Betänkande med förslag angående hemvärnet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

•2* -

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1946: 59 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

HEMVÄRNET AVGIVET AV

1 9 4 5 ÅRS

HEMVÄRNSKOMMITTÉ

S T O C K H O L M 19 4 6

O. c

Statens offentliga utredningar 1946 Kronologisk» 1. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r u n d r a d i o n i Sverige. Dess aktuella b e h o v och r i k t l i n j e r för d e s s f r a m t i d a v e r k s a m h e t . N o r s t e d t . 167 s. K. 2. D ö d f ö d d h e t e n och t i d i g d ö d l i g h e t e n i Sverige. D e s s s a m b a n d m e d n a t i v i t e t s m i n s k n i n g e n och dess förhåll a n d e vid olika f o r m e r av f ö r l o s s n i n g s v å r d s a m t d e s s s o c i a l m e d i c i n s k a och b e f o l k n i n g s p o l i t i s k a b e t y d e l s e . Av C. G y l l e n s w ä r d . B e c k m a n . 115 s. S. 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e g r u n d e r för flottn i n g s l a g s t i f t n i n e e n m . m . Hseggström. 09 s. J o . 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e u n i f o r m s p l i k t e n s o m f a t t n i n g för viss p e r s o n a l vid f ö r s v a r s v ä s e n d e t . V. P e t t e r s o n . 59 s. F ö . 5. B e t ä n k a n d e om b a r n k o s t n a d e r n a s f ö r d e l n i n g m e d förslag a n g å e n d e a l l m ä n n a b a r n b i d r a g ra. m . V. P e t t e r s o n . 351 s. 8 . 6. B e t ä n k a n d e om b a r n k o s t n a d e r u a s f ö r d e l n i n g m e d förslag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. B e c k m a n . 153 s. 8. 7. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e å t g ä r d e r för att beg r ä n s a a n t a l e t k o n t r a k t s a n s t ä l l t m a n s k a p i n o m krigsm a k t e n . B e c k m a n . 136 s. F ö . 8. 1941 å r s l ä r a r l ö n e s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l b o s t ä l l s o r d n i n g för f o l k s k o l a n s l ä r a r e m . m . M a r c u s . 146 B. F i . 9. 1945 å r s u n i v e r s i t e t s b e r e d n i n g . 1. D o c e n t i n s t i t u t i o n e n . Hreggström. 62 s. E . 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till o m o r g a n i s a t i o n av vägoch v a t t e n b y g g n a d s s t y r e l s e n m . m . Katalog- o. T i d s k r i f t s t r y c k . 217 s. K. 11. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 4. S k o l p l i k t s t i d e n s s k o l f o r m e r . 2. F o l k s k o l a n . A. Allm ä n del. I d u n . 341 s. E. 12. B e t ä n k a n d e o m t a n d l ä k a r u t b i l d n i n g e n s o r d n a n d e m . m . Del 1. B e c k m a n . 216 s. E. 13. I n v e s t e r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g r ö r a n d e p e r s o n a l - och m a t e r i e l r e s u r s e r m . m . för gen o m f ö r a n d e av ett a r b e t s p r o g r a m e n l i g t av u t r e d n i n g e n t i d i g a r e f r a m l a g t förslag. M a r c u s . 72 s. F i . 14. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 4. S k o l p l i k t s t i d e n s s k o l f o r m e r . 4. R e a l s k o l a n . Prakt i s k a linjer. I d u n . 193 s. E . 15. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 4. S k o l p l i k t s t i d e n s s k o l f o r m e r . 2. F o l k s k o l a n . B . F ö r slag till u n d e r v i s n i n g s p l a n e r . I d u n . 253 s. E. 16. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e forsknings- och f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n p å j o r d b r u k e t s o m r å d e i N o r r l a n d . V. P e t t e r s o n . 133 s. J o . 17. Den f a m i l j e v å r d a n d e s o c i a l p o l i t i k e n . B e c k m a n . 132 s. S. 18. P M a n g å e n d e n t v e c k l i n g s p l a n e r i n g p å j o r d b r u k e t s o m r å d e . M a r c u s . 252 s. J o . 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e den e k o n o m i s k a förs v a r s b e r e d s k a p e n s f r a m t i d a o r g a n i s a t i o n . I d u n . 92 s. F o . 20. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e den c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n e n av d e t civila m e d i c i n a l - och v e t e r i n ä r v ä s e n d e t . I d u n . 361 s. S. 21. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och f ö r s l a g a n g å e n d e r ä t t e n till a r b e t s t a g a r e s u p p f i n n i n g a r . N o r s t e d t . 71 s. J u . 22. B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r d n a n d e av k r e d i t g i v n i n g s och r å d g i v n i n g s v e r k s a m h e t för h a n t v e r k och s m å i n d u stri s a m t b i l d a n d e av f ö r e t a g a r n ä m n d c r . M a r c u s . 144 s. H. 23. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 12. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e m o d e r s k a p s b i d r a g . B e c k m a n . 118 s. S. 24. K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a b e t ä n k a n d e . 1. F ö r s l a g till effektiviserad k u r a t o r s - och a r b e t s f ö r m e d l i n g s v e r k s a m h e t för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a m . m . Katalog o. T i d s k r i f t s t r y c k . 200 s. 8. 25. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag m e d s ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r om u p p f i n n i n g a r m . m . av b e t y d e l s e för r i k e t s f ö r s v a r . N o r s t e d t . 37 s. J u . 26. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e t j ä n s t e p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g e n s org a n i s a t i o n . M a r c u s . 71 s. H. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till i n v e s t e r i n g s r e s e r v för budg e t å r e t 1946 47 av statliga, k o m m u n a l a och s t a t s u n d e r s t ö d d a a n l ä g g n i n g s a r b e t e n . M a r c u s , v i j , 378 s. F i . 28. B i l a g o r till b e t ä n k a n d e m e d förslag till i n v e s t e r i n g s r e s e r v för b u d g e t å r e t 1946/47 av statliga, k o m m u n a l a och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 s. F i .

förteckning: 29. 1943 å r s j o r d b r u k s t a x e r i n g s s a k k u n n i g a . Betänkande m e d förslag t i l l ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r i fråga oinl t a x e r i n g av i n k o m s t av j o r d b r u k s f a s t i g h e t s a m t lag o m j o r d b r u k s b o k f ö r i n g . M a r c u s . 282 s. 3 bil. F i . 30. S o c i a l u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a . 2. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e s t a t s v e t e n s k a p l i g a e x a m i n a m . m. Hseggströnrl 127 s. E . 31. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n ocli u t r e d n i n g s . . 6. S k o l a n s i n r e a r b e t e . S y n p u n k t e r på fostran o c h u n d e r v i s n i n g . I d u n . 194 s. E . 32. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e allm ä n t k y r k o m ö t e m . m . Hreggström. 161 s. E . 33. K ö r s ä k r i n g s u t r e d n i n g e n . F ö r s l a g till lag om försäkr i n g s r ö r e l s e m . m . 1. L a g t e x t . N o r s t e d t , iv, 150 s. H. 34. F ö r s ä k r i n g s u t r e d n i n g e n . F ö r s l a g t i l l lag om försäkr i n g s r ö r e l s e m . m . 2. M o t i v . N o r s t e d t , vj, 441 s. H. 35. S t a t s m a k t e r n a och f o l k h u s h å l l n i n g e n u n d e r d e n till följd av s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a krisen. Del 6. T i d e n j u l i 1944—juni 1945. I d u n . 476 s. F o . 36. P a r l a m e n t a r i s k a u n d e r s ö k n i n g s k o m m i s s i o n e n a n g å e n d e flyktingärenden och s ä k e r h e t s t j ä n s t . 1. B e t ä n k a n d e ang å e n d e flyktingars b e h a n d l i n g . B e c k m a n . 500 s. 8. 37. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 13. F ö r s l a g angående folkpensioneringens administrativa handhavande m. m . V. P e t t e r s o n . 114 s. S. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e officersutbildningen i n o m a r m é n m . m . Hseggström. xiij, 504 s. F ö . Den s v e n s k a v ä x t o d l i n g e n s u t v e c k l i n g s t e n d e n s e r s a m t dess i n r i k t a n d e efter kriget. I d u n . 106 s. J o . B e t ä n k a n d e a n g å e n d e h a n t v e r k e t s och s m å i n d u s t r i e n s b e f r ä m j a n d e . M a r c u s . 192 s. H. B e t ä n k a n d e m e d förslag till s k o g s v å r d s l a g m . m . M a r c u s . 430 s. J o . R i k t l i n j e r för den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . Del 1. I d u n . 282 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d förslag till v e r k s t a d s o r g a n i s a t i o n för väg- o c h v a t t e n b y g g n a d s v ä s e n d e t . Sv. T r y c k e r i AB. (2) 105 s. K. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga a r b e t s f ö r m e d l i n g e n u n d e r k r i g s å r e n . V. P e t t e r s o n . 390 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r för f r ä m j a n d e av r i d h ä s t a v e l n m . m . N o r s t e d t . 94 s. Fö. R i k t l i n j e r för den f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . Del 2. I d u n . 60G s. J o . R a t i o n a l i t e t s v a r i a t i o n e r n a i n o m d e t svenska j o r d b r u k e t . Av L. N a n n e s o n . I d u n . 84 s. J o . 1945 å r s l ö n e k o m m i t t é . 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statliga l ö n e p l a n e r m. m . M a r c u s . 240 s. F i . A r v d a b a l k s a k k u n n i g a s förslag till f ö r ä l d r a b a l k . Nors t e d t . 192 s. J u . B e t ä n k a n d e med förslag till n y o r g a n i s a t i o n a v kyrkoi n u s i k e r b e f a t t n i n g a r n a m . m . Del 2. Sv. T r y c k e r i AB. iv. 216 s. E. 51. S a k k u n n i g a a n g å e n d e a r b e t s f ö r m e d l i n g e n s o r g a n i s a tion. Del 2. Den offentliga a r b e t s f ö r m e d l i n g e n s framt i d a o r g a n i s a t i o n . Motiv och förslag. V. P e t t e r s o n . 189 s. F i . 52. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 14. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e å l d e r d o m s h e m m . m . B e c k m a n . 88 s. S. 58. B e t ä n k a n d e om befolkningspolitikens organisation m . m . Beck:nan. 70 s. 8. 54. U t r e d n i n g a n g å e n d e r e g l e r i n g av den t e r r i t o r i e l l a förs a m l i n g s i n d e l n i n g e n i S t o c k h o l m . Av E . S c h a l l i n g . V. P e t t e r s o n . 254 s. E. 55. U t r e d n i n g r ö r a n d e s e x u a l u n d e r v i s n i n g e n i h ö g r e s k o l o r j ä m t e förslag till h a n d l e d n i n g i s e x u a l u n d e r v i s n i n g för l ä r a r e i högre skolor. Hseggström. 103 s. 4 p l . E. 56. 1944 å r s s k a t t e s a k k u n n i g a . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e i d r o t t s s a m m a n s l u t n i n g a r s b e s k a t t n i n g för i n k o m s t . V. P e t t e r s o n . 198 s. F i . 57. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e vissa o r g a n i s a t i o n s - , u t b i l d n i n g s och t j ä n s t g ö r i n g s f r å g o r vid d o m s t o l a r n a . Norstedt. 330 s. J u . 5S. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e u t b y g g n a d av civila flygplatser m . m . I d u n . 153 s. 1 k a r t a . K. 59- B e t ä n k a n d e med förslag a n g å e n d e h e m v ä r n e t . B e c k m a n . 157 s. 1 bil. F ö . /

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g | n r 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 6 : 5 9 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

HEMVÄRNET AVGIVET AV

1 9 4 5 ÅRS

HEMVÄRNSKOMMITTÉ

STOCKHOLM 1946 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1846 46]

3 INNEHÅLLSFÖETECKNING. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

5 Avd. T. Inledning Kap. 1. Hemvärnets uppkomst, utveckling och nuvarande organisation

" 7

Kap. Avd. II.

2. Direktiv för kommitténs arbete

16 Förslag med allmän motivering

19 Kap. 3. Huvuddragen i förslaget

19 Kap. 4. Hemvärnets rekrytering Rekryteringsunderlag Överbefälhavarens framställning om beväpning personal Frivillig rekrytering eller tvångsuttagning Åtgärder för att stimulera frivillig rekrytering

26 26 av

uppskovs27 30 35

Kap. 5. Hemvärnets indelning Indelning med hänsyn till användning 1. Nuvarande förhållanden (verks- och industrihemvärn, driftvärn) 2. Granskning av nuvarande förhållanden 3. Kommitténs förslag (allmänt hemvärn och driftvärn) Indelning i personalkategorier Indelning i förband Territoriell indelning

37 37 37 40 41 43 44 45

Kap. 6. Hemvärnets styrkeförhållanden

47 Kap. 7. Hemvärnets mobilisering

51 Kap. 8. Hemvärnets ledning Ledningen inom hemvärnsområden och hemvärnskretsar » » försvarsområden » » myndighet och företag med driftvärn Riksledningen Kap. 9. Samordning av frivillig lantmilitär försvarsverksamhet Allmänna synpunkter Redogörelse för befintliga organisationer för frivillig lantmilitär försvarsverksamhet Samordning av utbildningsverksamheten 1. Kommitténs tidigare förslag 2. Yttranden över kommitténs tidigare förslag 3. Kommitténs slutliga förslag Samverkan Kap. 10. Hemvärnets utbildning

56 56 57 61 62 69 69 69 73 74 77 85 90 92

4 Sid.

Kap. 11. Hemvärnets utrustning

96 Kap. 12. Hemvärnets stridsskola

100 Kap. 13. Hemvärnspersonalens medansvar i hem värnsarbetet

106 Kap. 14. Hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner

113 Kap. 15. Hemvärnspersonalens ställning i straff rättsligt hänseende

119 Kap. 16. Kostnadsberäkningar

122 Avd. III.

Författningsförslag

Förslag till Hemvärnslag Förslag till kungörelse om hemvärnets organisation och uppgifter (hemvärnskungörelse)

131 131 ni. m. 133

Avd. IV. Specialmotivering till författningsförslagen Hemvärnslag Hemvärnskungörelse

146 146 149

Bilaga 1

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet. Genom beslut den 2 februari 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för • försvarsdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med utredning rörande hemvärnets organisation m. m. samt att avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. På grund av detta bemyndigande anmodades den 26 februari 1945 hemvärnschefen, dåvarande översten numera generalmajoren G. V. Petri, dåvarande majoren i armén, kaptenen vid Jönköpings-Kalmar regemente, numera majoren vid försvarsstaben S. Holmberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare, ombudsmännen C. A. E. Lindberg i Stockholm och Fritz J. H. Persson i Växjö, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen Ivar Persson i Skabersjö samt generalsekreteraren i centralförbundet för befälsutbildning, översten B. V. Skogh att utföra ifrågavarande uppdrag. Därjämte anmodades undertecknad Petri att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Till sekreterare åt kommittén utsågs dåvarande sekreteraren hos statens arbetsmarknadskommission, numera förste kanslisekreteraren i handelsdepartementet L.-O. Ekeberg. Efter särskild framställning bemyndigades utredningen den 3 april 1945 att såsom expert anlita sekreteraren hos arméns fortifikationsförvaltning S. I. R. Källenius. Ekeberg har den 1 oktober 1945 på egen begäran entledigats från uppdraget att vara sekreterare men kvarstått som expert och ersatts av Källenius som sekreterare, därvid Källenius entledigats från uppdraget att vara expert. De sakkunniga ha antagit benämningen »1945 års hemvärnskommitté». Hemvärnskommittén har begagnat sig av den i direktiven medgivna rätten att avgiva vissa förslag innan slutligt förslag kunde avgivas i anledning av utredningsarbetet i övrigt. Sålunda ingåvos den 3 september 1945 framställningar syftande till förbättring av hemvärnsmännens utrustning och ekonomiska villkor. Framställningarna föranledde proposition till 1945 års höstriksdag, nr 379. I propositionen hade i allt väsentligt upptagits de av hemvärnskommittén uttryckta önskemålen. Den 25 juli 1945 ingavs förslag till lag om rätt för vissa kommuner att anslå medel till hemvärnets verksamhet m. m. och den 31 januari 1946 föreslogs en samordning av den lantmilitära ungdomsutbildningen. Dessa båda framställningar ha icke föranlett proposition till riksdagen. I samband med sistnämnda framställning behandlade kommittén två remisser från försvarsdepartementet rörande framställning från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, svenska sektionen, angående höjande av åldersgränsen för inträde i militära ungdomsorganisationer. Hemvärnskommittén har efter remiss från vederbörande statsdepartement avgivit underdånigt utlåtande angående dels försvarets civilförvaltnings

6 medelsäskanden för budgetåret 1946/47, dels verkshemvärnet vid postverket. I underdånig skrivelse den 15 maj 1946 har hemvärnskommittén hemställt, att den i proposition 1946: 120 föreslagna omorganisationen av försvarsområdena i avvaktan på kommitténs betänkande icke måtte föranleda beslut om minskning av nuvarande antalet hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare. Till hemvärnskommittén har från försvarsdepartementet överlämnats remissutlåtanden rörande kommitténs förslag till samordning av den läntmilitära ungdomsutbildningen. Hemvärnskommittén har dessutom från militära myndigheter, enskilda företag och hemvärnsmän fått mottaga ett antal framställningar. Dessa torde få anses för kommitténs del besvarade genom vad i föreliggande betänkande anföres. Under sitt arbete har hemvärnskommittén vid skilda tillfällen haft samråd med representanter för militära, och civila myndigheter, krigsviktiga industriföretag och vissa frivilliga försvarsorganisationer. Hemvärnskommittén ävensom vissa av dess ledamöter ha företagit studieresor inom landet. Sedan utredningsarbetet numera slutförts, får hemvärnskommittén härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till utformning av den framtida hemvärnsorganisationen. På sätt i 6 kapitlet i betänkandet förmäles överlämnas samtidigt härmed såsom bilaga ett särskilt häfte, betecknat »Hemvärnets styrkeförhållanden m. m.». Utredningen står i visst samband med frågan om den ekonomiska ramen för försvaret efter utgången av femårsperioden 1942/47 vilken fråga utredes av 1945 års försvarskommitté. Hemvärnskommittén kan icke bedöma när försvarskommitténs arbete blir slutfört men har antagit, att hemvärnskommitténs förslag icke kan bli föremål för behandling i sin helhet vid 1946 års höstriksdag. På grund härav hemställer hemvärnskommittén, att följande frågor, vari avgörande snarast bör träffas, måtte upptagas till behandling vid 1946 års höstriksdag nämligen: fastställande av fredsorganisationens omfattning, samordning av den frivilliga lantmilitära ungdomsutbildningen, hemvärnets ledning, hemvärnets stridsskola, formerna för hemvärnspersonalens medansvar i hemvärnsarbetet samt överföring till hemvärnet av vissa anslag för byggnads- och reparationsberedskapens övningar. Stockholm den 3 september 1946. GUSTAF P E T R I SVEN HOLMBERG IVAR PERSSON

CARL LINDBERG

FRITZ PERSSON BO SKOGH / Sten

Källenius

7 Avd. I.

Inledning.

Kap. i . Hemvärnets uppkomst, utveckling och nuvarande organisation. Under vintern 1939—1940 framkom på flera håll i vårt land tanken att på frivillighetens väg uppsätta styrkor för hemortsförsvarets stärkande, och på vissa platser började man också sätta dessa planer i verket. Det var förhållandena under fälttågen i Polen och Finland, som öppnade allas ögon för de genomgripande förändringar krigstekniken undergått genom flygvapnets och de motoriserade markstridsmedlens utveckling och för de nya krav, som därigenom uppställdes på hemortsförsvaret. T en skrivelse den 26 januari 1940 fäste dåvarande överbefälhavaren Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på dessa frågor samt påkallade erforderliga åtgärder från statsmakternas sida. Framställningen resulterade i tillsättandet av 1940 års hemvärnskommitté, som den 7 mars samma år framlade förslag till organiserandet av ett hemvärn. Den 15 i samma månad hemställde överbefälhavaren hos Kungl. Maj: t om inrättande av en hemvärnsorganisation enligt av kommittén angivna grunder. Den 9 april, då det tyska angreppet mot Danmark och Norge förde kriget in på våra gränser, hade försvarsdepartementet ännu icke hunnit behandla koinmittébetänkandet och däröver infordrade remissyttranden. Dåvarande departementschefen, statsrådet Sköld, ansåg emellertid läget fordra snabb handling, varför han några dagar senare genom muntlig order till chefen för armén anbefallde omedelbara åtgärder för upprättandet av ett hemvärn enligt de av kommittén angivna riktlinjerna, Denna order kompletterades genom ett kungligt brev, daterat den 17 april. Sedan proposition överlämnats den 26 april (nr 257), kunde riksdagen den 29 maj fatta beslut i ärendet. Vid denna tidpunkt hade organisationsarbetet redan framskridit så långt, att den administrativa indelningen i huvudsak var klar, befäl i stor utsträckning utsett samt bortåt 80 000 hemvärnsmän anmälda. Av vad som här anförts om hemvärnets tillblivelse framgår, att organisationen växte fram som ett spontant uttryck för medborgarnas försvarsvilja. Därför kunde hemvärnet helt byggas upp på frivillig grund. Statsmakterna hade endast att tillse, att de yttre betingelserna för dess utformning och ledning skapades. Redan i direktiven till 1940 års hemvärnskommitté framhölls nödvändigheten av att den ifrågasatta organisationen infogades som ett led i landets militära försvarsorganisation. Betydelsen härav underströks ytterligare av statsrådet Sköld vid hemvärnspropositionens behandling i riksdagen. Han yttrade därvid i andra kammaren bland annat (prot. nr 35/1940, s. 40): 1346 46

»Den debatt som här har förts, föranleder mig att göra ett viktigt påpekande. Det föreslagna hemvärnet har jämförts med vissa frivilliga försvarsorganisationer i andra länder. Jag vill endast påpeka, att en sådan jämförelse saknar all grund. Det föreslagna hemvärnet är icke någon frivillig försvarssammanslutning, utan detta hemvärn blir en del av den svenska krigsmakten. Frivilligheten sträcker sig icke längre, än att det är den enskilde mannen, som själv avgör, om han vill teckna kontrakt om anställning i detta hemvärn. Detta gör han av fri vilja; så långt sträcker sig frivilligheten. Men i och med att han tecknat på sitt kontrakt tillhör han krigsmakten och är i sin tjänstgöring ställd under krigslagarna. Han har då icke annan ställning än vilken fast anställd som helst vid den svenska krigsmakten. Det är viktigt att hava klart för sig, att detta icke är en organisation, där människorna frivilligt sammansluta sig och välja sin egen ledning och föra sitt eget fria liv.» Vid hemvärnets tillkomst var det icke möjligt att fullt klart och uttömmande ange dess uppgifter. Främst måste härvid byggas på erfarenheterna från krigshändelserna i utlandet, men någon klar bild av dessa kunde vid denna tid icke erhållas. Organisationens blivande styrka och värde berodde på så många osäkra faktorer, att säker grund för bedömandet saknades. Den första hemvärnskommittén angav hemvärnets uppgift vara att: »snabbt oskadliggöra från luftfarkoster antingen genom fallskärmshopp eller på annat sätt landsatta, på kusten landsatta eller över landgränsen inkomna fiender eller smärre fientliga patruller och avdelningar; medverka i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller styrkor, landsatta eller inkomna i riket på ovan angivet sätt samt svara för luftvärn i viss utsträckning, där permanent eldberedskap icke erfordras.» I ovannämnda proposition (nr 257, s. 7) anslöt sig föredragande departementschefen till denna uppfattning och yttrade bland annat, »Även om de uppgifter som enligt förslaget avses skola tilläggas hemvärnet kunna te sig relativt begränsade, synes det dock stå klart, att hemvärnet skulle, även med dessa begränsade uppgifter, kunna innebära ett i vissa fall betydande tillskott till landets försvarskrafter, ett tillskott som dessutom kan åstadkommas för en relativt ringa kostnad.» I hemvärnskungörelsen säges mera allmänt, att hemvärnets »främsta uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten». Till en början innan hemvärnet erhållit beväpning och utrustning samt nödtorftig utbildning, betraktades nog dess militära värde från åtskilliga håll som tämligen tvivelaktigt. Hemvärnet fick emellertid tillfälle att i lugn och ro fullborda sin utrustning och förbättra sin utbildning, och det fick också tillfälle att i praktiken visa sin användbarhet. Vad som i alldeles särskild grad tilldrog sig allmänhetens uppmärksamhet och stärkte hemvärnsmännens självförtroende var den på grund av episoden i Lekvattnet i februari 1943 inledda effektiva hemvärnsvakthållningen mot nödlandade främmande flygplan. I allt större omfattning började hemvärnet också beredas tillfälle att deltaga i de stora fördelningsmanövrar, som med korta mellanrum höllos på olika platser i landet. Därvid skapades ökad förståelse och uppskattning från militärt håll.

9 Samtidigt som hemvärnet genom organisationens lugna utveckling tillvann sig en alltmera aktad ställning i landet, började man få en klarare överblick över krigshändelserna i Europa, varvid betydelsen av ett väl organiserat och förberett folkförsvar bakom fronten allt mera framträdde. Framför allt blev händelseutvecklingen i Ryssland efter det tyska anfallet på sommaren 1941 vägledande. Då marskalk Stalin kort tid efter operationens början i radio proklamerade den brända jordens taktik, följdes denna uppmaning omedelbart och effekten blev efter hand av allt att döma synnerligen verkningsfull. Det folkkrig som då släpptes löst var, som man numera förstår, noga förberett. Sannolikt spelade den s. k. Osoaviåchim, en jättelik organisation för alla former av frivilligt försvar, därvid en betydande roll. Namnet Osoaviåchim, en förkortning av ord som betyda »föreningen för luftförsvar och gasskydd», anger föreningens ursprungliga syfte. Under kriget omställdes verksamheten till att omfatta jämväl militär massundervisning för alla försvarsgrenar och utbildning av reserver till fronterna. Ett stort antal medlemmar utbildades till partisaner. Från tyskt håll har omvittnats vilka svårigheter, som de ryska partisanerna beredde de kämpande trupperna genom sina ständiga angrepp mot förbindelselinjerna. Då den ryska offensiven på våren 1943 sattes igång, samverkade de reguljära trupperna framgångsrikt med de bakom den vikande fienden opererande partisanförbanden. Utan en redan i fredstid noggrant planlagd organisation hade säkerligen icke den ryska partisanverksamheten givit så goda resultat. Särskild omsorg måste ha ägnats åt möjliggörandet av de spridda partisangruppernas samverkan. Att tyskarna icke igångsatte några fallskärmsföretag mot ryssarna, sammanhänger måhända med deras respekt för de ryska partisanerna. Efter vapenstilleståndet synes Osoaviåchim fortsätta sin utbildningsverksamhet efter samma linjer som under kriget. Man strävar att utbreda intresset för alla slag av militär idrott, bland annat flygsport, motorsport, hästsport och sjötjänst. Särskilt skyttesporten omfattas med stort intresse. I tidskriften Za oboröny (För försvaret) nr 1/1946 säges bland annat, att sistnämnda sport lämpar sig för såväl barn som män och kvinnor. »Osoaviåchims organisationer måste driva det därhän, att skyttesporten blir varje medlems egendom.» Det må i detta sammanhang anmärkas, att tidskriftens devis enligt titelbladet är »Det är varje medborgares heliga plikt att försvara sitt land». Partisanverksamheten fick stor betydelse även i andra länder. På Balkanhalvön fingo partisanstyrkorna så småningom sådan kvalitet, att de kunde utföra regelrätta operationer mot de tyska ockupationstrupperna. T de ockuperade länderna organiserades efter hand väpnade »underjordiska» styrkor, beredda att gripa in i rätta ögonblicket. Den franska maquisen synes verksamt ha bidragit till den allierade invasionens lyckosamma och snabba förlopp på sommaren 1944. I Danmark och Norge fingo hemmafrontens trupper visserligen icke tillfälle att direkt deltaga i några befrielseoperationer, men deras insats blev ändock i många avseenden betydelsefull. Englands hemvärn, Home Guard, som sattes upp sommaren 1940 efter

10 den engelska reträtten från Dunkerque, fick efter hand en respektingivande omfattning och styrka. Den ursprungligen frivilliga rekryteringen kompletterades efter hand med viss tvångsuttagning. Då invasionen uteblev, kom det engelska hemvärnet aldrig att i strid med markstridskrafter få visa vad det gick för. Den till mer än halvannan miljon man uppgående, över hela landet utgrupperade hemvärnsstyrkan hade dock säkerligen kunnat vålla en anfallande fiende avsevärt avbräck. Partisanverksamhetens effektivitet i det pågående kriget medförde en förändring och utvidgning av det svenska hemvärnets uppgifter och tänkta användning. Sålunda fastställdes i de taktiska anvisningar, som överbefälhavaren utgav år 1942, hemvärnets uppgifter i det »fria kriget». Genom anvisningarna i den av statens informationsstyrelse på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1943 utgivna broschyren »Om kriget kommer» underströks ytterligare hemvärnets roll i folkförsvaret. Den utveckling, som hemvärnets uppgifter undergått, och de förutsättningar, som hemvärnet visat sig besitta för deras lösande, ha hos såväl de militära myndigheterna som hos hemvärnsmännen själva åstadkommit en stark känsla av den nytillkomna försvarsorganisationens berättigande och oumbärlighet. Man måste emellertid noga fasthålla, att hemvärnet på grund av sin egenart utgör ett särskilt truppslag med klart avgränsade uppgifter och härför avpassad organisation och utbildning. Hemvärnet får under inga omständigheter betraktas som en slags reserv till de på värnpliktens grund uppsatta fält- och lokalförsvarsförbanden eller användas efter samma principer som dessa. Varken hemvärnsbefälets kvalitet eller -förbandens utrustning och organisation tillåter uppträdande i större enheter. Gruppen är hemvärnets naturliga stridsenhet. Hemvärnet kan göra ovärderliga insatser, om det användes riktigt; felaktigt använt blir det en besvikelse för ledningen, en dyrbar uppoffring av manskap utan gagn. Det öde, som vederfors den tyska s. k. folkstormen, vilken i krigets sista skede sattes in i regements- och bataljonsförband mot anfallande linjetrupper, ger tydligt belägg för denna uppfattning. Redan från början stod det klart, att hemvärnet måste med minsta dröjsmål kunna träda i verksamhet och därför besitta hög beredskap. Detta kräver, att hemvärnsmännen i sina bostäder själva förvara vapen och ammunition. En sådan anordning fordrar emellertid fullt förtroende från befolkningens sida gentemot hemvärnsmännen. För att tillgodose detta krav tillerkändes de kommunala myndigheterna ett starkt inflytande vid rekryteringen och befälsurvalet. I överensstämmelse med principen, att hemvärnet är en otvetydig militär organisation, fingo emellertid de militära myndigheterna härvidlag det avgörande ordet. Landsorganisationen skrev i sitt yttrande över 1940 års hemvärnskommittés förslag bland annat. »Två oeftergivliga förutsättningar måste fasthållas vid hemvärnets uppbyggande. Det måste infogas i det militära försvarssystemet, och det måste, så långt med denna ställning är förenligt, givas en demokratisk organisation. Genom att

11 det införes som ett led i det militära systemet skapas de säkraste garantierna mot den politisering och partisplittring som enligt utländsk erfarenhet lätteligen hotar en föreningsmässigt organiserad hemvärnsrörelse. Genom en så långt möjligt demokratisk organisation gives hemvärnet den starkaste moraliska förankringen i folkmedvetandet.» R e d a n från början fick m a n d e t intrycket, a t t olika g r u p p e r av l a n d e t s befolkning blivit likformigt r e p r e s e n t e r a d e i hemvärnet. P a r t i p o l i t i s k a och enskilda i n t r e s s e n h a d e h e l t fått vika för en enig försvarsvilja. D e n n a var tydligen e n d a s t u p p b u r e n av den t a n k e n , a t t vårt folk har omistliga v ä r d e n att g e m e n s a m t försvara, S e d a n s o m m a r e n 1940 h a r en s t a r k o m s ä t t n i n g ägt rum inom hemvärnsförb a n d e n . N ä s t a n alla unga män, som d å skrevo h e m v ä r n s k o n t r a k t , ha lämnat hemvärnet, e m e d a n de i n t r ä t t i v ä r n p l i k t s å l d e r n . D e äldre å r g å n g a r n a h a sållats kraftigt av hälsoskäl. L i k v ä l s y n e s d e n u r s p r u n g l i g e n sociala s a m m a n s ä t t ningen icke n ä m n v ä r t h a ä n d r a t s eller den u r s p r u n g l i g a försvarsviljan ha m a t t a t s . D e t s t a r k a s t e b e v i s e t h ä r f ö r är d e t faktum, att h e m v ä r n e t efter v a p e n s t i l l e s t å n d e t icke sönderfallit u t a n t v ä r t o m b e s l å r med tämligen oförm i n s k a d e styrkor. H e m v ä r n e t h a r icke vid n å g o n t i d p u n k t utgjort ett politiskt o r o s m o m e n t utan h a r av allt a t t d ö m a förvärvat sig såväl s t a t s m a k t e r n a s som a l l m ä n h e t e n s fulla f ö r t r o e n d e , vilket tagit sig uttryck p å m å n g a sätt, U t a n att h ä r n ä r m a r e b e r ö r a o r s a k e r n a vågar man därför draga den s l u t s a t s e n , a t t h e m v ä r n s o r g a n i s a t i o n e n fått en ur m e d b o r g e r l i g s y n p u n k t mycket lycko-. sam gestaltning. Beträffande h e m v ä r n e t s sociala s t r u k t u r b e h ö v e r man dock ej å b e r o p a end a s t a l l m ä n n a intryck. H e m v ä r n s s t a b e n , som tidigt h a d e sin u p p m ä r k s a m h e t riktad p å cle sociala frågorna, lät g e n o m den u n d e r b e r e d s k a p e n tjänstgörande henivämspastorn statistiskt undersöka hemvärnets sammansättning. R e d a n h ö s t e n 1941 företogs s å l u n d a en u n d e r s ö k n i n g av K r o n o b e r g s inskrivn i n g s o m r å d e , som dock n ä r m a s t v a r a t t b e t r a k t a som ett stickprov. T v å år senare u n d e r s ö k t e s första m i l i t ä r o m r å d e t , och h ö s t e n 1944 vidgades undersökningen till att omfatta h e l a riket, v a r i g e n o m g a n s k a i n g å e n d e jämförelse med den år 1940 v e r k s t ä l l d a f o l k r ä k n i n g e n blev möjlig. F r å n olika utgångsp u n k t e r företagna a n a l y s e r bekräfta p å ett s l å e n d e sätt, att h e m v ä r n e t s sociala s t r u k t u r n ä s t a n h e l t ö v e r e n s s t ä m m e r m e d befolkningens. Folkräkningens socialgruppering

Arbetarpersonal (inklusive medhjälpande familjemedlemmar, framförallt hemmasöner i jordbruket, 9 %) Företagare (bland vilka jordbrukarna dominera) Förvaltningspersonal Hcmvärnsstabens socialgruppering

Jordbruk med binäringar Industri och hantverk Handel och samfärdsel Förvaltningstjänst och fria yrken

Befolkningen

Hemvärnet

63,5 % 23 % 13,5%

63 % 25 % 12%

Befolkningen

Hemvärnet

38 % 43 % 14,5 % 4,5 %

39,5 % 44 % 12 % 4,5 %

12 Resultatet av berörda undersökningar visar, att hemvärnet är en folkrörelse. Den frivilliga rekryteringen, den allsidiga sammansättningen och den i stort sett jämna fördelningen över landet motiverar en sådan slutsats. I likhet med övriga folkrörelser är hemvärnet medborgerligt fostrande. Det från sociala och andra skrankor befriade kamratskapet inom hemvärnet har för mången betytt en stark och betydelsefull upplevelse. Samarbetet mellan yrkesmilitärer och hemvärnsmän har varit till ömsesidig båtnad. Goda fysiska och psykiska egenskaper ha befordrats; den enskilde hemvärnsmannens offervilja har ofta tagit sig gripande uttryck. Hemvärnets befälsurval har skett enligt demokratiska principer. Ungdomen i hemvärnet, knappt en tredjedel av styrkan, har fått icke blott militär utan även rent mänsklig och medborgerlig fostran under de äldre kamraternas ledning. Otvivelaktigt har den frivilliga rekryteringen i väsentlig mån bidragit att skapa de bästa egenskaperna hos hemvärnet. Emellertid ställer denna rekryteringsform speciella krav på hemvärnets ledning och behandling, varvid erfarenheterna beträffande "krigsmaktens övriga, på värnplikt grundade förband icke alltid kunna tjäna till ledning. På grund av det farofyllda läge, som vårt land befann sig i vid tiden för hemvärnsorganisationens planläggning och första uppbyggande, fick hemvärnet till en början i åtskilliga avseenden karaktären av improvisation. Det gällde att snarast möjligt skapa former för ett praktiskt utnyttjande av den så starkt manifesterade villigheten att deltaga i hemortens försvar. Kriget kunde ju komma när som helst, och alla ville då vara med om att försvara landet. Allt eftersom tiden gick utan att freden blev bruten, kunde emellertid organisationsarbetet inriktas på längre sikt och vunna erfarenheter därvid tillgodogöras. I det följande skall redogörelse lämnas för huvuddragen av hemvärnsorganisationen, sådan den utformades på grundval av bestämmelserna i hemvärnskungörelsen den 31 maj 1940 (nr 592) med tillägg den 24 april 1942 (nr 201), ändring den 30 juni 1942 (nr 566) samt ändring den 15 februari 1946 (nr 72). I sistnämnda ändringskungörelse ha jämväl övriga delar av kungörelsen återgivits i deras gällande lydelse. Hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, är direkt underställt chefen för armén. Hemvärnschefen utövar under honom den högsta militära ledningen av hemvärnet och biträdes därvid av en hemvärnsstab. Till chefens för armén förfogande finnes ett hemvärnsråd, bestående av högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter under hemvärnschefens ordförandeskap. Rådet har till uppgift att följa hemvärnets verksamhet och utveckling samt att med avseende därå för chefen för armén framlägga de förslag och önskemål, som må finnas påkallade. Hemvärnsmännen sammanföras i hemvärnsområden, som äro anslutna till kommunindelningen på sådant sätt, att antingen en eller flera kommuner bilda ett hemvärnsområde. Antalet hemvärnsområden är för närvarande 1 199.

13 Ett antal hemvärnsområden, vanligen 10—15, bilda en hemvärnskrets. Kretsarnas antal uppgår för närvarande till 100. Hemvärnskretsarna med underlydande hemvärnsområden infogas i arméorganisationen genom direkt anknytning till vederbörande försvarsområde. Sålunda utövar försvarsområdesbefälhavaren i egenskap av chef för allt hem värn inom försvarsområdet den omedelbara ledningen av hemvärnets organisation och verksamhet. Till sitt biträde har han en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer. Militärbefälhavaren, under vilken försvarsområdesbefälhavaren lyder, utövar överinseendet av hemvärnet inom militärområdet och fastställer indelningen i hemvärnsområden på förslag av försvarsområdesbefälhavaren. Kretsindelningen fastställes av överbefälhavaren. Hemvärnsområdesbefälhavaren och övrigt befäl inom hemvärnsområdet förordnas av försvarsområdesbefälhavaren efter inhämtande av hemortskommuns yttrande. Kretsbefälhavaren förordnas av militärbefälhavaren efter förslag av försvarsområdesbefälhavaren. Kretsbefälhavaren biträdes i sitt arbete av en hemvärnskretsnämnd, utsedd av länsstyrelsen. Kretsnämnden skall yttra sig över förslag till ny kretsbefälhavare. Hemvärnsområdesbefälhavaren biträdes vid förvaltningen av hemvärnets icke statliga tillgångar av en förvaltningsnämnd med representanter för kommunalmyndigheterna och hemvärnsmännen. Därjämte finnes en av hemvärnsmännen vald disciplinnämnd. Hemvärnet består av hemvärnsmän, reservhemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Vissa villkor äro stadgade för antagningen. Alla måste sålunda vara välfrejdade och kända för laglydnad och medborgarsinne. Till hemvärnsman kan endast antagas den som fyllt 17 år och äger tillfredsställande skjutskicklighet. Hemvärnsmännen äro i regel män i åldrarna över och under värnpliktsåldern, eller sådana värnpliktiga, som frikallats från värnpliktens fullgörande eller på grund av uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering. Dessutom kunna värnpliktiga till ett i kommandoväg fastställt antal antagas till hemvärnsmän och bli då krigsplacerade vid hemvärnet. För att antagas till reservhemvärnsmän fordras, att vederbörande fyllt 16 år. Extra hemvärnsmän äro värnpliktiga, som icke krigsplaceras vid hemvärnet, utan vid mobilisering lämna det och inställa sig vid sina truppförband. Antagning får ej ske utan utlåtande från vederbörande kommunala myndighet. Sådan myndighet kan även göra framställning om uteslutning ur hemvärnet. Försvarsområdesbefälhavaren beslutar i regel om antagning och uteslutning. Vid olika meningar mellan försvarsområdesbefälhavare och kommunal myndighet avgöres frågan av militärbefälhavaren efter länsstyrelsens hörande. Sedan antagning skett, upprättas mellan hemvärnsmannen (reservhemvärnsmannen, extra hemvärnsmannen) samt hemvärnsområdesbefälhavaren ett kontrakt, som gäller med en månads uppsägning. Den antagne förbinder sig

14 att under tid, då riket befinner sig i krig, ävensom eljest då Konungen utfärdat befallning, att hemvärnet skall hållas i beredskap, på kallelse inställa sig till den tjänstgöring, som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet. Denna skyldighet åligger extra hemvärnsman endast under den tid han icke tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring. Detta innebär, att så snart den uppgift som föranlett hemvärnets uppbådande lösts, hemvärnsmännen återgå till sin civila verksamhet. Hemvärnet skall i regel endast tagas i anspråk för uppgifter inom eget och angränsande hemvärns områden. Hemvärnsmännen förbinda sig även att fullgöra viss tjänstgöring i utbildningssyfte. I krig bestämmer Konungen omfattningen av utbildningen. I fred utgör den 20—50 timmar, beroende på vilken militär utbildning hem värnsmännen tidigare undergått, och indelas i ungdomsutbildning och övrig hemvärnsutbildning. För flertalet hemvärnsmän i och över värnplikts åldern blir den kontrakterade utbildningstiden i fred 20 timmar om, året, som fullgöras till minst hälften såsom förbandsövningar i hemvärnsgrupp eller -pluton. Minst vart annat år hålles s. k. alarmeringsövning under samverkan med ortens lottor och hemvärnssamariter. Utöver denna kontrakterade utbildning må hemvärnsman efter eget åtagande fullgöra ytterligare tjänstgöring i utbildningssyfte. Efter särskilt åtagande må hemvärnsman i fredstid även deltaga i efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst, som påkallas av militär eller civil myndighet. Staten å sin sida förbinder sig att förse hemvärnsmännen med beväpning och övrig utrustning i fastställd omfattning. Därjämte äro de tillförsäkrade vissa ekonomiska förmåner i krig som fred. Utgångspunkten har härvid varit, att hemvärnsman i största möjliga mån bör befrias från utgifter i samband med hemvärnsarbetet, men att han icke skall åtnjuta inkomster därav. Vad som stadgats rörande hemvärnsmans skyldigheter och rättigheter gäller i tillämpliga delar även reservhemvärnsmän och extra hemvärnsman. Hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare åtnjuta ett visst årligt arvode, fri telefon och viss ersättning för kostnader i samband med anskaffande av expeditions- och förrådslokaler. Utbildningsarbetets organisation har i stor utsträckning blivit beroende av lokala förhållanden. Enhetliga bestämmelser ha icke kunnat utfärdas för hemvärnsmännen i de glest befolkade norrlandsbygderna och hemvärnsmännen i de tätare bebyggda sydliga landsändarna. Ej heller har det visat sig lämpligt att låta gemensamma föreskrifter galla för städernas och landsbygdens hemvärn. Vissa allmängiltiga riktlinjer för utbildningens organisation ha dock kunnat uppdragas. Befälsutbildningen och viss specialutbildning, i sjukvårds- och radiotjänst samt med automatvapen, sker i regel på lägerkurser. Av särskild betydelse för utbildningsverksamheten är tillkomsten av hemvärnets stridsskola på Vällinge. Där pågår sedan den 1 juli 1943 en kontinuerlig befälsutbildning

15 i regel i form av kurser om 14 dagar. Hemvärnsmän från hela landet erhålla där påbyggnad på tidigare inom försvarsområdena erhållen utbildning. Utöver här beskriven utbildning pågår på flertalet håll en frivilligt organiserad utbildning i form av stridsövningar, anordnade mellan närbelägna hemvärnsområden, tävlingar och framför allt skjutning. Som instruktörer vid hemvärnets utbildning tjänstgöra i första hand vid armén anställt befäl av olika grader samt värnpliktigt befäl. Dessa åtnjuta visst fastställt arvode. Därjämte utövar hemvärnets eget befäl en alltmer omfattande instruktörsverksamhet. I den mån de extra hemvärnsmännens antal växer, kan man förutsätta, att denna betydelsefulla verksamhet ökas. Inom hemvärnet finnas särskilda förband, som organiserats vid vissa statens verk och inrättningar samt vissa krigsviktiga industrier med uppgift att i första hand skydda de anläggningar, där personalen är sysselsatt. Sedan början av år 1945 ingår som en särskild organisation i hemvärnet det vid organisationen för byggnads och reparationsberedskap inrättade driftvärnet, varom provisoriska bestämmelser utfärdats. Härför redogöres närmare i det följande. Åtskilliga erfarenheter och önskemål ha framkommit under de gångna sex åren. På sommaren 1944, då krigets slut kunde skönjas, hemställde hemvärnsrådet om utredning av alla de frågor, som inför den väntade fredsperioden måste lösas. Resultatet härav blev tillsättandet av 1945 års hemvärnskommitté.

16 Kap. 2. Direktiv för kommitténs arbete. 1945 å r s h e m v ä r n s k o m m i t t é s u p p d r a g är enligt K u n g l . Maj:ts i statsrådsprotokollet för den 2 februari 1945 a n t e c k n a d e b e s l u t att inom försvarsdep a r t e m e n t e t »biträda med u t r e d n i n g r ö r a n d e h e m v ä r n e t s organisation m. m. s a m t avgiva de förslag, vartill u t r e d n i n g e n må föranleda». E n l i g t s a m m a protokoll anförde chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t såsom m o t i v e r i n g för sin h e m s t ä l l a n om K u n g l . Maj:ts b e m y n d i g a n d e att utse kom mitten följande: Hemvärnet organiserades år 1940 och har alltså nu ägt bestånd i mer än fyra år. Erfarenheterna ha givit vid handen, att den år 1940 beslutade organisationen — vilken erhållit sin närmare utformning genom hemvärnskungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408) med vissa däri sedermera vidtagna smärre ändringar — är i stort sett väl avvägd, liksom ock att hemvärnet, såvitt hittills kunnat bedömas, bör kunna väl fylla de uppgifter, som det beräknas skola få sig förelagda. Ehuru sålunda någon mera väsentlig ändring av hemvärnets organisation icke torde vara påkallad, har frågan om en överarbetning av gällande bestämmelser rörande hemvärnet aktualiserats genom de vid 1944 års riksdag fattade besluten om upprättande av en byggnads- och reparationsberedskap — vars arbetsavdelningar under vissa förutsättningar kunna såsom driftvärn ingå i hemvärnet — samt ny civilförsvarsorganisation. Sedan någon tid ha inom hemvärnsstaben utförts vissa preliminära utredningar rörande dessa och andra för hemvärnet aktuella spörsmål. Dessa frågor synas böra — på sätt chefen för armén i särskild skrivelse den 17 oktober 1944 förordat — prövas på basis av en mera allsidig utredning i ämnet, varför jag föreslår, att för ändamålet tillkallas särskilda sakkunniga inom försvarsdepartementet. Vid utredningen bör förutsättas, att hemvärnet liksom nu skall i princip vila på frivillighetens grund. Utredningen bör dock taga under omprövning om och i vad mån särskilda åtgärder kunna vara erforderliga till förhindrande av nedgång i hemvärnets numerär. I anslutning härtill bör undersökas, om skäl föreligger att bibehålla de i hemvärnsorganisationen ingående reservhemvärnsmännen. Hemvärnet rekryteras i viss utsträckning bland ynglingar, som ännu icke uppnått värnpliktsåldern. I den mån sådana ynglingar ansluta sig till hemvärnet, böra de självfallet deltaga i hemvärnets övningar. Emellertid bedrives lantmilitär utbildning bland ynglingar under värnpliktsåldern även av bland annat centralförbundet för befälsutbildning genom dess ungdomsavdelningar. En samordning av denna på olika håll bedrivna utbildningsverksamhet bör om möjligt åvägabringas. Det bör därför vid utredningsarbetet övervägas, huruvida icke all lantmilitär utbildning för ynglingar under värnpliktsåldern skulle kunna koncentreras till hemvärnet, vilket därigenom sannolikt skulle erhålla ett visst stöd i sitt rekryteringsarbete. Även möjligheterna att samordna den frivilliga befälsutbildningen i övrigt med utbildningen inom hemvärnet synas böra närmare undersökas. Det är tänkbart, att genom dylika åtgärder bland annat skulle kunna vinnas ett bättre utnyttjande av instruktörer, skjutbanor och materiel samt större möjligheter att för vissa utbildningsmoment disponera övningstrupp.

17 Hemvärnet rekryteras under nuvarande förhållanden bland i värnpliktshänseende över- eller underåriga samt bland sådana värnpliktiga, som på grund av frikallelse, uppskov eller dylikt beräknas icke komma att inkallas till militärtjänstgöring vid mobilisering. Det bör övervägas, huruvida icke under fredsförhållanden även andra värnpliktiga, utan att bliva krigsplacerade vid hemvärnet, böra beredas tillfälle att ingå i hemvärnet, för att deltaga i dettas övningar. Vid utredningsarbetet bör även i övrigt företagas en översyn av gällande bestämmelser om utbildning av hemvärnspersonal. Såsom redan nämnts har 1944 års riksdag beslutat om upprättande av en byggnads- och reparationsberedskap, vars arbetsavdelningar under vissa förutsättningar kunna såsom driftvärn ingå i hemvärnet. Kungl. Maj:t har den 26 januari 1945 meddelat provisoriska bestämmelser rörande driftvärnets organisation m. m. Det bör emellertid vara utredningsmännen obetaget att vid utredningsarbetet upptaga till prövning de med driftvärnets inordnande i hemvärnsorganisationen sammanhängande spörsmålen. I skrivelse den 29 september 1944 har överbefälhavaren framlagt förslag om anskaffning av vapen och annan utrustning i syfte att möjliggöra beväpning av viss personal, som med hänsyn till sin tjänst vid krigsviktiga företag och anstalter m. m. erhållit uppskov eller placerats därstädes genom s. k. orderkort. Enligt förslaget skall personalen därvid inordnas i särskilda strängt ortsbundna lokalförsvarsförband. Även detta förslag bör prövas av de sakkunniga, varvid dess konsekvenser i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende böra allsidigt belysas. Det bör även klarläggas, hur utbildningen av personalen lämpligen bör ordnas i fredstid. I samband därmed bör jämväl uppmärksammas i vad mån för undvikande av en dubbelorganisation redan organiserade verks- och industrihemvärn kunna samordnas med de föreslagna nya förbanden. Under tid då hemvärnsman fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten är han enligt 1 § strafflagen för krigsmakten att anse såsom krigsman och därmed underkastad bestämmelserna i sagda lag. Enligt vad jag erfarit har en viss tvekan försports i fråga om tillämpningen av dessa bestämmelser. Frågan om hemvärnsmännens ställning i straffrättsligt hänseende och därmed sammanhängande spörsmål bör därför beaktas vid utredningsarbetet. Samråd bör äga rum med den inom justitiedepartementet pågående utredningen angående revision av strafflagen för krigsmakten. Hemvärnsman äger under tjänstgöring åtnjuta vissa i hemvärnskungörelsen närmare angivna förmåner. Sedan 1944 års riksdag fastställt avlöningsreglemente för personal i det allmänna civilförsvaret, bör en översyn av motsvarande för hemvärnet gällande bestämmelser äga rum. Med hänsyn till det moderna krigets karaktär måste man räkna med att hemvärnsmän i vissa lägen komma att ansluta till fält- eller lokalförsvarsförband eller förband, som operera i det s. k. fria kriget. Chefen för armén har i skrivelse den 22 april 1944 hemställt, att hemvärnsmännen därvid må antagas till krigsfrivilliga och avlönas i likhet med värnpliktiga, Enär detta förslag, såsom av avgivna remissyttranden framgår, inrymmer vissa svårbedömbara spörsmål, synes detsamma böra tagas under omprövning i samband med den nu föreslagna utredningen. En av riktlinjerna för hemvärnets organisation måste vara, att hemvärnsförbanden skola kunna snabbt och under enkla former uppsättas och inriktas på hembygdens försvar. Hemvärnsförbanden måste kunna uppträda självständigt och böra icke tyngas av någon vidlyftigare organisation. Den utredning, som enligt det föregående bör företagas, måste bygga sina förslag på dessa förutsättningar. Utredningen bör alltså undvika att föreslå sådana administrativa eller 2 — 1346 46

18 organisatoriska anordningar, som innebära avsteg från de nyssnämnda riktlinjerna, utan fastmera söka i den mån så befinnes lämpligt och möjligt ytterligare markera angivna grunddrag i hemvärnets organisation och verksamhet. Utredningsarbetet bör utmynna i av författningsförslag och fullständiga kostnadsberäkningar åtföljda förslag. Vid utredningen bör beaktas det förslag rörande hemvärnskostnadernas bestridande från anslag under fjärde huvudtiteln, som av försvarets civilförvaltning framlagts med skrivelse den 23 maj 1944. Det bör vara de sakkunniga obetaget att, om så prövas lämpligt, avgiva förslag rörande hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner m. m., innan slutligt förslag kan avgivas i anledning av utredningsarbetet i övrigt. Den av mig förordade utredningen står i visst samband med frågan om den ekonomiska ramen för försvaret efter utgången av femårsperioden 1942/47. Därest i sistnämnda hänseende särskild utredning igångsattes — i detta hänseende torde få hänvisas till vad som anförts i propositionen nr 45 till årets riksdag — får det förutsättas, att ett nära samarbete kommer att äga rum mellan utredningarna,

19 Avd. II. Förslag med allmän motivering. Kap. 3. Huvuddragen i förslaget. De av oss i detta betänkande framförda förslagen äro uttryck för vår uppfattning om hemvärnets speciella struktur och förutsättningar och vår därpå grundade syn på hemvärnets uppgifter och ställning inom försvarsorganisationen. Vi vilja därför inledningsvis lämna en kortfattad redogörelse för dessa våra utgångspunkter. Den korta utbildningstiden och de i regel besvärliga övningsförhållandena, den jämförelsevis svaga beväpningen och förbandens ojämna sammansättning i åldershänseende äro omständigheter, som i kvalitativt avseende skilja hemvärnet från de värnpliktiga fält- och lokalförsvarsförbanden. Dessutom saknar hemvärnsbefälet i allmänhet den utbildning och den rutin, som kräves vid armén i övrigt. Att hemvärnsförbanden trots dessa svagheter kunna förutsättas besitta ett betydande stridsvärde beror i första hand på den anda, som frivilligheten skapar, samt på hemvärnsmännens ingående kännedom om det område inom vilket deras verksamhet i regel kommer till utförande. Såväl befälets som truppens begränsade militära förutsättningar gör det emellertid nödvändigt att största enkelhet eftersträvas beträffande förbandens former och uppträdande i striden. Gruppen är därför hemvärnets naturliga stridsenhet. Endast vid tillgång på härför kvalificerat befäl bör hemvärnet uppträda i plutonsförband eller då särskilt gynnsamma omständigheter föreligga i kompaniförband. Organisationen saknar också egna underhållsorgan. Eftersom hemvärnsmännen, så långt krigsläget medger, skola fullgöra sina civila uppgifter och endast gripa till vapen, då hemorten hotas av omedelbart angrepp, blir hemvärnets användning ytterligare inskränkt. Hemvärnets speciella förutsättningar äro alltså sådana, att dess rent militära värde aldrig kan jämställas med de vanliga värnpliktsförbandens. Trots detta är hemvärnet, om det rätt utnyttjas, en oumbärlig del av vårt försvar. Det nutida kriget ställer nämligen försvaret inför en hel del nya uppgifter, som medför behovet av nya organisationsformer. Hemvärnet är ett av uttrycken härför. Av det sagda framgår, att hemvärnet i regel icke kan användas efter samma grunder som de värnpliktiga fält- och lokalförsvarsförbanden. Det bör i stället erhålla särskilda uppgifter, noga anpassade efter dess speciella förutsättningar, och sålunda bilda ett betydelsefullt komplement till övriga trupper vid försvaret av hemorten. Det får icke betraktas som någon slags reserv till de värnpliktiga förbanden utan snarare som ett särskilt truppslag med speciella förutsättningar och speciella uppgifter.

