Betänkande med förslag angående Riksdagens arbetsformer och därmed sammanhängande frågor

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 7 : 7 9 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE é MED FÖRSLAG A N G Å E N D E

RIKSDAGENS ARBETSFORMER OCH D Ä R M E D

SAMMANHÄNGANDE

FRÅGOR

A V G I V E T AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET DEN 17 OKTOBER 1946 TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologis

förteckning

1. K o l l e k t v tvätt. B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r 28. Stuveriverksamheten i svenskia h a m n a r . Hsegglätta hushållens tvättarbete. Hseggström. xv. 284 s. S. ström. 110 s. H. 2. B e t ä n k a i d e angående fiskerinäringens efterkrigs29. Välfärdsanordningar för sjöfollk i h a m n . Haeggp roblen. samt d e n prisreglerande v e r k s a m h e t e n på ström. 118 s. H. fiskets jmråde. Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . 30. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om r e g i o n k o m m u 3. Elkraftttredningens redogörelse n r 1. Redogörelse n e r m . m . Beckman. 214 s. S. för detclj distributörerna samt deras råkraftkostna31. B e t ä n k a n d e m e d förslag angåiende utbildning a v der och priser vid distribution a v elektrisk kraft. befäl för handelsflottan m. m. :idun. 264 s. H . Inledande översikt. Sv. Tryckeri A B . 84 s. K. 32. Utredning med s y n p u n k t e r p ä sågverksdriften i 4. Betänkande m e d förslag till standardtariffer fö? Norrland och förslag angående» inrättande a v en detalj distribution a v elektrisk kraft. Hseggström. central sågverksskola. V. P e t t e r s o n . 150 s. 1 k a r t a . 126 s. K. Jo. 5. 1944 års militärsjukvårdskommittés b e t ä n k a n d e . Del 33. Redogörelse i s a m m a n d r a g för utredning r ö r a n d e 2. Beckman. 170 s. Fö. planering a v j o r d b r u k e t och skrogsbruket i N e d e r 6. B e t ä n k a i d e m e d förslag till geofysiskt observatotorneå k o m m u n . V. Petterson. 1'77 s. 6 pl. 1 k a r t a . J o . rium i Eiruna m . m . Idun. 64 s. K. 7. Betänkande m e d förslag angående lantmäteriperso- i 34. 1940 å r s skolutrednings betänlkanden och u t r e d ningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622! s. E. nålens organisation samt avlöningsförhållanden m. 35. Elkraftutredningens redogörelses n r 2 : 12. Redom. Marcus. 132 s. J o . görelse för detaljdistributörerma samt deras r å 8. Betänkande m e d förslag a n g å e n d e fiskets a d m i kraftkostnader och priser vid d i s t r i b u t i o n av elektnistration m . m . Kihlström. 155 s. J o . risk kraft. Malmöhus län. Beckiman. 43 s. K. 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m . Eel 3. Tandläkarinstitutens organisation m. j 36. Vid a n d r a riksskogstaxeringen a v Norrland å r e n m. Beckman. 166 s. E. 1938—42 använd metodik och härom v u n n a e r 10. Betänkande m e d förslag r ö r a n d e civilförsvarets orfarenheter. Redogörelse avgivem av 1937 å r s r i k s ganisation m . m . Beckman. 262 s. S. skogstaxeringsnämnd. V. P e t t e r s o n . 205 s. J o . 11. 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d 37. 1945 å r s skogshärbärgesutredmings betankande. ningar. 8. Utredning och förslag r ö r a n d e vissa Del 1. Utredning r ö r a n d e bosttads- och l e v n a d s socialpecagogiska anordningai- inom s k o l v ä s e n d e t förhållandena p å hemmansskogairna med förslag till Idun. 14i s. K. åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskomförbättrande. I d u n . 301 s. S. mitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. J u . 38. Lagberedningens förslag till j o r d a b a l k . 1. Norstedt. 313 s. J u . 13. Betänkande m e d utredning r ö r a n d e riksräkenskaps39. Supplement n r 7 till Sveriges familjenamn 1920. verkets organisation. Marcus. 114 s. F i . Statens Reproduktionsanstalt. 1112 s. J u . 14. Handeln med olja. Betänkande m e d förslag avgivet 40. Elkraftutredningens redogörelse; n r 2 : 11. Redoav oljeuxedningen 1945. Hseggström. 343 s. 4 pl. F o . görelse för detalj distributörerma samt deras r å 15. 1941 å r s lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d förkraftkostnader och priser vid distribution av elektslag till lönereglering för övningslärare. Sv. T r y c risk kraft. Kristianstads län. Beickman. 40 s. K. keri AB. 370 s. F i . 41. Statsmakterna och folkhushållnimgen u n d e r d e n til) 16. Förslag till konvention mellan Sverige, D a n m a r k följd a v stormaktskriget 1939 intirädda krisen. Del 7. och Norje om e r k ä n n a n d e och verkställighet a v Tiden juli 1945—juni 1946. Iduni. 449 s. F o . domar i brottmål m . m . Norstedt. 24 s. J u . 42. B e t ä n k a n d e angående organisationen a v försöksv e r k s a m h e t e n på j o r d b r u k e t s onnråde. Katalog och 17. Stöd å t utvecklingshämmad ungdom. U n g d o m s Tidskriftstryck. 252 s. J o . vårdskommitténs betänkande d e l . 5. V. Petterson. 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag om upiphävande a v äldre 144 s. Ju. giftermålsbalken. Norstedt. 72 s. J u . 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 2. 44. Kommitténs för partiellt arbetsfcöra b e t ä n k a n d e . 3. Förslag a i g å e n d e yrkesvägledning och yrkesutbildStatens sjukhusutrednings a v årr 1943 b e t ä n k a n d e . ning för partiellt arbetsföra m . m . Katalog och 3. Utredningar och förslag amgående sysselsättTidskrifutryck. 324 s. S. nings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och v å r d 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga anstalter m . m . Katalog och Tidiskriftstryck. 176 s. och kommunala tjänster samt sådana y r k e n och 8 pl. S. befattningar, för vilkas utövande kräves a v statlig 45. Polisen och allmänheten. Betänkcande m e d förslag myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller l e till tjänstereglemente för poliisväsendet. Idun. gitimation. V. Petterson. 288 s. S. 126 s. I. 20. E l k r a f t u t e d n i n g e n s redogörelse n r 2: 15. R e d o 46. Betänkande angående familjeliv och hemarbete. görelse för detalj distributörerna samt deras r å Beckman. 320 s. S. kraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Älvsborgs län. Beckman. 48 s. K. 47. Fiskerättskommitténs förslag tiill fiskelag j ä m t e därmed s a m m a n h ä n g a n d e förfatftningar. V. P e t t e r 21. Socialvårlskommitténs b e t ä n k a n d e . 15. Utredning son. 558 s. 2 pl. J o . och förshg angående särskilda barnbidrag och b i 48. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:8—10. Redodragsförskott m . m . V. Petterson. 114 s. S. görelse för detalj distributörerna! samt deras r ä 22. Betänkande m e d förslag till ändrad lagstiftning kraftkostnader och priser vid distribution av elektangående handel m e d skrot, lump och begagnat risk kraft. Kalmar län, Gotlands; län och Blekinge gods. Sv. Tryckeri A B . 125 s. H. län. Beckman. 68 s. K. 23. 1945 års lönekommitté. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag 49. 1940 å r s skolutrednings betänk:anden och u t r e d till statens allmänna avlöningsreglemente m . m . ningar. 10. Flickskolan. I d u n . 2553 s. E. Marcus. "89 s. F i . 50. Sysselsättningsförhållandena intom varuhandeln. 24. B e t ä n k a n l e r ö r a n d e e t t centralt a r b e t s m a r k n a d s Beckman. 197 s. E. organ. Norstedt. 220 s. S. 51. Betänkande om g r a n s k n i n g och a n t a g n ing av läro25. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E. böcker. Hseggström. 137 s. E. 26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala u t r e d n i n 52. Möbler. B e t ä n k a n d e avgivet a v 1946 å r s möbelgen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebygutredning. Stockholms B o k i n d u s t r i A B . 368 s. H. gelse. Organisationen a v låne- och bidragsverksam53. Kommunallagskommitténs betänkcande 1 m e d förheten för bostadsändamål. I d u n . 471 s. 126* s. S. slag angående ä n d r i n g a r i komimunallagarnas b e 27. B e t ä n k a n l e m e d förslag till a n d r a d ordning b e stämmelser om borgerlig primär.-kommuns k o m p e träffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstens och om kvalificerad m a j o r i t e t . I d u n . 216, tryck. 75 s. E. 72* s. T. (Forts, ä (omslagets 3:e sida)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947:79 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

RIKSDAGENS ARBETSFORMER OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR A V G I V E T AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET DEN 17 OKTOBER 1946 TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1947 KATALOG OCH TIDSKRIFTSTR Y(. K 72899

Till Herr Statsrådet

och chefen för

justitiedepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 11 oktober 1946 tillkallade Herr Statsrådet den 17 oktober samma år ledamöterna av riksdagens första kammare landshövdingen Th. E. N. Bergquist, tillika ordförande, och agronomen I. Persson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare prosten H. M. Hallen, docenten E. W. Hastad, stadsbibliotekarien G. V. Nilsson och numera tullöveruppsyningsmannen K. E. W. Senander att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning av frågan om riksdagens arbetsformer och därmed sammanhängande frågor. Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande har Herr Statsrådet till sekreterare förordnat den 14 november 1946 numera docenten N. B. E. Andrén och den 1 november 1947 hovrättsassessorn, utnämnde borgmästaren i Halmstad E. Bendz, den senare med uppgift att biträda vid utarbetande av erforderliga författningstexter. Beträffande vissa undersökningar ha vi biträtts av statskommissarien E. O. F. Björn och direktören för statens pensionsanstalt T. B. Kjellén. I vissa frågor rörande riksdagens interna arbetsförhållanden ha vi överlagt med k a m r a r n a s herrar talmän, f. d. landshövdingen J. Nilsson och ombudsmannen A. V. Sävström, jämte kamrarnas sekreterare, kanslirådet G. H. Berggren och förste byråsekreteraren G. Britth, med statsutskottets ordförande, förutvarande statsrådet J. B. Johansson, med ordföranden i statsutskottets andra och tredje avdelningar, lantbrukaren G. Hj. Svensson och riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson, med jordbruksutskottets ordförande, hemmansägaren O. L. Tjällgren, samt med statsutskottets och jordbruksutskottets sekreterare, kanslirådet O. A. Berger och expeditionschefen E. H. Kling. Vid besök i Oslo den 28 juni och i Köpenhamn den 30 juni detta år ha vi haft överläggningar med representanter för det norska stortinget och den danska riksdagen rörande de parlamentariska arbetsformerna i respektive länder. Sedan vår utredning numera slutförts få vi härmed till Herr Statsrådet 3

vördsamt överlämna betänkande med förslag och utkast till ändringar i grundlag, författningar och andra föreskrifter till vilka utredningen givit anledning. Till betänkandet är som en fristående bilaga fogad en under herr Håstads ledning utarbetad översikt av arbetsformerna i vissa främmande länders parlament. Av herrar Hallen, Hastad, Nilsson och Senander avgivna reservationer äro bifogade. THORWALD HARALD HALLEN

ELIS HASTAD

IVAR PERSSON

4 BERGQUIST GUSTAF NILSSON

KNUT SENANDER Nils

Andrén

Erik

Bendz

I. Direktiv och utredningsarbetets bedrivande.

I y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 11 o k t o b e r 1946 a n g a v chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t f ö l j a n d e d i r e k t i v för u t r e d n i n g s a r b e t e t : »De senaste årtiondenas livliga reformarbete på skilda områden och den starka ökningen av statsmakternas uppgifter i övrigt ha medfört en allt större arbetsbörda för riksdagen. Hävdvunna former för riksdagens verksamhet ha därvid visat sig ur flera synpunkter otillfredsställande. Såsom framträdande olägenheter h a r särskilt anförts att riksdagstiden efter hand förlängts och att riksdagens arbete kommit att delvis förläggas under en tid av året, som för vissa riksdagsmän varit särskilt olämplig. Vidare har framhållits att riksdagen, till men för ärendenas sakliga behandling, nödgats starkt forcera sitt arbete vid slutet av sessionerna. Åtskilliga förslag att rationalisera riksdagsarbetet ha under de senaste årtiondena framkommit. Redan 1907 tillsattes för detta ändamål en kommitté, som framlade sitt förslag samma år. Ytterligare kommittéutredningar rörande dessa frågor framlades åren 1916 och 1931 (SOU 1931:26) och vissa grundlagsändringar ha vidtagits på grund av utredningarna. De viktigaste ändringarna ha avsett inrättande av nya ständiga utskott samt begränsning av tiden för avlämnande av propositioner och väckande av motioner. I förstnämnda hänseende gäller sålunda enligt 54 § riksdagsordningen att propositioner till lagtima riksdag — med undantag av statsverkspropositionen, vilken tillställes riksdagen vid dess öppnande — böra avlämnas inom sextio dagar från riksdagens öppnande och ej må avlåtas senare, såvida ej Kungl. Maj:t finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men. Motionstiden är enligt 55 § riksdagsordningen i regel tolv dagar från riksdagens öppnande. Vissa undantag gälla för motioner, som föranledas av proposition, avlåten efter öppnandet, eller som röra någondera kammaren enskilt eller omedelbarligen föranledas av någon under riksdagen inträffad händelse. Trots de genomförda reformerna ha olägenheterna icke blivit undanröjda. Konstitutionsutskottet vid 1943 års riksdag upptog därför i memorial nr 16 till omprövning frågan om reformering i vissa viktiga hänseenden av riksdagens arbetsformer. Utskottet uttalade att den avsevärda förlängning av riksdagstiden, som så småningom kommit att äga rum, u r flera synpunkter medförde allvarliga olägenheter. Då utskottet utgick från att riksdagen även framdeles korame att behöva vara samlad under minst fem och en halv å sex månader samt det därför vore av vikt att riksdagen sammanträdde under så lämpliga delar av året som möjligt, upptog utskottet, i första hand frågan om en omläggning av 5

sessionstiden. Inom utskottet hade framförts förslag att tidpunkten för riksdagens början skulle flyttas tillbaka. Enligt en åsikt borde riksdagen börja omkring den 1 november och därför kunna beräknas vara slut omkring den 1 maj. Denna lösning syntes dock förutsätta en omläggning av budgetåret. Enligt en annan åsikt borde riksdagens början förläggas till omkring den 1 december, varvid någon omläggning av budgetåret ej skulle bli nödvändig. Syftet skulle vara att före julferierna få arbetet så organiserat att riksdagen, då den åter sammanträdde, omedelbart på ett effektivt sätt skulle kunna gripa sig an med arbetet. Utskottet hade emellertid — utan att vilja motsätta sig en prövning av de nu nämnda förslagen —• stannat vid en lösning som byggde vidare på det system vilket, utan att vara reglerat i grundlag, faktiskt kommit att praktiseras under de senaste åren, alltså med en riksdag som började den 10 januari och efter vårsessionens slut samlades till en a n d r a arbetsperiod på hösten. Med en lämplig organisation av riksdagsarbetet borde då vårsessionen kunna avslutas omkring fyra månader efter riksdagens början. Under våren skulle alla frågor av väsentlig betydelse för statsregleringen avgöras. Vid höstsessionen kunde sedan till behandling upptagas frågor som ej medhunnits under våren samt ärenden, som då i proposition framlades för riksdagen. Utskottets utlåtande var ej enhälligt i fråga om sessionstiden. I en reservation av fyra ledamöter framhölls att i första h a n d borde undersökas, i vad mån det läte sig göra att rationalisera riksdagsarbetet. Visade det sig att arbetet, trots en rationalisering, ej kunde avslutas så tidigt som vore önskvärt, borde en förändring av sammanträdestiden övervägas. Reservanterna förordade då den 1 december — eller, om så visade sig erforderligt, en något tidigare dag — såsom lämplig tidpunkt för riksdagens början. Utskottet framhöli vidare att tillfredsställande arbetsförhållanden inom riksdagen krävde en rationell planläggning i fråga om propositionerna, vilka utgjorde riksdagens viktigaste arbetsmaterial. En betydande del av dessa hade under en följd av år framlagts på ett mycket sent stadium av riksdagen, vilket medfört en synnerligen ojämn arbetsbelastning inom utskotten, en förlängning av riksdagstiden och en olämplig forcering av arbetet mot riksdagens slut. För att den i riksdagsordningen stadgade propositionstiden bättre skulle respekteras, borde omprövas, huruvida icke propositionstiden åter borde utsträckas till den före år 1933 gällande tiden av sjuttio dagar. Under alla förhållanden borde garantier skapas för att den ordinarie propositionstiden icke annat än i verkligen trängande fall överskredes. En lösning vore att propositionerna efter propositionstidens utgång finge avlämnas först efter samråd mellan regeringen och talmanskonferensen En annan utväg, som också kunde kombineras med den förra, vore att riksdagen själv ägde besluta, om den skulle mottaga eller utan utskottsbehandling avvisa en enligt dess mening för sent avlämnad proposition. Vidare borde skyldighet införas för regeringen att vid riksdagens början förelägga denna en plan över de propositioner som vore att vänta u n d e r riksdagen. Det syntes utskottet antagligt att vissa åtgärder inom departementens statssekreterarbyråer och rättsavdelningar, vilka vore starkt arbetsbelastade, skulle kunna vara ägnade att befordra ett snabbare och mera planmässigt framläggande av propositioner. I fråga om motionstiden anförde utskottet att motionerna ej hade samma betydelse för riksdagsarbetct som propositionerna och därmed ej heller för riksdagens längd. Utskottet föreslog en viss utsträckning av den vid riksdagens början gällande motionstiden. Vidare erinrade utskottet om att det arbetsmaterial som förelades riksdagen genom propositioner och motioner till en viss grad skulle kunna minskas genom överlåtande till Kungl. Maj:t av beslutanderätten 6

i vissa grupper av ärenden av mindre vikt, vilka ärenden understundom toge oproportionerligt stor del av riksdagens tid i anspråk till nackdel för handläggningen av andra mera betydelsefulla frågor. Ett betydelsefullt led i rationaliseringen av riksdagens arbetsformer vore enligt utskottets mening en omreglering av sättet för budgetbehandlingen i riksdagen. Utskottet erinrade om att riksdagen redan år 1939 i skrivelse (nr 343) till Kungl. Maj:t hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan angående omläggning av riksdagens budgetarbete i syfte att häri ernå större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet. Sådan utredning hade dock ej blivit igångsatt. Vidare förordade utskottet vissa förändringar i de ständiga utskottens sammansättning. De tillfälliga utskotten, vilkas avskaffande tidigare vid flera tillfällen föreslagits, ansåg utskottet böra bibehållas. Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville, u n d e r åberopande av vad utskottet anfört, hemställa om skyndsam utredning av frågan om revision av riksdagens arbetsformer samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Kamrarna biföllo utskottets hemställan, första kammaren dock med uteslutande av motiveringen (riksdagens skrivelse nr 516). I den utredning, som i anledning av riksdagsskrivelsen utfördes inom departementet (SOU 1944:8), föreslogo de sakkunniga vissa reformer, syftande till att i största möjliga utsträckning tillförsäkra riksdagen huvuddelen av propositionerna inom den ordinarie propositionstiden och att möjliggöra en bättre planering av riksdagens arbete. Vissa mera svåröverskådliga och tekniskt vanskliga spörsmål hade vid utredningen måst undanskjutas. Särskilt gällde detta frågan om en radikal omläggning av budgetbehandlingen. De sakkunniga föreslogo ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t vid riksdagens öppnande skulle överlämna en förteckning över väntade propositioner. Vidare föreslogs en viss skärpning av de i riksdagsordningen angivna förutsättningarna för att proposition skulle få avlämnas efter utgången av den ordinarie propositionstiden. Enligt förslaget skulle riksdagen på vederbörande utskotts hemställan äga rätt uppskjuta behandlingen av proposition, som avlämnats efter utgången av n ä m n d a tid. Ändring i de reglementariska föreskrifterna för riksdagen föreslogs i syfte att möjliggöra en bättre planering och ledning av riksdagens arbete genom talmanskonferensen. Däremot föreslogo de sakkunniga ej någon uppdelning eller framflyttning av riksdagens sessionstid. De sakkunniga framlade vissa förslag rörande utskottens sammansättning, utskottsarbetets organisation, ärendenas behandling i kamrarna samt riksdagsmännens arvoden. De sakkunnigas förslag ansågs, enligt vad dåvarande chefen för justitiedepartementet meddelade i första kammaren den 29 mars 1944, icke böra föranleda proposition till den då pågående riksdagen och h a r ej heller senare medfört lagändringar. Det kan dock framhållas att förieckning över väntade propositioner numera, utan stöd av lagstadgande, brukar tillställas riksdagen. På grund av motioner i båda kamrarna, vilka motioner bland annat avsågo en framflyttning av tiden för riksdagens början till den 1 december, har innevarande års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 457) hemställt, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om skyndsam utredning av frågan om revision av riksdagens arbetsformer samt om framläggande för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kan föranleda. I det utlåtande av konstitutionsutskottet (nr 20), vartill i riksdagsskrivelsen hänvisas, anföres att riksdagens arbetsorganisation icke kunde anses tillfredsställande. Riksdagens avsevärda förlängning — till

väsentlig del betingad av arbetsmaterialets ökade omfattning - - och särskilt dess utsträckning till långt in på sommaren, den ojämna arbetsbelastningen och forceringen av arbetet mot riksdagens slut medförde, såsom gång efter annan understrukits, olägenheter av allvarlig art. En revision av riksdagens arbetsformer vore därför av behovet påkallad. Utskottet framhåller särskilt att riksdagens arbetsförhållanden i betydande grad vore beroende av dess arbetsmaterial, vilket till huvudsaklig del utgjordes av propositionerna, samt understryker det samband som på grund härav rådde mellan arbetsförhållandena inom riksdagen och Kungl. Maj:ts kansli. Vidare anför utskottet, att lösningen av frågan om propositionernas framläggande vore avgörande för ställningstagandet till det under senare år livligt dryftade spörsmålet om riksdagens sessionstid, ävensom att frågan om en omreglering av sättet för budgetbehandlingen i riksdagen vore av väsentlig betydelse för en rationalisering av riksdagens arbetsformer. En omreglering av riksdagens budgetarbete kunde innebära förändringar beträffande de budgetbehandlande utskottens kompetensområden och sammansättning. Bortsett härifrån hade i samband med diskussionen om riksdagens arbetsformer framlagts ändringsförslag rörande utskott^väsendet, riksdagsarbetets allmänna planläggning, ärendenas behandling i kamrarna, riksdagsmännens arvoden m. m. Dessa frågor vore förvisso värda beaktande men behövde, enligt utskottets mening, icke lösas förrän i samband med att de förut omnämnda, mera väsentliga problemen tagits under omprövning eller sedan dessa blivit lösta. Innevarande års riksdag har även i skrivelse (nr 218) anhållit, att Kungl. Maj:t snarast måtte föranstalta om den av 1939 års lagtima riksdag i skrivelse nr 343 begärda allsidiga och förutsättningslösa utredningen av frågan om en omläggning av riksdagens budgetarbete i syfte att häri ernå större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet. Den begärda utredningen om riksdagens arbetsformer är av största betydelse. Konstitutionsutskottet har angivit flera frågor rörande riksdagens och departementens arbetsorganisation, som vid en sådan utredning böra uppmärksammas. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida man kan stanna härvid. I syfte att vinna mera avsevärda fördelar torde böra upptagas till övervägande, om och i vad mån riksdagens arbetsbörda lämpligen kan minskas genom att vissa avgöranden begränsas till att avse. mera väsentliga frågor och huruvida andra ärenden av mera förvaltningsmässig art kunna överlåtas till Kungl. Maj:ts prövning. Här möter ett ömtåligt spörsmål om den lämpliga avvägningen av vad som bör bestämmas av riksdagen och vad som bör anförtros åt regeringen. Utvecklingen har gått därhän att allt flera frågor underställts riksdagens avgörande. Sålunda har bl. a. Konungens ekonomiskl-administrativa lagstiftningsmakt efter hand inskränkts. Denna utveckling torde i och för sig vara välgrundad. Ä andra sidan synes med fog kunna göras gällande, att alltför många detaljfrågor kommit att hänskjutas till riksdagen. Inom åtskilliga områden torde utan olägenhet från riksdagens synpunkt kunna överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela mera detaljerade bestämmelser eller träffa andra avgöranden på grundval av riksdagens principbeslut. Genom en rationalisering i nämnda riktning kan dessutom vinnas lättnad i arbetsbördan ej blott för riksdagen utan även inom Kungl. Maj:ts kansli. Det är u r arbetssynpunkt väsentligt mera tyngande att i propositioner utforma förslag även i detaljfrågor än att, sedan de mera principiella avgörandena träffats, draga konsekvenserna därav. Den mycket stora och ständigt växande arbetsbördan inom departementen har redan föranlett vissa åtgärder för att där genomföra en liknande rationalisering genom att överflytta mindre viktiga frågor till underlydande administrativa organ. Den arbetsbesparing som kan vinnas inom departementen ger ökade möjligheter att i god tid framlägga propositio-

nerna och är således till förmån även för riksdagen. Då tillgången på kvalificerad arbetskraft är begränsad, förtjänar denna sida av saken särskild uppmärksamhet. Anhopningen av tryckeriarbete, som bereder kännbara svårigheter, skulle också lätta. Vad särskilt angår frågan om en omreglering av budgetbehandlingen i riksdagen bör denna fråga ej upptagas i vidare omfattning än som föranledes av det här angivna ändamålet. Den av riksdagen begärda utredningen i syfte att vinna större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet i budgetarbetet bör ske i annan ordning. Samarbete med det utredningsorgan, som härför kan komma att tillsättas, bör komma till stånd. I övrigt anser jag mig icke böra lämna några andra direktiv för utredningsarbetet än en hänvisning till de önskemål och synpunkter som framförts under frågans behandling i riksdagen. Utredningsarbetet bör bedrivas så, att de förslag till ändringar i grundlag, som kunna befinnas erforderliga, kunna framläggas senast vid 1948 års riksdag.» Såsom framgår av direktiven har den kritik som framkommit i diskussionen om riksdagens arbetsformer främst riktats mot att riksdagens viktigaste arbetsmaterial, propositionerna, tillföres riksdagen så ojämnt och ofta så sent att en rationell planläggning av dess arbete försvåras eller omöjliggöres och att riksdagens sessionstid dels på grund härav, dels på grund av riksdagsarbetets växande omfattning blivit alltmera utdragen. Allmän enighet synes råda beträffande det ojämna propositionsavgivandets oförmånliga inverkningar på riksdagsarbetet, och i syfte att motverka dessa ha vissa reformförslag framförts, vilka bl. a. åsyftat att omreglera propositionstiden och att införa rätt för riksdagen att uppskjuta ärendens behandling. Däremot synes det vara mera omstritt, om en j ä m n försörjning med arbetsmaterial, kombinerad med vissa därav beroende reformer i riksdagens egen arbetsledning och procedur, skulle kunna medföra att riksdagsarbetet så väsentligen förkortas att det kunde avslutas relativt tidigt under försommaren. 1943 års utredning ansåg, såsom redan antytts i direktiven, att så torde vara fallet. Häremot har gjorts gällande att det med hänsyn till statsverksamhetens växande omfattning och riksdagens därav betingade starkt ökade arbetsbörda icke längre torde vara möjligt att räkna med en återgång till den sessionstid av fem månader eller mindre som ända fram till 1930-talet var regel. I jämförelse med de nämnda spörsmålen ha övriga frågor ansetts vara av relativt underordnad betydelse för sessionstidens begränsning och riksdagsarbetets rationalisering. Detta gäller i synnerhet om de reformer som föreslagits i fråga om kamrarnas arbete och utskottsväsendet samt om den delegation av riksdagens beslutanderätt som ifrågasatts beträffande vissa frågor. Den sistnämnda frågan har först genom de anförda direktiven kommit att intaga en mera framträdande plats i diskussionen om riksdagens arbetsformer. En viss vikt synes även ha tillmätts önskemålen att ge riksdagsarvodena en sådan utformning att de främja en önskvärd koncentration av riksdagsarbetet. 9

Emellertid ha också andra synpunkter än rationaliseringssträvanden och önskemål att förkorta sessionstiden framkommit i debatten om riksdagens arbetsformer. Detta gäller i någon mån frågan om k a m r a r n a s arbete men främst spörsmålet om utskottsväsendets organisation. I det senare fallet har behovet att tillförsäkra största möjliga antal riksdagsledamöter tillfälle att genom sysselsättning i ständigt utskott få mera aktivt deltaga i riksdagsarbetet särskilt understrukits. I våra direktiv har, som redan påpekats, särskilt framhållits vikten av att frågan undersökes »om och i vad mån riksdagens arbetsbörda lämpligen kan minskas genom att vissa avgöranden begränsas till att avse mera väsentliga frågor och huruvida andra ärenden av mera förvaltningsmässig art kunna överlåtas till Kungl. Maj :ts prövning». Med hänsyn härtill ha vi därför i första hand ansett oss böra uppta frågan, huruvida riksdagens arbetsbörda kan minskas genom delegation till Kungl. Maj.t eller genom ändring av nuvarande praxis i fråga om riksdagens deltagande i Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt. Vi ha ägnat denna fråga en ingående granskning inte minst med hänsyn till att en avsevärd avlastning från riksdagen genom delegation skulle kunna påverka övriga frågors betydelse för lösningen av riksdagens arbetsproblem. Vi ha emellertid vid vår undersökning i stort sett kommit till negativt resultat. Vi ha funnit att en viss avlastning från riksdagen bör kunna ske men anse inte att den delegation vi komma att rekommendera väsentligen kan lätta riksdagens totala arbetsbörda. Den kan enligt vår uppfattning icke leda till att den av såväl Kungl. Maj :ts kansli som riksdagen själv önskade förkortningen av riksdagens sessionstid ernås. Av denna anledning ha vi därefter i första hand ansett oss böra uppta frågan om riksdagens sessionstid. Sessionstidens längd och utformning bör visserligen avgöras under hänsynstagande till i vilken mån reformer av riksdagens inre arbete och av det sätt på vilket arbetsmaterialet framlägges kunna medföra en större koncentration i arbetet. Med hänsyn till den betydelse sessionstidens förläggning och längd måste få också för dessa spörsmåls lösning ha vi emellertid ansett oss först böra redovisa vårt ställningstagande till frågan om sessionstiden, trots att vi vid våra egna överläggningar först upptagit frågan i vilken mån rationaliseringsåtgärder, främst beträffande propositionsavlämnandet och riksdagens inre arbete, kunna bli av så stor betydelse att de kunna tänkas avsevärt påverka sessionstidens längd. Vi ha nämligen kommit till den slutsatsen att, med hänsyn både till riksdagens arbetsbelastning och till övriga omständigheter som påverka sessionstiden, någon väsentlig förkortning av denna icke är att påräkna. Vi ha därför ansett oss böra ställa frågan till vilken tid av året en sessionstid av i regel sex a sju månader bör förläggas för att trots sin längd vålla minsta möjliga olägenheter för riksdagens ledamöter och 10

för Kungl. Maj:ts kansli. Vid våra överväganden beträffande denna fråga ha vi velat ta hänsyn dels till många riksdagsmäns, särskilt jordbrukarnas, starkt befogade önskemål att icke behöva vistas i Stockholm under sommaren, dels också till Kungl. Maj :ts behov av att i tid kunna expediera de riksdagsbeslut som skola träda i kraft vid budgetårsskiftet och av att icke få höstens förberedelsearbete för det kommande årets riksdag förryckt genom tvånget att framlägga propositioner för en höstriksdag. Med utgångspunkt från dessa synpunkter komma vi i det följande att föreslå att riksdagens sessionstid normalt uppdelas på en vår- och en höstsession, dock på ett sådant sätt att vårsessionen skall vara avslutad den 1 juni och höstsessionen icke skall börja före den 16 oktober. För att en sådan ordning skall kunna komma till stånd och genomföras med erforderlig smidighet kräves emellertid å ena sidan att Kungl. Maj :t respekterar den stadgade propositionstiden, vilket även måste innebära att inga propositioner annat än i yttersta undantagsfall framläggas vid höstsessionen, å den andra att riksdagen erhåller befogenhet att uppskjuta behandlingen av stora eller sent avgivna framställningar från vår- till höstsessionen och från en riksdag till en följande. Samtidigt ha vi funnit det angeläget att skapa författningsmässiga garantier för att riksdagen icke annat än i ytterst trängande fall inkallas under sommaren. På grund av anförda skäl komma vi i det följande att framlägga förslag som syfta till dels att ge reglerna om propositionstiden en sådan utformning att de lättare kunna hållas, dels att försvåra avlämnandet av propositioner efter den lagstadgade tidens utgång samt dels att ge riksdagen rätt att på sätt som antytts uppskjuta propositioners behandling. I detta sammanhang framföra vi också vissa förslag till ändring av motionstiden. Både genom det föreslagna uppskovsinstitutet och genom den utformning som givits andra reformförslag, av vilka främst märkas avskaffande av urtimainstitutionen, införande av rätt för ett visst antal riksdagsledamöter att kräva kamrarnas sammankallande och av rätt för k a m r a r n a att i större omfattning än hittills besluta om reglerna för sina egna arbetsformer ha vi önskat stärka riksdagens inflytande över sitt eget arbete. Beträffande riksdagsarbetets inre organisation komma vi att framlägga förslag beträffande såväl arbetet i k a m r a r n a s plena som utskottsarbetet. De förra syfta dels och främst till en förenkling och rationalisering men dels även till att på vissa punkter ernå större ändamålsenlighet, även om denna inte direkt medför lättnader i riksdagens arbete. De reformer vi föreslå beträffande utskottsväsendet avse både att åstadkomma en rationellare arbetsfördelning mellan utskotten och att lösa det i andra kammaren ständigt aktuella sysselsättningsproblemet. I detta sammanhang ha vi icke helt kunnat undgå att ta ställning till den senast vid 1946 års riksdag väckta och i de sakkunnigas direktiv omnämnda frågan hur budgetarbetet bör organiseras för att bli mer ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt. 11

Vidare ha vi ansett oss böra uppta frågan om riksdagsmannaarvolena. Dessa böra enligt vår uppfattning utformas så att arvodesbestämmeherna ej motverka en önskvärd koncentration i riksdagsarbetet och så att lrvodena ge kompensation för de ökade levnadsomkostnaderna. Vi komma att rekommendera införande av fasta årsarvoden. Vid utarbetandet av de förslag och utkast till ändringar i grundlag författningar och andra föreskrifter som äro betingade av våra förslat och rekommendationer ha vi ansett det vara rationellt att i en särskild riksdagsstadga, som gemensamt bör antagas av kamrarna, införa bestänmelserna i nuvarande reglementariska föreskrifter för riksdagen, stadtorna om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar och om val till riksdagens utskott samt vissa i riksdagsordningen nu ingående bestänmelser, vilka till sin faktiska karaktär äro i nämnda grundlag intagna leglementariska föreskrifter. Därigenom skulle de nämnda valstadgorna komma att fastställas av riksdagen ensam, trots att de hittills antagits av Korungen och riksdagen gemensamt. Av denna anledning komma vi att föreslå att vissa i dessa stadgor ingående principiellt viktiga bestämmelser skola överföras till riksdagsordningen. I detta sammanhang anse vi oss även böra påpeka att vi i de följande motiven till föreslagna ändringar i grundlag, författningar och stadgaiden icke på varje punkt redovisat skälen till de följdändringar i de berördt författningarna som nödvändiggöras av våra huvudförslag. Då särskilda motiv till dessa följdändringar eller till andra smärre jämkningar, som icks stå i direkt samband med huvudförslagen, ansetts påkallade, ha skälen angivits i notform under ändringsförslaget till ifrågavarande paragraf.

II.

Delegationsfrågan.

1. Historik. Delegationsfrågan har under de sista trettio åren dryftats vid upprepade tillfällen, ehuru alltid med negativt resultat. Den upptogs redan av 1916 års kommitté, som dock förklarade att den icke kunde gå djupare in på frågan, huruvida det skulle vara möjligt att minska riksdagens arbetsbörda genom att överlämna vissa ärenden av mindre vikt till Kungl. Maj :ts avgörande. En ingående prövning av detta spörsmål skulle föra in på konstitutionella problem, som fölle utanför kommitténs uppdrag. Kommittén anmärkte endast att de ärenden rörande vilka ett dylikt överlämnande dittills närmast blivit ifrågasatt — frågor om danaarv och jordupplåtelser — dels icke nämnvärt betungade riksdagen och dels vad jordupplåtelserna anginge redan i viss mån blivit på detta sätt reglerade genom att riksdagen till Kungl. Maj:t överlämnat att utan dess hörande låta försälja viss kronan tillhörig jordegendom. 1930 års kommitté medgav att en viss lättnad i riksdagens arbete kunde vinnas, om avgörandet av vissa grupper av ärenden överlämnades till Konungen eller underordnade myndigheter. En viss delegation kunde vara motiverad också med hänsyn till att under senare tid riksdagens arbetsbörda ökats, bl. a. genom att stora områden av Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt indragits under riksdagens medbestämmande. Kommitténs behandling av frågan utmynnade dock i samma negativa ståndpunktstagande som 1916 års kommittés. Den framhöll emellertid att spörsmålet inte vore av den karaktär att det behövde generellt regleras i grundlag. Vid 1936 års riksdag hemställdes i likalydande motioner (1:173 av herr Bagge m. fl. och 11:398 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl.) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i vad m å n en utgallring kunde ske av vissa mindre viktiga frågor från riksdagens arbetsuppgifter, så att dess arbetsbörda minskades utan att grundlagens bärande principer därför rubbades. Det ansågs önskvärt att riksdagens göromål gjordes till föremål för en förnuftig begränsning och framhölls att riksdagen själv ej stått främmande härför. Så hade några år tidigare genomförts en viss begränsning av riksdagens befattning med pensions13

ärenden (1930) liksom en fullmaktsliknande lagstiftning särskilt i jordbrukspolitiken. Detta senare förfarande, enligt vilket Kungl. Maj:t tillagts de mest vittgående befogenheter av största ekonomiska och rättsliga räckvidd, kunde dock som avlastningsmetod icke utan vidare framstå på samma sätt oomtvistligt eller tillrådligt som avskiljandet av en del småärenden. Tidpunkten vore nu inne, fortsatte motionärerna, att i sin helhet pröva frågan, om det vore möjligt att utan någon omreglering av Kungl. Maj :ts och riksdagens i regeringsformen inskrivna befogenheter få till stånd en viss begränsning av riksdagens arbetsåligganden. Eftersträvansvärt vore att riksdagen främst hade att syssla med lagstiftnings- och budgetfrågor, medan den i övrigt nöjde sig med allmänna direktiv och konstitutionell kontroll. Det vore icke omöjligt att vid en systematisk genomgång av olika frågekomplex finna ärenden, vilka utan att rubba kompetensfördelningens principer av riksdagen kunde överlämnas till Kungl. Maj :t. Dit hörde i varje fall en stor del av de hos riksdagen kvarstående pensionsfrågorna, beträffande vilka en allmän lagstiftning, innefattande de av bankoutskottet tilllämpade principerna, borde vara tillfyllest. Vidare förtjänade det att diskuteras, om icke anslagsbehandlingen drivits till en sådan pulvrisering av budgeten att det vore svårt för riksdagen att verkligen behärska all detaljer i anslagsvillkor o. dyl. Inskränkningar kunde eventuellt göras i den ytterst detaljerade specificeringen av löner och pensioner i olika anslagsstater. Ävenså kunde ifrågasättas att i sådana tullfrågor, som icke vore av fiskal natur och som fordrade ett snabbt avgörande, ge Kungl. Maj:t en självständig bestämmanderätt, som dock borde vara underkastad riksdagens efterprövning. Den tullfullmakt som den sittande regeringen fått skulle i så fall utsträckas att gälla även under den tid då riksdagen vore samlad. I samband därmed borde även övervägas, om icke tidpunkten vore inne att genom ett tillägg till 60 § regeringsformen kodifiera denna förändring av kompetensen i tullfrågor. Konstitutionsutskottet (uti. nr 9) avstyrkte motionerna och förklarade att det inom ramen för gällande bestämmelser icke saknades möjligheter att vidtaga åtgärder för en snabbare handläggning av ärendena, och kamrarna biföllo utskottets hemställan om avslag. Vid en interpellationsdebatt i andra kammaren våren 1942 (interpellation av herr Skoglund i Doverstorp angående regeringens avsikt att inkalla höstsession) framhölls på nytt att regeringen och riksdagen gemensamt borde pröva, om icke avgörandet av vissa frågor utan men för samhällsarbetet skulle kunna anförtros åt Kungl. Maj:t eller eventuellt åt av Kungl. Maj:t anvisade myndigheter. Tanken väckte dock livlig opposition från flera håll. I sitt memorial nr 16 underströk 1943 års konstitutionsutskott att det givetvis icke borde ifrågasättas att på sätt som skett under kriget och dessförinnan till Kungl. Maj :t ytterligare överlåta beslutanderätten i viktigare ärenden. Utskottet ansåg dock att delegation borde kunna förekomma be14

träffande ärenden av mindre vikt. Det påpekades att det i praxis överlämnats till Kungl. Maj :t att inom vissa gränser besluta t. ex. om försäljning av kronojord samt i fråga om beviljandet av vissa pensioner och understöd. Under riksdagsdebatten om konstitutionsutskottets memorial nämndes såsom lämpliga delegationsärenden lagstiftning om yrkessjukdomar, avskrivning av fordringar, vissa anställnings- och lönefrågor samt andra liknande »expeditions»-ärenden. 1943 års utredning betonade svårigheterna att konkret bestämma de frågor som kunde anses utgöra lämpliga delegationsärenden. Det hade gjorts gällande att riksdagen ägnade oproportionerligt stor tid åt detaljfrågor till förfång för de stora och viktiga frågorna. Men å andra sidan vore det svårt att dra upp klara gränser mellan stora och små frågor eller mellan principiellt viktiga och mindre viktiga ärenden, enär en till synes liten och obetydlig fråga i sig kunde inrymma moment, vilka kunde få mer eller mindre vittutseende konsekvenser i andra och större sammanhang. Utredningen ifrågasatte dock, om icke delegation skulle kunna övervägas beträffande vissa grupper av ärenden, bland vilka nämndes statsbidrag till varjehanda föreningar och sammanslutningar, som möjligen kunde sammanslås till ett klumpanslag inom varje huvudtitel, varefter den närmare anslagsfördelningen skulle ankomma på Kungl. Maj :t, frågor om utgivande av kronan på grund av lagkraftvunnen dom åvilande ersättningsskyldighet samt om efterskänkande av enskildas ersättningsskyldighet gentemot kronan på grund av ådömt skadestånd eller revisionsanmärkning, ersättning och pensioner i ömmande fall, vilka icke blivit i gällande avlönings- eller pensionsreglementen närmare reglerade, ersättning för genom förskingring av ämbetsman vållade förluster samt frågor om extraordinär lönetursberäkning. Beträffande ersättnings-, pensions- och lönetursfrågor påpekades att de ofta torde komma under riksdagens prövning motionsvägen, sedan ärendet dessförinnan varit föremål för Kungl. Maj:ts behandling utan att framställda krav vunnit bifall. Utredningen framhöll att även om beslutanderätten i vissa av ovan angivna eller liknande ärenden utan olägenhet skulle kunna överflyttas till Kungl. Maj:t det likväl vore uppenbart att ett delegationsförfarande av denna begränsade omfattning icke i nämnvärd grad skulle lätta riksdagens arbetsbörda. Kommittén lade därför icke fram något förslag i frågan. Såsom framgår av den föregående historiken har under diskussionen om delegation nämnts överförande av riksdagens beslutanderätt till Kungl. Maj :t beträffande såväl lagfrågor som bevillningsfrågor och andra ekonomiska avgöranden. Vi ha, då vi prövat frågan, ansett oss böra utesluta bevillningsfrågorna, då det beträffande dessa principiellt synnerligen ömtåliga spörsmål är särskilt svårt att dra en klar gräns mellan sådana ärenden 15

som skulle kunna göras till föremål för delegation och sådana som helt böra kvarbliva under riksdagens prövning. I det följande komma vi därför främst att upptaga spörsmålet om och i vilken mån avgörandet av vissa lagfrågor och andra frågor av ekonomisk räckvidd än bevillningsningsfrågor kan överföras till Kungl. Maj :t.

