Utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader

'of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1949:12 SOCIALDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

FOLKPENSIONÄRERNAS BOSTADSFÖRHÅLLANDEN OCH BOSTADSKOSTNADER AVGIVEN AV

INOM KUNGL. SOCIALDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk

1. Norrlandskoirmitténs principbetänkande. F ö r s t a d e len. Norrländska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. J o . 2. Norrlandskonmitténs p r i n c i p b e t ä n k a n d e . A n d r a d e len. Särskilds utredningar. Idun. 194 s. J o . 3. Norrlandskortmitténs principbetänkande. Tredje d e len. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. I d u n . 163 s. J o . 4. Utredning med förslag o m lösdrivarlagens u p p h ä v a n d e m . m . Marcus. 213 s., bil. 1 73 s., bil. 2 106 s. I. 5. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens järnvägar. Beckman. 122 s. K. 6. Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens u t r e d ning angående skyddsarbetets organisation m. m . Marcus. 140 -'. J u . 7. Betänkande n e d förslag till indexreglering av folkpensionerna. Beckman. 80 s. S.

förteckning

8. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. Norstedt. 105 s. Ju. 9. 1944 å r s allmänna skattekommitté. 3. Betänkande a n g å e n d e beskattning a v realisationsvinster, m . m . samt a c k u m u l e r a d e inkomster. Marcus. 168 s. F i . 10. Elkraftutredningens redogörelse n r 2 : 1 7 . Redogörelse f ö r detaljdistributörerna samt deras räkraftkostnader och priser vid distribution a v elektrisk kraft. Värmlands län. Beckman. 45 s. K. 11. B e t ä n k a n d e o m sinnesslövården. Katalog och Tidskriftstryck. 248 s. I . 12. Utredning r ö r a n d e folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. Idun. 94 s. S.

Anm. Om urskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med tetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. e x . E. s ecklesiastikdepartementet. Jo. s ] ordbruksdepartementet.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1949 : 12 SOCIALDEPARTEMENTET

UTREDNING RÖRANDE

FOLKPENSIONÄRERNAS BOSTADSFÖRHÅLLANDEN OCH BOSTADSKOSTNADER AVGIVEN AV

INOM KUNGL. SOCIALDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1949 IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG, ESSELTE AB 817810

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Genom beslut den 26 juli 1947 bemyndigade Kungl. Maj:t Eder att tillkalla högst tre sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och särskilt deras bostadskostnader. Med stöd härav tillkallade Ni därefter såsom sakkunniga undertecknade, nämligen byråchefen i socialstyrelsen Erland v. Hofsten (ordförande), riksdagsmannen Einar Jonsson i Skutskär och ordföranden i Sveriges folkpensionärers riksorganisation Karl Pettersson, Malmö. Till sekreterare åt de sakkunniga utsågs t. f. aktuarien fil. kand. Elisabeth Wiberg. Den 13 april 1948 tillkallades byråchefen Gunnar Hävermark att såsom expert biträda de sakkunniga vid utredningen. Efter att ha slutfört det sålunda meddelade uppdraget, vilket innefattat en statistisk undersökning av folkpensionärernas bostadsförhållanden på vissa orter, får de sakkunniga härmed överlämna sin utredning härom. De sakkunniga har den 26 juni 1948 därjämte erhållit i uppdrag att i samarbete med socialstyrelsen verkställa en hushållsbudgetundersökning för folkpensionärer samt att på grundval av denna undersökning utarbeta en levnadskostnadsindex för samma pensionärer. Arbetet härmed pågår. Stockholm i september 1948. ERLAND v. HOFSTEN EINAR JONSSON

KARI. PETTERSSON

/ Elisabeth

Wiberg.

INNEHÅLL Sid.

Inledning Kap. I. Socialvårdskommitténs undersökning 1. Undersökningens anordnande 2. Pensionärernas fördelning efter kön och civilstånd 3. Olika bostadsformer 4. Olika upplåtelseformer 5. Lägenheternas storlek och standard ti. Bostadskostnaderna 7. Bränslekostnaderna Kap.

II.

Kap. III.

9 12 12 13 13 15 18 22 23

Tilläggspensionärernas bostadsförhållanden i 66 mindre tätorter och tätbefolkade landskommuner 28 1. Undersökningens planläggning 28 2. Fördelning på kön och civilstånd 30 3. Fördelning efter bostadsform 31 4. Lägenheternas fördelning på upplåtelseform 34 5. Lägenheternas storlek och standard 37 ti. Medelhyror 41 7. Hyresvariationerna 46 .S. Bränslekostnaderna 48 !>. Sammanfattning 49 Principer för bosludskosfnadsgrupperingens genomförande 1. Frågeställningen 2. Socialvårdskommitténs synpunkter på dyrortsgraderingsfrågan :>. Bostadskostnadsgrupperingen i mars 1947 4. Lika standard eller ej 5. Kommunala bostadstillägg

51 51 . . 52 59 62 65

Kap. IV. Provgrupperingar enligt olika principer 67 1. Prismat crialet 67 2. Bostads- och bränsleposternas sammansättning 68 3. Provgrupperingens resultat 72 -I. Provgruppcring efter de genomsnittliga faktiska kostnaderna på varje ort för lägenheter om 1 rum och kök 78 5. Kostnadsberäkning 80

ti Sid.

Sammanfattning och slutsatser Bilaga 1. Ortstabeller Bilaga 2. Frågeformulär Bilaga 3. Folkpensionärernas bostadsförhållanden i Älvkarleby k o m m u n . . . .

82 85 90 92

TABELLFÖRTECKNING Kap. I. Tabell

» » » » » » > » » » »

» » » » » » » »

1. Antalet tilläggspensionärer, som redovisades i inkomstundersökningen och bostadsundersökningen, fördelade efter kommuntyper samt bostadsundeisökningens svarsprocent i de olika grupperna 2. Antalet redovisade tilläggspensionärer inom olika kommuntyper procentuellt fördelade efter kön och civilstånd 3. Antalet redovisade tilläggspensionärer inom olika kommuntyper fördelade efter bostadsform 4. Antalet redovisade tilläggspensionärer fördelade efter kön och civilstånd samt efter bostadsform 5. Antalet redovisade tilläggspensionärer med egen bostad inom olika kommuntyper med procentuell fördelning efter bostadens upplåtelseform 6. Bostadens storlek inom olika kommuntyper 7. Bostadens storlek inom olika upplåtelseformer 8. Utrustningen i tilläggspensionärernas bostäder 9. Hyreskostnaderna i av tilläggspensionärerna förhyrda lägenheter inom olika kommuntyper och c i v i l s t å n d 10. Medelhyror inom olika kommuntyper för lägenheter om 1 rum och kök, 2 rum eller 2 rum och kokvrå med fördelning efter hushållstyp 11. Antalet pensionärer med egen bostad, fördelade efter sättet för bränsleanskaffning 12. Bränslekostnaderna för tilläggspensionärer, som själva inköpte bränsle . . Kap. II. 13. Antalet i undersökningen ingående orter, invånare i dessa samt redovisade pensionärer inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar 14. Antalet redovisade pensionärer inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar procentuellt fördelade efter kön och civilstånd 15. Antalet redovisade pensionärer inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar, fördelade efter bostadsform 16. Antal hushåll med egna lägenheter samt antalet pensionärer och övriga boende i dessa lägenheter 17. Antalet redovisade lägenheter inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar, fördelade efter upplåtelseform 18. Antalet redovisade lägenheter inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar, procentuellt fördelade efter upplåtelseform 19. Antalet orter, fördelade efter andelen lägenheter förhyrda i öppna marknaden 20. Antalet redovisade lägenheter inom olika hushållstyper och upplåtelseformer med fördelning efter lägenheternas storlek

Sid.

13 14 15 16 16 19 19 21 24 25 26 26

30 31 32 33 35 36 36 38

7 Sid. Tabell 21. Antalet redovisade lägenheter inom olika hushållstyper och upplåtelseformer med procentuell fördelning efter lägenheternas storlek » 22. Antalet redovisade lägenheter inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar med fördelning efter lägenheternas storlek • 23. Antalet redovisade lägenheter inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar med procentuell föi delning efter lägenheternas storlek » 24. Antalet r e d o v i s a d e lägenheter inom olika hushållstyper och upplåtelseformer fördelade på kvalitetsgrupper » 25. Antalet lägenheter inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar fördelade på kvalitetsgrupper » 26. Medelhyror per år inom de olika bostadskostnadsgrupperna och landsdelarna för lägenheter uthyrda i fria marknaden » 27. Mcdelhyror enligt hyresräkningen 1945 i 28. Medelhyror per år inom de olika bostadskostnadsgrupperna och landsdelarna för samtliga förhyrda lägenheter » 29. Genomsnittliga kostnader för bostad och bränsle inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar » 30. Antalet lägenheter förhyrda i fria marknaden och arbetsgivarlägenheter fördelade efter hyrans storlek • 31. Antalet lägenheter förhyrda i fria marknaden och arbetsgivarlägenheter, procentuellt fördelade efter hyrans storlek » 32. Antalet lägenheter förhyrda i fria marknaden och arbetsgivarlägenheter inom olika hushållstyper, fördelade efter hyrans storlek » 33. Pensionärernas bränslekostnader för uppvärmning och matlagning inom olika bostadskostnadsgrupper, landsdelar och hushållstyper Kap. » » » »

» » » »

»

39 39 40 40 42 42 44 46 47 47 48 49

III.

34. Medelhyror för smålägenheter inom olika ortsgrupper. Enligt hyresräkningen 1939 35. Medelhyror för lägenheter utan brist om 1 rum och kök och t v å rum och kök inom olika ortsgrupper. Enligt hyresräkningen 1939 36. Medelhyror för lägenheter utan brist om 1 rum och kök och 2 rum och kök inom olika ortsgrupper. Enligt hyresräkningen 1945 37. Konstruerade årsbudgeter för vissa folkpensionärer i städerna och på landsbygden

Kap. »

54 55 56 58

IV.

38. Lägenheter bebodda av tilläggspensionärcr, fördelade efter storlek och utrustning (år 1944) 39. Beräkning av det generella hyrestalet för icke hyresräknade orter 40. Provgrupperingen. Antalet orter inom olika ortsgrupper, fördelade efter krontalens storlek. Oreducerade generella hyrestal (alt. 1) 41. Provgrupperingen. Antalet orter inom olika ortsgrupper, fördelade efter krontalens storlek. De generella hyrestalen reducerade med 2 0 % (alt. 2) . . 42. Procentuell fördelning av folkmängden inom olika grupper enligt gällande bostadskostnadsgruppering, den allmänna dyrortsgrupperingen och provgrupperingen enligt olika alternativ 43. Antalet hyresräknade orter, fördelade efter kostnaderna för en lägenhet om 1 rum och kök (hyra och bränsle)

69 73 74 75

78 79

Sid. Bilaga 1. Antal pensionärer och lägenheter av olika upplåtelseformcr och kvalitetsgrupper inom olika orter Medelhyror enligt specialundersökningen ( u ) och bostadsräkningen 1945 ( b ) De genomsnittliga kostnaderna för bostad och bränsle på olika orter . ,

85 87 88

Bilaga 3 Antalet folkpensionärshushåll samt inneboende och intagna pä ålderdomshemmet Antalet lägenheter, fördelade efter npplåtelseform och utrustning med vissa bekvämligheter Antalet av lolkpensionärer förhyrda lägenheter, fördelade etter upplåtelseform och lägenheternas storlek

92 93 93

INLEDNING. Enligt lagen om folkpensionering av den 29 juni 1946 skall landet in delas i fem bostadskostnadsgrupper för folkpensionärer. Till skillnad från den allmänna dyrortsgrupperingen grundas bostadskostnadsgrupperingen endast på utgiftsposterna bostad och bränsle. Till alla pensionärer, som är bosatta på orter, som tillhör någon av grupperna 2—5, skall efter inkomstprövning särskilda bostadstillägg utgå, medan för grupp 1 hela bostadsoch bränslekostnaden anses ingå i den allmänna ålders- respektive grundoch tilläggspensionen. Av följande tablå framgår bostadstilläggens storlek. Grupp

Gifta och änkepensionsberältigade . . . Övriga pensionärer

100 150

200 300

300 450

400 600

Den nu gällande bostadskoslnadsgrupperingen utfärdades enligt föreskrifterna av socialstyrelsen under våren 1947 (SFS 1947:222). På grund av den knappt tillmätta tid, som stod till buds för utarbetandet av denna gruppering, fick den en i viss mån provisorisk karaktär, och dess giltighetstid fastställdes till endast två år, medan man i lagen avsett, att en gruppering skulle gälla tio år. För beräkning av bostadskostnaderna på olika orter använde man samma material som den allmänna dyrortsgrupperingen, dvs. hyresräkningen 1945. Det ifrågasattes emellertid av styrelsen, om detta material vore lämpligt för en beräkning av folkpensionärernas bostadskostnader, som ulan tvivel vore beroende av många för pensionärerna speciella förhållanden. Då den allmänna dyrortsgrupperingen blev färdig sommaren 1947, visade det sig, att den skilde sig avsevärt från bostadskostnadsgrupperingen. Åtskilliga städer var högre placerade i den sistnämnda grupperingen än i den förra, medan det förhöll sig tvärtom med stora delar av landsbygden. Allt som allt tillhörde sålunda 81,2 % av rikels orter (kommuner eller i vissa fall delar av kommuner) och 39,5 c/c av befolkningen grupp 1 i bostadskostnadsgrupperingen, medan motsvarande siffror för dyrortsgrupperingen var 19,7 % och 7,6 %.' Man hade givetvis förutsett, att avsevärda skillnader skulle uppstå mellan de båda indelningarna; i annat fall hade ju det särskilda systemet för pensionärerna varit obehövligt. Differenserna berodde naturligtvis främst på att den allmänna dyrortsgrupperingen avsåg samtliga levnadskostnader (inklusive bl. a. de betydelsefulla posterna skatter och avståndskostnader), rae1

Senare har mindre ändringar skett i båda grupperingarna.

dan däremot bostadskostnadsgrupperingen endast avsåg bostad samt bränsle och lyse. Dyrortsgrupperingen utvisade, att differenserna mellan levnadskostnaderna på olika orter hade krympt ihop väsentligt under tiden efter den senaste prisgeografiska undersökningen år 1941. Samma tendens hade fast i mindre utsträckning kommit till uttryck i bostadskostnadsgrupperingen, vilken skilde sig ganska betydligt från en provgruppering, som pensionsstyrelsen hade verkställt med ledning av material från 1939 års bostadsräkning, f. ö. detsamma, som användes vid den nyssnämnda undersökningen år 1941. Detta oaktat blev just differenserna mellan de båda grupperingarna orsak till kritik speciellt från kommuner, som blivit lägre placerade i bostadskostnadsgrupperingen än i dyrortsgrupperingen. Detta var i korthet den situation, som gav anledning till föreliggande utredning. I de av t. f. chefen för socialdepartementet meddelade direktiven för de sakkunniga yttras bl. a. följande: »Genom kungörelse den 21 april 1947 har socialstyrelsen fastställt indelning av riket i bostadskostnadsgrupper jämlikt lagen den 29 juni 1946 (nr 341) om folkpensionering i enlighet med de närmare föreskrifter som Kungl. Maj :t den 28 mars 1947 meddelat i ämnet. Den bostadskostnadsgruppering, som sålunda verkställts, grundas på material från 1945 års allmänna bostadsräkning. Det hade varit önskvärt att till grund för bostadskostnadsgrupperingen kunna lägga en särskild bostadsräkning beträffande folkpensionärerna. En sådan har dock icke varit möjlig att medhinna på den tid som stått till buds, därest folkpensioneringsreformen skall kunna genomföras från och med 1948 års ingång. En revision av bostadskostnadsgrupperingen är avsedd att företagas i god tid före 1949 års utgång, då den nu fastställda grupperingen upphör att gälla. Till ledning för denna synes en specialundersökning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och särskilt deras bostadskostnader böra ske. En dylik utredning bör taga sikte på att få fram ett representativt material för bedömande av folkpensionärernas bostadskostnader.» Vid en närmare undersökning rörande möjligheterna att företa en särskild bostadsräkning för folkpensionärerna kom de sakkunniga omedelbart til! den slutsatsen, att en sådan skulle bli alltför dyrbar och tidsödande att verkställa. Det material, som fanns tillgängligt för att bedöma frågan, främst socialvårdskommitténs undersökning i ämnet, 1 visade dessutom, att det förelåg så stora standardolikheter mellan olika kommuntyper i vårt land med hänsyn till folkpensionärernas bostadsförhållanden, att det ändå skulle vara omöjligt att genom en statistisk undersökning få fram direkt jämförbara bostadskostnader för samtliga orter. Slutligen anser de sakkunniga, att 1945 års bostadsräkning ger ett utmärkt material för jämförelser mellan olika orter, trots att folkpensionärerna icke särredovisas i denna undersökning. Som i den senare framställningen skall visas, måste visserligen åtskilliga luckor och ofullständigheter i kunskapen om folkpensionärernas 1 Folkpcnsionärernas kande X.

bostadsförhållanden,

S 0 1 r 1945:23. Socialvårdskommitténs

betän-

bostadskostnader uppstå, men dessa luckor kan enligt de sakkunnigas åsikt endast undantagsvis fyllas av ytterligare undersökningar. Den betänkligaste bristen gäller förhållandena på den egentliga landsbygden. Genom de tidigare nämnda undersökningarna kan man få en bild av bostadsvanorna och bostädernas beskaffenhet såväl för folkpensionärer som för befolkningen i allmänhet, men det är i praktiken omöjligt att komma åt kostnaderna. Antalet hyresbostäder är nämligen i landsbygdskommunerna så obetydligt, att det är omöjligt att erhålla några hyresmedeltal. Att få godtagbara och för hela landet jämförbara uppgifter om bostadskostnaderna för den, som bor i egen fastighet, måste naturligtvis vara mycket svårt, för att icke säga omöjligt. Man har ännu inte gjort något försök i den vägen för de allmänna dyrortsgrupperingarna, och de sakkunniga har heller icke ansett sig böra föreslå en specialundersökning för detta ändamål. När detta inte är möjligt för hela befolkningen, är det naturligtvis ännu mycket mindre möjligt, när det gäller en begränsad kategori som folkpensionärerna. För en särskild grupp av kommuner och orter, nämligen de mindre tätorterna och tätbefolkade landskommunerna fanns emellertid anledning förmoda, att man utan alltför stora kostnader skulle kunna få fram bättre uppgifter än de redan tillgängliga. Hyresräkningen, som endast tar hänsyn till lägenheter uthyrda i fria marknaden, kunde redovisa mycket få uppgifter för dessa orter och socialvårdskommitténs nyssnämnda undersökning kunde endast ge medeltal för ortsgruppen som helhet. Därför hemställde de sakkunniga hos Kungl. Maj :t om tillstånd att verkställa en specialundersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden och särskilt deras bostadskostnader för ett urval mindre tätorter och tätbefolkade landskommuner, vilket beviljades av Kungl. Maj:t den 31 oktober 1947. En redogörelse för undersökningen och dess resultat lämnas i kapitel II av detta betänkande. I övrigt har de sakkunniga inventerat redan tillgängligt material, varvid främst märkes socialvårdskommitténs undersökning, som avsåg förhållandena i mars 1944, samt bostadsräkningen 1945. Ett referat av den förstnämnda undersökningen i de för detta ämne aktuella avsnitten lämnas i kap. I. I kap. III och IV diskuteras principerna för en bostadskostnadsgruppering och metoderna att praktiskt genomföra densamma, och i samband därmed har en provgruppering företagits med användande av material från 1945 års hyresräkning.

FÖRSTA KAPITLET.

SOCIALVÅRDSKOMMITTÉNS UNDERSÖKNING. Socialvårdskommittén gjorde är 1944 en undersökning angående tilläggspensionärernas bostadsförhållanden, som ger värdefulla upplysningar om hur pensionärerna har ordnat sin bostadsfråga. I detta kapitel skall lämnas en kort redogörelse för denna undersökning, dels för att ge en översiktlig bild av pensionärernas bostadsförhållanden, dels för att ge ett underlag för jämförelser med resultaten från de sakkunnigas specialundersökning. 1. Undersökningens anordnande. Undersökningen omfattade en tjugondel av alla personer, som i mars 1944 erhöll statlig tilläggspension. Även invalidpensionärerna är alltså inräknade. För att välja ut de pensionärer, som skulle ingå, använde man sig av postverkets register och plockade ut var tjugonde tilläggspensionär. På detta sätt fick man en slumpmässig fördelning över hela landet, och skilda landsdelar samt ortsgrupper av olika karaktär blev representerade. Däremot var antalet för litet för att ge representativa uppgifter för andra enskilda orter än de tre största städerna. De variationer, som förekommer även mellan orter av samma storlek eller samma allmänna karaktär, försvinner alltså i undersökningen, och denna kan alltså inte tänkas tjäna som underlag fölen ortsgruppering, något som ju heller aldrig var avsett. Uppgifterna insamlades av vederbörande pensionsnämnder enligt ett fastställt frågeformulär. Svar inkom för 94 % av de uttagna pensionärerna. Parallellt med bostadsundersökningen företogs en inkomstundersökning för samma personer, vid vilken de till pensionsstyrelsen ingivna ansökningarna om tilläggspension fick tjäna som primärmaterial. Uppgifter kunde givetvis i detta fall erhållas för så gott som 100 %. Tabell 1 ger en jämförelse mellan de i de båda undersökningarna redovisade pensionärernas fördelning på olika kommuntyper. Härav kan man sluta, att bostadsundersökningens svarsprocent var bäst för landsbygden och de största städerna. För de mindre och medelstora stadssamhällena uppgick bortfallet till över 10 c/<>. Närmare två tredjedelar av de redovisade pensionärerna bodde på landsbygden och något mera än en tredjedel i stadssamhällen (hit räknades städer och köpingar samt Kiruna municipalsamhälle; övriga municipal samhällen räknades till landsbygden). För mera ingående uppgifter om undersökningens anordnande hänvisas till socialvårdskommitténs betänkande X (SOU 1945:23, sid. 9 ff).

13 Tabell 1. Antalet tilläggs|iciisionärer, som redovisades i inkomstuiidcrsökiiingcn o c h bostadsundersökningen, fördelade efter k o m m u n t y p e r samt bostadsundersökningens svarsproeent i de olika grupperna. Ant. i bostadsundersökningen i procent av inkomstbostadsinkomstbostadsant. i inundcrsökn. undersökn. undersökn, undcrsökn. komstundersökningen Antal

Kommun typer

A-kommuner B-kommuner C-komnumer D-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv 5 000— 10 000 i 10 000— 30 000 • 30 0 0 0 - 1 0 0 000 » Malmö Göteborg Göteborgs förorter Stockholm Stockholms förorter Hela riket

Procent

3 490 6 232 4 173 1 033

3 317 5 809 3 980 985

15,4 27,4 18,3 4,5

15,5 27,2 18,0 4,6

94.il 93,ii 95,1 95.1

671 994 1 591 1 473 374 789 104 1 534 299

555 884 1 440 1 397 371 789 101 1 483 282

2,9 4,4 7,0 6,5 1,6 3,5 0,5 6,7 1,3

2,6 4,1 6,7 6,5 1,7 3,7 0,5 7,0 1,3

82,7 88,1) 90,5 94,8 99,2 100,0 97,1 96,7 94,3

22 763

21 393

»4,0

Till Stockholms förorter räknas: Solna, Djursholm, Lidingö, Sundbyberg, Stocksund, Saltsjöbaden, Danderyd, Täby, Sollentuna, Järfälla, Spånga, Nacka, Huddinge. Till Göteborgs förorter räknas: Mölndal, Partilie, Västra Frölunda, Tuve och Backa. A-kommuner: minst 75 % av befolkningen tillhör jordbruk med binäringar. B-kommuner: 50—75 % av befolkningen tillhör jordbruk med binäringar. C-kommuner: mindre än 50 % av befolkningen tillhör jordbruk med binäringar och bor ej i tätorter. D-kommuner: minst */s av befolkningen bor i tätorter.

2. Pensionärernas fördelning efter kön och civilstånd. Tabell 2 ägnas åt pensionärernas fördelning efter kön och civilstånd. De flesta tilläggspensionärerna är som synes kvinnor, liksom kvinnorna över huvud taget överväger i de högre åldersklasserna. Kvinnoöverskottet är som väntat störst i städerna. Den största gruppen utgörs av änkorna (inkl. frånskilda). Därnäst kommer gruppen gifta män. Att dessa är flera än de gifta kvinnorna, beror på att mannen vanligen är äldre än hustrun och således tidigare har uppnått pensionsåldern. 3. Olika bostadsformer. För att få en bild av pensionärernas bostadsförhållanden bör man känna till deras fördelning på olika bostadsformer, d. v. s. om de har egen bostad, är inneboende eller vistas på ålderdomshem. För dem som har egen lägenhet, gäller det vidare att undersöka fördelningen efter upplåtelseform. Viktigast är därvid att få fram lägenheter i eget hus, förhyrda lägenheter och fritt upplåtna lägenheter. Bostädernas storlek och framförallt deras kvalitet och beskaffenhet är också av största betydelse, och slutligen bör en

11 Tabell 2. Antalet redovisade tilläggspensiouärer inom oliku kommuntyper. procentuellt fördelade efter kön och civilstånd. 1,0 "o utan angivet civilstånd har utproportionerats på övriga grupper.

Kommuntyper

A-kommuner B-kommuner C-kommuner D-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 0 0 0 inv. 5 0 0 0 - 10 0 0 0 » 10 0 0 0 — 3 0 0 0 0 i 30 0 0 0 - 1 0 0 000 i

G ö t e b o r g in. förorter Stockholm m. » H e l a riket

Antal redovisade pensionärer

Därav i procent gifta män

ogifta mftn

änkl., frånskilda

s:a män

gifta kvinnor

ogiftu kvinnor

änkor, frånskilda

s:a kvinnor

samtliga

3 317 5 809 3 980 985

19,7 20,6 21,2 19,5

12,2 12,6 10,9 10,3

13,7 12,9 12,8 13,4

•45,6 40,1 44,9 43,2

15,1 15,6 14,4 14,4

16,3 15,8 15,7 13,7

23,0 22,5 25,0 28,7

54,4 53,9 55,1 50,8

100 100 100 100

555 884 1 440 1 397

15,1 16,6 17,9 18,4

11,5 8,9 9,5 9,0

12,4 10,7 10,4 10,4

39,0 36,2 37,8 37,8

12,8 11,5 10,0 10,0

20,9 20,4 21,1 20,0

27,3 31,9 31,1 32,2

01,0 03,8 02,2 02,2

100 100 100 100

371 890 1 765

13,8 17,0 13,3

8,2 11,1 9,8

10,7 10,4 10,0

32,7 38,5 33,1

8,2 8,2 10,1

24,6 23,9 22,3

34,5 29,4 34,5

67,3 61,5 66,9

100 100 100

19,0

11,2

12,2

42,4

13,3

17,7

26,6

57,6

redogörelse lämnas för pensionärernas kostnader för bostad och bränsle, i den mån man kan bedöma dessa. Av de 21 400 pensionärerna, som ingick i bostadsundersökningen, hade 64 % egen bostad, som de antingen disponerade helt för egen del eller delade med andra personer. Egen bostad betyder här en »självständig» bostad i motsats till anstaltsbostad eller möblerat rum, men är inte detsamma som »eget hem». 23 % rubricerades som inneboende och 13 % var intagna på anstalt; se tabell 3. Detta är medeltalssiffror för hela landet och motsvarande siffror för de olika kommuntyperna varierar något. Antalet pensionärer, som är intagna på anstalt, är t. ex. relativt lägre på landsbygden än i stadssamhällena, och det är allra störst i Stockholm och Stockholms förorter. Mindre regelbundna är variationerna för de övriga bostadsformerna. När det gäller andelen inneboende, finns ingen entydig tendens. Denna bostadsform utnyttjas mest i Malmö, i Göteborgs förorter och i de rena jordbrukskommunerna, medan de lägsta siffrorna uppvisas av mindre städer och köpingar samt av D-kommunerna på landsbygden, kort sagt av de mindre tätorterna. De flesta inneboende inom alla kommuntyper, i regel över 90 %, bor hos nära anhöriga eller släktingar, och gränsen mellan inneboende och dem som anses ha egen bostad, men delar den med andra personer, måsle här vara ganska osäker. Det kan i detta sammanhang nämnas, att av samtliga 13 600 pensionärer med egna bostäder var 4 % medlemmar av hushåll med minst 5 personer. Ett fåtal inneboende vistas hos arbetsgivare eller f. d. arbetsgivare, det är här troligen fråga om anställda i enskilda hushåll. Endast i Stockholm (14 % ) , Göteborg (10 %) och stadssamhällen med mindre

15 än ö 000 invånare (8 %) finns det ett nämnvärt antal inneboende i vanlig mening. Att pensionärerna har egen lägenhet förekommer oftast i de minsta städerna och starkt agglomererade landskommunerna. Dessa mycket måttliga variationer i fråga om bostadsformer kan naturligtvis till största delen sammanhänga med fördelningen efter kön och civilstånd och behöver knappast vara beroende av sociala och ekonomiska skillnader mellan olika kommuntyper. Det är väntat, att de gifta i större utsträckning än de ogifta har egen bostad, och detta verifieras också av tabell 4. 9/10 av de gifta mot drygt 4/10 av de ogifta tillhör denna grupp. Ogifta kvinnor har egen bostad oftare än ogifta män. Eftersom nu de gifta — såväl män som kvinnor — är talrikast på landsbygden, kan man vänta sig att egna lägenheter är vanligast där. Men å andra sidan har de ensamstående kvinnorna större övervikt i de största och medelstora städerna. Man kan alltså inte göra något säkert uttalande, om det finns andra skillnader i bostadsform mellan olika kommuntyper än de som beror av fördelningen på kön och civilstånd. I varje fall är dessa differenser mycket små, och man har all anledning att förmoda, att variationerna från ort till ort är betydelsefullare. Tabell 3. Antalet redovisade tilläggspcnsionärer inom olika kommuntyper, fördelade efter bostadsform. Därav pensionärer visade tillläggspensionärer

Kommuntyper

som lade egen bostad

som innebodde som var intaghos annan na pä anstalt

antal

%

antal

%

antal

%

A-kommuner B-kommuner C-kommuner D-kommuner

3 317 5 809 3 980 985

1 994 3 713 2 599 697

60,1 63,9 65,3 70,7

954 28,8 1 420 24,5 909 22,8 171 17,4

369 676 472 117

11,1 11,6 11,9 11,9

Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv 5 000— 10 000 » 10 000 - 30 000 » 30 000-100 000 »