20 Utredningsdirektiven synas giva stöd åt denna vår uppfattning i följande anvisning: »En av riktlinjerna för hemvärnets organisation måste vara, att hemvärnsförbanden skola kunna snabbt och under enkla former uppsättas och inriktas på hembygdens försvar. Hemvärnsförbanden måste kunna uppträda självständigt och böra icke tyngas av någon vidlyftigare organisation. Den utredning, som enligt det föregående bör företagas, måste bygga sina förslag på dessa förutsättningar. Utredningen bör alltså undvika att föreslå sådana administrativa eller organisatoriska anordningar, som innebära avsteg från de nyssnämnda riktlinjerna, utan fastmera söka i den mån så befinnes lämpligt och möjligt ytterligare markera angivna grunddrag i hemvärnets organisation och verksamhet.» Med ovan angivna utgångspunkter vilja vi ange principerna för hemvärnets användning på följande sätt. Vid krigsfara och krig utgör hemvärnet en ständig beredskap, som upptäcker och inrapporterar överraskande fientliga företag samt förhindrar eller försvårar deras utförande. Om hemorten blir krigsskådeplats eller ockuperas söker hemvärnet på allt sätt tillfoga fienden skada genom partisanverksamhet. Vid all verksamhet skall samverkan med inom hemorten opererande fälteller lokalförsvarsförband eftersträvas. Vid överraskande krigsutbrott kunna bevaknings- och försvarsuppgifter, som normalt åligga fält- och lokalförsvarsförband, tillfälligt anförtros åt hemvärnsförbanden. Så snart ske kan, skall avlösning äga rum, så att hemvärnsförbanden kunna disponeras för sina egentliga uppgifter. I fred utgör hemvärnet en militär beredskap, som även bör kunna ställas till förfogande för vissa civila uppgifter, exempelvis hjälparbete vid i hemorten inträffade katastrofer och olyckor och biträde vid efterspaning av förrymda brottslingar eller vilsegångna personer ävensom för vissa ordningsuppgifter. Det måste emellertid särskilt framhållas, att hemvärnet icke under några omständigheter får användas för upprätthållande av ordning vid arbetskonflikter. Slutligen märkes att hemvärnsmännens deltagande i sådana icke militära uppgifter givetvis kräver frivilligt åtagande från hemvärnsmännens sida, i den mån icke uppgifterna äro att hänföra till allmänna medborgerliga skyldigheter. I frågan om hemvärnets ställning inom krigsmakten hysa vi följande uppfattning. Det förhållandet att hemvärnet, samtidigt som det är en del av armén, utgör en frivillig organisation medför många egenartade problem, som fordra varsam handläggning. Alla med frivilligheten sammanhängande frågor, d. v. s. sådana frågor som icke äro av rent militär art, böra få handläggas av hemvärnsmännen själva, För att stimulera intresset för hemvärnsarbetet bör dessutom möjlighet beredas hemvärnsmännen att med den militära ledningen dryfta de militära spörsmålen och att föreslå förenklingar och förbättringar. Samordnande i alla dessa frågor bör hemvärnschefen vara. Han bör ha en auktoritativ ställning och befälsrätt över hemvärnsmännen. Han skall inom krigsmakten tillvarataga organisationens intressen och verka för dess

21 gynnsamma utveckling samtidigt som han skall tillse, att de rent militära kraven bli tillfullo beaktade inom hemvärnet. Hemvärnets rekrytering. Hemvärnet rekryteras på frivillig väg bland i värnpliktshänseende över- och underåriga samt bland sådana värnpliktiga, som på grund av frikallelse, uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering. Ett visst antal värnpliktiga må i kommandoväg krigsplaceras i hemvärnet. I fred kunna antagas extra hemvärnsmän, d. v. s. värnpliktiga, som i krig lämna hemvärnet, i den mån de inkallas till sina förband. Vi förutsätta ingen ändring i detta rekryteringsunderlag. Enligt direktiven ha vi prövat överbefälhavarens förslag om beväpning av personal med uppskov och civilplaceringskort (förut orderkort). Vi ha därvid funnit, att denna personal i krig bör utnyttjas i största möjliga utsträckning. För att nå detta mål kräves någon form av tvångsrekrytering. Vi ha därför ansett oss böra förorda en hemvärnsplikt. Bestämmelserna härom ha givits karaktären av beredskapslagstiftning och införts i förslag till fullmaktslag för Kungl. Maj:t. Hemvärnsplikten, som avses skola träda i kraft först vid krig och därmed jämförliga förhållanden, föreslås omfatta sådana vapenföra, män i värnpliktsåldern, vilka icke äro skyldiga att tjänstgöra vid krigsmakten i övrigt. I fred bör däremot den för hemvärnet utmärkande frivilliga rekryteringsformen alltjämt bibehållas. För att uppmuntra anslutningen i fred rekommendera vi för dem, som vid anslutning till hemvärnet redan fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring, befrielse från den i värnpliktslagen föreskrivna efterutbildningsövningen och för de i värnpliktshänseende underåriga någon form av avkortning av deras kommande värnpliktstjänstgöring, allt under förutsättning av viss fullgjord hemvärnstjänstgöring. Hemvärnets indelning. Den framtida hemvärnsorganisationen göres så enhetlig som möjligt. Verk eller företag med riksomfattande eller eljest omfattande verksamhet, huvudsakligen kommunikationsverken, böra efter Kungl. Maj:ts prövning äga rätt att bland sin personal organisera förband till sitt direkta förfogande, driftvärn. Redan organiserade driftvärn böra kvarstå. Alla övriga hemvärnsförband sammanhållas under benämningen allmänna hemvärnet. Benämningarna verkshemvärn och industrihemvärn borttagas. Nuvarande personalkategorier bibehållas, dock att benämningen reservhemvärnsmän ersattes med hemvärnsrekryt. Vidare införes med hänsyn till olikheterna i rekryteringsformerna benämningarna frivilliga och hemvärnspliktiga hemvärnsmän. Slutligen tillkommer en ny kategori, hemvärnspojkar, omfattande 15-åringar, som föreslås få tillträde till hemvärnet i obeväpnade befattningar. Vi skilja på i fred respektive i krig uppsatta förband samt utbildningsförband. Till de sistnämnda hänföras hemvärnsrekryter och hemvärnspojkar.

22 I de i fred uppsatta förbanden ingå frivilliga hemvärnsmän ävensom frivilligt anslutna extra hemvärnsmän, de senare under tid då de ej äro inkallade till tjänstgöring vid krigsmakten. Härtill komma hemvärnspliktiga i den mån förbanden ej bli fulltaliga genom frivillig rekrytering. De i krig uppsatta förbanden organiseras med anlitande av hemvärnsplikten. Personalen i dessa förband kommer därför att huvudsakligen bestå av hemvärnspliktiga, men även i dessa förband kan man räkna med en stomme av frivilligt anslutna. I anslutning till förbandsindelningen skilja vi på freds- respektive krigsorganisationen. Den förstnämnda omfattar i fred uppsatta förband jämte utbildningsförband. Krigsorganisationen bör omfatta i fred och krig uppsatta förband jämte eventuella utbildningsförband. Indelningen i hemvärnskretsar och hemvärnsområden torde böra bli föremål för anpassning efter den nya kommunindelningen. Tvingande föreskrifter härom böra emellertid undvikas. Hemvärnets styrkeförhållanden. Fredsorganisationen bör bli av i det närmaste samma omfattning som de nu gällande maximistyrkorna för hemvärnsmän och reservhemvärnsmän tillhopa, Styrkan bör icke fördelas på olika personalkategorier. Införande av hemvärnsplikt medför, att krigsorganisationen blir av väsentligt större omfattning än fredsorganisationen. Vid beräkning av dess styrka ha vi tagit hänsyn till personalen i byggnads- och reparationsberedskapen samt personal med uppskov och civilplaceringskort men däremot ansett, att någon allmän folkbeväpning icke bör ske i hemvärnets regi. För krigsorganisationen böra vapen och övrig utrustning säkerställas redan i fred. Hemvärnets mobilisering. Mobilisering av de i fred uppsatta förbanden erbjuder inga andra svårigheter än att förefintliga vakanser skola fyllas. För de i krig uppsatta förbanden uppstå däremot särskilda organiseringsproblem. Ansvaret för mobiliseringsförberedelserna bör åvila försvarsområdesbefälhavarna. Dessa förberedelser omfatta registrering och placering av personalen, planläggning av mobiliseringens genomförande och av utbildningen. Samråd skall här ske med vederbörande verks- och företagsledning med beaktande av produktionsbehov, evakueringsplan o. s. v. Civilförsvarets intressen skola tillgodoses. I regel organiseras infanteriförband men därutöver beroende på material- och personaltillgång jämväl specialförband. Om möjligt reserveras bland de frivilliga hemvärnsmännen i fred en för de nyorganiserade förbanden avsedd befälskader. Den hemvärnspliktiga personalen organiseras i särskilda förband eller som påbyggnad på de i fred uppsatta. Vid verk eller företag, som totalt sett disponera högst 10 uppskovsmän, bör personalen icke bilda särskilda förband utan ansluta till ortens allmänna hemvärn. Hemvärnets ledning. De nuvarande organen för hemvärnets lokala ledning böra bibehållas. Hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavarnas arbets-

23 bördor äro alltför betungande och måste lättas. I fråga om expeditionstjänst bör detta ske genom att löpande ärenden i största möjliga utsträckning handläggas centralt i försvarsområdesstaberna. Förrådstjänsten bör rationaliseras på det ur lokal synpunkt lämpligaste sättet genom anställande av förrådsman vid hemvärnsområde eller anordnande av gemensamma förråd för flera områden under förrådsförvaltare med uppbördsmannaansvar. Denna rationalisering bör ombesörjas av försvarsområdesbefälhavarna, som böra erhålla erforderliga medel härtill. För att kunna effektivt utöva ledningen av hemvärnet och vidmakthålla intresset för organisationen måste försvarsområdesbefälhavarna ha tillgång till erforderligt antal hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare. Då det är av största vikt att lokalt samband kan upprätthållas, måste finnas minst en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer inom varje försvarsområde, alltså även inom de. försvarsområden, som icke hava egen försvarsområdesstab i fred. I vissa försvarsområden med stort antal hemvärnsmän eller dåliga kommunikationsmöjligheter kräves ytterligare sådan personal. Hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer böra i regel ha sin bostad i anslutning till sina tjänstgöringsområden. De böra ha tillgång till skrivbiträde och motorfordon. Driftvärnets nuvarande organisationsform bör bibehållas. Med hänsyn till hemvärnschefens uppgifter och stora ansvar föreslå vi att han erhåller generalmajors tjänsteställning och placeras i lönegrad Ob 3. På hemvärnsstabens stat föreslås en befattning för en kapten ur generalstabskåren med huvudsaklig uppgift att handlägga ärenden rörande hemvärnets taktiska samverkan med krigsmakten i övrigt i krig samt att studera krigserfarenheterna och följa utvecklingen beträffande partisanverksamheten i utlandet. Vidare föreslå vi arvodesbefattningar för hemvärnsöverläkare, hemvärnspastor och stabsredaktör. Samordning av frivillig lantmilitär försvarsverksamhet. Samordning av organisationerna som sådana är icke motiverad. Vårt förslag har begränsats till samordning av viss ungdomsutbildning och innebär, att den av centralförbundet för befälsutbildning bedrivna utbildningen av landstormspojkar koncentreras till hemvärnet med undantag för de s. k. luftvärnspojkarna. Samtidigt föreslå vi att antagning till hemvärnsman får ske det år vederbörande fyller 17 år, att antagning till hemvärnsrekryt, den nya benämningen för förutvarande reservhemvärnsmän, får ske det år vederbörande fyller 16 år samt att pojkar det år de fylla 15 år få tillträde till hemvärnet i obeväpnade befattningar under benämningen hemvärnspojkar. Detta innebär visserligen en mindre sänkning av nuvarande antagningsåldrar inom hemvärnet men samtidigt en höjning med ett år när det gäller rätt att överhuvudtaget ansluta till en militärt ledd organisation och med två år i vad avser rätt att erhålla vapenutbildning i en sådan organisation. Det förutsattes, att hemvärnsrekryterna i krig skola utnyttjas även i civilförsvaret.

24 Nu gällande föreskrifter om samverkan mellan de frivilliga försvarsorganisationerna bibehållas och utvidgas vid behov. Införande av en hemvärnsplikt i krig kräver ett särskilt samarbete med civilförsvaret rörande gemensam personals användning. Hemvärnets utbildning. Den årliga kontraktsenliga utbildningstiden bör alltjämt vara högst 50 och lägst 20 timmar och fullgöras enligt därom utfärdade närmare bestämmelser. Utbildningsprogrammet bör dock omfatta väsentligt längre tid. Härigenom får var och en tillfälle till ytterligare övning samt möjlighet att själv välja tidpunkten för den kontraktsenliga utbildningen. De yngre sammanföras, då så lämpligen kan ske, i ungdomsavdelningar. Årligen böra dock övningar gemensamt med de äldre hemvärnsmännen äga rum i 20 timmar. Hemvärnspojkarna erhålla ej vapenutbildning utan övas i kartläsning, orientering och dylikt. Hemvärnsrekryterna genomgå rekrytutbildning och de nyantagna unga hemvärnsmännen hemvärnsmannautbildning. Efter tvåårig hemvärnsmannautbildning skall vederbörande bli berättigad att som hemvärnsman erhålla ungdomsbefälsutbildning i centralförbundets för befälsutbildning regi. Utbildningen för de äldre hemvärnsmännen bör ske efter nu gällande grunder, enskild utbildning, förbandsutbildning, specialoch befälsutbildning samt skjututbildning och fältsport. Där så befinnes lämpligt centraliseras den till hemvärnskrets- eller försvarsområdesvis anordnade lägerkurser. Inom varje hemvärnskrets erfordras en chefsinstruktör. Hemvärnets utrustning. För det nuvarande hemvärnet finnes fastställd utrustning anskaffad. Då vi föreslagit en viss ökning i fredsorganisationens omfattning i förhållande till den nuvarande organisationen, erfordras en häremot svarande vapenanskaffning. Viss förbättring av nuvarande beväpning ar även förordad. Detta vapenbehov bör täckas genom överförande av eventuellt vapenöverskott inom armén eller genom nyanskaffning. För vidmakthållande av hemvärnsmännens skjutskicklighet föreslå vi relativt riklig ammunitionstilldelning. Personalen i de i krig uppsatta förbanden bör erhålla, förutom vapen, enklast tänkbara utrustning. Vi anse, att frågan om anskaffning av utrustning till denna personal bör prövas av 1945 års försvarskommitté. Hemvärnets stridsskola. För utbildning av hemvärnsbefäl är hemvärnets stridsskola av avgörande betydelse. Skolan har hittills kunnat upprätthålla sin verksamhet genom gåvomedel, som ställts till förfogande av hemvärnsfonden. Efter den 1 juli 1947 kan fonden ej bära dessa utgifter i samma utsträckning som förut. Vi ha inhämtat fondens yttrande och föreslå i anslutning härtill att staten efter nämnda tidpunkt i huvudsak övertager de med skolans verksamhet förenade kostnaderna. Som följd härav ha vissa befattningar upptagits^ på skolans stat. Vidare ha vi tillstyrkt ett statligt bidrag till hemvärnsfonaen till underhåll av dels de byggnader fonden förhyrt av

25 Stockholms stad, dels fondens egna byggnader, mot det att fonden svarar för att anläggningarna hållas i ändamålsenligt skick. Hemvärnpersonalens medansvar i hemvärnsarbetet. För att uppmuntra den frivilliga rekryteringen och stimulera intresset föreslå vi, att hemvärnsmännen få ökat medansvar i hemvärnsarbetet. Inom hemvärnsområden och försvarsområden samt för riket i sin helhet böra bildas särskilda representationsorgan, vilka inom sig utse förvaltnings- och verkställande organ, förtroendenämnder. Nuvarande kretsnämnder bibehållas. Representationsorganet inom försvarsområde benämnes hemvärnsting och motsvarande organ för hela riket rikshemvärnsting. I frågor rörande förvaltning av icke statliga medel böra dessa organ och av dem utsedda förtroendenämnder äga full självstyrelse. Representanter för övriga frivilliga försvarsorganisationer böra kallas till förtroendenämndernas sammanträden för att dryfta gemensamma frågor. Kommunernas medinflytande i hemvärnsområdena blir oförändrat. Hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner. Nuvarande ekonomiska förmåner för allmänt hemvärn och driftvärn bibehållas. Bestämmelserna rörande verkshemvärn upphöra. Kostnaderna för driftvärnets övningar skola bekostas från hemvärnets anslag med undantag av ersättning för personalens mistade avlöningsförmåner, vilken bestrides från det anslag, från vilket avlöningen eljest utgår, övningsanslagen till byggnads- och reparationsberedskapens driftvärn böra i anslutning härtill överföras till hemvärnet. Familjebidrag förutsattes skola utgå i krig men endast undantagsvis i fred enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t utfärdar. Hemvärnspojkarna erhålla begränsade förmåner. Samariter ur röda korset eller annan organisation samt lottor, som deltaga i hemvärnets tjänstgöring i fred och krig, böra i viss mån erhålla samma ekonomiska förmåner som hemvärnsmännen. Hemvärnsmännens ställning i straffrättsligt hänseende. Hemvärnsmännen böra alltjämt vid tjänstgöring i hemvärnet vara underkastade strafflag för krigsmakten. I fred är emellertid arreststraff en opraktisk strafform, eftersom hemvärnsmännen i regel icke äro i tjänst, då straffet skall verkställas. Vi föreslå i dessa fall tillämpning av bötesstraff. Möjligheten att meddela tillrättavisning i form av varning bör alltjämt finnas. Den i hemvärnsområdet förekommande disciplinnämnden upphör. Dess uppgifter övertagas av områdets förtroendenämnd.

26 K a p . 4. H e m v ä r n e t s r e k r y t e r i n g . Rekryteringsunderlag. Hemvärnet rekryteras i princip av sådan personal, som i krig icke tages i anspråk vid krigsmakten i övrigt. Det rekryteringsunderlag, som därvid står till hemvärnets förfogande, utgöres därför av i värnpliktshänseende över- och underåriga samt sådana värnpliktiga, som på grund av frikallelse, uppskov eller annan anledning icke beräknas komma att inkallas till militärtjänstgöring vid mobilisering. Av de värnpliktiga, som icke inkallas till militär tjänstgöring, är det två kategorier som i detta sammanhang äro av särskilt intresse, nämligen de som äro krigsplacerade vid hemvärnet och de som ha beviljats uppskov eller erhållit civilplaceringskort. Vad beträffar dem som äro krigsplacerade vid hemvärnet äro förhållandena reglerade genom i kommandoväg utfärdade bestämmelser. I mycket stor utsträckning är denna personal placerad i viktigare befälsbefattningar inom hemvärnet. Beträffande värnpliktiga med uppskov torde det först vara nödvändigt att redogöra för de former av befrielse från tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen (»då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver»), vilka hittills tillämpats samt för de nya regler för sådan befrielse, som kunna väntas bliva genomförda inom en nära framtid. Till en början kan man då skilja mellan uppskov och anstånd, vilka äro de båda huvudformerna för sådan befrielse. I praxis har med uppskov menats en på förhand bestämd befrielse från tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen, gällande antingen under såväl »mobilisering» som »förstärkt försvarsberedskap» eller endast vid »mobilisering», medan anstånd avsett (tidsbegränsad befrielse från sådan tjänstgöring, gällande allenast vid »förstärkt försvarsberedskap» och i regel meddelat först sedan vederbörande inkallats till tjänstgöring eller erhållit förvarning om inkallelse. Om uppskov stadgas i uppskovskungörelsen (SFS 1940:717). Systemet med anstånd har utbildats och kommit i tillämpning under den gångna beredskapstiden. I det förslag till ny uppskovskungörelse, som framlagts av 1944 års militära uppskovsutredning, ha dessa huvudformer av befrielse från militärtjänstgöring under krig och beredskap bibehållits. Uppskovsutredningen har däremot föreslagit vissa förändringar i uppdelningen mellan olika uppskovskategorier, såsom framgår närmare av det följande. (Betänkande med förslag till det militära uppskovsväsendets ordnande, SOU 1944:63). Då befrielsen för dem som erhålla anstånd icke avser krig, äro de i detta sammanhang utan egentligt intresse och kunna därför här lämnas åsido. Detsamma gäller dem som skulle komma att tillhöra den av uppskovsutred-

ningen föreslagna uppskovskategori I I . Denna skulle omfatta värnpliktiga, vilka i varje fall under ett beredskapsläge av mindre skärpa skulle, ehuru med bibehållen krigsplacering vid krigsmakten, vara befriade från militärtjänstgöring på grund av beslut, meddelade i uppskovets form, d. v. s. på förhand utan samband med en aktuell inkallelse. Den ur hemvärnets synpunkt viktigaste delen av ifrågavarande personal äro de värnpliktiga, som enligt nuvarande ordning erhållit uppskov, och de vilka enligt uppskovsutredningens förslag skulle hänföras till uppskovskategori I. Flertalet av dessa utgöras nu och skulle även för framtiden utgöras av värnpliktiga, som äro befriade från militärtjänstgöring (såväl under beredskap som i krig. De kunna sålunda sägas vara direkt undandragna krigsmaktens förband. Detsamma gäller även de civilanställda värnpliktiga, som genom civilplaceringskort, före den 1 juni 1945 orderkort, stå till förfogande vid försvarets fabriker, verkstäder m. m. under beredskap och i krig. Denna förfoganderätt regleras genom vissa föreskrifter i bilaga 1 till den i kommandoväg år 1942 fastställda Personalinstruktionen (PI) del I I (hemlig). Uppskovskungörelsen reglerar endast uppskov för värnpliktiga. Även annan militär personal, främst personal i kriksmaktens reserver, kan emellertid i viss utsträckning erhålla uppskov (kungörelse angående uppskov med inställelse till tjänstgöring för viss reservpersonal m. m. vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, S F S 1941:692). Enligt uppskovsutredningens förslag skall även denna personal omfattas av den nya uppskovskungörelsen. I den mån sådan personal erhåller uppskov under beredskap och i krig, kan den självfallet bli till särskilt stor nytta för hemvärnet. Vi vilja här endast allmänt framhålla önskvärdheten av att den uppskovsbeviljade personalen i största möjliga utsträckning infogas i hemvärnet. I nästa avsnitt framlägga vi närmare förslag till åtgärder härutinnan.

Överbefälhavarens framställning om beväpning av uppskovspersonal. Erfarenheterna från det andra världskriget visa, att i länder med litet invånarantal varje vapenför man behövs i försvaret. För Sveriges del har vikten av en total försvarsinsats vid flera tillfällen betonats icke blott av krigsmaktens högsta ledning utan även av regeringen. Vi syfta i sistnämnda avseende närmast på den av dåvarande statens informationsstyrelse på uppdrag av Kungl. Maj:t år 1943 utgivna broschyren »Om kriget kommer». Av uppskovspersonalen har hittills endast omkring 5 procent frivilligt anslutit sig till hemvärnet. Med nu gällande rekryteringsprinciper skulle man alltså kunna befara, att huvudparten av denna vapenföra och många gånger militärt sett högst kvalificerade personal vid krig skulle komma att bli outnyttjad i försvarets tjänst. Frågan om att utnyttja värnpliktiga med uppskov i försvaret har varit föremål för behandling i olika sammanhang. Icke minst har den allmänna

28 opinionen framfört krav på rättvisa beträffande militärtjänstgöring under beredskapsläge. 1944 års militära uppskovsutredning har i sitt ovannämnda betänkande redogjort för de olika sätt, som under den gångna beredskapstiden prövats för att tillgodose kravet på rättvisa. Sålunda har systemet med utbyten av uppskovsmän prövats i praktiken, i den mån möjligheterna så medgivit. Det har även förekommit, att uppskovsmännen inkallats i omgångar. I sistnämnda fall ha i viss omfattning de inkallade uppskovsmännen utbildats till hemvärnsbefäl vid särskilda skolbataljoner. Utredningen har framhållit, att det ur militär synpunkt är av intresse, att uppskovsmännen genom övning vidmakthålla och förkovra sin militära utbildning. Utredningen har emellertid även påpekat, att ett annat militärt intresse bjuder, att de enskilda förbanden såvitt möjligt förbli oförändrade till sin sammansättning och icke utsättas för de störningar, som ett organiserat utbyte av uppskovspersonalen åstadkommer. Slutligen har utredningen med skärpa understrukit, att kravet på rättvisa i inkallelserna icke får tillgodoses på bekostnad av den militära och civila beredskapen. Vad som främst nödvändiggör, att hela landets vapenföra befolkning utnyttjas för landets försvar, är den nya form krigföringen fått, Överbefälhavaren har i underdånig skrivelse den 29 september 1944 härom anfört följande: »Den tekniska utvecklingen av stridsmedlen, särskilt i vad rör flygstridskrafterna, har medfört att krigföringen i många hänseenden tagit en ny gestalt. Egentliga krigshandlingar kunna numera redan från början av ett krig riktas mot de inre delarna av försvararens territorium, mot den s k hemorten och mot där befintliga militära och civila anläggningar m m. Förutom bombangrepp måste man härvid räkna med att luftlandsättningsföretag i större eller mindre omfattning komma till utförande. De sistnämnda företagen hava fått en allt större betydelse i det moderna blixtkriget. Betydande truppstyrkor kunna genom transport luftledes landsättas i ryggen på försvararens stridskrafter samtidigt som en invasion igångsattes över land- eller sjögränsen. Men även mot områden långt in i landet kunna luftlandsättningar äga rum t e i syfte att förstöra krigsviktiga anläggningar eller för att taga i besittning trafikknutpunkter samt centrala platser och områden, som äro av betydelse för de kommande operationerna. Styrkeinsatsen kan självfallet växla med hänsyn till uppgiften. I vissa fall t e för förstöring av industriföretag eller för att avbryta kommunikationslinjer landsättas sannolikt blott mindre avdelningar, vilka i samarbete med sabotörgrupper inom landet söka genomföra sitt uppdrag. För att lösa uppgifter av mera omfattande natur kunna däremot starka förband, regementen och t o ra hela fördelningar beräknas bliva insatta. Erfarenheten visar, att förband av denna storleksordning under jämförelsevis lång tid äga möjlighet att uppträda isolerat och vid behov försörjas genom till- och undanförseltransporter luftledes. Mot bakgrunden av det ovan anförda framstår det som utomordentligt betydelsefullt att försvararen vidtagit åtgärder för att möta luftlandsättningsföretag. Förutom anordningar för luftförsvaret — för luftbevakning, jaktflyg och luftvärn — erfordras att väpnade styrkor finnas till hands, beredda för ett snabbt insättande. Då själva landsättningen som regel måste utföras i omgångar är det av vikt att försvararen kan ingripa på ett tidigt stadium, helst redan mot den första omgången.

29 Möjligheterna att landsätta trupper från luften äro på grund av terrängens beskaffenhet mycket olika inom olika områden av Sverige. På slättbygderna finnas i allmänhet ett mycket stort antal platser, som lämpa sig för luftlandsättning. Vintertid gäller detta även för de tillfrusna sjöarna och myrarna. På grund härav samt på grund av landets stora yta i förhållande till våra fåtaliga stridskrafter måste riskerna för luftlandsättning bedömas som mycket stora. För ett första ingripande mot luftlandsättningsföretag kan som regel endast påräknas att hemvärnsförband stå till förfogande. Beroende på platsen för landsättningen kan dock i vissa fall tänkas, att lokalförsvarsförband t e bevakningsförband, underhållsförband osv och eventuellt beredskapstrupp ur närbelägna mobiliseringsdepåer kunna insättas i ett tidigt skede. Förband ur fälthären, vilka hållits tillbaka såsom strategiska reserver för att möta oförutsedda händelser, kunna däremot av naturliga skäl icke vara till hands överallt. Den i luften överlägsne motståndaren kommer säkerligen att med all makt söka hindra dylika reservers samling mot luftlandsättningsområdet. Innan de k u n n a insättas till avgörande operationer mot den fientliga lufttruppen kan därför jämförelsevis lång tid komma att förflyta. Man nödgas därför räkna med att motståndaren, särskilt när det gäller större företag, kan få fast fot inom vissa områden. För det underlägsna lokalförsvaret gäller det under sådana förhållanden närmast att, i avvaktan på förstärkningar, försvåra och fördröja de landsatta styrkornas operationer genom att hindra fienden att ostört bemäktiga sig orter, trafikmedel och anläggningar m. m., som kunna underlätta hans fortsatta verksamhet. Härigenom vinnes tid och sålunda skapas möjlighet för ett framgångsrikt ingripande av tillkallade reserver. Även vid ett anfall över gräns eller kust kan striden snabbt breda ut sig över mycket stora områden. Pansar- och andra motoriserade förband kunna på något eller några ställen stöta igenom »fronten» och tränga djupt in i försvararens land. Uppgifterna för lokalförsvaret bli härvid av i stort sett samma art, som ovan angivits gälla för försvar mot luftlandsättning, varför jag icke närmare ingår härpå. Av den föregående framställningen följer, att mycket stora krav i krig komma att ställas på de lokala försvarsstyrkorna, dvs närmast på hemvärnet. Dettas organisation är emellertid bl a av ekonomiska skäl begränsad och omfattar endast en ringa del av befolkningen. Inga reserver av vapen finnas, som skulle kunna medge en utsvällning i krig. Det synes därför nödvändigt att förstärka det lokala försvaret, vilket lättast kan ske genom att vapen och ammunition i viss utsträckning hållas i beredskap för beväpning av den militärutbildade personal, som för närvarande icke avses att tagas i anspråk vid de förband, som ingå i krigsorganisationen.» L i k s o m överbefälhavaren äro vi övertygade om n ö d v ä n d i g h e t e n att k u n n a b e v ä p n a u p p s k o v s p e r s o n a l och p e r s o n a l m e d civilplaceringskort och vilja i f o r t s ä t t n i n g e n u n d e r s ö k a , i vilken form dylik p e r s o n a l skall k u n n a infogas i k r i g s m a k t e n . D e olika möjligheter, som h ä r v i d stå till b u d s äro a n t i n g e n a t t skapa särskilda lokalförsvarsförband av s a m m a t y p , som de i vilka värnpliktiga ingå, eller a t t i n o r d n a p e r s o n a l e n i h e m v ä r n s f ö r b a n d . O m s ä r s k i l d a lokalförsvarsförband o r g a n i s e r a d e s , skulle svårlösta p r o b l e m u p p s t å m e l l a n m i l i t ä r a organ och civil a r b e t s l e d n i n g , då det gällde att avväga i vilken omfattning och på vilket s ä t t p e r s o n a l e n s m i l i t ä r t j ä n s t skulle fullgöras. V i d a r e m å s t e en s å d a n a n o r d n i n g k r ä v a särskilt befäl u r armén, militär avlöning, o m f a t t a n d e a d m i n i s t r a t i o n m. m., allt medförande s t o r a kostnader, beträf-

30 fande vilka det är svårt att avgöra, om de skulle motiveras av fördelarna med systemet. Uppskovspersonalens militärtjänstgöring måste nödvändigtvis ske på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet och planeras i samförstånd med vederbörande arbetsledning, vilket förhållande liksom tidigare nämnda omständigheter tala för att tjänstgöringen bäst kan fullgöras i hemvärnet. Överbefälhavaren har i sin berörda framställning förutsatt en sådan lösning. Från arméledningens sida har under hand framhållits, att den för armén bestämda personalramen icke tillåter ett infogande av ifrågavarande kategorier i arméns ordinarie förband, ävensom att statsmakterna icke torde komma att medgiva någon utvidgning av den fastställda ramen. Vi anse alltså, att berörda personalgrupper böra infogas i hemvärnet. Hur detta skall ske blir främst beroende på huruvida personalen kan disponeras både i fred och krig eller endast i krig. Vi behandla denna fråga i nästa avsnitt. Frivillig rekrytering eller tvångsuttagning. Direktiven ange, att det vid utredningen bör förutsättas, att hemvärnet nu liksom hittills i princip skall vila på frivillighetens grund. Vi ha i närmast föregående avsnitt framhållit, att personal med uppskov och civilplaceringskort i krig bör kunna utnyttjas i hemvärnet. Erfarenheterna med nuvarande rekryteringsformer visa, att endast en obetydlig del av nämnda personal ingått i hemvärnet. Vill man därför nå det resultat vi i likhet med överbefälhavaren åsyfta, måste tydligen en tvångsuttagning kunna tillgripas vid krig och därmed jämförliga förhållanden. Redan tidigare finnes liknande tvång fastställt i form av dels civilförsvarsplikt, som gäller även i fred, dels tjänsteplikt, som kan påbjudas vid krig eller krigsfara. Enligt vår uppfattning äro de av överbefälhavaren anförda skälen för att i krig utnyttja personal med uppskov och civilplaceringskort så starka, att vi icke tveka att föreslå införande av en hemvärnsplikt för sådan personal. Det gäller då vidare att bestämma om hemvärnsplikten bör omfatta jämväl andra personalgrupper samt om den skall gälla endast i krig eller såväl i krig som fred. Frågan om införandet av en hemvärnsplikt är flera gånger dryftad, utan att statsmakterna tagit slutlig ställning till densamma. Då denna fråga är av mycket stor principiell betydelse, vilja vi till en början beröra de tidigare förslagen. Under beredskapsåren gjordes från flera håll gällande, att hemvärnets frivilliga rekrytering borde ersättas eller kompletteras med någon form av tvångsrekrytering. Förespråkarna för tvångsrekryteringen hävdade, att organisationen därigenom skulle få större stabilitet. Man skulle kunna tillgripa strängare metoder för att få med alla hemvärnsmän på övningarna. Ur rättvisesynpunkt vore det också rimligt, att ingen för hemvärnstjänstgöring lämplig utan skäl skulle kunna undandraga sig hemvärnstjänsten. 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, som i sitt betänkande (SOU 1943: 27) förutsatte allmän folkskyddsplikt, räknade med att denna plikt för vissa

31 å l d e r s g r u p p e r skulle i n n e b ä r a s k y d i g h e t att fullgöra v a p e n t j ä n s t i h e m v ä r n e t i såväl fred som krig. D e n n a »folkskyddsplikt för vapentjänst» skulle gälla män, vilka u n d e r det k a l e n d e r å r t j ä n s t g ö r i n g e n avsåge, u p p n å d d e m i n s t s j u t t o n och h ö g s t femtioett år. D e sakkunniga u t g i n g o e m e l l e r t i d ifrån a t t h e m v ä r n e t i h u v u d s a k skulle k u n n a r e k r y t e r a s p å frivillig väg, och att hemv ä r n s p l i k t e n e n d a s t skulle b e h ö v a tagas i a n s p r å k , då m a n p å d e t t a s ä t t icke k u n d e hålla f ö r b a n d e n fulltaliga enligt fastställda planer. B l a n d r e m i s s u t t a l a n d e n a över n ä m n d a del av h e m o r t s f ö r s v a r s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e t o r d e särskilt de s y n p u n k t e r , som framfördes av l a n d s o r g a n i sationen, vara av allmänt intresse. »En tvångsrekrytering i fred skulle ur hemvärnets egen synpunkt vara mindre välbetänkt. Det skulle icke vara ägnat att skapa en god anda inom hemvärnet, om man inom förbanden skulle sammanföra frivilliga och tvångsuttagna. Den moraliska och sociala tillgång, som ligger i den för hemvärnet utmärkande kamratliga gemenskapen och sammanhållningen inom förbanden, betingas av frivilligheten och skulle vid införande i förbanden av tvångsuttagna element säkerligen tillspillogivas. Det är tydligt, att detta skulle impopularisera hemvärnet — icke blott bland hemvärnsmännen utan också bland allmänheten — och motverka den frivilliga anslutningen.» I fråga om b e h o v e t av en h e m v ä r n s p l i k t i k r i g i n t o g e m e l l e r t i d landso r g a n i s a t i o n e n en a n n a n s t å n d p u n k t . »Det är emellertid tydligt att, därest överhuvud upprätthållandet av ett hemvärn framstår som en ofrånkomlig nödvändighet, den enskildes intresse här liksom eljest måste underordnas samhällsintresset. Det blir under sådana förhållanden svårt att angiva någon hållbar grund, varför det reguljära försvaret måste baseras på värnplikt, medan hemortsförsvaret skulle få ankomma på den enskildes fria åtagande. I själva verket bleve det då frivilligheten och icke plikten, som behövde motiveras. Med de erfarenheter det pågående kriget lämnat rörande behovet av ett militärt hemortsförsvar för det omedelbara bekämpandet av invasionsföretag, sabotage e t c , utom räckhåll för de reguljära försvarsförbanden, kan landsorganisationen icke taga på sitt ansvar att avstyrka åtgärder, som avse att under krig trjrgga hemvärnets personalrekrytering för sådana fall, då denna icke kan säkerställas på frivillig väg. Medan en tvångsrekrytering under fred sålunda kunde befaras menligt återverka på den frivilliga rekryteringen, skulle folkskyddspliktens inträde först vid folkskyddsberedskap sannolikt utöva en positiv återverkan på fredsorganisationen och dennas personalförsörjning på frivillig väg. Redan förefintligheten av sådan plikt skulle vara ägnad att förmå många, som kunde räkna med att bli underkastade densamma, att genom anslutning till hemvärnet tillägna sig den erforderliga utbildningen för dess fullgörande. Medvetandet om möjligheten av tvångsuttagning när det gäller, av sådana, som utan skäl undandragit sig sitt ansvar, skulle också säkerligen vara ägnat att vidmakthålla de frivilligt anslutnas intresse. Det är naturligt och ofta omvittnat att det för våra hemvärnsmän är en källa till förargelse och olust att se många män, vilka med mindre uppoffring än de själva kunnat enrollera sig, kallsinnigt undandraga sig icke blott en insats i hemvärnet, utan överhuvud varje frivillig försvarsinsats. Icke minst för kroppsarbetarna, vilka trots deras särskilt starka belastning av den militära och fram-

32 för allt den industriella försvarsberedskapen utgöra det långt övervägande flertalet inom hemvärnsförbanden, måste det i längden verka irriterande att ständigt stifta bekantskap med denna liknöjdhet från både ekonomiskt och i fråga om fritid bättre gynnade medborgares sida. De sociala rättvisekrav, de sakkunniga åberopa som ett av motiven för folkskyddsplikt, framstå beträffande hemvärnstjänsten som särskilt beaktansvärda. Men det är för deras tillgodoseende tillräckligt med att möjligheter tillskapas för folkskyddspliktens utkrävande under krig, och de motivera icke ett så långt gående ingrepp som tvångsuttagning under fredsförhållanden, ett ingrepp vilket, såsom här framhållits, tvärtom både ideellt och praktiskt kunde få ogynnsamma återverkningar för hemvärnet självt.» Hemortsförsvarssakkunnigas förslag vann som bekant icke statsmakternas bifall. De frågor, som de sakkunniga handlagt, löstes efter förnyad utredning genom beslut av 1944 års riksdag om införande av en civilförsvarsorganisation, vilken icke omfattade hemvärnet. Emellertid väcktes vid denna riksdag i första kammaren en motion av herr Georg Branting (nr 342), vari begärdes skyndsam utredning rörande frågan om lagstadgad hemvärnsplikt. I motionen föreslogs vidare, att riksdagen måtte antaga ett i motionen intaget förslag till provisorisk lag om hemvärnsplikt. Hemvärnsplikten skulle omfatta i riket boende svensk man, som fyllt aderton men icke femtioett år. Vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden skulle Konungen under vissa förutsättningar äga förordna om sådan hemvärnsplikt. En likalydande motion väcktes i andra kammaren av herrar Lindberg i Stockholm och Hastad (nr 536). Dessa motioner behandlades av andra särskilda utskottet i samband med propositionen med förslag till civilförsvarslag m. m. (nr 268). I utlåtande (nr 5) anförde utskottet beträffande nämnda motioner (s. 31): »Utskottet anser sig icke böra i nu förevarande sammanhang ingå på någon närmare prövning av frågan om behovet av en laglig skyldighet att tjänstgöra i hemvärnet och kan förty icke tillstyrka bifall till de i motionerna I: 342 och II: 536 framställda yrkandena. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan om behovet av åtgärder till förhindrande av nedgång i hemvärnets numerär. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att rekryteringen till hemvärnet i möjligaste utsträckning sker på frivillighetens väg.» Utskottsutlåtandet godkändes sedermera av riksdagen (skrivelse nr 474). Slutligen må anmärkas, att 1944 års militära uppskovsutredning hävdat, att uppskovsmännen böra utnyttjas för den egna arbetsplatsens och hembygdens försvar, samt framhållit, att tanken på deras utnyttjande i hemvärnet ligger nära till hands. Med hänsyn till överbefälhavarens vid tiden för utredningens behandling av frågan redan avgivna förslag om anskaffning av vapen och annan utrustning i syfte att möjliggöra beväpning av uppskovspersonalen, ansåg sig utredningen emellertid icke böra framlägga något förslag härutinnan. Enligt vad vi underhand inhämtat överväger man emellertid inom försvarsdepartementet möjligheten av att i en ny uppskovskungörelse införa en bestämmelse av innehåll, att uppskov icke medför befrielse från skyldighet att deltaga i viss hemvärnstjänst.

33 Vi ha ovan förordat en hemvärnsplikt i krig för personal med uppskov och civilplaceringskort. Beträffande frågan om dylik plikt bör utsträckas att omfatta även andra personalkategorier ha vi anlagt följande synpunkter. Rent allmänt sett skulle ett fastställande av hemortsförsvarssakkunnigas förslag om skyldighet för vapenföra män i åldern 17—51 år att tjänstgöra i hemvärnet skapa goda rekryteringsmöjligheter för hemvärnet. Emellertid bör en sådan plikt icke tillämpas på icke vapenutbildade. Hemvärnet måste vara berett även på det ogynnsammaste krigsfallet, ett blixtkrig, då tid till övning av outbildade ej torde stå till buds. Ur nämnda synpunkt bör man närmast granska möjligheten att tillämpa hemvärnsplikten på dem som ej uppnått värnpliktsåldern. Nu finnas häribiand många, som i fred frivilligt skaffat sig vapenutbildning. Det är att vänta, att dessa, åtminstone i stor utsträckning, i krig frivilligt ansluta till hemvärnet, i den mån de ej redan äro hemvärnsmän. Vi finna icke tillräckligt starka skäl föreligga för att hemvärnsplikten skall omfatta ungdomar under värnpliktsåldern. Det må i detta sammanhang erinras om att landsorganisationen i sitt ovan återgivna yttrande uttalat den uppfattningen, att folkskyddsplikt för vapentjänst borde inträda först vid fyllda 18 år. Däremot synes oss en hemvärnsplikt för årsklasserna 20—51 år i och för sig fullt motiverad. Årsklasserna över värnpliktsåldern, 48—51 år, ha nämligen fullgjort värnpliktstjänstgöring och äro sålunda vapenutbildade. Då emellertid denna omfattning av plikten i realiteten innebär en ökning av värnpliktsåldern med fyra år, anse vi oss under nu rådande förhållanden icke kunna föreslå en sådan ökning. Sålunda återstå endast de värnpliktiga årgångarna, och vi ha stannat vid att föreslå, att hemvärnsplikten skall omfatta dessa. Något sakligt skäl synes i och för sig icke kunna andragas häremot, då denna personal redan är värnpliktig. Hemvärnsplikten blir på detta sätt ett komplement till värnplikten och bör omfatta dels alla värnpliktiga, som icke inkallas till tjänstgöring vid krigsmakten i övrigt, dels under samma förutsättning personal i krigsmaktens reserver (reservpersonal). Under plikten falla alltså den förut särskilt berörda personalen med uppskov och civilplaceringskort ävensom de i civila befattningar krigsplacerade. Av de sistnämnda äro de som tillhöra den i nästa kapitel omnämnda organisationen för byggnads- och reparationsberedskap av särskilt intresse. Ifrågavarande personalgrupper, bortsett från frikallade och icke inkallade värnpliktiga, ha emellertid undandragits krigsmakten för att kunna fullgöra viktiga civila arbetsuppgifter. De äro sysselsatta vid statliga verk, krigsviktiga industrier och på övriga för landets försörjning och försvar viktiga arbetsplatser. Med hänsyn till produktionsintresset måste därför uttagning med hemvärnsplikt ske i samråd med vederbörande verks- och företagsarbetsledning. Principerna härför angivas i kapitlet om hemvärnets mobilisering. En obligatorisk anknytning av personal med uppskov och civilplaceringskort till hemvärnet förutsätter, att individerna i dessa personalgrupper växla 3 — 1346 46

34 så litet som möjligt, och att den militära tjänstgöringen helt förlägges till hemvärnet. Genom täta ombyten eller ombyten i större antal försvåras, för att icke säga omöjliggöres sammanhållningen inom de hemvärnsförband, som sammansättas med sådan personal. De ombyten, som förekommit under de gångna beredskapsåren, torde, som förut antytts, ha dikterats av kraven på rättvis fördelning av beredskapsbördorna. Dessa krav torde bli tillbörligt beaktade om hemvärnstjänstgöringens längd bestämmes av Kungl. Maj:t på förslag av hemvärnsledningen och i samråd med vederbörande arbetsmarknadsmyndigheter. På grund härav synes den uppskovsreglerande myndigheten, statens arbetsmarknadskommission, i framtiden kunna hålla uppskovspersonalen relativt stabil, vilket för kommissionen även torde medföra en förenklad handläggning av dessa frågor. För industriföretagen är det givetvis en fördel, om uppskov kan bibehållas för de för företagen värdefullaste anställda utan hänsyn till berörda rättvisesynpunkter. Med den nu föreslagna lösningen skulle följa, att ifrågavarande personal även vid beredskapstillstånd frigjordes från skyldighet att tjänstgöra vid fält- och lokalförsvarsförband. Vid beredskapstjänstgöringen under senaste kriget torde personalen i fråga i viss omfattning ha använts som avlösning. Vi anse därför att hemvärnstjänstgöringen för personal med uppskov och civilplaceringskort bör kunna ersätta tjänstgöringen vid fält- och lokalförsvarsförband under tid då övriga värnpliktiga äro inkallade jämlikt 28 § värnpliktslagen. Vi åberopa härutinnan de av 1944 års militära uppskovsutredning anförda, i det föregående omnämnda synpunkterna. Vi vilja härutöver framhålla de ekonomiska fördelar, som uppstå genom en dylik tjänstgöring. Dyrbar arbetstid går icke till spillo i samband med inkallelser till nämnda förband utan kommer produktionen till godo. Besparingar uppstå vidare i form av minskade kostnader för staten icke blott för uppskovspersonalens resor, förplägnad m. m. utan även för familjebidrag. Enligt vårt förslag kan nämligen personalen i största möjliga mån bibehållas vid sina arbetsinkomster. För bevakning av krigsviktiga anläggningar och industrier ha under beredskapsåren använts extra polispersonal, landstormspolis och lokalförsvarsförband. Här föreslagen tjänstgöringsform synes möjliggöra att i viss mån för sådan bevakning i stället använda vid dessa anläggningar anställda hemvärnsmän. Bland dessa skulle lämpliga personer kunna förordnas som extra polismän. På detta sätt skulle avsevärda fördelar kunna vinnas. Den hittills använda bevakningspersonalen skulle kunna utnyttjas för andra försvarsuppgifter. Slutligen kan man ffrågasätta om icke en vakthållning, som upprätthålles av personal med ingående lokalkännedom, blir mera effektiv. Vi föreslå alltså, att vid krig eller därmed jämförliga förhållanden hemvärnsplikt införes för vapenföra män i åldern 20—47 år. I fråga om införandet av en tvångsrekrytering i fred ansluta vi oss i allt väsentligt till vad landsorganisationen anfört i sitt ovan återgivna yttrande. Vi befara, att en sådan åtgärd skulle få till följd, att de frivilliga hemvärnsmännens antal starkt komme att minskas. Man skulle då nödgas att tvångs-

35 vis uttaga det antal, som erfordrades för att vid sidan av de frivilliga förbanden upprätthålla ett hemvärn av önskad styrka. Konsekvenserna härav bleve i första hand införandet av en efter helt andra grunder anställd och avlönad befälskader än den nuvarande. Dessutom finge staten större skyldigheter gentemot tvångsvis uttagna hemvärnsmän än nu är fallet. Organisationen skulle sålunda bli avsevärt dyrare för staten, samtidigt som man knappast skulle kunna påräkna, att kommuner och enskilda skulle visa sig hågade att som nu på många håll är fallet ekonomiskt stödja organisationen. Enligt vår mening saknas därför all anledning att frångå frivilligheten som grundval för hemvärnets rekrytering i fred. Vi anse tvärtom, att frivilligheten är den ofrånkomliga förutsättningen för att hemvärnet i fred skall kunna bibehålla sin karaktär av ett spontant uttryck för medborgarnas försvarsvilja. Hemvärnsplikt bör därför påbjudas först i krig eller då befallning utgår, att hemvärnet skall hållas i beredskap. Bestämmelserna, härom böra ges karaktären av en beredskapslagstiftning i form av fullmaktslag för Kungl. Maj:t och inflyta i en särskild hemvärnslag. Åtgärder för att stimulera frivillig rekrytering. Hemvärnets numerär har med gällande frivilliga rekryteringsmetod hållit sig tämligen konstant under de senaste åren. Efter vapenstilleståndet har någon nämnvärd nedgång i styrkan icke inträtt. Klokheten bjuder dock, att man räknar med att vissa svårigheter framdeles kunna uppstå, då det gäller att i fred vidmakthålla hemvärnets nuvarande personalstyrka. Direktiven ange också, att det bör tagas under omprövning om och i vad mån särskilda åtgärder kunna vara erforderliga att förhindra nedgång i hemvärnets numerär. Enligt vår mening vinnes detta säkrast genom att statsmakterna och hemortens befolkning tydligt ge uttryck åt sin erkänsla och uppskattning av hemvärnsmännens frivilliga försvarsinsats. Vi vilja här endast behandla några former för statligt stöd i hemvärnets rekryteringsarbete i fred. Den enskilda stödverksamheten behandlas i annat sammanhang. De ökade förmåner, som 1945 års höstriksdag beviljade hemvärnsmännen, ha säkerligen i hög grad bidragit till det nuvarande tämligen gynnsamma rekryteringsläget. Man har också redan kunnat konstatera goda verkningar av beslutet att öppna organisationen för värnpliktiga, krigsplacerade utanför hemvärnet. Genom sitt positiva försvarsintresse och sina militära kunskaper stimulera dessa värnpliktiga — de extra hemvärnsmännen — sina kamrater till nya insatser i hemvärnsarbetet. De kunna ofta användas som instruktörer. Dessutom utgöra de en betydelsefull förbindelselänk mellan hemvärnet och armén i övrigt. Utom de åtgärder, som sålunda redan vidtagits för att underlätta hemvärnets rekrytering, kunna även andra övervägas. En sådan åtgärd skulle vara att värnpliktig, som antages till hemvärnsman (alltså icke extra hemvärnsman) befrias från den i 27 § värnpliktslagen föreskrivna efterutbildnings-

36 övningen om trettio dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Dessa äro sådana värnpliktiga, som icke äro avsedda att ingå i krigsmaktens ordinarie förband och reserver, alltså huvudsakligen vid hemvärnet samt organisationen för byggnads- och reparationsberedskap krigsplacerade samt värnpliktiga med uppskov och civilplaceringskort. Förutsättningen för befrielsen från efterutbildningsövningen skulle vara, att de värnpliktiga under fem år i följd varit och vid den tid, då de skulle fullgöra övningen, alltjämt vore inskrivna i hemvärnet och att de under de fem åren deltagit i de för hemvärnsmännen föreskrivna övningarna och därvid väl tillgodogjort sig utbildningen. Även andra hemvärnsmän av denna kategori borde kunna befrias från efterutbildningsövningen under förutsättning, att de vid tidpunkten för inkallelse till sådan övning vore villiga att binda sig med hemvärnskontrakt för så lång tid, att de komme att tjänstgöra i hemvärnet sammanlagt fem år i följd. Om sistnämnda hemvärnsmän sedan icke fullgjorde sina kontraktsenliga förpliktelser, skulle de inkallas för att fullgöra efterutbildningsövningen i vanlig ordning. Det vore även önskvärt att de, som redan före inträdet i värnpliktsåldern under minst tre år i hemvärnet årligen fullgjort lägst 50 timmars tjänstgöring, kunde erhålla vissa förmåner i form av avkortad värnpliktstjänstgöring. Förutsättningen härför bör givetvis vara, att de väl tillgodogjort sig hemvärnsutbildningen. Frågan om möjligheten och lämpligheten att bereda de extra hemvärnsmännen kompensation låter sig för närvarande knappast bedöma, De som göra befälstjänst böra emellertid få tillgodoräkna sig denna efter motsvarande grunder, som värnpliktiga få tillgodoräkna sig utbildning i centralförbundets för befälsutbildning regi för vidmakthållande av förordnande som värnpliktigt befäl. Här föreslagna åtgärder om vissa kompensationer för hemvärnstjänstgöring skulle sannolikt komma att kraftigt stimulera hemvärnsrekryteringen. Samtidigt skulle de uppenbarligen medföra avsevärda besparingar för staten. Här berörda spörsmål äro föremål för utredning jämväl i annat, större sammanhang. 1945 års försvarskommitté har tagit upp frågan i sin skrivelse den 14 juni 1946 till chefen för försvarsdepartementet med begäran att överbefälhavaren skulle anmodas att inom angivna kostnadsramar inkomma med tre nya förslag om försvarets organisation. Vid denna skrivelse fanns fogad en PM angående frågor beträffande vilka skilda ledamöter av försvarskommittén önskat utredning genom överbefälhavarens försorg, i vilken P M berörts bland annat möjligheterna att mera effektivt utnyttja de frivilliga försvarsorganisationerna och att medgiva kompensation för deltagande i deras verksamhet genom avkortning av övningstiden. Vårt förestående förslag synes alltså böra behandlas av förevarskommittén tillsammans med övriga liknande förslag.

