dels i socknens skogrika del vid

159 gränsen till Yxnerum. I Björsäters kommun slutligen ligga två sågverk, en kvarn och ett mindre företag för tillverkning av träkol. Vid Lakviks station ligger områdets största industriella anläggning, ett sågverk med i medeltal 20 arbetare. Ytterligare ett sågverk ligger i Höstbäck vid södra änden av sjön Hövern. I Björsäters stationssamhälle, undersökningsområdets enda tätort och handelsort, finnes blott en mindre kvarn. En icke alldeles obetydlig ökning i områdets industriella aktivitet synes ha inträtt under de senaste åren. Från hushållningssällskapet har sålunda uppgivits, att utöver de ovan redovisade företagen numera ett tjärbränneri, som sysselsätter ett 10-tal arbetare, är i verksamhet i Östra Ryd, samt att ett trävaruföretag har utvidgats och numera omfattar jämväl en bilreparationsverkstad. Ifrågavarande företag sysselsatte år 1943 ett 50-tal arbetare med helårsanställning, varjämte 50—60 st. dessutom haft arbete vid företaget under kortare tid. Siffrorna innebära, att en flerdubbling av företagets arbetarstam ägt rum pä några få år. Inom området förekommande kvarnar, vilka lämna goda förmalningsprodukter, äro utrustade med moderna apparater för rensning och betning av spannmål, avsedd till utsäde. Flertalet jordbrukare inom området låta numera vid kvarnarna rensa och beta den spannmål, som de använda till utsäde. Antalet sysselsatta arbetare ger blott ett ofullständigt intryck av områdets industriella sysselsättningsmöjligheter. Blott kvarnarna äro nämligen i drift under större delen av året, under det att sågverken i regel äro i verksamhet blott under några veckor per år. Utgår man från totala antalet arbetstimmar, som år 1942 redovisats för områdets industriföretag, så finner man, att dessa i själva verket vid full sysselsättning blott kunnat ge utkomstmöjligheter för högst 25 man. Detta tyder pä förekomsten av kombination mellan jordbruk och (starkt säsongbetonad) industriell sysselsättning. Som ovan nämnts ha sysselsättningsmöjligheterna något förbättrats under de senare åren. Industriens produktionsvärde stannade är 1938 vid 170 000 kr., men ökade hastigt — trots obetydlig ökning av antalet arbetare — under de följande åren. Tillverkningsvärdet var sålunda år 1939 nära en kvarts milj. kr. och översteg är 1942 en halv milj. kr. Sågverken svarade år 1938 för 75 °/o, år 1939 för 85 °/o och 1942 för 88 °/o av totala produktionsvärdet 1 (jfr tab. 5). Undersökningsområdets industriella verksamhet torde helt bygga på förädling av traktens egna råvaror. Eftersom den icke-jordbrukande befolkningen utgör en obetydlig del av områdets befolkning, är det sannolikt, att produkterna till allra största delen saluföras utanför produktionsområdet. Ur kommunikationssynpunkt närmast belägna befolkningscentrum är Åtvidaberg, blott 16 km frän Lakviks station, vars sågverk svarar för över hälften av områdets produktionsvärde. Beträffande jordbrukarnas biförtjänster kan anföras, att hemslöjden i området är av mycket ringa omfattning. Endast 3—4 personer torde ha sitt levebröd därav. Uppgifter om arbetsförtjänster vid sidan av jordbruket ha infordrats i samband med intensivundersökningen. Resultatet framgår av nedanstående tabell. Jordbrukarnas . Åker, hektar

biförtjänster enligt intensivundersökningen. Totala Antal Antal antalet bruk- personer med dagsverken ningsdelar biförtjänster per person ~ \ 3 1 2—5 12 9 132 S—JO 9 3 115 JO-30 18 9 49 3 °— 12 6 143 Samtliga 54 28 99 1 Inkl. ett företag för träkolsproduktion.

Inkomst per person (kr. per år) 150 1264 957 800 1975 1195

160 Vid över hälften av samtliga undersökta brukningsdelar har någon person biinkomster. Vid de mindre brukningsdelarna är det omkring 2 / 3 , vid de medelstora och större i runt tal hälften, som redovisar biförtjänster. Antalet bisyssledagsverken sjunker med stigande gårdsstorlek, med undantag dock för de största jordbruken, som anmärkningsvärt nog uppvisa det högsta genomsnittliga antalet dagsverken för biinkomsternas förvärvande. Inkomsterna per person visa helt naturligt en motsvarande tendens. Skogen intager en helt dominerande ställning som källa för jordbrukarnas biinkomster. Av 28 personer med redovisade biförtjänster uppge icke mindre än 24 skogsarbete som inkomstkälla. Industri, hantverk och jordbruksarbete, som vartdera svarar för ett rapporterat fall av biförtjänst, spela sålunda i detta avseende en helt underordnad roll. För bedömandet av den angivna genomsnittliga förtjänsten — omkring 1 200 kr. per är — kan nämnas, att årsinkomsten för skogsarbetare med arbete året om inom skogsbruket uppges i försöksområdet ligga mellan 2 000: — och 3 000:-— kr. Antalet brukningsdelar, som kunna karakteriseras som stödjordbruk, har av hushållningssällskapet uppgivits till 14 i Björsäter, till 6 i Gårdeby, till 10 i Yxnerum och till 10 i Östra Ryd. 6. A.

Fördelning

Jordbruket.

på ägoslag.

Landarealens fördelning efter olika ägoslag inom undersökningsområdet år 1937 återges nedan. Till jämförelse ha även motsvarande siffror för hela länet medtagits (siffrorna i procent). UndersökningsÖstergötlands området län Åker 21-3 25-0 Slåtteräng 0-3 0-7 Kultiverad betesäng 1-1 1-6 Annan betesäng 3-3 4-6 Skogsmark 64-5 56-6 Övrig mark 9-5 11-5 Summa 100-0 100-0 Avvikelserna från länsgenomsnittet äro som synes måttliga. Emellertid är, såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, undersökningsområdet långt ifrån enhetligt. Bakom genomsnittssiffran för området dölja sig betydande skiljaktigheter jämväl i fråga om fördelningen på ägoslag. östra Ryd är en östgötsk »normalsocken» i den bemärkelsen, att andelen åker- och skogsmark ligger mycket nära länsgenomsnittet. För Björsäter gäller i stort sett samma iakttagelse, dock är där skogens andel något större. Yxnerum och Gårdeby däremot representera jämförelsevis extrema förhållanden. I den förstnämnda socknen stannar åkerns areal vid 12 °/o av totalarealen, i den senare överstiger den en tredjedel. Dessa skiljaktigheter gå igen i samtliga jordbruksstatistiska uppgifter, vilket gör det nödvändigt att vid sidan av de i texten kommenterade genomsnittssiffrorna för hela området beakta de i tabellbilagan redovisade uppgifterna för varje enskild kommun (tab. 7). Åkerjorden utgjorde år 1937 21,3 °/o av totala landarealen mot 25,0 °/o i länet. Större sammanhängande åkermarker äro belägna i ett område av omkring 1,5 km radie kring Gårdeby kyrka samt inom ett ungefärligen lika stort område kring östra Ryds kyrka. Från det sistnämnda området utgå nästan strälformigt en rad dalgångar, vilka var för sig utgöra långsmala områden av sammanhängande åker- och ängsmark. En dylik dalgång sträcker sig sålunda rakt norrut mot Hällerstadssjön, en

161 annan mot nordost in mot Hammarkinds härad. En tredje dalgång genomskär hela socknen utgående frän Östra Ryd i sydostlig riktning. Ett annat smalt jordbruksområde sträcker sig i sydvästlig riktning mot sjön Hövern. Slutligen ligger rakt väster om östra Ryd ett mera söndersplittrat lerjordsomräde. Åkerjorden inom Yxnerums socken är koncentrerad kring sjöarna. Det största sammanhängande lerjordsomrädet är beläget vid Yxningens västra stränder. Inom Björsäters socken slutligen ligger den största sammanhängande åkermarken i ett brett bälte strax söder om grannsocknen Örtomta mellan sjöarna Teden och Hövern, söder om Björsäters samhälle samt i den dalgång, som förbinder sjöarna Ommen, Risten och Borken. Av intresse torde vara den förhållandevis höga andelen kultiverad betesäng i ett par av områdets socknar. Denna andel är högre i Östergötland än i någon annan del av riket och anmärkningsvärt stor för Gårdeby (2,3 °/o) och Björsäter (1,9 °/o). x\ndelen »övrig mark» är i samma kommuner med resp. 7,3 och 7,7 °/o låg och understiger avsevärt länsgenomsnittet. F r å n hushållningssällskapets sida har påpekats, att i betesarealen även inräknas betesmarker, på vilka kulturätgärder icke vidtagits och pä vilka underhållsgödsling icke äger rum. Den relativt höga arealen »kultiverad betesäng» kan leda till den föreställningen, att betesfrågan skulle vara särskilt välordnad inom försöksområdet. Så är emellertid icke fallet, vilket jordbrukarnas i det följande berörda omdömen beträffande betesmarkens tillräcklighet utvisa. Den stora arealen betesmark sammanhänger med en tendens i detta område, liksom även i länet för övrigt, att låta en stor betesareal ersätta intensiteten i kulturåtgärderna. De gamla vidsträckta s. k. kulturbetena ge därför ett alltför torftigt bete för att kunna nöjaktigt försörja mjölkande kor. Betestillgången är sålunda inom området väsentligt sämre än vad som kan antagas med ledning av den relativt stora betesarealen. I själva verket torde endast en mycket liten del av områdets brukningsdelar ha betesfrågan ordnad på ett tillfredsställande sätt. De i det föregående anförda siffrorna ge dock ingen bild av de enskilda brukningsdelarnas innehav av betesmark och skog. Den officiella statistiken medger ingen uppdelning av ägoslagsfördelningen på olika storleksgrupper av jordbruk. I detta avseende lämna de vid hushållningssällskapets undersökningar framkomna uppgifterna en god ledning. Det genomsnittliga innehavet av åker, bete och skog vid områdets samtliga brukningsdelar, uppdelad på olika storleksgrupper framgår av tab. T I . Av de minsta brukningsdelarna är det ett ringa fåtal, som äro utrustade med betesmark. T. o. m. av brukningsdelarna med över 30 hektar åker saknas betesmark dock helt vid drygt 23 °/o av samtliga. I tab. T3 är belestillgången redovisad för de olika socknarna. I Björsäter är andelen med betesmark försedda brukningsdelar 72 %>, i Yxnerum 38 %>. Skillnaden beror i någon mån på att de mindre brukningsdelarna dominera i den sistnämnda socknen. Men även inom motsvarande storleksgrupper är ett mindre antal av Yxnerums gårdar utrustade med betesmark än inom övriga delar av området. Betestillgången är, såsom tidigare framhållits, vid en betydande del av jordbruken otillräcklig. Enligt intensivundersökningen har brukaren i nedanstående antal fall betecknat betestillgången som otillräcklig: Åker, hektar — 2 2—5 5—10 10—30 30— 11—458941.

Antal jordbruk med otillräcklig betestillgång 1 3 5 8 4 Samtliga 21

D:o i % av samtliga undersökta jordbruk 33 25 50 47 33 39

162 Uppgifterna beträffande brukningsdelarnas skogsinnehav återfinnas i tab. TI och T4. 1 Två tredjedelar av jordbruken i försöksområdet ha egen skog. Flertalet av de skogslösa brukningsdelarna tillhöra de minsta storleksgrupperna. 6 / 7 av jordbruken under 2 hektar åker saknar sålunda skog mot hälften i gruppen 2—5 hektar. Det måste betecknas som anmärkningsvärt, att nära hälften av jordbruken i Yxnerums socken, som redovisar områdets relativt största skogsareal, är i avsaknad av skog. I ett betydande antal fall — 71 av inalles 357 — sakna brukningsdelarna såväl bete som skogsmark. Denna ur driftssynpunkt oförmånliga kombination är visserligen koncentrerad till de mindre gårdarna men förekommer t. o. m. vid gårdar inom storleksgruppen 10—20 hektar åker. Gårdar, som sakna Åker, hektar både bete och skog i % av samtliga _ 1 87 1—2 64 2—5 33 5—10 27 10—20 8 B. Brukningsdelarnas

storlek

och

arrondering.

Enligt 1932 års jordbruksräkning — det enda tillfället då brukningsdelarnas storlek redovisades kommunvis — uppgick den genomsnittliga åkerarealen för områdets 400 brukningsdelar till 18,0 ha eller något mera än för länet i dess helhet, (15,0 ha). Att skillnaderna härvidlag varit betydande för de olika kommunerna framgår av tabell 8. I bil. II har framhållits, att betydande skiljaktigheter föreligga mellan 1932 års jordbruksräkning och det av Östergötlands läns hushållningssällskap införskaffade materialet i fråga om brukningsdelarnas antal och storlek. Huruvida skiljaktigheterna äro av statistisk-teknisk art eller återge en faktisk utveckling torde vara svårt att avgöra. Det förefaller dock sannolikt, att de av hushållningssällskapet redovisade siffrorna, som hänföra sig till en senare tidpunkt, äro i bättre överensstämmelse med nu rådande förhållanden än uppgifterna enligt 1932 års jordbruksräkning. Gårdarnas storlek enl. hushållningssällskapets Antalet brukn. delar Yxnerum 66 Ö. Ryd 148 Gårdeby 53 Björsäter 90 Summa området 357 Kommun

undersökning

Brukningsdelar inom olika storleksgrupper (i % av samt iga) 10—30 30— ha 0-26—5 5—10 9-1 24-2 44-0 22-7 20-3 34-5 18-2 27-0 20-7 18-9 41-5 18-9 34-4 25-6 13-3 26-7 24-9

21-6

21-8

(1941). Genomsnittlig åkerareal, hektar 14-9 21-6 18-7 22-2 20-0

Omkring en fjärdedel av försöksområdets jordbruk har sålunda en åkerareal understigande 5 ha. Ytterligare drygt en femtedel ligger inom gruppen 5—10 ha, som väl blott i undantagsfall torde rymma familjejordbruk i detta begrepps egentliga be1 Det har kunnat konstateras, att det genomsnittliga skogsinnehavet enligt intensivundersökningen avsevärt understiger motsvarande siffra för totalundersökningen. Till en del torde detta förhållande sammanhänga med att, såsom inledningsvis påpekats, de mindre (och därmed skogsfattigare) gårdarna äro något underrepresenterade i intensivundersökningens material. Från hushållningssällskapets sida har vidare uttalats den förmodan att till utarrenderade gårdar hörande skogsarealer icke alltid i undersökningen medtagits, eftersom arrendatorn icke disponerar over skogsmarken.

163 märkelse. Den storleksgrupp som närmast kan anses representera familjejordbruket (10—30 ha åker) svarar för något mindre än en tredjedel av antalet brukningsdelar. Större jordbruk, som i regel torde kräva lejd arbetskraft, utgöra 22 °/o av samtliga. Ser man på storleksgrupperingen i de enskilda kommunerna, finner man att densamma icke i alla avseenden synes motsvara den karakteristik av socknarnas naturliga förutsättningar, som lämnats i det föregående. Att över 45 %> av brukningsdelarna i det skogbevuxna och starkt kuperade Yxnerum äro småbruk under 10 ha och blott ett fåtal jordbruk i denna socken ligger ovanför familjejordbruksgränsen förefaller naturligt. Däremot skulle man ha väntat sig, att Gårdeby med dess ringa skogsbestånd och slättlandskaraktär skulle uppvisa en större genomsnittlig åkerareal än t. ex. Björsäter. Att sä icke är fallet och att tvärtom småbruket dominerar mom Gårdeby socken synes tyda på, att ägosplittringen där nätt större omfattning an mom områdets övriga delar. Enligt uppgift har styckning för egnahemsbildning skett vid ett flertal större egendomar. Antalet ofullständiga jordbruk inom försöksområdet kan ej med nöjaktig säkerhet uppges. Detta antal torde dock vara betydande, eftersom biförtjänster i intensivundersökningen redovisas för blott omkring hälften av jordbruken under 10 hektar åker. Förhållandena vid dessa brukningsdelar karakteriseras i hushållningssällskapets skrivelse sålunda: »På mången mindre gård, som egentligen borde räknas som ofullständigt jordbruk, drager sig en familj fram genom att pressa ned sin levnadsstandard till det yttersta. Detta gäller främst äldre människor.» Beträffande arronderingsförhållandena kunna inga uppgifter hämtas ur den officiella statistiken. Hushållningssällskapets totalundersökning redovisar ett omdöme beträffande jordens arrondering för fastigheterna i tre av försöksområdets kommuner. (Tab. T 7.) Någon särredovisning för Björsäters kommun efter gårdarnas stor-' lek har icke varit möjlig. Enligt dessa uppgifter har arronderingen befunnits vara god vid nära 40 °/o av samtliga fastigheter, medelgod vid ungefärligen lika många och dålig vid resten. Det har dock påpekats från hushållningssällskapet, att kraven för omdömena god och medelgod arrondering varit ganska låga. Dålig arrondering är vanligare vid de mindre brukningsdelarna än vid övriga. Å andra sidan ha blott få gårdar i de högsta storleksgrupperna (över 30 hektar åker) god arrondering, nämligen 21 /o mot 39 °/o för samtliga. I dessa storleksgrupper dominerar den arrondenngsstandard som betecknats som medelgod. För de intensivundersökta jordbruken har uppgift inhämtats, huruvida sammanläggning ansetts möjlig eller ej. I 3 / 5 av samtliga fall, där uppgift härom kunnat erhällas, har det ansetts möjligt att genomföra sammanläggning, i främsta rummet vid mindre och medelstora gårdar. j. , Sammanläggning möjlig Aker > ha (i % av samtliga gårdar i gruppen) 0—2 __ 2—5 i 75 5-io ; ; ; ; ; ; ; 8o 30— Samtliga C.

55 61

Äganderättsförhållanden.

Beträffande äganderättsförhållandena föreligga frän 1937 års jordbruksräkning uppgifter om den utarrenderade åkerjordens storlek i varje kommun. Arrendesvste* met har utomordentligt stor omfattning inom Östergötlands län, där år 1937 över 47 /o av åkerjorden voro utarrenderade mot blott 27 °/o för riket i genomsnitt. Andelen utarrenderad jord var synnerligen stor inom länets skogsbygder. Inom försöks-

164 området uppgick den utarrenderade åkerjordens andel år 1937 till 39,1 % av totala åkerarealen (jfr tab. 7). Förhållandena äro i detta hänseende mycket olikartade inom skilda delar av undersökningsområdet. Andelen utarrenderad åkerjord varierar från 26 °/o i Östra Ryd till drygt 80 °/o i Yxnerum. Den sistnämnda andelen har mycket få motsvarigheter inom länet. Främsta anledningen till att procenten utarrenderade gårdar är så stor i Yxnerum, är, att nästan alla socknens gårdar tidigare ingått som del i Borkhults fideikommiss, vilket under senare år styckats. Därvid har bl. a. ett ganska stort komplex försålts till ett Linköpingskonsortium, som har jordbruken utarrenderade. Även i övrigt ha gärdar i ganska stor utsträckning försålts till icke-jordbrukare. Fideikommisset i fråga har under flera årtionden varit illa skött, vilket i hög grad bidragit till att jordbruket och näringslivet i övrigt i Yxnerums socken står på en relativt låg nivå. De gårdar, som hört till fideikommisset, äro sålunda i allmänhet dåligt bebyggda och dåligt dikade samt ha även i övrigt läg standard. Några speciella arrendevillkor existera veterligen ej inom området. I intensiyundersökningen ha uppgifter inhämtats beträffande arrendeavgiftens storlek. I några fall erläggs denna till viss del i form av dagsverken eller naturaprestationer. För att få jämförbarhet ha dessa prestationer genom tillämpning av gängse löner resp. produktpriser omräknats i penningvärde. Antal arrenderade , , ,. Åkerareal, hektar

.

jordbruk

och arrendeavgifter

Antal ärreni A -A derade jordbruk

fzl

enligt

- n, ° l % a y samtlfga D:

intensivundersökningen.

Arrenderad åkerareal i % a v totala åkerarealen

Arrendeavgift hektar per ,£refar Ckr °

!!'.'.'.'.'.'.'.'.'. 1

10-30.:::::

;

u

g

30—

5_lS

Samtliga 24 44 50 58 Arrendesystemet är sålunda starkt koncentrerat till de större brukningsdelarna. För det fåtal gårdar i storleksgruppen 2—5 ha som äro utarrenderade blir arrendeavgiften, beräknad per hektar åkerjord, n ä r a dubbelt så hög som för större arrendegårdar. 1).

Produktionsinriktning.

Produktionsinriktningen inom området förefaller vara jämförelsevis likartad. Brödspannmälsarealen upptog år 1937 17 °/o av totala åkerarealen, vilket är något mindre än för hela länet. I fråga om havreodlingen är förhållandet mellan undersökningsområdet och länet det omvända. Mer än en tredjedel av åkerjorden utgjordes samma år av vall till slätter och fröskörd, vilket var avsevärt mera än i genomsnitt för hela länet. Odlingen av potatis, sockerbetor, foderrotfrukter och baljväxter var av mycket ringa omfattning. Helträdans andel var jämförelsevis stor. De lokala olikheterna inom området med hänsyn till produktionsinriktningen äro inte betydande. Inom Gårdeby har helt naturligt veteodlingen större omfattning än i området för övrigt medan omvänt i Yxnerum odlas mera räg och havre. Slåttervallens relativa andel är i stort sett densamma inom hela området. Arealen helträda och obrukad åker är störst inom Yxnerums och minst i Gårdeby socken (jfr tab. 9). Vissa smärre förskjutningar i produktionsstrukturen kunna konstateras under perioden 1927 1937. Veteodlingen har genomgående ökat på bekostnad av rågodlingen, mest

165 i n o m G å r d e b y . H a v r e o d l i n g e n h a r m i n s k a t o c h b i a n d s ä d e s o d l i n g e n ö k a t . Slätter- o c h b e t e s v a l l a r n a h a ö k a t m e d o m k r i n g 6 °/o. H e l t r ä d a n h a r m i n s k a t s s y n n e r l i g e n kraftigt i n o m G å r d e b y o c h B j ö r s ä t e r s o c k n a r . F r å n i n t e n s i v u n d e r s ö k n i n g e n föreligga u p p g i f t e r r ö r a n d e å k e r j o r d e n s a n v ä n d n i n g (tab. 12). D e a b s o l u t a siffrorna, s o m i v a r j e g r u p p g r u n d a sig p ä ett fåtaligt m a terial, b ö r a icke p r e s s a s för h å r t . D ä r e m o t t o r d e de m ö j l i g g ö r a en j ä m f ö r e l s e i g r o v a d r a g m e l l a n å k e r j o r d e n s a n v ä n d n i n g vid j o r d b r u k i o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r .

Vårvete — 10 6 3 11 Samtliga 9

Åkerareal, ha — 2 2—5 5—10 10—30 30—

Åkerjordens

användning

(i

Höstvete 3 3 4 12 12 11

stg 7 8 8 7 8 8

Potatis 7 6 1 1 1 1

°/o). Fodersäd 50 37 40 37 32 34

Rotfrui ter 8 1

— 1 1 1

Vall 25 35 40 38 35 36

H ö s t v e t e o d l i n g e n s betydelse ö k a r s n a b b t m e d s t i g a n d e å k e r a r e a l m e d a n m o t s a t s e n ä r fallet b e t r ä f f a n d e o d l i n g e n a v p o t a t i s o c h r o t f r u k t e r . H ö s t r å g odlas i u n g e färligen s a m m a o m f a t t n i n g i s a m t l i g a s t o r l e k s g r u p p e r . U p p g i f t e r o m hektarskördarnas storlek h a för p e r i o d e n 1 9 3 0 — 1 9 4 3 g e n o m h u s hållningssällskapets försorg inhämtats från Statistiska centralbyrån. Hektarskördar Yxnerum 2

i genomsnitt Östra Ryd

för

perioden

Gårdeby J

Höstvete Höstråg Vårvete Korn Havre Blandsäd Arter Potatis Foderrotfrukter . . . Hö från odlad jord

2 038 1 727 1 608 1 522 1 608 1 738 1 154 16 000 37 846 3 973

1936 1 793 1 536 1 683 1 907 2 021 1 207 11 929 36115 3 036

2 311 1 971 1843 1 990 2 050 2 093 1 557 9143 28 714 3 157

1930—1943 Björsäter •> 2 354 2 064 1 757 1 861 1 921 1 946 1 558 11346 38 769 3 357

(kg).1 S:a för- ; Östergötsoksomr. ., lands län 2 141 2 430 1 862 2 076 1 672 1 955 1 764 2 265 1 876 1 927 1 975 2166 1 372 1 537 12 028 14 252 36 377 33 497 3 262 3 590

O v a n s t å e n d e s a m m a n s t ä l l n i n g g e r vid h a n d e n , a t t s k ö r d e a v k a s t n i n g e n i n o m förs ö k s o m r å d e t s o m h e l h e t u n d e r s t i g e r l ä n s m e d e l t a l e t u n d e r 1 4 - å r s p e r i o d e n för s a m t liga g r ö d o r m e d u n d a n t a g för f o d e r r o t f r u k t e r . H e k t a r s k ö r d a r n a i f r å g a o m b r ö d o c h f o d e r s p a n n m å l ä r o h ö g s t i n o m G å r d e b y o c h B j ö r s ä t e r , i a l l m ä n h e t , lägst i Yxn e r u m s s o c k e n . Men icke ens G å r d e b y s s k ö r d e s i f f r o r n å u p p till l ä n s m e d e l t a l e t . B e t r ä f f a n d e p o t a t i s , f o d e r r o l f r u k t e r o c h h ö f r å n o d l a d j o r d i n t a g e r Y x n e r u m en g y n n s a m s ä r s t ä l l n i n g i n t e blott g e n t e m o t o m r å d e t s ö v r i g a s o c k n a r u t a n ä v e n i f ö r h å l l a n d e till l ä n e t s m e d e l a v k a s t n i n g . P o t a t i s o d l i n g e n s a v k a s t n i n g i G å r d e b y ä r p å f a l l a n d e låg. F ö r i n t e n s i v u n d e r s ö k n i n g e n h a u p p g i f t e r i n f o r d r a t s o m s k ö r d e a v k a s t n i n g e n s s t o r lek. Med l e d n i n g h ä r a v h a r h e k t a r s k ö r d e n k u n n a t b e r ä k n a s f ö r j o r d b r u k i n o m o l i k a slorleksgrupper. Siffrorna variera synnerligen kraftigt m e d g å r d a r n a s storlek och tyda särskilt i fråga o m b r ö d s p a n n m å l s o d l i n g e n p å en avsevärt högre avkastningsf ö r m å g a v i d de s t ö r r e b r u k n i n g s d e l a r n a . 1 Från hushållningssällskapet har översänts en tablå över en i samråd med lokala sakkunniga verkställd uppskattning av hektarskördarna inom området. För flertalet grödor understiga dessa siffror mycket avsevärt centralbyråns hektarskördeuppgifter. 2 Uppgifter för år 1939 saknas.

166 E n viss l e d n i n g för b e d ö m a n d e t av krcatursskötselns betydelse för j o r d b r u k e t i n o m o m r å d e t erhålles då kreatursantalet, uttryckt i liötkreatursenheter, sättes i relat i o n till å k e r a r e a l e n ( h ä r i i n b e g r i p e n till å k e r r e d u c e r a d ä n g ) . R e s u l t a t e t h ä r a v f r a m g å r a v det följande. Antalet

nötkreatur

och hästar

samt

liötkreatursenheter

år

1937.1 Nötkreatur

Därav kor

Hästar

72-7 63-1 65-6 70-5 66-9

45-6 38-9 38-3 39-9

15-7 14-1 14-1 14-9

40-0

14 5

Nötkreatursenheter 88-7 75-3 76-6 82-7 79-5

69-1 61-7 77-5

41-2 35-3 55-5

15-1 14-1 14-3

83-5 74-5 110-1

Yxnerum Östra Ryd Gårdeby Björsäter Hela området Östergötlands län Därav: östgötaslätten Södra kustlandet

per 100 ha åkerjord,

Antalet n ö t k r e a t u r p e r 100 h a å k e r i n o m o m r å d e t å r 1937 u n d e r s t e g s å v ä l l ä n s siffran s o m r i k s s i f f r a n (76,5). N ö t k r e a t u r s s t a m m e n i f ö r h å l l a n d e till å k e r a r e a l e n v a r givetvis s t ö r r e i s k o g s b y g d e r n a ä n p ä s l ä t t l a n d e t . S a m m a v a r f ö r h å l l a n d e t b e t r ä f f a n de k o s t a m m e n . I fråga o m dragare voro s k o g s k o m m u n e r n a obetydligt b ä t t r e utr u s t a d e ä n s l ä t t b y g d e n . Slutligen gäller för d e n t o t a l a k r e a t u r s s t a m m e n , u t t r y c k t i n ö t k r e a t u r s e n h e t e r , att u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t v i s a r l ä g r e tal ä n l ä n e t i g e n o m s n i t t . S å v ä l svin- s o m h ö n s s k ö t s e l n ä r o i o m r å d e t a v l å n g t m i n d r e o m f a t t n i n g ä n i l ä n e t s o m h e l h e t (jfr t a b . 10). S k i l j a k t i g h e t e r n a i f r å g a o m de e n s k i l d a k o m m u n e r n a s r e l a t i v a k r e a t u r s b e s t å n d ä r o a v s e v ä r d a . B o s k a p s s k ö t s e l n i Ö s t r a R y d och G å r d e b y ä r av u n g e f ä r l i g e n s a m m a o m f a t t n i n g s o m p å den egentliga Ö s t g ö t a s l ä t t e n , m e d a n k r e a t u r s b e s t å n d e t i Y x n e r u m o c h B j ö r s ä t e r ä r a v s e v ä r t s t ö r r e . Det n å r d o c k i c k e p å l å n g t n ä r s a m m a n i v å s o m i l ä n e t s s ö d r a k u s t l a n d , dit Y x n e r u m s k o m m u n h ä n f ö r e s i d e n officiella j o r d b r u k s statistiken. I t a b . T 5 r e d o v i s a s a n t a l e t g å r d a r m e d k o r och m e j e r i l e v e r a n s e r n a s s t o r l e k p e r k o vid b r u k n i n g s d e l a r i olika s t o r l e k s g r u p p e r . Helt n ö t k r e a t u r s l ö s a j o r d b r u k ä r o r e l a tivt s ä l l s y n t a i n o m f ö r s ö k s o m r å d e t (1,5 %> i Y x n e r u m , 4 °/o i ö s t r a R y d , 7,5 %> i G å r d e b y o c h 8 % i B j ö r s ä t e r ) . Dessa g å r d a r ligga u n d a n t a g s l ö s t i de lägsta s t o r l e k s grupperna. E t t b e t y d a n d e a n t a l b r u k n i n g s d e l a r ä r o icke m e j e r i l e v e r a n t ö r e r . Ä n n u i s t o r l e k s g r u p p e n 5—10 h e k t a r , d ä r m e d e l k o a n t a l e t ö v e r s t i g e r 4 d j u r p e r g å r d , ä r d e t föga m e r ä n h ä l f t e n , s o m l e v e r e r a r m j ö l k e n till m e j e r i . E n p å t a g l i g s k i l l n a d r å d e r i d e t t a h ä n s e e n d e m e l l a n de olika s o c k n a r n a . I G å r d e b y l e v e r e r a o m k r i n g 5 / 6 av s a m t l i g a b r u k n i n g s d e l a r till m e j e r i , i Y x n e r u m m i n d r e ä n hälften. F ö r s ö k s o m r å d e t s ö v r i g a s o c k n a r i n t a g a i d e t t a a v s e e n d e l i k s o m ä v e n för övrigt en m e l l a n s t ä l l n i n g . Mjölkleveranserna per ko äro högst i Björsäter, minst i Yxnerum. Något s a m b a n d mellan gårdens storlek och mjölkleveransen per ko k a n icke påvisas u t o m beträffande gård a r n a m e d ö v e r 50 h e k t a r å k e r , vilka å t m i n s t o n e i B j ö r s ä t e r o c h G å r d e b y u p p v i s a h ö g a mejerileveranser. — Uppgifter o m mjölkproduktionens storlek ha icke erhållits. A n s l u t n i n g e n till kontrollföreningsverksamheten i försöksområdet framgår av tab. T 6. D e n n a ä r s o m s y n e s b e g r ä n s a d till g å r d a r m e d m i n s t 10 h e k t a r å k e r j o r d s a m t i h u v u d s a k till s o c k n a r n a ö s t r a R y d o c h B j ö r s ä t e r . Inalles ä r o 15 %) av o m r å d e t s s a m t l i g a g å r d a r o c h d r y g t 16 %> a v alla n ö t k r e a t u r s b e s ä t t n i n g a r a n s l u t n a till k o n t r o l l f ö r e n i n g a r . A n s l u t n i n g s p r o c e n t e n ä r a v s e v ä r t l ä g r e ä n f ö r l ä n e t i dess h e l h e t . 1 Omräkningen från ängsareal till åkerareal har skett efter samma grunder som tillämpats i 1937 års jordbruksräkning för Östergötlands läns vidkommande.

167 Tuberkulosbekämpandets ståndpunkt i de olika socknarna framgår av följande sammanställning, som hänför sig till utgången av år 1943. Totala antalet nötkreatursbesättn.

Kommun Björsäter Gårdeby Yxnerum Östra Ryd

.. 83 . . 4 9 .. 65 .. 142 Hela området 339

Tub.-fria % av st. samtliga 45 54-2 6 12.2 75-4 49 24-0 34 134 39-5

Anslutna till kliniskt tub.-bekämpande % av st. samtliga 27-7 23 24-5 12 3 4-6 33 23-3 71 20-9

Såsom framgår av sammanställningen har tuberkulosbekämpandet nått långt i Yxnerum. Sjukdomens utbredning synes där från början ha varit mycket liten. Antalet djur, som man måst slakta för att efter tuberkulinundersökningar utrensa tuberkulosen ur besättningarna, har varit obetydligt. Även i Björsäter ha goda resultat nåtts, ehuru sjukdomen där varit mera spridd. Procenten tuberkulosfria besättningar ligger för denna socken obetydligt under länsmedeltalet. I Gårdeby och Östra Ryd är däremot tuberkulosbekämpandet eftersatt. Särskilt gäller detta Gårdeby, där tuberkulosen också synes vara mycket utbredd. I fråga om procenten tuberkulosfria besättningar uppvisa endast 4 kommuner i länet lägre tal än Gårdeby. Antalet inom området verksamma tjurföreningar är mycket ringa, nämligen en i Gårdeby och en i Yxnerum. Inom vardera av Björsäter och Östra Ryd är en galtförening verksam. Såväl siffrorna över åkerjordens fördelning på olika grödor som uppgifterna om kreatursstammens storlek tyda på att en starkt blandad driftsform är den förhärskande inom undersökningsområdet. Ensidig vegetabilieproduktion på slättbygden synes vara lika sällsynt som ensidig kreatursskötsel i skogsbygderna. Även med avseende pä jordbrukets produktionsstruktur kan undersökningsområdet sägas utgöra ett övergångsområde. I fråga om produktionsinriktningens ändamålsenlighet har, enligt vad som meddelats från hushållningssällskapet, av ortsrepresentanter framhållits, alt foderväxtodlingen borde utökas på spannmålsodlingens bekostnad och flera kor hållas. På en del större gårdar, där arealen betesmark ej kan bliva tillräcklig genom kultivering av ängs- och hagmarker, har föreslagits, att beten borde anläggas på åker. Odlingen av vårvete till avsalu borde framför annan spannmålsodling inskränkas. Enligt den uppfattning, som kommer till uttryck i hushållningssällskapets skrivelse, bör en reservation göras beträffande utökningen av koantalet. Detta synes i regel vara tillräckligt stort; framför allt gäller detta de mindre gårdarna. Utökningen av animalieproduktionen bör snarare ske i första hand genom att fodrets mängd och i all synnerhet dess kvalitet förbättras, så att högre avkastning per ko kan uppnås. I detta sammanhang kan anföras, att siloanläggningar i intensivundersökningen redovisats för endast 2 av inalles 54 brukningsdelar. E. Jordbrukets

driftsekonomiska

förhållanden.

Ingen officiell statistik om jordbrukets driftsekonomiska förhållanden finnes tillgänglig för senare år. Det har blott varit möjligt att från 1932 års jordbruksräkning införskaffa siffror om arealen täckdikad åker. Motsvarande uppgifter ha icke kunnat erhållas för år 1937. Att beträffande täckdikningen förhållandena ha förändrats avsevärt under det gångna decenniet är uppenbart. Siffrorna för år 1932 fylla dock den uppgiften att de möjliggöra en jämförelse mellan undersökningsområdets och hela länets standard i nämnda avseenden.

