SOU

Frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet betänkande

Beteckning: SOU 1960:29
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

Prop. 1961:27: angående vissa bestäm¬ melser till förekommande och hämmande av smitt¬ samma husdjurssjukdomar, m. m., avsnitt 18
Prop. 1961:76: angående vissa åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, m. m., avsnitt 48
SOU 1970:6: Ny livsmedelsstadga m.m., avsnitt 2, 4.2 och 198
SOU 1970:7: Ny livsmedelsstadga m.m., avsnitt 83

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

K U N G L B ..- L

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1960:29

Inrikesdepartementet

FRÅGAN OM ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBÄTTRA KONSUMTIONS MJÖLKENS BESKAFFENHET B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1954 ÅRS M J Ö L K K O M M I T T É

Stockholm

iww

Statens offentliga utredningar 1960 Kronologisk förteckning

1. F o l k t a n d v å r d e n . I d u n . 189 s. I. 2. H ö g r e u t b i l d n i n g , f o r s k n i n g och f ö r s ö k p å l a n t b r u k e t s o m r å d e . A l m q v i s t & Wiksell, U p p s a l a . X I I + 508 s. J o . 3. G r u s e x p l o a t e r i n g e n i S v e r i g e . I d u n . 85 s. J o . 4. F a s t i g h e t s b e s k a t t n i n g e n . M a r c u s . 179 s. F i . 5. F ö r s l a g till n a m n l a g . I d u n . 362 s. J u . 6. S t u d i e k o s t n a d e r vid b e s k a t t n i n g e n . I d u n . 211 s. F i . 7. R e d o g ö r a r a n s v a r e t o c h anmärkningsprocessen. K i h i s t r ö m . 146 s. Fi. 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 19S0. M a r c u s V + 121 s. F i . 9. De e k o n o m i s k a v i l l k o r e n för en h u v u d m a n n a s k a p s r e f o r m inom m e n t a l s j u k v å r d e n . I d u n . 173 s. I. 10. S t a t s t j ä n s t e m ä n s f ö r h a n d l i n g s r ä t t . I d u n . 105 s. C. 11. ö v e r y n av l a g e n o m f ö r s ä k r i n g s r ö r e l s e . I d u n . 509 s. H. 12. K r i g s m a k t e n s högsta l e d n i n g . B e c k m a n . 235 s. F ö . 13. I n d i v i d u e l l a d i f f e r e n s e r o c h s k o l d i f f e r e n t i e r i n g . Victor P e t t e r s o n . 127 s. E. 14. C P - V å r d e n . I d u n . 175 s. I. 15. K u r s p l a n e u n d e r s ö k n i n g a r i m a t e m a t i k och m o d e r s m å l e t . I d u n . 536 s. E. 16. B a n k l i k v i d i t e t o c h k r e d i t p r i o r i t e r i n g . I d u n . 245 s. Fi. 17. F o r s k n i n g o c h h ö g r e u t b i l d n i n g p å s k o g s b r u k e t s o m r å d e . I d u n . 207 s. J o . 18. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r I960. M a r c u s . V + 98 s. F i . 19. R ä t t s s ä k e r h e t e n vid a d m i n i s t r a t i v a f r i h e t s b e r ö v a n d e n . I d u n . 133 s. J u . 20. A l m ä n n a y r k e s i n s p e k t i o n e n . I d u n . 135 s. S. 21. M e d i c i n s k a ä k t e n s k a p s h i n d e r . I d u n . 140 s. J u . 22. B o h u s l ä n . I d u n . 326 s. S. 23. B e s p a r i n g a r i n o m f ö r s v a r e t . I d u n . 245 s. F ö . 24. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k m . m. I. L a g t e x t . N o r s t e d t & S ö n e r . 260 s. J u . 25. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k m. m. II. M o t i v till b a l k e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 816 s. J u . 25. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till j o r d a b a l k m . m . I I I . Motiv till l a g e n om i n f ö r a n d e av n y a j o r d a b a l k e n m . m. N o r s t e d t & S ö n e r . 270 + 32 + 314 s. J u . 27. Offentlig p r o v n i n g s v e r k s a m h e t . B e h o v och r e s u r s e r . I d u n . 157 s. H. 28. F ö r v e r k a n d e på f r u n d av b r o t t . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 188 s. J u . 29. F r å g a n om å t g ä r d e r för att f ö r b ä t t r a k o n s u m t i o n s m j ö l k e n s b e s k a f f e n h e t . I d u n . 157 s. I.

A n m . O m särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1960:29

FRÅGAN OM ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBÄTTRA KONSUMTIONSMJÖLKENS BESKAFFENHET BETÄNKANDE

AVGIVET

AV 1954 ÅRS M J Ö L K K O M M I T T É

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1960

Innehåll

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

1 kap. Inledning Huvuddragen av bestämmelser om konsumtionsmjölk i tidigare och nuvarande lagstiftning Utvecklingen av frågan om obligatorisk mjölkkontroll Kommitténs direktiv

13 13 16 17

2 kap. Mjölkkvalitet och kvalitetskrav Krav på konsumtionsmjölkens beskaffenhet ur hygienisk och bakteriologisk synpunkt Kvaliteten hos den konsumtionsmjölk som för närvarande tillhandahålles Resultat av kommitténs rundskrivelse Omfattningen av den offentliga mjölkkontrollen Är nuvarande offentliga mjölkkontroll tillfyllest? Föreslagna förbättringar av den offentliga mjölkkontrollen . . Konsumtionsmjölkens nuvarande beskaffenhet Förslag till åtgärder för a t t förbättra konsumtionsmjölken . . Leverantörmjölkens och konsumtionsmjölkens kvalitet enligt vissa huvudsakligen efter år 1950 utförda undersökningar . . . .

3 kap. Förslag till åtgärder på produktionsstadiet Mjölkhygienen på produktionsplatsen Nuvarande bestämmelser och förhållanden Ladugårds- och mjölkningshygien Förekomst av antibiotika och andra främmande ämnen i mjölk Förslag till åtgärder Ladugårds- och mjölkningshygien Förekomst av antibiotika och andra främmande ämnen i mjölk Ladugårdspersonalens hygien Nuvarande bestämmelser och förhållanden Förslag till åtgärder Nötkreaturssjukdomar av betydelse för mjölkhygienen Nuvarande bestämmelser och förhållanden Nötkreaturstuberkulos „ Smittsam kastning Nötkreaturens juverhälsokontroll Förslag till åtgärder Nötkreaturstuberkulos och smittsam kastning Nötkreaturens juverhälsokontroll

40 40 40 40 41 43 43 47 47 47 49 51 51 51 53 54 55 55 56.

20 27 28 29 30 30 31 31

4 Hygien vid mjölktransport Nuvarande bestämmelser och förhållanden Förslag till åtgärder Leverantörmjölkens kvalitetsbetalning Nuvarande bestämmelser och förhållanden Mjölkbedömningsverksamhetens organisation och mjölkbedömmarnas anställningsförhållanden "Vid mjölkbedömningen använda prov och deras inverkan på mjölkpriset Mjölkbedömning vid tankhämtning av leverantörmjölk . . . Förslag till åtgärder Råvarukontroll Nuvarande bestämmelser och förhållanden Leverantörmjölk Supplementärmjölk Förslag till åtgärder Leverantörmjölk Supplementärmjölk 4 kap. Förslag till åtgärder på mejeristadiet Mejerihygien Nuvarande bestämmelser och förhållanden Förslag till åtgärder Definition av mejeri Om mejeri och dess inredning Om tillgång och beskaffenhet av vatten m. m Om ordning i mejeri Om mejeripersonal Om tillsyn Pastörisering av mjölk m. m Nuvarande bestämmelser och förhållanden Förslag till åtgärder Förpackning av mjölk m. m Nuvarande bestämmelser och förhållanden Mjölk i löst och förpackat m å t t Glasflaskor som emballage Diskning av glasflaskor Papp som emballage Datummärkning av mjölkförpackningar Förslag till åtgärder Mjölk i löst och förpackat m å t t Förpackning av konsumtionsmjölksprodukter Datummärkning av förpackningar Kontroll av konsumtionsmjölksprodukter Nuvarande bestämmelser och förhållanden Diskussion av olika former av mjölkkontroll Intern mjölkkontroll på mejeri Offentlig mjölkkontroll i KMÄ:s regi Offentlig mjölkkontroll i hälsovårdnämndernas regi Möjliga lösningar till mjölkkontroll

57 57 60 61 61 61 63 67 68 72 72 72 76 77 77 80 84 84 84 85 87 89 89 90 90 92 93 93 95 102 102 102 104 105 106 107 109 109 110 113 114 114 116 116 119 121 122

5 Förslag till åtgärder Intern mjölkkontroll på mejeri Offentlig mjölkkontroll i hälsovårdsnämndernas regi Standardisering av mjölk

123 123 126 128

5 kap. Förslag till åtgärder på distributionsstadiet Nuvarande bestämmelser och förhållanden Förslag till åtgärder

130 130 135

6 kap. Vissa personalförhållanden i samband med mjölkkontrollen Nuvarande förhållanden Förslag till åtgärder

141 141 141

7 kap. Rådgivnings- och upplysningsverksamhet Nuvarande förhållanden Produktionsstadiet Fast undervisning Rörlig undervisning och upplysning Enskild rådgivning genom instruktörer Mejeristadiet Distributionsstadiet Förslag till åtgärder Produktionsstadiet Mejeristadiet Distributionsstadiet Samarbetet mellan hälsovårdsmyndighet och mejeriindustri . .

144 144 144 144 145 146 146 147 147 147 149 150 150

8 kap. Metoder och normer för analys och kontroll av mjölk m. m Nuvarande bestämmelser och förhållanden Förslag till åtgärder

152 152 153

9 kap. Sammanfattning

Bilagor

1. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring av livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) 171 2. Utkast till vissa bestämmelser, avsedda a t t införas i en eventuell ny normallivsmedelsordning a t t fastställas av Kungl. Maj:t 176 3. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om tillägg till 6 kap. 32 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) angående undersökning av vatten i mejerier 177 4. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse angående pastörisering av till kreatursföda avsedd mjölk m. m 178 5. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om tillägg till 6 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113) 179 6. Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av 5 § kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m 180 7. Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse om mjölkkontroll . . . 181 Leverantörmjölk 181 Supplementärmjölk 182 Konsumtionsmjölksprodukter 182 8. Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse om vad som enligt livsmedelsstadgan 9 § är a t t anse som mejeri 185 9. Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse med föreskrifter angående förfarandet vid pastörisering av mjölk och mjölkprodukter och kontroll av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad 186 10. Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse angående pastöriseringstvång beträffande till kreatursföda avsedd mjölk m. m 189 11. Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse om detaljförpackning av konsumtionsmjölksprodukter m. m , 190 12. Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens r å d och anvisningar rörande mjölkproduktion m. m 192 13. Utkast till ändring av 3 kap. beträffande mjölkpristillägg m. m. i Statens Jordbruksnämnds cirkulär nr 1/1955 med sammanfattning av bestämmelserna angående mjölk och mejeriprodukter 195 F. Kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk 195 G. Kvalitetskontroll av supplementärmjölk 199 H. Kvalitetskontroll av konsumtionsmjölksprodukter 200 14. U t k a s t till ändring av 2 kap. beträffande vissa bestämmelser angående handeln med mjölk i Statens Jordbruksnämnds cirkulär nr 1/1955 med sammanfattning av bestämmelserna angående mjölk och mejeriprodukter . . 202 15. U t k a s t till provtagningsföreskrifter, analysmetoder och bedömningsnormer för undersökning av den hygieniska kvaliteten hos mjölk m. m. meddelade av Statens institut för folkhälsan 204

7 1. Metoder och normer för bestämning av fetthalten i mjölk och konsumtionsmjölksprodukter 2. Metoder och normer för bestämning av mjölkens hållbarhet genom reduktasprov 3. Metoder och normer för bestämning av mjölkens renhet genom silningsprov 4. Metoder och normer för bedömning av mjölkens lukt och s m a k . . . . 5. Metoder och normer för undersökning av pastöriseringsgraden hos mjölk och grädde 6. Metoder och normer för bestämning av totalantalet bakterier i mjölk 7. Metoder och normer för bestämning av antalet koliforma bakterier i mjölk 8. Metoder och normer för bestämning av konsumtionsmjölkens hållbarhet 9. Metoder och normer för undersökning av glasflaskornas renhet . . . . 16. Förslag till normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar 17. Förslag till standardinstruktion för mjölkbedömare

204 210 212 213 214 218 220 221 221 224 228

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Inrikesdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 19 februari 1954 professor A. Hjärre, ledamoten av riksdagens första kammare Georg Carlsson, stadsveterinär E. G. Gullbrandsson, professor R. H. Huss, ledamoten av riksdagens andra kammare Eva O. Karlsson, professor K. E. Thomé, ledamoten av riksdagens andra kammare fru Tekla Torbrink samt direktör S. J. G. Zachrison för att biträda med utredning av frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet och därmed sammanhängande spörsmål. Åt Hjärre uppdrogs att vara ordförande. Efter dennes frånfälle uppdrogs åt Thomé att vara ordförande från och med den 13 november 1958. Gullbrandsson erhöll den 17 april 1959 begärt entledigande från uppdraget och samma dag tillkallades i hans ställe såsom ledamot av utredningen stadsveterinär Å. Kämpe. Till sekreterare åt de sakkunniga, som antagit benämningen 1954 års mjölkkommitté, förordnades den 19 februari 1954 sekreteraren i Stockholms stads hälsovårdsnämnd C. Häggmark. Denne förordnades från och med den 13 november 1958 att såsom expert biträda de sakkunniga efter att samma dag ha erhållit begärt entledigande från uppdraget såsom sekreterare. Att i Häggmarks ställe vara sekreterare förordnades den 20 maj 1959 mejeriingenjör B. H. V. Ljunggren. Från och med den 21 mars 1958 till och med den 5 juni 1959 har sekreteraren hos statens veterinärmedicinska anstalt K. R. G. Jobson varit förordnad som biträdande sekreterare åt de sakkunniga. Kommitténs direktiv utvidgades i viss mån genom att Kungl. Maj :t den 6 november 1959 uppdrog åt kommittén att vid fullgörande av anförtrott uppdrag — i samråd med den av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade jordbruksanslagsutredningen — jämväl framlägga förslag till sådan omläggning av pastöriseringskontrollen, att de statliga kostnaderna för denna kunde upphöra från och med den 1 juli 1960.

10 För att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget har till kommittén överlämnats 1) från inrikesdepartementet en skrivelse av den 21 oktober 1950 frän svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien med hemställan om utredning rörande införande av obligatorisk mjölkkontroll m. m. samt i ärendet av lantbruksstyrelsen den 10 mars 1952 och av veterinärstyrelsen den 24 mars 1955 avgivna utlåtanden; 2) från jordbruksdepartementet en skrivelse av den 4 augusti 1951 från länsstyrelsen i Västernorrlands län med framställning i fråga om ratt for hälsovårdsnämnd att taga del av mjölkbedömningsjournal vid mejeri mom nämndens verksamhetsområde samt i ärendet av lantbruksstyrelsen den 9 november 1951, av veterinärstyrelsen den 4 april 1952 och av statens jordbruksnämnd den 17 juli 1952 avgivna utlåtanden; 3) från inrikesdepartementet handlingar den 20 januari 1955 angående kvalitetsundersökningar av mjölk vid Stockholms skolmåltider 1952—53 med hemställan från Stockholms folkskoledirektion om moderniserade foreskrifter för mjölkkontroll och uppställande av standardfordringar på mjölkens beskaffenhet med hänsyn även till bakteriehalt; 4) från svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien en skrivelse av den 6 november 1957 med krav på obligatorisk mjölkkontroll jämte förslag till och synpunkter på en sådan kontroll; 5) från veterinärstyrelsen ett av mejeriavdelningskollegiet vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut den 5 oktober 1959 avlämnat förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser om pastörisering av mjölk m. m. Till grund för kommitténs framställningar och förslag ligger bland andra följande av organisationer, enskilda personer och kommitténs ledamöter utförda utredningar, undersökningar och redogörelser. 1) Betänkande avgivet av SMR:s kommitté för bättre leverantörmjölkskvalitet, 1955. 2) SMR:s riktlinjer för mejeriernas interna kvalitetskontroll av konsumtionsmjölk, konsumtionsgrädde och filmjölk. Meddelande nr 36/1955. 3) Förpackning av mjölk, 1955. 4) Krav på konsumtionsmjölkens beskaffenhet, 1955. 5) Rundfråga till förste provinsialläkare, förste stadsläkare, länsveterinärer och hälsovårdsnämnder angående konsumtionsmjölkens beskaffenhet och kontroll, 1955. 6) Glasdiskningsmaskiner och glasdiskning. Statens maskinprovningars meddelande nr 216 M, 1956. 7) V. nordiska mejeritekniska kongressens handlingar rörande mejeriindustrins transportproblem, 1958. 8) Maskinell rengöring av glasflaskor inom mejeri-, maltdrycks- och läskedrycksindustrin. Nämnden för hygienisk normering av maskiner och apparater inom mejeri- och bryggeriindustrin, 1958.

11 9) P. M. beträffande åtgärder inom Mälarlänens mjölkbedömningsförening i syfte att genom leverantörrådgivning höja mjölkens kvalitet, 1958. 10) P. M. angående mejeriorganisationernas arbete för bättre leverantörmjölkskvalitet, 1958. 11) Synpunkter på juverhälsokontrollens framtida planläggning i Sverige, 1958. 12) P. M. angående kontroll av transportflaskor, 1958. 13) Personalens hälsotillstånd och hygien, 1959. 14) Utredning angående en k-mjölksproduktkontroll i regi av Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg, förutsättningar och kostnader, 1959. 15) P. M. rörande åtgärder från statsverkets sida mot vissa nötkreaturssjukdomar av betydelse för mejerihanteringen, 1959. 16) P. M. angående datummärkning av k-mjölk och övriga färska flytande mejeriprodukter, 1960. 17) Kontroll av konsumtionsmjölksprodukter på mejeristadiet, 1960. Kommittén har under sitt arbete samrått med bland andra jordbruksanslagsutredningen och med representanter för lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för folkhälsan, statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, statens maskinprovningars mejeriavdelning, Svenska mejeriernas riksförening och ett flertal mejeriföretag. Kommittén har gjort studiebesök vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts mejeriavdelning och vid några större konsumtionsm j ölksme j erier. Kommitténs ordförande har under år 1959 haft överläggningar med Köpenhamns sundhetskommission angående mjölkkontrollen därstädes och jämte kommitténs sekreterare under år 1960 haft överläggningar i Oslo angående kontroll av konsumtionsmjölksprodukter, analysmetodik vid kontroll av konsumtionsmjölksprodukter och leverans och kontroll av supplementärmjölk. Kommitténs expert deltog i den internationella mejerikongressen i Rom år 1956. På grund av remiss har kommittén den 10 juni 1960 avgivit särskilt utlåtande över av veterinärstyrelsen verkställd utredning och avgivna förslag rörande utformningen av den statliga kontrollen m. m. över tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur som efter omläggning av den statliga verksamheten ifråga om åtgärder mot dessa sjukdomar alltfort blir nödvändig. Kommittén får härmed vördsamt avgiva betänkande med förslag till 1) kungörelse om ändring av livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824); 2) vissa bestämmelser i en eventuell ny normallivsmedelsordning; 3) kungörelse om tillägg till 6 kap. 32 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) angående undersökning av vatten i mejerier;

12 4) kungörelse angående pastörisering av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.; 5) kungörelse om tillägg till 6 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113); 6) kungörelse om ändrad lydelse av 5 § kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m.; 7) veterinärstyrelsens kungörelse om mjölkkontroll; 8) veterinärstyrelsens kungörelse om vad som enligt livsmedelsstadgan 9 § är att anse som mejeri; 9) veterinärstyrelsens kungörelse med föreskrifter angående förfarandet vid pastörisering av mjölk och mjölkprodukter och kontroll av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad; 10) veterinärstyrelsens kungörelse angående pastöriseringstvång beträffande till kreatursföda avsedd mjölk m. m.; 11) veterinärstyrelsens kungörelse om detalj förpackning av konsumtionsmjölksprodukter m. m.; 12) veterinärstyrelsens råd och anvisningar rörande mjölkproduktion m. m.; 13) ändring av 3 kap. beträffande mjölkpristillägg m. m. i statens jordbruksnämnds cirkulär nr 1/1955 med sammanfattning av bestämmelserna angående mjölk och mejeriprodukter; 14) ändring av 2 kap. beträffande vissa bestämmelser angående handeln med mjölk i statens jordbruksnämnds cirkulär nr 1/1955 med sammanfattning av bestämmelserna angående mjölk och mejeriprodukter; 15) provtagningsföreskrifter, analysmetoder och bedömningsnormer för undersökning av den hygieniska kvaliteten hos mjölk m. m. meddelade av statens institut för folkhälsan; 16) normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar; 17) standardinstruktion för mjölkbedömare. Kommittén har gjort en sammanställning av lagbestämmelser om mjölk och mjölkkontroll i de nordiska länderna, Belgien, England och USA, men icke ansett det erforderligt att i betänkandet fullständigt redovisa denna. Med avgivande av detta betänkande anser sig kommittén ha slutfört sitt uppdrag. Stockholm den 13 juni 1960

K. E. Thomé Georg Carlsson Åke Kämpe Curt Häggmark

Ragnar

Huss

Eva

Karlsson

T elda Torbrink

Sten

Zachrison

I Bertil

Ljunggren

FÖRSTA KAPITLET Inledning

Huvuddragen av bestämmelser om konsumtionsmjölk i tidigare och nuvarande lagstiftning 1874 års hälsovårdsstadga innehöll inga särskilda bestämmelser om mjölk eller grädde. I 2 kap. av stadgan, som handlade om allmänna hälsovården i stad, återfanns i 15 § endast en allmän bestämmelse om, att födoämnen eller dryckesvaror, som till följd av förskämning, felaktig beredning eller annan dylik orsak vore skadliga för hälsan icke finge hållas till salu i stad. Dessa bestämmelser i 1874 års hälsovårdsstadga skärptes sedermera och kompletterades med bestämmelser om rätt för hälsovårdsnämnd att i vissa fall låta anhålla födoämne eller dryckesvara samt att för undersökning taga prov å dylika varor. I hälsovårdsstadgan av den 19 juni 1919 (nr 566) fanns i 10 och 45 §§ särskilda bestämmelser angående mjölk och dessa bestämmelser var i tilllämpliga delar gällande även beträffande grädde och smör. Sålunda stadgades förbud mot att sälja eller till annan överlämna mjölk från djur, vilket vore eller skäligen kunde misstänkas vara behäftat med sjukdom, som menligt kunde inverka på mjölkens beskaffenhet, eller blivit behandlat med sådant läkemedel, som genom att övergå i mjölken eller på annat sätt kunde göra densamma skadlig eller otjänlig till människoföda. Vidare stadgades förbud mot att med vatten späda ut mjölk, som skulle saluhållas, eller att beröva sådan mjölk något av dess naturliga beståndsdelar. Det var slutligen även förbjudet att utan hälsovårdsnämndens medgivande utbjuda eller försälja mjölk under beteckning, som antydde, att mjölken vore av särskilt sund beskaffenhet eller att den stode under kontroll i detta hänseende. Dessa bestämmelser upphävdes i samband med ikraftträdandet av den nu gällande livsmedelsstadgan av den 21 december 1951 (nr 824). Mjölken är som livsmedel underkastad de allmänna bestämmelserna i 1951 års livsmedelsstadga. Den får alltså enligt 7 § 1 mom. nämnda stadga icke saluhållas, om den till följd av förskämning, förorening, felaktig beredning eller annan orsak kan antagas vara skadlig att förtära eller eljest otjänlig till människoföda. Detsamma gäller om den bearbetats eller hanterats av person, som därvid var eller kan misstänkas ha varit behäftad med sådan sjukdom eller smitta eller sådant sår eller annan yttre

14 skada, att mjölken kan antagas därigenom ha blivit skadlig att förtära eller eljest otjänlig till människoföda, eller om den eljest kan antagas förorsaka sjukdom eller överföra smitta. Utöver dessa bestämmelser skall enligt 38 § beträffande mjölk bl. a. gälla, att den icke får saluhållas, om den företer ett från det normala avvikande utseende, eller om den härrör från djur, vilket är eller skäligen kan antagas vara behäftat med sjukdom som kan menligt inverka på varans beskaffenhet. I 39—42 §§ lämnas ytterligare detalj föreskrifter för mjölk. Livsmedelsstadgans allmänna bestämmelser om livsmedelslokaler, livsmedlens hantering, utomhushandel och personalens hygien har också betydelse för mjölken och mjölkhanteringen. Utöver bestämmelserna i livsmedelsstadgan kan särskilda lokala föreskrifter meddelas för visst hälsovårdsområde. Till ledning för utfärdandet av sådana föreskrifter har Kungl. Maj :t fastställt en normallivsmedelsordning, som bl. a. innehåller utförliga bestämmelser om handeln med mjölk m. m. Livsmedelskontrollen och därmed även kontrollen över mjölken handhas lokalt av hälsovårdsnämnderna under överinseende av länsstyrelserna, varjämte även tjänsteläkare och tjänsteveterinärer medverkar. Den högsta tillsynen över kontroll av framställning och beskaffenhet av mjölk tillkommer numera veterinärstyrelsen. Därjämte har statens institut för folkhälsan att som centralt undersökningsorgan bl. a. utföra systematiska undersökningar av mjölk liksom av andra livsmedel. Livsmedelsstadgan ger hälsovårdsnämnden ganska omfattande möjligheter till kontroll och ingripande ifråga om mjölken. Sålunda kan hälsovårdsnämnden låta taga prov för undersökning av mjölk icke blott inom utan även utanför sitt område, förbjuda saluhållande av dålig mjölk samt därest mjölk, som ej får säljas, anträffas t. ex. i en butik omhändertaga varan. Närmare bestämmelser om i vilken utsträckning kontroll skall verkställas saknas emellertid, varför detta blir en bedömningsfråga för varje hälsovårdsnämnd. Bland livsmedelsstadgans kvalitetsbestämmelser för mjölk finnes intagen en erinran att det i pastöriseringsförordningen stadgas om förbud att inom vissa områden saluhålla opastöriserad mjölk. Pastöriseringsförordningen, som tillkom år 1937, innebär bl. a., att till människoföda avsedd mjölk icke får försäljas inom område i stad eller på landet, där hälsovårdsstadgans föreskrifter för stad gäller, om icke varan pastöriserats på sätt Kungl. Maj :t föreskriver eller hälsovårdsnämnden medgivit att den får försäljas utan föregående pastörisering. Efterlevnaden av pastöriseringsförordningen övervakas av veterinärstyrelsen genom särskilda av styrelsen utsedda provtagare och kontrollanter. I praktiken verkställs pastörisering i betydligt större utsträckning än vad som kräves i pastöriseringsförordningen. Detta har stor betydelse för

15 mjölkens kvalitet, eftersom pastörisering rätt utförd, oskadliggör sjukdomsalstrande smittämnen i mjölken. Vid utfärdandet av nu gällande livsmedelsstadga lämnades frågan om reglering av ladugårdshygienen obeaktad just i avvaktan på en ny hälsovårdsstadga, som sedan tillkom den 19 december 1958 (nr 663). I 11 kap. av denna stadga angives allmänna grundregler för hur djur skall förvaras och skötas med hänsyn till sanitära krav samt allmänt avfattade fordringar, som måste ställas på ladugårdar i deras egenskap av lokaler för livsmedelsproduktion. I 60 § meddelas de särskilda bestämmelser som ansetts böra intagas i hälsovårdsstadgan till främjande av de hygieniska förhålland e n a i samband med mjölkproduktionen. Beträffande mejerilokaler gäller, utom livsmedelsstadgans bestämmelser, även vad som är föreskrivet i mejeristadgan den 22 maj 1936. Där Hämnas ingående bestämmelser bl. a. om mejeriernas läge, inredning och vattentillgång, om ordning i mejeri och om mejeripersonalen. I detta fall ä r det lantbruksstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Hos styrelsen finnes anställda särskilda mejeriinspektörer, som utövar den omedelbara tillsynen. Bestämmelser som är av betydelse för mjölken finnes även i tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 samt i åtskilliga författningar om bekämpande av smittsamma kreaturssjukdomar, särskilt tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur. De åtgärder som grundats på sistnämnda författningar har varit mycket framgångsrika, och hela landet är nu friförklarat såväl när det gäller tuberkulos som smittsam kastning. På sen a r e tid har ett allt större intresse börjat ägnas åt bekämpandet av smittsamma juverinflammationer. I kampen mot de smittsamma kreaturssjukdomarna spelar hushållningssällskapens veterinäravdelningar och veterinärbakteriologiska laboratorier samt veterinärer verksamma i den offentliga köttkontrollen en betydelsefull roll. En faktor som bidragit att höja kvaliteten hos den till mejerierna levererade mjölken är det sedan 1930-talet tillämpade systemet med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk. För närvarande gäller beträffande detta i huvudsak följande. Enligt kungörelsen den 26 augusti 1948 angående pristillägg för mjölk m. m. utgår till mejerierna statliga bidrag i form av pristillägg, beräknade på visst angivet sätt. Som villkor för att ett mejeri skall få sådant pristillägg uppställes bl. a. att mejeriet vid inköp av mjölk tillämpar kvalitets- och fetthaltsbetalning enligt av myndighet fastställda grunder och vidare i enlighet med myndighetens föreskrifter tager vissa prov på den inköpta mjölken. Dessa föreskrifter innebär, att bedömning av mjölk från varje leverantör skall ske med avseende på fetthalt, hållbarhet, renhet samt lukt och smak och innefatta både undersökning och klassificering av mjölken. Bedömningen skall utföras av en opartisk mjölkbedömare vars kompetens godkänts av lantbruksstyrelsen. Den

16 skall verkställas enligt vissa närmare angivna metoder och i viss föreskriven minimiomfättning. Med hänsyn till resultatet av bedömningen skall mjölken hänföras till minst 3 olika klasser; och vid betalningen skall detta beaktas på så sätt att leverantör av mjölk, som icke hänförts till den bästa klassen, får vidkännas minst vissa angivna avdrag. Åtskilliga mejerier har frivilligt genomfört en skärpning i förhållande till minimibestämmelserna såväl beträffande bedömningen som beträffande grunderna för kvalitetsbetalning. Kontroll över att minimibestämmelserna om kvalitets- och fetthaltsbetalning följes utövas av statens jordbruksnämnd och av ombud, som nämnden utser. Utveckling av frågan om obligatorisk mjölkkontroll Ytterligare åtgärder för att ernå en så god mjölkhygien som möjligt har ifrågasatts vid flera tillfällen. Sålunda anförde livsmedelslagstiftningssakkunniga i sitt år 1941 avgivna betänkande, att de för sin del ville tillstyrka att en utredning om införande av obligatorisk mjölkkontroll företogs men att det kunde ifrågasättas, om icke med utredningens igångsättande borde anstå till dess mera normala tidsförhållanden inträtt. 1948 års livsmedelssakkunniga — som år 1949 avgav sitt betänkande med förslag till livsmedelsstadga m. m. — förklarade, att de icke velat i samband med sitt utredningsuppdrag upptaga frågan om obligatorisk mjölkkontroll, ett spörsmål som de sakkunniga ansåg tarva särskild utredning. I ett stort antal remissyttranden över sistnämnda betänkande påtalade man, särskilt från medicinskt och veterinärt håll, att de hygieniska bestämmelserna om mjölk blivit alltför knapphändiga. Man ville bl. a. ha särskilda bestämmelser om ladugårdshygienen och överhuvud bestämmelser som reglerade mjölkens behandling och transport från ladugården till mejeriet och från mejeriet till mjölkförsäljninglokalen. På sina håll begärde man obligatorisk mjölkkontroll. När dåvarande chefen för inrikesdepartementet vid framläggandet av propositionen nr 63/1951 med förslag till livsmedelsstadga hade att taga ställning till ifrågavarande spörsmål, förklarade han att det icke syntes möjligt att på det i ärendet föreliggande materialet genomföra en så långt gående reglering av mjölkproduktionen och mjölkhandeln som påfordrats i flera remissyttranden. Han fann det också tveksamt, om en sådan reglering var lämplig i den då föreliggande ömtåliga prissituationen, och ville i varje fall icke förorda att det då vidtogs åtgärder i sådan riktning, även om detta kunde anses vara ett befogat önskemål ur hygienisk synpunkt. Vid livsmedelsstadgans riksdagsbehandling väcktes emellertid på nytt frågan om utredning av mjölkkontroll, genom en motion i andra kammaren. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 34/151, att såväl pastöriseringstvånget som ordningen med kvalitetsbetalning otvivelaktigt med-

17 fört avsevärda förbättringar i fråga om mjölkkvaliteten men att förhållandena dock icke kunde anses tillfredsställande, eftersom alltjämt stora brister rådde beträffande mjölkens hygieniska beskaffenhet, främst i bakteriologiskt avseende. Enligt utskottets mening var tiden n u inne för att låta verkställa den utredning om obligatorisk mjölkkontroll, som sedan länge varit ifrågasatt och som bestämt påyrkats från medicinskt och veterinärt håll. Utskottet föreslog därför riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa om sådan utredning. Riksdagen biföll detta utskottets förslag. Det bör i detta sammanhang också framhållas att även mjölkproducenterna själva och mejerihanteringens företrädare vidtagit åtgärder för att utreda vad som lämpligen kan göras för att förbättra mjölkhygienen. Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. (SMR) tillsatte den 24 oktober 1952 en särskild kommitté med uppgift att utreda frågan om åtgärder för att höja kvaliteten hos den mjölk, som levereras till mejerierna. Denna kommitté, SMR:s kommitté för bättre leverantörmjölkskvalitet, i vilken flera av landets främsta experter på området ingick, avlämnade sitt betänkande i april 1955. Styrelsen för svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien framställde den 6 november 1957 i skrivelse till 1954 års mjölkkommitté krav på obligatorisk mjölkkontroll och avgav jämväl ett konkret förslag till och synpunkter på en sådan kontroll.

Kommitténs

direktiv

I de för 1954 års mjölkkommitté utfärdade direktiven — vilka återfinnes i statsrådsprotokollet över inrikesärenden den 19 februari 1954 — har chefen för inrikesdepartementet erinrat om de olika yrkanden som framkommit angående åtgärder till förbättrande av konsumtionsmjölkens beskaffenhet, t. ex. införande av obligatorisk mjölkkontroll. Enligt departementschefens mening borde emellertid utredningens uppgift icke begränsas endast till frågan om införande av obligatorisk mjölkkontroll utan helt allmänt vara att söka åstadkomma en ordning, som innebure tillräckliga garantier för att den i landet saluhållna konsumtionsmjölken fyllde alla rimliga krav, främst ur folkhälsans synpunkt men även i andra hänseenden. Utredningen skulle givetvis i tillämpliga delar avse även konsumtionsgrädde. Departementschefen har vidare anfört följande. »Det torde till en början vara en angelägen uppgift för utredningen att närmare bestämma, vilka hygieniska och bakteriologiska krav man överhuvud bör ställa på konsumtionsmjölkens beskaffenhet. Vidare torde utredningen genom granskning av tillgängliga uppgifter och genom egna undersökningar böra skaffa sig en representativ bild av kvaliteten hos den konsumtionsmjölk, som för närvarande tillhandahålles. I samband därmed synes det böra ankomma på utred2— 005913

18 ningen att, i den mån mjölken visar sig icke fylla de krav utredningen vill uppställa, försöka klarlägga orsakerna härtill. Uppenbarligen måste utredningen därvid granska alla de omständigheter som kan vara av betydelse, både på produktionsstadiet, mejeristadiet och distributionsstadiet. Frågor som redan behandlats i det av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté helt nyligen avlämnade förut berörda betänkandet bör emellertid självfallet icke göras till föremål för förnyad utredning. Vid övervägandet av de åtgärder som erfordras för att nå det nyss angivna målet bör utredningen bl. a. beakta följande. I fråga om förbättringen av mjölken på produktionsstadiet måste helt naturligt frågan om kvalitetsbetalning av mjölk vid mejerierna spela en väsentlig roll. En annan fråga som berör mejerierna och som torde ligga nära till hands för utredningen att pröva är den om ytterligare utvidgning av pastöriseringstvånget. I anslutning därtill synes även spörsmålet om förbud mot dubbelpastörisering böra övervägas. Även om det torde vara en allmän uppfattning att den svenska mejerihanteringen står på en hög nivå, torde kommittén böra taga upp också frågan om mejerihygienen. Beträffande mjölkens hantering i distributions- och detaljhandelsledet synes flera problem uppställa sig. Som exempel kan nämnas emballage- och transportfrågor, spörsmål om butikshygien, kylanordningar och anordningar för försäljning av s. k. lösmjölk m. m. En viktig uppgift för utredningen torde vara att undersöka, huruvida man icke i strävandena att höja konsumtionsmjölkens kvalitet med fördel kan använda sig av även sådana medel som propaganda samt kurs- och instruktörsverksamhet. Vidare torde utredningen böra särskilt uppmärksamma värdet av och möjligheterna till att åvägabringa ökad samverkan mellan hälsovårdsnämnderna och andra tillsynsorgan, å ena, samt företagarna på mjölkhanteringens område och deras organisationer, å andra sidan. Vad härefter rör själva kontrollen över mjölkens beskaffenhet på olika stadier under dess väg från producent till konsument bör givetvis det nu tillämpade kontrollsystemet göras till föremål för en grundlig översyn från utredningens sida. Behovet av ytterligare kontrollåtgärder bör därvid undersökas och den lämpligaste utformningen av de åtgärder, som må anses erforderliga, närmare klarläggas. Spörsmålet om kontrollens utformning kan möjligen vara att bedöma olika för tätorter av en viss storlek och för övriga delar av landet. Härför talar exempelvis en jämförelse med gällande bestämmelser om köttbesiktningstvång och med det system för mjölkkontroll, som tillämpas på sina håll utomlands, överhuvud bör spörsmålet skärskådas från olika synpunkter, och varken landsbygdens, de största städernas eller andra bebyggelseformers speciella problem bör förbigås. — Uppenbart är, att kontrollen liksom hittills till väsentlig del måste bygga på provtagningar i en eller annan form. Det bör ankomma på utredningen att granska olika provtagnings- och undersökningsmetoder och om möjligt söka åstadkomma ett enhetligt system i dessa avseenden. Särskilt intresse bör också ägnas åt frågan, vilka befattningshavare och organ som skall utföra provtagningarna och undersökningarna samt i övrigt svara för kontrollen. Alla möjligheter till rationalisering bör här beaktas. En synpunkt som utredningen självfallet måste hålla i minnet är önskvärdheten av att åtgärderna för att förbättra konsumtionsmjölken utformas så att de i minsta möjliga mån inverkar höjande på konsumtionsmjölkens pris. Utredningen bör givetvis taga upp även andra frågor av betydelse för konsumtionsmjölkens kvalitet än dem som här uttryckligen berörts. Det synes emeller-

19 tid icke erforderligt att utöver vad som här gjorts lämna utredningen mera detaljerade direktiv i dess arbete. När det gäller åtgärder för att förbättra mjölkens beskaffenhet på produktionsstadiet, synes det vidare lämpligt att utredningen söker kontakt med SMR:s kommitté för bättre leverantörmjölkskvalitet och om möjligt tager del av de resultat, vartill denna kommitté kan komma. Utredningen bör ha fria händer att föreslå de ändringar i gällande författningar, som den finner påkallade». Den 6 november 1959 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommittén att vid fullgörandet av det anförtrodda uppdraget — i samråd med den av chefen för jordbruksdepartementet tillkallade jordbruksanslagsutredningen — jämväl framlägga förslag till sådan omläggning av pastöriseringskontrollen, att de statliga kostnaderna för denna kunde upphöra från och med den 1 juli 1960.

ANDRA KAPITLET M j ö l k k v a l i t e t och k v a l i t e t s k r a v

I kommitténs uppdrag ingick som inledningsvis påpekats, dels att närmare bestämma vilka hygieniska och bakteriologiska krav, man överhuvud bör ställa på konsumtionsmjölkens (k-mjölkens) beskaffenhet, dels att genom granskning av tillgängliga uppgifter och genom egna undersökningar söka ge en representativ bild av kvaliteten hos den k-mjölk, som för närvarande tillhandahålles. Krav på konsumtionsmjölkens beskaffenhet ur hygienisk och bakteriologisk synpunkt K-mjölkens kvalitet ur hygienisk och bakteriologisk synpunkt beror dels på råvarans (leverantörmjölkens) kvalitet, dels på hur mjölken transporterats, behandlats på mejeriet, förvarats och distribuerats. Det är därför nödvändigt att följa mjölken hela vägen från producent till konsument. Med hänsyn till olika parters medverkan och ansvar är det också nödvändigt att särskilja de olika leden i mjölkens väg fram till konsumenten. Då den största och väsentligaste delen av den mjölk, som saluföres, har behandlats på mejeri och är pastöriserad, diskuteras här endast på så sätt behandlad mjölk. I tillämpliga delar gäller dock synpunkterna även annan mjölk. Kraven är vidare minimikrav, d. v. s. de måste vara uppfyllda för att mjölken skall kunna godtagas ur allmän hälsosynpunkt. Kraven k a n sammanfattas i följande fyra punkter: A. Mjölk skall vara fri från humanpatogena smittämnen och i största möjliga utsträckning fri från potentiellt humanpatogena bakterier och från cellbeståndsdelar samt andra produkter härrörande från inflammatoriska processer i juvret. B. Mjölk skall vara fri från främmande fasta partiklar och lösta främmande ämnen. C. Mjölk får icke innehålla ett för stort antal pastöriseringsöverlevande bakterier och ej heller ett för stort antal återinfektionsbakterier speciellt icke av arter som ger andra förändringar än ren mjölksyrajäsning. D. Mjölk får ej ha från det normala avvikande utseende, smak eller lukt. Dessa punkter kommer i det följande att utvecklas och motiveras var för sig. .

21 A. Mjölk skall vara fri från humanpatogena smittämnen och i största möjliga utsträckning fri från potentiellt humanpatogena bakterier och från cellbeståndsdelar samt andra produkter härrörande från inflammatoriska processer i juvret. Infektion av mjölk med humanpatogena smittämnen kan ske dels från djuret, dels från personal, som hanterar mjölken (såväl direkt som via använd utrustning etc.). Infektion genom personal kan ske dels före mejeribehandlingen dels efter. Den infektion, som skett före mejeribehandlingen, oskadliggöres vid pastöriseringen under förutsättning att denna utföres riktigt. Erfarenheten har emellertid visat —• genom bakslag vid bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen — att pastöriseringen kan slå fel och stundom slår fel, om ej nödig övervakning sker. Med anledning härav måste ur det allmännas synpunkt fordras 1. på produktionsstadiet att mjölken ej härrör från djur behäftat med sjukdom, som genom mjölken kan överföras till människor, att mjölken ej hanteras av personal, som är behäftad med smittsam sjukdom samt att mjölken produceras under goda hygieniska betingelser och med sådan utrustning, att det är lätt att upprätthålla en fullgod hygien. 2. på mejeristadiet att mejeripersonalen ej är behäftad med smittsam sjukdom, att mejerihygienen är sådan, att mjölken ej löper risk att infekteras med humanpatogena smittämnen samt att pastöriseringen är effektiv. 3. på distributionsstadiet att butikspersonalen ej är behäftad med smittsam sjukdom, att mjölken hanteras på ett sådant sätt, att den ej utsattes för infektion. För alla stadierna gäller att mjölken förvaras vid en sådan temperatur, att eventuellt inkomna infektionsåmnen ej kan tillväxa. I den mån mjölken försäljes förpackad bortfaller riskerna för infektion under distributionsstadiet. Till dessa krav har givetvis redan i nu gällande lagstiftning viss hänsyn tagits. I livsmedelsstadgan 38 § 2 mom. stadgas att mjölk ej får saluhållas, om den härrör från djur, som k a n vara behäftat med sjukdom, som kan menligt inverka på varans beskaffenhet. I 25 och 26 §§ finnes bestämmelser beträffande hälsotillståndet hos personal, sysselsatt inom livsmedelshanteringen. För mejeripersonal är dessutom ur denna synpunkt särskilt stadgat i mejeristadgan 11 §. I pastöriseringskungörelsen finnes bestämmelser om hur pastöriseringen skall övervakas och kontrolleras. Det är icke möjligt att enbart genom undersökning av mjölken, vare sig i form av råvara eller färdig produkt, kontrollera, att de anförda kraven

22 uppfylles. För att skydda konsumenten måste istället andra effektiva åtgärder vidtagas. Detta gäller såväl vid mjölkens produktion som vid dess mejeribehandling och distribution. I många fall kan mycket vinnas med upplysning och rådgivning. Begreppet »cellbeståndsdelar samt andra produkter härrörande från inflammatoriska processer i juvret», är ej i detalj definierat men syftar på inverkan av mastiter. Enligt livsmedelsstadgan 38 § får mjölk, som härrör från djur, som har sjukdom, som kan menligt inverka på varans beskaffenhet, ej saluföras. Mastitkontroll kan ej utföras på mejeribehandlad biandmjölk utan måste ske på ett tidigare stadium enligt t. ex. de riktlinjer för juverhälsokontroll, vilka framförts i det betänkande, som avgavs av SMR:s kommitté för bättre leverantörmjölkskvalitet. Det är även att observera, att mastiter är av sådan natur, att det ej är tänkbart att helt utrota denna form av sjukdom. B. Mjölk skall vara fri från främmande fasta partiklar och lösta främmande ämnen. Mjölk förorenas med främmande partiklar i första hand på produktionsstadiet, då mjölknings- och ladugårdshygienen är mindre god. Den silning, som normalt förekommer omedelbart efter mjölkningen, är icke något lämpligt medel att avlägsna smutspartiklar. Den avlägsnar visserligen synliga partiklar, men större delen av partiklarna sönderfaller och går igenom silen. De flesta partiklarna går således i lösning och smutsens bakterieinnehåll sprides i mjölken. Borttagandet av fasta partiklar bör därför ske genom slamcentrifugeringen på mejeriet, och ladugårds- och mjölkningshygienen bör med den allt mer ökande användningen av mjölkningsmaskiner kunna drivas till en sådan nivå, att silning så småningom blir onödig. På mejeristadiet kan förorening av mjölken ske under invägningen, om transportflaskorna är utvändigt smutsiga. I övrigt behöver man på detta stadium ej räkna med förorening med fasta partiklar annat än i rena undantagsfall som följd av tekniska fel. På distributionsstadiet är den förpackade mjölken väl skyddad mot förorening, medan man, när det gäller försäljning och hantering av lösmjölk, måste fordra, att sådana åtgärder vidtages, att varan ej kan förorenas. Leverantörmjölkens renhetsgrad kontrolleras på mejeriet med silningsprovet. Genom att mjölken har silats på produktionsplatsen ger ett godkänt prov, även om mera finporiga filtra användes i provet än på gården, ej full garanti, att mjölken behandlats på önskvärt sätt. Därför måste ytterligare lämpliga åtgärder — framförallt på upplysnings- och rådgivningsplanet — vidtagas för att höja mjölknings- och ladugårdshygienen. För att hindra förorening av mjölken i samband med invägningen är det önskvärt, att transportflaskorna även utvändigt är rena då de lämnar gården, att de skyddas under transporten, samt att denna endast omfattar mjölk.

23 Även härvidlag bör åtgärderna — förutom de allmänna bestämmelser som finnes i livsmedelsstadgan 12 § — omfatta upplysning och rådgivning. Detsamma gäller hantering av lös mjölk på distributionsstadiet, för vilken särskilda bestämmelser torde finnas i lokala livsmedelsordningar. Lösta främmande ämnen kan inkomma i mjölken på alla stadier av dess hantering. Viktigast torde dock vara de främmande ämnen, som inkommer på produktionsstadiet. Bland dessa märkes läkemedel, kemikalier använda inom jordbruket, samt disk- och desinfektionsmedel. Läkemedel i mjölken kan härröra från kor, som behandlats därmed. Erfarenheten har visat, att kemikalier, använda inom jordbruket för ogräsoch insektsbekämpning genom slarv, okunnighet och olyckshändelser kan inkomma i mjölk. Disk- och desinfektionsmedel förekommer icke normalt i mjölken i sådan mängd, att de kan påvisas eller har någon praktisk betydelse. Mjölk från djur, som behandlats med läkemedel, får enligt livsmedelsstadgan 38 § 3 mom. ej säljas, om läkemedlet kan göra mjölken skadlig eller otjänlig som människoföda. Denna bestämmelse bör gälla även mjölk från djur, som behandlats för juverlidande med antibiotika (penicillin och liknande), detta helt oberoende av att mjölken därigenom också blivit olämplig för produktberedning. Svårigheten ligger här i att kontrollera, att bestämmelserna efterleves. Endast i ringa grad kan man göra det genom undersökning av mjölken. Upplysning och rådgivning är därför ett nödvändigt komplement till befintliga eller nya bestämmelser. Även beträffande förekomst av kemikalier i mjölken finnes redan bestämmelser i livsmedelsstadgan 4 och 39 §§; det viktiga är även härvidlag att genom upplysning och rådgivning åstadkomma, att dessa bestämmelser ej overtrades. Detta gäller även beträffande förekomst av disk- och desinfektionsmedel i mjölken. C. Mjölk får icke innehålla ett för stort antal pastöriseringsöverlevande bakterier och ej heller ett för stort antal återinfektionsbakterier, speciellt icke av arter som ger andra förändringar än ren mjölksyrajäsning. Mjölken innehåller från början, då den kommer från friska juver, ett relativt litet antal bakterier. På produktionsstadiet infekteras mjölken med ett relativt stort antal bakterier, som ökar under mjölkens förvaring och transport. Detta antal får icke vara så stort, att mjölken är märkbart förändrad vid ankomsten till mejeriet. Bakterieantalets storlek k a n också utgöra ett mått på den grad av förorening mjölken råkat ut för under produktionen och därmed även ett mått på närvaro av patogena smittämnen av olika slag. Den största delen av dessa bakterier dödas visserligen vid mjölkens pastörisering, men en del överlever (pastöriseringsöverlevande). Detta gör i un-

24 dantagsfall också en del patogena smittämnen. Bakterierna tillföres alltså mjölken redan på produktionsstadiet. Ju sämre mjölkhygienen är, desto större blir deras antal. De pastöriseringsöverlevande bakterierna förökas under mjölkens förvaring och transport, detta i större grad ju högre temperaturen är. På mejeriet återinfekteras mjölken efter pastöriseringen med bakterier från mejeriets apparatur och ledningar. Mejeriets hygieniska standard är avgörande för graden av återinfektion. K-mjölkens bakterieflora består sålunda av pastöriseringsöverlevande och återinfektionsbakterier. Vilken betydelse denna flora har beror dels på de bakteriearter, som ingår i densamma, och dels på den temperatur, vid vilken mjölken förvaras. Eftersom man vid en kontroll av praktiska skäl inte kan särskilja och bekämpa enskilda bakteriearter, måste man inrikta sig på att hålla såväl antalet pastöriseringsöverlevande som antalet återinfektionsbakterier så lågt som möjligt. På distributionsstadiet är mjölkens förvaringstemperatur den viktigaste faktorn. Ju lägre temperatur mjölken har, desto mindre är den bakteriella förökningen. Här bör dock, då det gäller längre förvaring, observeras risken för utveckling av en psykrofil flora av icke syrande organismer. Leverantörmjölkens bakteriologiska kvalitet kontrolleras av mjölkbedöm a r n a vid mejeriet med hjälp av reduktasprovet. Vissa bestämda kvalitetsklasser har kunnat uppställas. Genom höjning av de avdrag, som detta prov ger anledning till vid kvalitetsbetalning av mjölken, kan man visserligen öka avdragens effekt på mjölkhygienen. Detta är dock —- på grund av provets ofullkomlighet -—• icke tillräckligt, utan man måste även på andra sätt verka för god ladugårds- och mjölkningshygien och noggrann kylning av mjölken på produktionsstadiet. I detta sammanhang bör också hänsyn tagas till, att reduktasprovens resultat sannolikt blir mera osäkra i samband med långvarig förvaring av leverantörmjölken vid låg temperatur. Särskild uppmärksamhet bör ägnas den s. k. supplementärmjölken, vilken levereras nedkyld och opastöriserad från ett mejeri till ett annat, och som är behövlig för de stora tätorternas försörjning med mjölk. På mejeristadiet måste man fordra en hög standard på mejerihygienen, vilken enklast kan övervakas genom bakteriologisk driftskontroll gällande såväl apparatur som emballage. Även härvidlag kan kontrollen med fördel utföras direkt på mjölken, och det finnes möjlighet att ange vissa bestämda bakteriologiska krav. Som mått på återinfektionen av mjölken efter pastöriseringen k a n man enligt internationella regler använda antalet koliforma bakterier i mjölken och kräva, att antalet organismer av denna grupp ej får överstiga ett visst maximivärde, då mjölken utlämnas från mejeriet. Även för mjölkens totala bakterieantal kan ett visst maximivärde föreskrivas. Eftersom detta påverkas både av förhållandena på produktionsplatsen och i mejeriet, är dock betydelsen av detta antal svårare att

25 bedöma. Det finnes även möjlighet att ange vissa krav på mjölkens hållbarhet. För att skydda mjölken på distributionsstadiet måste m a n icke blott fordra, att mjölken har låg temperatur, då den lämnar mejeriet, utan också att det finnes skydd för mjölken under transporten och goda kylförvaringsmöjligheter på mjölkförsäljningsställena. För att minska risken för återinfektion av lösmjölk på distributionsstadiet måste krävas god hygien med tillhörande bakteriologisk kontroll. D. Mjölk får ej ha från det normala avvikande utseende, smak eller lukt. F r å n det normala avvikande utseende förekommer huvudsakligen 1) när mjölk innehåller blod eller synbart förändrat sekret från sjuka juver, 2) när mjölk innehåller olösta eller lösta föroreningar, som missfärgat varan och 3) när mjölk före eller efter mejeribehandlingen förändrats till utseendet genom mikroorganismers verksamhet t. ex. koagulation vid höjd surhetsgrad eller missfärgning. De under 1) och 2) nämnda avvikelserna är i regel av sådan art, att de ej kan iakttagas sedan mjölken undergått mejeribehandling — slamcentrifugering, uppblandning med större mängder mjölk. De förändringar, som orsakat avvikelserna — t. ex. cellbeståndsdelar härrörande från inflammatoriska processer i juvret — samt de förändringar mjölken undergått som en följd av den infektion en tillblandning av föroreningar i regel medför, kvarstår även efter mejeribehandlingen. Man måste därför kräva att mjölk, som företer ett från det normala avvikande utseende, utsorteras före mejeribehandlingen. Därom finnes bestämmelser i livsmedelsstadgan 38 § 1 mom. Vid den ordinarie mjölkbedömningen bedömes också mjölkens utseende. En förbättrad juvervård i kombination med upplysning och rådgivning är vägar, på vilka en förbättring kan nås. Lukt- och smakfel kan uppstå som följd av mikroorganismers verksamhet, felaktig utfordring, absorbtion av luktande gaser, förändringar i mjölkens kemiska sammansättning, enzymverksamhet och oxidation av vissa mjölkbeståndsdelar. Mejeribehandlingen och den sammanblandning av mjölk från ett flertal leverantörer, som sker vid mejerierna, för med sig, att många av de lukt- och smakfel, som uppkommer på produktionsstadiet och som finnes hos leverantörmjölken, ofta ej kommer att påverka den färdiga produkten. Övervakning vid invägning och utsortering av mjölk med starkt avvikande lukt och smak är dock nödvändig, då intensiva smakfel kan slå igenom i k-mjölken. På mejeristadiet är det huvudsakligen fel, som förorsakas av mikroorganismers verksamhet, av absorberade gaser, av vissa förändringar i mjöl-

26 kens kemiska sammansättning och av oxidationsprocesser, som har betydelse. De orginära enzymer — huvudsakligen lipaser —, som förorsakar bismak, inaktiveras normalt vid pastöriseringen. Vissa bakteriella lipaser överlever dock pastöriseringen. Lipasernas verkan förstärkes genom fettets finfördelning d. v. s. genom skakning, homogenisering och om mjölken upprepade gånger kyles och värmes. De har därför betydelse för homogeniserad mjölk. När god hygien upprätthålles i mejeriet och när mjölken förvaras vid låg temperatur undvikes fel förorsakade av mikroorganismer. Förhållandena kompliceras dock av att vissa mikroorganismer, som ger utpräglade smakfel, växer även vid låg temperatur (psykrofila bakterier). Deras tillväxt sker dock relativt långsamt, varför felen blir märkbara först vid längre tids förvaring. De har dock stor betydelse i samband med modern mjölkdistribution. De vanligaste felen beror på oxidation av vissa beståndsdelar i mjölken. Den därvid uppkomna smaken benämnes vanligen »blecksmak». Man kan skilja mellan spontan och metallinducerad »blecksmak», vilka uppkommer därigenom att fosfolipiderna och fettet i mjölken oxideras, och ljusinducerad »blecksmak» (solsmak), vilken beror på delvis oxidation av äggvitan. Hög bakteriehalt i mjölken kan föra med sig, ätt mikroorganismerna konsumerar en del av mjölkens syre, så att endast en mindre del blir tillgänglig för oxidation. Det anses av denna anledning, att bakteriefattig mjölk lättare får blecksmak på grund av fettoxidätion än bakterierik. Våra nuvarande kunskaper om felens orsaker är ej tillräckliga för att man på produktionsstadiet (där felen sannolikt grundlägges) skall kunna vidtaga åtgärder för att helt hindra felens uppkomst. P å mejeristadiet däremot kan mjölken behandlas på flera sätt, så att risken för blecksmak på grund av fettoxidätion blir ringa. I praktiskt mejeribruk torde dock endast tillsats av antioxidanter ha tillämpats med gott resultat. Sådan tillsats är medgiven sedan den 1 februari 1955. För ljusinducerad blecksmak (solsmak) är mjölk i ofärgat glas givetvis mest utsatt. Färgat glas ger liksom papp ett visst skydd. Solljusbelysning för även med sig, att askorbinsyrahalten minskas — efter 5 minuters belysning till ungefär hälften. Även riboflavinhalten sänkes ehuru ej så snabbt. För undvikande av lukt- och smakfel fordras på produktionsstadiet: att utfordringen skötes så, att från fodret härrörande smakfel ej uppstår, att mjölkningshygienen är sådan, ätt halten mikroorganismer hålles låg. på mejeristadiet:

27 att från invägning undantages sådan mjölk, vars lukt och smak är så kraftigt förändrade, att mjölken kan anses otjänlig till människoföda. att mejerihygienen är god, att mejeribehandlingen sker på sådant sätt, att behandlingsfel ej uppstår, att mjölken skyddas från återinfektion, att mjölken skyddas för ljus. på distributionsstadiet: att mjölken skyddas för infektion, att mjölken skyddas för ljus. Avvikelser ifråga om lukt och smak medför icke utan vidare, att mjölken enligt livsmedelsstadgan skall anses otjänlig som livsmedel. Endast om förändringarna är höggradiga, kan bestämmelserna i 7 § 1 mom. tilllämpas. 1948 års livsmedelssakkunniga föreslog, att mjölk ej skulle få utlämnas till annan för att användas som livsmedel bl. a. om den företedde från det normala avvikande lukt eller smak. På grund av invändningar från statens livsmedelskommission medtogs dock ej bestämmelsen om lukt och smak i departementschefens förslag till livsmedelsstadga. Det torde dock icke vara orimligt ätt kräva direkt förbud mot att saluföra mjölk som livsmedel, vilken har så kraftig bismak att den kan betraktas som otjänlig till människoföda. Svårigheten ligger närmast i att i praktiken effektivt hindra, att så förändrad mjölk kommer in i mejeriet. För att uppnå en bättre behandling av mjölken överhuvud taget får man förlita sig på skyddsbestämmelser, upplysning och rådgivning.

Kvaliteten hos den konsumtionsmjölk

som för närvarande tillhandahålles

Uppgiften att skaffa en representativ bild av kvaliteten hos den k-mjölk, som »för närvarande» tillhandahålles har icke varit enkel. K-mjölken som mejeriprodukt är av ganska sent datum. Tidigare ansåg man närmast, att ett k-mjölksmejeri var ett transport- och distributionsföretag, och den mejeritekniska behandlingen och kontrollen av varan var tämligen sekundär. I samband med ökad tätortsbebyggelse och längre transporter har frågan kommit i ett helt annat läge. K-mjölken har blivit en mejeriprodukt, som fordrar samma intresse, omsorg och tekniska kunnande som andra mejeriprodukter. Med den uppbyggnad svensk mjölkproduktion och svensk mejerihantering har, är det emellertid tydligt, att kvaliteten hos de k-mjölksprodukter, som tillhandahålles, är varierande. I stora konsumtionscentra är å ena sidan tillförselvägarna för mjölken långa, vilket vållar många problem i samband med hållandet av en hög

28 mjölkkvalitet. Å andra sidan har man vid de stora mejeriföretag, som i dessa centra ombesörjer mjölkförädlingen och mjölkdistributionen, haft stora möjligheter att med anlitande av vetenskapliga och tekniska resurser åstadkomma k-mjölksprodukter av god kvalitet. I mindre orter är mjölkdistributionen mycket enklare att ordna, men vid de små mejeriföretagen har man inte samma möjligheter och kanske inte heller samma intresse som vid de större att kontinuerligt övervaka mjölkkvaliteten och vidtaga de åtgärder, som är tekniskt möjliga. Under senare decennier och framför allt under 1950-talet har nedlagts ett intensivt arbete från olika håll att höja kvaliteten hos k-mjölksprodukterna i vårt land. Detta arbete har varit framgångsrikt och medfört, att kvaliteten hos ifrågavarande produkter kontinuerligt förbättras. Ett genomsnitt av mjölkkvaliteten år 1954 ger därför ej samma resultat som ett genomsnitt år 1959. Med den olikformiga och bristfälliga offentliga kontroll, som hittills funnits, är det vidare tydligt, att det är mycket svårt att via denna få en bild av mjölkkvaliteten, samt att erhållna uppgifter under alla förhållanden måste bedömas i förhållande till den omfattning den mjölkkontroll haft, som ligger till grund för dem. Resultat av kommitténs rundskrivelse

I slutet av år 1954 utsände kommittén en rundskrivelse till samtliga länsveterinärer och till samtliga förste provinsialläkare och med dem likställda förste stadsläkare samt också till hälsovårdsnämnderna i städer, köpingar och municipalsamhällen med frågor angående mjölkkontroll och kvaliteten hos k-mjölksprodukter. Dessa frågor gällde såväl förefintlig mjölkkontroll som mjölkens kvalitet. Till länsveterinärer, förste provinsialläkare och förste stadsläkare ställdes följande fem frågor: 1) I vilken omfattning förekommer kontroll av konsumtionsmjölk inom Edert område? 2) Anser Ni denna kontroll tillfyllest? 3) Om så ej är fallet, vilka förbättringar av kontrollen anser Ni vara önskvärda? 4) Vad anser Ni om konsumtionsmjölkens nuvarande beskaffenhet inom Edert område? 5) Vilka synpunkter har Ni på frågan om konsumtionsmjölkens förbättring? Till hälsovårdsnämnderna ställdes i princip samma frågor. Dessutom begärdes en redovisning av k-mjölkens kvalitet under åren 1949—1953 baserad på kontrollens resultat. Svar på dessa frågor inkom efter hand. De lämnade svaren var oenhet-

29 liga, av mycket olika omfattning och berörde ofta speciella förhållanden, som hade mindre allmänt intresse. Kommittén har därför inte ansett en detaljerad redogörelse för det inkomna materialet behövlig utan nöjt sig med att försöka ge en bild av de linjer och synpunkter, som varit mera genomgående i detsamma. Det bör påpekas, att svaren avgavs år 1954. Omfattningen

av den offentliga

mjölkkontrollen

Kontroll av k-mjölken förekommer på olika platser i landet i mycket varierande omfattning från ingen alls till en relativt omfattande. I de flesta kommuner sker ingen kontroll. En mera omfattande kontroll sker huvudsakligen i städer med egna livsmedelslaboratorier. Ibland sändes prov till livsmedelslaboratorium på annan plats eller till hushållningssällskapens veterinärlaboratorier. Av hälsovårdsnämndernas uppgifter framgår att 48 städer icke har mjölkkontroll 73 » undersöker mjölkens fetthalt 38 » » » pastörisering 18 » » » renhet 50 » » » hållbarhet 29 » utför andra (bakteriologiska) undersökningar. I köpingar och municipalsamhällen förekommer endast i undantagsfall kontroll av k-mjölkens kvalitet. Mjölk, som säljes till direkt konsumtion utan att passera mejeri, kontrolleras inte. Mjölken kontrolleras i olika avseenden på olika platser, t. ex. med avseende på fetthalt, pastöriseringsgrad, renhet, hållbarhet (olika prov), antal bakterier (totalantal bakterier och antal koliforma bakterier genom plattspridning eller utstrykning), centrifugeringsrest, surhetsgrad, specifik vikt o. s. v. Fetthalt och pastöriseringsgrad undersökes enligt hälsovårdsnämnderna mest regelbundet. Undersökning av mjölkens hållbarhet redovisas från 18 städer. Bakteriologiska undersökningar redovisas från 16 städer. Man har använt olika metoder, olika substrat och olika normer för bedömningen. Flera hälsovårdsnämnder meddelar, att kontroll av glasflaskornas diskning skett. Kontrollen är ej organiserad i större sammanhang utan arbetar efter oenhetliga linjer. Den gäller oftast k-mjölken och mindre ofta leverantörmjölken. I enstaka fall redovisas även besök hos mjölkleverantörerna. Mejeriernas egen kontroll åberopas ofta. Den anses värdefull. Detsamma gäller det samarbete, som i vissa fall redovisas mellan mejeri och hälsovårdsnämnd.

30 Är nuvarande offentliga mjölkkontroll tillfyllest? Offentlig mjölkkontroll förekommer i varierande omfattning. Endast i städer med stadsveterinär anses kontrollen i allmänhet vara tillfredsställande. På landsbygden är kontrollen ofta bristfällig eller saknas helt. Enhetliga bestämmelser för mjölkkontroll saknas. Leverantörmjölken kontrolleras oftast ej alls av hälsovårdsnämnderna. I butiksledet sker ingen kontroll; mejerierna levererar ofta en kontrollerad vara, men efter leveransen sker ingen kontroll i butiksledet. Några har svarat att de anser, att den kontroll, som sker i samband med kvalitets- och fetthaltsbetalningen, är tillräcklig, då det gäller leverantörmjölken. Mejerikontrollen anges ofta vara av stort värde. Samarbete mellan mejeri och hälsovårdsnämnd framhålles som ändamålsenligt och fruktbärande på de platser, där sådant samarbete sker. Flera tillfrågade hälsovårdsnämnder i olika kommuner (även i städer, köpingar och municipalsamhällen) har svarat, att mjölkkontrollen i den utsträckning den nu sker är tillfredsställande. Föreslagna

förbättringar

av den offentliga

mjölkkontrollen

De flesta tillfrågade förordar en utvidgning av mjölkkontrollen på alla stadier. Utökad mjölkproduktionskontroll genom hälsovårdsnämnd och distriktsveterinär förordas. Högre avdrag för sämre mjölk och möjligheter att avstänga leverantör av dålig mjölk föreslås. Ladugårdsinspektion anses av många viktig. Kontrollen anses böra vara obligatorisk åtminstone i de större samhällena. Den bör handhavas av hälsovårdsnämnderna. Även inrättandet av speciella kontroll veterinärtjänster på mejerierna föreslås. Vidare bör fler livsmedelslaboratorier med tillräcklig personal inrättas. Även bör ordnas så att mjölk kan sändas till närliggande livsmedelslaboratorium för undersökning. Kontrollen bör vara kontinuerlig och ske efter bestämda regler. Vissa krav på mjölken måste uppställas. Underskrides dessa skall mjölken förklaras otjänlig till människoföda. Detta gäller i första hand råvaran. Provtagningsfrekvensen bör ökas i förhållande till nu, och kontrollen bör omfatta alla led. Daglig kontroll vid mejerierna av k-mjölken omfattande kemiska, fysikaliska och bakteriologiska undersökningar förordas. Även kontroll av glasflaskornas diskning önskas. Butikskontroll dels genom kontroll av mjölken i butikerna dels genom butiksinspektion förordas. Regelbunden hälsokontroll av butikspersonal är önskvärd. Samarbete mellan mejeri och hälsovårdsnämnd anses vara av betydelse.

31 Även förslag om att mejerierna skall utföra kontrollen, och att resultaten skall ställas till förfogande för och granskas av hälsovårdsnämnden har framlagts. Konsumtionsmjölkens nuvarande beskaffenhet Svaren beträffande mjölkens kvalitet är föga uttömmande och grundar sig endast i enstaka undantag på faktiska data. Sålunda framföres ofta endast allmänna omdömen. Mjölkens kvalitet angives ofta variera. Från vissa håll säges kvaliteten vara tillfredsställande, god eller genomsnittligt ganska hög. F r å n andra håll anses den icke alltid vara helt tillfredsställande eller långt ifrån tillfredsställande till otillfredsställande stora delar av året. Anmärkningarna har huvudsakligen gällt hållbarhet, lukt, föroreningar, gräddpropp och diverse smakfel såsom blecksmak och solsmak. Anmärkningar har också riktats mot glasflaskornas diskning. Genomgående angives att mjölkkvaliteten efter hand förbättrats och att under de senaste åren (före år 1954) få anmärkningar riktats mot k-mjölken från allmänhetens sida. Det är mycket svårt att av dessa uttalanden bilda sig en uppfattning om mjölkens verkliga kvalitet. Av städernas hälsovårdsnämnder anser 59 k-mjölken tillfredsställande, 21 tämligen tillfredsställande, 13 har ingen anmärkning mot mjölken och 3 anser den otillfredsställande. 6 städer uppger, att kvaliteten förbättrats sedan kontroll införts. Några köpingar rapporterar också, att mjölken är mindre god. Att av det inkomna materialet lämna en redogörelse i form av siffror är på grund av dess olikformighet icke möjligt. Förslag till åtgärder för att förbättra

konsumtionsmjölken

Många av de tillfrågade önskar förbättringar såväl på produktions- som på förädlings- och distributionsstadierna. Man önskar sålunda bestämmelser beträffande ladugårdar, åtminstone så till vida att hälsovårdsnämnd skall granska och godkänna ritning till ny ladugård. Förefintligheten av mjölkrum anses vara väsentlig, och man önskar bestämmelser härom att gälla på alla gårdar. Man vill vidare ha en av hälsovårdsnämnden utförd kontroll av ladugårdarna ur hygienisk synpunkt, helst i samband med juverhälsokontroll och kontroll av mjölkningshygienen. Vidare önskar man en bättre vattenkvalitet på gårdarna, bättre diskning och kylning, kontroll av mjölkningspersonalens hälsotillstånd och bättre personalhygien. Man önskar också på bättre sätt organiserad och skyddad transport av leverantörmjölken. Leverantörmjölken anses böra kontrolleras av hälsovårdsnämnden speciellt ur bakteriologisk synpunkt. Normerande bestämmelser om hur låg

den hygieniska kvaliteten får vara för att leverans till mejeri får ske måste utfärdas. Möjlighet att utesluta höggradigt förändrad mjölk bör finnas, och prisskillnaden mellan god och dålig mjölk bör vara mycket större än den är (1954). Mejeriveterinärer i likhet med besiktningsveterinärer på slakteri föreslås på något håll. Alla är dock ej ensidigt inställda på statliga bestämmelser av obligatorisk karaktär utan menar, ätt mycket kan ordnas under mera frivilliga former, företrädesvis genom mejeriorganisationerna. Rådgivning och upplysning för bättre mjölkhygien bör därvid vara viktiga hjälpmedel. Beträffande den av mejerierna distribuerade k-mjölken önskas föreskrifter om regelbunden och obligatorisk kontroll med tillhörande analysmetoder och normer. Kontrollen skall utföras av hälsovårdsnämnderna. Detsamma gäller diskningen av glasflaskor och transportflaskor för k-mjölk. Helst vill man ha total övergång till försäljning av mjölk i förpackat skick. Förpackad mjölk skall datummärkas. Pastöriseringstvånget bör utvidgas. Tiden, som förflyter mellan produktion, pastörisering och konsumtion, bör i görligaste mån begränsas. Flera önskar ett upphävande av bestämmelserna om standardisering. Mejeriernas vattenkvalitet bör kontrolleras bättre. Veterinärstyrelsen bör utfärda bestämmelser om mjölkkontroll m. m. Transporten av mjölken från mejeriet till butikerna bör organiseras på bättre sätt. Butikerna bör ha ett mottagningsutrymme, så att mjölken ej ställes på gatan. Alla butiker, som säljer mjölk, bör vara utrustade med lämpliga kylanordningar. Mjölken bör kontrolleras även i butiksledet. I viss~a svar förordas skärpt kontroll av personalens hälsotillstånd, av vattenkvaliteten o. s. v. Flera opponerar sig mot att mjölk ej kan säljas på söndagarna. Leverantörmjölkens och konsumtionsmjölkens kvalitet enligt vissa huvudsakligen efter år 1950 utförda undersökningar

Med anledning av svårigheten att få en bild av k-mjölkskvaliteten ur de uppgifter, som erhållits genom kommitténs rundfråga, har kommittén försökt få en uppfattning av densamma genom att utnyttja undersökningar dels av leverantörmjölkens, dels av k-mjölkens kvalitet, vilka antingen publicerats eller på annat sätt stått till kommitténs förfogande. Dessa undersökningar är med undantag för vissa av leverantörmjölksanalyserna alla gjorda efter år 1950. Vissa av arbetena har genom kommitténs försorg och vederbörande författares tillmötesgående kompletterats med material fram till år 1959. Detta har i så fall antecknats i uppräkningen. Följande arbeten ingår i dessa undersökningar. A. Det genomsnittliga kvalitetsutfallet (%) på leverantörmjölken under åren 1947, 1949 och 1951. Ur betänkande avgivet av SMR:s kommitté för bättre leverantörmjölkskvalitet, Stockholm 1955. Materialet kompletterat.