555 884 1440 1 397

376 626 931 921

67,7 70,8 64,6 65,9

107 130 256 278

19,3 14,7 17,8 19,9

72 128 253 198

13,0 14,5 17,6 14,2

Malmö Göteborg Göteborgs förorter Stockholm Stockholms förorter

371 789 101 1 483 282

195 487 56 866 162

52,6 61,7 55,4 58,4 57,5

109 182 30 318 61

29,4 23,1 29,7 21,4 21,6

67 120 15 299 59

18,0 15,2 14,9 20,2 20,9

13 623

63,7

4 925 23,0

2 845

13,3

Hela riket

4. Olika upplåtelseformer. Avgörande skillnader mellan kommuntyperna får man däremot fram, om nian jämför upplåtelseformerna för de pensionärer, som har egna lägenbeter; se tabell 5. Landsbygdens pensionärer bor till övervägande del i sina

16 Tabell 4.

Antalet redovisade tilläggspensionärer fördelade efter kön oeli civilstånd s a m t efter bostadsform. Antal redovisade tillsom hade läggspen- egen bostad sionärer

Kön och civilstånd

Därav pensionärer som innebodde som var intaghos annan na på anstalt antal

antal 19,0 7,6 11.2 29,3 29,1 18,9

1 41 40 95 898 288 52

15,6 1,0 53,1 39,6 11,7 39,4

90,4 44,5

8,6 4,9

1 41

1,0 50,6

7 686 62,4 2 405 89,0 55 43,0 1 599 44,2 3 313 61,8 161 62,4

3 198 26,0 267 10,0 27 21,1 1 185 32,8 1 632 30,4 12 16,3

1 430 28 46 831 418 55

11,6 1,0 35,9 23,0 7,8 21,3

Män Gifta, samboende med m a k a . Gitta, ej samboende med maka . . Ogifta Änklingar Frånskilda Ogifta men stadigvarande sam boende med annan Ej angivet civilstånd

9 079 3 860 179 2 266 2 457

Kvinnor Gifta, samboende med make Gifta, ej samboende med make . Ogifta Änkor Frånskilda Ogifta men stadigvarande sam boende med annan Ej angivet civilstånd

12 314 2 700 128 3 615 5 363 258 132 118

103 50

I allt

21 393

13 623

5 937 3 529 64 704 1 455 55

65.4 91,4 35,7 31,1 59,2 41.7

104 81

94 36

1 727 291 20 664

78,0 42,4

29 16

22,0 13,5

44,1

63,7

4 925

23,0

2 «'.5

13,3

Tabell 5 . Antalet redovisade tilläggspensionärer med egen bostad inom olika k o m muntyper med procentuell fördelning efter bostadens upplåtelseform. Dära\ antal pensionärer (i % ), som bodde

Kommuntyper

Antal redovisade på agd tilläggsjordpensio- bruksnärer fastighet

A-kommuner B-kommuner C-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv. 5 000— 10 000 » 10 000— 30 000 » 30 000—100 000 » Göteborg Göteborgs förorter . . . . Stockholm Stockholms förorter. . . Hela riket

1 994 3 713 2 599

24,0 18,5 12,0

5,9

376 026 931 921

2,4 2,2 1,1 0,8

195 487

0,2

i av på i boarren- på agd stads- fastig- i bo- nadsboderad rätts- hetsstad fritt för- ägaren hyrd i uppjord- stadsfastigeningshyrd andra brukshet fastiglägen- lägen- hand hostad het het het 2,J 1,4 1,3 0,6

31,5 38,5 39,3 40,5

_ —

34,5 27,8 23,1 12,9 11,8 2,5 48,3

0,2

—

0,1 0,1

—

0,3 1>1 1,3

5,7 0,6

56 866 162

— —

—

35,8

7,3 0,6

13 623

11,5

1,0

30,4

0,8

—

2,7

—

liga

15,3 16,6 24,3 31,9

1,2 1,4 1,3 0,7

25,5 23,6 21,7 20,4

100 100 100 100

50.3 61,2 67.5 80,7 77.9 93,6 44,6 80,8 56,2

1,9 0,2 0,6 0,4

10,9 8,3 6,1 3,9

100 100 100 100

4,6 1,4

100 100

6,2 1,2

—

7,1 3,0 6,2

100 100 100

37,8

1,4

17,1

1,7

17 egna fastigheter eller i fritt upplåtna lägenheter, medan städernas pensionärer i regel måste hyra. Man får lättast en klar bild av dessa förhållanden, om man studerar fjärde kolumnen från slutet i tabell 5. Göteborg uppvisar de flesta förhyrda lägenheterna, 94 % hyr av fastighetsägaren direkt. Stockholm, Malmö och städer med 30 000—100 000 invånare kommer strax efter. Däremot är det tydligt, att Stockholms och Göteborgs förorter i detta hänseende närmast är jämförliga med de övriga mindre stadssamhällena. I den mån det kan anses förmånligare att ha sin bostadsfråga ordnad på annat sätt än genom att hyra, kan alltså förorterna jämställas med övriga orter i deras storleksklass. Fördelningen på civilstånd har givetvis sin betydelse även i detta sammanhang. De ensamstående hyr lägenhet i större utsträckning än de gifta. Men då skillnaderna i upplåtelseform är så stora som framgår av tabell 5, kan de ganska måttliga olikheterna i civilstånd mellan olika kommuntyper ej påverka resultatet i stort. Det kan också vara av intresse att se, hur stor del av hela antalet redovisade pensionärer inom de olika kommuntyperna, som hyr bostad. Följande tablå ger en översikt. % A-kommuner B-kommuner C-kommuner D-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv 5 000- -10 000 »

9,9 11,5 16,7 23,0 35,3 43,4

% 10 000— 30 000 inv 30 000—100 000 » Malmö Göteborg Göteborgs förorter Stockholm Stockholms förorter

44,0 53,5 41,0 58,8 24,8 50,8 33,0 Hela riket 25,0

Samtliga de förhyrda lägenheterna är emellertid inte förhyrda i öppna marknaden, utan ungefär en fjärdedel ägs av bostadssociala företag eller andra institutioner eller personer, som upplåter lägenheterna billigare än till öppna marknadens priser. Tablån här nedan ger mera detaljerade uppgifter.

Lägenhet, som förhyrts i:

Pensionärer, som bodde i av lastighetsägaren hyrd lägenhet antal

Öppna marknaden Pensionärshem Församlingshem Stiftelse eller dylikt Fastighet, ägd av kommun arbetsgivare f. d. arbetsgivare släkting Samtliga hyreslägenheter 2 — 817810

3 810 248 84 120 151 62 283 385

74,1 4,8 1,6 2,4 2,9 1,2 5,5 7,5

5 143

18 Tyvärr finns ingen fördelning på olika kommuntyper, som kunde ge underlag för en jämförelse med tabell 5. Det meddelas dock, att av pensionärsbostäderna i allmännyttiga bostadsföretag 11 % redovisades på landsbygden, 35 % i stadssamhällen med mindre än 100 000 invånare och 54 % i storstäderna med förorter. Motsvarande tal för övriga lägenheter, som ej förhyrts på öppna marknaden, utgjorde 65, 25 och 10 %. Arbetsgivarlägenheterna och lägenheter, som är upplåtna av släktingar, överväger alltså på landsbygden, medan de bostadssociala företagen huvudsakligen finns i städerna. Sålunda kan man beräkna att av de 1 400 redovisade hyreslägenheterna i Stockholm och Göteborg med förorter samt Malmö endast ca 73 9S eller något över 1 000 är förhyrda i öppna marknaden. 5. Lägenheternas storlek och standard. Hur ser nu de lägenheter ut, som tilläggspensionärerna bor i? Vad först storleken beträffar, så återfinner man 45 % av samtliga pensionärer med egen bostad i lägenheter om ett rum och kök, 29 % bor i två rum och kök och 14 % i enkelrum eller enkelkök. övriga lägenhetstyper förekommer i mycket ringa utsträckning. Variationerna mellan ortsgrupperna är icke alltför betydande. Det kan noteras, att Malmö och Göteborg uppvisar avsevärt större antal ett rum och kök-lägenheter än de övriga, medan de har färre lägenheter av den minsta typen. Stockholm och Göteborg har relativt få lägenheter om två eller flera rum och kök. Tabell 6 lämnar utförligare upplysningar. Av större intresse är att följa sambandet mellan storlek och upplåtelseform i tabell 7. De pensionärer, som själva äger huset, där de bor, har i genomsnitt större lägenhet än de övriga. Två rum och kök förekommer mesl. Om man undantar bostäder, förhyrda i andra hand, vilka är mycket få, så är det de fritt upplåtna lägenheterna, som är minst. Hälften av dem består av ett rum och kök och över en fjärdedel av endast ett rum eller ett kök. Trots att pensionärerna på landsbygden oftare än de övriga har egna fastigheter, så är detta emellertid inte tillräckligt för att man skall kunna tala om någon avsevärt bättre utrymmesstandard på landsbygden än i stadssamhällena. När det gäller utrymmesstandarden, så förefaller pensionärerna inte ha det sämre ställt än många andra befolkningsgrupper. En annan bild får man, om man närmare studerar lägenheternas kvalitet. Nu är visserligen de kvalitetsbestämningar, som är åtkomliga för en undersökning av denna art och omfattning ganska ofullkomliga. Man har uppgifter om lägenheternas utrustning med vatten och avlopp, värmeledning och andra bekvämligheter, men om lägenhetens kvalitet i övrigt får man ingen direkt kännedom. Emellertid visar erfarenheten, att en viss allmän standard oftast åtföljer lägenheternas utrustning i nämnda hänseenden, och det är därför inte meningslöst att dela in lägenheterna i tre klasser efter denna linje, så som

19 T a b e l l (;.

Bostadens

Antal tilläggspensio1 rum närer eller med egen 1 kök bostad

Kommuntyper

storlek

inom

olika

kommuntyper.

D ä r a v antal pensionärer (i %), vilkas bostad utgjordes av

rkv

1 rk

2 rum utan kök

2 rk

3 rk

större lägenheter

ej a n givet antal rum

samtliga

0,3 0,2

100 100 100 100

0,2

100 100 100

0,1

1 994 3 713 2 599 697

14,2 12,5 14,8 16,2

0,7 0,9 2,0 1,3

46,8 44,1 43,7 46.8

0,3 0,5 0,1 0,3

0,3 0,5 0,5

30,4 32,5 31,2 25,1

6,1 6,5 6,0 9,0

2,2 1,5 1,3

dssamhällen med lindre än 5 0 0 0 i n v 5 000— 10 0 0 0 0 0 0 0 — 30 0 0 0 0 000—100 000

376 026 931 921

12,2 15,2 13,4 17,8

1,6 2,5 7,5 9,8

35,9 43,4 11,7 44,2

0,3 0,6 0,2 0,1

0,8 0,5 1,6 1,1

39,9 29,9 27,8 21,5

7,2 5,6 6,7 4,3

2,1 2,1 1,1 1,1

imo leborg ;cborgs f ö r o r t e r ckholm rkholms förorter. . .

195 487 56 866 162

1,0 8,2 5,4 14,2 9,3

4,6 14,8 7,1 22,1 3,1

60,5 55,7 37,5 42,0 43,2

0,1

2,1 0,6 1,8 0,7

27,2 15,8 42,8 16,3 33,3

3,1 4,1 3,6 3,8 10,5

1,5 0,8 1,8 0,8 0,6

Hela riket

13 623

13,6

4,2

44,6

0,3

0,6

28,9

6,0

1,6

ommuner lommuner ommuner. [ommuner.

100 100 100 100 100 0,2

100 Tabell 7. Bostadens storlek inom olika upplåtclseformer.

Upplåtclsefonner

1 jordbruksfastighet enderad jordbrukststighet . bostadsfastighet. . lagenhet i bostadsittsförening tiyrd bostadslägenet ndra hand förhyrd ostad. t upplåten bostad . Samtliga

.Vntal tilläggspensio1 rum närer eller med egen 1 kök bostad

DäraA a n t a l pensionärer (i

\ ), vilkas bostad utgjordes av

1 rkv

1 rk

2 rum utan kök

2 rkv

2 rk

A rk

större lägenheter

1 560

3,3

0,1

38,5

0,1

0,2

44,2

10,5

3,1

3,5 4,6

0,7 0,7

46,9 37,4

0,3

0,8

44,0 43,1

4,9 10,2

2,6

0,9

19,6

6,6

ej a n givet antal rum

samtliga

0,3

100 100

1 139 1,9

71,t)

107 16,5

9,2

50,4

0,2

0,7

19,5

0,6

49,2 28,4

4,1 2,6

33,5 48,5

0,5 0,5

0,5 0,2

10,7 15,6

1,5 2,9

1,1

0,2

100 100

13,6

4,2

44,6

0,3

0,6

88,9

6,0

1,6

0,2

5 143 197 2 334 13 6 2 3

har skett i socialvårdskommitténs redogörelse. Den första klassen beslår av lägenheter, som saknar alla bekvämligheter, de har alltså inte ens vatten eller avlopp. Klass 2 har endera eller båda av dessa, men inga andra bekvämligheter. Klass 3 återigen har både vatten och avlopp och dessutom någon eller några av följande bekvämligheter: värmeledning, bad- eller duschrum, w. c. eller annat avträde inomhus eller slutligen gas för kokning. Elektriskt ljus räknas inte med, eftersom denna utrustning numera inte hör ihop med den allmänna standarden utan huvudsakligen är beroende

20 av om trakten i sin helhet är elektrifierad eller ej. Den tredje klassen är mycket heterogen, men den omfattar inte ett tillräckligt stort antal fall, för att man lämpligen bör särskilja flera grupper. Möjligen borde antalet lägenheter med centralvärme särskiljas. Ett försök härtill återges på sid. 21. Fullt jämförbara är de tre klasserna ej inom olika kommuntyper. Bristen på vatten och avlopp betyder troligen mindre i fråga om allmän standard på landsbygden än i städerna och likaså är väl lägenheter av klass 3 i genomsnitt något bättre på landsbygden än i städerna. Resultatet av denna sammanställning framgår av tabell 8. Allt som allt är 60 % av lägenheterna utan alla bekvämligheter, 21 % har vatten och/eller i avlopp och 19 % har även andra bekvämligheter. Variationerna är mycket avsevärda, främst mellan olika ortsgrupper, men också fastän i mindre utsträckning mellan olika upplåtelseformer. Väntat var, att landsbygden skulle ha det sämre ställt än städerna, men skillnaden är överraskande stor, standarden är ännu lägre på landsbygden än man gärna vill föreställa sig. Av landsbygdskommunerna i dyrortsgrupp l 1 tillhör 82 % den lägsta standardklassen, 14 % mellanklassen och endast 3 % den bäst utrustade gruppen. I storstäderna är förhållandet nästan det omvända, vilket dock icke behöver betyda, att standarden där alltid skulle vara tillfredsställande. Att 81 respektive 65 % av bostäderna i Stockholm och Göteborg kommer i högsta klassen, beror särskilt på förekomsten av gas för kokning. Värmeledning, badrum etc. förekommer ej ens där i så stor utsträckning bland pensionärerna. Hyreslägenheterna är av något högre standard än lägenheterna i samtliga övriga upplåtelseformer, men detta hänger främst samman med att de flesta hyreslägenheterna finns i städerna, särskilt i de större städerna. I landsbygdskommuner, tillhörande dyrortsgrupp 1 återfinns 74 % av hyreslägenheterna i den lägsta klassen, medan motsvarande siffra för Stockholm är 5 %. Standarden inom olika storlekskategorier av lägenheter är tämligen ensartad, som framgår av nedanstående tablå:

Lägenheter utan vatten och avlopp Lägenheter med vatten och/eller avlopp Lägenheter med även andra bekvämligheter Samtliga lägenheter

1 rum eller 1 kök, 1 rkv 53,5 20,1 26,4 100

l rk, 2 rum

2 rk

Större lägenheter

Samtliga

62,1 20,9 17,0

62,1 21,1 16,8

53,6 24,3 22,1

60,0 21,0 19,0

100 Ur undersökningens arbetstabeller, som de sakkunniga fått ta del av, har en sammanställning gjorts angående antalet värmeledningslägenheter i egna fastigheter och förhyrda lägenheter enbart. Resultatet redovisas i tablån på sid. 21. De redovisade lägenheterna utgör 68,0 % av samtliga, och de däri in1

Dyrortsgrupp enligt lagen om folkpensionering år 1935.

21 Tabell 8.

Utrustningen i tilläggspensionärernas

LTpplåtelseformer och ortsgnipper

Egna eller a r r e n d e r a d e j o r d b r u k s fastigheter Egna bostadslägenheter Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 1 Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 2 o. 3 Stadssamhällen (exkl. Göteborg och Stock holm) tillhörande dyrortsgrupp 1 » » 2 och 3 . , Göteborg med omgivningar Stockholm med omgivningar

bostäder.

Antal redo visade till läggspensionärer med egen bostad

Därav i % med lägenhet utan bekvämligheter

med vatten och/eller avlopp

med även andra bekvämligheter

1 703 4 139 3 214 143

86,2 73,2 84,0 68,5

12,3 18,8 13,7 25,2

8,0 2,3 6,3

209 453 39 81

50.3 28,7 39,5

34,9 43,7 19,4 27,2

14,8 27,6 71,4 33,3

33,4 74,3 47,2

29,0 19,2 39,0

37,6 6,5 13,8 22,2 43,2 63,0 86,5

Hyreslägenheter Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 1 Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 2 o. 3. Stadssamhällen (exkl. Göteborg och Stock holm) tillhörande dyrortsgrupp 1 • 2 och 3 . . Göteborg med omgivningar Stockholm med omgivningar

5 143 1 653 316 1 779 481 791

34,8 5,2 5,4

43,0 43,5 31,8 8,1

Övriga lägenheter Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 1 Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 2 o. 3 . Stadssamhällen (exkl. Göteborg och Stock holm) tillhörande dyrortsgrupp 1 » » 2 och 3 . . Göteborg med omgivningar Stockholm med omgivningar

2 638 2 071 141

73,1 83,3 77,3

15,3 13,3 20,6

11,6 3,4

58 190 22 156

36,2 24,2 10,0 16,7

39,7 31,1 15,0 6,4

24,1 44,7 75,0 76,9

Samtliga lägenheter Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 1 Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 2 Landsbygdskom. tillh. dyrortsgrupp 3 . . . . . . Stadssamhällen (exkl. Göteborg och Stockholm) tillhörande dyrortsgrupp 1 tillhörande dyrortsgrupp 2 tillhörande dyrortsgrupp 3 Göteborg med omgivningar Stockholm med omgivningar

13 623 8 547 434

60,0 82,3 69,1 38,1

21,0 14,4 25,8 28,6

19,0 3,3 5,1 33,3

41,8

38.8 42,9 26,5 28,9 9,3

19,4 39,G 46,1 64,8 80,9

598 2 350 102 543 1 028

13,3

17,5 27,4 6,3 9,8

2,1

gående värmeledningslägenheterna utgör 80,5 % av samtliga värmeledningslägenheter, varför jämförelserna mellan olika kommuntyper bör vara försvarlig. A-kommuner B-kommuner Okommuner D-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv 5 000- 10 000 » 10 000--- 30 000 » 30 000—100 000 »

Antal Därav lägen- med heter ev (%) 932 4,1 2 044 4,2 1 593 5,6 505 7,7 357 557 843 862

12,3 15,3 30,5 24,8

Malmö Göteborg Göteborgs förorter Stockholm

Antal Därav lägen- med heter cv<%) 175 20,6 468 37,8 52 23,1 723 49,7

Stockholms förorter.

28,9

Hela riket 0 260

15,3

22 Differenserna är här långt mindre än i tabell 8. 4 % värmeledningslägenheter i de kommuner på landsbygden, som har den lägsta standarden, svarar mot 50 % i Stockholm. Enligt tabell 8 är närmast motsvarande siffror för den högsta kvalitetsklassen 3 % och 81 %. Det är tydligt, att uppgifterna i tabell 8 för Stockholm och övriga större städer inte är fullt jämförbara med de andra orternas siffror. 6. Bostadskostnaderna. De här anförda standardolikheterna mellan skilda ortsgrupper medför en allvarlig svårighet, då man skall bedöma pensionärernas bostadskostnader. Beräkningarna kan aldrig bygga på samma slags lägenheter inom alla kommuntyper. Om man vill ha en jämförelse mellan de genomsnittliga faktiska bostadskostnaderna inom olika kommuntyper, ger den refererade undersökningen tämligen goda upplysningar. Om man däremot vill ha fram kostnaden för en bostad av ungefär samma standard över hela riket, kan man inte undvika konstruktioner i inånga fall. De sakkunniga skall återkomma till detta problem i det kapitel, som behandlar principerna för bostadskostnadsgrupperingen. Tills vidare skall en redogörelse lämnas för de faktiska kostnaderna för bostad delvis utan hänsyn till olika standard, så som de framgår av undersökningen. Nedanstående tablå visar genomsnittskostnaderna för bostad exklusive bränsle och lyse för de pensionärer, som bor i egna hus. Uppgifterna är dock ganska osäkra. Dels finns särskilt på landsbygden ett mycket stort antal obesvarade uppgifter, dels är de lämnade uppgifterna ofullständiga, bl. a. ingår i vissa fall inte kostnaden för reparationer. Det framhålls särskilt i undersökningen, att landsbygdssiffrorna är för låga.

Kommuntyper A-kommuner B-kommuner C-kommuner D-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv 5 0 0 0 ^ 10 000 » 10 000— 30 000 » 30 000—100 000 » Malmö Göteborg Göteborgs förorter Stockholm Stockholms förorter

Antal tilläggspensionärer med egen bostadsfastighet

Därav(i%,med uppgift om bostadskostnader

Genorasnitts.

627 1 426 1022 283

29,2 33,9 39,6 46,6

72 80 105 154

130 174 215 119

57,7 71,3 74,9 84,0

197 193 257 332

23 12 27 23 58 Hela riket 413»

82,6 100,0 70,3 95,7 82,8 43,1

196 377 153 570 270 148

kostnad kronor

Genomsnittskostnaden varierar från 72 kronor i landsbygdens A-kommuner till 570 i Stockholm.

23 Det ligger i sakens natur, att hyresuppgifterna, som redovisar ett fastställt belopp, både är mera allmänt och mera tillförlitligt besvarade. Tabell 9 ger oss dels hyresinedeltalen inom olika kommuntyper och civilstånd ocb dels — vilket är lika viktigt — en översikt av hyrornas spridning. Man kan tryggt säga, att spridningen är mycket stor. Det framgår tydligt, alt variationerna inom samma kommuntyp är stor i förhållande till variationerna mellan de olika grupperna, och man har anledning att förmoda, att samma förhållande kan gälla för de enskilda orterna. Visserligen måste man komina ihåg, atl man har med många olika hushållstyper att göra, men koncentrationen till en- och tvåpersonshushåll är dock mycket utpräglad liksom koncentrationen till en- och tvårumslägenheter. Medelhyrorna växlar från 125 kronor i landsbygdens A-kommuner till 727 kronor för Stockholm, ett intervall på 602 kronor, vilket som förut berörts dels täcker stora standardskillnader, dels innebär en reell variation i kostnaden för samma standard. Enligt tabell 9 har variationerna föga samband med hushållstyperna, tvärtom är spridningen större och jämnare inom var och en av dessa grupper än inom kommuntyperna. Tabell 10 ger tillfälle till en jämförelse mellan de olika kommuntyperna ined de största standardskillnaderna eliminerade. Här återges medelhyrorna för lägenheter med och utan värmeledning för sig, och endast de likvärda storlekskategorierna 1 rum och kök, 2 rum samt 2 rum ined kokvrå är medtagna. Vidare särskils de viktigaste hushållstyperna, ensamboende och äkta makar. På grund av de små frekvenserna för lägenheter med värme måste dessa lämnas utanför diskussionen, och också för övriga medelhyror bör man räkna med en viss felmarginal. Med denna reservation i minnet kan man konstatera, att differenserna mellan billigaste och dyraste kommun uppgår till 460, 523 och 544 kronor för olika hushållstyper.

7. Bränslekostnaderna. Nu återstår att undersöka bränslekostnaderna på olika orter. De flesta pensionärerna, 70 % av samtliga, måste köpa sitt bränsle. Denna andel är störst i de mindre stadssamhällena och lägst i Stockholm och Göteborg, där pensionärerna relativt ofta bor i värmeledningshus. Bränsle på egen fastighet eller fritt bränsle (ev. rätt att samla bränsle på annans mark) har man mest på landsbygden. I A-kommunerna utgör dessa grupper tillsammans 36 %, i Stockholm endast 2 % (tabell 11). Den genomsnittliga kostnaden för inköpt bränsle var som väntat lägst för A-kommunerna. Den högsta siffran redovisas för Stockholms förorter, ej för Stockholms stad, vilket förmodligen delvis beror på att kostnaden för gas och elektricitet till matlagning ej har räknats in och delvis på att Stockholm 1943—44 hade relativt stor tilldelning av de billigare fossila bränslena. Differensen mellan högsta och lägsta ort håller sig omkring 100 kro-

o * *

o

fl

-^

T3

£

C

C

O

.

a * ti

> "3 a

HO CO 0 0 CN

r-<

^

©

©

©

©

é •g B

o o o o

B

CO O

^

^

©

©

©

o e o o

CO

'C

•*

OJ

X

-

O

C

N

H

O

\

O

i

—1

I

SO

r-

r t

l

o

O

! "-*

co o m r» - * *>•

o

^ t C C r H C N O O t irt cc t > ^

© w

00 CO

rt1 O i i-i CN »-» c o r f co eo

co *-• m

o O

o o

© ©

© ©

o O

I

o ©

o O

1-1

1 o o cc ™

o O

© ©

© O

© O

QO

r-

-^2 CO o ire

n OJ

e e e e

1 I

1-4

1-H

OJ

I

*

1 T—i

mm

rH

^H O

CT !

O

1 °

S

r!

•a

Cl

^

P ss

O ^ "

CO H

SO

»O

O

CO ©

'

'

O

O

O

i-i

CO O

1 11

(O

CN CN

fl

C N N - * f >

er.

1 oo 1o

o

1 M

CO (M

i

O

O

o

1o £ °

g

0 0 CO

m Q

a

o

i oX

©

1 <=>

o

M

§ •* go

m

^

©

ft

CO Q

CO

C u O,

(fl

ft O

t-

»H

t-

CO

fl

CO

'

W

©

^^

-t

O

O

r r

1 °° 1

OJ O l

CO

i

i

'

m

m

<

M

!

^

N

fl

«*

CO

l-

—

i—t

n

ft

»

CO

fl

f

^ t Ä O C O

•a

®

•3 K

«3

i

.

O

Ir-

fl

N

CN M ~ *-

T—!

T -

OO CO

«

CO

•»£

N rf

OJ

fl

C J O C 7 J Ci CN CO CO CO

o r- co rCN CN CO CO ft

©

OJ

oo

CN CO O CO CO CN CO

i-t

N

O

OO i >

©

TJ< t N

ft

rt

r ^ - ^ i > c N

O f t

o 0co cs r0 CN CN

^H

OJ CO CO

O

r—

«

r«

co m

CO

fl

OJ

L O - *

fl

O

c

fl

^

.-

i

CO

O

CN CO

^f

CO

'

[ i —

OJ

CO

fl

O»

!

I

m c o us T - « 1—1

to

*•* c o

A

-i

!

CO O

O

Cl

N

d

c o c i

r-

• r-«

Oi

o

CO

fl

N

O

«

o

o

O

CC O

CO

' *"*

OJ CO O

i— CO

O

«

CO

h t o w « H C O

00 O

m

o

CO T-t

O.

O

OJ

H r t C O O C M

i

i

i

!

T ? CO »O r f

-«*i •—*

CN CN ~

OO »-i CN

00 OJ w

fl

CO r H

ft

oo m

r—

—«

oo co r f CN CN CN

T-*

CO 00

-t

OJ

O

CN m

rf

O

CN m

ft

r-

O

,—

CO 0 0

O

C - CO C» CO C O X N - T

—i CO CO

I>

O CO CM CO

r-

CO

n

o

hi

l>

to

o

t

CO

—<

'

O* r f

'

CO

CO

l

H

^

1>

*cn

co *?

*J

"C

-

o

t-

r-

c>i

ro m

t

>

'OJ

CO CO l r -

i

O

CO 0 0 o o

1 CO 0 0

CN O 00

r> m

co oo CN CN cs io O o o i—

CN CO 00 co

^

- -t-

5 § gS

sf i i sele 9 S © S

c

c o o O O o o o o SlfjOOO

i! i M £ u o o

o

Ö T J O O O « q O O O

• ^ •? m o

3?

o

t-

— • 73 s S 73

•a . t-

E •S S Is c

eft P tacr t-< c

E

o g "3 CU

' t

£ 9

a;

el a H

73 CU -C CJ O

Sc B a 03 C3

c

se

Q 03

c/"

:

o

JO

t»

•0 c c

O

c

o

CO

»-H

cp

•o cu .S

CO

CN

cu

t0

o

CN CN

*—' —

'

C5

O

CN co m o m m CN o

ti

CO

CO

ft

tmt

CN i i CO •»-(

CM CN CN CO

10 M

-*

a

«

t-1

*o

a —

u

T—

OJ

•o es

i_

1—1

CN o

CN

— 10

X

o cc

i> m r f o co »>• mrr ^cNt* oi

c

m

ft

'd* os

CO

— CN

CO CO

TP co CN o t> H H H N ^

-r-l

«J

1—1

^ O

C O O C O C N

o

H

«

M

O H C O I N

-

r

cS

• ~ CM

ES

1-H ^ H

|

CO

f

MO T—1

LO

u B

ca

CO OO

!

O

o

—,

I

,-H ©

H

1o ©

t»

*"•

j»j

|

,- o

I

1 CO *-•

g

a>

rH

C O ^ H r

1 M

a

oo

^

T7 »

o s

OS :S

©

oo o

© O I O O - H

M>

e> a.

S

co

o

_l

n

© la

©

uo

OS

r-

»H ^

Sä 3 5

be

>

3 c -o S3 8gg S;5E = I S

h

0 0 •»

c < t. o

—,

a

25 rt cä O

^» ;« O

CU

-o

C3 J=

> o x.

P

I

o 53 — '3 c J= V

Vi

p.

-

2 •fl

g -op

A a

w

M

s o

I

»

^o

* 1

•e at

•il:

o

g] B.

g = >. w

O

• 3

£ s i

A

•i a ti

B! DB s

: 3

fl "3

— g o v?

- •e

S

i

?—

.*; 3

TT

3 C

^ 3 -i

s

m u:

=

,

° c

CO

P

p p. cu

•

CO

o oo CO 00

OS CO

C

:CS

C O C O C O O CN r f r » OS

CJ

•

m rf CO !-t CN CN - v ^ ^ -

O

CO

o ** CO

0 9 .

T f

CO

CO

co

0 ]

r» m i-« r^ co as i-« CN oo CN r f m

r > co

•

o LO

m o co r-» m co

r» Cl

CN CN

01 CO -rf

O C N ^

r f

Y-«

00 T -

t-*

H COOOH C N C N C N C O

CO

•

O

CN

O

CN

• co as CN

*-

>—-^.

