Mentalsjukhusens personalorganisation

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

^,01L

\U\ STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:24 Inrikesdepartementet

MENTALSJUKHUSENS PERSONALORGANISATION Del 1 Intervju- och frekvensundersökningar m. m. BETÄNKANDE AV MENTALSJUKVÅRDSBEREDNINGENS PERSONALDELEGATION

Stockholm 1963

-A

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk

förteckning

1. E n t e k n i s k I n s t i t u t l o n Inom S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n och p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 6. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . ISO s. Fö. 8. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r 1 G ö t e b o r g s o c h M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig tjänst. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 40 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t l o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . IV + 97 s. Fi. 9. U n i v e r s i t e t e n s och h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n o c h f ö r v a l t n i n g . Haeggström. 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . f ö r u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H. 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för J o r d b r u k och skogsb r u k s a m t f o r t b i l d n i n g av l ä r a r e i y r k e s ä m n e n . I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g a v t a x e r l n g s u t f a l l e t . I d u n . 153 s. Fi. 15. V ä g e n g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E. 16. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . D e l 1. Lagförslag. I d u n . 206 s. J u . 17. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 2. U t k o m m e r s e n a r e . 18. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 3. U t k o m m e r s e n a r e . 19. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 4. B i l a g o r . I d u n . 311 s. Ju. 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m . m . I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s o c h ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n på g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 12 s. ill. E. 23. F ö r s l a g till l a g om vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m . m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del. I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m . I d u n . 259 s. I .

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:24 Inrikesdepartementet

MENTALSJUKHUSENS PERSONALORGANISATION Del 1 Intervju- och frekvensundersökningar m. m.

BETÄNKANDE AV MENTALSJUKVÅRDSBEREDNINGENS PERSONALDELEGATION

I D U N S T R Y C K E B I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 19 6 3

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet....

1 kap. Presentation av personaldelegationens organisationsundersökningar. . . . Planeringsarbetet, valet av sjukhus sid. 7 — intervjuundersökningen sid. 11 — frekvensstudierna sid. 12 — arbetsredogörelserna sid. 13 — informationskonferenser m. m. sid. 14.

2 kap. Litteraturöversikt

över studier av personalförhållanden

vid mentalsjukhus

3 kap. Några allmänna synpunkter på mentalsjukhuset som ett socialt system . Inledning sid. 22 — mentalsjukhuset som ett socialt system sid. 22 —• intrapersonella och inter-personella problem sid. 27 — patienten såsom en del av sjukhusets sociala system sid. 29 — vårdavdelningen som en terapeutisk miljö sid. 32 — sjukhusets materiella resurser och plantekniska utformning sid. 33 — sjukhusets storlek sid. 33 —• vårdavdelningens storlek sid. 34 — vårdavdelningens plantekniska utformning sid. 34. — vårdavdelningens status sid. 35 — utformningen av den sociala strukturen sid. 36 — den formella strukturen och auktoritetsförhållandena sid. 36 — kommunikationsproblem sid. 38 —• befattningshavarnas inställning och beteende sid. 40 — sammanfattning sid. 41. 4 kap. Rapport över

17 22

intervjuundersökningen

I. Tillvägagångssätt vid genomförandet av undersökningen Undersökningens omfattning sid. 43 — frågeformulär sid. 44.

43 II. Resultat Data om de undersökta sjukhusen sid. 45 — bakgrundsdata om läkarna och sjukvårdspersonalen sid. 53 — lokaler och utrustning sid. 58 — arbetsuppgifter sid. 66 — läkarnas ronder sid. 66 — läkarnas öppna vård sid. 79 — föreståndarinnor och uppsyningsmän sid. 83 — arbets- och socioterapeuter sid. 88 — psykologer och kuratorer sid. 92 —vårdavdelningspersonalen sid. 94 — patientkontakter och terapi sid. 99 — samtal sid. 100 — psykoterapi sid. 106 — gruppterapi sid. 107 — socioterapiochreaktivering sid. 108 — förbättringar rörande terapi och sysselsättning sid. 116 — differentiering sid. 117 — kommunikation och information sid. 118 — inställning till speciella personalkategorier sid. 123 — forskning sid. 125 — utbildning och undervisning sid. 128.

5 kap. Rapport över frekvensundersökningen I. Provundersökningen vid Ulleråkers sjukhus

129 129

II. Tillvägagångssätt och resultat 132 Valet av vårdavdelningar sid. 132 — bearbetningen av frekvensstudiematerialet sid. 133 — standardberäkningar sid. 136 — beskrivning av tabellmaterialet sid. 144 — fördelning av de olika grupperna av observationer sid. 145 —• observationernas fördelning på manliga och kvinnliga vårdavdelningar samt på statliga och kommunala sjukhus sid. 145 — observationernas fördelning på olika personalkategorier sid. 149 — avdelningsbiträdenas arbetsuppgifter sid. 156 — observationer-

4 nas fördelning på vårdavdelningar av olika karaktär sid. 156 —observationernas fördelning på stora och små vårdavdelningar sid. 160 — observationernas fördelning på olika veckodagar sid. 161 — observationernas fördelning efter tidpunkt på dagen då observationerna gjordes sid. 164 — observationernas fördelning med hänsyn till patienternas vårdtider sid. 165 — observationernas fördelning med hänsyn till antal under år 1959 nyinskrivna patienter i procent av antalet godkända vårdplatser vid respektive vårdavdelningar sid. 167 — observationernas fördelning med hänsyn till det relativa antalet åldringar över 70 år vid respektive vårdavdelningar sid. 168 — observationernas fördelning med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien vid respektive vårdavdelningar sid. 169 — observationernas fördelning med hänsyn till antalet patienter, som matas i procent av hela antalet patienter vid vårdavdelningarna sid. 171 — observationernas fördelning på de tre observatörerna sid. 174. 6 k a p . Rapport över arbetsredogörelseundersökningen Tillvägagångssätt sid. 175 — resultat sid. 176.

7 k a p . Sammanfattning

194 Bilagor I. Till rapporten över intervjuundersökningen (Kap 4)

210 Frågeformulär I 1—I 4 I I . Till rapporten över frekvensundersökningen (Kap 5)

237 Tabellbilaga. B 1 Observationerna fördelade gruppvis på statliga och kommunala sjukhus samt på manliga och kvinnliga vårdavdelningar 237 B 2 Observationerna fördelade gruppvis på olika personalkategorier 239 B 3 Fördelning av de observationer som gjordes beträffande avdelningsbiträden . 242 B 4 Observationerna fördelade gruppvis efter vårdavdelningarnas karaktär . . . 243 B 5 Observationerna fördelade gruppvis efter vårdavdelningarnas storlek . . . . 245 B 6 Observationerna fördelade gruppvis på olika veckodagar 247 B 7 Observationerna fördelade gruppvis efter tidpunkt på dagen, då observationerna gjordes • " J j * . * ' '...' B 8 Observationerna fördelade gruppvis på akutavdelningar och avdelningar for långtidssjuka • • • * • • • • 250 B 9 Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till antal under år 1959 nyinskrivna patienter i procent av antalet godkända vårdplatser vid resp. vårdavdelB 10 Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till det relativa antalet åldringar över 70 år • • • • • 253 B 11 Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till patienternas formäga att sköta sin personliga hygien 255 B 12 Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till antalet patienter, som matas ~ZL B 13 a—b Observationerna fördelade gruppvis på de tre observatörerna /b»

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Inrikesdepartementet

Genom beslut den 5 j u n i 1959 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att såsom en särskild delegation biträda mentalsjukvårdsberedningen vid utredning rörande personalorganisationen vid mentalsjukhusen jämte därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 30 juni 1959 som ledamöter i personaldelegationen förbundsdirektören Ivar Dahlgren, vilken såsom ordförande skulle leda delegationens arbete, t. f. byråinspektören J a n e Emers, ordföranden i statens sjukhuspersonals förbund Abel Enmark, sjukhusdirektören Bertil Persson, byråchefen Bengt Söderqvist och överläkaren Curt Åmark. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 4 september 1959 byrådirektören Sigurd Fägring. Samma dag tillkallades direktören i svensk sjuksköterskeförening Gerd Zetterström Lagervall att såsom expert biträda delegationen. Såsom experter tillkallades sedermera, den 27 januari 1960 docenten Joachim Israel, den 7 juli 1960 instruktionssköterskan Gertrud Olsson, den 10 oktober 1960 kuratorn Margareta Franzén och den 6 september 1962 organisationsdirektören Sverre Royen. Alltsedan den 1 j a n u a r i 1960 har experten hos mentalsjukvårdsberedningen, försäkringsdirektören Tage Larsson, medverkat i delegationens arbete. I delegationens organisationsundersökningar har vidare socialassistenten Gun Zacharias medverkat. Enligt givna direktiv borde utredningen kartlägga arbetsuppgifterna för i första hand sjukvårdspersonalen men också i erforderlig utsträckning för andra personalgrupper vid mentalsjukhusen. På grundval därav skulle utredningen undersöka, vilka olika personalkategorier, som borde inrymmas inom organisationen och fördelningen av uppgifterna dem emellan. Med hänsyn till det allt intensivare samarbete med kroppssjukvården, som

6 redan kommit eller kan väntas komma till stånd, borde erfarenheterna inom lasarettssjukvården åtminstone i vissa hänseenden därvid utnyttjas. I den mån så påkallades av utredningsresultaten borde utredningen vara oförhindrad att föreslå därav betingade jämkningar i utbildningen. Under iakttagande av dessa direktiv har utredningsarbetet hittills bedrivits i två etapper, den första avseende kartläggningen av arbetsuppgifterna, och den andra — som alltjämt pågår — avseende utformningen av en ny personalorganisation. Sedan detta arbete slutförts kommer delegationen att överväga vissa utbildningsfrågor. I istället för att i ett betänkande sammanföra delegationens utredningar och förslag har delegationen funnit det lämpligt att i ett första betänkande redovisa de större utredningar, som delegationen gjort och vilka syftat till att kartlägga de olika befattningshavarnas uppgifter, arbetstidens fördelning på dessa uppgifter, inställningen till förekommande arbeten och till sjukhusverksamheten överhuvudtaget. De utredningar, som härmed avses och vilka sålunda redovisas i föreliggande betänkande, utgöres av intervjuoch frekvensstudier samt arbetsredogörelser. En kortfattad presentation av dessa återfinnes i kapitel 1. Personaldelegationen får härmed vördsamt överlämna ifrågavarande betänkande. Den i detsamma redovisade intervjuundersökningen har utförts under ledning av experten Israel, vilken också utarbetat kapitel 2—4 i betänkandet. Stockholm den 5 mars 1963. Ivar Jane Emers Bengt Söderqvist

Dahlgren

Abel Enmark

Bertil Curt

Persson

Amark I Sigurd

Fägring

KAPITEL 1 Presentation av personaldelegationens organisationsundersökningar

Utredningsarbetet började med att utröna vilka undersökningsmetoder, som borde komma till användning vid en kartläggning av sjukvårdspersonalens arbetsuppgifter. Vid tidigare undersökningar av liknande slag har ofta tidsstudier (klockstudier) använts. Genom den nära kontakt, som vid tidsstudier alltid måste uppstå mellan arbetstagaren och arbetsstudiemannen, kan m a n inte bortse från möjligheten att viss irritation kan uppstå, vilket kan påverka resultaten av undersökningarna. Inom mentalsjukvården är relationerna mellan de anställda och patienterna känsliga, vilket också gör det mindre lämpligt att använda klockstudier. Denna metod ansågs icke böra tillämpas i förevarande fall. Delegationen beslöt därför att pröva en kombination av tre andra metoder, nämligen intervjumetoden, frekvensstudiemetoden och arbetsredogörelsemetoden. I det följande skall vi lämna en redogörelse för den metodik, som tilllämpades vid genomförandet av dessa tre olika slag av undersökningar. Dessförinnan vill vi emellertid nämna något om hur urvalet av sjukhus gjordes och i anslutning därtill ange några statistiska uppgifter om de sjukhus, som blev föremål för organisationsundersökningarna. Valet av sjukhus m. m. Vid valet av de sjukhus, som borde ingå i undersökningarna, hade delegationen den målsättningen, att man borde söka sig fram till ett genomsnitt av de svenska mentalsjukhusen av i dag. Därmed skulle möjligheter erhållas att få fram den eventuella skillnad i fråga om personalens arbetsförhållanden, som k a n bero på sjukhusens olika storlek, standard, geografiska belägenhet, personalens sammansättning etc. För att få till stånd en jämförelse mellan statliga och kommunala sjukhus borde vidare ett par kommunala sjukhus bli föremål för studium. Personalorganisationen där skiljer sig nämligen i vissa hänseenden från de statliga sjukhusens. Det finns bl. a. ett betydligt större antal legitimerade sjuksköterskor vid de kommunala sjukhusen. Sjukvårdsstyrelserna i Stockholm och Göteborg tillskrevs därför med förfrågan, huruvida man var intresserad av att delegationen genomförde organisationsundersökningar vid Långbro resp. Lillhagens sjukhus. Sedan positiva svar lämnats på dessa förfrågningar, beslöt

8 delegationen att även dessa båda sjukhus skulle ingå i undersökningarna. Eftersom det finns 22 statliga primärsjukhus och 7 kommunala och eftersom vi skulle ta hänsyn till sådana faktorer som storlek, standard e t c , gjordes det inget sannolikhetsurval. I stället gick man mera informellt tillväga och valde sjukhus som uppfyllde förut angivna kriteria. Undersökningen kom att omfatta följande sjukhus: Statliga mentalsjukhus S:ta Maria sjukhus, Hälsingborg S:ta Gertruds sjukhus, Västervik Sundby sjukhus, Strängnäs Sidsjöns sjukhus, Sundsvall Gullberna sjukhus, Karlskrona Kommunala mentalsjukhus Långbro sjukhus, Stockholm Lillhagens sjukhus, Göteborg I rapporterna över intervju- resp. frekvensundersökningarna har vi ersatt sjukhusens namn med bokstäver. Sjukhusen har därvid upptagits i annan ordning än vad ovan angivits. Vissa allmänna uppgifter — såsom vårdplatsantal, beläggning, antal tjänster — rörande dessa sjukhus återfinnes i tabell 1. Tabell 1. Vissa allmänna uppgifter beträffande de sjukhus vid vilka organisationsundersökningar företagits S:ta Maria

S:ta Gertrud

Sundby

Sidsjön

Gullberna

Långbro

Lillhagen

Folkmängden den 31/12 1960 inom sjukhusets upptagningsområde . . . 417 928

327 318

485 472

392 206

144 498

405 252

i

Antal vårdplatser vid sjukhuset den 31.12.60

895 1

1240*

Antal å sjukhuset vårdade patienter den 31.12.57 . » 31.12.58 . » 31.12.59 . » 31.12.60 . » 31.12.61 .

1605 1556 1467 1415 1391

1207 1202 1187 1140 1099

1055 1 041 1005 1049 1206

947 962 963 939 894

362» 720 763 772 780

966 952 927 976 763

1188 1191 1195 1225 1229

1 Därjämte 120 vårdplatser vardera å sekundäravdelningarna Ribbingelund och Rosöga. Inklusive 65 vårdplatser å annexen Flöda säteri och Lärjeholm (24 resp. 41 platser). Personal å Flöda säteri å Lärjeholm 1 läkare 1 sjuksköterska 1 föreståndarinna 6 skötare 1 sjukgymnast 1 biträde 1 sjuksköterska 12 skötare 3 Sjukhuset öppnades under år 1957.

9 S:ta Maria

S:ta Gertrud

4 1 3 7

3 1 2 5

15 Långbro

Lillhagen

4 4

4 8

Sidsjön

2 4

3 1« 2 5

2 3

2 1 1

2 1

2 1 1

1 1

6 1 1

Antal tjänster såsom läkare inom sjukhusvården 1961/62 Överläkare Förste läkare Underläkare Summa

Gullberna

Sundby

.

Medelbeläggning (I960 års) Antal tjänster inom familjevård och hjälpverksamhet 1961/62 överläkare Föreståndare Kurator Kanslibiträde

1 Summa

1 3 2

1 2 1

1 1 1

1 3 1

1 1 2

1 6 1

1 2 3

Summa

6 Föreståndarexpedilioner Kanslibiträde Kontorsbiträde

2,5

2 Summa

2,5

1 1

1 1

1 1

1 1

1 2

1 1

3S

2«

2'

3»

8 Antal tjänster för kontorspersonal 1961/62 a) Läkarexpeditioner Kontorist Kanslibiträde

b)

Antal tjänster för central sjukvårdspersonal 1961/ 62 Personalföreståndare... Bitr. dito Föreståndare för inre sjukvård Överskötare för y t t r e arbeten Nattpersonal, överskötare Summa Antal tjänster vid medicinskt centrum Överläkare 4

1 2 1 2 7

4 1

8,5 16,5

3,5 11,5

1 Härtill kommer 1 bitr. överläkare och 1 underläkare för specialavdelningen. Härtill kommer 1 föreståndare för fasta paviljongen. » » 1 » » vardera sekundäravdelningarna Ribbingelund och Rosöga. 7 » » 1 » » specialavdelningen. 8 » » 1 nattöverskötare för specialavdelningen.

6 6

10 S:ta Maria

S:ta Gertrud

Sundby

Sidsjön

Gullberna

Sjuksköterska på labo ratorium, läkemedels förråd m. m Laboratorieassistent. . Laboratris Förste skötare Skötare Laboratoriebiträde Avdelningsbiträde.... Kanslibiträde

Långbro

Lillhagen

5 2 2

1 0,5 2

0,5

Summa

10,5

10,5

Antal tjänster för sjukvårdspersonal å värdavdelningar 1961/62 Antal vårdavdelningar

33»

22"

22 11

överskötare Förste skötare Skötare Avdelningsbiträde....

40 72 349 24

33 62 272 22

21 41 239 14

24 42 199 16

27 52 198 28

47 36 314 37

40 49 369 32

Summa 485

490 Medelbeläggning (1960 års) per tjänst

3,04

Antal tjänster för sjuk vårdspersonal sysselsättnings- och arbetsterapi m.m. 1961/62 Terapiföreståndare... Arbetsterapeut Förste skötare Skötare, praktikant Avdelningsbiträde... Summa

3,03

3,34

3,11

2,57

2,09

2,59

6 11

12 Antal tjänster för diverse sjukvårdspersonal 1961/62 Psykolog Sjukgymnast Summa Antal tjänster för utbild ning av mentalsjukvårds personal 1961/62 Instruktionssköterska., Summa| 9 Härtill kommer följande personal vid den fasta paviljongen, som omfattar 2 vårdavdelningar: 2 överskötare, 4 förste skötare samt 20 manliga skötare (medelbeläggning per tjänst 1,31). 10 Härtill kommer följande personal vardera vid sekundäravdelningarna Ribbingelund resp. Rosöga, som var och en omfattar 3 avdelningar: 3 överskötare, 6 förste skötare, 19,5 resp. 18,5 skötare (medelbeläggning per tjänst 4,39 resp. 4,56). 11 Härtill kommer följande personal vid specialavdelningen, som omfattar 6 vårdavdelningar: 6 överskötare, 12 förste skötare samt 47 skötare (medelbeläggning per tjänst 1,48).

11 Antal tjänster för personal å sy- och vävsal 1961/62 Slöjdföreståndare Sömmerska eller väverska Skötare Ekonomibiträde Summa

S:ta Maria

S:ta Gertrud

Sundby

Sidsjön

Gullberna

Långbro

2 2

3 Lillhagen

Intervjuundersökningen I likhet med frekvensstudierna och arbetsredogörelserna avser intervjustudierna att kartlägga olika befattningshavares arbetsuppgifter och arbetstidens fördelning på dessa uppgifter samt att därjämte lämna vissa synpunkter på vederbörande befattningshavares inställning till olika förekommande arbeten, behovet av utbildning samt önskemål rörande arbetet och sjukhusverksamheten överhuvudtaget. Intervjuundersökningen omfattade följande personalkategorier överläkare bitr. överläkare underordnade läkare psykologer kuratorer personalföreståndare föreståndarinnor 1 i hjälpverksamhet samt föreståndarinnor och uppsyningsmän 1 för inre sjukvård. arbetsterapeuter socioterapeuter 2 Delegationen fann det emellertid önskvärt, att även personal vid vårdavdelningar intervjuades. Eftersom det skulle bli alltför omfattande och tidskrävande att härvidlag göra en totalundersökning, bestämdes det att ett representativt urval av vårdavdelningarnas personal skulle göras och att intervjuerna skulle begränsas till detta urval. Samtliga ovannämnda befattningshavare med undantag för vårdavdelningspersonalen intervjuades vid alla i undersökningen ingående sjukhus. Intervjuerna genomfördes på befattningshavarnas arbetstid. I den information, som delgavs personalen före undersökningens början, framhölls att deltagandet i intervjuerna var frivilligt. Samtliga uttagna personer ställde sig välvilligt till förfogande. Ett visst bortfall förekom dock, men det ut1 Beteckningarna »uppsyningsmän» och »föreståndarinna» har numera ersatts med »föreståndare». 2 Speciella tjänster som »socioterapeut» fanns vid tiden för våra undersökningar ej inrättade. Vid de statliga sjukhusen fullgjorde skötare eller förste skötare hithörande uppgifter, och vid ett av de kommunala sjukhusen fanns särskild studieledare anställd.

12 gjordes av sådana personer, som vid intervjutillfället befann sig på semester eller var tjänstlediga. I fråga om vårdavdelningspersonalen gjordes intervjuundersökningen endast på fyra sjukhus, nämligen vid två statliga samt vid två kommunala. Det ena av de statliga sjukhusen är ett relativt nybyggt och modernt sjukhus, det andra är i byggnadshänseende gammalt och relativt tungarbetat. De två kommunala sjukhusen innehåller båda en gammal och en modern, nybyggd del. Valet av vårdavdelningspersonal tillgick på följande sätt. Denna personal består av överskötare, förste skötare och skötare, och eftersom dessa tre personalkategoriers storlek varierar, beslöts att varannan överskötare, var femte förste skötare och var tionde skötare vid de fyra sjukhusen skulle intervjuas. Som urvalsram användes sjukhusens lönelistor. För skötarna gjordes sedan ett obundet, slumpmässigt urval. Eftersom en del personer befann sig på semester eller tjänstledighet valdes även en del reserver, som i vissa fall intervjuades för att man skulle uppnå det i förväg fastställda antalet intervjuer. Vid utformningen av frågeformulären fastställdes först frågeområdena. Sedan formulerades frågorna, och formulären testades i en förundersökning vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Därefter omarbetades frågeformulären, och efter ytterligare diskussioner fastställdes de .slutgiltiga formulären.

Frekvensstudierna Genom användandet av frekvensstudier har ytterligare ett medel erhållits för införskaffande av fakta om arbetsförlopp. Metoden, som i relativt betydande omfattning använts inom industrin, innebär att man genom stickprovsundersökningar insamlar material, som statistiskt bearbetas. Principerna bygger på sannolikhetskalkylens tillämpning inom den matematiska statistiken. Utförandet av en frekvensstudie tillgår på så sätt att man vid slumpmässigt valda tidpunkter observerar ett arbetsförlopp och antecknar dess karaktär vid dessa tillfällen. I jämförelse med klockstudier är frekvensstudiemetoden smidig genom att den lämnar personalen i stort sett oberörd av observatörerna. Skillnaden mellan på sedvanligt sätt genomförda tidsstudier (klockstudier) och frekvensstudier kan schematiskt åskådliggöras med följande skiss. 1 Den studerade avdelningens personal, antal studiedagar och tidpunkt på dagen får bilda ett treaxligt koordinatsystem. De större kuberna i diagrammet avser den totala arbetsvolymen under en arbetsperiod. Den mindre kuben i den vänstra delen av diagrammet avser arbetsvolymen av de arbetstagare som beröres av tidsstudier under den tid dessa pågår, vil1

Sten Jacobsson och Rolf Linnarsson: »Frekvensstudier». (Utgiven av Västmanlands arbetsstudieförening, Västerås).

13 Klocka tudler Tidpunkt på dagen

Frekvensstudier Tidpunkt på dagen

ket sedan får representera hela avdelningens arbete. Vid klockstudier kan m a n av ekonomiska skäl studera endast ett fåtal personer under en relativt kort tid. Frekvensstudier däremot gör det möjligt att studera hela arbetsgruppen, vilket framgår av den högra delen av diagrammet, där prick a r n a representerar observationer, som göras beträffande samtliga befattningshavare på avdelningen. I delegationens undersökningar tillämpades frekvensstudierna beträffande personalen på 6 vårdavdelningar vid varje sjukhus och — dock endast i provundersökningen — personalen å medicinskt centrum. Arbetsredogörelserna Dessa tillgick på så sätt att befattningshavarna under en fyradagarsperiod fick redogöra för vad de sysslat med. Uppgifterna lämnades på ett särskilt upprättat formulär, vilket var indelat i halvtimmesperioder. Arbetsredogörelser lämnades av följande personalkategorier läkare central sjukvårdspersonal såsom personal å medicinskt centrum personalföreståndare uppsyningsmän och föreståndarinnor nattpersonal arbetsterapipersonal sjukvårdspersonal i familjevård och hjälpverksamhet samt psykologer och kuratorer. En närmare presentation av tillvägagångssättet vid genomförandet av denna del av organisationsundersökningarna lämnas i kapitel 6.

14 Informationskonferenser m. m. För att organisationsundersökningarna skulle kunna genomföras så friktionsfritt som möjligt borde enligt delegationens mening den berörda personalen vid sjukhusen informeras om undersökningarna — sättet för deras genomförande och ändamålet med dem. Med hänsyn härtill tillställdes personalen i god tid före undersökningarnas påbörjande en informationspromemoria i vilken de olika undersökningsmetoderna beskrevs relativt utförligt och ändamålet med undersökningarna angavs. I omedelbar anslutning till påbörjandet av studierna hölls vidare vid varje sjukhus en informationskonferens för läkare och övrig personal. Den sedvanliga dagordningen vid dessa konferenser hade följande innehåll. 1. Inledningsanförande av ordföranden Dahlgren. 2. Föredrag av ledamoten Åmark över ämnet »Mentalsjukhuset som en fungerande enhet». 3. Experten Zetterström Lagervall lämnade vissa kommentarer till den utsända informationspromemorian. 4. Ledamoten Enmark redogjorde för fackföreningens syn på organisationsundersökningarna. 5. Diskussion. I anslutning härtill bör omnämnas, att den personal, som var närvarande vid informationskonferenserna, ombads att jämväl informera patienterna på de berörda vårdavdelningarna om undersökningarna. Sjukhuspersonalen lämnades sålunda noggranna informationer om sättet för undersökningarnas genomförande och målsättningen för desamma. Detta visade sig också värdefullt i det fortsatta arbetet. Personalen var regelmässigt positivt inställd till undersökningarna och till det team som utförde dessa. I avsikt att underlätta observatörernas arbete utdelades till personalen på de vårdavdelningar, som blev föremål för frekvensstudierna, brickor med bokstavsbeteckningar (A = överskötare, B = förste skötare e t c ) , vilka fästes på uniformerna, varigenom vederbörandes tjänsteställning omedelbart kunde uppfattas av observatören. Organisationsundersökningarna utfördes under de dagar som anges i sammanställningen å sid. 15. Slutligen skall vi här summariskt beröra de faktorer, vilka kan tänkas minska tillförlitligheten av de data, som erhålls genom intervju- och frekvensundersökningar samt arbetsredogörelser. Gemensamt för dessa tre metoder är att om man eftersträvar representativitet så är det betydelsefullt att antingen använda sig av sådana urvalsförfaranden, som säkerställer representativitet i det undersökta materialet, eller att man låter samtliga befattningshavare ingå i undersökningen. Som tidigare nämnts utvaldes sjukhusen så att de uppfyllde vissia kriteria med avseende på storlek, geografiskt läge, byggnadsår etc. Inom varje

15 Undersökningsdagar

10—18 maj 1960 1 0 - 1 4 oktober 1960 21—29 september 1960 21—29 april 1960 31 augusti—7 september 1960 25 oktober—2 november 1960 23—29 november 1960

Sjukhus

S: ta Maria S:ta Gertrud Sundby Sidsjön Gullberna Långbro Lillhagen

sjukhus deltog samtliga ovan under respektive avsnitt berörda befattningshavare i intervjustudierna, frekvensstudierna och arbetsredogörelserna, dock med undantag för den i intervjustudierna ingående vårdavdelningspersonalen. Beträffande denna använde vi oss av ett sannolikhetsurval. Ett annat förhållande, som påverkar representativiteten, är bortfallet. I intervjuundersökningen vägrade ingen av berörda befattningshavare att deltaga, men enstaka frågor i formuläret besvarades inte av alla tillfrågade. I dessa fall föreligger en viss risk att den erhållna fördelningen avviker från den faktiska fördelningen. I frekvensundersökningen förekom praktiskt taget inget bortfall. Även i fråga om arbetsredogörelserna var bortfallet ringa, dock med undantag för läkarna vid de kommunala sjukhusen. En tredje felkälla är de s. k. slumpfelen. De kan uppstå om antalet observationer är så litet att resultaten kan påverkas av tillfälliga förhållanden. I frekvensundersökningen är antalet observationer relativt stort och de standardberäkningar som vi där gjort ger ett begrepp om slumpfelens storlek. I arbetsredogörelserna är vissa personalkategorier såsom kuratorer vid statliga sjukhus och internmedicinare så fåtaligt representerade, att insamlade data om dem får anses vara behäftade med slumpfel. Beträffande varje undersökningsmetod finns det specifika felmöjligheter. I intervjuundersökningar kan det uppslå fel under intervjun på grund av såväl den intervjuades som intervjuarens beteende. Den intervjuade kan sålunda svara så som han tror att intervjuaren förväntar sig av honom och intervjuaren kan felaktigt uppfatta lämnade svar. Sådana fel kan till största delen undvikas om man använder sig av tränade intervjuare. I frekvensundersökningar kan man riskera, att gjorda observationer ej är representativa för de faktiska arbetsförhållandena. Genom att på ett slumpmässigt sätt variera den ordningsföljd i vilken avdelningarna besöktes motverkades denna felkälla. En annan faktor berör den utsträckning i vilken gjorda observationer kategoriserades korrekt. Idealet skulle ha varit att två personer oberoende av varandra kategoriserat samma observationer. Detta var dock praktiskt omöjligt att genomföra. I stället jämfördes de totala fördelningarna för de tre observatörerna utan att man fann några större avvikelser.

16 I arbetsredogörelserna slutligen k a n det uppstå fel genom att de i undersökningen deltagande befattningshavarna utelämnar eller tillfogar uppgifter eller omorganiserar sitt arbete under de dagar undersökningen pågår. Dessutom kan, som vid de andra två undersökningsmetoderna, fel uppstå vid kategorisering av de lämnade uppgifterna. Ur tillförlitlighetssynpunkt är felrisker minst för handen i fråga om frekvensmetoden och mest vid arbetsredogörelserna; intervjumetoden intar i detta hänseende en mellanställning. Det bör påpekas att man genom att använda flera metoder samtidigt på samma population i viss utsträckning kan kontrollera tillförlitligheten genom jämförelser av på olika sätt erhållna resultat.

KAPITEL 2

Litteraturöversikt över studier av personalförhållanden vid mentalsjukhus

Det finns en omfattande, speciellt engelskspråkig litteratur, som behandlar sociologiska och socialpsykologiska undersökningar vid mentalsjukhus. Dessa undersökningar kan indelas i tre olika grupper. Den första typen sysslar med följande problem: Vilka egenskaper och färdigheter erfordras av den personal, som tjänstgör vid mentalsjukhusen? Finns det personlighetsegenskaper som gör en person mer eller mindre lämpad att arbeta på ett mentalsjukhus? Undersökningarna syftar bl. a. till att konstruera tests, som kan komina till användning vid urval och anställning av personal. När det gäller undersökningar av personlighetsegenskaper, som skulle göra en person lämplig för arbete på mentalsjukhus, så är det självklart att dessa egenskaper måste sättas i förbindelse med de målsättningar man har vid ett sjukhus. Vid ett sjukhus där man försöker att aktivera patienterna och skapa en terapeutiskt verksam miljö behöver personalen ha andra egenskaper än där vården huvudsakligen syftar till ett omhändertagande eller rent av enbart förvarande av patienterna. Den andra typen av undersökningar handlar om personalens attityder och dess åsikter om sjukhuset, vården och patienterna, och utföres dels i form av intervjuer, dels ock med hjälp av standardiserade metoder, t. ex. attitydskalor. En sammanfattning av några av dessa undersökningar finns i arbetet »The Patient and the Mental Hospital». 1 En av de intressantaste är den, som Levinson och hans medarbetare 2 utförde. De studerade personalens attityder och ideologi vid tre sjukhus i Massachusetts, U.S.A. Sammanlagt utfrågades 335 personer. Vid undersökningen använde de sig bl. a. av en attitydskala, som mätte en dimension vars ändpunkter kallas »custodialism» och »humanism». »Custodialism» kännetecknas av inställningen, att patienten bör hållas i förvar för att skydda honom själv och andra patienter mot destruktiva och aggressiva impulser. 1 Greenblatt M., Levinson D. & Williams R.: The patient and the mental hospital. Glencoe 111. 1957. 2 Gilbert D. C. & Levinson D.: »Custodialism» and »Humanism» in staff ideology, kap. 3 i M. Greenblatt' et al. utg. op. cit.

2—204247

18 »Förebilderna för den custodialistiska inriktningen är dels det traditionella fängelset och dels mentalsjukhuset för 'kroniskt' sjuka, som sörjer för kvarhållande och förvaring av de intagna. Patienterna betraktas på ett stereotypt sätt som kategoriskt olika mot 'normala' personer, som totalt oförnuftiga och okänsliga för andra, som oberäkneliga och farliga» (s. 22). Den »humanistiska» inställningen däremot kännetecknas av att personalen uppfattar sjukhuset som en terapeutisk miljö och inte som en institution, där man förvarar de sjuka; vikten av de inter-personella kontakterna både för uppkomsten och för botandet av mentala sjukdomar betonas. Personer med denna »humanistiska» uppfattning ser på patienten mera med utgångspunkt från socialpsykologiska synpunkter och använder sig mindre av moraliska värderingar, när de bedömer patienterna. »De försöker att i varierande grad demokratisera sjukhuset, att utöka den terapeutiska verksamhet, som utövas av den icke-medicinska personalen, att öka patientens självbestämmande (individuellt och gemensamt genom patienternas självstyrelse) och att öppna kommunikationer, var det än är möjligt» (s. 22). Dessa två inriktningar, »custodialism» och »humanism», kominer till uttryck vid olika tillfällen, t. ex. när det gäller att bedöma patienterna och deras sjukdom; de kommer till uttryck i den uppfattning man har om relationerna mellan patienter och läkare samt mellan patienter och övrig personal, och de gör det ävenledes i hela det sätt, på vilket sjukhuset är organiserat. Levinson och hans medarbetare fann ett samband emellan »custodialism» och vissa personlighetsvariabler, t. ex. graden av auktoritär inställning. De fann också, att graden av »custodialism» var olika utbredd inom olika personalkategorier, så t. ex. kom biträden högre på attitydskalan än sjuksköterskor, och dessa sistnämnda kom högre än läkare. Ju högre en person befinner sig på skalan desto mera utpräglad är denna attityd. Men de fann också, att graden av »custodialism» var olika vid olika sjukhus. Författarna drar därav slutsatsen, att det inte bara finns ett samband mellan olika personlighetsdrag och »custodialism» utan även mellan »custodialism» som ideologi och den sociala organisation, som råder vid ett sjukhus. Sambandet mellan ideologin och sjukhusets sociala organisation kan t ä n k a s på två sätt, dels så att personalen på ett sjukhus påverkas av den där allmänt rådande atmosfären och under sin tjänstgöring förvärvar vissa attityder i överensstämmelse härmed, dels ock så att personalen genom sina attityder påverkar sjukhusets sociala organisation och den atmosfär, som råder där. I Sverige har Wretmark och Åström 3 gjort en undersökning bland personalen vid en psykiatrisk klinik och dessutom bland en grupp sjuksköterskeelever. Sammanlagt undersöktes 115 personer. De använde sig av en attitydskala, som utarbetats av Levinson och hans medarbetare. Liksom 3 Wretmark G. & Åström J.: Attitydundersökning bland personal på psykiatrisk klinik, Svenska Läkartidningen 1960:57:700 (nr 10).

19 Levinson fann de, att graden av »custodialism» var högst bland sjukvårdsbiträden, därefter kom sjuksköterskor och sist läkare. Besultaten av dessa undersökningar kan dock delvis bero på själva utfrågningsmetoden. Attitydskalorna är så konstruerade, att man ber individerna att instämma i vissa påståenden. Graden av instämmande poängsättes, och man beräknar en totalpoäng för alla avgivna svar. Det visar sig då, a t t j u lägre skolutbildning en person har, desto mera tenderar han att instämma i påståendena, speciellt om dessa är av komplicerad natur och han har svårt att förstå dem. Ytterligare en felkälla kan ligga däri, att personer med en högre skolutbildning lättare förstår de tankegångar, som givit upphov till skalornas konstruktion. De svarar därför ofta, som de tror att undersökaren väntar sig, att de skall svara, i stället för att avslöja sin egen inställning. Dessa två felkällor kan ha påverkat resultaten i ovannämnda undersökningar, men i vilken utsträckning så skett är givetvis svårt att säga. Resultat liknande dem vi nyss refererat fann Carstairs och Heron'' i en undersökning utförd på ett sjukhus i London. De undersökte 210 personer — samtliga män — varvid det visade sig att de, som befann sig högt i sjukhusets hierarki, hade de lägsta poängen på custodialismskalan. Författarna anser dessutom, att de attitydskalor, de själva använder, kunde visa sig vara värdefulla vid urval av sökande till befattningar på mentalsjukhus. Visserligen är materialet i den amerikanska, den svenska och den engelska undersökningen begränsat. Men å andra sidan går resultaten, trots de skillnader, som finns länderna emellan, i samma riktning. Man kan med andra ord utläsa en bestämd trend. I en annan undersökning försökte Wallace och Rashkis 5 studera följande hypotes: Finns det ett samband mellan graden av överensstämmelse i personalens åsikter och patienternas oro? I en tidigare undersökning hade Stanton och Schwartz» funnit, att enigheten bland personalen och överensstämmelsen i deras åsikter hade ett inflytande på graden av oro bland patienterna; en ökning av detta symptom inträffade, när personalen visade bristande överensstämmelse i sina åsikter. Under det att Stanton och Schwartz hade fått sina resultat genom informella observationer vid ett sjukhus, så försökte Wallace och Rashkis att få standardiserade mått på såväl överensstämmelse i åsikter bland personalen som på oro bland patienterna. De kunde emellertid inte finna något samband mellan överensstämmelse i åsikterna bland personalen och graden av oro bland patienterna. Däremot fann de, att en patient vanligtvis var mindre orolig, j u längre han stannade på avdelningen, och att per4 Carstairs G. M. & Heron A.: The social environments of mental hospital patients, kap. 11 III i M. Greenblatt et al. utg. op. cit. * Wallace A. & Rashkis H. A.: The relation of staff consensus to patient disturbance on mental hospital wards. Am. Sociol. Rev. 1959,24 829—835. 6 Stanton A. H. & Schwartz H. S.: The mental hospital. London 1954.

sonalens åsikter om patienten överensstämde mera, ju längre h a n stannade där. Författarna framhåller också, att en viktig faktor är innehållet i de åsikter om vilka personalen är ense. Det k a n hända, framhåller de, att om personalen har lika uppfattning i en fråga, som verkar irriterande på patienten, så kominer dennes oro att öka just på grund av samstämmigheten. Den sist refererade undersökningen är intressant ur två synpunkter. Forskarna försökte här ta reda på hur personalens åsikter och attityder påverkar patientens tillstånd, varjämte de försökte mäta sina variabler p å ett exakt sätt. Även om de inte fann något samband mellan personalens attityder och patientens tillstånd, så kan man därför inte utan vidare avfärda hypotesen, att det inte finns ett sådant samband. Det vore intressant att ytterligare studera spörsmålet, under vilka förhållanden och på vilket sätt personalens åsikter, dess attityder och dess inställning till patienten påverkar patienten i en positiv eller i en negativ riktning. Att det existerar en påverkan från personalens sida är ställt utom allt tvivel. Vi får anledning att längre fram återkomma till detta problem. Den tredje typen av undersökningar avser studier av sjukhus eller enstaka avdelningar på ett sjukhus. Dessa undersökningar kan innebära sociologiska beskrivningar av sjukhuset eller av en speciell avdelning. Det kan därvid vara frågan om särskilda problem, t. ex. sådana som berör sociala förändringar på ett sjukhus (Sofer', Cumming & Cummings»), det kan vidare beröra de betingelser, som är nödvändiga för att skapa en terapeutisk miljö (Schwartz 10 , Jones 1 1 ), eller studier av den formella sociala strukturen på ett sjukhus, t. ex. hur den ordergivande hierarkin är uppbyggd (Henry 1 2 ). Ytterligare en typ av undersökningar har utförts medelst s. k. »participant observer»-teknik. Bland de mest kända är den undersökning, som Caudill och hans medarbetare 1 » genomförde på ett amerikanskt sjukhus. En av forskarna — Caudill själv — lät skriva in sig som patient på ifrågavarande sjukhus, vilket förhållande endast var känt av sjukhuschefen och en av de övriga psykiaterna, dock ej av den läkare som skötte avdelningen i fråga. Caudill, som är kulturantropolog med speciell träning i observationsstudier, hade tidigare sysslat med undersökningar av organisationer. Han observerade nu under sin »vårdtid» på sjukhuset det dagliga livet på ifrågavarande avdelning. Speciellt intresserade han sig för de sociala normer, 7

Sofer C: Reactions to administrative change. Hum. Relät. 1955, 3, 291—316. Cumming J. & Cumming E.: Social equilibrium and social change in the large mental hospital, kap. 4, III i M. Greenblatt et al. utg. op. cit. » Cumming E. Clancey I. L. W. & Cumming J.: Improving patient care through organisational changes in the mental hospital. Psychiatry 1956, 19, 249—261. 10 Schwartz M.: What is a therapeutic milieu. Kap. 8 i Greenblatt et al. utg. op. cit. 11 Jones, M.: The therapeutic community. New York 1953. 12 Henry, J.: The Formal Social Structure of a Psychiatric Hospital. Psychiatry 1954,139—153. " Caudill W., Redlich F., Gilmore & Broby E.: Social structure and interaction processes on a psychiatric ward. Am. J. Orthopsychiatry 1952, 22. 8

21 som rådde i patientgruppen, t. ex. sådana normer som attityden mot den egna personen, inställningen till andra patienter, till terapin och till läkarna samt till sjuksköterskorna och övrig personal. Caudill kunde visa, att det fanns utpräglade normer bland patienterna, och att dessa normer upprätthölls av gruppen. Han påpekar också bristen på kommunikation mellan patienterna och personalen, och h u r denna bristande kommunikation resulterade i att personalen knappast hade någon kunskap om de normer, som rådde inom patientgruppen. Slutligen må nämnas sådana undersökningar, som utgöres av »case studies» av patienter för att skildra samspelet mellan patienten och hans sociala miljö på sjukhuset. Exempel på en sådan undersökning är Löchens 11 på ett norskt sjukhus. Antalet undersökningar, som berör de spörsmål som här antytts, är så stort, att det är omöjligt att ta upp dem i en något så när begränsad litteraturförteckning. Vi skall emellertid återkomma till några av dem och de resultat de lämnat i de avsnitt av vår rapport, där de är mera relevanta. 14

Löchen, Y.: Sosiologi, sinnslidelse og psykiatriske sykehus. Oslo 1959.

KAPITEL 3 Några allmänna synpunkter p å mentalsjukhuset såsom ett socialt s y s t e m

Inledning Det är ett orealistiskt krav, att en undersökning av den typ, som presenteras i denna rapport, skall —• sett ur vetenskaplig synpunkt — vara helt förutsättningslös. Med »förutsättningslös» menar vi då dels att man närmar sig problemen utan att ha en uppfattning om dem, dels ock att forskaren bortser från sina egna värderingar. Detta är orealistiskt av två skäl: 1. Den kunskap, man har om problemen, har man som brukligt är i empirisk forskning, skaffat sig genom att studera litteraturen på området. 2. I alla faser av ett forskningsprojekt vägledes man av bestämda värderingar. Låt oss ta ett exempel. När man konstruerar ett frågeformulär, avsett att användas i en intervjuundersökning, så innebär redan det urval, som man gör bland tänkbara frågeområden, och det sätt på vilket frågorna formuleras, att man bygger på, kanske ibland icke uttalade, värderingar. Problemet är alltså ej att göra en undersökning förutsättningslös i bemärkelsen >fri från värderingar*. I stället blir problemet att så noggrant som möjligt redovisa de värderingar på vilka undersökningen bygger. Sedan denna utgångspunkt klargjorts bör tilläggas, att det givetvis är självklart att en undersökning bör utföras med all den vetenskapliga objektivitet, som det är möjligt för en forskare att prestera. Mentalsjukhuset som ett socialt system Vi skall börja med att framställa ett principiellt påstående: Det är inte särskilt välbetänkt att göra allmänna uttalanden om personalbehovet på ett mentalsjukhus, om personalens sammansättning och om den utbildning personalen behöver. Dessa tre problemställningar måste sättas in i ett större s a m m a n h a n g ; ett mentalsjukhus kan nämligen betraktas som ett socialt system, en organisation vars egenskaper och målsättning påverkar kraven på sammansättning och utbildning av personalen. Påståendet, att ett mentalsjukhus är att betrakta som ett socialt system, är ej en ny tanke. Den h a r bl. a. framförts i mentalsjukvårdsdelegationens huvudbetänkande (SOU 1958: 38), där det på flera ställen talas om »sjukhuset som en fungerande enhet».

23 Vi skall precisera, vad vi menar med »socialt system». Vi avser därmed det nät av relationer mellan individerna, som ingår i en organisation, t. ex. ett sjukhus. Relationerna mellan individerna är inte godtyckliga utan bestämmes av en serie faktorer: a) Organisationens struktur; d. v. s. de positioner, som personerna inom organisationen innehar. b) Organisationens målsättningar; t. ex. att bedriva terapi, att förvara patienter, att undervisa och utbilda. c) Organisationens arbetsprocess; d. v. s. det sätt på vilket m a n försöker uppnå målsättningarna. d) Organisationens materiella resurser; d. v. s. de byggnader och den utrustning, som står till förfogande, samt de finansiella resurser som finns att tillgå. Mellan punkterna c) och d) finns ett nära samband. De sammanfaller i viss utsträckning med vad man i företagsekonomisk terminologi brukar kalla »prestationer» och »kostnader». Med de senare menas »värdet av de uppoffringar, som sker i syfte att åstadkomma med verksamheten avsedda prestationer (varor eller tjänster)» (Asztély15, s. 7). »Kostnaderna» — eller »input» — påverkar de »prestationer» — eller »output» — man söker åstadkomma. När det gäller mentalsjukhusens prestationer så är syftet att bota eller förbättra patienterna. I vilken utsträckning man kan åstadkomma detta beror i hög grad på den kostnadsnivå man anser vara rimlig, önskvärd, ekonomiskt försvarbar resp. acceptabel sett mot bakgrunden av samhällets resurser. Men när det gäller sjukvård i allmänhet och mentalsjukvård i synnerhet, så är sambandet mellan kostnader och prestationer komplicerat. Det k a n t. ex. tänkas att ökningen av kostnader, sett ur kortsiktigt perspektiv, k a n leda till långsiktiga kostnadsminskningar eller ge andra önskvärda resultat; ökningen av antalet läkare och övrig personal per intagen patient kan leda till en minskning av vårdtiden och eventuellt hindra uppkomsten av s. k. »kroniska fall» eller långtidsfall eller minska recidivfrekvensen. Det nyss sagda gör det önskvärt, att vid en analys av ett socialt system ta hänsyn till kostnaderna, prestationerna, deras samband inbördes och med systemets målsättning. Vi skall utgå ifrån ovannämnda fyra kategorier av faktorer och försöka beskriva sjukhusets sociala struktur. Den består av positioner, t. ex. överläkare, läkare, överskötare, l:ste skötare, skötare och patienter. Strukturens utseende på en överläkaravdelning kan man åskådliggöra med hjälp av en organisationsplan av t. ex. följande typ (diagram 1). Den nu beskrivna organisationsplanen framställer den sociala strukturen som ett hierarkiskt system. De olika positionerna placeras på olika nivåer, motsvarande det inflytande en position har. Linjerna som förbinder " Asztély, Sandor: Lasarettssjukvårdens kostnadsstruktur (stencil) Göteborg 1961.

24 Överläkare

T~ Avdelnings-

lukore

Avdelningsläkare

etc Overskötare

l e skötare

Skötare

Diagram 1 positionerna med varandra anger relationerna mellan positionerna, exempelvis vem som kan ge order till vem. De viktigaste relationerna är de som berör auktoritetsförhållanden, d. v. s. beslutsprocesser och — vilket ofta är nära förknippat därmed — kommunikationerna emellan befattningshavarna. Det exempel vi gav i diagram 1 innebär också en förenkling av förhållandena. I själva verket tillkommer ytterligare en serie positioner, som kan påverka en avdelnings sätt att fungera. Vi skall demonstrera detta i följande diagram nr 2. En överläkar avdelnings skötsel kan påverkas av sjukhuschefen. Eftersom överläkaren vanligtvis sköter sin avdelning självständigt, har linjen från sjukhuschefen till honom utsatts i punkter. I ekonomiska spörsmål h a r intendenten möjlighet att utöva inflytande. Vidare tillkommer personalföreståndaren och för överläkaravdelningen även föreståndaren, som kan få ta emot order från t. ex. överläkaren, avdelningsläkaren och eventuellt intendenten. En och samma person kan få motta order från olika personer, vilket k a n leda till svårbemästrade problem — om nämligen två eller flera olika order till samma person inte överensstämmer med varandra. Dessutom tillkommer ytterligare några positioner, nämligen bl. a. psykologer, socioterapeuter, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Deras linjer till överskötaren har streckats, eftersom de enligt vissa organisationsprinciper ej k a n ge order. Man brukar därför skilja mellan linjefunkitioner och stabsfunktioner. De personer som tillhör linjen kan ge order, de som inne-

25 Sjukhuschef

Överläkare

Avdelningsläkare

Arbetsterapeut

Psykolog

Avdelningsläkare

FörestSndare

Sjukgymnast

T

Intendent

Personalföreständare

I I ._L.

Overskötare

he skötare

5kötare

Skötare

Skötare

Avdelningsbiträde

Diagram 2 har stabsfunktioner däremot har endast rådgivande uppgifter. Lämpligheten av uppdelning i linje- och stabsfunktioner har i modern organisationsteori starkt ifrågasatts (se t. ex. Fältström 1 6 ). Den leder nämligen till komplicerade avvägnings- och kompetensproblem. Det förhållandet, att en befattningshavare har flera överordnade, som alla kan ge order till honom, utgör ett annat problem, speciellt vid sjukhusen. Så t. ex. kan en avdelningssköterska vid ett kroppssjukhus få mottaga order från husmor, överläkare och sjukhusintendent. Ett sådant system med flera ordergivande instanser kan leda till kompetensstrider och skapa konflikter för den som skall ta emot och omsätta orderna. Om två order är motsägelsefulla så kan hon nämligen ej efterkomma den ena utan att bryta mot den andra. överhuvudtaget medför principen om en starkt genomförd ordergivande hierarki en rad svårigheter. Om positionerna inte är väl avgränsade, kan det medföra besvärliga kompetensstrider. Därför måste relationerna mellan positionerna regleras i detalj. Detta i sin tur k a n leda till byråkratisering och brist på rörlighet. " Fältström E.: Administration i teori och tillämpning, Stockholm 1959.