33 B. Bakteriologisk kvalitetskontroll av konsumtionsmjölk. T. Storgårds och K. E. Thurell. Svensk mejeritidning 47, 395, 1955. Materialet kompletterat. C. Redogörelse för 1955 års kvalitetskontroll av konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde vid Alnarps mejeri. K. E. Thomé och B. Ljunggren. Svensk mejeritidning 48, 199, 1956. Materialet kompletterat. D. Konsumtionsmjölkens och konsumtionsgräddens kvalitet enligt SMR:s undersökningar 1954—1955. T. Bergman och E. Berteisen, SMR:s produkttekniska avdelning, stencilerat meddelande 1957. Konfidentiellt. E. Den pastöriserade konsumtionsmjölkens bakteriologiska kvalitet. S. Österling. Vår föda 9, 41, 1957. F. Resultat från lokala mjölk- och gräddprovningar 1956—1959. E. Berteisen, SMR:s produkttekniska avdelning, privat meddelande 1959. Dessa undersökningar illustrerar förhållandena beträffande leverantörni jölkskvaliteten i praktiskt taget hela landet och beträffande k-mjölkskvaliteten inom vissa områden. De gäller vidare i huvudsak 1950-talet. Att anskaffa äldre material för jämförelse torde, om man undantager leverantörn! jölkskvaliteten, knappast vara möjligt. En bild av kvalitetsutvecklingen hos k-mjölken kan alltså endast erhållas genom att göra jämförelser mellan undersökningar under 1950-talet. Leverantörmjölkskvaliteten har i undersökning A bedömts med hjälp av reduktasprovet. Tabell 1, som omfattar material från större delen av landets mjölkbedömningsföreningar, utvisar mjölkprovens procentuella fördelning på de tre reduktasprovsklasserna (avfärgningstider: klass I mer än 2 timmar, klass II 2 timmar till 30 minuter, klass III mindre än 30 minuter). Dessa procentsiffror kan även, utan större felmarginal, betraktas som representativa för mjölkmängderna inom respektive klass. Leverantörmjölkens kvalitet bedömd enligt reduktasprovsresultaten visar en fortgående förbättring fram till år 1955. En avfärgningstid på mer än 2 timmar betyder enligt Barthel—Orla Jensen, att bakterieinnehållet ligger under 4 milj./ml och en avfärgningstid på 5Vs timme, att det ligger under 500 000. Detta gäller blott i stort genomsnitt, men icke med någon större säkerhet i det enskilda fallet, vilket har bekräftats i senare undersökningar. Tabell 1. Mjölkprovens fördelning i procent på olika reduktasprovsklasser under åren 1947—1959 Reduktasklass

År

1947 1949 1951 1954 1955 1956 1957 1958 1959 3—005913

III

89,3 89,5 91,0 92,9 93,0 93,9 93,7 93,5 93,0

7,6 7,5 6,4 5,4 5,2 4,8 5,0 5,2 5,5

3,1 3,0 2,6 1,7 1,8 1,3 1,3 1,3 1,5

34 År 1950 och i april 1954 gjordes ändring i storleken av prisavdragen för mjölk tillhörande klasserna II och III. En jämförelse med tabell 9 på sidan 66 visar, att ytterligare förbättring är möjlig, om lämpliga åtgärder vidtages. Det bör påpekas, att en procent motsvarar ca 30 miljoner kg mjölk. Det är givetvis svårt att på basis av ett så sammanslaget material som det i undersökning A framlagda avge ett omdöme om den svenska leverantörmjölkens hygieniska kvalitet. En mera ingående analys av mjölkbedömningsmaterialet återfinnes i SMR:s leverantörmjölkskommittés betänkande och i Mejeritekniska meddelanden 15, 59, 1953. Ur SMR:s leverantörmjölkskommittés betänkande citeras följande slutsats. »Utredningen har vidare visat, att leverantörmjölken av reduktasprovskontrollen att döma regionalt och temporärt icke alltid har tillräckligt god bakteriologisk kvalitet, att vissa storleksgrupper av gårdar levererar bättre mjölk ur denna synpunkt än andra, och att leverantörmjölken ofta innehåller för många pastöriseringsöverlevande bakterier och därtill av arter, som kunna vara till skada för i första hand konsumtionsmjölken och därnäst för ostproduktionen. Av patogena bakterier härrörande från djur innehåller mjölken, sedan tuberkulos och smittsam kastning till största delen eller helt utrotats, vanligtvis endast juverinflammationsbakterier av olika slag. Dessa äro i gengäld alltför vanliga. Risk föreligger för att humanpatogena bakterier kan inkomma i mjölken speciellt om djurskötaren är smittförande. Kommittén anser det av vikt, att åtgärder snarast vidtages för att förbättra den bakteriologiska kvaliteten hos mjölken.» Detta skrevs år 1955. Under de följande åren har genom mejeriorganisationens försorg åtskilliga åtgärder redan vidtagits, men så länge avfärgningstiden för praktiskt taget all mjölk ej är längre än 2 timmar, måste dock ytterligare åtgärder vidtagas för att förbättra mjölkkvaliteten. K-mjölkskvaliteten har varit föremål för flera undersökningar. I dessa har ej alltid använts överensstämmande undersökningsmetodik och ej heller samma bedömningsgrunder för materialet. Det är därför ej alltid möjligt att göra direkta jämförelser mellan olika undersökningar. De metoder, som använts, har dock i stort sett omfattat bestämning av antalet koliforma bakterier och totalantalet bakterier vid mjölkens utlämning från mejeri samt någon form av hållbarhets- eller förvaringsprov. Förvaringsproven innebär, att mjölken förvaras en viss tid vid en viss temperatur, varefter antalet koliforma bakterier, totalantalet bakterier eller avfärgningstiden i reduktasprovet bestämmes. Ofta använder man sig av lukt- och smakprov på mjölken efter förvaringen. Att antalet koliforma bakterier i den från mejeriet utlämnade mjölken ligger på låg nivå är en absolut förutsättning för att mjölkkvaliteten skall vara acceptabel, medan betydelsen av totalantalet bakterier är svår att bedöma. Genom förvaring av k-mjölken 1 dygn vid 5° C och 1 dygn vid 17° C (förvaringsprov) och därefter bedömning av dess lukt och smak erhålles ett direkt utslag på k-mjölkens hållbarhet. Mellan detta prov och för-

35 varingsprov bedömt genom bestämning av antalet koliforma bakterier eller avfärgningstiden i reduktasprovet finnes visst samband, som gör att man under vissa villkor kan låta det ena provet ersätta det andra. Med hjälp av dylika data, vilka härrör från de uppräknade undersökningarna och vilka kominer att presenteras i följande tabeller, är det möjligt att få en viss bild av k-mjölkens kvalitet i vårt land. Undersökning B behandlar mjölkkvaliteten vid flera k-mjölksmejerier tillhörande samma företag. Materialet härrör från åren 1954—55 och har kompletterats med nytt material från år 1959. Undersökning C behandlar mjölkkvaliteten vid ett enda mejeri, som ej är specialiserat enbart på k-mjölk. Materialet omfattar år 1955 och har kompletterats med motsvarande material för åren 1956 och 1957. Undersökning D omfattar 13 mejerier av olika storlek, belägna i olika delar av landet och med delvis olika driftsinriktning. Undersökningen omfattar tiden oktober år 1954 till och med september år 1955, och materialet har icke kunnat kompletteras. Undersökning E omfattar k-mjölken i 13 städer med egna livsmedelslaboratorier och gäller åren 1954 och 1955. Ej heller i detta fall har materialet kompletterats. Undersökning F härrör från lokala mjölkprovningar och omfattar 12 provningsområden i landet samt åren 1956—1959. Det hade varit möjligt att skaffa fram mer material från enskilda mejerier och hälsovårdsnämndslaboratorier. Det är enligt kommitténs uppfattning ej sannolikt att mer material på något sätt förändrat bilden av mjölkkvaliteten. I undersökningarna B, C, D och F har använts samma analysmetoder, nämligen de som rekommenderas i SMR:s meddelande nr 36. I undersökningen E har använts delvis andra metoder. Tabell 2. K-mjölks pr ovens fördelning i procent med hänsyn till antalet koliforma bakterier vid utlämning från mejeri Procent prov med Undersökning

År

Mjölkslag

Antal prov

<10

10-100 > 1 0 0

koliforma bakt./ml B. Mejerier med enbart kmjölksproduktion . . . . B. D:o C. 1 mejeri med blandad produktion C. D.o D. 13 mejerier med blandad produktion D. D:o E. Mjölk i 13 städer E. » »13 » .... F. Mjölk i 12 områden. ..

1954 1959

Lös och glasförpackad

2 798 4 484

78,4 95,3

17,5 3,5

4,1 1,2

1955—57 Lös 1955—57 Glasförpackad

289 289

87 89

10 8

3 3

377 375 3 587 5 738 1 482

77 65 87 89 89

15 20 10 8 8

8 15 3

1954—55 1954—55 1954—55 1954—55 1956—59

Lös Glasförpackad Lös Glasförpackad

36 Tabell 3. K-mjölksprovens fördelning i procent med hänsyn till antalet koliforma bakterier för de sex bästa och för de sex sämsta provningsområdena

År

1956 1957 1958

De sex bästa områdena

De sex sämsta områdena

antal koliforma bakterier/ml

<10

10—100

>100

<10

10—100

>100

94 99 96 95

4 1 3 4

2 0 1 1

63 82 79 87

28 12 12 9

9 6 9 4

I samtliga undersökningar har mjölkens halt av koliforma bakterier vid utlämning från mejeri analyserats enligt samma metodik. Antalet koliforma bakterier visar graden av mjölkens återinfektion efter pastöriseringen. Enligt internationella bedömningsnormer skall mjölken innehålla mindre än 10 koliforma bakterier per ml. En jämförelse mellan resultaten av de olika undersökningarna framgår av tabell 2. Den största avvikelsen och samtidigt det sämsta resultatet visar undersökning D från de 13 mejerierna. Det bör påpekas, att vissa av de i denna undersökning deltagande mejerierna ej tidigare hade haft bakteriologisk kontroll, och att dessa på några månader avsevärt förbättrade sina resultat. De här anförda medelvärdena innehåller dock materialet från hela försökstiden. Det bästa resultatet visar 1959 års siffror i kompletteringen till undersökning B. Hela materialet tyder dock på en viss jämnhet i förhållandena. Dessa är dock ej helt idealiska, eftersom något över 10 % av proven visat för stort antal koliforma bakterier. Det finnes alltså anledning att ytterligare förbättra k-mjölkskvaliteten. Av stort intresse är den utveckling, som framgår av resultaten från åren 1954 och 1959 i undersökning B. Den visar resultatet av det arbete, som nedlagts på att förbättra k-mjölkskvaliteten. Även resultaten från de lokala provningar av k-mjölksprodukter, som anordnas i mejeriföretagens regi, har intresse ur denna synpunkt, därigenom att de visar hur k-mjölkskvaliteten har utvecklats under de år de lokala provningarna pågått. Detta framgår av tabell 3, i vilken resultaten från de sex bästa områdena angives för sig och resultaten från de sex sämsta områdena angives för sig. Inom de sex bästa områdena har deltagandet i de lokala provningarna till synes ej medfört någon förbättring. Resultatet var där redan från börj a n betydligt bättre än i de flesta av de tidigare refererade undersökningarna. Även detta vittnar om det arbete, som nedlagts på att höja k-mjölkskvaliteten. — Inom de sex sämsta områdena däremot har deltagandet i de lokala provningarna stimulerat till en tydlig förbättring av mjölkkvaliteten. Det finnes synbarligen anledning förmoda, att k-mjölkskvaliteten kan avsevärt förbättras genom åtgärder, som vidtages på mejerierna och

37 Tabell 4. K-mjölksprovens fördelning i procent med hänsyn till totalantalet bakterier vid utlämning från mejeri

Undersökning

B. Mejerier med enbart k-mjölksproduktion.. . C. 1 mejeri med blandad produktion C. D:o D. 13 mejerier med blandad produktion D. D:o E. Mjölk i 13 städer E. » »13 i ....

År

Mjölkslag

Antal prov

1954—55 Lös och glasförpackad

1955—57 Lös 1955—57 Glasförpackad

289 289

1954—55 1954—55 1954—55 1954—55

Lös Glasförpackad Lös Glasförpackad

377 375 3 606 5 714

Totalantal bakt./ml o o o 1o o o o o § § o o o o CO V A

44 68

37 30 93 87

14 32 29

42 41 5 11

21 29 2 2

varigenom återinfektionen minskas. Det närmaste målet, som snarast bör uppnås, är att alla prov skall visa mindre än 10 koliforma bakterier per ml. Betydelsen av totalantalet bakterier i pastöriserad mjölk är svår att bedöma. Totalantalet hänför sig, som tidigare nämnts, både till antalet pastöriseringsöverlevande och till antalet återinfektionsbakterier. I allmänhet kan man bara säga, att plötsliga ökningar av ett annars jämnt totalantal inom samma mejeri betyder, att någonting inträffat och att orsaken måste undersökas. I flera av de refererade undersökningarna har dock totalantalet bestämts och en sammanställning återfinnes i tabell 4. Det på mejerilaboratorier analyserade materialet (B, C och D) skiljer sig här påtagligt från det som analyserats av hälsovårdsnämnderna på livsmedelslaboratorier ( E ) . Det sistnämnda visar mycket lägre genomsnittsvärden på totalantalet bakterier. Orsaken ligger utan tvivel i användning av olika metoder för bestämning av totalantalet. Enligt SMR:s undersökning (D) ger den vid denna tid av livsmedelslaboratorierna vanligen använda metoden med en inkubationstid för plattorna på ett dygn vid 37° C och ett dygn vid 20° C knappt hälften så många kolonier som den på mejerilaboratorierna använda metoden med en inkubationstid för plattorna på tre dygn vid 30° C. Hälsovårdsnämndslaboratorierna har numera vanligtvis övergått till den senare metoden. Enligt denna metod uppfyller icke hälften av proven den amerikanska normen, vilken innebär, att mjölken (Grade A) skall ha mindre än 30 000 bakterier per ml. Man har i USA en ur bakteriologisk synpunkt bättre råvara, i vilken bakterieantalet skall ligga under 200 000 per ml. I svensk mjölk torde totalantalet bakterier mycket ofta överstiga 500 000 bakterier per ml. Detta torde vara den väsentliga orsaken till, att vi än så

38 Tabell 5. K-mjölksprovens fördelning i procent med hänsyn till antalet koliforma bakterier efter förvaring ett dygn vid 5° C och ett dygn vid 17° C Antal koliforma b akt/ml. Undersökning

B. Mejerier med enbart k-mjölksproduktion.. . C. 1 mejeri med blandad

År

1959 Mjölkslag

Lös och glasförpackad

1955—57 Lös 1955—57 Glasförpackad C. D:o D. 13 mejerier med blan1954—55 Lös dad produktion 1954—55 Glasförpackad D. D:o

Antal prov

1 o § § o o

o o o o

2 269

289 289

54 49

23 23

23 28

377 375

32 15

15 18

53 67

o o o

länge har svårt att uppfylla den amerikanska normen för Grade A mjölk med avseende på totalantalet bakterier. Den pastöriserade mjölkens hållbarhet kan användas som ett uttryck för dess kvalitet ur hygienisk synpunkt. Fel ur hygienisk synpunkt vid mjölkens behandling medför ökat antal mikroorganismer i densamma och därmed sämre hållbarhet. Hållbarheten bestämmes som förut nämnts genom förvaringsprov. Förorening med patogena mikroorganismer ger dock i regel inget utslag i hållbarhetsprovet. Vissa av de refererade undersökningarna innehåller också förvaringsprov, men det är svårt att sammanställa jämförbara värden. Resultaten från de undersökningar, i vilka antalet koliforma bakterier efter förvaring använts som mått på mjölkens kvalitet, har sammanställts i tabell 5. De olika undersökningarna visar här stor olikformighet, vilket är att vänta, eftersom resultaten av förvaringsprov är beroende av även små förändringar i metodiken och bäst lämpar sig för kontinuerlig kontroll inom ett och samma företag. Den bild av k-mjölkskvaliteten, som framträder ur dessa undersökningar, är ej nedslående. En mindre del av mjölkmängden har sannolikt för många återinfektionsbakterier, och den pastöriserade mjölkens återinfektion bör i dessa fall minskas, vilket låter sig göra med förhållandevis enkla åtgärder på mejeristadiet. Utvecklingen sker i denna riktning och torde inom några år vara avslutad, om en enkel kontroll kan göras obligatorisk. Betydligt svårare är frågan om totalantalet bakterier, som ofta är högt, och den pastöriserade mjölkens hållbarhet, som i många fall ännu är otillräcklig. Här spelar förhållandena på produktionsplatsen och leverantörmjölkens bakteriologiska kvalitet en stor roll. Även på leverantörmjölksområdet pågår emellertid en utveckling stödd av ett organiserat förbätt-

39 ringsarbete, och det är kommitténs uppfattning, att de i det följande framlagda förslagen till åtgärder på produktionsstadiet kommer att i hög grad medverka till ett gynnsamt resultat. Som slutomdöme måste sägas, att den nuvarande k-mjölkskvaliteten är god men för att förbättra den ytterligare och mera än vad som kan göras i mejeri- och distributionsstadiet, måste man åstadkomma ytterligare förbättring av råvaran, d. v. s. leverantörmjölken. Detta är emellertid ett arbete på lång sikt.

T R E D J E KAPITLET F ö r s l a g till å t g ä r d e r p å p r o d u k t i o n s s t a d i e t

Mjölkhygien på

produktionsplatsen

Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Ladugårds- och mjölkningshygien 1948 års hälsovårdsstadgekommittés betänkande innehöll bland annat förslag till bestämmelser, varigenom ladugårdshygienen skulle förbättras. I sin motivering till förslaget framhöll kommittén, att stall och ladugårdar utgör daglig arbetsplats för en stor del av landets befolkning, varför det är angeläget att åstadkomma goda hygieniska förhållanden i dessa lokaler. Vidare framhölls i detta sammanhang mjölkens utomordentligt stora betydelse som livsmedel och dess stora ömtålighet. Främst de större städernas stora mjölkbehov har framtvingat tidsödande och svårbemästrade transporter, vilket jämte mindre goda hygieniska förhållanden i ladugårdarna medfört, att den levererade mjölken icke alltid har tillfredsställande hygienisk kvalitet. I hälsovårdsstadgan, som sedan fastställdes av Kungl. Maj :t den 19 december 1958 angives i 11 kap. om hållande av djur, att husdjur och andra djur i fångenskap skola så förvaras och skötas samt djurstallar vara så anordnade och inredda samt underhållas och skötas så, att sanitär olägenhet ej uppstår. Därutöver skall ladugård, vari mjölkkor hålles, vara så anordnad och inredd samt underhållas och skötas så, att den kan anses lämplig för sitt ändamål och fylla de skäliga hygieniska krav, som betingas av mjölkproduktionen. Härvid skall vissa i 60 § särskilt angivna bestämmelser iakttagas. Hälsovårdsstadgans bestämmelser gäller generellt för alla ladugårdar, men för ladugårdar belägna inom hälsovårdstätort, d. v. s. område för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan, är bestämmelserna mera preciserade och skärpta. Före anordnande av djurstall inom hälsovårdstätort föreligger således anmälningsskyldighet till hälsovårdsnämnd. Till anmälan skall fogas beskrivning och ritning över anläggningen. Mjölkproducenterna själva inte minst har genom sina organisationer intresserat sig för mjölkhygienen. För förbättring av råvarukvaliteten infördes i början av 1930-talet kvalitetsbetalning av leverantörmjölken. Denna jämte andra åtgärder i form av rådgivnings- och upplysningsverksamhet har verksamt bidragit till förbättring av mjölkens kvalitet.

41 År 1952 tillsatte SMR en kommitté för utredning av frågan om ytterligare åtgärder för förbättrande av kvaliteten på leverantörmjölken. Den verkställda utredningen har bland annat lett till inrättande av en avdelning inom SMR med uppgift att handha frågor, som i första hand berör mjölkens hygieniska produktion. Vidare har upprättandet av en mjölkningsinstruktörsorganisation påbörjats och en skärpt kvalitetsbetalning genomförts. Vidare har mastitbekämpandet fått ökad omfattning. De hittills uppnådda resultaten av det intensifierade arbetet i produktionsledet är goda. Det framgår av tabellerna 7—9 på sidorna 64—66, som utvisar kvalitetsutfallet avseende reduktasprovet för de senaste åren. De nådda förbättringarna har mera i detalj redovisats i till kommittén ställda promemorior från dels SMR:s produkttekniska avdelning och dels Mälarlänens mjölkbedömningsförening. Förekomst

av antibiotika

och andra främmande

ämnen i mjölk

Närvaro av läkemedel och kemiska preparat har under senare år i vissa fall påvisats i leverantörmjölken. Detta har inneburit allvarliga problem med hänsyn såväl till folkhälsan som kvaliteten på mejeriprodukterna. Antibiotika, framförallt penicillin, användes i stor utsträckning vid bekämpande av juversjukdomar. Dessa läkemedel avsöndras med mjölken efter behandlingen. Läkemedelssakkunniga i USA har påvisat att de ytterligt små penicillindoser, som tillföres den mänskliga organismen med mjölk från penicillinbehandlade kor, kan, vid ofta upprepad tillförsel, framkalla penicillinallergi. Isynnerhet barn har visat sig känsliga. Skulle sedan vid någon sjukdom hos känsliga personer penicillinbehandling krävas kan det hända, att därvid utlöses svåra chocksymptom. En annan fara med dessa små men upprepade antibiotikadoser ligger däri, att betingelser skapas för resistenta bakteriestammar. Orsakar sådana bakterier sjukdom kan den vara svår eller omöjlig att bota med antibiotika. Antibiotika orsakar även störningar hos de bakteriekulturer, som mejerierna sätter till mjölken vid tillverkning av vissa produkter, t. ex. ost, bakteriologiskt syrat smör, kulturmjölk och andra. Hur hög halten antibiotika är i mjölken beror på flera faktorer. Penicillin elimineras relativt hastigt. Redan tredje dygnet efter det kon senast behandlats med vanliga penicillinpreparat innehåller mjölken så liten penicillinmängd, att den praktiskt taget ej verkar syrningshämmande. Har kon behandlats med penicillin i preparat med så kallad förlängd verkan, innehåller mjölken dock penicillin längre tid. Enligt veterinärstyrelsens cirkulär nr 53/1950 är veterinär, som behandlat mjölkkor med antibiotika, skyldig underrätta vederbörande mejeri härom, så att mejeriet kan utsortera mjölken för lämplig förädling. I praktiken har detta icke alltid fungerat tillfredsställande. Behandling med an-

42 tibiotika bör enligt samma cirkulär endast i undantagsfall utföras av annan än veterinär personligen. Enligt 38 § livsmedelsstadgan får icke mjölk och grädde saluhållas som livsmedel eller överlämnas till annan för att användas som livsmedel, om varan härrör från djur, som blivit behandlat med läkemedel, vilket genom att övergå i varan eller på annat sätt kan göra densamma skadlig att förtära eller otjänlig till människoföda. Insekts- och ogräsbekämpningsmedel har också ökat i användning. Flera förgiftningsfall, orsakade av insekticider, har uppträtt både bland djur och människor. Vissa dylika medel har visat sig k u n n a avsöndras med mjölken, om korna befunnit sig i ladugården under den tid denna behandlats med medlen ifråga. Vanligen kommer emellertid insektsmedlen i mjölken genom direkt kontakt via luften. Man har kunnat konstatera, att mjölk i vissa fall fått lukt- och smakfel härrörande från ogräsbekämpningsmedel. Det finnes sålunda exempel på att mjölk fått lukt- och smakfel, om den kommit i kontakt med kärl, vilka tidigare innehållit medel för ogräsbekämpning. Det har också hänt, att sådana medel genom olyckshändelse spridits i ladugården och medfört, att mjölken fått kraftig bismak under flera veckor. Rester av disk- och desinfektionsmedel har även påvisats i mjölk. Orsaken får anses vara ofullständig skölj ning efter diskning. Orsakerna till närvaro av här omnämnda främmande ämnen i mjölk är att hänföra till slarv, ovarsamhet, olyckshändelse eller okunnighet. Enligt livsmedelsstadgan 38 § är det förbjudet att saluhålla mjölk innehållande främmande ämnen. Om mjölken av en eller annan orsak innehåller något av ovannämnda ämnen är emellertid halten i regel så liten, att den är svår att påvisa, om det överhuvud taget finnes någon användbar analysmetod. På senare tid har mjölkens halt av radioaktiva isotoper, vilka härrör från det radioaktiva utfallet vid atombombsexplosioner o. dyl., väckt stor uppmärksamhet. Förhållandena på detta område följes i vårt land av försvarsväsendets forskningsanstalt (FOA), radiofysiska institutionen och veterinärhögskolans kliniska centrallaboratorium. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallades den 13 december 1957 en sakkunnig att med biträde av experter utreda vilka bestämmelser, som erfordras för att ge myndigheterna befogenhet att vidtaga erforderliga åtgärder för att skydda allmänheten i händelse av en atomkatastrof och hur bekämpandet av en atomolycka borde förberedas i organisatoriskt avseende. Den sakkunnige avgav sitt betänkande i november 1959 (SOU 1959:38). Kungl. Maj:t avgav den 1 april 1960 proposition nr 139/1960 med förslag till lag om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. Ut-

43 sprides från atomreaktor eller annan atomanläggning belägen inom riket radioaktiva ämnen i sådan mängd, att särskilda åtgärder påkallas för att skydda allmänheten, skall enligt den föreslagna lagen länsstyrelsen sörja för att erforderliga åtgärder vidtages. I andra fall av hälsofarlig utspridning av radioaktiva ämnen skall Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer svara för allmän säkerhet. Förslag till åtgärder

Ladugårds-

och mjölkning shy gien

1954 års mjölkkommitté har enligt givna direktiv frihet att föreslå åtgärder och ändringar i gällande författningar, som är ägnade att höja k-mjölkens kvalitet. Då måste först och främst undersökas, vilka åtgärder, som ytterligare kan behöva vidtagas på produktionsstadiet. Huvudprincipen vid utfärdande av bestämmelser i produktionsledet måste vara, att de icke får vara alltför detaljrika eller rigorösa, och att endast bestämmelser av verkligt värde för en hygienisk mjölkproduktion kommer i fråga. I annat fall blir de mycket svåra och dyrbara att kontrollera, och dessutom kan de leda till, att avsedda förbättringar av mjölkproduktionen motverkas. Däremot är det möjligt att meddela detaljerade råd och anvisningar till ledning för dem som skall kontrollera hygienen, och åt dem som skall instruera och biträda lantbrukarna att förbättra hygienen vid mjölkproduktionen samt givetvis även till hjälp åt lantbrukarna själva. I kommitténs motivering till förslag till nya pastöriseringsbestämmelser har förordats ett upphävande av gällande bestämmelser om kontrollmjölk. Detta förordades även av 1948 års livsmedelssakkunniga. De av dessa åberopade undersökningarna tydde nämligen icke på någon nämnvärd kvalitetsskillnad mellan å ena sidan mjölk, saluhållen under beteckningen kontrollmjölk, barnmjölk och liknande, och å andra sidan vanlig pastöriscrad flaskmjölk. Kontrollmjölken är numera även standardiserad och oftast pastöriserad. Saluhållande av mjölk under sådan beteckning kan därför vara ägnat att missleda allmänheten. Icke heller är det riktigt att framhäva, att enbart viss mjölk är kontrollerad, eftersom all saluförd mjölk enligt kommitténs åsikt måste kontrolleras och uppfylla vissa minimifordringar. Den egentliga anledningen till att bestämmelse om kontrollmjölk m. m. intogs i livsmedelsstadgan 41 § var denna mjölks betydelse för upprätthållande av god ladugårdshygien. För att få tillstånd att sälja kontrollmjölk måste nämligen vissa hygieniska krav vara uppfyllda på produktionsplatsen. Hälsovårdsnämndernas villkor härför motsvaras i regel av medicinalstyrelsens kungörelse den 14 februari 1942 (nr 5) angående ford-

44 ringar på hygieniska förhållanden vid framställning av mjölk och grädde, som försäljes i opastöriserat skick. Man befarade, att om dessa bestämmelser borttoges, skulle intresset för ladugårdshygien slappna. Kommittén är medveten om den betydelse dessa bestämmelser haft för ladugårdshygienen, men tiden synes nu vara mogen att modernisera dem och göra dem på ett smidigt sätt tillämpliga för flera än det fåtal ladugårdar, vari kontrollmjölk för närvarande produceras. Kommittén föreslår därför, att veterinärstyrelsen måtte utfärda råd och anvisningar till förtydligande av 60 § hälsovårdsstadgan, som närmast berör mjölkproduktionen. Utkast till sådana finnes i bilaga 12. Med tanke på att dessa avses gälla för alla ladugårdar, vari mjölk produceras för försäljning, har de utformats mindre bindande än de bestämmelser, som tidigare utfärdats av medicinalstyrelsen i den ovannämnda kungörelsen. Det är kommitténs mening, att dessa råd och anvisningar jämte utdrag i tillämpliga delar ur hälsovårdsstadga och livsmedelsstadga inte bara skall tillställas hälsovårdsnämnder, hushållningssällskap, mjölkbedömningsföreningar och mjölkningsinstruktörer m. fl. utan även tillställas alla mjölkleverantörer, vilket lämpligen kan ske genom mejeriernas försorg. I USA har man gjort en undersökning (Dahlberg, A. C ; Adams, H. S.; Held, M. E.; Milk regulations and milk quality. Nat. Res. Council Bull. 250, 1953) över sambandet mellan utfärdade bestämmelser för mjölkens produktion och behandling på produktionsplatsen och mjölkens hygieniska kvalitet. Undersökningen har omfattat mjölkleveranser till 8 städer i olika delar av USA med ett invånareantal mellan 100 000 och 500 000. De olika städernas föreskrifter för hygien vid mjölkproduktionen varierade avsevärt, speciellt med hänsyn till omfattning och detaljbestämmelser. Statistisk bearbetning av de framkomna resultaten visade, att det endast är nödvändigt med vissa grundbestämmelser för att säkra en god mjölkkvalitet. I sammanfattningen av undersökningen framhålles följande. För att förhindra infektion med humanpatogena bakterier är det viktigt att ha tillgång till bakteriologiskt fullgott vatten, att ha avträden så ordnade, att sanitär olägenhet ej uppstår, att ha flugkontroll och att ha kontroll av personalens hälsa. För att mjölkningsutrustningen skall kunna diskas på ett tillfredsställande sätt fordras särskild diskningsutrustning och varmvatten. Kornas juver bör tvättas med vatten eller någon desinfektions.ösning. Vidare måste mjölken kunna kylas till helst 10° C eller under, för att hålla mjölkens totala bakterieantal lågt. Det ansågs viktigt, att Irktoch smakprov utfördes på mjölken vid dess ankomst till mejeri, eftersom omkring 3/4 av alla lukt- och smakprov med anmärkning, som utförts på pastöriserad mjölk, hade fel, som endast kunde härröra från den råa mjölken.

45 Betydelsen av ladugårdsinspektionerna kunde icke direkt anges, men då varje leverantörs mjölkleverans undersöktes två gånger i månaden vid mejeriet (med avseende på temperatur, sediment, totalantal bakterier och värmeresistenta bakterier), erhölls tillräckliga upplysningar om dess kvalitet för att göra det möjligt för mjölkningsinstruktören att följa arbetet på produktionsplatsen och ingripa om så ansågs nödvändigt. Ovannämnda faktorer var de enda, som med bestämdhet kunde sättas i samband med hygienisk produktion av leverantörmjölk. De borde därför utgöra grunden för alla bestämmelser rörande mjölkens produktion. Många av de detaljbestämmelser, som fanns i vissa föreskrifter, som t. ex. beskrivningar av ladugårdens och mjölkrummets konstruktion och inredning, anvisningar för fodrets lagring o. s. v., var visserligen av stort värde, men deras efterlevnad borde endast rekommenderas och icke absolut krävas. I vårt land och övriga nordiska länder har även utförts undersökningar av problem i samband med hygien vid mjölkproduktionen. Resultaten av dessa överensstämmer väl med de erfarenheter man gjort i USA. I det av kommittén utarbetade och förut nämnda utkastet till veterinärstyrelsens råd och anvisningar rörande mjölkproduktion m. m. har vissa punkter tryckts med kursiv stil. De i dessa punkter behandlade åtgärderna anser kommittén vara så betydelsefulla för en god mjölkhygien, att man icke skall göra avkall på dem. Kommittén har dock ej velat föreslå deras intagande i hälsovårdsstadgan. De övriga punkterna däremot anser kommittén vara att rekommendera, men alltför starka krav på deras genomförande bör icke ställas. Alla punkter torde dock få stor betydelse för dem som skall kontrollera mjölkhygienen och för dem som 'skall vara mjölkproducenterna behjälpliga att förbättra den. Kommittén j a r valt att här särskilt framhålla och i vissa fall motivera de viktigaste åtgärderna medan de övriga icke ansetts behöva närmare kommenteras. Kommittén föreslår, att svin eller fjäderfä icke bör hållas i ladugård, eftersom dessa har visat sig kunna vara bärare av salmonellabakterier, som kan orsaka paratyfus och liknande sjukdomar. Fjäderfän kan även överföra tuberkulossmitta. Om svin eller fjäderfän måste hållas i ladugård vintertid i särskilt kalla trakter därför att annat lämpligt utrymme ej kan åstadkommas, skall djuren hållas i avskilt rum med separat utgång. För att kontrollera mjölkkornas juverhälsa skall personalen dagligen vid mjölkningen övertyga sig om, att juvren icke företer förändringar såsom ömhet och förhårdnader, samt att mjölken icke är flockig, ystig eller på annat sätt förändrad. Det senare kontrolleras lättast om förmjölkning sker i kontrollkärl. I 1948 års hälsovårdsstadgekommittés förslag till hälsovårdsstadga hade intagits en bestämmelse om att ladugård, avsedd för minst fem nötkreatur, skall ha särskilt mjölkrum försett med erforderliga anordningar för mjölkens behandling och mjölkningsutrustningens diskning. Departements-

46 chefen medtog i sitt förslag till hälsovårdsstadga icke sådan bestämmelse till stor del beroende på de invändningar mot kommittéförslaget, som framkom vid remissbehandlingen. Kommittén anser emellertid med stöd av förut anförda undersökningar, att förekomst av ett avskilt utrymme för disk och mjölkbehandling är av så stort värde för mjölkhygienen, att kommittén icke kan underlåta att föreslå, att veterinärstyrelsen skall utfärda anvisning därom. Nämnas bör att i det nu försöksvis tillämpade systemet med tankhämtning, varvid mjölken levereras till mejeri endast varannan dag, finnes på gården alltid särskilt utrymme för mjölkens kylning och förvaring. Om vatten i ladugård är särskilt stadgat i hälsovårdsstadgan 60 §. Kommittén ifrågasätter om icke kvalitetskravet på vatten, som användes i mjölkrum, bör sättas högre och närmare preciseras än kvalitetskravet på vatten, som användes i ladugård. Av praktiska skäl föreslår emellertid kommittén, att samma krav skall gälla. Kommittén vill med skärpa framhålla vikten av att varmvatten är tillgängligt för diskningen. Dessutom skall det finnas borstar och lämpliga diskmedel. Särskilda metoder för diskning och desinfektion av mjölkningsmaskiner är utarbetade och prövade. Efter diskningen är det viktigt att disk- och desinfektionsmedel får rinna av, så att icke rester av dem stannar kvar i kärlen och blandas med mjölken. Mjölkningsutrustningen skall torka, sedan den diskats. Detta kan ske utomhus under skydd på en torr och luftig plats, om möjlighet därtill icke föreligger i mjölkrummet. Även om mjölkhygienen är god, kan mjölken ej helt skyddas från bakteriella föroreningar. För att hindra dessa bakteriers alltför snabba utveckling måste mjölken kylas till en temperatur av 12° C eller därunder. Önskvärt är givetvis att mjölken kyles ännu kraftigare, men man torde icke k u n n a kräva, att alla leverantörer skall installera kylaggregat. Är den producerade mjölkmängden liten blir de allt för dyra i anskaffning och drift. Med vatten kan emellertid mjölken kylas till omkring 12° C. Kommittén har därför föreslagit denna temperaturgräns, vilken även förordades av SMR:s leverantörmjölkskommitté, och som bör kunna hållas på alla gårdar, där mjölk produceras. På de gårdar systemet tankhämtning användes kyles mjölken artificiellt till 3—5° C. I livsmedelsstadgan 10 § angives ätt livsmedelslokal skall ha lämpliga anordningar för utestängande av flugor och råttor. Ladugård är emellertid enligt stadgan icke att anse som livsmedelslokal och är således undantagen bestämmelsen. — Att helt utestänga råttor, möss, flugor och ohyra från ladugård och mjölkrum är svårt, men om de förekommer skall man kräva ett effektivt bekämpande vilket även framgår av hälsovårdsstadgan 10 kap. En annan viktig åtgärd kommittén föreslår i detta sammanhang är ett återinförande av bestämmelse om att ladugård och mjölkrum skall grund-

47 ligt rengöras och smittrenas minst en gång årligen. Veterinärstyrelsen bör härför utfärda särskilda föreskrifter liknande de smittreningsföreskrifter, som angavs i medicinalstyrelsens föreskrifter den 13 september 1941 (nr 51) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur. Förekomst av antibiotika och andra främmande ämnen i mjölk Med hänsyn till att antibiotikaförekomst i mjölk av vissa forskningsresultat att döma kan innebära risk för folkhälsan anser kommittén, att mjölk från ko, som står under behandling med antibiotika, enligt livsmedelsstadgan 38 § punkt 3, skall betraktas såsom skadlig att förtära eller otjänlig till människoföda. Kommittén föreslår, att veterinärstyrelsen antingen i råd och anvisningar eller i särskild kungörelse föreskriver, att mjölk från ko behandlad med antibiotika icke får levereras till mejeri förrän på fjärde dagen efter sista behandlingsdagen. Analysmetoder för rutinkontroll av förekomst av antibiotika i mjölk finnes utarbetade. Kommittén anser det även nödvändigt, att i veterinärstyrelsens råd och anvisningar rörande mjölkproduktion m. m. i förebyggande syfte påtalas vikten av att givna föreskrifter i samband med användning av kemiska preparat, såsom insekts- och ogräsbekämpningsmedel, träimpregneringsmedel, ovidkommande desinfektionsmedel o. dyl., noga följes, att sådana preparat icke får användas eller förvaras så att mjölken därav tar skada, samt att mjölkkärl och mjölkningsutrustning icke får användas vid beredning eller förvaring av dylika preparat. I den mån här nämnda ämnen är giftiga, finnes föreskrifter om användandet i giftstadgan den 26 november 1943 med därtill anslutande författningar. Mjölkens innehåll av radioaktiva substanser måste enligt kommitténs åsikt ägnas stor uppmärksamhet. Den av riksdagen antagna lagen om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. torde i förening med övriga lagbestämmelser och kontroll på atomenergiområdet ge allmänheten erforderlig trygghet. Ladugårdspersonalens hygien Nuvarande bestämmelser och förhållanden

För all med mjölkhantering sysselsatt personal i ladugårdar, här kallade vanliga ladugårdar, i vilka mjölk produceras för försäljning eller servering, gäller livsmedelsstadgan 25 och 26 §§. Bestämmelserna gäller således inte för personal i ladugårdar, i vilka mjölk produceras för annat ändamål. I 25 § stadgas skyldighet att under arbetet iakttaga noggrann renlighet. Livsmedlen får ej beröras mer än vad som är oundgängligen nödvändigt. Verktyg bör användas där så kan ske. Enligt 26 § skall person, som är sjuk, smittförande eller har sår, som kan medföra eller kan

48 misstänkas medföra smittspridning, på anmodan av hälsovårdsnämnden undergå läkarundersökning. Bekräftas risk för smittspridning kan vederbörande avstängas från arbete för viss tid eller för alltid. Innehavare av eller föreståndare för rörelse är skyldig att delge hälsovårdsnämnd misstanke av omnämnt slag, och detta även ifall det blivit känt, att den anställde sammanbor eller nyligen sammanbott med person, som är eller misstankes vara smittförande. För personal sysselsatt med mjölkhantering i ladugårdar, från vilka mjölk eller grädde får säljas i opastöriserat skick efter dispens av vederbörande hälsovårdsnämnd, här kallade pastöriseringsbefriade ladugårdar, har medicinalstyrelsen den 14 februari 1942 utfärdat särskilda föreskrifter. Däri stadgas med hänsyn till personalens hygien, att för ladugårdspersonalen avsett tvättställ — helst ej med handfat utan i form av tappkran över avloppstratt — bör med tillhörande tvål eller såpa och handduk finnas vid större mjölkproduktion både i ladugård och mjölkrum samt vid mindre i endera av dessa lokaler. Mjölkningspersonalen bör under mjölkningen vara iklädd rena överdragskläder av tvättbart material och tvätta händerna med tvål eller såpa före arbetets början. På välventilerat ställe i större (önskvärt även i mindre) ladugård bör finnas skilda platser för arbetskläder och mjölkningsdräkter. Rörande personalens anställningsförhållanden förordas, att personalens ersättning är ordnad så, att personalen icke tvingas till tjänstgöring, om den är behäftad med akut sjukdom (t. ex. halsfluss). Sjukförsäkring rekommenderas, och i vart fall får på grund av hänsyn till mjölkens beskaffenhet icke sådant avtal vara träffat, att personalen själv skall betala vikarie vid avstängning från arbete. Några bestämmelser om läkarundersökning av personalen finnes icke. Karakteristiskt för de nu refererade föreskrifterna är, att de i ett stort antal fall icke är obligatoriska. Det talas nämligen i regel om »bör» och icke om »skall». Ladugårdar, här kallade kontrolladugårdar, från vilka mjölk eller grädde säljes under speciell beteckning, såsom kontrollmjölk, barnmjölk, kontrollgrädde, specialmjölk m. m., skall uppfylla de villkor, som hälsovårdsnämnderna uppställer. Dessa villkor överensstämmer i allmänhet med de föreskrifter, som medicinalstyrelsen enligt vad som nyss anförts utfärdat för pastöriseringsbefriade gårdar, kompletterade med krav på, att läkarundersökning av personalen skall ske dels före anställandet, dels med lämpliga intervall därefter. I detta sammanhang bör erinras att i de remissyttranden, som avgavs över 1949 års förslag till livsmedelsstadga, påyrkades från flera håll regelbundet återkommande hälsokontroll av vissa grupper av i livsmedelshantering sysselsatta personer, däribland personal i ladugårdar. Departementschefen uttalade i proposition nr 63/1951 med förslag till livsmedelsstadga, att frågan om en regelbunden läkarkontroll av ladugårdspersonal

49 och andra livsmedelsarbetare var av stor betydelse, men att han icke ansåg sig kunna föreslå införande av bestämmelse därom på grundval av föreliggande material. I av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté år 1953 avgivet betänkande (SOU 1953: 31) diskuterades även frågan om hälsokontroll av ladugårdspersonal. Tanken på regelbundet återkommande läkarundersökningar av sådan personal avvisades av kommittén av ekonomiska skäl och med hänsyn till den begränsade tillgången på läkare och övrig sjukvårdspersonal samt på material av olika slag. En obligatorisk hälsoundersökning av den som ämnar taga anställning i ladugård befanns ej vara av sådant värde, att en dylik borde förordas. Vid riksdagsbehandlingen av nu gällande livsmedelsstadga väcktes ånyo frågan om obligatorisk läkarundersökning av livsmedelsarbetare. Andra lagutskottet föreslog i sitt utlåtande nr 34/1951, att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla, att möjligheterna att införa bestämmelser om obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper livsmedelsarbetare måtte närmare undersökas. En sådan utredning kom till stånd år 1953. I de utfärdade direktiven anförde dock departementschefen, att frågan om läkarundersökning av mjölkningspersonal i ladugårdar borde lämnas åt sidan, eftersom den behandlats av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté. Förslag till åtgärder

I den promemoria, som avgavs år 1959 angående obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper livsmedelsarbetare, anför utredningsmannen, att ingen torde k u n n a förneka värdet i och för sig och rent allmänt sett såväl av en läkarundersökning av nyanställda som av en återkommande hälsokontroll. Vid övervägande av de olika synpunkter, som framkommit under utredningen, har utredningsmannen emellertid fått den uppfattningen, att det ej finnes, anledning att nu vidtaga någon utvidgning till andra grupper av livgmodelsarbetare av de bestämmelser om läkarundersökningar, som nu gäller för mejeripersonal. Ej heller ansåg sig utredningsmannen kunna föreslå några skärpta bestämmelser angående obligatorisk läkarundersökning före påbörjandet av anställning inom livsmedelsindustrin. Den i mjölkhanteringen sysselsatta personalens hälsotillstånd och hygien har även inom mjölkkommittén varit föremål för utredning, varvid frågan om läkarundersökning av personal vid vanliga ladugårdar särskilt beaktats. Kommittén har i likhet med sakkunniga, som behandlat hithörande spörsmål, funnit, att bestämmelser om hälsokontroll av personal i alla ladugårdar av flera skäl icke är genomförbara. Detta förhållande är emellertid ett argument för en skärpning av bestämmelserna om personalens hygieniska förhållanden i övrigt. 4—005313

50 Bestämmelser om den personliga hygienen finnes, såsom förut anförts, för personal vid pastöriseringsbefriade gårdar i medicinalstyrelsens föreskrifter den 14 februari 1942 och för personal vid kontrolladugårdar i de föreskrifter, som hälsovårdsnämnderna uppställer för försäljning av mjölk under särskild beteckning. För vanliga ladugårdar, och detta endast under förutsättning att därifrån levereras mjölk för försäljning eller servering, finnes emellertid inga andra bestämmelser än i 25 § livsmedelsstadgan om skyldighet att under arbetet iakttaga noggrann renlighet, och denna föreskrift har icke ansetts innebära krav på särskild mjölkningsdräkt och ej heller på att särskilt tvättställ skall finnas i ladugård. Kravet på arbetsdräkt har i de övriga leden av mjölkhanteringen sammankopplats med fordran på att personalen skall ha tillgång till lämpligt antal tvättställ, varom bestämmelse finnes — utom för ladugård — i 10 § livsmedelsstadgan. Sistnämnda stadga saknar å andra sidan bestämmelse om särskild arbetsdräkt inom livsmedelshanteringen, men kompletterande föreskrifter härom torde finnas i de hälsovårdsområden, som har livsmedelsordningar. Att de saknas i 25 § livsmedelsstadgan har uppenbarligen förorsakats av att man hittills icke velat låta bestämmelsen om särskild arbetsdräkt gälla även för personal i ladugårdar. Kommittén har diskuterat frågan, huruvida icke tiden nu vore mogen att införa krav på särskild mjölkningsdräkt men funnit, att en sådan icke skulle få någon egentlig betydelse med hänsyn till de speciella förhållanden, som råder i en ladugård och vid betesgång. Särskilt då mjölkning utföres med maskin torde krav på särskild mjölkningsdräkt ej behöva uppställas. Däremot föreslår kommittén, att veterinärstyrelsen i råd och anvisningar till förtydligande av hälsovårdsstadgan 60 § angiver, att det i mjölkrum och ladugård bör finnas tvättställ, helst i form av tappkran över avloppstratt. Det sistnämnda kravet är motiverat av önskemålet att förhindra förekomst av stillastående smutsigt vatten i tvättstället. Vid tvättstället bör finnas tvål och handduk. Danska forskare har iakttagit att tuberkulos smitta kan spridas inom ladugård genom mänsklig urin infekterad med tuberkelbakterier. I de flesta livsmedelsordningar torde förbud mot spottning i livsmedelslokal ha införts. Sådan förorening kan ju även medföra spridning av tuberkulos. Förbud mot tobaksrökning i livsmedelslokal torde även i regel vara infört. Bortsett från att det här är fråga om elementära hygieniska krav, och att tobaksrökning i ladugård innebär en betydande brandrisk, har det föranlett kommittén att föreslå att veterinärstyrelsen i nämnda råd och anvisningar anger, att tobaksrökning, spottning och annan dylik förorening ej får förekomma i ladugård och mjölkrum, samt att avträde icke får stå i direkt förbindelse med ladugård eller mjölkrum. Frågan om de humana och bovina tuberkelbakterietypernas betydelse för framkallande av tuberkulos hos människor och nötkreatur är numera

51 klarlagd. Den humana typen framkallar en relativt lindrig, ej smittofarlig tuberkulos hos nötkreatur. Den bovina typen framkallar tuberkulos både hos nötkreatur och människa och orsakar hos människa en tuberkulosform, som helt överensstämmer med den humana typen. Spridning av bovin tuberkulos från människa till nötkreatur kan få lika svåra följder som spridning från ett sjukt djur inom en i övrigt frisk besättning. Av dessa skäl är det viktigt, att personer med human och framförallt bovin smittsam tuberkulos förhindras att handha nötkreatur. Det har därför synts kommittén lämpligt föreslå ett tillägg till 6 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (bilaga 5), innebärande att om någon som är eller varit sysselsatt i sådan framställning, beredning, servering eller hantering av livsmedel, som i 25 § livsmedelsstadgan säges, befinnes vara behäftad med tuberkulos i smittsamt stadium utan att bliva intagen å vårdanstalt, eller efter intagande å sådan anstalt blivit utskriven från anstalten i smittsamt stadium, skall vederbörande centraldispensär snarast möjligt insända anmälan härom till hälsovårdsnämnden i den kommun, där personen stadigvarande vistas. Nämnden skall efter mottagande av anmälan vidtaga åtgärd enligt 26 § livsmedelsstadgan eller föreskrifter i denna förordning. Kommittén har övervägt, om icke anmälan borde begränsas att gälla enbart personer hemmahörande å lantgård eller sysselsatta i ladugårdsarbete. Bacillbärare bör emellertid icke tillåtas att syssla med livsmedel överhuvud taget, varför kommittén föreslår, att tillägget gives nämnda generella utformning.

Nötkreaturssjukdomar

av betydelse för mjölkhygienen

Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Tuberkulos, smittsam kastning och juverinflammation är de nötkreaturssjukdomar, som på grund av sin betydelse för mjölkhygienen och därmed även för folkhälsan hittills varit föremål för statligt understödda bekämpningsåtgärder. Nötkreatiirstiiberkulos Genom vidtagna åtgärder har tuberkulosfrekvensen under de senaste 20tal åren minskat betydligt, vilket kan utläsas ur tabell 6. Hos slaktad storboskap påvisades sålunda år 1937 tuberkulos i omkring 30 % av antalet kroppar besiktigade på slakthus och kontrollslakterier och år 1958 i omkring 0,01 %. Landet förklarades fritt från kreaturstuberkulos den 1 oktober 1958. Från nämnda datum gäller även för denna kreaturssjukdom lagen om bekämpande av smittsamma sjukdomar den 12 april 1935 (nr 105), den så kallade epizootilagen.

52 Denna lag innebär främst skyldighet för djurägare, kreaturshandlare och de som mottager djur för nedslaktning att till vederbörande tjänsteveterinär eller närmast boende veterinär omedelbart anmäla misstänkta eller påvisade fall av nötkreaturstuberkulos. Veterinär har i sin tur anmälningsskyldighet gentemot veterinärstyrelsen. Då denna erhållit underrättelse om misstänkt fall av tuberkulos förordnas veterinär att verkställa särskild tuberkulinundersökning och utredning. Djurägare är skyldig att rätta sig efter givna föreskrifter angående sjukdomarnas bekämpande och bland annat om så befinnes nödvändigt mot ersättning av allmänna medel ombesörja, att tuberkulösa djur blir slaktade, och att kropp av dylikt djur blir oskadliggjord. Nötkreatur, som reagerar vid tuberkulinundersökning eller eljest befunnits ha tuberkulos, skall nedslaktas inom 15 i vissa fall 8 dagar efter det djurägaren erhållit besked om undersökningsresultatet. Visar sig mer än halva antalet djur över två års ålder i en besättning reagera för tuberkulinprovet kan förordnas, att även icke reagerande djur nedslaktas. Trots att hela landet nu utgör tuberkulosfritt område har tuberkulosen ingalunda utrotats. Tuberkulinkontrollen pågår fortfarande regelbundet och beräknas fortsätta under lång tid framåt. Den bedrives enligt stadTabell 6. Antalet konstaterade fall av kreaturstuberkulos under åren 1937—1959 Klin.-bakt. fall av öppen tuberkulos i

Antal med tuberkulin undersökta djur

lungor

första unders.

därav reag.

kontr.unders.

390 654 220 847 265 054 174 006 306 968 122 382 138 573 204 251 211 831 171 204 108 404 72 249 42 966 35 703 20 530 12 642 11 498 12 490 11 009 564 336

24 645 14 248 19 339 27 483 55 016 11 828 13 637 27 179 28 635 23 680 21 738 8 481 5 842 4 814 2 237 625 300 180 39 0 19

444 728 11 711 452 725 6 360 644 781 8 189 543 792 9 371 688 304 12 892 689 747 7 448 726 462 5 964 757 720 6 593 812 761 6 993 914 638 6 740 854 787 5 570 872 472 3 460 782 732 2 975 809 437 2 514 740 319 1 609 638 080 1 099 616 204 882 656 928 628 538 840 417 566 872 239 511 059 132 524 225 94 476 484 76

År

1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1

11 613 11 725 12 839 8 599 9 262 6 626 6 228 6 134 5 106 3 960 2 550 1 058 800 319 165 58 16 13 14 2 0

juver 441 497 395 326 183 133 142 123 135 94 53 29 16 19 3 3 0 0 0 1 0 0

livm. 549 572 603 490 421 306 344 363 245 166 105 56 29 22 7 2 2 1 1 0 0 0

Uppgift föreligger inte ännu.

därav reag.

Reag. Tbc hos vid slaktad kontr.storb. und. /o

2,6 1,4 1,3 1,7 1,9 1,1 0,8 0,9 0,9 0,7 0,7 0,4 0,4 0,3 0,2 0,2 0,1 0,09 0,08 0,04 0,03 0,02 0,02

30 28 25 20 22 21 17 17 17 14 10 6,5 4,4 3,0 1,5 0,6 0,4 0,2 0,07 0,04 0,02 0,01 i

53 gandena i 2 kap. Kungl. Maj:ts förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur av den 20 juni 1941 (nr 577). På förslag av länsveterinär förordnar veterinärstyrelsen om allmän tuberkulinundersökning. De sex nordligaste länen och Gotland blev relativt tidigt fria från tuberkulos och antalet återfall har varit litet. Därför har intervallen mellan tuberkulinundersökningarna här successivt kunnat förlängas till omkring 10 år. I andra delar av landet pågår alltjämt undersökningar med 3 års mellanrum. För närvarande undersökes årligen omkring en femtedel av kreatursbeståndet. De långa intervallen mellan tuberkulinundersökningarna möjliggöres till stor del genom slaktdjurskontrollen. Flertalet djurägare är medlemmar i slakteriföreningar, varigenom möjlighet finnes att erhålla uppgift om varifrån slaktdjur med tuberkulos härrör. Kontrollen vid slakterierna kan dock ej helt ersätta tuberkulinkontrollen. De nämnda kontrollformerna svarar för omkring hälften var av antalet påvisade återfall av tuberkulos. De regelbundet förekommande tuberkulinundersökningarna bekostas av statsmedel, men djurägarna får i regel själva betala veterinärernas reskostnader. Överstiger dessa en krona för varje undersökt djur, betalas överskjutande del av statsverket. I de fall tuberkulinundersökningen föranletts av att tuberkulos förekommer eller misstankes förekomma påföres statsverket både undersökningsoch reskostnader. På grund av sjukdomens tillbakaträngande och därav följande längre tidsintervall mellan tuberkulinundersökningarna har statsverkets årliga utgifter minskat från över 2 miljoner kronor vid 1940-talets början till omkring 800 000 kronor de senaste åren, varav huvuddelen utgör undersökningskostnader. Smittsam

kastning

Sedan landet år 1953 friförklarades från kastsjuka hos nötkreatur har 54 återfall påvisats, varav endast 3 år 1957. Sedan dess har inget fall upptäckts. När bekämpandet påbörjades år 1944 beräknades omkring 20 000 eller 7 % av landets besättningar vara smittade. Jämsides med kastsjukans minskning hos nötkreatur har antalet fall av undulantfebcr hos människa minskat från omkring 200 årligen till inga eller enstaka fall senare år. Kastsjukebekämpandet bedrives sedan år 1953 enligt epizootilagen och enligt Kungl. Maj :ts kungörelse angående bekämpande av smittsam kastning hos nötkreatur av den 17 juni 1943 (nr 387), 16—21 §§, samt enligt bestämmelserna i 1—12 §§ kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar.

54 Kastsjukebekämpandet bedrives i tillämpliga delar på samma sätt som tuberkulosbekämpandet. När skäl föreligger, förordnar veterinärstyrelsen veterinär att taga prov av nötkreatur för att undersöka förekomsten av kastsjuka. Sjukdomen uppspåras vanligen genom att samlingsmjölkprov uttages vid mejerierna. För närvarande undersökes förekomst av kastsjuka genom att tre ABR-prov (Abortus Bang ringprov) uttages under en tvåårsperiod. Av allmänna medel har för kastsjukebekämpandet hittills utgivits omkring 9 miljoner kronor. Kostnaderna har varierat under olika år och utgör för närvarande omkring 300 000 kronor, varav större delen belöper sig på kontroll medelst ABR-prov. Nötkreaturens juverhälsokontroll De förluster, juverinflammationerna eller mastiterna förorsakar jordbruket, kan ej uppskattas med någon högre grad av tillförlitlighet, eftersom någon statistik över mastitfrekvensen i hela landet inte finnes. Uppskattningsvis har beräknats att 10—20 % av korna är smittade. Juverinflammation medför minskad mjölkmängd, försämrad mjölkkvalitet och för +idig nedslaktning av angripna djur på grund av höggradiga juverskador. Enligt danska undersökningar uppgår produktionsminskningen till följd av kronisk juverinflammation till i medeltal 10 %. Detta skulle för vårt land betyda, om 10—20 % av korna har juverskada av något slag, ett produktionsbortfall av 35—70 miljoner kg mjölk per år eller i pengar räknat med ett mjölkpris av 40 öre per kg 14—28 miljoner kronor. Nötkreaturens juverhälsokontroll bedrives av hushållningssällskapen/ i enlighet med bestämmelserna i kungörelse angående åtgärder till motverkande av juversjukdomar hos nötkreaturen av den 17 december 1954 (nr 816). Närmare föreskrifter för verksamheten finnes i veterinärstyrelscns kungörelse med föreskrifter angående juverhälsokontroll av den 2 februari 1955 (VF nr 4). Juverhälsokontrollen är för närvarande anordnad inom 12 hushållningssällskaps områden, och till kontrollen är omkring 4 000 besättningar med 60 000 kor anslutna. Den hittills ringa anslutningen beror främst på, att den än så länge är enskild och frivillig, och att djurägarna ännu icke på allvar stimulerats deltaga, då kontrollen tills vidare bedrives som försöksverksamhet. Intresset för deltagande i kontrollen är emellertid stort, inte minst från mejeriernas sida, och anslutningen utökas undan för undan. Statsbidrag utgår sedan år 1955 med omkring 200 000 kronor årligen. Enskild anslutning av en besättning är ganska dyrbar. Totalkostnaden uppgår till cirka 15 kronor per ko och år, varav djurägaren vanligen betalar 5—6 kronor, och staten högst 4 kronor, medan resten vanligen erlägges av mejeriföreningarna.

55 Kontrollen avser att genom kliniska och mikrobiologiska undersökningar utöva fortlöpande kontroll av juverhälsan och att genom undersökning av de hygieniska förhållandena i ladugården, mjölkningsarbetets utförande, mjölkningsanläggningens tillstånd, vattnets kvalitet m. m. uppspåra förhållanden, som kan orsaka eller bidraga till uppkomst av juverskador. Kontrollen avser även att genom rådgivning verka för att djurägarna vidtager lämpliga förebyggande åtgärder såsom god juvervård och ladugårdshygien, försiktighet vid inköp samt bortarbetande av ärftligt betingade, olämpliga juver- och spenformer samt att genom propaganda för fullgod diskning av mjölkningsutrustningen och riktig behandling av mjölken verka för en i hygieniskt avseende god mjölk. Bekämpande av juverinflammationer är inte lika lätt som bekämpande av tuberkulos eller kastningssjuka, och man torde aldrig helt k u n n a utrota dem. De kan orsakas av många olika slags mikroorganismer, som vanligen förekommer i ladugården. I vissa fall kan mastit uppkomma utan påvisbar infektion. Mikroorganismerna är vanligen i och för sig ofarliga för djuren. Föreligger emellertid flera predisponerande faktorer, som direkt eller indirekt samverkar, kan djurets motståndskraft mot mikroorganismerna försämras och därigenom väg beredas för en infektion. De predisponerande faktorerna är vanligen att söka i ladugårdshygien, oriktig maskinmjölkning, utfodring o. dyl. Mastitbekämpandet är således mycket mera en fråga av allmän hygienisk natur än en fråga om bekämpande av vissa mikroorganismer. Juverinflammationerna har framförallt bekämpats med antibiotika, speciellt har penicillin använts mot den smittsamma juverinflammation, som orsakas av Streptococcus agalactiae. Det har gett till resultat, att antalet sådana juverinflammationer visserligen minskat, men antalet av andra infektionsämnen orsakade mastiter har ökat, därigenom att mot antibiotika resistenta bakteriearter framkommit och de predisponerande faktorerna ändå kvarstått. I ju större omfattning djuren behandlats med antibiotika, desto mindre benägen har man även blivit att förbättra hygienen på produktionsplatsen. Användning av sådana preparat ger således ingen lösning på mastitproblemet. Dessutom anses de sänka högmjölkande kors produktion, och i vissa fall gör de mjölken otjänlig till människoföda och olämplig för vissa mejeriändamål. Förslag till åtgärder

Nötkreaturstuberkulos och smittsam kastning Genom principbeslut av 1958 års riksdag skall statsmedel icke få tagas i anspråk för den fortlöpande kontrollen av tuberkulos och kastsjvika längre än till och med budgetåret 1960/61. Kommittén anser, att en avsevärd minskning av eller helt upphörande

56 med tuberkulinkontrollen kan medföra allvarlig risk för ökat antal återfall och därmed risk för överförande av smitta till mjölk. Sjukdomens latenstid i en besättning, som varit smittad, är lika med en hel kogeneration, och avsevärd tid kan komma att förflyta från det en besättning smittats tills sjukdomen upptäckes. Dessutom får man under lång tid framåt räkna med en icke oväsentlig förekomst av bovin tuberkulos hos människor, och människor med denna typ av tuberkulos har visat sig kunna överföra smittan till nötkreatur. Kastsjukans latenstid i en besättning överstiger sällan 6 år. Såvida inga nya fall av sjukdomen påvisas de närmaste åren anser kommittén, att ABR-proven i motsats till tuberkulinproven möjligen kan upphöra. Djurägares och veterinärs skyldighet att anmäla fall av kastsjuka hos nötkreat u r skall emellertid under alla förhållanden kvarstå. Med stöd av vad ovan nämnts anser kommittén det vara angeläget, att veterinärstyrelsen även i fortsättningen förordnar om tuberkulinundersökning i erforderlig utsträckning, och att kontrollen göres obligatorisk för alla djurägare. Med hänsyn till kreaturstuberkulosens särställning och betydelse ur allmän folkhälsosynpunkt anser kommittén, att principbeslutet av 1958 års riksdag om indragning av statliga bidrag för kontroll av tuberkulos och kastsjuka hos nötkreatur bör omprövas. Kommittén föreslår således, att kostnaderna för tuberkulinkontrollen såsom förut skall bestridas både av staten och av djurägarna. Om kontroll av kastsjukeförekomst även i fortsättningen skulle visa sig nödvändig, anser kommittén, att även kostnaden härför såsom förut bör gäldas av både staten och djurägarna enligt samma principer som föreslagits beträffande tuberkulinkontrollen. I anslutning härtill bör erinras om att veterinärstyrelsen utrett och avgivit förslag till ny utformning av den statliga kontrollen m. m. över tuberkulos och smittsam kastning. I det av kommittén avgivna yttrandet över detta förslag har i stort sett anförts vad ovan angivits. Nötkreaturens

juverhälsokoniroll

Kommittén anser, att mastitproblemet har så stor hygienisk och ekonomisk betydelse, att bekämpandet måste planläggas på lång sikt. Målsättningen bör därvid vara att inom största möjliga antal djurbesättningar minska mastitförekomsten, så att konsumenternas krav på en god k-mjölk uppfylles, och samtidigt även mjölkproduktionen når en ökad lönsamhet. För att uppnå detta, är ett intimt samarbete nödvändigt mellan mejeriorganisationerna, hushållningssällskapens veterinäravdelningar och hälsovårdsnämnderna. Samtliga mjölkproducenter bör således efter hand kollektivt genom mejeriföreningarna anslutas till juverhälsokontrollen. Kreatursbesättningar

57 med mastiter bör kunna uppspåras genom kontinuerlig provtagning på den till mejerierna levererade mjölken. Kostnaderna bör såsom förut fördelas på djurägaren, mejeriorganisationerna och staten. I princip bör djurägaren, som kommer i åtnjutande av kontrollverksamheten, belastas med större delen av kostnaderna, men man torde icke kunna räkna med någon höjning av nuvarande avgift, eftersom man i så fall med all sannolikhet måste befara, att djurägarna ställer sig avvisande. Icke heller torde man kunna räkna med högre statsbidrag per anslutet djur än vad som nu lämnas. Juverhälsokontrollen kommer att kräva ytterligare en viss försöksverksamhet. Vidare fordras väl utrustade laboratorier och kompetent personal. Med hänsyn härtill och med hänsyn till mastiternas betydelse för mjölkens hygieniska kvalitet anser kommittén det skäligt, att bidrag även i fortsättningen utgår ur allmänna medel. Då juverhälsokontrollen ännu befinner sig på försöksstadiet kan ej kommittén föreslå av denna kontroll betingade nya eller ändrade bestämmelser om mjölk och mjölkhygien. Först måste veterinärstyrelsens försök i syfte att utröna lämplig undersökningsmetodik och organisation av arbetet avvaktas. Därefter synes juverhälsokontrollen böra göras obligatorisk, och föreskrifter härom utfärdas. Kommittén vill emellertid framhålla såsom angeläget, att veterinärstyrelsens försöksverksamhet intensifieras och på allt sätt underlättas och stödjes.

Hygien vid mjölktransport Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Rörande transport av livsmedel avsedda för försäljning eller servering finnes särskilt stadgat i livsmedelsstadgan 12 och 17 §§. I 12 § angives att vid transporten skall sådana försiktighetsmått vidtagas och i övrigt så förfaras, att livsmedlen ej förorenas eller blir skadliga att förtära eller på annat sätt otjänliga till människoföda. I 17 § föreskrives att fordonet skall vara lämpligt, rent och snyggt hållet, och att det icke får samtidigt brukas till transport av vara, som kan göra livsmedlet otjänligt till människoföda. För ömtåliga livsmedel skall användas rent och snyggt omhölje eller underlag. Dessa paragrafer gäller för transport av all mjölk. Vid den nordiska mejeritekniska kongressen år 1958 diskuterades olika transportproblem inom mejeriindustrin. Kommittén har tagit del av kongressens handlingar och ger här en kortfattad redogörelse för den del av dessa, som behandlar hygieniska problem i samband med mjölkens transport från producent till mejeri. Valet av transportmetod och de olika transportmetodernas användbarhet påverkas av en mångfald faktorer, såsom organisatoriska förhållanden

58 inom mejeriindustrin, mjölkproduktionens storlek och fördelning, vägnätets och transportmedlens beskaffenhet, topografiska och klimatiska förhållanden m. m. I de flesta fall är det mejeriföretagen, som ansvarar för transporternas organisation. Ca 90 % av mjölken transporteras med lastbilar och återstoden främst med traktordrivna fordon. Vanligen transporteras mjölken i kärl med en maximal volym av 50 liter. I undantagsfall kommer transportabla tankar till användning. Försök pågår även med hämtning av mjölk i på bilar fast monterade tankar. Det är av mycket stor betydelse, att ladugårdspersonalen under mjölkningen och vid mjölkens behandling, kylning och förvaring samt vid diskning och desinfektion åstadkommer en mjölk av högsta kvalitet. Det är emellertid av lika stor betydelse, att denna mjölk blir transporterad till mejeriet på ett sådant sätt, att den höga kvaliteten bibehålies. Mejeriföretagen ansvarar för 'transporterna, men leverantörerna måste vidtaga olika åtgärder som förberedelse för transporterna. Vilka förberedelser, som erfordras beror på transportmetoden, klimatet och gårdens belägenhet. Om mjölken transporteras i transportflaskor eller i på fordon fast monterade tankar, hämtas mjölken vid gården eller vid avtagsvägen till gården. Hämtas mjölken vid gården, kan mjölken förvaras i mjölkrummet eller på annan plats, där tillfredsställande kylning och skydd medgives. Sker hämtningen vid avtagsvägen till gården, måste producenten transportera mjölken dit. Där placeras i regel transportkärlen på ett s. k. mjölkbord. Om mjölken transporteras i på fordon monterad tank förvaras mjölken på gården i tank med kylmöjlighet och hämtas där. På försök har man prövat ett system med mjölkningspatrull, vilket innebär att en krets mjölkproducenter skaffar en speciell mjölkningsbil, som skötes av två personer. Dessa kör sedan morgon och kväll runt till de anslutna besättningarna och utför mjölkningen och transporterar mjölken direkt till mejeriet. En av de väsentligaste fördelarna med tankhämtning är, att mjölken endast behöver hämtas vid gårdarna varannan dag. Detta möjliggöres genom den förbättrade kylning av mjölken, som erhålles genom användning av med kylaggregat försedda gårdstankar. Varannandagshämtning tillämpas stundom även då mjölken levereras i vanliga transportkärl, men det förutsattes då, att leverantören kan kyla och förvara mjölken så, att kvaliteten inte försämras. Systemet har aktualiserats av de skärpta arbetstidsbestämmelserna. Många mejerier har även sedan ett flertal år tillbaka helt inställt driften en eller ett par dagar i veckan under den kallare delen av året. Tillräckligt omfattande undersökningar rörande kvalitetsförändringarna vid varannandagshämtning föreligger ännu inte. I ett försök konstaterades i samband med söndagsstängning i vissa fall en sämre leverantör-

59 mjölk på måndagar. I ett annat försök konstaterades ett större totalantal bakterier och ett större antal koliforma bakterier i varannandagsmjölken än i den mjölk, som levererats varje dag. Detta tyder på att mjölken under någon tid av förvaringen hos leverantörerna haft en för bakteriearterna gynnsam temperatur, d. v. s. dålig eller ingen annan kylning än yttertemperaturens inverkan på mjölken och/eller blandning av varm och kall mjölk efter varje mjölkning. Varannandagsmjölken under vintern är emellertid enligt reduktasprovet ofta bättre än den mjölk som levereras varje dag under sommaren. Leverantörer avrådes vanligen från att blanda samman morgon- och kvällsmjölk. Med en bakteriologiskt ren mjölk, som effektivt kyles, är det dock möjligt att förfara så, under förutsättning att mjölken även under transporten är skyddad mot uppvärmning. Leverantörmjölk transporteras ofta mycket lång väg, innan den når mejeriet. Detta har gett anledning till antagandet, att de långa transporterna skulle försämra mjölkens kvalitet. Undersökningar har emellertid visat, att mjölkens kvalitet vid ankomst till mejeri ej är sämre från leverantörer, vars gårdar ligger på långt avstånd från mejeriet än från dem, vars gårdar ligger i närheten av mejeriet, och att således en hygieniskt producerad mjölk ej försämras genom en lång men dock begränsad transportväg. Undersökningar har även visat, att den i genomsnitt bästa mjölken levereras av de leverantörer, som levererar mest (över 200 kg/dag) och de som levererar minst (högst 25 kg/dag). Mjölkkvaliteten är sämst hos leverantörer med en dagsleverans av 50—100 kg/dag. Vid organisation av transportlinjer för hämtning av leverantörmjölk måste stor hänsyn tagas till returtransport av varor från mejeri till leverantör. Förutom skummjölk, vassle och dylikt returneras smör, ost m. m. Transportören utnyttjas även för andra transportuppdrag. Flera mejeriföretag i Norrland bedriver en omfattande handel med speceri- och lantmannavaror, och mjölktransporterna utnyttjas även för transport av dessa varor till leverantörerna. Inom glesbygderna användes ofta bussar eller kombinerade bussar och lastbilar för mjölktransport. Dessa användes i huvudsak för person- och godsbefordran och medför mjölk endast som komplementfrakt. Sedan mjölken kylts är det viktigt att skydda den mot temperaturstegring. Nästan lika viktigt är av olika skäl ätt mjölken förvaras och transporteras så att frysning inte inträder. Om mjölken frusit och sedan åter upptinas kan vissa av mjölkens beståndsdelar menligt förändras. Är mjölken frusen vid ankomst till mejeri, kan mjölkbedömaren icke uttaga riktiga genomsnittsprov. I brådskan vid invägningen har det även inträffat, att frusen mjölk upptinats på mindre lämpligt sätt. Dessutom visar kraftigt kyld mjölk och mjölk, som länge förvarats kyld, i reduktasprov

benägenhet att ha längre avfärgningstid än vad den borde ha med hänsyn till sin kvalitet. För att hindra temperaturändring i mjölken under transport täckes ofta lasset med presenning. Försök har gjorts med aluminiumpresenningar, som reflekterar solstrålarna. Försök att från bilarnas avgasrör leda in värmen bland transportkärlen har gjorts för att hindra mjölken från att frysa. Av samma anledning har man sökt att på lassen placera kärl med varm morgonmjölk intill kärl med kall mjölk för att utjämna temperaturskillnaderna. Ofta är fordonen försedda med höga flaklämmar. Förslag till åtgärder

Mjölkens ömtåliga karaktär gör att vissa speciella krav måste ställas på transport av densamma, och kvalitetsfrågorna måste i hög grad beaktas vid val av transportmetod och transportorganisation. Kommittén föreslår, att veterinärstyrelsen i råd och anvisningar för mjölkproduktion m. m. anger, att mjölk under transport i görligaste mån skall skyddas mot temperaturförändring, och att av transportör angiven hämtningstid noga skall beaktas av både transportör och leverantör, så att mjölken ej onödigtvis påverkas av yttertemperaturen. Åtgärder bör kunna vidtagas för att hålla lämplig temperatur under transporten, antingen genom att täcka lasset, såvida täckt fordon ej användes, eller genom att förse fordonet med lämplig anordning för ändamålet. Användes transportflaskor skall dessa placeras på ändamålsenligt mjölkbord, så att kärlen skyddas mot nedsmutsning. Det är även önskvärt, att mjölkbordet placeras eller bygges så, att transportflaskorna skyddas mot solljus och att mjölken vintertid ej riskerar frysa. Livsmedelsstadgans bestämmelser om transport av livsmedel är avfattade mest med tanke på att skydda själva livsmedlet mot förorening. Kommittén anser emellertid, att vid transport av mjölk är det även av stor betydelse att skydda transportkärlet mot förorening. Transportkärlen och med dem följande eventuella föroreningar tages in i mejerierna. Vid invägningen föreligger stor risk för att föroreningarna skall falla ned i mjölken. Kommittén föreslår, att i nämnda råd och anvisningar skall angivas, att transportkärlen skall skyddas mot nedsmutsning av landsvägsdamm o. dyl. under transporten, och då transportfordonen utnyttjas samtidigt för befordran av både mjölk och gods av olika slag, bör särskilt utrymme vara reserverat för annan godstransport, såvida varorna icke är betryggande emballerade. Systemet med 'tankhämtning av mjölk torde medföra en högre mjölkkvalitet av hittills gjorda erfarenheter att döma. Vissa smakfel (härsken smak) synes emellertid öka i omfattning. En stor fördel med systemet är, att mjölken blir snabbt och ordentligt kyld, och att diskningsarbetet un-

61 d e r l ä t t a s . D e t t a b i d r a g e r till en b ä t t r e b a k t e r i o l o g i s k m j ö l k k v a l i t e t . V a r a n n a n d a g s h ä m t n i n g e n och d e n d ä r m e d följande l ä n g r e f ö r v a r i n g e n av m j ö l k e n vid låg t e m p e r a t u r k a n d o c k m e d f ö r a , att p s y k r o f i l a b a k t e r i e r anrikas.