37 K a p . 5. H e m v ä r n e t s indelning. Indelning med hänsyn till användning. Nuvarande förhållanden. Då 1940 års hemvärnskommitté upprättade sitt förslag om bildandet av ett hemvärn, tog man sikte på att skapa en enhetlig organisation, som skulle bidraga att trygga hembygdens försvar. Inom den sålunda tillkomna organisationen ha emellertid med hänsyn till förbandens skilda uppgifter uppstått olika typer med olika benämningar. Sålunda förekomma nu förutom de vanliga hemvärnsförbanden även verkshemvärn och industrihemvärn samt driftvärn. I anslutning till hemvärnskungörelsen ha.utfärdats kompletterande särbestämmelser för dessa särskilda hemvärnstyper, betingade av deras skiftande försvarsuppgifter. Verkshemvärn. Redan i början av hemvärnets verksamhet uppkommo speciella problem, som nödvändiggjorde särskilda åtgärder. Sålunda anförde vattenfallsstyrelsen i PM den 23 maj 1940 vissa synpunkter rörande hemvärnsorganisationen vid statliga, kommunala och enskilda kraftverksanläggningar. Styrelsen framhöll därvid att beväpnad personal måste finnas ständigt beredd att avvärja försök till skadegörelse å anläggningar, hörande till kraftförsörjningen. Med hänsyn till att personalen måste vara bunden vid anläggningarna och till att rekryteringen alltså måste ske bland de vid företagen anställda, borde personalen organiseras som fristående grupper. De anförda synpunkterna föranledde, att hemvärnsledningen den 9 september 1940 utfärdade anvisningar beträffande hemvärnets organisation vid vissa statens verk och inrättningar. Anvisningarna innebära, att s. k. verksförband få organiseras vid sådana statens verk och inrättningar, där verksamheten under alla förhållanden måste hållas i gång i krig. I fråga om styrka och sammansättning av förbanden samt lydnads- och befälsförhållanden gälla hemvärnskungörelsens bestämmelser. Särbestämmelser förekomma i fråga om förbandens rekrytering, uppgift och utbildning. Rekryteringen sker uteslutande inom vid verket anställd personal. Förbandens uppgift är det omedelbara skyddet av den egna anläggningen. Vid ifrågasatt disposition av förband, helt eller delvis, för andra uppgifter än skyddet av den egna anläggningen sker samverkan mellan den civila verksledningen och vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare, varvid verksledningens önskemål skola tillgodoses. Utbildning skall bedrivas efter enahanda grunder som för hemvärnet i övrigt med iakttagande av de särskilda uppgifter, som komma att påvila verksförbanden. Enligt ovannämnda anvisningar ha verksförband organiserats vid statens vattenfallsverk samt vid vissa till den centrala driftledningen inom vattenfallsstyrelsen anslutna icke statliga kraftföretag ävensom vid telegrafverket

38 och postverket. I anslutning till anvisningarna ha fastställts bestämmelser för verksförband inom statens vattenfallsverk och vid icke statliga kraftföretag, där verkshemvärn organiserats, samt instruktion för verksförbanlschef inom telegrafverket och postverket. Organiserandet av verksförband tog fastare form med början av år 1941 och gick ytterligare framåt de följande åren. Sålunda ha verkshemvärn upprättats bland annat vid vissa anläggningar inom marinen, flygvapnet, krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse samt vid vissa länsstyrelser. På sista tiden ha verkshemvärnen delvis omorganiserats till driftvärn, varom mera i det följande. Industrihemvärn. Samtidigt med framställningen från vattenfallsstyrelsen aktualiserades frågan att bilda särskilda förband vid industrier, där speciella rekryteringsförhållanden rådde på grund av förekomsten av stora arbetsstyrkor, och där försvaret av anläggningarna var av stor betydelse. Vid sammanträde den 4 september 1940 behandlade hemvärnsrådet hithörande spörsmål. Rådet uttalade därvid, att man borde skilja på verksförband och industriförband och meddela anvisningar för dessa förband var för sig. P å grund härav utfärdades samtidigt med de ovanberörda anvisningarna rörande verkshemvärnet anvisningar för hemvärnets organisation vid industrier och företag, som aro av betydelse för försvaret — krigsindustrier — eller för samhället i övrigt. Dessa anvisningar ha reviderats år 1943. Industriförbanden erhöllo icke helt samma fristående ställning som verksförbanden. Uppgiften är visserligen i första hand att ombesörja skyddet av den egna anläggningen. I trängande fall, då stridsläget så fordrar, få emellertid industriförbanden användas även för andra uppgifter. Härigenom stå industriförbanden de vanliga hemvärnsförbanden närmare än verksförbanden. Detta förhållande är helt naturligt, enär industrier och företag i många fall sysselsätta praktiskt taget hela ortens befolkning. Härigenom kan industriens eller företagets försvarsbehov sägas sammanfalla med den kringliggande ortens. Genom anvisningarna är en lämplig avvägning gjord, som torde tillgodose såväl vederbörande företagslednings som ortens intressen. Driftvärn. Sedan början av år 1945 ingår i hemvärnet som en särskild organisation driftvärnet. Dess uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av statliga, kommunala och enskilda företags anläggningar och arbeten och sammanfaller sålunda till sin natur närmast med verkshemvärnets. Anledningen till att ytterligare ett slags hemvärn skapades var nödvändigheten att kunna beväpna personalen i de arbetsavdelningar, som tillhöra byggnads- och reparationsberedskapen (Kungl. Maj:ts kungörelse med bestämmelser angående byggnads- och reparationsberedskap, S F S 1944:384). Sådana arbetsavdelningar, lokala och centrala, organiseras för att utföra för krigsmakten och för den civila verksamheten betydelsefulla arbeten i krig. De lokala avdelningarna uppsättas främst av de statliga kommunikationsverken, under det att de centrala avdelningarna i huvudsak uppsättas av landets större entreprenadfirmor inom olika fack. De lokala avdelningarna

39 disponeras uteslutande av de organiserande myndigheterna själva för deras egna behov, under det att de centrala stå till överbefälhavarens förfogande för att enligt hans bestämmande av en för dem tillsatt organisationschef insättas på förekommande arbeten. För att personalen i arbetsavdelningarna skall kunna uppträda beväpnad måste den av folkrättsliga skäl vara anknuten till krigsmakten. Denna anknytning har skett genom inordnande i hemvärnet. Provisoriska föreskrifter härom ha meddelats i Kungl. Maj.ts brev den 26 januari 1945 till överbefälhavaren angående driftvärnets organisation och uppgifter m. m. (Transumt därav, S F S 1945:27). Enligt föreskrifterna får vid de centrala arbetsavdelningarna driftvärn organiseras utan vidare men vid de lokala först efter Kungl. Maj:ts medgivande. Oaktat driftvärn uppsattes vid statens verk och inrättningar, må dessa ha kvar redan organiserat verkshemvärn. Föreskrifterna anknyta i flera avseenden, bland annat i fråga om den militära ledningen, till hemvärnskungörelsen men innefatta även av de civila organisationsformerna betingade väsentliga avvikelser från densamma. Sålunda förekomma särskilda regler om organisation, indelning i distrikt i stället för hemvärnsområden, antagning och entledigande av driftvärnsman m. m. Särskilt utmärkande för driftvärnet är, att dess territoriella indelning icke sammanfaller med det övriga hemvärnets och att i spetsen står en av hemvärnschefen tillsatt driftvärnschef, som ombesörjer alla organisationsfrågor i samråd med hemvärnschefen. I fråga om detaljbestämmelserna tillåta vi oss hänvisa till författningen i ämnet. Driftvärnet vid de centrala arbetsavdelningarna, i det följande benämnt BRB driftvärn, har i vissa avseenden blivit särpräglat på grund av det speciella sätt, på vilket avdelningarna organiseras. De uppsättas nämligen först vid krig eller då Kungl. Maj:t eljest så förordnar. Uppsättandet förberedes redan i fred genom avtal mellan organisationschefen samt vissa entreprenadfirmor och statliga myndigheter, varigenom dessa förbinda sig att ställa sin personal och tekniska utrustning till förfogande. De skola sålunda redan i fred organisera s. k. kadrar, bestående av lednings- och administrativ personal, yrkes- och specialarbetare samt maskinpersonal. Kadern är avsedd att bilda kärnan i en central arbetsavdelning. Då arbetsavdelningen skall träda i funktion, skall länsarbetsnämnden i det län, där avdelningen skall utföra sitt arbete, tillföra dess kader erforderligt antal grovarbetare, eventuellt med anlitande av tjänsteplikt. Kaderpersonalen registreras hos BRB och i länsarbetsnämndernas beredskapsregister och är genom privaträttsligt verkande utfästelser bunden att tjänstgöra vid BRB, då denna organisation träder i verksamhet. Kaderpersonalen består delvis av värnpliktiga. Dessa äro sedan 1946 krigsplacerade vid BRB. Dessutom äro ett antal värnpliktiga krigsplacerade vid BRB som en central grovarbetarreserv. Krigsplaceringen avser tjänstgöring under civila arbets- och avlöningsförhållanden och innebär icke vapentjänst. Anslutningen till B R B driftvärn kan i fred omfatta endast kaderpersonal. Vid flera i B R B medverkande entreprenadfirmor ha bildats driftvärn, vilkas

40 personal erhållit utbildning, främst vid hemvärnets stridsskola på Vällinge. Krigsorganisationen kommer dock att bli väsentligt större och kräver därför omfattande organisatoriska förberedelser. Organiserande av driftvärn vid de lokala arbetsavdelningarna har icke ägt rum i enlighet med driftvärnskungörelsens bestämmelser. I stället ha statens vattenfallsverk jämte till den centrala driftledningen anslutna icke statliga kraftföretag ävensom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen sökt och nyligen erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att organisera driftvärn vid verken som sådana utan bundenhet vid deras lokala arbetsavdelningar. Härigenom har samtidigt möjlighet skapats att omorganisera redan befintligt verkshemvärn till driftvärn. Granskning av nuvarande förhållanden. De nuvarande särbestämmelserna i fråga om hemvärnets indelning ha tillkommit under rådande beredskap för att snabbt kunna tillgodose då föreliggande krav. För att undvika irritationsmoment underlät man att under pågående krig vidtaga några ändringar. Vid fastställande av hemvärnets framtida organisation bör man emellertid eftersträva att göra densamma så enhetlig som möjligt. Särbestämmelser böra finnas endast där så är nödvändigt. Mellan verkshemvärn och driftvärn å ena sidan samt övriga hemvärnsförband å andra sidan föreligger skillnad i fråga om personalens användning. Industrihemvärnet intager härutinnan i viss mån en mellanställning därigenom att personalen får användas icke blott för företagets utan även för hemortens försvar. De olika myndigheternas verkshemvärn äro anknutna till hemvärnet på varierande sätt. I vissa fall bilda myndigheternas lokala anläggningar egna hemvärnsområden med eget befäl. I allmänhet tillhöra de emellertid vederbörande hemvärnsområde, dock utan att hemvärnskrets- eller hemvärnsområdesbefälhavaren äger bestämma över deras användning i krig. Denna befogenhet utövas i stället av verksledningen. I flera fall äro förbanden av obetydlig omfattning. För vissa verkshemvärn har Kungl. Maj:t fastställt särskilda bestämmelser om avlöning m. m. Varje driftvärnsorganisation har sin egen, av hemvärnschefen tillsatte driftvärnschef samt eget distrikts- och förbandsbefäl, vilket är fristående från det övriga hemvärnets och har sin egen anknytning till försvarsområdesstaberna. Särskilda avlöningsbestämmelser äro fastställda för driftvärnet. Enligt vad vi inhämtat åsyftade man vid utredningen om byggnads- och reparationsberedskapen, att bestämmelserna om dess driftvärn skulle inarbetas som en särskild avdelning i hemvärnskungörelsen. På grund härav sökte man anpassa bestämmelserna så, att verkshemvärnet vid de i nämnda beredskap medverkande statliga verken skulle kunna ombildas till driftvärn. Man skulle därigenom erhålla en enhetlig benämning och generella bestämmelser för de med hänsyn till användningen likartade hemvärnsförbanden. Emellertid beaktade man ej då ; att verkshemvärn funnos organiserade vid verken i en långt vidare utsträckning än som motsvarades av de lokala arbetsavdel-

41 ningarna i byggnads- och reparationsberedskapen. Dessa omständigheter torde ha orsakat, att Kungl. Maj :t utfärdade endast provisoriska, från hemvärns; kungörelsen fristående bestämmelser om driftvärnet. Förut har berörts att nämnda statliga myndigheter icke funnit det lämpligt att begränsa rätten att bilda driftvärn endast till sina lokala arbetsavdelningar i byggnads- och reparatitonsberedskapen. Personalen i de nuvarande verkshemvärns- och driftvärnsförbanden utgöra en förhållandevis ringa del av hela antalet hemvärnsmän. Gällande organisationsformer ha medfört, att kostnader för resor, utbildning, utrustning m. m. kommit att handläggas såväl av de organiserande myndigheterna som av hemvärnsledningen. Kommitténs förslag. En uppdelning inom hemvärnsorganisationen synes ofrånkomlig med hänsyn till förbandens olika användning i krig. Denna uppdelning bör dock begränsas till att omfatta två grupper, allmänt hemvärn och driftvärn. Det nuvarande industrihemvärnet bör ingå i allmänna hemvärnet samt verkshemvärnet uppdelas på allmänna hemvärnet och driftvärnet. Benämningarna industrihemvärn och verkshemvärn komma därmed att försvinna. Härför redogöra vi närmare i det följande. Beträffande avlönings- och andra ekonomiska frågor m. m. återkomma vi i annat sammanhang. Allmänna hemvärnet. H i t böra räknas främst de förband, vilka uteslutande disponeras för hemortsförsvaret. Till allmänna hemvärnet böra vidare hänföras dels de verksförband, som enligi vad nedan angives icke må omorganiseras till driftvärn, dels indnstriförbanden. Sistnämnda båda grupper ha enligt förutnämnda anvisningar erhållit som framstå uppgift att försvara den del av hemorten, som utgöres av den anläggning eller det krigsviktiga företag, där personalen i förbanden är sysselsatt. Inom allmänna hemvärnet böra sålunda liksom hittills vissa förband planenligt kunna avdelas för specialuppgifter, som förbanden i enlighet med utfärdade instruktioner i första hand skola lösa. För att markera sådant förhållande böra dessa hemvärnsförband lämpligen benämnas efter skyddsföremålet, t. ex. Kalmar länsstyrelses hemvärn, L. M. Ericssons hemvärn. Att fastställa några allmängiltiga regler för avdelandet av sådana förband torde icke vara lämpligt eller ens möjligt. Förhållandena äro härvidlag så skiftande, att avgörande bör ske från fall till fall. E t t typiskt exempel må framhållas. Flera av landets större industrier äro belägna i orter, vars befolkning i övervägande grad är knuten till dessa företag, t, ex. Bofors och Sandviken. På sådana platser sammanfalla i stort sett företagets och ortens försvarsintressen. Ur industriföretagets egen synpunkt kan försvarsintresset icke rimligen vara bundet enbart till själva fabriksområdet, utan det måste vara angeläget, att uppehållande försvar insattes i samhällets utkanter för att vinna tid till omflyttningar, bortförande av färdiga produkter och maskiner m. m. samt i sista hand förstöring. I dylika fall måste förbandens användning regleras med hänsynstagande till de lokala försvarsuppgifterna, I detta sammanhang vilja vi särskilt erinra om personal med uppskov och

42 civilplaceringskort. Enligt vårt förslag skall denna personal kunna uttagas med hemvärnsplikt, i den mån den icke frivilligt ingår i hemvärnet. Mellan hemvärnsledningen samt ledningen för verk och industriföretag måste ett intimt samråd äga rum beträffande såväl personalens uttagning som dess användning. Arbetsledningen måste såsom hittills tillförsäkras möjlighet att i det längsta hålla produktionen i gång. Vad som sagts gäller även icke värnpliktiga, som äro sysselsatta inom krigsviktiga företag. De ovannämnda anvisningarna för verks- och industrihemvärn, vilka garantera att sådan personal icke utan tvingande skäl dragés från arbetsplatsen på sådant sätt, att verksamheten eller produktionen stores eller avbrytes, böra alltså bibehållas och vid behov kompletteras. Driftvärnet. Enligt gällande bestämmelser må driftvärn organiseras endast vid arbetsavdelningarna i byggnads- och reparationsberedskapen. Dessa avdelningar uppsättas av statliga och kommunala myndigheter samt enskilda företag. Som tidigare framhållits ha kommunikationsverken dispensvis erhållit rätt att låta sitt driftvärn omfatta all personal inom verket, utan begränsning till lokala arbetsavdelningar. Härigenom har skapats möjlighet att sammanslå befintligt verkshemvärn inom verken med nybildat driftvärn, vilken bör stadfästas för framtiden. Vi avse icke någon ändring i förhållandena vid de centrala arbetsavdelningarna, B R B driftvärn. Här bör som hittills driftvärn få organiseras utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd. Vi anse det fördelaktigt, att så sker i största möjliga utsträckning, övriga driftvärn, som redan organiserats med Kungl. Maj:ts medgivande, böra likaledes behållas. Rätten att i övrigt organisera driftvärn bör emellertid lösgöras från byggnads- och reparationsberedskapen. Gör man så, måste man emellertid samtidigt se till att denna rätt icke blir hur vidsträckt som helst. Till en början vilja vi då framhålla, att exempelvis icke statliga industriföretag utanför byggnads- och reparationsberedskapen nu ej få organisera driftvärn. Av förutberörda lokalförsvarsskäl synes så ej heller böra ske i framtiden. Som en allmän regel vilja vi vidare föreslå den begränsningen, att driftvärn må uppsättas endast vid myndighet eller företag, vars verksamhet är riksomfattande eller eljest av stor omfattning. Endast i sådana fall kan det anses befogat att ha en central, fristående ledning och eget befäl. Prövningen av dessa förhållanden bör som hittills ankomma på Kungl. Maj:t. Hemvärnsledningen bör få tillfälle att yttra sig över framställning om rätt att bilda driftvärn. Verkshemvärnet och driftvärnet karakteriseras gemensamt därav att i dem ingående förband skola användas för att trygga verksamheten vid egna anläggningar och arbetsplatser. Förbanden stå helt till vederbörande verks eller företags disposition och intaga alltså en markerat självständig ställning. På grund härav böra dessa förband i organisatoriskt hänseende sammanföras till en enhet genom att verkshemvärnet i den omfattning, som enligt ovan angivna principer prövas lämplig, omorganiseras till driftvärn. Återstående verkshemvärn böra ingå i allmänna hemvärnet.

43 Indelning i personalkategorier. Inom hemvärnet finnas nu personalkategorierna hemvärnsmän, reservhemvärnsmän och extra hemvärnsmän (hemvärnskungörelsen 8 §). Hemvärnsmännen skola ha fyllt 17 år och äga tillfredsställande skjutskicklighet. De bilda hemvärnets stridande förband. Reservhemvärnsmän äro de som fyllt minst 16 men ej 17 år ävensom de som fyllt 17 år men ännu icke förvärvat tillfredsställande skjututbildning. Reservhemvärnsmännen ingå icke i de stridande förbanden och äro icke beväpnade; i övrigt erhålla de samma utrustning som hemvärnsmännen. De extra hemvärnsmännen slutligen äro värnpliktiga, som i krig lämna hemvärnet, i den mån de inkallas till sina förband. Inom driftvärnet benämnes personalen driftvärnsmän. Antagning får här ske det år vederbörande fyller 16 år (driftvärnskungörelsen 13 §). Någon uppdelning i olika personalkategorier finnes icke inom driftvärnet. Samtliga driftvärnsmän ingå alltså, oberoende av åldern, i de stridande förbanden. Direktiven ange att vi skola pröva, om skäl föreligga att bibehålla reservhemvärnsmännen. För att belysa frågan vilja vi först redogöra för anledningen till reservhemvärnsmännens tillkomst. Då hemvärnet upprättades, var till en början vapentillgången mycket begränsad. Många anmälda kunde därför icke erhålla vapen, trots att de uppfyllde villkoren för att antagas till hemvärnsmän. Man nödgades då sammanföra dessa personer jämte dem som icke ägde tillfredsställande skjutskicklighet till en särskild kategori, vilken erhöll benämningen reservhemvärnsmän. Dessa kunde alltså i viss utsträckning anses utgöra en verklig reserv. Förfarandet väckte emellertid stor irritation, eftersom alla ville ha vapen. Benämningen blev därför illa omtyckt, och redan tidigt framkom önskemål, att den skulle borttagas. Allteftersom vapentillaången ökades kunde de vapenutbildade reservhemvärnsmännen överföras till hemvärnsmännens kategori. Nu kvarstå som reservhemvärnsmän huvudsakligen ungdomar, vilka på grund av sin ålder icke må antagas till hemvärnsmän. Dessa ungdomar utgöra endast omkring en fjärdedel av den för reservhemvärnsmännen av Kungl. Maj: t fastställda högsta styrkan. De kunna icke sägas utgöra någon egentlig reserv. Man har icke tidigare ansett det lämpligt att företaga någon ändring i förhållandena. Vi ha emellertid nu kommit till den uppfattningen, att benämningen reservhemvärnsmän bör borttagas och ersättas med benämningen hemvärnsrekryter, såsom mera svarande mot de faktiska omständigheterna. Samtidigt föreslå vi, att 15-års pojkar under benämningen hemvärnspojkar skola kunna vinna inträde i hemvärnet. Härom avhandlas i kapitlet om samordning av frivillig lantmilitär försvarsverksamhet. Vidare föreslå vi, att bestämmelserna om antagningsåldern för driftvärnsman bringas i överensstämmelse med de regler, som gälla för allmänna hemvärnet. Ur enhetssynpunkt borde driftvärnsmännen, såsom hörande till hemvärnsorganisationen, benämnas hemvärnsmän. För hemvärnsman, som tillhör driftvärnet, har emellertid benämningen driftvärnsmän redan blivit godtagen och vunnit en viss hävd. Vi vilja därför icke motsätta oss, att denna benäm-

44 ning får användas även i fortsättningen. Inom driftvärnet finnes nu endast kategorien driftvärnsmän. Det synes emellertid lämpligt, att även extra driftvärnsmän, driftvärnsrekryter och driftvärnspojkar skola få antagas. Inom post- öch telegrafverken torde finnas anställda i de åldrar, som motsvara dessa kategorier. Det kan då icke vara riktigt att dessa skola hänvisas till de allmänna hemvärnsförbanden. I nästa avsnitt omnämnas hemvärnets musikkårer. Personalen i dessa bör benämnas musikhemvärnsmän. Vidare är det nödvändigt att kunna skilja dem som frivilligt anmäla sig från dem, som genom hemvärnsplikt uttagas till tjänstgöring. De förra böra kallas frivilliga och de senare hemvärnspliktiga. Av de frivilliga böra alltjämt sådana värnpliktiga, som i krig lämna hemvärnsorganisationen i den mån de inkallas till sina förband, benämnas extra hemvärnsmän. Vi föreslå alltså, att följande personalkategorier skola finnas inom hemvärnet, nämligen hemvärnsmän, hemvärnsrekryter, hemvärnspojkar och musikhemvärnsmän. Hemvärnsmännen böra, beroende på sättet för deras antagning, indelas i frivilliga och hemvärnspliktiga. Benämningen extra hemvärnsmän bör alltjämt bibehållas för de frivilliga värnpliktiga, som i krig kunna inkallas till sina förband. Bestämmelserna om antagningsåldrarna, för personal i driftvärnet böra samordnas med dem, som gälla för allmänna hemvärnet, Hemvärnspersonal i driftvärnet bör få benämnas driftvärnsmän respektive extra driftvärnsmän, driftvärnsrekryter och driftvärnspojkar. För att förenkla framställningen använda vi i fortsättningen benämningen driftvärnsmän endast då dessa särskilt avses. Indelning i förband. Enligt gällande hemvärnskungörelse är hemvärnets främsta uppgift »att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten». På grund härav och då den beväpning, som stått till 'buds, huvudsakligen rört sig om handvapen, i första hand gevär, har helt naturligt huvuddelen av hemvärnets förband kommit att utgöras av gevärsförband. Inom dessa förband är och måste alltjämt gruppen förbliva stridsenhet. Där personaltillgången medgivit upprättande av flera grupper, ha dessa sammanförts till plutoner. Flera plutoner ha stundom sammanförts i ett kompaniförband. Då år 1942 ett antal äldre kulsprutor kunde överföras till hemvärnet, omorganiserades vissa gevärsgrupper till kulsprutegrupper. För att underlätta ledning och rapportering ha i vissa hemvärnsområden organiserats radiopatruller. 1940 års hemvärnskommitté angav hemvärnets uppgift bland annat vara, att »svara för luftvärn i viss utsträckning, där permanent eldberedskap icke erfordras». Med användande av det s. k. gåvoluftvärnets materiel har hemvärnet organiserat luftvärnsförband, bestående av 40 mm och 20 mm luftvärnsautomatkanontroppar samt luftvärnskulsprutegrupper dock hittills endast på ett fåtal platser. På två orter finnas artilleriförband. Slutligen må nämnas,

45 att på ett 20-tal platser bildats hemvärnsmusikkårer. Instrumenten bekostas av insamlade medel. Vi anse att ovan angivna förband böra bibehållas. Som närmare utvecklas i kapitlet om hemvärnets mobilisering kan det i anslutning till uttagning av hemvärnspliktiga i krig bli nödvändigt ur administrativ synpunkt att sammanföra flera kompanier till bataljonsförband och att upprätta platsbefälhavarstaber. Hemvärnets luftvärnsförband kunna vid ett överraskande krigsöppnande göras eldberedda efter kort varsel. Detta har stor betydelse ur beredskapssynpunkt. Vi förorda, att en undersökning kommer till stånd genom armémyndigheternas försorg, om möjligheten att ytterligare öka antalet dylika förband. I kapitel 4 om hemvärnets rekrytering föreslogo vi, att hemvärnsorganisationen i fred liksom hittills skall vila på frivillighetens grund, men att vid krig eller därmed jämförliga förhållanden viss personal skall tagas i anspråk med hemvärnsplikt. Organisationen skulle sålunda få en väsentligt större omfattning i krig. Detta förhållande jämte förslaget om införande av personalkategorierna hemvärnsrekryter och hemvärnspojkar gör, att man måste skilja på i fred uppsatta förband, i krig uppsatta förband samt eventuellt även utbildningsförband. De förstnämnda äro sådana, som redan i fred äro organiserade för att kunna fylla hemvärnets beredskapsuppgifter. Däri ingå hemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Dessa förband bibehållas vanligen även i krig, varvid de extra hemvärnsmännen i mån av inkallelse avgå och härigenom eventuellt uppkommande samt i övrigt förefintliga vakanser fyllas med frivilliga eller med hemvärnspliktiga. De i krig uppsatta förbanden organiseras vid hemvärnspliktens ikraftträdande enligt i fred uppgjorda planer. Personalen utgöres huvudsakligen av hemvärnspliktiga. Frivilliga, i fred utbildade hemvärnsmän kunna tillföras dessa förband för att tjänstgöra som befäl. Utbildningsförbanden organiseras i fred eller krig uteslutande med uppgift att utbilda däri ingående personal. Personalen utgöres av hemvärnsrekryter och hemvärnspojkar. I fred kunna hemvärnsrekryterna vid deltagande i övningar med hemvärnsmännen (förbandsövningar) infogas i de i fred uppsatta förbanden. I anslutning till det anförda bör fredsorganisationen omfatta i fred uppsatta förband, jämte eventuella utbildningsförband. Krigsorganisationen bör omfatta i fred uppsatta förband, i krig uppsatta förband jämte eventuella utbildningsförband.

Territoriell indelning. I kapitel 1 ha vi redogjort för allmänna hemvärnets lokala indelning i hemvärn sområden och hemvärnskretsar. Därav framgår, att en eller flera kommuner bilda ett hemvärnsområde samt att ett varierande antal hemvämsområden bilda en hemvärnskrets. Hemvärnskretsarna anknyta till försvarsområdena. Vid undersökning huruvida nuvarande indelning påkallar någon ändring är följande att märka. Sedan kommunindelningskommittén avgivit sitt betänkande (SOU 1945: 37—39), har 1946 års lagtima riksdag fattat beslut

46 om genomförande av en ändring i den nuvarande kommunindelningen, innebärande en sammanslagning efter vissa principer (skr. nr 340). I den mån så sker uppstår frågan om att ändra indelningen i hemvärnsområden i enlighet härmed. Genom ett annat beslut av 1946 års lagtima riksdag (skr. nr 365) har Kungl. Maj:t bemyndigats att genomföra en omorganisation av den lantmilitära indelningen i försvarsområden, innebärande bland annat en sammanslagning av vissa försvarsområden. Härav påverkas hemvärnsområdenas och hemvärnskretsarnas nuvarande anknytning till försvarsområden. Slutligen må framhållas, att hemvärnsmännens antal inom hemvärnsområdena äro mycket växlande. Detta medför i förening med områdenas olika geografiska utsträckning en ojämn fördelning av hemvärnsområdesbefälhavarnas arbetsbördor. För att åstadkomma större likhet i områdenas styrkeförhållanden skulle man kunna tänka sig en omorganisation. Vi vilja behandla de ifrågasatta organisationsändringarna i den ordning de ovan nämnts. Dessförinnan vilja vi erinra om den frivilliga rekryteringsformen samt rent allmänt konstatera, att hemvärnsorganisationen trots den jämförelsevis korta tid den bestått, i allmänhet vunnit avsevärt i fasthet. Anknytningen till den egna hemorten är av stor betydelse för rekryteringen till förbanden samt sammanhållningen och kamratskapet inom desamma. Rent lokalpatriotiska synpunkter göra sig härvid gällande. E n anpassning efter den nya kommunindelningen kan i många fall och av olika skäl komma att visa sig önskvärd. Emellertid måste man härvidlag gå fram med stor försiktighet och lita till en klok samverkan mellan hemvärnsområdena. Vi avråda bestämt, att tvingande föreskrifter om sammanslagning utfärdas, enär detta kunde få ödesdigra följder för den frivilliga rekryteringen och förbandens bestånd. Den nya militärterritoriella indelningen synes däremot automatiskt medföra en överföring av vissa hemvärnsområden och hemvärnskretsar till nybildade försvarsområden. Bestämmelserna om indelning i kretsar och områden äro emellertid så allmänt hållna, att största möjliga frihet lämnats åt de militära myndigheterna. Vi anse det angeläget, att de ovan anförda synpunkterna kunde vinna beaktande även härvidlag, så att icke överföringen åstadkommer nedgång i hemvärnets numerär. En ändrad indelning för att åvägabringa större likhet i. hemvärnsområdenas styrkeförhållanden finna vi direkt olämplig. En sådan åtgärd skulle medföra stora svårigheter och väcka mycken irritation. Vi föreslå alltså ingen ändring i den nuvarande lokala indelningen utan förorda tvärtom att största försiktighet iakttages vid de eventuella ändringar, som kunna komma i fråga på grund av ovannämnda riksdagsbeslut. Inom driftvärnet är den lokala indelningen icke grundad på kommunindelningen utan är avpassad med hänsyn till det sätt, på vilket vederbörande myndighet eller företag bedriver sin civila verksamhet. Sålunda' kan driftvärn organiseras distriktsvis efter hemvärnschefens beprövande (driftvärnskungörelsen 6 §). Anknytning till försvarsområdena bestämmes i det särskilda fallet. Någon ändring i dessa förhållanden ha vi icke ifrågasatt.

47 Kap. 6. Hemvärnets styrkeförhållanden. Våra beräkningar rörande den framtida hemvärnsorganisationens styrkeförhållanden i fred och krig och motiveringarna härför framgå närmare av en till detta betänkande fogad hemlig del. Här skall därför endast anföras följande. Det nuvarande hemvärnets styrka har fastställts av Kungl. Maj:t genom särskilt meddelade beslut. Härigenom ha bestämts de högsta antal hemvärnsmän och reservhemvärnsmän, som få finnas. Detta betyder i sin tur, att vapen och övrig utrustning säkerställts för hemvärnsmännen samt utrustning för reservhemvärnsmännen samt att hemvärnets övnings- och övriga anslag äro beräknade för dessa styrkor. Kungl. Maj:t har vidare fastställt en plan för de båda maximistyrkornas fördelning på försvarsområdena. Därvid avdelades en mindre reserv, som ställdes till hemvärnschefens förfogande. Inom försvarsområdena ha sedan styrkorna fördelats på hemvärnsområdena så, att för varje hemvärnsområde bestämts, hur många hemvärnsmän respektive reservhemvärnsmän som högst få antagas. I anslutning härtill ha vapen och övrig utrustning utdelats. Den berörda uppdelningen av styrkorna har visat sig mindre lämplig ur praktiska synpunkter. Enär den årliga omsättningen inom hemvärnet är förhållandevis stor, växlar behovet av platser inom såväl hemvärns- som försvarsområden. Vakanser kunna uppstå inom vissa områden samtidigt som behov av ökade styrkor göra sig gällande på andra håll. Eu viss utjämning måste därför tid efter annan ske, trots att detta är en både besvärlig och ömtålig procedur. I regel äro nämligen hemvärnsområdesbefälhavarna icke hågade att avstå några platser, emedan de räkna med nya rekryteringsmöjligheter. Dessutom medför utjämningen omflyttning av vapen och annan utrustning med alla de besvärligheter ur redovisnings- och transportsynpunkter, som följa härav. Den till hemvärnschefens förfogande stående reserven har redan förbrukats i utjämnande syfte. Med hänsyn till de nu nämnda förhållandena ha vi funnit, att Kungl. Maj:t endast bör fastställa hemvärnets totala styrka utan uppdelning på hemvärnets olika personalkategorier. Vidare synes fördelningen av styrkan på försvarsområdena böra anförtros åt hemvärnsledningen, som härigenom får möjlighet såväl att skapa en ny reserv, vilket visat sig nödvändigt, som att snabbt och smidigt kunna tillgodose uppkommande lokala rekryteringsbehov. Införande av en hemvärnsplikt även med den begränsade omfattning vi föreslå medför, att man måste fastställa en maximistyrka ej blott för fredsorganisationen utan även för krigsorganisationen. Då det gäller att fatta ståndpunkt till fredsorganisationens blivande omfattning har vapenfrågan icke samma avgörande betydelse som vid hemvärnets tillkomst. I första hand har man i stället att utgå från rekryteringsmöjligheterna och behovet av hem-

48 värnsförband ur taktisk synpunkt. För att skaffa oss säkrare underlag för bedömandet av denna fråga ha vi från samtliga militärbefälhavare infordrat uppgifter, huruvida, ändring i nu fastställda styrkor inom försvarsområdena kunde anses erforderlig. Uppgifterna skulle grundas på såväl behovet ur militär synpunkt som rekryteringsmöjligheterna under beaktande av att antalet reservhemvärnsmän skulle inräknas i styrkorna. Av inkomna svar framgår, att inom flera försvarsområden påkallats en ökning av de för respektive områden fastställda styrkorna. I några få fall har minskning av obetydlig omfattning föreslagits. Förslagen äro avgivna på basis av de organisations- och rekryteringsbestämmelser, som gällde innan kategorien extra hemvärnsman tillkom. De av militärbefälhavarna föreslagna styrkorna tillhopa motsvara i det närmaste summan av nu gällande maximistyrkor för hemvärnsmän och reservhemvärnsmän. Vi anse, att fredsorganisationen bör erhålla ungefärligen den omfattning, som framgår av militärbefälhavarnas förslag. Denna styrka var även beräkningsgrund vid den framställning om förbättring av hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner, vilken vi tidigare avgivit, och som i huvud, sak godkändes av 1945 års höstriksdag. I fredsorganisationens maximistyrka böra inräknas hemvärnsmän, hemvärnsrekryter samt, i mån av tillgängliga vakanser, extra hemvärnsmän, men däremot icke hemvärnspojkar, då dessa icke erhålla vapenutbildning. Enär medgivande att deltaga i hemvärnets övningar som hemvärnspojke enligt vårt förslag bör få lämnas av vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare, bör denne även få avgöra till vilket antal de kunna mottagas. Någon särskild maximistyrka för hemvärnspojkarna bör alltså icke fastställas. De extra hemvärnsmännen få enligt gällande bestämmelser uppgå till högst en fjärdedel av det för respektive förband fastställda högsta antalet hemvärnsmän, reservhemvärnsmännen ej medräknade. Eftersom vi beräknat styrkorna i den framtida hemvärnsorganisationen utan uppdelning på olika personalkategorier, böra emellertid de extra hemvärnsmännen få utgöra högst en fjärdedel av den för respektive förband enhetligt fastställda styrkan. Den närmaste innebörden härav blir en mindre höjning av det totala antalet extra hemvärnsmän. För närvarande är rekryteringsläget sådant, att extra hemvärnsmän kunna antagas inom ramen för totalt tillgängliga vakanser och sålunda inom fastställd maximistyrka. Kostnaderna för denna personals utrustning och övning föranleda alltså icke några problem. Rent principiellt vilja vi emellertid framhålla, att antagning av extra hemvärnsmän icke får hindra, att vakanserna utnyttjas för sitt egentliga syfte, antagning av hemvärnsmän och -rekryter. Skulle den omständigheten inträffa, att fredsorganisationens hela maximistyrka blir fylld med hemvärnsmän och -rekryter böra dock extra hemvärnsmän få antagas härutöver till fastställt antal. Först då blir frågan om ökning av hemvärnets Övningsanslag aktuell. Beträffande utrustningen av de extra hemvärnsmännen har chefen för armén utfärdat erforderliga bestämmelser. Dessa innebära, att extra hemvärnsman, som är krigsplacerad vid fältförband, utrustas med gevär med tillbehör genom lån från

49 den myndighet, där han är truppregistrerad. Framställning härom göres av försvarsområdesbefälhavare till vederbörande truppregistreringsmyndighet. Vid extra hemvärnsmans inställelse till värnpliktstjänstgöring skall vapnet medföras, övriga extra hemvärnsmän utrustas med vapen enligt försvarsområdesbefälhavarens bestämmande, om så erfordras genom lån tills vidare från försvarsområdesförråden. Att extra hemvärnsman erhåller vapen genom truppregistreringsmyndigheten är fördelaktigt ur mobiliseringssynpunkt. Han kan inställa sig beväpnad vid sitt förband och man undviker eljest uppkommande svårigheter att vid inkallelsen återfå från hemvärnet eller försvarsområdesförråden utlämnat vapen. Anordningen motsvarar det system, som tillämpas i Schweiz. Krigsorganisationen blir av väsentligt större omfattning än fredsorganisationen. Maximistyrkan och beräkningsgrunderna härför angivas i berörda hemliga bilaga. För att krigsorganisationen skall kunna träda i funktion, måste vapen och övrig utrustning till densamma säkerställas redan i fred. I krigsorganisationens maximistyrka böra inräknas hemvärnsmän, hemvärnsrekryter samt i mån av tillgängliga vakanser extra hemvärnsmän, när dessa icke äro inkallade till sina förband. Till hemvärnsrekryter räknas de som icke nått stadgad ålder för att få antagas till hemvärnsmän, och de som nått sådan ålder men icke äro utbildade. Sistnämnda båda kategorier ingå icke i de stridande förbanden. Hemvärnsrekryterna böra därför infogas i krigsorganisationen i form av utbildningsförband men endast i den omfattning som kategorien icke kan ersättas med hemvärnsmän. Hemvärnspojkar stå självfallet utom krigsorganisationens maximistyrka. Vi erinra i detta sammanhang om att de unga hemvärnsrekryterna i krig skola kunna utnyttjas även i civilförsvaret. Vid krig eller krigsfara kan man räkna med en stor frivillig tillströmning till hemvärnet. Det får därför icke anses uteslutet att den av oss föreslagna maximistyrkan, som beträffande personal med uppskov och civilplaceringskort bygger på hemvärnsplikt, icke kan inrymma alla frivilliga. I detta sammanhang vilja vi därför framhålla några av de synpunkter, som påverkat vårt ställningstagande till denna maximistyrka. Med anledning av överbefälhavarens framställning om beväpning av uppskovspersonal m. m. verkställde arméstaben år 1945 en utredning i hithörande frågor. Utredningen berörde samtidigt frågan om en allmän folkbeväpning men kom till den slutsatsen, att det icke vore möjligt att i försvaret organisatoriskt utnyttja alla icke värnpliktiga enligt principen »man ur huse». Man framhöll, att personalen vid ett krigsutbrott icke skulle kunna organiseras i ens lösliga förband utan bli en oordnad massa av föga eller intet stridsvärde. Med hänsyn till vårt pågående arbete gjorde utredningen icke denna fråga till föremål för detaljundersökningar men räknade överslags vis med att en ansenlig styrka ur ett sådant »folkuppbåd» skulle kunna utnyttjas som en reserv till hemvärnet. Det är givetvis önskvärt, att alla vapenföra män beredas tillfälle att deltaga 4 — 1346 46

50 i rikets försvar. Emellertid blir ett sådant utnyttjande rent allmänt icke möjligt, eftersom vid ett krigsutbrott ingen tid och ej heller befäl torde stå till buds för att organisera och öva denna personal. I varje fall kan det icke ske inom hemvärnet. E t t sådant organisationsförsök skulle endast skapa oreda just vid den tidpunkt, då hemvärnet skall träda i verksamhet. Man måste vidare beakta, att hemvärnet redan rekryterat den största delen av sin personal till de i fred uppsatta förbanden bland de i »folkuppbådet» ingående icke värnpliktiga årsklasserna. Återstoden torde vara mer eller mindre fäst knuten till olika beredskapsorganisationer, främst civilförsvaret på sådant sätt, att den icke kan eller bör tagas i anspråk även för hemvärnet. Härtill kommer, att denna del av befolkningen innehåller de reserver, som måste stå till förfogande för arbetsmarknadsmyndigheterna för att möta uppkommande behov av arbetskraft. Detta förhållande behöver dock icke i och för sig hindra frivillig anslutning till hemvärnet. Sådan anslutning är redan förutsedd i gällande bestämmelser om driftvärnet. Icke värnpliktiga grovarbetare, som genom länsarbetsnämnderna tillföras arbetsavdelningarna i byggnads- och reparationsberedskapen, kunna sålunda tillhöra driftvärnet under den tid arbetarna ingå i avdelningarna. Anslutning av vapenutbildade utöver krigsorganisationens maximistyrka bör dock icke vara direkt förhindrad. A andra sidan bör sådan anslutning få ske endast enligt hemvärnsledningens beprövande, och i den mån vapen kunna tillhandahållas från frivilliga skytteväsendet eller medföras. Inom frivilliga skytteväsendet och hos enskilda skyttar, som erhållit vapen genom skytteväsendet, finnas tillgängliga ett tämligen stort antal gevär. Här föreligger alltså en vapenreserv, som kan utnyttjas efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

51 Kap. 7. Hemvärnets mobilisering. I B R B driftvärn har hittills funnits en mycket liten fredsorganisation, medan krigsorganisationen, som blir av väsentlig omfattning, är avsedd att uppsättas i krig eller därmed jämförliga förhållanden. Inom detta driftvärn ha redan särskilda åtgärder vidtagits för att fredsorganisationen skall kunna svälla ut till avsedd styrka i krig. I den mån så ej skett förberedas liknande åtgärder även inom övrigt driftvärn. För det allmänna hemvärnets del har hittills icke funnits något mobiliseringsproblem, då freds- och krigsorganisationen i huvudsak ha samma omfattning. Vid införande av den föreslagna hemvärnsplikten tillkomma i många fall särskilda mobiliseringsproblem för de förband, som med anlitande av hemvärnsplikten nyuppsättas i krig, även om dessa problem bli av enklare art än vid armén i övrigt. I detta sammanhang vilja vi framhålla, att vi i likhet med vad överbefälhavaren framhållit i sin förut berörda framställning anse, att personal vid verk, som disponera högst 10 uppskovsmän, icke bör organiseras i särskilda förband under egna befäl utan bör ansluta till ortens under hemvärnsområdesbefälhavare lydande allmänna hemvärnsförband för att fylla vakanserna inom dessa, allt under beaktande av verkets produktionsintressen. För att komma till rätta med mobiliseringsproblemen ha vi gjort en försöksplanläggning vid vissa statliga verk samt viktiga krigsindustrier med stort antal uppskovsmän, i Stockholm bland annat hos L. M. Ericsson, samt i Bofors, Trollhättan och Linköping. Verk och företag kallas i fortsättningen gemensamt för verk. Erfarenheterna av denna försöksplanläggning visa, att hemvärnets mobilisering bör äga rum i huvudsak efter nedanstående riktlinjer. Största möjliga frihet bör dock lämnas åt de lokala försvarsmyndigheterna samt vederbörande verksledning vid tillämpningen av principerna för mobiliseringen. I de förband, som uppsättas i krig, ingår huvudsakligen personal, som erhållit uppskov för att i krig kvarbliva vid verken och därstädes sköta sin krigs- eller samhällsviktiga funktion. Uppgiften för de nyuppsatta förbanden måste därför vara att främst svara för skyddet av de egna verken. I regel böra de i krig uppsatta förbanden utgöras av infanteriförband. Därutöver kunna, beroende på behov samt personal- och materieltillgång, tillkomma luftvärns-, signal- samt sjukvårdsförband. Vid bestämmande av de nya förbandens omfattning och styrka måste stor hänsyn tagas till lokala förhållanden, såsom tillgång på befäl och utbildad personal, det särskilda civilförsvarets — verkskyddets — omfattning, arbetsindelning i skift, arbetsplatsernas inbördes läge m. m., verkets behov av att för produktionen undantaga viss personal från hemvärnet ävensom planlagd förflyttning av personal och materiel och förstöring av verkets anläggningar. Krigsorganisationen bör anpassas efter förhållandena hos varje verk för

52 sig. Verkets ledning bör härvid få vara medbestämmande. Organisationsprinciperna framgå av bilaga I. Såvitt möjligt böra de i fred uppsatta förbanden bibehållas oförändrade. Alternativ I bör därför tillämpas, då antalet hemvärnspliktiga är relativt litet och alternativ II, när antalet hemvärnspliktiga möjliggör uppsättande av nya förband. Innan de i krig uppsatta förbanden erhållit tillräcklig övning, blir deras kvalitet ofrånkomligen tämligen låg. För att ge dem större stadga kan av den personal, som i fred anslutit sig till hemvärnet, i fredstid utbildas och reserveras en befälskader, som i krig blir befälsstomme i de nya förbanden (angiven i alternativ I I som ram). På de flesta ställen torde det vara lämpligt att låta den nytillkommande personalen bilda nya underavdelningar av redan befintliga förband, exempelvis nya plutoner i fredsuppsatta kompanier. Vid en arbetsindelning i tre skift är en tredelning av förbanden lämplig, exempelvis tre plutoner i ett kompani, medan vid två skift en fyr- eller tvådelning av förbanden är att föredraga. I regel är det önskvärt att göra så små förband som möjligt, exempelvis två grupper om 8 man i en pluton. Bristande tillgång på befäl gör det dock i regel nödvändigt att skapa stora förband, t, ex. 5 å ti plutoner i ett kompani, varje pluton om 4—6 grupper och varje grupp om 12 man. Självfallet utgöra plutoner och kompanier icke taktiska utan endast administrativa enheter. De i fred uppsatta förbanden kunna med fördel användas såsom taktiska reserver och avses för ett mera rörligt uppträdande, medan de nyorganiserade förbanden till en början endast böra erhålla strängt lokalbundna, fasta försvarsuppgifter, som ställa, små krav på utbildningen och befälets kunnighet. Endast i undantagsfall, när arbetsförhållanden göra detta lämpligt, bör alternativ I I I komma till användning, såsom vid kraftverken, där den nytillkommande personalen bör förstärka den i fred befintliga, och dessa båda personalgrupper tillsammans bilda förband. Vid verk där uppskovspersonalen är så talrik, att flera kompanier kunna nyorganiseras på en plats, huvudsakligen vid krigsviktiga industrier, torde det bli nödvändigt att ur administrativ synpunkt sammanföra dessa till en bataljon samt att för dess ledning organisera en särskild bataljonsstab eller platsbefälhavarstab, där chef och adjutant om möjligt tillhöra krigsmaktens stameller reservpersonal, helst sådan som sysselsattes vid verket och som har uppskov. Dylik anordning får emellertid betraktas som undantag. I vissa fall kan hemvärnsområdesstaben efter erforderlig utökning tjänstgöra som bataljonsstab. För att kunna anpassa förbandens användning efter verksledningens behov bör, där så anses lämpligt, i den högsta staben ingå en sambandsman från verket, vilken har att svara för sambandet mellan staben och verksledningen, främst i vad gäller användning och alarmering av verkets hemvärn. På många håll, där uppskovspersonalen är relativt fåtalig, kunna endast en eller ett par grupper organiseras. Här krävas alltså icke så omfattande administrativa åtgärder. Särskild uppmärksamhet kräver uppskovspersonalen i verksskyddet. Denna

53 personal bör i princip ingå även i hemvärnsförbanden. Vid förbandens användning och övning måste då vederbörlig hänsyn tagas till personalens civilförsvarsuppgifter. På vissa håll, t. ex. inom kraftverken, kommer all personal att vara både verksskydds- och hemvärnspersonal. Som regel är det lämpligast att låta sådan personal bilda särskilda hemvärnsförband. Även personalen i avdelningar, som enligt krigsplanläggningen skola förflyttas till andra platser, bör placeras i särskilda förband. Mobiliseringsförberedelserna för de i krig uppsatta förbanden böra åligga försvarsområdesbefälhavarna med biträde av den personal ur verket, som verksledningen kan ställa till förfogande, lämpligen den befattningshavare, som handlägger verkets uppskovsärenden. Denne kan lämpligen benämnas mobiliseringstjänsteman. I fred erfordras förberedande åtgärder för att möjliggöra ett snabbt organiserande av nya effektiva förband i krig. Det förberedande arbetet omfattar bland annat personalens registrering och placering, färdigställande av inställelseorder, planläggning för krigsorganiseringens genomförande samt uppgörande av utbildningsplaner för övningars bedrivande. Dessa åtgärder böra ske i samråd med verksledningen. Den förut nämnde sambandsmannen har härvid en viktig funktion att fylla. Det skulle givetvis underlätta mobiliseringen, om den hemvärnspliktiga personalen i likhet med civilförsvarets personal kunde inskrivas redan i fred. Ett sådant förfarande torde emellertid bli alltför omständligt och dyrbart, i synnerhet som arbetskraften under fredstid alltid är mer eller mindre rörlig. Vi förorda därför ett enkelt registreringsförfarande sålunda, att personaluttagning och förbandsindelning förberedas i vederbörande försvarsområdesstab på basis av uppskovshandlingar och civilplaceringskort. Uttagningsförfarandet vid krig torde härigenom förenklas. Skulle viss del av personalen icke vara militärutbildad, t, ex. militärarbetare och handräckningspersonal, eller tillfälligt oduglig till vapentjänst, böra sådana personer placeras i utbildningsförbanden. Rättighet bör finnas för verket att kunna »permittera» viss personal från hemvärnstjänstgöring, t. ex. specialarbetare och brandmän. Även dessa böra i så fall placeras i utbildningsförband. Sannolikt torde det icke vara möjligt att i fred i detalj placera personalen i underavdelningar utan endast i större förband, t. ex. kompanier. Vid order om mobilisering av förbanden får sedan placering på underavdelningar, t. ex. plutoner, ske och bli beroende av den för tillfället rådande arbetsindelningen i skift m. m. Med hänsyn till beredskaps- och övningsförhållanden bör personal, som arbetar i samma skift, sammanhållas plutonsvis, vid liten personalstyrka gruppvis. Justering från verkets sida i skiftsindelningen kan bli önskvärd, så att ej huvuddelen av befälspersonalen blir placerad i ett skift. Vid underskott av befälsutbildade, bör det ankomma på de militära myndigheterna att bedöma, huruvida vid verket anställd befälsutbildad personal, som icke har uppskov, må krigsplaceras vid hemvärnet eller beviljas uppskov eller om den meniga uppskovspersonalen endast delvis skall utnyttjas i hemvärnet. Före-

54 kommer bland uppskovspersonalen överskott av befälsutbildade, böra dessa placeras som befälsreserv eller som instruktörer vid utbildningsförbanden. Vid uppgörande av mobiliseringsplanerna bör man utgå från att kriget kommer överraskande. Sker krigsutbrott först efter en längre eller kortare beredskapstid, böra dessa planer utan svårighet kunna anpassas härefter. Ur hemvärnets synpunkt vore det önskvärt, att i samband med mobiliseringen arbetet vid verken kunde inskränkas några dagar, så att förbanden kunde organiseras och övas. En sådan inskränkning torde emellertid som regel vara omöjlig, då verksamheten antagligen måste fortgå oavbrutet eller omorganiseras och stegras. Det vore dock önskvärt, att i varje fall den personal, som har att svara för mobiliseringen, samt instruktörspersonal kunde frigöras från arbetet under de första dagarna. Ofta måste cle olika underavdelningarna i samma förband organiseras med 8 å 10 timmars mellanrum, beroende på indelningen i arbetsskift, I övrigt böra vid hemvärnets mobilisering i tillämpliga delar användas samma principer som eljest inom armén. Utrustning inklusive vapen till de i fred uppsatta förbanden har i fastställd omfattning anskaffats och fördelats på hemvärnsområdena. Inom hemvärnsområdena har utrustning sedan tilldelats hemvärnsmännen. Några särskilda mobiliseringsproblem föreligga ej härvidlag. I den mån utrustning anskaffas till de i krig uppsatta förbanden torde denna komma att förvaras i arméns centrala förråd eller möjligen i försvarsområdesvis anordnade förråd. Därvid vore det önskvärt, att uppläggning kunde ske verks- eller förbandsvis för att senast då hemvärnsberedskap anbefalles, snabbt flyttas ut till organiseringsplatserna. Huruvida vapnen efter en sådan utflyttning skola utdelas till cle hemvärnspliktiga eller förvaras på arbetsplatsen, bör bli föremål för det lokala hemvärnsbefälets avgörande. I fråga om utrustning till personal vid statens verk och inrättningar anse vi, att dessa institutioner redan i fred böra erhålla utrustningen för de i krig uppsatta förbanden, i den mån de önska och kunna förvara denna utrustning i egna lokaler. Härigenom skulle beredskapen höjas och mobiliseringen underlättas vid dessa verk och inrättningar. Vid förfrågan ha kommunikationsverken förklarat sig kunna i egna lokaler förvara utrustning för vissa av de i krig uppsatta förbanden. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av hemvärnsledningen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna vid förordnande om hemvärnspliktens ikraftträdande bestämma, hur lång utbildningstiden minst bör vara och inom vilken tid utbildningen skall vara genomförd. Vi vilja dock framhålla följande synpunkter. Den grundläggande hemvärnsutbildningen för de i krig uppsatta förbanden bör omfatta ungefär 50 timmar. Om utbildning icke kunnat ske under någon beredskapstid före krigsutbrottet vore det, som förut framhållits, ur hemvärnets synpunkt lämpligast om 3 å 4 dagar kunde anslås till de nya förbandens organiserande och övning. I regel torde emellertid så icke kunna ske. Utbildningen måste då förläggas huvudsakligen till fritid. Hur övningarna skola bedrivas, blir i hög grad beroende på de lokala förhållandena, in-

55 delning i skift, tillgången på skjutbanor, instruktörer, hemvärnets olika lokala uppgifter o. s. v. Även beträffande övningarnas organisation måste verksledningens uppfattning inhämtas. Den längsta tid, under vilken den grundläggande utbildningen kan tänkas äga rum, bör vara 3 veckor. Därvid bör utbildningen under första veckan omfatta minst 4 timmar dagligen och under de närmaste två veckorna 4 timmar varannan dag. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utbildning av befälet. Utöver den grundläggande utbildningen erfordras viss repetitionsutbildning. Denna bör de två första månaderna efter den grundläggande utbildningens avslutande sättas till minst 10 timmar varannan vecka. I repetitionsutbildningen bör ingå utbildning i hemvärnets uppträdande för förstärkning av verksskyddet. Därvid böra även de i fred uppsatta förbanden deltaga, därest dessa ej bibringats sådan utbildning i fred. Skulle krigsläget kräva en mera intensiv utbildning än den ovan skisserade, bör detta kunna regleras av de lokala försvarsmyndigheterna. Det är nödvändigt, att planerna för utbildningen uppgöras redan i fred, så att instruktörspersonalen redan då kan sätta sig in i sina uppgifter och vara beredd att igångsätta utbildningen utan dröjsmål. För den personal, som även ingår i verksskyddet, måste den egentliga hemvärnsutbildningen reduceras, så att sammanlagda utbildningstiden i verksskyddet och hemvärnet icke överstiger den för utbildning av hemvärnspliktig personal fastställda tiden. En förutsättning för att den ovan föreslagna mobiliseringen skall kunna genomföras är, såsom framhållits i kapitlet om hemvärnets rekrytering, att uppskovspersonalen hålles stabil samt att dess hemvärnstjänstgöring får ersätta tjänstgöring vid fält- och lokalförsvarsförband. Vid uttagning av hemvärnspliktiga måste man gå tillväga med stor omsorg. Dels gäller det att få de för tjänsten mest lämpade, både vad beträffar allmän pålitlighet och militära kvalifikationer, dels måste man se till att intrång icke göres på civilförsvarets och andra nödvändiga organisationers områden. Uttagningen bör ske av försvarsområdesbefälhavarna. Vederbörande hemortskommun bör liksom nu är fallet beredas tillfälle att yttra sig. De allra flesta hemvärnspliktiga äro anställda vid verk eller företag, som disponera stort antal värnpliktiga med uppskov och civilplaceringskort. De hemvärnspliktiga vid samma verk eller företag äro ofta bosatta inom skilda kommuner. Det blir då i regel opraktiskt och tidsödande att före uttagningen inhämta hemortskommunernas yttrande. I sådana fall synes uttagningen böra ske på förslag av vederbörande verksledning i samråd med arbetarorganisationerna vid verket, För att tillgodose kravet på kommunalt medinflytande härvidlag skola de kommunala myndigheterna underrättas om uttagningen och äga rätt att i efterhand framställa eventuella erinringar med samma verkan, som om de framställts före uttagningen.

56 Kap. 8. H e m v ä r n e t s ledning. Ledningen inom hemvärnsområden och hemvärnskretsar. Inom varje hemvärnsområde finnes förqrdnad en hemvärnsområdesbefälhavare och inom varje hemvärnskrets en hemvärnskretsbefälhavare. Hemvärnsområdesbefälhavaren utövar den omedelbara ledningen av hemvärnet mom sitt område. Han är i fråga om organisation och utbildning underställd kretsbefälhavaren och lyder i övrigt i militärt hänseende under försvarsområdesbefälhavaren. Honom åligger bland annat att rullföra hemvärnspersonalen inom området och sköta dess expedition, övervaka utbildningsverksamheten, handhava förvaltningen och föra befälet över hemvärnspersonalen under tjänstgöring. Kretsbefälhavaren har till uppgift att leda och övervaka organisationen och utbildningen av kretsens hemvärn. Dessutom utgör han en förmedlande länk mellan hemvärnet samt kommunala och övriga civila myndigheter och företräder därvid hemvärnsområdenas inom kretsen intressen. Denna form för den lokala ledningen har visat sig väl avvägd. Någon ändring i sak är enligt vår mening icke påkallad. Däremot förekomma andra synpunkter, som kräva beaktande. Erfarenheten har klart ådagalagt, att kretsoch områdesbefälhavarnas arbetsuppgifter äro alltför betungande. Antalet hemvärnsmän inom kretsarna och områdena är växlande. Inom områdena varierar antalet mellan lägst 20 och högst 700. Av samtliga 1 199 hemvärnsområden ha endast omkring 20 mer än 300 hemvärnsmän, 230 områden ha mellan 100 och 300 samt 949 områden 100 hemvärnsmän eller därunder. I kapitlet om hemvärnets indelning ha vi avvisat tanken på att åstadkomma likformighet i styrkeförhållandena genom en ändrad territoriell indelning och därmed möjligheten att på denna väg nå en jämnare fördelning av arbetsbördorna de lokala hemvärnsbefälen emellan. Man måste därför söka andra utvägar att minska arbetet för hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavarna och även söka lätta och understödja arbetet för dessa befattningshavare över huvud. Det är nämligen av största betydelse för hemvärnets fortbestånd, att det icke blir alltför täta ombyten av hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare, ty på dem vilar i stort sett hela. den lokala organisationen. Största arbetet vållar i regel handläggningen av administrativa uppgifter, vilka äro krävande även i kretsar och områden med relativt litet antal hemvärnsmän. I synnerhet hemvärnsområdesbefälhavarna, av vilka de flesta torde sakna tidigare erfarenhet av militärt expeditionsarbete, ha en omfattande förråds- och expeditionstjänst. Det har ofta omvittnats, vilket avbräck rena expeditionsgöromål medföra i deras civila gärning. Till dem utgående arvoden

57 utgöra icke ens tillnärmelsevis ersättning för arbetet som sådant utan kan mera betraktas som en proformaersättning. Denna blir för övrigt föremål för beskattning. För att deras intresse huvudsakligen skall kunna koncentreras till den egentliga hemvärnstjänsten, övning och utbildning, måste de i görligaste mån avlastas från berörda göromål. Ett sätt att nå detta mål synes vara, att hemvärnsunderofficerarna i försvarsområdena åläggas att i största möjliga utsträckning centralt ombesörja expeditionsgöromål samt i övrigt lämna påkallat biträde. Härom anföres mera i nästa avsnitt. I fråga om förrådstjänsten når man målet lämpligast genom att anställa en förrådsman eller genom att anordna gemensam förrådshållning för flera hemvärnsområden. I sådana förråd böra då förvaras icke blott statens utrustning utan även gåvopersedlar. Den under hemvärnets anslag till övriga expenser m. m. upptagna posten för bidrag åt hemvärnsområdesbefälhavare till anskaffning av expeditions- och förrådslokaler har hitintills icke till fullo behövt anlitas. Besparingen som har kunna ske genom att kommuner och enskilda i stor utsträckning kostnadsfritt eller mot låg kostnad ställt lokaler till förfogande, bör få disponeras för anställande av här berörd förrådspersonal. Beträffande principerna för medlens användning och för ersättning till förrådspersonal återkomma vi i kapitlet om kostnadsberäkningar.

Ledningen inom försvarsområden. Till en början lydde samtliga hemvärnsområden och hemvärnskretsar under vederbörande inskrivningsbefälhavare. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1942 underställdes hemvärnet såväl i fred som i krig försvarsom rådesbefälhavarna (motsvarande) från och med den 1 oktober 1942 tills vidare. Intill den 7 februari 1943 voro försvarsområdena och därtill hörande staber en mobiliseringsorganisation, som trädde i verksamhet först i krig eller vid krigsfara. Vid nämnda tidpunkt meddelades emellertid nya bestämmelser angående bland annat rikets militärterritoriella indelning (SFS 1943:33). Dessa bestämmelser innebära att riket i lantmilitärt hänseende indelas i militärområden och dessa, med undantag för sjunde militärområdet, Gotland, i försvarsområden. Försvarsområdena äro antingen lantmilitära eller marina. Befälhavare för de förra äro försvarsområdesbefälhavarna och för de senare cheferna för respektive kustartilleriförsvar. Försvarsområdesbefälhavare biträdas av vederbörlig stab. Försvarsområdenas antal är 35, därav 4 marina. Sju lantmilitära försvarsområden ha i fred försvarsområdesbefälhavare jämte stab gemensamt med närliggande försvarsområde. Antalet försvarsområdesstaber i fred är 28. År 1943, då nämnda kungörelse trädde i kraft, voro samtliga försvarsområden krigsorganiserade. För ledningen av hemvärnet hade försvarsområdesbefälhavaren i sin stab till förfogande i regel en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer. Dessa disponerade erforderligt skrivbiträde samt vid behov bil jämte förare. Under beredskapen funnos 33 hemvärnsofficerare, där-

58 av 3 biträdande, samt 32 hemvärnsunderofficerare. Detta antal var med hänsyn till dåvarande territoriella indelning lämpligt avvägt. När beredskapen upphörde, indrogos samtliga försvarsområdesstaber, vilka icke skulle vara uppsatta i fred, och därmed även i desamma tjänstgörande hemvärnsofficerare och -underofficerare. I ett fåtal försvarsområden har dock denna personal kvarstått i tjänst ända till den 1 juli 1946. Genom tidigare berörda beslut vid 1946 års riksdag (skr. nr 365) kommer en sammanslagning av vissa försvarsområden att äga rum, innebärande en minskning av antalet försvarsområden från 35 till 29 och av antalet försvarsområdesstaber i fred från 28 till 21. Riksdagen har dock ännu icke fattat beslut om försvarsområdesstabernas personalsammansättning. Detta torde komma att ske först i samband med att ställning tages till 1945 års försvarskommittés utredning. I syfte att hålla frågan om antalet hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare öppen, ha vi i underdånig skrivelse den 15 maj 1946 hemställt, att deras antal i avvaktan på vårt förslag får bli oförändrat. För närvarande finnas 30 hemvärnsofficerare, därav 3 biträdande, och 25 hemvärnsunder officerare. De uppgifter, som åvila försvarsområdesbefälhavaren vid hans ledning av hemvärnet, äro omfattande. Han skall sålunda svara för allmänna hemvärnets och driftvärnets utbildning, utrustning, organisation och användning, beträffande driftvärnet i samråd och samverkan med vederbörande driftvärnschefer. Skall hemvärnets kvalitet och numerär alltjämt kunna upprätthållas och om möjligt förbättras, och skall hemvärnet i krig kunna fylla sina uppgifter, är det nödvändigt, att hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare i tillräckligt antal ställas till försvarsområdesbefälhavarnas förfogande för ledningen av hemvärnet. Därest vårt förslag att i krig utnyttja personal med uppskov och civilplaceringskort vinner beaktande, ålägges försvarsområdesbefälhavaren helt nya och omfattande uppgifter rörande planläggningen av krigsorganisationen vid de industrier och företag, där sådan personal är anställd. Hemvärnsofficerns verksamhet består främst i att föredraga hemvärnsfrågor för försvarsområdesbefälhavaren samt biträda det lokala hemvärnsbefälet, bland annat vid uppgörande av planer för utbildning samt med krigsförberedelsearbetet. Han skall därjämte sköta planläggningen av centralt anordnad utbildning och personligen leda viss utbildning, huvudsakligen förbandsutbildning. Framför allt måste han kunna stimulera intresset för hemvärnet. Hemvärnsunderofficern har främst till uppgift att biträda i frågor rörande expeditions-, förråds- och förvaltningstjänst samt att, då hemvärnsofficern har förfall eller befinner sig på tjänsteresor, svara för denne. Helt naturligt måste försvarsområdesbefälhavaren som regel överlåta de allmänna och löpande uppgifterna på hemvärnsofficern eller -underofficern. För att befria det lokala hemvärnsbefälet från dess omfattande skrivgöromål måste stor del därav utföras centralt vid försvarsområdesstaben. Sålunda kräves en stark och fortlöpande personlig kontakt mellan försvarsområdesstaben och det lokala hemvärnsbefälet. Denna kontakt upprätthålles främst genom tele-

59 [fonsamtal och besök av hemvärnsofficern eller -underofficern hos vederbörande hemvärnsbefäl. Inom staben har man även att i stor utsträckning besvara skrivelser i hemvärnsfrågor. Till grund för beräkningen av behovet av antalet hemvärnsofficerare och -underofficerare bör enligt vår uppfattning läggas antalet hemvärnsmän och hemvärnsområden inom försvarsområdet ävensom detta områdes omfattning och kommunikationsmöjligheterna inom detsamma. Antalet bör vara så stort, att redan i fred en hemvärnsofficer och en -underofficer finnas i samtliga försvarsområden och sålunda även i de försvarsområden, där staber organiseras först i krig eller vid krigsfara. Med utgångspunkt från den av riksdagen medgivna omorganisationen av försvarsområdena finna vi av ovan anförda skäl, att en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer bör finnas i var och en av Kristianstads, Blekinge, Östersunds, Härnösands, Uddevalla, Skövde, Stockholms östra, Gävle, Karlstads och Bodens samt Kalix försvarsområdesstaber. På grund av de särskilda omständigheter, som förefinnas inom Stockholms västra försvarsområde, där bland annat särskild hemvärnsofficer erfordras för ledning och krigsplanläggning av hemvärnets deltagande i huvudstadens försvar, bör inom detta försvarsområde tillkomma ytterligare en hemvärnsofficer. I Stockholms västra försvarsområde böra sålunda finnas två hemvärnsofficerare och en hemvärnsunderofficer. Linköping—Norrköpings, Nyköping—Örebro och Uppsala—Västerås försvarsområden, vilka i fred skulle få gemensamma försvarsområdesstaber, böra med hänsyn till deras relativt stora antal hemvärnsmän och hemvärnsområden disponera vart och ett två hemvärnsofficerare och två -underofficerare. Även Falu—Mora, Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvarsområden ha i fred gemensamma försvarsområdesstaber. Med hänsyn till dessa områdens stora territoriella omfattning och svårigheter i kommunikation shänseende böra även de vart och ett disponera två hemvärnsofficerare och två -underofficerare. Kalmar—Växjö försvarsområden komma efter omorganisationen att omfatta ett stort antal hemvärnsmän och -områden. Med hänsyn härtill och till områdets stora territoriella omfattning, Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län, samt den gemensamma försvarsområdesstabens föreslagna förläggning i områdets periferi, Kalmar, är det nödvändigt, att även för vardera av de båda i Växjö försvarsområde ingående länen, Kronobergs län och Jönköpings län, disponera en hemvärnsofficer och en -underofficer. Göteborg—Halmstads försvarsområden, som skulle erhålla gemensam områdesstab, blir i fråga om antalet hemvärnsmän och hemvärnsområden landets största. Här erfordras därför, utöver en hemvärnsofficer och en -underofficer i Göteborg, samma personal inom Halmstads försvarsområde. Därjämte erfordras en hemvärnsofficer och en -underofficer för den del av Älvsborgs län, som faller inom försvarsområdet. Vi föreslå alltså för såväl Kalmar—Växjö som Göteborg— Halmstads försvarsområden tre hemvärnsofficerare och tre -underofficerare.