26 Den struktur, som återges i en organisationsplan, brukar kallas den »formella». I praktiken följer inte alltid relationerna mellan de individer, som innehar positionerna, de linjer som anges i organisationsplanen. Det brukar därför uppstå en »informell» struktur, som återspeglar de faktiska auktoritetsförhållandena. Kunskapen om sjukhusets eller om en annan organisationsenhets formella struktur och dess sätt att fungera kan h a den största betydelse. Stanton & Schwartz (op. cit.) påpekar, att varje förändring i sjukhusets rutin, som påverkar den formella strukturen, vanligtvis möts av kraftigt motstånd. Även den informella strukturen är betydelsefull. Rowland" beskriver hur informella kontakter mellan personalen, baserade t. ex. på vänskap, kan påverka möjligheterna att via den informella strukturen utöva inflytande på en avdelnings skötsel. Relationerna mellan positionerna ordnas genom regler och bestämmelser, även kallade normer. Detta innebär, att förväntningar riktas mot de personer, som innehar en position. Förväntningarna gäller deras beteende, inte så mycket som individer utan som innehavare av sin position. Dessa förväntningar brukar sammanfattas med termen »roll». Varje innehavare av en position får sig en roll tilldelad. Även patienterna får sig tilldelade bestämda roller, eftersom de utgör en del av sjukhusets sociala struktur. Det som gäller för sjukhuset i dess helhet gäller även för de enheter, t. ex. överläkaravdelningar eller vårdavdelningar, i vilket sjukhuset är uppdelat. Även dessa har sin struktur med sina positioner och roller. J u mera oberoende en enhet, t. ex. en överläkaravdelning, är desto mera k a n m a n vänta sig att dess struktur skiljer sig från andra enheters. Vi kan sammanfatta det vi hittills sagt enligt följande. En organisation, t. ex. ett sjukhus, består av vanligtvis hierarkiskt uppbyggda positioner; relationerna mellan positionerna regleras av normer; de viktigaste relationerna rör auktoritets- och kommunikationsförhållanden; personer som innehar positioner får sig roller tilldelade. Det äger r u m ett ständigt samspel mellan individerna inom organisationen, och ingen undgår att påverkas av detta samspel. Detta gäller också patienterna, även om de är mycket störda, autistiska eller befinner sig i ett kroniskt sjukdomstillstånd. Den andra faktorn vi nämnde var organisationens målsättningar. Vid ett mentalsjukhus finns det olika målsättningar, varav två är mycket betydelsefulla, nämligen dels att bedriva terapi, dels ock att omhänderta patienterna för att skydda dem mot impulser, som kan skada dem själva eller kan vara farliga för andra. Dessutom tillkommer ytterligare en del väsentliga målsätt17 Rowland H.: Interaction process in the state mental hospital. Psychiatry 1938, 1, 323—338. Rowland H.: Friendship patterns in the state mental hospital. Psychiatry 1939, 2, 363—373.

ningar, t. ex. utbildning av personal samt bedrivandet av forskning. I vilken utsträckning de båda huvudsakliga målsättningarna, terapi och förvaring, sammanfaller eller i vilken utsträckning den ena dominerar på den andras bekostnad beror delvis på de terapeutiska möjligheter, som står till buds, samt på den uppfattning om mentala sjukdomar, på vilken man bygger sina åtgärder. Men innan vi diskuterar denna uppfattning skall vi även nämna något om faktorerna 3 och 4 — arbetsprocessen och de materiella resurserna. Båda dessa har ett nära samband med organisationens målsättningar. Vid ett sjukhus där den huvudsakliga målsättningen är omhändertagandet av patienterna h a r vårdavdelningspersonalen i första hand övervakande uppgifter. Sättes däremot terapin i förgrunden får samma personal överta terapeutiska uppgifter, såsom patienternas aktivering och rehabiliterande åtgärder. Samma sak gäller i fråga om de materiella resurserna t. ex. byggnaderna. Har man inriktat sig på omhändertagande så är stora salar som lätt går att övervaka ändamålsenliga. Vill man skapa en terapeutisk miljö så är små avdelningar, som tillåter uppdelning av patienterna i smågrupper, att föredra. Vi skall återkomma till dessa båda faktorer i nästa avsnitt. I det följande skall vi diskutera uppfattningen om mentala sjukdomars uppkomst och innebörd. Eftersom denna uppfattning i sin tur påverkar personalbehovet, personalens sammansättning och dess utbildning, så är det lämpligt att i korthet nämna något om de mentala sjukdomarnas bakgrund.

Intra-personella och inter-personella problem. Varje riktning inom psykiatrin, som inte nöjer sig med en klassificering av sjukdomstillstånden utan vill bedriva aktiv terapi, måste ha som utgångspunkt den arbetshypotesen, att mentala sjukdomstillstånd är påverkbara med hela den arsenal av åtgärder, som står till förfogande och som ständigt utökas. Med utgångspunkt från de problem, kring vilka föreliggande utredning centrerar, är det kanske lämpligt att betrakta mentala sjukdomstillstånd som dels intra-personella problem och dels inter-personella problem. När man talar om intra-personella problem så innebär det, att man söker bakgrunden till mentala rubbningar i störningar i individens organism. Om dessa störningar sedan beror på biologiska eller psykologiska faktorer är ej väsentligt i detta sammanhang. Den andra aspekten, att mentala sjukdomstillstånd rör inter-personella problem, innebär att dessa tillstånd yttrar sig i störningar i individens sociala kontakter med sin omgivning. Det är i detta sammanhang ej väsentligt, om man betraktar störningarna i de sociala kontakterna som en orsak till eller som en följd av de intra-personella sjukdomstillstånden. Det väsent-

28 liga är, att man tar hänsyn till de inter-personella faktorerna, såväl när det gäller etiologi, diagnos som terapi. Uppdelningen av mentala sjukdomstillstånd i intra- och inter-personella problemkomplex innebär ej någon värdering av någondera problemkomplexets relativa betydelse. Om vi i fortsättningen huvudsakligen kommer att syssla med de inter-personella faktorerna så sker det av två skäl: a) Det synes som om just denna aspekt har varit en rätt försummad faktor. b) Det är genom att påverka sjukhusets sociala system, som man kan ta sig an uppgiften att lösa de inter-personella problemen. I terapeutiskt avseende är konsekvenserna av ovannämnda inställning följande. När det gäller att ta sig an de intra-personella problemen, så kan terapin bedrivas i form av kemoterapi, chockterapi och annan medicinsk terapi samt vidare i form av psykoterapi, såväl individuell som i grupper. När det gäller de inter-personella problemen, så utgår man ifrån sjukhuset såsom ett socialt system. Det innebär, att de sociala relationer, som ständigt existerar mellan patienterna och personalen inklusive läkarna, blir betydelsefulla. Det är på utformningen av dessa relationer det beror, om man kan häva de inter-personella störningarna och hos patienterna inlära nya och mera adekvata relationer. Påståendet, att ett modernt mentalsjukhus skall utgöra en terapeutisk miljö, innebär i stort sett, att man — vid sidan om den medicinska och psykologiska terapin — försöker gestalta hela miljön så, att patientens sociala relationer kan reorganiseras. De inter-personella problemen h a r kanske blivit mer och mer påtagliga genom framstegen inom kemoterapin. Den fortsatta utvecklingen inom psykofarmakologin gör det troligt, att m a n inom en inte alltför avlägsen framtid kan komma åt de intra-personella störningarna på ett snabbare och mera effektivt sätt. När dessa har dämpats eller botats, så träder de interpersonella störningarna i förgrunden. Den medicinska terapin skapar sålunda förutsättningar för den rehabiliteringsprocess, som går ut på att lära patienterna förbättrade och mera effektiva sociala relationer. Det är då utformningen av de sociala relationerna på sjukhuset och inom vårdavdelningen kan bli av avgörande betydelse. Vårt betraktelsesätt att uppdela mentala sjukdomstillstånd i intra- och mfer^personella störningar gör att vi ej behöver ta ställning till frågan huruvida mentala sjukdomstillstånd är att anse som biologiska eller psykologiska fenomen, /nfra-personella störningar kan betraktas som såväl biologiska som psykologiska beroende på vilken utgångspunkt man har. De mfer-personella däremot berör individens sociala relationer. Vi behöver ej heller ta ställning till vilken av dessa två faktorer, som kan anses var kausal. /nfra-personella störningar påverkar och försvårar in-

29 dividens sociala relationer. En person med exempelvis paranoiska föreställningar har svårt att undgå störningar i sina inter-personella kontakter. Å andra sidan kan störningar i de mfer-personella relationerna, speciellt om de är av traumatisk art, ge upphov till eller förstärka existerande intra-personella problem. Betydelsen av ett beaktande av de in/er-personella störningarna ligger däri att man blir uppmärksam på möjligheterna att påverka patienterna via utforcnningen av sjukhusets och vårdavdelningarnas sociala struktur. När det gäller avvägningen av personalens sammansättning och dess utbildning, så är det självklart, att de medicinska synpunkterna måste tillgodoses. Däremot är det kanske ej lika självklart eller har hittills ej varit det, att förutsättningar skapas för att på det mest effektiva sättet behandla patienternas inter-personella problem. Några av dessa förutsättningar skall vi diskutera i nästa avsnitt. Patienten såsom en del av sjukhusets sociala system Vi framhöll tidigare, att varje person i ett socialt system innehar en bestämd position. Med denna position är förknippad en roll, som i sin tur består av de förväntningar andra riktar mot personen i fråga. Dessa förväntningar avser beteende, uppträdande och reaktionssätt likaväl som värderingar och attityder. En person i en grupp eller tillhörande ett socialt system kan förmås att bete sig i överensstämmelse med förväntningarna med hjälp av sanktioner. Man skiljer därvid mellan positiva sanktioner eller belöning, t. ex. att gruppen accepterar vederbörande, och negativa sanktioner eller bestraffning, t. ex. att gruppen avvisar och isolerar en person. Om en person i en grupp beter sig i överensstämmelse med de förväntningar, som riktas mot honom, så belönas han, och detta i sin tur förstärker det beteendemönster, som är i överensstämmelse med gruppens förväntningar. De personer i gruppen, som riktar förväntningar mot en annan person, blir normsändare, och när normmottagaren utsattes för och eventuellt accepterar deras krav, så utgör gruppen en normkälla. På en vårdavdelning vid ett mentalsjukhus kan en patient i stort sett ha två normkällor: 1. Personalen (i den inkluderas givetvis även psykiaterna), som har sina krav och förväntningar. 2. Patientgruppen, som i vissa fall kan h a ett från personalen avvikande normsystem. Caudill (op. cit.) fann i sin tidigare refererade undersökning, att patienterna såsom grupp hade utpräglade förväntningar på h u r nykomlingen skulle bete sig. Patienterna på Caudills avdelning, som bestod av lättskötta patienter, krävde bl. a., att man inte skulle inta en försvarshållning mot läkarna utan visa sig samarbetsvillig, man skulle vara hänsynsfull mot medpatienterna och deras egenheter. Caudill påpekade också, att personalen inte hade kännedom om patienternas normsystem.

30 Detta kan vara riskabelt. Förväntningarna på en och samma patient, vilka kommer dels från personalens sida, dels från patientgruppens, behöver ej vara överensstämmande. Det är vanligt, att en person utsattes för olika förväntningar. Problematiskt blir detta först, när förväntningarna blir motsägelsefulla. Då råkar nämligen individen i en konfliktsituation. Individen kan ej bete sig i överensstämmelse med den ena klassen av förväntningar och bli belönad, om han eller hon ej samtidigt handlar emot förväntningar, som härstammar från en annan grupp. Tillräckliga och tillfredsställande kommunikationer mellan grupperna minskar emellertid risken för förväntningar, som står i motsats till varandra och ger upphov till konflikter. Vi skall tillämpa detta resonemang något schematiskt på den typ av vårdavdelning, där huvuduppgiften var att få patienten lugn och hålla honom förvarad, eftersom terapimöjligheterna var begränsade. Sjukdomens inneboende tendens till passivitet, isolering och autistisk avspärrning förstärktes då av sjukhusets krav på patienterna. Sedan akuta orostillstånd hade dämpats resignerade patienterna. De blev ännu mera passiva och i vissa fall apatiska. Pseudodemens uppstod ofta som ett hospitaliseringsfenomen. Patienterna levde i mer eller mindre grad i en autistisk värld. Detta innebar dels skydd mot konflikter med personalen, dels en minskning av möjligheten för patienterna att forma en grupp med egna rollförväntningar. Var och en levde isolerad i sin egen värld. Eftersom patienterna knappast utgjorde en grupp med egna rollförväntningar, förekom det knappast rollkonflikter av det slag, vi tidigare omnämnt. J u mera man aktiverar patienterna på en avdelning, j u mera man uppdelar dem i grupper, desto mera riskerar man rollkonflikter, om man ej tillräckligt beaktar kommunikationsproblemen. Gruppen påverkar dock inte enbart en persons beteende och värderingar, utan även den uppfattning personen har om sig själv. Individens självuppfattning och själ w a r d e r i n g är en a n n a n men viktig källa för hans beteende. Andras omdömen om en själv — deras värderingar — uppfattas ofta som normgivande och formar den bild individen har av sig själv. Självuppfattningen utgör en central men ofta förbisedd faktor i mentala sjukdomstillstånds symtomatologi. Ett sådant konstaterande innebär ej ett ställningstagande om själwärderingens och självuppfattningens roll i mentala sjukdomars etiologi. Det implicerar inte ett påstående av typen »Felaktig själwärdering orsakar mentala sjukdomstillstånd». Det är bl. a. tre faktorer, som är av betydelse för självuppfattningen: a) Mellan de personer eller den grupp, som påverkar individens självuppfattning och individen existerar en emotionell relation. Ju starkare individen är emotionellt bunden till normsändarna eller referensgruppen, desto mera kan dessa påverka hans självuppfattning. b) Den påverkan, som individen utsattes för, kan avse olika aspekter av

31 hans personlighet. J u mera centrala de aspekter är som påverkas, desto mera betydelsefull är påverkan. Centrala faktorer är vanligtvis sådana, som rör yrkesrollen, könsrollen och åldersrollen. För att ta ett exempel så är det för en läkares självuppfattning av större betydelse vad hans kolleger anser om hans yrkeskunnighet än om hans förmåga att spela bridge. c) Den tredje faktorn, som är av betydelse, är den grad i vilken individen varseblir andras förväntningar och är sensitiv för dem. En helt autistisk person påverkas inte i samma utsträckning som en person vars interpersonella relationer är »normala». Vi betraktar relationerna mellan patienter och avdelningspersonal ur ovannämnda tre synpunkter. Dessa relationer blir ofta sådana, att patienterna känner sig emotionellt bundna till någon eller några av personalen. Det uppstår ofta — för att använda en psykoanalytisk term — en överföring. När det gäller patienternas varseblivning av och sensivitet för andras förväntningar så varierar den naturligtvis. Men ju mer akuta symptom kan hävas genom medicinsk och psykologisk terapi, desto mera kommer patienterna i allmänhet att »öppna sig» och bli utåtriktade och därmed mera mottagliga för påverkan. Slutligen är den rollaspekt, som mest påverkas hos en patient, antagligen den som rör förväntningar i samband med åldern. Patienter med mentala sjukdomstillstånd har understundom en tendens att fly undan det ansvar och de krav, som ställes på en vuxen människa i vårt samhälle. På sjukhuset förstärkes ofta denna tendens till regression genom att patienten inte bemötes med de krav, som man i samhället ställer på vuxna människor. Tillämpat på förhållandena på en avdelning innebär detta, att om t. ex. personalen betraktar patienterna som oansvariga, osjälvständiga och infantila, så kommer den att genom sina åtgärder påverka patienternas självuppfattning. Dessa kommer då att bete sig just på det sätt, som man väntar sig av dem. Dessutom kommer tidigare inlärt beteende, som går i samma riktning, att förstärkas. Patienterna lär sig med andra ord sin roll. De får en uppfattning om sig själva, som överensstämmer med personalens uppfattning om dem. Personalen skapar genom den behandling patienterna får vad som i engelskspråkig, socialpsykologisk terminologi kallas för »selffulfilling prophecy» (Merton 1 8 ): Man har en viss uppfattning om en person. Detta påverkar ens beteende mot personen ifråga, så att denne reagerar såsom man väntat sig. Därmed får m a n bekräftelse på att den egna uppfattningen varit riktig. Schwartz 19 framhåller i sin undersökning vid ett amerikanskt sjukhus: Vi fann att attityder såsom antipati, avsmak, nedvärdering och motarbetande av patienten tenderade att förstärka patientens benägenhet för orosutbrott. Likaledes påskyndade konfliktsituationer — eller sådana situationer, i vilka patienten 18 Merton R. K.: Social theory and social structure, 1949. 19

Schwartz M.: Social research in the mental hospital, kap. i A. Rose utg. Mental health and mental disorder. New York 1955.

32 isolerades, övergavs eller nedvärderades — uppkomsten av den överväldigande majoriteten av direkt observerade tillfällen, då patienterna fick utbrott (s. 195). Även om patienten kommer till sjukhuset störd och med grava symtom, så kan personalens beteende leda till en förstärkning av symtomen. Låt oss anta, att en patient är omväxlande desorienterad och autistisk. Om personalen visar ängslan eller irritation i sina kontakter med en sådan patient, så k a n detta leda till ökad desorientering och ökat autistiskt beteende. Detta i sin tur kan leda till att personalen minskar kommunikationen med patienten, vilket i sin tur leder till ökade isoleringstendenser hos patienten. Det uppstår en mekanism, en circulus vitiosus, som leder till intensifierade symtom. Samma mekanism kan naturligtvis även verka i motsatt riktning. Om en patient behandlas som vuxen och ansvarig, om man tar honom på allvar, om man försöker kontakta honom, även när han är autistisk och mutistisk, så påverkar det patientens självuppfattning i det långa loppet, vilket i sin tur kan leda till en förbättring. Men en förbättring har ofta en uppmuntrande effekt på personalen, som i ökad utsträckning intresserar sig för patienten. Det är med utgångspunkter från sådana tankegångar, vi hävdar betydelsen av inter-personella problem. Användningen av psykofarmaka gör även, att sådana tillstånd hos patienten, som tidigare varit påfrestande för personalen — som kanske omedvetet verkade ångestproducerande, som uppfattades som motbjudande och därigenom kanske framkallade aggressioner hos den — numera relativt snabbt kan hävas. Det finns m. a. o. numera bättre förutsättningar för att skapa en miljö där inter-personella problem framgångsrikt kan behandlas. F r å n patientens sida innebär detta också en annan fördel. Han måste dagligen umgås och ha kontakt med sina medpatienter. Är dessa patienter svårt störda, autistiska eller kroniskt sjuka med regressionssymtom, så medför det, att han anpassar sig till den värld, som sjukhusmiljön utgör. Detta förbättrar inte hans möjligheter att anpassa sig till världen utanför sjukhuset. Om däremot medpatienterna mer och mer uppvisar ett »normalare» beteende, så underlättas hans anpassning till livet utanför sjukhuset.

Vårdavdelningen som en terapeutisk miljö Vad innebär det att en vårdavdelning skall utgöra en »terapeutisk miljö»? P å avdelningen, om man betraktar den som ett socialt system eller ett miniatyrsamhälle, pågår ett ständigt samspel mellan personal och patienter, mellan personalen inbördes samt mellan patienterna inbördes. Detta sociala samspel kontrolleras och regleras av de rollförväntningar, man har på varandra. Man kan tala om »vårdavdelningen som en terapeutisk miljö», om det sociala samspelet organiseras så, att det främjar patienternas återanpass-

33 ningsprocess. Denna har som mål att minska eller upphäva de problem, som rör sjukdomens inter-personella aspekter. Behandlingen av de intrapersonella aspekterna däremot är, såsom tidigare framhållits, den medicinska terapins och psykoterapins uppgift. (Det är svårt att strikt avgränsa dessa två uppgifter. Dessutom är det antagligen så, att behandlingarna inom de två problemområdena påverkar varandra. En intensiv kemoterapi t. ex. gör, att de inter-personella problemen träder i förgrunden, och en miljöterapi underlättar genomförande av den medicinska terapin och psykoterapin.) Det är huvudsakligen tre klasser av faktorer, som är av betydelse vid skapande av en terapeutisk miljö: A. Sjukhusets materiella resurser och dess plantekniska utformning. B. Den utformning den sociala strukturen får på sjukhuset och dess vårdavdelningar. C. Den inställning läkare och övrig personal har till patienterna och deras sjukdom. Inställningen i sin tur påverkar det faktiska beteendet, när man utför sina arbetsuppgifter. Dessa tre faktorer motsvarar tre av de fyra, som tidigare nämnts vid definitionen av ett socialt system (se sid. 23). Den fjärde faktorn, en organisations målsättning — i det här fallet skapandet av en terapeutisk miljö — utgör själva förutsättningen för följande resonemang. A. Sjukhusets materiella resurser och plantekniska utformning

Bland resurserna måste i första hand nämnas byggnaderna, deras storlek, vårdavdelningarnas inredning och utformning etc. Vi skall diskutera några av dessa. Sjukhusets

storlek

E n viktig faktor, som påverkar utformningen av miljön, är sjukhusets storlek. Det finns sannolikt en optimal storlek för att kunna bedriva effektiv terapi. De mycket stora mentalsjukhusen försvårar antagligen effektiv vård och terapi. Det är i varje fall den åsikt som kommer till uttryck i WHO's tekniska rapport 1953, 73. »Om sjukhuset iskall förvandlas till ett terapeutiskt samhälle (community), vilket kommittén är övertygad om måste ske för att man skall lyckas, måste dess arkitektur och dess planer utformas så, att det liknar ett samhälle. Om det skall stödja och på nytt skapa en känsla av individualitet hos patienterna, får det inte hämma dem genom sin storlek och genom att fösa ihop dem i tusental i jättestora byggnadsblock.» Vi skall ej här diskutera ekonomiska problem, förknippade med byggandet av nya mentalsjukhus, men om det visar sig att ett mindre sjukhus k a n förmedla en effektivare vård gör samhället i längden — även om det 3—204247

34 skulle visa sig, att anläggningskostnaderna för ett dylikt mentalsjukhus är något högre — en icke obetydlig ekonomisk vinst. WHO anser i nyssnämnda rapport, att sjukhusets optimala storlek ur ekonomisk synpunkt ligger mellan 700—800 vårdplatser. Mentalsjukvårdsdelegationen har i sitt huvudbetänkande förordat betydligt mindre sjukhusenheter, förlagda i direkt anslutning till lasarett. Det är dock ej enbart sjukhusets storlek, d. v. s. antalet vårdplatser, som är avgörande. Storleken måste ses i relation till antal läkare och övrig personal, till graden, i vilken avdelningar eller kliniker fungerar som enheter, eventuellt oberoende av varandra, och i vilken utsträckning sjukhuset byggts i form av små paviljonger eller stora block. Vårdavdelningens storlek Av ännu större betydelse för skapande av en terapeutisk miljö än sjukhusets storlek är vårdavdelningens storlek. Stora, överbelagda avdelningar med trånga utrymmen försvårar genomförandet av en väl planerad rehabilitering. En avdelnings maximala storlek för skapandet av en terapeutisk miljö ligger sannolikt vid 30 vårdplatser. Har avdelningen dessutom fått en sådan planteknisk utformning, att 30 patienter kan delas upp på två halvavdelningar med 15 platser var, så underlättas bildandet av grupper, bestående av 6 å 8 personer var. Uppdelningen av patienterna på en avdelning i smågrupper, som även praktiseras vid en del svenska mentalsjukhus, är ur två synpunkter fördelaktig för att reorganisera patienternas inter-personella kontakter. a) Det gäller i många fall att som första steg i en återanpassning lära patienterna att överhuvudtaget knyta och vidmakthålla kontakter, så att de kan bryta sin isolering. För detta ändamål är smågrupper väl lämpade. Det begränsade antalet medlemmar i gruppen och det faktum att samma personer sammanföres och har samma skötare som gruppledare underlättar skapandet av varaktiga kontakter och torde verka ångestminskande. b) Återanpassningsprocessen innebär en direkt påverkan av patienternas beteende, värderingar och normer. Omfattande experimentella undersökningar inom smågruppsforskning (för en översikt se t. ex. Festinger 20 , Israel 21 ) ger vid handen, att den lilla gruppen är ett effektivt medium för att påverka och förändra individernas normer och beteende. Detta gäller speciellt, när gruppen är sammansvetsad och visar en hög grad av sammanhållning. Vårdavdelningens plantekniska utformning En avdelnings plantekniska utformning påverkar även dess miljö. Stora sovsalar t. ex. utan dörrar, är mera lämpade för övervakning i ett system, 20 al

Festinger L. et. al.: Theory and experiment in social communication Ann Arbor 1950. Israel J.: Sell-evaluation and rejection in groups, Uppsala 1956.

35 där förvaring dominerar på bekostnad av terapi. Även möblemanget och bruksföremålens utformning påverkar atmosfären. En tredje faktor är, om avdelningen är öppen eller låst. Det är sannolikt inte så, att låsta avdelningar påverkar enbart patienterna, deras upplevelser av miljön och deras självuppfattning. De påverkar även personalens beteende och inställning. Personalens relationer till patienterna ändras om de ej behöver gå omkring med nyckelknippor och övervaka patienternas rörelser. En öppen avdelning innebär också att man tilldelar patienterna ansvar, att man litar på dem, och att man avstår från att påverka dem genom fysiska åtgärder och i stället försöker göra det via de relationer, som etableras mellan personal och patienter. Vissa patienter, främst sådana som klassificerats som farliga för andras säkerhet, men även straffriförklarade i övrigt, anses dock av många böra vårdas på slutna avdelningar. Samma förhållande gäller i fråga om bl. a. patienter med suicidalrisk eller vissa senila förvirringstillstånd. Vårdavdelningens status Det problem, som vi skall ta upp i detta avsnitt, markerar övergången från de frågor, som har med sjukhusets plantekniska utförande att göra, och de, som rör den sociala strukturen. Det gäller differentieringen av patienterna mellan olika avdelningar. Uppdelning i öppna och slutna avdelningar, i behandlingsavdelningar och avdelningar för långvarigt sjuka etc. får som konsekvens, att avdelningarnas rykte och anseende blir olika såväl bland personalen som bland patienterna. Läkarna ägnar också olika avdelningar varierande intresse och tid. Med den ställning de h a r inom sjukhuset påverkar detta avdelningens anseende eller status. Kennard 22 fann t. ex. i en undersökning på ett amerikanskt sjukhus följande belysande förhållande. En läkare, en arbetsterapeut, en socialarbetare och en psykolog hade ansvaret för två paviljonger, nr 50 och 51. Alla hade sina expeditioner i paviljong 50 och koncentrerade därför sin insats på patienterna där. Vid en intervju påstod de alla fyra, att patienterna i paviljong 50 var bättre än i 51, att patienternas prognos var mera gynnsam och de terapeutiska resultaten bättre. Under en ombyggnadsperiod flyttades patienterna på paviljong 50 till en annan byggnad och ovannämnda stab koncentrerade sina ansträngningar till paviljong 51. Jämförelser visade, att resultaten där ej skilde sig från dem m a n tidigare erhållit i paviljong 50. Detta är exempel på den mekanism, som tidigare omtalats som »self-fulfilling prophecy». Olika vårdavdelningars sociala status uppfattas även av patienterna. Om en patient upplever, att han flyttas från en »bättre» avdelning till en som betraktas som »sämre», så kan det påverka den uppfattning, han har om ** Kennard, E. A.: Psychiatry, administrativ psychiatry, administration: A study of a Veterans hospital, kap. 4. I i M. Greenblatt et al. utg. (op. cit.)

36 sig själv och sin sjukdom. Uppdelningen i intagnings- och behandlingsavdelningar resp. avdelningar för långvarigt sjuka etc. kan även motverka skapande av en terapeutisk miljö. En sådan indelning innebär ofta, att resurser och personal koncentreras till den förra typen av avdelning. Därmed riskerar avdelningar för långvarigt sjuka att bli uppsamlingsplatser för »hopplösa» fall, d. v. s. ofta sådana patienter, som är autistiska, passiva och pseudodementa. En hel del av dessa skulle antagligen k u n n a aktiveras om man koncentrerade resurserna på dem. Men genom att dessa avdelningar understundom har stämpel av förvaringsavdelningar över sig, så förstärkes genom bristande kontakt och brist på relevanta åtgärder patienternas tendenser att isolera sig och att bli passiva. Vill man skapa en terapeutisk miljö för hela sjukhuset, så är det därför viktigt att antingen tilldela även avdelningar för långvarigt sjuka tillräckligt med resurser för att aktivera och rehabilitera dessa avdelningars klientel, eller också differentiera patienterna inom sjukhuset på sådant sätt att utpräglade avdelningar för långvarigt sjuka ej förekommer. B. Utformningen av den sociala strukturen

Ett sjukhus' sociala struktur och det beteendemönster, den ger upphov till, har formats och utvecklats under dess långa existens. Det har bildats traditionella mönster, som ofta är svåra att förändra, eftersom försök till förändringar vanligtvis möter motstånd. Detta gäller f. ö. inte enbart sjukhus utan alla typer av organisationer. För att k u n n a ändra traditionella mönster förutsattes det kunskap om just dessa mönster och deras funktion, samt om sättet att genomföra förändringar. Om det senare, d. v. s. tekniken för sociala förändringar, finns en utbredd litteratur. (Se t. ex. Cumming & Cumming op. cit., Stanton & Schwartz op. cit., Sofer op. cit., Israel 23 .) Den formella strukturen och auktoritets förhållandena Vi har tidigare framhållit, att sjukhusets formella struktur kan återges i en organisationsplan. De relationer, som anges i en sådan plan, avser auktoritetsförhållandena. Vem ger order till vem? Var fattas beslut? Vem skall utföra dessa beslut? Organisationsplanens olika nivåer anger vilken position, som är överordnad en annan, och vilken position, som formellt sett är underordnad. Med de olika positionerna är det förknippat prestige och makt. Ju större statusskillnaderna mellan de olika nivåerna i en organisationsstruktur är, desto mera formella är relationerna mellan befattningshavarna på de olika nivåerna. Detta leder i sin tur till minskad kommunikation. Det innebär också, att kommunikationen huvudsakligen går i en riktning, 23 Israel J.: Sociologiska och psykologiska undersökningar rörande effekten av tekniska förändringar, Stockholm 1958.

37 nämligen uppifrån och ned. De, som befinner sig i lägre positioner, har då svårigheter att kommunicera uppåt, speciellt när de är vana vid ett system med ordergivning uppifrån och ned. Denna sorts hierarkiska auktoritetsförhållanden är inte ovanlig på sjukhus. Läkarna med sin långa utbildning befinner sig högre upp i hierarkin än vårdavdelningspersonalen. Skillnader i prestige och makt mellan olika nivåer leder även till social distans mellan de olika befattningshavarna. Detta i sin tur får till konsekvens isolering dem emellan, när det gäller sociala kontakter. Det leder också till en skärpt uppdelning av arbetsuppgifterna. Olika arbetsuppgifter får olika prestigevärden. Läkarens arbete betraktas som »finare» än sjuksköterskornas och dessas som »finare» än biträdenas. På en avdelning betraktas det t. ex. som »finare» att syssla med teknisk sjukvård, såsom att ge injektioner, än att utföra städarbete. Det avgörande därvid är inte om en arbetsuppgift är »finare» eller ej, utan att individen upplever, att tilldelningen och utförandet av en bestämd arbetsuppgift innebär en värdering av honom själv. Genom de uppgifter han får sig tilldelad, bestämmes hans status i hierarkin. En hierarkiskt uppbyggd organisation, där den sociala strukturen kan återges med hjälp av organisationsplaner, som avgränsar de olika nivåerna klart mot varandra, leder sålunda till utpräglat statustänkande inom organisationen. Detta medför, att relationerna mellan individerna blir formella, att det uppstår en social distans mellan befattningshavarna på de olika nivåerna. Det innebär vidare minskad kommunikation och kommunikationsriktningen går huvudsakligen uppifrån och ned. Det innebär också, att arbetsfördelningen — utöver dess uppgift att rationalisera arbetsprocessen — blir en källa till sociala värderingar och leder till statustänkande och prestigebehov. Härtill kommer, såsom vi framhållit tidigare, risker för kompetensstrider och föl- att undgå dessa en tendens till byråkratisering. I ett försök att övervinna dessa svårigheter har Lickert 24 utarbetat en organisationsmodell, där linjeorganisationer ersatts av ett »teammönster». Nivåerna och ordergivningslinjerna mellan dessa har ersatts av grupper, som griper in i varandra: »Gruppledaren» tillhör åtminstone två grupper och utgör därmed en förbindelselänk mellan de olika nivåerna. Enligt Lickert omformas arbetsgruppen till ett »team», vilket har följande fördelar: 1. Det innebär ökad och mera effektiv kommunikation av relevant information mellan gruppens medlemmar. 2. Genom att man i gruppen diskuterar arbetsuppgifter och sättet att utföra dem engageras medlemmarna mera effektivt i sitt arbete. Man höjer med andra ord deras motivation för arbetet. 24 Lickert R.: A Motivation approach to a modified theory of organization and management, kap. 7 i M. Haire utg. Modern Organization Theory, New York, 1959.

38 3. Man kan skapa en känsla bland gruppmedlemmarna av att alla arbetsuppgifter är nödvändiga och att fördelningen av dem inte leder till skillnader i prestige och status på samma sätt som i den strikt hierarkiska organisationstypen. 4. Detta åstadkommes genom de tidigare omnämnda diskussionerna mellan gruppmedlemmarna och genom att beslut fattas genom samråd och efter utbyte av information, som bygger på gruppmedlemmarnas specifika erfarenheter och kunskaper. 5. Medlemmarna i gruppen känner sig i mindre utsträckning vara kuggar i ett stort och själlöst maskineri. I stället upplever de i större utsträckning, att de själva värderas såsom individer och att deras kunskaper uppskattas. Detta ändrar den bild individen har av sig själv. 6. Slutligen leder denna typ av organisation till grupper med hög sammanhållning, vilken i sin tur underlättar möjligheten att påverka gruppens medlemmar att övervinna motstånd mot förändringar. Den anda, som råder inom arbetsgruppen på en vårdavdelning, påverkar inställningen till patienterna. En organisation, som bygger på teamwork i stället för en utpräglad hierarki med skarpt avgränsade nivåer, torde öka förutsättningarna för skapandet av en terapeutisk miljö. Teamwork innebär samarbete mellan skilda kategorier av befattningshavare. Det förutsätter en minskning av statusskillnader och en ökning av informella kontakter och av kommunikation. Eftersom en aktivering av patienterna innebär större krav och påfrestningar på vårdavdelningarnas personal, behövs det också ökad kontakt mellan denna och läkarna. I en diskussion om ett aktiveringsexperiment vid ett norskt sjukhus påpekar Åmark 25 , att aktiveringen av patienterna ledde till intensiva kontakter mellan dem och personalen. Detta i sin tur nödvändiggjorde, att läkarna fick ägna mycket tid åt personalens personliga problem, som aktualiserades genom den ökade kontakten. Regelbundna konferenser med befattningshavarna är en möjlighet att öka och intensifiera kommunikationerna dem emellan. Kommunikationen blir ett av de centrala problemen i en organisations sätt att fungera. Kommunikationsproblem När man behandlar kommunikationen mellan olika positioner och de individer, som innehar positionerna, så kan man skilja mellan tre olika aspekter: a) Mängden av kommunikation, d. v. s. h u r ofta och hur mycket det förekommer kommunikation mellan befattningshavarna. b) Kommunikationens riktning, d. v. s. om kommunikationen endast går i en riktning, uppifrån och ned i en hierarki i form av ordergivning, eller " Åmark C.: Aktiv behandling av kroniska psykoser. Nordisk medicin 1956, 55, 782—784.

39 om den även går nerifrån och upp. Härtill kommer den kommunikation, som går sidledes. c) Kommunikationens innehåll. Vad är det som förmedlas? Finns det restriktioner med avseende på innehållet? Dahlström 26 skiljer mellan operativ och strukturell information. Den förra är sådan som är nödvändig för att en befattningshavare skall kunna göra en effektiv arbetsinsats inom organisationen. Den senare avser organisationens struktur, dess sätt att fungera, dess ekonomi etc. Ett kommunikationsproblem i en organisation hänför sig till den utsträckning i vilken befattningshavaren erhåller icke-operativ, strukturell information. Om information betraktas som operativ eller ej sammanhänger bl. a. med organisationens målsättningar, eftersom dessa i sin tur bestämmer kriteria för en »effektiv arbetsinsats». På ett mentalsjukhus av kustodiell typ anses vanligtvis att anamnestiska uppgifter om patienterna ej är behövliga för vårdavdelningspersonalen. På ett sjukhus där man vill skapa en terapeutisk miljö betraktar man däremot vårdavdelningspersonalens arbetsinsats som ett led i terapin och är därför sannolikt mera benägen att betrakta information om patientens anamnes som operativ. Brist på kommunikation mellan läkare och personal kan få en hel serie av följder. 1. Personalen diskuterar ej tillräckligt patienterna och deras beteende med läkaren, som därför ej i tillräcklig grad kan delge dem sina intentioner. För personalen är det då enklast att bete sig så, att det skapas så få problem som möjligt. Detta kan uppnås genom att man minskar kontakten med patienterna och koncentrerar sig på uppgifter, som ger mera påtagliga resultat för en själv och i den övriga personalens ögon, t. ex. städning. 2. Brist på kommunikation kan även leda till uppkomsten av missförstånd. Dessa missförstånd i sin tur kan skapa irritation. Som konsekvens minskar då ofta kommunikationerna ännu mera. 3. Personalen håller sig strängt till regler och bestämmelser, följer t. ex. arbetsschema utan att fråga sig, varför dessa regler finns, och om de främj a r behandlingen av patienterna. En sådan byråkratisk attityd är även ett hinder mot att man varierar beteendet gentemot olika patienter och behandlar dem på ett individuellt sätt. 4. Personalen utför läkarens order, även om den ej helt förstår dem och inte omedelbart k a n sätta dem i förbindelse med patienternas beteende. 5. Brist på kommunikation kan påverka personalens motivation för arbetet. Detta innebär, att i stället för att m a n engagerar sig i arbetet, så kan det uppstå bristande intresse, likgiltighet, frånvaro från arbetet o. s. v. Brist på kommunikation kan leda till besvikelse, och denna i sin tur till aggressivitet mot såväl medarbetare som patienter. 6. L ä k a r n a är placerade högre i sjukhusets hierarki än övrig personal. 26

Dahlström E.: Information på arbetsplatsen, Stockholm 1956.

40 I en organisation kommer vanligtvis normer och beteende, som utgår från högt placerade personer, att genomsyra hela organisationen. Bristande kommunikation mellan läkare och personal kan därför bli normbildande och få den effekten, att kommunikation mellan personal och patienter får samma utformning. Därmed minskar läkaren sina egna möjligheter att påverka patienterna. Han riskerar även, att personalen ej får tillräcklig information om patienterna, betraktade som grupp, och om de normer som råder i en sådan grupp. C. Befattningshavarnas inställning och beteende

Bland de attityder, som är av betydelse för personalens beteende, har i första avsnittet diskuterats den dimension som kallas »custodialism». Den innebär, som nämnts, att patienternas fysiska behov tillgodoses men att de betraktas som icke ansvariga, oförmögna, okänsliga för andras reaktioner, som farliga för sig själva och sin omgivning. Denna inställning leder till en tendens, enligt vilken mentalsjukhusets främsta uppgift är att hålla patienten lugn och i säkert förvar. De förväntningar, som ställes på patienten, medför, att han anpassar sig till personalens krav och underordnar sig. Detta görs oberoende av om sådana krav främjar rehabiliteringen eller ej. En central punkt i inställningen är alltså den bild personalen har av patienten 27 : Frågan om patientens status eller hans människovärde kräver ständigt beaktande. Dessa faktorer står i relation till den roll som tilldelas patienten och de förväntningar på uppförande personalen har. På föga progressiva sjukhus står personalens förväntningar rörande patienternas beteende på en mycket låg nivå, och faran med en negativ effekt av sjukhusvistelsen förstärkes genom att den blir en »bra» patient som anpassar sig till det i hög grad icke-funktionella program, som utformas av personalen. De risker, som här omnämnes, utgöres bl. a. av de hospitaliseringsfenomen, som otvivelaktigt förekommer vid mentalsjukhusen och som yttrar sig i regressivt beteende och pseudodemens 2 8 : »Sjukhusmiljön har ofta en karaktär som befordrar passivitet och medverkar till utplånande av självförtroendet hos de sjuka.» Det är antagligen så, att just utplånande av självförtroendet är en av de centrala faktorerna vid uppkomsten av hospitaliseringsfenomen. En något annan inriktning än »custodialism» men besläktad med den är ett betraktelsesätt, enligt vilket patienten uppfattas som omyndig och hålles i en beroendeställning. Uttryck för denna inställning är en bristande önskan att engagera patienterna själva i beslutsprocesser, som rör dem själva, deras liv inom sjukhuset och deras relationer till världen utanför. En tredje inställning är den, att patienterna inte kan klara sig själva. 27 Hyde R. V. & Williams R. H.: W h a t is therapy and who does it?, kap. 10 i M. Greenblatt, et al. utg. (op. cit.). sid. 180. 28 Åmark C.: Rehabilitering inom mentalsjukvården, Nordisk psykiatrisk medlemsblad, 1958, 12, 199—208.

41 Vi låter sjukvårdspersonalen pyssla om dem i alla situationer. Patienterna får hjälp, då de skall stiga upp på morgonen, då de skall intaga sina måltider, då de skall göra toalett under dagen, då de skall gå till sängs på kvällen. Vi passar dem på sjuksalar och dagrum, och vi vågar inte ens låta dem gå ut själva (Åmark op. cit. sid. 200). Risken med en sådan inställning är, att patienten upplever denna sorts skötsel som tillfredsställande. Den befriar honom från ansvar och aktivitet, vilket skulle kunna upplevas som ångest- och konfliktskapande. Tillfredsställelsen med denna typ av vård kan leda till, att patienten finner sig tillrätta i sjukhusmiljön och föredrar den framför att leva utanför i en värld, där han inte känner sig beskyddad på samma sätt. Patienterna får vad som i engelskspråkig litteratur kallas »secondary gains». Det innebär, att patienternas passivitet och övriga sjukdomssymtom ger upphov till en sådan behandling från personalens sida, att sjukhusvistelsen blir en källa till behovstillfredsställelse. Genom dessa »secondary gains» minskar man patienternas motivation att vilja lämna sjukhuset och inpassa sig i samhället på nytt. En annan inställning, som vi här skall ta upp, är den att man betraktar patienternas beteende som moraliska defekter och ej som symtom. Detta i sin tur ger upphov till ett moraliserande, ett fördömande av patienternas beteende, exempelvis aggressiva handlingar, och leder till restriktioner. En inställning präglad av »custodialism», förmynderskap, omhändertagande och moralism påverkar även patienternas självuppfattning med alla de konsekvenser, vi diskuterat tidigare. En förutsättning för att skapa en sådan terapeutisk miljö, som främjar rehabiliteringen, är att patienterna aktiveras. Hela avdelningens verksamhet måste inriktas på samma målsättning. 2 9 Att skapa en terapeutisk miljö på en avdelning innebär, att man ställer anspråk på patienterna, att de beter sig på ett »vuxet» sätt, att man ger dem självständighet och ansvar, att man visar att man kan lita p å dem, att man minskar på regler och bestämmelser, att man inte tvingar in dem i ett upprutat dagsschema utan främjar deras egna initiativ. Det innebär också, att man försöker göra miljön på avdelningen så lik miljön i samhället som möjligt.

Sammanfattning Vi hävdar, att problem som berör personalbehov, personalens s a m m a n sättning och dess utbildning inte kan ses isolerade från den målsättning, man har vid ett sjukhus. Målsättningen i sin tur påverkas av den uppfattning eller de teorier, man har om mentala sjukdomstillstånd. " Galioni E. F., Notman R. R., Stanton A. H. & Williams R. H.: The nature and purpose of mental hospital wards, kap. 19 i M. Greenblatt et al. utg. (op. cit.)

42 Vi går alltså ej förutsättningslöst till verket utan försöker i stället redovisa teoretiska resonemang och värderingar. Vi gör en distinktion mellan mentala sjukdomars intra-personella och inter-personella aspekter. Medan behandlingen av de förra är en uppgift för den medicinska terapin och psykoterapin, så behandlas de senare i första hand genom utformningen av sjukhuset och dess vårdavdelningar. För att förstå hur denna utformning påverkar de inter-personella problemen betraktar vi sjukhuset som ett socialt system. Alla som ingår i detta system, läkare, övrig personal och patienter får sig roller tilldelade. Detta innebär, att deras beteende styres av ömsesidiga förväntningar. Vi försöker vidare visa, att dessa förväntningar kan utformas så, att de på ett maximalt sätt gynnar den rehabilitering och återanpassning, som är nödvändig för att lösa patienternas inter-personella problem. Detta förutsätter, att man skapar en terapeutisk miljö, vilket i sin tur påverkas av sjukhusets plantekniska utformning, dess sociala struktur och inställningen hos läkare och övrig personal.

43 KAPITEL 4

R a p p o r t över interjuundersökningen

I. Tillvägagångssättet vid genomförandet av undersökningen Undersökningens omfattning I kapitel 1 har vi lämnat en beskrivning av intervjuundersökningens omfattning och de urvalsmetoder, som använts. Dessa uppgifter skall här kompletteras med några siffror. Antalet intervjuade, fördelade på de olika personalkategorierna och uppdelade på statliga och kommunala sjukhus, framgår av nedanstående tabell n r 2. Det totala antalet intervjuade uppgick till 353 personer. Tabell 2. Antal intervjuade vid de statliga och de kommunala sjukhusen Statliga sjukhus

Befattningshavare

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

Överläkare Bitr. överläkare Underordnad läkare Psykolog Kurator Hjälpverksamhetsföreståndarinna . . . . Föreståndarinna därav personalföreståndare och bitr dito samt husmoder Uppsyningsmän Arbetsterapeut Socioterapeut överskötare Förste skötare Skötare

13 1 23 1 1 7 16

5 3 27 1 10 15

18 4 50 2 11 7 31

(7) 10 15 7 18 17 49

(5) 1 21 2 24 19 47

(12) 11 36 9 42 36 96

Summa

353 Av tabellen framgår, att det föreligger en skillnad mellan statliga och kommunala sjukhus med avseende på antalet intervjuade. Så t. ex. intervjuades vid de 2 kommunala sjukhusen 27 underordnade läkare mot endast 23 vid de 5 statliga. Detta beror på att läkartätheten vid de kommunala sjukhusen är betydligt större än vid de statliga och att tjänsterna vid de senare delvis inte är besatta. Även antalet kuratorer är högre vid de kommunala sjukhusen, men det bör här tilläggas att vid de statliga sjukhusen har ofta

44 hjälpverksamhetsföreståndarinnan ett arbete, som är likartat kuratorernas. Antalet socioterapeuter är högre på de statliga sjukhusen, vilket till stor del beror på att man där disponerar en del skotar- och försteskötartjänster för socioterapi. Vårdavdelningspersonalen intervjuades endast vid två statliga och två kommunala sjukhus. Att antalet intervjuade överskötare är större vid de två kommunala sjukhusen än vid de två statliga beror på, att man på de förstnämnda har flera avdelningar med färre antal patienter än på de sistnämnda. Dessutom har man på det ena kommunala sjukhuset ambulerande översköterskor.

Frågeformulär För intervjuerna konstruerades fyra frågeformulär, vilka återfinnes som bilaga till betänkandet. Ett av formulären avsåg intervjuer med läkare. Vissa frågor i detta besvarades endast av överläkare och biträdande överläkare, andra endast av underordnade läkare. Bland dem, som besvarade formuläret, återfinns fyra överläkare för hjälpverksamhet och familjevård, alla vid statliga sjukhus. Dessa fyra läkare besvarade ej de frågor, som berörde den slutna vården. I stället gällde ett avsnitt av formuläret deras speciella verksamhetsområde. Totalt intervjuades med detta formulär 72 personer. Det andra formuläret användes vid utfrågning av psykologer, kuratorer, hjälpverksamhetsföreståndarinnor, arbetsterapeuter och socioterapeuter. Även här tillämpades en viss differentiering av frågorna. Antalet intervjuade med detta formulär var 65. Det tredje formuläret användes för föreståndarinnor och uppsyningsmän, sammanlagt 42 personer. Det fjärde formuläret slutligen användes för vårdavdelningspersonalen, och tillämpades på 174 intervjupersoner. De olika formulärtyperna var så konstruerade, att de hade en serie gemensamma frågor. Denna del omfattade cirka 30 sålunda identiska frågor. I tre av formulären var ytterligare ett 20-tal frågor lika. Frågeformulären innehöll huvudsakligen frågor utan bundna svarsalternativ i avsikt att göra materialet fylligare. De frågor, som hade bundna svarsalternativ, användes ofta som en inledning till därpå följande öppna frågor. Följande områden undersöktes enligt frågeformuläret för läkare, som var det mest omfattande. A. Bakgrundsfaktorer B. Arbetsuppgifter a) Sluten vård Patientkontakter Ronder b) öppen vård

45 H j älpverksamhet Familjevård c) Övriga arbetsuppgifter Administration Terapi Undervisning, handledning C. Privat mottagning D. Forskning E. Studier F . Lokaler och utrustning Läkarens lokaler Läkarens utrustning och skrivservice Sjukhusets lokaler och utrustning i övrigt G. Uppfattning om speciella personalkategorier H. Information och kommunikation Intervjuerna utfördes av docent J. Israel samt av kurator Margareta Franzén och socialassistent Gun Zacharias. Utredningens sekreterare Sigurd Fägring medverkade därjämte i intervjuerna vid vissa sjukhus. Innan undersökningen startade gjordes provintervjuer, varefter formulären omarbetades. Sedan intervjuarbetet avslutats, upprättades ett kodningsschema, varefter alla svar kodades och överfördes på stansningsblanketter. Detta arbete utfördes å personaldelegationens kansli. Kodningens tillförlitlighet prövades. Den statistiska bearbetningen skedde sedan med hjälp av hålkort. Endast frekvenstabeller framräknades därvid. Materialet är till sin omfattning begränsat; dels är det uppdelat på många kategorier, dels är antalet individer i varje kategori inte så stort. En mera vittgående statistisk bearbetning skulle endast vara möjlig för de frågor som förekommer i alla fyra frågeformulären. Vi skall därför i vår rapport endast presentera tabeller och samtidigt komplettera dessa med exempel ur de givna svaren. Rapporten kommer med anledning härav att innehålla en blandning av statistiska och mera informella data. II.

Resultat

Data om de undersökta sjukhusen Vi skall börja med en beskrivning av patientklientelets sammansättning samt avdelningarnas antal och art vid de olika sjukhusen. Siffrorna baserar sig på uppgifter, som erhållits av överläkarna vid intervjutillfällena. I tabell 3 nedan ges en sammanställning av antal patienter på de 19 överläkaravdelningarna vid de olika sjukhusen. Det framgår tydligt av tabellen, att genomsnittliga antalet patienter per överläkaravdelning är mycket mindre vid de kommunala än vid de statliga sjukhusen.

