Betänkande angående socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m.m.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:74 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

SOCIALVETENSKAPERNAS STÄLLNING VID UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR M.M. AVGIVET AV

SOCIALVETENSKAPLIGA FORSKNINGSKOMMITTÉN

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess aktu1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande ella behov och riktlinjer för dess framtida verksammed förslag till ändrade bestämmelser i fråga om het. Norstedt. 167 s. K. taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag 2. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess om jordbruksbokföring. Marcus. 282 s. 3 bil. F i . samband med nativitetsminskningen och dess förhål- 80 Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag lande vid olika former av förlossningsvärd samt dess rörande statsvetenskapliga examina m. ni. Eteggström. socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse 127 s. E. Av C. Gyllensuärd. Beckman. 115 s. S. S. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flott- 81 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och ningslagstiftningen m. m. Heeggström. 99 s. J o . undervisning. Idun 194 s. E . 4. Betankande med förslag angående uniformspliktens 82 Betänkande med förslag till förordning angående allomfattning för viss personal vid försvarsväseudet. V. mänt kyrkomöte m. m. Hceggström. 161 s. E . Petterson. 69 s. F ö . 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för- 88. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Petterson ringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s. H . 351 s. S. 84, Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäk6. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med för* ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, vj, 441 s. H . slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor 35. Statsmakterna och folkhushållnlngen under den till Beckman, i 58 s. S. följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen Del 6 7. Betänkaud e och förslag rörande åtgärder för att beTiden juli 1944-juni 1945. Idun. 476 s. F o . gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigs- 86. Parlamentariska undersökningskommissionen angåmakten. Beckman. 136 s. F ö . ende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betän8. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag kande angående flyktingars behandling. Beckman till boställsordning för folkskolans lärare m. m. Marcus 500 s. S. 146 s. F l . 9. 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. i 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag angående folkpensioneringens administrativa bandhavande Haeggström. 62 s. E . m. m. V. Petterson. 114 s. S. 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Katalog- o. Tid- i 38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen skriftstryck. 217 s. K. inom armén m. m. Hseggström. xiij, 504 s. F ö . 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och- utredningar. 39. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A Alldess inriktande efter kriget. Idun. 106 s. J o . män del. Idun. 341 s. E . 40. Betänkande angående hantverkets och småindustriens 12. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. befrämjande. Marcus. 192 s. H . Del 1. Beckman. 216 s. E. 41. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m m. 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning Marcus. 430 s. J o . rörande personal- och materielresurser m. m. för 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1 genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredIdun. 282 s. J o . ningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. F i . 48. Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för 14. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. väg- och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Praktiska 106 s. K. linjer. Idun. 193 s. E. I 44. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisa15. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. tion. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under .4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. B. Förkrigsåren. V. Petterson. 390 s. F i . slag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E . 45: Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av 16. Betänkande angående forsknings- och försöksverksamridhästaveln m. m. Norstedt. 94 s. F ö . heten på jordbrukets område i Norrland. V. Petterson 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2 133 s. J o . Idun. 60G s. J ö . 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. S. 18. P M angående utvecklingsplanering på jordbrukets 47. Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket område. Marcus. 252 s. J o . Av L. Nanneson. Idun 84 s. J ö . 19. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska för- 48. 1945 års lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till svarsberedskapens framtida organisation, idun.92 s F o . statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. F i . 20. Betänkande angående den centrala organisationen av 49. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. Nordet civila medicinal- och veterinärväseudet. Idun. 361 stedt. 192 s J u . s. S. 50. Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrko21. Betänkande med utredning och förslag angående rätmusikerbefattningarna m. m. Del 2. Sv. Tryckeri AB. ten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s. J u . iv, 216 s. E . 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv- 51. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisanings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och tion. Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framsmåindustri samt bildande av företagarnämnder. Martida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. cus. 144 s. H. 189 s. Fi. 23. Sopialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och 52. Socialvårdskommittöns betänkande. 14. Utredning och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. forslag angående ålderdomshem m.m. Beckman 88 s S 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. 53. Betänkande om befolkningspolitikens organisation Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedm. m. Beckman. 70 s. S. lingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m: KatalogUtredning angående reglering av den territoriella föro. Tidskriftstryck. 200 s. S. 54. samlingsindelningen i Stockholm. Av E. Schallintr V 25. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämPetterson. 254 s. E. »""i», v. melser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor 55. jämte förslag till handledning i • sexualundervisning försvar. Norstedt. 37 s. J u . 26. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens för lärare i högre skolor. Hgeggström. 103 s. 4 pl. E. organisation. Marcus. 71 s. H. 1944 års skattesakkunniga 2. Betänkande med förslag 27. Betänkande med förslag till investeringsreserv för bud- 50. angående idrottssammanslutningars beskattning för ingetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderkomst. V. Petterson. 198 s. F i . stödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. FiBetänkande angående vissa organisations-, utbilnings28. Bilagor till betänkande med förslag till investerings- 57. och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 330' reserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala s. J u . och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus. 95 l Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser s. Fi. I m. m. Idun. 153 s. 1 karta. K. (Forts, å omslagets 3:e sida.)

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1946:74

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

SOCIALVETENSKAPERNAS STÄLLNING VID UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR M. M. AVGIVET AV

SOCIALVETENSKAPLIGA FORSKNINGSKOMMITTÉN

STOCKHOLM 1946 IVAR H^EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI Å. B. 463315

tNSTS

INNEHALL Sid. Skrivelse till departementschefen I . Inledning

5 ?

Utredningsuppdraget

7 Utredningsarbetets bedrivande

12 I I . Socialvetenskapernas ställning och behov

14»

I I I . Personalorganisation

23 Nationalekonomi, socialpolitik m. m

24 Statistik • Statskunskap Geografi Ekonomisk historia, modern social och politisk historia

42 52 59 68

Sociologi

"79

IV. Institutioner

86 V. Licentiand- och doktorandstipendier

108 VI. Samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion

115 VII. Samhällsvetenskapligt forskningsråd

131 VIII. Kostnadsberäkningar

150 Särskilt yttrande av herr Åkerman

160 Tabellbilaga

Till Herr

Statsrådet

och

Chefen

för

Kungl.

Ecklesiastik-

departementet.

Genom beslut den 27 september 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst åtta sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande social vetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. Departementschefen tillkallade därefter följande sakkunniga: ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen Thorwald Bergquist, ledamoten av statens handelskommission, filosofie licentiaten Mauritz Bonow, professorn vid universitetet i Lund Helge Nelson, ledamoten av riksdagens andra kammare, professorn vid handelshögskolan i Stockholm Bertil Ohlin, professorn vid universitetet i Uppsala Torgny Segerstedt, docenten vid handelshögskolan i Stockholm Ingvar Svennilson, professorn vid Stockholms högskola Herbert Tingsten samt professorn vid Göteborgs högskola Gustaf Åkerman, varjämte det uppdrogs åt Bergquist att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan Tingsten anhållit om entledigande från ifrågavarande uppdrag, tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 2 november 1945 i hans ställe rektorn för socialinstitutet i Stockholm, docenten vid Stockholms högskola Gunnar Heckscher. Genom beslut av Kungl. Maj:t den 25 januari 1946 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla ytterligare en sakkunnig, vartill utsågs professorn vid universitetet i Uppsala Herman Wold. Den 24 oktober 1945 förordnades numera docenten vid Stockholms högskola Jörgen Westerståhl att tjänstgöra såsom de sakkunnigas sekreterare. Till de sakkunniga ha av Kungl. Maj:t överlämnats följande framställningar att tagas i övervägande vid fullgörande av det givna uppdraget: 1) den 29 oktober 1945 tvenne skrivelser från statsvetenskapliga intresseföreningen i Lund berörande dels den statsvetenskapliga utbildningen vid

universitetet i Lund, dels frågan om tillvalsämnen i statsvetenskaplig examen 2) den 5 april 1946 riksdagens skrivelse av den 18 maj 1943 angående utredning om en förstärkning av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden; skrivelsen hade tidigare jämlikt nådigt beslut den 11 juni 1943 överlämnats till socialutbildningssakkunniga 3) den 8 juli 1946 en skrivelse från statsvetenskapliga intresseförbundet angående forskarstipendier åt licentiander och doktorander i samhällsvetenskapliga ämnen 4) den 18 juli 1946 en skrivelse från Sveriges förenade studentkårer angående forskarstipendier åt licentiander och doktorander inom teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna. Med anledning av remisser ha de sakkunniga avgivit följande yttranden: 1) den 28 februari 1946 angående 1945 års universitetsberednings betänkande nr 1 rörande docentinstitutionen 2) den 30 oktober 1946 angående 1941 års befolkningsutrednings betan kände om befolkningspolitikens organisation m. m. De sakkunniga ha antagit namnet socialvetenskapliga forskningskommittén. Kommittén får härmed avgiva sitt betänkande. Särskilt yttrande av undertecknad Åkerman med avseende å vissa delar av betänkandet bifogas. Stockholm den 31 oktober 1946. THORWALD BERGQUIST MAURITZ BONOW

GUNNAR HECKSCHER

HELGE NELSON

BERTIL OHLIN

TORGNY SEGERSTEDT

INGVAR SVENNILSON

HERMAN WOLD

GUSTAF ÅKERMAN / Jörgen Westerståhl

Kap. I. Inledning. Utredningsuppdraget. I yttrande till statsrådsprotokollet den 27 september 1945 angav chefen för ecklesiastikdepartementet följande direktiv för den av honom föreslagna utredningen rörande socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m.: Med stöd av nådigt bemyndigande den 26 november 1948 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 3 december 1943 nio sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande inrättandet av ett socialvetenskapligt forskningsråd jämte därmed sammanhängande frågor. Med skrivelse den 15 maj 1945 avgåvo de sakkunniga betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1944:19). De sakkunniga framhöllo, att behovet av samhällsvetenskaplig forskning i hög grad stegrats under de senaste decennierna. Staten hade i ständigt ökad utsträckning gripit in på skilda områden av samhällslivet, och dessa ingripanden hade ofta kommit till stånd utan att ett fördjupat studium av deras följdverkningar ägt rum. Enligt de sakkunnigas uppfattning hade svensk samhällsvetenskap för närvarande icke möjligheter att fylla de krav, som i sådant hänseende kunde ställas på densamma. Orsakerna härtill vore dels brist på medel för forskning, dels otillräcklig koordination av forskning mellan närbelägna områden. På grundval av dessa överväganden föreslogo de sakkunniga upprättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. Rådets uppgift skulle vara att sörja för understöd åt forskningen i olika former samt att befordra samarbetet ej blott mellan forskarna inbördes utan även mellan dessa och dem som skulle draga nytta av och i praktiken omsätta vetenskapens erfarenheter och resultat. Rådet skulle bestå av tio ledamöter. Ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t för en tid av fem år. Av rådets övriga ledamöter skulle sex väljas av de socialvetenskapliga akademiska lärarna, för ändamålet uppdelade på sex ämnessektioner, av vilka flertalet skulle innefatta mer än ett vetenskapsämne. De tre återstående ledamöterna skulle utses av Kungl. Maj:t inom ett förslag på sex personer. En person skulle föreslås av svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund, en av Sveriges grossistförbund gemensamt med Sveriges köpmannaförbund, en av svenska bankföreningen gemensamt med svenska försäkringsföreningen, en av landsorganisationen i Sverige gemensamt med tjänstemännens centralorganisation, en av Sveriges lantbruksförbund och en av kooperativa förbundet. Ledamöterna skulle utses för en tid av tre år. De sakkunniga föreslogo, att ett årligt statsanslag av 200 000 kronor skulle ställas till rådets förfogande att användas till understödjande av samhällsvetenskaplig forskning. Över betänkandet avgåvos yttranden av kanslern för rikets universitet efter vederbörande universitetsmyndigheters hörande samt av ett antal verk, myndigheter och vetenskapliga institutioner ävensom av vissa sammanslutningar inom näringslivet.

8 I flertalet av de av ämbetsverken och näringsorganisationerna avgivna yttrandena framställdes ingen principiell erinran mot förslaget om inrättande av ett forskningsråd. Däremot framkommo åtskilliga yrkanden om jämkningar i rådets och sektionernas sammansättning. En i flera hänseenden kritisk grundsyn på de sakkunnigas förslag präglar däremot de utlåtanden, som avgivits av vissa av de akademiska myndigheterna och högskolorna. En liknande ståndpunkt har universitetskanslern intagit. Kanslern har erinrat om att förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd framför allt motiverats med två skäl. Rådet skulle för det första underlätta anskaffandet och fördelandet av medel för samhällsvetenskaplig forskning, särskilt när det gäller forskningsuppgifter, som på grund av sin natur krävde samverkan mellan flera forskare. För det andra skulle forskningsrådets inrättande vara ägnat att stärka kontakten mellan forskarna överhuvud, i det att tillvaron av en dylik organisation, uppdelad i sektioner för särskilda forskningsgrenar, skulle underlätta hållandet av konferenser, vid vilka vetenskapsmän och företrädare för myndigheter och organisationer skulle kunna regelbundet diskutera aktuella samhällsproblem och forskningsuppgifter. Vad den förstnämnda huvuduppgiften anginge syntes det kanslern tveksamt, om en omfattande organisation behövde tillskapas för att underlätta anslags beviljande från statsmakternas sida och sådana anslags fördelning. Samhällsforskningen bedreves huvudsakligen vid universitet och högskolor. En principfråga härvid vore i vad mån staten skulle lämna anslag till de enskilda högskolorna, som hittills på det hela taget uppehållit sin verksamhet med hjälp av enskilda donationer och kommunala bidrag. För lösningen av denna principfråga vore emellertid det planerade forskningsrådets medverkan knappast behövlig. Beträffande möjligheten i övrigt att få ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning kunde väl tillstyrkan av ett anslagsäskande från en på området auktoritativ fackinstans utgöra en värdefull garanti för begärda medels ändamålsenliga användning, men en dylik förberedande prövning av anslagskrav borde enligt kanslern kunna åstadkommas på enklare sätt än genom det föreliggande förslagets antagande. Huvudfrågan vid bedömandet av detta förslag syntes kanslern för den skull vara, huruvida en särskild organisation vore erforderlig för främjandet av kollektiva forskningsföretag. Det kunde inte bestridas, att de svenska universiteten och högskolorna hade en starkt individualistisk prägel. Den enskilde vetenskapsmannen föredroge att välja och genomföra sina forskningsuppgifter på egen hand och utan kontakt med andra, som arbetade inom samma eller närbesläktat ämnesområde. Denna individualism hade varit naturlig med hänsyn till den vetenskapliga forskningens karaktär och hade sannolikt på det hela taget främjat den vetenskapliga utvecklingen. Men det vore uppenbart, att betingelser och metoder för vetenskapligt arbete numera radikalt förändrats inom många vetenskaper. Den enskilde vetenskapsmannen kunde stundom icke på egen hand upptaga och genomföra en omfattande undersökning; dess planläggande och utförande kunde kräva medverkan av ett flertal forskare. På grund av bristande samarbete eller saknaden av ett koordinerande organ bleve lätt dylika större undersökningar försummade. Inom vissa vetenskaper, däribland också samhällsvetenskaper, finge kollektiva undersökningar numera allt större betydelse. För främjande av sådana vore det önskvärt, att ett samarbetsorgan tillskapades. Emellertid hade från flera håll hävdats, att den primära uppgiften, när det gällde att främja den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige, vore att utrusta bestående institutioner och forskare med större personal och ökade anslagsmedel. I anslutning till denna tankegång ansåge kanslern det önskvärt, att hela frågan om samhällsvetenskapernas utbyggnad vid våra universitet och högskolor gjordes till föremål för utred-

9 ning. Förslaget om ett samhällsvetenskapligt råd syntes böra vila tills en sådan utredning verkställts. Vid anmälan den 22 juni 1945 av frågan om tillkallande av sakkunniga för utredning beträffande universitetsorganisationen och därmed sammanhängande frågor uttalade min företrädare i ämbetet, att han hade för avsikt att i annat sammanhang hemställa om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för översyn av förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd och att därvid socialvetenskapernas ställning överhuvudtaget vid våra universitet och högskolor borde bliva föremål för undersökning. Denna utredning torde nu böra ske. För utredningsuppgiften torde sakkunniga böra tillkallas inom ecklesiastikdepartementet. De sakkunniga böra äga möjlighet att samråda med särskilda ämnesrepresentanter och andra experter. Utredningsarbetet bör i första hand inriktas på frågan om en ökning av forskningsmöjligheterna på det samhällsvetenskapliga området. De sakkunniga böra därvid utgå från att den samhällsvetenskapliga forskningen i framtiden liksom hittills i stor utsträckning kommer att omhänderhavas av universitetens och högskolornas lärare. Mot bakgrunden härav bör undersökas, hur arbetsmöjligheterna inom här ifrågavarande ämnesområden skola kunna förbättras vid universitet och högskolor. Till övervägande bör härvid upptagas frågan om antalet professurer och andra lärarbefattningar, frågan om beredande av tillräckliga lokaler åt de vetenskapliga institutionerna samt spörsmålen om vetenskapliga och tekniska hjälpkrafter och deras löneställning, om inköp av litteratur och teknisk utrustning m. m. Vid utredningens genomförande får icke förbises, att fackhögskolorna och särskilt handelshögskolorna under senare tid i ökad grad på många områden blivit härdar för samhällsvetenskaplig undervisning och forskning. Det vore vidare oriktigt att förbigå allt det forskningsarbete på det samhällsvetenskapliga området, som sedan gammalt i Sverige sker inom olika grenar av administrationen samt kommittéer och utredningar av olika slag. Särskilt på de ekonomiska och statistiska områdena har på sistone en livlig forskningsverksamhet börjat växa fram vid olika forsknings- och utredningsinstitut, som staten eller enskilda intresseorganisationer upprättat för särskilda uppgifter. Denna utveckling, som i och för sig måste betraktas såsom lycklig, innebär visserligen å ena sidan en tendens till att viss forskningsverksamhet flyttar ut från universiteten och högskolorna men reser å andra sidan ökade krav på universiteten och högskolorna vad gäller dels uibildningen av kompetenta forskare, dels bedrivandet av sådan grundforskning, som icke finner plats vid de berörda instituten lika litet som vid fackhögskolorna eller i ämbetsverk och kommittéer. Vid prövningen av de problem om arbetsfördelning och samarbete, som därvid uppkomma, böra de sakkunniga även till förutsättningslös omprövning upptaga det föreliggande förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd, varvid jag förutsätter, att de komma att beakta vad i ärendet anförts från de hörda myndigheterna och sammanslutningarna samt de offentliga inlägg, som gjorts från fackmannahåll. Slutligen böra de sakkunniga vara oförhindrade att, om de så skulle finna lämpligt, ingå jämväl på frågan om de samhällsvetenskapliga disciplinernas ställning i universitetsorganisatoriskt hänseende, däribland spörsmålet huruvida särskilda samhällsvetenskapliga fakulteter böra upprättas. De sakkunniga böra under arbetets gång samråda med de sakkunniga för utredning beträffande universitetsorganisationen och med socialutbildningssakkunniga. Härvid bör beaktas, att åt socialutbildningssakkunniga uppdragits att verkställa en av riksdagen i skrivelse den 18 maj 1943 begärd utredning om en förstärkning av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden. Förslag i sistnämnda fråga lär inom kort vara att vänta från socialutbildningssakkunniga. De nu tillämnade sakkunniga synas böra avvakta detta förslag, innan de ingå på frågor rörande de sociologiska disciplinerna.

10 Till socialutbildningssakkunniga har jämväl överlämnats en av Sveriges förenade studentkårer den 30 september 1943 gjord framställning om inrättande av samhällsvetenskapliga fakulteter vid universiteten i Uppsala och Lund. Enligt vad jag erfarit, ha emellertid socialutbildningssakkunniga icke för avsikt att framlägga förslag beträffande det i framställningen berörda spörsmålet. På grund härav och under hänvisning till vad jag i det föregående anfört, torde framställningen böra överlämnas till de nu tdlämnade sakkunniga.

I direktiven framhålles sålunda särskilt, att utredningsarbetet i första hand bör inriktas på frågan om en ökningav forskningsmöjligheterna på det samhällsvetenskapliga området, att vid en undersökning av hur arbetsmöjligheterna inom detta ämnesområde vid universitet och högskolor skola kunna förbättras, till övervägande bör upptagas frågan om antalet professurer och andra lärarbefattningar, frågan om beredande av tillräckliga lokaler åt de vetenskapliga institutionerna samt spörsmålen om vetenskapliga och tekniska hjälpkrafter och deras löneställning, om inköp av litteratur och teknisk utrustning m. m., att härvid även bör uppmärksammas fackhögskolornas och särskilt handelshögskolornas ställning såsom härdar för samhällsvetenskaplig undervisning och forskning liksom det forskningsarbete på det samhällsvetenskapliga området som sker inom administrationen och inom kommittéer och utredningar samt vid de särskilda forsknings- och utredningsinstitut, som upprättats av staten eller enskilda intresseorganisationer, att vid en prövning av de problem om arbetsfördelning och samarbete, som därvid uppkomma, till förutsättningslös omprövning bör upptagas det föreliggande förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd, samt att, om det befinnes lämpligt, de sakkunniga jämväl böra ingå på frågan om samhällsvetenskapernas ställning i universitetsorganisatoriskt hänseende, däribland spörsmålet om en samhällsvetenskaplig fakultet. I direktiven anföres, att under utredningsarbetets gång samråd bör äga rum med de sakkunniga för utredning beträffande universitetsorganisationen (universitetsberedningen) och med socialutbildningssakkunniga. Beträffande förhållandet mellan universitetsberedningens och socialvetenskapliga forskningskommitténs utredningsuppdrag anges vissa riktlinjer i de för universitetsberedningen meddelade direktiven: Det synes önskvärt, att de sakkunniga i främsta rummet uppehålla sig vid de stora linjerna och söka utstaka huvuddragen för den akademiska undervisningens utveckling samt föreslå utvägar för forskningens främjande. — Flertalet specialfrågor böra emellertid hänskjutas till utredning i annan ordning. Sålunda avser jag att i annat sammanhang hemställa om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för översyn av det tidigare omnämnda förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd;

11 sistnämnda sakkunniga böra granska socialvetenskapernas ställning överhuvudtaget vid våra universitet och högskolor.

Vi ha sålunda ansett oss äga frihet att ingå på och till närmare behandling upptaga alla de olika frågor som beröra socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. Men vi ha samtidigt sökt att, i den mån vi härvid kommit in på spörsmål, som äga förbindelse med universitetseller högskoleorganisationen i allmänhet, i största möjliga utsträckning samordna våra förslag med de generella riktlinjer, vilka uppställts såsom vägledande för universitetsberedningens verksamhet. Den omständigheten att de båda utredningarna delvis kommit att bedrivas parallellt med varandra och att vi icke ansett oss böra först invänta universitetsberedningens fullständiga förslag innan vi framlägga vårt eget, har givetvis medfört vissa svårigheter, när det gällt att genomföra en dylik samordning. Såvitt möjligt har man likväl sökt att övervinna dessa svårigheter genom ett nära samarbete mellan de båda utredningarna. Sekretariaten ha sålunda stått i en fortlöpande kontakt med varandra och ett flertal gemensamma överläggningar ha anordnats. Enligt direktiven ha vi även anmodats att samråda med socialutbildningssakkunniga. Härvid må först framhållas, att en av socialvetenskapliga forskningskommitténs ledamöter, docenten Gunnar Heckscher, tillika tillhört dessa sakkunniga. Vad vidare beträffar den i departementschefens yttrande omnämnda riksdagsskrivelsen angående en förstärkning av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden, har denna skrivelse, vilken tidigare hänvisats till socialutbildningssakkunniga, såsom redan anförts, senare överlämnats till oss. Socialutbildningssakkunniga avlämnade den 30 mars 1946 sitt slutbetänkande rörande statsvetenskapliga examina m. m. I betänkandet framhålla de sakkunniga bland annat, att de ej haft anledning att i hela dtess vidd upptaga frågan om behovet av anslag för forskning och undervisning i de samhällsvetenskapliga ämnena, enär denna kommer att behandlas dels av socialvetenskapliga forskningskommittén, dels av universitetsberedningen. De sakkunnigas förslag till examinas anordnande säges dock förutsätta inrättandet av vissa nya tjänster vid statsuniversiteten, nämligen: i nationalekonomi deltidsanställda biträdande lärare i företagsekonomi; i statskunskap en biträdande lärare vid vardera av Uppsala och Lunds universitet; i statistik en biträdande lärare vid vardera av Uppsala och Lunds universitet; i privaträtt en biträdande lärare vid Uppsala och framdeles sannolikt även vid Lunds universitet; i finansrätt en deltidsanställd biträdande lärare vid vardera av Uppsala och Lunds universitet. I avseende på de enskilda högskolorna torde i stort sett samma behov göra sig gällande som vid statsuniversiteten, varvid dock böra beaktas dels ifrågasatta förändringar i avseende på antalet lärarkrafter i nationalekonomi vid Stockholms högskola, dels det något mindre antalet studerande vid Göteborgs högskola.

12 Utredningsarbetets bedrivande. Vad universiteten och de allmänna högskolorna beträffar, ha vi erhållit närmare kännedom om socialvetenskapernas aktuella läge och om önskemålen bland dessa vetenskapers företrädare i första hand genom svarsskrivelserna på det frågeformulär, som universitetsberedningen under hösten 1945 tillställde samtliga, professorer vid dessa läroanstalter. I frågeformuläret begärdes av vederbörande ämnesrepresentanter upplysning bland annat om undervisningens nuvarande organisation, om förändringar i antalet studerande, om behovet av ytterligare föreläsningar, övningar och kurser samt om behovet av ytterligare professurer, docentstipendier och biträdande lärartjänster av skilda slag inom ämnet. Även den av representanter för docentföreningarna år 1945 verkställda utredningen angående den vetenskapliga forskningens och undervisningens behov vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor samt olika framställningar från studentorganisationernas sida ha i. detta sammanhang beaktats. Vi ha vidare genom särskilda skrivelser till företrädarna för de socialvetenskapliga disciplinerna inhämtat närmare upplysning angående spörsmål berörande de socialvetenskapliga institutionerna, angående antalet studerande på olika stadier under läsåret 1945—1946, angående antalet tentamina m. m. Vid flera tillfällen ha vi dessutom haft anledning att samråda med olika experter inom det socialvetenskapliga området; representanter för de juridiska fakulteterna ha inkallats för dryftande av vissa specialfrågor. Slutligen ha delegationer inom socialvetenskapliga forskningskommittén för studium av vissa byggnadsspörsmål besökt universiteten i Uppsala och Lund samt Göteborgs högskok. Vi ha även sökt att erhålla en överblick över den socialvetenskapliga forskningens och undervisningens ställning utanför universiteten och de allmänna högskolorna. Handelshögskolornas professorer i de nationalekonomiska, företagsekonomiska och geografiska ämnena ha sålunda tillställts frågeformulär liknande de förutnämnda, av universitetsberedningen utsända. Vi ha också trätt i förbindelse med de av chefen för handelsdepartementet den 25 februari 1946 tillkallade utredningsmännen med uppgift att behandla frågan om en utvidgning av verksamheten vid Göteborgs handelshögskola. Av rektorerna vid kungl-. tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola och skogshögskolan ha upplysningar lämnats angående den socialvetenskapliga undervisningen vid dessa läroanstalter. Vidare ha med representanter för lantbrukshögskolan flera överläggningar hållits rörande en föreslagen utvidgning av den ekonomiska linjen vid lantbrukshögskolan m. m. Dessutom må nämnas, att uppgifter insamlats angående verksamheten vid vissa privata forsknings- och utredningsinstitut på det socialvetenskapliga området.

13 Att erhålla information om socialvetenskapernas ställning i främmande länder har synts oss vara av stor betydelse vid fullgörandet av det givna uppdraget. En av de första åtgärderna blev därför att söka införskaffa dylikt material från de länder, som i detta sammanhang kunde vara av särskilt intresse. I de flesta fall ha vi härvid trätt i direkt skriftlig förbindelse med enskilda vetenskapsmän eller vetenskapliga institutioner i vederbörande land och av dem begärt önskade upplysningar; i några fall ha upplysningarna förmedlats genom officiella instanser. Stort tillmötesgående har härvid från skilda håll visats kommittén. Följande länder och upplysningsgivare må särskilt omnämnas: Danmark, professorerna Carl Iversen och Jörgen Pedersen, Norge, konsulent Knut Getz Wold, Finland, professor Carl Erik Knoellinger, Holland, dr Piet Kuin, Belgien, professor G. Smets och assistenten vid 1'Institut de Recherches économiques et sociales Roger Dehm, Frankrike genom förmedling av franska utrikesministeriet, Schweiz, dr Fueter, föreståndare för Schweizerisches Institut fiir Auslandforschung, England docent Asta Kihlbom-Gyllenberg samt genom förmedling av British Council, Förenta staterna, dr Donald Young, ledare för Social Science Research Council, och dr James Robbins, samt Australien genom förmedling av The High Commissioner of Australia, London. Till belysning av socialvetenskapernas ställning i åtskilliga främmande länder har sålunda erhållits ett jämförelsevis omfattande material, bestående dels av översiktliga, skriftliga redogörelser, dels av litteratur på området, kursplaner för olika universitet etc. Vi ha övervägt frågan, huruvida en sammanfattande framställning av de utländska förhållandena borde i form av en särskild bilaga fogas till betänkandet. Av flera skäl ha vi likväl funnit oss böra avstå härifrån. Det införskaffade materialet rörande olika länders universitetsväsende har naturligt nog icke blivit fullt likformigt och uppvisar stora variationer i fråga om fullständighet. Beträffande särskilt två av de i detta sammanhang viktigaste länderna, England och Förenta, staterna, erbjuder varje försök till översiktlig karakteristik utomordentliga svårigheter. Överhuvudtaget synes det vara en förutsättning för att verkligt givande, allmänna jämförelser skola kunna göras mellan socialvetenskapernas läge i Sverige och utlandet, att det samtidigt ges en mer generell orientering beträffande universitetsväsendets organisation i det främmande land, med vilken jämförelsen verkställes. En dylik komplettering av materialet skulle emellertid ha krävt en avsevärt mer ingående och tidskrävande undersökning än den vi ansett oss kunna genomföra. Ehuru vi sålunda avstått från att publicera en allmän redogörelse för den socialvetenskapliga forskningens och undervisningens organisation i utlandet, ha däremot på många enskilda punkter i betänkandet hänvisningar till och redogörelser för utländska förhållanden lämnats.

Kap. II. Samhällsvetenskapernas ställning och behov. Begreppet samhällsvetenskaper eller socialvetenskaper har icke någon klart fixerad innebörd. I vidsträckt mening kunna med samhällsvetenskaper avses alla de vetenskaper som till föremål helt eller delvis ha samhället i dess nuvarande eller historiska form. Till dessa vetenskaper höra då, förutom de nedan uppräknade i trängre bemärkelse samhällsvetenskapliga ämnena, hela den historiska vetenskapen — även sådana särskilda discipliner som litteraturhistoria och konsthistoria innehålla sociala aspekter — och hela rättsvetenskapen, etnografien, socialmedicinen, psykologien såsom socialpsykologi samt åtskilliga andra vetenskaper, i vilka studium av sociala förhållanden ingår som ett element. Till samhällsvetenskaperna i mer begränsad mening torde man i första hand räkna nationalekonomien och statskunskapen samt statistiken, såsom traditionellt inriktad främst på sociala massiakttagelser. Hit bör uppenbarligen också sociologien hänföras, vilken i Sverige ännu icke är repre senterad som en självständig akademisk disciplin utan hittills främst kommit att anknytas till den praktiska filosofien. Nära dessa vetenskaper står vidare kulturgeografien. Inom det historiska vetenskapsområdet är det slutligen särskilt den ekonomiska historien och den moderna historien, som vi ansett böra beaktas i förevarande sammanhang. Uttrycket samhällsvetenskaper eller socialvetenskaper användes i det följande endast för att beteckna i detta stycke nämnda vetenskaper.1 I en sådan avgränsning ligger inget bestridande av att även andra vetenskaper kunna göra anspråk på att kallas för samhällsvetenskaper. Avgränsningen är delvis be tingad av rent praktiska skäl. En viss arbetsfördelning har sålunda genom förts i förhållande till universitetsberedningen. Angående samhällsvetenskapernas ställning vid universiteten och de allmänna högskolorna skall här till en början blott lämnas en kort historisk återblick. De flesta professurer inom detta område äro, med några undantag, av ganska sent datum. Den äldsta samhällsvetenskapliga professuren är den år 1622 vid Uppsala universitet inrättade skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap. Under det att vältaligheten tidigare i form ^Anmärkas bör dock, att i kapitlet om det samhällsvetenskapliga forskningsrådet ordet »samhällsvetenskap» har en vidare innebörd. När utländska förhållanden behandlas har det givetvis ej heller varit möjligt att strikt fasthålla vid den angivna betydelsen av detta uttryck.

15 av latinsk retorik spelat stor roll inom professurens ämnesområde, är professuren numera att betrakta som en ren statskunskapsprofessur. Den första professuren inom det nationalekonomiska området upprättades år 1741 vid Uppsala universitet; innehavaren kallades juris prudential, oeconomise et commerciorum professor. Den nuvarande professuren i nationalekonomi med finansrätt har utgått ur denna professur. År 1759 tillkom vid samma universitet ytterligare en professur i praktisk ekonomi, som emellertid kom att inriktas framför allt på lanthushållningens problem och senare (1852) ombildades till en professur i botanik. Professurer i statskunskap ha senare upprättats vid Lunds universitet 1889, vid Göteborgs högskola 1901 samt 1935 vid Stockholms högskola, där ämnet förut ingått i samma professur som statsrätten. Ytterligare professurer i nationalekonomi ha inrättats vid Lunds universitet 1844, vid Göteborgs högskola 1903, vid Stockholms högskola 1904, 1921 samt 1946, då konjunkturinstitutets chef tillika blev professor vid högskolan. Ämnet statistik uppfattades tidigare som en del av statskunskapen. Sålunda benämndes statskunskapsprofessuren vid Lunds universitet tidigare professur i statskunskap med statistik, och statskunskapsprofessuren vid Göteborgs högskola har fortfarande denna benämning. Självständiga professurer i statistik kommo till stånd vid Uppsala universitet 1910, vid Lunds universitet 1926 och vid Stockholms högskola 1938. Beträffande geografien må nämnas, att den utgått ur historien och statskunskapen samt att geografiprofessurer upprättades vid Lunds universitet 1896, vid Uppsala universitet 1904, vid Göteborgs högskola 1905 och vid Stockholms högskola 1929. Av specialhögskolorna utgöra framför allt handelshögskolorna betydelsefulla centra för samhällsvetenskap. Handelshögskolan i Stockholm omfattar två eller, om professuren i ekonomisk och social historia medräknas, tre professurer i nationalekonomi, (upprättade 1909, 1917, 1940), två professurer i ekonomisk geografi (1909, 1946) samt tre professurer i företagsekonomi (1915, 1934, 1946). Till handelshögskolan i Göteborg höra en professur i nationalekonomi (1923), en professur inom det företagsekonomiska området (1923) samt en professur i ekonomisk geografi (1939). Speciella företagsekonomiska professurer ha vidare upprättats vid lantbrukshögskolan i lantbruksekonomi med marknadslära (1933), vid skogshögskolan i skogsekonomi (1939) och vid tekniska högskolan i Stockholm i industriell ekonomi och organisation (1940). I detta sammanhang böra också socialinstituten nämnas. Institutet i Stockholm började sin verksamhet 1921, institutet i Göteborg 1944. Samhällsvetenskaplig forskning bedrives emellertid inte enbart vid universitet och olika högskolor. Omfattande undersökningar på detta område ha verkställts inom det offentliga utredningsväsendet. Många av de betan-

IG kanden, som avgivits av olika kommittéer och särskilda sakkunniga, ha sålunda lämnat väsentliga bidrag till samhällsforskningen. Inom flera ämbetsverk finnas statistiska avdelningar, vilkas uppgift är att kontinuerligt följa den sociala och ekonomiska utvecklingen. Bland de statliga institutioner, som leverera det viktigaste materialet för socialvetenskapliga undersökningar och själva utföra dylika undersökningar, må följande särskilt omnämnas: Konjunkturinstitutet, upprättat 1937, intar så tillvida en särställning som det är det enda statliga ämbetsverk med rent vetenskapliga uppgifter. Institutets personal består av: en professor och chef för de vetenskapliga undersökningarna, två sakkunniga (i regel docentkompetens, den ena posten ej besatt), en sekreterare, tre assistenter (licentiater) och fyra amanuenser (akademisk examen). Institutet bedriver ett nära samarbete med universiteten och högskolorna och avsikten är, att den anställda personalen samtidigt skall kunna fullfölja sina vetenskapliga studier; personalen anställes därför icke på länsre tid utan en cirkulation eftersträvas. — Institutet åligger att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, att följa den vetenskapliga diskussionen inom de områden av nationalekonomien, som beröra institutets verksamhet, att i anslutning härtill utföra den forskning, vartill institutet finner anledning, samt att i samråd med verk och myndigheter, föreningar och sammanslutningar, vilka arbeta inom närliggande områden, verka för att statistiskt material av betydelse för den ekonomiska utvecklingen insamlas. Kommerskollegium åligger enligt instruktionen att med uppmärksamhet följa utvecklingen av rikets handel, sjöfart, industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Socialstyrelsen. Till styrelsens verksamhetsområde höra ärenden rörande arbetsmarknaden, förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, åtgärder för social omvårdnad, inoch utvandring jämte utlänningskontroll samt andra frågor av väsentlig social innebörd, såsom föreningsväsendet, bostadsfrågor, levnadskostnader. Statistiska centralbyrån åligger att bearbeta och offentliggöra de grenar av den officiella statistiken, som icke tillhör annat ämbetsverks handläggning, och däribland särskilt: befolkningsstatistik, undervisningsstatistik, valstatistik, jordbruksstatistik, mejeristatistik, fiskeristatistik, inkomst- och verksamhetsstatistik, statistik över skattetaxeringarna, statistik över kommunernas finanser, allmän sparbanksstatistik samt rättsstatistik, statistik över fast egendom och statistik över vägolyckor.

Under senare år ha ett flertal privata utredningsinstitut tillkommit med uppgift att verkställa undersökningar inom det samhällsvetenskapliga verksamhetsområdet: Affärsekonomiska forskningsinstitutet, grundat 1929. Anställda äro åtta (kvalificerade personer). Institutets uppgift är att genom insamling, bearbetning och publicering av ekonomiska data bidraga till utredande av teoretiska och praktiska problem inom företagsekonomiens olika områden samt att därigenom verka för ökad ekonomisk upplysning. Dels publicerar institutet fortlöpande omsättningsstatistik för ett flertal detaljhandelsbranscher, dels företar institutet specialutredningar rörande olikartade ekonomiska spörsmål. Bankernas statistiska byrå. Byrån, som i genomsnitt sysselsätter två personer med utredningsarbete, började sin verksamhet under kriget. Byrån företar större utredningar på kredit- och betalningsväsendets område samt utredningar av intern statistisk och

17 ekonomisk natur inom bankområdet. Understöd till forskningsverksamhet inom dessa områden ha lämnats. Detaljhandelns utred?iingsinstitut (Köpmannaförbundet). Verksamheten som upptogs för ungefär två och ett halvt år sedan bedrives av två personer med biträde av tjänstemän från de olika specialföreningarna inom köpmannaförbundet. Ett flertal utredningar rörande detaljhandeln har verkställts, ehuru endast några få publicerats. Grossistförbundets utredningsinstitut. Verksamheten inleddes år 1942. Institutet, vilket är under utvidgning, sysselsätter för närvarande 2 personer. För vissa branscher föres kontinuerlig omsättningsstatistik liksom omkostnadsutredningar för varje år verkställas. Denna löpande statistik publiceras icke. Dessutom företagas vissa specialutredningar. Industriens utredningsinstitut. Verksamheten upptogs 1939. Personalen omfattar för närvarande 1 direktör, 1 sekreterare, 1 licentiat, 6 amanuenser (med akademisk examen) samt speciellt engagerade forskare. Institutet som intar en relativt fristående ställning bedriver studier angående olika industriers ekonomiska struktur och angående för industriens utveckling betydelsefulla allmänna ekonomiska problem: den utländska vetenskapliga diskussionen följes noga. Undersökningarna publiceras alltid. En nära samverkan med de statliga myndigheterna upprätthålles. Kooperativa förbundets utredningsinstitut. Institutet, som är under utbyggnad, har tvenne personer konstant anställda, samt extra personal för specialundersökningar. Institutet följer och analyserar detaljprisutvecklingen i femhundra konsumtionsaffärer, uppgör egen statistik angående detaljhandelsmarginalen på vissa konsumtionsföreningar. Genom kooperativa förbundets revisionsavdelning erhålles materiel, som belyser omsättningens och kostnadsutvecklingen inom den kooperativa detaljhandelns distribution. Dessutom verkställas vissa specialundersökningar. Landsorganisationens utredningsavdelning. Avdelningen, som nu omfattar tvenne personer (med akademisk utbildning), publicerar på grundval av uppgifter, vilka lämnas från de olika fackförbunden, en årlig statistik rörande arbetskonflikter, lönerörelser, kollektivavtal etc. Avdelningen följer vidare den allmänna ekonomiska utvecklingen och bearbetar detta material för de fackliga organisationernas behov. Lantbruksförbundets utredningsavdelning. En särskild avdelning med denna uppgift inrättades år 1940 och består av en chef, tre utredningsmän och en assistent. Utredningar företagas dels för de anslutna föreningarnas räkning, dels rörande mera allmänna frågor inom jordbrukets område, särskilt verkställas produktionskostnadsberäkningar. Ett nära samarbete har bedrivits med livsmedelskommissionen och 1942 års jordbrukskommitté.

* Socialvetenskaperna inta otvivelaktigt en undanskymd plats i de akademiska läroanstalternas organisation. Vid vartdera statsuniversitetet finnas, om man bortser från geografiprofessurerna, som ju till stor del täcka ett naturvetenskapligt område, endast tre samhällsvetenskapliga professurer, nämligen en i nationalekonomi, en i statistik och en i statskunskap. Av de tre professurerna omfattar den förstnämnda även ämnet finansrätt. I relation till dessa siffror kan ställas, att den filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet (i januari 1946) bestod av fyrtiotre och dess humanistiska sektion av tjugofyra professurer, medan Lunds universitets filosofiska fakultet bestod av trettiosju och dess humanistiska sektion av tjugotre professurer. 2

18 Mot de sex förutnämnda samhällsvetenskapliga professurerna vid universiteten svara sju professurer vid högskolorna, nämligen vid Stockholms hög skola tre i nationalekonomi, en i statistik och en i statskunskap, vid Göteborgs högskola en i nationalekonomi och en i statskunskap. Vid de båda handelshögskolorna finnas däremot elva samhällsvetenskapliga professurer eller nästan lika många som vid universiteten och de allmänna högskolorna tillsammans. En helt annan bild av socialvetenskapernas ställning ge förhållandena i åtskilliga främmande länder. Då mer detaljerade upplysningar rörande utlandet och framförallt de nordiska länderna lämnas i det följande, skola här endast ett par belysande uppgifter återgivas. I fråga om Förenta staterna har sålunda ett försök gjorts att uppskatta antalet lärare i socialvetenskapliga ämnen vid universitet och colleges (vissa colleges äro fristående, andra ingå i universiteten) i förhållande till antalet lärare i andra ämnen. Proportionerna växla givetvis starkt mellan olika läroanstalter. I »liberal arts colleges» (liberal arts = de filosofiska ämnena, alltså även de matematisk-naturvetenskapliga) utgör social vetenskapernas andel av lärarkåren ofta 20—25 procent och i vissa fall upp till 40 procent. I universitet med stora »professional schools», d. v. s. med stark koncentration på utbildning av läkare, jurister etc, är proportionen mindre gynnsam för socialvetenskapernas del — antalet lärare kan nedgå till mellan 6 och 15 procent av hela antalet — medan å andra sidan vid universitet med framstående »graduate schools of arts and sciences», d. v. s. skolor för högre filosofiska studier, motsvarande siffra kan stiga till 20 procent. Det är av intresse att härmed jämföra fördelningen av antalet utdelade doktorsgrader inom olika vetenskapsområden. Av de omkring tjugofemtusen doktorer, som kreerades under åren 1929—39, utgjorde antalet doktorer i geografi, psykologi, antropologi, ekonomi, allmän och modern historia, »international law and relations», politisk vetenskap och sociologi omkring 20 procent av hela antalet. Som synes överensstämmer denna siffra ganska väl med uppgifterna angående antalet socialvetenskapliga lärare vid liberal arts colleges och universitet med starka graduate schools. Av de europeiska länder, där socialvetenskaperna nått en rik utveckling, må, vid sidan av England, här särskilt nämnas Holland. Vid de tio holländska universiteten och högskolorna, vari då inräknas två handelshögskolor och en lantbrukshögskola, funnos i början av år 1946 inte mindre än 80 professorer och, bortsett från amanuenser och assistenter, 47 andra lärare i samhällsvetenskapliga ämnen. I fråga om naturvetenskaperna har man brukat skilja mellan grundforskning och tillämpningsforskning eller målforskning. Även beträffande socialvetenskaperna kan en liknande skillnad göras, ehuru det också här gäller, att gränsen mellan de båda olika slagen av forskning ofta är fly-

tände. När man säger, att den svenska samhällsforskningen hittills varit vanlottad, avses härmed framför allt den samhällsvetenskapliga grundforskningen, som huvudsakligen bedrives vid universitet och högskolor. Den samhällsvetenskapliga målforskningen har däremot i betydande utsträckning kunnat tillgodoses genom det arbete som utförts inom det offentliga utredningsväsendet, ämbetsverken och privata utredningsorgan. Den utomordentligt starka expansion, som under de senaste årtiondena ägt rum inom målforskningens område, har icke haft någon motsvarighet inom grundforskningens. Denna expansion är naturlig med hänsyn till att behovet av tillämpningsforskning i det enskilda fallet alltid kommer att framstå såsom mest aktuellt och trängande. Men det är också uppenbart, att ett dylikt förhållande på längre sikt är otillfredsställande och att med det intima samband som råder mellan grundforskning och målforskning även den sistnämnda forskningen blir lidande härav. Det har ofta och med rätta framhållits, att kravet på en förstärkningav den socialvetenskapliga forskningen liksom av den socialvetenskapliga undervisningen och utbildningen är något karakteristiskt för nutiden. En väsentlig förklaring till detta krav ligger nämligen i själva den samhälleliga utvecklingen. Området för statens och kommunernas verksamhet har sedan länge och särskilt under de senaste decennierna befunnit sig i snabb tillväxt. Det allmänna har pålagts en rad uppgifter som tidigare varit okända. Samtidigt ha de privata organisationerna kommit att erhålla en allt större betydelse. De många frivilliga sammanslutningarna med ekonomiska och ideella syften utgöra numer ett utomordentligt viktigt led i samhällsbyggnaden. Tydligt är emellertid, att dessa förändringar icke enbart äro ett resultat av att nya uppfattningar trängt igenom på det politiska och ideologiska planet. En grundläggande betingelse har även legat i det materiella framåtskridandet. De industriella produktionsformernas utbredning, kommunikationsmedlens förbättring, med ett ord de tekniska framstegen ha gjort människorna mer beroende av varandra och bringat dem närmare samman. Hela denna utveckling, som lett till en utvidgning av den samhälleliga sfären och en intensifiering av de samhälleliga relationerna, utgör det mest påtagliga motiv för ett ökat samhällsvetenskapligt intresse. Med tanke på den roll som den tekniskt naturvetenskapliga forskningen härvid spelat, skulle det kunna sägas, att just naturvetenskapernas kraftiga expansion kommit att aktualisera kraven på en förstärkt samhällsvetenskaplig forskning. Det moderna samhället har sålunda ett uppenbart behov av socialvetenskaplig forskning. Den komplicerade strukturen hos detta samhälle medför, att de åtgärder av ekonomisk och social innebörd som vidtagas såväl av staten och kommunen som av enskilda företag och organisationer böra bygga på ingående undersökningar. Stora anspråk på en socialvetenskaplig

specialutbildning måste ställas på de i allmän och privat tjänst anställda, vilka ha att handlägga dylika frågor. Framhållas bör slutligen det nära sambandet mellan det demokratiska styrelsesättet och samhällsvetenskapen. Det är icke någon tillfällighet, att denna vetenskap nått sin rikaste utveckling i två av de äldsta demokratiska och konstitutionella länderna, England och Förenta staterna. Å ena sidan är ett dylikt styrelseskick en nödvändig förutsättning för en fri samhällsvetenskaplig forskning. Inom intet annat vetenskapsområde bli konsekvenserna av den politiska diktaturen lika förödande som här. Å andra sidan utgör samhällskunskapen en viktig integrerande del i själva den demokratiska samhällsordningen. För att den fria debatten skall bli av värde, fordras att de deltagande besitta en dylik kunskap. Utbredandet av samhällskunskapen ingår som ett led i förverkligandet av folkstyrelsens principer. De förslag som i det följande framläggas innefatta en väsentlig förstärkning av social vetenskapernas ställning vid universitet och högskolor. Vid bedömandet av dessa förslags skälighet måste hela tiden beaktas, att socialvetenskaperna hittills med fog kunna sägas ha utgjort ett försummat område inom den akademiska organisationen och att därför en genomgripande utbyggnad är påkallad. Framhållas bör vidare, att den moderna socialvetenskapliga forskningen blivit avsevärt mer kostnadskrävande än tidigare vant fallet. Så länge de socialvetenskapliga undersökningarna inskränktes till teoretiska eller begränsade historiska studier, kunde dessa uppgifter i stort sett fullföljas av den enskilde forskaren ensam. När man numer strävar efter att vidga denna ram och beakta det utomordentligt omfattande empiriska material som här föreligger — ur samhällets synpunkt måste undersökningar av denna art te sig som de mest betydelsefulla — kommer den socialvetenskapliga forskningen att kräva helt andra personella och materiella resurser än förut. I samband med de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits för att förbättra den svenska vetenskapens betingelser i allmänhet, har det ofta anförts, att det måste anses angelägnare att förse professorerna med tillräckliga hjälpkrafter och sätta befintliga institutioner i stånd än att upprätta nya professurer. Detta gäller givetvis även för socialvetenskapernas vidkommande, men det måste understrykas, att bristen på lärostolar inom detta område är så påtaglig, att enligt vår mening även ett betydande antal nya socialvetenskapliga professurer inom den närmaste framtiden måste komma till stånd. Av de givna direktiven framgår, att utredningen i första hand bör avse den socialvetenskapliga forskningens behov. Då emellertid de allra flesta akademiska befattningar på en gång äro forskar- och lärarbefattningar, ha

vi givetvis icke kunnat undgå att även behandla vissa spörsmål berörande undervisningen i socialvetenskapliga ämnen. I fråga om bedömandet av det ur undervisningens synpunkt föreliggande behovet av lärarkrafter har det förhållandet, att den statsvetenskapliga examensformen samtidigt varit under omprövning, medfört en speciell svårighet. Vi ha likväl ansett oss kunna utgå från att en examen innehållande bland annat en kombination av de centrala samhällsvetenskapliga ämnena kommer att fortbestå samt att överhuvud intresset för de samhällsvetenskapliga studierna under alla förhållanden icke kommer att minska under den närmast överskådliga framtiden. Vår uppgift har varit att utreda frågan om socialvetenskapernas ställning vid »universitet och högskolor m. m.» Vi ha därför med tillämpande av samma grunder ingått på en prövning av social vetenskapernas behov i avseende å såväl universiteten som Stockholms och Göteborgs högskolor. Till spörsmålet om på vad sätt de båda högskolorna skola kunna erhålla medel till bestridande av de kostnader, som äro förenade med ett genomförande av de sålunda framlagda förslagen, ha vi icke tagit ställning. Detta spörsmål synes i första hand böra behandlas av universitetsberedningen samt även, beträffande Stockholms högskola, av de särskilt tillkallade sakkunniga för utredning av högskolans ekonomiska förhållanden. Vi finna det dock angeläget att framhålla, dels att enligt vår mening ett statligt stöd till högskolorna i någon form är ofrånkomligen nödvändigt, dels att, om det icke skulle visa sig möjligt att inom den närmaste framtiden fastställa de allmänna riktlinjerna för detta stöd, till allvarligt övervägande bör upptagas frågan huruvida icke, såsom skett beträffande Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning, provisoriska anslag kunde tilldelas högskolornas socialvetenskapliga ämnen. Om socialvetenskapen vid högskolorna komme att ställas i efterhand i förhållande till universiteten, skulle det enligt vår uppfattning medföra olyckliga konsekvenser för högskolornas vidkommande. Behovet av ett vidgat stöd är där lika trängande som vid universiteten. Ett tillbakasättande av högskolorna skulle ge dem ett försämrat utgångsläge, vars följder bleve svåra att senare övervinna. I utredningsdirektiven beröres även frågan om samarbetet mellan de olika institutioner, där socialvetenskaplig forskning bedrives. Det måste givetvis anses i hög grad önskvärt, att ett närmare samarbete kunde komma till stånd inom detta område mellan universiteten, de allmänna högskolorna och fackhögskolorna samt mellan dessa läroanstalter å ena sidan och å andra sidan ämbetsverken och de privata utredningsinstituten. Vissa av de förslag, som i det följande framläggas, avse att tjäna detta syfte. I första hand bör härvid nämnas det föreslagna samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Genom sin uppbyggnad och sammansättning och genom de speciella

uppgifter som tillagts rådet bör detta vara ägnat att främja en bättre förbindelse mellan den socialvetenskapliga forskningens olika centra. Vad handelshögskolorna beträffar har redan tidigare mellan högskolan och handelshögskolan i Stockholm ett visst samarbete förekommit. Angående Göteborg ha vi ansett oss böra förorda en undersökning av huruvida icke ett för handelshögskolan, högskolan och eventuellt också socialinstitutet gemensamt bibliotek borde upprättas. Handelshögskolornas lärare torde vidare i vissa fall kunna användas för den ökade undervisning i bokföring och företagsekonomi, som har begärts för universitetens och högskolornas räkning. Ett spörsmål, som vi ansett falla utanför vårt utredningsuppdrag, gäller omskrivningen av betyg i nationalekonomi mellan handelshögskolor respektive universitet och högskolor samt möjligheten för studerande, som avlagt examen vid handelshögskola eller vid universitet och högskola, att få avlägga licentiatexamen i nationalekonomi vid det andra slaget av läroanstalt utan att först avlägga grundläggande examen vid samma läroanstalt. Vi vilja dock uttala som vår mening att bestämmelser, som undanröja bestående formella hinder härvidlag, synas böra komma till stånd. I fråga om socialinstituten förordas, att vissa lärartjänster bli gemensamma för dem och de allmänna högskolorna. Vi vilja i samband härmed även understryka, att möjligheten att övergå till akademiska studier för de vid socialinstituten diplomerade elever, vilka icke avlagt studentexamen, synes böra underlättas. Lantbrukshögskolan i Ultuna har verkställt en utredning angående den ekonomiska ämnesgruppens ställning vid högskolan samt utformat vissa förslag rörande en utökning av forsknings- och undervisningsverksamheten inom ifrågavarande ämnesgrupp. Efter att ha tagit del av de framlagda förslagen anse vi oss kunna allmänt vitsorda, att en förstärkning av den ekonomiska ämnesgruppens ställning vid lantbrukshögskolan är påkallad. Beträffande formerna för denna förstärkning ha vi funnit att man, i avseende å sådana ämnen som äro representerade vid Uppsala universitet, bör pröva, om icke härvidlag ett samarbete mellan högskolan och universitetet kunde etableras. Vissa förslag ha i dylikt syfte framställts i detta betänkande.