Leverantörmjölkens

kvalitetsbetalning

Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Mjölkbcdömningsverksamhetens organisation mjölkbedömarnas anställningsförhållanden

och

Den första mjölkbedömningsföreningen i landet bildades år 1908 och följdes snart av flera. Deras uppgift var emellertid huvudsakligen begränsad till kontroll av den invägda mjölkens fetthalt. Mjölkens allmänna hygieniska beskaffenhet och dess inverkan på mjölkens produktvärde diskuterades, men man hade inga lämpliga metoder för att fastställa mjölkens kvalitet. År 1913 tillsatte svenska mejerikonsulentföreningen och dåvarande allmänna svenska mejeristföreningen en kommitté med uppgift att lämna förslag till kvalitetsbetalning av mjölken. Enligt detta förslag skulle mjölken bedömas med avseende på fetthalt, lukt och smak samt bakteriehalt medelst reduktasprov. Allt flera mjölkbedömningsföreningar bildades under åren och den i deras regi utförda kvalitetskontrollen bidrog i mycket hög grad till en ökad mjölkhygien. Kungl. Maj:t fann sig föranlåten att lämna organisationsbidrag till sådana föreningar under förutsättning att de uppfyllde vissa villkor, som angavs i kungörelse angående organisationsbidrag till mjölkbedömningsföreningar av den 14 augusti 1930 (nr 328). I anslutning härtill föreskrev Kungl. Maj:t även ett reglemente för statsunderstödda utbildningskurser för mjölkbedömare (nr 329). Detta reglemente erhöll något ändrad lydelse den 11 maj 1951 (nr 245). Ärenden i hithörande frågor handlades av lantbruksstyrelsen, som också senast år 1935 utfärdade normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar (L. 136). I början av 1930-talet rådde låga priser och svåra avsättningsförhållanden beträffande mejeriprodukterna. Detta var anledningen till att 1933 års mjölk- och mejeriutredning tillsattes, som bl. a. fick till uppgift att verkställa en utredning och inkomma med förslag rörande kvalitetsbetalning av leverantörmjölken. Kvalitetsbetalning efter hygienisk beskaffenhet infördes allmänt på mejerierna på grundval av detta förslag. Den blev i realiteten obligatorisk år 1935, då den sattes som villkor för erhållande av statligt mjölkpristillägg, medan fetthaltsbetalningen blev obligatorisk först år 1941. Bestämmelser angående förfarandet utfärdades fr. o. m. år 1939 av statens livsmedelskommission. Denna leverantörmjölkskontroll, som är unik för vårt land, h a r alltsedan införandet fungerat utmärkt och i hög grad bidragit till förbättring av mjölkens kvalitet. Enligt nu gällande kungörelse den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m. har såsom villkor för att mejerierna skall erhålla mjölkpristillägg och utjämningsbidrag förutsatts, att mejerierna vid invägning av mjölk från producenter tillämpar kvalitetsbetalning och fetthaltsbetalning enligt fastställda grunder och enligt meddelade föreskrifter verkställer provtagning rörande kvaliteten och fetthalten hos den invägda mjölken. Eftersom dessa statliga bidrag har stor ekonomisk betydelse för mejerierna, kan mejerierna förmås att uppfylla vissa villkor för att komma i åtnjutande av bidragen. Sålunda

62 tillämpar alla mejerier i landet kvalitets- och fetthaltsbetalning enligt samma regler. Detta är dock inte enbart de statliga bidragens förtjänst, ty även utan dessa ligger det i producenternas och mejeriernas eget intresse att hålla högsta möjliga kvalitet för att få största möjliga vinst av mjölkens produktion och förädling. Kvalitets- och fetthaltskontrollen regleras nu sedan livsmedelskommissionen upphörde år 1950 av jordbruksnämnden enligt cirkulär nr 1 den 14 mars 1955, vari bestämmelser angående mjölk och mejeriprodukter sammanfattats. Enligt bestämmelserna skall mjölken vid leverans till mejeri förutom beträffande fetthalt kontrolleras varje månad med avseende på hållbarhet medelst reduktasprov, med avseende på renhet medelst silningsprov och med avseende på lukt och smak medelst lukt- och smakprov. Uppfyller mjölken icke vissa fordringar på hygienisk kvalitet göres avdrag i mjölkpriset. Mjölkbedömningsverksamheten är organiserad i större centrala föreningar, vars verksamhetsområde omfattar ett eller flera mejeriförbund eller en mejerifusion. Landet var år 1957 indelat i 20 mjölkbedömningsföreningar. Varje mjölkbedömningsförening är i sin tur indelad i mjölkbedömningskretsar. Föreningen har förutom erforderligt antal mjölkbedömare oftast en särskild överbedömare för den direkta övervakningen av bedömningsarbetet. Föreningens angelägenheter handhaves av en styrelse bestående av ledamöter, som är mjölkleverantörer till mejerier inom föreningens verksamhetsområde. Mjölkbedömningsförening kan även ersättas av mejeriförbund eller mejerifusion. Mejeri är nämligen enligt jordbruksnämndens cirkulär nr 1/1955 icke skyldigt vara anslutet till mjölkbedömningsförening, utan kan ändå komma i åtnjutande av mjölkpristillägg under förutsättning att övriga i cirkuläret anförda krav är uppfyllda. Mjölkbedömningsarbetets tekniska utförande kontrolleras av mejerikonsulenterna. Till ledning för mjölkbedömningen utfärdade SMR år 1950 en särskild standardinstruktion för mjölkbedömare, vilken är godkänd av jordbruksnämnden. Mjölkbcdömarna skall utföra mjölkbedömning på för mejerierna obestämda, under månaden lämpligt fördelade dagar med beaktande av att leverantörerna icke i förväg skall ha kännedom om tiden för besöken. Ordinarie mjölkbedömare gör upp förslag till resplan för månaden, som granskas och fastställes av överbedömaren. Mjölkbedömning får icke ske av person, som levererar mjölk till det mejeri, där mjölken skall bedömas. Bedömningen skall vidare ske utan att bedömaren på förhand har vetskap om leverantörens namn, varför varje leverantör bör anges medelst nummer. Bedömningsresultaten jämte motsvarande avdrag respektive tillägg skall med bläck eller anilinpenna antecknas i därför avsedd journal, som skall förvaras av mejeriets föreståndare och hållas tillgänglig för mejerikonsulent och tjänsteman hos svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ). Senast den 10 i varje nästföljande månad skall bedömaren till överbedömaren insända rapport (sammandragsjournal) över verkställd mjölkbedömning. Apparater och redskap med undantag av analyssprutor för bedömningsarbetets utförande skall tillhandahållas av vederbörande mejeri och godkännas av överbedömaren. Analyssprutor samt journaler och annan expeditionsmatcriel bekostas i regel av mjölkbedömningsföreningen. Mjölkbedömaren har skyldighet att lämna alla upplysningar om mjölkbedömningar, som mjölkbedömningsföreningens ledning begär och ställa sig till efterrättelse av denna och överbedömaren meddelade föreskrifter och anvisningar. Han skall vidare samråda med överbedömaren i uppkommande konfliktfall med

63 leverantör eller mejeriförening och vid förfrågan lämna leverantörer råd och upplysningar om mjölkens rätta behandling på produktionsplatsen och för övrigt söka verka för föreningens syftemål. Ett mejeris leverantörer kan, om de önskar, utse en kontrollant, som skall vara närvarande vid mjölkbedömningen. Sådana kontrollanter utses ofta av mejeriföreningar, som uppgått i fusion, och är uttryck för leverantörernas önskan om insyn i fusionens mjölkbedömningsverksamhet. Dessa kontrollanter har icke i förväg vetskap om mjölkbedömarnas resplaner. De kallas av mejeriets ledning på morgonen samma dag, som mjölkbedömaren utför bedömning vid mejeriet ifråga. Mjölkbedömarna skall ha godkänt avgångsbetyg från genom lantbruksstyrelsens försorg anordnad mjölkbedömningskurs eller ha av lantbruksstyrelsen godkänd kompetens som mjölkbedömare. För att kunna antagas till elev vid mjölkbedömningskurs fordras att ha genomgått mejeriskola eller kontrollassistentkurs och i sistnämnda fall ha deltagit i mejeriarbete minst två månader. Mjölkbedömarna, som anställes och avlönas av mjölkbedömningsföreningar eller mejeriförbund, är anslutna till handelstjänstemannaförbundet och deras lönevillkor fastställes genom avtal mellan de båda parterna. De är även i regel medlemmar i Riksföreningen Sveriges mjölkbedömare. Denna förening har till syfte att främja medlemmarnas yrkesutbildning, öka deras kompetens och jämväl i övrigt arbeta för kårens höjande i intellektuellt hänseende samt att i förhållande till arbetsgivaren representera medlemmarna i yrkesfrågor. De övermjölkbedömare, som finnes, är däremot anslutna till svenska mejeristföreningen. Denna förening utgör en sektion av Sveriges arbetsledareförbund. Även övermjölkbedömarna är anställda och avlönas enligt avtal av mjölkbedömningsföreningar eller mejeriförbund. För varje arbetsdag, som mjölkbedömare av mejeriet tagits i anspråk för mjölkbedömning, betalas ett visst fast belopp till mjölkbedömningsföreningen eller mejeriförbundet. Rörliga kostnader däremot som t. ex. reseersättningar och traktamenten betalas av mejeriet efter per kg invägd mjölk. Vid mjölkbedömningen använda prov och deras inverkan på mjölkpriset De prov, som nu användes för bedömning av mjölkens hygieniska beskaffenhet, är som nämnts reduktasprov enligt Barthel—Orla Jensen, silningsprov samt lukt- och smakprov. Resultatet av dessa prov inverkar på mjölkpriset enligt bestämda regler. Erfarenheten har visat, att det mest effektiva sättet att förbättra hygienen vid mjölkens produktion är en väl avvägd kvalitetsbetalning, varmed alltså i detta sammanhang avses betalning efter mjölkens hygieniska kvalitet. Mjölkens hållbarhet skall undersökas medelst reduktasprov minst tre gånger i månaden. Med hänsyn till reduktasprovets resultat indelas mjölken i minst tre klasser. Till den sämsta klassen, klass III, hänföres mjölk, som avfärgas på kortare tid än 30 minuter. Till klass II hänföres mjölk, som avfärgas på högst 2 timmar och lägst 30 minuter. Till klass I hänföres, om indelning sker i endast tre klasser, mjölk som avfärgas på längre

€4 tid än 2 timmar, och om indelning sker i mer än tre klasser, mjölk som avfärgas på längre tid än 2 timmar men kortare tid än 5 l/a timmar. Mjölk, som avfärgas på 5 Va timmar eller längre tid, hänföres till premieklass (P-klass). Genom användning av reduktasprovet erhålles ett mått på de i provet närvarande bakteriernas förmåga att reducera metylenblått, men provet kan icke användas för en kvantitativ bestämning av bakterieantalet i mjölk. Däremot är det lätt och billigt att utföra och kan mycket väl användas fölen grov klassificering av leverantörmjölken u r hygienisk synpunkt. Vid bristande hygien tillföres nämligen mjölken snabbt reducerande bakteriearter — särskilt mjölksyrabakterier, mikrokocker och koliforma bakterier — vilka åstadkommer en snabb avfärgning av provet. Man har visat i många undersökningar, att det finnes ett samband mellan hygienen vid mjölkbehandlingen och reduktasprovets utslag. Reduktasprovet är därför av stort värde vid kontroll av hygienen vid mjölkproduktionen, även om det ej anger antalet bakterier i mjölken. Mjölk med en reduktionstid av mindre än 2 timmar, II- och III-klass mjölk, har med säkerhet blivit ohygieniskt behandlad och innehåller också många bakterier, 1 miljon per ml eller mera. Mjölk med längre avfärgningstid kan också innehålla många bakterier, och den längre avfärgningstiden utvisar icke med säkerhet, att mjölken har god hygienisk kvalitet. Det beror på att kylning av mjölken, olika bakteriers avfärgningsförmåga, antibiotika och andra bakteriehämmande ämnen inverkar på provets utslag. I detta sammanhang är det av intresse att studera hur landets mjölkmängd fördelats i olika klasser enligt reduktasprovets utfall under de senare åren (tabell 7), och hur de skärpningar av avdragen, som jordbruksnämnden företog år 1950 och i april 1954 inverkade på mjölkens kvalitet (tabell 8). Den hygieniska kvaliteten har som tidigare påpekats förbättrats, men fortfarande är antalet prov i klasserna II och III större än det borde vara i synnerhet om man betänker, att avfärgningstiden i klass II är högst 2 timmar och lägst 30 minuter. Tabell 7. Kvalitetsutfallet i procent avseende reduktasprovet för de senaste åren År 1954 1955 1956 1957 1958 1959

Klass I

Klass II

Klass I I I

92,9 93,0 93,9 93,7 93,5 93,0

5,4 5,2 4,8 5,0 5,2 5,5

1,7 1,8

1,3 1,3 1,3 1,5

65 Tabell 8. Kvalitetsutfallet i procent avseende reduktasprovet för 3:e kvartalet åren 1947, 1949, 1951 och 1954. (Kvalitetsutfallet under samtliga kvartal dessa år framgår av tabell 1.) 3:e kv. år 1947 1949 1951 1954

Klass I

Klass II

Klass I I I

78,7 79,0 82,2 88,8

14,0 14,0 11,7 8,2

7,3 7,0 6,1 3,0

Minimiavdragen för reduktasprov är för närvarande för II klass 0,5 öre/kg mjölk III klass 1 öre/kg mjölk vid första provet i mån. 2 öre/kg » » andra » » » 3 öre/kg » » tredje » » » Det totala avdrag per kilogram, som leverantör får vidkännas för under viss månad levererad mjölk, skall utgöra summan av avdragen för samtliga bedömningar under månaden. De statliga bestämmelserna angående avdrag med hänsyn till reduktasprovets utslag är minimibestämmelser, som kan ändras av mejerierna under förutsättning att ändringen betyder en skärpning. Enligt erhållen uppgift betalas nu mer än hälften av landets mjölkmängd enligt strängare kvalitetskrav än bestämmelserna i jordbruksnämndens cirkulär, och i regel sker det genom högre avdrag i de olika klasserna, och genom att man fordrar längre avfärgningstid för mjölk i klass I. Inom Mälarlänens mjölkbedömningsförenings område tillämpas den strängaste typen av bestämmelser i landet beträffande kvalitetsavdragen. Mjölken indelas i 4 klasser. P-klass har en avfärgningstid av 5 V2 timmar eller mera. I klass mjölk avfärgas på 5 Vs—2 timmar, II klass mjölk på 2 timmar—30 minuter och III klass mjölk på kortare tid än 30 minuter. Maximala avdrag vid 3 anmärkningar per månad för samma klass utgör för I klass 0,9 öre, II klass 9,0 öre och för III klass 18,0 öre. P-klass medför varken tillägg eller avdrag. I tabell 9 har för jämförelse upptagits kvalitetsutfallet avseende reduktasprovet under åren 1954—1957 för dels Mälarlänens mjölkbedömningsförenings område och dels landet i övrigt. För Mälarlänen har därvid P-klass och I klass mjölk sammanräknats. Siffrorna avser hur stor procent av levererad mjölk, som hänförts till respektive klass. Enligt nuvarande bestämmelser skall mjölkens renhet undersökas medelst silningsprov minst en gång per månad. Innehåller provet tydligt skönjbara föroreningar, hänföres mjölken till klass II, i annat fall till klass I. Avdrag för mjölk per kg i klass II skall minst vara 0,4 öre. 5— 005913

66 Tabell 9. Kvalitetsutfallet i procent avseende reduktasprovet åren 1954—1957 inom Mälarlänens mjölkbedömningsförening och i landet i övrigt 1957

1954 År Reduktasklass

III

Mälarlänen Landet i övrigt . .

96,0 92,7

3,3 5,5

0,7 1,8

98,1 92,7

1,7 5,5

0,2 1,8

96,7 93,9

2,8 4,8

0,5 1,3

98,2 93,0

1,6 5,4

0,2 1,6

Mjölk med tydligt framträdande lukt- eller smakfel hänföres nu enligt bestämmelserna till klass II, annan mjölk till klass I. Antalet prov per månad skall vara två och avdraget per kg mjölk minst 0,4 öre. Det avdrag, som leverantören får vidkännas per månad, skall utgöra medelavdrag för de två proven. Enligt hälsovårdsstadgan 60 § punkt c) skall särskilt iakttagas att redskap, förvaringskärl och andra tillbehör vid mjölkningen och mjölkens omhändertagande hålles rena och i gott stånd. Denna bestämmelse gäller för ladugård, vari mjölkkor hålles. En liknande bestämmelse finnes i livsmedelsstadgan 3 kap. 11 § andra stycket, vilken gäller livsmedelslokaler m. m. dock icke ladugård. Där anges att lokalen ävensom sådana redskap, förvaringskärl och andra tillbehör, vilka användes där skall hållas rena och i gott stånd. Den som bryter mot någon av dessa bestämmelser i de båda stadgorna bestraffas med dagsböter. Statens jordbruksnämnd har i vissa fall meddelat dispens från bestämmelserna om mjölkbedömningen, vilken dispens innebär att något av proven för renhet eller lukt och smak får utbytas mot kontroll av transportkärlens diskning. Anmärkning mot diskningen föranleder då avdrag motsvarande vad som skulle gällt för det utbytta provet. I SMR:s standardinstruktion för mjölkbedömare anges att mjölkbedömaren skall utföra bedömning av transportkärlens beskaffenhet från envar leverantör i avseende på rengöring samt förekomsten av rostfläckar, förtenningens beskaffenhet och dylikt. Föranleder dessa undersökningar anmärkning, skall leverantören erhålla särskilt meddelande härom. Upprepas anmärkningen vid nästkommande bedömningstillfälle, skall förhållandet anmälas till mejeriets ledning. Instruktionens angivelse är i detta avseende ej att fatta som ett led i betalningssystemet utan som en åtgärd för ätt åstadkomma efterlevnad av hälsovårdsstadgans och livsmedelsstadgans bestämmelser om att förvaringskärl för livsmedel skall hållas rena och i gott stånd. Flera mjölkbedömningsföreningar har beslutat, att transportkärlens renhet skall undersökas genom diskningsprov. Visar provet beläggning hänföres mjölken till klass II och belägges med avdrag. Samtidigt undersökes transportkärlens beskaffenhet. Föranleder undersökningen anmärk-

67 ning, skall leverantören erhålla meddelande därom. Upprepas anmärkningen vid nästa bedömningstillfälle skall förhållandet anmälas till mejeriets ledning, som kan besluta att avvisa mjölken i det kasserade kärlet. Tillvägagångssättet är inte logiskt, eftersom påföljden av att transportera mjölk i ett dåligt diskat eller ett dåligt beskaffat transportkärl enligt hälsovårdsstadgans och livsmedelsstadgans bestämmelser borde vara densamma. De åtgärder som vidtages för att rätta till bristerna är dock olika. Dålig diskning kan lätt avhjälpas genom en mera energisk arbetsinsats, medan bristfälligheter i kärlets beskaffenhet måste avhjälpas genom reparation, såvida inte nytt kärl anskaffas. Dåligt beskaffade transportkärl förekommer ofta under högproduktionstid. Leverantören anser sig inte behöva köpa nytt transportkärl för en relativt kort tids behov. Om mjölk i dåligt beskaffat transportkärl mottogs, nedklassades och belades med avdrag, kunde leverantören föredraga detta såsom varande ekonomiskt mera förmånligt än att köpa nytt transportkärl. En annan faktor av betydelse i detta sammanhang är, att mjölken redan mottagits och invägts vid mejeriet, innan kärlens renhet och beskaffenhet kan undersökas och bedömas. A ena sidan visar det sig emellertid, att mjölken ibland icke får någon anmärkning vid mjölkbedömningen, trots att den levererats i kärl, som ej varit rena och i gott stånd. Å andra sidan kan sådana kärl medverka till att mjölken får bakteriologiska och kemiska fel, som i hög grad nedsätter dess kvalitet, utan att mjölken därför behöver vara otjänlig till människoföda. I första fallet är det lika oriktigt att nedklassa mjölken och belägga den med avdrag som att avvisa den. I andra fallet är det oriktigt att avvisa den. Trots detta kvarstår faktum, att transportkärlen ej är rena och i gott stånd. Det torde därför vara svårt att i detta fall utfärda generella bestämmelser. Mjölkbedömning

vid tankhämtning

leverantörmjölk

Systemet tankhämtning av leverantörmjölk prövades i USA första gången år 1938 och har där nu nått mycket stor spridning. Mjölkcentralen i Stockholm började våren år 1958 att pröva systemet för att på lämpligt sätt modifiera det att passa svenska förhållanden. Metoden innebär, att mjölken förvaras i särskilda tankar på gårdarna hos leverantörerna och hämtas där varannan dag av tankbilar. Gårdstankarna är utrustade med automatiska anordningar, som kyler mjölken under omrörning samt håller den väl nedkyld. Överföring till tankbil sker genom pumpning. Av de hittills vunna erfarenheterna att döma, är man optimistisk om systemets framtida utveckling, då det antages kunna leda till en bättre leverantörmjölkskvalitet och en rafionellare mjölkuppsamling. Tankuppsamling kan emellertid för närvarande inte tillämpas vid enbart vissa går-

68 dar och inte heller vid gårdar med liten mjölkproduktion. Därför kan man inte räkna med, att systemet under överskådlig tid blir allmänt i vårt land med mjölkproduktionens nuvarande struktur. För provtagning och bedömning av tankmjölkens hygieniska kvalitet gäller särskilda bestämmelser, som utarbetats av Mjölkcentralen i Stockholm och SMR gemensamt och fastställts av statens jordbruksnämnd. De är ännu att betrakta såsom provisoriska. Enligt dessa provisoriska bestämmelser planeras provtagningen av vederbörande mjölkbedömare, varvid turlista uppgöres för varje månad. Turlistan skall godkännas av övermjölkbedömaren. Provuttagningen förrättas av mjölkuppsamlaren på dag, som leverantören icke i förväg blivit underrättad om. Med mjölkuppsamlare avses den chaufför, som kör tankbilen och mottager mjölken samt tager prov på och utför viss bedömning av mjölken. Mjölkuppsamlaren utför själv två lukt- och smakprov och två diskningsprov per månad samt uttager mjölkprov för utförande av fetthaltsbestämning fyra gånger per månad och mjölkprov för bestämning av hållbarheten genom reduktasprovet tre gånger per månad. För provtagningen medför mjölkuppsamlaren särskild provtagningsattiralj samt en provtagningslista. De uttagna mjölkproven avsedda för fetthaltsbestämning och reduktasprov förvaras vid omkring 5° G i särskilt utrymme på tankbilen. Silningsproven har beträffande gårdstankar utbytts mot diskningsprov, eftersom silningsprov uttaget i gårdstanken ej blir jämförbart med prov uttaget i transportflaska. Sedimenteringshöjden blir avvikande, och bottnens form i tanken kan möjliggöra en viss ansamling av sediment på den lägsta punkten. Kontroll av diskningen göres efter det tanken tömts och sköljts. Kontrollen består av granskning med blotta ögat samt skrapning med lämpligt redskap. Kvarsittande, icke färska mjölkrester föranleder, att mjölken hänföres till klass II och belägges med avdrag, vilket noteras på provtagningslistan. När mjölkuppsamlaren återkommer till mejeriet överlämnas till mjölkbedömaren de mjölkprov, som uttagits för fetthaltsbestämning och ansättande av reduktasprov. Är mjölkbedömaren icke i tillfälle att undersöka proven omedelbart, skall de förvaras i kylskåp vid 1—5° C till påföljande dag, dock högst 20 timmar. Förslag till åtgärder

Kommittén har i samråd med SMR:s produkttekniska avdelning utarbetat förslag till nya bestämmelser angående kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk (bilaga 13), förslag till normalstadgar för mjölkbedöm-

69 ningsföreningar (bilaga 16) och förslag till standardinstruktion för mjölkbedömare (bilaga 17). Vissa delar av förslagen kommer att diskuteras och i förekommande fall närmare motiveras i detta avsnitt eller i avsnittet om råvarukontroll. Jordbruksnämndens nuvarande bestämmelser angående kvalitets- och fetthaltsbetalning innehåller enligt kommitténs uppfattning en olämplig blandning av bestämmelser om efter vilka principer sådan betalning skall ske, och om det tekniska förfarandet vid utförande av de prov, som ligger till grund för betalningen. Bestämmelser om det tekniska utförandet hör hemma i standardinstruktionen för mjölkbedömare. Kommittén har i sitt förslag till bestämmelser sökt följa dessa principer. Enligt kommitténs förslag (bilaga 13) skall mjölken liksom förut bedömas beträffande fetthalt minst fyra gånger i månaden, beträffande hållbarhet minst tre gånger i månaden och beträffande renhet minst en gång i månaden. Ett lukt- och smakprov per månad föreslås utbytt mot ett prov på transportkärlens renhet och beskaffenhet. Systemet med gårdstankar prövas i allt större skala i landet. Ur mjölkbedömningssynpunkt innebär detta bl. a., att antalet leveranser per månad från en leverantör minskar jämfört med den vanliga varjedagshämtningen. Även andra former av varannandagshämtning med kylförvaring tillämpas vintertid i vissa delar av landet, då produktionen är mindre och vädret kallt. För mindre leverantörer förekommer det, att mjölk levereras under endast en del av en månad beroende på olika hemmaförbrukning, kalvningar och sinläggningar. I statens jordbruksnämnds nu gällande bestämmelser anges det antal prov av respektive slag, som skall tagas per månad för att leverantörens mjölk skall anses fullständigt bedömd och fylla villkoren för statligt bidrag. Det anges inte, hur man skall förfara vid minskat antal leveranser per månad. Sådana förhållanden var nämligen inte aktuella vid den tidpunkt, då bestämmelserna utfärdades. Ett förtydligande på denna punkt är nu önskvärt. Vid varannandagsleverans kommer varje uttaget prov att motsvara en dubbelt så stor andel av månadens leverans som vid varjedagshämtning. Det är därför kommitténs uppfattning, att antalet provningar av respektive sort per månad, där så befinnes lämpligt, skall kunna minskas i ungefärlig proportion till antalet leveranser per månad och att mjölken därvid ändå skall anses vara fullständigt bedömd. Kommittén föreslår därför, att om leverans från viss leverantör sker färre än 21 gånger per månad må för denne leverantör ett fetthaltsprov utelämnas, och vid färre än 14 gånger per månad må ett hållbarhetsprov och ytterligare ett fetthaltsprov utelämnas. Med hänsyn till reduktasprovets resultat skall mjölken enligt bestäm-

70 Tabell 10. Förslag till klassindelning och tidsgränser för de olika klasserna mad hänsyn till reduktasprovets resultat Indelningssystem för reduktasproven 3 klasser 4 klasser

Klassens tidsgräns och benämning

>5y 2

5y 2 —2

> 2

2—30

< 30

II III

III IV

melserna indelas i minst tre klasser. Indelning i fyra klasser förekommer också, varvid den bästa klassen benämnes premieklass. Vissa mjölkbedömningsföreningar har skärpt bestämmelserna genom att införa andra tidsgränser inom vilka reduktasprovet avläses. All mjölk, som avfärgas inom mindre än 2 timmar, II och III klass mjölk, kan anses vara producerad under mindre goda förhållanden och borde därför röna samma avdrag i mjölkpriset. Att gradera hur illa den blivit behandlad är svårt. Mjölk, som avfärgas inom 30 minuter, III klass mjölk, torde dock i genomsnitt vara sämre, varför kommittén funnit det lämpligast att tills vidare föreslå bibehållande av nuvarande klassindelning, dock med ändring av benämningen på den bästa klassen, om indelning sker i fyra klasser. En övergång till endast två klasser med bortfall av nuvarande III klass och premieklass är dock för framtiden att förorda. Ordet premieklass är oegentligt, eftersom mjölken i denna klass icke bör bli eller är premierad medelst tillägg till ordinarie mjölkpris. Det är även oriktigt att vid indelning i fyra klasser belägga mjölk i klass I med avdrag, och vid indelning i tre klasser befria mjölk i klass I från avdrag, trots att mjölken i båda systemen har samma hållbarhet. Kommittén föreslår tills vidare den klassindelning och de tidsgränser för de olika klasserna, som framgår av tabell 10. I vilket system som än väljes kommer den mjölk, som hänförts till klass I att vara den bästa. En viss oklarhet för en utomstående kommer emellertid att vidlåda klassindelningen. Enligt kommitténs åsikt är dock det föreslagna systemet att föredraga, och de som arbetar med hithörande frågor är väl förtrogna med klassindelningens innebörd. Annan klassindelning eller andra tidsgränser för de olika klasserna än vad som nu föreslagits skall tills vidare ej få tillämpas. Klassindelningen för silningsprov och lukt- och smakprov bör enligt kommitténs mening ej ändras. Kommittén anser, att transportkärlens beskaffenhet är av betydande allmänhygieniskt intresse. Dåligt diskade eller förorenade kärl kan ej tolereras lika litet som kärl, hos vilka förtenningen är genombruten på något ställe, och kärl, som är rostiga eller på annat sätt defekta. Kommittén föreslår, att transportkärlens renhet och beskaffenhet un-

71 dersökes en gäng per månad i samband med mjölkens kvalitetsbedömning. Lämpligt synes vara att utbyta ett lukt- och smakprov per månad mot ett prov per månad på transportkärlens renhet och beskaffenhet. Transportkärlens renhet skall undersökas medelst diskningsprov. I mejerier, som saknar diskningsmaskin, utföres provet efter tömningen dels genom okulärbesiktning, helst med särskild och lämplig ljuskälla, dels genom att en provskrapa föres längs transportkärlets bröst. I mejerier, som har diskningsmaskin, utföres provet sedan kärlet diskats. Det ger i svåra fall utslag trots mejeridiskningen. Kalciumsalter från mjölken eller från det på många platser hårda vattnet tenderar nämligen att tillsammans med mjölkäggvita ge avsättningar i kärlen, s. k. mjölksten. Mjölkstenen är så svår att avlägsna, att de automatiska diskningsmaskinerna inte kan utföra det. Därför påpekar mejerierna alltid, att leverantörerna skall diska transportkärlen manuellt, trots att de blivit diskade på mejeriet. Om diskningsprovet visar beläggning skall mjölken hänföras till klass II. Transportkärlens beskaffenhet undersökes genom okulärbesiktning. Den praktiska svårigheten är att avgöra, när ett transportkärl för livsmedel skall underkännas för sitt ändamål, en svårighet som vidlåder alla subjektiva bedömningar. Avgörandet måste överlåtas åt mjölkbedömarens omdöme. Underkänt transportkärl skall märkas på särskilt sätt, t. ex. med färgring eller med instansning av något märke, som ej kan utplånas. Om transportkärlens beskaffenhet underkännes, skall mjölkbedömaren skriftligen meddela leverantören detta samt göra anteckning därom i mjölkbedömningsjournalen. Har icke transportkärlet utbytts eller dess brister avhjälpts vid nästa bedömningstillfälle, skall förhållandet skriftligen meddelas mejeriets ledning och hälsovårdsnämnden, varpå det ankommer på dessa att vidtaga lämpliga åtgärder. Bristerna kan givetvis vara av sådan art, att mjölkbedömaren redan vid första bedömningstillfället funnit det nödvändigt att underrätta mejeriets ledning och hälsovårdsnämnden för omedelbara åtgärder. Mejeriets ledning kan avvisa mjölk, som levereras i dessa kärl, och hälsovårdsnämnden kan enligt hälsovårdsstadgan eller livsmedelsstadgan efter undersökning anmäla förhållandet till åtal, varefter böter kan utdömas. Erfarenheten har visat, att mjölkhygienen bäst kan höjas genom stora prisavdrag för dålig mjölkkvalitet. En ökning av nu gällande avdrag är motiverad dels med hänsyn härtill och dels med hänsyn till penningvärdets fall. Kommittén föreslår, att avdragen för klass II vid indelning av mjölken i tre klasser och avdragen för klass III vid indelning av mjölken i fyra klasser minst skall uppgå till 1 öre per kg för första nedklassningen i samma månad 2 » » » » andra » » » » 3 » » » » tredje » » » »

72 För mjölk i klass III respektive IV får icke avdragen understiga 4 öre per kg för första nedklassningen i samma månad 5 » » » » andra » » » » 6 » » » » tredje » » » » Om mjölken indelas i fyra klasser skall även mjölk i klass II vidkännas avdrag enligt mjölkbedömningsföreningens bestämmande. Kommittén föreslår även, att minsta avdrag för renhet enligt klass II skall bliva höjt till 1 öre per kg, att minsta avdrag för lukt och smak enligt klass II skall bliva höjt till likaledes 1 öre per kg, och att minsta avdrag för bristfällig diskning enligt klass II fastställes till 1 öre per kg. Det avdrag, som leverantör får vidkännas för under en viss månad levererad mjölk, skall utgöra summan av avdragen enligt samtliga bedömningar under månaden. När något hållbarhetsprov utelämnats i månad, på grund av färre än 14 leveranser, skall vid summering av eventuella kvalitetsavdrag för månad icke utfört prov beläggas med avdrag motsvarande det genomsnittliga avdraget för de utförda hållbarhetsproven. Kommittén föreslår vidare, att statens jordbruksnämnd fastställer de hittillsvarande provisoriska provtagningsbestämmelserna för mjölkbedömning vid intransport av mjölken i samlingstank till mejeri, och att därav föranledda ändringar vidtages i nämndens cirkulär angående kvalitetsbetalning av mjölk och standardinstruktion för mjölkbedömare. Vid utförande av diskningsprov bör enligt kommitténs mening även tankarnas beskaffenhet undersökas och samma åtgärder vidtagas vid anmärkning på tankar som vid anmärkning på transportkärl. De av kommittén gjorda förslagen till ändring av kvalitetsbetalningen av mjölk, som levereras i tranportkärl direkt till mejeriet skall även gälla om mjölken hämtas i tankbilar vid gårdarna. Diskningsprov utföres emellertid två gånger per månad i det senare fallet, och kommittén anser, att avdragen per månad för mjölk, som hänföres till klass II, skall summeras i likhet med avdragen enligt reduktasprovets utfall. Kommittén föreslår även, att mjölkuppsamlaren i likhet med mjölkbedömaren skall ha en i förhållande till producenten och mejeriet opartisk ställning och inneha av övermjölkbedömaren godkänd kompetens som mjölkuppsamlare. Skulle systemet med tankhämtning av leverantörmjölk bli använt i än större utsträckning och bestående, anser kommittén att lantbruksstyrelsen bör anordna kurser för mjölkuppsamlare på samma sätt som för mjölkbedömare. Råvarukontroll Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Leverantörmjölk I mejeriteknisk terminologi skiljer man på leverantörmjölk och konsumtionsmjölk. Leverantörmjölk är enligt denna uppfattning en råvara, som

73 på mejeriet förädlas till olika slag av mejeriprodukter, medan k-mjölk är ett livsmedel. Detta betraktelsesätt tillkom i och med pastöriseringens genomförande. Dessförinnan såldes opastöriserad mjölk av mycket skiftande beskaffenhet till allmänheten. Numera förädlas leverantörmjölken i mejerierna till en i princip ensartad k-mjölk. Enligt livsmedelsstadgans bestämmelser betraktas mjölken som ett livsmedel redan då den produceras i ladugården, och dessa bestämmelser har alltså även giltighet för mjölkhygienen på produktionsplatsen. Därmed faller också leverantörmjölken under hälsovårdsnämndens kontroll. Samtliga ladugårdar är dock undantagna stadgans allmänna bestämmelser om livsmedelslokaler m. m., vilka upptagits i 3 kap. De enda råvaror, som icke är att betrakta som livsmedel enligt livsmedelsstadgan, är spannmål, sockerbetor och andra liknande vegetabila livsmedelsråvaror, som icke brukar förtäras i obearbetat skick och i allmänhet användes endast vid fabriksmässig eller därmed jämförlig livsmedelsframställning. I departementschefens uttalande i proposition nr 63/1951 med förslag till livsmedelsstadga poängteras, att dessa undantag skall tolkas restriktivt. Animala livsmedelsråvaror hör således icke till undantagen. Mjölken är en mycket ömtålig och för folkhälsan viktig vara. Alla mjölkproducenter i landet har inte samma förståelse för en god mjölkhygien, och ännu är inte kontrollmetoderna för den färdiga produkten helt fulländade, varför hälsovårdsnämnden måste ha rätt att när och var som helst kontrollera såväl leverantörmjölken som k-mjölken. Det bör också observeras, att en viss mängd mjölk årligen konsumeras utan att passera mejeri. År 1947 räknade man med att den mängd, som såldes direkt från producent till konsument och producenternas egen förbrukning tillsammans utgjorde 714 milj. liter. År 1957 hade denna mängd minskat till 385 milj. liter, vilket praktiskt taget endast motsvarar producenternas egen förbrukning. Alltmer närmar man sig det stadium, då ingen mjölk säljes direkt till konsument. Om kommitténs förslag angående ändring av pastöriseringsbestämmelserna genomföres, kommer för övrigt denna utveckling att gå snabbare. I livsmedelsstadgan 7 § föreskrives att varor i allmänhet således även mjölk icke får saluhål las eller användas som livsmedel, om de kan antagas vara skadliga eller otjänliga som människoföda, och om de kan antagas orsaka sjukdom eller överföra smitta. I 38 § angives att mjölk och grädde ej får saluhållas eller användas som livsmedel, om varan har onormalt utseende, om varan härrör från djur med sjukdom, som menligt kan inverka på varans beskaffenhet och om varan härrör från djur behandlat med läkemedel, som kan göra varan otjänlig till människoföda. Enligt 39 § får saluhållen mjölk eller grädde ej ha tillsatts andra ämnen än som av kommerskollegium blivit meddelade. Mjölk får enligt 40 § icke heller vara utspädd med vatten eller utan

74 särskild angivelse vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar, såvida icke annat föreskrives. Enligt livsmedelsstadgan 9 kap. 86, 87 och 88 §§ tillkommer tillsynen av efterlevnaden i högsta instans medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen med institutet för folkhälsan som centralt undersökningsorgan (86 §). Länsstyrelserna skall, var inom sitt län, med biträde av förste provinsialläkaren och länsveterinären vaka över att kommuner, hälsovårdsnämnder m. fl. fullgör sina åligganden i avseende å livsmedelskontrollen (87 §). Inom varje hälsovårdsområde utövas livsmedelskontrollen av hälsovårdsnämnden (88 §), som även i övrigt skall ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på beskaffenheten av livsmedel, som saluhålles inom området, således även leverantörmjölken. Det åligger provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, köpingsoch municipalläkare, distriktsveterinär och stadsveterinär att medverka vid livsmedelskontrollen. Även polismyndighet skall biträda samt anmäla anmärkningar till hälsovårdsnämnden och lämna erforderlig handräckning. I livsmedelsstadgan 7 och 38 §§ är det klart angivet, att mjölken skall vara ren och oförfalskad vid leverans till mejeri. Detta kontrolleras för närvarande av hälsovårdsnämnden endast i de städer, som har personal och laboratorier härför. På andra ställen torde inte alls förekomma någon offentlig kontroll i detta avseende. I förekommande fall utövas kontrollen närmast av stadsveterinären. Härvid utföres reduktasprov och i vissa fall bestämmes även totalantalet bakterier och antalet koliforma bakterier. Enhetliga former för denna kontroll är icke föreskrivna och tillämpas ej. Hälsovårdsnämnderna har enligt livsmedelsstadgan skyldighet att framföra eventuella anmärkningar på leverantörmjölken till mejeriföretaget och anmoda detta vidtaga åtgärder samt att ingripa direkt hos leverantörerna. Vid sidan av denna offentliga kontroll förekommer som ovan anförts inom mejerihanteringen sedan ett 30-tal år tillbaka i samband med kvalitetsbetalningen av leverantörmjölken en intern kontroll, som avser mjölkens hygieniska kvalitet. Resultaten av denna kontroll är som nämnts för närvarande ej offentliga och står således inte utan vidare till hälsovårdsnämndens förfogande. Kontrollen är emellertid som också tidigare påpekats i realiteten obligatorisk genom att den gjorts till förutsättning för erhållande av statliga mjölkpristillägg. Jordbruksnämnden kan dock i enskilda fall bestämma annorlunda. Leverantörer, vars mjölk en eller annan gång föranleder anmärkning enligt de av mjölkbedömarna utförda analyserna, får endast motsvarande avdrag i mjölkpriset. Upprepade anmärkningar leder dessutom i många fall till att mejeriföreståndaren ger en mjölkningsinstruktör eller liknande tjänsteman i uppdrag att besöka leverantören och avhjälpa de hygieniska bristerna. Sedan några år tillbaka har nämligen på SMR:s initiativ inrättats en mjölkningsinstruktörsverksamhet. Denna verksamhet sker i intim

75 samverkan mellan mejeri, leverantör och mjölkbedömare. Verksamheten handhaves i huvudsak av mjölkbedömningsföreningarna. Goda resultat har hittills uppnåtts med avseende på förbättrad mjölkhygien. Utbyggnaden har nått olika långt inom skilda landsdelar, men den utökas och utvidgas till allt flera områden. 1948 års livsmedelssakkunniga föreslog i sitt utkast till livsmedelsstadga, att mjölk eller grädde icke skulle få saluhållas eller utlämnas till annan för att användas såsom livsmedel, då varan företer ett från det normala avvikande utseende, lukt eller smak. I remissyttrande framhöll statens livsmedelskommission, att bestämmelsen skulle bli svår att upprätthålla, då varan företedde från det normala avvikande lukt eller smak, t. ex. på Öland, där man utfodrar korna med betmassa eller rotfrukter och där lökväxter särskilt under våren och försommaren rikligt förekommer på betesmarkerna. Därför borde bestämmelse om undantag införas av innebörd, att innehavare av djurbesättning finge rätt dels att till mejeri leverera mjölk, som på grund av visst utfodringssätt fått säregen lukt eller smak, dels att direkt till anställda och andra förbrukare utlämna eller försälja sådan mjölk. På grund av de av livsmedelskommissionen anförda skälen medtogs inte de sakkunnigas förslag i detta avseende i departementsförslaget. SMR:s leverantörmjölkskommitté utredde förhållandet mellan leverantör och mejeri vid leverans av dålig råvara samt föreslog ekonomiskt ansvar för leverantör vid leverans av sådan vara och rätt för mejeri att avvisa varan. Denna kommitté ansåg, att i mejeriföreningarnas stadgar skulle föreskrivas förbud för medlem att leverera mjölk, som icke kan användas till människoföda eller produktberedning, och om ändå sådan mjölk medvetet skulle levereras, skyldighet för medlem att ersätta därav uppkommen skada. Dessutom skulle föreskrivas rätt för mejeri att avvisa mjölk eller att t. ex. till kreatursföda använda mjölk, som mejeriet efter provtagning funnit icke kunna användas till människoföda eller produktberedning eller haft så dålig hållbarhet, att den i reduktasprov avfärgats inom 10 minuter. I SMR:s normalstadgar för mejeriföreningar angives att medlem är skyldig att leverera mjölken i rent och oförfalskat skick, att om smittosam sjukdom uppträder å medlemmens egendom genast anmäla detta till föreningen och, om fara föreligger att smittan sprides genom mjölken, omedelbart inställa all mjölkleverans samt att ej leverera mjölk från kor, som lider av sjukdom, varav föreningens produkter kan taga skada, eller mjölk från nykaivade kor förrän tre dagar efter kalvningen. Mejeriföreningarnas styrelser har rätt att avstänga leverantörer, som ej uppfyller sina skyldigheter. Sådana avstängningar har också förekommit. Det har även hänt, att man kunnat övertala leverantörer med dålig mjölkkvalitet att övergå till kalvuppfödning eller annan produktionsinriktning.

76 Tabell 11. Kvalitetskontroll av supplementärmjölk levererad från 18 respektive 9 uppsamlingsmejerier till centralmejeri i Stockholm och Göteborg under tiden november 1958—oktober 1959. Proven är utförda vid mjölkens ankomst till centralmejeri Temperatur

Stockholm Göteborg 1 2

antal prov

medelvärde °C

8 610 4 391

5,6 7,6

Reduktasprov

antal procent prov prov > 10° C > 10° C 22 370

0,3 8,4

antal prov

procent prov klass I

7 267 3 852

91,1 92,1

antal prov klass II och III J

649 307

procent prov klass II och I I I 8,9 7,9

Varav 0 prov i klass III. Varav 4 prov i klass III.

Att mejeriföreningarnas styrelser eller mejeriföreståndarna utan stöd i lagliga författningar skall besluta om avstängning av leverantör innebär dock en svaghet. Bättre vore att en myndighet föreskrev att avstängning i vissa fall skall ske, så att mejeriföreningarnas styrelser och affärsledare endast behövde hänvisa till dessa bestämmelser, då de beslutade om avstängning. Supplementär

mjölk

Supplementärmjölk utgöres av biandmjölk från många leverantörer. De i denna mjölk ingående enskilda leverantörernas mjölkleveranser kontrolleras av mjölkbedömare och inväges vid uppsamlingsmejeri i vanlig ordning samt nedkyles och samlas i stora tankar för att med bil eller tåg transporteras till centralmejeri. Varje enskilt parti leverantörmjölk i supplementärmjölken är således kontrollerat med hänsyn till hygienisk kvalitet. Trots detta kontrolleras supplementärmjölken vid centralmejeriet av dess personal med avseende på temperatur och reduktasprov, ibland även total bakteriehalt och koliprov samt förädlas till önskade produkter. Endast i undantagsfall pastöriseras numera supplementärmjölken på uppsamlingsmejeriet, eftersom den måste pastöriseras omedelbart före förädling till mejeriprodukter på centralmejeriet, och dubbelpastörisering är både onödig och kostsam. Den egentliga orsaken till att leverans av supplementärmjölk förekommer är, att mjölkproduktionen kring tätorterna inte räcker till för att täcka konsumtionsbehovet där. I regel tillverkas således k-mjölksprodukter av denna mjölk. Anledningen kan även vara ett led i mejeridriftens centralisering. Uppsamlingsmejeriet kan till exempel behöva tekniskt upprustas, men det kan vara fördelaktigare att endast mottaga och kyla leverantörmjölken för att sedan vidarebefordra den för förädling till ett annat mejeri med bättre resurser för produkttillverkning.

77 Mejeriföretagen i Stockholm och Göteborg har till kommittén överlämnat under tiden november 1958—oktober 1959 erhållna resultat från sin kontroll av supplementärmjölken, vilka i sammandrag anges i tabell 11. Alla leveranser kontrollerades med avseende på temperatur och hållbarhet. Hållbarheten undersöktes medelst reduktasprov. Förslag till åtgärder

Leverantörmjölk Mjölkkommittén anser det nödvändigt, att livsmedelsstadgans krav på leverantörmjölkens kvalitet framhålles på ett mera påtagligt sätt än vad som framgår av 7 och 38 §§. Dessutom bör det finnas en bättre kontroll på att mjölk icke mottages vid mejeri, om den icke uppfyller livsmedelsstadgans krav, samt bestämmelse om skyldighet för mejeri att avvisa sådan mjölk. Kommittén föreslår därför ändring av livsmedelsstadgan 38 § (bilaga 1) som innebär, att mjölk icke får saluhållas eller överlämnas till annan för saluhållning, om den har så kraftig bismak eller enligt reduktasprov visar sig ha så dålig hållbarhet, att den kan anses otjänlig till människoföda. Lukt- och smakfel, som uppstår i mjölk och härrör från friskt och rätt behandlat foder och fodermedel, t. ex. gräs, lökväxter, rotfrukter och blast därav, ensilage o. dyl., är icke att anse som bismak i denna mening. Mjölk, som avfärgas inom 10 minuter i reduktasprov, är enligt kommitténs åsikt att anse som otjänlig till människoföda (bilaga 7). Därutöver föreslår kommittén i utkast till statens jordbruksnämnds bestämmelser såsom villkor för att mejeri skall erhålla mjölkpristillägg även, att mejeri ej skall mottaga mjölk, som icke kan godkännas enligt livsmedelsstadgans bestämmelser för livsmedel (bilaga 13). Detta innebär, att mjölkbedömare, förutom mjölkuppsamlare vid tankhämtning samt invägare vid mejeri, måste åläggas ägna uppmärksamhet åt mjölken med hänsyn till dessa bestämmelser. Påträffar mjölkbedömare mjölk, som ej uppfyller livsmedelsstadgans krav, skall bedömaren i bedömnings journal anteckna leverantören och omedelbart anmäla förhållandet till hälsovårdsnämnden, leverantören och mejeriets ledning. Kommittén föreslår även i utkast till sistnämnda bestämmelser att mejeri omedelbart skall avstänga sådana leverantörer från rätt att leverera mjölk. Hälsovårdsnämnden skall kontrollera, att bestämmelserna efterföljes i detta avseende. Nedan angives närmare vad berörda parter bör iakttaga i samband med avstängningen. En brist i den offentliga övervakningen av mjölkhygienen är som nämnts frånvaron av kontroll över leverantörmjölken på andra platser än vissa städer. Hälsovårdsnämnderna har enligt livsmedelsstadgan skyldighet att utöva denna kontroll. De har emellertid för närvarande varken tillräckliga anslag eller tillräckligt med personal och laboratorier för att k u n n a göra de analyser, som behövs. Deras resurser i detta avseende skulle k u n n a

78 ökas, men kommittén anser, att det icke är nödvändigt, eftersom det redan finnes ett enhetligt mjölkbedömningsmaterial över mjölk från alla leverantörer i landet, och som åstadkommes av särskilt utbildade mjölkbedömare. Detta material är mera omfattande än vad hälsovårdsnämnderna med likartad analysmetodik till rimliga kostnader skulle kunna åstadkomma. Dessutom kan det utan kostnad ställas till hälsovårdsnämndernas förfogande och borde mycket väl kunna användas vid deras kontroll av leverantörmjölkens hygien. Mjölkbedömningsföreningarna torde nämligen kunna åläggas att hålla mjölkbedömningsjournal och leverantörförteckning tillgängliga för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd. I städer med livsmedelslaboratorier och med stadsveterinär finnes alltid expertis, som kan granska journalerna och göra en stickprovskontroll utöver mjölkbedömningen, vilken i så fall bör koncentreras på de leverantörer, mot vilka anmärkningar finnes att göra. På andra orter och på landsbygden finnes i regel ej motsvarande möjligheter. I de fall hälsovårdsinspektör står till förfogande, kan denne granska materialet. Saknas sådan bör länsveterinären, som ändå har skyldighet att övervaka hälsovårdsnämnden, ha uppsikt över leverantörmjölkskontrollen. Till en början torde vissa svårigheter uppstå, men kommittén anser, att större skada icke sker, även om kontrollen från hälsovårdsnämndernas sida icke omedelbart fungerar i full utsträckning. Mjölkbedömningen är nämligen väl organiserad, och i mejeriernas regi utföres ett energiskt arbete för att förbättra leverantörernas mjölkkvalitet. På grundval av det ovan anförda, och då det i kommitténs direktiv framhållits, att föreslagna åtgärder bör utformas så att de i minsta möjliga mån inverkar höjande på k-mjölkens pris, och för att undvika det nu rådande förhållandet i vissa städer, att hälsovårdsnämnden och mjölkbedömaren på mejeriet utför samma prov på leverantörmjölken, vilket i regel måste anses onödigt och kan ge anledning till bristande samverkan och förståelse, föreslår kommittén, att den offentliga kontrollen utvidgas och ordnas på så sätt att hälsovårdsnämnderna gives möjlighet att följa och utnyttja mjölkbedömningsresultaten utan att detta därför inskränker deras rätt att själva utföra undersökningar. Detta medför att veterinärstyrelsen bör utfärda särskilda föreskrifter beträffande hälsovårdsnämndernas kontroll av mjölk. Stadgande härom återfinnes i utkast till ändring av livsmedelsstadgan 38 § 2 mom. (bilaga 1). Kommittén har också gjort utkast till sådana föreskrifter att utfärdas av veterinärstyrelsen i form av en kungörelse om mjölkkontroll (bilaga 7). Av denna framgår att hälsovårdsnämnd äger rätt att för kontroll av den till mejeri inkommande leverantörmjölken använda sig av mjölkbedömarnas undersökningsresultat. Detta skall dock icke inskränka hälsovårdsnämnds rätt att som förut kontrollera leverantörmjölken i enlighet med

79 livsmedelsstadgans föreskrifter samt enligt de metoder, som kan komma att meddelas av statens institut för folkhälsan. Kommittén föreslår också i utkast till statens jordbruksnämnds föreskrifter angående kvalitetsbetalning av mjölk (bilaga 13) att mejeri skall vara skyldigt att hålla mjölkbedömnings journal och leverantörförteckning tillgängliga för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd på den ort mejeriet är beläget. I mjölkbedömnings journal är endast leverantörnummer antecknade, medan både leverantörnummer, namn och adress är upptagna i leverantörförteckningen. Båda måste därför vara tillgängliga för identifiering av proven. Om det av journalen framgår, att en leverantörmjölk tre på varandra följande gånger vid ordinarie mjölkbedömning och oberoende av månadsgränser enligt reduktasprov avfärgats på 2 timmar eller kortare tid eller enligt silningsprov, lukt- och smakprov eller diskningsprov hänförts till klass II, är de hygieniska förhållandena vid mjölkproduktionen att anse som otillfredsställande. Då måste åtgärder vidtagas för att förbättra denne leverantörs mjölkkvalitet. Vidtagande av åtgärder kan antingen påyrkas av mejeriet eller av hälsovårdsnämnden. Kommittén anser, att mejeriet i första hand bör ikläda sig ansvar för leverantörmjölkens hygieniska produktion och ombesörja, att förbättringar verkställes. I de fall åtgärder är påkallade skall mejeriet göra skriftlig anmärkning härom till leverantören. Därpå skall mejeriets mjölkningsinstruktör besöka leverantören och förvissa sig om vilka brister, som föreligger, samt genom råd och upplysning biträda denne med felens avhjälpande. Leverantören erhåller härigenom först anmärkningar via mejeriet, och det är säkert lättare för mejeriets mjölkningsinstruktör att åstadkomma förbättringar på produktionsplatsen än för hälsovårdsnämnden. I de fall särskild mjölkningsinstruktör saknas, bör mejeriet antingen via mjölkbedömningsföreningen eller på annat sätt taga kontakt med leverantörer av dålig mjölk. De avdrag i mjölkpriset, som leverantören får vidkännas i händelse av dålig mjölkkvalitet, utgör självklart också en viktig sporre för åstadkommande av en bättre hygien. Hälsovårdsnämnden skall kontrollera, att leverantörmjölken verkligen blir bättre. Blir den inte det, på grund av att mejeriet eller leverantören underlåter att vidtaga åtgärder för att höja mjölkhygienen, måste hälsovårdsnämnden ingripa direkt hos leverantören enligt bestämmelserna i livsmedelsstadgan. Leverantör, som av mejeri eller hälsvårdsnämnd avstängts från mjölkleverans, äger åter leverera mjölk först sedan påtalade brister avhjälpts. Kontroll av att bristerna avhjälpts skall ske vid förnyat besök på produktionsplatsen genom dens försorg, som meddelat beslut om avstängningen. När tidigare avstängd leverantör åter börjar leverera mjölk till mejeriet, förutsätter kommittén, att resultaten vid kvalitetsbedömningen av dennes

80 mjölk ägnas särskild uppmärksamhet av såväl mejeri som hälsovårdsnämnd. Enligt kommitténs förslag blir det alltid den hälsovårdsnämnd, inom vars område mejeriet ligger, som får yttersta ansvaret för kontrollen av leverantörmjölken. I praktiken torde det bli så, att hälsovårdsnämnd, som inte har mejeri inom sitt område, vidtager åtgärder mot leverantörer i sitt område med anledning av mjölkkvaliteten först på uppmaning av hälsovårdsnämnd i det område mejeriet ligger. Mejeriet däremot kan ingripa hos alla sina leverantörer oberoende av hälsovårdsområdets utsträckning, och nämnderna torde aldrig behöva ingripa, om mejeriet gör vad på det ankommer. Förfarandet att i första hand låta mejeriet vidtaga åtgärder ger större smidighet åt hela kontrollen, förutom att ett dylikt förfarande kan ha god psykologisk verkan. År 1930 förordnade Kungl. Maj:t i kungörelse (nr 328), att statliga organisationsbidrag skulle utgå till mjölkbedömningsföreningar under vissa förutsättningar, bl. a. att föreningens stadgar icke stod i strid med huvudgrunderna i av lantbruksstyrelsen för sådana föreningar utarbetade normalstadgar. Lantbruksstyrelsen utfärdade sådana stadgar, vars senaste lydelse finnes i cirkulär den 14 januari 1935 (L 136) angående normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar. Numera utgår inga organisationsbidrag och mjölkbedömningsföreningarna behöver icke följa normalstadgarna vid antagande av stadgar. Det är emellertid av viss betydelse att alla mjölkbedömningsföreningar organiseras och bedriver sin verksamhet efter samma riktlinjer, varför kommittén i utkast till jordbruksnämndens bestämmelser angående kvalitetsoch fetthaltsbetalning av mjölk (bilaga 13) föreslår, att mejeri måste vara anslutet till mjölkbedömningsförening, vars stadgar ej står i strid med huvudgrunderna i av nämnden för mjölkbedömningsföreningar fastställda normalstadgar. I samråd med SMR har kommittén utarbetat förslag till sådana normalstadgar (bilaga 16). Flera mjölkbedömningsföreningar brukar årligen anordna s. k. mjölkbedömardagar, varvid mjölkbedömarna erhåller informationer i frågor, som rör deras verksamhet. Liknande informationsdagar eller kurser har anordnats för övermjölkbedömare. Det skulle vara värdefullt, om även representanter från hälsovårdsnämnderna bleve kallade till dessa överläggningar. I varje fall borde en representant från de hälsovårdsnämnder, som har mejeri inom sitt område, få tillfälle att närvara för utbyte av erfarenheter från mjölkbedömningsverksamheten. Supplementärmjölk Kommittén diskuterar i kap. 8 i förslag till anvisningar för uttagning och analysering av prov på mjölk m. m. att utfärdas av statens institut för folkhälsan olika prov, varmed supplementärmjölkens hygieniska kvalitet bäst

81 skulle k u n n a bedömas. Mjölkens temperatur vid ankomsten till centralmejeri har därvid ansetts kunna ge god vägledning om h u r mjölken blivit behandlad och transporterad, sedan den mottogs vid uppsamlingsmejeriet. På grundval av de resultat, som erhållits från centralmejerierna i Stockholm och Göteborg, anser kommittén, att man såsom krav kan ställa, att mjölkens temperatur vid ankomst till centralmejeri icke får överstiga 10° C. Kyles mjölken på uppsamlingsmejeriet till ca 5° C kommer mjölkens temperatur icke att stiga mer än 2—3° C under även en lång transport, eftersom varje transportenhet mjölk i regel är ganska stor. Något prov, som utvisar mjölkens bakteriologiska kvalitet, måste även utföras. Därvid föreslår kommittén reduktasprovet, såsom varande det mest lämpliga i detta fall. Kommittén anser, att mjölken enligt detta prov skall ha en avfärgningstid av mer än 2 timmar. Det kan till en början tyckas vara ett orimligt krav på supplementärmjölken. Den utgör som nämnts biandmjölk från flera leverantörer, och de enskilda partierna är av varierande hygienisk kvalitet med olika avfärgningstider enligt reduktasprovet. Det bör emellertid erinras om att 93,0 % av all leverantörmjölk i landet år 1959 hade en avfärgningstid av mer än 2 timmar. Största delen av leverantörmjölken har således redan nu den kvalitet, som kräves av supplementärmjölken. Har mejeri vetskap om att vissa leverantörer lämnar mjölk, som avfärgas på kortare tid än 2 timmar, bör denna mjölk icke medtagas i supplementärmjölken. Supplementärmjölken skall förädlas till k-mjölksprodukter, vilka fordrar en minst lika bra eller till och med bättre råvara än flera andra mjölkprodukter. Till supplementärmjölk bör därför tagas den bästa leverantörmjölken. Ett ytterligare argument för ökade krav på supplementärmjölken är, att den blir äldre än annan leverantörmjölk, innan den förädlas och konsumeras. Den skall nämligen först kylas och ofta transporteras lång väg, innan den pastöriseras, och sedan följer den i de större städerna ofta svårlösta distributionen, som också kräver tid. Kraven på supplementärmjölkens kvalitet får således icke eftersättas, i synnerhet som man ännu ej nått den gräns, utöver vilken leverantörmjölkens hygieniska kvalitet icke längre kan förbättras. I vissa områden har leverantörmjölkens kvalitetsförbättring nått mycket långt och så långt, att det av kommittén uppställda kravet på en avfärgningstid av minst 2 timmar i reduktasprovet utan vidare kan uppnås. I andra områden är det nödvändigt, att arbetet på att förbättra leverantörmjölkens kvalitet intensifieras, för att uppställt krav skall uppfyllas. Kommittén är emellertid medveten om, att det är en fråga på lång sikt och ofta av synnerligen känslig natur. Sedan supplementärmjölken kommit till centralmejeriet är det viktigt, att den utan dröjsmål förädlas eller kyles. Leveranserna måste därför ske på viss tid i förhållande till centralmejeriets driftskapacitet, så att mjölkens 6—005913

82 kvalitet ej försämras på grund av påverkan av yttertemperaturen under onödig väntan på förädling eller behandling. Som förut nämnts bör hälsovårdsnämnden i sin kontroll av leverantörmjölken utnyttja mjölkbedömarnas analysresultat. Det skulle varit konsekvent, att mjölkbedömarna även bedömt supplementärmjölken vid centralmejerierna, men det går ej att genomföra med nuvarande arbetsordning. Leverantörmjölken anländer till mejerierna praktiskt taget enbart på förmiddagarna, medan supplementärmjölken levereras under hela dagen. Mjölkbedömarnas verksamhet är därför koncentrerad till förmiddagen, och det är icke rimligt att kräva, att de skall invänta supplementärleveranserna. För övrigt är som nämnts de enskilda partierna av denna mjölk redan kontrollerad av mjölkbedömare på uppsamlingsmejeriet. Kommittén finner det därför lämpligast, att centralmejerierna ålägges mäta temperaturen, utföra reduktasproven och bokföra resultaten i särskild journal, som skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd. Centralmejeriet bör även åläggas anteckna, varifrån mjölken kommer, så att hälsovårdsnämnden vet, vem den skall vända sig till, om åtgärder behöver vidtagas med anledning av analysresultaten. Även kvalitetskontroll av supplementärmjölk skall ställas som krav för att mejerierna skall erhålla mjölkpristillägg. Detta medför att Kungl. Maj :ts kungörelse den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m. måste ändras. Kommittén har gjort utkast till en sådan ändring (bilaga 6), som avses bli intagen såsom punkt d) i 5 §, eftersom denna punkt upphört att gälla i och med att landet förklarades fritt från nötkreaturstuberkulos. Förslaget medför även intagande av en ny avdelning i jordbruksnämndens sammanfattade bestämmelser angående mjölk och mejeriprodukter. I kommitténs utkast har denna avdelning kallats kvalitetskontroll av supplementärmjölk (bilaga 13). Hur hälsovårdsnämndernas kontroll av supplementärmjölkens kvalitet skall ske och vilka krav, som bör uppställas, angives i kommitténs utkast till veterinärstyrelsens kungörelse om mjölkkontroll under avsnittet supplementärmjölk (bilaga 7). Hälsovårdsnämnden skall ha rätt att taga del av mejeriets bedömningsresultat av supplementärmjölken i journalen, men dessutom skall nämnden minst 24 gånger årligen kontrollera, att supplementärmjölkens temperatur vid ankomsten ej överstiger 10° C, och att mjölken i reduktasprov ej avfärgas inom 2 timmar. Kommittén anser, att resultaten av denna kontroll i första hand skall vara avgörande vid hälsovårdsnämndens bedömning av supplementärmjölken. Däremot anser kommittén inte, att hälsovårdsnämnden nödvändigtvis skall begränsa sin kontroll till utförande av dessa prov. Kompletterande undersökningar och analyser enligt av statens institut för folkhälsan utfärdade anvisningar bör utföras om så erfordras.

83 Kommittén har övervägt om icke de föreslagna kraven borde gälla enbart supplementärmjölk avsedd för k-mjölksprodukter. Hälsovårdsnämnden har emellertid mycket liten möjlighet att i centralmejeriet kontrollera, vilka produkter supplementärmjölken använder till. Därför anser kommittén, att kraven skall gälla all supplementärmjölk. Hälsovårdsnämnden skall, i händelse supplementärmjölken inte motsvarar de av kommittén ställda fordringarna, förfara enligt livsmedelsstadgan. Första gången kraven ej uppfylles bör det enligt kommitténs åsikt räcka med en anmärkning till central mejeri och uppsamlingsmejeri från hälsovårdsnämndens sida. Oftast ingår båda mejerierna i samma företag. Ger mjölkens kvalitet ånyo anledning till anmärkning, bör hälsovårdsnämnden undersöka varpå förhållandena beror, och om så erfordras, förelägga den felande att avhjälpa bristerna eventuellt vid vite. Vilka åtgärder, som skall vidtagas blir ofta en bedömningsfråga från hälsovårdsnämndernas sida. Kommittén vill i detta sammanhang påpeka, att supplementärmjölken icke är otjänlig till människoföda, såvida den uppfyller livsmedelsstadgans krav. Att t. ex. förbjuda centralmejeri mottaga supplementärmjölk enbart av den anledningen, att den i reduktasprov avfärgas på kortare tid än 2 timmar, är således inte möjligt. Det är emellertid kommitténs åsikt, att supplementärmjölk, som icke uppfyller nämnda krav, är olämplig till k-mjölksprodukter, men att den därför ej behöver vara olämplig till andra produkter. Enligt kommitténs mening bör såsom här skisserats supplementärmjölken kontrolleras av hälsovårdsnämnden på den ort, centralmejeriet är beläget. Skulle mjölken icke vara av tillfredsställande kvalitet på grund av felaktig transport, behandlingsfel, dålig leverantörmjölk eller dylikt, bör denna hälsovårdsnämnd av hälsovårdsnämnden i det område uppsamlingsmejeriet ligger begära, att efter undersökning lämpliga åtgärder vidtages mot uppsamlingsmejeriet eller dess leverantörer. Visar det sig, att den dåliga supplementärmjölkskvaliteten beror på dålig leverantörmjölkskvalitet, skall uppsamlingsmejeri och hälsovårdsnämnd förfara i enlighet med föreslagna bestämmelser om kontroll av leverantörmjölk m. m.

F J Ä R D E KAPITLET F ö r s l a g till å t g ä r d e r p å m e j e r i s t a d i e t

Mejerihygien Nuvarande bestämmelser och förhållanden

På 1930-talet vidtog statsmakterna en mängd åtgärder för att rationalisera mjölkproduktionen och öka dess lönsamhet. Detta innebar bland annat utfärdande av en mejeristadga, som fastställdes den 22 maj 1936 (nr 174) på grundval av ett av 1933 års mjölk- och mejeriutredning avgivet förslag. Vid denna tidpunkt fanns ett mycket stort antal mejerier, av vilka många var av dålig beskaffenhet samt illa skötta. Mejeristadgan ansågs som ett lämpligt och nödvändigt påtryckningsmedel för att åstadkomma omedelbar förbättring av förhållandena. Med hjälp av denna stadga och annan understödjande och rådgivande verksamhet sökte man främst sammanföra mejeridriften till större välutrustade enheter med bättre möjlighet att framställa förstklassiga produkter och därigenom nå bättre lönsamhet av mjölkproduktionen. I mejeristadgans inledande bestämmelse definieras begreppet »mejeri». Därav framgår att i mejeri en viss minimikvantitet mjölk eller grädde måste mottagas och undergå förädling till produkter för försäljning eller eljest undergå yrkesmässig maskinell behandling. I nästa avsnitt angives dels hur platsen för mejeriet måste väljas för att icke omgivningen skall menligt påverka driften eller vålla sanitär olägenhet, dels lämnas vissa allmänna föreskrifter rörande mejeribyggnadens inredning. Stadgan innehåller även bestämmelser om tillgång och beskaffenhet av vatten, som är något strängare än för vanligt kommunalt vattenledningsvatten, samt bestämmelser om ordning i mejeri. Vidare måste mejeripersonal ha viss praktisk erfarenhet och teoretisk utbildning. Den skall vara fri från sjukdom och smitta, som genom mjölk eller mejeriprodukter kan överföras till människor, och undergå läkarkontroll minst en gång vartannat år samt under sitt arbete iakttaga noggrann renlighet beträffande egen person och klädedräkt. Mejeristadgan har ändrats dels den 23 juli 1936 (nr 481) i vad avser uppställning av kraftmaskiner och dels den 22 juni 1945 (nr 395) i vad avser kylvatten. Stadgans efterlevnad övervakas av lantbruksstyrelsen. Den omedelbara tillsynen utövas av en byråinspektör, vilken befattning för närvarande är

85 vakant, och två mejeriinspektörer. Detta sker i första hand genom återkommande inspektionsresor. Lantbruksstyrelsen utfärdade den 12 april 1960 (nr 3) närmare föreskrifter i fråga om tillämpningen av vissa bestämmelser i mejeristadgan. Däri meddelas vad som enligt mejeristadgan 1 § är att anse som »produkter», vilka produkter som får tillverkas i mejeri, vad som avses med »yrkesmässig maskinell behandling», om vatten jämte vattentäkten och vattnets inledande i mejeri, om uppsättande av anslag vara meddelas förbud för obehörigas tillträde till mejeri och om fordringar på den utbildning mejeripersonalen skall ha. Den 15 juli 1938 (nr 7) utfärdade lantbruksstyrelsen närmare föreskrifter ifråga om läkarundersökning av personal och formulär till läkarintyg. För mejerihanteringen gäller förutom mejeristadgan även livsmedelsstadgans bestämmelser om livsmedelshygien och hälsovårdsstadgans bestämmelser om allmän hygien. Mejerierna är således för närvarande i hygieniskt avseende underställda dels lantbruksstyrelsen genom mejeriinspektionen och dels medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen genom hälsovårdsnämnderna. Dessutom torde det åligga tjänsteläkare och länsveterinär att enligt deras allmänna instruktioner ägna mejerihygienen tillsyn. I skrivelse till lantbruksstyrelsen i januari 1956 hemställde SMR att styrelsen måtte vidtaga åtgärder för en översyn av mejeristadgan jämte utfärdade tillämpningsföreskrifter. Fyra sakkunniga utsågs att utreda frågan och inkomma med förslag. De sakkunniga har avgivit förslag till ändring av lantbruksstyrelsens kungörelse år 1937 (nr 10) med närmare föreskrifter om tillämpningen av vissa bestämmelser i mejeristadgan. Detta förslag ledde till att lantbruksstyrelsen den 12 april 1960 utfärdade de förut nämnda nya föreskrifterna angående tillämpning av vissa bestämmelser i mejeristadgan.

Förslag till åtgärder

Mejeristadgans uppgift har främst varit att främja den tekniska och kvalitetsmässiga utvecklingen av mejeriindustrin, och under slutet av 1930och början av 1940-talet spelade den en mycket betydelsefull roll i detta hänseende. Mejeriindustrin har efter hand centraliserats avsevärt. De små mindre väl utrustade mejerierna har nedlagts och produktionen koncentrerats till större enheter. År 1934 var antalet mejerier 1 628 stycken med en medelinvägning per mejeri och år av 1,53 miljoner kg. Motsvarande siffror var vid 1958 års slut 472 mejerier med en medelinvägning av 7,11 miljoner kg. Den mest omfattande centraliseringen av mejeridriften h a r skett i mellersta Sverige, i Norrland och kring flertalet av de större konsumtionsorterna i södra Sverige. Nu återstår närmast att centralisera de mejerier i södra Sverige, som till största delen är inriktade på produkt-

86 tillverkning och återlämning av skummjölk och vassle till djnrföda. Enligt SMR:s förhandskalkyl vid organisationsplaneringen torde det slutliga antalet mejerier i landet bli cirka 300 och uppnås om 10—15 år. Som j ä m förelse kan nämnas att 1933 års mjölk- och mejeriutredning förespådde, att antalet behövliga mejerier i landet skulle kunna minskas till omkring 1 000, en siffra som för övrigt underskreds redan år 1940. De organisatoriska förändringar som skett inom mejeriindustrin har möjliggjort ett bättre utnyttjande av de framsteg man gjort på byggnadsoch maskinteknikens, produktteknikens m. fl. områden. Numera ställes också helt andra krav på mejerier och mejerihygien, än vad som var fallet vid tiden för mejeristadgans tillkomst. Mejeristadgan får därför i flera hänseenden anses otidsenlig. I enstaka fall kan tillämpningen av mejeristadgan t. o. m. närmast motverka mejeriindustrins fortsatta utveckling. Kommittén har tagit frågan om översyn och omarbetning av mejeristadgan i övervägande men har därvid funnit, att i och med tillkomsten av 1951 års livsmedelsstadga och 1958 års hälsovårdsstadga har kontrollen över mejerierna och mejerihygienen kommit i ett sådant läge, att mejeristadgan nu kan upphävas. Kommittén föreslår att så sker. Skulle framtiden utvisa, att särskilda råd och anvisningar eller föreskrifter är av behovet påkallade för att ytterligare förbättra mejerihygienen eller kontrollen av denna, bör sådana utfärdas av veterinärstyrelsen till ledning för hälsovårdsnämnderna. Sådana råd och anvisningar eller föreskrifter bör utfärdas i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter. För närvarande avses härmed mejeriavdelningen vid Alnarpsinstitutet. Det väsentligaste syftet med mejeristadgan och tillämpningsföreskrifterna till denna har som nämnts alltid varit kvalitetsbefrämjande under beaktande av ekonomiska, tekniska och organisatoriska förhållanden. Svensk mejerihantering har nu nått en sådan standard, att särskilda föreskrifter för denna utöver vad som gäller för andra livsmedelsindustrier enligt hälsovårdsstadga och livsmedelsstadga måste betraktas som obehövliga. Mejeriorganisationen är numera väl medveten om sitt ansvar och har goda möjligheter att på eget initiativ fullfölja den utveckling, som man ville åstadkomma med hjälp av mejeristadgan. Myndigheternas kontroll i hygieniskt avseende bör begränsas att gälla efterlevnaden av hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan. Under avsnittet »Förslag till åtgärder på produktionsstadiet» har kommittén uttalat såsom önskvärt, att lagstiftningen huvudsakligen inriktas på erhållande av goda produkter under god produktionshygien istället för detaljerad kontroll av sådana produktionsförhållanden såsom byggnader, inredning, produktionsteknik o. dyl. Kommitténs förslag att mejeristadgan bör upphöra ligger helt i linje med denna princip. Produktionskontrollen är också den lättare att genomföra. Enligt direktiven för kommitténs arbete skall särskilt beaktas frågan

87 om vilka befattningshavare och organ, som skall utöva kontrollen, varvid alla möjligheter till rationalisering bör tillvaratagas. I anslutning härtill vill kommittén framhålla en centralisering av kontrollen över mejerihanteringen till så få myndigheter som möjligt såsom synnerligen befogad, och kommittén har efter sin prövning icke funnit det föreligga några skäl för bibehållande av lantbruksstyrelsens mejeriinspektion. De hygieniska bestämmelser i livsmedelsstadga och hälsovårdsstadga, som gäller beträffande livsmedelslokaler i allmänhet, anser kommittén således vara tillräckliga även för mejerierna, eventuellt som ovan nämnts kompletterade med vissa råd och anvisningar eller föreskrifter. Tillsynen över mejerierna bör i högsta instans endast handhavas av veterinärstyrelsen. En förutsättning för ett upphävande av mejeristadgan är emellertid, att veterinärslyrelsen får sakkunnig personal till sitt förfogande för tillsyn av mejerihygienen. Därför föreslår kommittén, att tjänsterna som mejeriinspektörer i lantbruksstyrelsen indrages, och att istället i veterinärstyrelsen anställes två statsinspektörer för mjölkkontroll. Dessa inspektörers utbildning och arbetsuppgifter behandlas under kap. 6. Som ytterligare skäl för mejeristadgans upphörande må framhållas, att ett flertal av mejeristadgans bestämmelser om lokal och dess inredning, tillgång och beskaffenhet av vatten m. m., om ordning i lokal och om personalhygien överensstämmer med och kan därför ersättas av motsvarande bestämmelser i livsmedelsstadgan. I de fall bestämmelserna icke är helt överensstämmande utan endast snarlika framstår nackdelen med flera övervakande myndigheter ännu tydligare. Det har nämligen förekommit, att vissa bestämmelser i mejeristadgan av lantbruksstyrelsen tolkats på ett annat sätt, än det sätt varpå liknande bestämmelser i livsmedelsstadgan tolkats av hälsovårdsnämnderna. Kommittén övergår härefter till att behandla och jämföra nu förekommande bestämmelser angående mejerihygienen samt att motivera sina förslag till nya sådana. Definition av mejeri Enligt mejeristadgans inledande bestämmelse menas med mejeri varje lägenhet med tillhörande lokaler, där mjölk och grädde från två eller flera producenter eller i medeltal för tre månader minst 3 000 kg mjölk eller motsvarande mängd grädde i månaden beredes till produkter för försäljning eller eljest undergår yrkesmässig maskinell behandling. Vad som skall avses med yrkesmässig maskinell behandling har också närmare angivits av lantbruksstyrelsen. Definitionen är emellertid oklar och har gett anledning till tolkningssvårigheter. Vad som avses med lägenhet i stadgan är ej definierat. Ordet har olika betydelse i olika sammanhang. Enligt stadgan måste viss mängd mjölk eller grädde från två eller flera

88 producenter beredas till produkter för att lägenheten skall anses vara mejeri. Undantagna är således sådana lägenheter, där egentlig hemmatillverkning bedrives, och likaså lägenheter, som endast förädlar mjölk eller grädde från en producent. Strängt taget skulle det vara onödigt att definiera begreppet mejeri, eftersom mejerier inte i princip skiljer sig från andra lokaler, i vilka livsmedel tillverkas. Eftersom emellertid begreppet mejeri förekommer dels i samband med bestämmelser om mjölkpristillägg, dels i samband med flera bestämmelser i livsmedelsstadgan och andra författningar, torde begreppet mejeri dock alltjämt böra definieras. Kommittén har i förslag om ändring i livsmedelsstadgan 9 § (bilaga 1) tillagt ett moment, att det skall ankomma på veterinärstyrelsen att definiera begreppet mejeri. Kommittén har även uppgjort förslag till veterinärstyrelsens kungörelse om definition av mejeri (bilaga 8). Kommittén anser därvid icke, att viss minimikvantitet skall förädlas utan har istället sökt överföra livsmedelsstadgans bestämmelse att med livsmedelslokal avses lokal, vari livsmedel framställes eller beredes för försäljning till allmänheten. I proposition nr 63/1951 till ny livsmedelsstadga yttrade departementschefen att uttrycken »lokaler för framställning eller beredning av livsmedel» och »lokaler för försäljning etc.» icke bör tolkas extensivt. Enligt kommitténs åsikt bör detta även gälla uttrycket »mejeri». Undantagna bör vara sådana lokaler, där hanteringen h a r karaktär av egentlig hemmatillverkning. Utnyttjas till exempel ett kök, bostadsrum, fäbod eller dylikt för separering av mjölk, tillverkning av smör (lantsmör) eller ost till avsalu eller för servering i mindre omfattning, bör således lokalen ej vara att anse som mejeri i egentlig mening. I stadgan saknas även definition på vad som menas med produkter, men lantbruksstyrelsen har i föreskrifter den 12 april I960 (nr 3) lämnat en sådan definition och även angett vilka andra produkter som får tillverkas i mejeri. Förutom traditionella mejeriprodukter tillverkar flera mejerier numera även torrmjölk, glass, chokladmjölk, barnmat av olika slag och näringspreparat. Vidare bör framhållas att i mejeri har i vissa fall efter tillstånd även tillverkats varor, som ej innehållit mjölkbeståndsdelar. Begränsning av de produkter, som får tillverkas i mejeri, åstadkommes i själva verket av 62 § livsmedelsstadgan, vilken avser tillverkning av margarinvaror, och i vilken föreskrives att inom byggnad, där tillverkning av margarinvara äger rum, ej får till avsalu framställas smör, ost, grädde eller sådana gräddliknande produkter, som uteslutande innehåller mjölkfett. Detta innebär alltså, att tillverkning i mejeri av produkter, som innehåller annat fett än mjölkfett, icke är tillåten. Någon annan begränsning av vilka produkter, som får tillverkas i mejeri, torde ej finnas. I 8 § mejeristadgan föreskrives visserligen att mejeri ävensom där befintliga kärl, redskap, rörledningar och maskiner endast får användas för det ändamål,

89 för vilket de är avsedda, men detta torde endast syfta på olämplig användning av mejeriet och utrustningen. Enligt kommitténs åsikt bör det i mejeri även få tillverkas andra livsmedel än sådana, som är beredda av enbart mjölk såsom råvara. Sådan tillverkning bör dock få ske först efter medgivande i varje enskilt fall, eftersom det kan bli fråga om varor av skilda slag och bland dessa kan förekomma varor, som inverkar menligt på andra tillverkade produkter. Denna kommitténs åsikt överensstämmer i stort sett med de av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifterna rörande tillämpning av mejeristadgan. Om mejeri och dess

inredning

Mejeristadgan 2 och 3 §§ samt 5 § första stycket täckes till allra största delen av bestämmelser i livsmedelsstadgan, hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan och arbetsskyddslagen samt av yrkesinspektionens föreskrifter m. m. och är därför enligt kommitténs åsikt överflödiga. Skulle mot kommitténs antagande ordnandet av mejeri och dess inredning alltjämt behöva beskrivas mera detaljerat, bör detta ske i råd och anvisningar, som utfärdas av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter. Hur mejeriets närmaste omgivning bör vara beskaffad är särskilt föreskrivet i mejeristadgan 4 §. Motsvarighet härtill saknas i andra bestämmelser. Kommittén anser dock denna paragraf liksom mejeristadgan 5 § andra stycket vara onödiga. Mejeriindustrin är nämligen väl medveten om vad det kan betyda för produkternas kvalitet, om damm och dylikt gives möjlighet att tränga in i mejeriet, och om kärl, redskap m. m. är av bristfällig beskaffenhet eller tillverkade av olämpligt material. Om tillgång och beskaffenhet av vatten m. m. En fråga av vital betydelse är tillgång och beskaffenhet av vatten i mejerier. Från och med den 1 januari 1960 gäller hälsovårdsstadgans bestämmelser i 29—31 §§ och 37 § beträffande vattentäkt m. m. förutom de bestämmelser, som angives i mejeristadgan 6 § jämte av lantbruksstyrelsen den 12 april 1960 (nr 3) utfärdade närmare föreskrifter om undersökning av vatten m. m. Hälsovårdsstadgans bestämmelser angående undersökning av vatten gäller emellertid endast inom hälsovårdstätort och för allmän vattenanläggning. Länsstyrelse äger dock förordna om undersökning av vatten från allmän anläggning utom hälsovårdstätort och av vatten från ledning, som icke ingår i allmän anläggning, såvida vattnet tillhandahålles flera hushåll eller eljest i större omfattning. Ingenting är i hälsovårdsstadgan utsagt om undersökning av vatten, som användes i mejeri (mejerivatten). Kommittén föreslår emellertid att Kungl. Maj :t måtte utfärda ett tillägg till hälsovårdsstadgan 32 § innebärande att mejerivatten skall under alla förhållanden underkastas fysikalisk-kemisk

90 och bakteriologisk undersökning. Det bör påpekas, att med mejerivatten avser kommittén allt det vatten, som användes i mejeri, således såväl kallvatten och ljumvatten som hetvatten. Mejerivattnet skall undersökas enligt medicinalstyrelsens meddelande den 13 februari 1950 (nr 87) och anses vara av lämplig beskaffenhet, om det vid fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning bedömes såsom tillfredsställande respektive gott vatten enligt de grunder för bedömning av vattenundersökningar, som avses i medicinalstyrelsens cirkulär den 5 juni 1950 (nr 48). I och med att detta tillägg till hälsovårdsstadgan göres, anser kommittén, att mejeristadgans bestämmelse angående vatten blir ersatt på ett tillfredsställande sätt. Finner mejerierna sig böra ha jämväl andra eller strängare fordringar på vattnet än vad hälsovårdsstadgan föreskriver, bör detta vara mejeriindustrins egen sak, och om ytterligare kontroll behövs, bör den kunna utföras i mejeriernas egen regi. Om ordning i mejeri I mejeristadgan 7—9 §§ är särskilt föreskrivet om ordning i mejeri. I den mån dessa föreskrifter icke täckes av bestämmelserna i livsmedelsstadgan 10 och 11 §§, torde sådana föreskrifter redan finnas eller kunna intagas i lokala livsmedelsordningar, som gör dem överflödiga. I normallivsmedelsordningen 4 § 3 mom. stadgas till exempel att djur ej får medföras eller förvaras i livsmedelslokal, samt att tobaksrökning och spottning är förbjudet i sådan lokal. Däremot synes icke vara stadgat förbud för obehörig att utan innehavarens tillstånd vistas i livsmedelslokal förutom i fråga om mejeri i mejeristadgan 9 §. Det ligger emellertid i mejeriets eget intresse att alltid förhindra obehöriga att vistas i mejeriet, varför föreskriften är onödig. Icke heller kan det sägas vara nödvändigt med särskilda anslag i mejerierna, att spottning ej må förekomma eller att obehöriga ej får vistas där. Om mejeripersonal I mejeristadgan 10 § stadgas, att mejeripersonal skall ha undergått ändamålsenlig utbildning. Närmare föreskrifter om fordringar på mejeripersonalens utbildning är givna i lantbruksstyrelsens kungörelse den 12 april 1960 (nr 3). Mejeristadgans bestämmelser måste även i dessa avseenden anses sakna egentlig praktisk betydelse. För att i dag tillverka produkter av högsta kvalitet och av en kvalitet, som är enhetlig dag efter dag och för att riktigt kunna sköta den tekniska utrustning, som numera finnes i mejerierna, fordras väl utbildad personal. Detta är för mejeriindustrin liksom för all annan industri eller verksamhet numera så självklart, att särskilda och statliga bestämmelser därom ej behövs. Nuvarande möjligheter till utbildning av olika kategorier mejeripersonal måste anses goda. Vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts högre mejerikurs med-

91 delas högskolemässig undervisning för utbildning av tekniska chefer och driftsledare vid större mejerier och mejerisammanslutningar, konsulenter och lärare, tjänstemän i mejeriindustrins organisationer, i försöks- och kontrollverksamhet och i anslutna industrier m. m. För teoretisk och praktisk utbildning av driftsledare och arbetsledare finnes mejeriskolor dels i Alnarp och dels i Östersund. Den praktiska förutbildningen av eleverna i högre mejerikursen och mejeriskolorna sker vid för ändamålet auktoriserade elevmejerier och handhaves av SMR:s konsulentavdelning under kontroll av lantbruksstyrelsen, som även utser elevmejerier och ledare för utbildningen. Det finnes även korrespondenskurser i mejerilära. Utöver ovannämnda examensberättigade utbildning förekommer olika slag av statsunderstödda kortare fortbildningskurser för sådan mejeripersonal som smör- och ostmejerister, mejerimaskinister och mejeriarbetare. I samband härmed bör nämnas att både den högskolemässiga och den lägre mejeriundervisningen nyligen varit föremål för statliga utredningar. Sålunda avgav jordbrukshögskoleutredningen i början av innevarande år betänkande rörande högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets område (SOU 1960:2) samt särskilt tillkallad utredningsman år 1959 betänkande med förslag rörande omfattningen och organisationen av den lägre mejeriundervisningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Enligt mejeristadgan 11 § och tuberkulosförordningen 6 § gäller förbud att i mejeri eller mjölkförsäljningslokal sysselsätta annan än den som hos hälsovårdsnämnden med läkarintyg — ej äldre än trettio dagar — före påbörjandet av sådan sysselsättning styrkt, att han ej är behäftad med smittsam tuberkulos. Den som anställes vid mejeri skall genom intyg av läkare omedelbart innan anställning tillträdes styrka, att han är fri från sjukdom och smitta, som genom mjölk, grädde eller mejeriprodukter kan överföras å människor. Vidare skall personalen minst en gång vartannat år på mejeriets bekostnad undergå läkarundersökning till utrönande av huruvida sådan sjukdom eller smitta förefinnes. Därutöver gäller beträffande personalens hygien livsmedelsstadgan 25 och 26 §§. I den förut omnämnda promemorian angående obligatorisk läkarundersökning av vissa grupper livsmedelsarbetare anför utredningsmannen, att skäl för närvarande saknas för införande av dylika bestämmelser, utöver vad som nu gäller för mejeripersonal. Redan nu har nämligen myndigheterna befogenhet att påkalla läkarundersökning av personer, som lider av ohälsa av visst slag samt att avstänga dem från att befatta sig med livsmedel. Periodisk läkarundersökning är en alltför omfattande procedur särskilt som antalet kroniska bacillbärare sysselsatta i livsmedelshantering torde vara ytterligt ringa. Utredningsmannen anför vidare, att det är bättre att förhindra smittspridning genom bättre personlig hygien samt bättre hygien i lokaler, under transport och vid distribution.