^

3 §

«

SJ

P

o>

•

*

CO

O

i *

• •«-» o

co

m •**• ' m<

«•—

Tfcocorf i n oo as co

oococih H T f s o* -oH

C N C O C O T f

C N 0 0 " * O T-* CN

:C3

be

CO

co

o l >

" *

" ^ co

»

-*-"*—' 0 0 T f CO

l H O Tf

^co" ^

•

t>.

m co

—'"—'

CO

OS

CN

•

as

TJ<

co rj*

o

»

119 T->

i-4

0 1 O

«-

^r

ai

c •a c

m o i co m co •

9 CO Ti

e co CD

V H

|>

C3

a

a

cs

rj"

_^

C

-o

«s

— . r»

oo r*OO CO

CO CO

o rf m ,-H ,-t ^

a |

(A

b O

O

»

:C3

(fl

u C3 -CjJ Oj

oC :K

Os

CN <N co co

OS CN

«

•o

bC

p v

m r^-

ofl £

*0 CU

s *3

~ p

ao

TT>

CO

T P

'

3 ° 3g

8.3 T3

rt —

©

._

CJ

"2 3

IQ

O •c C5 tfl

C

^H

e

O

a»

O

0>

co -^ mm t^m m co

CJ

:Cä

81 t i '5

s 5p P;Ä

• 3

B

•

"*

h M

0 9

OS 0 0

^

• 0 CU

cca

11 S o c

C !

CO CO

2 '

M

S rt

v

si

•

/O

ca

•0

v

a P

s

•0 c-l

•« 5-' "3

00 os

'O

ca.

^cc

H '?

jgj

O r f r f

i-

:C3

bi A

C CU

b

^_^

CN CO CO

^ Cm w m N CO 00

CN

H

,a

3 O

^_' ^t m W M

as as co oo Ir H io oo oo H H ^H -<

O

©

o

3 g

M?

ca o>

= 1=

CNoor^m

C D O H O

m C N ^ C O

C N C O C O 0 0

c or Ho o r r

o o o m

CD 0 0 CO

r f m

CO

CN

co r p

CN

T H

:

ti f 12

i

•o

A

s i

bb : « as "

CN

I H

CO

CN

i-i T H

0 1 U9

—

"* cu •S S

11 ca a 2 t% o P

C cS

cu

3g

coortho

C O 0 0 C O C N

T f O S O S O O

mi-HO^j-

co r*> oo as

"1<

r f

r f

O

CD r-t

i >

r>. 0 9 9 9

*« as au ;>

2 •O

sg i* •*•

CN

o

i r

O H

N

i > r

as H

T—(

i -

CN 0 0

CO

0 9

* J

o

^! 'C cu J5 "« — o K

t

>

!H

O

CU

O,

>>

•M

a

—

t->

u.

7 P

3 P

S

o o 3 "•c P c c

a

SSEE

o

a

S oBBo §c o

<cjc

—.

b-

t-

E o o o o o o o o o c o o o 3 'O or t om o

3 c 2 3 - | I \ E gooo rt « -oc oo oo oo •O ' 3 m o o ca B « n

s

-C

: 0

(V

:C

i

; 'c E c

=1 "Eo c • CJ

03 O

=C

Soc

CJ

o

o

V J

C/J

20 Tabell 11. Antalet pensionärer med egen bostad, fördelade efter sättet för Iiränsleanskaffnlng.

Kommuntyper

Antal redovisade tllläggspensionarer med bostad

Därav pensionärer (i %)

egen fastighet

med fritt bränsle

rätt att å annans mark insamla bränsle

vars bränslekostnad ingick i bostadskostnaden

1 994 3 713 2 599 697

14,6 10,0 7,8 3,0

15,2 10,3 12,5 12,9

6,0 3,7 2,8 0,7

0,6 0,8 0,6

376 620 931 921

1,8 l,;s 0,6 0,i

4,5 8,3 4,3

0,5

Göteborgs förorter . . . . Stockholm S t o c k h o l m s förorter. . .

195 487 56 866 162

H e l a riket

13 6 2 3

D-kommuner Stadssamhällen med mindre än 5 000 inv. 5 0 0 0 — 10 000 » 10 0 0 0 — 30 000 » 30 000—100 000 »

m

som inköpte

vars sätt för anskaffning

sai Ii

ej angivits

o,n

60,3 71,6 72,7 77,5

3,3 3,6 3,6 5,0

0,3 0,3 0,4 1,4

0,5 2,2 4,7 14,1

87,5 79,9 79,2 76,8

5,9 8,0 10,8 7,6

11,8

69,2 56,0 82,1 44,4 72,8

1,6

t

1,8 4,7 12,4

i i i i

69,8

4,7

t

3,6 0,1

0,6

6,4 3,6 2,1 5,6

—

16,9 37,6 8,9 48,7 8,6

6,7

9,6

2,5

6,7

1 1 1 1

! :

Tabell 12. Bränslekostnaderna för tilläggspensionärer, som själva inköpte bränsle.

Kommuntyper

Därav antal (i %), för vilka bränslekostnaden utgjorde Antal kronor tilläggspensionärer, som 200 o. ej anSamt själva mindre 100— 150— givet där15—29 3 0 - ^ 9 50—99 inköpte äu 15 199 liga 149 över belopp bränsle

Ceni snitt bran kosti kr

1 203 2 658 1 889 541

2,8 1,3 .1,8 0,6

2,3 1,1 1,1 0,9

5,2 4,3 3,7 3,1

32,5 28,3 22,6 12,6

30,4 31,3 33,3 30,7

14,6 19,2 21,2 24,0

12,2 14,5 16,3 28,1

100 100 100 100

10 12 12 15

Stadssamhällen med mindre än 5 0 0 0 i n v . . 5 0 0 0 — 10 000 » . 10 000— 30 000 i . 30 000—100 000 » .

329 501 737 707

1,9 3,4 3,9 3,7

0,9 0,4 0,8 0,3

0,9 2,8 1,2 0,6

15,8 11,2* 11,5 8,6

24,6 20,2 24,3 24,2

25,8 27,5 24,8 28,4

30,1 34,5 33,4 34,2

100 100 100 100

15 161 16: 16

Malmö Göteborg Göteborgs förorter Stockholm Stockholms f ö r o r t e r . . . .

135 273 46 384 118

1,1

1,4 2,2

5,9 3,7

1,3 0,8

0,3

0,5

26,7 30,0 10,9 3,9 6,8

35,6 35,5 26,1 21,9 8,5

10,4 16,1 23,9 43,0 16,1

20,0 11,4 39,1 28,6 67,8

100 100 100 100 100

13 11 17 17 20

H e l a riket

9 521

2,0

1,1

3,3

21,4

29,2

21,8

21,2

13 A-kommuner B-kommuner C-kommuner D-kommuner

0,1

0,5

nor. Och — det bör kanske betonas — inte ens i A-kom in u ner na är det mer än en dryg tredjedel av pensionärerna, som har fritt bränsle (tabell 12). Variationerna är också ganska stora inom varje kommungrupp. T. o. m. i A-kommunerna måste 12 % betala 200 kronor eller mera för bränsle per år. I Stockholms förorter är detta fallet med 68 % av pensionärerna. Det har framgått av detta referat, att folkpensionärernas bostadsförhållanden är mycket olika på olika orter. Mest iögonenfallande är de stora standardskillnaderna mellan stad och land. Delvis på grund härav är det som tilläggspensionärernas levnadskostnader är mycket starkare nedpressade på landsbygden än i städerna. Skillnaden i bostadskostnader mellan dyra och billiga orter är faktiskt till en inte obetydlig del en skillnad i bostadsstandard.

ANDRA KAPITLET.

TILLÄGGSPENSIONÄRERNAS BOSTADSFÖRHÅLLANDEN I 65 MINDRE TÄTORTER OCH TÄTBEFOLKADE LANDSKOMMUNER. 1. Undersökningens planläggning. Syftet med de sakkunnigas bostadsundersökning för tilläggspensionärerna har varit, att om möjligt skaffa fram bättre uppgifter än de redan tillgängliga för de mindre tätorterna. Dels ville man ha fram uppgifter om pensionärernas faktiska kostnader för bostad och bränsle, sådana dessa framträder med de priser och den bostadsstandard, som råder på varje ort. Dels ville man ha hyresmedeltal för de vanligaste lägenhetskategorierna, som kunde jämföras med hyresräkningens resultat och ge stöd vid bedömningen av dennas användbarhet för bostadskostnadsgrupperingen. Därjämte har undersökningen lämnat material till en översiktlig bild av pensionärernas bostadsförhållanden i allmänhet inom den ifrågavarande ortsgruppen. För att godtagbara uppgifter för enskilda orter av den aktuella storleksklassen skulle kunna erhållas, måste undersökningen omfatta samtliga tillläggspensionärer på varje ort eller rättare sagt så inånga, som man med rimliga ansträngningar kunde få uppgifter om. Med pensionär eller tillläggspensionär avses i undersökningen de personer, som enligt lagen om folkpensionering av år 1935 åtnjöt tilläggspension, invalidunderstöd eller blindersättning. Det var inte tillräckligt med en representativundersökning lör de små kommuner, som avsågs. För att undersökningen inte skulle bli för omfattande och kostsam, blev det i stället nödvändigt för de sakkunniga alt begränsa antalet orter, som skulle medtagas, och att förenkla frågeformuläret så mycket som möjligt utan att undersökningens syfte därmed äventyrades. Urvalet av orter skedde i samråd med Svenska landskommunernas förbund. Man eftersträvade att samtliga landsdelar skulle få en ganska fyllig representation av både administrativa och icke administrativa tätorter. De senare skildes för övrigt aldrig från sin kommun utan denna medtogs i sin helhet. Där så varit lämpligt, har dock särorten redovisats för sig. Vidare ville man ha möjlighet att göra jämförelser mellan olika bostadskostnads-

29 grupper. Någon j ä m n fördelning inom de fem grupperna kunde emellertid inte erhållas inom den storleksgrupp av orter som det gällde. Bostadskostnadsgrupp 5 har sålunda blivit representerad med endast en ort, Frösö köping. En förteckning över de utvalda arterna återfinns i tabell 44 på sid. 85. Deras sammanlagda folkmängd uppgick till 251 000. Den största kommunen var Valbo i Gävleborgs län med drygt 12 000 invånare, den minsta Dorotea m:e i Västerbottens län med 870 invånare. Orternas fördelning på bostadskostnadsgrupper och landsdelar behandlas utförligare på sid. 30 ff. Insamlingen av materialet skedde med respektive kommuners medverkan. Något centralt register över tilläggspensionärerna har inte anlitats, men den erhållna svarsprocenten måste ändå betecknas som ganska god. Det var ur flera synpunkter önskvärt att det arbete, som föll på kommunerna, skulle begränsas så mycket som möjligt. Deras arbetsbörda var redan förut mycket stor, bl. a. genom den nya folkpensioneringens och de nya barnbidragens införande vid årsskiftet 1947/48. För den skull nöjde man sig, som redan nämnts, med ett frågeformulär av ringa omfattning, där endast de nödvändigaste uppgifterna begärdes. Man gick härigenom miste om möjligheten att belysa de mera komplicerade sammanhangen. Felrisken kan eventuellt ha ökat, eftersom man vid granskningen av ett mera omfattande formulär genom att ställa olika uppgifter mot varandra har en möjlighet att rätta felaktiga svar. I gengäld får man som regel redan från början bättre uppgifter genom ett enkelt frågeformulär, som uppgiftslämnaren själv kan överblicka. En fördel var också att bearbetningen kunde ske relativt snabbt. Formuläret återges som bilaga 2, sid. 90. Formulären utsändes till kommunerna i början av november 1947, och de flesta hade inkommit före årets slut. Bearbetningen kunde omedelbart påbörjas och slutfördes, så snart de sista kommunerna inkommit med svar, vilket skedde först i slutet av mars. Uppgifter erhölls för inalles 14 282 pensionärer. Svarsprocenten kan inte anges exakt, eftersom det inte finns några exakta uppgifter om antalet tillläggspensionärer inom varje kommun. Kommunernas register omfattar nämligen endast de pensionärer, som varit bosatta i kommunen, då de beviljades tilläggspension. De nyinflyttade torde emellertid endast utgöra ett ringa fåtal. Enligt en beräkning med ledning av socialvårdskommitténs inkomstundersökning skulle antalet tilläggspensionärer inom närmast motsvarande ortsgrupper uppgå till 6,7 % av hela befolkningen. Om denna siffra är riktig också för undersökningsorterna, skulle svarsprocenten utgöra 85 % eller ca 5 % lägre än för motsvarande ortsgrupper i socialvårdskommitténs undersökning. Denna siffra måste betraktas som tillfredsställande, och undersökningen kan följaktligen anses ge en god bild av förhållandena. 1 den följande redogörelsen för undersökningens resultat har man, som redan berörts, indelat orterna i bostadskostnadsgrupper enligt den från

30 1/1 1948 gällande grupperingen (SFS 1947: 222 samt ändring därav i enlighet med socialdepartementets skrivelse till socialstyrelsen den 20/2 1948). Dessutom har en uppdelning gjorts i tre särskilda landsdelar, Södra Sverige, Bergslagsområdet och Norra Sverige. Bergslagsområdet består av orterna i Uppsala, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län, den del av Örebro län, som tillhör landskapet Västmanland, samt landskapet Gästrikland av Gävleborgs län. Till Södra Sverige räknas alla orter söder om detta bälte och till Norra Sverige de som ligger norr därom. För vissa sammanställningar har man slutligen prövat en uppdelning av varje landsdel på orter, där ett enda industriföretag dominerar näringslivet, här kallade ensidiga orter, samt övriga mera mångsidiga orter. Härvid har man ofta måst dela upp samma kommun på två områden. Tabell 13 visar antal orter, antal invånare och antal redovisade pensionärer inom de olika bostadskostnadsgrupperna och landsdelarna. Det bör redan nu anmärkas, att de i fortsättningen lämnade uppgifterna ej kan anses representativa för vederbörande bostadskostnadsgrupper, eftersom undersökningen begränsats till mindre orter. Särskilt gäller detta de båda högsta grupperna, som huvudsakligen består av större orter. Undersökningen avser endast att belysa förhållandena på småorterna. Tabell 13. Antalet i undersökningen ingående orter, invånare i dessa, samt redovisade pensionärer inom olika bostadskostnadsgrupper oeh landsdelar. Bostadskostnadsgruppcr och landsdelar

Bostadskostnadsgrupp

1 2 3 4 5

Antalet orter

Invånare

Redovisade pensionärer 5 725 5 752 2 010

94 637 111 619 33 425 6 926 4 481

251 088

I-i 282

Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

129 086 36 935 92 151

7 056 2 072 4 984

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

72 588 37 424 35 164

3 824 2 026 1 798

Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

49 414 8 865 40 549

3 402

26 25 10 3 Samtliga orter

586 209

714 2 688

2. Fördelning på kön och civilstånd. Av de 14 282 pensionärerna var 4 5 % (6 389 personer) män och 5 5 % (7 893 personer) kvinnor. I närmast motsvarande grupper av socialvårdskommitténs undersökning var kvinnornas övervikt något större eller 58 %.

31 Tabell 14.

Antalet redovisade pensionärer i n o m olika bostadskostnadsgrupper o c h landsdelar procentuellt fördelade efter k ö n och civilstånd. Kvinnor %

Män %

Antal pensionärer

gifta

ensamstående

S:a

gifta

ensamstående

S:a

1.... 2.... 3 4 5. . . .

5 725 5 752 2 010 586 209

20,8 17,9 22,9 21,1 14,3

23,5 26,8 22,6 25,1 33,5

44,3 44,7 45,5 46,2 47,8

15,3 12,8 13,7 14,7 11,0

40,4 42,5 40,8 39,1 41,2

55,7 55,3 54,5 53,8 52,2

100 100 100 100 100

Samtliga orter

14 282

19,8

24,9

44,7

14,0

41,3

55,3

100 Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

7 056 2 072 4 984

20,2 21,4 19,7

23,6 20,8 24,8

43,8 42,2 44,5

15,2 16,7 14,6

41,0 41,1 40,9

56,2 57,8 55,5

100 100 100

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

3 824 2 026 1 798

18,6 19,0 18,1

26,9 24,7 29,4

45,5 43,7 47,5

12,8 14,5 10,8

41,7 41,8 41,7

54,5 56,3 52,5

100 100 100

Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

3 402 714 2 688

20,4 24,8 19,1

25,4 20,2 26,9

45,8 45,0 46,0

12,7 16,6 11,6

41,5 38,4 42,4

54,2 55,0 54,0

100 100 100

Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

Bostadskostnadsgrupp

Samtliga

Tabell 14 visar fördelningen på kön och civilstånd inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar. Fördelningen på män och kvinnor är mycket j ä m n inom olika grupper. Civilståndsfördelningen visar heller inga betydande variationer. Bostadskostnadsgrupperna 2 och 5 har något flera ensamstående både män och kvinnor än de övriga. Mellan olika landsdelar i geografiskt hänseende råder heller ingen nämnvärd skillnad, men de ensidiga orterna har genomgående något flera gifta än de övriga, vilket möjligen skulle kunna bero på att de har en fast arbetarstam med stabilare sociala villkor, än befolkningen på de mångsidiga orterna har. Andelen gifta är något större enligt den föreliggande undersökningen än enligt socialvårdskommitténs. Att de gifta männen bland pensionärerna är betydligt flera än de gifta kvinnorna, beror givetvis på att det finns åtskilliga äktenskap, där endast mannen har tilläggspension men relativt få där hustrun ensam har pension. 3. Fördelning efter bostadsform. 78 % av samtliga redovisade pensionärer hade egen bostad, 10 % var inneboende och 12 % bodde på ålderdomshem eller annan anstalt. Tablån på nästa sida samt tabell 15 ger mera utförliga uppgifter. Vid en jämförelse med resultatet för motsvarande kommuntyper i socialvårdskommitténs undersökning finner man, att andelen pensionärer med egen bostad där är avsevärt lägre. För D-kommunerna, som uppvisar den högsta siffran, uppgick den till 71 %, för de minsta stadssamhällena till en-

32 Antal pensionärer

Män %

Kvinnor %

ensamgifta stående

S:a

gifta

ensamstående

S:n

Samtliga

97,1 2,3

63,7 12,6

78,5 8,0

95,9 3,3

72,1 13,7

78,2 11,0

78,3 9,7

Egen bostad Inneboende Boende på ålderdomshem eller annan anstalt

11 184 1 385 1 713

0,6

23,7

13,5

0,8

14,2

10,8

12,0

Samtliga

14 282

dast 68 %. Skillnaden är ganska anmärkningsvärd. Den omständigheten kan möjligen ha spelat in, att det bland de pensionärer, för vilka inga uppgifter har inkommit, finns flera utan egen bostad än bland de redovisade. Men detta förhållande måste också ha haft sin betydelse för den tidigare undersökningen. Olika redovisningsmetoder kan ha förorsakat en viss skillnad, och en mindre förändring kan ha ägt rum under de tre och ett halvt år, som förflutit mellan båda undersökningarna. Den främsta orsaken till olikheten måste emellertid ligga i urvalet av orter, vilket kan vara av intresse att konstatera. Här bör anmärkas, att det i ett mindre antal fall har varit svårt att bestämma om en pensionär skulle räknas som inneboende eller anses ha egen bostad. Särskilt om pensionären bor tillsammans med anhöriga kunde tveksamhet råda, och uppgiftslämnarna själva har stundom inte haft någon bestämd uppfattning om saken. Avgörande bör vara om pensionären svarar för sin andel av kostnaderna för bostaden eller ej. Där ej annorlunda framgick av Tabell 15. Antalet redovisade pensionärer inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar, fördelade efter bostadsform. Bos ladskostnadsgrupper och landsdelar

Antal pensionärer

Procent

samtliga

egen bostad

inneboende

Bostadskostnadsgrupp 1 2 3 4 5

5 725 5 752 2 010 586 209

4 562 4 373 1 627 483 139

493 637 175 •15 35

670 742 208 58 35

Samtliga orter

14 282

11 184

1 385

a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. .

7 050 2 072 4 984

5 578 1 666 3 912

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. .

3 824 2 026 1 798

Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. .

3 402 714 2 688

egen bostad

inneboende

anstalt

100 100 100 100 100

79,7 76,0 80,9 82,4 66,4

8,6 11,1 8,7 7,7 16,8

11,7 12,9 10,4 9,9 16,8

1 713

78,3

9,7

12,0

663 206 157

815 200 615

100 100 100

79,1 80,4 78,5

9,4 9,9 9,2

11,5 9,7 12,3

2 993 1 626 1 367

304 212 152

467 188 279

100 100 100

78,3 80,2 76,0

9,5 10,5 8,5

12,2 9,3 15,5

2 613 608 2 005

358 69 289

431 37 394

100 100 100

76,8 85,1 74,6

10,5 9,7 10,7

12,7 5,2 14,7

anstalt samtliga

33 materialet har vid bearbetningen den regeln följts, att pensionären skulle anses inneboende, om det i samma lägenhet bodde minst tre personer utan tilläggspension, maka eller make till pensionär dock oräknade. Härigenom har antalet personer med egen bostad t. o. m. något begränsats. Det är självfallet, att de gifta — män och kvinnor i samma mån — har egen bostad i större utsträckning än de ensamstående. Bland de ensamstående har kvinnorna något oftare ordnat sin bostadsfråga på detta sätt. Andelen inneboende är ungefär lika stor i båda grupperna, medan männen oftare bor på ålderdomshem eller annan anstalt. De inneboende svarar för en lägre andel än i socialvårdskommitténs undersökning, allt som allt 9,7% mot 17,4% för D-kommunerna och 19,3% för de minsta stadssamhällena i den senare undersökningen. Av de inneboende — 448 ensamstående män, 805 ensamstående kvinnor och 132 gifta — uppges 452 eller 32 % betala för sig. Vanligen sker detta kontant, blott i ett mindre antal fall genom arbete och då huvudsakligen genom hushållsarbete. Man har icke särskilt efterfrågat, om pensionären bodde hos anhöriga eller i övrigt närskylda personer, men det har ändå ofta uppgivits, att så var fallet. På ålderdomshem eller andra anstalter bodde 1 713 personer eller 12 % av samtliga, varav 845 ensamstående män, 836 ensamstående kvinnor och 32 gifta. Dessa siffror stämmer mycket väl överens med socialvårdskommitténs resultat, där andelen intagna på anstalt är 11,9% för D-kommunerna och 13,0 % för de minsta stadssamhällena. Tabell 16. Antalet hushåll med egna lägenheter samt antalet pensionärer och övriga boende i dessa lägenheter. Hushåll

Hushållstyp

Pensionärer

antal

antal

Gifta, båda tilläggspension Gifta, endast mannen tilläggspension . Gifta, endast hustrun tilläggspension . Ensamstående o. ensamboende: män . . Ensamstående o. ensamboende: kvinnor Två eller flera ensamstående, som delar lägenhet manliga pensionärer kvinnliga pensionärer övriga hushållstyper manliga pensionärer kvinnliga pensionärer

1 833 895 64 1 502 2 869

20,3 9,9 0,7 16,6 31,7

20,5

Samtliga

^OSS

Antal manliga pensionärer Antal kvinnliga pensionärer

3 666 895 64 1 502

antal

2 869

32,8 8,0 0,6 13,4 25,7

757 1 366

6,8 12,2

27 38 11 184

0,2 0,3

428 1 094 79

2 132

0,3

övriga boende (vuxna)

5 014 6 170

3 750

44,8 55,2 1 Därav 1 skogskoja och 6 lappkåtor. Dessa redovisas ej i följande tabeller. S:a lägenheter blir alltså 9 032. 3—817810

34 Variationerna i fördelningen på bostadsform mellan olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar är inte obetydliga, även om de huvudsakligen ansluter sig till växlingarna i civilstånd. Den ringa andelen med egen bostad i grupp 5 är sålunda beroende av den stora andelen ensamstående i samma grupp. Representativa för bostadskostnadsgrupp 5 som sådan är givetvis inte dessa uppgifter, då de endast avser en ort. Tabell 16 ger noggrannare upplysningar om vilka hushållstyper de pensionärer tillhör, som har egen bostad. Tillsammans 31 % av hushållen består av man och hustru och eventuellt någon annan boende, där endera eller båda makarna har tilläggspension. 48 % består av ensamstående och ensamboende, och endast i 21 % av samtliga fall förekommer det, att ensamstående pensionärer delar bostad med någon annan person. Antalet hushållsmedlemmar utom pensionärerna är 3 750, men däri ingår 959 personer, vilkas maka eller make har pension. 4. Lägenheternas fördelning på upplåtelseform. När det gäller upplåtelseformen råder som bekant speciella förhållanden för pensionärerna, i det de ofta får mottaga pension, understöd eller dylikt i form av billiga eller hyresfria bostäder. Nedanstående tablå visar bostädernas fördelning på upplåtelseformer. Lägenhet förhyrd i öppna marknaden Egen fastighet Bostadsrättsförening Lägenhet fritt upplåten (eller upplåten av släkting) Arbetsgivarlägenhet med hyra Arbetsgivarlägenhet utan hyra Pensionärshem Övriga lägenheter (upplåtna av kommun in. fl.)

23,6 34,8 0,5 21,4 7,1 3,9 6,3 2,4

(Observera, att siffrorna blir något annorlunda, om man räknar med pensionärernas i stället för med lägenheternas fördelning.)

Det är egentligen förvånande, att en så stor andel som 24 % av hushållen hyr i öppna marknaden. Den visar, att folkpensionärerna på dessa orter får betala öppna marknadens hyror i ungefär samma utsträckning som den övriga befolkningen. Enligt bostadsräkningen 1945, som härvid ger de senaste siffrorna, var 28 % av samtliga bostadslägenheter i tätorter med 1 000 —5 000 invånare förhyrda i fria marknaden. I detta fall råder en ganska god överensstämmelse med socialvårdskommitténs undersökning. 41 % av D-kommunernas, 35 % av de minsta stadssamhällenas pensionärer bodde enligt denna i egen fastighet. I av fastighetsägaren hyrd lägenhet bodde 32 % resp. 50 %, vilka siffror närmast bör jämföras med siffran 37 % för den föreliggande undersökningen. Detta tal uppkommer om man adderar antalen lägenheter uthyrda i fria marknaden, arbetsgivarlägenheter med hyra (se nedan) och lägenheter i pensionärshem. Även i detta fall har vissa svårigheter uppstått vid granskningen av formulären. Av de elva procenten uppgivna arbetsgivarlägenheterna har hyran

35 kunnat beräknas för endast ca två tredjedelar eller 7,1 % av samtliga lägenheter. De övriga har antingen varit fritt upplåtna eller — i det övervägande antalet fall — varit åsatta en mycket låg hyra. Dessa förmåner har pensionärerna emellertid fått räkna som pension och har därigenom gått miste om motsvarande belopp kontant eller i andra naturaförmåner. Från en ort uppgives t. ex. att de pensionärer, som ej bor i den f. d. arbetsgivarens bostäder får 15 m 1 ved om året gratis. Att under sådana omständigheter låta de uppgivna hyrorna ingå i medeltalen, måste anses felaktigt, och ifrågavarande lägenheter har därför särskilts vid bearbetningen och redovisas som arbetsgivarlägenheter utan hyra. Pensionärens faktiska bostadskostnad består ju dels av den erlagda hyran och dels av den förmån han gått miste om i annan form. Lägenheter upplåtna av släktingar har räknats till samma kategori som fritt upplåtna lägenheter, även om ett hyresbelopp har angivits av uppgiftslämnarna. Till pensionärshemmen hör naturligtvis främst de fastigheter, som avses i lagen om pensionärshem av år 1939, men uppgiftslämnarna har även räknat ett mindre antal andra fastigheter av bostadssocial natur till denna grupp. Fördelningen på upplåtelseform varierar avsevärt mellan olika ortsgrupper, som framgår av tabellerna 17 och 18. Om man först betraktar bostadsTabell 17. Antalet redovisade lägenheter inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar, fördelade efter upplåtelscform. Därav lägenheter Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

Bostadskostnadsgrupp

Samtliga i egen fasupplåtelse- tighet eller förhyrda i öppna former bostadsmarkrättsförnaden eningshus

i arbetsgivares hus

i pensionärshem

fritt upplåtna m. fl.

1. . . 2... 3... 4... 5...

3 613 3 588 1 321 394 116

1 360 1 166 515 116 29

681 886 357 158 52

528 394 35 35 1

137 338 58 36

907 804 356 49 34

Samtliga

»032

3 186

2 134

2 150

....

4 439 1 291 3 148

1 658 434 1 224

1 123 220 903

420 312 108

211 54 157

1 027 271 756

....

2 457 1 312 1 145

779 358 421

447 178 269

422 283 139

288 242 46

521 251 270

....

2 136 488 1 648

749 119 630

564 161 403

151 106 45

70 25 45

602 77 525

Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

b) mångsidiga orter Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

36 Tabell 18.

Antalet redovisade lägenheter i n o m olika bostadskostnadsgrupper landsdelar, procentuellt fördelade efter upplåtelscform.

och

Därav i % lägenheter i egen Samtliga uppfastighet förhyrda låtelseeller i öppna former bostadsmarkrättsförnaden eningshus

Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

fritt i arbets- i pensioupplåtna givares närshem m. fl. hus

s:a

1. . 2.. 3.. 4.. 5. .

3 613 3 588 1 321 394 116

37,7 32,5 39,0 29,5 25,0

18,8 24,7 27,0 40,1 44,8

14,6 11,0 2,7 8,9 0,9

3,8 9,4 4,4 9,1

25,1 22,4 26,9 12,4 29,3

100 100 100 100 100

Samtliga

9 032

35,3

23,6

11,0

6,3

23,8

b) mångsidiga orter. . . .

4 439 1 291 3 148

37,3 33,6 38,9

25,3 17,1 28,7

9,5 24,1 3,4

4,8 4,2 5,0

23,1 21,0 24,0

100 100 100

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga o r t e r . . . .

2 457 1 312 1 145

31,7 27,3 36,8

18,2 13,6 23,5

17,1 21,6 12,1

11,8 18,4 4,0

21,2 19,1 23,6

100 100 100

a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . . .

2 136 488 1 648

35,0 24,4 38,2

26,4 33,0 24,5

7,1 21,7 2,7

3,3 5,1 2,7

28,2 15,8 31,9

100 100 100

Bostadskostnadsgrupp

kostnadsgrupperna, så bildar där andelen lägenheter förhyrda i öppna marknaden en kraftigt stigande serie. I grupp 1 utgör de 19 % av samtliga lägenheter, i grupp 5, 45 %. Fördelningen inom olika landsdelar visar större variationer än man kanske väntat, tydligen främst beroende på den olika förekomsten av ensidiga orter. I varje fall måste urvalet av orter vara orsaken till alt BergsTabell 19. Antalet orter fördelade efter andelen lägenheter förhyrda i öppna marknaden. Procentuella antalet lägenheter förhyrda i öppna marknaden

Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

40— 50 %

Summa orter

-10 %

10— 20 %

1 2 3 4 5

7 2 2 1

10 8 3

4 3 2 1 1

26 25 10 3 1

Samtliga orter

9 8 4

7 1 3

38 14 13

Bostadskostnadsgrupp

Södra Sverige Bergslagsområdet Norra Sverige

2030 <

30— 40 %

37 lagsområdel har fler arbetsgivarlägenheter än de övriga. Förskjutningarna i de övriga upplåtelseformerna tycks till stor del vara beroende just av variationerna i andelen arbetsgivarlägenheter. Det är tydligt, att undersökningsorterna inte visar så enhetliga drag i detta avseende, som exempelvis när det gällde civilstånd och bostadsform. Detta förhållande kan studeras i detalj i tabell 44, sid. 85, där vissa data för varje ort är redovisade. Tabell 19 har sammanställts för att underlätta studiet av tabell 44. Den visar tydligt, att skillnaderna mellan olika orter är mycket stora, när det gäller upplåtelseformen. På 12 orter av de 65 är mindre än 10 % av lägenheterna förhyrda i öppna marknaden, på 6 orter mera än hälften. Denna starka variation måste medföra vissa konsekvenser, om man vid kostnadsberäkningar vill ta hänsyn till dyrare och billigare upplåtelseformer. 5. Lägenheternas storlek och standard. Den för folkpensionärerna på undersökningsorterna typiska lägenheten består av 1 rum och kök. Till denna kategori hör 40,6 %. Därnäst kommer 2 r u m och kök med 25,8 % och enkelrum eller enkelkök med 21,2 % av samtliga lägenheter. Ett rum och kök har den största frekvensen inom alla hushållstyper utom för ensamstående män, som oftast bor i enkelrum (enkelkök); 1 r u m och kokvrå förekommer endast i ett fåtal fall, mest i fråga om lägenheter för ensamstående i pensionärshem. Större lägenheter är också sällsynta. Som framgår av tabellerna 20 och 21 varierar fördelningen ganska kraftigt med upplåtelseformen. Lägenheter i egna fastigheter är de största och arbetsgivarbostäderna de minsta. Tabellerna 22 och 23 visar samma fördelning inom bostadskostnadsgrupper och landsdelar. De lägre bostadskostnadsgrupperna kan uppvisa ett något större antal tvårumslägenheter och däröver än de övriga, vilket sammanhänger dels med att de flesta hushåll med egna fastigheter finns här, och dels med att Södra Sverige, som företrädesvis tillhör grupp 1, har större lägenheter än övriga landsdelar. Detta senare förhållande är mycket påfallande. 45 % av lägenheterna i Södra Sverige består av minst 2 rum och kök, medan motsvarande siffra för Bergslagsområdet är 24 % och för Norra Sverige 20 %. Man kan vidare iaktta, att bostäderna är mindre i de i ekonomiskt hänseende ensidiga orterna än i de mångsidiga. Särskilt gäller detta i Bergslagsområdet. Av ännu större intresse än bostadens storlek är emellertid dess standard. Socialvårdskommitténs undersökning gav full klarhet om att det råder mycket stora skillnader mellan olika kommuntyper i detta avseende. De orter, som här undersöks, hör utan tvivel till de sämsta grupperna. För studiet av lägenheternas standard har de indelats i tre kvalitetsgrupper, 1) lägenheter med centralvärme, 2) lägenheter utan centralvärme men med vatten och avlopp samt 3) lägenheter utan vatten och/eller avlopp.

88 Tabell 20. Antalet redovisade lägenheter inom olika hushållstypcr och upplåtelseformer med fördelning efter lägenheternas storlek. Hushållstyper och upplåtclseformer

Antal lägenheter

1 rum eller 1 kök

1 rkv

1 rk

2 rk

Övriga

T v å eller flera ensamstående. . . .

1 501 2 869 2 786 1 876

650 940 161 167

81 236 66 36

516 1 167 1 205 777

220 443 1 031 631

34 83 323 265

Samtliga

»032

3 665

2 325

3 142 44

127 2

44 1

1 097 30

1407 9

467 2

2 134 644 349 569 1 938 212

549 286 129 97 640 88

76 5 3 237 51 2

1 037 286 174 231 730 80

407 54 37 4 372 35

65 13 6

Lägenhet förhyrd i öppna markArbetsgivarlägenhet med hyra. . . » utan hyra. . övriga lägenheter

145 7

Tabell 21. Antalet redovisade lägenheter inom olika hushållstyper och upplåtelseformer med procentuell fördelning efter lägenheternas storlek. Hushållstyper och upplåtelseformer

Antal lägenheter

Därav i % med 1 rum eller 1 kök

1 rkv

1 rk

2 rk

övriga

S:a

Äkta makar Två eller flera ensamstående. . . .

1 501 2 869 2 786 1 876

43,3 32,8 5,8 8,9

5,4 8,2 2,4 1,9

34,4 40,7 43,2 41,4

14,6 15,4 37,0 33,7

2,3 2,9 11,6 14,1

100 100 100 100

Samtliga

9 032

21,2

4,6

40,6

25,8

7,8

3 142 44

4,0 4,5

1,4 2,3

34,9 68,2

44,8 20,5

14,9 4,5

100 100

2 134 644 349 569 1 938 212

25,7 44,4 37,0 17,0 33,0 41,5

3,6 0,8 0,9 41,7 2,6 1,0

48,6 44,4 49,8 40,6 37,7 37,7

19,1 8,4 10,6 0,7 19,2 16,5

3,0 2,0 1,7

100 100 100 100 100 100

Lägenhet förhyrd i öppna markArbetsgivarlägenhet med hyra. . . » utan hyra. . övriga lägenheter

7,5 3,3

Som omedelbart framgår av tabell 24, hör inte mindre än 59 % av alla lägenheter till den lägsta kvalitetsgruppen, till mellangruppen hör 24 % och till den högsta gruppen endast 17 %. Det kan anmärkas, att ensamstående män bor sämre än övriga pensionärer. Vad upplåtelseformerna beträffar, så finner man givetvis, att pensionärshemmen är bäst utrustade (jämför sid. 35 om begreppet pensionärshem), och därnäst kommer de fåtaliga bostadsrättslägenheterna. Lägenheter förhyrda i öppna marknaden tycks inta en mellanställning. Den stora gruppen egen fastighet bidrar med en synnerli-

39 Tabell 2 2 .

Antalet redovisade lägenheter i n o m olika bostadskostnadsgrupper landsdelar m e d fördelning efter lägenheternas storlek.

liostadskostnadsgrupper och landsdelar

Antal lägenheter

1 rum eller 1 kök

Bostadskostnadsgrupp 1 2 3....... 4 5 Samtliga

3 613 3 588 1321 394 116

663 782

och

1 rkv

1 rk

rk

övriga

349 92 32

125 208 54 25 7

1 357 1 396 661 197 54

1 092 936 220 59 18

376 266 37 21 5

9 032

1 918

3 665

2 325

705 Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

4 439

1 291 3 148

617 229 388

161 39 122

1 652 551 1 101

1 465 358 1 107

544 114 430

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

2 457 1 312 1 145

670 440 230

180 146 34

1 015 455 560

498 229 269

94 42 52

Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

2 136 488 1 648

631 157 474

78 21 57

998 237 761

362 55 307

67 18 49

Tabell 2 3 . Antalet redovisade lägenheter i n o m olika bostadskostnadsgrupper landsdelar m e d procentuell fördelning efter lägenheternas storlek.

och

Därav i Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

Bostadskostnadsgrupp

Antal lägenheter

1. 2. 3. 4. 5.

3 613 3 588 1 321 394 116

Samtliga

9 032

1 rum eller 1 kök

1 rkv

1 rk

2 rk

övriga

S:a

18,4 21,8 26,4 23,4 27,6

3,5 5,8 4,1 6,3 6,0

37,5 38,9 50,0 50,0 46,6

30,2 26,1 16,7 15,0 15,5

10,4 7,4 2,8 5,3 4,3

100 100 100 100 100

4,6

40,6

25,8

7,8

100 Södra Sverige a) ensidiga o r t e r . . . . b) mångsidiga orter.

4 439

1 291 3 148

13,9 17,7 12,3

3,6 3,0 3,9

37,2 42,7 35,0

33,0 27,8 35,2

12,3 8,8 13,6

100 100 100

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter.

2 457 1 312 1 145

27,3 33,5 20,1

7,3 11,1 3,0

41,3 34,7 48,9

20,3 17,5 23,5

3,8 3,2 4,5

100 100 100

Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter.

2 136 488 1 648

29,5 32,2 28,8

3,7 4,3 3,4

46,7 48,5 46,2

17,0 11,3 18,6

3,1 3,7 3,0

100 100 100

gen låg standard — nära 70 % utan vatten och avlopp — för dessa har det ofta på formulären förekommit sådana anmärkningar som »bostaden undermålig», »backstuga» m. m. Även arbetsgivarlägenheterna och de fritt upplåtna lägenheterna befinner sig på en låg nivå.

40 Tabell 24. Antalet redovisade lägenheter inom olika kushållslypcr och upplåtelseformer fördelade på kvalitetsgrupper. Antal

Procent

Hushållstyper och upplåtelseformer

samtliga lägenheter

med ev

Ensamstående man . . . . Ensamstående k v i n n a . . Äkta makar Två eller flera ensamstående

1 501 2 869 2 786

206 564 517

1 876

283 Samtliga

9 032

1 570

Egen fastighet Bostadsrättslägenhet . . . Lägenhet förhyrd i öppna m a r k n a d e n . . . . Arbetsgivarlägenhet med hyra Arbetsgivarlägenhet utan hyra Pensionärshem Fritt upplåten lägenhet. . Övriga lägenheter

3 142

360 22

604 21

17 485 353 7

87 42 330 48

44 2 134 644 349 569 1 938 212

utan ev utan med vatten, vatten, avlopp avlopp

samtliga lägenheter

med ev

1 016 1 582 1 566

100 100 100

13,7 19,7 18,6

1 130

15,1

24,7

60,2

2 168

5 294

17,4

24,0

58,6

2 178

100 100

11,5 50,0

19,2 47,7

69,3 2,3

14,4

35,5

50,1

3,0

43,3

53,7

100 100 100 100

4,9 85,2 18,2 3,3

24,9 7,4 17,0 22,6

70,2 7,4 64.8 74,1

279 723 703

1 1 070 346 245 42 1 255 157

Tabell 25. Autalet lägenheter inom olika bostadskoslnadsgruppcr fördelade på kvalitetsgrupper. Antal Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

utan ev utan med vatten, vatten, avlopp avlopp 18,6 25,2 25,2

och

67,7 55,1 56,2

landsdelar

Procent

samtliga lägenheter

med ev

utan ev med vatten, avlopp

Bostadskostnadsgrupp 1 2 3 4 5

3 613 3 588 1 321 394 116

457 808 176 100 29

650 895 391 204 28

2 506 1 885 754 90 59

100 100 100 100 100

12,6 22,5 13,3 25,4 25,0

18,0 24,9 29,6 51,8 24,1

69,4 52,6 57,1 22,8 50,9

Samtliga lägenheter

9 032

1 570

2 168

5 294

17,4

24,0

58,6

a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. .

4 439 1 291 3 148

693 217 476

1 022 280 742

2 724 794 1 930

100 100 100

15,6 16,8 15,1

23,0 21,7 23,0

61,4 61,5 61,3

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. .

2 457 1 312 1 145

627 436 191

534 333 201

1 296 543 753

100 100 100

25,5 33,2 16,7

21,7 25,4 17,5

52,8 41,4 65,8

Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter . .

2 136 488 1 648

250 87 163

612 288 324

1 274 113 1 161

100 100 100

11,7 17,8 9,0

28,7 59,0 19,7

59,6 23,2 70,4

utan vatten, avlopp

samtliga lägenheter

med ev

utan ev utan med vatten, vatten, avlopp avlopp

41 Tabell 25 visar motsvarande fördelning för de olika bostadskostnadsgrupperna och landsdelarna. Bostadskostnadsgrupp 4 ligger bäst till. Det är tydligt, att de högre tilläggen här också täcker en högre standard. Av landsdelarna ligger Bergslagsområdet något bättre till än de övriga. Särskilt visar de ensidiga orterna där en relativt god standard. Detsamma är förhållandet med de ensidiga orterna i Norra Sverige. De på dessa orter visserligen talrika arbetsgivarlägenheterna är dock inte utslagsgivande här, utan såväl egnahem som fritt upplåtna lägenheter och lägenheter uthyrda i fria marknaden är i genomsnitt bättre utrustade än på andra orter. Uppgifter om lägenheternas standard på de enskilda orterna lämnas i tabell 44, sid. 85. 6. Medelhyror. Det egentliga målet för denna undersökning var alt få kännedom om pensionärernas kostnader för bostaden. Härvid har man, som redan i inledningen framhållits, endast de förhyrda bostäderna att hålla sig till. De sakkunniga har inte ansett det möjligt att få fram korrekta och jämförbara uppgifter för egna fastigheter. Det kan erinras, att socialvårdskommittén, som gjorde ett försök i denna riktning, inte fick svar för mera än omkring hälften av de tillfrågade i D-kommunerna och de minsta stadssamhällena (inalles för ca 200 pensionärer). För landsbygden i övrigt var resultatet ännu sämre. Denna undersökning ger emellertid upplysningar om hyrorna såväl i fria marknaden som för samtliga förhyrda lägenheter. Antalet lägenheter, för vilka hyror redovisas i tabell 26 (nio lägenhetstyper) uppgår till 1 993 eller 93,4 % av samtliga lägenheter uthyrda i fria marknaden. Det förefaller lämpligast, att först diskutera medelhyrorna för olika lägenhetstyper och därefter redogöra för de faktiska medelhyrorna, som är betingade av bostadsstandarden på olika orter. Tabell 26 visar medelhyror inom de olika bostadskostnadsgrupperna och landsdelarna för lägenheter förhyrda i fria marknaden. För bostadskostnadsgrupperna kan man i allmänhet iaktta en stigande serie från grupp 1 till grupp 4 och 5. De tillförlitligaste siffrorna ger kategorien 1 rum och kök utan centralvärme med vatten och avlopp, eftersom den bygger på det inom olika ortsgrupper jämnast fördelade antalet lägenheter. Medelhyrorna varierar här från 240 kronor per år i grupp 1 till 454 kronor i grupp 5. Differensen är alltså 214 kronor i detta fall. Tabell 27 visar motsvarande hyror enligt bostadsräkningen 1945. I stort sett avses samma orter och motsvarande kvalitetsgrupper som enligt undersökningen. Den största skillnaden är, att rena landsbygdsområden utan tätortsbebyggelse i allmänhet inte ingår i bostadsräkningen. Av detta skäl kan man redan från början vänta sig något högre siffror enligt bostadsräkningen än enligt undersökningen. En jämförelse mellan tabellerna

42 Tabell 26. Medelhyror per år inom de olika bostadskostnadsgruppcrna och landsdelarna för lägenheter uthyrda i fria marknaden. Parentes anger att medeltalet bygger på 5—9 lägenheter, punkt (.) att uppgifter finns för 1—4 lägenheter, streck (—) att uppgifter saknas.

Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

Bostadskostnadsgrupp

1. 2. 3. 4. 5.

Samtliga orter

Lägenheter med centralvärme 1 rum eller 1 kök 224 312

(306) (381)

Lägenheter utan ev Lägenheter utan ev med vatten och avlopp utan vatten och avlopp 1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

497 670

149 191 174 244 (279)

240 287 312 339 454

1 rk

2 rk

388 480 502

(559) (780)

1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

329 371 483

129 145 150 215 (238)

172 231 223 (390) (263)

251 322 (331)

287 Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

449 396 470

565 (495) 583

175 133 187

279 206 292

360 311 366

140 136 142

195 195 194

279 277 280

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . .

291 285

453 432 498

681 (643)

195 (165) (229)

290 2S8 292

424 (393) 437

131 143 123

214 203 216

208 244 180

327 338 320

165 179 163

232 299 223

(308)

695 Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . .

(378) (400)

(532)

(905)

(291)

(930)

Tabell 27. Medelhyror

enligt

hyresräkningen 1945.

Punkt (.) anger, att uppgifter finns för 1 — 4 lägenheter.

Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

Lägenheter med centralvärme

Lägenheter utan ev Lägenheter ul an ev med vatten och avlopp utan vatten och avlopp

1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

1. . 2.. 3.. 4. . 5..

245 300 312 342 437

377 482 494 533 906

589 745 743 862 1234

165 197 198 236 286

275 319 346 377 483

360 447 498 526 687

152 174 180 187 300

227 245 276 312 341

293 338 334 412 631

Samtliga orter

a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . . .

279 221 302

460 357 510

686 538 729

186 147 193

313 264 322

412 342 422

156 140 166

242 229 255

316 288 328

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga o r t e r . . . .

296 295 300

440 421 478

714 689 747

205 220 191

324 325 324

478 440 496

184 200 159

242 245 240

332 337 328

349 322 367

585 516 608

903 867 908

223 235 208

364 369 361

521 523 521

188 192 188

276 278 276

a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . . .

Bostadskostnadsgrupp

43 26 och 27 visar, att överensstämmelsen är mycket god. Främst för lägenheter om 2 rum och kök samt för lägenheter av den sämsta kvalitetsgruppen förekommer några skillnader av större betydelse, och dessa torde väl i huvudsak kunna hänföras till vissa skillnader i lägenheternas standard. Det är antagligt, att det finns flera rent undermåliga bostäder bland pensionärernas lägenheter i den lägsta kvalitetsgruppen än bland dessa lägenheter i allmänhet. Emellertid kan man utan tvekan säga, att jämförelsen till fullo visar, att överenstämmelsen mellan bostadsräkningens resultat och specialundersökningens är mycket god. Av tabell 26 framgår också, hur hyrorna varierar inom olika landsdelar. De lägsta hyrorna finner man i Södra Sverige, fastän skillnaden mellan denna landsdel och Bergslagsområdet är tämligen ringa. Norra Sverige visar däremot en något högre nivå. De ensidiga orterna har oftast lägre hyror. Det är tydligen de sedan gammalt låga hyrorna i arbetsgivarlägenheterna, som påverkar även fria marknadens nivå, ett förhållande som tidigare är känt t. ex. från de allmänna bostadsräkningarna. Medelhyrorna för samtliga förhyrda lägenheter är för de flesta lägenhetstyper obetydligt lägre än de nyss diskuterade; se tabell 28. Undantag bildar kategorien 1 r u m och kök med centralvärme. Här är det pensionärshemmens låga hyror, som spelar in. I övrigt har arbetsgivarlägenheternas hyror verkat i sänkande riktning. Inalles utgör de i tabell 28 representerade lägenheterna till antalet 3 045 eller 38,5 % av samtliga lägenheter inom samma storlekskategorier och 91 % av samtliga uthyrda lägenheter (av alla storlekskategorier). Tabell 45, sid. 87, ger en jämförelse med bostadsräkningens resultat för de enskilda orter, där så har kunnat ske. Undersökningens uppgifter grundar sig här på samtliga förhyrda lägenheter inom de båda kvalitetsgrupperna lägenheter med centralvärme och lägenheter utan centralvärme med vatten och avlopp. Medelhyrorna för centralvärmelägenheter inkluderar bränslekostnaden. Ett undantag bildar den sista kolumnen, där uthyrda lägenheter av alla kvalitetsgrupper ingår och bränslekostnaderna alltså är frånräknade. Där måste givetvis pensionärshemmens lägenheter uteslutas. Bostadsräkningens siffror grundar sig endast på i fria marknaden uthyrda lägenheter. Medelhyrorna för centralvärmelägenheter inkluderar de normala bränslekostnaderna (fredsbränsle). Full jämförbarhet har alltså inte kunnat erhållas. Detta beror dels på att samtliga uthyrda lägenheter medtagits från specialundersökningen, vilket ansetts nödvändigt på grund av det ringa antalet lägenheter på många orter. Dels beror det på en av primärmaterialet betingad något olika redovisning av de hyresbelopp, där bränslekostnad ingår, och dels slutligen på att kvalitetsgrupperna inte täcker varandra fullständigt. Som regel torde emellertid dessa olikheter ha en ganska ringa inverkan. Skillnaderna mellan specialundersökningens och bostadsräkningens me-

44 Tabell 28. Mcdclhyror per år inom de olika bostadskostnadsgrupperna och landsdelarna för samtliga förhyrda lägenheter. Parentes anger att medeltalet bygger på 5—9 lägenheter, punkt (.) att uppgifter finns för 1—4 lägenheter, streck (—) a t t uppgifter saknas.

Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

Bostadskostnadsgrupp

Lägenheter med centralvärme 1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

Lägenheter utan ev Lägenheter utan ev med vatten och avlopp utan vatten och avlopp 1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

117 143 249 173 (279)

228 266 355 299 454

314 366

1 rum eller 1 kök

1 rk

2 rk

107 106 215 145 (238)

162 210 381 219 (263)

236 311

1. . 2.. 3.. 4.. 5. .

222 226 (377) (306)

254 317 390 361 (780)

496 623

Samtliga orter

273 Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . . .

257 274

294 274 305

529 494 539

145 126 151

261 196 284

349 295 363

119 113 122

186 177 189

267 235 274

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga o r t e r . . . .

219 209 258

297 279 350

664 (592) 695

132 121 204

268 261 276

413 (374) 429

93 87 104

179 158 187

291 Norra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter. . . .

370 (375) (363)

414 425 407

(905)

193 205 179

319 335 303

161 167 160

226 284 218

(930)

(331)

268 309 (291)

delhyror är störst för centralvärmelägenheter, helt naturligt eftersom pensionärshemmens låga hyror här är den avgörande faktorn. För lägenheter utan centralvärme är differenserna i regel mindre betydande men växlar avsevärt från ort till ort, från mindre än 2 % (Iggcsund) till 27 % (Alvesta, Stora Kopparberg). Dessa skillnader beror sannolikt delvis på upplåtelseformen och delvis på mindre kvalitetsskillnader. I tabell 29 och tabell 46, sid. 88, redovisas ett försök att beräkna pensionärernas genomsnittliga faktiska kostnader för bostad och bränsle dels för äkta makar och dels för ensamstående pensionärer. Man bör alltså lägga märke till, att det i detta sammanhang icke gäller medelhyran per lägenhet utan medelkostnaden per person resp. gift par. Dessa beräkningar är av egentligt intresse endast för de enskilda orterna (tabell 46), men för att ge en översikt redovisas även sammandraget i tabell 29. Som grund för beräkningen av bostadskostnaden har man endast kunnat använda uppgifter för lägenheter, som är förhyrda i öppna marknaden eller av arbetsgivare. Det är alltså inte blott lägenheter i egna fastigheter, fritt upplåtna lägenheter och liknande, som ha uteslutits utan även pensionärshemmens bostäder. Eftersom endast ett fåtal bostäder har värmeledning, måste man nämligen skilja på kostnaderna för bostad och värme, och ifråga om pensionärshemmen med deras låga hyror är det omöjligt att använda de vanliga normerna för beräkning av bränslekostnader.

45 De redovisade bränslekostnaderna bygger i sin tur inte på uppgifter för samma eller enbart samma pensionärer som bostadskostnaderna. Frågan om bränslekostnaden har nämligen blivit sämre besvarad än frågan om hyresbeloppet, men å andra sidan har man uppgifter om bränslekostnaden även från icke förhyrda lägenheter. Bostadsposten ansluter sig alltså till de för pensionärerna dyraste upplåtelseformerna för lägenhet, medan bränsleposten visar ett allmänt genomsnitt. Trots att i genomsnitt 85 ä 90 % av pensionärerna på varje ort ingår i undersökningen, måste ändå uppgifterna om kostnaderna ibland bygga på ett mycket litet antal, vilket givetvis inverkar på hållbarheten i de slutsatser, som dras. Med denna reservation i minnet kan man konstatera, att de sammanlagda kostnaderna för bostad och bränsle för äkta makar inom ortsgrupp 1 varierar från 254 till 639 kronor, inom ortsgrupp 2 från 338 till 669 kronor och inom ortsgrupp 3 från 376 till 554 kronor. Mindre tätorter inom kommunerna är härvid undantagna. Enligt socialvårdskommitténs budgetkalkyl 1 kan man räkna med att kostnaderna skall ligga inom de gränser för de olika grupperna, som framgår av följande uppställning. 1. Äkta makar. Grupp 1 2 3 4 5

krontal —349 350—549 550—749 750—949 950—

2. Ensamstående. Grupp 1 2 3 4 5

krontal —274 275—424 425—574 575—724 725—

Den beräknade genomsnittliga kostnaden i grupp 1 blir för äkta makar 250 kronor och för ensamstående 200 kronor. Om man grupperar de sextiofem orterna efter dessa regler, får man följande resultat. (Särorter inom kommunerna är ej redovisade.) 1. Enligt kostnaden

för äkta

makar. Nya grupper 1

3 Nuvarande grupper 1 . . . . 2.... 3.... 4.... 5

5 2

11 9 4

2 5 1 2 1

Summa

1 SOU 1945: 46, sid. 166.

—

—

obestämt

S:a

—

8 9 5 1

26 25 10 3 1

—

46 2. Enligt kostnaden jör

ensamstående. Nya grupper

Nuvarande grupper 1 . . . . 2.... 3.... 4.... 5.. Summa

obestämt

S:a

9 3 1

14 17 7

—

—

3 4 1 2 1

— — —

— — —

1 1 1

26 25 10 3 1

—

—

65 Grupperingen efter de faktiska kostnaderna ger — i varje fall för dessa 65 orter — en större koncentration än den gällande grupperingen. De flesta orterna kommer i grupp 2, och ingen placeras högre än i den tredje gruppen. 7. Hyresvariationerna. För att få en uppfattning om i vilken utsträckning medelhyrorna kan anses karakterisera hyresförhållandena, har också sammanställningar gjorts i tabellerna 30, 31 och 32, som visar hyrornas variationer inom varje bostadskostnadsgrupp och landsdel samt för olika hushållstyper. Egentligen borde en sådan tabell visas upp för varje ort, men detta skulle ta för stort utrymme i anspråk. Dessa tabeller omfattar endast arbetsgivarlägenheter och lägenheter uthyrda i fria marknaden. För centralvärmelägenheterna har Tabell 29. Genomsnittliga kostnader för bostad oeh bränsle inom olika bostadskostnadsgrupper och landsdelar. Kostn ad för

Därav Bostadskostnadsgrupper och landsdelar

redovisade i kostnadsberäkpensiobostad

övriga pensionärer

äkta makar (tillsammans) bostad bränsle

S:a

bostad bränsle

S:a

1.. 2.. 3.. 4.. 5..

5 725 5 752 2 010 586 209

1 383 1 646 524 266 63

206 264 302 398 422

183 225 162 281 291

389 489 464 679 713

149 198 201 251 346

127 149 127 194 169

276 347 328 445 515

Samtliga orter

14 282

3 882

b) mångsidiga o r t e r . . . .

7 056 2 072 4 984

1 858 530 1 328

262 208 286

191 215 181

453 423 4§7

191 147 207

133 138 132

324 283 339

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga o r t e r . . . .

3 824 2 026 1 798

1 107 599 508

228 190 270

219 248 190

447 438 460

162 144 185

14C 160 129

308 304 314

a) ensidiga orter b) mångsidiga o r t e r . . . .

3 402 714 2 688

917 344 573

294 312 276

199 259 183

493 571 459

210 226 203

140 18( 131

350 406 334

Bostadskostnadsgrupp

47 Tabell 30. Antalet lägenheter förhyrda i fria marknaden och arbetsgivarlägenheter fördelade efter hyrans storlek. För centralvärmelägenheter är bränslekostnaderna avdragna. BergsSamtSödra lags- Norra liga Sverige om- Sverige orter rudet

Bostadskostnadsgrupp Hyrans storlek

Mindre än 50 50—100 100—150 150—200 200—250 250—300 300—350 350—400 400—450 450—500 500—550 550—600 600—650 650—700 700—750 750—800 800 och däröver. . . .