Kap. III. Personalorganisation. I föreliggande kapitel behandlas de socialvetenskapliga ämnenas behov av forskar- och lärarpersonal, d. v. s. av vetenskaplig personal. Frågan om den tekniska personalen och biträdespersonalen avhandlas däremot i det följande kapitlet om institutionerna. Inledningsvis torde några allmänna synpunkter böra anföras angående de framlagda förslagens karaktär. Beträffande antalet docentstipendier ha vi utgått från att till varje professur i regel bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ifrågavarande ämne. Det bör i samband härmed erinras om att i det av universitetsberedningen tidigare avgivna förslaget angående docentstipendier, som upptogs i proposition till 1946 års riksdag, uttalades att antalet begärda stipendier för den historisk-samhällsvetenskapliga gruppen ej ens tillnärmelsevis kunde täcka undervisningens och forskningens behov. Universitetsberedningens förslag hade, enligt vad beredningen anförde, begränsats i detta fall bland annat med hänsyn till att socialvetenskapliga forskningskommittén framdeles kunde väntas ingiva förslag rörande docentstipendier inom ifrågavarande ämnesgrupp. Ett starkt behov av biträdande lärare föreligger inom de socialvetenskapliga ämnena. Undervisningen ställer i allmänhet stora krav på lärarkrafterna inom dessa ämnen. Men dessutom tillkommer en speciell omständighet. Den stora efterfrågan på personer med socialvetenskaplig utbildning och den hittillsvarande bristen på lärarbefattningar inom det socialvetenskapliga området vid universitet och högskolor ha lett till att i fråga om vissa ämnen tillgången på kompetenta forskare för närvarande är mycket knapp. Under sådana förhållanden ha vi nödgats att i flera fallada enligt vår mening professurer vore erforderliga, stanna vid att föreslå att tills vidare biträdande lärarbefattningar upprättas. Inom här behandlade ämnen ha vid universiteten biträdande lärare funnits i geografi och nationalekonomi. De ha varit filosofie licentiater eller docenter, deras arvode utgjorde (1945/46) 8 600 kronor och den stadgade undervisningsskyldigheten har uppgått till sex timmar per vecka, ehuru i vissa fall en nedsättning till fyra timmar per vecka kunnat ske. I det följande föreslås inrättandet av ett flertal biträdande lärartjänster. Beträffande dessa befattningshavares kompetens ha vi utgått från att de i regel skola inneha docentkompetens. För social vetenskapernas vidkom-

mande är det emellertid, med hänsyn till den aktuella bristen på forskare, av största vikt att dessa befattningar tillfälligtvis kunna besättas med tillförordnade- innehavare, av vilka då endast behöver krävas kvalificerad licentiatexamen. De biträdande lärarnas undervisningsskyldighet bör enligt vår uppfattning i allmänhet icke överstiga fyra timmar per vecka. Erfarenheten torde ha visat, att den nu föreskrivna undervisningsskyldigheten om sex timmar per vecka ofta i alltför hög grad begränsat vederbörande lärares möjligheter att bedriva egen forskning. Undervisningen i de socialvetenskapliga ämnena är endast sällan av så utpräglat propedeutisk natur att den icke fordrar omsorgsfull förberedelse. Lärostoffet måste dessutom ständigt aktualiseras. Vad de biträdande lärarnas löneförmåner angår, har det synts oss självfallet, att en sådan lärare, som innehar docentkompetens, måste erhålla en högre ersättning än docentstipendiaterna, vilkas undervisningsskyldighet är väsentligt mindre än de biträdande lärarnas. Lönen för tillförordnade innehavare av biträdande lärarbefattning torde kunna utgå med något lägre belopp. Då universitetsberedningen framlagt förslag rörande inrättandet av bi trädande lärarbefattningar av i huvudsak den typ som här skisserats, ha vi icke funnit anledning att mer i detalj ingå på frågan om de regler, som böra gälla för dessa lärares anställningsförhållanden, löneförmåner etc. Universitetsberedningen har beträffande dessa lärare använt benämningen »preceptorer». De förslag till biträdande lärartjänster, som ingå i föreliggande kapitel, avse samtliga den här nämnda befattningskategorien. De olika socialvetenskapliga ämnena upptagas i det följande till behandling vart och ett för sig. Varje sådan framställning innehåller en redogörelse för det nuvarande läget, vari vissa uppgifter lämnas bland annat om antalet lärare, om undervisningens organisation samt antalet studerande på olika stadier under läsåret 1945—46. De sistnämnda uppgifterna ha erhållits av vederbörande ämnesrepresentanter och skola såvitt möjligt avse antalet effektivt studerande. Det är uppenbart att dylika uppgifter aldrig kunna bli fullt exakta, men de få ett ökat värde genom en jämförelse med tabellbilagans siffror angående antalet tentamina inom de skilda ämnena. Nationalekonomi, socialpolitik m. m. Nuvarande läge. Vid vartdera universitetet finnes en professur i nationalekonomi med finansrätt, gemensam för den juridiska och filosofiska fakulteten. Vid Stockholms högskola finnes i den stats- och rätts vetenskapliga avdelningen en professur i nationalekonomi med finansvetenskap; då professurens innehavare även meddelar undervisning i national-

25 ekonomi inom den humanistiska avdelningen har han enligt hävd haft säte och stämma jämväl i denna avdelning. (Ämnet finansrätt har vid högskolan varit förenat med ämnet speciell privaträtt i en professur.) Till den humanistiska avdelningen hör ytterligare en professur i nationalekonomi och socialpolitik samt, från och med höstterminen 1946, en professur i nationalekonomi, särskilt konjunkturforskning, vars innehavare tillika är chef för konjunkturinstitutet. Vid Göteborgs högskola finnes slutligen en professur i nationalekonomi, benämnd professur i nationalekonomi och sociologi. I fråga om övriga lärarkrafter inom detta område finnas vid Uppsala universitet: en biträdande lärare i nationalekonomi (fil. lic), som ger kurser för de studerande både i juridiska och i filosofiska fakulteten, en förste amanuens i nationalekonomi (fil. kand.), som meddelar viss elementär undervisning för de studerande i filosofiska fakulteten, en extra ordinarie amanuens i nationalekonomi (pol. mag.), som biträder vid granskningen av skriftliga tentamensuppgifter m. m., en lärare i bokföring (akademikamrerare) samt en lärare i skatterätt (advokat, jur. kand.), som ger en kurs i centrala delar av skatterätten för juris studerande. Vid Lunds universitet finnas en biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt (docent), som undervisar och examinerar i finansrätt och i nationalekonomi för juris kandidatexamen, en förste amanuens i nationalekonomi (fil. lic), som meddelar propedeutisk undervisning i ekonomisk teori för politices studerande, samt en lärare i bokföring (ekon. mag., civilek., lektor vid tekniska läroverket i Malmö). Vid Stockholms högskola finnas en docentstipendiat i nationalekonomi, som håller examination och föreläsningar och som tidvis också deltagit i ledningen av seminarium och proseminarium för studerande till pol. mag.- och fil. kand.-examina, en andre assistent i nationalekonomi (civilek., fil. kand.), som leder två övningskurser m. m. för samma studerande, och en lärare i bokföring (auktoriserad revisor) för juris studerande; vissa försök ha gjorts att organisera frivilliga kurser i bokföring även för övriga studerande i nationalekonomi. Vid Göteborgs högskola slutligen finnes en kursgivare (fil. lic.) i deskriptiv ekonomi. Antalet disputationer i nationalekonomi sedan 1920 uppgår till 27; för närvarande finnas vid universitet och allmänna högskolor 7 docenter i nationalekonomi, politisk ekonomi och finansvetenskap. Sedan höstterminen 1937 har det sammanlagda antalet tentamina i nationalekonomi för kandidat- och magisterexamina uppgått till drygt 700 och 28 licentiattentamina ha avlagts. Följande uppgifter angående antalet studerande under läsåret 1945—46 föreligga: Uppsala: I filosofiska fakulteten första årskursen 30, andra årskursen 20 (två betyg), tredje årskursen 12 (tre betyg). I juridiska fakulteten 125.

26 Licentiander 5; doktorander 4. — Antalet studerande till fil. kand. och pol. mag. torde ha tredubblats under de senaste fyra åren. Lund: För fil. kand.- och pol. mag.-examina omkring 65, varav 5 torde inrikta sig för tre betyg, 5 för ett betyg och återstoden för två betyg; 8 licentiander; 6 doktorander. För jur. kand.-examen omkring 40. — I fråga om inriktningen på skilda betyg har en förskjutning ägt rum från lägre betyg i fil. kand. till högre betyg i pol. mag. samt fil. lic. Stockholm: För fil. kand.- och pol. mag.-examina 90 för ett betyg (av vilka de flesta fortsätta till högre betyg), 70 för två betyg och högst 15 för tre betyg; licentiander 8; doktorander 5—8. — Antalet studerande har kraftigt ökat. — I jur. kand.-examen medtaga de allra flesta ämnet nationalekonomi; antalet nyinskrivna uppgår numera till omkring 200 årligen. Göteborg: 6 för tre betyg, 14 .för två betyg, 4 för ett betyg, av vilka nästan samtliga avse fil. kand.-examen; 3 licentiander; 2 doktorander. — Inga större förändringar i antalet studerande. Framförda ö n s k e m å l . I skrivelser till universitetsberedningen ha bland annat följande önskemål uttryckts: Professor Lindahl (Uppsala): Den i finansrätt meddelade undervisningen är endast inriktad på betyget godkänd i jur. kand.-examen och har alltså ej något att bjuda till studenter, som önska fördjupa sina studier i ämnet. Då denna kategori av studenter synes vara växande med anledning av skattefrågornas ökade vikt i det nutida samhället, är det givetvis önskvärt att någon för dem avsedd undervisning meddelas vid universiteten. Denna undervisning torde lämpligast ske i form av seminarieövningar. — För de elever, som studera nationalekonomi för högre betyg i fil. kand.- eller pol. mag.examen, är med nuvarande lärarresurser undervisningen alltför knapphändig. Sålunda gives ingen möjlighet att ägna större uppmärksamhet åt nationalekonomiens speciella delar, vilka likväl under senare tid fått alltmera ökad praktisk betydelse. Vidare har den nuvarande seminarieordningen visat sig otillräcklig. Varje år anmäla sig nämligen cirka 30 nya studenter till tvåbetygsseminariet, och då var och en av dem under året skall författa och försvara en uppsats, erfordras sålunda lika många sammanträden. Även för trebetygs- och licentiatstadiet har det visat sig erforderligt att hålla fler övningar än hittills. Det är alltså i hög grad önskvärt att lärarkrafterna i nationalekonomien utökas. — I betraktande av att professorn i nationalekonomi med finansrätt i Uppsala har att sköta undervisning och examination i två ämnen inom juridiska fakulteten (varvid han har att förrätta cirka 100 tentamina i varje ämne årligen) och dessutom att svara för det omfattande ämnet nationalekonomi inom filosofiska fakulteten, synes det på längre sikt vara oundgängligt, att den nuvarande professuren uppdelas på minst två professorer. Om emellertid av statsfinansiella skäl inrättandet av nya professurer tills vidare ställes på framtiden, torde det på kort sikt få betraktas som en angelägenhet av ännu större vikt, att antalet biträdande lärarkrafter inom detta ämne ökas. — Följande lärarkrafter behöva omedelbart införas för att tillgodose de mest trängande undervisningsbehoven: Ytterligare en biträdande lärare med samma löneställning som den nuvarande; denne borde ha särskild kompetens i någon eller några av nationalekonomiens speciella delar, företrädesvis i företagsekonomi, enär på detta område behovet av särskild handledning vid universiteten visat sig trängande. Ytterligare en förste amanuens, som kan biträda dels med viss undervisning, dels med rättning av tentamens-

27 skrivningar samt med granskning av seminariearbeten. En andre amanuens, som framför allt från de övriga lärarna skulle avlyfta en del av de löpande arbetsuppgifterna av administrativt slag. Vidare förutsattes att de nuvarande lärarna i finansrätt och bokföring, vilka tills vidare avlönas genom anslag ur universitetets reservfond, få sin ställning reglerad genom beviljande av reguljära anslag, varvid läraren i finansrätt bör få ökad undervisningsskyldighet. Dessutom behövs ett docentstipendium för ämnet nationalekonomi. — Som komplement till den undervisning, som meddelas av de mer fasta befattningshavarna, är det i hög grad önskvärt att föreläsare från andra håll kunna inbjudas för att hålla smärre föreläsningsserier. Professor Johan Åkerman (Lund): Omedelbart inrättas en ny professur i nationalekonomi, speciellt finansvetenskap; därvid förändras den nuvarande professuren i nationalekonomi med finansrätt till professur i nationalekonomi. — Principbeslut bör fattas om inrättandet av professur i nationalekonomi, speciellt socialpolitik. — Biträdande lärare med om möjligt licentiatkompetens böra finnas i följande fem ämnen: ekonomisk teori, deskriptiv ekonomi, socialpolitik (intill dess professur erhållits), företagsekonomi (inklusive bokföring) samt matematik (gemensam för den samhällsvetenskapliga fakulteten eller sektionen). — Två fasta docentstipendier, med möjlighet till ökning av antalet. Docentstipendiaterna böra endast undantagsvis bedriva propedeutisk undervisning inom förutnämnda områden. Professor Kock (Stockholm): Den största bristen hittills har varit att föreläsare ej funnits tillgängliga för specialföreläsningar. I viss mån avhjälpes detta, så länge särskilda medel ha stått att tillgå för anordnande av en speciell föreläsningsserie i praktisk nationalekonomi. Denna serie täcker dock ej behovet av specialföreläsningar. — Någon ny professur torde knappast vara behövlig inom den närmaste framtiden. — Behov finnes av två biträdande lärare med minst fil. lic.-examen och med olika specialisering samt ytterligare en andre amanuens. — Ytterligare ett docentstipendium skulle vara önskvärt. Docenterna böra huvudsakligen deltaga i seminariearbetet samt hålla specialföreläsningar på sitt eget forskningsområde. — Anslag till tillfälliga föreläsare. Professor Gustaf Åkerman (Göteborg): Ett ovillkorligt krav för att kunna åstadkomma framgångsrika studier i ämnet är att en ordinarie lärarbefattning och småningom professur i statistik med befolkningslära inrättas vid högskolan. Mycket önskvärd vore även en särskild ordinarie lärarbefattning och så småningom professur i socialpolitik, vilket ämnesområde på grund av sin hastigt växande komplikation och betydelse borde utbrytas ur ämnet nationalekonomi. — En biträdande lärare med åtminstone kvalificerad licentiatexamen samt med fyra undervisningstimmar i veckan jämte tentamensskyldighet behövs. — Utöver den biträdande läraren borde ett docentstipendium finnas för en docent i ämnet, vilken lämpligen varannan termin kunde föreläsa över vetenskapligt ämne efter eget val och varannan termin efter professorns anvisning insättas i den primära undervisningen. I docentföreningarnas promemoria begäres: inrättande av en ny professur i Uppsala och Lund. De nya professurerna skulle möjliggöra en välbehövlig uppdelning av ämnet i finansvetenskap med finansrätt vid de juridiska samt allmän nationalekonomi vid de filosofiska fakulteterna. — På längre sikt skulle ytterligare inrättas två nya professurer, varav en mer praktiskt inriktad professur i nationalekonomi, omfattande sådana områden som skogs-, jordbruks-, transport-, handels- och industriekonomi, och en professur i företagsekonomi. Det är nämligen omöjligt att genom enbart undervisning i ekonomisk teori tillgodose det växande behovet av ekonomiskt skolade personer inom förvaltning och näringsliv. — Inrättande av docentstipendier vid universiteten och Göteborgs högskola. — Nya amanuensbefattningar vid universitet och högskolor samt reglering av lönerna för förefintliga tjänster.

28 I skrivelse till kommittén från statsvetenskapliga intresseförbundet liar framhållits bland annat följande: Med den utveckling som modern samhällsverksamhet tagit är det nödvändigt att statstjänstemännen bibringas goda kunskaper i företagsekonomi. De komma allt oftare i kontakt med reella företagsekonomiska problem, varvid insikter i ekonomiska redovisningsprinciper, värderingsproblem, balansteknik etc. synas nödvändiga. Särskilda lärostolar böra upprättas i företagsekonomi vid universitet och högskolor, så att företagsekonomien kan ingå som frivilligt ämne i statsvetenskaplig examen. På grund av svårigheten att få kompetenta innehavare till dessa lärostolar, borde möjligheten av att inkalla företagsekonomer från Danmark övervägas. Nationalekonomiens ställning vid universiteten är mycket otillfredsställande och minst två lärostolar borde finnas i detta ämne i varje samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion vid universitet och högskolor. Dessutom torde det vara önskvärt att ytterligare biträdande lärare i nationalekonomi kunde anställas med uppgift att meddela undervisning i deskriptiv ekonomi och socialpolitik.

*

Att nationalekonomiens ställning särskilt vid de svenska statsuniversiteten på intet vis motsvarar den betydelse som allmänt tillmätts den nationalekonomiska forskningen och utbildningen står utom varje tvivel. Kontrasten mellan å ena sidan samhällets erkända behov av forskning och undervisning inom det nationalekonomiska området och å andra sidan de åtgärder, som av statsmakterna vidtagits för att tillgodose detta behov, är här påfallande. Sedan lång tid tillbaka ha också förslag framställts om en förstärkningav nationalekonomiens position vid universiteten. Redan vid 1912 års riksdag väckte sålunda herr Steffen en motion om inrättande av en professur i nationalekonomi inom den filosofiska fakulteten i Uppsala. Statsutskottet yttrade angående denna motion, att det funnit den i motionen lämnade utredningen rörande gagnet av en dylik professur och motionärens därpå grundade förslag beaktansvärda. Utskottet fann det emellertid olämpligt att frångå vedertagen praxis, enligt vilken nya professurer icke borde inrättas annat än efter vederbörlig framställning från universitetsmyndigheterna; på denna grund ansåg sig utskottet icke kunna biträda motionen. Med anledning härav begärde humanistiska sektionen vid Uppsala universitet hösten 1912 anslag till en professur i nationalekonomi inom filosofiska fakulteten. Detta anslagsäskande upptogs av kanslersämbetet i dess riksdagspetita för universitetet i Uppsala, men proposition i ärendet framlades icke för riksdagen. I en motion i första kammaren vid 1919 års lagtima riksdag väckte herrar Örne och Bäckström förslag om utredning angående inrättande av professurer i nationalekonomi inom de filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund. Vid samma riksdag hade också motion framlagts om inrättande av professurer i socialpolitik vid statsuniversiteten. Motionerna remitterades till tillfälligt utskott, vilket inhämtade yttranden från vederbörande

29 akademiska myndigheter. Dessa yttranden voro i fråga om professurerna i socialpolitik tämligen oenhetliga och tvekande, främst på grund av ovissheten om detta ämnes definition samt delvis också på grund av tvivel rörande ämnets vetenskapliga karaktär. Däremot tillstyrkte fakulteterna vid båda universiteten energiskt motionen om inrättande av professurer i nationalekonomi vid de filosofiska fakulteterna. Det tillfälliga utskottet fann för sin del de i motionerna gjorda förslagen synnerligen beaktansvärda. En utredning för att närmare ådagalägga, i vad mån behov av ytterligare målsmän vid universiteten för ifrågavarande ämnen kunde anses föreligga, vore därför önskvärd. Professurer i både nationalekonomi och socialpolitik ansågos däremot knappast erforderliga, åtminstone för den närmaste framtiden, och med hänvisning till den filosofiska fakultetens i Uppsala yttrande ansåg sig därför utskottet böra förorda, att vid vartdera universitetet upprättades en professur i nationalekonomi och socialpolitik med nationalekonomi som huvudämne. Sedan första kammaren bifallit utskottets förslag, delgavs beslutet andra kammaren. Andra kammarens första tillfälliga utskott anförde att i fråga om utredning rörande professurerna i nationalekonomi utskottet på det livligaste tillstyrkte ett biträdande av första kammarens mening. Däremot kunde utskottet icke tillstyrka bifall till en utredning om inrättande av professurer i socialpolitik, enär socialpolitiken tydligen icke ännu kunde anses utgöra en särskild vetenskap. Med anledning härav hemställde utskottet, att andra kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam och allsidig utredning om inrättande av en professur i nationalekonomi inom filosofiska fakulteten vid vartdera universitetet i Lund och Uppsala. Andra kammaren biföll utskottets förslag, vilket efter sammanjämkning bifölls även av första kammaren. Riksdagen hade sålunda hos Kungl. Maj:t begärt utredning och förslag om inrättande vid statsuniversiteten av professurer i enbart nationalekonomi. Den av riksdagen begärda utredningen kom emellertid icke till stånd. Vid 1938 års riksdag väckte herrar Ohlin och Myrdal i första kammaren en motion om utredning angående de socialvetenskapliga studiernas organisation vid statsuniversiteten. Motionärerna framhöllo, att den vetenskapliga forskningen och utbildningen befann sig i ständig omdaning samt att utvecklingstendenserna i detta hänseende under efterkrigstiden framför allt karakteriserats av de sociala vetenskapernas framträngande. De flesta utländska universitet och högskolor hade dragit konsekvenserna härav genom att i allt större utsträckning skapa förutsättningar för socialvetenskaplig forskning och utbildning. Som en följd härav hade på många håll hela socialvetenskapliga fakulteter framvuxit, ofta större än de juridiska fakulteterna. Nationalekonomien, anförde motionärerna, betraktades icke längre som ett ämne mera än detta vore fallet med juridik utan uppdelades

liksom juridiken i sina olika beståndsdelar, t. ex. ekonomisk teori, penning- och konjunkturproblem, näringsorganisationsspörsmål, internationella ekonomiska problem, socialpolitik, finanspolitik m. m. och särskilda lärarbefattningar inrättades inom dessa områden. I motsats till utlandets förhållanden påtalades den efterblivenhet, som i Sverige karakteriserade de sociala vetenskapernas organisation, vilken särskilt för nationalekonomien vid statsuniversiteten inneburit, att ingen väsentlig förändring i dess ställning ägt rum under de senaste hundra åren. För att tillgodose de nuvarande undervisningsbehoven i detta ämne ansågo motionärerna det nödvändigt såväl att en ny professur inrättades inom filosofiska fakulteten som att den nuvarande professuren inom juridiska fakulteten förändrades till en rent nationalekonomisk professur. Vidare förelåge ett behov av ett visst antal yngre lärarkrafter. — Det tillfälliga utskott till vilket motionen hänvisades fann visserligen, att ett behov av en förbättring av socialvetenskapernas ställning förelåge, men ansåg att en begäran om utredning icke borde ske förrän vederbörande utlåtanden inkommit rörande 1933 års universitetsberednings betänkande, i vilket även social vetenskapernas ställning berördes. Kammaren biföll utskottets förslag. Vid 1939 års riksdag väckte hr Ohlin ånyo en motion i liknande syfte som den ovannämnda. Utskottet intog samma ståndpunkt som föregående år, enär de väntade utlåtandena ännu icke ingått, och kammaren biföll utskottets hemställan. Vid sidan om dessa motioner ha de akademiska myndigheterna vid ett flertal tillfällen gjort framställning om en förstärkning av lärarkrafterna i nationalekonomi vid statsuniversiteten. Det må här vara tillfyllest att erinra om den humanistiska sektionens vid Uppsala universitet framställning den 15 september 1939 om inrättandet från och med budgetåret 1940/41 av en professur i nationalekonomi inom filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet. Sektionen framhöll bland annat dels den allt större betydelse som nationalekonomien under de senaste årtiondena fått såsom en viktig beståndsdel i den medborgerliga allmänbildningen, dels det växande behovet av nationalekonomisk fackutbildning. En särskilt stark ställning som bildningsämne hade nationalekonomien vunnit i relativt nyligen framvuxna undervisningsinstitutioner, vid socialinstituten, folkhögskolorna och inom det fria folkbildningsarbetet, där man varit mindre traditionellt bunden och kunnat anpassa sig efter förhanden varande bildningsbehov. En viktig uppgift för universiteten vore därför att utbilda kompetenta lärare i nationalekonomi. Samtidigt måste det stora behovet av nationalekonomisk fackutbildning för många olika slag av yrkesverksamhet tillgodoses. För att mer djupgående akademiska studier av nationalekonomien skulle leda till önskvärt resultat fordrades tillgång till en omfattande elementär undervisning i den ekonomiska teoriens viktigaste delar, för ett

31 något högre studium tillgång till olika serier av föreläsningar över mer speciella ekonomiska problem, tillräckligt antal av för olika studier anpassade proseminarier, licentiatseminarier och diskussionsgrupper samt en väl utbyggd nationalekonomisk institution. Ett förverkligande av dessa önskemål krävde därför en stark utbyggnad av nationalekonomiens både personella och materiella resurser. Universitetskanslern tillstyrkte i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 september 1939 förslaget om inrättandet av en professur i nationalekonomi vid Uppsala universitets humanistiska sektion. Även vid Lunds universitet borde enligt kanslers mening en ny professur i nationalekonomi snarast komma till stånd. Kanslers skrivelse föranledde ingen åtgärd. Utöver vad sålunda anförts må här erinras om att mot de två professurerna vid statsuniversiteten, vilka dessutom icke enbart skola tillgodose nationalekonomien, svara icke mindre än åtta nationalekonomiska professurer vid olika enskilda högskolor. Förutom de förutnämnda tre professurerna vid Stockholms högskola och professuren vid Göteborgs högskola finnas sålunda vid handelshögskolan i Stockholm en professur i nationalekonomi, en professur i nationalekonomi och bankvetenskap samt en professur i ekonomisk och social historia, vilken även den närmast blivit en professur i nationalekonomi; vid handelshögskolan i Göteborg finns slutligen en professur i nationalekonomi med statistik. I detta sammanhang böra också nämnas professuren i skogsekonomi vid skogshögskolan, professuren i lantbruksekonomi med marknadslära vid lantbrukshögskolan, professuren i industriell ekonomi och organisation vid tekniska högskolan samt de sammanlagt fyra professurerna inom det företagsekonomiska området vid de båda handelshögskolorna. Vill man genom jämförelser med utlandet ytterligare belysa nationalekonomiens svaga ställning vid de svenska universiteten, är det ingalunda nödvändigt att anföra exempel från de många i detta avseende utomordentligt välutrustade engelska och amerikanska universiteten utan det kan vara tillfyllest med en hänvisning till förhållandena i våra nordiska grannländer. Vid Köpenhamns universitet finnas sålunda tre professurer i nationalekonomi — en fjärde professur väntas bli upprättad under år 1947 — tre lektorat i nationalekonomi, ett lektorat i driftsekonomi samt tre undervisningsassistentbefattningar i nationalekonomi och statistik. Till Aarhus universitet höra en professur i nationalekonomi, två professurer i driftsekonomi, en professur i socialvetenskap och finanspolitik samt en undervisningsassistentbefattning i samhällsbeskrivning, knuten till professuren i nationalekonomi. Vid Oslo universitet finnas fyra professurer, en docentur och tre undervisningsstipendiatbefattningar i socialekonomi. Vad slutligen Finland beträffar kan nämnas, att till Helsingfors universitet äro knutna tre professurer i nationalekonomi, en professur i finanslära, en pro-

fessur i socialpolitik samt ett antal docenturer inom dessa ämnesområden. Vid Åbo akademi finnes en professur i nationalekonomi med finansvetenskap. Från vilken utgångspunkt man än ser på dessa frågor, framstår sålunda en väsentlig förstärkning av nationalekonomiens ställning vid statsuniversiteten såsom i hög grad påkallad. Spörsmålet om en arbetsfördelning mellan läroanstalterna och en specialisering av de olika nationalekonomiska lärarbefattningarna bör upptagas till slutlig prövning, först när denna grundläggande utbyggnad kommit till stånd. Vid en bedömning av nationalekonomiens behov av forskar- och lärartjänster måste ett par allmänna synpunkter särskilt framhållas. Den ena gäller ämnets omfattning. Den nationalekonomiska vetenskapen spänner över ett mycket stort område, den behandlar prisbildningsteori, inklusive kostnads- och marknadsanalys, arbetsmarknad, kapitalmarknad, penningteori, konjunkturlära, finansvetenskap, internationell handel, bankväsende, olika grenar av näringsekonomien, såsom jordbruks- och industri ekonomi, transportekonomi, socialpolitik, doktrinhistoria etc. Uppenbarligen kan icke den enskilde forskaren behärska mer än en del av dessa olika områden. Det måste vidare ihågkommas att, då nationalekonomien icke utgör något skolämne vid gymnasierna, de studerande i regel börja sin utbildning i detta ämne utan några förkunskaper. Ett stort behov föreligger därför av elementär undervisning och personlig handledning vid de ekonomiska studierna. Både med hänsyn till den nödvändiga vetenskapliga specialiseringen och den grundläggande undervisningen kräver sålunda nationalekonomien ett betydande antal lärarkrafter. Universiteten. Nationalekonomi m. m. Ett första problem som måste lösas, innan man ingår på den vidare frågan om den nationalekonomiska forskningens och undervisningens förstärkning vid universiteten, gäller nationalekonomiens och de nuvarande professurernas i nationalekonomi med finansrätt ställning inom de juridiska fakulteterna. Sedan lång tid tillbaka har en utveckling pågått, som medfört att tyngdpunkten i de ekonomiska studierna förskjutits från den juridiska till den filosofiska fakulteten. Då undervisningen i nationalekonomi för juris kandidatexamen förlagts till studietidens början och endast en jämförelsevis kort tid anslagits därtill, måste den givetvis bli av tämligen elementärt slag. Nationalekonomien är här ett biämne, som dessutom är valfritt, medan den utgör ett obligatoriskt huvudämne i både statsvetenskaplig-juridisk och statsvetenskaplig-filosofisk examen. Likaledes har den nationalekonomiska forskningen fått en ojämförligt starkare anknytning till vissa av de filosofiska disciplinerna än till de

juridiska. Slutsatsen härav måste bli, att inom den nuvarande universitetsorganisationen är den filosofiska fakulteten nationalekonomiens naturliga hemort samt att särskilda professurer i nationalekonomi inom juridiska fakulteten knappast äro nödvändiga enbart för att tillgodose undervisningen i detta ämne för juris kandidatexamen. Frågan om de nuvarande professurernas ställning kompliceras emellertid av att de även omfatta ämnet finansrätt. I den tidigare nämnda skrivelsen från universitetskanslern år 1939 angående inrättande av en professur i nationalekonomi vid Uppsala universitets filosofiska fakultet berördes detta problem. Kanslern ansåg, att finansrätten avgjort borde tillhöra samma professur som finansvetenskapen och sålunda alltjämt falla inom läroområdet för en nationalekonomisk professur. Härutinnan hänvisade kanslern till yttranden av professorerna Sommarin och Broek. Den senare hade framhållit, att huvudintresset inom finansrätten förskjutits från frågan om den rätta tolkningen av de skäligen efemära rättsreglerna till en undersökning av frågan om lagstiftaren i sina regler förmått genomföra de intentioner, som med reglerna åsyftats. I anslutning härtill uttalade kanslern, att det icke ens vore nödvändigt att en professor i nationalekonomi och finansrätt kvalificerat sig genom avläggande av juris kandidatexamen. Den elementära undervisningen i skattelagstiftning kunde överlämnas till någon skatteexpert såsom biträdande lärare i finansrätt. Med anledning av en framställning från universitetskanslern ändrades år 1942 de båda professurernas benämning från professurer i nationalekonomi och finansrätt till professurer i nationalekonomi med finansrätt. Härigenom avsågs att förstärka nationalekonomiens ställning inom professurens område och tilldela finansrätten en mer undanskjuten plats. I 1942 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln pt 59) anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, att kanslern även ifrågasatt, huruvida icke professurernas ämnesområde borde omfatta enbart nationalekonomi. Detta förslag ansåg departementschefen i och för sig vara att föredraga, då en kombination av ämnena nationalekonomi och finansrätt icke vore lämplig; finansrätten kunde i stället möjligen förenas med någon av de civilrättsliga professurerna såsom skett vid Stockholms högskola. Då emellertid detta spörsmål krävde närmare utredning, fann sig departementschefen böra såsom en provisorisk lösning godtaga kanslerns förslag att ifrågavarande professurer skulle avse nationalekonomi med finansrätt. Den uppfattning, som kommer till uttryck i dessa yttranden, om finansrätten såsom en juridisk disciplin av jämförelsevis liten betydelse, vilken som biämne kan ingå i professur med ett annat och därifrån skilt huvudämne, torde icke längre motsvara rådande meningar. Det kan sålunda erinras om att i en framställning till universitetsberedningen den juridiska fakulteten vid Lunds universitet begärt en professur i nationalekonomi och 3

finansrätt och den stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola föreslagit inrättandet av en professur i finansrätt. För den juridiska utbildningen har finansrätten under senare år kommit att tillmätas allt större vikt. Det har också ansetts, att bristen på finansrättslig expertis och på finansrättslig forskning medfört kännbara olägenheter vid skattelagstiftningens utformning. Om sålunda finansrätten synes böra erhålla en mer framskjuten plats bland de juridiska disciplinerna, skulle det å andra sidan enligt vår mening vara mycket olyckligt, om sambandet mellan nationalekonomien och finansrätten helt avbrötes. Vissa delar av nationalekonomien är otvivelaktigt ur finansrättens synpunkt av jämförelsevis litet intresse, medan en del därav, finansvetenskapen, äro av desto större betydelse. Under de överläggningar rörande dessa frågor, som kommittén haft med representanter för vetenskap och förvaltning, har det starkt framhållits, att finansrätten icke får isoleras från finansvetenskapen utan att både vid undervisningen och forskningen i finansrätt de härmed sammanhängande nationalekonomiska problemställingarna ständigt måste hållas aktuella. Upprätthållandet av förbindelsen med finansvetenskapen synes vara en förutsättning för att finansrätten skall kunna få den självständiga och betydelsefulla ställning, som man önskat. Härigenom vinnes också den bästa utgångspunkten för en på utländska förhållanden inriktad komparativ forskning inom detta område. I anslutning till det sagda anse vi, att man inom juridiska fakulteterna bör söka få till stånd professurer i finansrätt och finansvetenskap. Innehavare av dylik professur skall äga såväl en god juridisk-finansrättslig kompetens som dokumenterade insikter i finansvetenskap. Beträffande undervisningen och examinationen i nationalekonomi för juris kandidatexamen bör den kunna övertagas av en biträdande lärare i nationalekonomi. Det kan icke anses önskvärt, att en professor belastas med denna omfattande elementära undervisning, och ej heller att en annan person än den egentlige läraren förrättar examinationen. Denne biträdande lärare, som bör tillhöra både den juridiska och den filosofiska fakulteten, skall även meddela undervisning i nationalekonomi inom sistnämnda fakultet. Till undervisning i bokföring vid Uppsala universitet, vilken är uppdelad på två kurser, en för juris studerande och en för politices studerande, utgår för närvarande ett anslag på 1 200 kronor ur universitetets fondmedel' Detta anslag torde böra ersättas av ett årligt statsanslag på 3 000 kronor. Anslagshöjningen motiveras främst av att de juris studerande, med hänsyn till det stora antalet, måste fördelas på flera kurser. För Lunds vidkommande, där detta antal nationalekonomistuderande är mindre, torde ett

35 anslag på 1 500 kronor vara tillfyllest. De studerande, som bedriva högre studier i finansrätt, böra även deltaga i den inom filosofiska fakulteten anordnade undervisning i företagsekonomi, som i det följande föreslås. Nationalekonomiens utbyggnad bör koncentreras till den filosofiska fakulteten. Enligt vår mening föreligger här ett behov av åtminstone två professurer inom detta ämnesområde. Målet bör därför vara, att i stället för den nuvarande, för den juridiska och filosofiska fakulteten gemensamma professuren i nationalekonomi med finansrätt skall finnas tre professurer, nämligen en i finansrätt och finansvetenskap, tillhörande den juridiska fakulteten, samt två professurer inom det nationalekonomiska ämnesområdet, tillhörande den filosofiska fakulteten. Då det emellertid, med hänsyn till bristen på kompetenta sökande, för närvarande icke torde vara möjligt att besätta samtliga professurer, föreslå vi att omedelbart endast en professur i nationalekonomi nyinrättas vid vartdera universitetets filosofiska fakultet — ett förslag spm alltså icke går längre än vad som exempelvis ansågs skäligt redan av 1912 års statsutskott — samt att tills vidare den befintliga, juridiska och filosofiska fakulteten tillhörande professuren i nationalekonomi med finansrätt bibehålles. Så snart det sedan blir möjligt att tillsätta en professur i finansrätt och finansvetenskap, bör den nuvarande professuren överföras till den filosofiska fakulteten, varvid finansrätten försvinner från professurens ämnesområde. Ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt erfordras två biträdande lärartjänster i nationalekonomi vid vartdera universitetet. Den ene biträdande läraren bör såsom förut nämnts tillhöra både juridiska och filosofiska fakulteten, den andre endast filosofiska fakulteten. Det synes önskvärt, att innehavarna av dessa befattningar må äga frihet ej blott att specialisera sin forskning till ett särskilt område inom nationalekonomien utan även att förlägga en del av sin undervisning till samma specialområde. — Det förutsattes härvid, att den ena av de biträdande lärarbefattningarna i nationalekonomi vid vartdera universitetet skall komma till stånd genom en ombildning av den nuvarande biträdande lärartjänsten. Då biträdande lärarbefattningen vid Lunds universitet även omfattar ämnet finansrätt, skulle detta ämnes ställning tillfälligtvis, innan en professur i finansrätt och finansvetenskap kan upprättas, komma att försvagas. Det torde därför kunna övervägas, huruvida icke, i avvaktan på denna professur, en biträdande lärartjänst i finansrätt borde inrättas. Vi ha emellertid icke ansett oss böra framställa några förslag rörande enbart ämnet finansrätt. Vad Uppsala universitet angår, synas förutsättningarna för ett samarbete med lantbrukshögskolan i fråga om undervisningen i nationalekonomi böra närmare prövas. Särskilt sedan två rent nationalekonomiska

professurer kommit till stånd, kunde det ifrågasättas, om icke en av de biträdande lärarna kunde fullgöra viss del av sin undervisningsskyldighet vid lantbrukshögskolan. Skulle ett socialinstitut upprättas i Lund, kunde det tänkas, att en av de biträdande lärarna i nationalekonomi vid universitetet, på sätt som föreslås beträffande Stockholms högskola, meddelade undervisning även vid detta institut. För att säkerställa rekryteringen till professurerna anse vi det nödvändigt, att man i detta fall frångår den i övrigt tillämpade principen om ett docentstipendium för en professur, och att alltså redan nu två docentstipendier med företrädesrätt för ämnet nationalekonomi böra inrättas vid vartdera universitetet. Vi vilja särskilt understryka att, även om dessa docentstipendier icke genast kunna tagas i anspråk liksom om de här föreslagna biträdande lärarbefattningarna icke från början kunna besättas med ordinarie innehavare, man likväl icke bör tveka att omedelbart tillskapa dessa stipendier och tjänster. Om icke ett tillräckligt antal lockande befattningar finnas, kan man nämligen aldrig vänta sig att de akademiska läroanstalterna skola komma ur de nuvarande svårigheterna på detta område. Från flera håll har påyrkats, att företagsekonomien borde ägnas en väsentligt större uppmärksamhet vid universiteten och de allmänna högskolorna än vad som hittills varit fallet. Både i fråga om politices studerande och dem som bedriva högre finansrättsliga studier torde ett starkt behov föreligga av att på detta vis åstadkomma en påbyggnad och en teoretisk fördjupning av den elementära bokföringsundervisningen. Att såsom föreslagits av statsvetenskapliga intresseförbundet inrätta särskilda lärostolar i företagsekonomi och göra detta till ett nytt tillvalsämne i politices magisterexamina, är emellertid för närvarande knappast möjligt. Bortsett från ovissheten om de statsvetenskapliga examinas framtida gestaltning och bristen på tillgängliga lärarkrafter, torde ett förslag om dylika specialbefattningar komma att i alltför hög grad belasta det allmänna utbyggnadsprogrammet för nationalekonomien. Däremot bör man redan nu kunna sörja för att särskild kursundervisning i företagsekonomi anordnas för ovannämnda kategorier av studerande under ledning av kvalificerade lärare exempelvis från handelshögskolorna. För detta ändamål bör ett årligt anslag på 2 400 kronor ställas till vartdera universitetets förfogande. — Skulle någon av de ordinarie lärarna komma att förlägga sin forskning till det företagsekonomiska området, bör denne givetvis kunna övertaga undervisningen i företagsekonomi, varvid kursanslaget i stället skulle kunna användas till att bestrida kostnaderna för undervisning exempelvis i deskriptiv ekonomi. Det är vidare av vikt, att erforderliga kompletteringskurser i matematik stå till buds för de studerande såväl i nationalekonomi som i stati-

stik.1 Dessa kurser torde kunna anordnas inom ramen för universitetsundervisningen i matematik. Vid båda universiteten behövas ytterligare för handledning av de studerande, biträde vid rättandet av skriftliga tentamentsuppgifter (även i juridiska fakulteten) m. m. en förste och en andre amanuens i nationalekonomi. Detta innebär för Uppsala universitets vidkommande, att den nuvarande extra ordinarie amanuensbefattningen ombildas till en andreamanuensbefattning, och för Lunds universitet att en andreamanuensbefattning nyinrättas. Socialpolitik. Det måste betraktas som en allvarlig brist, att den nuvarande universitetsorganisationen icke lämnar tillräckligt utrymme för forskning och undervisning på det socialpolitiska området. Samtidigt som staten och kommunerna år från år i stegrat tempo utvidga sin socialpolitiska verksamhet och den sociala omvårdnaden kommit att framstå som en av samhällets väsentligaste uppgifter, saknas ännu i stor utsträckning de grundläggande betingelserna för en fortlöpande vetenskaplig bearbetning av dessa spörsmål. Det torde vara alldeles uppenbart, att ett dylikt förhållande är otillfredsställande och medför risker både för att de socialpolitiska åtgärderna icke kunna baseras på tillräckligt ingående undersökningar och för att den samhällsvetenskapliga forskningens synfält på ett olyckligt sätt begränsas. Redan vid 1919 års lagtima riksdag väcktes, såsom förut nämnts, en motion om inrättande av professurer i socialpolitik. På grund av ovissheten om ämnets definition och tvivelsmål rörande dess vetenskapliga karaktär avvisades motionen. Vad den senare anmärkningen beträffar, synes det numera knappast kunna ifrågasättas att icke socialpolitiken lika väl som andra sidor av den samhälleliga verksamheten kan göras till föremål för vetenskaplig behandling; de uttalade farhågorna för att denna forskning icke skulle kunna undgå att politiseras ha icke här större grund än i fråga om många andra delar av socialvetenskapen. Däremot föreligger otvivelaktigt fortfarande en viss svårighet att inrangera socialpolitiken bland de vetenskapliga disciplinerna. Detta torde mindre bero på att man här skulle stöta på oöverstigliga definitionsproblem än på att det socialpolitiska området äger anknytning till flera olika vetenskaper och kräver undersökning från skilda vetenskapliga utgångspunkter. Åtminstone tre huvudsakliga aspekter kunna anläggas vid en vetenskaplig behandling av socialpolitikens område, nämligen dels den rättsliga aspekten, utforskandet av socialrätten enligt juridiska metoder, dels den nationalekonomiska aspek1 Vi vilja härvid hänvisa till de framställningar som samtliga akademiska huvudlärare i nationalekonomi och statistik år 1943 riktade till skolutredningen angående undervisningen i matematik i latingymnasiet. (Huvudskrivelsen är återgiven i Ekonomisk tidskrift 1943, sid. 304.)

ten, undersökningar av socialpolitikens ekonomiska innebörd och verkningar, dels slutligen också en sociologisk och politisk-idéhistorisk aspekt. I alla dessa aspekter ingår dessutom ett komparativt studium av socialpolitiken i olika länder som ett viktigt led. Idealet vore att få till stånd en forskning och undervisning på det socialpolitiska området, som i största utsträckning förenade de skilda aspekterna till en gemensam helhet. Detta torde emellertid, åtminstone för närvarande, vara omöjligt att uppnå. En mer syntetiskt inriktad forskning kan icke åstadkommas, förrän delområdena grundligare bearbetats. Under sådana förhållanden synes det bli nödvändigt att framgå efter olika linjer for att främja socialpolitikens vetenskapliga behandling. Det torde till en början vara i hög grad önskvärt, att inom de juridiska fakulteterna få till stånd en utvidgad undervisning och forskning i socialrätt. De av universitetsberedningen övervägda förslagen om inrättandet av nya professurer i materiell förvaltningsrätt avse att tjäna detta syfte. Den hittillsvarande förvaltningsrätten har otvivelaktigt, bland annat på grund av att ämnet ingått i samma professurer som statsrätten, haft en starkt formell inriktning. Ökade möjligheter till forskning och undervisning inom den del av socialrätten, som faller inom arbetsrätten, synas även böra skapas. Stora delar av socialpolitiken kunna också betraktas som en gren av tillämpad nationalekonomi. Med den omfattning den socialpolitiska verksamheten numera erhållit, har den kommit att få en djupt ingripande betydelse i den samhälleliga ekonomien. Ett studium av de med socialpolitiken sammanhängande nationalekonomiska spörsmålen blir under sådana förhållanden av utomordentlig vikt. För detta ändamål torde en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi och socialpolitik böra upprättas vid vartdera universitetet. De biträdande lärarna skola ge kurser i allmänekonomisk socialpolitik för de nationalekonomistuderande på lägre stadier, meddela specialundervisning för studerande på högre stadier samt, när det gäller dessa studerande, biträda vederbörande professor som rådgivare och medbedömare av uppsatser. : Beträffande den sociologiska och politisk-idéhistoriska aspekten på socialpolitiken torde man tillsvidare få inskränka sig till att uttala en förhoppning om att även den måtte i görligaste mån beaktas vid den juridiska och nationalekonomiska forskningen på området. Även forskningen inom sådana ämnen som statskunskap, sociologi och praktisk filosofi kan lämna bidrag härtill. För de studerande i statskunskap böra, såsom på annat ställe föreslås (sid. 58), kurser i sociallagstiftning anordnas. Då en ganska stor del av sociallagstiftningen, framförallt lagstiftningen med i begränsad mening socialvårdande syfte, icke torde äga något större intresse ur nationalekonomisk synpunkt, ha vi räknat med att de ovannämnda biträdande lärarna

i nationalekonomi och socialpolitik i regel icke torde böra utnyttjas för denna undervisning. I avvaktan på att socialrättsundervisningen vid de juridiska fakulteterna får en fastare organisation, torde i stället lärare från socialinstituten härvidlag i första hand böra ifrågakomma. När senare frågan om att ombilda de förutnämnda biträdande lärarbefattningarna i nationalekonomi och socialpolitik till professurer kan bli aktuell, bör övervägas huruvida socialpolitiken skall få en ställning som självständigt examensämne och vilken närmare utformning detta ämne i så fall skall erhålla. Stockholms

högskola.

Antalet studerande i nationalekonomi för filosofie kandidat- och politices magisterexamina vid Stockholms högskola är ungefär lika stort som vid de tre andra akademiska läroanstalterna tillsammans. Till högskolan höra tre professurer inom det nationalekonomiska området; innehavaren av en av professurerna svarar även för undervisningen och den omfattande examinationen i nationalekonomi för juris kandidatexamen. Ytterligare finnas inom den humanistiska avdelningen en docentstipendiat och en andre assistent. Med hänsyn till dessa förhållanden är det ur undervisningens synpunkt framförallt nödvändigt med en väsentlig förstärkning av de biträdande lär arkraf terna. Vi vilja sålunda föreslå, att inom humanistiska avdelningen upprättas en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi, avsedd enbart för undervisningen vid högskolan, samt en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi och en enbart i socialpolitik, vilka göras gemensamma för högskolan och socialinstitutet i Stockholm. Skulle enligt vissa föreliggande planer ytterligare en nationalekonomisk specialprofessur upprättas, torde dock den förstnämnda biträdande lärarbefattningen bli mindre behövlig. Beträffande de två andra biträdande lärarbefattningarna skall följande anmärkas. I socialutbildningssakkunnigas betänkande rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen framhölls beträffande socialinstitutet i Stockholm, att utöver befattningen som ledare för den sociala praktiska kursen torde komma att erfordras fyra tjänster, varav en för stats- och kommunalkunskap, en för nationalekonomi och socialpolitik, en för sociallagstiftning och en för kommunal bokföring; ämnesfördelningen borde dock icke en gång för alla fastslås utan anpassas efter utbildningsbehovet och tillgången på lämpliga lärarkrafter. Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm ifrågasatte i sitt yttrande över betänkandet, huruvida någon fast lärartjänst i nationalekonomi och socialpolitik borde ifrågakomma, då undervisningen i nationalekonomi borde begränsas och undervisning i de båda ämnena icke alltid med fördel kunde meddelas av samma

lärare. I proposition nr 153 till 1945 års riksdag uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet härom bland annat, att starka skäl talade för de sakkunnigas förslag och att det borde ankomma på institutets blivande ledning att besluta om antalet fasta lärartjänster. Statsutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 185), att lärarbefattningen i nationalekonomi ej borde få fast karaktär, förrän närmare erfarenhet vunnits. Det har synts oss lämpligt, att frågan om fasta lärare vid socialinstitutet i Stockholm i ämnena socialpolitik och nationalekonomi löses i samband med högskolans motsvarande lärarfråga. Vi föreslå därför, att en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi och en biträdande lärarbefattning i socialpolitik inrättas, vilka göras gemensamma för Stockholms högskola och socialinstitutet. Vederbörande biträdande lärare skola förlägga omkring hälften av sin tjänstgöring till vardera institutionen. Beträffande biträdande lärarbefattningen i socialpolitik må framhållas, att denna synes böra ombildas till professur i socialpolitik, så snart kompetenta sökande stå att erhålla. Stockholm torde nämligen vara den plats, där man i första hand bör upprätta en professur inom det socialpolitiska området. I samband härmed torde även böra övervägas, huruvida icke den befintliga professuren i nationalekonomi och socialpolitik vid högskolan efter den nuvarande innehavarens avgång skall ombildas till en professur i enbart nationalekonomi. Förutom dessa biträdande lärarbefattningar erfordras vid Stockholms högskolas humanistiska avdelning ytterligare ett docentstipendium i nationalekonomi samt en försteassistentbefattning. Vidare synes en andre amanuensbefattning böra inrättas. Anslaget för kursundervisning i bokföring och företagsekonomi kan för högskolans vidkommande beräknas till 2 500 kronor. För de studerande i nationalekonomi och statistik erforderliga kompletteringskurser i matematik böra anordnas i förening med undervisningen i matematik vid högskolan. Göteborgs högskola. Ämnet nationalekonomi vid Göteborgs högskola har hittills studerats i jämförelsevis mindre omfattning. En väsentlig anledning härtill torde ha varit, att någon undervisning i statistik icke förekommit vid högskolan och att därför de studerande för politices magisterexamina varit mycket fåtaliga. Det nyligen fattade beslutet om inrättandet av en biträdande lärarbefattning i statistik kan sålunda förväntas medföra en ökad tillströmning även till nationalekonomien. Vid högskolan finnes, förutom professorn, ingen fast lärare i nationalekonomi; under de senaste läsåren har till en kursgivare i deskriptiv eko-

41 nomi utgått ett mindre anslag. För att forskningen och undervisningen i nationalekonomi vid högskolan skall kunna erhålla nödig effektivitet kräves, att dels ett docentstipendium med företrädesrätt för nationalekonomien, dels en biträdande lärarbefattning i nationalekonomi inrättas. Om biträdande lärarbefattningen icke omedelbart kan besättas, bör en del av härför avsedda medel kunna användas för att i annan ordning bestrida undervisning i nationalekonomi. Ytterligare bör en andre amanuensbefattning i nationalekonomi komma till stånd. Så snart lämpliga lärarkrafter finnas att tillgå, torde liksom i Stockholm ett arrangemang med en för högskolan och socialinstitutet i Göteborg gemensam befattning böra prövas inom det socialpolitiska ämnesområdet. För undervisningen i bokföring, inklusive balansteknikens grunder, erfordras ett årligt anslag på 900 kronor. Likaledes bör ett anslag på 900 kronor utgå till anordnande av behövliga kompletteringskurser i matematik för de studerande såväl i nationalekonomi som i statistik. Slutligen synes det önskvärt, att den nuvarande professurens namn ändras från professur i nationalekonomi och sociologi till den mer egentliga benämningen professur i nationalekonomi. Sammanfattning. Nuvarande

personal:

Uppsala universitet: Juridiska fakulteten. Professor i nationalekonomi med finansrätt (tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Anslag till kurser i bokföring: 1 200 kr., fondmedel (för juris och politices studerande). Filosofiska

Kommitténs

förslag:

Professor i nationalekonomi med finansrätt (tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Anslag till kurser i bokföring: 3 000 kr., statsmedel (för juris och politices studerande).

fakulteten.

En förste amanuens i nationalekonomi. En e. o. amanuens i nationalekonomi.

Lunds universitet: Juridiska fakulteten. Professor i nationalekonomi med finansrätt {tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt. Anslag till kurser i bokföring: 1 800 kr., fondmedel (för juris och politices studerande).

Professor i nationalekonomi. Två docentstipendier i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik. En förste amanuens i nationalekonomi. En andre amanuens i nationalekonomi. Anslag till kurs i företagsekonomi: 2 400 kr. (även för vissa juris studerande).

Professor i nationalekonomi med finansrätt (tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör juridiska och filosofiska fakulteten). Anslag till kurser i bokföring: 1 500 kr., statsmedel (för juris och politices studerande).

42 Nuvarande Filosofiska

personal:

Kommitténs

förslag:

fakulteten. Professor i nationalekonomi. Två docentstipendier i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik. En förste amanuens i nationalekonomi. En andre amanuens i nationalekonomi. Anslag till kurs i företagsekonomi: 2 400 kr. (även för vissa juris studerande).

En förste amanuens i nationalekonomi.

Stockholms högskola: Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen. Professor i nationalekonomi med finansvetenskap (tillhör både stats- och rättsvetenskapliga och humanistiska avdelningen). Anslag till kurs i bokföring: 1 000 kr. Humanistiska avdelningen. Professor i nationalekonomi och socialpolitik. Professor i nationalekonomi, särskilt konjunkturforskning. Ett docentstipendium i nationalekonomi.

En andre assistent i nationalekonomi.

Professor i nationalekonomi med finansvetenskap (tillhör både stats- och rättsvetenskapliga och humanistiska avdelningen). Anslag till kurs i bokföring: 1 000 kr. Professor i nationalekonomi och socialpolitik. Professor i nationalekonomi, särskilt konjunkturforskning. Två docentstipendier i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör även socialinstitutet). Biträdande lärare i socialpolitik (tillhör även socialinstitutet). En förste assistent i nationalekonomi. En andre assistent i nationalekonomi. En andre amanuens i nationalekonomi. Anslag till kurser i bokföring och företagsekonomi: 2 500 kr.

Göteborgs högskola: Professor i nationalekonomi och sociologi. Anslag till kurs i deskriptiv ekonomi: 750 kr.

Professor i nationalekonomi. Docentstipendium i nationalekonomi. Biträdande lärare i nationalekonomi. En andre amanuens i nationalekonomi. Anslag till kurs i bokföring: 900 kr. Anslag till undervisning i matematik: 900 k

Statistik. Nuvarande läge. Vid vartdera universitetet finnes en professur i statistik, tillhörande den filosofiska fakultetens humanistiska sektion. Till Stockholms högskolas humanistiska avdelning hör en professur i statistik och till den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik. Göteborgs stadsfullmäktige ha för budgetåret 1 juli 1946—30 juni 1947 beviljat styrelsen för Göteborgs hög-

skola ett anslag å 8 600 kronor att användas till upprättande av en lärartjänst i statistik vid högskolan. Förutom professorn finnas vid Uppsala universitet en förste amanuens (fil. lic), som tjänstgör såsom studiehandledare samt biträder vid institutionsarbetet, och en extra ordinarie amanuens (pol. mag.), vilken även är studiehandledare. Vid Lunds universitet finnas en docentstipendiat, som håller dels elementära kurser och dels specialföreläsningar, samt en förste amanuens (pol. mag.), en andre amanuens (pol. mag), en tredje amanuens (fil. stud.) och en extra ordinarie amanuens (pol. stud.), vilkas uppgift är att medverka vid undervisningen och biträda vid institutionsarbetet. Vid Stockholms högskola förekomma inom ämnet statistik inga andra fasta befattningshavare än professorn men inom ämnet försäkringsmatematik och matematisk statistik även en amanuens (fil. kand.), som leder en propedeutisk kurs. Antalet disputationer i statistik sedan 1920 uppgår till 13. Sedan höstterminen 1937 har det sammanlagda antalet tentamina i statistik för kandidat- och magisterexamina uppgått till drygt 500 och antalet licentiatexamina till 10; härtill komma under samma tid i försäkringsmatematik och matematisk statistik 77 tentamina för lägre examina samt två licentiattentamina. Följande uppgifter angående antalet studerande under läsåret 1945— 1946 föreligga: Uppsala: För fil. kand.- och pol. mag.-examina studera 21 tillsvidare för ett betyg, 16 för två betyg och 5 för tre betyg; licentiander 4; doktorander 2. — Antalet studerande har starkt ökat efter en tidigare nedgångsperiod. Lund: för fil. kand.- och pol. mag.-examen studera omkring 30 för ett betyg, 30 för två betyg och 10 för tre betyg; licentiander 3; doktorander 1. — Antalet studerande har avsevärt ökat. Stockholm: Antalet åhörare av föreläsningarna i statistik har under senare år varit omkring 90 under höstterminerna och 60 under vårterminerna; icke alla åhörare avse att erhålla betyg i ämnet. Av de studerande inrikta sig omkring en tredjedel på ett betyg, en sjättedel på tre betyg och resten på två betyg; licentiander 5; doktorander 2. — För kandidat- och magisterexamina studera omkring 15 ämnet försäkringsmatematik och matematisk statistik, av vilka alla avse att erhålla två betyg eller mera; licentiander 6; doktorander 2—3. F r a m f ö r d a ö n s k e m å l . I skrivelse till universitetsberedningen ha bland annat följande önskemål uttryckts: Professor Wold (Uppsala): Då det visat sig att nybörjarna i statistik ha svårt att helt på egen hand få ett gott grepp om ämnet, har jag under de senaste terminerna sökt arrangera individuell handledning i de elementära studierna. Varje studiehandledare står till studenternas förfogande en dag i veckan och ger då råd angående studierna,

44 besvarar frågor angående stötestenar i kursböcker, föreläsningar, proseminarier och räkneövningar samt anställer i den mån studenterna så önska förhör över genomgångna delar av kursen. Försöket har slagit väl ut. Jag anser mig redan kunna draga den slutsatsen, att en effektiv handledning av dylikt slag skulle kunna nedbringa den genomsnittliga studietiden högst avsevärt. — Undervisningen är för närvarande koncentrerad på teoretisk statistik, den del av ämnet som enligt erfarenhet bereder nybörjarna de största svårigheterna. Härjämte skulle erfordras en föreläsningsserie, en a två timmar i veckan båda terminerna, över tillämpad statistik och befolkningslära, med särskilt hänsynstagande till tekniken vid insamlande av statistiskt primärmaterial och kritik av sådant material. Med beklagande måste konstateras såsom en allvarlig brist i den nuvarande undervisningen, att denna del av ämnet måste försummas. Även den högre undervisningen är för närvarande också otillräcklig. — Statistikprofessurens klyvning har ofta diskuterats, men frågan är mycket vansklig. Det är sant att ämnet statistik är omfattande, och att en uppdelning i teoretisk (matematisk) statistik och tillämpad statistik med befolkningslära i och för sig vore naturlig. Frågan aktualiseras även därav, att tiden snart torde vara mogen för införande av matematisk statistik som särskilt examensämne inom matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. En sådan klyvning skulle emellertid medföra risken för ensidighet både hos lärare och elever, medan det dock är så att en god statistiker måste ha sinne för både teori och tillämpningar. Klyvningen skulle rent av kunna leda till en motsatsställning mellan de båda professurerna, särskilt om dessa skulle komma att tillhöra skilda sektioner eller fakulteter, vilket vore en ytterst olycklig konsekvens. — För att sköta undervisningen behöver professorn hjälp av en docent, en biträdande lärare samt två eller fler studiehandledare. För forskningens bedrivande erfordras dessutom en forskningsassistent. Professor Quensel (Lund): Professorn i statistik representerar för närvarande tre sinsemellan rätt fristående forskningsområden, den teoretiska statistiken (matematisk statistik) med sannolikhetskalkyl, administrativ statistik (samhällsstatistiken och dess organisation) samt befolkningsteori med befolkningsförhållanden. En professor kan icke mer än nödtorftigt behärska samtliga grenar och ej heller bedriva effektiv undervisning i dem och har svårt att följa med den omfattande litteraturen i samtliga grenar. Den viktigaste grenen med hänsyn till den högre undervisningen och forskningen är den teoretiska statistiken. Härför kräves en professur i teoretisk statistik. Ur undervisningssynpunkt måste emellertid den administrativa statistiken tillmätas vikt särskilt sedan statsvetenskaplig-filosofisk examen inrättats. Befolkningsteori och kännedom om befolkningsförhållandena i olika länder intager i viss mån en mellanställning mellan de båda nämnda grenarna. Min åsikt är därför att en uppdelning av professuren är nödvändig, varvid den ena professuren med undervisning och forskning förlagd till teoretisk statistik inklusive befolkningsteori och den andra professuren med undervisning och forskning förlagd till samhällsstatistik och befolkningsförhållanden. Allt för skarp gräns kan dock icke dragas mellan de båda professurerna. — Så länge ingen dubblering av professuren har skett, synes mig en biträdande lärare vara nödvändig. Även efter en dubblering av professuren behoves en biträdande lärare. Dessutom bör ovillkorligen finnas minst ett docentstipendium. Professor Wahlund (Stockholm): Vissa speciella förhållanden äro förknippade med professuren i statistik vid Stockholms högskola. För att gagna det statistiska förvaltningsarbetet och den vetenskapliga forskningen på det statistiska området har befattningen som direktör för Stockholms stads statistiska kontor förenats med en professur i statistik vid Stockholms högskola. Jämlikt det avtal, som är upprättat mellan Stockholms högskola och Stockholms stad, skall jag såsom professurens innehavare bland annat lämna lärjungarna vid högskolan sedvanlig akademisk undervisning och handledning i ämnet statistik, för vilket arbete staden lämnat mig nödig frihet att i över-

45 ensstämmelse härmed ordna min verksamhet som direktör för statistiska kontoret. Fördelarna med denna samverkan äro påtagliga. Man kan dels och framför allt hänvisa till det förhållandet, att de studerande tack vare tillgängligheten av den tekniska apparaturen kunna komma i en helt annan, levande kontakt med det praktiska statistiska arbetet än vad som annars i regel är möjligt, dels till den arbetsbesparing, som tillgången till kanslipersonal för utförande av enklare rutinarbete i samband med undervisningen innebär. Man kan dock icke förbigå de nackdelar, som nämnda anordning drar med sig. Det förhållandet att min huvudsakliga arbetstid måste ägnas de göromål, som ingå i direktörens för statistiska kontoret åligganden, har medfört att jag icke ser mig i stånd att i önskvärd omfattning ägna mig åt vetenskaplig forskning utom beträffande den rent administrativa statistiken med dess direkt praktiska inriktning. — Professuren är personlig för mig i min egenskap av statistiska kontorets direktör. Vid min avgång ställas staden och högskolan sålunda inför spörsmålet, huruvida denna anordning bör kvarstå. Om den skulle anses böra bibehållas, vilket är att förmoda, kan det uppstå speciella svårigheter att förena högskolans krav på den vetenskapligt sett mest kompetente med stadens intressen av administrativ kunnighet. Det är sålunda icke omöjligt, att man, även om staden och högskolan i princip vore ense om anordningens fördelar, skulle kunna finna det nödvändigt att skilja professur och direktörskap åt. — Under förutsättning av att undervisningen inom mitt ämnesområde skall bedrivas efter i huvudsak oförändrade grunder är det ofrånkomligen nödvändigt, att det gives möjlighet att varje år anordna en propedeutisk kurs. Denna bör ledas av en kvalificerad lärarkraft, helst med docentkompetens. Vidare borde den nu sporadiskt förekommande och närmast av aktuarierna i statistiska kontoret ledda undervisningen i praktisk statistik kunna sättas i system och utbyggas till att omfatta en serie årligen återkommande, av högskolan betalade föreläsningar, vartill även vid behov andra statistiker skulle kunna kallas som föreläsare. Exkursioner till andra ämbetsverk än statistiska kontoret skulle kunna bidraga till att komplettera denna del av undervisningen. — Behov av att inrätta nya professurer i statistik föreligger otvivelaktigt. Det skulle vara lätt att i detta sammanhang framlägga starka motiv för att demografi, administrativ statistik, socialstatistik, ekonomisk statistik och »allmän statistik» i och för sig kräva vardera en professur. Då emellertid ett dylikt förslag i dagens situation icke är praktiskt genomförbart redan ur rekryteringssynpunkt, måste jag inskränka mig till att förorda, att en ny professur inrättas. Ett realiserande av detta förslag skulle medföra en i förhållande till den rådande situationen betydande förbättring, vilken dock icke vore tillräcklig. En utväg ur kvarstående svårigheter skulle vara om de två professorerna finge biträde av yngre lärarkrafter. Ytterligare behöves ett docentstipendium. Professor Cramér (Stockholm): Utvecklingen under de senaste decennierna har medfört en utomordentlig kraftig expansion av den statistiska vetenskapen. De nyare statistiska metoderna äro i stor utsträckning så beskaffade, att en djupare förståelse av dem kräver högt utvecklade matematiska kunskaper. Den teoretiska statistiken, som bland annat innehåller läran om dessa metoder, utgör numera en omfattande vetenskaplig disciplin med en rikt differentierad litteratur av delvis utpräglat matematisk karaktär. Som en följd av denna utveckling har ämnet blivit allt för stort och allt för heterogent för att lämpligen kunna omfattas av en enda professur med övervägande samhällsvetenskaplig inriktning. Vid Stockholms högskola finnes utom den nyssnämnda professuren i statistik även en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik, vilken är förlagd till den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Genom en dylik anordning kunna de olika sidorna av ämnet bättre komma till sin rätt. Såsom nedan framhålles, synes den ifrågavarande anordningen även motsvara ett förefintligt behov. En liknande uppdelning av ämnet statistik på två professurer vid åtminstone ett av universiteten torde därför böra allvarligt övervägas. Uppdelningen kan givetvis genom-

46 föras på flera olika sätt, varvid man dock bör fasthålla vid att den ena professuren skall vara övervägande matematisk-teoretiskt, den andra åter övervägande samhällsvetenskapligt inriktad. — Med hänsyn till den fortsatta ökning av behovet av undervisningen i matematisk statistik, som synes kunna förväntas, torde det förr eller senare befinnas erforderligt att ersätta den nuvarande kursamanuensen med en biträdande lärare. I docentföreningarnas promemoria begäres inrättande av en professur i statistik vid Göteborgs högskola samt docentstipendier vid Uppsala universitet och Stockholms högskola. Statsvetenskapliga intresseförbundet har i skrivelse till kommittén anfört, att en ny professur i ämnet bör komma till stånd vid Göteborgs högskola, samt att' i övrigt biträdande lärare liksom amanuenser för de statistiska räkneövningarna erfordras.