46 Tabell

3. Antal

patienter

Antal patienter vid överl.avd. för

Sjukhus

Totalt per sjukhus

man- kvinnliga liga pat. pat. Statliga

undersökningstillfället Straffriförklarade

O-fall1

Personer under 18 år

M

Kv

M

Kv

M

Kv

40 69 34 29 115 72

3 4 8 3 7 2

60 19 18 41 85 37

2 1

7 14 22 5

10 1 1 2 2 5

12 7 5

9 5

1 1 3

2 5

44 12

11 7

4 2

2 4

sjukhus

B-

»

CDE-

» » »

Kommunala G-

vid

459 464 288 390 530 694

417 327 433 407 537 541

225 252 483

266 238 396

1 1 512 797 1 067 1 235

2 8

sjukhus

»

5 Medeltal per överläkaravdelning: Statliga s j u k h u s . . . . 471 Kommunala sjukhus 320 s

444 300 3

|

981 5

| 1 254

457 319

60 3

1 Med O-fall avses personer, som intagits på mentalsjukhus, p.g.a. att de »enligt vad känt är, under inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktat brott, vilket icke blivit beivrat». 2 Denna överläkaravdelning har såväl manliga som kvinnliga patienter. 3 Den blandade överläkaravdelningen ej medtagen.

Härtill k o m m e r , att antalet underordnade läkare är betydligt större

vid

d e k o m m u n a l a s j u k h u s e n , v i l k e t f r a m g å r a v t a b e l l 4.

Tabell

4. Antal

Sjukhus

Statliga sjukhus A-sjukhus B»

underordnade

läkare vid respektive

Antal tjänster

C-

i

DE-

» »

10 5 6 8

Kommunala sjukhus F-sjukhus G»

16 16

Medelvärde: Statliga s j u k h u s . . . . Kommunala sjukhus

7,4 16,0

sjukhus

Antal patienAntal obeAntal obe- ter per undersatta tjänster satta tj änster ordn. läkarmed vik. utan vik. tjänst

3,6 4,5

110 151 159 178 154

61 78 148 70

47 Vid de kommunala sjukhusen är antalet patienter per underordnad läkartjänst sålunda i genomsnitt knappt hälften så stort som vid de statliga sjukhusen. Det bör i anslutning härtill också påpekas, att antalet obesatta läkartjänster vid de statliga sjukhusen är betydligt större än vid de kommunala, även om det finns vikarier på de flesta av de statliga sjukhusens obesatta tjänster. Vi frågade överläkarna vad de ansåg om läkartätheten. Endast fyra av de 22 tillfrågade ansåg läkartätheten tillfredsställande. Två av dem arbetade på statliga och två på kommunala sjukhus, d. v. s. 6 av 8 överläkare på de kommunala sjukhusen och 12 av 14 på de statliga anser läkartätheten som otillfredsställande. Speciellt vid de kommunala sjukhusen är detta resultat intressant, eftersom läkartätheten där är mer än dubbelt så stor som vid de statliga sjukhusen. Av kommentarerna framgår, att det inte enbart är den låga läkartätheten, som anses utgöra en brist, utan även det förhållandet, att vikarierna ofta ej är kompetenta. En läkare framhåller, att »man skulle klara sig, om man hade kompetenta vikarier. Jag föredrar färre tjänster med ordinarie läkare än många besatta med korttidsvikarier.» Av kommentarerna framgår också, h u r många patienter per läkare, som man anser vara lämpligt. En av överläkarna anser, att en läkare på 75 patienter är ett minimum. En annan läkare framhåller, att »425 patienter med nytt n u m m e r inskrevs i fjol. Det skulle finnas arbete för ytterligare läkare, så att m a n även kunde ägna sig åt de lättare fallen. En speciell läkare behövs även för poliklinisk vård.» En överläkare vid ett kommunalt sjukhus anser, att »vad som är rimligt beror på omsättningen, men en läkare per 50 patienter är inte mycket med den omsättning vi har». Mot bakgrunden av detta sistnämnda citat är det intressant att studera omsättningen av patienterna p å de undersökta sjukhusen. Vi har därför Tabell 5. Patientomsättning m. m. i relation till antalet vårdplatser.

Sjukhus

BCDEFG-

» » » » » »

Summa resp. medelvärde: Statliga s j u k h u s . . . . Kommunala sjukhus

Intagna p a t . Antal intagAntal pat. Antal under i % av anna pat. per Antal vård- per underord- år 1959 intalet vård- underordnad nad läkarplatser tagna pat. läkartjänst platser tjänst 1

905 1 350 800 895 986 1 046 1 214

110 151 159 178 154 61 78

1 292 1 232 716 601 738 1 303 2 062

143 91 90 67 75 125 170

162 123 143 100 92 81 129

4 936 2 260

148 70

4 579 3 365

93 149

124 105

48 gjort vissa beräkningar med ledning av uppgifter, hämtade ur publikationen »Allmän hälso- och sjukvård» för år 1959. I nästa tabell presenteras antalet vårdplatser, antalet under år 1959 intagna patienter samt detta senare i procent av antalet vårdplatser vid de olika sjukhusen. Av ovanstående tabell framgår, att patientomsättningen, beräknad såsom antalet intagna i procent av antalet vårdplatser, i genomsnitt är betydligt högre vid de kommunala sjukhusen än vid de statliga. Det framgår även av tabellen, att det finns ett visst samband mellan patientomsättningen såsom den definierats nyss och antalet patienter per underordnad läkartjänst (d. v. s. mellan kol. 2 och 4). Tendensen är den, om ock svag, att omsättningen i genomsnitt är högre, när antalet patienter per läkare blir mindre. Däremot finns det intet samband mellan antalet intagningar och antalet underordnade läkartjänster, såsom framgår av tabellens sista kolumn. Det verkar även mindre sannolikt att så skulle vara fallet. Antalet underordnade läkartjänster i förhållande till antalet intagna är nämligen ett grovt mått på läkartätheten. Låt oss exemplifiera detta. På A-sjukhuset intogs 1 292 patienter under år 1959, på B-sjukhuset var motsvarande siffra 1 232. Intagningen på båda sjukhusen är alltså ungefär lika omfattande. A-sjukhuset har 8 underordnade läkartjänster, B-sjukhuset 10. För att B-sjukhuset skulle uppnå samma antal intagna patienter per läkartjänst skulle det ha behövt öka sin intagning med ytterligare 383 patienter. Nu beror emellertid intagningarna inte enbart på antalet inrättade läkartjänster. Man måste också ta hänsyn till om dessa är besatta, under hur lång tid någon eller några varit obesatta, hur kompetenta innehavarna är — i många fall är läkartjänsterna besatta med medicine kandidater — etc. Även en sådan faktor som att en del avdelningar är stängda för ombyggnad måste beaktas. Detta påverkar intagningen, men ej antalet läkartjänster. Antalet underordnade läkartjänster i förhållande till antalet intagna är alltså ett osäkert sätt att mäta läkartätheten. Sambandet mellan läkartäthet och patientomsättning påverkas av en rad faktorer. Låt oss anta, att det finns ett orsakssamband mellan läkartätheten eller läkarens arbetsbelastning och patientomsättningen. Man skulle då tro att färre patienter per läkare skulle leda till en snabbare omsättning. Men så behöver inte vara fallet. Färre patienter per läkare kan nämligen också betyda mera intensiv vård av de inneliggande. Därtill kommer att en snabbare omsättning och intagning av fler akuta fall även ökar läkarens arbetsbörda, vilket i sin tur kan gå ut över patienter med långvariga sjukdomstillstånd. Snabb omsättning kan alltså betyda att man hinner göra mera med akuta fall och mindre med långtidspatienter.

49 Nu får man givetvis räkna även med andra faktorer när man diskuterar patientomsättningen. I mentalsjukvårdsdelegationens huvudbetänkande anges t. ex. »arten av patienternas sjukdom, avstånden till sjukhusen, kommunikationsmöjligheterna samt utskrivningspraxis» (op. cit. s. 215). Speciellt utskrivningspraxis varierar mellan de olika sjukhusen. På en del sjukhus tillämpar man försöksutskrivning i större utsträckning än på andra sjukhus, vilket förhållande främst gäller de statliga mentalsjukhusen. Detta innebär, att om patienten behöver återintas på sjukhuset, så räknas detta ej som »ny intagning». Om man däremot praktiserar försöksutskrivning i liten utsträckning, så blir återintagning i större grad registrerad såsom »ny intagning». Skillnaden mellan kommunala och statliga sjukhus kan åtminstone delvis förklaras på detta sätt. En annan faktor är givetvis patientmaterialets sammansättning. P å de kommunala sjukhusen, som ligger i storstäder, har man ett relativt sett större antal alkoholpsykoser än på de statliga sjukhusen. Omsättningen bland denna kategori av patienter är högre än för många andra patientkategorier. Vidare finns det på de kommunala sjukhusen inga straff riförklarade. Vårdtiderna för sådana patienter är ofta långa. Denna kategori är emellertid som regel relativt sett liten. Andra förhållanden, som kan påverka patientomsättningen, är exempelvis åldersfaktorn, d. v. s. antalet geriatriska fall samt antalet neurosfall. Ytterligare en faktor, som påverkar omsättningsstatistiken är överbeläggning på sjukhusen. För att korrigera denna felkälla har vi beräknat genomsnittliga antalet vårddagar genom att dela totala antalet vårddagar med 365. Genomsnittliga antalet vårddagar i procent av antalet vårdplatser Tabell 6. Patientomsättningen i relation till det genomsnittliga antalet vårddagar1

Sjukhus

BCDEFG-

» » » » » »

Summa: Statliga sjukhus. . . . Kommunala sjukhus

Genomsnittligt antal vårddagar

GenomsnittIntagna i % ligt antal av genomvårddagar i snittligt an% av antal tal vårddagar vårdplatser 2

Utskrivna i Antal % av genomutskrivna 2 snittligt antal vårddagar

976,8 1 533,1 769,8 1 025,7 1 230,0 911,4 1 191,1

108 114 96 115 125 87 98

132 80 93 59 60 143 173

1108 1 117 524 488 666 1158 1955

113 73 68 48 54 127 164

5 535,4 2 102,8

112 93

83 160

3 903 3 113

71 148

Siffrorna avser år 1959. Det genomsnittliga antalet påverkas av antalet avdelningar stängda för ombyggnad eller vid nya sjukhus av avdelningar, som ännu ej tagits i bruk. 2 Exklusive avlidna och förflyttade till andra mentalsjukhus. 2

4—204247

50 ger då graden av över- resp. »under»-beläggning. I föregående tabell 6 har vi beräknat intagningarna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar och även utskrivningarna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar. Från den totala summan av utskrivningar har frånräknats antalet avlidna och antalet förflyttade till andra mentalsjukhus. Med ett undantag har samtliga statliga sjukhus överbeläggning. De två kommunala sjukhusen däremot har »underbeläggning», vilket i sin tur minskar antalet patienter per underordnad läkartjänst och ökar antalet intagna i procent av genomsnittligt antal vårddagar. Procenttalet utskrivna per antalet genomsnittliga vårddagar är mer än dubbelt så stort på de kommunala sjukhusen som på de statliga. För att få ett begrepp om i vilken utsträckning olika utskrivningspraxis k a n ha påverkat ovanstående resultat, har vi i tabell 7 beräknat procenttalet för första gången intagna i relation till totala antalet intagna. Dessutom har vi beräknat antalet första gången intagna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar. Genom detta mått kommer vi åt intagningsintensiteten i relation till beläggningsintensiteten. Tabell 7. Antalet för första gången intagna

Sjukhus

BCDEFG-

» » » » » »

Summa: Statliga sjukhus Kommunala sjukhus.

Första gången inFörsta gången intagna i procent av tagna i procent av genomsnittligt antal totala antalet vårddagar intagna

Antal intagna

Antal första gången intagna

1 292 1232 716 601 738 1 303 2 062

760 631 408 393 356 524 1 001

59 51 57 65 48 40 49

78 41 53 38 29 58 84

4 579 3 365

2 548 1 525

56 45

46 73

Det visar sig sålunda, att antalet för första gången intagna i procent av det totala antalet intagna är högre på de statliga än på de kommunala sjukhusen. Skillnaden är 11 %. Antalet första gången intagna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar är vid de statliga sjukhusen 46 och vid de kommunala sjukhusen 73. Detta innebär, att om man sätter förstagångsintagningar i relation till vårddagarna, vilket i viss mån är ett mått på vårdintensiteten, så blir antalet vårddagar flera för förstagångsintagna vid de kommunala sjukhusen än vad som är fallet vid de statliga sjukhusen. Vi skall sammanfatta våra resonemang. I tabellerna 6 och 7 har vi opererat med olika index. I tabell 6 har vi i kolumn 3 »antalet intagna i pro-

51 cent av genomsnittliga antalet vårddagar». Indextalet är dubbelt så stort vid de kommunala som vid de statliga sjukhusen. I kolumn 5 har vi »antalet utskrivna i procent av genomsnittliga antalet vårddagar». Även här får vi samma förhållande mellan de statliga och kommunala sjukhusen. I tabell 7 har vi i kolumn 3 »första gången intagna i procent av totala antalet intagna». Detta index skall korrigera för olika utskrivningspraxis och eventuellt för variationer i patientklientelet. Men det har vissa svagheter. Om, som på D-sjukhuset, totalantalet intagna är lågt, så kan en i absoluta tal låg förstagångsintagning leda till ett högt indexvärde. Slutligen har vi i kolumn 4 »första gången intagna i procent av genomsnittligt antal vårddagar». Genom att utfråga de intervjuade överläkarna erhöll vi även uppgift på antalet försöksutskrivna patienter vid intervjutillfället (tabell 8 ) . Tabell 8. Antalet försöksutskrivna patienter Sjukhus

BCDEFG-

» » » » » »

Summa: Statliga sjukhus Totalt Medelvärde: Statliga sjukhus Totalt

M

Kv

Summa

Antal försöksutskrivna i % av antalet inneliggande vid intervjutillfället

333 398 106 164 61 57 213

365 255 123 66 52 234 202

698 653 229 230 113 291 415

80 43 29 22 9 30 33

1062 270 1332

861 436 1297

1 923 706 2 629

212 135 190

172 218 185

385 353 376

35 32 34

Siffrorna avspeglar den aktuella situationen vid intervjutillfället. Det är därför svårt att säga något om de är representativa för den utskrivningspraxis, som tillämpas vid de undersökta sjukhusen. Det finns stora variationer mellan sjukhusen, men skillnaden mellan de här undersökta statliga och kommunala sjukhusen är relativt liten. Efter att ha redovisat dels antalet första gången intagna patienter, dels antalet försöksutskrivna, så är det fortfarande rimligt att anta att skillnaden i omsättningen mellan de kommunala och statliga sjukhusen inte enbart kan förklaras av utskrivningspraxis, av typ av behandlade patienter e t c , utan att en del av skillnaden kan tillskrivas den större läkartätheten; hur mycket är givetvis omöjligt att säga.

52 Sammanfattningsvis kan man säga, att det inte enbart är den ökade läkartätheten, som påverkar patientomsättningen. Antagligen är det så att ett ökat antal läkare kräver ett ökat antal psykologer, kuratorer och kontorspersonal. Vidare torde organisatoriska förändringar, såsom den tillämpade differentieringen av patienterna, variationen i möjligheterna att omhänderta och behandla patienterna spela en stor roll. Men sådana organisatoriska åtgärder förutsätter antagligen en läkartäthet, som är betydligt större än vad nu är fallet, åtminstone vid de statliga sjukhusen. Vi övergår nu till att i korthet diskutera avdelningarnas art. Vi bad överläkarna att klassificera avdelningarna i lugna, oroliga och halvoroliga. En överläkare vid G-sjukhuset vägrade att göra uppdelningen under motivering, att en dylik enligt hans mening vore inadekvat. Användningen av psykofarmaka har ju förändrat klientelet så, att man strängt taget inte längre kan tala om oroliga avdelningar i egentlig bemärkelse. Vi ställde ändå frågan enär denna indelningsgrund — om än föråldrad — fortfarande tillämpas i rätt stor utsträckning. I tabell 9 har vi redovisat dels antalet vårdavdelningar vid varje sjukhus, dels antalet lugna avdelningar i procent av hela antalet vårdavdelningar vid resp. sjukhus.

Tabell 9. Vårdavdelningarnas art Sjukhus A-sjukhus. B» C» D» E» F» G» Summa Medeltal: Statliga sjukhus Kommunala sjukhus.

Antal avd.

därav % lugna

22 40 27 21 35 39 23

50 50 44 43 66 51 57

207 52 53

En annan fråga gick ut på att ta reda på antalet öppna avdelningar vid respektive sjukhus. Som framgår av tabell 10 varierar detta i rätt betydande grad. Vid ett sjukhus är endast 17 % av avdelningarna öppna, medan vid ett annat sjukhus inemot 63 % av alla avdelningar är öppna. Man kan naturligtvis fråga sig, om inte antalet öppna avdelningar sammanhänger med vården av patienter, som är straffriförklarade eller O-fall, och som behöver vård på slutna avdelningar. Av tabellen framgår även antalet straffriförklarade patienter i procent av det totala antalet patienter vid respektive sjukhus. Det finns inget samband mellan antalet öppna avdelningar vid ett sjukhus och procentsatsen straffriförklarade patienter eller

53 O-fall. Det visar sig också därav att det på A-, B- och D-sjukhusen finns fler manliga öppna avdelningar än kvinnliga, fastän antalet manliga straffriförklarade resp. O-fall är högre. Detta tyder på att antalet öppna avdelningar vid ett sjukhus i mindre utsträckning beror på antalet straffriförklarade och antalet O-fall än på andra orsaker. Det kan bl. a. bero på antalet geriatriska fall, men även på sådana faktorer som överläkarens och den övriga personalens inställning att vilja ha avdelningarna öppna eller ej. Tabell 10. Antal öppna avdelningar m. m. vid respektive sjukhus Antal avdelningar på olika sjukhus Sjukhus

A-sjukhus. . B- > C» D» E» F• G» Medelvärden: Statliga sjukhus Kommunala sjukhus

%

%

% straffriförklarade

%

öppna öppna öppna man- kvinn- totalt liga liga

totalt öppna

man liga

% straffriförklarade och O-fall

kvinntotalt liga

man- kvinnliga liga

22 40 27 21 35 39 35

9 25 9 5 6 22 12

41 63 33 24 17 56 34

45 67 31 36 11 61 53

36 58 36 10 25 46 17

5 7 4 11 6

9 10 7 22 10

1 2 1 1 1

14 11 11 22 9 2 2

22 20 18 38 16 3 3

4 3 4 5 1 2 1

1 29

7 13

Bakgrundsdata om läkarna och sjukvårdspersonalen Vi skall ge några bakgrundsdata om de intervjuade. I tabell nr 11 har vi gjort en sammanställning av de intervjuades ålder och tjänsteställning. Tabell 11. Ålder och tjänsteställning

Åldersgrupp

29 och yngre 30—39 40—49 50—59 60 och äldre Okänt Medelålder .

läkare Underoch bitr. ordnad överläkare läkare

1 2 15 4

8 20 14 6 2

—.

—

54,5

39,8

Psykolog, kurator

Arbetsresp. socioterapeut

3 5 4

6 9 13 15

— —

1 35,8

2 43,6

Föreståndarinna, uppsyningsmän 3 4 13 24 4 1 49.4

över- Förste sköskö- Skötare tare tare

8 4 15 15

2 5 14 15

— 43,8

46,7

Totalt

%

49 19 27 75 106 31 17 107 1 11 1 5 40,1 43,7

14 21 30 30 3 1

54 Medelåldern har räknats fram genom att ta klassmedelvärden, d. v. s. 25 år, 35 år etc. för varje åldersgrupp med undantag för sista åldersgruppen, där 62,5 använts som klassmitt, eftersom pensionsåldern ligger vid 65 år. Den relativt låga åldern bland underordnade läkare beror till en viss del på, att icke färdigutbildade medicinare tjänstgör såsom läkare vid en del sjukhus. Av intresse är också den relativt låga åldern för överskötare. Detta har sin förklaring däri, att tjänsterna som över skötare vid de kommunala sjukhusen innehas — i motsats till vad fallet i regel är vid de statliga sjukhusen — av sjuksköterskor och att dessa får sina befattningar relativt snart efter utbildningens slut. De anställdas tjänsteställning och kön återger vi i följande tabell 12. Tabell 12. Tjänsteställning och kön +

%2 <o •~ •-. CS

Sjukhus

co

X > :cd : 0

t. ^ >S O-a

•o a a •ö ua S •* 8 2 •o s

se u o o o a 4* 3

O. 3

il

« c 3 a .5 6 !- Vi T3

§ :0

B

CO -t-> CA

Vi

vt

E :0

E

p p, =o K*

S3 •o Vi

M

2t vi

pi

CO

os eo

CO u cS :0

M

CS

a

•a

c/2

H

§3

4->

O

> b O 3 fa Kv M Kv M Kv Kv M M Kv M M Kv M Kv M Kv M Kv Statliga sjukhus . 11 Kommunala 8 Samtliga sjukhus 19

^

U

vi

5 12 18 31

84 94 178

1 15

7 12 21

18 9 3 35 15

11 7 16 2 14 12 22 23 14 35

1 6

23 5 14 14 33 55 120 175 36 10 26 32 64 139 214 353

3 17

Den väsentligaste skillnaden mellan statliga och kommunala sjukhus avser kategorin arbetsterapeuter och socioterapeuter, där proportionen mellan könen är sådan, att på de statliga är männen i majoritet (68 %) och på de kommunala sjukhusen kvinnorna (70 % ) . Vid en jämförelse mellan manliga och kvinnliga överskötare och förste skötare — varvid vi slagit hop dessa två befattningar 1 — visar det sig att endast 16 utav 78 överskötare eller förste skötare är män, d. v. s. 21 %. Detta beror i första hand på att alla intervjuade överskötare vid de två kommunala sjukhusen på ett undantag när är sjuksköterskor. Utgår m a n endast från de statliga sjukhusen, så är 29 % av nyssnämnda befattningshavare män. Bland den obefordrade personalen utgör däremot männen 33 % eller 32 utav 96. Eftersom sjuksköterskor relativt snabbt kan bli överskötare vid de kommunala sjukhusen och övrig personal ej kan befordras till överskötare, medan personalen vid de statliga sjukhusen får gå en längre tid i en under1 På ett av de kommunala sjukhusen är första skötaretjänsten en befordringstjänst och medför inga andra arbetsuppgifter än för skötare. På det andra kommunala sjukhuset samt på de statliga sjukhusen är förste skötaren nästansvarig.

55 ordnad befattning, återspeglas detta i de befordrades ålder, vilken i genomsnitt är 51,7 år bland männen, bland kvinnorna 43,6. Bland de obefordrade däremot är skillnaden liten. Genomsnittsåldern bland männen är här 42,1 och bland kvinnorna 39,2. Vi vet dock ingenting om åldern vid anställningens början. Inte heller vet vi, om männen innehar sina befattningar under längre tid än kvinnorna. Vi återger i nästa tabell 13 personalens anställningstider. Tabell 13. Tjänsteställning och anställningstid på sjukhuset överArbetsläkare Under- Psykoresp. och bitr. ordnade log, socioöverläkare kurator terapeut läkare Ej besvarat Mindre än 1 år 1—3 år, , , 4—5 år 6—10 å r . . . . 11—15 år . . 16 å r Summa

Föreståndarinna, uppsyningsmän

över- Förste Skösköskötare tare tare

2 S:a

%

3 2 4 7 6

12 15 7 9 6 1

2 6 1 2 2

1 12 3 3 5 19

3 3 10 8 4 21

6 13 3 4 2 14

3 11 4 2 16

3 28 6 18 8 33

30 91 32 52 36 110

9 26 9 15 10 31

100 Skötare

S:a

%

Tabell 14. Tjänsteställning och tidigare anställning överläkare Underoch bitr. ordnad överläkare läkare

Psykolog, kurator

Arbetsresp. socioterapeut

Föreståndarinna, uppsyningsmän

överskötare

l:e skötare

2 Ej besvarat. Tjänstgjort på: Endast detta sjukhus....

3 Andra mentalsjukhus eller psyk. Mentalsjukhus och andra sjukhus eller sjuk vårdsinrättEndast andra sjukvårdsinrättningar

56 Av tabellen framgår, att över 40 % av de intervjuade hade en anställningstid på sjukhuset (alltså ej totalt i mentalsjukvård) av mer än 10 år; inemot hälften hade varit anställda i minst 5 år; en tredjedel hade en anställningstid av 3 år och mindre. Slutligen har vi gjort en sammanställning över de anställdas tidigare tjänstgöring och uppgifter härom återfinnes i tabell 14. Majoriteten av de intervjuade, ca 60 %, h a r tjänstgjort endast inom mentalsjukvård och ungefär hälften av dessa endast på ett och samma sjukhus. Bland de 72 intervjuade läkarna var tre — alla överläkare — medicine doktorer; 16 av de tillfrågade hade utländska examina och övriga 53 hade svensk medicine licentiatexamen. Kuratorerna har som väntat genomgått socialinstitut och en del har därj ä m t e genomgått mentalhygieniska kursen vid socialinstitutet i Stockholm och/eller bedrivit akademiska studier. Båda de intervjuade psykologerna har filosofie licentiatexamen. Nästa personalkategori är föreståndarinnor och uppsyningsmän. Deras utbildning återges i tabell 15.

Tabell 15. Föreståndarinnornas och uppsyningsmännens utbildning Utbildning

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

20 13

15 1

35 14

Bland kvinnorna har — med undantag för 2 på statliga sjukhus — alla sj uksköterskeutbildning. Nästa grupp omfattas av arbetsterapeuter och socioterapeuter. Det fanns vid de statliga sjukhusen 15 arbetsterapeuter, vilka alla genomgått någon specialkurs. Vid de kommunala sjukhusen intervjuades 21 i samma befattning, av vilka 5 inte hade något slag av specialutbildning; det var här uteslutande fråga om vårdavdelningspersonal, som hade sin tjänstgöring förlagd till arbetsterapin. Socioterapeuterna är, som tidigare framhållits, en grupp med heterogena arbetsuppgifter. Vid de statliga sjukhusen intervjuades 7 sådana befattningshavare; samtliga dessa hade skötarutbildning varjämte 1 hade gymnastikledarutbildning. Vid de kommunala sjukhusen fanns det 2 befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter; båda fungerade som studieledare. En av dem hade socionomutbildning. Vad slutligen beträffar vårdavdelningspersonalens utbildning så återfinnes vissa uppgifter härom i tabell 16. Nära hälften av alla 42 intervjuade överskötare har sjuksköterskeexamen men dessa finns praktiskt taget uteslutande vid de kommunala sjukhusen.

57 Tabell 16. Vårdavdelningspersonalens utbildning Befattningshavare

överskötare . . . Förste skötare . Summa 1

Sjuksköterskeexamen

Högre + lägre kursen

Lägre kursen

Grundutbildning

statl. sjukhus

komm. sjukhus

statl. sjukhus

komm. sjukhus

statl. sjukhus

komm. sjukhus

statl. sjukhus

komm. sjukhus

19 2

17 15 17

5 13 2

1 31

2 16

3 13

21 Från 1 skötare erhölls ej någon uppgift.

Bland de 96 skötarna finns betydligt fler på de statliga sjukhusen än på de kommunala, som genomgått såväl lägre som högre kurs eller motsvarande. Den nya grundutbildningen har ännu ej pågått så länge men något mera än var fjärde skötare har fått denna utbildning. Bland de 16 skötare vid statliga sjukhus, som genomgått grundutbildning, har 7 även genomgått högre och lägre kurs. Slutligen försökte vi även ta reda på motiven för vårdavdelningspersonalens val av yrke. Dessa återges i tabell 17. Tabel 17. Motiv

för

men talsjukvården

anställning inom

0. Obesvarad 1. Tidigare arbete inom kroppssjukvården 3. Personlig påverkan 4. Utbildnings- och avancemangsmöjligheter samt arbetsförhållandena inom mentalsjukvården.

Statl. sjukhus

Komm. sjukhus

Samtliga sjukhus

/o

8 15 22

2 8 11 31

2 16 26 53

1 9 15 30

10 5

7 8

17 13

10 8

18 6

21 2

39 8

22 5

6. Intresse för socialt arbete och/eller mentalsjuk7. Övrigt Summa

Cirka 10 % hade haft anställning inom kroppssjukvården, och hade därifrån sökt sig till mentalsjukvården. Nästa motiv är brist på andra arbetstillfällen. Den tredje motivgruppen omfattar alla, som angivit, att en släkting eller god vän övertalat dem att söka anställning inom mentalsjukvården; den utgör den numerärt största gruppen. Bland dem, som kategoriserades i den fjärde gruppen, återfinnes de, som anger statlig anställning eller snabba befordringsmöjligheter som huvudskäl. I den femte gruppen finns de, som växt upp i närheten av ett mentalsjukhus och där i vissa fall även föräldrarna tjänstgjort inom denna sjukvårdsgren. Den sjätte

58 gruppen består bl. a. av sådana personer för vilka tjänstgöring vid mentalsjukhus ingått i yrkesutbildningen, varvid de blivit så intresserade av arbetet, att de beslutat att efter utbildningens slut söka sig till denna gren av sjukvården. Här finns även en grupp män, som under sin militärtjänstgöring utbildades som sjukvårdare och därvid fattade intresse för ett människovårdande yrke. Den sjunde gruppen slutligen omfattar bl. a. de, som anger att de mera genom slumpen kommit in på denna levnadsbana. Den procentuellt sett största motivgruppen är n r 3 Personlig påverkan (30 % ) , därnäst följer nr 6 Intresse för socialt arbete etc. (22 %) och nr 2 Brist på andra arbetstillfällen (15 % ) . Dessa grupper omfattar tillhopa 67 % av de angivna motiven.

Lokaler och utrustning. Skrivhjälp I kapitel 2 framhölls hur de materiella resurserna på ett sjukhus påverkar den sociala strukturen och därmed relationerna mellan de personer, som ingår i organisationen. För att utröna eventuella önskemål angående lokalerna, vad beträffar såväl personalens (inklusive läkarnas) expeditioner som vårdavdelningarna och utrustningen, ställde vi en serie frågor till samtliga berörda befattningshavare. Svaren redovisas i följande avsnitt. Vi vill i anslutning härtill framhålla, att de sjukhus, som var föremål för undersökningen utgjorde en blandning av moderna och omoderna enheter. Den bild, som i det följande ges av sjukhusen innebär i vissa hänseenden en stark kritik av rådande byggnads- och utrustningsmässiga förhållanden. Men genom det upprustningsarbete, som under ett flertal år pågått vid mentalsjukhusen, har förhållandena sanerats i betydande grad, och detta arbete pågår alltjämt med oförminskad styrka. Tabell 18. Tillgång till expedition och undersökningslokal (Fråga I, 147, I 2 109, I 3 61) 1 Statliga sjukhus

Obesvarad Egen expedition och eget eller delat undersökningsrum Egen expedition men ej undersök sökningsrum Varken egen expedition eller under sökningsrum Summa 1

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

Läkare

övriga

Läkare

övriga

Läkare

övriga

—

—

—

—

—

107 Siffrorna inom parentesen hänför sig till frågornas nummer i frågeformuläret. Beteckningarna I 1( I 2 , I 3 hänför sig till de olika frågeformulärstyperna.

59 Den första frågan berörde tillgång till expedition och undersökningslokaler och ställdes till läkare och övriga intervjuade utom vårdavdelningspersonalen. En fjärdedel av läkarna på de statliga mentalsjukhusen har varken egen expedition eller eget undersökningsrum utan delar den förra med en kollega och undersökningsrummet med flera andra befattningshavare. Dessa läkare befinner sig visserligen på två ur byggnadssynpunkt gammalmodiga sjukhus, men man kan inte bortse ifrån, att avsaknaden av egna expeditioner måste försvåra arbetet, exempelvis vid enskilda samtal med patienterna. Läkarexpeditionerna är praktiskt taget alltid belägna i administrationsbyggnaderna. Detta har naturligtvis sina fördelar, men det medför givetvis också att kontaktmöjligheterna mellan läkare och patient minskar. Läkarna befinner sig vanligtvis — vilket vi skall visa senare — endast en begränsad tid av dagen på vårdavdelningarna. Att uppsöka läkaren på hans expedition kan stöta på svårigheter. Om patienten önskar det, så måste i en del fall någon av vårdpersonalen åtfölja honom, vilket innebär olägenhet både för patienten och för vårdpersonalen till förfång för övriga arbetsuppgifter. Därtill kommer, att det på vårdavdelningarna vid de flesta sjukhus, som ingick i undersökningen, saknas samtals- och undersökningsrum. Samtalen med patienterna sker oftast på överskötarexpeditionen, där telefonen finns, ibland avdelningens enda. Sådana arrangemang måste givetvis ytterligare försvåra kontakten med patienten samt undersökningsoch terapimöjligheterna. När de gamla sjukhusen planerades, var terapimöjligheterna begränsade, och m a n var i stort sett hänvisad till att använda mentalsjukhusen som förvaringsanstalter. Att med så avpassade resurser bedriva en aktiv terapi är inte alltid lätt. På ett av de gamla sjukhusen genomfördes en intervju med en av läkarna på en sjuksal i en vårdavdelning. Vederbörande läkare övervakade insulinbehandlingen. Han hade ingen egen expedition att vistas i. Det fanns överhuvudtaget ingen läkarexpedition på avdelningen. Som undersökningsrum användes ett förrådsrum. Mottagnings- och samtalsrum för besökande fanns icke heller. Detta ger en bild av hur förhållandena på ett gammalt mentalsjukhus kan te sig även i dagens läge. Nästa fråga avsåg önskemål med avseende på expedition och undersökningsrum. Majoriteten av önskemålen hänför sig som väntat när det gäller läkare till större och bättre lokaler, speciellt undersökningsrum. Vi frågade även om utrustningen på läkarexpeditioner och på de övriga befattningshavarnas expeditioner. Av de tillfrågade läkarna saknade 9 diktafon, 12 av dem hade inte tillräckligt med instrument och 3 hade inte ens en undersökningsbrits på sin mottagning, önskemålen med avseende på expeditionens utrustning gällde förutom instrument och diktafon även möblering, mattor, gardiner och tavlor etc.

60 I en annan fråga underrättade vi oss om tillgången på skrivhjälp. Resultaten redovisas i tabell 19.

Tabell 19. Tillgång på skrivhjälp (Fråga L. 151, I s 113, I3 63) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Kurator Psykolog Läk. Förest. Arbetsterapeut Egen sekreterare Delat skrivbiträde. . . . Skrivcentral Ingen skrivhjälp Obesvarade.. Summa

4 Läk.

Kurator Psykolog Förest. Arbetsterapeut

28 29

35 Samtliga sjukhus

Läk.

Kurator Psykolog Arbetsterapeut

Förest.

10 10 2

32 29

10 2

20 2

44 2

49 Läkarna har antingen egen sekreterare — det gäller dock endast överläkare — eller också har de gemensamt skrivbiträde (vid de kommunala sjukhusen finns skrivcentral). Bland den övriga personalen saknar arbetsterapeuterna och socioterapeuterna skrivhjälp. De är väl också i minst behov av sådan. De flesta av föreståndarinnorna vid de statliga sjukhusen har skrivhjälp, medan däremot så inte alltid är fallet med uppsyningsmännen. Vid de kommunala sjukhusen har majoriteten av föreståndarinnorna ingen skrivhjälp. I intervjuerna framkommer det, att den skrivhjälp som finns, i de flesta fall inte är tillräcklig. Vid ett kommunalt sjukhus anser man, att skrivcentralen är så underbemannad, att journalskrivningen ofta ligger efter i veckor. Även vid de statliga sjukhusen önskar man mera skrivhjälp. Tillräcklig sådan skulle naturligtvis kunna avlasta läkarna och frigöra dem i större utsträckning för direkt sjukvårdande uppgifter. Inredningen av vårdavdelningarna kan i viss utsträckning bero på den inställning läkarna och personalen har till patienterna och de initiativ de tar för att sanera eventuellt existerande brister, men även här finns vissa begränsningar som dikteras av byggnadernas plantekniska utförande. Har man stora, öppna sovsalar förlorar de knappast sin anstaltsprägel, h u r man än försöker möblera dem. Till läkare, uppsyningsmän och föreståndarinnor, dock ej hjälpverksamhetsföreståndarinnor, ställdes följande fråga. »Vad anser Ni om standarden beträffande avdelningens(-arnas) lokaler?» Svarsfördelningen framgår av tabell 20.

61 Tabell 20. Lokalernas

standard

(Fråga Ij 154, I3 66)

1. Dålig 2. Både bra och dålig 3. Bra 4. övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

4 15 26 13 5

3 14 15 16 3

7 29 41 29 8

114 Av alla svar från dem, som arbetar på statliga sjukhus, är 65 % av typen »dålig» eller »både bra och dålig». Motsvarande siffra för de kommunala sjukhusen är 57 och totalt är det 61 % av de svarande, som anmärker på lokalernas standard. I följande tabell 21 återger vi en sammanställning av det först nämnda svaret, som berör önskemål rörande lokalernas standard.

Tabell 21. önskemål

ifråga om lokalernas

standard

(Fråga L 155, I3 67)

0. Obesvarat 1. Inga 2. Bättre och/eller mindre lokaler 3. Fler enkelrum 4. Mindre avdelningar 5. Bättre exp. lokaler 6. Bättre toalett, bad, sköljrum 7. Övrigt 8. Kombination Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

4 21 7 3 1 1 2 17 7

2 9 8 2 8 1 3 12 6

6 30 15 5 9 2 5 29 13

114 En mera konkret bild av förhållandena än vad tabellen utvisar får man genom att presentera några citat. De flesta av nedanstående citat tillhör svaren i kategorin »övrigt». Först ett allmänt uttalande: Det finns mycket att anmärka på. Flera av avdelningarna är under all kritik, de motsvarar inte tidens krav. I fråga om behandlingsmöjligheterna skall vi presentera två citat. En läkare framhåller: När denna vårdavdelning byggdes, så tänkte ingen på elbehandling. Därför måste ett källarrum inrättas utan rinnande vatten och med dålig belysning. En annan läkare säger:

02 Lokalerna är dåliga, insulinavdelningen ligger mitt på en vårdavdelning, dagrummet ligger vid behandlingsrummet och skrik hörs ofta. I andra svar påpekas den felaktiga konstruktionen av vårdavdelningarna: Vissa avdelningar har inte matsal och alldeles för små dagrum. De är konstruerade för sängliggande patienter. På kroniska avdelningar finns det skandalöst små dagrum. I flera fall framhålles nödvändigheten av samtalsrum på vårdavdelningarna. Vid ett relativt nybyggt sjukhus säger en läkare att behovet av samtalsrum är stort: För nu springer folk på expeditionen och telefonerna ringer hela tiden. En annan läkare framhåller: Det behövs minst två expeditionslokaler på varje avdelning, så att man hade samtalsrum. En tredje anser: Samtalsrum behövs på varje avdelning. Dessutom bättre sköterskeexpeditioner för dessa är ofta nu förrådsrum. Flera dagrum behövs det också. Ett annat svar avser isoleringsrum: Det borde finnas flera isoleringsrum. På en vårdavdelning finns det inga alls. Om någon patient är döende så kan han inte läggas på enkelrum. En annan läkare konstaterar kort och gott: Det är bedrövligt så som det är ordnat för personalen. Även om citaten naturligtvis här utgör ett urval, så ger de en bild av avdelningar med brister, som måste verka deprimerande på personalen och även påverka patienterna. De två följande frågorna gäller de tillfrågades uppfattning om standarden ifråga om avdelningarnas inredning och önskemål med avseende på denna. I tabellen 22 a återfinnes läkarnas samt föreståndarinnornas och uppsyningsmännens svar, i tabellen 22 b vårdavdelningspersonalens. Tabell 22 a. Standarden ifråga om vårdavdelningarnas inredning (Fråga I t 156, I3 68) (Läkarnas och föreståndarnas synpunkter) Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

9 14 13 5 9 13

6 26 5 14

15 40 18 5 9 27

114 Statliga sjukhus

1. Bra 2. Bra med anmärkning 3. Bättre än förr 4. Dåligt men förbättring planeras 5. Dåligt Summa

63 Tabell

22 b. Standarden

ifråga

om vårdavdelningarnas

inredning

(Fråga I 4 55) (Vårdavdelningspersonalens synpunkter) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

40 11 12 5 16

37 15 9 8 21

77 26 21 13 37

0. Obesvarat 1. Bra 2. Bra med anmärkning 3. Bättre än förr 4. Dåligt men förbättring planeras . . . 5. Dåligt Summa

Av de läkare, föreståndarinnor och uppsyningsmän som besvarade frågan, anser 37 % att inredningen är dålig under det att 29 % av vårdavdelningspersonalen har samma uppfattning. Det kan måhända påstås, att patienterna är så störda, att de överhuvudtaget inte lägger märke till den omgivning de befinner sig i. Med största säkerhet är det emellertid inte så. Den omgivning, som patienterna befinner sig i, påverkar deras tillstånd. Ju mera man ändrar och förbättrar omgivningen — gör den hemlik, introducerar bekväma möbler, TV och bruksföremål, som liknar dem m a n använder i hemmen — desto mera gör man också patienterna medvetna om att det ej är fråga om förvaring p å en anstalt, och desto större är möjligheten att resocialisera dem. En sådan uppfattning kommer också till uttryck i en rapport från Dikemarks sjukhus i Norge (Ytrehus 8 0 ). I följande tabell 23 a presenterar vi en svarsfördelning av de önskemål, som läkare och föreståndare hade beträffande inredningen.

Tabell 23 a. önskemål angående inredningen (Läkare och föreståndare) (Fråga I t 157, I, 69)

2. Möbler 4. Tavlor, mattor, TV, telefon 5. Bad toalett 6. Övrigt

30 Kommunala sjukhus

27 8

1 21 11

1 48 19

8 5 6

11 2 1

19 7 7

gardiner,

Summa

Samtliga sjukhus

Statliga sjukhus

Aagot Ytrehus: Environmental therapy of chronic schizophrenic patients; Acta psychiatrlca et neurologica scandinavica, Vol 34, fasc. 1, 1958.

64 Vid de statliga sjukhusen var det 16 personer och vid de kommunala 4, som inte hade några önskemål eller som inte besvarade frågan. I tabell 23 b presenteras de svar, som avgavs av vårdavdelningspersonalen på samma fråga. Eftersom svarens innehåll skiljer sig från dem, som de andra tillfrågade avgav, är kategorierna i tabell 23 b ej desamma som i tabell 23 a. Om fler än ett svar avgavs kodades de första två. I tabellen finns sålunda ibland två svar registrerade. Tabell 23 b. önskemål ångande inredningen (Vårdavdelningspersonal) (Fråga I4 56) Statliga sjukhus 1. Personalrum 2. Modernisering av matsal, kök och dagrum, utbyte av porslin 3. Ombyggnad, modernisering av lokaler och detaljer (t.ex. hiss, bättre fönster etc.) 4. Mindre salar, e n k e l r u m . . . . 5. Möbler, belysning 6. Sängar, rullstolar etc 7. Tavlor, mattor, gardiner, TV, grammofon, telefon. 8. Bad o. toalett 9. Förvaringsskåp och andra förvaringsutrymmen.... 10. övrigt Summa

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

7 8 30 2

4 7 17 17

11 15 47 19

10 16

9 28

19 44

6 1

10 10

16 11

206 I flera svar påpekas behovet av telefon. På en del avdelningar finns det endast lokaltelefon. Vill man ringa samtal utanför sjukhuset, så måste personal och patienter — de senare ibland åtföljda av personal — bege sig till administrationsbyggnaden. Även när det finns rikstelefon på avdelningarna, så saknas särskild patienttelefon. I stort sett torde förhållandena i detta hänseende vara något bättre vid de kommunala än vid de statliga sjukhusen. Avsaknaden av telefon försvårar givetvis personalens arbete, och kan även tolkas som resultat av en inställning att inte betrakta patienterna som ansvariga. Ytterligare en av bristerna synes ha samband med den inställning man har till patienten. Det gäller avsaknaden av tillräckliga förvaringsutrymmen, vilket decimerar patientens möjligheter att ha privata ägodelar eller att kunna förvara sådana på ett betryggande sätt. Detta i sin tur kan också utgöra ett argument mot att låta patienterna ha hand om egna pengar annat än i en mycket begränsad utsträckning. Effekten blir, att patienten hålles i en beroendeställning.

65 Det har framhållits, att individens själv-upplevelse påverkas av de ägodelar han h a r . " Detta gäller bl. a. kläderna. Genom att ej ge patienten möjlighet att ha egna kläder, så minskar man, enligt den citerade författaren, hans möjligheter till sj älv-identifiering. Ett bland de svar som kategoriserats som »övrigt» skall citeras här. P å ett tämligen nybyggt sjukhus framhåller en skötare bl. a. följande. »Det är ont om tvätt, när man byter. Man kan inte heller få tag i den. Det händer, att man måste lägga patienterna, eftersom man inte har gångkläder att byta med.» Orsaken till dessa svårigheter beror antagligen på att tvätten ombesörjes av en centraltvätt. Vi skall även citera några andra svar: Särskilt tvättrum finns ej. Inga fack för toalettartiklar. Vi behöver egen matsal. Nu delar vi den med en kronisk avdelning med snaskiga patienter. Ett besöksrum och personalrum behövs. Vidare skulle man ha toalettskåp till varje patient i badrummet. Nya möbler och bättre lyse på sjuksalarna, så att sängliggande patienter kan läsa. Matsalen eller köket bör utrustas med kylskåp och diskbänk. För närvarande har personalen, som delar ut maten och sköter matsalen, ingen möjlighet att tvätta händerna under arbetet där. För dåligt med ombyten. Bomullskläderna är ett sorgligt kapitel. Det behövs ett personalrum. Personalen har ingenstans att klä om. Lättare och ljusare möbler. Trevligare porslin. Exemplen kan mångfaldigas. I stort sett får man intryck av att det ej göres tillräckligt för att bryta atmosfären och isoleringen i en från omvärlden skild institution, så t. ex. det förhållandet att patienterna på åtskilliga vårdavdelningar går klädda i uniformslika och trista sjukhuskläder. Att byta ut sjukhuskläderna mot egna eller mot sjukhuskläder med mera modernt snitt skulle antagligen påverka atmosfären så, att avdelningen mindre upplevs som en institution för förvaring. Detsamma gäller möblerna. Gamla och tråkiga möbler ger ett intryck av tristess, moderna och bekväma möbler kan däremot vara ett led i en aktivering av patienterna, verka stimulerande. De kan också utnyttjas i rehabiliteringssyfte, om man vill lära patienterna att vara aktsamma och bete sig på det sätt, som vuxna människor beter sig i möblerade rum. Om man ställer krav och förväntningar på patienterna i detta avseende, kan man alltså med stor sannolikhet påverka deras beteende och därvid även deras uppfattning av sig själva. I det tidigare citerade arbetet av Ytrehus påpekas det, att antagligen ingenting påverkade patienternas beteende under måltiderna mera än trevligt porslin, dukade bord och en trevlig uppläggning av maten. 31 E. Goflman Asylums: Essays on t h e social situation of mental patients and other inmates. New York 1961.

5—204247

66 Arbetsuppgifter I detta avsnitt skall vi diskutera vissa av de frågor, som hade anknytning till de olika personalkategoriernas arbetsuppgifter.

Läkare: Ronder m. ni.

I läkarens arbete intar ronden en central ställning; det är via den, h a n får kontakt med patienterna. Bonden är oftast även den viktigaste och inte sällan enda möjligheten att kommunicera med vårdpersonalen genom att själv få information och genom att ge order och instruktioner om behandlingen av patienterna. Den första frågan i denna del av formuläret hade följande lydelse: Hinner Ni gå rond varje dag? Svaren har vi delat upp, dels med hänsyn till den position läkaren har, och dels med avseende på de olika sjukhusen. Svarsfördelningen presenteras i tabell 24 a och 24 b (4 läkare, som sköter den öppna vården, går inte rond och har därför ej tillfrågats.)

Tabell 24 a. och b. Antal ronder (Fråga L, 33)

a överläkare och bitr. överläkare övriga läkare Totalt o/ ...

Två ronder (för- och eftermiddagen)

Två ronder men ej dagligen

En rond dagligen

En rond men ej varje dag

1 9

13 16

10 15

23 34

29 43

5 8

4 3 4 3

b A-sjukhus B» C» D» E» F» G» Statliga sjukhus Kommunala sjukhus

4 5

5 4 2 1 1 12 4

1 9

14 9

13 16

5 Av tabell 24 a framgår, att systemet med 1 rond om dagen är det vanligen mest förekommande, 43 % av alla läkare tillämpar detta system; 15 % av de intervjuade läkarna går två ronder på dagen. Såsom framgår av tabellen finns alla dessa sistnämnda — utom en — vid de två kommuna a sjukhusen. På ett av dem har dessutom två läkare, som förts till kategoi i »en rond om dagen», uttryckligen påpekat, att de använder eftermid-

67 dagarna för psykoterapi och till samtal med patienter från avdelningen, vilka patienter då kommer till deras expedition. En överläkare påpekar, att han ej går vanlig rond, d. v. s. med en »svans», utan att läkarna befinner sig på sina avdelningar och tar emot honom när han kommer. Slutligen påpekar en läkare (ej medtagen i ovanstående tabell) vid ett kommunalt sjukhus, att han inte går rond alls, utan att han ser som sin uppgift att tillbringa sin tid på avdelningen. De läkare, som svarar, att de går två ronder, gör det vanligtvis ej regelbundet, utan deras arbete är förlagt till sådana sjukhus, där man har joursystem, d. v. s. någon av klinikens läkare går en rutinmässig eftermiddagsrond. De, som ej går rond varje dag, är med ett undantag styresmännen vid resp. sjukhus, som använder en dag i veckan för administrativa göromål. Nästa fråga hade följande lydelse: Hinner Ni gå rond på alla Edra vårdavdelningar varje dag? Svarsfördelningen finns i tabell 25. Tabell 25. Hinner Ni gå rond på alla Edra avdelningar varje dag? (Fråga I, 34) Ja

Nej

Totalt

överläkare och bitr. överläkare... övriga läkare

3 44

16 3

19 47

Totalt

47 71

19 29

66 100

% N Statliga sjukhus Kommunala sjukhus

%

N

%

21 (66) 26 C77>

11 8

(34) (23)

Av denna tabell framgår, att svaren i stor utsträckning beror på vederbörandes tjänsteställning, överläkarna hinner ej besöka alla sina vårdavdelningar varje dag. Delar man upp de svarande i statligt och kommunalt anställda, så framträder en liten skillnad. På de statliga sjukhusen besvarade 66 % av läkarna frågan med ja och på de kommunala sjukhusen 77 %. Detta kan dock tillskrivas en urvalseffekt, eftersom 10 överläkare intervjuades vid de 5 statliga sjukhusen men endast 5 vid de 2 kommunala sjukhusen. I fyra fall framhålles, att man går rond varje dag på alla akutavdelningar, däremot ej på geriatriska avdelningar och på avdelningar för långvarigt sjuka; 1 läkare har ej besvarat frågan. Nästa fråga hade följande formulering: Hur lång tid kan Ni avsätta för varje rond? Svaren på frågan avser endast en rond (morgonronden) och för under-

68 Tabell 26. Tid som avsattes för ronden (Fråga I, 35) Mindre än 1 tim.

Mellan 1—2 tim.

Mellan 2—3 tim.

Mellan 3—4 tim.