2. Lagfrågor. Liksom 1943 års utredning anse vi att någon egentlig delegation av riksdagens beslutanderätt i lagfrågor icke bör komma till stånd. Lag skall enligt 87 § regeringsformen stiftas av Konungen och riksdagen gemensamt, och det vore ägnat att inge betänkligheter att genom delegation till Konungen av riksdagens rätt rubba denna grundprincip i författningen. Icke heller skulle, enligt vår mening, en omfattande delegation av riksdagens lagstiftningsbefogenheter främja lagstiftningsarbetet. Biksdagen har vunnit stor erfarenhet i lagfrågors behandling, och det vore säkerligen till skada, om denna erfarenhet icke i fortsättningen utnyttjades. Om lagpropositionerna skulle inskränka sig till rent principiella avgöranden, skulle riksdagen sannolikt försöka påverka lagens slutliga utformning genom utförliga direktiv till Kungl. Maj :t. Ett sådant förfaringssätt skulle också för vederbörande utskott förmodligen medföra större arbetsbörda än nuvarande praxis. Vi äro emellertid å andra sidan angelägna att framhålla att många detaljer, som enligt nuvarande praxis intagas i lag, icke äro av lagkaraktär utan administrativa bestämmelser och rena tillämpningsföreskrifter, vilka borde kunna beslutas av Kungl. Maj :t ensam utan riksdagens hörande. Sådana föreskrifter böra enligt vår mening icke intagas i de lagförslag som föreläggas riksdagen till godkännande. Samtidigt som vi göra denna rekommendation, vilja vi emellertid framhålla att riksdagen själv, för att något härigenom skall kunna vinnas, vid sin behandling av lagpropositionerna icke bör onödigtvis infoga sådana föreskrifter vilkas utfärdande närmast hör till Kungl. Maj:ts administrativa förordningsrätt. Vår generella rekommendation innebär icke att vi förbise det faktum att riksdagens medverkan vid utformningen av föreskrifter av administrativ art och tillämpningsnatur i vissa fall, särskilt då det gäller lagar som röra sociala förhållanden eller som angå kommunerna och skola tillämpas av kommunala myndigheter, på grund av riksdagsledamöternas speciella kännedom om dessa frågor kan vara av så stort värde att den väl uppväger de nackdelar som följa av nuvarande praxis. I fråga om sådana lagar förutsätta vi därför att riksdagen också i fortsättningen får medverka i behövlig utsträckning vid utformningen av administrativa bestämmelser och tillämpningsföreskrifter. 16

3. Ekonomiska avgöranden. I 1943 års utrednings betänkande nämndes endast smärre frågor av ekonomisk räckvidd som möjliga delegationsobjekt. Ett delegationsförfarande i form av en mera summarisk avfattning av propositioner med anslagsäskanden avvisades såsom både principiellt olämpligt och ur rationaliseringssynpunkt föga effektivt. Vi ha vid våra överväganden funnit starka skäl tala för en mindre detaljerad prövning från riksdagens sida av olika anslagspunkter. Det nuvarande systemet medför ett ofta synnerligen vidlyftigt redovisande varför det ena eller det andra anslaget i olika stater behöver ändras. Å andra sidan är det dock uppenbart att riksdagen har rätt att begära redovisning av orsakerna till de anslagshöjningar som begäras. En bristande utförlighet i propositionerna skulle många gånger sannolikt medföra att vederbörande utskott på annat sätt — exempelvis genom infordrande av originalakter och genom specialföredragningar — måste skaffa sig extra upplysningar rörande de särskilda anslagspunkterna. En så långtgående förenkling av anslagsäskandena att endast klumpsummor begäras, t. ex. för ett ämbetsverks kostnader, är därför icke tillrådlig. Anslagspropositionernas, främst statsverkspropositionens, utformning synes oss dock vara så detaljrik att en avsevärd förenkling borde kunna ske utan att riksdagens finansmakt på någon väsentlig punkt träddes för nära. Den nuvarande utförligheten är många gånger knappast ägnad att underlätta ärendenas behandling i riksdagen. Den torde försvåra för de enskilda riksdagsledamöter, vilka ej i respektive utskott deltaga i ärendenas behandling, att sätta sig in i dessa och medför sannolikt ofta en onödig belastning för Kungl. Maj :ts kansli. Vi vilja betona att vi icke önska en så långt gående förenkling att propositionerna på väsentliga punkter förlora i klarhet. Mycket kunde vinnas, om framställningssättet i propositionerna koncentrerades, uppställningen förenklades och upprepningar undvekes. Bekommendationer i detta syfte ha gjorts av 1946 års kommitté för riksdagstrycket. Kommittén framhöll beträffande statsverkspropositionen särskilt att framställningar om oförändrade anslag och smärre justeringar av medelsanvisningar med hänsyn till senast tillgängliga belastningssiffror böra göras i mera koncentrerad form än som för närvarande ofta är fallet. Biksdagen har också (i skrivelse 1947 nr 351) hemställt att Kungl. Maj :t måtte anbefalla sitt kansli att i möjligaste mån följa de av kommittén förordade riktlinjerna. F r å n de synpunkter vi ha att företräda vilja vi härtill ytterligare foga vissa rekommendationer. Framställningar om nya tjänster i lägre lönegrad än Ce 25 borde icke behöva motiveras med så stor utförlighet som nu i många fall sker. Mindre utrymme kunde också med fördel ägnas åt sådana ur statsverkspropositionen utbrutna punkter som skola bli föremål för särskilda framställningar till riksdagen. Beträffande de av 1946 års kommitté för 2 — 72899

riksdagstrycket nämnda oförändrade anslagsäskandena borde det räcka med ett summariskt redovisande av föregående års anslag — där så utan olägenhet kan ske i tabellform — omedelbart följt av framställningen för det kommande budgetåret. Härutöver vilja vi emellertid ifrågasätta, om icke en avsevärd arbetsbesparing kunde vinnas, därest en omläggning gjordes såväl i uppställningen av statsverkspropositionen som i sättet för dess utarbetande. Den närmaste orsaken till statsverkspropositionens och därmed sammanhängande framställningars stora omfång, detaljrikedom och ofta bristande överskådlighet torde vara den inom departementen i regel använda metoden att ge rcciterna formen av sammanställningar av citat ur de grundläggande framställningarna, utredningar, petita och remissyttranden. Denna metod är emellertid arbetsbesparande och därför i många fall nödvändig för att departementen med den arbetskraft som står till deras förfogande för statsverkspropositionens och därmed sammanhängande framställningars färdigställande skola kunna bemästra sin stora arbetsbörda. En reform av främst statsverkspropositionen bör därför börja redan med de framställningar på vilka denna bygger. Det synes oss angeläget att framför allt de petita avgivande myndigheterna bemöda sig om ett överskådligt och koncentrerat framställningssätt, som kan underlätta arbetet med statsverkspropositionen inom Kungl. Maj :ts kansli. Mycket borde kunna vinnas, om framställningarnas huvudpunkter uppställdes i överskådliga och så vitt möjligt uttömmande tabeller, till vilka den följande texten anknöt som en närmare motivering för de omorganisationsförslag m. m., som föranlett i tabellerna redovisade förändrade anslagsbehov, om upprepningar undvekes och motiveringarna rörande frågor av ringa storlek eller principiell vikt befriades från onödiga detaljer. Vi äro emellertid medvetna om att det varken är önskvärt eller möjligt att utforma alla petitaframställningar efter ett visst fastställt schema; en förenklad metod, som kan vara lämplig i vissa fall, kan i andra visa sig helt eller delvis oanvändbar. Bedan nu göras inom flera departement allvarliga ansträngningar att förmå de petitaavgivande myndigheterna att överge ett slentrianmässigt, ofta onödigt detaljerat, ordrikt och svåröverskådligt framställningssätt. Vi anse det emellertid önskvärt att Kungl. Maj:ts kansli mer än hittills synes ha varit fallet uppmärksammar vikten av att de för statsverkspropositionen grundläggande framställningarna ges en sådan form att de underlätta arbetet inom departementet och främja korthet, klarhet och överskådlighet i de anslagspropositioner som skola tillställas riksdagen. Vi äro medvetna om att en förenkling av angivet slag av de berörda propositionernas avfattning kommer att strida mot hittillsvarande tradition. Liksom i samband med vår rekommendation beträffande lagpropositionernas utformning vilja vi därför understryka att en väsentlig förenkling av ifrågavarande propositioner kräver riksdagens aktiva och intresserade med18

verkan. Så länge som riksdagen kräver långa och utförliga motiveringar, kan en effektiv reform av statsverkspropositionens och därmed sammanhängande framställningars utformning icke komma till stånd. Vi ha under våra överläggningar också behandlat vissa mycket stora anslagsfrågor, i vilka riksdagen i flertalet fall icke förmår utöva något reellt inflytande. De frågor vi uppmärksammat äro i första hand sådana som röra fastställandet av allmänna lönevillkor för de kategorier av tjänstemän vilkas löneförmåner äro föremål för förhandlingar med arbetsgivarenslaten samt de stora prisregleringar vid vilka uppgörelse faktiskt träffats före frågans framläggande för riksdagen. Även om riksdagen under normala förhållanden oftast ställs inför fullbordade fakta, bör det dock icke ifrågakomma att den frånhänder sig sitt medinflytande i dessa frågor. I vissa fall torde det också vid löne- och prisregleringsuppgörelser stärka regeringens förhandlingsställning att frågan måste gå till riksdagen för slutgiltigt avgörande. Vi ha också dryftat frågan om riksdagens arbetsbörda skulle kunna minskas, om de affärsdrivande verken medgåves större rörelsefrihet än vad nu är fallet vid köp och försäljning av fastigheter m. m. Frågan är emellertid av så fundamental betydelse för problemet om de affärsdrivande verkens ställning att vi icke ansett oss böra uppta den till behandling enbart ur riksdagsarbetets synpunkt. Andra hänsyn, främst till arbetsförhållandena inom de affärsdrivande verken själva, böra vara vägledande vid en omprövning av dessa verks ställning. I de direktiv som den 6 juni 1947 gåvos utredningen rörande statens järnvägars ställning framhölls bl. a. att frågan om verkets förhållande till statsmakterna icke borde förbigås av utredningen. Då frågan, som till sin huvuddel icke kan anses falla inom ramen för vårt uppdrag, redan synes vara uppmärksammad av statsmakterna, ha vi icke ansett oss närmare böra ingå på den. Vi våga likväl uttrycka en förväntan att när frågan om en reorganisation av de affärsdrivande verkens ställning upptages också de synpunkter vi haft att beakta uppmärksammas. Den föregående framställningen av delegationsfrågans tidigare behandling har visat att ett överförande av riksdagens beslutanderätt till Kungl. Maj:t främst ifrågasatts beträffande smärre eller självklara ärenden, som avse antingen ekonomiska åtaganden för staten, avstående av statens rätt eller försäljning av kronan tillhörig fast egendom. För vissa av dessa slags ärenden gäller att de helt eller delvis alltjämt måste underställas riksdagen. Sålunda kräves t. ex. alltid riksdagens medverkan för avstående av allmänna arvsfondens rätt. I andra fall har Kungl. Maj:t vissa, ofta snävt begränsade befogenheter att själv besluta. Beträffande frågor om utgivande av kronan på grund av lagakraftvunnen dom åvilande ersättningsskyldighet och beviljande av er19

sättning för genom förskingring av ämbetsman vållade förluster tillämpas en praxis, enligt vilken de ifrågavarande beloppen, om de äro små, täckas ur vederbörande departements anslag för extra utgifter. De belopp som för ifrågavarande ändamål utbetalas ur dess anslag äro icke maximerade till viss summa; om de extra anslagen skola komma till användning avgöres från fall till fall med hänsyn till deras storlek och till tidigare och väntad ytterligare belastning. Om ersättningarna äro så stora att medel för deras täckande ej kunna erhållas på detta sätt, kan Kungl. Maj :t, därest riksdagen icke är samlad och utgiften icke kunnat förutses, använda anslaget för oförutsedda utgifter. Är riksdagen samlad måste en framställning göras att få utbetala ersättningarna ur ifrågavarande anslag. Om slutligen beloppet är för stort för att kunna bestridas ur anslagen för extra utgifter och ersättningen av sådan art att dess utbetalande kunnat förutses, måste Kungl. Maj :t alltid göra en framställning till riksdagen om nödiga medel. I andra fall existera uttryckliga bemyndiganden för Kungl. Maj :t, vilka dock begränsats på olika sätt. Vid de tre senaste riksdagarna har medgivande sålunda lämnats Kungl. Maj :t för ett budgetår i sänder att ur anslaget för oförutsedda utgifter gälda vissa haverikostnader (senaste bemyndigande i riksdagens skrivelse 1947 nr 118). Biksdagen har också givit Kungl. Maj :t rätt att besluta om jordförsäljningar av olika slag. Villkoret är att till försäljning avsedd fastighets taxeringsvärde icke överstiger 25 000 kronor. Om värdet icke är större än 20 000 kronor, får Kungl. Maj :t uppdra åt central förvaltningsmyndighet att besluta om försäljning. I de fall då såväl inköp som försäljning av fastighet ingå såsom ett led i realiserandet av en rätt, som tillkommer staten på grund av en lånesäkerhet, eller då det gäller avyttring av sådan fast egendom som av kronan antingen utan riksdagens medgivande särskilt förvärvats som objekt för placering av fondmedel eller som i samband med övertagande av sådana medel övergått i kronans ägo, kan Kungl. Maj :t besluta oavsett de berörda fasta egendomarnas värde. Förutsättningen för att sådan försäljning skall få ske är dock att den ingår som ett led i den normala förmögenhetsförvaltningen. (Biksdagens skrivelser 1940 nr 277 och 1942 nr 388.) Vi vilja i detta sammanhang erinra om att decentraliseringsutredningen i en den 29 november 1947 dagtecknad p. m. angående försäljning av statlig eller kyrklig jord bl. a. föreslagit att Kungl. Maj :t hos riksdagen måtte hemställa om bemyndigande att utan riksdagens prövning av det enskilda ärendet få — med följande av vissa allmänna direktiv — försälja kronan tillhörig fast egendom med ett taxerat eller uppskattat värde av högst 100.000 kronor. Den nämnda utredningen förordar även att Kungl. Maj:t vid utverkandet av de årliga försäljningsbemyndigandena hemställer om en allmän rätt att delegera befogenheter till förvaltningsmyndighet och att 20

frågan om delegering av försäljningsrätten till de förvaltande myndigheterna upptages till omprövning. Enligt ett annat bemyndigande har Kungl. Maj :t sedan 1945 för ett budgetår i sänder erhållit rätt att medgiva befrielse från av domstol ålagd ersättningsskyldighet till kronan på grund av förlust eller skada å egendom tillhörande krigsmakten. (Senaste beslut härom finnes i riksdagens skrivelse 1947 nr 119.) Det belopp som i varje särskilt fall kan efterskänkas utan riksdagens hörande får icke överstiga 5 000 kronor. Vid medgivandets begagnande skall den av riksdagen tidigare följda praxis tilllämpas. Likartat är det bemyndigande Kungl. Maj :t erhållit att befria från genom revisionsanmärkning konstaterad skyldighet att återbetala löneeller pensionsbelopp, som felaktigt utbetalats i strid mot under riksdagens medverkan tillkomna bestämmelser (riksdagens skrivelse 1946 n r 565). Också i detta fall får efterskänkt belopp icke överstiga 5 000 kronor. Någon tidsbegränsning för bemyndigandet är icke föreskriven. Båda de sist nämnda bemyndigandena synas betraktas som provisorier i avvaktan på resultatet av ännu icke verkställda utredningar angående formerna och förutsättningarna för avskrivning av kronans fordringar av olika slag och rörande utformningen av redogöraransvaret. I fråga om pensioner finns ett bemyndigande (riksdagens skrivelse 1930 nr 74), enligt vilket Kungl. Maj:t må till ett sammanlagt belopp av förslagsvis 30 000 kronor besluta om understöd till änkor och barn efter anställningshavare i statens tjänst, vilka icke ha rätt till familjepension. Beträffande lönefrågor må framhållas att riksdagens medverkan vid avlöningsförfattningarnas fastställande visat en klar och fortgående tendens att utvidgas. Ett genomgående drag är att en m a r k a n t skillnad kan konstateras mellan den omfattning i vilken riksdagen medverkat vid tillkomsten av avlöningsbestämmelserna för statlig ordinarie och icke-ordinarie personal. Ifråga om de senare ha nämligen endast löneplanerna gjorts beroende av riksdagens prövning. Propositionen nr 281 till 1947 års riksdag med förslag till statens löneplansförordning innebar å ena sidan att riksdagens medverkan vid avlöningsreglementenas tillkomst skulle ökas genom att avlöningsbestämmelserna för den icke-ordinarie personalen skulle ingå i samma reglemente som bestämmelserna för den ordinarie personalen. Detta reglementes grunder skulle underställas riksdagen för godkännande. Å andra sidan syftade propositionen även till att befria riksdagen från löneärenden av huvudsakligen formell natur. Kungl. Maj :t begärde rätt att själv få besluta om både de särskilda avlöningsreglementenas ordalydelse och a) att utsträcka tillämpningen av i avlöningsreglementena för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort sett likartade grupper, b) då riksdagens beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranledde tillägg till eller ändringar i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke avveke från de principer, på vilka avlönings21

reglementenas bestämmelser vore byggda, samt c) då skäl förelåge att i samband med ändringar och tillägg, som ovan sagts, vidtaga modifikationer i gällande bestämmelser. Biksdagen fann de synpunkter som lågo till grund för Kungl. Maj :ts förslag om dess medverkan vid avlöningsbestämmelsernas tillkomst vara beaktansvärda men framhöll att den icke ville avhända sig rätten att granska den praktiska användbarheten av framlagda förslag till lönereglementen. Till själva principfrågan har riksdagen uppskjutit sitt slutliga ställningstagande till 1948 års riksdag, då förslag till definitiva reglementen skola underställas dess prövning. (Biksdagens skrivelse 1947 nr 442.) Det bör påpekas att riksdagen, därest den definitivt skulle underkänna de av Kungl. Maj :t i berörda proposition föreslagna grunderna och för framtiden kräva att avlöningsreglementenas ordalydelse blir beroende av dess prövning, helt skulle fråntaga Kungl. Maj :t rätten att fastställa avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal. Även om andra synpunkter än önskemålet att lätta riksdagens arbetsbörda måste bli utslagsgivande vid frågans slutliga avgörande, synes det oss dock böra framhållas att en sådan Utvidgning av riksdagens maktområde kommer att motverka strävandena att avlasta dess ökade arbetsbörda. De uppräknade exemplen visa att riksdagen redan nu beträffande vissa smärre frågor delegerat beslutanderätten till Kungl. Maj :t, ehuru med stor återhållsamhet. Dess synnerligen restriktiva delegationspolitik i fråga om de uppräknade ärendena understrykes av den omständigheten att den i flera fall, då Kungl. Maj :t gjort framställningar om medgivanden att utan riksdagens hörande avgöra vissa frågor, antingen begränsat fullmakten mer än Kungl. Maj :t föreslagit eller, såsom delvis skedde i frågan om lönereglementena vid 1947 års riksdag, avslagit framställningen. Kungl. Maj:t begärde t. ex. 1947 (prop, nr 24) riksdagens medgivande att tills vidare ensam få besluta om gäldandet av de ovan nämnda haverikostnaderna. Biksdagen begränsande fullmakten till ett budgetår. I fråga om jordförsäljningar ville Kungl. Maj :t få rätt att ensam besluta i alla de fall då fastighetens taxeringsvärde icke översteg 40 000 kronor (prop. 1942 nr 241). Som redan nämnts fastställdes maximigränsen till 25 000 kronor. Då det berörda bemyndigandet att befria från ersättning till kronan på grund av förlust eller skada å egendom tillhörande krigsmakten först begärdes, föreslog Kungl. Maj :t att det belopp som i varje särskilt fall skulle kunna efterskänkas borde maximeras till 10 000 kronor (prop. 1945 nr 87). Biksdagen satte det icke högre än till 5 000 kronor. Vid 1947 års riksdag begärde Kungl. Maj:t (prop, nr 56) att ifrågavarande bemyndigande skulle gälla tills vidare, men riksdagen begränsade det till att gälla endast under budgetåret 1947/48. Också beträffande det nämnda bemyndigandet att befria från skyldighet att återbetala felaktigt utbetalade löne- eller pensionsbelopp blev det av Kungl. Maj:t (prop. 1946 nr 375) föreslagna maximibeloppet, 10 000 kronor, av riksdagen nedsatt till 5 000 kronor. 22

Enligt vår uppfattning är den främst under de senare åren utvecklade praxis att till Kungl. Maj :t delegera avgöranden av i det föregående angiven n a t u r värdefull, då den är ägnad att underlätta arbetet både inom Kungl. Maj :ts kansli och inom riksdagen. Enligt vår mening borde det vara möjligt att fortsätta på den inslagna vägen och utvidga Kungl. Maj:ts självständiga beslutanderätt också till andra områden av principiellt likartad natur och även att vidga den medgivna ramen för Kungl. Maj:ts självständiga beslutanderätt inom de områden där en delegation från riksdagen redan ägt rum. En utvidgning av sistnämnda slag synes oss rimlig inte minst med hänsyn till penningvärdets försämring, vilken medför att Kungl. Maj :ts fullmakter faktiskt krympa samman, om gällande maximibelopp förbli oförändrade. Däremot är enligt vår mening tendensen att bevilja fullmakter endast för en viss begränsad tid principiellt riktig, även om vi icke äro övertygade om nödvändigheten att överlämna beslutanderätten för endast ett år i sänder. Nackdelen av den obetydliga extra arbetsbelastning som Kungl. Maj :t får, om med vissa mellanrum propositioner om fullmakternas förlängning måste framläggas, uppväges väl av den ökade kontroll riksdagen därmed vinner. Den kontroll över de givna fullmakternas användning som i övrigt kan krävas torde k u n n a ske på ett tillfredsställande sätt genom motioner, interpellationer och konstitutionsutskottets granskning. En ytterligare delegation bör enligt vår uppfattning i första hand ifrågakomma beträffande frågor om pensioner i ömmande fall, som ej förutsetts i gällande reglementen och som ej beröras av den fullmakt Kungl. Maj :t redan erhållit. Inom riksdagen existerar numera en så klart utvecklad praxis för dessa ärendens behandling att det utan att väcka några principiella betänkligheter borde kunna uppdragas åt Kungl. Maj :t att under följande av nämnda praxis ensam avgöra dem. Skulle däremot en pensionsfråga uppkomma, för vilken något precedensfall ej finnes, bör frågan första gången den förekommer underställas riksdagen. Biksdagen kominer därigenom också i fortsättningen att få avgöra enligt vilka principer pensioner av ifrågavarande slag skola beviljas men lämnar åt Kungl. Maj:t att under tillämpning av dessa principer vara beslutande organ. En viss delegation borde kunna ske också beträffande frågor om avstående av arvsfondens rätt. För närvarande framläggas varje år ett stort antal sådana ärenden för riksdagen. De berörda frågorna ha en klar prägel av rutinärenden; en utvecklad praxis finnes, och Kungl. Maj :ts förslag vinna praktiskt taget undantagslöst riksdagens bifall. Den fullmakt riksdagen enligt vår mening bör ge Kungl. Maj :t att avgöra arvsfondsfrågorna skulle kunna begränsas på samma sätt som hittills givna fullmakter, d. v. s. så att Kungl. Maj :t bemyndigas avstå arvsfondens rätt med ett belopp, som i varje särskilt fall icke får överstiga en av riksdagen bestämd maximisumma. 23

4. Konungens ekonomiska och administrativa lagstiftning. I samband med delegationsfrågan ha vi också behandlat det i direktiven berörda spörsmålet om riksdagens befattning med Konungens ekonomiska och administrativa lagstiftning. Vi dela helt den uppfattning som uttryckts i direktiven att den utveckling som efter hand inskränkt Konungens makt på berörda område i och för sig är välgrundad. Den ekonomiska och administrativa lagstiftningen innebär inånga gånger väsentliga ingrepp i medborgarnas frihet och egendom. Bedan av denna anledning är riksdagens medverkan av betydelse. Härtill kommer att riksdagen genom en lång delegationspraxis från Kungl. Maj :ts sida vunnit stor erfarenhet av berörda frågors behandling. Det är enligt vår mening önskvärt att denna erfarenhet också i fortsättningen utnyttjas. Vi anse oss i detta sammanhang böra erinra om att konstitutionsutskottet vid 1947 års riksdag i sitt utlåtande nr 24 (med anledning av motionerna 1:16 av herr Herlitz och 11:29 av herrar Hseggblom och Nolin) förutsatt att krigsårens praxis att använda bl. a. den ekonomiska lagstiftningsmakten för åtgärder, som innebära »väsentliga ingrepp» i medborgarnas frihet och egendom överges och att tidigare följda principer åter bringas i tillämpning. Å andra sidan vilja vi likväl betona att mindre väsentliga författningar icke onödigtvis böra underställas riksdagen för dess hörande. Inte heller böra smärre författningsändringar utan någon principiell betydelse underställas riksdagen, även om den författning som de avse utfärdats efter riksdagens hörande. Vi anse därför den under de sista åren inledda praxis enligt vilken Kungl. Maj :t ensam beslutar om sådana ändringar vara ändamålsenlig. (Vägtrafikstadgan, som 1936 utfärdades efter riksdagens hörande, Svensk författningssamling 562, ändrades 1941, 1942 och 1945 på vissa punkter av mindre vikt av Kungl. Maj :t ensam. Svensk författningssamling 1941/901, 1942/2 och 41, 1945/794.) Vi rekommendera sålunda att berörda författningar och författningsändringar, där de icke innebära egentliga ingrepp i medborgarnas frihet och egendom, må kunna utfärdas av Kungl. Maj :t ensam även om de tidigare utfärdats efter riksdagens hörande. Sådana ursprungligen ekonomiska och administrativa författningar som genom delegation från Kungl. Maj :t överförts till den gemensamma lagstiftningens område böra däremot alltjämt förbehållas Konungens och riksdagens gemensamma beslut. Med hänsyn till delegationsfrågans centrala ställning i våra direktiv ha vi ägnat den en mera ingående redogörelse. Vi anse emellertid icke att delegation i den relativt blygsamma omfattning vi funnit oss böra rekommendera kan medföra någon avsevärd direkt avlastning av riksdagens arbetsbörda. De vinster som kunna göras torde, såsom antytts redan i direktiven, i stället bli indirekta. Om Kungl. Maj :t, såsom i det föregående 24

förutsatts, i vissa fall befrias från att utarbeta propositioner och i andra fall kan göra propositionerna mindre detaljerade, minskas arbetsbelastningen inom Kungl. Maj :ts kansli, vilket därigenom bör få ökade möjligheter att i tid färdigställa de propositioner som skola föreläggas riksdagen. Till vikten av att så sker få vi senare anledning att återkomma.

III.

Sessionstiden och därmed sammanhängande frågor.

1. Sessionstiden. Under de senaste årens debatt om riksdagens arbetsformer ha i stort sett tre huvudalternativ framförts för sessionstidens förläggning under året. 1) Ett grundlagsfästande av den under krigsåren praktiserade uppdelningen av riksdagens sammanträdestid i en vår- och en höstsession. En sådan lösning rekommenderades av utskottsmajoriteten i 1943 års konstitutionsutskott (mem. nr 16). Utskottet ansåg att riksdagsarbetet också i fortsättningen skulle komma att kräva minst fem och en halv ä sex månader. Då det vore angeläget att arbetet på våren kunde avslutas i början av maj, skulle en höstsession, som började i mitten av oktober och slutade i början eller mitten av december, bli nödvändig. Utskottsmajoriteten ansåg att det med en lämplig organisation av riksdagsarbetet skulle vara möjligt att begränsa vårsessionen till fyra månader. 2) Tillbakaflyttning av tidpunkten för riksdagens början (till 1 december eller tidigare). Fyra reservanter i 1943 års konstitutionsutskott (herrar Holmström, Herlitz, Thorell och Nolin) ansågo att därest det visade sig att en rationalisering av.riksdagens arbetssätt icke kunde leda till en förkortning av riksdagens arbetstid sessionens öppnande borde flyttas tillbaka till den 1 december eller tidigare, om så visade sig erforderligt, så att det egentliga riksdagsarbetet skulle kunna sättas igång med full kraft redan vid den tid då riksdagen nu öppnas. Reservanternas önskemål aktualiserades vid 1946 års riksdag på nytt i motionerna 1:102 (av herr Anderson, Axel Ivar, m. fl.) och 11:194 (av herr Hagberg i Malmö m. fl.), som förordade förslaget om en sammanhängande riksdagssession med början omkring den 1 december. — En ännu längre tillbaka flyttning av sessionstidens början föreslogs i ett särskilt yttrande (av herr Nilsson i Göteborg) till 1943 års konstitutionsutskotts memorial nr 16. Däri framhölls att utskottet bort uttala sig mera positivt för en sådan omläggning av sessionstiden att riksdagen skulle börja den 1 november samt såsom en konsekvens därav för en omläggning av budgetåret, vilket borde börja den 1 maj i stället för den 1 juli. 26

3) Endast vårsession. Tidpunkten för riksdagens början oförändrad. Denna uppläggning av sessionstiden förordades av 1943 års utredning, som på grundval av gjorda undersökningar rörande riksdagsarbetets omfattning under valda riksdagar inom perioden 1932—43 ansåg att riksdagsarbetet, därest propositionerna framlades i tid, skulle kunna vara avslutat under förra hälften av juni. En tillbakaflyttning av sessionstidens början skulle enligt utredningen medföra betydande tekniska svårigheter att hinna färdigställa statsverkspropositionen (1 dec.-alternativet) eller kräva en omläggning av budgetåret (1 nov.-alternativet). Dessutom skulle en sådan tillbakaflyttning icke skänka några garantier för att riksdagsarbetet kunde avslutas tidigare under våren. En uppdelning i en vår- och en höstsession ansågs med hänsyn till riksdagens reella arbetsbelastning icke behövlig. Härutöver bör tillfogas att utredningen förklarade sig närmast vara böjd att beteckna talet om den stora betydelsen av riksdagsavslutning redan tidigt på våren som överdrivet och i en från riksdagsbestyr helt befriad höstperiod såg »ett verksammare medel att för riksdagsmännen underlätta bevarandet av kontakten med hemorten och den privata yrkesverksamheten». Vid vårt ställningstagande till de alternativ som framkommit under debatten om sessionstidens förläggning ha vi av samma skäl som 1943 års utredning icke ansett en tillbakaflyttning av riksdagens början till en tidpunkt före den 1 december vara tillrådlig. Inte heller 1 december-alternativet medför enligt vår mening så väsentliga fördelar att det bör genomföras. Vi äro visserligen av den uppfattningen att det ur många synpunkter skulle vara till fördel för riksdagens arbete, om avlämnandet av delar av dess arbetsmaterial, remisser m. m. kunde äga rum på ett sådant sätt att arbetet med full kraft skulle kunna sättas igång redan vid kalenderårets början. Som påvisats av 1943 års utredning är en sådan ordning tekniskt möjlig att genomföra; statsverkspropositionen kan nämligen med nuvarande förläggning av budgetåret bli färdig till den 1 december. Enligt vår uppfattning tala dock flera vägande skäl mot en sådan förläggning av sessionsliden. Tvånget att behöva ha statsverkspropositionen färdig minst en månad tidigare än vad nu är fallet måste bli synnerligen betungande för både ämbetsverk och departement. Härtill kommer att den vinst av tre veckor som skulle göras vid sessionens början är för liten för att möjliggöra för riksdagen att avsluta sitt arbete så tidigt på försommaren som vi anse önskvärt. Inte heller torde 1 december-alternativet ge tillräckliga garantier för att en höstsession under månaderna före den 1 december skall kunna undvikas. Men då vi, såsom vi redan haft anledning att understryka, icke anse en betydande förkortning av riksdagens sammanlagda sessionstid vara möjlig, ha vi icke heller kunnat ansluta oss till den föregående utredningens uppfattning att riksdagsarbetet normalt skulle kunna medhinnas på fem månader. 1943 års utredning fann vid en undersökning av bl. a. k a m r a r n a s 27

arbetstid att sammanträdestiden sedan början av 1930-talet avsevärt förkortats. Utredningen framhöll visserligen att det icke vore möjligt att uteslutande med hjälp av statistik åstadkomma en verklighetstrogen uppskattning av riksdagens arbetsbörda. Åtskilliga andra faktorer av stor betydelse måste också medräknas vid en bedömning därav. Trots dessa reservationer ansåg sig utredningen dock kunna fastslå att riksdagsarbetets försening icke vore framtvungen av arbetsmaterialets tillväxt. Vi ha för de sista riksdagarna företagit en undersökning liknande den som verkställdes av 1943 års utredning och ha därvid funnit att kamrarnas sammanträdestid under de sista åren åter ökat. Vilket bevisvärde man än vill tillmäta undersökningar över kamrarnas sammanträdestid m. m. synes det oss högst osannolikt att riksdagens sessionstid skall kunna begränsas till fem månader årligen, i all synnerhet som den sedan 1931 aldrig avslutats före den 15 juni. Vi äro emellertid än mindre än 1943 års utredningbenägna att tillmäta dylika statistiska undersökningar någon utslagsgivande betydelse som bevis för riksdagens relativa arbetsbelastning. Vi se i sessionernas varierande sammanlagda sammanträdestid snarare ett yttre tecken på den omständigheten att partimotsättningarna i kamrarna växla i styrka än ett bevis för att riksdagens arbetsbörda undergår väsentliga förändringar. Samtidigt som vi sålunda icke anse det möjligt att med den arbetsbelastning riksdagen numera erhållit genomföra en kraftig och bestående förkortning av dess sessionstid, äro vi angelägna att framhålla att vi icke heller tro att en alltför långt driven arbetsteknisk rationalisering skulle underlätta för riksdagen att fylla sin plats i statslivet som en demokratisk folkrepresentation. Det politiska arbetet låter sig icke utan nackdel insnöras i ett på grundval av omsorgsfulla arbetsstudier snävt tillmätt tidsschema. Härtill kominer vidare att det med hänsyn till statsverksamhetens ökade omfattning och betydelse på alla områden av samhällslivet är önskvärt att regeringen även under det senare halvåret regelmässigt får möjlighet att hålla kontakt med riksdagen. Slutligen vilja vi likväl framhålla att vi icke helt utesluta möjligheten att riksdagsarbetet under mycket gynnsamma omständigheter skall kunna avslutas inom den tid som förutsattes av 1943 års utredning. Men vi äro icke beredda att framlägga ett förslag, vars framgångsrika förverkligande kräver gynnsammare yttre förutsättningar än som enligt vår uppfattning kunna väntas bli regel. Vi föreslå därför att sessionstiden organiseras på ett sådant sätt att riksdagen, då så blir möjligt, kan åtskiljas redan så tidigt som 1943 års utredning ansåg normalt borde kunna ske, men som samtidigt gör det möjligt att med minsta möjliga olägenheter både för riksdagens ledamöter och för Kungl. Maj :ts kansli hålla riksdagen samlad i sammanlagt sex till sju månader årligen. Som resultat av våra överväganden ha vi därför kommit till slutsatsen 28

att en uppdelning av riksdagen i en vår- och en höstsession i fortsättningen bör betraktas såsom normal. Vi anse nämligen att det, om höstsessionen icke göres till en normal institution, är stor fara att riksdagen, i förhoppning att slippa sammanträda på hösten, drar ut sitt arbete efter midsommar utan att därmed vinna betryggande garantier för att den inte skall behöva återsamlas till en höstsession. Vårsessionen bör enligt vår mening såsom nu börja i januari men ovillkorligen avslutas senast den 31 maj. Kamrarna böra dock få rätt att utan avbrott fortsätta förhandlingarna efter kl. 24 den 31 maj, intill dess att de på föredragningslistan upptagna ärendena behandlats. En bestämmelse härom föreslås införd i 3 § riksdagsstadgan. F r å n och med den 1 juni till och med den 15 oktober skall riksdagen ha ferier. Dessa ferier böra grundlagsfästas i 2 § riksdagsordningen. Därest riksdagen med hänsyn till från vårsessionen kvarvarande arbetsmaterial behöver återsamlas under hösten, skola talmännen, som i frågan förutsättas ha samrått med regeringen, besluta om tid för höstsessionens början, vilken icke skall få äga rum förrän tidigast den 16 oktober. Kungl. Maj :t bör dock, därest synnerligen starka skäl föreligga, kunna kräva att talmännen skola inkalla riksdagen under ferierna eller under annan tid, då riksdagen ej är samlad. För att stärka riksdagens ställning bör samma rätt att påfordra att riksdagen skall sammanträda tillkomma 65 ledamöter av första kammaren eller 100 ledamöter av andra kammaren. Då stadgat antal kammarledamöter önskar riksdagens sammankallande, skola de under angivande av skälet för sin önskan anmäla detta till kamrarnas talmän, vilka i sådant fall skola vara skyldiga att kalla kamrarna till sammanträde. Det kan förutsättas att synnerligen allvarliga och hastigt påkommande skäl föreligga, om Kungl. Maj:t begär riksdagens återsamlande. Av denna anledning bör Kungl. Maj:t medges rätt att kräva att riksdagen skall kallas att sammanträda redan dagen efter det begäran om riksdagsinkallelse framställts. Motsvarande rätt synes däremot icke behöva tilldelas det stadgade antalet kammarledamöter, som dock böra kunna fordra att riksdagskallelse utfärdas till senast tjugonde dagen efter det talmännen erhållit del av deras begäran. Höstsessionen bör, som redan betonats, betraktas såsom en normal institution men dock icke behöva tillgripas, därest riksdagen hinner avsluta behandlingen av framlagda ärenden före den 1 juni. Några nya propositioner böra nämligen inte annat än i yttersta undantagsfall få framläggas under höstsessionen. Höstscssionen skall sålunda reserveras för slutbehandlingen av sådana ärenden som ej medhunnits före den 1 juni. Den skulle icke nödvändigtvis behöva börja 16 oktober; den föreslagna regeln att riksdagen skall ha ferier från och med 1 juni till och med 15 oktober skulle endast innebära att den normalt icke fick börja före den 16 oktober. Skulle talmannen efter samråd med regeringen finna att riksdagen inte 29

behöver inkallas förrän vid en senare tidpunkt, skulle naturligtvis ingen kallelse utfärdas till tidigare datum än nödvändigt. De ärenden vilka vid en sådan ordning som vi föreslagit komma under riksdagens behandling under höstsessionen, kunna icke rimligen förmodas ge sysselsättning åt alla utskott. I främsta rummet bli frågorna sådana som icke beröra budgeten för löpande budgetår. Stats- och bevillningsutskotten samt —• på grund av den kompetensfördelning vi komma att föreslå mellan utskotten — jordbruksutskottet komina under höstsessionen i regel icke att behandla andra förslag än sådana som avses träda i kraft först från och med ett kommande budgetår. I princip skola alla beslut, som påverka budgetregleringen vid det innevarande årets budgetårsskifte, vara färdigbehandlade före vårsessionens slut. Huvuddelen av de ärenden vilkas behandling kommer att skjutas till höstsessionen blir därför lagfrågor och frågor av principiell natur. Utskottssysselsättningen under höstsessionen kominer sannolikt att i minst lika hög grad som varit fallet under de senaste årens höstriksdagar bli ojämn. Då emellertid olika utskott kunna beräknas få huvudarbetsbördan vid olika höstsessioner, torde en viss utjämning komina att ske, varigenom på lång sikt arbetsbördan kan bli tämligen likartad för flertalet utskottssysselsatta riksdagsmän. Vi ha emellertid ansett att det vore förbundet med avsevärda olägenheter, om hela riksdagen skulle behöva hållas samlad under hela höstsessionen, trots att blott en del av riksdagsledamöterna kunna erhålla full sysselsättning. Därför anse vi att höstsessionens arbete bör organiseras på ett sådant sätt att endast de som beredas sysselsättning behöva vara närvarande under hela sessionen. Så skulle kunna ske, om då riksdagen samlades till höstsession kammarsammanträden ägde rum under någon vecka, varvid det nya arbetsmaterial som trots spärregler måste föreläggas framlades, motioner avlämnades, utskottsremisser ägde rum, interpellationer framställdes m. m. Därefter skulle de riksdagsmän vilka ej äro sysselsatta med utskottsarbete, partiuppdrag m. m. kunna lämna riksdagsorten och ej behöva återkomma förrän mot slutet av sessionen, då kammarsammanträden skulle äga rum i två till tre veckor. Vid dessa sammanträden skulle utskottens utlåtanden behandlas, beslut fattas, interpellationer besvaras m. m. Det sålunda skisserade schemat utesluter naturligtvis inte att talmännen vid behov också under den tid då i princip blott utskotten äro sysselsatta skola kunna utlysa kammarsammanträden för behandling av brådskande frågor, aktuella interpellationer och dylika ärenden. Då enligt vår uppfattning riksdagens uppdelning på en vår- och en höstsession i fortsättningen bör anses som det normala, synes det icke längre bli nödvändigt att bibehålla den urtima riksdagen. Erfarenheterna från det sista kriget synas också visa att den urtima riksdagen icke längre motsvarar tidens krav och behov. Då urtimainstitutionen avskaffas, böra emellertid 30

samtidigt möjligheter skapas för att riksdagen såsom lagtima skall kunna sammanträda när som helst under hela året. En bestämmelse bör därför införas att riksdagen formellt skall avslutas dagen före följande riksdags början. Denna förändring kräver en omläggning av riksdagsledamöternas mandattid. Valen böra sålunda gälla fr. o. m. dagen för den årliga riksdagens början året efter det under vilket valet skett till och med dagen för avslutandet av den sista riksdagen i valperioden. Genomföres denna omläggning måste 25—27 §§ samt 86 och 88 §§ i lagen om val till riksdagen ändras. Fullmaktsformulären i 25, 27, 86 och 88 §§ i nämnda lag kunna utformas så att fullmakten angives gälla för en period av åtta (resp. fyra) riksdagar, räknat från och med viss i fullmakten angiven riksdag. I de fall då riksdagen hinner avverka sitt arbete under vårsessionen, skulle höstsessionen komma att inskränka sig till avslutningssammanträdet omedelbart före följande riksdag. I normala fall, då höstsession äger rum, skulle en sammanträdesfri period följa från sessionens slut i november eller december till riksdagens avslutande i januari. Avskaffandet av urtimainstitutionen kominer att medföra att uttrycket lagtima riksdag icke längre får någon funktion att fylla. Vi föreslå därför att det ersattes enbart med riksdagen. Vi ha utarbetat förslag till för sessionstidens omläggning nödvändiga ändringar i 49 § regeringsformen och 2 § riksdagsordningen. I vårt förslag till grundlagsändringar ha vidare de paragrafer som reglera den urtima riksdagen utgått. I de lagrum där uttrycket lagtima riksdag förekommer ha av förslaget betingade jämkningar verkställts. Uttrycket lagtima riksdag förekommer även i åtskilliga andra författningar, t. ex. i 2 § ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter, 14 § instruktionen för riksdagens justitieombudsman, 12 § instruktionen för riksdagens militieombudsman och 9 § instruktionen för riksdagens revisorer. Några särskilda ändringsförslag beträffande nämnda lagrum ha vi emellertid icke ansett oss behöva framlägga. I samband med den föreslagna omläggningen av sessionstiden ha vi även diskuterat huruvida bestämmelsen att riksdag skall avslutas sista helgfria dag närmast före nästa riksdags början bör medföra ändring av reglerna i 87 § regeringsformen för antagande och promulgation av lagar. Den föreslagna ändringen av tidpunkten för riksdagens avslutande kan komina att leda till att riksdagen för sin del fattar beslut i lagfråga först någon av de sista dagarna före följande riksdags början. I de fall då lagrådet måste höras före promulgationen synas därvid vissa olägenheter kunna uppstå. Vi anse emellertid denna fråga ha så ringa praktisk betydelse att det icke är nödvändigt att ändra berörda lagrum för att möta en situation av angivet slag. Vi äro medvetna om de olägenheter som kunna vara förknippade med en sådan uppläggning av sessionstiden som vi föreslå. Därest vårriksdagen 31

trots föreslagna regler avsevärt skulle dra ut på tiden efter den 1 juni, skulle också vinsterna med systemet väsentligen reduceras eller rent av helt gå förlorade. Likaledes skulle de besvärliga förhållanden som varit rådande under de sista åren ånyo inträda, om Kungl. Maj:t icke praktiskt taget helt kan underlåta att framlägga nya propositioner vid höstsessionen. I sådant fall skulle Kungl. Maj:ts kansli åter utsättas för dubbel arbetsbelastning under höstmånaderna. Departementen skulle därigenom på nytt åläggas både att framlägga propositioner till höstsessionen och att förbereda framställningar till vårsessionen. Resultatet måste bli detsamma som under de sista åren: att propositionerna avlämnas alltför sent under våren och därmed snedbelasta riksdagens arbete. Vi ha därför varit angelägna att föreslå sådana klara regler som kunna underlätta iakttagandet av den sessionsindelning vi rekommendera. Av vikt är framför allt att riksdagen får sitt arbetsmaterial i tid och att den får möjlighet att från en session till en följande uppskjuta behandlingen av sådana frågor av mindre omedelbar angelägenhetsgrad som den inte kan medhinna utan att dess sessionstid förryckes. Vi ha sålunda haft att taga ställning dels till frågan om arbetsmaterialets framläggande, dels till frågan om införande av ett uppskovsinstitut.

2. Arbetsmaterialets framläggande. Propositionstiden. Vikten av att riksdagens arbetsmaterial framlägges i god tid har sedan länge understrukits i diskussionen om riksdagens arbetsformer. For att garantera riksdagen huvuddelen av dess arbetsmaterial inom rimlig tid infördes på förslag av 1916 års kommitté i 54 § riksdagsordningen bestämmelse om en till 70 dagar begränsad propositionstid. 1933 minskades propositionstiden efter rekommendation av 1930 års kommitté till 60 dagar för att undvika kollision mellan motionstiderna i anledning av de vid propositionstidens slut avlämnade propositionerna och riksdagens påskferier. 1943 års utredning underströk propositionsavlämnandets avgörande betydelse både för riksdagens arbetsplanering och sessionstidens längd. Den framhöll bland annat att »inga än så radikala åtgärder för att effektivisera och påskynda riksdagens arbete kunna förhindra den allmänna försening, som följer av att propositionerna icke avlämnas inom grundlagsstadgad tid». Vi vilja för vår del kraftigt understryka att det för den planerade sessionsindelningen blir av avgörande betydelse att de propositioner som måste behandlas under vårsessionen avlämnas så tidigt som möjligt under riksdagen. För riksdagsarbetets jämna fördelning under sessionen är det icke tillräckligt att den stadgade propositionstiden hålles. Det är också av största vikt att de framställningar som ej avlämnas vid riksdagens början 32

fördelas så j ä m n t som möjligt under propositionstiden. En undersökning av propositionsavlämnandet under de tio sista riksdagarna (1938—47) visar att fördelningen ofta varit ojämn och särskilt att ett mycket stort antal propositioner avlämnats den stadgade tidens sista dag: År 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

1—30

dagen 92 68 36 42 42 33 60 53 50 42

31- - 4 5 d agen

46--näst

56 15 37 44 35 35 54 30 32 36

sista d a g e n 33 63 32 47 45 33 47 107 62 56

sista d a g e n 75 76 63 35 65 75 75 47 65 55

Antalet efter propositionstidens slut från Kungl. Maj:t till riksdagen gjorda framställningar under samma period samt datum för den sista propositionens avlämnande och för riksdagens (vårsessionens) slut framgå av följande översikt:

År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947

Avlåtna propositioner och skrivelser hela antalet 1

därav efter ord. prop, tid 1

327 319 309 303 364 327 287 333 310 326

71 96 137 134 176 151 48 96 101 137

Sista prop, framlades

Riksdagen (vårsessionen) slutade 2

25 maj 25 » 20 » 6 juni 12 » 15 » 10 » 15 » 7 » 28 »

16 juni 17 » 26 » 1 juli 11 » 5 » 12 » 3 » 1 » 17 »

Det effektivaste botemedlet för den påtalade ojämnheten i riksdagens försörjning med arbetsmaterial vore otvivelaktigt att hösten gjordes helt sessionsfri, så att propositionsarbetet inom Kungl. Maj:ts kansli under höstmånaderna helt kunde koncentreras på det kommande årets riksdag. 1 Uppgifterna äro beträffande riksdagarna 1938—46 hämtade ur »Lagtima riksdagen». 2 Det avslutande protokolljusteringssammanträdet har ej medräknats.

3 — 72899

Som redan klargjorts är enligt vår uppfattning en sådan ordning icke möjlig, främst med hänsyn till att en odelad riksdag åtminstone i regel icke kan avslutas så tidigt på våren som är önskvärt. I huvudsak kan emellertid samma resultat uppnås om propositioner icke framläggas under höstsessionen. Därjämte anse vi det emellertid också vara av stor vikt att propositionstiden utmätes så att den mer än den gällande blir möjlig för regeringen att respektera och att spärreglerna skärpas, så att överskridande av de stadgade tiderna blir mera sällsynt. Slutligen äro vi, såsom redan antytts, av den uppfattningen att riksdagen bör få rätt att uppskjuta behandlingen av propositioner, vilka icke kunna medhinnas utan att bryta den angivna ramen för sessionstiden. De förslag vi på denna punkt framföra återfinnas i det följande under »Uppskovsförfarande». Enligt vår mening borde en viss förlängning av propositionstiden vara ägnad att underlätta för Kungl. Maj :t att verkligen hålla den. Om propositionstiden får en sådan längd att den i normala fall kan iakttagas, är det också sannolikt att den kommer att bli bättre respekterad än hittills. Då vi föreslå en förlängning, förutsätta vi att Kungl. Maj:t icke kommer att utnyttja den till att koncentrera huvuddelen av sina framställningar till dess senare del, än mindre till dess allra sista dagar. För den händelse så skulle ske, får riksdagen i det av oss föreslagna uppskovsinstitutet, som skall kunna användas också beträffande propositioner avlämnade inom den stadgade tiden, ett medel att avvärja de för riksdagsarbetet skadliga verkningarna av att propositionerna komma störtvis vid propositionstidens slut. Med hänsyn till att vårsessionen enligt vårt förslag ovillkorligen skall vara avslutad före den 1 juni och att budgetregleringen vid denna tidpunkt måste vara färdig, ha vi icke ansett oss kunna föreslå samma förlängning av propositionstiden för sådana framställningar som avse statens inkomster och utgifter för det följande budgetåret som för övriga propositioner. För den sistnämnda kategorien propositioner föreslå vi en propositionstid av 90 dagar. Denna tid skall icke få överskridas, utom då Konungen prövat uppskov med framställning lända riket till men eller eljest funnit synnerliga skäl för dess avlåtande. Vikten av att de berörda budgetpropositionerna framläggas i så god tid att riksstaten verkligen hinner regleras före den 1 juni kan synas vara ett vägande skäl för att för framställningar av denna art bibehålla den nuvarande propositionstiden av 60 dagar. Härför kunde också de olägenheter tala som föranledde 1930 års kommitté att ta initiativet till den då gällande 70-dagarsfristens förkortning till 60 dagar. Vi äro emellertid synnerligen angelägna att endast sådana propositionstider fastställas som kunna bli respekterade och äro medvetna om att situationer kunna uppstå som framtvinga avlämnande av budgetpropositioner efter 60 dagar. Därför föreslå vi att framställ34

ningar i budgetfrågor, då de avse statens utgifter och inkomster för nästföljande budgetår, skola avlämnas inom 70 dagar och att sådana propositioner, med undantag av proposition angående riksstatens slutliga reglering, icke skola få avlämnas senare därest Konungen icke prövar uppskov med framställning lända riket till allvarligt men. Jämförd med den nuvarande spärregeln i 54 § riksdagsordningen uppvisa de för budgetpropositioner föreslagna bestämmelserna flera olikheter. De äro mjukare såtillvida som den stadgade propositionstiden förlänges med tio dagar. Men i förhållande till den nu gällande regeln äro de skarpare, i det att de stadga att propositionerna skola avlämnas inom viss tid, icke såsom nu böra; vidare undantages en viss bestämd kategori av propositioner från huvudregeln, nämligen sådana budgetpropositioner som icke avse statens inkomster och utgifter för det nästfoljande budgetåret. För proposition angående riksstatens slutliga reglering kan spärregeln ej få gälla som för övriga budgetpropositioner, vilka avse det kommande budgetåret. Genom dessa klart definierade undantag från huvudregeln understryks ytterligare angelägenheten av att 70-dagarstiden verkligen iakttages. Slutligen är den undantagsregel enligt vilken bestämmelsen temporärt kan försättas ur kraft avsevärt skärpt. Mot den nuvarande regeln att propositionstiden kan överskridas, om »Konungen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men», svarar i den av oss för budgetpropositionerna (med angivna undantag) föreslagna regeln endast undantaget »att Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till allvarligt men». En under riksdagen inträffad händelse, som icke är av sådan art att uppskov med en därav föranledd framställning till följande års vårriksdag länder riket till allvarligt men, är sålunda icke en tillräcklig anledning för att en budgetproposition av angivet slag skall kunna föreläggas riksdagen efter propositionstidens utgång. Genom att dessutom föreslå att för övriga propositioner, d. v. s. alla propositioner utom sådana som avse statens inkomster och utgifter för nästföljande budgetår, propositionstiden sättes till 90 dagar i stället för 70, genom att för dessa bibehålla ordet böra i stället för skola, som föreslås för de nämnda budgetpropositionerna, samt genom att ge en mjukare form åt undantagsregeln, enligt vilken propositionstiden om särskilda, mycket tungt vägande skäl föreligga, skall kunna överskridas (i stället för allvarligt men att »Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till men eller eljest finner synnerliga skäl för dess avlåtande»), ha vi ytterligare önskat understryka den ovillkorliga karaktären av de regler som föreslås för de nämnda budgetpropositionerna. De båda spärreglerna innebära uttryckliga förbud att under hela den tid av riksdagen som följer efter propositionstidernas utgång avlåta framställningar, vilka icke uppfylla för respektive propositionskategorier ovan 35

angivna villkor. De gälla sålunda även då riksdagen samlas efter de ferier som enligt vårt förslag skola stadgas. Syftet med höstsessionen är att möjliggöra för riksdagen att fullfölja behandlingen av sådana ärenden som ej kunnat medhinnas t. o. m. den 31 maj. Det skulle helt strida mot detta syfte, om Kungl. Maj:t betraktade riksdagens återsamlande efter ferierna såsom en förevändning att avlåta nya propositioner. Därest sådana skulle framläggas annat än i de särskilda undantagsfall som förutses i de båda spärreglerna, skulle, som vi redan haft anledning framhålla, ändamålet med vårt förslag till förläggning av riksdagens sessionstid kunna omintetgöras. Vi vilja i detta sammanhang påpeka att riksdagen i befogenheten att besluta uppskov med ärendes behandling får möjlighet att själv verksamt bidraga till att reglerna om propositionstiderna respekteras såväl under vårsessionen som efter riksdagens ferier. Vi förutsätta att riksdagen vid behov kommer att utnyttja denna möjlighet. Motionstiden. Motionerna spela trots sitt stora antal en mindre roll än propositionerna för riksdagens arbetsbelastning. Vid våra överläggningar om motionstiden ha vi därför ansett oss i viss mån kunna anlägga andra synpunkter än dem som varit vägledande vid prövningen av frågan om propositionstiden. Erfarenheten har givit vid handen att den nuvarande motionstiden vid riksdagens början, tolv dagar, är väl kort med hänsyn dels till att många motioner icke kunna avfattas förrän efter ett studium av trontalet och statsverkspropositionen och dels till att under riksdagens första dagar inånga andra uppgifter omöjliggöra för riksdagens ledamöter att ägna motionsarbetet den omsorg som kunde vara önskvärd. För att i någon mån undanröja dessa olägenheter föreslå vi därför att motionstiden förlänges till femton dagar. Då enligt vår mening den från tio till tjugo dagar förlängda motionstid, som kammare med hänsyn till infallande helg eller till ärendets synnerliga omfattning kan bevilja för motion, som föranleds av efter riksdagens öppnande avlåten proposition, är längre än nödvändigt, föreslå vi dessutom att motionstiden för följdmotioner icke skall kunna förlängas med mer än fem dagar. Normalt skulle alltså sådana motioner, liksom hittills varit fallet, framställas inom tio dagar. I angivna undantagsfall skulle denna tid av kammare kunna förlängas till femton dagar i stället för till tjugo. Därmed skulle också vinnas en förenkling av reglerna om motionstiden så tillvida att denna tid i regel icke skulle komma att överskrida femton dagar. Det enda undantaget från denna regel kommer enligt vårt förslag att inträffa, då propositions behandling uppskjutes från vår- till höstsession. I sådant fall skall för följdmotioner utöver den ordinarie motionstiden en andra motionstid medgivas över riksdagens ferier. Härför redogöra vi närmare under »Uppskovsförfarande». För närvarande sakna riksdagens ledamöter praktiskt taget möjlighet att väcka motioner i anledning av till utskott (i regel bankoutskottet) från 36

riksdagens verk ingivna framställningar, som påkalla riksdagens beslut Då detta synes vara en oformlighet, föreslå vi att sådana framställningar skola anmälas av talmannen vid kammarplenum. Det skall därför åligga utskott att for anmälan i k a m r a r n a till talmännen meddela sådana framställningar De skola uppföras på föredragningslistan för den dag då de anmälas i kamrarna, så att de bli kända av kammarledamöterna. Motion med anledning av sålunda anmäld framställning synes böra få avlämnas i samma ordning som motion i anledning av proposition. Motionstiden skall löpa frän den dag då framställningen till utskottet anmäles i kammaren De föreslagna förändringarna i rätten att väcka motion kräva ändringar i och tillägg till 55 § riksdagsordningen. Formerna för anmälan i kammare av till utskott från riksdagens verk ingivna framställningar böra regeras i 20 § riksdagsstadgan. Erforderliga förslag och utkast äro fogade ö till betankandet.