168 Kommun Yxnerum . Östra R y d Gårdeby . . Björsäter .

Östergötlands län

Den täckdikade åkerarealen i % av totala åkerarealen 31-8 76-4 63-6 58-7 Hela området 63-2 55-0

Östergötland med 55 °/o av åkerarealen täckdikad är föregångslänet i detta hänseende och låg år 1932 främst bland samtliga län. År 1937 var täckdikningsprocinten något högre endast för Västmanlands län. Enligt intensivundcrsökningen har den täckdikade arealen ökat ytterligare och uppgår för närvarande till 40,8 °/o i Yxnerum, till 69,4 °/o i Östra Ryd, till 89,2 % i Gårdeby, till 73,1 °/o i Björsäter och till 71,3 °/o för hela försöksområdet. Den täckdikade arealen är minst i den lägsta storleksgruppen (18 °/o), högst vid brukningsdelar över 30 hektar (78 °/o). Till någon del kan ökningen sedan år 1932 vara skenbar och sammanhänga med att bland de intensivundersökta gårdarna de minsta brukningsdelarna äro underrepresenterade. I hushållningssällskapets skrivelse har den åsikten uttalals, alt täckdikningen på den såsom täckdikad uppgivna åkern till en del är bristfällig. För närvarande torde, framhålles det, den tillfredsställande täckdikade åkern inom socknarna Gårdeby, Yxnerum och östra Ryd icke ens uppgå till den för år 1932 uppgivna andelen av totala åkerarealen. Inom Björsäter uppgives 25—30 °/o av åkerjorden vara i behov av täckdikning. En femtedel därav anses dock icke k u n n a torrläggas på grund av vattenståndet i sjöar eller av andra skäl. Med all sannolikhet är behovet av täckdikning minst lika stort i Östra Ryd och i Yxnerum, möjligen något mindre i Gårdeby. Procenten självdränerande jord är störst i skogsbygden. Vid den representativa undersökningen av 54 brukningsdelar har det ej varit möjligt att fä någorlunda säkra uppgifter om behovet av täckdikning. De tal, som angivits, ha med säkerhet varit för låga. Behovet av stenröjning är inom den mera utpräglade skogsbygden i området ganska stort. Stenröjningen måste betraktas som en synnerligen viktig åtgärd, för att man skall kunna bibehålla jorden i odling på de nu stenbundna gårdarna. Uppgifter om användningen av konstgödsel ha inhämtats i samband med intensivundersökningen (tab. I 3). Något samband mellan konstgödselanvändningen och gårdarnas storlek synes ej råda. Dock förefaller det, som om användningen av superfosfat och kväve vore intensivast vid de minsta brukningsdelarna. Ekonomibyggnadernas beskaffenhet framgår av tab. T 7. Åbyggnaderna ha vid nära hälften av samtliga brukningsdelar i området betecknats som goda, vid drygt en tredjedel som medelgoda och vid 19 % som dåliga. Förhållandena äro åtskilligt gynnsammare i Björsäter än inom övriga delar av undersökningsområdet. I Gårdeby, Yxnerum och Östra Ryd saknar mer än en tredjedel av ladugårdarna cementinredning och nära hälften rinnande vatten. Ekonomibyggnadernas standard uppvisar ett tydligt samband med gärdens storlek. Av gårdarna med högst 5 ha åker ha icke mindre än 43 % utdömda ekonomibyggnader, av gårdarna med över 30 ha blott 11 °/o. Beträffande gödselvården kan hänvisas till nedanstående uppgifter från 1932 års jordbruksräkning.

169 Kommun Yxnerum Östra Ryd Gårdeby Björsäter

Med gödselstad utrustade jordbruk i % av samtliga jordbruk 11-1 26-6 14-8 24-0 Hela området

Östergötlands län

21-0 17-8

Med cementerad urinbrunn utrustade jordbruk i % av samtliga jordbruk 7.4 26-6 14-8 23-0 20-0 15-7

Som helhet betraktat intog försöksområdet m e d avseende på gödselvårdens stand a r d å r 1932 en a v s e v ä r t g y n n s a m m a r e s t ä l l n i n g ä n i l ä n e t i övrigt. S k i l l n a d e r n a d e o l i k a k o m m u n e r n a e m e l l a n v o r o d o c k b e t y d a n d e . Y x n e r u m i n t o g h ä r s o m i ett flertal a n d r a a v s e e n d e n en o f ö r m å n l i g s ä r s t ä l l n i n g . G å r d e b y s y n e s icke heller h a u p p n å t t d e n s t a n d a r d , s o m m a n m e d h ä n s y n till s o c k n e n s s l ä t t l a n d s k a r a k t ä r h a d e a n l e d n i n g att f ö r u t s ä t t a . Av h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s u n d e r s ö k n i n g alt d ö m a h a r u t r u s t n i n g e n m e d göds e l v å r d s a n l ä g g n i n g a r a v s e v ä r t f ö r b ä t t r a t s s e d a n å r 1932. F ö r n ä r v a r a n d e finnes g ö d s e l s t a d vid d r y g t 31 °/o av s a m t l i g a b r u k n i n g s d e l a r i n o m u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t o c h u r i n b r u n n vid n ä r a 29 °/o. D e n s n a b b a s t e f ö r b ä t t r i n g e n synes h a ägt r u m i n o m B j ö r s ä t e r s s o c k e n (jfr t a b . T 7). I s a m m a t a b e l l r e d o v i s a s ä v e n u t r u s t n i n g e n m e d g ö d s e l v å r d s a n l ä g g n i n g a r vid b r u k n i n g s d e l a r i o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r . F ö l j a n d e p r o centuella andel av samtliga g å r d a r h a r r a p p o r t e r a t gödselstad resp. u r i n b r u n n : 1 Åkerareal, ha Gödselstad Urinbrunn — 1 1— 2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— Samtliga

10-0 5-0 13-2 23-1 35-0 41-9 35-5 43-8 27-7

10-0 5.9 13-2 21-5 32-2 35-5 35-5 43-8 25-8

G ö d s e l v å r d e n f ö r b ä t t r a s s å l u n d a p å t a g l i g t m e d s t i g a n d e g å r d s s t o r l e k , m e n icke ens a v d e s t ö r r e g å r d a r n a ä r h ä l f t e n u t r u s t a d e m e d ä n d a m å l s e n l i g a g ö d s e l v å r d s a n läggningar. O m förekomsten av vissa jordbruksmaskiner ha uppgifter inhämtats genom hush å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s f ö r s o r g . B r u k n i n g s d e l a r n a s m a s k i n u t r u s t n i n g f r a m g å r av n e danstående tablå: Kommun

Självbindare

Björsäter Gårdeby Yxnerum Östra Ryd Summa D:o, enligt intensivundersökningen

57-8 43.4 33.3 52-7 49-0 46-3

Gårdar utrustade med Traktor i % av samtliga gårdar 44.4 17-0 21-2 16-2 24-4 .

Mjölkningsmaskin 37.3 17-0 9-1 18-2 21-3 20-4

I viss m å n s a m m a n h ä n g e r m a s k i n b e s t ä n d e t s s t o r l e k m e d d e n s k i l j a k t i g a p r o d u k t i o n s s t r u k t u r e n i de o l i k a s o c k n a r n a o c h i f r ä m s t a r u m m e t m e d g å r d a r n a s g e n o m 1 Siffrorna inkludera icke uppgifterna för Björsäter, för vilken kommun ingen fördelning på storleksgrupper föreligga.

170 snittliga storlek. Den starkare parcelleringen och skogsbrukets större betydelse äro sålunda de faktorer, som kunna anses ha orsakat den ringa mekaniseringsgraden inom Yxnerums kommun. Den Telativt obetydliga användningen av mjölkningsmaskiner torde stå i samband med gårdarnas ringa elektrifiering. Enligt intensivundersökningen äro blott 35 °/o av gårdarna utrustade med elektrisk kraft. Tröskning sker i rätt stor utsträckning med s. k. bolagströskverk. I tab. I 4 redovisas användningen av olika maskiner samt den gemensamma maskinanvändningens omfattning vid gårdar i skilda storleksgrupper. Såsom framgår av sista raden i omstående tablå torde intensivundersökningen kunna anses vara fullt representativ i detta avseende. Slåttermaskiner och såmaskiner finnas vid praktiskt taget samtliga brukningsdelar med mer än 5 hektar åker. Mjölkningsmaskiner förekomma blott i den högsta storleksgruppen. Den gemensamma maskinanvändningen har sin största omfattning vid de mindre och medelstora brukningsdelarna. F.

Skogsbruket.

Ur »Årsbok för Sveriges kommuner» kunna uppgifter erhållas ur vilka skogens betydelse för områdets näringsliv kan utläsas. Skogsfastigheternas taxeringsvärde utgjorde år 1942 35 °/o av jordbruksfastigheternas taxeringsvärde. Härvid bör dock beaktas, att området är mycket oenhetligt i detta avseende. Yxnerum är en utpräglad skogskommun, där skogsfastigheternas värde utgör mer än hälften av jordbruksfastigheternas taxerade värde. Det motsatta extremet representeras av Gårdeby med en andel, som föga överstiger 20 °/o. Östra Ryd och Björsäter, som äro av blandad karaktär, uppvisa procenttal som ligga väsentligt högre. Motsvarande tal för hela länets landsbygd uppgår till ca 25 %>. I sin helhet är sålunda området för sin försörjning starkare beroende av skogen än pä den östgötska landsbygden i allmänhet är fallet (jfr tab. 6). Skogarna skötas numera i stort sett rationellt under skogsvärdsstyrelsens överinseende och med hjälp av skogvaktare. Under krisåren synes dock en viss överavverkning ha skett beroende dels på produktionsplikt, dels på stormfällning. Bilvägar, som tillåta användning av traktortåg, och basvägar för såväl sommar- som vintertransporter äro behövliga. En del större gårdar ha börjat med sådana anläggningar. I områdets södra del äro utdrivningsförhållandena relativt svåra. F ö r att transporter här skola kunna ske i full omfattning, anses det för närvarande nödvändigt, att sjöar och kärr äro tillfrusna. Inom Yxnerums socken måste på grund av den rikliga blockförekomsten i många fall ved och virke plockas för hand, innan de nå mark, som kan beträdas av dragare. Frånsett väganläggningarna i skogarna anses möjligheterna att rationalisera skogsbruket vara små. Behovet av bostadsförbättring för skogsarbetarna uppgives vara stort. Vatten- och avloppsledningar i bostäderna saknas nästan överallt liksom också centraluppvärmning. Elektriskt ljus finnes i vissa fall, men många skogsarbetare bo så avlägset, att små utsikter anses föreligga för dem att komina i åtnjutande härav. För närvarande går en icke ringa del av virkes- och vedtransporterna från området med järnväg, men det mesta fraktas även nu med lastbil. I någon m å n ske transporterna medelst flottning eller på pråmar, såsom fallet är beträffande en liten del av produktionen i Yxnerum, som över sjön Yxningen går till Yxningens hållplats vid järnvägen Norrköping—Valdemarsvik. G. Jordbrukets

och skogsbrukets

arbeiskraftsförhållanden.

I fråga om jordbruksbefolkningens sociala sammansättning lämnar inte folkräkningsstatistiken någon ledning eftersom ifrågavarande uppgifter inte redovisas sockenvis. Ur primärmaterialet från 1932 års jordbruksräkning ha dock uppgifter rörande dels antalet yrkesverksamma familjemedlemmar dels antalet lejda arbetare

171 kunnat införskaffas. Blott sådana personer ha här medräknats, som under minst hälften av arbetstiden kunde anses deltaga i jordbrukets skötsel. Uppgifterna avse vidare blott fastigheter med minst 5 hektar åkerareal och torde icke ens för dessa vara fullständiga. Andelen av familjens arbetskraft i den totala inom jordbruksdriften sysselsatta arbetskraften var år 1932 med 64 °/o något högre än för länet (61 %>). Inom försöksområdet står proportionen mellan familjens arbetskraft och lejd arbetskraft i tydlig relation till åkerarealens genomsnittliga storlek. Den lejda arbetskraftens andel är sålunda störst (39 °/o) i Björsäter, där det större jordbruket är starkast företrätt, och minst (31 %>) i det småbruksbetonade Yxnerum. Arbetskraftstillgången vid de intensivundersökta brukningsdelarna framgår av tab. 16. Ingen fast anställd arbetskraft redovisas för jordbruk med mindre än 10 hektar åkerareal. I gruppen 10—30 hektar utgör den lejda arbetskraften en femtedel och i den högsta storleksgruppen nära två tredjedelar av den totala, varaktigt i jordbruket sysselsatta arbetskraften. Av stort intresse är minskningen av arbetskraftstillgången 1 beräknad på totala åkerarealen, med stigande gårdsstorlek. Enligt tab. I 6 är tillgången på arbetskraft i den lägsta storleksgruppen mångdubbelt större än i den högsta gruppen. Siffrorna tyda på en latent »överbefolkning» vid försöksområdets mindre brukningsdelar. Enligt uppgift från hushållningssällskapet synes för närvarande med undantag för ladugärdspersonal annan större brist på arbetskraft i jordbruket ej föreligga än den som orsakats av inkallelser till militärtjänst. Å andra sidan förekommer ingen arbetslöshet i formell bemärkelse. Även inom skogsbruket sysselsatt arbetskraft utnyttjas till fullo. H. Avsättningen

av jordbruks-

och

skogsbruksprodukterna.

Beträffande saluproduktionens omfattning ha vissa uppgifter lämnats av länets hushållningssällskap. Den uppskattade procentuella fördelningen mellan jordbrukets saluprodukter framgår av följande sammanställning. Björsäter Gårdeby Yxnerum Östra Ryd

Spannmål och frö 35 50 25 35

Mjölk 45 30 40 40

Slaktdjur 20 20 35 25

Som synes äro skiljaktigheterna i fråga om de olika socknarnas produktionsstruktur avsevärda. Gårdeby skiljer sig från området i övrigt i fråga om produktion av spannmål. I Yxnerum är spannmålsproduktionen minst. Saluöverskottet av slaktdjur har h ä r större betydelse än i övriga socknar. Spannmål försäljes huvudsakligen i Norrköping från hela området med undantag för Yxnerum, som säljer större delen av sin spannmål i Åtvidaberg. Björsäter säljer en mindre del av sitt spannmålsöverskott till Åtvidaberg och likaledes en mindre del i Linköping. För konstgödsel och kraftfoder äro handelsorterna desamma som för spannmål. Slaktdjuren från Gårdeby och ö s t r a Ryd gå i stort sett till Norrköping, där Norrköpingsortens slakteriförening har slakteri och där det därjämte finnes offentligt slakthus. Från Björsäter och Yxnerum gå djuren i huvudsak till Linköping, dit medlemmarna i Östergötlands Andelsslakteriförening leverera och där till slakteriföreningen icke anslutna jordbrukare leverera till stadens offentliga slakthus. En liten del av slaktdjuren från Yxnerum avsattes dock i Åtvidaberg. 1 D. v. s. antalet personer per 100 ha åkerjord, som icke redovisa verksamhet utanför jordbruket. Bland dessa personer kan givetvis befinna sig även ett antal blott partiellt arbetsföra och helt arbetsoförmögna.

172 Anslutningen till slakteriförening framgår av tab. T 6. Denna är ringa i Yxnerum trots socknens relativt höga slaktdjursproduktion. Inalles äro två tredjedelar av försöksområdets samtliga gårdar anslutna till slakteriförening. Anslutningsprocenhn vid gårdarna i gruppen 2—10 hektar åker stannar dock vid 57 °/o. Av skogsprodukterna förädlas det mesta timret inom orten. Sågat virke säljes mest till Norrköping. Massaveden går till Skärblacka och Ljusfors. Brännveden går huvudsakligen till Norrköping, men en del till Linköping och Söderköping. Det uppgives, att Björsäter säljer sin mesta ved till Linköping. Kol- och gengasved framställes även inom området. Ur kommunikationssynpunkt intager undersökningsområdet ett jämförelsevis oförmånligt läge. Att området befinner sig mitt i en triangel, som bildas av så betydande befolkningscentra som Linköping, Norrköping och Åtvidaberg samt att avståndet till dessa från områdets mittpunkt blott är ett par mil, behöver sålunda ingalunda innebära, att avsättningsförhällandena äro gynnsamma. Tvärtom torde inan ha skäl att förmoda, att undersökningsområdet befinner sig i en ur avsättningssyiipunkt »död vinkel» i förhållande till de nämnda agglomerationerna. Såväl Norrköpings som Linköpings tillförsel av jordbruksprodukter torde mer än väl täckas av de rika jordbrukstrakterna i dessa städers omedelbara omgivning. Men härutöver gäller, att områdets kommunikationer äro till synes dåliga. Områdets enda järnvägslinje skär detsamma i dess västligaste del, som är skild från områdets övriga delar genom en kedja av större sjöar. Av en vägbreddskarta vinner man vidare den uppfattningen, att undersökningsområdet lider brist på goda vägförbindelser. De egentliga jordbruksbygderna äro sålunda inte genom större bilvägar förbundna med sina avsättningsområden. Av de två enda vägarna med mer än 5 m körbana slutar den ena (utgående från Söderköping) sydost om ö s t r a Ryds kyrka medan den andra (Rinkarum—Åtvidaberg) följer en ur jordbrukssynpunkt sekundär bebyggelse i områdets starkast kuperade och skogsbevuxna del. Slutligen förefaller även nätet av mindre vägar vara i förhållande till grannbygderna glest. Ett mycket stort område söder om östra Ryds kyrka har t. ex. uppenbarligen blott tillgång till sämre körvägar. Mjölk och slaktdjur transporteras från hela området uteslutande med bil. Slakteriföreningarna betala transporter för slaktdjuren och alla gårdar inom samma slakteriförenings område erhålla sålunda oavsett belägenheten samma pris. Detsamma gäller de mejerier, till vilka mjölken inom området levereras. F r å n Björsäter går en mindre mängd spannmål med järnväg, men med undantag härför går jämväl denna produkt med bil från området. Transporter av förnödenheter ske nästan uteslutande med bil. Behovet av goda landsvägar är sålunda med hänsyn till de omfattande biltransporterna stort. Utfartsvägarnas beskaffenhet vid de intensivundersökta gårdarna framgår av tab. I 5. Sannolikt ha fordringarna på utfartsvägar av mycket god och god beskaffenhet varit tämligen stränga. Att utfartsvägarna även vid de större brukningsdelarna i sä stor utsträckning bedömts som dåliga är i varje händelse anmärkningsvärt. I. Jordbrukets

ekonomiska

ställning.

Ett sammanfattande uttryck för jord- och skogsbrukets ekonomiska läge, i främsta rummet för produktionens naturliga förutsättningar och avsättningsförhållandena men i viss mån även för den tekniska standarden, utgör det taxeringsvärde som åsättes jordbruksfastigheterna. Ur den undersökning av taxeringsutfallet som verkställdes på grund av 1938 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1943: 23) kunna följande uppgifter hämtas:

173 Kommun Yxnerum Östra Rvd Gårdeby Björsäter Östergötlands län

Taxeringsvärde (kr) per ha Åker

750 840 950 910 S:a området 863 1 097

Skogsmapk

Bonitet

Rotvärde

34-0 40-4 42-6 38-8 38-2 36-8

3-04 3-50 3-38 3-39 3-33 3-15

3-75 3-92 4-25 3-81 3-86 3-89

Av sammanställningen framgår, att åkermarkens taxeringsvärde inom området är utomordentligt lågt. I själva verket är det blott två av länets 144 socknar, som uppvisa ett lägre taxeringsvärde än Yxnerums socken. Även ö s t r a Ryds taxeringsvärde måste betraktas som extremt lågt. Orsaken eller orsakerna härtill kunna uppenbarligen inte utan ingående lokala studier anges. Att de naturliga förutsättningarna skulle vara exceptionellt ogynnsamma torde åtminstone beträffande ö s t r a Ryd näppeligen kuna göras gällande. Gårdeby, som snarast kan räknas till Östergötlands slättland, uppvisade visserligen områdets högsta värde men ligger dock avsevärt lägre än socknarna på den egentliga Östgötaslätten. Detta förhållande är sä mycket mera anmärkningsvärt, som sönderstyckningen inom Gårdeby synes ha nått en viss omfattning, vilket i regel — vid för övrigt likartade förhållanden — brukar påverka taxeringsvärdena i höjande riktning. Av mera sannolika förklaringsgrunder till det låga taxeringsvärdet kan nämnas en icke rationell teknisk utrustning av områdets jordbruk, varvid dåliga ekonomibyggnader och otillräcklig eller icke ändamålsenlig maskinanvändning kunna tänkas spela en viss roll. Även en oförmånlig arrondering kan givetvis medverka till ett dåligt driftsresultat och därmed till jämförelsevis låga taxeringsvärden. Slutligen är avståndet till närmaste konsumtionsort och kommunikationsnätet en faktor av betydelse för jordbruksfastigheternas värdesättning. Ytligt sett synes undersökningsområdet just i detta hänseende vara tämligen vanlottat. Ur den förut anförda utredningen erhållas även vissa uppgifter rörande skogsmarkens taxeringsvärde samt skogens bonitet och rotvärde. I dessa hänseenden är områdets läge synbarligen avsevärt gynnsammare. Skogsmarkens taxeringsvärde överstiger något genomsnittsvärdet för hela länet. Värdet är större i slättområdet än i skogsbygderna, vilket torde sammanhänga dels med att de sistnämndas läge ur transportsynpunkt är sämre, dels också med dessa skogars sämre återväxtförhållanden. Boniteten är sålunda lägst inom skogskommunen Yxnerum (3,04), högst i östra Ryd (3,50). Skogens produktionsförmåga inom undersökningsområdet ligger dock något högre än för länet i dess helhet. Att samtidigt rotvärdet ligger under länsgenomsnittet, tyder på jämförelsevis oförmånliga avsättningsförhållanden för områdets skogsbruk.

II.

Sammanfattning av i n o m området konstaterade brister s o m vidlåda näringslivet.

Som framgår av den nu lämnade beskrivningen har försöksområdet karaktären av en övergångsbygd mellan skog och slätt. Dess södra del kan närmast hänföras till det småländska höglandets utlöpare medan norra delen snarast tillhör Östgötaslätten. I Yxnerum är sålunda skogen av stor betydelse för befolkningens utkomstmöjligheter, medan däremot befolkningen i Gårdeby i övervägande grad för sin försörjning är hänvisad till det egentliga jordbruket, överhuvud taget gäller att jordbruket och dess binäringar i vida större utsträckning dominerar näringslivet inom området än vad fallet är inom länet i allmänhet. Närmare 3/é av befolkningen har

174 sålunda enligt den senaste folkräkningen hänförts till dessa yrkesgrupper mot blott hälften för länets landsbygd. De dåliga kommunikationerna, den låga industrialiseringsgraden och den starka parcelleringen även bland slättbygdens jordbruk har förlänat området karaktären av ett problemområde. De mest framträdande bristerna k u n n a sammanfattas i följande punkter. 1. Industrien är endast i mycket ringa grad differentierad. Vid sidan av ett fåtal förädlingsindustrier för livsmedel, ett mejeri och fem kvarnar, svara i huvudsak skogsindustrierna för den industriella sysselsättningen. Icke ens de sistnämnda synas fullt tillvarataga områdets råvarutillgångar. Anmärkningsvärt är vidare, att hemslöjden har en mycket ringa omfattning. Möjligheterna för personer bosatta inom området att finna industriell sysselsättning utanför detsamma synas på grund av de dåliga kommunikationerna vara synnerligen begränsade. 2. Bostadsstandarden företer ett flertal brister, i synnerhet på de mindre jordbruken. Mer än 8 /s av samtliga boningshus sakna vattenledning och över hälften elektriskt ljus. 3. Jordbrukarnas yrkesutbildning slår på en mycket låg nivå. Knappt 10 °/o av jordbrukarna torde ha erhållit utbildning vid lantmanna- eller lantbruksskola. Ännu sämre ställer sig yrkesutbildningen för kvinnorna. 4. Antalet mindre jordbruk är alltför stort. Här som annorstädes h a r det visat sig, att avkastningen är relativt sett sämre bland de mindre storleksgrupperna av jordbruk än bland de större. De mindre gårdarna sakna skog i stor utsträckning, anmärkningsvärt nog också i skogsbygden. Även vid de gårdar, för vilka skogsinnehavet redovisats, är skogsarealen ringa. Som tidigare nämnts, är den industriella verksamheten inom området av så ringa omfattning, att den erbjuder jordbruksbefolkningen få förvärvsmöjligheter utanför det egna jordbruket. Antalet stödjord bruk, där familjens inkomst i huvudsak härleder sig från industriell sysselsättning, utgör drygt 10 °/o av samtliga. Skogen framstår sålunda såsom den viktigaste källan till biinkomst för jordbruksbefolkningen. Inom vissa delar av försöksområdet torde dessa arbetstillfällen icke vara tillräckliga, vilket tar sig uttryck i ett latent överskott på arbetskraft å de mindre brukningsdelarna. Det har sålunda visat sig, att antalet personer huvudsakligen sysselsatta i jordbruket i förhållande till åkerarealen är mångdubbelt större vid jordbruk under 2 hektar än vid jordbruk över 30 hektar. Möjligheterna att komplettera odlingsarealerna vid de mindre brukningsdelarna äro ytterst begränsade och hänföra sig till ett område på omkring 130 hektar i östra Ryd. Däremot torde tekniska förutsättningar för sammanläggning av mindre jordbruk föreligga i viss utsträckning. Möjligheterna att företaga dylika sammanläggningar äro givetvis beroende av i vilken utsträckning sysselsättning inom andra områden av näringslivet kan beredas den del av jordbruksbefolkningen, som härigenom skulle bli överflödig. 5. Mindre god arrondering försvårar driften på många gårdar. 6. Jordens torrläggning är ofta otillfredsställande, vilket bland annat framgår därav att över 15 %> av den i intensivundersökningen ingående åkerarealen betecknats såsom vattensjuk. Omkring 1 / 4 av åkerjorden i området synes vara i behov av täckdikning. Även stenröjning återstår att utföra särskilt inom de mera utpräglade skogsbygderna, om jorden skall kunna bibehållas i odling på gårdarna i dessa trakter. 7. Ett betydande antal jordbruk saknar betesmark, särskilt bland de mindre brukningsdelarna och i skogsbygden. Betesmarkerna äro i stor utsträckning dåligt skötta. Kulturåtgärder vidtagas icke och underhållsgödsling äger icke rum i önskvärd utsträckning. Betestillgången är sålunda i området väsentligt sämre än vad som kan antagas med ledning av den relativt stora betesarealen. I själva verket torde endast en mycket liten del av områdets brukningsdelar ha betesfrågan ordnad på ett tillfredsställande sätt.

175 8. Med hänsyn till den relativt omfattande animaliska produktionen inom området framstår foderväxtodlingen såsom otillräcklig och produktionen av brödsäd, framför allt vårvete, såsom alltför stor. Det har framhållits, att mjölkavkastningen är lägre än den skulle behöva vara vid rationell beteskultur och utfodring. Härtill bidrager även det förhållandet, att avelsarbetet och tuberkulosbekämpandet äro eftersatta. Anslutningen till kontrollföreningsverksamheten är i hög grad otillräcklig, särskilt i Gårdeby och Yxnerum. Smågrisuppfödningen är alltför litet utbredd inom området. Hektarskördarna förefalla låga. Även i detta avseende intager Yxnerums socken en oförmånlig särställning, dock icke i fråga om potatis och foderrotfrukter. 9. Jordbrukets tekniska utrustning är i flera avseenden bristfällig. Djurstallarna äro mångenstädes otillfredsställande i hygieniskt hänseende och ur arbetssynpunkt. Den naturliga gödseln tillvaratages pä många håll mindre väl pä grund av avsaknad av härför erforderliga anläggningar. Enligt intensivundersökningen voro sålunda knappt 7 3 av gårdarna försedda med cementerad gödselstad. Siloanläggningar förekomma ej i tillräcklig utsträckning. Maskinutrustningen är ej heller tillfredsställande. Sålunda torde behov av ytterligare traktorer, självbindare och mjölkningsmaskiner vara för handen. Särskilt framträdande är bristen på gummihjulsvagnar, vilket med hänsyn till den kuperade terrängen inom vissa delar av området framstår som en stor olägenhet. 10. I fråga om skogsbruket kan framhållas, att behov av bilvägar, som tillåta användning av traktortåg, synes föreligga. I synnerhet i områdets södra del äro utdrivningsförhållandena relativt svara. Behovet av bostadsförbättring för skogsarbetarna uppges även vara stort. Vatten och avloppsledningar i bostäderna saknas nästan överallt. 11. Vägnätet är otillräckligt. Bäde landsvägar och utfartsvägar förete delvis ganska betydande brister, varigenom transporter inom området samt till och från detsamma försvåras.

176 TABELLER. ( U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e III.) T a b . 1.

Medeltemperatur och medelnederbörd vid vissa observationsplatser i Ö s t e r g ö t l a n d s l ä n , p e r i o d e n 1901—30. Medelnederbörd

Medeltemperatur

Bjärka-Säby Adelsnäs (Åtvids förs.) (Vists förs.)

Linköping

Adelsnäs (Åtvidsförs.)

Linköping

— 2-1 — 2-1 + 0-2 + 4-3 + 10-3 + 14-3 + 16-9 + 15-0 + 11-2 + 6-4 + 1-8 — 1-0 + 6-3

3-2 3-0 0-7 3-5 9-5 + 13-3

29 21 24 35 38 60 63 68 43 50 41 39

30 22 26 38 36 58 66 72 46 51 43 42

28 19 23 35 37 64 63 75 47 47 40 39

517 Januari . . Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti . . September Oktober .. November December , Året

+ 16-1 + 14-2 + 10-0 + 5-7 + 1-0 — 1-8 + 5-4

Källa: Enl. meddelande från Meteorologiska anstalten.

T a b . 2.

Folkmängden och dess sammansättning inom undersökningsområdet 1930, 193S o c h 1943. Folkmängden 1 Kommun

ö s t r a Ryd

S:a området

Vi 1930

Vi 1938

Vi 1943

749 1675 > 499 1475 4 398

672 1493 424 1414

621 1401 400 1357

4 003

3 779

Folkmängdens fördelning efter kön 1930 och 1940 2

S:a området Källa:

Män

Kvinnor

395 859 245 747

343 838 225 719

2 246

2125 Antalet män per 1 000 kv.

1930 Kommun

S:a

289 685 183 654

595 1461 384 1360

1152 1025 1089 1039

1059 1 133 1098 1080

3 800

1098 Män

Kvinnor

738 1697 470 1466

306 776 201 706

4 371

1989 S:a

* »Årsbok f ör Sverig es komm uner» oc ^i 2 folkräknir »gar.

177 T a b . 3.

F o l k m ä n g d e n s å l d e r s s a m m a n s ä t t n i n g å r 1940 (i %). Män i åldern

Kommun

Kvinnor i åldern

0—15 15—65 65 Yxnerum ö s t r a Ryd Gårdeby Björsäter

17 23 23 27 S:a området

K om m u n

62 67 63 64

13 11 7 10 10

1233 1138 1209 1071

94 102 117 109 105

1940 års folkräkning.

T a b . 4.

B e f o l k n i n g e n s y r k e s f ö r d e l n i n g 1940 (i %). Totalbefolkning

K omm u n

Därav tillhörande yrkes-grupp 1 II

I I I o. IV 5 5 2 11 27 7

100 100 100 100

77 75 82 63

10 12 10 16

därav: stationssamhället.

100 S:a området

30 72

13 Östergötlands landsbygd . .

.'

Grupp

1 = Jordbruk och binäringar II = Industri och hantverk III = Samfärdsel IV = Handel

Källa:

1940 års folkräkning.

12—458941.

25 22 30 26

Antalet gifta kvinnor i åldern 15—45 år per 1 000 invånare

S:a området

Yxnerum Östra R y d Gårdeby Björsäter

10 10 8 9 10

15—65 65— år

Män per 1 000 kvinnor inom gruppen 15—65 år

Yxnerum . . ö s t r a Ryd Gårdeby . . . Björsäter . .

Källa:

73 67 69 64 67

0—15

25 Antalet yrkesVI o. VII utövare 44 48 42 41 44 44 44

Grupp V = Allm. förvaltningstjänst och fria yrken VI = Husligt arbete VII = Ospecificerad verksamhet.

178 T a b . 5.

Industriföretag inom undersökningsområdet, produktionsvärde, a n t a l a r b e t a r e o c h a r b e t s t i m m a r , 1938, 1939 o c h 1942.

Kommun

a) 1938: Yxnerum Östra Ryd Björsäter S:a området

Produktionsvärde, 1 000-tal kr.

S:a arbetare

Summa arbetstimmar

Antal företag

Dagar i drift

2 4 3

312 812 543

6-7 49-5 113-7

11 17 33

169-9

1825 14 917 32 820 49 562

1 5 3

296 783 501

4-0 93-6 148-6

2 27 32

1598 21398 22 250

246-2

45 246

1 5 4

274 377 1255

3 37 37

1318 13 387 41 158

3-2 99-1 400-2 502-5

55 863

b) 1939: Yxnerum Östra R y d Björsäter S:a området c) 1942: Yxnerum Östra R y d Björsäter S:a området

m, industrist atistiken.

T a b . 6.

F a s t i g h e t e r n a s t a x e r i n g s v ä r d e , 1933 o c h 1942. SkogsfastigJordbruks heter i % fastighet av jordi % av bruksfasSumma hela värdet tighet

Taxeringsvärde 1 000-tal kr. Kommun

Jordbruksfastighet

Därav skogsfastighet

Annan fastighet

1340 3 479 1010 2 842

471 897 152 809

119 308 49 621

1459 3 787 1059 3 463

8 671

2 329

9 768

1641 4 244 1255 3 357

838 1419 275 1158

180 455 51 1019

10 497

3 690

1821 4 699 1306 4 376 12 202

a) Vi 1933: Yxnerum . . östra Ryd Gårdeby . . . Björsäter . . S:a området

91-8 91-9 95-4 82-1

35-1 25-8 15-0 28-5 26-9

b) Vi 1942: Yxnerum . . Östra R y d Gårdeby . . . Björsäter . . S:a området

Källa: »Årsbok för Sveriges kommuner», åren 1934 och 1943.

90-1 90-3 96-1 76-7 86-0

51-1 33-4 21-9 34-5 35-2

179 C O ^ C g O i r-l Oi O O O 00 l>M(M02 t .

7J O . * - .

oo t- cn to T-I

00 00 (N t o O CM O CD Ö o b

2 ™3 3

co

O °«

^

*-< 3 O O O O O

o o o o é

3 3 co

O O O O O

3 £TJ C/0 -Q

<M O t o O

CM O CD O

« 9 Tfi

lO 8 ) «

13 CM CO l O 0 0 C© 1-1

OT)((MH I> o s o TJ<CD as O CO 00 i—l OS 00 CM ( M O ©5

O O O O

»O CO 0 0 CM o o COiOOOO l > 0 0 c o e g C^ i—I

CO O CO t— 6 H I > [ >

W5 »

O S l O ^ * OS l>» 0 0 0 2 l O CD o O I M T H C O U5 CD [ > T H C D T-I

n

iO

«5

co

o> oo n

1-180

o

o

t~

a i c c ö A e» i>

0 0 T-I CD TH «© T-I c o T-i « e

N to »

O

«5

i-l

« 0 0 5 0 5 l O T-l 0 0 T - l TH CO T-l CM T-1

Cfl IM

C C

« ! H N (O (O o i n c ö u b -rh c * •<*

H

OOMffl ÖÖOTrH

1O1OIMH M T-<t> rH O T-l

.2 OO ^ S

XOOJT-I

-o

O5 0 0 0 0 O 2 T* T H l > T t l CO T H H C O H T J I

O

(Mobobobot cö

o

o o

M N N

^ *°

o

OS

t o o o t o o o o

oo

^ l O r J I O S e s OS CM TH (M T-I T—I T-I

b

73 *^ c <

H H

<N CO O i-H CO O O O O

OiOiOCft

0 0 0 0 T-1 T-l 0 0

O T j (O O

O

CO T-I CO l O » o

-# O C5 O CO t > l > T# Ö O

T*

(,

Ö

•esj sea 00

5S5 3

00 «>

<;2-3 m C ^ C D i > lis o o o a c o c o i—l

t-i

°<l

co

3 Q

a

£

-4

5 to •£5

a 'a'

o tH

Sec >>_! £ H

_. « « TJ K 11 tfl H

*.

C 0 5

CS

CM

+•> CO

TJ

d

°CS

g -^

TJ Ö »*>

CO CO 00 CM o s c o c o o o c o T-I O r I C B O 9) TH CO CM I >

>o

•< 2

V TJ •ej ti

"a" fl

s

C M u Ö ^ Ö TH T-H eg c o CM « J

oa i>-

•«

TJ

o

Sec >>«! -9 & a S CO CO T J tt . 3 4tH . :0 O C

5 O

ir. TJ

cS

S :0 -r tH 4-1

O

c • TJ J? "3 ö

c

3 ^

o rrl

CS

tö

S CC. >>«? oo 3 "rf. o +2 H - 4J :C3

a

xS43:2,

- x £ 43 S,

pnOOCQ

—'

_.

CO

:

C3

TJ

3CS

OS TH

ö

4-> :0 BD

:

O)

-t)

•4-1

O

c

Summa åkerjord 0brukad åker Helträda Andra växtslag Betesvall

iOI>COD*9 0 0 CM CO CO T-l C n r H C J i O T-l CO CM t » 1 iO 1 O 4 | I CO CO

I O O I O T J •># CM T-I I O T-I Tji t-l CM

ca OS

1 CO T-l O

«*

C— O »O O CD CM •**

TH

Tt*

Grönfoder av säd

OOOCTCT-l

Foderrotfrukter

(MlOCOPl> •t—1 CM T-I CO o o

Obrukad åker M » a o

Havre Korn Vårråg Vårvete Höstråg Höstvete

h - I M O O

O

<M

Betesvall

O

CN

CM

o o

IN

1 cg

CM

H T J I H C O

EO

1—1

CM CM CM

e

Grönfoder av säd Foderrotfrukter

3i

M

ÖÖÖ

<N OO CO 00 1—1 O

T - I T—I

o co cg o s -# •t-H CO i-i CM o o

O CD O O C O ^ C O i-l

co

( N H 0 5 C O 1—1 CM - * l > CO TH CM lO i—l CM CM 1—1 THOCXIOO

OS

I c g T-I c o

c©

c g i o c g CD

«e T-l

M< I > O CM c * lO CO CM o oo T-l CM T}I CM •"# i—l OJ o - ^ cg

00 M

t-

o

O

T-H

- H

T-l

^

1—1

T-l

CM

er

H

»ffl o

co oo

TH «D

Blandsäd

n N

CO

oc

t > TH 0 0

)-

1—i

-st

vo co i o

<N

Havre

CM i^-ob cö

- 1 »fi CM O

O

Korn

6 6 6 6

ö

Summa råg Summa vete

<M t -

T-I

l Ö T # CM CO

•O • *

T*I

M 3

3)

O

CO 1—1 CM C»

•ed

"CS

B 3

o

o

Vall till slätter o. fröskörd

CO TJ

B B

fl»

•>* eö i—i CM efe

Potatis Blandsäd

i-i

Helträda

CM

CM i—1 CO •"* CM c o T-I c o c o I—l CM

CO CM CD TH

Balj växter

Övriga växtslag

TH

csomco

Potatis

o o o o

«#

Vall till slätter o. fröskörd

Sockerbetor

Summa åkerjord

ti

Bo T;

E >1 1 fl PC a J-

c-

c

c

!