2 13

15 23

2 10

4 11

27 11

1 11

Överläkare och bitr. överläkare . . .

ordnade läkare endast deras egen rond, ej överläkarronden. För de läkare, som går två ronder, blir den tid de tillbringar på rond givetvis betydligt längre. De två läkare, som angivit att de använder mindre än en timme för ronden, har lämnat den kommentaren, att de går en vanlig rond endast pro forma, men att de i stället ägnar sig åt patienterna genom att vistas på sina avdelningar hela dagarna och att där bl. a. bedriva individual- och grupppsykoterapi. Mellan de statliga och kommunala sjukhusen finns ej någon skillnad med avseende på den genomsnittliga rondtiden. På de kommunala sjukhusen föreligger emellertid en betydligt större spridning. Det är inte helt entydigt vad som avses med »rond». Vi har därför bett de intervjuade att beskriva, hur en rond vanligtvis går till, vilket vi skall återkomma till sedan vi presenterat ytterligare några frågor. En av dessa hade denna lydelse: Hur många personer följer vanligen med på Er rond? Svarsfördelningen återfinns i tabell 27 a och b. Tabell 27 a. Antal personalkategorier, som deltar i ronden (Fråga I, 36) Antal kategorier 0

2 15

1 14

7 12

5 2

1 1

1 4 2 3

3 Överläkare och biträdande överläkare

BCDEFG-

> » » » > »

Kommunala sjukhus

3 5 1 1 1 1 3 1

1 1 2 5

1 1 2 4 7

10 7

4 11

6 3 10 9

2 1 1 6 1

2 1

69 Tabell 27 b. Personalkategorier som deltar i ronden (Fråga I, 36)

Läkare

Överläkare och bitr. överläkare övriga läkare

17 Förestånd., uppsyningsmän

Överskötare

Skötare

Kandidater, elever

17 16

17 39

1 7

5 19

Psykolog

Kurator

2 2

I tabell 27 a refererar »antal» ej till personer, som deltar i ronden utan till antalet kategorier av personal. Vilka dessa kategorier är framgår av tabell 27 b. Det är tydligt, att j u högre tjänsteställning en läkare har desto flera personalkategorier åtföljer honom på hans rond. En överläkare framhåller emellertid, att han endast tar med sig föreståndarinnan, som han betecknar som sin högra hand. Han tycker, som tidigare påpekats, inte om »svansar» och läkarna tar därför emot honom på respektive avdelningar. Genom nästa fråga sökte vi utröna om vederbörande läkare ansåg, att det var fördelaktigt att ha med a n d r a befattningshavare på ronderna än de som vanligtvis följer med. Tabell 28. Personalkategorier, som nu ej följer med på ronderna men som vore av fördel att ha med (Fråga I, 37) Statliga sjukhus Arbetsterapeut Föreståndarinna Intcrnmedicinare

5 7 2

Psvkolog Sjukgymnast Skötare Summa

14 Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

4 2 3 11 6 1 1

4 7 3 18 8 1 1

42 De som besvarade ovannämnda fråga med »nej» framhöll bl. a., att läkaren får intimare kontakt med patienten, när han är ensam med denne, att det hela är en tidsfråga för personalen etc. Nästa fråga »Finns det någon, som nu följer med på ronden, men som ej behöver vara med?» besvarades genomgående med »nej». Hur går det då vanligtvis till på en rond? För det första finns det en skillnad mellan överläkarrond och den rond som underordnad läkare går. För det andra finns det givetvis en skillnad mellan personer tillhörande samma läkarkategori ifråga om det sätt på vilket ronden verkställes. Vi skall ge några exempel på överläkarronder, återgivna i telegramstil.

70 1. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Går först till EEG. 8.30: läser journaler, går igenom de patienter som skall utskrivas. Går igenom posten. Under tiden går underordnade läkare en snabbrond på sina avdelningar. 9.15: konferens med underordnade läkare, som varar en halvtimme. Sedan rond på avdelningen. Skulle vara slut kl. 12, men som vanligtvis inte är slut förrän 12.30. Avdelningsläkaren måste vara med på denna rond. Andra läkare kan gå med om de önskar. Oftast är fyra av sex läkare med. Ronden får ej inkräkta på deras avdelningsarbete. Den sker lika ofta på kronikeravdelningar som på akutavdelningar, men denna princip går ej alltid att hålla. Kanske riktigare att ägna mera tid åt de akuta fallen. I genomsnitt hinner jag med ett samtal om året bland kronikerklientelet. Elever är med på ronden. 2. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Börjar på varje avdelning med nyintagna patienter. Genomgång av journaler. Diskussion med avdelningsläkaren angående h a n s undersökningar. F å r hans upplysningar. Sedan samtal med patienten. Sedan diskussion. Diskussion och terapeutiska samtal med inneliggande patienter. Det är av vikt att alltid aktivt engagera avdelningssköterskan i diskussionen. Därefter rond, hälsar på patienterna. Går även regelbundet till arbetsterapiverkstäderna. Viktigt att personalen känner, att man uppskattar deras terapi. 3. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Börjar kl. 9, slutar kl. 12. Går till en avdelnings undersökningsrum. Tar in de patienter, som har bett att få tala med mig. Talar med nya patienter och de patienter, som underläkaren vill att jag skall tala med. Har endast enskilda samtal. Sedan kallar jag in sköterskan och överlägger med henne. Efter detta går jag i långsam takt genom avdelningen. Rondsystem är viktigt, om patienten skall få tillfälle till kontakt. Viktigt att tala med kroniska patienter och då och då t. ex. göra en ny utredning. 4. En överläkare på ett kommunalt sjukhus: Börjar med en konferens med underläkarna samt med föreståndarinnan och kuratorn. översikt över nyinskrivna, förslag till utskrivning och diskussion om aktuella p r o blem. På varje avdelning är sköterskorna med och går igenom det som är aktuellt. Försöker växla några ord med alla patienter. Sedan samtal på expeditionen. Underläkarna samlar in anamnesen.

71 överläkaren går igenom journalen och kompletterar den. Särskilt krångliga fall tas ned till läkarexpeditionen för förnyad undersökning. 5. En överläkare på ett statligt sjukhus: Man frågar om det är något särskilt. Tittar på observations- och feberlistor. Medicinering diskuteras. Tittar på de somatiskt sjuka. Sedan samtal. Hinner ej att småprata med så många man önskar. 6. En överläkare på ett statligt sjukhus: Börjar med att gå igenom rapporterna. Planlägger samtal. Börjar på de avdelningar, som i första hand måste arbetas igenom. Träffar de ansvariga, som lämnar rapport. Diskuterar helt allmänt behandlingar och förändringar, även sysselsättning, frigång, permission och förflyttning till bättre eller sämre avdelningar. Patienter, som så önskar, tas in för samtal. Efter detta rond. Man försöker åtminstone fånga alla med blicken. Hinner ej med alla samtal, som patienterna vill; underläkare kan få hålla ytterligare samtal. Från ronden delegeras uppgifter. Samtidigt talas med de ansvariga om avdelningens skötsel. 7. En överläkare på ett statligt sjukhus: Man går till dagrummet och sysselsättningsrummet och hälsar på patienterna. Säger ett eller annat ord, någon h a r kanske något att fråga om. Om någon h a r några problem att resonera om, får han komma in på expeditionen. Sedan talar man med nyinskrivna och med dem som skall utskrivas. På avdelningar, där det finns sängliggande patienter, talar man med dem, hälsar, m u n t r a r upp dem. 8. En överläkare på ett statligt sjukhus: Går omkring på avdelningen och åtminstone på de lugna avdelningarna frågar man varje patient om hans tillstånd. Talar med överskötaren, som kommer med eventuella förslag. På de oroliga och kroniska avdelningarna hinner man ej tala med varje patient. Samtal med nyinskrivna och utskrivningsfall. 9. En överläkare på ett statligt sjukhus: Uppsyningsmannen lämnar rapport. Skriver ut dagsedlarna. Uppsyningsmannen h a r planerat ordningen för samtalen. Först nyintagna, sedan de som skall skrivas ut. Slutligen samtal med sådana patienter, som begärt samtal, och beträffande vilka personalen vill ha besked. Går om möjligt sedan även på andra avdelningar i samma hus. På »inskrivnings- och utskrivningsavdelningar» går man igenom patientlistorna med personalen.

72 E f t e r d e s s a e x e m p e l p å ö v e r l ä k a r r o n d e r s k a vi n u ö v e r g å till a t t ge n å g r a exempel på h u r underordnad läkare b r u k a r verkställa sin rond. 10. En underordnad läkare på ett kommunalt sjukhus: Man hälsar och »luktar» sig till h u r patienterna mår. De patienter, som man har i regelbunden psykoterapi h o p p a r man över. Håller ett öga på det somatiska. Tycker ronden är till för att få ett grepp om h u r det »ligger till» på avdelningen. 11. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Tittar i nattvaktsboken. Diskuterar med avdelningssköterskan. Sköter det kontorsmässiga. Innan jag går rond, så h a r jag fått läget klargjort av sköterskan. Tittar på de som legat inne. Sist talar jag med de nyinskrivna patienterna. Avslutar eller börjar med behandling (elchock e t c ) . 12. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: P r a t a r med avdelningssköterskan, tittar i nattvaktsboken. Går rond och talar med varenda en och säger något stereotypt. På kroniska avdelningarna är man bara vänlig, men det uppskattas mycket. Somatiska undersökningar. Bra att ha mycket kontakt med patienterna. På avdelningar, där det finns akuta fall, stannar man längre och talar med patienterna. En del tas ned till läkarexpeditionen. 13. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus. Går ej rond, är på vårdavdelningarna en timme i taget. Talar med patienterna i enskilt rum. Gör somatiska undersökningar. Ju längre tid man vistas på avdelningen, desto fler patienter »vaknar» och märker att man är där och vill tala med läkaren. Har en grupp av mutistiska patienter i samtal. Deras associationer är färgade av inspärrningstanken och tanke om brott. De h a r en upplevelse av att de hålls fängslade. Många vårdare har den inställningen att patienter skall bestraffas. 14. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Talar först med avdelningssköterskan på hennes expedition, går igenom alla patienter. En gång i veckan personalkonferens med all personal. »Drar» journaler för dem. Diskuterar nya patienter med dem; väldigt viktigt att man gör det. Efter en stund går man rond och p r a t a r med alla patienter. En gång i månaden rond på verkstäderna, där det finns patienter från avdelningen. 15. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Går igenom journalerna med sköterskan. Där finns temperaturkurva, behandlings- och laboratorielista. Alla somatiska data finns där samlade. Det tar knappt en timme.

73 Går sedan från rum till rum precis som en verklig medicinrond. Tar ungefär en och en halv timme; sedan får de patienter, som vill eller som plockas ut, prata med läkaren. När behandlingar ges på morgonen blir ronden kortare. 16. En underordnad läkare på kommunalt sjukhus: Konferens med sköterskan, ibland biträdande sköterskan och annan personal. Går igenom vad som hänt, observationer och laboratorieresultat. Går rond och hälsar på alla. Sedan samtal på avdelningen eller efter lunchen på min expedition. Efteråt åter diskussion med sköterskan, och så går man till nästa avdelning. Ibland elchock och insulincoma, försöker vara med när patienten vaknar. 17. En underordnad läkare på statligt sjukhus: Organisationen inte ändamålsenlig. Läkarna utnyttjas på fel sätt. Borde ej gå rond varje dag. Vederbörande borde gå till sin avdelning och syssla med sina patienter; i stället för att gå tre timmar rond, då överläkaren dominerar. Man hinner ej att använda psykoterapi. I stället rusar man som ett snälltåg genom avdelningarna. Läkaren borde vara mera på sin avdelning för att kunna lära känna patienterna. Nu är han så upptagen av skriverier, att han inte hinner med patienterna. Man hinner ej umgås med patienterna, trösta dem etc. Överläkaren är förmyndare, underläkaren kan knappast göra en behandling på egen hand. 18. En underordnad läkare på ett statligt sjukhus: Börjar med de samtal som skall hållas, överläkaren bestämmer, överskötaren går igenom frågorna, sedan kallas patienten in för samtal, överläkaren talar, underläkaren skriver, föreståndarinna och övrig personal är med. I vissa fall enskilda samtal. Efteråt börjar den effektiva ronden. Man åtminstone ser på patienterna, hälsar och utbyter några ord med 75 % av patienterna på akutavdelningarna och 25 % av de kroniskt sjuka. Det är av flera skäl, vi så utförligt har citerat beskrivningarna på h u r en rond går till. För det första ville vi ge en bild av den rika variation, som förekommer i intervjusvaren; för det andra ville vi belysa några av de punkter, som vi i fortsättningen kommer att diskutera; för det tredje intar ronden en så central plats i läkarens dagliga arbete, att det syntes oss rimligt att utförligt beskriva, h u r denna del av arbetet utföres. Vi har tidigare påpekat, att det är en skillnad mellan överläkarrond och underläkarrond. Detta beror på dessa båda kategoriers olika arbetsuppgifter. En överläkare svarar för en hel serie vårdavdelningar. Antalet patienter på en överläkareavdelning varierar i vårt material mellan 225 och 694, vilket framgår av tabell 3. Vid de statliga sjukhus, som ingår i vår undersökning, är medeltalet patienter på överläkareavdelning 457, på de kommunala sjukhusen är motsvarande siffra 319. Det är givetvis omöjligt att en överläkare varje dag kan

74 besöka alla sina avdelningar eller att han kan ha mera än en ytlig kontakt med de flesta av sina patienter. I överläkarens arbetsuppgifter ingår det att undersöka nyinskrivna patienter. Han är i förekommande fall förpliktad, att göra detta inom föreskriven tid och fastställa diagnosen för att bedöma om patienten behöver hållas kvar på sjukhuset eller ej. En stor del av hans tid åtgår därför till diagnostiska samtal med nyinskrivna patienter, om han inte delegerar denna uppgift till underordnad läkare. Vilka andra funktioner skall då en rond fylla? Rondsystemet har, såvitt man kan se, övertagits från kroppssjukhusen. Den dagliga ronden där har i stort sett att fylla följande funktioner: 1. Inhämtande av kunskap om patientens tillstånd. 2. Ordination av medicinering och annan behandling. 3. Kontroll av effekten av redan insatt behandling. 4. Kontroll av vårdpersonalens sätt att genomföra läkarens ordinationer och intentioner. 5. Kontakt och kommunikation mellan läkare och patienter. 6. Undervisning och information. Det antal patienter en läkare har ansvar för och som han skall behandla är på ett kroppssjukhus betydligt mindre än på ett mentalsjukhus. Ronden kan därför på kroppssjukhusen i stor utsträckning anses vara ändamålsenlig för nyssnämnda funktioner — kanske med undantag för kontakt och kommunikation. Hur är det däremot med ronden på ett mentalsjukhus? För det första måste den såsom tidigare påpekats i stor utsträckning användas för diagnostiska uppgifter. Därtill kommer det stora antal patienter, som såväl överläkare som underläkare har att ansvara för. Detta måste försvåra möjligheterna att effektivt uppfylla de nyssnämnda funktionerna. Det torde vara ytterligt svårt och i vissa fall omöjligt för en överläkare att dagligen inhämta tillräcklig kunskap om tillståndet hos patienterna på hans överläkareavdelning. För det första är det som regel inte möjligt för honom att varje dag besöka alla avdelningar. För det andra är han också tvungen att på de avdelningar, han besöker, i n h ä m t a kunskap om patienternas beteende med hjälp av de uppgifter, underläkarna och framförallt vårdpersonalen lämnar. Det är ju vårdpersonalen, som har mest kontakt med och erfarenhet av patienterna. Vilka informationer, som läkaren kan erhålla, beror därför i stor utsträckning p å personalens utbildning och dess förmåga att göra observationer samt den kommunikation som finns mellan läkare och vårdpersonal. Det stora antalet patienter leder till att såväl över- som underordnade läkare koncentrerar sig på akuta fall, och långtidsvårdade patienter kommer därför i skymundan. Detta framgår av ett flertal av de citerade intervjusvaren. När det gäller möjligheterna att via ronden bestämma medicinering och

75 effekten av tidigare medicinering, så gäller ungefär samma sak. Utvecklingen inom psykofarmakologin har visserligen givit psykiatern en arsenal av verksamma mediciner, men en kontroll av dessas effekt kan ofta endast göras med hjälp av systematiska observationer över en viss tidsperiod. Hela den aspekt, som vi i kapitel 3 kallade för inter-personella problem, framträder på vårdavdelningen kanske starkast i patienternas kontakter med vårdavdelningspersonalen och i kontakterna patienterna emellan. Det är därför som diskussioner och konferenser med den vårdande personalen blir en central arbetsuppgift, annars riskerar man att förbise nämnda aspekter eller att inte beakta dem i tillräcklig utsträckning. J u flera patienter läkaren har att sköta, desto mindre tid står till hans förfogande för diskussion med personalen och handledning av denna. Men detta har ytterligare en effekt. Den arbetsfördelning, som nu vanligtvis förekommer mellan läkare och vårdpersonal, innebär, att läkarna har hand om sjukdomens intra-personella aspekter och dessutom kontrollerar det somatiska tillståndet. Vårdavdelningspersonalen däremot kommer i större utsträckning än läkarna i kontakt med de inter-personella problemen. Vi har i kapitel 3 påpekat, att brist på kommunikation samt en hierarkisk strukturering av de sociala relationerna ofta leder till att arbetsfördelningen ej uppfattas såsom rationell. I det här fallet kan det innebära, att läkarens arbete, d. v. s. sysslandet med intra-personella aspekter, anses »finare» eller »viktigare». De inter-personella problemen får spela en undanskymd roll, och sysslandet med dem kanske värderas lägre. Detta kan innebära, att det arbete som avser rehabilitering och resocialisering värderas lägre och inte utföres med den motivation, som det skulle kräva. Slutligen har vi rondens möjligheter att fylla funktionen av kontakt och kommunikation med patienterna. Det finns många skäl som talar för att det kan vara viktigare för patienterna på ett mentalsjukhus än på ett kroppssjukhus att få tala ut med läkarna. Ett är, att problemen ofta är av sådan art, att de behöver ventileras, ett annat, att patienten i en del fall inte befinner sig på sjukhuset på eget initiativ och därför ej kan lämna det. Läkaren blir då den person, i vars hand det ligger att fatta centrala avgöranden. Om h a n inte har tid att tala med alla de patienter, som så önskar, så måste det ske ett urval. Vårdpersonalen kan då kontrollera kommunikationen mellan läkaren och patienten genom att framföra önskemål om samtal. Denna möjlighet att kontrollera kommunikation kan leda till motsättningar mellan patient och vårdpersonal, till krav på patienten att underordna sig och till selektivitet, när det gäller förmedling av samtal, så att sådana patienter, som uppfattas som »välanpassade», har lättare att få tala med läkaren än sådana, som är »besvärliga». 32 Det framgår tydligt av en del av de citerade intervjusvaren, att läkarna 32 Detta problem belyses utförligt i I. Belknap, »Human problems in the state mental hospital». New York 1956.

76 själva upplever de möjligheter de har till kontakt och kommunikation som bristfälliga. Detta gäller speciellt kontakten med långvarigt sjuka patienter: »på kroniska avdelningar är man bara vänlig», »på de oroliga och kroniska avdelningarna hinner man ej tala med varje patient», »talar med varenda en och säger något stereotypt». Detta framgår även av svaren på frågan 44 i frågeformuläret »Hinner Ni samtala med såväl nya patienter som med gamla 'kroniska' fall?», vilka presenteras i tabell 29. Tabell 29. Samtal med olika patientkategorier (Fråga I, 44) Med båda nya och gamla patienter

Huvudsakligen med nya

Enbart med nya

överläk. + överläk. + överläk.+ bitr. över- övr. läk. bitr. över- övr. läk. bitr. över- övr. läk. läk. läk. läk. Statliga sjukhus Kommunala sjukhus Summa

6 4

4 11

3 4

11 11

3 5

8 Det kan diskuteras om det vanliga rondsystemet över huvud taget är ändamålsenligt och om det innebär en effektiv användning av läkarnas arbetstid, speciellt i fråga om de underordnade läkarna. Såsom det nu är synes en stor del av dessa läkares tid gå åt till rent skrivbordsarbete. Ofta användes de till att föra anteckningar under överläkarens samtal med patienten. Deras möjlighet att på egen hand ta sig an patienterna blir därmed begränsad, likaså deras möjligheter att undervisa personalen. Såsom påpekats i kapitel 2 innebär en aktivering av patienterna, att det ställs ökade krav på personalen, vars egna problem ej sällan aktualiseras. Detta kan kompenseras genom ökad kommunikation och kontakt mellan läkarna och vårdpersonalen. Ett alternativ skall här i korthet skisseras. I ett av de citerade svaren från överläkarna framhåller vederbörande, att han ej går en vanlig rond med sina underordnade läkare utan föredrar att dessa befinner sig på sina avdelningar. Även bland svaren från de underordnade läkarna finns ett enligt vilket läkaren säger, att han inte går rond utan att han största delen av sin tid befinner sig på avdelningen. En dylik ordning förutsätter dock, att antalet läkartjänster ökas, och att det finns större tillgång till sådan personal, som kan avlasta honom från uppgifter, som ej erfordrar läkarkompetens. Ett dylikt system skulle innebära, att de underordnade läkarna under huvuddelen av sin arbetstid befinner sig på sina avdelningar för att utföra den medicinska och psykologiska behandlingen. Genom deras närvaro på avdelningen skulle patienternas möjligheter för kommunikation med dem ökas och framförallt den selektiva kontrollen över vem som skall

77 få tala med läkaren undanröjas. Såsom det framgår av en del intervjusvar består kommunikation mellan läkare och patient i en del fall endast däri, att läkaren yttrar några vänliga, stereotypa ord, att han nickar till patienten etc. Det omvittnas även i svaren, att detta förhållande uppfattas av de intervjuade som otillfredsställande. Genom att de underordnade läkarna vistas en stor del av sin tid på avdelningen, k a n de undervisa personalen för att effektivisera rehabiliteringen och resocialiseringen av patienterna. Man skulle då också kunna ägna mera tid åt avdelningar med långvarigt sjuka och förvandla dessa från uppsamlings- och förvaringsavdelningar till sådana avdelningar, där man i största möjliga utsträckning aktiverar patienterna och försöker rehabilitera dem på ett systematiskt sätt. En förutsättning för en effektiv terapi, som koncentreras både på de intra- och de inter-personella aspekterna, är en tillfredsställande diagnostik. Därvid kunde anamnesinsamlandet kompletteras med standardiserade undersökningar, utförda av kliniskt tränade psykologer. För planeringen av behandlingen och kontrollen över dess förlopp är slutligen fortlöpande konferenser — i vilka läkare, kuratorer, psykologer, föreståndarinnor, arbetsterapeuter och vårdavdelningspersonalen deltar — önskvärda. Inte alla av ovannämnda personalkategorier behöver deltaga i samtliga konferenser, men ökad kommunikation mellan de olika personalkategorierna skulle vara av stor hjälp för behandlingen och vården och minska effekten av den tidigare omnämnda värderingen av arbetsuppgifterna och arbetsfördelningen. överläkarnas ronder skulle — om underläkarna frigjordes för att stanna och arbeta på avdelningarna — k u n n a användas till att i första hand skaffa information om patienten, diagnos och tillstånd, för att planera behandling och fatta beslut om denna och andra åtgärder såsom utskrivning etc. Dessa ronder skulle då framförallt få en informativ, beslutsfattande och samordnande uppgift. En arbetsuppgift, som inte ingår i ronden, men som kan påverka den terapi läkaren bedriver, är journalläsning. Vi frågade våra intervjupersoner, om de hann sätta sig in i patienternas journaler i den utsträckning de önskade. Svaren på denna fråga ger inte enbart faktiska upplysningar, utan också något av vederbörandes principiella inställning. I tabell 30 ger vi fördelningen på svaren. Tabell 30. Hinner Ni sälta Er in i journalerna i den utstråcknig ni önskar?1 (Fråga I r 23) Obesvarat

Ja

Nej

12 14 26

20 21 41

1 1

Frågan ställdes ej till fyra överläkare för hjälpversamhet och familjevård .

78 Cirka 60 procent av alla tillfrågade läkare besvarade frågan nekande. Mellan de kommunala och de statliga sjukhusen finns ingen skillnad, ehuru läkarna på de kommunala sjukhusen i allmänhet har mindre antal patienter att sköta och därför har rikligare tillfällen att sätta sig in i journalerna. Vi frågade dem också, om de hann med följande undersökningar, nämligen att ta kroppsstatus, att göra neurologiska undersökningar och att göra psykodiagnostiska undersökningar. Det är viktigt att beakta, att överläk a r n a i allmänhet ej gör rutinundersökningar för att fastställa kroppsstatus. De gör inte heller neurologiska rutinundersökningar. Ytterligare ett förhållande skall framhållas. När vi frågade, om psykodiagnostiska undersökningar uppfattades detta på två sätt. Delvis avsåg de svarande standardiserade undersökningar, d. v. s. tests, och delvis anamnestiska samtal. Svaren avser sålunda båda dessa typer av undersökningar. I tabell 31 ger vi en sammanställning av svaren. Tabell 31. Möjlighet alt hinna med undersökningar1 (Fråga I t 25) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

1 Hinner med alla tre typer av undersök10

10 4 8

22 1 5

32 5 13

Hinner med kroppsstatus + neurologiska Endast psykodiagnostiska undersökningar Inga undersökningar 1

Samtliga sjukhus

Se fotnot till tabell 30.

Nästa fråga (se tabell 32) hade följande lydelse: »Finns det några undersökningar som Ni nu inte hinner med (d. v. s. utöver de i tabell 31 n ä m n d a ) , och om ja vilka?» Tabell 32. Undersökningar, som ej hinns med1 (Fråga I t 26)

Psykologiska/Psykodiagnostiska Anamnestiska samtal Övrigt 1

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

22 3 3 1 4

21 2 2 5 5

43 5 5 6 9

Se fotnot till tabell 30.

Majoriteten av läkarna framhåller, att det inte finns några undersökningar, som de ej hinner med. Inga skillnader finns mellan de kommunala och de statliga sjukhusen.

79 Den sista frågan på detta område avsåg önskemål rörande såväl somatiska som psykodiagnostiska undersökningar (tabell 33). Tabell 33. önskemål rörande somatiska och psykodiagnostiska undersökningar1 (Fråga Ii 27)

1. Tillgång till psykolog 2. Tillgång till internist +

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

5 2 1 10 7 2

10 7 1 4 6

15 9 2 14 13 2

annan kon-

4. Komb. 1—3

Summa 1

Statliga sjukhus

Se fotnot till tabell 30.

I denna svarsfördelning återfinnes de två först angivna önskemålen i svaren. De huvudsakliga önskemålen visar sig vara bättre tillgång till psykolog samt till internist och andra konsulter. Läkare: Den öppna vården Den öppna vården omfattar hjälpverksamhet samt i begränsad omfattning annan öppen vård i form av mottagning på sjukhuset eller privatpraktik. En stor del av den öppna vården ägnas de försöksutskrivna. Vi frågade samtliga överläkare, på vilket sätt de upprätthöll kontakten med dessa. Svaren presenteras i tabell 34. Mera än ett svar kan förekomma. Tabell 34. Kontakten med de försöksutskrivna (Fråga I, 17)

Uppmaning att kontakta

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

10 9

10 16

5 4

1 3

6 7

sjukhuset

Speciella övervakare, kuratorer

Vid de statliga sjukhusen sker kontakten i stor utsträckning genom hjälpverksamheten och för denna speciellt inrättade lakar- och föreståndarinnetjänster. Vid de kommunala sjukhusen förekommer inga hjälpverksamhetsläkare. I stället uppmanas patienterna att återkomma för kontroll till sjukhusen.

80 I nästa fråga försökte vi utröna om överläkarna ansåg, att den möjlighet till kontakt och kontroll över försöksutskrivna, som var för handen, var tillräcklig. Resultaten presenteras i tabell 35.

Tabell 35. Är möjligheterna till kontakt och kontroll av försöksutskrivna tillräckliga P1 (Fråga I, 18)

A-sjukhus B» C» D» E» F» G»

Ja

Nej

1 2 2 2 2 1 1

1 2

2 2

9 2 11

3 4 7

Summa: Kommunala sjukhus Totalt

Frågan ställdes ej till bitr. överläkare

Det visar sig, att m a n vid de statliga sjukhusen i större utsträckning än vid de kommunala är nöjd med den möjlighet till kontakt och kontroll som f. n. finns. I fråga om speciella önskemål med avseende på kontakt och kontroll över försöksutskrivna framkommer det, att m a n på de kommunala sjukhusen önskar mottagningar, som kan motta dessa patienter. Ett annat önskemål, även detta framfört på ett kommunalt sjukhus, är att kuratorsinstitutionen bör utbyggas. Vid ett statligt sjukhus önskar överläkaren flera läkartjänster, så att man kunde få möjlighet att i större utsträckning även kontakta patienternas anhöriga. Ett annat önskemål är ständig kontakt med distriktssköterskor och provinsialläkare i de områden, inom vilka försöksutskrivna patienter eller patienter i familjevård befinner sig. 3 ' En serie frågor ställdes till de läkare, som arbetar inom familjevård och hjälpverksamhet. I vårt material finns det endast fyra sådana läkare, och därför skall vi ej presentera deras synpunkter i tabellform, utan mera informellt. Vi frågade först, om de hade mottagning utanför sjukhuset. Endast en av dem hade sådan. En annan av dessa läkare påpekade, att hans verksamhet visserligen kallades hjälpverksamhet, men att hans arbete i själva verket var ett slags remissinstans (intyg till medicinalstyrelsen, pensionsintyg, konsult åt nykterhetsnämnd, socialnämnd e t c ) . Genom en annan fråga tog vi reda på, om det fanns några uppgifter, som hjälpverksamhetsläkaren själv utförde men som han ansåg att någon anJfr mentalsjukvårdsdelegationens tidigare citerade huvudbetänkande, s. 367 o. följ.

81 nan kunde överta. Alla fyra läkarna besvarade frågan med ja. En av dem ansåg, att hans uppgift att besöka två sekundäravdelningar skulle kunna övertagas av annan läkare, så att han kunde ägna mera tid åt sin egentliga uppgift ute på fältet. En annan läkare framhöll, att tjänsten som kurator inte är tillsatt och att hans föreståndarinna var alldeles överlastad med arbete; en tredje, att hans distrikt var alldeles för stort och att det borde delas upp varvid ytterligare en läkartjänst borde inrättas. På frågan, om det fanns några uppgifter, som vederbörande läkare nu inte utförde, men som han ansåg att han borde överta, så besvarade två av de tillfrågade frågan med ja. Den ena av dessa ansåg, att hjälpverksamhetsläkaren alltid borde konsulteras, innan patienterna skrevs ut så att lämpliga åtgärder kunde vidtagas efter utskrivningen. Han påpekade emellertid, att detta icke gick att utföra med nuvarande resurser. Den andra läkaren ansåg, att han borde ha mottagning även på annan ort inom sjukhusets upptagningsområde. Andra önskemål, som framfördes rörande hjälpverksamheten var följande. En läkare ansåg, att all verksamhet rörande vårdhemmen och vården av de psykiskt efterblivna borde föras samman med hjälpverksamheten. Dessutom ansåg en läkare, att ordet hjälpverksamhet borde ersättas med »psykiatrisk dispensärverksamhet». Nästa grupp av frågor berörde familjevården. En av läkarna framhöll, att han ej hade någon familjevård i sitt distrikt, därför att han inte var i stånd att med nuvarande resurser kontrollera hemmen. Två av de övriga hade 2 familjevårdshem och en hade 4. Antalet patienter, som befann sig i varje hem varierade mellan 2 och 5. En gång i månaden hann de besöka varje patient. Föreståndarinnan besökte däremot varje patient en gång i veckan. Det må här tilläggas, att enligt gällande bestämmelser skall läkaren och föreståndarinnan besöka patient i familjevård en gång i månaden respektive en gång i veckan. Nästa fråga var formulerad på följande sätt: »Vad anser Ni om familjevården som terapiform?» En läkare ansåg, att det var svårt att få tag i hem, som passade för de patienter, som skulle placeras ut. Han ansåg dessutom, att familjevården ofta blir ett sätt att utnyttja patienten för att få en billig arbetskraft. En annan läkare däremot ansåg, att själva vårdformen var utmärkt för patienter, som inte kunde klara sig på egen hand, men som inte behövde vistas på sjukhus. Han tillade emellertid, att om patienten kunde arbeta och klara sig själv, så borde han principiellt sett inte placeras i familjevård. Den tredje läkaren ansåg, att vårdformen var utmärkt som övergång till ett »vanligt liv»; patienten vänjer sig till en normal miljö och lär sig social anpassning. En läkare framhöll, att han trots att han energiskt hade försökt att få tag i lämpliga hem, så hade han endast lyckats att få tag i 2; han önskade många fler lämpliga familjevårdshem. Han hade försökt intressera kommunalmän och präster, men utan 6 — 204247

82 större framgång. En annan läkare ansåg, att verksamheten behövde utvidgas men att detta inte kunde ske utan kommunernas stöd. Vi frågade även, vilken som var den längsta sträckan, som de behövde resa till respektive hem. En läkare behövde resa 3, en annan 12 och en tredje 42 mil tur och retur. Slutligen frågade vi dem, om de ansåg, att den hjälp de fick av hjälpverksamhetsföreståndarinnan var tillräcklig. Alla läkare var eniga om, att de hade ett utmärkt samarbete med hjälpverksamhetsföreståndarinnan, men yrkade på ökat antal sådana befattningshavare. En annan sida av den öppna vården avser den privata mottagning, som läkarna vid mentalsjukhusen i några fall har. Vi frågade dem om de över huvud taget hade privat mottagning. Svaret på denna fråga presenteras i nästa tabell. jHj KM

Tabell 36.

Privatmottagning

(Fråga I, 127—128)

1. Varje dag 2. Upp till 4 ggr per vecka 3. Upp till 2 ggr per vecka 4. Mindre än 1 gång per vecka. 5. Ingen 6. Obesvarat

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

9 10 5 1 12

2 2 5 1 22 3

11 12 10 2 34 3

Nästan hälften av de 69 läkare, som besvarade frågan hade ingen privat mottagning. Vid de statliga sjukhusen är det 32 % av läkarna, som inte har någon sådan mottagning, vid de kommunala inemot 70 %. Skillnaden beror emellertid i viss utsträckning på att vi på de statliga sjukhusen intervjuade 14 överläkare och bitr. överläkare, medan på de kommunala endast 8 sådana läkare intervjuades. Det är i allmänhet endast överläkarna som har privat mottagning. Vi frågade även, hur många timmar de använde per dag i sin privata mottagning. Resultaten redovisas i tabell 37.

Tabell 37. Antal timmar per dag för privatmottagning (Fråga L. 129)

2 3 3 2

4 3 Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

2 2 11 7

1 1 4 1

3 3 15 8

83 E n d a s t 29 av de 35 l ä k a r e , s o m h a r p r i v a t m o t t a g n i n g , b e s v a r a d e d e n n a fråga, v i l k e t i n n e b ä r ett r ä t t s t o r t bortfall. I viss m å n k a n s v a r e n o c k s å v a r a o s ä k r a i v a d de a v s e r d e t t i m a n t a l , s o m u p p g i v i t s för p r i v a t m o t t a g ning. B l a n d s v a r e n p å f r å g a n o m det f a n n s n å g r a ö n s k e m å l r ö r a n d e p r i v a t m o t t a g n i n g k u n d e i s t o r t sett t v å t y p e r u r s k i l j a s . D e n e n a gick u t p å a t t m a n h a d e s v å r i g h e t a t t få t i d e n a t t r ä c k a till a t t ä g n a sig åt p r i v a t m o t t a g n i n g u t a n a t t d e t t a s k e d d e p å b e k o s t n a d av s k ö t s e l n av p a t i e n t e r n a i d e n s l u t n a v å r d e n . D e n a n d r a t y p e n av s v a r g i c k u t p å a t t m a n a n s å g p r i v a t m o t t a g n i n g som e n positiv företeelse. D e n ger l ä k a r e n m ö j l i g h e t a t t se och b e h a n d l a e n a n n a n t y p a v k l i e n t e l ä n d e n h a n v a n l i g t v i s t a r h a n d o m p å s j u k h u s e t , och d e t t a i sin t u r ger a n d r a p e r s p e k t i v och ö k a r h a n s e r f a r e n h e t .

Föreståndarinnor och uppsyningsmän E n l i g t a v m e d i c i n a l s t y r e l s e n d e n 8 a p r i l 1922 f a s t s t ä l l d a » F ö r h å l l n i n g s r e g ler för b e f a t t n i n g s h a v a r e , t i l l h ö r a n d e s j u k v å r d s - och e k o n o m i p e r s o n a l e n vid s t a t e n s s i n n e s s j u k h u s » åligger det u p p s y n i n g s m ä n o c h f ö r e s t å n d a r i n n a bl. a. följande1: »1) att övervaka, att dem u n d e r o r d n a d personal iakttager ett gott uppförande, samt att förskaffa sig noggrann kännedom om det intresse och den fallenhet för sjukvårdskallet, som var och en visar; 2) att övervaka, att förhållningsregler och andra givna föreskrifter noggrant effektueras av personalen samt att fastställda tjänstgöringstider följas; 3) att i den utsträckning, som vederbörande läkare finner skäligt, och under iakttagande av gällande föreskrifter bestämma om personalens tjänstgöring på olika sjukvårdsavdelningar, att månatligen uppgöra tjänstgörings- och ledighetslista samt att uppsätta förslag till semesterlista; 4) att tilldela den till sin befattning nykomna personalen de i § 14 av allmänna förhållningsregler omtalade skrifterna och dessutom kortfattat instruera den i tjänstegöromålen; samt 5) att utöva tillsyn, att personalen är förtrogen med användandet av brandberedskapen ävensom med sjukhusets livräddningsanordningar; Beträffande sjukvården åligger det dem: 1) att övervaka, att de sjuka ansvarsfullt vårdas och med mildhet, efter människokärlekens fordringar, behandlas samt att läkarnas föreskrifter och strävanden i avseende å vården och behandlingen av de sjuka förverkligas; 2) att med takt och finkänslighet söka, i den mån det är dem möjligt, göra sig bekanta med sjukdomens yttringar hos de sjuka, vid ronder eller eljest lämna vederbörande läkare uppgifter därom samt kontrollera och fullständiga den övriga personalens meddelanden i dessa avseenden; 3) att ofördröjligen till vederbörande läkare anmäla viktigare tilldragelser inom avdelningen såsom förändringar i de sjukas tillstånd, olycksfall, avvikanden och dylikt; 1 Bestämmelserna återges här med hänsyn till att föreståndarpersonalens arbetsuppgifter relativt detaljerat regleras genom dem.

84 4) att i mån av behov deltaga i och undervisa personalen i förekommande sjukvårdsgöromål; 5) att övervaka, att användandet av skyddsåtgärder, som innebära mekaniskt tvång å de sjuka, endast sker efter föreskrift samt på lämpligaste och humanaste sätt; samt 6) att övervaka, att de sjuka och deras klädedräkt hållas snygga och rena. Vidare åligger det dem: 1) att övervaka, att ordning och snygghet äro rådande på avdelningen samt att luftväxlingen är tillfredsställande o r d n a d ; 2) att tillse, att avdelningens byggnadsinredning och kliniska utrustning omsorgsfullt handhaves samt att dörr- och fönsterlås, apparater för vaktkontroll, ringledningar, brandredskap samt eventuellt förefintliga andra skyddsanordningar äro i fullgott skick; 3) att, för såvitt sådant icke åligger verkstadsföreståndare, var å sin avdelning handhava och utlämna materialier för tillverkning av kläder och andra persedlar och att kontrollera dessa materialiers användning samt att attestera månadsredogörelserna över å verkstäderna utförda arbeten, allt i enlighet med av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser; 4) att handhava och ansvara för dem anförtrodda förråd, kontrollera vården av avdelningens inventarier, vare sig dessa äro i bruk eller befinna sig å de särskilda sjukvårdsavdelningarnas förråd, samt att i vid sjukhuset n ä r m a r e föreskrivna ordning ombesörja utbyte av förbrukade inventarier mot nya, varvid noga tillses, att största sparsamhet iakttages; 5) att förrätta inventeringar av de särskilda sjukvårdsavdelningarnas förråd och inventarier; 6) att under överläkarens kontroll för de sjukas räkning mottaga och förvalta föremål eller smärre penningmedel samt att förmedla av läkaren medgivna inköp åt de sjuka; samt 7) att i enlighet med lämnade föreskrifter utskriva utspisningslista. Uppsyningsmän och förestånderska skola, såvitt icke annorlunda bestämts, på sina respektive avdelningar åtfölja läkarna på deras ronder. Dessutom skola de under dagens lopp göra upprepade besök å sjukavdelningarna, vilka besök esomoftast böra förläggas till tiderna för de sjukas uppstigning, sänggående och måltider. Då och då böra de ock göra n a t t r o n d e r på obestämda tider. På uppsyningsmannens och förestånderskans expedition skola föras: 1) namnrulla över de sjuka i nummerföljd med anteckning av jämväl födelseår och -dag, hemvist samt datum för intagning och utskrivning; 2) personalrulla; 3) månatliga sammandrag av de å de särskilda sjukvårdsavdelningarna förda förteckningarna över använda skyddsåtgärder, som innebära mekaniskt tvång å de sjuka, samt över osnygga sjuka, vilka sammandrag jämte förteckningarna efter varje månads slut överlämnas till överläkaren; 4) dagsverkslängder, arbetskort och förteckning över utbetalade fickpenningar, allt i enlighet med särskilda av medicinalstyrelsen utfärdade bestämmelser; samt 5) inventarieförteckning enligt formulär.» S o m f r a m g å r av a r b e t s r e d o g ö r e l s e r n a ( k a p . 6) i n t a r h a n d h a v a n d e t a v p a t i e n t e r n a s p r i v a t a m e d e l e n m y c k e t d o m i n e r a n d e p l a t s . Även i i n t e r -

85 vjuerna frågade vi föreståndarinnorna och uppsyningsmannen, hur lång tid per dag de ägnade åt dessa göromål. Resultaten redovisas i tabell 38. Tabell 38. Tid per dag för skötsel av patienternas egna medel (Fråga I 3 20) 0 tim

Varierar

Statliga s j u k h u s . . Komm. »

1 Summa

— 1 tim.

1—2 tim. 3—4 tim. 4 tim.—

Samtl.

4 2

6 3

3 2

15 10

25 De 5 uppsyningsmän, som har hand om utearbetet med patienterna tillfrågades givetvis inte i berörda spörsmål. Av de 25 föreståndarinnor och uppsyningsmän, som återstår, är det inte mindre än 16, som ägnar mer än 3 timmar av sin dagliga arbetstid åt skötseln av patienternas privata medel. Endast 6 av de tillfrågade sade sig ha fått utbildning i bokföringsgöromål. Man kan starkt ifrågasätta, om skötseln av patienternas privata medel bör omhänderhas av personer, som h a r sjukvårdsutbildning men däremot ej någon speciell utbildning i bokföringsgöromål. Det borde vara möjligt att ordna denna del av arbetet på ett annat sätt. På ett av de undersökta kommunala sjukhusen hade intendentskontoret övertagit denna arbetsuppgift. Vi vill också framhålla, att en försöksverksamhet efter dessa principer numera pågår vid några statliga sjukhus. I detta sammanhang bör framhållas, att enligt av medicinalstyrelsen den 21 september 1957 utfärdat cirkulär åligger det förste uppsyningsmän och första föreståndarinna att för å överläkaravdelningen vårdade patienters räkning mottaga, förvalta och handhava penningmedel samt att förmedla av sjukvårdsläkaren medgivna inköp åt patienterna ävensom att under lås förvara sådana patient tillhöriga värdeföremål, som denne ej själv bör handha och som bör eller måste förvaras å sjukhuset. Det tillägges emellertid, att »då sjukvårdsläkaren så finner lämpligt, må patient själv omhänderh a sina penningmedel». Vi frågade även, om vederbörande hade någon biträdeshjälp vid bokföringen. I 11 fall besvarades frågan jakande. Vi frågade dem även, om de ansåg, att handhavande av patienternas medel kunde skötas av andra. Sjutton av de tillfrågade ansåg, att så kunde vara fallet. Flertalet föreståndarinnor och uppsyningsmän anser sålunda själva, att denna uppgift inte bör ingå i deras arbete. En annan aspekt på problemet är, i vilken utsträckning patienterna själva bör kunna ha hand om sina pengar. Svaret på denna fråga torde i viss utsträckning påverkas av den inställning den intervjuade har. Är man övertygad om, att patienterna är infantila, oförmögna att ta ansvar, då är man också mera benägen att anse, att de inte kan ta hand om sina egna medel.

86 På frågan »Har Ni några synpunkter för övrigt, när det gäller handhavande av patienternas medel?» svarade 15 av de tillfrågade, att en viss del av dessa borde patienterna själva förfoga över. En av dem ansåg, att man borde använda sig av mera individuell bedömning. En var av den meningen att om patienterna själva skulle få hand om sina pengar så skulle de rymma; två ansåg, att på oroliga avdelningar skulle de bli frånlurade pengarna; en annan ansåg, att »kroniker» inte kunde handha sina pengar, därför att de var omdömeslösa, medan en annan framhöll, att de patienter, som utskrives och som har stora penningmedel till sitt förfogande, borde ha förmyndare. I stort sett framgår emellertid av svarsfördelningen, att man bör tillämpa en mera generös bedömning, när det gäller tilldelning av penningmedel till patienterna, än vad man hittills gjort. En annan fråga avsåg ombesörjande av inköp till patienterna. Endast två av de tillfrågade sade sig ombesörja alla dessa inköp själv. Ingen däremot distribuerade de inköpta varorna till patienterna. Slutligen bad vi de tillfrågade att uppskatta, h u r lång tid per dag de tillbringade med expeditionsarbete för övrigt. Fördelningen ges i tabell 39. Tabell 39. Tid per dag för expeditionsarbete i övrigt1 (Fråga I, 29) 1 tim. 2 tim. 3 tim. 4 tim. 5 tim. 6 tim. 8 tim. Obesvarat

Samtl.

Statliga s j u k h u s . . . . Kommunala sjukhus

3 2

4 2

4 1

1 2

1 1

7 2

25 10

Summa

6 av förståndarinnorna vid de kommunala sjukhusen blev genom en intervjuares förbiseende ej ombedda att besvara denna fråga.

Föreståndarinnorna eller uppsyningsmannen använder i genomsnitt 4,4 timmar per dag för expeditionsarbete i övrigt. Det är anmärkningsvärt, att inte mindre än 9 av de 35 som svarade på frågan (26 %) tillbringar 8 timmar, d. v. s. största delen av arbetsdagen på expeditionen. Två av de tillfrågade påpekade, att de inte kunde klara av alla kontorsgöromål utan att ständigt ta till övertid. Vi frågade dem också, vilka göromål som utfördes under den tid de befann sig på sin expedition. I tabell 40 redovisas detta. (Det bör påpekas, att en person kunde angiva flera göromål.) Det framgår av denna tabell, att de göromål som är mest förekommande är förande av listor och journaler. Vi frågade även, om det var några av ifrågavarande göromål, som lämpligen kunde övertagas av någon annan befattningshavare. Av de tillfrågade svarade 19 ja, medan 16 svarade nej. Av dem som svarade ja vill ett tiotal ha mera skrivhjälp för att själva slippa ifrån en del rutinskrivgöromål, t. ex. förande av listor. Sju ansåg, att ekonomiska angelägenheter borde skötas av intendentkontoret, och en befatt-

87 Tabell

40. Göromål

under

expeditionstiden

(Fråga I3 30) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

Antal personer.

35 In- och utskrivning Telefonförfrågningar Genomgång av och fördelning av p o s t . . . . Förande av listor och journaler (t. ex. flitlistor, matlistor, journaler, privata medel) Rekvisitioner, inköp etc Kurativa åtgärder Kontakt med personalen övrigt

14 17 8

8 3 3

22 20 11

25 11 4 1 2

7 2

32 13 4 1 6

ningshavare ansåg, att en del av de administrativa göromålen kunde skötas direkt på avdelningen. I nästa fråga tog vi reda på, hur lång tid de ägnade sig åt telefonkontakt och för besök av de anhöriga. Svaren presenteras i tabell 41.

Tabell 41. Tid per dag för telefonkontakt och besök (Fråga I, 33)

Statliga sjukhus Kommunala sjukhus Summa 1

Går ej att Samtliga beräkna sjukhus

y2 tim.

1 tim.

2 tim.

3 tim.

4 tim.

4 1

7 6

2 1

1 1

15 10

5 uppsyningsmän för yttre arbeten tillfrågades ej.

Vi frågade även om de hade några önskemål i fråga om kontakten med de anhöriga. Följande framkom därvid. Några ville, att de underordnade läkarna i större utsträckning borde finnas tillgängliga för besök och telefonkontakt. Ett vanligt önskemål var, att det borde finnas direkta telefonlinjer till avdelningarna, så att man kunde överflytta samtalen dit; som det nu är måste föreståndarinnan ofta ringa på den lokala telefonen och förhöra sig hos överskötaren och sedan ringa tillbaka till de anhöriga. Någon ansåg också, att överskötarna själva kunde svara för kontakten med de anhöriga, eftersom de visste mest om patienterna. Vidare framfördes önskemål om ökade möjligheter till besök och kontakt med de anhöriga, innan patienterna skrevs ut. Detta är särskilt viktigt. Hemkomsten innebär ofta stora påfrestningar för patienten själv och för hans familj och en väl förberedd överflyttning till hemmet skulle underlätta anpassningen och även minska risken för konflikter och därmed för återfall.

88 Slutligen frågade vi dem, om det var några uppgifter, som de nu inte hann med, men som de ansåg att de borde sköta. Inte mindre än 18 av de tillfrågade framhöll, att de ville ha mera kontakt med patienterna genom egna ronder och besök på avdelningarna; detta önskemål dominerar framför alla andra. Det tyder också på att med den arbetsfördelning, som nu råder vid de flesta mentalsjukhus, så har föreståndarna inte möjlighet att i den utsträckning, de själva önskar, ta kontakt med patienterna och med personalen på avdelningarna. Möjligheten till kontakt med patienterna och med personalen på avdelningarna beror j u också på det antal avdelningar och det antal patienter, som varje föreståndarinna resp. uppsyningsmän ansvarar för. I tabell 42 ger vi en sammanställning av uppgifter, som vi erhöll härom.

Tabell 42. Antal avdelningar och patienter per föreståndarinna resp. uppsyningsmän (Fråga I, 9—10)

15—

»

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

1 5 13

5 6

1 10 19

3 1 4 3

2 3 2 10 12 1

2 251 351 451 551

350 450 550

1 6 9 1

» » » » Summa

19 Som väntat är antalet patienter, som föreståndarna ansvarar för på statliga sjukhus betydligt större, än vad fallet är för föreståndarna vid kommunala sjukhus. Vi frågade dem också om deras åsikt om antalet patienter, de hade att ansvara för. Hälften eller 15 föreståndare ansåg, att patientantalet var för stort, medan hälften ansåg att det var lagom. Arbetsterapeuter och socioterapeuter Arbetsterapi bedrives dels inom särskilda verkstäder, dels på vårdavdelningarna. För att få en uppfattning om var arbets- och socioterapeuterna utövar sin verksamhet ställde vi en fråga till dem härom. I tabell 43 återger vi fördelningen av svaren. Skillnader mellan de statliga och de kommunala sjukhusen framträder på så sätt att man på de kommunala sjukhusen i något högre grad bedriver terapi på vårdavdelningarna.