*

Samtidigt som statistiken bibehållit sin ursprungliga uppgift, den extensiva insamlingen av data rörande sociala förhållanden, exempelvis befolkningsförhållanden, har den i allt högre grad utvecklats till en allmän metodlära för studiet av siffermässigt mätbara massföreteelser. Vidare har dess ställning som hjälpvetenskap vid olika slag av forskning blivit allt mer framträdande. Det är sålunda ett känt förhållande, att de kvantitativa statistiska metoderna under senare tid kommit till ökad användning inom en rad skilda vetenskapsområden. Förutom samhällsvetenskaperna kunna här nämnas medicin, jordbruksforskning samt överhuvud taget naturvetenskaperna. Den statistiska metodiken har blivit av betydelse för den experimentella forskningen i allmänhet genom att den möjliggör dels en effektivare organisation av experimenten, dels ett bättre utnyttjande av experimentens resultat. Att förbättra läget för den grundläggande statistiska metodforskningen framstår därför som en viktig uppgift. Behovet av statistiskt utbildad arbetskraft är utomordentligt stort. För närvarande torde man kunna säga att efterfrågan på statistiker påtagligt överstiger tillgången, och med all sannolikhet kommer inom överskådlig framtid denna efterfrågan icke att minska utan snarare att ytterligare öka; särskilt har kombinationen av statistisk och nationalekonomisk utbildning visat sig värdefull. Behovet av statistiker framträder starkt bland annat inom förvaltningen och det offentliga utredningsväsendet, inom försäkringsväsendet samt inom näringsorganisationernas utredningsinstitut. Utbildningen av statistiker vid de akademiska läroanstalterna har hittills ofta blivit försummad på grund av att lärarna måst ägna sig åt administrativa uppdrag. Det är tydligt att denna utbildning för att tillgodose det stora behovet av statistiker måste kraftigt intensifieras. Både en teoretisk och en praktisk utbildning erfordras. Det teoretiska studiet skall bibringa kunskap om effektiva teoretiska metoder för bearbetning och analys av statistiskt material. Genom det praktiska studiet erhålles kännedom om och övning i statistikens användning inom olika områden. Då dessa till-

lämpningsområden äro så mångskiftande, måste möjligheter finnas för en differentiering av undervisningen redan på ett tidigt stadium. Det är vidare ett starkt önskemål att, såsom särskilt understrukits av representanter för de statistiska verken, de studerande lära sig behärska de moderna maskinella hjälpmedlen vid det statistiska arbetet, d. v. s. framförallt hålkortstekniken. Överhuvudtaget måste undervisningen i större utsträckning än hittills bli laboratoriemässig. Det må här mer parentetiskt inskjutas, att då en mycket betydande del av det statistiska arbetet är koncentrerat till vissa administrativa verk, kan det allvarligt ifrågasättas, huruvida icke liksom mångenstädes i utlandet särskilda statistiska forskningsavdelningar borde upprättas vid dessa verk. För att åstadkomma en fullt effektiv statistisk materialinsamling och undvika riskerna för slentrianmässighet, erfordras nämligen en kontinuerlig översyn och planering av det statistiska arbetet. Härvid skulle de nämnda forskningsavdelningarna kunna bli till stor hjälp. Den svenska officiella statistiken har förnämliga traditioner, som det gäller att vidmakthålla. Universiteten. Såsom framgår av ämnesrepresentanternas tidigare återgivna synpunkter kunna starka skäl anföras för en utökning av antalet statistikprofessurer. Å ena sidan har den teoretiska statistiken utvecklats till en betydelsefull specialdisciplin med en omfångsrik teoretisk-matematisk litteratur, å andra sidan har statistikens praktiska tillämpningsområde undergått en påfallande och kraftig utvidgning. Kravet på att en enda professor skall besitta fullgoda insikter inom hela detta forskningsfält kan under sådana omständigheter icke längre upprätthållas. Detta gäller desto mer som en samhällsvetenskapligt inriktad statistiker även måste ha god realkännedom om de områden, t. ex. det nationalekonomiska, som han behandlar. Då statistiken i likhet med nationalekonomien icke är något skolämne, ställer den även ur undervisningssynpunkt mycket stora anspråk på lärarna. Dessutom medför statistikens egenskap av hjälpdisciplin, att professorerna i ämnet regelbundet utnyttjas för en omfattande konsultativ verksamhet samt ofta för specialsakkunniguppdrag. En dubblering av statistikprofessurerna vid universiteten är därför enligt vår mening påkallad. Vid en uppdelning av statistikprofessurerna bör samtidigt en viss differentiering genomföras i fråga om professurernas ämnesområde. Det är emellertid av största vikt, att denna differentiering icke drives så långt, att det uppstår någon grundläggande skillnad beträffande kompetenskraven på de olika professurernas innehavare. En följd härav skulle kunna bli, att vid professorskonkurrens specialmeriteringen komme att gynnas framför den större forskarbegåvningen. Framför allt skulle det dock vara ödesdigert för hela ämnets utveckling, om differentieringen av

professurerna ledde till en motsatsställning mellan teoretisk statistik och tillämpad statistik. Vi föreslå sålunda, att vid en dubblering av professurerna, som lämpligen synes böra genomföras efter de av professor Quensel angivna riktlinjerna, dessa erhålla följande benämningar: Professur i statistik, med undervisningsskyldighet företrädesvis i teoretisk statistik och befolkningsteori. Professur i statistik, med undervisningsskyldighet företrädesvis i samhällsstatistik. Av den förstnämnda professurens innehavare skall även krävas dokumenterad erfarenhet ifråga om statistikens praktiska tillämpning, av den sistnämnda professurens innehavare även dokumenterad förmåga att förstå och självständigt använda den moderna statistiska metodiken. Bristen på kvalificerade statistiker torde dock lägga hinder i vägen för en omedelbar dubblering av professurerna. Tills vidare är det därför nödvändigt att begränsa önskemålen till att en biträdande lärartjänst i statistik inrättas vid vartdera universitetet. Vi förutsätta att dessa befattningar, så snart kompetenta sökande finnas att tillgå, ombildas till professurer. Vidare bör ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet statistik finnas vid vartdera universitetet. I samband med biträdande lärartjänstens ombildning till professur bör senare ytterligare ett docentstipendium tillkomma. I fråga om övriga befattningar erfordras vid såväl Uppsala som Lunds universitet en andre assistenttjänst; assistenten skall biträda vid forskningen inom institutionen. De som börja sina studier i statistik behöva vid räkneövningarna och det övriga arbetet en ingående personlig handledning, en uppgift som lämpligen kan anförtros åt amanuenserna. I den mån en dylik studiehandledning redan kunnat genomföras, har den medfört goda resultat i fråga om effektivisering av undervisningen och förkortning av studietiden. Antalet amanuenser bör stå i proportion till antalet studerande. För de första 20 eleverna erfordras en förste och en andre amanuens, för de nästa 15 en tredje amanuens. Skulle elevantalet ytterligare stiga, erfordras en amanuens för varje femtontal elever, varvid antalet amanuenser bör utökas i ordningen förste, andre och tredje amanuens. En tillämpning av de angivna beräkningsgrunderna visar, att vid Uppsala universitet ytterligare behövs en andre amanuens samt att den extra ordinarie amanuenstjänsten därstädes bör ombildas till en tredjeamanuenstjänst, och att vid Lunds universitet den extra ordinarie amanuenstjänsten bör ombildas till en förste amanuenstjänst. Vid lantbrukshögskolan i JJltuna förekommer viss undervisning i statistik, vilken bestridits av en assistent vid rasbiologiska institutet, under det att tentamina förrättats av professorn i statistik vid Stockholms hög-

49 skola. Forskningsverksamheten vid lantbrukshögskolan bedrives i stor utsträckning med statistiska metoder. Inom lantbrukshögskolan ha dryftats vissa planer på inrättandet av en professur i statistik och en statistisk institution vid högskolan. Statistikens betydelse för jordbruksforskningen och agronomutbildningen motiverar enligt vår uppfattning, att detta ämne erhåller en förstärkt ställning vid högskolan. Till en början torde man dock böra pröva, om icke denna förstärkning kan genomföras i samarbete med Uppsala universitet. Vi föreslå därför, att en särskild för Uppsala universitet och lantbrukshögskolan gemensam biträdande lärarbefattning i statistik inrättas. Denne biträdande lärare skulle förlägga en väsentlig del av sin verksamhet till lantbrukshögskolan och inrikta sin forskning på jordbruksstatistiska frågor men samtidigt även vara knuten till den statistiska institutionen vid universitetet. Förutom vad som genom ett dylikt arrangemang kunde vinnas i besparingshänseende, skulle man på så vis skapa bättre förutsättningar för att denne lärare kunde bibehålla kontakten med den allmänna utvecklingen inom den statistiska vetenskapen, och vidare kunde ifrågavarande befattning vid nu rådande lärarbrist utan risk besättas med en något mindre kvalificerad statistiker, då han skulle ha möjlighet att ständigt samråda med övriga statistiker vid universitetets institution. Den nuvarande bristen på statistiker gör det överhuvud osäkert, om en professur vid lantbrukshögskolan omedelbart kan besättas, och även om detta vore möjligt, synes det vara ett mer trängande behov att få till stånd fler allmänna professurer i statistik än specialprofessurer. Därmed är det icke uteslutet, att det vid en senare tidpunkt kan befinnas lämpligt att ersätta den här föreslagna biträdande lärarbefattningen med en professur vid lantbrukshögskolan. Stockholms högskola. Vid Stockholms högskolas humanistiska avdelning finnes en professur i statistik och vid den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen en professur i försäkringsmatematik och matematisk statistik. Statistik respektive försäkringsmatematik och matematisk statistik utgöra skilda examensämnen. En uppdelning av statistikprofessurerna, delvis motsvarande den som tidigare föreslagits för universitetens vidkommande, har sålunda genomförts vid högskolan. Det må dock framhållas, att differentieringen gått längre än vi ansett oss böra rekommendera i fråga om universitetsprofessurerna. I förevarande sammanhang är det närmast professuren i statistik, som är av intresse. Med denna professur äro vissa speciella förhållanden förknippade. Är 1938 utnämndes direktören vid Stockholms stads statistiska kontor till innehavare av en personlig professur i statistik vid högskolan. Enligt en mellan staden och högskolan träffad överenskommelse skulle professurens innehavare lämna lärjungarna vid högskolan sedvanlig akade-t

50 misk undervisning i ämnet statistik, för vilket arbete staden lämnade honom nödig frihet att ordna sin verksamhet som direktör för statistiska kontoret. Högskolan har härigenom utan att behöva vidkännas några kostnader erhållit en professur i statistik. För de studerande har denna anordning medfört den fördelen, att de fått möjlighet till en närmare inblick i den praktiska statistiska verksamheten än vad som annars i regel kan erbjudas dem. Å andra sidan kan det knappast bestridas att, såsom vederbörande professor själv framhåller i sin skrivelse till universitetsberedningen, den nämnda anordningen även har vissa mindre gynnsamma konsekvenser. Förenandet av professorsbefattningen med den arbetskrävande chefsposten för statistiska kontoret måste oundvikligen leda till att professurens innehavare icke kan få tillräcklig tid över vare sig för forskning, utanför det administrativa området, eller för undervisning. Inte minst med tanke på det stora antalet politices studerande vid högskolan och den viktiga ställning ämnet statistik intar inom de statsvetenskapliga examina, ha vi funnit dessa olägenheter vara så betydande, att vi anse en ändring i rådande förhållanden oundgängligen och snarast möjligt böra komma till stånd. Den ur många synpunkter lyckligaste lösningen vore, att professurens nuvarande innehavare kunde frigöras från sitt chefskap för Stockholms stads statistiska kontor och professuren erhölle samma ställning och förenades med samma löneförmåner som andra professurer vid högskolan. Skulle emellertid detta icke gå att genomföra, synes det vara ofrånkomligt att ytterligare en professur i statistik, och intill dess så kan ske, en biträdande lärarbefattning i statistik inrättas vid högskolan. Så snart en lösning vunnits efter någon av dessa båda linjer, bör till ämnet statistik vid Stockholms högskola knytas dels en forskningsassistent och dels ett antal amanuenser, beräknat efter samma grunder som i fråga om universiteten. Omedelbart torde böra inrättas två docentstipendier i statistik, ett för vardera av de två nuvarande professurerna. Vidare vore det i hög grad önskvärt att ett organiserat samarbete kunde komma till stånd mellan de två professurerna i fråga om den statistiska utbildningen. I detta syfte förordas i annat sammanhang (si. 104), att den blivande statistiska institutionen bör förläggas till en byggnad, i vilken även den försäkringsstatistiska institutionen kan ingå. Det bör slutligen tilläggas, att även om en upplösning av personalunionen mellan professuren i statistik och direktörsbefattningen vid statistiska kontoret synes påkallad, vore det av värde för de studerande, om också för framtiden en viss förbindelse mellan undervisningen i statistik vid högskolan och den statistiska verksamheten inom stadens administration kunde upprätthållas.

51 Göteborgs högskola. Sedan lång tid tillbaka ha ansträngningar gjorts att få till stånd en lärartjänst i statistik vid Göteborgs högskola. Särskilt efter statsvetenskapliga examinas tillkomst har det framstått som en allvarlig brist, att detta ämne icke varit representerat vid högskolan. Förslagom att därstädes inrätta en professur i statistik har, såsom förut anförts, även upptagits i framställningar från docentföreningarna och statsvetenskapliga intresseförbundet liksom i de skrivelser till universitetsberedningen, som ingivits av högskolans professorer i nationalekonomi och statskunskap. I oktober 1945 väcktes i Göteborgs stadsfullmäktige en motion, vari begärdes att stadsfullmäktige för år 1946 skulle bevilja högskolan dels ett anslag av 8 600 kronor att användas till upprättandet av en lärartjänst i statistik, dels ett engångsanslag av 10 000 kronor för anskaffande av för undervisningen i statistik erforderlig litteratur, skriv- och räknemaskiner samt övrig undervisningsmateriel. Motionärerna sade sig ha erfarit, att högskolan hade för avsikt att av statsmakterna söka utverka upprättandet av en professur i statistik vid högskolan. Då det dock skulle dröja åtskillig tid innan ett eventuellt beslut av statsmakterna härom kunde väntas, ansågo motionärerna, att staden borde träda emellan och anslå medel till denna undervisning, intill dess statsmakternas beslut i fråga om upprättandet av en professur i statistik vid högskolan förelåge. Trots att vissa betänkligheter yppats inom de beredande instanserna — staden hade nämligen icke tidigare beviljat medel till inrättandet av nya lärartjänster vid högskolan utan endast lämnat hjälp för att bereda befattningshavare vid högskolan dyrtidstillägg och under senare år även för att täcka högskolans budgetbrist — beslutade stadsfullmäktige att bifalla motionen med den jämkningen att det ifrågasatta anslaget skulle avse tiden från och med 1 juli 1946 till och med den 30 juni 1947. Enligt vår mening är det mycket angeläget att ett beslut om inrättande av en professur i statistik vid Göteborgs högskola snarast möjligt kommer till stånd. Intill dess en dylik professur kan besättas, synes den nuvarande lärartjänsten böra ombildas till en biträdande lärartjänst av samma typ, som här i övrigt föreslagits. Vidare torde omedelbart en andre amanuensbefattning i statistik böra upprättas vid högskolan. Sammanfattning. Nuvarande Uppsala universitet: Professor. —

personal:

Kommitténs

förslag:

Professor. Docentstipendium. Biträdande lärare. Biträdande lärare (tillhör även lantbrukshögskolan).

52 Nuvarande

persona

Kommitténs

En förste amanuens.

förslag:

En förste amanuens. En andre amanuens. En tredje amanuens.

En e. o. amanuens. Lunds universitet: Professor. Allmänt docentstipendium.

Professor. Docentstipendium. Biträdande lärare. En förste amanuens. En förste amanuens. En andre amanuens. En tredje amanuens.

En förste amanuens. En andre amanuens. En tredje amanuens En e. o. amanuens. Stockholms högskola: Professor (i försäkringsmatematik och matematisk statistik). En förste amanuens. Professor (i statistik) (tillika direktör för Stockholms stads statistiska kontor).

Professor (i försäkringsmatematik och matematisk statistik). Docentstipendium. En förste amanuens. Professor (i statistik) (eller, om den nuvarande professorn bibehåller chefskapet för statistiska kontoret: snarast möjligt ny professur i statistik. En andre assistent och ett antal amanuenser böra, när frågan om professuren lösts, tillkomma.) Docentstipendium.

Göteborgs högskola: Lärare.

Biträdande lärare. Andre amanuens.

Statskunskap. Nuvarande läge. Ämnet statskunskap företrädes av fyra professurer, en vid vartdera universitetet samt en vid Stockholms och en vid Göteborgs högskola. Stipendierad docent finnes likaledes vid vart och ett av de fyra lärosätena, vid Stockholms högskola sedan vårterminen 1946. E t t docentstipendium med företrädesrätt för ämnet statskunskap finnes vid Uppsala universitet; de övriga äro allmänna stipendier. Vid den skytteanska institutionen finnes dessutom en andreamanuensbefattning. Beträffande undervisningens organisation må nämnas, att docentstipendiaterna ofta utnyttjats för att ge grundläggande kurser i en eller flera av ämnets huvuddelar. I Göteborg har docentstipendiaten regelbundet uppehållit en del av professorns tjänstgöring. Dessutom ha i såväl Uppsala som Stockholm och Göteborg ostipendierade docenter i viss utsträckning biträtt vid undervisningen. Amanuensen i Uppsala har givit förberedande

53 studiehandledning samt tillika fungerat som bibliotekarie vid institutionens bibliotek. Antalet disputationer sedan år 1920 har varit 44; för närvarande finnas 9 docenter i statskunskap. Sedan höstterminen 1937 har det sammanlagda antalet tentamina i ämnet för kandidat- och magisterexamina uppgått till närmare 1 100 och 23 licentiatexamina ha avlagts. Följande uppgifter angående antalet studerande under läsåret 1945— 1946 föreligga: Uppsala: För kandidat- och magisterexamina 76, av vilka 10 studera för tre betyg, 50 för två betyg och 16 för ett betyg; 8 licentiander; 7 doktorander, av vilka 3 disputerat under läsåret. — Antalet studerande för lägre examina har påtagligt ökat under 1940-talet. Lund: För kandidat- och magisterexamina drygt 50, av vilka ungefär en tredjedel studera för två betyg eller mer; 1 licentiand, 1 doktorand. Ingen större förändring under senare år i fråga om antalet studerande. Stockholm: För kandidat- och magisterexamina omkring 80, av vilka närmare två tredjedelar studera för två betyg eller mer; 7 licentiander; 1 doktorand. — Antalet studerande för lägre examina har starkt ökat under senare år. Göteborg: (Uppgifterna avse början av höstterminen 1946; siffrorna väntas stiga.): För kandidat- och magisterexamina 8 för ett betyg, 18 för två betyg, 6 för tre betyg; 10 licentiander; 4—5 doktorander. — Antalet studerande har ganska starkt fluktuerat. F r a m f ö r d a ö n s k e m å l . I skrivelser till universitetsberedningen ha bland annat följande önskemål uttryckts: Professor Brusewitz (Uppsala): Proseminarieundervisningen bör utvidgas. Vidare vore det önskvärt att, förutom de nuvarande föreläsningskurserna över Sveriges grundlagar samt svensk stats- och kommunalförvaltning, ytterligare föreläsningskurser t. ex. rörande främmande länders statsskick och de politiska idéernas utveckling tidvis kunde givas. — Statskunskapens vidsträckta ämnesområde motiverar utan tvivel i och för sig inrättandet av en ny professur, ehuru frågan för närvarande knappast torde vara att betrakta som aktuell. — Såsom minimum behöves utom professorn två fasta lärarkrafter, två docentstipendiater eller en docentstipendiat och en biträdande lärare med docentkompetens. Professor Lagerroth (Lund): En grundlig kurs i ämnets tre huvudstycken, Svenges grundlagar, kommunal- och centralförvaltning omfattande 125 timmar borde givas av en biträdande lärare, vilken tillika borde förrätta examination för betyget godkänd i lägre examina. Docentstipendiaten skulle övertaga en del av professorns proseminarieundervisning. — Under förutsättning av att dessa önskemål tillgodoses, kan inrättandet av en ny professur i statskunskap vid Lunds universitet icke anses motiverat, ehuru ur forskningssynpunkt en sådan reform naturligtvis alltid är önskvärd. Några rationella linjer för en klyvning av ämnet lära näppeligen stå att finna. Professor Tingsten (Stockholm): För undervisningen erfordras en docentstipendiat och en biträdande lärare, som eventuellt behöver ha blott fil. lic.-examen. Den förstnämnde skulle ge vissa kurser och sköta en del av proseminarieundervisningen, den sistnämnde

54 skulle ge vissa kurser och examinatorier. — En ny professur kan måhända ur forskningssynpunkt motiveras, men eljest behöves knappast en sådan. Professor Andrén (Göteborg): En biträdande lärare med minst fil. lic.-examen skulle med fördel kunna begagnas för att utöver den nu meddelade undervisningen ge varje eller vart annat år återkommande kurser dels om de svenska kommunallagarna, dels om vår centrala förvaltning. Dessa kurser täcka emellertid områden, som i hög grad äro förtjänta av närmare utforskning, varför en docent, som ägnade sig åt något av nämnda studieområden, avgjort vore att föredraga. — För närvarande torde det icke vara nödvändigt med en ny professur i ämnet statskunskap. Docent Hessler (Göteborg): En rörlig forskningsprofessur borde inrättas. Den ordinarie professurens innehavare har numera en undervisnings- och examinationsbörda, som lämnar alltför ringa utrymme för vetenskaplig forskning. Denna svårighet skulle kunna reduceras genom inrättande av en rörlig forskningsprofessur, som för viss tid kunde innehas av ordinarie professor. — Två stipendierade docenter borde växelvis leda varje vecka återkommande proseminarieövningar. Vidare borde inrättas en amanuensbefattning, vars innehavare skulle ge de studerande en personlig handledning samt meddela någon elementär undervisning. I docentföreningarnas promemoria begäres: fasta docentstipendier vid Stockholms och Göteborgs högskolor, biträdande lärare vid Uppsala och Lunds universitet samt anslag för anlitande av tillfälliga lärarkrafter vid Stockholms högskola, amanuenstjänster i Lund och Stockholm, reseanslag om minst 8 000 kronor per år för samtliga fyra lärosätena samt en rörlig forskningsprofessur utan undervisningsskyldighet. #

Den vetenskapliga forskningen i ämnet statskunskap i vårt land har under de senaste årtiondena haft betydande omfattning. Ett mycket stort antal akademiska avhandlingar har ventilerats — större än i något annat samhällsvetenskapligt ämne och under vissa perioder större än i alla andra samhällsvetenskapliga ämnen tillsammantagna. Särskilt i Uppsala har utbildats en statsvetenskaplig skola, sammanhållen mindre av gemensamma åsikter än av likartad metodik, och denna skola har visat ovanlig produktivitet. Även de akademiska lärarna i ämnet ha varit jämförelsevis mycket produktiva. I detta sammanhang må erinras om, att den serie Skrifter utgivna av statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, vilken började utkomma våren 1933, hittills innefattar 23 arbeten, i allmänhet av större omfång, vartill komma de arbeten som utgivits i Fahlbeckska Stiftelsens skriftserie eller oberoende av dylika serier. Nämnas bör slutligen det stora arbetet Sveriges Riksdag, vilket till stor del författats av statsvetenskapsmän. Obestridligen ha tillfälliga omständigheter delvis medverkat till denna starka produktivitet. Det är emellertid ingalunda givet att man i och för sig behöver räkna med någon starkare minskning av den statsvetenskapliga produktionen under kommande år. I stor utsträckning beror detta på de förhållanden, under vilka vetenskapsmännen komma att arbeta. Skall forskningsarbetet kunna uppehållas vid sin nuvarande omfattning och nivå

55 kräver såväl undervisningens som forskningsarbetets framtida organisation en viss uppmärksamhet. Det må härvid understrykas, att föreliggande erfarenheter visa att de möjligheter, som en av ämnesrepresentanterna haft att från enskilda fonder erhålla anslag för såväl forskningsarbete som tryckning av skrifter, varit av stor betydelse. Vad först beträffar undervisningens anordnande uppställer sig den frågan, huruvida icke i ett ämne, där såväl studentantalet som tillgången på kvalificerade forskare är så stort som i statskunskap, antalet professurer borde ökas antingen genom uppdelning av ämnet på olika delar — till exempel dels svensk statskunskap och författningshistoria, dels utländsk och komparativ statskunskap och dels idéhistoria — eller helt enkelt genom dubblering av de existerande professurerna. Den första av dessa lösningar skulle äga fördelar ur forskningssynpunkt, men den kunde ur undervisningssynpunkt lätt leda till vissa betänkliga konsekvenser. Sannolikt skulle nämligen därmed följa en ökning av kraven inom var och en av de särskilda ämnesdelarna, något som komme att medföra olägenheter för de studerande, vilka förbereda sig för lägre examina. Ur denna synpunkt vore en dubblering av professurerna att föredraga. Under alla omständigheter måste det, med hänsyn till såväl dessa studerande som även det fortsatta forskningsarbetet, ha stora fördelar, om man i framtiden liksom hittills av professorerna kan kräva orientering inom det nuvarande ämnet statskunskap som helhet, trots att de ovannämnda delarna i många hänseenden starkt skilja sig från varandra. Då emellertid flera statskunskapsprofessurer sannolikt komma att nybesättas under de närmaste åren och framförallt med tanke på att de främsta ämnesrepresentanterna uttalat att något omedelbart behov av ytterligare professurer icke föreligger, ha vi ej ansett oss böra framlägga något förslag i denna riktning. Det får dock ingalunda betraktas som uteslutet, att förhållandena komma att ändras och att det inom en ganska snar framtid kan befinnas önskvärt att en eller flera nya professurer i statskunskap upprättas. Därest biträdande lärarbefattningar med tillfredsställande löne- och pensionsmöjligheter komma till stånd torde dessa, med hänsyn till undervisningens behov, kunna ersätta ytterligare professurer. Undervisningen kunde exempelvis anordnas så, att professorn åtoge sig licentiatseminarierna jämte handledningen av licentiander och doktorander, proseminarierna med uppsatser för med beröm godkänd och högre betyg i de grundläggande examina och den slutliga examinationen för alla examina samt, i den mån omständigheterna så påkalla, föreläsningar i mindre omfattning, under det att undervisningen i övrigt fördelades på biträdande lärare, docent och amanuens. Av dessa skulle den förstnämnde kunna åtaga sig kursundervisning på sådana områden som Sveriges grundlagar, statlig och kommunal förvaltning och svensk författningshistoria samt förrätta förberedande exami-

BG nation i anslutning till dessa kurser. Docenten skulle kunna hålla vetenskapliga föreläsningar på olika områden samt biträda vid licentiatseminarierna och eventuellt även vid proseminarierna. Amanuensen skulle slutligen handleda de studerande till grundläggande examina i litteraturkännedom, användning av offentligt tryck m. m. Denna organisation förutsätter nyinrättande av biträdande lärarbefattningar vid samtliga fyra universitet och högskolor. Docentstipendier med företrädesrätt för ämnet statskunskap böra finnas vid samtliga universitet och högskolor. En andreamanuensbefattning finns för närvarande endast vid Uppsala universitet. Dylika tjänster böra komma till stånd även vid de övriga lärosätena. De forskningsuppgifter, vilka upptagits till behandling inom ämnet statskunskap, ha hittills legat på flera områden. Under längre tid koncentrerade man sig främst på modern och även äldre svensk författningshistoria. Redan ganska tidigt övergick forskningen därutöver till den politiska idéhistorien, och åtskilliga undersökningar, vilka närmat sig angränsande ämnen sådana som filosofi och litteraturhistoria, ha kommit till utförande. Vidare har under de senaste årtiondena stort intresse ägnats såväl komparativ statskunskap som även speciella undersökningar på den utländska statskunskapens område. Under de senaste åren ha dessutom behandlats det moderna partiväsendets och organisationsväsendets problem. Det är givetvis omöjligt att avgöra, vilken inriktning den statsvetenskapliga forskningen i framtiden kan komma att få. På alla de områden som hittills varit föremål för behandling återstå många intressanta uppgifter, vilka ännu ej äro undersökta. Detta gäller även den moderna svenska författningshistorien, trots att det arbete som här utförts haft förhållandevis större omfattning än på något annat område inom ämnet. Sannolikt kommer statskunskapen emellertid i framtiden även att få gå in på nya uppgifter. Bland dessa må nämnas ingående analyser av de allmänna valen såväl i Sverige som även i andra länder samt studier av de moderna rikspartierna med särskild hänsyn till deras sociala bakgrund. Undersökningar av detta slag komma säkerligen vid insamlandet av material att draga betydligt större kostnader än exempelvis studierna av svensk författningshistoria, vilka i regel kunnat utövas av enskilda forskare utan annat biträde än vad som erfordrats för avskrifter ur källmaterialet. Beträffande den komparativa och utländska statskunskapen må ett par särskilda synpunkter anföras. Det ligger i sakens natur, att ett jämförande studium av de politiska förhållandena i olika länder är möjligt endast därest undersökningar i tillräcklig omfattning och av tillfredsställande kvalitet föreligga beträffande varje särskilt land. Det komparativa studiet förutsätter sålunda en betydlig vetenskaplig litteratur rörande de särskilda länderna. Emellertid bedrives vetenskaplig forskning inom ämnet statskun-

57 skåp, sådant detta i vårt land uppfattas, ingalunda i alla länder. Det är huvudsakligen i de anglosaxiska länderna jämte Sverige och Finland, som ämnet kan sägas existera. De exklusivt statsrättsliga undersökningar, vilka på åtskilliga andra håll produceras, kunna icke utan vidare läggas till grund för komparativa statsvetenskapliga arbeten. Detta har lett till att de svenska statsvetenskapsmännen i åtskilliga fall utfört grundläggande undersökningar av stort värde beträffande olika främmande länders författningsliv. Bland nyare arbeten må nämnas avhandlingar om regeringsmakten i Schweiz, om Millerands presidentur, om parlamentarismen i Norge, om Österrikes författningsliv och om den belgiska parlamentarismen. Undersökningar av detta slag måste tillmätas stor betydelse ur internationell vetenskaplig synpunkt. De äro utanför Sverige relativt sällsynta och ha blott i begränsad utsträckning utförts av amerikanska och i något enstaka fall av engelska forskare. Därest man med hänsyn till ovanstående förhållanden söker draga slutsatser beträffande vad som bör göras för att underlätta den framtida forskningen inom ämnet statskunskap, kunna flera olika åtgärder komma ifråga. På ett tidigare stadium har ifrågasatts anordnandet av rörlig forskningsprofessur, varigenom det skulle bli möjligt för professorerna i ämnet att under längre tid koncentrera sig på forskningsarbetet. Denna fråga beror emellertid väsentligen av huruvida anordningen med s. k. sabbatsår kan komma till stånd för professorerna i allmänhet. Därest så blir fallet bortfaller givetvis det särskilda problemet för ämnet statskunskap. Annorlunda ligger det till med frågan om anslag till utländska forskningsresor. Ovan har framhållits den stora betydelsen av att studiet avfrämmande länders författningsliv fortsättningsvis bedrives vid svenska universitet och högskolor i samma utsträckning som hittills. Detta är givetvis möjligt endast om vederbörande forskare få tillfälle till långvariga — ofta årslånga — studier i det land som deras undersökningar skola avse. Det måste understrykas, att frågan om resestipendier sålunda är av särskild vikt för statskunskapens del. Inom övriga samhällsvetenskaper — liksom naturligtvis också i statskunskap — föreligger ett starkt behov av att lämpliga forskare under studier utomlands få kontakt med den internationella forskningen, få arbeta under ledning av framstående utländska vetenskapsmän och få tillfälle att syssla med problem av internationell karaktär. Därutöver kommer emellertid för ämnet statskunskap det särskilda behovet av anslag för forskning rörande olika främmande länders speciella problem. Härvid måste vederbörande forskare dels tillbringa så lång tid i landet att han verkligen får grundlig kännedom om och förståelse för dess allmänna politiska problem, dels få tid att bearbeta ett omfattande källmaterial, vilket icke finnes tillgängligt i svenska bibliotek men är av grundläggande betydelse för hans arbete. Alldeles särskilt gäller

detta studiet av pressen, men det kan även bli fråga om att taga del av arkivmaterial. Anslag för detta ändamål äro en förutsättning för att vetenskaplig forskning i allmän och jämförande statskunskap skall kunna med framgång bedrivas vid svenska universitet och högskolor. Medel härtill ha hittills beviljats väsentligen av enskilda fonder, men det är mer än ovisst hur länge och i vilken omfattning denna möjlighet framdeles kommer att stå öppen. Ett särskilt anslag på 10 000 kronor årligen, avsett för ett eller fler utländska resestipendier, synes erforderligt för detta ändamål. Stipendierna, som böra stå öppna för studerande och lärare inom ämnet statskunskap vid samtliga fyra lärosäten, torde lämpligen kunna efter ansökan utdelas av universitetskanslern. Såsom i det föregående närmare utvecklats (sid. 37), måste ett vidgat studium av socialpolitiken anses i hög grad påkallat. Även de studerande i statskunskap ha ett stort behov att erhålla en bättre kännedom om denna viktiga sida av den statliga och kommunala verksamheten. Särskilda kurser i sociallagstiftning böra därför inläggas i den statsvetenskapliga undervisningen. Så länge dylika kurser icke kunna anordnas i samband med undervisningen inom juridiska fakulteten, böra provisoriska anslag härtill utgå. Dessa anslag ha för vartdera universitetet beräknats till 1 500 kronor årligen och för högskolorna, där ett samarbete med socialinstituten lättare kan komma till stånd, till 1 000 kronor för varje högskola. Skulle ett socialinstitut upprättas i Lund, torde även kostnaderna för denna undervisning vid därvarande universitet bli mindre. Slutligen synes det lämpligt, att professuren vid Göteborgs högskola, som benämnes statskunskap med statistik, erhåller den mer adekvata benämningen professur i statskunskap.

Sammanfattning. Nuvarande

personal:

Kommitténs

förslag:

Uppsala universitet: Professor. Docentstipendium. — Andre amanuens. —

Professor. Docentstipendium. Biträdande lärare. Andre amanuens. Kurs i sociallagstiftning: 1 500 kr.

Lunds universitet: Professor. Allmänt docentstipendium. — — —

Professor. Docentstipendium. Biträdande lärare. Andre amanuens. Kurs i sociallagstiftning: ] 500 kr.

59 Nuvarande

Kommitténs

personal:

förslag:

Stockholms högskola: Professor. Allmänt docentstipendium.

Professor. Docentstipendium. Biträdande lärare. Andre amanuens. Kurs i sociallagstiftning: 1 000 kr.

Göteborgs högskola: Professor. Allmänt docentstipendium.

Professor. Docentstipendium. Biträdande lärare. Andre amanuens. Kurs i sociallagstiftning: 1 000 kr. Gemensamt årligt anslag till utlandsstipendier: 10 000 kr.

Geografi. Nuvarande läge. I ämnet geografi finnas fyra professurer, en vid vartdera universitetet, en vid Stockholms och en vid Göteborgs högskola. Vid såväl Uppsala som Lunds universitet äro dessutom anknutna till ämnet en biträdande lärare, en docentstipendiat och sedan höstterminen 1946 en förste assistent och två förste amanuenser. Två tredje amanuenser ha dessutom för läsåret 1945/46 tilldelats vardera institutionen av det för sektionerna vid respektive universitet bestämda antalet tredje amanuenser. I Uppsala har den biträdande läraren lett kurser i kartometri, kartkännedom, fältmätning och kartläggning samt föreläst över Sveriges kulturgeografi; i Lund har den biträdande läraren lett kurser i fysisk geografi, klimatologi, kartografi samt kartläggning i fältet. Docentstipendiaten har i Uppsala föreläst huvudsakligen rörande naturgeografiska ämnen, i Lund har han lett kurser över Sveriges geografiskt viktiga berg- och jordarter, över Sveriges kulturgeografi, Europas geografi m. m. Amanuenserna ha handhaft skötseln av biblioteket och biträtt vid olika kurser samt vid institutionsarbetet i övrigt. Till professuren i geografi vid Stockholms högskola höra en biträdande lärare (sedan höstterminen 1946) samt två förste amanuenser. Den ene amanuensen har lett den obligatoriska kursen i kartografi och mätteknik, den andre har haft expeditions- och bibliotekstjänst. Vid Göteborgs högskola har utöver professorn funnits endast en amanuens i geografi. Antalet disputationer i geografi sedan 1920 uppgår till 28. För närvarande finnas 10 docenter i ämnet. Sedan höstterminen 1937 har det sammanlagda antalet tentamina i geografi för kandidat- och magisterexamina uppgått till närmare 500 och antalet licentiatexamina till 40.

60 Följande uppgifter angående antalet studerande under läsåret 1945—46 föreligga: Uppsala: Totalantalet studerande 90—100; på proseminariet under höstterminen 69, under vårterminen 57, av vilka mindre än ett 10-tal avse att erhålla ett betyg och de övriga två eller tre betyg i kandidat- och magisterexamina; på licentiatseminariet 15—20, av vilka 10 kunna betecknas som effektivt studerande; doktorander 8. — I fråga om antalet studerande har under de sista två åren en fördubbling inträtt. Lund: För kandidat- och magisterexamina över 50, varav cirka 10 procent avse att erhålla tre betyg, 84 procent två betyg och 6 procent ett betyg; licentiander 12; doktorander 8. — Antalet studerande har både för högre och lägre examina under senaste åren ökat. Stockholm: För kandidat- och magisterexamina 59; 10 licentiander; 6 doktorander. Höstkursen 1945 var ovanligt stor, då 20 stycken intogos för att börja sina studier. Göteborg: För kandidat- och magisterexamina 23 för två betyg och 11 för tre betyg; 7 licentiander; 2 doktorander. Framförda ö n s k e m å l . I skrivelser till universitetsberedningen har bland annat följande önskemål uttryckts: Professor Hjulström (Uppsala): Två professurer behövas i ämnet, som numera är alltför stort för att kunna omfattas av en man. Såväl ur forskningens som ur undervisningens synpunkt är detta numera ett ofrånkomligt behov. Redan på 1890-talet var denna fråga föremål för livlig debatt vid Uppsala universitet. Med den snabba utveckling ämnet undergått under de senaste decennierna — med Sverige som ett av de främsta länderna — är det inte längre möjligt för en man att fungera som ledande forskare inom två så väsenskilda gebit som dess naturvetenskapliga och humanistiska grenar och att inom båda områdena prestera banbrytande initiativ. Till och med inom ämnen som helt falla inom samma sektion, såsom botanik, zoologi, geologi, kemi har det visat sig omöjligt för en man att leda forskning och undervisning inom mer än en av sin vetenskaps huvudgrenar. En uppdelning har där måst ske, och det är givet att en dylik är ännu mera oundviklig, när det gäller en vetenskap, som omfattar till lika stora och viktiga delar så sinsemellan olikartade element som naturvetenskap och humaniora. Den höga kompetens som kräves för vartdera facket kan icke erhållas på de villkor som gälla för biträdande lärare. Båda professurerna böra förses med var sin forskningsassistent och var sin docent. — Som jag framhållit i min skrivelse till naturvetenskapliga forskningskommittén bör ett docentstipendium med företräde för ämnet geografi även finnas inom den humanistiska sektionen. Det är rimligt, att lika stora möjligheter böra finnas för en docent att speciminera genom forskning såväl inom kultur- som naturgeografi. Dessutom är det också givet att behovet av undervisning är lika stort inom ämnets båda huvudgrenar. Professor Nelson (Lund): Två professurer behövas i ämnet, som numer är för stort att omfattas av en man. På grund av geografiens både naturvetenskapliga och humanistiska innehåll vore en uppdelning i en geografiprofessur, som omfattar naturgeografien företrädesvis, och en annan omfattande huvudsakligen kulturgeografien tänkbar. Då geografiens särmärke är att den söker sammanbinda de mänskliga faktorerna med naturfaktorerna, vilket sker på alla geografiens fält och får ett känt uttryck bland annat i

61 landbeskrivningen, den regionala geografien, vore en uppdelning i två professurer, båda omfattande hela ämnet men den ena med undervisning i företrädesvis naturgeografi, den andra i kulturgeografi i vidaste bemärkelse, lämpligast. I båda professurerna skulle ingå undervisning i regionalgeografi. — En högst önskvärd och behövlig undervisning vore en ständigt återkommande kurs i allmän kulturgeografi (bebyggelse- och näringsgeografi, politisk geografi). För en dylik kurs har hittills lärarkrafter felats. Inom vardera sektionen bör finnas ett fast docentstipendium för geografi. Det är ett nödtvång för att tillförsäkra det geografiska forskningsarbetet det stöd, som den geografiska kännedomen om vårt vidsträckta land behöver. Även sedan en professur och en andre stipendierad docent tillkommit behöver övningarna en biträdande lärare för att leda övningarna som ta mycket längre tid än en docent, som har forskningsuppgifter, kan åläggas. Professor Ahlman (Stockholm): En ordinarie professur i kulturgeografi med ekonomisk geografi. Två professurer i ämnet kunna visserligen medföra ökade kunskapskrav på eleverna och därmed förlängd studietid, då ämnets båda delar skilja sig betydligt från varandra och båda professorerna säkerligen önska på bästa sätt tillvarataga sin del. Efter moget övervägande och efter samråd med professor Hjulström i Uppsala har jag dock kommit till den uppfattningen, att den bästa och mest rationella lösningen är två ordinarie professurer och icke en professur i fysisk geografi och en biträdande lärare i kulturgeografi och ekonomisk geografi. Den humanistiska delen av ämnet, icke minst den ekonomiska, är så betydelsefull, att det icke kan anses berättigat att låta den representeras på annat sätt än den fysiska. Antalet elever, som ägnar sig åt den humanistiska geografien, är också lika stort, eller till och med större än antalet naturvetare. — En biträdande lärare eller undervisningsassistent behöves i kulturgeografi med ekonomisk geografi. — En docentstipendiat, specialiserad antingen på kulturgeografi eller ekonomisk geografi, är dessutom erforderlig. Professor Enqvist (Göteborg) har i skrivelse till naturvetenskapliga forskningskommittén bland annat anfört: Till skillnad från statsuniversiteten finnes intet docentstipendium och ej heller medel till biträdande lärare. Särskilt det sistnämnda förhållandet är en svår nackdel både för undervisningens bedrivande och för det stöd en sådan avlönad befattning kunde vara för yngre forskare. Professorerna Hjulström, Nelson och Ahlman ha i olika skrivelser till kommittén rörande institutionsfrågorna sammanfattat de geografiska institutionernas personalbehov i Uppsala, Lund respektive Stockholm på så sätt, att vid vardera institutionen kräves: 2 professorer, 2 biträdande lärare, 2 stipendierade docenter, 2 forskningsassistenter samt 4 förste amanuenser. I docentföreningens promemoria anföres: Varje professur delas i en företrädesvis naturgeografisk och en företrädesvis kulturgeografisk eller ekonomisk-geografisk lärostol. Vissa befattningar kunna därvid ges en liknande karaktär som de amerikanska assistant professors. — Geografien är till sitt innehåll mångskiftande och uppdelas i två likaberättigade delar, en naturvetenskaplig med uteslutande från naturen hämtat stoff, vilket måste behandlas med självständiga metoder, besläktade med eller stundom hämtade från ett flertal andra naturvetenskapliga discipliner, och en humanistisk, med stoff hämtat från kunskapen om människan, hennes kultur och näringsliv. Den senare delen måste behandlas med metoder hämtade från en eller flera humanistiska vetenskaper, såsom historia, ekonomi, statistik och andra. Den som är ensam professor i ämnet vid sitt lärosäte har att behärska hela stoffet i denna så mångskiftande vetenskap. Han måste känna och bedöma hela den olikartade litteraturen och han måste behärska såväl den naturgeografiska som den kulturgeografiska metodiken, båda lika viktiga, så att han kan utbilda forskare i geografiens olika huvuddelar. — Det är icke längre möjligt för en person att behärska ämnet i dess helhet enär han ej kan följa med hela litteraturen, ej heller behärska de olika grenarnas vitt skilda metodik. Om någon försöker att med

G2 utgångspunkt från en del av ämnet behärska det hela, innebär detta att han får offra år av arbete, som bättre skulle ha använts för vetenskaplig produktion inom det område, där han redan är utbildad. — Det förhållandet att en professor i geografi i allmänhet kan vara expert endast i ena hälften av ämnet innebär vid lärosäten med enkel professur att eleverna i de delar av ämnet, där professorn ej är expert, varken få den handledning, som de behöva, eller den bedömning av sina arbeten, som de ha rätt att begära. — Den geografiska forskningen har i vårt land sedan gammalt haft sin tyngdpunkt på det naturgeografiska området. Samtliga professorer i ämnet vid de här berörda lärosätena ha sålunda disputerat på naturvetenskapliga avhandlingar. Under senare decennier ha emellertid kulturgeografien och den ekonomiska geografien ägnats allt större uppmärksamhet, och det kan sägas vara detta förhållande, som framtvingar de krav på utvidgningar, som har framförts. Det är icke lämpligt att tillfredsställa de kulturgeografiska kraven på bekostnad av de naturgeografiska forskningsmöjligheterna. Inom naturgeografien äro nämligen stora fält ännu obrutna, svensk vetenskap har där en internationellt berömd ställning att försvara och en levande tradition, som är alltför värdefull för att brytas. Kulturgeografien och den ekonomiska geografien måste beredas utrymme vid sidan av naturgeografien, vilket endast kan ske genom utvidgningar. Särskilt den ekonomiska geografien är ännu icke på långt när utnyttjad så mycket som skulle vara gagneligt för samhället. Av de många områden, där längre driven ekonomiskgeografisk forskning och ökad ekonomisk-geografisk kunskap skulle betyda undvikande av felgrepp och därmed besparingar för samhället, ofta av stora mått, kan bland annat nämnas region- och stadsplanering, där geografiska analyser alltmer framstå som nödvändiga förarbeten, handeln, där ekonomisk-geografiska kunskaper äro starka vapen i konkurrensen, och politiken, där kunskaper om näringslivets geografiska betingelser bli av större vikt ju längre statens makt över och ansvar inom näringslivet utsträckes. För att ytterligare belysa det aktuella läget höstterminen 1946 vid Uppsala universitet och de svårigheter, som förorsakas av bristen på lärarkrafter, har professor Hjulström i oktober detta år till kommittén insänt en särskild skrivelse: Till deltagande i proseminariets övningar ha hittills anmält sig 70 deltagare. Redan i maj månad anmälde sig 24 studerande för ventilation av uppsatser under höstterminen. Enbart denna del av programmet kräver dubbla antalet seminariesammanträden, vilket under höstterminen utgör 12 stycken. Härtill kommer, att var och en av deltagarna dessutom enligt bestämmelser i den av kanslern fastställda studieplanen skall vid seminariet framföra ett referat över något geografiskt arbete. Med tanke på denna överbelastning av seminariearbetet delades proseminariet upp i tvenne avdelningar, av vilka en avdelning såsom förut ledes av undertecknad och den andra av biträdande lärare, docent Gerd Enequist. Hälften av biträdande lärarens tjänstgöring, vilken i detta fall omfattar 4 veckotimmar, åtgår för detta ändamål. Den andra hälften fullgöres såsom ledare för den för alla geografistuderande obligatoriska kursen i kartometri och kartkännedom, vilken kurs ävenledes måst uppdelas på två grupper. I denna har inlagts den förut som självständig föreläsningsserie hållna undervisningen om kartografiska typer och uttrycksmedel, vilken serie docent Enequist sålunda håller utöver föreskriven tjänstgöring. Om inte uppdelningen av proseminariet hade måst äga rum, skulle docent Enequist, såsom tidigare brukat ske under höstterminerna, ha föreläst över ämnet Sveriges kulturgeografi. Denna föreläsningsserie hör till de viktigaste leden i undervisningen och omfattar Sveriges ekonomiska geografi, befolkningsgeografi med social geografi, bebyggelsegeografi och vissa valda delar av Sveriges regionala geografi. Det är beklagligt, att denna föreläsningsserie nu måst skjutas åt sidan, inte minst av den anledningen, att lärobok i ämnet saknas. — Undertecknads undervisning omfattar tvenne timmar som ledare av övningarna i den ena av proseminariets avdelningar, en timme som ledare av licentiatsseminariets avdelning samt en föreläsningstimme. Dessa

()?>

föreläsningar omfatta under höstterminen kartprojektioner och geofysik. I den mån exkursioner medhinnas, inkräkta dessa på nyssnämnda undervisning. Den stipendierade docenten, docent Gunnar Hoppe, som har en undervisningsskyldighet av 25 föreläsningar under höstterminen, skulle enligt överenskommelse hålla en föreläsningskurs i klimatologi. En dylik kurs har visat sig högst önskvärd för såväl humanistiskt som naturvetenskapligt orienterade studenter, och från pedagogiskt håll har nödvändigheten av undervisning i klimatologi för blivande läroverkslärare vitsordats. Den har givits årligen sedan 1930. Innevarande hösttermin befanns det för undertecknad vara omöjligt att vara ledare för den sedvanliga höstexkursionen. Genom tillstånd av kansler bereddes i stället den stipendierade docenten möjlighet att utbyta 10 a 12 av sina föreläsningar mot 5 a 6 dagars verksamhet som exkursionsledare. På detta sätt föll emellertid nära hälften av docent Hoppes föreläsningsskyldighet bort. — Erfarenheten har visat, att antalet deltagare i vårterminens exkursioner är väsentligt större än i höstterminens. Under föregående vårtermin måste på grund av den stora tillströmningen till exkursionerna, vilka äro obligatoriska för alla geografistuderande, en uppdelning i tvenne grupper företagas, av vilka undertecknad var ledare för den ena, docent Hoppe för den andra. All sannolikhet talar för, att även under den kommande vårterminen en dylik uppdelning måste ske, varför även då en väsentlig inskränkning i docentstipendiatens föreläsningsskyldighet sker. — Av ovanstående torde framgå, att situationen i ämnet vid universitetet är synnerligen ansträngd; undervisningen på lågstadiet kräver mycken tid, och f. n. absorberas genom tillströmningen av studerande såväl professorns som den stipendierade docentens och biträdande lärarens undervisning i så hög grad av elementär handledning i form av övningskurser, exkursioner och seminarieövningar, att föga tid blir över ens för de sedvanliga föreläsningskurserna. — På grund av naturgeografiens grundläggande betydelse för kulturgeografien måste de föreläsningar som hållas ägnas åt naturgeografien. Bristen på lärarkrafter går därför främst ut över kulturgeografien, och under höstterminen förekomma överhuvud taget inga föreläsningar i kulturgeografi vid universitetet. — Undertecknad får därför vördsamt hemställa, att socialvetenskapliga forskningskommittén behagade söka utverka, att en delning av geografiprofessuren måtte göras redan den 1 juli 1947. (I anslutning till denna skrivelse skall endast påpekas, att liknande svårigheter förelegat även i Lund, där de större exkursionerna alltid fått förlängas utom ramen för de deltagande lärarnas föreskrivna undervisningsskyldighet.)