5 PC

CS

TJ 3

> > K-

^ :0

<^ _< « ! l 5 S g'g K

_ao

- 1> H " >fl ."fl W CÄ »CS °CS .r->

<"

>H:OOCQ

O

ec

tjj

181 T a b . 10. A n t a l e t h u s d j u r p e r 100 h a r e d u c e r a d å k e r j o r d i n o m u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t , 1937. Nötkreatur

Därav: kor

Hästar

Får o. lamm

Svin

Höns

Nötkreatursenheter

72-7 63-1 65-6 70-5

45-6 38-9 38-3 39-9

15-7 14-1 14-1 14-9

14-2 9-2 12-5 8-4

21-9 13-4 12-3 23-5

135-0 116-7 117-5 96-6

88-7 75-3 76-6 82-7

S:a området

66-9

40-0

17-4

79-5

Östergötlands län .

69-1

41-2

15-1

8-1

24-7

168-6

83-5

Kommun Yxnerum Östra Ryd Gårdebv Björsäter

Källa:

1937 års j ordbruksri ikning.

T a b . T 1.

Översikt över fördelningen på ägoslag inom hela området.

Åkerareal, hektar

Antal brukningsdelar

— 1 1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—

GenomBrukGenomBrukGenomsnittlig ningssnittlig ningssnittlig åkerdelar betesdelar skogsareal, ha med bete areal, ha med skog areal, ha

15 22 52 77 72 41 51 27 Samtliga

357 T a b . T 2.

Åkerareal, hektar

— 1 1— 2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— Samtliga

0-67 1-61 3-30 7-47 14-32 23-33 37-92 91-64 20-02

1 6 17 35 42 26 36 24 187

5 5 14 12 13 10 20 11 90

2 3 25 48 56 34 45 24

80-50 3-83 9-37 21-95 48-54 61-74 122-27 223-92

8-75

72-38

13 14 17 21 6 0 0 0 71

B r u k n i n g s d e l a r n a f ö r d e l a d e efter å k e r a r e a l e n .

Antal brukningsdelar i undersökningsområdet Björsäter

0-30 1-45 2-65 3-18 4-45 8-16 12-29 26-16

Brukningsdelar utan bete och skog

Åkerareal i ha per brukningsdel

Går- Yxne- ö s t r a Hela Björdeby rum Ryd området säter 2 8 22 9 1 6 5

2 4 9 16 22 7 5 1

6 13 21 27 28 23 20 10

15 22 52 77 72 41 51 27

0-62 1-70 2-99 7-82 13-99 23-98 37-20 64-17 22-19

Gårdeby 0-75

Yxnerum

Östra Hela Ryd området

0-70 0-67 1-43 1-64 3-78 3-42 3-27 7-21 7-26 7-66 14-30 14-87 14-04 22-30 25-30 23-37 36-05 36-60 39-54 87-00 144-60 118-89 18-73 14-94 21-55

0-67 1-61 3-30 7-47 14-32 23-33 37-92 91-64 20-02

182 Tab. T 3.

B e t e s t i l l g å n g e n vid j o r d b r u k i n o m o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r . Antal brukningsdelar med bete

Åkerareal, hektar

Hela Björ- Gårde- Yxne- Östra Hela Björ- Gårde- Yxne- Östra rum R y d området rum R y d området säter by säter by 0-30 1-06 2-34 3-04 3-51 8-59 8-89 30-09

0 1 7 11 10 7 18 11

0 0 2 10 6 1 5 5

0 0 0 4 12 5 3 1

1 5 8 10 14 13 10 7

1 6 17 35 42 26 36 24

3-40 3-54 3-87 7-94 10-14 15-87 18-48

Samtliga

10-93

T a b . T i.

S k o g s i n n e h a v vid j o r d b r u k i n o m o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r .

— 1 1— 2 2— 5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—

Antal brukningsdelar med skog Åkerareal, hektar

— 1 1— 2 2— 5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— Samtliga 1

Betesareal i ha per brukningsdel

0 0 3 14 9 1 5 5

0 0 4 4 16 6 5 1

0 2 11 20 24 20 16 10 103

2 3 25 48 56 34 45 24 237

2-63 3-68 5-30 7-33 77-00 7-21

7-58

Skogsareal i ha per brukningsdel

Hela Björ- Gårde- Yxne- Östra områ- Björ- Gårdesäter rum R y d by säter by det 2 1 7 10 7 7 19 8

0-75 2-77 2-38 3-00 9-56 27-40 7-98

0-30 1-45 2-65 3-18 4-45 8-16 12-29 26-16 8-75

Yxnerum

Hela VariaÖstra områ- tionsko effiRyd det cient 1

80-50 80-50 — 4-75 3-83 5-00 7-74 8-33 20-55 6-62 9-37 21-63 8-53 18-98 32-10 21-95 34-40 16-57 90-79 36-48 48-54 65-14 37-00 121-00 44-02 61-74 127-88 55-24 315-00 76-32 122-27 130-70 172-20 1 080-00 238-75 223-92 138-66 5 9 - n 72-38 75-55 39-67 . — •

106-5 141-6 131-5 255-0 97-7 73-2 104-3 118-8 173 l

Utgör et t spridningsmått beräknat såsom kvadratavvikelser i % av medeltalet gånger 100. Uppgiftern; i utvisa att skogsarealens storlek varierar i högsta grad inom de olika storleksgrupperna av jordbruk och särskilt starkt bland de mindre brukningsdelarna.

183 Tab. T 5. Antalet mjölkkor och mejerileverantörer. Björsäter Åkerareal, hektar

— 1 1— 2 2— 5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— Samtliga

Yxnerum

östra Ryd

Hela området

Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal gårdar kor per gårdar kor per gårdar kor per gårdar kor per gårdar gårdar kor per med brukn.- med brukn.- med brukn.- med brukn.- med utan brukn.kor del kor del kor del kor del kor kor del med kor 2 4 13 11 12 10 20 11

1-00 2-00 2-92 4-82 6-83 9-80 14-65

1-00 2-50 4-05 5-25

19-oo

8 20 8 1 6 5

8-83 18-80

2 3 9 16 22 7 5 1

9-43

6-oo

65 Björsäter Åkerareal, hektar

Gårdeby

3-oo

Gårdeby

1-50 2-33 3-00 3-94 6-36 7-71 11-80 27-00 5-85

Yxnerum

6 10 21 25 27 23 20 10 142

1-17 1-90 2-29 4-04 5-78 7-83 12-15 30-30 7-44

östra Ryd

11 17 51 72 69 41 51 27

4 5 1 5 3

1-18 2-00 2-61 4-14 6-09 8-17 12-71 23-44

7-42

Hela området

Antal Antal Lev. Antal Lev. Antal Lev. Antal meje- Lev. mejemejemejemeje- i % av Lev. mj ölk mjölk rilerilerile- mjölk rile- mjölk rile- samtl. mjölk per ko, per ko, per ko, veranveranveranveran- per ko, veran- gårdar per ko, kg kg kg kg kg törer törer törer törer törer

1— 2 2— 5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—

8 8 10 10 20 10

2 273 2 133 1 969 2 185 2 186 2 821

4 17 8 1 6 5

Samtliga

2 340

2 220 2 015 2 081 1 600 2 000 2 654 2 242

1 2 1 17 5 5 1 32

1 972 1 506 2 180 1 960 1 991 1 609 1 469 1824

1 10 15 19 23 19 10 97

1 550 2 142 1 944 2 154 2 166 2 050 1 983 2 057

2 24 41 54 39 50 26 236

11-8 47-1 56-9 78-3 95-1 98-0 96-3

1761 2 136 2 021 2 040 2 145 2 067 2 332

69-6

2 148

4-> <u T3 •CS H

a oCS

ärav anlutna till slakteriför.

r

O

tn

T

r-

L —H

•

.b g -ag o g jo -o "3 ~ +J

I i1gäi ä

H T I O O J T - I C M C O O U9 T-l TH CM CM T - 1 T - 1 O T-l

cS pL _Tj ; J ö - H tn b CS 3 3 -H, —! O tO- t: ä0 :flS +-> 3 'O tn '""' *^

1 1

>> CS

a St. C C

O

§ g £ i 1 Ö =°

%

s e8

:CS

3 tH 0> C

T3

fc

CS

-J

H->

- H

w

"

^

I 1 I - H CD CO C - ( N 1 1 1 CM

CD CO T-H I > 0 0 CO O O 0 D T H ( M CM CM CM CM T - I « # TH

i - Cl + 1 i I n K 3 - t D T3

o u

:©

1 I I 1mcscoo is 1111 CM <M \& l O C M C M M N r t T - i r - I>T - i ( M i o i > - i > - - ^ m o a >»

X

'C

CM I > T H < M ^fl Q0 CC •># T—1 N i n O C C T j N **l CN

| 1 T - I 0 0 0 0 l > - * TH <5S 1 1 T-I 08

e(_|

• _L

1 T H T H

«M

:CS CS 3 +-> S tn =3, 'O tn +*

* i ** i 'a

CM Tji O CD CM I > i O H T-I CM

O se

i i 3 £ "« rS C •pi

>.

CS

,

c

2 s £ 3 * -c J--

d

:cS 3 33 ' J <" « "^ 0> « •3

>

:© -3 tH

«

•i-i i i ^* i o T-I i o co a 1 1 T-I CM

, .

1 1 1 1 co **

cd A r; izi C i—* ' * :« CS 3 S _§ S 2

O -2 <2 +-> i b

0) t - <U »CS "

S 5~ IM B Ö H-

« C «0

H

p.

CS

CM

1 00

1 CM O

CM

T-ICO iC

OS

»»

^

|

cs i fiai-c c :c3^2-2Öi2

1 CO O i - i O 0 0 CD O 0 0 1 T H T-I T-I T-I T-I « ©

>•

I 1 1 1 C M C O ^ O OC 1 1 1 1 T-I <N

tH CO

*->

:CS W t:0

m

CS , i H ^ S S S t< :CS « 3 3 8 2 j g -3 « ~ ^ 01

JS CS ^ J, M « 13 <u «cS J2 K gr-H ^

l O i o ^ w m o o H HHHTHCMH

o <3s

... : : : : . . . .

g CS ^

Ä CS

h CS

^ca r3

CS u

S tH 0)

T-I CMiO

O O O O CM CO l O

T-I

1i i1 i1 i1 1Tl Tl l T-I

CM O •t-H O CM O O 00 iO

185 T a b . T 7.

Ö v e r s i k t ö v e r b r u k n i n g s d e l a r n a s beskaffenhet o c h u t r u s t n i n g m. m . Björsäter

Gårdeby, Yxnerum och Östra R y d Antal gårdar med

1—2 2—5 5— 10— 2 0 - 30— 5010 20 30 50 Hektar

Hela området

Sum ma

I % % av I % av Isamtl. av samtl. samtl. gårdar

Arrondering: god medelgod dålig

10 7 10

27 25 10

28 23

9 18 5

1 12 3

96 100 50

39-0 40-7 20-3

Gödselvård: gödselstad urinbrunn

5 5

15 14

21 19

11 11

7 7

74 69

27-7 25-8

42 37

31-3 28-6

7 9 12 11 4

17 26 17 34 22

31 20 6 45 45

15 11 3 30 30

7 7 2 15 16

101 83 49 170 150

43-4 35-6 21-0 63-7 56-2

58 30 12

47-1 34-2 18-7

12 9 8 4 2

19 25 17 4 1

25 26 7 10 3

20 8 3 20 12

11 3 2 14 9

114 81 46 70 38

47-3 33-6 19-1 26-2 14-2

37 53 10 46 15

44-7 38-5 16-8 31-2 14-4

Ekonomibyggnader: goda medelgoda dåliga med cementinredning med rinnande vatten Boningshus: goda medelgoda dåliga med vatten med centralvärme . .

Anm. I fråga om arronderingsförhållandena, byggnadernas beskaffenhet och jordbrukens utrustning i vissa andra avseenden ha uppgifter icke lämnats för de enskilda brukningsdelarna i Björsäter utan endast för socknen i sin helhet. Av denna anledning kan vid redovisningen av dessa uppgifter hänsyn tagas till brukningsdelarnas storlek endast för de tre ovnga i området ingående socknarna. I vissa fall har det emellertid varit möjligt att sammanvaga talen for Björsäter med uppgifterna för de övriga tre socknarna.

T a b . T 8.

B r u k a r n a s å l d e r i n o m f ö r s ö k s o m r å d e t vid j o r d b r u k av o l i k a s t o r l e k .

Åkerareal, hektar 0— 1 1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— därav:

Samtliga 0— 5 5—30, 30—

Antal innehavare

Genomsnittsålder

23 24 50 77 63 36 51 23 347 97 176 74

56 51 52 49 48 51 46 48 50 53 49 47

186 Tab. I 1. Areal per brukningsdel i ha. 1

Åkerareal, hektar

2 5 5—10 10 30 30 Total 1

Skog 1

Bete 1

Antal brukningsdelar

Åker

3 12 9 18 12

1-10 3-16 7-80 15-81 59-64

0-97 1-92 3-45 4-79 17-50

6-50 5-81 21-18 40-10 146-14

20-59

6-73

52-11

Antal gårdar utan skog

Antal gårdar utan bete

Hektar per brukningsdel

2 6 4 3 5

0 1 1 1 0 3

20 Areal per brukningsde [ med bete resp. skog

Tab. I 2.

Åkeriordens användning.

Genomsnittlig areal per brukningsdel. V ä x t s 1 ag Åkerareal, hektar

2 5 10 30

2 5 10 30 Total

Vårvete

Höstvete

Höstråg

Potatis

Fodersäd

Botfrukter

Vall

0-30 0-44 0-43 5-93

0-03 0-11 0-26 1-63 6-17

0-07 0-23 0-56 0-96 3-95

0-07 0-17 0-08 0-21 0-56

1-98

1-35

0-25

0-08 0-03 0-oi 0-07 0-52 0-15

0-25 1-06 2-73 5-21 18-05

1-60

0-50 MS 2-70 5-05 16-18 6-01

Tab. I 3.

Åkerareal, hektar

2 2 5 5—10 10 30 30 Total

6-45

A n v ä n d n i n g e n a v k o n s t g ö d s e l•

Antal brukningsdelar

S:a åkerareal, ha

Summa använd konstKalkSuper- kväve, gödsel (dt) fosfat salpeter KalkSuper- kväve, Kali kg/ha kg/ha fosfat salpeter

3 12 9 18 12

3-3 38-0 70-2 284-6 715-7

2-4 16-9 35-9 121-0 340-8

517-0

2-5 25-5 36-0 115-3 514-0 693-3

5-6 16-8 35-0 82-0 139-4

Kali kg/ha

73 44 51 43 48

76 67 51 41 72

15 24 12 11

1 Tab. I 1—I 6 hänföra sig till hushållningssällskapets intensivundersökning av försöksområdet i Östergötlands län.

187 Tab. I 4.

Maskinutrustning. Maskinslag

Åkerareal, hektar

Traktorer

Bindare

Avläggare

Slåttermaskiner

Såmaskiner

1 9

3 10 12

1 3 4 1

3 9 18 12

5 9 17 12

10 18-5

25 46-3

16-7

77-8

43 79-6

— 2 2—5 5—10 10—30 30— Total % av samtliga gårdar . .

Tab. I 5.

Mjölkningsmaskiner

11 11 20-4

Gårdarnas beskaffenhet och utrustning. Åkerareal,

Bostadsutrymme. 1 rum o. kök 2 •> » » 3 » > » 4 » » » eller däröver Elektriskt lyse Elektrisk kraft

—2

2—5

5—10

3 6 2 1 4 2

1 5 3

3 7

1 1

10—30

ha 30—

Samtliga

/o

2 1

5 2 11 7 5

1 10 10 10

5 16 8 22 24 19

9-8 31-4 15-7 43-1 44-4 35-2

5 3

6 4

6 2

22 16

57-9 42-1

Utfartsväg. Mycket god God Dålig

2 Tab. I 6. Arbetskraftstillgång i jordbruket. Antal familjemedlemmar i jordbruksarbete per 100 h a åker — 2 2—5 5—10 10—30 30— Summa

90-9 42-2 19-9 11-6 2-7 7-6

Fast anställda arbetare per 100 ha åker

Sammanlagd arbetskraft. Antal arbetare per 100 h a åker

2-8 4-8

90-9 42-2 19-9 14-4 7-5

11-4

188 Gårdeby, Ö. Ryd, B j ö r s ä t e r , Y x n e r u m . Skala: 1 : 100000.

y.VJ

odlad m a r k

Q

SJÖ

Z y P

Järnväg landsväg

såg med < 5 000 kr årligt tillv. värde » 5 000—10 000 » •» » » » 1 0 000 och däröver » » » k v a r n » < 5 000 kr » » » » » 5 000—10 000 » » » 1 0 000 och däröver » mejeri > < 5 000 kr » » »

189 III.

Utvecklingsplan

.4. Utvecklingsmöjligheter

( Ö s t e r g ö t l a n d s län).

för industri, hantverk

och

hemslöjd.

1. Både med hänsyn till skogsbeståndet, som visar god tillväxt, och krafttillgångarna synas förutsättningar föreligga för inrättande av en ny trävaruindustri. Man kunde tänka sig ett sågverk och en snickerifabrik eller eventuellt en möbelfabrik, som bland annat med hänsyn till kommunikationsmöjligheterna torde förläggas till Björsäter, där den nuvarande trävarufabriken möjligen kan få vissa svårigheter att upprätthålla driften i samma omfattning som under krigsåren. Denna fråga bör närmare utredas och planer utarbetas kommunalt att omsättas i praktiken i händelse av omfattande arbetslöshet under efterkrigstiden. 2. I Björsäter kan som ett annat tänkbart industriellt projekt nämnas ett utnyttjande av därvarande grustag för tillverkning av betongrör och cementvaror. 3. Det bör övervägas om det inte vore lämpligt att inrätta en fabrik i Gårdeby för tillverkning av halmpapp. 4. Ehuru området synes väl rustat i fråga om reparationsverkstäder föreligger behov av kvalificerade hovslagare. Elektriker, montörer, målare och murare skola säkerligen också kunna beredas ökad sysselsättning inom området, eftersom behovet av dylika yrkesarbetare nu i viss utsträckning tillgodoses utifrån. B. Rekommendationer

för förbättring

av

bostadsförhållandena.

1. I samband med nybyggnader, vilka i viss utsträckning komma att erfordras för en förbättring av bostadsbeståndet, böra jordbrukarna tillse att standardiserat byggnadsmaterial kommer till användning i största möjliga utsträckning. Härigenom skulle byggnadskostnaderna i någon mån kunna nedbringas. 2. Det organ, som handhar bostadsförbättringsverksamheten, bör utarbeta en plan för ordnande av vatten och avlopp. Då inrättandet av automatiska pumpanordningar flerstädes försvåras av den ringa elektrifieringsgraden bör elektrifieringen bedrivas i snabbare tempo än hittills. 3. Ökad upplysningsverksamhet beträffande finansieringsmöjligheter m. m. för förbättringar av bostadsbeståndet erfordras. C. Åtgärder för förbättring

av

yrkesutbildningen.

1. Behovet av förbättrad yrkesutbildning framgår bl. a. därav att blott ett fåtal av försöksområdets ungdom genomgått lantbruksskola i Bjärka-Säby eller någon av länets lantmannaskolor. I syfte att öka anslutningen till dessa utbildningsanstalter bör upplysningsverksamheten bedrivas mer intensivt. Härjämte böra kommunerna bevilja stipendier för att i någon mån undanröja de ekonomiska hindren iför deltagande i lantbruksundervisningen. 2. I större utsträckning än hittills bör hushållningssällskapet anordna lokala kurser bl. a. i gödsling, maskinskötsel, växtodling och bokföring. 3. Åtminstone i begränsad omfattning böra härjämte hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen arrangera instruktionskurser och demonstrationer med besök hos enskilda jordbrukare. För detta ändamål bör ytterligare vandringsrättare anställas. 4. För att öka intresset bland jordbrukarna för rationell bokföring bör hushållningssällskapet i samarbete med LTK anordna korrespondenskurser i detta ämne.

190 D. Jordbrukets

fastighetsbildning

och

arealförhållanden.

1. Ett betydande antal ofullständiga brukningsdelar utgör ett av kärnproblemen i försöksområdet. Då tillgången på odlingsbar mark är mycket begränsad torde knappast några möjligheter förefinnas att komplettera jordinnehavet vid dessa jordbruk genom nyodling. I skogsbygden torde inte heller denna fråga kunna lösas genom sammanläggning på grund av den flerstädes spridda bebyggelsen. Att vissa jordbruk komma att nedläggas torde med hänsyn härtill inte kunna undvikas sedan man har konstaterat att utvecklingen går i denna riktning. Hushållningssällskapet bör övervaka att den åkerjord som igenlägges kommer till annan lämplig användning antingen såsom bete eller produktiv skogsmark. 2. Även på slättbygden, företrädesvis i Gårdeby finnas många brukningsdelar med otillräcklig åkerareal för rationell drift. De naturliga förutsättningarna för arealkomplettering genom sammanläggningar av mindre brukningsdelar äro här gynnsamma. Det har emellertid visat sig att i sådana fall, där lämpliga fastigheter salubjudas, dessa ofta ej inköpas av grannarna. För att få till stånd en förstärkning av de mindre brukningsdelarna och förhindra att olämpliga arronderingsförhållanden utbilda sig, bör hushållningssällskapet i samråd med de berörda jordbrukarna uppgöra kompletteringsplaner, vilka skola följas när tillfälle till sammanläggningar yppar sig. 3. Statlig medverkan vid sammanläggningar torde erfordras. Det kan ifrågasättas om inte i detta syfte statlig förköpsrätt bör föreskrivas, eller att staten i annan form lämnade ekonomiskt stöd för inlösning av angränsande fastigheter, när värdet av åbyggnaderna skulle överstiga vad som skulle vara ekonomiskt fördelaktigt för den enskilda jordbrukaren att bestrida för att åstadkomma sammanläggning. 4. I syfte att förbättra arronderingsförhållandena särskilt vid de större gårdarna och bl. a. förkorta avståndet mellan brukningscentrum och åkern kunna ägobyten mellan enskilda fastigheter företagas. Planer för dylika ägobyten böra utarbetas av hushållningssällskapet i samarbete med de berörda parterna. 5. I viss mån inverkar husbehovsavverkningen på de minsta fastigheterna oförmånligt på skogsvården. Skogsarealerna böra därför ej uppdelas i smålotter. I stället bör sammanläggning av skogsmark ske överallt, där detta är möjligt. Skogsvårdsstyrelsen bör verka för en utveckling i denna riktning. 6. Beteskulturen i området befinner sig icke på särskilt hög nivå. För att öka intresset bland jordbrukarna för betesvården bör hushållningssällskapet liksom hittills med skogsvårdsstyrelsens medverkan anordna kurser. 7. Den efterkontroll av med statsmedel iordningställda kulturbeten, som hushållningssällskapet med understöd av skogsvårdsstyrelsen inlett, bör fullföljas regelbundet. 8. Ehuru frågan om ytterligare mark för bete är mindre aktuell inom området än skötseln av de nuvarande betesmarkerna, synes dock lämpligt att avsides belägna och även i övrigt dåligt arronderade åkertegar läggas ut till bete. E.

Jordförbättringsdtgärder.

1. Då täckdikningsbehovet är betydligt större än som framgår av jordbruksräkningens uppgifter, vilka torde avse även täckdikning verkställd utan plan, böra ansträngningar göras att få till stånd en bättre dränering av åkerjorden. I detta syfte böra statsanslagen, som f. n. äro otillräckliga, höjas avsevärt. Antalet förrättningsmän bör också ökas för att möjliggöra en snabbare behandling av ansökningar om lån och bidrag för täckdikning. 2. Vid beviljande av anslagsansökningar till avloppsdiken tas för närvarande endast hänsyn till den direkta torrläggningsbåtnaden. Jämte denna torde de sociala omständigheterna (social båtnad) beaktas. Även om sålunda den genom torrläggningen

191 erhållna ökningen av avkastningen icke motsvarar kostnaderna skulle likväl företaget kunna igångsättas, om brukningsdelens innehavare härigenom erhöll en önskvärd inkomstförbättring från sitt jordbruk. 3. Genom intensiv upplysningsverksamhet böra jordbrukarna göras underrättade om de former av statlig hjälp, som stå öppna för dräneringsprojekt. 4. Invallning bör företagas på ett område om ca 150 hektar i östra Ryd. 5. Stenröjning bör endast bedrivas på brukningsdelar med i stort sett tillfredsställande byggnadsbestånd, vilka kunna väntas bestå i framtiden. 6. Maskinell stenröjning bör föredragas framför manuell även där den sistnämnda ställer sig billigare. 7. Då okunnigheten beträffande gödslingsbehovet för närvarande är stor erfordras närmare undersökningar av markens beskaffenhet och ökad upplysning. Hushållningssällskapet bör erhålla medel för att anordna gödslingsförsök och markkartering inom området. 8. Då mångenstädes ett behov av kalkning föreligger, som inte tillgodoses på grund av höga fraktkostnader, bör fraktbidrag lämnas jämväl för biltransport. F. Rekommendationer

rörande

jordbrukets

produktionsinriktning.

1. Betingelserna för mjölkproduktionen äro inom området mycket goda. Med hänsyn hårtill borde jordbruksproduktionen i större utsträckning inriktas härpå. Som ett led i en dylik utveckling synes en intensivare foderväxtodling kunna rekommenderas. 2. På fodersädsodlingens område bör havre successivt få vika för blandsäd. 3. Bland de åtgärder, som behöva vidtagas för en höjning av mjölkavkastningen, må nämnas en omsorgsfullare gallring av nötkreatursbeståndet, lämpligare utfodring och intensivare avelsarbete. Samtliga mejerileverantörer äro anslutna till C-kontrollen, vilken är avgiftsfri i den bemärkelsen att avdrag göres å mjölklikviderna. Åtminstone för de mindre gårdarna är denna kontroll att föredraga framför den fullständiga, enär uppfödning av avelsdjur icke är av någon betydelse för dessa gårdar. I samband med C-kontrollen lämnas till intresserade jordbrukare anvisning på lämpliga foderstater. Trots denna rådgivning ha kostnaderna för kontrollverksamheten kunnat hållas så låga som 2,20 per ko och år. Hushållningssällskapet bör även fortsättningsvis stödja denna verksamhet. 4. Svinproduktionen hämmas till en viss grad av gårdarnas ofta stora avstånd till mejerier och de härav föranledda höga transportkostnaderna för skummjölken. När transportsituationen ånyo nlir normal blir smågrisproduktionen säkerligen en lönande verksamhetsgren, särskilt vid det mindre jordbruket, och bör följaktligen uppmuntras. G. Åtgärder för förbättring

av jordbrukets

tekniska

utrustning.

1. För att möjliggöra lägre byggnadskostnader bör ökad tillverkning ske av standardiserat material även för ekonomibyggnader. 2. Erfarenheterna av den gemensamma maskinanvändningen ha varit synnerligen goda. Denna verksamhet förtjänar uppmuntras i hög grad även i framtiden. 3. Ökad användning av mjölkmaskiner är naturligtvis ett starkt önskemål. På de minsta gårdarna kan maskinmjölkning dock knappast ifrågakomma. För besättningar om 8 a 9 kor eller flera torde däremot införandet av mjölkmaskiner böra rekommenderas. 4. Den ringa användningen av elektrisk kraft är en av områdets mera framträdande brister. I viss mån sammanhänger den förhållandevis ringa elektrifieringsgraden med svårigheterna att erhålla koppartråd under krigsåren. Så snart materialtillgångarna ge möjlighet härtill bör elektricitetsnätet utbyggas.

192 H. Åtgärder för förbättrad

skogsvård.

1. Det är ett oeftergivligt villkor för rationell skogsvård, att skogsbetet utdömes och upphör. 2. Inom vissa områden där skogsbestånden äro för glesa erfordras för en föryngring av bestånden skogsplantering, vilket för närvarande torde kosta 200 kronor per hektar eller frösådd, för vilken kostnaden stannar vid 150 kronor per hektar. Skogsvårdsstyrelsen bör i samråd med berörda markägare utarbeta planer för skogsplantering och skogssådd. 3. Skogsdikning behöver utföras inom vissa delar av området. Dikningsplaner böra därför uppgöras. 4. Ehuru vedutsyningen under krigsåren onekligen varit till nytta och medfört en önskvärd beståndsgallring, skulle i längden vedavverkningar icke kunna vidtagas i samma utsträckning som under de sista åren. En försiktigare hushållning med virkeskapitalet i framtiden är därför ofrånkomlig. /. Åtgärder för vägarnas och transportväsendets

förbättring.

1. För att möjliggöra en utbyggnad av vägnätet, varav behovet kan anses mycket starkt, böra statsbidragen till enskilda jordbrukare höjas. 2. Utfartsvägarna böra i största möjliga utsträckning planeras på sådant sätt, att de lätt k u n n a kombineras med skogsvägnätet. Detta är angeläget också ur den synpunkten, att anslagsfrågan lättare kan ordnas. 3. Inom den närmaste framtiden bör en väg anläggas från vägkorset vid östra Ryds kyrka över Kåknö med anslutning till vägen mellan Björsäter och Yxnerum. Detta skulle ge nu relativt isolerade delar om området mycket goda förbindelser med Söderköping i norr och Åtvidaberg i söder. 4. Backhyvling bör företagas i Yxnerum, där vissa vägar bitvis äro svårframkomliga för motorfordon. 5. Linjebilturer till Gårdeby i anslutning till busslinjerna böra inrättas. 6. Björsäter och södra delen av ö s t r a Ryd äro i behov av ytterligare skogsvägar. Med hänsyn härtill böra planer uppgöras för en utbyggnad av skogsvägnätet inom dessa områden. J. Åtgärder för gemensamhetsanläggningar förhållanden.

och för förbättring

av vissa

sociala

1. I Yxnerum och Gårdeby böra genom kommunernas försorg samlingslokaler inrättas. Förslaget om dylik lokal i ö s t r a Ryd bör, så snart bristen på byggnadsmaterial upphör, komma till utförande. 2. För att möjliggöra uppförandet av gemensamma tvättstugor, helst i anslutning till badinrättningar, bör bestämmelsen om att en viss del av delägarna skola tillhöra jordbruksbefolkningen helt slopas.

193 Bilaga

VI.

U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e IV (Blekinge län). I. Beskrivning av området. 1. Allmän karakteristik. Det område inom Blekinge län, som valts som typområde, utgöres av socknarna Kristianopel, Jäinjö, Torhamn och Ramdala, samtliga belägna inom länets östra härad. Områdets landareal uppgår till 32 784 hektar eller 11,3 % av länets totala landareal. Undersökningsområdet bildar en rektangel i länets östra del med ungefär 1,5 mils bredd och sträcker sig från östra delen av Karlskrona skärgård upp till Kalmar län. Området har med sina långa sjögränser givetvis övervägande karaktären av kustlandskap, längst i söder av skärgårdstyp, men i dess längst inåt landet belägna delar uppvisar landskapet snarare drag av smålandsnatur. I själva verket kan områdets nordvästra hörn redan betraktas som ett övergångsområde till det småländska höglandet. Kustbygden i öster däremot, där kambrisk sandsten bildar grunden för de lösa avlagringarna, påminner med sin mot havet öppna, tätt bebyggda slätt snarast om Skåne. Bebyggelsen är väsentligen koncentrerad till områdets söder och öster om järnvägslinjen Karlskrona—Torsås belägna delar, vilken även för Ramdala och Jämjö socknar i grova drag kan anses beteckna skiljelinjen mellan slätt-(kust-)bygd och skogsbygd. Inom Torhamn och Kristianopels socknar utgöres slättbygden blott av ett några kilometer brett kustbälte. Jordbruket och dess binäringar utgör undersökningsområdets viktigaste näring. Skogsbruket spelar en stor roll inom områdets näringsliv, mest inom Jämjös och Kristianopels socknar, där skogens andel uppgår till nära 60 °/o av landarealen. För området som helhet är dock skogens andel inte obetydligt lägre än för länet, som tillhör de skogsrikaste bland de sydsvenska länen. Några speciellt gynnsamma naturliga förutsättningar för industriell verksamhet synas inte föreligga inom undersökningsområdet. Kuststräckan från Kristianopel till Torhamn utgör praktiskt taget den enda delen av länets kustbygd, som saknar stenbrott och även för övrigt finnas inga mineralfyndigheter av betydelse. Områdets industri sysslar i huvudsak med förädling av jordbrukets och fiskerinäringens produkter samt i någon mån med trävaruförädling. 2.

Beskrivning av områdets naturliga beskaffenhet.

För bedömning av områdets geologiska och topografiska förhållanden ha förutom Generalstabens karta blott en geologisk översiktskarta övei- Blekinge län, upprättad av Sveriges Geologiska Undersökning, och en geologisk beskrivning över länet 1 stått till förfogande. Eftersom såväl kartan som beskrivningen avse hela länet kunna särdragen för undersökningsområdet i vissa avseenden inte klart urskiljas. Bland bergsformationerna dominera urgranit och granitgnejs, i regel grå och hornblendeförande men inom södra delen av Torhamns socken rödlätt. Hela Kristianopels socken öster om järnvägen har kambrisk sandsten till berggrund, som inte förekommer inom andra delar av länet men sträcker sig i ett smalt bälte längs kusten ända upp 1 Albert Blomberg, Geologisk beskrivning över Blekinge län. Sveriges Geologiska Undersökning, Stockholm 1900.

13—458941.

194 mot Oskarshamnstrakten. I området mellan Ramdala och Lösensjön finnes ett större fält av s. k. röd växjögranit. Med bergarternas olikhet sammanhänger landskapets starkt skiljaktiga skaplynne. Kuststräckan mellan Kristianopel och Torhamn, där den kambriska sandstenen är förhärskande, är låg, jämn och utan skärgård. Den av kristalliniska bergarter bestående kusten väster om Torhamns udde däremot är starkt sönderklyftad med djupa vikar, långt utskjutande uddar och ett stort antal öar och skär. Urberget träder inom norra delen av undersökningsområdet i dagen blott på enstaka punkter, mest i det skogsbevuxna och kuperade inlandet. Inom södra delen förekomma dock större fält av granit och gnejs, huvudsakligen på Torhamnshalvön och på öarna i Torhamns skärgård. Beträffande berggrunden och förutsättningen för stenindustrieli verksamhet inom undersökningsområdet må följande uppgifter anföras, vilka äro hämtade ur en av professor Olof Tamm uppgjord promemoria, som översänts till jordbrukskommittén. I Ramdala slättbygd utgöres berggrunden företrädesvis av granit och granitgnejs. Flera olika granitvarieteter finnas, även småkornig granit i mindre områden. På ön Senorens västra del finnes ett grönstensmassiv (diorit) och väster därom en speciell, grå gnejs. Smärre dieritförekomster finnas även på Kalvholmen och Österholmen samt fastlandet intill Kalvholmen. Inom Ramdala skogsbygd är bergarten nästan uteslutande granit, dock förekommer ett avsevärt dioritmassiv på gränsen till Småland. Graniterna och delvis även granitgnejserna inom Ramdala, Jämjö och Torhamns socknar kunna användas till grövre stenhuggeriändamål såsom tillverkning av gatsten och sockelsten o. d. Emellertid ha de till synes användbara bergarterna ingalunda överallt de förklyftningsplan, vilka göra det möjligt att rationellt bryta dem. Dessutom bör naturligtvis ett stenbrott vara beläget nära en hamn eller lastageplats. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter torde det vara en relativt obetydlig del av de nämnda bergarterna, vilka kunna tänkas ge upphov till en rationell stenindustri. Dock torde för sådana ändamål tillräckliga tillgångar här och var förefinnas. Flera äldre stenbrott finnas också inom området. Ur stenindustrien synpunkt må påpekas, att den kambriska sandstenen inom Blekinge icke tyckes vara föremål för någon brytning. Porfyrgraniten, som i allmänhet är mindre lämplig för stenhuggeri, förekommer dock i Torhamn i en variant, som kan användas till gatsten o. d. Bergarten i Kristianopels socken slutligen är i östra delen (ungefär öster om kustbanan) kambrisk sandsten, västerut granit. Av skäl, som ovan utvecklats beträffande övriga socknar, torde förutsättningarna för stenindustri vara mycket små eller inga. Sammanfattningsvis kan sålunda sägas, att de naturliga förutsättningarna för stenbrytning i industriell skala äro mycket obetydliga inom undersökningsområdet. I detta hänseende intager östra Blekinge en oförmånlig särställning jämfört med länets övriga delar. Av de lösa jordlagren är morängruset det utan all jämförelse viktigaste. Om man bortser från de områden där berget går i dagen och från större fält av mo- och svämsand, företrädesvis inom Ramdala och Jämjö socknar, samt enstaka torvmossar, täckes praktiskt taget undersökningsområdets hela yta av jökelgrus. Grusets beskaffenhet är mycket olikartad inom skilda delar av området. I allmänhet utgör gruslagret en tämligen bördig jordmån, i synnerhet i sådana områden där det underliggande urberget består av de fältspatrika bergarterna gnejs och granit. Inom kusttrakterna, som tidigare legat under havsytan, har gruset bearbetats av vågorna, varvid det fina materialet blivit bortsköljt. Ett dylikt svallgrusområde ligger öster om en postglacial strandvall av 9—10 m höjd från Torhamn ända upp mot länsgränsen. Kustvägen följer strandvallen under hela dess nära 3 mil långa sträckning. I områdets inre och mera kuperade trakter är morängruset blockrikt och av denna anledning olämpligt för jordbruksdrift.