3. Uppskovsförfarande. Frågan om införande av möjlighet för riksdagen att uppskjuta behandlingen av ett ärende från en riksdag till en följande har länge varit aktuell i debatten om riksdagens arbetsformer. Alltsedan 1870-talet ha förslå* om mforande av ett uppskovsinstitut framförts, först i den formen att kammarbehandlingen av utskottsutlåtande skulle kunna uppskjutas men senare även i form av uppskov med ärendenas realprövning i utskott. I det torra fallet skulle uppskovet endast minska kamrarnas arbetsbörda under riksdagens slutskede, medan det i det senare skulle underlätta hela riksdagsarbetet. Försöken att införa uppskovsinstitut blevo dock resultatlösadå uppskov vid några få tillfällen (1908, 1916 och 1930) visat sig nödvändigt, har det uppnåtts under formen av avslag. I linje med denna praxis ligga de forslag som framförts om att ge riksdagen rätt att avvisa eller vägra att mottaga propositioner (senast i konstitutionsutskottets memorial 1943 nr 16) Uppskovslinjen upptogs på nytt av 1943 års utredning, som betrak ade frågan från delvis nya synpunkter. Enligt utredningens mening skulle uppskovsinstitutets främsta uppgift mindre vara att bereda erforderhgt radrum vid ställningstagande till omfattande och viktiga förslag än att verksamt förebygga att propositioner av icke absolut brådskande natur föreläggas riksdagen efter propositionstidens utgång. Vi ha delvis av samma skäl som 1943 års utredning upptagit frågan om införande av möjlighet till ett uppskovsförfarande. Vi se i ett unn skovsinstitut ett nödvändigt maktmedel i riksdagens hand för att förmå regeringen att respektera de stadgade propositionstiderna och därmed även for att garantera en jämn fördelning av arbetsbelastningen under riksdagen. Med hänsyn till den uppdelning av riksdagen på en vår- och 37

en höstsession som enligt vårt förslag bör bli det normala får emellertid uppskovsinstitutet också en annan uppgift, nämligen att göra det möjligt för riksdagen att vid behov reglera arbetsfördelningen mellan de båda sessionerna på ett för riksdagsarbetets rationella bedrivande lämpligt sätt. Uppskovsinstitutet blir sålunda enligt vår mening ett nödvändigt komplement till den föreslagna sessionsuppdelningen. Det skulle också, såsom vi i det föregående i samband med frågan om propositionstiden redan framhållit, verka som en garanti för att höstsessionen icke överbelastas med arbete och icke tynger Kungl. Maj:ts kansli med propositionsarbete under den tid som bör ägnas åt förberedelser för följande års riksdag. Skulle regeringen utnyttja höstsessionen till att trots alla spärregler framlägga propositioner i stor omfattning, skall riksdagen alltid ha möjlighet att besluta uppskjuta deras behandling till följande år. Vetskapen härom liksom kännedomen om de skadliga verkningarna för kansliets eget arbete av propositionsavlämnande under hösten bör enligt vår uppfattning i regel vara tillräckligt för att avhålla regeringen från att för höstriksdagen framlägga sådana propositioner vilkas avlämnande icke motiveras av undantagen från de mot propositionstidens överskridande föreslagna spärrreglerna. Den utformning av uppskovsinstitutet som vi föreslå skiljer sig i flera hänseenden från den av 1943 års utredning ifrågasatta, främst därigenom att enligt vår mening uppskov skall k u n n a beslutas även beträffande propositioner som avlämnats inom de stadgade propositionstiderna. Från uppskovsmöjligheten skall däremot enligt vår mening de propositioner och motioner som beröra riksstaten vara undantagna. Vi äro visserligen medvetna om att det kan anses rimligt att regeringen åtminstone för propositioner, som avlåtits i tid, skall ha full garanti att de komma att behandlas under den pågående sessionen eller åtminstone under riksdagen. Häremot talar dock enligt vår mening ett ännu starkare argument: ibland kan det te sig angelägnare att en för sent avgiven framställning hinner behandlas än en dessförinnan avlåten. Under sådana omständigheter kan det vara av värde att möjlighet finns att uppskjuta prövningen av en eller flera i tid avgivna propositioner av lägre angelägenhetsgrad. Ett uppskovsförfarande, som alltid kan tillgripas, kan som redan antytts också bli av värde som korrektiv mot en alltför ojämn propositionsfördelning under propositionstiderna. Utformningen av det uppskovsinstitut vars införande vi föreslå kan sammanfattas i följande punkter: 1. Uppskov kan beslutas beträffande alla propositioner och motioner, som ej beröra riksstaten. 2. Fråga om uppskov skall avgöras genom sammanstämmande beslut av båda kamrarna. Sådan fråga bör k u n n a väckas antingen genom förslag av vederbörande utskott, som i uppskovsfrågan dessförinnan skall 38

ha inhämtat talmanskonferensens mening, eller, därest uppskovsyrkande ej framförts av utskottet, i k ä n n a r n a . I regel torde utskottet tillsammans med talmanskonferensen ha de bästa möjligheterna att bedöma om uppskov är önskvärt. Vi ha dock icke ansett att kamrarna, i de fall då vederbörande utskott ej väckt fråga om uppskov, skola vara berövade möjligheten att besluta att ärendes slutbehandling skall uppskjutas. Uppskovsyrkande, som framlägges av utskott, bör göras skyndsammast möjligt. Vi äro dock icke beredda att hemställa att förslag om uppskov skall föreläggas k a m r a r n a inom viss tid efter utskottsremissen. Vi förutse nämligen, såsom i det föregående framhållits, att fall kunna uppstå, då det blir önskvärt att med hänsyn till senare framlagda propositioner uppskjuta behandlingen av sådana propositioner som avlämnats inom den stadgade tiden. Önskvärt vore, om uppskovsyrkande kunde framställas så tidigt att möjlighet finnes att under sessionen behandla ifrågavarande ärende, därest kamrarna skulle motsätta sig utskottets hemställan om uppskov. Det synes oss emellertid mycket sannolikt att fall kunna uppstå, då utskott icke kan ta ställning till frågan, om uppskov bör tillgripas eller ej, i så god tid att kamrarna få ett mer än formellt inflytande på uppskovsfrågan. Det obligatoriska samrådet med talmanskonferensen bör emellertid enligt vår åsikt vara ägnat att åtminstone till en del motverka olägenheten av att kamrarna i vissa fall faktiskt kunna berövas möjligheten att fatta ett mot utskotts uppskovsyrkande stridande beslut. I regel torde det dock vara möjligt för utskott att framlägga uppskovsförslag inom en vecka efter utskottsremissen. Under alla omständigheter måste det åligga utskott att anmäla de frågor det önskar uppskjuta till följande session eller riksdag i så god tid att uppskovsbesluten under vårsessionen hinna fattas före feriernas början den 1 juni och under höstsessionen senast vid k a m r a r n a s sista sammanträde. 3. Uppskov skall kunna beslutas antingen från vår- till höstsession eller från en riksdag till den närmast följande. Behandlingen av ärende, som gjorts till föremål för uppskovsbeslut, får sålunda icke uppskjutas längre än till riksdagen närmast efter den då uppskovsbeslutet fattats. En fråga, som ett år uppskjutits till följande års riksdag, får alltså icke vid denna riksdag uppskjutas ännu ett år. Däremot bör möjligheten hållas öppen att vid en höstsession besluta att till följande års riksdag uppskjuta behandlingen av en fråga som uppskjutits till hösten från närmast föregående vårsession och att vid vårsession besluta om ytterligare uppskov till efter feriernas slut med en från föregående riksdag uppskjuten frågas behandling. Beträffande grundlagsfrågor bör uppskov kunna tillgripas endast för den del av deras behandling vilken äger rum före det nyval som måste ske, innan förslag i sådan fråga slutligen kan antagas. För uppskov med grundlagsfrågors behandling efter nyval förutsattes även framgent 39

bestämmelsen i 64 g riksdagsordningen gälla, d. v. s. att beslut över vilande grundlagsändring skall kunna uppskjutas till annan riksdag (inom valperioden) än den första efter det nyval till andra kammaren ägt rum endast under förutsättning att Konungen och bägge kamrarna därom äro ense. 4. Om en proposition uppskjutes från vår- till höstsession, skall efter uppskovsbeslutet ny motionstid löpa till höstsessionens första kammarplenum. I detta fall kommer därigenom dubbla motionstider att medges för uppskjutna propositioner. Gäller uppskovet till följande riksdag, blir däremot icke någon ny motionstid nödvändig, då vid den nya riksdagen motioner i anledning av den uppskjutna propositionen kunna avgivas under den ordinarie motionstiden vid dess början. 5. Uppskov skall icke kunna beslutas från den sista riksdagen i en andrakammarvalperiod till den första i den följande. Om riksdagen upplöses och Konungen förordnar om nya val till en av eller bägge kamrarna, skola därmed alla uppskovsbeslut, som den upplösta riksdagen fattat, vara förfallna. Uppskovsinstitutet bör grundlagsfästas genom ett tillägg till 58 § riksdagsordningen. Förslag härtill är fogat till betänkandet.

IV. Riksdagsarbefets planläggning och organisation.

Såsom i det föregående redan framhållits (ovan sid. 10) äro de reformer som vi anse oss kunna föreslå beträffande riksdagsarbetets planläggning och organisation icke av sådan omfattning att de kunna förväntas medföra några mera avsevärda lättnader för riksdagen i dess arbete. Därtill kommer att vi vid våra överväganden om hithörande frågor ansett oss böra taga hänsyn också till andra synpunkter och önskemål än dem som dikteras av renodlade rationaliseringssträvanden.

1. Sammanträdestider i kamrar och utskott. Enligt vår mening kunna allvarliga invändningar resas mot det sätt på vilket den varje vecka disponibla arbetstiden utnyttjas av riksdagen. Vi vilja erinra om att 1930 års kommitté i skrivelse till talmännen förordade att arbetsplena i första hand borde utsättas till lördagarna och att onsdagarna i början av riksdagen borde lämnas helt fria för utskottsarbete. Kvällsplena borde undvikas på lördagarna; i den mån förmiddagsplena sådana dagar visade sig otillräckliga för att avverka arbetsmaterialet, borde onsdagsplena utsättas till kl. 14, så att åtminstone onsdagsförmiddagarna bleve disponibla för utskottsarbete. 1943 års utredning framhöll att 1930 års kommittés rekommendationer icke blivit följda och att den koncentration av riksdagsarbetet till fyra dagar i veckan, som ägt rum, »medfört åtskilliga svårigheter för ett lämpligt anordnande av utskottens sammanträden liksom för en rationell arbetsordning överhuvudtaget». Utredningen förordade vidare att utskotten, då arbetet så påkallade, i syfte att påskynda och effektivisera detta, borde börja sina sammanträden kl. 10. Samtidigt som vi för vår del vilja vitsorda de svårigheter som den nu tillämpade ordningen erbjuder, kunna vi dock icke ansluta oss till de önskemål som framförts av 1930 års kommitté. Vi anse de sammanträdesfria lördagarna och måndagarna vara av värde för att främja riksdags41

männens kontakt med hemorten och i vissa fall även för deras möjligheter att bevara sambandet med sin yrkesverksamhet. Härtill kommer att de från kammar- och utskottsarbete fria lördagarna och måndagarna ge riksdagsledamöterna tillfälle att bättre sätta sig in i arbetsmaterialet och medge utskottskanslierna bättre tid för skrivningsarbete. För att få till stånd en mera rationell ordning för riksdagsarbetet äro vi sålunda icke beredda att föreslå att lördagar och måndagar tagas i anspråk för direkt riksdagsarbete. Vi vilja i stället anknyta till den nämnda, av 1943 års utredning gjorda rekommendationen och förorda att arbetsdagarna förlängas genom att deras början sättes till kl. 10 i stället för som nu i regel sker, till kl. 11 f. m. En normal arbetsvecka borde få följande utseende. Tisdag: kl. 10—43 utskottssammanträden. Bordläggningsplena kl. 14. Återstoden av dagen reserveras för partimöten. Onsdag: kl. 10—12,30 utskottssammanträden; kl. 14—17,30 plena. Vid behov kvällsplena. Torsdag: kl. 10—12,30 och 14—16 utskottsarbete. I särskilt trängande fall bordläggningsplena kl. 16 och arbetsplena på kvällen. Fredag: kl. 10—12,30 utskottsarbete; kl. 14—17,30 arbetsplena, om behov därav föreligger, eljest utskottsarbete till kl. 16. Lördag: bordläggningsplena kl. 14. Lördagar böra utnyttjas för arbetsplena endast då arbetsanhopningen under riksdagens slutskede är särskilt stor och materialet ej hunnit avverkas vid de arbetsplena som förutsättas äga rum onsdag e. m., onsdag och torsdag kväll och fredag e. m. Därmed kommer också i regel önskemålet från pressens sida att arbetsplena ej skola förläggas till lördagar att tillgodoses. Det skisserade normalschcmat för riksdagens arbetsvecka kan naturligtvis också i andra fall komma att sönderbrytas, exempelvis då större frågor eller debatter uppkomma, vilka icke utan olägenhet kunna anpassas efter schemat. Förutom ett effektivare utnyttjande av tiden skulle ett genomförande av nämnda veckoschema medföra att långa arbetsplena i stor utsträckning kunna undvikas. Den 1943 (motion 1:9 av herr Herlitz) väckta frågan om införande av lunchraster skulle i regel lösas automatiskt, eftersom en paus förutsattes äga rum mellan omkring kl. 12,30 och 14.

2. Riksdagsarbetets ledning. Såväl 1930 års kommitté som 1943 års utredning gjorde rekommendationer i syfte att aktivisera talmanskonferensen såsom arbetsledande organ. På den förra kommitténs förslag ålades talmännen genom ett tillägg 42

till 3 § reglementariska föreskrifter att tillse att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande. Talmanskonferensen utökades med ytterligare en ledamot från vardera kammaren och skulle vid behov kunna förstärkas med utskottens ordförande. Avsikten med dessa bestämmelser var bl. a. att talmännen skulle kalla utskottens ordförande till regelbundet återkommande överläggningar angående riksdagsarbetet för att på så sätt erhålla upplysningar om arbetets fortskridande inom de olika utskotten. Den regelbundna konfrontationen mellan talmän och utskottens ordförande samt mellan de senare inbördes skulle enligt kommittén kunna bidra till att rationalisera arbetet och samordna de olika utskottens avlämnande av arbetsmaterial till kamrarna. 1943 års utredning konstaterade att de reformer vilka genomförts på den föregående utredningens förslag ej lett till åsyftat resultat. Tvärtom hade sedan 1930-talets början talmanskonferensens sammanträdesfrekvens kraftigt nedgått. Utredningen ansåg det emellertid angeläget att den reform som 1930 års kommitté eftersträvat fullföljdes och befästes och föreslog därför ett ytterligare tillägg till 3 § reglementariska föreskrifter, enligt vilket utskotten ålades att den 1 och 15 varje månad till talmännen inlämna skriftliga uppgifter angående arbetets fortgång inom utskotten. Den underströk också vikten av att talmanskonferensen sammanträdde för överläggningar om arbetsplaneringen så ofta så befunnes erforderligt. Vi ha funnit att talmanskonferensens sammanträden också sedan 1943 varit mycket få. Ibland ha under vårriksdagen endast två sammanträden hållits. Liksom de två närmast föregående utredningarna anse vi att det vore en vinst för riksdagsarbetet, om talmanskonferensen bleve ett verkligt arbetsledande organ. Den bör enligt vår åsikt erhålla en mer auktoritativ och ledande ställning än hittills i riksdagsarbetet. Skall riksdagen, i enlighet med vad vi anse böra ske, få större reellt inflytande över sitt eget arbete, är det ofrånkomligt att den utrustas med ett verkligt aktivt arbetsledande organ. Detta organ bör vara talmanskonferensen. Då det emellertid knappast vore lyckligt att utrusta konferensen med i detalj reglementerade befogenheter, torde den kunna vinna en auktoritativ ställning endast genom att utföra en målmedveten planeringsverksamhet till riksdagsarbetets fromma. Enligt vårt förslag kommer talmanskonferensen att erhålla en särskilt viktig uppgift genom bestämmelsen att utskott skall få föreslå uppskov med frågas behandling endast efter talmanskonferensens hörande. Denna bestämmelse ger konferensen både möjlighet och skyldighet att under hänsynstagande till riksdagsarbetets allmänna planering öva inflytande på uppskovsinstitutets användning. Då talmanskonferensen avger yttrande över av utskott framställt förslag om uppskov, bör den också beakta i vilken m å n ett uppskovsbeslut kan inverka på den planering av en eventuell höstsession som bör åligga konferensen. För talmans43

konferensens planeringsverksamhet är det av vikt att sammanträden äga rum oftare än hittills varit fallet. Vi föreslå därför att i 7 § riksdagsstadgan jämte de nuvarande, i 3 § reglementariska föreskrifter ingående bestämmelserna om talmanskonferensen ett stadgande införes att konferensen bör sammanträda minst en gång varje kalendermånad. För att ytterligare understryka vikten av en rationell ordning i riksdagsarbetet föreslå vi att bestämmelsen i 3 § 1 st. reglementariska föreskrifter att talmannen skola tillse att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande även intages i riksdagsordningen. Bestämmelsen bör där ingå som ett särskilt stycke i 50 §. Vi föreslå även att talmanskonferensinstitutionen för att erhålla större fasthet grundlagsfästes genom ett tillägg till samma paragraf. Förslag till de nämnda grundlagsändringarna äro fogade till betänkandet. Det synes oss angeläget att talmanskonferensen för att ernå större stadga i sitt arbete för protokoll över sina förhandlingar. Protokollen böra föras av den av kamrarnas sekreterare som talmännen därtill förordna. Talmanskonferensens förhandlingar skola, då så bedömes lämpligt, utmynna i formliga beslut beträffande de rekommendationer som konferensen anser sig böra göra. Bekommendationerna skola tillställas dem de avse i form av protokollsutdrag. I talmanskonferensens beslut skola givetvis endast kamrarnas talman och vice talmän jämte de fyra av vardera kammaren utsedda ledamöterna deltaga, däremot icke vid förhandlingarna eventuellt närvarande utskottsordförande eller kanslideputerade. Också härom böra bestämmelser intagas i 7 § riksdagsstadgan. Utkast till erforderliga stadganden äro fogade till betänkandet. Eftersom propositionerna äro riksdagens mest omfattande arbetsmaterial och regeringen sålunda faktiskt utövar ett betydande inflytande över möjligheterna att planera riksdagsarbetet, bör enligt vår mening samråd mellan å ena sidan statsministern, det enligt 46 § riksdagsordningen utsedda statsrådet samt eventuellt även andra statsrådsledamöter och talmanskonferensen å den andra äga rum, då endera parten anser detta önskvärt. Någon uttrycklig föreskrift härom anse vi dock icke vara påkallad; en sådan kontakt mellan riksdagens arbetsledande organ och dess främste arbetsgivare torde smidigast och effektivast utvecklas genom en praxis, som är obunden av paragrafbestämmelser.

3. Arbetet i kamrarna. Arbetsmaterialets framlämnande. I 1943 års utrednings betänkande framhölls att bestämmelsen i 54 § riksdagsordningen att Konungens skrivelser och propositioner med undantag av statsverkspropositionen skola tillställas kamrarna genom en statsrådets ledamot liksom även den till44

lämpade ordningen att motionär inuntligen skall framställa motion vid kammarplenum medförde vissa olägenheter. Om någon statsrådets ledamot icke hade tillfälle att avlämna proposition vid det plenum som infölle närmast efter dess färdigställande, vållades en försening, som skulle kunnat undvikas genom andra och enklare former för avlämnandet. Också för k a m r a r n a medförde den nuvarande ordningen en olägenhet, eftersom debatterna måste avbrytas för att vederbörande statsråd, då han avlämnade en proposition, icke skulle behöva offra mer tid än nödvändigt på en formell expeditionsåtgärd. För att undanröja de olägenheter som förorsakades statsråd och kamrar föreslog utredningen att proposition skulle kunna lämnas direkt till talmannen antingen genom ett statsråd eller om så prövades lämpligt genom en statssekreterare eller någon annan tjänsteman inom Kungl. Maj :ts kansli, åt vilken avlämnandet uppdragits. Motioner borde enligt utredningen jämväl kunna ingivas till kammares kansli. Vi äro medvetna om de olägenheter som vållas av den nuvarande ordningen men arise icke att dessa påkalla så långt gående förändringar som föreslagits av 1943 års utredning. Närvaron i kammare av ett statsråd vid propositionsavlämnandet och av vederbörande motionär, då motion avgives, bör enligt vår mening icke utan vidare slopas enbart av rationaliseringshänsyn. I stället föreslå vi att proposition alltjämt skall avlämnas av en statsrådets ledamot, men att den skall kunna lämnas direkt till talmannen. Därigenom blir det möjligt att eliminera debattavbrotten. Likaledes bör motion kunna lämnas direkt till talmannen. Olägenheten för statsråd och motionärer av att de personligen måste inställa sig i kamrarna bör enligt vår mening avsevärt reduceras, om den föreslagna ordningen med flera och kortare plena genomföres. För motionären innebär den av oss föreslagna reformen en praktisk fördel, eftersom han enligt denna själv kan bestämma vid vilken tidpunkt under kammarens sammanträde han skall avlämna sin motion. Ett förenklat propositions- och motionsavlämnande av det slag vi förorda synes kunna genomföras genom ändrad tilllämpning av 54 och 55 §§ riksdagsordningen i deras nuvarande lydelse. Sättet för val av utskott m. m. I 75 § riksdagsordningen föreskrives att alla val skola ske med slutna sedlar. Öppen omröstning, varom stadgas i 60 § 2 mom. riksdagsordningen, kan sålunda icke tillämpas vid val, som förrättas av kamrarna. Med hänsyn till den nu befästa praxis att sådana val ske med gemensam lista är enligt vår uppfattning den gällande bestämmelsen opraktisk. Valprocedurerna äro tidsödande och fördröja i onödan riksdagsarbetet. Av denna anledning föreslå vi att till de nuvarande bestämmelserna fogas ett stadgande att talmannen vid sådant val där endast en lista finnes först skall framställa denna till godkännande genom acklamation. Denna lista måste dock först ha godkänts utav de av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen. Genom denna bestämmelse 45

vinnes en garanti för att den framlagda listan verkligen är den som partierna enats om. De på listan upptagna skola förklaras valda, därest val med slutna sedlar ej begäres av minst så många som motsvara det tal vilket erhålles, om samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Begäres av angivet antal väljande att valet skall ske med slutna sedlar, skall det verkställas enligt den nu gällande ordningen vid kammarens följande sammanträde. Tidsfristen mellan begäran om val med slutna sedlar och valförrättningens verkställande är enligt vår mening önskvärd för att valen icke skola kunna påverkas genom kupper. I samband härmed föreslå vi även att proportionell valmetod användes vid alla sådana val som här avses med undantag för valet av de fyra ledamöter av vardera kammaren som tillsammans med talmannen och vice talmännen bilda talmanskonferensen. I reglerna för av riksdagen förrättade val föreslå vi även vissa andra ändringar. Suppleantinkallelsereglerna böra enligt vår mening kompletteras med tanke på de val som förrättas med gemensam lista. Val som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän skola nu enligt 75 § riksdagsordningen, liksom övriga av riksdagen förrättade val, ske med slutna sedlar. Vi anse att valen skola förrättas på detta sätt endast om begäran därom framställes. En sådan bestämmelse innebär att nuvarande praxis att vissa val, t. ex. av utskottsordförande, ske med acklamation bringas i överensstämmelse med grundlagens bokstav. I de fall då särskilda regler finnas beträffande av nämnder och valmän förrättade val skola dessa dock alltjämt tillämpas. Vi vilja i detta sammanhang nämna att vi även dryftat den i motion nr 362 i andra kammaren vid 1945 års riksdag (av herrar Hastad och Jacobson i Vilhelmina) väckta frågan om översyn av bestämmelserna i 2 § stadgan om val till riksdagens utskott. Motionens syfte var att stadgans fördelningsregler, vilkas tillämpning har medfört vissa tolkningssvårigheter, skulle bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med den i vallagen föreskrivna metoden. Konstitutionsutskottet ansåg emellertid icke att något praktiskt behov av ändring i reglerna förelåge. Då stadgans regler överensstämma med inom kommunala församlingar gällande bestämmelser för vals förrättande, böra de enligt vår mening göras till föremål för översyn tillsammans med nämnda likartade bestämmelser. De bestämmelser som för närvarande ingå i stadgan om val till riksdagens utskott och i stadgan om val av talmän och vice talman i riksdagens kamrar ha av oss överförts till den riksdagsstadga vartill förslag finnes fogat till vårt betänkande (6, 8—12 §§). Denna stadga skall enligt vårt förslag antagas av riksdagen ensam. De nämnda valstadgorna ha däremot hittills utfärdats av Konungen och riksdagen gemensamt. Vi anse därför att i dessa stadgor ingående bestämmelser av större principiell vikt, därest vårt förslag beträffande riksdagsstadgan antages, böra intagas i riksdagsordningen. Sådana principiellt betydelsefulla bestämmelser äro exempelvis 46

kravet på absolut majoritet vid talmansvalet och på att proportionellt valsätt med ovan n ä m n t undantag skall användas vid val som förrättas av kamrarna. Berörda bestämmelser föreslås ingå i 33 § respektive 75 § riksdagsordningen. Förslag till påkallade ändringar äro fogade till vårt betänkande.

4. Kammardebatten. Begränsning av yttrandefriheten. Vid vår undersökning rörande tänkbara åtgärder för begränsning av k a m r a r n a s arbetstid ha vi också upptagit frågan om införande av restriktioner i den synnerligen fria yttranderätten i den svenska riksdagen. Sådana debattrestriktioner förekomma inom flertalet utländska folkrepresentationer. I vissa fall är den tid under vilken en talare får yttra sig begränsad, i andra finnas bestämmelser att samma talare icke får yttra sig mer än ett snävt begränsat antal gånger i varje särskild fråga. Vidare förekommer det i vissa länder att kammare på förhand kan besluta hur lång tid som får ägnas åt varje särskild frågas behandling. Slutligen finns i många parlament också möjlighet för en kammare att på talmannens eller ett stadgat antal ledamöters begäran tvångsvis avsluta debatten (cloture). Enligt vår uppfattning existerar icke något större behov av ingripande debattrestriktioner i den svenska riksdagen, där anföranden i obstruktionssyfte praktiskt taget aldrig förekomma och yttrandena i regel icke äro särskilt långa. Något behov av regler, som möjliggöra tvångsvis avslutande av debatter eller förhandsbeslut om h u r länge en debatt i en viss fråga skall få pågå, finns därför enligt vår mening icke. Ej heller anse vi det vara påkallat att begränsa antalet tillåtna anföranden i varje särskild fråga från en och samma ledamot. Bestriktioner av här uppräknad art kunna dessutom uppfattas som en kränkning av den i 52 § riksdagsordningen åt riksdagens ledamöter givna yttrandefriheten: »Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och om lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.» Däremot skulle det enligt vår mening vara av värde, om möjlighet infördes att besluta begränsning av anförandenas längd. Om en sådan begränsning kunde tillgripas under det senare skedet av utdragna debatter, kunde dessa göras kortare, mera sakligt koncentrerade och livfullare. En reform av detta slag bör enligt vår uppfattning k u n n a bidraga till att minska den uttänjning av debatterna, den onödiga vidlyftighet och de upprepningar som påtalades av 1930 års kommitté och som knappast kunna sägas ha helt eliminerats av på nämnda kommittés förslag genomförda reformer. Vi anse icke att ett stadgande om rätt för kammare att besluta om tidsbe47

gränsning av de särskilda anförandena kan utsättas för samma invändningar som de tidigare nämnda formerna av debattrestriktioner. Bätten att yttra sig i alla frågor, varom stadgas i 52 § riksdagsordningen, kvarstår fortfarande orubbad, även om inskränkningar beslutas beträffande anförandenas längd. Något hot mot minoriteterna i k a m r a r n a skulle en bestämmelse av angiven art icke utgöra, eftersom den skulle drabba alla parter lika. Vi föreslå därför att i fall av behov begränsning av anförandenas längd skall kunna tillgripas. Beslut om sådan tidsbegränsning bör endast på talmannens förslag kunnat fattas av kammare. Därmed vinnes en enligt vår uppfattning betryggande garanti för att tidsbegränsning tillgripes endast då sådan av arbetstekniska skäl kan anses påkallad. Det skall även åligga talmannen att föreslå hur långa anföranden som efter tidsbegränsning skola tillåtas. Vid behov skall talmannen kunna föreslå kammaren att besluta ytterligare tidsbegränsning av anförandenas längd. Kamrarna böra sålunda på talmannens förslag exempelvis kunna besluta först att anförandena skola begränsas till tio minuter, därefter, om den först beslutade tidsbegränsningen visat sig otillräcklig, till fem minuter o. s. v. Beslut om tidsbegränsning skall gälla samtliga talare, även sådana som anmält sig före beslutets fattande. Någon skillnad mellan olika kategorier av talare, statsråd, utskottsordförande, motionärer o. dyl. synes icke behöva göras, då tidsbegränsning förutsattes i regel icke skola tillgripas annat än då överläggning om en fråga framskridit så långt att dels alla huvudtalare redan hunnit yttra sig och dels några nya synpunkter icke kunna väntas framkomma. Tidsbegränsningens främsta syfte bör nämligen enligt välmening vara att göra det möjligt att undvika vidlyftiga upprepningar av redan framförda synpunkter. För att reformens syfte icke skall förfelas böra besluten om tidsbegränsning icke få föregås av någon debatt. En bestämmelse att debatt ej skall få äga r u m om sådant förslag torde visserligen innebära en inskränkning i den yttrandefrihet som riksdagsordningen nu stadgar. Trots att sålunda invändningar kunna resas mot vårt förslag i denna del, torde den föreslagna bestämmelsen dock knappast vara ägnad att inge farhågor. Bedan nu finnas nämligen bestämmelser, som inskränka yttrandefriheten på ett i princip likartat sätt. Vi vilja i detta sammanhang erinra om dels bestämmelsen i 52 § sista stycket riksdagsordningen att om förslag väckes att den som på i paragrafen angivet sätt förgått sig må av talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling överlämnas, skall beslut däröver av kammaren vid nästa sammanträde utan föregående överläggning fattas, dels föreskriften i kamrarnas ordningsstadgor (20 §) att beslut, huruvida interpellation må framställas, skall fattas utan föregående överläggning. Förslag till erforderlig grundlagsändring och utkast till behövliga föreskrifter i kamrarnas ordningsstadgar fogas till betänkandet. 48

Replikrätten. Enligt 52 § 2 st. riksdagsordningen må ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, på sätt kammaren särskilt föreskriver, kunna för kort genmäle till en efterföljande talare erhålla ordet omedelbart efter denne. Kamrarnas ordningsstadgor (12 §) föreskriva att sådant genmäle icke får överskrida tre minuter. Den refererade bestämmelsen lider enligt vår uppfattning av bristen att icke medgiva kort replik åt en ledamot, som utsatts för angrepp av en talare men som själv icke yttrat sig tidigare i debatten. Vi föreslå därför att rätten till kort replik helt skall frigöras från förutsättningen att den replikerande tidigare skall ha yttrat sig i debatten. Varje ledamot av kammaren bör sålunda enligt vår mening kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet för kort genmäle, som dock ej får innefatta annat än upplysning eller rättelse i anledning av den siste talarens anförande eller bemötande av angrepp från dennes sida. Beträffande replikrättens nuvarande tillämpning vilja vi även framhålla att det enligt vår mening är olämpligt att ett statsråd, som begär ordet samtidigt med en ledamot, som vill ge en kort replik, erhåller företräde framför denne. Statsrådsanförandet kan nämligen många gånger vara så långt att den därpå följande repliken med anledning av det nästföregående anförandet kominer att hänga i luften. Denna tillämpning av bestämmelserna om kort genmäle synes oss strida mot deras syfte. Vi vilja i detta sammanhang framhålla att 1930 års kommitté, då den föreslog replikrättens införande, uttryckligen framhöll att replikant borde erhålla förtur bl. a. framför statsråd. I detta sammanhang anse vi oss böra anmärka att den i första kammaren rådande praxis att tillåta endast en ledamot ett kort genmäle efter närmast föregående anförande icke synes stå i överensstämmelse med stadgandets anda, då den innebär en uppenbar orättvisa mot andra ledamöter, som kunna ha lika stor eller större anledning att få göra ett bemötande av den föregående talaren. Vi anse därför att kamrarnas ordningsstadgor böra ändras så att den i andra kammaren hittills följda mera liberala praxis i fråga om replikrätten uttryckligen stadgefästes. Den rekommenderade reformen av reglerna för kort genmäle kräver ändringar i och tillägg till 12 § kamrarnas ordningsstadgor. Utkast härtill fogas till betänkandet. Det har på senare tid uttryckts önskemål att ge också vissa andra kategorier av talare än statsråd, t. ex. partiledare, en i förhållande till övriga ledamöter mera gynnad ställning i debatten. Vi anse oss icke kunna biträda dessa önskemål. Om de realiserades, kunde resultatet bli att ett fåtal ledande riksdagsledamöter helt dominerade i debatterna. Detta skulle faktiskt kunna innebära att den grundlagsstadgade yttrandefriheten avfördes så att säga genom en bakdörr. I vissa fall kan det dock på grund av föreliggande omständigheter vara befogat att en talare ges möjlighet att 4 — 72899

med brytande av talarordningen yttra sig längre tid än de tre minuter som äro tillåtna för kort replik. Enklast och bäst vore därför, om kamrarna i sina ordningsstadgor ytterligare kompletterade bestämmelserna med en regel att talmannen i särskilda fall skulle ha rätt att, om tidsbegränsning ej beslutats, på begäran av replikberättigad kammarledamot medge denne längre tid än tre minuter för sitt genmäle, dock högst 10 minuter. Om kammare beslutat tidsbegränsning, skall dock kort replik aldrig få överstigit den tid som tillätes för sålunda tidsbegränsat yttrande. Vi ha utarbetat utkast till erforderligt tillägg till ordningsstadgorna. Ordningsföljden mellan talarna. De ovan föreslagna förändringarna i stadganden och praxis beträffande yttrandefrihet och replikrätt syfta bl. a. till att ge kammardebatterna en mera omväxlande och livfull karaktär. Vi ha också upptagit frågan om samma ändamål skulle kunna främjas, därest talmännen gåves frihet att bestämma i vilken ordning anmälda talare skola få yttra sig. Därigenom kunde förhindras att flera talare ur samma parti — eller, då det gäller icke-partifrågor, för samma ståndpunkt — yttra sig i följd och försvaga debattens karaktär av ett verkligt meningsutbyte. Även om vi hysa vissa sympatier för tanken att på detta sätt öka talmannens myndighet, äro vi medvetna om att en reform av nämnd art kan vara ägnad att ingiva betänkligheter. Samma syfte som en utökning av talmännens befogenhet i berörda hänseende har särskilt i andra kammaren under de sista åren vunnits genom att talmannen gör informella överenskommelser med de anmälda talarna om ordningen dem emellan. Ett befästande av denna praxis i båda k a m r a r n a synes oss vara ett smidigt sätt att göra debatterna mera omväxlande. Det går fritt från alla invändningar, som kunna anföras mot en genom uttryckliga stadganden företagen utvidgning av talmännens makt. Vi rekommendera därför att denna formlösa metod för talarföljdens reglerande i framtiden kommer att tillämpas.

5. Interpellationer och enkla frågor. I k a m r a r n a s ordningsstadgor (20 §) föreskrives att spörsmål till statsråd må framställas i form av interpellation eller enkel fråga för upplysningars inhämtande. I 1943 års utrednings betänkande framställdes vissa anmärkningar beträffande de båda institutens tillämpning. Interpellationssvaren erhölle många gånger karaktären av en skriftlig redogörelse, som då den upplästes i kammaren endast kunde intressera en liten krets av i frågan närmare insatta ledamöter. Då interpellationssvar, såsom oftast vore fallet, avgåves vid arbetsplenum, kunde svaren genom sin längd och den debatt de utlöste, helt förrycka kammarens arbetsprogram. Även besvarandet av enkla frågor hade ibland föranlett ett längre meningsutbyte. 50

För att undanröja de refererade olägenheterna föreslog utredningen att svar på interpellationer, i den mån de kunde väntas hindra övriga ärendens behandling, borde förläggas till andra plena än arbetsplena. Om olika dagar valdes för besvarande av interpellationer och enkla frågor, skulle, ansåg utredningen vidare, måhända en klar gränsdragning mellan de båda instituten lättare kunna åstadkommas. Härutöver framhöll utredningen att interpellationssvaren borde lämnas på ett sätt som kunde väcka åhörarnas intresse och att enkla frågor icke borde få utlösa någon debatt. En sådan strede nämligen mot institutets egentliga syfte. Även vi ha upptagit de av 1943 års utredning berörda frågorna till behandling. Vi anse att en särskild dag i veckan bör reserveras för spörsmåls besvarande och rekommendera att vid ett genomförande av det ovan (sid. 42) föreslagna veckoschemat fredagsplena i regel utnyttjas härtill. Om vederbörande statsråd anser att en interpellations eller enkel frågas besvarande icke utan stor olägenhet kan uppskjutas så länge som till närmast följande fredag, bör svaret dock kunna avgivas tidigare. Det bör också stå statsråd fritt att omedelbart besvara interpellation. För att om möjligt förhindra att interpellationssvar avgivas på ett så onjutbart och svårfattligt sätt som hittills många gånger varit fallet rekommendera vi att långa interpellationssvar icke föredragas i sin helhet. Det besvarande statsrådet bör i stället ge en muntlig sammanfattning av de viktigaste punkterna i det skrivna svaret. För att underlätta för kammarledamöterna att följa interpellationssvaret och den därefter följande debatten bör svaret i tryckt form omedelbart före avgivandet utdelas till dessa. Interpellanten bör dock såsom hittills få del av svarets innehåll i god tid före dess avgivande. Svaret bör tryckas på ett sådant sätt att det efter ombrytning i oförändrat skick kan införas i riksdagstrycket såsom en bilaga till det stenografiska referatet av statsrådets muntliga interpellationssvar. Interpellantens motivering, då tillstånd begäres till interpellations framställande, skulle i många fall med fördel kunna framläggas i utdrag. I det senare fallet skulle, efter talmannens medgivande, endast den fullständiga motiveringen behöva tagas till protokollet, även om den blott delvis blivit uppläst. Beträffande interpellationsdebatterna rekommendera vi slutligen att dessa, när samtliga anmälda talare haft ordet, formellt förklaras avslutade av talmannen. Därigenom undvikes den för närvarande många gånger förbryllande, oförmedlade övergången från interpellationsdebatt till föredragningslistans efterföljande ärenden. För att kamrarnas ledamöter skola hållas underrättade i god tid i förväg om när interpellation kommer att besvaras bör senast dagen före svarets avgivande meddelande härom lämnas på de anslagstavlor inom riksdagshuset, på vilka jämlikt 10 § kamrarnas ordningsstadgor kallelse till sammanträde skall meddelas. Liksom nu skall dessutom anteckning om spörsmåls besvarande göras på föredragningslistan för den dag då svaret 51

skall lämnas. Den av oss föreslagna ordningen för interpellationers besvarande bör stadgefästas genom ändringar i och tillägg till bestämmelserna i 20 § kamrarnas ordningsstadgor. Vad slutligen angår de enkla frågorna, äro vi angelägna om att få till stånd föreskrifter, som i regel möjliggöra för talmännen att effektivt förhindra att deras besvarande följes av debatt. Då det emellertid i vissa fall kan vara önskvärt att ett meningsutbyte skall kunna följa också på enkel frågas besvarande — det fallet kan exempelvis tänkas att en ledamot i frågeform ställt ett spörsmål, som med hänsyn till sin betydelse borde ha upptagits i interpellationsform — bör emellertid samtidigt möjligheten till debatt hållas öppen. För enkla frågor bör därför den regeln gälla att endast det besvarande statsrådet och frågeställaren må yttra sig i debatten, såvida icke kammaren på talmannens eller annan ledamots förslag annorlunda beslutar. Debatt skall icke få följa på sådant yrkande. Dessa regler kräva ändring av 52 § riksdagsordningen, i vilken till av oss i det föregående föreslagna ändringar och tillägg (debattrestriktion och utvidgning av replikrätten) bör fogas en bestämmelse att k a m r a r n a i sina ordningsstadgor äga föreskriva inskränkningar i yttrandefriheten i samband med interpellationer och enkla frågor. En sådan bestämmelse skulle, utöver att möjliggöra införande av sådana regler beträffande debatten i samband med enkla frågor som vi föreslå, även ge stöd i grundlag åt den nuvarande föreskriften i kamrarnas ordningsstadgor att beslut, huruvida interpellation må framställas eller icke, skall fattas utan föregående överläggning. De närmare bestämmelserna om villkoren för debatt i samband med enkla frågor böra infogas bland bestämmelserna i 20 § kamrarnas ordningsstadgor. I samband med de föreslagna förändringarna ha vi också ansett att interpellations- och enkla frågeinstituten böra grundlagsfästas genom ett tillägg till 52 § riksdagsordningen. Förslag och utkast till erforderliga ändringar i riksdagsordningen och ordningsstadgorna äro fogade till vårt betänkande.

6. Kammarbehandling av utskottsutlåtanden. Av 1943 års utredning upptogos frågorna rörande ordningen för bordläggning av utskottsutlåtande, införande av successiv i stället för samtidig behandling samt återremiss av utskottsutlåtande. De hade aktualiserats av en motion i andra kammaren (nr 226 år 1943 av herr Hastad), i vilken yrkats att riksdagen för sin del måtte såsom vilande antaga sådana ändringar av riksdagsordningen vilka skulle göra det möjligt: a) att i regel utsträcka tiden för utskottsutlåtandenas liggande på bordet till minst en vecka; b) att ändra föreskriften om utskottsutlåtandenas samtidiga avgörande åtminstone såtillvida att större propositioner kunde avgöras på olika dagar, samt c) att göra återremissinstitutet till ett mera praktiskt medel att få ett ärende 52

under förnyad utskottsbehandling. Även vi ha ansett oss böra upptaga de angivna spörsmålen till behandling. Bordläggning av utskottsutlåtanden. År 1941 genomfördes en grundlagsändring, som möjliggör frågas avgörande efter endast en bordläggning. Farhågor ha sedan dess uttalats att de gällande reglerna kunna medföra att en kammares majoritet utan full kännedom om en frågas egentliga innebörd och betydelse kan medge att den avgöres efter endast en bordläggning. 1943 års utredning föreslog därför att en andra bordläggning skulle vara obligatorisk, såvida icke kammare på vederbörande utskotts framställning annorlunda beslutade. En bestämmelse härom skulle enligt utredningens förslag införas i 59 § riksdagsordningen. Stadgandet borde kompletteras med en föreskrift i 18 § ordningsstadgorna för k a m r a r n a att på föredragningslistan särskilt skulle anmärkas, om vederbörande utskott gjort hemställan om snabbehandling. Vi ha vid vår prövning av frågan funnit de av 1943 års utredning föreslagna reformerna vara ändamålsenliga och föreslå därför att de genomföras. Förslag till erforderlig grundlagsändring och utkast till ändring av kamrarnas ordningsstadgor fogas till vårt betänkande. Samtidig eller successiv behandling. Denna fråga kan enligt vår mening betraktas dels som ett konstitutionellt problem, dels som en arbetsteknisk fråga. Ur den senare synpunkten kunna vägande skäl tala för att låta den samtidiga behandlingen helt eller delvis ersättas av successiv, så att samma ärende avgöres på olika dagar i kamrarna. Framför allt skulle därigenom en lättnad vinnas för vederbörande statsråd, som stundom har stora olägenheter av den nuvarande ordningen. Ur konstitutionell synvinkel ter sig frågan däremot något annorlunda. 1943 års utredning ansåg det »ägnat att ingiva starka betänkligheter att rubba den nuvarande ordningen i fråga om samtidig behandling i bägge kamrarna, vilken har djupa rötter i vårt statsskick och uppenbarligen tillkommit för att markera kamrarnas fullt självständiga och av varandra oberoende ställning. Därest nya fakta av väsentlig betydelse framkomma under kammardebatten torde det vara lämpligare att utnyttja föreliggande möjlighet att yrka återremiss till utskottet än att ändra reglerna om samtidig behandling. Tilläggas må, att, då särskilda skäl därtill föranleda, redan nu i praxis stundom förekommer, att visst ärende, som av ena kammaren sättes främst på föredragningslistan, placeras i slutet av medkammarens lista, varigenom bl. a. kan tillgodoses en • önskan från vederbörande statsråds sida, att tillfälle måtte beredas honom att följa ärendets behandling i båda kamrarna». 1943 års utredning ansåg sig icke böra framlägga något förslag om ytterligare avsteg från regeln om samtidig behandling i båda kamrarna. Icke heller vi anse att de rent praktiska olägenheterna av den gällande regeln eller den omständigheten att denna 53

regel i praxis stundom uppmjukats något motivera den samtidiga behandlingens ersättande med en med vårt riksdagsskicks utformning icke helt förenlig successiv behandlingsgång. Återremiss. Riksdagsordningens 63 § ger kammare rätt att vid behandling av en fråga, över vilken utskott avgivit utlåtande, återförvisa ärendet till utskottet, om det anses kräva ytterligare utredning. I praxis torde dock ett utskott numera icke upptaga en fråga till förnyad sakbehandling, om mot den ena kammarens återremissbeslut står ett definitivt beslut av den andra kammaren. I sådana fall brukar utskottet uppmana den återremitterande kammaren att fatta beslut i saken. 1943 års utredning erinrade om att det framhållits att återremissinstitutet icke ger medkammaren möjlighet att beakta de nya skäl som föranlett återremissen och att i den nämnda motionen (1943, 11:226) föreslagits att återremissinstitutet borde ombildas, så att för återremiss skulle krävas beslut av blott en kammare. Utredningen framhöll att enligt dess uppfattning återremiss efter beslut av endast en kammare faktiskt icke vore utesluten, om medkammaren icke genom sitt beslut helt avslagit den ifrågavarande framställningen, och erinrade om att gällande bestämmelser enligt till 1910 följd praxis tolkats på detta sätt. Någon grundlagsförändring vore därför icke behövlig. Enligt vår uppfattning torde det i inånga fall vara önskvärt att utskott upptar ärende till förnyad sakprövning efter återremissbeslut av endast en kammare. I sådana fall bör förfaras enligt intill 1910 rådande praxis, som ju icke faller utom ramen för gällande grundlagsbestämmelser. Någon grundlagsändring är därför icke påkallad.