Det är ett vidsträckt och för samhällslivet i det hela betydelsefullt fäll geografien som samhällsvetenskap — kulturgeografien i vidaste bemär kelse — omfattar. Däri ingå ekonomisk geografi, befolknings- och bebyggelsegeografi, social geografi (yrkesklassernas och de sociala skiktens geografi) och politisk (statens och den administrativa indelningens) geografi. Geografiens särpräglade bidrag till samhällsforskningen består i att geografien intimt knyter samman de ekonomiska och sociala företeelserna med ett lands eller ett områdes från plats till plats skiftande geografiska karaktär. Geografien studerar näringslivets och samhällsföreteelsernas lokalisering, utbredning och regionala karaktär med hänsyn såväl till den roll gynnande och hämmande naturfaktorer spela som till de av människan skapade direkt aktiva faktorerna. Den ekonomisk-geografiska och socialgeografiska forskningen kan i många fall genom sitt konkreta, empiriska arbetssätt ge en säker grund,

på vilken annan samhällsforskning kan bygga. I utlandet har geografernas arbete i stor utsträckning tagits i anspråk för de där efter världskriget pågående regionplaneringarna; i Förenta staterna ha redan dessförinnan geograferna varit livligt verksamma på den ekonomisk-geografiska planeringens fält och på det social-geografiska området. Även i Sverige ha geograferna i stor utsträckning under senare år ägnat sig åt ekonomisk-geografisk forskning och även börjat deltaga i olika planeringsuppgifter. Detta samhällsvetenskapliga intresse framträder också vid universiteten och högskolorna i en stark inriktning på ekonomisk-geografiska studier, särskilt på licentiatstadiet. Det kan sålunda nämnas att vid Uppsala universitet, där professorn i första hand är naturgeograf, har av 24 utdelade licentiatavhandlingsämnen inte mindre än 17 haft kulturgeografisk karaktär. Vid övriga läroanstalter torde proportionen vara ungefär densamma. Kulturgeografiens dominans framgår också av innehållet i publicerade geografiska skrifter under senare år. De allra flesta av de doktorsavhandlingar i geografi, som nu förberedas, falla likaledes inom det ekonomisk-geografiska och socialgeografiska området. Denna tendens, som står i samklang även med geografiens utveckling i andra länder, är desto mer anmärkningsvärd, då den ojämförligt största delen av undervisningen i geografi vid universiteten och Stockholms och Göteborgs högskolor måst ägnas åt det grundläggande naturgeografiska studiet i klimatologi, hydrografi, geomorfologi samt i kartografi. Undervisningskrafterna ha ej räckt till för en lika grundlig utbildning inom kulturgeografien och regionalgeografien med deras för samhällsforskning så viktiga moment. Den naturvetenskaplig-kartografiska utbildningen för geografien kräver en mycket omfattande undervisning, ty den kan ej ske utan omfattande övningar och kurser. Den är en nödvändig grund även för kulturgeografien. En geograf kan emellertid ej med anspråk på vetenskaplig grundlighet behärska geografiens hela fält och har sedan länge ej kunnat det. Såsom med största eftertryck framhållits i alla ämnesrepresentanternas skrivelser till universitetsberedningen och kommittén, måste en uppdelning av ämnet geografi på två professurer anses erforderlig. Det kan erinras om att flera naturvetenskapliga discipliner med mindre disparata metoder och med mindre lärjungeantal äro uppdelade på två eller flera professurer. Och dock föreligger för geografien den särskilda svårigheten, att den omfattar både naturvetenskap och humaniora, med dessa vetenskapers högst olika inriktning och metoder. Om sålunda en klyvning av ämnet måste anses ofrånkomlig, bör å andra sidan den karakteristiska förening av naturvetenskap och humaniora, som främst ger geografien dess prägel, och som även gör den till ett värdefullt komplement till övriga samhällsvetenskaper, kvarstå. Ämnet bör därför

65 bibehållas som enhet och uppdelas i två professurer, båda benämnda professurer i geografi, men tillhörande respektive den humanistiska och den naturvetenskapliga sektionen, den förra geografi med undervisningsskyldighet företrädesvis i kulturgeografi med ekonomisk geografi, den senare geografi med undervisningsskyldighet företrädesvis i naturgeografi. Regionalgeografien, omfattande geografiens båda sidor, bör kunna behandlas inom båda professurerna. Det ställer visserligen stora krav på en geograf att bedriva forskning inom ämnets både natur- och kulturgeografiska område med de högt ställda vetenskapliga krav, som nu finnas. En genom vetenskapliga undersökningar uppnådd kännedom om ämnets båda sidor är dock så viktig för undervisningen och ämnets vetenskapliga inriktning, att denna dubbla meritering bör bibehållas även vid en klyvning av professurerna. Givetvis bör full professorskompetens fordras blott i den del av ämnet, som skall utgöra det huvudsakliga forsknings- och undervisningsområdet. Även efter professurernas uppdelning bör geografien utgöra ett enhetligt examensämne. Beträffande examination för lägre examina torde denna i sin helhet böra övertagas av den ene professorn under en viss period, exempelvis ett år, och av den andre professorn under en följande period. Licentiatexamina böra däremot alltid förrättas av den professor, inom vilkens särskilda ämnesområde vederbörande licentiatavhandling faller. Av geografiprofessorerna vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid Stockholms högskola ha till såväl den kulturgeografiska som den naturgeografiska professorns hjälp begärts en biträdande lärare, en stipendierad docent, en forskningsassistent och två förste amanuenser. Undervisningen i geografi ställer, genom de specialkurser, fältarbeten och exkursioner som erfordras, mycket stora krav i fråga om behovet av lärarkrafter. En biträdande lärare bör finnas för de grundläggande metodiska övningarna såväl i natur- som kulturgeografi. Redan nu, när de metodiska övningarna i kulturgeografi på grund av bristande lärartillgång måste försummas, är belastningen för exempelvis den biträdande läraren i geografi i Lund, som sköter kurserna i fysisk geografi, klimatologi och kartografi, för stor och överstiger betydligt de nu stadgade sex veckotimmarna; om biträdande lärarens undervisningsskyldighet såsom föreslagits kommer att minskas till fyra veckotimmar blir det än mer påtagligt att vid professurernas delning även kulturgeografien behöver erhålla en biträdande lärare. Kulturgeografien måste också den drivas genom fältoch kartarbeten samt kurser i bebyggelse-, yrkes- och näringsgeografi, historisk geografi, utnyttjande av vårt äldre kartografiska material, användande av det administrativt-statistiska materialet i socialgeografiens tjänst etc. Med tanke på den vetenskapliga utbildningen erfordras vidare ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet geografi inom vardera 5

66 sektionen. Dessa docenter äro också nödvändiga med hänsyn till undervisningen. När proseminarierna, som nu är fallet, ha 50 elever och därutöver, ha de långt överskridit vad som ur utbildningssynpunkt är lämpligt, och borde uppdelas på två eller flera och ledas av docent eller biträdande lärare med docentkompetens. När en dylik uppdelning under innevarande hösttermin genomförts vid Uppsala universitet, har den lett till betänkliga konsekvenser för den övriga undervisningen. Till båda universitetsprofessurerna i geografi hör en förste assistent. Det synes rimligt, att även efter en uppdelning av professurerna vardera professorn till hjälp vid institutionsarbetet och forskningen erhåller en förste assistent. Assistenterna ha också till uppgift att biträda vid olika kurser och övningar. Vid en beräkning av de geografiska institutionernas amanuensbehov måste hänsyn tagas till att amanuenserna, förutom att de liksom assistenterna biträda vid kurser och övningar, även skola svara för skötseln av bibliotek, kart-, fotografi- och instrumentsamlingar och råproduktsamlingar. I fråga om Lund tillkommer dessutom tjänsten vid den meteorologiska stationen. För närvarande finnas vid såväl Uppsala som Lunds universitet två förste amanuenser samt, på grundval av sektionernas beslut, två tredje amanuenser. Ämnesrepresentanterna ha begärt ytterligare två förste amanuenser. Med hänsyn till rekryteringen synes det lämpligare att inrätta tre andre amanuenstjänster. Det sålunda framställda programmet för en fullt utbyggd geografisk institution kan förefalla väl omfattande, men det är synnerligen svårt att peka på någon punkt i detta program, där en avprutning kan göras. En dylik avprutning måste alltid gå ut över den samhällsvetenskapliga sidan av geografien, vilken ju hittills fått arbeta i skuggan av naturgeografien på grund av dennas för det geografiska studiet grundläggande natur. Att de nuvarande lärarkrafterna äro absolut otillräckliga, har i det föregående visats med exempel från universiteten. Vid Stockholms högskola har genom införande av vissa inträdesprov en begränsning av antalet studerande måst företagas. Ett snabbt genomförande av detta program och dess viktigaste del, en dubblering av professurerna, synes erforderligt i fråga om de tre jämnstora geografiska institutionerna vid Uppsala och Lunds universitet samt vid Stockholms högskola. Även om tillgången på meriterade geografer måste anses god, kunde det likväl tänkas, att ett samtidigt ledigförklarande av tre professurer skulle medföra vissa mindre gynnsamma konsekvenser. Vi ha därför ansett oss böra föreslå, att en dubblering av professurerna liksom programmet i övrigt omedelbart genomföres vid Uppsala och Lunds universitet. Innehavarna av de nuvarande professurerna torde därvid böra få välja den av de två professurerna, till vilken de önska övergå. I fråga om Stockholms högskola synes man böra vänta någon tid, innan professuren

delas. En biträdande lärartjänst i kulturgeografi synes dock genast böra komma till stånd liksom även två docentsVipendier med företräde för ämnet geografi, två förste assistenttjänster och två andre amanuenstjänster. Vad Göteborgs högskola beträffar ansluta vi oss till det yrkande, som tidigare framställts av naturvetenskapliga forskningskommittén, och föreslå sålunda inrättandet av en biträdande lärarbefattning och en andre amanuenstjänst samt ombildning av den nuvarande amanuenstjänsten till en förste amanuenstjänst. Därutöver är ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet geografi erforderligt.

Sammanfattning. Nuvarande

personal:

Kommitténs

förslag:

Uppsala universitet: Professor i geografi.

Docentstipendium (mat. naturvet. sektionen).

Biträdande lärare. Förste assistent. Två förste amanuenser.

Professor i geografi, med undervisningsskyldighet företrädesvis i kulturgeografi med ekonomisk geografi. Professor i geografi, med undervisningsskyldighet företrädesvis i naturgeografi. Docentstipendium (mat. naturvet. sektionen). Docentstipendium (hum. sektionen). Biträdande lärare. Biträdande lärare. Förste assistent. Förste assistent. Två förste amanuenser. Tre andre amanuenser.

Två tredje amanuenser. Lunds universitet: Professor i geografi.

Docentstipendium (mat. naturvet. sektionen).

Biträdande lärare. Förste assistent. Två förste amanuenser. Två tredje amanuenser.

*

Professor i geografi, med undervisningsskyldighet företrädesvis i kulturgeografi med ekonomisk geografi. Professor i geografi, med undervisningsskyldighet företrädesvis i naturgeografi. Docentstipendium (mat. naturvet. sektionen). Docentstipendium (hum. sektionen). Biträdanjle lärare. Biträdande lärare. Förste assistent. Förste assistent. Två förste amanuenser. Tre andre amanuenser.

Nuvarande

personal:

Kommitténs

förslag:

Stockholms högskola: Professor i geografi.

Biträdande lärare.

Två förste amanuenser.

Professor i geografi. Docentstipendium (mat.-naturvet. avdelningen). Docentstipendium (humanistiska avdelningen). Biträdande lärare. Biträdande lärare (i kulturgeografi). Två förste assistenter. Två förste amanuenser. Två andre amanuenser.

Göteborgs högskola: Professor i geografi.

Amanuens.

Professor i geografi. Docentstipendium. Biträdande lärare. En förste amanuens. En andre amanuens.

Ekonomisk historia, modern historia. Otvivelaktigt kan, såsom tidigare framhållits, hela den historiska vetenskapen betraktas som en samhällsvetenskap. Å andra sidan är det också tydligt, att vissa delar av den historiska forskningen äga en särskilt nära anknytning till samhällsvetenskapen i den här använda, begränsade betydelsen. Till dessa delar av historien höra framförallt den ekonomiska historien och den moderna historien. I det följande behandlas alltså icke den historiska vetenskapen i allmänhet utan endast ifrågavarande specialgrenar. F r a m f ö r d a ö n s k e m å l . I skrivelser till universitetsberedningen h a professorerna i historia rörande den ekonomiska och moderna historien anfört: Professor Lönnroth (Uppsala): Om en samhällsvetenskaplig fakultet kommer till stånd, behöver den i n r y m m a en professur i samtidshistoria. E n dylik professur vore önskvärd även om ej samhällsvetenskaplig fakultet inrättas men hör d å ej till ämnets angelägnaste behov. Professor Hjärne (Uppsala): P å grund av ä m n e t s ofantliga omfattning m å s t e i n r ä t t a n de av minst en ny professur anses i hög grad behövlig. Saken kompliceras dock genom det synnerligt svårlösta problemet om en vetenskapligt acceptabel uppdelning a v ä m n e t . Önskvärt vore emellertid i n r ä t t a n d e a v en n y professur i » N y a s t e tidens historia» (t. ex. tiden efter 1815) varigenom dels forskning och undersökning rörande d e t t a viktiga skede får en representant, dels möjlighet skulle beredas för de b å d a a n d r a professurernas inneh a v a r e a t t företrädesvis ä g n a sig å t det lika viktiga studiet a v medeltiden och nyare tidens äldre skeden. E t t a n n a t önskemål är en särskild professur i ekonomisk historia. Professor Carlsson ( L u n d ) : E n v a r a n n a n eller var tredje termin å t e r k o m m a n d e elem e n t ä r kurs i nationalekonomi för historiestuderande (förslagsvis tjugo t i m m a r ) vore

69 högst önskvärd från lärarutbildningens synpunkt. Om för denna kurs en lärare (helst docent) kunde påräknas, som med nationalekonomisk utbildning förenade kompetens att meddela särskild undervisning i ekonomisk historia, skulle därmed ett önskemål kunna förverkligas, som sedan länge gjort sig påmint. — Särskilda kursanslag böra ifrågakomma för undervisning i nationalekonomi och ekonomisk historia åtminstone för så vitt denna undervisning icke kan bestridas av därtill kompetent, stipendierad historiedocent. Professor Tunberg (Stockholm): Ett gammalt önskemål är upprättandet vid Stockholms högskola av en professur i ekonomisk historia. Undervisningen i detta ämne har hittills omhänderhafts av professor Heckscher såsom tillförordnad lärare vid högskolan efter eget åtagande och utan någon ersättning; den personliga forskningsprofessuren i ekonomisk historia, som Heckscher innehaft, var knuten till Handelshögskolan i Stockholm och har f. ö. i och med Heckschers inträde i pensionsåldern under fjolåret försvunnit. Professor Heckscher fortsätter visserligen ännu sin undervisning, men högskolan står faktiskt i det läget, att ämnet ekonomisk historia när som helst kan tänkas försvinna från högskolans schema, där det utan tvekan kan sägas ha spelat en i sitt slag banbrytande roll. Professorn i ekonomisk och social historia vid Handelshögskolan i Stockholm Montgomery är visserligen biträdande lärare i ekonomisk historia vid Stockholms högskola men föreläser f. n. icke. Hans professur vid Handelshögskolan har f. ö. under senare år helt varit reserverad för undervisning i nationalekonomi. I docentföreningarnas promemoria uppställas följande önskemål: Upprättandet av en ny professur vid vartdera universitetet och i samband därmed differentiering av professurernas områden. I Uppsala bör en av professurerna omfatta företrädesvis forntidens och medeltidens historia, en företrädesvis nyare allmän historia och en nyare svensk och nordisk historia. I Lund bör en professur omfatta företrädesvis allmän historia, en företrädesvis svensk och nordisk historia och en företrädesvis ekonomisk historia. — Forskningens ständigt fortskridande fördjupning och specialisering gör det numera uteslutet för en vetenskapsman att verkligen behärska mer än mindre delar av ett ämne av denna omfattning. Särskilt har forskningen inom den allmänna historien under senare årtionden måst tillbakasättas i rätt påfallande grad. Vidare finns en viss risk för att lärostolarna i det odelade ämnet i alltför stor utsträckning kunna tillfalla vetenskapsmän med ungefär samma specialintressen. En uppdelning är alltså ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt lika motiverad som i de stora naturvetenskapliga disciplinerna. — Den ekonomiska historiens svaga ställning är väl omvittnad. Då undervisning däri finns i Stockholm, synes Lund vara i speciellt behov av en särskild lärostol i denna betydelsefulla gren av ämnet. I Uppsala däremot synes differentieringen kunna få en annan läggning, så att forskningens inriktning på äldre, resp. nyare delar av ämnet underlättas. I statsvetenskapliga intresseförbundets skrivelse till kommittén anföres: Det alltmer omfattande material som den nutida historieforskningen har att taga ställning till synes oss böra medföra en komplettering av de nuvarande professurerna. Sålunda synes främst en lärostol i ekonomisk och social historia böra inrättas med speciell inriktning på den industriella och sociala utvecklingen sedan industrialismens genombrott. Därutöver torde erfordras biträdande lärare, vilka framförallt borde meddela undervisning i modern historia, förslagsvis efter 1814 eller 1870. På kommitténs uppdrag har professor Lönnroth utarbetat en särskild promemoria rörande dessa frågor: »1933 års universitetsberedning föreslog en viss differentiering av professurerna i historia vid universiteten i äldre resp. nyare historia. Förslaget avvisades enhälligt av alla ämnesrepresentanter, och samma enhälliga inställning råder för närvarande bland professorerna i ämnet. Docentopinionen torde vara mera delad, men man har från docenthåll blott i ett fall framfört önskemål om uppdelning i samband med universitetsberedningens förfrågningar och diskussioner. — Starka skäl tala också emot en uppdelning

70 av ämnet historia. Dess forskningsmetod är en och densamma för äldre och nyare tider, och den metodiska diskussionen rörande en tidsepok har ofta visat sig befruktande för forskningen rörande en helt annan period. Vid en uppdelning skulle man löpa faran att de stora och principiella linjerna i ämnet blevo bortglömda för en alltmer specialiserad detaljforskning. Ur pedagogisk synpunkt skulle en uppdelning av ämnet även ha en olycklig effekt, då universitetsundervisningen i historia måste ha till främsta uppgift att bibringa de studerande en kritisk uppfattning av historiska källor och opinioner från alla tidsskeden och just inskärpa parallellerna i lärdomar från skilda perioder. Naturligtvis kräves, att vederbörande myndigheter tillse, att undervisningen rörande någon speciell del av historien ej försummas, men detta torde vara mycket lätt att åstadkomma. — En annan sak är, att man på många håll från samhällsvetenskapliga utgångspunkter torde önska speciell forskning och undervisning i modern historia, företrädd av speciella professorer, eventuellt knutna till en annan fakultet än den filosofiska och inriktade på sådana partier av modern historia, som ej i praktiken täckas av ämnena statskunskap och sociologi. Utbrytas samhällsvetenskaperna ur den humanistiska sektionen, växer behovet av sådana specialprofessurer, vilket behov dock under alla förhållanden förefinnes. Dessa lärostolar falla emellertid utom ramen för undervisningen i ämnet historia i egentlig mening, även om naturligtvis specialundervisning av dessa professurers innehavare kan vara mycket välkommen i vissa moment av studierna. — Vid förfrågningar bland professorerna i historia om tidsgränsen för en dylik specialprofessurs ämnesområde, ha de flesta stannat för år 1789. Andra årtal, som nämnts i diskussionen, ha varit 1815, 1848 och 1871. För egen del skulle jag vara benägen att förorda någon av de senare tidsgränserna. — Den ekonomiska historien behöver tillgodoses beträffande såväl undervisning som forskning. Det gäller härvid att å ena sidan främja den speciella skolning, som kräves för ekonomiska historiker, och att å andra sidan icke utsöndra denna speciella aspekt på historien från det odifferentierade ämnet historia. Skulle den sistnämnda eventualiteten inträffa, innebär det att de f. n. löftesrikaste utvecklingstendenserna inom Sveriges historiska vetenskap skulle stäckas. — I Stockholm intager ämnet ekonomisk historia en särställning tack vare professor Eli F. Heckschers banbrytande verksamhet, och det är skäl, att den av honom grundlagda ämnestraditionen fullföljes vid Stockholms högskola. Vad undervisningen vid universiteten och vid Göteborgs högskola beträffar, är den allmänna uppfattningen bland historikerna, att forskningen och undervisningen i ekonomisk historia bör bedrivas inom ramen för ämnet historia. De ekonomiska historikerna böra här placeras på befattningar i historia, särskilt ekonomisk historia. Detta motiveras framförallt av att den ekonomisk-historiska forskningen måste arbeta med historiens vetenskapliga metod och av att den politiska aspekten lika litet kan avskärmas från den ekonomiska historiens problemställningar som den ekonomiska aspekten från de politiska problemen. Det bör i detta sammanhang nämnas, att i Danmark och Norge den ekonomiska historien arbetar inom ramen för ämnet historia och har åstadkommit mycket goda resultat.» — Därefter föreslås inrättandet av biträdande lärarbefattningar i historia, särskilt ekonomisk historia, vid Uppsala och Lunds universitet samt Göteborgs högskola; befattningarna böra inom en relativt begränsad framtid förvandlas till professurer i historia, särskilt ekonomisk historia. Vid Stockholms högskola föreslås, att en professur i ämnet ekonomisk historia snarast inrättas.

Ekonomisk historia. Vid 1938 års riksdag väcktes av herr Wistrand ra. fl. en motion i första kammaren (nr 13) om upprättandet av en professur i ekonomisk historia vid universitetet i Lund. Motionärerna anförde: I universitetsberedningens den 7 oktober 1937 daterade utredning heter det bl. a.: »Beredningen — som anser att en vetenskaplig undersökning av den ekonomiska historiens

71 många problem är av stor betydelse för stat och samhälle — håller före, att det vore önskvärt, att en lärostol i ekonomisk historia inrättades vid något av statsuniversiteten.» Detta förslag synes motionärerna i hög grad beaktansvärt. Betydelsen av kännedom om och studier i ekonomisk historia synes numera i vårt land vara så allmänt erkänd, att någon vidlyftig motivering ej kan anses av behovet påkallad. Bland annat vitsordades den från nästan alla håll under överläggningar vid sistlidna riksdag med anledning av motioner om ändringar i undervisningen i svensk historia. Det kan likväl vara av intresse att taga del av de skäl, som ledamöterna av ekonomisk-historiska institutet i Stockholm anförde till stöd för att ämnet skulle få ingå i filosofiska examina, emedan samma skäl motivera tillkomsten av lärostolar i ämnet. Det heter i detta förslag bland annat: »Det torde icke numera bestridas från något håll, att samhällsutvecklingens ekonomiska sida är av den största betydelse och i hög grad i behov av utforskning. Dess studium får sin särskilda karaktär framförallt genom sitt nödvändiga samband med icke ett utan två andra ämnen, å ena sidan den allmänna historievetenskapen, å andra sidan den på teoretisk grund uppförda ekonomiska vetenskapen, nationalekonomien. Den ekonomiska historievetenskapens särställning ligger just häri, och i mindre grad än flertalet historiska discipliner kan den med framgång bedrivas helt och hållet inom den vanliga historiens ram. Utrymmet för fortsatt forskning inom Sveriges ekonomiska historia är nästan obegränsat, vartill medverkar icke blott studiets relativa nyhet utan också en rad specifika drag i vår inre historia. Dessa drag ha gjort några av de centrala arkiven, särskilt kammararkivet samt kommerskollegii och bergskollegii arkiv, till verkliga, men ännu högst ofullständigt bearbetade gruvor för kännedom om vår ekonomiska utveckling, och till dem sluta sig icke blott lokala arkiv utan också ett ovanligt antal affärsarkiv. Vår i hela världen enastående historiska statistik och vår rikliga mängd kommittéutredningar verka i samma riktning. Ämnets betydelse för studerande torde ej behöva utvecklas närmare. Det gör historiestuderanden förtrogen med en av de stora ingredienserna i samhällsutvecklingen och ger ekonomiens ämnessvenner historiskt perspektiv på deras studieföremål, ökad möjlighet att se de ekonomiska företeelserna i deras samband med andra samhällsföreteelser och kännedom om de ekonomiska teoriernas tillämplighet under olika samhällsskick samt teoriernas egen utveckling. Också med studier i statskunskap och i statistik, liksom med arkeologi och etnologi, associerar sig ekonomisk historia med fördel. Den praktiska användbarheten av detta slags insikt framträder i många riktningar. Här må endast påpekas, att det med ämnet historia i många lärarbefattningar förbundna ämnet samhällslära enligt vår mening svårligen bättre kan tillgodoses än genom studium av den historiska utvecklingens ekonomiska och sociala sidor.» Utöver dessa skäl må framhållas, att skolornas historieundervisning ej kan väntas bliva tillfredsställande, förrän den akademiska undervisningen och den vetenskapliga forskningen inom Sveriges ekonomiska historia nått större omfattning än för närvarande. Vid fjolårets riksdagsdebatter framhölls sålunda från flera håll svårigheten att tillgodose kraven på en reformerad historieundervisning förrän den ekonomisk-historiska litteraturen nått större omfattning. Skolorna synas därför ha stort intresse i att flera vetenskapsmän än hittills få tillfälle att ägna sig åt ämnet. Efter hemställan från Stockholms högskolas styrelse medgav Kungl. Maj:t genom resolution den 11 december 1936 denna högskola rätt att på vissa närmare angivna villkor anställa filosofiska examina i ekonomisk historia. I fråga om övriga universitet och högskolor föreligger däremot icke för närvarande möjlighet att medtaga ämnet i några examina.

72 Närmast sammanhänger detta med att ämnet saknar representanter utanför Stockholm. Landet äger för närvarande endast en lärostol i ekonomisk historia, nämligen en genom privata medel åvägabragt forskningsprofessur vid handelshögskolan i Stockholm. När därtill kommer att denna professur är personlig och måste väntas upphöra med den nuvarande innehavarens inträde i pensionsåldern redan 1944, skulle landet inom en nära framtid över huvud taget icke utan nytt ingripande äga någon lärostol i ämnet. Universitetsberedningens förslag om en lärostol vid ett av statsuniversiteten har sin starka motivering i vad som nu har framhållits. I likhet med beredningen synes det motionärerna rimligt att man under nuvarande förhållanden, då en professur i Stockholm ännu existerar, inskränker sig till att inrätta en ny sådan lärostol. Det statsuniversitet, där en sådan ny professur under nuvarande förhållanden skulle komma till den största nyttan, vore Lunds, därför att dess avlägsenhet från Stockholm minskar därvarande studenters och forskares möjlighet till förbindelse med den nu existerande professuren. För Uppsala universitet erbjuder en sådan kontakt tydligen långt mindre svårigheter. Med denna motivering hemställa vi, att riksdagen måtte bevilja anslag för upprättande av en professur i ekonomisk historia vid universitetet i Lund.

Statsutskottet uttalade (utlåtande 176) angående denna motion: »I motionen 1:13 har yrkats, att riksdagen måtte bevilja anslag till upprättande av en professur i ekonomisk historia vid universitetet i Lund. Utskottet delar motionärernas uppskattning av detta ämnes vikt och finner, att motionärerna anfört starka skäl till stöd för sitt yrkande. Utskottet anser sig likväl icke utan föregående beredning av Kung]. Maj:t kunna på grundval av en enskild motion tillstyrka riksdagen att besluta om inrättande av den ifrågavarande professuren men förutsätter, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Med vad sålunda anförts torde den föreliggande motionen få anses besvarad.»

År 1929 upprättades vid handelshögskolan i Stockholm åt professorn vid handelshögskolan Eli F. Heckscher en personlig forskningsprofessur i ekonomisk historia. Samtidigt inrättades genom stöd från handelshögskolan och Stockholms högskola ett ekonomisk-historiskt institut, till vilket en assistent varit knuten. De medel som stått till förfogande (ett årligt anslag på 1 500 kronor från Stockholms högskola) ha icke varit tillräckliga för att bestrida assistentens lön utan härför ha privata hjälpkällor fått anlitas. Ämnet ekonomisk historia får vid handelshögskolan medtagas i ekonomexamen vid sidan av de obligatoriska ämnena och ingår som tillåtet ämne i ekonomisk licentiatexamen men har av naturliga skäl icke i någon större utsträckning studerats av handelshögskolans studenter. År 1936 erhöll emellertid professorn i ekonomisk historia rätt att vid Stockholms högskola verkställa examination i detta ämne för filosofisk ämbetsexamen samt filosofie kandidat- och licentiatexamina. Såsom särskilt villkor uppställdes, att examinand tillika förvärvat minst betyget med beröm godkänd i historia för filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen. År 1944 ändrades examensbestämmelserna därhän, att för rätt att avlägga examen i ämnet ekonomisk historia skall i fråga om filosofie kandidatexamen eller

statsvetenskaplig-filosofisk examen fordras, att examinand, som icke förvärvat minst betyget godkänd i historia i någon av sistnämnda examina eller filosofisk ämbetsexamen, undergått särskild prövning i historia inför examinatorn i ekonomisk historia. Professor Heckscher har bibehållit sin ställning som lärare vid Stockholms högskola även sedan han 1945 ingick i pensionsåldern; han har icke uppburit någon ersättning för sin undervisning och examination vid högskolan. Under det senaste året har av Stockholms högskola ett belopp av 1 000 kronor anslagits till undervisningen i ekonomisk historia, ett anslag som hittills utgått till en docent i ämnet. Trots att sålunda endast en fast lärarbefattning funnits och att endast små pekuniära resurser stått till buds, torde utan överdrift kunna sägas, att det forskningsarbete som bedrivits av till ekonomisk-historiska institutet knutna forskare redan givit mycket betydande resultat. Samtidigt är det dock uppenbart, att vad som hittills vid institutet och i övrigt åstadkommits i fråga om undersökningar inom detta vidsträckta fält blott kan betraktas som en första början. Den ekonomisk-historiska forskningens betydelse torde numera vara så allmänt erkänd att, utöver vad som tidigare anförts, en närmare motivering för att denna forskning bör erhålla stöd från statsmakternas sida knappast är erforderlig. Det har sedan lång tid tillbaka framhållits, att bristen på undersökningar rörande den ekonomiska samhällsutvecklingen medfört en allvarlig begränsning i det historiska vetandet. Med tanke på den viktiga plats i den medborgerliga allmänbildningen, som den historiska kunskapen intar, måste denna brist framstå såsom i hög grad olycklig. Strävandena att utvidga den historiska undervisningen vid olika läroanstalter utöver den rent politiska historiens synfält ha alltid stött på en grundläggande svårighet i det förhållandet, att dessa andra sidor av den historiska utvecklingen, och särskilt den ekonomiska, utgjort ett mer eller mindre okänt område. Behovet av att tillskapa forskarbefattningar i ekonomisk historia är därför trängande. Vid inrättandet av dylika befattningar möta emellertid vissa problem. Till en början är inom den ekonomiska historien tillgången på kvalificerade forskare begränsad. En annan fråga gäller den ekonomiska historiens förhållande till andra vetenskaper. Den ekonomiska historien intar uppenbarligen en mellanställning mellan de båda disciplinerna historia och nationalekonomi. Beträffande den ekonomiska historiens framtida plats inom universitetsorganisationen kan man därför tänka sig olika lösningar: antingen kan ämnet anknytas till historien eller till nationalekonomien eller kan slutligen åt ämnet givas en självständig ställning. Till förmån för det förstnämnda alternativet, en anknytning till historien, kan anföras, att den allmänna historiska metodiken måste bli av väsentlig betydelse även för den ekonomisk-historiska forskningen. Med hänsyn till utbildningen

ay historielärare för läroverken skulle det vidare kunna sägas, att undervisningen i ekonomisk historia härigenom på ett enkelt sätt skulle infogas som ett led i den allmänna historiska utbildningen. Slutligen har det också framhållits att, om den ekonomiska historien avskildes från den allmänna historien, kunde fara uppstå för att forskningen inom det sistnämnda området komme att, liksom tidigare ofta varit fallet, på ett olyckligt sätt avskärmas från de ekonomiska problemställningarna. Till förmån för det andra alternativet, en anknytning till nationalekonomien, kan till en början framhållas, att för denna vetenskap, som i Sverige kommit att starkt inriktas på de rent aktuella frågorna, en närmare kontakt med samhällsekonomiens historiska utveckling skulle vara av värde. Det kan vidare ifrågasättas, om icke för den ekonomiske historikern den nationalekonomiska utbildningen, såsom varande mer specialiserad än den historiska, bör särskilt uppmärksammas. Utan nationalekonomiska insikter kan den ekonomisk-historiske forskaren icke få ett riktigt perspektiv på de sam hällsekonomiska problemen. Med hänsyn till den allsidiga utbildning som här fordras, måste det tredje alternativet, att göra den ekonomiska historien till ett självständigt ämne, ur forskningssynpunkt anses äga många fördelar. Å andra sidan medför denna lösning, att åtminstone med nuvarande examensbestämmelser ämnet endast i jämförelsevis liten omfattning kommer att studeras och medtagas i examina. Enligt vår mening bör ett definitivt avgörande, i fråga om den ställning den ekonomiska historien skall intaga inom universitetsorganisationen, uppskjutas. Tills vidare torde man böra pröva sig fram efter olika vägar. Detta ställer sig så mycket lättare som för närvarande, med ett undantag, endast biträdande lärarbefattningar torde kunna ifrågakomma. Vi föreslå därför att vid vartdera universitetet samt vid Göteborgs högskola upprättas en biträdande lärarbefattning inom detta område. Förslagsvis kunde inrättas vid Lunds universitet en biträdande lärarbefattning i ekonomisk historia, vid Göteborgs högskola en biträdande lärarbefattning i historia, särskilt ekonomisk historia, samt vid Uppsala universitet en biträdande lärarbefattning i ekonomisk och social historia. Tillägget »social» historia motiveras av att man även bör undersöka möjligheten av att ge den ekonomiska historien en något vidare ram. Vid Lunds universitet kunde den biträdande lärarbefattmngen anknytas till den nationalekonomiska professuren, vid Uppsala universitet och Göteborgs högskola till historieprofessurerna. Det är önskvärt, att dessa befattningar inom en icke alltför avlägsen framtid kunna ombildas till professurer, varvid spörsmålet om professurernas benämning och ämnets ställning i övrigt bör upptagas till förnyat övervägande. I likhet med vad som från flera håll förordats, föreslå vi vidare att vid Stockholms högskola upprättas en professur i ekonomisk historia. Till

75 denna professur bör ytterligare höra ett docentstipendium samt en assistentbefattning. Innehavaren av sistnämnda befattning bör med tanke på den kvalificerade utbildning som fordras av en ekonomisk historiker ha förste assistents ställning. Modern historia. Vid 1943 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner (1:144 av herr Ohlin, II: 224 av herr Ekdahl m. fl.), vari begärdes utredning om en förstärkning av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden, i synnerhet de svenska folkrörelserna. Under de senaste åren, anförde motionärerna bland annat, hade gång efter annan framhållits, att senare tids svenska samhällsutveckling endast i ringa utsträckning vore föremål för undervisning och forskning vid våra universitet och högskolor. I synnerhet förefölle det vara en brist, att de stora folkrörelserna i stort sett fölle utanför det akademiska arbetet. Dessa rörelser vore av central betydelse i det moderna samhället över huvud och alldeles särskilt i Sverige; det kunde beräknas, att omkring halva svenska befolkningen vore ansluten till skilda folkrörelser. Deras verksamhet hade varit och vore alltjämt av utomordentlig betydelse för folkets medborgerliga fostran. Enligt motionärernas uppfattning syntes det under dylika förhållanden klart, att större uppmärksamhet inom akademisk forskning och undervisning borde ägnas folkrörelserna. Motionärerna föreslogo därför, att en utredning borde komma till stånd rörande sättet för en utvidgning av den akademiska organisationen på denna punkt. Motionerna hänvisades till första och andra kammarens första tillfälliga utskott. I de över motionerna inhämtade yttrandena anfördes av universitetskanslern, att med den nuvarande universitetsorganisationen tillräckligt utrymme icke bereddes vare sig för vetenskapliga undersökningar av de moderna folkrörelserna och deras beaktande i undervisningen eller för en systematisk forskning och undervisning rörande viktiga sidor i det nutida samhällslivet överhuvud. Den mest påtagliga bristen vore avsaknaden av särskilda akademiska lärarbefattningar i sociologi. Det vore emellertid enligt kanslers mening mindre ändamålsenligt att göra de moderna folkrörelsernas vetenskapliga behandling till ett specialområde för en av staten inrättad akademisk lärostol. I händelse statsmakterna vore beredda att öka möjligheterna till samhällsvetenskaplig forskning och undervisning torde akademiska lärarbefattningar i sociologi främst böra inrättas. Under sådana förhållandena vore, förklarade kansler, en närmare utredning av frågan väl motiverad. Liknande synpunkter framfördes av övriga akademiska remissinstanser. Stockholms högskolas humanistiska avdelning förklarade sålunda, att då motionärerna i det stora komplexet av samhällsvetenskapliga frågor så starkt betonade en mindre del, folkrörelserna, och begärde möjligheter till

76 forskning och undervisning på detta speciella område, förbisågo de det oundgängliga kravet på denna forsknings och undervisnings förankring i sociologisk teknik och dess inordnande i ett större vetenskapligt sammanhang. Att skapa en fristående undervisning rörande folkrörelserna vore liktydigt med att upprätta en lärostol i modern politisk historia. En utredning, som endast toge sikte på detta begränsade område för forskningen, kunde icke vara en tillfredsställande lösning. Den humanistiska avdelningen tillstyrkte sålunda en utredning som gjordes tillräckligt vid för att omfatta sociologiens ställning överhuvudtaget vid våra universitet. I sina likalydande utlåtanden (nr 7, respektive 4) anförde första och andra kammarens första tillfälliga utskott följande: Utskottet konstaterar att de avgivna yttrandena äro samstämmiga i den uppfattningen, att inom nuvarande universitetsorganisation tillräckligt utrymme saknas för vetenskaplig forskning och undervisning rörande de moderna folkrörelserna och socialvetenskaperna överhuvud. En tämligen samstämmig uppfattning föreligger också därom att den akademiska forskningen och undervisningen på dessa områden skulle stimuleras genom att en eller flera lärostolar i ämnet sociologi inrättades. Folkrörelserna skulle självfallet komma att inom detta ämnesområde få det utrymme som med hänsyn till deras stora betydelse tillkommer dem. Mot tanken på att inrätta särskilda akademiska lärarbefattningar enbart för folkrörelsernas vetenskapliga utforskande och för undervisning rörande dessa ha däremot invändningar rests. För sin del finner utskottet i likhet med motionärerna och de hörda instanserna att de samtida svenska samhällsförhållandena — de moderna folkrörelserna däri inbegripna — förtjäna att ges ökat utrymme inom akademisk forskning och undervisning. Det är uppenbart att här finnes ett fruktbart fält att bearbeta och att det skulle vara av stor beydelse att kunskapen om folkrörelserna och deras sammanhang med samhällsutvecklingen bleve fördjupad. Påtagligt är att vidgad kunskap om folkrörelserna och andra viktiga sidor av det nutida samhällslivet vore av stort värde icke blott för blivande lärare, journalister m. fl. utan även för sådana studerande, som välja andra socialt betonade levnadskall. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att behovet av ökade möjligheter till samhällsvetenskaplig forskning och undervisning blir tillgodosett och det förefaller som om akademiska lärostolar i sociologi därvid främst böra komma i åtanke. — Med vad sålunda anförts hemställer utskotten att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning på vad sätt en förstärkning av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden, i synnerhet de svenska folkrörelserna, lämpligen kunde åstadkommas. — Utskottens utlåtanden godkändes av kamrarna.

Vi vilja till en början starkt vitsorda behovet av en utvidgad akademisk forskning och undervisning i den riktning, som förordats i ovannämnda riksdagsskrivelse. Vad särskilt folkrörelserna beträffar äro de otvivelaktigt av utomordentlig betydelse i det moderna samhället, i Sverige kanske av större betydelse än i något annat land. Å andra sidan är det, såsom de akademiska myndigheterna framhållit, knappast lämpligt att företaga en utbyggnad av den akademiska organisationen, som enbart toge sikte på folkrörelserna, utan dessa böra uppmärksammas i ett vidare sammanhang.

77 Behovet av forskning och undervisning på ifrågavarande område har i viss mån redan hittills kunnat tillgodoses inom sådana ämnen som historia, nationalekonomi och statskunskap. Kommer en förstärkning av de personella och materiella resurserna inom dessa ämnen till stånd, kan man räkna med att det moderna samhället i allmänhet blir föremål för ett mer ingående studium. I de tidigare återgivna remissyttrandena framhölls särskilt, att de i riksdagsskrivelsen uttryckta önskemålen i väsentlig grad skulle kunna beaktas genom inrättandet av lärarbefattningar i sociologi. Även om dylika lärarbefattningar komma till stånd, vilket föreslås i följande avsnitt, kan man dock enligt vår uppfattning icke utgå från att det i riksdagsskrivelsen påtalade behovet härigenom helt kommer att tillfredsställas. Det är visserligen uppenbart, att den sociologiska forskningen kan kasta ljus över många hittills obeaktade sidor av samhällslivet och att just undersökningar, som inriktas på de sociala gruppbildningarna, böra kunna lämna värdefulla bidrag till en karakteristik av bland annat folkrörelserna. Däremot synes det mer tvivelaktigt, om man av den sociologiska forskningen kan förvänta framställningar rörande folkrörelserna i deras helhet, avsedda att skildra deras utveckling och ställning i samhället överhuvud. Åtminstone torde icke den utländska sociologien lämna något större antal exempel på arbeten av denna art. Vad som enligt vår mening bäst skulle tillgodose riksdagsskrivelsens syften vore, vilket också antydes i det av Stockholms högskolas humanistiska avdelning avgivna remissyttrandet, att en eller flera professurer inrättades i modern historia, kanske närmare bestämt professurer i »modern social och politisk historia». Otvivelaktigt skulle dylika professurer ur många synpunkter vara önskvärda. Det är ett känt förhållande, att inom den historiska forskningen förekommit en koncentration på äldre tiders historia, som gjort den moderna historien till ett i viktiga avseenden obearbetat fält. Särskilt för vissa kategorier av studerande, exempelvis de som avse att erhålla statsvetenskaplig examen, journalister med flera, skulle en undervisning i modern historia vara av stort värde. I en samhällsvetenskaplig fakultet vore också dylika professurer behövliga. Samtidigt uppresa sig likväl också många svårigheter, då det gäller att infoga professurer i modern historia i den nuvarande universitetsorganisationen. Den härskande uppfattningen bland historikerna torde vara, att ämnet historia bör sammanhållas som en helhet och icke uppdelas; när professurer i modern historia från detta håll föreslagits, torde avsikten i allmänhet ha varit att den moderna historien skulle utgöra ett särskilt och från den övriga historien avskilt ämne. Att i gällande examensordningar få utrymme för ett dylikt ämne torde emellertid vara förenat med många komplikationer. I fråga om de statsvetenskapliga examina, där den moderna historien kanske

närmast skulle höra hemma, medför ovissheten om denna examensforms framtida gestaltning ett svåröverkomligt osäkerhetsmoment. Vi ha med hänsyn till dessa olika omständigheter funnit oss böra avstå från att framlägga något förslag om inrättandet av professurer i modern social och politisk historia. En möjlighet vore dock att inrätta en professur i detta ämne med väsentligen karaktär av forskningsprofessur. Vi vilja rekommendera en sådan lösning men ha, då ifrågavarande forskningsprofessur torde böra bli en personlig professur, icke ansett oss kunna framföra något förslag härom. I studieplanerna för Uppsala och Lunds universitet stadgas, att de s. k. specialkurserna i historia för statsvetenskaplig examen mera böra inriktas på modern politisk historia, författnings- och förvaltningshistoria samt ekonomisk historia. Vid Göteborgs högskola finnes i ämnet historia en alternativ studieplan för ett och två betyg i fil. kand.-examen, som i stor utsträckning koncentreras till den nyaste tidens allmänna och svenska historia efter 1815 och som inte förutsätter några insikter i latin. Vi vilja förorda, att mera utförliga alternativa kursplaner av sistnämnda art, såsom varande särskilt lämpliga vid socialvetenskapliga studier för fil. kand.- och statsvetenskapliga examina, införas vid samtliga universitet och högskolor. I fråga om studerande, som avlagt dylika till den moderna historien koncentrerade tentamina, kunde om så befinnes lämpligt anteckning härom göras i examensprotokollet och i utfärdade examensbetyg. Historiska studiealternativ av nyssnämnt slag borde givetvis även leda till, att den mer moderna historien finge ett större utrymme än hittills inom undervisningen. Detta torde i sin tur även komma att stimulera forskningen att i högre grad uppmärksamma den nyaste tidens historia. S a m m a n f a 11 n i n g. Nuvarande

personal:

Kommitténs

förslag:

Uppsala universitet:

Lunds universitet:

Biträdande lärare i ekonomisk och social historia. Biträdande lärare i ekonomisk historia.

Stockholms högskola: Professor i ekonomisk historia. Docentstipendium. Förste assistent. Göteborgs högskola: Biträdande lärare i historia, särskilt ekonomisk historia.

79 Sociologi. Framförda önskemål. Det må först erinras om att i yttranden över de förutnämnda motionerna till 1943 års riksdag angående en förstärkning av akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden, i synnerhet de svenska folkrörelserna, samtliga akademiska remissinstanser — universitetskanslern, de humanistiska sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet, Stockholms högskolas humanistiska avdelning samt Göteborgs högskolas lärarråd — förordade inrättandet av särskilda lärarbefattningar i sociologi. Första och andra kammarens första tillfälliga utskott förklarade, i sina av kamrarna godkända utlåtanden, att det för tillgodoseendet av motionärernas önskemål förefölle, som om akademiska lärostolar i sociologi därvid främst borde komma i åtanke. I skrivelser till universitetsberedningen ha professorerna i praktisk filosofi rörande ämnet sociologi anfört följande: Professor Segerstedt (Uppsala): En professur i sociologi måste inrättas. Det lämpligaste tillvägagångssättet är enligt mitt förmenande, att en sådan professur uppföres på stat men icke ledigförklaras förrän kompetent kraft kan påräknas. Under tiden inrättas en biträdande lärartjänst i sociologi, som sorterar under den praktiska filosofien. En sådan biträdande lärarebefattning måste nämligen under alla förhållanden finnas, även om sociologien blir ett eget ämne. Professor Petzäll (Lund): Förr eller senare måste en självständig professur i sociologi inrättas, då ämnet är samhällsforskningens kärndisciplin. Tills vidare torde dock en del av undervisningen och examinationen i ämnet kunna åläggas professorn i praktisk filosofi, under förutsättning att en biträdande lärarebefattning i sociologi inrättas. — I en i mars 1946 av humanistiska sektionen i Lund avgiven skrivelse anfördes bland annat följande: Det har visat sig vara oundgängligen nödvändigt att i den akademiska undervisningen tillmötesgå det intresse för sociologisk utbildning och forskning, som faktiskt föreligger. Hittills har detta huvudsakligen skett i samband med den undervisning, som naturligen faller inom den praktiska filosofiens ram. Vid Lunds universitet har under senaste tid ungefär hälften av den inom praktisk filosofi meddelade undervisningen utgjorts av föreläsningar och övningar på den moderna deskriptiva sociologiens problemområde. Denna fördelning i undervisningen har nödvändiggjorts av de studerandes klart ådagalagda intresseinriktning och möjliggjorts av inom den praktiska filosofien tillgängliga lärarkrafters orientering åt det sociologiska forskningsområdet. Det synes sektionen angeläget att denna omorientering i forskning, undervisning och studieplan också kommer till uttryck i professurens benämning. Sektionen vill emellertid understryka att den föreslagna ändringen icke innebär att undervisning och forskning inom de praktiskt filosofiska huvuddisciplinerna får eftersättas i universitetets arbetsplan. Det behöver endast framhållas, att stats-, rätts-, samhälls- och moralteorierna jämte deras historia skulle bli hemlösa vid universitetet om den praktiska filosofien exempelvis ersattes med sociologi. Det har kunnat konstateras att från studenternas sida ett stort intresse föreligger för att ämnet sociologi skulle införas som självständigt examensämne i filosofie kandidatexamen resp. filosofisk ämbetsexamen och statsvetenskaplig-filosofisk examen. För uppnående av detta mål vill sektionen föreslå, att professuren i praktisk filosofi benämnes professur i »praktisk filosofi med sociologi», varvid professorn kunde åläggas skyldighet att bedriva undervisningen och examinationen såväl i ämnet praktisk filosofi som i

80 ämnet sociologi. Sociologiens intressen skulle för närvarande tillgodoses genom att dessutom en biträdande lärarebefattning i sociologi inrättades vid universitetet. Professor Tegen (Stockholm): En professur i sociologi är ett gammalt önskemål och borde med det snaraste inrättas vid Stockholms högskola. Dessutom behövs en fast lärarbefattning i socialpsykologi. Så länge en professur i sociologi icke finnes, bör också en docent eller annan lärare i sociologi finnas, som ger kurser i sociologi och håller seminarieövningar i ämnet. Professor Aspelin (professor i filosofi, examinator i teoretisk och praktisk filosofi vid Göteborgs högskola): Önskvärt vore att specialkurser kunde anordnas i sociologi. I skrivelse till universitetsberedningen har professorn i statskunskap vid Göteborgs högskola förordat inrättandet av en professur i sociologi vid högskolan, om kompetent kraft kunde erhållas. I docentföreningarnas promemoria föreslås, att en professur i sociologi inrättas vid varje lärosäte. Statsvetenskapliga intresseförbundet har i skrivelse till kommittén framhållit, att behovet av professurer i sociologi vid samtliga universitet och högskolor ofta dokumenterats. Det kunde ifrågasättas om en sådan professur icke skulle kunna förenas med undervisningsskyldighet även i socialpsykologi. Sannolikt vore det av värde att skapa en speciell lärostol i socialpsykologi, men det förefölle mindre möjligt att inom överskådlig tid få en kompetent sökande till en sådan än till en professur i sociologi.

*

Sociologiens ämnesområde. Den sociologiska forskningen, i vidsträcktaste mening, är lika gammal som det vetenskapliga studiet av samhället överhuvud. Sociologisk forskning i mera modern, begränsad bemärkelse har emellertid icke bedrivits i någon större utsträckning förrän under det senaste århundradet. Vill man helt schematiskt karakterisera denna forskning, torde man kunna säga, att den till en del haft en starkt spekulativ, till en annan del en utpräglat empirisk inriktning. Bland representanterna för den spekulativa sociologien återfinnas en rad kända franska och tyska vetenskapsmän. Den empiriska sociologien har däremot framförallt nått en rik utveckling i Förenta staterna. Någon tvekan torde icke råda om att, när man i Sverige talat om behovet av att införa sociologien som en vetenskaplig disciplin, man härmed avsett en empirisk vetenskap med uppgift att utforska de moderna samhällsförhållandena. Sociologien i denna mening torde, för att använda en kortfattad och gängse definition, kunna bestämmas som läran om de sociala gruppernas organisation, aktivitet och inbördes beroende. Sociologiens uppgift är att kartlägga det sociala fältets struktur och beskriva de olika krafter som är o verksamma inom detta fält. Vid en dylik kartläggning och beskrivning rör man sig framförallt med en kvantitativ metod: det gäller att finna de kvantitativa enheter, med vilkas hjälp man kan mäta och jämföra sociala fenomen och skeenden. För detta ändamål har olika attitydskalor liksom andra mätinstrument och tests konstruerats inom sociologien, framförallt den amerikanska.

81 När tonvikten på detta sätt lägges på sociologien som en vetenskap om det moderna samhället, innebär det ingen underskattning av den etnografisk-kulturhistoriskt orienterade socialforskningen. En sådan komparativ forskning kan på ett värdefullt vis belysa moderna problemställningar och dessutom få betydelse för en teoretiskt begreppsutredande diskussion. Inte heller ligger i denna bestämning något förbiseende av socialpsykologien, vilken torde kunna beskrivas som den vetenskap som undersöker det individuella själslivet i den mån detta influeras av sociala eller kollektiva faktorer. I motsats härtill sysslar sociologien med det kollektiva beteendet. Även om man sålunda definitionsmässigt sett kan uppdraga en skiljelinje mellan sociologi och socialpsykologi, är det dock tydligt att många beröringspunkter dem emellan föreligga. Ett studium av hur den enskilde påverkas av den sociala miljön leder naturligtvis lätt över till ett studium av de sociala gruppbildningarna som sådana. Å andra sidan synes socialpsykologien äga en ännu starkare anknytning till den allmänna psykologien. Socialpsykologien torde därför i första hand böra uppmärksammas i samband med den förstärkning av psykologiens ställning vid de akademiska läroanstalterna, som sedan länge varit önskvärd och varom nu vissa förslag framlagts av universitetsberedningen. Om det sålunda kraftigt måste understrykas, att vad den svenska samhällsforskningen behöver är en empirisk sociologi, inriktad på fältundersökningar av det moderna samhället, får naturligtvis härav icke den slutsatsen dragas, att den teoretiska sidan av sociologien kan försummas. Vad det gäller att undvika är en spekulativ sociologi, som på grundval av ofullständigt undersökta fakta uppbygger vittgående och lösliga konstruktioner. Däremot utgör en fortlöpande teoretisk analys av de sociologiska metodfrågorna och begreppsbildningarna ett nödvändigt led i den sociologiska forskningen. Av en sociologisk vetenskapsman bör krävas såväl fullgoda insikter i fältundersökningarnas metodik som en filosofisk-vetenskapsteoretisk orientering. Dessutom bör en svensk sociolog äga en allmän kännedom rörande det svenska samhällslivet och dess utveckling. Den hittillsvarande forskningen och undervisningen. När riksdagen beslöt att från och med budgetåret 1938/39 i avlöningsstaten för Uppsala universitet åter anslå medel till den efter professor Axel Hägerström vakanta professuren i filosofi, uttalade den därvid, att det syntes lämpligt att ämnesområdet för en av de två professurerna i filosofi gåves en väsentligen sociologisk inriktning. Om man bortser från att i benämningen på professuren i nationalekonomi vid Göteborgs högskola även ingår ordet sociologi, torde detta riksdagens uttalande, i den mån det uppfattas som ett direktiv, utgöra sociologiens enda mer officiella förankring vid de svenska akademiska läroanstalterna. Då sociologien i viss utsträckning vunnit 6

beaktande inom andra vetenskaper, har den hittills dock icke varit fullt så försummad som man av det anförda skulle kunna tro. I första hand bör härvid nämnas den praktiska filosofien. Denna har i allt högre grad utvecklats från att vara en vetenskap i moral till att bli en vetenskap om moral, d. v. s. från en normativ till en deskriptiv vetenskap. För den svenska praktiska filosofiens del skedde denna utveckling till en början framförallt i intimt samband med den tyska och franska sociologien. Med den spekulativt-filosofiska inriktning, som utmärkte dessa länders sociologi, blev det jämförelsevis lätt att inordna sociologien i den praktiska filosofien. Detta hade till följd, att den praktiska filosofien kom att stå som representant för sociologien även när denna, främst på grund av amerikanskt inflytande, fick en alltmer empirisk karaktär och en kvantitativ statistisk metod. Speciella sociologiska linjer ha numera inryckts i kursplanerna för den praktiska filosofien. Vid Uppsala universitet har dessutom under de två senaste åren givits en kurs i fältsociologiens metoder, vilken varit obligatorisk för dem, som önskat erhålla två betyg på den sociologiska linjen. Kursen har utarbetats av en amanuens i sociologi, vilken avlönats genom tillfälliga anslag ur universitetets reservfond. Amanuensen har även biträtt vid de sociologiska seminarierna. Även vid Lunds universitet och Stockholms högskola ha särskilda sociologiska seminarier anordnats i anslutning till undervisningen i praktisk filosofi. Angående antalet studerande i praktisk filosofi under läsåret 1945—1946 föreligga följande uppgifter: Uppsala: För kandidat- och magisterexamina omkring 50, av vilka 10 studera för ett betyg, 15 för två betyg och 5 för tre betyg på den sociologiska linjen, d. v. s. sammanlagt 30; licentiander 4 och doktorander 3, varav 2 licentiander och 1 doktorand med sociologisk inriktning. Lund: För kandidat- och magisterexamina 12 för ett betyg, 8 för två betyg och 3 för tre betyg; omkring tre fjärdedelar av dessa inrikta sig huvudsakligen sociologiskt; 4 licentiander, 1 doktorand. 3 av licentianderna arbeta med sociologiska uppgifter. Stockholm: För kandidat- och magisterexamina 18 för ett betyg, 15 för två betyg, 4 för tre betyg; av dessa önska de flesta en mer eller mindre socialpsykologisk eller sociologisk inriktning av sin kurs. 3 licentiander och 3 doktorander, alla å en socialpsykologisk eller sociologisk linje. Göteborg: För kandidat- och magisterexamina omkring 20, av vilka de flesta avse att erhålla två betyg; 1 licentiand, 1 doktorand.

De anförda uppgifterna, som avse antalet effektivt studerande och icke antalet närvarande vid seminarier och föreläsningar, kunna givetvis icke direkt läggas till grund för en bedömning av det befintliga intresset för sociologien. Skulle detta ämne bli ett självständigt examensämne med särskilda lärarbefattningar, kunde nämligen med all säkerhet en väsentligt större anslutning till de sociologiska studierna påräknas.

83 Om sålunda den sociologiska undervisningen hittills i stort sett varit koncentrerad till den praktiska filosofien — ett antal läroböcker i sociologi äro dock upptagna i kursfordringarna även för andra ämnen — har däremot sociologisk forskning förekommit i viss utsträckning även inom andra områden. Hithörande problem ha uppmärksammats såväl inom statskunskapen och nationalekonomien som i viss utsträckning även inom statistiken; därutöver kunna särskilt nämnas kriminologien, socialmedicinen, rasbiologien och inte minst det offentliga utredningsväsendet. Åtskilliga av de sålunda utförda arbetena skulle i Förenta staterna hänföras till sociologien. Förslag angående lärarbefattningar. Den sociologiska vetenskapen har sedan länge ägt företrädare vid ett flertal europeiska universitet. Man behöver här, med bortseende från de stora länderna England, Frankrike och Tyskland, endast erinra om förhållandena i vissa mindre och med Sverige mer jämförbara länder. I Holland finnes sålunda en ordinarie professur i sociologi vid respektive Leidens, Utrechts, Groeningens, Amsterdams och Nijmegens universitet liksom vid Tilburgs ekonomiska högskola. Det sammanlagda antalet lärarbefattningar av olika slag i sociologi vid de belgiska universiteten i Briissel, Louvain, Gent och Liége uppgår till tolv. I Danmark finnes en professur i sociologi vid Aarhus universitet; dessutom må nämnas att även flera andra professorer vid de danska universiteten bedrivit sociologisk forskning. I Finland har den antropologiska sociologien haft en bemärkt företrädare i professor Edvard Westermarck; vid Helsingfors universitet har dessutom nyligen en på utforskning av det nuvarande kultursamhället inriktad professur tillkommit. Föregångslandet framför andra, när det gäller den moderna empiriska sociologien, är dock, såsom redan framhållits, Förenta staterna. Sociologien intar uppenbarligen en central ställning inom samhällsvetenskapen. Alla de argument, som kunna åberopas för ett stöd åt samhällsforskningen överhuvud, äga tillämplighet även i fråga om sociologien. Det måste vidare framhållas, att även om sociologisk forskning i viss omfattning bedrives inom andra vetenskaper, kunna härvid de rent sociologiska problemställningarna i regel icke bli centrala. Av vad som tidigare anförts framgår också, att man ganska allmänt torde vara ense om att sociologien snarast bör som ett självständigt ämne införlivas i den svenska universitetsorganisationen och att särskilda lärarbefattningar i detta ämne böra komma till stånd. Enligt vår mening bör målet vara, att fyra professurer i sociologi upprättas, en vid varje universitet och högskola. Så länge en dylik professur saknas, kommer alltid en allvarlig brist att bestå i den utbyggda, sam-, hällsvetenskapliga organisationen vid ifrågavarande akademiska läroanstalt. Vid varje professors sida bör vidare finnas en docentstipendiat, en

förste assistent samt en eller flera amanuenser i sociologi. Såväl undervisningen som forskningen i detta ämne ställer nämligen stora anspråk på de biträdande lärarkrafterna. Fältstudiernas planläggning och genomförande kräva mycken omsorg och erfaren ledning. Det sålunda angivna programmet torde emellertid för närvarande icke kunna förverkligas. Då inga lärarbefattningar i sociologi funnits och då de ekonomiska och institutionsmässiga förutsättningarna för sociologisk forskning nästan helt saknats, råder naturligt nog brist på kompetenta sociologer i vårt land. För att komma förbi denna grundläggande svårighet torde flera olika vägar få anlitas. Till en början synes man under de närmaste åren böra fullfölja det initiativ, varom beslut fattats redan vid 1946 års riksdag genom inkallandet av en framstående utländsk sociolog som gästföreläsare; även i fortsättningen torde härvid i första hand en amerikansk sociolog böra ifrågakomma. Önskvärt vore, att denna anordning kunde få en något fastare form, så att vederbörande forskare under några års tid knötes till en läroanstalt, lämpligen Stockholms högskola. Han skulle här meddela undervisning särskilt rörande sociologiska metodproblem och planlägga forskningsarbetets organisation. I viss utsträckning torde han även kunna utnyttjas för den sociologiska forskningen och undervisningen vid övriga läroanstalter. Det synes icke vara möjligt att i förväg exakt beräkna de kostnader, som äro förenade med en dylik inbjudan av en utländsk forskare. En annan metod att låta svenska sociologer tillgodogöra sig den utländska forskningens resultat är att möjliggöra studieresor. Dylika resor torde, särskilt under de närmaste åren, utgöra ett mycket önskvärt komplement till den högre sociologiska utbildningen. För detta ändamål bör ett tillfälligt anslag på 10 000 kronor under vart och ett av de tre följande budgetåren utgå. Resestipendierna, som skola stå öppna för sociologer vid samtliga läroanstalter, torde lämpligen böra utdelas av universitetskanslern. Den viktigaste åtgärden måste emellertid bli att redan nu upprätta vissa lärartjänster i sociologi. Vi föreslå därför, att vid vartdera Uppsala och Lunds universitet liksom vid Stockholms och Göteborgs högskolor upprättas en biträdande lärarbefattning i sociologi samt en andre amanuenstjänst. Härigenom skulle grunden läggas för sociologiens framtida utveckling vid svenska universitet och högskolor. De biträdande lärarna och amanuenserna skulle tills vidare sortera under respektive huvudlärare i praktisk filosofi. När vid en senare tidpunkt tillgången på kompetenta sociologer ökat, böra biträdande lärarbefattningarna ombildas till professurer och ämnet organiseras på det sätt, som i det föregående angivits. Emellertid bör även härvid komma i åtanke en annan framgångslinje, som skulle möjliggöra att sociologien omedelbart.erhölle företrädare i professors ställning. En eller flera av filosofiprofessurerna, förenade med un-

dervisnings- och examinationsskyldighet i praktisk filosofi, kunde sålunda uppdelas i en professur i sociologi och en professur i praktisk filosofi, varvid professurens nuvarande innehavare skulle äga frihet att välja mellan de båda professurerna. Vi ha icke velat taga definitiv ställning till detta förslag utan ansett att avgörandet bör ankomma på vederbörande myndigheters prövning. Så snart kursplaner för det sociologiska studiet utarbetats och godkänts, bör sociologien bli ett självständigt examensämne. Om ämnet icke företrädes av särskild professor, bör examinationen för kandidat- och magisterexamina kunna förrättas av den biträdande läraren i sociologi, såvida denne innehar docentkompetens, och i övrigt av den professor, som representerar den praktiska filosofien. Det bör slutligen tillfogas, att inrättandet av professurer i sociologi icke kan anses göra de nuvarande professurerna i praktisk filosofi överflödiga. Sammanfattning. Nuvarande

personal:

Uppsala universitet: E. o. amanuens. Lunds universitet:

Stockholms högskola:

Göteborgs högskola:

Kommitténs

förslag:

Biträdande lärare. Andre amanuens. Biträdande lärare. Andre amanuens. Biträdande lärare. Andre amanuens. Biträdande lärare. Andre amanuens.