195 Näst efter jökelgruset utgör mosanden områdets viktigaste lösa jordart. Denna förekommer mest i ett större fält kring Jämjö kyrka, öster om Färssjön, som är områdets största insjö, samt i osammanhängande, smärre områden därifrån rakt norrut mot länsgränsen. Svämsand och gyttja förekomma i större fält dels i Ramdala socken dels vid kuststräckan Svanhalla—Björkenäs i Kristianopels socken. Lerjord är sällsynt inom undersökningsområdet och begränsad till smärre fält söder om Ramdala station. Torvmossar förekomma i stort antal, varav de största äro belägna väster om den tidigare omnämnda strandvallen på länets ostkust, söder om Kettilsboda i Jämjö socken samt öster om Lösensjön. Flertalet mossar äro avdikade och uppodlade. Några av de mindre äro föremål för upptagning av bränntorv. Beträffande jordens lämplighet ur jordbruksproduktionssynpunkt inom områdets olika socknar må följande anföras. I Ramdala, Jämjö och Kristianopels skogsbygd består jordarten i huvudsak dels av mullhaltig moränmo och dels av mosstorvmull. Moränjorden i detta område är i regel mycket stenbunden, dock ej så stenbunden som länets skogsbygd i övrigt. Jämjö och Kristianopels skogsbygd har stor hällförekomst, varav följer, att jordlagret delvis är mycket grunt. Mossodlingarna i dessa trakter äro oftast vattensjuka och mycket grunda samt ha i regel stor förekomst av sten i laggarna. Mulljorden har oftast hög förmultningsgrad och är till stor del ej lämplig till åker utan borde skogsplanteras. Moränjorden är i flesta fall godartad med god vattenhållande förmåga, varför den efter utförd stenröjning blir en relativt god åkerjord, fast den ur jordbruksekonomisk synpunkt på grund av åkrarnas litenhet och spridda lägen är mindre lämpad för sitt ändamål. Marker, lämpliga för iordningställande av kulturbeten, saknas praktiskt taget fullständigt. Jämjö och Ramdala slättbygd består av mullhaltig mo med i allmänhet lera på varierande djup och är synnerligen godartad åkerjord. Vissa delar av östra Jämjö består dock av mullhaltig mosandjord med dåligt vattenhållande förmåga, varför denna del av slättbygdsområdet är mindre lämplig för jordbruksändamål. Marker, lämpliga för iordningställande av kulturbeten, synes det vara brist på, emedan den jord, som har god vattenhållande förmåga redan tagits i anspråk för odling. I Torhamns socken består jordarten i regel dels av mullhaltig, på en del områden mullfattig morän och sandjord, dels av mosstorvmull. De större mosstorvjordområdena äro i regel ganska godartade och synas vara någorlunda lämpliga ur jordbruksproduktionssynpunkt. Även en del av sandjordarna äro relativt godartade, men i huvudsak är den vattenhållande förmågan ringa hos dessa, och ur denna synpunkt äro de mindre lämpliga för jordbruksproduktion. Marker, lämpliga för kulturbeten, äro få, i första hand beroende på den dåliga vattenhållande förmågan. Kustbygden, särskilt den del, som ligger öster om kustvägen, består av mullfattig — mullhaltig och på en del ställen mullrik morän och sandjord. Den vattenhållande förmågan i dessa jordar är delvis dålig, men i stort sett måste de räknas som ganska goda åkerjordar. Väster om kustvägen finnes, förutom de ovan nämnda jordslagen, även mossoch kärrtorvmull i relativt stor omfattning. Vattentillgången väster om kustvägen är ganska tillfredsställande, beroende på vattnets uppdämning genom strandvallen. Jorden har säkert också här större vattenhållande förmåga och ur produktionssynpunkt är den att räkna till de bättre inom undersökningsområdena. Förekomsten av strandängar är stor, vilka lämna ganska god avkastning i form av bete. Förutsättningen för iordningställande av kulturbeten är här något bättre än vad gäller Torhamns socken. Markkartering har endast förekommit i mindre omfattning i de områden som beröras av undersökningen och har praktiskt taget endast utförts i kustområden. Verksamhetens omfattning och resultat framgå av nedanstående översikt.

196 Antal prov av Område

Jämjö skogsbygd . . . Jämjö slättbygd . . . . Torhamn Ramdala skogsbygd. Ramdala slättbygd . Länsmedeltal år 1942

Antal gårdar

Kaliklass

Fosfatklass

Provtagna hektar

p. h.

(i % av samtliga) I

II

III

I

II

III

<6

6—7

>7

6 3 3 1

157 51 83 11

70 68 46 51

24 23 48 47

6 9 6 2

19 10 18 5

42 40 49 45

39 50 33 50

49 53 20 44

47 45 50 56

4 2 30

376 1 660

53 72

25 15

22 13

12 8

34 30

54 62

16 Sammanställningen visar, att fosfathalten i jorden i regel är låg och kalihalten hög. Ramdalas slättbygd uppvisar dock högre fosfathalt än området för övrigt. Gödslingsförsöken visa, att tillförande av kali ej nämnvärt ökar skördarna och i allmänhet icke är ekonomiskt lönande. Tillförande av kväve ger största utslag och därnäst kväve + fosfat. Starkt stenbunden jord är synnerligen vanlig inom skogsbygden, företrädesvis vid de mindre brukningsdelarna. Omkring 3/4 av samtliga jordbruk med mindre än 5 ha åkerareal i skogsbygden redovisar mycket eller måttligt stenbunden jord mot mindre än hälften i motsvarande storleksgrupper i kust- och slättlandet. Den stenbundna jordens andel sjunker sedan med stigande åkerareal snabbt i bägge grupperna. I fråga om den vattensjuka marken kunna inga tydliga skiljaktigheter mellan skogs- och slättbygd samt mellan olika storleksgrupper inom samma bygd konstateras. Andelen varierar till synes oregelbundet mellan 10 och 30 °/o av totala åkerarealen. Nyodlingsmöjligheterna inom området torde vara ytterst begränsade. År 1932 uppgavs till jordbruksräkningen, att arealen odlingsbar mark uppgick till blott 4,6 ha eller 0,5 %o av åkerarealen. Inom Kristianopels socken uppgåvos inga nyodlingsmöjligheter föreligga. Även enligt intensivundersökningen rapporterar blott ett fåtal gårdar för nyodling lämplig areal. För bedömningen av markens lämplighet ur skogsproduktionssynpunkt lämnas i den redan omnämnda, av professor Olof Tamm författade promemorian en rad uppgifter för de olika socknarna. I promemorian säges sålunda, att skogsmarken i Ramdala sockens kustbygd i alldeles övervägande grad utgöres av icke leriga moräner (moränleror torde överhuvud taget knappast förekomma i Blekinge) med brunjordsprofil. Trots att vissa områden med en myckenhet berg i dagen finnas, äro moränerna i stort sett relativt mäktiga. I mot havet exponerade lägen äro de ofta ytgrusiga eller starkt steniga. Tack vare moränernas mäktighet och mineralogiska beskaffenhet samt brunjordstillståndet torde skogsmarken för det mesta vara lämplig för ek och bok. Torra grusiga och grunda marker böra dock reserveras för barrträden. I skogsbygden utgöres skogsmarken av moräner av samma grundtyp som i kustbygden, men de äro mycket mindre bearbetade av havet och därför mindre grusiga i ytan. De äro merendels ganska mäktiga och ha brunjordsprofil. Ur skoglig synpunkt gäller ungefär, vad som ovan sagts om kustlandet, dock äro såväl de geologiska förhållandena (moränernas mindre grusiga beskaffenhet) som de klimatiska (både temperatur och nederbörd) något gynnsammare än i kustbygden. Invid Ramdalas västra gräns äro emellertid moränerna genomsnittligt grundare än

197 för övrigt och marken därför i stort sett ej så lämplig för ek och bok som för övrigt. I Jämjö sockens kustbygd överensstämmer skogsmarken med densamma inom Ramdala kustbygd utom i ett avseende; den sydöstra delen av Jämjö kustbygd utgöres av ett område med mycket grund morän och stor procent hällmark. Ur skoglig synpunkt överensstämmer Jämjö kustbygd med Ramdala kustbygd utom beträffande det ovan nämnda området med grunda och särdeles torra marker, som ej kan vara lämpligt för ädla lövträd. Det bör användas till mindre fordrande trädslag. Där maj—juninederbörden är särskilt låg och marken därtill grund eller grusig föreligga vissa svårigheter beträffande skogskulturer, vilka lätt kunna skadas av torka. I skogsbygden utgöres skogsmarken till allra största delen av moräner med brunjord av samma karaktär som inom Ramdala skogsbygd. I temperaturhänseende överensstämmer området även med Ramdala skogsbygd, medan nederbörden är något lägre. Ur skogsbrukssynpunkt torde samma omdöme kunna fällas som beträffande huvuddelen av Ramdala skogsbygd. Invid gränsen till Kristianopels socken i nordost vidtager emellertid ett område med genomsnittligt grund morän. Skogsmarken i Torhamns socken utgöres företrädesvis av morän med brunjord. Moränen är ofta starkt svallad av havet och därför ytgrusig, dessutom i stor utsträckning ytterst grund ovan berghällen. Dock finnas i socknens norra del betydande områden med mäktigare morän. Vid kusten finnes därtill rätt mycket flygsand. De grunda, grusiga moränerna och den låga nederbörden göra Torhamns socken till ett i stort sett betydligt svagare skogsområde än Ramdala och Jämjö, särskilt för ädla lövträd. Men även barrträden och mera förnöjsamma lövträd nå mindre god utveckling på de grusiga, grunda och torra markerna, vartill kommer, att bergimpedimenten ha stor omfattning. Att den låga nederbörden i maj—juni skadar skogskulturerna är uppenbart. Skogsmarken i Kristianopels socken slutligen utgöres till allra största delen av moräner, vilka öster om kustbanan till stor del äro bildade av kambrisk sandsten. Mot havet äro de starkt vägbearbetade och därför ytgrusiga och även stundom ytsteniga. Deras mäktighet är i allmänhet betydande. I socknens nordvästra del finnes dock ett rätt betydande granitområde med genomsnittligt mycket grund morän. Torvavlagringar ha på grund av den flacka terrängen med dåliga avrinningsförhållanden en ganska stor utbredning. Skogsbruket inom Kristianopels socken måste påverkas av den låga humiditeten. Moränerna äro emellertid merendels ganska mäktiga och intill de många torvmarkerna måste grundvattnet stå ganska högt. Allt detta äro gynnsamma faktorer. Emellertid synes boken i kustzonen förekomma i för Blekingeförhållandena obetydlig frekvens, vilket möjligen beror på klimatet eftersom boken älskar ett relativt humit klimat. Undersökningsområdet är mycket fattigt på sjöar och vattendrag. Förutom Färssjön finnas några småsjöar i områdets västra del. Av Lösensjön hör blott dess sydöstra hörn till Ramdala socken. Den enda ån av betydelse är Landbäcken, som bildar gränsen mot Kalmar län. Ett antal smååar söka sig från inlandet ned mot kusten, flertalet i riktning från nordväst till sydost, detta i motsats till Blekinges större åar, som följa landets sluttning från norr mot söder. För ett bedömande av de inom undersökningsområdet rådande klimatologiska förhållandena är det tillgängliga observationsmaterialet alldeles otillräckligt (jfr tab. 1). I själva verket finnas inga rapportstationer inom det egentliga undersökningsområdet. Temperaturuppgifter föreligga från två platser: Kungsholmen på Aspö i Karlskrona skärgård och Marielund i Nättraby socken, sålunda båda vid länets sydkust. I fråga om nederbördsuppgifter är redovisningen något fullständigare. Förutom från de nämnda två stationerna rapporteras nederbörden även från Vedeby i Augerums socken, 7 km rakt öster om Marielund, och från Bergkvara i Kalmar län. Den senare observationsplatsen torde kunna anses representera neder-

198 bördsförhållandena vid länets ostkust, d. v. s. i Torhamns och Kristianopels socknars kustbygd. Däremot saknas helt klimatologiska uppgifter från undersökningsområdets inland. Anledning finnes att förmoda, att skillnaderna mellan kust- och inlandsklimat äro avsevärda, även om det, som i det föreliggande fallet, blott är fråga om några mils avstånd. I inlandet torde sålunda temperaturen vara lägre än i kustbygden, i synnerhet på hösten och vintern. Nederbörden kan förmodas vara rikligare i landets inre än vid kusten. Härpå tyder även en jämförelse mellan observationerna i å ena sidan Bergkvara och Kungsholmen, å andra sidan Marielund, som ligger något inåt landet. Skillnaderna äro störst under höst- och vintermånaderna, minst under den för växtligheten avgörande vår- och försommartiden. Även temperaturskillnaden är avsevärd mellan kust- och inlandsbygd. Medeltemperaturen i Marielund är sålunda under vintermånaderna drygt 1° lägre än på det blott något mer än en mil utåt sjön belägna Aspö. Det förefaller även sannolikt, att inlandsbygden är starkare utsatt för nattfroster än kustbygderna. Frostlänthet synes efter intensivundersökningens uppgifter att döma blott förekomma i ringa omfattning. 3.

Demografiska uppgifter.

Folkmängden inom undersökningsområdet uppgick den 1 januari 1938 till 10 442 personer eller 10,7 °/o av totalbefolkningen på länets landsbygd. Folktätheten är något mindre än för länets landsbygd i genomsnitt (31,9 personer per kvkm resp. 33,4), varvid är att märka att Torhamn, som är en utpräglad kustsocken, är tätast befolkad, medan bebyggelsen i områdets tre övriga socknar är avsevärt glesare. Den är, som tidigare nämnts, koncentrerad till kustbygderna. Folktätheten i det för jordbruksdrift olämpliga inlandet är mycket mindre. Områdets enda administrativa tätort, är den lilla köpingen Kristianopel med 83 (år 1940) invånare. Övriga tätorter äro Fågelmara i Kristianopels socken (256 inv.), Jämjöslätt i Jämjö socken (546 inv.) och Torhamn i socknen med samma namn (316 inv.). Folkmängden i området har under årtiondet 1930—1940 minskat från 10 737 till 10 118 personer eller med 5,8 %>. Minskningen var kraftigast i Ramdala socken (utan tätorter och med områdets högsta andel av inom jordbruket sysselsatt befolkning), minst i Jämjö socken (jfr tab. 2). Folkminskningen på Blekinge läns landsbygd uppgick mellan åren 1930 och 1940 till 6,7 %>. Avfolkningen inom undersökningsområdet har sålunda varit något mindre än för hela länet i genomsnitt ehuru området uppvisar tämligen obetydliga industriella arbetstillfällen. Utflyttningen från de undersökta kommunerna synes under 30-talet ha varit avsevärt kraftigare för kvinnor (8,6 °/o folkminskning) än för män (—• 3,0 %>), varigenom könsproportionen ytterligare förskjutits i ogynnsam riktning. År 1930 var proportionen sålunda 1 027 män per 1 000 kvinnor, år 1940 1 089/1 000. Proportionen var därmed obetydligt oförmånligare än för länets landsbygd i dess helhet (1078/1000). Könsproportionen är synnerligen ofördelaktig i åldersgrupperna 15— 65 år. I denna grupp utgjorde år 1940 proportionen 1 135 män per 1 000 kvinnor. Oförmånligaste proportionen uppvisade nämnda år Ramdala socken (1 169/1 000). Torhamns kommun är ett exempel på snabb försämring av könsproportionen på blott en tioårsperiod. År 1930 rådde ännu jämvikt mellan könen. Under 30-talet balanserades männens avflyttning i stort sett av nativiteten med påföljd att den totala förlusten för den manliga befolkningen stannade vid 2 °/o. För kvinnorna uppgick förlusten till nära 10 %>. Könsproportionen försköts därmed från 1 004/ 1 000 år 1930 till 1 091/1 000 år 1940. För åren 1941—1943 föreligger ett detaljerat statistiskt material rörande den inrikes omflyttningen för undersökningsområdet. Uppgifterna ha av hushållningssällskapet inhämtats hos församlingarnas pastorsexpeditioner. Endast sådana personer ingå i undersökningen, som kunnat hänföras till jordbruket och dess binäringar.

199 Eftersom några nämnvärda skillnader i fråga om flyttningsfrekvensen mellan de nämnda åren icke kunnat konstateras har perioden 1941—1943 behandlats som enhet och siffrorna för de enskilda åren sålunda sammanslagits. Det bör emellertid påpekas, att flyttningsförlusterna efter allt att döma varit kraftigare under krisåren än under 30-talet. Siffrorna redovisas i tab. 4. Anmärkningsvärt är, att flyttningsförlusterna i Kristianopels och Torhamns socknar äro större för männen än för kvinnorna. Under förkrigstiden torde förhållandet ha varit det omvända. De absoluta siffrorna äro emellertid svårtolkade. För att möjliggöra en jämförelse mellan flyttningsintensiteten i de olika socknarna har nettoutflyttningen satts i relation till totalbefolkningen i gruppen »jordbruk och binäringar» enligt 1940 års folkräkning. Nettoutflyttningen Kristianopel 63-3

1941—1943 per 1 000 invånare i gruppen »jordbruk och binäringar». Jämjö Torhamn jj| Ramdala S:a området 61-5 43-7 29-4 49-5

Utflyttningen synes sålunda vara större från de mera skogsbygdsbetonade socknarna. Som ovan nämnts har folkminskningen under 1930-talet däremot varit störst i Ramdala, minst i Jämjö socken. Huruvida skiljaktigheten beror på bristande jämförbarhet eller på en faktisk förskjutning i flyttningsfrekvenserna är svårt att avgöra. Det senare alternativet framstår som det mera sannolika eftersom även folkminskningen under 30-talet i huvudsak torde ha orsakats av jordbruksbefolkningens flyttningsförluster. Det av hushållningssällskapet införskaffade statistiska materialet ger även möjlighet att summariskt uppdela utflyttningen efter flyttningsmålet. De avflyttandes fördelning på stad och landsbygd framgår av nedanstående sammanställning. Utflyttningen

Män Kvinnor Summa

från undersökningsområdet

1941—1943.

Hela området till till stad landsb.

Skogs bygden till till stad landsb.

112 304 416

10 42 52

385 411 794

Slättbygden till till stad landsb

69 67 136

102 262 364

314 344 658

Skillnaden mellan män och kvinnor med avseende på flyttningsmålet är mycket tydlig. Av männen avflyttade blott var femte till stad, av kvinnorna tre på sju avflyttande kvinnor. Olikheten är synnerligen utpräglad för flyttningarna från skogsbygden. Slutligen är det av intresse att belysa de flyttandes åldersfördelning (jfr tab. 5). Åldersfördelningen År Hela området. Inflyttade Utflyttade Netto Skogsbygden. Inflyttade Utflyttade Netto Slättbygden. Inflyttade Utflyttade Netto

bland in- och utflyttade, Män 0—15 15—30 30—45 45—

1941—1943 (i °/o). K v i n n o r 0—15 15—30 30—45 45—

23 18 4

46 52 68

21 21 23

10 9 5

15 13 5

58 64 82

19 17 12

8 6 1

29 24 —

41 44 58

18 19 25

12 13 17

18 16 5

59 60 68

15 15 11

8 9 16

22 17 5

46 53 68

22 22 23

10 8 4

15 13 5

58 64 83

20 18 12

7 5 —

200 De utflyttande rekryteras genomgående i större utsträckning bland de arbetsföra åldersgrupperna. Flyttningsförlusterna utgöras följaktligen väsentligen av personer i gruppen 15—30 år. Kvinnorna uppvisa, både beträffande in- och utflyttningen, en starkare koncentration till de produktiva åldersgrupperna. Några mera avsevärda skillnader mellan skogs- och slättbygd med hänsyn till de flyttandes åldersfördelning synas icke föreligga. Befolkningens ålderssammansättning avviker blott obetydligt från den för hela länets landsbygd gällande. Antalet gifta kvinnor i de produktiva åldersgrupperna (15—45 år) är däremot anmärkningsvärt lågt inom undersökningsområdet, nämligen 97 per 1 000 invånare, mot 106 för länets landsbygd och 113 för länet i dess helhet (jfr tab. 3). Enligt uppgifter om yrkesfördelningen i 1940 års folkräkning tillhörde 62 °/o av länets befolkning gruppen »jordbruk och binäringar» och blott 19 %> gruppen »industri och hantverk» (jfr tab. 6). Undersökningsområdet är med hänsyn till yrkesgrupperingen tämligen homogent. Gränserna betecknas sålunda å ena sidan av Torhamn med 60 °/o jordbruksbefolkning, å andra sidan av Ramdala, områdets enda socken utan tätort, med 65 %>. Hela undersökningsområdet är sålunda efter Blekingeförhållanden, starkt jordbrukspräglat. För hela länets landsbygd stannar nämligen jordbruksbefolkningens andel vid 44 °/o, medan befolkningen, tillhörande gruppen »industri och hantverk», utgör 35 °/o av totalbefolkningen. 4.

Befolkningens levnadsstandard och sociala förhållanden.

Följande uppgifter ur 1938 års »Årsbok för Sveriges kommuner» ge en allmän bild av undersökningsområdets ekonomiska förhållanden. Utdebitering av kommunalutskylder (1937) Taxerad ink. Utdebit. av Hela kommun. Statligt per inv., kr. allm. komutdebiteringsbidrag till (1937) munalskatt behovet skattelindring Kristianopel 203 14-50 18-93 3-7 8 Jämjö 210 16-50 20-93 5-14 Torhamn 182 27-00 31-43 11-87 Ramdala 336 13-35 17-78 3-19 S:a området 231 16-84 21-27 5-36 Blekinge läns landsbygd 390 10-70 . 1-95

\ntalet understödstagare per 1 000 inv. (1936) 75 74 106 107 90 96

Som helhet tyda de på ett jämförelsevis oförmånligt ekonomiskt läge inom undersökningsområdet. Den taxerade genomsnittsinkomsten ligger för hela området 40 °/o under länsgenomsnittet. I synnerhet Torhamns kommun uppvisar mycket låg inkomst, vilket är anmärkningsvärt med hänsyn till att denna socken har den högsta andelen av inom industri och hantverk sysselsatt befolkning inom området. Till följd av det dåliga skatteunderlaget är den kommunala utdebiteringen hög t. o. m. för Blekinge län, som har den högsta utdebiteringen i södra och mellersta Sverige. Även i detta hänseende intager Torhamns socken en särställning. Socknens utdebitering och det statliga skattelindringsbidragets storlek överträffas i Blekinge endast av den lilla skärgårdskommunen Sturkö. Det relativa antalet understödstagare ligger däremot något under länsgenomsnittet. Frekvensen är avsevärt lägre i Kristianopels och Jämjö socknar än i områdets övriga kommuner. Beträffande bostadsstandarden ha uppgifter erhållits genom intensivundersökningen. Boningshusen vid de undersökta brukningsdelarna ha efter sin beskaffenhet uppdelats i tre grupper, nämligen av resp. god, mindre god och dålig beskaffenhet (se

201 tab. I 14). Undersökningen tyder icke på något klart samband mellan bostadsstandarden och brukningsdelarnas storlek. I den lägsta storleksgruppen bedömdes gårdarna vid mer än hälften av gårdarna vara av god beskaffenhet och inga dåliga bostäder redovisades. Bilden är avsevärt sämre i de nästföljande storleksgrupperna och först i gruppen 5—10 hektar åkerjord och därutöver är bostadsstandarden åter högre. Vid de största brukningsdelarna — med minst 50 hektar åkerareal — är bostädernas beskaffenhet jämförelsevis låg men detta förhållande kan vara av slumpmässig natur. I fråga om vattenledning och avlopp kan däremot ett klart samband med brukningsdelarnas storlek påvisas. I de minsta storleksgrupperna förekomma vattenledning och avlopp alltjämt mycket sparsamt. Av de medelstora jordbruken (10—30 hektar) är hälften till tre fjärdedelar utrustade med de nämnda bekvämligheterna, av de större gårdarna praktiskt taget samtliga. Bostadsförbättringsbidrag ha i undersökningsområdet beviljats i nedanstående omfattning: Antal bidrag över under 500: — kr. 500: — kr. 65 22 37 8 25 33 93 119 20 9 66 15 Summa 306 206

Kristianopel Jämjö skogsbygd slättbygd Torhamn Ramdala skogsbygd »> slättbygd

Summa 87 45 58 212 29 81 512

Den mycket ojämna fördelningen av bidragen är iögonfallande. Med hänsyn tagen till totala antalet hushåll har Torhamns kommun erhållit ett flerdubbelt större antal bidrag än områdets övriga kommuner. Om förekomsten av egnahemslån har hushållningssällskapet lämnat följande uppgifter. Antal egnahemslån Hektar Kristianopel Jämjö skogsbygd » slättbygd Torhamn Ramdala skogsbvgd » slättbygd

efter gårdarnas

0-26—1-0 1—2 7 9 7 4 8 10 31 27 6 3 14 9 Summa 73 62 Antal brukningsdelar 1932 ... 264 190

2—5 40 19 27 31 6 16 139 370

5—10 27 14 23 9 4 6 83 263

åkerareal. 10—20 5 3 3 4 2 — 17 171

20—30 — — — — — — — 42

S:a 88 47 71 102 21 45 374 1 341

Omkring 1 / 3 av samtliga brukningsdelar med mindre än 10 ha åker har sålunda erhållit egnahemslån. Egnahemslåneverksamheten har synnerligen stor utbredning inom Torhamns och Jämjö socknar. Om jordbrukarnas yrkesutbildning föreligga uppgifter dels från länsarbetsnämndens mönstringsregister, dels från hushållningssällskapets intensivundersökning. Det förstnämnda materialet är emellertid fullständigt endast för kvinnorna, medan för männen uppgifter blott föreligga för årsklasserna 15—20 år samt 47—66 år. I den förstnämnda gruppen redovisas blott 3 personer med yrkesutbildning, i den senare 37, varav 33 avse lantmannaskola, 1 yrkesskola och resten yrkesutbildning vid flottan. Uppgifterna för kvinnorna äro som nämnts fullständigare och omfatta samtliga åldersgrupper. Yrkesutbildning har redovisas i nedanstående antal fall.

202 Lanthushållsskola Folkhögskola Yrkesskola

15—20 1 3 1 Summa 5

20—30 27 5 9 41

Åldersgrupp 30—45 45—60 över 60 år 30 15 1 9 10 3 13 7 2 52 32 6

Samtliga 74 30 32 136

Eftersom området rymmer i runt tal 1 300 gårdar torde man kunna räkna med omkring 2 000 kvinnor i åldern över 15 år. Av dessa ha sålunda drygt 5 °/o någon form av yrkesutbildning. Siffran är låg men sannolikt icke lägre än i andra jämförbara områden. Utbildningsfrekvensen är låg även för männen, såvitt man kan döma efter hushållningssällskapets intensivundersökning. Antal gårdar, där en av männen genomgått

lantmannaskola.

Åkerareal, ha 5-1—10-0 10-1—20-0 20-1—30-0 30-1—50-0 50-1— Samtliga

1 1 1 5 5 13

Det är sålunda först vid de större gårdarna, där yrkesutbildning förekommer i nämnvärd omfattning. I här ifrågavarande material är utbildningsfrekvensen drygt 60 °/o för gårdarna med 30—50 ha åker och 100 °/o för de största bruningsdelarna. Genomgången folkhögskolekurs rapporteras blott i ett enda fall. 5.

Industri och övriga förvärvskällor utanför jordbruket.

Jordbruket och dess binäringar utgöra undersökningsområdets viktigaste försörjningskälla. Förutom av de tidigare anförda uppgifterna rörande befolkningens yrkesfördelning belyses detta förhållande av proportionen mellan jordbruksfastighets och annan fastighets taxeringsvärde (tab. 7). Jordbruksfastigheternas taxeringsvärde uppgick år 1933 till nära 80 °/o av taxeringsvärdet för samtliga fastigheter. År 1942 hade siffran nedgått till 74 °/o. I viss mån kan denna nedgång sägas vara ett uttryck för industrialiseringsprocessens frammarsch i undersökningsområdet under ifrågavarande period. Att minskningen inte blivit ännu större måste helt tillskrivas den kraftiga värdestegringen för skogsfastigheterna. Utvecklingen i de berörda avseendena var tämligen likformig för hela undersökningsområdet. Området hyser ett icke obetydligt antal industriella anläggningar, ehuru ingen av dessa når upp ens till en medelstor industris omfattning (tab. 8). Vid tiden för krigsutbrottet fanns ett tjugutal mindre industrier inom området, vilka sammanlagt sysselsatte drygt 150 arbetare och vilkas tillverkningsvärde uppgick till l1/* milj. kr. Under krigsåren har en nedgång i den industriella aktiviteten kunnat konstateras. Bland annat har driften vid en större konservfabrik inskränkts, varigenom ett 25-tal arbetare förlorat sin sysselsättning. Den inom området befintliga industrin bygger praktiskt taget helt på förädling av områdets egna råvaror, i främsta rummet jordbruks- och skogsprodukter. Nämnvärd stenbrytning förekommer däremot icke. Industrierna äro företiädevis belägna längs järnvägslinjen Karlskrona—Torsås eller i kustorterna. Av de större industrierna ligger flertalet inom Kristianopels och Jämjö socknar. I den förra finnes en större konservfabrik, en stärkelsefabrik, några kvarnar, ett antal mindre träin-

203 dustrier och två mejerier (Fågelmara och Bramsboda). Inom Jämjö socken ligga två företag av viss betydelse ur sysselsättningssynpunkt, nämligen ett tegelbruk och ett träindustriellt företag. Dessutom finnes i socknen en mindre stärkelsefabrik, ett cementgjuteri och ett mejeri. Områdets enda granitindustri ligger i Torhamns socken, där det vidare finnes ett stenhuggeri och några mindre kvarnar samt en stärkelsefabrik. Ramdala socken slutligen, som erbjuder få industriella sysselsättningsmöjligheter, hyser förutom en mindre stärkelsefabrik blott ett litet stenbrott (vid Vallby). De olika industrigrenarnas andel i totala tillverkningsvärdet och sysselsättningen år 1939 framgår av följande sammanställning: Tillverkningsvärde,

Kvarnar Stärkelsefabrik Konservfabrik Mejerier

arbetareantal och antal arbetstimmar olika industrigrenar (i °lo). Tillverkningsvärde 1-5 23-6 20-9 38-2 S:a livsmedelsindustri 84-3

Sågverk Snickeri- och annan trävaruindustri Tegelbruk och cementgjuteri Granitindustri och stenbrott

0-4 11-8 3-1 0-4 Summa 100-0

år 1939, fördelade Antal arbetare 5-2 17-9 22-0 9-8 54-9

Antal arbetstimmar 3-3 11-5 27-8 15-9 58-5

1-7 17-9 16-8 8-7 100-0

0-S 22-9 12-6 5-2 100-0

på

Livsmedelsindustrins dominerande roll inom undersökningsområdets industriella liv är påfallande. Enbart mejerierna svara för nära 40 °/o av industrins totala tillverkningsvärde. Jämfört härmed äro trä- och stenindustrierna av helt underordnad betydelse. Påfallande äro vidare de stora olikheterna mellan fördelningen efter å ena sidan tillverkningsvärdet och å andra sidan antalet arbetare och arbetstimmar. Trävaru-, jord- och stenindustrierna äro inom området liksom i allmänhet synnerligen arbetsintensiva med relativt lågt tillverkningsvärde per arbetstimme. Förhållandet är det motsatta beträffande flertalet livsmedelsindustrier (dock anmärkningsvärt nog inte för konservfabrikerna), där företagens storlek, rationellare produktionsmetoder och bättre maskinella utrustning ge en högre produktivitet. Huruvida undersökningsområdets befolkning kan draga fördel av arbetstillfällen, som erbjuda sig utanför området, kan inte avgöras utan ingående lokalkännedom. Enligt 1940 års folkräkning tillhöra 19 °/o av områdets befolkning gruppen »industri och hantverk». Denna siffra motsvarar omkring 800 yrkesutövare. Av dessa redovisar industristatistiken år 1939 blott 173 såsom sysselsatta vid fabriksanläggningar inom området. Resten utgöres av hantverkare, av före detta yrkesutövare och av industriarbetare, vilkas arbetsplats ligger utanför undersökningsområdet. Eftersom några större industrier inte synas ligga i närheten av omrädesgränserna torde den sistnämnda gruppen inte ha någon mera avsevärd storlek. Eftersom brukningsdelarna i området i regel ej äro av sådan storlek, att de kunna ge ägaren full sysselsättning, blir frågan om jordbrukarnas biförtjänster av stor betydelse. I en äldre sockenbeskrivning omtalas, att fiske och sjöfart i mitten av 1800-talet utgjorde huvudnäringen för befolkningen vid Blekinge ostkust. Jordbruket sköttes —• och vansköttes — huvudsakligen av lejd arbetskraft. Sedan dessa ha givetvis avgörande förändringar ägt rum. Sjöfarten och fisket ha blivit självständiga näringar, som bedrivas yrkesmässigt.

204 Även beträffande jordbrukarnas biförtjänster kunna vissa slutsatser dragas ur hushållningssällskapets intensivundersökning. Hemslöjd synes icke förekomma inom området. Ifråga om jordbrukarnas inkomster vid sidan av det egna jordbruket hänvisas till tab. I 16. Över 3/4 av ägarna till brukningsdelarna under 2 hektar åker äro hänvisade till biinkomster av något slag. Andelen sjunker snabbt med stigande åkerareal. Någon signifikativ skillnad mellan skogs- och slättbygd kan i detta avseende ej påvisas. Det genomsnittliga antalet bisyssledagsverken och följaktligen biförtjänstens storlek varierar icke nämnvärt med gårdens storlek. I de högre storleksgrupperna är utrymmet för slumpartade variationer dock synnerligen stort. Inkomstsiffrorna påverkas exempelvis av så föga typiska fall som pensionatrörelse och ett exceptionellt givande ålfiske. — Bland biinkomsterna dominera jordbruksarbete och hantverk. Skogen och fisket spela en helt underordnad roll som källa för befolkningens biinkomster. En särskild redogörelse har av hushållningssällskapet lämnats rörande antalet yrkesfiskare och deras inkomster enligt 1944 ars taxering. Antal yrkesfiskare i-r. Kr. Ramdala Kristianopel Torhamn Området

i olika

inkomstklasser.

1 nnn 1000 2 5 31

1000—

2 000—

3 000—

4 000—

2 0 0 0

3 0 0 0

4 0 0 0

5 0 0 0

3 1 15

* nnn o 0005 2 4

climmo Summa 19 21 132

2 8 33

3 3 35

4 2 14

172 Fisket har sålunda avsevärd betydelse för befolkningen i främst Torhamns socken. 75 °/o av socknens yrkesfiskare redovisa en inkomst understigande 3 000 kr. Det kan nämnas, att inkomstfördelningen samma är varit långt gynnsammare i mera typiska fiskaresocknar såsom Mjällby och Hasslö socknar (blott 38 resp. 44 % av samtliga med högst 3 000 kr. taxerad inkomst). 6. .4. Fördelningen

Jordbruket.

på ägoslag.