60 Malmö försvarsområde, som efter sammanslagning med Hälsingborgs och Ystads försvarsområden i fråga om antalet hemvärnsmän blir landets näst största, bör disponera två hemvärnsofficerare och två -underofficerare. I sjunde militärbefälsstaben, Gotland, bör ingå en hemvärnsofficer och en -underofficer. Eftersom någon försvarsområdesbefälhavare icke finns i detta militärområde, bör hemvärnsofficern direkt under militärbefälhavaren handlägga de uppgifter rörande hemvärnet, vilka eljest ankomma på försvarsområdesbefälhavarna. Enligt vårt förslag skulle alltså inom varje försvarsområde samt på Gotland finnas en hemvärnsofficer och en -underofficer, varjämte i Malmö, Göteborg—Halmstads och Kalmar—Växjö försvarsområden skulle disponeras ytterligare en hemvärnsofficer och en -underofficer och i Stockholms västra försvarsområde ytterligare en hemvärnsofficer, tillhopa 34 hemvärnsofficerare och 33 -underofficerare. Organisationen innebär i förhållande till den nuvarande en personalökning med fyra officerare och åtta underofficerare. Vårt förslag innebär alltså ett avsteg från den princip om personalbesparing, som legat till grund för berörda omorganisation av försvarsområdena. Utöver vad som tidigare sagts vilja vi som motiv för förslaget framhålla följande. De synpunkter, som kunna anföras för en personalindragning vid försvarsområdesstaberna, kunna enligt vår åsikt icke tillämpas beträffande hemvärnet. Här är den personliga kontakten av fundamental betydelse. Det lokala hemvärnsbefälet måste ha möjlighet att lita till hemvärnsofficer och -underofficer och så att säga ha dem nära till hands. De sistnämnda måste i sin tur stimulera intresset hos hemvärnsområdesbefälhavarna och hemvärnsmännen. En indragning i anslutning till personalminskning vid försvarsområdesstaberna måste med nödvändighet medföra, att många hemvärnsområden komma i skymundan. Härigenom bringas organisationen i fara. Det ligger stor vikt uppå att icke låta tröttheten efter beredskapsåren breda ut sig utan att fortfarande hålla vid liv den försvarsanda, vilken tog sig så starka uttryck, då fara hotade riket. Slutligen må framhållas de fördelar ur beredskapssynpunkt, som ett välorganiserat hemvärn medför. Den relativt ringa merutgift vårt förslag medför, synes oss väl motiverad med hänsyn till den betydelse åtgärden skulle ha för hemvärnet. Utgifterna angivas i kapitlet om kostnadsberäkningar. Samtliga officerare avsedda för ifrågavarande befattningar böra benämnas hemvärnsofficerare, varför benämningen biträdande hemvärnsofficer bör utgå. Antalet hemvärnsmän och hemvärnsområden inom varje försvarsområde framgår av hemlig bilaga, däri även antalet föreslagna hemvärnsofficerare och -underofficerare finnes angivet. För upprätthållande av den önskade kontakten böra i de försvarsområdesstaber, som enligt vårt förslag skulle disponera mer än en hemvärnsofficer och en -underofficer, denna personal i regel förläggas på annan ort än försvarsområdesstaben. Det torde böra överlåtas åt chefen för armén att under

61 hänsynstagande till lokala förhållanden fastställa personalens förläggningsorter. För att minska kostnaderna för expedition m. m. bör, där så ske kan, anslutning ske till något förband i första hand ur armén och sålunda förläggning ske i en garnisonsort. Detta torde i flertalet fall bli möjligt, I övriga fall synes bidrag böra utgå för hyrande av expeditionslokal. Hemvärnsofficer och -underofficer måste i stor utsträckning företaga resor. Vi förutsätta, att de som tjänstgöra vid försvarsområdesstaber skola ha tillgång till bil med förare genom stabens försorg. När de bli förlagda till garnisonsstäder torde bil jämte förare i många fall kunna ställas till förfogande av vederbörligt truppförband och räkna vi med att härför erforderlig dispositionsrätt tilldelas dem. Avlastandet av det lokala hemvärnsbefälets skrivgöromål kräver, att hemvärnsofficern och -underofficern få tillgång till skrivbiträden inom försvarsområdesstaberna respektive förband ur armén. Permanent skrivhjälp är dessutom nödvändig för att de skola kunna i erforderlig grad företaga resor. Vi övervägde till en början att särskilt precisera erforderligt antal skrivbiträden. Med hänsyn till att statens organisationsnämnd nyligen påbörjat en utredning om behovet av sådan arbetskraft vid försvarsområdesstaber och regementen och då frågan alltså blir föremål för avgörande i ett större sammanhang, ha vi emellertid avstått härifrån. Vi vilja därför här endast konstatera ett oundgängligt behov i föreliggande avseende och förutsätta, att statens organisationsnämnd beaktar vad vi härutinnan anfört, Samråd har under hand ägt rum med nämnden. Som hemvärnsofficer och -underofficer bör även i fortsättningen i princip förordnas lämplig pensionsavgången personal ävensom annan lämplig reservpersonal. Då det inom vissa försvarsområden på grund av förläggningsorternas avskilda läge, t. ex. Storuman och Jokkmokk, torde möta svårigheter att på detta sätt erhålla för befattningarna lämpliga personer, bör dock om så erfordras chefen för armén kunna beordra personal på stat att för viss tid, förslagsvis tre år, upprätthålla befattningarna. Vi förutsätta, att dylik tjänstgöring i befordringshänseende likställes med annan militär tjänstgöring.

Ledningen inom myndighet och företag med driftvärn. Inom varje myndighet och företag med driftvärn utövas ledningen centralt av en driftvärnschef. Han tillsättes av hemvärnschefen på förslag av myndigheten eller företaget samt leder och övervakar under denne driftvärnets organisation och verkar för att detsamma erhåller erforderlig utbildning och ut rustning. Vid myndighet och företag må driftvärnet organiseras distriktsvis efter hemvärnschefens beprövande. Han fastställer distriktens omfattning samt förordnar distriktsbefäl på förslag av myndigheten eller företaget. Inom varje försvarsområde svarar försvarsområdesbefälhavaren för driftvärnets utbildning och utrustning. Samråd och samverkan skall därvid äga rum med driftvärnschefen och distriktsbefälet. Chef för driftvärnsförband och övrigt för förbanden erforderligt befäl förordnas enligt i kommandoväg

62 meddelade bestämmelser. Vad som för allmänna hemvärnet stadgas om chefen för armén, hemvärnschefen och militärbefälhavarna gäller även för driftvärnet. Driftvärnets anknytning till hemvärnsorganisationen synes oss tillfredsställande löst. Vi föreslå ingen ändring i sak. För att erhålla en enhetligare utformning och ett klarläggande av hemvärnsorganisationens framtida omfattning och uppgifter böra emellertid de nuvarande provisoriska bestämmelserna om driftvärnet inarbetas i hemvärnskungörelsen.

Riksledningen. Hemvärnschefen. Hemvärnet har genom anknytningen till försvarsområdena direkt infogats som en del av armén på samma gång som dess särställning som frivillig organisation markerats genom att dess högsta ledning under chefen för armén anförtrotts åt en hemvärnschef. Otvivelaktigt innebär hemvärnets dubbelställning som frivillig försvarsorganisation och en clel av armén åtskilliga problem av både ömtålig och svårlöst beskaffenhet. Samtidigt som de militära kraven på ordning och disciplin måste upprätthållas, får man städse ha för ögonen, att hemvärnsmännen under vissa, klart angivna förutsättningar tecknat sina med en månads uppsägningstid gällande kontrakt. Bland dessa förutsättningar må särskilt framhållas, att krigstjänstgöring i regel skall fullgöras inom eget och angränsande hemvärnsområden, beträffande driftvärnet på den egna arbetsplatsen, att den begränsas till tiden, så att hemförlovning sker, så snart uppgifterna slutförts, samt att utan särskild överenskommelse tjänstgöring i utbildningssyfte icke må förläggas till hem värnsmännens arbetstid. Det är alltså uteslutet, att hemvärnet kan användas efter samma principer som fält- eller lokalförsvarsförband. Vi ha i annat sammanhang påpekat, att det ej heller ur militär synpunkt kan vara riktigt, att hemvärnet användes på sådant sätt. Erfarenheten har visat betydelsen av att vederbörlig hänsyn tages till dessa bestämmelser och omständigheter samt till övriga med frivilligheten sammanhängande frågor. Ett ständigt aktgivande på dessa förhållanden är därför en nödvändig förutsättning för hemvärnets gynnsamma utveckling. Detta har hittillls varit möjligt främst därigenom att hemvärnet, trots sin organisatoriska anslutning till armén, kunnat bibehålla sin ställning som fristående organisation. Då vi tillmäta sistnämnda förhållande en avgörande betydelse, har det varit oss angeläget att söka finna utvägar för att så blir fallet även framdeles. Med full förståelse för hemvärnets speciella förutsättningar gjorde dåvarande departementschefen i propositionen till 1940 års riksdagom hemvärnets upprättande (nr 257) följande uttalande (s. 26): »Med hänsyn till den fristående ställning som hemvärnet måste intaga inom den militära organisationen torde åt hemvärnschefen böra givas en relativt vittgående självständig kompetens. Frågan om hemvärnschefens befogenheter torde emellertid icke i detta sammanhang behöva närmare beröras; bestämmelser därom synas i stället böra utfärdas instruktionsvägen.» I anslutning härtill bemyndigades hemvärnschefen genom arméorder den 29 juli 1940 »att utfärda de närmare bestämmelser angående hemvärnsbefälets

63 t j ä n s t e å l i g g a n d e n s a m t a n g å e n d e utbildnings- och t j ä n s t g ö r i n g s f ö r h å l l a n d e n , som äro eller k u n n a bliva erforderliga». Y t t e r l i g a r e b e s t ä m m e l s e r h a efter h a n d tillkommit, I K u n g l . Maj:ts i n s t r u k t i o n för a r m é l e d n i n g e n (SFS 1942: 863) p r e c i s e r a s h e m v ä r n s c h e f e n s åligganden s å l u n d a : 47 §. Hemvärnschefens uppgift är att biträda arméchefen vid handläggning av ärenden rörande hemvärnets personal, organisation, utrustning och utbildning. 48 §. Hemvärnschefen åligger särskilt: a) att enligt arméchefens bestämmande inspektera hemvärnets befälhavare och förband; b) att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som han finner erforderliga för att främja hemvärnets verksamhet och utveckling; c) att utarbeta förslag till sådana hemvärnet berörande reglementen, instruktioner och utbildningsbestämmelser m. m., som skola fastställas av Kungl. Maj:t, överbefälhavaren eller arméchefen; d) att skaffa sig sådan kännedom om hemvärnets ledande personal, att han kan bedöma dess duglighet och användbarhet; samt e) att sammankalla hemvärnsrådet och leda dess förhandlingar. Hemvärnschefen skall främja samarbete med arméledningens övriga delar, militärbefälhavarna samt vederbörande civila myndigheter och institutioner. I p r a k t i k e n regleras h e m v ä r n s c h e f e n s b e f o g e n h e t e r genom den av chefen för a r m é n u t f ä r d a d e a r b e t s o r d n i n g e n för a r m é l e d n i n g e n , vilken a r b e t s o r d n i n g skall tillämpas utöver K u n g l . Maj:ts n y s s n ä m n d a i n s t r u k t i o n . H ä r i g e n o m har h e m v ä r n s c h e f e n erhållit b e s l u t a n d e r ä t t i vissa ä r e n d e n , vilka arméchefen icke förbehållit sig till avgörande. S i s t n ä m n d a ä r e n d e n äro av g r u n d l ä g g a n d e n a t u r eller av s t ö r r e räckvidd eller eljest av principiell i n n e b ö r d . B e n ä m n i n g e n hemvärnschef inger föreställningen om ett verkligt chefsskap med den befälsrätt, som följer därav. Av det o v a n s t å e n d e framgår emellertid, att h e m v ä r n s c h e f e n s befogenheter formellt s e t t icke ö v e r e n s s t ä m m a med en s å d a n u p p f a t t n i n g u t a n te sig tämligen oklara, i varje fall beträffande befälsrätten. F o r m e l l t s e t t synes alltså h e m v ä r n s c h e f e n n ä r m a s t vara att likställa m e d i n s p e k t ö r e r n a för de olika t r u p p s l a g e n . I de h u v u d s a k l i g a fråg o r n a g r u n d a r sig emellertid h a n s faktiska chefsställning på en u n d e r åren u p p k o m m e n praxis. Otvivelaktigt h y s a även h e m v ä r n s m ä n n e n i g e m e n den tron, att h e m v ä r n s c h e f e n för befälet över d e m och i n o m a r m é n t i l l v a r a t a g e r o r g a n i s a t i o n e n s i n t r e s s e n . D e n s a m h ö r i g h e t s k ä n s l a , som k o m m e r av a t t hemv ä r n s m ä n n e n k ä n n a sig b i l d a en egen o r g a n i s a t i o n u n d e r egen chef, är av s t ö r s t a b e t y d e l s e . M e d h ä n s y n h ä r t i l l och för att vår ovan a n g i v n a uppfattn i n g om h e m v ä r n e t s s t ä l l n i n g skall k u n n a förverkligas förorda vi, att hemvärnschefen även formellt t i l l e r k ä n n e s befälsrätt över h e m v ä r n s m ä n n e n . H ä r igenom lagfästes vad som i p r a k t i k e n befunnits lämpligt, och h e m v ä r n e t får på d e t t a s ä t t en fastare organisation. V å r t förslag i n n e b ä r alltså, a t t hemvärnschefen erhåller b e f ä l s s t ä l l n i n g över f ö r s v a r s o m r å d e s b e f ä l h a v a r n a i vad angår h e m v ä r n e t s angelägenheter. D ä r i g e n o m b l i r det möjligt a t t avlasta militärbefälhavarna från vissa ä r e n d e n av organisatorisk n a t u r . Militärbefäl-

64 havarnas befattning med hemvärnet kommer sålunda att i huvudsak omfatta att enligt gällande tjänstgöringsföreskrifter fastställa hemvärnets användning och uppgifter i krig samt att utöva därmed sammanhängande inspektionsrätt i fred. Genom central handläggning bli de organisatoriska frågorna enhetligt lösta, vilket är nödvändigt. Av det ovan sagda följer, att hemvärnschefen måste ha en auktoritativ ställning. Hans tjänsteställning måste vara högre än försvarsområdesbefälhavarnas. Beaktar man dessutom hemvärnets omfattning synes det fullt motiverat, att hemvärnschefen erhåller generalmajors tjänsteställning. Bortsett från de rena sakskälen torde en sådan åtgärd tillgodose hemvärnsmännens önskemål att få en generalsperson som chef och därmed ge uttryck för en uppskattning av deras insatser. Vi ha i olika sammanhang sökt belysa hemvärnets egenart vilken främst har sin grund i den frivilliga anslutningen. Den som skall kunna leda en sådan organisation måste känna och förstå dess väsen. Han måste vidare vara en dugande organisatör och administratör. Mellan ledningen och hemvärnsmän nen måste finnas ett starkt förtroende. Missgrepp från ledningen kunna få ödesdigra följder. Ett stor ansvar vilar alltså på hemvärnschefen, och stora krav måste ställas på hans kompetens, icke minst i fråga om folkpsykologiska insikter. Det gäller alltså i högsta grad att erhålla »rätt man på rätt plats». Denna princip är enligt vår mening av så stor betydelse, att en person, som fyller dess krav, bör kunna utnämnas även om de sedvanliga befordringsreglema vid militära utnämningar härigenom skulle åsidosättas. Vi föreslå alltså, att hemvärnschefen erhåller generalmajors tjänsteställning, och att han placeras i lönegrad Ob 3, vilket innebär pensionsavgång vid 60 års ålder. Detta bör dock icke hindra, att han medgives rätt att kvarstå i tjänst efter fyllda 60 år, om så befinnes lämpligt, Hemvärnsstaben. Hemvärnschefen biträdes i sitt arbete av hemvärnsstaben, som för närvarande har nedanstående sammansättning. Befattningshavare

Antal

Lönegrad

A.

Ordinarie. Hemvärnschef Stabschef (överstelöjtnant eller maior) Instruktionsofficer (kapten eller löjtnant) B. Personal med arvode. Pensionerad personal. Tygofficer (expeditionsofficer) Förvaltningsofficer Expeditionsunderofficer Förvaltningsunderofficer .

1 1 1

Ob2 O a 5 eller Oa 4 Oa3ellerOa2

1 1 1 1

OalO OalO UO 7 UO 7

C. Civil personal. Kontorsbiträde Kontorsbiträde

1 1

A 4 MEo4

I). Kommenderad Ordonnans

personal. 1

65 I propositionen till 1940 års riksdag (nr 257) anförde föredragande departementschefen härom bland annat (s. 27): »Uteslutet torde icke vara, att därutöver kommer att uppstå behov av aktiv officerspersonal för fyllande av stabens uppgifter. Detta behov torde emellertid i varje fall tills vidare böra tillgodoses genom kommendering av personal för tjänstgöring i staben.» Kedan i ett tidigt skede visade sig denna förmodan väl grundad, och alltsedan hemvärnets första år har i staben tjänstgjort en kommenderad officer. Under vissa perioder ha ytterligare en eller två officerare varit kommenderade dit. Den av oss i annat sammanhang föreslagne skolchefen vid hemvärnets stridsskola kommer att i viss utsträckning handlägga utbildningsärenden i hemvärnsstaben, varigenom avlastning beredes dess personal. Det oaktat anse vi, att hemvärnsstabens nuvarande arbetsstyrka, den kommenderade officern däri inräknad, icke kan minskas. Tiden synes oss också inne att ersätta den sistnämnde med en aktiv officer. Förutom handläggning av erforderliga utredningar och remisser skulle denne ha som särskild uppgift att följa utvecklingen på det »fria krigets» område. I det allmänna operativa förberedelsearbetet torde nämligen planläggning av och förberedelser för försvarskrafternas och särskilt hemvärnets insatser i samband med det »fria kriget» bli ett arbete av stor omfattning. H u r detta arbete än kommer att organiseras är det angeläget, att inom hemvärnsstaben skapa möjlighet till att frågorna för hemvärnets del skola bli tillbörligt beaktade. Då härför erfordras en för uppgiften kvalificerad officer bör han vara kapten vid generalstabskåren. Bent allmänt skulle man kunna tro, att arbetsuppgifterna minskat efter vapenstilleståndet. Detta må vara fallet inom vissa grenar av krigsmakten; inom hemvärnet är dock så ej förhållandet. Erfarenheten visar en ständig ökning av arbetsuppgifterna och någon minskning i fred är icke att förutse. Många frågor, som måst eftersättas under beredskapen, böra nu återupptagas, särskilt studiet av krigserfarenheterna och utvecklingen på partisankrigföringens område i utlandet. Den föreslagne generalstabsofficern synes oss därför väl motiverad. I stället för den i hemvärnsstabens nuvarande stat upptagne instruktionsofficern, kapten eller löjtnant i lönegrad Oa 3 eller Oa 2, bör, under förutsättning att vårt förslag om en särskild chef för hemvärnets stridsskola blir bifallet, upptagas en adjutant, löjtnant i lönegrad Oa 2. I krig skall vid hemvärnsstaben finnas en hemvärnsöverläkare. Krigsplacerad i denna befattning är sedan den 1 april 1943 en fältläkare på reservstat vid fältläkarkåren, vilken under tiden 1 april 1943—1 juli 1945 tjänstgjort i staben sammanlagt 425 dagar. Av denna tid ha omkring 300 dagar använts för organisering av hemvärnets krigssjukvård. Från 1943 till försvarsberedskapens upphörande den 1 juli 1945 har dessutom en värnpliktig läkare varit placerad till daglig tjänstgöring i hemvärnsstaben. Efter denna tid finnes ingen representant för handläggning av sjukvårdsärenden. Inom hemvärnet 5 — 1346 46

66 föreligga emellertid och komma alltjämt att föreligga sjukvårdsärenden,, vilka måste handläggas centralt inom staben. Krigssjukvården vid hemvärnet,, som planlägges av vederbörande försvarsområdesbefälhavare i samarbete med. svenska röda korset och civilförsvaret, är en omfattande organisation av säregen struktur och ännu icke fullt klar. Inom hemvärnet bör finnas ei sakkunnig representant, som i samråd med nämnda organisationer övervakar, att förberedelserna för krigssjukvården bli fullbordade samt att utbildning och övningar alltjämt ägnas tillbörlig uppmärksamhet, Vidare förekomma till handläggning inom staben en del löpande sjukvårdsärenden. Dessa aren- j den ha ökat efter försvarsberedskapens upphörande, då läkare ej längre finnas vid försvarsområdesstaberna. Enär hemvärnets verksamhet i huvud- ] sak icke berörts av försvarsberedskapens upphörande, och då behovet av läkare för handläggning och föredragning av sjukvårdsärenden i staben alltjämt förefinnes i oförminskad grad har i staten upptagits en läkare, vilken enligt gällande mobiliseringstabell bör benämnas hemvärnsöverläkare. Detta tillstyrkes, efter samråd under hand, av arméöverläkaren. Önskvärt vore att liksom hittills berörda frågor kunde handläggas av en militärläkare på reservstat. Denne bör då kommenderas till tjänstgöring vid staben. Då den för personal på reservstat föreskrivna tjänstgöringstiden icke med säkerhet kan beräknas räcka till för här berörda uppgifter ha vi upptagit ett särskilt arvode, som bör utgå med 25 kronor för tjänstgöringsdag, som ej kan inräknas i den föreskrivna tjänstgöringen. Bäknat efter en tjänstgöringsdag i veckan erfordras ett årligt belopp av högst 1 300 kronor. I krig ingår i hemvärnsstaben en hemvärnspastor. I denna befattning är sedan 1943 krigsplacerad en komminister, som intill tiden för försvarsberedskapens upphörande varit inkallad till staben sammanlagt 250 dagar. Utbildningens förläggande till hemvärnspersonalens fritid medför, att söndagsövningar i stor utsträckning måste förekomma. Trots anvisningar till hemvärnsbefälet att vid övningarnas planläggning taga hänsyn till gudstjänstlivet har friktion med religiösa intressen icke helt kunnat undvikas. Hemvärnspastorn har härvid tjänat som förbindelselänk mellan statskyrkan och de' frikyrkliga rörelserna samt hemvärnet. Han har även lämnat råd och anvisningar för anordnande av kyrkligt betonade hemvärnshögtidligheter av skilda slag. Vidare har han utfört den inledningsvis omnämnda statistiska undersökningen av hemvärnets sociala struktur. Liknande uppgifter kvarstå efter beredskapens upphörande. I samband med den av oss föreslagna ungdomsutbildningen torde även uppstå frågor, vid vilkas lösning hemvärnspastorn kan lämna värdefullt biträde. I staten för hemvärnsstaben bör sålunda en hemvärnspastor upptagas. Detta tillstyrkes av fältprosten, med vilken samråd under hand ägt rum. Årsarvoden för militärpastorer utgå med 600 kronor eller 400 kronor beroende på truppförbandens storlek. I likhet med fältprosten anse vi, att ett årligt arvode av 600 kronor bör utgå. Under den förstärkta försvarsberedskapen har hemvärnsstaben genom;

67 försvarsstabens pressdetalj kunnat erhålla det biträde i press- och propagandafrågor, som varit nödvändigt för att hålla kontakten med allmänheten, stimulera rekryteringen och stödverksamheten vid hemvärnet samt tillrättalägga missförstånd av olika slag i fråga om hemvärnets verksamhet o. s. v. Pressdetaljen har vid behov medverkat vid s. k. pressvisningar m. m. och tidvis ställt vid detaljen inkallad stabsredaktör till förfogande för uppdrag rörande särskilda hemvärnsintressen, i vissa fall upp till 10 dagar i månaden. I fortsättningen torde försvarsstabens pressdetalj icke längre kunna lämna vare sig varaktigt eller tillfälligt bistånd i dessa frågor. Olägenheten härav blir påtaglig, eftersom hemvärnsstabens behov av presstjänst torde öka under kommande år. På dessa skäl medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 19 oktober 1945, att för budgetåret 1945/46 finge disponeras högst 900 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter till en stabsredaktör vid hemvärnsstaben. Vid beslutets meddelande hade ungefär ett kvartal av budgetåret gått till ända, varför beloppet torde få betraktas som avsett för återstående tre kvartal. Den berörda verksamheten måste handhas fackmässigt även i fortsättningen. Med anledning härav har i staten upptagits en stabsredaktör vid hemvärnsstaben. Till denne bör utgå ett oförändrat arvode av 25 kronor för tjänstgöringsdag. Räknat efter en tjänstgöringsdag i veckan skulle årliga kostnaden bli högst 1 300 kronor. 1940 års hemvärnskommitté upptog i sina kostnadsberäkningar 3 000 kronor för underhåll av en personbil tilldelad hemvärnsstaben. Staben har också från början disponerat en sådan. Kostnaderna för densamma avfördes under beredskapen å förskottsanslag, som då stodo till förfogande. Efter beredskapens upphörande har genom arméstabens försorg en bil tills vidare ställts till förfogande. Behovet av en personbil har under den gångna tiden klart ådagalagts. Utöver dess användning i samband med hemvärnschefen åliggande inspektionsverksamhet har den efter tillkomsten av hemvärnets stridsskola på Vällinge, som ligger 3,5 mil utanför Stockholm och saknar direkt kommunikation, tagits i flitigt bruk för upprätthållandet av förbindelsen däremellan och hemvärnsstaben. Vi anse därför att hemvärnsstaben alltjämt bör med ensamrätt få disponera en personbil, därvid en värnpliktig bilförare bör kommenderas till tjänstgöring vid staben. Till hemvärnsstaben har hittills varit kommenderad en värnpliktig, vilken tjänstgjort som ordonnans. Vi förutsätta att sådan kommendering får ske även i framtiden. Hemvärnsstaben bör alltså enligt vår mening få följande sammansättning.

08 Befattningshavare A.

Antal

Lönegrad

Ordinarie. Hemvärnschef (generalmajors tjänsteställning) Stabschef (överstelöjtnant eller major) Officer till förfogande (kapten vid generalstabskåren) Adjutant (löjtnant)

B. Personal med arvode. Pensionerad personal. Tygofficer (expeditionsofficer) Förvaltningsofficer Expeditionsunderofficer Förvaltningsunderofficer

Ob Oa Oa Oa

3 5 eller Oa 4 3 2

OalO OalO UO 7 UO 7

Övrig personal. Hemvärnsöverläkare Hemvärnspastor Hemvärnsstabsredaktör C. Civil

personal. A 4 MEo4

Kontorsbiträde Kontorsbiträde D. Kommenderad

personal.

Bilförare Ordonnans 1 2

Arvode högst 1 300 kronor per år. Arvode i likhet med militärpastor (600 kronor per Sr).

Slutligen må framhållas att vi föreslå vissa ändrade benämningar, rikshemvärnschef i stället för hemvärnschef, kretshemvärnschef i stället för hemvärnskretsbefälhavare samt hemvärnschef i stället för hemvärnsområdesbefälhavare. För att dessa benämningar, som närmare motiveras i specialmotiveringen, icke skola verka förvillande, använda vi dem icke i kapitlen utan först i författningsförslagen.

69 Kap. 9.

S a m o r d n i n g a v frivHlig l a n t m H i t ä r samhet. Allmänna synpunkter.

försvarsverk-

Mot bakgrund av erfarenheterna från det andra världskriget framstår värdet av att den enskilde frivilligt förvärvar och vidmakthåller militära färdigheter redan i fred. Det ligger därför i statens intresse att uppmuntra och stödja det arbete, som äger rum inom de frivilliga försvarsorganisationerna. Härvid uppkommer frågan, huruvida ett samordnande av de olika organisationernas verksamhet skulle vara önskvärt. I direktiven anges härom att vi skola överväga, huruvida icke all lantmilitär utbildning för ynglingar under värnpliktsåldern skulle kunna koncentreras till hemvärnet ävensom undersöka möjligheterna att samordna den frivilliga befälsutbildningen i övrigt med utbildningen inom hemvärnet. Till en början vilja vi med några ord beröra de synpunkter, som enligt vår uppfattning böra vara vägledande vid behandling av frågorna om samordning av den frivilliga försvarsverksamheten. I första hand måste ovillkorligen beaktas, att verksamheten är av frivillig karaktär och sålunda ytterst blir beroende på de enskilda medlemmarnas intresse. En samordning, som rent organisatoriskt sett måhända skulle te sig fördelaktig, bör därför icke ifrågakomma, om en sådan åtgärd skulle kunna medföra minskat försvarsintresse hos medlemmarna. Enligt vår mening bör man i främsta rummet taga sikte på att skapa en lämplig fördelning av utbildningsuppgifterna mellan de olika organisationerna och i övrigt lita till ett gott samarbete dem emellan. I sista hand bör övervägas möjligheten att åstadkomma en samordning mellan organisationerna som sådana, eventuellt i form av en sammanslagning av dem. Först redogöra vi för rekryteringen och utbildningen hos de organisationer, som bedriva lantmilitär befäls- och ungdomsutbildning. Därefter vilja vi undersöka möjligheten till en reglering av utbildningsuppgifterna de olika organisationerna emellan.

Redogörelse för befintliga organisationer för frivillig lantmilitär försvarsverksamhet. De aktuella organisationerna äro i första hand hemvärnet, centralförbundet för befälsutbildning (Cfb), frivilliga automobilkåren (FAK) samt frivilliga motorcykelkåren (FMCK). Därjämte förekommer i viss bemärkelse lantmilitär utbildning inom den frivilliga skytterörelsen. Med ifrågavarande utbildning kunna vissa beröringspunkter sägas föreligga beträffande utbildningen inom föreningen svenska röda korset, arbetarnas samaritförbund och riksluftskyddsförbundet.

70 Hemvärnet. Beträffande hemvärnets rekrytering hänvisa vi till kapitlen 1 och 4. För utbildningen inom hemvärnet var det till en början knappast möjligt att utfärda några centrala bestämmelser, bland annat på grund av bristen på vapen och instruktörer. Så småningom ha emellertid vissa regler för utbildningen utkristalliserat sig. I samband med att vapenstillestånd inträdde blev det nödvändigt att införa en viss differentiering mellan utbildningen för de äldre, vapenövade hemvärnsmännen och de yngre hemvärnsmännen, som ännu icke påbörjat sin värnpliktstjänstgöring. Sålunda fastställdes den kontraktsenliga utbildningstiden i fred för de yngre hemvärnsmännen till att alltjämt omfatta 50 timmar om året. För de äldre hemvärnsmännen må den årliga utbildningstiden begränsas till lägst 20 timmar. Såsom inledningsvis framhållits utnyttjas denna tid till minst hälften för förbandsövningar i hemvärnsgrupp eller -pluton. Minst vartannat år hålles s. k. alarmeringsövning i samverkan med ortens lottor och hemvärnssamariter. Vid dessa övningar tränas bland annat hemvärnets beredskapsuppgifter. Vidare anordnas för de äldre hemvärnsmännens del befälsutbildning såväl i hemorten, huvudsakligen på försvarsområdesvis anordnade lägerkurser, som centralt på hemvärnets stridsskola på Vällinge. Härtill komma specialkurser, såsom kulsprutegevärs-, sjukvårds- och hundkurser. Utbildning sker i gevärs-, kulsprute-, signal-, luftvärnsautomatkanon- och artilleritjänst. Utbildning i artilleritjänst förekommer endast på två orter. För hemvärnsungdomarna börjar utbildningen tidigast vid fyllda 16 år. Utbildningen, som avser att bibringa ynglingarna grunderna för uppträdande i hemvärnsförband, indelas i rekryt-, soldat- och förbandsutbildning. Den omfattar huvudsakligen gevärs- och signaltjänst och sker i regel i hemorten. Understundom sammandragas dock ynglingar försvarsområdesvis till kurser över veckohelger. På grund av olikheterna i utbildningssystemen för de äldre respektive de yngre hemvärnsmännen har det i regel blivit nödvändigt att skapa särskilda övningsavdelningar för ungdomarna. För att minska behovet av instruktörer vid dessa ungdomsavdelningar ha några av de äldre ungdomarna fått i uppdrag att föra befäl över kamraterna. Härigenom har uppstått krav på någon befälsutbildning även för de yngre hemvärnsmännen. Den enda möjlighet som då stått till buds har varit att låta de yngre deltaga i de äldres befälsutbildning. Detta har dock ej visat sig tillräckligt, utan ett bestämt önskemål kvarstår om en speciell för de underåriga hemvärnsmännen avpassad befälsutbildning. En sådan utbildning kan dessutom anses främja arméns befälsrekrytering. Kostnaderna för hemvärnets utbildning bestridas till största delen av statsmedel och endast i mindre omfattning av medel, anskaffade genom frivillig insamlingsverksamhet. Centralförbundet för befälsutbildning — i fortsättningen benämnt centralförbundet — är enligt sina av Kungl. Maj:t fastställda stadgar en samman-

71 •slutning av inom riket verkande befälsutbildningsförbund och befälsutbildningsföreningar med ungdomsavdelningar. Centralförbundet har till uppgift att i samförstånd med vederbörande myndigheter och under samverkan med övriga frivilliga försvarsorganisationer arbeta för riksförsvaret, särskilt genom fortsatt frivillig utbildning av befäl vid armén, hemvärnet inberäknat, samt förberedande militärutbildning av ungdom ävensom att i övrigt söka verka för hembygdens och fosterlandets försvar. Följande utbildningslinjer förekomma: gevärs- (karbin-), kulsprute- och granatkastartjänst, pansarvärns- och pansarvärnsluftvärnstjänst, pionjär-, signal-, sjukvårds-, stridsvagns- och pansarinfanteritjänst, motor-, motorcykel-, verkstads-, pansarbil-, servis- och kusktjänst, eldlednings-, fältmät- och ljudmättjänst, luftvärnskanon-, luftvärnsautomatkanon- och luftvärnskulsprutetjänst, avståndsmät-, strålkastar-, allmän ingenjör-, järnvägs-, anspanns- och biltjänst samt allmän intendenturtjänst. Utbildningen bedrives huvudsakligen i form av repetitionskurser för att ge möjlighet till nytt förordnande som värnpliktigt befäl samt i befordringskurser för att skapa förutsättning för befordran. I stor utsträckning förekomma även specialkurser. Hemvärnsmän bruka deltaga i nämnda kurser. Chefen för armén med underlydande myndigheter, främst försvarsområdesbefälhavarna, ansvara för och utöva ledningen av den frivilliga utbildningen av befäl vid armén. Samma är i huvudsak förhållandet med den förberedande militärutbildningen av ungdom. Centralförbundets verksamhet finansieras beträffande befälsutbildningen huvudsakligen med statsanslag samt i övrigt med insamlade medel och avkastning av fonder, donationer m. m. För ungdomsutbildningen utgår endast ett mindre statsanslag, varför denna del av verksamheten huvudsakligen bekostas med andra medel. Utbildningen av ungdomar under värnpliktsåldern, vilka benämnas landstormspojkar, omfattar enligt år 1943 utfärdade bestämmelser rekryt-, soldat-, underbefäls- och befälsskola. Enligt dessa bestämmelser sker rekrytutbildningen för dem som under året fylla 14 och 15 år, därvid blott den senare årsgruppen erhåller skjututbildning och detta endast i den omfattning, som förekommer inom det frivilliga skytteväsendet. För inträde i soldatskola fordras bland annat att ha fyllt 16 år. Utbildningen bedrives på gevärs-, signal- och luftvärnslinje dels i hemorten i form av fritidsutbildning, dels vid centralt anordnade lägerkurser om en å två veckor. År 1945 utfärdade centralförbundet provisoriska bestämmelser, innebärande att s. k. allmänna kurser hållas för 14- och 15-åringar. Utbildningen i dessa kurser omfattar militära ämnen, dock att endast 15-åringar erhålla skjututbildning. I övrigt sker utbildning i civilförsvarstjänst, luftbevakning m. m. Bekrytutbildning meddelas 16-åringar. Ynglingar över denna ålder erhålla befälsutbildning.

72 En särskild ställning intaga de s. k. luftvärnspojkarna, vilka i stor utsträckning utgöra övningstrupp vid den utbildning å luftvärnslinje, son av centralförbundet anordnas för värnpliktigt befäl. Denna utbildning bedrives på någon luftvärnskanon-, luftvärnsautomatkanon-, luftvärnsstrålkastar- och luftbevakningslinjerna. Centralförbundets verksamhet för ungdomsutbildning är av stor betydelse för krigsmaktens befälsrekrytering. Frivilliga automobilkåren (FAK) är en statligt godkänd organisation, vars huvuduppgift är att utbilda personal, så att den kan tjänstgöra som befäl i biltjänst vid trängtrupper. Kåren utbildar sedan år 1945 även ungdomar i militär bilförartjänst och i motorteknisk tjänst, därvid militärutbildning i viss omfattning förekommer. Man eftersträvar, att eleverna vid antagningen skola ha körkort, varför deras ålder i regel icke understiger 18 år. Kåren åtnjuter statsanslag, vilket dock icke täcker samtliga utbildningskostnader. Det råder stark tillströmning till av kåren anordnade kurser, vilka var och en omfattar 84 timmar. Frivilliga motorcykelkåren (FMCK) är en statligt godkänd organisation med uppgift att förutbilda och öva för militärtjänstgöring dugliga motorcykelförare. I regel torde eleverna ha fyllt 18 år. Utbildningen omfattar icke någon skjututbildning men bibringande av kunskaper om militär organisation och fälttjänst. Antalet sökande till de anordnade kurserna, som omfatta var och en 140 timmar, brukar vara större än antalet tillgängliga platser, varför tillfredsställande urval kunnat göras. Kåren åtnjuter statsunderstöd. Den frivilliga skytterörelsen (frivilliga skytteväsendet, svenska pistolskytteförbundet och svenska sportskytteförbundet) omfattar statligt godkända organisationer, som ha till ändamål att verka för upprätthållandet av befolkningens skjutskicklighet. Medlemsskap i frivilliga skytteväsendet kan vinnas tidigast det år vederbörande fyller 14 år. I de båda övriga organisationerna måste medlem under inträdesåret uppnå respektive 17 och 16 år. Frivilliga skytteväsendet erhåller statsunderstöd, dock endast för utbildning av medlemmar, som under året fylla minst 15 år. Utbildningen i gevärsskjutning för hemvärnsmän bedrives i viss utsträckning inom frivilliga skytteväsendet. E t t tämligen omfattande lokalt samarbete äger rum mellan hemvärnsområdena och ortens skytteföreningar, särskilt på landsbygden. I viss utsträckning ha intresserade värnpliktiga skyttar begagnat sig av möjligheten att bli extra hemvärnsmän. Föreningen svenska röda korset har till uppgift bland annat att i krig understödja sjukvården vid det militära försvaret och vid civilförsvaret samt att i fred förbereda denna verksamhet. Föreningen utbildar i viss utsträckning hemvärnets sjukvårdspersonal. Inom ungdomens röda kors bedrives sjukvårdsutbildning för ungdomar. Föreningens grundstadgar äro fastställda av Kungl. Maj:t (SFS 1945:782). För verksamheten åtnjutes statsbidrag. Arbetarnas samaritförbund verkar bland annat för undervisning och utbildning av manliga och kvinnliga samariter på arbetsplatser, i hemmen och.

73 annorstädes. Förbundet utbildar i mindre utsträckning hemvärnets sjukvårdspersonal. Rörelsen åtnjuter icke statsunderstöd. Iiiksluftskyddsförbundet har till uppgift bland annat att efter anvisningar och under kontroll av civilförsvarsstyrelsen biträda vid utbildningen för hemskydd. Den obligatoriska utbildningen i civilförsvarstjänst åligger år 1946 16-åriga gossar och flickor samt 18-åriga flickor och omfattar 10 timmar. Direktiven till 1945 års civilförsvarsutredning anvisa möjligheten av en frivillig civilförsvarsutbildning. Det får icke anses uteslutet, att en sådan utbildning i framtiden kan komma till stånd i förbundets regi, främst av allmänna civilförsvarets och hemskyddets befälspersonal. Av det ovan sagda framgår, att de angivna utbildningsuppgifterna hos de olika frivilliga försvarsorganisationerna i viss utsträckning sammanfalla. F ö r underårig personal finner man sålunda, att utbildning för meniga och befäl på gevärs- och signallinjer försiggår inom såväl hemvärnet som centralförbundet. För dem som befinna sig i värnpliktsåldern äger gruppchefs- och plutonchefsutbildning rum på gevärs-, kulsprute- och luftvärnsautomatkanonlin jer inom både hemvärnet och centralförbundet.

Samordning av utbildningsverksamheten. Den likartade utbildning av befäl, avseende män i värnpliktsåldern, vilken försiggår såväl i hemvärnets som i centralförbundets regi, förefaller åtminstone vid första påseende kunna samordnas. Hemvärnets uppgifter äro emellertid av lokalt begränsad art, varför den utbildning som bibringas hemvärnsbefälet endast behöver omfatta vissa delar av tjänsten i fält. Den befälsutbildning, som erfordras för dem som skola tjänstgöra i armén i övrigt, kan icke göras så specialiserad. Någon samordning av utbildningen för män i värnpliktsåldern är därför enligt vår uppfattning icke motiverad. Likväl bör hemvärnsbefäl som hittills äga rätt att genomgå den mera omfattande utbildning, som förekommer inom centralförbundet. Vad beträffar den utbildning av ungdom under värnpliktsåldern, som bedrives inom de ovan nämnda organisationerna, intaga vi emellertid en annan ståndpunkt. I underdånig skrivelse den 31 januari 1946 avgåvo vi ett särskilt förslag till samordnande av den lantmilitära ungdomsutbildningen. Inledningsvis framhöllo vi i skrivelsen, att ovissheten om de framtida organisationsformerna för denna utbildning lett till en osäkerhetskänsla hos ungdomarna, vilket haft ogynnsamma följder för verksamheten inom de sammanslutningar, där sådan utbildning bedrives, och på rekryteringen till desamma. Vi funno det med hänsyn härtill angeläget, att redan innan vi avgåvo vårt slutbetänkande föreslå en ny form för den lantmilitära ungdomsutbildningen från och med den 1 juli 1946. Vi åberopade i framställningen den i direktiven anvisade möjligheten att i första hand samordna ungdomsutbildningen och lämnade en redogörelse för hur densamma bedrives inom de olika organisationerna. Denna redogörelse innefattas i den ovan i detta kapitel lämnade översikten.

74 Kommitténs tidigare förslag. I n y s s n ä m n d a skrivelse anförde vi i huvudsak följande. Den lantmilitära ungdomsutbildningen bör i görligaste mån koncentreras till hemvärnet. Härigenom synas vissa organisatoriska förenklingar samt en rationalisering av utbildningsformerna kunna ernås. Man bör taga vara på ungdomens försvarsintresse och giva detta en för ett demokratiskt land lämpad inriktning. Utbildningen bör avse att bibringa ungdomarna kunskaper och färdigheter, som göra dem användbara till hemvärnsmän. Dessutom bör eftersträvas a t t i möjligaste mån giva dem sådana militära förkunskaper, som kunna lända till gagn vid den kommande värnpliktstjänstgöringen och därigenom befrämja befälsrekryteringen vid armén. Hemvärnet är icke nu berett att helt övertaga den befälsutbildning, som försiggår inom centralförbundet, Den bästa lösningen av frågan om ungdomens utbildning finner kommittén vara, att ynglingarna, intill dess de skola fullgöra sin värnpliktstjänstgöring, tillhöra hemvärnet och där deltaga i stadgad tjänstgöring. För d e hemvärnsungdomar, som önska militärutbildning utöver den som meddelas i hemvärnet, bör sådan anordnas i centralförbundets regi. Genom en sådan anordning skulle de nuvarande landstormspojkarna försvinna. Givetvis böra de hemvärnsungdomar, som icke begagna sig av centralförbundets utbildning liksom nu iiga möjlighet att ansluta till de äldre hemvärnsmännens befälsutbildning. Rent principiellt borde även luftvärnspojkarna överföras till hemvärnet. Då hemvärnets luftvärnsförband emellertid äro fåtaliga och endast bestå av luftvärnskulsprute- och luftvärnsautomatkanonförband, kan det för närvarande icke vara lämpligt a t t bedriva en speciell luftvärnsutbildning inom hemvärnet, vilken ur hemvärnets egen synpunkt icke skulle fylla något behov. Luftvärnspojkarna böra därför icke nu överföras till hemvärnet utan kvarbliva under centralförbundet. Enligt nuvarande bestämmelser kan utbildning påbörjas inom centralförbundets ungdomsavdelningar under det år vederbörande fyller 14 år samt skjututbildning inom frivilliga skytteväsendet påbörjas vid samma ålder. Inom hemvärnet kan däremot utbildningen börja tidigast vid fyllda 16 år. I en skrivelse den 16 april 1945 till chefen för försvarsdepartementet har Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund bland annat framhållit, att det borde förefalla oss svenskar vara en sorglig efterbildning av företeelser och förhållanden, som ingalunda hörde hemma i en västerländsk demokrati, att 14-åringar enligt stadgarna enrollerades och 13-åringar i praktiken toges in i en ungdomsförening, som hade till uppgift att ge medlemmarna militärutbildning, även i närstrid. Framställningen utmynnade i en hemställan till departementschefen att överväga, huruvida icke åldersgränsen för inträde i de militära ungdomsorganisationerna »kunde höjas något». I en i huvudsak likalydande skrivelse den 18 april 1945 har internationella kvinnoförbundet för fred och frihet hemställt, att »inträdesåldern till de militära ungdomsorganisationerna måtte höjas till 16 år». Dessa framställningar, som överlämnats till kommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommittén meddelat uppdrag, torde vara föranledda av de missförhållanden vid militär ungdomsutbildning, vilka förekommit i vissa fall. Det må emellertid uppmärksammas, att vederbörande organisationer av eget initiativ redan vidtagit åtgärder för att förhindra ett återupprepande. Kommittén delar i huvudsak den uppfattning, som kommit till uttryck i de båda kvinnoorganisationernas framställningar, men föreslår dock, a t t vapenutbildning får påbörjas tidigast det år ynglingarna fylla 16 år. (Med detta uttalande ifrågasätter kommittén icke någon höjning av åldern för inträde i frivilliga skytteväsendet.) Den n u gällande bestämmelsen att reservhemvärnsmän får antagas först vid fyllda 16 år bereder hemvärnet vissa olägenheter vid uppgörandet av årsplanerna för utbildningen, bland annat i form av ökat registreringsarbete. Dessa olägenheter

75 skulle bortfalla, om hemvärnets utbildning finge påbörjas det år vederbörande uppnår 16 år. En sådan ändring skulle åstadkomma överensstämmelse med föreskrifterna i värnpliktslagen, som stadgar, att »svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han fyller tjugu år». Därest detta förslag vinner beaktande, synas jämväl bestämmelserna om antagning av hemvärnsman böra bli föremål för en liknande ändring. Kommitténs förslag innebär, att ungdomsutbildning i hemvärnet kan försiggå högst 5 år innan värnpliktstjänstgöringen påbörjas. Denna tid kan dock komma att minskas till 4 år, om den sänkning av värnpliktsåldern med 1 år, som ifrågasatts, skulle komma a t t genomföras. Den ungdomsutbildning, som enligt den föreslagna uppdelningen skall koncentreras till hemvärnet, bör ske enligt följande riktlinjer, vilka i stort sett överenss t ä m m a med gällande föreskrifter. Utbildningen påbörjas tidigast det år vederbörande fyller 16 år. Den årliga obligatoriska utbildningstiden bör oförändrat vara högst 50 timmar. De yngre hemvärnsmännens deltagande i de årliga förbandsövningarna om tillhopa 20 timmar är nödvändigt för att hemvärnet skall kunna lösa sina beredskapsuppgifter. Även ur uppfostringssynpunkt är det önskvärt, att de yngre hemvärnsmännen övas tillsammans med sina äldre kamrater vid dessa förbandsövningar. För särskild ungdomsutbildning återstår då 30 timmar om året, varför en godtagbar utbildning till hemvärnssoldat torde erfordra en tid av minst 2 år. Liksom hittills bör utbildningen normalt omfatta gevärstjänst. Vid behov bör försvarsområdesbefälhavare parallellt med gevärstjänsten k u n n a anordna utbildning även i signaltjänst. Efter avslutad soldatutbildning bör den fortsatta utbildningen ske i form av repetitionsövning tillsammans med de ynglingar, som undergå sin tvååriga soldatutbildning. Ett deltagande i de äldre hemvärnsmännens specialkurser, t. ex. kulsprutegevärskurs och sjukvårdskurs, bör kunna ersätta denna repetitionsövning. Utöver ungdomsutbildningen inom hemvärnet böra de unga hemvärnsmän, som så önska, beredas tillfälle till ytterligare utbildning, vilken lämpligen bör ske i centralförbundets regi. Denna utbildning påbörjas först sedan den 2-åriga soldatutbildningen i hemvärnet avslutats, d. v. s. tidigast under det år vederbörande fyller 18 år, och bedrives i hemorten i form av fritidsutbildning eller vid lägerkurser. De hemvärnsmän, som deltaga i denna utbildning, skola dessutom deltaga i hemvärnets årliga förbandsövningar. Utbildningen i centralförbundets regi bör vara högst 2-årig och omfatta 100 timmar varje år. Den skall närmast avse att bibiinga eleverna en fortsatt soldat- och gruppchefsutbildning såväl å gevärs- som signallinjen. Befälsutbildningen skall omfatta både truppföring och trupputbildning. Endast hemvärnsmän kunna deltaga i utbildningen. Denna bör därför räknas som hemvärnstjänstgöring. För de landstormspojkar, som påbörjat sin utbildning inom centralförbundets ungdomsavdelningar, erfordras vissa övergångsbestämmelser. Dessa böra enligt kommitténs uppfattning utformas så, att de landstormspojkar, som önska fullfölja sin utbildning i centralförbundets regi, så vitt möjligt skola beredas tillfälle till detta. Med denna samordning av hemvärnets och centralförbundets ungdomsutbildning skulle sålunda bland a n n a t centralförbundets förberedande militära utbildning av 14- och 15-åringar komma att upphöra. Emellertid är det ur försvarets synpunkt värdefullt att tillvarataga det stora intresse för militärbetonade friluftsövningar, som otvivelaktigt finnes hos 14- och 15-åringar. På sina håll har det också förekommit, att pojkar i denna ålder, vilkas fäder, bröder och äldre kamrater äro hemvärnsmän, på eget ansvar tjänstgjort i enklare, obeväpnade befattningar, t. ex. såsom rapportkarlar, vägvisare, telefonordonnanser, markörer och handräckning vid de äldres övningar. För rekryteringen till hemvärnet är det även av stor vikt, att pojkar under 16 år få kontakt med och bli intresserade för

76 denna rörelse, innan de som hemvärnsmän kunna vinna inträde i densamma. Sådana pojkar böra därför få deltaga i hemvärnets övningar i befattningar av nyssnämnd art, under villkor att de besitta nöjaktiga fysiska förutsättningar. Rätten att på detta sätt ansluta till hemvärnet bör emellertid begränsas till dem, som under året fylla 15 år. Hemvärnstjänstgöringen bör icke till n*ågon del vara obligatorisk utan helt bygga på frivilligt deltagande. Som motiv härför m å anföras, a t t en obligatorisk tjänstgöring, förutom att den är olämplig av psykologiska skäl, även kan medföra vissa konsekvenser i straffrättsligt hänseende, vilka böra undvikas. Det skulle givetvis vara fördelaktigt, om hemvärnspojkarna hade någon utbildning i orientering, kartläsning, rapporttjänst och kanske även telefontjänst. En sådan utbildning sammanfaller ganska väl med den utbildning, som bibiingas pojkar inom de olika scoutrörelserna. Kommittén har därför föreslagit svenska scoutunionen och unga örnars riksförbund att i viss utsträckning medverka till en sådan utbildning. Förslaget har ännu icke lett till åsyftat resultat. E t t framtida samarbete mellan parterna synes dock önskvärt. Kommittén uttalar den förhoppningen, att ett sådant samarbete också kommer till stånd. Utbildningen kan emellertid, där så är lämpligt och möjligt, ske i hemvärnets egen regi. Det är vidare önskvärt, att hemvärnspojkarna därutöver deltaga i civilförsvarsoch luftbevakningsutbildning. Kommittén förutsätter, a t t en sådan utbildning kommer till stånd på de platser, där förhållandena det medgiva. Denna utbildning bör, tillsammans med den nyssnämnda inom hemvärnet, förslagsvis omfatta 30 timmar om året. Centralt utfärdade utbildningsföreskrifter torde dock ej erfordras. Medgivande att såsom hemvärnspojke deltaga i hemvärnets övningar bör få lämnas av vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare, som utfärdar antagningshandling, sedan pojkens målsman lämnat skriftligt tillstånd för honom att deltaga i övningarna, innefattande även förpliktelse a t t ansvara för de persedlar, som kunna komma att tilldelas pojken. För a t t antagning till hemvärnspojke skall kunna ske, synes det icke nödvändigt att inhämta hemortskommunens yttrande. Kommittén har övervägt, huruvida det icke borde föreskrivas som villkor för deltagande i FAK:s och FMCK:s ungdomsutbildning att vederbörande fullgjort en tvåårig hemvärnsutbildning. Om eleverna redan vid antagandet bibringats militära förkunskaper, skulle undervisningen mer än hittills kunna koncentreras till tekniska ämnen, vilket får anses vara rationellt. E t t sådant antagningsförfarande synes dessutom skapa en viss garanti för att en utbildning, som huvudsakligen bekostas av anslag från fjärde huvudtiteln, bibringas ynglingar med verkligt milit ä r t intresse. Då emellertid ett villkor av dylik art kunde få till följd vissa rekryteringssvårigheter bland de för denna tekniska tjänst särskilt lämpliga ungdomarna, har kommittén stannat vid att endast rekommendera, att ynglingar med hemvärnsutbildning böra äga företräde till dessa kurser. Ifrågavarande tekniska utbildning bör därför lokalt regleras så, att kurserna icke äga rum på sådana tider, a t t de helt eller delvis sammanfalla med hemvärnets eller centralförbundets utbildning. E t t deltagande från hemvärnsungdomarnas sida i den utbildning, som anordnas av föreningen svenska röda korset, arbetarnas samaritförbund, riksluftskyddsförbundet samt den frivilliga skytterörelsen är tänkbart och i många fall även önskvärt. För a t t undvika konflikt mellan organisationerna vore en viss samordning av utbildningsverksamheten att förorda. Kommittén har funnit, att om bland hemvärnsungdomen intresse finnes för sjukvårds-, civilförsvars- och skjututbildning, sådan bör kunna ske i form av tilläggsutbildning till den grundläggande hemvärnsutbildningen och i regel anslutas till pågående (kurs)verksamhet vid de berörda organisationerna. Kommittén förutsätter, att försvarsområdesbefälhavare och hemvärnsområdesbefälhavare genom samråd med vederbörande lokala orga-

77 nisationer åstadkomma en tidsplan, som möjliggör deltagande från hemvärnsungdomens sida i (kurs)verksamhet av här berörd art. Vi utgingo i skrivelsen från att den föreslagna samordningen av ungdomsutbildningen komme att medföra en ökning av hemvärnets ungdomsrekrytering, men med hänsyn till befintliga vakanser ifrågasatte vi icke någon höjning av hemvärnets utbildningsanslag. För den inom centralförbundet kvarvarande utbildningen förutsattes oförändrat statsunderstöd med 25,000 kronor. De hemvärnsmän, som deltogo i centralförbundets lägerkurser, borde erhålla daglön med 3 kronor per dag. Kostnaderna härför beräknades till 17,000 kronor, att tillföras anslaget till hemvärnets övningar. Vi antogo, att man ur redan befintliga anslag skulle kunna täcka kostnaderna för utrustning, sjukvård m. m. för den ökade rekrytering av hemvärnsungdom, vilken kunde bli följden av vårt förslag. Yttranden över kommitténs tidigare förslag. Över vårt tidigare förslag ha efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren, chefen för armén efter hörande av hemvärnsrådet, försvarets civilförvaltning, 1945 års försvarskommitté, civilförsvarsstyrelsen och statskontoret. Vidare ha yttranden avgivits av centralförbundet för befälsutbildning, styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund, styrelsen för frivilliga automobilkåren, frivilliga motorcykelkåren, riksluftskyddsförbandet, skytteförbundens överstyrelse, överstyrelsen för svenska röda korset samt svenska scoutrådet. Genom beslut den 3 maj 1946 har Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet till 1945 års hemvärnskommitté för beaktande vid avgivande av betänkande med förslag till hemvärnets framtida organisation. I yttrandena ha synnerligen motstridiga uppfattningar framträtt. Endast hemvärnsrådet, riksluft skyddsförbundet och överstyrelsen för svenska röda korset ha icke på någon punkt haft något att erinra mot vårt förslag. Huvuddragen av förslaget ha godtagits av försvarets civilförvaltning, styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund och styrelsen för frivilliga automobilkåren. 1945 års försvarskommitté har ansett det önskvärt, att de spörsmål, som sammanhänga med den lantmilitära ungdomsutbildningen utan alltför stor tidsutdräkt vinna sin lösning, men icke funnit det förenat med mera väsentliga olägenheter att detta skedde i samband med ett ställningstagande till övriga frågor, som behandlas i detta betänkande. Övriga remissinstanser ha ställt sig mer eller mindre avvisande till vårt förslag, överbefälhavaren och chefen för armén ha dock uttalat sig för att den lantmilitära ungdomsutbildningen koncentreras till hemvärnet. Statskontoret och svenska scoutrådet ha ifrågasatt, om lantmilitär ungdomsutbildning överhuvudtaget bör bedrivas före 18 respektive 16 års ålder. Statskontoret har därom anfört följande. Ser man allenast till önskemålet om en ur militär synpunkt tillfredsställande

78 rekrytering av hemvärnets och arméns befälspersonal, vore måhända intet att invända mot kommitténs förslag. Betänkligheter möta emellertid ur andra synpunkter. Erfarenheterna från vissa autoritärt styrda länder, där man metodiskt och målmedvetet sökt fånga in ungdomens intresse för krigiska lekar och bedrifter och genom bildandet av militära ungdomsorganisationer giva detta intresse en praktisk militär inriktning, visa klart vilka vådor detta är ägnat att medföra u r folkuppfostringssynpunkt. Man skapar knappast ett demokratiskt och fredsälskande folk genom tillämpande av militära uppfostringsmetoder ända ned i de tidiga ungdomsåren. De ungas håg för friluftsliv och härdande kroppsövningar bör tillvaratagas och utvecklas i scout- och idrottsrörelsernas mera otvungna former. Den utbildning, som scouten erhåller, är självfallet av stort värde även för hans kommande militära tjänstgöring. Men ändamålet med detsamma får dock aldrig bliva att skapa en grund för fortsatt militär utbildning, vilket skulle stå i strid med scoutrörelsens bärande idéer. Statskontoret vill därför bestämt varna för varje samorganisation av scoutrörelsen med hemvärnet. Med den principiella inställning till hithörande frågor, varåt statskontoret här ovan givit uttryck, kan statskontoret icke tillstyrka de av kommittén framlagda förslagen. Statskontoret delar den av Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund framförda uppfattningen, att frågan om en höjning av åldersgränsen för inträde i de militära ungdomsorganisationerna bör tagas under övervägande. Statskontoret vill för sin del förorda, a t t minimiåldern bestämmes till 18 år. I den mån statsunderstöd i fortsättningen finnes böra utgå till förberedande militärutbildning av ungdom bör det förenas med villkor, att dylik utbildning icke meddelas personer under angiven ålder. Svenska

scoutrådet

h a r anfört.