Det alternativa förslaget innebär följande organisation: Professor. Förste assistent. En amanuens (samt inom en snar framtid ett docentstipendium och ytterligare en amanuens). Anslag till inkallande av utländsk sociolog: (Beloppet ovisst.) Årligt anslag till utlandsstipendier (under 3 år): 10 G00 kronor.

Kap. IV. Institutionerna. En verklig förbättring av socialvetenskapernas läge kan icke komma till stånd enbart genom en utökning av antalet forskar- och lärarbefattningar. Härför fordras även, att till socialvetenskapsmännens förfogande ställas forskarplatser, bibliotek, teknisk materiel av olika slag, det vill med ett ord säga välutrustade institutioner, samt arbetskraft för utförande av vissa expeditions-, räkne- och skrivgöromål. I kommitténs direktiv framhålles också uttryckligen, att kommittén till övervägande bör upptaga frågan om beredande av tillräckliga lokaler åt de vetenskapliga institutionerna samt spörsmålen om vetenskapliga och tekniska hjälpkrafter, om inköp av litteratur och teknisk utrustning m. m. Denna uppfattning att även socialvetenskaperna äro i behov av institutioner, har jämförelsevis sent trängt igenom. Av de här behandlade ämnena ha endast geografien, såsom delvis ren naturvetenskap, och statistiken, med hänsyn till dess speciella arbetsmetoder, under någon längre tid varit försedda med institutioner. Nationalekonomien och statskunskapen sakna däremot ännu egentliga institutionslokaler vid exempelvis Lunds universitet och Göteborgs högskola. Samtliga socialvetenskaper, och däribland icke minst det nya ämnet sociologi, behöva emellertid dylika lokaler liksom också fasta materielanslag. Ett annat viktigt önskemål, som sedan länge varit aktuellt och för naturvetenskapernas vidkommande särskilt beaktats av statsmakterna genom 1946 års riksdagsbeslut, gäller anställandet av biträdespersonal för att från professorer och övriga lärare avlasta en del av det expeditionella och av det med forskning förenade tekniska arbetet. Det torde numera allmänt erkännas, att härvid tidigare förekommit ett stort slöseri med den vetenskapligt utbildade arbetskraften. Ett tillgodoseende av dessa olika krav utgör en nödvändig förutsättningför att socialvetenskaplig forskning skall kunna effektivt bedrivas. Att socialvetenskapen i de anglosaxiska länderna nått en sådan hög nivå, hänger otvivelaktigt samman med de goda materiella resurser för forskningen som där erbjudits. Det måste särskilt framhållas, att ju mer undersökningarna på detta område inriktas på aktuella problem och i ju högre grad de överhuvudtaget ägnas sådana frågor, som ur allmän synpunkt äro av det största intresset, desto mer omfattande komma i allmänhet dessa undersökningar att bli. Den ensamme vetenskapsmannen saknar oftast möjligheten att bearbeta det rikliga material, som här föreligger, och

många av de betydelsefullaste forskningsuppgifterna ha därför hittills måst förbigås. Vill man åstadkomma ett annat läge, erfordras en genomgripande förbättring av de socialvetenskapliga forskarnas arbetsbetingelser. Beträffande institutionsfrågan föreslås, att vid de olika läroanstalterna gemensamma samhällsvetenskapliga institutioner skola upprättas. Förslaget innebär, att institutionerna inom ämnena nationalekonomi, statistik, statskunskap (med undantag för Uppsala universitet) och sociologi på varje plats skola sammanföras i en gemensam byggnad samt att också i vissa andra avseenden en gemenskap dem emellan skall komma till stånd. Att även överföra kulturgeografien till denna institution har icke synts lämpligt utan den bör, även när en uppdelning av de nuvarande professurerna genomförts, tillhöra samma institution som naturgeografien. ' De olika i de samhällsvetenskapliga institutionerna ingående delinstitutionerna skola liksom hittills stå under vederbörande ämnesprofessors ledning; materielanslagen skola utgå till dessa delinstitutioner. Behandlingen av de för de olika institutionerna gemensamma frågorna synes böra uppdragas åt en styrelse, bestående av delinstitutionernas föreståndare. Styrelsen skall för viss tid utse en av dessa föreståndare att tillika vara prefekt för den samhällsvetenskapliga institutionen. Det må här i förbigående anmärkas, att enligt ett förslag, som i september 1945 framlades av en delegation utsedd av den juridiska fakulteten vid Oslo universitet, skulle vid detta universitet upprättas ett huvudinstitut för samhällsvetenskap, till vilket från början skulle knytas två särskilda institut, nämligen dels ett socialekonomiskt institut och dels ett institut for statskunskap och internationella studier. Vid Aarhus universitet har vidare en socialvetenskaplig institution nyligen skapats, omfattande ämnena nationalekonomi, företagsekonomi, sociologi, socialvetenskap och finanspolitik samt statistik. Enligt vår mening skulle många fördelar vara förenade med inrättandet av gemensamma samhällsvetenskapliga institutioner. Till en början torde härigenom samarbetet mellan de olika socialvetenskaperna underlättas. Det har vid flera tillfällen påtalats, att ett dylikt samarbete, till men för forskningen och undervisningen, hittills ofta saknats. Få praktiska åtgärder torde i högre grad vara ägnade att förbättra kontakten både mellan lärarna inbördes och de studerande inom de skilda ämnena än en gemensam arbetsplats. Det är naturligtvis möjligt, att en sådan gemenskap också stundom kan medföra friktioner, men vi ha utgått från att, om delinstitutionerna i huvudsak behålla sin självständighet, bör denna fara i allmänhet kunna undvikas och att de positiva sidorna av gemenskapen under alla förhållanden komma att starkt överväga. En annan viktig fördel är, att en dylik samhällsvetenskaplig institution möjliggör upprättandet av ett centralt samhällsvetenskapligt bibliotek.

88 Värdet för forskningen på detta område av ett välförsett bibliotek behöver knappast särskilt understrykas. Tillgången på utländsk socialvetenskaplig litteratur kan för närvarande icke betraktas som tillfredsställande. Då av naturliga skäl de stora centralbiblioteken hittills icke kunnat och även i framtiden svårligen kunna uppmärksamma denna speciallitteratur i full utsträckning, synes inrättandet av dylika specialbibliotek vara den naturliga lösningen; härigenom bli också ifrågavarande böcker lättast tillgängliga för dem som bäst behöva dem. Med vad sålunda sagts avses givetvis icke, att exempelvis universitetsbiblioteken skola avstå från att inköpa socialvetenskaplig litteratur utan endast att till specialbiblioteken en viss koncentration av facklitteratur bör äga rum. En betydande del av litteraturen inom de olika socialvetenskapliga disciplinerna är vidare gemensam för flera av dem. Om de skilda bokinköpen enhetligt organiseras, kunna de därför på ett utmärkt sätt komplettera varandra. Slutligen blir det lättare att erhålla en kompetent ledning för ett dylikt större samhällsvetenskapligt bibliotek än för enskilda institutionsbibliotek. ^Frågan om de föreslagna samhällsvetenskapliga bibliotekens ledning synes något närmare böra uppmärksammas. Två synpunkter skola härvid särskilt framhållas. Dels är det av redan förut antydda skäl utomordentligt, önskvärt att, beträffande Uppsala och Lunds universitet, ett samarbete kan ordnas mellan universitetsbiblioteken och de samhällsvetenskapliga specialbiblioteken. Om de sistnämnda biblioteken skola få den omfattning som här förutsattes, är det nämligen av vikt att tillse att deras inköp koordineras med universitetsbibliotekens. Dels är det också mycket betydelsefullt, att de samhällsvetenskapliga biblioteken komma att omhänderhavas av biblioteksutbildad personal. De hittillsvarande institutionsbiblioteken ha i allmänhet skötts av amanuenser vid vederbörande institutioner. Amanuenserna ha haft en jämförelsevis god kännedom om litteraturen inom ämnesområdet, men de ha saknat biblioteksutbildning. En dylik anordning har varit möjlig, så länge man haft mycket begränsade anslag till bokinköp, men den torde icke böra bibehållas, om biblioteksanslagen väsentligt höjas! Överhuvudtaget synes man under senare år ha börjat bli alltmera medveten om det värde, som den rent bibliotekstekniska utbildningen måste tillmätas. Det är emellertid inte bara de ökade katalogiseringsuppgifterna, som komma att ställa större anspråk på personalen, utan framförallt kommer det att krävas en mer rationell organisation av bokinköpen. Det lämpligaste torde vara, att det samhällsvetenskapliga bibliotekets personal, på grundval av systematisk genomgång av tidskrifternas recensionsavdelningar och dylikt, uppgör ett förslag till bokinköp, som sedan förelägges ämnesrepresentanterna. Erfarenheten torde nämligen ha visat, att forskarna sällan äro i stånd att regelbundet följa all den nyutkomna litteraturen inom ämnet.

89 I fråga om de till universiteten anknutna samhällsvetenskapliga biblioteken ha vi utgått från att det årliga anslaget för bokinköp och bindning, det vill säga delinstitutionernas sammanlagda biblioteksutgifter,, bör uppgå till omkring 15 000 kronor. Till jämförelse kan nämnas att motsvarande anslag vid handelshögskolan i Stockholm för närvarande uppgår till 20 000 kronor och vid riksdagsbiblioteket till 35 000 kronor ( + 1 5 000 kronor i engångsanslag). Med hänsyn till att den interurbana utlåningen torde böra omhänderhävas av universitetsbiblioteket och att någon regelbunden hemlåningsverksamhet icke förutsattes, torde personalbehovet ej vara så stort som vid många andra bibliotek av motsvarande omfattning. Ett förverkligande av de förut berörda kraven på de samhällsvetenskapliga bibliotekens ledning kan tänkas ske på olika sätt. En möjlighet vore, att en vid universitetsbiblioteket anställd bibliotekarie hade viss deltidstjänstgöring vid detta bibliotek. Då en sådan anordning icke torde kunna genomföras inom ramen för universitetsbibliotekens nuvarande personalorganisation, måste sannolikt en ny befattning tillkomma. Innehavaren kunde tänkas förlägga sin övriga tjänstgöring till andra institutionsbibliotek och alltså fungera som ett slags allmän förbindelseman mellan universitets- och institutionsbiblioteken. Dessutom skulle åtminstone ett biblioteksbiträde erfordras vid det samhällsvetenskapliga biblioteket. Eftersom en lösning efter dessa linjer endast kan komma till stånd i ett vidare sammanhang och då vissa olägenheter torde vara förenade med en på föreslaget sätt uppdelad bibliotekstjänstgöring, ha vi funnit lämpligast att förorda ett annat alternativ. Det samhällsvetenskapliga bibliotekets ledning anförtros åt en vid universitetsbiblioteket anställd bibliotekarie, som åtager sig att utöver sin ordinarie tjänst mot visst arvode övervaka det samhällsvetenskapliga bibliotekets skötsel, vilken i övrigt ombesörjes av en särskild biblioteksamanuens. Innehavaren av sistnämnda befattning bör ha akademisk examen, helst omfattande samhällsvetenskapliga ämnen, samt viss biblioteksutbildning. I enlighet med vad som uttalas i Kungl. Maj:ts proposition nr 273 till 1946 års riksdag angående biblioteksamanuenserna vid karolinska institutets bibliotek torde motsvarande befattningshavare vid det samhällsvetenskapliga biblioteket, innan extra ordinarie anställning beredes honom, böra genomgå viss provtjänstgöring, förslagsvis under ett år, och därvid avlönas såsom extra tjänsteman i lönegraden Ex 15. Därefter bör extra ordinarie anställning kunna erhållas i lönegraden Eo 16 samt efter ytterligare viss tid, förslagsvis två år, i högst lönegraden Eo 18. I den mån ytterligare arbetskraft kommer att visa sig erforderlig vid de samhällsvetenskapliga biblioteken, torde tillsvidare kostnaderna härför få bestridas ur de extra personalanslag, som förutsättas utgå till delinstitutionerna. Sannolikt blir

det nödvändigt, att de olika institutionsamanuenserna även i fortsättningen åläggas viss tillsyn över bibliotekens bokförråd. Ehuru de gemensamma samhällsvetenskapliga institutionerna vid universiteten på grund av lokalsvårigheter icke omedelbart torde kunna komma till stånd, synes det likväl vara önsvärt, att den nämnda biblioteksamanuenstjänsten redan nu inrättas. Om de olika samhällsvetenskapliga institutionerna erhålla ökade materiel anslag och därmed ökade möjligheter till litteraturförvärv, kommer nämligen behovet av planmässighet och organisation vid bokinköpen att redan från början bli aktuellt. Biblioteksamanuensen skulle alltså tillsvidare få fördela sin tjänstgöring mellan institutioner, förlagda till olika byggnader. Den samhällsvetenskapliga forskningen vid universitet och högskolor har hittills i största utsträckning fått bedrivas utan varje hjälp av skriv- och expeditions- eller räknebiträden. Endast universitetens geografiska och statistiska institutioner ha numera tilldelats dylika biträden. I flera fall har en tillfällig hjälp kunnat erhållas genom de utländska arkivarbetarna. Det kan sålunda nämnas, att vid exempelvis Uppsala universitets nationalekonomiska institution under senaste året varit anställda sju och vid den statistiska institutionen tio utländska arkivarbetare. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt, att vid samtliga fyra läroanstalter nya biträdestjänster upprättas, anknutna till de olika socialvetenskapliga ämnesinstitutionerna. Behovet torde vara störst i fråga om ämnet statistik, där två räknebiträden och ett expeditions- och skrivbiträde befunnits erforderliga och där dessutom de i det följande föreslagna hålkortsmaskinerna kräva särskild personal. I fråga om nationalekonomien har ett biträde ansetts tillfyllest, medan statskunskapen och sociologien tillsvidare synas kunna dela ett biträde. En ytterligare fördel med den gemensamma samhällsvetenskapliga institutionen är, att den underlättar ett arrangemang av sistnämnd art liksom att den överhuvud möjliggör, att en ämnesinstitution tillfälligt får använda biträdespersonal från annan institution. I fråga om de geografiska institutionerna vid universiteten, som under innevarande år erhållit en kartritare och ett kontorsbiträde vardera, framlägges icke något annat förslag än att kontorsbiträdestjänsten ombildas till en kanslibiträdestjänst. Beträffande biträdespersonalens anställningsförhållanden förordade naturvetenskapliga forskningskommittén inrättandet av ett antal kanslibiträdestjänster i lönegraden A 7. Departementschefen anförde i proposition nr 273 till 1946 års riksdag, att åtminstone till en början endast icke-ordinarie anställningsform borde ifrågakomma samt att vissa befattningar tillsvidare borde placeras i 4 och de återstående i 7 lönegraden. Statsutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande till denna ståndpunkt. Med anledning av en motion, vari förordats att samtliga ifrågavarande befattnings-

havare skulle placeras i lönegrad Eo 7, förklarade utskottet, att erfarenheten torde få utvisa, om den av departementschefen förordade anordningen skulle visa sig ändamålsenlig. Utskottet förutsatte vidare, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och föresloge vidtagande av de åtgärder, som befunnes erforderliga, därest en tillfredsställande rekrytering icke skulle visa sig möjlig att ernå med en lönesättning i 4 lönegraden. — Erfarenheten torde redan ha bekräftat, att svårigheter äro förbundna både med differentieringen av de nyinrättade tjänsterna i och för sig och med rekryteringen till kontorsbiträdesbefattningarna i Eo 4. Om man vill ge forskningen en verklig hjälp, är det nödvändigt att kvalificerade biträden kunna erhållas. Vi föreslå, därför i det följande endast kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7. I fråga om räknebiträdestjänsterna synes en fördelning av dessa mellan lönegraderna Eo 4 och 7 lämplig; de nedan upptagna operatriserna ha placerats i Eo 4. Till den gemensamma samhällsvetenskapliga institutionen bör vidare en institutionsvaktmästare höra. Då det torde dröja någon tid innan dessa institutioner kunna komma till stånd, framlägges ej nu särskilt förslag om dylika tjänster. Vid en bedömning av de olika socialvetenskapliga institutionernas behov av materielanslag saknas i hög grad fasta hållpunkter. De hittillsvarande anslagen kunna under inga förhållanden betraktas som normerande. I de fall särskilda statsanslag lämnats till institutioner eller seminarier, ha de varit mycket små, vilket väl närmast berott på att man tidigare icke betraktat de socialvetenskapliga institutionerna såsom institutioner i egentlig mening. Till stor del ha anslagen utgått ur fondmedel och därför starkt varierat år från år. Såsom tidigare framhållits erfordras en väsentlig höjning av de socialvetenskapliga ämnesinstitutionernas standard — i vissa fall måste nya institutioner uppbyggas från grunden — och överhuvudtaget måste en fastare ekonomisk bas skapas för dessa institutioners arbete. Institutionernas materielanslag ha beräknats i enlighet med de allmänna riktlinjer, som angivits av naturvetenskapliga forskningskommittén och sedermera godkänts av statsmakterna. Detta innebär, att materielanslagen tillmätts så, att de skola medge en under normala förhållanden godtagbar minimistandard. De skola, såsom det uttalats, bilda en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna. I likhet med vad som gäller för naturvetenskaperna, har även här förutsatts, att denna budget för speciella ändamål skall kunna kompletteras med anslag från ett centralt forskningsråd. Vid detaljprövningen av institutionernas behov har en budget innefattande fem olika delposter uppgjorts. Delposterna äro: bibliotek, förbrukningsmateriel (kontorsmateriel m. m.), telefon, materiel (skriv- och räknemaskiner m. m.) och underhåll av materiel samt extra personalanslag. De fyra första posterna ha sedan sammanförts till en, medan det extra personal-

anslaget upptagits som en särskild post. Genom denna tudelning ha vi, lika litet som naturvetenskapliga forskningskommittén, avsett att strikt fastlåsa institutionernas utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget icke skulle få användas för avlöning av tillfällig extra personal eller att någon del av personalanslaget ej skulle få användas för inköp av litteratur eller materiel, Uppdelningen har gjorts endast för att ge den anslagsfördelande myndigheten en uppfattning om anslagens normala utnyttjande. Sådana löpande institutionsutgifter som kostnader för bränsle, belysning och städning ha icke medtagits, utan de förutsättas liksom hittills skola bestridas inom ramen för vederbörande läroanstalters allmänna omkostnadsstat. I den mån de olika institutionerna utvidgas, komma givetvis dessa kostnader att stiga. Likaledes har frågan om hyreskostnader för institutionslokalerna med ett undantag, den skytteanska institutionen i Uppsala, icke berörts. Den största enskilda delposten i materielanslaget utgör, ifråga om ämnena nationalekonomi, statskunskap och sociologi, bibliotekskostnaderna. För ämnet statistik äro materiel- och förbrukningsmaterielkostnaderna särskilt omfattande. Behovet av att kunna anställa tillfällig extra personal vid genomförandet av olika forskningsuppgifter gör sig starkt gällande inom samtliga socialvetenskapliga institutioner, vilka ju i trots av vad som här föreslås ingalunda komma att erhålla en så stor fast personal som exempelvis de naturvetenskapliga institutionerna. Beträffande relationerna mellan de olika socialvetenskapliga institutionernas materielanslag är att anmärka, att de nationalekonomiska institutionerna vid universiteten och Stockholms högskola ansetts böra erhålla ett något större anslag än de övriga med hänsyn till de många forskarbefattningar, som enligt föreliggande förslag skola vara knutna till dessa institutioner. Att den statistiska forskningens arbetsmetoder äro förenade med betydande kostnader torde vara uppenbart. Vid universitetens statistiska institutioner tillkomma dessutom servicekostnaderna för de nedan föreslagna hålkortsanläggningarna. Institutionerna inom ämnet statskunskap ha ansetts kräva ett något mindre materielanslag. Likaledes ha de nya sociologiska institutionerna tillsvidare ansetts böra erhålla ett jämförelsevis litet anslag; när den sociologiska forskningen senare utbyggts, torde en höjning av anslagen bli nödvändig. Vad slutligen geografien angår, har den med ämnets uppdelning sammanhängande utökningen av antalet forskar- och lärarbefattningar medfört en viss höjning av det nuvarande anslaget till en början med 6 000 kronor. Även i fråga om högskolornas geografiska institutioner äro större materielanslag behövliga. Engångsanslag ha upptagits i två fall, nämligen dels till de sociologiska institutionerna, dels till universitetens statistiska institutioner. Det råder för närvarande en påtaglig brist på sociologisk litteratur i Sverige. Om

93 sociologisk forskning skall kunna bedrivas i större utsträckning, är det nödvändigt att denna brist snarast avhjälpes. Vi ha därför velat förorda att utöver de årliga materielanslagen ett engångsanslag för litteraturanskaffning på 10 000 kronor tilldelas envar av de sociologiska institutionerna. Det torde vara lämpligt, att bokinköpslistorna få cirkulera mellan de olika sociologiska institutionerna för att förhindra onödiga dubbelinköp av mer .speciell litteratur. För den statistiska forskningen är det ett trängande behov, att institutionerna förses med en teknisk utrustning som möjliggör maskinell bearbetning av statistiskt primärmaterial, det vill säga hålkortsaggregat. Även för de övriga socialvetenskaperna vore det av stort värde att i den samhällsvetenskapliga institutionen äga tillgång till en dylik hålkortsanläggning. Detsamma gäller också för många andra vetenskaper vid universiteten. I Lund tankes aggregatet komma till användning bland annat för medicinsk forskning, och i Uppsala ha vissa planer dryftats rörande ett samarbete härvidlag mellan den statistiska institutionen och lantbrukshögskolan. En hålkortsanläggning i Uppsala och Lund är vidare synnerligen behövlig med hänsyn till undervisningen i ämnet statistik. Såsom redan förut nämnts, ha från ämbetsverkens sida uttalats önskemål om att undervisningen för högre betyg i filosofie kandidat- och politices magisterexamina skulle omfatta elementa i fråga om hålkortstekniken, så att eleverna finge lära sig att på egen hand planera och genomföra enklare hålkortsundersökningar. Hålkortsaggregaten ha under senare år kommit till stor användning inom ett flertal verksamhetsområden. Enligt vår mening bör tiden nu vara inne för att även förse universiteten med dylik utrustning. En fullständig hålkortsanläggning (Poweraggregat) torde för närvarande betinga ett pris av närmare 90 000 kronor. Det torde vara lämpligt att till en början, innan erfarenhet vunnits om i hur hög grad anläggningen kommer att utnyttjas, vänta med att anskaffa den dyrbaraste maskinen, tabulatorn, vilken kostar omkring 60 000 kronor; tillsvidare få i stället befintliga servicestationer härför utnyttjas. Efter några års förlopp bör frågan om anläggningens komplettering med en tabulator upptagas till prövning. Omedelbart erfordras alltså till vardera Uppsalas och Lunds statistiska institution ett engångsanslag på 27 500 kronor för inköp av hålkortsmaskiner. Härtill kommer en årlig servicekostnad på 2 000 kronor för varje anläggning. De statistiska institutionernas hålkortsavdelningar kräver även särskild personal. Den närmaste ledningen bör anförtros åt en föreståndaare med goda kvalifikationer, vilken synes böra tilldelas försteassistents tjänsteställning. Därjämte erfordras operatriser, av vilka en bör vara fast anställd. Vid sidan av materielanslagen ha särskilda exkursionsanslag beräknats

för vissa socialvetenskapliga ämnen. Universitetens hittillsvarande exkursionsanslag, som skolat fördelas mellan samtliga ifrågakommande ämnen, ha varit mycket knapphändiga. För Uppsala universitet upptages på 1946/47 års stat 6 500 kronor såsom bidrag till resor och uppehälle för de studerande och 3 250 kronor till exkursionsledare; motsvarande siffror för Lunds universitet äro 11 000 respektive 2 500 kronor. Under rådande förhållanden ha exkursioner, vilka utgöra ett värdefullt komplement till undervisningen inom vissa socialvetenskapliga ämnen, icke kunnat företagas i tillfredsställande utsträckning. Detta sammanhänger delvis också med att man icke i förväg kunnat beräkna storleken av de anslag, som stått till buds för ett särskilt ämne. Vi föreslå därför att för reseledare och studerande gemensamma exkursionsanslag skola utgå till flertalet institutioner inom ämnena geografi, nationalekonomi och statskunskap. För geografiens vidkommande ha docenterna vid Lunds universitet S. Björnsson och K. E. Bergsten i skrivelse till universitetsberedningen i detalj uträknat kostnaderna för exkursionsprogrammet vid detta universitet. Under förutsättning av att resekostnaderna skola täckas och att för längre resor ett dagtraktamente på fyra kronor utgår till deltagarna, skulle erfordras ett belopp av drygt 7 000 kronor per år. Vi ha i det följande upptagit ett anslag på 3 500 kronor till vardera av de tre jämnstora geografiska institutionerna vid universiteten och Stockholms högskola, vilket ansetts täcka den del av anslaget som bör falla på kulturgeografien; till geografiska institutionen i Göteborg har ett anslag på 2 000 kronor upptagits. Exkursioner, särskilt i form av industribesök, ha ansetts böra ingå som ett led i den nationalekonomiska undervisningen. För detta ändamål ha till vartdera universitetets nationalekonomiska institution föreslagits ett årligt anslag på 1 500 kronor. Även för högskolornas vidkommande ha exkursionsanslag upptagits — till den nationalekonomiska institutionen i Stockholm 1 500 kronor och till den i Göteborg 1 000 kronor — då viktiga delar av kapitalvaru- och exportindustrierna ej finnas företrädda på dessa orter. Det måste vidare betraktas som önskvärt, att de som studera ämnet statskunskap få tillfälle att besöka riksdagen och några av de centrala ämbetsverken. Med hänsyn till antalet studerande och avståndet från huvudstaden ha de erforderliga anslagen beräknats till 500 kronor för statskunskapsinstitutionen i Uppsala, till 1 000 kronor för statskunskapsinstitutionen i Göteborg och till 1 500 för motsvarande institution i Lund. I fråga om ämnena geografi och sociologi äro även särskilda anslag till fältarbeten behövliga. För naturgeografiska fältarbeten kunna medel erhållas av de till matematisk-naturvetenskapliga sektionernas disposition ställda anslagen till fältarbeten (22 050 kronor för Uppsala universitet och 30 000 för Lunds universitet under innevarande budgetår). För kultur-

95 geografiska fältarbeten bör till var och en av de fyra geografiska institutionerna ett anslag på 1 500 kronor utgå. Ett lika stort anslag torde böra tilldelas de fyra sociologiska institutionerna för sociologiska fältarbeten. Uppsala universitet. Den gemensamma samhällsvetenskapliga institutionsbyggnaden vid Uppsala universitet förutsattes endast omfatta ämnena nationalekonomi, statistik och sociologi. Statskunskapen torde även i fortsättningen kunna ha sina institutionslokaler förlagda till det traditionsrika skytteanska huset; den samhällsvetenskapliga institutionens bibliotekspersonal bör dock tjänstgöra också vid denna institution. Beträffande den samhällsvetenskapliga institutionens lokalfråga kunna olika lösningar tänkas. Ur många synpunkter vore det givetvis önskvärt, om en nybyggnad kunde komma till stånd. Å andra sidan ha vi funnit behovet av en gemensam samhällsvetenskaplig institution, som erbjöde goda lokalutrymmen för de olika ämnesinstitutionerna, så trängande, att vi i första hand vilja förorda, att man undersöker möjligheterna av att för detta ändamål taga i bruk en redan befintlig byggnad. Under de preliminära diskussioner som härom förts, har Värmlands nations förutvarande byggnad och det s. k. Regnellska huset ifrågasatts såsom lämpade att inrymma den samhällsvetenskapliga institutionen. En biblioteksamanuenstjänst, till en början placerad i lönegrad Ex 15, bör i enlighet med vad som tidigare sagts omedelbart inrättas. Biblioteksamanuensen skall tjänstgöra vid de nationalekonomiska, statistiska och sociologiska institutionerna samt seminariet i statskunskap. Den nationalekonomiska institutionen disponerar tillsammans med juridiska seminariet tredje våningen i en av universitetets fastigheter, Värmlands nations förutvarande byggnad. Till institutionens förfogande stå, förutom diverse mindre utrymmen, fyra rum av vilka det största användes som bibliotek. Av statsmedel utgår förutom till hyra ett särskilt anslag till den nationalekonomiska institutionen och det juridiska seminariet å 1 570 kronor. Till kontorsmateriel m. m. har under budgetåret 1945/46 utbetalats 1 640 kronor samt av fondmedel 353 kronor. För bokinköp har under samma tid 2 190 kronor utbetalats av universitetets fondmedel. En vid biblioteket anställd bibliotekarie har av fondmedel erhållit ett arvode å 1 200 kronor. Vi föreslå, att vid den nationalekonomiska institutionen anställes ett kanslibiträde samt att ett materielanslag å 9 000 kronor och ett extra personalanslag å 3 000 kronor ställes till institutionens förfogande. Dessutom tillkommer ett exkursionsanslag å 1 500 kronor. Väsentligt ökade lokalutrymmen erfordras.

90 Den statistiska institutionen disponerar 7 rum i bottenvåningen av det s. k. dekanhuset. E t t kontorsbiträde (Eo 4) finnes vid institutionen. För kontorsmateriel, telefon m. m. har av statsmedel under budgetåret 1945/46 utbetalats 1 153 kronor och av fondmedel 276 kronor, för inköp av räknemaskiner 636 kronor av statsmedel och 1 280 kronor av fondmedel; för bokinköp 122 kronor av statsmedel och 2 242 kronor av fondmedel. Vi föreslå, att den nuvarande kontorsbiträdestjänsten ersattes av en kanslibiträdestjänst (Eo 7) samt att två räknebiträden den ena i lönegrad Eo 7, den andra i lönegrad Eo 4 knytas till institutionen. Ett materielanslag på 7 000 kronor och ett extra personalanslag på 3 000 kronor begäras. Vidare föreslås, att en hålkortsavdelning uppsattes vid institutionen. Till denna avdelning bör höra en föreståndare (förste assistent) samt en operatris (Eo4). De årliga servicekostnaderna beräknas uppgå till 2 000 kronor. Till inköp av hålkortsmaskiner föreslås ett engångsanslag å 27 500 kronor. Maskinutrustningen avser att omfatta en handstans och en handstanskontroll 1 200 kronor), en automatstans och en automatstanskontroll (12 000 kronor) samt en räknande sorteringsmaskin (14 300 kronor). Ökade lokalutrymmen för den bestående institutionen och särskilda lokaler för hålkortsavdelningen erfordras. Seminariet för statskunskap disponerar lokalerna i nedre våningen av Skytteanum bestående av en föreläsningssal och två mindre läsrum samt tre institutionsrum i tredje våningen i samma byggnad. För dessa tre institutionsrum betalas av universitetets fondmedel en lokalhyra å 1 220 kronor till den skytteanska stiftelsen. Under budgetåret 1945/46 utbetalades i materielanslag 726 kronor av statsmedel och 86 kronor av fondmedel samt av fondmedel en telefonavgift på 70 kronor. Av universitetets fonder utgick samtidigt 945 kronor för täckandet av värmekostnader. Av statsmedel utgick ett bibliotekariearvode på 260 kronor. I exkursionsanslag till ledare och studenter utbetalades 133 kronor. Vi föreslå att till institutionens förfogande ställes ett halvt kanslibiträde (gemensamt med sociologiska institutionen). Vidare föreslås ett materielanslag på 6 000 kronor och ett extra personalanslag på 2 500 kronor. Dessutom erfordras ett exkursionsanslag på 500 kronor. Institutionen är otvivelaktigt i behov av större lokalutrymmen. För detta ändamål föreslås att till institutionen lämnas ett statligt hyresanslag på 3 610 kronor, vilket skulle möjliggöra att institutionen kunde få utnyttja de återstående sex rummen i tredje våningen av Skytteanum; i detta belopp har inräknats det hyresanslag å 1 220 kronor som för närvarande bestrides av universitetet. Det torde icke få anses uteslutet att institutionen i en framtid även behöver disponera den nuvarande andra våningen, professorsbostaden, i Skytteanum.

97 Den geografiska institutionens lokaler omfatta 21 rum med en sammanlagd golvyta av 700 m 2 . Vid institutionen finnas ett kartbiträde (Eo 7) och ett kontorsbiträde (Eo 4). Materielanslaget utgör under budgetåret 1946/47 13 210 kronor av statsmedel. Vi föreslå, a t t kontorsbiträdestjänsten ombildas till en kanslibiträdestjänst i Eo 7 och att, i samband med geografiprofessurens dubblering, det utgående materielanslaget höjes med tillsvidare 6 000 kronor. Vidare föreslås för kulturgeografiens del ett exkursionsanslag på 3 500 kronor samt ett anslag för fältarbeten å 1 500 kronor. Behovet av ökade lokalutrymmen, enligt institutionsföreståndarens mening är en golvyta av 2 000 m 2 erforderlig, kan starkt vitsordas. Någon sociologisk institution finnes för närvarande icke. Vissa anslag till fältundersökningar i sociologi och materiel för fältundersökningar ha erhållits ur universitetets fondmedel. Av dessa anslag på tillsammans 1 000 kronor användes under budgetåret 1945/46 302 kronor. Vi föreslå, att till en sociologisk institution ställes ett halvt kanslibiträde (gemensamt med seminariet för statskunskap) till förfogande. Vidare föreslås ett materielanslag å 4 500 kronor samt ett extra personalanslag å 2 000 kronor. Till anslag för sociologiska fältarbeten har upptagits 1 500 kronor. Ytterligare föreslås ett engångsanslag för bokinköp på 10 000 kronor. D e t synes nödvändigt a t t den sociologiska institutionens lokalfråga får en provisorisk lösning, innan den gemensamma samhällsvetenskapliga institutionen kan komma till stånd.

Sammanfattning. Budgetåret 19If5/Ji-6. (stats- och fondmedel)

Kommitténs förslag. (statsmedel) 1 biblioteksamanuens (Ex 15)

Nationalekonomiska

institutionen. Materielanslag m. m

Statistiska institutionen.

5 383

1 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag Exkursionsanslag

5) Ö0O 3 000 1 500

I. 1 kontorsbiträde (Eo 4) Materielanslag

5 709

1 kanslibiträde (Eo 7) 1 räknebiträde (Eo 7) 1 räknebiträde (Eo 4) Materielanslag Extra personalanslag . . .

7 000 3 000

II. Hålkortsavdelningen: förste assistent (föreståndare) 1 operatris (Eo 4) Servicekostnader 2 000 Engångsanslag för inköp av hålkortsmaskiner . . 27 50O 7

98 Budgetåret 1945/46. (stats- och fondmedel)

Kommitténs förslag. (statsmedel)

Seminariet för statskunskap. Hyresanslag Materielanslag m. m Exkursionsanslag Geografiska institutionen.

1 220 2 087 133

1 kartbiträde (Eo 7) 1 kontorsbiträde (Eo 4) Materielanslag (1946/47) . . 13 210

Sociologiska institutionen. Fältarbeten m. ni.

% kanslibiträde (Eo 7) Hyresanslag Materielanslag Extra personalanslag Exkursionsanslag

3 610 6 000 2 500 500

1 kartbiträde (Eo 7) 1 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag 19 210 Exkursionsanslag för kulturgeografien 3 500 Kulturgeograf, fältarb 1 500 y2 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag 4 500 Extra personalanslag 2 000 Fältarbeten 1 500 Engångsanslag (bokinköp) . 10 000

Lunds universitet. Angående den planerade gemensamma samhällsvetenskapliga institutionen har kommittén emottagit följande skrivelse från rektorn vid Lunds universitet: Härmed har jag äran överlämna förslag till användning av den pediatriska klinikens nuvarande byggnad för en blivande samhällsvetenskaplig institution. Om detta förslagha efter föregående överläggningar följande ämnesrepresentanter enat sig: Professorn i statistik Carl-Erik Quensel, professorn i nationalekonomi med finansrätt Johan Åkerman, professorn i praktisk filosofi Åke Petzäll (tillika representerande ämnet sociologi), professorn i statskunskap Fredrik Lagerroth. Dessutom ha i överläggningarna deltagit professorn i civilrätt med internationell privaträtt Folke Schmidt samt universitetets prorektor professor Assar Hadding. Sedan vederbörande ämnesrepresentanter framlagt sina önskemål rörande utrymme, framgick det att ifrågavarande byggnad visade sig ganska precis motsvara vad som kunde för en avsevärd tid anses behövligt för ämnena statistik, nationalekonomi, statskunskap, praktisk filosofi med sociologi. Förslagsvis kan byggnaden med sina tre våningar lämpligen disponeras på följande sätt: Bottenvåningen tages i anspråk för statistiken och rummen disponeras sålunda. Rumsserien i byggnadens västra del anslås till lärar- och forskarrum med undantag av ett större rum, vilket lämpligen användes som rum för räknebiträden ocli tillika för det högre statistiska seminariets sammanträden. Det stora rummet i södra flygeln lämpar sig väl till föreläsningssal, gemensam för hela institutionen. Motsvarande norra rum föreslås att bli räknelaboratorium för de studerande och kan vid behov användas även av nationalekonomerna. — — — Våningen en trappa upp motsvarar synnerligen väl nationalekonomiens behov. I den långa filen av rum utefter västra fasaden finnas utrymmen för professorer, biträdande lärare, amanuenser och forskare. Dessutom kan här fås ritsal, räknesal och materialrum. Den stora södersalen är lämplig som en för de olika avdelningarna gemensam biblioteks- och läsesal. Motsvarande rum i norra flygeln är passande som gemensamt seminarie- och tidskriftsrum. I den mån föreläsningssalen i bottenvåningen visar sig

99 otillräcklig för alla föreläsningar, kan sistnämnda rum också tas i anspråk för föreläsningsändamål. Våningen två trappor upp delas mellan professor Petzälls avdelning och statskunskapen. Längst i söder inrymmes den praktiska filosofien och sociologien. Hörnrummet i sydväst lämpar sig väl som professorsrum och rummet omedelbart norr därom till rum för biträdande lärare. Rummen i södra flygeln kunna efter diverse väggars borttagande göras om till ett enda stort rum, lämpligt som seminarie- och arbetsrum. Återstoden av våningen tas i anspråk av statskunskapen. De tre större rummen i mittpartiet mot väster kunna tillika med tamburerna o. s. v. medelst borttagande av väggar göras om till ett enda stort rum, lämpligt som läsesal med bibliotek. De fyra återstående rummen i filen bli lärare-, amanuens- och forskarrum. Ett stort rum för uppställande av parlamentariskt tryck kan fås i norra flygeln genom borttagande av väggar. Lokal för seminarieövningar finns i mellanvåningens seminarierum. Den mycket rymliga källareavdelningen kan användas för förvaring av materiel, arkivalier, böcker o. s. v. samt framför allt för institutionens maskinella utrustning. Särskilt har framhållits att här lämpliga rum kan inredas för uppställande av hålkortsaggregat. Vid behov kan källaren också användas för uppställande av klädskåp. Däremot lämpar sig källaren knappast som arbetslokal för forskare eller studerande. Vad beträffar villkoren för byggnadens disposition, är först att framhålla att enligt uppgift av professor Siwe uppförandet av den nya barnkliniken sannolikt kan ta sin början vid nyåret 1947. Överflyttningen torde då med säkerhet kunna ske vid början av 19-19. Då man torde böra beräkna att den gamla byggnadens iordningställande för sitt nya ändamål i varje fall tar fyra a fem månader i anspråk, kan icke det vetenskapliga arbetet i den samhällsvetenskapliga institutionen i dess nya lokaler ta sin början förrän höstterminen 1949. Vad angår förutsättningarna för dispositionen av nuvarande barnkliniken för nytt ändamål anmärkes vidare följande. Klinikbyggnaden är belägen å det s. k. södra lasarettsområdet samt äges av Malmöhus läns landsting. Efter förhandlingar mellan landstingets förvaltningsutskott och det större akademiska konsistoriet har förslag framlagts, att södra lasarettsområdet skall överlämnas till universitetet och därå uppförda byggnader skulle efter inlösen övertagas av universitetet, så snart ersättningsbyggnader uppförts å det s. k. norra lasarettsområdet. Landstinget har som förutsättning för södra lasarettsområdets överlämnande uppställt krav på bland annat att den tomt, som för närvarande disponeras av härvarande folkskoleseminarium skall i en framtid ställas till landstingets förfogande för lasarettsändamål. Genomförandet av detta projekt kräver Kungl. Maj:ts och riksdagens medverkan och betydande statsanslag, bland annat för uppförande i en framtid av ett nytt seminarium, komma att erfordras. Förslaget överlämnas i dagarna av konsistoriet till kanslern för rikets universitet. Slutligen bör framhållas, att frågan om en framtida användning av pediatriska klinikens nuvarande byggnad även blir beroende av den generalplan för universitetets byggnadsverksamhet, som kommer att utarbetas. Vidare må framhållas att varken konsistoriets byggnadsberedning eller konsistoriet självt tagit ståndpunkt till förslaget. Detta torde lämpligen böra ske först efter det att den socialvetenskapliga forskningskommitténs betänkande i sin helhet överlämnats till universitetsmyndigheterna för yttrande. Beträffande kostnaderna för byggnadens omändring till samhällsvetenskaplig institution komma de väsentligen att bli av två slag. Dels kräves kostnader för rummens ändamålsenliga disposition genom sammanslagning av en del smärre rum till större, för målning, värmelednings- och sanitetsanläggningar, upptagande av nya eller större fönster o. s. v., dels kommer inredningen med möbler, bokhyllor, maskinella anordningar och dylikt i betraktande.

100 Beräkningar av den förra gruppen av kostnader äro på nuvarande stadium praktiskt taget omöjliga att utföra, då man ej vet hur byggnaden kommer att ta sig ut, när evakueringen en gång är verkställd. I alla händelser kräver en sådan beräkning en långt mer ingående och allsidigare undersökning än nu varit möjlig. Vad inredningen angår, anser professor Quensel, att med i anspråktagande av möbler från den nuvarande statistisk-matematiska institutionen två tredjedelar av hans behov är tillgodosett. Däremot göra de övriga ämnesrepresentanterna anspråk på fullständig och helt ny inredning. Vad den 1949 skulle komma att belöpa sig på är i detta nu mycket svårt att säga. Den frågan torde likaledes tills vidare lämpligen böra hållas öppen. Det har under diskussionen framhållits att den lösning av det samhällsvetenskapliga problemet vid Lunds universitet, som här ovan skisserats, icke är den enda tänkbara. Möjligheten av andra ämneskombinationer är icke utesluten. Byggnadsfrågan kan eventuellt lösas på annat sätt, eventuellt genom nybyggnad. Men den här framlagda planen har dock ansetts så värdefull att den synts väl förtjänt av att noga övervägas. Till sist må tilläggas att med denna användning av barnkliniken för de fyra samhällsvetenskapliga huvudämnena ingen plats i denna byggnad kan beredas för ett tilltänkt socialinstitut för södra Sverige.

Såsom framgår av ovanstående skrivelse har vid Lunds universitet utarbetats e t t förslag rörande den gemensamma samhällsvetenskapliga institutionens lokalfråga. Förslaget synes erbjuda möjlighet till en god lösning av denna fråga. E n biblioteksamanuenstjänst, till en början placerad i lönegrad Ex 15, bör omedelbart inrättas. Biblioteksamanuensen skall tjänstgöra vid institutionerna i nationalekonomi, statistik, statskunskap och sociologi. Den nationalekonomiska institutionen disponerar endast över ett rum, som användes till seminariebibliotek. Biblioteket kom till stånd hösten 1944. För bokinköp och materiel erhöll institutionen under budgetåret 1945/46 ett anslag å 2 404 kronor, varav 1 500 av fondmedel. Vi föreslå, att en kanslibiträdestjänst (Eo 7) inrättas vid institutionen. Vidare föreslås a t t ett årligt materielanslag av statsmedel å 9 000 kronor och ett extra personalanslag å 3 000 kronor skall utgå till den nationalekonomiska institutionen. Dessutom upptages ett exkursionsanslag på 1 500 kronor. E n provisorisk lösning av lokalfrågan, innan den nya samhällsvetenskapliga institutionen kan tagas i bruk, synes önskvärd. Det statistiska seminariet är för närvarande tillsammans med matematiska institutionen inrymd i en av universitetet ägd byggnad och har till sitt förfogande sex rum. Under budgetåret 1945/46 utgick ett anslag på 2 817 kronor till räknebiträde, ett materielanslag på 2 124 kronor samt ett till statistiska och matematiska seminarierna gemensamt anslag (eldningskostnader m. m.) å 1 400 kronor. Vi föreslå, att en kanslibiträdestjänst (Eo 7) och t v å räknebiträdestjänster (den ena i lönegraden Eo 7, den andra i Eo 4) inrättas vid institutionen. Vidare äro ett årligt materielanslag å 7 000 kronor samt ett extra personalanslag å 3 000 erforderliga. Ytterligare föreslås upprättandet av en hål-

101 kortsavdelning vid institutionen. Till denna avdelning bör höra en föreståndare (förste assistent) samt en operatris (Eo4). De årliga servicekostnaderna beräknas uppgå till 2 000 kronor. Till inköp av hålkortsmaskiner föreslås ett engångsanslag å 27 500 kronor. Maskinutrustningen avser att omfatta samma apparater som vid Uppsala universitet. Väsentligt ökade lokalutrymmen äro erforderliga. Statskunskapen disponerar endast en del av det allmänna humanistiska seminariebiblioteket och äger alltså ingen särskild institutionslokal. Under budgetåret 1945/46 utgick ett bokinköpsanslag å 496 kronor. Vi föreslå, att till statskunskapens förfogande ställes ett halvt kanslibiträde (gemensamt med sociologien). Vidare föreslås ett materielanslag på 6 000 kronor och ett extra personalanslag på 2 500 kronor. Dessutom erfordras exkursionsanslag å 1 500 kronor. En provisorisk lösning av lokalfrågan, innan den nya samhällsvetenskapliga institutionen kan tagas i bruk, synes önskvärd. Den geografiska institutionen förfogar över 23 arbetsrum och 2 bostadsrum (800 nr) i en med geologiska institutionen gemensam institutionsbyggnad. Vid institutionen finnas ett kartbiträde (Eo 7) och ett kontorsbiträde (Eo4). Materielanslaget utgör under budgetåret 1946/47 14 000 kronor av statsmedel. Vi föreslå, att kontorsbiträdestjänsten ombildas till en kanslibiträdestjänst i Eo 7 samt att i samband med geografiprofessurens dubblering, det nu utgående materielanslaget höjes med tills vidare 6 000 kronor. Vidare föreslås för kulturgeografiens del ett exkursionsanslag på 3 500 kronor samt ett anslag för fältarbeten å 1 500 kronor. Behovet av ökade lokalutrymmen, enligt institutionsföreståndaren erfordras 2 000 m2, kan starkt vitsordas. Någon sociologisk institution finnes för närvarande icke. Vi föreslå att till sociologiens förfogande ställes ett halvt kanslibiträde (gemensamt med statskunskapen). Vidare föreslås ett materielanslag å 4 500 kronor samt ett extra personalanslag å 2 000 kronor. Till anslag för sociologiska fältarbeten har upptagits 1 500 kronor. Ytterligare föreslås ett engångsanslag för bokinköp på 10 000 kronor. En provisorisk lösning av lokalfrågan, innan den nya samhällsvetenskapliga institutionen kan tagas i bruk, synes önskvärd. Sammanfattning. Budgetåret 19^5/^6. (stats- och fondmedel) Na ti onalekonomiska institutionen.

— Materielanslag —

Kommitténs förslag. (statsmedel) 1 biblioteksamanuens (Ex 15) 2 404?

1 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag Exkursionsanslag

9 000 3 000 1 500

102 Statistiska seminariet.

Budgetåret 1945/46. (stats- och fondmedel)

Kommitténs förslag. (statsmedel)

Anslag till räknebitr

2 817

Materielanslag

2124 Materielanslag m. m.

Sociologiska institutionen.

7 000 3 0OO

II. Hålkortsavdelningen: 1 förste assistent (föreståndare) 1 operatris (Eo 4) Servicekostnader 2 000 Engångsanslag för inköp av hålkortsmaskiner . . 27 500

Seminariet för statskunskap.

Geografiska institutionen.

I. 1 kanslibiträde (Eo 7) 1 räknebiträde (Eo 7) 1 räknebiträde (Eo 4) Materielanslag Extra personalanslag . . .

49©

1 kartbiträde (Eo 7) 1 kontorsbiträde (Eo 4) Materielanslag (194<6/47 års stat) 14 000

Y2 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag Exkursionsanslag

6 000 2 500 1 500

1 kartbiträde (Eo 7) 1 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag 20 000 Exkursionsanslag för kulturgeografi 3 50O Kulturgeografiska fältarbeten 1 500 y2 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag Fältarbeten Engångsanslag för bokinköp

4 500 2 000 1 500 10 000

Stockholms högskola. Den socialvetenskapliga institutionen. Vid Stockholms högskola finnes en socialvetenskaplig institution som till sitt förfogande har vissa lokaler i fastigheten Odengatan 61, vars tomt äges av Stockholms stad. Fastigheten uppfördes för högskolans socialvetenskapliga institution men med villkor att lokalen i viss utsträckning skulle upplåtas åt socialinstitutet. Byggnadskostnaderna finansierades dels genom donationer av Rockefeller Foundation och Centralförbundet för socialt arbete, dels med lotterimedel. Socialinstitutet disponerar bottenvåningen och källarvåningen samt mellanvåningen för sitt bibliotek, vilket senare likväl med lika rätt skall få begagnas av högskolans och institutets elever. I våningen två trappor upp hyr socialinstitutet för närvarande ett lärarrum, och en dubblett är upplåten åt Centralförbundet för socialt arbete. De övriga tolv rummen jämte två seminarielokaler stå till socialvetenskapliga institutionens förfogande. Tre professorer, en docent och en assistent i nationalekonomi samt en professor och en docent i statskunskap disponera ett arbetsrum vardera.

103 Socialinstitutets och i samband därmed även den socialvetenskapliga institutionens lokalfrågor behandlades i socialutbildningssakkunnigas betänkande (SOU 1944:29). Med utgångspunkt från socialinstiutets behov av ökat lokalutrymme framhöllo de sakkunniga bland annat följande: Skulle institutets verksamhet i sin helhet överflyttas till andra lokaler — vilka med hänsyn till samarbetet med Stockholms högskola även böra ligga i närheten av Observatoriekullen — kommer härvid främst i fråga Tekniska högskolans gamla byggnad Drottninggatan 95. Denna, som tillhör kronan och kommer att bli ledig under de närmaste åren, därest föreliggande nybyggnadsplaner för Tekniska högskolan genomföras, är ännu i fullt användbart skick, även om omläggning av golven samt rätt betydande ombyggnadsarbeten i övrigt måste anses erforderliga. Socialinstitutet borde i så fall disponera huvuddelen av denna byggnad. Dess återstående delar kunde upplåtas dels åt Stockholms högskola, dels åt sådana bildningsorganisationer, vilka bedriva en mera omfattande verksamhet på samhällskunskapens område och med vilka institutet därför, enligt vad som tidigare framhållits, bör söka samarbete. Slutligen kan även ifrågasättas, huruvida icke helt nya lokaler borde uppföras för socialinstitutet och dess bibliotek. Ur många synpunkter skulle en sådan nybyggnad erbjuda stora fördelar. Den skulle visserligen draga betydligt större kostnader än de lösningar, vilka i det föregående diskuterats, men å andra sidan ge möjlighet att uppnå en för längre tid bestående, tillfredsställande lösning av lokalfrågan. Den allvarligaste svårigheten ligger här i anskaffandet av lämplig tomt. På redan anförda grunder bör socialinstitutet förläggas inom de »högskolekvarter» som vuxit upp kring Observatoriekullen och några andra tomter inom detta område än de redan nämnda torde sannolikt endast till förhållandevis stora kostnader kunna göras disponibla för ändamålet. Därtill kommer, att en överflyttning till andra lokaler — vare sig i fastigheten Drottninggatan 95 eller i ett eventuellt nybygge — skulle komma att aktualisera vissa svårlösta problem i avseende på det socialvetenskapliga biblioteket. Detta, vilket såsom institution tillhör socialinstitutet, har ursprungligen uppkommit genom sammanförande av det bibliotek, vilket tidigare tillhörde centralförbundet för socialt arbete men skänkts till institutet, med vissa av högskolan deponerade n.*ndre institutionsbibliotek. Sedermera har biblioteket kraftigt vuxit genom nyförvärv, vilka i huvudsak bekostats dels genom en särskild donation av Rockefeller Foundation (numera förbrukad), dels av medel, som anslagits av socialinstitutet. Löner och administration ha under hela tiden bekostats uteslutande av institutets medel. Biblioteket utnyttjas i ungefär samma utsträckning av lärare och studerande vid såväl högskolan som institutet. En uppdelning av bokbeståndet, vilken torde bliva nödvändig därest biblioteket skulle följa institutet till nya lokaler, skulle dels stöta på stora praktiska svårigheter, dels vara olycklig, enär de båda nämnda grupperna av bibliotekets kunder i stor utsträckning utnyttja samma litteratur. Å andra sidan skulle det såväl för institutets som för högskolans lärare och studerande, oavsett i vilken utsträckning var och en av de nämnda institutionerna ha juridisk rätt till bibliotekets bokbestånd, innebära en visserligen måttlig men dock fullt påtaglig olägenhet att i framtiden icke vidare disponera ett fackbibliotek i anslutning till undervisningslokalerna. Av dessa skäl synes det vara önskvärt, att lokalfrågan löses i ett sammanhang för socialinstitutet och högskolans socialvetenskapliga institution. Härvid är att märka, dels att högskolan över huvud har stort behov av nya lokaler, dels att med nuvarande snabbhet i accessionen bibliotekslokalerna inom ett par decennier kunna antagas bli otillräckliga för socialvetenskapliga bibliotekets behov. Vid en lämplig tidpunkt bör en ny, för socialinstitutets och högskolans socialvetenskapliga institution gemensam byggnad upp-

104 föras inom det här berörda området, eventuellt på tomten Drottninggatan 95, därest icke möjligen högskolans fastighet Odengatan 63, som för närvarande användes av biokemiska institutionen, då kan ställas till förfogande för ändamålet och sammanbyggas med huset Odengatan 61. Det synes vara rimligt, att vid en sådan nybyggnad staten i en eller annan form bidrager med ett belopp, som motsvarar socialinstitutets andel i de blivande lokalerna.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 153 till 1945 års riksdag uttalade departementschefen härom följande: Sedan tekniska högskolan lämnat lokalerna vid Drottninggatan och förutsättningar därigenom inträtt för den av de sakkunniga planerade anordningen på längre sikt kan frågan om ombyggnads- och inredningsarbeten för institutets räking, dels i fastigheten Drottninggatan 95, dels eventuellt i fastigheten Odengatan 61, upptagas till prövning. Förstnämnda fastighet har visserligen, såsom byggnadsstyrelsens utlåtande ger vid handen, föreslagits såsom tomt för en blivande nybyggnad för Kungl. biblioteket. En förläggning av socialinstitutet till Stockholms högskolas omedelbara grannskap motsvarar emellertid ett starkt behov både från institutets och högskolans sida, varför tanken att utnyttja tomten Drottninggatan 95 för institutets räkning synes mig naturlig. Utan att nu taga ställning till detta uppslag, anser jag, att förutsättningarna för dess förverkligande böra närmare undersökas, i samband varmed Kungl. bibliotekets byggnadsfråga bör upptagas till förnyad prövning.

Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 185 att vad departementschefen anfört angående socialinstitutets i Stockholm lokalfråga icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande. Enligt vår mening bör den socialvetenskapliga institutionen vid Stockholms högskola utvidgas att omfatta även ämnena sociologi och statistik och alltså bli en motsvarighet till de föreslagna samhällsvetenskapliga institutionerna vid universiteten. Det är uppenbarligen icke möjligt att i fastigheten Odengatan 61 få ett tillfredsställande utrymme både för en dylik utvidgad socialvetenskaplig institution och för socialinstitutet. Såsom socialutbildningssakkunniga särskilt framhållit skulle en separation mellan socialvetenskapliga institutionen och socialinstitutet vara förenad med påtagliga olägenheter, framför allt med hänsyn till det gemensamma biblioteket. Även för övrigt synes en sådan utveckling icke önskvärd. Slutsatsen härav måste bli att såväl socialvetenskapliga institutionen som institutet gemensamt böra erhålla större lokaler. Socialutbildningssakkunnigas förslag om att för detta ändamål utnyttja den gamla tekniska högskolan synes oss lämpligt och värt att upptagas till närmare övervägande. I den nya socialvetenskapliga institutionen bör såsom tidigare nämnts plats beredas även för institutionen för försäkringsmatematik och matematisk statistik. Avsikten härmed är att främja ett organiserat samarbete mellan undervisningen och forskningen inom statistik respektive försäkringsmatematik och matematisk statistik.