Landarealens fördelning efter olika ägoslag är 1937 framgår av följande sammanställning (jfr även tab. 9), där till jämförelse även siffror för hela länet medtagits (i % ) : Kristianopel 31-2 0-5 1-1 4-9 56-6

Åker Kultiverad betesäng Annan betesäng Skogsmark Summa

100-0

Jämjö 23-3 0-7 1-3 2-7 60-8 11-2 100-0

Torhamn 24-7 1-2 0-1 9-4 37-2 27-4

Ramdala 31-0 0-6 1-0 18-2 39-3 9-9

100-0

100-0

S:a området 27-7 0-7 0-9 8-6 49-5 12-6 100-0

Blekinge län 21-5 0-9 0-7 3-4 61-2 12-3 100-0

Den mest framträdande skillnaden mellan undersökningsområdet och hela länet är åkerns större betydelse i det förstnämnda. Skogsarealen är i motsvarande mån mindre. Arealen »annan betesäng» ligger högre i undersökningsområdet, i synnerhet i Ramdala socken, där denna areal upptager inte mindre än 18 °/o av totala landarealen. Några mera avsevärda förskjutningar mellan ägoslagen ha icke ägt rum under perioden 1927—1937. Åkerarealens andel har praktiskt taget varit oförändrad. Skogsmarkens andel har dock ökats med omkring 10 °/o pä bekostnad av »övrig mark», starkast inom Torhamns socken. Såväl i Torhamns som Ramdala

205 socken understiger dock är 1937 skogsmarkens andel 40 °/o av totala landarealen, medan motsvarande andel för de två andra socknarna uppgår till omkring 60 °/o. Påfallande är den stora andelen »övrig mark» i Torhamns socken. Under denna rubrik rymmas bebyggda tomter, vägar, icke odlade mossar, myrar, kärr, berg m. m. Den omständigheten, att berget på många ställen går i dagen, torde vara den huvudsakliga orsaken till att en så stor del av socknens areal består av för odling olämplig eller icke odlingsbar jord. Den ovanstående översikten säger dock föda rörande de enskilda brukningsdelarnas skogsinnehav och innehav av betesmark. I dessa avseenden kunna de vid intensivundersökningen framkomna uppgifterna lämna god ledning. I tabell I 2 återges den genomsnittliga arealen åker, betesmark och skog, uppdelad på dels olika storleksgrupper dels skogs- och slättbygden. Vad först beträffar betesarealen, sä saknas dylikt helt och hållet vid jordbruk med mindre än 2 hektar åker. Det är anmärkningsvärt, att jämväl ett betydande antal av de större brukningsdelarna saknar betesmark, nämligen i gruppen 2—5 ha omkring 2/3, i gruppen 5—10 ha nära hälften och i gruppen 10—20 ha icke mindre än 3/4. Andelen jordbruk, som sakna bete, är avsevärt mycket större i slättbygden än i skogsbygden. Den genomsnittliga betesarealen hos de jordbruk, som redovisa någon betesmark, uppgår i praktiskt taget samtliga storleksgrupper till omkring 1 / 3 av den odlade arealen. Det förefaller sålunda, som om dessa brukningsdelar vore jämförelsevis välutrustade med betesmark. I detta sammanhang kan nämnas, att innehavarna av de av intensivundersökningen berörda jordbruken tillfrågades, huruvida de ansåge betestillgången tillräcklig eller ej. Frågan besvarades i det övervägande antalet fall nekande, däribland i vissa fall även av sådana jordbruk, som disponera avsevärda betesarealer. Åkerareal ha ' 0-26—1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1—10-0 10-1—20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

Betestillgången har uppgetts vara tillräcklig otillräcklig — 10 1 7 3 13 2 13 1 14 4 5 3 5 1 4 Samtliga 15 71

Det övervägande antalet brukningsdelar i undersökningsområdet är utrustat med skog. I skogsbygden sakna blott tvä av de minsta jordbruken skog, i slättbygden däremot 24 av inalles 79 brukningsdelar. Av dessa 24 äro 19 under 5 ha åker. Skogsarealerna äro rätt avsevärda även vid slältbygdsgårdarna såsom framgår av nedanstående sammanställning, där skogsarealen i de olika storleksgrupperna satts i relation till åkerarealen. Skogsarealen Åkerareal, ha 0-26—1-0 1-1 — 2-0 2-1—5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

i °/o av

åkerarealen.

Skogsbygden 247 538 366 420 179 388 316 — Samtliga 368

Slättbygden 223 199 336 246 252 375 168 152 266

Hela området 232 346 337 303 237 383 192 152 284

206 Något samband mellan åkerarealens storlek och proportionen mellan skogs- och åkerareal kan blott utläsas ur serien för hela området. Skogens relativa betydelse synes sålunda sjunka med stigande åkerareal. Emellertid bekräfta icke delserierna för skogs- och slättbygden denna iakttagelse utan proportionen varierar för dessa till synes oregelbundet. Helt naturligt är skogsarealen i förhållande till åkerarealen större i skogs- än i slättbygden. Icke så få gårdar — 20 av inalles 130 — sakna såväl betes- som skogsmark. Samtliga pä ett undantag när äro belägna i slättbygden och 90 °/o av dessa utgöras av gårdar med mindre än 5 hektar åkerareal. B.

Brukningsdelarnas

storlek.

Enligt 1932 års jordbruksräkning uppgick den genomsnittliga åkerarealen för områdets 1341 brukningsdelar till 6,8 hektar eller något mer än för hela länet (6,4). Nära 34 °/o av brukningsdelarna ha en åkerareal understigande 2 hektar, över 60 °/o ligga nedanför 5-hektarsgränsen (jfr tab. 10). Med hänsyn härtill och till de ovan anförda uppgifterna om skogsinnehavet vid brukningsdelar av olika storlek torde mindre än hälften av undersökningsområdets jordbruk bilda familjejordbruk i den bemärkelsen att de kunna ge ägaren och hans familj full sysselsättning. Förhållandena äro i detta avseende rätt olikartade inom de olika socknarna. I Jämjö socken lägo år 1932 blott 23 %> av samtliga brukningsdelar under 2 hektar, medan motsvarande andel för Torhamns socken uppgick till nära 43 %>. Antalet Brukningsdelar inom olika storleksgrupper (%) GenomKommun bruknings- n «* o O K K m mpn 30— snittsdelar 0-25—^! ^—o o—iu w du areal (ha) hektar Kristianopel 357 26-9 28-0 23-8 17-1 4-2 8-0 Jämjö 316 22-8 35-5 20-9 19-3 1-5 6-6 Torhamn 329 42-6 23-1 18-8 15-2 0-3 5-0 Ramdala 339 43-1 24-3 14-7 12-0 5-9 7-5 S:a området 1341 33-9 27-6 19-6 15-9 3-0 6-8 C.

Arronderingsförhållanden.

Med ledning av kartmaterial och i anslutning härtill upprättade beskrivningar, som statt till förfogande, skulle man kunna bilda sig en uppfattning om skiftenas form, deras läge i förhållande till vägnätet, arronderingen vid de gårdar där ägorna äro samlade på ett ställe m. m. Ett dylikt detaljstudium är emellertid knappast möjligt inom ramen för denna redogörelse och skulle med hänsyn till de förskjutningar, som härvidlag kunde ha inträffat under de senaste 25 åren inte heller tilllåta säkra slutsatser beträffande nu rådande förhållanden. Allmänt kan dock konstateras, att ägosplittringen inom undersökningsområdet är av betydande omfattning. Långsmala, ur driftsekonomiska synpunkter olämpliga skogsskiften äro synnerligen vanliga, men även inom den egentliga jordbruksbygden har sönderdelningen av åkerjorden nått långt. Skiftesförhållandena förefalla av kartorna att döma att vara bättre i inlandet, i Jämjö och Ramdala socknar, oförmånligast i kustbygderna, främst inom Torhamns socken. T kusttrakterna bära skiftesförhållandena ännu tydliga spår av den fördelning av skogsmark bland kustbönder som ägde rum under andra hälften av 1700-talet. Skogsskiftena ha uppenbarligen tillkommit utan varje hänsyn till ekonomiska omständigheter. De ligga ofta pä långt avstånd från gården, äro orimligt smala och äro inte samordnade med vägnätet. I samtliga dessa hänseenden synas förhållandena vara förmånligare inom undersökningsområdets nordvästra del. Det bör även påpekas, att splittringen i själva verket är ännu större än som framgår av kartorna. På dessa anges nämligen blott fastighetsgränserna. I ett stort antal fall förekommer dock, att på samma fastighet finnes ett flertal bebyggda brukningsdelar och jordbrukslägenheter. Efter-

207 som det i dessa fall ofta rör sig om sämjedelning, äro dessa avsöndringar inte särskilt utmärkta på kartorna. Ett visst uttryck för ägosplittringens omfattning erhålles av uppgifterna om antalet ställen vara ägorna äro belägna. Härvid ha givetvis sådana fastigheter uteslutits, som hysa mer än en bebyggd fastighet. Inte heller äro sambrukade fastigheter medtagna. Härigenom har antalet undersökta fastigheter minskats till 535 eller blott 40 °/o av samtliga (år 1932). Resultatet framgår av följande sammanställning. Brukningsdelarna Antal ställen 1 2 3 4 5

inom

undersökningsområdet, uppdelade efter antalet ställen, vara ägorna äro belägna (°lo)} 0-26—1 1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30— Samtliga 97 91 87 63 53 28 (20)2 78 2 7 9 26 31 40 (80)2 15 1 2 4 7 12 20 — 5 — — — 3 1 12 — 1 _ _ _ i 3 _ _ i Samtliga 100 100 100 100 100 100 100 100

1 Enl. beskrivningar till vissa ekonomiska kartor över Blekinge län, upprättade i Rikets allmänna kartverk, 1919. 2 Relativsiffrorna baserade på mindre än 10 brukningsdelar.

Ehuru jämförelsemöjligheter saknas, synas siffrorna dock tyda pä en stark splittring av jordbruken med mer än 5 ha åkerareal. Inom gruppen 5—10 ha äro vid mer än 1 / 3 av alla gårdar ägorna belägna på minst två ställen. För gruppen 10—20 ha är motsvarande andel nära 50 °/o. Inom de enskilda socknarna är ägosplittringen störst i Torhamn och minst i Jämjö, där blott 10 .% av samtliga brukningsdelar ha ägor på mer än ett ställe. Intensivundersökningen, som omfattar 103 brukningsdelar, ger möjlighet att ytterligare belysa hur arronderingsförhållandena inom området gestalta sig. Uppgifter ha nämligen inhämtats för varje i nämnda undersökning ingående jordbruk rörande antalet ägofigurer och åkerskiften samt medelavstånd mellan brukningscentrum och varje akerskifte. De slutsatser beträffande ägosplittringen, som kunnat dragas på grundval av det ekonomiska kartmaterialet, bli här tillfullo bestyrkta. I det övervägande antalet fall, (66 av 103) ligga ägorna visserligen samlade på ett ställe, men det är å andra sidan ingalunda sällsynt att påträffa gårdar där antalet ägofigurer (ägoskiften) uppgår till 4 eller flera. Drygt 10 procent av de gårdar, som ingingo i intensivundersökningen, hade sålunda ägorna belägna på minst 4 ställen, vilket otvivelaktigt tyder på en förhållandevis långt driven ägosplittring i området. Att denna splittring av naturliga skäl är mindre framträdande bland de mindre brukningsdelarna än bland de större framgår också av undersökningen. Vidare intager skogsbygden med endast 3 gårdar av 24 uppdelade på flera ägofigurer en vida gynnsammare ställning än slättbygden. Härvidlag synas sålunda inga väsentliga förändringar ha skett sedan början av 1920-talet. I huvudsak kunna liknande iakttagelser göras beträffande antalet åkerskiften, som ifråga om ägofigurerna. Intrycket av en avsevärd splittring förstärkes i själva verket, om hänsyn tages till arronderingen av åkern. Av de nyss angivna 66 brukningsdelarna med sammanhängande ägor ha nämligen icke mindre än 15, 4 eller flera åkerfigurer. Under vissa omständigheter behöver naturligtvis förekomsten av flera åkerskiften i och för sig icke nödvändigtvis medföra någon olägenhet ur brukningssynpunkt. Men då dessa figurer ha en så oregelbunden form och så ringa ytinnehåll, som fallet är inom detta område, måste förekomsten av flera skiften menligt inverka på åkerbruket. På inalles 19 av undersökningens gårdar äro åkerskiftena belägna pä 5 eller flera ställen, vilket måste innebära att arronderingsförhäl-

208 landena äro sådana att de verka hämmande på tillämpandet av rationella brukningsmetoder. De mindre brukningsdelarna synas även ifråga om åkerns arrondering vara bättre beskaffade än de större och likaså äro gårdarna i skogsbygden i regel överlägsna gårdarna på slätten, ehuru skillnaden ej framträder lika klart som beträffande ägofigurerna. För mera detaljerade uppgifter hänvisas till tabellerna I 4 och I 5. Även i ett tredje avseende har undersökningen, som förut antytts, givit vissa möjligheter att belysa arronderingsförhållandena inom området, nämligen ifråga om åkerskiftenas läge i förhållande till gårdsbyggnaderna. Det torde knappast behöva betonas i detta sammanhang, att avståndet mellan brukningscentrum < ch åker måste inverka på jordbrukets förbrukning av arbets- och drivkraft. Då detta avstånd på jordbruk med likartad arrondering måste vara större på större brukningsdelar än på mindre, skulle en redovisning av de absoluta avstånden bliva i hög grad missvisande. Det ur driftsekonomisk synpunkt lämpligaste avståndet mellan brukningscentrum och åkern måste m. a. o. anses vara en funktion av åkerarealen och öka med växande areal. Med ledning av uppgifter rörande arbetsåtgången m. m. vid beräknade transporter inom jordbruket har professorn i lantmäteri vid Tekniska Högskolan K. D. Myrbeck uppställt följande formel för sambandet mellan åkerareal och ur driftssynpunkt lämpligt avstånd till brukningscentrum: L = 42 Vy -}- 20, där L representerar medelavståndet till åkerskiftena och y den sammanlagda åkerarealen. Med ledning av denna formel kan för varje brukningsdel, för vilken uppgift föreligger beträffande den sammanlagda åkerarealen, angivas, huru stort avståndet mellan åkern och brukningscentrum får vara för att icke påverka arbetsåtgången. Detta idealavstånd, som sålunda representerar det största avstånd, vilket saknar betydelse ur arbetsförbrukningssynpunkt, hai bestämts för varje brukningsdel, som ingår i undersökningen, och jämförts med det verkliga avståndet, beräknat såsom ett med hänsyn till storleken av åkerskiftena vägt medeltal av medelavstånden mellan dessa skiften och brukningscentrum. Skillnaden mellan det verkliga medelavståndet och det ideala avståndet har härefter tabellerats och redovisas i tabell I 6. Härav framgår att det verkliga avståndet i två tredjedelar av fallen mer eller mindre överstiger idealavståndet. Ifråga om 15 °/o av gårdarna överstiger skillnaden t. o. m. 500 meter. Brukningsdelar i de två lägsta storleksgrupperna (0,26—1 och 1—2 ha) äro avgjort överlägsna andra jordbruk i vad gäller åkerskiftenas närhet till brukningscentrum. Däremot intaga de medelstora jordbruken på 5—20 ha icke någon gynnsammare ställning än jordbruk i de högsta storleksgrupperna. Skogsbygden synes i allmänhet ligga bättre till också i detta avseende än slättbygden. Som man kunde vänta, visa sig gårdar med endast en åkerfigur i allmänhet vara bättre arronderade också med hänsyn till avståndet mellan gårdsbyggnaden och åkern. Anmärkningsvärt nog är sambandet mellan antalet åkerfigurer och avståndet till brukningscentrum icke lika klart för övriga grupper. Någon skillnad mellan gårdar med två skiften och gårdar med 3 eller flera skiften har i varje fall icke kunnat konstateras. För att illustrera arronderingsföi hållandena i här berörda avseenden har omstäende diagram uppgjorts, vilket visai avvikelsen från idealavståndet mellan åkern och brukningscentrum på de i undersökningen ingående gårdarna. Den heldragna linjen representerar det sistnämnda avståndet for gårdar i olika storleksgrupper och punkterna det verkliga. Från uppgiftsinsamlarna har utlåtande inhämtats för varje brukningsdel rörande lämpliga förändringar av fastigheterna, för vilket närmare redogöres i tabell I 7. För icke mindre än 49 gärdar, motsvarande närmare hälften av samtliga, ha dylika förändringar ifrågasatts. Detta behöver naturligtvis inte innebära att återstoden ar lämpligt arronderad, utan endast att någon förbättring i arronderingen icke ansetts kunna åstadkommas genom förändringar i fastighetsindelningen. Ifråga om 20 fastigheter rekommenderas sammanläggning med angränsande fastighet. Härigenom skulle 10 av undersökningens gårdar upphöra som självständiga brukningsdelar. Omskitte,

209 Medelavstånd mellan brukningscentrum och åkern å de i intensivundersökningen ingående gårdarna.

eoo -

,

*

•

750 -

X

700 -

"

650 -

*

600 550 -

»

\

*

•

20'ha

25 ka

50 'ha

X

*

500 -

0 '

5 ha

10'ha

15'ha

jiTä

4o'ha

45 Va

501 ha

55h»

6o'ha

65 'ha

70* ha

antingen enbart eller i förening med sammanläggning och ägoutbyte föreslås ifråga om 26 brukningsdelar. Som allmän slutsats torde man därför kunna fastslå att arronderingsförhållandena i de flesta avseenden äro exceptionellt ogynnsamma inom detta försöksområde. D.

Äganderättsförhållanden.

Beträffande äganderättsförhållandena föreligga från 1937 års jordbruksräkning uppgifter om den utarrenderade åkerjordens storlek i varje kommun. Liksom inom hela Blekinge har arrendesystemet ringa utbredning inom undersökningsområdet. Blott 5 °/o av hela åkerarealen —- sannolikt en ännu mindre del av antalet gårdar — äro utarrenderade mot nära 10 °/o för länet i dess helhet. Av samtliga naturliga jordbruksområden uppvisar Blekinge skogsbygd näst efter Västerbottens och Norrbottens kustland den lägsta andelen utarrenderad åkerjord i hela landet. E.

Produktionsinriktning.

Som helhet betraktat uppvisar undersökningsområdet i stort sett en liknande fördelning av åkerjorden mellan olika grödor som Blekinge län (tab. 11). Rågodlingen intager dock i området en något mera framträdande plats, medan slätter- och betesvallarna utgöra en mindre del av åkerarealen. De olika socknarna uppvisa emellertid avsevärda skiljaktigheter. I Torhamns socken är sålunda veteodlingen av mycket ringa omfattning medan rågodlingen upptager inte mindre än Vs av totala åkerarealen. I Ramdala socken åter är vetearealen avsevärd. Under årtiondet 1927—1937 har för övrigt inom samtliga socknar en förskjutning från råg- till veteodling ägt rum. Potatisodlingen inom området som helhet är av ungefär samma omfattning som i länet. Den är särskilt betydande i Torhamns socken men avsevärt mindre i Kristianopel och Ramdala socknar. Intensivundersökningen lämnar material för ett bedömande av åkerjordens använd14—458941.

210 ning vid brukningsdelar av olika storlek (tab. I 8). Uppgifter om de olika grödornas procentuella andel av totala åkerarealen redovisas i nedanstående tabell. Åkerjordens

användning

(i °/o). Slät-

Åkerareal ha Åkerareal, na

Höst v e t g"

Höst påg"

Vår y e t e"

— 1 1 2 3 3 6 9

22 19 23 21 20 18 19 16

— 1 1 4 2 3 1 3

14 15 18 16 17 10 7 16

34 28 19 19 18 19 12 8

2 4 5 6 4 4 5 3

1 6

17 19

3 2

15 12

16 15

0-26—1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1—10-0 10-1 —20-0 20-1—30-0 30-1—50-0 50-1 — Samtliga Skogsbygd Slättbygd

Havre P oUt sa '

R o t frukt< '

Socker betor"

ter-

Betes yaU"

Trärla lrada

S-a S.a

— — — 1 2 3 4 4

27 28 28 25 23 28 29 31

— — 3 4 9 12 15 10

1 4 2 2 2 — 2 —

100 100 100 100 100 100 100 100

4 4

1 4

25 28

17 9

1 1

100 100

Produktionsstrukturen uppvisar, som synes, betydande skiljaktigheter i de olika storleksgrupperna. Veteodlingen spelar en helt underordnad roll för de mindre brukningsdelarna. Råg och havre samt i synnerhet potatis odlas relativt mera vid de mindre jordbruken, medan betesvallarna upptaga en allt större areal ju större brukningsdelen är. Vid en jämförelse mellan skogs- och slättbygdens produktionsstruktur äro skogsbygdens ringa veteareal och höga areal av betesvall de mest framträdande dragen. Oljeväxtodlingen är av mycket ringa omfattning inom undersökningsområdet. År 1943 rapporterades blott 1 hektar vitsenap och 0,75 hektar vinterraps. Uppgifter om hektarskördarnas storlek för åren 1938 och 1939 ha införskaffats genom Statistiska centralbyrån. Dessa uppgifter äro baserade på uppskatlningar från hushållningssällskapets sockenombud och måste betraktas som tämligen osäkra, i synnerhet för kommuner, vilka såsom Jämjö och Ramdala äro uppdelade på skogs- och slättbygdsområden. Av uppgifterna i tab. 12 synes dock framgå, att hektarskördarna inom undersökningsområdet ifråga om de flesta grödorna ligga på samma nivå som motsvarande siffror för hela länet. Inom Ramdala socken, där veteproduktionen har den största omfattningen, lågo hektarskördarna för höstvete över länsgenomsnittet. Motsvarande siffror för Jämjö socken VOTO utomordentligt höga. Goda hektarskördar beträffande höstrågen uppvisade i synnerhet Jämjö och Ramdala socknar. Områdets hektarskördar beträffande korn och havre lågo likaledes under båda åren över länsgenomsnittet. Potatisskörden utföll mycket olika under åren 1938 och 1939 och variationerna mellan skördarna i de olika socknarna voro mycket betydande. Mycket goda hektarskördar kunde dock under båda åren konstateras i Torhamns och Ramdalas socknar, en exceptionellt låg hektarskörd i Jämjö socken. Sockerbetsodlingen har praktisk betydelse bott i Ramdala, där hektarskörden under båda åren översteg länssiffrorna. De officiella skördeuppskattningarna kunna lämpligen kompletteras med intensivundersökningens uppgifter om hektarskördarna vid jordbruk av olika storlek (jfr tab. I 9). Härav framgår tydligt, hurusom skördeavkastningen per ha ökar med stigande gårdsstorlek. Avkastningen varierar synnerligen kraftigt med gårdens storlek ifråga om vete, mindre däremot, när det gäller råg och havre. Slättbygdens överlägsenhet gentemot skogsbygden är mest utpräglad beträffande vetet. Vad gäller rågoch potatisodlingen äro skogsbygdens förutsättningar uppenbarligen icke oförmånligare än slättbygdens. Avkastningen per hektar uttryckt i skördeenheter, i områdets olika socknar redovisas i tab. I 10. Av i bil. II anförda skäl torde genomsnittssiffrorna för socknarna som helhet icke kunna tillmätas något absolut värde. Eftersom de större gårdarna äro överrepresenterade i samtliga på ungefärligen samma sätt torde emellertid en

211 inbördes jämförelse mellan socknarna icke bli alltför missvisande. Jämförelsen visar avsevärt högre avkastningssiffror för Ramdala och Jämjö än för Kristianopel och Torhamn. Denna tendens framträder i praktiskt taget samtliga storleksgrupper, med undantag dock för de två lägsta. För övrigt gäller, liksom kunnat konstateras i fråga om hektarskördarna, att avkastningen stiger med gårdens storlek, dock icke lika tydligt som för de olika grödorna, tagna var för sig. I Kristianopel kan sålunda någon skillnad i avkastningen mellan mindre och större brukningsdelar icke konstateras. I viss mån torde man häri kunna spåra en strävan efter anpassning av produktionen till de naturliga betingelserna. En god ledning för bedömningen av kreatursskötselns betydelse för jordbruket inom området erhålles, då kreatursantalet sättes i relation till åkerarealen (häri inbegripen till åker reducerad äng). Resultatet framgår av följande översikt. Antalet

nötkreatur

och hästar

samt nötkreatursenheter åkerjord, år 1937. Nötkreatur

Därav kor

per 100 ha Hästar

reducerad

Nötkreatursenheter Kristianopel 75-8 49-9 16-7 97-0 iämjö 93-2 61-0 19-4 119-7 Torhamn 81-1 54-8 17-8 107-5 Ramdala 89-5 54-8 18-8 109-3 S:a området 84-6 54-7 18-1 107-5 Blekinge län 84-9 53-4 18-0 107-2 därav: Skogsbygd 93-0 59-4 17-4 113-5 Slättbygd 79-2 49-2 18-4 102-8 Dessa siffror ge en mycket upplysande bild av undersökningsområdets i olika sammanhang påpekade biandkaraktär. Undersökningsområdets genomsnittssiffror för kreatursstammen per 100 ha åker uppvisa anmärkningsvärt god överensstämmelse med motsvarande siffror för hela länet, vilka i sin tur utgöra genomsnitt för länets skogs- och slättbygder. Emellertid är enbart den relativa skogsarealen synbarligen inte avgörande för produktionsstrukturen. Jämjö socken, med områdets högsta skogsareal, uppvisar visserligen en för skogsbygden karakteristiskt hög kreatursstam i förhållande till åkerarealen. Kristianopels socken däremot, vars relativa skogsareal blott obetydligt understiger Jämjös, synes med hänsyn till kreatursskötselns omfattning, snarare vara att rubricera bland slättbygden. Övriga socknar i området intaga härvidlag en mellanställning. Det är påfallande, i hur ringa grad tillgången till betesmark synes påverka kreatursskötselns storlek. Ramdala socken med sin exceptionellt höga andel betesäng har sålunda relativt sett en mindre kostam än Jämjö, som inte disponerar någon mera avsevärd ängsareal. Märkligt nog spelar fåraveln i Ramdala den minsta rollen bland undersökningsområdets samtliga socknar. Ytligt sett förefaller det sålunda som om kreatursskötseln vore föga avpassad efter rådande naturliga förutsättningar. Husdjur finnas vid samtliga av intensivundersökningen berörda gårdar, vaTav 90 yo ha kor och omkring 2A hästar (tab. I 11). De nötkreaturlösa brukningsdelarna återfinnas samtliga i storleksgruppen under 2 ha åker samt på ett undantag när bland slättsbygdsgårdarna. Hästar hållas vid alla gårdar överstigande 5 ha åker. Beräknat per 100 ha åker sjunker både ko- och hästantalet snabbt med stigande gårdsstorlek. Skogsbygdens kreatursbestånd är relativt större än slättbygdens. Hönsskötseln har inom området något större omfattning än i länet för övrigt. Intensivundersökningens resultat framgå av översikten å följande sida. Mindre än 5^ °/o av samtliga undersökta gårdar saknar höns. Hönsskötseln har absolut taget Långt större omfattning vid de större brukningsdelarna. Inga nämnvärda skillnader råda i jämförbara storleksklasser mellan skogs- och slättbygd.

212 E n l i g t u p p g i f t f r å n B l e k i n g e l ä n s b i o d l a r e f ö r e n i n g p r o d u c e r a d e s ä r 1932 i n o m o m r å d e t av 61 a n s l u t n a m e d l e m m a r m e d inalles 499 b i s a m h ä l l e n 3 507 k g h o n u n g och 117 k g v a x . 70 å 80 °/o av b i o d l a r n a t o r d e v a r a a n s l u t n a till f ö r b u n d e t . A n d e l e n bisamhällen, som tillhöra förbundsmedlemmarna, torde dock vara avsevärt högre. B i o d l i n g e n h a r sin s t ö r s t a b e t y d e l s e i T o r h a m n s s o c k e n . År 1943 r a p p o r t e r a d e s av o m r å d e t s b i o d l a r e v a r k e n v i n t e r f ö r l u s t e r eller f ö r e k o m s t av y n g e l r ö t a . Hönsskötselns *. , Åker, na 0-26— 1-0 l - l — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

Hela området Antal Antal gårdar höns pr med höns gård 19 18 12 27 16 28 16 34 14 37 9 27 8 33 5 44 Samtliga 99 29

omfattning. Skogsbygden Antal Antal gårdar höns pr med höns gård 4 16 4 25 3 22 5 38 3 27 3 20 1 50 — — 23 27

Slättbygden Antal Antal gårdar höns pr med höns gård 15 17 8 28 13 29 11 32 11 40 6 31 7 30 5 44 30 76

Ur h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s i n t e n s i v u n d e r s ö k n i n g h a u p p g i f t e r i n h ä m t a t s r ö r a n d e m j ö l k p r o d u k t i o n e n o c h m e j e r i l e v e r a n s e r n a vid b r u k n i n g s d e l a r av olika s t o r l e k (tab. I 13). M j ö l k p r o d u k t i o n e n p e r k o stiger t ä m l i g e n r e g e l b u n d e t m e d g å r d a r n a s storlek, m e d u n d a n t a g för b r u k n i n g s d e l a r n a över 50 h a , s o m b r y t a s e r i e n . D e n n a a n m ä r k n i n g s v ä r d a i a k t t a g e l s e t o r d e icke v a r a s l u m p b e s t ä m d u t a n gäller för s a m t l i g a u n d e r s ö k t a s o c k n a r . S i f f r o r n a för m e j e r i l e v e r a n s e r n a visa s a m m a t e n d e n s e r och ä v e n b e t r ä f f a n d e d e s s a m a r k e r a de s t ö r s t a b e s ä t t n i n g a r n a ett tydligt b r o t t i s e r i e r n a s g å n g . S k o g s b y g d e n s u n d e r l ä g s e n h e t i fråga o m m j ö l k a v k a s t n i n g e n ä r tydligt u t p r ä g l a d . D e n ä r s t ö r s t för de m i n s t a g å r d a r n a . M j ö l k p r o d u k t i o n e n vid de m i n s t a b e s ä t t n i n g a r n a i o m r å d e t s s k o g s b y g d t y d e r p å m y c k e t låg s t a n d a r d f ö r n ö t k r e a t u r s s k ö t s e l n . S k i l l n a d e r n a m e l l a n a v k a s t n i n g s s i f f r o r n a för de olika s o c k n a r n a t o r d e i h u v u d s a k å t e r s p e g l a s k i l j a k t i g h e t e r n a m e l l a n skogs- o c h s l ä t t b y g d . S ä r s k i l t o f ö r m å n l i g a ä r o d o c k s i f f r o r n a för T o r h a m n s s o c k e n . S o m t i d i g a r e n ä m n t s h ä n f ö r e s d e n n a s o c k e n i d e n officiella s t a t i s t i k e n i sin h e l h e t till s l ä t t b y g d e n , e h u r u s t o r a d e l a r av d e n s a m m a rätteligen borde rubriceras som skogsbygd. G e n o m h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s f ö r s o r g h a f r å n k r i s t i d s n ä m n d e r n a u p p g i f t e r inf ö r s k a f f a t s r ö r a n d e de t o t a l a å r 1943 till m e j e r i l e v e r e r a d e o c h till k o n s u m e n t e r n a försålda mjölkkvantiteterna, varjämte den i producenthushållet förbrukade mjölkm ä n g d e n u p p s k a t t a t s . Siffrorna återges nedan.

Ramdala, skogsbygden » , slättbygden Jämjö, skogsbygden » slättbygden Kristianopel .. Torhamn

Mjölkmängd (i ton) *K K ir A levererad till iwhåll i hushåll . . konsuoch for me en J menter utfodring 541 37 199 2 259 54 264 623 13 168 1 641 24 236 2 420 22 371 1 144 79 388

Summa bumma

.,.-„ , , Mjölkproduktion i medeltal r

777 2 577 804 1 901 2 812 1611

S i f f r o r n a f ö r d e n g e n o m s n i t t l i g a m j ö l k p r o d u k t i o n e n visa t ä m l i g e n god stämmelse m e d de från iiitensivundersökningen erhållna. A n s l u t n i n g e n till k o n t r o l l f ö r e n i n g s v e r k s a m h e t e n f r a m g å r av f ö l j a n d e (1942/43):

ko

Qch

år

nrrts. (kg)

1 904 2 804 2 062 2 596 2 265 1 943 överensöversikt

213 Föreningens namn Ramdala gamla Ramdala nya Kristianopel Summa

Antal besättningar

Medel , ^" Koantaj

Avkastning pr

13 21 27 61

2701 407 335 1012

3 2601 3 324 2 733 3111

ko

(kg)

Antal kor pr besättning 21 19 12 17

Kontrollföreningsverksamheten inom undersökningsområdet har sålunda ringa o m f a t t n i n g o c h ä r u p p e n b a r l i g e n b e g r ä n s a d till s t ö r r e o c h m e d e l s t o r a g å r d a r . B l o t t o m k r i n g 5 °/o av s a m t l i g a b r u k n i n g s d e l a r ä r o a n s l u t n a o c h d e r a s k o a n t a l u t g ö r m i n d r e ä n 20 °/o av s a m t l i g a k o r i o m r å d e t . E m e l l e r t i d t o r d e dessa siffror i c k e u n d e r stiga d e f ö r h e l a l ä n e t g ä l l a n d e . A n s l u t n i n g e n till k o n t r o l l f ö r e n i n g s v e r k s a m h e t e n ä r j u r ä t t a v s e v ä r t m i n d r e i B l e k i n g e ä n i flertalet övriga s y d s v e n s k a l ä n . B e t r ä f f a n d e C - k o n t r o l l e n s o m f a t t n i n g föreligga u p p g i f t e r o m a n t a l e t d e l t a g a n d e brukningsdelar och den kontrollerade arealen. Antal delAntal konHektar per tagande trollerade deltagande gårdar hektar gård Ramdala, skogsbygden 7 43 6-1 » , slättbygden 3 13 4-3 Jämjö, skogsbygden 5 33 6-G » , slättbygden 4 27 6-8 Kristianopel 8 58 7-3 Torhamn 1 6 6-0 Summa 28 180 6-4 Blekinge län 193 1 570 8-1 M e d l e m s a n s l u t n i n g e n till t j u r f ö r e n i n g a r , s v i n a v e l s f ö r e n i n g e n o c h g a l t f ö r e n i n g a r f r a m g å r av f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l n i n g : Tjurföreningar Svinavelsförening Galtföreningar Antal . , , Antal Antal A„+0i Antal med**tal Antal med. med. tjUrar galtar lemmar lemmar lemmar Ramdala 6 57 10 6 25 2 Jämjö 4 52 4 6 — — Kristianopel 1 13 1 4 37 2 Torhamn — — — 1 24 1 Summa området 11 122 15 17 86 5 F.

Jordbrukets

driftsekonomiska

Ur primärmaterialet arealen täckdikad åker.

Kristianopel Jämjö, skogsbygden » .slättbygden Torhamn Ramdala, skogsbygden » , slättbygden Blekinge län

förhållanden.

till 1932 å r s j o r d b r u k s r ä k n i n g h a h ä m t a t s u p p g i f t e r o m M o t s v a r a n d e u p p g i f t e r för å r 1937 f i n n a s i c k e tillgängliga. Den täckdikade åkerarealen i % av den totala åkerarealen, år 1932 „ , sten , Med . annat v r •• •• 0 Med ror Med . , Summa m material 1-0 8-3 l-l 10-4 1-0 5-0 — 6-0 20-0 l-l 0-2 21-3 l-ö 2-3 — 3-8 0-3 — — 0-3 41-2 4-2 — 45-4 Hela området 13-7 4-4 0-4 18-5 16-6 2-7 0-6 19-9

1 Siffrorna äro ej exakta, enär även ett antal brukningsdelar från Lösen socken tillhör kontrollföreningen. Här har antagits, att medelkoantalet och avkastningen hos dessa äro desamma som för samtliga föreningsmedlemmar i genomsnitt.

214 Täckdikningen inom området som helhet har nått i det närmaste samma omfattning som för länet i genomsnitt. Olikheterna mellan de enskilda socknarna äro dock mycket betydande. Inom skogsbygden är täckdikningen av mycket ringa omfattning och sker i högre grad än i slättbygden med sten. Skillnaden är särskilt framträdande för Ramdala socken, vars skogsbygd praktiskt taget saknar täckdikad åkerjord, medan inom socknens slättbygd över 40 °/o av arealen är täckdikad. Med hänsyn till att undersökningsområdet uppvisar relativt sett större slättsbygdsarealer än länet i dess helhet, kan täckdikningen i området sägas detta år ha legat ett gott stycke under länsgenomsnittet. Täckdikningens omfattning vid brukningsdelar i olika storieksgrupper enligt intensivundersökningen framgår av tab. I 3. Sedan år 1932 skulle den täckdikade arealen sålunda ha mer än tredubblats. Synnerligen kraftig har ökningen varit för den med sten täckdikade åkerarealen. Vid brukningsdelarna med upp till 20 ha åker är i runt tal hälften av åkerarealen täckdikad, vid de större gårdarna 60—80 °/o. Dikning med sten överväger vid de mindre gårdarna, rördikning vid de större. Utom beträffande gruppen 30—50 ha råder en mycket markerad skillnad mellan skogs- och slättbygd. Täckdikningen inom skogsbygden är alltjämt mycket ofullständig och täckdikning med rör förekommer praktiskt taget icke vid de mindre skogsbygdsgårdarna. Om hushållningssällskapets förmedling av statsbidrag och lån till täckdikning under åren 1933—1943 ha följande siffror meddelats: Antal gårdar1 Ramdala, skogsbygden . . . . » slättbygden Jämjö, skogsbygden » slättbygden Kristianopel Torhamn Summa området

5 35 6 7 11 6 70

i d r a g Utförd Utbet. areal, bidrag, ha kr. 7-99 177-68 7-00 23-44 25-95 2-54

700 13 020 580 2 270 2 045 275

5 34 8 6 11 5

L å n Utförd areal, ha 1-43 143-60 10-90 14-76 28-41 2-32

244-60

18 890

201-42

Antal gårdar 1

Utbet. lånebelopp kr. 430 40 435 3 290 4 810 8 680 750

58 395

Om behovet av stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring ha inga uppgifter erhållits. Hushållningssällskapets förmedling av bidrag för de angivna ändamålen har åren 1933—1943 haft nedanstående omfattning. StenJordBetesAvloppsröjning körning förbättring förbättring Antal gårdar 289 22 115 43 Utförd areal, ha 154-26 9-80 53-80 14-50 Om användningen av konstgödsel ha uppgifter inhämtats genom hushållningssällskapets intensivundersökning (tab. I 12). F ö r samtliga slag av gödselmedel gäller, att tillförseln per ha åker är störst för de minsta brukningsdelarna, därefter avtager med stigande åkerareal och åter ökar för de större brukningsdelarna. Skogsbygdsgårdarnas tillförsel av konstgödsel är genomgående mindre, i synnerhet i fråga om fosfathaltiga gödselmedel. Vid en jämförelse mellan de olika socknarna äro de stora skillnaderna iögonfallande. Synnerligen påfallande är den ringa tillförseln av kväve- och kaligödselmedel i Kristianopels socken. Det kan i detta sammanhang erinras om, att skördeavkastningen inom denna socken befunnits vara avsevärt lägre än i övriga delar av området. Intensivundersökningen lämnar även upplysningar om ekonomibyggnadernas beskaffenhet (tab. I 14). För drygt 1 / 3 av samtliga undersökta brukningsdelar ha ekono1

Antalet avser gårdar, för vilka bidrag resp. lån beviljats.