Den i betänkandet föreslagna undre åldersgränsen för hemvärnet, som möjliggör, att ynglingar kunna antagas såsom hemvärnsmän från och med det år de fylla 16 år, innebär en sänkning av den tidigare undre åldersgränsen. Genom att införa en ny verksamhetsform, hemvärnspojkar, åstadkommes en ytterligare sänkning. Eftersom anslutning till denna kategori får ske under det år vederbörande fyller 15 år, kan en pojke ofta antagas för hemvärnstjänst kort tid efter fyllda 14 år. Svenska Scoutrådet intager den principiella ståndpunkten, att ungdom i ovan berörda åldrar icke bör utbildas i militära organisationer. Först sedan den sociala ansvarskänslan och förståelsen för frihetens verkliga värde äro fullt utvecklade, kan m a n tala om verklig försvarsvilja. En militär utbildning, som sättes in före denna tidpunkt, synes oss icke kunna vara av positivt värde. Några andra remissinstanser ha å andra sidan särskilt understrukit värdet av en l a n t m i l i t ä r u n g d o m s u t b i l d n i n g . Överbefälhavaren h a r s å l u n d a anfört. En väl ledd lantmilitär ungdomsutbildning är av flera skäl värdefull. Den k a n väcka, tillvarataga och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen. Den kan bibringa intresserade ynglingar en sådan fostran, att de börja sin värnpliktstjänstgöring med ökade förutsättningar att tillgodogöra sig utbildning till kvalificerade befattningar inom krigsmakten. Genom en sådan ungdomsutbildning kan även lämplig personal ställas till hemvärnets och civilförsvarets förfogande. Slutligen kan en militär ungdomsrörelse med vid rekrytering verksamt bidraga till att ett gott förhållande mellan befäl och trupp och därmed en god anda blir rådande inom krigsmakten. 1945 års försvarskommitté h a r förklarat sig till fullo inse den b e t y d e l s e en väl l e d d l a n t m i l i t ä r u n g d o m s u t b i l d n i n g h a r för försvaret och a n g e l ä g e n h e t e n av att v e r k s a m h e t e n p å detta o m r å d e utan a v b r o t t fortsätter.

79 Chefen för armén h a r som n ä m n t s förordat en s a m o r d n i n g av d e n lantm i l i t ä r a u n g d o m s u t b i l d n i n g e n i n o m h e m v ä r n e t , varvid de e g e n a r t e r , som n u k ä n n e t e c k n a d e n n a u t b i l d n i n g , i m ö j l i g a s t e mån b o r d e b i b e h å l l a s . H a n h a r vidare anfört följande. Det av utredningen framlagda förslaget synes icke sikta på någon ungdomsutbildning i egentlig bemärkelse utan huvudsakligen till att av ungdomen skapa hemvärnsmän för att därigenom fylla förekommande vakanser i »krigsorganisationen». Alltför liten hänsyn synes även vara tagen till 14- och 15-åringarna, vilka endast föreslagits skola utbildas och användas för viss handräckningstjänst. Detta sistnämnda förhållande kommer särskilt att drabba »Landstormspojkarna», vilka för närvarande till cirka 2/3 torde vara rekryterade av pojkar under 16 år. Principiellt sett synes hemvärnets »krigsorganisation» huvudsakligen böra rekryteras bland i värnpliktshänseende överåriga samt bland sådana i värnpliktsåldern, som på grund av frikallelse, uppskov eller dylikt icke beräknas komma a t t inkallas till militärtjänstgöring vid mobilisering. Hemvärnets rekrytering för a t t fylla »krigsorganisationsbehovet» bör således icke till någon väsentlig del baseras på i värnpliktshänseende underåriga, enär dessa i och med inträdet i värnpliktsåldern endast i undantagsfall torde k u n n a påräknas för hemvärnets »krigsorganisation». Härför talar även det förhållandet, a t t den jämförelsevis korta utbildning, som icke värnpliktsutbildade kunna bibringas inom hemvärnet, i regel icke torde vara tillräcklig för att av dem skapa i krig fullt användbara hemvärnsmän. Antagning av underåriga såsom hemvärnsmän för »krigsplacering» vid hemvärnet synes med ändring av nuvarande bestämmelser därför tidigast böra kunna ske det å r vederbörande uppnår 18 års ålder. Med hänsyn till vad ovan anförts synes målsättningen för en samordnad lantmilitär ungdomsutbildning främst böra vara att under för ungdom lämpliga former bibringa de militära kunskaper och färdigheter, som äro ägnade a t t möjliggöra inträde i hemvärnet samt förbereda den kommande värnpliktstjänstgöringen. E n sådan förberedande militärutbildning kan därjämte anses främja befälsrekryteringen. Härutöver bör den sikta på att göra ynglingarna användbara i viss för dem lämplig tjänst i händelse av krig såsom civilförsvarstjänst, luftbevakningstjänst,ordonnanstjänst m. m. Av sociala skäl och för att undvika friktion med andra ungdomsorganisationer såsom scoutrörelsen m. fl. synes i likhet med utredningens förslag den militära ungdomsutbildningen böra påbörjas först det år vederbörande fyller 15 år. Vid denna ålder torde intresset för scoutrörelsen hos flertalet pojkar vara ganska minimalt, varför ur rekryteringssynpunkt någon konkurrens icke behöver uppstå med denna organisation. Därest ungdomsutbildningen omhänderhaves av hemvärnet, vilket ur många synpunkter är önskvärt, böra ynglingarna i fråga lämpligen benämnas »hemvärnspojkar» och kvarstå såsom sådana till 18 års ålder. Vid denna tidpunkt böra de, som äro villiga a t t vidareutbildas inom hemvärnet, antagas såsom extra hemvärnsmän eller i begränsad omfattning såsom hemvärnsmän med krigsplacering vid hemvärnet. De, som önska specialutbildning vid FAK eller FMCK, böra äga företräde till dessa organisationers utbildningskurser. Befälsutbildning av underåriga i enlighet med utredningens förslag bör däremot icke äga rum, då ifrågavarande personal icke bibringas härför erforderlig grundläggande militär utbildning. De underåriga extra hemvärnsmännen och hemvärnsmännen böra därför inom hemvärnet givas fortsatt soldatutbildning. Centralförbundet för frivilligbefälsutbildning bör syssla uteslutande med frivillig befälsutbildning av värnpliktiga eller överårig personal.

80 Utbildningen av »hemvärnspojkarna» bör vara upplagd såsom en ungdomsutbildning på bred basis och under former, som äro lämpliga för de ålderskategorier d e t här är fråga om. Utbildningen bör med andra ord hava karaktären av en militärt inriktad fritidssysselsättning. Med undantag för viss utbildning i civilförsvarstjänst och luftbevakningstjänst synes utbildningen för den yngsta åldersklassen huvudsakligen böra vara inriktad på friluftsliv såsom orientering, kartläsning m. m. I enlighet med utredningens förslag bör ingen stridsutbildning äga r u m för denna åldersklass. Däremot synes skolskjutning såsom en för pojkar särskilt intresseväckande gren kunna påbörjas, särskilt som dylik utbildning för närvarande kan bibringas 14-åringar vid de civila skytteföreningarna. Först det år, vederbörande fyller 16 år, bör den förberedande stridsutbildningen påbörjas. Denna bör uppläggas på ett för ungdomen lämpligt sätt och särskilt omfatta sådana övningsgrenar — skjutning, teknik, fältsport, patrulltjänst m. m. — som särskilt äro ägnade att intressera ynglingar i denna ålder. »Hemvärnspojkarna» böra i största möjliga utsträckning sammanhållas i särskilda ungdomsavdelningar och endast då så av praktiska skäl — ringa numerär — är erforderligt ingå i de vanliga utbildningsförbanden inom hemvärnet. Vid hemvärnets förbandsövningar böra dock de mera försigkomna kunna ingå i de egentliga hemvärnsförbanden för att fylla förekommande vakanser. Flera skäl tala för a t t det gradsystem med kornetter, fältväblar m. m., som för närvarande finnes inom »Landstormspojkarna», icke bör upptagas av en centraliserad ungdomsorganisation. För att stimulera rekryteringen synes dock en indelning i 1., 2. och 3. klass hemvärnspojkar i enlighet med de principer, som tillämpas inom scoutrörelsen böra förekomma. överbefälhavaren h a r a n s e t t de av chefen för a r m é n framförda e r i n r i n g a r n a b e f o g a d e och särskilt framhållit ö n s k v ä r d h e t e n av att u n g d o m a r n a så l å n g t s i g göra låter s a m m a n h å l l a s i särskilda ö v n i n g s a v d e l n i n g a r s a m t att utbildn i n g e n gives en s å d a n karaktär, att föreliggande b e h o v av fritidssysselsättn i n g för m a n l i g u n g d o m täckes. D ä r i g e n o m k u n d e den militära u n g d o m s r ö r e l s e n göra en betydelsefull samhällelig i n s a t s . Centralförbundet för befälsutbildning h a r i sitt y t t r a n d e h ä n v i s a t till b l a n d a n n a t ett i s e p t e m b e r 1945 till h e m v ä r n s k o m m i t t é n överlämnat y t t r a n d e över ett inom k o m m i t t é n u t a r b e t a t p r e l i m i n ä r t förslag till organisation av d e n l a n t m i l i t ä r a u n g d o m s u t b i l d n i n g e n , vilket förslag i sina h u v u d d r a g överenss t ä m m e r m e d det av k o m m i t t é n den 31 j a n u a r i 1946 framlagda. I s i s t n ä m n d a y t t r a n d e anförde c e n t r a l f ö r b u n d e t s överstyrelse i h u v u d s a k följande. En militär förutbildning av ungdomen synes böra avse att dels utgöra e t t underlag för den fortsatta utbildningen, som bedrives inom truppförbanden, hemvärnet, civilförsvaret o. s. v., dels framför allt skapa en rekryteringskälla för arméns såväl aktiva som värnpliktiga befäl. Av denna anledning är det principiellt sett önskvärt, att ungdomsutbildningen handhaves av en organisation, v a r s allmänna uppgift motsvarar ändamålet med utbildningen. Handhaves däremot utbildningen av en organisation med ensidig uppgift, förtages lätt den efterstirävansvärda allsidigheten i utbildningsarbetet. Denna kan givetvis säkerställas genom utfärdandet av reglerande utbildningsanvisningar. Faran för en viss ensidighet i arbetet kvarstår dock. Kommittén har fattat uppgiften för den lantmilitära ungdomsutbildningen v a r a a t t utbilda hemvärnsmän. överstyrelsen finner detta vara olyckligt om ej för hemvärnet så dock för armén i övrigt. Den av centralförbundet tidigare bedrivna allsidiga ungdomsutbildningen har nämligen visat sig vara synnerligen värdefull

81 för befälsrekryteringen inom armén. Huruvida en ensidig hemvärnsutbildmng av ungdomen skall hos denna skapa det intresse för det lantmilitära, som tidigare väckts inom ungdomsavdelningarna och som enligt ovan medfört en mycket livlig befälsrekrytering ur landstormspojkarnas led, torde för närvarande vara for tidigt att y t t r a sig om. Vissa betänkligheter måste dock resas mot ett så radikalt oml ä k a n d e , som här föreslagits, av en ungdomsutbildning, vilken sedan 30 år tillbaka visat sig medföra stora fördelar för armén i dess helhet. Att utbildningsarbetet skall bedrivas av såväl hemvärnet som scoutrörelsen och centralforbundet synes verka i hög grad försvårande på arbetet samt giva anledning till mångahanda friktioner av olika slag. Framför allt torde verksamheten försvåras av att densamma under vissa år skall bedrivas samtidigt i såväl hemvärnets som centralförbundets regi. överstyrelsen får samtidigt härmed även anföra, att frågan om 14-, 15-åringarna bör ses i ett större sammanhang. Hänsyn måste tagas till de stora problemen angående ungdomens fritidssysselsättning. Scoutrörelsen mister i allmänhet sin dragningskraft på pojkar i 14-årsåldern och däröver. Av detta skäl och med hänsyn till de möjligheter till fritidssysselsättning, som centralförbundets ungdomsverksamhet innebär för ovan nämnda åldrar, anser överstyrelsen, att dessa alltjämt böra inrangeras i den organisation, som framdeles handhar den lantmilitära undomsutbildningen. Den lantmilitära ungdomsutbildningen bör organiseras under hänsynstagande till att dels utbildningsmålet angives vara allmän förberedande militär utbildning samt. civilförsvarsutbildning och icke enbart hemvärnsutbildning, dels utbildningen bedrives på ett sådant sätt, att den svarar mot det sålunda uppställda målet och i en i viss mån fristående ungdomsorganisation, anknuten antingen till centralförbundet eller hemvärnet. I

yttrandet

över

hemvärnskommitténs

förslag den 31 j a n u a r i 1946 h a r

C e n t r a l f ö r b u n d e t vidare anfört. Från centralförbundets sida kan endast konstateras, att det nu föreliggande förslaget i realiteten innebär, att landstormspojkarnas organisation skall avvecklas utan att någon annan träder i stället, vilket är att beklaga, då en väl ledd, av den manliga ungdomen med intresse omfattad lantmilitär ungdomsutbildning säkerligen är av stor betydelse för försvarsväsendet. Landstormspojkarna hava i åratal utgjort en utomordentlig rekryteringskälla för befälspersonal, främst till armén, varjämte de erhållit en sådan utbildning, att de tidigt varit användbara inom hemortsförsvarets olika grenar. Detta sistnämnda innebär således icke enbart utnyttjande inom hemvärnet utan även inom civilförsvaret m. m. Det synes därför centralförbundet som om, därest en koncentrering av den lantmilitära ungdomsutbildningen skall ske till hemvärnet, detta bör ske på sådant sätt, att ungdomsutbildningen kan fortsätta i efter huvudsak samma riktlinjer, som landstormspojkarnas organisation följer och icke på det sätt, som hemvärnskommittén föreslår, vilket främst tager sikte på utbildning av hemvärnsmän. I det sistnämnda hänseendet får centralförbundet som sin åsikt framhålla, a t t hemvärnet bör bestå av till myndig ålder komna män. Om det därutöver i hemvärnet anställes ett mindre antal underåriga, böra dessa hemvärnsmän i så fall tillhöra de årsklasser, som närma sig värnpliktsåldern. Någon anledning till a t t koncentrera den lantmilitära ungdomsutbildningen till hemvärnet för att förbättra dess rekrytering av underåriga hemvärnsmän föreligger enligt centralförbundets förmenande icke. Det kan icke vara lämpligt att till vapentjänst inom hemvärnet anställa ungdomar i åldrarna 16—18 år. Anses oavsett detta en koncentrering till hemvärnet av här ifrågavarande utbildning böra ske, bör denna erhålla en sådan målsättning, att den tillgodoser alla de behov av lantmilitär ungdomsutbildning, som kunna föreligga. 6 — 1346 46

82 För att erhålla stadga och resultat av verksamheten är det ofrånkomligt att ungdomarna — där så är möjligt -— sammanföras i särskilda ungdomsavdelningar. Detta utesluter icke att enstaka pojkar, där tillräckligt antal icke finnes för bildandet av en avdelning, ändock kunna deltaga i hemvärnets övningar. Utöver dessa ungdomsavdelningar bör någon organisationsform finnas. I en dylik hemvärnets ungdomsorganisation böra vara representerade de myndigheter och frivilliga organisationer, vilka av här ifrågavarande ungdomsverksamhet hava intresse och vilka kunna beräknas komma att giva den sitt stöd. Även om landstormspojkarna på grund av organisationens utsvällning äro en ekonomisk belastning för centralförbundet, föreligger från dettas sida intet önskemål om att deras verksamhet upphör eller överföres till annan organisation. Centralförbundet har därför för avsikt, att, därest Kungl. Maj:t så önskar, fortsätta verksamheten som hittills och är även berett att bära de ekonomiska konsekvenserna därav. Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att följa hemvärnskommitténs förslag, får centralförbundet förklara sig intet hava att erinra mot att åtaga sig den del av den lantmilitära ungdomsutbildningen, som enligt förslaget avses tillkomma centralförbundet, givetvis under förutsättning att erforderligt statsbidrag till verksamheten kommer att utgå. Från förbundets sida har någon ersättning i form av den numera till även underåriga hemvärnsmän utgående daglönen aldrig varit ifrågasatt för landstormspojkarnas del. För att emellertid den föreslagna befälsutbildningen av 18—20-åringarna skall kunna få erforderlig bredd är det dock oundgängligen nödvändigt att samma förmåner tillkomma såväl dem, som deltaga i centralförbundets som i hemvärnets utbildning av detta slag. Slutligen har centralförbundet förklarat sig berett att under hänsynstagande till sin huvuduppgift — befälsutbildningen — och efter förmåga medverka till en sådan lösning av denna ungdomsfråga, som Kungl. Maj:t kan finna lämplig. Civilförsvarsstyrelsen har förklarat, att hemvärnskommitténs förslag för civilförsvarets del kan komma att medföra svårigheter. Civilförsvarsplikt inträder enligt 11 § civilförsvarslagen för en var svensk medborgare från och med det kalenderår varunder han fyller 16 år. I 13 § samma lag stadgas emellertid, att tjänstgöring i civilförsvaret ej må utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av överbefälhavaren åläggas någon a, sådan tid, att han därigenom hindras fullgöra honom bland annat såsom hemvärnsman åvilande skyldighet att tjänstgöra vid krigsmakten. Därest kommitténs förslag förverkligades, måste sålunda i huvudsak alla civilförsvarspliktiga ynglingar, vilka önskade lantmilitär utbildning, antagas till hemvärnsmän och kunde på grund härav icke ifrågakomma för inskrivning i civilförsvaret, Enligt styrelsens beräkningar skulle rekryteringsunderlaget för civilförsvaret komma att minskas med omkring 4 000 ynglingar. För civilförsvarets del vore detta, ägnat att medföra svårigheter särskilt med hänsyn därtill att dessa ynglingar, som nu hos centralförbundet erhölle en för deras utnyttjande i civilförsvaret lämplig utbildning, på grund av sitt försvarsintresse och sin utbildning utgjorde ett värdefullt tillskott till civilförsvarets inskrivna personal. Enligt styrelsens uppfattning borde ett sådant förfarande eftersträvas, att civilförsvaret och hemvärnet båda kunde tillgodogöra sig dessa ynglingars

83 insatser för rikets försvar. Utbildning i hemvärnet av ynglingar i åldern 16—17 år borde enligt styrelsen kunna äga rum, utan att ynglingarna antoges till hemvärnsmän. Detta syntes ur hemvärnets synpunkt ej böra föranleda särskilda farhågor, då utbildningen till hemvärnsman beräknades taga två år och vederbörande först därefter helt kunde utnyttjas för hemvärnets egentliga uppgifter. Härigenom skulle 16- och 17-åringarna kunna vara inskrivna i civilförsvaret under samtidigt erhållande av utbildning inom hemvärnet, medan 18—-20-åringarna kunde bliva hemvärnsmän. Vidare syntes det vara möjligt att uppställa det villkor, att den fastställda siffran för hemvärnets högsta personalstyrka ej måtte höjas på grund av kommitténs förslag. Slutligen borde en sådan ändring i 2 § kungörelsen om personalprövningsnämnder övervägas, att ökade möjligheter skapades, att beträffande ifrågavarande åldrar i de särskilda fallen tillföra civilförsvaret personal, som vore av betydelse för detsamma. Styrelsen för hemvärnsbefälhavarnas riksförbund har framhållit, att den föreslagna ordningen för ungdomsutbildningen otvivelaktigt komme att medföra ökat arbete för områdesbefälhavarna och deras närmaste medhjälpare. Det komme att bli ytterst svårt för områdesbefälhavarna att anskaffa nödiga medel för utbildningsverksamheten, i den mån denna icke bekostades av staten. Dessa svårigheter finge emellertid icke stå hindrande i vägen för en utvidgad organisation i enlighet med kommitténs förslag. Hemvärnspojkarnas skyldighet att deltaga i påbjuden övning borde få ett klart uttryck i bestämmelserna. Det vore önskvärt, att alla de hemvärnsområden, som så kunde, bildade särskilda ungdomsavdelningar, varigenom utbildningen skulle underlättas. Ur många synpunkter vore det lämpligt, att befintliga kamratföreningar bildade särskilda ungdomssektioner. Med avseende på förslaget att den som tillhör hemvärnet bör givas företräde till ungdomsutbildning, anordnad av FAK och FMCK, har styrelsen uttryckt den uppfattningen, att det vore önskvärt, att hemvärnsmän ägde företräde, eller att soldatutbildade hemvärnsmän, lämpliga till automobil- och motorcykelförare, finge företräde framför dem, som icke genomgått hem värjtets soldatutbildning. Styrelsen för frivilliga aidomobilkåren har i princip uttalat sin anslutning till förslaget, att hemvärnsmän böra äga företräde till de av kåren anordnade kurserna. Styrelsen har ansett det tänkbart, att FAK företrädesvis under sommarhalvåret anordnade lägerkurser i motortjänst, förlagda till sådana platser, som icke kunde nås under den övriga utbildningsverksamheten. Genom samråd med hemvärnsledningen skulle år från år lämpliga platser kunna väljas. Frågan om befälsutbildning av ungdom i motortjänst hade varit under övervägande inom FAK, men frågan vilade för närvarande i avvaktan på Kungl. Maj:ts behandling av hemvärnskommitténs förslag. Frivilliga motorcykelkåren har uttalat den uppfattningen, att en centralisering av utbildningsverksamheten komme att inverka menligt på ungdomens intresse för utbildningen. En inordning av det på ideell grund byggda arbe-

tet inom de frivilliga försvarsorganisationerna i enhetliga former komme enligt kårens mening att hämma intresset för utbildningen och försvåra rekryteringen. Vid utväljandet av elever i FMCK:s kurser måste alldeles särskilda krav ställas på deras lämplighet som blivande motorcykelförare. Endast verkligt lämpliga ungdomar, av vilka många haft viss vana som motorcykelförare, ha blivit antagna som kursdeltagare. Skulle nu kåren tvingas att som elever antaga ynglingar, vilkas enda merit för den blivande utbildningskursen vore, att de tillhörde hemvärnet, bleve grunderna för uttagningen omkastade och sannolikt även utbildningen lidande. Emellertid kunde ju kåren, om så ansåges lämpligt, vid sina kurser även utbilda det antal motorcykelordomian ser, som kunde vara erforderligt inom hemvärnet, förutsatt att medel härför ställdes till förfogande av hemvärnet. Kårens utbildningskurser kunde endast anordnas på sådana tider, då motorcyklar och annan materiel kunde ställas till förfogande av de militära förbanden. I regel kunde detta av militära utbildningsskäl endast påräknas för FMCK:s utbildning under tiden oktober— januari och april—juni. Kåren avstyrkte därför hemvärnskommitténs förslag att ynglingar, som tillhörde hemvärnet, skulle äga företräde till FMCK.s utbildningskurser, och att kurserna skulle tvingas bli förlagda till andra tider, än de som för kåren vore möjliga. Skytteförbundens överstyrelse har anfört. Inom det frivilliga skytteväsendet har utbildning av ungdom ägt rum, alltsedan dess nuvarande organisation år 1893 fastställdes av Kungl. Maj: t, Denna utbildning, som väl näppeligen kan direkt hänföras till militär dylik, har främst till uppgift att, jämlikt skytteväsendets grundstadgar, befrämja skjutskickligheten bland svenska folket. Det torde vara obestridligt, att det för nående av detta syfte är av mycket stor betydelse, att den manliga befolkningen redan på ett tidigt stadium erhåller övning i de färdigheter, som göra den skickad att deltaga i landets försvar. I överensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t fastställt åldern för inträde i skytteförening till 14 år och åldern, från och med vilken statsbidrag må åtnjutas, till 15 år. överstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse, att hemvärnskommittén icke ifrågasätter någon ändring i dessa förhållanden. Utan tvivel torde det enbart vara till stort gagn och underlättande för ungdomarnas fortsatta utbildning, att de vid inträde i hemvärnet redan bibringats en viss skjutskicklighet. Några svårigheter att genom samråd mellan vederbörande iokala organisationer möjliggöra ett fortsatt deltagande i det frivilliga skytteväsendets övningar synes icke föreligga. överstyrelsen har vidare förklarat, att det torde kunna starkt ifrågasättas, om det icke komme att visa sig nödvändigt, att inom hemvärnet skapa en särskild ungdomsorganisation. Frågan om den lantmilitära ungdomsutbildningens organisation borde bedömas i samband med ungdomsutbildningens ordnande inom samtliga de frivilliga organisationer, där redan utbildning bedrives. Svenska scoutrådet har framhållit, att hemvärnspojkarnas utbildning i stor utsträckning skulle sammanfalla med den, som pojkarna finge inom scoutrörelsen. Det vore olyckligt, om ännu en organisation för pojkar under 16 år skapades, helst som samtliga redan existerande ungdomsförbund lida brist

85 på ledare. Den tid pojkarna tillhörde scoutrörelsen borde de i största möjliga utsträckning få koncentrera sig på cless arbetsuppgifter. Då scoutrörelsen med hänsyn till hem och skola icke kunde lägga beslag på pojkarnas tid i högre grad än som redan skedde, kunde scoutrådet icke heller påtaga sig uppgiften att giva sina medlemmar någon speciell utbildning med tanke på deras eventuella kommande verksamhet som hemvärnsmän. Givetvis kunde scoutrörelsen icke motsätta sig, att scouter samtidigt bleve hemvärnsmän, men någon propaganda i detta syfte ansåge sig scoutrörelsen icke kunna bedriva, då bland annat ledarrekryteringen därigenom skulle kunna bli allvarligt hotad. Scoutrådet förutsatte, att hemvärnet icke komme att bedriva dylik propaganda bland scouter och scoutledare. Endast två remissinstanser, chefen för armén och försvarets civilförvaltning, ha — jämte centralförbundet för befälsutbildning i ovan återgivna yttrande — uttalat sig angående den ekonomiska sidan av ungdomsutbildningsfrågan. Chefen för armén har förklarat, att daglön icke bör utgå till hemvärnspojkarna, till vilka enligt hans förslag skulle räknas all hemvärnspersonal, som icke uppnått 18 års ålder. Till hemvärnsmän unci er värnpliktsåldern borde daglön endast utgå, därest de henivärnspojkar, som vid 18 års ålder ginge till FAK eller FMCK, bleve delaktiga av samma förmåner. Försvarets civilförvaltning, vilken myndighet som ovan anmärkts tillstyrkt huvuddragen i vårt förslag, har funnit det naturligt att yngre hemvärnsmän, som deltaga i de av centralförbundet anordnade kurserna, därvid äga uppbära daglön med 3 kronor. Med avseende på frågan om gäldande av kostnaderna för resor, förplägnad och inkvartering har civilförvaltningen hänvisat till Kungl. Maj:ts i 1946 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s. 151 ff) framlagda förslag om tillhandahållande av fri inkvartering, fri förplägnad och fria resor i vissa fall åt medlemmar av statsunderstödda, frivilliga försvarsorganisationer. Slutligen har civilförvaltningen ifrågasatt, om icke det statsbidrag å 25 000 kronor, som centralförbundet nu äger åtnjuta för landstormspojkarnas utbildning, kunde indragas, om hemvärnskommitténs förslag genomfördes, men icke velat motsätta sig kommitténs önskemål om att anslaget finge utgå med oförändrat belopp. Kommitténs slutliga förslag. Då vi i det föregående så utförligt återgivit remissyttrandena över vårt tidigare förslag, liar detta främst haft till syfte att belysa, vilken betydelse man på olika håll tillmäter frågan om den lantmilitära ungdomsutbildningen och ungdomens fritidssysselsättning överhuvudtaget ävensom hur skiftande åsikterna äro om denna utbildnings ändamål och lämpliga organisationsformer. Bemissmyndigheterna ha sinsemellan knappast varit eniga på någon punkt. Med hänsyn härtill anse vi den omständigheten, att åtskilliga av dem icke varit beredda att acceptera vårt förslag till organisation av den lantmilitära ungdomsutbildningen, icke i och för sig

86 vara något avgörande bevis för att icke vårt ursprungliga förslag i allt väsentligt är lämpligt och välgrundat. Statskontoret har föreslagit, att minimiåldern för inträde i de militära ungdomsorganisationerna bestämmes till 18 år och därvid bland annat pekat på de vådor det enligt erfarenheterna från vissa autoritärt styrda länder ur folkuppfostringssynpunkt är ägnat att medföra, att man metodiskt och målmedvetet söker fånga in ungdomens intresse för krigiska lekar och bedrifter och giva detta intresse en praktisk-militär inriktning. Vi vilja bemöta detta statskontorets uttalande. Statskontoret synes jämföra den av oss föreslagna ungdomsutbildningen i hemvärnet med den utbildning, som på sin tid bedrevs i den fascistiska Balillaorganisationen och den nazistiska Hitlerjugendrörelsen. Dessa rörelser kunna sägas ha stått utanför den italienska och tyska krigsmakten. De leddes och kontrollerades direkt av de maktägande politiska partierna, vilka strävade efter att skapa ett folk av soldater och erövrare bland annat »genom tillämpande av militära uppfostringsmetoder ända ned i de tidiga ungdomsåren». Dét torde vara välbekant, att hemvärnet har helt andra ändamål. Dess främsta uppgift är, som fram-, går av 1 § hemvärnskungörelsen, att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten. De avgörande olikheterna mellan de i statskontorets yttrande åsyftade utländska organisationerna och det svenska hemvärnet äro, att hemvärnet utgör en del av armén med don trygghet som följer därav samt står under kontroll av statsmakterna och de kommunala myndigheterna, vilka i vårt land representera den i demokratisk ordning uttryckta folkviljan. Åsikten att en ungdomsutbildning i hemvärnet med dess klart defensiva syften skulle vara ägnad att göra vårt folk mindre demokratiskt och fredsälskande än det nu är, kunna vi icke dela. Statskontorets farhågor delas icke heller av övriga remissinstanser och bland de yttranden, vari betydelsen av en väl ledd lantmilitär ungdomsutbildning direkt understrukits, anse vi det som avgivits av 1945 års försvarskommitté vara av särskild betydelse. Eftersom den verkliga innebörden av vad vi föreslagit beträffande åldersgränserna för ungdomens infogande i hemvärnet i vissa yttranden icke blivit riktigt uppfattad, vilja vi här ytterligare utveckla vår ståndpunkt. Enligt nu gällande bestämmelser (8 § hemvärnskungörelsen) måste en yngling ha fyllt 16 år för att kunna antagas som reservhemvärnsmän och få påbörja sin militära utbildning i hemvärnet, I landstormspojkarnas organisation kan han däremot vinna inträde redan det år han fyller 14 år och" därmed få tillfälle att påbörja sin militärutbildning (Centralförbundets år 1943 utfärdade bestämmelser för ungdomsavdelningarnas organisation och verksamhet). Vårt förslag innebär, att landstormspojksorganisationen upphör och att centralförbundets ungdomsutbildning, luftvärnspojkarnas undantagen, koncentreras till hemvärnet. Samtidigt föreslå vi den ändringen i för hemvärnet nu gällande bestämmelser, att åldersbegränsningen för inträde som hemvärnsrekryt, tidigare reservhemvärnsmän, ändras från fyllda 16 år till det år ynglingen

87 fyller 16 år. Motivet till denna ändring är att möjliggöra en mera samtidig antagning av rekryterna än som nu kan ske, då deras födelsedag blir avgörande för tidpunkten. Såväl expeditions- som utbildningsarbetet blir härigenom avsevärt förenklat. Härutöver föreslå vi, att pojkar det år de fylla 15 år skola få antagas som hemvärnspojkar. Det främsta syftet härmed är, att vi vilja medgiva dessa ungdomar rätt att följa sina fäders, äldre bröders och kamraters övningar som obeväpnade ordonnanser, rapportkarlar, vägvisare m. m. Det förhåller sig nämligen så, att det främst på landsbygden helt enkelt knappast är möjligt att hålla pojkar i denna ålder borta från de äldres övningar. Det förefaller då riktigare, att de få en verklig uppgift att fylla inom hemvärnet och där så låter sig göra erhålla en viss utbildning ungefär av samma natur som scouterna i motsvarande ålder undergå, Jämför man den anordning vi tänkt oss med nu rådande former för ungdomsutbildningen, skall man finna, att vårt förslag innebär en höjning med ett år av den undre gränsen för inträde i en militär organisation. Men höjningen blir två år, om man gör jämförelsen med utgångspunkt från den ålder, då vapenutbildningen får börja. Detta är en av kärnpunkterna i vårt förslag, och innebär ett klart tillmötesgående av rimliga krav på förhindrande av ungdomens för tidiga vapenutbildning i militära organisationer. Av samma motiv som föranlett vårt förslag om ändring av åldersbestämmelsen för hemvärnsrekryterna ha vi föreslagit, att undre gränsen för antagning till hemvärnsman, vilket innebär infogande i hemvärnets krigsorganisation, skall preciseras till det år vederbörande fyller 17 år. Vårt ställningstagande till denna fråga har även påverkats av nedan anförda, för krigsmakten i övrigt gällande bestämmelser. Jämlikt 6 § d) i Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 maj 1944 angående manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten (SFS 1944:223) kan den som under det kalenderår, då anställningen skall börja, fyller minst 17 år vinna första anställning i krigsmakten, dock att anställning över stat må börja redan det år sökanden uppnår 16 års ålder. Den sålunda anställde skall jämlikt 15 § andra stycket värnpliktslagen oavsett åldern omedelbart inskrivas som värnpliktig. Enligt i kommandoväg utfärdade bestämmelser kan dessutom en yngling antagas till krigsfrivillig redan under det kalenderår, då han fyller 17 år. Den ursprungliga orsaken till att hemvärnsorganisationen erhöll sin nuvarande utformning var statsmakternas önskan att ge legala former åt den starka folkvilja, som inför händelserna 1939 och 1940 krävde rätt till aktivt deltagande i hemortens försvar även för de medborgare, som icke tillhörde krigsmakten. Hemvärnet fick därav sin speciella karaktär, vilken som vi tidigare framhållit, företer väsentliga olikheter gentemot de på värnpliktens grund uppsatta förbanden. Det krav på militära färdigheter, som ursprungligen uppställdes och alltjämt har giltighet för att som hemvärnsman få ingå i hemvärnets stridande förband är, förutom nöjaktiga fysiska förutsättningar,

88 att besitta, tillfredsställande skjutskicklighet. Därest som vi med bestämdhet hävda och som också våra direktiv ange, hemvärnets karaktär skall bibehållas oförändrad, så föreligga icke några skäl för skärpning av dessa fordringar. De farhågor, som i vissa yttranden uttalats för att hemvärnet skulle komma att bestå av allt för många ungdomar, anse vi överdrivna. Visserligen kommer genomförandet av vårt förslag, som direktiven också förutsätta, sannolikt att medföra visst stöd för hemvärnets ungdomsrekrytering, men därför föreligger icke anledning att befara någon mera avsevärd sänkning av hemvärnsmännens genomsnittsålder. Tendenser härtill kunna endast väntas i städer eller större tätorter, vilket saknar betydelse för hemvärnet i sin helhet, Slutligen vilja vi i detta sammanhang bringa i åtanke den uppmaning, som i broschyren »Om kriget kommer» riktas till den som icke är krigsplacerad. »Beröres Din hemort av lantstrider, hotas den av omedelbar ockupation eller har den redan ockuperats, skall Du vända Dig till närmaste hemvärnsbefäl, som ger anvisning om vad Du har att göra. Detsamma gäller för alla andra, som kunna bära vapen, således även för icke värnpliktiga.» Någon åldersgräns finnes här icke angiven utan endast kravet »att kunna bära vapen». Det synes oss självklart, att landstormspojkarna, i den mån de enligt gällande antagningsregler inlemmas i hemvärnet, skola utbildas i hemvärnstjänst. Det kan knappast bli fråga om att hemvärnet genom överflyttningen skall vidga sina utbildningsuppgifter att i större omfattning tjäna andra syften än sina egna, i synnerhet som landstormspojkarnas antal på grund av osäkerhetstillståndet under senaste året har nedgått, så att det nu utgör endast omkring en femtedel av antalet hemvärnsmän under värnpliktsåldern. Enligt chefens för armén uppgift torde dessutom cirka två tredjedelar av landstormspojkarna vara under 16 år. Många av dem skulle alltså komma att bli hemvärnspojkar. Såsom närmare framgår av kapitlet om hemvärnets utbildning kommer för övrigt den förberedande utbildning, varom här är fråga, icke att i kvalitativt hänseende nämnvärt skilja sig från motsvarande utbildning inom centralförbundet. Givetvis bör och kan, där lokala förhållanden och ekonomiska betingelser så medgiva, denna utbildning bliva ungefär lika lång som den rekryt- och soldatutbildning, som för närvarande äger rum hos landstormspojkarna. De unga hemvärnsmännens fortsatta utbildning i centralförbundets regi bör i första hand inriktas på att fördjupa tidigare förvärvade militära kunskaper och färdigheter samt att utbilda befäl och instruktörer för hemvärnsungdomen. De hemvärnsmän, som på detta sätt komma i kontakt med centralförbundet omedelbart före inträdet i värnpliktsåldern, kunna därigenom förmodas återkomma till förbundets befälsutbildning för värnpliktigt" befäl efter avslutad värnpliktstjänstgöring. En förutsättning för att förslaget skall kunna, genomföras är emellertid, att centralförbundet vill och kan åtaga sig den föreslagna utbildningen. I flera yttranden ha framhållits önskvärdheten av att utbildningen inom hemvärnet bedrives i särskilda ungdomsavdelningar. Vi dela denna uppfatt-

89 ning men vilja samtidigt framhålla, att detta icke torde bli möjligt på alla platser och i varje fall icke inom flertalet hemvärnsområden på landsbygden. Enligt statistiska undersökningar avseende den 1 januari 1944 utgjorde antalet hemvärnsmän under värnpliktsåldern cirka 30 % av hela hemvärnsstyrkan. Av dessa ungdomar tillhörde endast cirka 20 % städerna och cirka 80% landsbygden, inklusive tätorterna. Några väsentliga ändringar i dessa proportioner torde icke ha inträtt. Samtidigt erinra vi om att möjligheten att anordna utbildning i särskilda ungdomsavdelningar ytterst är en kostnadsfråga. De äldre hemvärnsmännens möjlighet och villighet att deltaga som befäl och instruktörer vid en sålunda organiserad ungdomsutbildning är på många håll begränsad. Om hemvärnsmännen i åldern 18—20 år icke ges en särskild, med hänsyn till hemvärnets behov anpassad befälsutbildning och därigenom icke kunna användas som befäl och instruktörer vid ungdomsavdelningarna, måste instruktörer tagas ur armén, vilket medför ökade kostnader. Ett intimt samarbete mellan hemvärn och civilförsvar är nödvändigt och även förutsatt i anvisningar, som utfärdats i samråd. Vi dela såtillvida civilförsvarsstyrelsens uppfattning, att man bör eftersträva, att civilförsvaret och hemvärnet båda kunna tillgodogöra sig de 16- och 17-åriga hemvärnsungdomarnas insatser för rikets försvar. Men detta bör kunna ske utan att dessa ungdomar inskrivas i civilförsvaret. Vi anse oss i viss mån ha tillgodosett önskemålen, bland annat genom att »krigsplacering» enligt vårt nu föreliggande förslag icke äger rum förrän vid 17 år. De nyssnämnda statistiska uppgifterna utvisa, att hemvärnsungdomen till övervägande del är bosatt på landsbygden. Vi antaga, att civilförsvarets personalbehov där icke är av samma storleksordning som i städerna. Dessutom utgör hemvärnsungdomen en relativt liten del av landets ungdom. Någon risk för att hemvärnsungdomen skulle nå en sådan numerär, som kunde skada civilförsvarets intressen, kan icke föreligga, eftersom hemvärnets s'tyrkor äro maximerade och det ur hemvärnets egen synpunkt icke får ske en sådan förskjutning inom styrkorna, att ungdomarna skulle dominera. Civilförsvaret har möjlighet att genom tillgripande av civilförsvarsplikt ålägga tjänstgöring för det stora flertalet ungdomar, vilka icke komma att vara anslutna till hemvärnet. Med anledning av svenska scoutrådets uttalande vilja vi uttrycka det önskemålet, att hemvärnet icke kommer att genom propaganda söka förmå scouter och scoutledare att lämna scoutrörelsen för att övergå till hemvärnet. Styrelsen för frivilliga automobilkåren samt frivilliga motorcykelkåren har givit uttryck åt rakt motsatta uppfattningar om önskvärdheten och möjligheten av ett samarbete med hemvärnet. Vi förutsätta, att den positiva ställning, som FAK intagit i sitt yttrande, skall ge upphov till en fruktbärande samverkan mellan hemvärnet och denna organisation. Vad FMCK beträffar anse vi, att även härvidlag ett samarbete bör kunna upptagas. Vi vilja framhålla, att vi självfallet endast velat ge företräde till FMCK:s kurser åt sådana hemvärnsmän, som ha anlag och fallenhet för denna utbildning. Eventuellt erforderliga bestämmelser kunna utfärdas av chefen för armén.

90 För utbildningsplaner, som sammanhänga med ovanstående förslag till samordning av den lantmilitära ungdomsutbildningen, redogöres i kapitlet om hemvärnets utbildning.

Som framgår av vad ovan anförts finna vi icke skäl föreligga att på grund av de angivna remissyttrandena frångå vårt tidigare avgivna förslag.

Samverkan. A i ha i det föregående behandlat den samordning av utbildningen inom de olika frivilliga lantmilitära försvarsorganisationerna jämte civilförsvaret, som vi för närvarande anse önskvärd och möjlig att genomföra. Denna samordning blir av tämligen ringa omfattning och motiverar icke till någon del en samordning av de berörda organisationerna som sådana. Däremot förutsätter den en samverkan dem emellan vid genomförande av den gemensamma utbildningen. Främst blir detta fallet i fråga om ungdomsutbildningen i hemvärnet och centralförbundet. Försvarsområdesbefälhavarna böra här vidtaga reglerande åtgärder vid utbildningens anordnande i praktiken. I övrigt finnas redan bestämmelser gemensamt utfärdade om samarbete mellan hemvärnet å ena sidan samt centralförbundet, skytterörelsen och röda korset å andra sidan. Skulle föreslagen samordning komma, till stånd beträffande FAK:s och FMCK:s ungdomsverksamhet, bör det ankomma på arméledningen och försvarsområdesbefälhavarna att närmare reglera utbildningen. En särskild uppmärksamhet kräver förhållandet mellan hemvärn och civilförsvar. Dessa organisationer uppträda vid sidan av varandra på samma orter. I krig torde de i många fall komma att ömsesidigt biträda varandra. För ett rätt utnyttjande av hemvärnets och civilförsvarets kapacitet i krig är det därför nödvändigt att å ömse sidor orientering om varandras uppgifter äger rum, ävensom att gemensamma övningar anordnas, främst för befälet. Sådant samarbete är även förutsatt i de i föregående avsnitt berörda anvisningarna. Vissa intressekonflikter kunna emellertid uppstå. Detta gäller främst i fråga om personalens rekrytering och användning. Även dessa frågor äro hittills tillfredsställande lösta genom de i samråd utfärdade anvisningarna. Beträffande användningen av verksskyddets personal även för hemvärnsuppgifter är vcrksskyddsledningen tillförsäkrad betryggande medbestämmanderätt. Vid införande av en hemvärnsplikt kunna emellertid nya problem uppstå beträffande uppskovspersonal i verksskyddet, eftersom hemvärnsplikten går före civilförsvarsplikten. Dessa problem böra kunna lösas i enlighet med principerna i de berörda anvisningarna, vilket närmare framgår av kapitel 7 om hemvärnets mobilisering. Av ungdomsutbildningen bör civilförsvaret helt omhänderha vissa övningsgrenar, såsom brand- och röjningstjänst samt transport av skadade. Sådan utbildning bör lämpligen kunna meddelas även äldre, främst då personalen i industrier. Jämväl i fråga om sjukvården

91 har gemensamma anvisningar utfärdats. Genom dessa har hemvärnet erhållit rätt att anlita civilförsvarets förbandsplatser. I princip bör hemvärnet organisera egna förbandsplatser endast då civilförsvarets icke äro tillräckliga även för hemvärnets behov. Vi förutsätta ett fortsatt samarbete i dessa frågor. År 1945 anbefallde överbefälhavaren en utredning angående högkvarterets sammansättning. Denna utredning avgav förslag den 30 september 1945. Förslaget förutsatte ingen ändring beträffande hemvärnschefens nuvarande ställning. I ett av chefen för armen år 1946 upprättat förslag avses däremot att hemvärnschefen vid sidan av honom såsom sådan åliggande uppgifter skulle bestrida befattningen som inspektör för utbildningen inom den frivilliga försvarsverksamheten. Då frågan om försvarets framtida ledning torde bli föremål för behandling av 1945 års försvarskommitté, finna vi ej anledning att dryfta sistnämnda förslag.

Vi anse alltså, att en samverkan mellan de berörda organisationerna är betydelsefull. Föisvarsomiädesbefälhavarna få härvidlag en viktig funktion att fylla. Några reglerande föreskrifter utöver redan meddelade finna vi icke nödvändiga. Man bör som hittills bygga på gemensamma överenskommelser. [ sista hand blir ändock en god samverkan beroende på organisationernas och deras ledares ömsesidiga vilja härtill. För att stimulera en samverkan ha vi emellertid i kapitlet om hemvärnsmännens medansvar i hemvärnsarbetet föreslagit, att representanter för ifrågavarande organisationer under förutsättning av ömsesidighet skola kallas till förhandlingar med hemvärnets representationsorgan för att dryfta gemensamma frågor.

92 Kap. 10. Hemvärnets utbildning. I föregående kapitel ha vi belyst nuvarande utbildningsformer inom hemvärnet, Vid behandling av frågan om utbildningens ordnande i framtiden måste man taga hänsyn till de speciella förhållanden, under vilka hemvärnet arbetar. Härvid bör i första hand uppmärksammas, att huvuddelen av hemvärnsmännen finns på landsbygden, inklusive tätorterna. Särskilt på landsbygden är det svårt att vid övningarna erhålla kvalificerade instruktörer. Tillgången på skjutbanor och lämplig stridsskjutningsterrang är mycket olika och ofta begränsad. De hemvärnsmän, som äro sysselsatta inom lantbruket, kunna vanligen ej vara borta från sitt ordinarie arbete mera än någon del av dygnet. Det är i regel lättast att ordna utbildning i städer och större samhällen. Arbetets indelning i skift vid industrier och företag försvårar emellertid här genomförande av gemensamma övningar. För att uppväga ojämnheten i utbildningsförhållandena ha på många ställen anordnats centrala, kurser. Därvid äro do s. k. hemvärnsgårdarna av stor betydelse. Alla hemvärnsmän ha dock ej möjlighet att samlas till dessa kurser, och möjligheterna att anordna sådan utbildning äro begränsade av ekonomiska skäl. Sammanfattningsvis kan därför sägas, att utbildningsförhållandena inom hemvärnet präglas av stor ojämnhet, där lokala och ofta även personliga omständigheter i hög grad spela in. Lokalt anordnad utbildning erfordras för att göra hemvärnet skickat att lösa sina hemorfsförsvarsuppgifter och är ett villkor för att upprätthålla det lokala befälets intresse. Vid utfärdande av centrala utbildningsbestämmelser måste man taga hänsyn till de skiftande lokala förhållandena. Det är av vikt att övningar anordnas, som giva ett gott utbyte för deltagarna, och som därigenom stimulera deras intresse. Allt för långt gående krav på hemvärnsmännens deltagande i övningarna få emellertid icke uppställas. I stor utsträckning måste det överlåtas åt de lokala myndigheterna att reglera dessa förhållanden. Utbildningsstandarden är mycket växlande. En markant skillnad förefinnes mellan de hemvärnsmän, som äro i värnpliktsåldern och dem, som ännu inte uppnått denna. De förra ha fullgjort sin värnpliktsutbildning, samt gjort relativt lång beredskapstjänst eller flera års hemvärnstjänst, De yngre hemvärnsmännen däremot äro vid inträdet i regel helt outbildade eller ha i bästa fall någon förmåga att skjuta med gevär. Dessa förhållanden ha år 1946 föranlett en sänkning av den årliga utbildningstiden för de äldre hemvärnsmännen till minst 20 timmar. Som regel måste därför utbildningen för de äldre och för de yngre hemvärnsmännen bedrivas var för sig. Vi vilja emellertid framhålla, att dylik uppdelning icke må utgöra hinder för de yngre att deltaga i sådana övningar för de äldre, som avse att förbereda hemvärnets för-

93 svarsuppgifter. Dessa övningar uppgå i regel endast till 20 timmar årligen. Det är också önskvärt ur allmän uppfostringssynpunkt, att de yngre övas tillsammans med de äldre. Hemvärnsförbandens kvalitet beror i hög grad på de instruktörer, som stått till förfogande vid utbildningen. Svårigheterna att få kvalificerade instruktörer äro som förut framhållits störst på landsbygden. Som ett framtida önskemål kan uppställas, att det lokala hemvärnsbefälet självt skall kunna handha utbildningen av underställda förband. Utbildning av hemvärnsrekryter kan, då dessa äro fåtaliga, vilket i regel är fallet på landsbygden, överlåtas åt gruppchefer, äldre hemvärnsrnän, extra hemvärnsmän, skyttar m. fl. De instruktörer för utbildningen, vilka finnas inom hemvärnets egna led, äro emellertid icke tillräckliga utan erfordras alltjämt ett betydande antal instruktörer från annat håll, främst ur den fast anställda personalen vid armén. Jämlikt i kommandoväg utfärdade bestämmelser må avtal träffas med fast anställda och värnpliktiga officerare, underofficerare och underbefäl att efter eget åtagande tjänstgöra som instruktörer vid hemvärnet. Inom flera försvarsområden äro avtal träffade med officerare, att de skola tjänstgöra som chefsinstruktörer inom hemvärnskretsarna, en för varje krets. De biträda då vid utbildningen inom kretsen enligt av försvarsområdesbefälhavaren fastställd utbildningsplan. Kostnaderna härför ha bestritts av insamlade medel. Enär denna verksamhet är av utomordentlig vikt, bör den bli permanent. Instruktörerna böra erhålla ett fastställt årligt arvode, som bör belasta övningsanslaget. Kostnadsfrågan behandlas i kapitlet om kostnadsberäkningar. I detta sammanhang må framhållas, att arvoden till instruktörer för all frivillig utbildning böra utgå efter enhetliga grunder och icke, som nu är fallet, med varierande belopp. Inom försvarets civilförvaltning pågår för närvarande en utredning härom. Vi ha därför ej anledning att särskilt behandla denna fråga men framhålla rent principiellt, att instruktörerna vid hemvärnet icke böra ställas i lägre arvodesklass än sådana instruktörer, som handha annan frivillig utbildning. De äldre hemvärnsmännens utbildning bör i första hand gå ut på att repetera förut inlärda personliga färdigheter samt att inöva de försvarsuppgifter, hemvärnet sannolikt kommer att få i krig. Någon ökning av den nu gällande kontraktsenliga utbildningstiden torde i regel icke erfordras. Övningarna böra ordnas så, att hemvärnsmännen få en viss frihet att själva välja tiden för deltagande. Vidare böra de ha möjlighet att, när de så önska, deltaga mer än 20 timmar. Den berörda valfriheten får givetvis icke inskränka rätten för försvars- och hemvärnsområdesbefälhavare att inom ramen för kontraktsenlig utbildningstid samla hemvärnsförbanden. De äldre hemvärnsmännens utbildning bör sålunda omfatta: enskild utbildning och förbandsutbildning, special- och befälsutbildning, skjutning och fältsport. De båda förstnämnda utbildningsgrenarna samt fältsporten kunna i regel bedrivas i hemorten, medan special- och befälsutbildningen måste centraliseras. Förbandsutbildningen bör i regel ske enligt en flerårsplan, som

94 uppgöres av försvarsområdesbefälhavaren. I praktiken har den ofta fått formen av stridsskjutningar. Vid dessa övningar bör samverkan äga rum främst med hemvärnssamariter och lottor. Alarmering bör då och då förekomma. Specialutbildningen, som bör avse att bibringa eleverna sådana färdigheter, som normalt icke fordras av alla hemvärnsmän, kan omfatta kulsprutegevärs och kulsprutepistolkurser samt hund-, sjukvårds- och signalkurser. Skjututbildningen bör bedrivas under intimt samarbete med ortens skytte föreningar, främst i vad gäller gevärsskjutning. I synnerhet på landsbygden kan detta samarbete göras mycket fruktbärande för bägge parter. I den mån befälsutbildning bibragts hemvärnsbefälet under värnpliktstjänstgöring, blir särskild hemvärnsbefalsutbildning icke nödvändig. Samma torde förhållandet vara beträffande dem, som genomgått centralförbundets befälskurser. Praktisk tjänstgöring bör även i viss utsträckning kunna ersätta teoretiska kurser. Behovet av särskilda för hemvärnet anpassade befälskurser är dock stort och omfattar utbildning för grupp- och plutonchefs- samt adjutantsbefattningar. På grund av svårigheterna att ordna sådan utbildning lokalt bör den centraliseras. Därvid böra gruppchefskurser ordnas inom varje försvarsområde eller vid hemvärnets stridsskola. Kurser för högre befäl böra som regel anordnas vid stridsskolan. Som närmare angivits i kapitlet om samordning av frivillig lantmilitär försvarsverksamhet är målet för hemvärnets egen ungdomsutbildning att taga vara på ungdomens försvarsintresse och giva detta en för ett demokratiskt land lämpad inriktning. I första hand böra ungdomarna bibringas kunskaper och färdigheter, som göra dem användbara som hemvärnsmän. Därutöver bör eftersträvas att i möjligaste mån ge dem sådana militära förkunskaper, som kunna lända till gagn vid den kommande värnpliktstjänstgöringen och därigenom främja befälsrekryteringen vid armén. För dem som önska ytterligare utbildning och fylla fordringarna härför avses sådan skola ske i centralförbundets regi i syfte att utbilda befäl och instruktörer för hemvärnets ungdoms avdelningar. Den i kapitel 5 föreslagna indelningen i personalkategorierna hemvärnspojkar, hemvärnsrekryter och hemvärnsmän medför en uppdelning av utbildningen för dem som icke uppnått värnpliktsåldern. Sålunda bör särskild utbildning anordnas för hemvärnspojkar, hemvärnspojkutbildning, för hemvärnsrekryter, förberedande hemvärnsmannautbildning, samt för dem, som genomgått den förberedande hemvärnsmannautbildningen eller äga motsvarande kunskaper, hemvärnsmannautbildning. Den kontraktsenliga utbildningstiden för dem som icke uppnått värnpliktsåldern bör alltjämt vara 50 timmar årligen, men utbildningen bör ordnas så, att de som så önska och kunna, äga möjlighet att årligen fullgöra upp till 100 timmar. Minst 20 timmar av utbildningstiden böra av skäl som förut framhållits fullgöras tillsammans med de äldre hemvärnsmännen. Hemvärnspojkutbildningen bör vara av enklaste art och som chefen för armén framhållit ske i form av militär fritidssysselsättning. Den bör omfatta

95 orientering och kartläsning, rapport- och telefontjänst och torde i regel böra bedrivas inom hemvärnsområdet. Kostnaderna härför synas tills vidare kunna bestridas från hemvärnets ordinarie övningsanslag. För skjututbildning kunna hemvärnspojkarna hänvisas till ortens skytteförening. Den förberedande hemvärnsmannautbildningen bör åsyfta att bibringa hemvärnsrekryterna färdigheter att använda geväret med gott resultat på upp till 200 meter, att begagna terrängen ratt för förflyttning — även under strid — för skydd och för eldstrid, att uppträda i hemvärnsgrupp, att orientera sig på olika sätt, att läsa karta och utan tidsförlust förflytta sig terräng ledes mellan två punkter ävensom kunskaper om grunderna för civilförsvarstjänsten. Utbildningen bör om möjligt bedrivas i särskilda ungdomsavdelningar och på lägerkurser. Den som genomgått denna förberedande liemvärnsmannautbildning bör i fred och krig kunna tjänstgöra i enklare befattningar i hemvärnsförbanden. För tillträde till hemvärnsmannautbildningen bör hemvärnsmannen ha genomgått förberedande hemvärnsmannautbildning eller äga motsvarande kunskaper. Utbildningen bör åsyfta att bibi-inga eleven sådana färdigheter, att han i alla för hemvärnet typiska lägen kan begagna terrängen rätt — även under strid — kan använda de vanligaste tänd- och sprängmedlen för enklare sprängningar och för anordnande av olika försåt och truppmineringar, kan använda i hemvärnsgruppens utrustning ingående handgranater samt utföra närstrid, kan använda i hemvärnsgruppen ingående eldhandvapen med gott resultat på avstånd upp till 200 meter, kan deltaga i hemvärnsgruppens strid och kan utföra för hemvärnet erforderlig bevaknings- och spaningstjänst. Beträffande kostnaderna för den här skisserade utbildningen för hemvärnsrekryter och hemvärnsmän hänvisas till kapitel 16 om kostnadsberäkningar.