92 Kommittén har övervägt om läkarundersökning av mejeripersonal behöver krävas även i fortsättningen, eftersom sådan inte befunnits nödvändig vid andra livsmedelsindustrier. Vissa industrier undersöker emellertid redan nu frivilligt sin personal regelbundet, och denna tendens ökar. Många gör det med hänsyn till de stora ekonomiska förluster, som exempelvis en salmonellainfektion skulle medföra. Kommittén anser att ett borttagande av nuvarande bestämmelser om läkarundersökning av mejeripersonal skulle innebära en försämring av förhållandena. Erfarenheten har dessutom visat, att vissa sjukdomar som till exempel tuberkulos, tyfus, paratyfus, undulantfeber, difteri, halsfluss m. fl. genom mjölk och mejeriprodukter kan överföras från en person till en annan, och att risken för sådan smittöverföring är större genom mjölk och mejeriprodukter än många andra livsmedel. Därför föreslår kommittén att mejeristadgans bestämmelser om personalens hälsa skall i tillämpliga delar överföras till livsmedelsstadgan genom ett tillägg till 26 §. Lantbruksstyrelsen har hittills i samråd med medicinalstyrelsen utfärdat närmare föreskrifter i fråga om läkarundersökning av mejeripersonal och utarbetat formulär till läkarintyg. Detta bör nu ankomma på medicinalstyrelsen ensamt. I mejeristadgan 12 § finnes vissa föreskrifter om personalens renlighet, arbetsdräkt och ombyte och förvaring av sådan. Liknande allmänna bestämmelser beträffande personalhygieniska förhållanden i livsmedelslokal är intagna i normallivsmedelsordningen 5 §. I livsmedelsstadgan 25 § finnes även vissa bestämmelser angående personalens hygien, vilka täcker första stycket av mejeristadgan 12 §. Kommittén anser, att om kommitténs förslag om mejeristadgans upphävande bifalles, bör dock dess bestämmelse om krav på särskild arbetsdräkt kvarstå. Bestämmelsen är dock av sådan karaktär, att den mera hör hemma i lokala livsmedelsordningar än i livsmedelsstadgan. Kommittén föreslår emellertid, att de båda sista styckena i 12 § mejeristadgan, överföres till livsmedelsstadgan 25 § såsom ett särskilt moment, eftersom det är fråga om personalhygien, på vilken speciella krav måste ställas. Om

tillsyn

Mejeristadgan 13—16 §§ behandlar vad som skall iakttagas beträffande tillsyn. Enligt kommitténs förslag, att för mejeri skall gälla vad i livsmedelsstadgan är föreskrivet om livsmedelslokal, innebär bland annat att mejeri ej får tagas i bruk, innan hälsovårdsnämnd utfärdat bevis om att lokalen godkänts för sitt ändamål. Kommittén föreslår emellertid ändring av 9 § 4 mom. i livsmedelsstadgan, varigenom hälsovårdsnämnden obligatoriskt måste inhämta besiktningsutlåtande från veterinärstyrelsen. Sådant utlåtande skall enligt kommitténs mening avgivas av veterinärstyrelsen efter yttrande av de föreslagna statsinspektörerna för mjölkkontroll.

93 Dessa bör således förutom hälovårdsnämnderna utöva den omedelbara tillsynen över mejerierna och mejerihygienen. Mejerierna är mycket viktiga anläggningar på grund av den centrala och betydelsefulla plats mejeriprodukterna intar i det svenska kosthållet. Kommittén har därför ansett det riktigt, att de föreslagna statsinspektörernas sakkunskap utnyttjas vid prövning av mejerilokalernas lämplighet. Pastörisering av mjölk m. m. Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Med en given råvarukvalitet beror kvaliteten på den från mejeriet utlevererade varan helt på den behandling varan undergått i mejeriet. Vid denna mejeribehandling måste man på något sätt ha garanti för en viss hygienisk kvalitet på den producerade varan, om konsumenternas intressen skall anses tillgodosedda. Oftast sammanfaller de livsmedelshygieniska och livsmedelstekniska kraven, och problemen i samband med bestämmelser och kontroll är då ej så svåra att lösa. Vissa moment i mejeribehandlingen är emellertid ur hygienisk synpunkt viktigare än andra och så viktiga, att offentlig kontroll är nödvändig. Ett sådant moment utgör pastöriseringen. Pastöriseringsbestämmelser har länge funnits, vilket inledningsvis påpekats. Här skall blott givas en kort återblick. År 1925 tillkom den s. k. pastöriseringslagen (nr 382), som delvis ändrades år 1936 (nr 548) och som gällde mjölk till djurföda. Först år 1937 tillkom pastöriseringsförordningen (nr 737), som gällde mjölk till människoföda, följd av pastöriseringskungörelsen år 1942 (nr 328) med vissa tillämpningsföreskrifter. Dessa erhöll delvis ändrad lydelse genom tillägg åren 1942 (nr 327) och 1950 (nr 177) respektive år 1957 (nr 305 och nr 630). Denna till synes egendomliga ordning betingades av rent tekniska förhållanden. Först i början av 1930-talet konstruerades rationella och driftssäkra pastöriseringsapparater, i vilka mjölk kunde snabbt värmebehandlas, utan att smak eller näringsvärde allvarligt påverkades. En utförligare historik i denna fråga finnes i 1933 års mjölk- och mejeriutrednings betänkande (SOU 1936: 3). Den distinkta skillnaden mellan högpastörisering, som användes för mjölk till djurföda, och långtids- respektive lågpastörisering, som användes för mjölk till människoföda, har efterhand suddats ut. Grytpastörer, som tidigare användes för högpastörisering, användes ej numera. All pastörisering sker nu i plattapparater. Vidare användes numera många olika kombinationer av temperatur och tid vid pastöriseringen, vilka åstadkommer tillräcklig pastöriseringseffekt, och icke blott de bestämda temperaturer och tider, som motsvarar hög- och lågpastörisering. Det finnes därför all anledning till en grundlig översyn och omarbetning av pastöriseringsbestämmelserna. Samtidigt bör undersökas möjligheten till ett sam-

94 manförande av bestämmelserna för uppnående av större överskådlighet. Det första steget i denna riktning togs i realiteten år 1942, när man i pastöriseringskungörelsen tillät även låg- och långtidspastörisering av mjölk till djurföda. I pastöriseringsförordningen av den 21 juli 1937 3 § angives att hälsovårdsnämnd äger medgiva, att mjölk och grädde även får försäljas opastöriserad inom område, där hälsovårdsstadgan för stad gäller. Sådant medgivande må endast avse viss besättning och lämnas endast om de hygieniska förhållandena vid varans framställning är tillfredsställande och besättningen tuberkulosfri i enlighet med föreskrifter utfärdade av medicinalstyrelsen den 14 februari 1942. I livsmedelsstadgan 41 § stadgas att mjölk icke utan hälsovårdsnämndens medgivande får utbjudas eller försäljas under beteckning (t. ex. kontrollmjölk och barnmjölk), som antyder, att mjölken är av särskilt sund beskaffenhet eller står under kontroll i detta hänseende. Tillstånd får lämnas endast under förutsättning, att på sätt veterinärstyrelsen föreskriver, styrkes, att besättningens hälsotillstånd samt förhållandena vid mjölkens framställning, förvaring, transport, försäljning och behandling i övrigt är tillfredsställande samt på villkor, att dessa förhållanden underkastas fortlöpande kontroll. Sådana föreskrifter har dock veterinärstyrelsen ännu icke utfärdat, varför dessa s. k. kontroll-ladugårdar är skyldiga att endast uppfylla de villkor hälsovårdsnämnderna uppställer. Dessa motsvarar i regel de ovan nämnda föreskrifterna, som medicinalstyrelsen utfärdat för pastöriseringsbefriade gårdar, kompletterade med krav på läkarundersökning av personal före anställande och med lämpliga intervall därefter. Högsta tillsyn över efterlevnaden av pastöriseringsförordningen och med anledning av denna utfärdade föreskrifter utövas av veterinärstyrelsen. Kontroll av att mjölken undergått vederbörlig pastörisering sker på följande sätt. Genoiu av veterinärstyrelsen utsedda provtagare, kontrollanter och överkontrollanter har regelbundna prov uttagits och analyserats, antingen på platsen eller vid särskilt av veterinärstyrelsen anvisat laboratorium (lantbrukskemisk kontrollstation, apotek, hälsovårdsnämndslaboratorium o. dyl.). Om dessa prov utvisat otillräcklig pastörisering har parallellt uttaget prov sänts till av veterinärstyrelsen auktoriserat laboratorium för kontrollanalys och endast om detta också visat otillräcklig pastörisering har åtgärd vidtagits. Till analyskostnaden vid denna kontroll bidrager staten med 110 000 kronor per år, medan mejerierna betalar provtagningskostnaderna. Hälsovårdsnämnd har dock oberoende av detta haft rätt att uttaga prov i mejeri eller å konsumtionsorten för att övervaka efterlevnaden av pastöriseringsförordningen. Ofta har stadsveterinär utsetts till kontrollant. Bestämmelser om termografer och dylikt har hittills icke funnits. Kontroll av pastöriseringsapparaterna åvilar lantbruksstyrelsen.

95 Kontroll av att bestämmelserna om slam, som avsatt sig i separatorn, iakttagits har åvilat de av veterinärstyrelsen utsedda provtagarna och kontrollanterna.

Förslag till åtgärder

Mejeriavdelningskollegiet vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut har gjort en utredning med förslag till nya pastöriseringsbestämmelser, som tillställts veterinärstyrelsen vilken i sin tur överlämnat den till kommittén. Kommitténs förslag till pastöriseringsbestämmelser är i huvudsak baserat på denna utredning. Det innebär att bestämmelsen om pastöriseringstvång av mjölk och mjölkprodukter intages i livsmedelsstadgan, där den rätteligen hör hemma. Pastöriseringen är nämligen med hänsyn till folkhälsan det mest betydelsefulla momentet vid mjölkens förädling. I det föreslagna tillägget till livsmedelsstadgan anges att all mjölk och alla produkter därav skall undergå pastörisering. Länsstyrelse kan i vissa fall medgiva undantag från bestämmelsen. Pastöriseringstvånget skall även gälla importerad mjölk och importerade mjölkprodukter, såvida ej veterinärstyrelsen medger undantag. Tillägget innehåller även en definition på vad som menas med mjölk och mjölkprodukter, vilken definition även återfinnes i veterinärstyrelsens kungörelse om vad som är att anse som mejeri (bilaga 8). I tillägget anmärkes särskilt att pastöriseringstvång ej gäller mjölk och mjölkprodukter, som försäljes till mejeri. Om pastörisering av glass är särskilt stadgat i livsmedelsstadgan 64 §. Detta undantag är motiverat, därför att glass tillverkas innehållande antingen vegetabilt fett eller mjölkfett, och i mejeri får endast tillverkas glass innehållande mjölkfett. Kommittén föreslår även, att samma pastöriseringsbestämmelser skall gälla för mjölk avsedd såväl till människoföda som till kreatursföda. Bestämmelse om pastörisering av kreatursföda kan givetvis ej intagas i livsmedelsstadgan, varför kommittén gjort utkast till en särskild författning härom (bilaga 4). Kommittén har varit tveksam om var i livsinedelsstadgan tillägget angående pastöriseringstvång bör införas. Livsmedelsstadgan har nämligen inte sådan utformning, att bestämmelsen utan vidare passar in i sammanhanget. Kommittén föreslår emellertid att avsnitten »B. Mjölk, grädde och smör» samt »G. Mjölkpulver (torrmjölk) samt koncentrerad (kondenserad) mjölk och grädde» och »D. Ost» ändras till »B. C. D. Mjölk och mjölkprodukter», samt att pastöriseringsbestämmelsen intages såsom 38 a § (bilaga 1). Enligt kommitténs mening är livsmedelsstadgan i behov av en omarbetning i sin helhet, och när så blir fallet, kan pastöriseringsbestämmelserna och övrig lagtext bättre passas ihop.

ye Pastörisering av mjölk m. m. är ett tekniskt förfarande, som kräver vissa detaljbestämmelser och tekniska anvisningar. Enligt kommitténs mening bör icke livsmedelsstadgan belastas med dessa. De är nämligen av sådan karaktär, att de relativt snabbt kan behöva ändras i en eller annan riktning. Kommittén anser att veterinärstyrelsen bör vara den myndighet, som utfärdar särskilda föreskrifter om pastöriseringsförfarandet och h a n d h a r kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad. Det är av värde, att veterinärstyrelsen före utfärdande av sådana bestämmelser inhämtar fackmännens synpunkter, varför kommittén föreslår att föreskrifterna bör utfärdas i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter. Kommittén övergår härefter till att motivera gjorda förslag till tillägg till livsmedelsstadgan och till föreskrifter att utfärdas av veterinärstyrelsen angående pastörisering samt till anvisningar för uttagning och analysering av prov för kontroll av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad att utfärdas av statens institut för folkhälsan. Pastöriseringstvånget har utsträckts att gälla all mjölk och alla mjölkprodukter, som är avsedda för försäljning eller servering. Pastöriseringsbestämmelserna blir därigenom helt oberoende av om mjölken skall användas till människo- eller djurföda. Dock måste enligt ovan en formell skillnad bibehållas, varför de båda fallen upptagits i olika förslag till författningar. Pastöriseringsbestämmelserna kommer att omfatta fler varuslag än tidigare. Även ystmjölk och vassle kommer att vara underkastade pastöriseringstvång. Detta motiveras dels av att patogena organismer kan kvarleva även i lagrad ost, dels av att det numera är möjligt att pastörisera ystmjölk utan att dess ystningsegenskaper allvarligt förändras, då det gäller i vårt land vanliga ostsorter. Pastöriseringstvånget har vidare utsträckts att gälla hela landet, och icke blott områden, där 1919 års hälsovårdsstadga för stad gällde. Undantagna från pastöriseringstvång blir emellertid mjölk och grädde, vilka användes för mindre omfattande hemmatillverkning av mjölkprodukter samt för mjölk, som efter tillstånd av länsstyrelsen inom visst område av producent säljes direkt till konsument. För erhållande av tillstånd att försälja opastöriserad mjölk bör gälla samma regler som för tillstånd att försälja oskummad mjölk (JN cirkulär 1/1955 kap. 2 mom. 8), d. v. s. undantaget skall gälla för platser, som ligger mer än 1 km från plats, där pastöriserad mjölk försäljes. Av länsstyrelsen fattat beslut om tillstånd till försäljning av opastöriserad mjölk skall meddelas till veterinärstyrelsen. Kommittén vill med skärpa framhålla, att sådana tillstånd bör lämnas först efter noggrann prövning. Den myndighet, som ger tillåtelse att sälja opastöriserad mjölk, påtager sig nämligen ett stort ansvar ur folkhälsosynpunkt. Enligt kommitténs åsikt bör under inga förhållanden, såsom nu ibland sker, opastöriserad mjölk serveras på barnkolonier och liknande inrättningar för barn. Livsmedelsstadgan, vilken gäller livsmedel som sa-

97 luhålles, är enligt 2 § även tillämplig, såvida ej annat angives beträffande livsmedel, som försäljes utan föregående saluhållande eller som serveras i färdigberett skick för förtäring på vissa angivna ställen. Kommittén föreslår (bilaga 1), att paragrafen ändras, så att bestämmelsen om servering även kommer att omfatta barndaghem, barnkolonier eller andra allmänna inrättningar för barn. Genom att pastöriseringstvånget utsträckts att gälla all mjölk i hela landet bortfaller behov av de tidigare bestämmelserna angående hälsovårdsnämnds rätt att medgiva försäljning av opastöriserad mjölk från viss besättning. Därmed kommer livsmedelsstadgan 41 § att kunna utgå. Kommittén anser det rimligt, att importerade mjölkprodukter i princip skall vara underkastade samma pastöriseringstvång som inom landet tillverkade. Kommittén är medveten om, att dispenser kommer att bli nödvändiga, bl. a. för vissa ostsorter, som tillverkas av opastöriserad mjölk (t. ex. emmenthaler). Sådana dispenser bör meddelas av veterinärstyrelsen, vilken också bör ha högsta tillsynen över bestämmelsens efterlevnad. Kungl. Maj:t har åren 1955 (nr 435) och 1957 (nr 110) utfärdat kungörelser, som förbjuder införsel av vissa varor (färskost, mjukost, kondensoch torrmjölk, näringspreparat) utan veterinärstyrelsens tillstånd. Kommitténs förslag till veterinärstyrelsens föreskrifter angående pastörisering innehåller de detaljbestämmelser, som nödvändiggöres av förslaget till ändring av livsmedelsstadgan (bilaga 9). Pastöriseringen av mjölk och mjölkprodukter skall som föreskrivits i tidigare bestämmelser ske på mejeri. Definition av uttrycket mejeri återfinnes i förslag till veterinärstyrelsens kungörelse därom (bilaga 8). Huvudbestämmelserna för pastöriseringen bör vara dels att varan upphettats så att den visar negativ reaktion vid de prov, som användes för att påvisa otillräcklig pastörisering, och dels att varan pastöriserats i av statlig anstalt för provning av mejerimaskiner godkänd apparat. Vid pastörisering kan användas många kombinationer av temperatur och tid, och kommittén har i viss mån frångått den tidigare indelningen i hög- och lågpastörisering. Den måste dock kvarstå, då det gäller undersökning av otillräcklig pastörisering, eftersom mjölk och särskilt grädde, som upphettats till temperatur över 80° C utan egentlig hålltid, på grund av fosfatasens högre koncentration i fettet kan ge positiv fosfatasreaktion utan att därför vara otillräckligt upphettad. Det måste därför föreskrivas, att fosfatasprovet blott får användas, då varan upphettats till lägre temperatur än 80° G (låg- och långtidspastörisering), och att peroxidasprovet skall användas, då varan upphettats till temperatur högre än 80° C (högpastörisering). Tidigare har man ansett, att mjölken måste renas före pastöriseringen genom centrifugering eller filtrering för att säker pastöriseringseffekt skulle uppnås, och det har också varit föreskrivet, att sådan rening skall ske 7— 005913

98 före låg- och långtidspastörisering. Hittills har dock ingen vetenskaplig undersökning och ej heller praktisk erfarenhet med säkerhet visat, att så är fallet. Bestämmelsen vållar också olägenhet på mejerier med anläggningar för helmjölkspastörisering (smörmejerier och kärningscentraler), d. v. s. där mjölken pastöriseras före separeringen. Dessa mejerier låg- respektive högpastöriserar mjölk på samma apparat genom omkoppling av separatorn. Den sistnämnda användes som reningscentrifug vid lågpastörisering och sedan som separator vid högpastörisering. Detta medför risk för återinfektion genom separatorn samt risk för blandning av pastöriserad och opastöriserad vara. Bestämmelsen om rening före pastöriseringen försvårar helmjölkspastörisering i kombination med lågpastörisering och medför påtagliga hygieniska vådor. Kommittén föreslår därför, att bestämmelsen att rening skall ske före pastöriseringen skall utgå, och att rening kan ske antingen före eller efter pastöriseringen. De flesta mejerier tilllämpar skild pastörisering, och därvid kommer reningen automatiskt före pastöriseringen. Enligt gällande bestämmelser får låg- respektive långtidspastörisering endast utföras i apparat av typ, som godkänts av statlig anstalt för provning av mejerimaskiner. Apparat för högpastörisering behöver däremot ej vara godkänd. Gräddpastörer är t. ex. vanligen avsedda för högpastörisering och behöver därför ej godkännas, vilket medför att en stor mängd grädde pastöriseras i ej godkända apparater. Eftersom gränsen mellan högpastörisering och lågpastörisering mer och mer suddas ut, finnes längre ingen anledning att i krav på godkännande av apparattyp göra skillnad mellan apparater för hög- och lågpastörisering, utan kommittén föreslår, att samtliga apparater avsedda för pastörisering av mjölk och mjölkprodukter skall till fabrikat och typ godkännas av provningsanstalt, och att enskild apparat skall vara försedd med intyg därom. Dessutom föreslår kommittén, att apparat ej skall kunna godkännas utan att den är försedd med av provningsanstalt godkänd termograf och avverkningsregulator. Med bestämmelser om att termograf skall finnas och att de diagram, på vilka temperaturen registrerats, skall kontrolleras och bevaras under minst ett år, vill man vinna, att den för pastöriseringen ansvarige har kontinuerlig överblick över pastöriseringstemperaturen och undviker de ojämnheter i denna, som kan föreligga, och som helt kan äventyra pastöriseringsresultatet utan att pastöriseringsproven med säkerhet visar detta. Sådana termografer har provats och finnes redan på många pastöriseringsapparater. Med krav på att automatisk avverkningsregulator skall finnas vill man hindra variationer i avverkningen, som på samma sätt kan äventyra pastöriseringsresultatet. Kommittén har också övervägt frågan om krav på befintlighet av automatisk returventil, som returnerar mjölken om inställd pastöriseringstemperatur underskrides, och funnit, att inkoppling av en sådan ventil är önskvärd på större konsumtionsmjölksmejerier, men att

99 den ej behöver finnas på mindre mejerier, som tillverkar olika slag av produkter. Därför bör sådan ventil ej vara obligatorisk. Veterinärstyrelsen skall i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter utfärda närmare anvisningar för provning av pastöriseringsapparater. Kontrollen av pastöriseringsapparaternas intyg och reglementsenliga montering och drift har hittills åvilat mejeriinspektörerna, som är underställda lantbruksstyrelsen. Om mejeriinspektörerna, som kommittén föreslagit, under namn av statsinspektörer för mjölkkontroll överflyttas till veterinärstyrelsen kan de som förut utöva denna kontroll. Hälsovårdsnämnderna, som kommer att besöka mejerierna oftare, bör som i det följande angives dock närmast ha uppmärksamhet på nämnda apparatkontroll. Oavsett detta torde det vara mejeriföretagens sak att via SMR:s mejerikonsulenter se till, att pastöriseringsanläggningarna är monterade enligt intygsritningarna och skötes på rätt sätt. Utöver de för pastöriseringsapparater föreslagna bestämmelserna torde en ytterligare garanti erfordras för att opastöriserad mjölk ej kan inblandas i pastöriserad. Därför föreslås bestämmelse om fullständig diskning av pastöriseringsapparat, som efter upphettningsavdelningen passerats av opastöriserad mjölk. Detta sker t. ex. då inkommande mjölk enbart nedkyles för att sedan tankförvaras eller vidarebefordras som supplementärmjölk. I större mejerier användes separat kylare men i mindre ofta den vanliga pastörens kylavdelning. Bestämmelsen torde medföra, att sådan kylning kommer att om möjligt ske efter pastöriseringens slut. Bestämmelse om bränning av separatorslammet bör intagas i de nya föreskrifterna. Separatorslammet är, då centrifugeringen skett före pastöriseringen, vilket alltjämt kommer att bli det vanliga, ett koncentrat av den råa mjölkens bakterieflora och får icke komma ut i mejeriet. Bestämmelsen om rengöring av kärl och apparater, som använts för opastöriserad mjölk, är av väsentlig betydelse och har intagits som 6 § i föreskrifterna. Bestämmelsen om att kärl skall märkas beror på att man vill garantera, att leverantörkärl, som använts för rå mjölk, ej användes för transport av pastöriserad mjölk avsedd till människoföda, och att kärl från olika gårdar ej sammanblandas. Den kontroll, som med anledning av de nu föreslagna bestämmelserna måste utföras, omfattar följande fem punkter: 1) kontroll genom uttagna mjölkprov att mjölken undergått vederbörlig pastörisering (Storch och Scharer), 2) kontroll genom termograf och diagram att rätt och j ä m n pastöriseringstemperatur hållits, 3) kontroll av pastöriseringsapparat beträffande typ, utrustning och intyg,

100 4) kontroll av att bestämmelser om slam, som avsatt sig i separatorn, iakttages, 5) kontroll av att bestämmelser om diskning av pastöriseringsapparat, diskning och märkning av kärl m. m. efterföljes. I och med att pastöriseringsbestämmelserna intages i livsmedelsstadgan kommer veterinärstyrelsen att automatiskt bli högsta tillsyningsmyndighet, och utförande av pastöriseringskontrollen kommer närmast att åvila hälsovårdsnämnderna. Pastöriseringskontrollen kan därigenom samordnas med annan mjölkkontroll, vilket måste vara riktigt och ur kostnadssynpunkt fördelaktigt. Som framgår av det följande föreslår nämligen kommittén, att all kontroll av k-mjölksprodukter skall åvila hälsovårdsnämnderna. Detta förslag behandlas senare i detta kapitel. Kostnaderna för pastöriseringskontrollen kommer att helt åvila kommunerna, varför statens bidrag därtill kan upphöra. Kommittén anser sig i och med detta förslag ha uppfyllt sitt uppdrag enligt de utvidgade direktiv, som angavs i Kungl. Maj :ts skrivelse den 6 november 1959. Hälsovårdsnämnd skall taga prov av mjölk och mjölkprodukter, vilket i princip skall ske på mejeriet, och utföra eller ombesörja utförandet av de analyser (Storch och Scharer), som behövs för att konstatera, om varan är pastöriserad. Om proven visar otillräcklig pastörisering, skall nämnden vidarebefordra kontrollprov till av statens institut för folkhälsan auktoriserat laboratorium för efterkontroll. För att erhålla riktigt resultat vid efterkontroll av prov måste man ha förvarat provet kallt, och förvaringstiden får icke ha varit för lång. För analysernas utförande skall finnas särskilda anvisningar utfärdade av statens institut för folkhälsan och icke som nu av veterinärstyrelsen (medicinalstyrelsen) och lantbruksstyrelsen gemensamt. Provtagningsfrekvensen har satts till 12 provtagningar per år. I övrig mjölkkontroll har kommittén föreslagit 24 provtagningar per år. Så stort antal prov har icke ansetts nödvändigt ifråga om pastöriseringskontrollen, eftersom pastöriseringstemperaturen kommer att kontinuerligt kunna följas med hjälp av termograf. Utökning av antalet prov föreslås ske endast i samband med att otillräcklig pastörisering eller annat fel i samband med pastöriseringen konstaterats. Visar det sig, att mejeriet noga följer givna bestämmelser må veterinärstyrelsen, efter ansökan från hälsovårdsnämnd, medgiva att antalet prov per år minskas. Hälsovårdsnämnd skall kontrollera, att de diagram, på vilka pastöriseringstemperaturen registrerats, arkiveras för varje dag, och att dessa diagram visar en inom rimliga gränser konstant pastöriseringstemperatur. Samtidigt skall nämnden med kontrolltermometer kontrollera, att termografen skriver rätt temperatur. Dessa uppgifter har n ä m n d a kontrollanter ej för närvarande. Hälsovårdsnämnden skall vidare, som tidigare nämnts, kontrollera, att

101 pastöriseringsapparaten är av godkänd typ och försedd med vederbörligt intyg. Denna kontroll kommer att bli av formell natur. Hälsovårdsnämnden skall slutligen kontrollera, att bestämmelserna om slam, som avsatt sig i separatorn, iakttages. I förslaget till anvisningar för kontroll av pastöriseringsgraden att utfärdas av statens institut för folkhälsan (bilaga 15) finnes mera detaljerade föreskrifter för hur denna kontroll skall utföras. Nya föreskrifter har tillkommit, vilka bland annat innebär, att prov till analys enligt Scharers fosfatasprov ej får vara syrade, eftersom fosfatasen då förstöres. Prov måste därför tagas av mjölken före syratillsatsen. Detta kommer att gälla ystmjölk och mjölk till kulturmjölk samt syrad skummjölk till djurföda. Om två varuslag blandas, t. ex. lågpastöriserad skummjölk och k a m in jölk av högpastöriserad grädde, måste prov tagas av varorna före blandningen — i annat fall kan man varken använda fosfatas- eller peroxidasprov. Ny är också föreskriften, att prov skall nedkylas om analys ej kan utföras omedelbart, samt att prov för kontrollanalys skall skickas i isolerad låda innehållande is eller annat kylmedium och analyseras inom 24 timmar. Orsaken är, att såväl fosfatas- som peroxidasenzymerna kan reaktiveras, vilket särskilt är fallet i feta produkter. Kommittén föreslår, att hälsovårdsnämnderna skall ombesörja erforderliga rutinanalyser (Storch's peroxidasprov och Scharers fosfatasprov) varvid alla godkända prov gallras bort. För prov, som är eller misstankes vara otillräckligt pastöriserade, bör det liksom förut finnas en efterkontroll. Hittills har denna efterkontroll skett på statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Av tabell 12 framgår hur många prov, som under de senaste 11 åren inkommit till anstalten såsom misstänkta för positiv fosfatasreaktion, samt hur många av dessa prov, som varit positiva enligt Steins metod. Under samma antal år har endast 18 prov inkommit till anstalten såsom misstänkta för positiv peroxidasreaktion. Av dessa har endast 6 varit positiva vid efterkontrollen. Senast erhölls positivt peroxidasprov år 1950/51. I fortsättningen bör denna efterkontroll, eftersom det är fråga om livsmedelskontroll, ske vid livsmedelslaboratorier, som godkänts av statens institut för folkhälsan, som också bör meddela anvisning för provuttagTabell 12. Antal prov, som insänts till statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, misstänkta för otillräcklig lågpastörisering, samt därav erhållet antal positiva fosfatasprov enligt Steins metod År 1948/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 Misstänkta prov . . . Positiva prov

126 38

225 62

147 72

147 66

125 40

184 83

104 64

113 74

105 72

71 60

88 64

102 ning och analys. I enlighet med förslag av Alnarpsinstitutets mejeriavdelning föreslår kommittén, att Steins fosfatasmetod utbytes mot Andersens och Vestesens metod, vilken rekommenderats av nordisk metodikkommitté för livsmedelsanalys. För denna metod fordras viss utrustning och rutinerad personal, varför kommittén anser, att ej flera laboratorier bör auktoriseras att utföra kontrollanalyserna, än vad som behövs för att utföra en kontrollanalys inom 24 timmar efter det provet uttagits vid mejeri. Om efterkontrollen har visat, att otillräcklig pastörisering föreligger, eller om pastöriseringsapparaten ej är reglementsenlig, har hälsovårdsnämnden att anmäla mejeriet till åtal, vilket skall anhängiggöras vid allmän domstol och utföras av allmän åklagare samt omedelbart öka antalet provtagningar till två per månad. Anmärkning mot diagram och termograf skall endast leda till utökad provtagning. Utökad provtagning skall ske på mejeriets bekostnad. Kontrollen av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad är av speciell natur. Enligt kommitténs åsikt måste hälsovårdsnämnd därför biträdas av hälsovårdsinspektör, som erhållit särskild utbildning för dessa kontrolluppgifter. Det är kommitténs tanke, att denna utbildning skall ingå i de av statens institut för folkhälsan anordnade kurserna för hälsovårdsinspektörer. Om veterinärstyrelsen, såsom kommittén föreslår, erhåller två statsinspektörer för mjölkkontroll, bör dessa kunna utnyttjas av hälsovårdsnämnderna för uppläggning och ordnande av pastöriseringskontrollen samt vid utbildningen av hälsovårdsinspektörer. Förpackning av mjölk m. m. Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Mjölk i löst och förpackat

mått

Mjölk saluhålles i löst eller förpackat skick. I vårt land finnes inga bestämmelser, om att mjölk skall förpackas bortsett ifrån steril mjölk och grädde. Enligt livsmedelsstadgan 42 § får nämligen steriliserad mjölk eller grädde saluhållas endast i sluten förpackning. Detta gäller dock ej servering. Mjölk får med detta undantag alltså överallt säljas i löst mått, om bara föreskrifterna i livsmedelsstadgan och eventuella lokala livsmedelsordningar uppfylles. I en del länder som Danmark, Norge, Belgien, Frankrike med flera har man genom lagstiftning sökt påskynda utvecklingen mot försäljning av mjölk i förpackat skick. Medelst förpackning av mjölk i slutna detalj förpackningar vinnes avsevärda fördelar. Mjölken skyddas effektivt mot föroreningar och återinfektion under den ofta långa vägen från mejeriet till konsumenten. Genom pastöriseringen nedbringas mjölkens bakterieflora till ett minimum. God hygien i mejeriet och noggrann renhållning av apparaturen kan hålla återinfektionen där inom snäva gränser. Om temperaturen un-

103 der förvaring och transport hålles låg, sker endast en obetydlig tillväxt av pastöriseringsöverlevande mikroorganismer och av den infektion, som ej kunnat undvikas på mejeriet. Förpackad mjölk kan därför nå konsumenten i nästan samma skick, som den hade då den lämnade mejeriet. I detaljhandeln är förpackad mjölk lättare och billigare att hantera och distribuera än lös. Arbetet med uppmätning bortfaller och förluster som följd av svinn och utmätning av för stora kvantiteter elimineras. Utrustningen i butiker, som endast säljer förpackad mjölk, behöver ej vara lika omfattande som i butiker, som säljer lösmjölk. Förpackad mjölk kan saluföras — och får enligt livsmedelsstadgan saluföras — överallt, där erforderliga anordningar för mjölkens förvaring i kyla finnes. En mjölkförpackning kan märkas med uppgift om innehållets mängd, art och ursprung. Nackdelarna med försäljning av förpackad mjölk är huvudsakligen av ekonomisk natur. Förpackning medför således för närvarande högre mjölkpris. Det visar sig emellertid enligt erfarenhet från de platser, där konsumenter kunnat välja mellan förpackad och lös mjölk, att dessa gärna betalar merpriset för de fördelar förpackningen innebär. Inom mejeriindustrin arbetar man på att helt övergå till försäljning av förpackad mjölk i detaljhandeln. Centraliseringen av och specialiseringen inom mejeriindustrin påskyndar denna utveckling. Den stora ökningen av antalet självbetjäningsbutiker, och önskan att kunna sälja mjölk i alla livsmedelsaffärer, har medfört att även handeln är mycket intresserad av en sådan reform. Bromsande på utvecklingen verkar den omständigheten, att förpackningsarbetet fordrar större utrymmen än vad som står till buds på en del mejerier. Ombyggnader, nybyggnader och investeringar i maskiner blir nödvändiga, vilket kräver viss tid. Det är emellertid tydligt, att utvecklingen leder till fullständig och snar övergång till förpackad mjölk i detaljhandeln. Mjölkleverans till storförbrukare, d. v. s. lasarett och andra allmänna inrättningar samt restauranger sker vanligen i transportkärl av samma typ, som användes för leverantörmjölken. Denna form av leverans torde komma att fortsätta. Det sker emellertid också, att mjölk från sådana transportkärl på ett eller annat sätt serveras till allmänheten på mjölkbarer, restauranger och andra allmänna näringsställen, vilket här kan medföra ökade hygieniska risker. I detta sammanhang bör också påpekas de risker ur hygienisk synpunkt, som förefinnes med utminuteringsapparater av olika typ, vilka användes både i självbetjäningsbutiker och på näringsställen. Apparaterna skall visserligen enligt normallivsmedelsordningen 6 § 4 mom. vara provade och godkända av statens institut för folkhälsan och av statens maskinprovningar. Detta innebär dock ingen garanti för deras skötsel ur hygienisk synpunkt. Som förpackningsmaterial för mjölk användes glas och papp. Båda är

104 Tabell 13. Försåld förpackad mjölk i procent av totalt försåld mjölk i de största städerna och hela landet år 1957 Förpackat i % av totala försäljningen Område

mjölk

grädde

glas

papp

total

glas

papp

total

Stockholm Göteborg Malmö

65 80 76

77 80 76

48 81 21

34 57

82 81 78

Hela landet

i de utförande, i vilka de förekommer här i landet, acceptabla u r hygienisk synpunkt. För närvarande ökar pappförpackningen. Mjölken säljes i både glas och papp i volymer om högst en liter. I USA försälj es i allt större utsträckning större förpackningar än en liter. En sådan utveckling kan också komma att ske i Sverige. Den förutsätter goda kylningsmöjligheter i hemmen och är en följd av önskan att endast behöva köpa mjölk varannan eller var tredje dag. I medicinalstyrelsens »Allmän hälso- och sjukvård för 1948» redovisas en sammanställning av uppgifter från samtliga förste provinsialläkare, i vilken förekomsten av förpackad mjölk diskuteras. Av sammanställningen framgår att förpackad mjölk i form av flaskmjölk huvudsakligen fanns att köpa i städerna och i vissa större samhällen. Andelen förpackad mjölk var mycket olika på olika platser och varierade från 5 till 100 %. Totalt för landet utgjorde flaskmjölken år 1948 20 %. År 1951 hade andelen stigit till 26 %, år 1954 till 30 %, år 1955 till 40 %, år 1957 till 54 %. År 1953 började försäljningen av mjölk i pappförpackning och har sedan gått snabbt framåt. SMR har gjort en sammanställning av förhållandena år 1957, av vilken en del uppgifter återfinnes i tabell 13. Av den i butiker försålda mjölken har ca 64 % varit förpackad och av grädden 82 %. Dessa siffror är emellertid redan inaktuella. Vid årsskiftet 1959/60 redovisas av butiker försåld mjölk ca 75 % förpackad, varav bortåt 20 % i pappförpackning, och av grädde ca 90 % förpackad och bortåt 40 % i pappförpackning. Glasflaskor som

emballage

Glasflaskan är till skillnad från pappemballaget en återgångsförpackning, som måste diskas på mejeriet, innan den användes ånyo. Förutsättningen för användning av glasflaskor som mjölkförpackning är rätt behandling hos konsumenten och tillfredsställande diskning på mejeriet. De återlämnade tomflaskorna är mycket olika förorenade. Särskilt då

105 de kommer från arbetsplatser — speciellt byggen och verkstäder — kan de vara starkt nedsmutsade. Flaskorna har ofta använts för förvaring av annat än mjölk. Föroreningen kan vara av sådan beskaffenhet, att flaskorna ej kan diskas rena. Man måste också räkna med, att flaskorna kan infekteras med för människan skadliga smittämnen och med mikroorganismer, som kan menligt påverka mjölken. Från mejerisidan har man genom upplysningsåtgärder sökt förmå kunderna att vara aktsamma om tomflaskorna och ej förorena dem samt att återlämna dem sköljda. Mejerierna kan vägra att mottaga osköljda eller förorenade flaskor, men detta irriterar konsumenterna. Man har istället sökt få till stånd lagbestämmelser med förbud att återlämna orena flaskor. Till 1948 års livsmedelssakkunniga överlämnades en framställning från SMR, vari påpekades behov av bestämmelser för att förhindra förorening av glasflaskor. De sakkunniga ansåg icke att denna fråga borde tagas upp inom ramen för en livsmedelslagstiftning. Frågan togs ej heller upp i propositionen men ansågs dock vara av sådan betydelse, att den borde bli föremål för fortsatt uppmärksamhet från myndigheternas sida. I en del städers lokala livsmedelsordningar är stadgat förbud att till mjölkbutiker återlämna sådana tomflaskor, som ej sköljts rena från mjölkrester och andra föroreningar. I andra städer har mejeriet i samarbete med hälsovårdsnämnden genom anslag och propaganda sökt förmå kunderna att skölja flaskorna. Därvid har bland annat devisen »Ni sköljer, vi diskar» använts. I stort sett har förhållandena förbättrats. I vissa länder finnes bestämmelser, att glasflaskor för mjölk och k-mjölksprodukter ej får användas för annat ändamål än förvaring och transport av sådana varor. Diskning av

glasflaskor

Diskning av returflaskorna är ett stort tekniskt problem, som måste vara löst på rätt sätt, för att resultatet skall vara acceptabelt ur livsmedelshygienisk synpunkt. Statens maskinprovningars mejeriavdelning gjorde år 1956 en utredning (meddelande nr 216 M) angående de fordringar, man kan ställa på diskning av glasflaskor och de för detta ändamål avsedda maskinerna samt hur diskningseffektiviteten skall kunna kontrolleras. I denna utredning redogöres för glasdiskningsmaskinernas konstruktion och för de faktorer, som inverkar på diskningseffekten. Dessa är flaskornas nedsmutsningsgrad, lutkoncentrationen, inverkningstiden och temperaturen i lutbadet, den mekaniska spolningseffekten och återinfektionen vid den slutliga sköljningen. Många undersökningar har gjorts beträffande den kombination av lutkoncentration, inverkningstid och temperatur, som erfordras för att garantera dödandet av alla patogena organismer. Resultaten har samman-

106 ställts i en tabell, som återfinnes i meddelande nr 216 M. De angivna kombinationerna är normalt tillräckliga för att helt sterilisera flaskan, och flaskor utplockade efter lutspolningen är i de allra flesta fall sterila. Moderna diskningsmaskiner konstrueras också för att uppfylla de data, som anges i denna tabell. Den normala spolningseffekten i en diskningsmaskin är, under förutsättning att ovan nämnda data uppfylles, tillräcklig för att lämna en ren och från patogena organismer befriad flaska. Att flaskorna ej är helt sterila, då de lämnar en effektiv diskningsmaskin, beror på, att de återinfekteras under den avslutande vattenspolningen. Denna göres dels för att skölja av luten, dels för att sänka flaskornas temperatur. Ingen stads vattenverk levererar ett sterilt vatten, och i diskningsmaskinernas ljumvattenbassänger uppstår lätt en bakterieflora, som ökar återinfektionen. Det finnes strängt taget ingen annan möjlighet, förutom en minutiös rengöring och åtgärder för att hindra kalkavsättning och dylikt, än att tillföra spolvattnet en liten mängd klor. Därigenom kan man få helt sterila flaskor, och den svaga klorkoncentrationen i kvarvarande vatten spelar ingen som helst roll ur hälsosynpunkt. Diskningseffekten i en diskningsmaskin diskuteras i statens maskinprovningars utredning. Flaskan skall genom diskning bliva fysikaliskt och bakteriologiskt ren. Fysikalisk renhet innebär, att flaskan är befriad från alla direkt påvisbara föroreningar. Bakteriologisk renhet innebär, att flaskan först och främst skall vara fri från patogena organismer, och att den dessutom skall vara praktiskt taget fri även från andra slag av mikroorganismer. Den fysikaliska renheten är ofta svårare att uppnå än den bakteriologiska. Man torde därför kunna påstå, att om en flaska är fysikaliskt ren och diskad i en riktigt byggd och riktigt skött maskin, är den sannolikt också bakteriologiskt ren. Officiella bestämmelser om diskning av mjölkflaskor, diskningsmaskiner och om diskningskontroll saknas helt i vårt land. I vissa städer kontrollerar hälsovårdsnämnderna diskningen av glasflaskorna, varvid internationellt erkända undersökningsmetoder och bedömningsnormer tillämpas. I alla mejerier, vari mjölk förpackas i glasflaskor, avsynas flaskorna på en väl belyst plats på transportbandet. Därvid bortsorteras alla flaskor med synbara föroreningar samt trasiga eller på annat sätt olämpliga flaskor. Bruna flaskor avsynas i gult ljus. Större k-mjölksmejerier kontrollerar dessutom flaskornas fysikaliska och bakteriologiska renhetsgrad genom att utföra vissa laboratorieprov enligt samma principer som hälsovårdsnämnder i vissa städer tillämpar. Papp som emballage Vid sidan om glasflaskorna har papp såsom engångsemballage för mjölk fått allt större betydelse. De förpackningar, som nu finnes på världsmarknaden, består av kraftpapper, som på insidan är belagt med paraffin el-

107 ler plast. På vissa förpackningar är även utsidan belagd. Plastbeläggningen minskar risken för att förpackningen skall läcka och flagar inte av sig som paraffinbeläggningen. Pappförpackningarna kommer till mejerierna antingen färdigtillverkade eller i form av halvfabrikat. Bortsett från att halvfabrikaten kräver mindre utrymme vid transport och lagring, torde de vara att föredraga ur bakteriologisk synpunkt. Vissa halvfabrikat doppas nämligen i paraffin omedelbart innan mjölken ifylles, varvid eventuella mikroorganismer inkapslas. Ett annat halvfabrikat formas omedelbart före mjölkens ifyllning till förpackning ur en praktiskt taget steril papprulle. Möjlighet finnes i detta fall att genom speciella anordningar göra pappen fullständigt steril före mjölkpåfyllningen. Det är givetvis lika viktigt, att en pappförpackning fyller de krav, som ställes på den ur hygienisk synpunkt, som att en glasflaska gör det. Skillnaden är blott, att risken för spridning av sjukdomsframkallande organismer är mindre, då det gäller pappförpackningen, som är en engångsförpackning än då det gäller glaset, som är en återgångsförpackning. Bestämmelser om att pappemballage skall provas ur toxikologisk synpunkt, innan det tages i bruk, liksom bestämmelser om provning av förpackningsmaskiner och -metoder samt fortlöpande kontroll av pappemballagets bakteriologiska kvalitet saknas helt i vårt land. I livsmedelsstadgan 7 § 2 mom. anges dock, att vara ej får saluhållas eller överlämnas till annan som livsmedel, om varan är omedelbart förpackad i papper eller annat material behandlat med giftig färg eller ämne eller i folium av annan metall än aluminium eller tenn eller i tennfolium med angiven maximal blyhalt. Förpackningsmaterialens toxicitet prövas av statens institut för folkhälsan, om anledning därtill finnes. Hälsovårdsnämnder och mejerier utövar ingen kontinuerlig kontroll av pappförpackningarna. På flera forskningsanstalter i världen har emellertid såväl flera material som metoder och maskiner blivit typprovade u r olika synpunkter. Datummärkning

mjölkförpackningar

Enligt livsmedelsstadgan 7 kap. skall livsmedel, som i detaljhandeln saluhålles i förpackat skick, vara på ett tydligt och varaktigt sätt m ä r k t med benämning på varan, tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller firma och hemvist samt innehållets totala vikt eller volym vid förpackningstillfället. Sådan märkning fordras inte, om innehållet väger mindre än 100 gram eller mer än 10 kg. I vissa fall skall förpackningen vara märkt med deklaration av råvaror och tillsatser. Glasförpackade k-mjölksprodukter märkes på kapsylen med mejeriföretagets namn eller märke och varans benämning. Pappförpackningarna förses jämväl med uppgift om volym, som inte behöver anges på glasflaskorna, eftersom endast standardiserade flaskor användes.

108 Bestämmelser om datum- eller kodmärkning av förpackningar finnes inte. I remissyttrandena över 1941 och 1949 års betänkanden med förslag till livsmedelsstadga har krav p å datummärkning av k-mjölk framförts av företrädesvis veterinära myndigheter och hälsovårdsnämnder. Dessa krav har icke föranlett någon åtgärd. Hälsovårdsnämnderna synes ha varit intresserade av frågan om datummärkning men saknat underlag för att fordra en sådan. SMR har hittills icke funnit skäl att angiva några allmänna regler för datummärkning. Den datummärkning, som användes av olika mejeriföretag, har alltså tillkommit på egna initiativ och sker icke efter något enhetligt system. Kommittén har ansett denna fråga vara av stor vikt för k-mjölkens kvalitet och har anmodat SMR att utreda densamma. Utredningen, som gjorts av SMR:s handelskommitté, innehåller i stora drag följande. Datummärkning av k-mjölk infördes i stort sett samtidigt som glasförpackad mjölk började saluföras. Datummärkningen var ett nödvändigt hjälpmedel både för handeln och konsumenten. Mjölkförpackningen märktes antingen med det datum, då mjölken förpackats eller med försäljningsdagens datum. Detta medförde framstämpling en eller flera dagar efter förpackningsdagen. Det finnes numera flera andra system för datummärkning. Datummärkning av livsmedel med begränsad hållbarhet har med nuvarande distributionsförhållanden blivit alltmer nödvändig. Skälen härtill är flera. Man måste till tiden kunna identifiera en mjölkförpackning. Detta gäller både för mejeriföretagen, återförsäljaren och konsumenten och även för hälsovårdsmyndigheten. Man måste också ha en datummärkning, som gör det möjligt att utreda ansvarsfrågan, om mjölken skulle vara felaktig. Detta gäller framför allt för mejeri, återförsäljare och hälsovårdsmyndighet. Flera olika system för datummärkning kan tillämpas, såsom angivande av viss bestämd dag försäljning skall ske, av sista försäljningsdag, av dag för leverans till återförsäljare samt av pastöriserings- och förpackningsdag. Dessa uppgifter kan anges antingen i kod eller klartext. Varje märkningssystem kan tillgodose ett eller flera krav, antingen det utformas i klartext eller kod. Märkning med leveransdag eller viss försäljningsdag i klartext är ur distributionssynpunkt omöjliga att arbeta med, bland annat därför att per dag försåld mjölk icke i förväg kan beräknas. Dessa alternativ diskuteras därför icke vidare i utredningen, trots att de ansågs ha vissa fördelar. """ Till ingående bedömning upptogs å ena sidan pastöriserings- och förpackningsdag samt å andra sidan sista försäljningdagen. Vidare förutsattes, att pastöriserings- och förpackningsdag alltid skulle anges i kod, och att sista försäljningsdag skulle anges i klartext eller kod. Efter att ha vägt de olika möjligheterna mot varandra med hänsyn till

109 de fördelar de innebär för mejeriföretag, återförsäljare, konsument och hälsovårdsmyndighet, har SMR:s handelskommitté dragit den slutsatsen, att märkning med sista försäljningsdag i klartext har så övervägande fördelar, att handelskommittén enhälligt beslutat förorda detta system. Handelskommittén förordar också enhälligt, att datummärkning bör ske efter enhetliga grunder i hela riket. Förslag till åtgärder

Mjölk i löst och förpackat mått Kommittén anser, att den snabba utveckling mot försäljning av mjölk enbart i sluten förpackning, vilken konstaterats ske i landet, på allt sätt bör stödjas. Några direkta åtgärder för att påskynda densamma torde dock icke behöva vidtagas från det allmännas sida. Detalj försälj ning av lösmjölk kommer dock att äga rum under ytterligare några år. Under förutsättning att kommunerna har lokala livsmedelsordningar, och att bestämmelserna i dessa angående försäljning av lösmjölk överensstämmer med vad som angivits i normallivsmedelsordningen, anser kommittén ytterligare bestämmelser obehövliga. Översyn av desamma kan anstå tills livsmedelsstadgan omarbetats och nya lokala föreskrifter utfärdas. Kommittén har däremot utformat vissa andra betydelsefulla bestämmelser angående handel med mjölk m. m., som dock har sådan karaktär, att de icke kan intagas i livsmedelsstadgan. De föreslagna bestämmelserna avses istället bli intagna i en kommande normallivsmedelsordning till ledning för utarbetande av lokala föreskrifter. De kommuner, som för närvarande icke har lokala föreskrifter för mjölk m. m., bör enligt kommitténs mening utfärda sådana. Kommittén har utarbetat ytterligare förslag till bestämmelser i distributionsstadiet avsedda att intagas i en kommande normallivsmedelsordning. Detta förslag behandlas i kap. 5, där kommittén framför ytterligare synpunkter på lokala föreskrifter. Som tidigare nämnts är ofta nuvarande utmätningsanordningar för försäljning av lösmjölk i detaljhandeln och för servering av lösmjölk på allmänna näringsställen svåra att diska, trots att skötselinstruktion i regel finnes. Man kan också befara, att diskningen stundom blir dåligt utförd på grund av personalens slarv eller okunnighet. De är icke heller alltid försedda med automatisk omrörning, som förhindrar gräddsättning i kärlet. Kommittén anser, att k-mjölksprodukter i storförpackning endast skall få användas för internt bruk och icke utportioneras och serveras till allmänheten, eftersom detta medför risk att varorna blir återinfekterade. 1 utkast till bestämmelser i en ny normallivsmedelsordning föreslår kommittén, att k-mjölk, som yrkesmässigt serveras som dryck till allmänheten, skall tillhandahållas i obruten originalförpackning. Därvid förutsätter kommittén, att livsmedelsstadgan 42 § angående steril vara ändras på

110 analogt sätt. Detta innebär, att nu använda utminuteringsapparater icke längre blir tillåtna, då det gäller servering av mjölk. Kommittén anser, att endast förpackad mjölk bör få serveras vid skolbarnsbespisningarna. Mjölk i förpackning är dock oberoende av storlek 5 öre dyrare än lösmjölk. Tänkbart är att mejerierna skulle kunna leverera förpackad skolmjölk något billigare än annan förpackad mjölk. Inköp av muggar och utmätningsanordningar samt diskningskostnader skulle inbesparas, om barnen erhöll sugrör vid utspisningen. Med hänsyn härtill torde man således ej behöva räkna med en så stor fördyring som 5 öre per måltid. Ändå skulle bestämmelsen medföra en sådan fördyring av måltidskostnaderna, att kommittén för närvarande icke anser sig k u n n a avge förslag härom. Förpackning av konsumtionsmjölksprodukter För att tillförsäkra konsumenterna k-mjölk fri från patogena organismer finnes bestämmelser om att mjölk skall pastöriseras, h u r det skall ske och hur det skall kontrolleras att pastörisering verkställts. Mjölkens väg från pastören till konsumentens bord beröres mindre av bestämmelser. På denna väg kan mjölken återinfekteras med olika slags bakterier — även patogena organismer. Därför är den genom pastöriseringsbestämmelserna erhållna garantin i viss mån illusorisk, så länge ytterligare bestämmelser saknas. Kommittén föreslår därför, att 38 a § i livsmedelsstadgan erhåller ett tillägg (bilaga 1) innebärande, att k-mjölksprodukter i förpackat skick ej får saluhållas i detaljhandeln, om inte förpackningen skett enligt av veterinärstyrelsen meddelade föreskrifter. Härvid kommer att uppstå frågor av ofta invecklad mejeriteknisk natur, varför kommittén anser, att veterinärstyrelsen bör samråda med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter, innan sådana föreskrifter utfärdas. Kommittén har gjort ett utkast till sådana föreskrifter (bilaga 11), dels angående provning av maskiner och emballagematerial för förpackning av k-mjölksprodukter, dels angående provning av diskningsmaskiner för returemballage avsett för detalj förpackning av k-mjölksprodukter, och dels angående kontroll av fysikalisk och bakteriologisk renhetsgrad hos emballage avsett för detaljförpackning av k-mjölksprodukter. För närvarande förpackas k-mjölksprodukter här i landet endast i glas och papp. Det är dock tänkbart, att andra förpackningsmaterial kan komina att användas. Kommittén har utarbetat förslaget till n ä m n d a föreskrifter med tanke härpå. På en förpackning för k-mjölksprodukter torde man kunna ställa två oavvisliga krav ur hygienisk synpunkt. Förpackningsmaterialet måste vara praktiskt taget sterilt och i varje fall fritt från patogena mikroorganismer. Vidare måste det vara giftfritt och får ej ge smak åt mjölken. Den

Ill färdigställda förpackningen måste också vara praktiskt taget steril och helt fri från patogena organismer. Dessutom måste den vara tät och ej medge läckage av innehållet eller inträde av mikroorganismer. Förpackningskontrollen kan därför lämpligen uppdelas på två avsnitt, dels provning av nya förpackningsmaskiner, förpackningsmaterial och diskningsmaskiner för returemballage, och dels en löpande kontroll av förpackningens fysikaliska och bakteriologiska renhet. Det första är närmast en uppgift för den statliga anstalten för provning av mejerimaskiner i samarbete med statens institut för folkhälsan. En sådan provning bör avse dels undersökning av själva förpackningsmaterialet ur toxikologisk, mekanisk och bakteriologisk synpunkt. Kommittén vill härvid påtala vikten av, att fabrikanten deklarerar materialets sammansättning, vilket avsevärt underlättar och för övrigt bör vara en förutsättning för att provning skall företagas. Provningen bör även avse förpackningsmetoden ifråga om risken för återinfektion under packningen och den färdiga förpackningens egenskaper. För att ett återgångsemballage skall kunna accepteras, måste man ha garanti för, dels att det till mejeriet återlämnade emballaget ej är så nedsmutsat, att det ej går att diska, och dels att diskningen på mejeriet är tillfredsställande ur rengöringssynpunkt och även lämnar garanti för att smittämnen ej överföres med emballaget. Här i landet förekommer endast returemballage i form av glasflaskor för detalj förpackade k-mjölksprodukter. Eftersom diskningen är en tekniskt svår sak, och resultatet beror dels på diskningsmaskinens prestationsförmåga, dels på hur diskningsarbetet skötes, bör vissa kontrollåtgärder vidtagas, som garanterar ett kontinuerligt fullgott resultat. På platser, där diskningen övervakas av hälsovårdsnämnden, har man erhållit avsevärda förbättringar, likaså där mejeriet självt kontrollerat diskningsresultatet. På de ställen i landet, där ingen sådan kontroll funnits, har diskningen vid en plötslig kontroll ofta varit dålig. Kontrollen bör omfatta diskningsmaskinernas konstruktion och arbetssätt samt de diskade flaskornas fysikaliska och bakteriologiska renhet. Lika nödvändigt som det är att pastörisera k-mjölksprodukterna, lika nödvändigt är det att befria återgångsemballaget från mikroorganismer, som kan vålla sjukdomar eller nedsätta produkternas kvalitet. Diskningsmaskiner för emballage bör enligt kommitténs mening underkastas lika ingående bestämmelser som pastöriseringsapparater. Kommittén föreslår, att veterinärstyrelsen utfärdar föreskrifter om, att förpackning av k-mjölksprodukter och diskning av returemballage för sådana produkter endast får ske i maskiner, som till fabrikat och typ godkänts av statlig anstalt för provning av mejerimaskiner och är försedda med intyg (certifikat) därom. Särskild instruktion för provning skall utfärdas av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för

112 mejeriprodukter. Dispens torde vara ofrånkomlig för äldre maskiner, och en viss övergångstid måste beräknas. Vid provning av diskningsmaskiner förutsätter kommittén, att veterinärstyrelsen vid utfärdande av instruktion för provningen beaktar de synpunkter, som angivits i meddelande nr 216 M från statens maskinprovningar och i meddelande nr 1 avgivet av nämnden för hygienisk normering av maskiner och apparater inom mejeri- och bryggeriindustrin. Vid provning av diskningsmaskiner förutsätter kommittén likaså, att provningsanstalten för varje maskin fastställer den kombination av temperatur och diskmedelskoncentration i maskinens blötnings- och spolningsavdelningar och fastställer den tid, under vilken emballaget skall passera genom dessa avdelningar, vilka garanterar, att emballaget är fritt från sjukdomsalstrande mikroorganismer. Det bör åligga hälsovårdsnämnden att kontrollera, att mejeriet i dessa avseenden följer provningsanstaltens anvisningar, liksom även att i mejeriet använda maskiner för förpackning av k-mjölksprodukter och diskningsmaskiner för returemballage är försedda med av provningsanstalt avgivna intyg. Vid handläggning av hithörande i hög grad mejeritekniskt och mejerihygieniskt betonade frågor kommer enligt kommitténs åsikt de föreslagna statsinspektörerna inom veterinärstyrelsen att vara hälsovårdsnämnderna till värdefullt bistånd. Det andra avsnittet av förpackningskontrollen, d. v. s. den löpande kontrollen av förpackningarnas fysikaliska och bakteriologiska renhet bör i första hand åvila mejeriet självt och i andra hand hälsovårdsnämnden i samband med mjölkkontrollen. Det är nämligen inte tillräckligt, att maskinerna är typprovade, godkända och försedda med intyg. Anvisningar för provtagning, undersökning och bedömning av emballagets fysikaliska och bakteriologiska renhet bör meddelas av statens institut för folkhälsan till ledning för hälsovårdsnämnderna. Kommittén har utarbetat sådana anvisningar beträffande undersökning av glasflaskor och pappförpackningar (bilaga 15). I det förut nämnda utkastet till vissa tillägg till ny normallivsmedelsordning har kommittén utarbetat två bestämmelser, vars efterlevnad kommer att leda till underlättande av returemballagets diskning. Den ena innebär, att kärl avsedda för k-mjölksprodukter ej får återlämnas till vare sig detaljhandel eller mejeri, om de använts för annat ändamål och torde ej behöva närmare motiveras. Ett införande av den andra föreslagna bestämmelsen medför förbud att till mejeri eller butik återlämna osköljt returemballage. Förorenat emballage och emballage med intorkade mjölkrester kan ej diskas rena i en automatisk diskningsmaskin utan måste sorteras bort före diskningen och kastas eller — om tiden medger — diskas manuellt. En effektiv sådan

113 sortering kan ej åstadkommas på mejeriet, varför förbudet behövs för att säkerställa en godtagbar diskning av allt returemballage. Datummärkning av förpackningar Kommittén har studerat SMR:s utredning om datummärkning av förpackningar och funnit, att den förordade märkningen med sista försäljningsdagen i klartext efter enhetligt system för hela riket är fullt acceptabel och mest ändamålsenlig. Märkning med tappnings- eller pastöriseringsdag i kodtext har vissa fördelar ur produktteknisk och kontrollsynpunkt. Nackdelarna måste emellertid anses vara så stora, att systemet ej kan accepteras. Utslagsgivande har härvidlag varit konsumenternas troligen negativa reaktion emot ett sådant system. Märkning i kod med viss bestämd försäljningsdag bedömes också som mindre lämplig till följd av den förväntade konsumentreaktionen och ger egentligen ej konsumeten mer upplysning än märkning med tappningsdagen i kod. Kommittén anser, att datummärkning av förpackade k-mjölksprodukter är så viktig, att bestämmelse därom bör intagas i livsmedelsstadgan och icke i lokala livsmedelsordningar. Det senare skulle säkerligen medföra oenhetliga bestämmelser från ort till ort. Kommittén föreslår, dels att livsmedelsstadgan 28 § gives ett tillägg (bilaga 1) innebärande, att å förpackade k-mjölksprodukter skall med datum anges den sista dag, å vilken vara får saluhållas — varan kan således även saluhållas tidigare än denna dag —• och dels att veterinärstyrelsen i kungörelse om kontroll av detalj förpackning av k-mjölksprodukter (bilaga 11) föreskriver, att denna datummärkning skall innebära, att varan efter angivet datum skall kunna förvaras ytterligare ett dygn vid 17° C eller tre dygn vid 5° C och fortfarande vara användbar som livsmedel. Kommitténs motivering härtill är följande. Då märkning sker i klartext kan konsumenten omedelbart avgöra, vad märkningen innebär. Kommittén förutsätter härvid, att klartext innebär angivande av datum med siffror (t. ex. 4/1) och icke veckodag med en bokstav (t. ex. o ) . Mejeriföretaget skall påtaga sig ansvaret för mjölkens hållbarhet. Märkning med sista försäljningsdag skall innebära, under förutsättning att återförsäljaren förvarar mjölken vid tillräckligt låg temperatur, att mejeriet garanterar mjölkens hållbarhet icke blott till och med sista försäljningsdagen utan ytterligare den tid konsumenten behöver förvara mjölken före konsumtionen, vilken tid normalt kan sättas till minst ett dygn vid skafferitemperatur (17° C) eller minst tre dygn vid kylskåpstemperatur (5° C). Vid efter denna förvaring företagen lukt- och smakbedömning bör mjölken erhålla 3 poäng enligt en 5-gradig skala. Märkning med pastöriserings- och 8—005913

114 tappningsdag skulle icke ge konsumenten sådan upplysning, eftersom denne ej känner mjölkens hållbarhet. Konsumenten kan, då mjölken är märkt med sista försäljningsdag, omedelbart se, om mjölken är försäljningsduglig eller för gammal. Hälsovårdsmyndighet kan med hjälp av sista försäljningsdagen och mjölkens temperatur draga vissa slutsatser, om ansvaret för eventuellt felaktig mjölk vilar nå mejeriet eller på återförsäljaren. Införandet av ett sådant system bör föregås av en ordentlig upplysningskampanj om vad systemet innebär. Härigenom undvikes missförstånd. Glasförpackningar bör märkas på kapsylen och pappförpackningar på lätt synbar plats på pappytan. Livsmedelsstadgans bestämmelse att förpackning skall vara märkt med benämningen på varan — standardiserad mjölk, grädde, filmjölk o. s. v. — kan ytterligare tillgodoses genom att förpackning av viss vara har viss färgsättning. Kontroll av

konsumtionsmjölksprodukter

Nuvarande bestämmelser ocli förhållanden

Med konsumtionsmjölksprodukter (k-mjölksprodukter) avses i fortsättningen konsumtionsmjölk (standardiserad mjölk och skummjölk), konsumtionsgrädde samt kulturmjölk, som saluföres eller serveras som människoföda. Nuvarande bestämmelser om k-mjölksprodukternas kvalitet återfinnes huvudsakligen i livsmedelsstadgan. Utöver de allmänna bestämmelserna om livsmedels beskaffenhet i 2 kap. av denna stadga gäller de särskilda bestämmelserna om vissa livsmedel, som angives i 8 kap. För mjölk och grädde gäller i detta kap. förutom de inledande 35—37 §§ särskilt 38—43 §§. Om k-mjölksprodukternas pastörisering är stadgat i pastöriseringsförordningen den 21 juli 1937 (nr 737) och pastöriseringskungörelsen den 22 maj 1942 (nr 328). Pastöriseringsförordningen 3 § samt 2 och 7 §§ har ändrats genom respektive förordningar den 22 maj 1942 (nr 327) och den 19 maj 1950 (nr 177). Pastöriseringskungörelsen 11 § ändrades den 29 november 1957 (nr 630) och 10 § den 31 maj 1957 (nr 305). Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen har den 17 juni 1942 (M. S. ser. B nr 31) utfärdat kungörelse angående undersökning av pastöriseringsgraden av ifrågavarande produkter och den 11 november 1942 utfärdade medicinalstyrelsen föreskrifter för provtagare och kontrollanter angående tillsyn av efterlevnaden av pastöriseringsbestämmelserna. Enligt kungörelse den 2 maj 1947 (nr 207) handlägges numera ärenden rörande framställning och beskaffenhet av livsmedel av animaliskt ursprung icke av medicinalstyrelsen utan av veterinärstyrelsen. För bestämmelserna om kontrollmjölk och opastöriserad mjölk och grädde har tidigare redogjorts.

115 Mjölk och grädde skall enligt livsmedelsstadgan 39 och 40 §§ uppfylla vissa krav på kemisk sammansättning. I 39 § anges sålunda att mjölk eller grädde, som saluhålles, icke får vara tillsatt med färgämne eller annat främmande ämne än sådant, som av kommerskollegium särskilt godkänt som tillsats till mjölk. Enligt 40 § får saluhållen mjölk icke vara utspädd med vatten eller utan särskilt angivande vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar, såvida annat ej följer av särskilda föreskrifter, som må vara meddelade av Kungl. Maj :t angående reglering av fetthalten i mjölk. Om k-mjölksprodukternas fetthalt är stadgat i kungörelse den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser angående handeln med mjölk. Hela denna kungörelse är emellertid ändrad med undantag av de paragrafer, som avser påföljd vid förseelse. Den senaste ändringen vidtogs den 28 maj 1959 (nr 280) och innebar i huvudsak, att lantbruksstyrelsens åliggande att övervaka efterlevnaden av kungörelsen upphört och att övervakningen i stället skall i tillämpliga delar ske på det sätt och i den ordning som i livsmedelsstadgan föreskrives om livsmedelskontroll i allmänhet. Statens jordbruksnämnd har i cirkulär nr 1/1955 med sammanfattade bestämmelser angående mjölk och mejeriprodukter även utfärdat vissa föreskrifter angående fetthalten i mjölk och kontroll över standardiseringen av mjölk. Dessa har sedermera ändrats i dels cirkulär nr 69/1955 och dels cirkulär nr 33/1959. Såsom huvudregel gäller att det icke är tillåtet att utan medgivande av jordbruksnämnden eller efter dess bemyndigande av länsstyrelsen lämnat medgivande saluhålla, försälja eller annorledes överlåta annan mjölk (komjölk) än sådan, som enligt av nämnden meddelade föreskrifter vid mejeri standardiserats till en enhetlig fetthalt, ej understigande 3 procent. Förbudet att överlåta ostandardiserad mjölk gäller ej skummjölk och kärnmjölk. Däremot gäller förbudet, med visst angivet undantag, all annan mjölk, alltså även exempelvis yoghurt och filmjölk. Likaså äger bestämmelserna tillämpning på kontrollmjölk. I anslutning härtill har föreskrivits, att innehavare av mejeri, vilken ämnar verkställa standardisering av mjölk, skall göra anmälan därom till länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden i den ort, där mejeriet är beläget. Anmälan skall innehålla uppgift om, till vilken fetthalt mjölken avses bli standardiserad. På grundval av bestämmelserna i livsmedelsstadgan kontrollerar hälsovårdsnämnderna i vissa städer, huvudsakligen där livsmedelslaboratorium finnes, k-mjölksprodukternas kvalitet, mestadels ur bakteriologisk synpunkt. Denna kontroll bekostas av kommunerna. Den är ej enhetlig i de olika städerna och sker ofta enligt olika metoder, och resultaten bedömes efter olika normer. För hälsovårdsnämndernas kontroll av k-mjölksprodukter och dess omfattning har närmare redogjorts under kap. 2.