215 mibyggnaderna bedömts som goda, för 1U som dåliga och för resten som mindre goda. Anmärkningsvärt nog kan något klart samband mellan ekonomibyggnadernas beskaffenhet och gårdens storlek icke påvisas för de mindre och mellanstora gårdarna. Först bland brukningsdelarna med över 20 ha åker påträffas dåliga ekonomibyggnader mera sällan än i övriga grupper. Vattenledning i djurstallarna saknas oftast vid jordbruk understigande 5 ha åker men förekommer vid samtliga med mer än 10 ha. Siloanläggningar äro mycket sällsynta inom området och förekomma vid blott 10 °/o av samtliga brukningsdelar. Omkring hälften av de större brukningsdelarna (30 ha och mera) redovisar siloanläggning. Både med hänsyn till kraft och lyse äro vidare de större brukningsdelarna avsevärt bättre utrustade än de mindre. Av samtliga undersökta gårdar sakna 40 % lyse och 75 °/o elektrisk kraft. Beträffande gödselvården kan hänvisas till nedanstående uppgifter från 1932 års jordbruksräkning. Med gödselstad Med cementerad utrustade jordbruk urinbrunn i % av samtliga utrustade jordbruk jordbruk i % av samtliga Kristianopel 32-1 24-7 Jämjö, skogsbygden 28-6 24-3 » , slättbygden 36-7 31-2 Torhamn 25-1 18-7 Ramdala, skogsbvgden 33-7 16-3 » , slättbygden 23-2 19-0 Hela området 29-2 22-1 Blekinge län 35-1 23-9 Av intensivundersökningens uppgifter att döma har under det gångna årtiondet en ytterligare förbättring av brukningsdelarnas utrustning med gödselstäder och urinbrunnar ägt rum (jfr tab. I 14). Icke mindre än 78 % av de undersökta gårdarna voro utrustade med gödselstad och 70 °/o med urinbrunn. Redan i gruppen 5—10 ha åker äro gårdar utan gödselstad och urinbrunn fätaliga och vid de större brukningsdelarna är utrustningen med dylika anordningar praktiskt taget hundraprocentig. Blekinge län uppvisar märkligt nog den högsta andelen cementerade gödselstäder och cementerade urinbrunnar bland landets samtliga län. Undersökningsområdet utgör, såsom framgår av det ovan anförda, härvidlag intet undantag. Snarare torde dess standard i nämnda hänseende vara högre än länets för övrigt. Det kan heller inte påvisas, att skogsbygdens jordbruk äro sämre utrustade med ändamålsenliga gödselvårdsanläggningar. Vilka omständigheter, som ha orsakat detta förhållande i ett med hänsyn till jordbruksdriftens standard ingalunda högt stående län, är för den utomstående svårt att avgöra. Det måste betraktas som mycket anmärkningsvärt, att ett län med Blekinges produktionsstruktur och driftsförhållanden i detta hänseende nått så långt som skett. Under åren 1933—1943 har hushållningssällskapet förmedlat ett avsevärt antal statsbidrag till gödselvårdsanläggningar: Bidrag till gödselstäder urinbrunnar Ramdala 25 29 Jämjö 39 40 Torhamn 58 62 Kristianopel 47 49 Summa området 169 180 För belysningen av mekaniseringsgraden inom området ha dels länsarbetsnämndens material, dels intensivundersökningens uppgifter stått till förfogande. Arbetsblockmaterialet torde kunna göra anspråk på fullständighet blott beträffande innehavet av traktorer, mjölkningsmaskiner och självbindare.

216 Maskinför Åkerareal

ekomsten

enligt

arbetsblockmaterialet. a

brutmd elar år 1932

?raktorer

Mjölkn. maskiner

— — 1

— 1 1

Summa

62 45 21 2 130

Sj älvbindare

Skogsbygden 2— 5 5—10 10—20 20—50

—

6 1

8 Summa

308 218 150 66 742

— 1 2 22 25

— 2 29 126 157

Summa

370 263 171 68 872

— 1 3 22 26

— 3 30 132 165

Slättbygden. 2—5 5—10 10—20 20—50

2 51 71 124

Totalt. 2—5 5—10 10—20 20—50

2 55 74 131

M i n d r e ä n 3 °/o av alla g å r d a r ä r o s å l u n d a u t r u s t a d e m e d t r a k t o r e r . N ä r a nog s a m t l i g a av d e s s a finnas vid s l ä t t b y g d s g å r d a r i g r u p p e n 20—50 h a . Även a n v ä n d n i n g e n a v m j ö l k n i n g s m a s k i n e r o c h s j ä l v b i n d a r e får p r a k t i s k b e t y d e l s e först vid gård a r m e d m i n s t 20 h a å k e r a r e a l . J ä m f ö r e l s e n f ö r s v ä r a s av, att ett flertal av de större gårdarna äro utrustade med mer än 1 mjölkningsmaskin. M a s k i n b e s t å n d e t enligt i n t e n s i v u n d c r s ö k n i n g e n ä r s a m m a n s t ä l l t i t a b . I 18. N å g o n j ä m f ö r e l s e m e d l ä n s a r b e t s n ä m n d e n s siffror ä r e m e l l e r t i d icke möjlig, eftersom h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t s u n d e r s ö k n i n g a v s å g att u t r ö n a t i l l g å n g e n o c h icke ä g a n d e r ä t t e n till o l i k a m a s k i n e r . Vid g e m e n s a m m a s k i n a n v ä n d n i n g h a r s å l u n d a ifrågav a r a n d e m a s k i n r e d o v i s a t s för s a m t l i g a d e l ä g a r e . I i n t e n s i v u n d e r s ö k n i n g e n b e k r ä f t a s , att a n v ä n d n i n g av t r a k t o r ä r m y c k e t sälls y n t vid g å r d a r m e d m i n d r e ä n 20 h a å k e r a r e a l . S a m t l i g a g å r d a r av m i n s t d e n a n g i v n a s t o r l e k e n h a tillgång till s j ä l v b i n d a r e . G.

Skogsbruket.

U p p g i f t e r r ö r a n d e s k o g s b r u k e t o c h dess e k o n o m i s k a betydelse för o m r å d e t s bef o l k n i n g ä r o m y c k e t s p a r s a m m a . T i d i g a r e h a r a n f ö r t s , a t t b l o t t o m k r i n g rU av o m r å d e t s s a m t l i g a j o r d b r u k ä r h e l t u t a n s k o g s i n n e h a v . Det h a r v i d a r e p å v i s a t s , att s k o g s i n n e h a v e t i g e n o m s n i t t i n o m s a m t l i g a s t o r l e k s g r u p p e r u p p g å r till i d e t n ä r m a s t e t r e d u b b l a å k e r a r e a l e n . A n d r a u p p g i f t e r , s o m visa s k o g e n s b e t y d e l s e för o m r å d e t s n ä r i n g s l i v , k u n n a e r h å l l a s u r »Årsbok för Sveriges k o m m u n e r » (jfr t a b . 7 ) . S k o g s f a s t i g h e t e r n a s t a x e r i n g s v ä r d e u t g j o r d e å r 1942 18 °/o av j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r n a s t a x e r i n g s v ä r d e . S k i l l n a d e r n a m e l l a n de olika s o c k n a r n a ä r o d o c k i d e t t a a v s e e n d e m y c k e t s t o r a . I K r i s t i a n o p e l u p p g å r s k o g s f a s t i g h e t e r n a s v ä r d e till ö v e r 1/i av j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r n a s t a x e r a d e v ä r d e o c h m o t s v a r a n d e siffra för J ä m j ö s o c k e n ligg e r o b e t y d l i g t l ä g r e . F ö r T o r h a m n o c h R a m d a l a s o c k n a r ä r s k o g e n s b e t y d e l s e avsev ä r t m i n d r e , vilket e m e l l e r t i d i n t e n ö d v ä n d i g t v i s i n n e b ä r , att a n t a l e t h e l t s k o g s l ö s a j o r d b r u k i dessa socknar är större. Emellertid är undersökningsområdet som helhet f ö r sin f ö r s ö r j n i n g m i n d r e b e r o e n d e av s k o g e n ä n s o m fallet ä r p å d e n b l e k i n g s k a l a n d s b y g d e n i allmänhet. F ö r hela Blekinge u p p g å r nämligen skogsfastigheternas t a x e r i n g s v ä r d e till n ä r a 27 °/o a v j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r n a s (år 1942) m o t b l o t t 18 °/o för undersökningsområdet.

217 Ett antal för skogsbruket i området belysande uppgifter ha genom hushållningssällskapet inhämtats från länsjägmästaren. Skogsbruket inom undersökningsområdet står på en väsentligt lägre nivå än i mellersta och södra delarna av länet trots att, såsom tidigare anförts de naturliga förutsättningarna icke äro väsentligt sämre än i länets övriga delar. Skogsmarkens produktionsförmåga är i Kristianopel, Jämjö och Ramdala socknar likvärdig och av samma klass som för länet i övrigt. Torhamns socken rymmer, frånsett öarna, länets svagaste skogsmarker. Emellertid utgör jordbruket befolkningens huvudnäring, medan skogsbruket anses som en bisak, som får stå tillbaka för betet. Djurantalet är balanserat på skogsbete och stora delar av skogsmarken betraktas som hagmark och skötas i enlighet härmed. En rationell skogsskötsel hämmas även av den omständigheten, att skogsmarken i området är mera parcellerad än i länet för övrigt. Virkesförrådet har otvivelaktigt stigit under de sista årtiondena men är dock lågt. Den skogsutdikning, skogsodling och skogsvägbyggnad, som utförts i de fyra socknarna intill år 1944 med hjälp av genom skogsvårdsstyrelsen förmedlade bidrag, framgår av följande tablå: Skogsdikning, ha Ramdala Jämjö Kristianopel Torhamn

Slättbygd 25-60 17-35 58-85 — Summa området 101-80

Skogsbygd — 10-25 — — 10-25

Summa 25-60 27-60 58-85 — 112-05

Summa området

52-45 203-17 48-05 567-84 871-51

— 12-25 — — 12-25

52-45 215-42 48-05 567-84 883-76

Summa området

— — 10 826 — 10 826

— 2 625 — — 2 625

— 2 625 10 826 — 13 451

Skogsodling, ha Ramdala Jämjö Kristianopel Torhamn Skogsvägar, m. Ramdala Jämjö Kristianopel Torhamn

De försiunpade skogsmarkerna äro numera nästan fullständigt utdikade. Inom området och speciellt Torhamns socken finnas stora arealer ljunghedar och flygsandsfält, som under de sista 40 åren successivt planterats med barrskog, men flera hundra hektar, belägna dels i Torhamn, dels utefter hela ostkusten, återstå ännu att plantera. Planteringarna utgöra ett gott skydd för intilliggande åkrar i de mest utsatta områdena. Behovet av skogsbilvägar är icke obetydligt i områdets norra delar, men ej så stort som i andra delar av länet, emedan vägnätet är jämförelsevis väl utbyggt och den flacka terrängen underlättar utdrivningen. Arealen allmänna skogar inom undersökningsområdet är ytterst obetydlig. Några godsskogar förekomma ej. Skogen ligger nästan helt i bondehand och antalet småfastigheter är påfallande stort. H. Jordbrukets

och skogsbrukets

arbetskraftsförhållanden.

Enligt uppgifter från 1932 års jordbruksräkning — avseende blott jordbruk med minst 5 ha åkerjord — uppgick detta år andelen av familjens arbetskraft i den totala arbetskraften till 79 °/o jämfört med 70 °/o för hela länet.

218 För de olika socknarna kan ett tydligt samband iakttagas mellan å ena sidan den genomsnittliga åkerarealen, å andra sidan proportionen mellan familjens arbetskraft och den totala disponibla arbetskraften. Familjens arbetskraft dominerar helt i Torhamns socken med dess övervägande små brukningsdelar, medan den är mindre för Kristianopels och Ramdala socknaT. I tab. I 15 har antalet inom jordbruket sysselsatta personer vid de intensivundersökta brukningsdelarna satts i relation till åkerarealen. Denna relation sjunker mycket snabbt med stigande gårdsstorlek och utgör vid de största jordbruken blott 10 personer per 100 ha åker mot 169 personer i den lägsta gruppen. Skogsbygdens smågårdar visa starkare »överbefolkning» än slättbygdens. Den tillfälliga arbetskraften spelar en icke obetydlig roll för områdets jordbruk (tab. I 17). Sådan förekommer enligt intensivundersökningen vid 73 av 103 tillfrågade jordbruk. En rätt avsevärd del av arbetskraftsbehovet vid de större brukningsdelarna täckes uppenbarligen genom anlitande av tillfällig arbetskraft. Härigenom erbjudas småbrukarna, såsom tidigare kunnat visas, vissa möjligheter till förvärv av biinkomster. Den årsanställda arbetskraften är jämförelsevis fåtalig inom områdets jordbruk. Icke ens för brukningsdelarna med mer än 30 ha åkerareal utgör densamma mer än drygt hälften av den totala arbetskraften. 7. Avsättningen

av jordbruks-

och

skogsbruksprodukterna.

Vissa uppgifter ha från hushållningssällskapet lämnats beträffande avsaluproduktionen för ett antal varuslag. Från mejerierna ha nedanstående uppgifter inhämtats om antalet leverantörer och de levererade kvantiteterna år 1943. n m r å fl Antal leve- Levererad osk. Fett Brutto u rantörer mjölk, ton % 1000 kr. Ramdala, skogsbygden 114 625 3-80 155 » , slättbygden 86 2 457 3-87 603 Jämjö, skogsbygden 124 833 3-80 214 » , slättbygden 154 1 603 3-80 415 Kristianopel 262 2 305 3-82 588 Torhamn 146 1 191 3-66 296 Summa området 886 9 014 3-80 2 271 Fettprocenten för den från Torhamn levererade mjölken är påfallande låg. Leveranserna ske som förut nämnts i huvudsak till mejerierna i Torhamn, Jämjö och Fågelmara. Från några jordbrukare levereras till Karlskronatraktens mejeriförening. Motsvarande uppgifter ha lämnats beträffande slaktproduktionen från Kristianstad—Blekinge slakteriförening, även dessa avseende år 1943. Leveranserna ske till slakthuset i Karlskrona. Antal medlemmar Jämjö, slättbygden . . . 134 8 » , skogsbygden... 111 Ramdala, slättbygden . 73 » , skogsbygden 115 Kristianopel 283 Torhamn 223

Storboskap 87 47 118 47 110 90

Summa området

499 Område

939 Levererade djurkroppar Större Mindre Får o. T kalv kalv lamm "dSLm 39 392 63 12 30 239 97 4 12 520 26 11 21 278 60 2 75 677 337 15 65 474 214 12

2 580

56 Svin

Köttvärde, 1 000 kr

264 123 249 112 378 239

118 64 134 52 175 118

1 365

661 Uppgifterna för stärkelsefabrikerna äro av mindre intresse, eftersom det icke varit möjligt, att skilja de inom området bosatta producenterna från övriga leverantörer. En betydande del av potatisleveranserna härstammar från Småland.

219 Fabrik Säby Jämjö . . . . Brömsebro Gisslevik . .

Antal delägare 37 91

— 65

Antal leverantörer 55 120 340 150

Potatis, hl. 27 000 26 727 34 648, varav ca 70 % från Småland 22 150, varav 5 000 hl från Småland

Beträffande leveranserna av sockerbetor har Svenska Sockerfabriks Aktiebolaget meddelat, att år 1943 följande kvantiteter levererats från olika odlingsområden till fabriken i Karlshamn. Ramdala slättbygd 3 086 dt Jämjö skogsbygd 35 » » slättbygd 1 595 » Skogsprodukter inköpas i stor utsträckning av skogsägareföreningen, vars medlemsantal är följande: MedlemD:o i % av Antal hela medlemmar ™ a ™ as P ro J« k o fskogsmark, ha marken1 Kristianopel 71 2 281 43-9 Jämjö 81 2 330 43-7 Torhamn 16 265 10-8 Ramdala 42 2 000 61-9 Summa området 210 6 876 42-4 Av skogsägareföreningen ha år 1943 följande kvantiteter skogsprodukter inköpts: från Kristianopel Jämjö Torhamn Ramdala S:a området Brännved, m33 12 500 11 000 3 500 9 000 36 000 Massaved, m 1 800 700 500 400 3 400 Garvämnesved, 3 ton 105 90 — 120 315 Lövtimmer,3 fot 2 000 1000 — 300 3 300 Kolved, m 1500 1000 — 2 000 4 500 Brännved säljes mest till Karlskrona, skärgården och Öland, massaved till Djupafors och garvämnesved till Landskrona. Ur kommunikationssynpunkt synes undersökningsområdets läge vara tämligen förmånligt. Området genomskäres av en järnvägslinje, som följer resp. ligger på kort avstånd från områdets rikaste jordbruksbygder. Linjen passerar Ramdala, Jämjöslätt och Fågelmara, vilken sistnämnda plats även är säte för ett antal livsmedelsförädlingsindustrier och torde vara huvudavsättningsorten för ostkustens jordbruk. Förutom Karlskrona befinna sig inga större befolkningscentra i områdets omedelbara närhet men detta förhållande torde i viss mån kompenseras därav, att ett stort antal förädlingsindustrier (mejerier, kvarnar, stärkelse- och konservfabriker) befinna sig inom området och att dessa i regel ligga vid järnvägslinjen. Vägnätet inom området förefaller efter sydsvenska förhållanden något glest men för jordbrukets behov torde det vara tillräckligt. Kustsjöfarten torde även utgöra ett viktigt komplement till landsvägs- och järnvägstrafiken. Ostkustens jordbruksbygd sammanbindas av en kustlandsväg. Inåt landet glesnar vägnätet men där blir den egentliga jordbruksdriften av underordnad betydelse. För skogsavverkningen i undersökningsområdets nordvästra del synas i huvudsak endast sämre körvägar stå till förfogande. Om utfartsvägarnas beskaffenhet lämnas vissa uppgifter i intensivundersökningen. I nära hälften av samtliga fall betecknas vägen som god, i drygt 1 / 3 som mindre god och blott 1 / 5 av de undersökta brukningsdelarna rapporterar dåliga utfartsvägar. I regel förbättras vägarna med stigande gårdsstorlek. Utfartsvägarna äro avsevärt längre för skogsbygdsgårdarna än för inom slättbygden belägna gårdar. 1

Enligt 1937 års jordbruksräkning (all skogsmark).

220 K.

Jordbrukets

ekonomiska

ställning.

U r d e n u n d e r s ö k n i n g a v t a x e r i n g s u t f a l l e t s o m v e r k s t ä l l d e s p ä g r u n d v a l av 1938 å r s a l l m ä n n a f a s t i g h e t s t a x e r i n g (SOU 1943: 23) k u n n a f ö l j a n d e u p p g i f t e r h ä m t a s : Kommun Kristianopel Jämjö Torhamn Ramdala Blekinge län

Taxeringsvärde per ha, kr Åker Skogsmark 700 50-9 1060 44-9 1020 38-5 1460 50-8 Summa området 1 0 7 7 47-0 1147 49-3

Bonitet 4-07 3-85 3-18 4-07 3-86 3-67

Rotvärde 4-27 4-05 4-17 4-20 4-17 4-47

Å k e r n s t a x e r i n g s v ä r d e u n d e r s t i g e r f ö r u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t i g e n o m s n i t t blott o b e t y d l i g t l ä n s s i f f r a n . O l i k h e t e r n a m e l l a n s o c k n a r n a ä r o d o c k m y c k e t s t o r a . Siffran för K r i s t i a n o p e l ä r d e n n ä s t l ä g s t a i n o m h e l a l ä n e t , m e d a n o m v ä n t t a x e r i n g s v ä r d e t f ö r R a m d a l a s o c k e n blott ö v e r t r ä f f a s av ett fåtal a n d r a s o c k n a r . O r s a k e r n a till dessa s k i l l n a d e r f r a m g å i viss m å n a v det i det f ö r e g å e n d e a n f ö r d a s t a t i s t i s k a m a t e r i a l e t . J o r d m å n e n i n o m K r i s t i a n o p e l s s o c k e n ä r inte lika b ö r d i g s o m i R a m d a l a , d ä r s t ö r r e o m r å d e n u t g ö r a s a v s v ä m s a n d , g y t t j e j o r d o c h lera. H e k t a r s k ö r d a r n a ligga även gen o m g å e n d e högre i Ramdala än i Kristianopel. Men i taxeringsvärdena k o m m a inte b l o t t s o c k n e n s n a t u r l i g a f ö r u t s ä t t n i n g a r u t a n likväl vissa d r i f t s e k o n o m i s k a f ö r h å l l a n d e n till u t t r y c k . A r r o n d e r i n g s f ö r h å l l a n d e n a ä r o s å l u n d a s ä m r e i n o m K r i s t i a n o p e l ä n i R a m d a l a s o c k e n . Materialet för b e d ö m n i n g e n a v j o r d b r u k e t s t e k n i s k a s t a n d a r d är k n a p p h ä n d i g t m e n uppgifterna beträffande täckdikningen tyda på, att m a n i detta a v s e e n d e n å t t åtskilligt l ä n g r e i R a m d a l a s o c k e n . Slutligen k a n ä v e n t ä n k a s , a t t Ramdalas bättre belägenhet u r kommunikationssynpunkt k a n påverka taxeringsvärdet. Även b e t r ä f f a n d e s k o g s m a r k e n s t a x e r i n g s v ä r d e u p p v i s a r u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t r ä t t e x t r e m a f ö r h å l l a n d e n . D e t för T o r h a m n s s o c k e n r e d o v i s a d e t a x e r i n g s v ä r d e t ä r n ä s t A s p ö d e t l ä g s t a i länet. D e t t a i f ö r e n i n g m e d e x c e p t i o n e l l t l å g b o n i t e t t y d e r p å en låg s t a n d a r d för socknens skogsbruk. Det h a r även ovan påpekats, att skogsskiftena i T o r h a m n s socken genom sin f o r m och storlek torde försvåra ett rationellt skogsb r u k . R o t v ä r d e t i n o m s o c k n e n ligger d ä r e m o t inte l ä g r e ä n f ö r u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t i g e n o m s n i t t . Det l å g a r o t v ä r d e t f ö r J ä m j ö s o c k e n k a n t ä n k a s s a m m a n h ä n g a med oförmånliga utdrivningsförhållanden. Områdets skogsbruk är sålunda karakteriserat av övergenomsnittlig produktionsförmåga m e n jämförelsevis lågt rotvärde. II.

Sammanfattning

av i n o m o m r å d e t k o n s t a t e r a d e

brister, s o m

vidlåda

näringslivet. Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att jordbruket och dess binäringar intaga en central ställning i områdets näringsliv. Enligt 1940 års folkräkning har något över 60 °/o av befolkningen hänförts till denna yrkesgrupp, en siffra, som bör jämföras med drygt 40 °/o för länets landsbygd i dess helhet. I detta hänseende är området i hög grad ensartat. Till detta förhållande bidrager skogens betydelse som inkomstkälla i de inre delarna av försöksområdet, vilket h a r sin motsvarighet i fisket i kustbygderna. Beträffande det egentliga jordbruket framträda mycket m ä r k b a r a skiljaktigheter mellan olika delar av försöksområdet med avseende på naturliga förutsättningar och driftens ekonomiska resultat. Man kan sålunda tydligt urskilja tre u r produktionssynpunkt avgränsade områden: slätten med dess i stort sett gynnsamma betingelser, skogsbygden med dess magrare jordmån samt vissa mera speciella kustområden.

221 E h u r u den industriella produktionen inom området är av jämförelsevis ringa omfattning, synes densamma likväl vara i stort sett väl avpassad efter områdets råvarutillgångar. Industriens mångsidiga inriktning framgår bland annat därav, att området rymmer såväl förädlingsindustrier i fråga om livsmedel som trävaruindustrier, tegelbruk och stenindustrier. Ehuru områdets näringsliv i vissa hänseenden och till vissa delar synes vara relativt väl utvecklat, framträda emellertid, som den föregående redogörelsen utvisar, ett flertal brister. På grundval av vad tidigare anförts samt med ledning av från hushållningssällskapet lämnade uppgifter sammanfattas de mera väsentliga bristerna i följande punkter: 1. Allmänt torde gälla, att möjligheterna för industriell produktion redan väl tillvaratagits, och att därför knappast några förutsättningar torde föreligga för en expansion, varigenom nya sysselsättningsmöjligheter för befolkningen i området skulle kunna erbjudas. Detta försvårar onekligen en höjning av befolkningens levnadsstandard. 2. Ehuru bostadsstandarden i stort sett synes vara tillfredsställande, torde dock behov av vissa förbättringsåtgärder i begränsad utsträckning föreligga. Bland annat framstår det som en brist, att ca a /s av lägenheterna icke äro utrustade med vatten och avlopp. 3. Jordbrukarnas yrkesutbildning står inom området på mycket låg nivå. Mindre än 10 °/o av jordbrukarna redovisa enligt intensivundersökningen genomgången kurs vid lantmannaskola eller likvärdig utbildning. 4. Jordbrukets struktur karakteriseras av en stark anhopning av brukningsdelarna till de minsta och medelstora storleksgrupperna. Antalet större gårdar är ringa. För ett mycket stort antal jordbruk inom området är sålunda jordinnehavet otillräckligt. Detta gäller även i fråga om skogsmark i synnerhet för slättbygdens gårdar. Ehuru i viss utsträckning befolkningen vid de mindre brukningsdelarna finner sysselsättning vid sidan av det egna jordbruket, har undersökningen likväl givit vid handen, att ett stort överskott på arbetskraft föreligger vid dessa gårdar. Det har sålunda visat sig, att antalet personer regelbundet sysselsatta i det egentliga jordbruket i förhållande till åkerarealen är 10 a 15 gånger så många vid de två minsta storleksgrupperna av jordbruk som vid jordbruk över 30 ha. Denna skillnad är ännu mera påtaglig i fråga om skogsbygden, vilket torde tyda på att skogsbruket inte erbjuder nämnvärda förvärvsmöjligheter för befolkningen vid det mindre jordbruket. Med hänsyn till de tidigare berörda svårigheterna att i ökad utsträckning bereda befolkningen sysselsättning inom andra näringsgrenar framstår det övervägande antalet mindre jordbruk såsom ofullständiga. Detta är en av de mest svårartade bristerna, som vidlåda näringslivet härstädes och synes så mycket allvarligare, som möjligheterna att genom nyodling eller genom sammanläggning komplettera de minsta brukningsdelarna tydligen äro synnerligen begränsade. 5. Betesmark saknas vid ett påfallande stort antal brukningsdelar och synes, där den förekommer, oftast vara av dålig beskaffenhet. Skogsbete förekommer i stor utsträckning. 6. Skogshushållningen befinner sig i stora delar av området på en låg nivå, vilket till någon del sammanhänger med den förut påpekade omständigheten, att djuren släppas i skogen. Skogsmarken är mera parcellerad än i länet i övrigt. Skogsskiftena ligga ofta på långt avstånd från gården, äro orimligt smala och bristfälligt samordnade med vägnätet. Virkesförrådet är lågt och avsättningsförhållandena för skogsprodukter enligt uppgift från skogsvårdsstyrelsen relativt dåliga. Behovet av skogsplantering speciellt inom Torhamns socken har icke tillräckligt tillgodosetts. 7. En av de mest framträdande bristerna, som vidlåda jordbruket inom området, sammanhänger med de i hög grad otillfredsställande arronderingsförhållandena. Intensivundersökningen har sålunda givit vid handen, att ägosplittringen är synnerligen långt driven, inte minst beträffande åkern. Att åkerskiftena ofta ligga på ett be-

222 tydande avstånd från gårdsbyggnaderna, framstår som en allvarlig olägenhet ur driftssynpunkt. En härmed sammanhängande brist är den dåliga koordinationen mellan ägogränser, åkerjord och vägar. 8. Med hänsyn till områdets oenhetlighet, vad beträffar jordens beskaffenhet, synes ett visst behov av intensifierad markkartering föreligga. Av de uppgifter, som framkommit beträffande jordförbättringsverksamheten, kunna inga säkra slutsatser dragas beträffande behovet av ytterligare täckdikning, stenröjning, jordkörning m. m. 9. Jordbrukets tekniska utrustning är i flera avseenden bristfällig. Vattenledning i djurstallarna saknas vid det stora flertalet mindre brukningsdelar. Siloanläggningar förekommer blott i ett fåtal fall. Ekonomibyggnaderna ha bedömts som mindre goda eller dåliga vid omkring 2 / 3 av de intensivundersökta jordbruken. 10. Maskinbeståndet förefaller otillfredsställande utom beträffande de största gårdarna. Gemensam maskinanvändning synes förekomma endast i begränsad omfattning. 11. Beträffande produktionsinriktningens ändamålsenlighet kan ifrågasättas, huruvida med hänsyn till naturliga betingelser och avsättningsförhållanden möjligheterna för trädgårdsodling tillfullo utnyttjats. Mjölkavkastningen är synnerligen låg, framför allt i Torhamn där även fetthalten är avsevärt lägre än i övriga delar av området.

223 TABELLER. ( U n d e r s ö k n i n g s o m r å d e IV.) T a b . 1.

M e d e l t e m p e r a t u r o c h m e d e l n e d e r b ö r d vid v i s s a o b s e r v a t i o n s p l a t s e r i Blekinge län. Medeltemp er atur

Medelnederbörd

Kungsholmen Marielund Bergkvara Kungsholmen Vedeby Plats Kommun . Tjurkö 1 Nättraby 1 Söderåkra 2 Tjurkö 3 Augerum 1 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

1901—1930. -

T a b . 2.

+ 13-1

+ 13-5 + 16-8 + 15-5 + 12-4 + 8-5 + 4-3 + 1-5 +

Året 2

28 23 27 30 32 37 57

1-1 1-3 1-0 4-5 9-4

+ 0-1 0-5 + 1-1 + 4-4 + 9-2

+ 15-9 + 14-6

+ 11-4 + 7-2 + 2-9 + 0-5 + 6-5

7-2

1883—1912. —

54 39 44 43 35

40 29 32 36 34 35 44 63 48 43 49 50

39 27 29 37 34 39 49 70 49 47 54 51

50 34 36 43 40 45 57 77 54 53 65 63

1901—1926.

Folkmängden och dess sammansättning inom undersökningsområdet, 1930 o c h 1940.

Folkmängden1

Kommun Vi 1930

Vi 1938

Vi 1943

2 790 2 629 2 641 2 651 10 711

2 723 2 636 2 616 2 467 10 442

2 610 2 513 2 419 2 390 9 932

Jämjö Torhamn Ramdala S:a området

Folkmängdens fördelning efter kön 1930 och 1940 2 Kommun

Kristianopel Jämjö Torhamn . . . Ramdala . . . S:a området Källa:

1 Marielund Nättraby1

19 3 0

19 4 0

Antalet män per 1 000 kvinnor

Män

Kvinnor

S:a

Män

Kvinnor

S:a

1420 1 333 1331 1355

1387 1285 1326 1300 5 298

2 807 2 618 2 657 2 655

1379 1315 1304 1277 5 275

1253 1235 1195 1160 4 843

2 632 2 550 2 499 2 437

1024 1037 1004 1042

1101 1065 1091 1101

5 439

10 737

»Årsbok för Sveriges kommuner», och 2 Folkräkningar.

224 T a b . 3. Folkmängdens ålderssammansättning å r 1940 (i % ) .

0—15 15—65

0—15 15—65 65— Kristianopel . . . . Ramdala S:a området

Män per 1 000 Antalet gifta kvinnor i kvinnor i ålgruppen dern 15—-45 år 65— 15—65 år per 1 000 inv.

Kvinnor i åldern

Män i åldern Kommun

25 27 24 26

66 65 65 64

9 8 11 10

26 29 24 28

64 62 63 61 62

10 9 13 11

1130 1126 1 120 1169

100 95 98 94

97 Källa: 1940 års folkrä kning.

T a b . 4.

Inflyttade. Män Summa Utflyttade. Män Kvinnor Summa Flyttningsnetto. Män Summa 1

Inflyttning, utflyttning o c h nettontflyttning , 1941—1943.1) Härav

Ramdala

Jämjö

Kristianopel

skogsbygd

slättbygd

81 158

37 41

44 61

69 101

141 200

44 51

66 119

103 132

— 60 — 42 — 102

— 7 — 10 — 17

— 22 — 58 — 80

Torhamn

Summa

skogsbygd

slättbygd

skogsbygd

slättbygd

31 49 80

97 132

359 542

68 90

291 452

743 418 606 1024 — 127 — 154 — 281

108 155

497 715

35 58 93

79 109 188

— 34 — 31 — 65

— 4 — 9 — 13

— 11 — 23 — 34

— 138 — 173 — 311

— 11 — 19 — 30

Siffrorna avse endast jordbruksbefolkningen.

Källa: Enligt uppgift från pastorsexpeditionerna.

225 T a b . 5.

D e flyttandes å l d e r s f ö r d e l n i n g , 1941—1943. M än

Kvinnor

0—15

15—30

30—45

Hela området. Inflyttade . Utflyttade Netto . . . .

90 -6

163 256 -93

75 107 -32

Skogsbygden. Inflyttade . Utflyttade Netto

20 19 + 1

28 35 7

Slättbygden. Inflyttade , Utflyttade Netto

64 71 -7

135 221

Källa:

45-

0—15

15—30

30—45

37 44 -7

84 93 -9

314 456 142

103 123 -20

41 43 — 2

12 15 3

10 —2

16 17 -1

53 66 13

14 16 2

7 10 — 3

63 92 29

29 34 -5

261 390 129

89 107 -18

34 33 + 1

Enligt uppgift från pastorsexpeditionerna.

T a b . 6.

Kommun

Kristianopel därav Kristianopel köping Fågelmara Jämjö därav Jämjöslätt Torhamn därav Torhamn Ramdala S:a området Blekinge läns landsbygd . 1

B e f o l k n i n g e n s y r k e s f ö r d e l n i n g , 1940 (i % ) . Därav tillhörande yrkesgrupp 1

Totalbefolkning

II

V

100 100 100 100 100 100 100 100 100

30 12 62 19 60 33 65 62 44

17 43 20 41 23 41 18 19

22 29 8 22 7 13 8 8 11

6 4 3 7 3 7 4 3 4

25 12 7 11 7 6 5

45 48 41 37 39 38 41

41 Grupp I = Jordbruk och binäringar II = Industri och hantverk I I I = Samfärdsel IV = Handel Källa: 1940 års folkräkning.

15—458941.

III o. IV

Antalet yrkesVI o. VII utövare

35 Grupp V = Allm. förvaltningstjänst och fria yrken VI = Husligt arbete VII = Ospecificerad verksamhet

226 T a b . 7.

F a s t i g h e t e r n a s t a x e r i n g s v ä r d e , 1933 o c h 1942. Taxeringsvärde 1 000-tal kr.

Kommun

Därav: JordAnnan skogsbruksfastighet fastighet fastighet

Summa

Jordbruksfastighet i % av hela värdet

Skogsfastighet i % av jordbruksfastighet

18-2 14-9

26-3 22-9 11-9 11-3 18-o

a) 1933: Kristianopel Jämjö Torhamn . . . Ramdala . . . S:a området

3 186 3 024 2 018 4 365

581 452 128 305

1 170 756 679 710

4 356 3 780 2 697 5 075

12 593

3 315

15 908

73-1 80-0 74-8 86-0 79-2

3 375 3 133 2 222 4 538 13 268

887 716 265 515

1613 1180 900 1067

4 988 4 313 3 122 5 605

67-7 72-6 71-2 81-0

2 383

4 760

18 028

73-6

6-3 7-0

b) 1942: Kristianopel Jämjö Torhamn . . . Ramdala . . . S:a området

Källa: »Årsbok för Sveriges kommuner», åren 1934 och 1943.

T a b . 8.

Industriföretag inom undersökningsområdet, produktionsvärde, antal a r b e t a r e o c h a r b e t s t i m m a r , 1938, 1939 o c h 1942.1 Kommun

Antal företag

a) 1938: Kristianopel Jämjö Torhamn Ramdala

5 4 1

Summa området b) 1939: Kristianopel Jämjö Torhamn Ramdala

18 Produktionsvärde (1 000 kr.)

328-0 305-5 100-1 81-6 815-2

Summa arbetare

Summa arbetstimmar

57 50 21 4

81564 63 845 20 280 3 420

169 109

67 61 18 10

95 883 68 830 19 920 5 510

190 143

Summa området

675-4 360-8 116-3 101-4 1 253 9

c) 1942: Kristianopel Jämjö Torhamn Ramdala Summa området

7 5 2 1

491-9 463-7 127-9 140-5

44 58 11 5

58 348 81856 7 347 3 840

1 224 o

151 391

5 4 2

1 Utan mejerier, om vilka fullständiga uppgifter icke kunnat införskaffas. Åren 1938 och 1939 funnos inom området 4 mejerier (varav 2 i Kristianopel, 1 i Jämjö och 1 i Torhamns socknar) med ett sammanlagt arbetarantal av resp. 9 och 13 och ett totalt tillverkningsvärde av resp. 776 200 och 776 000 kr. under de angivna åren. För år 1942 ha inga uppgifter härom kunnat erhållas.