I kapitel 4 om hemvärnets rekrytering ha vi förordat, att värnpliktiga skola få tillgodoräkna sig fredstjänstgöring i hemvärnet i form av befrielse från den i värnpliktslagen föreskrivna efterutbildningsövningen. Vidare ha vi föreslagit, att hemvärnspliktigas krigstjänstgöring i hemvärnet skall ersätta militärtjänstgöring jämlikt värnpliktslagens bestämmelser. I enlighet härmed förorda vi nu, att värnpliktiga, vilka i krig icke komma att inkallas till sina förband, huvudsakligen uppskovspersonal, och vilka i fred icke ansluta till hemvärnet, vid efterutbildningsövningen sammanföras till särskilda förband i och för hemvärnsutbildning. Detta motsvarar den hemvärnsutbildning, som under beredskapsåren ägt rum för uppskovsmän, vilka varit föremål för utbyten.

96 Kap. 11. Hemvärnets uttrustning. Då 1940 års hemvärnskommitté behandlade frågan om hemvärnets beväpning, kunde endast omkring 15,000 gevär, m/96, omedelbart påräknas ur kronans förråd. Därför måste man vid denna tidpunkt räkna med att i händelse av krigsutbrott även nödgas taga samtliga i enskild ägo varande gevär i. anspråk. Då emellertid behovet icke ens på detta sätt beräknades bli fyllt, ansåg kommittén sig böra föreslå att även äldre gevär, m/67-—89, skulle utdelas. Med tanke på framtiden uttalade kommittén samtidigt som sin uppfattning att, i den mån som automatvapen i tillräckligt antal kunde disponeras för hemvärnet, dessa vapen borde tilldelas gruppförbandet. På hösten 1940 bestämdes i kommandoväg, att hemvärnsgruppens vapenutrustning skulle utgöras av åtta gevär m/96, en kulsprutepistol och ett kul sprutegevär. Efter hand som vapentillgången blev rikligare utdelades cckså dessa vapen, och på hösten 1942 hade praktiskt taget hemvärnets alla grupper erhållit planenlig beväpning. En avsevärd olägenhet var dock att icke mindre än tre olika modeller kulsprutegevär måste utdelas, kg m/21, kg m/39 och kg m/40. Av dessa har kg m/39, som är av tjeckiskt ursprung, 8 mm medan övriga ha 6,5 mm kaliber. Numera har kg m/21 blivit utbytt mot kg m/40, varför endast två modeller kvarstå. Fortfarande måste emellertid hemvärnets utrustning med kulsprutegevär anses som mycket otillfredsställande. Olägenheterna ur ammunitionssynpunkt med ett 8 mm vapen äro uppenbara, varför detta vapen snarast bör ersättas med ett vapen med samma kaliber som armégeväret eller 6,5 mm. Då kg m/40 måste betraktas som en kristidsprodukt och i allmänhet icke tillvunnit sig hemvärnsmännens förtroende på grund av sina ojämna skjutegenskaper, anse vi det önskvärt, att hemvärnets samtliga kulsprutegevär ersättas med ett fullgott vapen av helst m/37. Alltefter det hemvärnets uppgifter klarlagts, ha jämväl andra önskemål framkommit beträffande beväpningen. Sålunda erfordras en kulsprutepistol per grupp utöver den som för närvarande är tilldelad gruppchefen. Den avses att komma till användning för post vid bevakning och för patrulluppdrag samt för närstrid, särskilt i skog. Därest lämpligt kikarsikte står att erhålla, bör ett sådant tilldelas gruppens prickskytt. Varje grupp bör även erhålla kikare för observation och eldledning. Utöver den personliga beväpningen bör gruppen förses med gemensam vapen- och ammunitionsutrustning, som skall finnas tillgänglig för att vid behov tagas i anspråk vid pansarförstöring, sabotage m. m. Nedanstående tabeller utvisa en sammanställning av gruppens nuvarande beväpning och den som bör eftersträvas.

97 Nuvarande

styrka, sammansättning

och

Grpch stf

Grpch

Vapen (materiel)

Person lig

beväpning. Kg-skytt

Summa inom gruppen

G-skytt

materiel.

Kpist G Kg För gruppen gemensam

materiel

Hgr

Förslag. En hemvärnsgrupp bör få följande styrka, sammansättning och beväpning. Vapen (materiel)

Personlig

Grpch

Grpch stf

Kgskytt

KpistG-skytt skytt

Summa inom Ändring gruppen

materiel.

För gruppen yemensam Hgr m/39 eller m'43

1 Kpist G K£ Kikare

1 1 1

2 7 1 1

+ 1 —1

10 5 1

+ 2 + 5 + 1

+ 1

materiel.

Vad som har sagts beträffande gruppens vapenutrustning gäller i främsta rummet allmänna hemvärnet. Driftvärnsgruppen bör i princip ha motsvarande beväpning. Dock kan viss differentiering vara erforderlig med hänsyn till uppgifterna. Sålunda böra de grupper, som huvudsakligen skola uppträda i eller i omedelbar anslutning till byggnader, i möjligaste mån förses med ökat antal korta eldhandvapen, kulsprutepistoler eller pistoler. Utöver vad nu anförts om gruppens beväpning kräver befälets beväpning ett särskilt beaktande. Enligt 1945 års utrustningslistor skola hemvärnskretsoch hemvärnsområdesbefälhavare jämte adjutanter samt kompanichefer och kompaniadjutanter vara beväpnade med pistoler. Det år 1940 tilldelade antalet pistoler förslår emellertid ej att genomföra denna beväpning mera än till två tredjedelar. Den föreliggande bristen måste alltså fyllas. Såsom ett klart behov framstår även, att plutoncheferna utrustas med kulsprutepistoler. Utöver den fastställda vapenutrustningen har hemvärnet redan erhållit vissa vapen, vilka vid den successiva ombeväpningen av armén blivit tillgängliga. Sålunda har till hemvärnet överförts ett antal äldre kulsprutor, m/14, för vilkas betjänande kulsprutegrupper organiserats. I den mån dessa kulsprutor bliva förslitna, böra de ersättas med kulsprutor m/42. I detta sammanhang 7—

1346 46

9S må framhållas det olämpliga i att kulspruteservismanskapet är beväpnat med gevär. Detta förhindrar i hög grad rörligheten. Denna personal bor därför beväpnas med pistol i stället för gevär. Vi anse, att ovan angivna förbättringar i vapenutrustningen snarast böra genomföras för plutoncheferna och kulsprutegruppernas servismanskap ävensom att föreliggande brist på pistoler snarast bör täckas. Den av oss föreslagna grunden för beräkning av maximistyrkan i fred medför ett ökat vapenbehov, som även detta snarast bör tillgodoses enligt ovan angivna beväpningsprinciper. Beträffande övriga utrustningsbehov för fredsorganisationens del framhålla vi vikten av att de framdeles bli beaktade i samband med eventuell ombeväpning av arméns huvuddel. Särskilt framträdande är önskemålet om ett bättre kulsprutegevär. I avvaktan på att vapen kunna frigöras från arméns huvuddel böra pansarskott och sprängmedel utdelas i så stor utsträckning, att övning därmed kan bedrivas. Vi räkna icke med omedelbar nyanskaffning av vapen för de hemvärnsför band, som enligt vårt förslag skola uppsättas i krig genom hemvärnsplikt. Då tillförlitlig beräkning av eventuellt överskott på vapen för detta ändamål icke kan ske, innan den nya krigsorganisationen för försvaret i dess helhet blivit, fastställd, ha vi avstått från att gå närmare in på denna fråga, som synes böra prövas av 1945 års försvarskommitté. Hemvärnet har behov av en jämförelsevis riklig tillgång på utbildningsammunition. Dels är skjututbildningen en av hemvärnets viktigaste övningsgrenar och dels utgöra möjligheterna till skjutning en stor tillgång, då det gäller att upprätthålla intresset för övningar och stimulera rekryteringen. Enligt nu gällande bestämmelser avses för utbildning följande ammunitionsmän gd. [till gevärsskyttar » kulsprutegevärs- och 6,5 mm patroner » kulsprutepistolskyttar » kulsprutegevärsskyttar kulspruteskyttar k » 9 mm patroner » kulsprutepistolskyttar » pistolskyttar

130 per man 50 400 1 200 200 70

» » » » »

» för gevärsskjutning kulsprutegevär kulspruta kulsprutepistol man

Erfarenheterna visa, att även de hemvärnsmän, som utbildas till kulsprutegevärs- och kulsprutepistolskyttar, samt kulspruteservismanskapet önska möjligheter till samma träning i gevärsskjutning som övriga hemvärnsmän. I regel äro dessa hemvärnsmän även intresserade gevärsskyttar och vilja icke överge detta sitt intresse för automatvapnets skull. Därest de icke få tillfälle att deltaga i träningsskyttet, måste man räkna med stora svårigheter, då det gäller att finna villiga automatvapenskyttar. Vi anse därför att ammunitionsbehovet bör beräknas så, att samtliga hemvärnsmän erhålla samma möjlig heter till personlig övning med gevär. De 130 patroner, som nu beräknas för varje gevärsskytt, utnyttjas dels för enskild skjututbildning, dels för för-

99 bandsutbildning. Utgår man från att 30 patroner reserveras för sistnämnda ändamål, disponeras 100 patroner för varje hemvärnsman till skjutskickliglietens förvärvande och underhåll. Ur beredskapssynpunkt är det önskvärt, att samtliga hemvärnsmän, möjligen med undantag för kulspruteservismanskapet, utbildas till kulsprutepistols- och kulsprutegevärsskyttar. Detta torde emellertid av såväl övningstekniska som ekonomiska skäl icke vara möjligt. Vi anse dock, att ammunition i viss omfattning bör stå till förfogande för att där så ske kan bereda möjlighet till någon övning med automatvapen även för gevärsskyttarna. Utöver här ovan berörd skarp ammunition erfordras för utbildningsändamål i samma mängd som nu kammarammunition och lös ammunition. Äldre hemvärnsmän, vilka till stor del rekryteras ur det frivilliga skyttets led, ha under sin tidigare skjututbildning oftast använt spetsammunition. På grund av att utbildningsammunitionen hittills tagits ur beredskapslager och utgjorts av trubbammunition, har mången god skytt, som önskat ansluta sig till hemvärnet, tvekat, då han erfarit, att endast trubbammunition kunnat påräknas. Eftersom hemvärnets utbildning till stor del baseras på skjutningar och tävlingar, ofta i konkurrens med frivilliga skyttet, måste en med de frivilliga skyttarnas ammunition jämställd ammunitionssort användas. Eljest får hemvärnet svårt att tävlingsmässigt göra sig gällande. Utrustningsammunition som tilldelas hemvärnet utgöres av såväl spets- som trubbammunition. Då hemvärnet alltid måste intaga en viss beredskap, innebära de dubbla ammunitionssorterna en olägenhet ur beredskapssynpunkt. En övergång till endast spetsammunition är därför synnerligen önskvärd. Hemvärnets årsbehov av 6,5 mm skarpa patroner beräknas till omkring 15 miljoner stycken. Enligt vad vi under hand inhämtat föreligger inom arméförvaltningens tygavdelning och försvarets läbriksstyrelse ett bestämt önskemål att vid ammunitionsiäbrikerna ordna en årlig tillverkning av minst ovanstående antal spetsammunition, dels för att kunna kvarhålla den utbildade arbetarstammen, dels för att kunna hålla fabrikerna beredda för en ökad produktion. Intendenturutrustningen har efter hand avsevärt förbättrats. Enligt gällande utrustningslistor erhåller varje hemvärnsman uniform m/39, överdragsuniform m/40 samt viss övrig intendenturmateriel. Den strävan, som hittills gjort sig gällande, att i möjligaste mån ge hemvärnet en mot arméns övriga trupper svarande utrustning, anse vi vara riktig. Däremot anse vi det icke vare sig nödvändigt eller möjligt att tillämpa samma princip, då det gäller de hemvärnsförband, som vi föreslå skola uppsättas genom hemvärnsplikt. Organisationsförfarandet utesluter i detta avseende anskaffandet av en alltför omfattande och dyrbar utrustning. Vi anse, att dessa hemvärnsmän endast böra erhålla fältmössa och överdragsuniform med hemvärnsemblem, vartill bör komma hjälm i mån av tillgång. De kostnader, som förorsakas av här föreslagna åtgärder, upptagas i kapitel 16 om kostnadsberäkningar.

100 Kap. 12. H e m v ä r n e t s stridsskola. Historik. I skrivelse den 19 juni 1942 underrättades hemvärnschefen, att en insamling sedan någon tid pågått bland olika industriföretag för att åstadkomma en fond med uppgift att understödja utbildning av hemvärnsbefäl, samt att insamlade medel uppginge till cirka 200 000 kronor, ävensom att ytterligare bidrag om 50 000 kronor med säkerhet kunde påräknas. Styrelsen för fonden, som antagit benämningen hemvärnsfonden, hade samma dag haft konstituerande sammanträde, därvid H K H Kronprinsen åtagit sig ordförandeskapet. För att möjliggöra regelbundna centrala kurser för utbildning av hemvärnsbefäl hade styrelsen beslutat att ställa till hemvärnschefens förfogande dels byggnader jämte mark å den Stockholms stad tillhöriga egendomen Vällinge i Salems socken, som fonden förhyrt på 10 år, därvid fonden skulle bekosta erforderliga reparations- och inredningsarbeten, dels ett årligt belopp av högst 30 000 kronor under fem år framåt till bestridande av uppkommande merkostnader, så att extra kostnader ej skulle åsamkas staten. I skrivelsen begärde styrelsen, att hemvärnschefen skulle anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t och därjämte hemställa, att Kungl. Maj:t årligen ville förordna två revisorer för granskning av styrelsens förvaltning och räkenskaper. Genom beslut den 31 juli 1942 medgav Kungl. Maj:t, att omförmälda gåvomedel finge för hemvärnets räkning emottagas. Därvid föreskrevs ej annat villkor än att gåvomedlen skulle förvaltas enligt de föreskrifter rörande mottagande, förvaltning och redovisning av gåvor till hemvärnet, vilka dåvarande arméförvaltningen in pleno den 18 februari 1942 utfärdat med stöd av genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 januari 1941 lämnad rätt för hemvärnet och dess underavdelningar att emottaga gåvor. Samtidigt bemyndigades arméförvalt nings civila departement (numera försvarets civilförvaltning) att utfärda de särskilda redovisningsföreskrifter för hemvärnets centrala utbildningsanstalt, vilka kunde befinnas erforderliga. Sådana föreskrifter utfärdades den 18 augusti 1942. Slutligen förordnades, att de jämlikt nyssnämnda föreskrifterna den 18 februari 1942 av civila departementet utsedda revisorerna årligen skulle verkställa revision jämväl av hemvärnsfondens räkenskaper. Genom beslut den 4 december 1942 fastställde Kungl. Maj:t namnet å den centrala utbildningsanstalten till Hemvärnets stridsskola (HvSS). Samtidigt med ovanberörda handläggning av hemvärnsfondens framställning fortgick fondens insamlingsarbete, vilket gav till resultat ett belopp av i runt tal 440 000 kronor. Sedan de formella frågorna blivit lösta på angivet sätt, vidtogo reparations- och inredningsarbeten å huvud- och förrådsbyggnader samt anskaffande av vissa inventarier, däribland en lastbil, ävensom uppförande av förvaltarbostad, två manskapsbaracker, rymmande vardera 48

101 man samt skjutbana. Vid sidan av fonden skänktes medel samt inventarier och prydnadsföremål i stor utsträckning av sammanslutningar och enskilda personer samt av lottaförbunden. Sålunda må nämnas, utt medel till den ena baracken skänktes av landsorganisationen och kooperativa förbundet, samt att skytteförbundens överstyrelse lämnade visst bidrag till skjutbanan. I juni 1943 var anläggningen färdig, och invigning ägde rum den 27. Därefter har uppförts en bastu för medel, som delvis ställts till förfogande av enskilda givare. I december 1945 beslöt styrelsen för hemvärnsfonden att uppföra två byggnader, en bostad åt chefen för stridsskolan samt en åt befäl, som tjänstgöra som instruktörer under utbildningskurserna. Arbetet härmed pågår. Byggnaderna beräknas vara färdiga hösten 1946. Erforderliga medel för dessa nybyggnader, omkring 125 000 kronor, ha i huvudsak säkerställts genom att ett antal större industrier förbundit sig att bidraga med vissa belopp. När nybyggnaderna äro färdiga, uppgår det belopp som fonden nedlagt på anläggningarna till i runt tal 300 000 kronor. Av det årliga belopp om högst 30 000 kronor, vilket fonden förbundit sig att ställa till hemvärnschefens förfogande ha årligen cirka 25 000 kronor behövt anlitas för att täcka utgifterna till löner åt förvaltare, husmoder och vaktmästare samt arvoden till föreläsare, hyror och arrendeavgifter, underhåll, bil- och brandförsäkringar, renhållning, bränsle och lyse, drivmedel samt telefon och övriga expenscr. Det mellan Stockholms stad (vattenledningsverket) samt styrelsen för hemvärnsfonden slutna hyreskontraktet rörande å egendomen Väll inge uppförda, staden tillhöriga byggnader och visst angivet markområde gällde ursprungligen till den 1 april 1952. Staden har emellertid senare bifallit styrelsens hemställan om rätt att på oförändrade villkor förlänga kontraktet under ytterligare 10 år. Det må anmärkas, att kontraktet ej får av fonden överlåtas eller intecknas.

Framtiden. Sedan stridsskolan i juli 1943 började sin verksamhet, har utbildningen fortgått i ökad omfattning. Hittills har den pågått minst 8 månader om året och bedrives i form av kurser om i regel 14 dagar. I kurserna deltaga i genomsnitt 70 elever åt gången. Främst bedrives utbildning av hemvärnsbefäl men även specialutbildning, såsom kulsprute- och signalkurser. Sedan hösten 1945 förekommer även utbildning av driftvärnsbefäl. Hittills ha mer än 3 000 elever från hela landet åtnjutit undervisning, därav cirka 200 driftvärnsmän vid BBB. Den korta tid då stridsskolan icke är belagd för hemvärnets egen räkning, upplåtes den för övrig frivillig försvarsverksamhet, såsom kurser anordnade av Stockholms försvarsområde och kurser för lottor. Förläggningsmöjligheterna medgiva högst 96 elever i varje kurs. Anslutningen har vid flera tillfällen varit så stor, att alla anmälda icke kunnat mottagas. Stridsskolan fyller en mycket betydelsefull uppgift som utbildningsanstalt och samlingspunkt för hemvärnsmännen. Skolan är välbelägen ur ut-

102 bildningssynpunkt. Terrängförhållandena medge möjlighet att anordna lärorika och omväxlande övningar. Omgivningarna äro vackra, Dessa omständigheter och det fria» otvungna kamratlivet mellan eleverna inbördes samt mellan dem och befälet vidmakthåller och stärker intresset för att deltaga i kurserna. Det är därför vår bestämda åsikt, att stridsskolan bör bestå i den framtida hemvärnsorganisationen. Hemvärnsfondens åtaganden enligt ovannämnda skrivelse den 19 juni 1942 utlöpa den 1 juli 1947. Beträffande tiden därefter ha vi inhämtat yttrande från fondens styrelse, som i huvudsak anfört följande. Av de till fondens förfogande stående medlen kommer den 1 juli 1947 att återstå ett så relativt obetydligt belopp, att fonden därefter icke kan upprätthålla sin stödjande verksamhet i tillnärmelsevis samma omfattning som förut. De gångna årens erfarenheter torde till fullo ha ådagalagt, vilken stor betydelse stridsskolan har för vårt hemvärn. Verksamheten bör därför eidigt fondens förmenande upprätthållas i oförminskad utsträckning. Om så blir fallet kommer avkastningen av kapitalbehållningen att användas till anslag för sådana önskvärda ändamål i samband med stridsskolans verksamhet, för vilka medel annars ej kunna påräknas. Fonden hoppas därför att staten efter nämnda tidpunkt ikläder sig kostnaderna för skolans verksamhet och förklarar sig vid sådant förhållande vilja ställa anläggningarna till hemvärnets förfogande i enlighet med kontraktet mellan fonden och Stockholms stad. Fonden begär emellertid ett statligt bidrag till anläggningarnas underhåll m. ni. Bidragsbehovet har uppskattats till 8 500 kronor om året på följande sätt. De Stockholms stad tillhöriga byggnaderna äro uppförda av sten och brandförsäkrade för 275 000 kronor. Ärlig underhållskostnad torde utgöra IV2 % av detta värde eller 4 125 kronor. Fonden tillhöriga byggnader, uppförda av trä och brandförsäkrade för 223 000 kronor, torde draga en årlig underhållskostnad av 2 % eller 4 400 kronor. Fonden är beredd att vid utgången av ett eventuellt avtal med staten i denna fråga återlämna ej förbrukade medel. Slutligen framhåller fonden, att erforderlig kontroll beträffande statsbidraget lämpligen kan utövas av de två revisorer, som försvarets civil förvaltning utser att årligen granska fondens räkenskaper. Härav framgår att fonden önskar fortsätta sin verksamhet och kvarstå i sitt kontraktsförhållande med Stockholms stad. Fondens förslag innebär, att staten anställer och avlönar erforderligt antal befattningshavare samt bekostar bränsle, lyse, vatten och renhållning, under det att fonden svarar för att anläggningarna bibehållas i ändamålsenligt skick. Vidare ankommer på staten att bekosta avgifter för telefon å stridsskolans expedition samt att kostnadsfritt övertaga en av fonden redan anskaffad lastbil och svara för dess underhåll och drift. Fondens insatser ha varit av utomordentligt stor betydelse för hemvärnet och besparat stora utgifter för staten. Fondens önskan att om än i minskad omfattning fortsätta sin verksamhet bör tacksamt accepteras. Ur hemvärnets egen synpunkt är det en stor fördel att fortfarande åtnjuta fondens stöd,

103 framför allt i sådana hänseenden, där anslag av statsmedel ej kunna påräknas. Den stimulerande verkan härav får ej underskattas. Vi tillstyrka därför en lösning enligt fondens förslag samt det begärda bidraget, vilket synes skäligt. Den av fonden förordade kontrollen synes fullt betryggande. Med hänsyn till att kostnaderna för årligt underhåll kunna variera från år till år, synes bidraget böra utgå som reservationsanslag. Personal som ber öres av hemvärns fondens framställning. Den nuvarande förvaltningspersonalen, som utgöres av förvaltare, husmoder och vaktmästare, tillika, bilförare, har anställts av fonden efter ingående prövning av behovet av arbetskraft och befunnits nödvändig för att lösa cle omfattande uppgifter, som med hänsyn till anläggningarnas storlek förekomma. Vid granskning av förhållandena ha vi funnit, att denna personal är oundgängligen nödvändig och föreslå därför att nya liknande befattningar inrättas, därvid förvaltaren bör placeras i löneklass Uo 7 samt husmodern (2. klass) och vaktmästaren, tillika bilförare, i lönegrad MEo 6 respektive lönegrad MEo 5. övrig personal. I yttrande den 12 oktober 1945 över försvarets civilförvaltnings skrivelse beträffande medelsäskandena för budgetåret 1946/47 tillstyrkte vi på anförda skäl tillsättandet av en befattning för alternativt major eller kapten i lönegrad Oa 4 eller Oa 3 som chef för stridsskolan samt en arvodesbefattning i löneklass UO 7 för en adjutant vid skolan ävensom att ett belopp om 3 000 kronor skulle anslås för läkarvården vid skolan. I proposition till 1946 års lagtima riksdag (nr 120 s. 143) har föredragande departementschefen tillstyrkt adjutantbefattningen. Med hänsyn till att vi ej hade slutfört vårt arbete i organisatoriska frågor samt till att 1945 års försvarskommitté torde komma att till behandling upptaga jämväl frågan om hemvärnets organisation, ansåg sig emellertid departementschefen icke beredd att på detta stadium fatta ståndpunkt till en beställning, avsedd för chefen för stridsskolan, utan förutsatte, att frågan tills vidare skulle lösas genom kommendering av lämplig officer. I nämnda yttrande anförde vi, att instruktionsofficern vid hemvärnsstaben så gott som oavbrutet varit beordrad såsom skolchef under de mer än två år skolan varit i verksamhet. Med den omfattning kursverksamheten hade och alltjämt vore avsedd att få, kunde officern ur hemvärnsstaben icke i fortsättningen beräknas kunna tagas i anspråk såsom skolchef. Det vore ej heller lämpligt att för kortare tid beordra annan officer till skolchef, då detta skulle medföra bristande kontinuitet i verksamheten vid stridsskolan. Skolchefen måste dessutom vara väl insatt i hemvärnets speciella taktik, särskilt i fråga om det »fria kriget». Han borde vidare vara den, som i första hand prövade hemvärnets utbildningsföreskrifter och gåve uppslag till ändringar i föreskrifterna. På dessa skäl ansåg© vi behovet av en skolchef till fullo styrkt. Vi hysa fortfarande samma uppfattning. Beträffande sjukvården har föredragande departementschefen i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s. 140—141) ej haft något att erinra mot det föreslagna beloppet, 3 000 kronor, vilket avsetts för sjukvårdens upprätthållande av civil läkare enligt avtal, enär värnpliktiga läkare eller

104 läkare som fullgöra facktjänstgöring icke kunna påräknas vid skolan mer än möjligen någon sommarmånad. Vidare har departementschefen upptagit 1 000 kronor för sjukvård för hemvärnsmän å stridsskolan. Medel till sjukvårdsmateriel har departementschefen i samma proposition upptagit i samband med anslag till hemvärnets omkostnader. Dessa äskanden ha godkänts av årets riksdag. Hittills har till stridsskolan kommenderats förutom erforderligt antal officerare och underofficerare som instruktörer dels en sjukvårdsfurir ur trängen, vilken tillika tjänstgjort som ordonnans, dels ett vapenhantverkarunderbefäl. Genom beslut den 27 juli 1945 bemyndigade Kungl. Maj: t chefen för armén att tills vidare till tjänstgöring vid stridsskolan beordra oundgängligen erforderlig handräckningspersonal. Vi räkna med att ifrågavarande personal med undantag för vapenhantverkaren även i framtiden beordras till tjänstgöring vid stridsskolan. Vid skolan finnas tagna till uppbörd en mängd tygmateriel, bland annat mera än 100 gevär och omkring 50 automatvapen ävensom ammunition, sprängoch rökmateriel. Antalet automatvapen förutses bli betydligt utökat med hänsyn till planerade ytterligare specialkurser, vilka torde bli föremål för livlig anslutning. Vidare har stridsskolan erhållit omkring 100 cyklar. Då kurserna äro korta, högst 14 dagar, bli utbildningsprogrammen starkt koncentrerade. Detta medför en större förslitning av materielen, i synnerhet vapnen, än normalt. Erforderlig översyn och reparation av materielen medhinnes därför ej under pågående kurser utan måste ske under uppehållen mellan kurserna. Då dessa uppehåll äro relativt korta, blir tiden för effektiv vapenvård knapp. För att betryggande vård och underhåll av den dyrbara materielen skall kunna utövas är det därför nödvändigt att en person, som även kan utföra enklare reparationer, står till förfogande under hela året. På grund härav föreslå vi, att i staten för stridsskolan upptages ett vapenhantverkarunderbefäl, som med hänsyn till kravet på sakkunskap bör vara furir i lönegrad Ma 3. Denna befattning finnes redan upptagen i ett av hemvärnschefen avgivet förslag till stat för stridsskolan för budgetåret 1947/48. Såsom biträde i kök och servering ha vid stridsskolan hittills anlitats medlemmar av lottaorganisationen. Förslaget att även i fortsättningen använda lottor biträddes av föredragande departementschefen i proposition till årets riksdag (nr 120, s. 159—160). Försvarets civilförvaltning hade föreslagit, att ett belopp om högst 12 700 kronor, däri inräknat resekostnader samt ersättning motsvarande lön jämte rörliga tilläggsförmåner under åtta månader för nio köks- och servisbiträden i lönegrad MVd löneklass e och ortsgrupp C skulle uppföras i förteckningen å vissa arvoden och särskilda ersättningar under rubriken Hemvärnet. Ämbetsverkets förslag föranledde ingen erinran från departementschefens sida. Propositionen har godkänts av riksdagen (skr. nr 365). Frågan ar därmed löst och kräver icke någon utredning från vår sida. Vi vilja dock framhålla, att — därest tillräckligt antal lottor icke skulle kunna erhållas — det bör vara tillåtet att anlita annan lämplig kvinnlig personal mot ersättning enligt samma grunder.

105 Sammanfattning. 1 anslutning till hemvärnsfondens av oss tillstyrkta förslag och med hänsyn till verksamheten vid stridsskolan uppstå följande, delvis nytillkommande behov av personal och anslag till omkostnader. A. Personal. 1. På skolans stat: Chef för stridsskolan (major eller kapten) Oa 4 eller Oa 3 (Ny hittills kommenderad). Adjutant (pensionerad underofficer) .. Uo 7. Förvaltare Uo 7 (Ny) I Föranledda av Husmoder, 2. klass MEo 6 (Ny), hemvärnsfondens Vaktmästare, tillika bilförare MEo 5 (Ny)) framställning. Vapenhantverkarunderbefäl Ma 3 (Ny, förut kommenderad). 2. Personal, kommenderad: Instruktörer, 6 officerare och underofficerare. Sjukvårdsfurir ur trängen. Handräckningspersonal. 3. Personal med särskild ersättning: Nio lottor (motsvarande) under 8 månader. B.

Omkostnader. Läkarvård, civil läkare, enligt avtal. Sjukvård. Tvätt. Drivmedel till och underhåll av lastbil .. Telefon Bränsle och lyse Renhållning och städning Bidrag till hemvärnsfonden

Föranledda av hemvärnsfondens framställning.

Härmed förenade utgifter bli föremål för behandling i kapitlet om kostnadsberäkningar.

106 Kap. 13. Hemvärnspersonalens medansvar i hemvärnsarbetet. Nuvarande förhållanden. Frivilligheten i hemvärnet gör, att organisationen företer vissa principiella avvikelser från krigsmakten i övrigt, Former måste således finnas för att på lämpligt sätt ge uttryck åt hemvärnspersonalens självverksamhet och självansvar. De områden, som här närmast skola beröras, äro hemvärnets icke statliga ekonomi, hemvärnspersonalens rätt att dryfta och taga initiativ i gemensamma angelägenheter samt dess föreningsliv. Gåvomedlens förvaltning Kostnaderna för hemvärnets verksamhet bestridas till allra största delen av statsmedel. Vid sidan av dessa förfogar dock hemvärnet i viss utsträckning över tillgångar av enskild natur, huvudsakligen erhållna genom frivilliga bidrag. Dessa medel användas för sådana ändamål, vartill statsmedel icke kunna påräknas, och fylla därigenom många betydelsefulla uppgifter. Eftersom hemvärnet infogades som en del av armén, kunde det till en början på formella grunder icke få disponera andra medel än dem staten ställde till förfogande. Genom beslut den 17 maj 1941 lämnade emellertid Kungl. Maj:t hemvärnet och dess underavdelningar rätt att mottaga gåvor. Arméförvaltningen utfärdade sedan närmare föreskrifter rörande gåvomedlens mottagande, förvaltning och redovisning. .Föreskrifterna stadga bland annat att inom hemvärnsområden, hemvärnskretsar och försvarsområden i särskild ordning utsedda förvaltningsnämnder skola vara förvaltande organ. Beträffande gåvor till hemvärnet i dess helhet fick hemvärnsrådet motsvarande befogenheter. Betryggande revisionsbestämmelser utfärdades samtidigt. En kortfattad redogörelse för det ekonomiska stöd, som hemvärnet åtnjuter från olika håll, synes här på sin plats. En betydande del av de frivilliga bidragen till hemvärnets verksamhet har lämnats av lands- och stadskommuner. I utslag den 15 maj 1941 har emellertid regeringsrätten fastslagit, att beviljande av anslag till hemvärnet icke tillhör de angelägenheter, som kommun äger vårda. Detta utslag medförde en väsentlig nedgång i de'kommunala anslagen. Med anledning härav överlämnade vi den 25 juli 1945 jämte motivering förslag till lag om rätt för vissa kommuner att anslå medel till hemvärnets verksamhet m. m. med hemställan, att proposition i ämnet måtto föreläggas 1945 års höstriksdag. Framställningen föranledde icke önskad åtgärd, men föredragande departementschefen anförde i propositionen angående hemvärnets rekrytering, tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner m. in. (nr 379, s. 24) följande:

»Genom do av mig tillstyrkta förbättringarna med avseende å hemvarnsmannens ekonomiska förmåner torde emellertid behovet av tillskott från kommunalt håll bliva mindre framträdande. Dock skulle det vara önskvärt, om kommunerna ägde rätt att ställa lokaler till hemvärnets förfogande för användning såsom s. k. hemvärnsgårdar eller dylikt. Emellertid torde kommitténs ifrågavarande forslag lämpligen böra upptagas till behandling i samband med planerad översyn av vissa dela* av kommunallagarna, varför jag icke anser mig böra i vidare man an nu skett ingå på detsamma.» Efter vad vi inhämtat har vårt i ärendet avgivna förslag överlämnats till 1946 års kommunallagskommitté, som har till uppgift att verkställa översyn av den kommunala lagstiftningen. I övrigt tillföres hemvärnet gåvor från skilda håll. Sålunda ha många lotta föreningar lämnat frikostiga bidrag liksom också industriföretag och enskilda personer. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas åt hemvärnets egna stödorganisationer. Dessa bestå av lokala föreningar, vilka stundom sammanslutit sig i större enheter. De bedriva sin verksamhet under olika benämningar, såsom rusthållsförbund, hemvärnsrusthåll och dylikt, I mars 1946 funnos 495 sådana lokala föreningar, fördelade på samtliga försvarsområden. Ar 1944 bildades vidare centralnämnden för hemvärnsstöd. Denna nämnd är visserligen icke någon topporganisation i vanlig mening, men verkar för de lokala stödorganisationernas samordning och utveckling. Kostnaderna for nämndens verksamhet bestridas med av hemvärnsrådet anslagna medel. Stödorganisationernas insats är synnerligen värdefull, icke blott ur ekonomisk synpunkt utan även genom att cle bidraga till att stärka sambandet mellan hemvärnet och hembygden. Deras fortsatta bestånd och utveckling anse vi vara av stor betydelse i framtiden. Med avseende på den ekonomiska sidan har denna vår åsikt biträtts i nyssnämnda proposition nr 379, där föredragande departementschefen anfört (s. 23—24): »De förmåner av skilda slag, som vid bifall till de här framlagda förslagen tillkomma hemvärnsmännen, innebära i förhållande till vad nu gäller avsevärda förbättringar. Det är emellertid uppenbart, att hemvärnstjänstgöringen fortfarande kan komma att medföra ekonomiska uppoffringar för den enskilde. Så torde exempelvis den föreslagna daglönen, i regel 6 kronor, i många fall icke bereda hemvärnsmännen full ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Såsom hemvärnskommittén framhållit bör ersättningen i sådana fall kunna ökas genom tillskott av medel, som anskaffats på frivillig väg.» De medel som hemvärnsrådet under de gångna åren förfogat över ha uppgått till betydande belopp.' De ha främst kommit till användning för bestridande av för hemvärnet gemensamma utgifter och som stöd åt ekonomiskt mindre gynnsamt ställda hemvärnsområclcn. Den förnämsta inkomstkällan liar varit insamlingsorganisationen På post för Sverige, som genom brevmärkesförsäljning tillförde hemvärnet omkring 90 000 kronor. Ett avsevärt tillskott är även att förvänta från det i år beviljade hemvärnslotteriet. ^ De för förvaltningen av gåvomedel utfärdade bestämmelserna utgå från att hemvärnet fritt skall förfoga över sina enskilda tillgångar utan någon inbland-

108 ning från de militära förvaltningsmyndigheternas sida. Bestämmelserna äro tillkomna efter hand och äro i behov av översyn i syfte att ge hemvärnsmännen ökad representation även i de högre instansernas förvaltningsorgan. Hemvärnets representationsorgan. Behovet av ömsesidig orientering mellan hemvärnsmännen och hemvärnets militära ledning i olika instanser framträdde tidigt. Redan på sommaren 1940 samlades sålunda alla hemvärnskretsbefälhavare till en instruktionskurs i Uppsala, där cle tillsammans med hemvärnsledningen dryftade olika spörsmål rörande den nystartade organisationens framtida utveckling. Liknande sammankomster ha sedan skett årligen till och med 1945. På samma sätt har inom försvarsområdena årliga, konferenser hållits i samband med utbildningskurser, varvid från hemvärnets sida hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare deltagit, Kepresentationsförsamlingen vid det år 1946 hållna rikshemvärnsmötet på Vällinge hade utsetts enligt en ny princip. Inom varje försvarsområde hade anordnats sammankomster för krets- och områdesbefälhavarna. Dessa båda grupper utsago var för sig bland sina medlemmar ombud, vilkas antal stodo i proportion till gruppernas personalstyrka. Betydelsen av dessa konferenser har varit uppenbar. Representanter för hemvärnet ha fått tillfälle att framföra sina meningar och önskemål beträffande hemvärnsarbetet, samtidigt som de erhållit orientering om frågor av gemensamt intresse. Föreningslivet. Jämsides med de ovan beskrivna formerna för hemvärnsmännens medansvar i hemvärnsarbetet förekommer en ganska omfattande föreningsverksamhet. Sålunda finnas kamratföreningar och befälsföreningar, i regel direkt anknutna till hemvärnsområdena. Sedan 1942 finnes även en riksomfattande föreningsorganisation, benämnd Hemvärnsbefälhavarnas riksförbund, i vilken hemvärnsområdesbefälhavare, hemvärnskrelsbefälhavare och hemvärnsofficerare kunna ingå som medlemmar.

Av vad som här anförts framgår att hemvärnspcrsonalens medansvar i hemvärnsarbetet tagit sig flera olika uttryck. De härför avsedda organisationsformerna ha vuxit fram mer eller mindre oberoende av varandra och sakna därför önskvärt inre sammanhang.

Kommitténs förslag. Vi anse hemvärnspersonalens medansvar i hemvärnets verksamhet som en oumbärlig förutsättning för upprätthållande av dess intresse och arbetslust. Det synes oss därför angeläget att finna fasta och ändamålsenliga former för detta medansvar samt att klart uttrycka cle uppgifter och befogenheter, som böra tillerkännas hemvärnets representationsorgan. Därvid vilja vi först fastslå, att alla militära ärenden alltid avgöras i vanlig militär ordning genom vederbörande chefers beslut. Ärenden, som beröra

109 hemvärnets enskilda ekonomi och ärenden av allmän natur, som icke kunna hänföras till den militära tjänsten, avgöras av vederbörligt representationsorgan eller av ett genom detta utsett verkställande organ. Genom representationsorganen skall, där så utan olägenhet kan ske, tillfälle beredas hemvärnsmännen att dryfta även den militära sidan av sin verksamhet samt framföra förslag i hithörande frågor. Representationsorganen böra sammansättas av representanter för hemvärnsmännen, för hemvärnsområdes- och hemvärnskretsbefälhavarna samt för hemvärnets övriga militära ledning. De av hemvärnsmännen valda ombuden böra utgöra majoritet i samtliga representationsorgan. De kommunala myndigheterna liksom hemvärnskretsnämnderna och hemvärnsrådet böra även vara representerade. Därjämte böra representanter för med hemvärnet samverkande frivilliga organisationer få tillfälle att deltaga i överläggningar om gemensamma frågor. Efter dessa principer sammansatta representationsorgan böra finnas inom varje hemvärnsområde, inom varje försvarsområde samt för hemvärnet i dess helhet. En motsvarande representation i kretsinstansen synes oss däremot icke erforderlig. Representationsorganen i de olika instanserna utse verkställande organ, som lämpligen kallas förtroendenämnder, med befogenhet att sköta de ekonomiska angelägenheterna. I övrigt skola de mellan representationsförsamlingarnas sammanträden stå till vederbörande befälhavares förfogande för rådslag i hemvärnets angelägenheter. Någon särskild benämning för hemvärnsområdes representationsorgan synes icke erforderlig. Däremot föreslås benämningarna hemvärnsting och rikshemvärnsting för de båda övriga församlingsformerna. Av oss föreslagna representationsorgan och verkställande organ framgå av nedanstående tabell. Instanser

Representationsorgan

Hemvärnsområde

Samtliga hemvärnsman

Heinvärnskrets Försvarsområde

Hemvärnstinget

Hela riket

Rikshemvärns tinget

Verkställande organ H e m v ä m s o m r å d e t s förtroendenämnd Kretsnämnden Försvarsområdets förtroendenämnd Centrala förtroendenämnden

Vi föreslå, att representationsorganens sammansättning och uppgifter i stort sett få nedanstående utformning. Hemvärnsområde. Samtliga hemvärnsmän och extra hemvärnsmän böra bilda områdets representationsorgan. Dess ordförande är områdesbefälhavaren. Vaije år hålles minst ett sammanträde, då förtroendenämnd och en revisor utses. Samtidigt utses ombud till hemvärnstinget, såvida icke detta uppdrages åt förtroendenämnden.

110 Förtroendenämnden övertar de uppgifter, som nu handhas av förvalt ningsnämnden och disciplinnämnden, samt handlägger i övrigt sådana ärenden, som enligt tidigare angivna principer falla inom dess arbetsområden. Därjämte utser nämnden, då så icke skett på representantmötet, deltagare i hemvärnstinget. Förtroendenämnden bör bestå av högst fyra ledamöter jämte lika många ersättare, vilka väljas för ett år i sänder. En av ledamöterna och hans ersättare må vara under 20 år. Hemvärnsområdesbefälhavaren är självskriven ledamot och ordförande i nämnden men äger rätt att avsäga sig ordförandeskapet, i vilket fall nämnden inom sig utser annan ordförande. Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden minst två gånger om året samt dessutom, då minst två ledamöter det påyrka. Till nämndens sammanträden skola kallas högst två av kommunal myndighet, drätselkammare, kommunalnämnd (dier motsvarande organ utsedda representanter, som skola äga yttrande- och förslagsrätt i alla frågor samt liksom hittills rösträtt i ekonomiska frågor. Därest området består av flera kommuner, utses representanterna av de båda kommuner, som räkna största antalet hemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Befullmäktigade representanter för hemvärnets stödorganisationer och för övriga frivilliga försvarsorganisationer, såsom befälsutbildningsrörelsen, lotta-, rödakors- och skytterörelserna, ävensom för civil försvaret skola kallas att deltaga i handläggningen av frågor, som beröra hemvärnet och dessa organisationer gemensamt, Vi förutsätta, att de berörda organisationerna bereda hemvärnet tillfälle till motsvarande representation. Revision angående förvaltningen av gåvor till området förrättas minst on gång årligen av två revisorer, därav den ene utses av det kommunala organet i den kommun, som räknar största antalet hemvärnsmän och extra hem värnsmän, och den andre av områdets hemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Sistnämnda val förrättas lämpligen samtidigt med val av ledamöter i förtroendenämnden. Heinvärnskrets. Någon organisationsändring är ej påkallad för hemvärnskretsnämnden, som bör bibehålla sitt namn och tillika bör vara förvaltnings nämnd. Ledamöterna i kretsnämnden böra vara sex, varav fem liksom hittills utses av länsstyrelsen i det län kretsen huvudsakligen tillhör. Den frivilliga befälsutbildningsrörelsen, den frivilliga skytterörelsen och civilförsvaret skola vara representerade med var sin ledamot. Kretsbefälhavaren är självskriven ledamot och ordförande och bör erhålla rätt att i mån av behov kalla hemvärnsområdesbefälhavare till sammanträdena. Nämnden bör bibehålla sin upp gift som förbindelselänk mellan hemvärnet samt civila myndigheter och övriga frivilliga försvarsorganisationer. Försvarsområde. Hemvärnstinget sammanträder minst en gång vartannat år. Samtliga krets- och områdesbefälhavare inom försvarsområdet skola vara självskrivna ledamöter. Hemvärnstingets övriga ledamöter utses bland hemvärnsområdenas hemvärnsmän och extra hemvärnsmän på sätt som förut sagts

Ill och förslagsvis efter följande grunder. Ett ombud utses för varje påbörjat 100-tal hemvärnsmän och extra hemvärnsmän, dock högst tre ombud för varje hemvärnsområde. Försvarsområdesbefälhavaren är självskriven ordförande. I försvarsområde, där antalet ombud överstiger 100, må tinget enligt försvarsområdesbefälhavares best ammande sammankallas i två omgångar, varvid ombuden från samma heinvärnskrets kallas till samma omgång. Tinget bör vidare utse en eller två vice ordförande, sekreterare att föra tingets protokoll ävensom revisor med uppgift att minst en gång årligen granska förvaltningen av gåvor till försvarsområde tillsammans med en liksom hittills av länsstyrelsen i det län, där huvuddelen av försvarsområdet är beläget, utsedd revisor. Befullmäktigade ombud från stödorganisationerna och de frivilliga försvarsorganisationerna skola inbjudas att närvara vid tingets förhandlingar. Hemvärnstinget utser representanter till hemvärnets riksting ävensom för troendenämnd. Denna bör bestå av fem ledamöter. Bland dessa bör represen tant för hemvärnsmän under yärnpliktsåldern ingå. Försvarsområdesbefälhavaren är självskriven ledamot och ordförande. Förtroendenämnden skall handlägga frågor rörande till försvarsområdets förfogande stående icke statliga medel och samarbeta ined övriga frivilliga försvarsorganisationer, hemvärnets stödorganisationer, civilförsvärsdirektören i länet samt reprosentanter för skola och hem. Hela riket. Hemvärnets riksting, som bör sammanträda varannat år, bör bestå av ledamöter valda av hemvärnstingen inom försvarsområdena. Därvid utse hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare samt de genom val utsedda hemvärnsmännen inom respektive grupper ett antal representanter, som stå i proportion till varje grupps styrka. De av hemvärnsmännen valda representanternas antal skall, som förut sagts, uppgå till minst hälften av tingets samtliga medlemmar. Rikstingets medlemsantal bör icke överstiga 150. Hemvärnschefen är rikstingets självskrivne ordförande. Tinget väljer en eller två vice ordförande, tillika med sekreterare att föra tingets protokoll. Representanter för hemvärnsrådet och de ovan angivna försvarsorganisationerna inbjudas att deltaga i överläggning om gemensamma angelägenheter. Centrala förtroendenämndens sammansättning och uppgifter kräver något utförligare omnämnande. Enligt nu gällande föreskrifter är hemvärnsrådet centralt förvaltande organ rörande gåvor, som lämnats till hemvärnet i dess helhet. Denna rådets funktion var från början icke avsedd men tillkom i samband med medgivandet för hemvärnet att mottaga gåvor. Det synes emellertid : viss mån oformligt, att ett av Kungl. Maj:t tillsatt organ sysslar med förvaltningen av enskilda medel, och det har ifrågasatts, om detta organ kan ha befogenhet att syssla med penninganskaffning överhuvudtaget. Då det gällde att anordna tidigare omnämnt lotteri, ansågs hemvärnsrådet böra stå utanför, varför ansökningen ingavs av centralnämnden för hemvärnsstöd. Redin detta förhållande gör, att frågan om handhavancle av hemvärnsledningens icke statliga ekonomi måste prövas. Då vi nu föreslå införande av

112 en central representation för hemvärnet genom ett vart annat år sammanträdande riksting, synes det naturligt, att detta organ anförtros viss andel i skötseln av de för hemvärnet gemensamma ekonomiska angelägenheterna. Vi anse emellertid, att hemvärnsrådet alltjämt bör ha tillfälle att utöva inflytande på hemvärnets ekonomiska angelägenheter och föreslå därför bildande av ett särskilt organ, hemvärnets centrala förtroendenämnd, bestående av tre representanter från rikstinget och en representant från hemvärnsrådet, med lika många ersättare. Hemvärnschefen är självskriven ledamot och ordförande i nämnden. Förtroendenämndens uppgift bör vara att anskaffa medel för tillgodoseende av sådana nödvändiga utgifter, som icke kunna bestridas av statsmedel, samt att bestämma över medlens förvaltning och användning. Nämnden bör dessutom verka för främjande och samordnande av den lokala stödverksamheten inom hemvärnet. Några regler härför anse vi oss icke berättigade föreslå, enär stödverksamheten helt vilar på frivillig grund. Nämndens berörda verksamhet bör därför utövas endast i den mån så befinnes lämpligt. Därutöver bör nämnden tjäna som organ för verkställande av sådana angelägenheter rörande hemvärnet, vilka icke kunna hänföras till den militära tjänsten.

Vad hittills sagts gäller i första hand allmänna hemvärnet. För driftvärnet inom varje myndighet och foretag bör i lämplig omfattning ordnas en motsvarande representation, som den här föreslagna. Driftvärnet bör även få en i förhållande till sin styrka lämplig representation i hemvärnets riksting.

Vid samtliga sammanträden, som hållas inom hemvärnets här föreslagna representationsorgan och förtroendenämnder, äga överbefälhavaren, cheden för försvarsstaben, chefen för armén och hemvärnschefen rätt att närvara. Vederbörande militärbefälhavare, försvarsområdesbefälhavare samt hemväirnsofficer och -underofficer äga rätt att närvara vid sammanträdena inom representationsorganen och förtroendenämnderna inom försvarsområdet. Förestående förslag innebära, att nu gällande föreskrifter rörande discip linnämnder och förvaltningsorgan böra upphävas och ersättas av nya bestäm melser. För de ovan berörda representationsorganen böra erforderliga instruktioner utfärdas av Kungl. Maj:t. Vad slutligen föreningsverksamheten beträffar är denna värd all u p p muntran men blir av naturliga skäl helt beroende på hemvärnsmännens frivilliga medverkan. Några reglerande former för denna sida av hemvärnets verksamhet synas icke erforderliga. Vi vilja blott framhålla lämpligheten av att ungdomen beredes tillfälle att då den så önskar antingen bilda egna föreningar eller också ingå i de äldres föreningar som egna sektioner.

na

Kap. 14. Hemvärnspersonalens ekonomiska förmåner. Nuvarande förhållanden. Allmänna hemvärnet. De ekonomiska förmånerna för hemvärnsman, vilka i tillämpliga delar utgå även till reservhemvärnsmän och extra hemvärnsnian, äro angivna i 12 § hemvärnskungörelsen och innebära följande. a) I krig eller då hemvärnet hålles i beredskap erhåller hemvärnsman fri inkvartering, förplägnad in natura, eller, då sådan förplägnad icke lämpligen kan tillhandahållas, kontant ersättning enligt för värnpliktiga gällande föreskrifter, dagavlöning med 2 kronor för varje tjänstgöringsdag om sammanlagt minst tre timmar, försörjningsbidrag för varje sådan dag med 2 kronor för hustru och 50 öre för barn eller adoptivbarn under 16 år. b) Under tjänstgöring i utbildningssyfte i krig och under fredstjänstgöring erhåller hemvärnsman fri inkvartering, förplägnad in natura eller, enligt nyss angivna grunder, kontant förplägnadsersättning, om tjänstgöringen omfattar minst 8 timmar i följd ävensom daglön med 6 kronor om dagen för tjänstgöring, som fullgöres minst tre dagar i följd och i genomsnitt omfattar minst 8 timmar varje dag. För hemvärnsmän under 20 år utgör daglönen 3 kronor och utgår endast om jämväl äldre hemvärnsmän deltaga i övningen. Daglönen utgår under högst fjorton dagar av ett och samma kalederår. c) Vid all ovan nämnd tjänstgöring åtnjuter hemvärnsnian ersättning för färdkostnad med belopp motsvarande billigaste plats å sedvanliga fortskaffningsmedel, därest resvägen överstiger tio kilometer. En förbättring jämfört med de år 1940 beslutade förmånerna innebär den ovan angivna daglönen, som fastställdes av 1945 års höstriksdag. För statens befattningshavare ha härutöver fastställts vissa förmåner. Med stöd av riksdagens beslut har Kungl. Maj:t den 13 juni 1941 utfärdat kungörelse angående avlöning till viss statsanställd personal under tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövningar eller hemvärnskurser (SFS 1941:624). I civila avlöningsreglementet avsedd ordinarie tjänsteman samt i civila eller militära icke-ordinariereglementen avsedd extra ordinarie tjänsteman, vilken erhåller tjänstledighet för deltagande som hemvärnsman eller reservhemvärnsmän i sådana kurser och övningar, skall under tiden för tjänstledigheten äga uppbära honom eljest tillkommande avlöning minskad med B-avdrag. Tjänstledigheten är begränsad till högst 14 dagar under ett och samma kalenderår. Kungörelser med liknande innehåll utfärdades dels den 30 juni 1942 för vissa folk- och småskollärare m. fl. (SFS 1942: 706), dels den 30 juni 1943 för vissa lärare vid de högre kommunala skolorna (SFS 1943:527). Nu nämnda bestämmelser ha föranlett det tillägget i 12 § hemvärnskungörelsen, att hemvärnsman som är anställd i statlig eller kommunal tjänst icke må av daglönen uppbära högre belopp än att summan av daglönen och den avlöning 8 — 1346 46

114 han må äga uppbära på grund av sin arbetsanställning, icke överstiger hans sedvanliga arbetsinkomst. För skada eller sjukdom, som hemvärnspersonal ådrager sig å tid, då riket icke befinner sig i krig, erhåller personalen ersättning av allmänna medel enligt bestämmelserna i Kungl. förordningen den 28 juni 1941 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring (SFS 1941:593, senaste lydelse 1946:346). 1 fråga om dylik ersättning under krigstjänstgöring måste med hänvisning till innehållet i den av riksdagen godkända propositionen 1940: 257 motsvarande bestämmelser för värnpliktiga anses gälla, oaktat krigsavlöningsreglementet icke är direkt tillämpligt på hemvärnspersonal. Nämnda bestämmelser återfinnas i Kungl. Maj:ts regie mente angående sjukvård åt personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring (SFS 1939:757). Verkshemvärn. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter angående avlöning m. ni. till viss civil personal under tjänstgöring i fred och krig vid verkshemvärn. Föreskrifterna gälla tills vidare, så länge Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar. Beslutet den 19 september 1941 omfattar tjänstemän och arbetare vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk, beslutet den 5 juni 1942 tjänstemän och arbetare vid flygvapnets centrala flygverkstäder och beslutet den 14 september 1944 tjänstemän och arbetare vid försvarets fabriksverk. Genom beslut den 29 juni 1945 har Kungl. Maj:t forordnat, att nämnda föreskrifter, räknat från och med den 1 januari 1945, skulle erhålla ändrad lydelse i vissa avseenden. Slutligen har Kungl. Maj:t genom skilda beslut den 7 september 1945 meddelat enahanda föreskrifter för tjänstemän och arbetare vid krigsmaterielverket samt vid marinens varv, förråd och verkstäder. Här nämnda föreskrifter innehålla i huvudsak följande. Efter vederbörande verks beprövande må tjänsteman under tjänstledighet i fred för deltagande i hemvärnskurs eller undergående av specialutbildning åtnjuta oavkortad lön under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. Äger sådan kurs rum å annan ort än stationeringsort utgår resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från sådan ort enligt lägsta rese- och traktamentsklass i allmänna resereglementet ävensom tjänstgöringstraktamente enligt tilläggsbestämmelserna till civila avlöningsreglementet med 5 kronor för dag och 3 kronor för natt. Förstnämnda ersättning utgår dock ej om fri resa erhålles enligt hemvärnskungörelsen. Tjänstgöringstraktamente för natt utgår ej då fri inkvartering erhålles och ej heller tjänstgöringstraktamente för dag då fri förplägnad åtnjutes enligt hemvärnskungörelsen. Vid tjänstgöring i krig eller då hemvärnet hålles i beredskap bibehålles vederbörande vid avlöning, rätt till pension och övriga förmåner men äger icke åtnjuta ovannämnda traktamenten och ej heller övertidsersättning. I fråga om inkvartering, förplägnad och daglön gälla hemvärnskungörelsens bestämmelser.

115 Bestämmelserna gälla tjänstemän men må i huvudsakliga delar vinna tilllämpning även å de vid respektive verk anställda arbetare, vilka antagits som hemvärns-, reservhemvärnsmän vid verkets verkshemvärn. Skador ådragna genom olycksfall under hemvärnstjänstgöring ävensom ådragen sjukdom räknas som ådragna under tjänstgöring vid verket. Slutligen innehålla föreskrifterna vissa regler om betalning av ersättning för ådragen skada eller sjukdom. Driftvärn. Driftvärnsmän som är arbetstagare vid central eller lokal arbetsavdelning inom byggnads- och reparationsberedskapen bibehålies under honom åliggande tjänstgöring i driftvärnet i krig och fred vid den avlöning, rätt till pension och övriga förmåner, som tillkomma honom som arbetstagare (17 § driftvärnskungörelsen), dock att övertidsersättning ej utgår. I fred utgår dock avlöning endast vid driftvärnstjänstgöring under ordinarie arbetstid samt vid genomgående av driftvärnskurs under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. Då tjänstgöringen eller kursen äger rum å annan ort än där arbetstagaren har att utföra sitt arbete, erhåller han fria resor, fri förplägnad och fri inkvartering. Beträffande rese- och traktamentsersättning samt tjäiistgöringstraktamente gälla samma inskränkningar som för tjänstemän och arbetare vid ovanberörda verkshemvärn, dock att driftvärnsmän i krig åtnjuter traktamente med 2 kronor 50 öre, då fri förplägnad ej tillhandahålles. Utgifter för avlöning, varunder inbegripas jämväl resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamente, till arbetstagare i central arbetsavdelning, BRB driftvärn, bestridas med för ändamålet särskilt anvisade medel. I övrigt bestridas kostnaderna i samma ordning, som skulle ha tillämpats om vederbörande fullgjort arbete som arbetstagare, d. v. s. av det verk eller företag, vars driftvärnsorganisation arbetstagaren tillhör.