7. De ständiga utskotten. Vid våra överläggningar rörande utskottsväsendet ha vi i främsta rummet ansett oss böra beakta önskvärdheten av jämnare takt i utskottsarbetet och behovet av ökad utskottssysselsättning i andra kammaren. Då vi prövat dessa frågor, ha vi samtidigt sökt tillgodose de önskemål som kunna uppställas om en rationellare arbetsfördelning mellan utskotten. Vi ha därvid icke kunnat undgå att också komma in på problemet om budgetarbetets organisation. Vi vilja erinra om att det i direktiven för vårt utredningsarbete framhållits att frågan om en omreglering av budgetarbetet i riksdagen av oss ej borde upptagas i vidare omfattning än som föranleddes av de i direktiven angivna ändamålen med utredningen. Den av riksdagen begärda utredningen med syfte att vinna större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet i budgetbehandlingen (riksdagens skrivelser 1939 nr 343 och 1946 nr 218) borde ske i annan ordning, men vi ålades likväl i direktiven att etablera samarbete med det utredningsorgan 54

härför som kunde komma till stånd. Något sådant utredningsorgan har emellertid ännu ej tillsatts. Då såväl frågan om utskottssysselsättningen som spörsmålet om arbetsfördelningen mellan utskotten i stor utsträckning måste bli beroende av formerna för budgetens utskottsbehandling, ha vi emellertid icke ansett oss kunna underlåta att ta ställning till de principiella och praktiska frågor som beröra de budgetgranskande utskottens organisation. Budgetens utskottsbehandling. De alternativ till omläggning av budgetbehandlingen i utskott som vi prövat äro följande: a) uppdelning av budgetens utgiftssida på fackutskott, vilka arbeta under inseende och kontroll av ett överbudget- eller finansutskott, och b) ökad koncentration av behandlingen av budgetens utgiftssida till statsutskottet. Någon förändring av den nuvarande ordningen för behandlingen av budgetens inkomstsida ha vi icke övervägt. Enligt alternativ a) skulle för statsverksamhetens särskilda grenar med det nuvarande jordbruksutskottet i huvudsak parallella fackutskott inrättas, som sålunda icke blott skulle behandla frågor rörande budgetens utgiftssida utan även till respektive områden hörande lagfrågor. Ett genomförande av detta alternativ skulle medföra att den visserligen ingalunda konsekvent genomförda huvudprincipen för utskottsindelningen i den svenska riksdagen, enligt vilken riksdagens olika slag av utskott skola svara mot dess statsrättsliga funktioner, helt ersattes av en ordning innebärande att de förekommande ärendenas materiella natur blir normgivande för utskottsindelningen. För att trots den splittring av budgetarbetet som vid en sådan utskottsindelning blir ofrånkomlig vinna garantier för enhetlighet och planmässighet i budgetarbetet skulle det vara nödvändigt att inrätta ett överbudget- eller finansutskott, som också skulle få till uppgift att företräda allmänna finansiella synpunkter under utskottens budgetarbete. Vissa skäl kunna enligt vår mening tala för en organisation av skisserad art för anslagsfrågornas utskottsbehandling. Det kan förutses att dessa ärenden skulle kunna prövas med än större sakkunskap än vad nu är fallet, om de hänskötes till särskilda fackutskott. Sammanförandet av utskottsbehandlingen av alla materiellt likartade frågor, oavsett om de äro lag- eller anslagsfrågor, till samma utskott synes oss också kunna medföra avsevärda fördelar. Enligt vår uppfattning äro dock nackdelarna större än fördelarna av en på fackutskott uppdelad behandling av budgetens utgiftssida. En väsentlig förutsättning för att det skisserade systemet skall k u n n a fungera på ett tillfredsställande sätt synes oss vara att det för dess genomförande nödvändiga överbudget- eller finansutskottet å ena sidan fungerar så smidigt att det icke fördröjer riksdagsarbetet, å den andra att det kan få 55

tillräcklig auktoritet för att hävda de vidare statsfinansiella synpunkter som icke kunna förväntas bli tillgodosedda i fackutskotten. Vi anse det icke sannolikt att ett överbudget- eller finansutskott framgångsrikt skall kunna lösa båda dessa uppgifter. Skall detta utskott kunna hävda sig mot fackutskotten, måste det enligt vår mening gå in på en tämligen långtgående detaljgranskning av fackutskottens förslag till utlåtanden. En sådan granskning leder enligt vår mening till en tidsödande dubbelbehandling, som direkt motverkar strävandena att rationalisera riksdagsarbetet. En omorganisation, som leder till sådant resultat, kunna vi från de synpunkter vi ha att företräda icke förorda. Skäl tala dessutom för att budgetbehandling i särskilda fackutskott icke kommer att främja sparsamhet vid anslagsfrågornas utskottsbehandling. I synnerhet torde detta bli fallet, om överbudget- eller finansutskottet med hänsyn till kravet att riksdagsarbete t skall kunna avslutas i rimlig tid eller av annan anledning icke förmår utöva en effektiv kontroll över fackutskotten. Intresserade specialister, som i stor omfattning torde komina att ingå i fackutskotten, skulle sannolikt visa större frikostighet än ett utskott med statsutskottets sammansättning och traditioner. De erfarenheter som i vårt land gjorts av en uppdelad budgetbehandling ha icke varit ägnade att helt undanröja dessa farhågor. Härtill kommer att ett överbudget- eller finansutskott i princip borde pröva både anslags- och bevillningsfrågor. Då enligt vår mening bevillningsfrågorna böra behandlas i samma ordning som hittills, ter sig också av denna anledning en uppdelning av budgetarbetet på skisserat sätt icke lämplig. Vid det studiebesök som vi avlagt hos det norska stortinget, där en på fackutskott uppdelad anslagsprövning tillämpas, har uppgivits att nackdelarna av en på sådant sätt organiserad budgetbehandling äro betydande. De skäl som avhålla oss från att rekommendera en ytterligare uppdelning av budgetarbetet inom utskott synas oss kunna anföras som argument för en ännu mer än hittills till statsutskottet koncentrerad anslagsprövning. I princip skulle sålunda ett återförande till statsutskottet av från dess prövning undantaga anslagsfrågor — i första hand de som beredas av jordbruksutskottet — vara riktigt. Även andra anslagsfrågor, som nu beredas av annat utskott än statsutskottet, pensionsfrågorna och anslagen till riksdagen, dess verk m. m., borde för att en större koncentration i budgetarbetet skall kunna ernås, remitteras till statsutskottet. Enligt vår mening kunna dock icke alltför snäva rationaliseringssynpunkter anläggas beträffande de uppräknade ärendenas utskottsbehandling. Jordbruksutskottets inrättande 1909 avsåg bl. a. att avlasta statsutskottets redan då betungande arbetsbörda. Denna arbetsbörda har sedan dess blivit avsevärt ökad. Att återföra jordbruksutskottets anslagsprövande uppgifter till statsutskottet synes oss därför icke vara tillrådligt. Även andra skäl torde göra en återgång till före 1909 gällande ordning mindre önskvärd. Ej heller anse vi att bankoutskottet bör fråntagas prövningen av alla de anslags56

frågor det nu behandlar. Utskottets särskilda uppgifter i avseende på riksdagen, dess verk m. m. gör det enligt vår mening icke lämpligt att undandraga det prövningen av därmed förbundna anslagsfrågor. Däremot torde principiella eller praktiska hinder ej möta att de pensionsfrågor som komina att kvarstå under riksdagens prövning, återföras från bankoutskottet till statsutskottet, varifrån de borttogos vid den 1909 gjorda omregleringen av de ständiga utskottens kompetensområden. Kammarledamöternas utskottssysselsättning. 1943 års utredning framhöll att det vore av vikt att icke något större antal riksdagsmän under långa tider ställdes utanför de ständiga utskotten och därigenom måhända förlorade lust och intresse för riksdagsarbetet. Frågan om hur riksdagens ledamöter i större utsträckning skulle kunna beredas sysselsättning i ständigt utskott borde enligt utredningens uppfattning lösas bl. a. genom att ledamotsantalet i vissa av dessa utskott ökades. Utskottssysselsättningen i k a m r a r n a vid 1945 års riksdag belyses av följande tabell:

Kammare

Antal ledamöter med ordinarie plats i ständigt utskott

Antal ledamöter med endast suppleantplats i ständigt utskott

Antal ledamöter utan plats i ständigt utskott

Antal ledamöter med plats endast i tillfälligt utskott

Antal ledamöter utan utskottsplacering

FK

101 AK

272 Frågan om kammarledamöternas utskottssysselsättning är icke ny. Flera utvägar ha anvisats för dess lösning. De olika förslag som framförts kunna hänföras till följande huvudgrupper: a) Upphävande av kamrarnas paritetiska representation i de ständiga utskotten. Andra kammaren skulle då erhålla en mot dess större ledamotsantal svarande representation i berörda utskott. Kamrarna skulle därigenom få lika stora möjligheter att bereda sina ledamöter sysselsättning i ständigt utskott. b) Utökande av antalet ständiga utskott. c) Utökande av de ständiga utskottens ledamotsantal. Enligt alternativ b) och c) skulle ökningen av antalet platser i ständigt utskott bli lika stor för båda kamrarna. De förslag till utskottsväsendets reorganisation som framförts med syfte att bereda främst andra1 2

Därav 6 statsråd samt talmannen. Därav 5 statsråd samt talmannen. 57

kammarledamöterna ökad utskottssysselsättning ha i flera fall varit att hänföra till två av eller samtliga tre n ä m n d a grupper. d) Som ytterligare en möjlighet att bemästra sysselsättningsproblemet har framhållits att det står kammare fritt att beträffande samtliga utskott utom utrikesutskottet själv bestämma suppleanternas antal. Även om suppleantplats i ständigt utskott har ansetts vara av större värde än plats i tillfälligt utskott, är det dock uppenbart att suppleantskap icke skänker samma möjligheter att deltaga i utskottsarbete som ordinarie plats. Framhållas bör vidare att värdet av suppleantplats torde minska i den mån antalet suppleanter ökas. Redan nu synes, såsom framgår av följande tabell, möjligheten att genom att utse ett stort antal suppleanter bereda kammarledamöterna sysselsättning i ständigt utskott vara väl utnyttjad. Antalet ordinarie ledamöter och suppleanter i de ständiga och särskilda utskotten vid 1947 års riksdag. Första kammaren

Andra kammaren

Utskott

Antal ordinarie ledamöter

Antal suppleanter

Antal ordinarie ledamöter

Antal suppleanter

Utrikesutskottet 1 Konstitutionsutskottet . . Statsutskottet Bevillningsutskottet . . . . Bankoutskottet Första lagutskottet Andra lagutskottet Jordbruksutskottet

8 10 12 10 8 8 8 8

8 15 20 15 10 12 13 11

8 10 12 10 8 8 8 8

8 16 20 17 16 16 16 16

Summa

125 Summa ledamöter och suppleanter Särskilt utskott

Tillhopa summa ledamöter och suppleanter . .

229 Beträffande alternativ a) vilja vi erinra om att såväl 1930 års kommitté som 1943 års utredning togo avstånd från tanken att uppgiva kamrarnas lika representation i de ständiga utskotten. Även om vi icke anse att ett 1

Av utrikesutskottets ledamöter voro 4 partiledare; 9 hade samtidigt ordinarie plats och en suppleantplats i annat ständigt utskott. 58

upphävande av den paritetiska utskottsrepresentationen nödvändigtvis skulle behöva medföra någon påtaglig rubbning av första kammarens inflytande och därför icke heller måste anses vara oförenligt med vårt riksdagsskicks grundprinciper, vilja vi i likhet med de båda nämnda utredningarna icke förorda någon ändring i berört hänseende av den nuvarande ordningen. Vi ha därför vid vår prövning av frågan uteslutit detta alternativ. Däremot anse vi — i likhet med både 1930 års kommitté och 1943 års utredning — att möjlighet att lösa sysselsättningsfrågan bör kunna öppnas genom en höjning av antalet ledamöter i de ständiga utskotten. Även utvägen att öka antalet ständiga utskott synes oss vara framkomlig. Vid vårt ståndpunktstagande till dessa frågor ha vi också ansett oss böra ta hänsyn till utskottens nuvarande arbetsbelastning. Arbetsfördelningen mellan de ständiga utskotten. Arbetsbelastningen i och fördelningen av arbetet mellan de ständiga utskotten kan belysas av följande uppgifter avseende 1946 års riksdag. Propositioner ach motioner remitterade till de ständiga utskotten samt av dessa utskott avgivna utlåtanden och memorial vid 1946 års riksdag. Propositioner

Motioner

U t s k o t t

Utrikesutskottet Statsutskottet Bevillningsutskottet Bankoutskottet Första lagutskottet Andra lagutskottet Jordbruksutskottet

Utlåtanden och memorial

antal

sid.

antal

antal

sid.

16 7 197 33 28 43 29 41

425 316 8 444 598 398 956 815 1322

16 299 31 74 25 36 101

17 24 309 58 76 63 44 77

133 171 3 027 438 450 593 497 651

Konstitutionsutskottet. Av de ärenden som jämlikt 38 § riksdagsordningen beredas av konstitutionsutskottet böra enligt vår mening frågor rörande lagar och författningar om förvärvande och förlust av medborgarrätt med hänsyn till sin beskaffenhet fråntagas utskottets prövning och i stället beredas av lagutskott. Statsutskottet är, såsom framgår av den föregående uppställningen, riksdagens mest arbetstyngda utskott. Med hänsyn till önskvärdheten att icke mer än nu splittra budgetbehandlingen äro vi icke benägna att rekommendera någon betydande avlastning av utskottets arbetsbörda genom att undandra det prövningen av några av de ärenden som det nu behandlar. Såsom vi redan framhållit, anse vi i stället att utskottet om möjligt skall få hand59

lägga också sådana anslagsärenden som nu gå till annat utskott. Dock ha vi ansett oss böra rekommendera ett mindre avsteg från denna princip. Sådana folkhushållningsfrågor som äro av utpräglad jordbruksnatur böra nämligen enligt vår mening prövas av jordbruksutskottet. Till denna fråga återkomma vi i det följande. Den lättnad i statsutskottets arbetsbörda som genom en sådan reform kan ernås kommer emellertid att mer än uppvägas, om de under pensionsstaten fallande ärenden, som nu prövas av bankoutskottet, i enlighet med vårt redan nämnda förslag överföras till statsutskottet. Den avlastning av utskottets arbetsbörda som vi anse önskvärd måste komma till stånd på annat sätt än genom en minskning av utskottets arbetsmaterial. Vi föreslå därför att utskottet beredes möjlighet att organisera sitt arbete på fem avdelningar i stället för, som nu sker, på fyra. Till den femte avdelningen kunde lämpligen utöver de från bankoutskottet överförda pensionsärendena också behandlingen av de principiella eller för flera huvudtitlar gemensamma lönefrågorna förläggas. Uppdelningen av utskottets arbetsmaterial på dess olika avdelningar faller emellertid under dess eget avgörande. Till frågan om utskottets storlek och organisation återkomma vi i samband med vår behandling av frågan om utskottens medlemsantal. Bankoutskottet kominer vid bifall till vårt förslag att pensionsstaten skall remitteras till statsutskottet att få vidkännas en minskning av sin arbetsbörda. Vid 1946 års riksdag rörde inte mindre än 16 av 28 till utskottet remitterade propositioner pensionsärenden. Av de 74 motioner (likalydande motioner äro räknade som en) som hänvisades till utskottet avsågo blott tre andra ärenden än pensionsfrågor. 32 av utskottets 76 utlåtanden och memorial gällde pensionsärenden. Därest bankoutskottet befrias från dessa frågor, skulle det i högre grad än hittills kunna bli ett utpräglat bank- och valutautskott. Hänsyn skulle också i större utsträckning än hittills kunna tagas till sakkunskap i bank- och valutafrågor vid rekryteringen av utskottets ledamöter. Utskottets experter beträffande pensionsfrågor skulle å andra sidan sannolikt kunna bli till nytta i statsutskottet, där de också finge deltaga i behandlingen av de med pensionsärendena delvis likartade lönefrågorna. Om utskottet befrias från pensionsstaten och därmed sammanhängande frågor, synes oss lämpligen också pensionslagstiftningsfrågoma böra överflyttas från utskottet. Dessa ärenden skulle i stället beredas av lagutskott (nuv. andra lagutskottet). Därest sådana frågor om det ekonomiska livets eller enskilda näringsgrenars organisation och förhållanden vilka ej äro av beskaffenhet at l böra behandlas av annat utskott hänskötes till bankoutskottet, skulle detta kunna få ersättning för förlusten av pensionsärenden. Vi anse det vara till fördel, om sådana ärenden som exempelvis de vid de senaste riksdagarna uppkomna socialiseringsfrågorna kunde prövas av utskott, vars medlemmar representera större parlamentarisk erfarenhet än de till60

fälliga utskottens ledamöter. Sådana frågor böra enligt vår mening remitteras till bankoutskottet. Detsamma gäller också om de lagstiftningsfrågor som äro av speciellt valutapolitisk natur, t. ex. ärenden avseende priskontroll och begränsning av bolagsvinster, liksom näringslagstiftningsfrågor av mera principiell natur, exempelvis rörande näringsfriheten. Vi hålla för sannolikt att bankoutskottet, även om nämnda frågor läggas under dess beredning, icke kommer att i högre grad belastas med arbetsmaterial. Förmodligen kommer det att än mer än tidigare bli ett av riksdagens mindre arbetstyngda utskott. Vi anse emellertid detta medföra påtagliga fördelar. De frågor som utskottet enligt vårt förslag skulle få att behandla äro nämligen av stor principiell vikt, och det är därför angeläget att dess ledamöter rekryteras bland sådana medlemmar som besitta särskild erfarenhet beträffande näringslivets problem. Ofta ha dessa riksdagsledamöter svårt att finna tid att deltaga i utskott, vilka tyngas av ärenden som äro tidsödande utan att höra till de stora politiska frågorna. Jordbruksutskottet. Av lagfrågorna böra de som nu beredas av jordbruksutskottet återföras till lagutskott. Vid val av ledamöter till jordbruksutskottet har hänsyn hittills i främsta rummet tagits till utskottets anslagsprövande och jordbrukspolitiska uppgifter, vilka dominera dess arbete. Det har därför icke haft samma förutsättningar att ge de lagärenden som enligt gällande ordning remitteras till utskottet samma tekniskt sakkunniga granskning som lagutskott. Jordbruksutskottets arbetsbörda skulle genom lagfrågornas överförande till lagutskott minskas. Utskottets budgetfrågor utgöra emellertid huvuddelen av dess arbetsbörda, varför det vid ett genomförande av vårt förslag på denna punkt icke behöver riskera att bli utan tillräckligt arbetsmaterial. Vid 1946 års riksdag" remitterades sammanlagt 41 propositioner om sammanlagt 1 322 sidor till utskottet. Av dessa rörde 35 propositioner om 1 161 sidor ärenden av budgetnatur. 82 av de 101 till utskottet remitterade motionerna voro att hänföra till samma kategori. Vidare kan nämnas att 53 utlåtanden om sammanlagt 515 sidor av ett totalt antal utlåtanden av 77 (om 651 sidor) rörde budgetfrågor. — Beträffande jordbruksutskottet vilja vi slutligen, som redan antytts, ifrågasätta om icke detta utskott utöver nionde huvudtiteln och därmed sammanhängande frågor med fördel också kunde bereda sådana anslagsfrågor rörande folkhushållningen som huvudsakligen äro av jordbruksnatur. I förekommande gränsfall kunde ärendena gå till sammansatt statsoch jordbruksutskott. Medan borttagandet av lagfrågorna från utskottets kompetensområde kräver att 43 § 2 mom. riksdagsordningen utgår, bör överförandet av de nämnda folkhushållningsfrågorna enligt vår mening kunna ske utan ändring av 1 mom. i samma paragraf. Det ankommer på utskottet att avgöra, om det vid ett genomförande av vårt förslag beträffande dess kompetens blir nödvändigt att också i fortsättningen uppdela arbetet på två avdelningar. 61

Bevillningsutskottet. Vi ha också behandlat frågan huruvida förslag beträffande sådana lagar och författningar rörande alkoholhaltiga varor som avses i 40 § 2 mom. riksdagsordningen (främst restriktionslagstiftningen) och som nu beredas av bevillningsutskottet skulle kunna hänskjutas till lagutskott. Då dessa frågor böra betraktas snarare som sociala än som med bevillningsfrågor sammanhörande, vilja vi förorda att de beredas i samma ordning som övrig sociallagstiftning. I vissa fall torde sammansatt bevillnings- och lagutskott böra bereda frågor av denna art. Någon större betydelse för bevillningsutskottets försörjning med arbetsmaterial skulle förlusten av dessa ärenden icke få. Antalet frågor av här åsyftad art rörande alkoholhaltiga varor är i regel lågt. Det utgjorde vid 1946 års riksdag, endast två. Lagutskotten. Den föreslagna omgrupperingen av lagärendena kominer, om den genomföres, att avsevärt öka lagutskottens arbetsbörda. Enligt vår uppfattning bör därför lagutskottens antal ökas till tre. Därigenom skulle två väsentliga vinster kunna göras. Förutom att ännu ett lagutskott skulle utgöra ett värdefullt bidrag till lösningen av andra kammarens sysselsättningsproblem, skulle det möjliggöra en ändamålsenligare fördelning av de ärenden som remitteras till lagutskott. Inrättas i enlighet med vårt förslag ett tredje lagutskott, böra ärendena i huvudsak fördelas på följande sätt mellan utskotten. Till första lagutskottet skulle remitteras frågor rörande civil-, straff-, process- och kyrkolag, till andra lagutskottet arbets- och sociallagstiftningsfrågor och till tredje lagutskottet i första hand frågor rörande fastighetsbildning, expropriation, skog, vatten, vägar, jakt, fiske och gruvor, övriga frågor finge efter graden av samhörighet med dessa huvudgrupper och under hänsynstagande till de olika lagutskottens arbetsbörda fördelas mellan dessa utskott. Då det om tre lagutskott inrättas ter sig opraktiskt att bibehålla den nuvarande bestämmelsen i 42 § 3 mom. riksdagsordningen att lagutskotten å gemensamma sammanträden sig emellan skola fördela de till dem hörande ärendena, föreslå vi att denna regel ersattes med ett stadgande att fördelningen skall ske på sätt riksdagen bestämmer. Enligt vår mening kunde fördelningen lämpligen avgöras vid gemensamt sammanträde mellan ordföranden, vice ordföranden samt två för hela riksdagen särskilt utsedda ledamöter från varje utskott. De närmare bestämmelserna härom böra ingå i 19 § riksdagsstadgan, vartill utkast är fogat till vårt betänkande. De ständiga utskottens medlemsantal. I fråga om utskottens medlemsantal föreslå vi inga förändringar beträffande utrikes-, konstitutions- och bevillningsutskotten. Beträffande statsutskottet framfördes redan i samband med 1930 års kommittés förslag önskemålet att antalet medlemmar

skulle utökas, antingen så att avdelningarnas antal skulle kunna höjas från fyra till fem eller så att antalet medlemmar inom varje avdelning skulle k u n n a ökas från sex till åtta. Som redan nämnt föreslå vi att avdelningarnas antal skall utökas till fem. Vi anse emellertid även det senare önskemålet vara beaktansvärt. Nuvarande medlemsantal möjliggör icke den allsidiga representation för partierna som är önskvärd med hänsyn till den avgörande betydelse avdelningsarbetet måste få inom utskottet. De på ordinarie avdelningsplats orepresenterade partierna kunna visserligen genom suppleanter i regel erhålla en viss representation i avdelningarna, men denna måste med nödvändighet i stort sett inskränkas till »observatörskap». Vi föreslå därför att avdelningarnas medlemsantal ökas från sex till åtta. Med hänsyn till vårt förslag att statsutskottet bör fördelas på fem avdelningar skulle därför dess medlemsantal bli 5 X 8 = 40. Till de anförda skälen för den föreslagna utvidgningen av statsutskottet kommer att denna skulle vara av stor betydelse för att öka andrakammarledamöternas möjligheter till sysselsättning i ständigt utskott. Ur arbetssynpunkt torde det enligt vår mening vara av underordnad betydelse om medlemsantalet i banko- och jordbruksutskotten bibehålles oförändrat eller ökas. För lagutskotten anse vi däremot att en ökning av medlemsantalet skulle vara till fördel. Därigenom skulle utskottens sammansättning bättre än hittills kunna anpassas efter de mångskiftande ärenden som utskotten ha att bereda. Ur sysselsättningssynpunkt anse vi det vara angeläget att samtliga uppräknade utskott göras större. Vi föreslå därför i likhet med 1943 års utredning att deras medlemsantal ökas från 16 till 20. Antalet ordinarie platser i ständigt utskott enligt nuvarande och av oss föreslagna grunder framgår av följande tabell: Ledamotsantal från vardera kammaren enligt U t s k o t t

Utrikesutskottet Konstitutionsutskottet Statsutskottet Bevillningsutskottet Bankoutskottet Första lagutskottet Andra lagutskottet Tredje lagutskottet Jordbruksutskottet Summa

nuvarande grunder

föreslagna grunder

8 10 12 10 8 8 8 8

8 10 20 10 10 10 10 10 10

De invändningar som kunna resas mot den skisserade utbyggnaden av de ständiga utskotten torde främst vara tre: att en ökning av antalet ständiga utskott måste medföra svårigheter för första kammaren att besätta de utskottsplatser som tillkomma kammaren (en sysselsättningssvårighet som sålunda är motsatt den som för närvarande råder i andra k a m m a r e n ) , att en ökning av utskottens storlek skulle tynga deras arbete samt att inom riksdagshuset till buds stående lokaler icke räcka till för att bereda utrymme för flera och större utskott. Vi anse emellertid icke de nämnda invändningarna vara av väsentlig betydelse. Utökas antalet utskottsplatser på det sätt som föreslagits, måste visserligen ett antal förstakammarledamöter förena ordinarie plats i ett ständigt utskott med suppleantskap i ett annat eller samtidigt vara suppleant i två ständiga utskott. Sådan förening av utskottsplatser förekommer dock redan nu i viss omfattning. Då första kammaren för närvarande, såsom framgår av tabellen ovan sid. 58, i samtliga utskott utom utrikesutskottet tillsätter fler suppleanter än ordinarie ledamöter, finnes uppenbarligen en reserv att tillgripa för att täcka behovet av ledamöter till de nya ordinarie platserna. Det bör i detta sammanhang också framhållas att den relativt sett större utskottssysselsättningen i första kammaren i flera fall kommer att ge dess ledamöter möjlighet att i mer än ett ständigt utskott deltaga i behandlingen av ärenden, vilka deras intresse och sakkunskap ge dem särskilda förutsättningar att bedöma. Vi ha också dryftat frågan, huruvida ett större ledamotsantal skulle tynga utskottens arbete och ha därvid kommit till resultatet att större svårigheter i berörda hänseende knappast behöva befaras. En utökning av 16mannautskotten till att omfatta 20 ordinarie medlemmar synes oss ur denna synpunkt vara utan större betydelse. Huruvida en utökning av statsutskottet från 24 till 40 medlemmar kommer att göra utskottets plenarförhandlingar tyngre torde endast erfarenheten kunna utvisa. Vi tro emellertid icke att så behöver bli fallet och äro angelägna att framhålla att de påtalade fördelarna dels för statsutskottets eget arbete av att avdelningarnas antal och medlemsantalet inom varje avdelning ökas, dels av att ökade möjligheter beredas till plats inom riksdagens ur vissa synpunkter viktigaste utskott, torde mer än uppväga de nackdelar som eventuellt kunna vara förknippade med utskottets utökade medlemsantal. Vad slutligen lokalfrågan beträffar ha vi vid en undersökning funnit att denna med ett rationellt utnyttjande av inom riksdagshuset befintliga lokaler icke är omöjlig att lösa. För denna fråga redogöra vi närmare i en till vårt betänkande fogad bilaga. Förslag till erforderliga grundlagsändringar med anledning av de föreslagna reformerna rörande de ständiga utskotten fogas till betänkandet. Ändringarna beröra 53 § regeringsformen samt 36 och 38—43 §§ riksdagsordningen. 64

8. De tillfälliga utskotten. De tillfälliga utskotten ha alltsedan sin tillkomst varit utsatta för stark kritik. Förslag ha vid upprepade tillfällen (första gången 1869) väckts om denna utskottstyps avskaffande. Institutionen har det oaktat förblivit orubbad, men kritiken av de tillfälliga utskotten fortsätter alltjämt. Debatten om de tillfälliga utskotten kan sammanfattas på följande sätt. Redan tidigt framhölls att utskotten icke kommit att fylla det avsedda syftet att få till stånd lämpliga utredningsorgan som kunde avpassas efter föreliggande frågor. Önskemål uttalades därför att de skulle ersättas av ett för båda kamrarna gemensamt permanent utskott. För utskottens bibehållande har anförts att riksdagens ledamöter »vunnit allt mera vana och erfarenhet» vid deras begagnande (1907 års kommitté) och att utskotten utgjorde en värdefull skola för yngre riksdagsmän, som ej vunnit inträde i ständigt utskott. Häremot har invänts (av 1930 års kommitté) att värdet i detta hänseende minskats, sedan utskotten från 1912 erhållit rätt att utse sekreterare. Kritiken mot utskotten har vidare anmärkt att allvarliga olägenheter vållas av den dubbla utskottsbehandling som i allt större omfattning kommer till stånd, därför att inånga av de motioner som falla under tillfälligt utskotts behandling väckas såsom likalydande i båda kamrarna, samt att det omfattande remissförfarande som tillämpas i utskotten ur synpunkten av riksdagsarbetets rationella organisation borde inskränkas (1930 års kommitté och 1943 års utredning). 1930 års kommitté föreslog att de tillfälliga utskottens uppgift skulle begränsas till behandlingen av kamrarnas enskilda ärenden. 1943 års utredning, som framhöll att de tillfälliga utskottens betydelse under senare år alltmera minskat, avstod från att föreslå deras avskaffande, främst emedan den inte ville beröva andra kammarens ledamöter de möjligheter till utskottssysselsättning som erbjödos i de tillfälliga utskotten. Vi finna mycket i den mot de tillfälliga utskotten framkomna kritiken vara berättigat. Vi anse oss dock böra framhålla att den av 1943 års utredning påtalade minskningen av utskottens arbetsbörda och betydelse åtminstone delvis torde bero på den återhållsamhet vid initiativrättens begagnade som riksdagsledamöterna ålade sig under krigsåren. En sådan uppfattning bestyrkes av en jämförelse mellan antalet till tillfälligt utskott remitterade motioner vid 1938, 1944 och 1947 års riksdagar (se sid. 66). Tabellen visar att antalet till tillfälligt utskott remitterade motioner år 1938 utgjorde 68 (därav 26 i första kammaren), vid 1944 års vårsession 46 (därav 16 i första kammaren) och år 1947 61 (därav 25 i första kamm a r e n ) . Även om antalet sådana motioner vid årets riksdag ej var lika stort som år 1938, var det dock väsentligt högre än år 1944. Av tabellen framgår också att det senast av 1943 års utredning kritiserade remissväsendet icke undergått någon påtaglig minskning. Enligt vår uppfattning vållar 5 — 72899

Ä r

Första kammarens tillfälliga utskott nr

Andra kammarens tillfälliga utskott nr

i

19381 Antal behandlade motioner Därav remitterade Antal remisser Bemissmax. för en motion

14 11 51 12

12 12 40 11

11 10 56 12

8 6 25 5

8 8 33 6

8 5 37 17

7 6 9 11

1944 (vårsessionen) Antal behandlade motioner Därav remitterade Antal remisser Bemissmax. för en motion

9 9 53 15

7 7 47 15

10 10 38 n 1

10 10 71 13

10 10 80 18

12 7 26 7

13 11 88 14

12 8 38 8

12 8 67 12

12 12 90 15

1947 Antal behandlade motioner Antal remisser Bemissmax. för en motion

remissväsendet ej sällan mera besvär än som kan anses motiverat med hänsyn till de tillfälliga utskottens syfte. Vi förutsätta emellertid att inånga motioner, som hittills beretts av tillfälligt utskott, däribland flera av de mest remisskrävande, komina att behandlas av ständigt utskott, därest den kompetensfördelning vi föreslagit beträffande de ständiga utskotten genomföres. Flera mera betydande motioner av det slag som nu hänskjutas till tillfälligt utskott komma i så fall att beredas av bankoutskottet. Under sådana förhållanden bör antalet tillfälliga utskott kunna reduceras. Vi föreslå att vardera kammaren skall tillsätta endast ett sådant utskott. Med hänsyn både till den arbetsbelastning som kan beräknas falla på dessa utskott och till kamrarnas medlemsantal anse vi att första kammarens utskott bör bestå av 12 ledamöter och andra kammarens av 20. Ur sysselsättningssynpunkt bör en sådan reform, i all synnerhet därest den av oss föreslagna utbyggnaden av de ständiga utskotten genomföres, ej vara ägnad att inge betänkligheter. Då de tillfälliga utskotten icke i enlighet med det ursprungliga syftet blivit utredningsorgan, vilkas sammansättning helt skulle kunna anpassas efter förevarande ärenden, utan utvecklats till ständiga kammarutskott, vilka regelbundet tillsättas vid början av varje riksdag, har deras benämning kommit att strida mot deras 1

66 Av kamrarna vid 1938 år,s riksdag tillsatta enskilda utskott äro ej medräknade.

faktiska uppgifter. Vi föreslå därför att samtidigt med att antalet utskott minskas deras beteckning ändras till allmänna beredningsutskott. Om den föreslagna omorganisationen av de nuvarande tillfälliga utskotten genomföres, synes det oss angeläget att utskotten mer än hittills rekryteras också bland kammarledamöter med betydande erfarenhet av riksdagsarbetet. Därest de allmänna beredningsutskotten mer än de tillfälliga utskotten finge tillgodogöra sig den politiska kunnighet som finns representerad i kamrarna, skulle de bli av större värde både som en skola för yngre riksdagsmän och som beredningsorgan. Särskilt vilja vi understryka vikten av att riksdagsledamöter med tillräcklig riksdagserfarenhet sättas på ordförandeposterna. De tillfälliga utskottens ersättande med allmänna beredningsutskott kräver ändring av 36 § 3 mom. riksdagsordningen. För att kammare genom denna reform icke skall berövas möjligheten att tillsätta enskilda utskott bör denna utskottstyp grundlagsfästas genom ett tillägg till samma moment.

9. Motionärers närvaro i utskott. Vi ha under våra överläggningar även diskuterat frågan huruvida utskottsarbetet skulle kunna främjas, därest det uttryckligen föreskrevs att motionär hade rätt eller rent av skyldighet att på kallelse närvara i utskott, då detta behandlar hans motion. Vi anse att det kunde vara till nytta för utskottets arbete, om det på angivet sätt direkt från motionären kunda inhämta kompletterande upplysningar rörande motionen och dess syfte. Även för motionären borde en sådan kontakt med utskottet vara av ett visst värde. Det synes oss emellertid redan nu icke föreligga något hinder för utskottet att då det önskar upplysningar om en motion anmoda motionären eller motionärerna att infinna sig i utskottet. Under sådana förhållanden anse vi det icke nödvändigt att införa någon särskild bestämmelse om rätt eller skyldighet för motionär att närvara i utskott, då hans motion prövas. Praxis synes oss lämpligen böra få utveckla sig fritt utan särskilda bestämmelser. Vi vilja emellertid framhålla att redan nu förefintlig möjlighet i större utsträckning än hittills torde böra utnyttjas.

V. Arvoden och pensioner.

1. Riksdagsarvoden. Av statsmedel utbetalad ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande infördes i Sverige i samband med representationsreformen 1866. Enligt de bestämmelser som då antogos tillkommo emellertid arvoden blott andra kammarens ledamöter. De erhöllo ett efter en fyra månader lång riksdag avpassat arvode av högst 1 200 riksdaler. Arvodesbestämmelserna voro utformade på ett sådant sätt att ersättningen aldrig skulle överstiga 10 riksdaler för dag. Bortsett från ett 1891 gjort mindre tillägg kvarstodo dessa bestämmelser oförändrade till 1918. I samband med reformeringen av första kammaren utsträcktes de till att gälla även för denna k a m m a r e från 1909. År 1914 medgåvos riksdagens ledamöter två fria resor under riksdagstiden fram och åter mellan riksdagsorten och hemorten. 1918 skedde dels en av det försämrade penningvärdet betingad höjning av riksdagsmannaarvodet, dels en differentiering, enligt vilken ledamöter bosatta utanför riksdagsorten erhöllo ett högre arvode än de som bodde å denna ort. Till de förra utgick därefter ett arvode av 20 kronor per dag, dock högst 2 400 kronor per riksdag; till de senare fastställdes motsvarande belopp till 15 och 1 800 kronor. En ny höjning skedde 1921, då arvodet för riksdagsmän, som ej voro bosatta å riksdagsorten, fastställdes till 32 kronor per dag med ett sammanlagt högsta belopp av 4 500 kronor. För övriga riksdagsmän blevo motsvarande belopp 24 respektive 3 400 kronor. År 1933 utbrötos vissa detaljbestämmelser ur riksdagsordningen och infördes i en särskild stadga. Samtidigt sänktes ersättningsbeloppen till 3 000 kronor för å riksdagsorten bosatta riksdagsledamöter och till 4 000 kronor för övriga. Antalet fria resor ökades till fem i vardera riktningen. År 1941 överfördes också bestämmelserna om arvodets storlek från riksdagsordningen till en särskild stadga. Med frångående av tidigare fasta arvoden bestämdes ersättningsbeloppen nu till 750 respektive 1 000 kronor för månad utan angiven tidsbegränsning för arvodets utgående. Ersättning för resa till hemorten under riksdagstiden skulle utgå högst för det antal resor fram och åter, som motsvarade en resa var femtonde dag. År 1944—45 infördes bestämmelser, som givit riksdagens ledamöter rätt till fria resor 68

på landets järnvägar samt rätt att på det allmännas bekostnad även med annat färdmedel resa till och från riksdagen och, när arvode utgår, mellan riksdagsorten och hemorten. Under de senaste åren ha förslag framlagts till en omläggning av grunderna för riksdagsmannaarvodet. De ha dock icke lett till några ändringar. 1943 års utredning ville bl. a. på grund av det 1944 rådande allmänna lönestoppet icke föreslå en övergång till helt fasta arvoden, som måste sättas så höga att de kunde tillgodose kraven på rimlig ersättning även då riksdagsarbetet drog ut på tiden. Den föreslog i stället införande av en kombination av fasta och rörliga arvoden. Det fasta arvodet skulle få formen av ett årsarvode, som med lika belopp per månad skulle utbetalas under hela året. Därtill skulle komina ett rörligt arvode i form av dagtraktamente under den tid då riksdagen var samlad. De sakkunniga föreslogo ett fast årsarvode av 4 200 kronor, motsvarande 350 kronor i månaden, och ett dagarvode av fem kronor för å riksdagsorten bosatta ledamöter och 15 kronor för övriga ledamöter. I motioner vid 1946 års riksdag (1:102 av herr Anderson, Axel Ivar m. fl., 11:194 av herr Hagberg i Malmö m. fl.) föreslogs införande av ett fast och tillräckligt högt årsarvode, som — under förutsättning att riksdagssessionens början i enlighet med i motionen framfört förslag flyttades bakåt till den 1 december — under tiden 1/12—31/5 för i Stockholm bosatta ledamöter skulle utgå med 750 kronor och för övriga med 1 000 kronor per månad. Under återstoden av året skulle motsvarande belopp utgöra 250 respektive 350 kronor. I direktiven för 1947 års riksdagsarvodessakkunniga ålades utredningen att undersöka, huruvida en tillfredsställande lösning av de frågor den hade att pröva kunde vinnas genom en omläggning av nuvarande regler angående riksdagsarvodena på så sätt att ersättningen uppdelades i en arvodesoch en traktamentsdel. Utredningen framlade också olika alternativ till en sådan uppdelning av arvodet men framhöll att frågan icke borde »lösas annat än vid en sådan mera allsidig omprövning av ersättningens storlek, som är att förvänta i samband med den pågående utredningen om riksdagens arbetsformer». Vi finna för vår del många skäl tala för den kombination mellan fast arvode och rörligt traktamente som rekommenderades av 1943 års utredning och ifrågasattes i direktiven för 1947 års riksdagsarvodessakkunniga. En på så sätt utformad ersättning för riksdagsmannauppdraget synes oss vara ägnad att främja en önskvärd koncentration i riksdagsarbetet. Detta syfte torde emellertid än bättre tillgodoses, om arvodena göras helt fasta. Härtill kommer att ett system innefattande dagersättningar rimligtvis måste kombineras med en närvaroregistrering, som h u r den än utformas aldrig kan bli fullt rättvisande. Det kan nämligen icke utan vidare förutsättas att den som trägnast bevistar sammanträdena i utskott och 69

kamrar också nedlägger det största arbetet i riksdagen. Vi ha av dessa skäl funnit oss böra framlägga förslag till en övergång till helt fasta årsarvoden. Vid bestämmandet av riksdagsarvodenas storlek bör hänsyn tagas till flera faktorer. Under de senaste åren har en betydande försämring skett av penningvärdet. Vi vilja erinra om att indextalet år 1935 (i 1935 års serie) var 100. År 1941, då de nuvarande arvodesbeloppen fastställdes, var motsvarande tal 139. För närvarande är det 168. De anförda siffrorna visa bland annat att det månadsarvode av 1 000 kronor, som utgår till utanför Stockholm bosatta riksdagsledamöter, enligt penningvärdet 1941 motsvaras av 827 kronor. Utan att ersättningsbeloppet reducerats har sålunda under de sex senaste åren riksdagsarvodets faktiska värde nedgått med 17 procent. Vi anse oss också böra understryka att riksdagsarbetet främst på grund av sin omfattning blivit alltmera tidskrävande. Såsom vi redan i det föregående haft anledning framhålla kan enligt vår mening någon mera betydande förkortning av riksdagsarbetets längd icke påräknas. Arvodena böra avpassas under hänsynstagande till både den nämnda försämringen av penningvärdet och att sessionstidens längd i regel torde komma att bli sex till sju månader. Arvodesbeloppet bör vidare fastställas så att det utan att ge otillbörligt hög ersättning för en riksdag som underskrider sju månader dock icke omedelbart måste omregleras, därest sessionen skulle överskrida den som normal beräknade längden. Vi ha vid beräkningen av riksdagsarvodets storlek utgått från att detta bör omfatta ett årsarvode, som kan ge riksdagsledamöterna skälig ersättning för i samband med riksdagsuppdraget förlorad inkomst samt ersättning för de under själva sessionen med uppdraget förbundna extrautgifterna. I arvodesbeloppet skall med andra ord vara inräknade både ett fast årsarvode och dagtraktamente för de sex till sju månader som förutsättas bli normal längd för riksdagen. Vi ha efter prövning av olika alternativ beräknat det fasta arvodet efter ett årsarvode av 7 200 kronor och ett dagtraktamente av 10 kronor för stockholmare och 25 kronor för övriga. Arvodet skulle i så fall för å riksdagsorten bosatta ledamöter vid sju månaders riksdag bli (7 200 -f 2 100 = ) 9 300 kronor och för övriga (7 200 + 5 2 5 0 = ) 12 450 kronor. Det lägre arvodet kan lämpligen avrundas till 9 000 kronor och det högre till 12 000 kronor. Med hänsyn till den höjning av arvodena som vi av i det föregående redovisade orsaker föreslå synes det oss icke skäligt att för dem som komma att åtnjuta det högre arvodet ifrågasätta att en så stor del av beloppet som två tredjedelar göres skattefritt. I första hand bör den del som är att betrakta som traktamente göras skattefri för de riksdagsledamöter som ej äro bosatta i Stockholm, eller, enligt de grunder vi komma att föreslå, skola vara att jämställa med dessa. Det obligatoriska pensionsavdrag av 744 kronor, som enligt det förslag till självpensionering, som vi i det följande framlägga, kom70

mer enligt gällande regler också att undantagas från beskattning. Av 12 000-kronorsarvodet bör enligt dessa beräkningsgrunder (5 200 - j - 744 = ) 5 944 kronor få avdragas vid beskattning. Den skattefria delen av arvodet skulle sålunda reduceras från två tredjedelar till ungefärligen hälften. Vi föreslå att det beskattningsbara beloppet avrundas till exakt hälften av arvodet eller 6 000 kronor. För riksdagsledamöter, som ej uppbära ersättning under helt år, bör det skattefria beloppet reduceras så att det utgör hälften av det uppburna arvodet. Å riksdagsorten bosatta ledamöter ha enligt nuvarande regler att erlägga skatt för hela arvodet. Vi anse oss icke böra föreslå att dessa och övriga ledamöter, som enligt vårt förslag i arvodeshänseende skola jämställas med dem, få rätt till skatteavdrag enligt samma grunder som föreslås för övriga ledamöter. För ifrågavarande kategori bör dock utöver den avdragsgilla pensionsavgiften en mindre del, omkring 1 000 kronor, som kan beräknas motsvara med riksdagsuppdraget direkt förbundna utgifter, undandragas skatteplikten. Vi anse därför att av det föreslagna arvodet av 9 000 kronor 7 200 kronor, d. v. s. 80 procent, skall vara beskattningsbart. Uppbär riksdagsledamot ej arvode under hela året, skall det beskattningsbara beloppet utgöra 80 procent av den erhållna ersättningen. De ändrade beskattningsreglerna kräva jämkning av bestämmelserna i 33 § kommunalskattelagen. Även om den av oss föreslagna arvodesomläggningen innebär en avsevärd höjning jämfört med tidigare utgående ersättning för riksdagsmannauppdraget, te sig de föreslagna ersättningarna icke anmärkningsvärda jämförda med i flertalet andra länder utbetalade arvoden. I nedan angivna länder utgå arvodena med följande belopp: Land

Arvode

Anmärkning

Danmark

9120 dkr 11250 » 13 920 »

Inklusive 60 % dyrtidstillägg. Det lägsta beloppet utgår till ledamöter bosatta 0—20 km, det högsta till ledamöter bosatta mer än 75 km från Köpenhamns huvudbangård. Fria resor.

Finland 240 000 mark

Norge 9 500 nkr

Ledamöter bosatta mer än 30 km från Helsingfors huvudbangård erhålla under sessionstid utöver arvodet dagtraktamente av 150 mark för varje närvarodag. Fria resor på statens järnvägar. Arvodet beräknat efter en se&sionstid av 6 mån., vid längre session utgår ersättning i proportion till 6-månadersarvodet. Vid extra ordinarie session 45 nkr per dag. Fria resor.

Land Schweiz

Arvode dagtraktamente 35 francs

Anmärkning

1 Beseersättning.

Storbritannien

1 000 pund

Fria järnvägsresor till och från hemorten.

Nederländerna

20 gulden 6 000 »

F. K. (dagtraktamente). A. K. (årsarvode).

Belgien

180 000 francs 144 000 »

Deputeradekammaren. Senaten.

Förenta Staterna

12 500 dollars

Ersättning för expenser 2 000 dollars. Reseersättning. Till varje representant utgår 5 000 dollars, till varje senator 10 320 dollars för arvoden åt sekreterare. Fri postbefordran, fri telegraf och telefon för alla ledamöter.

Sovjetunionen

12 000 rubel

Fria resor. Utöver arvode utgår traktamente för varje sammanträdesdag.