89 Tabell 43. Var bedriver arbets- och sysselsättningsterapeuterna sin verksamhet? (Fråga L. 11)

1. I speciella terapilokaler o. på vårdavd.. 2. I speciella terapilokaler enbart 3. På vårdavd. enbart

4. övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

9 10 2 1

6 10 6 1

15 20 8 2

45 Vi ville även ta reda på, hur många avdelningar som betjänades av varje arbetsterapeut. Svaren återges i tabell 44. Det stora antalet personer, som inte besvarade frågan, beror på att socioterapeuternas verksamhet avser hela sjukhuset. Av de 12 personerna, som inte besvarade frågan, hänför sig 9 till socioterapeuterna. Tabell 44. Antal vårdavdelningar som varje arbetsterapeut resp. socioterapeut tjänstgjorde på (Fråga I, 12)

Obesvarat 1 2—4 5—7 8—10 11—19 20— Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

8 1 1 2 4 3 3

4 1 7 2 5 4

12 1 2 9 6 8 7

45 Inga större skillnader framträder mellan de statliga och de kommunala sjukhusen. Om man beräknar medelvärdet genom att ta klassmitten så visar det sig, att i båda fallen ligger medeltalet något över 11 vårdavdelningar. Nästa fråga avsåg att belysa den typ av sysselsättningar, som förekommer i arbets- och sysselsättningsterapin. I tabell 45 ges en översikt över dessa. Siffrorna anger där det antal gånger, som respektive sysselsättningar nämndes. I allt kategoriserade vi ett tjugotal olika sysselsättningar, något så när lika fördelade på de statliga och kommunala sjukhusen. Det som kanske är anmärkningsvärt är, att de flesta sysselsättningarna är av typen slöjd. Vi frågade även socioterapeuterna, vad de sysslade med. En stor del av verksamheten ägnar de åt gymnastik, sport och idrott, bl. a. förekommer fotboll, golf, friidrott och skidåkning. En annan del av socioterapeuternas arbete avser anordnandet av fritidsverksamhet såsom föredrag, underhållning, teater och film. På vissa sjukhus tar man även patienterna med ut till

90 Tabell 45. Sysselsättningar

som förekommer

i arbets- och

sysselsättningsterapi

(Fråga I, 15) Statliga sjukhus Vävning Ryaknytning Sömnad Stickning och virkning Brodering Knyppling Träslöjd Metallslöjd Pappslöjd och bokbinderi Plast-, horn- och benarbeten Korgarbeten Bastarbeten Skinnarbeten Keramik Mosaik- och pärlarbeten Prydnadsslöjd Ritning och målning övrigt

5 9 9 12 5 3 8 4 2 2 6 Summa

105 Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

10 7 8 8 5 4 10 4 1 3 3 4 6 5 9 4 5

19 8 14 14 9 10 18 9 10 12 15 9 9 13 13 6 7 6 201

samhället, där man besöker biografer, teatrar etc. Ytterligare en typ av verksamhet avser ordnandet av studiecirklar och kurser, vidare göres utflykter och ordnas andra kontakter med samhället t. ex. kyrkbesök. Vi frågade även i vilken utsträckning arbetsterapeuterna ansåg, att det förekom en differentiering av patienterna i arbetsterapin, och om frågan besvarades jakande, i vilken utsträckning de ansåg att differentieringen var tillfredsställande. I tabell 46 återges svaren.

Tabell 46. Är patientdifferentieringen i arbetsterapin tillfredsställande ? (Fråga I a 16) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

Förekommer men är ej tillfredsställande .

7 5 10

7 7 1 8

7 14 6 18

Summa

45 Av dem, som besvarade frågan, ansåg 14 att någon differentiering av patienterna inte förekom. Bland de 24 som svarade, att det förekom differentiering var det 6 som ansåg den vara otillfredsställande. I själva verket får man intryck av att man inte vet särskilt mycket om vilken typ av arbete eller sysselsättning, som passar för en bestämd typ av patienter. Det

91 synes angeläget, att man på detta område ägnar sig åt forskning för att ta reda på vilken sort av sysselsättning, som kan ge största effekt vid rehabilitering. Den allmänna tendensen nu tycks vara att ha många olika slag av verksamhet i gång för att kunna erbjuda patienterna omväxling. Antalet sysselsättningar, man kan erbjuda, beror emellertid inte bara på resurserna utan också på den utbildning arbetsterapeuterna har erhållit. Vi frågade även vilka förbättringar de önskade i arbetsterapin. Svaren redovisas i tabell 47. Tabell 47. Vilka förbättringar av arbetsterapien skulle Ni önska? (Fråga Ia 19)

Bättre utrustning och materiel Bättre lokaler Terapi på varje vårdavdelning Större variation Kombination av dessa svar Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

2 5 1 1 1 4 8

1 9 3 2 1 1 2 4

3 14 4 2 2 2 6 12

45 En fråga berörde standarden på terapilokalerna. Fördelningen av svaren ges i tabell 48. Tabell 48. Standarden pä terapilokalerna (Fråga I, 21)

Obesvarat Dålig Både bra och dålig Bra Övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

4 6 9 3

3 4 5 10 1

3 8 11 19 4

45 Av de 42 personer, som besvarade frågan anser 19, att standarden är bra. En fråga rörande standarden av inredningen ger liknande resultat. Uppgifterna återges i tabell 49. Bland önskemålen må nämnas köp av flera maskiner, tillgång till kokmöjligheter o. s. v. Man nämnde också i det sammanhanget flera terapeuter, mera varierande sysselsättningsmöjligheter etc. En socioterapeut önskade, att socioterapin, mera än vad som nu sker, infogades i den totala behandlingen. En arbetsterapeut framhöll, att det vore

92 Tabell 49. Standarden på inredningen (Fråga I, 23)

Obesvarat Dålig Både bra och dålig Bra Övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

6 1 7 4 4

2 4 5 8 4

8 5 12 12 8

bra, om det fanns vårdpersonal inom arbetsterapilokalerna för att ta sig an enstaka patienter, som behöver »drivas på», särskilt i fråga om långtidssjuka, schizofrena patienter. En annan arbetsterapeut ansåg, att vad som framförallt behövdes var en ordnad, ständigt pågående terapi på långtidsavdelningarna, eftersom det inte alltid var lätt att förmå långtidssjuka patienter att komma ned till arbetsterapilokalerna. En annan terapeut ville, att arbetsterapeuterna skulle få arbeta mera självständigt och därmed tilldelas större ansvar. Ett ökat och mera intensivt samarbete med psykiatrerna för att kunna diskutera och få hjälp med patientproblemen var också ett önskemål. Man kan inte undgå att vid en genomgång av önskemålen få intryck av att arbetsterapeuterna ibland känner sin verksamhet alltför isolerad. De upplever inte, att den är en del av den totala behandlingen. När det gäller samordningen mellan arbetsterapin och behandlingen i övrigt så finns det tydligen många olösta problem. Tanken att integrera all verksamhet för att åstadkomma en »terapeutisk miljö» är angelägen att förverkliga.

Psykologer och kuratorer

Endast 2 psykologtjänster fanns vid de 7 sjukhus, som ingick i undersökningen. Kuratorernas antal var 11, därav 10 vid de 2 kommunala sjukhusen och 1 vid de 5 statliga sjukhusen. Antalet tjänster för kuratorer var på de sistnämnda sjukhusen betydligt större men de flesta var obesatta. En del av kuratorernas åligganden skötes på dessa sjukhus av föreståndarinnorna. Kuratorernas arbetsuppgifter avser vanligtvis sociala och ekonomiska frågor såsom arbetsanskaffning, kontakt med olika myndigheter, t. ex. sjukkassor och socialnämnder, samt kontakt med anhöriga och att framskaffa lämpliga övervakare och förmyndare. I vissa fall är de även övervakare och förmyndare. Liksom beträffande övriga personalkategorier frågade vi kuratorerna, om det fanns några arbetsuppgifter, som de nu hade men som lämpligen kunde skötas av andra. Sex av dem ville ha mera skrivhjälp än de har nu. Andra

93 önskemål som framkom var, att testning borde skötas av en psykolog och att inan borde ha olika kuratorer för öppen respektive sluten vård. Bland de uppgifter, som kuratorerna inte hade nu, men som de ansåg att de borde ha, nämndes mera kontakt med patienterna och dessas anhöriga, önskemål om att delta i överläkarnas ronder, större möjligheter till stödjande terapi, vilket enligt de intervjuade f. n. ofta möter motstånd från läkarna. Av de 10 kuratorerna vid de kommunala sjukhusen ansåg 9, att antalet kuratorer relativt sett var för litet, medan den enda kuratorn inom den statliga sjukvården ansåg att det var tillräckligt. En av kuratorerna ville ha särskild personal för skötseln av förmyndarärenden och ytterligare ett önskemål var ett bättre samarbete mellan arbetsterapeuter och kuratorer. De båda psykologerna arbetade med såväl diagnostiskt arbete som med utredningar. En av dem sysslade även med gruppterapi och individuella samtal och hade dessutom på sitt arbetsprogram undervisning av mentalsjukvårdselever. Bland de uppgifter, som de ansåg borde skötas av andra befattningshavare, nämndes rutintestningar, vilka lämpligen kunde övertagas av assistenter. De önskade också ha mera skrivhjälp. Bland de uppgifter, som psykologerna nu inte sköter, men som eventuellt kunde övertagas av dem, omnämndes gruppterapi dels med personalgrupper och dels med patienter. Därjämte önskade de mera individuella samtal med patienterna. En av psykologerna framhöll, att han inte var nöjd med endast diagnostiska uppgifter, han hade inte en känsla av att vara med i ett team. Han påpekade visserligen, att samarbetet var bra, men det existerade inget teamwork i den bemärkelsen, att man tillsammans diskuterade patienternas problem och lade upp en gemensam plan för behandlingen; ibland hade man ställt diagnos, innan psykologen framkommit med resultaten av testningarna. Möjlighet till forskning var också ett av önskemålen. Vi frågade även hur många patienter, som psykologerna vanligtvis tar hand om. Den ena av dem hann med cirka 250 per år, d. v. s. en fjärdedel av de intagna, och den andra 160—180. Bland de tests, som de använde, var vanliga intelligenstest, ordassociationstest, projektiva tests m. fl. Vi frågade även vad de ansåg om läkarnas intresse för psykologens arbete och fick därvid följande uppgifter. Den ene av dem ansåg, att läkarna i stort sett var positivt inställda och att det existerade ett bra samarbete. Den andre sade, att i stort sett betraktar man de psykologiska undersökningarna som ett bra hjälpmedel för bedömning av sjukdomsfallen, men å andra sidan så händer det, att patienter skrivs ut utan att begärt utlåtande föreligger. Båda ansåg, att de tilläts arbeta självständigt och att välja de tests de ansåg vara riktiga. Vi vill slutligen framhålla, att på de 2 sjukhus, där det fanns psykolog, var läkarens inställning till psykologer i allmänhet mycket mera positiv än vid de sjukhus, där det inte fanns någon sådan befattningshavare.

91 Vårdavdelningspersonalen

I detta avsnitt skall vi diskutera vårdavdelningspersonalens arbetsuppgifter. Först några data om det antal patienter, som fanns på de intervjuades avdelningar. Tabell 50. Antalet patienter på de vårdavdelningar där de intervjuade tjänstgjorde (Fråga I 4 11) Summa Antal pat. på varje vårdavd.

C-sjukh. D-sjukh. F-sjukh. 1 G-sjukh.

—20 20—29 30—49 50—

2 33 8 Summa

statl. sjukhus

komm. sjukhus

Samtliga sjukhus

3 10 28

2 23 15 1

6 14 24 4

2 36 18 28

8 37 39 5

10 73 57 33

173 E n intervjuperson var avbytare på olika avdelningar.

De 4 sjukhusen erbjuder en skiftande bild. Bl. a. finns det en stor skillnad mellan de 2 statliga sjukhusen. Det ena är nybyggt och där arbetar majoriteten av de intervjuade på avdelningar med ett patientantal som varierar mellan 20 och 30. Vid det andra statliga mentalsjukhuset, som är gammalt, fanns det 50 patienter och därutöver på de avdelningar där flertalet av de intervjuade arbetade. Även mellan de 2 kommunala sjukhusen finns det en skillnad såtillvida att på det ena majoriteten av de utfrågade arbetade på avdelningar med mellan 20 och 30 patienter, medan på det andra det vanliga antalet varierade mellan 30 och 40. Nästa fråga avsåg att ta reda på den intervjuade personalens åsikter om antalet patienter. Svarsfördelningen redovisas i tabell 51. Tabell 51. Vad anser Ni om patientantalet på Eder vårdavdelning? (Fråga I4 12)

För många . . Lagom För få

C-sjukh.

D-sjukh.

F-sjukh.

G-sjukh.

Statl. sjukh.

Komm. sjukh.

Samtliga sjukh.

abs. tal

°//o

abs. tal

/o

abs. tal

/o

abs. tal

°//o

abs. tal

abs. tal

°//o

abs. tal

%

15 27 1

35 63

34 7

83 17

20 21

49 51

24 23 1

50 49

49 34 1

44 44 1

49 49

93 78 2

54 45 1

/o 58 41

Av de intervjuade anser 93 eller 54 %, att antalet patienter på de avdelningar där de tjänstgör, är för många, medan 78 eller 45 % anser antalet vara lagom. Svaren påverkas tydligt av det faktiska antalet patienter vederbörande har att sköta.

95 Vi bad även våra intervjupersoner att motivera sina svar och inemot var fjärde av de tillfrågade ansåg, att det stora patientantalet utgjorde ett hinder för kontakten mellan patienterna och personalen. På frågan om även vårdavdelningspersonalen deltog i ronderna, svarade alla överskötare ja. Av de 36 förste skötarna besvarade 9 frågan med nej och 63 av de 96 skötarna besvarade också frågan med nej. Nästa fråga tog sikte på vårdpersonalens uppfattning om värdet av att delta i ronderna. Majoriteten av dem som besvarade frågan ansåg, att denna utgjorde en bra informationskälla. Vi ställde en serie frågor rörande personalens arbetsuppgifter. En av frågorna hade följande lydelse: »Vill Ni i korthet redogöra för de arbetsuppgifter som åvilar Er?» Vi kodade de första 3 svaren, som avgavs, och dessa redovisas i tabell 52. (Alla gav dock ej 3 svar.) Tabell 52. Vårdavdelningspersonalens arbetsuppgifter (Fråga I4 16) Arbetsuppgift

6. Städning 7. Klädvård Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

20 27 66 1 22 35 2

28 28 71 7 20 47 8 3

48 55 137 8 42 82 10 3

385 Som framgår av tabellen tog vi bl. a. reda på hur ofta de tillfrågade spontant nämnde patientkontakter som en arbetsuppgift. Av tabellen framgår, att bland de 3 först kodade svaren förekommer detta endast 8 gånger. Bland övriga svar var det ytterligare 5 personer, som nämnde denna arbetsuppgift, d. v. s. utav inalles 173 personer var det 13, som spontant betecknade kontakten med patienterna som en av sina arbetsuppgifter. Detta innebär givetvis inte, att personalen inte sysslar med patienterna; bland de kategoriserade svaren förekommer sådant som patientvård, tillsyn, sysselsättning e t c , vilket också medför patientkontakt. Nästa fråga var formulerad på följande sätt. »Vilken arbetsuppgift tar mest tid?» Svaren redovisas i tabell 53. Under »Obesvarat» har 18 personer hänförts. De flesta av dessa har emellertid framhållit, att alla arbeten tar lika lång tid eller att det är svårt att skilja ut någon särskild arbetsuppgift. Städning och klädvård är de uppgifter, som nämns oftast. Av de 156, som besvarat frågan, anger 45, d. v. s. 29 %, städning i första hand. Även bland de svar, som kategoriseras un-

96 Tabell 53. Arbetsuppgift

som tar mest

tid

(Fråga I4 17) Arbetsuppgift

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

11 9

18 16 3 31 11 45 7 21 22 174

0. Obesvarat 1. Skrivbordsarbete 2. Medicinutdelning 3. Patientvård, tillsyn etc 4. Sysselsättning 5. Städning samt klädvård 6. Gruppterapi, patientkontakter i övrigt 7. Komb. 1—6 8. övrigt

20 10 14 2 10 8

7 7 3 11 1 31 5 11 14

Summa

der »Kombination 1—6», förekommer i de flesta fall städning. Dubbelt så många bland personalen vid de kommunala sjukhusen, d. v. s. 31 av 83 eller 37 %, mot 14 av 73 eller 19 % vid de statliga sjukhusen anger städningsarbete som den arbetsuppgift, som tar mest tid. Patientvård och tillsyn kommer i andra hand; det är 31, som nämner denna arbetsgrupp som mest tidskrävande. Bland de svar, som kategoriserats under »övrigt» återfinnes en del som berör lokala förhållanden, samt sådana som beror på den personalkategori vederbörande tillhör. Vi skall ge några exempel. En överskötare anser, att inköpen till patienterna och skötseln av dessas penningmedel tar mest tid. En annan säger, att arbetsledningen tar mest tid. Enligt denne bör överskötaren framförallt vara en god arbetsledare. En tredje säger, att handledning av eleverna tar mest tid. Bland förste skötarna anser en, att ronderna tar mycket tid, eftersom man på h a n s avdelning har många nya patienter och förste skötaren oftast är med vid samtalen med patienterna under ronderna. Även bland förste skötarna finns det en, som nämner personalledning som den uppgift, som tar mest tid. Av skötarna får m a n sådana svar som »det beror på vilken tur man är indelad på»; en annan säger, att »den längsta tiden tar det att gå till arbetsterapin för att hämta material, för att där får m a n alltid stå och vänta en lång stund». En annan skötare ger ett exempel på lokala förhållanden; han anser att det tar mest tid att flytta patienternas kläder och tillhörigheter, eftersom dessa skall transporteras upp till vinden. När patienterna flyttas från en avdelning till en annan eller utskrives, blir det rätt mycket spring för att h ä m t a kläder och andra patienttillhörigheter. Det förvånar inte, att städningsarbetet intar en så framträdande plats bland de arbetsuppgifter, som tar mest tid. Det fanns utan tvivel en viss tendens bland personalen att koncentrera sig på sådant arbete. Detta har olika orsaker. För det första har det tidigare ansetts, att städning är en av de viktigare arbetsuppgifterna; för det andra är städning ett arbete som ger »synligt» resultat; för det tredje är städning ett arbete, där man lätt kan kontrol-

97 lera vederbörandes arbetsinsats. Att t. ex. sitta vid en säng och prata med en patient ger inte samma möjlighet att »visa upp» att man verkligen arbetar. Det har funnits och finns alltjämt en ganska utbredd inställning att betrakta just denna sorts patientkontakter som ett försök att slippa »arbetet» och därför har dessa kontakter ej heller alltid betraktats som en viktig insats. Det håller dock på att ske en förändring, vilket svaren på nästa fråga utvisar. Ytterligare ett skäl för städningens dominans bör nämnas. Det betraktas av en del befattningshavare som en svårare arbetsuppgift att fullgöra de mera direkta patientkontakterna. Städningen är vanligtvis en »neutral» sysselsättning, där man kan undgå att engagera sig i patienterna och deras problem. Vi har också tidigare påpekat, att en aktivering av patienterna kräver större engagemang av personalen, och att detta kan leda till att deras egna problem aktualiseras. En viktig omständighet skall emellertid h ä r framhållas. På många avdelningar deltar patienterna i städningsarbete tillsammans med någon av vårdpersonalen. I dessa fall utgör alltså städningsarbetet en del av den aktiveringsterapi, som man bedriver och den får därmed en helt annan innebörd. I detta fall kan man inte heller tala om att städning utgör en »neutral» sysselsättning. Nästa fråga vi ställde hade följande lydelse: »Vilken arbetsuppgift anser Ni själv vara viktigast?» I tabell 54 ger vi en fördelning av svaren. Tabell 54. Viktigaste

arbetsuppgift

(Fråga I< 18) Arbetsuppgift 0. Obesvarat 1. Skrivbordsarbete 2. Medicinutdelning 3. Patientvård, tillsyn etc 4. Sysselsättning av p a t 5. Städning samt klädvård 6. Gruppterapi samt patientkontakter i övrigt 7. Komb. 1—6 8. Övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

3 30 17

6 38

9 68 23

24 7

31 3 3

55 10 3

174 Det intressanta här är att städning och klädvård inte av någon har betecknats som den viktigaste arbetsuppgiften. Däremot har patientvård och tillsyn blivit den uppgift, som i första hand omnämnts. Inte mindre än 68 av 168, som besvarade denna fråga, sätter den som viktigaste uppgift. I andra hand kommer gruppterapi och patientkontakter i övrigt; den har av 55 personer betecknats som viktigast. (Gruppterapi n ä m n s dock endast i 2 av dessa 55 svar såsom viktigast.) Svaren på frågan visar, att det är en utbredd upp7—204247

98 fattning bland den tillfrågade vårdpersonalen, att patientkontakter och vården av patienterna i övrigt är den viktigaste uppgiften. Vi har även delat upp svaren på denna fråga med utgångspunkt från vederbörandes befattning. Svarsfördelningen presenteras i tabell 55. Tabell 55. Viktigaste arbetsuppgift (Fråga I 4 18) Arbetsuppgift 0. Obesvarat 1. Skrivbordsarbete 2. Medicinutdelning 3. Patientvård, tillsyn etc 4. Sysselsättning 5. Städning samt klädvård 6. Gruppterapi och patientkontakter i övrigt 7. Komb. 1—6 8. ö v r i g t Summa

Förste skötare

Skötare

Totalt

4 11 3

1 50 19

9 68 23

22 6

19 4

55 10 3

överskötare

3 Siffrorna visar, att det huvudsakligen är den befordrade personalen, som anser patientkontakten vara den viktigaste arbetsuppgiften. Genom nästa fråga avsåg vi att ta reda på om de intervjuade ansåg, att det fanns någon arbetsuppgift, som de själva utförde, men som kunde övertagas av någon annan. Svarsfördelningen ges i tabell 56. Tabell 56. Arbetsuppgifter, som lämpligen kunde överlåtas på andra befattningshavare (Fråga I 4 19) Överskötare

0. Obesvarat 1. Inga 2. Skrivarbete 3. Handhavande av patienternas pengar samt inköp 4. Städning samt klädvård 5. Köksarbete 6. Övrigt Summa

Förste skötare

Skötare 1 35

16 6 9 3 2 6

1 21

36 Totalt 2 60 6

52 6 2

10 76 8 12

174 Det framgår av denna tabell, att de arbetsuppgifter man helst vill »flytta över» är städning och lagning av kläder. Detta gäller framförallt förste skötarna och skötarna, överskötarna däremot skulle i viss utsträckning vilja slippa skrivarbete, handhavande av patienternas egna medel samt inköp. Vi frågade även om det fanns uppgifter, som de inte utförde nu men som de ansåg att de borde övertaga. Svarsfördelningen återfinns i tabell 57.

99 Tabell 57. Arbetsuppgifter

som lämpligen

kunde

övertagas

från andra

befattningshavare

(Fråga I4 20) Arbetsuppgift

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

0. Obesvarat 1. Inga 2. Patientkontakter 3. Terapeutiska uppgifter 4. Tekniskt-sjukvårdande uppgifter. . . . 5. Övrigt

1 56 14 5 2 6

2 70 2 4 3 9

3 126 16 9 5 15

Summa

174 Majoriteten eller 126 av de 171 som besvarade frågan, anser att det inte finns några sådana uppgifter; 16 anser att patientkontakt är en sådan uppgift; 9 nämner terapi och anser därvid huvudsakligen arbets- och annan aktiveringsterapi; 5 talar om tekniskt-sjukvårdande uppgifter, d. v. s. att dela ut medicin, att ge injektioner etc. Bland de svar som kodats under »Övrigt» skall vi ge några exempel. En överskötare framhöll, att på ett sjukhus där han tidigare arbetade, fick han själv bestämma sådana saker som t. ex. frigång. Han ansåg, att överskötarna borde delegeras mera självständiga arbetsuppgifter än vad hittills varit fallet, eftersom de har mest kontakt med patienterna. En kvinnlig överskötare ansåg, att föreståndarinneinstitutionen är mindre ändamålsenlig; hon kände sig kontrollerad. Mottagandet av samtal utifrån, från t. ex. patienternas anhöriga behövde enligt hennes mening ej gå via föreståndarinnan. »Allt detta gör att man inte känner sig ha förtroendet att kunna sköta avdelningen själv» säger hon. En annan kvinnlig överskötare säger, att hade hon mera tid skulle hon velat sysselsätta patienterna mera med arbetsterapi på avdelningen. En av skötarna framhåller, att på den avdelning där hon arbetar finns det förutom överskötaren en assistentsköterska samt därjämte sjuksköterskeelever. »Därigenom blir det litet sjukvårdande uppgifter över för dem som har genomgått grundutbildningen.» Det sista svaret är intressant därför att det tyder på en tendens att värdera olika patientvårdande uppgifter på olika sätt. Det tycks vara på en del håll så att det anses »finare» att syssla med sjukvårdande uppgifter, d. v. s. det som ovan kallats »tekniskt-sjukvårdande» uppgifter, än att syssla med de psykologiska och de inter-personella aspekterna av sjukvården. Patientkontakter och terapi Inledning

E n del av vårt frågeformulär behandlade kontakten mellan personal, inklusive läkare, och patienterna. Dessa frågor syftade ej enbart till att undersöka faktiska förhållanden och att få reda på existerande önskemål, utan

100 att i viss utsträckning även belysa de intervjuades inställning till de berörda problemen. Därför fanns det här även en del attitydfrågor. Utgångspunkten vid konstruktionen av frågorna var de resonemang, som framförts i kapitel 3. Vi utgick därvid ifrån distinktionen mellan interpersonella och intra-personella aspekter av mentala sjukdomar. Vi hävdade också, att de intra-personella problemen i första hand skulle behandlas via kemoterapin jämte den övriga medicinska terapin och i andra hand genom psykoterapi. Eftersom vi ansåg, att det bland psykiatrer antagligen inte fanns någon större variation i uppfattningen om kemoterapins och den övriga medicinska terapins betydelse, så koncentrerade vi oss i detta avsnitt av frågeformuläret huvudsakligen på psykoterapi och sådana frågor som berör rehabiliteringen, d. v. s. den del av behandlingen, som syftar till att lösa de inter-personella problemen. Vi förutsåg, att det var där man kunde hitta varierande åsikter bland intervjupersonerna. Samtal med patienter

Den första frågan i denna del av undersökningen gällde de intervjuades åsikter om värdet av samtal med patienterna. Frågan ställdes till läkare, psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter och socioterapeuter. I följande tabell 58 presenterar vi resultaten. Tabell 58. Värdet av samtal med patienterna (Fråga I, 45, I 2 43)

0. Obesvarat 1. Positiv utan kommentar 2. Positiv ur terapeutiska eller diagnostiska synpunkter eller i kontaktsyfte 3. Positiv med inskränkning 4. Negativ 5. ö v r i g t Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

6 7

2 22

8 29

46 2

35 7 1 2

81 9 1 2

130 Såsom framgår av tabellen är praktiskt taget alla de tillfrågade positivt inställda till samtal. En del är allmänt positiva utan att kommentera det, andra lämnar kommentarer och framhåller, att samtal har terapeutiskt eller diagnostiskt värde eller är värdefulla ur kontaktsynpunkt. Vi skall citera en del av svaren. En överläkare säger, att »värdet av samtal med patienterna är större än folk tror. Samtalen är värdefulla både för en själv och för patienterna. Om man håller kontinuiteten, så blir det så småningom kontakt.» En annan överläkare gör vissa invändningar och framhåller, att värdet av samtal beror på individerna. »Man måste känna sig för.

101 En del av patienterna vill hålla en i hand och då gäller det att bromsa.» Den läkare vars svar kodades som negativt framhöll att »ibland kan samtal vara nödvändigt, men samtal med patienter är lika nödvändiga inom all medicin, och den är inte större inom psykiatrin». En annan läkare säger, att man bygger hela terapin på samtal. E n läkare, som gör vissa inskränkningar framhåller, att »i många fall är de nödvändiga. Men en hel del t. ex. psykopater samt neurosklientelet har alldeles för stora pretentioner på samtal». Vi frågade även om de intervjuade hade enskilda samtal med patienterna. Svaren framgår av tabell 59. Tabell 59. Har Ni enskilda samtal med patienterna? (Fråga I, 46, I2 44)

1. J a 2. J a om pat. önskar 3. Nej Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

9 39 3 10

51 1 17

9 90 4 27

130 Intressant är, att inte mindre än 27 av de 121, som besvarade frågan, uppger att de ej har enskilda samtal, d. v. s. samtal där ingen annan än den intervjuade och patienten är närvarande. Detta beror på det förhållandet att vid samtal med patienter är ofta, utöver överläkare, även underläkare, föreståndarinna eller överskötare närvarande. Vi frågade även om dessa samtals diagnostiska värde; 72 ansåg att de hade ett sådant värde, 23 ansåg, att de inte hade det, 33 var tveksamma, medan 32 inte besvarade frågan. Nästa fråga gällde, om dessa enskilda samtal hade terapeutiskt värde, och här var 104 av 109, som besvarade frågan, eniga om, att de enskilda samtalen hade ett sådant värde. Vi bad även de tillfrågade att kommentera vari det diagnostiska och det terapeutiska värdet låg. När det gäller det diagnostiska värdet, så framhölls det bl. a. att detta låg i ökad kunskap om patienten. De kommentarer, som gavs på frågan om enskilda samtals terapeutiska värde, har sammanfattats i tabell 60. Av de tillfrågade gav 23 inga kommentarer. De övriga kommentarerna delade vi upp efter den effekt, som vederbörande ansåg, att samtalen hade ur terapeutisk synpunkt; 7 nämnde, att dessa hade en katarsisk ( = avreagerande, utlösande) effekt, d. v. s. att de gav patienten tillfälle att avreagera sig känslomässigt, 13 ansåg att de förmedlade större insikt i de egna problemen, 22 ansåg, att de hade en lugnande effekt, medan 31 — d. v. s. den största gruppen — tyckte, att dessa samtal framförallt var betydelsefulla genom att de skapade kontakt mellan patienten och psykiatern.

102 Tabell 60. Vilket

terapeutiskt

värde

har samtal

med

patienterna?

(Fråga Ix 50, I a 47)

0. Obesvarat 1. Avreagering 2. Insikt 3. Övertalning 4. Lugnande 5. Kontaktskapande . 6. Tvivel på v ä r d e . . . 7. Kombination 8. Övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

10 3 3 12 20 5 3 5

13 4 10 1 10 11 1 5 14

23 7 13 1 22 31 6 8 19

130 Vi skall ge några exempel på de kommentarer som lämnades. Ett svar, som hänfördes under »insikt», hade följande lydelse. »Man friskar upp de psykologiska mekanismer, som lett till symtomen, och gör dem medvetna för patienten. Symtomen kan sedan vara som bortblåsta, när man hållit på ett tag.» Ett svar som kodades under »kombination» hade följande lydelse. »Patienten kan känna behov att tala ut, att k ä n n a inre trygghet. Han kan också behöva få klarläggande synpunkter, överhuvudtaget detta, att man vill ägna sig åt dem kan ha en terapeutisk effekt. En del patienter är det dock svårt att få kontakt med.» Ett annat svar, som kodades inom samma kategori, hade följande lydelse. »Dessa samtal kan nedbringa förbrukningen av sedativ medicin. Det gäller speciellt insufficienstillstånd. Tror ej på terapeutisk effekt, när det gäller psykoserna.» Ett svar som kodades under »övrigt» hade följande lydelse. »Det beror på vem som har samtalen. Om det är en läkare som har en bra attityd så kan det göra mycket nytta likaväl som en annan läkare kan ställa till med skador genom att ha samtal.» Två svar, som kodades under kategorin, »tvivel på samtalens värde» må här citeras: »Jag anser inte att m a n genom ihållande samtal kan förbättra en patient. Man kan lika litet prata bort en psykisk sjukdom som en appendicit. Samtalens värde är att det har en h u m a n i t ä r prägel.» Ett annat svar har följande k a r a k t ä r : »Jag vägrar aldrig samtal men jag är tveksam. Samtalet kan verka försämrande. Man kan komma att välja ut patienter, och det skapar olust hos de andra. Man kan också påminna om och riva upp patientens problem och inte få dem lösta. Jag själv anser inte, att jag har tid eller kompetens till att genomföra en analys.» Som framgår varierar åsikterna om den terapeutiska nyttan av samtal. Det kan, som i det ena fallet, bero på att man inte anser sig genom samtal kunna lösa några av patientens intra-personella problem, det kan också bero på att vederbörande — som i det andra svaret — inte anser sig vara kompetent, och slutligen kan man — som det gjordes i ett av de tidigare citerade

103 svaren — ifrågasätta, om samtal har ett terapeutiskt värde speciellt när det gäller psykoser. Vi frågade även vårdpersonalen om de hann med alla samtal de skulle vilja h a med patienterna. I tabell 61 ger vi svarsfördelningen på denna fråga. Tabell 61. Vårdpersonalens möjlighet att hinna med samtal med patienterna (Fråga I 4 22) överskötare

Ja Nej Summa

Totalt

Skötare

Förste skötare

N

°//o

N

/o

N

°//o

N

%

13 29

31 69

7 29

19 81

1 17 78

18 82

1 37 136

21 78

99 Av samtliga tillfrågade anser 78 %, att de inte hinner med samtal i den utsträckning som de skulle önska, överskötare är den kategori, som har lägsta procenten nejsvar, vilken dock uppgår till 69 %. Vi frågade även vårdpersonalen om de ansåg, att samtalen med patienterna hade ett terapeutiskt värde, och vilken typ av terapi de i så fall avsåg. Svaren kodades på samma sätt, som de svar, som redovisats i tabell 60. I tabell 62 ger vi en fördelning av dem. I denna har vi angivit de två först kodade svaren. Om vi jämför med tabell 60, där dock endast ett svar har kodats, så framträder en stor övervikt beträffande kategorin »lugnande». Det är emellertid tre kategorier som dominerar svaren; utöver »lugnande» anser många, att det är »kontakt» och »katarsis», som ger samtalen dess terapeutiska värde. Tabell 62. Vilket terapeutiskt värde har samtal med patienterna? (Fråga I4 24)

1. Avreagering 2. Insikt 3. övertalning 4. Lugnande 5. Förklara behandling 6. Kontaktsökande 7. Kombination och övrigt

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

10 5

13 5 2 29 3 16 31

23 10 2 53 6 34 59

24 3 18 28 Summa

Ytterligare ett par frågor handlade om kontakten med patienterna. Den första av dessa hade följande lydelse: »Vad anser Ni om att ta kontakt med patienterna utan att dessa har kallat på Er?» Svaren kodades i två kategorier,

104 dels de som sade, att man borde ta kontakt med patienterna utan förbehåll, dels de som hade vissa förbehåll. Resultaten presenteras i tabell 63.

Tabell 63. Vårdpersonalens uppfattning om att ta kontakt med patienterna ulan att dessa kallat på den (Fråga I4 25)

Utan

» Summa

överskötare

Förste skötare

Skötare

Totalt

13 29

8 28

18 78

39 135

174 Majoriteten av de tillfrågade, eller 135 utav 174, svarade att man borde ta kontakt utan förbehåll. Man kan tolka detta på två sätt. Många av de tillfrågade, som arbetar på avdelningar för långvarigt sjuka, vet att dessa patienter ofta inte själva tar tillräckligt initiativ för att kontakta personalen. I dessa fall har det säkerligen stor aktiverande betydelse, att vårdpersonalen själv tar initiativet. Å andra sidan kan det i vissa fall vara så att patienten befinner sig i ett akut tillstånd av »kontakt-rädsla», varvid det kanske är befogat, att man är avvaktande i kontaktsökandet. Vi bad de intervjuade att kommentera, varför m a n borde ta kontakt respektive inte göra det. Bland de svar vi fick var bl. a. sådana som att »passiva kroniska patienter tar inte initiativ», att »patienterna bör känna att någon bryr sig om dem». Slutligen fanns det även en grupp, som ansåg att det var nödvändigt, att man tog kontakt just när patienterna visade motstånd. Av de tillfrågade ansåg emellertid 25, att man borde visa försiktighet. I tabell 64 har vi gjort en fördelning av de olika motiven för kontakttagande.

Tabell 64. Vårdpersonalens motiv till att ta kontakt med patienterna (Fråga I4 25) Överskötare

Förste skötare

Skötare

Totalt

12 8 2

4 3 5

17 14 11

33 25 18

174 Passiva långtidssjuka, tar ej initiativ Patienterna behöver känna a t t perMan bör t a kontakt även om patien-

Summa

105 Nästa fråga vi ställde var »På vilket sätt yttrar sig kontaktbehovet hos patienterna?» Frågan ställdes för att ta reda på, h u r vårdpersonalen uppfattade kontaktbehovet och på vilket sätt de uppfattade olika försök hos patienterna att få kontakt. Vi har delat upp svaren på så sätt, att vi sammanfattat alla svar där man säger, att patienterna söker kontakt genom att tala till personalen, vidare genom gester och ansiktsuttryck, genom att de direkt kommer och ber om hjälp, genom att de tyr sig till en viss person eller försöker väcka uppmärksamhet på annat sätt. I tabell 65 ger vi en fördelning av svaren på nu angivna alternativ. Tabell 65. Patienternas yttringar i fråga om kontaktbehovet (Fråga I4 28) Överskötare

Söker verbal kontakt Genom gester och a n s i k t s u t t r y c k . . . Tyr sig till viss person Försöker väcka uppmärksamhet. . . . Andra sätt Kombination Summa

1 10 2 8 2 4 15 42

Förste skötare

Skötare

Totalt

16 3 5 2 3 4 3

1 21 15 14 7 5 28 5

2 47 20 27 11 12 47 8

174 I stort sett visar denna tabell, att vårdpersonalen inte bara uppfattar direkta öppna kontaktförsök genom verbalt beteende utan även mera subtila kontaktförsök genom gester eller att patienten på annat sätt försöker väcka uppmärksamhet. Resultaten kan tolkas så att det bland personalen i stort sett tycks finnas en psykologisk känslighet och förmåga att på ett korrekt sätt tolka ett mera subtilt beteende hos patienten. Vi frågade även om personalen hade möjlighet att tillfredsställa patienternas kontaktbehov. De olika svarsalternativen har fördelats i tabell 66. Tabell 66. Personalens möjlighet att tillfredsställa patienternas kontaktbehov (Fråga I4 29)

Ja Nej Summa

överskötare

Förste skötare

Skötare

Totalt

14 26 2

8 25 3

13 66 17

35 117 22

174 Kommentarerna till denna fråga ger i viss mån en bild av det sätt på vilket man får tillfälle att kontakta patienterna. En överskötare framhåller:

106 »Det finns mycket arbete på avdelningen, som medgiver, att man har kontakt med patienter. Man kan utföra olika småsysslor, som patienter får hjälpa till med. Man pratar med dem, spelar olika spel, tar med dem på bilturer, patienter får följa med till affären och handla, och på sommaren brukar vi ta med dem och åka ut och bada. Ibland låter vi dem följa med till någon av vårdpersonalens sommarställen etc.» Men det finns även en del kritiska röster. Någon säger: »Det har varit så mycket arbete här. Man hinner inte med. Trots att vi håller igen måste den dagliga städningen genomföras. Det är dessutom för många vikarier, för att man skall kunna arbeta upp avdelningen.» En annan överskötare säger: »Personalen är för mycket engagerad med städning etc. för att hinna med att tillgodose patienternas kontaktbehov.» En tredje uttrycker det på följande sätt: »Man skulle säkert kunna tillfredsställa patienternas kontaktbehov i full utsträckning om vårdpersonalen tog sig tid och inte ansåg, att andra arbetsuppgifter var viktigare.» Vi vill här än en gång understryka det vi sagt tidigare, nämligen att kontakten med patienterna inte bara är en fråga om tid utan även om emotionellt engagemang. Detta kan ofta vara mycket påfrestande, varför det är förståeligt, att man söker sig till arbeten, som inte engagerar på samma sätt som den direkta kontakten med patienterna. Detta gäller speciellt om man ej får stöd genom konferenser etc. Psykoterapi

Som inledning till en serie frågor om psykoterapi frågade vi läkarna, psykologerna och kuratorerna om psykoterapi användes på sjukhuset. Då vi intervjuade 72 läkare, 11 kuratorer och 2 psykologer fick vi tillhopa 85 svar. Fördelningen av dessa återfinnes i tabell 67. Tabell 67. Bedrives psykoterapi? (Fråga Ix 9 1 , L, 62)

1. J a 2. Nej 3. Vet ej Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

22 17

41 4 1

63 21 1

85 Tre fjärdedelar eller 63 av 85 besvarade frågan jåkande, vilken användes som inledning till nästa fråga, nämligen vad man avsåg med psykoterapi. De svar, som därvid erhölls kan indelas i två grupper, nämligen antingen »Psykoterapi i inskränkt bemärkelse», d. v. s. psykoterapin hänfördes till

107 en bestämd teknik, psykoanalys, viss typ av samtal e t c , eller »Psykoterapi i vidsträckt bemärkelse», d. v. s. psykoterapi innefattande all kontakt mellan personalen inklusive läkare, psykologer och kuratorer samt patienter. Ungefär lika många befattningshavare använde sig av den första som av den andra definitionen (36 mot 37; 12 avgav svar som inte passade in på någon av definitionerna, t. ex. »allt vi gör är psykoterapi»). Bland dem, som använder sig av den första definitionen, finner man svar som psykoanalys, försök att övertala patienten till ett annat beteende, möjligheten för patienten att avreagera emotionella problem etc. Bland dem, som använde sig av den andra definitionen, talas det i svaren huvudsakligen om samtal och kontakt. Gruppterapi

På samma sätt som vi frågade om psykoterapi, försökte vi även ta reda på våra intervjupersoners definition av begreppet gruppterapi, utsträckningen i vilka de själva använde sådan och den uppfattning de hade om gruppterapins värde. Vi frågade läkarna, om de själva tillämpade gruppterapi och de övriga två kategorierna, om det användes gruppterapi på det sjukhus där de arbetade. Svaren ges i tabell 68. Tabell 68. Användes gruppterapi? (Fråga I4 95, I, 66)

1. J a 2. Nej 3. Vet ej Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

13 26

13 32 1

26 58 1

85 Av våra intervjupersoner framhåller 68 %, att gruppterapi inte används. Några egentliga skillnader mellan statliga och kommunala sjukhus föreligger inte. Vi frågade dem också, vad de avsåg med gruppterapi. Av de tillfrågade besvarade 10 ej frågan. Bland de övriga talade majoriteten allmänt om gruppsamtal utan att närmare specificera, vad de avsåg, 18 talade om gruppterapi i inskränkt bemärkelse, d. v. s. de refererade till den typ av gruppterapi, där en läkare eller psykolog samtalar med en utvald grupp av personer för att diskutera speciella problem och bedriva denna terapi på grundval av psykoanalytiska teorier. I övrigt förekom sådana definitioner som sysselsättning och lek i grupp, metoden att uppdela avdelningen i smågrupper etc. Med tanke på att definitionerna varierar så mycket och inkluderar så många olika typer av aktivitet — från gruppterapi i dess trängre bemärkelse

108 till uppdelning av avdelningarna i smågrupper — så blir procenten av de personer som säger, att de inte bedriver gruppterapi tämligen hög. Om man däremot med gruppterapi endast avsett på psykoanalytisk teori grundad gruppterapi så skulle en hög procent av nej svar i den förra tabellen kunnat vara mera förståelig. Med tanke på att gruppterapi eller kanske gruppverksamhet i en vidare bemärkelse kan spela en viktig roll för rehabiliteringsverksamheten tycks oss här föreligga en brist. Kanske denna brist delvis hänger ihop med de föreställningar och de värderingar våra intervjupersoner har om effekten av gruppterapi. Vi frågade dem vad de ansåg om värdet av gruppterapi. Svaren återfinnes i tabell 69. Tabell 69. Inställning till gruppterapi (Fråga Ix 97, I, 68) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

0. Obesvarat 1. Positiv i allmänhet 2. Positiv betr. vissa katego-

4 13

4 31

3. Tveksam 4. Negativ 5. övrigt 6. Vet ej

9 2 1 4 6

7 1 2 3 15

16 3 3 7 21

85 Summa

Samtliga sjukhus

Cirka en fjärdedel eller 21 av 85 besvarade frågan med »vet inte». Av de övriga var 31 positiva i allmänhet och 16 positiva i fråga om vissa kategorier av patienter. Direkt negativa var endast 3 personer. Man kan därför inte säga, att det förhållandet att gruppterapi tillämpas i så liten utsträckning, beror på en negativ värdering av densamma. Antagligen är det så, att många av de tillfrågade inte anser sig ha förutsättningar eller utbildning för att kunna bedriva denna typ av terapi. Detta gäller speciellt, när den intervjuade med gruppterapi avser en psykoanalytiskt orienterad form av gruppverksamhet.

Socioterapi och reaktivering

Med begreppet socioterapi, som är relativt nytt inom mentalsjukvården, avser vi den verksamhet, som syftar till beredande av sådan sysselsättning, som också ökar möjligheterna för den sjukes återanpassning i samhällslivet. Socioterapi ingår som en del i den totala rehabiliteringen. Dess uppgift beror naturligtvis på vad man menar med den och på vilket sätt man tillämpar den. Vår första fråga var »Använder Ni socioterapi?»

109 Tabell 70. Används socioterapi? (Fråga I, 99, I, 70)

0. Obesvarat 1. J a 2. Nej 3. Vet ej Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

21 17 1

2 26 14 4

2 47 31 5

85 Av de tillfrågade besvarade 47 eller 55 % frågan med »ja». Några egentliga skillnader mellan de kommunala och de statliga sjukhusen föreligger inte. Definitionen av begreppet socioterapi uppvisar en stor variation. I stället för att återge svaren i tabellarisk form skall vi citera några av dem. En av de tillfrågade framhåller: »Socioterapin har till uppgift att öka kontakten med omgivningen och underlätta patientens anpassning i samhället». En annan av de tillfrågade talar också om kontakt med samhället och tillfogar dessutom, att »genom detta kan kroniska patienter övervinna sin isolering, vilket i sin tur leder till, att tillvaron blir lättare för dem». En annan befattningshavare säger, att »med socioterapi menas alla åtgärder som syftar till att återanpassa individen till samhället och möjliggöra för patienten att återgå till ett normalt liv». Andra talar om studieverksamhet och om organiserande av fritiden, t. ex. bioföreställningar och dans. Av svaren framgår, att man med socioterapi avser en mycket vid skala från mera preciserade till allmänna åtgärder, som främjar patientens återanpassning till samhället. Däremot sägs sällan, att socioterapin är en integrerad del av hela rehabiliteringsprocessen. Det är givetvis troligt, att man menar detta, fastän det inte utsägs. Nästa fråga, som även den hade anknytning till socioterapin, hade följande lydelse: »Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska effekt?» Frågan ställdes till alla de personalkategorier, som intervjuades. Av alla, som besvarade frågan, var 88 % positivt inställda. Några större skillnader mellan de olika personalgrupperna föreligger knappast. Kanske kan man säga, att den positiva inställningen till reaktiveringen är något mera mark a n t bland läkare, kuratorer, psykologer och arbetsterapeuter än bland vårdavdelningspersonalen. Vi frågade även våra intervjupersoner, på vilket sätt man försökte aktivera eller reaktivera patienterna på vederbörandes avdelning. I tabell 71 ger vi en fördelning av de svar, som vi därvid erhöll. Tabellen visar, att man i övervägande grad betraktar arbetsterapi och sysselsättningsterapi som det vanligaste sättet för reaktivering. Fritidssysselsättning, studiecirklar, gymnastik och promenader är det, som kom-

110 Tabell 71. På vilket sätt försöker man aktivera eller reaklivera patienterna? (Fråga I, 102, I2 73, I3 36, I4 31) Kurator, psykolog

Överläk. Övriga Reaktive- och bitr. läkare överläk. ringssätt N

%

N

°/ /o

N

%

Arbets- Företera- stånd:a, Överpeut, uppsysocionings- skötare män terapeut

Förste Skötare skötare

N

N|

%

N

%

N

/o

%

N

%

Totalt

N

%

Arbets- och sysselsättningsterapi 18

51 38

46 12

50 41 55

51 40

41 32

42 89

42 310

46 Arbete på avdelning .

9 15

12 37

18 89

27 19

19 12

16 40

19 148

2 15

14 11

13 Fritidssyssels.; studier, gymnastik, promenader . . 10

29 20

24 Kontakt med yttervärlden . . .

6 Habit training Samtalsoch medikamentell terapi Summa

5 6 9 11 19 19 22 29 40 19 109 16 13 35 100 82 100 24 100 74 100 79| 100 98 100 77 100 211 100 680 100

11 15 på vårdavdelningarna. Sådan verkmer närmast, och därefter 3följer arbetet samhet som kontakt med yttervärlden namnes bara av ett fåtal befattningshavare. Samma sak gäller »habit-training» för långtidspatienter. Denna verksamhet, som syftar till att träna upp patientens elementära beteendemönster såsom hygien, matvanor och enkla sociala kontakter, har vid försök på utländska och svenska sjukhus visat en gynnsam effekt på patienterna och även på personalen, vars arbete härigenom blir lättare. När man har tränat upp patienterna att själva sköta sin hygien, att äta på egen hand m. m., kan man ägna sig åt mera konstruktiva uppgifter. Att denna viktiga aspekt av rehabiliteringsverksamheten bland långtidssjuka nämns av så få, kan bero på att den är föga känd. Intressant är att i 16 % av svaren namnes samtals- och medicinsk terapi som rehabiliteringsåtgärder. Bland vårdavdelningspersonalen är procentsatsen ännu högre. Detta kan tolkas som en tendens att underskatta den egna insatsen eftersom medicinsk terapi endast indirekt påverkar rehabiliteringen, medan arbetet på vårdavdelningen skulle kunna tänkas som systematisk rehabilitering. Två av de målsättningar, som man finner i litteraturen över rehabiliteringsverksamheten, är för det första att anpassa hela avdelningens beteendemönster och levnadssätt till vad som råder utanför sjukhuset och för det

Ill andra att betrakta sjukhuset som ett övergångsstadium till den mindre skyddade yttervärlden. Dessa båda målsättningar förekommer sällan i svaren. Om vi ser på tabellen så är det väl endast kontakt med yttervärlden och habit-training, som syftar på dessa 2 målsättningar. 34 Det finns undersökningar som pekar på att långtidspatienters passivitet, vilken ofta uppfattats som följd av demens, i själva verket kan vara ett hospitaliseringsfenomen, d. v. s. en pseudo-demens. 35 Vi frågade därför läkarna, kuratorerna och psykologerna om de ansåg, att demensen i viss utsträckning kunde betraktas som ett dylikt fenomen. Av de 85, som besvarade frågan, svarade 72 ja, vilket tyder på att man är väl medveten om förekomsten av hospitaliseringsfenomenen. Som skäl angavs bl. a., att sjukhusmiljön, t. ex. rutinen på en vårdavdelning, kan framkalla passivitet hos patienten. Andra skäl, som uppgavs, var att terapi och speciellt arbetsterapi visade, att s. k. dementa patienter kunde aktiveras, vilket ej skulle k u n n a vara fallet, om det vore frågan om just en »äkta» demens. I flera svar försökte m a n även skilja mellan »äkta» och pseudo-demens. Endast 11 av dem, som besvarade frågan, försökte bortse från betydelsen av hospitaliseringsfenomenen för utveckling av s. k. demens. Vi skall citera tre svar som exemplifierar det nyss sagda. »Man kan slöa till, om man blir sittande i en stol hela dagen.» — »Jag tror, att patienterna sköts om alltför väl så att deras egen initiativförmåga helt förtvinar.» — »Patienterna har blivit ganska försummade. Hade man hållit dem i gång och aktiverat dem, så hade de kanske ej fått någon demens.» Nästa fråga, som ställdes till alla våra intervjupersoner, löd på följande sätt. »Anser Ni, att som medel i återanpassningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regelbundet arbete, t. ex. masstillverkning av en viss artikel?»