Förslag till framtida bestämmelser. Vid granskning av förenämnda bestämmelser ha vi icke funnit anledning att föreslå några principiella ändringar med undantag för vad i det följande särskilt anföres om familjebidrag. Föreskrifterna angående verkshemvärnet komma ju att upphöra, om vårt förslag om dess slopande godkännes. För de verkshemvärn, som därvid omorganiseras till driftvärn, inträder icke någon ändring, eftersom de ekonomiska bestämmelserna för båda dessa hemvärnstyper äro i huvudsak lika. För de verkshemvärn, som ingå i allmänna hemvärnet äger fortfarande ovannämnda kungörelsen 1941:624 giltighet. Enligt nu gällande regler betalas kostnaderna antingen ur hemvärnets anslag eller ur anslagen till byggnads- och reparationsberedskapen respektive vederbörande myndighets anslag eller driftmedel. Samtliga kostnader för resor, förläggning, förplägnad och övningar böra enligt vårt förmenande belasta henvärnets anslag. I fråga om BRB driftvärn kräver en sådan anordning

116 att beviljade medel överföras till hemvärnet, Vi anse lämpligt, att närmare belysa härmed sammanhängande frågor. För verkshemvärnet bestridas kostnader för övningar och kurser m. m. av hemvärnets övningsanslag. Resekostnads- och traktamentsersättningar kunna dock enligt vad ovan antytts bli ersatta av vederbörande myndighet. För byggnads- och reparationsberedskapens övningar m. m. ha däremot beviljats särskilda reservationsanslag, varav kostnader för kurser m. m. bestridas enligt särskilda Kungl. Maj:ts medgivanden. Ur organisatorisk synpunkt kan det icke vara lämpligt, att i fred frågor om bland annat förläggning och förplägnad handläggas i olika ordning för allmänna hemvärnet och driftvärnet. Annorlunda blir fallet i krig eller därmed jämförliga förhållanden. För per sonalen vid driftvärnet inom olika verk och myndigheter blir det då icke möjligt att bokföringsmässigt skilja på den tid som åtgår för driftvärnstjänst göring respektive civilt arbete, enär personalen får antagas utföra sitt arbete med vapnen vid sidan och i nödig omfattning bevaka anläggningar och arbetsplatser. Dessa omständigheter ha verkat bestämmande för att driftvärnstjänstgöringen under krig eller vid beredskap ur avlöningssynpunkt likställes med det civila arbetet. Härav följer, att vederbörande myndighet eller före tag då även måste svara för kostnader och utbetalningar. Någon annan ut väg är ur redovisningssynpunkt icke möjlig. Dessa principer ha kommit till uttryck i 18 § driftvärnskungörelsen. I fred föreligga icke sådana svårigheter. Tvärt om synes med fördel alla frågor, som icke avse driftvärnsmännens avlöningsförmåner, böra handläggas av hemvärnsledningen efter enhetliga principer. Mot bakgrunden härav ha vi samrått med organisationschefen för BRB, som under hand tillstyrkt, att mellan honom och hemvärnsledningen verkställes avräkning av de belopp, som för angivna ändamål böra överföras till hemvärnet från de till BRB förfogande ställda reservationsanslagen. Vi förorda en sådan lösning dels ur praktiska synpunkter, dels emedan därigenom en ökning av hemvärnets övningsanslag synes kunna undvikas, oaktat ett icke obetydligt antal driftvärnsmän väntas tillkomma vid de driftvärnsorganisationer, som enligt Kungl. Maj:ts särskilda medgivanden äro under bildande. Enligt vårt förslag skulle alltså hemvärnets övningsanslag i fred bestrida samtliga utbildnings- och övningskostnader för driftvärnsmän, medan respektive verk och myndigheter svara för personalens avlöningsförmåner ävensom för ersättning för ådragen skada och sjukdom enligt nu gällande regler. Man måste räkna med att sådana händelser inträffa i krig, att hemväxnsmännens tjänstgöring blir av annan art än den hemvärnskungörelsen reglerar, t. ex. vid ockupation av hemorten. I sådant läge är det sannolikt, att hemvärnsmän ansluta till i närheten varande fält- eller lokalförsvarsförband eller till förband, som operera i det »fria kriget». Sådan anslutning är även förut sedd i broschyren »Om kriget kommer». Då uppkommer frågan, om hemvärnsman skall bli berättigad till andra förmåner än dem som utgå enligt hemvärnskungörelsen. Enligt direktiven skulle vi pröva, om hemvärnsnnän enligt chefens för armén i skrivelse den 22 april 1944 framlagda förslag, vid

117 tjänstgöring i fält- och lokalförsvarsförband må antagas till krigsfrivilliga och avlönas i likhet med värnpliktiga. Härigenom skulle hemvärnsmännen bli berättigade till bland annat krigsfämiljebidrag. Under tiden för vårt utredningsarbete har emellertid Kungl. Maj:t den 29 mars 1946 (nr 99) utfärdat ny förordning om familjebidrag åt värnpliktiga in. m. (familjebidragsförordning). Vi ha under hand haft samråd med de sakkunniga i den utredning, som föregick utfärdandet av nämnda förordning. Som följd härav upptog utredningen vissa förslag, vilka godkändes av riksdagen (skrivelse 1946: 104) och inflöto i förordningen. Detta innebär, att Konungen äger föreskriva, att bestämmelserna i förordningen, med de inskränkningar som finnas påkallade, skola äga tillämpning å krigsfrivilliga och annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten under tid då värnpliktiga äro inkallade enligt 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen, d. v. s. i krig eller vid beredskap. Eftersom hemvärnet är en del av krigsmakten, äro hemvärnsmännen inbegripna i uttrycket »annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten». Härutöver må Konungen förordna, att medlemmar av frivillig försvarsorganisation, däri inbegripet hemvärnet, under de villkor Konungen föreskriver skola äga åtnjuta familjebidrag under tid, då de enligt i kommandoväg meddelade bestämmelser deltaga i utbildningskurs eller övning. De berörda bestämmelserna återfinnas i 1 § 3 mom. familjebidragsförordningen. Genom dessa bestämmelser har skapats möjlighet för hemvärnsmän att erhålla familjebidrag utan att de först skola antagas till krigsfrivilliga. Familjebidrag kan utgå icke blott i krig och under beredskap utan även i fred. Frågan är därmed löst i princip. Huruvida och i vilken omfattning bestämmelserna skola träda i tillämpning blir emellertid beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vi vilja uttala oss om vilka principer som enligt vår uppfattning böra gälla för hemvärnsmännens rätt att erhålla familjebidrag. Under övningar och kurser i fred utgår daglön vid tjänstgöring under minst 3 dagar i följd. Vi anse, att familjebidrag i princip icke bör utgå vid kortare fredstjänstgöring än 14 dagar i följd. Daglönen bör då täcka deltagarnas omkostnader. Tjänstgöring av så kort varaktighet torde i regel icke heller motivera det relativt omständliga administrativa förfärande, som kräves för tillämpning av familjebidragsbestämmelserna. Fall kunna dock tänkas förekomma, då familjebidrag kan vara motiverat även vid kortare tjänstgöring, t. ex. då det gäller familjeförsörjare eller om daglön redan utgått under medgivna 14 dagar för kalenderår, och det skulle befinnas lämpligt, att de hemvärnsmän, som erhållit denna daglön, dessutom deltaga i fälttjänstövning eller motsvarande övning. Vi vilja emellertid icke föreslå bestämmelser i detta avseende. Det bör ankomma på hemvärnsledningen att förelägga Kungl. Maj:t förslag härutinnan då frågan aktualiseras och då säkrare erfarenhetsunderlag föreligger. Vi förutsätta, att medgiven daglön alltid utgår i första hand, och att frågan om eventuellt familjebidrag prövas med hänsyn härtill. Under tid då riket befinner sig i krig ävensom eljest då hemvärnet hålles

118 i beredskap synes däremot reglerna om familjebidrag skola tillämpas oberoende av om hemvärnsmännen ansluta till fält- eller lokalförsvarsförband, i »fria kriget» opererande förband eller tjänstgöra vid sina hemvärnsförband. Tjänstgöringen blir då säkerligen mera varaktig än i fred. Befälslön och långtidslön enligt 20 § familjebidragsförordningen böra dock ej utgå. I såväl fred som krig uppstår frågan på vilket sätt vederbörande familjebidragsnämnd skall underrättas om att hemvärnsman fullgör sådan tjänstgöring, som berättigar till familjebidrag. För värnpliktiga fullgöres uppgiftsskyldighet av vederbörande truppregistreringsmyndighet. Ett annat förfarande synes dock nödvändigt beträffande hemvärnsmännen. I fred böra uppgifterna ingivas av chefen för det hemvärnsförband, som deltager i fälttjänstövning eller av chefen för hemvärnets stridsskola vid övningar där. 1 krig kan man tänka sig att vederbörande förbandschef insänder uppgifterna. Alternativt kan tänkas att hemvärnsmannen själv ombesörjer detta; uppgiften skall då vara bestyrkt av vederbörande förbandschef. I krig uppstå emellertid svårigheter att erhålla meddelande om upphörd tjänstgöring. Lämp ligast torde därför vara, att i krig vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare ombesörjer samtliga underrättelser till familjebidragsnämnden. Han torde i regel bäst känna till sina hemvärnsmäns åtgöranden. I fred torde ansökan komma att ingivas först efter avslutad tjänstgöring. Så torde många gånger bli fallet även i krig. För att undvika att hemvärnsmans familjemedlemmar komma i trångmål, exempelvis i sådant fall då hemvärnsmannen ansluter till fältförband, torde familjebidragsnämnderna böra bemyndigas att på ansökan av familjemedlem utgiva ett provisoriskt familjebidrag i förskott. Hemvärnsledningen bör vid krig eller krigsfara underställa Kungl. Maj.t för prövning förslag till bestämmelser om familjebidrag i krig. Det synes icke erforderligt, att bestämmelser om familjebidrag i krig till hemvärnspersonalen utfärdas redan nu. I anslutning till förestående förslag böra bestämmelserna om försörjningsbidrag i 12 § 1 mom. cl) hemvärnskungörelsen utgå. Nämnda paragraf gäller endast för personal i hemvärnet. 1 sin verksamhet måste hemvärnet i både fred och krig i flera avseenden anlita personal ur andra organisationer, främst lottor och rödakorsporsonal. Dessa äro oundgängligen nödvändiga för att handha förplägnads- och samarit frågor. Det synes då motiverat, att ifrågavarande personal under sådan tjänstgöring jämställes med hemvärnsmännen i fråga om rätt till förläggning, förplägnad, resor samt ersättning för därunder ådragen skada eller sjukdom. Däremot föreslå vi ej att även daglön skall utgå till dem, enär viss ersättning torde utgå från deras egna organisationer och frågan om daglön för deras del redan är föremål för övervägande i annat sammanhang. Jämväl i fråga om familjebidrag i krig bör tjänstgöringen i hemvärnet räknas dem tillgodo. Därvid är dock att märka, att medlemmar av Sveriges lottakårer enligt 1 § a) kungörelsen med närmare bestämmelser angående tillämpning av familjebidragsförordningen (SFS 1946: 101) endast må erhålla bostadsbidrag.

119 Kap. 15. Hemvärnspersonalens ställning i straffrättsligt hänseende. E n l i g t direktiven ha vi d i s k u t e r a t h e m v ä r n s m ä n n e n s s t ä l l n i n g i straffrätts ligt h ä n s e e n d e . D e n n a fråga faller delvis inom r a m e n för den fortsatta utredn i n g e n a n g å e n d e revision av strafflagen för k r i g s m a k t e n och 1945 års krigsd o m s t o l s u t r e d n i n g . Vi ha därför i särskilda skrivelser den 26 m a r s 1946 unders t ä l l t dessa u t r e d n i n g a r r e s u l t a t e t av våra överväganden, vilket återgives i det följande. »Jämlikt stadgandet i 1 § sista stycket strafflag för krigsmakten (SLK) äro de som tillhöra hemvärnet att hänföra till krigsmän under tid då de fullgöra tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten och följaktligen under sådan tid underkastade straff enligt nämnda lag. Utöver den vanliga ordningen för bestraffning och tillrättavisning av krigsmän gäller enligt 39 § i militära bestraffningsförordningen den 17 december 1915 (nr 524), att tillrättavisningsrätt tillkommer hemvärnskretsbefälhavare, ändå att han icke äger bestraffningsrätt i disciplinmål, i avseende å honom underlydande hemvärnsmän (reservhemvärnsmän), till vilka räknas jämväl under hemvärnsområdesbefälhavare stående hemvärnsbefäl. Vidare stadgas i 15 § hemvärnskungörelsen den 31 maj 1940, nr 408 — senaste lydelse 1946: 72 — att för varje hemvärnsområde skall finnas en disciplinnämnd, bestående av tre av hemvärnsmännen valda ledamöter jämte ersättare för dem. Nämnden har att avgiva yttrande i sådana frågor rörande ordningen och disciplinen bland hemvärnsmännen, vilka av hemvärnsområdesbefälhavaren eller högre befälhavare hänskjutas till nämnden. Då fråga uppkommer om disciplinär bestraffning eller tillrättavisning av hemvärnsman, vilken icke är hemvärnsbefäl, skall yttrande inhämtas från nämnden. Skyldighet att inhämta nämndens yttrande i sådan fråga skall dock icke föreligga under krig. Beträffande den omfattning, i vilken förseelser begångna av hemvärnsmän blivit beivrade, har från hemvärnsstaben inhämtats, att under åren 1941—1944 sammanlagt 57 hemvärnsmän bestraffats och 60 erhållit tillrättavisning. Bestraffningarna ha i 9 fall ådömts av krigsrätt, i ett fall ålagts av militärbefälhavare och i återstående 47 fall av försvarsområdesbefälhavare (inskrivningsbefälhavare). Tillrättavisningarna ha ålagts av försvarsområdesbefälhavare (inskrivningsbefälhavare), medan hemvärnskretscheferna veterligen icke i något fall utövat sin tillrättavisningsrätt. Den vanligaste bestraffningsformen har varit vaktarrest, 42 fall. Tillrättavisning har meddelats i form av varning. Vid hemvärnets tillkomst underströks i olika sammanhang vikten av att hemvärnet komme att utgöra en del av lantförsvaret. Då Kungl. Maj:ts proposition (1940 nr 257) angående organiserandet av ett hemvärn debatterades i riksdagen, anförde dåvarande försvarsministern, statsrådet Sköld (AK 1940 nr 35), bland annat följande: (Citatet återgivet å s. 8 i detta betänkande). I andra länder ha organisationerna för hemortens försvar stundom använts som brickor i det politiska maktspelet. Någon tendens i sådan riktning har aldrig iakttagits i vårt land, och kommittén vill hävda, att en av anledningarna härtill varit, att det aldrig rått någon tvekan om att hemvärnet utgör en del av krigsmakten. Med hänsyn härtill anser kommittén, att man icke utan tvingande skäl bör göra avsteg från den princip, som så klart uttalats av statsrådet Sköld i ovannämnda yttrande, och som stadfästs i 1 § hemvärnskungörelsen.

120 En sida av hemvärnsmännens ställning som krigsmän är, att de äro underkastade strafflag för krigsmakten. Vid hemvärnets tillkomst rådde ingen tvekan om lämpligheten härav, vilket var helt naturligt, eftersom den skedde under rådande beredskapstillstånd. Efter beredskapens upphörande har man, bland annat i dagspressen, diskuterat frågan om hemvärnsmännen även under fred böra lyda under krigslagarna och därvid på sina håll bestämt hävdat, att detta är olämpligt. Orsaken härtill är lätt att förklara. De militära bestraffningsreglerna ha under beredskapsåren visat sig otidsenliga och bristfälliga i åtskilliga avseenden. Krigsdomstolarnas sammansättning och arbetssätt har även i vissa fall medfört en lagtillämpning, mot vilken berättigad kritik kunnat riktas. Då det emellertid kan väntas, att den fortsatta utredningen angående revision av strafflag för krigsmakten och krigsdomstolsutredningen skola leda till att de påtalade missförhållandena avhjälpas, tvekar hemvärnskommittén icke att förorda att hemvärnsmännen även framgent i straffrättsligt hänseende behandlas som krigsmän, under den tid de 'fullgöra tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten', d. v. s. hemvärnstjänstgöring, vare sig detta sker under krig, beredskap eller fred. I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att uttrycket 'fullgöra tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten' stundom synes ha vållat viss'a tolkningssvårigheter. Tvekan har sålunda i något fall försports, huruvida en hemvärnsman, som kallats till obligatorisk tjänstgöring men underlåtit att efterkomma kallelsen, varit underkastad SLK. Likaså har tvekan yppats om underlåtenhet att vårda vapen och utrustning mellan övningarna kan bli föremål för bestraffning enligt sagda lag. Kommittén, som finner att hemvärnsman i båda dessa fall bör kunna bestraffas som krigsman, anser att det vore önskvärt om det anförda uttrycket kunde förtydligas. Bestraffningsformerna enligt SLK äro utformade med tanke på andra tjänstgöringsformer än dem som tillämpas inom hemvärnet. För personal som fullgör en längre sammanhängande tjänstgöring torde den vanligast förekommande militära bestraffningsformen, arreststraffet, i allmänhet få anses lämplig. Hemvärnsmännen äro normalt icke i tjänstgöring vid den tidpunkt, då straffet skall gå i verkställighet. För att en hemvärnsman skall kunna undergå arreststraff måste han i regel lämna sitt hem och sitt arbete. Detta straff drabbar alltså honom hårdare än flertalet andra krigsmän. För hemvärnsmännen vore det därför enligt kommitténs mening önskvärt, om arreststraffet som regel kunde ersättas av bötesstraff. Arreststraffet synes emellertid böra bibehållas som alternativ bestraffningsform, enär fall kunna inträffa, då det utan olägenhet kan användas. Bötesstraffet skulle i detta fall få karaktären av ett disciplinstraff. Då det beträffande straff av denna karaktär får anses särskilt önskvärt, att straffet följer så snabbt på förseelsen som möjligt, bör förfarandet bli det enklast möjliga. Kommittén föreslår därför att bötesstraff för förseelse mot SLK, begången av hemvärnsman, får åläggas av försvarsområdesbefälhavare. Böterna böra utgå i form av direktböter med belopp mellan 5 och 15 kronor, som tillfalla kronan. Kommittén har även övervägt att föreslå en annan för hemvärnsmän särskilt avpassad bestraffningsform, nämligen suspension, men av flera skäl icke funnit sig böra framlägga förslag härom. Möjligheten att meddela hemvärnsman tillrättavisning i form av varning bör däremot bibehållas. I ett avseende intar hemvärnet en särställning i bestraffningshänseende. Kommittén syftar därvid på stadgandena angående disciplinnämnd i hemvärnskungörelsen. Dessa bestämmelser synas i allmänhet väl ha fyllt sitt ändamål, och kommittén ämnar föreslå att disciplinnämnderna få bestå för framtiden, ehuru i någon annan form än för närvarande.

121 Däremot har bestämmelsen i militära bestraffningsförordningen om hemvärnskretsbefälhavares tillrättavisningsrätt visat sig överflödig; som redan nämnts har den icke tillämpats i något fall. Vid en revision av nyssnämnda förordning synes den sålunda kunna utgå. Slutligen vill kommittén framhålla, att kommittén icke anser det påkallat a t t vidtaga tillfälliga ändringar av SLK och övriga den militära rättskipningen angående lagar och förordningar, även om en revision av dessa författningar icke hinner genomföras förrän vid 1947 års riksdag. Det är kommitténs övertygelse att de som under mellantiden utöva den militära bestraffningsrätten gentemot hemvärnsmännen skola visa så gott omdöme, att de icke onödigtvis ådöma hemvärnsmännen arreststraff, om icke mycket starka skäl härtill föreligga.» Genom cle å t g ä r d e r vi s å l u n d a företagit, får vårt i direktiven m e d d e l a d e u p p d r a g i d e n n a fråga anses fullgjort.

122 Kap. 16. Kostnadsberäkningar. D e k o s t n a d s ö k n i n g a r , som följa av våra f ö r e s t å e n d e förslag, äro av sådan b e t y d e l s e för den framtida h e m v ä r n s o r g a n i s a t i o n e n och d e s s g y n n s a m m a utveckling, att vi icke tveka att förorda dem. K o s t n a d s ö k n i n g a r n a föranledas i h u v u d s a k av förslagen om förstärkning av l e d n i n g e n i försvarsområdena och r i k s l e d n i n g e n , s t a t e n s ö v e r t a g a n d e av k o s t n a d e r n a för s t r i d s s k o l a n samt anskaffning och u n d e r h å l l av u t r u s t n i n g . N e d a n skilja vi på k o s t n a d e r n a för freds- respektive krigsorganisationen. B e t r ä f f a n d e fredsorganisationen följa vi u p p s t ä l l n i n g e n i K u n g l . Maj:ts brev den 24 maj 1946 med b e s t ä m m e l s e r beträffande b l a n d a n n a t till hemvärnet för b u d g e t å r e t 1946/47 av riksdagen anvisade anslag (regleringsbrevet s. 32 —33). D e n u v a r a n d e anslagen fördela sig s å l u n d a : Armén: Hemvärnets avlöningar. Kostnader för författningsenliga arvoden till krets- och områdesbefälhavare samt arvode till civil läkare vid stridsskolan, högst 3 000 kronor, förslagsanslag Armén: Hemvärnets omkostnader, förslagsanslag. Omkostnadsstat: 1. Sjukvård m. m. förslagsvis . . . . 2. Reseersättningar » .... 3. Expenser, högst 4. Publikationstryck, förslagsvis

Kr. 5 1 0 0 0 » 200 000 » 384 000 » 15 000

Kr.

»

650 000

(Av posten 3. ovan må bestridas bland a n n a t bidrag enligt bestämmelserna i 12 § hemvärnskungörelsen till anskaffning av expeditions- och förrådslokaler till hemvärnsområdesbefälhavare med högst 240 000 kronor samt kostnader för telefonabonnemangsavgifter enligt högsta abonnemangsklassen för hemvärnskretsoch hemvärnsområdesbefälhavare med högst 110 000 kronor.) Armén: Hemvärnets munderingsidrnstning Reservationsanslag

m. m.

Armén: Hemvärnets övningar: reservationsanslag. 1. Befälsövningar 2. Truppforbandsövningar

Kr. 400 000 Kr. 440 000 » 535 000

»

975 000

(Häri inräknas kostnader för resor och traktamenten, förläggning, förplägnad, daglön, arvoden till instruktörer m. m.) Armén: Hemvärnets vapen och ammunition m. m., reservationsanslag. 1. Underhåll av hand vapenmaterial m. m Kr. 550 000 2. Ammunition för övningar » 400 000 3. Målskjutningsmateriel m. m » 50 000

» 1 000 000

(I övrigt avses ammunitionsbehovet bli tillgodosett med anlitande av arméns lager av ammunition). Av o v a n s t å e n d e s a m m a n s t ä l l n i n g framgår, att anslagen till h e m v ä r n e t för b u d g e t å r e t 1946/47 belöpa sig till sammanlagt 3 240 000 kronor, vartill komma

kostnader för den ammunitionsmängd, som erhålles ur arméns beredskapslager, beräknade till 2 100 000 kronor. I dessa anslag äro inräknade kostnaderna för de ökade förmåner till hemvärnsmännen rörande förplägnad, daglön och munderingsutrustning, vilka innefattas i 1945 års höstriksdags beslut, men däremot icke kostnaderna för personalen i hemvärnsstaben. Sistnämnda kostnader redovisas fortfarande under arméns anslag. På grund härav upptaga vi i detta sammanhang kostnaderna för den militära personalen särskilt, utan inläkning i hemvärnets anslag.

Kostnadsökningar för fredsorganisationen. Arvodespersonal: För ledningen inom försvarsområdena föreslås en ökning med 4 hemvärnsofficerare och 8 hemvärnsunderofficerare medförande följande nya lönekostnader, beräknade efter ortsgrupp F som medeldyrort. Den faktiska kostnadsökningen för anställning av berörda personal, räknat efter lönegrad Oa 3, löneklass 10 respektive lönegrad Uo 2, löneklass 7 utgör kronor 19,341:60 för officerare och kronor 25,619:20 för underofficerare, i avrundat belopp tillhopa 45,000 kronor. Kostnadsökningen har beräknats utgöra skillnaden mellan å ena sidan samtliga löneförmåner, däri inräknade rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg, men frånräknaf pensionsavdrag, och å andra sidan samtliga pensionsförmåner, däri inräknade rörligt tillägg och kristillägg, vilka tillkomma beställningshavare i nämnda lönegrader och löneklasser. Hemvärnsstaben med hemvärnets stridsskola: Beträffande hemvärnsstaben uppkomma följande ökade lönekostnader: Hemvärnschefen, skillnaden mellan lönegraderna Ob 3 och Ob 2 i ortsgrupp I, inräknat provisoriskt lönetillägg och rörligt tillägg.. Kr. En kapten ur generalstabskåren, lönegrad Oa 3, räknat samma sätt Kr. 9 395 Härifrån avgår besparing genom föreslaget utbyte av den nuvarande befattningen som instruktionsofficer i lönegrad Oa 3 eller Oa 2 mot en befattning som adjutant i lönegrad Oa 2, räknat på samma sätt » 2 967 » Hemvärnsöverläkare, arvode högst Kr. 1 300 Hemvärnspastor, arvode » 600 Stabsredaktör, arvode högst » 1 300 >-,

1000 Q 42g 3 200

Kostnadsökning kr. 10 628 Avlöningar till personal vid stridsskolan räknade efter dyrortsgrupp F, jämte provisoriskt lönetillägg och rörligt tillägg uppgå till följande belopp: Chef för skolan, major eller kapten i lönegrad Oa 4 eller Oa 3 . . Kr. 12 229:80 Vapenhantverkare, löneklass Ma 3 » 2 100: — Förvaltare, löneklass Uo 7 » 7 005: 60 Husmoder, 2. klass, lönegrad MEo 6 » 4 112:40 Vaktmästare tillika bilförare, lönegrad MEo 5 » 3 925: 20 Kronor 29 373: —

124 Stridsskolan är belägen i Salems socken, dyrortgrupp C. Den vid stridsskolan tjänstgörande personalen är i fråga om inköp av olika förnödenheter, skolundervisning för barn i skolåldern m. m. hänvisad till Södertälje stad. Regelbunden linjetrafik mellan Vällinge och Södertälje, en sträcka om 10 km, finnes icke. Levnadskostnaderna för de vid stridsskolan tjänstgörande befattningshavarna och deras familjer torde därför icke understiga levnadskostnaderna i Södertälje, dyrortsgrupp F. Med hänsyn härtill och för att kunna erhålla fullt kvalificerad personal synes man böra beräkna avlöningsförmånerna efter sistnämnda dyrortsgrupp. För kommenderad ordonnans till hemvärnsstaben och handräckningspersonal vid stridsskolan ha vi icke beräknat särskild kostnad under hemvärnets anslag. Personbil till hemvärnsstaben: För underhåll och drift av en hemvärnsstaben såsom stammotorfordon tilldelad personbil beräknas följande kostnader under arméns anslag. Truppförbandens övningar: Drivmedel Motor- och anspannsfordon m. m. Underhåll

Kr. 2 500 » 1000 j£r

3 500

Armén: Hemvärnets omkostnader. 1. S j u k v å r d m. m. I årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln s. 139—141, har behandlats hemvärnsmännens rätt till sjukvård vid deltagande i utbildning vid stridsskolan. Föredragande departementschefen tillstyrkte, att hemvärnsmännen, med hänsyn till att tjänstgöringen vid skolan i regel omfattade 14 dagar, skulle erhålla sådan vård enligt samma grunder som värnpliktiga. I post 1 under ifrågavarande anslag äro inräknade 1 000 kronor för sådan vård. Emellertid förekomma kurser av ungefär samma längd även inom försvarsområdena. Dessa kurser äro till sin natur att jämställa med dem som avhållas å stridsskolan. Det synes därför rimligt, att även de hemvärnsmän, som utbildas i kurser om minst 3 dagar utanför stridsskolan, få åtnjuta sådan sjukvård. Då någon säker bedömningsgrund för härav uppkommande kostnader ej föreligger, ha vi räknat med ett belopp av förslagsvis 10 000 kronor, varmed omkostnadsanslaget bör ökas. 2. R e s e e r s ä t t n i n g a r . I kapitel 13 om hemvärnspersonalens medansvar i hemvärnsarbetet ha vi föreslagit, att ombud för hemvärnsmännen skola utses till representationsorganen. Vid resor, huvudsakligen till hemvärns- och rikshemvärnstingen, böra dessa ombud likställas med befälet och sålunda åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt klass I I D i allmänna resereglementet (jfr 12 § 10 mom. hemvärnskungörelsen). Kostnaderna härför böra kunna täckas av posten 2 under ifrågavarande anslag utan uppräkning. 3. E x p e n s e r . I kapitel 8 om hemvärnets ledning ha vi framhållit nödvändigheten av att bereda det lokala befälet vissa lättnader i de med förrådstjänsten sammanhängande uppgiftenia samt föreslagit, att erforderliga medel ställas till försvarsområdesbefälhavarnas disposition för att de på lämpligt

125 sätt skola kunna lösa förrådsfrågan genom att anställa förrådspersonal. räkna med följande arvodesbelopp till förrådsmän för år räknat: Hemvärnsområde med högst 50 hemvärnsmän 500 st å 50 kr » » 50—100 » 450 » » 100 » » » 100—300 » 230 » » 175 » » » över 300 » 20 » » 250 »

Vi

25 000 45 000 40 250 5 000 Kronor 115 250

I några fall torde flera hemvärnsområden, främst i de större städerna, böra anordna gemensamt förråd. Härvidlag torde de arvoden, som sammanlagt skulle utgå i dessa hemvärnsområden, täcka kostnaderna för högre arvode till förrådsman vid dylikt gemensamt förråd, om nyssnämnda summa avrundas uppåt till 120 000 kronor. Årsarvoden böra i sådana fall utgå med förslagsvis 1 000 kronor. Förråden underställas vederbörande försvarsområdesbefälhavare såsom lokalförråd. Vid förfrågan ha försvarsområdesbefälhavarna förklarat, att förrådsfrågan synes kunna lösas efter dessa riktlinjer. Under ifrågavarande anslag till hemvärnets omkostnader disponeras för budgetåret 1946/47 som nämnts av posten expenser 240 000 kronor till anskaffning av förråds- och expeditionslokaler. I årets statsverksproposition hade emellertid kostnaderna liksom förut beräknats till 256 000 kronor, men minskades i regleringsbrevet med 16 000 kronor, vilka disponerades för att täcka kostnaderna för övriga expenser. Av det tidigare anslagna beloppet, 256 000 kronor, ha hittills omkring 120 000 kronor årligen kunnat inbesparas genom att kommuner och enskilda kostnadsfritt eller mot låg kostnad ställt lokaler till hemvärnets förfogande. Under förutsättning att beloppet även i fortsättningen beräknas till 256 000 kronor och att uppkommande besparingar få disponeras för här avsett ändamål skulle utgifterna enligt vårt förslag kunna täckas. Härigenom skulle man för närvarande kunna undvika ökning av anslaget. Ovisst är dock om berörda besparingar uppstå även i framtiden. Vi vilja i detta sammanhang ännu en gång framhålla betydelsen av att kommunerna formellt erhålla rätt att stödja hemvärnet genom att upplåta erforderliga lokaler. I de största städerna, som omfatta flera hemvärnsområclen, föreligger ett behov av gemensamma expeditionslokaler. De för anskaffande av förråds- och expeditionslokaler fastställda beloppen förslå här ej att hyra även expeditionslokaler, utan detta måste ske för insamlade medel. Vi vilja erinra om att förråden till minst 35 procent äro inrymda i lokaler, tillhöriga respektive hemvärnsområdesbefälhavare. Ur beredskapssynpunkt är detta mycket lämpligt. I de fall där hemvärnsområdesbefälhavaren låtit iordningställa sådana lokaler, och under förutsättning att desamma voro försedda med betryggande låsanordning och uteslutande användes för hemvärnets räkning, hade hemvärnsledningen tolkat tidigare bestämmelser så, att ersättning för intrång efter skälighetsprövning finge utgå till hemvärnsområdesbefälhavarna. 1945 års höstriksdags beslut i anledning av omnämnda proposition nr 379 uteslöt emellertid en sådan tolkning. För att undvika de

126 katastrofala följderna härav begärde hemvärnsledningen Kungl. Maj:ts tillstånd att. få tillämpa den tidigare tolkningen. Sådant tillstånd, dock endast tills vidare, meddelades genom beslut den 21 juni 1946. Det synes orimligt, att ersättning för intrång icke skall få utgå till hemvärnsområdesbefälhavarna, då ersättningen utgår efter betryggande skälighetsprövning i varje särskilt fall och endast för sådana lokaler, som uteslutande användas för hemvärnets räkning och i regel iordningställts utan kostnader för statsverket. I annat fall måste ändock lokaler hyras. Hyreskostnaderna härför bli med säkerhet ej lägre och dessutom tillkomma väsentliga kostnader för iordningställande av nya förrådslokaler. De rent praktiska ölägenheterna för en hemvärnsområdesbefälhavare på landsbygden att ha förrådet kanske på långt avstånd från sin bostad ligga i öppen dag. Härtill kommer att ett stadfästande av en princip, som icke medger ersättning för berört intrång, ter sig som ett miss troende mot hemvärnsområdesbefälhavarna. Detta står ej i överensstämmelse med det förtroende till dem på vilket organisationen eljest i stor utsträckning vilar. Vi anse därför att det av Kungl. Maj:t berörda tillfälliga med givandet bör stadfästas för framtiden. Anslaget till övriga expenser för hemvärnsstaben och försvarsområdena har under beredskapsåren utgått med varierande men städse otillräckliga belopp. Svårigheterna ha dock kunnat lösas genom att vissa utgifter, som delvis föranletts av beredskapen, kunnat avföras å förskottsanslaget (Da). Den största olägenheten vållas av att efter beredskapens upphörande medel ej disponeras för att betala sådana avgiftsbelagda telefonsamtal, som för hem värnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare utgöra ett nödvändigt kommunikationsmedel mellan dem och försvarsområdesstaberna, inom kretsarna och i viss mån inom hemvärnsområdena. Kostnaderna för berörda samtalsavgifter, räknat efter högst 15 kronor årligen i medeltal för hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare, uppgå till 19 500 kronor, vilket belopp dock torde kunna avrundas nedåt till 15 000 kronor, varmed omkostnadsanslaget bör ökas. Under posten expenser tillkomma 600 kronor för expeditionstelefon vid hemvärnets stridsskola. De i Storumans, Jokkmokks och Mora försvarsområden föreslagna hemvärnsofficerarna kunna ej förläggas i anslutning till förband ur armén. På grund härav synes det lämpligt, att dessa få upplåta expeditionslokal i sina bostäder och härför erhålla ett årligt belopp, förslagsvis 1 000 kronor. Om kostnadsanslaget bör sålunda ökas med 3 000 kronor. Den totala ökningen av posten expenser under omkostnadsanslaget enligt vad ovan anförts blir alltså (16 000 -f 15 000 + 600 + 3 000 = ) 34 600 kronor. Armén: Hemvärnets munderingsutrustning m. m. I vår framställning, som låg till grund för propositionen 1945: 379, föreslogo vi, att samtliga hemvärnsmän skulle utrustas med nya marschskodon, vilka beräknades ha en slitningstid av 6 år. Arméförvaltningens intendenturavdelning beräknade i anslutning till vår framställning de årliga kostnaderna för förnyelse av skodon till 472 500 kronor. I propositionen anförde föredra-

127 gand.e departementschefen att vissa skäl talade för att hemvärnsmännen efter viss tid — 4 eller 6 år — med äganderätt skulle få övertaga marschskodonen men att slutlig ställning till denna fråga icke borde tagas förrän i samband med prövningen av 1945 års försvarskommittés förslag. Därest skodonen skulle få övertagas efter 4 år, torde ovanstående årliga kostnadsbelopp böra proportionellt ökas till cirka 700 000 kronor. Vi anse det angeläget, att beslut snarast fattas i frågan. De skodon, som hemvärnsmännen erhållit, voro icke nya vid utdelningen. Med hänsyn till vad föredragande departements chefen anfört i nämnda proposition anse vi oss icke böra upptaga några kost nåder i detta avseende. I vår framställning den 31 januari 1946 beräknade vi, att kostnaden för utrustining till hemvärnspojkar skulle kunna täckas av befintliga anslag. Vi räkna fortfarande härmed. Armén: Hemvärnets övningar. Utöver avlöning till personal på stridsskolans stat tillkomma vissa löpande omkostnader. För bränsle och lyse beräknas 7 000 kronor, för renhållning och städning 2 500 kronor och för tvätt 2500 kronor, tillhopa 12 000 kronor. Enligt av Kungl. Maj:t redan fastställda, principer för användningen av hemvärnets övningsanslag och efter samråd under hand med arméförvaltningens intendenturavdelning finna vi, att dessa utgifter såsom sammanhörande med förläggningskostnader böra belasta anslagsposten till befälsövningar. Vi anse, att beloppet bör kunna utgå ur posten utan uppräkning. För att täcka utgifterna för den lastbil, som vi föreslagit, att staten utan vederlag övertager från hemvärnsfonden erfordras däremot en anslagsökning med 1 500 kronor för drivmedel och 1 000 kronor för underhåll. Dessa kostnader böra utgå av de å s. 124 under personbil till hemvärnsstaben angivna anslagen till drivmedel respektive underhåll av stammotorfordon. Det av oss tillstyrkta bidraget till hemvärnsfonden till under håll av anläggningarna, 8 500 kronor, bör upptagas såsom ett särskilt reservationsanslag, eventuellt under anslaget till extra utgifter (redovisningstitel 579). För överskådlighetens skull ha vi emellertid valt att införa kostnaden här. Posten skulle alltså ökas med totalt 8 500 kronor för att täcka omkostnaderna vid stridsskolan. Underhållsanslagets disposition bör regleras genom avtal mellan hemvärnschefen och hemvärnsfonden. Avtalet bör underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Beträffande övningsanslaget i dess helhet erfordras en ökning med 25 000 kronor, avseende årsarvoden med 250 kronor till chefsinstruktörer i 100 hemvärnskretsar enligt vad vi anfört i kapitel 10 om hemvärnets utbildning. Skulle den utredning om arvoden till instruktörer, vilken i nämnda kapitel berörts, resultera i en höjning av utgående dagtraktamente från 6 till 10 kronor, uppstå merkostnader om 80 000 kronor, räknat efter 20 000 tjänstgöringsdagar å 4 kronor. Såvitt hittills kunnat förmärkas, har någon nämnvärd nedgång i hemvärnets numerär icke skett efter vapenstilleståndet. Tillströmningen av extra hemvärnsmän är gynnsam. Därest våra förslag om samordning av ungdomsutbildningen och avkortning av värnpliktstjänstgöringen vinna bifall, torde

128 intresset för utbildning och övningar och därmed kostnaderna för desamma icke oväsentligt öka. Härtill komma kostnaderna för de nya driftvärn, som icke motsvaras av förutvarande verkshemvärn, nämligen bland annat vid vägoch vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen. Dessa förhållanden försvåra möjligheterna att beräkna de blivande kostnaderna för utbildningen. I kapitel 14 om hemvärnspersonalens medansvar i hemvärnsarbetet ha vi påvisat, att samtliga kostnader i fred för resor, förläggning, förplägnad och daglön böra utgå ur hemvärnets anslag och förordat, att en avräkning enligt vissa principer kommer till stånd mellan organisationschefen för BRB och hemvärnschefen rörande övningsanslagen till byggnads- och reparations beredskapens övningar. Bland dessa anslag föreligga reservationer på omkring 200 000 kronor. Jämlikt omnämnda regleringsbrev för budgetåret 1946/47 (s. 7) disponeras 130 000 kronor, därav 105 000 kronor för övningar med BRB driftvärn. Det synes oss lämpligt, att ifrågavarande reservationer få anlitas för allt driftvärn inom byggnads- och reparationsberedskapen. Detta torde ursprungligen vara avsett. Att så hittills ej skett torde ha berott på vårt utredningsarbete. Därest en sådan överföring, som torde kunna om fatta cirka 150 000 kronor, kommer till stånd, lösgöras i motsvarande' mån medel för allmänna hemvärnets läkning, ökning av hemvärnets övningsan slag med kostnader för chefsinstruktörer i hemvärnskretsar och för övriga instruktörer samt för av oss föreslagen utbildning synes då kunna undvikas. Vi förorda en lösning enligt dessa riktlinjer. Härigenom skapas möjlighet att under något år vinna erfarenhet om anslagsbehovet för utbildning och övningar inom den framtida hemvärnsorganisationen. Armén: Hemvärnets vapen och ammunition m. m. Enligt vår beräkning av fredsorganisationens omfattning erfordras en ny vapentilldelning med 13 600 gevär, 1 700 kulsprutepistoler och 1 700 kulsprutegevär. Dessa vapen böra snarast tillf öras hemvärnet. I kapitel 11 om hemvärnets utrustning ha vi föreslagit, att plutoncheferna beväpnas med kulsprutepistoler, erforderligt antal 1 700, och att pistoler ställas till förfogande för beväpning enligt 1945 års utrustningslistor, erforderligt antal 900, och för beväpning av kulspruteservismanskapet, erforderligt antal 1 000. Vidare ha vi framhållit angelägenheten av att tilldelade kulsprutegevär utbytas mot en mera ändamålsenlig modell samt önskvärdheten av att ytterligare en kulsprutepistol per grupp tilldelas. Av uppgifter, som under hand erhållits från arméförvaltningens tygavdelning, framgår att dessa vapenkvantiteter, bortsett från 900 pistoler, icke kunna ställas till förfogande ur befintliga lager. Då vi anse, att vapen för att täcka den föreslagna fredsorganisationens ökade behov ävensom nya vapen till plutonchefer och kulspruteservisens manskap snarast böra tillföras hemvärnet, ha vi upptagit engångskostnaderna härför sålunda: 13 600 gevär å kr. 180 Kr. 2 448 000 3 400 kulsprutepistoler a kr. 150 .. » 510 000 1 700 kulsprutegevär å kr. 1 000 .. » 1 700 000 1 000 pistoler å kr. 200 » 200 000 Summa 4 858 000

129 Ettt fastställande av våra förslag rörande fredsorganisationens omfattning och ammunitionstilldelningen medför ökade kostnader. Största delen av amnnunitionen har hittills erhållits ur arméns beredskapslager. Värdet härav för rJbudgetåret 1946/47 beräknas till 2 100 000 kronor. Dessa lager torde räcka flerat, år framåt. I årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln s. 144, har föredragande departementschefen förutsatt, att ammunitionsbehovet, utöver vad som täckes av föreslaget belopp, får tillgodoses med anlitande av arméns bere»dskapslager. Enligt vårt förslag i kapitel 11 tillkomma emellertid övning>sammunition till pansarskott, spetsammunition (15 000 000 patroner a 13 öre),, sprängmedel och handgranater, vilka ammunitionssorter ej kunna tillhandahållas ur beredskapslager, såvida icke återanskaffning omedelbart sker. Här;av följande merkostnader framgå av nedanstående sammanställning.

Nuvarande anslag

Anslagsposter

U n i d e r l i å l l av k a n d v a p e n m a t e r-iel m . m A n n m u n i t i o n in. m . . Mådskjutningsmateriel

550 000 | 400 000 \ \» 2 100 000 ) 50 000 m. m. Summa 3100000

Tillkommer for nya vapen och stridsmedel

Summa kronor

115 000 500 000 10 000 625 000

665 000 / • 2 350 000\ 1 650 000| 60 000 3 725 000

Anmärkning

1 Ur beredskapslager, belastar t. v. icke hemvärnets anslag

Kostnader för krigsorganisationen. F ö r byggnads- och reparationsberedskapens driftvärn finnas redan vapen och övrig utrustning anskaffade. Vi föreslå ingen ökning härutinnan. Beträffande beväpning av personal med uppskov och civilplaceringskort föreslog överbefälhavaren i en hemlig skrivelse den 29 september 1944 anskaffning av vapen i etapper under en femårsperiod för visst belopp. Arméförvaltningens tygavdelning hade i anslutning härtill beräknat vissa kostnader för förrådshållning. Med hänsyn till den pågående utredningen inom 1945 års försvarskommitté anse vi oss icke böra beräkna några kostnader i detta avseende, enär frågan ytterst blir beroende av ställningstagandet till vårt förslag i samband med beslutet om den framtida organisationen av försvaret i dess helhet. I största möjliga utsträckning synas dock vapen redan i fred böra reserveras, i den mån överskott kan komma att uppstå i samband med modernisering av arméns beväpning. I fråga om övrig utrustning ha vi föreslagit enklast tänkbara åtgärder. Huruvida utrustning skall anskaffas redan i fred är en fråga, som kommer att avgöras på samma sätt som beträffande beväpningen. Oberoende av om och i vilken utsträckning vapen och övrig utrustning kunna säkerställas redan i fred, synes oss vårt förslag om mobiliseringsåt9 — 1346 46

130 g ä r d e r i fred ändock b ö r a genomföras, då det medför en förhållandevis blygsam kostnad, som för övrigt i n r y m m e s i k o s t n a d e r n a för personalförstärkn i n g e n i försvarsområdena.

Sammanfattning. V å r a förestående förslag u t m y n n a icke i särskilda k o s t n a d e r för krigsorganisationen. F ö r fredsorganisationen u p p s t å d ä r e m o t e n g å n g s k o s t n a d e r med 4 858 000 k r o n o r samt årliga m e r k o s t n a d e r med s a m m a n l a g t 770 000 kronor. De förut angivna b e l o p p e n ha därvid a v r u n d a t s till j ä m n a tal. D e s s a årliga merkostn a d e r föranleda en ökning av anslagen till a r m é n med följande b e l o p p : Armén: Avlöningar till aktiv personal ni. fl. Arvoden till 4 hemvärnsofficerare och 8 hemvärnsunderofficerare Kr. 45 000 Personal vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola (10 900 + 30 000) > 40 900 Armén: Truppförbandens övningar. Drivmedel Kr. 4 000 Armén: Motor- och anspannsfordon m. m. Underhåll » 2 000 » 6 000 (Avser hemvärnsstabens personbil och stridsskolans lastbil). Armén: Hemvärnets omkostnader. Omkostnadsstat: 1. Sjukvård m. m Kr. 10 000 3. Expenser (16 000 -f 15 000 + 600 + 3 0 0 0 ) . . . . » 34 600 Armén: Hemvärnets 1. Befälsövningar

övningar.

Armén: Hemvärnets vapen och ammunition m. m. 1. Underhåll av handvapenmateriel m. m 2. Ammunition m. m 3. Målskjutningsmateriel m. m

8 500 Kr. 115 000 » 500 000 _ » 10 00Q

» 625 000

Summa kronor 770 000 D e årliga m e r k o s t n a d e r n a ha b e r ä k n a t s u n d e r förutsättning, att omkring 150 000 k r o n o r överföras till h e m v ä r n e t från reservationsanslagen till byggnads- och r e p a r a t i o n s b e r e d s k a p e n s övningar. E n g å n g s k o s t n a d e n förutsätter, a t t föreslaget antal vapen icke kan överföras från arméns befintliga lager.

131 Avd. III.

Författningsförslag. Förslag till

Hemvärnslag;. 1 §• Hiemvärnet, som utgör en del av krigsmakten, består av militärt organiserade förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av d<en egna hemorten och arbetsplatsen. Niärmare bestämmelser angående hemvärnets organisation och uppgifter meddelas av Konungen. 2§B-efinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att hemvärnet skall hållas i beredskap (hemvärnsberedskap). Befallning om hemvärn sberedskap må avse allenast viss del av riket. 3§1. Hemvärnsförbanden rekryteras i första hand på frivillighetens väg. 2. För att cle hemvärnsförband, vilka icke äro fulltaliga då befallning om hemvärnsberedskap utfärdas, skola erhålla avsedd personalstyrka, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad, förordna, att i riket boende svensk man från och ined det kalenderår, under vilket han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiosju år, skall vara skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i hemvärnet, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva. Dylik skyldighet benämnes hemvärnsplikt. Förordnande om hemvärnsplikt må ej meddelas, med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Är riksdagen samlad då befallning om hemvärnsberedskap utfärdas, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande om hemvärnsplikt. 4§Ej må utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av överbefälhavaren tjänstgöring i hemvärnet åläggas någon å sådan tid, att han därigenom hindras fullgöra honom på grund av värnplikt eller eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra vid krigsmakten i övrigt.

5§. Om befrielse från fullgörande av hemvärnsplikt meddelar Konungen bestämmelser. 6 §. Sedan Konungen förordnat om hemvärnsplikt, är hemvärnspliktig skyldig att på anmaning av försvarsområdesbefälhavare inom tid denne föreskriver lämna erforderliga upplysningar rörande personliga förhållanden av betydelse för frågan om hans tjänstgöring i hemvärnet. Uppkommer fråga om hemvärnspliktigs uttagning till hemvärnstjänst, är han skyldig att efter personlig kallelse inställa sig å utsatt tid och plats inom den hemvärnskrets där han vistas.

7§. 1. Uttagning av hemvärnspliktig till hemvärnstjänst verkställes av försvarsområdesbefälhavare, sedan vederbörandes hemortskommun, därest omständigheterna så medgiva, lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet. Verkställes uttagning utan att sådant yttrande inhämtats, skall vederbörandes hemortskommun underrättas härom. 2. I första hand skall den uttagas, som på grund av uppskov eller civilplacering är befriad från honom eljest åvilande skyldighet att under krig tjänstgöra vid krigsmakten. Vid uttagningen skall hänsyn tagas dels till vederbörandes militära kun skaper och färdigheter samt hans allmänna lämplighet för hemvärnstjänst, dels till hans civila arbetsuppgifter och hans uppgifter inom civilförsvaret eller frivillig försvarsorganisation. Hemvärnspliktig, som uttagits till hemvärnstjänst, är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som gälla för hemvärnsman, vilken genom frivilligt åtagande anslutit sig till hemvärnet. 9§1. Den som underlåter att i enlighet med B § första stycket lämna upplysningar om där avsedda förhållanden bote tio kronor. Varder någon fälld till ansvar för förseelse som i första stycket sägs, äge ock domstolen vid vite förelägga honom att fullgöra, sin upplysningsskyldighet. 2. Hemvärnspliktig, som jämlikt 6 § andra stycket kallats att inställa sig personligen men utan laga förfall uteblir, bote högst femtio kronor. Har den hemvärnspliktige laga förfall för sin utevaro men underlåter han att, så snart ske kan, anmäla förfallet till den myndighet som utfärdat kallelsen, bote tio kronor. 3. Böter och viten som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

133 Förslag till

Kungörelse om hemvärnets organisation och uppgifter m. m. (hemvärnskungörelse). Gemensamma bestämmelser. 1

§" Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och driftvärn. Allmänna hemvärnet verkar för det omedelbara skyddet av den egna hemortem och driftvärnet för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myndigheters eller enskilda företags anläggningar och arbeten. D'riftvarnet må icke användas för annan uppgift än i andra stycket sägs. Det ankommer på myndigheten eller företaget att, om möjligt i samråd med vederbörande militära myndighet, avgöra, när till driftvärn hörande förband skalll insättas. 2 §. Under chefen för armén utövas hemvärnets högsta militära ledning av en rikshemrärnschef. Denne för befälet över hemvärnet i vad avser personal, organisation, utrustning och utbildning. Han biträdes i sitt arbete av en hemvärnsstab. Angående rikshemvärnschefens och hemvärnsstabens närmare arbetsuppgifter m. m. stadgas särskilt. Till rikshemvärnschefens förfogande skall finnas ett hemvärnsråd, bestående av högst nio ledamöter, vilka för bestämd tid utses av Kungl. Maj:t. Hem värnsrådet, vars förhandlingar ledas av rikshemvärnschefen, har till uppgift att följa hemvärnets verksamhet och utveckling och att med avseende därå för chefen för armén framlägga de förslag och önskemål, som må finnas påkallade. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall hemvärnsrådet höras. 3 §• Inom varje militärområde bestämmer militärbefälhavaren om hemvärnets användning i krig samt äger utöva därav betingad inspektionsrätt. Under rikshemvärnschefen och militärbefälhavaren utövas hemvärnets ledning inom varje försvarsområde av försvarsområdesbefälhavaren. Denne svarar för de åtgärder, som erfordras för mobilisering av hemvärnet inom försvarsområdet. Vad i denna kungörelse stadgas om försvarsområdesbefälhavare gäller i tillämpliga delar för de chefer för kustartilleriförsvar, vilka tjänstgöra såsom befälhavare för marina försvarsområden.

134 Inom sjunde militärområdet fullgöras' de uppgifter, som enligt amdra stycket åvila försvarsområdesbefälhavare, av militärbefälhavaren understtälld personal. 4§Hemvärnets personal utgöres av hemvärnsman, extra hemvärnsman, lliemvärnsrekryter och hem värnspojkar, vilka vid tjänstgöring i driftvärnet benämnas driftvärnsmän, extra driftvärnsmän, driftvärnsrekryter och driftväärns pojkar, samt av musikhemvärnsmän. Till hemvärnsmän räknas jämväl allt hemvärnsbefäl.

Hemvärnsmän och extra hemvärnsman avses för aktiv tjänst i hemvärrnet, extra hemvärnsman dock endast under tid, då cle icke tagas i anspråk fölvärnpliktstjänstgöring. Hemvärnsrekryter avses för utbildning till hemvärnsman. Hemvärnspojkar avses för utbildning till hemvärnsrekryter. Dylik utbildning må icke omfatta vapentjänst.

6§. 1. Till hemvärnsman (hemvärnsrekryt, hemvärnspojke) må den antaigas. som a) i värnpliktshänseende är över- eller underårig eller frikallats från värnpliktens fullgörande eller såsom värnpliktig i kommandoväg krigsplacerats vid hemväirnet eller på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring, b) under antagningsåret fyller minst 17 (hemvärnsrekryt minst 16, lremvärnspojke 15) år, c) är välfrejdad och känd för medborgarsinne och laglydnad, d) besitter nöjaktiga fysiska förutsättningar för hemvärnstjänst, e), om han är omyndig, inhämtat målsmans medgivande till antagninggen samt f), då fråga är om antagning till allmänna hemvärnet, att han är bosatt eller stadigvarande vistas inom det hemvärnsområde, där han söker inträde'. För antagning till hemvärnsman (överföring från hemvärnsrekryt till hemvärnsman) fordras därjämte, att vederbörande äger tillfredsställande skjutskicklighet. 2. Till extra hemvärnsman må antagas värnpliktig, som icke avses i 1 mom., under förutsättning att den värnpliktige uppfyller cle i samma mom. under c) och f) angivna fordringarna. 3. Angående antagning av musikhemvärnsmän äger chefen för armén utfärda närmare bestämmelser.

135 7 K o n u n g e n fastställer i kommandoväg det antal hemvärnsman och hemvärnsrekryter, som sammanlagt högst må antagas i fred (maximistyrka i fred) och motsvarande antal i krig (maximistyrka i krig) ävensom huru stor del av desssa styrkor, som må utgöras av extra hemvärnsmän. Mlaximistyrkorna fördelas på försvarsområden (sjunde militärområdet) och drifttvärn enligt rikshemvärnschefens bestämmande.

Kemvärnspersonalen sammanföres i förband. Förbanden organiseras dels i freed (i fred uppsatta förband), dels då Konungen meddelat förordnande om hemivärnsplikt (i krig uppsatta förband). Organisering och ledning av de i krig uppsatta förbanden åvilar vederbörande försvarsområdesbefälhavare i samråd med arbetsledningen vid de myindigheter och företag, vilkas personal med hemvärnsplikt uttages till sådama förband. Beträffande organisering och ledning av de i fred uppsatta förbanden gäller vad nedan stadgas. 9§11. Under tid då riket befinner sig i krig ävensom eljest, då Konungen utfärdat befallning om hemvärnsberedskap, är hemvärnsman skyldig att på kalllelse inställa sig till den tjänstgöring, som erfordras med hänsyn till pågåemde eller befarad fientlig verksamhet. 'Tjänstgöring som i första stycket sägs skall av hemvärnsman i allmänna hermvärnet i regel fullgöras inom eget eller angränsande hemvärnsområde samt av hemvärnsman i driftvärnet vid den egna arbetsplatsen samt icke utan tviingande skäl förläggas till sådan tid, att hemvärnsinannen hindras att fullgöra sina civila arbetsuppgifter. 12. Under tid då riket befinner sig i krig är hemvärnsman jämväl skyldig att fullgöra den tjänstgöring i utbildningssyfte, som enligt av Konungen utfärdade bestämmelser må åligga honom. 3 . Under fredstid är hemvärnsman skyldig att i utbildningssyftc årligen fullgöra högst 50 och lägst 20 timmars tjänstgöring enligt därom av chefen fött armén utfärdade bestämmelser. Utan särskild överenskommelse må tjänstgöringen icke förläggas till hemvärnsmannens arbetstid. Utöver nämnda tjänstgöring, vari endast undantagsvis må inräknas den tid som åtgår för vidmakthållande och förkovran av hemvärnsmannens skjutskiicklighet och allmänna fältduglighet, må hemvärnsman efter eget åtagande fulllgöra ytterligare tjänstgöring i utbildningssyfte. 4. Efter eget åtagande må hemvärnsman under fredstid enligt av Konungen i särskild ordning meddelade bestämmelser på kallelse av vederbörligt hemvärnsbefäl deltaga i efterspanings-, bevaknings- eller handräckningstjänst som påkallas av militär eller civil myndighet.

136 5. Vad i 2—4 mom. stadgas för hemvärnsman skall jämväl gälla extra hemvärnsman och hemvärnsrekryt. 6. Chefen för armén må befria hemvärnsman, extra, hemvärnsman och hemvärnsrekryt från tjänstgöringsskyldighet, som i 2 och 3 mom. avses. 7. Om inkallelse av hemvärnspliktiga samt om deras tjänstgöring meddelas bestämmelser av Konungen i kommandoväg. 8. Enligt rikshemvärnschefens bestämmande må utanför hemvärnet stående personal enligt eget åtagande anlitas för samarit-, förplägnads- eller annan liknande tjänstgöring inom hemvärnet. Vid dylik tjänstgöring må nämnda personal åtnjuta samma förmåner, som enligt 11 och 21 §§ tillkomma hemvärnspersonalen med det undantag, varom förmäles i 21 § fi mom. 10 §. . Hemvärnspersonal må icke samtidigt tillhöra allmänna hemvärnet och driftvärnet, dock må hemvärnsman i allmänna hemvärnet, som i krig fullgör arbete vid central arbetsavdelning inom organisationen för byggnads- och reparationsberedskap, under sådan tid tillhöra avdelningens driftvärn och därvid vara befriad från tjänstgöring i allmänna hemvärnet. 11 §• Angående hemvärnspersonalens rätt till fri utrustning och beväpning, ersättning för sjukdom eller skada, som ådragits under tjänstgöring som i 9 § sägs, ävensom till familjebidrag, gäller vad särskilt stadgas. 12 §. Ansökan att bliva antagen i hemvärnet skall ske skriftligen samt, utom beträffande extra hemvärnsmän, vara åtföljd av egenhändigt underskriven självförklaring rörande sökandens hälsotillstånd. Bifallés ansökan om antagning till hemvärnsman, extra hemvärnsman eller hemvärnsrekryt, upprättas kontrakt angående anställningen; för hemvärnspojke utfärdas antagningsbevis. Formulär till i första stycket omnämnda handlingar fastställas av rikshemvärnschefen och tillhandahållas kostnadsfritt av hemvärnsstaben. 13 §. I fråga om tjänsteställning för befäl vid hemvärnet äger chefen för armén utfärda erforderliga föreskrifter. Närmare bestämmelser angående hemvärnspersonalens tjänsteåligganden samt angående utbildning och tjänstgöringsförhållanden m. m. utfärdas avchefen för armén eller, enligt dennes bemyndigande, av rikshemvärnschefen. 14 §. Alla militära frågor rörande hemvärnet avgöras genom beslut av vederbörande militära chefer, dock må hemvärnspersonalen väcka förslag i sådana frågor. Hemvärnspersonalen äger härjämte rätt att besluta om vården av

137 hemviärnets allmänna angelägenheter samt av tillgångar och anläggningar, vilka icke itillhöra staten eller bekostas av statsmedel. Föorslags- och beslutanderätt, som i första stycket avses, utövas genom de representations- och verkställande organ, varom stadgas i 22 och 38 §§. 15 §. Htemvärnet och dess underavdelningar äga rätt att emottaga gåvor; dock må gåva, som kan medföra särskild förpliktelse för kronan eller anses vara främimande för hemvärnets verksamhet och uppgifter, emottagas först efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Allmänna hemvärnet.

16 §. Fiör allmänna hemvärnets organiserande indelas försvarsområdena i hemvärmskretsar. Hemvärnskretsarna indelas i hemvärnsområden. Indelningen i hemvärnskretsar fastställes av överbefälhavaren. Indelningen i hemvärnsområden fastställes av vederbörande militärbefälhavare efter- förslag av försvarsområdesbefälhavaren, som dessförinnan skall hava inhämtat rikshemvärnschefens yttrande över förslaget. 17 §. F ö r varje heinvärnskrets förordnas en kretshemvärnschef. Denne åligger att lleda och övervaka organisationen och utbildningen av hemvärnet inom hemvärnskretsen. Han skall verka för samarbetet mellan hemvärnskretsens hemvärn samt civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer. I sitt arbete biträdes kretshemvärnschefen av den i 22 § avsedda kretsnämnden. 18 §. 1 Den omedelbara ledningen av allmänna hemvärnet utövas inom varje hemvärnsområde av en hemvärnschef. Denne är i vad avser organisationen och utbildningen närmast underställd kretshemvärnschefen. I övrigt lyder han i militärt hänseende under försvarsområdesbefälhavaren. Under hemvärnschefen lyder hemvärnspersonalen inom hemvärnsområdet. 2. Hemvärnschefen åligger, bland annat, att rullföra hemvärnsmännen (extra hemvärnsmännen, hemvärnsrekryterna och hemvärnspojkarna) inom hemvärnsområdet, att omhänderhava hemvärnsområdets expedition, att leda och övervaka utbildningsverksamheten inom hemvärnsområdet, att handhava förvaltningen vid inom området organiserat hemvärn samt att föra befälet över hemvärnspersonalen under tjänstgöring. 3. Hemvärnsområdes högsta antal hemvärnsmän och hemvärnsrekryter samt områdets ständiga indelning i hemvärnsförband (kompanier, plutoner, grupper) bestämmes av försvarsområdesbefälhavaren efter förslag av hemvärnschefen.