I samband med frågan om riksdagsarvodenas storlek ha vi också upptagit det av 1947 års riksdagsarvodessakkunniga utredda spörsmålet om de grunder som skola vara avgörande för om en riksdagsman skall tillerkännas det högre eller det lägre arvodet. Enligt nu gällande regler är riksdagsmannens bosättning på eller utanför riksdagsorten avgörande i detta hänseende. Ordet »bosatt» har i denna bestämmelse tolkats så att inantalsskrivningsorten är att betrakta som vederbörandes bosättningsort. I fråga om den rätt till skatteavdrag med två tredjedelar av arvodesbeloppet som enligt 33 § kommunalskattelagen tillkommer bland andra den som för deltagande i riksdag å annan ort än där han varit bosatt uppburit arvode har ordet bosatt i flertalet fall tolkats på samma sätt. Numera anses emellertid att bosättningsbegreppet i nämnda lag bör tilläggas den innebörd det fått i folkbokföringsförordningen, d. v. s. att det syftar på den ort där vederbörande har sitt hem, ej på mantalsskrivningsorten, om denna är en annan. Bosättningsbegreppet i arvodesstadgan och i kommunalskattelagen kan sålunda i vissa fall få olika innebörd. 1947 års riksdagsarvodessakkunnigas förslag syftade bland annat till att undanröja denna motsättning. Beträffande frågan om reglerna för arvodesdifferentieringen föreslogo de sakkunniga införande av en uttrycklig föreskrift i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande att kyrkobokföringen i regel 72

skulle läggas till grund för denna differentiering. »Kyrkobokföringen skall nämligen», framhöllo de sakkunniga, »enligt folkbokföringsförordningen följa förändringarna i bosättningen, såvitt icke förutsättningar föreligga för tillämpning av någon av undantagsföreskrifterna i förordningens 14 §». Bestämmelser borde emellertid även infogas i syfte att från det högre arvodet undantaga de riksdagsledamöter som enligt denna regel skulle uppbära detta arvode men för vilka den materiella grunden härför saknades, d. v. s. ledamöter som utan att vara bosatta i Stockholm dock hade hemmet så nära huvudstaden att de utan hinder eller avsevärd olägenhet kunde vistas där under nattvilan, vidare även statsråd samt kommittéledamöter med flera, som hade fast bostad i Stockholm men jämlikt gällande regler (14 § 3 och 4 mom. folkbokföringsförordningen) vore kyrkobokförda å annan ort. De av nämnda sakkunniga föreslagna bestämmelserna skulle fogas som ett tillägg till 1 § stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Detta tillägg skulle erhålla följande lydelse: »Oavsett bestämmelsen i andra stycket» (den nu gällande regeln) »skall riksdagsman åtnjuta det lägre arvodesbeloppet, a) därest riksdagen sammanträder i Stockholm och riksdagsmannen är kyrkobokförd inom annan kommun å fastighet så belägen, att fullgörandet av riksdagsmannauppdraget ej kan anses medföra hinder eller avsevärd olägenhet för honom att regelbundet vistas därstädes under nattvilan, eller b) därest riksdagsmannen är att anse såsom bosatt å ort där riksdag hålles eller, om riksdagen sammanträder i Stockholm, å fastighet som angives under a), men riksdagsmannen av anledning, som omförmäles i 14 § 3 eller 4 mom. folkbokföringsförordningen, är kyrkobokförd å annan ort.» Beträffande tillämpningen av undantagsstadgandet för sådana ledamöter som äro kyrkobokförda inom annan kommun än Stockholm å fastighet så belägen att fullgörandet av riksdagsmannauppdraget ej kan anses medföra hinder eller avsevärd olägenhet för honom att regelbundet vistas därstädes under nattvilan, framhöllo de sakkunniga att utanför stadsgränsen belägna orter i kommunikationshänseende i vissa fall till och med äro bättre ställda än områden inom nämnda gräns. De anförde vidare bland annat: »En på marken utlagd gränslinje för vad som ur den synpunkt, varom här ar fråga, lämpligen kan betecknas Stor-Stockholm skulle icke följa kommunindelningen utan göra långa utbuktningar längs de radiärt från staden utgående kommumkationslederna och djupa inskärningar i områdena mellan dessa leder Belägenheten i förhållande till en sådan gränslinje av den fastighet, på vilken riksdagsmannen är kyrkobokförd eller bosatt, bör enligt de sakkunnigas mening vara avgörande för rätten till det högre eller lägre riksdagsarvodet. Ligger fasti-heten utanför det område, som inramas av den tänkta linjen, bör riksdagsmannen så73

ledes äga rätt till det högre arvodet även om han i verkligheten bor där under riksdagspcriodcn och alltså icke behöver vidkännas särskild kostnad för logi närmare staden. Ligger fastigheten inom nämnda område, bör riksdagsmannen ej äga rätt till det högre arvodet, även om han på grund av personliga förhållanden, såsom invaliditet c. d., är nödd att under riksdagsperioden lämna sitt hem och tillbringa nattvilan i Stockholm. De sakkunniga utgå nämligen från att för två eller flera riksdagsmän, som bo på samma ort, alltid böra gälla samma bestämmelser i nu ifrågavarande hänseende. Det är givet, att en sådan gränslinje, hur den än i övrigt tankes utlagd, måste uppdragas på ett schematiskt sätt och att densamma sålunda icke kan tillgodosekravet på full rättvisa mellan dem som bo nära gränsen men på ömse sidor om densamma. Detta är att betrakta såsom en naturlig följd av det schablonmässiga sätt, varpå riksdagsarvodet differentierats. I stor utsträckning måste överlåtas åt tillämpningen att vid bedömningen av de särskilda fallen avgöra var gränsen skall gå. Den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen innebär, att riksdagsman skall åtnjuta det lägre arvodet om fastigheten är så belägen, att fullgörandet av riksdagsmannauppdraget ej kan anses medföra hinder eller avsevärd olägenhet för honom att regelbundet vistas därstädes under nattvilan. Emellertid ha de sakkunniga ansett sig böra till ledning för tillämpningen här namngiva de kommuner, inom vilka fastigheten enligt de sakkunnigas uppfattning bör vara belägen för att allenast det lägre arvodet skall kunna ifrågakomma. Dessa kommuner äro Sundbyberg, Solna, Lovö, Lidingö och Nacka samt Hammarby, Vallentuna, Fresta, Ed, Sollentuna, Järfälla, Spånga, Hässelby villastad, Danderyd, Stocksund, Djursholm, Täby, Östra Byd, Saltsjöbaden, Boo, Gustavsberg, Tyresö, Huddinge, Botkyrka, Salem, Västertälje, Södertälje, Östertälj e och Grödinge. Vid denna uppräkning ha de sakkunniga medtagit kommuner, inom vilka förekomma orter, som kunna räknas till Stockholms förorter. Vilka kommuner som böra medtagas är en bedömningsfråga. Övervägande skäl ha ansetts tala för att området för det lägre arvodet erhåller en förhållandevis snäv begränsning, och förteckningen har från denna utgångspunkt uppgjorts med häsyn till nuvarande kommunikationer. Ändrade kommunikationsförhållanden kunna givetvis medföra, att jämväl fastighet som ej tillhör de förtecknade kommunerna framdeles bör likställas med fastighet i Stockholm.» Biksdagsarvodessakkunniga

föreslogo även a t t r ä t t e n till

skatteavdrag

u t t r y c k l i g e n skulle k n y t a s till den o m s t ä n d i g h e t e n a t t r i k s d a g s m a n n e n åtnjutit det högre arvodet. Vi a n s l u t a oss i h u v u d s a k till r i k s d a g s a r v o d e s s a k k u n n i g a s förslag beträff a n d e r e g l e r n a för d i f f e r e n t i e r i n g e n av r i k s d a g s a r v o d e n a . Vi h a visserligen ö v e r v ä g t m ö j l i g h e t e r n a av att efter d a n s k förbild (jfr t a b e l l e n o v a n sid. 71) ytterligare differentiera arvodena. Trots att ur rättvisesynpunkt därigenom v i s s a f ö r d e l a r t o r d e k u n n a u p p n å s , h a vi e m e l l e r t i d icke a n s e t t oss k u n n a föreslå en s å d a n u t f o r m n i n g av a r v o d e s b e s t ä m m e l s e r n a . R e d a n d e n n u v a r a n d e u p p d e l n i n g e n av a r v o d e s b e l o p p e n i t v å k a t e g o r i e r k o m m e r vid tilll ä m p n i n g e n av de f ö r e s l a g n a r e g l e r n a a t t vålla vissa s v å r i g h e t e r . Vid e n y t t e r l i g a r e differentiering av a r v o d e n a s k u l l e d e s s a s v å r i g h e t e r bli ä n n u större.

Den föreslagna omläggningen av grunderna för ersättningen för riksdagsmannauppdragets fullgörande nödvändiggör flera ändringar i de nu gällande arvodesbestämmelserna. Utöver de av sessionstidens omläggning, de ändrade ersättningsbeloppen och införandet av ett fast årsarvode direkt betingade ändringarna äro dessa följande. Arvode bör utgå från och med den dag då riksdagsman, sedan hans fullmakt granskats och godkänts i den ordning som 32 § riksdagsordningen föreskriver, tager plats i riksdagen till och med den dag då uppdraget upphör. Reglerna måste även ändras för riksdagsarvodets differentiering, som i den av oss föreslagna formen skiljer sig från riksdagsarvodessakkunnigas förslag främst därigenom att det lägre arvodet föreslås knutet till faktisk bosättning å riksdagsorten eller dess närmaste omgivningar, icke till Stockholm med i det föregående angivna förorter. Omläggningen av grunderna för riksdagsarvodet synes oss vidare kräva en skärpning av de nu gällande reglerna för avdrag från arvodet för sådan riksdagsledamot som blir förhindrad att deltaga i riksdagsgöromålen. Den nuvarande bestämmelsen att ledamot för tid, varmed frånvaron i en följd överstiger 30 dagar, skall vidkännas avdrag å arvodet med en fjärdedel av vad eljest skolat för samma tid utgå, bör kompletteras med ett stadgande att då ett år förflutit sedan riksdagsman sist deltog i riksdagsarbetet skall han, intill dess han åter intager sin plats i riksdagen, icke erhålla något arvode. Införandet av ett fast årsarvode bör enligt vår mening också följas av ändrade regler för ersättning till ledamot och suppleant i utrikesnämnden, som deltager i sammanträde med nämnden under tid då riksdagen ej är samlad. För närvarande utgår till den som är bosatt å nämndens sammanträdesort traktamente med 25 kronor och till övriga med 50 kronor lör sammanträde. Då det differentierade arvodet enligt vårt förslag skall utgå under hela året, även när riksdagen icke är samlad, synes det oss icke finnas anledning att differentiera också nämnda traktamente. Vi föreslå därför att detta till alla deltagande ledamöter och suppleanter skall utgå med samma belopp. Detta bör med hänsyn till att riksdagsarvodet skall utgå under hela året icke sättas högre än till 25 kronor. I detta sammanhang vilja vi även framhålla att den av oss föreslagna omläggningen av arvodesbestämmelserna bör följas av en efter de nya arvodesbeloppen avpassad jämkning av ersättningsbestämmelserna i instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken. Storleken av ersättningen till dessa revisorer synes oss emellertid böra göras beroende av det resultat till vilket den pågående utredningen rörande riksdagens revisorer kan komma att leda. Vi ha därför icke framlagt något förslag på denna punkt. Beträffande utbetalningsreglerna föreslå vi att dessa skola stadga att 75

arvodena, liksom även representationsbidragen till kamrarnas talmän, skola utbetalas med lika belopp för månad i den ordning som kanslideputerade bestämma. Tillämpningen av arvodesbestämmelserna skall liksom hittills ankomma på kanslideputerade. Vi vilja framhålla att vid bestämmelsernas tillämpning uppgiften att avgöra vilka av de i riksdagsortens närhet kyrkobokförda riksdagsledamöterna som skola erhålla det högre och vilka som skola uppbära det lägre arvodet vid ett genomförande av de av oss föreslagna reglerna för arvodesdiffentieringen blir av särskild vikt. Det kommer också att åvila kanslideputerade att avgöra de fall som avses i 14 § 3 och 4 mom. folkbokföringsförordningen. Vi förutsätta, liksom riksdagsarvodessakkunniga, att kanslideputerade i tveksamma fall komma att rådgöra med experter på folkbokföringens område.

2. Riksdagspensioner. I samband med införandet av pensionsrätt för riksdagens ledamöter uttalade sig 1947 års riksdag i princip för en obligatorisk självpensionering, innebärande att avgifterna ungefärligen skulle täcka pensionerna. I sitt utlåtande nr 26 framhöll konstitutionsutskottet att ett sådant system icke omedelbart kunde genomföras. »Det måste», framhöll utskottet vidare, »för det första dröja en avsevärd tid innan det kan börja verka. För det andra medge de hittillsvarande alltför knappa arvodena icke tillräckligt stora avdrag. Som stöd för sin uppfattning, att arvodena varit och alltjämt äro för låga, får utskottet åberopa bland annat uttalanden i det betänkande, som avgivits av 1947 års riksdagsarvodessakkunniga. Av dessa skäl bör därför som en provisorisk anordning nu beslutas, att staten under en övergångstid träder emellan och svarar för en väsentlig del av de belopp, vilka såsom ett slags uppskjutet arvode skäligen bör utbetalas i form av pensioner åt avgående riksdagsledamöter.» Därest riksdagsarvodena omläggas i enlighet med vad vi i det föregående ha föreslagit, kommer anledning att saknas att utbetala det uppskjutna arvode som de nuvarande pensionerna enligt 1947 års konstitutionsutskott utgöra. I stället skapas sådana förutsättningar för den obligatoriska självpensioneringsprincipens förverkligande som saknades vid riksdagspensionernas införande. Vi ha därför ansett oss böra framlägga förslag till införande av obligatorisk självpensionering av riksdagens ledamöter. Vid vår prövning av denna fråga ha vi i princip ansett det vara .önskvärt att riksdagsledamöterna vid införande av ett pensioneringssystem, enligt vilket avgifterna helt täcka pensionsbeloppen, efter uppnådd pensionsålder erhålla ersättningar som helt motsvara de gjorda inbetalningarna, oavsett deras antal. Ur principiell synpunkt kunde det också vara 76

tilltalande om pensionsavgifter icke i något fall behövde inbetalas under år som icke tagas i beräkning för bestämmandet av pensionernas belopp. Det har emellertid visat sig att ett sådant system är förbundet med betydande olägenheter. Bland annat måste det leda till att avgifterna bli ej oväsentligt högre. Vi föreslå därför grunder som i berörda hänseenden innebära ett mellanting mellan nämnda principer och nu gällande regler. Pensionsavgifter skola enligt vårt förslag inbetalas under hela den tid riksdagsmannauppdraget innehaves. Då såsom nämnt pensioneringssystemet skulle bygga på avgifter, som helt täcka pensionskostnaderna, ha vi samtidigt ansett oss böra föreslå en sänkning av kravet på antalet riksdagsår för rätt till pension (nu åtta år) till fyra år. I samband härmed bör, för att pensionen vid lågt antal riksdagsår ej skall bli alltför liten, sättet för avkortning av pensionsbeloppet jämkas så att pensionen kommer att avkortas med 1/20 för varje år, som fattas i 20. Om såsom vi förutsätta det av 1947 års riksdag beslutade beloppet för hel pension (3 636 kronor) bibehålles, blir den för varje felande riksdagsår uppkommande pehsionsminskningen 181 kronor 80 öre. Detta belopp bör lämpligen avrundas till 180 kronor. Avgiftsberäkningarna ha grundat sig på en undersökning av åldern för inträde i riksdagen och av antalet fullgjorda riksdagsår för 84 riksdagsledamöter, födda åren 1877—1883. Nämnas må att den genomsnittliga inIrädesåldern för dessa (43,7 år) mycket väl överensstämmer med motsvarande ålder för den nuvarande uppsättningen riksdagsmän (43,8 å r ) . För att erhålla en uppfattning om kvarstående i riksdagsarbetet efter uppnående av 65 års ålder har en beräkning gjorts av den genomsnittliga avgångsåldern för de 46 riksdagsmän, födda åren 1867—1870, vilka kvarstått i riksdagen efter nämnda ålder. Medelavgångsåldern för dessa har befunnits utgöra 69,0 år. Vid avgiftsberäkningarna har hänsyn ej tagits till den omständigheten att i vissa, i det följande angivna undantagsfall inbetalade pensionsavgifter efter prövning av fullmäktige i riksgäldskontoret skola kunna återbetalas eller pension skall kunna börja utgå vid tidigare ålder än 65 år. Ej heller har vid avgiftsberäkningen inlagts något belopp för täckande av förvaltningskostnader. Vid avgiftsberäkningarna ha tillämpats en räntefot av 3 procent och dödlighetstabellen B 32 (se S.O.U. 1932:4). Dessa beräkningar ha givit följande resultat (för att belysa h u r u vissa ändringar i pensionsbestämmelserna inverka på avgiftsbeloppet, ha avgifter beräknats jämväl enligt några andra alternativ än det av oss förordade). Om för att erhålla pension kräves att före 65 års ålder minst fyra riksdagar bevistats, blir den årliga avgiften 744 kronor vid avgiftsbetalning under hela riksdagstiden och 780 kronor vid avgiftsbetalning allenast till 65 års ålder. Skulle även de riksdagsmän som ej före 65 års ålder bevistat 77

minst fyra riksdagar erhålla valuta för erlagda avgifter, bleve motsvarande årsavgifter respektive 780 och 816 kronor. Om i stället, såsom de år 1947 beslutade bestämmelserna stadga, för pension skulle fordras minst 8 riksdagsår fullgjorda före 65 års ålder, kunde årsavgiften sänkas till 588 kronor vid avgiftsbetalning under hela riksdagstiden och till 624 kronor, om avgiftsbetalningen avbrytes vid 65 års ålder. Avgiftsbeloppen ha jämkats till med tolv delbara tal. Vi föreslå att självpensioneringen utformas enligt följande grunder: 1) Pensionsavgift skall obligatoriskt erläggas av varje riksdagsledamot under hela den tid uppdraget innehaves. Avgiften föreslås utgöra 744 kronor per år och skall, såsom sker enligt gällande bestämmelser, uttagas i form av avdrag på riksdagsarvodet. 2) Pension skall utgå till den som t. o. m. det år han fyllt 65 år i minst fyra år varit ledamot av riksdagen. Pensionen skall utbetalas från och med dagen efter den då riksdagsarvodet upphört att utgå, dock tidigast från och med månaden efter den då 65 års ålder uppnåtts. I särskilt ömmande fall (vid sjukdom eller då annan särskild omständighet föreligger) böra emellertid riksgäldsfullmäktige efter särskild framställning därom kunna medge undantag från dessa bestämmelser. Dessa undantag skola möjliggöra att avgången riksdagsman, som på grund av någon av angivna omständigheter är i särskilt behov därav, med skäligt belopp får pension redan innan den föreskrivna åldern uppnåtts, eller att avgången riksdagsman, som före 65 års ålder ej vidkänts pensionsavdrag för minst fyra år, såsom understöd helt eller delvis återfår det belopp han inbetalat. Vi förutsätta dock att dylika undantag från pensionsbestämmelserna skola bli synnerligen sällsynta. 3) Hel pension, 3 636 kronor, skall utgå till den som vid 65 års ålder i minst 20 år varit riksdagsman. Är antalet riksdagsår mindre än 20, skall det för hel pension gällande beloppet minskas med 180 kronor för varje felande år. 4) Med hänsyn till att pensionen helt skall täckas av inbetalade avgifter, skall någon reduktion av pensionen på grund av andra samtidigt uppburna pensionsförmåner icke äga r u m . Genomförandet av självpensioneringsprincipen bör även föranleda ett upphävande av de hittillsvarande föreskrifterna om inskränkning av pensionsrätten för riksdagsman som dömts för brott m. m. 5) De nya reglerna skola tillämpas på alla riksdagsmän som i fyra år inbetalat pensionsavgift enligt här föreslagna grunder. 6) I övrigt skola nu gällande grunder för riksdagsmannapensioneringen tillämpas. Förslag till ändrad lydelse av stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande är fogat till betänkandet. 78

Den nya arvodesstadgans ikraftträdande. Den föreslagna övergången till årsarvode ingår som ett icke oväsentligt led i vårt förslag till revision av riksdagens arbetsformer. Med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden ha vi emellertid ansett det undandra sig vårt bedömande från vilken tidpunkt de nya bestämmelserna böra träda i kraft. Denna fråga synes oss böra bedömas av Kungl. Maj :t och riksdagen.

Författningstexter.

I de under de olika paragraferna intagna noterna ha följande förkortningar använts: BF = regeringsformen. RO = riksdagsordningen. ReglF = reglementariska föreskrifter för riksdagen. OSt = ordningsstadga för första, resp. andra kammaren. RSt = riksdagsstadga (enligt utredningens nedan intagna utkast).

Förslag till ändringar i regeringsformen. Xnvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§ 49.

§49.

1 :o. Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden, som gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter riksdagen. Den fördelas i två kamrar, vilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor lika behörighet och myndighet; skolande riksdagen i kraft av denna grundlag sammankomma till lagtima möte varje år den 10 januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock obetaget att, emellan laglima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.

1 :o. Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden, som gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter riksdagen. Den fördelas i två kamrar, vilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna äga i alla frågor lika behörighet och myndighet; skolande riksdagen i kraft av denna grundlag sammankomma varje år den 10 januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. Om rätt för Konungen elter visst antal av vardera kammarens ledamöter att vinna riksdagens inkallande under tid, då riksdagen ej är samlad, stadgas i § 2 riksdagsordningen. Om sammankallande av riksdagen i vissa särskilda fall gäller vad i 91, 92, 93 och 94 §§ finnes därom stadgat.

Hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranlett riksdagens sammankallande eller av Konungen eljest för densamma framlägges, så ock vad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

2:o. Skulle med hänsyn till något ärendes särskilda vikt och beskaffenhet prövas nödigt, att före dess avgörande folkets mening inhämtas, må Konungen och riksdagen genom samfällt stiftad lag förordna, att allmän folkomröstning skall anställas. I lagen bestämmes, vilken eller vilka frågor skola genom omröstningen besvaras, så ock tid och sätt för densamma. Bätt att deltaga i omröstningen till<S0

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

kommer en var, som är röstberättigad vid val till riksdagens andra kammare. Efter omröstningen behandlas ärendet i grundlagsenlig ordning. Se sid. 28 ff. — I lagrummet upptagna bestämmelser om urtima riksdag föreslås skola utså Enar utrymme enligt forslaget ej heller finnes för begreppet lagtima riksdag ha orden »Ull i S f i Tl%$ P**}**1}* l d r föreslagna lagtexten, i l i i k L bloTt Tnförtf hänVi^ningar Ul de i RO § 2 enligt forslaget upptagna bestämmelserna om inkallande av riksdagen under tid då den gej ar samlad, samt till sådan riksdag, som sammankallas jämlikt RF §T91—94 De före * w Ä " B 1 " ™ o™ d ? årliga riksdagarnas sessioner ochJ ferier ha intagits i RO § T — Angående uttrycket »lagtima riksdag» i vissa andra författningar jfr sid. 31.

§51.

§ 51. I de fall, då Konungen eller regenten I de fall, då regenten eller statsrådet eller statsrådet sammankallar riksdaenligt denna regeringsform sammangen, fastställes tiden för dess sammankallar riksdagen, fastställes tiden för träde tidigast till dagen efter den, då dess sammanträde tidigast till dagen kallelsen blivit uti allmänna tidningarefter den, då kallelsen blivit uti allna kungjord, och sist till tjugonde damänna tidningarna kungjord, och sist gen efter samma dag. till tjugonde dagen efter samma dag. Förevarande lagrum kommer efter den föreslagna ändringen blott att avse sådan riksri™ <=nm sammankallas med stöd av RF §§ 91-94. Om inkallande i övriga fal l a v den årlfga H k s d a g Ä t ^ då den ej ar samlad, stadgas i RO § 2 i dess föreslagna nya lydelse. riKsaagen a tid,

§53.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.

Varje riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, tre lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas. Vardera kammaren skall ock tillsätta ett allmänt beredningsutskott. Å riksdag, som sammanträder efter upplösning, varom i § 109 stadgas, skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för beredning av därvid förekommande ärenden.

A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för beredning av därvid förekommande ärenden.

Se sid. 30 f. — I lagrummet ha vidtagits de ändringar, som föranledas av förslagen om -.vsknf Saårä a /er U P r ftf ^fn 1 r Uti - nCn K ^ V ™ förändringar i utskottsorganisationen! A r i f f i g , Tom sam! mantrader efter upp osningsbeslut, s. k. vaderiksdag, torde ej flera utskott böra tillsättas än som Ä ASJ°r b e r e / i n i n g av därvid förekommande ärenden. Stadgande av sådan inneböS har u n T tagits i lagrummets andra stycke i dess föreslagna nya lydelse. »«»•« «me»ora nai upp-

§ o». §58. För varje lagtima riksdag late KoFör varje riksdag late Konungen nungen uppvisa statsverkets tillstånd i uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess alla dess delar, till inkomster och ut- delar, till inkomster och utgifter, fordgifter, fordringar och skulder. Skulle ringar och skulder. Skulle genom trakgenom traktater med främmande maktater med främmande makter några ter några medel riket till flyta, skall för medel riket tillflyta, skall för dem p å dem på lika sätt redovisas. lika sätt redovisas. dai^seTö 6m?f • * . F § &' angående framläggande av statsverksproposition vid s. k. vaderiksc K oag, se RO § 34 i dess föreslagna ändrade lydelse.

6 — 72899

Nuvarande §63.

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§63.

l : o . Varje riksdag skall, efter förslag 1 :o. Varje lagtima riksdag skall, efter av Konungen, i den ordning, som gälförslag av Konungen, i den ordning, ler för riksstatens reglerande, antaga som gäller för riksstatens reglerande, beredskapsstat för försvarsväsendet, antaga beredskapsstat för försvarsväupptagande de särskilda anslag, som sendet, upptagande de särskilda anslag, vid krigsfara eller krig, vari riket besom vid krigsfara eller krig, vari riket finner sig, erfordras för upprätthållanbefinner sig, erfordras för upprätthålde av dess fred och oberoende. Riksdalande av dess fred och oberoende. Biksgen må därvid bestämma, att anslag ej dagen må därvid bestämma, att anslag får tagas i anspråk, förrän riksdagskalej får tagas i anspråk, förrän riksdagslelse utfärdats. kallelse utfärdats. Under tid, då riksdag ej är samlad, Under tid, då riksdag ej är samlad, eller inom tio dagar från det riksdagen eller inom tio dagar från dess öppnansammankommit må Konungen efter de må Konungen efter rådplägning med rådplägning med utrikesnämnden fastutrikesnämnden fastställa förskottsstat, ställa förskottsstat, upptagande anslag, upptagande anslag, som uppförts å besom uppförts å beredskapsstalen. redskapsstaten. Förskottsstaten gäller, där ej annat Förskottsstaten gäller, där ej annat av riksdagen beslutes, till och med tretav riksdagen beslutes, till och med tionde dagen från det riksdagen samtrettionde dagen från riksdagens öppmankommit. nande. 2:o. Riksdagen må i den ordning, som i mom. 1 sägs, antaga allmän beredskapsstat, upptagande de anslag, som kunna erfordras vid ekonomisk kris eller annat nödläge; och äger riksdagen därvid fastställa den ordning, i vilken Konungen må förfoga över de i beredskapsstaten uppförda anslagen. Angående »lagtima riksdag» jfr anm. under RF § 49. — Enär öppnande av riksdag enligt utredn i n g s " ö r s l agt f f i t t skall kunna ske en gång varje år - det bortses härvid från den s. k. vadeS d å g e n - h a orden »från riksdagens öppnande» ersatts av orden »från d r t n k f g e n » ^ n kommit» Jfr anm. under RO § 67. — Att de för närvarande i RF § 63 stadgade tidsfristerna i förTommande fali - d. v. s vid riksdagens sammanträdande i januari - genom andringen komma att minskas med en eller annan dag synes icke innebära någon olagenhet.

§ 72.

§ 72.

Riksbanken förbliver under riksdagens garanti samt förvaltas av därtill förordnade fullmäktige, efter av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Fullmäktige för riksbanken skola vara sju, av vilka Konungen för tre år i sänder förordnar en jämte en suppleant och de övriga sex jämte tre suppleanter väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen sägs. Den av Konungen förordnade ordinarie ledamoten vare fullmäktiges ordförande, men må ej utöva annan befattning inom riksbankens styrelse. Fullmäktig, som av riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från sin befattning. De av Konungen för fullmäktig eller suppleant meddelade förordnanden må återkallas, när Konungen så prövar skäligt. Fullmäktige utse inom sig en förste deputerad att vara chef för riksbanken samt inom eller utom sig en suppleant för honom att med fullmäktigs rätt och ansvar vid inträffande förfall träda i hans ställe. Riksbanken allena äger rätt att utgiRiksbanken allena äger rätt att utva sedlar, som för mynt i riket må ergiva sedlar, som för mynt i riket ma kännas. Dessa sedlar skola, vid anförderkännas. Dessa sedlar skola, vid an82

Nuvarande

lydelse.

ran, inlösas av banken med guld efter deras lydelse; dock att undantag härifrån, där sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må för viss tid medgivas av Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är samlad, av Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande skall, därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Föreslagen

lydelse.

fordran, inlösas av banken med guld efter deras lydelse; dock att undantag härifrån, där sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må för viss tid medgivas av Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen ej är samlad, av Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret. Har Konungen lämnat dylikt medgivande å tid, då riksdagen ej är samlad, skall medgivandet, därest detsamma icke varder av riksdagen gillat inom tjugu dagar från det riksdagen sammankommit, efter utgången av nämnda tid u p p h ö r a att lända till efterrättelse.

Enhgt forslaget till ändrad lydelse av RO § 2 skall den årligen sammanträdande riksdagen avslutas sista helgfria dag före nästföljande riksdags början. Med anledning härav föreslås uttrycket »mellan riksdagarna» i förevarande lagrum — liksom i övriga lagrum, där uttrycket förekommer, — ersatt av uttrycket »å (under) tid, då riksdagen ej är samlad». Sistnämnda uttryck synes även kunna avse den tid som förflyter mellan ett upplösningsbeslut och tidpunkten för den s. k. vaderiksdagens sammanträde. Sådant av Konungen lämnat medgivande, som avses i sista stycket, bör prövas av riksdag som närmast därefter samlas, t. ex. vid höstsession, om medgivandet lämnats under ferierna. — Enligt ett av 1946 års riksdag såsom vilande antaget förslag till ändring av RF § 72 skall de av riksdagen valda suppleanternas antal ökas till sex och den fullmäktig,^ som utses att vara chef för riksbanken, ej vidare betecknas »förste deputerad». Jfr RO § 73

§ 81.

§ 81.

Denna regeringsform samt rikets övDenna regeringsform samt rikets övriga grundlagar kunna icke ändras elriga grundlagar kunna icke ändras eller upphävas, utan genom Konungens ler upphävas, utan genom Konungens och två lagtima riksdagars beslut. och två riksdagars beslut. Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen, därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt förslag, förrän riksdagen åtskilts, låta sålunda beslutad grundlagsändring genom allmän kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen ett inom densamma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets tankar i ämnet och late, där Han till förslaget samtycker, det tillkännagiva genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner. Jfr anm. under RF § 49.

§ 88.

§ 88.

Med förklaring över civil- och kriminal- samt kyrkolag förhålles som med sådan lags stiftande. De förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågning-

Med förklaring över civil- och kriminal- samt kyrkolag förhålles som med sådan lags stiftande. De förklaringar, som, till svar på inkomna för83

Nuvarande

lydelse.

ar om lagens rätta mening, Konungen genom Dess högsta domstol emellan riksdagarna giver, kunna ogillas av först därefter sammanträdande riksdag, så ock, om förklaring angår ämne, som till kyrkolag hörer, av det allmänna kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles, och må dylika förklaringar, där de sålunda ogillade blivit, ej längre gälla eller av domstolarna iakttagas och åberopas.

Föreslagen

lydelse.

frågningar om lagens rätta mening, Konungen genom Dess högsta domstol giver under tid, då riksdagen ej är samlad, kunna ogillas senast av den riksdag som nästfoljande år samlas, så ock, om förklaring angår ämne, som till kyrkolag hörer, av det allmänna kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles, och må dylika förklaringar, där de sålunda ogillade blivit, ej längre gälla eller av domstolarna iakttagas och åberopas.

Jfr anm under RF § 72. — Om högsta domstolens lagförklaringar, vilka numera icke förekomma praktiken, får riksdagen kännedom genom justitieombudsmannensårligen avlämnade ämbetsredogörelse. Därest riksdagen på annat sätt skulle erhålla kunskap om dylik förklaring, skulle det emellertid te sig egendomligt om riksdagen skulle vara betagen ratt att ogilla forWaringen r e ^ n samma år? den meddelats. På grund härav föreslås ordet »senast» insatt i lagtexten.

§97.

§97. Justitieombudsmannen och militieombudsmannen väljas för tid och på sätt riksdagsordningen stadgar; och bör samtidigt för en var av dem utses en ställföreträdare av de egenskaper, som hos ombudsmannen erfordras, att i dennes ställe utöva ämbetet i de fall instruktionen angiver.

Justitieombudsmannen och militieombudsmannen väljas å lagtima riksdag för tid och på sätt riksdagsordningen stadgar; och bör därvid jämväl för en var av dem utses en ställföreträdare av de egenskaper, som hos ombudsmannen erfordras, att i dennes ställe utöva ämbetet i de fall instruktionen angiver. Skulle ombudsman eller ställföreträdare ej längre åtnjuta riksdagens fortroende, må riksdagen, på hemställan av det utskott som granskat hans ämbetsförvaltning, entlediga honom utan avbidan å utgången av den tid för vilken han blivit vald. Jfr anm. under RF § 49. I samband med borttagandet av orden »å lagtima riksdag» har en mindre jämkning av lagrummets ordalydelse vidtagits.

§98. I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen avsäger sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans ämbete eljest bliver ledigt, övertage ställföreträdaren omedelbart ämbetet; och skall, om lagtima riksdag är församlad, denna samt, om så icke är fallet, närmast därefter sammanträdande lagtima riksdag förrätta nytt val av ombudsman. Skulle ställföreträdare avsäga sig det erhållna förtroendet eller har han övertagit ombudsmansämbetet eller bliver eljest hans befattning ledig, äge nytt val av ställföreträdare rum, varvid iakttages att, om sådant val erfordras under det lagtima riksdag ej

§ 98. I händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen avsäger sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans ämbete eljest bliver ledigt, övertage ställföreträdaren omedelbart ämbetet; och skall riksdagen därefter så snart ske kan förrätta nytt val av ombudsman. Skulle ställföreträdare avsäga sig det erhållna förtroendet eller h a r han övertagit ombudsmansämbetet eller bliver eljest hans befattning ledig, äge nytt val av ställföreträdare rum, varvid iakttages att, om sådant val erfordras under tid, då riksdagen ej är samlad, riksdagens rätt härutinnan utövas genom de av riksdagen val-

Nuvarande

lydelse.

är församlad, riksdagens rätt härutinnan utövas genom de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Föreslagen

lydelse.

de fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Jfr anm. under RF § 72. I samband med borttagandet av ordet »lagtima» ha vissa smärre omredigeringar vidtagits. Nytt val av ombudsman bör företagas så snart riksdagen efter ledighetens inträffande samlas, resp. i förekommande fall av nästföljande riksdag. Däremot avses ej att riksdagen skall särskilt inkallas för att förrätta sådant val.

§ 100. Justitieombudsmannen och militieombudsmannen åligge, att, var för sig, till varje lagtima riksdag avlämna redogörelse för förvaltningen av de dem förtrodda ämbeten samt däruti, en var med avseende på det område, som genom 96 § är bestämt för hans ämbetsutövning, utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas och författningarnas brister och uppgiva förslag till deras förbättring.

§100. Justitieombudsmannen och militieombudsmannen åligge, att, var för sig, till riksdagen avlämna årlig redogörelse för förvaltningen av de dem förtrodda ämbeten samt däruti, en var med avseende på det område, som genom 96 § är bestämt för hans ämbetsutövning, utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas och författningarnas brister och uppgiva förslag till deras förbättring.

Jfr anm. under RF § 49.

§ 103. Lagtima riksdag skall vart fjärde år, på sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa av dem, utan bevisligen begångna fel och brott, varom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några av högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter skola anses vara ifrån riksdagens förtroende uteslutna, blive han eller de därefter av Konungen, hos vilken riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt avsked skilde. Dock tillägge Konungen honom eller dem vardera en årlig pension till lönens halva belopp.

§103. Riksdagen skall vart fjärde år, på sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa av dem, utan bevisligen begångna fel och brott, varom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några av högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter skola anses vara ifrån riksdagens förtroende uteslutna, blive han eller de därefter av Konungen, hos vilken riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt avsked skilde. Dock tillägge Konungen honom eller dem vardera en årlig pension till lönens halva belopp.

Jfr anm. under RF § 49.

§ 105. Lagtima riksdags konstitutionsutskott åligger att älska de protokoll, som uti

§ 105. Konstitutionsutskottet åligger att äska de protokoll, som uti statsrådet blivit 85

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

förda. Sådant särskilt protokoll som i statsrådet blivit förda. Sådant särskilt 9 § sägs må dock äskas allenast i vad protokoll som i 9 § sägs må dock äskas angår visst av utskottet uppgivet mål. allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konung- Sker det, pröve Konungen, huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller en, huruvida, med hänsyn till rikets säandra av förhållandet till främmande kerhet eller andra av förhållandet till makt betingade, synnerligen viktiga främmande makt betingade, synnerliskäl, hinder möter för protokollets övergen viktiga skäl, hinder möter för prolämnande till utskottet. Ej må prototokollets överlämnande till utskottet. Ej kollet vägras, utan att utrikesnämnden må protokollet vägras, utan att utrikeserhållit tillfälle att yttra sig i ämnet. nämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet. Protokoll i kommandomål må kunna fordras endast i det som rörer allmänt kända och av utskottet uppgivna händelser. Jfr anm. under RF § 49.

§108.

§ 108.

Lagtima riksdag skall vart fjärde år, på sätt i riksdagsordningen sägs, förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att jämte justitieombudsmannen, som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten. Av dessa kommitterade skola två, utom justitieombudsmannen, vara lagfarna. Tryckfrihetskommittén må icke fatta beslut utan att, jämte justitieombudsmannen, minst tre kommitterade deltaga i beslutet.

Riksdagen skall vart fjärde år, på sätt i riksdagsordningen sägs, förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att jämte justitieombudsmannen, som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten. Av dessa kommitterade skola två, utom justitieombudsmannen, vara lagfarna. Tryckfrihetskommittén må icke fatta beslut utan att, jämte justitieombudsmannen, minst tre kommitterade deltaga i beslutet.

Jfr anm. under RF § 49.

§ 109.

§ 109.

Lagtima riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra månader tillsammans, därest icke Konungen, såsom i riksdagsordningen sägs, förordnar om nya val till båda kamrarna, eller den ena av dem, i vilka fall riksdagen skall, med bibehållande av sin egenskap utav lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från det riksdagen blev upplöst, som Konungen bestämmer, samt må ej vidare av Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det senare sammanträdets början. Urtima riksdag äger Konungen, när Han för gott finner, åtskilja, och vare

Riksdagen må ej av Konungen åtskiljas. Konungen äge ej heller makt att upplösa riksdagen, därest Han icke, såsom i riksdagsordningen sägs, förordnar om nya val till båda kamrarna, eller den ena av dem. Varder riksdagen upplöst, skall den sammanträda å den tid inom tre månader från upplösningen, som Konungen bestämmer, samt må ej vidare av Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det senare sammanträdets början.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

urtima riksdag alltid upplöst, innan tid för lagtima riksdags sammanträde infaller. Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsregleringsårets int r ä d a n d e icke hade staten reglerat eller ny bevillning sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen, till dess ny statsreglering och bevillning beslutats. I lagrummet ha vidtagits de ändringar, som föranledas av förslaget att avskaffa urtimainstitutionen och det hittillsvarande begreppet lagtima riksdag. Jfr härom anm. under RF § 49. — I samband härmed föreslås viss omredigering av förevarande paragraf i syfte att undanröja den dubbeltydighet, som vidlåder ordet »upplösas», vilket synes kunna innefatta såväl enbart ett åtskiljande av församlad riksdag som en upplösning, genom vilken de innehavda riksdagsmannamandaten utslockna. Någon anledning att bibehålla den i första stycket upptagna begränsningen »utan egen begäran» synes icke föreligga.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen. Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§2.

§2.

Lagtima riksdag skall, i kraft av rikets regeringsform och utan särskild kallelse, sammanträda varje år den 10 januari eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. Urtima riksdag sammankallas, då Konungen så nödigt finner, ävensom i de fall, varom i regeringsformens 91, 92, 93 och 9ft §§ förmäles. Hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranlett riksdagens sammankallande eller av Konungen eljest för densamma framlägges, så ock vad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

Riksdagen skall, i kraft av rikets regeringsform och utan särskild kallelse, sammanträda varje år den 10 januari eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. Under tiden från och med den 1 juni till och med den 15 oktober har riksdagen ferier. Om riksdagen ej hunnit avsluta behandlingen av framlagda ärenden före ferierna, skola talmannen kalla riksdagen att åter samlas å dag efter den 15 oktober, som prövas lämplig; och hålles riksdagen därefter samlad så länge det finnes erforderligt. Riksdagen avslutas sista helgfria dag före nästföljande riksdags början. Konungen må, därest synnerliga skäl därtill äro, hos talmännen begära, att riksdagen kallas att sammanträda under tid, då riksdagen ej är samlad, dock tidigast dagen efter det begäran framställdes; och vare talmännen pliktiga att den begärda kallelsen genast utfärda. Enahanda rätt att begära riksdagens inkallande under tid, då riksdagen ej är samlad, tillkommer sextiofem ledamöter av första kammaren ellei- etthundra ledamöter av andra kammaren; dock alt i sådant fall särskilt skäl för framställningen skall uppgivas och kallelsen skall ske senast till tjugonde dagen efter det begäran framställdes. Om sammankallande av riksdagen i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens 91, 92, 93 och 9'i §§ finnes därom stadgat.

Se sid. 28 ff. —• Lagrummet har undergått de ändringar, som föranledas av förslagen att avskaffa den urtima riksdagen och att införa en årlig riksdag med bestämda ferier i den nuvarande lagtima riksdagens ställe. Begäran om riksdagsinkallelse enligt de föreslagna andra och tredje styckena skall alltid göras hos talmännen, vilka även utfärda kallelsen. I fråga om sammankallande av riksdagen i de särskilda fall, som avses i RF §§ 91—91, gälla däremot reglerna i sistnämnda lagrum ävensom i RF § 51. Jfr även RF § 95.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§5.

§ 5.

Lagtima riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra månader tillsammans, därest icke Konungen, medan riksdagen är samlad, förordnar om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem. / dessa fall skall riksdagen, med bibehållande av sin egenskap utav lagtima, sammanträda å den tid inom tre månader från det riksdagen blev upplöst, som Konungen bestämmer, och må den ej vidare av Konungen upplösas förrän fyra månader från det senare sammanträdets början förflutit. Urtima riksdag äger Konungen, när han för gott finner, åtskilja, och vare urtima riksdag alltid upplöst innan tid för laglima riksdags sammanträde infaller.

Riksdagen må ej av Konungen åtskiljas. Konungen äge ej heller makt att upplösa riksdagen, därest Han icke förordnar om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem. Varder riksdagen upplöst, skall den sammanträda å den tid inom tre månader från upplösningen, som Konungen bestämmer, och må den ej vidare av Konungen upplösas förrän fyra månader från det senare sammanträdets början förflutit.

J f r a n m . u n d e r R F § 49 och R F § 109.

§ 6.

§ 6.

1. Första kammarens ledamöter skola till ett antal av etthundrafemtio väljas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting. Valet gäller för en tid av åtta år, räknade från januari månads början året näst efter det, under vilket valet skett.

1. Första kammarens ledamöter skola till ett antal av etthundrafemtio väljas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting. Valet gäller för en period av åtta riksdagar, räknat från och med den riksdag, som sammanträder året näst efter det, under vilket valet skett (valperiod).

2. För val

• i vallagen.

3. För varje mängd.

— — — rikets folk-

2. För val — 3. För mängd.

i vallagen.

varje — — — rikets

folk-

4. Därest det — — — en riksdagsman.

4. Därest det — — — en riksdagsman.

5. Det antal mannakallet.

utöva riksdags-

5. Det antal mannakallet.

utöva riksdags-

6. Äro icke, toret.

i riksgäldskon-

6. Äro icke, toret.

•— i riksgäldskon-

7. Tillhöra flera — i riksdagsmannavalet. Tillhöra en — — — för dessa. Val, varom lag bestämmer. Varder landstingsman, — vederbörande suppleant.

7. Tillhöra flera i riksdagsmannavalet. Tillhöra en — för dessa. Val, varom — lag bestämmer. Varder landstingsman, — — — vederbörande suppleant.

Nuvarande

Föreslagen

lydelse.

8. Omfattar v a l k r e t s ens befallningshavande.

Konung-

lydelse.

8. Omfattar valkrets ens befallningshavande.

— Konung-

Se sid 31. — Lagrummet har underkastats de ändringar, som föranledas av forslaget att valperioden i första kammaren skall avse åtta riksdagar i stället för, såsom nu, åtta år. Ordet »valperiod», som redan tidigare använts i RO § 30, föreslås infört i grundlagstexten såsom en praktisk teknisk term, vilken kan användas för båda kamrarna. — För vinnande av utrymme ha mom. 2—8 återgivits i transumerat skick. Enligt ett från 1945 års riksdag vilande forslag skall mom. 6 undergå viss ändring utan betydelse för nu ifrågavarande förslag. En omandring på foreslaget satt av mandattiderna i RO §§6 och 13 nödvändiggör även smärre andringar av 25—27, 86 och 88 S3 lagen om val till riksdagen, varom hänvisas till sid. 31.

§7.

§7.

1. Valkretsarna indelas i åtta grupper Denna indelning fastställes i vallagen. 2. Varje år under september månad 2. Varje år under september månad skall inom en av de i 1 mom. nämnda skall inom en av de i 1 mom. nämnda grupper förrättas val för nästföljande grupper förrättas val för nästföljande valperiod. Vilken ordning härvid skall åttaårsperiod. Vilken ordning härvid iakttagas mellan grupperna, därom skall iakttagas mellan grupperna, därstadgas i vallagen. om stadgas i vallagen. 3. Har Konungen förordnat om nya 3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas sådant val i val i hela riket, förrättas sådant val i varje valkrets för tiden intill utgången varje valkrets för tiden intill utgången av den valperiod, för vilken val senast av den åttaårsperiod, för vilken val sehållits inom den grupp, valkretsen tillnast hållits inom den grupp, valkretsen hör. tillhör. 4. Har i en valkrets riksdagsman av4. Har i en valkrets riksdagsman avgått före valperiodens slut, eller skall gått före åttaårsperiodens slut, eller plats, när valperioden för en valkrets skall plats, när åttaårsperioden för en tilländalupit, övergå från denna till valkrets tifländalupit, övergå från denvalkrets inom annan grupp, besattes na till valkrets inom annan grupp, beplatsen på sätt i vallagen stadgas för tisattes platsen på sätt i vallagen stadden intill utgången av den valperiod, gas för tiden intill utgången av den för vilken val senast hållits i den till åttaårsperiod, för vilken val senast platsen berättigade valkretsen; dock hållits i den till platsen berättigade valatt, där platsen redan är tillsatt för tid kretsen; dock att, där platsen redan är efter löpande valperiod, besättandet tillsatt för tid efter löpande året, beskall ske allenast för tiden till sistsättandet skall ske allenast för tiden n ä m n d a valperiods början. till årets slut. Jfr anm. under RO § 6.

§ 12.

§ 12.

Vill ledamot av första kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

Vill ledamot av första kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra vid valtillfället eller sedermera, under tid, då riksdagen ej är samlad, hos Konungens befallningshavande.

Jfr anm. under RF § 72. — Om avsägelse av riksdagsmannauppdraget under tid, då riksdagen är samlad, meddelas för båda kamrarna gemensamma bestämmelser i RO § 28.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§13.

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola till ett antal av tvåhundratrettio väljas för en tid av fyra år, räknade från och med januari månads början året näst efter det, under vilket valet skett.

Andra kammarens ledamöter skola till ett antal av tvåhundratrettio väljas för en period av fyra riksdagar, räknat från och med den riksdag, som sammanträder året näst efter det, u n d e r vilket valet skett (valperiod).

Jfr a n m . u n d e r RO § 6.

§ 15.

§ 15.

1. I varje valkrets väljes, efter folkmängden vid början av året näst före den fyraårsperiod, för vilken valen gälla, en riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd.

1. I varje valkrets väljes, efter folkmängden vid början av året näst före den valperiod, för vilken valen gälla, en riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel av rikets folkmängd.

2. F ö r valkrets, vars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundratrettiondelar av rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän. 3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandena i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio, skola, för ernående av detta antal, de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro överskottstalen lika för två eller flera valkretsar, avgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i 6 § 6 mom. är stadgat. 4. Det antal riksdagsmän, varje valkrets enligt ovan angivna grunder äger utse, fastställes för varje fyraårsperiod av Konungen.

4. Det antal riksdagsmän, varje valkrets enligt ovan angivna grunder äger utse, fastställes för varje valperiod av Konungen.

J f r a n m . u n d e r RO § 6.

§17.

§17.

1. Val till riksdagsmän i andra kammaren verkställas året näst före början av de fyra år, för vilka valen gälla, å den dag, under september månad, som i vallagen sägs.

1. Val till riksdagsmän i andra kammaren verkställas året näst före början av den valperiod, för vilken valen gälla, å den dag, under september månad, som i vallagen sägs.

2. F ö r o r d n a r Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen för den tid, som återstår av fyraårsperioden.

2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen för den tid, som återstår av valperioden.

3. Avgår riksdagsman innan den tid, för vilken han blivit vald, tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den återstående tiden. Jfr a n m . u n d e r RO § 6.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§21.

§21.

Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagarna, hos Konungens befallningshavande.

Vill ledamot av andra kammaren befattningen sig avsäga, äger han det göra vid valtillfället eller sedermera, under tid, då riksdagen ej är samlad, hos Konungens befallningshavande.

Jfr anm. under RF § 72 och RO § 12. §28.

§28.

1. Hos Konungen göres av vardera kammarens talman anmälan om de ledigheter inom kammaren, vilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas, varefter Konungen anbefaller Dess befallningshavande föranstalta, att riksdagsmän utses i de avgångnes ställe. 2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots avgång uppstår, åligger Konungens befallningshavande, när den avgångne tillhört andra kammaren, att så förfara, som i 1 mom. är sagt; och, då den avgångne varit ledamot av första kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledighetens fyllande.

1. Hos Konungen göres av vardera kammarens talman anmälan om de ledigheter inom kammaren, vilka uppkomma medan riksdagen är samlad, varefter Konungen anbefaller Dess befallningshavande föranstalta, att riksdagsmän utses i de avgångnes ställe. 2. Om ledighet i någondera kammaren genom ledamots avgång uppstår under tid, då riksdagen ej är samlad, åligger Konungens befallningshavande, när den avgångne tillhört andra kammaren, att så förfara, som i 1 mom. är sagt; och, då den avgångne varit ledamot av första kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledighetens fyllande.

Jfr anm. under RF § 72 och RO § 12. — Enligt ett vid 1945 års riksdag antaget, vilande forslag skall 2 mom. av förevarande lagrum erhålla följande ändrade lydelse: »Om uppstår, åligger Konungens befallningshavande att så förfara som i 1 mom. är sagt.» § 33.

§ 33.