116 Kontroll av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad utövas nu av veterinärstyrelsen genom särskilt utsedda provtagare och kontrollanter. Enligt kommitténs förslag skall kontrollen istället närmast utövas av hälsovårdsnämnden. Standardiseringsbestämmelsernas efterlevnad kontrolleras från och med den 1 juli 1959 av hälsovårdsnämnderna och kontrollen bekostas av kommunerna. Då lantbruksstyrelsen utövade kontrollen utgick 40 000 kronor årligen i statsbidrag. Någon annan fortlöpande offentlig laboratoriekontroll än ovan n ä m n d a finnes för närvarande inte. Mejeriorganisationen har på sitt sätt sökt fylla bristen på offentlig kvalitetskontroll genom att föreslå införande av en intern kontroll av k-mjölksprodukter på mejerierna. Riktlinjer för denna kontroll återfinnes i meddelande nr 36 från SMR:s produkttekniska avdelning, som utkom i oktober 1955. I detta meddelande anges såväl provtagnings- och undersökningsmetodik som bedömningsnormer för produktkvaliteten. Det bör påpekas, att de flesta mejerier med k-mjölksförsäljning av betydelse hade någon form av intern kvalitetskontroll flera år innan dessa riktlinjer utarbetades. Omfattningen av densamma varierade dock inom mycket vida gränser med mer eller mindre regelbunden provtagning o. s. v. Vidare användes olika analys- och bedömningsmetoder, varigenom resultaten från olika mejerier ej blev jämförbara. År 1957 undersökte SMR, hur många mejerier i landet, som hade någon form av kvalitetskontroll. Av totalt 482 mejerier hade 156 stycken kontroll enligt SMR:s riktlinjer, 203 mejerier hade för låg provtagningsfrekvens och 123 mejerier saknade kontroll. Eftersom de största mejerierna hade en tillfredsställande kontroll, stod den större delen av den försålda k-mjölksmängden i landet under kontroll. Av den totala k-mjölksmängden (970 000 ton/år) kontrollerades 36 % dagligen, 56 % 1—4 gånger i månaden medan 8 % ej undergick kontroll. Införande av en obligatorisk mjölkkontroll har krävts vid flera tillfällen såsom förut nämnts i inledningen under kap. 1. Kommittén h a r diskuterat flera olika möjligheter för genomförande av en sådan kontroll. Diskussion av olika former av mjölkkontroll

Intern mjölkkontroll på mejeri För att ett mejeri i likhet med andra livsmedelsindustrier med säkerhet skall kunna leverera varor, som uppfyller livsmedelsstadgans krav, är det nödvändigt att mejeriet regelbundet undersöker de utlämnade produkternas, t. ex. k-mjölksprodukternas, kvalitet. Om kvaliteten tillfälligt visar sig mindre tillfredsställande kan åtgärder omedelbart vidtagas för att återställa den. Kontrollens omfattning blir givetvis beroende av den mängd k-mjölksprodukter mejeriet försäljer. Större mejerier bör ha särskild per-

117 sonal, laboratorium och utrustning för kvalitetskontroll, medan mindre mejerier kan nöja sig med efter deras behov anpassade förhållanden. På alla mejerier måste någon undersökning utföras, som omedelbart varnar om kvaliteten nedgår, medan andra kompletterande undersökningar kan utföras vid centrala laboratorier. Kostnaderna för mejeriernas interna kvalitetskontroll får givetvis bestridas av mejerierna själva. Frågan är om en sådan kvalitetskontroll skall vara frivillig eller obligatorisk. Som förut nämnts har många mejerier insett kontrollens stora betydelse och frivilligt åtagit sig dess utförande på egen bekostnad. I princip borde kvalitetskontrollen vara mejeriets egen angelägenhet och något tvång eller någon övervakning från det allmännas sida beträffande kontrollen och dess utförande skulle ej behövas. Föreskrifter om intern kvalitetskontroll finnes för övrigt ännu icke vid någon livsmedelsindustri, och ett införande av obligatorisk kontroll inom mejeriindustrin kunde därför bli av prejudicerande betydelse. Å andra sidan har mejeriindustrin alltid haft en viss särställning gentemot annan livsmedelsindustri på grund av mjölkens stora betydelse ur näringssynpunkt. Mejeriindustrin har också ofta visat stor villighet att vara föregångare. Bestämmelser har därför funnits och finnes fortfarande beträffande mjölken och dess förädling, vilkas motsvarighet saknas vid andra industrier. Mejeriindustrin är emellertid uppbyggd av ett stort antal självständiga enheter, och det är ej alltid lätt för SMR att på frivillighetens väg genomföra t. ex. kontrollåtgärder, som ej omedelbart ger ekonomiskt utbyte. För närvarande är det i första hand mindre och medelstora mejerier, som saknar tillfredsställande kvalitetskontroll. Brist på tid och lämplig personal, brist på laboratorielokaler och ökade kostnader åberopas ofta som argument mot kontrollen. Erfarenheten har även visat, att det kan vara lätt att införa kontrollen på ett mejeri, men att efter en tid intresset för regelbunden kontroll blir mindre, och i sämsta fall upphör kontrollen helt. Kommittén anser därför, att om mejerierna på ett eller annat sätt påtvingas en intern k-mjölkskontroll, skulle detta stödja och påskynda en redan igångvarande och riktig utveckling. Kostnaden för genomförande av en intern kvalitetskontroll är enligt SMR:s beräkningar i Svensk mejeritidning 52, 57, 1960 relativt blygsam, om den ses i relation till ett mejeris övriga driftskostnader och till det försäljningsvärde, k-mjölksprodukterna representerar. Minimikontroll, vilken innebär, att sammanlagt 24 prov i veckan utföres, kostar 80 kronor i månaden, vilket för ett mejeri med en försäljning av upp till 10 000 liter k-mjölk per dag motsvarar 0,03 öre per liter. Daglig fullständig kontroll, som innebär att 32 smakprov och 30 bakteriologiska prov utföres per dag, kostar 465 kronor i månaden, vilket för ett mejeri med motsvarande försäljning utgör omkring 0,15 öre per liter. I dessa summor är emellertid

118 icke vissa fasta kostnader såsom utgifter för lokaler, byggnadsinredning o. dyl. medtagna. Räknas kostnaden per kg invägd mjölk, blir denna för kvalitetskontrollen cirka 2,2 öre per 100 kg invägd mjölk. Totala driftskostnaden för ett medelstort k-mjölksmejeri uppgick år 1957 till 527 öre per 100 kg invägd mjölk. Den interna kvalitetskontrollen kan genomföras på två sätt. Det ena är att införandet av sådan kontroll blir i princip frivilligt men göres till förutsättning för erhållande av statliga mjölkbidrag. Det andra sättet är att i livsmedelsstadgan införes bestämmelse om, att mejeri skall utföra obligatorisk kvalitetskontroll på k-mjölksprodukter. Göres kvalitetskontrollen av k-mjölksprodukter till förutsättning för erhållande av mjölkpristillägg, skulle systemet bliva detsamma som det, vilket gäller för kvalitetskontroll av leverantörmjölk. För den offentliga kontrollen av leverantörmjölken är det enligt kommitténs mening ganska naturligt att utnyttja det redan befintliga systemet för hygienisk kontroll av denna mjölk. Det är också möjligt att härvidlag använda mjölkbedömningens resultat utan att ändra livsmedelsstadgans principer för livsmedelskontroll. För offentlig kontroll av k-mjölksprodukterna är problemet däremot något annorlunda. För närvarande finnes det således inte någon systematisk kontroll av sådant slag, om man undantar den ofullständiga mejerikontrollen och den kontroll av dessa produkter, som utövas av hälsovårdsnämnderna i vissa större städer. Det kunde därför vara motiverat att genomföra ett rationellt system helt oberoende av statliga mjölkpristillägg, som framdeles även kunde vara användbart för leverantörmjölk, om tilläggen skulle försvinna eller bli utan större ekonomisk betydelse för mejerierna. Ett sådant system skulle innebära att tvingande bestämmelse om mejeriernas interna kontroll av k-mjölksprodukter infördes i livsmedelsstadgan, varvid veterinärstyrelsen hade att utfärda föreskrifter om sådan kontroll och om hur den skulle övervakas från hälsovårdsnämndernas sida. Det är emellertid tveksamt om sådana bestämmelser för en viss industri bör genomföras. Genom att även i detta fall låta mejerierna erhålla statliga mjölkpristillägg under förutsättning att kvalitetskontroll genomföres, skulle på frivillighetens väg kunna uppnås precis samma resultat utan att därigenom det allmänna belastades med några extrakostnader. Detta innebär, att statens jordbruksnämnd liksom då det gäller kvalitetskontrollen (-betalningen) av leverantörmjölken finge utfärda den primära bestämmelsen. SMR skulle utfärda riktlinjer och bedömningsnormer för kvalitetskontrollen, vilka sedan fastställdes av jordbruksnämnden. Dessa skulle dock i tillämpliga delar överensstämma med de vilka statens institut för folkhälsan meddelade till ledning för hälsovårdsnämnderna. Genom detta system skulle statens jordbruksnämnds verksamhet komma att omfatta

119 ytterligare hygieniska frågor, vilket egentligen ej är i överensstämmelse med nämndens uppgifter. Jordbruksnämndens bestämmelse komme dock icke att gälla kontrollen som sådan utan skulle endast utgöra det tvingande skälet för genomförande av en sådan kontroll. Dessutom har detta system visat sig fungera utmärkt, när det gällt leverantörmjölken, och borde kunna fungera även när det gäller k-mjölksprodukterna. Oberoende av om mejeriernas interna kvalitetskontroll är frivillig eller obligatorisk, bör enligt kommitténs mening resultaten ställas till hälsovårdsnämndernas förfogande. Redan nu låter många mejerier ortens hälsovårdsnämnd taga del av materialet. Därigenom skapas nämligen goda förutsättningar för samarbete mellan mejeri och hälsovårdsnämnd och ökat förtroende hos konsumenterna för mejeriets produkter. Det skall också framhållas, att ett tillmötesgående från mejeriernas sida på denna p u n k t skulle för hälsovårdsnämnderna betyda, att de utan kostnad för vederbörande kommuner finge tillgång till ett så enhetligt och omfattande analysmaterial på kvaliteten av landets k-mjölksprodukter, som de eljest aldrig skulle kunna åstadkomma utan stora kostnader för personal och laboratorier m. m. Förslaget skulle också innebära en ökad kontroll och samtidigt underlätta hälsovårdsnämndernas egen rutinkontroll, varigenom dessa skulle kunna få möjlighet att öka sin arbetsinsats, där brister konstateras. Hur än mejeriernas interna kvalitetskontroll är ordnad måste det förutom denna finnas en offentlig kontroll, som handhaves av en opartisk organisation eller myndighet. Som livsmedelskontrollen är uppbyggd i vårt land skall all offentlig kontroll av mjölk och mjölkprodukter utövas av hälsovårdsnämnderna under överinseende av veterinärstyrelsen. Just när det gäller mjölk och mjölkprodukter finnes emellertid en annan institution med officiell karaktär, nämligen svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ). Offentlig mjölkkontroll i KMÄ:s regi Redan år 1891 påbörjades i vårt land en regelbunden kontroll av smör, som exporterades, men sedan har kontrollen utsträckts att omfatta även hemmamarknaden och förutom smör även ost, mesvaror, mjölkkonserver och glass tillverkad av mjölkfett. Från början och fram till år 1952 svarade lantbruksstyrelsen för den statliga kontrollen av dåvarande svenska smörprovningarnas verksamhet. År 1952 ställdes institutionen under överinseende av statens jordbruksnämnd, omorganiserades och erhöll sitt nuvarande namn. Dess verksamhet regleras av reglemente för KMÄ utfärdat av jordbruksnämnden, vilket återfinnes i nämndens cirkulär nr 9/1953. Kontrollanstaltens verksamhet bedrives i samverkan med sammanslutningar på mejerihanteringens område samt med representanter för smör-, ost och ägghandel, vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter. Institutionens varumärke för smör, »Runmärket», inregistrerades år 1904. För

120 närvarande kan smör, ost, mesvaror, ägg och glass runmärkas. Rätten att begagna runmärket kan sägas vara grunden för hela kontrollsystemet. Mejeri kan erhålla rätt att saluhålla sitt smör runmärkt inom landet, om det enligt livsmedelsstadgan 45 § punkt a) tillverkat smöret enligt de föreskrifter som jordbruksnämnden i cirkulär nr 30/1953 meddelat för begagnande av dylik rätt. Villkor för rätt att saluhålla runmärkt ost och mesvara har av jordbruksnämnden meddelats i cirkulär nr 40/1953 och för glass i cirkulär nr 12/1959. Smör och ägg, som exporteras, måste alltid vara runmärkta och kontrollanstalten skall verkställa obligatorisk kvalitetskontroll. Saluhålles varan inom landet behöver den icke vara runmärkt eller ha undergått kvalitetskontroll. Mejeriernas deltagande i kontrollen är således frivilligt, men för runmärkta och således kvalitetskontrollerade produkter kan i allmänhet uttagas ett högre pris antingen i allmänna handeln eller erhållas genom av SMR anordnad intern kvalitetsbetalning. Denna kvalitetsbetalning är en intern prisreglering inom mejeriorganisationen och påverkar inte produktpriset i allmänna handeln, varför deltagande i kontrollen är ekonomiskt fördelaktigt för mejerierna. Smör och ost undergår även kvalitetsbetalning, som regleras av SMR och baseras på bedömningsresultaten vid KMÄ. KMÄ:s verksamhet finansieras genom avgifter från de i kontrollen deltagande mejerierna. Eftersom KMÄ:s uppgift är att utöva kvalitetskontroll av mejeriprodukter, har det funnits anledning undersöka, huruvida denna anstalt skulle kunna handha k-mjölkskontrollen. På kommitténs initiativ har KMÄ gjort en utredning angående möjligheterna för att i anstaltens regi genomföra en k-mjölksproduktkontroll och kostnaderna härför. I samband med KMÄ:s nuvarande kontroll besökes de flesta mejerier 6—15 gånger per år. Fasta bedömningscentraler finnes i Malmö, Göteborg och Stockholm. P å många andra orter kan bedömningar i mindre omfattning anordnas. Eget laboratorium finnes endast i Malmö, men möjlighet föreligger att hyra laboratorielokaler och utrustning på större mejerier i olika delar av landet. Personalen har både praktisk och teoretisk erfarenhet av analysering och bedömning av mejeriprodukters kvalitet. KMÄ torde ha goda förutsättningar att på ett ur såväl teknisk som kostnadsmässig synpunkt tillfredsställande sätt genomföra en k-mjölksproduktkontroll. Det i KMÄ:s utredning framförda förslaget bygger på att mejerierna ålägges ha en obligatorisk intern kvalitetskontroll. KMÄ skulle genom besök på mejeriet 24 gånger per år kontrollera, att mejerierna utför denna kontroll enligt av jordbruksnämnden fastställda riktlinjer. Vid dessa besök skall KMÄ:s tjänsteman dessutom taga prov på k-mjölksprodukterna för kvalitetskontroll. Dessa prov analyseras på laboratorier i KMÄ:s regi. Enligt förslaget skulle även den fetthaltskontroll, som nu utövas av hälsovårdsnämnd, och den pastöriseringskontroll, som fortfarande åvilar veterinärstyrelsen, överflyttas till KMÄ. Prov härför kan nämligen uttagas samtidigt med att prov uttages för annan kvalitetskontroll. Samtidigt skulle den i samband med förslaget till ändrade pastöriseringsbe-

121 stämmelser föreslagna kontrollen av temperaturskrivare, termogram m. m. också kunna utföras av KMÄ:s kontrollanter. Kostnaderna för KMÄ:s kontroll avses bliva erlagd av mejerierna och uttagen i form av ett högre mjölkpris. Kostnaden har beräknats till 600 000 —900 000 kronor per år eller till 0,060—0,096 öre per liter k-mjölk. Häri är även kostnaden för fetthalts- och pastöriseringskontrollen inräknad. Resultaten av mejeriernas egen kontroll och KMÄ:s kontroll avses bli ställda till hälsovårdsnämndernas förfogande utan kostnad. Med ledning av dessa äger därefter hälsovårdsnämnderna göra de inskridanden, som är nödvändiga i likhet med vad som föreslagits beträffande leverantörmjölkskontrollen. En på detta sätt genomförd offentlig kontroll i KMÄ:s regi blir formellt frivillig men i realiteten obligatorisk, om såsom villkor för att mejerierna skall erhålla mjölkpristillägg uppställes, att mejerierna måste deltaga i kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter. Bestämmelser om kontrollen kommer att utfärdas av jordbruksnämnden och metoder och normer att finnas i KMÄ:s tillämpningsföreskrifter. Offentlig mjölkkontroll i hälsovårdsnämndernas regi Inom kommittén har också utarbetats ett annat förslag till offentlig kontroll, vilket är baserat på att hälsovårdsnämnderna i egen regi handhar kvalitetskontrollen enligt samma riktlinjer som förut skisserats för KMÄ samt ombesörjer fetthalts- och pastöriseringskontroll. Förutsättningarna för att hälsovårdsnämnderna skall kunna genomföra kvalitetskontrollen är goda. Fördelade över hela landet finnes 24 livsmedelslaboratorier lämpliga för ifrågavarande undersökningar. De förekommer tätast i de områden, där mejerierna ligger tätast. Hälsovårdsnämnd, som icke har eget livsmedelslaboratorium, kan anlita av folkhälsoinstitutet godkänt laboratorium. I livsmedelsstadgan måste införas bestämmelse om att hälsovårdsnämnd skall utföra kvalitetskontroll på k-mjölksprodukter enligt föreskrifter utfärdade av veterinärstyrelsen. Provtagning och analys bör ske enligt av folkhälsoinstitutet meddelade anvisningar. Med ledning av resultaten bedömes produkternas kvalitet enligt av veterinärstyrelsen utfärdade bedömningsnormer. Det är mycket betydelsefullt, att mejeri och hälsovårdsnämnd använder samma analysmetodik och bedömningsnormer, eljest kan ej resultaten jämföras. Kostnaderna för hälsovårdsnämndernas kvalitetskontroll har beräknats bli av ungefär samma storleksordning som kostnaderna för motsvarande kontroll i KMÄ:s regi. I detta fall kommer de emellertid icke att bestridas av mejeriindustrin eller resultera i högre mjölkpris, utan de skall bestridas av de kommuner, vars hälsovårdsnämnder har k-mjölksmejeri inom sitt område.

122 Tabell 14. Olika möjligheter till intern och offentlig k-mfölkskontroll KMÄ-kontroll

Intern mejerikontroll åtagande frivilligt

villkor inget

åtagande frivilligt

förutsättning för erhållande av mjölkpristillägg

Hälsovårdsnämndskontroll

villkor

åtagande

villkor

förutsättning för användande av runmärke och deltagande i SMR:s kvalitetsbetalning

skyldighet (i omfattning enligt eget bedömande)

enligt bestämmelser i livsmedelsstadgan

skyldighet (minst i den omfattning veterinärstyrelsen föreskriver)

enligt bestämmelser i livsmedelsstadgan

förutsättning för erhållande av mjölkpristillägg obligatoriskt

enligt bestämmelser i livsmedelsstadgan

obligatoriskt

enligt bestämmelser i livsmedelsstadgan

Möjliga lösningar till mjölkkontroll De här beskrivna möjligheterna till kontroll av k-mjölksprodukter, den interna mejerikontrollen, KMÄ-kontrollen och hälsovårdsnämndskontrollen, kan kombineras på flera olika sätt till ett offentligt kontrollsystem. Därvid tänkbara lösningar framgår av tabell 14. Mejeriet kan åtaga sig kontrollen frivilligt eller enligt livsmedelsstadgan åläggas att utföra den. Medelvägen är en till namnet frivillig men i verkligheten obligatorisk kontroll, om denna sättes som villkor för erhållande av mjölkpristillägg. Mejeriets åtagande kan kombineras med en KMÄ-kontroll. Deltagande däri från mejeriets sida kan vara frivilligt, men den mjölk, som KMÄ kontrollerar och som uppfyller vissa kvalitetskrav, kan runmärkas och eventuellt undergå kvalitetsbetalning i SMR:s regi. Deltagande i KMÄkontrollen kan också påtvingas mejerierna, om det sättes som villkor för mjölkpristillägg. Inget formellt hinder torde heller föreligga att göra deltagande i KMÄ-kontrollen obligatoriskt för mejerierna genom att införa bestämmelser därom i livsmedelsstadgan. Detta skulle emellertid strida mot principerna för KMÄ:s verksamhet. Oberoende av om mejeriet utför egen frivillig eller obligatorisk kontroll och oberoende av om mejeriet deltager i KMÄ:s kontroll frivilligt eller obligatoriskt, har hälsovårdsnämnd enligt livsmedelsstadgan alltid rätt och skyldighet att utföra mjölkkontroll. Denna sker i den utsträckning nämnden anser nödvändig och så långt nämndens resurser tillåter. Den skulle också kunna preciseras genom införande av bestämmelser därom i livsme-

123 delsstadgan och genom eventuella föreskrifter utfärdade av veterinärstyrelsen. Om kontroll utföres i KMÄ:s regi kan, som synes av tabellen, mjölken således bli tredubbelt kontrollerad.

Förslag till åtgärder

Kommittén har vägt mot varandra för- och nackdelar hos de möjliga lösningarna till kontroll av k-mjölksprodukter. Det förslag, som kommittén funnit ha mest fördelar, innebär att kontroll av k-mjölksprodukterna skall utföras av både mejeri och hälsovårdsnämnd. Den interna mejerikontrollen skall i princip vara frivillig men göras till förutsättning för erhållande av statligt mjölkpristillägg enligt jordbruksnämndens föreskrifter. Hälsovårdsnämndskontrollen skall vara obligatorisk, och bestämmelser därom föreslås bli intagna i livsmedelsstadgan. Den skall ske i enlighet med av veterinärstyrelsen utfärdade föreskrifter. Genomförandet av en kontroll i KMÄ:s regi genom statliga åtgärder skulle innebära en dubbelkontroll från det allmännas sida, emedan hälsovårdsnämnderna som livsmedelskontrollen i princip är utformad har rätt och skyldighet att utföra kontroll. Intern mjölkkontroll

på

mejeri

Kommitténs förslag medför, att kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m. måste ändras så att mejeri, såsom villkor för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag, vid försäljning av k-mjölksprodukter måste tillämpa kvalitetskontroll enligt av jordbruksnämnden meddelade föreskrifter. Detta tillägg (bilaga 6) har liksom beträffande kontroll av supplementärmjölk avsetts bli infört under punkt d) i 5 §, vilken punkt numera upphört att gälla. Kommittén har även utarbetat förslag till statens jordbruksnämnds bestämmelser, som med anledning av ovannämnda ändring i kungörelsen om pristillägg, skall utfärdas angående kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter. Bestämmelserna skall intagas i jordbruksnämndens cirkulär n r 1/1955, och förslaget återfinnes i bilaga 13. Kvalitetskontrollen skall tills vidare omfatta k-mjölk, konsumtionsgrädde och kulturmjölk. Kontrollen behöver ej vara lika omfattande på alla mejerier och endast omfatta vara, varav försäljes minst 100 liter per dag. Kommittén föreslår följande gruppering: Grupp

I Mejeri som av ovan angivna varor försäljer sammanlagt mindre än 2 000 liter per dag II Mejeri som av ovan angivna varor försäljer sammanlagt 2 000—10 000 liter per dag III Mejeri som av ovan angivna varor försäljer sammanlagt mer än 10 000 liter per dag.

124 Kommittén föreslår kontroll i följande omfattning: Grupp I dagligen 1) fetthaltsprov 2) pastöriseringsprov 3) lukt- och smakprov vid utlämning en gång i veckan 4) koliprov vid utlämning 5) lukt- och smakprov efter förvaring ett dygn vid 5° G och ett dygn vid 17° C. Grupp II

dagligen 1) fetthaltsprov 2) pastöriseringsprov 3) lukt- och smakprov vid utlämning två gånger i veckan 4) koliprov vid utlämning 5) prov på totalantalet bakterier vid utlämning (ej kulturmjölk) 6) lukt- och smakprov efter förvaring ett dygn vid 5° C och ett dygn vid 17° C.

Grupp III

dagligen 1) fetthaltsprov 2) pastöriseringsprov 3) lukt- och smakprov vid utlämning tre gånger i veckan 4) koliprov vid utlämning 5) prov på totalantalet bakterier vid utlämning (ej kulturmjölk) 6) koliprov efter förvaring ett dygn vid 5° C och ett dygn vid 17° C 7) lukt- och smakprov efter förvaring ett dygn vid 5° C och ett dygn vid 17° C.

Prov för analyserna uttages vid tappställe eller i form av originalförpackning, varvid ett prov skall uttagas av varje varuslag och därutöver ett prov för var 5 000 :de förpackning. Som nämnts under kap. 4 bör emballage avsett för detalj förpackning av k-mjölksprodukter undergå kontinuerlig kontroll i avseende på fysikalisk och bakteriologisk renhet. Förslag till sådan kontroll återfinnes under H punkt 3 i bilaga 13.

125 Riktlinjer och metoder för kontroll av vara och emballage avses bli utarbetade av SMR och fastställda av jordbruksnämnden såsom fallet är beträffande leverantörmjölken i standardinstruktion för mjölkbedömare. Kommittén har ej utarbetat något förslag till dessa riktlinjer. De bör i huvudsak överensstämma med SMR:s meddelande nr 36 angående riktlinjer för mejeriernas interna kvalitetskontroll av konsumtionsmjölk, konsumtionsgrädde och filmjölk. Kommittén har istället utarbetat förslag till metoder och normer för analys och kontroll av mjölk m. m. att meddelas av statens institut för folkhälsan till ledning för hälsovårdsnämnderna (kap. 8). Detta förslag bygger delvis på ovannämnda meddelande. Väsentligt är att metoder och normer är lika för hälsovårdsnämnd och mejeri, då samma kontrollanalyser utföres. Under H punkt 5 i kommitténs förslag (bilaga 13) har angivits vilka kvalitetskrav god vara skall uppfylla. Bakgrunden till denna normering har tidigare diskuterats under kap. 2 avseende mjölkkvalitet och kvalitetskrav. Vid utlämning från mejeri skall således mjölk och grädde innehålla mindre än 10 koliforma bakterier per ml. Kulturmjölk skall innehålla mindre än 100 koliforma bakterier per ml. Efter förvaring ett dygn vid 5° C och ett dygn vid 17° C skall mjölk och grädde innehålla mindre än 10 000 koliforma bakterier per ml. Kulturmjölk skall innehålla mindre än 100 000 koliforma bakterier per ml. Vid utlämning från mejeri bör mjölk och grädde innehålla mindre än 100 000 bakterier totalt per ml. I lukt- och smakprov skall mjölk, grädde och kulturmjölk erhålla minst 3 poäng enligt en 5-gradig poängskala. Beträffande krav på pastöriseringsgrad hänvisas till kommitténs förslag till nya pastöriseringsföreskrifter (bilaga 9). Förslag till nya bestämmelser om standardisering av mjölk kommer att behandlas nedan. Emballagens fysikaliska renhetsgrad undersökes med karbolfuxinprovet. Mjölkrester kan vid fullständig intorkning bilda en genomskinlig hinna på t. ex. en glasflaskas insida. Finnes intorkade mjölkrester, kalkbeläggningar eller dylikt i emballaget färgas dessa röda och kan lätt upptäckas. För att emballaget skall ha god fysikalisk renhet skall enligt uppställda normer mer än 75 % av de undersökta emballagen icke visa någon skiftning i rött och mindre än 25 % obetydlig eller svag rödfärgning samt mindre än 1 % tydlig och kraftig rödfärgning. Den bakteriologiska renheten undersökes enligt rullmetoden med visst substrat. Alltefter antalet bakterier kan emballaget indelas i tre klasser såsom angivits i 8 kap. God bakteriologisk renhet innebär enligt uppställda normer, att mer än 75 % av emballagen har mindre än 1 bakteriekoloni per 10 cm 2 och mindre än 25 % av emballagen 1 koloni per 1—10 cm 2 samt mindre än 1 % har mer än 1 koloni per cm 2 .

126 Om det vid mejeriets undersökning av vara eller emballage framgår, att provet ej uppfyller de uppställda kraven, skall enligt kommitténs förslag mejeriet vara skyldigt att undersöka, varpå felet beror samt rätta till bristerna. Resultaten av mejeriernas kontroll skall införas i särskild journal, som skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd. Offentlig

mjölkkontroll

i hälsovårdsnämndernas

regi

I kommitténs förslag till ändring av livsmedelsstadgan 38 § 2 mom. (bilaga 1) anges, att veterinärstyrelsen äger utfärda särskilda föreskrifter om kontroll av k-mjölksprodukter till ledning för hälsovårdsnämnderna. Kommittén föreslår, att veterinärstyrelsen i kungörelse om mjölkkontroll (bilaga 7) stadgar, att hälsovårdsnämnd skall minst 24 gånger årligen på inom sitt område beläget mejeri, som försäljer k-mjölksprodukter, uttaga prov på k-mjölk, konsumtionsgrädde och kulturmjölk oberoende av försäljningens omfattning, och utföra viss angiven kvalitetskontroll. Kontrollen skall även omfatta emballagens renhetsgrad. Om förhållandena medgiver, må veterinärstyrelsen efter ansökan av hälsovårdsnämnd minska antalet provtagningar per år. Uttagna prov skall omdelbart nedkylas och antingen undersökas på hälsovårdsnämndens laboratorium eller i nedkylt tillstånd transporteras till av statens institut för folkhälsan godkänt livsmedelslaboratorium. Institutet skall även meddela anvisningar för uttagning och analysering avprov. Kommitténs förslag till desamma återfinnes i kap. 8. Hälsovårdsnämnds kvalitetskontroll har föreslagits (bilaga 7) minst omfatta bestämning av antalet koliforma bakterier, totalantalet bakterier i varan och varans fetthalt samt bedömning av varans lukt och smak. Prov på varan skall uttagas i eller invid mejeri den dag varan avses bli utlämnad från mejeri, d. v. s. i regel sedan den i mejeriet förvarats nedkyld vid ca 5° C under ett dygn. För hälsovårdsnämnd skall i tillämpliga delar gälla samma kvalitetskrav för god vara som för mejeri. Kommittén har icke ansett det lämpligt att såsom obligatoriskt prov för hälsovårdsnämnd föreslå lukt- och smakprov respektive koliprov efter förvaring av mjölken ett dygn vid 17° C. Proven blir nämligen behandlade på olika sätt, eftersom de i vissa fall måste skickas. Under förvaringen anrikas bakterierna, och till följd av mjölkprovens olika förvaringsförhållanden och därmed sammanhängande olika tillväxthastigheter hos olika bakteriearter, blir anrikningsförfarandet ej tillförlitligt. Metoden kan mycket väl användas av hälsovårdsnämnderna, men bör inte användas som grund för ingripande. Såsom framgår av förslaget har vissa gränser för antalet bakterier upp-

127 ställts för k-mjölksprodukterna. Bättre vore att kräva ett visst antal prov i viss klass såsom gjorts beträffande emballagets renhetsgrad. Detta förutsätter emellertid utförande av ett större antal prov, än vad hälsovårdsnämnd rimligen kan åläggas ombesörja. Enligt kommitténs åsikt skall mjölk och grädde innehålla mindre än 10 koliforma bakterier per ml. Då k-mjölksprodukternas kvalitet nått en sådan standard, att dessa prov inte längre ger utslag, bör kraven skärpas t. ex. genom ett anrikningsförfarande. När det gäller kravet på maximalt totalantal bakterier bör man vara mera liberal, eftersom det ingalunda är ett stort eller litet antal bakterier, som är avgörande för varans kvalitet, utan istället en fråga om vilka bakteriearter, som förekommer i varan. Av denna anledning föreslår kommittén, att varan icke bör innehålla mer än 100 000 bakterier per ml. Vara, som ej uppfyller samtliga av veterinärstyrelsen uppställda bestämda kvalitetskrav enligt bedömningsnormerna, är mindre god och kan alltså ur livsmedelskontrollsynpunkt anses vara mindre tjänlig till människoföda och skall omedelbart föranleda anmärkning till mejeriet från hälsovårdsnämndens sida. — Varan kan givetvis vara så dålig, att hälsovårdsnämnden anser, att den är eller misstänker den vara otjänlig till människoföda. Då skall naturligtvis hälsovårdsnämnden omedelbart ingripa enligt livsmedelsstadgan. •— Om varan vid förnyad provtagning, som bör äga r u m efter kort tid, icke uppfyller de bestämda kvalitetskraven, skall genom nämndens försorg och på mejeriets bekostnad dagligen nya prov uttagas av ifrågavarande produkt intill dess, att varan i två på varandra följande provtagningar kunnat godkännas. Vid denna provtagning skall dubbelprov uttagas, ett av hälsovårdsnämnden och ett av mejeriet. Det ena provet, som skall förseglas av nämndens provtagare, kan av mejeriet i nedkylt skick sändas till godkänt laboratorium för undersökning i enlighet med bestämmelserna i livsmedelsstadgan. Att varan bör innehålla mindre än 100 000 bakterier per ml är icke att uppfatta som ett bestämt kvalitetskrav. Om detta antal undantagsvis överskrides bör det således ej leda till ökad provtagning på mejeriets bekostnad. Då anmärkningar förekommer i samband med hälsovårdsnämndens offentliga kvalitetskontroll, är mejeriernas journaler över den interna kontrollen av stort värde för både hälsovårdsnämndens och mejeriets ställningstagande. Vara, som icke uppfyller de av kommittén uppställda normerna men motsvarar livsmedelsstadgans krav, skall enligt kommitténs mening således anses mindre tjänlig till människoföda men inte anses otjänlig. Underskrides normerna finnes det emellertid någon eller några bristfälligheter i samband med varans produktion, förädling eller distribution. Var felet ligger kan ofta vara svårt att klargöra. Det måste åvila mejeri och

128 hälsovårdsnämnd att var och en för sig eller gemensamt undersöka, varpå felet beror, och vidtaga sådana åtgärder, att varan åter uppnår erforderlig kvalitet. Härvid är råd och uppmaning att rekommendera från hälsovårdsnämndernas sida. Om mejeriet uppenbart förfarit felaktigt bör strängare åtgärder tillgripas i enlighet med livsmedelsstadgans bestämmelser. Kostnaderna för mejeriernas kontroll skall som hittills bestridas av mejerierna, medan kostnaderna för hälsovårdsnämndernas kontroll skall bestridas av vederbörande kommuner. Kommittén har i sitt förslag framfört, att både mejeri och hälsovårdsn ä m n d skall ha kvalitetskontroll. Det kan förefalla vara en onödig dubbelkontroll. Kommittén vill därför understryka, att mejerikontrollen till sin n a t u r är en teknisk driftskontroll, som icke kan ersätta en offentlig kontroll. Kommittén menar emellertid, att om mejeri noga sköter sin egen kontroll och verkligen alltid håller hög kvalitet på k-mjölksprodukterna, bör hälsovårdsnämndernas provtagningsfrekvens k u n n a avtaga efter utredning och medgivande av veterinärstyrelsen. Hälsovårdsnämnd behöver kanske då i huvudsak endast övervaka mejeriets egen kontroll. Standardisering av mjölk I detta sammanhang har kommittén även tagit upp frågan om standardisering av mjölk. Fettet är som betalningssystemet är utformat den för producenten och mejeriet ekonomiskt värdefullaste beståndsdelen i mjölken. Det finnes därför en praktisk anledning att genom bestämmelser fastlägga halten av fett i mjölken till ett bestämt värde. Därigenom vinner man först och främst, att konsumenten får den mängd fett han betalar för. Men man vinner också, att det från mejeriets sida inte finnes något intresse av att utvälja mjölk med lägsta möjliga fetthalt till k-mjölk. Sådan mjölk skulle även ha låg äggvitehalt, eftersom fetthalt och äggvitehalt åtminstone i stort sett följer varandra, och därmed lägre näringsvärde. Vissa mejeriföretag har vid sidan av k-mjölk innehållande 3 % fett även saluhållit mjölk med högre fetthalt. I början har försäljningen ökat kraftigt, men efterhand har efterfrågan lika kraftigt avtagit, kanske mest beroende av den ökning i försäljningspriset, som blir ofrånkomlig. Ett helt borttagande av standardiseringsbestämmelserna skulle betyda omkring 20 procent högre mjölkpris. Den egentliga orsaken till att bestämmelser om standardisering av mjölk tillkom år 1942, var det då rådande trängda fettförsörjningsläget. Det var således frågan om en kristidsföreteelse, och bestämmelserna blev skrivna med hänsyn härtill. Av vad ovan framförts torde framgå att skäl till bestämmelser om fastläggande av fetthalten i mjölk fortfarande finnes. Enligt kommitténs mening bör huvudbestämmelsen intagas i livsmedelsstad-

129 gan, medan närmare föreskrifter såsom förut bör utfärdas av statens jordbruksnämnd. Kommittén föreslår därför (bilaga 1), att livsmedelsstadgan 40 § undergår ändring innebärande, att all saluhållen mjölk skall i mejeri standardiseras till en enhetlig fetthalt. Fetthalten bör normalt liksom för närvarande vara 3 %, vilket skall vara huvudregel och icke behöva föranleda särskild ansökan. Ingenting skall emellertid hindra mejeri att standardisera och försälja mjölk innehållande annan fetthalt. Detta skall dock enligt kommitténs förslag få ske först efter särskild ansökan hos statens jordbruksnämnd. Nu gäller, att mejeri över huvud taget icke får standardisera mjölk förrän efter särskild ansökan. Undantagen från de senast i kungörelsen den 28 maj 1959 (nr 280) angivna standardiseringsbestämmelserna bör enligt kommitténs åsikt utan förändring ingå i statens jordbruksnämnds föreskrifter. Straffet för den som saluhåller eller till annan överlämnar mjölk i strid mot standardiseringsbestämmelsen är dagsböter eller fängelse i högst 8 månader. Straffet föreslås bli ändrat till endast dagsböter i likhet med straffet för andra liknande förseelser mot bestämmelser i livsmedelsstadgan. Med anledning av de föreslagna ändringarna i livsmedelsstadgan måste även vissa av jordbruksnämnden utfärdade bestämmelser angående mjölk ändras. Dessa framgår av bilaga 13. Som nämnts skall mjölken standardiseras till en fetthalt ej understigande 3 procent. Mejeriet måste därför vid standardiseringen av mjölken taga hänsyn till felkällor vid analysering av prov. Kommittén har även ansett, att bestämmelse om märkning med uppgift om fetthalten av kärl, glasflaska eller annan detalj förpackning åter skall intagas i jordbruksnämndens föreskrifter om mejeri efter hållet medgivande standardiserat varan till annan fetthalt än 3 procent. Däremot anses ingenting behöva angivas angående standardiserad vara eller fetthalten, såvida varan är standardiserad till 3 procents fetthalt. Enligt kommitténs förslag bör tillåtelse att försälja kontrollmjölk och liknande icke vidare givas, varför bestämmelser angående standardisering av sådan mjölk uteslutits ur kommitténs förslag till omskrivning av jordbruksnämndens standardiseringsföreskrifter.

9—005913

FEMTE KAPITLET F ö r s l a g till å t g ä r d e r p å d i s t r i b u t i o n s s t a d i e t

Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Med hänsyn till att k-mjölksprodukterna är färskvaror och sålunda har en begränsad hållbarhet, måste distribution och försäljning av dem ske med hänsynstagande härtill. I livsmedelsstadgan har särskilt beaktats distribution och försäljning av dylika ömtåliga livsmedel. Livsmedelsstadgan 9—11 §§ innehåller sålunda allmänna bestämmelser om hur lokal för försäljning, förpackning eller förvaring av livsmedel, däribland mjölk och mjölkprodukter, skall vara inrättad, och hur ordningen där skall vara. Dessa bestämmelser gäller dock icke sådan försäljningslokal, vari saluhålles mjölkprodukter inneslutna i förpackning, som lämnar varan nödigt skydd mot förorening, fukt och annan påverkan utifrån. Bestämmelser om livsmedlens hantering är intagna i 4 kap. 12—17 §§ i samma stadga. Vad som skall iakttagas vid transport av livsmedel är särskilt nämnt i 12 och 17 §§. I 12 § säges, att vid transport av livsmedel skall sådana försiktighetsmått vidtagas och i övrigt så förfaras, att livsmedlen icke förorenas eller blir skadliga att förtära eller på annat sätt otjänliga till människoföda. Enligt 17 § i samma stadga skall vid transport med fordon av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering, iakttagas, att fordonet är lämpligt samt rent och snyggt hållet. Fordonet får icke samtidigt brukas till transport av vara, som kan göra livsmedlen otjänliga till människoföda, såvida inte åtgärder vidtages för att förebygga sådan verkan. Vid transport av ömtåliga livsmedel skall användas rent och snyggt omhölje eller underlag. I livsmedelsstadgan 5 kap. finnes föreskrifter om utomhushandel och kringföringshandel. Enligt dessa är sådan handel med mjölk och grädde endast tillåten, om varorna är förpackade. Distribution och försäljning av k-mjölksprodukter torde i regel vara omgärdad av föreskrifter även i lokala livsmedelsordningar. I varje fall förekommer i normallivsmedelsordningen flera och i vissa fall detaljerade bestämmelser, om hur försäljningslokal skall vara inredd samt om ordningen i lokalen. I normallivsmedelsordningen 6 § är sålunda intagna särskilda bestämmelser angående handel med mjölk och grädde i framförallt löst mått.

131 I 1 mom. sista stycket anges att om mjölk och grädde i löst mått levereras å sådan tid, att förvaringskärlen ej omedelbart kan ställas in i försäljningslokalen, bör i anslutning till denna lokal finnas särskilt utrymme, om möjligt utrustat med kylanordningar, där kärlen kan förvaras och varan skyddas mot förorening. I 4 mom. angives att fyllda kärl, varifrån mjölk eller grädde utminuteras, skall förvaras i lämplig anordning för effektiv kylning av varorna. I samma moment meddelas även föreskrifter beträffande diskning av utminuteringskärl och -redskap samt bestämmelse, att särskild utminuteringsapparat endast får användas om den är av typ, som godkänts av statens institut för folkhälsan efter samråd med statens maskinprovningar. Försal i es i livsmedelslokal förpackad mjölk och grädde, skall dessa i lokalen förvaras i lätt rengörbart utrymme, försett med erforderliga anordningar för kylning av varan. Därom är stadgat i normallivsmedelsordningen 6 § 3 mom. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 31 juli 1956 (nr 443) angående pristillägg för mjölk m. m. 5 § punkt a) är mejeri, som önskar komma i åtnjutande av mjölkpristillägg, skyldigt att efter framställning leverera mjölk och grädde till envar återförsäljare samt annan förbrukare än enskilt hushåll och att vid försäljning av sådana varor inte bryta mot av Kungl. Maj :t eller statens jordbruksnämnd eller av SMR med nämndens godkännande meddelade föreskrifter i fråga om priser och andra leveransvillkor eller, därest sådana föreskrifter ej meddelats, icke tillämpa oskäliga priser eller leveransvillkor. I anslutning härtill har mellan SMR å ena, samt Sveriges speceri- och lanthandlareförbund och Kooperativa förbundet var för sig, å andra sidan, träffats överenskommelse om ett av statens jordbruksnämnd godkänt debiteringssystem för mjölk och grädde vid leverans till återförsäljare och förbrukare gällande från och med den 1 februari 1958. Detta innebär i stort sett, att varje återförsäljare tillförsäkrats leverans och medgivits att själv bestämma de minutpriser, som han vill tillämpa. Mejerierna får gottgörelse för sina distributionskostnader genom leveransavgifter och särskilda tilläggsavgifter, som uttages av återförsäljarna. Mejeriernas leverans till återförsäljare är emellertid förbunden med vissa villkor, som är av betydelse för de saluhållna varornas kvalitet. Enligt 4 § i nämnda avtal skall för mjölk och grädde avsett försäljningsställe, såvida annat ej följer av särskilda skäl, numera vara försett ined erforderliga anordningar för mekanisk kylning. I kylutrymmet skall kunna förvaras minst den kvantitet mjölk och grädde, som icke omedelbart försälj es. Varorna skall, där intet annat föranledes av pågående försäljning, förvaras i kylutrymmet vid en sådan temperatur, att kvaliteten ej nedsättes. Jämväl i övrigt skall med varorna så förfaras att sådan nedsättning icke sker.

132 I 6 § av samma avtal anges andra villkor för att leverans till återförsäljare skall äga rum. Mejeriet är utan särskild överenskommelse icke skyldigt att återtaga mjölk eller grädde, som återförsäljaren icke försålt, eller att tillhandahålla återförsäljaren fri is eller lämna andra förmåner. Vidare skall leverans ske till återförsäljare varje vardag på viss plats, såvida annan överenskommelse icke träffats. För alla kategorier av i livsmedelshantering och följaktligen också med mjölkförsäljning sysselsatt personal gäller bestämmelserna i livsmedelsstadgan 25 och 26 §§ med det undantaget, att handel med uteslutande slutna förpackningar icke omfattas av stadgan. Eftersom berörda verksamhet i regel torde innefatta försäljning av även andra, oförpackade livsmedel, blir bestämmelserna i 25 och 26 §§ livsmedelsstadgan tillämpliga. I de fall, då försäljningen helt eller delvis utgöres av handel med mjölk eller grädde i löst mått träder förutom livsmedelsstadgan den förut omnämnda föreskriften i 6 § tuberkulosförordningen i kraft, som alltså innebär fordran på läkarintyg vid anställningens början. Därjämte stadgas i regel i lokala livsmedelsordningar, att personalen skall vara iförd lämpliga tvättbara skyddskläder och huvudbonader av ljust, tvättbart tyg samt att den manuella utminuteringen skall ske med redskap med lämpligt handtag och i övrigt så beskaffat, att händer eller armar icke kommer i beröring med varan. Kommittén har tidigare under det avsnitt, som berörde transportförhållanden på produktionsstadiet, refererat vissa delar av den rapport beträffande dessa spörsmål, som behandlades av nordiska mejeritekniska kongressen år 1958. Kommittén vill under detta avsnitt referera vissa delar av ytterligare en rapport, som behandlades under denna kongress och som avsåg transport av mjölk och mejeriprodukter från mejeri till konsument. Denna rapport är nämligen väl ägnad belysa de nuvarande förhållandena på distributionsstadiet. Transporten av k-mjölksprodukterna mellan mejeri och dels återförsäljare, dels storförbrukare såsom skolor, sjukhus, allmänna näringsställen, bagerier m. fl., sker i huvudsak i mejeriets egen regi. Detaljhandeln med k-mjölksprodukter sker till omkring 20 % genom butiker, som äges av mejeriföretagen. K-mjölksprodukter transporteras till konsumenter och storförbrukare i regel varje dag med undantag av söndagar och de flesta helgdagar. Under senare år har även varannandagstransporter prövats i mindre utsträckning. Medan transport till storförbrukare går direkt från mejeri till vederbörande kund, kan transport till hushållen ske antingen genom s. k. hemdistribution eller med leverans via butiker. Hemdistributionen förekommer i mycket liten utsträckning och då nästan uteslutande genom butikernas försorg. Vid distribution köres varorna vanligen ut så tidigt, att alla butiker och

133 storförbrukare fått sina varor före öppningsdags. I vissa fall har utköraren nycklar till butiken för att kunna sätta in varorna, i andra fall placeras varorna oskyddade utanför dörren eller på gångbanan. Ibland kommer utköraren senare tillbaka till butikerna för att hämta tomemballage samt återvänder med detta till mejeriet. Oftast har emellertid butiksinnehavaren kvällen innan placerat tomemballaget utanför butiken, så att utköraren kan taga hand om detsamma i samband med varuleveransen på morgonen och icke behöver besöka butiken på återvägen till mejeriet. Större kvantiteter varor köres sålunda ut tidigt på morgonen med en eventuell komplettering på eftermiddagen. Detta vållar stor trängsel på mejerierna, eftersom flera bilar måste lastas på en gång, samtidigt som flera dagliga besök i samma butik fördyrar distributionskostnaderna. Därför har man börjat tillämpa engångsdistribution, varvid utköraren kominer med varorna till den första butiken strax före öppningsdags, d. v. s. när personalen kommit, och avlämnar hela dagsbehovet av varor på en gång inne i butiken. Samtidigt tager han tillbaka eventuellt tomemballage. Bland engångsdistributionens fördelar kan även nämnas att varorna omedelbart kan bäras in i butiken istället för att stå utanför och utsättas för ljus, förorening m. m. Systemet kräver dock, att butikerna är utrustade med kylutrymme rymmande hela den normala dagsleveransen eller minst 2/3 därav. Den ökade försäljningsservice, som användning av automater av olika slag innebär, har även kommit till användning för mjölk. Automaterna är då försedda med kylutrustning. Metoden är ett komplement till butiksförsäljningen isynnerhet vid veckosluten och vid helger och för kväll soch skiftesarbetare, samt då man numera i högre grad övergår till 5-dagars arbetsvecka. Vid försäljning av k-mjölksprodukter i löst mått sker utmätningen på flera sätt, såsom manuellt direkt från plåtflaskor eventuellt placerade i kyldisk, genom att mjölken hälles upp i bassäng i kylrummet och rinner till ett utmätningsorgan i butiken eller genom speciella utmätningsanordningar, varvid kunderna kan betjäna sig själva. Tidigare har påpekats de risker för produkternas hållbarhet, som dessa utmätningsapparater innebär, om diskningen av dem försummas. Förpackade k-mjölksprodukter saluhålles i nya butiker och särskilt självbetjäningsbutiker antingen direkt från kylrum eller från kylmontrar. Ett problem med kylmontrarna är belysningens menliga inverkan på mjölkprodukterna, som förvaras i dessa. Samma menliga inverkan har solljus och även vanligt dagsljus. När mjölk belyses uppstår nämligen ett smakfel, som brukar kallas solsmak. Utsattes mjölken för solljus (i ofärgade glasflaskor) blir smakfelet märkbart redan efter 10—20 minuter. Vanligt dagsljus och ljus från lysrör har samma verkan, men längre belysningstid erfordras. Sålunda uppstår solsmak efter omkring 30 minuter i dagsljus och

134 efter 2—4 timmar i ljus från lysrör, beroende på vilken våglängd ljuset från lysrören har. Homogeniserad mjölk har större benägenhet att få detta smakfel. En fråga av stort intresse vid butiksdistribution är returemballaget. Betydelsen av att tomglasen är rena, innan de återlämnas till butikerna, har förut framhållits. I flera butiker förekommer emellertid numera returglasautomater, som gör kontrollen av flaskornas renhet svårgenomförbar. Det emballage, vari k-mjölksprodukterna förpackas, varmed även avses det ytteremballage, som erfordras för glasflaskor och pappförpackningar under distributionen, har också stor betydelse för varornas kvalitet. Vid försäljning i löst mått användes plåtflaskor av järnplåt, lättmetall eller numera även plast av olika volym och konstruktion. Denna form av distribution förlorar mer och mer betydelse, allteftersom försäljning av mjölk i förpackat skick ökar. För försäljning i förpackat skick användes färgade och ofärgade glasflaskor samt pappförpackningar, som kan ha färgad eller ofärgad plastbeläggning på insidan eller vara paraffinerade. Belysning kan, som nämnts, ha en ofördelaktig inverkan på produkternas smak, men även en temperaturstegring kan nedsätta deras hållbarhet. Bland de åtgärder man prövat för att under distributionen åstadkomma skydd mot förorening, ljus och värme kan nämnas täckta bilar med eller utan kylanordningar, backar med hela sidor, med eller utan lock, mörkfärgade glasflaskor och pappemballage. Användning av pappemballage fordrar, att produkterna under distributionen skyddas mot nederbörd. Tabellerna 15—17 visar skillnaderna i temperatur stegring i k-mjölk vid transport i olika backtyper med öppna eller täckta bilar. Undersökningen företogs under normala förhållanden vid ett av mejerierna i Stockholm. Förutom temperaturmätning företogs smakbedömning och bakteriologisk undersökning av mjölken före och efter transporten. Försöken visade, att den temperaturstegring, som skedde under transporten, icke påverkade mjölkens hållbarhet och bakteriologiska kvalitet, såvida mjölken var av god kvalitet och omedelbart nedkyldes efter transTabell 15. Temperaturstegring i glasmjölk under transport på öppen bil Mjölkens temp. °C Kl.

Luftens temp. °C

6,00 10,45

15,0 21,0

Temperaturstegri ng

Väderlek

träback utan lock

träback med lock

trådback

10,0 19,0 9,0

10,0 18,0

10,0 20,0

8,0

10,0

soldis mulet

135 Tabell 16. Temperaturstegring i glasmjölk placerad i trådback på öppen bil Mjölkens temp. °C Kl.

8,0 11,30

Luftens temp. °G

17,0 24,0

Temperaturstegri ng

i lassets mitt

i lassets övre yttre kant

6,0 23,0

6,0 25,0

17,0

19,0

Väderlek

Klart solsken

porten. Mjölk av sämre kvalitet påverkades emellertid i ogynnsam riktning. Temperatur stegringen i mjölken blev minst, om flaskorna transporterades i träbackar med lock, och likaså blev den omkring 7° C mindre, om transporten skedde i täckt och delvis isolerad bil, än om den skedde i öppen bil. De på grund av olika transportsätt uppkomna temperaturskillnaderna hade dock icke någon betydelse för den bakteriologiska kvaliteten, om mjölken var av god kvalitet och genast kyldes ned efter distributionen. Försök har gjorts att minska temperaturstegringen i mjölken under distributionen genom användning av helt isolerade bilar med kylaggregat. Under denna måste emellertid transportören öppna för avlastning så ofta, att kylaggregaten ej hinner ersätta ventilationsförlusterna. Temperaturstegringen kan således endast delvis hindras genom användning av sådana fordon, varför vinsten därav ej kan uppväga de stora anskaffnings- och driftskostnaderna. Ett annat sätt att hålla mjölken nedkyld, som tillämpas i en del länder, är att lägga krossad is på glasflaskorna och transportkärlen. Systemet är trots sin effektivitet inte tilltalande och omöjligt att tilllämpa, i händelse mjölken är pappförpackad. Förslag till åtgärder

Som ovan nämnts är det nödvändigt att k-mjölksprodukterna under transport mellan mejeri och konsument i görligaste mån skyddas mot inverkan av ljus, så att s. k. solsmak icke uppkommer. Mejeriföretagen har därför vidtagit olika åtgärder för att hindra uppkomst av solsmak i k-mjölksprodukterna. Den mest framgångsrika åtgärden har varit inföTabell 17. Temperaturstegring i glasmjölk placerad direkt i täckt delvis isolerad bil Mjölkens temp. °C Kl.

7,30 11,10 Temperaturstegri ng

Luftens temp. °C

14,0 26,0

i lassets mitt

i lassets övre yttre kant

6,0 16,0

6,0 18,0

10,0

12,0

Väderlek

Klart solsken

136 randet av bruna flaskor och pappemballage, som i det närmaste är lika ljusskyddande. Flera mejerier förpackar nu mjölken enbart i bruna flaskor, medan andra endast förpackar en mindre del eller ingen del alls i sådana flaskor. Efterhand som de ofärgade flaskorna försvinner ur hanteringen, torde de dock överallt ersättas med bruna. Detta emballage ger dock lika litet som pappförpackningar något fullständigt skydd, men det hindrar att mjölken tar skada av den belysning, den under alla förhållanden blir utsatt för. Mjölkförpackningarna bör helst transporteras i träbackar, som ger mera ljusskydd än trådbackar. På den övre träbacken i en stapel bör läggas ett lock. För att ytterligare skydda mjölkprodukterna mot ljus bör transporterna ske medelst täckta fordon. Under distribution av k-mjölksprodukter gäller det att inte bara skydda varorna mot förorening utan även emballaget. Detta får icke förorenas av smuts och damm från vägar och gator eller utsättas för väta, vilket senare i synnerhet gäller pappförpackningar. Förorenat emballage kan nämligen lätt medföra, att även mjölken blir förorenad eventuellt med patogena bakterier. Det är därför icke i överensstämmelse med god hygien att införa sådant emballage i butiker och konsumtionslokaler. Detsamma gäller för returemballage i mejeri. Det är även viktigt, att flaken på transportfordonen rengöras dagligen. Av det ovannämnda framgår att k-mjölksprodukter och emballaget kan och måste transporteras skyddade. Föreskrifter därom bör utfärdas. Under distributionen utsattes mjölken i vanliga fall för en viss temperaturförändring. Vintertid måste den emellertid hindras från att frysa, och sommartid får givetvis icke temperaturstegringen bli så stor, att mjölkens hållbarhet och bakteriologiska kvalitet påverkas. För närvarande tillåter inte k-mjölksprodukternas prissättning här i landet i motsats till vad fallet är i USA och ett fåtal andra länder, införande av en viss högsta tillåten temperatur i mjölken under distributionen. Däremot anser kommittén det vara motiverat att införa bestämmelse om en högsta tillåten temperatur i k-mjölksprodukterna, när de utlämnas från mejeriet, och om att temperaturförändring i görligaste mån skall förhindras under transporten. Om mjölkens temperatur under en distributionstid av 3—4 timmar stiger från omkring 5° G till omkring 18° C, ökas närvarande mikroorganismers tillväxtbetingelser väsentligt. Om mjölken därefter omedelbart placeras i kylutrymme vid 6—8° C dröjer det omkring 5 timmar innan den blivit nedkyld, eftersom luftkylningen är synnerligen ineffektiv. Även om dessa temperaturförändringar enligt ovan refererade undersökningar icke påverkar kvaliteten hos en mjölk av god kvalitet, om den omedelbart nedkyles, måste en så stor temperaturstegring ha betydelse på grund av den tid, som i regel åtgår för att åter kyla ned mjölken efter distributionen.

137 Detta gäller isynnerhet om mjölken blir försåld till en konsument, som saknar egen kylmöjlighet, och försäljningen sker innan den på nytt kunnat bli nedkyld i butiken. All mjölk är tyvärr för närvarande icke heller av så god kvalitet, att den uthärdar en dylik behandling utan att påverkas. Som förut nämnts måste mjölken även skyddas mot frysning. Då mjölken fryser utgöres den först bildade isen av rent vatten. Detta har till följd, att koncentrationen av mjölkens torrsubstans i den icke frysta delen ökar. Allteftersom frysningen fortsätter ökas torrsubstanskoncentrationen ända tills mjölken är helt genomfrusen. När mjölken åter upptinas, är det inte säkert, att alla beståndsdelarna återfår sina ursprungliga egenskaper. Fettkulorna kan ha skadats av iskristallerna, så att de icke låter sig emulgeras. Äggvitan kan flockas ut. Mjölkens övriga ämnen, i huvudsak socker och salter, undergår däremot ingen förändring. Slutligen kan smakfel uppkomma vid olämplig upptining orsakade av bakterietillväxt. Beaktas må också, att då mjölk fryses ökar volymen, varigenom emballaget k a n sprängas, om detsamma utgöres av glas och möjligen även papp. Transport i täckta fordon ger i regel tillräckligt skydd åt mjölken mot kylan. Kommittén föreslår, att mejeriföretagen rekommenderas undersöka m ö j ligheterna för att i än större omfattning övergå till engångsdistribution. Förr var k-mjölksprodukterna ofta av låg kvalitet och nuvarande kylmöjligheter stod ej heller till buds. Konsumenterna kunde därför endast köpa mjölk för dagens behov. Av vad kommittén på annan plats anfört beträffande k-mjölkskvaliteten framgår, att k-mjölken numera med bibehållen kvalitet kan förvaras i kylutrymme flera dagar upp till en vecka utan att bli otjänlig för konsumtion. Under sådana förhållanden är det icke nödvändigt, att mejerierna distribuerar praktiskt taget hela dagsbehovet av mjölk före öppningsdags till butikerna, och icke heller nödvändigt att konsumenterna endast köper dagsbehovet av mjölk. Mjölkdistributionen behöver därför icke ske, innan butikerna öppnas utan bör istället ske, när dessa är öppna, så att mjölken vid ankomsten omedelbart kan placeras i kylutrymme. Bestämmelse bör utfärdas om att butik, vari säljes k-mjölksprodukter, skall ha så stort kylutrymme, att helst hela dagsförsäljningen kan placeras där. I varje fall skall fordras, att 2/s av en normal dagsförsäljning skall få plats, medan resten må placeras i svalt mottagningsutrymme, d. v. s. utrymme vari mejeriets transportör kan och skall placera varorna vid ankomst till butiken, om denna icke är öppen, när han anländer. I butikerna bör det även finnas utrymme för tomemballage, såvida ej engångsemballage användes. I varje fall bör tomemballaget och även backarna k u n n a placeras så att de icke utsattes för nedsmutsning. Som förvaringsplats för tomemballage och backar är mottagningsutrymmet även lämpligt.

138 I detta sammanhang är det lämpligt att påpeka de stora svårigheterna att i större städer distribuera mjölkprodukter, på grund av den alltmer tilltagande trafiken under dagtid. Mejeriföretagen bör därför undersöka möjligheterna för att distribuera produkterna, då trafikintensiteten är minst, d. v. s. nattetid. Distribution under sådana förhållanden förutsätter även nedkylningsutrymme i butikerna. Kommittén har under kap. »Förpackning av mjölk» anfört, att den icke avser föreslå några nya bestämmelser angående försäljning av k-mjölksprodukter i löst mått, eftersom sådan försäljning efterhand kommer att helt upphöra. I den mån lokala föreskrifter icke finnes eller icke motsvarar normallivsmedelsordningens krav beträffande försäljning av mjölk m. m. i löst mått, föreslår kommittén, att veterinärstyrelsen i cirkulär uppm a n a r hälsovårdsnämnderna att införa sådana lokala föreskrifter. Vid undersökning av skötseln av förekommande utmätningsanordningar föreslår kommittén, att hälsovårdsnämnderna rekommenderas taga prov för bakteriologisk undersökning i de från mejeriet ankommande orörda transportflaskorna och från utmätningsanordningarna. Genom jämförelse av resultaten kan man få en viss uppfattning om apparaternas bakteriologiska renhet. I och med att allt fler affärer säljer k-mjölksprodukter jämte andra varor, och specialbutikerna för mjölk och mejeriprodukter undan för undan försvinner, måste man räkna med, att behandlingen av k-mjölksprodukterna under butiksförvaringen kommer att försämras. De speciella mjölkbutikerna sköttes förr i regel av personal, som väl kände till varornas ömtåliga karaktär samt vikten av att utmätningsutrustningen sköttes på rätt sätt. Ofta förestods butikerna av mejerskor med mejeriutbildning och ofta lång praktisk erfarenhet. Numera säljes så många varor i butikerna, att personalen i allmänhet inte känner till varje varas egenart. Kommittén föreslår med hänsyn härtill vissa åtgärder på butiksstadiet av karaktären rådgivning och upplysning. Dessa har emellertid intagits i kap. 7 och behandlas därför icke vidare här. Kommittén anser, att på grundval av de bestämmelser, som finnes i livsmedelsstadga och lokala föreskrifter, borde k-mjölksprodukternas transport och försäljning vara väl organiserad. Tyvärr är det inte så enligt vad som bland annat framgick av svaren på kommitténs rundfråga angående k-mjölkens beskaffenhet. Skälet synes vara, att hälsovårdsnämnderna anser sig inte kunna ingripa med önskvärd kraft på grund av bestämmelsernas vaga formulering. Sålunda misskötes ofta transporterna av k-mjölksprodukterna. De sker oskyddade på öppna bilar och temperaturen i varorna är för hög vid ankomsten till butikerna. Trots den omnämnda överenskommelsen mellan SMR och handelns största organisationer har många av mjölkbutikerna ej mottagningsutrymme eller tillräckligt kylutrymme. Ofta finnes enbart

139 en liten kyldisk, vari varorna utsattes för belysning från lysrör. Produkternas temperatur är därför ofta högre än den borde vara med hänsyn till varornas hållbarhet, och mjölken får solsmak. Kommittén får på grund härav föreslå följande bestämmelser angående distribution av k-mjölksprodukter att gälla oavsett distributionen sker till försäljningslokal eller storförbrukare. K-mjölksprodukternas temperatur får icke överstiga 6° C vid utlämning från mejeri. Vidare skall produkterna under transporten skyddas mot ljus och förorening samt emballaget mot förorening och väta. Fordonet skall vara så anordnat och transporten så planlagd, att temperaturändring i produkterna om möjligt undvikes. Efter avslutad transport från mejeri skall produkterna omedelbart placeras i nedkylningsutrymme utrustat med anordning för kylning av produkterna under 10° C, eller i svalt mottagningsutrymme. Produkterna skall vid förvaringen skyddas mot onödigt ljus. Produkterna skall även vid leverans till storförbrukare, såsom skolor, sjukhus och andra allmänna anstalter samt allmänna näringsställen m. fl., omedelbart ställas in i kyleller mottagningsrum. Försäljningslokal tillhörande kylutrymme skall vara så stort att hela eller minst 2/3 av per dag normalt försåld produktmängd kan få plats där. Tomemballage och backar, avsedda att återlämnas till mejeri, får ej utsättas för förorening. Bestämmelserna, som återfinnas i bilaga 2, avses bli intagna i en kommande normallivsmedelsordning som komplement till en eventuell ny livsmedelsstadga. Kommittén är medveten om risken för att bestämmelserna därigenom ej skall bli intagna i lokala föreskrifter. De föreslagna bestämmelserna är emellertid av sådant slag, att kommittén icke velat föreslå deras intagande i livsmedelsstadgan, varigenom de komme att gälla hela riket. Behovet av dessa bestämmelser är olika i olika hälsovårdsområden, och ekonomiska skäl kan i vissa fall lägga hinder i vägen för bestämmelsernas genomförande. Kommittén anser således, att bestämmelserna skall införas i lokala föreskrifter för de hälsovårdsområden, där bestämmelserna är befogade. Hälsovårdsnämnderna, isynnerhet i städerna, bör i cirkulär från veterinärstyrelsen uppmanas därtill. I samband härmed vill kommittén påpeka, att många städer för närvarande helt saknar lokala livsmedelsordningar. Enligt livsmedelsstadgan 105 § har länsstyrelsen möjlighet att för visst hälsovårdsområde utfärda föreskrifter, som är av behovet påkallade. Även om av länsstyrelsen föreslagna föreskrifter ej godtages av vederbörande kommun, äger ändå länsstyrelsen förordna i ämnet, varvid beslutet prövas av Kungl. Maj :t. De av kommittén föreslagna bestämmelserna bör eljest på detta sätt kunna genomföras.

140 Beträffande åtgärder rörande butikspersonalens hälsa och hygien hänvisas till kommitténs förslag om ändring av livsmedelsstadgan 25 och 26 §§ samt förslag om ändring av tuberkulosförordningen 6 §, vilka förslag behandlats under 4 kap. respektive 3 kap. Butikskontroll Hälsovårdsnämnderna bör kontrollera k-mjölksprodukterna även på butiksstadiet med användning av samma analysmetoder, som föreskrives att användas på mejeristadiet. En väsentlig sak i detta sammanhang är frågan om ansvarsfördelningen i händelse produkten icke visar sig ha den hållbarhet, som är garanterad i och med datummärkningen, d. v. s. i de fall produkten förvarats tre dygn vid 5° C eller ett dygn vid 17° C efter det datum den är märkt och vid företagen lukt- och smakbedömning visar sig vara mindre god eller underhaltig. Alla som är sysselsatta i mjölkens hantering från produktion till försäljning har sin del i ansvaret för att konsumenten skall erhålla en produkt av högsta möjliga kvalitet, men i och med att mejeriet ålagts att ansvara för leverantörmjölkens kvalitet, skall ansvaret fördelas endast mellan mejeri och butik. I många fall anser mejeriet att dess ansvar för produktens kvalitet har upphört i och med att den levererats till butiken, och butiken anser, att dålig kvalitet hos produkten uteslutande beror på mejeriet. Båda påståendena kan vara lika felaktiga. Mejeriet kan ha tillverkat produkten på felaktigt sätt eller ha transporterat den så att den utsatts för ljus eller onödig temperaturförändring. Butiken kan ha behandlat produkten oriktigt eller förvarat den vid för hög temperatur. Kommittén vill med denna diskussion komina fram till, att varken mejeri eller butik utan utredning av förhållandena kan lastas för att produkterna har dålig kvalitet. Det tillkommer hälsovårdsnämnd att utföra denna utredning. Värdefulla upplysningar ger därvid bakteriologiska prov och mätning av temperaturen på produkterna, då de lämnar mejeri, då de levereras till butik och då de försäljes. Såväl mejeri som butik bör på allt sätt stödja hälsovårdsnämndernas arbete för att klarlägga och avhjälpa missförhållandena.

SJÄTTE KAPITLET Vissa p e r s o n a l f ö r h å l l a n d e n i s a m b a n d m e d m j ö l k k o n t r o l l e n

Nuvarande förhållanden

Som redan nämnts i kap. 5 är mejerierna beträffande hygienkontrollen underkastade dels lantbruksstyrelsen genom mejeristadgan, dels veterinärstyrelsen genom livsmedelsstadgan. Eftersom mejeristadgan och mejeriinspektionen tillkom tidigare än livsmedelsstadgan och hade mera direkt samband med mejerierna, kom också den hygieniska övervakningen över mejerierna att vila på lantbruksstyrelsen och utföras av de tjänstemän, som anställdes för mejeriinspektionen. Dessa tjänstemän, som utgöres av en byråinspektör och två mejeriinspektörer, har samtliga mejeriteknisk utbildning och är specialiserade på mejerifrågor. Inom veterinärstyrelsen har däremot icke inrättats någon befattning med speciell mejerianknytning och finnes inga tjänstemän med mejeriteknisk utbildning. Enligt hälsovårdsstadgan 14 § skall till hälsovårdsnämnds biträde finnas en eller flera hälsovårdsinspektörer. Dock får deras uppgifter också, Dm så kan ske utan att uppgifterna eftersattes, fullgöras av ledamot i nämnden. En heltidsanställd hälsovårdsinspektör skall ha genomgått fastställd kurs för hälsovårdsinspektörer eller på annat sätt kompetensförklarats av medicinalstyrelsen. Enligt hälsovårdsstadgesakkunnigas betänkande (SOU 1953:31), skulle dessutom i varje landstingsområde finnas en hälsovårdskonsulent, som bl. a. skulle ha till uppgift att i samråd med förste provinsialläkaren meddela undervisning och leda demonstrationer för hälsovårdsnämndens ledamöter och tjänstemän. Detta förslag blev dock ej genomfört i sin ursprungliga form. Det finnes emellertid för närvarande i landet 13 hälsovårdskonsulenter, vilka är anställda antingen av hälsovårdsförbundet eller av landstingen. Dessa fullgör i princip samma uppgifter som de i hälsovårdsstadgeförslaget avsedda. De har samma grundutbildning som de heltidsanställda hälsovårdsinspektörerna.

Förslag till åtgärder

Under förutsättning att de av kommittén föreslagna åtgärderna för att förbättra k-mjölksprodukterna genomföres, kommer högsta tillsynen över oijölkhygienen och därmed sammanhängande spörsmål att enbart utövas

142 av veterinärstyrelsen, medan jordbruksnämnden kommer att handlägga ärenden rörande handeln med mjölk och mejeriprodukter. För veterinärstyrelsens del kommer detta att innebära en avsevärt utökad arbetsbörda med flera delvis svårbemästrade uppgifter av mejeriteknisk art, t. ex. tillsyn över råvarukontrollen, mejerihygienen och kontrollen över k-mjölksprodukterna samt en utvidgad och mera tekniskt betonad pastöriseringskontroll och diskningskontroll m. m. Veterinärstyrelsen tillkommer även att utfärda anvisningar till hälsovårdsnämnderna i hithörande frågor och att handlägga ärenden beträffande analysmetoder för mjölkkontroll, utbildning av hälsovårdsinspektörer i mejerihygien och mjölkkontroll och kontroll av mejeribyggnader och -maskiner m. m. Även vid eventuellt uppstående tvistefrågor mellan hälsovårdsnämnder och mejeriföretagen torde veterinärstyrelsen tillfrågas. Enligt kommitténs mening är det nödvändigt, att veterinärstyrelsen för övervakning av de olika stadierna i mejeriprodukternas tillblivelse och distribution och för att i principfrågor kunna avge sakkunniga råd samt rätt bedöma, vilka fordringar beträffande mjölkhanteringen, som kan anses skäliga, till sitt förfogande får befattningshavare med särskild mejeriteknisk och mejerihygienisk utbildning, som alltså har ingående kännedom om mejeriindustrins speciella problem. Detta är inte minst viktigt på grund av hälsovårdsstadgans och livsmedelsstadgans i flera avseende mera allmänna formulering. Kommittén har föreslagit, att lantbruksstyrelsens överinseende över mejerihygienen skall upphöra i och med upphävande av mejeristadgan. Därmed skulle även lantbruksstyrelsens mejeriinspektion upphöra. Kommittén anser, att de båda mejeriinspektörerna bör överflyttas till veterinärstyrelsen och där benämnas statsinspektörer för mjölkkontroll. Byråinspektörstjänsten, som för närvarande är vakant, torde däremot kunna indragas. Mejeriinspektionen bör således enligt kommitténs mening kvarstå ehuru i något ändrad form, eftersom den i framtiden skall ske i första hand enligt hälsovårdsstadgan och livsmedelsstadgan. Varje mejeri torde behöva besökas i medeltal vartannat år. Inspektionsresorna bör dock förläggas oftare till en del mejerier och mera sällan till andra alltefter konstaterad standard. Mejeriinspektionen vid mejerierna bör inte begränsas att gälla enbart mejerihygienen och byggnaden. Inspektörerna skall även utöva tillsyn över pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad i vad gäller apparatintyg, termografer och temperaturdiagram. De skall kontrollera, att diskningsmaskinerna är försedda med föreskrivna intyg, och att bestämmelser om diskning av flaskor och dylikt efterföljes. Vid inspektion av mejeri bör inspektören taga kontakt dels med hälsovårdsinspektören i ifrågavarande hälsovårdsområde, och dels mejeriets ledning för överläggning

143 om eventuella problem i samband med mjölkkontrollen. Hälsovårdsnämnd eller mejeri skall också ha möjlighet att när helst så erfordras, t. ex. vid uppkomna tvister, tillkalla inspektör för överläggning oberoende av ordinarie inspektioner. Inspektörernas sakkunskap bör också kunna utnyttjas vid utbildning av hälsovårdsinspektörer i frågor rörande övervakningen av mjölk- och mejerihygienen och av hälsovårdsnämnderna vid uppläggning av mjölkkontrollen. För att inspektörerna rätt skall kunna fullgöra sina uppdrag måste de ha mejeriingenjörs- eller motsvarande utbildning och bör i lönehänseende jämställas med statsinspektörerna för köttkontrollen (Ao 24). Av allra största vikt är det, att hälsovårdsinspektörerna erhåller utbildning i mjölkkontroll och övrig övervakning av livsmedelsstadgans föreskrifter beträffande mjölk. Detta torde kunna lösas genom att veterinärstyrelsens inspektörer för mjölkkontrollen medverkar vid utbildningskurserna för hälsovårdsinspektörer. Eftersom det är av betydelse, att hälsovårdsnämnderna har en tillräcklig kännedom om vad mjölk och mjölkprodukter är och vad mjölkkontroll innebär, bör hälsovårdskonsulenten kunna — givetvis eventuellt i samarbete med mejerifackman — meddela de hälsovårdsnämnder, som saknar egna inspektörer eller annan fackkunnig personal, erforderlig rådgivning och upplysning. Detta torde innebära, att hälsovårdskonsulenten bör erhålla viss utbildning i k-mjölksteknologi, -bakteriologi och -hygien.