138 19 §. 1. Kretshemvärnschef förordnas för en tid av högst tre år av rikshemvärnschefen efter förslag av försvarsområdesbefälhavaren, vilken dessförinnan skall hava inhämtat yttrande av den i 22 § avsedda kretsnämnden. 2. Hemvärnschef ävensom övrigt för hemvärnsförbanden inom hemvärnsområdet erforderligt befäl förordnas for en tid av högst tre år av försvarsområdesbefälhavaren. För hemvärnschef samt för person, som icke förut tillhör hemvärnet, må förordnande icke utfärdas, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 4 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig över hans allmänna lämplighet för uppgiften. 3. Hemvärnsman (extra hemvärnsman, hemvärnsrekryter) antagas av försvarsområdesbefälhavaren efter förslag av hemvärnschefen. Antagning må icke ske, förrän vederbörande hemortskommun på sätt i 4 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet. 4. Hemortskommuns yttrande, som i 2 och 3 inom. avses, må avgivas antingen av drätselkammaren, kommunalnämnden eller motsvarande organ eller ock av särskild nämnd, som må hava för ändamålet tillsatts, eller av annan kommunal myndighet, åt vilken kommun må hava uppdragit handläggningen av sådana frågor. 5. Av kommunal myndighet avgivet yttrande, som i 2 och 3 mom. sägs, må icke frångås utan att särskilda skäl därtill föreligga. Emot avstyrkande'yttrande må icke hemvärnsbefäl enligt 2 mom. förordnas eller hemvärnsman (extra hemvärnsman, hemvärnsrekryt) antagas med mindre frågan underställts rikshemvärnschefens prövning; åliggande det denne att före frågans avgörande inhämta vederbörande länsstyrelses yttrande i ärendet. Cy. Hemvärnspojke antages av hemvärnsohefen. Hemortskommuns yttrande erfordras icke för antagning till hemvärnspojke. 20 §. 1. Till forsvarsområdesbefälhavaren ställd ansökan att bliva antagen till hemvärnsman (extra hemvärnsman, hemvärnsrékryt) ingives till hemvärnschefen i det hemvärnsområde, inom vilket sökanden är bosatt eller stadigvarande vistas. Sedan hemvärnschef en inhämtat hemortskommunens yttrande över ansökningen på sätt i 19 § 3 mom. sägs, skall han med eget förslag och med bifogande av hemortskommunens yttrande insända ansökningen till försvars områdesbefälhavaren. Bifalles ansökningen, ankommer det å hemvärnschefen att med den antagne upprätta kontrakt angående anställningen (hemvärn skontrakt). 2. önskar hemvärnsman (extra hemvärnsman, hemvärnsrékryt) uppsäga hemvärnskontraktet, skall till forsvarsområdesbefälhavaren ställd skriftlig anmälan därom ingivas till hemvärnschefen, vilken har att översända anmälan till forsvarsområdesbefälhavaren. Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det anmälan kommit hemvärnschefen tillhanda.

139 3, . Då särskilda skäl därtill föranleda, må hemvärnskontrakt med omedelbar i verkan hävas av försvarsområdesbefälhavaren, dock först sedan kommunal i myndighet som i 19 § 4 mom. sägs erhållit tillfälle att yttra sig i frågan. Sådaan myndighet äger ock hos forsvarsområdesbefälhavaren hemställa om heniMvärnskontrakts och befälsförordnandes hävande. Uppstå skiljaktiga men i n g a r mellan försvarsområdesbefälhavaren och den kommunala myndigheten skallll frågan underställas rikshemvärnschefens prövning; åliggande det denne att före frågans avgörande inhämta vederbörande länsstyrelses yttrande i ärenuclet. 4.1. Ansökan att bliva antagen till hemvärnspojke ingives till hemvärnschefen i deet hemvärnsområde, inom vilket sökanden är bosatt eller stadigvarande vistäas. Vid ansökan skall fogas, förutom sådant medgivande som i fi § 1 mom. undder e) sägs, jämväl åtagande av vederbörandes målsman att ansvara for de i persedlar, som kunna komma att tilldelas sökanden. Bifalles ansökningen, ankuommer det på hemvärnschefen att tillställa den antagne bevis härom (antiagningsbevis). Cönskar hemvärnspojke utträda ur hemvärnet, skall skriftlig ansökan härom ingivas till hemvärnschefen, som återkallar antagningsbeviset. Då särskildda skäl därtill äro, må hemvärnschefen med omedelbar verkan återkalla antaagningsbeviset. 55. Hemvärnspliktig, som inkallas till tjänstgöring inom allmänna hemvärrnet, rullföres av den hemvärnschef eller motsvarande chef, vars befäl han blirr underställd. Hemvärnskontrakt utfärdas icke. i Angående yttrande från vederbörandes hemortskommun gäller vad i 19 § 2—-5 mom. samt i 3 mom. ovan stadgas. 21 §. 11. Under tjänstgöring som i 9 § 1 mom. sägs äger hemvärnsman i allmänna henmvärnet åtnjuta ;a) fri inkvartering, Ib) förplägnad in natura eller, då sådan icke lämpligen kan tillhandahållas, korntant ersättning enligt för fast anställt manskap utom överfurirer gällande förreskrifter, • c) dagavlöning med 2 kronor för varje tjänstgöringsdag om sammanlagt miinst tre timmar. : 2. Under tjänstgöring som i 9 § 2 och 3 mom. sägs äger hemvärnsman i allmäänna hemvärnet åtnjuta a) fri inkvartering, b) om tjänstgöringen omfattar minst åtta timmar i följd, förplägnad in na 1 tura eller, då sådan icke lämpligen kan tillhandahållas, kontant ersättning enlligt för fast anställt manskap utom överfurirer gällande föreskrifter samt c) för tjänstgöring, som fullgöres under minst tre dagar i följd och i genomsmitt omfattar minst åtta timmar varje dag, daglön för varje tjänstgöringsdag mccd G kronor, dock att under tjänstgöring före det år hemvärnsmannen fyller

140 tjugu år daglön allenast utgår under övning, däri jämväl äldre hemvärnsman deltaga, och då med endast 3 kronor. Daglön må utgå under högst fjorton dagar av ett och samma kalenderår. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet, som är anställd i statlig eller kommunal tjänst, äger av honom enligt detta moment tillkommande daglön icke uppbara högre belopp än att summan av daglönen och den avlöning han må aga uppbära på grund av sin arbetsanställning icke överstiger hans sedvanliga arbetsinkomst. 3. Under tjänstgöring som i 9 § 4 mom. sägs äger hemvärnsman i allmänna hemvärnet, därest tjänstgöringen icke innefattar fullgörande av en allmän medborgerlig skyldighet, åtnjuta de under 1 mom. ovan angivna förmåner 4. \ i d beräkning av ersättning som i 1—3 mom. sägs, skola såsom tjänstgöring anses jämväl den tid, som skäligen kan beräknas åtgå för hemvärnsmannens resor mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen, samt avbrott i densamma, som icke är av sådan varaktighet, att hemvärnsmannen därunder lämpligen kan återvända till sin bostad. 5. Vid resa mellan bostaden och platsen för tjänstgöringen, som föranledes av tjänstgöring som i 9 § sägs, äger hemvärnsman, därest resvägen mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen överstiger tio kilometer och järnvägs-, omnibus-, spårvagns- eller ångbåtslägenhet kan för färden eller del därav begagnas, åtnjuta ersättning för färdkostnad med belopp motsvarande billigaste plats å sådant fortskaffningsmedel. (]. Vad i 1—5 mom. stadgas för hemvärnsman skall i tillämpliga delar gälla extra hemvärnsman och hemvärnsrékryt. Detsamma gäller hemvärnspojke och 1 9 § 8 mom. avsedd, hemvärnet icke tillhörig personal, dock att daglön enligt 2 mom. c) icke skall utgå i dessa fall. 7. Kretshemvärns- och hemvärnschefer äga åtnjuta, förutom i 1—5 mom angivna förmåner, ett årligt arvode, vilket utgår med följande belopp, nämligen för kretshemvärnschef 100 kronor samt för hemvärnschef i hemvärnsområdc med högst 100 hemvärnsman 150 kronor, i hemvärnsområde med över 100 och högst 300 hemvärnsman 225 kronor och i hemvärnsområde med över 300 hemvärnsman 300 kronor. Hemvärnschef må därjämte, efter prövning av vederbörande försvarsområdesbefälhavare åtnjuta bidrag till bestridande av kostnader för dels anskaffning av erforderliga expeditions- och förrådslokaler med högst följande belopp, nämligen för hemvärnschef hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän 200 kronor, hemvärnsområde med över 100 och högst 300 hemvärnsman 250 kronoi och i hemvärnsområde med över 300 hemvärnsman 350 kronor; dels anställande av förrådspersonal med högst följande belopp, nämligen för hemvärnschef

141 i hemvärnsomräde med högst 50 hemvärnsmän 50 kronor, i hemvärnsoniråde med över 50 och högst 100 hemvärnsmän 100 kronor, i hemvärnsområde med över 100 och högst 300 hemvärnsmän 175 kro nor och i hemvärnsoniråde med över 300 hemvärnsman 250 kronor. Antalet hemvärnsmän inom hemvärnsoniråde anses utgöra det för området bestämda högsta antalet hemvärnsman. 8. Kretshemvärns- och hemvärnschefer äga enligt vad därom särskilt stadgas åtnjuta ersättning för kostnader för inledande av telefon samt avgifter för telefonabonnemang. 9. Under nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar utom bostads orten, med undantag av resor i samband med förflyttning av hemvärnsförband samt resor till eller från kurser och övningar för egen utbildning, äga hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare ävensom ersättare för sådana befälhavare åtnjuta rese och traktamentsersättning enligt klass I I D i allmänna resereglementet. Enahanda ersättning åtnjuta meniga hemvärnsmän, vid deltagande i de representationsmöten, varom nedan i 22 § stadgas. 22 §. I 14 § avsedd förslags- och beslutanderätt utövas av följande representations, och verkställande organ: inom hemvärnsoniråde av sandliga hemvärnsman och extra hemvärnsmän, vilka som verkställande organ utse en hemvärnsområdets förtroendenämnd, inom försvarsområde av hemvärnstinget, bestående av ombud, valda av hemvärnsman och extra hemvärnsman inom försvarsområdet, vilket som verkställande organ utser försvarsområdets förtroendenämnd, for hela riket: rikshemvärnstinyet, bestående av ombud valda av hemvärnstingen, liikshemvärnstinget och hemvärnsrådet utse gemensamt hemvärnets centrala förtroendenämnd. Inom heinvärnskrets tillsättes en kretsnämnd, bestående av sex ledamöter, av vilka fem utses för en tid ,av tre år av länsstyrelsen i det län kretsen huvudsakligen tillhör. Representationsorganens och nämndernas förhandlingar ledas inom hem värnsområde av hemvärnschefen, inom hemvärnskrets av kretshemvärnschefen, inom försvarsområde av försvarsområdesbefälhavaren samt, såvitt angår hela riket, av rikshemvärnschefen. De som leda förhandlingarna äro självskrivna ledamöter i representationsorganen och nämnderna. Kretsnämndens förhandlingar ledas vid avgivande av sådant yttrande, som i 19 § 1 mom. sägss, av den ledamot nämnden inom sig utser. Närmare föreskrifter om val av ombud till representationsorganen, deras sammansättning, arbetssätt och befogenheter meddelas av Konungen i kommai.doväg. 23 §. 1. Hemvärnsområdets förtroendenämnd har till särskild uppgift att avgiva yttiande i sådana frågor rörande ordningen och disciplinen bland hemvärns-

142 personalen, vilka av hemvärnschefen eller högre befälhavare hänskjutas till nämnden. 2. Då fråga uppkommer om disciplinär bestraffning eller tillrättavisning av hemvärnspersonal, som icke är hemvärnsbefäl, skall yttrande inhämtas från nämnden. Skyldighet att inhämta nämndens yttrande i sådan fråga skall dock ej föreligga under krig. Driftvärnet. 24 §. Driftvärn må efter medgivande av Kungl. Maj:t organiseras vid statlig eller kommunal myndighet eller enskilt företag, vars verksamhet är riksom fattande eller eljest av omfattande natur. Såvitt angår kommunal myndighet och enskilt företag gäller som villkor härför, att myndigheten eller företaget ställer sig till efterrättelse de beträffande driftvärn gällande bestämmelserna. Vad i det följande stadgas rörande myndighet eller företag äger motsva rande tillämpning å det i arméns fortifikationsförvaltning ingående organisationskontoret med avseende å de till organisationen för byggnads- och reparationsberedskap jämlikt 4 § kungörelsen den 15 juni 1944 med bestämmelser angående byggnads- och reparationsberedskap hörande centrala arbetsavdelningarna. Vid dessa avdelningar må driftvärn organiseras utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fäll. Till Konungen ställd framställning om medgivande att organisera driftvärn skall ingivas till rikshemvärnschefen, vilken har att jämte eget yttrande överlämna framställningen till Kungl. Maj:t. 25 §. Vid myndighet eller företag, som i 24 § första stycket avses, förordnar rikshemvärnschefen tills vidare för högst tre år på förslag av myndigheten eller företaget en driftvärns chef. Denne åligger att, under rikshemvärnschefen, leda och övervaka organisationen av myndighetens eller företagets driftvärn samt att verka för att detsamma erhåller erforderlig utbildning och utrustning. 26 §. Vid myndighet eller företag, som i 24 § första stycket avses, må efter rikshemvärnschefens beprövande driftvärnet organiseras distriktsvis. Distriktens omfattning bestämmes av rikshemvärnschefen efter förslag av myndigheten eller företaget. Inom varje driftvärnsdistrikt förordnar rikshemvärnschefen tills vidare för högst tre år på förslag av myndigheten eller företaget en chef för distriktet. Denne åligger att, under driftvärnschefen, beträffande distriktets driftvärn fullgöra de uppgifter, som enligt 25 § ankomma på driftvärnschefen. 27 §.

Därest driftvärnschef eller chef för driftvärnsdistrikt frånträder sin befattning vid myndigheten eller företaget, skall för honom utfärdat förordnande omedelbart upphöra att gälla. Förordnande må jämväl återkallas efter därom av myndigheten eller företaget gjord framställning.

143 28 §. Inonn varje försvarsområde svarar försvarsområdesbefälhavaren i enlighet med aiv chefen för armén meddelade föreskrifter för driftvärnets utbildning och uttiustning. Samråd och samverkan skall härvid äga rum med driftvärnschef enn (chef för driftvärnsdistrikt). 29 §. Tilll driftvärnet räknas civil drift värnschef och civil chef för driftvärnsdistrilkt. Driiftvärnets personal i övrigt (driftvärnsmän, extra driftvärnsmän, driftvärnsirekryter och driftvärnspojkar) rekryteras bland personal som sysselsättes^ eller är beredskapsregistrerad vid myndigheten eller företaget. Vaid i det följande stadgas om driftvärnsmän gäller i tillämpliga delar för övrig personal, där ej annorlunda särskilt stadgas. 30 §. Diriftvärnet organiseras i driftvärnsförband enligt bestämmande av rikshemviärnschefen efter förslag av vederbörande driftvärnschef. Chief för driftvärnsförband är i vad avser organisationen och personalen närmtast underställd driftvärnschefen (chef för driftvärnsdistrikt). I övrigt lyder- han i militärt hänseende under forsvarsområdesbefälhavaren. 31 §. Chief för driftvärnsförband och för förbanden i övrigt erforderligt befäl förordnas tills vidare för högst tre år av vederbörande driftvärnschef. 32 §. Alntagning av driftvärnsmän sker a) beträffande arbetstagare, som för utförande av visst arbete tillfälligt anstäillas, av den å arbetsplatsen tjänstgörande, till tjänsteställningen främste chefen för driftvärnsförband, b)i beträffande övriga vid myndigheten eller företaget anställda eller beredskap>sregistrerade av vederbörande driftvärnschef. D'et åligger den, som har att antaga driftvärnsmän, att före antagningen så liångt möjligt förvissa sig om att den sökande uppfyller i fi § angivna fordringar. Antagning enligt vad ovan under b) stadgas må ej ske, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 19 § stadgas lämnats tillfälle att yttrat sig i ärendet. Bifalles ansökan om antagning, ankommer på den, som antagit driftvärnsmän, att med denne upprätta kontrakt angående anställning inom driftvärnet (driftvärnskontrakt). Avskrift av kontraktet skall tillställas försvarsområdesbefälhavaren. För driftvärnspojke utfärdas antagningsbevis. Hemvärnspliktig, som inkallas till tjänstgöring inom driftvärnet, rullföres enligt driftvärnschefens bestämmande. Driftvärnskontrakt utfärdas icke. Angående yttrande från vederbörandes hemortskommun gäller vad under b) andra stycket stadgas.

144 33 §. Fränträder driftvärnsmän sin anställning vid myndighet eller företag, som här avses, eller är han icke längre där beredskapsregistrerad, skall för honom upprättat driftvärnskontrakt omedelbart upphöra att gälla. Har driftvärnsmannen förbundit sig att efter kallelse återinträda i tjänst vid myndigheten eller företaget, må dock överenskommelse träffas, att kontraktet fortfarande skall gälla. Erhåller driftvärnsmän vid myndighet eller företag stadigvarande anställning inom myndigheten eller företaget å ort, där driftvärn ej finnes, skall driftvärnskontraktet likaledes omedelbart upphöra att gälla. Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning å beredskapsregistrerad drift värnsmaii. Erhåller driftvärnsmän tillfällig förflyttning till ort, där driftvärn ej finnes, må driftvärnsmän åläggas tjänstgöring vid det driftvärnsförband han tillhör endast i den mån sådan tjänstgöring kan fullgöras å den ort, dit förflyttning skett. Driftvärnsmän som icke kan fullgöra tjänstgöring vid drift värnet äger deltaga i allmänna hemvärnets övningar å den ort, där han befinner sig. Vill driftvärnsmän under anställningstiden uppsäga driftvärnskontraktet, skall skriftlig uppsägning ingivas till driftvärnschefen. Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det uppsägning inkommit. Då särskilda skäl därtill föranleda, må driftvärnskontrakt med omedelbar verkan hävas av driftvärnschef. Därest driftvärnskontrakt upphör att gälla på grund av verkställd uppsägning, hävning av kontrakt eller annan grund, skall meddelande därom till ställas forsvarsområdesbefälhavaren. 34 §. Driftvärnsmän skall vid honom enligt 9 § åliggande tjänstgöring, där ej i det följande aiiorlunda stadgas, bibehållas vid den avlöning, rätt till pen sion och övriga förmåner, som tillkomma honom såsom arbetstagare, dock att under tjänstgöring enligt 9 § 2 och 3 mom. avlöning utgår allenast för tjänst göring under ordinarie arbetstid. Vad nu sagts skall ock gälla, där arbetstagaren i fredstid erhållit ledighet för att, utan att fråga är om sådan tjänstgöring, genomgå driftvärnskurs, dock högst under 14 dagar av ett och samma kalenderår. Härvid skall likväl gälla, att övertidsersättning ej må utgå samt att, därest tjänstgöringen skall fullgöras eller clriftvärnskursen skall genomgås å ort, vara arbetstagaren ej har att i sådan egenskap utföra arbete, han må äga åtnjuta dels fri inkvartering, dels förplägnad in natura eller, då sådan icke lämpligen kan tillhandahållas, kontant ersättning enligt för fast anställt manskap utom överfurirer gällande föreskrifter och dels ersättning för färdkostnad enligt i 21 § 5 mom. stadgade grunder.

145 35 §. ^Utgifterna för de förmåner, som avses i 34 §, skola bestridas, fa) såvitt de avse avlöning till arbetstagare vid central arbetsavdelning och föraanledas av i 9 § 2 och 3 mom. avsedd tjänstgöring eller av driftvärnskurs, m e d för ändamålet särskilt anvisade medel, Ib) såvitt de avse kostnader för förplägnad, inkvartering och resor, som för.-anledas av i 9 § 2 och 3 mom. avsedd tjänstgöring eller driftvärnskurs, med för- hemvärnets övningar anvisade medel samt (c) i övrigt i samma ordning, som skulle hava tillämpats för det fall, att vedlerbörande fullgjort arbete som arbetstagare. I sådant avtal med myndighet eller enskilt företag, varom förmäles i 4 § andra stycket förenämnda kungörelse den 15 juni 1944 skall angivas i vad måm myndigheten eller företaget må av annan erhålla gottgörelse för utgifter i anledning av driftvärnstjänstgöring. 36 §. Har Kungl. Maj:t jämlikt 24 § första stycket medgivit, att kommunal myndighet eller enskilt företag må organisera driftvärn, gäller såsom villkor härför:, att myndigheten eller företaget gentemot dess driftvärnsmän ikläder sig förpliktelser i huvudsak motsvarande dem som följa av 34 §. 37 §. Vid tillämpning av gällande bestämmelser om ersättning i anledning av knoppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, å i statens tjänst ej anställd driftvärnsmän äger riksförsäkringsanstalten å tillerkänd ersättning göra avdrag, i den mån motsvarande ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning såsom arbetstagare vid central arbetsavdelning eller såsom tjänsteman eller arbetare hos den myndighet eller det foretag, vars driftvärn han tillhör. 38 §. Inom driftvärnet vid varje myndighet eller företag må utses representations- och verkställande organ enligt föreskrifter, som utfärdas av Konungen i kommandoväg. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1947, från och med vilken dag kungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408) om hemvärnets organisation och uppgifter (hemvärnskungörelse) samt de delar av Kungl. Maj:ts brev till överbefälhavaren den 26 januari 1945 med föreskrifter angående driftvärnets organisation och uppgifter m. m., vilka intagits i svensk författningssamling för år 1945 (nr 27), upphöra att gälla. Beslut om tillstånd att upprätta driftvärn, som meddelats med stöd av äldre bestämmelser, skall alltjämt gälla.

10 — 1346 46

146 Avd. IY. Specialmotivering till författningsförslagen. Hemvärnslag. 1 §. I 1 § hemvärnslagen fastslås två av hemvärnets grundprinciper, dels att hemvärnet utgör en del av krigsmakten och består av militärt organiserade förband, dels att hemvärnsförbandens främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen. Enligt 1 § i den nuvarande hemvärnskungörelsen 1940: 408, senast ändrad genom kungörelsen 1946: 72, utgör hemvärnet en del av lantförsvaret. Emellertid ha hemvärnsförband organiserats vid bland annat varv och verkstäder, lydande under cheferna för marinen och flygvapnet, varför »lantförsvaret» i lagtexten bör utbytas mot »krigsmakten» (jfr för övrigt 1 § i Kungl. Maj:ts brev till överbefälhavaren med föreskrifter angående driftvärnets organisation och uppgifter m. m., SFS 1945: 27, i betänkandet benämnd driftvärnskungörelsen. Hemvärnsförbandens främsta uppgift är enligt 1 § i kungörelsen 1940: 408 att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten, medan driftvärnsförbanden enligt nyssnämnda brev till överbefälhavaren skola verka för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myndigheters eller enskilda företags anläggningar eller arbeten. Hemvärnslagen avses skola gälla för hemvärnsorganisationen i dess helhet, d. v. s. för såväl allmänt hemvärn som driftvärn, ehuru uppdelningen på dessa båda slag av hemvärn icke reglerats i hemvärnslagen utan först i hemvärnskungörelsen. För enkelhetens skull har det ansetts lämpligt att i hemvärnslagen förklara hemvärnsförbandens huvuduppgift vara att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen, även om det allmänna hemvärnet liksom hittills främst skall verka för tryggande av hemorten och driftvärnet i första hand skall skydda arbetsplatsen. Det bör alltså framhållas, att samma förband ofta komma att få fullgöra båda dessa uppgifter. 2§Föreskriften om hemvärnsberedskap har sin motsvarighet i 11 § 1. kungörelsen 1940: 408. Den har intagits i lagtexten, då en förutsättning för att hemvärnsplikt skall kunna åläggas män i värnpliktsåldern bör vara, att befallning om hemvärnsberedskap utfärdats. 3§Det har ansetts angeläget att man i hemvärnslagen fastslår att hemvärnsförbanden i första hand rekryteras på frivillighetens väg. I andra punkten av denna paragraf regleras dels frågan om vilka svenska

147 mään som äro underkastade hemvärnsplikt — denna fråga har närmare diskuter.rats i det föregående — dels de förutsättningar under vilka Konungen äger tagga hemvärnsplikten i anspråk. Dessa förutsättningar äro de samma som gäl.lla för att Konungen skall äga förordna att 2—7 kap. i lagen om tjänstep l i k t ( S F S 1939:934, senast förnyad 1946:338) skola äga tillämpning. 4

§• Denna paragraf motsvarar 13 § civilförsvarslagen. 5§Förevarande paragraf motsvarar 14 § civilförsvarslagen. E n hemvärnspliiktig bör kunna befrias från hemvärnspliktens fullgörande även för annat änadamål än för tjänstgöring vid krigsmakten i övrigt. Bestämmelser härom syrnas böra utfärdas av Konungen. Befrielse från fullgörande av hemvärnsplikt bör kunna meddelas för viss tied eller tills vidare och bör kunna avse all eller blott viss hemvärnstjänstgöiring. Total befrielse bör kunna ifrågakomma för personal med särskilt bety(delsefulla nyckelbefattningar i förvaltningen och näringslivet (jfr 1944 års miilitära uppskovsutrednings förslag om krigstjänstgöringsfrihet för vissa vearkschefer m. fl.) samt för dem som på grund av samvetsbetänkligheter icke villja bära vapen. Svårersättliga specialister med krigsviktiga civila uppgifter, friämst inom krigsindustrien, böra även helt kunna befrias från hemvärnstjtänstgöring eller i varje fall från sådan tjänstgöring, som icke kan fullgöras i (omedelbar anslutning till arbetsplatsen o. s. v.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 15 och 18 §§ civilförsvarslagen. Paragrafen har ansetts erforderlig främst med tanke på hemvärnspliktiga, scom icke äro uppskovsmän. I fråga om uppskovsmännen kan man ur de uppskkovshandlingar, som finnas förvarade vid det verk där de äro anställda, errhålla tillräckligt uttömmande uppgifter för att kunna bedöma deras lämpl i g h e t för hemvärnstjänst. Motsvarande uppgifter med avseende på övriga hcemvärnspliktiga kunna som regel endast erhållas av den hemvänspliktige sjjälv. I många fall torde det vara tillfyllest med skriftliga upplysningar, men sttundom torde dessa behöva kompletteras med muntliga uppgifter eller med em läkarundersökning. Paragrafen kompletteras med straffbestämmelser, meddielade i 9 §.

7§. I första punkten fastslås att försvarsområdesbefälhavarna skola svara för uittagningen av hemvärnspliktiga till hemvärnstjänstgöring. De närmare regleerna för den ordning i vilken uttagningen skall verkställas torde böra meddielas dels i hemvärnskungörelsen, dels i anvisningar, utfärdade i kommandov?äg. Här skall endast erinras om att uttagningen kommer att ske i något olika f(ormer vid å ena sidan driftvärnet och å andra sidan allmänna hemvärnet samt attt uttagningsformerna även inom allmänna hemvärnet komma att växla, benoende på om vederbörande är anställd vid verk eller icke. Gemensamt för

148 all uttagning bör dock vara, att den icke får verkställas utan att vederbörandes hemortskommun lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, därest omständigheterna så medgiva. Sistnämnda reservation är nödvändig med hänsyn till att de flesta hemvärnspliktiga äro anställda vid verk och företag. I dessa fall skulle inhämtande av hemortskommuns yttrande på sätt nyss nämnts medföra stor tidsförlust, eftersom de hemvärnspliktiga vid samma verk eller företag ofta äro bosatta inom skilda kommuner. Fråga kan även uppkomma om uttagning av hemvärnspliktig till tjänstgöring i hemvärnsförband långt från hemorten, exempelvis vid något driftvärnsförband inom BRB, då förhållandena icke medgiva inhämtande av hemortskommunens yttrande. Därest förhållandena så medgiva, bör dock den uttagnes hemortskommun i de berörda fallen underrättas om uttagningen och därigenom erhålla tillfälle att i efterhand framföra eventuella erinringar med samma verkan som om yttrande avgivits i vanlig ordning, d. v. s. före uttagningen. Andra punkten innehåller vissa allmänna anvisningar om de synpunkter, som böra vara vägledande vid uttagningen. Det har bland annat ansetts angeläget att här framhålla, att vid uttagningen hänsyn skall tagas till vederbörandes uppgifter inom civilförsvaret. Åtskilliga för hemvärnstjänstgöring lämpliga män ha redan uttagits till tjänstgöring inom civilförsvaret. I allmänhet torde dock den omständigheten, att en person fått en uppgift inom civilförsvaret, icke få utgöra hinder för hans uttagning till hemvärnstjänst. Särskilt gäller detta uppskovspersonalen, vilken på grund av sin föregående militärutbildning framför andra hemvärnspliktiga bör komma i fråga för hemvärnstjänst. Det må även erinras om att det många gånger kan vara möjligt att förena hemvärns- och civilförsvarstjänst. 8 §. I och med att den hemvärnspliktige uttagits till tjänstgöring i hemvärnet är han hemvärnsman och skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som gälla för övriga hemvärnsmän. En erinran härom har intagits i denna paragraf. I civilförsvarslagen har denna paragraf sin motsvarighet i 89 § 1 och 2 mom. Lagens

ikraftträdande.

Med hänsyn till att viss planläggning i fredstid kommer att bli erforderlig för att hemvärnsplikten i en kritisk situation skall kunna utnyttjas med erforderlig snabbhet och i avsedd omfattning, synes hemvärnslagen böra träda i kraft samtidigt med den nya hemvärnskungörelsen, d. v. s. den 1 januari 1947. Någon anledning att i likhet med civilförsvarslagen göra hemvärnslagen tidsbegränsad torde icke föreligga. Lagen bör enligt hemvärnskommitténs mening få karaktären av en permanent lagstiftning.

149 Hemvärnskungörelse. Förslaget bygger på den principen, att det framtida hemvärnet blir en organisatorisk enhet, vars verksamhet med hänsyn till arten av föreliggande försvarsuppgifter fördelas på två olika grenar, allmänna hemvärnet och driftvärnet. I anslutning härtill har den nuvarande driftvärnskungörelsen inarbetats i förslaget. Därvid ha alla gemensamma bestämmelser sammanförts i en avdelning och bestämmelserna om allmänna hemvärnet respektive driftvärnet i var sin avdelning. De gemensamma bestämmelserna reglera i huvudsak den militära ledningen, hemvärnsorganisationens personal, dess antagning, tjänstgöringsskyldighet och vissa ekonomiska förmåner. Personalen i sin helhet räknas som hemvärnspersonal. Kommittén har emellertid föreslagit, att benämningen driftvärnsmän liksom hittills må användas för driftvärnets personal och att i övrigt personalkategorier, motsvarande dem i allmänna hemvärnet, skola få förekomma. I övrigt ha de olika paragraferna i hemvärns- och driftvärnskungörelserna bibehållits i huvudsak oförändrade. Vissa nya paragrafer ha emellertid införts i anslutning till vad kommittén föreslagit i det föregående. Vidare märkas de nya benämningarna rikshemvärns-, kretshemvärnsoch hemvärnschef. De nu gällande benämningarna hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare äro tyngande genom sin längd. Hemvärnsområdesbefälhavaren benämnes i dagligt tal hemvärnschef av sina hemvärnsmän. Det synes då lämpligt att stadfästa vad som redan allmänt tillämpas. De övriga ändringarna bli en följd härav. 1 §• Paragrafen fastslår fördelningen av hemvärnets verksamhet på två olika grenar. Den motsvarar i huvudsak 1 § hemvärnskungörelsen och 1 § 1 och 2 styckena driftvärnskungörelsen samt anknyter till 1 § i förslaget till hemvärnslag.

2§. Förevarande paragraf motsvarar 2 § hemvärnskungörelsen och 3 § driftvärnskungörelsen. Kommittén anser det nödvändigt att här fastslå rikshemvärnschefens befälsrätt över hemvärnspersonalen i vad avser personal, organisation, utbildning och utrustning. Härigenom vinnes möjlighet till enhetlig handläggning av dessa frågor. Hemvärnsrådet har ställts till rikshemvärnschefens förfogande. Detta är en naturlig följd av kommitténs förslag om rikshemvärnschefens ställning i den framtida hemvärnsorganisationen. 3§I hemvärns- och driftvärnskungörelserna har denna paragraf sin motsvarighet i 3 § respektive 4 §. Militärbefälhavarnas ställning har klarlagts. Be-

150 träffande hemvärnets användning synes det överflödigt att särskilt hänvisa till 1 § 3 stycket och 9 § 1 mom. 2 stycket, vilka närmare angiva hur de lokala förbanden fä användas. Vidare har rikshemvärnschefens befälsrätt över försvarsområdesbefälhavarna i vad avser hemvärnspersonalen fastslagits. Genom att rikshemvärnschefen erhåller befälsrätt över hemvärnspersonalen, vinnes enhetlighet inom organisationen, eftersom personalen i driftvärnet enligt gällande föreskrifter organiseras efter rikshemvärnschefens bestämmande i samråd med ledningen för respektive myndigheter och företag. Vissa försvarsområden äro marina. Om befälhavare för dessa områden stadgas i 5 § kungl. kungörelsen den 22 januari 1943 angående krigsmaktens indelning och rikets militärterritoriella indelning (nr 33). I 3 stycket har införts ett förtydligande i anslutning härtill. I 4 stycket har angivits en särskild bestämmelse för sjunde militärområdet, Gotland, som icke indelas i försvarsområden och sålunda saknar försvarsområdesbefälhavare jämte stab. Kommitténs åsikt är, att hemvärnsofficeren här bör fullgöra de åligganden beträffande hemvärnet, vilka eljest skulle åvila försvarsområdesbefälhavaren. 4§. Kommittén har ansett det lämpligt att angiva de olika personalkategorierna i den framtida hemvärnsorganisationen. Kommittén utgår ifrån att all personal, som helhet betraktad, räknas som hemvärnspersonal men har som förut nämnts icke velat motsätta sig att personalen inom driftvärnet må benämnas driftvärnsmän o. s. v. I gällande hemvärnskungörelse finnes intet stadgat om musikhemvärnsmän. De ha emellertid upptagits såsom en särskild kategori, eftersom för närvarande finnas 19 musikkårer, fördelade på 10 försvarsområden. Musikkårerna tjänstgöra å högtidsdagar och vid sammankomster. Deras verksamhet har finansierats i huvudsak genom insamlade medel. Då musikpersonaien icke avses för hemvärnstjänstgöring i vanlig mening, har den upptagits som en särskild grupp bland hemvärnspersonalen.

5§I denna paragraf har kommittén preciserat de olika personalkategoriernas uppgifter. Särskilt har framhållits, att hemvärnspojkarna icke få utbildas i vapentjänst. 6 §

1 mom. a) motsvarar 9 § hemvärnskungörelsen och 12 § 1 stycket, driftvärnskungörelsen. Såsom en ny rekryteringsgrupp har införts personal, som krigsplaceras i civila befattningar. Häri inrymmas cle vid organisationen för byggnads- och reparationsberedskap krigsplacerade men även övriga värnpliktiga, som icke tagas i anspråk för militärtjänstgöring vid mobilisering. 1 mom. b)—f) samt sista stycket motsvara 8 § hemvärnskungörelsen och 13 § driftvärnskungörelsen. Genom att antagnings bestämmelserna gjorts

151 gen•.•mensamma för allmänna hemvärnet och driftvärnet, har antagningsåldern förr driftvärnsmän, nu 16 år, höjts ett år. Samtidigt blir det möjligt att inom drififtvärnet antaga rekryter och pojkar samt extra driftvärnsmän. ] Beträffande 1 mom. f) vill kommittén som sin åsikt uttala, att vederbörirande bör ha rätt att välja vilket hemvärnsområde han vill tillhöra. En perjrson som har arbetsanställning i annan kommun än där han ar bosatt börir sålunda, kunna tillhöra hemvärnet på sin arbetsplats. '. Kommittén har icke ansett det motiverat att bibehålla den i 13 § sista styycket driftvärnskungörelsen angivna bestämmelsen, att målsmans medgivannde icke erfordras för antagning av omyndig i BRB driftvärh. I varje fall syr/nes sådant medgivande utan svårighet kunna anskaffas i fred. I krig torde enadast i rena undantagsfall förekomma, att omyndig ingår i central arbetsavc.delning. I 3 mom. föreslår kommittén, att chefen för armén bemyndigas utfärda de närirmare bestämmelser, som kunna erfordras för antagning av musikpersonal. Häär behöva föreskrifterna om ålder och fysiska förutsättningar icke utgöra vilillkor för antagningen, då denna personal icke avses för stridsutbildning. Tjänstgöringsförhållandena kunna regleras enligt 13 §.

7§Denna paragraf saknar motsvarighet i nuvarande bestämmelser. Förhållandeiena ha hittills reglerats genom i kommandoväg utfärdade bestämmelser. Kcommittén har ansett det lämpligt, att i hemvärnskungörelsen stadgas, att he.em värnets maximistyrkor i fred och krig fastställas av Kungl. Maj:t i kommaandovag. Fördelningen av maximistyrkorna bör anförtros åt hemvärnsledniiingen för att denna smidigt skall kunna möta uppkommande behov av ändriringar. Fördelningen sker på försvarsområden (Gottlancl) samt på driftvärn vidd myndigheter och företag.

8 §• De i krig uppsatta förbanden skola organiseras vid påbjudande av den loöreslagna hemvärnsplikten. Detta måste ske enligt planer, som uppgjorts reedaii i fred. Kommittén har föreslagit, att planläggningen skall åvila försvvarsområdesbefälhavarna. Dessa förband kunna i regel icke sammanblandas mued de i fred uppsatta förbanden, enär befälet i de sistnämnda icke kan haandha även ifrågavarande uppgifter. De i krig uppsatta förbanden måste ha sititt eget befäl och ledas direkt av försvarsområdesbefälhavare eller under hona om av för ändamålet organiserade platsbefälhavarstaber och dylikt. Förbanden kcomma i huvudsak att upprättas vid myndigheter och förelag, som disponera st.tort antal uppskovsmän eller annan hemvärnspliktig personal. Kommittén arnser, att den nu berörda principen är så viktig att den bör komma till uttrryck i kungörelsen. 9§Motsvarande bestämmelser återfinnas i 11§ hemvärnskungörelsen och 16 § dilriftvärnskungörelsen.

152 I 1 mom. 1 stycket har utgått bestämmelsen att extra hemvärnsman är tjänstgöringsskyldig endast under tid då han ej tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring. Med hänsyn till stadgandet i 5 § 1 stycket synes denna bestämmelse överflödig. I 1 mom. 2 stycket har tillagts, att driftvärnsmän skola fullgöra sin tjänstgöring på den egna arbetsplatsen samt att hemvärnspersonalen icke utan tvingande skäl får hindras i sitt civila arbete. Bestämmelsen är närmast att anse som ett observandum, innebärande att hemvärnet icke får användas efter samma principer som fält- och lokalförsvarsförband. Det får alltså i regel icke förekomma, att hemvärnsförband under beredskapstillstånd inkallas för att t. ex. en längre tid bevaka en bro. Det må beaktas, att tjänstgöringsskyldighet ej åligger hemvärnspojkarna vare sig i fred eller krig. Enligt kommitténs förslag skall deras tjänstgöringhelt baseras på frivillighet. I krig böra de även användas i civilförsvaret. Då de på grund av sin ålder ej falla under civilförsvarsplikten, blir deras tjänstgöring även i detta fall frivillig. I 5 mom. har vidtagits en ändring i bestämmelsen om extra hemvärnsman. Han blir befriad från tjänstgöring i fred under det år, då han fullgör värnpliktstjänstgöring om minst 30 dagars längd. Om generell befrielse vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring stadgas i 5 § 1 stycket. 7 mom. innehåller en ny bestämmelse om hemvärnspliktiga. Rörande sättet för deras inkallelse, tjänstgöringstidens längd m. m. har kommittén redogjort i det föregående och där föreslagit, att hemvärnsledningen i samråd med vederbörande arbetsmarknadsmyndigheter skall underställa Kungl. Maj:t förslag i dessa frågor, då frågan om inkallelse blir aktuell. 8 mom. innehåller likaledes en ny bestämmelse. Kommittén har förut påpekat, att exempelvis lottor och rödakorspersonal, som biträda hemvärnet, under sådan tjänstgöring böra erhålla i huvudsak samma förmåner som hemvärnspersonalen. För att möjliggöra, detta erfordras en föreskrift som den här införda. De förmåner varom här är fråga angivas i 11 och 21 §§. För att icke missbruk skall förekomma har kommittén föreslagit, att rikshemvärnschefen skall bestämma vilken personal, som må anlitas. Huvudsakligen blir här fråga om lottor och rödakorspersonal. Det synes dock ej lämpligt att begränsa bestämmelserna till endast sådan personal, eftersom s. k. hemvärnssamariter utbildas även inom civilförsvaret och arbetarnas samaritförbund. 10 §. Rent organisatoriskt kan personal icke samtidigt tillhöra både allmänna hemvärnet och driftvärnet. En föreskrift härom har ansetts nödvändig. Den överensstämmer med vad som nu stadgas i 12 § 2 stycket driftvärnskungörelsen. 11 §. Denna paragraf motsvarar 12 § 6 mom. hemvärnskungörelsen. Särskilt stadgande har emellertid införts om rätt till familjebidrag. I sistnämnda hän-

153 seeende avses Kungl. Maj:t skola meddela bestämmelser på förslag av hemväirnsledningen, enligt vad kommittén anfört i det föregående. Beträffande visst avdrag å tillerkänd ersättning för sjukdom och skada åteerfinnas bestämmelser i 37 §. 12 §. Paragrafen utgör en sammanställning av 14 § hemvärnskungörelsen samt viässa bestämmelser i 10 § hemvärnskungörelsen och 14 § driftvarnskungorelsern vilka kompletterats med föreskrifter om dels självförklaring, varom bestämmelser nu äro utfärdade av försvarets sjukvårdsförvaltning och hemväärnsstaben gemensamt, dels antagning av hemvärnspojkar. 13 §. Denna paragraf utgör en sammanställning av 13 § hemvärnskungörelsen occh 21 § driftvärnskungörelsen. 14 §. Denna paragraf är ny och fastslår, att hemvärnspersonalen äger rätt att uttöva en viss form av självstyrelse. Samtidigt fastslås rent principiellt, att allla militära frågor avgöras genom beslut av vederbörande militära chefer. 15 §. Genom brev den 17 januari 1941 har Kungl. Maj:t lämnat hemvärnet och ddess underavdelningar rätt att emottaga gåvor. Kommittén anser, att denna frråga är av så stor betydelse, att den bör komma till uttryck i hemvärnskung^örelsen. Allmänna hemvärnet. 16—18 §§. Dessa paragrafer motsvara 4 - 6 §§ i hemvärnskungörelsen. I 16 § har iinförts ett tillägg, som innebär, att rikshemvärnschefen skall godkänna fförsvarsområdesbefälhavarens förslag till indelning i hemvärnsområden, innan iförslaget får fastställas av miiitärbefälhavaren. Eftersom vissa kostnader luppstå för varje hemvärnsområde, måste rikshemvärnschefen kontrollera, att iindelningen icke kommer att omfatta flera hemvärnsområden, än som svarar imot härför anvisade medel. Kretshemvärnschefens åligganden ha i 17 § utökats med uppgiften att werka för ett gott samarbete mellan hemvärnet samt civila myndigheter och (övriga frivilliga försvarsorganisationer. Han skall därvid företräda hemvarns«områdena inom sin krets. Härigenom har stadfästs en princip, som redan tilldämpas i stor utsträckning. Bestämmelserna om den nuvarande hemvärnskretsnämnclen ha ur enhetssynpunkt överflyttats till 22 §. 19 §. Denna, paragraf motsvarar 7 § hemvärnskungörelsen. I 2 mom. har vidtagits en ändring rörande skyldighet att inhämta hemortskommuns yttrande

154 vid utnämning av hemvärnsbefäl. Tidigare skulle sådant yttrande inhämtas vid varje befälsutnämning. En av anledningarna till att bestämmelsen erhöll sin ursprungliga formulering var, att hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavarna då ej räknades som hemvärnsmän, eftersom cle förordnats innan organisationen i övrigt var uppbyggd. Genom de senaste ändringarna i hemvärnskungörelsen, den 15 februari 1946, blev samtligt hemvärnsbefäl hemvärnsmän. Enligt gällande bestämmelser blir alltså en person, som antages till hemvärnsman och sedan visar sig lämplig som befäl, föremål för kommunal prövning icke blott vid sin antagning utan även varje gång han ifrågakommer för befordran. Detta förfarande synes onödigt tyngande. Bestämmelsen har därför givits en sådan lydelse, att hemortskommuns yttrande fordras endast för hemvärnschef och i sådana fall, där den som föreslås till befäl icke redan är hemvärnsman. I samband härmed ha de kommunala myndigheterna i 10 § nu erhållit rätt att föreslå hävande av befälsförordnande. I 5 mom. stadgades förut, att försvarsområdesbefälhavare vid skiljaktiga meningar mellan honom och vederbörande hemortskommun rörande förordnande av hemvärnsbefäl eller antagning av hemvärnsman skulle underställa frågan militärbefälhavarens prövning. I anslutning till den befälsrätt över hemvärnspersonalen, vilken i 2 § tillagts rikshemvärnschefen, har ifrågavarande prövning överflyttats på honom. Ett nytt 6 mom. har tillagts och reglerar antagning av hemvärnspojke. Kravet på hemortskommuns yttrande hänger samman med vapentilldelningen. Då hemvärnspojkarna icke äro beväpnade, synes det vara onödig omgång att inhämta hemortskommuns yttrande beträffande dem. Prövningen av deras lämplighet bör kunna anförtros åt vederbörande hemvärnschef. Den kommunala prövningen inträder alltså först vid antagning till hemvärnsrékryt. 20 §. Förevarande paragraf motsvarar 10 § hemvärnskungörelsen. De kommunala myndigheterna ha i 3 mom. erhållit befogenhet att yttra sig jämväl över hävande av befälsförordnande (jfr kommentaren till 19 § 2 mom.). Samtidigt har momentet kompletterats med bestämmelse om prövning av frågan o.m hävande vid olika meningar mellan försvarsområdes!udälhavare och kommunal myndighet. Detta sker i samma ordning som angivits i 19 § 5 mom. Bestämmelsen innebär ett stadfästande av vad som hittills tillämpats. I ett nytt 4 mom. regleras antagning av hemvärnspojke och i ett nytt 5 mom. fastslås, att sådana hemvärnspliktiga, som tillföras i fred uppsatta förband, rullföras av vederbörande hemvärnschef men att hemvärnskontrakt icke utfärdas för denna tvångsvis uttagna personal. Den kommunala prövningen har bibehållits även för hemvärnspliktiga, I 7 § förslaget till hemvärns! ag har framhållits, att yttrande av kommunal myndighet icke alltid kan inhämtas före uttagning av hemvärnspliktiga. Av ifrågavarande bestämmelse framgår, att erinringar som kommunal myndighet framställer efter uttagningen skola vinna samma beaktande som ett före uttagningen avgivet yttrande.

155 21 §. Motsvarande bestämmelser återfinnas i 12 § hemvärnskungörelsen. I 1 moom. b) och 2 mom. b) har angivits, att kontant ersättning för förplägnad böör utgå enligt cle föreskrifter, som gälla för fäst anställt manskap utom överfunrirer i stället för dem som gälla för värnpliktiga. Den nuvarande formulerinngen medför nämligen, som följd av gällande kungörelse om värnpliktsav lönning att vederbörande vid resor hänföres till den för motsvarande beställniiingshavare på aktiv stat gällande traktamentsklassen. En hemvärnschef skuiille sålunda erhålla traktamentsersättning överstigande portionsersättning lo nr menig hemvärnsman. Detta har icke varit avsett, och bestämmelserna ha hitittills även tillämpats på så sätt, att all personal, oberoende av tjänsteställn i n g , för varje dag, då förplägnad in natura icke kunnat till någon del tillhaandahållas, erhållit portionsersättning enligt för arméns manskap gällande beestämmelser. Beträffande 2 mom. c) må anmärkas, att kommittén i sin framställning deen 31 januari 1946 om samordning av lantmilitär ungdomsutbildning föresläagit, att hemvärnsungdom, som bevistade kurser för utbildning till hemväärnsbefäl, skulle erhålla daglön, trots att äldre hemvärnsman icke deltogo i övvningarna. Med hänsyn till riksdagens så nyligen fattade beslut, att daglönn skall utgå endast vid övningar däri jämväl äldre hemvärnsman deltaga, haar någon ändring ej vidtagits i formuleringen av detta moment. Med hänsyn till bestämmelserna om familjebidrag, ersättning för sjukdom occh skada m. m. i 11 § ha 1 mom. d) och 6 mom. uteslutits. I det nya mom. 6, soom motsvarar tidigare 7 mom., har tillagts, att hemvärnspojkar samt lottor, röödakorspersonal m. fl. skola erhålla samma förmåner som hemvärnspersonaalen i övrigt med undantag för daglön. I det nya mom. 7, som motsvarar det tidigare mom. 8, har införts bestämmaelse om ersättning till förrådspersonal i försvarsområdena. Samtidigt har fööretagits en formell ändring beträffande kostnaderna för anskaffning av förrååds- och expeditionslokaler. Ändringen innebär, att hemvärnscheferna skola krunna erhålla ersättning för intrång för upplåtna lokaler enligt vad tidigare frramhållits. Slutligen har i sista mom. föreslagits, att de av hemvärnsmännen valda ormbuden i representationsorganen vid resa till dessa organs sammankomst ter skola åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt klass I I D i allmaänna resereglementet. Sett ur militär synpunkt innebär detta ett avsteg frrån gällande principer, där rese- och traktamentsklass baseras på vederböraandes militära grad. Kommittén anser det nödvändigt, att samma bestämmaelser i här berört avseende skola gälla för samtliga ombud, oberoende av dderas tjänsteställning. 22 §. Denna paragraf är helt ny och reglerar i huvudsak representationsorganen i de olika instanserna, deras benämningar och grunderna för deras sammansäättning i enlighet med vad förut framhållits. Bestämmelserna om krets-

156 nämnden äro överförda från 5 § 2 stycket hemvärnskungörelsen. Det har därvid ansetts olämpligt att för kretsnämnden bibehålla de nuvarande detaljbestämmelserna. Eftersom föreskrifter för övriga representationsorgan förutsatts skola utfärdas av Kungl. Maj:t, böra ifrågavarande detaljbestämmelser inflyta bland dessa föreskrifter. Anmärkas bör emellertid, att kretsnämndens ledamöter ökats från 5 till fi. Orsaken härtill är, att kretshemvärnschefen, som förut endast ledde nämndens förhandlingar, enligt vad tidigare framhållits bör vara ledamot av nämnden. Av paragrafens formulering framgår, att hemvärnsrekryter och -pojkar icke ha ombud i representationsorganen. Att kretshemvärns- och hemvärnschefer skola vara representerade har icke särskilt utsagts, då dessa personalkategorier jämlikt 5 § äro hemvärnsman och sålunda automatiskt bli representerade. De närmare bestämmelserna härom böra inflyta i Kungl. Maj:ts blivande föreskrifter. Förslag till sådana föreskrifter bör ingivas av rikshem värnschefen. 23 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 15 § hemvärnskungörelsen. Vissa detaljbestämmelser ha uteslutits. De böra överföras till de i kommentaren till föregående paragraf omnämnda föreskrifterna. 24 §. Denna paragraf motsvarar 2 § driftvärnskungörelsen. Vissa redaktionella ändringar ha företagits. Enligt principerna i kommitténs föregående förslag stadgas, att driftvärn endast må organiseras vid myndighet eller företag, som bedriver riksomfattande eller eljest omfattande verksamhet. 2 5 - 3 3 §§. Dessa paragrafer motsvara 5—11 samt 14 och 15 §§ driftvärnskungörelsen. I 31 § har stadgats, att vederbörande driftvärnschef skall äga utse erforderligt befäl för driftvärnsförbanden. I 29, 32, 33 §§ har i stället för personal som registreras vid central arbetsavdelning införts benämningen beredskapsregistrerad personal. Detta är ett vidare begrepp och täcker även sådan personal som beredskapsregistreras vid lokal arbetsavdelning eller i övrigt vid myndighet och företag som organiserar driftvärn. Bestämmelsen i 32 § sista stycket motsvarar 20 § 5 mom. I 33 § 3 stycket har gjorts ett tillägg att driftvärnsmän, som icke kan fullgöra tjänstgöring i sitt ordinarie förband, äger deltaga i allmänna hemvärnets övningar på den ort, där han mer eller mindre stadigvarande befinner sig. 34 §. Paragrafen motsvarar 17 § i driftvärnskungörelsen ävensom de liknande föreskrifter, som meddelats i de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna rörande verkshemvärn vid olika statens verk och inrättningar. Sista stycket

157 i nämnda paragraf har uteslutits. Däri stadgades om driftvärnsmans rätt till resekostnads- och traktamentsersättning samt till tjänstgöringstraktamente vid tjänstgöring i fred. Under de gemensamma bestämmelserna stadgar 21 § 5 mom. om fria resor. En särskild bestämmelse synes därför onödig. Utbetalning av tjänstgöringstraktamente torde icke förekomma i fred eftersom då alla övningar förberedas i förväg och därmed förläggnings- och förplägnadsfrågor bli lösta. Med hänsyn till de i nämnda 21 § intagna bestämmelserna om kontant ersättning för förplägnad synes bestämmelsen om tjänstgöringstraktamente till driftvärnsmän i krig med två kronor och 50 öre för dag då fri förplägnad icke tillhandahålles likaledes kunna utgå, 35 §. Förevarande paragraf överensstämmer i huvudsak med 18 § driftvärnskungörelsen, vilken dock ändrats enligt kommitténs förslag att i fred alla kostnader för resor, förplägnad och inkvartering skola utgå av hemvärnets övningsanslag. 36 §. Denna paragraf motsvarar 19 § driftvärnskungörelsen. 37 §. Förevarande paragraf är likalydande med 20 § driftvärnskungörelsen. 38 §. Denna paragraf är ny. De i 22 § angivna bestämmelserna om allmänna hemvärnets representationsorgan böra i tillämpliga delar gälla även för driftvärnet vid olika myndigheter och företag. Närmare bestämmelser böra inflyta i de föreskrifter, som Kungl. Maj:t förutsatts skola meddela. Driftvärnet bör erhålla en mot sin styrka svarande representation i rikshemvärntinget.

158 Förhållandet mellan hemvärnets freds- och krigsorganisation. Alternativ

E? r e d s o r g a n i s a t i o n

I. Krigsorganisationen består fred

Bilaga 1. Anmärkningar

K r i g s o r g a n i s a t i o n

Litet antal hemvärnspliktiga,

I fred uppsatta förband.

I fred uppsatta förband.

endast av i

uppsatta

för-

band.

mm \mm •

II. Krigsorganisationen

I fred uppsatta förband.

består av i fred upp-

Befälskader för i krig uppsatta förband.

I fred uppsatta förband.

I krig uppsatta förbaud.

Stort antal hemvärnspliktiga. Arbetsförhållandena medge bibehållande av de i fred uppsatta förbanden.

I krig uppsatta förband.

Arbetsförhållandena medge ej bibehållande av de fredsuppsatta förbanden.

satta förband samt dessutom av i krig uppsatta förband

-^^c-Xiiiiiiiiiii

11111 III. Krigsorganisationen

I fred uppsatta förband.

består endast av i krig nyuppsatta förband. : ' •

IlSÖtll T e c k e n f ö r k l a r i n g: H H H i = extra hemvärnsmän. Z-tftf'i — frivilliga hemvärnsman. Illlllllllll = hemvärnspliktiga hemvärnsmän, vitt = vakanser i fred,

• . ' • • • ' • " . • .

: ' •

: ' • :

• ' :

• ' :

• ' ;

• ' • • " • • . ' .

: ' •

' . ' • ' • ' : : • ' • • ' ' . ' ' ' : :

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Arydaballtsakkunnigas förslag till föräldrabalk. U91 Betänkande ang vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgdringsfrågor vid domstolarna. [57] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betankade med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m [10] 19 f L f r S Jönekommitté. 1. Betänkande med förslag till statliga loneplaner m. m. [48] Konununairörvaltniiig. Statens och kommunernas finansväsen. 19

f- J ? ;i" r a b ™ k s ! a x eringssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av

b n oSncr aV [29r' dbrUkSfaSHSliet S a m t l a g ° m J° rdbrv > ks 1944 års skattesakkunniga. 2. Betänkande med förslag ang. idrottssammanslutningars beskattning för inkomst [50] Pol i ti. Parlamentariska undersökningskommissionen an" flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [30] J""»b Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsmmskuingen och dess förhållande vid olika former ay förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnaderuas fördelning med förslå" till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor 161 Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande o m l a g t f ö r s L T ff3] m "** " ^redningen tidigare Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag "mg folkpensioneringens administrativa handhavande m m 1371 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. 52 Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslå" till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet tor partiellt arbetsföra m. m. [°4] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budget. aret 1940/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. f28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 0 Tiden ^ juli 1914—juni 1945. [35] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1, Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44 Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. [53] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten nå jordbrukets område i Norrland. [10] P M ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18]

Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Del''] 6 1 'flGT Cl6n f r a m t i d a ^ b r u k s p o l i t i k e n . Del 1, [42] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ndhastaveln m. m. [45] ' ™ Kationalitetsvarlationerna inom det svenska jordbruket. [47] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstittnmgen m. m. [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41] R

Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnin^soch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befräm.lanue. [40-J Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer for dess framtida verksamhet 1] Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väDKocn vattenbyggnadsväsendet. [43] Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. m Bank-, kredit- och penningväsen. Betänkande

Försäkrings väsen. ang. tjänstepensionsförsäkringens

organisa-

Försäkringsutredningen. Förslag til] lag om försäkringsrörelse m. ni. 1. Lagtext. [33] 2. Motiv. [34] Kvrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslå" till bostallsordnmg för folkskolans lärare m. m. [81 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. fekolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] VI Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. [31] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande ni m Del 1. 112] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga examina m. ni [301 Betankande med förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m. m. [32] Betänkande med förslag till nyorganisation av kvrkomusikerbefattningarna m. m. Del 2 [50] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte forslag till handledning i sexualundervisningh för lärare i högre skolor. [55] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning for viss personal vid försvarsväsendet. [41 Betankande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [71 Betankande med förslag till lag med särskilda bestämmels e r ° | 2 5 l U P P f i l m i n 8 a i ' " ' ' ^ a Y b e t y f l e l s e f ö r rik6ts förBetänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armen ni. ni. [38] Betänkande med förslag ang. hemvärnet. [59] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1340 40