1. Så snart riksdagen sammanträtt och berättelse om förloppet av den i nästföregående paragraf mom. 1 föreskrivna granskningen blivit av chefen för det departement, till vilket juslitieärendena höra, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad kamrarna, var i vad dess ledamöter angår, välje vardera kammaren bland sina ledamöter talman samt en förste och en andre vice talman. Närmare bestämmelser om val av talVid val av talmän och vice talmän skall den anses vald, som erhållit mer män och vice talmän meddelas genom än hälften av de avgivna rösterna. Närsärskild av Konungen och riksdagen mare bestämmelser om sådant val medsamfällt beslutad stadga. delas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan. 2. I n n a n val enligt mom. 1 ägt rum, föres i vardera kammaren ordet av den därstädes närvarande ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flera ledamöter i lika många riksdagar deltagit, den av dem, som är till levnadsåren äldst. 3. Där talman eller vice talman under riksdag med döden avgår eller sin befattning frånträder, välje kammaren omedelbart ny talman eller vice talman. 92

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

4. Vid samtidigt förfall för både talmannen och vice talmannen i någon av riksdagens kamrar utses under ordförandeskap, som i mom. 2 sägs, en av kammarens övriga ledamöter att tjänstgöra såsom talman, till dess förfallet upphört. 5. Vardera förordna sin

kammaren äger utse sekreterare.

och

Se sid. 12 och jfr sid. 46 f. — Bestämmelser om val av talmän och vice talman äro för närvarande upptagna i en av Konungen och riksdagen gemensamt beslutad stadga, utfärdad den 29 januari 1921. Dessa bestämmelser föreslås överförda till § 6 riksdagsstadgan, vilken bör antagas av riksdagen ensam. Med hänsyn härtill har ansetts, att den viktiga grundsatsen om absolut majoritet vid talmansval bör grundlagfästas. Förslag av sådan innebörd har upptagits i 1 mom. — Stadgandet i 5 mom. föreslås överfört till § 28 riksdagsstadgan, som innehåller föreskrifter om kamrarnas och utskottens tjänstemän och betjäning. §34.

§ 34.

Konungen låter offentligen kungöra Konungen låter offentligen kungöra den av Honom för riksdags öppnande den av Honom för riksdags öppnande bestämda tid, som ej må utsättas senabestämda tid, som ej må utsättas senare än å a n d r a söckendagen efter riksre än å andra söckendagen efter riksdags början. På den tid skola riksdagsdags början. På den tid skola riksdagsmännen, sedan gudstjänst med dem männen, sedan gudstjänst med dem hållen är, sammankomma på rikssalen, hållen är, sammankomma på rikssalen, där Konungen eller, då Han så för gott där Konungen eller, då Han så för gott finner, statsministern eller annan statsfinner, statsministern eller annan statsrådsledamot förer ordet. Vid detta tillrådsledamot förer ordet. Vid detta tillfälle låter Konungen till lagtima riksfälle låter Konungen till riksdagen i dag i två exemplar, därav ett tillställes två exemplar, därav ett tillställes varvardera kammaren, överlämna propodera kammaren, överlämna propositiositionen angående statsverkets tillstånd nen angående statsverkets tillstånd och och behov, innefattande även förslag behov, innefattande även förslag rörörande sättet att genom bevillningar rande sättet att genom bevillningar fylla vad staten utöver de ordinarie infylla vad staten utöver de ordinarie inkomsterna erfordrar, ävensom berätkomsterna erfordrar, ävensom berättelse om vad i rikets styrelse sedan telse om vad i rikets styrelse sedan nästföregående lagtima riksdags samnästföregående riksdags början sig tillmanträde sig tilldragit; men om riksdragit. Vid riksdag som sammanträder dagen urtima är, kungöres för densamefter upplösning, varom i § 5 stadgas, ma anledningen till dess sammankalskall sådan berättelse, som nyss sagts, lande och avlämnas de förslag och ej överlämnas och skall proposition framställningar, vilka skola bliva föreangående statsverkets tillstånd och bemål för kamrarnas överläggningar; hov framläggas blott om riksstaten Konungen dock obetaget att sedermera icke blivit slutligen reglerad. även andra förslag framställa. Då Konungen, på sätt nu är sagt, riksdag öppnat, framföre, vid samma tillfälle, kamrarnas talmän till Konungen, i kamrarnas namn, deras undersåtliga vördnad. Jfr anm. under RF § 49. — I lagrummet föreslås införande av ett tillägg, enligt vilket vid s. k. vaderiksdag (jfr anm. under RF § 53) riksdagsberättelse ej skall överlämnas och statsverksproposition blott skall framläggas för den händelse riksstaten ej blivit slutligen reglerad. § 36.

§ 36.

1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande,

1. Å varje riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

tillsättas: ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa riksdagens ständiga utskott skola bestå: utrikesutskottet av sexton, konstitutionsutskottet av tjugu, statsutskottet av tjugufyra, bevillningsuskottet av tjugu, bankoutskotiet av sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jordbruksutskottet av sexton ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara av nöden, tillsätta särskilt utskott för upptagande av frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock att, därest annat utskott än utrikesutskottet anmäler behov av förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, tre lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa riksdagens ständiga utskott skola bestå: utrikesutskottet av sexton, konstitutionsutskottet av tjugu, statsutskottet av fyrtio samt ett vart av övriga utskott av tjugu ledamöter, vilka vardera kamm a r e n till halva antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara av nöden, tillsätta särskilt utskott för upptagande av frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock att, därest annat utskott än utrikesutskottet anmäler behov av förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren utser ock inom sig suppleanter att, när utskotlsledamöter avgå eller få förfall, i deras ställe inträda. Antalet suppleanter i utrikesutskottet skall vara åtta från vardera kammaren.

2. För upptagande av inom riksdagen väckta frågor, som icke tillhöra förenämnda utskotts behandling, men äro av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall inom tid som i 1 mom. sägs av vardera kammaren tillsättas ett allmänt beredningsutskott. Det inom första kammaren tillsatta utskottet skall bestå av tolv ledamöter och det inom andra kammaren tillsatta av tjugu ledamöter. Väckes i någondera kammaren fråga, som blott rör kammaren enskilt, må inom kammaren tillsättas enskilt utskott, bestående av så många ledamöter, som kammaren aktar nödigt.

3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör förenämnda utskotts behandling, men är av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall för avgivande av utlåtande och förslag i frågan ett tillfälligt utskott, bestående av så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.

3. Vardera kammaren utser ock inom sig suppleanter att, när utskottsledamöter avgå eller få förfall, i deras ställe inträda. Antalet suppleanter i utrikesutskottet skall vara åtta från vardera kammaren.

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för

4. Å riksdag, som sammanträder upplösning, varom i § 5 stadgas,

efter skola

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

beredning av de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för beredning av därvid förekommande ärenden.

5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer skola utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga.

5. Om val till utskott gäller vad i § 75 finnes stadgat ävensom de bestämmelser, som därom meddelas uti den i § 78 omförmålda riksdagsstadgan.

6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val till utskott deltaga, dock att beträffande utrikesutskottet gäller vad i § 37 mom. 2 sägs. Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i statsutskottet invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, varom i § 39 mom. 2 förmäles. Se sid. 62 ff., sid. 67. — I lagrummet ha vidtagits de ändringar, som följa av förslagen om inrättande av ett tredje lagutskott, om ökning av ledamotsantalet i vissa ständiga utskott och om de tillfälliga utskottens ersättande med ett allmänt beredningsutskott för vardera kammaren. Gällande bestämmelser om tillfälliga utskott ha ansetts lämna möjlighet för kammare att vid behov tillsätta s. k. enskilt utskott för beredning av kammarens enskilda ärenden. Då dessa bestämmelser enligt förslaget skola utgå, har särskild föreskrift om rätt för kammare att tillsätta enskilt utskott ansetts erforderlig. I allmänt beredningsutskott böra jämväl suppleanter utses. Med hänsyn härtill ha de för närvarande i 2 mom. upptagna bestämmelserna om utseende av suppleanter i utskott flyttats till 3 mom. Härigenom blir föreskriften om utseende av suppleanter tillämplig jämväl å enskilt utskott. Redan enligt rådande praxis torde suppleanter i allmänhet ha utsetts även i dessa utskott. — Det nuvarande stadgandet i 4 mom. om tillsättande av utskott vid urtima riksdag har ersatts av ett motsvarande stadgande avseende s. k. vaderiksdag. Detta mom. överensstämmer i sak med RF § 53 i dess föreslagna nya lydelse. — Beträffande val till utskott har i 5 mom. intagits en hänvisning till de allmänna regler om val inom kammare, som upptagits i RO § 75 och riksdagsstadgan.

§ 38.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, lagen om inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar, vallagen, stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragels fullgörande, stadgan om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan om val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hänvisade frågor rörande grundlagarna samt ovan omförmälda lagar, stadgar och föreskrifter.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, vallagen, stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande ävensom den riksdagsstadga, vilken riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hänvisade frågor rörande grundlagarna samt ovan omförmälda lagar och stadgar.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning 95

Nuvarande

lydelse.

av dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar öm statsrådets ansvarighet, om antalet statsdepartement och statsråd utan departement, om kommandomål, om förvärvande och förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts behandling.

Föreslagen

lydelse.

av dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar om statsrådets ansvarighet, om antalet statsdepartement och statsråd utan departement, om kommandomål, om rikets vapen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll; dock gälltvad i 105 § regeringsformen finnes om vissa protokoll särskilt föreskrivet. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning av protokollen, hos riksdagen anmäla de anmärkningar, vartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning av gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när av riksdagsman eller av annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blivit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, däröver, före frågans avgörande av riksdagen, avgiva yttrande, därom är i regeringsformen stadgat. 4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den senare vägrar proposition. 5. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter till tystnadsplikt förbundna. Ledamot eller suppleant skall första gången han är närvarande vid sammanträde med utskottet avgiva försäkran om tystnadspliktens iakttagande. Den i 1 mom. föreslagna ändringen är föranledd av förslaget att överföra stadgan om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan om val till riksdagens utskott och ReglF till en ny gemensam författning, benämnd riksdagsstadga. — Beträffande ändringen i 2 mom. hänvisas till sid. 59.

§39.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den mån det icke gäller jordbruksärenden, pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, granska, utreda och uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllan-

1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller riksdagsoch revisionskostnader eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, granska, utreda och uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllandet av dess behov

Nuvarande

lydelse.

det av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas. Utskottet åligger därjämte att, antingen i den ordning § 47 stadgar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster, uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag till riksstat.

Föreslagen

lydelse.

erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas. Utskottet åligger därjämte att, antingen i den ordning § 47 stadgar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster, uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag till riksstat.

2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar av statsmedel icke överstigit beloppet av de huvudtitlar, vilka av riksdag uti uppgjord statsreglering blivit fastställda, och huruvida utbetalningarna äro grundade på behörigen upprättade stater, eller Konungens med vederbörlig kon trasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga kvittenser av dem, som medlen emottagit. Skulle mot riksdagens beslut de till någon huvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål än dem, som under samma huvudtitel höra, eller något av riksdagen fastställt anslag befinnas överskridet, skall utskottet hos kamrarna göra anmälan emot den ämbetsman, som en sådan anordning kontrasignerat, varefter fortares enligt 106 och 107 §§ i regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet i något klander av Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna redovisande tjänstemän personligen för utskottet eller riksdagen till ansvar ställas, utan må, där så nödigt finnes, hos Konungen av riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon sådan tjänsteman i laglig ordning ansvar yrka. Se sid. 59 f.

§ 40.

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit från kamrarna hänvisade frågor, som angå föreskrifter om bevillnings utgörande. Utskottet har även att, antingen i den ordning § 47 stadgar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt. 2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skatter samt, jämväl i andra fall än i mom. 1 avses, rörande alkoholhaltiga varor.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skatter.

Se sid. 62.

7_

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

§41.

lydelse.

§41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för vilka utskottet fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonder. 2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra hankinrättningar samt om rikets mynt ävensom angående pensionsväsendet.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt om rikets mynt ävensom sådana frågor om näringslivets eller särskilda näringsgrenars organisation och förhållanden, vilka ej äro av beskaffenhet att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår pensionsväsendet samt riksdags- och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår riksdags- och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

Se sid. 60 f.

§ 42.

§ 42.

1. Lagutskotten skola meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock av andra lagar och författningar, som stiftas av Konung och riksdag samfällt. 2. Det tillkommer ock lagutskott att granska justitieombudsmannens och militieombudsmannens avgivna redogörelser, ävensom deras ämbetsdiarier, protokoll och registralur, samt med utlåtande däröver till riksdagen inkomma. Skulle utskottet av granskningen finna, att ombudsman eller hans ställföreträdare icke är förtjänt av riksdagens förtroende och fördenskull bör skiljas från sin befattning utan avbidan å utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall utskottet i sitt utlåtande hos riksdagen härom göra hemställan. 3. Lagutskotten 98

fördela

å gemensam-

3. Fördelning

mellan

lagutskotten

av

Nuvarande

lydelse.

ma sammanträden sig emellan de till dem hörande ärenden, och skall i fråga om sådana sammanträden tillämpas vad i h5, 48 och 49 §§ är rörande ständigt utskott stadgat.

Föreslagen till dem hörande på sätt riksdagen

lydelse. ärenden verkställes bestämmer,

Angående den föreslagna arbetsfördelningen mellan de — enligt förslaget — tre lagutskotten hänvisas till sid. 62. Om sättet för fördelningen föreslås nya föreskrifter, införda i § 19 riksdagsstadgan. Jfr härom sid. 62.

§ 43.

§43.

1. Jordbruksutskottet, som skall erhålla del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till riksdagen avgivna proposition i vad den angår jordbruksärenden, åligger att granska samt, med iakttagande av nödiga indragningar och besparingar, utreda och uppgiva statsverkets behov med hänsyn till denna styrelsens gren ävensom att för övrigt avgiva betänkanden och förslag i anledning av de från k a m r a r n a till utskottet hänvisade jordbruksärenden.

Jordbruksutskottet, som skall erhålla del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till riksdagen avgivna proposition i vad den angår jordbruksärenden, åligger att granska samt, med iakttagande av nödiga indragningar och besparingar, utreda och uppgiva statsverkets behov med hänsyn till denna styrelsens gren ävensom att för övrigt avgiva betänkanden och förslag i anledning av de från kamrarna till utskottet hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske samt angående vägar och skjutsväsende. Se sid. 61.

§ 45.

§ 45.

den, då de blivit utsedda, samman1. Alla utskott skola inom två dagar från fri träda. 2. Utskotten välja, vart inom sig, 2. Utskotten välja, vart inom sig, ordordförande och vice ordförande. Intill förande och vice ordförande. Intill dess sådant val försiggått, föres ordet dess sådant val försiggått, föres ordet av den ledamot, som de flesta riksdaav den ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flera i gar bevistat, och, där två eller flera i lika många riksdagar deltagit, den av lika många riksdagar deltagit, den av dem som är till levnadsåren äldst. dem som är till levnadsåren äldst. Utskotten äga, vart för sig, utse sekreterare. 99

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

3. Utskotten böra, så fort sig göra låter, avgiva de yttranden som på dem ankomma. Den i 2 mom. upptagna regeln om utseende av sekreterare i utskott föreslås överförd till § 28 riksdagsstadgan.

§48.

§48.

Då inom utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid uttagas och förseglas, vilken öppnas endast i det fall, alt rösterna vid sammanräknandet befinnas lika delade. Är pluralitet redan vunnen, bör den avlagda sedeln genast ouppbruten förstöras.

Omröstning inom utskott skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av utskottets ledamöter på anmodan av ordföranden upptager ur rösturnan. Om val, som inom utskott förrättas, gäller vad i § 75 mom. 2 finnes därom stadgat. Ledamot, som i utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jämte utskottets yttrande lämna kamrarna del av sin skiljaktiga mening, som i sådant fall bör till utskottet skriftligen avgivas. Dock må utskottets betänkande därigenom icke uppehållas. Den i förevarande lagrum föreslagna ändringen innebär att omröstning inom utskotten i enlighet med den i flertalet fall rådande praxis skall vara öppen. Den i andra punkten föreslagna regeln om förfarandet vid paria vota överensstämmer i sak helt med motsvarande regel för omröstning inom kamrarna (RO § 60:2). Beträffande val inom utskott hänvisas till de föreslagna nva bestämmelserna i RO § 75:2.

§49. Expeditioner från utskott vas av ordföranden.

§ 49. underskri-

Lika med § 50 gällande lydelse.

Den nuvarande bestämmelsen i RO § 49 föreslås överförd till § 22 riksdagsstadgan och RO § 50 i oförändrat skick uppflyttad till § 49. Härigenom vinnes en ur systematiska och praktiska synpunkter lämpligare placering av bestämmelserna om utrikesnämnden (§ 49) och den enligt förslaget grundlagfästa talmanskonferensen (§ 50). I samband härmed föreslås den nuvarande rubriken över RO § 51 uppflyttad över § 50.

Ärendenas behandling i kamrarna. §50.

§ 50.

Val av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet, varom stadgas i §' 36, gälle ock som val av ledamöter och suppleanter till den i § 54 regeringsformen omförmälda utrikesnämnd. Ledamot av nämnden utövar sin befattning till dess nytt val till utrikesutskott förrättas, dock att ledamot, som avgår ur riksdagen innan den tid, för vilken

Talmännen skola tillse, att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande. Vardera kammaren skall utse fyra ledamöter att jämte talmännen och vice talmännen rådpläga om vad i avseende å ärendenas behandling i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vin-

Nuvarande

lydelse.

han blivit vald till riksdagsman, tilländalupit, eller som utnämnes till statsråd, ej vidare skall anses tillhöra nämnden. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav nämndens ledamöter sina befattningar. Inträffar ledighet i nämnden, trade suppleant såsom ledamot i den avgångnes ställe. Har ledamot förfall, skall suppleant kallas att i den frånvarandes ställe tjänstgöra i nämnden. Beträffande den ordning, som vid inträde skall iakttagas mellan suppleanterna, gälle enahanda bestämmelser som i fråga om suppleants inträde i utskott. Suppleant, som ej kallas att tjänstgöra vid sammanträde med nämnden, skall ändock beredas tillfälle alt därvid närvara. Konungen sammankallar nämnden så ofta ärendena det fordra och leder nämndens förhandlingar, när han är tillstädes. I Konungens frånvaro föres ordet av statsministern eller, om han ej är närvarande, av ministern för utrikes ärendena. Andra statsrådsledamöler, så ock särskilda sakkunniga må av Konungen tillkallas. Sekreterare hos nämnden förordnar Konungen. Skulle minst sex av nämndens ledamöter hos ministern för utrikes ärendena göra framställning om rådplägning i viss uppgiven fråga, varder nämnden sammankallad. Ledamot av nämnden, så ock suppleant, skall första gången han är närvarande vid sammanträde med nämnden avgiva försäkran om iakttagande av den i § 54 regeringsformen stadgade tystnadsplikten.

Föreslagen

lydelse.

nande av nämnda syfte (talmanskonferensen). Närmare bestämmelser om talmanskonferensen meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan.

Se sid. 44 och jfr anm. under RO g 49. — I samband med grundlagfästandet av talmanskonferensen och med den föreslagna ökningen av konferensens arbetsuppgifter och auktoritet har det synts lämpligt att även själva beteckningen »talmanskonferensen» införes i lagtexten. Jfr § 7 i utkastet till riksdagsstadga.

§ 52.

§52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma,

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att, med de undantag denna riksdagsordning stadgar eller kammare med stöd därav före101

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

och om lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.

skriver, till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som u n d e r överläggning komma, och om lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager. En var yttrar sig i den ordning, han En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver. därtill sig anmält och u p p r o p a d bliver. Dock må ledamot, som under överläggDock må ledamot, på sätt kammaren ningen i en fråga redan yttrat sig, på särskilt föreskriver, kunna för kort gensätt kammaren särskilt föreskriver, mäle till annan talare erhålla ordet i kunna för kort genmäle till en efterföannan ordning. jande talare erhålla ordet omedelbart På förslag av talmannen äge kammaefter denne. ren besluta att anförande i viss fråga icke må överskrida av kammaren fastställd tidslängd. Sådant beslut skall fattas utan föregående överläggning och träder genast i tillämpning. Riksdagsman må, på sätt kammare särskilt föreskriver, till ledamot av statsrådet framställa spörsmål i ämne utom föredragningslistan. Sådana spörsmål äro antingen interpellationer eller enkla frågor för upplysningars inhämtande. Kammaren må föreskriva inskränkningar i ledamots rätt att erhålla ordet i samband med framställande av interpellationer eller besvarande av enkla frågor. Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet. . Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträda på ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig. Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling överlämnas, skall beslut däröver av kammaren vid nästa sammanträde utan föregående överläggning fattas. Inskränkningar i yttrandefriheten vid kamrarnas sammanträden, vilken principiellt fastslagits i första stycket, böra ej få förekomma utan uttryckligt stöd av grundlagen själv. Ett tillägg av sådan innebörd föreslås infört i första stycket. — Den föreslagna ändringen i andra stycket sammanhänger med de utvidgningar av replikrätten, varom förslag upptagits i OSt § 12. Se härom sid. 49 f. — I det föreslagna nya tredje stycket upptagas bestämmelser om tidsbegränsning, varom hänvisas till sid. 47 f. — Genom det nya fjärde stycket grundlagfästas instituten interpellation och enkel fråga, varom närmare föreskrifter meddelas i OSt § 20. Se sid. 50 ff.

§ 54.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner med det undantag, som i 34 § förmäles, tillställas båda kamrarna genom en statsrådets ledamot samt böra alltid vara åtföljda av statsrådets och, då lagrådet avgivit utlåtande, jämväl dess yttrande. Propositionerna böra vid lagtima Propositioner, som avse statens inriksdag avlämnas inom sextio dagar komster och utgifter för nästkommanfrån dess öppnande, och må proposide budgetår, skola till riksdagen av102

Nuvarande

lydelse.

tion ej senare avlåtas, utan så är, att Konungcn finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men.

Föreslagen

lydelse.

lämnas inom sjuttio dagar från dess öppnande, och må sådan proposition, med undantag av proposition angående riksstatens slutliga reglering, ej amlåtas senare, utan så är, att Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till allvarligt men. Övriga propositioner böra avlämnas inom nittio dagar från riksdagens öppnande, och må sådan proposition ej senare avlåtas, med mindre Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till men eller eljest finner synnerliga skäl föreligga för dess avlåtande.

I förevarande paragraf ha de föreslagna nya reglerna om tid för avlämnande av propositioner upptagits. Se härom sid. 32 ff. — Angående sättet för avlämnande av proposition se sid. 45.

§ 55.

§ 55.

1. Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom femton dagar från riksdags öppnande. Motion, som föranledes av Kungl. proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, må dock väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter femton dagar från propositionens avlämnande. Fråga om sådan utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen avläts. Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om motion, som föranledes av framställning från något riksdagens verk. I sådant fall skall tiden för motions väckande räknas från den dag, då anmälan om framställningens ingivande, på sätt riksdagen föreskriver, delgives kammaren. I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tolv dagar från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av Kungl. proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga om sådan utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen avläts.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen är samlad. Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera mål av olika beskaffenhet sammanföras. Konungens propositioner, så ock mo2. Konungens propositioner, så ock tioner i ämnen, som tillhöra ständigt motioner i ämnen, som tillhöra stänutskotts behandling, kunna icke till av- digt utskotts behandling, kunna icke görande i kammare företagas, innan ut- till avgörande i kammare företagas, inskott däröver avgivit yttrande. Angår nan utskott däröver avgivit yttrande, motion annat ämne, och rörer det ej Angår motion annat ämne, och rörer kammaren enskilt, kan motionen ej det ej kammaren enskilt, kan motionen utan remiss till utskott bifallas. Frå- ej utan remiss till utskott bifallas. Frågor, som röra någondera kammaren en- gor, som röra någondera kammaren skilt, må genast avgöras. enskilt, må genast avgöras. nJfinfl',.^ Ln 1 s a t m b a 1 m * med de ändringar, som föranledas av de föreslagna nya motionstiderna och införandet av uttrycklig motionsrätt i anledning av framställningar från riksdagens verk har f , * n ^ a n K e J?. ara « r * f ' f o r vinnande av större åskådlighet, uppdelats i två moment, dl 'första innehållande bestämmelser om väckande av motioner och det andra föreskrifter om utskottsbehandling av propositioner och motioner. — Jfr § 20 i utkastet till riksdagsstadga. vousnenanaiing § 58.

§ 58.

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall den, så framt ej kammaren densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rörer kammaren enskilt, eljest bliver avgjord. Varje ledamot äger i målet avgiva yttrande, vilket jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen till utskottet uppehållas. Är inom kammare väckt fråga om sådan utsträckning av motionstid, som i 55 § första stycket sägs, eller uppstår fråga till vilket utskott ett mål b ö r hänvisas, skall sådan fråga blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen avgöras. Kamrarna må genom sammanstämmande beslut uppskjuta behandlingen av proposition eller motion, som ej berör riksstaten, över riksdagens ferier eller till nästföljande riksdag. Om uppskov skett över ferierna, må riksdagen genom nytt beslut därefter uppskjuta ärendets behandling till närmast följande riksdag. Riksdag, till vilken ärendet uppskjutits, må besluta uppskov jämväl över den riksdagens ferier. Vidare uppskov må ej äga rum. Ej heller må ärendes behandling uppskjutas till nästföljande riksdag, om nya val i hela riket till andra kammaren dessförinnan skola förrättas. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, vare beslut om uppskov förfallet. Uppskov må beslutas på framställ-

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

ning av vederbörande utskott, som har att i frågan inhämta yttrande från talmanskonferensen; kamrarna likväl obetaget att vid prövningen av utskottets utlåtande i ärendet besluta uppskov enligt vad i nästföregående stycke sägs. Av riksdagen såsom vilande antaget förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag må ej uppskjutas i vidare mån än som följer av stadgandet i § 64. De i denna paragraf föreslagna tilläggen reglera det nya uppskovsförfarandet, varom hänvisas till sid. 37 ff.

§ 59.

§ 59.

Betänkande, som av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott avgivits, skall i bägge kamrarna för arendets avgörande, så vitt ske kan, samtidigt föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma vila på bordet. Vid nästa föredragning, evad överläggning då äger rum eller ej, skall det, så framt ej kammaren annorlunda beslutar, åter göras vilande. Men då saken tredje gången förekommer, skall den till avgörande företagas.

Betänkande, som av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott avgivits, skall i bägge kamrarna för ärendets avgörande, så vitt ske kan, samtidigt föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma vila på bordet. Vid nästa föredragning, evad överläggning då äger rum eller ej, skall det, så framt ej kammaren på vederbörande utskotts framställning annorlunda beslutar, åter göras vilande, Men då saken tredje gången förekommer, skall den till avgörande företagas. Betänkande, som avgivits av tillfälBetänkande, som avgivits av allmänt ligt utskott, föredrages i den kammare, beredningsutskott, föredrages i den som utskottet tillsatt, och förfares därkammare, som utskottet tillsatt, och förefter vidare med målet, såsom nyss är fares därefter vidare med målet, såsom sagt. nyss är sagt. Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast avgöras, därest icke någon kammarens ledamot bordläggning begär. Beträffande den föreslagna ändringen i första stycket hänvisas till sid. 53. — I andra stycket ha blott orden »tillfälligt utskott» utbytts mot orden »allmänt beredningsutskott». Se härom sid. 67. § 63.

§ 63.

När fråga, varöver utskott sig utlåtit, till avgörande förekommer, äger kammaren att antingen genast, med bifall till utlåtandet eller utan avseende å vad utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare utredning, målet till utskottet återförvisa. Stanna kamrarna över någon fråga, däri ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott sig yttrat, uti huvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då skall utskottet söka att de olika meningarna, såvida möjligt är, sammanjämka och med förslag därom till kamrarna inkomma. Om frågan varit av tillfälligt utskott Om frågan varit av allmänt beredhandlagd och den kammare, som utningsutskott handlagd och den kammaskottet tillsatt, icke avslår den i fråre, som utskottet tillsatt, icke avslår 105

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

gan väckta motion, skall beslutet genom utdrag av protokollet delgivas medkammaren, som därpå om frågan beslutar antingen genast eller efter dess hänvisning till ett för frågans vidare utredning inom kammaren tillsatt utskott. Därest kammaren då icke antager det av den kammare, som saken först handlagt, fattade beslut, varder det avslaget eller med ändring återlämnat till sistnämnda kammare, vilken i senare fallet har att målet till ny överläggning företaga samt äger att, om medkammarens beslut icke oförändrat antages, ärendet dit ånyo överlämna till förnyad omprövning.

den i frågan väckta motion, skall beslutet genom utdrag av protokollet delgivas medkammaren, som därpå om frågan beslutar antingen genast eller efter dess hänvisning till det inom kammaren tillsatta allmänna beredningsutskottet. Därest kammaren då icke antager det av den kammare, som saken först handlagt, fattade beslut, varder det avslaget eller med ändring återlämnat till sistnämnda kammare, vilken i senare fallet har att målet till ny överläggning företaga samt äger att, om medkammarens beslut icke oförändrat antages, ärendet dit ånyo överlämna till förnyad omprövning. Vad kamrarna sammanstämmande besluta, det vare riksdagens beslut. Bliva kamrarna ej, efter den behandling ovan är nämnd, om ett beslut ense, skall frågan, utom i de fall 65 § upptager, anses hava för den riksdagen förfallit. De i förevarande lagrum föreslagna ändringarna ha föranletts av förslaget att ersätta de tillfälliga utskotten med ett allmänt beredningsutskott inom vardera kammaren, varom hänvisas till sid. 67. § 64.

§ 64.

Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag, varom fråga endast vid lagtima riksdag må väckas, kan å samma riksdag förkastas, men ej slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, vilket till den lagtima riksdag, som efter förrättade nya val i hela riket till andra kammaren, först sammanträder, skall vila, för att då ånyo prövas. Varder förslaget därvid av bägge kamrarna antaget, bliver det riksdagens beslut; ägande kamrarna ej rätt att uti vilande förslag ändring göra. Ej må beslut över vilande förslag till annan riksdag, än nu är nämnt, uppskjutas, utan att Konungen och bägge kamrarna därom äro ense.

Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag kan förkastas å den riksdag, vid vilken förslaget väckes, men ej slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, vilket till den riksdag, som efter förrättade nya val i hela riket till andra kammaren först sammanträder, skall vila, för att då ånyo prövas. Varder förslaget därvid av bägge kamrarna antaget, bliver det riksdagens beslut; ägande kamrarna ej rätt att uti vilande förslag ändring göra. Ej må beslut över vilande förslag till annan riksdag, än nu är nämnt, uppskjutas, utan att Konungen och bägge kamrarna därom äro ense.

Jfr anm. under RF § 49. sista stycket i RO § 58.

Angående uppskov i grundlagsfrågor, se även det föreslagna nya

§ 66.

§ 66.

Då val till Konung eller tronföljare skall förrättas, tillsättes en nämnd, bestående av sextiofyra personer, av vilka vardera kammaren genom sluten

Då val till Konung eller tronföljare skall förrättas, tillsättes en nämnd, bestående av sextiofyra personer, av vilka vardera kammaren inom sig utser

Nuvarande

lydelse.

omröstning inom sig utser trettiotvå, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarna, bestämma valet. Dagen efter, sedan nämnden är utsedd, skrida k a m r a r n a till val av Konung eller tronföljare. Förenas kamrarna om en och samma person, är han att såsom utkorad anse. I annat fall avgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i vardera kammaren erhållit flesta rösterna, ägande ingendera kammaren att flera än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter, vilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i k a m r a r n a förrättat är, och skiljas ej åt förrän valförrättningen är fullgjord. Den av de bägge under omröstning komna personerna, på vilken då inom nämnden de flesta rösterna falla, är behörigen vald. I den händelse, som 94 § regeringsformen omförmäler, skall nämnden väljas inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till riksdagens sammankomst utsatt.

Föreslagen

lydelse.

trettiotvå, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarna, bestämma valet. Dagen efter, sedan nämnden är utsedd, skrida kamrarna till val av Konung eller tronföljare. Förenas kamrarna om en och samma person, är han att såsom utkorad anse. I annat fall avgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i vardera kammaren erhållit flesta rösterna, ägande ingendera kammaren att flera än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter, vilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i kamr a r n a förrättat är, och skiljes ej åt förrän valförrättningen är fullgjord. Den av de bägge under omröstning komna personerna, på vilken då inom nämnden de flesta rösterna falla, är behörigen vald. I den händelse, som 94 § regeringsformen omförmäler, skall nämnden väljas inom tionde dagen efter den, som i riksdagskallelsen är till riksdagens sammankomst utsatt.

Med hänsyn till det i RO § 75 upptagna förslaget att val, som förrättas inom kammare, skall kunna ske med gemensam lista föreslås orden »genom sluten omröstning» skola utgå ur lorevarande paragraf. §67.

§ 67.

Skall förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses av kamrarna, sist dagen efter riksdagens öppnande, en nämnd, på det sätt och till det antal personer, som i nästföregående § sagt är. Denna nämnd röstar om de av riksdagen till antalet bestämda lörmyndare, som skola vara en, tre eller fem. Varje ledamot av nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdiga, och så många, att de med en person överstiga det av riksdagen bestämda antalet. Av dem, som därvid kommit i åtanka, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då nämndens pluralitet giver utslaget. På samma sätt

Skall förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses av kamrarna, sist dagen efter det riksdagen sammankommit, en nämnd, på det sätt och till det antal personer, som i nästföregående § sagt är. Denna nämnd röstar om de av riksdagen till antalet bestämda förmyndare, som skola vara en, tre eller fem. Varje ledamot av nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdiga, och så många, att de med en person överstiga det av riksdagen bestämda antalet. Av dem, som därvid kommit i åtanka, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då nämndens pluralitet giver utslaget. På sam107

Nuvarande

lydelse.

förfares med den, som näst honom blivit av de flesta kallad o. s. v., till dess det föreskrivna antalet av förmyndare blivit fyllt. Nämnden kan ej förr åtskiljas, än valet fulländat är; och gäller detta val såsom riksdagens beslut. Om så händer, att kamrarna ej inom tre dagar efter riksdagens öppnande om förmyndarnas antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som ovan angående nämnden är sagt, en särskild nämnd, att medelst omröstning denna fråga, med samma kraft och verkan som riksdagens beslut, inom två dagar avgöra; skolande sedermera den utsedda nämnden, likaledes inom två dagar, hava valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp från riksdagens öppnande, må vara verkställt.

Föreslagen

lydelse.

ma sätt förfares med den, som näst honom blivit av de flesta kallad o. s. v., till dess det föreskrivna antalet av förmyndare blivit fyllt. Nämnden kan ej förr åtskiljas, än valet fulländat är; och gäller detta val såsom riksdagens beslut. Om så händer, att kamrarna ej inom tre dagar efter det riksdagen sammankommit om förmyndarnas antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och til! lika antal, som ovan angående nämnden är sagt, en särskild nämnd, att medelst omröstning denna fråga, med samma kraft och verkan som riksdagens beslut, inom två dagar avgöra; skolande sedermera den utsedda nämnden, likaledes inom två dagar, hava valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet må vara verkställt inom sju dagars förlopp från det riksdagen sammankommit.

Enligt forslaget synes öppnande av riksdag — om det bortses från den efter upplösning sammanträdande s. k. vaderiksdagen — allenast kunna ske en gång varje år. Den ärliga riks? a S e " " a r h e l a . t l d e n samma ledamöter och samma utskottsorganisation, vare sig den samlas till hostsession inkallas med stöd av de föreslagna nya reglerna i RO § 2 eller sammankallas men ston av f p SS 91—95. Val av förmyndare för omyndig konung skall ske efter riksdagens sammankallande enligt de därom i RF §§ 93 och 51 meddelade reglerna. Med hänsyn till det anlorda ha orden »efter riksdagens öppnande» i förevarande paragraf utbytts mot orden »efter det riksdagen sammankommit».

§ 68.

§ 68. Till följd av regeringsformens § 96 Till följd av regeringsformens § 96 har riksdagen att förordna en justitiehar riksdagen att förordna en justitieombudsman och en militieombudsman ombudsman och en militieombudsman av de egenskaper där angivas. Dessa av de egenskaper där angivas. Dessa riksdagens ombudsmän väljas å lagriksdagens ombudsmän väljas för tiden tima riksdag för tiden från valet till från valet till dess sådant val under dess sådant val under fjärde året därfjärde året därefter försiggått. efter försiggått. Val av justitieombudsman och miliVal av justitieombudsman och militieombudsman verkställes genom fyrtieombudsman verkställes genom fyrtioåtta för tillfället nämnda valmän, av tioåtta för tillfället nämnda valmän, vilka vardera kammaren inom sig utav vilka vardera kammaren inom sig ser tjugufyra på sätt om val till utskott utser tjugufyra. Dessa valmän skola är stadgal. Dessa valmän skola samsammanträda till valförrättningen semanträda till valförrättningen senast nast å tionde dagen efter den, då de å tionde dagen efter den, då de blivit blivit utsedda. Vid valet gälle enautsedda. Vid valet gälle enahanda behanda bestämmelser som för val av stämmelser som för val av kamrarnas kamrarnas talmän. talmän. Valmännen böra vid samma tillfälle, då ombudsman utses, och på enahanda 108

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

sätt välja en ställföreträdare för honom. Ställföreträdare utses för tiden till dess nytt val av vederbörande ombudsman äger rum I händelse justitieombudsmannen elI händelse justitieombudsmannen eller militieombudsmannen avsäger sig ler militieombudsmannen avsäger sig det erhållna förtroendet eller ombudsdet erhållna förtroendet eller ombudsmans ämbete eljest bliver ledigt, övermans ämbete eljest bliver ledigt, övertage ställföreträdaren omedelbart ämtage ställföreträdaren omedelbart ämbetet; och skall riksdagen därefter så betet; och skall, om lagtima riksdag är snart ske kan, för tid och på sätt ovan församlad, denna samt, om så icke är stadgas, förrätta nytt val av ombudsfallet, närmast därefter sammanträdanman. Skulle ställeföreträdare avsäga de lagtima riksdag, för tid och på sätt sig det erhållna förtroendet eller har ovan stadgas, förrätta nytt val av han övertagit ombudsmansämbetet elombudsman. Skulle ställföreträdare avler bliver eljest hans befattning ledig, säga sig det erhållna förtroendet eller äge nytt val av ställföreträdare rum har han övertagit ombudsmansämbetet för tid och på sätt ovan är föreskrivet, eller bliver eljest hans befattning ledig, varvid iakttages att, om sådant val eräge nytt val av ställföreträdare rum för fordras under tid, då riksdagen ej är tid och på sätt ovan är föreskrivet, varsamlad, riksdagens rätt härutinnan utvid iakttages att, om sådant val erövas genom de av riksdagen valde fullfordras under det lagtima riksdag ej är mäktige i riksbanken och fullmäktige i församlad, riksdagens rätt härutinnan riksgälskontoret. utövas genom de av riksdagen valde tullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret. Ändringarna i första och sista styckena äro föranledda av förslaget att avskaffa urtimainstitutionen, varigenom även begreppet lagtima riksdag försvinner. Jfr anm. under RF § 49. — Den i andra stycket upptagna hänvisningen till utskottsval föreslås skola utgå. Allmänna bestämmelser om val, som förrättas inom kammare, ha i stället intagits i RO § 75, vartill hänvisas. — Angående nytt val av ombudsman, då ledighet inträffar under löpande 4-årsperiod, hänvisas till anm. under RF § 98.

§69.

§ 69.

Riksdagen skall vart fjärde år tillLagtima riksdag skall vart fjärde år sätta en nämnd av fyrtioåtta personer, tillsätta en nämnd av fyrtioåtta persodärav vardera kammaren inom sig utner, därav vardera kammaren genom ser tjugufyra, och vilken nämnd, i den sluten omröstning inom sig utser tjuordning 103 och 104 §§ regeringsforgufyra, och vilken nämnd, i den ordmen stadga, äger att döma, huruvida ning 103 och 104 §§ regeringsformen högsta domstolens och regeringsrätstadga, äger att döma, huruvida högsta tens samtliga ledamöter gjort sig fördomstolens och regeringsrättens samttjänta att i deras viktiga kall bibehålliga ledamöter gjort sig förtjänta att i las, eller om vissa av dem, utan bevisderas viktiga kall bibehållas, eller om ligen begångna fel och brott, varom revissa av dem, utan bevisligen begångna geringsformens 102 § handlar, likväl fel och brott, varom regeringsformens kunna anses böra från detta kall skil102 § handlar, likväl kunna anses böra jas. Denna nämnd träder samma dag från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag den blivit vald till- den blivit vald tillsammans. sammans. Nämndens samtliga ledamöter rösta först, man för man, över den frågan: skall omröstning anställas till uteslutande av någon bland högsta domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller av de flesta rösterna med nej, bliva 109

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

högsta domstolens samtliga ledamöter bibehållna. Besvaras den åter med ja, uppgör var och en av nämnden en sluten lista på dem av högsta domstolens ledamöter, flera eller färre, som han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antalet röster emot sig, ställas var efter annan under ny omröstning, varvid två tredjedelar av rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara från riksdagens förtroende uteslutna; och förhålles därefter såsom i regeringsformens 103 § vidare föreskrives. I enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående regeringsrättens ledamöter. Jfr beträffande orden »lagtima riksdag» anm.. under RO § 68 och beträffande orden »genom sluten omröstning» anm. under RO § 66. § 70.

§ 70.

Lagtima riksdag skall vart fjärde år förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att, jämte justitieombudsmannen, som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten. Dessa kommitterade, av vilka två, utom justitieombudsmannen, skola vara lagfarna, väljas medelst omröstning genom tjugufyra valmän, därav vardera kammaren inom sig utser tolv. Avgår mellan riksdagarna någon bland kommitterade, välja de övriga till det lediga rummet en behörig person.

Riksdagen skall vart fjärde år förordna sex för kunskaper och lärdom kända personer att, jämte justitieombudsmannen, som bland dem förer ordet, utöva vård över tryckfriheten. Dessa kommitterade, av vilka två, utom justitieombudsmannen, skola vara lagfarna, väljas medelst omröstning genom tjugufyra valmän, därav vardera kammaren inom sig utser tolv. Avgår någon bland kommitterade å tid, då riksdagen ej är samlad, välja de övriga till det lediga rummet en behörig person.

Jfr beträffande »lagtima riksdag» anm. under lan riksdagarna» anm. under RF § 72.

i § 68 och RF § 49 samt beträffande orden »mel-

§ 71.

§ 71.

1. De sex fullmäktige i riksbanken, vilka enligt 72 § regeringsformen skola utses av riksdagen, väljas d lagtima riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Två av de utav riksdagen utsedda fullmäktige skola årligen avgå. Har av riksdagen utsedd fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått.

1. De sex fullmäktige i riksbanken, vilka enligt 72 § regeringsformen skola utses av riksdagen, väljas för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Två av de utav riksdagen utsedda fullmäktige skola årligen avgå. Har av riksdagen utsedd fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jämväl välja fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente, förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige skola vara sju och väljas å lagtima riksdag för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter

2. Riksdagen skall jämväl välja fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente, förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige skola vara sju och väljas för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Ordförande

Nuvarande

lydelse.

försiggått. Ordförande bland fullmäktige väljes särskilt. Av de övriga sex skola två årligen avgå. Har fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått. Då val av ordförande äger rum, utses denne före övriga fullmäktige.

Föreslagen

lydelse.

bland fullmäktige väljes särskilt. Av de övriga sex skola två årligen avgå. Har fullmäktig före utgången av den bestämda tjänstgöringstiden avgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått. Då val av ordförande äger rum, utses denne före övriga fullmäktige.

3. Val av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret verkställas genom fyrtioåtta valmän, av vilka vardera kammaren inom sig utser tjugufyra. Valen ske med slutna sedlar. Val för längre tjänstgöringstid verkställes före val för kortare. Avgående fullmäktig kan återväljas. 4. Fullmäktige välje själva bland sig vice ordförande; ägande den, som bland fullmäktige förer ordet, avgörande röst, därest i frågor, som hos fullmäktige komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla lika. Jfr a n m . u n d e r RO § 68.

§ 72. Å varje riksdag förordnas revisorer Ä varje lagtima riksdag förordnas retill ett antal av tolv, vilka till halva anvisorer till ett antal av tolv, vilka till talet av vardera kammaren utses, att halva antalet av vardera kammaren utenligt regeringsformen och särskild inses, att enligt regeringsformen och särstruktion granska statsverkets, riksbanskild instruktion granska statsverkets, kens och riksgäldskontorets tillstånd, riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. Varje revision tillstånd, styrelse och förvaltning. Varskall omfatta ett räkenskapsår. Revije revision skall omfatta ett räkensionsförrättningen tager sin början å skapsår. Revisionsförrättningen tager dag, som i instruktionen bestämmes, sin början å dag, som' i instruktionen och skall inom tre månaders tid vara bestämmes, och skall inom tre månafullbordad. ders tid vara fullbordad. Revisorerna välja själva inom sig ordförande, vilken äger avgörande röst, därest, vid omröstning, rösterna i något fall äro lika. De anmärkningar, som revisorerna De anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade att i sin berättelse finna sig befogade att i sin berättelse till riksdagen framställa, skola, sedan till riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar däröver inkommit, av näst förklaringar däröver inkommit, av näst följande riksdag överlämnas till vederföljande lagtima riksdag överlämnas börande utskotts granskning och vidatill vederbörande utskotts granskning re behandling. och vidare behandling. § 72.

Jfr a n m . u n d e r RO § 68.

§75.

§75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i an-

1. Företes vid val, som skall av kammare förrättas, gemensam lista upptagande namn å så många personer valet avser och har listan godkänts av de utav kammaren utsedda ledamöterna i tal111

Nuvarande

lydelse.

seende till personernas namn som från oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga om val till utskott gälla, vad uti den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.

Föreslagen

lydelse.

manskonferensen, framställe talmannen proposition å godkännande av listan och förklare därå upptagna personer valda, såvida ej val med slutna sedlar begäres av minst så många ledamöter som motsvarar det tal, vilket erhålles, om samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökat med ett. Har sådan begäran framställts, skall val med slutna sedlar äga rum vid kammarens närmast följande sammanträde. Valet skall, där det ej avser kammarens ledamöter i talmanskonferensen, vara proportionellt, om två eller flera personer skola utses. Närmare bestämmelser om valet meddelas uti den i § 78 omförmälda riksdagsstadgan. 2. Val, som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän, skola, därest begäran därom framstålles av någon ledamot eller valman, ske med slutna sedlar och iakttages därvid, att namnsedlarna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras. I de fall, då särskilda bestämmelser finnas meddelade om val, varom i detta mom. är fråga, skall vad i nästföregående stycke stadgas icke äga tillämpning.

Se sid. 4o ff. - I l mom. ha de föreslagna nya reglerna om val med gemensam lista blivit inlorda. Dessa regler hänföra sig blott till val, som förrättas inom kamrarna. I 2 mom. intagna bestämmelser avse val, som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän. Härunder falla t. ex. val av ordförande i utskott. Det förutsattes alltså att dvlika val skola ske med acklamation, om ej begäran om val med slutna sedlar framställes av nägon utskottsledamot. — Heträffande sista stycket se t. ex. RO §§ 67 och 71. — Reträffande val av riksdagsrevisorer och suppleanter for dem, jfr anm. under OSt § 7.

§ 78.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna och den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som angår kammare enskilt, denna

Riksdagen har att fastställa de föreskrifter om riksdagsarbetets bedrivande, ordningen hos kamrarna och utskotten samt inom riksdagen förekommande val ävensom de övriga bestämmelser som anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna (riksdagsstad-

Nuvarande

lydelse.

kammare att fastställa. Ej må något däri införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

Föreslagen

lydelse.

ga). Vardera kammaren äger fastställa föreskrifter i ämne, som angår kammaren enskilt (ordningsstadga). Ej må något i dessa stadgor införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

Ändringarna i förevarande paragraf äro föranledda av förslaget att överföra bestämmelserna i nuvarande ReglF jämte vissa andra gällande föreskrifter till en ny författning, benämnd riksdagsstadga. I samband härmed har ansetts lämpligt att införa beteckningarna riksdagsstadga resp. ordningsstadga i själva grundlagstextcn.

§ 80.

§ 80.

I mål, som blivit av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott handlagda, skola de från riksdagen utgående skrivelser uppsättas och expedieras av kansliet hos det utskott, som ärendet berett. Uppsättandet och expedierandet av Uppsättandet och expedierandet av andra för bägge k a m r a r n a gemensamandra för bägge kamrarna gemensamma skrivelser besörj es genom ett särma skrivelser besörjes genom ett särskilt riksdagens kansli u n d e r inseende skilt riksdagens kansli under inseende av två inom första och två inom andra av två inom första och två inom a n d r a kammaren därtill utsedda ledamöter kammaren därtill utsedda ledamöter. (kanslideputerade). Ej må expedition över något riksdagens beslut utgå förr än den blivit inför kamrarna justerad. F r å n riksdagen utgående expeditioner undertecknas av talmännen. Ändringen i förevarande paragraf inskränker sig till att beteckningen kanslideputerade införts i själva grundlagstexten. Denna vedertagna beteckning har redan tidigare funnits införd i ReglF § 3.

8 — 72899

U t k a s t till r i k s d a g s s t a d g a . Kamrarnas sammanträden. § 1. Kallelse till kammares sammanträde skall anslås senast klockan 0 eftermiddagen föregående dag och kungöras på det sätt, vardera kammaren för sig stadgat. Talmännen böra skyndsamt meddela varandra underrättelse om sådan kallelses utfärdande. Skall vid sammanträde sådan omröstning, som omförmäles i 65 § riksdagsordningen, i kamrarna företagas, bör sådant i anslaget tillkännagivas. Lika med § 1 ReglF. § 2.