227 +J a H o n o m oo COHr-lO O

os

US 00 © © i H

CB 3

^r

br

åker

gsdel

noms

'"S O ' 2 -T* 'fri^ |T3^

o

oo © O

oo c o m o se

o a -a ^ 1

s a m

co coco co os

© o © © © o o o o o o o o o o

fH

TH T-l T-l T-H T-H

O C O O O T-H » O i—l CM CO •"#

elar

T H

mma

T-I

ruk-

g.B°« w :rt C _ 3 fljU^; Quo : « P -<

I > C O C - CM OS

ngs-

r * .Bf ä S

g f l

ö o

T-H

O o 1

cu

1 1

|

> O

1 O

••o

-HHOSCM CD t—I T f H O N OS c o c o c o c o ©3

o

TH

3 O

l O c o o c o «*i [ > l O CM c o o o T-I t > CO CM t »

> CS

©

• * C*- O- CO " * ( M C - H r t OS i c c j o o o o i—i

Ad CJ

© © ©

CM -*tl ©

CO

C5

CO 0 0 CM CO

US

IM

•n

o co 1

a IH

o

°CS

o

B

o

CB

o

T3

00 3 C

kO

©

©

I N TJI © r H

©

CO CO CM CM OS CM

<N i-H 00 rH 0 0

CO CO CM O CN CM T—l T-H T—1

T-H

l O C O C M O OS

00 CS 0 0 t » CO

co co co i o se

C O O O O r f OS CM CM T-H T-H T—i

O O

o

CM CO CM O TH [ > 00 !>•

o

CM

J3

T-H

00 TH

« j H n co

TH

OOlOCO-^l !>• CM CO CM CM CM

IÖ

CM

CS +J

T-I eo TI © T - l T H Ö T—I

3 fe 3 X >-fe

© tÖ

©

o o - * r o c o c o o c o os T-H

US • * CO

N

O O S C O O S Ttl TH T-H T-H T-H

IQ

©

^i

1i

~

Ö T-H

I X M C 0 03 * * i o - * o o i > se

to

CM ?0 t - ©

o

CO •>* COiO OS COOCDiO o CM CM T - I CM OS

t -

heter

Antal

iO t - 5 ) to Ö Ö T H Ö

55 TH-«*ICM co

co co eo t ^

C D C O C O CO o s CO T-H H CM CM i—1 CM

O

*#

Tjl i O t > o OS CM

lägen-

O O O C O H

C

©

CM O O CO T-H T-H

I > i—1 CM T H T - H - * l O " * CO I >

<

^

US © CO 00

CN

H I O Q 0 O t N T-H T-H H < *

"OS : CS

I H l-l © ' CM T H O

7-1

t/3

c o p - i O H se t O CO CM O —I •<* CM CD »O GO

S 8 T H Ö

o co

XJ

O O H N OS O CO CO CO T-H i—l CO • * CM CN id in CM co se

US

1—1

o c o T H C O se

A

og

2 ;cs C tn B « <tj OJ

CO CM 1 [ >

o o o

CO CM CM CO OS m o i o o oo T-H

u U CB

T-H 1—1

TJH

ti B B 24

^ CM co o o s * # o co m T—i o o o c o i o i—i

3J

CM CM T-H CM O S

3 Ä

+-> CU

T3 •CB C

c a

CB m

p^?

3 3

s 3 c « . « B es .-J iO cS T3

Sf-S s

o

C cs ~

kj<J

B *«

•c 'S "S B

•5 ^

o

° *7! a "2 c O «

3 cc S « . ~--ocB T :

•a 'B I 1 . h :CB O «

CS

«M

o

•CB

O

CB m

KM

§

"b3 co

5J.

c

cu T3 •cB i-

C5~-

CO

E G, O 3 « 3 .-. : 0 cB -C V 5 g a

c ta C

5 TH

^

S:a åkerj ord Obrukad åker

THTIKMCO C D -5*1 CO I O 0 0 O CD I O

O OS O

CM CM T-H CM

OS

O C- [> O 0 0 CM - * T - I

T-H t-, T-H

O S C O O CM l O T-H CO T-H

• # T-H

C O T-H C D C O i-H

o s CN CN

C - CO l O CM 0 0 0 0 O C M T-H i-H i-H CM

Co s Se

Vall till slätter o. fröskörd

TJICOOCO O O O CD ^ C - •«# CO CD

os os ^H CN

Grönfoder av säd

T-H

Helträda Andra växtslag Betesvall

O T-H CD -*ji T - I i—i c o

GO o s

Foderrotfrukter

CM CD O S O C S OS O O

C»*i

Sockerbetor

- * T - H t > 0 O O T-H

O I> TT

CM C O r > - i O O T-H CO o

C~ o

Potatis

co co coco os

©

©

©

©

©

o

T—1

T-H

Summa åkerjord

öo öo öo oö oö öo

Övriga växtslag

-*

CM CM

CcJlO-*

CN CM

Obrukad åker

CM T-H CM O

Helträda

CM Ö

Betesvall

OS O

00 O

N

•*

i-H

©

TtlCOCMlO CM CM CM CM

•# CN

CO CM

©

CO

1—i T-H i-H i-H

fr- US ©

0 0 CO ©

i-H O

Vall till slätter o. fröskörd Grönfoder av säd Foderrotfrukter

t-

CO US

t-

US © - + t -

t—

i-H

O

t—

00 H

Ö

CO

O

US fr- -+<

T-H O

N

H

H

TH

-d

T

©

T-H CM

O

T-H

N I O O)

T-H T-H

©

co -* co co os co

T-H

Baljväxter

CM

Blandsäd

O O CD T-H C7S - * T - l r *

Havre

1 T—I CM

-Til r # r > - T-H CO i O I > 0 0 lT3 C O CM CO

US

C— OO T-H

Potatis

Blandsäd

Vårråg

O C D T-H

CD C -

Vårvete

i O C O I > l > C D C O i-H O i-H

T-H

© ©

rl

CO

CO CM i-H T-H

CN

CO

TH

©

CO

T «

Havre CM i-H T #

CO

1-H

s e

c o o s ^ o o «# T-H

-* »#I

US TT

Korn

CO CO US © C N H O O T H T-H T-H CM T-H

t - co © ©

©

us

0 0 I > c - •«# T-H 1-H T-H T-H

C1-H

00 T-H

O T—1

OS CN

Korn

fl

THAI 31

i-H

-*

O

i-H O

1-H

Ö

TH

ti}

c T-H

3 Summa råg

to

sE o

HH

o CC

E a « SK c- "C m +-> -T •- E 3

i-H

S

Summa vete

(N

-*

TH

IOIOCMH T-H

H

O

H

se

t>

£ E o

"c3

a, o

B

3 «

S «

.2 :C cB "C

l

•c £'-B P o 5

CC

CHPC

5^

g ""^ to U

Källa: 1937 i

c US

•T

o

i-H

us

B

<u

i-H i-H CM T-H

•CS

PH

rH

!

+-> CO

B 3

©

S:a området

Höstvete

rH i-H US

3 T-H CMOOC^O 0 0 C - T-H 0 0

©

CS CD Ö CO I>» CO

Blekinge län . . .

Höstråg

CO-<* C M 0 0 C O CM CM CO I O co co co

US CN CN

229 0) 00

.£ B * ^ :cS wm

09 I o o o o o o o CC 1—1 CO o 1 co co 0 O l O T - H O I CC l O

o o o O o O O O 0 0 oo oo o CM -CH oT-H o - 1 CM o CC H P co 0 1 OJ T-H O l T - l CM T-H

"-*

T - (

T-H

s

c

CC o CC CS

O

o CS co L > CM oa T-H T-H OJ

CS

CD

c s CB

O

CD CD

CD iQ

CS

-Hl

T-H CS T-H

1 1

1 1

1 1

—1 CM

C/5 o

o CD o O CM i-H

co

-M

o o o

o o o o CS

CM

—1

O

cs i

i-H

X

B

o £ H HB2 :0

":CSE -i

St

B

S X

TI

ö

a

5c .£ B ^

S

O]

O]

o o

L>

— _,

—1

I

o o o o o c ^H O ]

o o o o CO o

O o cs

Ol

i-H

l > - c» c ^ T-H CO CO

Ol

T—1

o

o

o

CS L D o CM l O o i-H c» L >

o

CM

o o o o CM

O

CM

T-H T-H

o CM

o oCD o CM

o

Ol

CM

1 1 I 1 1 1

o o o co

1 1

O CM

I 1

I 1

**

O

1 O 1 o o

1 © o o

CD CD

o

o o o o rH o

u3

o o co

o CM

00 Ol

-TH

Ol

Ol

1—1

-ti

O O

o

1o © I I I © 1 oo CS o 1 1 1 oo T-H

CO

o

CO

CS

co CS T-H

.B o o oo co

1o 1 oo

o o L^

^H

T-H

1 1

CM CO

B CO +H :CB

> o CO

o

-HH

«*

, o O

T-H

T-H

CS T-H

o o © I I I © o o IO o lO 1 1 1 «P o CD CO CD r~ 0 0 CM o o i-H O CO O l O l co T-H CM

Ol

o

CO

-TU

»*

oi

co O ]

CM

1 CO CD 00'

1-H

o

CD CD o o 1 1 1 CoD CD O CD O o

o o o CO Ol

T-H

I

-fl CS 00

1-1

Q o

CS

T 1

tn

1o o

t-H

o o o o CS

Ol

o

T-H CM

CO

B

:CS tn :0

o 00 =CS

4) i—i

O B

o

CD

o

CO

T-H

cS

-O B B

,o o O

o o o o o o O O CS CC c- 0 0 T * O l T * CO t> o CS O l T-H i - H CO C S CM

O]

T-H

T-H

Ol

Ol

1 o

1 CM i-H

o

o o O o o o o L^ CD O l 0 0 CM r> Cn cs l O O - t O l T i 1>T—1 CO CO T * CO co O l T - H 1-H CO CO C ~ HTji CO CD

W

s

"CB

H

>>

ja CD CD

— o

£

i-H

o

oc o

2 in

CM

•

o o c

c o o o CM o

CC

O]

CD

CS

CM T - l

CC CC CD

c^ co CD o o T—

r

Ol

—

t>

- o

1 1

i

1 co 1 CD

CM

CO

CM

T#

CC CC

o

T-H CC

—1

l>

Ol

© o co oo •CC CC CD CO

CO

1 1 1

1 CO

T-{

CJ 24 tn

B « 00 CO

3 CB

fC°

CN

o O O o o o kQ O" co o; O l CM

1 I

|

o

o CD o 1 oo o CD o ^n © o o 00 T-H

CD CO

<<*

CD

o O' o o o o t O CD CM T i

CO

1 1

T-H

i

B

c3£ H >B2

o o o o o o T— CS

o o

o

kO

t>

CM

T—

1—

i—

T—

CD

o O o o T—

os

a

5a

1 1 o 1 o o o o o o o 1 1 1 o 1 oCD o oo ours oO J oo o t o CO O l CO O l

oo O l T-H

'+->

CS

Ol

CS

l O

T-H

o -u CO

CO

T-H

'iH :0

'E :CS

o o

o o

o o

»5 o CM co oo oo

1 O o o o CD o

|

CC

Ol

O

I

I

o o co

1 I o o 1 o i CD cs o o CC CC

>-3

CB

i—i

a co

«&

•C 2 4 "

c CD o O c o o oc CD c te oc oc O ] T -

o o

© o o

CM

CM

CC

I

1 I

I © 1 1 c o

o o o o

o o o

1 oCD o 1 1 o ooo 1

CO

T *

o o CD

1o 1o

o o o

o o T-H

o

Ol

Ol

Ol

CM

i-H

CO

TC M

X

.Ef "O •d :CS -c "2 tntn :cc! _>

CO

BQ

C3

X

c

>C.

c

>

eC

•9

u

0 IM

-c :CS

c

— QD •Ot •T

c T

to

^

\ c Sj n s > > n pq ••< ra > -.c

K

t•0

2L

cs B

g

^ J

:0

ed B

-B

H

E

o M u •o !JH

Ä «t>rt "cB 4 o 2 > > > Dc C CB 3 B cS et —> °n •éä tc il vo m £ 2> fe c 1£ ^

- 35 •9

+J

>

o

+J :C3

Ii

i £

3 •ed

c

CS

£

B 3 BO

te

cB :CS

i-H

T-H

1o 1 oo

-TJ:

land rter öner icke:

s

os co

£ .2 3 «

r - CC CO

T-H

:

'•T

•T

c1

a c/

c so ••o

T T

X X X X« hH

|

230 T a b . 13. Antalet h u s d j u r p e r 100 h a r e d u c e r a d å k e r j o r d i n o m u n d e r s ö k n i n g s o m r å d e t å r 1937.1

Kommun

Nötkreatur

Därav: kor

Hästar

Får o. lamm

Kristianopel Jämjö Torhamn . . . Ramdala . . .

75-8 93-2 81-1 89-5

49-9 61-0 54-8 54-8

16-7 19-4 17-8 18-8

84-6

54 7

84-9

53-4

18-1 18-0

11-8 10-5 16-1 5-5 10-5

Summa Blekinge län

7-8

Svin

Höns

Nötkreatursenheter

42-5 59-2 52-1 46-6

396-6 421-3 638-9 320-4

97-0 119107109-

49-1 49-8

107-

402-0

107-

Källa: 1937 års jordbruksräkning. 1 Omräkningen från ängsareal till åkerareal har skett efter samma grunder som tillämpats i 1937 års jordbruksräkning för Blekinge läns vidkommande.

Tab. I 1. Antal brukningsdelar inom olika storleksklasser av jordbruk samt åkerarealens genomsnittliga storlek. 1 Kristianopel Åkerareal ha

> 3 S3

V" O 5f a3 2

Sj

sr B 0-26- 1-0 1-1- 2-0 2-1- 5-0 5-1-10-0 10-1-20-0 20-1-30-0 30-1-50-0 50-1Samtliga

4 1 4 5 3 1 2 2 22

Jämjö

Torhamn

Ramdala

Hela området

Därav skogsbygd

Därav slättbygd

p>0 pr Q

S3- O P7 ct>

S3" O rT 2

S3» O

S3°0

a> 3

> n3 »

» a 3 B

g

»CTQ

vB

0-83 1-40 4-33 7-80 15-23 20-40 46-50 65-00 15-91

» ena 0-78 1-70 3-75 8-28 13-50 25-13 38-50 55-00 12-99

5 3 6 4 4 4 3 1 30

>

?3

>

CO cn

S3

as g

> 3

S3

ct> 3 •-i ©

B ltn Ib

» 3

S3 (JQ

4 0-85 3 1-37 4 3-78 3 8-00 5 lö-oo 1 30-oo 1 32-oo

—

^3

CT> co

S3

B*!

2•I O3

6 5 5 4 3 3 2 — 2 8-74 30

S3 CJQ

0-80 19 1-65 12 3-80 19 7-65 16 14-67 15 25-33 9 38-75 8 61-00 5 1274 103

pr n>

> 3

S3

r-r-

f B.

2R S3 3 - rH-'

> 3

S3 ens.

S3 era

4 0-79 4 1-80 4 3-13 5 7-82 8 14-oo 3 27-00 1 45-00

0-81 1-57 3-89 7-92 14-58 25-21 39-75 61-40

—

12-67

i3

CB g S3 3

S3 OQ

8 15 11 12 6 7 — 5 9-58 79

0-82 1-46 4-00 7-96 14-47 24-32 39-00 61-40 1361

1 Tab. I 1—I 18 hänföra sig till hushållningssällskapets intensivundersökning av försöksområdet i Blekinge.

231 T a b . I 2.

Åkerareal, ha

Skogsbygd. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga

ö v e r s i k t ö v e r a r e a l e r av o l i k a ägoslag.

GenomGenom- Antal brukSamtliga GenomAntal Antal snittlig ningsdelar bruksnittlig brukbruksnittlig betes- ningsdelar skogsareal, utan bete nings- åkerareal, ningsdelar och skog delar med bete areal, ha med skog ha ha

o o

27-00 45-00

4 3 2 3 0

0 0 1-13 3-83 1-88 12-67 0

3 3 4 5 3 3 1

1-95 9-68 11-46 32-86 25-00 104-67 142-00

9-58

4-81

35-28

15 8 15 11 12 6 7 5

0-82 1-46 4-09 7-96 14-73 24-32

0 0 2 6 2 6 5 5

0 0 1-65 1-83 4-00 7-25 12-20 13-04

4 5 10 10 11 4 6 5

1-83 2-90 13-74 19-60 37-12 91-25 65-58 93-52

11 3 3 1 1 0 0 0

7-38

36-18

1-88 5-44 13-09

12 3 3 1 1 0 0 0

4 4 4 5 3 3 1

0-79 1-80 3-13 7-82

14-oo

Slättbygd. 0-26— 1-0 l-l — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga

39-oo 61-40 13-61

Hela området 0-26— 1-0. . . 1-1 — 2 - 0 . . . 2-1 — 5 - 0 . . . 5-1 — 1 0 - 0 . . . 10-1 — 2 0 - 0 . . . 20-1 — 3 0 - 0 . . . 30-1 — 5 0 - 0 . . . 50-1 — Samtliga

19 12 19 16 15 9 8 5

0-81 1-57 3-89 7-92 14-58 25-21 39-75 61-40

0 0 6 9 4 9 5 5

0 0 1-30 2-50 2-94 9-06 12-20 13-04

14 15 14 7 7 5

34-53 97-00 76-50 93-52

12-67

6-57

35-92

24-02

232 T a b . I 3. Åkerjordens

beskaffenhet.

Åkerareal (i % av total åkerareal), som är Åkerareal, ha

Skogsbygden. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga

mycket måttligt vattenstenstensjuk bunden bunden

täckdikad med rör

med trummor

med sten

44-2 55-6 44-0 19-2 34-5 27-2 0

7-9 20-8 32-0 34-5 4-8 9-3 15-6

22-1 10-4 12-0 32-6 9-5 23-5 0

11-0 0 0 0 19-0 19-8 13-3

0 0 8-0 0 0 0 4-4

31-5 13-9 8-0 28-6 0 24-7 82-2

23-9

15-5

16-8

1-3

31 o

16-3 27-5 17-9 22-9 5-7 0 0 2-3

15-5 25-8 22-5 20-0 14-0 16-1 21-6 12-4

19-6 39-1 34-6 20-5 34-5 63-3 42-9 49-7

0 0 0 0 0-8 0 0 0

25-7 23-6 27-7 28-5 17-8 13-7 20-1 36-6

5-0

16-9

9-0 17-6 16-7 19-4 29-4 13-7 10-8 17-9 17-4

0-1

24-8

22-0 38-2 22-3 21-8 11-2 9-7 0 2-3

13-9 23-9 24-1 24-5 12-2 13-7 20-8 12-4 16-6

11-7 14-9 15-9 23-5 25-6 17-2 9-3 17-9 17-3

17-8 24-1 28-8 14-2 31-6 47-8 38-7 49-7

0 0 1-4

o

26-9 19-9 24-4 28-6 14-4 17-6 28-9 36-6

0-3

25-9

Slättbygden. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga Hela området. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga

38-3

o

0-7

o

0-6

med annat material

233 T a b . I 4.

B r u k n i n g s d e l a r n a i n o m o l i k a s t o r l e k s g r u p p e r f ö r d e l a d e efter a n t a l e t ägofigurer. Antal ägofigurer

Åkerareal, ha 5 o. fl. Hela 012510203050-

området. 17 10 15 11 6 4 2 1

— l-o. — 2-0.

— 5-0. —10-0. —20-0. —30-0. —50-0, Samtliga

17 Skogsbygden. 0-26- - 1-0 1-1 - - 2-0 2-1 - - 5-0 5-1 - -10-0 10-1 - -20-0 20-1 - -30-0 30-1 - -50-0 50-1 -

4 3 3 5 3 2 1 Samtliga

Slättbygden 0-26- - 1-0. 1-1 - - 2 - 0 . 1 - - 5-0. 1 - -10-0. l - -20o. l - -30-0. 1 - -50-0.

13 7 12 6 3 2 1 1

1 -

Samtliga

1 1

Samtliga

234 **H

MIM

|

i

l l l l l

|

CO CM

i

d

CS -t-l

i

i

i

i-HCM

09 I

1 i-HCM

1 1

©9

1 O

3 CS 03

-o

T *

B

I

CO CO

1 COCM

1 CO

°CS 03 tn * - i CO tn tn

£ B, cB t a )

2 CD °

co

11 ITH 1

CM

11^ 1^

CO O

i-H <N

O O CM

**l CM

O O CO O CO T-H i-H

TH

CMCMCOrH

I

GC

CMCM cocM

a*

1 B

fl* 03

E > CB

CM

lO

I

CM

c o o c o

1 co

i>-

T-H

:C3

Q

iC

B

E a

l

II M 1 1

© lO

IM

fl

0 0 CM CO

CD CO CO

1--9

o oo c o TJI T-H os CO t-H T-H « c

*# CO i-H

as

C—

l O 0 0 TJ< I > O CO T-H CM T-H

09 O i-H

T-HCM

US

CB C/1

•oc B o A e O

O C O

«

T-HIO

E ao a

t»

KO

CO C *

CB

T1

CM

1 CM i i 9

1 CM

i

fl •*H

1 ©

1 1 ^I II I II

oV mo co

CB 03 ti cB H 03 24

T-H

T-H T-H T-H i-H CO

t>.

T-H T-H CM i-H CO

C»

SO

i-H CM CM T-H

o

CM CM CM i-H CM

O»

09 CM CM 0 0

1 lO

tn TH

CM CM ^

kS •»-1

_*

CM i - H c o c o " *

i

1 <?

T-H

V o oco

<033

|

I CM

1 1

1 CM

B 03

•es 4H CO

1 © T1 o

B

T-HC M O

1 T - H | CM

1 1

1 I C1

CB

•a

1 O9 ö-1

03 B

I

£

1 CM T-H CM

U9

CM T - I T # CM CM

11 TH

T)

1 ©

Viö

«

CM

-B to

te B B

1o

£

ra

1 ^ w 1 1"# I 1 !

0 0 CM -Hi

|

T t i T-H CM i-H

CM i-H i-H

1 V CM T-H

3 b

1=

| !

I ,-(

"*<

|

TH

W9 1-H

00C0O

1 i-H 1

OC

- # CO CO CM

1 1

CN l-H

US TT

IOTJI

I

1 OS

T-H

I I 1 H

"* I1 I1 1 1•# 1 1

CM T - H

«s

1-H

T-HTTj,

|

I

|

i-H

«

»

«

os 1-H

© 03

£ § c 3

•

03 -O

S3

3" C°S

<o ft

'c

—

°2 -2 B

Tl24 CS • -

-*-* o

B °

<

es

.BP £ CB SH

'24 tn

m

*H

*

24 tn

* H

*

^

^

5 £ ^ ^ ti CB •o *. - -

A

03 CB

ä

.BP

£ CB

m

C

g? T-H CM xi J)

.

•

CS

.BP *->

CO-^O

2 ~

CB

.

g o

T-H CM CO "C* l O _ *

§ "ö CO

Q g * • • •

s

•TH

l CB

°CS

bl * »CB

O

C

* 3 £

-j

*H

•§

•

*

*

-s u CB T3

(-*•**>

°CS

O

235 I CO CM i-H

I

O

CMCOCMI

I T H t-H CM

oc

co co CM-rH i—i co

I CO

• *

CMCOOCMT-IT-HI-HCM|CO

CM

IS

T*CO^JITHCMTH<

ti B 03

•cs B

fl

ss £~

CO

o

.323 TJ to

CM

+

03 G

r; 03 "24 - 3 °C3 03

CO lO rH T-H CM CM T-H T-H i-H i-H C»

i-H T-« -rH T-H CM CM '

-M

i >>

B US

O

3 ÖD CS a CO

i-H O

CO CO-Tji CM i-H

I I II

T - H C M C I »

H

O

©9

I

N

T-H

C O T - H C M | T - H | C M T - I | C M C M

H

H

I

I T - H I C M Q O

I CM CM CO T-H

COT-HCOTHI—iT-HCMi-HlCMia

©

CM

?© O

I

se

-;

rH

CM " 3

^ C M

fl

-f £. A)

> MB fl B LO

B CS

•J CO 4-1 O

=CB

CJ

•^ .£

a CJ

•

rB O

Si OO

^

B 3 fl t- :CS 6 UC3

^B

:CS

is

E -3 SS (3 -B

- *

>

4-1

xs CS T-l CS

"« B

Öi :CS

II

-C? 03

pq

1 CO -u B

£ - H O

0 0 0 0 0 0 0 O O O O O O O CM 0 0 * # 1 0 co r~- 0 0

3 B* * *

-g©oo©©©©o •

3 0 0 0 0 0 0 0 0 1-HCMco^iiincoc-oo

W)T-H

T-IT-HT-HT-ITHT-IT-HT-H

B HH

O 0 0 > 0 0 0 © 0 t-H CM CO T * l O CO l > 0 0

CJ

XS B

B ©

<B

•

•»

cd cS 0CJ •n

S J

ODfl

r B O O O O O O O O T * f—1 t—1 <—1 (—1 r—* (—•* r—* /—1

4J

B 3

P

>

h CS

•er

C O C O © > 0 © C N 1 © ©

"é3

© C O ©

CJ

co

a

ed ör CS 24 =-4

> b

T - H - ^ I O O O C M O O T *

b' >

<J4V

O

<

A

ti 03

M o o co

T, ÖC CS £ c

^ £'

S£Ö£

CS IM

B3 +w

o £ b CS •M B b

fl C

B

«*-(

Ec

fl B

B öC B ÖC

d cs

n CJ

••o

b :0

u

a

ed

:^ 3 U>

o fl

4-.

a 24

b i)

E

tH t i 4->

cs CJ •—

<

O

co

nr a

BPÉH.2

b

ra

© CO CO o

-<*oo

Ol

o;

CT3CO CM

U J I O t M H O U J O O N i * 0 t 0 0 « ! « 3 0

© CM

O O T - H T H C O C O O C O

OS CM CO

T-H

©

CM

»o

o

i-H

b

ÖC

CO

CS CJ

*4H

H

CB

ra

CS

03 IH r> CB

:CB

^ CS CJ

IH

3 X

a 13

Q

< 4 H

•

CB :CS CJ —

W H O «

ÖC •CS

Ii

b cs-^ A-x C 3

T-H T H HO CM CO CM

CO :©

T*H T-H CO

"cs CJ

<

X

3 'cs

03 4-> 03

<3 CJ t-

> <!

CB . £

5 ^a

IH •CS

>

B B ^ .-c a ÖC W CS :CB

B fl,

Ti

+ j 03 «H • t ' CS >>

03 4H

CS 03

03 H

4-> CO

<

>

a°

:0

H:cf

<9*"3 -

X CB

B

_,

ÖC 03 B

flfl«J :

:

4-> £

:

»

•

•

•

•

•

•

•

ÖCfl £>Bj>

© © © © o © © H N i i o o o o T-HCM OOiO

CO

'

I II I I I II

©

NTHTHTHTHTHT-II-H

Ö-rHCMlClOÖÖÖ T H CM 00 l O

CO

£ 5- * «*

*

£

cs 4->

03 4->

: : : : : : : : co a g :::::::: °£ 24

Ct-

© H

T-H

»O KO US © l O CO N I O

cfl

CM t >

CO

• *

©

©

O O O r t H H W l O

CM

O O O T H C M I O H # C M

•* CM CM

Ö C M

T—

O O I * « ) I - C B H O © T H < N T T I I O © C O C O

CO ©

CO U5

O O O O O T - H T - H T H

o

o o

t»

T-H i - H i - H

© T - l T H r H I O © © ©

© ©

r~

T-H

T-H

CO

©

CM l -

TT

1—11—1

<M-Ht--HlcO.O*OCO O O O T H C M T - J I T H ^ J ,

O C M C O C O i O O O O i O T-H i-H i-H T-H T-H

CM

o

co

o

CM C ~

l-H

© © © © I C 3 C O U 0 © N f 3 M « ) O O C S N O

CO c

O O O T H C M C M I B O O

CM T-H CM

OOJTctlCMCMC^TCtliO! T-H T-H T-H T-H

[>•

T"

Ti

t - IM

i-H CM CMiO

©OOcN-HieOCOi-H© N c q c o i a t - N c o i *

CO CM

00 © t - CO

O O O T H C M T C H C O O O

CM

i-H CM

o o

CO l > CMI>

C O C M O C O i O O O O i O T-H T-H T-H i-H i-H

T-H

*- a BP

CO

c : CO CO

T-H T-H t - H i - H

< 4 H

O ÖC

x

£ a a rt£

C O T — l O C O i O O O C i O

»CB

IH

»fl

t—

HSiOOOiOiOOOOOiO

ra

ti

r>

CB.E » 4 ^ ö

0 b

u

a

i-. 03 4->

o

a "cs

u >

ID

fl fl b

<a

:Q

cS.g

fl

fl fl a u

res

C-. : 0

4-> CO

O O T t f C O O C O C O C O T-H

< 4 H

CS

wj

;-. fl 1

63 C ttt

X

->>fl^

•i-r

T I CJ

IM

fl c fl a

A

m u c CH

•ot,

per brukningsdel, ha

a «

CO 1-4

O r j ÖC co

fl

<

»CB

, 2 a se " r>> 2 . £ . f l

fl S

t-

per brukningsdel, ha

tn

o

o

9 4 H H N N US © C70 CM T * CO O O O O H T j i r > c O

4J

•T.

co ••o

£ fl

CS

per brukningsdel, ha

CS

a-cs

<*>

ra

•s. CJ

per brukningsdel, ha

c—1

<

0)

rx

C

•T

per brukningsdel, ha

ro

o

per brukningsdel, ha

22 t ÖCfl

CO

per brukningsdel, ha

ä

O

per brukningsdel, ha

IH

per brukningsdel, ha

236 HH

CJ

© CO »O • * CO O IM CO - t i H l © O

(©

O O O O O T - H T - H C M

O T - H O O T - H O T H - C M C O T-H T-H

«3 « 3 00 « 1 O i-H CO © CM ©

N ©

N rH

CM DO

< M CO 00 00

o

o o

Jj

CM

CO

t 00

O O O O i — I T H C M O O

CM

O C M

O T - I C M ~ # I O T # C O C O

1 *

CM CO CM

CM

O C M C S C O O O O O I O T-H i-H i-H i-H T - H

ÖC-B

t ^ i *

e CM C ^ T-H

CS

CS

"cS o IH CB S-, 03

"3.

fl fl

ÖC ÖC

CS

A ©

O

O

T-H

CM O

©

©

©

©

O O O O T-H CM CO l O

MIMMI

>> >>

44 Ä

E

CO 4 - »

CS

o :cs

CO

24 tn tn

>

©

cS 1-4

O

:CS

T

-

H

C

M

O O O O O T - H CM CO l O

XI

Q

«•

237 T a b . I 9.

Översikt ö v e r h e k t a r s k ö r d a r n a . Skörd dt per ha

Åkerareal, ha

Höstvete

Vårvete

20-oo

10-00 12-00 13-50 18-41 20-00 25-33 29-63 21-58

Q.26— 1-0 l-l _ 2-0 2-i — 5-o 5-1 —.K), o 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-i —50-0 50-1 —

28-57 35-93 34-88 34-22 34-97 38-37 Samtliga

därav skogsbygd . . . . därav slättbygd

T a b . I 10.

Åkerareal, ha

0-26— 1-0 ! • ! — 2-0 2-i — 5-o

5-! _io-o 10-i —20-0 20-1 •—30-0 30-i —50-0. 50-1 — Samtliga

36-23 22-86 36-64

16-60 23-35

Höstråg

Havre

Potatis

Rotfrukter

Socker- Vall till slätter betor

14-67 16-32 15-85 15-09 17-65 24-64 19-71 19-88

14-49 15-00 15-56 15-65 16-26 21-05 15-62 22-50

115-71 157-14 139-36 131-82 160-57 185-80 183-84 175-81

444-00 378 95 407-04 303-68 540-94 445-88 476-55 484-62

380-00 300-65 393-33 398-18 446-82

39-57 41-43 45-46 44-05 49-41 49-81 50-18 50-63

19-31 18-22 19-55

18-29

166-33 167-53 165-99

453-03

403-64

49-03

378-00 469-74

348-00 405-84

42-22 50-52

15-70 19-11

Avkastningen per hektar i skördeenheter. Därav skogsbygd

Därav slättbygd

2 142 2 452 2 516 2 253 2 516 3 211 2 888 2 811

1894 1929 3 065 1939 1 702 2 952 2 170

2 205 2 775 2 404 2 393 2 710 3 355 3 007 2 811

2 766

2 358

2 853

Torhamn

Ramdala

Hela området

2 012 1917 3 349 3 256 2 326 3 334 3 346 3 504

1740 2 295 2 024 1894 2 303 3 514 1851

2 106 2 871 2 545 1929 3 312 3 294 3 498 3 542

2 335

3 246

Kristianopel

Jämjö

2 762 2 398 1828 1876 2 324 1857 2 169 1833 2 003

238 4-> 03

CB

O CB PHX!

CO CM 00 CM l> CO CO CO T H O l> CC lO lO lO •<*

US US

fl

O "g

OOrJi iOiO

© c-»

CO t-H o c-

c o T-H H # o o o q o T * c o o o 3 c o r > o r > o o c D TT T-H

c-» r>»

coco o o o

W i O O H j O O C O O O O C O i O C O O O i O

© ©

ICO CO

O

*~

éfl

CB

CB

ÖC US

a

t-, °cs

<

O ÖC

CO T-4

i t4

CO

H

fl lO

CM O

O

C O i O CS 0 0 i C

T-H T — I i — I T — I T — I

"#

B 3

fl

i—i CO CO O C"S OS CM CO CO T-H OO i O 0 0 0 0 CO I >

f fl

O H * O T t l CO O O l O CM i-H T-H T-H T-H

08 T-H

«

—i

fl_

T-H T - H

C H

TH K/

2 a

03 CS x} "03 'CS

CB

l O CM

CO

ÖC

w

x1

£ © © © t~ eo co © © co

O

©

US ©

iO

"03

CM

. a

fl

CM

CO rH 00

T-H T H T-H CM CO 4 *

TH

M

[>• >

CM CM

u

:0 ÖC

<X!

o t ^ r f i i o c D o s m »

as

os

t>OCOT*CMCMCO[>

US

, i O

- * CO i—1 0 0 CO L>- D— CO CM i—i C S 0 0 O 0 0 O CS T-H i-H T-H T-H T-H

0C o TH

I-H

x eo i o i o • * oo r > T H " " # 0 O 00 00 O r t i 00 T-H i—1 i-H H r l H H

CM OS 1-H

T-4i>O rt< T-I

H-I

o

CS o

o

fl 5 :c3

© l>-

:CB

( N I >

53 o

O

1 1

•O

OO T-H

ft

CS

g fl

"03

.BP

B

CO CM CM 0 0 T-H 0 0 O CM c o o o i o r > i > c c i >

^£

B

f-H cB

oo oo oo •«* c s o T-H c s c o t o c s o •n

cs o

l e » 1 ©

CMT-H

i os l o

T-H

T-H

ILCO OS CM T - 1 i O C S 0 0 t > C O Ö W I O H I O O I M

O» CN

CDTJI O-H/i

CM 0 0 0 0 CO T-i CS O CM 00-H/i>O>OC0C0I>TrJ<

T—1

US

I i—1 iO

CO CM CO CM CO CS CS t > O O 0 0 C - O O O ) i-H T H i-H T-H T-H T-H

TT

CS

.BP

:0

«

i

X! O T-H CO COiO O O O O

I>»

>

T}i CO

fl 3 CO •CS H :cS

•

°3 K ' ti S ;

fl^

©

T-i i-H T-H T-H T-H ©

O

T-T

T - H T-H

B P En

u 03

>

i^

S3

CB

03 fl

fl. «a

CB

fl_ * Eo ÖC

fl

Sfl

"03

H T j i t - o s c c o T t i i N CM O 0 0 CO-rt< O 0 0 O T-H i-H T-H T-H 1-H

o © T-I

o o T-H l O H i-H

D - O C S 0 0 T-H © CS - * OO 0 0 0 0 T-H O O T-i T-H T-H CM T-H

| 1

tN CN T-H

1 CM 1 CM TH

T-H C S • * D - CO i—1 KO CM l > CO 0 0 O 0 0 O CO 0 0 T-H

CN 00

0 0 Hrjt o o o

SCS

CB _ a 03 co C

IOI>-T*ICMOCSI—ico 0 0 O 0 0 CO O T j i i O T j i

as —:

i |

T-I T H

T-H

i-H

a

£

i-,

03 CO

: 0 03 03 3

.

I-I CS + j CO 03 03

-) C

o o i i o o i o i o Ö H

os

©•<#

T H T H C M T * I O

TH

T-H T—I

fl

i

CB

:0

f

*4H "cs

fl

fl a"0

« •<

CB co fl 3

ts •H CO

O HH

b A

CB ÖC

03 03

fl Ö O Ö C

.

' . ' . ' . ' . ' . ' . ' . © O O O O O © - r H C M Ö O Ö Ö Ö T-H CM CO i O

•c £

T-H

BB

fl fl fl

24 B

ÖC

.BP

B

i-H o s o o i-H

M

<St A O 4-j

OS o

Samtliga

ra

03 .