SJUNDE KAPITLET R å d g i v n i n g s - och u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t

I direktiven anges som en viktig uppgift för utredningen att undersöka, huruvida man i strävandena att höja konsumtionsmjölkens kvalitet med fördel kan använda sig även av sådana medel som propaganda samt kursoch instruktörsverksamhet. Vidare skulle utredningen uppmärksamma värdet av och möjligheterna till att åvägabringa ökad samverkan mellan hälsovårdsnämnderna och andra tillsynsorgan å ena sidan, samt företagarna på mjölkhanteringens område och deras organisationer å andra sidan. Kommittén har diskuterat dessa förhållanden och funnit, att behovet av rådgivnings- och upplysningsverksamhet är stort i de olika stadierna av mjölkens väg till konsumenten. Sådan verksamhet torde således väsentligt kunna bidraga till en förbättrad kvalitet hos mjölken och därav tillverkade produkter. Nuvarande förhållanden

Produktionsstadiet SMR:s kommitté för bättre leverantörmjölkskvalitet har ingående behandlat dessa frågor, då det gäller produktionsstadiet. I betänkandet har den givit följande beskrivning av dåvarande förhållanden jämte förslag till förbättringar. Fast undervisning. Undervisning i hygienisk mjölkproduktion bedrives vid olika läroanstalter i vårt land i olika utsträckning och på olika stadier. I folkskolorna på landsbygden kan mjölkproduktion och mjölkbehandling ingå i sådana ämnen som »hembygdskunskap» eller »hushållsgöromål». Lärarna ha stor frihet att själva planera detta ämne, och det beror på deras uppläggning av ämnet, hur omfattande undervisningen i mjölkens produktion blir. I skolor inriktade på praktiskt arbete inom hushåll kan undervisningen vara mera omfattande. I folkhögskolorna, vars elever främst rekryteras från landsbygden, tycks sådan undervisning vara sällsynt. Kommittén anser det vara av stor betydelse, om blivande djurägare och djurskötare på ett tidigt stadium av skolundervisningen kommo i kontakt med de kvalitetsproblem, mjölkproduktionen erbjuder. Mejerihanteringen bör därför ha ett intresse av att stödja undervisningen i mjölkens produktion. Detta kan enligt kommittén ske genom att ställa lämplig undervisningsmateriel till förfogande. Det kan också ske under liknande former som Mjölkpropagandans skolpropaganda (varvid eventuellt även lärare ställas till förfogande). I de för lantbruksungdom avsedda fackskolorna, d. v. s. lantbruks-, lantmannaoch lanthushållsskolor, meddelas undervisning i mjölkhushållning inbegripet

145 mjölkningsmaskinens konstruktion och arbetssätt, mjölkningsarbetets utförande och mjölkens behandling. Ämnet ingår vanligen i husdjursläran. Antalet undervisningstimmar är enligt en utredning kommittén företagit tyvärr ganska litet, vilket sammanhänger med att totala timantalet är allför ringa i förhållande till mängden av de ämnen, som ingå i de olika kurserna. Kommittén vill, att skolorna skola intresseras för att revidera kursplanerna och härvid giva mjölkproduktionens kvalitetsproblem större utrymme. Kommittén anser, att bristerna i denna undervisning äro stora. Man saknar enhetliga kursplaner, moderna läroböcker i mjölkproduktion och inom detta specialområde erfarna lärare såväl i den teoretiska som i den praktiska delen av ämnet. De åtgärder, som kommittén här föreslår, äro alla avsedda att genomföras på lång sikt. Förslag till nya kursplaner i ämnet mjölkhushållning böra göras u p p , olika omfattande för olika kurser, i vilka emellertid alla faktorer, som beröra en god mjölkkvalitet, skola belysas. Som exempel kan anföras utfodringens inverkan på mjölkens sammansättning och på de olika beståndsdelarnas egenskaper, främmande ämnens betydelse för mjölkens hygien o. s. v. Vidare böra lämpliga läroböcker åstadkommas och fortbildningskurser anordnas för lärare och för de praktiska h a n d l e d a r n a i ämnet, t. ex. skoljordbrukens ladugårdsförmän. Rörlig undervisning och upplysning. Vid sidan av denna skolundervisning bedrives också undervisning och upplysning i form av kurser, föredrag, film, enskild rådgivning och skrifter. Denna undervisning syftar till att komplettera undervisningen i skolorna. Behovet av en sådan komplettering är stort, dels därför att fyra femtedelar av jordbrukarna ej ha genomgått någon yrkesskola, dels därför att utbildningen kräver ständig fortbildning. Nya forskningsrön och erfarenheter måste spridas. Bortsett från ladugårdsförmanskurserna och liknande saknas praktiskt taget helt och hållet fast yrkesundervisning för lantarbetarna. Hushållningssällskapen bedriva rörlig undervisning under olika former. Vid alla kurser i husdjursskötsel liksom de allt vanligare socken- och byvis ordnade husdjursdagarna har det framhållits, att hygienfrågorna intaga en framskjuten plats. Husdjurs- och mjölkhygienfrågor äro ofta föredragsämnen vid sammanträden med olika sammanslutningar. Kommittén anser, att specialkurser i mjölkproduktionens hygien böra ordnas, vilket med hänsyn till ekonomien för hushållningssällskapens del synes vara möjligt. Vad som begränsar kursverksamheten speciellt på detta område är däremot knappheten på kvalificerade lärarkrafter. Inom hushållningssällskapen h a r man ett önskemål om att inrätta befattningar för husdjursinstruktörer. Hittills h a r detta skett endast i några fall men torde i fortsättningen komma att ske i ökad utsträckning. Om mejerihanteringen skulle bidraga till att lösa personalfrågan genom att ställa lärare till förfogande vid kurserna, torde det förutsätta, att undervisningen i produktion av kvalitetsmjölk vid Alnarps mejeriskola utvidgas och fördjupas. Under alla förhållanden synes det nödvändigt att specialutbilda lärare för här behandlade kurser. Kommittén föreslår vidare, att man söker intressera korrespondensinstituten för att utarbeta en brevkurs, där produktionen av kvalitetsmjölk och vad därmed sammanhänger utförligt behandlas. J o r d b r u k a r n a s ungdomsorganisationer bedriva också tävlings- och studiearbete. JUF ordnar kurser, demonstrationer och prov avsedda för ungdomar i åldern 11—17 år. SLU anordnar kurser och tävlingar för något äldre ungdom. Detta arbete torde hava stor betydelse ur propagandasynpunkt och när det gäller att väcka intresse för yrket och för verklig yrkesutbildning. Kommittén föreslår me10— 005913

146 jeriorganisationen att på olika sätt stödja detta arbete, t. ex. genom att ställa lärare och kursraateriel till förfogande. Samhörigheten mellan mejerier och producenter, vilken försvagats efter hand, skulle härigenom åter stärkas. Även de särskilda studieförbunden böra observeras i detta sammanhang, t. ex. SLS och Lantarbetarnas studieförbund. Det är önskvärt, att moderna handböcker utarbetas till jordbrukares och framför allt undervisares tjänst. Dessa handböcker böra täcka hela området alltifrån ladugårdens konstruktion till mjölkningen och mjölkens förvaring, där även de produktionsekonomiska synpunkterna böra beaktas. Enskild rådgivning genom instruktörer. I allmänhet är det de mest yrkeskunniga och av förbättringar intresserade lantbrukarna, som bevista kurser, åhöra föredrag, bedriva självstudier o. s. v. Den kategori, som det är mest angeläget att nå och påverka kommer endast i ringa utsträckning till kurser och sammankomster och läser knappast de upplysningsskrifter, som översändas. För att åstadkomma förbättringar i mjölkens kvalitet äro därför personliga besök hos de enskilda lantbrukarna i många fall nödvändiga. I insikt härom föreslår kommittén vid sidan av ovannämnda kurser en instruktionsverksamhet av mera permanent karaktär, som syftar direkt till de enskilda leverantörerna, i första hand dem som leverera dålig mjölk. Förslag till denna verksamhet kommer att lämnas nedan. De önskvärda åtgärderna, kommittén föreslår på området, kunna sammanfattas sålunda: 1. Fortbildningskurser böra ordnas för lärare vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna ävensom för konsulenter och andra personer, som handhava den rörliga undervisningen. 2. Särskilda kurser för utbildning av instruktörer böra ordnas. 3. De fasta skolorna böra intresseras för utvidgad undervisning på detta specialområde. Nya kursplaner böra upprättas. Detta gäller även Alnarps mejeriskola. 4. Den rörliga undervisningen och upplysningen genom hushållningssällskap, ungdoms- och studieorganisationer m. fl. bör utvidgas. 5. Specialkurser vid korrespondensinstituten böra utarbetas. 6. Radiokurser böra anordnas. 7. Moderna och fylliga handböcker böra utarbetas till tjänst för i första hand undervisare. Småskrifter och annan propagandamateriel böra efter hand tryckas och spridas i massupplagor bland jordbrukarna. 8. Nya filmer och annan åskådningsmateriel böra åstadkommas. 9. Tävlingsverksamheten inom ungdomsorganisationerna bör främjas. 10. Instruktionsverksamhet över hela landet genom särskilda instruktörer, som besöka de enskilda gårdarna, bör ordnas. 11. Ett organiserat samarbete bör eftersträvas mellan de organisationer, institutioner m. fl., som äro intresserade av att förbättra mjölkens kvalitet. I vissa fall torde genomförandet av ovan angivna åtgärder kräva framställningar till myndigheterna. Detta gäller t. ex. undervisningen vid de statsdrivna eller statsunderstödda skolorna. Mejeristadiet Vid u t b i l d n i n g e n av t e k n i s k p e r s o n a l för m e j e r i i n d u s t r i n , m e j e r i i n g e n j ö r e r , m e j e r i s t e r och a r b e t a r p e r s o n a l , lägges stor v i k t vid att ge e l e v e r n a en g r u n d l ä g g a n d e a l l m ä n h y g i e n i s k u t b i l d n i n g och k u n s k a p e r såväl i h y g i e n s o m i e r f o r d e r l i g a d e l a r av a l l m ä n m i k r o b i o l o g i och speciell m e j e r i b a k t e r i -

147 ologi. Detta sker både i samband med den grundläggande undervisningen och vid särskilt anordnade kurser. Dessutom har på senare år undervisningen i k-mjölksprodukternas teknologi väsentligt utvidgats och omfattar alla problemställningar, som i detta sammanhang är av intresse och betydelse. De personer, som arbetar på dessa områden inom mejeriindustrin, får alltså anses ha en tillfredsställande utbildning. Samtliga dessa utbildningsformer har varit föremål för utredningar, som omnämnts i kap. 4 i detta betänkande. De överväganden, som gjorts i samband med dessa utredningar, har icke visat, att utbildningen inom dessa områden skulle lida av några allvarliga brister. De förslag, som framförts till breddning och fördjupning av den högre och lägre undervisningen samt till specialkurser för mjölkmästare efter mejeriskolans huvudkurs, anser kommittén kunna bidraga till förbättring, även då det gäller k-mjölksprodukternas kvalitet. SMR och de olika mejeriföretagen har i stor utsträckning intensifierat den interna upplysnings- och rådgivningsverksamheten inom k-mjölksområdet. Denna verksamhet har letts av SMR:s produkttekniska avdelning och närmast handhafts av dess konsulenter samt personalen vid dess centrallaboratorium och underavdelningen för bakteriologisk driftskontroll, samt av personal från de enskilda mejeriföretagens driftslaboratorier. Såväl SMR som de stora k-mjölksföretagen har här nedlagt ett mycket resultatgivande arbete. Inte minst i samband med de s. k. lokala k-mjölksprovningarna bedrives ett upplysningsarbete, vars resultat kan spåras i den förbättring av k-mjölkskvaliteten, som skett. Distributionsstadiet Upplysning och undervisning av butikspersonal angående mjölk, dess egenskaper och hantering, sker för närvarande i viss men dock begränsad utsträckning genom mejeriföretagens försorg. SMR ställer material till förfogande i form av broschyrer, film, skylt- och annonsmaterial m. rn„ Vissa mejeriföretag har egna butiksinspektörer, -konsulenter eller liknande, som ger råd och anvisningar till personal i butiker, som försäljer mjölk och mjölkprodukter. Vissa mejeriföretag ordnar lokala kurser för butikspersonal inom sitt område. Kontakt upprätthålles t. ex. med SSLF:s butikskonsulentverksamhet. I samband med utställningar bedrives propaganda för mjölkens rätta handhavande. Förslag till åtgärder

Produktionsstadiet Kommittén anser sig beträffande rådgivnings- och upplysningsverksamheten på produktionsstadiet i stort sett kunna instämma i ovannämnda av SMR:s leverantörmjölkskommitté framförda synpunkter. Sedan denna kommitté avlämnade sitt betänkande har man också på

148 olika håll realiserat åtskilliga av de föreslagna åtgärderna. Av dessa må särskilt nämnas att inom SMR inrättats en särskild avdelning för handläggning av frågor berörande mjölkens produktion och härmed sammanhängande hygienspörsmål. Denna avdelning uppdrager centralt riktlinjer för bl. a. mejeriföretagens och mjölkbedömningsföreningarnas upplysningsarbete bland mjölkproducenterna. Detta arbete sker genom utsändandet av anvisningar och andra meddelanden till leverantörerna, föredrag och diskussioner vid sammanträden inom mejeriföretagen och mjölkbcdömningsföreningarna samt andra liknande åtgärder. Vidare må nämnas, att särskilda mjölkningsinstruktörer under senare år anställts på några håll. Vanligtvis har mjölkbedömare frigjorts från de ordinarie arbetsuppgifterna under viss tid för att i stället ägna sig åt instruktörsuppgifter. Denna instruktörsverksamhet, av vilken erfarenheterna bedömes som goda och som efter hand torde ytterligare utbyggas, är i främsta rummet avsedd att genom råd och anvisningar hjälpa sådana mjölkproducenter, vilkas mjölkkvalitet enligt mjölkbedömningen vid mejerierna befunnits mindre god. Sagda verksamhet bedrives därför i form av individuell rådgivning vid besök och genomgång av förhållandena på respektive gårdar. Då svårigheter med mjölkkvaliteten är störst sommartid, har denna verksamhet sin tyngdpunkt under denna del av året. I detta sammanhang förtjänar vidare nämnas, att hushållningssällskapen, av vilka flertalet numera har särskilda husdjursinstruktörer anställda, under senare år har utvidgat sin rådgivnings- och upplysningsverksamhet bland jordbrukarna i frågor, som sammanhänger med och berör mjölkens hygieniska beskaffenhet. Detta sker bl. a. och i förhållandevis stor utsträckning vid socken- eller byvis anordnade husdjursdagar, där deltagarna i samband med demonstrationer i lämpliga ladugårdar instrueras och får diskutera sådana åtgärder i utfodrings- och inredningshänseende, som påverkar mjölkkvaliteten. Vidare behandlas spörsmål rörande mjölkningsarbetet och skötseln av den maskinella utrustningen för detta arbete. Även i ett annat sammanhang har hushållningssällskapens verksamhet rörande mjölkhygienen utökats, nämligen i samband med det bekämpande av juversjukdomarna (mastiterna), som i landets södra och mellersta delar i allt större omfattning bedrives av sällskapens veterinäravdelningar i samarbete med mejeriföretagen. Vid de återkommande besöken på de anslutna gårdarna i samband med bekämpningsarbetet förekommer således en rådgivnings- och upplysningsverksamhet, som torde vara av stor betydelse för åstadkommandet av en bättre mjölkhygien. Efter hand som det allmänt på föranstaltande av mejeriföretagen blir en kollektiv anslutning av mjölkproducenterna till bekämpningsarbetet kommer detta att spela en allt större roll i nyssnämnda strävanden. Bland övriga åtgärder av upplysningskaraktär för mjölkhygienens befrämjande bör också nämnas det arbete, som föreningen Mjölkpropagandan bedriver på ifrågavarande område.

149 Enligt kommitténs mening har de genom insatser från skilda håll vidtagna åtgärderna för att genom rådgivnings- och upplysningsverksamhet höja leverantörmjölkens kvalitet verksamt bidragit till den allmänna standardförbättring, som nu kan konstateras. Kommittén har för sin del därför icke funnit anledning att överväga eller föreslå några nya sådana av detta slag utan anser, att de ytterligare förbättringar, som bör vara möjliga att åstadkomma, skall kunna vinnas genom fortsatta och vid behov intensifierade insatser på redan inslagna vägar. Det bör således i första hand ankomma på mejeriföretagen att själva taga initiativ till och bland sina leverantörer genomföra de behövliga åtgärderna. Vidare förutsätter kommittén, att spörsmål sammanhängande med mjölkens hygieniska beskaffenhet även framdeles uppmärksammas och ingår i hushållningssällskapens rådgivnings- och upplysningsverksamhet. I anslutning härtill vill kommittén understryka, att de olika åtgärderna bör så långt möjligt samordnas, främst genom ett utökat samarbete mellan de lokala mejeriföretagen och mjölkbedömningsföreningarna samt respektive hushållningssällskap. Med all sannolikhet skulle en samordning av åtgärderna och insatserna i många fall öka effekten. I detta samarbete bör även hälsovårdsnämnderna medverka, då så befinnes lämpligt. Vidare vill kommittén framhålla angelägenheten av att man i den fortsatta rådgivnings- och upplysningsverksamheten särskilt inriktar sig på att söka nå och påverka de mjölkproducenter, vilka av olika anledningar icke utnyttjar de informationstillfällen och -vägar, som står till buds. Av det ovan sagda följer, att kommittén icke funnit anledning att nu föreslå några särskilda åtgärder från det allmännas sida ifråga om rådgivnings- och upplysningsverksamheten rörande mjölkhygien bland mjölkproducenterna. Därest behov härav senare skulle uppkomma, får således frågan härom prövas i särskild ordning. Mejeristadiet Kommittén anser icke att några väsentliga ytterligare åtgärder behöver vidtagas från det allmännas sida, då det gäller undervisning, upplysning och propaganda på mejeristadiet. Den grundläggande undervisning, som bedrives vid de statliga undervisnings- och forskningsinstitutionerna har som nämnts just varit föremål för utredning, varvid hänsyn tagits till de synpunkter, som är viktiga i detta sammanhang. Kommittén anser, att den föreslagna upprustningen av de nämnda institutionerna snarast bör genomföras. För att behovet av personal förtrogen med analysarbete skall fyllas bör enligt kommitténs uppfattning också kurser för laboratoriepersonal vid mejerier anordnas lämpligen i samband med mejeriskoleundervisningen i Alnarp. Alla ansträngningar bör givetvis också göras från de inom det industriella området verksamma teknikernas sida, för att forsknings- och för-

150 söksresultat så snabbt som möjligt skall komma till praktisk användning i industrin. SMR och de enskilda mejeriföretagen bedriver och kan bedriva den verksamhet, som är nödvändig på detta område. Distributions stadiet Upplysning och undervisning av butikspersonal om mjölk och i mjölkhygien sker enligt kommitténs uppfattning i allt för liten omfattning. Butikspersonalen är i många fall för närvarande alltför okunnig om den vara, de säljer. Särskilt i nuvarande läge, när alla affärer får sälja mjölk, om de blott uppfyller mycket enkla fordringar på kylutrymme o. dyl., är det av synnerlig vikt, att all personal, som har med mjölkens hantering att göra, får nödiga upplysningar om de regler, som måste iakttagas. Det härför erforderliga upplysningsarbetet kan tänkas ske från olika håll. Givetvis har mejeriföretagen det största intresset av att deras produkter behandlas på rätt sätt. Ansvaret för detta arbete bör därför i första hand åvila dem. Även hälsovårdsnämnderna har, som hälsovårdande och kvalitetsövervakande organ, ett stort intresse av att mjölken hanteras på ett ur livsmedelskvalitetssynpunkt riktigt sätt. Upplysningsarbetet bör därför ske i samarbete med hälsovårdsnämnderna. Dessa bör med sin auktoritet som kvalitetsövervakande myndighet stödja mejeriföretagens strävanden. Slutligen har butiksföretagen också ett intresse att bevaka och speciellt de stora detaljistorganisationerna bör medverka i upplysningsarbetet. Arbetet bör bestå i personlig kontakt med butikspersonalen i form av kortare kurser, t. ex. några timmar en kväll, med filmförevisning, föredrag, demonstrationer, upplagda på ett tilltalande och pedagogiskt riktigt sätt och stödda av lämpligt undervisningsmaterial, i form av broschyrer, film, stillbildserier o. dyl. Det bör tillhöra SMR:s uppgifter att planera, utforma och ställa till förfogande sådant material. Butikernas livsmedelshygien övervakas av hälsovårdsnämnden. Mejeriföretagen kan för egna butiker anställa butiksinspektörer eller liknande. I samband med inspektion kan lämplig och behövlig upplysning spridas. Kommittén anser detta upplysningsarbete vara av största vikt men icke att det är nödvändigt med några speciella åtgärder från det allmännas sida med undantag av hälsovårdsnämndernas medverkan. I alla stadier måste det personliga intresset väckas. Det är till slut härpå resultaten beror. Utan det personliga intresset spelar kurser och broschyrer ingen roll utan medför många gånger enbart kostnader och inga resultat. Samarbetet mellan hälsovårdsnämnd och mejeriindustri Något organiserat samarbete mellan hälsovårdsorganen och mejeriindustrin finnes inte i officiell form. På många platser sker mellan hälsovårds-

151 nämnd och mejeriföretag ett resultatgivande samarbete, om vilket bl. a. uttalandena i samband med kommitténs rundfråga vittnar. Om kommitténs förslag till mjölkkontroll godtages, kommer detta samarbete att bli intensivare, och hälsovårdsnämnderna kan om de så önskar tillgodogöra sig mycket av det kontrollarbete, som göres på mejerierna. Samtidigt skall de göra egna kontrollundersökningar. För att resultaten skall bli överensstämmande med mejeriernas resultat fordras inte blott, att man använder samma analysmetoder och samma bedömningsnormer vid mjölkkontrollen, vilket kommittén föreslagit, utan i viss mån också, att man har samma inställning till och samma förståelse för den bedrivna verksamheten och den producerade varan. Kommittén anser, att samarbetet mellan hälsovårdsorganen och mejeriföretagen i många fall både bör och kan intensifieras. Orsakerna till att det hittills ej utvecklats i någon större omfattning är flera. Mejeriföretagens och hälsovårdsorganens tjänstemän rekryteras ur olika utbildningsgrupper. Mejeriföretagens mjölkanalysmaterial har hittills ej stått till hälsovårdsorganens förfogande. Livsmedelslaboratorierna har använt andra analysmetoder och andra bedömningsnormer än mejerilaboratorierna. Detta är bara några exempel. Kommittén anser, att åtgärder bör vidtagas för att skapa bättre underlag för ett sådant samarbete. Härvid skulle det bl. a. vara av värde, att kurser behandlande mjölkens och mjölkprodukternas egenskaper och bakteriologiska förhållanden meddelades hälsovårdsnämndernas tjänstemän under medverkan av mejerifackmän och hälsovårdskonsulenter, att specialkurser i mjölkanalys anordnades för laboratoriepersonal på livsmedels- och mejerilaboratorier gemensamt, antingen vid veterinärhögskolan, vid mejeriinstitutet i Alnarp eller vid statens institut för folkhälsan, att i hälsovårdsinspektörernas och hälsovårdskonsulenternas utbildning ingick en teoretisk kurs i tillverkning av k-mjölksprodukter med speciell hänsyn till inspektörernas kontrolluppgifter respektive konsulenternas undervisningsuppgifter och eventuellt under medverkan av de statsinspektörer för mjölkkontroll, som kommittén föreslagit skola anställas i veterinärstyrelsen, att hälsovårdstjänstemän fick deltaga i informationsdagar för övermjölkbedömare och mjölkbedömare, att informationsdagar hölls angående mjölkkontroll och kvalitetsproblem med deltagare från hälsovårdssidan och från mejerisidan.

ÅTTONDE KAPITLET M e t o d e r och n o r m e r för a n a l y s och k o n t r o l l a v mjölk m . m .

I följande kapitel kommer att diskuteras och lämnas förslag till undersöknings- och analysmetoder, vilka till följd av de gjorda förslagen till offentlig mjölkkontroll bör officiellt fastställas. Kommittén anser därvidlag, att samma metoder bör användas av mejeriindustrin vid mjölkbedömning och intern kontroll av k-mjölksprodukter som av hälsovårdsnämnderna vid den offentliga mjölkkontrollen. Nuvarande bestämmelser och förhållanden

Metoder för bedömning av leverantörmjölkens kvalitet beträffande fetthalt och hygieniskt tillstånd återfinnes i jordbruksnämndens cirkulär nr 1/1955. Dessa användes vid fetthalts- och kvalitetsbetalning av mjölken, vilket utgör skälet till att de utgivits av statens jordbruksnämnd. Metoderna gäller bestämning av mjölkens fetthalt, mjölkens hållbarhet genom reduktasprov, mjölkens renhet genom silningsprov samt mjölkens lukt och smak. Även normer för bedömningsresultatens värdering återfinnes i cirkuläret. Metoder för bedömning av supplementärmjölkens kvalitet finnes ej i officiell form, men viss metodik och vissa värderingsnormer har utbildats vid de större centralmejerier, vilka mottager supplementärmjölk. Metoder för undersökning av de pastöriserade k-mjölksprodukternas hygieniska kvalitet finnes ej heller i officiell form, även om en viss praxis har utbildats vid hälsovårdsnämndslaboratorierna. SMR har i sitt meddelande nr 36/1955 och i sin analyshandbok »Praktiska analysmetoder för mejerier», utgiven år 1956, sammanställt metoder för bedömning av k-mjölksprodukternas hygieniska kvalitet. Även här angives normer för värdering av de erhållna resultaten. Nordisk metodikkommitté för livsmedel har utarbetat metoder för utförande av reduktasprov för mjölk, för pastöriseringskontroll av mjölk, grädde och vassle och för bestämning av totalantalet bakterier i mjölk, grädde och glass. Metoderna har beskrivits i metodikkommitténs meddelande nr 9/1953, nr 26/1958 respektive nr 27/1958. Metoder för kontroll av mjölkemballage ur hygienisk synpunkt saknas också i officiell form. För glasflaskor har en viss praxis utbildats vid hälsovårdsnämndslaboratorierna, vilken överensstämmer med internatio-

153 nellt använda metoder och normer. Statens maskinprovningars mejeriavdelning har också i sitt meddelande nr 216 M gjort vissa förslag till undersökning och kontroll icke blott av glasdiskningsmaskiner utan också av glasflaskor. SMR har slutligen i den nämnda handboken angivit metoder och normer för diskningskontroll både av glas- och plåtflaskor. Förslag till motsvarande kontroll av pappemballage har icke framförts. Metoder och normer för kontroll av k-mjölkens fetthalt återfinnes i Kungl. Maj:ts kungörelse den 6 mars 1942 (nr 91) med ändring i kungörelse den 28 maj 1959 (nr 280), jordbruksnämndens cirkulär nr 1/195^5 jämte ändringar i dels cirkulär nr 69/1955 och dels cirkulär nr 33/1955 samt livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824). Metoder och normer för bedömning av k-mjölkens och -gräddens pastöriseringsgrad återfinnes i medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsens kungörelse nr 31/1942 angående undersökning av pastöriseringsgraden hos mjölk och grädde m. m. Förslag till åtgärder

Kommittén har diskuterat olika metoder, efter vilka kvaliteten hos mjölk i olika stadier från produktion till konsumtion skulle kunna bedömas. Då det gäller bedömning av leverantörmjölkens kvalitet har kommittén funnit, att man för närvarande icke bör frångå de metoder, som nu användes i mjölkbedömningen. Bestämning av totalantalet bakterier eller vissa grupper av bakterier genom plattspridningar vore alltför dyrbar och arbetskrävande att användas vid de omfattande undersökningar, som föreslagits av kommittén. Däremot torde dessa metoder böra användas som komplettering vid speciella undersökningar och utredningar. När det gäller bedömning av den vid låg temperatur och lång tid förvarade tankhämtade mjölken, är kommittén emellertid övertygad om, att det vanliga reduktasprovet ej ger en tillfredsställande bild av mjölkens hygieniska kvalitet. För närvarande undersökes möjligheterna för att erhålla ett mera utslagsgivande prov, men ännu är det för tidigt att föreslå något annat prov. Kommittén har också diskuterat andra reduktasprov än metylenblåttprovet och andra modifikationer av detta än Barthel—Orla Jensens, men icke kunnat finna att avsevärt bättre resultat skulle kunna nås genom att gå över till ett nytt prov, som t. ex. de av nordisk metodikkommitté föreslagna modifikationerna enligt Skar eller Wilson. Däremot anser kommittén, att metoderna för mjölkbedömningen, då denna även skall tjäna som underlag för hälsovårdsnämndernas kontroll av mjölkens hygieniska kvalitet måste ges en mera officiell prägel. Enligt livsmedelsstadgan åligger det statens institut för folkhälsan att meddela anvisningar för provtagning och undersökning av prov på livsmedel. Kommittén anser, att institutet för folkhälsan skall meddela meto-

154 der för undersökning av leverantörmjölkens kvalitet avsedda att användas av hälsovårdsnämnd vid den offentliga kontrollen, och på vilka ingripanden från det allmännas sida skall grundas. De bör enligt kommitténs mening vara desamma, som användes i mjölkbedömningsverksamheten. De är nu intagna i jordbruksnämndens cirkulär men bör istället enligt kommitténs förslag intagas i standardinstruktion för mjölkbedömare, vilken avses att bli fastställd av jordbruksnämnden. Kommittén anser, att de i förslaget till analysmetoder meddelade av statens institut för folkhälsan och i standardinstruktion för mjölkbedömare upptagna metoderna är de i praktiken mest lämpliga av nu till buds stående metoder vid undersökning av opastöriserad mjölks kvalitet i den omfattning och under de förutsättningar det här är fråga om. Ytterligare skäl för ett fastställande av officiella analysmetoder är, att hälsovårdsnämnd och mjölkbedömare måste bedöma mjölkens kvalitet efter samma metoder, om resultaten skall vara jämförbara. Kvaliteten hos den mjölk, som ingår i supplementärmjölken, är redan en gång bedömd, nämligen när den vägdes in som leverantörmjölk. Här gäller det ur hygienisk synpunkt framförallt att fastställa, att mjölken ej undergått kvalitetsförsämring under dess behandling och transport till centralmejeriet. Kommittén har med stöd av material från de två största centralmejerierna funnit, att de metoder, som där användes för kontroll av supplementärmjölkskvaliteten, nämligen kontroll av mjölkens temperatur och avfärgningstid i reduktasprovet i första hand kan användas för att få en bild av dess kvalitet. Det kan synas egendomligt och ologiskt, att man av en biandmjölk kräver minst 2 timmars avfärgningstid, när ursprungsmjölken delas i klasser med kortare avfärgningstider. Detta har kommittén gjort medvetet, eftersom supplementärmjölksleveranserna under alla förhållanden försämrar mjölkkvaliteten, och man måste därför på den ställa strängare krav. Dessutom skall denna mjölk omedelbart kylas till 5° G eller därunder. Det har också visat sig, att de undersökta leveranserna nästan alltid uppfyller fordringarna. Efter ytterligare förbättringav den ursprungliga mjölkkvaliteten och rationalisering av transporter m. m. kommer kravet på minst 2 timmars reduktionstid icke att innebära något problem. Metoder för kontroll av supplementärmjölkskvaliteten bör för mejeriernas del intagas i SMR:s föreskrifter för intern mjölkkontroll. För kontroll av k-mjölkens kvalitet ur hygienisk synpunkt brukar man i allmänhet använda dels direkta bakteriologiska prov och dels förvarings-, anriknings- eller hållbarhetsprov. Dessutom tillkommer prov för kontroll av fetthalt och pastöriseringsgrad. Kommittén är av den uppfattningen, att en bestämning av antalet koliforma bakterier i den utlämningsfärdiga k-mjölken är det viktigaste rutinprovet i den offentliga kontrollen. Det skall emellertid stödjas av en

155 bestämning av totalantalet bakterier. Samtidigt skall göras ett lukt- och smakprov. Enligt internationella normer skall antalet koliforma bakterier i mjölk vid utlämning vara mindre än 10 per ml. Det bör påpekas, att koliprovet, då det gäller mjölk, närmast utgör indikator på att mejeriets apparater och ledningar är ordentligt rengjorda. Alla koliforma bakterier dör vid pastöriseringen, och en pastöriserad icke återinfekterad mjölk är därför alltid kolifri. I den bakterieflora, som växer ut i en illa diskad lednins el. dyl., finnes däremot alltid koliforma bakterier. Dessa tillföres mjölken och är lätta att påvisa genom odling i selektiva substrat. Storleken av den sekundära kolifloran kan användas som ett mått på mejeriets hygien och mjölkens återinfektion. Kommittén har som norm för bedömning av koliprovet beslutat föreslå att antalet koliforma bakterier per ml mjölk skall vara mindre än 10. Totalantalet bakterier i den pastöriserade mjölken kan växla mycket. Det utgöres av en del som överlevt pastöriseringen och en del som kommit in genom återinfektion. Antalet pastöriseringsöverlevande bakterier, vilket är beroende av förhållandena i leverantörmjölken, kan variera inom ganska vida gränser, utan att mjölkens kvalitet behöver påverkas i högre grad. Det är därför antalet återinfektionsbakterier man i första hand vill kontrollera. Enkla metoder för att skilja pastöriseringsöverlevande och återinfektionsbakterier finnes ännu ej. Därför är det svårt att ange någon tolerabel gräns för totalantalet. Det i analysen erhållna antalet beror också på den metod man använder för dess bestämning. Kommittén har icke velat föreslå det av nordisk metodikkommitté rekommenderade substratet, som är svårt att tillverka med enhetlig kvalitet från gång till gång. Istället föreslås det vanligen inom mejerikontrollen använda. Sannolikt kommer nordisk metodikkommitté att snart föreslå ett nytt och bättre substrat. Den analysmetod, som kommittén sålunda rekommenderar, och vilken innefattar 3 dygns odling vid 30° C, ger högre värden än vissa andra använda metoder. Praktisk erfarenhet visar, att den övre gränsen under våra förhållanden bör sättas vid 100 000 bakterier per ml. I USA har man kommit ned till 30 000. Det torde emellertid icke vara nödvändigt att sätta gränsen så lågt, och även i USA är man av den åsikten, att allt för stor vikt ej skall fästas vid totalantalet som sådant. Kommittén har därför beslutat föreslå 100 000 bakterier per ml som en övre gräns för totalantalet bakterier i mjölk. För mera ingående bedömning av mjölkens hygieniska kvalitet användes olika anrikningsprov. Kommittén anser, att dessa tills vidare ej skall obligatoriskt ingå i den offentliga kontroll, som skall utövas av hälsovårdsnämnderna. Samtliga dessa prov innebär nämligen, att mjölken förvaras ett eller två dygn vid 17° C, varefter den undersökes beträffande lukt och smak, antalet koliforma bakterier eller med avseende på avfärgningstid i

156 reduktasprovet. Olika undersökningar har visat, att det finnes en god korrelation mellan antal koliforma bakterier, lukt- och smakpoäng samt avfärgningstid efter mjölkens förvaring. Sådana prov kan ge väsentliga upplysningar om mjölkens kvalitet men är mycket känsliga för ändring av betingelserna vid mjölkens förvaring och bör därför ej användas i offentlig kontroll, förrän de direkta proven på grund av hög kvalitet hos mjölken ej längre ger utslag. I synnerhet bör de inte användas, när proven måste försändas under betingelser, som ej helt kan kontrolleras. De kommer dock att medtagas i det följande förslaget till sammanställning av analysmetoder. För mejeriernas del bör dessa metoder intagas i SMR:s föreskrifter för intern mjölkkontroll. För kontroll av diskningseffekten i glasdiskningsmaskiner och den bakteriologiska renheten hos diskade glasflaskor har internationella regler utbildats. Kommittén har inte funnit anledning att göra någon ändring i dessa föreskrifter. De torde även med lämplig modifiering k u n n a användas för viss kontroll av färdigställda pappförpackningars bakterieinnehåll. Provtagningsföreskrifter, analysmetoder och bedömningsnormer för undersökning av den hygieniska kvaliteten hos mjölk m. m. har sammanställts. Dessa föreslås bli meddelade av statens institut för folkhälsan för användning vid den offentliga kontrollen av den hygieniska kvaliteten hos mjölk (bilaga 15). För att kunna garantera den hygieniska kvaliteten hos en pappförpackning för mjölk borde man dels kontrollera förpackningsmaterialet i den form detta levereras till mejeriet antingen i form av papprullar eller utstansade råämnen till förpackningar, dels de i förpackningsmaskinen färdigställda förpackningarna omedelbart innan dessa fyllts med mjölk. Det torde emellertid knappast vara möjligt att med hjälp av vanliga bakteriologiska rutinmetoder upptäcka några mikroorganismer på det i allmänhet mycket bakteriefattiga material, som för närvarande används här i landet. Bakteriologisk kontroll med tryckplattor o. dyl. torde vara tämligen meningslös. Beträffande nya förpackningsmetoder torde det vid den av kommittén föreslagna provningen komma att visa sig, om de vid dessa använda förpackningsmaterialen har lika goda egenskaper. Det enda lämpliga förslaget ligger ej på analysplanet utan skulle vara krav på att den personal vid förpackningsmaskinfabrikerna, som sysslar med tillverkning av förpackningsmaterialet skall falla under samma bestämmelser som arbetare inom livsmedelsindustrin, d. v. s. livsmedelsstadgan 25 och 26 §§. Detta berör dock endast inom landet belägna fabriker. Det torde även vara befogat att hälsovårdsnämnd gives möjlighet att kontrollera, hur förpackningsmaterialet lagras på distributionslager, innan det levereras till mejeri, förutom att lager för förpackningar kontrolleras på mejeri.

157 Genom bakteriologisk kontroll av den i maskinen färdigställda förpackningen omedelbart innan den fylles med mjölk får man en direkt parallell till kontroll av glasflaskor och en bild av hur många mikroorganismer, som med förpackningen tillföres mjölken. Även här gäller, att detta antal mera får tagas som en indikation på att maskinen arbetar tillfredsställande ur hygienisk synpunkt än som av betydelse för mjölkens bakterieantal. Provtagning och analys kan ske ungefär på samma sätt som för glasflaskor, och några särskilda analysföreskrifter har ej utarbetats. Även bedömningsnormerna bör vara desamma som för glasflaskor. Pappförpackningarna användes endast en gång, och kontrollen av dessa ur denna synpunkt har ej samma betydelse som kontrollen av glasflaskorna, och behöver därför ej ske så ofta. I bedömningsnormerna har i vissa fall använts en glidande skala med omdömena mycket god, god, mindre god och underhaltig. Detta är ett uttryck för ett visst analysresultat och karakteriserar ej ensamt den undersökta varan. Inom livsmedelskontrollen användes ofta uttrycken tjänlig och otjänlig till människoföda. Det är kommittén angeläget att framhålla, att livsmedelslaboratorierna för varje analys endast kan ange en egenskap hos varan, och att det måste ankomma på hälsovårdsnämnden att från fall till fall på grundval av en eller flera analyser och utförd utredning avgiva ett omdöme av varan som livsmedel.

NIONDE KAPITLET Sammanfattning

Kommitténs uppgift har varit att avge förslag till obligatorisk eller offentlig mjölkkontroll omfattande alla stadier från mjölkens produktion till dess konsumtion. Arbetet skulle emellertid inte begränsas till enbart frågan om mjölkkontroll utan skulle helt allmänt omfatta att söka åstadkomma en ordning, som innnebär tillräckliga garantier för att den i landet saluhållna k-mjölken fyller alla rimliga krav, främst ur folkhälsans synpunkt men även i andra hänseenden. Kommittén har, då det gäller frågan om åtgärder för att förbättra mjölkens beskaffenhet och därmed sammanhängande spörsmål, ansett, att det tekniska och personella underlaget för mjölkproduktion och mjölkförädling utgör minst lika viktiga faktorer som kontrollen av de åstadkomna produkterna och framför allt försökt understryka betydelsen av produktions- och tillverkningsteknik, personalutbildning samt positiv samverkan mellan industrin och de kontrollerande myndigheterna. Införande av offentlig mjölkkontroil torde vara ett viktigt medel för att aktivera övriga faktorer. Förslag till införande av sådan kontroll har också lämnats. Vid uppgörande av förslaget har kommittén kommit i beröring med flertalet stadgor och författningar, som angår mjölk, och ofta ansett sig böra föreslå ändringar och nyskrivningar i avsikt att uppnå ett så enhetligt system som möjligt. Ofta har det också varit nödvändigt att i detalj uppgöra utkast icke blott till kungörelser och förordningar utan också till provtagnings- och analysmetoder för att säkra systemets enhetlighet. Vid uppgörande av förslaget har kommittén tillämpat följande principer. Mjölkkontrollen bör i tillämpliga delar överensstämma med övrig livsmedelskontroll, vilket bl. a. innebär, att livsmedelsstadga och hälsovårdsstadga skall innehålla huvudbestämmelserna. Mejeristadgan har därför befunnits överflödig. Bestämmelserna om mjölk och mjölkprodukter, som under årens lopp blivit ganska många, bör om möjligt införas i befintliga stadgor om livsmedelshantering och livsmedelskontroll. Antalet myndigheter, som övervakar eller på annat sätt har med mjölkproduktion och mjölkhantering att göra, bör inskränkas. Dessutom bör man försöka lägga kontrollen mera på mjölken och produkterna och mindre på de lokaler i och de betingelser under vilka produkterna framställes.

159 Huvudbestämmelserna om mjölkhygien och mjölkkontroll har sålunda införts i livsmedelsstadgan. Därigenom blir hälsovårdsnämnderna kontrollorgan och veterinärstyrelsen högsta övervakande myndighet, medan det tillkommer statens institut för folkhälsan att meddela provtagnings- och analysföreskrifter. Lantbruksstyrelsens medverkan vid kontroll av hygien i samband med mjölk har icke längre ansetts nödvändig. Eftersom viktiga uppgifter i samband med mjölkkontrollen ålagts mejerierna och satts som villkor för erhållande av statligt mjölkpristillägg tillkommer det statens jordbruksnämnd att utfärda en del av bestämmelserna om mjölkkontroll. Kommittén har uppställt vissa hygieniska och bakteriologiska krav på k-mjölkens beskaffenhet. Dessa krav har kommittén sammanfattat i fyra punkter. A. Mjölk skall vara fri från humanpatogena smittämen och i största möjliga utsträckning fri från potentiellt humanpatogena bakterier och från cellbeståndsdelar samt andra produkter härrörande från inflammatoriska processer i juvret. B. Mjölk skall vara fri från främmande fasta partiklar och lösta främmande ämnen. G. Mjölk får icke innehålla ett för stort antal pastöriseringsöverlevande bakterier och ej heller ett för stort antal återinfektionsbakterier speciellt icke av arter, som ger andra förändringar än ren mjölksyrajäsning. D. Mjölk får ej ha från det normala avvikande utseende, smak eller lukt. Kommittén har vidare sökt ge en representativ bild av k-mjölkens kvalitet. Detta har åstadkommits dels genom en till hälsovårdande myndigheter och befattningshavare år 1954 utsänd rundskrivelse, dels genom en litteraturundersökning omfattande tiden från år 1950 fram till år 1959. Av undersökningsresultaten framgår att k-mjölkskvaliteten undergått en tydlig förbättring under 1950-talet både på grund av att råvaran genom olika åtgärder blivit bättre (tab. 1) och på grund av att mejerierna i allmänhet mer och mer fått kunskap om och förståelse för, att k-mjölken måste vara en kvalitetsvara och stå under kontroll (tab. 2—5). Förhållandena är dock inte ensartade inom landet, och även om för dagen k-mjölkskvaliteten kan anses tillfredsställande, betyder det ej att kvalitetsarbetet på något sätt är onödigt. Tvärtom bör det skötas med all energi och mycket återstår att göra på de olika stadierna, innan k-mjölkskvaliteten överallt nått den nivå, den ur teknisk och kvalitetsmässig synpunkt bör k u n n a nå. Problemen är störst på produktionsstadiet mest på grund av att mängden producerad mjölk är så varierande på olika gårdar. Upplysning och rådgivning torde härvidlag ge de bästa resultaten. Arbetet är desto mera nödvändigt som tätorternas mjölkförsörjningsproblem blir svårare och kraven både på råvarans och den färdiga produktens kvalitet större ju större tätorterna blir och ju längre avståndet blir till de platser,

160 där mjölken produceras. Detta måste konsumenterna ha en viss förståelse för. Man kan t. ex. för närvarande med hänsyn till mjölkens pris ej åstadkomma en kylkedja från producent till konsument. Kommittén har behandlat produktions-, mejeri- och distributionsstadierna var för sig, vilket framgår av följande sammanställning av de förslag kommittén gjort och vilka för överskådlighets skull följer i samma ordning som de olika kapitlen och avsnitten i betänkandet. Dessutom har kommittén gjort förslag beträffande vissa personalförhållanden i samband med mjölkkontrollen, beträffande rådgivnings- och upplysningsverksamhet samt till metoder och normer för analys och kontroll av mjölk m. ni. Produktionsstadiet

Mjölkhygien på produktionsplatsen In- och utländska erfarenheter har visat, att rigorösa bestämmelser om ladugårdars konstruktion, utrustning m. m. har ringa inverkan på kvaliteten hos den i dem producerade mjölken. Därför har kommittén ej velat föreslå bestämmelser utöver dem, som finnes i hälsovårdsstadgan. Kommittén har i stället med ledning av in- och utländsk erfarenhet sammanställt de viktigaste åtgärderna för produktion av ur hygienisk synpunkt tillfredsställande mjölk och föreslagit, att veterinärstyrelsen skall utfärda råd och anvisningar rörande produktion av mjölk (bilaga 12). De är avsedda att användas av de personer, som har med kontroll, rådgivnings- och upplysningsverksamhet rörande mjölkproduktionen att göra. Viktiga punkter i dessa råd och anvisningar berör t. ex. hållande av svin och fjäderfä i ladugård, juverhälsokontroll, disk- och mjölkrum, vatten, varmvatten och diskning av mjölkningsutrustningen, kylningskrav och kylningsmöjligheter, årlig rengöring och smittrening av ladugård, antibiotika och andra främmande ämnen i mjölk o. s. v. Samtidigt har kommittén föreslagit borttagande av bestämmelserna om kontrollmjölk med utgångspunkt från, att all mjölk skall vara underkastad samma kontroll och sådan kontroll, att konsumenternas intressen tillgodoses. Ladugårds personalens hygien Frågan är intimt sammanknuten med frågan om mjölkhygienen. Obligatorisk läkarundersökning av ladugårdspersonal är enligt kommitténs uppfattning ej genomförbar. Däremot har kommittén utöver livsmedelsstadgans bestämmelser om personals hygien gjort förslag, som syftar till höjning av ladugårdspersonalens hygieniska standard, vilka avses gälla för alla ladugårdar och vilka intagits i förut nämnda råd och anvisningar. Dessutom har kommittén föreslagit viss ändring av tuberkulosförordningen (bilaga 5).

161 Kreaturssjukdomar av betydelse för mjölkhygienen Vissa kreaturssjukdomar sammanhänger också intimt med frågan om mjölkhygienen. Kommittén har ansett, att kreaturstuberkulosen, trots att landet foförklarats från sådan, u r folkhälsosynpunkt är en sjukdom av så stor vikt, att åtgärder från det allmännas sida även i fortsättningen är nödvändiga. Kommittén anser alltså, att principbeslutet av 1958 års riksdag om indragning av statliga bidrag för kontroll av tuberkulos och kastsjuka hos nötkreatur bör bli föremål för omprövning, så att tuberkulinundersökning i tillräcklig omfattning fortfarande kan ske med stöd av allmänna medel. Kommittén har framfört synpunkter på mastiternas och juverhälsokontrollens betydelse för mjölkproduktionen inte minst ur hygienisk synpunkt. Kommittén har understrukit vikten av att bekämpningen av dessa sjukdomar lägges på det allmänhygieniska planet men har ej föreslagit direkta åtgärder i avvaktan på de förslag, som kan komma att framställas av veterinärstyrelsen med ledning av den försöksverksamhet styrelsen bedriver. Hygien vid

mjölktransport

Kommittén har understrukit vikten av på tillfredsställande sätt utförda transporter av mjölk från leverantör till mejeri. Kommittén har även beaktat tendensen till kylförvaring av mjölk på produktionsplatsen och inskränkning av leveranstillfällena, antingen leveransen sker i transportflaskor eller genom tankhämtning. Även här har kommittén föreslagit, att veterinärstyrelsen skall utfärda vissa råd och anvisningar (bilaga 12). Leverantörmjölkens

kvalitetsbetalning

I det system för leverantörmjölkens kvalitetsbetalning, som är genomfört i hela landet, har man möjlighet att både kontrollera och påverka den hygieniska kvaliteten hos råvaran till k-mjölken. Kontroll av den s. k. supplementärmjölken kan dock ej ske i detta sammanhang. Kommittén har därför granskat systemet och i samarbete med SMR gjort förslag till vissa ändringar av leverantörmjölkens fetthalts- och kvalitetsbetalning (bilaga 13), förslag till nya normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar (bilaga 16) samt förslag till ny standardinstruktion för mjölkbedömare (bilaga 17). De viktigaste ändringarna är delvis nya villkor för erhållande av mjölkpristillägg, vilka refereras under nästa avsnitt, utvidgade kontrolluppgifter för mjölkbedömare, regler för förfarandet vid ofullständig bedömning, mera fixerad klassindelning enligt reduktasprovets resultat, betydligt höjda minimiavdrag för mjölk av dålig kvalitet samt införande av obligatorisk kontroll av transportkärlens renhet och beskaffenhet. Dessutom har tillI l — 005913

162 kommit förslag till bestämmelser för kvalitetsbetalning i samband med tankhämtning. Det tekniska förfarandet vid analys av mjölk har slutligen införts i standardinstruktionen. Råvarukontroll Kommittén har diskuterat olika förslag till offentlig kontroll av råvaran till k-mjölken. Som livsmedelskontrollen är anordnad i vårt land är det obetingat hälsovårdsnämndernas uppgift att utöva den offentliga livsmedelskontrollen. Eftersom mjölken är att betrakta som ett livsmedel redan på produktionsstadiet, skall alltså hälsovårdsnämndens kontroll börja redan där. Kommittén har emellertid velat framhålla, att det ändock är mejerierna som till största delen skall ha ansvaret för råvarans kvalitet. Kommittén har behandlat frågan om dels leverantörmjölkens och dels supplementärmj ölkens kontroll. Kommittén har först tagit ställning till vad som skall gälla för mjölk, som icke får saluhållas såsom livsmedel på grund av underhaltig kvalitet. Kommittén har därvid föreslagit tillägg till livsmedelsstadgan (bilaga 1) att mjölk, som har så kraftig bismak eller visar så dåligt resultat i reduktasprovet, för närvarande en kortare avfärgningstid än 10 minuter, att den kan anses otjänlig till människoföda, icke får saluhållas som livsmedel. Genom dessa tillägg har mjölk, som ej får saluhållas, mera påtagligt definierats, även om det i varje enskilt fall är hälsovårdsnämndens omdöme, som är avgörande. Väsentligt är emellertid också att skapa garanti för att mejerierna icke mottager sådan mjölk. Därför har kommittén föreslagit som nytt villkor under fetthalts- och kvalitetsbetalning för erhållande av statligt mjölkpristillägg, att mejeri skall förbinda sig att ej mottaga mjölk, som ej kan godkännas enligt livsmedelsstadgans bestämmelser (bilaga 13). Kommittén har gjort förslag till offentlig kontroll av den råvara, som mottages av mejerierna. Kommittén har därvid funnit, att kontroll av leverantörmjölken icke utan stora och onödiga kostnader kan åstadkommas på annat sätt än att den grundas på mjölkbedömningen i samband med kvalitetsbetalningen, vid vilken opartiska bedömare objektivt bedömer leverantörmjölkens hygieniska kvalitet på samma sätt och enligt samma metoder, som skulle använts vid en offentlig mjölkkontroll. Kommittén har därför föreslagit, att hälsovårdsnämnderna vid sin offentliga kontroll av leverantörmjölken skall få utnyttja mjölkbedömningsresultaten (bilaga 1, 7 och 13). Det sagda innebär på intet sätt någon inskränkning i hälsovårdsnämnds rätt att taga egna prov av mjölken och undersöka dem. I sådana fall är det emellertid av vikt, att provtagnings- och analysmetoder samt bedömningsnormer är fastlagda. Kommittén har därför föreslagit metoder och normer för kontroll av mjölk avsedda att meddelas av statens institut för

163 folkhälsan till hälsovårdsnämnderna (bilaga 15). Samma metoder återfinnes i tillämpliga delar i standardinstruktionen för mjölkbedömare. Därmed har skapats garanti för att identiska metoder kommer till användning, i de fall både mjölkbedömare och hälsovårdsnämnd undersöker leverantörmjölken. I linje med den i början angivna principen har kommittén ansett, att det är mejeriet, som i första hand skall ingripa mot leverantören, då denne vid mjölkbedömningen har befunnits leverera dålig mjölk (bilaga 7). Hälsovårdsnämndens uppgift blir närmast att kontrollera, att mejeriet uppfyller sina skyldigheter så att leverantör, som lämnar dålig mjölk, i svåra fall avstänges eller övervakas tills förbättring av mjölkens kvalitet skett. Det är givetvis som vanligt hälsovårdsnämnd obetaget att vidtaga lämpliga åtgärder om mejeriet ej sköter sin uppgift. Kommittén har ansett supplementärmjölkens kvalitet vara av så stor betydelse, att särskilda föreskrifter måste utfärdas för kontroll av denna. Även om supplementärmjölken redan en gång är bedömd på uppsamlingsmejeriet måste den underkastas särskild kontroll på centralmejeriet. Kvalitetskontroll av supplementärmjölken har föreslagits som villkor för erhållande av mjölkpristillägg (bilaga 6). Närmare föreskrifter för hur denna skall tillgå föreslås utfärdade av statens jordbruksnämnd (bilaga 13) och veterinärstyrelsen (bilaga 7). Enligt dessa bestämmelser skall mejeriet kontrollera kvaliteten hos all supplementärmjölk, journalföra resultaten — och givetvis vidtaga nödvändiga åtgärder till förbättringar. Hälsovårdsnämnden skall emellertid i detta fall minst 24 gånger årligen själv genom provtagning och undersökning kontrollera supplementära!jölkens kvalitet. Mejeristadiet

Mejerihygien Övervakningen av mejerihygienen har genom mejeristadgan blivit ålagd lantbruksstyrelsen. Man har därvid koncentrerat sig på kontroll av lokalers inredning, apparater m. m. och icke utövat någon kontroll av de tillverkade produkterna. Efter livsmedelsstadgans tillkomst har hälsovårdsnämnderna i enlighet med sina uppgifter börjat kontrollera mejeriernas hygieniska förhållanden och därvid mera intresserat sig för de tillverkade produkterna. Därigenom har mejerierna ur hygienisk synpunkt kommit att övervakas av två olika myndigheter. Kommittén har ansett, att tiden är mogen att ändra detta förhållande. Den lämpligaste åtgärden är att avskaffa mejeristadgan, helst som denna till stora delar är otidsenlig. Detta är också i linje med, att kontrollens tyngdpunkt skall ligga på varan och icke på lokalen. Kommittén har följaktligen föreslagit, att mejeristadgan skall upphävas, samtidigt som lantbruksstyrelsens översyn över mejerierna försvinner. Mejeriinspektionen

164 bör dock till vissa delar kvarstå men åvila veterinärstyrelsen och närmast utövas av de av kommittén föreslagna statsinspektörerna för mjölkkontrollen, som närmare beskrives i kap. 6. Enligt kommitténs uppfattning täckes de flesta av mejeristadgans bestämmelser av motsvarande bestämmelser i livsmedels- och hälsovårdsstadgorna med flera författningar. Begreppet mejeri måste dock definieras i en särskild kungörelse av veterinärstyrelsen, i vilken också angives vilka produkter, som får tillverkas i mejeri (bilaga 8). Bestämmelser om mejeris — d. v. s. livsmedelslokals — inredning återfinnes till största delen i livsmedels-, hälsovårds- och byggnadsstadgorna samt i arbetsskyddslagen m. m. Bestämmelser om vatten finnes i hälsovårdsstadgan, vilka kommittén föreslagit även skall gälla allt mejerivatten (bilaga 3 ) . Bestämmelser om ordning och personalhygien finnes i livsmedelsstadgan. Kommittén har föreslagit ett tillägg till livsmedelsstadgan om mejeripersonals hygien (bilaga 1). Pastörisering av mjölk Kommittén har funnit det befogat att föreslå vissa ändringar i gällande pastöriseringsbestämmelser. I enlighet med kommitténs principer föreslås att föreskrift om pastörisering av mjölk och mjölkprodukter skall intagas i livsmedelsstadgan (bilaga 1), varigenom pastöriseringskontrollen kommer att åvila hälsovårdsnämnderna under överinseende av veterinärstyrelsen. — Detta medför att föreskrift om pastörisering av mjölk till kreatursföda alltfort måste anges i särskild kungörelse, vartill tillämpningsföreskrifter föreslås bli utfärdade av veterinärstyrelsen (bilaga 4 och 10). Pastöriseringstvånget har utsträckts att i princip gälla all mjölk och alla mjölkprodukter, som är avsedda för försäljning eller servering, alltså även t. ex. mjölk för tillverkning av ost. Det skall också gälla i alla områden. Undantag kan i speciella fall beviljas av länsstyrelse, men hälsovårdsnämnd får ej längre rätt att medgiva försäljning av opastöriserad mjölk från viss besättning, varigenom mjölk med särskild beteckning ej längre får saluhållas. Vid s. k. hemmatillverkning, t. ex. av lantsmör, föreligger ej pastöriseringstvång. Även importerade mjölkprodukter skall på betryggande sätt vara pastöriserade. Pastörisering av mjölk är en teknisk process, som kräver detaljbestämmelser och tekniska anvisningar. Kommittén har föreslagit, att föreskrifter skall utgivas av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter (bilaga 9), varmed för närvarande avses mejeriavdelningen vid Alnarpsinstitutet. I dessa angives också hur pastöriseringen skall kontrolleras av hälsovårdsnämnd i samband med annan mjölkkontroll. I kungörelsen angives att pastörisering skall ske på mejeri. Varan skall

165 upphettas till negativ reaktion i fosfatas- eller peroxidasprov. Apparaten skall oberoende av om den användes för hög- eller lågpastörisering vara typprovad och godkänd av statlig provningsanstalt för mejerimaskiner. Apparaten skall vara försedd med termograf och avverkningsregulator. Mjölken behöver ej renas före pastöriseringen blott i samband med densamma. Statsinspektörerna för mjölkkontroll skall kontrollera apparaturen. Äldre bestämmelser om diskning av apparat och mjölkförvaringsbehållare samt oskadliggörande av separatorslam kvarstår. Kontrollen av pastöriseringen skall enligt förslaget åvila hälsovårdsnämnd och utföras i samband med övrig mjölkkontroll. Kontrollen skall omfatta analys av pastöriseringsgrad enligt Storch eller Scharer, kontroll av pastöriseringstemperatur genom termograf och temperaturdiagram, kontroll av intyg att apparaturen är godkänd, kontroll att bestämmelserna om separatorslam efterföljes och kontroll av att diskningsbestämmelserna efterföljes. Central efterkontroll av prov, som utfallit positivt, skall fortfarande ske och kommittén har föreslagit, att analyserna skall utföras av statens institut för folkhälsan eller av denna institution auktoriserat laboratorium. Kostnaderna för pastöriseringskontrollen skall bestridas av vederbörande kommuner. Förpackning

mjölk

Kommittén har konstaterat, att utvecklingen inom mjölkförsäljningen visar en snabb övergång till förpackad mjölk. Kommittén anser ej, att några särskilda åtgärder behöver vidtagas för att påskynda denna utveckling. Äldre bestämmelser för lösmjölksförsäljning bör kvarstå tills vidare. Lösmjölk, som levereras till restauranger o. dyl., bör endast få användas för internt bruk och k-mjölk, som yrkesmässigt serveras som dryck till allmänheten, bör tillhandahållas i obruten originalförpackning. Bestämmelser härom föreslås bli intagna i förslag till ny normallivsmedelsordning (bilaga 2). Mjölkförpackning bör enligt kommitténs uppfattning underkastas viss kontroll. Kommittén föreslår, att i livsmedelsstadgan (bilaga 1) angives, att mjölk i förpackat skick ej skall få saluhållas, om förpackningen ej skett enligt av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter meddelade föreskrifter (bilaga 11). Förslaget till kungörelse innehåller föreskrifter, att maskiner för förpackning av mjölk skall vara typprovade och godkända, att diskningsmaskiner för returemballage skall vara typprovade och godkända samt att emballage skall vara provat och godkänt. Kontroll- och provningsuppgifterna föreslås fördelade på den statliga anstalten för provning av mejerimaskiner och statens institut för folkhälsan. Hälsovårdsnämnd skall kontrollera, att maskinerna har intyg och att

166 mejeri följer provningsanstaltens föreskrifter för glasdiskningsmaskiner. Den skall också kontrollera förpackningarnas fysikaliska och bakteriologiska renhet. För att minska svårigheterna med returemballagets diskning har kommittén gjort två förslag avsedda att intagas i en ny normallivsmedelsordning (bilaga 2). Dessa innebär, att mjölkglas, som använts för annat ändamål än förvaring av mjölk, ej får återlämnas samt att mjölkglas skall vara sköljt, då det återlämnas. Kommittén föreslår, att mjölkförpackning skall märkas med sista försäljningsdag efter ett enhetligt system för hela riket. Sista försäljningsdag skall innebära, att mejeriet garanterar varans hållbarhet, under förutsättning att den i butiken förvarats vid en temperatur under 10° C, ytterligare ett dygn vid 17° C eller tre dygn vid kylskåpstemperatur, d. v. s. till dess den kan beräknas vara konsumerad. Bestämmelse om datummärkning föreslås bli intagen i livsmedelsstadgan (bilaga 1). Kontroll av k-mjölksprodukter Kommittén anser, att en offentlig kvalitetskontroll av så ömtåliga och betydelsefulla varor, som k-mjölk och k-mjölksprodukter är nödvändig. Kommittén har diskuterat olika system för kontroll av k-mjölk och k-mjölksprodukter såsom intern kontroll på mejerierna, kontroll genom svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ) samt kontroll genom hälsovårdsnämnderna. Kommittén har också diskuterat olika möjligheter att genomföra sådan kontroll, frivilligt, som förutsättning för erhållande av fördelar, t. ex. statligt mjölkpristillägg, kvalitetsbetalning efter runmärkning e. dyl., eller genom åläggande från det allmännas sida. I samband med frågan om mjölkkontroll har också frågan om mjölkens standardisering och fetthaltskontrollen tagits upp. Kommittén har funnit, att intern k-mjölkskontroll på mejerierna är en nödvändig förutsättning för en tillfredsställande k-mjölkskvalitet. Kontrollen är en teknisk driftskontroll, vars genomförande bör ligga i mejeriernas eget intresse och helt bekostas av dem. Den finnes redan på flera k-mjölksmejcrier. Den interna mejerikontrollen bör vara frivillig, men utvecklingen av densamma bör enligt kommitténs uppfattning påskyndas genom att kontrollen göres till förutsättning för erhållandet av sådana fördelar, att den snabbt blir helt genomförd. Kommittén har funnit, att kontroll vid KMÄ genomförd med hjälp av statliga bestämmelser skulle innebära en dubbel offentlig kontroll. Kommittén anser nämligen helt i linje med förut anförda principer det vara självfallet, att hälsovårdsnämnderna skall ha hand om den offentliga k-mjölkskontrollen, och att denna skall göras obligatorisk genom statliga bestämmelser. Kommunerna skall stå för kostnaderna för denna kontroll.

167 Kommittén har föreslagit, att förefintlighet av intern kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter på mejeriet enligt av statens jordbruksnämnd meddelade föreskrifter (bilaga 13) skall vara villkor för erhållande av mjölkpristillägg (bilaga 6). Kraven på minimikontroll skall vara olika på mejerier av olika storlek och omfattningen bestämmes av statens jordbruksnämnd (bilaga 13). Undersökningsmetoder och bedömningsnormer meddelas av SMR och fastställes av statens jordbruksnämnd. Dessa skall överensstämma med de metoder och normer, som meddelas hälsovårdsnämnderna av statens institut för folkhälsan. Resultaten av mejerikontrollen skall journalföras och journalen stå till förfogande för läns-, distriktsoch stadsveterinär samt hälsovårdsnämnd. Bestämmelser om offentlig k-mjölkskontroll i hälsovårdsnämndernas regi skall intagas i livsmedelsstadgan (bilaga 1), och veterinärstyrelsen skall meddela föreskrifter för kontrollen (bilaga 7). Förslaget till föreskrifter innebär skyldighet för varje hälsovårdsnämnd, inom vars område mejeri är beläget, att 24 gånger om året uttaga prov av k-mjölksprodukter och ombesörja, att de blir analyserade. Kontrollens omfattning och kvalitetskraven angives av veterinärstyrelsen (bilaga 7). Analysmetoder och bedömningsnormer meddelas av statens institut för folkhälsan (bilaga 15). Om k-mjölk påträffas, som ej uppfyller de uppställda kvalitetskraven men ej är otjänlig till människoföda enligt livsmedelsstadgan, bör den föranleda omedelbart ingripande från hälsovårdsnämndens sida enligt livsmedelsstadgan. Hälsovårdsnämnden måste i varje enskilt fall avgöra, vilka som är de lämpligaste åtgärderna för att förhindra att mjölk av underhaltig kvalitet saluföres. Kommittén föreslår, att fetthalten i k-mjölk alltfort skall regleras, att de gamla bestämmelserna i stort sett skall gälla, men att själva grundbestämmelsen skall intagas i livsmedelsstadgan (bilaga 1) och att tillämpningsbestämmelser skall utfärdas av statens jordbruksnämnd (bilaga 14). Distributionsstadiet

På grundval av de bestämmelser angående livsmedels hantering på distributionsstadiet, som finnes i livsmedelsstadga och lokala föreskrifter, och de avtal, som slutits mellan SMR och handelns organisationer angående handeln med mjölk, borde enligt kommitténs uppfattning k-mjölksprodukternas transport och försäljning vara väl organiserad. Tyvärr är detta icke alltid fallet enligt vad som bl. a. framgick av svaren på kommitténs rundfråga om k-mjölkens beskaffenhet. Transporterna synes ofta ske oskyddade och temperaturen i varorna är för hög vid ankomsten till butiken. Många mjölkbutiker har ej tillräckligt kylutrymme och ofta varken ljusskyddat mottagningsutrymme eller förvaringsutrymme för returglas. Av största vikt är enligt kommitténs uppfattning, att k-mjölksproduk-

168 terna under transport skyddas mot ljus, förorening och väta samt temperaturförändring. Skydd mot ljus, förorening och väta kan åstadkommas med rimliga medel. Att helt skydda mot temperaturförändring är knappast möjligt. K-mjölkens pris tillåter ej uppbyggande av en kylkedja från producent till konsument. Kommittén har föreslagit bestämmelser angående viss högsta temperatur hos k-mjölksprodukterna vid utlämning från mejeri, angående skydd mot ljus, förorening och väta samt i görligaste mån skydd mot temperaturförändring under transport. Kommittén har vidare föreslagit bestämmelser angående kylutrymme och ljusskyddat svalt mottagningsutrymme i butik. Dessa bestämmelser är av sådant slag, att de ej bör intagas i livsmedelsstadgan, varigenom de komme att gälla generellt. De bör intagas i lokala föreskrifter för de hälsovårdsområden, där de är befogade. Kommittén har därför föreslagit, att de skall intagas i ny normallivsmedelsordning (bilaga 2). Kommittén har emellertid samtidigt understrukit, att veterinärstyrelsen bör uppmana hälsovårdsnämnderna att arbeta för bestämmelsernas intagande i lokala föreskrifter. Även länsstyrelserna torde k u n n a bidraga till att bestämmelserna blir genomförda. Kommittén har samtidigt uppmanat mejerierna att övergå till s. k. engångsdistribution, så länge denna kan ske under tiden för butikernas öppethållande så att varorna omedelbart kan omhändertagas. Kommittén har också understrukit betydelsen av butikskontroll och vikten av rätt ansvarsfördelning mellan mejeri och butik, då det gäller varornas kvalitet. Personalförhållanden i samband med mjölkkontrollen

Kommittén har föreslagit, att i samband med mejeristadgans upphävande den av lantbruksstyrelsen bedrivna mejeriinspektionen skall upphöra. Under förutsättning att kommitténs förslag om mjölkkontroll m. m. genomföres, kommer högsta tillsynen över mejerihygienen och därmed sammanhängande spörsmål att enbart åvila veterinärstyrelsen. För veterinärstyrelsens del kommer detta att betyda utökat arbete och behov av mejeriutbildade tjänstemän. Kommittén har också föreslagit, att vissa delar av mejeriinspektionen fortfarande skall uppehållas, speciellt beträffande kontroll av sådana apparater, som skall vara officiellt godkända. Med anledning härav föreslår kommittén, att befattningarna såsom byråinspektör och mejeriinspektörer i lantbruksstyrelsen indrages, men att i veterinärstyrelsen anställes två statsinspektörer för mjölkkontroll. Dessa statsinspektörer kommer att få många viktiga uppgifter utom mejeriinspektionen, särskilt när det gäller hälsovårdsnämndernas övervakning av mejerierna. Kommittén understryker vikten av att i hälsovårdsinspektörernas utbildning inlägges sådana kurser, att de blir skickade att fullgöra de upp-

169 drag, som om kommitténs förslag genomföres, kommer att åvila hälsovårdsnämnderna samt att även hälsovårdskonsulenterna engageras i det rådgivnings- och upplysningsarbete, som måste bedrivas hos de olika hälsovårdsnämnderna. Rådgivnings- och upplysningsverksamhet

Kommittén har funnit, att behovet av rådgivnings- och upplysningsverksamhet är stort på de olika stadierna av mjölkens väg till konsumenten. Sådan verksamhet torde, som kommittén flera gånger understrukit, väsentligt kunna bidraga till bättre mjölk och bättre mjölkprodukter. På produktionsstadiet pågår för närvarande en rådgivnings- och upplysningsverksamhet, som dels utgår från SMR:s avdelning för mjölkens produktion via mejeriföretag och mjölkbedömningsföreningar och arbetar med broschyrer och andra tryckta anvisningar, föredrag och diskussioner samt först och främst individuell rådgivning genom mjölkningsinstruktörer, dels utgår från hushållningssällskapen med insats av sällskapens husdjursinstruktörer, varvid ofta i samband med husdjursdagar behandlas faktorer, som inverkar på mjölkkvaliteten, samt slutligen via sällskapens veterinäravdelningar, då det gäller juversjukdomar, varvid allmänhygieniska frågor alltid är aktuella. Enligt kommitténs mening har de genom insatser från skilda håll vidtagna åtgärderna verksamt bidragit till den allmänna standardförbättring beträffande mjölkkvaliteten, som nu kan konstateras. Kommittén har därför icke funnit anledning att föreslå några nya åtgärder utan anser, att ytterligare förbättringar skall kunna nås genom intensifiering av pågående arbete. Det torde ankomma på mejeriföretagen, i samarbete med hushållningssällskap och hälsovårdsnämnder, att ombesörja, att deras leverantörer får nödig upplysning. Viktigt är enligt kommitténs uppfattning, att olika åtgärder samordnas. På mejeristadiet sker rådgivnings- och upplysningsverksamhet i organiserad form allt ifrån grundläggande undervisning till tillfälliga kurser och konsulentverksamhet. Kommittén anser ej att några väsentliga ytterligare åtgärder från det allmännas sida behöver vidtagas utöver den upprustning av undervisningsverksamheten, som föreslagits i gjorda utredningar. Behövligt rådgivnings- och upplysningsarbete bör bedrivas av SMR och de enskilda mejeriföretagen med hjälp av konsulenter och liknande specialister. På distributionsstadiet sker däremot enligt kommitténs uppfattning rådgivnings- och upplysningsverksamhet i allt för liten omfattning. Mejeriföretagen bör helst i samarbete med hälsovårdsnämnderna bedriva nödig rådgivnings- och upplysningsverksamhet bland butikspersonalen med användning av film, föredrag, demonstrationer och personlig kontakt. Kom-

170 mitten anser däremot ej några åtgärder från det allmännas sida vara nödvändiga. I samband med synpunkterna på rådgivnings- och upplysningsverksamheten har kommittén också betonat vikten av ett nära samarbete mellan mejeriföretag och hälsovårdsnämnd. Kommittén har ansett, att vissa utbildningskurser för hälsovårdstjänstemän samt laboratoriepersonal vid mejeri- och livsmedelslaboratorier därvid vore av betydelse liksom också att hälsovårdstjänstemän gives möjlighet att deltaga i mjölkbedömningsverksamhetens informationsdagar. Metoder och normer för analys och kontroll av mjölk

Kommittén har slutligen uppgjort ett fullständigt förslag till de analys- och bedömningsmetoder jämte bedömningsnormer, som skall användas av hälsovårdsnämnderna vid den offentliga kontrollen av mjölk på olika stadier och som avses bli meddelade av statens institut för folkhälsan. I tillämpliga delar skall samma metoder och normer tillämpas av mjölkbedömningsföreningar och mejerier vid mjölkbedömning och intern mjölkkontroll. Kommittén är medveten om, att ändringar av metoderna i vissa fall snabbt kan bli aktuella.

BILAGA 1

Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring av livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824)

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna, att 2, 9, 10, 25, 26, 28, 38, 40, 41, 45, 46, 47, 48, 108 och 109 §§ livsmedelsstadgan den 21 december 1951 skola erhålla ä n d r a d lydelse på sätt nedan angives. 2 §. Föreskrift i — — — —• som serveras. Med servering avses tillhandahållande av färdigberedda livsmedel för förtäring på stället i restaurang, pensionat, matservering, kafé, konditori och kiosk eller annorstädes, där verksamhet av liknande slag yrkesmässigt bedrives, ävensom i skola, sjukhus eller annan anstalt, i barndaghem, barnkoloni eller annan allmän inrättning för barn eller i särskild av industri eller annat företag anordnad utspisning för de i företaget anställda. 9 §. 1 mom. Den som • — — om godkännande). Har byggnadsnämnd —• stycket sägs. Vad i — — — —• fall påfordras. 2 mom. Innan lokal — — och belägenhet. 3 mom. Lokal får — — •— lokalen godkänts. Godkännande kan —• • skäl föreligga. Ombyggcs lokal motsvarande tillämpning. Vad i • •— lokalens godkännande. Beträffande arbetslokal, — med yrkesinspektören. 4 mom. Innan bevis — — — vederbörande distriktsveterinär. Innan bevis, som nu sagts, meddelas beträffande mejeri, skall hälsovårdsnämnden inhämta veterinärstyrelsens yttrande. 5 mom. Har någon — till hälsovårdsnämnden. 6 mom. Vad ovan — till hälsovårdsnämnden. 7 mom. Det ankommer på veterinärstyrelsen att angiva vad som enligt denna stadga skall anses som mejeri. 10 §. 1 mom. Lokal, som iakttagas följande. Lokalen skall —- — -— och råttor. Lokalen skall —• — — — antal tvättställ. Lokalen får — — •— uppkomma därav. Lokalen får — — sanitär olägenhet. 2 mom. Serverings-, försäljnings icke eftersättas. Vad i jämväl kiosk.

172 3 mom. I slakteri med vattenlås. 4 mom. Angående mejerilokaler skall förutom vad ovan är stadgat gälla vad om sådana lokaler är föreskrivet av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter. 25 §. 1 mom. Envar som sysslar med framställning eller beredning av livsmedel, avsedda för försäljning eller servering, eller eljest hanterar oförpackade sådana livsmedel, skall under arbetet iakttaga noggrann renlighet. Livsmedlen få ej beröras i vidare mån än som oundgängligen erfordras för arbetet. Verktyg bör användas, där så kan ske. 2 mom. Den som i mejeri eller mjölkförsäljningslokal hanterar mjölk, grädde eller mejeriprodukter, skall under arbetet vara iförd särskild arbetsdräkt och huvudbonad av tvättbart ljust tyg. Arbetsdräkten får ej användas annat än vid arbete av nu angiven beskaffenhet. Ombyte och förvaring av kläder får i mejeri endast ske i därför avsedda lokaler. 26 §. 1 mom. Finnes skäl att antaga, att någon som är sysselsatt med arbete, varom förmäles i 25 §, är behäftad med sådan sjukdom eller smitta eller sådant sår eller annan yttre skada, som kan föranleda, att av honom hanterat livsmedel blir skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda, är han skyldig att efter anmodan av hälsovårdsnämnden undergå läkarundersökning på hälsovårdsområdets bekostnad. Finnes han därvid behäftad med sjukdom, smitta eller skada, som nyss sagts, äger nämnden förbjuda, att han deltager i eller användes till arbete av ifrågavarande slag. 2 mom. Den som är eller misstankes vara behäftad med sådan sjukdom eller smitta, som genom mjölk eller mjölkprodukter kan överföras till människor, får icke sysselsättas i mejeri. Vad nu sagts gäller även person, som sammanbor eller nyligen sammanbott med någon, som är eller misstankes vara behäftad med sådan sjukdom eller smitta. Den som är behäftad med sådant sår eller annan yttre skada, som kan föranleda, att av honom hanterat livsmedel blir skadligt att förtära eller eljest otjänligt till människoföda, får icke i mejeri hantera mjölk eller mejeriprodukter. Den som anställts vid mejeri, skall genom intyg av läkare, vilket icke är äldre än trettio dagar, omedelbart innan han tillträder anställningen styrka, att han är fri från sjukdom eller smitta som nyss sagts. Minst en gång vartannat år skall personal i mejeri på mejeriets bekostnad undergå läkarundersökning till utrönande av huruvida sådan sjukdom eller smitta förefinnes. Det ankommer på medicinalstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter om läkarundersökning av mejeripersonal samt att fastställa formulär till läkarintyg. 3 mom. Då innehavare av eller föreståndare för verksamhet, i vilken bedrives arbete som i 25 § sägs, fått kännedom om eller anledning att misstänka, att i dylikt arbete hos honom sysselsatt person är behäftad med sjukdom, smitta eller yttre skada, som förut sagts, eller erhållit vetskap om att sådan person sammanbor eller nyligen sammanbott med någon, som är eller misstankes vara behäftad med sådan sjukdom eller smitta, är han pliktig att därom genast underrätta hälsovårdsnämnden i det hälsovårdsområde, inom vilket arbetet bedrives. 4 mom. Särskilda föreskrifter för personalen vid mjölkförsäljningslokaler äro givna i tuberkulosförordningen.