Å den förteckning över alla på kammares bord vilande ärenden, vilken efter varje sammanträdes slut av vardera kammarens kansli för nästa sammanträde upprättas, skola, med det undantag, varom i 4 §:ns sista moment förmäles, främst uppföras: Konungens propositioner eller skrivelser och inom kammare väckta motioner. Övriga ärenden, i den mån de inkommit, antecknas enligt följande ordning, nämligen: l:o. Från utskott eller riksdagens kansli inkomna förslag till skrivelser eller till riksdagsbeslutet; 2:o. Riksdagens telser;

revisorers

samt

justitie- och militieombudsmännens berät-

3:o. Av båda kamrarna tillsatta utskotts betänkanden, ävensom hemställanden och utlåtanden av kanslideputerade; skolande den ordning, vari de ständiga utskotten i regeringsformens §53 och riksdagsordningens § 36 finnas upptagna, jämväl följas vid uppförande å förteckningen av nämnda utskotts betänkanden, och sådana betänkanden sättas framför särskilda utskotts samt dessas framför kanslideputerades utlåtanden och hemställanden; 4:o. Mål, som av ena kammaren genom protokollsutdrag den andra delgivas; 5:o. Kammarens allmänna

beredningsutskotts

betänkanden; samt

6:o. Kammarens enskilda ärenden. I denna förteckning, som vid ärendenas föredragning följes, kan ändring för kommande sammanträde av kammare beslutas; och skall, då förslag om sådan ändring blivit väckt, beslut däröver genast fattas. Ovannämnda förteckning och däri beslutad ändring skola medkammaren skyndsamt delgivas. Motsvarar § 2 ReglF. I första stycket har en hänvisning till annan paragraf jämkats. Under punkten 3:o har beteckningen »kanslideputerade» insatts i författningstexten i stället för »de ledamöter, som hava inseende över riksdagens kansli i frågor, som med denna befattning hava gemenskap» och under punkten 5:o ha orden »tillfälligt utskotts» utbytts mot »allmänna beredningsutskotts».

§ 3.

Om sammanträde med kammare hålles den 31 maj, må det utan avbrott fortsåttas efter klockan tolv på natten till dess å föredragningslistan för sammanträdet upptagna ärenden behandlats. Se sid. 29.

§ 4.

l:o. Skall omröstning enligt riksdagsordningen ske öppet, skola kammarens ledamöter, sedan voteringsproposition efter given varsel upplästs och justerats, intaga sina platser, varefter voteringspropositionen ånyo uppläses. Medan omröstning verkställes, må ingen bliva stående å gången. 2:o. Med undantag för de fall, varom i mom. 3 stadgas, uppmane talmannen därefter först de ledamöter, som vilja rösta för ja-propositionen, att resa sig från sina platser, varefter samma uppmaning riktas till de ledamöter, som vilja rösta för nej-propositionen. Om härvid talmannen finner tvekan kunna råda om omröstningens resultat, eller någon av kammarens ledamöter begär rösträkning, verkställes votering på sätt i mom. 3 sägs. 3:o. Omröstning medelst omröstningsapparat eller, där denna ej kan begagnas, medelst n a m n u p p r o p skall omedelbart äga rum, därest talmannen före omröstningens början så beslutar, samt då omröstning skall ske jämlikt 65 § riksdagsordningen. Om vid den slutliga voteringen i visst ärende sist vid voteringspropositionens godkännande begäran om omröstning medelst omröstningsapparat eller i förekommande fall om namnupprop framställes av minst Vio av kammarens ledamöter, skall ock detta omröstningssätt omedelbart användas; i detta fall skall jämväl i det tryckta protokollet antecknas, huru varje ledamot röstat. 4:o. Då omröstning medelst omröstningsapparat ägt rum, böra i vardera kammaren minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet, varefter företages fotografering av en tablå, utvisande huru varje ledamot röstat. Då omröstning medelst n a m n u p p r o p skall äga rum, böra i vardera kammaren minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet, för att över omröstningen föra anteckning. Vid uppropet iakttages, att ledamöterna uppropas i den ordning, vari de innehava plats i samlingssalen, dock att vice talmannen först uppropas. Närvarande ledamot avgiver vid uppropet något av följande svar: Ja, Nej, Avstår. Omedelbart efter det omröstningen avslutats, tillkännagiver talmannen resultatet för kammaren. 5:o. Då i fråga, varom uti 65 § riksdagsordningen förmäles, kamrarna fattat stridiga beslut, och dessa ej på vederbörande utskotts förslag blivit sammanjämkade, åligger det utskottet att uppsätta förslag till voteringspropositioner för den omröstning, som enligt nämnda §, skall för frågans avgörande i kamrarna äga rum. Sedan sådant förslag blivit godkänt, utsatte talmännen efter överenskommelse dag för omröstning. Vid densamma iakttages, att votering över varje särskild fråga, som blir föremål för omröstning, bör i båda kamrarna samtidigt företagas. Över var och en sådan omröstning i första kammaren skall protokoll genast därefter uppsättas, justeras och avsändas till andra kammaren, där sammanräkningen av båda kamrarnas ledamöters röster verkställes, varefter utgången av 115

omröstningen ofördröjligen meddelas första kammaren och det utskott, som frågan handlagt. Sådant ärende skall sättas främst på föredragningslistan för dagen. Lika med ReglF § 11.

§ 5. l : o . Vid kammares sammanträde för sekreteraren under talmannens inseende protokoll, upptagande överläggningsämnen, namnen å dem, som yttra sig, talmannens yttranden och propositioner, utgången av omröstning, där sådan äger rum, och kammarens beslut. Detta protokoll skall å femte söckendagen därefter, om kammaren då sammanträder, eller, i motsatt händelse, vid kammarens näst därefter inträffande sammanträde av sekreteraren uppläsas samt, sedan kammaren godkänt detsamma, förses med talmannens anteckning därom. Justering av de protokoll, vilka icke på grund av föreskrifterna i första stycket blivit justerade före det riksdagen åtskiljes, verkställes inför kammarens å riksdagsorten tillstädesvarande ledamöter. Tillkännagivande om tiden för justeringen införes i de tidningar, där kammarens sammanträden eljest meddelas. Kamrarnas protokoll överlämnas omedelbart efter justeringen till riksdagens kansli. 2:o. Yttranden, som ledamöter vid kammarens sammanträde avgiva, skola, så vitt ske kan, ordagrant av för sådant ändamål anställda tjänstemän upptecknas och sist tredje dagen därefter klockan 10 förmiddagen, försedda med uppsättarens namnteckning, i två exemplar avlämnas i kammarens kansli, där de till a n d r a söckendagen därefter klockan 12 middagen böra finnas för genomläsning tillgängliga. Ledamot, som före utgången av nämnda tid justerar sitt yttrande, bör därå göra anteckning om verkställd justering; annan ledamot dock obetaget att påkalla särskild justering därav inför kammaren vid det i 1 mom. omförmälda tillfälle. Har ledamot icke inom stadgad tid justerat sitt yttrande, anses detsamma ändock såsom av honom justerat. Yttrandena böra därefter ofördröjligen överlämnas till riksdagens kansli. 3:o. I fråga om protokoll och yttranden vid sammanträde, varom i § 56 riksdagsordningen sägs, inom lyckta dörrar skall vad i mom. 1 och 2 är stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att protokollen och yttrandena efter justeringen skola överlämnas till riksdagsbiblioteket. Denna paragraf motsvarar ReglF § 12. Den nu gällande bestämmelsen om justering av kammares vid riksdagens slut ojusterade protokoll har ändrats på så sätt, att den skall avse alla de fall då riksdagen enligt förslaget åtskiljes, d. v. s. vid feriernas början, vid ev. höstsessions slut och vid åtskiljande av riksdag, som inkallats enligt de föreslagna nya reglerna i RO § 2, resp. jämlikt RF §§ 91—95.

Val av talmän och vice talmän. § 6. Talmän samt förste och andre vice talmän väljas var för sig i nu nämnd ordning. Har någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, är han behörigen vald. Äro rösterna så delade mellan flera, att ingen uppnått dylik röstövervikt, anställes ny omröstning. Får ej heller därvid någon mer än hälften av de avgivna rösterna, anställes en tredje omröstning mellan de två, på vilka vid andra omröstningen de flesta av rösterna fallit. Vid tredje omröstningen är den vald, som erhållit de flesta rösterna. I händelse av lika röstetal vid andra eller tredje omröstningen skilje lotten, där så erfordras. Lika med stadgan den 29 januari 1921 om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar.

Talmanskonferensen. § 7. l : o . Talmännen skola, enligt vad i riksdagsordningen stadgas, tillse, att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande. Talmännen och vice talmännen, jämte fyra av vardera kammaren för hela riksdagen utsedda ledamöter (talmanskonferensen), skola, så ofta någon av talmännen det anser nödigt, dock minst en gång varje kalendermånad under tid då riksdagen är samlad, på kallelse av talmannen sammanträda för att rådpläga om vad i avseende å ärendenas behandling i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vinnande av nämnda syfte. Vid dessa sammanträden skola k a m r a r n a s sekreterare vara tillstädes, och åligger det den av dem, som därtill av talmännen anmodas, att föra protokoll över vad vid sammanträde förekommer. Vid talmanskonferensen fattade beslut skola genom utdrag av protokollet tillställas dem, besluten avse. Utskottens ordförande skola, så ofta det finnes påkallat, deltaga i talmanskonferensens sammanträden. Anses nödigt att inhämta upplysningar av kanslideputerade böra även de, efter kallelse, tillstädeskomma. 2:o. Vid talmanssammanträde skall, efter samråd med utskottens ordförande och bemälda kanslideputerade, förslag upprättas i fråga om arvoden till tjänstemännen och vaktbetjäningen hos kamrarna och utskotten samt i kansliet. Förslaget överlämnas till bankoutskottet, vilket det åligger att i ämnet avgiva utlåtande till kamrarna. Se sid. 44. — Förevarande paragraf motsvarar mom. 1 och 2 i ReglF § 3. De i mom. 3 av sistnämnda författningsrum upptagna bestämmelserna om utseende av ledamöter i styrelsen över riksdagsbiblioteket ha, med visst tillägg, överförts till RSt § 25. Härigenom kommer RSt g 7 att endast innehålla bestämmelser om talmännens och talmanskonferensens uppgifter. De båda första punkterna i mom. 1 överensstämma i sak med motsvarande punkter i RO g 50 i dess föreslagna nya lydelse. Jfr anm. under RO gg 49 och 50. — Ordet »talmanskonferensen» har upptagits som särskild rubrik över paragrafen och, liksom beteckningen »kanslideputerade», införts i författningstexten. Ang. kanslideputerade se RO g 80. I samband med införandet av skyldighet att föra protokoll vid talmanskonferensens sammanträden, föreslås att kamrarnas sekreterare »skola» •— ej såsom enligt gällande avfattning »böra» — vara närvarande vid dessa sammanträden.

Val inom kammare. § 8.

Skall val, som av kammare förrättas, jämlikt § 75 riksdagsordningen ske med slutna sedlar, skola vid valet begagnas valsedlar, å vilka före namnen utsatts partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av riksdagsmän eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt äro omärkta. Namnen skola å valsedel uppföras i en följd, det ena under det andra. Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla, slutna, hoprullade och fria från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera, men väl färre namn än det antal personer valet avser. Där något namn å sedeln är tvetydigt, gälle den dock för övriga namn. Motsvarar g 1 utskottsvalstadgan. Paragrafen har emellertid — liksom de föreslagna 9—11 gg — gjorts tillämplig på alla inom kammare förrättade val, vilka jämlikt RO g 75 skola ske med slutna sedlar.

§ 9. De avgivna valsedlarna skola ordnas i grupper, så att sedlar med samma partibeteckning bilda en grupp. 117

Inom varje grupp skall, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal ledamöter är nödig, bestämmas ordning mellan namnen å gruppens valsedlar. Härvid iakttages: 1. Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet valsedlar inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, bliver detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal, jämväl samma andra namn, bliver detta namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver detta namn det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder. 2. I den mån ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss angivna grunder bestämmas, skola särskilda sammanräkningar av namnens rösttal verkställas. Vid varje sådan sammanräkning gäller valsedel såsom hel röst, där icke något av sedelns namn erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller såsom halv röst, där ett av sedelns namn erhållit rum i ordningen; såsom tredjedels röst, där två av namnen uppförts i ordningen; såsom fjärdedels röst, där tre av namnen uppförts i ordningen; och så vidare efter samma grund. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet. Till protokollet antecknas för varje grupp dess rösttal samt, där de under 1. angivna grunder tillämpats, antalet av de valsedlar, som upptaga samma första namn eller samma första och andra namn, och så vidare, men eljest, för varje särskild sammanräkning, röstvärdet för de olika valsedlarna och det rösttal, som för varje namn uträknats. Motsvarar g 2 utskottsvalstadgan. Jfr anm. under g 8. Se sid. 46.

§ 10. l:o. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besattes genast så, att gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper. Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av de gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper, skall dock, vid beräkning av det antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund. Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar antalet namn å gruppens valsedlar, varde den från vidare jämförelse utesluten. 2:o. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst i ordningen inom den grupp, som h a r största rösttalet. Motsvarar g 3 utskottsvalstadgan. Jfr anm. under g 8.

§ 11. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning. Lika med g 4 utskottsvalstadgan. Jfr anm. under g 8.

Ordningen för suppleanters tjänstgöring. § 12. Suppleanter böra, vid förfall för ledamot, inkallas till tjänstgöring i följande ordning: l:o. Om valet jämlikt § 75 riksdagsordningen förrättats med gemensam lista, har suppleant tillhörande samma grupp eller meningsriktning som ledamoten företräde framför övriga suppleanter, och av dessa har den företräde, vars namn blivit uppfört på högre plats å listan; 2:q. Har valet, på sätt i §§ 8—11 här ovan sägs, skett med slutna sedlar, har suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den grupp, för vilken ledamoten blivit vald, företräde framför övriga suppleanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre rösttal. Av suppleanter från samma grupp h a r den företräde, vars namn blivit tidigare uppfört i den jämlikt § 9 bestämda ordning inom gruppen. Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats honom. De i mom. 1 föreslagna reglerna ha föranletts av det i RO § 75 upptagna stadgandet om val med gemensam lista. De i mom. 2 upptagna bestämmelserna överensstämma i sak med gällande bestämmelser i utskottsvalstadgan g 6 men ha gjorts tillämpliga även utanför utskotten. Beträffande ordningen för inkallande av suppleanter inom riksdagens nämnder eller för riksdagens valmän meddelas bestämmelser i OSt g 7.

Riksdagens utskott, nämnder och valmän. § 13. 1 :o. Utskott, som består av ledamöter från båda kamrarna, sammankallas första gången av talmännen. 2:o. Kallelser till sammanträden av riksdagens nämnder och valmän utfärdas av talmannen. Lika med ReglF g 4.

§ 14. 1 :o. Till sammanträde av utskott, utsett av båda kamrarna, ävensom av riksdagens nämnder och valmän, skall kallelse anslås senast klockan 6 eftermiddagen föregående dag. 2:o. Dessa utskott, nämnder och valmän må ej sammankomma å tid, då sammanträde hålles av båda kamrarna eller endera av dem. Motsvarar ReglF g 5. — Senaste tidpunkt för anslags uppsättande liar ändrats från kl. 7 till kl. 6 eftermiddagen.

§ 15. Ledamot av utskott, vilken av förfall varder h i n d r a d att sammanträde bevista, bör hos utskottets ordförande eller sekreterare göra anmälan därom så tidigt, att suppleant må kunna i hans ställe inkallas. Lika med ReglF g 6.

§ 16. Anser ständigt utskott ett dit hänvisat ärende ej böra av utskottet handläggas, åligge utskottet att därom senast inom åtta dagar, efter det målet till utskottet inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, vilka böra skyndsamt besluta, om frågan skall av samma utskott behandlas eller till annat utskott överlämnas. Lika med ReglF g 7.

§ 17. 1 :o. Eesluta kamrarna tillsätta särskilt utskott för behandling av något ärende, skall underrättelse därom ofördröjligen meddelas det eller de ständiga utskott, som eljest skolat ärendet handlägga. Har, innan beslutet fattades, ärende av enahanda eller likartad beskaffenhet blivit till ständigt utskott hänvisat, skall sådant utskott inom åtta dagar efter av berörda underrättelse erhållen del hos k a m r a r n a göra framställning om slikt ärendes överlämnande till det särskilda utskottet. 2:o. Varder, sedan väckt motion hänvisats till visst utskott, den i motionen berörda frågan föremål för proposition, som till annat utskott hänvisas, skall vad i mom. 1 stadgas äga motsvarande tillämpning. Lika med ReglF g 8.

§ 18. l : o . Inom tjugu dagar från riksdagens öppnande böra statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet och jordbruksutskottet utse deputerade för att under riksdagens lopp, i den utsträckning sådant finnes påkallat, rådpläga i frågor, som angå budgetarbetet inom riksdagen. Dessa deputerade böra verka för att största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen iakttages. De deputerade hava att föranstalta därom, att lämpliga sammanställningar angående statsverkets inkomster och utgifter samt angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen tid efter annan delgivas kamrarnas ledamöter. 2:o. Då inom ständigt utskott fråga uppstår om inbjudan till annat sådant utskott att utse deputerade för gemensam behandling av visst ärende, skall, innan beslut om dylik inbjudan fattas, från sistnämnda utskott inhämtas upplysning, huruvida detta utskott anser skäl föreligga för sådan behandling av ärendet eller, därest så ej är fallet, huruvida utskottet finner anledning att ur de synpunkter, detsamma h a r att företräda, göra något uttalande i ärendet. 3:o. Kunna utskott, som skola genom deputerade med varandra sammanträda, icke överenskomma om de deputerades antal, skall detsamma utgöras av sex ledamöter från varje utskott. Motsvarar ReglF g 9. I mom. 1 har ordet »lagtima» borttagits ur författningstexten. Jfr anm. under RF § 49.

§ 19. Till lagutskotts behandling hörande ärenden skola mellan lagutskotten fördelas vid särskilda sammanträden med deputerade för dem. Deputerade äro för varje utskott ordföranden, vice ordföranden och två för hela riksdagen utsedda ledamöter. Sammanträde hålles så ofta det för fördelning av inkomna ärenden finnes erforderligt. Utskotten äga fastställa allmänna grunder för ärendenas fördelning mellan utskotten. Se sid. 62. I författningsrummet har, utom de föreslagna bestämmelserna om fördelning av ärendena mellan de tre lagutskotten, intagits föreskrift om befogenhet för utskotten att fastställa allmänna grunder för sådan fördelning. Enligt rådande praxis ha de hittillsvarande lagutskotten utan direkt författningsstöd brukat antaga vissa allmänna grunder för fördelningen.

§ 20.

Har från något riksdagens verk till utskott inkommit framställning, som påkallar riksdagens beslut, vare utskottet pliktigt att ofördröjligen göra anmälan därom till vardera kammarens talman; och åligger det denne tillse, att anteckning om sådan anmälan verkställes å föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde. De i förevarande författningsrum upptagna bestämmelserna ha föranletts av de i RO g 55 föreslagna nya reglerna om motionsrätt i anledning av framställningar från riksdagens verk. Motionstiden skall i dessa fall räknas från den dag, då anmälan om sådan framställning upptagits på kamrarnas föredragningslistor. De nya bestämmelserna avse blott framställningar som påkalla riksdagens beslut, ej anmälningar och dylikt, som endast är av beskaffenhet att böra läggas till handlingarna.

§ 21. Talmännen äga tillträde i utskotten, dock utan rätt att deltaga i överläggningarna och besluten. Lika med ReglF g 10.

§ 22. Expeditioner från utskott underskrivas av ordföranden. Lika med RO g 49. § 23.

Vid de i § 13 mom. 2 omnämnda sammanträden av riksdagens nämnder och valmän bör den ledamot, som bevistat de flesta riksdagar, eller, där två eller flera deltagit i lika många riksdagar, den av dem, som är till levnadsåren äldst, först låta upprop förrättas och sedan val av ordförande anställas. På anmodan av ordföranden tage tre ledamöter plats vid bordet, för att, jämte ordföranden, granska omröstnings- eller valsedlarna samt över omröstningarna eller valen föra särskilda anteckningar, vilka med varandra jämföras. Efter förrättningens slut uppsattes och justeras protokoll, varav två exemplar utskrivas, undertecknas av ordföranden och omförmälda ledamöter samt avlämnas ett till vardera kammarens talman, för att öppnas och delgivas kamrarna vid deras nästföljande sammanträde. Motsvarar ReglF g 13. Hänvisningen till annat författningsrum har ändrats i överensstämmelse med den verkställda omredigeringen. Den nuvarande föreskriften i sista punkten, att valprotokollen vid avlämnandet till talmännen skola vara »förseglade» föreslås upphävd.

§ 24. Vad i §§ 13, 14 och 23 sägs äger ej tillämpning i avseende på utrikesnämnden. Motsvarar ReglF g 16. Hänvisningen till andra paragrafer har ändrats i överensstämmelse med den företagna omredigeringen.

§ 25. De av riksdagen utsedda valmän, vilka hava att verkställa val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, skola tillika utse två ledamöter jämte två suppleanter i styrelsen över riksdagsbiblioteket. Bestämmelserna i förevarande författningsrum motsvara nuvarande föreskrifter i ReglF g 3 mom. 3 med allenast den ändringen, att suppleanter i styrelsen över riksdagsbiblioteket — i enlighet med rådande praxis — skola väljas på samma sätt som ordinarie ledamöter.

Riksdagens kansli. § 26.

Utom de åligganden, som enligt § 80 mom. 2 riksdagsordningen, tillhöra riksdagens kansli, skall detta ombesörja tryckningen av alla de handlingar, vilka till kamrarna inkomma eller från dem utgå, med undantag av sådana, som i annan ordning blivit på allmän bekostnad tryckta, för att till kamrarnas ledamöter utdelas. Kanslideputerade böra vaka däröver, att de i kamrarna förda protokollen samt övriga riksdagshandlingar bliva med största möjliga skyndsamhet tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade. Motsvarar ReglF g 14. Reteckningen »kanslideputeradc» har insatts i författningstexten, varom hänvisas till anm. under RO g 80.

Riksdagens skrivelser. § 27.

Sekreterare i ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott ansvarar därför, att de från riksdagen utgående skrivelser, som skola av utskottets kansli expedieras, äro vederbörligen kollationerade och lika lydande med de av kamrarna därför godkända förslag. Till bestyrkande h ä r a v skall varje sådan skrivelse, då den framlägges till talmännens underskrift, vara försedd med kollationeringsmärke, av sekreteraren egenhändigt undertecknat med begynnelsebokstäverna i hans för- och tillnamn. I fråga om expeditionen av de från riksdagen utgående skrivelser, vilka besörjas genom riksdagens kansli, tillkommer det kanslideputerade att meddela erforderliga föreskrifter. Motsvarar ReglF g 15. Angående »kanslideputerade» jfr anm. under RO g 80.

Tjänstemän och betjäning. § 28. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Utskotten äga ock, vart för sig, utse sekreterare. Övriga befattningshavare hos kamrarna och utskotten ävensom i riksdagens kansli tillsättas, med de undantag som följa av fullmäktiges i riksgäldskontoret åliggande att ställa viss betjäning till riksdagens förfogande, för vardera kammaren av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter efter samråd med sekreteraren, för vart och ett av utskotten av samma utskott likaledes efter samråd med sekreteraren samt för riksdagens kansli av kanslideputerade tillika med kamrarnas talmän och vice talmän. Första punkten i första stycket motsvarar RO g 33 mom. 5 och andra nunkten i samma stveke har hit överförts från RO g 45 mom. 2. Andra stycket motsvarar ReglF g 17 andra stycket i dess lydelse enligt beslut av 1947 års riksdag (se konstitutionsutskottets memorial nr 27). Bestämmelserna i andra stycket ha emellertid gjorts tillämpliga fi alli riksdagens utskott, ej blott de ständiga. Beteckningen »kanslidepnterade» har ersatt »de ledamöter, som havn inseende över riksdagens kansli», vnrom hänvisas till RO g 80. — Genom den företagna omredigeringen ha samtliga erforderliga föreskrifter om kamrarnas och utskottens tjänstemän och betjäning sammanförts i en gemensam paragraf.

Utkast till ändringar i kamrarnas ordningsstadgor. Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§ 6.

§ 6.

l:o. De ledamöter, vilka enligt § 33 riksdagsordningen av kammaren utses för att jämte talmannen tillsätta kammarens betjäning, skola till antalet vara fyra.

l : o . De ledamöter, vilka enligt § 28 riksdagsstadgan av kammaren utses för att jämte talmannen tillsätta kammarens betjäning, skola till antalet vara fyra.

2:o. Vid tillsättande av kammarens betjäning för sekreteraren protokoll. Protokollet skall vid kammarens nästföljande sammanträde uppläsas. Efter en vid 1945 års riksdag antagen ändring av RO § 33 skall den i 1 mom. av förevarande paragraf intagna hanvisningen rätteligen avse g 17 ReglF. I samband med överförandet av detta torlattningsrum till RSt g 28, bör hänvisningen avse sistnämnda paragraf

§ 7.

§ 7.

(Första

kammaren.)

l:o. Val av ledamöter i de ständiga utskotten skola företagas i den följd, vari utskotten i § 36 riksdagsordningen finnas u p p r ä k n a d e ; i enahanda ordning utses suppleanter till ett antal, som, därest icke kammaren särskilt annorlunda beslutar för annat utskott än utrikesutskottet, skall motsvara de ordinarie ledamöternas. 2:o. Då kammaren utser nämnd eller valmän, skola suppleanter, därest icke kammaren särskilt annorlunda beslutar, väljas till antal, motsvarande fjärdedelen av de ordinarie ledamöternas. Det röstetal, suppleanterna vid valet undfått, bestämmer ordningen för deras inkallande.

2:o. Då kammaren utser nämnd eller valmän, skola suppleanter, därest icke kammaren särskilt annorlunda beslutar, väljas till antal, motsvarande fjärdedelen av de ordinarie ledamöternas. / fråga om den ordning, vari suppleanterna, vid förfall för ledamot, böra inkallas till tjänstgöring, skall vad i § 12 riksdagsstadgan föreskrives äga motsvarande tillämpning.

3:o. Då i kammaren förrättat val är av beskaffenhet, att motsvarande val bör av andra kammaren företagas, skall underrättelse om valets utgång sistnämnda kammare ofördröjligen meddelas. 4:o. Val av revisorer och suppleanter jämlikt §§ 72 och 73 riksdagsordningen verkställas samtidigt och med begagnande av sådana valsedlar, som bilagda formulär nr 1 utvisar. Varje valsedel skall å sedelns vänstra sida upptaga sex namn. Namnen skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen och gälla själva revisorsvalet. För 123

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

suppleantvalet uppföres i motsvarande rum å sedelns högra sida ett namn för vart och ett av de för revisorsvalet upptagna namnen. Den i 2 mom. andra punkten föreslagna ändringen i fråga om ordningen för inkallande av suppleanter är föranledd av förslaget till ändring av RO g 75, varigenom val skall kunna ske med gemensam lista. Se sid. 45 f. — OSt för andra kammaren är likalydande med undantag blott för den i 3 mom. intagna hänvisningen till motsvarande val inom medkammaren. •— Sådan valsedel som avses i 4 mom. torde kunna begagnas som gemensam lista enligt RO g 75 i dess föreslagna nya lydelse.

§ 11Tillfälligt utskott sammankallas första gången av talmannen. Ej må sådant utskott sammanträda å tid, då kammaren är samlad.

§ 11Kammarens allmänna beredningsutskott sammankallas första gången av talmannen. Ej må sådant utskott sammanträda å tid, då kammaren är samlad. Vad i första stycket stadgas skall ock gälla enskilt utskott, där sådant blivit inom kammaren tillsatt.

Ändringarna föranledas av förslaget att ersätta de tillfälliga utskotten med ett allmänt beredningsutskott inom vardera kammaren, varom hänvisas till sid. 66 f.

§ 12.

§ 12.

l : o . Ledamot, som vill inför kammaren yttra sig, begär ordet av talmannen och uppropas i den ordning, han därtill anmält sig. Hava två eller flera samtidigt begärt ordet, bestämmer talmannen ordningen dem emellan. 2:o. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas, må ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, kunna efter talmannens beprövande för kort genmäle, innefattande upplysning eller rättelse, i anledning av en efterföljande talares anförande erhålla ordet under högst tre minuter omedelbart efter sådan talare.

2:o. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas, må ledamot efter talmannens beprövande kunna för kort genmäle till annan talare erhålla ordet under högst tre minuter omedelbart efter denne. Sådant genmäle må allenast innefatta upplysning eller rättelse i anledning av den andre talarens anförande eller bemötande av angrepp från dennes sida. Talmannen må, när särskilda skäl därtill äro, på begäran medgiva rätt till kort genmäle under längre lid än tre minuter, dock högst under tio minuter. Har kammaren, med stöd av § 52 riksdagsordningen, beslutat att anförandena i viss fråga icke må överskrida av kammaren fastställd tidslängd, vare rätten till kort genmäle inskränkt till samma tid.

3:o. Oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter äger ledamot rätt att under överläggningen i ett ämne utan angivande av skäl instämma med närmast föregående talare. 4:o. Vill någon av statsrådets ledamöter begagna sig av den i § 53 riks124

4:o. Vill någon av statsrådets ledamöter begagna sig av den i § 53 riks-

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

dagsordningen omförmälda rätt för dern att deltaga i överläggningarna, skall han därom göra anmälan hos talmannen och erhåller då ordet, oberoende av ordningen kammarens ledamöter emellan.

lydelse.

dagsordningen omförmälda rätt foldem att deltaga i överläggningarna, skall han därom göra anmälan hos talmannen och erhåller då ordet, oberoende av ordningen kammarens ledamöter emellan; docA- att ledamot, som erhåller ordet för kort genmäle, äger yttra sig före statsrådsledamot.

Se sid. 19 f.

§ 18.

§ 18. (Första

1 :o. Föredragningsämnen i kammaren äro endast sådana ärenden, som omförmälas i § 2 reglementariska föreskrifter för riksdagen.

kammaren.) 1 :o. Föredragningsämnen i kammaren äro endast sådana ärenden, som omförmälas i § 2 riksdagsstadgan,

2:o. Har kammaren i avseende å något ärendes föredragning fattat särskilt beslut, anmärkes sådant å föredragningslistan, och göres däri jämväl vid varje ärende anteckning om skedd bordläggning. Bland utskottsbetänkanden skola, där ej kammaren särskilt annorlunda beslutar, de, som vid ett kammarens sammanträde bordläggas första gången, uppföras främst och de, som då bordläggas andra gången, sättas sist å föredragningslistan till nästa sammanträde. Har vederbörande utskott jämlikt § 59 riksdagsordningen hemställt, att betänkande skall till avgörande företagas efter allenast en bordläggning, skall detta anmärkas på föredragningslistan. 3:o. Föredragningslistan skall, jämte tillhörande handlingar, sammanträdena vara tillgänglig i kammarens kansli.

alltid

mellan

4:o. Föredragningslista bör före varje sammanträde anslås i samlingssalen och på de platser i övrigt, talmannen beslutar, samt i tryck utdelas till kammarens ledamöter. 5:o. För sammanträde, varom i § 56 riksdagsordningen sägs, erfordras ej föredragningslista. Ändringen i 1 mom. är föranledd av förslaget att överföra nuvarande reglementariska föreskrifter för riksdagen till en riksdagsstadga. Beträffande det föreslagna tillägget till 2 mom. hänvisas till sid. 53. — I OSt för andra kammaren står i 4 mom. ordet »bestämmer» i stället för »beslutar». § 20.

§ 20.

Ledamot av kammaren må, på sätt i denna paragraf sägs, till ledamot av statsrådet framställa spörsmål utom föredragningslistan. Sådana spörsmål äro antingen interpellationer eller enkla frågor för upplysningars inhämtände,

l:o. Ledamot av kammaren må, på sätt i denna paragraf sägs, till ledamot av statsrådet framställa spörsmål i ämne utom föredragningslistan. Sådana spörsmål äro antingen interpellationer eller enkla frågor för upplysningars inhämtande.

Interpellation

skall vara skriftligen

2:o. Interpellationen skall vara skrift125

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

uppställd och av bestämt innehåll samt vara försedd med särskild motivering. Interpellation skall uppläsas och i två exemplar avlämnas i kammaren. Kammaren beslutar, huruvida interpellationen må framställas eller icke. Sådant beslut skall fattas utan föregående överläggning. Har interpellationen begärts på bordet, skall den vila till nästa sammanträde, då kammaren, på sätt nyss är sagt, ovillkorligen skall avgöra, huruvida interpellationen må framställas eller icke. Har kammaren medgivit interpellationens framställande, late talmannen vederbörande statsråd ofördröjligen undfå del av interpellationen.

ligen uppställd och av bestämt innehåll samt vara försedd med särskild motivering. Interpellation skall i två exemplar avlämnas i kammaren och skall uppläsas; talmannen likväl obetaget att på begäran medgiva uppläsning av interpellationen blott i vissa delar. Kammaren beslutar, huruvida interpellationen må framställas eller icke. Sådant beslut skall fattas utan föregående överläggning. Har interpellationen begärts på bordet, skall den vila till nästa sammanträde, då kammaren, på sätt nyss är sagt, ovillkorligen skall avgöra, huruvida interpellationen må framställas eller icke. Har kammaren medgivit interpellationens framställande, late talmannen vederbörande statsr å d ofördröjligen undfå del av interpellationen.

Enkel fråga skall vara skriftligen uppställd och av bestämt innehåll utan att vara försedd med särskild motivering. Enkel fråga skall i två exemplar tillställas talmannen. Talmannen late vederbörande statsråd genom kammarens kansli ofördröjligen undfå del av frågan.

3:o. Enkel fråga skall vara skriftligen uppställd och av bestämt innehåll utan att vara försedd med särskild motivering. Enkel fråga skall i två exemplar tillställas talmannen. Talmannen late vederbörande statsråd genom kammarens kansli ofördröjligen undfå del av frågan.

Sedan vederbörande statsråd meddelat talmannen sin avsikt att besvara spörsmål, varav han undfått del, överenskommer talmannen med statsrådet om, vid vilket sammanträde spörsmålet inå besvaras. Å den dagens föredragningslista skall göras anteckning härom. Vid sammanträdet erhåller statsrådet ordet för spörsmålets besvarande, innan föredragningsärendena för dagen uppropas, dock ej före gemensam omröstning eller val.

4:o. Sedan vederbörande statsråd meddelat talmannen sin avsikt att besvara spörsmål, varav han undfått del, överenskommer talmannen med statsrådet om, vid vilket sammanträde spörsmålet må besvaras. Svar å framställda spörsmål böra, där ej särskilda skäl till annat föranleda, avgivas viss veckodag. Anteckning om dagen för besvarandet skall göras å den dagens föredragningslista ävensom å anslag, varom i § 10 förmäles. Svar å framställd interpellation bör omedelbart före avgivandet i tryckt form utdelas till kammarens ledamöter. Vid sammanträdet erhåller statsrådet ordet för spörsmålets besvarande, innan föredragningsärendena för dagen uppropas, dock ej före gemensam omröstning eller val. Statsrådet må lämna en muntlig sammanfattning av svarets huvudpunkter.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

Kammarens kansli skall upprätta särskild förteckning över avlämnade spörsmål och deras behandling.

lydelse.

Vid besvarande av enkel fråga må endast den ledamot, som framställt spörsmålet, och det statsråd, som lämnar svaret, deltaga i överläggningen, såvida icke kammaren på förslag av talmannen eller annan ledamot annorledes beslutar. Sådant beslut skall fattas ulan föregående överläggning. Sedan alla anmälda talare erhållit ordet, skall överläggningen på talmannens hemställan förklaras avslutad. 5:o. Kammarens kansli skall upprätta särskild förteckning över avlämnade spörsmål och deras behandling.

Se sid. 50 ff. I samband med de föreslagna ändringarna beträffande utformningen av instituten interpellation och enkel fråga har författningsrummet för vinnande av större överskådlichet uppdelats i fem skilda moment.

§ 21.

§ 21. (Första

kammaren.)

l:o. Då val skall äga rum eller omröstning till beslut skall företagas i annan ordning än medelst omröstningsapparat, böra fyra ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet för att över valet eller omröstningen föra anteckningar, vilka därefter med varandra jämföras.

1 :o. Då val inom kammaren skall äga rum med slutna sedlar eller omröstning till beslut skall företagas i annan ordning än medelst omröstningsapparat, böra fyra ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet för att över valet eller omröstningen föra anteckningar, vilka därefter med varandra jämföras. Omedelbart efter slutet av valet eller omröstningen tillkännagiver talmannen utgången, och skall över förrättningen genast uppsättas protokoll, som underskrives av talmannen och de fyra ledamöter, som tagit plats vid talmansbordet. 2:o. Vid val och vid sluten omröstning bör vid anställt upprop varje ledamot framträda till talmansbordet i den ordning, vari hans namn uppropas, och till talmannen avlämna sin röstsedel. Till förekommande av trängsel vid röstsedlarnas avlämnande meddelar talmannen föreskrift.

2:o. Vid val med slutna sedlar och vid sluten omröstning bör vid anställt upprop varje ledamot framträda till talmansbordet i den ordning, vari hans namn uppropas, och till talmannen avlämna sin röstsedel. Till förekommande av trängsel vid röstsedlarnas avlämnande meddelar talmannen föreskrift. Röstsedlarna öppnas och uppläsas av talmannen.

De föreslagna jämkningarna föranledas av förslaget att val inom kammare skall kunna ske med begagnande av gemensam lista. Se härom sid. 45 f. I g 21 OSt för andra kammaren böra motsvarande jämkningar vidtagas.

Förslag till stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Nuvarande

lydelse.

§ 1. Riksdagsman åtnjuter arvode under tid då, räknat från och med dagen för riksdagens början, ärenden som Konungen förelagt riksdagen äro beroende på dennas prövning eller då riksdagen eljest sammanträder för frågor varom i § 56 riksdagsordningen sägs. Vid lagtima riksdag skall arvode dock utgå för minst fyra månader, så framt ej riksdagen dessförinnan upplöses. Arvode utgår med ett belopp motsvarande sjuhundrafemtio kronor för månad, om riksdagsmannen är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest med belopp motsvarande ettusen kronor för månad.

Föreslagen

lydelse.

§ 1. Riksdagsman åtnjuter arvode från och med den dag då han tager plats i riksdagen till och med den dag då riksdagsmannauppdraget upphör.

Arvode utgår med ett belopp motsvarande 9 000 kronor för år, om riksdagsmannen är kyrkobokförd i församling å ort där riksdag hålles, samt eljest med ett belopp motsvarande 12 000 kronor för år. Dock skall riksdagsman, som ej är kyrkobokförd å riksdagsorten, uppbära det lägre arvodet, därest fullgörandet av riksdagsmannauppdraget ej kan anses medföra hinder eller avsevärd olägenhet för honom att under nattvilan vistas å den ort där han är kyrkobokförd. Vad sist sagts gälle ock riksdagsman, som är att anse såsom bosatt å riksdagsorten men som av i 14 § 3 eller 4 mom. folkbokföringsförordningen omförmäld anledning är kyrkobokförd å annan ort. Blir riksdagsman förhindrad deltaga i riksdagsgöromålen, skall han för tid, varmed frånvaron i en följd överstiger trettio dagar, vidkännas avdrag å arvodet med en fjärdedel av vad eljest skolat för samma tid utgå. Har ett år förflutit, sedan riksdagsman sist deltog i riksdagsarbetet, skall därefter, intill dess han åter intager sin plats i riksdagen, intet arvode utgå. Riksdagsman skall för sin pensioneRiksdagsman skall i de fall, då han ring å arvodet vidkännas avdrag med enligt bestämmelserna i denna stadga

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

kan komma i åtnjutande av pension, å arvodet vidkännas avdrag med tjugufem k r o n o r för varje månad, varunder arvode åtnjutes. Avdragna belopp må icke återkrävas.

belopp motsvarande 62 kronor för månad. Avdragna belopp må icke återkrävas.

§ 2.

§ 2.

Riksdagsman, som tillhört riksdagen minst åtta år före fyllda 65 år, äger rätt till pension; dock må pension icke tillkomma den, som genom lagakraftägande dom förklarats förlustig sitt riksdagsmannauppdrag eller upphört att vara svensk medborgare eller trätt i främmande makts tjänst. Pension utgår, efter anmälan hos fullmäktige i riksgäldskontoret, från och med dagen näst efter den, då riksdagsmannen upphör att vara ledamot av riksdagen, såframt han vid denna tidpunkt uppnått 65 års ålder, och, där han dessförinnan avgår från riksdagsmannauppdraget, från och med dagen näst efter den, då han uppnår nämnda aider. Efter framställning hos fullmäktige i riksgäldskontoret må pensionen dock utgå från tidigare tidpunkt, om särskilda omständigheter föranleda därtill. Pensionen utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle. Pensionstagare, som ånyo väljes till riksdagsman, äger dock icke uppbära pension för tid, varunder han är ledamot av riksdagen. Ej heller må pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, för den tiden uppbära någon del av pensionen. Pension utgör, med nedan angivna undantag, för den som tillhört riksdagen åtta år före fyllda 65 år, ettusenetthundraåttioåtta kronor för år och för den, som tillhört riksdagen tjugu år eller längre tid före nämnda ålder, tretusensexhundratrettiosex kronor för år. För varje år utöver åtta ökas pen-

Riksdagsman, som vidkänts pensionsavdrag under minst fyra år före utgången av den månad under vilken han uppnått 65 års ålder, äger rätt till pension; dock må pension icke tillkomma den, som upphört att vara svensk medborgare eller trätt i främmande makts tjänst. Pension utgår, efter anmälan hos fullmäktige i riksgäldskontoret, från och med dagen näst efter den, då riksdagsarvodet upphört att utgå, dock tidigast från och med månaden näst efter den, då riksdagsmannen uppnått 65 års ålder. Pensionen utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle. Pensionstagare, som ånyo väljes till riksdagsman, äger dock icke uppbära pension för tid, varunder han är ledamot av riksdagen.

9 — 72899

Den årliga pensionen utgör för den, som tillhört riksdagen fyra år före utgången av den månad, då han uppnått 65 års ålder, 756 kronor och för den som tillhört riksdagen tjugu år eller längre tid före nämnda tidpunkt, 3 636 kronor. För varje år utöver fyra ökas pensionen med 180 kronor, intill dess 129

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

sionen med tvåhundrafyra kronor, intill dess nämnda högsta pensionsbelopp uppnåtts. Uppbär den, som åtnjuter pension på grund av riksdagsmannauppdrag, tillika lön eller tjänstepension på grund av anställning i allmän tjänst, skall, så länge sådan annan förmån åtnjutes, förstnämnda pension minskas med hälften, med iakttagande likväl av dels att pension enligt denna stadga ej må utgå med större belopp än att de sammanlagda förmånerna icke överstiga det högsta belopp som må utgå i pension enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, dels ock att minskning skall ske endast i den mån så erfordras för att sagda förmåner, däri dock ej inberäknade rörliga tillläggsförmåner, tillhopa ej överstiga femtusen kronor. Den som avgått från riksdagsmannauppdraget före utgången av ett kalenderår, må under samma år icke uppbära pension jämlikt denna stadga till högre belopp än att honom för året tillkommande arvode för riksdagsmannauppdraget jämte pensionen motsvarar fullt arvode för året.

n ä m n d a högsta pensionsbelopp uppnåtts. Därest sjukdom eller annan särskild omständighet föreligger, må fullmäktige i riksgäldskontoret, efter framställning medgiva, att pension med skäligt belopp må utgå från tidigare tidpunkt efter riksdagsarvodets upphörande än ovan sagts ävensom att riksdagsman, som under kortare tid än fyra år före utgången av den månad, under vilken han uppnått 65 års ålder, vidkänts pensionsavdrag, helt eller delvis må återfå de sålunda fullgjorda bidragen till pensioneringen.

§ 3.

§ 3.

Riksdagsman äger på det allmännas bekostnad företaga resor å statliga och enskilda järnvägar. Riksdagsman, som är bosatt å annan Riksdagsman, som är bosatt å annan ort än där riksdagen hålles, äger jämort än där riksdagen hålles, äger jämväl vid begagnande av annat färdmeväl vid begagnande av annat färdmedel än i första stycket sagts på det alldel än i första stycket sagts på det männas bekostnad resa till och från allmännas bekostnad resa till och från riksdagen samt under tid, då riksdariksdagen samt under tid, då arvode gen är samlad, mellan riksdagsorten till honom utgår, mellan riksdagsoroch hemorten. ten och hemorten. § 4.

§ 4.

Kamrarnas talmän erhålla under tid, då arvode till dem utgår, därjämte representationsbidrag med ett belopp motsvarande för månad ettusen kronor, dock högst med fem tusen kronor under ett och samma kalenderår.

Kamrarnas talmän erhålla därjämte representationsbidrag med 5 000 kronor för år.

Nuvarande

lydelse.

Föreslagen

lydelse.

§ 5. Ledamot av utrikesnämnden, så ock suppleant, åtnjuter under tid, då han icke uppbär arvode såsom riksdagsman, dels ersättning för kostnaden för resa till och från sammanträde med nämnden, dels ock traktamentsersättning för varje sammanträdesdag med tjugufem kronor, om ledamoten eller suppleanten är bosatt å ort där nämnden sammanträder samt eljest med femtio kronor.

Ledamot av utrikesnämnden, så ock suppleant, åtnjuter under tid, då riksdagen ej år samlad, dels ersättning för kostnaden för resa till och från sammanträde med nämnden, dels ock traktamentsersättning för varje sammanträdesdag med 25 kronor.

§ 6.

§ 6.

Arvode och representationsbidrag Arvode och representationsbidrag utbetalas i efterskott var femtonde dag utbetalas med lika belopp för månad på rekvisition av vederbörande kami den ordning kanslideputerade bemares talman. Dag för utbetalning må stämma. jämkas, när så med hänsyn till infallande helg eller eljest prövas lämpligt. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott. Vid beräkning av ersättning för del av månad räknas månaden till trettio dagar. § 7.

§ 7.

De ledamöter av riksdagen, vilka Kanslideputerade äga, tillika med jämlikt § 80 riksdagsordningen hava inkamrarnas talmän, meddela de närseende över riksdagens kansli, äga, tillmare bestämmelser, som må erfordras lika med kamrarnas talmän, meddela för tillämpningen av denna stadga. de närmare bestämmelser, som må erfordras för tillämpningen av denna stadga. Utbetalningar med stöd av denna stadga verkställas av riksgäldskontoret. Angående »kanslideputerade» se RO g SO.

Denna stadga skall lända till efterrättelse från och med den dock skall vad i densamma stadgas om rätt till pension och om sättet för bestämmande av pension icke gälla med mindre riksdagsmannen under fyra år vidkänts pensionsavdrag enligt denna stadga. Vid bestämmande av pension för den, å vilken denna stadga äger tilllämpning, skall hänsyn tagas jämväl till tid, varunder han före ikraftträ131

dandet innehaft riksdagsmannauppdrag. Vad i stadgan av den 21 februari 1941 (nr 98) angående ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande stadgas om rätt till pension skall alltjämt äga tillämpning på den som erhåller pension enligt sagda stadga eller avgår från riksdagsmannauppdraget innan rätt till pension enligt de nya bestämmelserna för honom inträtt. I tredje stycket nämnda bestämmelser om rätt till pension tillkommo genom lagen den 10 juli 1947 angående ändring i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Reservationer.

i Av herr

Hallen.