Tabell

72. Regelbundet

arbete som

återanpassning?

(Fråga I, 105, I 2 76, I 3 38, I4 33)

Ja .

Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

7 116 38 17

2 125 38 10

9 241 76 27

34 Miller D. H. The rehabilitation of chronic open - ward neuropsychiatry patients. Psychiatry 1954, 17 s. 347—358. 35 Miller D. H. and Clancy J. »An approach to the social rehabilitation of chronic psychotic patients». Psychiatry 1952, 15, s. 435—443.

112 Cirka 68 % av de tillfrågade besvarade frågan med ja. I svaren förekommer en motsatt uppfattning om värdet av regelbundet arbete. Den ena uppfattningen, som är positiv i fråga om sådant arbete, hävdar att innan patienterna skall »slussas ut» i samhället är det nödvändigt med något slag av arbetsträning. Därför vore det nyttigt, om man övergick från sedvanlig sysselsättningsterapi till ett enkelt arbete, som tränade upp arbetstakt och lärde patienterna arbetsvanor. Detta i sin tur skulle underlätta anpassningen i samhället och infogandet i arbetsprocessen. Den andra uppfattningen hävdar, att arbetsterapi inte är en fråga om endast sysselsättning utan även om terapi. Därför bör man inte försöka få patienterna att arbeta på ett sådant sätt, som sker i samhället. Tempoarbetet kan lätt bli monotont och kan då motverka den aktiverande effekt, som arbetsterapin bör ha. Det torde vara riktigt, att ett arbete, kanske i skyddade verkstäder, kan vara en fas i återanpassningen och underlätta återgången till ett normalt samhällsliv. Dylikt arbete bör dock begränsas till de patienter, som har nått det stadium i tillfrisknandet, att de snart kan utskrivas. Man måste alltså vara försiktig och inte pressa in patienterna i ett arbete, som de ännu inte är mogna för. Vi frågade även, om våra intervjupersoner ansåg, att man för regelbundet arbete på sjukhuset borde betala viss lön. Med lön avser vi ej sådan lön, som tillämpas i öppna marknaden, utan exempelvis ett system, som är avpassat med hänsyn även till de naturaförmåner, som patienterna kommer i åtnjutande av under sjukhusvistelsen. Såsom det nu är, får patienterna s. k. »flitpengar». Om man vill anpassa patienterna till ett liv, som motsvarar samhällets, så gäller det att skapa motivation för att bete sig så som man gör i samhället. En av våra viktigaste motivationskällor är att få ekonomiskt utbyte för det arbete, man utför. Det kan tänkas, att man genom det flitpenningsystem, som användes på mentalsjukhusen, håller patienterna inte bara i en beroendeställning utan även minskar möjligheterna för dem att bli motiverade till att arbeta. P å nästa fråga, om de intervjuade tror, att lön kan ha en terapeutisk effekt, är det 76 % som svarar ja (på de statliga sjukhusen är det 80 och på de kommunala 71 % ) . Den sistnämnda frågan användes som inledning till följande fråga, enligt vilken vi bad dem att motivera, huruvida lön kunde ha en sådan effekt. Ungefär 75 % ansåg, att lön påverkade patienternas motivation i gynnsam riktning; 3 % motiverar sitt svar om lön för patienterna med en kritisk inställning till flitpenningsystemet; av dem, som var negativa mot lön var det 7 % som ansåg, att patienternas motivation påverAnm. Enligt medicinalstyrelsens cirkulär till direktionerna för statens mentalsjukhus den 10 februari 1948 må flitpenning utbetalas till patient med 10, 20, 30 eller undantagsvis högst 40—80 öre per dag. Sedermera har emellertid styrelsen år 1952 med ändring av nämnda cirkulär bemyndigat direktionerna att meddela beslut i de särskilda fall, då flitpenning anses böra utgå med högre belopp.

113 kas i en ogynnsam riktning; medan 5 % var av den meningen att patienten inte önskar få lön. Den övervägande majoriteten, cirka 80 %, anser alltså, att m a n borde betala lön. Nästa fråga avser en central punkt i rehabiliteringsverksamheten. Enligt vissa forskningsrön, för vilka redogjorts i kapitel 3, torde en uppdelning av patienterna i smågrupper underlätta deras återanpassning, öka deras möjligheter att söka kontakt med andra människor och aktivera dem i högre grad, än om man har patienterna samlade i stora grupper. Erfarenheter från svenska sjukhus stödjer denna uppfattning. Vi frågade därför våra intervjupersoner om de ansåg, att uppdelning av patienterna i smågrupper hade terapeutisk effekt. Av dem, som besvarade frågan, svarade 78 % »ja», medan 7 % var tveksamma eller svarade »nej» och 12 % svarade »vet inte». Av kommentarerna framgår, att man anser att gruppeffekten k a n påverka såväl patienterna som personalen. Vi skall citera några svar. »Gruppen skall ledas av samma skötare. Patienten har behov av kontinuitet och skötaren lär k ä n n a patienten. Patienter på samma nivå kommer tillsammans och det blir mera reda i miljön på avdelningen.» En annan säger: »Jag har en sådan grupp själv. Jag började för tre år sedan med 5 svårt sjuka patienter. Fyra av dessa är nu förflyttade till en sekundäravdelning, en är definitivt utskriven från sjukhuset. Det skulle vara bra, om hela avdelningen delades upp på detta sätt.» En tredje säger: »Gruppen lär dem att få kontakt med andra människor. Den lär dem att överhuvudtaget titta på varandra. De upptäcker, att flera gör samma sak, och de känner, att de hör ihop.» Ytterligare ett positivt svar skall citeras: »Det är värdefullt att ett fåtal patienter hela dagen är tillsammans med en vårdare och att det skapas en samhörighet inom gruppen. Patienterna blir mera aktiva, mera intresserade, mera sysselsatta. Vårdarens intresse blir större, om han ser resultatet av sitt arbete och blir bekant med patienterna.» Vi skall även citera några svar som uttrycker en negativ inställning till smågruppssystemet: »Smågrupper kan ha stor betydelse för patienternas välbefinnande, men ej för deras tillfrisknande. De kan vara värdefulla ur humaniiär, men ej ur terapeutisk synpunkt.» En annan säger: »Jag tror inte att den lilla gruppen skulle göra mer, än vad vi gör nu. Det finns stora risker att patienterna då tvingas att umgås med sådana, de inte kan komma överens med.» En tredje säger: »Systemet är säkert inte bra. Först och främst byter personalen så ofta. Dessutom kan det lätt bli 'mina' och 'dina' patienter. Det är bättre med 'våra' patienter.» En fråga, som indirekt har med aktiveringsprocessen att göra, berörde patienternas tider för sänggående. Vi frågade, när patienterna vanligtvis skall lägga sig på kvällarna. Vi vill emellertid framhålla, att ett tidigt sänggående kan h a samband med ett tidigt uppstigande. Som regel väckes patienterna före kl. 7 på morgonen. I vår undersökning fann vi enstaka av8—204247

114 delningar, där man började lägga patienterna så tidigt som kl. 6 på eftermiddagen. Det kan tänkas, att patienterna på geriatriska avdelningar inte vill vara uppe alltför länge, men i övrigt torde det vara så att om man vill skapa en miljö som liknar världen utanför sjukhuset, så är tidiga »läggtider» inte befrämjande ur återanpassningssynpunkt. Av svaren på vår fråga framgick, att dessa tider varierar mycket, och att de intervjuade i många fall — såväl läkare som vårdpersonal — ansåg, att patienterna borde lägga sig mycket senare, än vad vanligtvis nu sker. Av många svar framgick det också, att TV har lett till en förändring, eftersom patienterna gärna sitter uppe och ser TV. Det tycks också vara så, att för passiva och tillbakadragna patienter spelar TV en aktiverande roll. Vi skall citera några av de svar, som vi fick på vår fråga. En skötare säger: »Några kan vara uppe och se TV, men i regel vill de ej själva. Om de vill vara uppe, så brukar vi koka kaffe åt dem.» En annan framhåller: »Sedan TV kom är det mycket bättre, patienterna får sitta uppe till TV-programmets slut, om det inte är för sent, men många går frivilligt och lägger sig tidigare». En förste skötare säger: »Patienterna borde inte gå och lägga sig före kl. 8.30, annars blir natten så lång. De kan inte sova så länge, och i stället får vi då ge sömnmedel.» Och ytterligare en säger: »TV borde finnas på alla avdelningar för att hålla patienterna uppe något längre». Några av läkarnas svar skall citeras. En överläkare säger: »Det är inte bra att de gamla lägger sig så tidigt. En del är numera uppe till halv elva. TV har haft stor betydelse, den väcker de gamla patienterna. En del går först och lägger sig men går upp igen för att se programmen. De har blivit mycket mer intresserade av omvärlden, sedan de fått TV. Deras intressen har blivit väckta och de klär sig även bättre.» En annan överläkare ger följande svar: »Det är olika på olika avdelningar. På vissa finns det ingen sängläggningstid, utan patienterna sköter sig själva. P å en orolig avdelning måste dagpersonalen hjälpa dem att lägga sig. Det är inte lyckligt, men det går inte att ändra.» En annan läkare framhåller: »Patienterna måste lägga sig, för att personalens arbetstider skall kunna klara det. På de kroniska avdelningarna är det hårdast. P å de akuta avdelningarna är det nog bättre.» Nästa fråga har att göra såväl med patienternas rehabilitering som med läkarnas och personalens inställning. Vi frågade, om man ansåg, att patienterna kunde vara med om att fatta beslut i saker som rörde dem själva. Svaren presenteras i tabell 73. Det föreligger här en skillnad mellan de statliga och kommunala sjukhusen. Vid de kommunala sjukhusen är man mera positivt inställd till att patienterna kan vara med att fatta beslut än på de statliga, där man är mera tveksam. Vi kodade också kommentarerna till denna fråga. Först kodade vi de sätt, som föreslogs för fattande av beslut. Dessa presenteras i tabell 74.

115 Tabell 73. Bör patienterna själva få fatta vissa beslut ? (Fråga I, 117, I2 86, I3 50, I4 45) Statliga sjukhus

Obesvarat Ja I viss mån Nej Vet ej Summa

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

N

%

N

%

N

%

6 48 107 15 2

3 27 60 8 1

2 83 71 17 2

1 47 41 10 1

8 131 178 32 4

2 37 50 9 1

100 Tabell 74. Sätt för patienternas medbestämmande (Fråga I, 118, I, 87, I, 51, I4 46) Statliga sjukhus

0. Obesvarat 1. J a , individuellt 2. J a , genom patientorganisation med självstyrelse . 3. Nej, man kan endast diskutera med patienterna. 4. Nej, andra måste bestämma 6. Obestämt Summa

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

N

%

N

%

N

%

12 26

11 57

6 33

9 29

12 14 10

15 22 15

9 13 9 100

47 7 40 21 25 16 178

104 27 75 36 47 31 353

8 21 10 13 10 100

I de två första kategorierna återfinnas de svar, enligt vilka man är positiv till patienternas medbestämmanderätt. I kategori 1 finns de, som menar, att patienterna individuellt kan vara med och bestämma. I kategori 2 talas det om patientorganisation med självstyrelse. I kategori 3 och 4 finns de svar, som uttrycker en negativ inställning. I kategori 5 återfinnes slutligen de svar, där man säger både ja och nej, t. ex. av typen »i allmänhet kan de vara med och bestämma, men på vår avdelning går det inte». Det visaT sig, att totalt är det cirka 40 % av svaren enligt vilka man säger »ja», 35 % där m a n säger »nej» och cirka 15 % där man säger både »ja» och »nej». Endast i 8 % av fallen talar man om möjligheten att ha ett patientråd och något slag av självstyrelse på vårdavdelningen. Det framgår alltså, att man endast i liten utsträckning är inställd på detta slag av medbestämmanderätt, vilket kan bero på att tanken härpå aldrig aktualiserats. Slutligen kodade vi även svaren, så att vi fick fram de områden inom vilka man kunde tänka sig medbestämmande för patienterna. De två först angivna svaren kodades. Resultaten redovisas i tabell 75.

116 Tabell 75. Områden för patienternas medbestämmande (Fråga I, 118, I, 87, I3 51, I4 46) Kommunala sjukhus

Statliga sjukhus

Arbetsterapi + sysselsättning Fritid Placering inom s j u k h u s e t . . . . Privilegier,

regler,

N

%

7 15 13 1 4

32 83 58 11 22

7 19 13 3 5

23 15 26

11 7 12

41 34 64

10 8 15

6 6

51 11

24 5

64 24

15 5

100 N

/o

N

18 52 30 9 14

8 23 13 4 6

14 31 28 2 8

18 19 38

8 9 17

13 13 224

%

bestäm-

Val av kläder o. andra inköp.. Obestämt (t. ex. »på så många områden som möjligt»).. Övrigt Summa

Samtliga sjukhus

Här förekommer vissa skillnader mellan statliga och kommunala sjukhus och svaren fördelar sig som framgår av tabellen på ett stort antal av områden. Förbättringar rörande terapi och sysselsättning

Vi ställde en serie frågor om de förbättringar man önskade beträffande terapin i allmänhet samt beträffande patienternas sysselsättning och fritid. Först skall vi citera några svar, som lämnats av läkare och som avser mera speciella terapiproblem. En läkare säger, att »man bör inrätta en speciell insulinavdelning med en särskilt avdelad läkare, som även kunde tala med patienterna när de vaknar ur koma». En annan läkare kritiserar det förhållandet, att man på hans sjukhus ej använder muskelavslappande medel vid elchock. »Detta berör en illa och ser kusligt ut.» En annan läkare hänvisar till själva sjukhusstrukturen. Han säger: »När en patient blir bättre, så flyttas han till en lugn avdelning. Detta kan innebära press speciellt för äldre patienter, som är vana vid en rutin. Ofta sker det en försämring efter en flyttning. Patienten saknar kontakt med patienterna på den nya avdelningen, likaså med dess skötare och känner sig ofta isolerad.» En annan läkare önskar, att man inrättar en särskild tjänst för forskning, vars innehavare skulle följa litteraturen och ge råd åt de övriga läkarna. Bland personalen fick vi svar av t. ex. följande typ: »Det vore önskvärt, att patienterna fick samtala med överläkarna i lugn och ro utan andra åhörare». — »Det vore önskvärt, att läkaren hade mera tid att ägna sig åt varje patient. Nu finns det många ronder, då läkaren bara går igenom avdelningen. Patienterna kanske har suttit uppsträckta i flera timmar och väntat. Patienterna är påtagligt oroligare efter en sådan rond, som leder till besvikelse.» — »Mera samtal med läkaren, eller också borde en psykolog ha

117 terapeutiska samtal med patienterna. Dessa klagar ofta över, att de inte har någon att tala med.» Med avseende på arbets- och sysselsättningsterapi önskar man i allmänhet fler arbetsterapeuter, större lokaler och mera omväxlande sysselsättningsmöjligheter. Man önskar även mera gymnastik, större resurser till socioterapin, exempelvis för utflykter, besök på dansbanor, bad, kafébesök och besök på museum. En av läkarna understryker önskvärdheten av en skyddad verkstad för partiellt arbetsföra. En sådan verkstad skulle kunna läggas i anslutning till sjukhuset. En annan läkare föreslår mera variation i patientarbetet och vill ta bort alla meningslösa sysselsättningar. En tredje önskar, att alla avdelningar hade en befattningshavare, som bara sysslade med arbetsterapi. Vad beträffar fritiden anser en del, att det är bra ordnat. Andra däremot föreslår sådana saker som sportstuga för weekendresor eller anordnande av ett konditori eller kafé, där både manliga och kvinnliga patienter kunde träffas. Differentieringen av patienterna

Vi frågade läkarna, vad de ansåg om den nuvarande differentieringen av patienterna. Av de 72 läkare, som besvarade frågan, ansåg 27 att differentieringen inte var tillfredsställande. Bland de önskemål, som framfördes, var, att man borde inrätta geriatriska specialavdelningar samt specialavdelningar för alkoholskadade och straffriförklarade. Det ansågs var en brist, att patienter med akuta förvirringstillstånd f. n. i många fall måste tagas in på avdelningar för svårt långtidssjuka. När förvirringstillstånden efter några dagar har upphört, är man ofta tvungen att hålla dem kvar på dessa avdelningar. En läkare anser emellertid, att man bör blanda de »kroniska» och »akuta» patienterna med varandra för att »få i gång» de förstnämnda och därmed hindra att de bara »förvaras». En annan läkare säger: »Ibland kan det vara bra med blandning, men man kan inte ha mera än en psykopat på avdelningen.» En annan fråga berörde spörsmålet om att ha speciella avdelningar eller speciella sjukhus för straffriförklarade. I allmänhet ville man ha speciella sjukhus för denna patientkategori i stället för speciella avdelningar vid de vanliga mentalsjukhusen. Några av läkarna påpekade dock, att i den mån straffriförklarade hade psykotiska åkommor, så borde de naturligtvis placeras på vanliga mentalsjukhus. Ytterligare ett spörsmål, som har samband med differentieringen, gällde frågan om att ha barn under 18 år på de vanliga mentalsjukhusens vårdavdelningar. Av 65 läkare, som besvarade denna fråga, ansåg 39, att detta ä r absolut olämpligt; 13 ansåg att man i viss utsträckning kan ha det, och att det går bättre än man från början tror; 3 ansåg att de enbart hade goda erfarenheter av att ha barn på avdelningarna. Vi skall citera några

118 svar: »Haft en flicka sedan hon var 12 år. Jag anser det är fördärvligt. Hon måste bli milj oskadad. När hon kom, var hon på orolig avdelning, där hon blev sämre. Hon har talat om för mig h u r rädd hon var.» En a n n a n läkare framhåller: »Det är inte lyckat, eftersom det finns alkoholister på avdelningarna och patienter med egendomligt beteende». En tredje läkare uttalar sig på följande sätt: »Förut var jag mycket tveksam, men för ett år sedan ändrade jag mig. På en avdelning med äldre klientel hade jag en pojke. Det gick anmärkningsvärt bra. Personalen var mycket förtjust i honom. Nu har jag inga betänkligheter.» En annan säger: »Om differentieringen är väl genomförd, som här på vårt sjukhus, så tar barnen ingen skada. Men detta gäller endast under den nyssnämnda förutsättningen.» Kommunikation och information Vi h a r tidigare framhållit betydelsen av kommunikation mellan de olika personalgrupperna för att åstadkomma »en terapeutisk miljö». Några av de frågor vi ställde berörde också kommunikationsproblem. Den första frågan avsåg värdet av personalkonferenser. Resultaten presenteras i tabell 76. Av de tillfrågade besvarade 17 ej frågan. Tabell 76. Värdet av personalkonferenser (Fråga I, 122, I a 91, I 3 54, I 4 50) Kommunala sjukhus

Statliga sjukhus

°/

N

Samtliga sjukhus

N

%

N

%

140 24

84 14

284 42

85 13

/o

144 18

85 11

Värdet varierar beroende på omfattningen av sådana konferSumma

100 Inga större skillnader föreligger mellan statliga och kommunala sjukhus. Vi frågade även, vilken omfattning konferenserna borde ha och återger svaren i tabell 77. Bortfallet utgör 34. Tabell 77. Omfattningen av personalkonferenser (Fråga I 4 122, I a 91, I 3 54, I 4 50) Kommunala sjukhus

Statliga sjukhus N

%

N

%

N

%

12 21 4 123

8 13 2 77

17 66 20 56

11 41 13 35

29 87 24 179

9 27 8 56

1. Hela sjukhuset eller en överlä-

Summa

Samtliga sjukhus

119 Det visar sig här, att det finns en markant skillnad mellan de statliga och de k o m m u n a l a sjukhusen. På de statliga sjukhusen är m a n mera inställd på att h a konferenser med hela sjukhuset eller med hela överläkaravdelningen eller också — vilket är det vanligaste svaret — specificerar man ej konferensens omfattning. På de kommunala sjukhusen däremot önskar man i större utsträckning ha vårdavdelningskonferenser. Ur kommunikationssynpunkt torde avdelningskonferenser vara mera effektiva. Det är i första hand genom sådana, som läkaren kan förmedla sina intentioner till personalen, vilken därigenom blir i tillfälle att diskutera vård- och behandlingsproblem. Däremot blir konferenser, i vilka sjukhuspersonalen i dess helhet deltar, mer eller mindre av sådan art, att det förmedlas information från en person till åhörarna, utan att någon diskussion kommer till stånd. Svaren på en fråga, vilka som bör deltaga i personalkonferenserna, utformades på sätt som framgår av tabell 78.

Tabell 78. Vilka bör dellaga i personalkonferenser? (Fråga I, 123, I, 92, I, 55, I 4 51) Statliga sjukhus

Personalkategori

1. All vårdpersonal 2. Ansvarig personal el. represent a n t e r för vårdavd 3. Läkare 4. 3 + andra pers.—kategorier . . . . 6. Övriga svar Summa

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

N

%

N

%

N

%

20 2 57 18 49

12 1 36 11 31

65 23 23

42 15 15

34 2 122 41 72

11 1 39 13 22

100 Endast i 9 % av de svar, som avgavs vid de statliga sjukhusen, anser man att all vårdpersonal bör vara med; vid de kommunala sjukhusen är det 19 %. Detta hänger delvis ihop med, såsom tabell 78 utvisar, att man på de statliga sjukhusen kanske inte i samma utsträckning som på de kommunala tänker sig personalkonferenser som ett tillfälle där läkarna och personalen i övrigt träffas för att diskutera behandlingen. Antalet som ej svarade är 39. Vi tog också reda på, hur ofta man ville ha personalkonferenser. Svarsfördelningen återges i tabell 79. Återigen får vi fram en skillnad mellan de statliga och de kommunala sjukhusen. På de statliga sjukhusen är det endast 18 %, som vill ha konferens en gång i månaden eller oftare, medan motsvarande procenttal för kommunala sjukhusen är 47. En a n n a n fråga var formulerad på följande sätt. »Anser Ni att konferenser med falldiskussioner, i vilken vårdavdelningspersonalen deltar, är bra ur ut-

120 Tabell 79. Hur ofta bör personalkonferenser hållas? (Fråga L. 124, I, 93, I, 56, I4 52) Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

%

N

%

N

%

3 6

2 4

15 27

9 17

18 33

6 11

17 61

12 41

28 52

18 33

45 113

15 37

56 4

38 3

93 4

30 1

100 Statliga sjukhus N

Mer än 1 gång i månaden, men ej Endast en gång i månaden Mer än 1 gång per år, men ej varje

Summa

bildningssynpunkt? Skulle sådana konferenser underlätta Edert eget arbete? (Nyssnämnda delfråga var endast ställd till läkarna.) Skulle de väcka intresse hos personalen? Skulle de öka deras ansvarskänsla? Skulle de öka deras intresse för patienterna?» Många av de tillfrågade läkarna svarade, att detta skulle vara bra ur alla synpunkter. Flera ansåg, att dessa konferenser ej skulle underlätta utan öka deras arbetsbörda. Ett sådant svar kan tagas som uttryck för att vederbörande inte anser, att han genom de ökade kunskaper, han kan förmedla till personalen via sådana falldiskussioner, kan få sina egna intentioner lättare genomförda. Indirekt borde emellertid genom sådana diskussioner läkarens arbetsbörda minska. Vi frågade även vilka skäl, som talar för och emot att vårdpersonalen informeras om patienternas anamnes. Skälen »för» kategoriserades på tre sätt: att begränsad information är önskvärd, att information är bra i allmänhet samt att den är viktig för förståelsen och vården av patienterna. När det gällde skälen »emot», använde vi oss av fem kategorier, nämligen att patienten inte tycker om det, att tystnadsplikten utgör ett hinder, att en del av personalen — speciellt den vikarierande personalen — kan vara omogen, att allmänt sett vissa kategorier av personalen inte skall få information, och slutligen att inga skäl talar emot att ge informationer om anamnesen. Vi presenterar fördelningen av svaren i tabell 80 a och b. Vi har i det här fallet delat upp svaren efter vederbörandes tjänsteställning, eftersom vi därvid fann större skillnader än mellan sjukhusen. Slutligen hade vi några frågor om information m. m. Vi frågade om man ansåg, att läkaren bör samråda med vårdpersonalen, när det gäller vissa åtgärder ifråga om patienternas vård. I 93 % av svaren säger man »ja». Även på en fråga, huruvida vårdpersonalen har sådan information om patienten, som kan vara värdefull för läkaren att få reda på, så får vi praktiskt taget enhälliga »ja»-svar. Ett av undantagen är en läkare, som säger:

121 Tabell 80 a och b. Vilka skäl talar för eller emot att personalen informeras patienternas anamnes?

om

(Fråga Ij 125, i, 57, I4 53) Tjänsteställning

a Skäl för Begränsad information är önskvärd . Bra i allmänhet. . . . Viktig för förståelsen och vården av Övrigt

överläk. + bitr. överläk.

Övriga läkare

Förest:a, uppsyningsmän

översköt.

l:e skötare

Skötare

Totalt

7 1

16 6

16 7

11 5

5 9

3 20

58 48

10 2

21 5

67 1

169 8

b Skäl emot Pat. tycker ej om det Tystnadsplikten.... Omogenhet hos pers. Vissa kategorier skall ej få information Inga skäl talar emot

4 9 1

8 16 5

2 27 5

3 21 2

1 15 8

6 33 14

24 121 35

3 3

9 7

7 4

Summa

5 7 38

4 6 34

11 22 86

39 49 268

»Personalen har ofta iakttagelser att komma med, men jag kan bara befatta mig med vad jag själv ser.» En annan fråga var formulerad på följande sätt: »Anser Ni, att relationerna mellan läkare och vårdpersonal kan påverka patienternas tillstånd?» Här får vi fram en liten skillnad mellan de kommunala och de statliga sjukhusen, vilket framgår av tabell 81. Vid de kommunala sjukhusen synes man vara något mera benägen att svara ja på dessa frågor. Tabell 81. Relationen läkare — personal, kan den påverka patienternas

tillstånd?

(Fråga Ix 181, Ia 123, I3 77, I4 65) Statliga sjukhus

Ja Vet ej Summa

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

N

0/

N

/o

N

°//o

5 135 23 15

/o 3 76 13 8

3 148 15 9

2 85 8 5

8 283 38 24

2 80 11 7

100 Slutligen hade vi två utpräglade attitydfrågor i denna avdelning av frågeformuläret. Den första hade följande lydelse: »De flesta patienter på våra

122 mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn. Vad anser Ni om detta påstående?» Även här får vi vissa skillnader mellan de statliga och de kommunala sjukhusen, 60 % av svaren på de statliga sjukhusen men 74 % på de kommunala är sålunda avböjande. Tabell 82. Behöver patienterna samma sorts kontroll och disciplin som ouppfostrade barn? (Fråga L, 178, I a 120, I 3 74, I 4 61) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus N

°//o

N

/o

N

0/

Avböjande Både avböjande och instämmande . Instämmande

104 49 23

59 28 13

129 34 11

74 20 6

233 83 34

66 24 10

Summa

/o

Vi bad även de intervjuade personerna att motivera sina svar. Vi uppdelade dessa svar på sätt framgår av tabell 83. Tabell 83. Motiv för patientkontroll (Fråga Ix 178, I a 120, I 3 74, I4 61) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

N

%

N

/o

N

0/

/o

Regler behövs men ej auktoritär Ej disciplin utan frihet och »normal» behandling Pat. är ouppfostrade — det är deras sjukdom Pat. är ej ouppfostrade utan sjuka.. Kombination

14 33 4

16 37 4

Summa

9 71 1 112

8 63 1 100

23 104 5 202

11 52 3 100

Det är intressant att ta del av dessa motiveringar. Flera av våra intervjupersoner, som avböjer påståendet, motiverar sedan sina svar så, att de dock indirekt instämmer i det. Inte mindre än var fjärde person bland dem som motiverat sina svar på de statliga mentalsjukhusen betonar vikten av disciplin. En annan svarstyp innebär, att det behövs regler, men att det inte skall råda någon auktoritär disciplin. Sammanlagt 8 % av svaren hänvisar till att disciplin som sådan inte är önskvärd utan att det bör råda frihet och en normal behandling av de intagna patienterna. Slutligen har vi två kategorier där man fäster sig just för uttrycket »ouppfostrade». Inte mindre än 16 % av dem, som svarade på de statliga sjukhusen, säger att patienterna är ouppfostrade, men att detta är en del i sjukdomsbilden. En

123 annan grupp säger, att de inte är ouppfostrade utan sjuka. Man gör alltså här å ena sidan en distinktion mellan att vara ouppfostrad och sjuk, å andra sidan anser man, att sjukdomen yttrar sig i ett ouppfostrat beteende. Det andra påståendet hade följande formulering: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen.» Denna fråga var direkt hämtad ur den i kapitel 2 citerade attitydskalan om custodialism. I svaren på denna fråga får vi också fram en skillnad mellan de statliga och de kommunala sjukhusen, vilket framgår av tabell 84. Tabell 84. Värdpersonalens främsta uppgift är alt se till att det råder lugn och ordning på avdelningen (Fråga I, 185, I a 127, I 3 81, I 4 67) Kommunala sjukhus

Statliga sjukhus

Samtliga sjukhus

N

/o

N

%

N

|

%

Både avböjande och instämmande.

78 50 48

44 28 27

113 38 23

65 22 13

191 88 71

55 25 20

Summa

100 På de statliga sjukhusen är 44 % av svaren direkt avböjande mot 65 % på de kommunala sjukhusen; 27 % av svaren på de statliga sjukhusen är instämmande i detta påstående, men endast 13 % på de kommunala. Ett instämmande innebär en inställning, som är svår att förena med tanken på vårdavdelningen som en terapeutisk miljö. Inställning till speciella personalkategorier En rad frågor gällde på vilket sätt man borde kunna använda sig av psykologer på mentalsjukhusen. Den första frågan var formulerad på följande sätt: »Anser Ni, att någon annan än en läkarutbildad person, t. ex. en psykolog, skulle kunna ha enskilda samtal med patienter?» Av 110, som besvarade frågan, svarade 90 »ja». I kommentarerna angav man ibland, att det kunde gälla endast för vissa patienter eller för behanding av vissa problem. I 39 fall ansåg man, att psykologen hade en bra utbildning för just sådan typ av verksamhet. Ytterligare några kommentarer gick ut på, att det inte var själva utbildningen utan personliga egenskaper, som var avgörande, om man borde ha terapeutiska samtal med patienterna. Till läkarna ställde vi en fråga: »Som bekant är det brist på psykiatrer. Om man bildade ett team av läkare och psykologer, anser Ni då, att psykologen kunde övertaga vissa terapeutiska uppgifter?» Svarsfördelningen ges i tabell 85.

124 Tabell

85. Kan psykologer

övertaga

vissa terapeutiska

uppgifter?

(Fråga I x 163) Statliga sjukhus 0. Obesvarat 1. Nej 2. J a , utan inskränkning 3. J a , med inskränkning 4. Ja, under psykiaters ledning 5. Ja, men beror på vederbörandes lägg ning och skicklighet 6. Ja, men begränsning till vissa områden 7. Övrigt 8. Vet ej Summa

37 Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

10 4 6 1

1 17 10 10 7

7 4

9 9

72 Av de tillfrågade svarade 17 nej. Resten angav vissa förutsättningar, under vilka m a n kunde tänka sig att psykologer övertog terapeutiska uppgifter. Nästa fråga, som ställdes till läkarna, tog sikte på att utröna om psykologerna borde ge personalen utbildning i observationsteknik. Tabell 86. Bör psykologer ge vårdpersonalen utbildning i observationsteknik? (Fråga I x 166)

1. J a 2. Nej 3. Tveksam eller vet ej Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

1 27 5 4

1 22 6 6

2 49 11 10

72 Av de 72 läkarna anser 49, att detta vore ett sätt att utnyttja psykologens kunskap. Ytterligare en fråga handlade om behovet av psykologisk utbildning för vårdpersonal, och om man i så fall borde anlita psykolog till detta. Tabell 87. Finns det ett behov av psykologisk utbildning för vårdpersonalen? (Fråga I, 167—168) Statliga sjukhus 0. Obesvarat 1. Nej 2. Ja, behov finns och psykologer kan anlitas 3. Ja, behov finns men psykologer skall ej anlitas 4. Vet ej Summa

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

1 9

1 10

2 19

1 3

1 7

125 Av de 72 tillfrågade anser 43 att m a n kan anlita psykologer för detta ändamål. En fråga tog sikte på att utröna, huruvida man borde anlita psykologer vid undersökningar om effekten av terapin på patienternas beteende. Svarsfördelningen framgår av tabell 88. Tabell 88. Effektundersökningar genom psykologer (Fråga l, 169) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

0. Obesvarat 1. Ej önskvärt el. behövligt 2. Antagligen bra eller värt att pröva. . . 3. Bra i den utsträckning det är möjligt . 4. Helt positiv 5. Övrigt 6. Vet ej

1 8 6 3 13 1 5

1 9 5 4 11 5

2 17 11 7 24 1 10

Summa

—.

Som framgår av tabellen är var tredje läkare positivt inställd till en dylik anordning. En annan fråga gällde behov av kuratorer och svarsfördelningen ges i tabell 89. Tabell 89. Behovet

av

kuratorer

(Fråga lt 170)

3. Tveksamt om de behövs. 6. övrigt Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

1 19 7 4 2 3 1

1 9 17 7 1

2 28 24 4 2 10 2

72 Av tabellen framgår, att de flesta är positivt inställda till kuratorsinstitutionen. I stort sett fick vi samma svar, när vi frågade om behovet av arbetsterapeuter och av sjukgymnaster. Svaren framgår av tabell 90—91. Forskning m. m. På de statliga sjukhus, som ingick i studien, bedrevs forskning endast vid ett; däremot bedrevs det på de båda kommunala sjukhusen forskning. I anslutning härtill bör emellertid framhållas, att det inte är fullt klart vad våra

126 Tabell 90. Behov av

arbetsterapeuter

(Fråga I, 172) Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

1. Behövs 2. Behövs fler 3. Tveksamt om de behövs

3 4 18 1

6 7 16

9 11 34 1

5. Behovet tillgodosett 6. övrigt

10 1

5 1

15 2

72 Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

4 13 8 4 3 5

1 10 20 4

5 23 28 4 3 9

72 Summa

Tabell 91. Behov

av

sjukgymnaster

(Fråga Ii 173)

0. Obesvarat 1. Behövs 2. Behövs fler 3. Tveksamt om de behövs 4. Behövs ej 5. Behovet tillgodosett 6. Övrigt Summa

intervjupersoner inlagt i begreppet forskning, varför svaren kanske bör bedömas med en viss försiktighet. Sammanlagt var det 2 överläkare och 2 underordnade läkare på de statliga sjukhusen, som deltog i forskningsarbete, vilket motsvarar 11 % av samtliga intervjuade läkare på statliga sjukhus. På de kommunala sjukhusen var det 3 överläkare och 6 underordnade läkare, som bedrev forskning, vilket motsvarar 26 % av de tillfrågade vid dessa sjukhus. Vi frågade även, vilka forskningsobjekt man hade, och svaren framgår av tabell 92. Tabell 92. Forskningsobjekt (Fråga I, 134) Psykofarmaca Endokrinologi Frekvensundersökningar Geriatrik Förlossningspsykoser EEG Psykoterapi Psykosomatiska problem. . Konstitution-miljöproblem

5 2 2

127 Av de läkare, som ägnade sig åt forskning, kunde 6 ägna 2 timmar per dag och mera åt den, 2 mindre än 2 timmar per dag, medan 1 var helt tjänstledig för forskning. De flesta av dem som forskade angav, att de gjorde det utanför den ordinarie arbetstiden. Endast 3 av de tillfrågade hade särskilda forskningsanslag. Hjälp med forskning hade 4; 10 av de 13 tillfrågade ville ha mera tid för forskning. Vi frågade även, vilka problem de ansåg vara viktigast att utforska. Därvid nämndes bl. a. schizofreni i allmänhet, geriatriska problem, depressionstillstånd, neurosforskning, farmakologisk forskning, alkoholforskning, forskning rörande pseudodemens, endokrinologi, det centrala nervsystemets metabolism och kontroll av terapieffekter. Bland de uttalade önskemålen återfanns bl. a. flera forskningstjänster, större möjligheter till tjänstledighet, mera biträdeshjälp samt bättre lokaler och bättre utrustning. Dessutom ville en läkare inrätta ett speciellt forskningsinstitut för schizofreni, en annan föreslog inrättande av en klinisk laboratur, och några betonade, att man överhuvud taget borde stimulera forskningsintresset på mentalsjukhusen. E n fråga, som hade visst samband med forskningen, hade följande lydelse: »Såsom det är nu sköter överläkarna ganska självständigt sin avdelning. I USA har man ibland en clinical director, som samordnar terapin och utfärdar riktlinjer rörande den. Anser Ni det önskvärt, att det inrättas sådana tjänster vid svenska mentalsjukhus?» Svaren framgår av tabell 93. Tabell 93. Önskvärdheten av en »clinical director* (Fråga lt 88)

önskvärd

ej önskvärd

tveksam

överläk. och bitr. överläk. övr.läk.

6 1

11 6

2 8

Summa

10 Samtliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Statliga sjukhus

önskej besv. värd

ej önskvärd

tveksam

1 4

5 20

2 3

önskej besv. värd

ej önskvärd

tveksam

ej besv.

—

7 5

17 25

10 5

—

3 Av de tillfrågade läkarna ansåg 12, att det var önskvärt med en »clinical director», 42 fann det ej önskvärt, och 15 var tveksamma. Procenten nejsvar är på de statliga sjukhusen 70 och på de kommunala 53, bland överläkare och biträdande överläkare 70 och bland övriga läkare 61. Om man undersöker de underordnade läkarnas svar och skiljer mellan sådana med svensk och sådana med utländsk läkarexamen, får man följande fördelning. Av underordnade läkare med svensk läkarexamen är det 71 %, som säger nej, av sådana med utländsk läkarexamen är det endast 17; läkare med utländsk examen är m. a. o. i större utsträckning positivt inställda till att m a n har en »clinical director» på våra mentalsjukhus än svenska läkare.

128 Utbildning och undervisning Vi frågade läkare, kuratorer och psykologer om de läste några facktidskrifter. I tabell 94 anger vi antalet sådana tidskrifter, vilka läses av dem, som besvarade frågan. Tabell 94. Antal facktidskrifter som läses av läkare, psykologer och kuratorer (Fråga I t 144, I a 106) Antal

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

3 8 10 7 8

11 4 8 8 8 2 1 1

14 12 18 15 16 2 4 1

3 Summa

85 Bland de 11 som återfinnes på k o m m u n a l a sjukhus och inte läser några facktidskrifter, är huvudparten kuratorer. I tabell 95 har vi lämnat en förteckning på olika typer av tidskrifter, som läses. Tabell 95. Facktidskrifter, som läses av läkare, psykologer och kuratorer (Fråga Ij 144)

0. Obesvarat 1. Svenska läkartidningen endast 2. Flera svenska o. skandinaviska tidskrifter 3. Svenska och uti. (inkl. skandinaviska) 4. Endast utländska tidskrifter Summa

Statliga sjukhus

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

11 3

14 10

16 4

28 8

7 13 12 4 39

Vi frågade även läkarna vad de ansåg om möjligheterna att med jämna mellanrum kunna tjänstgöra en viss tid, omfattande t. ex. tre månader, på ett kroppssjukhus för att inte förlora kontakten med kroppssjukvården. Av de tillfrågade 72 läkarna var 34 negativt inställda och de skäl, som anfördes var bl. a., att psykiatrin var ett specialområde, och att man inte behövde speciella kunskaper i kroppssjukvård. Ett annat skäl var, att om man skulle byta och tjänstgöra på ett kroppssjukhus, så skulle det innebära bristande kontinuitet i den egna verksamheten. Någon läkare ansåg, att det var bättre att anställa internister som konsulter på mentalsjukhus och att etablera ett samarbete mellan dem och psykiatrerna.

KAPITEL 5

R a p p o r t över f r e k v e n s u n d e r s ö k n i n g e n

I. Provundersökningen

vid Ulleråkers sjukhus m. m.

Sedan det i kap. 1 beskrivna planeringsarbetet slutförts ansågs det lämpligt att pröva det system som skulle användas genom en provundersökning vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Denna gjordes under mars månad 1960. För utförandet av frekvensstudierna hade på förhand blanketter uppgjorts å vilka observationerna skulle antecknas, varjämte ett »promenadschema» upprättats enligt vilket ett antal vägar slumpmässigt utvalts mellan de vårdavdelningar, som skulle studeras. Vidare hade en kod utarbetats över de arbetsuppgifter, som förmodades möta observatörerna under studierna. Efter provundersökningen befanns det lämpligt att i en del hänseenden ändra denna kod, vilken slutgiltigt fick det utseende, som framgår å sid. 130. I det följande skall vi närmast lämna en redogörelse för konstruktionen av denna kod. Vid utarbetandet av densamma hade de arbetsuppgifter, som kunde tänkas förekomma, indelats i nedanstående huvudgrupper: 1. Administration och organisation 2. Sjukvård 3. övervakning 4. Desinfektion och sterilisering 5. Materialvård G. Städningsarbete o. dyl. 7. Transporter o. dyl. 8. Undervisning och information 9. övrigt

Kod nr 1— 23, 114 24— 76 77— 78 79— 81 82— 84 85— 92 93— 95, 115 96—100 101—113, 116

1. Administration och organisation De arbetsuppgifter, som hänfördes under rubriken »Administration och organisation», skulle ha med avdelningens drift att göra, t. ex. arbetsledning, övervakning av arbete och kontroll, förande av olika böcker och handlingar samt telefonsamtal. Vissa uppgifter, som i och för sig icke direkt räknas till administration och organisation var t. ex. »Upptagen av studien». Det visade sig nämligen, att när observatören kom till en avdelning, så var ibland någon av personalen upptagen med ifyllande av något formulär för utredningen eller hade överläggningar med någon av de i utredningsteamet ingående personerna. $-204247

130 B CO 3 Vi

ca oo

—T ^ OJ "Ö T3 O

ft

ss :

B

ca

CD

•d

r

a

.2 -c3

E|

i8.2, "

O

ca >

>• C3 : o

3 O

t.

E

*J

-a

ft « P.

>

B .a

53 _•

" a a c > S

B 53 ° a Bx. s M ,3 53 (11 — •-* r^f *-*

3 S 5 2 2 [in ca ca : <

C

,2 " r^ ft

CJ

c

O o H -o

B

CD

O^-J

CS : Q

nj

«

> ca

c

a ca a

a

2 a fi CJ0 ca 5 - — •Si <- °ca

| « ft

A

gd

pics

a on 09 c

q T*

> o

i—<

CJ

S si

ö

CJ O 33

a c

CD

-> « CD-

•5 2 3 a -B

CJ

£ o M<

ft « •«• g .

« :c3

:ca : 0 £ •"

la u

Ö "d 3

£ ca

•g S.SP

«a > •£

B £

>

oo ca

ocCO ^ 3 J3 B

a >

J- s

•P -o

T3 B

o T? J3 •^ •ca p.

+>°cs

«"^ Ö

-S?„33

a o

u

CJ

•d ca •

CD CS «

u

rd

O

sJ a

ca £a ^

cj

•g

b.

^i

"Si *co ca oo C 53 ca <S o j 4> ^ ^ j CD "^ i? >> 2 >Q-< >• c/3 J H O , CL, K

00 O) O oa a s O

O

3 ea 0.

.-I d

«

o

CO

i—i

•d

5 o £oo „ft oB .a5

o

t.

•£

o-*

^ * H

>/

c 3

a cj

B 0)

•o :ca ^ B

I-" . „ CD -t-» CD . : 0 Cd : 0 CS t - fc- ft u

så e

a

"?> iQfcEhE

tH CJ

B

o

>

ca

3 C"S « 3 •3 V ca « 5 P B :§

o

t7S

•^—"13 C a r CJ co i-

ca

-

..-« rX

ft

_ -*

CJ H-l

5*

bo a

S

« :g

•aS aä g*j

5 c s

! t/3 "O I

B

:C3 i — + J CJ

-, >

H oo

"Ö

a

•o

S

S 3

nj co k. :CB B CJ 75 •O 3 t i • & . : + j C 00 S > J JO; 3p."Er :C8

Ä

•o

a ^_

B 1

O

CTi O COiCO [^

u

>3 a S

>

P . CJ S

CO

Vi

;

oo B .M ca

tn ca

^H

ca •OS'S o £1 ä c^ O

B

S

.2 ca i i

CJ

11 i j •g s •a

3.2 3.2 • I

•I-I * J > a -v B ca S n _w cj to cj p ,

ooH

X!

fi

'•Ses

—" oo cg ca •ö ti t» CD h

CD

00 •- a CJ • +J B

E

c

:ca

» a E R

62 T3 •d a < a B a

t/3 i i

•ö

"•o

2>

ca

ä§ S3 „ :i l3 S ca » oo 2 a

«

P.

O O J3 -O

• * - . ca

c « e . 3>:2 -S •§ ; . 3 -o B i B l> a

00 B ca t - ö

.2 5 C5Ö-,

-2 a

^

QD <D

00 B

ga

I B •5 J2 V, •« a ft.S o

B u *3 CJ g

a 3

a

fi

'a

Ä

•O

= 2- > Ä «

.2 -s

3 B

3! a

Bil •a £ B 3 11 fl i iB = c ffl

5 «

«

*J

c

ft tS -S :

T3

p, -.

&g ° a

00 B 00

O0.2 .2 : S

alllj

ft>

c

OJ J *

P.

-

ft J3 a j , <j * " vi > O - O O b. M t . to j f i -O B oo'g " 00 > C O 3 ft 3 a o C S 2 SS o*- B 3 C B 53 CJ C _ | i g d p.s ft •B ca ft a S o *±'&u a Jfi ca a c L a 3 » S a a 5 c 5 a 'C co . fi

-a E 2P « * d di J4 ^Br, . o S3

•o > . « OJ -ra TT> f^. : Q

a ^5

B o

•g i | g

fi

CJ O O

S3 5

oo B

oo

CO

oo

"p

, =

O

! 8 l ' ops 5 g 5 J3

O0 3 j

cj k 5 "CS :cS t . g CJ a •M t/3 O 1/3 •< o?» ca h X) 0£ > a 3

3 i!

a

ca j p ' t T ' d ' ö T O jfi

fi

c

•Si ca cj ft 3

'C

:0 . 00 00 ca

fi

t-

oo_op.fi 3

2 3

CO

o

g _S H-<3lK

M

2 S.S

a S b S t, "o 00 s a c

.2 B ° Z O I. « 00 O 0<

ft

oo >

o • — ca S oo ca x oo a a ; «

^_>

CJ CJ CJ • • a •a 2

"5S.2

3:2.3 • £fr*2 o •ri ft t-

0 0 CJ

^ ca c j ^ o 7_? co OO-*-» ^ ^ .« 3 « 2 B CJ CJ *J a io°« Jfi tn •_- " 3 —

00 i !

oo : o

— 33 _fi : o0 ca CJ CJ O __. 33 h l E-l 3 fc<

CNco-<tmco[>oooi

oo

M

00 B a 3 2 t% a o ;ca a __, — — ca • • • ca ca oo oo !2

Sa oo g

B

*i -^ * J : P di 3 T3 B B 2 ~ B CJ B S3 a •" « Bo > » B

Ti

m

cp

> ca

g'ca"

o g B o > c 2 o ca I-H ffi t/3

• d c <a t . cj w W! 33 00 > a oo

CJ

^ » .fe

a B 2a • o6? B H i i A! ^ * J _2 oo: CJ CJ S J CO

III

CO

Sjfi ;ca CJ > o *J *J t.

+J

a

Jfi > s «

° B3

T j -t->

a "a

O

feg3ft

1§

^

2 a§

1« C O

ca 011 B ca

CN C-3 CM CN

oo »

'3

ca • a

ft

"3 ft—

§2 cs

oo o

„

A 5 00

S o t , » . 3 '*-' ca t** fi - * J J3 I :cS

5 i s h^

- f t OD I PH - Ö CS °CS > o ca

131 2. Sjukvård De sjukvårdande uppgifterna hänfördes under huvudrubriken »Sjukvård», vilken i sin tur indelades i 3 undergrupper, nämligen elementär, teknisk och psykologisk sjukvård. Till den elementära sjukvården hänfördes sådana arbetsuppgifter, som avsåg att tillgodose patienternas behov av personlig hygien, sömn, kläder och föda. Till teknisk sjukvård hänfördes övriga vårdtekniska arbetsuppgifter i samband med undersökningar och behandlingar, medicinadministrering och liknande. Arbetsuppgifter, som innebar sysselsättning av patienter, samtal med patienter samt olika slag av resocialiserande åtgärder för enstaka patienter eller grupper av patienter, då personalen genom ett aktivt deltagande direkt engagerade sig, hänfördes till psykologisk sjukvård. Hit h ö r d e också sådana uppgifter, som var inriktade på att skapa en trivsam miljö. I detta sammanhang måste emellertid betonas, att delegationen redan före provundersökningen var medveten om att en viss »overlapping» inom de tre områdena, elementär, teknisk och psykologisk sjukvård, var ofrånkomlig. Personalens sätt mot patienter vid t. ex. bäddning kunde således inrymma mycket av psykologisk sjukvård. 3. Övervakning Under rubriken »övervakning» fördes dels övervakning av sängliggande svårt sjuka patienter dels annan övervakning av patienter, vare sig dessa var sysselsatta eller ej. 4. Desinfektion och sterilisering Rubriken »Desinfektion och sterilisering» omfattade kokning, autoklavering och torrsterilisering. 5. Materialvård Under rubriken »Materialvård» upptogs arbetsuppgifter, som avsåg underhåll av inventarier och av patienternas privata kläder. 6. Städningsarbete och dylikt Under denna rubrik hänfördes städning, diskning, annat rengöringsarbete och blomvård. I den mån patienter deltog och personalen höll en aktiv kontakt med dem bedömdes situationen som »psykologisk sjukvård». 7. Transporter Transport eller ledsagande av patienter till behandling utom avdelningen, exempelvis till medicinskt centrum eller till annat sjukhus, samt transport av förnödenheter m. m. till och från avdelningen upptogs under denna rubrik. 8. Undervisning och information Här sammanfördes undervisning och handledning av personal, information av nyanställd personal, deltagande i föreläsningar, lektioner och konferenser samt instruktion och upplysning till anhöriga. 9. Övrigt Under rubriken »övrigt» sammanfördes sådana situationer, som avsåg bl. a. väntetid, då någon egentlig arbetsuppgift ej fullgjordes, eller då personalen ej kunde a n träffas.