14 122 248 197 151 45 82 36 27 11 7 1 4 1 1

33 104 164 159 188 73 170 80 51 28 22 11 17 12 3 3 11

1 14 58 81 62 18 55 35 26 6 7 4 4 2 1

1 4 15 39 13 32 29 26 11 1 1 5 1 3

2 1 6 7 2 5 4 5 5 5 1 2

Summa

947 I 129

42 153 149 107 88 42 72 34 25 17 12 3 4

10 3 18

5 68 208 234 241 83 182 95 67 20 21 11 19 7 3 1 5

2 685

1 270

48 243 475 458 447 151 344 184 135 61 42 18 32 16

8 2 2 6

1 22 118 117 118 26 90 55 43 24 9 4

9 1 5

649 Tabell 3 1 . Antalet lägenheter förhyrda i fria m a r k n a d e n och arbetsgivarlägenheter, procentuellt fördelade efter hyrans storlek. För centralvärmelägenheter är bränslekostnaderna avdragna. Bostadskostnadsgrupp

Samtliga Södra orter Sverige

Hyrans storlek

Mindre än 50 50—100 100—150 150—200 200—250 250—300 300—350 350—400 400—450 450—500 500—550 550—600 600—650 650—700 700—750 750—800 800 och däröver. Summa

1,5 12,9 26,2 20,8 15,9 4,7 8,7 3,8

2,9 1,2 0,7 0,1 0,4 0,1 0,1

2,9 9,2 14,5 14,1 16,6 6,5 15,0 7,1 4,5 2,5 1,9 1,0 1,5 1,1 0,3 0,3 1,0

0,3 3,7 15,4 21,5 16,5 4,8 14,6 9,3

6,9 1,6

1,9 1,1 1,1 0,5 0,3 0,5

0,6 2,2 8,2 21,3 7,1 17,5 15,9 14,2 6,0 0,6 0,5 2,7 0,5 1,6 1,1 100

4,0 2,0 12,0 14,0 4.0 10,0 8,0 10.0 10,0 10,0 2,0 4,0 4,0 6,0 100

Bergslags- Norra om- Sverige rådet

17,0 16,6 5,6 12,8 6,8 5,0 2,3 1,6 0,7 1,2 0,6 0,4 0,1 0,7

0,4 5,3 16,4 18,4 19,0 6,5 14,3 7,5 5,3 1,6 1,6 0,9 1,5 0,6 0,2 0,1 0,4

5,5 20,0 19,4 13,9 11,5 5,5 9,4 4,4 3,3 2,2 1,6 0,4 0,5

1,8 9,1 17,7

1,0 0,3 0,3 0,8

0,1 3,4 18,2 18,0 18,2 4,0 13,9 8,5 6,6 3,7 1,4 0,6 1,4 0,1 0,8 1,1 100

bränslekostnaderna frånräknats enligt samma normer, som användes vid bostadsräkningen 1945. Dessa kunde emellertid inte användas, när det gällde

48 Tabell 32. Antalet lägenheter förhyrda i fria marknaden och arbetsgivarlägenheter inom olika hushållstypcr, fördelade efter hyrans storlek. Hyrans storlek

Ensamstående Ensamstående man kvinna

Äkta makar

Två eller flera ensamstående

antal

antal

antal

%

2 25 49 61 74 29 64 42 30 22 10 2 9 5 2 2 9

0,5 5,7 11,2 13,9 16,9 6,6 14,6 9,6 6,9 5,0 2,3 0,5 2,1 1,1 0,5 0,5 2,1 100

antal

0/

Mindre än 50 50—100 100—150 150—200 200—250 250—300 300—350 350—400 400—450 450—500 500—550 550—600 600—650 650—700 700—750 750—800 800 och däröver

13 76 144 110 76 18 53 25 18 9 5

2,4 13,7 26,0 19,9 13,7 3,3 9,6 4,5 3,2 1,6 0,9

0,5

3 1

Summa

554 O' /O

0,5

33 87 200 214 192 62 110 59 34 11 11 9 8 7 2

3,2 8,3 19,2 20,5 18,4 5,9 10,5 5,7 3,3 1,0 1,1 0,9 0,8 0,7 0,2

0,2

0,3

1 042

55 82 73 105 42 117 58 53 19 16 7 12 4 3 1 5 652

0/

/o

8,4 12,6 11,2 16,1 6,4 18,0 8,9 8,1 2,9 2,5 1,1 1,8 0,6 0,5 0,2 0,7 100

437 Summa antal 48 243 475 458 447 151 344 184 135 61 42 18 32 16 10 3 18 2 683

% 1,8 9,1 17,7 17,0 16,6 5,6 12,8 6,8 5,0 2,3 1,6 0,7 1,2 0,6 0,4 0,1 0,7 100

pensionärshemmen, där man måste räkna med subvention för såväl själva hyran som däri ingående värmekostnad. Samtliga storlekskategorier ingår däremot. Inom bostadskostnadsgrupp 1 finner man den bästa koncentrationen, inemot hälften av alla hyrorna ligger där inom gränserna 100 till 200 kronor. Intervallet 50 till 250 kronor omsluter 75 %. Hela 18 % måste emellertid betala 300 kronor eller mera om året. Inom de övriga grupperna är spridningen något större och tyngdpunkten förskjutes givetvis uppåt. Bostadskostnadsgrupp 5, Frösö köping, omfattar endast 50 lägenheter, som ligger spridda nästan efter hela skalan. Fördelningarna inom olika laidsdelar skiljer sig inte mycket från varandra. Bergslagsområdet visar större koncentration till de lägsta hyresklasserna än landet i övrigt. Allt som allt måste man av tabell 30 dra den slutsatsen, att medelhyrorna döljer mycket stora hyresvariationer. Olikheterna inom en och samma ort måste ofta vara större än skillnaden i medelhyror mellan olika orter eller t. o. m. mellan olika bostadskostnadsgrupper. Tabell 32 visar spridningen inom olika hushållstyper. Skillnader mellan var och en av dessa är tämligen ringa. 8. Bränslekostnaderna. För lägenheter utan centralvärme efterfrågades också på formuläret kostnaden för bränsle till uppvärmning av bostaden och till matlagning Dessa uppgifter har redan kommit till användning vid beräkningen av de faktiska bostadskostnaderna. Bearbetningsbara uppgifter erhölls för 4 509 hushåll

49 Tabell 33. Pensionärernas bränslekostnader för uppvärmning och matlagning inom olika bostadskostnadsgrupper, landsdelar och hushållstyper. Lägenheter utan centralvärme. Bostadskostnadsgrupper, landsdelar och hushållstyper

1 rum eller 1 kök

1 rum och kök

2 rum och kök

115 142 113 215 160

157 200 163 262 237

203 250 197 322 (282)

223 Södra Sverige a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

117 131 108

160 179 151

210 225 205

Bergslagsområdet a) ensidiga orter b) mångsidiga orter

132 135 127

203 246 169

280 340 211

b) mångsidiga orter

141 202 129

194 250 179

218 293 210

Ensamstående män Ensamstående kvinnor Akta makar Två ensamstående

129 132 130 142

169 169 189 198

216 212 229 230

Bostadskostnadsgrupp 1 2 3 4 5 Samtliga orter

eller hälften av hushållen med egna lägenheter. Tabell 33 ger en översikt över de redovisade bränslekostnaderna för olika storlekstyper av lägenhet inom bostadskostnadsgrupperna, landsdelarna samt olika hushållstyper. 9. Sammanfattning. De resultat av undersökningen, som man har speciell anledning att beakta, torde vara följande. 1) Variationerna mellan olika orter är mycket stora. Detta gäller icke endast eller främst i fråga om kostnaderna. Andra olikheter — som i sin tur bidrar till differenser i de faktiska kostnaderna — är t. o. m. mera framträdande. Sedan gammalt har man uppmärksammat skillnaderna i standard, och undersökningen ger talrika exempel härpå. Andelen värmeledningslägenheter uppgår — för att nämna några ytterlighetsfall — till endast 1 ä 3 % i Foss (Gbg.), Ekeby (Malm.), Boxholm (Östg.), Torp (Vrnl.) och Hässjö (Vrnl.) men till inemot 50 % i Hammarö (Värml.) och Smedjebacken (Kopp.) och till 57 % i Hofors (Gävl.). Andelen lägenheter utan vatten och avlopp uppgår till omkring 90 % eller mera i Ekeby, Foss, Husby (Kopp.) och Torp, men till endast 3 % i Oxelösunds m:e samt till drygt 20 % i Hofors och Smedjebacken. (Tab. 44, sid. 85.) Mera oväntade är kanske skillnaderna i upplåtelseform. I orter som 4—817810

50 Norrahammar (Jönk.), Hallingeberg (Kalm.) och Laxå (Ör.) är det mindre än 10 % av pensionärshushållen, som hyr i öppna marknaden, medan det i Foss, Hörby (Malm.) m. fl. är mera än hälften. (Tab. 19, sid. 36 och tab. 44, sid. 85.) Att detta kan ha betydelsefulla konsekvenser, om man t. ex. vill räkna med att de billigaste upplåtelseformerna är avsevärt vanligare på landsbygden än i städerna, är lätt att inse. De stora variationerna sammanhänger givetvis med orternas ringa storlek. Olikheterna kan till en del vara rent tillfälliga. Efter tillkomsten av en eller ett par nya årsgrupper av folkpensionärer kan förhållandena ha ändrats på väsentliga punkter. Emellertid bör man lägga märke till att betydelsefulla variationer kvarstår, även om man betraktar bostadskostnadsgrupper eller landsdelar. Icke minst gäller detta fördelningen på upplåtelseform. 2) Den gamla erfarenheten, att det är utomordentligt svårt att få tillförlitliga uppgifter angående kostnaderna lör mindre orter, får ett nytt stöd i de här berörda förhållandena. Man måste hålla sig till lägenheter uthyrda i fria marknaden, och den olika frekvensen av dessa måste givetvis bidraga till osäkerheten i erhållna uppgifter. Den omständigheten att variationerna ofta blir beroende av tillfälligheter, minskar ytterligare möjligheterna till ett objektivt bedömande. 3) Även med hänsyn till dessa reservationer bör man emellertid vara berättigad att dra följande slutsatser angående kostnaderna på de 65 orterna. Såväl i fråga om beräkningsbara faktiska kostnader för bostad och bränsle som i fråga om medelhyror för vissa bestämda lägenhetstyper är skillnaderna mellan olika bostadskostnadsgrupper mindre än skillnaderna i bostadstillägg enligt folkpensioneringslagen, överensstämmelsen mellan undersökningens medelhyror och motsvarande medelhyror enligt hyresräkningen 1945 är god. Det förhållandet att pensionärernas faktiska hyror i genomsnitt understiger den övriga befolkningens, måste sålunda bero på skillnader i bostädernas standard.

T R E D J E KAPITLET.

PRINCIPER FÖR ROSTADSKOSTNADSGRUPPERINGENS

GENOMFÖRANDE. 1. Frågeställningen. Lagen om folkpensionering innehåller bl. a. följande bestämmelser om bostadstilläggen: »Å vissa orter förhöjes folkpension med bostadstillägg på sätt nedan sägs. För detta ändamål indelas riket i fem bostadskostnadsgrupper på sådant sätt att grupp med högre nummer omfattar orter med större bostadskostnader, däri inberäknade kostnaderna för bränsle, än grupp med lägre nummer. Indelningen verkställes av socialstyrelsen enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar. Bostadstillägg utgår, där ej annat följer av vad nedan stadgas, med följande belopp, för år räknat, nämligen a) till gift pensionsberättigad och till änkepensionsberättigad med 100 kronor i bostadskostnadsgrupp II, 200 kronor i grupp III, 300 kronor i grupp IV och 400 kronor i grupp V, samt b) till annan pensionsberättigad med 150 kronor i bostadskostnadsgrupp II, 300 kronor i grupp III, 450 kronor i grupp IV och 600 kronor i grupp V.» »Där kommun så beslutat, skall till pensionsberättigad som är mantalsskriven inom kommunen utgå särskilt bostadstillägg i enlighet med grunder som kommunen har att bestämma. Sådant tillägg skall anses såsom folkpension.» »Tilläggspension, änkepension och bostadstillägg minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för gift pensionsberättigad 300 kronor och för annan pensionsberättigad 400 kronor.» (SFS 1946:431 delar av §§ 5—7.) Pensionärerna uppdelas som synes i tre grupper med hänsyn till bostadstilläggens storlek, nämligen äkta makar, som tillsammans får 200 kronor i ortsgrupp 2 och därefter ytterligare 200 kronor för varje högre grupp, änkepensionsberättigade som får 100 kronor samt övriga pensionärer som får 150 kronor i motsvarande fall. Bostadstilläggen skall alltså utgå med lika belopp inom varje ort, oberoende av de enskilda pensionärernas bostadskostnader. Däremot är de i motsats till ålderspensionen beroende av inkomstprövning i varje särskilt fall. Inom bostadskostnadsgrupp 1, där inga tillägg utgår, har förutsatts, att övriga pensionsbelopp (ålderspension, änkepension etc.) som regel skall vara tillräckliga för täckandet av samtliga levnadskostnader, bostads- och bränslekostnader inräknade. I anslutning härtill är bostadstillägget inom

52 övriga ortsgrupper icke avsett att täcka hela kostnaden för bostad och bränsle, utan även här förutsattes att en del av ålderspensionen etc. skall kunna tas i anspråk för detta ändamål. Enligt gällande bostadskostnadsgruppering 1 är orterna i riket fördelade på de fem bostadskostnadsgrupperna på det sätt som framgår av följande tablå. Bostadskostnadsgrupp

Summa

Folkmängd i 1 000-tal vid slutet av 1916

Procent av rikets folkmängd

2 209 231 224 34 33

2 619 764 1 497 907

38,7 11,3 22,1 13,4 14,5

2 731

6 764

Antal orter

100 Kommun med municipalsamhälle räknas alltid som två orter. Den fråga som nu skall besvaras, kan sägas vara denna: är den gällande indelningen i bostadskostnadsgrupper rättvis eller med andra ord: svarar olikheterna i pensionsbelopp mellan de skilda bostadskostnadsgrupperna mot de genomsnittliga skillnaderna i utgifter för bostad, bränsle och lyse? För att kunna besvaras måste denna frågeställning preciseras. Innan detta sker, torde det emellertid vara lämpligt med en redogörelse för hur de nu gällande bestämmelserna tillkommit. 2. Socialvårdskommitténs synpunkter på dyrortsgraderingsfrågan. Det k a n först vara på sin plats att ge en kort orientering i socialvårdskommitténs förslag angående de dyrortsgraderade bostadstilläggen. 2 Enligt kommittén gäller den skillnad i levnadskostnader mellan olika orter, som råder i vårt land, i fråga om folkpensionärshushållen huvudsakligen utgifterna för bostad och bränsle. Dessa utgifter tar i anspråk en större andel av den totala inkomsten, om denna är mycket låg än om den kommer högre upp på skalan, och de kan icke anpassas efter en sänkt inkomstnivå i samma utsträckning som övriga utgifter. Då samtidigt priserna för bostad och bränsle växlar mycket starkt mellan olika orter, kommer dessa variationer att inverka kraftigt på en folkpensionärs budget. De viktigaste statistiska data, som belyser skillnaderna i bostadskostnad för folkpensionärer, har varit föremål för de tidigare kapitlen i detta betänkande och här skall endast några exempel lämnas. Socialvårdskommitténs bostadsundersökning visade, att den genomsnittliga årshyran i av tillläggspensionärer förhyrda lägenheter varierade mellan 125 kronor i landsbygdens A-kommuner och 727 kronor i Stockholm. För lägenheter om 1 rum 1

SFS 1947: 222 och ändring därav enligt socialdepartementets skrivelse till socialstyrelsen den 20 februari 1948. ' Socialvårdskommitténs betänkande X I : Lag om folkpensionering. SOU 1945: 4o.

53 och kök utan centralvärme, som förhyrdes av två ensamboende makar med tilläggspension, var motsvarande kostnader 123 och 646 kronor. Landsbygdens genomsnittssiffra är dessutom i själva verket ännu lägre i förhållande till städernas än medelhyrorna visar. En mycket stor andel av dess tilläggspensionärer bor nämligen i egna fastigheter eller i fritt upplåtna lägenheter, medan i städerna pensionärerna oftare måste hyra sina bostäder. Kostnaderna för egna fastigheter är i sin tur betydligt lägre än för förhyrda bostäder, vilket framgår av socialvårdskommitténs undersökning. Kommittén har dock själv framhållit, att dessa kostnader i vissa fall har blivit för lågt angivna, eftersom man ofta förbisett underhållskostnaderna för fastigheterna. Vad de fritt upplåtna bostäderna beträffar, så kan man i detta sammanhang icke betrakta dem som helt kostnadsfria. Vid inkomstprövning för bostadstillägg eller tilläggspension skall nämligen förmånen av fri bostad uppskattas till vissa i lagen angivna belopp, som är dyrortsgraderade, och del belopp, varmed pensionen på grund härav sjunker, måste alltså räknas som pensionärens utgift. Billigare än att själv förhyra lägenhet blir också i regel att bo inackorderad eller inneboende. Detta förekommer i ungefär samma utsträckning på landsbygden som i städerna, men torde ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigare på landsbygden, där t. ex. de anhöriga ofta har tillräckliga bostadsutrymmen härför till sitt förfogande. I korthet sagt förhåller det sig enligt kommittén så, att hyresmedeltalen på landsbygden återger kostnaderna för en relativt dyrbar bostadsform, medan de för städerna och i synnerhet de större städerna representerar ett mera allmänt gällande genomsnitt. Motsvarande är också förhållandet i fråga om bränslekostnaderna. Priset på inköpt bränsle är lägre på landsbygden än i städerna, men dessutom har många folkpensionärer på landsbygden tillgång till fritt bränsle. Nu är emellertid icke blott bostadskostnaderna utan också bostadsstandarden i allmänhet mycket olika på olika orter. »Det förhållandet», yttrar socialvårdskommittén, »att bostäderna i städerna i avsevärt större utsträckning än å landsbygden äro försedda med sådana bekvämligheter som vatten, avlopp och avträde inomhus k a n icke i och för sig rubba detta faktum» (nämligen, att bostadskostnaderna är högre i städerna än på landet). »Däremot kan det motivera, att de tillägg till pensionen, som äro behövliga i de dyrare bostadsorterna delvis finansieras av vederbörande kommun.» Även om man endast tar hänsyn till bostäder av samma standard och upplåtelseform, finner man dock, att hyrorna varierar starkt mellan olika orter. Socialvårdskommittén använde uppgifter ur 1939 års hyresräkning för att belysa dessa förhållanden. Uppgifterna i tabell 34 återfinns i kommitténs betänkande, 1 dock har en komplettering gjorts av medelhyrorna för i öppna 1

SOU 1945: 46, t a b . 10, sid. 161.

54 Tabell 34. Medelhyror för smålägenheter inom olika ortsgrupper. Enligt hyresräkningen 1939. Lägenheter med ev

Lägenheter utan ev

Stockholm 1: lägenheter uthyrda i öppna marknaden Stockholm 2: samtliga uthyrda lä-

Städer med 20 000—100 000 inv.. Städer m. m. med 10 000—20 000

1 rum eller 1 kök

1 rum med kokvrå

1 rum och kök

1 rum eller 1 kök

1 rum med kokvrå

1 rum och kök

1 120

379 269 225 186 207

490 378 289 314 289

593 437 382 343 369

639 473 416 338 375

824 731 609 726 581

1058 747 718 712 666

143 128

207 213

256 233

287 225

457 335

458 385

124 103

205 166

210 185

208 219

412 307

342 314

819 Städer m. m. med 5 000—10 000 Städer m. m. med 1 000— 5 000 Städer m. m. med under 1 000 inv. Icke adm. tätorter med minst 1 000 inv Icke adm. tätorter med under 1 000 inv Landskommuner i övrigt Samtliga orter (Stockholm 2)

marknaden uthyrda lägenheter i Stockholm. Förhållandet mellan hyreskostnaderna inom olika ortsgrupper är enligt denna sammanställning ej alltför olika vad som framgår av kommitténs specialundersökning. Man bör dock lägga märke till att inte heller här avses samma standard på alla orter. Siffrorna återger nämligen hyrorna för samtliga lägenheter uthyrda i fria marknaden med huvudsakligt undantag blott för de bostäder som är utdömda av hälsovårdsmyndighet. Talrika s. k. bristlägenheter, t. ex. lägenheter utan vatten och avlopp ingår, och då dessa är flera på landet än i städerna och i mindre orter än i större, så avser medelhyrorna en lägre standard på landsbygden och i småorterna än i städerna. Till samma resultat leder även det förhållandet, att lägenheter med centralvärme är mycket varierande till sin kvalitet. Badrum i smålägenheter är t. ex. sällsynta utom i större städer. Hyresräkningen 1939 innehåller emellertid också uppgifter för olika orter, som är bättre jämförbara sinsemellan. Vid tiden för socialvårdskommitténs arbete var dock inga siffror för Stockholm publicerade. Tabell 35 visar medelhyror för lägenheter utan »brist», indelade i tre kvalitetsgrupper. Tabellen ger vid handen, att differenserna krymper ihop, då man låter medelhyrorna avse en i möjligaste mån lika standard. Särskilt gäller detta för lägenheter med centralvärme. Skillnaden mellan högsta och lägsta hyra för lägenheter om 1 rum och kök med centralvärme enligt tabell 34 var

55 Tabell 3 5 .

Medelhyror för lägenheter utan brist o m 1 r u m och kök o c h två rum o c h kök i n o m olika ortsgrupper. Enligt hyresräkningen 1 9 3 9 . Parentes anger a t t medeltalet bygger på 5—9 lägenheter. Lägenheter utan ev

Lägenheter med ev utan badrum

Lägenheter med ev och badrum

Orter och ortsgrupper

Stockholm (i öppna marknaden uthyrda) Göteborg Malmö Förstadsorter Städer med 20 000—100 000 inv. Städer m. m. med 10 000—20 000 inv Städer m. m. med 5 000—10 000 inv Städer m. m. med 1 000—5 000 inv Städer m. m. med under 1 000 inv. Icke adm. tätorter med minst 1 000 inv Icke adm. tätorter med under 1 000 inv Landskommuner i övrigt

1 rum och kök

och kök

1 rum och kök

och kök

1 rum och kök

2 rum och kök

636 441 386 376 378

911 723 560 521 547

887 691 679 604 615

1 186 926 810 724 777

1 217 935 817 949 797

1 609 1 263 1 087 1 120 1 051

1 009

281 260

389 359

434 362

600 505

592 549

802 739

260 230

336 324

348 333

483 480

(531) (400)

650 713

2. rum

1 rum

806 kronor. Enligt den sista tabellen däremot är samma skillnad för lägenheter med centralvärme utan badrum 554 kronor och för lägenheter med båda dessa bekvämligheter 817 kronor. Den senaste siffran är dock mycket osäker, eftersom medeltalet för landskommunerna bygger på ett mycket litet antal observationer. När det gäller tilläggspensionärernas bostadsförhållanden, bör väl också denna lägenhetstyp lämnas utanför diskussionen. De båda lägenhetskategorier, som det närmast blir fråga om, 1 r u m och kök utan centralvärme och 1 rum och kök med centralvärme utan badrum, uppvisar skillnader i medelhyror mellan olika orter på 406 respektive 554 kronor. Motsvarande siffror från 1945 års hyresräkning återges i tabell 36. Bilden är i stort sett oförändrad, samma differenser, som nyss återgivits för år 1939, uppgår här till 402 och 556 kronor. Härtill kommer de variationer i bränslekostnader orterna emellan, som socialvårdskommittén räknade med. För inköpt bränsle (utom gas och elektricitet) hade specialundersökningen givit en genomsnittskostnad av 108 kronor i A-kommuner på landsbygden mot 202 i Stockholms förorter, vilken ortsgrupp visar de högsta värdena i detta sammanhang. Därjämte ber ä k n a r man, att en stor del av landsbygdspensionärerna inte alls behöver betala för sin ved. Till ett helt annat resultat i fråga om bränslekostnaderna kom man vid 1947 års dyrortsgruppering. Det visade sig, att de uppgivna bränslepriserna

56 Tabell 36. Medelhyror för lägenheter utan brist om 1 rum oeh kök och 2 rum och kök inom olika ortsgrupper. Enligt hyresräkningen 1945. Parentes anger att medeltalet bygger på 5—9 lägenheter, punkt (.) att uppgifter finns för 1—4 lägenheter, streck (—), att uppgifter saknas. Lägenheter utan ev

Lägenheter med ev utan badrum

Lägenhelc r utan ev och ba drum

Orter och ortsgrupper

Stockholm (i öppna

1 rum och kök

2 rum och kök

1 rum och kök

2 rum och kök

1 rum och kök

2 rum och kök

669 449 390 407 399

953 724 565 570 568

913 715 668 646 650

1 247 942 786 790 811

1230 988 844 1020 867

1 615 1 298 1 133 1 317 1 149

1 109

1 041

321 424

429 437

4S5 (495)

660 680

313 267

408 357

441 357

610 520

marknaden

Förstadsorter Städer med 20 000—100 000 inv. Städer m. m. med 10 000—20 000 Städer m. m. med 5 000—10 000 Städer m. m. med 1 000—5 000 Städer m. ni. med under 1 000 inv. Icke adm. tätorter med minst 1 000 inv Icke adm. tätorter med under 1 000 inv Landskommuner i övrigt Samtliga orter

830 631 (864) 619 1 330 1089

lör landsbygden skilde sig ganska måttligt från städernas. Socialvårdskommittén hade år 1945 förutsatt, att de då gällande höga bränslepriserna skulle sjunka och närma sig förkrigsnivån till år 1948. Men utvecklingen blev den motsatta; bränslepriserna har stigit ytterligare och stegringen har slagit igenom även på landsbygden. Nu är det visserligen en öppen fråga, i vilken utsträckning landsbygdens folkpensionärer verkligen måste betala de höga priserna. I vilket fall som helst måste man dock räkna med en viss prisstegring, som är väsentligt större på landsbygden än i städerna och alltså har närmat kommunerna till varandra i dyrortshänseende. Om m a n tar hänsyn till dessa förhållanden vid grupperingen, måste det betyda, att större delen av landsbygdskommunerna kommer i högre grupp än den avsedda första. Dessa i korthet relaterade fakta motiverade i huvudsak socialvårdskommitténs förslag till dyrortsgrupperade bostadstillägg för folkpensionärerna. Ett system av endast tre ortsgrupper, som tidigare tillämpats, ansågs ej bli tillfyllest, eftersom skillnaden mellan tilläggen skulle bli alltför stor, om dessa skulle göras något så när effektiva. Ur administrativ synpunkt borde det dock undvikas, att antalet grupper bleve för stort. Kommittén stannade därför vid ett förslag om fem grupper, eller samma antal som vid den planerade och nu genomförda dyrortsgrup-

57 peringen för taxering till kommunalskatt och för statstjänstemännens löner. Att begagna sig av samma indelning för folkpensionärerna skulle dock vara omöjligt, eftersom man här endast skulle ta hänsyn till bostads- och bränslekostnaderna. Hur socialvårdskommittén tänkte sig, att de föreslagna pensionsbeloppen skulle fördela sig på bostad och bränsle och övriga levnadskostnader framgår av följande tablå. (SOU 1945:46, sid. 166.) Bostadskostnadsgrupp 1

200 800

350 800

500 800

650 800

800 800

1 000

1 150

1 300

1 450

1 600

250 1 350

450 1 350

650 1 350

850 1 350

1 050 1 350

1 600

1 800

2 000

2 200

2 400

Ensamstående: Övriga levnadskostnader Summa Makar: Övriga levnadskostnader Summa

Kommittén framhöll, att de återgivna beräkningarna måste vara mycket schematiska och inte gjorde anspråk på att ens i stora drag återspegla de verkliga behoven. De visade emellertid, efter vilka principer pensionsbeloppens avvägning ägt rum. Enligt dessa siffror borde bostadstillägg utgå på de orter, där den sammanlagda kostnaden för bränsle och bostad i genomsnitt överstege 250 kronor för äkta makar och 200 kronor för ensamstående. Spännvidden i bostads- och bränslekostnaden har ansetts vara mycket stor, för äkta makar är högsta siffran mer än fyra gånger så stor som den lägsta. Denna relation har framkommit endast genom hänsynstagande till den omständigheten, att pensionärerna på landsbygden får sina behov täckta till billigare priser än den öppna marknadens. Detta överensstämmer möjligen med nuvarande förhållanden, men hänger nära samman med den låga standarden på landsbygden. Av pensionärerna ägda hus och till dem fritt upplåtna lägenheter på landsbygden är som regel av låg kvalitet. Man bör heller inte helt glömma bort, att i städerna ett avsevärt antal pensionärshem, byggda med understöd från staten eller andra institutioner, står till pensionärernas förfogande och erbjuder billiga bostäder av god kvalitet. Den sparsamma statistik, som direkt belyser folkpensionärernas ekonomiska förhållanden, antyder inte heller så stora skillnader mellan olika orter. På sid. 58 (tabell 37) följer en budget som bygger på en av socialstyrelsen gjord undersökning för år 1943. Tabellen är direkt återgiven ur socialvårdskommitténs betänkande. (SOU 1945:46, sid. 155.) Av en totalinkomst på 1 500—1 800 kronor för makar på landsbygden gick i genomsnitt 23 % till bostad och bränsle, medan motsvarande folkpensionärer i städerna i genomsnitt gav ut 28 % av en inkomst på 1 900—2 200

58 Tabell 3 7 .

Konstruerade årsbudgeter för vissa folkpensionärer i städerna o c h på

landsbygden. Of.ift pensionär (ensamboende)

Antal undersökta hushåll Totalinkomst (kontant och in na tura) per år kr Procentuell utgift för: Livsmedel Bostad och bränsle. Lyse Beklädnad Skatter

Makar

Landsbygd

Städer

Landsbvgd

Städer

900—1 100

1 200—1 350 1 500—1 800 1 900—2 200

44 27 2 11 1

40 34 2 8 1

47 23 2 11 1

44 28 2 6 2

1 2 2

1 2 2 11

2 3 2 11

83 17

92 Övriga utgifter: Förenings- och försäkr.-avgifter Tidningar, förströelser Tvättmedel, hygien Diverse

10 Summa

1 3 3 8 100

Därav kontant In natura

81 19

90 10

kronor till dessa ändamål. Ensamstående måste lägga ner större del av sin inkomst till bostad och bränsle. Socialvårdskommittén verkställde också en preliminär fördelning av rikets alla kommuner på fem bostadskostnadsgrupper med hjälp av material från 1941 års prisundersökning. 1 För bostadsposten användes siffror från 1939 års hyresräkning. Kesultatet blev, att endast Stockholm kom i grupp 5, Göteborg kom i grupp 4 och Malmö i grupp 3. I övrigt har kommittén uttalat sig om den kommande grupperingen, så som framgår av nedanstående citat: »Kommittén har avsett, att allenast Stockholm skall hänföras till femte ortsgruppen. Till fjärde ortsgruppen torde i huvudsak komma att hänföras Göteborg och vissa av Stockholms förorter, till tredje ortsgruppen Malmö och flertalet andra större och medelstora städer och samhällen. Till andra ortsgruppen skulle hänföras återstående städer och samhällen ävensom förorter till vissa städer och ett ganska stort antal landskommuner. Till första ortsgruppen skulle sålunda komma att hänföras i huvudsak endast den rena landsbygden. Vad som nu sagts avser uppenbarligen endast att angiva vissa konsekvenser av den föreslagna ortsindelningen och icke att i fråga om detaljerna föregripa en blivande på statistiskt underlag grundad ortsgruppering.» 2 Bostadstilläggen beräknades enligt denna gruppering för hela landet draga en kostnad av 80 milj. kronor. 1 2

SOU 1945:46 sid. 210. SOU 1945: 46, sid. 164.