0 Därav skogsbygd » slättbygd

B H

TI

CO P H

£ >>,>>

CB XI X3 CO gjjjj o j A4 tn

CB

fl "3 03 SCS

3 -4,

•<

0-26— 1-0 l-l — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

fl a x ;

:0

-.CS

t>

fl

O

b

fl

CB .-4

:cS

os TH

239 © C S

t-

0 CO - ^

s

CB

fl

t4

:0

d3

^03

fe"S 03

©

3 CL°CS

,

CB

O

fe.s

24 H 3

3L1So* M PH

©

CS CM T *

• *

T-H

CS l O

CM T-H T-i CM CM CM CM

CN

( M O O C S CS i-H CO CS I O CM C S O T * 00 00 0 T-I 10 00

O CN 0-

CO CO l O CM CS T-H O CM CM O C S

«# CN

T *

lO l> H

s

i—1 C O i O

o c Tji 1 0 0 0 0 0 0

O

T *

fl PC

O O T H

T«

i H ( M OS T U H

l-i

O J T J I I Q H ' C O C O L O I O

OS

co 00

c»

i—l CM CM i-H CM CM CO <M

co c o c o 0 1 0

CN

» O CO CM O

CN

0 tn B CB

03 I- 1 0 , "CS

O C O O

O

C M I O C M T - H T H O O C S

t-»

r > t - i o o o o o i o i >

os

H C O I > t > i O ( M O O ) CM 0 0 0 0 CS

CN <N

ÖC

O ) O C—CM CO O T-H c o o c o c o o c o c M CM © i-H T H r t l T J I O

CN e» •#

T-H i-H T-H T-H T-H CM

T-H

^T 0

a E

3 B

rv°CB ^ ÖC

fl

O O C O C O O T H O

I

©

O O O O O O O O O O CM CM CO CO CO CO OO

© CN

T-H CO CM CO O T * 0 0 T-H T-H CM

O

h

fe s p4~

IH

PH

24 iO

I 1

a

•»*! «p

CB

IH

> 03

00 T-H T-H

T-H T-H T-H T-H T-H CM CM

T-H CM CO O

to

fes

TH I 1

T f i T-H O T-H CM OO

0 CN as O0

B

fl 3

TH r-i os

»*l CS

CM i-H i-H T-H CM CM CM CM

CN

fl >

© T X O O C O

as

3 3 Ä

^03

:0

i fl =C3

"Hl3

O

CO

"3 OH

g

_03

a .2

4-> CO

C M O CO Tft CO CO 0

'E HH

os

3 O IH OH

O O 0 0 O C S C M O C M i O 0 0 CO 1 > 0 0 T d © 0 O CS O 1—1 i O 0 0 0 0 CM

© 0 US

CM T H CM CM CM CM CM CM

CN

bl!

O

O

T*

I O L O O S C O L O - T J I C O O

© C S O O O C O O O C O 00

CN

03 CM T * ©

OO CM 0 0 O T-H T-H CM T t l CO O

OS CN

>

O

J

CN

8..S

O

O

T

T

O

O

O

O

O

© o o c o o o o o o T H os O

TH

CO CM CO ©

T j i CS

T—1 T-H T-H CM CM T H

T-H

00 TT

IO

w

b "2 ft

O O u O O O O O O O O C M i O O O O O tO T * CM CS © © i O ©

00 O. ©

-rji CO T K 0 0 c o 0 i-H T - H l O 0 0

10 T—1

r-i

3 0

CM T X O

0 0 T H CO

CO © C S 0 0 O O

US CN

4-ä 03

fl

O

T

J

O

T-I i O ©

T

O

w

CB

B _o

3 O

O

US

O

lOiO 0

©

03 CM T - H i O O O O C S CO 1-H T-H CM l O T *

CB

P

TH

1 1

CM T - H CM CM CM

T-i

P«

fl

© C O C S O i f S O O

1 CN

CM T-H T H O O C O O O I O T H O C O O

1 OS l>

IH

•CB

ÖO

COiOCDiOtMiO T—1 CO T U

os TH

X

OOOC5COCSCS 1 os o o c o i o o i o o 1 cs

M 03

CM 00 CO CO CO CO i O

i-H

PH

T-H T-H CM T-H CM CM CM

CN

fl

O O O T J I O T ) I O

I

©

O i O O C O i - H C O O CM 0 OS c s c s c s 0

0 . 0

O

IH

•CB ÖC

1—1 T H I O O - CO CO CS

CN

T-HCOTM

Tt

IH 03 PH

O C S © C S O O T-H T f i CO CO CS 0 0 T j i TJI CM CM CO © I O T j i © CM CO CO

I> »fl 1-H

o - c s 1 0 n o c o 0 0 Tjt CO CS CO T H CM 0 0 0 0 0 CO O CS 0 0 CM CM CO 0 0

eo os O

r-i CO T « O

CO O i O 0 T-H OO U 0 CO

oo TH

CM CS T j i T-H O T-H C S O O CO C S T-H 0 0 0 0 0 o o o c s c s c o i o o o i o

00 © »-}<

T-H CM

CN

PH

fl IH

•CS

öc IH

03 PH

O

X u 03

T)I

i-H T - H CM CM CM CM

PH

fl

u •3

C M TJ< T j i 0 0 0 0 T j i CO CS CO T-H CO O

00 O

IH

T-H OO l O O

cs O

03 C S T j i i-H c T-I c o o c o

©

03 T - H C M i O O O O O i-H CM CO » O

I-i CB s03 24

<

O

©

©

©

©

©

MIMMI © C H

N

i

Q

O O O O i—1 CM OO i O

3 CO

O oo T-i

ÖC

CB

A "3

00 T-H

CS 0 0 CO u B T j i O

PH

l>» TT

CB ÖC

CO O CM O Tft 0 0 CS O T f l l O CO CO 1 0 0 0 0 0 0 0 0

O

"3 X

24 O

©

O

£

•o

©

C

O

© T* as

t4 03

03 CN

:0 3 -H"0 « O

0 O

u

CB

IH

O

O

0 O

K^

O

O

O

-r-i CM 0

0 CN

tn C

3 0 IH O,

CM T-H T-H CM CM CM CM CM

3 1-1 ÖC

T-H CO CM

T J I ©

fl-* -»•2

©

CM c o c o 0 c s 0 0 CO o T-H T - H CO CO CO

O

IH

os

B,

" Ö C

00 IH

CB

fl

B

OS

C- O

a

>

CN CN

MI

O

tn

CM CO CO T-H O O U 0 0 0 r-l(McOLOrf

CB

g s fl >

X

C O O S O L O T J O S C O O O

*+ tsC

^S

o s o o

T-H CM 0 0 CO T j i O

IH

03 P,

0 B Q,°CS

CN «# «©

IH

IH

CO

IH

rt o u B,

•t X)

:CB

O

O

ÖC

ÖC O

© O C O O O O C S C M O t > 0 0 CM 0 0 O CO CM OO U 0 CO CS CO Tt< i O i-H

0 CO O CS 0 0 O CS T-H CS O C S T-H O T—1 CO O O O i-H O CO C S CO T-H 0

fl •CS ÖC

03 P4

03 IH

CN

CO

CO O CM 0 0 CO T J I O 0 0 0 0 CO T J I 0 0 CO 0 © O C M G O C M O C M

ST fl «^ o

CM CM i-H CM CM CM CM CM

X

IH 03 CU

00 CO CO CO CM c s c o 0 c o i o c o o o o o i o CO 0 0 T j i CO 0 0

i-H os us

M

:CB

CB

t-4 O

CO CM T-H CO O CO 0 0 O i O c s 0 0 0 0 CM O CM 0 0 0 c o 0 0 1—I 0 0 0 c s 1 0

O

a _o

fl fl3

T-H

© CN

03 PH

O

I 1

TM 0 0 CO CS O O T-H C M u O C O

IH

t»»

IH

T-H CM

IH

öo

X3 4-> 4->

CN

PH

•CB

03 CB

e» 00 T-H

fl

co

0 0 T*I 0 T H 1 0 T * T f CO CO l O T j i T-H T H T-H 0 0 CO CO 0 0 l O l O l - l CM 0 0

fl

>

07» TH

IH 03

>

:C3

b *g

i > rfi r > TJI rfi co o ] TJI CO l O i—1 i O CM CO i O CM co c - 1 0 1 0 c s co co co

IH

« 03 IH CB

IH

03 24

•<

E © © © H N O

© © © © O O O O T-H CM 0 0 l O

3 CO

1 II II II 1 © O i-H CM i O

o o o o (M © O

TH

210 T"

I

«

fl

©

CS

^O"-o £CB OC fl

fl

O

CM O

TJI

O

O

O

O O O O O C S T J I

irs co T-H co co

CO T j l CM

O

ITS CO CM CO O O © T-1 CO 0 0

CO T-H CO CO T j l CM

O

o o o o o T j l T J I CM 0 0 O

O

i-H C - C - O

I O C O O S

CM

-rf ©

i-H

CO

a

—* — ' '

CO

<2

> fl, CB Ä

vp £ 00 C3^ CB

O

I

T j i CO

t-1

fl

H O O R I H l O i—1 0 0 O CO CM

CO D - O T j l CO CM

o

O O 1 00CM 1

o

o

o

o

o

O T J I O O O O O T-H

T-H

T-H T-H

CO

o O

B ©,

©

>,

o

B ^ > fl£ C ÖC

O

o ^ cB

fl

CM CM T - I T j l ITS

CM CO

O 1 I o o o 1 1 i-H o i-H o T-H

o o o

oo 1 1 coco

CM T j l CM

T t l CO TH iO

CO O CO O

1 O

CM O

Tjl O

TJ.T-4

O

o o o o o o

CM O CM

oo co I

O O O O O O

T-H

I

© CO I

T-H T - H T-H T - H

CO

Ö

33 CO

« f l

>,

CS

CO

o ^ cB

fl

1 1

CO

©

fl A

a V CM

ea X in

a

A A

s

"cB 03

CB H 03 24 •cB 03

o

Ö

©

o

CM

t-H T-H

Tjiio

©

| o o o

O

T-H

]

O CM T-H CO CM T-H

O M O O M O O M O O C f l i O T-H

Pis

CM

I O CO 1 CO o

co o

0 0 Tjl 0 0 0 0 0 0 0 0

T-H T-H

CS CM CS CS O

O

CO CM i-H

o o o c o c o o

ooo o

< 4 -

o o co

c o o o m o O CM O T j i

0 fl CB \ 0 B ÖC o ^ - CS fl

CM T j i CO

O

O

O C S O C M

1—1

TJI

T-H

CO

B fl

03 •CS

i-H i-H CO CO CO

a fl

tn

3 cB

fl 3 Ö fl 03

i-H

TJI CO O

O

T-i O

T j l i-H T j l

oo co

T-I

O C O T J I O O ©

T—1 O © O

CS i-H

i-H

<*>

>,

03 fl CB s O g SO C3^ CB fl

CO T-H CO O O CO CO CM CM

i-H 0 0

O

l O B i o

T-H

©COCO

O

O

M

>

CO

03 E

rH

1 O

a Q

©

« fl cS >.p B 0 0 c>^ CB fl

fl C3

ÖC

*3 3

o

^_

>,

CM

5j Is

in

<

fl

CS

I O C O C O

THTHT-H

c o c o T-H CM l O CM

| 1

I 1

o o co CO T j l 1-H

T-H

i—i 1 o s c s r - i o I O

C-CO o T j l CM CM

I O O T J I

1 OOSCO

CM

1 O O O 1 T-H T-H

O i O O

O

CO

i-H

co o o o T j i 0 0 CM T-i T-i

O

O

00 I

I ©

CM CM

|

o o co

O

T H C O

1 O T J I T J I

1 O

O

TH

© C M TJI

I

| O

O

1 CO CM T j l

co

o

|

Tjl

| T-H TH

O CM CM 0 0 © CO

1 1

| CM CO O 1 © CM ©

O

O

CO CM CM CM T j l CO

CO CS

1 CM CO

O

| © O O i - H

O O O CO

CM

\ 0 S ÖD cN cB fl .-i

T-H

C M T H O C M C M T - H I-H

+H

>, «

°

T-H T j l T j l

CO

PQ

CM

O

T-H

T-HCO

M

5^ < *>

O

« f l CS

T-i

•©S.BP

CO CM CM

T-HCO

O

C N CB i—. © CN

Ö

.-< a "cs < -^

tn 3

fl o 00

00 B 3

CB 3 00 00

>>

ofl c

5 P 3

J

fl o

00 ' öO a t- a

°a

fl

o £ CB >>2 ÖC Ö0 A fl ÖO"5 a 4-. CS 03 03 03 3, öO « G24X IH IH fl ÖJ0 fl ÖlD -3 to 'S " S .S.22 tn t - c B f l S E E ^ x i ^ X s "bfl.SÄ

03 XI fl ÖJ 00 S - d S B co o B H ' B O fl °CS 4-> O Jr CL.

fl

CO CO

IH

•00

>

O

fl

°C3 4-> .—> CB "? &

•£ 24

CB O

- 4 °CB

o o JH ÖC B fl ö c E f l - g f l ^ f l ö o E f l>- ^ f l looSO- P^ W Wp ><:w

241 T a b . I 15. Antal p e r s o n e r r e g e l b u n d e t s y s s e l s a t t a i j o r d b r u k e t . Antal personer per brukningsdel Åkerareal, ha Män

Kvinnor

A. Skogsbygd. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 — 5-0 —10-0 —20-0 —30-0 —50-0

Samtliga

Därav lejda arb. 1

1-50 2-50 1-25

0 0 0

Män

Kvinnor

Samtliga

63 69

0-33 1-00 3-oo

126 69 32 18 17 10 9

189 139 40 26 24 11 9

0-33

o 0-27 0-75 1-67 2-29 3-20

122 94 31 22 19 12 10 9

0-70

16 123 85 31 21 18 11 10 9

0-20

Samtliga

2-25

B. Slättbygd. 0-26— 1-0 1-1 — 2 - 0 . . . . — 5-0.... —10-0.... —20-0.... —30-0.... —50-0....

0-13

o

Samtliga

2-53

C. Hela området. 0-26— 1-0 1 — 2-0. 2 — 5-0. 5 —10-0. 10 —20-0. 20' —30-0. 30' —50-0. 50-

1-37

2 08 1 58 2 19 3 33 3 00

0-08

Samtliga 1

3-88 6-oo 2-47

Antal personer per 100 ha åker

o 0-25 0-67 1-44 2-38 3-20 0-61

16 I undersökningen har endast lejd manlig arbetskraft uppgivits.

16—458941.

23 41 34 10 7 4 0 0 1

163 129 41 29 23 12 10 10 19

45 48 9 7 5 0 0 1

169 133 41 28 23 12 10 10 19

Därav lejda arb. 1

242 Tab. I 16. Sysselsättning och inkomster vid sidan av jordbruket. Brukningsdelar där någan person har bisysselsättning Åkerareal, ha

Antal dagar per person och år

Inkomst per gård, kr.

Inkomst per person, kr.

1 767 1081 1364 885 1397 0 3 520 3 250 1617

1488 973 1240 885 1397 0 3 520 2 167 1423

1042 1764

1042 1506

Antal gårdar

i % av samtliga

16 9 10 2 3 0 2 2

192 113 158 125 163

104 163

Samtliga

84-2 75-0 52-6 12-5 20-0 0 25-0 40-0 42-7

därav skogsbygd därav slättbygd

9 35

37-5 44-3

1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

120 47 153

Tab. I 17. Tillfälliga arbetare i jordbruket. Antal gårdar Antal tillfälliga Antal tillfälliga arbetare arbetare per med tillfälliga per gård 100 ha åker arbetare

Åkerareal, ha

Skogsbygd. 1 1 1 1 1 2 2

32 42 24 13 7 5 4

1-17

3 4 12 7 11 6 7 5

1 1 1 1 1 1 1 1

24 34 20 8 6 4 3 2

4 7 15 12 14 8 8 5 73

1 1 1 1 1 1-25 1-13 1 1-04

26 37 20 9 6 4 3 2

1 3 3 5 3 2

0-26— 1-0 l-l — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-i —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

1 Samtliga 18

Slättbygd. 0-26— 1-0 ! • ! — 2-0 2-i — 5-o 5-x —lo-o 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-i —50-0 50-1 — Samtliga Hela området. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-i — 5-o 5-! —io-o 10-i —20-0 20-1 —30-0 30-i —50-0 50-1 — Samtliga

243 Tab. I 18. Maskinanvändning.

Åkerareal, ha

Antal brukningsdelar

Antal gårdar med maskiner.

PotatisSjälvSåTrak- Själv- avläg- Slåtter- nings- Mjölk- Potatis- upptator bindare gare maskin maskin maskin sättare gare

Skogsbygd. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga

4 4 4 5 3 3 1

0 0 0 0 0 1 0

0 0 0 0 0 3 1

0 0 0 0 1 1 0

0 0 1 2 3 3 1

0 0 1 4 3 2 1

0 0 0 0 0 1 1

0 0 0 0 0 1 1

0 0 0 0 0 0 0

0 Slättbygd. 0-26— 1-0 1-1 — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 —

15 8 15 11 12 6 7 5

0 0 0 0 2 1 5 5

0 0 0 2 9 6 7 5

0 0 0 9 12 6 7 5

Samtliga

0 0 0 1 1 0 1 1 4

0 0 2 6 12 6 7 5 38

0 0 0 1 5 5 7 4 22

0 0 0 0 1 0 6 3 10

0 0 0 0 3 0 3 4 10

Hela området. 0-26— 1-0 l-l — 2-0 2-1 — 5-0 5-1 —10-0 10-1 —20-0 20-1 —30-0 30-1 —50-0 50-1 — Samtliga

19 12 • 19 16 15 9 8 5

0 0 0 0 2 2 5 5

0 0 0 2 9 9 8 5

0 0 0 1 2 1 1 1

0 0 1 11 15 9 8 5

0 0 3 10 15 8 8 5

0 0 0 1 5 6 8 4 24

0 0 0 0 1 1 7 3 12

0 0 0 0 3 0 3 4 10

244 Fig. 1. Gårdar ingående i hushållningssällskapets intensivundersökning. (Kristianopel, Jämjö, Torhamn, Kamdala») Skala: 1 : 100 000.

G 1

mm

Qa a

245 Fig. 2. Ö v e r s i k t s k a r t a ö v e r f ö r s ö k s o m r å d e t . (Kristianopel, J ä m j ö , T o r h a m n , Ramdala.) Skala: 1 : 100 000. 0

TJi

MM

I antiacne*

7niu»trlfi»fj >T3«,'eri

SlJrJr.?ie-

- "»• 7W-

Öuns

— r t - 10 II - 1 0

Kritt'.»nor«l

246 III. Utvecklingsplan. (Blekinge län) A.

Utvecklingsmöjligheter

för industri,

hantverk

och

hemslöjd.

1. Möjligheterna för en ökad industrialisering genom inrättande av nya eller utvidgning av redan befintliga företag synas begränsade. I den mån skogstillgångar och virkesförråd kunna förbättras i framtiden torde vissa förutsättningar för en expansion av skogsindustrien komma att föreligga kanske inte minst genom de möjligheter träkemin kan komma att erbjuda. En utveckling i denna riktning skulle onekligen också befrämjas av en fullständigare elektrifiering. Frågan är emellertid ej av omedelbar aktualitet. 2. En utbyggnad av elektricitetsnätet bör planeras genom elkraftutredningen och igångsättas så snart materialtillgångarna tillåta. 3. Hemslöjden bör mera effektivt främjas. Särskilt konstvävnaden bör få betydelse för jordbruksbefolkningen bl. a. som prövare av mönster åt textilindustrin. 4. Reparationsverkstäder böra inrättas, möjligen i form av andelsföretag. 5. Yrkesutbildningen för industriell och hantverksmässig sysselsättning bör inriktas på att tillgodose näringslivets behov inom området. 6. Kustbygdens naturliga förutsättningar i turist- och rekreationshänseende böra bättre tillvaratagas. B. Rekommendationer

för

bostadsförbättringar.

1. En koncentrerad bebyggelse bör eftersträvas och uppförande av ensamliggande bostäder undvikas. Bostäder för dem, som syssla med skogsarbete böra även kunna sammanföras i grupper helst inom eller i nära anslutning till tätbebyggelse. 2. Vid övervägande av bostadsförbättringsåtgärder bör hänsyn tagas till fastigheternas framtida möjligheter som bärkraftiga jordbruk och nybyggnader, som bidraga till att konservera en olämplig fastighetsindelning, böra undvikas. 3. Undersökningar böra inledas rörande sättet för lösningen av vattenfrågan i Torhamns och Kristianopels kusttrakter. C. Åtgärder för förbättring

av jordbrukarnas

yrkesutbildning.

1. Ambulerande kursverksamhet, både beträffande skogsvård och jordbruk, bör uppmuntras. 2. Möjligheterna att inrätta en skogsbetonad lantmannaskola i länet böra undersökas. 3. I samarbete med LTK bör korrespondenskurs i bokföring anordnas i större skala än hittills. D. Jordbrukets

fastighetsindelning

och

arealförhållanden.

1. I slättbygden föreligga rent tekniskt avsevärda möjligheter att förbättra åkerns arrondering. Under dessa omständigheter böra planer upprättas för omskifte, ägoutbyte och sammanläggningar av fastigheter, vilka skulle medföra påtagligt effektivare drift. Därvid böra vissa åkerfigurer överföras till betesvall eller skogsmark. 2. Vid nybebyggelse av fastigheter bör man i praktiken planmässigt inrikta sig på att uppföra byggnaderna på med hänsyn till avståndet mellan brukningscentrum och åkerfigurerna lämplig plats. 3. I skogsbygden bör möjligheterna att uppnå en bättre arrondering av åkern icke överskattas, bl. a. på grund av den spridda bebyggelsen och med hänsyn till åkerns stenbundenhet. Sammanläggningar, vilka syfta till att skapa förhållandevis

247 stora fastigheter med huvudsaklig inriktning på skogsbruket bör däremot kunna rekommenderas. 4. I skogsbygden bör boskillnad göras mellan skogsbruket och kreatursskötseln. I detta syfte böra de steniga, mindre och oregelbundna åkertegarna i skogsbygden överföras till permanenta betesvallar. I den mån så erfordras för uppnående av tillräckliga betesmarker kan närliggande skogsmark röjas och användas till beten. 5. I slättbygden synes även vid en viss minskning av kreatursbeståndet nödvändigt att anlägga kreatursbeten å åkern. E. Åtgärder

för rationell

skogsskötsel.

1. Dåliga hagmarksbestånd böra genom plantering överföras till produktiv skogsmark. Åtgärder böra vidare vidtagas för skogsodling på ljunghedar och strandvallar. Detta kan lämpligen ordnas genom plantering av en första generation barrträd, som skänkte vindskydd för att sedan åtföljas av lövskog, framför allt ek, såsom det naturliga trädslaget i dessa trakter. Då kostnaderna för dylik skogskultivering överstiga de enskilda skogsägarnas ekonomiska resurser torde en höjning av statsanslagen för dessa ändamål kunna ifrågasättas. 2. För att få till stånd en bättre skötsel av skogen synes utsyningstvång för de mindre fastigheterna kunna övervägas, eftersom virkesproduktionen på dessa fastigheter ej sällan är mindre än hälften av vad som skulle svara mot normal tillväxt vid rationell skogsvård. F.

Jordförbättringsåtgärder.

1. I skogsbygden bör stenröjning och jordkörning intensifieras å sådana arealer, om vilka man kan förutsätta att de även i fortsättningen komma att odlas. 2. På de torra sandjordarna i kusttrakterna liksom i de inre delarna av Jämjö och Torhamns socknar bör gröngödsling tillämpas genom nedplöjning av bitterlupin. G. Åtgärder till förbättring

av jordbrukets

tekniska

utrustning.

1. Då en förbättring av ekonomibyggnaderna försvåras av de för närvarande höga byggnadskostnaderna, böra i större utsträckning enklare virkesdimensioner användas, även om byggnadsbeståndets varaktighet blir mindre än tidigare. 2. ökad användning av standardiserade delar bör uppmuntras. 3. De nuvarande avskrivningsbestämmelserna böra uppmjukas och bättre anpassas efter ekonomibyggnadernas genomsnittsålder, vilken är avsevärt mindre än som svarar mot nuvarande högsta tillåtna avskrivning av 1 %> av anskaffningsvärdet. 4. På slättbygderna bör ökad maskinanvändning rekommenderas. 5. En befattning som maskinkonsulent, med uppgift att giva jordbrukarna råd och anvisningar beträffande lämpliga mekaniseringsåtgärder och maskinernas skötsel, bör inrättas inom hushållningssällskapet. H. Rekommendationer

rörande

produktionsinriktningen.

1. Med hänsjm till såväl de naturliga betingelserna som avsättningsmöjligheterna, särskilt i Karlskrona, borde jordbruksproduktionen i kustbygderna i vida större utsträckning än hittills inriktas på grönsaker, frukt och blomsterlök samt trädgårdsfrö. 2. Den nyss rekommenderade ökningen av vissa specialodlingar bör kunna ske delvis på bekostnad av foderproduktionen i synnerhet på sandjordarna i Torhamns socken. 3. Både på grund av önskvärdheten av ökad trädgårds- och blomsterodling och därav följande minskning av foderproduktion och på grund av de redan nu otill-

248 räckliga fodertillgångarna, särskilt bristen på betesmarker, bör nötkreatursstammen nedskäras. 4. I skogsbygden synes fruktodlingen med framgång kunna uppmuntras. 5. En effektiv försäljningsorganisation för frukt- och trädgårdsodlingens produkter bör skapas. 6. Nötkreatursaveln bör främjas bl. a. genom höjning av bidragen till tjurföreningsverksamheten. /. Åtgärder till förbättring

av de sociala

förhållandena.

1. För anläggning av gemensamma tvättstugor, lämpligen i förening med bastu, bör en lånefond inrättas, ur vilken lån för dylika ändamål skulle kunna beviljas mot inteckning i fastigheterna. 2. Frågan om samlingslokaler särskilt för ungdomsverksamheten bör snarast upptagas till lösning av kommunerna.

249 Bilaga

VII.

Försöksbearbetning av material från inventering av ofullständiga jordbruk inom S:t Olofs kommun i Kristianstads län. 1. Inventeringens oinfattning. Inventeringen har omfattat samtliga de egna jordbruk inom kommunen, vilkas åkerarealer uppgått till mellan 3 och 10 hektar. Antalet jordbruk inom denna storleksklass uppgick till 99. Därjämte har i inventeringen även medtagits 11 jordbruk, vilkas åkerarealer utgjorde 3 hektar eller något därunder. Det sammanlagda antalet inventerade jordbruk inom kommunen uppgick sålunda till 110 motsvarande ungefär 41 °/o av kommunens samtliga 270 jordbruk med en åkerareal, överstigande 0,25 hektar. De 160 icke inventerade jordbruken utgjordes av dels 28 egna jordbruk, som med hänsyn till åkerarealen kunnat betecknas såsom fullständiga (s. k. familjejordbruk), dels 15 arrendejordbruk, varav två med över 25 hektar åker, och dels 117 s. k. stödjordbruk med en åkerareal varierande mellan 0,26 och 3 hektar.

2. Vissa uppgifter rörande förvärv av jordbruken samt rörande deras innehavare. De 110 inventerade jordbruken ha av sina nuvarande ägare i 103 fall förvärvats genom köp och i 7 fall bekommits genom arv. Ägandetiden har i genomsnitt för varje jordbruk varit drygt 15 år. I 36 fall har ägandetiden överstigit 20 år, i 11 fall h a r den varit över 30 år och i 4 fall över 40 år. I 27 fall har ägandetiden icke uppgått till mer än högst 5 år. I 6 fall har det varit fråga om släktgårdar, av vilka 4 varit i samma släkt i över 60 års tid. Medelåldern på ägarna till de inventerade jordbruken var ungefär 50 år. Högst 50 år voro ägarna i 61 fall, därav 23 under 40 år. I 27 fall varierade ägarnas ålder mellan 50 och 60, i 18 fall mellan 60 år och 70 år och i 4 fall voro ägarna över 70 år gamla. 89 av ägarna voro gifta, medan 9 voro ungkarlar, 7 änkemän och 5 änkor. I 80 fall funnos hemmavarande barn, till antalet varierande mellan 1 och 7. Sammanlagda antalet hemmavarande barn vid de 110 inventerade jordbruken var 143, varför i genomsnitt per jordbruk antalet hemmavarande barn icke var större än knappt 1,3. Hemmavarande barn i åldern 16 år och däröver funnos i endast 26 hem till ett sammanlagt antal av 33, därav 16 söner och 17 döttrar. I 15 hem funnos förutom egna familjen inneboende, vanligen någon eller några av ägarens föräldrar eller svärföräldrar. Från 49 av jordbruken hade sammanlagt 127 barn (68 söner och 59 döttrar) på grund av giftermål eller förvärvsarbete på annat håll lämnat sina hem. Av de 68 söner, som lämnat hemmet, hade 31 st. eller närmare hälften sin utkomst från jordbruket (7 st. som egna jordbrukare, 2 st. som jordbrukstjänstemän och 22 st. som jordbruksarbetare), 12 söner hade ägnat sig åt hantverk av olika slag, 4 st. hade fått anställning vid järnvägen, 4 hade ägnat sig åt handelsyrket, 5 åt militäryrket, 2 hade blivit tjänstemän, 5 div. grovarbetare, 1 fabriksarbetare, 1 trädgårdsarbetare, 1 chaufför och 2 hade rest till Amerika. Av de 59 döttrarna, som lämnat sina hem, ha endast 19 eller knappt tredjedelen stannat vid jordbruket, därav 8 som lantbrukshustrur, 11 hade ägnat sig åt hushållsarbete av olika slag, 4 åt sjukvården, 2 åt handelsyrket och 1 åt hantverk. 3 hade

250 blivit telefonister och 5 fabriksarbeterskor eller liknande. Av övriga 14 voro 7 gifta med olika slags hantverkare, 3 med tjänstemän, 2 med fabriksarbetare, 1 med en sjöman och 1 med en chaufför. Huru många som flyttat till städer eller liknande samhällen, framgår icke av de insamlade uppgifterna.

3. De inventerade jordbrukens storlek m. m. De inventerade jordbrukens åkerarealer variera mellan lägst 2,4 hektar och högst 10 hektar. Av jordbruk med åkerarealer understigande 3 hektar ingick 5 st. i inventeringen. Antalet jordbruk med 3—3,5 hektar åker var 14. Jordbruk med en åkerareal över 3,5 hektar men högst 4 hektar var 20 till antalet, över 4 hektar men högst 5 hektar 26 st., över 5 hektar men högst 6 hektar 14 st., över 6 hektar men högst 7 hektar 11 st. och över 7 hektar 20 st. I endast ett fall översteg åkerarealen 9 hektar. I ungefär 60 % fall hade de inventerade jordbruken en åkerareal av högst 5 hektar. Den genomsnittliga åkerarealen var 5,25 hektar. Åkerjorden utgjordes i 81 fall av enbart fastmark medan vid de övriga 29 jordbruken även fanns något odlad torvjord, vars areal dock endast i 5 fall översteg 2 hektar. Fastmarksjorden utgjordes i allt väsentligt av rätt näringsfattig grusig och delvis även stenig morän med växlande halt av finjord. Torvjorden utgjordes mestadels av lövkärrtorv. Mera framträdande behov av åkerjordens dikning har endast i ett fåtal fall kunnat konstateras, och endast avseende mindre arealer. Totalarealen å de inventerade jordbruken uppgick i genomsnitt till 8,62 hektar och varierade mellan lägst 2,9 hektar och högst 28,5 hektar. Nära 73 °/o av jordbruken hade en totalareal icke överstigande 10 hektar och nära 24 °/o icke överstigande 5 hektar. Skog i någon nämnvärd omfattning förekom icke å mer än 31 st. av de 110 jordbruken; skog till husbehov fanns icke å mer än möjligen 12 jordbruk. I 9 fall av de 31 med skog redovisade jordbruken översteg nämligen den produktiva skogsmarksarealen icke 1 hektar och i endast 10 fall översteg sådan skogsmarksareal 3 hektar, över 10 hektar produktiv skogsmark förekom i blott 3 fall. Någon tillgång på naturlig betesmark synes icke förekomma å mer än 39 st. eller i endast drygt 35 °/o fall av de inventerade jordbruken. I 12 fall har dock betesmarksarealen icke uppgått till 1 hektar och i endast 6 fall har arealen sådan mark överstigit 2 hektar. I ytterst få fall synas några åtgärder ha vidtagits till förbättring av den naturliga betesmarken.

4. De inventerade jordbrukens åbyggnader m. m. Vad bostadshusen angår ha dessa i endast 6 fall redovisats såsom goda. I 69 fall ha de angivits vara mindre goda till medelgoda, varav dock i övervägande grad mindre goda, och i 35 fall ha de redovisats såsom varande i mer eller mindre grad dåliga. Centralvärme har funnits i endast 4 fall. Ekonomibyggnaderna ha betecknats såsom goda i blott 4 fall, såsom, mindre goda till medelgoda i 58 fall och såsom mer eller mindre dåliga i 48 fall. Cementerade gödselstäder med eller utan överbyggnad har uppgivits finnas i 82 fall. Vattentäkten vid de inventerade 110 jordbruken har i 24 fall betecknats såsom god, i 43 fall såsom mindre god och i likaledes 43 fall såsom dålig. Vatten- och avloppsledningar fanns i 25 av de inventerade jordbruken, enbart vattenledningar i 2 fall och enbart avloppsledningar i 6 fall. I 3 fall fanns vattenoch avloppsledningar endast i djurstallar. Elektriskt ljus fanns i 83 och saknas sålunda i 27 fall.

251 5. Tillgången till förtjänstarbete för de inventerade jordbrukens innehavare. Möjligheterna till arbetsförtjänster inom S:t Olofs kommun ha uppgivits vara små. Vad innehavarna av de 110 inventerade jordbruken angår ha arbetsförtjänsterna för dessa i ej mindre än 78 fall (motsvarande 71 % av samtliga) redovisats vara endast obetydliga eller inga. Av de övriga 32, som bruka ha några nämnvärda förtjänstarbeten vid sidan om skötseln av sina jordbruk, ha 9 uppgivits vara i huvudsak torvarbetare, 8 skogsarbetare, 4 jordbruksarbetare, 3 äro hantverkare eller liknande, 5 ha olika slags körförtjänster, 2 äro diversearbetare och 1 brevbärare.

6. Förslag till utnyttjande av de inventerade jordbruken. Genom att sammanslå helt eller delvis vissa varandra intilliggande fastigheter eller fastighetsdelar, genom vissa ägoutbyten eller genom i några fall förvärv av tillskottsjordar från intilliggande enskilda eller det allmänna tillhöriga större egendomar skulle enligt inventeringsförrättarens förslag sådan ombildning av de inventerade brukningsdelarna komma till stånd, att av de nuvarande 110 jordbruken skulle bildas 56 jordbruk med en genomsnittlig areal av 18,61 hektar, därav 11,23hektar åker (lägst 8,0 och högst 15,2 hektar), 1,64 hektar betesmark, 3,9 hektar produktiv skogsmark och 1,84 hektar övrig mark. 6 st. av de 110 jordbruken skulle kvarstå såsom s. k. stödjordbruk och 48 skulle helt försvinna. Huru snart inventerade jordbruken kunna bli föremål för sådan ombildning sammanhänger, därest såsom här förutsattes det skall ske på frivillighetens väg, med den tid, som kommer att förflyta, innan de enskilda jordbruken eller delar därav genom försäljningar bliva tillgängliga för att kunna utnyttjas i ombildningssyfte. De nuvarande innehavarnas ålder samt i vilken omfattning jordbruken kunna komma att övertagas av hemmavarande barn och dyl. kommer givetvis härutinnan att spela stor roll. Huru de inventerade jordbrukens nuvarande innehavare fördela sig på olika åldersklasser och i vilken omfattning hemmavarande barn f. n. finnas hos dessa jordbrukare framgår av följande tablå. G sOÅldersklasser

-i ts3 K»

Antal jordbrukare i ovannämnda årsklasser med: a) inga hemmavarande barn. . b) ett hemmavarande barn . . . c) två—flera hemmavarande

S:a jordbrukare i ovannämnda årsklasser

CO C5

co o g.

>£-

£>OS

ar

CO t-l

CO OS

1 CO C"

| \L •FC7< o

Ot O

K» H

S* >-l

>-t

»1

a,

7 1

T-i

C

r-*

OS 1

r1 1 OT o» OS C5 ©1 >-t

O 9>

tn 1

OJ OS

a •<

tn c

1 O

o

3 3

>1

B

-t

-i

»

6 4

6 4

1 2

— — — —

3 2

2 2

6 1

31 27

2 1

5 1

—

10 5

11 5 2 6 — — — — — — — —

45 7

—

4 Om det antages att jordbrukarna upphöra att vara egna företagare vid i medeltal 65 års ålder, skulle under en period av 10 år ej mindre än 35 st. komma att lämna sina jordbruk. Av dessa ha 13 st. inga hemmavarande barn, 14 ha ett hemmavarande barn vardera, och 8 ha två eller flera hemmavarande barn. Under samma förutsättning i fråga om jordbrukarnas genomsnittsålder, då de upphöra att vara egna företagare, komma 66 st. alt lämna sina jordbruk under de närmaste 20 åren. Av

252 dessa sakna 26 st. hemmavarande barn, 16 ha ett hemmavarande barn vardera och 24 ha två eller flera hemmavarande barn. Om det antages att samtliga brukningsdelar utan hemmavarande barn och hälften av brukningsdelarna med ett hemmavarande barn komma att försäljas i allmänna marknaden — alltså icke övertagas av barn till nuvarande innehavare — skulle under den närmaste 1 O-årsperioden 20 st. och under den närmaste 20-årsperioden 32 st. brukningsdelar bli disponibla för ombildningen. Den sistnämnda siffran är sannolikt för låg, då utflyttning fortfarande torde komma att ske i de jordbrukarehem, där innehavaren tillhör åldersklassen 46—55 år. De anförda reflexionerna till tablån rörande sambandet mellan jordbrukarnas ålder och antal hemmavarande barn ge en antydan om, inom vilken tid under vissa förutsättningar den föreslagna ombildningen av de ofullständiga brukningsdelarna kan tänkas äga rum.

Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. [3]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. [10]

Industri.

H a n d e l och sjöfart. Kommunalförvaltning Koinmunikationsväsen. Betänkande ang, rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Statens oeli k o m m u n e r n a s

finansväsen. Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi. Försäkringsväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor [6]. Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. ni. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8] 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9]

1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. VI. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. [12] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendot. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [7] Utrikes ärenden. Internationell r ä t t .

Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] P M ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18] Stockholm 1916. Marcus Boktr.-A.-B. 468941