132 Delegationen diskuterade före provundersökningen, hur observatören skulle förfara, när någon befattningshavare ej kunde anträffas. Man var därvid överens om, att observatören då i första hand skulle fråga den ansvariga personalen på avdelningen för att få upplysningar om var icke anträffad personal kunde tänkas befinna sig. Om besked kunde lämnas, t. ex. att vederbörande följt en patient till behandling utom avdelningen skulle dessa informationer gälla, och observatören notera det kodnummer som gällde för denna arbetsuppgift. Det beslöts också, att vid de tillfällen observatören mötte någon personal gående i korridorer eller på sjuksal, varvid observatören ej kunde avgöra vad vederbörande sysslade med, denne skulle tillfrågas, vad han just då avsåg att göra, vilket skulle noteras. Provundersökningen pågick under sammanlagt 8 dagar på 4 vårdavdelningar, 3 kvinnliga och 1 manlig, samt under 2 dagar på medicinskt centrum och utfördes av Gerd Zetterström Lagervall. Det visade sig emellertid knappast görligt att bedriva frekvensstudier å medicinskt centrum. Det bör t. ex. nämnas, att apotekspersonalen av hänsyn till sitt arbete med läkemedel måste arbeta bakom låst dörr, varför inga direkta observationer kunde göras beträffande deras arbete. Ej heller kunde observationer göras under pågående röntgen- och eegundersökningar. P å grund av dessa svårigheter avbröts studien vid medicinskt centrum efter två dagar. Det knapphändiga material, som därvid erhölls, bearbetades icke. Under de 8 dagar, som studien pågick vid vårdavdelningarna, företogs sammanlagt 39 besök inom varje observationsenhet (vårdavdelning), d. v. s. i runt tal 5 per dag. Ett 40-tal personer berördes av studien. Sammanlagt gjordes 1 365 observationer. En promenadväg, omfattande 1 besök på var och en av de 4 vårdavdelningarna, avverkades som regel på 1 å 2 timmar. Tidsvariationen stod i direkt samband med möjligheten att snabbt finna befattningshavarna. I början ägnades också viss tid åt förklaringar och upplysningar samt åt att skaffa lokalkännedom. II. Tillvägagångssätt och resultat Det vid provundersökningen tillämpade systemet visade sig i stort sett ändamålsenligt och lämpligt. Vissa ändringar ansågs emellertid, som tidigare framhållits, vara påkallade i det uppgjorda kodsystemet. Vidare ansågs det lämpligt, att i de fortsatta undersökningarna studera 6 vårdavdelningar — 3 manliga och 3 kvinnliga •— vid vart och ett av sjukhusen i stället för 4, som studerats i provundersökningen. Valet av vårdavdelningar Hur valet av sjukhus gjordes har beskrivits i kapitel 1. Valet av vårdavdelningar borde enligt delegationen ske dels på ett sådant sätt, att man fick fram ett genomsnitt av respektive sjukhus, dels ock så att man i möjligaste mån erhöll likartade typer av vårdavdelningar vid de olika

133 sjukhusen — detta för att möjliggöra en sammanslagning av de siffermässiga resultaten för varje vårdavdelningstyp. De vårdavdelningar, som efter dessa principer utvaldes, kan indelas i följande fem typer: 1. öppen intagnings- och behandlingsavdelning 2. Låst intagnings- och behandlingsavdelning 3. öppen avdelning för långvarigt sjuka, övervägande uppegående 4. Låst avdelning för långvarigt sjuka, övervägande uppegående 5. Avdelning för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. I följande tabell 96 återfinnes en del allmänna uppgifter rörande de vårdavdelningar, som berördes av frekvensstudierna. Bearbetningen av frekvensstudiematerialet Observationerna gjordes vid två sjukhus av Gerd Zetterström Lagervall med biträde av Gun Zacharias, vilken senare även medverkade i studien vid ett tredje sjukhus. I övrigt utfördes studien vid detta sjukhus samt vid övriga sjukhus av Gertrud Olsson. Vid varje vårdavdelning gjordes ett 50-tal besök. Sammanlagt gjordes på de sju sjukhusen drygt 16 000 observationer. Det omfattande material, som erhölls genom undersökningarna, kodifierades på delegationens kansli med ledning av ett uppgjort schema. Några särskilda stansblanketter behövde ej komma till användning, då de olika kodbeteckningarna direkt kunde anges på de formulär å vilka observationerna gjorts. De i koden upptagna 116 olika arbetsmomenten sammanfördes vid bearbetningen i nedanstående 20 grupper: Grupp

1 II III IV V VI VII VIII IX X XI XII XIII XIV XV XVI XVII XVIII XIX XX

Kod n r 1—20,23,114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102, 105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av sjuka » utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materialvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning Övrigt

134 Tabell 96. Uppgifter

Sjukhus/ avdelning

1 A-sjukhus Avd. 1 . . . . 2.... 3.... 4 5.... 6.... B-sjukhus Avd. 1 2.... 3.... 4 5.... 6 C-sjukhus Avd. 1 2.... 3.... 4 5.... 6.... D-sjukhus Avd. 1 2.... 3.... 4 5 6 E-sjukhus Avd. 1 2.... 3 4 5.... 6 F-sjukhus Avd. 1 2.... 3 4 5.... 6 G-sjukhus Avd. 1 2.... 3 4 5 6 1

Manlig Antal Avdel- Antal eller perso- ninggodkvinn- nal i kända ens lig av- daglig karak- vårddel- tjänst tär 1 platser ning

rörande de vårdavdelningar,

där

Antal år 1959 p å Antal beresp. avd. Antal Antal agda vård- patienter nyintagna belagda platser i % > 70 år i patienter i vård- av antalet % av be- % av anplatser godkända läggningen talet godvårdplatser kända vårdplatser

frekvens-

%av

högst 31 dagar

m m m kv kv kv

8 7 7 7 7a 6

2 4 4 5 1 3

31 40 40 39 41 39

40 54 48 39 40 39

129 135 120 100 98 100

3 26 6 62 3 13

865 23 3 15 449 5

42 2

m m m kv kv kv

10 7 7 6 6 7

4 2 1 1 2 5

51 28 29 29 27 38

52 25 19 27 27 49

102 89 66 93 100 129

6 12

—

—

m m m kv kv kv

7 7 9 7» 82 9»

2 4 5 1 4 5

24 24 42 28 24 24

22 24 41 28 24 24

92 100 98 100 100 100

m m m kv kv kv

7 8 7 12 6 9

1 2 5 4 1 5

46 46 36 45 45 45

50 56 47 63 45 61

m m m kv kv kv

7 14 6 9 5 7

4 2 2 5 1 4

51 66 28 34 28 35

m m m kv kv kv

9 5 5 7

2 1 4 5 1 2

m m m kv kv kv

10 6 82 8 9 7

4 3 1 5 2 2

— 11 15 51

• —

4 61 4

646 621 386 25 21

— 36 16 52 26

—

— —

109 122 131 140 100 136

10 9 19 2 4 33

20 152 11 122 64 87

51 62 22 45 26 56

100 94 79 132 93 160

4 13

—

32 29 28 35 27 32

29 28 27 35 27 30

41 47 29 37 43 41

41 49 23 37 52 34

Avdelningens karaktär 1 = öppen int.- och beh.-avd. 2 = Låst » » » » 3 = Öppen avd. för långvarigt sjuka, övervägande uppegående.

5 70

—

19 318 100 21

—

—

—

25 8 17

30 11 2 8 16 7

—

174 157

13 77

62 4 7

•—

—

—

—

91 97 96 100 100 94

21 7 26 49 7 20

—

34 32 4

100 104 79 100 121 83

20 14 22 89 8

—

• —

— —

137 434

— — —

14 611 168

— 52 33

2 4 77 8 19 12

4 = Låst avd. för långvarigt sjuka, övervägande uppegående 5 — Avd. för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. * Varav 1 sjuksköterskeelev ej ingående på tur.

135 studier bedrivits (vårdplatsantal, beläggning, vårdtider m. m.) Vårdtider pat.-antalet , som vårdats å sjukhuset

mellan 31—90 dagar

mellan 91 dagar— 1 år

mellan 1—5 år

mer än 5 år

15 9

30 9 2 13

13 13 6 43

67 92 26

Antal uppegående patienter i % av hela patientantalet på avdelningen 15

Hygien % av pat.-antalet, som sköter sin personliga hygien

%av patientantalet som matas

helt

delvis

inte alls

18 52 64 31

5 48 13 63

8 24

—

—

— —

60 59 100 82 90 100

23 5 100 36

48 88 95 96 74 55

29 8 5 4 19 18

23 4

• 4

—

22 66

100 48 79 78 78 86

— — —

50 15 14 31 21

—

—

—

—

5 11 52

—

—

13 30 3

— 5

4 20 31 30 15 8

6 4 26 11 30 8

17 12 11 7 7 18

32 15 14 4 25

41 100 83 11 75 50

— .— — — —

91 100 88 86 92 67

91 50 12 86 52 4

18 7 2 5 27 7

24 14 34 3 27 16

16 39 17 24 18 26

12 29 45 60 13 44

98 96 81 63 100 67

80 55 15 32 84 16

20 38 53 16

— —

7 32 52 16 84

_ 16 18 7 4 2

6 27

94 34

100 87 100 53 93 100

69 52 100 16 92 2

14 32

18 16

—

10 5 2 42

_

—

—

— 16

— —

93 100 96 83 100 90

69 93 55 34 74 33

21 7 19 14 19 23

85 100 100 97 79 100

39 78 92

17 22

11 29 18

8 89 25 15

—

—

—

—

12 50 13 8

— 21 21 6 44 10

_ 2 23 8 12 9

—

24 15 4

— 77

73 28 16

—

— 67 8 94

24 11 59 68

7 11 15 6 4

14 25 22 20

—

10 14

29 20

59 58

—

_

—

38 12 6

—

35 6 9

_

11 51 64

46 67

20 8 82

7 27 9

73 17 75

— 26 52 7 44

21 33

— 67

6 31

—

7 49 11 3

4 46 12 3

136 De kodifierade undersökningsformulären överlämnades till statistiska centralbyråns maskincentral, där hålkortsbearbetning gjordes. En bearbetning av det därvid erhållna tabellmaterialet h a r därefter företagits på delegationens kansli och som resultat härav h a r den såsom särskild bilaga till detta betänkande intagna tabellsamlingen erhållits (tab. Bl—B13). I det följande skall vi redogöra för dessa resultat. De skillnader mellan olika variabler, som visat sig föreligga, skall vi emellertid först analysera för att söka belysa i vad mån skillnaderna kan bero på olikheter i fråga om de avdelningar, som ingick i undersökningen, personalens sammansättning etc.

Standardberäkningar Som redan framhållits har frekvensstudierna utförts vid 7 olika sjukhus, därav 5 statliga och 2 kommunala. Observationerna omfattar lid på dagen från kl. 7 till kl. 19, men fördelningen på de olika timmarna däremellan är inte lika vid samtliga sjukhus. Med avseende på veckodag omfattar observationerna vardagar men däremot inte söndagar. Vid ett av sjukhusen gjordes inga observationer på måndag och lördag och vid ett annat sjukhus inga observationer på lördag; även i övrigt ä r observationernas fördelning på veckodag olika vid de olika sjukhusen. Vidare har de studerade vårdavdelningarna vid de olika sjukhusen inte samma fördelning i fråga om kön (manliga respektive kvinnliga avdelningar), vårdavdelningens karaktär samt personalkategori. Det är därför nödvändigt att analysera materialets homogenitet. Detta göres i det följande genom vissa standardberäkningar. Hela antalet observationer utgör 16 122. Av dessa kommer 2 956 på rast (grupp XIV, kod 107, 116), 65 på kan ej anträffas (XV, 108) samt 572 på ledig (XVI, 109). Dessa observationer avser inte »spilltid» utan huvudsakligen fritid; det bör nämligen hållas i minnet att observationer gjordes under sammanlagt tio till tolv timmar per dag (från 7—8 på morgonen till 18—19 på kvällen). Vid de flesta sjukhusen omfattade arbetstidsschemat tiden från kl. 7.00 till kl. 18.00, vid ett sjukhus från kl. 7.30 till kl. 17.30. Rasterna omfattade 1,5 å 2 tim. per dag, vilket tämligen väl överensstämmer med det erhållna resultatet. Med en viss schematisering kan det således sägas, att av de 16 122 observationerna, vilka gäller totaltid, 3 593 eller 22,3 % avser fritid och 12 529 eller 77,7 % egentlig arbetstid. Vid redovisningen av materialet ställes m a n inför problemet, huruvida observationerna beträffande de olika arbetsuppgifterna bör uttryckas i relation till totaltid eller i relation till arbetstid. I de efterföljande avsnitten har det förstnämnda förfaringssättet valts; det är bekvämare, och det torde även i andra avseenden vara mera ändamålsenligt. Man måste emellertid då hela tiden beakta, att det finns en viss kvantitet legitim fritid.

137 De utförda standardberäkningarna avser följande arbetsuppgifter (observationsgrupper) :

Arbetsuppgift (Observationsgrupp)

Fritid

Grupp

Kod

Antal observationer

I II III IV IX X I V , XV, X V I XVI

1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 85—92 107, 116; 108; 109 109

1458 3 334 799 1940 2 083 3 593 572

Frekvensen av en viss arbetsuppgift, exempelvis elementär sjukvård, är inte densamma vid de olika sjukhusen. Emellertid gäller också, att frekvensen av elementär sjukvård inte är densamma under alla timmar på dagen (tvärtom finns det härvidlag mycket stora variationer), inte densamma under de olika veckodagarna, etc. I första hand har vi då anledning att undersöka i vad mån skillnaderna mellan de olika sjukhusen med avseende på elementär sjukvård kan bero på att observationerna är olika fördelade efter tid på dagen, veckodag, etc. Det kan naturligtvis också förhålla sig så, att verkliga skillnader mellan sjukhusen »döljes» genom att observationerna har olika fördelning efter tid på dagen, veckodag, etc. Vi antar nu, att de frekvenssiffror som gäller inom hela materialet för de olika timmarna är tillämpliga generellt, och r ä k n a r ut h u r många observationer av elementär sjukvård som vi skulle vänta med hänsyn till h u r observationerna vid de olika sjukhusen fördelar sig efter tid på dagen. Detta väntade antal (Exp) kan sedan jämföras med det verkliga antalet (Obs). På samma sätt kan vi förfara beträffande andra »oberoende» variabler — veckodag, kön, vårdavdelningens karaktär, personalkategori. Vi kan sedan gå ett steg vidare och anta, att de nämnda »oberoende» variablerna är oberoende av varandra, och se efter, vilket väntat antal observationer av elementär sjukvård som skulle ha erhållits vid de olika sjukhusen, om skillnaderna mellan sjukhusen enbart betingades av olikheter med avseende på observationernas fördelning efter tid på dagen, veckodag, kön, vårdavdelningens karaktär samt personalkategori. Hur totalantalet observationer vid de olika sjukhusen fördelar sig efter de »oberoende» variablerna tid på dagen, veckodag, kön, vårdavdelningens karaktär samt personalkategori framgår av tabell 97. Tabell 98 redovisar antalet observationer av totaltid, fritid och arbetstid samt antalet observationer av elementär sjukvård, dels i absoluta tal, dels med vissa procentrelationer (fritid i procent av totaltid, elementär sjukvård i procent av totaltid samt i procent av arbetstid). Redovisningen avser dels de »oberoende» variablerna (hela materialet), dels de olika sjukhusen.

138 Tabell

97. Antal

observationer

vid olika

sjukhus

Sjukhus Summa D Totalt

16 122

2 058

2 150

2 361

2 452

2 476

2 178

2 447

Tid på dagen 7—8.... 8— 9 9—10 10—11.... 11—12 12—13.... 13—14 14—15.... 15—16 16—17.... 17—18 18—19

1057 1304 1 373 1 504 1499 1463 1311 1548 1347 1 430 1449 837

146 139 199 173 189 157 196 203 121 222 206 107

143 185 155 241 177 200 192 188 148 168 199 154

166 189 183 236 223 213 204 210 193 273 197 74

210 181 200 232 217 264 167 197 257 175 163 189

187 179 233 213 227 202 189 258 200 216 217 155

47 228 190 196 244 208 195 214 224 169 219 44

158 203 213 213 222 219 168 278 204 207 248 114

Veckodag Må Ti O To Fr Lö

2 435 3 535 2 895 2 799 3 398 1 060

252 302 196 453 721 134

559 408 208 313 404 258

422 470 494 333 437 205

392 499 489 388 437 247

629 735 578 534

210 601 393 392 366 216

600 626 380 342 499

Kön (manliga respektive kvinnliga vårdavdelningar) M I 8 156 I 1 080 I 1 200 I 1 162 K I 7 966 | 978 | 950 | 1199

1 111 1 341

384 092

988 1190

1 231 1216

288 Vårdavdelningen karaktär 1 3 329 ö int. . 4 543 L int. . Ö lång. 612 L lång. 3 687 Geriatr. 3 951 Personalkategori 2 Översköt... l:e sköt. . . . Sal, dag Kök Städ Bitr Elev.

2 172 1 919 7 701 1 415 1047 1379

341 392 294 338 693

650 650

343 356

663 398

624 936

—

—

—

—

—

500 350

766 896

591 800

739 447

260 358

420 809 318 493 407

295 295

302 300

300 300

357 306

312 312

300 100

1 048

1 598

245 101 44 46

250 248

306 306 927 306

300 349 191

306 204 255

—

—

5 52 307 156

3 93 297 56

— —

— 285 231

Vårdavdelningens karaktär ö int = öppen intagnings- och behandlingsavd. L int=låst » » » ö lång = öppen avd. för långvarigt sjuka, övervägande uppegående Llång=låst » » » » » » Geriatr = avd. för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel Personalkategori Sal, dag = skötare på sal- eller dagtur Kök = » » kökstur Städ = » » städtur

139 Tabell

98. Observationer

Totaltid

av totaltid,

Fritid

fritid , arbetstid

Arbetstid

och elementär

Elementär sjukvård

Fritid i % av totaltid

sjukvård

Elementär sjukvård i % av totaltid | arbetstid

Totalt

16 122

3 593

12 529

3 334

22,3

20,7

26,6

Tid på dagen 7—8 8—9 9—10 10—11 11—12 12—13 13—14 14—15 15—16 16—17 17—18 18—19

1 057 1 304 1373 1 504 1 499 1 463 1311 1 548 1347 1430 1 449 837

55 352 230 198 187 582 542 446 267 201 238 295

1 002 952 1 143 1306 1 312 881 769 1 102 1 080 1 229 1211 542

553 312 254 248 378 238 111 264 240 300 370 66

5,2 27,0 16,8 13,2 12,5 39,8 41,3 28,8 19,8 14,1 16,4 35,2

52,3 23,8 18,5 16,5 25,2 16,3 8,4 17,1 17,8 21,0 25,5 7,9

55,2 32,8 22,2 19,0 28,8 27,0 14,4 24,0 22,2 24,4 30,6 12,2

Veckodag Må Ti O To Fr Lö

2 435 3 535 2 895 2 799 3 398 1 060

585 796 641 577 832 162

1850 2 739 2 254 2 222 2 566 898

469 718 599 593 656 299

24,0 22,5 22,1 20,6 24,5 15,3

19,3 20,3 20,7 21,2 19,3 28,2

25,4 26,2 26,6 26,7 25,6 33,3

Kön M K

8 156 7 966

1851 1 742

6 305 6 224

1455 1879

22,7 21,9

17,8 23,7

23,1 30,2

3 329 4 543 612 3 687 3 951

767 1 042 140 775 869

2 562 3 501 472 2 912 3 082

473 806 124 690 1 241

23,0 22,9 22,9 21,0 22,0

14,2 17,7 20,3 18,7 31,4

18,5 24,7 26,3 23,7 40,3

2 172 1 919 7 701 1415 1 047 1 379 489

439 408 1706 317 215 351 157

1 733 1 511 5 995 1 098 832 1 028 332

73 391 1907 483 255 204 21

20,2 21,3 22,2 22,4 20,5 25,5 32,1

3,4 20,4 25,0 34,3 24,4 14,8 4,3

4,2 25,9 31,8 44,0 30,6 19,8 6,3

2 058 2 150 2 361 2 452 2 476 2 178 2 447

473 524 490 481 525 570 530

1585 1626 1871 1971 1 951 1608 1 917

429 424 433 503 515 433 597

23,0 24,4 20,8 19,6 21,2 26,2 21,7

20,8 19,7 18,4 20,5 20,8 19,9 24,4

27,1 26,1 23,1 25,5 26,4 26,9 31,1

Vårdavdelning ö int Ö lång L lång Personalkategori Sal, dag Kök Städ Bitr Elev Sjukhus A B C D E F G

140 I tabell 99 jämföres de verkliga observationerna vid de olika sjukhusen beträffande fritid (i absoluta tal) med motsvarande Exp-siffror efter standardisering för var och en av de »oberoende» variablerna. Om materialet hade varit homogent (så att alltså fritiden genomgående hade utgjort 22,3 % av totaltiden), får man de Exp-siffror som anges i tabellens sista kolumn.

Tabell 99. Observationer vid de olika sjukhusen av fritid Standardisering för enskilda »oberoendes variabler Exp vid standardisering för Sjukhus

Obs

3 593 473 524 490 481 525 570 530

A B C D E F G

Tid på dagen

Veckodag

Kön

Vårdavdelning

Personalkategori

Homogent

3 593 454 490 514 551 546 496 542

3 593 462 475 523 539 555 477 562

3 593 459 480 526 546 552 484 546

3 593 459 480 518 545 550 492 549

3 593 454 466 545 534 547 496 551

3 593 459 479 526 546 552 485 546

I tabell 100 jämföres de verkliga observationerna vid de olika sjukhusen beträffande fritid (i absoluta tal och i procent av totaltid) med motsvarande Exp-siffror efter standardisering för de fem »oberoende» variablerna tid på dagen, veckodag, kön, vårdavdelningens karaktär samt personalkategori.

Tabell 100. Observationer vid de olika sjukhusen av fritid Standardisering för samtliga »oberoende» variabler Sjukhus

Samtliga A B C D E F G

Antal totaltid 16122 2 058 2 150 2 361 2 452 2 476 2 178 2 447

Antal fritid

Fritid i % av totaltid

Obs

Exp

Obs

Exp

3 593 473 524 490 481 525 570 530

3 593 452 475 522 531 542 505 566

22,3 23,0 24,4 20,8 19,6 21,2 26,2 21,7

22,3 22,0 22,1 22,1 21,7 21,9 23,2 23,1

I tabell 101 har på liknande sätt som i tabell 99 en beräkning genomförts beträffande observationer av elementär sjukvård; beräkningen har gjorts med utgångspunkt från elementär sjukvård i procent av totaltid.

141 Tabell 101. Observationer vid de olika sjukhusen av elementär sjukvård Standardisering för enskilda »oberoende» variabler Exp vid standardisering för Sjukhus

Obs

Samtliga A B C D E F G

3 334 429 424 433 503 515 433 597

Tid på dagen

Veckodag

Kön

3 334 427 436 494 511 515 428 523

3 334 425 450 492 513 506 458 490

3 334 424 438 490 515 504 457 506

Vårdav- Personal- Homodelning kategori gent 3 334 459 411 537 526 497 416 488

3 334 443 475 458 538 525 395 500

3 334 426 445 488 507 512 450 506

I tabell 102 anges för elementär sjukvård siffror motsvarande tabell 100. Härjämte h a r Exp-siffrorna omräknats till att avse även elementär sjukvård i procent av arbetstid.

Tabell 102. Observationer vid de olika sjukhusen av elementär sjukvård Standardisering för samtliga »oberoende» variabler Antal

Antal elementär sjukvård

Sjukhus

A B C D E F G

Elementär sjukvård i % av totaltid

Elementär sjukvård i % av arbetstid

Totaltid Arbetstid

Obs

Exp

Obs

Exp

Obs

Exp

16 122 2 058 2 150 2 361 2 452 2 476 2 178 2 447

3 334 429 424 433 503 515 433 597

3 334 474 434 519 575 499 354 479

20,7 20,8 19,7 18,4 20,5 20,8 19,9 24,4

20,7 23,0 20,2 22,0 23,5 20,2 16,3 19,6

26,6 27,1 26,1 23,1 25,5 26,4 26,9 31,1

26,6 29,5 25,9 28,2 30,0 25,9 21,2 25,5

12 529 1585 1626 1 871 1971 1 951 1608 1 917

Tabell 103 redovisar antalet observationer av administration och organisation, teknisk sjukvård, psykologisk sjukvård, städningsarbete samt ledig (för dagen, tar igen tid), dels i absoluta tal, dels i procent av totaltid. I tabell 104 jämföres de verkliga observationerna vid de olika sjukhusen beträffande dessa arbetsuppgifter (i procent av totaltid och i procent av arbetstid) med motsvarande Exp-siffror efter standardisering för de fem »oberoende» variablerna tid på dagen, veckodag, kön, vårdavdelningens karaktär samt personalkategori.

142 Tabell 103. Observationer av administration och organisation, teknisk sjukvård, psykologisk sjukvård, städningsarbete samt ledig

l°A av totaltid

Antal observationer Adm. Tekn. Psykol. Städn. Ledig org. sjukv. sjukv.

Adm. Tekn. Psykol. org. sjukv. sjukv.

Städn. Ledig

2 083

9,0

5,0

12,0

12,9

3,5

Tid på dagen 7— 8 8— 9 9—10 10—11 11—12 12—13 13—14 14—15 15—16 16—17 17—18 18—19

68 64 120 171 164 123 117 117 134 173 125 82

97 98 66 68 67 59 37 47 50 71 109 30

53 81 133 216 208 137 144 200 218 208 212 130

131 260 310 307 204 133 89 137 119 144 196 53

32 7 4 5 11 10 16 21 27 49 169 221

6,4 4,9 8,7 11,4 10,9 8,4 8,9 7,6 9,9 12,1 8,6 9,8

9,2 7,5 4,8 4,5 4,5 4,0 2,8 3,0 3,7 5,0 7,5 3,6

5,0 6,2 9,7 14,4 13,9 9,4 11,0 12,9 16,2 14,5 14,6 15,5

12,4 19,9 22,6 20,4 13,6 9,1 6,8 8,9 8,8 10,1 13,5 6,3

3,0 0,5 0,3 0,3 0,7 0,7 1,2 1,4 2,0 3,4 11,7 26,4

Veckodag Må Ti O To Fr Lö

225 327 257 264 284 101

124 165 130 163 154 63

271 469 375 345 370 110

328 393 384 354 449 175

69 147 132 73 144 7

9,2 9,3 8,9 9,4 8,4 9,5

5,1 4,7 4,5 5,8 4,5 5,9

11,1 13,3 13,0 12,3 10,9 10,4

13,5 11,1 13,3 12,6 13,2 16,5

2,8 4,2 4,6 2,6 4,2 0,7

Kön M K

739 719

405 394

985 955

1 059 1024

283 289

9,1 9,0

5,0 4,9

12,1 12,0

13,0 12,9

3,5 3,6

360 477 54 248 319

209 265 18 141 166

368 616 69 596 291

518 542 85 403 535

144 186 9 98 135

10,8 10,5 8,8 6,7 8,1

6,3 5,8 2,9 3,8 4,2

11,1 13,6 11,3 16,2 7,4

15,6 11,9 13,9 10,9 13,5

4,3 4,1 1,5 2,7 3,4

Personalkategori Översköt. . . l:e sköt. . . . Sal, dag Kök Städ Bitr Elev

783 229 300 17 63 38 28

371 125 217 6 23 1 56

202 276 1 162 104 100 38 58

31 150 834 285 204 559 20

92 47 180 20 19 133 81

36,0 11,9 3,9 1,2 6,0 2,8 5,7

17,1 6,5 2,8 0,4 2,2 0,1 11,5

9,3 14,4 15,1 7,3 9,6 2,8 11,9

1,4 7,8 10,8 20,1 19,5 40,5 4,1

4,2 2,4 2,3 1,4 1,8 9,6 16,6

Sjukhus A B C D E F G

228 148 227 271 168 205 211

89 116 142 90 122 109 131

187 217 289 281 430 237 299

163 303 370 357 317 225 348

70 29 101 78 82 187 25

11,1 6,9 9,6 11,1 6,8 9,4 8,6

4,3 5,4 6,0 3,7 4,9 5,0 5,4

9,1 10,1 12,2 11,5 17,4 10,9 12,2

7,9 14,1 15,7 14,6 12,8 10,3 14,2

3,4 1,3 4,3 3,2 3,3 8,6 1,0

Totalt

Vårdavdelning

ö int Ö lång L lång Geriatr

143 Tabell 104. Observationer vid de olika sjukhusen av administration och organisation, teknisk sjukvård, psykologisk sjukvård, städningsarbete samt ledig Adm., org.

Tekn. sjukv. Psykol. sjukv.

Städning

Ledig

Sjukhus Obs

Exp

Obs

Exp

Obs

Exp

Obs

Exp

Obs

Exp

I % av totaltid Samtliga A B C D E F G

9,0 11,1 6,9 9,6 11,1 6,8 9,4 8,6

9,0 9,3 9,8 8,3 8,6 9,1 10,4 8,2

5,0 4,3 5,4 6,0 3,7 4,9 5,0 5,4

5,0 4,9 5,4 5,0 4,4 4,6 6,0 4,4

12,0 9,1 10,1 12,2 11,5 17,4 10,9 12,2

12,0 11,5 12,7 11,0 11,0 12,8 12,4 12,9

12,9 7,9 14,1 15,7 14,6 12,8 10,3 14,2

12,9 11,4 11,6 13,3 14,2 13,0 13,4 13,1

3,5 3,4 1,3 4,3 3,2 3,3 8,6 1,0

3,5 2,8 2,8 4,0 3,3 3,9 4,1 3,7

I % av arbetstid Samtliga A B C D E F G

11,6 14,4 9,1 12,1 13,7 8,6 12,7 11,0

11,6 12,1 13,0 10,4 10,6 11,6 14,1 10,5

6,4 5,6 7,1 7,6 4,6 6,3 6,8 6,8

6,4 6,4 7,1 6,4 5,5 5,9 8,1 5,6

15,5 11,8 13,3 15,4 14,3 22,0 14,7 15,6

15,5 14,9 16,8 13,9 13,6 16,2 16,8 16,5

16,6 10,3 18,6 19,8 18,1 16,2 14,0 18,2

16,6 14,7 15,3 16,8 17,7 16,6 18,2 16,7

Slutligen har i tabell 105 gjorts en sammanställning av hur procentsiffrorna vid de olika sjukhusen avviker från dels det observerade genomsnittet, dels det efter standardisering för de fem »oberoende» variablerna erhållna Exp-värdet. Den sistnämnda serien av differenser ger alltså — under förutsättning att fördelningarna av observationerna efter de fem »oberoende» variablerna är oberoende av varandra — ett uttryck för de olikheter mellan sjukhusen som betingas av slumpvariationer samt förekomst av skillnader med avseende på eventuella andra »oberoende» variabler (vårdavdelningarnas storlek; patientomsättning i relation till antalet vårdplatser; frekvensen av åldringar, patienter som inte sköter sin personliga hygien och patienter som m a t a s ) , arbetsmetoder, speciella arbetsuppgifter (t. ex. särskild utbildningsverksamhet), organisation (t. ex. att vissa arbetsuppgifter utföres av annan personalkategori än vid de övriga undersökta sjukhusen) samt eventuella systematiska skillnader mellan de tre observatörernas sätt att klassificera arbetsuppgifterna. På det hela taget kan det konstateras, att avvikelserna inte är sådana att materialet måste bedömas som inhomogent. Det ligger i sakens natur, att det i vissa avseenden finns skillnader mellan exempelvis nybyggda och äldre sjukhus, och även i övrigt kan förekommande avvikelser till en del förklaras genom speciella omständigheter av liknande art. Det väsentliga är emellertid mera de siffermässiga överensstämmelserna mellan sjukhusen än skillnaderna. Det synes därför berättigat att fastslå, att frekvensstudierna ger en i tillfredsställande grad representativ bild av förhållandena med avseende på arbetsuppgifternas struktur och fördelning vid de olika sjukhu-

144 Tabell 105. Avvikelserna

av observationerna vid de olika sjukhusen

från

genomsnittet

o = observerad avvikelse från genomsnittet s = avvikelse från det värde som erhållits efter standardisering för hur observationerna vid sjukhuset fördelar sig i fråga om tid på dagen, veckodag, kön, vårdavdelningens karaktär samt personalkategori Fritid

Arbetstid Sjukhus

Antal obserAdm. vaTotalt org. tioner

I % av totaltid Samtliga. . . 16 122 77,7 0 . . . 2 058 — 0,7 A s. . . — 1,0 B o. . . 2 150 — 2,1 s. . . — 2,3 0 . . . 2 361 + 1,5 C s. . . + 1,3 0 . . . 2 452 + 2,7 D s.. . + 2,1 0 . . . 2 476 + 1,1 E s. . . + 0,7 0 . . . 2 178 — 3,9 F s. . . — 3,0 0 . . . 2 447 + 0,5 G s .. . + 1,4 I % av arbetstid Samtliga. . . 12 529 100,0 A o . . . 1 585 — s. .. — 0 . . . 1 626 — B s. . . — 0 . . . 1 871 — C s. . . 0 . . . 1 971 D s. . . — 0 . . . 1 951 — E s. . . — 0 . . . 1 608 — F • — •

s.. .

G

0. . .

s. . .

1 917

—

— — —

Elementär sjukv.

Tekn. sjukv.

Psy- StädÖvrigt kol. ning sjukv.

Totalt

Rast, kan ej Ledig anträffas

9,0 + 2,1 + 1,8 — 2,1 — 2,9 + 0,6 + 1,3 + 2,1 + 2,5 — 2,2 — 2,3 + 0,4 — 1,0 — 0,4 + 0,4

20,7 + 0,1 — 2,2 — 1,0 — 0,5 — 2,3 — 3,6 — 0,2 — 3,0 + 0,1 + 0,6 — 0,8 + 3,6 + 3,7 + 4,8

5,0 — 0,7 — 0,6 + 0,4 0,0 + 1,0 + 1,0 — 1,3 — 0,7 — 0,1 + 0,3 0,0 — 1,0 + 0,4 + 1,0

12,0 — 2,9 — 2,4 — 1,9 — 2,6 + 0,2 + 1,2 — 0,5 + 0,5 + 5,4 + 4,6 — 1,1 — 1,5 + 0,2 — 0,7

12,9 — 5,0 — 3,5 + 1,2 + 2,5 + 2,8 + 2,4 + 1,7 + 0,4 — 0,1 — 0,2 — 2,6 — 3,1 + 1,3 + 1,1

18,1 + 5,7 + 5,9 + 1,3 + 1,2 — 0,8 — 1,0 + 0,9 + 2,4 — 2,0 — 2,3 + 0,2 0,0 — 4,7 — 5,2

22,3 + 0,7 + 1,0 + 2,1 + 2,3 — 1,5 — 1,3 — 2,7 — 2,1 — 1,1 — 0,7 + 3,9 + 3,0 — 0,5 — 1,4

18,8 + 0,8 + 0,4 + 4,3 + 4,8 — 2,3 — 1,6 — 2,4 -2,0 —0,9 — 0,1 — 1,2 — 1,5 + 2,0 + 1,3

11,6 + 2,8 + 2,3 — 2,5 — 3,9 + 0,5 + 1,7 + 2,1 + 3,1 — 3,0 — 3,0 + 1,1 — 1,4 — 0,6 + 0,5

26,6 + 0,5 — 2,4 — 0,5 + 0,2 — 3,5 — 5,1 — 1,1 — 4,5 — 0,2 + 0,5 + 0,3 + 5,7 + 4,5 + 5,6

6,4 — 0,8 — 0,8 + 0,7 0,0 + 1,2 + 1,2 — 1,8 — 0,9 — 0,1 + 0,4 + 0,4 — 1,3 + 0,4 + 1,2

15,5 — 3,7 — 3,1 — 2,2 — 3,5 — 0,1 + 1,5 — 1,2 + 0,7 + 6,5 + 5,8 — 0,8 — 2,1 + 0,1 — 0,9

16,6 — 6,3 — 4,4 + 2,0 + 3,3 + 3,2 + 3,0 + 1,5 + 0,4 — 0,4 — 0,4 — 2,6 — 4,2 + 1,6 + 1,5

23,3 + 7,5 + 8,4 + 2,5 + 3,9 — 1,3 — 2,3 + 0,5 + 1,2 — 2,8 — 3,3 + 1,6 + 3,3 — 6,0 — 7,9

3,5 — 0,1 + 0,6 — 2,2 — 1,5 + 0,8 + 0,3 — 0,3 — 0,1 — 0,2 — 0,6 + 5,1 + 4,5 — 2,5 — 2,7

sen och — med hänsyn till urvalet av sjukhus för undersökningen — vid de svenska mentalsjukhusen över huvud taget. Beskrivning av tabellmaterialet Som redan i inledningen nämnts har de sjukhus vid vilka undersökningarna företagits utvalts på ett sådant sätt, att de skulle ge en genomsnittlig bild av de svenska mentalsjukhusen av i dag. Vid valet av vårdavdelningar har liknande synpunkter gjort sig gällande, i det att man avsåg att få en så god

145 bild som möjligt av arbetet i dess helhet. Det är givetvis svårt att avgöra om de gjorda observationerna är representativa för arbetsinsatserna vid de sju undersökta mentalsjukhusen. Det totala antalet observationer möjliggör en uppdelning i rätt många undergrupper och jämförelser mellan olika kategorier av sjukhus och sjukvårdspersonal, av avdelningar med olika karaktär m. m. Materialets storlek medger också en diskussion om fördelningen av de olika kategorierna av arbetsuppgifter totalt sett.

Fördelning av de olika grupperna av observationer

Av sammanställningarna i tabell B 1 (diagram 3) framgår, att de arbetsuppgifter, som berör administration och organisation, upptar omkring 9 % av observationstiden. Den sammanlagda arbetsinsatsen för rent sjukvårdande åtgärder upptar omkring 38 % av observationstiden, fördelad med 21 % på elementär sjukvård, 5 % på teknisk sjukvård och 12 % på psykologisk sjukvård. De administrativa och sjukvårdande åtgärderna upptar sålunda nära 50 % av observationerna. Samtliga dessa arbetsuppgifter innebär aktiva insatser från personalens sida. De övervakande åtgärderna intar ett mycket undanskymt utrymme, övervakningen av sängliggande svårt sjuka patienter upptar 0,2 % av observationerna, medan de passiva övervakande insatserna uppgår till 2 %. Desinfektion, sterilisering och materialvård har likaledes en blygsam omfattning och uppgår tillsammans till 1,5 % av observationstiden. Städningsarbetet utgör en mera omfattande grupp av insatser och uppgår totalt till 13 %. Gruppen ärenden av olika slag utgör nära 4 %. Det är i viss mån anmärkningsvärt, att undervisning och information endast upptar 2,2 % av det totala antalet observationer. Väntetid, sysslolöshet och privat konversation intar ett lika stort utrymme. I sammanställningen följer därefter grupper av observationer, som icke hör till den egentliga arbetstiden. Dessa grupper är rast, kan ej anträffas och ledig för dagen, och upptar tillsammans 22,3 % av observationerna. Slutligen följer 3 grupper av åtgärder, som innebär tjänstgöring utanför den egna avdelningen, nämligen yttre arbeten, arbeten i hobbysal och avlösning på annan avdelning, vilka uppgår till sammanlagt 2,5 % av observationstiden. Till sist kommer gruppen övrigt med 3,7 %.

Observationernas fördelning på manliga och kvinnliga vårdavdelningar samt på statliga och kommunala sjukhus

Av tabell B 1 (diagram 3) framgår även, att det föreligger vissa olikheter beträffande manliga och kvinnliga avdelningar samt beträffande statliga och kommunala mentalsjukhus. (Siffrorna i nedanstående rubriker anger observationsgruppens nummer i koden, sid. 130). 10—204247

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av sjuka Övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materialvård Städningsarbete och dylikt Ärenden av olika slag Undervisning och information

Sysslolös, privat konversation

Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning Övrigt 20

°Jo av observationstiden Manliga vårdavdelningar

30 Kvinnliga vårdavdelningar

Diagram 3. Observationerna fördelade på manliga respektive kvinnliga vårdavdelningar (samtliga sjukhus)

147 I. Administration

och

organisation

Arbetsuppgifter av denna karaktär är totalt sett lika omfattande på manliga som på kvinnliga avdelningar. På de statliga sjukhusen förekommer sådana uppgifter emellertid något mer på manliga än på kvinnliga avdelningar, på de kommunala sjukhusen är förhållandet motsatt. Olikheterna är emellertid så små, att de icke kan tillmätas någon betydelse. Totalt sett föreligger heller inga olikheter mellan statliga och kommunala sjukhus. Den mycket j ä m n a fördelningen får tagas som ett uttryck för att de administrativa uppgifterna kräver en insats, som omfattar omkring 10 % av observationstiden, uträknad som ett genomsnitt för samtliga befattningshavare.

II—IV.

Sjukvård

Här föreligger det betydande skillnader mellan manliga och kvinnliga avdelningar. På de manliga avdelningarna upptar gruppen sjukvård 34,9 % av observationerna, medan den på de kvinnliga upptar 40,6 %. På de statliga sjukhusen upptar denna grupp 37,1 % av observationerna, medan den på de kommunala upptar 39,1 %. Olikheten mellan manliga och kvinnliga avdelningar föreligger lika markerad på såväl statliga som kommunala sjukhus. Det framgår av tabellen, att grupperna teknisk och psykologisk sjukvård företer mycket små variationer såväl mellan manliga och kvinnliga avdelningar som mellan statliga och kommunala sjukhus. Olikheten i sjukvårdande insatser ligger sålunda helt inom gruppen elementär sjukvård. Denna grupp upptar en större andel av observationerna på de kvinnliga avdelningarna än på de manliga (skillnaden är 5,9 %) och en större andel av observationerna på de kommunala sjukhusen än på de statliga (skillnaden är 2,3%).

V—VI.

Övervakning

Övervakningen av svårt sjuka patienter ä r siffermässigt så liten, att några jämförelser knappast kan göras, övervakning utan särskild insats intar ett större utrymme på de manliga avdelningarna än på de kvinnliga (3,3 respektive 1,0%). Det föreligger också en skillnad mellan statliga och kommunala sjukhus. På de statliga sjukhusen uppgår arbetsuppgifter av hithörande karaktär till 2,6 % och på de kommunala till 0,9 %. Det föreligger vidare en övervikt för de manliga avdelningarna av observationer av denna karaktär såväl på kommunala som på statliga sjukhus. På de kommunala är emellertid skillnaden mellan manliga och kvinnliga avdelningar så pass liten, att den saknar betydelse, medan skillnaden på de statliga sjukhusen är påtaglig (4,1 respektive 1,1 % ) .

148 VII—VIII. Desinfektion och sterilisering samt materialvård Här föreligger inga säkra skillnader mellan manliga och kvinnliga avdelningar och ej heller mellan statliga och kommunala sjukhus.

IX. Städningsarbete och dylikt Även inom denna grupp ä r fördelningen på de olika kategorierna av avdelningar och sjukhus påfallande jämn. Det föreligger sålunda inga större skillnader mellan manliga och kvinnliga avdelningar; vid de statliga sjukhusens kvinnliga vårdavdelningar ä r städningsarbetet något mera omfattande än vid de manliga avdelningarna, vid de kommunala sjukhusen är förhållandet motsatt. På de statliga sjukhusen intar städningsarbetet totalt sett ett något större utrymme än på de kommunala (13,2 respektive 12,4 % ) . X. Ärenden av olika slag Också här föreligger en relativt j ä m n fördelning på de olika kategorierna av avdelningar och sjukhus. Den största skillnaden mellan manliga och kvinnliga avdelningar finnes på de kommunala sjukhusen där den uppgår till 1 %. XI. Undervisning och information Dessa grupper av arbetsinsatser är något större på de kommunala sjukhusen ä n på de statliga. Även mellan manliga och kvinnliga avdelningar föreligger en viss skillnad. Totalt sett är gruppen mera representerad på de kvinnliga avdelningarna än på de manliga. På de kommunala sjukhusen är emellertid siffran för de manliga avdelningarna något högre än för de kvinnliga, medan på de statliga sjukhusen motsatt förhållande råder. XII—XIII. Väntetid, sysslolös, privat konversation Också inom denna grupp föreligger relativt små olikheter. Den är något högre representerad på de manliga avdelningarna än på de kvinnliga. Den största skillnaden föreligger mellan manliga och kvinnliga avdelningar på de kommunala sjukhusen, där den uppgår till 1 %. XIV—XV—XVI. Rast, kan ej anträffas, ledig för dagen Dessa grupper tillhör som framhållits inte den egentliga arbetstiden. Det är emellertid tydligt, att det föreligger vissa skillnader mellan manliga och kvinnliga avdelningar. Grupperna är procentuellt större på de manliga avdelningarna än på de kvinnliga (22,8 respektive 21,7 % ) . Skillnaden ligger så gott som helt på gruppen rast. Även mellan statliga och kommunala sjukh u s föreligger en viss olikhet. Gruppen intar sålunda ett större u t r y m m e på

149 de kommunala sjukhusen än på de statliga. Den största andelen av den observerade tiden, som upptages av dessa grupper, finnes på de kommunala sjukhusens manliga avdelningar, där den utgör 24,1 % av de gjorda observationerna, medan på de kvinnliga avdelningarna motsvarande siffra är 23,4. På de statliga sjukhusen uppgår skillnaden till 1 % (22,1 på de manliga avdelningarna och 21,1 på de kvinnliga). XVII—XVIII—XIX. Yttre arbeten, deltar i arbete på hobbysal, annan avdelning

avlöser

på

Yttre arbeten förekommer endast på de manliga avdelningarna, där dessa åtgärder upptar drygt 3 % av observationstiden på de statliga sjukhusens manliga avdelningar och drygt 1 % på de kommunala sjukhusens manliga avdelningar. Deltagande i arbete på hobbysal förekommer ej heller på de kvinnliga avdelningarna. Gruppen avlösning på annan avdelning är någorlunda j ä m n t fördelad på de olika grupperna av avdelningar och sjukhus. XX. Övrigt Även beträffande denna grupp föreligger en relativt j ä m n fördelning. Observervationernas fördelning på olika personalkategorier

Ett närmare studium av tabell B 2 (diagram 4) ger viktiga hållpunkter för h u r arbetsuppgifterna är fördelade på olika kategorier av befattningshavare. Innan vi beskriver de siffermässiga resultaten i denna tabell, skall vi nämna något om anställnings- och utbildningsförhållandena beträffande den personal, som berördes av frekvensstudierna. Vad först beträffar personalens anställningsförhållanden har i tabell 106 lämnats vissa uppgifter härom. Därav framgår, att antalet patienter per befattningshavare vid de olika vårdavdelningarna varierar vid de statliga sjukhusen mellan 3,5—6,4 och vid de kommunala sjukhusen mellan 4,2—4,3. Det bör emellertid observeras att dessa uppgifter endast avser den vid undersökningstillfället dagtjänstgörande personalen; antalet patienter per sjukvårdstjänst uppgår totalt till knappt 3 vid såväl de statliga som de kommunala sjukhusens vårdavdelningar. Av tabell 106 framgår vidare, att i vår undersökning av sammanlagt 230 befattningshavare vid de statliga sjukhusens vårdavdelningar är 86 eller 37 % män och 144 eller 63 % kvinnor. Av de 90 kommunala befattningshavarna är 25 eller 28 % män och 65 eller 72 % kvinnor. Vidare framgår, att av samtliga 207 skötare är inte mindre än 79 eller 38,7 % vikarier (44,0 % på statliga, 22,8 % på kommunala sjukhus). Det stora antalet vakanta tjänster, uppehållna av vikarier, sammanhänger delvis med den ordning, som gäller i fråga om grundutbildning av skötarpersonal. Vid de 5 statliga sjukhusens vårdavdelningar finns sammanlagt 16 av-

150 7///////////////////////////w//^/////n//nnNinnnnu}}U}}iiiiiiHUiik Administration och organisation

Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

W////////////////////////////////Å

v////f////////?m.

Övervakning av sjuka

övervakning utan särskild

Desinfektion och sterilisering

Materialvård

Städningsarbeten och dylikt

^^m^^^^m^^^m^^mm^m^ Ärenden av olika slag °Ja av observationstiden Överskötare I

I

Fötste skötare

Skötare Avdelningsbitiäden

Diagram 4. Fördelningen i procent av de observationer som gjorts å över-

delningsbiträden (på 30 avdelningar) och vid de båda kommunala sjukhusen 12 avdelningsbiträden (på 12 avdelningar). Vad därefter beträffar personalens utbildning har i tabell 107 lämnats vissa uppgifter härom. Som framgår av nämnda tabell finns för samtliga vårdavdelningar 10 legitimerade sjuksköterskor — alla kvinnliga överskötare, därav endast 2 vid de statliga sjukhusens 30 vårdavdelningar mot 8 vid de kommunala sjukhusens 12 vårdavdelningar. Grundutbildning har genom-

:151 V///////Å Undervisning och information

Väntetid

! Sysslolös, privat konversation

y/////////////////////////////Å

vmmssmsmsmmm Kan ej anträffas

Ledig för dagen, tar igen tid

Yttre arbeten

Deltar i arbetet på hob by sal

Avlöser på annan avdelning

Övrigt

> av observationstiden

skötare, förste skötare, skötare och avdelningsbiträden (samtliga sjukhus)

gåtts av 1 manlig överskötare vid ett av de båda kommunala sjukhusen, samtliga övriga har den s. k. högre kursen. Sammanlagt 6 förste skötare h a r genomgått grundutbildning, 17 har högre kursen, 8 lägre kurs, varjämte 2 vikarierande förste skötare s a k n a r utbildning. Bland skötarna har 31 grundutbildning, 5 högre kurs, 47 lägre kurs, varj ä m t e inte mindre ä n 74 saknar utbildning (vikarier).

152 Tabell 106. Personalens anställningsförhållanden vid de vårdavdelningar där frekvensstudier bedrevs Sjukhus Befattningshavare/ anställningsform

1 B

A m

k

m

k

m

k

m

k

3 1

k m k m k m | k m | k m| k 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

2 9

8 7

4 10 20

6 1

4 10 17 1 1

7 3

6 4

3 8

2 10 6 10 2

8 5

5 29 25 5 27 39

3 10 2 1

6 1

6 Förste skötare

Skötare 9 3 Elev i grundutbildning

9 21

2 4

1 Sjuksköterskeelev 2månaders, ej ingående på hel t u r . . .

2 10 12 30 1 1 1

9 15 38 40 10 30 49 3 6 10 10 19 31

5 9

4 2

5 1

9 3

17 11

4 5

6,4

4,7

3,5

6,4

5,5

5,2

3 11 20 1 1

8 8

Summa 18 24 19 23 16 31 14 36 19 30 86 144 1>0 !30 9 47 42 42 Antal patienter vid de 6 vårdavdelningar som ingick i 2(>2 122 15 !06 i studien 1 99 1 63 !60

4 Avdelningsbiträde

Antal patienter per befattningshavare 1

Kol. Kol. 2—11 14—17 14—17

G

F

m

Overskötare 3

Kol. 2—11

E

D

G

9 34 16 31 25 65 111 209 3 20 90 47 13

1 581

4,2

4,3

4,2

5,0

Med befattningshavare avses här personal i dagtjänst vid undersökningstillfället.

I anslutning till vad ovan anförts må nämnas, att de uppgifter som vi erhöll om vårdavdelningspersonalens utbildning avsåg situationen vid undersökningstillfället, och att därför exempelvis tillförordnad förste skötare — som egentligen saknade behörighet att inneha tjänst som förste skötare — uppgavs såsom förste skötare, enär han vid undersökningstillfället tjänstgjorde som sådan. Vi övergår till en beskrivning av de uppgifter som lämnats i tabell B 2. De relativa talen har beräknats på två sätt: 1. För varje personalkategori har uträknats hur stor andel varje observationsgrupp har i denna kategoris totala observationstid. 2. För varje observationsgrupp har uträknats hur stor andel varje personalkategori har i utförande av ett visst göromål.