59 Kungl. Maj:t och senare riksdagen anslöt sig i huvudsak till socialvårdskommitténs förslag rörande dyrortsgruppering av bostadstilläggen. En sådan indelning vore nödvändig, för att en reell likställighet skulle åstadkommas för folkpensionärerna i hela landet. 3. Bostadskostnadsgrupperingen i mars 1947. Den slutliga bostadskostnadsgrupperingen verkställdes av socialstyrelsen på basis av 1945 års hyresräkning samt de priser för bränsle och lyse, som insamlats från samtliga rikets kommuner för den allmänna dyrortsgrupperingen, som var under arbete. I särskild skrivelse med förslag beträffande grunderna för denna ortsindelning framhöll styrelsen, att man stode inför problem av principiellt samma natur som de, vilka uppstode vid beräknandet av motsvarande poster vid den allmänna dyrortsgrupperingen. Det gällde i båda fallen att mäta de lokala olikheterna för de båda posterna, och då borde givetvis samma prismaterial användas. Däremot skulle en skillnad vara motiverad i sammansättningen av bostads- och bränslebudgeten med hänsyn till sådana omständigheter som bostadens storlek och kvalitet och förbrukningen av vissa bränslesorter. Beräkningen av bostadsposten för dyrortsgrupperingen kunde endast baseras på uppgifter rörande hyreslägenheter, eftersom det skulle möta närmast oöverstigliga hinder att åstadkomma tillförlitliga lokala kostnadsjämförelser beträffande andra än hyresbostäder. Hyrestalen för var och en av de hyresräknade kommunerna beräknades enligt en av dyrortskommittén särskilt utarbetad standardmetod, varigenom de lokala olikheterna i lägenheternas utrustning och kvalitet i möjligaste mån eliminerades. Man begränsade sig till sådana lägenheter om 1, 2 och 3 rum och kök, där samtliga boningsrum hade en yta av minst 9 kvm. Ur socialstyrelsens skrivelse kan vidare citeras: »Bland dessa lägenheter skola dock först utsorteras sådana som sakna vatten och avlopp eller brista i vissa andra hänseenden. Inom var och en av ovannämnda tre storlekskategorier skall man beräkna den genomsnittliga hyran (exkl. värmekostnad) dels för lägenheter med centralvärme och enskilt badrum, dels för lägenheter med centralvärme men utan enskilt badrum och dels för lägenheter utan centralvärme. Av de nio gruppmedeltal, som sålunda erhållas, skall därefter ortens hyrestal beräknas som ett vägt genomsnitt av hyran per rumsenhet med samma vikter för alla orter. Varje grupp får därvid en vikt i enlighet med dess faktiska andel i samtliga tätorters hela bestånd av ifrågavarande kategorier; vid viktbestämningen skola medtagas icke blott hyreslägenheter utan även bostadsrättslägenheter. Orternas hyrestal skola sedan avpassas så, att de motsvara hyran för 3 rumsenheter. För olika landsdelar skall man dessutom fastställa det genomsnittliga sambandet mellan de hyresräknade orternas storlek och hyrestal och med ledning därav bestämma ett genomsnittligt hyrestal, som svarar mot en viss, för samtliga landsdelar gällande och efter särskilda överväganden fastställd ortsstorlek. Dessa tal skola användas som hyrestal dels för samtliga icke hyresräknade orter

60 inom landsdelen, dels för sådana hyresräknade orter, för vilka det på grundval av lokala uppgifter beräknade hyrestalet understiger nyssnämnda genomsnittliga hyrestal. Detta tal skall sålunda bli det lägsta förekommande hyrestalet inom landsdelen.» De vikter eller den procentuella fördelning på olika lägenhetskategorier, som man räknade med, framgår av följande tablå. Med centralvärme Med centralvärme och bad utan bad 1 rk 2 rk 3 rk

13,5 18,0 6,1

16,5 10,0 2,1

Utan centralvärme 19,9 11,1 2,8

De lägsta hyrestalen för varje landsdel fastställdes att motsvara en ortsstorlek av 1 500 inv. För tre eldstäder utgjorde de för olika landsdelar: Stockholms förortsområde 800 Östra Sverige 025 Småland och öarna 520 Södra Sverige 590 Västra Sverige 590 Nedre norra Sverige 610 Övre norra Sverige 750 De standardräknade hyrestalen vore enligt socialstyrelsens mening icke direkt tillämpliga för bostadskostnadsgrupperingen för folkpensionärer. Man borde egentligen överväga en standardberäkning efter grunder, som vore bättre anpassade till pensionärernas ekonomiska förhållanden och bostadsvanor. Under för handen varande omständigheter vore det emellertid icke möjligt att företaga en sådan justering. Bostadskostnadsgrupperingen måste nämligen vara pensionsstyrelsen tillhanda redan i mitten av mars 1947 eller ca två och en halv månad innan bostadsposten för den allmänna dyrortsgraderingen beräknades föreligga. Med anledning härav föreslog styrelsen, att man skulle utnyttja bostadskostnadstalen för den allmänna dyrortsgraderingen, sådana som de förelåg på ett tidigt stadium av den allmänna dyrortsundersökningen. Delta förfarande skulle icke kunna inverka i alltför hög grad på bostadskostnadsgrupperingen. Tidigare erfarenheter hade nämligen visat, att det ej förekom me några mera särpräglade interlokala olikheter i hyresvariationerna mellan olika storlekskategorier av lägenheter. För moderna och omoderna lägenheter torde dessa variationer ge något större utslag, men inte heller detta förhållande borde kunna ha någon större effekt för orternas ordningsföljd efter hyrestalens storlek. Styrelsen ville också erinra om att det i själva verket vore andra omständigheter än de här relaterade, som åstadkomme den största skillnaden mellan folkpensionärernas och löntagarnas bostadsutgifter. Folkpensionärerna hyrde i relativt ringa utsträckning i fria marknaden och hade ofta sin bostadsfråga ordnad i annan form. En anpassning efter dessa olikheter kunde under inga förhållanden ske med hjälp av hyresräkningens material.

61 Angående bränsleposten uttalade styrelsen, att denna till sin sammansättning borde ansluta sig till bostadsposten. Om man för bostadskostnadsgrupperingen använde samma hyrestal som för dyrortsgrupperingen, borde man följaktligen även använda samma bränsletal. Slutligen hemställde socialstyrelsen att den kommande grupperingen skulle gälla endast ett år. Med anledning av socialstyrelsens förslag gav Kungl. Maj :t följande föreskrifter: »Kungl. Maj :t finner gott föreskriva, att indelningen av riket i bostadskostnadsgrupper skall första gången av socialstyrelsen utföras efter i huvudsak de grunder, som innefattas i styrelsens förslag i ämnet, därvid bostads- och bränslckostnadstal för olika orter skola med ledning av de vägda genomsnitten av hyres- och bränslekostnaderna fastställas att motsvara kostnaden på orten för en lägenhet om 1 rum och kök med centralvärme men utan enskilt badrum samt rikets indelning i bostadskostnadsgrupper skall verkställas med beaktande i stort sett av att orter, för vilka bostads- och bränslekostnadstalet understiger G50 kronor, hänföras till bostadskostnadsgrupp I och övriga orter till bostadskostnadsgrupp II, om bostads- och bränslekostnadstalet med mindre än 75 kronor överstiger nyssnämnda belopp, samt till bostadskostnadsgrupp III, IV eller V i den mån ortens bostads- och bränslekostnadstal med respektive 75, 150 eller 225 kronor överstiger samma belopp. Indelningen skall äga giltighet till och med 1949 års utgång.» Dessa regler tillämpades så, att det standardräknade hyrestalet för 2 eldstäder användes, vilket för Stockholm motsvarar kostnaden för en lägenhet om 1 rum och kök med centralvärme utan badrum. Bränsletalet beräknades i relation härtill genom en nedskrivning av bränsletalet för dyrortsgrupperingen. Hyres- och bränsletalen adderades ort för ort, och orterna grupperades i fem klasser i enlighet med ovan angivna gränser. I vissa fall skedde därefter en jämkning efter skälighetsprövning. Socialstyrelsen bygger alltså i sin gruppering på samma prismaterial som den allmänna dyrortsgrupperingen och använder också samma sammansättning av hyr§8« och bränsleposterna. Dessa poster är sålunda beräknade efter principen »lika standard» för alla orter. Den tillämpade nedskrivningen har inte förändrat talens egentliga innebörd. Man räknar med samma procentuella fördelning på lägenheter med olika utrustning i fråga om centralvärme och badrum. Som socialstyrelsen framhåller i sin skrivelse, är posternas sammansättning inte avpassad efter folkpensionärernas bostadsvanor utan efter statstjänstemännens. Fördelen härmed är att man kan utnyttja hyresuppgifterna för flera lägenhetskategorier och få bättre underlag för medeltalen än om man endast räknar med en eller två för pensionärerna aktuella lägenhetstyper. Detta kan vara av stor betydelse för mindre orter. Dyrortsgrupperingens bränsletal är givetvis standardräknat efter samma grunder som hyrestalet. Det är tydligt, att man trots nedskrivningen har kommit fram till en nivå,

62 som ligger åtskilligt högre än folkpensionärernas verkliga standard. Till detta förhållande har Kungl. Maj:t också tagit hänsyn, då gränserna mellan ortsgrupperna fastställdes. Socialvårdskommiltén räknade som förut nämnts med att kostnaderna för bostad och bränsle för ett gift par i ortsgrupp 1 skulle uppgå till i genomsnitt 250 kronor. I den verkställda grupperingen har alla orter, för vilka de nämnda kostnaderna understiger 650 kronor förts till ortsgrupp 1. Detta betyder ju inte, att pensionärerna i ortsgrupp 1 beräknas ge ut så stora belopp för bostad och bränsle för att sedan endast ha kvar omkring 950 kronor till övriga levnadskostnader för två personer, utan är ett uttryck för det faktum, att den bostadsstandard, som man räknar med, är för hög. Av delvis liknande skäl men också därför att spännvidden i pensionärernas utgifter är lägre än spännvidden i tilläggsbeloppen måste man sätta intervallen mellan gruppgränserna till endast 75 kronor, medan de tillägg, som utbetalas, ökar med 200 kronor för varje grupp för ett gift par. Det förtjänar nämnas, att tack vare de små intervallen även relativt små avvikelser i kostnadstalen, eventuellt av slumpmässig karaktär, får större betydelse, än som annars skulle ha varit fallet. 4. Lika standard eller ej. Den centrala frågan för en bedömning av huruvida den gällande bosiadskostnadsgrupperingen skall anses »rättvis» eller ej, är om den skall avse »lika standard» eller ej. Denna fråga, som i det föregående redan berörts åtskilliga gånger, kan sammanfattningsvis beskrivas på följande sätt. I de lägre bostadskostnadsgrupperna är bostadsstandarden i genomsnitt väsentligt lägre än i de högre. Därtill kommer, att kostnaderna för bostäder av en viss standard är lägre i de lägre bostadskostnadsgrupperna än i de högre. På grund av den kombinerade effekten av dessa båda faktorer blir folkpensionärernas utgifter för bostad (inklusive bränsle och lyse) väsentligt lägre i de lägre grupperna än i de högre. Om man följaktligen ställer frågan: »Backer bostadstilläggen i de lägre bostadskostnadsgrupperna (inklusive den del av själva folkpensionen, som skall avses för bostaden) för att täcka kostnaden för de bostäder, som pensionärerna faktiskt bor i?» så erhålles ofta ett jakande svar. Om man däremot ställer frågan: »Räcker bostadstilläggen i de lägre grupperna (inklusive nyssnämnda del av folkpensionen) för att upprätthålla samma bostadsstandard som pensionärerna i de högre grupperna har?» så erhålles nästan alltid ett nekande svar. Det sagda kan åskådliggöras med hjälp av följande siffror. Enligt socialvårdskommitténs kalkyler beräknas, att av folkpensionen för ett gift par — 1 600 kronor — 250 kronor skall avse bostadskostnaden. Redan detta belopp är i ganska stor utsträckning tillräckligt för att täcka kostnaden för de bostäder, som folkpensionärerna i den lägsta bostadskostnadsgruppen faktiskt bor i. De statistiska uppgifterna härom är dock mycket osäkra och

(i.'i

det är tydligt, att de pensionärer i bostadskostnadsgrupp 1, som måste hyra lägenhet, liksom de som till äventyrs har kunnat skaffa sig ett eget hem av högre standard än den vanliga för pensionärer på landsbygden kommer i en sämre ställning än de övriga. Angående kostnader för förhyrda lägenheter, se tab. 29, sid. 46 o. tab. 46, sid. 88. I grupp 2 erhåller ett gift par ett bostadstillägg av 200 kronor, och det sammanlagda belopp, som står till förfogande för täckande av bostadskostnaderna, utgör följaktligen 450 kronor. Detta belopp torde även del i stor utsträckning vara tillräckligt för att täcka den faktiska bostadskostnaden. I den högsta bostadskostnadsgruppen — till vilken bl. a. Stockholm hör — utgör bostadstillägget för ett gift par 800 kronor, och det sammanlagda beloppet för täckandet av bostadskostnaden utgör följaktligen 1 050 kronor. Trots att detta belopp är mer än fyra gånger så stort som motsvarande belopp i den lägsta gruppen (250 kronor) visar det sig på grund av den relativt höga bostadsstandarden och de höga hyrorna, att detta belopp ofta är otillräckligt för att täcka den faktiska bostadskostnaden i Stockholm och andra orter tillhörande bostadskostnadsgrupp 5, åtminstone för pensionärer, som måste hyra i öppna marknaden. Om man sålunda enbart ser till folkpensionärernas möjligheter att med hjälp av bostadstillägget inklusive viss del av själva folkpensionen täcka sin faktiska bostadskostnad, så kan man inte säga, att de lägre grupperna i allmänhet är missgynnade utan det är tvärtom ofta nog i Stockholm, som det är svårt att finna tillräckligt billiga bostäder. I åtskilliga av de kommuner, som tillhör de högsta bostadskostnadsgrupperna, har ju också införts kommunala bostadstillägg av betydande storlek. Dessa har dock ofta utformats så, att de lämnar en stor del av det statliga tillägget till pensionärernas förfogande för andra ändamål än bostad och bränsle. I Stockholm är t. ex. det kommunala bostadstillägget för äkta makar lika med den faktiska hyran — i regel dock maximerad till 1 200 kronor — minskad med 300 kronor. Helt annorlunda blir bilden, om man utgår från bostadskostnaderna i de högre grupperna och söker fastställa det belopp som erfordras för att i de lägre grupperna hyra bostäder av samma standard som i de högre. Som ovan framhållits, är det belopp, som skall anses stå till ett gift pars förfogande i Stockholm — 1 050 kronor — ofta icke tillräckligt för att erhålla en bostad på öppna hyresmarknaden. Om man emellertid söker räkna efter, hur mycket lägre bostadskostnaden vid lika standard skulle bli i den lägsta gruppen, så kommer man approximativt till ett belopp, som ej ligger mer än ca 55 % lägre än i Stockholm. Detta skulle följaktligen utgöra 470 kronor eller väsentligt mera än det belopp — 250 kronor — som gifta folkpensionärer i den lägsta gruppen anses förfoga över för täckande av sina bostadskostnader. Detta är emellertid ett rent teoretiskt resonemang; folkpensionärerna i de lägsta grupperna kan i allmänhet inte hyra samma slags

64 bostäder som pensionärerna i Stockholm av det enkla skälet, att några jämförbara bostäder inte står att uppbringa. Man bör dock icke glömma, att pensionärerna bor mycket sämre än landsbygdsbefolkningen i övrigt och att detta beror på pensionärernas sedan gammalt låga inkomster. På många orter höjs nu dessa, men knappast tillräckligt för att i dessa tider tillåta en övergång till bättre bostadsstandard. I sämsta fall kan det nuvarande systemet hjälpa till att binda standarden vid den låga nivån, samtidigt som man genom subventionen till pensionärshem arbetar på att höja den. Av socialvårdskommitténs tidigare citerade uttalanden har framgått, att kommittén närmast synes ha förutsatt att jämförelsen i princip skulle avse lika standard. I propositionen med förslag till lag om folkpensionering (nr 220/1946, sid. 111) förekommer även ett uttalande av besläktad innebörd, nämligen att pensionsförmånerna bör graderas för att skapa en reell likställighet för pensionärerna i hela landet. I praktiken har emellertid folkpensionslagen utformats och bostadskostnadsgrupperingen genomförts utan att denna princip upprätthållits. Bostadskostnadsgrupperingen bygger visserligen som ovan framhållits på en hyresjämförelse, som i huvudsak får anses ha ägt rum vid lika standard, men hyresdifferenserna mellan angränsande grupper — 75 kronor — är mycket mindre än skillnaden i bostadstillägg. Från en grupp till närmast högre stiger bostadstillägget för ett gift par med 200 kronor men hyresökningen för bostäder med lika standard kan aldrig bli så stor, så länge man rör sig med bostäder av den art, som folkpensionärerna under alla förhållanden måste begränsa sig till. Systemet med de små gruppintervallen verkar inte lika över hela linjen. Orter med i allmänhet höga bostadskostnader, men ändå låg standard för pensionärerna gynnas mest, och orter med generellt låga bostadskostnader och relativt hög standard för pensionärerna blir sämst ställda. Den slutsats, som kan dragas av de föregående resonemangen, är följande. Om man förutsätter lika standard och utgår från den standard, som folkpensionärerna i Stockholm kan tillfredsställa, är bostadstilläggen genomgående alltför små i de lägsta grupperna. Om man emellertid skulle höja bostadstilläggen i de lägre ortsgrupperna, så att de endast komme att ligga så mycket lägre i förhållande till Stockholm, som svarar mot skillnaden i hyra vid lika standard, så skulle bostadstilläggen i de lägre grupperna räcka betydligt bättre än i den högsta gruppen, beroende på att pensionärerna i de lägre grupperna i allmänhet inte har tillgång till bosläder av samma kvalitet, som i den högsta gruppen, utan tvingas bo i dåliga och billiga bostäder. Om m a n i stället utgår från förhållandena i den lägsta gruppen och frågar, hur stora bostadstillägg, som erfordras i de högre grupperna för att upprätthålla föhållandevis samma standard som i den lägsta gruppen, så kommer man till betydligt lägre bostadstillägg i de högre grupperna än de nu gällande. På grund av den relativt höga standard och de följaktligen

65 höga hyror, som pensionärerna på dessa orter är tvungna att iaktta, skulle emellertid dylika lägre tillägg bli ännu mer otillräckliga än de nuvarande tilläggen redan är. De sakkunniga har icke anledning att ta ställning till frågan om de principer, som legat till grund för utformningen av bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen. En omprövning av dessa principer, som uppenbarligen leder till en ganska genomgripande förändring av hela folkpensioneringssystemet, ligger utanför de sakkunnigas befogenheter. Den föregående redogörelsen har emellertid varit nödvändig för en rätt förståelse av den nuvarande situationen. Förhållandet är tydligen det, att medan man förutsatt, att bostadstilläggen skulle utgå efter principen »lika standard», så har bostadskostnadsgrupperingen i realiteten icke kunnat genomföras enligt denna princip, och skillnaden i bostadstillägg mellan de högre och de lägre bostadskostnadsgrupperna är följaktligen väsentligt större, än som svarar mot skillnaden i bostadskostnad vid lika standard. 5. Kommunala bostadstillägg. De sakkunniga har tagit del av pensionsstyrelsens material angående de särskilda bostadstillägg, som åtskilliga kommuner har beviljat pensionärerna. 1 Intill slutet av maj 1948 var antalet sådana rapporterade kommuner 157, eller om man räknar municipal samhällena för sig 184 orter. Tablån här nedan visar en uppdelning efter bostadskostnadsgrupper. Bostadskostnadsgrupper 1 2 4 5 Samtliga orter

Antal orter

Antal invånare

Antal invånare i % av samtliga i gruppen

82 38 37 13 11

195 000 247 000 773 000 808 000 855 000

7,5 32,.'i 51,0 89,1 87,5

•i 878 000

42,6

Som synes är det endast ett fåtal av orterna i grupp 1, som har infört särskilda tillägg. De representerar 7,5 % av befolkningen inom denna ortsgrupp. Desto vanligare är tilläggen inom grupperna 4 och 5, där pensionärerna redan har relativt stora statliga bostadstillägg. Orsaken härtill klargöres lämpligen genom hänvisning till resonemanget i avsnittet Lika standard eller ej. Pensionen inklusive bostadstillägget blir ofta knappare i dyrorterna än på landsbygden, om man tar hänsyn till den standard, som pensionärerna är vana vid och som de kommunala myndigheterna före den nya folkpensioneringens införande har ansett skälig. För att uppehålla denna synnerligen relativa standard behövs större tillägg t. ex. i Stockholm, än på landsbygden i allmänhet. Härvidlag är det emellertid 1

Se även artikel med utförlig tabell i Soc. medd. nr 6/1948

5—817810

inte enbart bostadskostnaden, som är tiv betydelse, utan levnadskostnaderna i allmänhet spelar en mycket stor roll. Som illustration till detta förhållande kan bestämmelserna för bostadstilläggen på många orter tjäna. Som exempel kan anföras: Stockholm. Det särskilda tillägget är lika med nettohyran (nettobostadskostnaden) minskad med 220 kronor för ogift person och 300 kronor för makar. Som skälig standard för andra levnadskostnader än bostad och bränsle räknar Stockholms stad med 1 380 kronor om året för ogift person och 2 100 kronor för makar. Nettohyran hör för ensamstående ej överstiga 800 kronor och för makar 1 200 kronor. Det kommunala bostadstillägget är givetvis inkomstprövat. Sundbyberg har liknande bestämmelser. Den huvudsakliga skillnaden är, att nettohyran för ensamstående ej bör överstiga 675 kronor och för makar 1 050 kronor. Till övriga levnadskostnader beräknas samma belopp som för Stockholm. Boden har också liknande bestämmelser. Det särskilda tillägget utgör nettohyran minskad med 240 resp. 360 kronor. Nettohyran bör icke överstiga 700 resp. 1 050 kronor. De orter i lägre bostadskostnadsgrupper, som infört kommunala tillägg har endast beviljat lägre belopp. Ofta är delta oberoende av den egentliga bostadskostnaden och endast anpassat efter pensionärens inkomster.

FJÄRDE KAPITLET.

PROVGRUPPERINGAR ENLIGT OLIKA PRINCIPER. För att närmare åskådliggöra den i det föregående förda diskussionen kommer här det resultat redovisas, som man skulle erhålla vid en bostadskostnadsgruppering i enlighet med principen »lika standard». Utom de principiella problemen uppstår nu vissa praktiska frågor att ta ställning till vid beräkningen av kostnadstalen för bostad och bränsle på olika orter. Antingen kan man ansluta dessa kostnader till motsvarande poster i den allmänna dyrortsbudgeten, så som skedde, då den nu gällande bosladskostnadsgrupperingen genomfördes, eller kan man göra helt nya beräkningar, vilka i så fall bör ansluta sig så nära som möjligt till en för folkpensionärerna skälig standard. Det är beräkningar av detta slag, som skall bli föremål för en diskussion. Längre fram i kapitlet redovisas ett försök till gruppering av vissa orter med hänsyn till den standard, som är utmärkande för varje ort. 1. Prismaterialet. Det förefaller rimligt, att man bör använda samma prisuppgifter, som den allmänna dyrortsgrupperingen. Hyresräkningen 1945 är den enda undersökning, som kan ge material för en beräkning av bostadskostnaderna på enskilda orter i större utsträckning. En helt ny hyres- och bostadsräkning för endast pensionärer vore utesluten av kostnadsskäl och på grund av den avsevärda tidsutdräkt, som vore nödvändig och är dessutom obehövlig, om beräkningarna likväl skall avse lika standard för alla orter. Det måste också anses, att hyresräkningen väl fyller uppgiften i fråga. I denna undersökning ingår alla tätorter i landet med minst 1 000 invånare, d. v. s. alla orter, som kan tänkas ha en hyresmarknad. Även åtskilliga av dessa orter har för övrigt visat sig äga alltför få hyreslägenheter, för att säkra slutsatser om ortens hyresnivå skall kunna dras. Endast lägenheter uthyrda i fria marknaden av enskild fastighetsägare ingår. Arbetsgivarlägenheter, lägenheter i hus, som ägs av stat eller kommun etc. är alltså undantagna. De redovisade medelhyrorna hänför sig först och främst till storlekskategorierna enkelrum eller enkelkök, 1 rum och kokvrå samt 1 rum och kök t. o. m. 5 rum och kök, fördelade på de båda grupperna med och utan ev. Dessutom lämnas uppgifter för storlekskategorierna 1, 2 och 3 rum och kök, fördelade på tre kvalitetsgrupper, nämligen lägenheter utan ev, lägenheter

68 ined ev utan enskilt badrum samt lägenheter med båda dessa bekvämligheter. Vissa särskilt definierade bristlägenheter har utsorterats ur materialet före denna indelning. Härigenom får man goda möjligheter att jämföra medelhyrorna för lägenheter av lika standard på de hyresräknade orterna. Hyresnivåns förändring är sedan 1945 mycket ringa för landet i dess helhet. Blott för enstaka orter kan den vara mera betydande, t. ex. på grund även ovanligt stor byggnadsverksamhet. Hyresräkningen kan givetvis inte lämna några speciella uppgifter för folkpensionärernas bostadskostnader, men detta blir ju också som nyss framhölls obehövligt, om »lika standard» skall tillämpas. Det gäller endast att fastställa, vilka lägenhetstyper, som man skall ta hänsyn till. Ett utförligt prismaterial för bränslekostnaderna föreligger också från den allmänna dyrortsgrupperingen. Det omfattar samtliga kommuner i riket och i vissa fall särorter inom kommunerna samt avser maj månad 1946. I fråga om bränslet är utan tvivel prisförändringarna sedan våren 1946 av ganska stor betydelse, och när en ny gruppering för att ersätta den nu gällande blir aktuell, kan det övervägas, om en ny, eventuellt förenklad insamling av bränslepriser skulle kunna ske. 2. Bostads- och bränsleposternas sammansättning. Man har i huvudsak två metoder att diskutera för beräkningen av bostadsoch bränsleposternas nya sammansättning. Antingen bör de nya talen konstrueras så, att de direkt anpassar sig efter folkpensionärernas bostadsvanor och bostadskostnader, eller också bör man inrikta sig på att göra posterna så enkla och konkreta som möjligt, samtidigt som man icke förlorar ur sikte deras uppgift att rimligen motsvara folkpensionärernas standard. Att fastställa denna standard blir emellertid delvis en omdömesfråga. Den första metoden är analog med den allmänna dyrortsgrupperingens metod, och man kan därav draga slutsatser om dess fördelar och avigsidor. Den bör sålunda garantera den största tänkbara rättvisa mellan olika orter. Man får fram kostnadstal, som avser bostäder av lika storlek och kvalitet överallt och som motsvarar den genomsnittliga nivån för den berörda befolkningsgruppen. Å andra sidan blir postens sammansättning ganska invecklad och svårförståelig för icke fackmän. Det visar sig emellertid, som snart skall vidare utvecklas, att man här stöter på även andra svårigheter, som dels beror av det statistiska material, som står till buds, och dels hänger samman med att folkpensionärernas bostadsstandard är mycket ojämnare än statstjänstemännens och delvis så låg, att man icke rimligtvis kan ta hänsyn till den. Om man i stället vill följa den andra metoden, bör man välja ut en eller högst två lägenhetskategorier, som är representativa för folkpensionärerna och som kan anses som en inom ramen av de bestämda pensionsbeloppen rimlig standard. Bränsleposten bör avse kostnaderna för att värma upp

69 den eller de valda lägenhetstyperna plus kostnaden för matlagningsbränsle. Svårigheten med detta tillvägagångssätt blir att välja ut rätt lägenhetstyp, och om man väljer att arbeta med två eller flera typer dessutom att fastställa, i vilka proportioner var och en skall ingå, d. v. s. vilka vikter man skall tillräkna dem. Fördelen blir metodens åtminstone relativa enkelhet. En nackdel blir, att man får ett mindre underlag för de statistiska beräkningarna, än om man arbetar med flera lägenhetstyper. Från början bör framhållas, att inte blott kostnadstalens absoluta höjd utan också deras inbördes ordningsföljd i viss mån blir beroende av vilken metod man väljer. Låt oss nu närmare skärskåda det första tillvägagångssättet. Det material, som står till förfogande för att undersöka pensionärernas faktiska bostadsförhållanden har redan behandlats i ett föregående kapitel. Standarden är mycket låg. Tabell 38 visar, hur tilläggspensionärernas lägenheter fördelar sig efter storlek och utrustning. Särskilda uppgifter för pensionärshushåll av olika storlek är ej tillgängliga. Tabell 38. Lägenheter bebodda av tilläggspensionärcr, fördelade efter storlek och utrustning (år 1944). 1 rum eller 1 r u m och kök, 1 r u m kök, 2 r u m med k o k v r å

J. rum och kök

större lägenheter

Samtliga lägenheter

Samtliga lägenheter: Utan bekvämligheter M e d v a t t e n och/eller a v l o p p . Med ä v e n a n d r a b e k v ä m l i g h . 1

9,5 3,6 4,7

28,.-i 9,5 7,7

17,9 6,1 4,9

4,3 1,8 1,7

60,0 21,0 19,0

Summa

17,8

'.a ;

28,9

7,8

100,0

U t a n bekvämligheter M e d v a t t e n och/eller a v l o p p . . Med även andra bekvämligh.1.

8,« 6,3 10,8

18,2 16,4 16,7

6,0 5,6 7,9

0,6 0,7 2,2

33,4 29,0 37,6

19,5

3,5

100,0

Endas)

hyreslägenheter:

Summa 1

H ä r i inbegripas en eller flera a v f ö l j a n d e : g a s , v ä r m e l e d n i n g , v a r m v a t t e n , d u s c h el. b a d r u m , v a t t e n k l o s e t t eller a n n a n i n o m h u s k l o s e t t i n o m eller u t o m l ä g e n h e t e n .

Av samtliga lägenheter saknade 60,0 % vatten och avlopp, av hyreslägenheterna var detta fallet med 33,4 %. Sådana bristlägenheter är alltså mycket vanliga bland pensionärerna, och om man här sorterade ut dessa lägenheter före beräkningen av hyresmedeltalen, så som skedde vid dyrortsgrupperingen, så skulle man uppnå hyrestal, som mycket starkt avveke från pensionärernas genomsnittliga hyreskostnader. Om man vill hålla fast vid den för pensionärerna faktiska standarden, måste man acceptera bristlägenheterna. Ett sådant förfaringssätt torde emellertid vara ur räkningen. Det strider alltför mycket mot socialpolitikens inriktning i vårt land att räkna med en så låg standard. De nya pensionsbeloppen är också mera generöst tillmätta. Därjämte skulle den invändningen osökt kunna göras, att

det i många städer inte finns tillräckligt många lägenheter av denna låga kvalitet för att täcka pensionärernas behov av billiga lägenheter. De är i vilket fall som helst hänvisade till dyrare bostäder. Slutligen skulle metoden stöta på åtskilliga tekniska svårigheter. Att få acceptabla medelhyror för bristlägenheterna torde vara ogörligt för många orter. Dessa tekniska svårigheter skulle delvis kvarstå, om man höjde standarden genom att sänka vikterna för de sämsta lägenheterna och öka dem för de bättre. Genom ett sådant förfaringssätt skulle man ändå frångå den ursprungliga tanken att skaffa fram ett hyrestal, som för varje ort representerade den genomsnittliga standarden för hela riket. Valet av lägenhetstyper hade redan delvis blivit en omdöinesfråga, och man hade i själva verket glidit över till nummer 2 av de båda alternativa metoderna. Kan man nu finna en eller ett par lägenhetstyper, som samtidigt som de medger en rimlig standard också är tillräckligt representativa för folkpensionärerna? Det förefaller naturligast atl välja de båda typerna lägenheter om ett rum och kök dels utan centralvärme men med vatten och avlopp samt dels med centralvärme men utan badrum. Dessa båda grupper bör förslagsvis vägas samman i proportionerna »/« o c n '/«• Storlekskategorien ett rum och kök är som framgår av de statistiska undersökningarna den vanligast förekommande bland pensionärernas lägenheter. Detta gäller för samtliga de ortsgrupper, som socialvårdskommitténs undersökning särredovisar med undantag av Göteborgs förorter och stadssamhällen med mindre än 5 000 invånare. I båda dessa fall dominerar två rum och kök. De sakkunnigas undersökning visar, att Ivå rum och kök också överväger något på mindre orter i södra Sverige, men för landet i dess helhet är 1 rum och kök den vanligaste typen även på småorterna. Kvaliteten blir betydligt högre än den genomsnittliga men kan räknas som skälig standard. I många större städer torde den t. o. m. understiga genomsnittet. Värmeledning fanns t. ex. år 1944 i 50 % av pensionärernas bostäder i Stockholm, i 38 % i Göteborg och 21 % i Malmö. Det är även sannolikt att tillgången på lägenheter av de båda ifrågasatta typerna på många orter icke är eller (när den aktuella bostadsbristen blivit upphävd) kominer att bli tillräcklig för att svara mot pensionärernas efterfrågan och att denna i stället måste täckas av dyrare lägenheter. Detta skulle i så fall motivera, att man räknade med ytterligare en lägenhetskategori eller gav en högre vikt åt den dyrare av de båda kategorierna. Storstäderna och andra samhällen med övervägande modern bebyggelse skulle därmed bli representerade med ett bostadskostnadstal, som något så när svarade mot pensionärernas verkliga utgifter för ändamålet. Å andra sidan kan man framhålla, att de avsedda lägenhetstyperna icke heller finns tillgängliga för en stor del av landsbygdens pensionärer. Dessa får nöja sig med bostäder av långt sämre kvalitet. De skulle nu bli kompenserade genom ett tillägg, som ändå svarade mot den bättre standarden.