173 28 §. uppgifter, nämligen

Saluhålles i 1) innehållets benämning; 2) tillverkarens, förpackarens eller liknande; 3) innehållets totala vid förpackningstillfället. I stället — — •—• — kända företag. Är innehållet — • •—• samma tillfälle. Å förpackningen för netto. Å förpackning av konsumtionsmjölksprodukter skall jämväl med datum angivas den sista dag, å vilken varan får saluhållas. B, G och D. Mjölk och mjölkprodukter

38 §. 1 mom. Utöver bestämmelserna i 7 § skall beträffande mjölk och grädde särskilt gälla, att dessa varor icke få saluhållas såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas såsom livsmedel 1) om varan företer ett från det normala avvikande utseende eller om den har så kraftig bismak, att den kan anses otjänlig till människoföda; 2) om varan h ä r r ö r från djur, vilket är eller skäligen kan antagas vara behäftat med sjukdom, som kan menligt inverka på varans beskaffenhet, såvida icke varan jämlikt särskild föreskrift likväl får användas till människoföda; 3) om varan h ä r r ö r från djur, som blivit behandlat med läkemedel, vilket genom att övergå i varan eller på annat sätt kan göra densamma skadlig att förtära eller otjänlig till människoföda; 4) om reduktasprov å varan visar sådant resultat, att varan kan anses otjänlig till människoföda. 2 mom. Veterinärstyrelsen skall till ledning för hälsovårdsnämnderna utfärda särskilda föreskrifter om kontroll av mjölk och konsumtionsmjölksprodukter. 38 a §. 1 mom. Mjölk och mjölkprodukter få icke saluhållas som livsmedel eller användas vid framställning eller beredning av livsmedel, avsedda för försäljning, om de icke undergått pastörisering enligt av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter meddelade föreskrifter. Länsstyrelse äger medgiva undantag från vad i första stycket stadgas för mjölk, som inom visst område av producent försäljes direkt till konsument. Meddelande om sålunda medgivet undantag skall omedelbart tillställas veterinärstyrelsen. Importerad mjölk och importerade mjölkprodukter, skola vara på ett betryggande sätt pastöriserade, om ej veterinärstyrelsen i särskilt fall medgiver undantag. Med mjölk och mjölkprodukter förstås i denna paragraf dels komjölk och därav erhållna fraktioner såsom grädde, skummjölk, kärnmjölk och vassle m. m. dels ock smör, ost, kondensmjölk, torrmjölk, mesvaror, vasslesirap, smältost, gräddglass, chokladmjölk och kasein m. m. Vad i denna paragraf stadgas gäller icke försäljning till mejeri. Om pastörisering av glass stadgas i 64 §. Om pastörisering av mjölk och mjölkprodukter avsedda att försäljas eller utlämnas till kreatursföda är särskilt stadgat. 2 mom. Mjölk och mjölkprodukter i förpackat skick få icke saluhållas i detaljhandeln, om varan icke förpackats enligt av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter meddelade föreskrifter.

174 40 §. Mjölk, som saluhålles, får icke vara utspädd med vatten. Ej heller far dylik mjölk, utan att det särskilt angives, vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar annat än fett. Mjölk, som saluhålles, skall vara standardiserad i mejeri till en enhetlig fetthalt enligt föreskrifter, som meddelas av statens jordbruksnämnd. 41 §. Utgår. 45 §. När inhemskt — • • användas, nämligen a) r u n m ä r k t mejerismör, — dylik rätt; b) mejerismör, varmed — sägs; samt c) lantsmör, varmed vid mejeri. Kvalitetsbeteckning, som • intill varan. Med mejeri avses i första stycket livsmedelslokal, som enligt veterinärstyrelsens anvisningar är att anse såsom mejeri. Inhemskt smör — — runmärkt mejerismör. När utländskt — • • •— blivit tillverkat. Vad i vid servering. 46 §. 4 mom. utgår. 47 §. 4 mom. utgår. 48 §. Sista meningen: »Angående förbud ningen», utgår.

— i pastöriseringsförord-

108 §. i mom. Med dagsböter straffes 1) den som — — eller 65 § 2 mom.; 2) den som i 4 § 2 mom.; 3) föreståndare för • — — åvilande skyldighet; 4) den som saluhåller eller till annan överlämnar livsmedel i strid mot bestämmelserna i 7 § eller 38 § 1 mom., 40 §, 48 § andra stycket, 65 § 3 mom. eller 70 §; 5) den som — användande föreligga; 6) den som • och 83 §§; 7) den som ifrågavarande benämning. Förutsättning för verkliga beskaffenhet. 2 mom. Fälles någon dess värde. Förklaras vara vara förverkat. 3 mom. Förseelse, som statens jordbruksnämnd. 109 §. Med dagsböter straffes ock 1) den som i 6 §; 2) den som — — godkännande föreligger; 3) den som och 2 mom.; 4) innehavare av samma moment;

175 5) den som i 14—17 §§; 6) den som •—• — — tredje styckena; 7) den som under arbete, som avses i 25 §, icke iakttager noggrann renlighet eller bryter mot föreskrifterna angående arbetsdräkt; 8) innehavare av mejeri, som bryter mot någon av bestämmelserna i 26 § 2 mom., så ock den som bryter mot någon av bestämmelserna i 26 § 3 mom. samt 33, 34, 37, 62 och 63 §§; 9) den som — — -— — fall föreskrivet; 10) cl en som bryter mot bestämmelserna i 38 a § eller mot föreskrifter, som meddelats med stöd av samma paragraf; 11) den som bryter mot bestämmelsen i 96 § eller mot förbud, som meddelats med stöd av 91 eller 93 §§. Denna kungörelse träder i kraft den — . Genom denna kungörelse upphävas mejeristadgan av den 22 maj 1936 (nr 174); förordningen den 21 juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m. m.; kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser angående handeln med mjölk; kungörelsen den 22 maj 1942 (nr 328) angående förfarandet vid pastörisering av mjölk och grädde m. m.; kungörelsen den 4 oktober 1946 (nr 633) angående pastöriseringstvång beträffande vassla.

BILAGA 2

Utkast till vissa bestämmelser, avsedda att införas i en eventuell ny normallivsmedelsordning att fastställas av Kungl. Maj:t

Särskilda bestämmelser. Handel med mjölk m. m. 1 §. All konsumtionsmjölk, som serveras såsom dryck på restaurang, pensionat, matservering, kafé, konditori och kiosk eller annorstädes där verksamhet av liknande slag yrkesmässigt bedrives, skall tillhandahållas i obruten originalförpackning. 2 §. Glasflaskor, andra förpackningar, behållare och kärl avsedda för förvaring, transport och försäljning av konsumtionsmjölksprodukter få ej återlämnas till vare sig detaljhandel eller mejeri, om de använts för annat ändamål. 3 §.

Returemballage för konsumtionsmjölksprodukter skall då det återlämnas till detaljhandel respektive mejeri vara sköljt och fritt från synliga mjölkrester och föroreningar. 4 §. Konsumtionsmjölksprodukternas temperatur får icke överstiga 6° C vid utlämning från mejeri. Konsumtionsmjölksprodukterna skola under transport från mejeri helt skyddas mot ljus och förorening. Det emballage, vari produkterna transporteras, skall under transporten skyddas mot förorening och väta. Fordon med vilka produkterna transporteras, skall vara så anordnat och transport så planlagd, att produkterna i görligaste mån undgå temperaturförändring. Efter avslutad transport från mejeri skola konsumtionsmjölksprodukterna omedelbart placeras i kylutrymme, utrustat med anordning för nedkylning av produkterna under 10° C, eller svalt mottagningsutrymme, i vilka produkterna ej onödigtvis utsättas för ljus. I kylutrymme i försäljningslokal skall hela eller minst 2 /3 av den normalt per dag försålda mängden konsumtionsmjölksprodukter kunna förvaras. Tomemballage och backar, avsedda för konsumtionsmjölksprodukter och som skall återlämnas till mejeri, få icke utsättas för förorening.

BILAGA 3

Utkast till Kungl. Majrts kungörelse om tillägg till 6 kap. 32 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) angående undersökning av vatten i mejerier

Härigenom förordnas som följer. 32 §. Vatten som — — bakteriologisk undersökning. Länsstyrelsen äger • — — yttra sig. Vatten, som användes i mejeri (mejerivatten), skall under alla förhållanden underkastas fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning. Det åligger undersökningens utförande.

12—005913

BILAGA 4

Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse angående pastörisering av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.

Härigenom förordnas som följer. 1 §• Den som driver mejeri, får till kreatursföda ej använda, försälja eller till annan utlämna komjölk och därav erhållna fraktioner eller produkter såsom skummjölk, vassle, kärnmjölk, torrmjölk m. m., som icke blivit pastöriscrade enligt av veterinärstyrelsen meddelade föreskrifter. 2 §.

Kostnaderna för tillsyn å efterlevnaden av denna kungörelse skola bestridas av vederbörande kommun. 3 §. Bryter någon mot bestämmelsen i 1 § straffes med dagsböter. 4 §.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna kungörelse, fortsätter samma förseelse, skall för varje gång åtal därför anhängiggöres fällas till särskilt ansvar. Ej må straff enligt denna kungörelse tillämpas, där förseelsen enligt allmänna strafflagen är belagd med strängare straff. 5 §. Denna kungörelse träder i kraft den . Genom denna kungörelse upphäves lagen den 6 juni 1925 (nr 382) angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m. m.

BILAGA 5

Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om tillägg till 6 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113)

Kungl. Maj:t har, efter riksdagens hörande, funnit gott förordna, att i 6 § tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 skall införas ett nytt stycke av följande lydelse. 6 §. Befinnes någon, som är eller varit sysselsatt i sådan framställning, beredning, servering eller hantering av livsmedel, som i 25 § livsmedelsstadgan sägs, vara behäftad med tuberkulos i smittsamt stadium utan att bliva intagen å vårdanstalt, eller efter intagande å sådan anstalt blivit utskriven från anstalten i smittsamt stadium, skall vederbörande centraldispensär snarast möjligt insända anmälan härom till hälsovårdsnämnden i den kommun, där personen stadigvarande vistas. I mejerirörelse icke föreligger.

BILAGA 6

Utkast till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av 5 § kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk m. m.

Härigenom förordnas som följer. 5 §. Såsom villkor för erhållande av mjölkpristillägg och utjämningsbidrag skall gälla a) att mejeriet högt p r i s ; b) att mejeriet till återförsäljare; c) att mejeriet eller område; d) att mejeriet vid mottagning av supplementärmjölk och vid tillverkning av konsumtionsmjölksprodukter tillämpar kvalitetskontroll på supplementärmjölken och konsumtionsmjölksprodukterna enligt av statens jordbruksnämnd meddelade föreskrifter; e) att mejeriet — • annat mejeri; f) att mejeriet och grädde; g) att mejeriet inköpta mjölken; h) att mejeriet •• kommissionen bestämmer; i) att mejeriet — —• fastställda kvalitetsfordringar; j) att mejeriet eller mejeriprodukter; samt k) att mejeriet andra stycket.

BILAGA 7

Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse om mjölkkontroll

Leverantörmjölk

1 §• 1 mom. Hälsovårdsnämnd äger rätt att för kontroll av den till mejeri inkommande leverantörmjölken använda sig av mjölkbedömarnas undersökningsresultat. 2 mom. Hälsovårdsnämnd äger jämväl enligt livsmedelsstadgan rätt att för undersökning uttaga prov av den till mejeri inkommande leverantörmjölken vare sig anmärkning mot denna förekommit eller ej. 3 mom. Mjölkbedömningsjournal och leverantörförteckning skall enligt statens jordbruksnämnds föreskrifter hållas tillgängliga för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd å den ort mejeriet är beläget. 2 §. 1 mom. Om mjölkbedömare i samband med den ordinarie mjölkbedömningen påträffar mjölk eller grädde, som enligt livsmedelsstadgan 7 § och 38 § 1 mom. icke får saluhållas som livsmedel eller överlämnas till annan för att användas som livsmedel, eller påträffas transportkärl, som ej hålles rena eller i gott stånd, skall mjölkbedömaren förfara såsom statens jordbruksnämnd därom föreskriver. 2 mom. Om leverantörmjölken i reduktasprov avfärgas inom 10 minuter, skall mjölken anses vara otjänlig till människoföda. 3 §. I de fall leverantörmjölk tre på varandra följande gånger vid ordinarie mjölkbedömning och oberoende av månadsgränser enligt reduktasprov avfärgats på 2 timmar eller kortare tid eller enligt silningsprov, lukt- och smakprov eller diskningsprov hänförts till klass II, bör mejeri vidtaga åtgärder för bristernas avhjälpande. 4 §.

Om mejeris skyldighet att omedelbart avstänga leverantör från rätt att leverera mjölk, om mjölken icke kan godkännas som livsmedel enligt livsmedelsstadgan, skall gälla, vad statens jordbruksnämnd därom föreskriver. 5 §. Vidtager ej mejeri åtgärder, som i 3 och 4 §§ sägs, eller underlåter leverantör vidtaga rättelse, skall hälsovårdsnämnd förfara enligt livsmedelsstadgan.

182 6 §. Har leverantör av mejeri eller hälsovårdsnämnd avstängts från rätt att leverera mjölk, äger denne rätt att åter leverera mjölk sedan det konstaterats, att påtalade brister avhjälpts. 7 §.

Hälsovårdsnämnd skall omedelbart underrätta mejeri om åtgärder, som vidtages mot dess leverantörer. Supplementärmjölk

8 §. Med supplementärmjölk avses leverantörmjölk, som uppsamlas och nedkyles vid ett mejeri (uppsamlingsmejeri) och transporteras till ett annat mejeri (centralmejeri) för att förädlas till mjölkprodukter eller undergå nedkylning. 9 §. Mjölken får vid ankomst till centralmejeri icke vara av sådan beskaffenhet, att den enligt reduktasprov avfärgas inom 2 timmar, och dess temperatur bör icke överstiga 10° C. 10 §. Mjölken skall efter ankomst till centralmejeri utan onödigt dröjsmål undergå förädling eller kylning som i 8 § säges. 11 §. Centralmejeri skall enligt jordbruksnämndens bestämmelser mäta temperaturen och utföra reduktasprov på varje ankommande parti mjölk och i särskild journal anteckna resultaten jämte namnet på det uppsamlingsmejeri, varifrån mjölken avsänts. Journalen skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd på den ort mejeriet är beläget. 12 §. Mjölk, som vid ankomst till mejeri avfärgas på kortare tid än 2 timmar men enligt livsmedelsstadgan ej är att anse som otjänlig till människoföda, skall om möjligt å mejeriet användas såsom råvara för andra produkter än konsumtionsmjölksprodukter. 13 §. Hälsovårdsnämnd skall minst 24 gånger årligen kontrollera, att supplementärmjölk uppfyller de i 9 § nämnda fordringarna. Anvisningar för provtagning och undersökning meddelas av statens institut för folkhälsan. Konsum tion smj ölksprodukter

14 §. 1 mom. Hälsovårdsnämnd, inom vars verksamhetsområde är beläget mejeri, som försäljer konsumtionsmjölk (standardiserad mjölk eller skummjölk), konsumtionsgrädde eller kulturmjölk, skall i mejeriet minst 24 gånger årligen och oberoende av försäljningens omfattning uttaga prov för utförande av kvalitetskontroll. Hälsovårdsnämnd, inom vars verksamhetsområde är beläget mejeri, som försäljer någon i första stycket nämnd vara i förpackat skick, skall jämväl minst 24 gånger årligen i mejeriet under pågående drift och omedelbart före varans

183 ifyllning uttaga minst 5 förpackningar för utförande av kontroll beträffande deras fysikaliska och bakteriologiska renhet. 2 mom. På ansökan av hälsovårdsnämnd äger veterinärstyrelsen förordna, att antalet årligen av hälsovårdsnämnd uttagna prov minskas, om förhållandena det medgiver. 3 mom. Beträffande uttagning och analysering av prov gäller vad därom föreskrives i livsmedelsstadgan och vad statens institut för folkhälsan i anvisning meddelat. 15 §. 1 mom. Kvalitetskontroll skall ske av varje vara beträffande antal koliforma bakterier, totalantal bakterier, lukt och smak och fetthalt vid utlämning av varan från mejeri (efter varans förvaring i mejeri under ett dygn vid omkring 5° C). Kulturmjölk skall ej kontrolleras med avseende på totalantal bakterier. Prov för analys av vara, som saluhålles i löst mått uttages vid tappställe, och prov för analys av vara, som saluhålles förpackad, uttages i form av originalförpackning. 16 §. 1 mom. Angående konsumtionsmjölksprodukter skall förutom vad nedan stadgas gälla vad om sådana varor är föreskrivet i livsmedelsstadgan eller av Kungl. Maj:t i särskilda föreskrifter meddelats. 2 mom. God vara skall uppfylla samtliga följande krav: a) Vid utlämning från mejeri skall mjölk och grädde innehålla mindre än 10 koliforma bakterier per ml. Kulturmjölk skall innehålla mindre än 100 koliforma bakterier per ml. b) Vid utlämning från mejeri bör mjölk och grädde innehålla mindre än 100 000 bakterier totalt per ml. c) I lukt- och smakprov skall mjölk, grädde och kulturmjölk erhålla minst 3 poäng enligt en 5-gradig poängskala. Om varans standardisering och pastörisering är särskilt stadgat i livsmedelsstadgan. 3 mom. Emballaget skall ha god fysikalisk och bakteriologisk renhet enligt normer uppställda av statens institut för folkhälsan. 17 §. Mejeri är enligt statens jordbruksnämnds bestämmelser skyldigt att utföra viss kvalitetskontroll av konsumtionsmjölksprodukter och viss kontroll av emballagets renhet samt att i förekommande fall omedelbart vidtaga åtgärder för avhjälpande av brister. Resultaten av denna kontroll införes i särskild journal, som skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd på den ort mejeriet är beläget. 18 §. 1 mom. Framgår vid undersökning av prov uttaget av hälsovårdsnämnd, att varan ej uppfyller samtliga av de i 16 § 2 mom. angivna kraven för god vara, skall hälsovårdsnämnd omedelbart underrätta vederbörande mejeriföreståndare därom. Om varan i nästföljande undersökning, som snarast bör utföras, icke uppfyller de i 16 § 2 mom. p u n k t e r n a a) och c) angivna kraven, skall genom nämndens försorg och på mejeriets bekostnad dagligen nya prov uttagas av ifrågavarande vara intill dess, att varan uppfyller dessa krav vid två på v a r a n d r a följande provtagningar.

184 2 mom. Provtagning, som i 1 mom. avses, skall ske i närvaro av mejeriföreståndaren eller ställföreträdare för denne. Två prov skall uttagas av varan, av vilka det ena skall i förseglat skick överlämnas till mejeriföreståndaren eller ställföreträdaren, och kan av denne i nedkylt tillstånd överlämnas till av statens institut för folkhälsan godkänt laboratorium för undersökning. 3 mom. Om mejeri trots råd eller uppmaning och ökad provtagning icke vidtager åtgärder, så att vara åter uppfyller kraven, skall hälsovårdsnämnd förfara som i livsmedelsstadgan föreskrives. 4 mom. Om hälsovårdsnämnd vid undersökning av emballage finner, att emballaget enligt 16 § 3 mom. ej visar god fysikalisk eller bakteriologisk renhet förfares som i livsmedelsstadgan föreskrives.

BILAGA 8

Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse om vad som enligt livsmedelsstadgan 9 § är a t t anse som mejeri

Härigenom förordnas som följer. 1 §• 1 mom. Med mejeri avses i livsmedelsstadgan livsmedelslokal, vari komjölk eller beståndsdelar därav för försäljning eller servering till allmänheten beredes till mjölkprodukter eller eljest undergår behandling, som kräver viss apparatutrustning, såsom pastörisering, separering, rening, kylning, emballering m. m. Med behandling avses inte silning eller kylning av mjölk på produktionsplatsen. 2 mom. Med mjölkprodukter avses dels mjölk och därav erhållna fraktioner såsom grädde, skummjölk, kärnmjölk, vassle m. m. dels ock smör, ost, kondensmjölk, torrmjölk, mesvaror, vasslesirap, smältost, gräddglass, chokladmjölk samt kasein. 3 mom. I mejeri må även beredas andra produkter än i 2 mom. nämnda mjölkprodukter, därest veterinärstyrelsen finner, att beskaffenheten av sådan beredning ej menligt påverkar i 2 mom. nämnda mjölkprodukter i hygieniskt och kvalitativt avseende.

BILAGA 9

Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse med föreskrifter angående förfarandet vid pastörisering av mjölk och mjölkprodukter och kontroll av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad

Med stöd av bestämmelserna i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) 38 a § angående pastörisering av mjölk och mjölkprodukter och Kungl. Maj:ts kungörelse den (nr ) angående pastörisering av till kreatursföda avsedd mjölk m. m. har veterinärstyrelsen funnit skäligt meddela följande föreskrifter angående förfarandet vid pastörisering och kontroll av pastöriseringsbestämmelsernas efterlevnad. 1 §• Pastörisering av mjölk och mjölkprodukter, som avses i livsmedelsstadgan 38 a § må verkställas endast under i 2 och 3 §§ i denna kungörelse angivna villkor i mejeri, som efter inhämtat yttrande av veterinärstyrelsen godkänts av hälsovårdsnämnden. 2 §• 1 mom. Pastörisering av mjölk och mjölkprodukter, som avses i livsmedelsstadgan 38 a § skall ske vid sådan kombination av temperatur och tid och på sådant sätt, att efter i denna kungörelse omförmäld provtagning och undersökning varan giver negativ reaktion med peroxidasprovet enligt Storch respektive fosfatasprovet enligt Andersen och Vestesen. Peroxidasprovet skall användas då var a n upphettats till 80° C eller däröver (högpastörisering) och fosfatasprovet då varan upphettats till temperatur under 80° C (lågpastörisering). 2 mom. Mjölk och mjölkprodukter skola i samband med pastörisering renas genom ccntrifugering. 3 §. 1 mom. Pastörisering (jämte regenerering och kylning) av mjölk och mjölkprodukter skall ske i apparat (pastöriseringsapparat), som till fabrikat och typ godkänts av statlig anstalt för provning av mejerimaskiner (provningsanstalt). Pastöriseringsapparat skall vara försedd med av provningsanstalt godkänd termograf och avverkningsregulator. De diagram, på vilka temperaturen registrerats, skall numreras i löpande följd och förvaras under ett år. 1 fråga om viss apparat, som undergår prövning i och för dylikt godkännande, kan provningsanstalt utfärda särskilt tillstånd för viss tid. 2 mom. För varje apparat, vari pastörisering enligt 1 mom. äger rum, skall i mejeri finnas ett av provningsanstalt utfärdat intyg (certifikat). 3 mom. Vid undersökning av pastöriseringsapparat i och för godkännande enligt 1 mom. samt vid utfärdande av intyg enligt 2 mom. har provningsanstalt att ställa sig till efterrättelse anvisningar, som utfärdas av veterinärstyrelsen i samr å d med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter.

187 k mom. Å pastöriseringsapparat, avsedd för ändamål som angivits i 1 mom., får icke vidtagas förändringar utan att provningsanstalt utfärdar nytt intyg. 4 §.

Pastöriseringsapparat, som använts för annat ändamål än pastörisering (t. ex. enbart kylning), får icke ånyo användas för pastörisering, om icke apparaten dessförinnan fullständigt diskats. 5 §. Slam, som vid separering av mjölk avsatts i separatorn, skall dagligen vid separatorns rengöring avlägsnas och brännas. 6 §.

Pastöriserad mjölk och pastöriserade mjölkprodukter avsedda att försäljas eller serveras som människoföda få ej förvaras eller behandlas i kärl eller apparater, vilka använts för opastöriserad mjölk eller opastöriserade mjölkprodukter, om icke kärlen eller apparaterna dessförinnan blivit noggrant rengjorda. 7 §. 1 mom. Kärl, vari pastöriserad mjölk eller pastöriserade mjölkprodukter avsedda till människoföda transporteras eller utbjudas, skall vara tydligt märkt med nummer, namn eller allmänt känd beteckning på det mejeri, varifrån varan kommer. 2 mom. Kärl, vari mjölk eller mjölkprodukter transporteras mellan produktionsplats och mejeri, skall vara tydligt märkt med producentens leverantörnummer. 8 §. 1 mom. Hälsovårdsnämnd skall 12 gånger årligen, helst en gång i månaden, för varje mejeri taga prov av varje vid provtagningstillfället befintlig vara, som avses i denna kungörelse och ombesörja analys därav, varvid Storch's peroxidasprov användes på högpastöriserad vara och Scharers fosfatasprov användes på lågpastöriserad vara. Om förhållandena tillåta kan veterinärstyrelsen efter ansökan från hälsovårdsnämnd medgiva, att antalet provtagningar per år må minskas. 2 mom. Vid varje provtagningstillfälle skall hälsovårdsnämnd kontrollera, att de till pastöriseringsapparaten hörande diagrammen arkiverats och visa konstant pastöriseringstemperatur samt med kontrolltermometer kontrollera, att termografen skriver rätt temperatur, och tillse, att de i 5 § denna kungörelse meddelade bestämmelserna om slam, som vid separering av mjölk avsätter sig i separatorn, vederbörligen iakttages. Det skall också åligga hälsovårdsnämnd att kontrollera, att apparaten är av godkänd typ och försedd med vederbörligt intyg. 3 mom. Framgår vid kontrollanalys av prov, att föreskriven uppvärmning icke ägt rum, eller har hälsovårdsnämnd funnit, att konstant pastöriseringstemperatur icke hållits eller annan med pastöriseringen sammanhängande felaktighet, skall på mejeriets bekostnad antalet provtagningar omedelbart ökas till minst två i månaden. Detta antal provtagningar skall bibehållas under minst en månad utöver den, då alla uttagna prov visat, att erforderlig uppvärmning ägt rum och temperaturkontrollen skötts oklanderligt. 4 mom. Provtagningarna skola ske på oregelbundna tider. Underrättelse om provtagning må ej meddelas på förhand.

188 5 mom. Provtagning skall ske enligt livsmedelsstadgans bestämmelser. Anvisningar för provtagning och undersökning av prov meddelas av statens institut för folkhälsan. 6 mom. Efter därom framställd begäran åligger det vid provtagningen mejeriföreståndare eller dennes ställföreträdare att å av veterinärstyrelsen fastställt formulär intyga, huruvida vara, av vilken prov tagits, undergått hög- eller lågpastörisering och om provtagningen ägt rum i samband med anmärkning mot otillräcklig pastörisering. 9 §. Har i 8 § 1 mom. verkställd undersökning visat, att föreskriven uppvärmning ej ägt rum, skall samtidigt uttaget kontrollprov undersökas vid av statens institut för folkhälsan auktoriserat laboratorium enligt av samma institut utfärdade anvisningar. 10 §. Resultat av den i 9 § nämnda kontrollanalysen (analysbevis) skall tillställas hälsovårdsnämnden, vilken har, om föreskriven uppvärmning ej ägt rum, att vidarebefordra beviset till allmän åklagare samt härom underrätta veterinärstyrelsen. 11 §. Det åligger föreståndare för av statens institut för folkhälsan auktoriserat laboratorium, vid vilket kontrollanalysen utföres, att senast den 5 i varje månad till veterinärstyrelsen insända under nästföregående månad inkomna följesedlar, försedda med anteckning om resultatet av verkställd undersökning. 12 §. Hälsovårdsnämnd skall senast den 5 i varje månad till veterinärstyrelsen inkomma med rapport enligt av styrelsen fastställt formulär över den av nämnden under närmast föregående månad utövade pastöriseringskontrollen.

B I L A G A 10

Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens kungörelse angående pastöriseringstvång beträffande till kreatursföda avsedd mjölk m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts kungörelse den (nr ) 1 § har veterinärstyrelsen funnit gott meddela att vad i kungörelsen den — — (nr ) med föreskrifter i fråga om förfarandet vid pastörisering av mjölk och mjölkprodukter finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om pastörisering av till kreatursföda avsedd mjölk m. m. Denna kungörelse träder i kraft den .

B I L A G A 11

Utkast till Kungl. \ eterinärstyrelsens kungörelse om detalj förpackning av konsumtionsmjölksprodukter m. m.

Med stöd av 38 a § 2 mom. i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) har veterinärstyrelsen funnit gott meddela följande föreskrifter angående dels. provning av maskiner och emballagematerial för förpackning av konsumtionsmjölksprodukter, dels provning av diskningsmaskiner för returemballage avsett för detaljförpackning av konsumtionsmjölksprodukter, och dels kontroll av fysikalisk och bakteriologisk renhetsgrad hos emballage avsett för detaljförpackning av konsumtionsmjölksprodukter. 1 §. 1 mom. Förpackning av konsumtionsmjölksprodukter får endast ske i maskin, som till fabrikat och typ godkänts av statlig anstalt för provning av mejerimaskiner. 2 mom. Diskning av returemballage avsett för detaljförpackning av konsumtionsmjölksprodukter skall ske i maskin, som till fabrikat och typ godkänts av statlig anstalt för provning av mejerimaskiner. Sådant godkännande skall även innefatta eventuell extra utrustning till diskningsmaskinen såsom klordoseringsanordning. 3 mom. I fråga om viss maskin, som undergår prövning i och för godkännande enligt 1 och 2 mom. kan provningsanstalt utfärda särskilt tillstånd för viss tid. 4 mom. För varje i 1 och 2 mom. nämnd maskin skall i mejeri finnas ett av provningsanstalt utfärdat intyg (certifikat). 5 mom. Vid undersökning av maskin i och för godkännande enligt 1 och 2 mom. samt vid utfärdande av intyg enligt 4 mom. har provningsanstalt att ställa sig till efterrättelse av veterinärstyrelsen i samråd med statlig forskningsanstalt för mejeriprodukter utfärdade anvisningar. 6 mom. Företages å maskin avsedd för i 1 och 2 mom. angivet ändamål förändring av något slag, skall provningsanstalt utfärda nytt intyg. 2 §. Förpackning av konsumtionsmjölksprodukter får endast ske i emballage, som undersökts ur toxikologisk synpunkt och godkänts av statens institut för folkhälsan i samråd med statlig anstalt för provning av mejerimaskiner. 3 §.

1 mom. Hälsovårdsnämnd skall 24 gånger årligen, helst två gånger i månaden, för varje mejeri, som detaljförpackar konsumtionsmjölksprodukter, uttaga emballage omedelbart före ifyllning av varan, och ombesörja undersökning av dess fysikaliska och bakteriologiska renhetsgrad. Om förhållandena tillåter, kan veterinärstyrelsen efter ansökan från hälsovårdsnämnd medgiva, att antalet provtagningar per år minskas.

191 2 mom. Diskning av returemballage skall ske vid den av provningsanstalten för diskningsmaskinen fastställda kombinationen av temperatur och diskmedelskoncentration i diskningsmaskinens blötnings- och spolningsavdelningar, samt tid för emballagets passage genom dessa avdelningar. Emballaget skall efter i 1 mom. nämnd provtagning och undersökning uppfylla de minimifordringar, som uppställts av statens institut för folkhälsan. Engångsemballage skall likaledes efter i 1 mom. nämnd provtagning och undersökning uppfylla de minimifordringar, som uppställts av statens institut för folkhälsan. 3 mom. Framgår vid undersökning att emballagets fysikaliska och bakteriologiska renhetsgrad ej uppfyller i 2 mom. nämnda fordringar, skall hälsovårdsnämnden underrätta vederbörande mejeriföreståndare därom. Om emballaget icke heller i nästföljande undersökning uppfyller nämnda fordringar, skall genom nämndens försorg och på mejeriets bekostnad antalet provtagningar ökas till fyra per månad. Detta antal provtagningar skall bibehållas under minst en månad utöver den, då alla uttagna prov vid undersökning godkänts enligt fordringarna. 4 mom. Provtagningarna skola ske på oregelbundna tider. Underrättelse om provtagning får ej meddelas på förhand. 5 mom. Provtagning skall i tillämpliga delar ske enligt livsmedelsstadgans bestämmelser för provtagning och undersökning av livsmedel. Anvisningar för provtagning och undersökning av prov meddelas av statens institut för folkhälsan. 4 §. Hälsovårdsnämnd åligger att kontrollera, att i mejeri använda maskiner för förpackning av konsumtionsmjölksprodukter och diskning av rcturemballage äro försedda med i 1 § 4 mom. nämnda intyg, samt ait emballaget erhållit godkännande enligt 2 §. 5 §. Saluhålles detaljförpackade konsumtionsmjölksprodukter skall enligt livsmedelsstadgan 28 § på förpackningen med datum angivas den sista dag, å vilken varan får saluhållas. Under förutsättning att varan förvarats vid en temperatur understigande 10° C, sedan den levererats från mejeri, skall detta innebära, att varan efter denna dag skall kunna förvaras ytterligare ett dygn vid 17° C eller tre dygn vid 5° C och fortfarande vara användbar som livsmedel.

B I L A G A 12

Utkast till Kungl. Veterinärstyrelsens råd och anvisningar rörande mjölkproduktion m. m.

Jämlikt bestämmelserna i livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824), 86 § 1 mom., och hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663), 4 §, äger veterinärstyrelsen till ledning för hälsovårdsnämnderna meddela råd och anvisningar rörande livsmedelskontrollen och allmänna hälsovården. Med anledning härav får veterinärstyrelsen lämna följande råd och anvisningar rörande förhållanden i samband med produktion m. m. av mjölk. Särskilt angelägna åtgärder ha angetts med kursiverad stil.

A. Ladugårds- och mjölkningshygien

1. Beträffande anordnande och inredande av ladugård, vari mjölkkor hållas, stadgas i 60 § hälsovårdsstadgan. 2. Golvet bör vara av sådan beskaffenhet, att det icke genomsläpper eller upptager fuktighet, och skall ha erforderlig lutning mot gödselränna och avlopp. Vid lösdrift bör liggplatsen tillföras absorberande strömedel i tillräcklig mängd, så att flytande orenlighet absorberas och djuren hållas rena. Den i anslutning till lösdriftsstallet befintliga rastgården bör hårdgöras och givas en sådan lutning, att urin och regnvatten kunna avledas till avloppsledning. 3. Båspall bör värmeisoleras mot underliggande markyta. Båspall (helst av betong eller liknande material) bör konstrueras med hänsyn till djurstorlek, gödselränna och uppbindningsanordningar. Foderbord och foderrännor samt vattenkoppar böra ha riktig höjd. Som strö bör användas material, som icke dammar. Djurens uppställning skall vara lämplig med hänsyn till djurhälsa, ladugårdshygien och skötsel. 4. Beträffande luftväxling i ladugård stadgas i 60 § hälsovårdsstadgan. Temperaturen i ladugård skall dygnet runt hållas så jämn som möjligt. 5. / ladugård böra icke hållas svin eller fjäderfä. Om så likväl sker, skola djuren hållas i avskilt rum med separat utgång. 6. Utgödsling i ladugården skall ske dagligen. I stallar för lösgående djur skall utgödsling ske minst en gång per år. 7. Utgödsling, utfodring, rykt av djuren och dylikt ladugårdsarbete bör icke ske under eller omedelbart före mjölkning. 8. Djuren skola hållas rena; framförallt juver och angränsande delar. 9. Omedelbart före mjölkning skola kornas juver och spenar tvättas och torkas. 10. Vid mjölkning skall personalen för varje djur övertyga sig om dels att inga förändringar i juvret (förhårdnader, ömhet) föreligga, och dels att mjölken icke företer förändringar (flockar, ystig mjölk). Förmjölkning skall ske i kontrollkärl helst en gång om dagen. 11. Ladugård, vari minst 5 mjölkkor hållas, bör ha avskilt utrymme för disk

193 och mjölkbehandling (mjölkrum), som icke får användas till annat ändamål än det, vartill det är avsett. 12. Golv i mjölkrum bör beläggas med klinker, betong eller liknande material och vara lagt med fall mot avlopp och försett med vattenlås. Väggar och tak böra vara lätta att rengöra och värmeisolerade. Rummet bör vara väl ventilerat, och om möjligt ligga åt norr och på betryggande avstånd från gödselstad, siloanläggning, landsväg o. dyl. 13. Beträffande tillgång på vatten i ladugård stadgas i 60 § hälsovårdsstadgan. Detsamma skall gälla beträffande tillgång på vatten i mjölkrum. 14. För diskning skall finnas tillgång på varmvatten, borstar och lämpligt diskmedel. 15. Mjölkkärl och redskap skola efter diskning förvaras så att disk- och desinfektionsmedel avrinner, och så att de torka (eventuellt under skydd utomhus på torr och luftig plats). 16. Anordning skall finnas för att snarast efter mjölkning kyla mjölken till en temperatur av 12° C eller därunder. Under förvaring hos leverantör får mjölkens temperatur icke överstiga 12° C. 17. Ladugård och mjölkrum skola hållas fria från råttor, möss, flugor och ohyra. 18. Minst en gång årligen skall ladugård och s. k. mjölkrum grundligt rengöras och desinficeras. Senast den 31 december varje år skall kontrollassistent, mjölkningsinstruktör eller leverantör till mejeri lämna intyg på att rengöring och desinfektion av lokalerna verkställts. Av leverantör lämnat intyg skall vara styrkt av två ojäviga personer. Intyg skola hållas tillgängliga för länsveterinär och hälsovårdsnämnd å den ort mejeriet är beläget. Uteblir intyg skall meddelande därom lämnas till länsveterinären och hälsovårdsnämnden på den ort mejeriet är beläget. 19. För ladugårdspersonal bör i mjölkrum och ladugård finnas tvättställ, helst i form av tappkran över avloppstratt. Vid tvättställ bör finnas tvål och handduk. 20. / ladugård och mjölkrum får tobaksrökning, spottning och annan dylik förorening icke förekomma. Avträde får icke stå i direkt förbindelse med ladugård eller mjölkrum. B. Hygien vid mjölktransport

1. Mjölk skall före och under transport till mejeri i görligaste mån skyddas mot tempe^aturförändring. 2. Transportkärl skola placeras på ändamålsenligt mjölkbord, så att de skyddas mot nedsmutsning och solljus. 3. Av transportör angiven hämtningstid skall noga beaktas av både transportör och leverantör, så att mjölken ej onödigtvis utsattes för påverkan av yttertcmperaturen. 4. Utnyttjas fordon för transport samtidigt av mjölktransportkärl och andra varor, skola mjölktransportkärlen skyddas mot förorening.

C. Beträffande mjölkens innehåll av antibiotika och andra främmande ämnen

1. Mjölk från ko behandlad med antibiotika får icke levereras till mejeri förrän på fjärde dagen efter sista behandlingsdagen. 2. Givna föreskrifter i samband med användning av kemiska p r e p a r a t (t. ex. ogräs- och insektsbekämpningsmedel, träimpregneringsmedel, disk- och desinfektionsmedel o. dyl.) skola noga följas. 13—005013

194 3. Dylika preparat få icke användas eller förvaras i samband med mjölkproduktion på sådant sätt, att mjölken kan få smak eller lukt, eller så att de genom att övergå i mjölken eller på annat sätt kunna göra densamma skadlig att förtära eller eljest otjänlig till människoföda. 4. Mjölkkärl och mjölkutrustning få icke användas vid beredning eller förvaring av ogräs- och insektsbekämpningsmedel, träimpregneringsmedel eller ovidkommande disk- och desinfektionsmedel o. dyl. Dessa råd och anvisningar skola i tillämpliga delar gälla även vid mjölkproduktion under betesgång.

B I L A G A 13

Utkast till ändring av 3 kap. beträffande mjölkpristillägg m . m . i Statens Jordbruksnämnds cirkulär nr 1/1955 med sammanfattning av bestämmelserna angående mjölk och mejeriprodukter

F. Kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk

1. Mejeri med undantag av gårdsmejeri kan erhålla mjölkpristillägg under förutsättning att mejeriet medelst intyg av vederbörande mejerikonsulent eller ett av nämnden utsett ombud styrker: att all mjölk, som vid mejeriet inväges från producenter, bedömes och betalas efter dess fetthalt och hygieniska beskaffenhet enligt nedan under 2—7 angivna grunder; att all från producenter invägd grädde bedömes och betalas efter dess fetthalt och hygieniska beskaffenhet enligt samma principer, som gäller för mjölk; att mejeriet är anslutet till mjölkbedömningsförening, vars stadgar ej står i strid med huvudgrunderna i av jordbruksnämnden för mjölkbedömningsföreningar fastställda normalstadgar; att mejeriets mottagningsavdelning och arbetsordning är sådana, att provtagning och mjölkbedömning kan fullgöras enligt gällande instruktion; att mejeriet ej mottager mjölk, som icke kan godkännas enligt livsmedelsstadgans bestämmelser för livsmedel. Gårdsmejeri, varmed avses mejeri som drives i anslutning till visst jordbruk och som endast förädlar å detta producerad mjölk, kan erhålla mjölkpristillägg under förutsättning att mejeriet på enahanda sätt styrker: att mejeriet i enlighet med vad nedan säges verkställer provtagning å fetthalten i den vid mejeriet invägda mjölken. Statens jordbruksnämnd kan för särskilt fall bestämma annorlunda än vad i denna punkt säges. Anm. Blanketter till intyg, som i denna punkt avses, tillhandahålles efter rekvisition hos riksföreningen. 2. Bedömning av mjölk från envar leverantör till mejeri skall ske med avseende på fetthalt, hållbarhet, renhet samt lukt och smak samt innefatta såväl undersökning som klassificering av mjölken. Bedömningen skall utföras av opartisk person, som innehar godkänt avgångsbetyg från genom lantbruksstyrelsens försorg anordnad mjölkbedömningskurs eller vars kompetens som mjölkbedömare godkänts av lantbruksstyrelsen. Mjölkbedömning får icke utföras av person, som levererar mjölk till det mejeri, där mjölken skall bedömas.

196 Vid transport av mjölk i samlingstank till mejeri (tankhämtning) skall provtagning och bedömning av mjölk ske av opartisk person, vars kompetens som mjölkuppsamlare godkänts av övermjölkbedömaren. Bedömning skall ske av mjölk från varje leverantör beträffande fetthalt minst fyra gånger i månaden hållbarhet minst tre gånger i månaden minst en gång i månaden rennet lukt och smak minst en gång i månaden diskning och beskaffenhet av transportkärl och gårdstankar minst en gång i månaden. Vid tankhämtning får renhetsprov utbytas mot annat prov enligt anvisningar i standardinstruktion för mjölkbedömare. Om leverans från viss leverantör till mejeri sker färre än 21 gånger i månad får för denne leverantör en fetthaltsprov utelämnas, och vid färre än 14 gånger i månad får ett hållbarhetsprov och ytterligare ett fetthaltsprov utelämnas. Provtagningen skall, då ej daglig provtagning är anordnad, ske på särskilda dagar, om vilka vederbörande leverantör eller, i fråga om gårdsmejeri, mejeriet icke på förhand erhållit kännedom. Bedömning av mjölken bör vidare ske utan att bedömaren på förhand erhållit kännedom om leverantörernas namn. Varje leverantör bör därför angivas medelst nummer. 3. Undersökning av mjölken skall ske i enlighet med av jordbruksnämnden fastställd standardinstruktion för mjölkbedömare. 4. Fetthalten bestämmes enligt Lindströms fettbestämningsmetod. Efter varje månads sista fetthaltsbestämning uträknas månadens medelfetthalt för varje leverantör såsom ett medeltal av månadens samtliga olika bestämningar. Dessutom uträknas medelfetthalten för mejeriet såsom ett vägt medeltal. Företag, som omfattar flera mejerier, får, där så anses lämpligt, u t r ä k n a medelfetthalten för företaget i dess helhet. Anm. Medelfetthalten för varje leverantör bestämmes såsom ett aritmetiskt medeltal av fetthalten enligt samtliga månadsbestämningar. Vid jämnt antal provningar per månad bibehålles den andra decimalen i det uträknade månadsmedeltalet, därest denna utgöres av siffran 5. I övriga fall avkortas till en decimal, varvid första decimalen höjes med en enhet därest den andra utgöres av siffran 6 eller högre tal. Medelfetthalten för mejeriet uträknas på så sätt, att den under månaden invägda mjölkfettmängden divideras med kvantiteten invägd mjölk, och skall angivas med minst två decimaler. Till bedömningsresultaten vid fetthaltsbestämning skall vid mjölkens betalning hänsyn tagas på så sätt, att för varje 0,1 procent avvikelse uppåt eller nedåt från mejeriets eller företagets medelfetthalt tillägg respektive avdrag göres per kilogram levererad mjölk med ett av jordbruksnämnden efter förslag av riksföreningen bestämt belopp, vilket meddelas i särskild ordning. Anm. I denna punkt avsedda tillägg och avdrag är fasta och får alltså icke över- eller underskridas. 5. Hållbarheten bestämmes enligt Barthel—Orla Jensens reduktasprov. Med hänsyn till reduktasprovets resultat hänföres mjölken till en av antingen tre eller fyra klasser. Om indelning sker i tre klasser hänföres den mjölk, som avfärgas på kortare tid än 30 minuter till den sämsta klassen, vilken benämnes klass III. Till klass

197 II hänföres mjölk, som avfärgas på en tid av högst 2 timmar och lägst 30 minuter. Till klass I hänföres mjölk, som avfärgas på längre tid än 2 timmar. Om indelning sker i fyra klasser hänföres den mjölk, som avfärgas på kortare tid än 30 minuter till den sämsta klassen, vilken benämnes klass IV. Till klass III hänföres mjölk, som avfärgas på en tid av högst 2 timmar och lägst 30 minuter. Till klass II hänföres mjölk, som avfärgas på lägst 2 timmar och högst 5V2 timmar. Till klass I hänföres mjölk, som avfärgas på längre tid än 5V« timmar. Annan klassificering eller andra tidsgränser för de olika klasserna än vad h ä r angivits får ej tillämpas. Renheten bestämmes med silningsprov. Innehåller filtret vid utfört silningsprov tydligt skönjbara föroreningar hänföres mjölken till klass II, i annat fall till klass I. I förra fallet skall det torkade filtret tillställas leverantören samtidigt med att skriftligt meddelande lämnas honom om bedömningsresultaten. Lukt och smak bedömes genom det s. k. lukt- och smakprovet. Mjölk behäftad med tydligt framträdande lukt- eller smakfel hänföres till klass II, annan mjölk till klass I. Transportkärlens och gårdstankarnas diskning och beskaffenhet undersökes genom okulärbesiktning. Föranleder diskningen anmärkning hänföres mjölken till klass II. Föranleder beskaffenheten anmärkning förfares enligt punkt 9. 6. Till resultaten av bedömningen enligt punkt 5 skall vid mjölkens bedömning hänsyn tagas på så sätt, att leverantör av sådan mjölk, som vid undersökning icke i alla avseenden hänföres till klass I, får vidkännas vissa avdrag från grundpriset för varje kilogram levererad mjölk enligt följande. Minsta avdrag i respektive hållbarhetsklasser i öre per kg om mjölken indelas i tre klasser

Klass

I II III

Avfärgningstid

2 tim 2 tim-30 min 30 min

Gång i månaden som mjölk hänföres till resp. klass l:a

2: a

3:e

1 4

2 5

3 6

Om mjölken indelas i fyra klasser skall även mjölk i klass II vidkännas avdrag enligt mjölkbedömningsföreningens bestämmande och avdragen för mjölk i klass III och IV skall minst motsvara avdragen för mjölk i klass II respektive III vid indelning i tre klasser. Minsta avdrag för renhet enligt klass II 1 öre per kg. Minsta avdrag för lukt och smak enligt klass II 1 öre per kg. Minsta avdrag för bristfällig diskning enligt klass II 1 öre per kg. Anm. 1. Det bör observeras att avdragen är minimiavdrag, som får ökas men ej underskridas. Det avdrag, som leverantör får vidkännas för under en viss m å n a d levererad mjölk, skall utgöra summan av avdragen för samtliga bedömningar under månaden.

198 Om, så som medgivits i visst fall under punkt 2, ett hållbarhetsprov utelämnats i månad, skall avdrag för månaden i vad avser detta prov beräknas som medeltal av de två utförda proven. Anm. 2. Har endast två hållbarhetsprov utförts och dessa t. ex. belagts med 1+2 avdragen 1 resp. 2 öre skall månadsavdraget utgöra 1 + 2 -\ - — = 4,5 ö r e . Anm. 3. Beräkning av avdrag för hygienisk beskaffenhet framgår av följande exempel, 3 provningar för hållbarhet (reduktasprov), 1 för renhet (silningsp r o v ) , 1 för lukt och smak samt 1 för transportkärlens diskning. Reduktasprov

Silningsprov

Provning nr

klass

avdrag

klass

[avdrag

1 2 3

III II III

4 1 5

1 Summa avdrag

1 Lukt- o. smakprov klass

avdrag

0 Diskningsprov klass

avdrag

0 0

Summa avdrag är 10 + 1 + 0 + 0 = 11, som utgör det avdrag i öre per kilogram, vilket leverantören får vidkännas för månaden. 7. Vid likvid till leverantören skall tydligt framgå tillägg respektive avdrag för fetthalt och hygienisk beskaffenhet. 8. Det åligger mejeri att vidtaga åtgärder för att förbättra leverantörmjölkens kvalitet, isynnerhet hos de leverantörer som tre på varandra följande gånger vid mjölkbedömning och oberoende av månadsgränser lämnat mjölk, vilken enligt reduktasprov avfärgats på 2 timmar eller kortare tid eller enligt silningsprov, lukt- och smakprov eller diskningsprov hänförts till klass II. 9. Det åligger bedömare och mjölkuppsamlare liksom invägare vid mejeri att ägna uppmärksamhet åt mjölken samt transportkärlens och gårdstankarnas beskaffenhet med hänsyn till livsmedelsstadgans och hälsovårdsstadgans bestämmelser. Påträffas mjölk eller grädde, som enligt bestämmelserna i livsmedelsstadgan 7 § och 38 § 1 mom. icke får saluhållas såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas såsom livsmedel, skall bedömare omedelbart anmäla detta till hälsovårdsnämnden, leverantören och mejeriets ledning. Mjölk, som avfärgas i reduktasprov inom 10 minuter, skall anses vara otjänlig till människoföda så som avses i livsmedelsstadgan 38 § 1 mom. Det åligger därvid mejeri att omedelbart avstänga leverantör från rätt att till mejeriet leverera mjölk, intill dess att mjölkningsinstruktör eller annan av mejeriet utsedd person genom besök å produktionsplatsen konstaterat, att påtalade brister avhjälpts. Föranleder diskningens utförande eller transportkärlens och gårdstankarnas beskaffenhet anmärkning skall bedömaren omedelbart meddela detta till leverantören. Anmälan till mejeriets ledning och hälsovårdsnämnden må dock anstå och göras först om anmärkningen upprepas vid nästa bedömningstillfälle. Anm. Blanketter för sådana skriftliga meddelanden finnes att tillgå hos riksföreningen. 10. Omedelbart efter varje bedömning skall bedömaren skriftligen meddela envar leverantör samtliga bedömningsresultat, i vad avser av honom levererad mjölk och grädde. Bedömningsresultaten beträffande mjölkens hygieniska be-

199 skaffenhet behöver dock meddelas leverantören endast om denna bedömning föranlett avdrag. Icke heller behöver resultat av fetthaltsprovning delgivas leverantören i sådana fall, där mejeriet i avräkningsnota till denne eller i särskild r a p port i samband med likvid för mjölken angiver månadens samtliga fettprovningsresultat. Anteckning om dels att mjölken eller transportkärlens och gårdstankarnas beskaffenhet och renhet ej uppfyllt livsmedelsstadgans eller hälsovårdsstadgans bestämmelser och dels bedömningsresultaten och/eller motsvarande tillägg eller avdrag skall av bedömaren göras med dokumentär skrift i särskild journal, vilken skall förvaras av mejeriets föreståndare eller registreras med annat betryggande kort- eller lösbladssystein, som medger överskådlighet. Journal jämte leverantörförteckning skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd å den ort mejeriet är beläget ävensom för mejerikonsulent och för tjänsteman hos svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg. 11. Kontroll över att betalning efter fetthalt och hygienisk beskaffenhet sker enligt ovan angivna grunder utövas av jordbruksnämnden. Rörande skyldighet för mejeri, som åtnjutit eller önskar åtnjuta mjölkbidrag, att för kontrolländamål tillhandahålla nämnden eller av denna utsett ombud erforderliga upplysningar och bokföring jämte därtill hörande handlingar är stadgat i 11 § 2 mom. kungörelsen angående pristillägg för mjölk m. m. (se bilaga ). 12. Finner ombud, varom i punkt 10 sägs, anledning till anmärkning mot de grunder för mjölkens (respektive gräddens) betalning efter dess fetthalt eller hygieniska beskaffenhet, som tillämpas vid visst mejeri, skall anmärkningen av ombudet skriftligen delgivas mejeriets föreståndare med anmaning att vidtaga erforderlig rättelse. Avskrift av dylikt meddelande skall ofördröjligen tillställas riksföreningen. Därest ombudet anser det anmärkta missförhållandet vara av sådan beskaffenhet, att mjölkpristillägg till mejeriet icke bör utbetalas, förrän rättelse vidtagits, skall anmälan härom göras å sagda avskrift. Har dylik anmälan under viss månad inkommit till riksföreningen, far riksföreningen endast om jordbruksnämnden så medger verkställa utbetalning av mjölkpristillägg, som eljest sagda månads utgång skolat utgå till mejeriet. Mjölkpristillägg får dock icke innehållas för längre tid än till och med månaden närmast före den, varunder det styrkes, att rättelse i det anmärkta missförhållandet vidtagits. G. Kvalitetskontroll av supplementärmjölk

1. Mejeri (centralmejeri), som mottager leverantörmjölk (supplementärmjölk) för förädling till mjölkprodukter från annat mejeri (uppsamlingsmejeri), kan erhålla mjölkbidrag under förutsättning att mejeriet medelst intyg av vederbörande mejerikonsulent eller av ett av nämnden utsett ombud styrker, att all supplementärmjölk undergår kvalitetskontroll enligt nedan under 2—6 angivna grunder. Statens j o r d b r u k s n ä m n d kan för särskilt fall bestämma annorlunda. 2. Varje mjölkparti från varje uppsamlingsmejeri skall vid ankomsten till centralmejeri dels bedömas i avseende på hållbarhet enligt Barthel—Orla Jensens reduktasprov och klassificeras enligt under F punkt 5 tredje stycket angivna grunder, och dels undergå temperaturmätning. 3. Reduktasprovet skall i tillämpliga delar utföras enligt i standardinstruktion för mjölkbedömare angiven metodik.

200 4. Supplementärmjölk, som vid ankomsten till mejeriet avfärgas på kortare tid än 2 timmar men enligt livsmedelsstadgan icke är otjänlig till människoföda, skall om möjligt å mejeriet användas såsom råvara för andra produkter än konsumtionsmjölksprodukter. Mjölkens temperatur bör vid ankomsten till mejeriet ej överstiga 10° C. 5. Mjölken skall efter ankomsten utan onödigt dröjsmål undergå förädling eller kylning. 6. Resultaten av hållbarhetsbedömningen och temperaturmätningen skall jämte namnet på det uppsamlingsmejeri, varifrån mjölken avsänts, antecknas i särskild journal, som skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd å den ort mejeriet är beläget ävensom för mejerikonsulent och för tjänsteman hos svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg.

H. Kvalitetskontroll av konsumtionsmjölksprodukter

1. Mejeri, som per dag försäljer minst 100 liter av endera konsumtionsmjölk (standardiserad mjölk eller skummjölk), konsumtionsgrädde eller kulturmjölk, kan erhålla mjölkbidrag under förutsättning att mejeriet medelst intyg av vederbörande mejerikonsulent eller av ett av nämnden utsett ombud styrker att mejeriet utför kvalitetskontroll på produkterna minst i den omfattning och enligt de grunder, som nedan under 2—8 angives. Statens jordbruksnämnd kan för särskilt fall bestämma annorlunda. 2. Mejeri, som försäljer mindre än 2 000 liter men minst 100 liter av någon konsumtionsmjölksprodukt per dag, skall kontrollera varans kvalitet enligt punkt a), mejeri, som försäljer 2 000—10 000 liter konsumtionsmjölksprodukter per dag, skall kontrollera varans kvalitet enligt punkt b ) , och mejeri, som försäljer mer än 10 000 liter per dag, skall kontrollera varans kvalitet enligt punkt c ) . a) Kontroll skall ske av varje vara beträffande fetthalt dagligen pastöriseringgrad » lukt och smak » antal koliforma bakterier vid utlämning från mejeri en gång i veckan lukt och smak efter förvaring 1 dygn vid 5° C och 1 dygn vid 17° C » » » » b) Kontroll skall ske av varje vara beträffande fetthalt dagligen pastöriseringsgrad » lukt och smak » antal koliforma bakterier vid utlämning från mejeri två gånger i veckan totalantal bakterier vid utlämning från mejeri » » » » lukt och smak efter förvaring 1 dygn vid 5° C och 1 dygn vid 17° C » » » » c) Kontroll skall ske av varje vara beträffande fetthalt pastöriseringsgrad lukt och smak

dagligen » »

201 antal koliforraa bakterier vid utlämning från mejeri tre gånger i veckan totalantal bakterier vid utlämning från mejeri » » » » antal koliforma bakterier efter förvaring 1 dygn vid 5° C och 1 dygn vid 17° C » » » » lukt och smak efter förvaring 1 dygn vid 5° C och 1 dygn vid 17° C » » » » Prov för analyser uttages vid tappställe eller i form av originalförpackning, varvid ett prov skall uttagas av varje varuslag och därutöver ett prov för var 5 000:de förpackning. Kulturmjölk analyseras ej med avseende på totalantal bakterier. 3. Mejeri, som försäljer förpackade konsumtionsmjölksprodukter, skall minst två gånger i veckan under pågående drift och omedelbart före varans ifyllning uttaga minst 5 förpackningar, som undersökes med hänsyn till fysikalisk och bakteriologisk renhet. 4. Undersökning av varans kvalitet och emballagets fysikaliska och bakteriologiska renhet skall ske enligt riktlinjer och metoder, som utarbetats av riksföreningen och fastställts av jordbruksnämnden. 5. Angående konsumtionsmjölksprodukter skall förutom vad nedan stadgas gälla, vad om sädana varor är föreskrivet i livsmedelsstadgan eller av Kungl. Maj :t i särskilda föreskrifter meddelat. God vara skall uppfylla samtliga följande krav: a) Vid utlämning från mejeri skall varan innehålla mindre än 10 koliforma bakterier per ml. Kulturmjölk skall innehålla mindre än 100 koliforma bakterier per ml. b) Efter förvaring 1 dygn vid 5° C och 1 dygn vid 17° C skall varan innehålla mindre än 10 000 koliforma bakterier per ml. Kulturmjölk skall efter sådan förvaring innehålla mindre än 100 000 koliforma bakterier per ml. c) Vid utlämning från mejeri bör varan innehålla mindre än 100 000 bakterier totalt per ml. d) I lukt- och smakprov skall varan erhålla minst 3 poäng enligt en 5-gradig poängskala. Om varans fetthalt och pastöriseringsgrad är särskilt stadgat. G. Emballaget skall ha god fysikalisk och bakteriologisk renhet vid undersökning enligt de riktlinjer och metoder, som angivits i punkt 4. 7. Framgår vid undersökning av prov att varan ej uppfyller samtliga av de i punkt 5 angivna kraven för god vara eller att emballaget ej uppfyller de i punkt 6 angivna kraven på fysikalisk och bakteriologisk renhet, är mejeri skyldigt att omedelbart vidtaga åtgärder för bristernas avhjälpande. 8. Resultaten av kontrollen på varans kvalitet och på emballagets renhet skall antecknas i särskild journal, som skall hållas tillgänglig för länsveterinär, distriktsveterinär, stadsveterinär och hälsovårdsnämnd å den ort mejeriet är beläget ävensom för mejerikonsulent och för tjänsteman hos svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg. Anm. Nämnda journaler finnes att tillgå bos riksföreningen.

B I L A G A 14

U t k a s t till ändring av 2 kap. beträffande vissa bestämmelser angående handeln med mjölk i Statens Jordbruksnämnds cirkulär nr 1/1955 med sammanfattning av bestämmelserna angående mjölk och mej eripro dukter

1. Enligt livsmedelsstadgan 40 § får mjölk, som saluhålles, icke vara utspädd med vatten. Ej heller får dylik mjölk, utan att det särskilt angives, vara berövad något av sina naturliga beståndsdelar, annat än fett. Enligt 40 § andra stycket i samma stadga skall mjölk, som saluhålles, vara standardiserad i mejeri till en enhetlig fetthalt enligt föreskrifter, som meddelas av statens jordbruksnämnd. Nämnden får med anledning härav föreskriva, att mjölk, som saluhålles, skall vara standardiserad till en enhetlig fetthalt ej understigande 3 procent. Mejeri skall vid standardiseringen således taga hänsyn till felkällor vid analysering av prov. Innehavare av mejeri, vilken ämnar verkställa standardisering av mjölk till annan fetthalt, skall göra ansökan därom hos statens jordbruksnämnd. 2. Nämnden har vidare föreskrivit att den i punkt 1 tredje stycket, angivna huvudregeln icke skall äga tillämpning a) vid saluhållande eller överlämnande av skummjölk och kärnmjölk; b) vid överlämnande av mjölk till mejeri; c) vid överlämnande av mjölk från mjölkproducent till person, som är anställd i mjölkproducentens jordbruk eller i sådan av producenten i samband därmed bedriven rörelse, som är av beskaffenhet att utgöra binäring till jordbruk, eller till medlem av den anställdes hushåll; d) vid överlämnande till fullgörande av födorådskontrakt samt e) beträffande mjölk, som efter medgivande av länsstyrelse inom visst område av producent försäljes direkt till konsument. 3. Förbudet att saluhålla eller överlämna till annan ostandardiserad mjölk gäller all annan mjölk än skummjölk och kärnmjölk, således även exempelvis yoghurt, filmjölk, laktofil och liknande kulturmjölk. Likaså äger bestämmelsen tilllämpning på chokladmjölk. Nämnden har medgivit, att utan hinder av i punkt 1 tredje stycket, återgivna bestämmelser försäljning av s. k. biandmjölk (mjölk innehållande minst 0,7 procent fett) får ske direkt från mejeriet till försvarsväsendet eller till allmän inrättning. Nämnden har vidare föreskrivit, att mjölkproducent, som innehar brukningsdel på arrende, får överlåta ostandardiserad mjölk till brukningsdelens ägare, om denne är bosatt inom den kommun, där brukningsdelen är belägen. Utgöres den a r r e n d e r a d e brukningsdelen av ecklesiastikt boställe, får arrendatorn överlåta ostandardiserad mjölk till vederbörande tjänsteinnehavare, under förutsättning att han enligt arrendekontraktet är skyldig att leverera mjölk till denne. I

203 de fall som avses i detta stycke, får leverans av ostandardiserad mjölk dock ej ske i större utsträckning än som kan anses erforderlig för tillgodoseendet av behovet av mjölk i ägarens respektive tjänsteinnehavarens hushåll. 4. Enligt vederbörligt bemyndigande har länsstyrelserna för vissa bestämda områden, där standardiserad mjölk ej funnits att tillgå för konsumenterna på rimligt avstånd, lämnat allmänt medgivande till överlåtelse av oskummad mjölk från mjölkproducenter direkt till förbrukare. Dylikt medgivande har kungjorts i ortstidningarna. Medgivandet gäller endast för försäljning till förbrukare, som är stadigvarande eller tillfälligt boende inom området eller som är stadd på resa genom detta. Därest fråga uppkommer om upphävande helt eller delvis av sådant medgivande, som avses i nästföregående stycke, skall länsstyrelse efter inhämtande av yttrande från vederbörande kommunala myndighet jämte eget yttrande överlämna ärendet till jordbruksnämnden för prövning och avgörande. Anm. Närmare besked om utsträckningen av område, för vilket allmänt medgivande lämnats, kan erhållas av länsstyrelsen. 5. Mjölkproducent kan erhålla medgivande till överlåtelse av oskummad mjölk till viss eller vissa förbrukare, som är bosatta på ort, för vilken allmänt medgivande till överlåtelse av oskummad mjölk icke lämnats (individuellt medgivande). Ansökan om dylikt medgivande skall göras skriftligen hos länsstyrelsen. Såsom h u v u d p r i n c i p för behandling av dylika ärenden gäller, att individuellt medgivande lämnas endast i de fall, där förbrukaren ej har eller kan få tillgång till standardiserad mjölk närmare än på ett avstånd från bostaden av omkring 1 000 meter. F r å n denna huvudprincip får dock göras de avvikelser, som av lokala förhållanden påkallas. Bifalles ansökningen, skall länsstyrelsen utfärda särskilt bevis om medgivande. Beviset skall innehålla uppgift om, till vilken eller vilka konsumenter överlåtelse får ske. Medgivandet kan begränsas att gälla endast viss tid. 6. Såsom ovan framhållits skall standardisering av mjölk vid mejeri ske enligt de föreskrifter jordbruksnämnden meddelar. Nämnden har med stöd härav föreskrivet, att standardiseringen skall ske antingen genom skumning eller genom tillsättning av pastöriserad skummjölk. I båda fallen får även, därest så skulle visa sig lämpligt för ernående av föreskriven fetthalt, tillsättning av pastöriserad grädde ske. I de fall, där mjölk får försäljas utan föregående pastörisering, får vid standardisering genom tillsättning av skummjölk eller grädde användas opastöriserad skummjölk respektive opastöriserad grädde. 7. Saluhålles eller överlämnas mjölk, som standardiserats till annan fetthalt än 3 procent skall kärlet, glasflaskan eller kapsylen på denna eller pappförpackningen på ett tydligt lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt vara märkt med uppgift om fetthalten.

B I L A G A 15

Utkast till provtagningsföreskrifter, analysmetoder och bedömningsnormer för undersökning av den hygieniska kvaliteten hos mjölk m. m. meddelade av Statens institut för folkhälsan

att användas vid hälsovårdsnämndernas kontroll av den hygieniska kvaliteten hos mjölk och konsumtionsmjölksprodukter och därmed sammanhängande undersökningsobjekt.

1. Metoder

och normer för bestämning av fetthalten konsumtionsmjölkprodukter

i mjölk

och

Mjölkens fetthalt bestämmes i samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk, varvid användes Lindströms metod, i samband med övervakningen av efterlevnaden av bestämmelserna rörande standardisering av konsumtionsmjölk, varvid användes Gerbers eller Röse-Gottliebs metoder och i samband med fetthaltskontroll av grädde enligt livsmedelsstadgan, varvid användes Gerbers eller Röse-Gottliebs metoder. Litteratur

JN:s cirkulär nr 1/1955, SFS nr 91/1942, JN:s cirkulär nr 33/1959, SFS nr 824/1951, »Kemiska undersökningsmetoder för livsmedel», meddelade av statens institut för folkhälsan år 1953, »Praktiska analysmetoder för mejerier», utgivna av SMR år 1956, International Dairy Federation, Draft International Standard, 1955/25. Provtagningsföreskrifter

I samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av leverantörmjölk uttages provet ur vågkärlet på invägningsvågen, efter att mjölken blandats omsorgsfullt medelst en lämplig rörare. Om mjölken från en leverantör måste vägas i flera partier, uttages efter noggrann omblandning ett generalprov, sammansatt av mot de olika mjölkpartierna proportionella kvantiteter. Provet överföres i en ren och torr flaska (50 ml) med propp. I samband med tankhämtning av mjölk uttages prov för fetthaltsbestämning av mjölkuppsamlaren, vilket därefter förvaras vid 5° C i särskilt utrymme på tankbilen. Omedelbart före uttagningen av mjölkprov i tank, kar eller flaska i samband med kontroll av fetthalten i standardiserad mjölk och i grädde skall mjölken alltid omblandas väl genom omrörning i minst 3 minuter. Om möjligt bör p r o vet uttagas omedelbart efter standardiseringen. Mjölkprov kan konserveras med kaliumbikromat (tillsats 0,1 % ) . Uttagna mjölkprov, som förvarats eller transpor-

205 terats nedkylda, bör före provtagningen uppvärmas till 40° C och omblandas noga. Därefter nedkyles de till ca 20° C och efter ny omblandning uttages prov till fetthaltsbestämning. Analysmetoder

Lindströms

metod.

Reagenser: A. Svavelsyra med en täthet av 1,800—1,810 g/ml vid 20° C. Apparatur och andra tillbehör: Provare med tillbehör: provflaskor med propp för mjölkprov (50 ml), lindströmsprovare med gummiproppar, ställ för provare. Sprutor: 1 st. å 2,00 ml för svavelsyra, 1 st. å 1,54 ml för mjölk. Butyrometer (centrifug): butyrometerkulans hastighet skall vara 5 000 varv/min. Termometer: standardutförande. Analysens utförande: Omedelbart före avmätning av mjölk till lindströmsprovaren skall mjölkprovet omblandas väl genom försiktig skakning eller genom vändning av provflaskan några gånger upp och ned. Flaskan bör ej tömmas förrän provet är analyserat. Lindströmsprovarna förses med gummiproppar och insattes i provstället. Syrasprutan (2 ml) fylles genom att sprutspetsen neddoppas i svavelsyran, och kolven sakta dragés uppåt. Eventuellt inkommen luft avlägsnas genom att man gör några kolvslag med sprutspetsen neddoppad i syran. Därefter avtorkas sprutspetsen och införes i provarens skalrör, och syran sprutas in i provaren. Mjölkprovet avmätes med en mjölkspruta (1,54 m l ) . För varje avmätning gör man två korta kolvslag med sprutspetsen nedsänkt i mjölken för att avlägsna eventuella mjölkrester från föregående prov. Sprutspetsen avtorkas och införes i provarens skalrör. Med endast ett kolvslag sprutas mjölken i en jämn och kraftig stråle in i syran, så att en omedelbar och fullständig blandning av mjölk och syra åstadkommes. Provarna placeras symmetriskt i butyrometerkulan med skaldelen mot centrum och ventilhålet uppåt. Vid inläggning av provaren skall ventilhålet fuktas av mjölk-svavclsyra-blandningcn, så att en vätskehinna täpper till hålet. Detta åstadkommes genom att provaren vrides i nästan vågrätt läge ett varv. Butyrometerkulan tillslutes, placeras jämte locket på stativet och bringas i långsam rotation. Vid ungefär halv hastighet tillsättes först ljumt vatten och därefter vatten med en temperatur av ca 80° C, varefter rotationen ökas till full hastighet. Vid fullt varvtal får butyrometerkulans hastighet i stativet ej understiga 5 000 och helst ej överstiga 6 000 varv per minut. Vid användande av specialbyggd butyrometer tillämpas den hastighet och centrifugeringstid, som bruksanvisningen föreskriver. Sedan centrifugeringen pågått 5 minuter med full hastighet, tillföres först ljumt och sedan kallt vatten eller isvatten, till dess det avgående vattnets temperatur är högst 10° C. Sedan rotationen så småningom och helst utan bromsning avstannat, uttages proven för avläsning. Vid avläsningen iakttages, att man aldrig fattar eller berör den graderade delen av provaren med fingrarna, då denna därigenom uppvärmes, varvid fettpelaren skulle kunna smälta. Provarna är graderade i 0,2 viktsprocent, dvs. avståndet

206 mellan två långa delstreck representerar 1 % och mellan två korta 0,2 %. Proven avläses i halva skaldelar, dvs. med en noggrannhet av 0,1 %, Fettpelaren i lindströmsprovaren bör vid avläsningen ej nå närmare skalrörets mynning än 3 delstreck (0,6 procentenheter). Är den provade mjölkens fetthalt därvid så hög att skalröret ej räcker till, får mjölkprovet spädas med lika del rent vatten avmätt med spruta. Efter blandning uttages nytt prov, vars fetthalt bestämmes på vanligt sätt. Den på provaren då avlästa fetthalten fördubblas. Om proppar bildats eller om provet på annat sätt har tydligt onormalt utseende bör det kasseras och nytt prov utföras. Om det visar sig, att den avlästa fetthalten för visst prov avviker med mer än 0,8 procentenheter från föregående bedömningstillfälle skall kontrollprov utföras på mjölken i provflaskan. Medelvärdet av de två proven anges da som fetthalt. Undantag härifrån får göras, om förändringen är allmänt förekommande bland leverantörerna, och det är uppenbart att den beror på mellankommande betessläppning o. dyl. Sprutorna för mjölk och syra sköljes omedelbart efter slutad användning med ljumt vatten. Kapselmuttrarna lossas, kolvarna uttages, spolas och torkas med ett sämskskinn. Sprutcylindrarna ställes på lut för avrinning och torkning. Kolvarna får ej insättas, förrän cylindrarna är fullständigt torra. P r o v a r n a rengöres noggrant, så att fettet fullständigt avlägsnas. Provarna vändes med den grövre delen uppåt, gummipropparna borttages, varefter provarnas graderade del doppas ned i varmt vatten, så att fettet smälter och flyter ut. Därefter lägges provarna i varm disklösning och sköljes sedan med disklösning och varmt vatten, tills de graderade rören är klara och genomskinliga. Provarna förvaras på ett rent och torrt ställe för torkning. Endast kontrollerade provare och sprutor får användas vid fetthaltsbestämningen. Såväl lindströmsprovare som sprutor skall regelbundet kontrolleras. Gerbers metod för mjölk

Reagenser: A. Gerbersvavclsyra med en täthet av 1,816 ± 0,003 g/ml vid 20° C. B. Amylalkohol med en täthet av 0,811 ± 0,002 g/ml vid 20° C. Den skall börja koka vid 128—129° C, och 98 % skall ha destillerat vid 132° C. Ny amylalkohol kontrolleras före användningen genom att centrifugera ett gerberprov på vanligt sätt, varvid mjölken utbytes mot vatten färgat med metylenblått (10 ml gerbersvavelsyra, 11 ml vatten färgat med metylenblått och 1 ml av den nya amylalkoholen). Efter centrifugering får det ej förekomma spår av fett eller oljeliknande ämnen i provet. Apparatur och andra tillbehör: P r o v a r e : gerberprovare för mjölk med gummiproppar eller fibuproppar. Syra- och amylalkoholautomat: a 10 resp. 1 ml. Sprutor: 1 st. ä 11,00 ev. ä 10,74 ml för mjölk, 1 st. å 10 ml för svavelsyra om ej automat finnes, 1 st. ä 1 ml för amylalkohol om ej automat finnes, 1 st. å 1 ml för vatten. Sprutorna kan utbytas mot pipetter. Nya pipetter, sprutor och gerberprovare skall alltid kontrolleras före användningen genom att man centrifugerar dubbelprov på mjölk med känd fetthalt. Mjölksprutan bör med jämna mellanrum kontrolleras och justeras av fackman.

207 Centrifug: gerbereentrifug, i vilken proven centrifugeras med en hastighet av 1 000 varv i minuten, försedd med värmeelement och med en diameter så stor, att avståndet mellan gummipropparna blir 51,5 ± 2,5 cm. Om diametern är mindre hos centrifugen skall proven centrifugeras vid högre hastighet. Vid t. ex. 45,5 cm mellan gummipropparna skall hastigheten vara 1 200 varv/min. Vattenbad: vattenbad för förvaring av mjölkprov vid ca 65° C. Analysens

utförande:

Omedelbart före avmätning av prov till gcrberprovaren skall mjölkprovet omblandas väl. 10 ml gerbersvavelsyra avmätes från syraautomat och nedföres i gerberprovaren. Med spruta avmätes exakt 11,00 ml mjölk, som försiktigt nedföres i provaren, så att mjölken ej blandas med svavelsyran. Luftblåsor i mjölksprutan får icke förekomma i samband med avmätningen. Större blåsor avlägsnas genom att man snabbt gör några kolvslag med sprutspetsen nedsänkt i mjölkprovet. Om luftblåsor trots detta fortfarande finnes kvar, vändes sprutan med spetsen uppåt. Luftblåsan flyter då upp och lägger sig vid spetsöppningen. Tryckes kolven i detta läge uppåt ett stycke följer luftblåsan med mjölken ut genom spetsen, varefter sprutan kan fyllas helt. 1 ml amylalkohol tillsättes i skikt ovanpå mjölken. Ca 1 ml vatten tillföres före centrifugeringen. Gummipropp eller fibupropp isättes och gerberprovet omskakas snabbt och kraftigt, tills innehållet i den vidare delen är löst. Därefter inblandas den i skalröret befintliga svavelsyran genom att man vänder provaren några gånger. Då det blir stark värmeutveckling i provaren under omskakningen, bör man alltid som skydd hålla gcrberprovaren i en tjock tygbit o. dyl. Gummiproppen skruvas in så långt, att vätskeinnehållet kommer tillräckligt högt upp i skalröret. Om det ej går att pressa upp vätskeinnehållet påfylles eventuellt några droppar vatten. Omedelbart efter omskakningen centrifugeras provet i 5 minuter med en hastighet av 1 000 varv i minuten. Kan provet ej centrifugeras omedelbart efter omskakningen, skall det förvaras i vattenbad vid 65° C, dock högst under 15 minuter. Om centrifugeringen ej kan genomföras inom 15 minuter, bör gerberprovet nedkylas i kallt vatten. Före centrifugeringen uppvärmes det nedkylda p r o vet i vatten av 65° C under 10 minuter. Efter centrifugeringen förvaras provet i vattenbad vid 65—67° C i 5 minuter på så sätt, att hela fettpelaren i gerberprovet är under vattenytan. Fettpelaren inställes genom att man förflyttar fettpelarens underkant till närmaste heltalsstreck i graderingen. Fettpelarens längd avläses från heltalsstrecket till bågens (meniskens) lägsta punkt, varvid fetthalten erhålles direkt i procent (viktsprocent). Avläsningen bör ske med en noggrannhet av 0,05 %. Den svarta mjölk-svavelsyra-blandningen bör alltid tömmas ur gerberprovaren, medan blandningen är varm. Mjölkfettet avlägsnas nämligen lättare, när det är flytande. Gerberprovaren sköljes därefter med hett vatten och förvaras uppoch nedvänd för torkning. Vid behov diskas provaren med lämpligt diskmedel. Gerbers metod för grädde

Reagenser: Samma som för mjölk.