105 Vid den socialvetenskapliga institutionen finnas inga biträdesbefattningar och knappast heller några egentliga materielanslag. Under senaste året har ett anslag å 1 000 kronor utgått till den socialvetenskapliga institutionen (nationalekonomi), och statskunskapen har disponerat ett tillfälligt anslag å 1 000 kronor. Den socialvetenskapliga forskningen vid högskolan synes böra utrustas med tekniska och materiella resurser motsvarande universitetens. Med hänsyn till att socialvetenskapliga biblioteket från socialinstitutet erhåller ett årligt bokanslag å 6 000 kronor (högskolan lämnar intet bidrag), och att omkring hälften av denna summa torde användas för litteraturförvärv inom områden som även socialvetenskaperna vid högskolan ha att uppmärksamma, synas kostnaderna för bokinköp bli något mindre. Vi föreslå att nationalekonomien erhåller 1 kanslibiträde (Eo 7) samt statskunskapen och sociologien gemensamt ett kanslibiträde (Eo 7). I materielanslag bör till nationalekonomien utgå 8 000, till statskunskapen 5 000 och till sociologien 3 500 kronor samt till extra personalanslag respektive 3 000, 2 500 och 2 000 kronor. Till den nationalekonomiska institutionen bör vidare utgå ett exkursionsanslag på 1 500 kronor och till sociologiska fältarbeten ett anslag å 1 500 kronor. Likaledes bör sociologien tilldelas ett engångsanslag för bokinköp på 10 000 kronor. När frågan om statistikprofessurens ställning vid högskolan lösts, bör även den erhålla en institution med biträden och anslag i proportion till universiteten. Någon särskild hålkortsanläggning torde icke erfordras, då tillgång till dylik finnes bland annat på Stockholms stads statistiska kontor. Den geografiska institutionen vid högskolan är förlagd till gamla observatoriet. Institutionen har varken kanslibiträde eller kartbiträde. Till institutionen utgår ett anslag från högskolan å 2 400 kronor, av särskilda fondmedel 5 900 kronor samt sedan den 1 juli 1946 ett provisoriskt statsanslag å 3 800 kronor. Vi föreslå 1 kartbiträde (Eo 7) samt 1 kanslibiträde (Eo 7). Vidare behoves för den kulturgeografiska verksamheten ett materielanslag på 3 000 kronor. Liksom i fråga om universiteten bör för kulturgeografiens del ett exkursionsanslag på 3 500 kronor och ett anslag till fältarbeten å 1 500 kronor utgå till institutionen. Även det ekonomisk-historiska institutets behov bör i detta sammanhang uppmärksammas. Vid institutet förekommer regelbundet ett omfattande räknearbete. Härför kräves 1 räknebiträde i den högre lönegraden (Eo7). Institutet har ett materielanslag från högskolan på 1 500 kronor. Materiel anslaget har beräknats till 2 000 kronor och det extra personalanslaget till 1 000 kronor.

106 Sammanfattning. Budgetåret

19 hö.

Kommitténs

Nationalekonomiska institutionen.

förslag.

Materielanslag

1 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag Exkursionsanslag

8 000 3 000 1 500

Materielanslag

1 000

)A kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag

5 000 2 500

1 kartbiträde (Eo 7) 1 kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag

9 200

Institutionen för statskunskap. Geografiska institutionen. Materielanslag (särskilda fondmedel)

6 200 5 900

Exkursionsanslag Kulturgeogr. fältarbeten

Sociologiska institutionen.

..

3 500 1 500

% kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag 3 500 Extra personalanslag 2 000 Engångsanslag för bokinköp 10 000

Ekonomiskhistoriska institutet. Materielanslag

1 500

1 räknebiträde (Eo 7) Materielanslag Extra personalanslag

2 000 1 000

Göteborgs högskola. Nationalekonomien och statskunskapen vid Göteborgs högskola sakna helt institutioner, biträdespersonal och materielanslag. Statistiken har icke förekommit som undervisningsämne vid högskolan förrän innevarande höst. Däremot finnes en geografisk institution. Även vid Göteborgs högskola är det enligt vår uppfattning nödvändigt, att en gemensam samhällsvetenskaplig institution upprättas, inrymmande delinstitutioner för ämnena nationalekonomi, statskunskap, statistik och sociologi. Av de överläggningar som förts med representanter för högskolan rörande denna fråga har framgått, att en dylik institution knappast kan förläggas till någon högskolan tillhörande byggnad. Ett nybygge torde under sådana förhållanden bli nödvändigt. Då den samhällsvetenskapliga institutionen icke synes behöva få en sådan omfattning att den kan göra anspråk på att ensam disponera en dylik byggnad, har den tanken framförts att institutionens lokalfråga bör ordnas i samband med socialinstitutet, vilket även torde vara i behov av att inom en nära framtid erhålla nya lokaler. Detta förslag synes oss värt att noggrant prövas. För den socialvetenskapliga forskningen i Göteborg är det av vital betydelse att få tillgång till ett välförsett specialbibliotek. Då det största socialvetenskapliga biblioteket torde finnas vid handelshögskolan och upp-

107 rättandet av flera stora specialbibliotek i Göteborg knappast torde komma i fråga, har det synts naturligt att söka få till stånd ett för handelshögskolan, den socialvetenskapliga institutionen och eventuellt också socialinstitutet gemensamt bibliotek. En förutsättning härför är tydligen att den planerade nybyggnaden kan förläggas i närheten av handelshögskolans nya tomt. Vi vilja, utan att närmare ha undersökt förutsättningarna och formerna för ett dylikt samarbete, rekommendera en lösning efter dessa linjer. Det torde i första hand ankomma på vederbörande högskolemyndigheter och socialinstitutet liksom på de i februari 1946 tillkallade utredningsmännen med uppgift att behandla frågan om en utvidgning av verksamheten vid Göteborgs handelshögskola att härvidlag framlägga ett konkret förslag. Att innan den nya samhällsvetenskapliga institutionen kommit till stånd utrusta socialvetenskaperna vid Göteborgs högskola med biträdespersonal och materielanslag i den utsträckning som motsvarar högskolans storlek torde icke vara möjligt. Vi ha likväl, för att förbereda en kommande, mer fullständig organisation av socialvetenskaperna, velat föreslå att ett årligt gemensamt materielanslag å 12 000 kronor tilldelas ämnena nationalekonomi, statskunskap, statistik och sociologi. Till vardera nationalekonomien och statskunskapen bör vidare utgå ett exkursionsanslag å 1 000 kronor och till sociologien dels ett engångsanslag å 10 000 kronor för bokinköp, dels ett årligt anslag till fältarbeten å 1 500 kronor. Den geografiska institutionen är belägen i Sjöfartsmuseets byggnad. Institutionen har under år 1946 haft ett anslag på 4 300 kronor från hög skolan och av gåvomedel 1 200 kronor. Vi föreslå att den geografiska institutionens materielanslag höjes med 4 000 kronor samt att ett exkursionsanslag å 2 000 och ett anslag till kulturgeografiska fältarbeten å 1 500 kronor tilldelas institutionen.

Sammanfattning. Budgetåret ]9^6. Geografiska institutionen.

Materielanslag (dito av gåvomedel

Kommitténs 4 300 1 200)

•

Materielanslag

förslag. 8 300

Exkursionsanslag 2 00O Kulturgeogr. fältarbeten . . . 1 500 Gemensamt materielanslag till nationalekonomi, statskunskap, statistik och sociologi 12 000 Exkursionsanslag: statskunskap 1 OOO nationalekonomi 1 000 Fältarbeten, sociologi 1 500 Engångsanslag för bokinköp, sociologi 10 000

Kap. V. Licentiand- och doktorandstipendier. Framförda önskemål. Till chefen för ecklesiastikdepartementet ha ingivits tvenne framställningar, den ena av statsvetenskapliga intresseförbundet, daterad den 4 juli 1946, den andra av Sveriges förenade studentkårer, daterad den 12 juli 1946. Dessa båda framställningar ha sedermera överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörande av det givna utredningsuppdraget. Skrivelsen från statsvetenskapliga intresseförbundet är av följande lydelse: Med stor tillfredsställelse har statsvetenskapliga intresseförbundet hälsat tillsättandet av den socialvetenskapliga forskningskommittén i september 1945. En tidsenlig lösning av den samhällsvetenskapliga forskningens organisation och undervisningen i de samhällsvetenskapliga ämnena synes nu kunna skönjas även i vårt land. De direktiv, som förelagts den nya kommittén, vittna också om en ur förbundets synpunkt glädjande syn på dessa problem från statsmakternas sida. De problem, som kommittén har att söka lösa, äro av mycket brådskande natur samtidigt som det nu igångsatta utredningsarbetet ytterst måste syfta till åstadkommande av en koordinerad utveckling av den samhällsvetenskapliga organisationen vid de svenska universiteten och den svenska förval tningsappara ten. Enligt förbundets mening finnes det dock vissa problem beträffande den samhällsvetenskapliga forskningens organisation, som äro så betydelsefulla, att förslag härom böra framläggas snarast möjligt. Detta gäller framför allt åtgärder för att trygga den fortsatta forskningen inom de samhällsvetenskapliga ämnena. Efterfrågan på personer med samhällsvetenskaplig utbildning, vilka som regel avlagt statsvetenskaplig examen, är för närvarande stark. Denna utveckling är icke att förvåna sig över. Såväl för statsförvaltningen som näringslivet finns det ett allt mera ökat behov av personer med samhällsvetenskaplig utbildning och detta gör att de av ekonomiska skäl hellre omedelbart tar anställning än fortsätter med högre studier och ökar sin skuldsättning. Enligt förbundets mening har statsvetenskaplig examen visat sig väl användbar på många områden såväl inom statsförvaltningen som näringslivet. De 280 politices magistrar som hittills utexaminerats, ha också över lag erhållit goda befattningar och gjort betydelsefulla insatser. Vid universiteten och högskolorna läsa för närvarande cirka 300 på statsvetenskaplig examen och för varje läsår ökar antalet politices studerande. Även om det ur de synpunkter, som statsvetenskapliga intresseförbundet närmast har att bevaka, enbart är glädjande, att de nyutexaminerade politices magistrarna så snabbt vinna anställning, måste förbundet dock anse det önskvärt, att unga begåvade politices magistrar icke av ekonomiska skäl tvingas avbryta sina samhällsvetenskapliga studier i och med avläggandet av den statsvetenskapliga examen. Den utbyggnad, som kan förväntas beträffande den samhällsvetenskapliga forskningen och undervisningen i vårt land, kräver ett stort antal unga forskare. Dessa torde vara omöjliga att uppdriva, om

109 icke fortsatt forskning inom universitetens och högskolornas ram ter sig lika lockande för de utexaminerade som omedelbar anställning inom förvaltning eller näringsliv. Detta problem har tidigare vid åtskilliga tillfällen berörts av företrädare för den samhällsvetenskapliga forskningen i vårt land. Förbundet vill i detta sammanhang erinra om vad professor Gunnar Myrdal skriver i sin bok Universitetsreform (Stockholm 194*5): »Låt det bli klart utsagt att vad vi i främsta rummet behöver är ej flera professurer utan flera befattningar för yngre forskare, och jag menar avlönade anställningar för studenter ända nedifrån kandidatstadiet och upp. Enligt min mening borde vi i ett ämne såsom nationalekonomi för varje professur ha minst fem och helst tio lägre tjänster för nya forskare. Önskemålet att vid våra universitet och högskolor i större utsträckning kunna försörja unga forskare är till en början ett elementärt demokratiskt krav på att den akademiska banan skall stå öppen för alla, även de medellösa. Med den ökade tillströmningen till den lärda banan skulle vi också vinna ett kvalitativt bättre urval för professorsbefattningarna.» Behovet av bättre ekonomiska möjligheter för de yngre samhällsforskarna är emellertid icke enbart motiverat ur synpunkten att trygga den högre och lägre akademiska undervisningen. Lika nödvändigt är att unga samhällsvetare genom ytterligare högre studier i sina respektive huvudämnen göras ännu bättre skickade för förvaltningens och näringslivets behov. Sannolikt måste man räkna med en kraftig utvidgning av det statliga utredningsväsendet med tyngdpunkten förlagd till nya betydelsefulla utredningar på det ekonomiska, statistiska och sociala området. Samhällets vidgade inflytande på det ekonomiska området kommer även att fordra ingående ekonomiska och strukturella undersökningar. De olika statliga och privata forsknings- och utredningsinstitut, som tillkommit de senaste åren, stå samtliga inför betydelsefulla arbetsuppgifter. Överallt hämmas emellertid igångsättandet av nya undersökningar, utbyggandet av dessa institut eller tillskapandet av nya sådana av att kvalificerade forskare med djupare insikter i de samhällsvetenskapliga problemställningarna än vad den statsvetenskapliga examen kan ge saknas. För de olika utredningsuppgifter och nya organ, som komma att tillskapas, behövs det sålunda enligt förbundets mening ett stort antal yngre samhällsvetare med fördjupade samhällsvetenskapliga insikter och med förmåga att på egen hand analysera ekonomiskt och statistiskt material samt utföra undersökningar av god vetenskaplig klass. Förbundet vill i detta sammanhang påpeka, att de yngre samhällsvetare, som nu förbereda licentiat- eller doktorsavhandlingar, nästan utan undantag redan äro anställda, vilket för deras del ofta innebär en orimlig påfrestning, emedan det för dem gäller att dels sköta sitt ordinarie arbete, dels söka forska vidare. På vissa håll — detta gäller särskilt de privata ekonomiska utredningsinstituten — har man emellertid generöst erbjudit de unga forskarna att utföra sina avhandlingar på sin ordinarie tjänstetid. På så sätt ha de vunnit önskad arbetsro samtidigt som de befriats från ekonomiska bekymmer. Det är emellertid ett förhållandevis ringa antal samhällsvetare, som på detta sätt kunna fortsätta sina högre studier i form av ordinarie arbete. Såvida icke den samhällsvetenskapliga forskningen i vårt land skall helt hämmas på grund av bristen på unga forskare och viktiga statliga och privata utredningsuppgifter eftersättas, är det enligt förbundets mening nödvändigt att i första hand vid universitet och högskolor omedelbart tillskapas möjligheter för de yngre samhällsvetarna att ägna sig åt fortsatt forskning. Även den möjligheten, att samhällsvetare anställda inom statsförvaltningen på sin ordinarie arbetstid få tillfälle att vetenskapligt speciminera, bör bli föremål för prövning. Beträffande förstnämnda alternativ synes man endast kunna uppnå resultat, om särskilda samhällsvetenskapliga stipendier av statsmedel ställas till de studerandes förfogande. Dessa stipendier borde utgå såväl för licentiander som dok-

110 torander och böra göras så stora, att de verkligen kunna förmå de unga samhällsvetarna att kvarstanna vid universiteten och högskolorna i och för fortsatt högre forskning. I detta sammanhang bör även uppmärksammas de som antingen avlagt pol. mag. eller fil. lic. i något av de samhällsvetenskapliga ämnena och redan uppnått förhållandevis goda inkomster. Av dessa finnes såsom tidigare nämnts en icke ringa del, som vid sidan av sitt förvärvsarbete bedriva högre studier. Såvida icke dessa kunde på sin ordinarie arbetstid få tillfälle att forska vidare, skulle det vara en mycket stor fördel, om de kunde förmås att för några år helt avbryta sitt förvärvsarbete och omedelbart ägna sig åt fortsatta studier. För att så skall ske är det emellertid nödvändigt, att dessa stipendier sättas så höga att beloppen stå i rimlig relation till den genomsnittslön, som vederbörande i regel tidigare innehaft. På grund härav anser förbundet, att dessa samhällsvetenskapliga forskarstipendier för doktorander förslagsvis böra sättas till lägst 600 kronor i månaden och för licentiander till lägst 400 kronor i månaden. Beträffande antalet dylika stipendier har förbundet för dagen icke något bestämt yrkande, men det synes lämpligt om till en början 10 licentiandstipendier och 5 doktorandstipendier inrättas förslagsvis redan från och med 1 januari 1947. Stipendierna böra för bägge kategorierna innehavas två år i taget. Förbundet vill understryka vikten av att de olika samhällsvetenskapliga institutionerna samtidigt — i avvaktan på en slutlig reglering — få särskilda anslag för biträdespersonal etc. Detta är en förutsättning för ett mera effektivt forskningsarbete.

Skrivelsen från Sveriges förenade studentkårer är av följande lydelse: Med anledning av den skrivelse till Herr Statsrådet som avlåtits av statsvetenskapliga intresseförbundet med begäran om inrättande av forskarstipendier åt licentiander och doktorander i samhällsvetenskapliga ämnen ber Sveriges förenade studentkårer att få framföra följande synpunkter. Sveriges förenade studentkårer hälsar givetvis med tillfredsställelse det initiativ, som här tagits av statsvetenskapliga intresseförbundet, och önskar tillfullo instämma med de synpunkter, som i skrivelsen framställts. Otvivelaktigt är det av synnerligen stor betydelse att fortsatt forskning inom de samhällsvetenskapliga ämnena stimuleras, och att personer, vilka ägna sig åt sådan forskning, erhålla ekonomiskt stöd. Emellertid visar det sig att samtliga de argument, vilka av intresseförbundet framföras för tillskapandet av licentiand- och doktorandstipendier, även äro förhanden beträffande samtliga andra ämnesområden. Som exempel härå kan endast nämnas den för den naturvetenskapliga grundforskningen i vårt land farliga utvecklingen — analog med utvecklingen inom de samhällsvetenskapliga ämnena — att industrien tack vare stora ekonomiska resurser beviljar yngre naturvetare så goda villkor i sin tjänst, att en ständig avfolkning äger rum från universitetens institutioner, där den för vetenskapens utveckling oundgängliga grundforskningen bedrives, en utveckling, som jämväl av departementschefen ansetts som ödesdiger (Kungl. Maj:ts prop. 273/46 sid. 45—47). Förhållandena synas vara likartade inom andra faktulteter. Det torde t. ex. för närvarande vara alldeles omöjligt att råda bot för den nu föreliggande bristen på jurister med högre akademisk utbildning, såvida icke forskningen på licentiand- och doktorandstadiet stimuleras genom ekonomiskt stöd från statsmakternas sida. Beträffande storleken av här ifrågavarande stipendier har vid en konferens, som den 23—25 mars 1946 avhölls i Göteborg mellan representanter för 1945 års universitetsberedning och S. F. S., av de sistnämnda uttalats att licentiandstipendierna borde uppgå till 2 500 kronor och doktorandstipendierna till 5 000 kronor. Statsvetenskapliga intresseföreningen har föreslagit 400 respektive 600 kronor i månaden. Med hänsyn till det nuvarande penningvärdet har S. F. S. i princip intet att invända mot sistnämnda förslag.

Ill Detta betydande problemkomplex kommer givetvis att i sin helhet upptagas av 1945 års universitetsberedning, men Sveriges förenade studentkårer vill för sin del instämma med statsvetenskapliga intresseförbundets synpunkt att förslag i avsikt att förbättra förhållandena snarast möjligt böra framläggas. Ett provisoriskt lösande av frågan om licentiand- och doktorandstipendier synes därför vara att föreslå, intill dess universitetsberedningen kan framlägga ett slutgiltigt förslag.

Vi ha i det föregående behandlat socialvetenskapernas personalorganisation vid de akademiska läroanstalterna. Antalet lägre befattningar, amanuens- och assistentjänster, har därvid icke tillmätts med hänsyn till rekryteringsbehovet i fråga om de högre vetenskapliga befattningarna utan endast med hänsyn till undervisningens och institutionsarbetets omedelbara behov. Det föreligger därför en lucka i det hittills framlagda programmet just beträffande rekryteringen till de högre vetenskapliga befattningarna. Vi ha ansett, att inrättandet av särskilda stipendier för högre samhälls vetenskapliga studier utgör den lämpligaste åtgärden för att fylla denna lucka. Man kunde givetvis också tänka sig att i stället öka antalet amanuensoch assistentbefattningar. Vissa skäl kunna anföras även härför, och inom de ämnen, där ett omfattande institutionsarbete förekommer, skulle några större praktiska svårigheter icke möta. Men det måste till en början beaktas, att ifrågavarande befattningar äro förenade med en ganska omfattande tjänstgöringsskyldighet, vilken måste komma att inkräkta på den tid vederbörande assistent eller amanuens kan ägna åt eget arbete. Tjänstgöringsskyldigheten växer dessutom, om vederbörande kvalificerar sig för och erhåller en högre befattning av dylikt slag, det vill säga samtidigt som hans eget forskningsarbete borde kräva allt större uppmärksamhet. Ur de anslagsbeviljande myndigheternas synpunkt synes det vidare vara en fördel, om en klar gräns kan dragas mellan de anslag som främst avse att tillgodose undervisningens och institutionsarbetets anspråk och de anslag som avse att tillgodose den vetenskapliga utbildningen. Beträffande de allmänna skäl som tala för inrättandet av särskilda stipendier för högre samhällsvetenskapliga studier kunna vi hänvisa till statsvetenskapliga intresseförbundets tidigare återgivna skrivelse. När vi i det föregående framlagt förslag rörande en förstärkning av socialvetenskapernas personella resurser, ha vi på punkt efter punkt nödgats konstatera, att bristen på kvalificerade forskare lagt hinder i vägen för en i och för sig önskvärd omedelbar utbyggnad av social vetenskapernas organisation. Särskilda stipendier synas vara det effektivaste medlet för att på längre sikt avhjälpa denna brist. Såsom statsvetenskapliga intresseförbundet framhåller, är det emellertid inte bara för de akademiska läroanstalterna nödvändigt att erhålla ett ökat antal samhällsvetenskapliga forskare utan även inom den offentliga förvaltningen och näringslivet finns otvetydigt behov

112 av större tillgång på personer med en fördjupad samhällsvetenskaplig utbildning. Skillnaden mellan kandidat- och magisterutbildningen å ena sidan och å andra sidan den högre utbildningen ligger framför allt däri, att vederbörande i sistnämnda fall har fått fullgöra en större självständig vetenskaplig undersökning. Med de vidgade uppgifter, som det moderna samhället ställs inför, är det uppenbart att den socialvetenskapliga specialutbildningen måste tillmätas en särskild betydelse. Det bör slutligen också betonas, att, även om det förslag till samhällsvetenskapliga stipendier som här framlägges icke löser den stora frågan om att underlätta studiemöjligheterna för de ekonomiskt sämre situerade, bör förslaget likväl vara ägnat att inom ett begränsat område i någon mån förbättra läget och därmed även åstadkomma ett rationellare urval vid de högre studierna. Stipendierna för högre samhällsvetenskapliga studier synas böra uppdelas i två slag, licentiand- och doktorandstipendier, för att på så vis möjliggöra en önskvärd differentiering av stipendiebeloppen. I fråga om stipendiernas storlek har statsvetenskapliga intresseförbundet, med instämmande från Sveriges förenade studentkårer, föreslagit att doktorandstipendierna skola utgå med 600 och licentiandstipendierna med 400 kronor per månad. Vid bedömandet av stipendiernas storlek har man att taga hänsyn till dels att för låga stipendier icke kunna väntas få avsedd effekt, dels att stipendierna måste stå i rimlig relation till de amanuens- och assistentarvoden, vilka fastställdes av 1945 års riksdag. Vi ha stannat inför att föreslå, att licentiandstipendierna skola utgå med ett belopp av 2 500 kronor per år och doktorandstipendierna med 5 000 kronor per år. Licentiandstipendierna, som alltså skulle få samma storlek som de redan befintliga stipendierna för högre juridiska, medicinska och tekniska studier, komma härmed i paritet med andre amanuens- och understiga med drygt tusen kronor förste amanuensarvodena, medan doktorandstipendierna komma att understiga andre- och förste assistentarvodena med ettusen respektive drygt tvåtusen kronor; det kan nämnas, att assistenternas arbetstid är cirka fem timmar per dag. Självfallet är, att stipendier å dessa belopp icke motsvara de löner stipendiaterna i regel kunna erhålla, om de istället ägna sig åt förvärvsarbete. Man torde därför knappast kunna räkna med att de, som redan avbrutit sina studier för förvärvsarbete, i högre grad skola söka sig tillbaka till universitet och högskolor inför utsikten av att erhålla dylika stipendier. Stipendierna torde i första rummet komma dem tillgodo som för närvarande bedriva studier. Genom stipendierna skola begåvade studerande kunna fortsätta sina studier utan att i samma utsträckning som hittills tvingas att omedelbart efter en grundläggande examen söka sin utkomst. Vi ha också ansett, att ur allmän utbildningssynpunkt ett större antal av något lägre stipendier är att föredraga framför ett mindre antal högre stipendier.

113 I fråga om de närmare villkoren för stipendiernas erhållande, stipendietidens längd etc. torde för de samhällsvetenskapliga stipendierna samma regler böra tillämpas, som för de andra doktorand- och licentiandstipendier, varom förslag framlagts av universitetsberedningen. Vi vilja härtill endast foga, att det är en nödvändig förutsättning, om stipendierna verkligen skola komma samhällsvetenskaperna till godo, att särskilda stipendier reserveras för de samhällsvetenskapliga ämnena. Dessa stipendier böra fördelas av de i följande kapitel föreslagna samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna vid universitet och högskolor samt utgå till studerande inom de ämnen, som äro representerade i ifrågavarande ämnesgrupper. För att säkrare kunna bedöma behovet av stipendier ha uppgifter insamlats angående antalet licentiander och doktorander inom de samhällsvetenskapliga ämnena. Det bör särskilt understrykas, att nedanstående siffror avse att såvitt möjligt innefatta endast antalet effektivt studerande licentiander och doktorander. Sålunda har exempelvis i många fall ett betydligt större antal deltagare i licentiatseminarierna kunnat redovisas. Antalet licentiander och doktorander inom de samhällsvetenskapliga ämnena under läsåret 1945—!fi-1 Licentiander Uppsala universitet Geografi Praktisk filosofi Nationalekonomi Statistik Statskunskap

10 3

Summa

Summa

12 * 8 3 }__ 28

Summa

8 3 8 6 7 32

2—3 1 17—21

Summa

7 1 3 10 21

•* 1 ^ ^~5 9—10

Stockholms högskola Geografi Praktisk filosofi Nationalekonomi Statistik Statskunskap

Göteborgs högskola Geografi Praktisk filosofi Nationalekonomi Statskunskap

5 * 8 30

Lunds universitet Geografi Praktisk filosofi Nationalekonomi Statistik Statskunskap

1 Doktorander

4> 21 8 1 6 2 1T

Bland licentianderna och doktoranderna i geografi ingår även ett mindre antal naturgeografer.

114 Vi föreslå, att vid vartdera Uppsala och Lunds universitet samt Stockholms högskola inrättas 9 licentiand- och 9 doktorandstipendier samt att vid Göteborgs högskola inrättas 5 licentiand- och 5 doktorandstipendier, avsedda för de samhällsvetenskapliga ämnena. Enligt ovanstående uppgifter skulle detta innebära, att omkring var tredje licentiand och omkring var annan doktorand skulle kunna ha möjlighet att erhålla stipendier. Av de svar som inkommit på ett till de samhällsvetenskapliga ämnesrepresentanterna utsänt frågeformulär rörande betydelsen av dylika stipendier framgår, att man genomgående räknar med en ökning av antalet doktorander och licentiander, om stipendier bli tillgängliga.

Kap. VI. Samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion. Framförda önskemål. Förslag om upprättandet av en särskild samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion ha huvudsakligen framförts dels från vissa studentorganisationer, dels av professorn i nationalekonomi med finansrätt vid Lunds universitet, Johan Åkerman. I skrivelse till Konungen den 30 september 1943 hemställde styrelsen för Sveriges förenade studentkårer, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning angående införande av en samhällsvetenskaplig fakultet vid universiteten i Uppsala och Lund. I skrivelsen, som tillkommit med anledning av ett beslut fattat å Sveriges förenade studentkårers tredje allmänna studentkonferens under februari månad samma år, framhölls, att diskussionen om den statsvetenskapliga examen klart visat önskvärdheten av att alla samhällsvetenskapliga ämnen sammanfördes till en fakultet för vinnande av ökad samordning av studierna och skapande av vidgade möjligheter till samhällsforskning. Styrelsen avstod från att närmare utveckla de skäl, som talade för inrättandet av en särskild samhällsvetenskaplig fakultet, och hänvisade i stället till en bifogad, av professor Johan Åkerman författad uppsats rörande denna fråga. Till socialvetenskapliga forskningskommittén har den 27 april 1946 överlämnats ytterligare en framställning från styrelsen för Sveriges förenade studentkårer. Denna framställning, vilken karakteriseras som ett inlägg i diskussionen angående socialvetenskaipernas ställning, har formen av en promemoria utarbetad av Sveriges förenade studentkårers undervisningsutskott. I promemorian anföres, att vid bedömande av spörsmålet, hur den socialvetenskapliga forskningen och undervisningen skulle kunna intensifieras, frågan om inrättandet av en särskild sektion inom filosofiska fakulteten, eventuellt en statsvetenskaplig fakultet, noga borde övervägas. Genom inrättandet av en sektion eller fakultet framhävdes det naturliga sammanhanget mellan de statsvetenskapliga ämnena. Härigenom skulle otvivelaktigt större möjligheter skapas att vinna beaktande för den statsvetenskapliga ämnesgruppens behov t. ex. i anslagsfrågor. Slutligen framhålles, att även om1 en särskild statsvetenskaplig fakultet skulle inrättas de båda ämnesgrupperna — den filosofiska och den statsvetenskapliga — böra betraktas som en enhet såtillvida att filosofie kandidatexamen kan uppbyggas med ämnen från båda grupperna.

116 Vidare har statsvetenskapliga intresseförbundet i skrivelse den 7 maj 1946 till socialvetenskapliga forskningskommittén bland annat behandlat frågan om den samhällsvetenskapliga forskningens ställning i den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen. Det syntes förbundet, som om de från olika håll framförda kraven på ökade möjligheter till intimare samarbete mellan företrädarna för de samhällsvetenskapliga ämnena vore värda synnerligt beaktande. Den erfarenhet som politices studerande vunnit t. ex. i universitetens undervisningsnämnder tydde på att det för närvarande förelåge vissa svårigheter för dessa discipliners företrädare att vinna gehör för sina intressen. Detta torde nog mindre bero på övriga professorers principiella ovillighet att tillgodose den samhällsvetenskapliga forskningens intressen än på en viss svårighet att sätta sig in i denna forsknings egenart och behov. Enligt förbundets mening skulle därför en samhällsvetenskaplig sektion eller fakultet fylla ett djupt känt behov. Vid valet mellan inrättandet av en särskild samhällsvetenskaplig fakultet, en samhällsvetenskaplig sektion inom en humanistisk fakultet eller en samhällsvetenskaplig sektion inom en gemensam stats- och rättsvetenskaplig fakultet ville förbundet förorda något av de två förstnämnda alternativen. Det önskade syftemålet kunde säkert uppnås, vilken av dessa båda vägar som än valdes. Under alla förhållanden vore det dock angeläget, att de studerande inom den nuvarande humanistiska sektionen bereddes tillfälle till undervisning även inom den samhällsvetenskapliga sektionen eller fakulteten. Professor Johan Åkerman har i ett flertal uppsatser1 framträtt såsom en energisk förespråkare för en samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion. Han har härvid anfört bland annat följande synpunkter: En samhällsvetenskaplig fakultet skulle få den största betydelse för grundforskningen. De skilda samhällsvetenskapernas synpunkter borde träda i kontakt med varandra och denna kontakt skulle befordras genom det regelbundna samarbetet inom ramen av en homogen fakultet. Även för målforskningen skulle den nya fakulteten betyda mycket, ty dels skulle ställningstagandet till praktiska frågor få en mera verklighetstrogen, mångsidig prägel, dels skulle universitetsrepresentanterna i ett eventuellt samhällsvetenskapligt forskningsråd kunna samarbeta inom en given ram på de för rådet betydelsefulla uppgifterna, dels slutligen skulle den akademiska återväxten befordras, varigenom utbildningen av samhällsvetenskapligt skolad arbetskraft för förvaltningen stärktes. För undervisningen skulle en samhällsvetenskaplig 1 »Statsvetenskaplig examen — mål och medel», Statsvetenskaplig tidskrift 1938; »En samhällsvetenskaplig fakultet», Statsvetenskaplig tidskrift 1943; »Samhällsvetenskaplig forskning», Stockholm 1944<; »Den samhällsvetenskapliga organisationen», Statsvetenskaplig tidskrift 194-6. — I en motion av hr Ohlin till riksdagen 1938 (I 181) förordades likaledes, under hänvisning till Åkermans förstnämnda uppsats, inrättandet av en särskild socialvetenskaplig fakultet. Se även en uppsats av professor Gustaf Åkerman, »Socialvetenskapernas gruppering», Ekonomisk tidskrift 1945, vari i första hand förordas en uppdelning av de nuvarande humanistiska sektionerna i en filologisk och en historisk—samhällsvetenskaplig avdelning.

117 fakultet betyda, att studenterna på området skulle få samma fördelar som studenterna vid de juridiska fakulteterna, de tekniska högskolorna och handelshögskolorna, nämligen en fast gemensam ram. Men viktigast vore, att studietiden skulle förkortas, ty endast en samhällsvetenskaplig fakultet kunde så organisera arbetet, att studiehandbokens normaltider höllos. Vad slutligen anslagsfrågorna beträffade, visade erfarenheten att de samhällsvetenskapliga disciplinernas representanter under den nuvarande ordningen hade svårt att göra sina synpunkter gällande. Utlandet. Danmark. Vid Köpenhamns universitet finnes en rätts- och statsvetenskaplig fakultet. Den statsvetenskapliga avdelningen omfattar 3 professorer i nationalekonomi (en fjärde professur i nationalekonomi kommer sannolikt att upprättas under loppet av år 1947), 1 professor i teoretisk statistik, 3 lektorer i nationalekonomi, 1 lektor i driftsekonomi, 1 lektor i beskrivande statistik, 1 lektor i bokföring och räkenskapskritik samt 3 undervisningsassistenter i nationalekonomi och statistik. Antalet studenter med statsvetenskaplig inriktning uppgick år 1945 till 358. Det bör framhållas, att den rätts- och statsvetenskapliga fakultetens statsvetenskapliga avdelning alltså närmast kan betecknas som en ekonomisk-statistisk sektion. Vissa andra samhällsvetenskapligt inriktade professurer falla utanför densamma. Sålunda ingå i den filosofiska fakulteten 3 professurer och 2 lektorat i historia liksom 3 professurer i filosofi. Flera av dessa lärostolars innehavare ägna sig åt modern ekonomisk historia samt samhällsetiska och sociologiska problem. Under den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten höra även 1 professur och 1 lektorat i kultur- och näringsgeografi. Vid Aarhus universitet finnes en ekonomisk och juridisk fakultet. Dess samhällsvetenskapliga lärarbefattningar äro: 1 professur i nationalekonomi, 2 professurer i driftsekonomi, 1 professur i sociologi, 1 professur i socialvetenskap och finanspolitik, 1 docentur i teoretisk statistik samt 1 undervisningsassistentbefattning i samhällsbeskrivning, knuten till nationalekonomien. Antalet ekonomistuderande uppgick år 1945 till 113. Till den humanistiska fakulteten vid Aarhus universitet höra bland annat 1 professur i filosofi (med sociologisk inriktning), 1 professur i historia och 1 professur i geografi. Norge. Den juridiska fakulteten vid universitetet i Oslo omfattar bland annat 4 professurer (varav 2 lediga), 1 docentur samt 3 universitetsstipendiatbefattningar i socialekonomi. Vidare finnes 1 lektor i statistik och 1 lärare i sociologi. Statistiken ingår i det socialekonomiska studiet. Undervisningen i sociologi gäller både socialekonomer och jurister; socialekonomi läses även av juris studerande. 372 studenter med socialekonomisk inriktning voro under hösten 1945 inskrivna vid universitetet.

118 Finland. Vid Helsingfors universitet har en statsvetenskaplig fakultet inlett sin verksamhet höstterminen 1945. Den omfattar för närvarande 10 professurer: 3 i nationalekonomi (varav 1 svenskspråkig), 1 i finanslära, 1 i allmän statslära, 1 i statistik, 1 i sociologi, 1 i socialpolitik, 1 i politisk historiai samt 1 i praktisk filosofi. Av dessa äro den svenska professuren i nationalekonomi och professurerna i statistik, sociologi, socialpolitik och politisk historia nyinrättade, medan de övriga ha överflyttats från filosofiska fakulteten. Inom filosofiska fakulteten finnes bland annat 1 professur i vart och ett av ämnena Finlands historia, finsk och skandinavisk historia, allmän historia (svenskspråkig) och filosofi (svenskspråkig) samt 2 professurer i geografi. De båda sistnämnda tillhöra fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, medan de övriga tillhöra dess historisk-filologiska sektion. Inom juridiska fakulteten finnes 1 adjunktur i nationalekonomi, finanslära och statistik. Inom den statsvetenskapliga fakulteten finnas följande docenter: 1 i nationalekonomi och statistik, 1 i nationalekonomi och försäkringslära, 1 i finanslära, 1 i kommunikationsekonomi, 1 i allmän statslära, 1 i socialhistoria, 1 i kriminologi och statistik, 1 i ekonomisk statistik, 1 i företagsekonomi. Inom filosofiska fakulteten finnas 2 docenter i Finlands historia, 3 i finsk och skandinavisk historia, 1 i allmän historia, 1 i filosofi, 2 i psykologi, varav 1 föreläser i socialpsykologi, samt 1 i geografi. Vid den nya statsvetenskapliga fakulteten studerade redan första terminen över 700 studenter. Vid Åbo akademi, den enskilda svenska högskolan, finnes sedan ett kvarts sekel en statsvetenskaplig fakultet med numera 5 ordinarie professurer: 1 i nationalekonomi med finansvetenskap, 1 i statskunskap med kommunalkunskap, 1 i statistik, 1 i statsrätt (med förvaltningsrätt och folkrätt), 1 i privaträtt med allmän rättslära. Därtill kommer 1 personlig extra ordinarie professur i sociologi, som av speciella skäl är gemensam för högskolans statsvetenskapliga och humanistiska fakulteter. Vid humanistiska fakulteten finnes bland annat 1 ordinarie professur i vart och ett av ämnena nordisk historia, nordisk kulturhistoria och folklivsforskning, allmän historia och filosofi samt 1 personlig extra ordinarie professur i Finlands historia. Särskilt förordnade examinatorer finnas inom statsvetenskapliga fakulteten i företagsekonomi, praktisk filosofi och socialpolitik. Inom den statsvetenskapliga fakulteten finnes bland annat 1 docent i nationalekonomi, inom den humanistiska fakulteten 1 i nordisk historia, 2 i nordisk kulturhistoria och 1 i allmän historia. Det bör tilläggas att av samtliga 20 professurer (härvid ha även några professurer vid specialhögskolor medräknats) i nationalekonomi, finanslära, statistik, statskunskap respektive statslära och sociologi äro för närvarande

119 endast 13 besatta med ordinarie innehavare, medan de övriga, 7 av ekonomiska eller andra skäl uppehållas på förordnande. Eftersom den nyinrättade statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet i detta sammanhang synes vara av särskilt intresse, återgives här ett utdrag ur konsistoriets framställning till kanslern rörande denna fråga, daterad den 1 mars 1944: Den 30 maj 1942 har universitetets dåvarande Kansler i skrivelse till Konsistorium för undervisningsministeriets räkning anhållit om utlåtande rörande de förslag, vilka ingå i ett den 22 förenämnda maj daterat betänkande, avgivet av den statskommitté, som tillsatts för att planlägga utbildningen av tjänstemän i förvaltningen och fortsatt utbildning för dem. Redan tidigare hade i Konsistorium den 11 februari nämnda år väckts förslag om inrättande av en särskild statsvetenskaplig fakultet vid universitetet. Enär dessa tvenne ärenden stå i nära sammanhang med varandra, har Konsistorium underkastat dem gemensam behandling. — Sedan Juridiska fakulteten och Historisk-filologiska sektionen till Konsistorium avgivit preliminära utlåtanden rörande såväl detta inom universitetet väckta initiativ som beträffande den förut nämnda statskommitténs betänkande om utbildningen av tjänstemän inom förvaltningen och fortsatt utbildning för dem, tillsatte Konsistorium den 28 oktober 1942 en kommitté för beredning av ifrågavarande ärende i dess helhet. I denna kommitté invaldes fyra medlemmar från Juridiska fakulteten och lika många från Historisk-filologiska sektionen, och som kommitténs ordförande fungerade professorn K. R. Brotherus. Denna kommittés betänkande blev färdigt den 15 mars 1943, och däri framlades förslag om inrättande av en kombinerad rätts- och statsvetenskaplig fakultet med två sektioner. Den rättsvetenskapliga sektionen skulle utgöras av den nuvarande juridiska fakulteten, och dessutom skulle grundas en statsvetenskaplig sektion, till vilken från historisk-filologiska sektionen skulle överföras bägge professurerna i nationalekonomi, professuren i allmän statslära samt professuren i finanslära, varförutom vid densamma skulle inrättas professurer i sociologi, statistik och politisk historia ävensom en tredje professur i nationalekonomi, vars innehavare skulle meddela undervisning på svenska språket. Inom statsvetenskapliga sektionen skulle avläggas politices kandidat- och licentiatexamen, vilka för statens tjänster och befattningar i princip skulle medföra enahanda kompetens som innehav av motsvarande lärda grader inom filosofiska fakulteten. Vidare hade i kommittén utformats en ämbetsexamen, förslagsvis benämnd förvaltningsexamen, som skulle avläggas vid den kombinerade rätts- och statsvetenskapliga fakulteten och således icke inom någon av dess sektioner. I filosofie kandidatexamen, avlagd vid historisk-filosofiska sektionen, kunde ämnen från den statsvetenskapliga sektionen få ingå. — Sedan Konsistorium skridit till behandling av ifrågavarande ärende och beslutat att till grund för densamma lägga ett förslag, att vid universitetet skulle inrättas en fristående statsvetenskaplig fakultet, måste i de sist uppgjorda förslagen till hithörande lagar och förordningar ytterligare företagas de ändringar, vilka voro betingade av inrättandet av en sådan fristående fakultet. Sedan Konsistorium på denna bas sedermera vid flere sammanträden handlagt frågan om berörda reform, har det i dag slutbehandlat ärendet, och ber att få framföra följande. — I det inom universitetet tagna initiativet har i denna sak hänvisats till den av ålder kända sanningen, att den akademiska undervisningen på varje område gestaltar sig mest effektiv, då den sker i organiskt sammanhang med den inom samma fack bedrivna vetenskapliga forskningen. Vid sin prövning av möjligheterna att på bästa möjliga sätt

120 främja den socialvetenskapliga forskningen vid universitetet — samtidigt som tjänstemannautbildningen förnyas — komma initiativtagarna till resultatet, att målet säkrast uppnås genom att inrätta en särskild stats- eller socialvetenskaplig fakultet vid universitetet. Konsistorium anser för sin del, att initiativtagarna härmed ha träffat det rätta. Även om de s. k. statsvetenskapliga ämnena ha beröringspunkter jämväl med vissa andra i historisk-filologiska sektionen företrädda ämnen, bilda de likväl en helhet, som för åtminstone de flesta övriga discipliner inom denna sektion är tämligen främmande. Man kan förutsätta, att inrättandet av en särskild statsvetenskaplig fakultet starkt kommer att framhäva de till en sådan fakultet hörande ämnenas stora betydelse inom det moderna samhället och befordra den vetenskapliga forskningen inom dessa. Konsistorium har sålunda med tanke på de statsvetenskapliga studiernas främjande och de statsvetenskapliga disciplinernas intresse i övrigt ansett lämpligt, att de förläggas till en särskild fakultet. Historisk-filologiska sektionen, som starkt har vuxit i omfång, skulle därigenom beredas en avsevärd lättnad. Då Konsistorium omfattat åsikten, att en särskild statsvetenskaplig fakultet bör inrättas, har beslutet skett på basen av en synnerligen grundlig beredning av ärendet, varvid flere olika förslag vägts mot varandra. Den av universitetskommittén förfäktade ståndpunkten, att i stället för en fristående statsvetenskaplig fakultet borde inrättas en statsvetenskaplig sektion inom en förenad rätts- och statsvetenskaplig fakultet, har Konsistorium vid ärendets slutliga behandling icke kunnat omfatta. Erfarenheterna från Filosofiska fakulteten tala emot inrättandet av en ny fakultet med två sektioner. Handläggningen av ärenden vid förenämnda fakultet har visat sig medföra så stora olägenheter, att dess sammankallande, såvitt möjligt, undvikes. Om icke Filosofiska fakulteten skulle bygga på urgamla akademiska traditioner, vore man på akademiskt håll säkerligen redan färdig att tudela den. Då universitetskommittén påpekar, att skapandet av en ny statsvetenskaplig-juridisk ämbetsexamen, enligt kommitténs förslag benämnd förvaltningsexamen och avlagd vid den kombinerade rätts- och statsvetenskapliga fakulteten, skulle ha till följd, att ett för den i förslaget planerade fakulteten gemensamt ärende alltid funnes att behandla, äger detta sin riktighet, men då förslaget att på dylikt sätt anordna en examen står helt och hållet främmande för hittills gällande ordning och praxis inom universitetet, samtidigt som examenssystemet genom en dylik anordning onödigtvis invecklas, har Konsistorium icke kunnat omfatta denna tankegång. Konsistorium kan inte förena sig om uppfattningen, att samarbete är möjligt endast mellan två till en och samma fakultet hörande sektioner. Om det levande livet framtvingar nya examensformer, i vilka ingå ämnen från skilda fakulteter, bör man för att tillgodose behovet av sådana anlita den utväg, som stundom tidigare har tillgripits, nämligen att adjungera ledamöter från en annan fakultet. En sådan adjunktion kan givetvis lika väl äga rum mellan två fakulteter som mellan två sektioner.

Förenta staterna. Beträffande Förenta staterna må anföras, att särskilda socialvetenskapliga divisions (närmast motsvarande sektioner) eller skolor finnas vid följande universitet och colleges: Catholic University, University of Chicago, Colgate University, Cornell University, Dartmouth College, George Washington University, Harvard University, University of Illinois, University of Pennsylvania, Reed College, University of Southern California, Stanford University och University of Wisconsin. De exakta namnen på de i dessa fakulteter eller skolor ingående disciplinerna uppvisa åtskilliga variationer. Vid universitetet i Chicago, som torde

121 ha det mest fullständiga socialvetenskapliga examinationsväsendet, ingå följande departments (ämnesgrupper) i den socialvetenskapliga fakulteten (The divisions of the social sciences): antropologi, ekonomi, pedagogik, geografi, historia, politisk vetenskap, psykologi. Geografien tillhör även den naturvetenskaipliga fakulteten, historien även den humanistiska och psykologien även den biologiska fakulteten. England. Universiteten i London (med London School of Economics and Political Science samt Bedford College), Manchester, Birmingham och Edinburgh torde kunna betecknas såsom de främsta engelska universiteten i fråga om socialvetenskapliga studier; nämnas bör även Nuffield College i Oxford. I vissa fall sortera socialvetenskaperna under »the faculty of arts», i andra fall under »the faculty of science» men vanligare är att de sammanföras till en »faculty of economics». »The faculty of social studies» i Oxford omfattar »international relations», politisk ekonomi, internationell rätt och diplomati, ekonomisk historia, moralfilosofi, kolonialhistoria, logik samt social och politisk teori. Av särskilt intresse är The London School of Economics and Political Science. Den grundades redan på slutet av 1800-talet och är ansluten till Londons universitet. Undervisning meddelas inom en ekonomisk och politisk fakultet, en juridisk fakultet och en filosofisk fakultet, upptagande ämnena historia, geografi, sociologi och antropologi. Antalet inskrivna reguljära studenter uppgick år 1939 till i det närmaste 1 500. Holland. I Holland finnas två särskilda ekonomiska högskolor. Till Rotterdams enskilda ekonomiska högskola äro 16 professorer knutna, företrädande en rad olika specialgrenar inom det nationalekonomiska området jämte sådana ämnen som psykologi, geografi och politisk vetenskap. Antalet studenter vid denna läroanstalt uppgick år 1942 till över 1 000. Vid universitetet i Amsterdam finnes en särskild ekonomisk fakultet med inemot 500 studerande år 1942. Vid sidan härom skall enligt ett nyligen framlagt förslag dessutom inrättas ytterligare en särskild politisk och socialvetenskaplig fakultet, varigenom det sammanlagda antalet fakulteter skulle uppgå till 7. *

Frågan om inrättandet av en samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion sammanhänger tydligen nära med frågan om de allmänna riktlinjerna för fakultets- och sektionsindelningen överhuvud. Ehuru sistnämnda spörsmål icke faller under vårt utan närmast under den nuvarande universitetsberedningens utredningsuppdrag, torde det likväl vara nödvändigt att inledningsvis beröra även detta större frågekomplex.

122 Den föregående universitetsberedningen upptog i sitt år 1937 avgivna betänkande frågan om fakultetsindelningen till behandling. Beredningen erinrade om att det vetenskapliga arbetsfältet, till den del detta var föremål för bearbetning vid universiteten, av gammalt varit uppdelat mellan fyra fakulteter: den teologiska, den juridiska, den medicinska och den filosofiska. På grund av det stora antalet lärostolar inom filosofiska fakulteten och den alltmer fortgående specialiseringen av det vetenskapliga arbetet inom denna fakultet, en omständighet som gjorde, att den enskilde professorn blev alltmer främmande för stora delar av fakultetens arbetsområde, vidtogs genom 1876 års universitetsstatuter den ändringen, att fakulteten för handläggandet av vissa göromål uppdelades i 2 sektioner: en humanistisk och en matematisk-naturvetenskaplig. Åtskilliga av de för universiteten viktigaste frågorna, såsom utnämning av professorer och andra ordinarie lärare samt förordnande av docenter, skulle enligt gällande bestämmelser handläggas av vederbörande sektion och icke av filosofiska fakulteten i dess helhet. De åligganden i avseende å undervisningens anordnande, uppgörande av studieplaner, examinationsskyldighetens fördelning, disputationsprovens bedömande samt bestämmande av läroämnens omfång och fördelning, vilka tillkomma filosofiska fakulteten, kunde av fakulteten överlåtas å vederbörande sektion. Utvecklingen syntes alltmer gå i den riktningen, att även sådana frågor, som formellt handlades av fakulteten, i realiteten prövades av endast de professorer, vilka tillhörde vederbörande sektion. Beredningen yttrade därefter: »Att den nuvarande uppdelningen på endast 4 fakulteter, vilken ju tillkommit under helt andra förhållanden än de nu rådande, är föga rationell kan näppeligen bestridas. Vid Stockholms högskola — liksom vid universiteten i Oslo och Köpenhamn — har man redan dragit konsekvenserna av utvecklingen och fullständigt skilt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga avdelningarna från varandra. Enligt beredningens meningtorde tiden nu vara mogen att även vid universiteten i Uppsala och Lund ombilda de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna till självständiga fakulteter. Det synes till och med kunna ifrågasättas, huruvida ej envar av de sålunda nybildade fakulteterna kommer att bliva alltför stor och heterogen och således i sin tur behöver uppdelas på sektioner. En dylik uppdelning skulle exempelvis kunna äga rum på sådant sätt, att den humanistiska fakulteten omfattade en historisk-filosofisk och en språklig sektion samt den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten en matematisk-fysisk-kemisk och en biologisk sektion. Bliva de nuvarande sektionerna självständiga fakulteter, böra närmare föreskrifter utfärdas i syfte att reglera avläggandet av sådana filosofiska examina, vari ingå ämnen från såväl den humanistiska som den matematisknaturvetenskapliga fakulteten, samt för att trygga det samarbete mellan

123 fakulteterna, som är önskvärt vid behandlingen av vissa frågor, särskilt rörande lärarutbildningen.» I betänkandet förordas alltså uttryckligen, att de nuvarande humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ombildas till självständiga fakulteter. Vidare ifrågasattes, huruvida icke envar av de sålunda nybildade fakulteterna borde uppdelas på sektioner, varvid den humanistiska fakulteten, som närmast är av intresse i förevarande sammanhang, skulle indelas i en historisk-filosofisk och en språklig sektion. Kraven på en reformering av den bestående fakultetsindelningen synas ha fått ökad aktualitet i samband med den omfattande utbyggnad av de akademiska läroanstalternas såväl personella som materiella resurser, vilken med statsmakternas stöd för närvarande håller på att genomföras. En tidsenlig och rationell universitetsorganisation utgör nämligen en viktig förutsättning för att dessa resurser till fullo skola kunna utnyttjas. Det förefaller därför som om den rätta tidpunkten nu vore inne att upptaga de i 1937 års betänkande berörda frågorna till förnyad och mer ingående prövning. Antalet professurer inom de olika fakulteterna och sektionerna vid universiteten samt inom avdelningarna vid Stockholms högskola (vid Göteborgs högskola finnes ingen motsvarande indelning) var vid början av vårterminen 1946 följande: Uppsala universitet: Teologiska fakulteten Juridiska fakulteten Medicinska fakulteten Filosofiska fakulteten humanistiska sektionen matematisk-naturvetenskapliga sektionen . . . Lunds universitet: Teologiska fakulteten Juridiska fakulteten Medicinska fakulteten ,,,,......,.... Filosofiska fakulteten humanistiska sektionen matematisk-naturvetenskapliga sektionen . . . Stockholms högskola: Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen Humanistiska avdelningen Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen . .

8 8 16 43 24 19 7 8 14 37 23 14 8 18 15

Enbart de filosofiska fakulteternas humanistiska sektion är sålunda omkring tre gånger större än den teologiska respektive juridiska fakulteten. Redan de humanistiska sektionernas storlek synes tala för en uppdelning. Då fakulteter och sektioner väsentligen äro organ för handläggning av prak-

124 tiskt administrativa ärenden, måste i en alltför stor beslutande församling vissa rent arbetstekniska svårigheter uppstå. I den mån såsom resultat av pågående utredningar ytterligare ett antal professurer inrättas inom området för den humanistiska sektionen, komma olägenheterna i berörda avseende att än starkare göra sig gällande. I fråga om en lämplig fakultetsindelning bör vidare det önskemålet kunna uppställas, att professorerna inom en och samma fakultet eller sektion äga någon närmare förtrogenhet med varandras ämnesområden. Detta krav kunna exempelvis de teologiska och juridiska fakulteterna i största utsträckning sägas uppfylla; detsamma kan däremot icke sägas om den nuvarande humanistiska sektionen. De många professurerna inom sektionen täcka vitt skilda vetenskapsfält och mellan vissa av de däri ingående ämnesgrupperna föreligger en så grundläggande olikhet i fråga om forskningsuppgifter och forskningsmetoder att förutsättningarna för en allmän överblick över sektionens område i väsentlig mån saknas. Som en följd av denna sektionens sammansättning har den vid handläggningen av olika, ärenden icke alltid ägt den genomgående sakkunskap som varit önskvärd. Det torde ej heller helt kunna bestridas, att härigenom vid vissa tillfällen uppkommit svårigheter och friktioner, som annars kunnat undvikas. En uppdelning av den nuvarande humanistiska sektionen i mindre och mer homogena enheter synes därför påkallad. Enligt 1937 års betänkande borde förslagsvis en tudelning företagas, varvid en språklig och en historisk-filosofisk sektion skulle bildas, d. v. s. samtliga icke språkvetenskapliga professurer inom den nuvarande humanistiska sektionen skulle förenas till en gemensam historisk-filosofisk sektion. Att samhällsvetenskaperna härvid icke nämndes såsom en särskild del av denna sektion eller än mindre ansågos böra bilda en egen sektion eller fakultet, är mycket förklarligt. Endast några få av de ifrågavarande professurerna kunna betecknas som samhällsvetenskapliga, och överhuvudtaget har man i allmänhet ända in till senaste tid stått främmande inför uppfattningen om samhällsvetenskaperna såsom utgörande en speciell grupp med en i många avseenden särpräglad ställning. Denna uppfattning har blott så småningom börjat tränga igenom, främst i samband med den statsvetenskapliga examens utformning. Den har fått en ytterligare officiell bekräftelse genom de riktlinjer som uppdragits för några av de senaste årens utredningar på den vetenskapliga forskningens och undervisningens område. Vid en diskussion om huruvida samhällsvetenskaperna skola utbrytas och bilda en särskild fakultet eller sektion, kan icke till utgångspunkt tagas nu rådande förhållanden. För närvarande finnas vid universitetens humanistiska sektioner endast tre professurer, som äga en huvudsaklig samhällsvetenskaplig inriktning, nämligen professurerna i praktisk filosofi, statistik och statskunskap. Härtill komma de till både juridiska och filosofiska fakulteterna

125 hörande professurerna i nationalekonomi med finansrätt. Detta antal är uppenbarligen för litet för att läggas till grund för en ny sektions- eller fakultetsbildning. Enligt tidigare i betänkandet framställda förslag skulle vid båda universiteten omedelbart nyinrättas en professur i geografi, en i nationalekonomi och eventuellt en i sociologi; därefter skulle så snart tillräckligt antal kompetenta sökande funnes flera biträdande lärarbefattningar inom de samhällsvetenskapliga ämnena omvandlas till professurer. Upprättandet av en särskild fakultet eller sektion synes av praktiska skäl icke böra ifrågakomma, förrän en dylik fakultet eller sektion skulle kunna bli av ungefärligen samma storleksordning som de nuvarande teologiska eller juridiska fakulteterna. Det enligt vår mening främsta argumentet till förmån för upprättandet av en särskild samhällsvetenskaplig sektion eller fakultet är, att man härigenom skulle skapa de bästa organisatoriska förutsättningarna för en fortgående utbyggnad och förstärkning av samhällsvetenskaperna. Med största eftertryck måste framhållas, att den behövliga expansionen på det samhällsvetenskapliga området icke får anses avslutad, sedan de i detta betänkande framlagda förslagen genomförts. På punkt efter punkt ha vi i det föregående nödgats konstatera, att vad som i och för sig synts önskvärt att åstadkomma för närvarande icke kunnat begäras, främst med hänsyn till den aktuella bristen på samhällsvetenskapligt utbildade forskare. Ett förverkligande av våra förslag kommer i många fall endast att innebära, att grunden skapats för en fortsatt utveckling. Det måste under sådana förhållanden framstå såsom en uppgift av största vikt att åstadkomma en lämplig organisatorisk ram för en kommande utbyggnad på detta område. Erfarenheterna av den hittills rådande ordningen peka i samma riktning. Det synes nämligen icke kunna förnekas, att den förefintliga universitetsorganisationen åtminstone delvis varit en bidragande orsak till att samhällsvetenskapernas position vid universiteten är så svag som den för närvarande är. Genom inrättandet av en samhällsvetenskaplig sektion eller fakultet skulle en garanti skapas för att i framtiden de frågor som beröra dessa vetenskaper skulle komma att bedömas av en på en gång sakkunnig och intresserad instans. Samhällsvetenskaperna skulle härvid komma i åtnjutande av samma förmån som exempelvis de juridiska vetenskaperna sedan länge haft. En erinran om förhållandena i utlandet kan i detta sammanhang vara på sin plats. Att fakultetsindelningen varit av betydelse för främjandet av socialvetenskapernas och främst nationalekonomiens ställning i Danmark liksom i Norge torde sålunda vara otvivelaktigt. I Finland har man vid inrättandet av den nya samhällsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet givit uttryckligt erkännande åt det nära sambandet mellan ett stödjande av forskningen på detta område och fakultetsorganisationen. I de anglosaxiska länderna, som stå ojämförligt främst i fråga om socialveten-

126 skaplig forskning, har man prövat liknande vägar och sammanfört dem till enhetliga grupper eller avdelningar vid universiteten. Överhuvudtaget synes knappast kunna bestridas, att upprättandet av socialvetenskapliga sektioner eller fakulteter står i överensstämmelse med en allmän utvecklingstendens och att dylika åtgärder ingå som ett viktigt led i främjandet av forskningen på området. En organisatorisk förening av samhällsvetenskaperna har även motiverats med hänsyn till den statsvetenskapliga examen. Att man härigenom skulle erhålla ett lämpligt forum för handläggning av de med denna examen sammanhörande undervisningsfrågorna är uppenbart. Visserligen medför det ovissa läge, som den statsvetenskapliga examensformen för närvarande befinner sig i, att det är svårt att bedöma räckvidden av detta argument. Men så mycket torde likväl få anses säkert, att en examen, i vilken ingår en kombination av vissa centrala samhällsvetenskapliga ämnen, också i fortsättningen kommer att äga bestånd. Vidare måste här beaktas, att de samhällsvetenskapliga ämnena givetvis, även om de förenas i en särskild sektion eller fakultet, skola kunna medtagas i olika filosofiska examina. De för dessa examina gemensamma undervisningsspörsmålen synas åtminstone i vissa fall lämpligen böra hänskjutas till ett lärarkollegium omfattande alla berörda ämnesrepresentanter. Överhuvudtaget förefaller en ökad användning av adjunktionsförf ärandet och en viss uppluckring av fakultetsgränserna bli en nödvändig följd av en ytterligare fakultets- och sektionsuppdelning. Slutligen har framhållits, att en samhällsvetenskaplig sektion eller fakultet skulle vara ägnad att i hög grad befrämja samarbetet mellan de däri ingående ämnena och vidga ämnesrepresentanternas horisont utöver det speciella facket. Det må först betonas, att man icke bör överskatta sektionernas eller fakulteternas betydelse härvidlag. De utgöra icke i allmänhet några lämpliga organ för överläggningar rörande vetenskapliga frågor. Ä andra sidan är det klart, att arbetet inom dem ger tillfälle till viss inblick även i andra vetenskapers förhållanden. Den rent personliga kontakten är ej heller oväsentlig. Dessutom torde man kunna räkna med att känslan av gemenskap blir starkare inom ett litet homogent lärarkollegium än inom ett större. Det är emellertid framför allt på det praktiska området, som en rad spörsmål komma att föreligga, vilka kräva gemensam handläggning. För det vetenskapliga samarbetet synes snarare de föreslagna samhällsvetenskapliga institutionerna kunna bli av mer påtaglig betydelse. Vissa argument kunna emellertid även anföras mot ett dylikt avskiljande av samhällsvetenskaperna från den humanistiska sektionen. Bestående och i och för sig värdefulla kontakter mellan olika ämnen kunna därigenom möjligen komma att avbrytas eller åtminstone försvåras. Det kanske allvarligaste problemet gäller de framtida relationerna till ämnet historia. Detta problem berör alla samhällsvetenskaper men är av särskild betydelse för

127 statskunskapen; med hänsyn till detta ämnes traditionellt starka historiska inriktning kommer en bestämd boskillnad mellan statskunskap och historia att ur flera synpunkter te sig onaturlig. Även om man, såsom tidigare framhållits, sannolikt kan räkna med en viss nyorientering inom statskunskapen, får betydelsen av denna svårighet icke underskattas. Likartade invändningar kunna visserligen göras mot varje förslag till ytterligare uppdelning av fakulteter och sektioner, och den drabbar i själva verket även den bestående fakultetsindelningen. Det behöver endast erinras om den nära förbindelse, som föreligger mellan den teologiska fakulteten och vissa ämnen inom den humanistiska sektionen samt mellan den medicinska fakulteten och flertalet ämnen inom den naturvetenskapliga sektionen. Ämnen som kyrkohistoria och rättshistoria ha bevarat en nära kontakt med historien trots att de höra till andra fakulteter än denna. Beträffande de ifrågasatta samhällsvetenskapliga fakulteterna eller sektionerna synes frågan dock ha alldeles särskild aktualitet med hänsyn såväl till statskun• skapen som till den ställning som framdeles kan givas ämnet ekonomisk historia. Det synes därför vara ett viktigt önskemål att i varje samhällsvetenskaplig fakultet eller sektion inrymma någon professur med väsentligen historisk inriktning, varvid, förutom ekonomisk historia, framför allt modern politisk och social historia kunde ifrågakomma. Frågan om formen för en samhällsvetenskaplig fakultets- eller sektionsbildning har hittills icke berörts. Huvudsakligen tre alternativ synas härvid föreligga: 1. De samhällsvetenskapliga ämnena förenas till en särskild sektion inom den filosofiska (humanistiska) fakulteten. 2. De samhällsvetenskapliga ämnena förenas till en särskild samhällsvetenskaplig fakultet. 3. De samhällsvetenskapliga ämnena förenas till en särskild sektion inom en ny stats- och rättsvetenskaplig fakultet, vars andra sektion omfattar de juridiska disciplinerna. Till förmån för alternativ 3 kan anföras, att man härigenom skulle skapa en lämplig ram för statsvetenskaplig examen. Såsom ett motiv av mindre vikt skulle även konstruktionen av det i följande kapitel föreslagna forskningsrådet kunna åberopas. A andra sidan kan ju knappast, trots att under senare tid vissa tendenser till en starkare sociologisk inriktning inom juridiken framträtt, släktskapen mellan juridiken såsom väsentligen norm vetenskap och de ifrågavarande samhällsvetenskaperna sägas vara särskilt påtaglig. Alternativ 1 och 2 förefalla att inbördes vara jämförelsevis likvärdiga. Valet mellan dem måste tydligen i hög grad bli beroende av fakultets- och sektionsindelningens framtida gestaltning i övrigt. Då en samhällsvetenskap-

128 lig sektion eller fakultet icke lämpligen omedelbart kan komma till stånd, synes det icke nödvändigt att nu träffa ett definitivt avgörande i fråga om vilket av dessa tre alternativ, som bör följas. Enligt vår uppfattning tala övervägande skäl — främst när det gäller att trygga samhällsvetenskapernas fortsatta utveckling — för att särskilda samhällsvetenskapliga sektioner eller fakulteter förr eller senare inrättas. Då det gällt att taga ställning till hithörande frågor ha vi emellertid beaktat, att universitetsberedningen överväger förslag om humanistiska sektionens (fakultetens) uppdelning på en historisk-filosofisk och en språkvetenskaplig sektion. Under förutsättning att en förändring av detta slag kommer till stånd samt att vissa andra nedan berörda förslag genomföras torde skapandet av rent samhällsvetenskapliga sektioner eller fakulteter utan alltför stora olägenheter kunna uppskjutas till dess att dels någon erfarenhet vunnits rörande den inom universitetsberedningen aktuella uppdelningen, dels utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga organisationen fortgått så långt, att antalet professurer fått en för en självständig sektion eller fakultet fullt tillfredsställande omfattning. Skulle åter dessa förutsättningar icke uppfyllas, synes det vara nödvändigt, att ansträngningarna inriktas på att vid första möjliga tidpunkt åstadkomma en dylik sektion eller fakultet. Därest inrättandet av samhällsvetenskapliga sektioner eller fakulteter sålunda under vissa betingelser kan framskjutas till en något senare tidpunkt, måste emellertid andra åtgärder vidtagas för att undanröja några av de olägenheter, som för samhällsvetenskapernas vidkommande äro förenade med den nuvarande universitetsorganisationen, och möjliggöra ett vidgat samarbete mellan dessa vetenskapers företrädare. I detta avseende torde närmast vissa organisatoriska reformer inom de bestående fakulteterna kunna komma i fråga. Härvid må erinras om att fakulteter och sektioner i första hand äro administrativa organ och icke organ för vetenskapligt samarbete. Ett sådant samarbete kan äga rum och har ägt rum över fakultets- och sektionsgränserna — kontaktlinjerna mellan olika vetenskaper sträcka sig regelbundet icke blott åt ett utan åt flera håll — men det får av naturliga skäl ej sällan också särskilt ingående karaktär mellan vissa av ämnena inom samma fakultet eller sektion. Vid amerikanska universitetet äro lärarna organiserade icke blott i »divisions», närmast svarande mot våra sektioner ehuru vanligen något mindre, utan även i »departments», vilka vid mindre universitet ofta endast omfatta tre eller fyra professorer i mycket närliggande ämnen. En likartad organisation torde med fördel kunna prövas även inom svenskt universitetsväsen, åtminstone på vissa områden. Inom dylika ämnesgrupper kan det bli möjligt att åstadkomma ett intimare samarbete av det slag som nu faktiskt förekommer inom exempelvis de juridiska fakulteterna och som

129 särskilt när det gäller gemensamma eller samverkande institutioner måste anses ha ett betydande värde. Ämnesgrupperna skulle kunna ge tillfälle till utbyte av erfarenheter i fråga om själva forsknings- och undervisningsverksamheten, något som endast i ytterst begränsad utsträckning kan ske inom de nuvarande humanistiska sektionerna. Från fakulteter och sektioner kunde slutligen även på det administrativa området avlyftas vissa mera speciella uppgifter, vilka eljest knappast kunna bli föremål för tillräcklig uppmärksamhet. Särskilt för samhällsvetenskaperna är det lämpligt att organisera en sådan ämnesgrupp. Härigenom skulle man omedelbart, utan någon från grunden gående organisatorisk nybildning och utan att i övrigt bryta förbindelsen mellan samhällsvetenskaperna och de historiska disciplinerna, kunna uppnå en del av de förmåner, som en samhällsvetenskaplig sektion eller fakultet skulle erbjuda. Vidare skulle en lämplig övergångsform för en mer radikal organisatorisk reform skapas. Den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen skulle omfatta professorerna i praktisk filosofi, statistik och statskunskap samt de nuvarande innehavarna av professurerna i nationalekonomi med finansrätt inom juridiska fakulteten. Nya professurer inom denna ämnesgrupp skulle enligt föreliggande förslag omedelbart inrättas i nationalekonomi, eventuellt i sociologi samt i geografi (kulturgeografi); till dess att en uppdelning av geografiprofessurerna kommer till stånd, böra innehavare av de nuvarande professurerna i geografi tillhöra ämnesgruppen. Förutom de nämnda professorerna synas tillsvidare jämväl vissa andra lärare böra ingå i denna samhällsvetenskapernas särskilda representation. Den tidigare universitetsberedningen föreslog i sitt betänkande av år 1937 en förändring av gällande universitetsstatuter beträffande rätten att deltaga i fakulteternas (sektionernas) överläggningar och beslut. Förslaget innebar, att även »lärare, som utan att vara professor självständigt representerar en viss vetenskapsgren, bör äga säte och stämma i fakulteten (sektionen) vid behandlingen av frågor, som omedelbart beröra hans speciella område». I analogi härmed förefaller det önskvärt, att ordinarie innehavare av biträdande lärarbefattning eller docentstipendiat, vilken representerar samhällsvetenskapligt ämne som icke företrädes av professur, medgives rätt att deltaga i överläggningar och beslut inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Sådana lärare skulle enligt föreliggande förslag komma att finnas inom ämnena socialpolitik och sociologi; lärare i ekonomisk historia torde jämväl i allmänhet böra tillhöra den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Till de uppgifter, som skola handläggas av den särskilda samhällsvetenskapliga ämnesgruppens lärare, skall höra att besvara remisser rörande de samhällsvetenskapliga ämnena, att avge yttranden angående inom sektionen väckta förslag berörande samhällsvetenskaperna, att fördela de samhälls9

vetenskapliga licentiand- och doktorandstipendierna, att, i anslutning till vad som i följande kapitel föreslås, förrätta val av ledamöter till det samhällsvetenskapliga forskningsrådet, samt att i övrigt behandla för samhällsvetenskaperna gemensamma forsknings-, undervisnings- och anslagsfrågor. Överläggningarna inom gruppen böra ledas av en ordförande, till vilkens åliggande det hör att kalla gruppens medlemmar till sammanträde. Vad som i det föregående sagts har närmast avsett universiteten men torde i tillämpliga delar även kunna gälla de allmänna högskolorna. En särskild samhällsvetenskaplig avdelning vid Stockholms högskola synes, med hänsyn till att där redan finnes ett större antal professurer inom dessa ämnen än vid universiteten, jämförelsevis lätt kunna komma till stånd; vid Göteborgs högskola, där någon uppdelning av professurerna icke genomförts och antalet samhällsvetenskapliga professurer är litet, förefalla utsikterna mer ovissa. Ett förenande av samhällsvetenskaperna till särskilda ämnesgrupper för behandling av vissa gemensamma frågor är i lika hög grad nödvändigt för högskolornas som för universitetens vidkommande. Beträffande ämnesgruppernas sammansättning är endast att anmärka, att innehavaren av biträdande lärarbefattningen i statistik vid Göteborgs högskola samt innehavaren av den föreslagna professuren i ekonomisk historia vid Stockholms högskola böra tillhöra de samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna.

Kap. VII. Samhällsvetenskapligt forskningsråd. Det tidigare förslaget. Genom beslut den 26 november 1943 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande inrättandet av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd jämte därmed sammanhängande frågor. Enligt de meddelade direktiven skulle de sakkunniga utreda, huruvida ett samhällsvetenskapligt forskningsråd borde inrättas för att pröva sådana frågor, vilka krävde samordning av forskningsarbetet inom flera socialvetenskaper, samt uppgöra förslag till fördelning av statens anslag till samhällsvetenskaplig forskning. Härvid borde även undersökas, huru ett sådant råd borde vara sammansatt och vilka åtgärder, som kunde vidtagas för att skapa garantier för erforderligt samarbete mellan rådet och samhällsvetenskapernas företrädare vid universitet och högskolor liksom även med vetenskapsakademien och andra institutioner, som förvaltade fonder, avsedda att främja forskning på hithörande områden. De sakkunniga avgåvo den 15 maj 1944 betänkande med förslag om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. I betänkandet anförde de sakkunniga bland annat: B e h o v av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd. Genom att statsverksamheten har kommit att breda ut sig över områden, där den under 1800-talet var obetydlig eller ingen alls, har statens behov av samhällsvetenskaplig forskning i hög grad ökats. Statsingripandena ha ofta kommit att gälla otillräckligt undersökta företeelser, och samtidigt har ett fördjupat studium av dessa ingripandens följder till stor del saknats. Om statens uppgifter skola förbliva lika omfattande som de varit under den senaste generationen, kommer behovet av vidgad samhällsvetenskaplig forskning oavvisligt att göra sig gällande icke minst ur statens synpunkt. Men samhällsvetenskaperna ha många och viktiga uppgifter även utanför statsverksamhetens område. De betyda mycket för de i vårt land särskilt talrika enskilda organisationerna och likaså för de privata affärsföretagen. Kännedomen om samhället har slutligen en central uppgift att fylla för den allmänna medborgerliga bildningen i ett demokratiskt land. Sveriges samhällsvetenskap har emellertid icke på långt när de möjligheter, som skulle erfordras för att på ett tillfredsställande sätt kunna motsvara dessa krav. De ogynnsamma förutsättningarna ligga dels i brist på medel för forskning, dels i otillräckligkoordination av forskning mellan närbelägna områden. Bristen på tillräckliga medel för forskning är en av de viktigaste orsakerna till det nuvarande ogynnsamma läget. Samhällsvetenskaperna ha i detta avseende varit mycket sämre lottade än de tekniska och naturvetenskapliga forskningsgrenarna, fastän icke ens

132 de medel, som dessa haft till sitt förfogande, ha motsvarat vad som i vissa andra, med Sverige jämförliga länder, t. ex. Schweiz och Canada, ställts till förfogande. Anslagens obetydlighet beror ej på att samhällsvetenskaplig forskning drar små kostnader. De samhällsvetenskapliga forskningsuppgifterna, icke minst de för samhället självt betydelsefullaste, tendera tvärtom alltmer att bliva så omfattande, att de överstiga den enskilde forskarens krafter och ekonomiska resurser. — Anslag för samhällsvetenskaplig forskning kan i begränsad omfattning erhållas från vissa enskilda fonder, såsom de av Vetenskapsakademien förvaltade Langenskiöldska och Söderströmska fonderna samt Fahlbeckska stiftelsen, varjämte åtskilliga andra fonder vid vissa tillfällen ha lämnat bidrag till samhällsvetenskaplig forskning (exempelvis Knut och Alice Wallenbergs stiftelse). Anslagens otillräcklighet är icke desto mindre påtaglig, också när offentliga och enskilda anslag sammanräknas. Men ekonomiskt understöd åt forskningen är icke ensamt tillräckligt. Det krävs också ökat samarbete mellan vetenskaperna, alltså forskning i samverkan med olika vetenskapers företrädare. Redan inom en och samma vetenskap har samarbetet ofta brustit, men långt viktigare är, att företrädarna för de särskilda samhällsvetenskaperna ej i tillräcklig utsträckning ha tagit kännedom om resultaten på angränsande vetenskapers områden, kanske icke ens när dessa resultat ha haft betydelse för deras egna forskningar. Splittringen och bristen på central översikt av det stora forskningsfältet ha här ofta minskat resultatens både teoretiska och praktiska värde. Därjämte kräves en väsentligt förbättrad kontakt mellan förvaltningen och det vetenskapliga arbetet, till båtnad för bådadera. Många grundläggande socialvetenskapliga uppgifter ställa anspråk på en så stor apparat, att medverkan från ämbetsverkens sida är oundgänglig. Ett sådant samarbete kan åstadkommas utan att vetenskapens obundenhet och frihet sättas i fara. Det förefaller oemotsägligt, att de nu antydda bristerna i den samhällsvetenskapliga forskningens förutsättningar måste mötas centralt, så att överblick av vad som sker på olika håll kan tjäna till ledning för arbetet på en förbättring i betingelserna för socialvetenskaplig forskning. Centralisering av själva arbetet är därvid ej avsedd och bör icke komma i fråga, ty insatser från fristående forskares och forskningsinstitutioners sida är nödvändiga förutsättningar för framgångsrik forskning. Men just själva forskningsarbetets hänvisning till olika högskolor och andra vetenskapliga institutioner gör en sådan central överblick av de gemensamma uppgifterna särskilt viktig för att skapa kontakt mellan vetenskapsmän på olika områden och på olika orter. Framför allt är det dock behovet av nya anslag för forskningen, som gör en central överblick oumbärlig. Detta gäller i fråga om möjligheterna till bidrag såväl från staten som från enskilda sammanslutningar och fonder. Redan i departementschefens yttrande har frågan om ett statligt anslag satts i samband med en central organisation på området. Frågan blir då närmast, om någon central institution redan finns. Tanken ledes närmast till våra akademier. Trots sin stora mångfald av akademier och lärda samfund äger Sverige emellertid icke någon institution av detta slag, som är ägnad åt socialvetenskaperna eller ens bereder dem ett väsentligt utrymme. — Det förefaller alltså tydligt, att akademiformen knappast på något.område har ansetts tillgodose behovet av central överblick för det vetenskapliga arbetet. För samhällsvetenskapernas del tillkommer det, att ingen akademi finns och att kostnaderna för dess inrättande skulle ställa sig oproportionerligt höga. Socialvetenskapliga fakulteter, om vilkas inrättande förslag framlagts i olika sammanhang, kunna icke betraktas som alternativ till ett forskningsråd. Fakulteter måste givetvis vara knutna vid de olika högskolorna och kunna därför ej äga allsidig överblick över hela landets samhällsforskning.

133 De sakkunnigas slutsats blir alltså, att socialvetenskapen är i mycket stort behov av ett forskningsråd. Ett oundgängligt villkor för att en sådan lösning av uppgiften skall bliva tillfredsställande är, att rådet icke utsattes för risken att stelna i ett visst betraktelsesätt eller att ensidigt understödja vissa vetenskapliga riktningar. De sakkunniga tänka sig som garanti häremot en snabb omsättning på platserna i rådet. Rådet bör icke i någon form få sig tilldelad rollen av överledning för det vetenskapliga arbetet. Det fria initiativet får under inga förhållanden trängas tillbaka. Vetenskapsmännen måste vara helt oförhindrade att var för sig söka sig fram efter de riktlinjer, som synas dem riktiga och lämpliga. Rådets uppgifter måste sålunda begränsas till att vara ett hjälpinstitut för forskningen och för dem som i praktiken skola omsätta forskningens resultat. Rådets uppgifter. Två svårigheter för den samhällsvetenskapliga forskningen, som det föreslagna rådet skulle kunna bidraga till att avhjälpa, äro som ovan antytts bristen på medel för forskning och det otillräckliga samarbetet mellan forskarna. Vad den förra uppgiften beträffar, skulle rådet sörja för understöd åt forskningen i olika former. Enskilda forskare skulle kunna få medel för speciella uppgifter; åt kvalificerade forskningsinstitut kunde mer generella anslag utdelas och instituten själva svara för medlens användning i detalj; större uppgifter, som krävde samarbete av flera forskare, kunde vid behov organiseras under rådets medverkan; och slutligen skulle detta kunna taga initiativ för att få till stånd särskilt viktiga men tidigare försummade undersökningar. En förutsättning för att rådet skall få någon uppgift att fylla är tillräckligt stora anslag. Det är oundgängligt, att den nya institutionen måste draga vissa kostnader, och de skulle med skäl te sig oberättigade, om den ej hade till sitt förfogande medel, som vore betydliga i förhållande till dess egen budget. I första rummet måste det därvid gälla det statsanslag, som ställes i utsikt i departementschefens yttrande, men även eventuella anslag från enskilda organisationer, som ha intresse av samhällsvetenskaplig forskning. Vidare bör rådet ha möjligheter att genom anvisningar och rekommendationer stödja forskares ansökningar om hjälp från privata donationsfonder av olika slag, liksom också att utverka särskilda anslag vid förefallande behov. I fråga om dispositionen av statsanslaget önska sakkunniga framhålla den stora vikten av att rådet får beslutanderätt, på samma sätt som vanligen är fallet med vad som utdelas från akademier och likartade institutioner. Ett avgörande genom Kungl. Maj:t eller administrativ myndighet måste alltid medföra ovälkommen tidsutdräkt, utan att avgörandet kan väntas ske med större sakkunskap än den rådet självt förfogar över. Rådet skall stödja samt vid behov självt lämna förslag om förbättring av den vetenskapliga utrustningen på samhällsvetenskapernas område vid universitet och högskolor, såväl i fråga om forskar- och lärartjänster som i fråga om institutioner. Universitet och högskolor skilja sig från alla andra vetenskapliga institutioner genom att förena forskning och undervisning, och endast i den mån dessa gå hand i hand, är det, som redan inledningsvis har framhållits, möjligt att utbilda nya forskargenerationer. Trots att det i detta sammanhang enbart gäller forskning, måste dennas samband med vetenskaplig undervisning därför alltid beaktas. Genom att de vetenskapliga uppgifterna bliva föremål för uppmärksamhet från en central punkt, blir det möjligt att ändamålsenligt fördela utrustning och anslag mellan de olika universiteten och högskolorna. Det blir då också möjligt att taga hänsyn till en fråga, som måhända snart nog måste upptagas från nya utgångspunkter, nämligen statens förhållande till de privata högskolorna. I de fall, Kungl. Maj:t så önskar, bör remiss av ärenden rörande nya anslag till samhällsvetenskaperna vid universitet och högskolor kunna ske till rådet.

134 Rådets andra stora uppgift är att befordra samarbetet mellan forskarna samt mellan dessa och dem som skola draga nytta av och i praktiken omsätta vetenskapens erfarenheter och resultat. Då initiativ från rådets sida är behövligt för tillkomsten av viktiga forskningar, böra sådana initiativ kunna tagas av rådet; främst kan detta antagas gälla sådana frågor, där det behövs en större plan och en samordning av vetenskapligt arbete ur olika aspekter. Som ovan berörts, bör rådet för dessa ändamål söka utverka särskilda anslag av offentliga myndigheter och organisationer eller från enskilda. — Rådet bör arbeta för en förbättrad kontakt mellan statlig och kommunal förvaltning och vetenskap, både genom att på anfordran ge förvaltningsorgan anvisningar på lämpliga forskare eller institutioner och genom att med sin auktoritet stödja forskares önskemål om att av sådana organ erhålla hjälp och tillgång till material. Det föreliggande behovet av förbättrad kontakt mellan forskare bör tillgodoses genom de valkorporationer, som enligt sakkunnigas förslag skola utse rådets ledamöter. Genom att de akademiska lärarna i ett ämne tillhöra samma sektion av denna korporation (jfr här nedan), får man en interakademisk ämneskonferens, som bör kunna vara till nytta. Vetenskapliga föredrag och diskussioner böra kunna sättas på den allmänna, sektions vis sammanträdande konferensens program, och till dessa diskussioner kunna med fördel också inbjudas unga vetenskapsmän (licentiater och licentiander) samt representanter för förvaltning och samhällsliv, även om de icke ha rösträtt vid val av ledamöter i rådet. Föreningar med samhällsvetenskaplig orientering kunna inbjudas att ordna möten i anslutning till valkorporationernas sammanträden. På så sätt skulle en regelbundet återkommande samhällsvetenskaplig konferens kunna framväxa, eventuellt i analogi med »Lantbruksveckan» och »Skogsveckan». Ansatser till sådana möten ha redan tidigare förekommit på enskilt initiativ, men sådana skulle genom den föreslagna organisationen få långt större räckvidd och på samma gång fylla en organisatorisk uppgift för rådet självt, såsom längre fram kommer att visas. E t t anslag för dylika konferenser bör därför finnas. Rådet bör också med sin auktoritet och sin centrala position vara väl lämpat att förbättra förbindelserna såväl med de nordiska grannländerna som med det övriga utlandet. Rådet och dess sekretariat böra eftersträva noggrann kännedom om i landet pågående samhällsvetenskapligt arbete och om olika möjligheter till anslag för samhällsvetenskaplig forskning. Härmed torde karaktären av rådets verksamhet vara klargjord. Forskning i rådets egen regi skall vara utesluten; det är som centralt stöd åt andra institutioners liksom åt individuella forskares arbete det skall fylla sin uppgift. Däri ligger också, att det ej skall giva forskningen några direktiv, utan endast stå forskare till tjänst i alla sådana fall, då detta förefaller av behovet påkallat. Rådets organisation. Den första fråga, som berör rådets organisation, gäller dess storlek. Man möter här två motsatta risker, den ena att rådet genom att göras alltför litet ej blir tillräckligt allsidigt, den andra att dess storlek inverkar ofördelaktigt på effektiviteten. Vikten av den senare synpunkten har föranlett en begränsning av ledamotsantalet till högst tio, ordföranden inräknad. Till jämförelse kan tjäna, att motsvarande siffra för det tekniska forskningsrådet är åtta; samhällsvetenskapernas större inbördes olikheter synes göra det naturligt, att antalet i detta fall blir något större. Den motsatta risken, för ensidighet genom ett för litet antal medlemmar, är avsedd att mötas genom livlig omsättning bland ledamöterna. Ännu viktigare är frågan om sättet för rådets rekrytering. Om allt vetenskapligt arbete gäller, att det måste ledas efter sina egna lagar, som äro det rena sanningssökandets, och hållas alldeles fritt från politiskt inflytande. På

135 samhällsvetenskapernas område är risken för att så ej sker kanske allra störst, därför att den praktiska politiken kan vara intresserad av att vissa samhällsvetenskapliga resultat framföras, oberoende av deras sanningsvärde, och av att andra, viktiga resultat hindras från att komma fram. Även om organisationen av en sådan stat som den svenska hittills har hållit dessa faror på avstånd, äro de utländska erfarenheterna på området så skrämmande, att allt måste göras för att hindra motsvarande tendenser hos oss. Det är därför synnerligen viktigt, att rådet till större delen utses av dem, som själva driva forskning. Samtidigt är det emeUertid viktigt, att samhällsvetenskapernas förbindelse med andra samhällsorgan också kommer till uttryck i rådets sammansättning. Kanske mer än några andra vetenskaper kräva de sociala nämligen helt naturligt förbindelse både med staten och med de fria samhällsbildningarna; samarbete mellan dessa och vetenskapsmännen på området utgör en nödvändig förutsättning för framgångsrikt arbete för de förra liksom för de senare. Vidare fordras både administrativ och allmän praktisk erfarenhet inom rådet. En tillämpning av de nu angivna grundsatserna ger rådet följande sammansättning. Dess ordförande utses av Kungl. Maj:t. Av ordföranden bör väntas förtrogenhet med samhällsvetenskapliga problem, hög personlig effektivitet och förvaltningserfarenhet. Sex ledamöter utses av företrädare för de viktigaste olika vetenskaperna och representera tillsammans den vetenskapliga insikten. De tre återstående ledamöterna utses av Kungl. Maj:t inom ett förslag på sex personer. Som förslagsställare ha de sakkunniga tänkt sig de största intresseorganisationerna, fastän valet mellan dem har ställt sig mycket svårt. De sakkunniga ha stannat vid följande lösning. En person föreslås av Sveriges lantbruksförbund, en av Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund, en av landsorganisationen gemensamt med tjänstemännens centralorganisation, en av kooperativa förbundet, en av Sveriges grossistförbund gemensamt med Sveriges köpmannaförbund samt en av Svenska bankföreningen gemensamt med Svenska försäkringsföreningen. Sättet för val av vetenskapsmännen i rådet kräver omsorgsfull prövning. Det är egentligen två alternativ, som kunna tänkas. Det förra innebär, att de olika universiteten och högskolorna var för sig utse en representant i rådet. I så fall föreligger emellertid ingen garanti för att rådet får en vetenskapligt allsidig sammansättning; och specialhögskolornas representation blir då dessutom svår att ordna. Det senare alternativet går ut på att låta varje vetenskaps representanter vid universitet och högskolor i förening med företrädare för på olika områden verksamma ämbetsverk välja ledamöter av rådet, varvid dock vissa vetenskaper sammanföras till gemensamt val av ledamot för att rådet icke skall bli för stort. Efter att ha övervägt fördelar och olägenheter av olika organisationsformer ha de sakkunniga stannat inför det senare alternativet. Landets samhällsvetenskapsmän uppdelas på sex sektioner, som vardera väljer en ledamot av rådet. De sakkunniga utgå från att största möjliga allsidighet i fråga om representation för landets olika högskolor därvid tillgodoses. Skulle så icke alltid bliva fallet, torde den snabba omsättningen i rådet kompensera tillfälliga brister i detta avseende. Ordföranden i rådet utses på fem år och övriga ledamöter på tre år. Vid det första valtillfället böra emellertid två bland ledamöterna utses för fyra år och två ledamöter för två år. Avsikten är nämligen, att två nya ledamöter skola tillträda varje år. Omedelbart omval skall icke vara tillåtet i fråga om dessa ledamöter. Anordningen torde innebära tillräcklig omsättning i rådet utan att kontinuiteten äventyras. Önskvärt är, att liknande omsättning äger rum bland de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna. Ordföranden bör kunna omväljas högst en gång. Sekreteraren utses på tre år av rådet och kan omväljas.

136 Sektionsindelningen får följande utseende: Sektion 1. Nationalekonomi och företagsekonomi. 2. Statskunskap, statsrätt och förvaltningsrätt. 3. Statistik och befolkningslära. 4. Geografi, ekonomisk geografi, historia och ekonomisk historia. 5. Sociologi och psykologi. 6. Psykiatri, socialmedicin och kriminologi. I fråga om de discipliner, som måste anses tillhöra det samhällsvetenskapliga områdets kärna, ha sektionerna ansetts böra bestå av samtliga professorer vid universitet och högskolor. Övriga, delvis till samhällsvetenskaperna hörande kunskapsområden representeras enligt förslaget av en professor från varje universitet och högskola med det undantaget, att de teologiska och juridiska fakulteterna, vilkas ställning ej motiverar, att innehavare av samtliga lärostolar tillhöra sektionerna, var för sig utse en sektionsmedlem utöver dem som enligt det följande på grund av sina discipliner tillhöra en sektion. Ledamotskap för docenter och särskilt invalda forskare behandlas längre fram. Sektionerna skulle, frånsett de två sistnämnda kategorierna, få följande sammansättning. Sektion 1 består av samtliga professorer i nationalekonomi och företagsekonomi vid universitet och högskolor (med högskolor menas här och i det följande även de specialhögskolor, vid vilka ifrågavarande ämnen äro representerade) samt professorer i skogsekonomi vid skogshögskolan och i lantbruksekonomi vid lantbrukshögskolan, vidare chefen för industriens utredningsinstitut, de sakkunniga hos konjunkturinstitutet, ledaren för LO:s utredningsbyrå, en representant för kommerskollegium, en representant för riksbanken samt efter rådets prövning eventuellt även ledare för andra enskilda forskningsinstitut. Sektion 2 består av samtliga professorer i statskunskap, statsrätt och förvaltningsrätt. Sektion 3 består av följande grupper: samtliga professorer i statistik; två representanter för statistiska centralbyrån; två representanter för socialstyrelsen; en representant för kommerskollegii statistiska byrå; en representant för arbetsmarknadskommissionen. Sektion £. En professor i geografi, ekonomisk geografi, historia och ekonomisk historia från varje universitet och högskola, där dessa vetenskaper äro företrädda. Sektion 5. Eventuella professorer i sociologi samt en professor i praktisk filosofi och i psykologi eller pedagogik från varje universitet och högskola, där dessa vetenskaper äro företrädda; en vald representant för vardera av de tre juridiska fakulteterna; en vald representant för vardera av de två teologiska fakulteterna; socialinstitutets föreståndare. Sektion 6. En professor i psykiatri och en i straffrätt från varje universitet och högskola, där dessa vetenskaper äro företrädda; en representant för medicinalstyrelsen och en för statens institut för folkhälsa. Andra forskare (vare sig de tillhöra universitet och högskolor eller icke) kunna av rådet på förslag av en sektion ges plats i denna. Med hänsyn till det starkt varierande antalet docenter i olika ämnen och vid olika högskolor med därav följande risk för ojämnheter i representationen, särskilt inom sektioner med mer än ett ämne, ha docenterna icke kunnat betraktas som självskrivna ledamöter. Enligt de sakkunnigas förslag bör deras antal begränsas till (högst) en för

137 varje professor i hans ämne, som är medlem av vederbörande sektion. Han utses av de docenter, bland vilka han skall utväljas, varvid vederbörande fakultet, fakultetssektion eller lärarråd vid lika röstetal fäller avgörandet. Som ovanstående översikt visar, bestå sektionerna av akademiska lärare samt av ledare för forskningsinstitut och av representanter för vissa ämbetsverk. Det förutsattes, att ämbetsverken utse vetenskapligt intresserade tjänstemän. De ledamöter, som icke äro självskrivna, utses på tre år. Vid de allmänna konferenserna, som tänkts skola äga rum vartannat år, sammanträda sektionerna för val — frånsett första valtillfället — på tre år av tre personer, som skola utgöra sektionens arbetsutskott. Vid detta val har varje sektionsledamot rätt att rösta endast på två personer, detta för att garantera representation även åt en minoritet i sektionen. Därefter väljes en av arbetsutskottets medlemmar till ledamot av rådet och en annan till hans suppleant. Valen gälla de ledigheter, som uppstå samma eller nästföljande år. Det förutsattes, att om flera discipliner äro representerade i sektionen en växling sker i fråga om sektionens representant i rådet. — Utöver dessa val kunna sektionerna upptaga till behandling och diskussion vetenskapliga och akademiska problem på sina respektive områden. Rådet bör i alla andra fall än då tillräcklig sakkunskap är företrädd därinom remittera ärendena till vederbörande sektions arbetsutskott, som, eventuellt i samråd med experter från sin sektion eller från annan sektion eller därutanför, avger yttrande till rådet. K o s t n a d e r . Det torde vara omöjligt att på förhand med säkerhet avgöra, hur stora kostnader den nu föreslagna organisationen bör komma att medföra. De sakkunniga lämna här ett mycket knappt hållet förslag till stat för rådets administration. Ordförandens ersättning torde ej kunna sättas lägre än 2 000 kronor om året, eftersom han måste utöva en kontinuerlig sammanhållande uppgift, om resultatet ej skall äventyras. De nio ledamöterna vid sidan av ordföranden böra kunna ersättas för varje särskilt sammanträde i rådet och därjämte erhålla sedvanliga rese- och traktamentsersättningar. Det torde vara motiverat att sätta arvodet för varje sammanträde till 50 kronor, med hänsyn till de förarbeten, som varje sammanträde torde kräva. Om man utgår från att sammanträdena bliva sex om året och att arvodet per sammanträde sättes till 50 kronor, skulle det förra uppgå till 2 700 kronor, vartill torde böra läggas 3 000 kronor i ersättning för resor och uppehåll i Stockholm. Till en början kunna sekretariatets uppgifter väntas bliva ganska begränsade; därför föreslås endast 8 000 kronor för sekretariat och expeditionskostnader, vari alltså tankes ingå ett arvode åt sekreteraren. När organisationen blivit fullt utvecklad och forskningsanslagen höjts, torde det dock bliva erforderligt, att sekreterartjänsten blir högre avlönad. Konferensen torde komma att kosta omkring 7 000 kronor vartannat år, under förutsättning att man låter sektionsledamöterna bära någon del av sina resekostnader själva. Slutligen beräknas 2 000 kronor för utskottsarbeten och oförutsedda utgifter. Staten får då följande utseende: Kronor Ordförande '. Nio ledamöter: arvoden resor och dagtraktamenten Sekretariat och expeditionskostnader Konferens: 7 000 kronor vartannat år Utskottsarbeten och oförutsedda utgifter Härtill kommer eventuell lokalhyra

2 000 2 700 3 000 8 000 3 500 2 000 Summa 21 200. 3 000.

138 Med avseende på de medel, som skola lämnas i anslag för forskningsändamål, är en detaljerad kalkyl icke möjlig att utföra. För den tekniska forskningen utgår under löpande budgetår ett anslag på 700 000 kronor. De sakkunniga ha ansett, att det anslag, som skall utdelas av det samhällsvetenskapliga rådet, icke bör beräknas lägre än till 200 000 kronor. *

Samhällsvetenskapernas behov av betydande forskningsanslag, utöver dem som utgå till de olika institutionerna, torde vara ostridigt. Beträffande den närmare motiveringen må det här vara tillfyllest att hänvisa till det förut återgivna betänkandet. Vid remissbehandlingen av detta betänkande bestreds heller icke från något håll, att ett sådant behov förelåg. Däremot yppades olika meningar angående lämpligheten av att ifrågavarande anslag utdelades genom ett forskningsråd. De kritiska yttrandena härrörde främst från vissa av de akademiska myndigheterna., medan övriga statliga myndigheter och olika privata organisationer i allmänhet understödde tanken på ett centralt anslagsfördelande organ. De huvudsakliga invändningarna mot det tidigare förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd torde kunna sammanfattas under två skilda punkter. Å ena sidan framhölls, att den primära uppgiften, när det gällde att främja den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige, vore att inrätta nya befattningar inom detta område vid de akademiska läroanstalterna och att utrusta bestående institutioner med större personal och ökade anslagsmedel. Därför borde hela frågan om samhällsvetenskapernas utbyggnad vid universitet och högskolor göras till föremål för utredning och förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd tills vidare vila. Å andra sidan riktades en direkt kritik mot själva rådsidén. I förhållande till universitet och högskolor skulle rådet komma att utgöra en ny och dyrbar överinstans, vars sammansättning icke kunde garantera en fullt allsidig representation för de olika vetenskapsgrenarna; i stället borde tillgängliga medel ställas direkt till fakulteternas förfogande. Från flera håll uttalades farhågor för att rådet skulle få möjlighet att dirigera den vetenskapliga forskningen. Särskilt underströks risken av att politiska inflytanden, främst genom de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna!, skulle komma att göra sig gällande inom rådet, vilket därför rent av framstode som ett hot mot forskningens frihet. Vid tidpunkten för framläggandet av förslaget pm ett samhällsvetenskapligt forskningsråd fanns endast ett råd av samma art, nämligen det tekniska forskningsrådet. Sedermera ha år 1945 inrättats ett jordbrukets forskningsråd och ett medicinskt forskningsråd samt år 1946 ett naturvetenskapligt forskningsråd. I en framställning till Kungl. Maj:t den 25 april 1946 har slutligen vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien anhållit om ett årligt anslag för att tillsammans med ränteavkastningen av humanistiska fonden användas till att stödja humanistisk forskning i vidsträcktaste mening; här-

139 under inräknade akademien jämväl teologisk forskning men icke den juridiska och samhällsvetenskapliga forskningen annat än i den mån denna forskning ägde en historisk och filologisk eller mer filosofisk inriktning. Den humanistiska fonden skulle därför enligt akademiens förslag i förhållande till den centrala humanistiska och den teologiska forskningen komma att intaga en ställning motsvarande de övriga forskningsrådens. Det allmänna läget på detta område har sålunda, sedan 1944 års betänkande om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd avlämnades, undergått en väsentlig förändring. Flera nya forskningsråd ha inrättats och tillsammans täcka nu dessa stora delar av det vetenskapliga fältet. Statsmakterna ha visat sig beredda att genom förmedling av dylika råd ställa jämförelsevis betydande forskningsanslag till förfogande. Efter ett genomförande av vitterhetsakademiens förslag skulle av större vetenskapsområden endast återstå juridik och samhällsvetenskap, vilka saknade ett centralt anslagsfördelande organ. Det framstår under sådana förhållanden som en naturlig konsekvens av den utveckling som under senaste tid ägt rum, att även för dessa vetenskapers vidkommande ett eller eventuellt två forskningsråd inrättas. En del av kritiken mot det tidigare förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd sammanhängde uppenbarligen med en önskan om en mer allmän utredning angående socialvetenskapernas ställning och behov, en önskan som ju sedermera uppfyllts. Beträffande motviljan mot en central anslagsfördelande instans över fakulteter eller sektioner, torde den i viss utsträckning böra ses mot bakgrunden av att man här ställdes inför en organisatorisk nyhet. I och för sig måste annars de många fördelarna av ett dylikt arrangemang vara påtagliga: den bättre översikten, den ökade möjligheten till rörlighet och anpassning efter de aktuella behoven inom det större anslagets ram. Dessutom kan ju icke den samhällsvetenskapliga forskningen utanför de akademiska läroanstalterna, tillgodoses genom fakultetsanslag. Ett väsentligt element i kritiken kvarstår dock, nämligen faran för att ett samhällsvetenskapligt forskningsråd skall använda sitt inflytande över anslagen för att söka dirigera och framförallt efter politiska hänsyn leda forskningen. Att denna fara är större inom socialvetenskapernas än inom andra vetenskapers område är uppenbart. Självfallet är också att allt bör göras för att förhindra en dylik utveckling. Genom att ge de vetenskapliga representanterna i rådet en betryggande majoritet och genom en lämplig avgränsning av rådets uppgifter torde dock riskerna för en politisering av dess verksamhet under nuvarande förhållanden kunna inskränkas till ett minimum. Rådets verksamhetsområde. Om sålunda ett samhällsvetenskapligt forskningsråd synes böra inrättas, uppstår först frågan om avgränsningen av det område, som skall vara föremål för rådets verksamhet. Enligt den

140 förut berörda framställningen från vitterhetsakademien skulle understöd från humanistiska fonden icke komma att utgå vare sig till den centrala juridiska eller till den samhällsvetenskapliga forskningen. Under sådana förhållanden måste till en början avgöras, huruvida, ett för dessa båda vetenskapsområden gemensamt forskningsråd bör skapas. I det tidigare förslaget om ett samhällsvetenskapligt forskningsråd förutsattes, att ett antal representanter för den juridiska vetenskapen skulle ingå i några av de sektioner, som ägde att välja ledamöter till rådet, men full säkerhet fanns icke för att juridiken alltid skulle bli företrädd inom rådet. Avsikten synes vidare ha varit, ehuru detta icke framgår fullt klart, att rådet icke skulle lämna anslag till juridisk forskning i allmänhet utan närmast blott till den sociologiskt, statsrättsligt och förvaltningsrättsligt inriktade forskningen inom detta område. I sitt yttrande över det tidigare kommittéförslaget framhöll juridiska fakulteten i Uppsala, att intresset av rättsvetenskapens representation i rådet borde beaktas på det sätt, att en ledamot av rådet valdes av en särskild rättsvetenskaplig sektion, i vilken landets tre juridiska fakulteter voro allsidigt representerade. Juridiska fakulteten i Lund anförde, att för rättsvetenskapernas del bristerna i det föreslagna rådets organisation kunde avhjälpas, antingen på så sätt att rättsvetenskapen erhölle en starkt ökad representation genom några särskilt för den avsedda sektioner och platser i rådet, eller ock så att ett särskilt rättsvetenskapligt forskningsråd skapades. Av praktiska skäl ansågs det sistnämnda alternativet förtjäna företräde. Fakulteten hemställde därför, dels att utredning snarast verkställdes angående inrättandet av ett rättsvetenskapligt forskningsråd, dels att i det samhällsvetenskapliga forskningsrådet icke måtte inrymmas några representanter för rättsvetenskapen, tills vidare dock med undantag av stats- och förvaltningsrätten. Stockholms högskolas stats- och rätts vetenskapliga avdelning, som förordade en ny och allsidig utredning rörande samhällsvetenskapernas ställning, framhöll endast att jämsides med denna utredning rättsvetenskapernas läge och deras särskilda behov borde beaktas. Innan vitterhetsakademien gjorde sin ovannämnda framställning till Kungl. Maj:t, hade den för yttrande tillställt bland annat de juridiska fakulteterna en motsvarande skrivelse, i vilken dock förutsattes, att humanistiska fondens verksamhetsområde skulle utvidgas att omfatta även de juridiska ämnena. I anledning härav framhöll fakulteten i Uppsala, att de anslag, som kunde tilldelas forskning inom de rent juridiska ämnena, borde fördelas av en särskild nämnd, bestående uteslutande av jurister. Fakulteten i Lund förklarade, att spörsmålet om anskaffande av medel till den rättsvetenskapliga forskningens bedrivande i den omfattning, som svarade mot dess vikt och betydelse, icke kunde vinna sin slutliga lösning genom vitterhetsakademiens förslag. Att i samband härmed närmare utforma de linjer, efter vilka detta spörsmål kunde vinna sin lösning, läte sig dock icke

141 göra i förevarande sammanhang. Tills vidare borde dock förslaget även i nu ifrågavarande hänseende bringas till genomförande, varvid förutsattes att i den anslagsfördelande nämnden åtminstone en representant för den rättsvetenskapliga forskningen städse skulle fungera som medlem. Den statsoch rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola slutligen tillstyrkte den föreliggande framställningen men betonade samtidigt, att behovet av anslag för juridisk vetenskaplig forskning och publikationsverksamhet icke i någon större utsträckning torde kunna tillgodoses av ifrågavarande medel. Under hänvisning till dessa yttranden och de förslag som väntades från socialvetenskapliga forskningskommittén ansåg sig akademien icke böra förorda någon utvidgning av humanistiska fondens verksamhetsområde till förmån för de juridiska och samhällsvetenskapliga disciplinerna. — Ytterligare må anföras, att av de överläggningar i informatoriskt syfte, som socialvetenskapliga forskningskommittén haft med företrädare för de tre juridiska fakulteterna, framgått, att inställningen inom dessa fakulteter till ett förslag om ett gemensamt forskningsråd i viss mån torde vara beroende av den representation rättsvetenskapen kan påräkna inom ett dylikt råd. På grund av flera speciella orsaker är för närvarande den forskningsverksamhet, som förekommer inom den juridiska vetenskapens område, av ganska begränsad omfattning exempelvis i jämförelse med forskningen inom vad som här kallats för samhällsvetenskaperna. Skulle därför ett särskilt rättsvetenskapligt råd inrättas, kunde det, sådant läget för närvarande är, knappast göra anspråk på någon större anslagssumma, särskilt med tanke på att anslagen rimligtvis alltid måste beräknas efter det aktuella minimibehovet. Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke dess uppgift bleve alltför begränsad för en organisation av ett forskningsråds karaktär. Men även mer allmänna synpunkter kunna anföras till förmån för ett gemensamt råd. Står man inför valet mellan att upprätta två mindre och till sin verksamhetskrets begränsade eller ett större och mer omfattande råd, måste nämligen, under förutsättning av att de olika vetenskapsområdena kunna erhålla en tillfredsställande representation, det senare alternativet anses äga påtagliga företräden. Förutom att administrationskostnaderna kunna förbilligas, torde överhuvudtaget de allmänna fördelar vilka tidigare framhållits såsom väsentliga för forskningsrådsinstitutionen— den ökade möjligheten till rörlighet inom anslagets ram och till en smidig anpassning efter de aktuella behoven — kunna göra sig kraftigare gällande inom ett större råd. Av rent praktiska skäl synes oss därför ett för rättsoch socialvetenskaper gemensamt samhällsvetenskapligt forskningsråd vara att föredraga. Då juridiken utgör en viktig gren av samhällsvetenskapen i en mer omfattande betydelse, skulle dessutom den närmare konfrontationen

142 mellan den och övriga social vetenskaper inom ett och samma råd kunna bli till gagn för båda parter. I jämförelse med det tidigare förslaget innebär alltså detta, att inom rådets verksamhetsfält kommer att falla rättsvetenskapen i dess helhet och icke endast en del därav. Avsikten är att rådet skall uppmärksamma den samhällsvetenskapliga forskningen i vidare mening. Detta bör redan här särskilt understrykas, med hänsyn till att vi icke funnit det nödvändigt att uppbygga rådet på en så bred organisatorisk bas, med representanter för en rad olika socialvetenskapliga specialområden, som förutsattes i det tidigare betänkandet. Vissa gränsdragningsproblem, främst i förhållande till den humanistiska fonden, komma otvivelaktigt att uppstå. Ett samarbete med denna fond liksom för övrigt med andra anslagsfördelande institutioner, med vilka rådets verksamhet kan komma i beröring, bör därför åstadkommas. I den mån forskningsrådsorganisationen kommer att ytterligare utbyggas, synes överhuvud behovet av en mer regelmässig samverkan mellan de olika råden göra sig allt starkare påmint. Rådets uppgifter. Rådets främsta uppgift skall vara att fördela de anslag för samhällsvetenskaplig forskning, vilka kunna ställas till dess förfogande. Huvudsakligen torde här statsmedel ifrågakomma. Rådet bör likväl icke vara förhindrat att även mottaga och fördela medel, som från annat håll kunna ställas till dess disposition. Genom de anslag rådet utdelar skola bidrag lämnas till sådana särskilda med forskning förenade utgifter som till exempel anställandet av extra arbetskraft, företagande av studieresor och utgifter för publikation av forskningsresultat. Rådet bör även äga rätt att i vissa fall lämna ersättning för mistad arbetsförtjänst i samband med forskning. Det tillkommer rådet att övervaka att under dess kontroll stående medel komma till avsedd användning. I det tidigare betänkandet nämndes fyra olika former för det samhällsvetenskapliga rådets understödjande verksamhet: Enskilda forskare skulle kunna få medel för speciella uppgifter; åt kvalificerade forskningsinstitut kunde mer generella anslag utdelas och instituten själva svara för medlens användning i detalj; större uppgifter, som krävde samarbete av flera forskare, kunde vid behov organiseras under rådets medverkan; och slutligen skulle detta kunna taga initiativ för att få till stånd särskilt viktiga men tidigare försummade undersökningar. Beträffande anslagen till enskilda forskare torde ingenting vara att tilllägga. Däremot skola några ytterligare synpunkter anknytas till frågan om institutionsanslagen. I det föregående har framhållits, att de särskilda, direkt till institutionerna utgående anslagen beräknats såsom minimianslag endast avseende att säkerställa, att den ordinarie verksamheten vid institutionerna kan vidmakthållas. Vid fullföljandet av varje större forskningsupp-

143 gift måste därför institutionerna lita till anslag från annat håll. Det kan i ett sådant läge diskuteras, huruvida det mest önskvärda vore, att förutom institutionsanslag och eventuella anslag från forskningsrådet till förfogande stode även anslag av en tredje typ, nämligen ordinarie forskningsanslag, vilka exempelvis utginge till och fördelades inom de samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna. Om dylika anslag funnes tillgängliga, skulle en planläggning på lång sikt av arbetet vid institutionerna kunna ske med större trygghet och forskningsrådet skulle endast behöva anlitas vid de mest omfattande undersökningarna. Å andra sidan kunde med sådana fasta anslag den risken vara förenad att tillgängliga medel icke alltid komme till bästa användning. Vi ha med hänsyn härtill avstått från att framlägga förslag i denna riktning. Forskningsrådets uppgift att lämna anslag till institutionerna blir under sådana förhållanden av fundamental betydelse. På rådet skulle enligt det tidigare betänkandet även ankomma att i vissa fall vid anslagsfördelningen organisera ett samarbete mellan flera forskare samt att taga initiativ till särskilt viktiga men förut försummade undersökningar. Även vi anse, att rådet i viss utsträckning bör kunna verka för en lämplig organisation av forskningsarbetet, t. ex. förhindra onödigt dubbelarbete, men rådet synes härvid böra ålägga sig den största varsamhet, så att icke några befogade anmärkningar mot försök från rådets sida att dirigera forskningen kunna framföras. Den i och för sig mycket betydelsefulla funktionen att främja samarbetet mellan forskarna bör rådet söka fylla huvudsakligen på andra vägar än genom anslagsfördelningen. Vad rådets rätt att taga initiativ till forskning inom försummade områden beträffar, måste understrykas, att det skulle ligga en stor fara i om rådet vid beviljande av understöd läte leda sig av en inom rådet utbildad speciell uppfattning om vilka forskningsuppgifter som vore väsentliga. Rådet har i huvudsak att pröva inkomna ansökningar om anslag till viss forskning och bör låta sitt ställningstagande bli beroende av sådana faktorer som uppgiftens vetenskapliga karaktär i och för sig, arbetsprogrammets planläggning och vederbörandes kvalifikationer för uppgiften. I ett speciellt fall synes rådet böra äga rätt att bevilja anslag till verksamhet, som icke direkt kan karakteriseras som forskning, nämligen till författande av läroböcker, avsedda att tjäna den samhällsvetenskapliga undervisningen vid de akademiska läroanstalterna. En mycket allvarlig svaghet, som vidlåder den akademiska undervisningen inom ett flertal ämnen, är bristen på lämplig kurslitteratur. I fråga om de olika samhällsvetenskapligt inriktade disciplinerna gör sig behovet av en ständig aktualisering av lärostoffet särskilt starkt påmint. För att avhjälpa denna brist, som ju ingalunda framträder enbart inom samhällsvetenskaperna, torde egentligen mer generella åtgärder vara påkallade. Tills vidare synes dock forskningsrådet böra äga skyldighet att uppmärksamma denna fråga och i mån av tillgångar

lämna bistånd vid utgivandet av samhällsvetenskapliga läroböcker, varvid rådet bör tillse att böckerna till måttligt pris bli tillgängliga för de studerande. — Det torde i detta sammanhang böra övervägas, huruvida icke de uppgifter, som enligt beslut av 1946 års riksdag lämnats åt nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer, borde övertagas av rådet. Enligt de tidigare sakkunniga skulle rådet ha två huvudsakliga uppgifter: att understödja den samhällsvetenskapliga forskningen och att befrämja samarbetet mellan forskarna på området. Även den sistnämnda uppgiften bör tillmätas betydelse. Det hittillsvarande samarbetet har, såsom de sakkunniga framhöllo, ofta varit mycket otillfredsställande. Vad som bör befordras, är ett samarbete inte bara mellan de enskilda forskarna utan mellan de olika läroanstalterna, institutionerna och forskningsinstituten samt mellan forskning och förvaltning. En första förutsättning härför är, att möjlighet erbjudes till en kontinuerlig överblick över den pågående samhällsvetenskapliga forskningen. För att uppnå detta, synes rådet böra åtminstone en gång årligen utge en publikation, innehållande fullständigast möjliga upplysningar om den forskning och de undersökningar inom det samhällsvetenskapliga området, som vid ifrågavarande tidpunkt bedrivas såväl av enskilda forskare som vid institutioner, statliga och privata forskningsinstitut, samt inom ämbetsverk och kommittéer. Även för rådets eget arbete vore en dylik översikt av betydelse. De i det tidigare förslaget förutsatta sektionerna, vilka skulle utse ledamöter i rådet, hade även till uppgift att tillgodose behovet av förbättrad kontakt mellan forskarna. De vartannat år förekommande sektionsmötena skulle bli ett slags interakademiska ämneskonferenser, vid vilka vetenskapliga föredrag och diskussioner höllos. Då ett realiserande av detta uppslag torde kunna bli av stort värde för det vetenskapliga samarbetet och då det rönte mycken uppskattning också i flera av de för övrigt kritiskt lagda remissyttrandena, synes det böra förverkligas även om, såsom här senare föreslås, sektionsindelningen slopas. Till rådets förfogande bör därför ställas ett särskilt anslag för anordnandet av dylika ämneskonferenser. Några detaljerade bestämmelser angående konferensernas sammansättning och organisation torde icke vara erforderliga. Om man räknar med sex huvudsakliga ämnesgrupper — rättsvetenskap, nationalekonomi, statistik, statskunskap, kulturgeografi och sociologi — kunde två grupper tänkas sammanträda varje år, d. v. s. en konferens skulle hållas vart tredje år inom varje ämne. Om det befinnes önskvärt att anordna gemensamma överläggningar mellan olika ämnesgrupper, kunde detta dels regelbundet ske mellan de två samma år sammanträdande grupperna, varvid eventuellt turordningen kunde successivt förändras, dels kunde medel reserveras under ett eller två år för hållandet av mer omfattande konferenser. Alla lärare inom de samhällsvetenskapliga ämnena vid universitet, allmänna högskolor och specialhögskolor och,

145 i den mån det är möjligt, även andra forskare borde inbjudas till ämneskonferenserna. Ämbetsverk och privata forskningsinstitut borde vidare uppmanas att sända representanter till sådana möten, där frågor av intresse för deras verksamhet behandlades. Angåendet förhållandet mellan å ena sidan den samhällsvetenskapliga forskningen vid universitet och högskolor av olika slag och å andra sidan statliga ämbetsverk och utredningsorgan må här tillfogas, att det vore önskvärt, om rådet finge den ställningen, att myndigheter och kommittéer vid genomförandet av speciella undersökningar inom detta område kunde hänvända sig till rådet för att erhålla anvisning på lämplig arbetskraft. En del av det omfattande arbete, som nu nedlägges på författandet av olika slags seminarieuppsatser, vilka aldrig publiceras eller eljest komma till användning, kunde på detta sätt få en mer praktisk inriktning. Rådet bör även i olika avseenden uppmärksamma de internationella förbindelserna. Om, såsom är att hoppas, den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige kommer att väsentligt intensifieras, uppstår ett starkt behov av att göra dess resultat kända också utanför landets gränser. Detta behov kan delvis tillgodoses genom att rådet lämnar stöd till översättningav betydelsefulla vetenskapliga arbeten. Den mer fortlöpande kontakten synes emellertid bäst kunna befrämjas genom utgivandet av en särskild samhällsvetenskaplig tidskrift, innehållande bidrag på något eller några av de stora kulturspråken. Tidskriften skulle omfatta dels originalarbeten, dels en recensionsavdelning. Eventuellt kunde härvid ett samarbete ordnas med övriga nordiska länder, och det är icke uteslutet, att tidskriften längre fram skulle kunna få en sådan omfattning, att en uppdelning i till särskilda vetenskapsområden specialiserade serier kommer att visa sig mest lämplig. Beträffande tidskriftens finansiering kunde medel ställas till förfogande antingen ur anslaget för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker eller också kunde ett särskilt anslag för detta ändamål lämnas rådet. Det sistnämnda alternativet skulle enligt vår mening vara att föredraga, Rådet skall ytterligare fungera som remissinstans i frågor rörande den samhällsvetenskapliga forskningen. Det synes dock önskvärt, att rådets verksamhet härvidlag icke blir alltför omfattande, till förfång för det övriga arbetet, utan att dess utlåtande huvudsakligen infordras endast beträffande anslagsfrågor och viktigare organisatoriska frågor. Om särskilda samhällsvetenskapliga ämnesgrupper organiseras vid de akademiska läroanstalterna, komma här sakkunniga remissorgan finnas att tillgå. Slutligen skall rådet äga att hos Kungl. Maj:t och statliga myndigheter göra för bedrivande av rådets verksamhet erforderliga framställningar. Rådet bör även i övrigt äga befogenhet att taga initiativ till åtgärder för främjande av den samhällsvetenskapliga forskningen. 10