71 Det kan i detta sammanhang erinras om att socialvårdskommittén framhöll, att sådana standardolikheter orterna emellan kunde motivera, att de behövliga bostadstilläggen delvis finansierades av vederbörande kommun. Ytterligare två omständigheter finns, som komplicerar förhållandena, men det är svårigheter, som uppträder, vilken metod man än väljer. Svårigheten att få fram några uppgifter om bostadskostnaderna på landsbygden har flera gånger berörts. Hyresräkningen omfattar endast tätorter med minst 1 000 invånare, enär det på den rena landsbygden inte finns någon hyresmarknad. Man kan alltså inte få några medelhyror för landskommunerna. För den allmänna dyrortsgrupperingen löser man detta problem genom att fastställa det matematiska sambandet mellan hyresnivån i en ort och ortens storlek. Det visar sig att hyresmedeltalen med ganska stor regelbundenhet sjunker med sjunkande invånartal. De hyresmedeltal för olika landsdelar, som man på detta sätt konstruerar, de s. k. generella hyrestalen, får sedan representera hyresposten på landsbygden. Om man här vill följa samma metod, måste man fastställa sådana generella medelhyror för de speciella lägenhetstyper, som har utvalts, vilket medför ett ganska stort arbete. En enklare metod kan emellertid också tänkas. Man kan studera medelhyrorna för de minsta orterna inom olika landsdelar och genom skälighetsprövning fastställa de lägsta medelhyror, som skall tillämpas för varje landsdel. Därmed är svårigheterna emellertid inte slut. Redan i kapitel III berördes frågan om pensionärernas skiftande bostadsformer inom olika orts- och kommuntyper, som medför olikheter i kostnader. Det är oemotsägligt, att man på landsbygden ofta ordnar sin bostadsfråga på ett billigare sätt än genom att hyra lägenhet. Även om man kunde konstruera ett till 100 % riktigt hyrestal, skulle detta alltså ej återge bostadskostnaderna på landsbygden korrekt. Något statistiskt material, som kan användas för att uppskatta kostnaderna för en bostad i egen fastighet finns inte. De ur socialvårdskommitténs undersökning erhållna uppgifterna, som redan i och för sig är något osäkra, visar dessutom endast kostnaderna för de lägenheter, som verkligen bebos av pensionärerna på landsbygden, och dessa är av mycket lägre standard än den som diskussionen rör sig om. De rent undermåliga bostäderna utgör en stor andel. De sakkunniga kan inte föreslå någon oantastlig utväg ur detta dilemma. Den metod, som kommit till användning i den följande provgrupperingen, är endast att betrakta som ett experiment. Bränsleposten bör beräknas i anslutning till den sammansättning av bostadsposten, som har valts. För att beräkna de kvantiteter av olika bränslen, som åtgår, bör man enligt de sakkunnigas mening i princip använda samma grunder som utarbetats för dyrortsgrupperingen. 1 De där tillämpade kvan1

Sociala meddelanden nr 9, 1947, sid. 805 ff.

titeterna bygger på bränslekommissionens tilldelningar under säsongen 1945 —46 och avser alltså samma år som de insamlade priserna. För att lika standard skall uppnås bör samma kvantiteter anses gälla, oavsett om veden varit ransonerad eller fri i respektive kommuner. Däremot har givetvis hänsyn tagits till olika klimat, varvid man har följt bränslekommissionens indelning av landet i fyra temperaturzoner med särskilt avpassade tilldelningar. Beräkningen av kvantiteterna för matlagningsbränsle kan förenklas något. Utom ved bör man för pensionärerna endast räkna med en viss kvantitet gas i gasverksstäderna samt med koks i vissa delar av Skåne. När en ny prisinsamling sker, bör också kvantiteterna justeras. Variationerna i bränslekostnaderna kommer att ha stor betydelse vid grupperingen. För de icke hyresräknade kommunerna, d. v. s. för hela den egentliga landsbygden och för åtskilliga mindre tätorter, gäller samma bostadskostnadstal för en hel landsdel (bestående av två till sex l ä n ) , och eventuella variationer i bränslekostnaderna blir ensamt utslagsgivande. Dessa variationer kan dels bero på vilken temperaturzon kommunen tillhör, dels på de uppgivna bränslepriserna, vilka alltså kommer att spela en viktig roll. Sedan kostnaderna för bostad och bränsle alltså har beräknats för samtliga kommuner, återstår att addera de båda posterna fall för fall samt ordna de så erhållna krontalen i storleksordning. Därefter kan gränserna mellan olika grupper sättas ut, och detta bör givetvis ske i så nära anslutning till bidragsbeloppens storlek som möjligt. 3. Provgrupperingens resultat. I den företagna provgrupperingen har man följt det andra av de här diskuterade alternativen, d. v. s. man har beräknat kostnaderna enligt hyresräkningen för de båda lägenhetstyperna 1 rum och kök utan ev samt 1 rum och kök med ev utan enskilt badrum. I båda fallen gäller det lägenheter utan brist, där boningsrummen har en golvyta av minst 9 m*. De erhållna medeltalen har vägts samman i proportionerna */« och '/«. För icke hyresräknade kommuner och orter har man beräknat generella hyrestal för de särskilda landsdelarna, varvid samma indelning har tillämpats som vid allmänna bostadsräkningen. 1 Efter olika försök har man fastställt de generella talen i nära anslutning till medeltalen för de avsedda lägenhetskategorierna på orter med högst 3 000 invånare och högst 200 hyreslägenheter. Därmed 1

Stockholms jörorter: 32 kommuner i Stockholms län, 1 i Uppsala län. Östra Sverige: Stockholms län, Uppsala län (utom Stockholms förorter), Södermanlands län, Östergötlands län och Västmanlands län. Småland och öarna: Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län och Gotlands län. Södra Sverige: Blekinge län, Kristianstads län och Malmöhus län. Västra SBerige: Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län och Örebro län. Nedre norra Sverige: Kopparbergs län och Gävleborgs län. Övre norra Sverige: Västernorrlands län. Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottenslän.

har man uteslutit orter med mera stabiliserad hyresmarknad. Tabell 39 ger en översikt över beräkningarna. För jämförelsen har även siffrorna för orter med upp till 4 000 invånare medtagits i tabellen. De fastställda generella hyrestalen meddelas härnedan tillsammans med de generella tal, som användes för den nu gällande bostadskostnadsgrupperingen. Provgrup- Gällande peringen gruppering Stockholms förorter Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige

470 330 290 290

534 412 343 397

Provgrup- Gällande peringen gruppering Västra Sverige Nedre norra Sverige . . . . Övre norra Sverige

330 330 330

397 404 496

Som synes har talen för Östra Sverige och för Övre norra Sverige höjts från 320 till 330 kronor, vilket motiveras med att skillnaden mellan de enligt tabell 39 beräknade talen för t. ex. Nedre norra Sverige och Övre norra Sverige endast är 3 kr. Tabell 39.

Beräkning av det generella hyrestalet för icke hyresräknade orter. Förklaring återfinnes i texten. Lägenheter utan ev

Ortsgrupper och landsdelar antal

medelhyra (m3)

Orter med höflst 4 000 inv. Stockholms förorter. . . . Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige. . Nedre norra Sverige Övre norra Sverige

158 431 199 87 377 274 425

Orter med höflst 3 ftOO inv. Stockholms förorter Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Nedre norra Sverige Övre norra Sverige

147 375 199 81 326 273 425

Lägenheter med ev utan badrum

m = 0,7 5 • m 3 +),25 • m ,

m

avrundat

reducerat och avrundat

545 377 328 349 347 351 366

474 314 289 294 335 326 323

470 310 290 290 340 330 320

380 250 230 240 270 260 260

544 383 328 330 347 353 366

468 323 289 287 328 326 323

470 320 290 290 330 330 320

370 260 230 230 260 260 260

antal

medelhyra (m 8 )

450 293 276 276 331 317 309

157 278 195 83 530 187 360

442 303 276 272 321 317 309

138 260 195 46 430 173 360

Skillnaden mellan de båda återgivna serierna är betydlig. Att den nu gällande grupperingens tal genomgående är högre än provgrupperingens är naturligt och beror på, att olika standard avses. Men talens inbördes förhållande är också mycket varierande. Särskilt är talen för övre norra Sverige och Södra Sverige relativt lägre i provgrupperingen. Orsakerna härtill bör främst sökas i den omständigheten, att man enligt beräkningsmetoden för den gällande grupperingen har tagit hänsyn till hyresnivån i samtliga

orter inom varje landsdel. För Övre norra Sverige är det sålunda i viss mån de höga hyrorna i Östersund, Boden m. fl. större orter, som har påverkat det generella talet. Men även ganska små orter vad invånarantalet beträffar, men med mera än 200 hyreslägenheter, kan i denna landsdel uppvisa myc ket höga hyror. Dessa har enligt ovanstående icke påverkat provgrupperingens medeltal. En svaghet i provgrupperingens metod är utan tvivel den omständigheten, att endast ett tämligen ringa antal lägenheter har kunnat läggas till grund för beräkningarna. Det är ingalunda otänkbart, att de generella talen skulle ändras på väsentliga punkter, om ett större material kunde tagas i anspråk. Då nu den allmänna bostadsräkningen inom kort kommer att redovisa medelhyror för hela landsbygden, alltså även för icke hyresräknade kommuner, kommer denna brist att kunna avhjälpas. De generella talen har tillämpats enligt två alternativa metoder. Dels har man använt dem oförändrade för kostnadsberäkningarna, dels har inan först reducerat dem med 20 %. Detta senare tillvägagångssätt innebär ett försök att ta hänsyn till de billigare upplåtelseformerna på landsbygden, som påpekades av socialvårdskommittén. Men de sakkunniga vill särskilt Tabell 40. Provgrupperingen. Antalet orter inom olika ortsgruppcr, fördelade efter krontalens storlek. Oreduceradc generella hyrestal (alt. 1). Icke hyresräknade orter Helt eller SamtStockS:aicke delvis SmåNedre Övre liga holms hyresland Södra Västra hyresräkÖstra förnorra norra räkna- orter nade orter stads- Sverige och Sverige Sverige Sverige Sverige de orter öarna område 400—424 425—449 450—474 475—499

14 44 43

500—524 525—549 550—574 575—599

92 53 46 30

600—624 625—649 650—674 675—699

10 14 18 13

700—724 725—749 750—774 775—799

9 9 9 4

800—824 825—849 850—874 875—899 900—924 Summa

15 312

13 292 63 24

1 89 320 12

84 22

26 465

1 20

266 38 9

43 4

14 381 425 851

14 395 469 S94

60 06 28 4

454 131 37 5

546 184 83 35

3 5 3

10 17 23 16

3 5 3

9 9 9 4 1

1 1

1 410

2 309

2 719

75 betona, att reduktionen har gjorts som ett experiment och att inga statistiska uppgifter föreligger, som kan ge ett stöd åt förfarandet. Bränslekostnaderna har beräknats i anslutning till bostadskostnaderna enligt bränslekommissionens ransoneringsbestämmelser för säsongen 1945/ 46, d. v. s. samma år, som priserna avser. För samtliga ej hyresräknade kommuner har beräkningarna förenklats något. De erhållna beloppen torde dock inte skilja sig från de verkliga med mera än ett par kronor. De på detta sätt beräknade kostnadstalen för bostad och bränsle har adderats ort för ort. Summorna, »krontalens, har grupperats i klasser med 25 kronors intervall i varje. Resultaten framgår av tabellerna 40 och 41. I den första av dessa, har man använt de oreducerade generella talen för icke hyresräknade kommuner eller kommundelar. I de fall där icke tillräckliga uppgifter har funnits för en hyresräknad ort eller där dessa uppgifter har givit ett lägre resultat än det generella talet, har man ersatt ortens eget tal med det generella. Municipalsamhällen har alltid räknats som en Tabell 4 1 . Provgrupperingen. A n t a l e t orter i n o m olika ortsgrupper, fördelade efter krontalens storlek. D e generella hyrestalen reducerade med 2 0 % (alt. 2 ) . Icke hyresräknade orter Helt eller StockSamtdelvis Småholms Östra Nedre Övre S:a icke liga hyresräkland Södra Västra hyresnorra förorter nade orter Sverige och Sverige Sverige norra stadsSverige Sverige räknaöarna de orter område 350 374 375—399 400—424 425—449 450—474 475—499

24 68 46

500—524 525—549 550—574 575—599

59 45 41 30

600—624 625—649 650—674 675—699

13 15 14 12

13 15 14 12

700—724 725—749 750—774 775—799

9 9 9 4

9 9 9 4

258 136 27 4

123 229

24 17

80 4

O

368 354 65 10

12 51 5

10 56 73 31

128 577

128 580

752 618 170 40

759 642 238 92

66 48 46 33

800—824 825—849 850—874 875—899 900—924 Summa

1 410

1 434

2 309

2 719

särskild ort. I de fall där en icke administrativ tätort, men icke kommunen i sin helhet är hyresräknad, har man vägt samman den hyresräknade ortens hyrestal och det generella talet i proportion efter folkmängden i de olika kommundelarna. Ett fåtal icke administrativa särorter (Norrbottens län), som i den nu gällande grupperingen är skilda från sin kommun, har dock även i detta sammanhang räknats som särskilda orter. Följande orter uppvisar de högsta krontalen: Ort

Krontal

Stockholm Östersund Kiruna f. d. m:e Stocksund Umeå Kalix m:e Lidingö Tegs m:e

902 828 784 783 781 777 774 766

Ort Boden Luleå Solhems m:e Lycksele stad Djursholm Vilhelmina köping Skellefteå stad Sundbyberg

Krontal 763 760 759 758 756 752 751 746

Spännvidden mellan de på detta sätt beräknade krontalen blir 502 kronor. 2 502 orter kommer inom intervallet 350—549 kronor. Tabell 41 visar det resultat, som man kommer fram till, om man använder de med 20 % reducerade generella talen. Även delvis hyresräknade kommuner får därigenom sänkta hyrestal. Spännvidden blir 552 kronor och 2 553 orter kommer inom intervallet 350—549 kronor. Det gäller nu, att fastställa gruppgränser och intervall för indelningen. Det förefaller naturligt att utgå från de beräkningar angående pensionärernas bostads- och bränslekostnader, som socialvårdskommittén gjorde vid avvägningen av bostadstilläggens storlek. Orter med en kostnad för dessa ändamål av omkring 250 kronor för äkta makar bör hänföras till grupp 1, och intervallen mellan gruppgränserna bör vara 200 kronor. Där kostnaden uppgår till i genomsnitt 1 050 kronor bör orten föras till grupp 5. Gränser och intervall framgår av följande tablå: Grupp

1 2 3 4 5

Krontal

(150)— 349 350 — 549 550 — 749 750 — 949 950 —(1 150)

Det fallet inträffar nu, att samtliga orter kommer inom grupperna 2—4. Varken den lägsta eller den högsta gruppen blir representerad. Resultatet blir i stort sett lika för båda alternativen, här kallade 1 A och 2 A, som framgår av tablån på nästa sida. Huvudmassan av orter, 92 % respektive 94 7c, tillhör grupp 2, endast 15 orter tillhör grupp 4. Göteborg och Malmö kommer i grupp 3. Den andel av folkmängden, som tillhör grupp 2, utgör emellertid 12 7c, till grupp 3 hör 33 7c enligt alternativ 1 och 31 % enligt alternativ 2.

77 Alternativ 1 A Grupp

1 2 3 4 Summa

Orter

Alternativ 2 A

Kolkmängd

Orter

Folkmängd

Antal

%

1 000-tal

%

Antal

%

1 000-tal

•0

2 502 202 15

92,0 7,4 0,6

3 773 2 233 836

55,2 32,6 12,2

2 553 151 15

93,9 5,G O..".

3 870 2 136 S36

56,6 31,2 12,2

2 719

6 842

2 719

6 842

100 Om man utgår från att grupperingen skall omfatta fem grupper, kan man lämpligen verkställa indelningen, så att Stockholm kommer mitt i den högsta gruppen och vidare så att den lägsta gruppens nedre gräns går vid 350 kronor eller strax nedanför de lägsta krontalen enligt alternativ 2. Intervallen blir då 125 kronor. Man får två nya grupperingar 1 B och 2 B. Innebörden av de olika alternativen framgår av följande uppställning: 1 A. Oreducerade generella hyrestal, gruppintervall 200 kronor. 2 A. Generella hyrestalen reducerade med 20 %, gruppintervall 200 kronor. 1 B. Oreducerade generella hyrestal, gruppintervall 125 kronor. 2 B. Generella hyrestalen reducerade med 20 %, gruppintervall 125 kronor. Det bör observeras, att man, då gruppintervallen görs mindre än tilläggsbeloppen, gör ett avsteg från principen lika standard. Indelningen för all. 1 B och 2 B åskådliggöres av följande tablå: Grupp

Krontal

1 2 3 4 5

(350)- • 474 475 — 599 600 — 724 725 — 849 850—(974)

Grupperingen får följande utseende: Alternativ 1 ii Grupp

Orter Antal

1 2 3 4 Summa

Alternativ 2 Ii

Folkmängd °0

1 000-tal

Orter

Folkmängd

0/ /O

antal

0/

1 000-tal

0/

878 1 742 75 23 1

,'!2,:s 64,1 2,8 0,8 0,0

1 018 3 621 1 276 224 703

14,9 52,9 18,6 3,3 10,3

2 347 285 63 23 1

86,3 10,5 2,3 0,9 0,0

2 971 1 686 1 258 224 703

43,1 24,6 18,4 3,3 10,3

2 719

6 842

2 719

(i 842

100 Stockholm enbart kommer i detla fall i högsta gruppen, och även grupperna 3 och 4 blir glest besatta, i synnerhet om man ser till antalet orter. Göteborg kommer i grupp 3 och Malmö i grupp 2 (nära gränsen till grupp

3). Enligt alternativ 1 B tillhör de flesta kommunerna grupp 2, enligt alternativ 2 B blir grupp 1 den största. Folkmängden blir något jämnare fördelad. Slutligen skall en jämförelse meddelas mellan den gällande bostadskostnadsgrupperingen, den allmänna dyrortsgrupperingen och provgrupperingen enligt olika alternativ. I tabell 42 återges den procentuella fördelningen av folkmängden. Tabell 42. Procentuell fördelning av folkmängden inom olika grupper enligt gällande bostadskostnadsgruppering, den allmänna dyrortsgrupperingen och provgruppcringen enligt olika alternativ. Grupp

1 2 3 4 5 Summa

Gällande bostads- Allmänna dyrortsgrupperingen kostnadsgrupp

Provgruppering alt. 1 A

2 A

1 B

2B

38,7 11,3 22,1 13,4 14,5

7,6 29,8 27,2 19,0 16, t

55,2 32,6 12,2

56,6 31,2 12,2

14,9 52,9 18,6 3,3 10,3

43,4 24,6 18,4 3,3 10,3

4. Provgruppering efter de genomsnittliga faktiska kostnaderna på varje ort för lägenheter om 1 rum och kök. Enär det inte kan anses helt givet, att bostadskostnadsgrupperingen skall verkställas enligt principen lika standard, har de sakkunniga även velat pröva en metod, enligt vilken de beräknade kostnadstalen nära ansluter sig till det på varje ort förefintliga bostadsbeståndet. Man har beräknat de genomsnittliga kostnaderna för 1 rum och kök på samtliga hyresräknade orter oavsett dessa lägenheters standard. För Stockholm räknar man sålunda med att 53 % av lägenheterna har centralvärme och badrum, 21 % har centralvärme men ej badrum och 26 % saknar centralvärme. Ytterligare exempel framgår av följande tablå: Med ev . . , och bad

Med ev , utan bad

.,, Utan ev

,. Summa

Stockholm Boden Göteborg Malmö Örebro Kalix m:e (Nederkalix) Östersund Vara köp Deje m:e (Nedre Ullerud)

53 5 10 16 19 6 11 (i

21 51 40 32 25 38 29 31 30

26 44 50 52 56 56 60 63 70

100 100 100 100 100 100 100 100 100

Härnösand Vimmerby Älvkarleby kommun

1 2 0

23 16 11

76 82 89

100 100 100

1 v a r och e n av dessa g r u p p e r i n g å r d e s s u t o m b r i s t l ä g e n h e t e r i olika prop o r t i o n e r p å olika orter. E n d a s t h y r e s r ä k n a d e o r t e r h a r k u n n a t m e d t a g a s

7!)

i denna gruppering, då man för övriga orter varken känner hyreslägenheternas genomsnittliga standard eller kostnaderna för desamma. Att i detta fall beräkna generella hyrestal har givelvis ingen mening. Den administrativa indelningen är densamma som bostadsräkningens och avser slutet av år 1945 (mot slutet av år 1947 för de övriga grupperingarna). Värmekostnaderna har som vanligt beräknats i anslutning till bostaden. Resultatet framgår av tabell 43, vilken som synes ger en helt annan bild än tabellerna 40 och 41. Högsta ort är Stockholm med krontalet 1 174 och lägsta ort är Gimo f. d. brukssamhälle (Skäfthammar) med 294. Differensen är 880 kronor. En indelning som enligt alternativ A i föregående gruppering, alltså med 200 kronors intervall ger den gruppering, som framgår av följande tablå. Som jämförelse meddelas samma orters placering enligt den nu gällande grupperingen. Antal orter provgrup- nu gällande pering gruppering

Grupp

1 2 3 4

5 Summa

9 249 150 16 3

147 115 94 34 37

427 Stockholm kommer i själva verket över högsta gränsen, övriga i grupp 5 är två av Stockholms förorter, nämligen Stocksund och Sundbyberg. Solna. Östersund, Lidingö, Boden, Djursholm, Umeå, Göteborg, Karlskrona, Västerås samt Kiruna m:e, Hornsbergs m:e (Frösö) och några mindre orter i Stockholms närhet tillhör grupp 4. Differensen 880 kronor mellan högsta och lägsta ort skulle sannolikt bli ännu något större om hela landsbygden kunde räknas med i grupperingen. Tabell 48. Antalet hyresräknade orter, fördelade efter kostnaderna för en lägenhet om 1 rum och kök (hyra och bränsle). Kostnad kr

275—299 300—324 325—349 350—374 375—399 400—424 425—449 450—474 475—499 500—524 525—549 550—574 575—599

Antal orter

2 3 4 8 19 28 48 31 34 43 38 31 21

Kostnad kr

000—624 625—649 650—674 675—699 700—724 725—749 750—774 775—799 800—824 825—849 850-874 875—899

Antal orter

Kostnad kr

Antal orter

900- 924... 925- 949... 950— 9 7 4 . . . 975— 9 9 9 . . . 1000—1 0 2 4 . . . 1 025—1 0 4 9 . . . 1050—1 0 7 4 . . . 1 075—1 0 9 9 . . . 1 100—1 1 2 4 . . . 1 125—1 149.. . 1 150—1 174. . .

1 1

23 15 17 7 11 5 5 1 2

—

— — 1

— — — 1

— 1

1 S:a orter

80 I stort sett torde den motsvara skillnaden i folkpensionärernas faktiska kostnader för bostad och bränsle, i varje fall så som förhållandena gestaltade sig år 1945. 5. Kostnadsberäkning. För att ge en så fullständig bild som möjligt av provgrupperingens resultat, behövs en beräkning av kostnaderna för bostadstilläggen vid en tilllämpning av grupperingarna. En noggrann dylik kalkyl måste bygga på goda kunskaper om de nuvarande kostnaderna. Ännu finns emellertid inga uppgifter tillgängliga från pensionsstyrelsen angående kostnaderna för innevarande år (1948), och kalkylen måste bli mycket ungefärlig. Detta torde dock vara fullt tillräckligt, enär det inte är fråga om någon definitiv gruppering. Socialvårdskommittén hade, som i annat sammanhang har omnämnts, beräknat kostnaderna till ca 80 milj. kr. enligt den försöksgruppering, som kommittén hade verkställt på grundval av då tillgängligt material. Denna kalkyl var byggd på noggranna beräkningar rörande antalet åldringar och invalider i olika bostadskostnadsgrupper samt på vissa antaganden om inkomstfördelningen bland pensionärerna. På denna senare punkt måste man dock räkna med en ganska stor osäkerhetsmarginal. Senare har pensionsstyrelsen beräknat merkostnaden enligt den nu gällande grupperingen, vilken ju skiljer sig avsevärt från den av socialvårdskommittén förutsatta, till ca 22 milj. kronor. Totalkostnaden för bostadstilläggen enligt den nu gällande bostadskostnadsgrupperingen skulle följaktligen utgöra ca 102 milj. kr. Vid den kompletterande beräkningen hade man antagit, att kostnaderna inom de olika bostadskostnadsgrupperna var proportionell mot folkmängden inom dessa. Samma metod har använts av de sakkunniga för nedanstående beräkning. Man antar sålunda, att kostnaderna per capita av folkmängden är lika stor inom de nya bostadskostnadsgrupperna som inom de ursprungliga. Detta måste uppenbarligen vara något missvisande, eftersom sammansättningen av landsbygd och städer inom grupperna har ändrats. Dessa förskjutningar måste emellertid vara förhållandevis små och ej större än de som förorsakas av övriga osäkra faktorer. De framlagda siffrorna torde därför fylla sin uppgift att ge en allmän uppfattning av storleksordningen av de kostnader, som den ena eller andra grupperingen skulle medföra. De beräknade kostnaderna för bostadstillägg vid konsekvent tillämpning av provgrupperingen blir de följande: Alt. 1 A 2A IB 2B

110 milj. kr. 110 » » 100 » i 80 » »

Dessa belopp förutsätter emellertid, att ett antal orter med en betydande folkmängd placeras i lägre ortsgrupp än enligt gällande gruppering. Omman

81 förutsätter, att inga dylika nedflyttningar skall få äga rum, beräknas kostnaderna för de olika alternativen bli väsentligt högre, nämligen: Alt.

1A 2 A IB 2 B

130 milj. kr. 130 » 125 » i) 105 »> »

Eftersom de kommuner, som är högre placerade i gällande gruppering, emellertid till stor del består av större och medelstora städer, kommer troligen kommunernas bidrag att täcka en ganska betydande del av de extra kostnaderna. Kalkylen utgår från folkmängden vid slutet av år 1947. För kommande år får man räkna med någon stegring på grund av det ökade antalet åldringar.

6—817810

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER. De sakkunniga har med den i det föregående förda diskussionen velat belysa de svårigheter, som är förknippade med genomförandet av en ur olika synpunkter tillfredsställande bostadskostnadsgruppering för folkpensionärer. F r ä m s t står härvid frågan, om lika standard bör tillämpas såväl vid beräkning av kostnadstalen för olika orter som vid fastställande av gruppgränser och intervall för indelning av orterna efter dessa kostnadstal. I sistnämnda hänseende har detta icke varit fallet vid den nu gällande grupperingen. Enligt denna är pensionsbeloppen mera otillräckliga i de lägre ortsgrupperna än i de högre, om man fordrar samma bostadsstandard för pensionärerna över hela landet. Däremot är förhållandet ofta det motsatta, om man utgår från den på olika orter faktiska bostadsstandarden för pensionärerna; på grund av den låga bostadsstandarden i de lägre ortsgrupperna blir det där ofta lättare att få pensionerna att räcka till än på dyrare orter, där pensionärerna är tvungna att anpassa sig till en relativt hög standard. Det torde samtidigt kunna sägas, att den standardhöjning, som de nya pensionerna tillåtit, i allmänhet varit större för pensionärerna på landsbygden än för samma befolkningsgrupp i städerna. En tydlig tendens till utjämning föreligger både i fråga om bostadsstandarden som sådan och i fråga om kostnaderna för lika standard, så att skillnaden mellan landsbygd och städer blir mindre. Det torde vara svårt att förutsäga, vart utvecklingen kommer att leda under den tioårsperiod 1950—59, som en ny bostadskostnadsgruppering är avsedd att gälla. Om det fastställs, att lika standard bör gälla vid grupperingen, återstår frågan om vilken standard, som skall väljas; i annat fall bör de standardskillnader fixeras, som skall tillämpas. Härtill kommer i båda fallen frågan om vilken hänsyn, som skall tagas till att de billigare upplåtelseformerna för bostad är vanligare på landsbygden än i städerna. Pensionärerna har där ofta egna hus eller bor i fritt upplåtna lägenheter och slipper hyra i öppna marknaden. De sakkunniga har verkställt en provgruppering med fyra alternativ, som alla skiljer sig ganska avsevärt från den nu gällande bostadskostnadsgrupperingen. Utgångspunkten, såväl för provgrupperingen enligt samtliga alternativ som för den gällande grupperingen är, att kostnadstalen för bostad och bränsle skall gälla en bostad för ett gift par och beräknas enligt principen »lika standard» för samtliga orter. Vidare märkes, att man vid provgrupperingen utgick från en något lägre standard än vid gällande gruppe-

83 ring, varjämte kostnadstalens sammansättning på vissa punkter är skiljaktiga. Provgrupperingen omfattar två huvudalternativ, benämnda 1 och 2. Det förra alternativet bygger på hyrestal, som beräknats enligt bostadsräkningens siffror, medan man i det senare alternativet tagit hänsyn till de billigare upplåtelseformerna på landsbygden. Att få ett statistiskt underlag i detta fall är dock omöjligt och beräkningarna får därför betraktas som ett experiment. Den statistiska undersökning, som de sakkunniga företagit, tyder också på att förhållandena i detta fall är ganska skiftande mellan olika kommuner på landsbygden (se sid. 49). Vidare har pensionärerna i städerna oftare tillgång till pensionärshem, som erbjuder låga hyror. Om man ordnar de sammanlagda kostnadstalen för bostad och bränsle i storleksordning, får man alltså två serier för provgrupperingen. Den främsta skillnaden mellan dem är, att landsbygdens kommuner har fått lägre kostnadstal enligt alt. 2 än enligt alt. 1 och att spännvidden mellan högsta och lägsta kostnadstal alltså är större enligt alt. 2 (552 kronor) än enligt alt. I (502 kronor). Vissa omkastningar i den inbördes ordningsföljden mellan orterna förekommer också. Motsvarande serie av orter för den gällande grupperingen karakteriseras av att hela nivån för kostnadstalen ligger högre, enär de avser högre standard. Avståndet mellan högsta och lägsta kostnadstalet är där ca 525 kronor. Ordningsföljden mellan orterna visar vissa förskjutningar i förhållande till de båda övriga serierna. Den främsta orsaken till grupperingarnas skiljaktiga resultat ligger emellertid icke i krontalen för de enskilda orterna utan i fastställandet av gruppgränser och intervall för inplaceringen av orterna. Om kravet på lika standard skall fasthållas bör man härvid ansluta sig till bostadstilläggens storlek, så som skett i provgrupperingens alt. 1 A och 2 A, där intervallen är 200 kronor. Resultatet blir då att samtliga orter kommer inom grupperna 2—4, och varken den högsta eller den lägsta gruppen blir representerad. Om man fasthåller vid fem grupper, vilket ju folkpensioneringslagen förutsätter, måste intervallen följaktligen göras mindre. För provgrupperingen har 125 kronor ansetts som ett lämpligt belopp. Stockholm kommer därvid mitt i den högsta gruppen. Denna indelning har tillämpats i alternativ 1 B och 2 B och innebär att principen »lika standard» överges på samma sätt som i gällande gruppering, enär skillnaden i tilläggsbeloppen mellan olika ortsgrupper är större än skillnaden i kostnadstal. Enligt gällande gruppering är intervallen endast 75 kronor, vilket medför att grupperna 4 och 5 blir tätare besatta än i något av provgrupperingens alternativ. Folkmängdens fördelning på bostadskostnadsgrupperna enligt de olika grupperingarna kan studeras i tab. 42, sid. 78. Det ligger i sakens natur, att en eventuell definitiv gruppering, som verkställs enligt i huvudsak samma principer, som den refererade provgrupperingen, kan få ett något annorlunda utseende än det i utredningen fram-

84 lagda. Men även om man tar hänsyn härtill, är det tydligt att en konsekvent genomförd gruppering efter principen »lika standard» skulle medföra så stora förändringar i jämförelse med den nu gällande grupperingen, att särskilda åtgärder bleve nödvändiga för dess tillämpning. En ändring av tilläggsbeloppen, eventuellt av antalet bostadskostnadsgrupper kunde härvid övervägas. De sakkunniga har i enlighet med sitt uppdrag icke ansett sig kunna gå närmare in på dessa frågor men har heller icke velat underlåta att påvisa förhållandet. — En gruppering, som utginge från de faktiska bostadskostnaderna på olika orter med hänsyn till den olika faktiska standarden och de olika bostadsvanorna, skulle givetvis icke medföra sådana konsekvenser men måste av andra skäl betraktas såsom orimlig.