Utskottsväsendet. De sakkunnigas majoritet har motsatt sig inrättande av s. k. fackutskott och som skäl härför anfört, att dels skulle dylika utskott genom sin sammansättning av speciellt sakkunniga frestas att behandla sina anslagsfrågor alltför generöst, dels skulle den splittrade budgetbehandlingen kräva ett överbudgetutskott som finge till uppgift att avbalansera de olika fackutskottens utgiftsförslag med hänsyn till riksstaten överhuvud. Denna dubbelbehandling skulle verka tidsödande och omständlig. Jag kan icke dela majoritetens uppfattning, att den omständigheten, att fackkunskapen blir mer rikligt tillgodosedd inom ett utskott, måste leda till att detta utskotts ämnesområde skulle otillbörligt favoriseras. Det är Kungl. Maj:t som i alltmer växande grad anger de huvudsakliga linjerna för huvudtitlarnes utgiftsposter genom statsverkspropositionen, och där tidigare enskilda motionärer framfört anslagskrav, som hotat att förrycka de beräknade proportionerna mellan olika anslagsposter, har detta alltid avvisats icke blott av statsutskottet, utan även av respektive avdelning. Ej heller har man sett exempel på, att andra anslagsbeviljande utskott, såsom jordbruks- och bankutskotten, försökt lancera en anslagspolitik, som brustit i ansvar för andra anslagsbehov genom att söka för sina speciella arbetsområden försäkra sig om oskäligt stegrade belopp. Även för dessa utskott verkar statsverkspropositionen uppenbart normgivande. Däremot delar jag majoritetens uppfattning att ett överbudgetutskott skulle verka tidsödande och omständligt för riksdagsbehandlingen. Det bleve en dubbelbehandling där utskottets eventuella erinringar mot fackutskottets förslag näppeligen skulle resultera i ändrade beslut, utan riksdagen skulle säkerligen tillmäta fackutskottet större vitsord. Så uppges också förhållandena ha utvecklat sig i Norge, där Stortinget i regel följer fackutskottens förslag i anslagsfrågor. Jag anser emellertid, att ett dylikt överbudgetutskott icke nödvändigtvis behöver tillskapas som en kontrollant över fackutskotten. Visserligen har riksdagen två gånger, 1939 och 1946, begärt en utredning i syfte att vinna 133

större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet i budgetbehandlingen, men Kungl. Maj:ts bristande intresse för att igångsätta en dylik utredning tyder på att Kungl. Maj :t icke funnit, att budgetbehandlingen genom olika utskott förryckt den i budgeten angivna avvägningen mellan utgifter och inkomster eller mellan de olika utgifterna inbördes. Majoriteten föreslår, att de under bankoutskottet hörande pensionsärendena skola överföras till statsutskottet, ett förslag, som också jag biträtt. Men då majoriteten tagit detta första steg på vägen mot en enhetlig budgetbehandling, borde den ju i så fall även ha tagit nästa steg och lagt jordbrukets anslagsfrågor under statsutskottet, men från detta avstår majoriteten. Den föreslår vidare att statsutskottet skall utökas till ett 40-mannautskott, arbetande på fem avdelningar. Utskottet skulle därigenom erhålla en särställning, som hittills ej förekommit i riksdagen, och på ett oskäligt sätt befästa utskottsväldet icke genom ökad saklighet utan enbart genom sin numerär. Ty utskottets ledamöter representera i regeln sakkunskap blott inom ett visst område. De som behandla exempelvis militäranslagen äro vanligtvis icke samtidigt experter på undervisningsfrågor och vice versa. Att de som behärska löneregleringsproblemen även skola som sakkunniga yttra sig i skolfrågor, måste te sig oegentligt. Ju större statsutskottet göres, desto orimligare ter det sig att den ståndpunkt, som en av utskottets avdelningar intager, skall erhålla en så kvantitativ förstärkning som sker, då utskottet in pleno behandlar avdelningens förslag. Jag anser därför, att statsutskottet bör uppdelas på fem självständiga fackutskott. Mellan dessa utskott skulle ärendena i huvudsak uppdelas i följande fem huvudgrupper: Skol- eller undervisningsfrågor, försvarsfrågor, löne- och pensionsfrågor, kommunikations- eller trafikfrågor samt hälsovårds- och socialvårdsfrågor. Till det utskott som finge att handlägga de sistnämnda frågorna skulle också första, andra och tredje huvudtiteln remitteras. I övrigt finge ärendena fördelas efter graden av samhörighet med de fem uppräknade huvudgrupperna och under hänsynstagande till de olika fackutskottens arbetsbörda. Den närmare utformningen av de olika fackutskottens kompetensområden föreslår jag att Kungl. Maj :t själv må angiva.

Av herr

Hastad.

1. Sessionstiden. I likhet med de sakkunnigas majoritet finner jag den nuvarande ordningen med en över midsommar utdragen huvudsession och därjämte en eventuell, ganska planlöst organiserad höstsession allt annat än tillfredsställande. Utsträckningen av huvudsessionen långt in på sommaren, ofta med ovisshet för riksdagsledamöterna in i det sista när arbetet k a n vara avslutat, är till ohägn särskilt för den stora gruppen jordbrukare. Erfarenheten har dessutom ideligen visat, att utskottsarbetet och 134

kammardebatterna under huvudsessionens pressande slutbrådska icke vid denna tidpunkt på året brukar bli föremål för samma intresse som eljest under riksdagstiden. Inte minst ha hänsyn till det nya budgetårets ingång framtvingat en forcering av frågorna, som varit till förfång för dessas sorgfälliga beredning. Jag finner därför det vara högeligen angeläget att åtgärder vidtagas i syfte att åstadkomma en tidigare avslutning av riksdagssessionen än under senare år. Däremot har jag icke kunnat övertygas om nödvändigheten av att — såsom de sakkunnigas majoritet föreslår — låta höstsessionen bli en visserligen inte obligatorisk men dock mera normal företeelse. Göres höstsessionen till ordinarie, måste detta innebära att många riksdagsledamöter få allt svårare att bibehålla eller sköta sitt »civila» arbete. Åtskilliga kunna därigenom hindras att mottaga val till riksdagen, och sannolikt bli dessa främst att söka bland de kategorier inom näringslivet, universiteten och förvaltningen, vilkas speciella insikter det måste vara en förlust för riksdagen att mista. Införandet av en ordinarie höstsession skulle därför innebära att ytterligare ett steg toges hän mot yrkespolitikens utbredning. Ingen kan gärna önska påskynda en sådan utveckling utan nödtvång. Bortser man från exceptionella tider, t. ex. i svåra kriser, då antalet riksdagsärenden enligt sakens natur måste svälla och riksdagen kan behöva sammanträda även under årets senare del, synes mig icke tillräckliga skäl ännu ha förebragts för en utsträckning av riksdagstiden och en uppdelning av denna på två sessioner. Det är framför allt två invändningar, som kunna framställas mot sakkunnigemajoritetens förslag om ordinarie höstsession. För det första måste varje sådan uppdelning av sessionstiden, som förlägger de båda sessionerna till olika budgetår, vara mindre rationell. Sessionerna bli på detta vis snedbelastade, och riksdagsarbetets enhet spränges. Om en avsevärd förlängning av riksdagstiden verkligen anses ofrånkomlig, hade det enligt min mening varit ändamålsenligare att låta den nya riksdagen ta sin början på hösten — för att följa sakkunnigemajoritetens förslag exempelvis den 16 oktober — och sedan låta riksdagen avslutas senast den 31 maj. För det andra torde det även enligt sakkunnigemajoritetens förslag bli oundvikligt att arbetet under höstsessionen kommer att bli mycket ojämnt fördelat på utskotten. Visserligen skulle riksdagen få det nya uppskovsinstitutet i sin hand såsom ett medel att reglera en j ä m n tillförsel av ärenden till de olika utskotten. Men rätten att besluta om uppskov bör riksdagen enligt min mening tillvarata främst för att vid anhopning av ärenden möjliggöra en grundligare beredning vid en senare tidpunkt och inte för att ackumulera arbetsstoff för höstsessionen. Man vet dessutom inte, om uppskovsinstitutet kan göras effektivt; även i fortsättningen torde man ha att räkna med stor motvilja från regeringens sida att uppskjuta behandlingen av viktigare frågor, alldeles oavsett att många regeringsförslag 135

i vår tid till sin natur äro så tidsbestämda att de kräva ett snabbt avgörande. Även om olägenheterna av en ojämn arbetsfördelning på utskotten och risken för kanske flera utskotts arbetslöshet motverkas genom en sådan planering av riksdagsarbetet under höstsessionen att under viss tid endast utskotten arbeta, kommer det sannolikt att visa sig att samma anmärkningar skola kunna framställas som alltid hittills, nämligen att en höstriksdag utan budgetarbete är en misshushållning med många utskottslediga riksdagsledamöters arbetskraft samtidigt som dessa ändock hindras i sin borgerliga näring. Även ett par speciella anmärkningar kunna riktas mot den av majoriteten föreslagna sessionsindelningen. Sålunda skulle majoritetsförslaget antingen leda till att riksdagen vart fjärde år, då ordinarie andrakammarval äga rum, skulle normalt sammanträda efter dessa val, trots att kammaren då kunnat få en annan politisk majoritet, eller också måste höstriksdagarna dessa år inställas och allt arbete pressas in i den fyra och en halv månader korta vårsessionen, trots att all erfarenhet givit vid handen att särskilt motionärer men ofta även regeringen just riksdagen före ett val lagt den största aktivitet i dagen. (Den ordinarie höstriksdagen skulle också sammanträda varje år efter den partiella förnyelsen av första kammaren i september, och även om förändringarna genom dessa val sällan torde bli stora kan även denna kammare råka ut för att vid höstriksdagen ha en majoritet, som genom valen faktiskt förvandlats till en minoritet; före 1910 inträdde också de i september nyvalda förstakammarledamöterna omedelbart i sina funktioner, vilket bl. a. inträffade vid 1905 års andra urtima riksdag.) Oavsett eventualiteten av avgörande förändringar i kamrarnas politiska sammansättning måste det vara oformligt att den »gamla» riksdagen flera månader efter valen skall vara i full funktion och träffa beslut, som kunna vara av allra största betydelse för landet och medborgarna. Oformligheten i att hålla höstriksdag under valår blir så mycket större, som spekulationer i partiförskjutningar säkerligen komma att fresta till många krav på uppskov av frågor till höstriksdagen. Riktigare måste vara att söka jämka tiden för riksdagens början så mycket, att riksdagsarbetet normalt kan fullgöras utan sessionsavbrott före sommaren. I samband därmed skulle även mandatperioden utlöpa redan före valårets slut. Därigenom skulle de angivna svårigheterna undvikas. Endast om en sådan exceptionell situation såsom krig eller krigsfara förelåge, vilken gjorde en höstsession nödvändig, skulle det behöva inträffa att den »gamla» riksdagen sammankallades efter valen, men riksdagsordningen har redan i princip sanktionerat ett dylikt sakernas tillstånd genom stadgandet i § 30, som gör det möjligt att under kvalificerade betingelser förlänga mandatperioden. För att någon »riksdagslös» period icke skall behöva uppstå har de sakkunnigas majoritet föreslagit att riksdagen skall avslutas så sent som den 136

9 januari, d. v. s. dagen före den nya riksdagens inkallande. Mandattiden skulle hädanefter komma att löpa från den 10 januari ett år till den 9 januari nästföljande år. Även om frågan inte är av någon större vikt synes det mig ha varit ur alla synpunkter enklare att som hittills låta mandatår och kalenderår sammanfalla. Eljest skulle Konungen, därest riksdagen den 9 januari fattade beslut i en lagfråga och därvid t. ex. företoge ändringar i propositionen, endast få en dag på sig för promulgation inklusive lagrådsremiss (R. F . §87 mom. 1). Enklare synes mig ha varit att låta fullmakterna liksom hittills utslockna den 31 december, vid vilket datum riksdagen senast skall ha avslutats. Skulle i ytterst sällsynta fall ett behov finnas av att ha riksdagen samlad även under de första januaridagarna intill nästa lagtima riksdags öppnande, i vilket fall rent praktiska skäl tala för att den gamla riksdagen med sina utskott etc. orubbad fungerar, kunde Konungen lämpligen genom ett tillägg till R. O. § 30 ges rätt att under där angivna betingelser kvarhålla riksdagen under nämnda dagar; för detta undantagsfall kunde en promulgationsfrist av tio dagar tillerkännas konungen. Med hänsyn till vad jag här ovan framhållit har jag i utredningen inte kunnat frångå den uppfattningen, att riksdagsarbetet bör ta sin början den 1 december och att strävandena böra inriktas på att normalt få arbetet slutfört till omkring den 1 juni. Endast i den mån förhållandena göra det nödvändigt bör höstriksdag inkallas, och därvid bör utskottsarbetet i största möjliga utsträckning i enlighet med de sakkunnigas förslag anordnas på så sätt, att de riksdagsmän, som icke engageras i utskottsarbete, ej mer än behövligt hindras i sitt förvärvsarbete. För att befinna sig ständigt i reserv bör riksdagen dock icke avslutas på våren utan förpuppas till tiden före nästföljande riksdags början. Med hänsyn härtill ansluter jag mig även till förslaget om slopande av åtskillnaden mellan lagtima och urtima riksdag såsom numera tämligen betydelselös. Likaså biträder jag förslaget om införandet av ett uppskovsinstitut, fastän detta vid en koncentrering av riksdagsarbetet till en enda session normalt skulle bli användbart blott för beslut om uppskov av en fråga från den ena riksdagen till den andra. De grundlagsändringar, som mitt här skisserade förslag med avvikelse från majoritetsförslaget skulle påfordra, inskränka sig i huvudsak till ett inskrivande i regeringsformen och riksdagsordningen av den 1 december såsom tid för riksdagens början och mandatperiodens förskjutning i anslutning därtill. I tidigare debatter om riksdagens arbetsformer ha skälen för decemberalternativet många gånger utförligt angivits, varför jag kan inskränka mig till följande: Såsom redan 1943 års utredning påvisat stöter det inte på några bestämda hinder att få statsverkspropositionen färdig till början av december, helst som en tidigare avslutning av riksdagen på våren skulle medföra en avsevärd lättnad under sommaren för Kungl. Maj:ts kansli 137

vid expedierandet av riksdagens beslut. Under december månad skulle riksdagen konstituera sig; remissdebatten skulle då äga r u m ; »motionsfloden» skulle också medhinnas, och dessutom skulle utskotten före jul fatta beslut om behövliga remisser, vilka på så vis skulle kunna besvaras mycket snabbare än hittills. Riksdagen vore färdig att vid ledamöternas återkomst i januari omedelbart ta itu med arbetet, och materialet skulle redan fr. o. m. slutet av januari kunna matas fram till kamrarna i jämn ström. Förutsättningen för att detta skall kunna ske är dock ovillkorligen, att Kungl. Maj:t redan från början framlägger propositioner, så att en del utskott inte behöva vänta på ett arbetsmaterial, vilket genom anhopning senare blir utskottet övermäktigt. Genom att normalt befrias från en höstriksdag i den av de sakkunnigas majoritet tänkta meningen beredes Kungl. Maj :t också tillfälle att under sommaren och hösten i lugn och ro förbereda propositionerna till den kommande riksdagen. Och genom att rationellt utnyttja den ökade tid för sammanträden, som utskotten enligt de sakkunnigas veckoprogram skulle få, genom utskottsorganisationens utvidgning och genom en effektiv planering av arbetet från talmanskonferensens sida torde så mycken tid stå att vinna, som normalt bör göra det möjligt för riksdagen att fullgöra sina uppgifter under sex månaders tid, utan att ärendenas behandling därför skall behöva forceras till förfång för saklighet och grundlighet. 2. Tidsbegränsning för talare. Jag har i princip anslutit mig till kommitténs förslag om införande av möjlighet till tidsbegränsning för talare i långt utdragna debatter. För att inte rätten att besluta tidsbegränsning skall bli ett medel för en majoritet att inskränka yttranderätten för en minoritet kunde det enligt min mening ha funnits skäl att försiktigtvis bestämma, att kammarens beslut om tidsinskränkning skulle fattas med kvalificerad majoritet bland de närvarande i kammaren, förslagsvis tre femtedelars. Då rätten att föreslå tidsbegränsning emellertid enbart lagts hos talmannen, synas tillräckliga garantier mot majoritetsmissbruk ha vunnits. Talmännens traditionellt upphöjda och opartiska ställning bör nämligen vara en borgen för att de inte skola ifrågasätta tidsbegränsning förrän minst en representant för alla meningsriktningar eller sakuppfattningar utan restriktioner hunnit utveckla sin talan och debatten blivit så långdragen och uttömmande, att dess fortsättning ej kan väntas bringa några nya betydelsefulla synpunkter. Däremot anser jag det inte rimligt att låta statsråd falla under samma inskränkningsregler som kammarens ledamöter. Redan i och för sig måste det framkalla stora principiella betänkligheter att införa restriktioner för konungens rådgivare i dessas rapport med riksdagen. Därtill kommer, att statsråd kunna ha fullt legitima skäl att ej uppträda förrän i slutet av debatten. De kunna sålunda exempelvis av debatt i medkammaren i samma 138

fråga eller av andra trängande arbetsuppgifter ha varit förhindrade att yttra sig på debattens tidigare stadium. Debattens gång kan motivera ett klarläggande från statsrådsbänken, som inte låter inpressa sig i den utmätta talaretiden. Och statsministern kan vid debattens slut vilja avge en deklaration — ej sällan bruka långa debatter utmynna i en final med inlägg från regeringsbänken och partiernas ledande män. Kammaren kan ha det största intresse att få del av statsrådets sakuppgifter eller allmänpolitiska deklarationer, och statsråden kunna med skäl kräva, att de i enlighet med sitt ansvar men utan att bindas till vissa minuters tid få lämna vederbörande kammare alla nödiga upplysningar. Förvisso skulle det göra ett egendomligt intryck, om t. ex. en statsminister av talmannen berövades ordet. I anslutning till stadganden i flera länder, där regler om tidsbegränsning införts, borde därför enligt min mening även i Sverige i händelse av tidsbegränsning undantag göras för ledamöter av regeringen, som i denna sin egenskap önska taga ordet. För att statsråden emellertid inte skola få en i jämförelse med kammarledamöterna alltför förmånlig ställning i detta skede av debatten, synes det mig oundvikligt att — därest ett statsrådsinlägg då bleve längre — talmannen finge rätt att efter sitt beprövande bevilja en med hänsyn till omständigheterna förlängd tid åt talare, som före sitt inlägg framställde begäran därom. En sådan tilläggsregel skulle förebygga, att statsråd avsiktligt dröjde med sitt inlägg tills tidsbegränsning beslutats för att skaffa sig ett övertag genom favören att kunna utnyttja sin obegränsade talaretid. 3. Samtidig behandling av utskottsutlåtanden. Enligt § 59 riksdagsordningen skall »betänkande, som av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott avgivits, i bägge kamrarna för ärendets avgörande, såvitt ske kan, samtidigt föredragas». Denna samtidighet, som gått så långt att utlåtandena enligt de reglementariska föreskrifterna normalt skola avgöras i samma ordningsföljd i kamrarna, var inte bara lämplig utan helt visst även nödvändig under fyrståndstiden, då det stora problemet var att kunna få någotsånär samstämmiga beslut till stånd inom den då starkt splittrade representationen. Samma praktiska skäl kunde med styrka också åberopas under tvåkammarsystemets tid, så länge detta byggde på en stark dualism mellan kamrarna och alla möjligheter måste utnyttjas för att underlätta ett positivt samarbete mellan kamrarna i deras beroende av motsatta parti- och klassintressen. Efter första kammarens demokratisering kunna dessa skäl dock inte längre åberopas. Sedan k a m r a r n a baserats på samma väljarunderlag och nästan hela tiden sedan dess haft samma politiska sammansättning, har förekomsten av två kamrar främst fått betydelse såsom ett medel att erbjuda säkerhet mot förhastade beslut, samtidigt som den ökat möjlig139

heterna att invälja dugande, erfaret och sakkunnigt folk i folkrepresentationen. Sättet för ärendenas behandling har dock inte anpassats efter denna tvåkammarsystemets nya uppgift och funktion. Inte i någon annan folkrepresentation, som är organiserad på två kamrar, har så litet gjorts för att hindra förhastade beslut. Så gott som ensam har den svenska riksdagen gemensamma utskott, d. v. s. en utskottsformation som utgör ett slags överbyggnad på kamrarna. Dessutom förekommer i Sverige endast en läsning, och återremissinstitutet, vars utnyttjandefaktiskt skulle leda till en andra läsning, har använts blott i undantagsfall och dessutom länge tillämpats mycket restriktivt. Därtill kommer, att utskottsutlåtandena skola »såvitt ske kan» avgöras samtidigt; med undantag för perioder med stor anhopning av frågor bli utskottsutlåtandena föremål för kamrarnas beslut samma dag och ofta samma timme. (Givetvis bortses härvid från de fåtaliga ärenden, som behandlas av tillfälliga utskott.) Ingenstädes är ärendenas behandling så koncentrerad och proceduren så konstruerad för vinnande av största möjliga snabbhet som i vårt land. Givetvis har denna snabba och koncentrerade förhandlingsgång ur rationaliseringssynpunkt sina avgjorda fördelar. Den har dessutom traditionens styrka. Det avgörande måste emellertid vara frågan, huruvida förhandlingsgången innefattar all önsklig garanti mot förhastade beslut. Av olika skäl kan det ställas under diskussion, om säkerhetsanordningarna äro tillräckliga och betryggande. I praktiken ha partierna liksom pressen och den allmänna opinionen blott två å tre dagar på sig för att »läsa in» ocli diskutera utskottsutlåtandena. Då utskottens utlåtanden ej sällan kunna utmynna i förslag om betydande ändringar eller omstuvningar av propositioner eller motioner, måste denna tid anses i och för sig alltför kort för att medge grundliga överväganden före kamrarnas i regel oåterkalleliga avgöranden. Därtill kommer, att en kammare endast undantagsvis sättes i tillfälle att ta del av de nya skäl, som kunna ha framkommit i medkammaren och som kanske påverkat denna till ett beslut, som avviker från vad utskottet föreslagit. I de få frågor, beträffande vilka det är möjligt att undersöka hållfastheten av kammarens eller kammarledamöternas mening —• det gäller härvid de ärenden, som blivit föremål för gemensam votering — har det också visat sig, att åsiktsstabiliteten varit rent av förvånande ringa. Särskilt de gemensamma omröstningarna vintern och våren 1945 ha i detta sammanhang tilldragit sig uppmärksamhet: av åtta dylika omröstningar ändrade en kammare mening i inte mindre än fem. Jag har låtit göra en undersökning även av antalet ändrade individuella vota i gemensamma omröstningar under åren 1945 och 1946; självfallet kan material härvid fås endast bland de frågor, som även första gången de behandlades avgjordes genom maskinell votering. Uppgifterna äro häm140

tade från de arkiverade omröstningsplåtarna. Undersökningen gav till huvudresultat följande: I första kammaren har i fem av de sex undersökta fallen 1945 över 10 % av de vid första avgörandet deltagande ändrat uppfattning, och i fyra av dessa ligger procentsiffran omkring 20. Endast i den sjätte voteringen ha blott 4 ledamöter bytt uppfattning, nämligen i fråga om anslag till nykterhetens främjande; säkerligen förklaras denna stabilitet av att uppfattningarna i nykterhetsfrågor äro mera deciderade och stela än i många andra frågor. Maximum ändrade vota registreras ifråga om bidrag till siloanläggningar; av de 123, som deltogo vid första omröstningen, röstade inte mindre än 27 ledamöter på annat sätt vid den samfällda voteringen. Även i andra kammaren äro siffrorna för ändrade vota höga, samtidigt som de visa en anmärkningsvärd liten spridning. Antalet ändrade vota i de fem undersökta fallen under 1945 och 1946 års riksdagar ligger omkring 24 i fyra av de nämnda frågorna. I den femte springer siffran upp till 38 eller över 20 % (bidrag till landsbygdens elektrifiering). Även om de undersökta frågorna varit av mindre storlek och även om meningarna i de stora politiserade frågorna sannolikt äro mycket stabilare, måste denna frekvens ändrade vota inge en stark känsla av riksdagsbeslutens osäkerhet. Om dessa siffror verkligen vore representativa för opolitiska frågor i allmänhet, kan det med skäl hävdas, att riksdagsmännen vid det första och i regel definitiva avgörandet inte hunnit skaffa sig någon grundligare mening i dessa frågor. Detta tyder på att förhandlingsgången är alltför snabb och att tvåkammarsystemets möjligheter till garanti mot förhastade beslut ej tillfullo utnyttjas. Härtill kommer hänsynstagande till statsråden. Rör det sig om en viktig proposition — t. ex. en stor huvudtitel eller ett stort lagförslag — kan en departementschef tvingas att oscillera mellan kamrarna utan att noga kunna följa debatten på någotdera stället. Detta är orättmätigt mot departementscheferna, som kanske ägnat ett långvarigt arbete åt förslagens förberedelser och som hindras från att insätta all sin kraft i debatterna. Det är också orättmätigt mot kamrarna, som med rätta kunna fordra att de ansvariga statsråden skola närvara i kamrarna när deras frågor behandlas. Även om samtidighetsprincipen i praxis ibland i viss mån redan frångåtts genom att kamrarna efter överenskommelse »saxat» en stor fråga, d. v., s. satt denna överst på föredragningslistan i den ena kammaren och nederst i medkammaren, och även om andra statsråd kunna rycka in i departementschefens ställe, äro dessa utvägar blott nödlösningar, som ofta verkat uppenbart otillfredsställande. Då systemet med de gemensamma kammarutskotten innebär många fördelar och har stark hävd, har jag inte velat ifrågasätta en övergång till beredning genom kammarutskott och en successiv behandling av ärendena på samma sätt som tillämpas i fråga om de motioner, vilka nu beredas 141

av tillfälliga utskott. Inte heller är jag nu beredd att föreslå mer ä n en läsning i kamrarna. Genom vad de sakkunniga föreslå beträffande återremissinstitutet kan detta få ökad betydelse. Ifråga om ärendenas samtidiga behandling har jag däremot påyrkat den ändringen, att betänkanden från ständiga och särskilda utskott borde behandlas först i en kammare och därefter vid närmast följande arbetsplenum i medkammaren, varvid lotten skulle avgöra vilken kammare som skulle erhålla prioritet i frågan; undantag från dessa regler skulle dock vara tillåtet i brådskande fall (t. ex. vid anhopningen mot riksdagens slut). Denna lilla reform skulle inte betyda någon egentlig brytning med hävdvunna former eller rubba kamrarnas grundlagsfästa likställighet. Men den skulle öka statsrådens möjligheter att vid kammardebatterna kontinuerligt bevaka sina propositioner och öka riksdagens utsikter att se det ansvariga statsrådet närvarande i debatter om dennes förslag. Och reformen skulle utan någon direkt försening av arbetet ge riksdagsledamöterna och opinionen en något längre och välbehövlig tid för begrundande av utskottsutlåtandena samt därigenom stärka säkerheten mot förhastade beslut i riksdagen. Av herr Nilsson med instämmande

av herr

Senander.

Utskottsväsendet. I föreliggande betänkande framläggas bl. a. förslag till åtgärder avsedda att råda bot för den ojämna sysselsättningen i riksdagen, särskilt i andra kammaren. I sistnämnda kammare nödgas nu ett ganska stort antal ledamöter gå tämligen sysslolösa under det att första kammarens ledamöter kunna beredas full sysselsättning. Snedbelastningen i sysselsättning emellan kamrarnas ledamöter h a r som bekant sin grund i att kamrarna skola vara lika representerade till antalet ledamöter i de ständiga och särskilda utskotten, trots att antalet ledamöter i första kammaren endast är 150 mot 230 i andra kammaren. Bland tänkbara åtgärder i syfte att åstadkomma en god arbetsfördelning riksdagens ledamöter emellan ha de sakkunniga även diskuterat tanken att upphäva denna s. k. paritetiska representationen i utskotten. I likhet med tidigare utredningar har emellertid även de sakkunnigas majoritet avvisat denna tanke. I föreliggande betänkande uttala emellertid de sakkunniga att de icke anse »att ett upphävande av den paritetiska utskottsrepresentationen nödvändigtvis skulle behöva medföra någon påtaglig rubbning av första kammarens inflytande och därför icke heller måste anses vara oförenlig med vårt riksdagsskicks grundprinciper». För min del har jag samma uppfattning och vill till utvecklande av denna ståndpunkt ytterligare framhålla att jämställdheten k a m r a r n a emellan ju ytterst kommer till uttryck vid kamrarnas behandling av föreliggande ärenden och att vid denna behandling första kammarens ställning och inflytande icke på något sätt påverkas av hur det utskott som förberett 142

ärendet varit sammansatt. I utskotten lär väl heller knappast förekomma konflikter mellan de båda kammarhalvorna. Följas vid utskottsbesluten några särskilda linjer, så är det väl partilinjer och icke »kammarlinjer» som komma ifråga. Jag anser ett upphävande av den paritetiska utskottsrepresentationen vara en praktisk angelägenhet och att vidtagandet av en sådan åtgärd är tillfullo motiverat av de svårigheter som uppstå att med dennas bibehållande fördela arbetet rationellt mellan riksdagens ledamöter. Redan nu äro första kammarens ledamöter avsevärt hårdare arbetsbelastade än andra kammarens. Vid 1947 års riksdag uppgick i första kammaren antalet ordinarie ledamöter och suppleanter i ständiga och särskilda utskott till 208, d. v. s. antalet tillgängliga platser översteg antalet ledamöter i kammaren med 58. I andra kammaren uppgick icke antalet utskottsplatser till mer än 229, trots att andra kammaren utser ett större antalet suppleanter i de flesta ständiga utskotten än första kammaren. Om såsom i detta betänkande föreslås antalet ordinarie platser i ständigt utskott från båda kamrarna ökas från 72 till 98, kommer första kammaren att i ännu större utsträckning än hittills tvingas dubblera utskottsplatserna, medan sysselsättningen fortfarande förblir knapp i andra kammaren. Jag tror icke att en dylik merbelastning av första kammaren är till fördel för riksdagsarbetet. Det synes mig också som om en sådan ordning icke medför ett jämställande av riksdagsledamöterna från de båda kamrarna. Då jag anser att frågan om en jämn och tillfredsställande sysselsättning av samtliga riksdagens ledamöter icke på ett tillfredsställande sätt kan lösas utan en omfördelning av utskottsplatserna kamrarna emellan efter andra grunder än de hittills gällande, har jag velat ge uttryck åt denna ståndpunkt. Jag anser följaktligen att en närmare utredning i detta avseende bör komma till stånd.

Av herr

Nilsson

Utskottsväsendet. I föreliggande betänkande framlägges bl. a. förslag till vissa reformer inom utskottsväsendet. Sålunda föreslås att förslag beträffande sådana lagar och författningar rörande alkoholhaltiga varor, som avses i 40 § 2 mom. riksdagsordningen och som nu beredas av bevillningsutskottet i stället skola hänskjutas till lagutskott. Motivet härtill anges vara att dessa frågor mera höra tillsammans med andra sociala frågor än med bevillningsfrågor. Det må vara riktigt att det här rör sig om sociala frågor. Spörsmålet om i vilken grad dessa varor skola vara föremål för beskattning är emellertid ett bevillningsspörsmål och måste som sådant handläggas av bevillningsutskottet, vilket även enligt betänkandet avses. Under sådana förhållanden synes det mig icke vara ägnat att främja dessa frågors sakliga behandling 143

om de uppdelas på två utskott. Inom bevillningsutskottet har man numera en aktningsvärd sakkunskap samlad rörande dessa frågor. Jag anser inte att det föreligger tillräckliga skäl att nu avkoppla denna sakkunskap, särskilt som antalet dylika frågor är mycket ringa och bevillningsutskottet veterligen icke är särskilt överbelastat med arbete. Med hänvisning härtill vill jag icke förorda att ändring vidtages i § 40 riksdagsordningen. Av herr

Senander.

1. Yttrandefriheten. De sakkunniga ha föreslagit viss begränsning av yttrandefriheten under kammardebatten. Härom anföres: »Vi föreslå därför att i fall av behov begränsning av anförandenas längd skall kunna tillgripas. Beslut om sådan tidsbegränsning bör endast på talmannens förslag kunna fattas av kammare.» I motiveringen till förslaget framhålles, att det icke existerar något större behov av ingripande debattrestriktioner i den svenska riksdagen. Av detta skäl anses, att något behov av regler, som möjliggöra att tvångsvis avslutande av debatter eller förhandsbeslut om hur länge en debatt i viss fråga skall få pågå, icke föreligger. Icke heller befinnes det vara av behovet påkallat att begränsa antalet tillåtna anföranden i varje särskild fråga från en och samma ledamot. Slutligen anföres, att dylika restriktioner dessutom kunna med visst fog uppfattas som en kränkning av den i 52 g riksdagsordningen givna yttrandefriheten: »Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och om lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.» Vad som härvidlag anföres äger sin riktighet. Under sådana förhållanden förefaller emellertid majoritetens förslag något egendomligt. Om, såsom majoriteten framhåller, anföranden i obstruktionssyfte praktiskt taget aldrig förekomma och yttrandena i regel icke äro särskilt långa, är det opåkallat att införa debattrestriktioner. Det kan inte heller vara riktigt att åberopa ovan citerade grundlagsföreskrift som hinder för införande av vissa debattrestriktioner, medan däremot majoritetens förslag anses lämna samma grundlagsföreskrift orubbad. Såväl den ena som den andra restriktionen innebär inskränkning i ledamots rätt »att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma». Begränsas på sätt som föreslagits en ledamots anförande, kan man inte gärna påstå att hans rätt att »fritt tala» lämnats okränkt. Även om förslagsrätten beträffande tidsbegränsning lägges enbart i talmännens händer, utesluter detta icke möjligheter till missbruk. Talmännen äro icke partipolitiskt obundna och deras ställning som talmän höjer dem inte »över partierna». Än mera kan det befaras att partipolitiska skäl i större grad än »arbetstekniska» sådana komma att spela in vid avgöran144

det i kamrarna. Den situationen är icke alls otänkbar, att medan en talman framställt förslag om tidsbegränsning av »arbetstekniska skäl», kammaren avgör frågan på partipolitiska grunder. Därigenom kan en mycket stark minoritet få sin yttrandefrihet beskuren av andra än »arbetstekniska skäl». Jag får sålunda anföra reservation mot de sakkunnigas förslag i här nämnt avseende. 2. Motionstiden. Beträffande den förlängning av motionstiden som under vissa förutsättningar och. efter särskilda beslut i kamrarna kan medgivas, ha de sakkunniga föreslagit att densamma begränsas till fem dagar, varigenom den sammanlagda högsta motionstiden skulle bli 15 dagar i stället för 20. Förslaget har närmast föranletts av ett jämsides härmed framfört förslag om en utsträckning av motionstiden vid riksdagens början till 15 dagar. Den motionstid de sakkunniga vilja inskränka berör praktiskt taget alltid propositioner av betydande vikt och omfattning, varför eventuella följdmotioner kräva ett ofta tidsödande arbete. Den föreslagna begränsningen av motionstiden är därför icke att rekommendera. Då dessutom intet nämnvärt torde stå att vinna ur arbetsbesparande synpunkt, har jag ansett mig böra avgiva reservation mot den föreslagna begränsningen.

10 — 72899

Bilaga. Vissa lokalfrågor.

Vi ha i det föregående föreslagit a) att statsutskottet skall utökas från 24 till 40 ledamöter; b) att ett tredje lagutskott skall inrättas; c) att banko-, lag- och jordbruksutskotten skola utökas från 16 till 20 ledamöter; samt d) att första och andra kammaren i stället för tillfälliga utskott skola tillsätta vardera ett allmänt beredningsutskott, första kammarens bestående av 12 och andra kammarens av 20 ledamöter. Vi ha vidare rekommenderat att statsutskottet skall fördela sig på fem avdelningar. Härav föranledda lokalfrågor kunna, enligt vad som meddelats från riksgäldskontoret och riksdagens ekonomibyrå, lämpligen lösas på följande sätt. Alternativ

1.

Statsutskottet. Det torde bereda icke obetydliga svårigheter att i utskottets plenisal inrymma 40 ordinarie ledamöter. Dessa svårigheter synas dock kunna övervinnas, därest nuvarande möbler utbytas mot mindre skrymmande och pelarna ev. borttagas. Bordet måste ges annan form än den i utskotten hittills brukliga. Den femte avdelningen kan inrymmas i utskottets nuvarande konferensrum, som flyttas till sydvästra tornrummet (rummet ovanför det nuvarande konferensrummmet). Tredje lagutskottet. Detta utskott kan om det anses önskvärt att det förlägges i anslutning till övriga lagutskott överta jordbruksutskottets nuvarande lokaler. Det senare utskottet flyttas till andra särskilda utskottets lokal mellan högerns och bondeförbundets förtroenderådsrum. Skulle utskottet också framgent behöva arbeta på avdelningar, kan en av avdelningarna inrymmas i nuvarande första kammarens andra tillfälliga utskotts lokal. Därest det anses mera önskvärt att jordbruksutskottet får behålla sin nuvarande lokal i utskottsvåningen än att samtliga lagutskott 146

förläggas intill varandra, kan det tredje lagutskottet erhålla andra särskilda utskottets lokal. Utökande av vissa utskotts ledamotsantal från 16 till 20. I banko-, andra lag- och nuvarande andra särskilda utskottets lokaler kunna 20-mannautskott utan svårighet beredas plats. Första lagutskottet och det utskott som placeras i jordbruksutskottets nuvarande lokaler kunna utökas endast om de nuvarande möblerna ersättas av andra, mindre utrymmeskrävande och bordet ges något slag av hästsko- eller T-form. De allmänna beredningsutskotten. Första kammarens utskott (12 ledamöter) kan beredas plats i nordvästra tornrummet och andra kammarens (20 ledamöter) i rummet mellan bondeförbundets förtroenderådslokal och första särskilda utskottet. Alternativ

2.

Skulle det anses nödvändigt att också i fortsättningen två utskottslokaler stå till de särskilda utskottens förfogande, måste betydligt större förändringar vidtagas i dispositionen av inom riksdagshuset befintliga utrymmen. I sådant fall måste antingen jordbruksutskottet eller tredje lagutskottet placeras i utrikesutskottets lokal. Därest jordbruksutskottet flyttas, kan det, om det behöver arbeta på avdelningar, placera en av sina avdelningar i interparlamentariska gruppens rum i norra vindsvåningen. Interparlamentariska gruppen kan i sådant fall antingen dela rum med konstitutionsutskottets fjärde avdelning eller erhålla eget rum i någon av de lokaler som frigöras genom de tillfälliga utskottens ersättande med ett allmänt beredningsutskott för vardera kammaren. Utrikesutskottet flyttas till socialdemokratiska förtroenderådsrummet i utskottsvåningen. Nämnda förtroenderåd beredes plats i rummet mellan bondeförbundets förtroenderådsrum och första särskilda utskottet. Den för andra kammarens beredningsutskott under alternativ 1 avsedda lokalen kommer enligt alternativ 2 att tagas i anspråk av det socialdemokratiska förtroenderådet. Utskottet måste därför förläggas till det sydvästra tornrummet, som enligt alternativ 1 avses såsom konferensrum åt statsutskottet. Det senare utskottet bör i så fall såsom konferensrum få disponera något av de r u m som nu användas av tillfälliga utskott.

I samband med dessa lokalfrågor anse vi oss även böra omnämna att vi diskuterat frågan huruvida kammarförhandlingarna skulle kunna underlättas, därest vissa förändringar vidtoges i kamrarnas sammanträdeslokaler. F r å n första kammarens sida torde några önskemål härom icke föreligga. Olägenheterna synas huvudsakligen ha gjort sig märkbara i andra 147

kammarens betydligt större lokal. Det har anmärkts att talmannen genom den nuvarande placeringen av talmansbordet kommer att befinna sig alltför långt från flertalet av kammarens ledamöter och att talarstolens nuvarande placering avlägsnar talaren från större delen av i kammaren närvarande ledamöter. Vidare har från pressens sida klagomål framförts att det från den nuvarande pressläktaren ofta är svårt att följa kammarförhandlingarna. De berörda bristerna kunna avhjälpas, om följande förändringar vidtagas i kammarens lokal. Talmansbordet framflyttas ungefär till den plats där stenografbordet nu befinner sig och placeras, för att det ej alltför mycket skall inkräkta på utrymmet, i rät vinkel mot huvudgången. Därvid bör dock iakttagas att det ej får placeras så långt fram att ledamöterna på Stockholmsbänken ej kunna se på statsrådsbänken sittande regeringsledamöter. Stenograferna placeras på var sin sida om bordet. Därigenom frigöres utrymme på podiet. Detta kan, om trappförbindelse ordnas med pressläktaren, utnyttjas av pressreferenterna, som därigenom få ökade möjligheter att följa kammarförhandlingarna. Talarstolen bör placeras längre fram i salen, möjligen rent av framför talmansbordet, men i så fall på ett något lägre plan än denna, så att talaren ej skymmer talmannen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Sid. 3

I. Direktiv och utredningsarbetets bedrivande

5 II. Delegationsfrågan 1. Historik 2. Lagfrågor 3. Ekonomiska avgöranden 4. Konungens ekonomiska och administrativa lagstiftning

13 13 16 17 24

III. Sessionstiden och därmed sammanhängande frågor 1. Sessionstiden 2. Arbetsmaterialets framläggande 3. Uppskovsförfarande

26 26 32 37

IV. Riksdagsarbetets planläggning och organisation 1. Sammanträdestiden i kamrar och utskott 2. Riksdagsarbetets ledning 3. Arbetet i kamrarna 4. Kammardebatten 5. Interpellationer och enkla frågor 6. Kammarbehandling av utskottsutlåtanden 7. De ständiga utskotten 8. De tillfälliga utskotten 9. Motionärers närvaro i utskott

41 41 42 44 47 50 52 54 65 67

V. Arvoden och pensioner 1. Riksdagsarvoden 2. Riksdagspensioner

68 68 76

Författningstexter Förslag till ändringar i regeringsformen 80 Förslag till ändringar i riksdagsordningen 88 Utkast till riksdagsstadga 114 Utkast till ändringar i kamrarnas ordningsstadgor 123 Förslag till stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande 128 149

Reservationer Herr Hallen Herr Hastad Herrar Nilsson och Senander Herr Nilsson Herr Senander

133 134 142 143 144

Bilaga. Vissa lokalfrågor

54. E k r a f t u t r e d n i n g e n s redogörelse nr 2:25. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Norrbottens län. Beckman. 41 s. K. 55. Utredning m e d förslag angående utbildning av lärare för industri och h a n t v e r k vid anstalter för yrkesundervisning m. m. Hssggström. 173 s. E. 56. Utredning angående organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m . Av E. Schalling. I d u n . 143 s. E. 57. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:13—14. R e dogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Hallands län samt Göteborgs och Bohus lä.i. Beckman. 67 s. K. 58. Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal m e d teknisk utbildning m. fl. Beckman. 82 s. F i . 59. Betänkande m e d förslag angående forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på m e jerinäringens område m. m. Beckman. (2) 205 s. J o . 60. Förslag till tryckfrihetsförordning. Norstedt, iv. 314 s. J u . 61. Statens sjukhusutredning av å r 1943. Betänkande 2 angående den lasarettsanslutna B-sjukvården jämte anstaltsvården av k r o n i s k t sjuka. Beckman. 120 s. I. 62. Fiskredskapsförsäkring. . B e t ä n k a n d e avgivet av fiskredskapsförsäkringsutredningen. Am. Lundauist. 69 s. J o . 63. Betänkande med förslag till byggande av fiskehamnar. Beckman. 276 s. K. 64. Betänkande och förslag r ö r a n d e dövstumsundervisningen. I d u n . 340 s. E. 65. Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 1. Arbetare under jord i gruva och stenbrott. Idun. 60 s. S. 66. De medicinska högskolornas organisationskommitté. 2. Organisatoriska åtgärder till främjande av m e dicinsk forskning. Idun. 126 s. E. 67. Betänkande med förslag angående utbyggnad av

lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. I d u n . 324 s. Jo. 68. Betänkande med u t r e d n i n g och förslag angående utbildningen av lantmätare och lantbruksingenjörer. Beckman. 243 s. E. 69. 1946 års hjälp- och särklasslärarutredning. Utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade b a r n j ä m t e förslag till i n r ä t t a n d e av ett statens speciallärarinstitut. Katalog och Tidskriftstryck. 130 s. I. 70. Betänkande angående ett r i k s s j u k h u s i Norrland (»Norrlandssjukhuset»). Katalog och Tidskriftstryck. 233 s. I. 71. Återfall i brott å r e n 1921—1940. E n statistisk u n dersökning av S. Groth. Norstedt. 45 s. J u . 72. Betänkande med förslag angående försvarets organisation. Del 1. Beckman. 823 s. F ö . 73. Betänkande med förslag angående försvarets organisation. Del 2. Särskilda y t t r a n d e n . Beckman. 108 s. Fö. 74. Råd och anvisningar r ö r a n d e utformning av ålderdomshem, hem för kroniskt sjuka, v å r d h e m för lättskötta sinnessjuka samt folktandvårdspolikliniker. Idun. 56 s. 9 pl. S. 75. 1945 års universitetsberedning. 3. Universitetsbiblioteken, universitetsadministrationen m. m. Hseggström. 225 s. E. 76. Betänkande angående k o m m u n a l upplysningsverksamhet. V. Petterson. 148 s. I. 77. Rekommendationer för k o n s t r u k t i v beräkning av jordbruksbyggnader. V. Petterson. 40 s. S. 78. Betänkande angående klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar. V. Petterson. 44 s. K. 79. Betänkande med förslag angående riksdagens a r betsformer och därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Katalog och Tidskriftstryck. 150 s. J u . 80. Redogörelse för arbetsformerna i främmande länders parlament. Bilaga till statens offentliga u t r e d n i n gar 1947:79. Katalog och Tidskriftstryck. 277 s. J u . 81. Betänkande angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft m. m. Idun. 129 s. J u .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . =t i ordbruksdepartementet.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk (Siffrorna

förteckning

inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, D a n m a r k och Norge om e r k ä n n a n d e och verkställighet av domar i brottmål m. m. |16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Betänkande m e d förslag om u p p h ä v a n d e av äldre giftermålsbalken. [43] Förslag till tryckfrihetsförordning. [60] Återfall i brott åren 1921—1940. [71] Statsförfattning. Allmän

statsförvaltning.

B e t ä n k a n d e med utredning r ö r a n d e riksräkenskapsverkets organisation. [131 1945 års lönekommitté. 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [231 B e t ä n k a n d e ang. reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 2. Personal med teknisk utbildning m . fl. [58] B e t ä n k a n d e ang. klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens j ä r n v ä g a r . [78] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. riksdagens arbetsformer och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. [79] Redogörelse för arbetsformerna i f r ä m m a n d e länders parlament. Bilaga till statens offentliga u t r e d n i n g a r 1947:79. [80] Kommunalförvaltning. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om r e g i o n k o m m u n e r m. m. [30]

förteckningen.)

Kommunallagskommitténs b e t ä n k a n d e 1 med förslag ang. ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig p r i m ä r k o m m u n s kompetens och om kvalificerad majoritet. [53] Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Politi. Polisen och allmänheten. B e t ä n k a n d e med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. [45] Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande m e d förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 2. F ö r slag ang. yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m . [18] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m . m. [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o m m u n a l a tjänster samt sådana y r k e n och b e fattningar, för vilkas u t ö v a n d e kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 15. Utredning och förslag ang. särskilda b a r n b i d r a g och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. (Forts, å omslagets 4:de sida)

Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av l å n e - och bi drags verksamheten för bostadsändamål. [26] S t u v e r i v e r k s a m h e t e n i svenska h a m n a r . [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna m e d förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättr a n d e . [37] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden j u l i 1945—juni 1946. [41] B e t ä n k a n d e ang. familjeliv och h e m a r b e t e . [46] Arbetstidsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 1. Arbetare u n d e r j o r d i gruva och stenbrott. [65] Råd och anvisningar rörande utformning av ålderdomshem, h e m för kroniskt sjuka, v å r d h e m för lättskötta sinnessjuka samt folktandvårdspoliklinik e r . [74] Hälso- och sjukvård. Statens sjukhusutrednings av å r 1943 betänkande. 2. Den lasarettsanslutna B-sjukvården j ä m t e anstaltsv ä r d e n av kroniskt sjuka. [61] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] B e t ä n k a n d e ang. ett rikssjukhus i Norrland (»Norrlandssjukhuset»). [70] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för detaijdisuibutorerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3J Be länkande med förslag till standardtariffer för detalj distribution av elektrisk kraft. 14] Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 15. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] 2: 12. Malmöhus län. [35] 2: 11. Kristianstads län. [40] 2:8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. [48] 2 : 2 5 . Norrbottens län. [54] 2: 13—14. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. [57] MöbJer. B e t ä n k a n d e avgivet av 1946 års möbelutredning. 152] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. [2] Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. 181 Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag ang. i n r ä t t a n d e av en central sågverksskola. [32] Redogörelse i s a m m a n d r a g för u t r e d n i n g rörande plan e r i n g av j o r d b r u k e t och skogsbruket i Nedertorneä k o m m u n . [33] Vid a n d r a riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938 —42 använd metodik och h ä r o m v u n n a erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsn ä m n d . [36] B e t ä n k a n d e ang. organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e författningar. [47] Fiskredskapsförsäkring. B e t ä n k a n d e avgivet av fiskredskapsförsäkringsutredningen. [62] B e t ä n k a n d e m e d förslag till byggande av fiskehamn a r . [63] Rekommendationer för k o n s t r u k t i v beräkning av j o r d bruksbyggnader. [77]

Industri. Handel och sjöfart. Handeln med olja. Betänkande m e d förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. [22] Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. [50] Kommunikationsväsen. Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium 1 Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m . [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. G y m nasiet. [34] 10. Flickskolan. [49] . Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslarare. [15] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. [17] 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m. m . [31] Supplement n r 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39] Betänkande om granskning och antagning av l ä r o böcker. [51] Utredning med förslag ang. utbildning av lärare för industri och h a n t v e r k vid anstalter för y r k e s u n d e r visning m. m . [55] Utredning ang. organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. [56] Betänkande med förslag ang. forsknings- och försöksverksamheten samt undervisningen på mejerinäringens område m. m. [59] Betänkande och förslag rörande dövstumsundervisningen. [64] De medicinska högskolornas organisationskommitté. 2. Organisatoriska åtgärder till främjande av m e d i cinsk forskning. [66] Betänkande med förslag ang. utbyggnad av lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna. [67] Betänkande med u t r e d n i n g och förslag angående u t bildningen av l a n t m ä t a r e och lantbruksingenjörer. [68] 1946 års h j ä l p - och särklasslärarutredning. Utbildning av lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade barn j ä m t e förslag till inrättande av ett statens speciallärarinstitut.. [ 69 ] 1945 års universitetsberedning. 3. Universitetsbiblioteken, universitetsadministrationen m. m . [75] Betänkande ang. k o m m u n a l upplysningsverksamh e t . [76]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Försvars väsen. 1944 års niUitärsjukvåixiskommittés betänkande. Del 2. [5] B e t ä n k a n d e med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10] Betänkande med förslag ang. försvarets organisation. Del 1. [72] Del 2. Särskilda yttranden. [73]

B e t ä n k a n d e ang. åtgärder m o t spekulation i vattenkraft m. m. [81]

U t r i k e s ä r e n d e n . Internationell rätt.

Esselte ab. Stockholm 1947 708892