146 Rådets organisation. De tidigare sakkunniga föreslogo, att rådet skulle bestå av tio ledamöter: Ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t, sex ledamöter skulle väljas av särskilda vetenskapliga sektioner och de återstående tre ledamöterna skulle utses av Kungl. Maj:t inom ett förslag på sex personer, uppgjort av vissa större intresseorganisationer. Genom ordföranden och de tre ledamöter i rådet, som icke utsagos av de vetenskapliga sektionerna, skulle en förbindelse skapas med staten och de fria samhällsbildningarna. Även enligt vår mening är det önskvärt, att denna förbindelse upprätthålles. Social vetenskaperna stå av naturliga skäl i en mer direkt relation till stat och samhällsliv än några andra vetenskaper. Å ena sidan kräver den socialvetenskapliga forskningen ofta ett intimt samarbete med samhällets olika organ, å andra sidan har samhället ett starkt behov av att anlita forskningen i sin tjänst. I likhet med de tidigare sakkunniga anse vi därför, att i rådet böra ingå även andra än av vetenskapsmännen valda representanter. Vi föreslå endast att, med oförändrat ledamotstal i rådet, deras antal begränsas till två jämte ordföranden. Beträffande sättet för utseende av dessa ledamöter förutsatte de tidigare sakkunniga, att ordföranden skulle utses av Kungl. Maj:t och de tre övriga av Kungl. Maj:t inom ett förslag på sex personer. Såsom förslagsställare tänkte sig de sakkunniga några av de största intresseorganisationerna. Valet mellan dessa organisationer hade, förklarade de sakkunniga, varit mycket svårt, och i organisationernas senare avgivna remissyttranden framfördes också ett flertal inbördes oförenliga ändringsförslag på denna punkt. Den enklaste lösningen har därför synts oss vara, att Kungl. Maj:t direkt utser såväl ordföranden som de två andra ledamöterna. Inom denna ram torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att beakta de förut berörda önskemålen om en representation för stat och samhällsliv i rådet och samarbetet med den u tomakademiska socialvetenskapliga forskningen. Huvudsakligen två alternativ, yttrade de tidigare sakkunniga, erbjödo sig i fråga om valet av vetenskapsmännen i rådet. Det ena innebar, att de olika universiteten och högskolorna var för sig utsago en representant i rådet. I så fall förelåg emellertid, hävdade man, ingen garanti för att rådet fick en vetenskapligt allsidig sammansättning och specialhögskolornas representation blev svår att ordna. Det andra alternativet innebar, att de socialvetenskapliga ämnenas representanter jämte vissa företrädare för statliga verk och enskilda utredningsinstitut skulle uppdelas i sex särskilda valkorporationer eller sektioner. Genom förslaget om de samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna har möjlighet erbjudits att skapa en lämplig, på universitet och högskolor uppbyggd basorganisation för valet av vetenskapsmän till rådet, som tidigare icke funnits. Med hänsyn vidare till de stora svårigheter som möta vid uppgörandet av en rimlig sektionsindelning — svårigheter varom remissyttran-

147 denas många förslag till ändrad indelning bära tydligt vittne — samt med hänsyn till den omständlighet vid valproceduren som sammanförandet av en mängd personer från olika verksamhetsområden och olika orter till särskilda sektionsmöten medför, ha vi till skillnad från de tidigare sakkunniga ansett oss böra förorda en lösning närmast i anslutning till det förstnämnda av de ovanstående alternativen. Det må också erinras om att man endast på denna väg kan trygga en allsidig lokal representation i rådet. I fråga om garantierna för att rådet skall erhålla en vetenskapligt allsidig sammansättning, torde dessa kunna vinnas på samma sätt som förutsattes i Kungl. Maj:ts proposition angående det naturvetenskapliga forskningsrådet, nämligen att de olika valkorporationerna vid utseendet av ledamöter samråda med varandra för undvikande av att ett och samma ämne blir företrätt av mer än en ledamot. Specialhögskolornas representation torde likaledes kunna få en tillfredsställande lösning oberoende av sektionerna. Med frångående av sektionsindelningen och i huvudsaklig anslutning till universitets- och högskoleorganisationen, ehuru med viss jämkning dels till förmån för specialhögskolornas dels till de yngre forskarnas intressen, föreslå vi följande regler för utseende av de sju vetenskapliga representanterna. Rättsvetenskapen företrädes av två fakultetsvis utsedda ledamöter i rådet. Såsom valkorporationer fungera de båda juridiska fakulteterna vid universiteten och Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning, vilka vardera utse en representant under iakttagande av att vid varje valtillfälle i tur och ordning en av dessa tre valkorporationer icke deltager i valet. Härtill är ytterligare endast att anmärka, att innehavaren av professur i nationalekonomi med finansrätt liksom av professuren i nationalekonomi med finansvetenskap vid Stockholms högskola skall tillhöra den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen inom filosofiska (humanistiska) fakulteten, samt att professorn i rättsvetenskap vid handelshögskolan i Stockholm skall deltaga i valet inom Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning. Av de fem övriga ledamöterna i rådet utser vardera av följande fyra valkorporationer en representant: den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen vid Uppsala universitet samt professorn i lantbruksekonomi med marknadslära vid lantbrukshögskolan och innehavare av annan sådan professur i samhällsvetenskapligt ämne vid lantbrukshögskolan, som kan komma att upprättas; den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen vid Lunds universitet samt, under förutsättning av att ett socialinstitut inrättas i Lund, rektorn vid detta institut; den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen vid Stockholms högskola, professorerna i de nationalekonomiska, företagsekonomiska, och ekonomisk-geografiska ämnena vid handelshögskolan i Stockholm, professorn i skogsekonomi vid skogshögskolan, professorn i industriell ekonomi och organisation vid tekniska högskolan samt rektorn vid socialinstitutet i Stockholm; den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen vid Göteborgs

148 högskola, professorerna i de nationalekonomiska, företagsekonomiska och ekonomisk-geografiska ämnena vid handelshögskolan i Göteborg samt rektorn vid socialinstitutet i Göteborg. Det har framstått som ett viktigt önskemål att i rådet även bereda plats för yngre samhällsvetenskapliga forskare, varvid närmast docenterna komma ifråga. Då säkra garantier härför knappast kunna skapas genom att exempelvis låta också docenterna deltaga vid valen inom de förut behandlade korporationerna, har det synts såsom den bästa lösningen att låta docenterna själva utse en representant. Valet torde kunna anordnas genom Sveriges docentförbunds medverkan. Röstberättigade skola vara samtliga docenter inom de ämnen, som äro företrädda inom de nyssnämnda sju valkorporationerna; docent som redan tillhör dylik valkorporation bör dock icke äga rösträtt. Vid detta val torde icke några särskilda hänsyn böra tagas till ämnesrepresentationen inom rådet i övrigt. Även mot de sålunda angivna riktlinjerna för rådets sammansättning kunna vissa invändningar förutses. Det skulle sålunda kunna anmärkas, att risk alltid föreligger för att ett av de fem samhällsvetenskapliga huvudämnen, med vilka vi förutom rättsvetenskapen tidigare räknat, skall bli orepresenterat i rådet. Härtill kan framhållas, att det naturvetenskapliga forskningsrådet ansetts behöva omfatta endast fyra ledamöter jämte en ordförande, vilket uppenbarligen innebär, >att ett flertal naturvetenskaper ständigt måste sakna företrädare i rådet. I jämförelse med detta råd kommer det samhällsvetenskapliga rådet att ge möjlighet till en avsevärt fullständigare representation. Vidare skulle också den anmärkningen kunna framställas, att det socialvetenskapliga valkollegiet i Stockholm, med hänsyn till de många professorer som däri ingå, har fått en missgynnad ställning. Genom att låta ifrågavarande professorer vid handelshögskolan i Stockholm utgöra en särskild valkorporation och alltså öka antalet ledamöter i rådet till elva kunde det tyckas som om både denna och den förut berörda invändningen skulle bli beaktade. Härvid uppstå emellertid flera nya svårigheter genom att handelshögskolans läroämnen icke helt motsvara universitetens och de allmänna högskolornas. Överhuvudtaget har det synts oss, att man icke bör fästa allt för stor vikt vid dessa valtekniska detaljproblem, utan att man bör kunna utgå från att ledamöterna av det på angivet sätt utsedda rådet skola besitta ett så stort mått av omdöme och sakkunskap att de tillgodose berättigade önskemål, från vilket håll dessa än komma. I de fall då till behandling uppkommer fråga, där tillräcklig sakkunskap icke finnes företrädd inom rådet, bör till rådet alltid adjungeras särskild sakkunnig. Samtliga ledamöter av rådet, inbegripet ordförande, böra utses för en tid av tre år. Beträffande de vetenskapliga ledamöterna bör föreskrivas, att omedelbart omval icke får äga rum. För att samtidigt garantera en viss kontinuitet inom denna del av rådet torde det vara lämpligt, att exempelvis de

149 två juridiska ledamöterna jämte docentrepresentanten vid första valtiljfallet endast utses för två år. Beslut må ej av rådet fattas med mindre än att minst sju ledamöter, ordföranden inräknad, äro närvarande. Kostnader. De tidigare sakkunniga föreslogo, att till rådets förfogande skulle ställas ett årligt forskningsanslag på 200 000 kronor. Med hänsyn till att området för rådets verksamhet enligt föreliggande förslag utvidgas att omfatta hela den juridiska vetenskapen samt med hänsyn till den kraftiga utbyggnad av den samhällsvetenskapliga forskningen, som här förutsatts, torde det vara nödvändigt att väsentligt höja denna summa. Stora svårigheter möta vid varje försök att i förväg exakt bedöma behovet av forskningsanslag. Efter att ha övervägt de olika omständigheter som härvid komma i beaktande, ha vi stannat inför att föreslå ett årligt anslag på 350 000 kronor. Att denna summa icke kan betraktas såsom för hög, torde framgå redan därav att inte mindre än ett tjugotal samhällsvetenskapliga institutioner, enligt vad som angivits i detta betänkande, komma att i det närmaste regelbundet behöva anlita forskningsrådet. Härtill får sedan läggas rättsvetenskapens och överhuvudtaget de enskilda forskarnas önskemål om anslag. Kostnaderna för rådets administration ha beräknats på följande sätt. I likhet med vad som förutsattes i det tidigare förslaget, utgår till ordföranden ett årligt arvode på 2 000 kronor, till sekretariatet ett anslag på 8 000 kronor, samt för utskottsarbeten och oförutsedda utgifter 2 000 kronor. Rådets nio ledamöter synas vid arbete för rådets räkning böra åtnjuta ersättning i enlighet med gällande kommittékungörelse; denna utgift torde kunna täckas av ett årligt anslag på 3 500 kronor. De egentliga administrationskostnaderna skulle sålunda uppgå till 15 500 kronor per år. Härtill komma två särskilda anslagsposter; den ena, avseende ämneskonferenserna, har med tanke på att dessa skulle få en större omfattning enligt föreliggande förslag beräknats till 5 000 kronor årligen, den andra, avseende den samhällsvetenskapliga tidskriften, har beräknats till 8 000 kronor per år.

Kap. VIII. Kostnadsberäkningar. Sammanställningar av de framlagda förslagens innehåll ha tidigare givits. I detta kapitel lämnas en slutlig sammanfattning rörande de med förslagens genomförande förenade kostnaderna. Därvid angivas endast de merkostnader som kommittéförslaget medför. Byggnads- och reparationskostnader, vissa löpande institutionskostnader samt hyreskostnader, med undantag för skytteanska institutionen i Uppsala, ha liksom förut icke medtagits. Beträffande nedanstående uppgifter må följande beaktas. Rörliga tilläggsförmåner å löner och stipendier ha icke medräknats. Docentstipendier ha icke upptagits i de fall, då stipendierade docenturer för närvarande finnas inom vederbörande ämne. De biträdande lärarnas arvoden ha angivits i enlighet med universitetsberedningens förslag, vilket innebär att ordinarie biträdande lärares arvode skall överstiga docentstipendium med 1 800 kronor. Denna summa har här lagts direkt till docentstipendiernas grundbelopp, ehuru den enligt förslaget skall tillföras stipendiernas slutbelopp. Med hänsyn till att ett flertal samhällsvetenskapliga biträdande lärarbefattningar för närvarande endast torde kunna besättas med tillförordnade innehavare, vilkas arvode skall understiga de ordinarie lärarnas med 2 400 kronor, komma de faktiska utgifterna att bli lägre än vad som här angivits. I fråga om materielanslagen, vilka omfatta såväl de tidigare beräknade materielanslagen som de extra personalanslagen, ha endast de under nuvarande budgetår till specificerade institutioner utgående statsanslagen frånräknats den av kommittén föreslagna summan. Hänsyn har icke kunnat tagas till delaktighet i allmänna institutionsanslag.

151 De av förslagen föranledda kostnaderna: I. Vetenskaplig personal. Uppsala universitet. N ationalekonomii, socialpolitik. Professor i nationalekonomi Biträdande lärare i nationalekonomi (jur. och fil. fakulteten) Biträdande lärare i nationalekonomi Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik Två docentstipendier i nationalekonomi Andre amanuens i nationalekonomi Kurser i bokföring (juris och politices studerande) Kurs i företagsekonomi (även för vissa juris studerande) . .

12 000 7 6001 9 000 9 000 14 400 2 400 3 000 2 400

Statistik. Biträdande lärare Biträdande lärare (tillhör även lantbrukshögskolan) Docentstipendium En andre amanuens En tredje amanuens

9 000 9 000 7 200 2 400 1 200

Statskunskap. Biträdande lärare Kurs i sociallagstiftning

9 000 1 500

Geografi. Professor Biträdande lärare Docentstipendium (humanistiska sektionen) Förste assistent Tre andre amanuenser

12 000 9 000 7 200 7 200 7 200

Ekonomisk och social historia. Biträdande lärare

9 000

Sociologi. Biträdande lärare Andre amanuens

9 000 2 400 Summa 162 100

1 För den nuvarande biträdande läraren har ett av juridiska fakultetens docentstipendier tagits i anspråk. Dessutom har ett särskilt arvode utgått å 1 400 kronor, vilket här frånräknats.

152 Lunds universitet. Nationalekonomi,

socialpolitik.

Professor i nationalekonomi Biträdande lärare i nationalekonomi (jur. och fil. fakulteten) Biträdande lärare i nationalekonomi Biträdande lärare i nationalekonomi och socialpolitik Två docentstipendier i nationalekonomi Andre amanuens i nationalekonomi Kurser i bokföring (juris och politices studerande) Kurs i företagsekonomi (även för vissa juris studerande) . .

12 000 5 3001 9 000 9 000 14 400 2 400 1 500 2 400

Statistik. Biträdande lärare En förste amanuens

9 000 3 600

Statskunskap. Biträdande lärare Andre amanuens Kurs i sociallagstiftning

9 000 2 400 1 500

Geografi. Professor Biträdande lärare Docentstipendium (humanistiska sektionen) Förste assistent Tre andre amanuenser

12 000 9 000 7 200 7 200 7 200

Ekonomisk historia. Biträdande lärare

9 000

Sociologi. Biträdande lärare Andre amanuens

9 000 2 400 Summa 144 500

1 För den nuvarande biträdande läraren liar ett av juridiska fakultetens docentstipendier tagits i anspråk. Dessutom har ett särskilt arvode utgått å 3 700, vilket här från räknats.

153 Stockholms högskola. Nationalekonomi,

socialpolitik.

Biträdande lärare i nationalekonomi Biträdande lärare i nationalekonomi (tillhör även socialinstitutet) Biträdande lärare i socialpolitik (tillhör även socialinstitutet) Docentstipendium i nationalekonomi Förste assistent i nationalekonomi Andre amanuens i nationalekonomi Kurser i bokföring och företagsekonomi

9 000 4 5001 4 5001 7 200 7 200 2 400 2 500

Statistik. Docentstipendium (humanistiska avdelningen) Docentstipendium (mat. naturvetenskapliga avdelningen) . .

7 200 7 200

Statskunskap. Biträdande lärare Andre amanuens Kurs i sociallagstiftning

9 000 2 400 1 000

Geografi. Biträdande lärare Docentstipendium (humanistiska avdelningen) Docentstipendium (mat. naturvetenskapliga avdelningen) . . Två förste assistenter Två andre amanuenser

9 000 7 200 7 200 14 400 4 800

Ekonomisk historia. Professor Docentstipendium Förste assistent

12 000 7 200 7 200

Sociologi. Biträdande lärare Andre amanuens

9 000 2 400 Summa 144 500

1 Halva arvodet utbetalas av socialinstitutet.

154 Göteborgs högskola. Nationalekonomi. Biträdande lärare Docentstipendium Andre amanuens Kurs i bokföring Undervisning i matematik (även statistikstuderande)

9 000 7 200 2 400 900 900

Statistik. Biträdande lärare Andre amanuens

9 000 2 400

Statskunskap. Biträdande lärare Andre amanuens Kurs i sociallagstiftning

9 000 2 400 1 000

Geografi. Biträdande lärare Docentstipendium Förste amanuens Andre amanuens Historia, särskilt ekonomisk

9 000 7 200 3 600 2 400 historia.

Biträdande lärare

9 000

Sociologi. Biträdande lärare

9 000

Andre amanuens

2 400 Summa

86 800

i

Utlandsstipendier, statskunskap, gemensamt anslag

10 000

Utlandsstipendier, sociologi, gemensamt anslag

10 000 l

Sammanfattning: Uppsala och Lunds universitet Stockholms och Göteborgs högskolor Särskilda stipendier

306 600 231 300 20 000 Summa 557 900

1 Skall utgå under 3 budgetår.

155 II. Biträdespersonal, materielanslag: Uppsala universitet. Biblioteksamanuens (Ex 15) Nationalekonomiska

4 158

institutionen.

Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag Statistiska

3 141 10 500 1 500

institutionen.

I . Kanslibiträde (Eo 7) Räknebiträde (Eo 7) Räknebiträde (Eo 4) Materielanslag

489 1 3 141 2 652 8 400

I I . Hålkortsavdelningen. Förste assistent Operatris (Eo 4) Servicekostnader

7 200 2 652 2 000

Seminariet

för

statskunskap.

V2 Kanslibiträde (Eo 7) Hyresanslag Materielanslag Exkursionsanslag Geografiska

1 571 3 610 8 500 500

institutionen. 489 1 6 000 3 500 1 500

Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag, kulturgeografi Kulturgeografiska fältarbeten Sociologiska

institutionen.

y 2 Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Fältarbeten

Engångsanslag:

1 571 6 500 1 500 S u m m a 81 074

Statistiska institutionen Sociologiska institutionen

27 500 10 000 Summa

1 Ombildad kontorsbiträdestjänst.

37 500

156 Lunds universitet. Biblioteksamanuens (Ex 15) Nationalekonomiska

3 870

institutionen.

Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag Statistiska

2 925 10 000 1 500

seminariet.

I . Kanslibiträde (Eo 7) Räknebiträde (Eo 7) Räknebiträde (Eo 4) Materielanslag

2 925 225 1 2 472 6 500

I I . Hålkortsavdelningen. Förste assistent Operatris (Eo 4) Servicekostnader

7 200 2 472 2 000

Seminariet

för

statskunskap.

y 2 Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag Geografiska

1 463 8 500 1 500

institutionen.

Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag, kulturgeografi Kulturgeografiska fältarbeten Sociologiska

4536 000 3 500 1 500

institutionen.

V2 Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Fältarbeten

1 463 6 500 1 500 Summa

Engångsanslag:

Statistiska seminariet Sociologiska institutionen

27 500 10 000 Summa

1 Utgående arvode till räknebiträde ä 2 700 kronor liar avräknats. - Ombildad kontorsbiträdestjänst.

74 468

37 500

157 Stockholms högskola. Nationalekonomiska

institutionen.

Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag Institutionen

för

3 465 11000 1 500

statskunskap.

y 2 Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Geografiska

institution

1 733 7 500

en.

K a r t b i t r ä d e (Eo 7) Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag Exkursionsanslag, kulturgeografi Kulturgeografiska fältarbeten Sociologiska

3 465 3 465 3 000 3 500 1 500

institutionen.

y2 Kanslibiträde (Eo 7) Materielanslag

1 733 5 500

Ekonomisk-historiska institutet. Räknebiträde (Eo 7) Materielanslag

3 465 3 000 Summa

Engångsanslag:

Sociologiska institutionen

53 826 10 000

Göteborgs högskola. Geografiska institutionen. Materielanslag Exkursionsanslag, kulturgeografi Kulturgeografiska fältarbeten Nationalekonomi, statskunskap, statistik Gemensamt materielanslag Nationalekonomi, exkursionsanslag Statskunskap, exkursionsanslag Sociologi, fältarbeten

4 000 2 000 1 500 och sociologi: 12 0001 1 000 1 000 1 500 Summa

Eng ång sanslag, sociologi

23 000 10 000

158 Sammanfattning: Uppsala och Lunds universitet: Engångsanslag Stockholms och Göteborgs Engångsanslag

Årligt anslag

högskolor:

155 542 75 000

Årligt anslag

76 826 20 000

Summa årligt anslag 232 368 Summa engångsanslag 95 000 I I I . Licentiand- och doktorandstipendier. Uppsala universitet. Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen: 9 doktorandstipendier 9 licentiandstipendier

45 000 22 500 Summa

Lunds universitet. Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen: 9 doktorandstipendier 9 licentiandstipendier

45 000 22 500 Summa

Stockholms högskola. Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen: 9 doktorandstipendier 9 licentiandstipendier

Summa

67 500

25 000 12 500 Summa

licentiand-

67 500

45 000 22 500

Göteborgs högskola. Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen: 5 doktorandstipendier 5 licentiandstipendier

Samtliga samhällsvetenskapliga stipendier:

67 500

och

37 500

doktorand240 000

I V . Forskningsrådet. Administrationskostnader Ämneskonferenser Tidskrift Anslag a t t utdelas genom rådet

15 500 5 000 8 000 350 000 Summa 378 500

159 Allmän sammanfattning: Uppsala universitet: Årligt anslag (Posterna I—III) Engångsanslag (Post II)

310 674 37 500

Lunds universitet: Årligt anslag (Posterna I—III) Engångsanslag (Post II)

286 468 37 500

Universiteten: Summa årligt anslag Summa engångsanslag

597 142 75 000

Stockholms högskola: Årligt anslag (Posterna I—III) Engångsanslag (Post II)

265 82l6 10 000

Göteborgs

147 300

högskola: Årligt anslag (Posterna I—III)

Engångsanslag (Post II) Universitet

10 000

och högskolor: Årligt anslag (Posterna I—III) . . 1 030 268

Forskningsrådet

(Post IV)

378 500

Summa

årliga kostnader

1 408 768

Summa

engångsanslag

95 000

e

Särskilt yttrande av herr Åkerman. Det samhällsvetenskapliga rådet: Allmänna synpunkter och kritik. 1944 års kommittébetänkande rörande ett samhällsvetenskapligt råd innehöll ett förslag till tillsättande av rådet, som var bärkraftigt och fruktbart i princip, ehuru det på grund av frågans stora svårigheter av mycket förklarliga skäl innehöll vissa påtagliga brister i utformningen. Det naturligaste hade enligt min uppfattning nu varit att i första hand söka avlägsna dessa brister, vilket i stort sett ingalunda varit ogörligt. Kommittémajoriteten har emellertid valt en annan väg. Med anledning av det föregående förslagets nyssnämnda brister och den kritik, som dessa väckt, har majoriteten gått in för ett helt annat system för rådets tillsättande, ett system som i början kan synas enklare men som i verkligheten torde ha vida mera djupgående brister än det förut föreslagna. Majoritetsförslaget avser, att fyra olika lokala valkorporationer — varav Stockholms är ungefär dubbelt så stort som de övriga — vart tredje år ungefär samtidigt skola utse var sin rådsmedlem representerande något av de fem olika socialvetenskapliga huvudämnena. Därvid förutsattes att »de olika valkorporationerna vid utseendet av ledamöter samråda med varandra för undvikande av att ett och samma ämne blir företrätt av mer än en ledamot». Ett av de fem ämnena måste sålunda under varje valperiod bli orepresenterat av någon professor, men kan då eventuellt komma att representeras av den enligt majoritetsförslaget valde docenten, vilket dock oftast ej torde bli så lätt att åstadkomma. Genom uppställandet av den alldeles riktiga fordran, att inte ett ämne skall vara dubbelrepresenterat, kommer de lokala korporationernas frihet att välja de personer som de av vetenskapliga hänsyn helst skulle önska, att bli i hög grad beskuren. Att samtidigt bevara denna frihet och taga de nyssnämnda ämneshänsynen måste förutsätta uppställandet av ett betydande antal olika kombinationsalternativ och ett väljande mellan dem. Ett sådant invecklat förfarande skulle möjligen kunna lyckas, om korporationerna samtidigt vore församlade på samma ort och kunde ta intim och löpande kontakt med varandra. Vid val på olika orter torde däremot mycket stora praktiska svårigheter uppstå.

161 För att kunna iakttaga de nyssnämnda ämneshänsynen kommer man, åtminstone efter någon tids osäkert sökande, helt enkelt att få uppställa och följa en på förhand bestämd rotationstabell. Enligt denna kommer en viss korporation nr 1 i oföränderlig tidsföljd att få utse t. ex. först sin « nationalekonom, därefter sin statskunskapare, därefter sin statistiker etc, medan korporationen nr 2 får tillämpa alldeles samma ordningsföljd med en valperiods tidsförskjutning, korporationen nr 3 samma ordningsföljd med ytterligare en periods förskjutning etc. Endast i Stockholms och i någon mån Göteborgs korporation, där man för nationalekonomi och geografi har flera professorer, blir ett verkligt ehuru begränsat val möjligt mellan dessa personer. Med undantag härav blir det egentligen blott fråga om en mekanisk rotationstabell för de olika korporationerna, vilken lika väl kunde fastställas på förhand utan någon formell valprocedur. Den särskilt valde docenten kommer därvid sannolikt ändock oftast att medföra en dubbelrepresentation av något ämne. Anses även företagsekonomi ibland böra bli representerat genom egen representant i rådet, kommer också detta att medföra avsevärda svårigheter i hela systemets funktionssätt. Allt detta utgör enligt min mening stora brister i det föreslagna systemet, vilka hänga så intimt samman med hela dess natur, att de inte genom några mindre reformer därifrån kunna avlägsnas. Ytterligare en olägenhet hos detta system består däri, att det praktiskt taget omöjliggör väljandet av suppleanter för rådsledamöterna, och sådana ha ej heller av majoriteten föreslagits. En ytterligare nackdel är att alla de fyra socialvetenskapliga representanterna måste förnyas på en gång. Med hänsyn till de sålunda påpekade bristerna hos majoritetsförslaget till uppbyggandet av rådet kan jag för min del ej biträda detsamma.

Valet av rådsmedlemmar och ämneskonferenserna. I det följande framlägger jag nu ett förslag som i huvudsak bygger på 1944 års betänkande, ehuru med vissa avsevärda förenklingar. 1. De fem socialvetenskaperna bilda var och en sin valsektion med var sin valda representant i rådet. Medlemmar av sektionerna äro alla fungerande professorer i vederbörande ämne jämte varje professors äldste docentstipendiat ävensom vissa andra personer enligt nedanstående uppställning. Sektion 1. Professorerna i nationalekonomi vid allmänna högskolor och handelshögskolor; professorn i ekonomisk historia samt den i företags11

•

ekonomi: administration i Stockholm. Sistnämnda gren av företagsekonomien står, i motsats till andra grenar därav, i ganska nära samband med nationalekonomien och bör därför delta i den nationalekonomiska sektionen. Sektion 2. Professorerna i statskunskap; professorerna i statsrätt, i den mån de inte i stället vilja rösta i sina juridiska fakulteter; föreståndarna för socialinstituten, såvida de inte hellre välja annan sektion. Sektion 3. Professorerna i statistik; chefen för statistiska centralbyrån samt helst även chefen för kommerskollegiums statistiska byrå och en representant för socialstyrelsens statistik. Genom sistnämnda administrativa personer skulle säker kontakt vinnas med de viktigaste organen för den officiella socialvetenskapliga forskningen, vilket däremot ej sker enligt majoritetsförslaget. Sektion 4- Professorerna i kulturgeografi vid högskolorna och i ekonomisk geografi vid handelshögskolorna; professorerna i skogs- och lantbruksekonomi vid skogs- respektive lantbrukshögskolorna. Sektion 5. Professorerna eller huvudexaminatorerna i sociologi och senare kanske också socialpsykologi. Jämte var och en av ovannämnda professorer inträder i sektionen hans äldste docentstipendiat, om sådan person finnes. Det kan diskuteras om professorerna i skogs- och lantbruksekonomi i stället för i den geografiska sektionen inte hellre borde ingå i den nationalekonomiska. Den sistnämnda sektionen skulle emellertid då i förhållande till andra sektioner komma att bestå av så många personer och beröras av så många i rådet förekommande frågor, att den borde utse två rådsmedlemmar. Företagsekonomien har med undantag av »administration» knappast någon mer utpräglad socialvetenskaplig karaktär. Företagsekonomien har därför inte härovan upptagits i sektionsbildningen. Skulle den likväl anses böra ingå däri, bör den bilda en särskild sektion, som då även bör omfatta de tekniska högskolornas professorer i industriell ekonomi och måhända även dem i skogs- och lantbruksekonomi. Den här ovan föreslagna sektionsindelningen är överskådlig och enkel och torde på ett realistiskt sätt ansluta sig till rådande förhållanden. Nästan alla mot sektionsindelningen framställda invändningar falla härigenom bort. 2. I varje socialvetenskapligt ämne hållas allmänna konferenser minst vart tredje år. En ämneskonferens bör kunna besluta att nästa konferens

163 skall hållas redan om två år eller överlåta åt sektionsledaren att besluta om sådant tidigare sammankallande. Jag anser sålunda att konferenserna böra kunna sammanträda något oftare än vad kommittémajoriteten tänkt sig, och detta även om majoritetsförslaget till rådets egen sammansättning blir genomfört. Endast på sådant sätt torde det ofta bli möjligt att upprätthålla det högeligen önskvärda intresset för konferensinstitutionen. Vid konferenserna förrättas val samt hållas vetenskapliga och — icke minst viktigt — ämnespedagogiska föredrag och diskussioner. I konferenserna deltaga främst ovannämnda sektionsmedlemmar. De välja därvid vederbörande sektions nytillträdande representant i rådet för samma eller nästfoljande år. Valet gäller tre år; omedelbart omval kan inte ske. Två, respektive en av de socialvetenskapliga representanterna skola nytillträda varje år, varigenom önskvärd kontinuitet i uppsättningen av rådsmedlemmar åstadkommes. För varje utsedd rådsmedlem utses även en personlig suppleant. Rådsrepresentanten inom varje ämne är tillika sektions- och ämnesledare mellan konferenserna. I viktigare frågor bör han såvitt möjligt konferera med sin suppleant. Avböjer rådsrepresentanten att vara ämnesledare, inträder suppleanten såsom sådan och särskild suppleant för honom väljes. Enligt 1944 års betänkande skulle sektionsledningen bestå av ett särskilt arbetsutskott på tre personer. Den här föreslagna anordningen är betydligt enklare och mycket mer praktikabel, samtidigt som den torde vara fullt tillräcklig för ändamålet. Utom sitt arvode som rådsmedlem borde sektionsledaren erhålla ett mindre årligt anslag på till exempel 200 kronor för bestridande av telefon- och korrespondenskostnader. Utom ovannämnda elektorer böra i konferenserna få deltaga alla fungerande lärare i vederbörande ämnen vid allmänna och specialhögskolor. Konferensdeltagarna erhålla fria resor och dagtraktamenten för rese- och två konferensdagar. Andra forskare av olika slag böra kunna inbjudas till konferenserna och, i den mån anslaget räcker, få sina resor betalda. Även ämbetsverk och privata forskningsinstitutioner böra kunna inbjudas att sända representanter till konferenserna, då frågor av intresse för deras verksamhet behandlas. Årsanslaget för konferenserna sättes till 7 000 kronor, reservationsanslag, eller något högre än enligt majoritetsförslaget. 3. Docenternas medverkan i organisationen är enligt det ovanstående tänkt så, att ett stort antal av dem ingå i vederbörande valsektioner. Jaganser detta vara att föredra framför kommittémajoritetens förslag om en särskild docentrepresentant. En sådan skulle knappast kunna undgå att i stor utsträckning göra gällande docenternas särskilda korporationsintressen. Viktigare än att få med olika vetenskapsidkarsynpunkter är emellertid att få med olika vetenskapssynpunkter. Enligt mitt förslag skulle do-

164 cénterna i realiteten få ett betydligt större inflytande, genom att de i de olika valsektionerna mycket kraftigt kunde påverka valen av rådsmedlemmar, så att dessa bleve handlingskraftiga och progressivt inställda personer. Även om de sålunda valda personerna väl i regel skulle bli professorer, skulle de olika ämnesintressena härigenom bli betydligt bättre betjänta än med en särskild docentrepresentant. Liksom kommittémajoriteten anser jag att de juridiska fakulteterna i rådet böra företrädas av två representanter. Kungl. Majits

inflytande.

Kommittémajoriteten säger, att socialvetenskaperna av naturliga skäl stå i mera direkt relation till stats- och samhällslivet än andra vetenskaper, och att det därför i rådet förutom ordföranden borde ingå två av Konungen utsedda representanter. Detta argument har säkerligen en viss tyngd. Emellertid säger kommittémajoriteten på ett annat ställe också alldeles riktigt, att fara kan förefinnas för att ett socialvetenskapligt forskningsråd skall använda sitt inflytande över anslagen för att efter politiska hänsyn leda forskningen. Det kan inte förnekas, att därest Kungl. Maj:t utöver ordföranden med dennes starka ställning skulle tillsätta ytterligare två rådsledamöter, detta understundom skulle kunna aktualisera denna politiska fara. Den viktigaste invändningen mot två dylika kungavalda ledamöter synes mig emellertid vara, att vissa av yttre intressen betonade, mera ensidiga inflytanden därigenom skulle införas i rådet. Som dylika ledamöter skulle sannolikt i första hand komma att utses förgrundsmän från de stora organisationerna i riket och särskilt från de största av dem. Dessa ledamöter skulle beträffande sådana i rådet förekommande frågor, vilka verkligen intresserade dem, knappast kunna undgå att anlägga ganska intressebetonade synpunkter på desamma. Å andra sidan kunna de två fasta rådsmedlemmar utom ordföranden, vilka av Konungen skulle utses, inte representera annat än en ganska begränsad del av samhällets olika ekonomiska organisationer, och de övriga organisationernas ofta rätt så viktiga och divergerande synpunkter skulle därigenom under ifrågavarande valperioder inte alls bli företrädda. Slutligen måste det nog sägas, att flertalet i rådet förekommande frågor torde bli av så pass utpräglad akademisk karaktär, att de inte skulle uppväcka något egentligt intresse hos de utomstående kungavalda ledamöterna. Till följd av ovanstående överväganden finner jag, att några av Kungl. Maj:t utsedda rådsmedlemmar utom ordföranden inte böra förekomma. Däremot borde i rådets instruktion bestämmas, att ordföranden, när frågor av påtagligt intresse för den ena eller andra stora samhällsorganisationen

165 förekomma, bör söka kontakt med ifrågavarande organisation eller organisationer och inhämta deras synpunkter på saken. Några svårigheter härvidlag torde inte förefinnas, och härigenom blir det ofta önskvärda hänsynstagandet till icke akademiska synpunkter på ett naturligt och smidigt sätt tryggat. Sammanfattning. Min slutsats blir sålunda att rådet bör bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, fem socialvetenskapliga medlemmar utsedda av var sin socialvetenskapliga ämnessektion, samt två ledamöter, utsedda av vederbörande juridiska fakulteter, eller tillsammans åtta personer. E t t sådant råd skulle ju bli mindre och lätthanterligare än det av kommittémajoriteten föreslagna. Vidare skulle dess fem socialvetenskapliga ledamöter automatiskt representera var sin av de fem socialvetenskapliga huvudämnena samt utgöra de av äldre och yngre vetenskapsmän i varje sådant ämne mest önskade personerna. I dessa avseenden skulle det enligt min uppfattning vara betydligt överlägset ett råd, tillsatt enligt kommittémajoritetens linjer. Slutligen äro möjligheterna för de viktiga ämneskonferenserna bättre tillgodosedda enligt mitt förslag än enligt majoritetens.

Socialpolitiken. Från den övriga sociallagstiftningen torde man såsom en särskild enhet böra avskilja all den lagstiftning, som reglerar förhållandena mellan anställda och arbetare och deras arbetsgivare. Hit höra sålunda lagarna om arbetsavtal, kollektivavtal och arbetsdomstol, om arbetarskydd, arbetstid och semester, om sjömäns och hembiträdens arbetsförhållanden etc. All hithörande lagstiftning borde hänföras till ett särskilt ämne, arbetsrätt. Detta privaträttsliga ämne kan i vårt nuvarande samhälle betraktas som så viktigt, att det — eventuellt i förening med immateriaträtt — borde erhålla åtminstone en särskild professur vid någon juridisk fakultet, kanske i första hand den i Lund. I övrigt omfattar sociallagstiftningen huvudsakligen socialvård och socialförsäkring i olika former, vissa skilda slag av arbetsmarknadsreglering, tilldelningen av offentliga byggnadskrediter m. m. Läran om den ifrågavarande rätten kompletteras på ett naturligt och livgivande sätt genom den allmänna socialpolitiken, som behandlar de faktiska ekonomiska och övriga verkningarna av nämnda rättssystem, liksom av budgetpolitiken beträffande offentliga arbeten och olika slags konsumentstöd. Därtill anknyter sig på ett naturligt sätt studiet av komparativa utländska förhål-

166 landen på området. Framtidsmålet bör enligt min uppfattning vara att nunämnda socialrätt och socialpolitik böra förenas till gemensamma professurer. Skälen äro i huvudsak desamma som i betänkandet sid. 34 utvecklats rörande önskvärdheten att förena finansrätt och finansvetenskap i gemensamma professurer. Sådana professurer som förena rättsvetenskapen på ett visst område med de realekonomiska företeelserna på samma område ställa givetvis rätt allsidiga krav på sina innehavare. En utbildningsgång, som på ett naturligt sätt skulle skänka en dylik allsidig orientering, skulle man erhålla genom den kvalificerade juridiskt-socialvetenskapliga examen som förr eller senare och helst snarast möjligt måste komma till stånd.

Bilaga.

Tabeller över antalet t e n t a m i n a inom ämnena nationalekonomi, statistik, försäkringsmatematik oeh matematisk statistik, statskunskap, geografi och praktisk filosofi under läsåren 1937/38— 1945/46, fördelade efter avsedd examen och erhållet betyg, jämte vissa kompletterande uppgifter angående antalet t e n t a n d e r under samma period. Tabellerna äro uppgjorda på grundval av en genomgång av föreliggande tentamenslistor. Resultatet har sedan underställts vederbörande ämnesrepresentanter för kontroll och eventuell komplettering. Även omskrivna betyg ha medtagits i den mån de uppförts på tentamenslistorna; det har nämligen icke varit möjligt att genomgående utskilja omskrivningar av betyg från vanliga tentamina. Underkända tentamina ha däremot icke redovisats. Inom samtliga ämnen kan man räkna med att antalet tentamina något överstiger antalet tentander under samma period, d. v. s. antalet personer som undergått tentamen. Betygen ha omskrivits eller vid senare tillfälle höjts. Då det emellertid inom vissa ämnen varit regel, att den person som velat erhålla ett högre betyg i kandidat- och magisterexamina tidigare måst tentera för ett lägre betyg, har det ansetts vara av värde för bedömningen av tabellmaterialet att även lämna en kort upplysning om gällande tentamensregler inom de olika ämnena. Uppgifterna, som avse tentamina för kandidat- och magisterexamina, meddelas i de flesta fall i en kort not till tabellerna. I några fall ha ämnesrepresentanterna med stöd av egna anteckningar givit exakt upplysning om antalet tentander under perioden, varvid dessa upplysningar införts i en särskild tabellkolumn. Beträffande licentiattentamina förekomma endast några få motsvarande dubbelfönngar, vilka samtliga särskilt angivits.

168 I. Nationalekonomi. U p p s a l a Läsår

1937/38 38/39 39/40 40/41 41/42 42/43 43/44 44/45 45/46

u n i v e r s i t e t

Fil. mag., fil. kand., pol. mag.

Fil. lic.

B

Ba

AB

a

A

Summa

1 1

— — —

1 2

— —

— 1 1 7 10 8

— — —

— — —

— —

— —

—

1 2 2 4 10 6 11 19 16

4 2

2 1 3 1 3

4 6 2 1 4 3

— — —

—

—

—

1 —

— — — 2

—

Summa

— — —

AB

a

A

Summa

_ — — —

— — —

— — —

_ — —

Anm.: Antalet personer som Undergått sluttentamen torde ej väsentligt understiga antalet tentander. Endast i enstaka fall har förekommit att den, som ämnat erhålla två betyg först tenterat för ett betyg; mer regelmässigt inträffar däremot, att de som önska tre betyg först tentera för två betyg.

Lund

s

un i v e r s i t e t

Läsår

Antal tentamina för nedanstående betyg i fil. mag., fil. kand. Antal Antal tentamina för nedanstå- Antal ende betyg i fil. lic.-examen tentantentaneller pol. mag.-examen der der B Ba AB a | A Summa B Ba AB a A Summa

1937/38

—

38/39

—

39/40

—

6 2

40/41

—

41/42

42/43

— —

43/44

44/45 45/46 Summa

— .

— — — — — — — 1 — 1 — — — — — — — — — — 1 — 1 1 — — 1 1 — 1 — — 1 1

— —

—

—

2 2

—

—

—

—

, 1

—

— —

2 3

2 2

—

169 S t o c k h o l m s Läsår

h ö g s k o l a Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

1937/38

38/39 39/40

— —

40/41

41/42

a

A

Summa

15 Ba

AB

— — —

6 14

28 AB

a

A

Summa

—

—

42/43

43/44

44/45

— — — — — — —

7 '

—

45/46

1 Summa

— — — —

— — —

— — — —

1 Preliminära uppgifter. Anm.: Regeln har varit att alla som tenterat för tre betyg tidigare tenterat för två betyg och för dem som börjat sina studier från och med läsåret 194-2/43 har gällt, att de som tenterat för två betyg tidigare tenterat för ett betyg.

G ö t e b o r g s Läsår

h ö g s k o l a

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

Ba

AB

a

1937/38

38/39

—

39/40

—

40/41

—

—

41/42

42/43

—

43/44

—

44/45

45/46

— —

2 Summa

10 A

Fil. lic. Summa

AB

a

— — — —

A

Summa

5 6

— — —

—

—

— — — — — — — —

—

5 7

— — —

— — — — —

—

—

—

—

1 — 1

Anm.: Tre betyg har först kunnat vinnas efter tentamen för två betyg. De som erhållit ett eller ett och ett halvt betyg ha i nästan alla fall avslutat sina studier med sagda betyg.

170 II. Statistik. U p p s a l a Läsår

u n i v e r s i t e t

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

Ba

AB

1937/38

a

A

Fil. lic. Summa

1 AB

a

A

Summa

— — — — — — —

— — — — —

— — — — — —

—

—

—

38/39

—

44/45

45/46

—

— — — — — — —

Summa

—

39/40

—

—

40/41

41/42

42/43

— —

43/44

— —

— —

6 Anm.: Alla som erhållit tre betyg ha tidigare tenterat för två betyg; i enstaka fall ha de som tenterat för två betyg tidigare erhållit ett betyg.

L u n d s Läsår

u n i 1? e r s i t e t

Antal tentamina för nedanstående betyg i fil. mag., fil. kand. eller pol. mag.-examen B

Ba

AB

a

A

Antal Antal tentamina för nedanståtentan- ende betyg i fil. lic.-examen der Summa a A AB Summa

1937/38

_

38/39

39/40

—

40/41

41/42

4 2

42/43

— — —

43/44

44/45

—

45/46 1

— —

— — — — — —

— — — — — — — —

Summa

—

1 Prelimi nära uppgifter.

—

—

— 2

— — — 1

— — 4

171 h ö g s k o 1a

S t o c k h o l m s Läsår

Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. a

a

A

Summa

—

—.

—

— —

—

—

— —

5 A

Summa

.

12 B

Ba

AB

1937/38

38/39

39/40

—

40/41

4 2

1 AB

41/42

—

42/43

43/44

—

— — — —

—

— — — — — — — —

—

44/45 45/46

1 Summa

— —

1 1 — 2

— — 1

1 Preliminära uppgifter. Anm.: Höjning av betyg förekommer ytterst sällan.

III. Försäkringsmatematik och matematisk statistik. S t o c k h o l m s Läsår

Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

1937/38

Ba

AB

a

A

Summa

AB

a

A

Summa

—,

—

—

.—

— — — — — — — —

— — —

— — —

—

— — — — — — —

— — —

—

45/46*

— — — — — — — —

— — — — — — — —

Summa

—

—

38/39 39/40 40/41 41/42 42/43 43/44 44/45

h ö g s k o l a

4 8

— —

— —

—

—

2 Preliminära uppgifter. Anm.: Tentamen för tre betyg har i så gott som samtliga fall föregåtts av tvåbetygstentamen.

IV. Statskunskap. U p p s a l a Läsår

un iver

s i t e t

Antal tentamina för nedanstående betyg i fil. mag., fil. kand. eller pol. mag.-examen B

Ba

AB

a

A

Antal Antal tentamina för nedanståtentan- ende betyg i fil. lic.-examen der Summa AB a A Summa

1937/38

38/39

42/43

43/44

44/45

45/46

— — — — — — — —

Summa

—

39/40

40/41

41/42

15 G

43 L u n ds Läsår

Ba

1937/38

38/39

39/40

a

— — —

— — —

3 A

Summa

15 AB

a

A

Summa

— — — — — — — —

— — —

— — —

—

40/41

42/43

—

43/44

44/45

—

1 2

—

—

Summa

1 Fil. lic.

41/42

—

u n i v e r s i t e t

— — — — — — — —

45/46

1 AB

—

— — — — — —

Fil, mag., fil. kand., pol. mag. B

—

— — —

— — —

—

—

1 Preliminära uppgifter. Anm.: Höjning av betyg förekommer i vissa fall, men några krav på en stegvis skeende examination ha icke uppställts.

173 S t o c k h o l Läsår

1937/38

h c) g s k o 1 a

ms

Fil. lic.

Fil. n ag.. fil. kand., pol. mag. B

Ba

AB

a

A

Summa

AB

a

A

Summa

—

—

— — — — — — — —

—

—

— — —

— — —

— —

— —

—

43/44

44/45

45/46

— — — — — — — —

Summa

—

38/39

39/40

40/41

—

41/42

18 G

42/43

10 Anm.: Höj ning av betyg i örekommer sällan; man tenterar nästan alltid direkt för det betyg som avses.

hö g s k o 1 a

G ö t e b o r g s Läsår

Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. a

A

Summa

—

— — —

—

—

— — —

— — —

— — — — 5

B

Ba

AB

a

A

Summa

1937/38

38/39

—

—

—

39/40

40/41

41/42

42/43

43/44

1 AB

44/45

— — —

45/46 1

—

—

—

— — — — —

Summa

3 Preliminära uppgifter. Anm.: Höjning av betyg förekommer sällan.

174 V. Geografi. Uppsala universitet (endast antalet tentander) Läsår

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

1 Fil. lic.

Ba

AB

a

A

Summa

— —

—

2 2

—

3 AB

1937/38

38/39

39/40

40/41

41/42

42/43

— —

43/44

44/451 l

45/46)

— — — — — —

Summa

3 2

a

A

Summa

—

— —

—

— — —

1 Här förekomma tre dubbelredovisningar.

L u n d s Läsår

u n i v e r s i t e t

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

1937/38

Fil. lic.

Ba

AB

a

A

Summa

AB

a

A

Summa

_

_

— — — — — — — -

38/39

—

—

39/40

—

40/41

41/42

— —

— —

— — — —

42/43 43/44

44/45

—

— —

45/46

—

—

—

— 6 6 Summa 35 64 16 127 12 14 2 Anm.: Vanlig en ha d<i som tenterat för tre betyg tidigare uppför ;s såson tentander för två betyg.

175 h <5 g s k o 1 a

S t o c k h o l m s Läsår

Fil. lic.

Fil, mag., fil. kand., pol. mag.

1937/38

38/39 39/40

— —

40/41

2 B

Ba

— — — — —

1 Ba

AB

a

A

Summa

2 1 3 9

—

B

—

—

— — — — — — — —

Summa

—

41/42

42/43

2 2

—

43/44

— — —

44/45

—

45/46

5 AB

a

— — — — — — —

3 2 1 1 1

9 A

Summa

— — —

3 2 1

— —

1 Preliminära siffror. Anm.: Ett icke helt obetydligt antal tentander ha höjt sina betyg; detta gäller även 2 av de 15 licentiattentänderna.

hö g s k o 1 a

S ö t e b o r g s Läsår

Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. a

A

Summa

AB

a

A

Summa

—

—

12 7

— —

— —

— — — — — —

44/45

45/46

—

— — — — — — — —

— — —

AB

B

Ba

1937/38

38/39

39/40

40/41

~-

41/42

—

42/43

43/44

—

—

— —

8 6 2 119 — 17 46 Summa 9 8 39 Anm.: Av 46 ten :amina för A ia 10 avlagts utan föregå ende tentamen för lägre betyg, Sedan maj 1938 ha isammanlagt 94 personer avlagt tentamina i geografi. Av de 6 licentiaterna med högsta betyget ha 3 tidigare t enterat för lägre betyg.

176 VI. Praktisk filosofi. U p p s Läsår

u n i v e r s i t e t

a 1a

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

Ba

AB

a

A

Fil. lic. Summa

AB

,

_

1937/38 38/39

—

—

a

A

Summa

— — — — — —

—

—

—

—

—

—

—

— — — — — —

— — — — 1

—

39/40 40/41

—

—

—

—

41/42

—

42/43

—

43/44

44/45

45/46

— — — — —

Summa

—

L u n d s Läsår

u n i v e r s i t e t

Fil. mag., fil. kand., pol. mag.

Fil. lic.

B

Ba

AB

a

A

Summa

1937/38

38/39

— —

39/40

1 AB

a

— — — — — — — —

— — — —

— — — —

—

40/41

— —

—

— —

41/42

42/43

—

43/44

— —

—

—

44/45

45/46 1

— — — — — — — —

Summa

—

5 A

Summa

— —

— — —

Preliminära uppgifter. Anm.: Av 36 studenter, som sedan 1939 tenterat för två eller två och ett halvt betyg, torde åtminstone 10 först ha tenterat för ett betyg; alla utom en av trebetygstentänderna under samma period torde tidigare ha erhållit två betyg i ämnet.

177 he g a k o 1 a

Si. o c k h o l m s Läsår

Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

Ba

a

A

Summa

—

— — — — —

— — — — — — —

— — — — —

— — — — — — —

—

4 AB

a

A

Summa

— —

1937/38

38/39

— —

—

—

40/41

—

41/42

—

—

—

42/43

1 2

43/44

—

44/45

G 2

7 2

3 2

1 2

39/40

45/46

8 2

1 |

Summa I

!

— —

—

Anm.: Anta et tentander från höstterminen 1942 till den 10 jidi 194-6 är 46.

hö g s k o 1a

J ö t e b o r g s Läsår

Ba

AB

a

A

_

1937/38

Summa

AB

a

A

Summa

— — —

— — — — — — — —

— -— — —

, 1

—

39/40

—

40/41

—

—

— —

41/42

—

— —

42/43

4 11

— — — —

43/44

oo

—

44/45

—

45/46 1

3 G

—

16 Summa

38/39

1 Fil. lic.

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

12 AB

Preliminära uppgifter.

— — — — —

1 1

— 2

VII. Sammanfattningstabeller. (Antalet tentamina vid Uppsala och Lunds universitet samt Stockholms och Göteborgs högskolor.) X Läsår

t

i

n

a

1 e

k

o

n

o

m

Ba

AB

a

i

Fil. lic.

A

Summa

AB

a

A

Summa

1937/38

38/3!'

4 2

4 2

—

—

2 2

—

—

—

1 2

6 3

39/40 40/41 41/42

42/43

_

4 2

43/44

44/45

— —

45/46 1

6 Summa

28 Preliminära uppgifter.

S Läsår

o

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

a

i

a

Fil. mag., fil. kand., pol. ma B

Ba

AB

1937/38

38/39

20 :

t

i

s

t

i

k F i l lic.

3 -

•

A

Summa

AB

a

A

—

— —

— — — — — —

— —

—

39/40

—

40/41

41/42

31 i 14

7 2

42/43

_

— —

— —

43/44

44/45

45/46 1

— —

Summa

141 J 9 7

4 Preliminär a uppgifter.

bumma 1

— 3 1

— 2 1

179 S Lasar

t

a

s

k

u

n

s

it

Fil. lic.

I Summa

AB

a

A

Summa

i.

—

—

—

<s

— — —

—

—

— — — —

—

—

22 AB

L937/38

38/39

39/40

40/41

41/42

42/43

43/44

— — — —

•11/45 45/46

P

A

a

Ba

1 Summa

Freliminäi a uppgifter.

G Läsår

1937/38 38/39

e

o

g

r

a

B

Ba

AB

a

A

Summa

B

Ba

AB

a

A

Summa

4 2

—

—

—

—

— — — — — —

7 5

41/42

43/44

45/46-

— —

Summa

1 | -

44/45

i 1 Fi . lic.

40/41 42/43

f

Fil. mag., fil. kand., pol. mag.

— — — —

39/40

k

Fil. mag., fil. kand., pol. mag. B

t

—

1 2

—

—

—

1 Q

i 12

-

—

Uppgifterna för Uppsala gälla ant alet tentander; jfr tidigare tabell. 2 Preliminära uppgifter.

180 P r a k t i sk Läsår

fil o s o f i

Fil. mag., fil. kand., pol. mag.

Fil. lic.

B

Ba

j AB

a

A

1937/38

38/39

9 2

39/40

•_> —

40/41

—

41/42

42/43

— — — — —

Summa

AB

a

—

|

A

Summa

_

43/44

44/45

45/4(!1

28 2-)

27 G

—

— —

3 Summa

63 J 97

12 Preliminäni uppgifter.

3 1

59. Betäukände med förslag angående hemvärnet Beckman. 157. s. 1 bil. F ö . 00. Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. Almqvist & Wiksell, Uppsala, 867 s. S. 61. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 8. Bilagor. Idun. 149 s. J o . 62. Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. Norstedt, iv, 229 s. J u . 68. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. Marcus, iv, 128 s. J o . 61. Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. Beckman. 160 s. J o . 65. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden, bil. 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvärden. Statens Reproduktionsanstalt. 54 s. S. 66. Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. Marcus. 138 s. Fi.

67. Betänkaude med utredning och förslag angående löneställniugen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. V. Petterson. 223 8. Fi. 68. Betänkande och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. Beckman. 254 s. E . 69. Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. Av N Herlitz. Marcus. 221 s. J u . 70. Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar. V. Petterson. 198 s. J o . 71. Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. Marcus. 199 s. Fi. 72. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 7. Radio och film i skolundervisningen. Idun. 64 s. E . 73. Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. Marcus. 142 s. K. 74. Betänkande angående socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m.m. Haggström. 180s. E .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . Fångvård. Ärvdabalksakkunnigaa förslag till föräldrabalk. [49] Betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och tjäns'göringsfrågor vid domstolarna. [57]

av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring. [29] 1944 års skattesakkunniga. 2. Betänkande ang. idrottssammanslutningars .beskattning för inkomst. [56] Pollti.

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [36]

Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. [10] 1945 års lönekornmitté. 1: Betänkande med förslag till stattiga löneplaner m. m. [48] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. reglering av anställningsförhållandena för viss civi) personal inom statsförvaltningen. Del 1. [66] Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid Betänkande med utredning och förslag ang. löueställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal olika former av förlossningsvård samt dess socialmedim. m. [67]y cinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning ang. regletill allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor. [6] ring av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande Investeringsutredningens betänkande med utredning röfrågor. [69] rande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst m. m. [71] tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förStatens o c h k o m m u n e r n a s finansväsen. slag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] 1943 års jordbruk8taxeringssakkunniga. Betänkande med 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering (Forts, å omslagets 4:e sida)

Handel och sjöfart. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- ocb arbetsförmedlingsverk[ sambet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bil 2. ArbetsKommunikationsväsen. terapi, ett led i sjukvården [66] Betänkande med förslag till investeringsreserv för bud- f Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] getåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för vägStatsmakterna och folkhushållningen under den till följd , och vattenbyggnadsväsendet. [43] av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. m. juli 1944-juni 1946. [35] [58] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Bank-, kredit- o c h p e n n i n g v ä s e n . Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida or- ] Försäkringsväsen. ganisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m m . [53] Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens organisaBetänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och i tion. [26] olycksfall i arbete m. m. [60] Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. [83] 2. Motiv. [34] H ä l s o - o c h sjukvård. K y r k o v ä s e n . U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila o d l i n g i övrigt. medicinal- och veterinärväsendet. [20] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. [8] Allmänt n ä r i n g s v ä s e n . 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till IV. Skolpliktstidens skolformer. arbetstagares uppfinningar. [21] 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [16] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] Fast e g e n d o m . Jordbruk med binäringar. VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på ! undervisning. [31] jordbrukets område i Norrland. [16] VII. Radio och film i skolundervisningen. [72] PM ang. utveckliugsplanering på jordbrukets område. [18] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess Del 1. [12] inriktande efter kriget. [39] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30] Del 2. [46] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyrBetänkande med förslag till åtgärder för främjande av rid : komöte m. m. [321 hästaveln m. m. [45] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkoRationalitetsvarialn merna inom det svenska jordbruket musikerbefattningarna m. m. Del 2. [50] [47] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsBetänkande med förslag till ny lagstiftnfng om uppsikt å indelningen i Stockholm. [54] jordbruk. [61] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förjämte förslag till handledning i sexualundervisning för slag till lag om sambruksföreningar. [70] lärare i högre skolor. [55] Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. [68] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. [74] Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [63] Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandför viss personal vid försvarsväsendet. [4] släckning. [73] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [7] Industri. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelBetänkande med förslag till ordnande av kreditgivuingsser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets föroch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindusvar. [25] stri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämarmén m. m. [38] jande. [40] Betänkande med förslag angående hemvärnet. [59] Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggUtrikes ärenden. Internationell rätt. nadsarbetares lönefordran m. m. [62]

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B. una