208 Apparatur och andra tillbehör: Provare: gerberprovare för grädde med gummiproppar eller fibuproppar. Syra- och amylalkoholautomat: ä 10 resp. 1 ml. Sprutor: 1 st. å 5 ml för grädde, 1 st. a 5 ml för vatten, 1 st. å 10 ml för svavelsyra om ej automat finnes, i st. å 1 ml för amylalkohol om ej automat finnes. Sprutorna kan utbytas mot pipetter. Angående nya sprutor och pipetter gäller detsamma som för mjölk. Centrifug: samma centrifug som för mjölk. Vattenbad: samma vattenbad som för mjölk. Analysens utförande: Omedelbart före avmätning av prov till gerberprovaren skall gräddprovet omblandas väl. 10 ml gerbersvavelsyra nedföres i gräddprovaren. 5 ml skumfri grädde avmätes med gräddspruta, vars spets avtorkas, varefter grädden nedföres i skikt ovanpå syran. 5 ml vatten tillsättes med spruta. Användes gräddsprutan ursköljes denna med vatten av 40—50° C, som ej får överföras till gräddprovaren. Först när gräddsprutan har blivit ordentligt ursköljd uppmätes 5 ml vatten, som överföres till gräddprovaren. Vid undersökning av flera prov är det lämpligast att använda en spruta för grädde och en för vatten. 1 ml amylalkohol tillsättes i skikt ovanpå grädden. Gummipropp eller fibupropp isättes, och provet omskakas snabbt och kraftigt, tills innehållet i den vidare delen är löst. Därefter inblandas den i skalröret befintliga svavelsyran genom att provaren vändes några gånger. Då det blir stark värmeutveckling i provaren under omskakningen, bör man alltid som skydd hålla gerberprovaren med en tjock tygbit o. dyl. Omedelbart efter omskakningen centrifugeras provet i 5 minuter med en hastighet av 1 000 varv i minuten. Efter ccntrifugeringen förvaras provet i vattenbad vid 65—67° C i 5 minuter på så sätt, att hela fettpelaren i provet är under vattenytan. Fettpelarens övre ända (meniskens underkant) inställes vid 0-strecket. Avläsningen skall alltid ske vid 65° C och från 0-strecket på skalan. Avstånden mellan delstrecken på gräddprovaren är nämligen ej lika stora. Vid stigande fetthalt minskas avstånden mellan delstrecken på grund av att tjock grädde har lägre specifik vikt än tunn grädde. Avläsningen bör ske med en noggrannhet av 0,5 %. Homogeniserad grädde centrifugeras två gånger, innan avläsningen företages. Centrifugering sker i 10 minuter, därefter förvaras provaren 5 minuter i vattenbad vid 65° C, varefter provet avläses. Provet omskakas och centrifugeras igen under 10 minuter, sättes i vattenbad vid 65° C och avläses. Är resultatet högre vid andra avläsningen, omskakas och centrifugeras provet igen tills två på varandra följande avläsningar givit samma resultat. Röse-Gottliebs metod

Reagenser: A. Ammoniaklösning, innehållande 25 volymsprocent ammoniak, med en täthet av 0,907 g/ml vid 20° C, klar och färglös. B. Etanol, innehållande 96 ± 1 volymsprocent etanol.

209 C. Etyleter, med en kokpunkt av 34—35° C och peroxidfri. D. Petroleumeter, med en kokpunkt av 40—60° C. De använda reagenserna får ej lämna någon destillationsåterstod. För kontroll av reagenserna skall ett blindprov utföras exakt enligt metodiken med användning av 10 ml destillerat vatten i stället för mjölk. Det funna blindvärdet skall användas som korrektion vid beräkning av den slutliga fetthalten. Apparatur och andra tillbehör: Analysvåg: känslighet 0,1 mg. Exsiccator: (ev. vakuum) med lämpligt torkmedel. Torkskåp: konstant temperatur upptill 110° C eller vakuumtorkskåp. Erlenmeyer- eller flatbottnade kolvar: rymmande 150—250 ml och om möjligt med inetsad etikett. Koksten Lämpliga extraktionsrör med inslipade glasproppar. Analysens

utförande:

Omedelbart före analysen tempereras mjölkprovet till 20 ± 2° C och omblandas omsorgsfullt. Om fettet ej fördelats tillräckligt kan provet uppvärmas till 40° C, omblandas noga och sedan kylas till 20 ± 2° C före analysen. Med prov av frusen och konserverad mjölk förfares på samma sätt. 10 g mjölk (10 g stand, mjölk, 10 g skummjölk, 5 g 12 procentig grädde och 5 g 40 procentig grädde) avväges på milligram när och överföres till extraktionsröret. 2 ml ammoniaklösning tillföres och omblandas noga i 30 sekunder. 10 ml etanol tillsättes, extraktionsröret slutes med den inslipade glasproppen och innehållet omblandas. 25 ml etyleter tillsättes, extraktionsröret slutes, innehållet blandas genom att röret skakas kraftigt och vändes upp och ned flera gånger under en minut. 25 ml petroleumeter tillsättes, extraktionsröret slutes och innehållet blandas genom upprepad skakning och vändning upp och ned. Extraktionsröret får stå minst 2 timmar, eller också kan det centrifugeras vid 500—600 r/m till dess att eter-petroleumeter-skiktet är helt klart och har fullständigt avskiljts från vattenfasen. Eter-petroleumetcr-skiktet överföres så fullständigt som möjligt, utan att något av vattenfasen följer med, genom dekantering eller med hjälp av en tryckhävert till en erlenmeyer- eller flatbottnad kolv, som innehåller koksten och som torkats och vägts. Glasproppen och häverten sköljes sedan med några milliliter etyleter. Extraktionen upprepas en andra och tredje gång, och varje gång användes 25 ml etyleter och petroleumeter och eter-petroleumeter-skiktet överföres i samma kolv så snart det klarnat eller avcentrifugerats. Lösningsmedlet avdestilleras omsorgsfullt från kolven. Efter det resterna av lösningsmedlet avdunstats torkas fettet antingen i ett vakuumtorkskåp under en timme vid 70—75° C och vid ett tryck mindre än 50 mm Hg eller i ett torkskåp vid normalt tryck vid 102—105° C. Torkningen kan påskyndas, om luften i kolven med dess innehåll av kvarvarande lösningsmedel försiktigt blåses ut med en liten handbläster och genom att torka kolven i liggande ställning. Kolven insattes i exsiccatorn och väges så snart den antagit rumstemperatur. Torkningen fortsattes med vägning varje timme till konstant vikt (vakuumtorkning) eller till en obetydlig ökning i vikten (torkning vid normalt t r y c k ) . I 14—005913

210 det senare fallet tages det värde som avlästs omedelbart innan vikten ökat såsom utgångspunkt för beräkning av fetthalten. Metoden ger en noggrannhet av ± 0,02 %. Bedömningsncrmer

I samband med kvalitets- och fetthaltsbetalningen anger de med Lindströms metod erhållna resultaten direkt den provade mjölkens fetthalt. I samband med kontroll av standardiserad mjölks och gräddes fetthalt är stadgat (SFS nr 280/1959 resp. SFS nr 824/1951), att fetthalten i standardiserad mjölk ej får understiga 3 % och att grädde skall hålla minst 12 resp. 40 g mjölkfett per 100 g. Gerbermetoden ger ej överensstämmande resultat med Röse-Gottliebmetoden. Den sistnämnda skall betraktas som standard. För gerbermetoden i här beskrivet utförande gäller följande korrigeringstabell. Avläst Gerber . varde t i procent 1,6 —2,2 2,25—3,15 3,2 —4,1 4,15—5,05 5,1 —6,0 6,05—6,9 6,95—7,9

Korrektion i procent 0,0 —0,05 — 0,1 —0,15 —0,2 — 0,25 — 0,3

Ett annat alternativ är att använda en speciell pipett, som r y m m e r 10,74 ml mjölk, varvid korrektion inom normala fetthalter ej behöver göras.

2. Metoder

och normer för bestämning

av mjölkens

hållbarhet genom

reduktasprov

Mjölkens hållbarhet i reduktasprovet bestämmes i samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk och i samband med kontroll av supplementärmjölkskvalitet. Barthel — Orla Jensens modifikation av reduktasprovet skall användas. Litteratur

JN:s cirkulär nr 1/1955, »Praktiska analysmetoder för mejerier» utgivna av SMR år 1956, meddelande nr 9/1953 från nordisk metodikkommitté för livsmedel. Provtagningsföreskrifter

I samband med invägning vid mejeri förfares på följande sätt. Rymmes all mjölk från en leverantör i vågkärlet, skall ur detta, efter det mjölken omblandats, uttagas 20 ml mjölk med särskilt mätkärl, som skall sköljas i hett vatten mellan varje prov, och överföras i reduktasröret. — Då reduktasröret är volymmärkt vid 20 ml får provtagningsskopa användas. — Reduktasröret placeras därefter omedelbart i vattenbad med en temperatur av 10—15° C, där det får kvarstå till dess att mjölken från samtliga eller ett lämpligt antal leverantörer provtagits, minst 20 minuter och högst 2 timmar. Rymmes all mjölk från en leverantör icke på en gång i vågkärlet, utan väges mjölken i flera partier, uttages ett gene-

211 ralprov, sammansatt av mot de olika mjölkpartierna proportionella kvantiteter. P å motsvarande sätt förfares vid direkt provtagning ur transportflaskorna. Ur det så erhållna, omblandade generalprovet uttages 20 ml, varefter förfares som ovan beskrivits. I samband med tankhämtning av mjölk förfares på följande sätt. Mjölkuppsamlaren uttager med särskild provtagningsskopa efter omblandning ur tanken ett mjölkprov om 50 ml, som påfylles särskild provtagningsflaska och förvaras efter framkomsten vid 1—5° C, dock högst 20 timmar. Ur provtagningsflaska uttages 20 ml och överföres i reduktasglas som ovan beskrivits. I samband med kontroll av supplementärmjölkskvalitet förfares på samma sätt. Analysmetod

Reagenser: A. Metylenblåttlösning Lösningen beredes med metylenblåttampuller av godkänt fabrikat och enligt de föreskrifter, som åtföljer förpackningen. Ny metylenblåttlösning bör beredas varje dag eller för varje ny undersökning. Apparatur

och andra

tillbehör:

Reduktasglas med provställ: glasen skall r y m m a 20 ml och vara på ett varaktigt och betryggande sätt numerade i löpande följd. Pipett eller spruta: å 0,5 ml för tillsättning av metylenblåttlösning. Reduktaslåda: vattenbad med temperatur av 38—40° C. Analysens

utförande:

Reduktasglasen skall steriliseras före användningen på ett av följande sätt: a) förvaring i steriliseringsskåp under 2 timmar vid 160° C, b) sterilisering i autoklav, c) förvaring i kokhett vatten under 15 minuter, d) ångning i reduktaslåda. Reduktasglasen förvaras efter steriliseringen i provställ med mynningen nedåt, till dess provtagning äger rum. Mjölk överföres till märket i ett 20 ml reduktasglas. Med pipett eller spruta tillsättes till varje prov 0,5 ml metylenblåttlösning. Sedan omblandas innehållet i r e duktasglasen genom att dessa placeras i provrörsstället, som svänges fram och tillbaka tills alla proven är jämnt blåfärgade. Luftinblandning skall undvikas, emedan detta inverkar på resultatet. Proven placeras i vattenbad, som under hela förvaringstiden skall ha en konstant temperatur av 38—40° C. Observera att vattenytan i vattenbadet skall vara i jämnhöjd med mjölkytan i reduktasglasen. Proven avläses med jämna mellanrum och avfärgningstiden noteras. Med avfärgningstid skall förstås den tid, som åtgår till dess att endast ett högst centimetertjockt skikt upptill eller nedtill i röret har en svagt blå färg. Detta skikt försvinner i vissa fall aldrig. Reduktasglasen diskas noga efter varje användning, sköljes i rent, hett vatten och förvaras i upp- och nedvänd ställning på ett torrt och varmt ställe. Bedömningsnormer

Med hänsyn till reduktasprovets resultat hänföres mjölken till en av minst tre, eventuellt fyra klasser. 14*—005913

212 Avfärgningstid i timmar över 5 Vi 2—5 Vi Vi—2 under V2

Klass i system med 4 klasser 3 klasser

»III } III J

III

Då det gäller supplementärmjölk får reduktionstiden ej underskrida 2 timmar. Mjölk, som avfärgas inom 10 minuter, skall anses vara otjänlig till människoföda enligt bestämmelserna i livsmedelsstadgan 38 § 1 mom. punkt 4.

3. Metoder

och normer för

bestämning

av mjölkens

renhet genom

silningsprov

Undersökning av mjölkens renhet genom silningsprov utföres i samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk. Litteratur

JN:s cirkulär nr 1/1955. Provtagningsföreskrifter

Mjölk upptages som regel från transportflaskas botten. Därest emellertid mjölken levereras i tank från enskild leverantör, skall silningsprovet tagas av mjölk, som på mejeriet tappats av tanken i en transportflaska. Före tappningen skall mjölken i tanken väl omröras. Av den först tappade mjölken undantages 50 liter mjölk i en väl rengjord transportflaska, ett s. k. generalprov, som får stå och sjunka i minst en timme. I samband med tankhämtning av mjölk utföres ej renhetsprovet. Om antalet flaskor från en leverantör icke är större än fem, skall silningsprovet utföras på minst en, godtyckligt vald transportflaska. Är antalet levererade flaskor större, uttages prov av minst en flaska för varje påbörjat femtal. Analysmetod

Apparatur och andra tillbehör: Provtagningspipett: en av glas särskilt konstruerad pipett, r y m m a n d e 200 ml. Filter: filtren skall ha en diameter av 55 mm. Filtrerapparat (sil): silningsytan skall ha en diameter av 35 mm. Analysens utförande: Med provtagningspipetten upptages mjölk från transportflaskans botten. Mjölken i transportflaskan får icke omblandas före provtagningen. Under pipettens nedförande till flaskans botten hålles pipettens övre mynning tilltäppt. Därefter låter man mjölk inströmma eller suger upp mjölk med munnen i pipetten, under det att pipettens nedre mynning föres längs flaskans botten. Sedan pipetten fyllts och dess övre mynning åter tillslutits, skall mjölken i densamma vid genomlysning okulärbesiktigas. Konstateras härvid närvaron av främmande partiklar, skall pipettens innehåll överföras i filtrerapparaten (silen). Filtret lägges efter filtreringen på p a p p e r och får torka.

213 Bedömningsnormer

Innehåller filtret tydligt skönjbara föroreningar hänföres mjölken till klass II, i annat fall till klass I. I förra fallet skall det torkade filtret tillställas leverantören samtidigt med att skriftligt meddelande lämnas honom om bedömningsresultaten. Då flera flaskor provtages placeras hela mjölkkvantiteten, om något av de uttagna proven ger anledning till anmärkning, i klass II.

4. Metoder

och normer för bedömning

av mjölkens

lukt och

smak

Mjölkens lukt och smak bedömes i samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk och i samband med kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter. Bedömningen måste utföras av därför utbildad personal. Litteratur

JN:s cirkulär nr 1/1955, meddelande nr 36/1955 från SMR:s produkttekniska avdelning och »Praktiska analysmetoder för mejerier», utgivna av SMR år 1956. Provtagningsföreskrifter

I samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk sker provtagningen för smakprovet direkt ur flaskan eller från vågskålen med särskild provtagningsskopa. Om antalet flaskor från en leverantör icke är större än fem, skall lukt- och smakprovet utföras på minst en, godtyckligt vald transportflaska. Är antalet levererade flaskor större, uttages prov av minst en flaska för varje påbörjat femtal. Vid tankhämtning av mjölk utför mjölkuppsamlaren lukt- och smakprov på motsvarande sätt. I samband med kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter uttages ett p r o v för var 5 000:de förpackning, helst i form av hel förpackning. Analysmetod

Apparatur och andra tillbehör: Provtagningsskopa: redskap varmed mjölkproven uttages. Dricksglas eller bägare. Vattenbad: vattenbad för temperering till 17° C. Provflaskor: r y m m a n d e Va—Va liter, som skall användas vid temperering av k-mjölksprov före bedömning. Analysens utförande: I samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk förfares på följande sätt. Mjölkens lukt bedömes omedelbart, sedan locket avtagits från transportflaskan. Smakprov tages antingen i samband med luktprovet eller från vågskålen och bedömes omedelbart. Avsmakning får icke ske från det redskap, varmed smakproven uttages. I samband med kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter förfares på följande sätt. Mjölken tempereras till 17° C i provflaskor rymmande V»—V« liter och överföres sedan i dricksglas eller bägare. Lukt och smak bedömes samtidigt.

214 Bedömning snormer

I samband med kvalitets- och fetthaltsbetalning hänföres mjölk, som är behäftad -med tydligt framträdande lukt- och smakfel till klass II, annan mjölk till klass I. D ä r så kan ske, angives felets natur. Om mjölken h a r så kraftig bismak, att den kan anses otjänlig till människoföda skall detta anmärkas särskilt. Då flera flaskor provtages placeras hela mjölkkvantiteten i klass II, om något av de uttagna proven ger anledning till anmärkning. I samband med kvalitetskontroll av k-mjölksprodukter bedömes mjölken enligt en 5-gradig bedömningsskala. Poäng Egenskap 5 utmärkt 4 mycket god 3 god 2 mindre god 1 underhaltig Medeltalet av bedömargruppens enskilda bedömningar anges. Vid 3 poäng eller lägre skall om möjligt anges felets art, t. ex. bismak, foder, syrlig, sur, blåsur, besk, gammal, metall, bleck, bränd, kokt ovs. 5. Metoder

och normer för undersökning av hos mjölk och grädde

pastöriseringsgraden

Enligt pastöriseringskungörelsen skall pastöriseringsgraden hos k-mjölksprodukter och andra mjölkprodukter undersökas om varan är högpastöriserad med Storchs peroxidasprov och om den är lågpastöriserad med Scharers respektive Andersens och Vestesens fosfatasprov. Litteratur

KM o. KLK nr 31/1942, »Praktiska analysmetoder för mejerier, utgivna av SMR år 1956, meddelande nr 26/1958 från nordisk metodikkommitté för livsmedel. Provtagningsföreskrifter

Provtagning skall ske å sådan tid, att provets undersökning enligt Storchs peroxidasprov respektive Scharers fosfatasprov kan utföras snarast möjligt efter provtagningen. Prov skall tagas av varje vara särskilt för sig ur samlingskärl i mejeriet eller ur transportflaska eller ur förpackning i eller vid mejeriet, vilken är försedd med leverantörs eller med mejeriets märke. Prov skall tagas omedelbart efter pastöriseringen, och varan får ej ha blandats med tidigare pastöriserad vara. Prov av lågpastöriserad mjölk avsedd till syrade produkter för undersökning enligt Scharers fosfatasprov tages före tillsatsen av syrningskultur — prov av syrad vara får i detta fall ej tagas. Av varan skall prov om minst 100 ml uttagas, varav 50 ml omedelbart skall användas för analys, och återstoden reserveras för eventuell kontrollanalys. Provet skall omedelbart nedkylas till 5° C, och analysen skall utföras inom en timme. Om provet enligt Storch respektive Scharer utvisar otillräcklig pastörisering skall kontrollanalys utföras. För emballering av prov för kontrollanalys skall finnas en 50 ml brun, med tättslutande lock eller gummipropp försedd flaska jämte iso-

215 lerad låda med is. Avser kontrollanalysen fosfatasprov enligt Andersen och Vestesen skall flaskan förses med kaliumbikromat (tillsats 0,2 % ) . 50 ml av provet påfylles den b r u n a flaskan och vidarebefordras till av statens institut för folkhälsan särskilt utsett laboratorium för kontrollanalys. Därvid skall iakttagas att den bruna flaskan efter påfyllning omedelbart förseglas. Flaskan inneslutes i den isolerade lådan samtidigt med utfärdad följesedel enligt av veterinärstyrelsen fastställt formulär utvisande provets beskaffenhet (helmjölk, standardiserad mjölk, grädde, skummjölk, mjölk till ystning, syrning osv.) samt pastöriseringssättet (pastöriseringstemperatur < 80° C, lågpastörisering; pastöriseringstemperatur > 80° C, högpastörisering), flaskans nummer samt klockslag och datum för provlagningen ävensom mejeriets och dess föreståndares namn och postadress. Provet försändes därefter till vederbörligt laboratorium, så att kontrollanalysen kan utföras inom 24 timmar. Efter utförd kontrollanalys skall laboratoriet meddela resultatet till den som verkställt provtagningen. Analysmetoder

Storchs

peroxidasprov.

Heagenser: A. Lösning innehållande 2 % parafenylendiamin, som beredes genom upplösning av nämnda ämne i varmt destillerat vatten, varefter lösningen filtreras. Lösning, vars ålder överstiger 10 dagar, får icke användas. B. Lösning innehållande 1 % vätesuperoxid. C. 0,1-normal natronlut. D. Alkoholisk lösning innehållande 5 % fenolftalein. Analysens utförande: Provet bör helst utföras på färsk mjölk; mjölken får ej vara konserverad med kaliumbikromat. Sur mjölk kan undersökas, om mjölkprovet först neutraliseras med natronlut. 10 ml av den sura mjölken tillsättes 5 droppar fenolftalein och titreras till svag rödfärgning med natronlut. Den vid titreringen förbrukade lutmängden avläses. Därefter uttages åter 10 ml av den sura mjölken och härtill sättes den vid titreringen förbrukade lutmängden minus 2 ml (exempel: förbrukas 6 ml lut skall tillsättas 6 — 2 = 4 ml lut till 10 ml av mjölkprovet). Efter omblandningen av luten utföres peroxidasprovet på 5 ml av den neutraliserade mjölken. 5 ml färsk eller neutraliserad mjölk överföres till ett provrör och uppvärmes i ett vattenbad vid 35° C under 5 minuter. 2 droppar parafenylendiaminlösning tillsättes. 1 droppe vätesuperoxidlösning tillsättes och provet omblandas. Bedömningsnormer: Om blåfärgning framträder inom 1 minut har mjölken ej varit tillräckligt högpastöriserad eller också har det förekommit inblandning av opastöriserad mjölk. I vassle uppkommer vid otillräcklig pastörisering en rödviolett färg. Förblir däremot provet ofärgat har pastöriseringen skett på tillfredsställande sätt. Vid positivt utslag bör man alltid utföra kontrollprov på mjölken efter uppvärmning i vattenbad under 5 minuter vid 85° C, vilket alltså icke får uppvisa blå färg. Scharers fosfatasprov. Eeagenser: A. Boratbuffert; 28,43 g natriumborat (Na 2 B 4 0 7 ,10 H 2 0) p . a. sättes under omrörning portionsvis till 900 ml varmt destillerat vatten. När boratet är löst, tillsättes

216 3,27 g natronhydrat i form av en 2—5-normal lösning. Lösningen kyles och spädes med destillerat vatten till en liter. Den skall förvaras i flaska med tättslutande p r o p p och är då hållbar vid rumstemperatur. B. Buffertsubstrat: 1,09 g dinatriumfenylfosfat löses i 900 ml destillerat, med kloroform mättat vatten. 50 ml boratbuffert (A) samt ett par droppar kloroform tillsättes, varefter lösningen spädes till en liter med destillerat vatten. Substratet är hållbart endast något dygn vid förvaring i kylskåp. pH skall vara cirka 9,6. Det använda fenylfosfatet måste vara fritt från fenol. Detta prövas genom att tvätta preparatet med eter och avdunsta etern med 10 ml destillerat vatten, tillsätta 0,5 ml boratbuffert och 4 droppar färgreagens (C). Om fri fenol förefinnes, erhålles en blå färg. Är detta fallet tvättas preparatet några gånger med eter till dess etern på ovan angivet sätt ej visar fenolreaktion. Därefter torkas preparatet först en kort stund i luften och sedan i exsiccator. Det förvaras i kylskåp. C. Färgreagens: 0,04 g 2—6 dibromkinonklorimid löses i 10 ml 96-procentig etanol. Förvarad i tättslutande flaska i kylskåp är lösningen hållbar något dygn. Preparatet förvaras i kylskåp. Reagensen kan också framställas ur fosfatastabletter (Ewos). D. Reagenslösning I: 1 vit tablett I (0,055 g dinatriumfenylfosfat + 0,045 g natriumklorid) + 5 0 ml lösningsmedel I (boratbuffert, pH 9,6). E. Reagenslösning II: 1 gul tablett II (0,013 g dibromkinonklorimid + 0,0867 g natriumbromid) + 5 ml lösningsmedel II (metanol). Reagenslösningarna är användbara i 3 dygn, om de förvaras i kylskåp. I annat fall beredes nya lösningar varje gång provet skall utföras. Analysens utförande: Ca 10 ml av provet upphettas i vattenbad till 80° C under 5 minuter, varefter det avkyles. Det upphettade provet användes som kontrollprov. I vardera två provrör (med märke för 5 ml) hälles 5 ml reagenslösning B (resp. D). I ena röret överföres med pipett eller spruta 0,5 ml av den upphettade mjölken (kontrollprov). Användes pipett får man ej suga upp mjölken med munnen, eftersom saliv innehåller fosfatasenzym. Ren pipett användes för varje prov. Användes spruta bör denna noga sköljas mellan varje prov. I andra röret överföres med pipett eller spruta 0,5 ml av det mjölkprov, som skall undersökas. Rören proppas och skakas och förvaras i vattenbad vid 38—40° C i 20 minuter. Efter förvaring i vattenbadet tillsättes i vardera röret 6 droppar reagenslösning C (resp. E ) , varefter rören omskakas. Bedömningsnormer: Om blåfärgning framträder inom 10 minuter har mjölken ej varit tillräckligt lågpastöriserad eller också har det förekommit inblandning av opastöriserad mjölk. Provet betecknas därvid som fosfataspositivt. Bedömning av provet underlättas genom att man jämför med färgen på kontrollprovet. Vid rätt utförd lågpastörisering blir fosfatasprovets färg för mjölk brungrå, för grädde gråvit och för vassle grönbrunaktig. Andersons och Vestesens fosfatasprov

Reagenser: A. Buffertlösning: 2,2 g vattenfritt natriumkarbonat p. a. + 8,7 g natriumbikarbonat p. a. löses till 1 liter i destillerat vatten. Lösningen mättas med kloroform (ca 7 ml per liter). Buffertens pH skall vara 9,2.

217 B. Buffertsubstrat: 0,055 g dinatriumfenylfosfat eller en liten Ewos-tablett I löses i 5 ml buffertlösning (A) i en liten skiljetratt och 2 droppar färgreagens (C) tillsättes. Innehållet omskakas och får stå 15 min., varefter 3 ml extraktionsvätska (D) tillsättes. Genom omskakning extraheras ev. bildad indofenol och substratet blir fenolfritt. När de båda skikten fullständigt separerat överföres det nedersta (vatten)-skiktet kvantitativt till en 50 ml mätkolv och utspädes med buffertlösning (A) till märket. Med de nämnda mängderna buffertlösning och extraktionsvätska kan man extrahera den tiodubbla mängden dinatriumfenylfosfat. Buffertsubstratet nyberedes varje dag. C. Färgreagens: 0,0133 g dibromkinonklorimid eller 1 Ewos-tablett II löses i 2 ml 93—96-procentig etanol. Lösningen nyberedes varje dag. D. Extraktionsvätska: 100 ml bensen p.a. + 150 ml eter p.a. nedföres i en mätkolv på 1 liter; man späder till märket med n-butanol (fraktion 114—118° C) och omblandar. E. Kopparsulfatlösning: 1 g kopparsulfat (CuS0 4 , 5 H 9 0 p . a . ) löses i destillerat vatten till 100 ml. Apparatur och andra tillbehör: Preparat- eller p r o v r ö r : 180 mm längd, 16 mm invändig diameter med inslipad glaspropp. Pipetter: 0,5, 1,0 och 10 ml. De förses med en liten bomullspropp i övre änden för att h i n d r a förorening av proven med saliv, som innehåller fosfatas. Rör och pipetter rengöres först med något lämpligt, alkaliskt diskmedel, sköljes med destillerat vatten, behandlas med bikromatsvavelsyra samt sköljes slutligen u p p r e p a d e gånger med destillerat vatten. Rören och pipetterna får avrinna och torka. Vattentermostater: en inställd på 25° C, den andra på 37° C. Kärl med vatten, som kan hållas på 80° C. Extraktionsapparat: utförande enligt Statens Fors0gsmejeri, 57 Beretn. och A. C. Andersen, XII Int. mejerikongressen, 1949, II, 740. Hävertapparat: denna är dock ej obetingat nödvändig. Vid användning av 10 ml extraktionsvätska går det b r a att försiktigt suga med en vanlig 10 ml pipett. Fotometer: fotoelektrisk kolorimeter bör användas. Analysens utförande: Avpipeltering av provet. Eftersom fettkulornas membraner adsorberar en stor mängd av mjölkens fosfatas är det viktigt, att provet omsorgsfullt omblandas före pipetteringen. I allmänhet räcker det att vända den tillslutna provflaskan ett antal gånger. Om gräddsättning föreligger värmes provet till 37—40° C under vändning och kyles sedan på samma sätt till rumstemperatur. Man avpipetterar 1 ml mjölk, grädde eller vassle i vartdera av 2 preparatrör, a och b. Röret b nedsättes i vattenbad av 80° C i 5 minuter för att inaktivera eventuell fosfatas och kyles därefter till rumstemperatur. Provet kan utan olägenhet vara konserverat med 0,2 % kaliumbikromat. Inkubation. Till båda rören sättes 2 droppar kloroform och 10 ml buffertsubstrat (B). Rören förslutes med glaspropparna, skakas kraftigt och placeras i termostat vid 37° C under 90 min. Därefter avbrytes inkubationen genom att rören nedsättes i vattenbad vid 80° C u n d e r 5 min. Indofenolbildning. Efter den nämnda upphettningen till 80° C i 5 min. avkyles provet till rumstemperatur i vattenbad, varefter först tillsättes 1 droppe kopparsulfatlösning (E) och därefter 0,5 ml färgreagens (C). Genom skakning blandas omsorgsfullt. Därefter isättes glaspropparna, rören vändes ett par gånger och

218 sättes därefter i termostat vid 25° C i 1 timme. För att motverka emulsionsbildning vid den efterföljande extraktionen placeras glasen därefter vid 37° C under 15 min. Extraktion av indofenol. Rören vändes ett par gånger, varefter 10 ml extraktionsvätska (D) nedpipetteras. Pipetten hålles mot glasrörets vägg. Därefter isättes glaspropparna och rören placeras i den nämnda extraktionsapparaten, och extraktionen utföres med 20 varv/min. i 1 timme. För att undvika att glasen under rotationen vrides i hålen spännes ett gummiband omkring samtliga glas. Därefter uttages rören försiktigt och placeras lodrätt i ett ställ. Vid riktigt utförd extraktion är det övre butanol-eter-bensen-skiktet fullständigt klart, utan emulgerande partiklar från mjölken. Med hävert eller pipett överföres en lämplig del av det övre, mer eller mindre starkt blåfärgade skiktet till ett provrör eller direkt i fotometerns kyvett. Mätning av extinktionen. Extinktionen mätes vid 660 imx. I övrigt följes föreskrifterna för mätning med resp. instrument. Man mäter mot det inaktiverade provet eller, om detta ej är möjligt, de båda proven var för sig och beräknar differensen i extinktionen. Resultaten anges, med ledning av fotometerns kalibreringskurva, som y-fenol/ml prov. Fotometern kalibreras med ren fenol enligt konventionell metod. Bedömningsnormer: Om analysen utvisar mer än 15 y-fenol/ml prov har mjölken varit otillräckligt pastöriserad.

6. Metoder

och normer för bestämning

av totalantalet

bakterier

mjölk

Totalantalet bakterier i mjölk bestämmes i samband med kontroll av den hygieniska kvaliteten hos konsumtionsmjölksprodukter. Litteratur

Meddelande nr 36/1955 från SMR:s produkttekniska avdelning, »Praktiska analysmetoder för mejerier», utgivna av SMR år 1956, meddelande nr 27/1958 från nordisk metodikkommitté för livsmedel. Provtagningsföreskrifter

För bakteriologisk analys av mjölk uttages helst originalförpackning. Av lös mjölk uttages med sterilt mått 50—75 ml och överföres i en steril provflaska med tättslutande lock. Provflaskan bör endast fyllas till tre fjärdedelar för att underlätta omblandningen. Den bakteriologiska undersökningen bör utföras omedelbart. Om detta icke är möjligt, insattes provet i kylrum, där det emellertid icke får förvaras längre än högst två timmar före undersökningen. Vid transport av bakteriologiska p r o v skall dessa alltid skickas i isolerad låda med is. Analysmetod

Bestämning av antalet bakterier sker genom spridning av mjölken på laktos-pepton-köttextrakt-agar (LPA) och odling vid 30° C i 3 dygn.

219 Substrat: Substratet skall ha följande sammansättning: 3,0 g köttextrakt (Difco), 5,0 g pepton, 10,0 g laktos, 15 g agar och 1 000 ml ledningsvatten. Fabriksframställt substrat av Difcos eller jämförligt fabrikat kan med fördel användas. Färdigberett substrat i flaskor om 100—200 ml kan köpas från centrallaboratorium. Vid beredning av substratet på laboratoriet förfares på följande sätt. Direktlöslig kvalitet av agar användes. Den tvättade ägarn överföres jämte övriga ingredienser i en kolv och löses genom autoklavering vid 115° C i 30 minuter. pH skall vara 7,0. Substratet filtreras varmt genom ett fuktigt veckfilter, fördelas på sterila substratflaskor eller r ö r och steriliseras genom autoklavering vid 115° G i 20 minuter. Apparatur och andra tillbehör: Vanlig utrustning för bakteriologiskt rutinarbete. Analysens utförande: Före användning vid analysen smältes substratet genom kokning i vattenbad eller i autoklav. När substratet är fullständigt smält nedkyles det till ca 45° C genom att placeras i vattenbad med en konstant temperatur av 45—46° C. Substratet bör stå i vattenbadet minst 10 minuter, innan det användes. Agarsubstrat smälter vid ca 80° C och stelnar vid ca 42° C. Mjölkprovet omblandas noga genom omskakning. En utspädningsserie, t. ex. 1: 10, 1: 100, 1: 1 000, 1:10 000, iordningställes enligt konventionella metoder med hjälp av steril fysiologisk koksaltlösning innehållande 8 g koksalt per 1 000 ml vattenledningsvatten. Mjölkprovet utspädes så mycket, att man kan beräkna få någon petriskål, på vilken det växer mellan 30 och 300 kolonier. Vid undersökning av pastöriserad mjölk och grädde torde utspädningarna 1:100—1:10 000 i allmänhet vara lämpliga. Med steril pipett överföres 1 ml av vardera utspädningen i var sin petriskål, varefter ca 10 ml smält substrat tillföres. Innehållet i petriskålen blandas omedelbart så noggrant som möjligt. Alla operationer utföres under iakttagande av vanliga försiktighetsåtgärder vid bakteriologiskt arbete. Petriskålarna placeras på ett plant underlag, till dess substratet stelnat (ca 10 m i n u t e r ) . Petriskålarna förvaras liggande med locket nedåt i termostat under 3 dygn vid 30° C. Efter 3 dygn räknas totala antalet framvuxna kolonier på petriskålarna, eventuellt med hjälp av lupp och belysningsanordning. Skålar med koloniantal mellan 30 och 300 räknas i första hand. Förekommer två skålar (utspädningar) med koloniantal inom dessa gränser, räknas den skål, som har det minsta antalet kolonier. Skålar med många kolonier betecknas som »överväxta». Hela skålens areal bör räknas och alla för ögat synliga kolonier såväl stora som mycket små skall medräknas. Avläsningen underlättas, om man på petriskålens baksida avmärker varje koloni med en penna. Finnes det grupper eller kedjor av ensartade, tättliggande kolonier, räknas varje sådan grupp som endast en koloni. Bedömningsnormer

Antalet kolonier, som räknats i skålen, multipliceras med den i skålen använda utspädningen, varvid totala antalet bakterier per ml mjölk erhålles. Endast två siffror medtages. I pastöriserad mjölk vid utlämning från mejeri bör bakteriehalten med angivna metod vara mindre än 100 000 per ml.

220 7. Metoder

och normer

för

bestämning

av antalet

koliforma

bakterier

mjölk

Antalet koliforma bakterier i mjölk bestämmes i samband med kontroll av den hygieniska kvaliteten hos konsumtionsmjölksprodukter. Litteratur

Meddelande nr 36/1955 från SMR:s produkttekniska avdelning, »Praktiska analysmetoder för mejerier», utgivna av SMR år 1956. Provtagningsföreskrifter

För provtagningen gäller samma föreskrifter som vid bestämning av totalantalen bakterier. Analysmetod

Bestämning av antalet koliforma bakterier sker genom spridning av mjölken på violettrött-gall-agar (VRA) och odling vid 37° C i 1 dygn. Substrat: Violettrött-gall-agar är ett specialsubstrat från Difco. Substratet färdigställes enligt medföljande recept. Det steriliseras i flaskor om 100—200 ml. Flaskor med färdigberett steriliserat substrat kan köpas från centrallaboratorium. Apparatur och andra tillbehör: Vanlig utrustning för bakteriologiskt rutinarbete. Analysens utförande: Före användningen smältes substratet genom kokning i vattenbad eller tryckkokare och nedkyles därefter till 45—46° C genom förvaring i vattenbad vid 45° C. Mjölkprovet omblandas noga och flaskförslutningen lossas. Med steril pipett uttages 0,1 ml mjölk, som överföres till en steril petriskål. Därefter tillföres ca 10 ml smält substrat från den i vattenbadet förvarade substratflaskan. Innehållet i petriskålen blandas omedelbart så noggrant som möjligt. Alla operationer utföres under iakttagande av vanliga försiktighetsåtgärder vid bakteriologiskt arbete. Petriskålarna placeras på ett plant underlag, tills substratet stelnat (ca 10 minut e r ) . Petriskålarna förvaras liggande med locket nedåt i en termostat vid 37° C under 1 dygn. Efter 1 dygn räknas antalet framvuxna tydligt röda kolonier för sig och antalet grå till brunaktiga kolonier för sig. Bedömningsnonner

Antalet tydligt röda kolonier motsvarar antalet koliforma bakterier i 0,1 ml mjölk Det skall vara 0, och mjölken skall alltså innehålla mindre än 10 koliforma bakterier per ml. Om det förekommer röda kolonier utgör deras antal multiplicerat med 10 antalet koliforma bakterier per ml. Antalet grå till brunaktiga kolonier betecknas som annan återinfektion och har ingen betydelse i detta prov.

221 8. Metoder

och normer för bestämning

av konsumtionsmjölkens

hållbarhet

Hållbarheten vid 17° C bestämmes i samband med kontroll av konsumtionsmjölkens hygieniska kvalitet vid den interna mejerikontrollen. Litteratur

Meddelande nr 36/1955 från SMR:s produkttekniska avdelning, »Praktiska analysmetoder för mejerier», utgivna av SMR år 1956. Provtagningsfäreskrifter

Prov av ej förpackad mjölk uttages i sterila provflaskor rymmande 0,5 1. Av förpackad mjölk uttages originalförpackning. Prov skall uttagas av mjölken i det tillstånd den befinner sig vid utlämning från mejeri. Analysmetod

Apparatur och andra tillbehör: Provflaskor: sterila provflaskor rymmande 0,5 1. Kylrum: för förvaring av prov vid 5° C. Termostat: för förvaring av prov vid 17° C. Analysens

utförande:

Proven förvaras 1 dygn vid 5° C samt 1 dygn vid 17° C. Om mjölken vid utlämning från mejeri redan har förvarats 1 dygn vid 0—7° C i kylrum eller tank, slopas den angivna förvaringen vid 5° C. Vid överflyttning av proven från kylrum till termostat inställd på 17° C, skall proven först tempereras i vattenbad till 17° C. Det är viktigt att temperaturen i termostaten hålles vid 17 ± 0,5° C. Efter förvaringen bedömes mjölkens lukt och smak enligt den förut angivna (4) 5-gradiga bedömningsskalan. I mjölk från samma provflaska bestämmes antalet koliforma bakterier enligt (7). Bedömningsnormer

Den pastöriserade mjölkens hållbarhet anses mycket god, om mjölken efter förvaring 1 dygn vid 5° C samt 1 dygn vid 17° C erhåller minst 4 poäng. Den pastöriserade mjölkens halt av koliforma bakterier efter förvaring 1 dygn vid 5° C samt 1 dygn vid 17° C bedömes på följande sätt. Antal koliforma bakterier per ml m i n d r e än 100 100—1 000 1 000—10 000 över 10 000

9. Metoder

och normer för

„ Egenskap utmärkt mycket god god mindre god

undersökning

av glasflaskornas

renhet

För kontroll av glasflaskors diskning bestämmes flaskornas fysikaliska och bakteriologiska renhetsgrad efter diskningen. 15—005913

222 Litteratur

»Praktiska analysmetoder för mejerier», utgivna av SMR år 1956, meddelande nr 216 M/1956 från Statens maskinprovningars mejeriavdelning. Provtagningsföreskrifter

Flaskorna uttages från diskningsmaskinens utmatningsanordning omedelbart efter diskningen. Flaskorna förslutes med sterila bomullsproppar eller med kapsyler. Uttagning av prov skall ske minst 2 gånger under pågående drift. Tidsintervallet mellan varje provtagning bör uppgå till 1 timme. Om driftstiden är kortare än 1 timme, uttages prov dels vid igångsättningen och dels strax före körningens slut. Vid provtagning skall varje gång uttagas en hel rad flaskor från varje flaskhållare i hela diskningsmaskinens bredd, så att kontroll på alla spolmunstyckena erhålles. Vid diskningsmaskiner, som har mindre än 5 flaskor i bredd, uttages minst 5 flaskor vid varje provning. Skall både fysikalisk och bakteriologisk renhet undersökas uttages dubbelt antal flaskor. Mjölkrester kan vid fullständig intorkning bilda en genomskinlig hinna på glasflaskans insida. Genom att färga med karbolfuksinlösning blir mjölkresterna rödfärgade och kan därmed lätt upptäckas. Den bakteriologiska undersökningen bör utföras inom 1 timme efter provtagningen. Analysmetod

Fysikalisk

renhetsgrad.

Reagenser: Karbolfuksinlösning med sammansättningen 1 g fuksin, 10 g 96 procentig alkohol, 5 g fenol, 90 ml destillerat vatten. 1 del karbolfuksinlösning utspädes med 9 delar vatten och denna utspädda lösning användes vid undersökningen. Analysens utförande: Ca 10 ml varm utspädd karbolfuksinlösning hälles i en diskad glasflaska. Lösningen fördelas jämnt över flaskans inre yta genom rullning av flaskan. Lösningen överföres till en ny flaska. Samma lösning kan användas flera gånger. Glasflaskan sköljes därefter med kallt vatten omedelbart efter behandlingen med karbolfuksinlösning. Finnes intorkade mjölkrester, kalkbeläggningar etc. kvar i flaskan, färgas dessa röda och framträda därför tydligt mot vit bakgrund. Bedömningsnormer: Bedömningen sker enligt 3 klasser enligt följande. Klass I II III

Rödfärgning ingen obetydlig eller svag tydlig och kraftig

Renhetsgrad mycket god god mindre god

223 Den fysikaliska diskningseffekten bedömes enligt följande. Procent av undersökta flaskor i Diskningseffekt klass I klass II klass III mycket god god mindre god Bakteriologisk Snbstrat:

över 90 över 75 under 75

under 10 under 25 över 25

0 under 1 över 1

renhetsgrad.

Substratet skall vara LPA (laktos-pepton-köttextrakt-agar med 3 % agartillsats, se 6), KPG (kött-pepton-gelatin) kan även användas. Apparatur och andra tillbehör: Vanlig utrustning för bakteriologiskt rutinarbete. Analysens

utförande:

Flaskorna uppvärmes antingen vid 37° C i termostat eller vid 40° C i vattenbad. Substratet smältes i förväg genom kokning i vattenbad, varefter det nedkyles till ca 45—46° C genom förvaring vid 45° G i vattenbad under minst 10 minuter. Ca 10—15 ml smält substrat hälles i en glasflaska, varefter denna rullas och vändes, så att substratet täcker hela ytan. Rullningen av flaskan fortsattes hela tiden tills substratet stelnat i en tunn hinna. När substratet stelnat fortsattes sista delen av rullningen i kallt vatten. Flaskorna förvaras liggande i 4 dygn vid rumstemperatur eller i termostat u n d e r 3 dygn vid 30° C. Flaskorna får ej röras eller vändas under förvaringen. Totala antalet framvuxna kolonier bestämmes. Finnes det grupper eller kedjor av ensartade, tättliggande kolonier, s. k. svärmkolonier, räknas varje sådan grupp som endast en koloni. Är antalet kolonier mindre än 100, räknas alla kolonier i flaskan. Totalantalet divideras med flaskytans storlek i cm 2 , varvid antal kolonier per cm 2 erhålles. (Ytan i en svensk standardglasflaska är 1 1 = 600 cm 2 ; 0,5 1 = 380 cm 2 ; 0,33 1 = 295 cm 2 ; 0,30 1 = 275 cm 2 ; 0,20 1 = 215 cm 2 ; 0,15 1 = 185 cm 2 ; 0,10 1 = 150 cm 2 ). Är antalet kolonier större än 100 räknas endast kolonierna på ett visst avsnitt av flaskans yta. Bedömningsnormer: Vid värdering av resultaten av undersökningen får man dels taga hänsyn till diskningseffekten i den enskilda flaskan, dels till den totala diskningseffekten. Bedömning av medeltalen i varje flaska. Klass I II III

Antal kolonier per cm 2 inre flaskyta

Renhetsgrad

under 0,1 0,1—1 över 1

mycket god god mindre god

Bedömning av bakteriologisk diskningseffekt för samtliga flaskor. Procent av undersökta flaskor i Diskningseffekt klass I klass II klass III mycket god god mindre god

över 90 över 75 under 75

under 10 under 25 över 25

0 under 1 över 1

B I L A G A 16

Förslag till normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar

§ 1. Föreningens

firma

är

Föreningens verksamhetsområde

§ 2. omfattar

§ 3. Föreningen har till ändamål 1) att genom regelbundet företagna, noggranna undersökningar av den mjölk, som levereras till mejerierna inom föreningens verksamhetsområde, lämna mejerierna och mjölkleverantörerna tillförlitliga uppgifter om mjölkens sammansättning och hygieniska beskaffenhet, 2) att genom upplysning och rådgivning verka för höjandet av kvaliteten hos den mjölk, som levereras till de under 1) n ä m n d a mejerierna, 3) samt att genom liknande eller jämförliga åtgärder söka befordra den tekniska och ekonomiska utvecklingen av mjölkproduktionen inom föreningens verksamhetsområde. § 4. Styrelsen h a r sitt säte i § 5. Till medlem äger styrelsen, efter därom gjord skriftlig anmälan, antaga envar, som bedriver mejerirörelse inom föreningens verksamhetsområde. § 6. Medlem är skyldig 1) att ställa sig till efterrättelse styrelsens beslut till fullföljande av föreningens ändamål, 2) att vid tidpunkt, som styrelsen bestämmer, erlägga den av föreningens stämma årligen beslutade årsavgiften, dock högst kronor för varje påbörjat 1 000 kg mjölk, som invägts hos medlemmen under föregående kalenderår, 3) samt att efter grunder, som styrelsen fastställer, erlägga betalning för de undersökningar, som föreningen låter verkställa hos medlemmen enligt § 3 punkt 1. § 7. Uppsägning till utträde sker skriftligen hos styrelsen. § 8. Styrelsen äger ur föreningen utesluta medlem, som trots skriftlig anmaning icke fullgjort sina förpliktelser mot föreningen eller som trots skriftlig varning skadar föreningen eller handlar i strid med föreningens intressen.

225 § 9. Avgång ur föreningen äger r u m vid den utgång av räkenskapsår, vilken infaller närmast efter tre månader, sedan medlemmen uppsagt sig till utträde eller uteslutits. Avgången medlem äger icke utfå någon del av föreningens tillgångar. § 10. Styrelsen består av minst . . . . och högst . . . . ledamöter med samma antal personliga suppleanter. Av styrelseledamöterna och suppleanterna utses en med suppleant av Statens Jordbruksnämnd på förslag av Svenska Mejeriernas Riksförening och väljes återstoden å föreningens stämma. Styrelseledamot och suppleant utses för tiden intill dess ordinarie stämma hållits under andra räkenskapsåret efter valet, dock så att mandattiden utgår för halva antalet av de å stämma valda styrelseledamöterna och suppleanterna vid ordinarie stämma ena året och för återstoden av de å stämma valda styrelseledamöterna och suppleanterna vid ordinarie stämma året därefter. Styrelsen är beslutför då flertalet ledamöter äro närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom flertalet ledamöter äro ense. Styrelsen väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Styrelsen äger uppdraga åt ett av styrelsen utsett arbetsutskott att besluta i löpande ärenden. § 11. Föreningens firma tecknas av två personer i förening, som styrelsen därtill utser. § 12. Föreningens räkenskapsår omfattar tiden (1 januari—31 december). § 13.

Föreningens bokslut skall vara verkställt senast den 15 februari. Räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom en av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse med däri intagen vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till revisorerna senast den 1 mars. § 14. Revisorerna skola vara två med samma antal personliga suppleanter. § 15. Revisorerna skola senast den 1 april till styrelsen överlämna berättelse över vad som inhämtats vid granskningen med uppgift tillika om huruvida ansvarsfrihet för styrelseledamöterna tillstyrkes eller avstyrkes. § 16. Stämmans befogenhet utövas helt av därtill av medlemmarna för tiden från en ordinarie stämma till tiden för nästa ordinarie stämma valda ombud. Varje medlem, som icke anmält utträde eller uteslutits, äger utse ett ombud för varje påbörjat milj. kg mjölk, som under föregående verksamhetsår invägts hos medlemmen. Varje ombud är röstberättigat och äger en röst.

226 § 17. Kallelse till stämma sker genom brev med posten till varje medlem. Kallelseåtgärd skall vara vidtagen minst två veckor före ordinarie och minst en vecka före extra stämma. § 18. Ordinarie stämma hålles årligen före utgången av (juni) månad, extra stämma då styrelsen så finner erforderligt eller då minst Vio av samtliga medlemmar därom gjort skriftlig framställning till styrelsen för behandling av däri angivet ärende. § 19. Vid ordinarie stämma skola följande ärenden förekomma 1) val av ordförande, 2) fastställande av röstlängd, 3) val av sekreterare, 4) val av två personer att jämte ordföranden justera stämmans protokoll, 5) fråga om stämman utlysts i behörig ordning, 6) styrelsens redovisningshandlingar för det senaste räkenskapsåret, 7) revisorernas berättelse, 8) fråga om fastställande av balansräkning, 9) fråga om ansvarsfrihet åt styrelseledamöterna, 10) beslut om årsavgift, 11) beslut i anledning av föreningens vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen, 12) bestämmande av ersättning åt styrelseledamöterna, ombuden och revisorerna, 13) val av styrelseledamöter med suppleanter, 14) val av revisorer med suppleanter, 15) ärenden, som av styrelsen, medlem eller ombud hänskjutits till stämman, 16) vid stämman väckta ärenden. § 20. Vid extra stämma må andra ärenden icke bli föremål för avgörande än sådana som varit upptagna i kallelsen. § 21. Ärende, som medlem eller ombud önskar hänskjuta till ordinarie stämma, skall anmälas till styrelsen senast den (1 a p r i l ) . § 22. Andra meddelanden till medlemmarna än kallelse till stämma sker genom brev med posten. § 23. Uppkommen vinst å föreningens verksamhet skall fonderas eller föras i ny räkning. § 24. Beslut om ändring av dessa stadgar är icke giltigt med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats på två på v a r a n d r a följande stämmor och å den stämman, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstberättigade närvarande röstande. Sådan ändring av stadgarna må dock ej beslutas, att dessa komma att strida mot de av Statens J o r d b r u k s n ä m n d fastställda normalstadgarna för mjölkbedömningsförening.

227 Beslut om ändring av stadgarna skall meddelas Svenska Mejeriernas Riksförening. § 25. Beslut om föreningens upplösning vare ej giltigt med mindre det träffats i den ordning som enligt § 24 gäller för ändring av stadgarna. § 26. Vid föreningens upplösning skola de behållna tillgångarna fördelas mellan de då kvarvarande medlemmarna i förhållande till de betalningar, som de erlagt till föreningen jämlikt § 6 punkt 3 under de senaste tio räkenskapsåren. § 27. Tvist mellan föreningen, å ena, samt styrelsen, ledamot därav, medlem eller ombud, å andra sidan, avgöres enligt lagen om skiljemän.

B I L A G A 17

Förslag till standardinstruktion för mjölkbedömare a t t u t a r b e t a s a v Svenska Mejeriernas Riksförening och fastställas a v S t a t e n s J o r d b r u k s n ä m n d

För mjölkbedömning och däri inbegripen kvalitets- och fetthaltsbetalning av mjölk gäller de grundläggande bestämmelser, som meddelats av statens jordbruksnämnd. I anslutning härtill meddelas följande instruktion för mjölkbedömare att lända till efterrättelse vid mjölkbedömning. Med mjölkbedömningsförening förstås i denna instruktion mjölkbedömningsförening, vars stadgar ej står i strid med av jordbruksnämnden fastställda normalstadgar för mjölkbedömningsföreningar, och med överbedömare förstås mejerikonsulent, övermjölkbedömare eller den person som mjölkbedömningsföreningen bestämmer. Mjölkbedömaren skall vid de mejerier och i den utsträckning mjölkbedömningsföreningens styrelse bestämmer för varje leverantör utföra noggrann bedömning av den levererade mjölken och av transportkärlens diskning och beskaffenhet. Därvid åligger det mjölkbedömaren, beträffande Mjölkbedömningsarbetets

planläggning

att utföra mjölkbedömning på för mejerierna obestämda, under månaden lämpligt fördelade dagar och med beaktande av att mjölkleverantörerna icke i förväg skall ha kännedom om tiden för besöken; sista provningen bör icke utan särskilt vägande skäl utföras före den 22 i månaden, att minst en gång för varje mejeri och kvartal utföra fetthaltsprovning på en sön- eller helgdag (för såvitt mjölkmottagning förekommer dessa d a g a r ) , att vid mejerier, där sådana transportsystem förekommer, som medför att mjölkleveranserna viss veckodag kan antas ha annan sammansättning än vanligt (t. ex. ett morgonmål mindre efter söndagsstängning), söka förlägga provtagningsdagarna så att månadsgenomsnittet blir så representativt som möjligt, att senast den 25 :e i varje månad eller annorledes av övermjölkbedömaren fastställd dag insända förslag till resplan för nästkommande månad, att ställa sig till efterrättelse de ändringar i resplanen som överbedömaren kan komma att meddela, att icke utan synnerligen vägande skäl ändra fastställd resplan, men om ändring måste ske, omedelbart anmäla detta till överbedömaren. Mjölkbedömningens

utförande

a) med hänsyn till bestämmelser dels i 7 § 1 mom. och 38 § 1 mom. livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) och dels i 60 § punkt c) hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 633) att med dokumentär skrift i bedömningsjournal eller liknande anteckna samt

229 att omedelbart meddela leverantörens nummer, namn och adress till mejeriföreståndaren och hälsovårdsnämnden på den ort mejeriet är beläget, dels då han påträffar eller erhåller kännedom om att mjölk levereras som till följd av förorening, felaktig behandling eller annan orsak kan antagas vara skadlig att förtära eller eljest otjänlig till människoföda, som bearbetats eller hanterats av person, som därvid var eller kan misstänkas därvid ha varit behäftad med sådan sjukdom eller smitta eller sådant sår, eller annan yttre skada, att mjölken kan antagas därigenom ha blivit skadlig att förtära eller eljest otjänlig till människoföda, som eljest kan antagas förorsaka sjukdom eller överföra smitta, som företer ett från det normala avvikande utseende, eller om den har så kraftig bismak, att den kan anses otjänlig till människoföda, som h ä r r ö r från djur, vilket är eller skäligen kan antagas vara behäftat med sjukdom, som kan menligt inverka på mjölkens beskaffenhet, som h ä r r ö r från djur, vilket blivit behandlat med läkemedel, vilket genom att övergå i mjölken eller på annat sätt kan göra densamma skadlig att förtära eller otjänlig till människoföda, som i reduktasprov visar sådant resultat, att den kan anses otjänlig till människoföda, och dels då han vid två bedömningstillfällen i följd påträffar transportkärl eller gårdstankar, som ej hålles rena och i gott stånd. Kvalitetsprov av dylik mjölk och mjölk transporterad eller förvarad i dylika kärl eller tankar skall uttagas och undersökas i vanlig ordning. Det ankommer på mejeriföreståndare i samråd med hälsovårdsnämnd att avgöra, om mjölken skall mottagas i mejeriet eller återsändas till leverantören, b) med hänsyn till kvalitets- och fetthaltsbetalning att provtaga och bedöma vid mejeriet invägd mjölk från envar leverantör, vilket enligt jordbruksnämndens bestämmelser skall ske med avseende på fetthalt medelst Lindströms metod minst fyra gånger i månaden hållbarhet medelst reduktasprov » tre » » » renhet medelst silningsprov » en gång » » lukt- o. smak medelst lukt- o. smakprov » en » » » diskning och beskaffenhet hos transportkärl medelst skrapprov och okulärbesiktning » e n » » » att utföra fetthalts- och hållbarhetsbestämningar i samma utsträckning på mjölkprov uttagna i gårdstank av mjölkuppsamlare, att iakttaga de beslut om extra prov som mjölkbedömningsföreningen kan fatta och/eller de inskränkningar i antalet prov per månad för vissa leverantörer, som föreningen med stöd av jordbruksnämndens bestämmelser kan tillämpa, att utföra bedömning av mjölken utan att på förhand äga vetskap om leverantörens namn. Varje leverantör skall därför angivas med nummer. Journal/öring,

meddelanden

och

rapporter

att vid all provtagning föra särskild provtagningslista. I denna antecknas leverantörens nummer jämte ordningsnumret på motsvarande mjölkprov i provstället ävensom provställets nummer. Förvaras mjölkproven icke i särskilt ställ skall varje provflaska vara märkt. Provtagningslista får utbytas mot annat betryggande system för registrering där så betingas av automatisk registrering vid invägning, maskinell bokföring o. dyl. Mjölkbedömaren ansvarar då för att sådan registrering sker vid provtagning,

230 att med dokumentär skrift införa bedömningsresultaten och/eller motsvarande avdrag respektive tillägg i därför avsedd journal eller på annat sätt registrera dessa enligt det system som mjölkbedömningsföreningen använder, att omedelbart efter varje bedömning utskriva ett meddelande till envar leverantör om samtliga bedömningsresultat för av honom levererad mjölk, dock att bedömningsresultaten beträffande mjölkens hygieniska beskaffenhet behöver meddelas leverantören endast om denna bedömning föranlett avdrag. Icke heller behöver resultat av fettprovning delgivas leverantören ifall mejeriet i avräkningsnotorna till leverantörerna eller i särskild rapport i samband med likviden för mjölken angiver månadens samtliga fettprovningsresultat. Omedelbart efter utskrivandet skall meddelandena i förseglat skick utlämnas för distribution till leverantörerna, att varje månad efter slutförd bedömning uträkna månadens medelfetthalt och kvalitetsavdrag för varje leverantör, att vid uträkning av medelfetthalt samt kvalitetsavdrag tillämpa av mjölkbedömningsföreningen och dess medlemmar fastställda normer för mjölkens fetthalts- och kvalitetsbetalning, att senast den 10 i nästföljande månad till överbedömaren insända rapport (sammandragsjournal) över verkställd mjölkbedömning. Apparater

och

redskap

att för bedömningsarbetets utförande använda endast sådana apparater och redskap som godkänts av överbedömaren, att ansvara för och kontrollera diskning och putsning av bedömningsutrustningen samt jämväl för diskningen av provglas (provflaskor, reduktasglas och butyrometerprovare). Mjölkbedömaren skall själv utföra diskningen i den utsträckning mjölkbedömningsföreningen föreskriver. att väl vårda och efterse honom anförtrodda apparater och redskap, samt att efter användning placera dessa på därför avsedda platser, att omedelbart anmäla uppkommen skada eller iakttagna fel på kontrollutrustningen till överbedömaren och vederbörande mejeriföreståndare, att på anmodan av överbedömaren insända använd mjölkbedömningsattiralj för kontrollering eller justering.

Allmänna

ordningsföreskrifter

att ställa sig till efterrättelse av mjölkbedömningsföreningen och överbedömaren lämnade föreskrifter och anvisningar beträffande mjölkbedömningsarbetets organisation och utförande, att omgående lämna alla de upplysningar om arbetet, som begäres av vederbörande mjölkbedömningsförening, att samråda med överbedömaren i uppkommande konfliktfall med leverantör, mejeri eller hälsovårdande befattningshavare och myndigheter, att under arbetet vara iförd rena arbetskläder av ljust tvättbart tyg, att städse i tjänsten iakttaga renlighet och ordning samt i övrigt uppträda ocli handla på sådant sätt, att han vinner respekt och förtroende för sitt arbete ocli sin person, att vid förfrågan lämna leverantörer råd och upplysningar om mjölkens rätta behandling på produktionsplatsen samt för övrigt på allt sätt söka verka för föreningens syftemål.

231 Fetthaltsprovet Provtagningsföreskrifter : F ö r bedömning av fetthalten i leverantörmjölk, som inväges vid mejeri, uttages provet i vågkärlet på invägningsvågen efter det att mjölken blandats omsorgsfullt med en lämplig omrörare. Om mjölken väges i flera partier, uttages efter noggrann omblandning ett generalprov, sammansatt av mot de olika mjölkpartierna proportionella mängder. Provet överföres i en ren och torr flaska (50 m l ) . Föreligger någon risk för vattenutspädning eller förorening i provflaskorna skall dessa förses med p r o p p . För annat förfaringssätt fordras särskilt tillstånd av jordbruksnämnden. I samband med tankhämtning av leverantörmjölk uttager mjölkuppsamlaren prov för fetthaltsbestämning efter det att mjölken rörts om i minst 3 minuter. Provet förvaras i flaska med p r o p p vid högst 5°C i särskilt utrymme på tankbilen och överlämnas vid framkomsten till mjölkbedömaren för fetthaltsbestämning. Mjölkprov kan konserveras med kaliumbikromat (tillsats 0,1 % ) . Uttagna mjölkprov, som förvarats eller transporterats nerkylda, bör, om de visar gräddsättning som ej lätt blandas ut igen eller om det finnes g r ä d d r a n d i provflaskan, uppvärmas till ca 40° C och omblandas noga. Därefter nerkyles proven till ca 20°C och efter ny omblandning uttages prov till fetthaltsbestämning. Analys enligt Lindströms metod

232 Butyrometerkulan tillslutes, placeras jämte locket på stativet och bringas i långsam rotation. Vid ungefär halv hastighet tillsättes först ljumt vatten och därefter vatten med en temperatur av ca 80°C, varefter rotationen ökas till full hastighet. Vid fullt varvtal får butyrometerkulans hastighet i stativet ej understiga 5.000 och helst ej överstiga 6.000 varv per minut. Vid användande av specialbyggd butyrometer tillämpas den hastighet och centrifugeringstid, som bruksanvisningen föreskriver. Sedan centrifugeringen pågått 5 minuter med full hastighet, tillföres först ljumt vatten och sedan kallt vatten eller isvatten, till dess det avgående vattnets temperatur är högst 10°C. Sedan rotationen så småningom och helst utan bromsning avstannat, uttages proven för avläsning. Vid avläsningen iakttages, att man aldrig fattar eller berör den graderade delen av provaren med fingrarna, då denna därigenom uppvärmes, varvid fettpelaren skulle kunna smälta. Provarna är graderade i 0,2 viktprocent, dvs. avståndet mellan två långa delstreck representerar 1 % och mellan två korta 0,2 %. Proven avläses i halva skaldelar, dvs. med noggrannhet av 0,1 %. Fettpelaren i lindströmsprovaren bör vid avläsningen ej nå närmare skalrörets mynning än 3 delstreck (0,6 p r o c e n t e n h e t e r ) . Är den provade mjölkens fetthalt därvid så hög, att skalröret ej räcker till, får mjölkprovet spädas med lika del rent vatten avmätt med spruta. Efter blandning uttages nytt prov, vars fetthalt bestämmes på vanligt sätt. Den på provaren då avlästa fetthalten fördubblas. Om p r o p p a r bildats eller om provet på annat sätt har tydligt onormalt utseende bör det kasseras och nytt prov utföras. Om det visar sig, att den avlästa fetthalten för visst prov avviker med mer än 0,8 procentenheter från föregående bedömningstillfälle skall kontrollprov utföras på mjölken i provflaskan. Medelvärdet av de två proven anges då som fetthalt. Undantag härifrån får göras om förändringen är allmänt förekommande bland leverantörerna och det är uppenbart att den beror på mellankommande betessläppning e. dyl. Sprutorna för mjölk och syra sköljes omedelbart efter slutad användning med ljumt vatten. Kapselmuttrarna lossas, kolvarna uttages, spolas och torkas med ett sämskskinn. Sprutcylindrarna ställes på lut för avrinning och torkning. Kolvarna får ej insättas, förrän cylindrarna är fullständigt torra. Provarna rengöres noggrant, så att fettet fullständigt avlägsnas. Provarna vändes med den grövre delen uppåt, gummipropparna borttages, varefter provarnas graderade del doppas ned i varmt vatten, så att fettet smälter och flyter ut. Därefter lägges p r o v a r n a i varm disklösning och sköljes sedan med disklösning och varmt vatten, tills de graderade rören är klara och genomskinliga. Provarna förvaras på ett rent o c h torrt ställe för torkning. Endast kontrollerade provare och sprutor får användas vid fetthaltsbestämningen. Såväl lindströmsprovare som sprutor skall regelbundet kontrolleras. Reduktasprovet Provtagningsföreskrifter: Rymmes all mjölk från en leverantör i vågkärlet, skall ur detta, efter det mjölken omblandats, uttagas 20 ml mjölk med särskilt mätkärl, och överföras i reduktasröret. — Då reduktasröret är volymmärkt vid 20 ml får provtagningsskopa a n vändas. — Reduktasröret placeras därefter omedelbart i vattenbad med en temperatur av 10—15° C, där det får kvarstå, till dess att mjölken från samtliga eller ett lämpligt antal leverantörer provtagits, dock minst 20 minuter och högst 2

233 timmar. Rymmes all mjölk från en leverantör icke på en gång i vågkärlet, utan väges mjölken i flera partier, uttages ett generalprov, sammansatt av mot de olika mjölkpartierna proportionella kvantiteter. På motsvarande sätt förfares vid direkt provtagning ur transportflaskorna. Ur det så erhållna, omblandade generalprovet uttages 20 ml, varefter förfares som ovan beskrivits. I samband med tankhämtning av mjölk förfares på följande sätt. Mjölkuppsamlaren uttager med särskild provtagningsskopa efter omblandning ur tanken ett mjölkprov om 50 ml, som påfylles särskild provtagningsflaska och förvaras efter framkomsten vid 1—5° C, dock högst 20 timmar. Ur provtagningsflaska uttages 20 ml och överföres i reduktasglas som ovan beskrivits. Analys enligt Barthel — Orla Jensens metod

Reagenser: A. Metylenblåttlösning. Lösningen beredes med metylenblåttampuller av godkänt fabrikat och enligt de föreskrifter, som åtföljer förpackningen. Ny metylenblåttlösning bör beredas varje dag eller för varje ny undersökning. Apparatur och andra tillbehör: Reduktasglas med provställ: glasen skall r y m m a 20 ml och vara på ett varaktigt och betryggande sätt n u m r e r a d e i löpande följd. Pipett eller spruta: a 0,5 ml för tillsättning av metylenblått. Reduktaslåda: vattenbad med en temperatur av 38—40° C. Analysens utförande: Reduktasglasen skall steriliseras före användningen på ett av följande sätt: a) förvaring i steriliseringsskåp under 2 timmar vid 160° G b) sterilisering i autoklav c) förvaring i kokhett vatten under 15 minuter d) ångning i reduktaslåda. Reduktasglasen förvaras efter steriliseringen i provställ med mynningen nedåt, till dess provtagning äger rum. Mjölkprovet överföres till märket i ett 20 ml reduktasglas. Med pipett eller spruta tillsättes till varje prov 0,5 ml metylenblåttlösning. Sedan omblandas innehållet i reduktasglasen genom att dessa placeras i provrörsstället, som svänges fram och tillbaka tills alla proven är jämnt blåfärgade. Luftinblandning skall undvikas, emedan detta inverkar på resultatet. Proven placeras i vattenbad, som under hela förvaringstiden skall h a en konstant temperatur av 38—40° C. Observera att vattenytan i vattenbadet skall vara i jämnhöjd med mjölkytan i reduktasglasen. Proven avläses med jämna mellanrum och avfärgningstiden noteras. Med avfärgningstid skall förstås den tid, som åtgår till dess att endast ett högst centimetertjockt skikt upptill eller nedtill i röret har en svagt blå färg. Detta skikt försvinner i vissa fall aldrig. Reduktasglasen diskas noga efter varje användning, sköljes i rent, hett vatten och förvaras i upp- och nedvänd ställning på ett torrt och varmt ställe. Bedömningsnonner

Med hänsyn till reduktasprovets resultat hänföres mjölken till en av minst tre eventuellt fyra klasser.

234 Avrärgn.ngs.M i t i r a m a r

över 5V2 2—5Vi Vt—2 under Vi

» £ « *•*-

III ' IV

g j ^

II III

Mjölk som avfärgas inom 10 minuter skall anses vara otjänlig till människoföda enligt bestämmelserna i livsmedelsstadgan 38 § 1 mom. punkt 4. Silningsprovet Provtagningsföreskrifter

Mjölk upptages som regel från transportflaskans botten. Därest emellertid mjölken levereras i tank från enskild leverantör, skall silningsprovet tagas av mjölk, som på mejeriet tappats av tanken i en transportflaska. Före tappningen skall mjölken i tanken väl omröras. Av den först tappade mjölken undantages 50 liter mjölk i en väl rengjord transportflaska, ett s. k. generalprov, som får stå och sjunka i minst en timme. I samband med tankhämtning av mjölk utföres ej renhetsprovet. Om antalet flaskor från en leverantör icke är större än fem, skall silningsprovet utföras på minst en, godtyckligt vald transportflaska. Är antalet levererade flaskor större, uttages prov av minst en flaska för varje påbörjat femtal. Analysmetod

Apparatur och andra tillbehör: Provtagningspipett: en av glas särskilt konstruerad pipett, rymmande 200 ml. Filter: filtren skall ha en diameter av 55 mm. Filterapparat (sil): silningsytan skall ha en diameter av 35 mm. Analysens utförande: Med provtagningspipetten upptages mjölk från transportflaskans botten. Mjölken i transportflaskan får icke omblandas före provtagningen. Under pipettens nedförande till flaskans botten hålles pipettens övre mynning tilltäppt. Därefter låter man mjölk inströmma eller suger upp mjölk med munnen i pipetten, under det att pipettens nedre mynning föres längs flaskans botten. Sedan pipetten fyllts och dess övre mynning åter tillslutits, skall mjölken i densamma vid genomlysning okulärbesiktigas. Konstateras härvid närvaron av främmande partiklar, skall pipettens innehåll överföras i filtrerapparaten (silen). Filtret lägges efter filtreringen på papper och får torka. Bedömningsnormer

Innehåller filtret tydligt skönjbara föroreningar hänföres mjölken till klass II, i annat fall till klass I. I förra fallet skall det torkade filtret tillställas leverantören samtidigt med att skriftligt meddelande lämnas honom om bedömningsresultaten. Då flera flaskor provtages placeras hela mjölkkvantiteten i klass II, om något av de uttagna proven ger anledning till anmärkning.

235 Lukt-

och

smakprovet

Provtagningsföreskrifter

För bedömning av mjölkens smak uttages prov direkt ur flaskan eller från vågskålen med särskild provtagningsskopa. Om antalet flaskor från en leverantör icke är större än fem, skall lukt- och smakprovet utföras på minst en, godtyckligt vald transportflaska. Är antalet levererade flaskor större, uttages prov av minst en flaska för varje påbörjat femtal. Vid tankhämtning av mjölk utför mjölkuppsamlaren lukt- och smakprov på motsvarande sätt. Analysmetod

Apparatur och andra tillbehör: Provtagningsskopa: redskap varmed mjölkproven uttages. Dricksglas eller bägare. Analysens utförande: Mjölkens lukt bedömes omedelbart, sedan locket avtagils från transportflaskan. Smakprov tages antingen i samband med luktprovet eller från vågskålen och bedömes omedelbart. Avsmakning får icke ske från det redskap, varmed smakproven uttages. Bedömningsnormer

Mjölk, som är behäftad med tydligt framträdande lukt- och smakfel hänföres till klass II, annan mjölk till klass I. Där så kan ske, angives felets natur. Om mjölken har så kraftig bismak, att den kan anses otjänlig till människoföda skall detta anmärkas särskilt. Då flera flaskor provtages placeras hela mjölkkvantiteten i klass II, om något av de uttagna proven ger anledning till anmärkning. Prov

på transportkärlens

och gårdstankarnas

diskning

och

beskaffenhet

Provtagningsföreskrifter och analysmetoder

Transportkärlens diskning undersökes medelst s. k. diskningsprov. I mejeri, som saknar diskningsmaskin, utföres provet efter tömningen dels genom okulärbesiktning, helst med särskild och lämplig ljuskälla, dels genom att en provskrapa föres längs transportkärlets inre bröstsida. I mejerier, som har diskningsmaskin, utföres provet sedan kärlet diskats. Transportkärlens beskaffenhet undersökes genom okulärbesiktning. Gårdstankarnas diskning och beskaffenhet undersökes av mjölkuppsamlaren i tillämpliga delar på samma sätt som beträffande transportkärl. Apparatur och andra tillbehör: Provskrapa. Ljuskälla: ficklampa eller stavlampa. Bedömningsnormer

Visar skrapprovet eller okulärbesiktningen att fastsittande mjölkrester, mjölksten o. dyl. finnes, som icke uppenbarligen h ä r r ö r från den nyss uttömda mjöl-

236 ken, skall detta föranleda anmärkning på diskningen och mjölken hänföres till klass II. Visar okulärbesiktningen att transportkärlens eller gårdstankarnas insidor är rostiga eller skadade på sådant sätt att diskningen försvåras, eller så att mjölken därav kan förorenas, eller om kärlens eller tankarnas yttre är i dåligt skick skall detta föranleda anmärkning och kärlen eller t a n k a r n a märkas för utbyte enligt mjölkbedömningsföreningens anvisningar.

• DUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 60 005913

K U N G L B 3 L. I

Statens offentliga utredningar 1960 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Förslag till namnlag. [5] Rättssäkerheten vid administrativa frihetberövanden. [19] Medicinska äktenskapshinder. [21] Lagberedningens förslag till jordabalk m. m. 1. Lagtext. [24] 2. Motiv till balken. [25] 3. Motiv till lagen om införande av nya jordabalken m. m. [26] Förverkande på grund av brott. [28]

Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 2. Individuella differenser och skoldifferentiering. [13] 3. Kursplaneundersölcningar i matematik och modersmålet. [15]

Utrikesdepartementet

Jordbruksdepartementet Högre utbildning, forskning och försök på lantbrukets område. [2] Grusexploateringen i Sverige. [3] Forskning och högre utbildning på skogsbrukets område. [17]

Försvarsdepartementet Krigsmaktens högsta ledning. [12] Besparingar inom försvaret. [23] Handelsdepartementet översyn av lagen om försäkringsrörelse. [11] Offentlig provningsverksamhet. Behov och resurser. [27] Socialdepartementet Allmänna yrkesinspektionen. [20] Bohuslän. [22]

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet Fastighetsbeskattningen. [4] Studiekostnader vid beskattningen. [6] Redogöraransvaret och anmärkningsprocessen. [7] Preliminär nationalbudget för år 1960. [3] Banklikviditet och kreditprioritering. [16] Reviderad nationalbudget för år 1960. [18]

Inrikesdepartementet Folktandvården. [1] De ekonomiska villkoren för en huvudmannaskapsreform inom mentalsjukvården. [9] CP-vården. [14] Frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet. [29]

Civildepartementet Statstjänstemäns förhandlingsrätt. [10]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1960