85 Bilaga 1.

Tabell 44» Antal pensionärer och lägenheter av olika upplåtelseformcr och kvalitetsgrupper inom olika orter. Därav Lägenheter Huslägenheter håll Hela antalet med förutan ev utan ev pensio- egna hyrda i pen- med med utan närer lägen- i fria sionärs. central- vatten vatten heter mark- hem värme och och naden avlopp avlopp Uostudskostnadsgrupp 1. Häverö (Stockholms län) Hallstavik Herring Mellösa (Södermanlands län) Boxholms köping (Östergötlands län) . Kullerstad (Östergötlands län) Skärblacka Norrahammars köping (Jönköp. län). . Gislaveds municipalsamh. (Jönköp. län) Gyllenfors municipalsamh. (Jönk. län) . Villstad (Jönköpings län) Älmhults köp. (Kronobergs län) Hultsfreds köping (Kalmar län) Virserum (Kalmar län) Virserums municipalsamhälle Hallingeberg (Kalmar län) Ankarsrums bruk Slite köping (Gotland) Olofströms köping (Blekinge län) Jämshög (Blekinge län) Kallinge kyrkobokföringsdistrikt av Bonncby landskom. (Blekinge län) Tomelilla köping (Kristianstads län). . . Ekeby (Malmöhus län) Furulunds m:e (Lackalänga, Malmöh.) Oskarströms köping (Hallands län) . . . . Foss (Göteborgs o. Bohus län) Skene municipsamh. (Örby, Älvsb. län) Tibro köping (Skaraborgs län) Sura (Västmanlands län) Surahammar med Skogslund Husby (Kopparbergs län) Längshyttan Stjärnsund Njutånger (Gävleborgs län) Iggesund

482 155 88 195 455 183 140 149 73 32 188 107 112 263 133 199 91 93 128 335

72 67 233

34 20 3 35 32 23 22 5 14 3 12 31 24 28 18 8 3 8 5 16

199 144 352 88 248 358 123 236 255 215 417 171 127 311 186

134 99 219 54 144 262 56 130 156 136 261 108 83 174 114

8 11 20 20 59 132 22 26 19 15 38 8 16 18 8

Samtliga orter

5 725

3 613

681 Boslitdskostnadsgrupp 2. Tierps köping (Uppsala län) Flens municipsamh. (Flen, Söderm. län) Valdemarsviks köp. (Östergötlands län) Alvesta köping (Kronobergs län) Klippans köping (Kristianstads län) . . . Åstorps köping (Kristianstads län) . . . .

60 156 146 187 270 175

46 104 97 112 164 112

11 59 48 40 51 32

107 fl 7 107 300 119 100 111 33

21 137 71 65 170 78 122 57

25 25

42 35 2 21 10 9 7 42 19 6 20 10

11 10 8 17 9 2 7

21 14 2 27 40 17 15 57 10 2 4 21 52 39 39 18 18

233 58 53 59 250 93 78 12 4 13 113 40 2

9 7

121 31 87 30 70 51 212

8 6

16 34 20 24 66 1 2 12 58 55 7 2 1 86 81

110 38 194 23 58 257 34 79 39 23 234 90 82 80 27

2 506

11 5

20 16 15 25 20 35

14 63 58 37 75 33

12 25 24 50 69 44

16 1 4

55 55 11 9

8 27 5 7 20 1 20 39 59 58 20 16

86 Därav Lägenheter Huslägenheter håll Hela förantalet med utan ev pensio- egna hyrda i pen- med med närer lägen- i fria sionärs- central- vatten heter mark- hem värme och naden avlopp

O r t e r

Kävlinge köping (Malmöhus län) Hörby köping (Malmöhus län) Arlövs m:e (Burlöv, Malmöhus l ä n ) . . . R å d a (Göteborgs och Bohus län) Kinna köping (Älvsborgs län) Vara köping (Skaraborgs län) Forshaga köping (Värmlands län) . . . . Sunne köping (Värmlands län) Munkfors m:e (Ransäter, Värml. län). Hammarö (Värmlands län) Skoghall med Vidön Laxå köping (Örebro län) Hällefors (Örebro län) Hällefors bruksamhälle Kungsörs köping (Västmanlands län) . Krylbo köping (Kopparbergs län) Smedjebackens köp. (Kopparbergs län) Stora Kopparberg (Kopparbergs l ä n ) . . Tätortsbebyggelse Hofors (Gävleborgs län) Hofors brtiksamhälle Valbo (Gävleborgs län) Forsbacka Torp (Västernorrlands län) Ljungaverk

125 122 144 103 185 97 358 55 331 265 149 162 394 182 132 56 175 283 185 255 215 788 150 728 115

88 71 83 50 85 48 225 38 234 173 104 100 212 114 89 32 119 167 134 159 141 546 93 434 70

28 42 65 4 13 20 39 21 25 26 11 9 26 18 38 9 27 45 40 29 28 94 2 85 13

Samtliga orter

5 752

3 588

886 Vallentuna (Stockholms län) Vallentuna med Bällsta Oxelösunds m:e (Nikolai, Söderm. län) Hallsbergs köping (Örebro län) Ljusdals köping (Gävleborgs län) Hässjö (Västernorrlands län) Söråker med Strand Skönsbergs m:e (Skön, Västernorrl. län) Vilhelmina köping (Västerb. län) Dorotea m:e (Dorotea, Västerb. län) . Skelleftestrands m:e (Skellefteå, Vb.) . Arjeplog (Norrbottens län)

120 85 210 112 145 341 177 344 71 69 242 356

51 57 152 70 91 222 130 242 46 35 182 200

11 8 71 24 53 51 43 103 7 4 21 12

Samtliga orter

2 010

1 321

357 Svegs köpinp (Jämtlands län) Åsele m:e (Asele, Västerbottens län). Malmbergets m:e (Gällivare, Norrb. län)

70 103 413

46 44 304

Samtliga orter

28 10 18 25 29 22 34 5 47 82 63 11 66 65 29 15 59 41 36 92 91 58 1 6 2

10 32 6 5 30 5 87 26 71 35 33 23 20 13 53 14 34 33 30 34 34 48

4 3 42 23 8 4 3 36 7 19 30 3

12 10 105 29 36 34 26 150 14 3

15 3 140

11 25

3 18 79

19 6 179

19 15 12

15 45 45 48 38 38 14 13 35 6 6 38 38

l 49 28

Uosladskostuadsurupp 3.

16 8

22 Bostudskostuadsgrupp 4.

Bostadskostaadsgrupp 5. Frösö köping (Jämtlands län).

87 Tabell 45. Medelhyror enligt specialundersökningen (u) och bostadsräkningen 1945 (b) Parentesen anger, att medeltalet bygger på 5—9 uppgifter, punkt (.) att uppgifter finns för 1—4 lägenheter, streck (—) att uppgifter saknas.

O r t e r

Bostadskostnadsgrupp 1. Hallstavik m. Häverödal (Häverö, Stockholms län) Älvkarleby (Uppsala län) Gislaveds m:e 1 ( J ö n k ö län) Gyllenfors m:e) Hultsfreds köping (Kalmar län) . Tomelilla köping (Krist, län) Furulunds m:e (Lackalänga, Malm) Oskarsströms köping (Hall. l ä n ) . . Surahammar m. Skogslund (Sura, Iggesund (Njutånger, Gävleb. län) Bostadskostnadsgrupp 2. Flens m:e (Flen, Söderm. län) . . Valdemarsviks köp. (Österg. län) Alvesta köping (Kronob. l ä n ) . . . Klippans köping. (Krist, län) . . . Åstorps köping (Krist, län) Kävlinge köping (Malmöh. län) . Hörby köping (Malmöhus län) . . Arlövs m:e (Burlöv, Malmöh. län) Forshaga köping (Värml. län). . . Munkfors m:e (Ransäter, Värml.) Skoghall m. Vidön (Hammarö, Värml. län) Kungsörs köping (Västm. län). . . Smedjebackens köp. (Kopparb. län] St. Kopparberg (Kopparb. l ä n ) . . Hofors brukssamh. (Gävleb. län).

Antal uthyr-

Lägenheter med ev

da lägenheter u

1 rk u

b

u

47 262

180 296

(378) 351

(171)

32 59 41 67

(154)

(292)

(225) (268) (188)

(299)

112 47

403 403

(256) 301

297 306

65 50 58 58 33 49 41 77 71 93

(428)

591 622 610 592 614 450

296 273 235 269

306 337 298 288

(498)

(268)

65 56 68 66 74

Bostadskostnadsgrupp 3. Oxelösunds m:e (Nikolai, Söd. län) Hallsbergs köping (Örebro l ä n ) . . Ljusdals köping (Gävleb. län). . . Skönsbergs m:e (Skön, Vrnl. län;

90 32 55 149

Bostadskostnadsgrupp 4. Malmbergets m:e (Gällivare, Nb.) Bostadskostnadsgrupp 5. Hornsbergs m:e (Frösö, Jämtl.) .

—

(503) 288

Lägenheter utan ev med vatten och avlopp 2 rk

1 rk b

183 190

(376)

246 266 232 231

328 322

341 363

(336)

(349)

290 299 252 190

—

(425)

163 186

(414)

468 486 442 411 382 430 396 423 347

337 265 275 326 317 380 284 269 234 231

(504)

(285)

475 349

(455)

(376)

(262)

(283)

381 500 499 448 461

(289) 233

(288)

361 312 353 297 351

(369)

(360) 327 273 356 325

(424)

454 451 457 527

210 368 270 230 284

567 503 514 462

329 297 278 236

308 280

375 347 354 319

520 513 515 442

(780)

(336)

b

u

(262)

315 278 311 260

(280)

Medeltal för samtl. u

(285)

(458)

88 Tabell 4 6 .

I)c g e n o m s n i t t l i g a

kostnaderna

för b o s t a d o c h bränsle på

olika

P a r e n t e s a n g e r a l t m e d e l t a l e t b y g g e r p å 5—9 u p p g i f t e r , p u n k t ( . ) a t t u p p g i f t e r för 1—4 fall, s t r e c k (—) a t t u p p g i f t e r s a k n a s . Därav Akta m a k a r med(tillsammans) Antal tagna i kostredovisade nadspensio- beräknärer ningen bostad bränsle fölbostad

O r t e r

Bosludskoslnadsgriipp

övriga p e n s i o n ä r e r

bostad bränsle

1.

H ä v e r ö (Stockholms län) Hallstavik Herräng Mellösa ( S ö d e r m a n l a n d s l ä n ) . . . Boxholms köping (Österg. l ä n ) . Kullerstad (Östergötlands län).. Skärblacka N o r r a h a m m a r s köping (Jönk. län) Gislaveds m:e ( J ö n k ö p . län) . . . . Gyllcnfors m:e ( J ö n k ö p . l ä n ) . . . . Villstad ( J ö n k ö p i n g s län) Älmhults köping (Kronob. l ä n ) . . Hultsfrcds köping ( K a l m a r län) . Virserum ( K a l m a r län) Virserums municipalsamhälle . . . . Hallingeberg ( K a l m a r län) Ankarsrums bruk Slite k ö p i n g ( G o t l a n d s l ä n ) O l o f s t r ö m s k ö p i n g ( B l e k i n g e län) J ä m s h ö g (Blekinge län) Kallinge kyrkobokföringsdistrikt a v R o n n e b y lk. ( B l e k i n g e län) Tomelilla köping (Krist, län)- . E k e b y (Malmöhus län) Furulunds m:e (Lackalänga. Malmöhus län) Oskarströms köping (Hall. län) F o s s ( G ö t e b . o. B o h u s l ä n ) . . . Skene m:e (Örby, Alvsb. l ä n ) . Tibro köping (Skaraborgs län) Sura ( V ä s t m a n l a n d s län) S u r a h a m m a r med Skogslund . . H u s b y ( K o p p a r b e r g s län) Långshyttan Stjärnsund Njutånger (Gävleborgs län). . . Iggcsund Samtliga

482 155 88 195 455 183 140

84 32 to 71 54 45 44 40

(116) (110) 268 196

177 197 155 200 233 194 201 179

(293) (265) 468 429

103 110 60 199 140 129 130 146

124 129 100 126 149 103 103 136

149 731 32/ 188 107 112 263 133 199 01 93 128 335

(233)

15 13 37 44 23 51 42 14 25 22

136 238 (240) 182 190 172 245

134 249 210 178 227 94 87 204 186 121

112 141 144 125 133 152 193 (125) (134) 133

199 144 352

20 57 28

(266) (174)

204 373 202

(639) (376)

109 258 143

109 252 143

88 248 358 123 236 255 215 417 171 127 311 186

57 96 167 41 37 90 79 128 53 57 92 74

256 210 158 (274) (260) 202 202 122 74 144 166 160

275 239 96 (209) 142 (138) (121) 144 118 164 190 188

531 449 254 (483) (402) (340) (323) 266 192 308 356 354

196 148 117 156 201 122 127 85 58 96 152 162

193 173 57 121 93 102 104 101 84 114 141 135

I 383

14»

354 290 (340) 320

149 179 (132) 200

503 469 (472) 520

244 223 189 222 276 260 275

182 92 111 94 157 164 193

orter

(216)

(288) (312) (272) 162 160

(395)

(526) (552) (454) 334 405

(218) 186

llosladskosliindsgrupp 2. Tierps köping (Uppsala län) F l e n s m:e ( F l e n , S ö d e r m . l ä n ) . . . Valdemarsviks köping (Österg. län) Alvesta köping (Kronob. l ä n ) . . . Klippans köping (Krist, l ä n ) . . . . Åstorps köping (Krist, län) Kävlinge köping (Malmöh. län). .

60 156 146 187 270 175 125

19 1(11 78 54 76 42 42

(311)

orter.

finns

89 Därav Äkta m a k a r (tillsammans) medAntal t a g n a i redokostvisade nadspensio- beräknärer ningen bostad bränsle S:a för bostad

O r t e r

H ö r b y köping (Malmöhus län) . . Arlövs m:e (Burlöv, Malmöh. län) R å d a ( G ö t e b . o. B o h u s l ä n ) . . . . K i n n a köping (Älvsborgs l ä n ) . . . Vara köping (Skaraborgs län). . . Forshaga köping (Värml. län). . . Sunne köping (Värmlands l ä n ) . . Munkfors m:e ( R a n s ä t e r , Värml.) H a m m a r ö (Värmlands län) Skoghall med Vidön L a x å köping (Örebro län) Hällefors (Örebro län) Hällefors brukssamhälle Kungsörs köping (Västmanl. län) Krylbo köping ( K o p p a r b . län) . . S m e d j e b a c k e n s k ö p . ( K o p p a r b . län) Stora K o p p a r b e r g ( K o p p a r b . län) Tätortsbebyggelse Hofors (Gävleborgs län) Hofors brukssamhälle Valbo (Gävleborgs län)

(669) 455

268 (356)

347 247

615 (603)

148 (158) 400

190 171 190

338 (329) 590

(300) 270 2 74 230 264 182 90 206 (160)

168 206 215 252 (272) 166 150 217

(468) 476 489 482 (536) 348 240 423

bostad bränsle

S:a

224 232 (166) 145 281 158 274 197 181 162 (202) 146 180 276 (273) 223 171 158 233 233 133 66 156 125

188 144 115 128 131 223 174 208 149 137

412 376 (281) 273 412 3S1 448 405 330 299

127 129 122 124 126 146 146 140 151 121 124 135 93

273 309 398 397 349 317 304 373 384 254 190 291 218

(340) (340) 230 204 225 142 147 184 (222)

175 177 115 125 98 138 142 169 161 (173)

(515) (517) 345 329 323 280 289 353 (38.3)

55 80 14 33 27 98 32 62 47 27 18 88 53 58 17 43 SI 73 63 56 281 110 137 28

orter

5 752

1 646

Vallentuna (Stockholms l ä n ) . . . . Vallentuna m e d Bällsta Oxelösunds m:e (Nikolai, Söd. län) Hallsbergs köping (Örebro l ä n ) . . Ljusdals köping (Gävleb. l ä n ) . . . Hässjö (Västernorrlands l ä n ) . . . . Söråkcr med S t r a n d Skönsbergs m:e (Skön, Vrnl.) . . . Vilhelmina köping (Västerb. län) D o r o t e a m : e ( D o r o t e a , V ä s t e r b . län) S k e l l e f t e s t r a n d s m : e (Skellefteå lk., Västerbottens län) Arjeplog ( N o r r b o t t e n s län)

120 85 210 112 145 341 177 344 71 69

14 11 114 37 76 63 53 161 9 6

242 356

29 15

(308)

129 64

(437)

(221) (107)

89 44

(310) (151)

orter

2 010

328 Svegs k ö p i n g ( J ä m t l a n d s l ä n ) . . . Åsele m : e (Åsele, V ä s t e r b . l ä n ) . . M a l m b e r g e t s m : e ( G ä l l i v a r e , N b . 1.)

70 103 413

20 4 242

(360)

(278)

(638)

185 170 200

orter

445 Frösö köping (Jämtlands län). . .

515 Samtliga

315 175 (267)

pensionärer

122 144 103 185 97 358 55 331 265 149 162 394 182 132 56 175 283 185 255 215 788 150 728 115

Torp (Västernorrlands län)

(354) 280

uvnga

(220)

Bostadskostnadsgrupp 3.

Samtliga

380 (252) 196 (194) 304

216 223 159 (272) (154) 180 184 250 (255)

539 (406) 376 (378) 554

UostadHkosluadsgrupp 4.

Samtliga

—

449 Bostudskoslnadsyrupp 5.

90 Bilaga

2.

Folkpensionärernas bostadsförhållanden 1947. En blankett skall ifyllas för varje person med tilläggspension i september 1947. För gifta p a r eller andra pensionärer, som dela lägenhet, behöver dock endast en blankett fyllas i. — Flertalet frågor besvaras med ett kryss (x) i tillämplig ruta. 1. Kommun 2. Särort (municipalsamhälle, industrisamhälle etc.) 3. Pensionärens (pensionärernas)

namn:

4. Civilstånd: Ensamstående man » kvinna Gift par Två eller flera ensamstående pensionärer, som dela lägenhet 5. I lägenheten bo dessutom pension)

vuxna personer

(utan

1 2 3 4

D

1 Q O Q Q O O

2 3 4 5 6 '

tilläggs-

6. Bostadstyp: Pensionären äger själv huset där han (hon) bor Pensionären bor i hyresfritt upplåten lägenhet eller i lägenhet förhyrd av släkting Pensionären hyr i fria marknaden (av enskild fastighetsägare) Pensionären bor i föreningshus (HSB, Riksbyggen etc.) Pensionären hyr av arbetsgivare eller f. d. arbetsgivare Pensionären hyr i pensionärshem Pensionären hyr i annat kommunalt hus Pensionären bor i lägenhet, upplåten på annat sätt än de här angivna (t. ex. i samband med arrende) Pensionären hyr i andra hand (inneboende, inackorderad) Pensionären vistas på ålderdomshem eller annan anstalt 7. Bostadens storlek: 1 rum (utan kök eller kokvrå) 1 kök 1 rum med kokvrå 1 rum och kök 2 rum och kök 3 eller flera rum och kök Gränsen mellan kokvrå och kök anses gå vid en golvyta av 6 kvm. i

• • • Q

Q 8 O 9 DlO G 1 • 2 G 3 C 4 G 5 G 6

91 8. Bostaden är utrustad med: vattenledning avlopp centralvärme

• • •

9. För bostaden betalas: Hyra Bränsletillägg

Per år ; Summa

Ifylles endast för dem som h y r a egen lägenhet, eller äro inneboende. 10. För lägenheter utan centralvärme: Årskostnaden för bränsle (både för uppvärmning och matlagning) beräknas till kronor. 11. övriga upplysningar. Här anges t. ex., om hyran av någon anledning är särskilt låg, om h y r a n helt eller delvis betalas av annan person etc.

1 2 4

92 Bilaga

3.

Folkpensionärernas bostadsförhållanden i Älvkarleby kommun. På initiativ av en av de sakkunniga, riksdagsman Einar Jonsson, företogs under sommaren 1947 en särskild undersökning angående folkpensionärernas bostadsförhållanden i Älvkarleby. De erfarenheter, som härvid vanns, gav en värdefull ledning vid den större undersökningen och föranledde vissa förändringar i planläggningen. På grund härav föreligger ej full jämförbarhet mellan de båda undersökningarna, och resultaten från Älvkarlebyundersökningen har som regel ej kunnat redovisas i samband med den större undersökningen. Här nedan skall i stället de viktigaste resultaten återges. Samtliga folkpensionärer ingick i undersökningen, alltså även personer utan tilläggspension. Varje hushåll räknades som en enhet, och uppgifter insamlades om bostadens storlek, utrustning med centralvärme, vatten och avloppsledning. antalet boende i lägenheten, fastighetens ägare, bränslekostnad per år samt i förekommande fall hyra per år. Därjämte redovisades de pensionärer, som var inneboende i andra hushåll eller intagna på ålderdomshemmet. I vissa sammandrag har en uppdelning skett på särorterna Skutskär (med Lindsäng och H ä r n ä s ) , Upplandsbodarne och kommunen i övrigt. Tabell 47 ger cn översikt över fördelningen på hushållstyper. 671 hushåll hade egna lägenheter, 21 pensionärer var inneboende och 32 intagna på ålderdomshemmet. Av den förstnämnda gruppen bodde 217 i Skutskär, 135 i Upplandsbodarne och 319 i den återstående kommundelen. Även ensamstående personer hade i stor utsträckning egna bostäder. Mot 134 ensamstående män med egna lägenheter kommer endast 24 inneboende eller intagna på åldersdomshemmet ( 1 5 % av hela antalet). För kvinnorna är samma tal 179 och 29 ( 1 4 % ) . För samtliga orter i den större undersökningen är motsvarande siffror 24 % och 14 %.

Tabell 47. Antalet folkpensionärshushåll samt inneboende oeh intagna på ålderdomshemmet. Hushallstyp

Hushall med egen lägenhet Därav: ensamstående män ensamstående kvinnor 2 personer 3 eller flera personer

....

Inneboende Därav: män kvinnor

Skutskär

Upplandsbodarne

Kommunen i övrigt

Hela kommunen

217 55 50 112

135 32 50 53

319 47 79 147 46

671 134 179 312 46

4 2 2

13 4 9

4 1 3

21 7 14

32 17 15

32 17 15

724 Intagna på ålderdomshem Därav: män kvinnor Samtliga

9:i Tabellen lämnar inte uppgifter om hela antalet pensionärer. I två- och flerpersonshushållen torde det oftast förekomma mer än en person med folkpension. Tvåpersonshushållen bestod som regel av gifta par, av vilka i de flesta fall båda makarna hade pension. Hela antalet pensionärer är alltså avsevärt högre än 724. Tabell 'il!. Antalet lägenheter, fördelade efter upplåtelseform och utrustning med vissa bekvämligheter. Upplåtelseform

Läg. med ev vatten och avlopp

Läg. utan ev Läg. utan ev, med vatten vatten och och avlopp avlopp

Samtliga lägenheter

Lägenheten är: 25

14 7 7 11

64 74 100

33 25 25

111 106 138 11

5 3

7 7

2. fritt upplåten eller förhyrd hos 3. förhyrd 4. förhyrd 5. förhyrd 6. förhyrd

i öppna marknaden. . av arbetsgivare i pensionärshem i annat hus, ägt av

7. övriga upplåtelseformer Samtliga lägenheter

64 Tabellerna 48 och 49 upptar endast hushåll med egna lägenheter. Den förstnämnda visar fördelningen efter upplåtelseform och utrustning med vissa bekvämligheter. Inte mindre än 291 hushåll ( 4 3 % ) , bodde i egna fastigheter. Därnäst kommer den grupp på 138 hushåll (21 % ) , som hyrde av arbetsgivare eller f. d. arbetsgivare. 106 lägenheter (16 %) var förhyrda i öppna marknaden. Mindre än en tiondel av samtliga lägenheter var utrustade med centralvärme. Vatten och avlopp hade dessutom drygt 60 %, de övriga, ca 30 %, saknade alla dessa bekvämligheter. Tabell 49.

Antalet av folkpcnsiouärer förhyrda lägenheter, fördelade efter upplåtelseform och lägenheternas storlek. Upplåtelseform

Lägenheten är: 1. begagnad av ägaren 2. fritt upplåten eller hyrd hos släkting . . 3. förhyrd i öppna marknaden 4. förhyrd av arbetsgivare 5. förhyrd i pensionärshem 6. förhyrd i annat hus, ägt av kommunen 7. övriga upplåtelseformer. Samtliga lägenheter Därav i procent

1 kök 1 rkv

1 rk

2 rk

111 14 6 10

Övriga Samtligt

19 3 1

291 111 106 138 11 7 7

—

149 52 60 91 5 4 5

19,8

0,9

54,6

21,3

3,4

100,0

12 42 39 37

—

— — — 6

•»

1 1

Tabell 49 visar lägenheternas fördelning på storlekskategorier. Ktt rum och kök är den typ, som dominerar, den upptar inte mindre än 54 % av samtliga lägenheter. Därnäst kommer 2 rum och kök samt enkelkök, vilka var för sig svarar för ungefär en femtedel. Övriga kategorier bildar tillsammans en grupp

94 på endast drygt 4 %. Det kan också meddelas att 228 eller 62 % av lägenheterna om 1 r u m och kök tillhör gruppen med vatten och avlopp utan centralvärme. Inalles 244 hushåll hyr sina bostäder på öppna marknaden eller av arbetsgivare. Tack vare den koncentration till vissa lägenhetstyper, som redan omnämnts och som gäller även för dessa upplåtelseformer, kan man få ett gott underlag för beräkning av medelhyrorna. Tablån här nedan visar medelhyrorna för lägenheter med vatten och avlopp utan centralvärme. Som jämförelse meddelas motsvarande siffror från 1945 års hyresräkning. Lägenhet förhyrd i fria marknaden Lägenhet förhyrd i arbetsgivarens hus Hyresräkningen 1945

1 kök

1 rk

2 rk

145 123 141

218 212 231

320 302 321

I hyresräkningen avses endast lägenheter uthyrda i öppna marknaden, men däremot ingår i samma grupp även vissa s. k. bristlägenheter, t. ex. lägenheter utan vatten och avlopp. I föreliggande undersökning har lägenheter utan dessa sistnämnda bekvämligheter särredovisats, men däremot ingår åtskilliga andra bristlägenheter även i gruppen med vatten och avlopp. Det visar sig, att undersökningens siffror stämmer mycket väl med hyresräkningens. Differenserna är helt obetydliga. Slutligen har en sammanställning gjorts rörande bränslekostnaderna för vissa lägenhetskategorier, vars resultat redovisas i nedanstående tablå. Här har samtliga upplåtelseformer medtagits. Bränslekostnader

för lägenheter

utan ev med vatten och

Skutskär Upplandsbodarne Kommunen i övrigt Hela kommunen

avlopp.

1 kök

1 rk

2 rk

179 174 121 164

236 231 169 221

272 276 213 249

Som jämförelse kan nämnas, att den enligt samma normer, som gäller för den allmänna dyrortsgrupperingen, beräknade bränslekostnaden för 2 personers hushåll i 1 rum och kök utan centralvärme utgör 169 kr.

J

Statens offentliga utredningar 1949 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. [4] Kriminalvård 1 frihet. Fångvårdsstyrelsens utredning ang. skyddsarbetets organisation m. m. [6] Betänkande ang. förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. [8]

Vatten väsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 3. Betänkande ang. beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. [9]

Kommunikationsväsen. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens järnvägar. [5]

Politl.

Bank-, kredit- och penningväsen. Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna. [7] Utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. [12] Försäkringsväsen. Hälso- och sjukvård. Betänkande om slnnesslövården. [11]

Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:17. Bedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands län. [10]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Norrlandskommitténs principbetänkande. Första delen. Norrländska utvecklingslinjer. [1] Andra delen. Särskilda utredningar. [2] Tredje delen. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. [3]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Iduna tryckeri aktiebolag Esselte AB, Stockholm 1949 817810