153 Tabell 107. Utbildningsförhållanden beträffande personalen vid de värdavdelningar där frekvensstudierna bedrevs Sjukhus Befattningshavare/ utbildning

1 A

B

Kol. 2—11

E

F

Kol. Kol. 2—11; 14—17 14—17

G

m

k

m

k

m

k

m

k

m

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

överskötare Sjuksköterskeskola . Grundutbildning . . . Förste skötare Grundutbildning . . .

D

C

1 1

1 Lägre kurs Utan u t b i l d n i n g . . . .

2 1

m

1 3

k

k

m

4 10 18

2 2

2 1

1 1 1

1 2

1 1 2

3 1 2 6

2 5

1 8

6 6 10

2 1 5 5

2 7 1 1

k

m

k

2 1 1

3 7 7 1

m

k

m

k

8 1 1

10 1 2 11 20

3 3 7 10 1 7 1 1

1 Skötare Grundutbildning . . . Högre kurs Lägre kurs Utan utbildning. . . . Summa 1

1 1 8 3

2 8

2 1 5 7

7 11 3 1 4 20 15 5 26 37

17 18 18 20 12 18 12 28 18 18 77 102

3 2

3 1 7

2 1

5 3

9 11 20 1 3 2 7 25 22 8 29 45

5 20 10 18 15 38 92 140

Vikarier men ej elever inräknade här. Administration

och

organisation

Det framgår, att dessa arbetsuppgifter huvudsakligen utföres av överskötare, för vilka de upptar 36 % av observationstiden, och 53,7 % av totalantalet observationer inom denna observationsgrupp. Även förste skötare ägnar en relativt stor del åt administration, nämligen 12 %. Av skötarnas observationstid ägnas knappt 4 % åt dessa arbetsuppgifter och av avdelningsbiträdenas 2,8 %. Ett studium av förhållandena på de enskilda sjukhusen utvisar vissa olikheter. Det förefinnes en variation, när det gäller överskötarnas arbetsuppgifter av administrativ karaktär, från 25,2 % på sjukhus E till 44,0 % på sjukhus D. Skillnaderna är så stora, att de inte kan vara betingade av en slump. Även på de båda kommunala sjukhusen föreligger olikheter, nämligen en variation från 28,8 % på sjukhus F till 39,8 % på sjukhus G. Motsvarande variationer föreligger, när det gäller förste skötarnas arbetsuppgifter av administrativ karaktär. Dessa varierar sålunda mellan 7,7 % på sjukhus B och 19,3 % på sjukhus A samt mellan 7,4 % på sjukhus F och 20,8 % på sjukhus G. Sjukvård Överskötarnas engagemang i den elementära sjukvården är av relativt ringa omfattning. Den uppgår till 3,4 % av den för dem observerade tiden. För

154 första skötarna är omkring en femtedel (20,4 %) och för skötarna är drygt en fjärdedel (26,0 %) av den observerade tiden upptagen av elementär sjukvård. Av all elementär sjukvård faller enligt undersökningen 57,2 % på gruppen skötare på sal eller dagrum. I den tekniska sjukvården är överskötarna mest engagerade, nämligen under 17,1 % av den observerade tiden för dem, 46,4 % av denna observationsgrupp faller på överskötarna. Även förste skötarna deltar i den tekniska sjukvården, som uppgår till 6,5 % av det totala antalet observationer för dem. För gruppen skötare utgör dessa arbetsuppgifter en tämligen liten belastning (2,4 %) men de utför trots detta — på grund av sin större andel i det totala antalet observationer — 30,8 % av hithörande arbetsuppgifter. I den psykologiska sjukvården är förste skötarna mest engagerade, nämligen under 14,4 % av observationstiden. Även skötarna har en relativt stor del av sina observationer inom psykologisk sjukvård, nämligen 13,4 % och totalt sett fullgör skötarna på sal- och dagrum 59,9 % av alla hithörande observationer. överskötarna har den lägsta andelen, nämligen 9,3 %, om man bortser från avdelningsbiträdena. För denna sistnämnda grupp av befattningshavare utgör elementär sjukvård 14,8 % av observationerna och den tekniska och psykologiska sjukvården 0,1 resp. 2,8 %. Det föreligger vissa olikheter de olika statliga sjukhusen emellan, men dessa är inte av någon mera framträdande natur. Relativt betydande skillnader föreligger däremot mellan de kommunala sjukhusen å ena sidan samt de statliga å den andra. Övervakning Övervakning av svårt sjuka är som tidigare nämnts av så liten omfattning, att några jämförelser knappast kan göras, övervakning utan särskild insats är siffermässigt något högre; bland överskötarna upptar den dock endast 0,5 % av observationstiden, bland förste skötare och skötare drygt 2,5 %. Desinfektion och sterilisering samt materialvård Även observationsgruppen desinfektion och sterilisering är alltför liten för att tåla några jämförelser mellan de olika kategorierna av befattningshavare, 23 observationer, som fördelas mellan överskötare (10), förste skötare (4), skötare på sal och dagrum (6) och sjuksköterskeelever (3). Materialvården upptar 2,3 % av avdelningsbiträdenas och likaså av skötarnas (städturerna) observationstid. Även förste skötare sysslar en del med material vård (1,6 % ) . Ser man på fördelningen av materialvården på de olika personalkategorierna kommer trots allt största andelen, 52,5 %, på skötare på sal och dagrum. Städningsarbete o. dyl Som väntat är omfattningen av denna observationsgrupp högst olika mellan olika slag av befattningshavare. Den varierar från 1,4 % bland överskö-

155 tare upp till 40,5 % bland avdelningsbiträden. Av observationstiden för skötarna är detta en relativt stor observationsgrupp, som upptar 13 % av totala antalet observationer för dem (skötare sal och dagrum 10,8 %, skötare kökstur och städtur i runt tal 20 % ) . Anmärkningsvärt är också att inemot 8 % av observationerna för förste skötarna avser städningsarbete. Ärenden av olika slag Uppgifter av detta slag är relativt jämnt fördelade, omkring i % av observationstiden för respektive personalkategorier åtgår härför, dock med undantag för sjuksköterskeelever, vilka är upptagna härmed under 7 % av observationstiden. Undervisning

och

information

Sådana arbetsuppgifter är som väntat mest omfattande bland överskötare (4 %) och bland sjuksköterskeelever (12,3 % ) . Undervisningen meddelas till stor del av de förstnämnda och »emottages» av bl. a. sistnämnda kategori. Även förste skötarna deltar i handledningsarbetet; något mer än 2 % av observationstiden för dem användes härför. Väntetid, sysslolös, privat

konversation

Antalet observationer är för dessa observationsgrupper alltför litet för, att några säkra jämförelser skall kunna göras. Rast, kan ej anträffas,

ledig för dagen

Dessa grupper representerar tillsammans inemot en fjärdedel av den totala observationstiden per dag. Gruppen »Rast» dominerar, den omfattar 18,3 % av observationstiden. Observationerna avseende Rast är ojämnt fördelade bland de olika personalkategorierna, de varierar från drygt 15 % bland överskötare, sjuksköterskeelever och avdelningsbiträden till 20,2 % för skötare med kökstur. Yttre arbeten, deltar i arbete på hobbysal, avlöser på annan avdelning I yttre arbeten deltager endast skötare med sal- och dagrumstur, och arbetet upptar totalt sett 2,3 % av observationstiden för dessa. Så är i stort sett även fallet med gruppen »deltar i arbete på hobbysal», vilken representerar knappt 1 % av observationerna för skötarna med sals- och dagrumstur. övrigt Gruppen upptar 1,6 % av överskötarnas arbetstid, är jämnt fördelad bland övriga personalkategorier och upptar omkring 4 % av observationerna för dessa.

156 Avdelningsbiträdernas arbetsuppgifter

Som framgår av tabell 106 sid. 152, fanns vid de observerade avdelningarna på 4 av de 5 statliga mentalsjukhusen sammanlagt 16 avdelningsbiträden; vid de båda kommunala sjukhusen fanns däremot 12 avdelnings- eller köksbiträden, d. v. s. 1 vid varje undersökt vårdavdelning. I tabell B 3 har vi närmare specificerat de arbetsuppgifter, som åvilar avdelningsbiträdena. Därav framgår, att vissa olikheter föreligger mellan statliga och kommunala mentalsjukhus. Följande exempel härpå må anföras: För de under gruppen Administration och organisation upptagna arbetsuppgifterna Sortering av ren och smutsig tvätt anlitas biträdena vid de statliga sjukhusen 3,8 % av observationstiden, vid de kommunala sjukhusen däremot endast 0,4 %. Elementära sjukvårdsuppgifter åvilar biträdena vid de kommunala sjukhusen betydligt mera än biträdena vid de statliga sjukhusen (30,7 resp. 2,4 % av observationstiden) beroende på att för- och efterarbeten vid måltid synes vara en av huvuduppgifterna för biträdena vid förstnämnda sjukhus (28,7 % av observationstiden mot 1,4 % för biträdena vid de statliga sjukhusen). Sådana arbetsuppgifter som faller under gruppen Städningsarbete o. dyl. är i relativt betydande utsträckning mera omfattande för biträdena vid de statliga sjukhusen än för biträdena vid de kommunala sjukhusen (46,4 resp. 32,9 % av observationstiden). Ovan angivna differenser sammanhänger med att avdelningsbiträdena vid de statliga sjukhusen är anställda för huvudsakligen städuppgifter, medan de på de kommunala sjukhusen tjänstgör i vårdavdelningarnas serveringskök. E n fråga av stort intresse är i vad mån inrättandet av tjänster såsom avdelningsbiträden avlastat den övriga personalen — i första hand skötarna — från städningsarbete o. dyl. och till viss del även elementär sjukvård. Av nedanstående sammanställning (tabell 108) framgår, att vid de vårdavdelningar där det finns avdelningsbiträden ombesörjer skötarna 78 % av den elementära sjukvården och 55 % av städningsarbetet. Vad beträffar avdelningar utan avdelningsbiträden är motsvarande uppgifter 83 respektive 89 %. Tillkomsten av avdelningsbiträdena har sålunda i väsentlig utsträckning avlastat skötarna, vilka härigenom kunnat ägna mera tid åt mera kvalificerat sjukvårdsarbete. Avdelningsbiträdena fullgör på sina vårdavdelningar 36 % av allt där förekommande städningsarbete och 9 % av den elementära sjukvården.

Observationernas fördelning på vårdavdelningar av olika karaktär

Det siffermaterial, som vi erhöll vid undersökningarna, uppdelades vid bearbetningen även med hänsyn taget till följande fem olika vårdavdelningstyper (tabell B 4, diagram 5) nämligen 1. öppna intagnings- och behandlingsavdelningar, 2. låsta intagnings- och behandlingsavdelningar,

157 Tabell 108. Vissa observationer fördelade på skötare och avdelningsbiträden Totalantal ob-

Antal observationer avseende

seende

skötare

elementär sjukvård

städningsarbete 0. dyl.

Vårdavdelningar med avdelningsbiträden (28 st)

2 342

1 534

1 820 (78%)

837 (55%)

Vårdavdelningar utan avdelningsbiträden (14 st)

825 (83%)

486 (89%)

3 334

2 083

2 645

1323 Summa

avdelningsbiträden

elemen- städnings- elemen- städningstär sjuk- arbete 0. tär sjuk- arbete 0. vård vård dyl. dyl.

204 (9%)

599 (36%)

3. öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, 4. låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, samt 5. avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. Hur många vårdavdelningar, representerande var och en av dessa typer, som undersöktes vid de olika sjukhusen, framgår av följande sammanställning (tabell 109). Administration och organisation Vad först beträffar administration och organisation omfattar arbetsuppgifter av sådan art en större del av observationstiden vid öppna och låsta intagnings- och behandlingsavdelningar (10,8 resp. 10,5 %) än vid övriga, och är minst omfattande vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande Tabell 109. Antal vårdavdelningar av olika typer Antal avdelningar av följande typer:

Sjukhus

Avd. för Öppna Låsta Öppna Låsta avdelningar avdelningar övervägande intagningsintagningsför långvarigt för långvarigt geriatriskt och och och sängsjuka, över- sjuka, överbehandlings- behandlingsliggande vägande vägande avdelningar avdelningar uppegående uppegående klientel

Totalt

A B C D E F G

1 2 1 2 1 2 1

1 2 1 1 2 2 2

• 1

1 2 1 2 1 1

2 1 2 2 1 1 1

6 6 6 6 6 6 6

Summa

158 Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

Övervakning

Städning och dylikt

°h av observationstiden {%%] Öppna intagnings-och behandlingsavdelningar

| Låsta avdelningar för långvarigt sjuka, Övervägande uppegående

~\ Låsta intagnings-och behandlingsavdelningar

j Avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel

mm

Öppna avdelningar för långvarigt sjuka» övervägande uppegående

Diagram 6, Observationerna fördelade med hänsyn till vårdavdelningarnas karaktär på vissa arbetsgrupper (samtliga sjukhus) uppegående patienter (6,7 % ) . Vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter samt vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel omfattar de 8,8 resp. 8,1 % av observationstiden. Elementär sjukvård Den elementära sjukvården är, som man kan förvänta, mest omfattande vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel, den om-

159 fattar vid dessa inemot en tredjedel av arbetstiden (31,5 % ) . Vid öppna och låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter samt vid låsta intagnings- och behandlingsavdelningar omfattar den omkring en femtedel av observationstiden (20,3—18,7—17,7 %) och är minst omfattande vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar (14,2 % ) . Teknisk

sjukvård

Omfattningen av den tekniska sjukvården varierar mellan 2,9—6,3 %; den är lägst vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter och högst vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar. Psykologisk

sjukvård

Även beträffande den psykologiska sjukvården föreligger betydande variationer, från 7,4 % av observationerna vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel upp till 16,2 % vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter. Vid övriga avdelningstyper omfattar den omkring 12 % av observationerna. Övervakning

utan särskild

insats

Denna grupp av observationer är av relativt lika omfattning vid flertalet avdelningstyper. Vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter omfattar den emellertid 4,7 % av observationstiden (högst 2,4 % vid övriga typer av vårdavdelningar). Materialvård Vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter, är denna observationsgrupp mest omfattande, och utgör där 4,4 % av observationstiden. Vid övriga avdelningstyper varierar omfattningen av materialvård mellan 1,0—1,7 %. Städningsarbete

o. dyl.

Städningsarbete o. dyl. varierar från 10,9 % vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter upp till 15,6 % vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar. Ärenden av olika slag Denna observationsgrupp omfattar 5,6 % av observationstiden vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar och minskar därefter successivt till 4,2 % vid låsta intagnings- och behandlingsavdelningar, 3,9 % vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter, 3,1 % vid

160 låsta dito och 2,4 % vid avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. Undervisning och information Även observationsgruppen Undervisning och information är störst vid öppna intagnings- och behandlingsavdelningar (3,4 % ) . Minst omfattande är den vid låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter, där den omfattar 1,6 % av observationstiden. Deltar i arbete på hobbysal Observationsgruppen Deltar i arbete på hobbysal förekommer i stort sett endast vid öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående patienter (3,1 % ) , vilket torde förklaras av att patienterna där ofta deltar i utearbete eller i arbets- och sysselsättningsterapi inom särskilda lokaler på sjukhusområdet. En del av vårdavdelningspersonalen följer då med patienterna till dessa arbeten utanför vårdavdelningen. Observationernas fördelning på stora och små vårdavdelningar

Vid bearbetningen av vårt material indelades vårdavdelningarna i följande tre storleksgrupper: 1—30, 31—50 respektive 51—70 patienter (tabell B 5). Antalet vårdavdelningar som ingick i undersökningen, representerande var och en av dessa grupper, framgår av följande sammanställning (tabell 110). Tabell 110. Antalet vårdavdelningar av olika storlek

Sjukhus

Antal vårdavdelningar med följande antal belagda vårdplatser 31—50

51—70 1 1

2 5 1

5 1 1 3 1 1 4

6 6 6 6 6 6 6

1—30 A B C D E F G

4 5

Summa

Summa

3 3

Antalet observationer inom den första gruppen var 6 025, inom den andra 5 898 och inom den tredje gruppen 4 199. Administration och organisation Observationsgruppen administration och organisation upptar en relativt sett lika stor del av observationstiden vid små och medelstora avdelningar (9,2

161 respektive 9,3 %) men är av något mindre omfattning vid stora vårdavdelningar (8,4 % ) . Elementär

sjukvård

I fråga om denna observationsgrupp föreligger en rätt betydande skillnad mellan de tre storleksgrupperna: vid små avdelningar omfattar sådan sjukvård 16,4 % av observationstiden, vid medelstora avdelningar inte mindre än 25,0 % och vid stora avdelningar 20,7 %. Den tekniska

sjukvården

Den tekniska sjukvården är däremot mest omfattande vid små avdelningar, 6,4 %, den omfattar 3,8 % vid medelstora avdelningar och 4,3 % vid stora avdelningar. Den psykologiska

sjukvården

Denna gren av sjukvården är mest omfattande vid stora avdelningar, 14,9 %, därefter kommer små avdelningar, 12,7 %, och vid medelstora avdelningar utgör den endast 9,3 % av observationstiden. övervakning

utan särskild

insats

Av intresse är att se, att övervakning utan särskild insats upptar en relativt sett betydligt större del av observationstiden vid stora avdelningar (4,9 % ) , än vid medelstora och små avdelningar (1,1 respektive 1,2 % ) . Städningsarbete

o. dyl.

Även dessa slag av arbeten ä r mest omfattande vid små avdelningar, blir mindre vid medelstora avdelningar och minst vid större avdelningar- 14 1— 13,5—10,6 %. Undervisning

och

information

Arbetsuppgifter, som avser undervisning och information, är av anmärkningsvärt liten omfattning vid samtliga vårdavdelningar men är dock av något större omfattning vid små avdelningar (3,4 %) än vid medelstora och stora (1,5 resp. 1,6 % ) .

Observationernas fördelning på olika veckodagar

I stort sett uppvisar de olika veckodagarna samma mönster i fråga om arbetsuppgifternas fördelning, dock med undantag för lördagar (tabell B 6, diagram 6). Under sistnämnda veckodag är elementär sjukvård samt städ11—204247

<0

B

5i

I s

•2 a fe <n •C O

•a

c

•«

n

a.

•§•

!

i o

•§ •o

o

O H N n ^ u 5 ( D t - C O O ) t— C O C T I O

• — t w c o ^ o t o c —

c

-3

1 3.

oo

COCno-HdCO^iratOC-COOT

to ffl o

tO

tO

M O

O) O i O -H

w

co TP in t o c - oo

CO Ol O O

NBT|iO!flc-OOffl o r-l

i o

n

^

u) «o r-

co

a o i O H N n ^ u j i o r - c O c i c-

co a

o

I

164 ningsarbete o. dyl. betydligt mera omfattande än under övriga veckodagar på bekostnad av raster och övriga arbetsuppgifter. Detta torde i första hand bero på att observationstiden under lördagar hade begränsats till att omfatta tiden mellan kl. 07.00—14.00 och att nyssnämnda arbeten är koncentrerade till framförallt denna tid på dagen. På lördagar upptar den elementära sjukvården därför 28,2 % av observationstiden, under övriga veckodagar endast omkring 20 %. Motsvarande siffror i fråga om städningsarbete o. dyl. är 16,5 resp. 13 %. Det bör tilläggas, att inga observationer gjordes på söndagar. Observationernas fördelning efter tidpunkt på dagen då observationerna gjordes

Som framgår av tabell B 7, är observationerna icke jämnt fördelade under de olika timmarna av den dagliga observationstiden. En omräkning har emellertid gjorts så, att en j ä m n fördelning erhållits. De därvid erhållna siffrorna har satts inom parentes i tabellen och ligger till grund för den procentuella fördelningen. Diagram 7 är också uppgjort efter dessa relativa tal och visar, hur observationerna för resp. arbetsgrupper fördelar sig under dagen. Administration och organisation Dessa arbetsuppgifter är relativt jämnt fördelade under dagen, dock med »toppar» mellan klockan 10—12 och 16—17. Sjukvård Den elementära sjukvården är som väntat mest arbetskrävande under första timmen av arbetspasset, då 20,8 % av alla observationer i denna arbetsgrupp gjorts. Den utgör 52,3 % av det under denna timme observerade totala arbetet. Även teknisk sjukvård utförs till största delen denna tid (15,2 %) och utgör 9,2 % av morgonarbetet. Mellan klockan 17—18 utförs ytterligare 12,5 % av den tekniska sjukvården. Anledningen till att dessa båda arbetstimmar innefattar så mycket teknisk sjukvård torde vara, att medicinutdelningen som regel äger rum under dessa tider av arbetsdagen. Vad beträffar den psykologiska sjukvården är denna mest omfattande dels p å förmiddagar mellan klockan 10—12 (14,3 % och 13,8 % av det totala observerade arbetet under resp. timmar), dels på eftermiddagarna mellan klockan 15—19 (16,2 %, 14,6 %, 14,6 % och 15,5 % av observationerna under resp. t i m m a r ) . Städningsarbete o. dyl. Städningsarbetets omfattning är ganska varierande under dagens olika timmar med en högsta belastning klockan 9—10, då 14,8 % av alla observationer avseende städningsarbete o. dyl. gjorts, och lägsta belastning kloc-

165 kan 13—14, resp. 18—19, med endast 4,5 % och 4,1 % av observationerna i denna arbetsgrupp. I förhållande till övrigt arbete under olika timmar utgör städningen enligt vår undersökning mer än 20 % mellan klockan 8—11 för att sedan sjunka och under eftermiddagen utgöra omkring 8—10 % med en ytterligare topp klockan 17—18, då den upptar 13,5 % av totalantalet observationer. Ärenden av olika slag Sådana uppdrag utföras mest på förmiddagarna mellan kl. 9—11 då de utgör 6,3 % resp. 4,4 % och på eftermiddagarna mellan kl. 13—17, då de för resp. timme utgör 5,2 %, 5,0 %, 4,6 % och 6,2 % av observationerna. Under motsvarande tider uträttas 24,4 % och 47,6 % av alla ärenden under observationstiden. Observationernas fördelning med hänsyn till patienternas vårdtider

För att få klarhet i huruvida avdelningar med övervägande akut sjuka patienter kräver en annan arbetsfördelning än avdelningar med långtidssjuka patienter uppdelades observationerna även med hänsyn till patienternas vårdtider. Av nedanstående sammanställning (tabell 111) framgår, hur många vårdavdelningar det fanns bland vårt urval inom vilka mer än en tredjedel av patienterna vårdats högst 30 dagar, 31—90 dagar, 91 dagar—1 år, 1—5 år respektive mer än 5 år. Tabell 111. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till patienternas vårdtider Antal vårdavdelningar inom vilka mer än en tredjedel av patienterna vårdats

Sjukhus

högst 30 dgr A B C D E F G

91 dgr—1 år

2 2 1 1

1 3 9

1—5 år

>5år

3 2

5 1

i

—

3 4 3 4

1 1 1

Summa 1

31—90 dgr

Sjukhuset öppnades 19 57, varför inga patienter vår dats mer än 5

år därstädes.

I tabell B 8 har vi sammanfört observationerna dels för de vårdavdelningar, inom vilka mer än 50 % av patienterna vårdats högst 90 dagar vid sjukhusen, dels ock för de vårdavdelningar, inom vilka mer än 50 % av patienterna vårdats mer än 1 år vid sjukhusen. Vi har på så sätt erhållit en uppdelning på akutavdelningar resp. avdelningar för långtidssjuka. En jämförelse mellan dessa båda avdelningstyper ger följande resultat.

166 Administration och organisation Vid akutavdelningar upptar dessa arbetsuppgifter 11,7 % av observationstiden, vid avdelningar för långtidssjuka endast 7,3 %. Till viss del torde denna skillnad bero på större antal in- och utskrivningar vid akutavdelningarna. Sjukvård Den elementära sjukvården är som väntat av mest betydande omfattning vid avdelningar för långtidssjuka, inte mindre än 23,2 % av totalantalet observationer kunde hänföras till detta slag av sjukvård vid nyssnämnda avdelningar. Motsvarande uppgift när det gäller akutavdelningarna ar 14,3 %. Beträffande den tekniska sjukvården är förhållandet motsatt, 4,1 % vid avdelningar för långtidssjuka och 7,2 % vid akutavdelningar. Den psykologiska sjukvården är i stort sett lika omfattande vid båda avdelningstyperna (11,1 % vid akutavdelningar och 13,1 % vid avdelningar for långtidssjuka). övervakning Beträffande övervakning utan särskild insats är det absoluta antalet observationer ganska litet, men relativt sett föreligger en skillnad: vid akutavdelningar upptar denna grupp av observationer 0,2 % av totalantalet, vid avdelningar för långtidssjuka 3,0 %. Städningsarbete o. dyl. Här föreligger en viss skillnad mellan de båda avdelningstyperna. Vid akutavdelningar upptar ifrågavarande arbetsuppgifter 14,5 % av observationstiden, vid avdelningar för långtidssjuka endast 11,7 %. Ärenden av olika slag Mer än dubbelt så stor andel av observationstiden ägnas åt rubricerade göromål vid akutavdelningar (7,0 % av observationstiden), som vid avdelningar för långtidssjuka (3,2 % ) . Undervisning och information Även denna grupp av insatser ges mera utrymme vid akutavdelningar än vid avdelningar för långtidssjuka. Vid de förstnämnda upptar den 3,6 % av observationstiden och vid de sistnämnda 1,5 %. Yttre arbeten Sådana arbeten förekommer inte alls för personalen vid akutavdelningar. Vid avdelningar för långtidssjuka upptar de 1,6 % av observationstiden.

167 Observationernas fördelning med hänsyn till antal under år 1959 nyintagna patienter] i'proeent av antalet godkända vårdplatser vid respektive vårdavdelningar

Vid bearbetningen uppdelades primärmaterialet även med hänsyn till patientomsättningen vid vårdavdelningarna (tabell B 9), vilka därvid indelades i fyra grupper, nämligen avdelningar där antalet nyintagna patienter år 1959 i relation till antalet godkända vårdplatser 1) är 0 %, 2) varierar mellan 0,1—50 %, 3) varierar mellan 50,1—300 % eller 4) är > 300 %. Antalet avdelningar som fanns inom var och en av dessa grupper framgår av följande sammanställning (tabell 112). Tabell 112. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till patientomsättningen Sjukhus

Antal avdelningar med följande patientomsättning 0%

A B C D E F G

1 2 3

0,1—50 % 4 2 2 2 1

Uppgift saknas

Totalt

50,1—300 % > 300 % 2 3

2 4 2 1 1

1 1

4 3

6 6 6 6 6 6 6

Summa

42 Antal observationer

2 038

3 083

4 777

3 359

2 865

16 122

Administration och organisation Här föreligger en klar tendens, j u större patientomsättning desto mera omfattande är de administrativa och organisatoriska arbetsuppgifterna, vilket främst torde bero på, att en större patientoinsättning medför mera arbete med bl. a. inskrivningar och utskrivningar av patienter. Vid de avdelningar, där icke någon patientomsättning förekom under år 1959, upptog administration och organisation 5,9 % av observationstiden, vid de avdelningar, där antalet nyinskrivna patienter var mer än tre gånger antalet godkända vårdplatser, var motsvarande procenttal 11,7 %. Sjukvård Ifråga om den elementära sjukvården föreligger ett oregelbundet mönster, den är minst omfattande (16,2 %) vid avdelningar, där patientomsättningen är störst, och näst minst omfattande (20,8 % ) , där icke någon omsättning förekommer. Även ifråga om den psykologiska sjukvården föreligger en viss oregelbundenhet, mest omfattande är den vid avdelningar, där icke någon omsättning förekommer (15,4 % ) , och minst, där patientomsättningen varierar mellan 0,1—50 % (9,7 % ) . Bl. a. bedrives det gruppverksamhet på avdelningar för långvarigt sjuka, som ej har någon

168 större patientomsättning. Ifråga om den tekniska sjukvården är regelbundenheten större. Den ökar allteftersom patientomsättningen stiger eller från 2.8 till 6,5 %. övervakning Anmärkningsvärt är att övervakning utan särskild insats i speciellt stor utsträckning förekommer vid avdelningar, där patientomsättningen är lika med 0 (6,2 % av observationstiden). Vid övriga avdelningar varierar den mellan 1—2,1 %. Städningsarbete

o. dyl.

Från avdelningar, där ingen patientomsättning varit för handen, till avdelningar, där denna uppgår till 50,1—300 %, ökar rubricerade arbetsuppgifter från 11,4 till 14,7 % av observationstiden. Vid de avdelningar, som har den högsta patientomsättningen ( > 3 0 0 % ) sjunker städnings- och motsvarande arbetsuppgifter emellertid åter till 11,4 % av observationstiden. Ärenden av olika slag Denna grupp av insatser stiger med en ökning av patientomsättningen från 2,7 till 5,7 %. Undervisning och information Även denna observationsgrupp visar en stigande tendens eller från 1,2 till 2.9 % av observationstiden. Observationernas fördelning med hänsyn till det relativa antalet åldringar över 70 år vid respek» tive vårdavdelningar

Vid bearbetningen indelades vårdavdelningarna med hänsyn till h u r många åldringar över 70 år, som fanns å dessa (tabell B 10). Avdelningarna indelades därvid i 5 grupper med hänsyn till om 0 %, 0,1—10 %, 10,1—20 %, 20,1—40 % eller mer än 40 % av patienterna utgjordes av åldringar. Administration

och

organisation

Omfattningen av administrativa och organisatoriska arbetsuppgifter varierar något med hänsyn till antalet åldringar; mest omfattande är denna observationsgrupp vid avdelningar med högst 10 % åldringar (10,3 % av observationstiden) och minst omfattande vid avdelningar med mer än 40 % åldringar (7,5 % av observationstiden). Elementär

sjukvård

Här är fördelningen betydligt mera ojämn. Som väntat upptar den elementära sjukvården en betydande del av den totala arbetsvolymen vid avdel-

169 ningar, där ett relativt stort antal åldringar vårdas. Där mer än 40 % består av sådana patienter, omfattar den elementära sjukvården något mer än en tredjedel av observationstiden (33,5 % ) . Vid avdelningar, där högst 10 % av patienterna utgöres av åldringar, omfattar denna del av sjukvården endast 15,6 % av observationstiden. Teknisk

sjukvård

Beträffande den tekniska sjukvården är variationerna betydligt mindre, mest omfattande är den vid avdelningar, där icke några åldringar finnes; vid sådana avdelningar utgör den 7,7 % av observationstiden. Psykologisk

sjukvård

I fråga om detta slag av arbetsuppgifter föreligger rätt betydande variationer. Vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna består av åldringar, representerar den psykologiska sjukvården endast 6,4 % av observationstiden. Mest omfattande är den vid avdelningar, där 10,1—20 % utgöres av åldringar; den upptar där 14,8 % av det totala antalet observationer. Övervakning övervakning utan särskild insats uppgår till 3,8 % vid avdelningar med 0,1—10 % åldringar; minst omfattande är den vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna utgöres av åldringar (0,5 % ) . Vid övriga avdelningar upptar gruppen högst 1,5 % av observationstiden. Städningsarbete

o. dyl.

Även här föreligger rätt betydande variationer eller från 11,6 % vid avdelningar, där åldringarna utgör 10,1—20 % av alla patienter, upp till 17,1 % vid avdelningar, där det icke finns några åldringar över 70 år. Städningsarbetet är relativt omfattande även inom den andra ytterlighetsgruppen, d. v. s. vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna utgöres av åldringar, ifrågavarande arbetsuppgifter upptar där 14,7 % av observationstiden.

Observationernas fördelning med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien vid respektive vårdavdelningar

Vid bearbetningen fördelades observationerna även med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien (tabell B 11). Antal vårdavdelningar, inom vilka 0 %, 0,1—10 %, 10,1—50 % respektive > 50 % av patienterna sköter sin personliga hygien helt, delvis eller inte alls, framgår av följande sammanställning (tabell 113).

170 Tabell 113. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till patienternas skötsel av den personliga hygienen Antal vårdavdelningar inom vilka Sjukhus 0%

0,1—10 %

10,1—50 %

> 50 %

sköter sin personliga hygien

A

helt inte alls

B

C

D

E

1 1 1

2 helt delvis helt delvis

1 2 2 1

helt

1 3 2

3 2

3 5 1

3 3 2

3 1 2

1 3 3

4 1 1

2 5 2

1 2

2 5 3

1 1

helt 1

G

2 3 1

helt

1 2 F

2 2 2

helt

1 1 1

1 Administration och organisation Av tabell B i l framgår bl. a., att på avdelningar, där de flesta patienterna helt sköter sin personliga hygien, får man ett högsta procenttal administrativa och organisatoriska arbetsuppgifter. Skillnaderna är emellertid relativt små: vid avdelningar, där icke några patienter helt sköter sin personliga hygien, upptar dylika göromål 7,1 % av observationstiden, vid avdelningar, där mer än 50 % helt sköter sin personliga hygien, ä r motsvarande siffra 9,7 %. Sjukvård Vad först beträffar den elementära sjukvården medför givetvis ett större antal patienter, som inte sköter sin personliga hygien, att omfattningen av detta slag av sjukvård ökar. Vid avdelningar, där mer än 50 % av patienterna inte alls sköter sin personliga hygien, upptar den elementära sjukvården inte mindre än 30,9 % av observationstiden, och vid avdelningar, där det inte finns några sådana patienter, är omfattningen av sådana uppgifter endast 14,2 %. Den tekniska sjukvården företer ett mera oregelbundet mönster, någon säker tendens i viss riktning k a n i varje fall inte för-

171 märkas. Den psykologiska sjukvården varierar i betydande grad, men inte heller här kan någon viss tendens urskiljas. Vid de avdelningar, där inga patienter helt sköter sin personliga hygien, upptar den 7,4 % av observationstiden, vid avdelningar med mellan 0,1—10 % patienter, som sköter sin personliga hygien, är den psykologiska sjukvården mest framträdande, den upptar vid dessa 14,4 % av observationstiden, för att därefter successivt sjunka till 11,7 % vid de avdelningar, där mer än 50 % består av patienter, som helt sköter sin personliga hygien. övervakning Av tabellen synes framgå, att j u flera patienter det finns på avdelningarna, som helt sköter sin personliga hygien, j u mera tid ägnas åt övervakning utan särskild insats, men antalet observationer i denna grupp är som nämnts begränsat (ökar från knappt 1 % till drygt 2 % ) . Städningsarbete o. dyl. Samma tendens föreligger h ä r ; vid avdelningar, där det inte finns några patienter, som helt sköter sin personliga hygien, upptar denna arbetsgrupp 11,1 % av observationstiden för att öka till 14,1 % vid de avdelningar, där mer än 50 % av patienterna sköter sin personliga hygien självständigt. Ärenden av olika slag Motsvarande tendens finnes också beträffande denna observationsgrupp; från avdelningar, där icke några patienter självständigt sköter sin personliga hygien, till avdelningar, där mer än 50 % består av sådana patienter, ökas procenten av observationer för dylika göromål från 2,8 till 4,6. Undervisning och information Här föreligger ett oregelbundet mönster. Vid avdelningar, där icke några patienter helt sköter sin personliga hygien, upptar denna grupp 1,2 % av observationerna, inom de avdelningar, där mellan 0,1—10 % består av sådana patienter, upptar den 3,2 % av observationerna för att därefter sjunka till 1,7 % vid avdelningar med 10,1—50 % patienter, som självständigt sköter sin personliga hygien. Vad slutligen beträffar avdelningar, där mer än 50 % består av sådana patienter stiger ifrågavarande arbetsgrupp till att omfatta 2,6 % av observationerna. Observationernas fördelning med hänsyn till antalet patienter som matas i procent av hela antalet patienter vid vårdavdelningarna

Vid bearbetningen indelades observationerna även med hänsyn till antalet patienter som matas i procent av hela antalet patienter inom respektive avdelningar (tabell B 12). Antalet avdelningar inom vilka 0, 0,1—10, 10,1—40, resp. > 40 % av patienterna matas framgår av nedanstående sammanställning (tabell 114).

172 Tabell 114. Vårdavdelningarna fördelade med hänsyn till huruvida patienterna matas eller ej Antal vårdavdelningar inom vilka följande procent av patienterna matas:

Sjukhus

A B C D E F G Summa Antal observationer . .

Administration

och

Summa

0%

0,1—10 %

10,1—40 %

3 3 2 2 4 1

1 2 1 1 1 2

2 1 3 1 1 2 2

1 1

6 6 6 6 6 6 6

5 888

4 447

3 981

16 122

> 40 %

organisation

Relativt små variationer föreligger här, från 8,5 % (vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna matas) till 9,6 % av observationstiden (vid avdelningar, där det finns mellan 0,1—10 % sådana patienter). Sjukvård Beträffande den elementära sjukvården finns betydande variationer, och det föreligger också en klar tendens. Minst omfattande är denna gren av sjukvården vid avdelningar, där icke några patienter matas — den upptar där 15,6 % av observationstiden — för att successivt stiga till 29,8 % vid avdelningar, där mer än 40 % matas. I fråga om den tekniska sjukvården är variationerna små, från 4,2 % (vid avdelningar där mer än 40 % matas) till 5,4 % (vid avdelningar, inom vilka mellan 0,1—10 % m a t a s ) . Någon tendens i viss riktning kan ej urskiljas. Vad beträffar den psykologiska sjukvården synes mera tid ägnas åt denna, j u färre patienter det finns, som matas (från 9,3 % av observationerna vid avdelningar, där mellan 10,1— 40 % av patienterna matas, till 14,3 % vid avdelningar, där inga patienter matas). Övervakning Ifråga om övervakning utan särskild insats är tendensen oklar. Denna grupp av observationer omfattar 2,3 % av totalantalet vid avdelningar, där det inte finns några patienter, som matas, stiger därefter något till 2,7 % vid avdelningar, inom vilka 0,1—10 % matas. Vid avdelningar, där 10,1— 40 % av patienterna matas, är övervakning utan särskild insats relativt sett minst omfattande (1,3 % av observationerna) för att därefter stiga till 2,0 % vid avdelningar, där mer än 40 % av patienterna matas.

173 av observe»istiden 70

Gerd Zetterström Lägervall

Gun Zacharias

Administration och organisation

Elementär sjukvård

Teknisk sjukvård

Psykologisk sjukvård

Städningsarbete och dylikt

Ledig

Vederbörande observatörs procentuella andel av totalanralet observationer

Diagram 8. De tre observatörernas andel av antalet observationer i vissa arbetsgrupper

Städningsarbete

o. dyl.

Mönstret är här oregelbundet, och någon tendens i någon bestämd riktning kan ej urskiljas. Vid avdelningar, där inga patienter, resp. mellan 10,1—40 % av patienterna matas, omfattar dessa arbeten 13,8 % av observationstiden. Vid avdelningar, där 0,1—10 % av patienterna matas, är motsvarande procenttal 11,4 och vid avdelningar, där mer än 40 % matas, 11,9. Ärenden av olika slag Beträffande denna grupp av arbeten är tendensen klar; vid de avdelningar, där inte några patienter matas, upptar dessa arbeten 4,6 % av observationstiden för att därefter successivt sjunka till 1,4 % vid de avdelningar, där mer än 40 % av patienterna matas.

174 Undervisning och information Även här förekommer vissa variationer. I stort sett har denna grupp av arbeten samma omfattning vid avdelningar, där inte några patienter matas, som där mellan 10,1—40 % av patienterna matas (2,4 resp. 2,5 % av observationstiden). Vid avdelningar där 0,1—10 % eller mer än 40 % av patienterna matas är de arbetsinsatser, som innefattar undervisning och information, ännu mindre — 1,9 resp. 1,7 % av observationstiden. Observationernas fördelning på de tre observatörerna

Som inledningsvis framhållits verkställdes frekvensstudierna av Gerd Zetterström Lagervall, Gertrud Olsson och Gun Zacharias. Den förstnämnda gjorde 5 504 observationer, den andra 9 553 och den tredje 1 064. Hur dessa absolut och relativt sett fördelar sig på de olika grupperna av observationer framgår av tabell B 13 a—b, diagram 8. Som därav framgår är skillnaderna mellan relativtalen ganska obetydliga. Man är därför berättigad att draga den slutsatsen, att de olika förekommande arbetsuppgifterna uppfattats entydigt av observatörerna.

175 KAPITEL 6

Rapport över arbetsredogörelseundersökningen

I.

Tillvägagångssätt

Den tredje metoden för analysering av sjukvårdspersonalens arbetsuppgifter genomfördes på så sätt att följande befattningshavare ombads att på ett särskilt formulär anteckna vad deras arbete bestod av för olika uppgifter under loppet av en 4-dagarsperiod (4 nätter i fråga om nattpersonalen). Läkare överläkare och bitr. överläkare övriga läkare i sjukhusvård överläkare i familjevård och hjälpverksamhet Internmedicinare och personalläkare Psykologer Kuratorer Personalföreståndare och bitr. personalföreståndare Föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård Föreståndarinnor i hjälpverksamhet och familjevård Socioterapeuter Uppsyningsmän för yttre arbeten Ap otekssköterskor Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi Nattöversköterskor Kvällvakter på vårdavdeln ingår i Nattvakter på vårdavdelningar! Formuläret var indelat i halvtimmesintervaller, vilka täckte hela arbetstiden för dag- respektive kvälls- och nattpersonalen. Följande anvisningar om sättet för formulärens ifyllande delgavs varje befattningshavare, som ombads lämna arbetsredogörelse. 1. Uppgifterna avser att täcka hela Edert arbetspass under fyra dagar (nätter). För varje arbetsdag (natt) användes ny blankett. 2. Edra huvudsakliga sysselsättningar under närmast förflutna halvtimme av arbetspasset antecknas å blanketten. Om Ni under halvtimmen håuit på med flera arbetsuppgifter anges inom parentes det ungefärliga antal minuter, som Ni hållit 1

Av kvällvakter och nattvakter på vårdavdelningar lämnades arbetsredogörelser vid samma avdelningar som frekvensstudierna gjordes på.

176 på med olika arbetsuppgifter, t. ex. »medicinutdelning (15 min.)», »golvboning (10 min.)», »förande av journal (5 min.)». 3. Anteckningarna göres så kortfattat och koncentrerat som möjligt. Mera generellt hållna anteckningar såsom »skrivgöromål», »tillsyn» bör undvikas; sådan anteckning bör kompletteras med vad skrivgöromålen eller tillsynen avsett, t. ex. »journalanteckning» resp. »tillsyn av utearbetande patienter». 4. Ytterligare anvisningar rörande formulärens ifyllande lämnas av utredningens sekreterare. 5. Sedan undersökningarna avslutats inlämnas de av Eder ifyllda blanketterna till sjukhuschefens (styresmannens) expedition. I kapitel 1 har vi diskuterat tillförlitligheten av intervju- och arbetsredogörelsemetoderna. Som därav framgår är bortfallet ifråga om arbetsredogörelserna ringa, dock med undantag för läkarna vid de kommunala sjukhusen. En annan faktor, som är av betydelse, är att endast ett fåtal arbetsredogörelser lämnades av vissa personalkategorier beroende på att antalet besatta tjänster av ifrågavarande slag inte var större vid de undersökta sjukhusen. Så var exempelvis fallet med invärtesmedicinare och personalläkare, kuratorer vid statliga sjukhus, socioterapeuter vid kommunala sjukhus etc. Arbetsuppgifterna för dessa kategorier kommer att ytterligare belysas i delegationens kommande huvudbetänkande.

II.

Resultat

överläkare och bitr. överläkare (Tabell 115 a)

Av rubricerade befattningshavare lämnades sammanlagt 24 arbetsredogörelser, därav 16 vid statliga och 8 vid kommunala sjukhus. Den ojämförligt största arbetsgruppen var Rond (förmiddagsrond), som vid statliga sjukhus upptog 29 % och vid kommunala något mindre eller 24 % av arbetstiden. Vid de kommunala sjukhusen förekom också i mera begränsad utsträckning eftermiddagsrond, vilken dock upptog endast en knapp procent av arbetstiden. Den näst största gruppen var vid statliga sjukhus Expeditionsarbete med telefonmottagning, som där omfattade 18 % av arbetstiden (10 % vid kommunala sjukhus), och vid kommunala sjukhus Samtal, undersökningar och behandlingar utöver ronden, vilken grupp där upptog 18 % (9 % vid statliga sjukhus). Gruppen Intyg och skrivelser till myndigheter och institutioner etc. var betydligt mera omfattande vid statliga än vid kommunala sjukhus (11 respektive 4 % ) . Skillnaden torde till viss del förklaras av det merarbete, som vården av de straffriförklarade medför vid de statliga sjukhusen. Ett motsatt förhållande rådde beträffande gruppen Privatpraktik (3 respektive 7 %) och likaledes vad beträffar gruppen Tjänstgöring utom sjukhuset (5 respektive 8 % ) .

177 Tabell

115 a. Överläkare

och bitr.

överläkare

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (16 bef.-havare) hus (8 bef.-havare) (24 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1. Rond (fm). Samtal, undersök ningar och behandlingar under ronden. Konferenser i samband med ronden 1 a. Eftermiddagsrond 2. Journalskrivning. Genomgång av journaler 3. Intyg och skrivelser till myndigheter och institutioner. Remisser. S t y r e s m a n n a u p p g i f t e r . . . . 4. Samtal, undersökningar och be handlingar utöver ronden (inbe räkn. samtal med anhöriga, mot tagn. för försöksutskrivna och definitivt utskrivna) 5. Exp.-arbete med telefonmot tagn.: förfrågn. ang. pat., förnyelse av recept etc. Genomgång av post. Arbetsplanering 6. Samtal och konferenser med andra befattningshavare och kol leger 7. Undervisning, föredrag och före läsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av f a c k l i t t e r a t u r . . . 8. Privatpraktik 9. Tjänstgöring utom sjukhuset, bl. a. mottagn. på alkoholpol., konsult på andra sjukhus etc. Summa

Antal arb.tim.

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

134,5

29,3

50,5 2,0

23,7 0,9

185,0 2,0

27,5 0,3

34,5

7,6

18,5

8,7

53,0

7,9

50,5

11,0

9,0

4,2

59,5

41,0

8,9

38,0

17,8

79,0

11,7

81,0

17,6

22,0

10,3

103,0

15,3

44,5

9,7

27,5

12,9

72,0

10,7

39,5 12,5

8,6 2,7

13,5 14,5

6,3

53,0 27,0

7,9 4,1

21,0 459,0

4,6

18,0

8,4

39,0

5,8

100,0

213,5

100,0

672,5

100,0

Övriga läkare i sjukhusvård (Tabell 115 b)

Även i fråga om dessa läkare utgjorde Rond etc. den ojämförligt största arbetsgruppen (35 % vid statliga och 28 % vid kommunala sjukhus). Eftermiddagsrond förekom vid såväl statliga som kommunala sjukhus och i större omfattning än bland överläkarna, den omfattade 7 å 8 % av arbetstiden. Den näst största observationsgruppen utgjordes såväl vid statliga som vid kommunala sjukhus av Samtal, undersökningar och behandlingar utöver ronden etc. (17 respektive 19 % ) . Därnäst följde Journalskrivning, som omfattade dubbelt så lång tid för här berörda läkare (16 % vid statliga sjukhus och 14 % vid kommunala) som vad fallet var för överläkare och biträdande överläkare. Även beträffande rubricerade läkare var gruppen Intyg och skrivelser 12—204247

178 till myndigheter och institutioner etc. mera omfattande vid statliga än vid kommunala sjukhus (6 respektive 2 % ) . Expeditionsarbete med telefonmottagning etc. upptog vid statliga sjukhus 10 och vid kommunala sjukhus 13 % av arbetstiden. En betydande skillnad förelåg beträffande gruppen Samtal och konferenser med andra befattningshavare och kolleger. Den omfattade endast 3 % vid statliga sjukhus mot 10 % vid kommunala sjukhus.

Tabell 115 b. övriga läkare i

sjukhusvården

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (22 bef.-havare) h u s ( l l bef.-havare) (33 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

215,5 51,5

34,7 8,3

94,5 24,5

27,5 7,1

310,0 76,0

32,1 7,9

48,5

14,1

145,0

7,0

2,0

43,5

1. Rond (fm). Samtal, undersökningar och behandlingar under ronden. Konferenser i samband 2. Journalskrivning.Genomgång a v 3. Intyg och skrivelser till myndigheter och institutioner. Remis-

96,5

4. Samtal, undersökningar och behandlingar utöver ronden, (inberäkn. samtal med anhöriga, mottagning för försöksutskrivna

36,5

5. Exp.-arbete med telefonmottagn.: förfrågn. ang. pat., förnyelse av recept etc. Genomgång av post. Arbetsplanering 6. Samtal och konferenser med andra befattningshavare och kol7. Undervisning, föredrag och föreläsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av facklitteratur. . . 9. Tjänstgöring utom sjukhuset, bl. a. mottagn. på alkoholpol., konsult på andra sjukhus etc.. . Summa

15,5 5,9

15,0 4,5

106,0

17,1

64,0

18,5

170,0

17,6

63,0

10,0

44,5

13,0

107,5

11,1

21,0

3,4

32,5

9,5

53,5

5,5

18,5 6,0

3,0 1,0

11,0 5,5

3,2 1,6

29,5 11,5

3,1 1,2

7,0

1,1 100,0

12,0

3,5

19,0

2,0

344,0

100,0

965,5

100,0

621,5 |

överläkare i hjälpverksamhet och familjevård (Tabell 116)

Till sjukhusen anknuten hjälpverksamhet och familjevård förekommer endast inom den statliga mentalsjukvården. Arbetsredogörelser lämnades av 3 överläkare. Den ojämförligt mest omfattande gruppen av arbetsuppgif-

179 ter för dessa bestod av Resor, som utgjorde 38 % av arbetstiden. Journalskrivning, Intyg och skrivelser e t c , Mottagning på sjukhuset eller på annan ort och Expeditionsarbete upptog vardera cirka 9 % av arbetstiden. Konsultuppdrag såsom tjäntgöring som läkare vid alkoholistanstalt fullgjordes under 14 % av arbetstiden.

Tabell 116. Överläkare i hjälpverksamhet och familjevård Statliga sjukhus (3 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1. Resor i hjälpverksamhet och familjevård: besök hos patienter, anhöriga, tjänsteläkare, lokala myndigheter, vårdhem, arbetsgivare etc 2. Journalskrivning. Genomgång av journa3. Intyg och skrivelser till myndigheter och institutioner. Remisser 4. Mottagning på sjukhuset eller på annan

Antal arbetstim.

%

38,5

37,9

9,5

9,4

10,0

9,9

8,5

8,4

9,0

8,9

7,5

7,4

4,5

4,4

5. Expeditionsarbete, telefonmottagning. Förfrågningar ang. förnyelse av recept etc. 6. Samtal och konferenser med andra befattningshavare och kolleger 7. Undervisning, föredrag och föreläsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av fack8. Tjänstgöring som läkare vid alkoholistanstalt, konsultverksamhet av olika slag såsom för barnavårdsnämnd

14,0

13,7

Summa

101,5

100,0

Invärtesmedicinare och personalläkare (Tabell 117)

Vid ett av de statliga sjukhusen lämnades arbetsredogörelse av en överläkare i internmedicin tillika personalläkare. 1 Av redogörelsen framgår, att ungefär en fjärdedel av arbetstiden (26 %) disponerades för Personalläkarmottagning; nästan lika läng tid (21 %) ägnades åt Sjukbesök hos personalen inom och utom sjukhuset. Mottagning för sjukhusets patienter och besök på vårdavdelningarna upptog 17 % av arbetstiden. Lika tidskrävande var en speciell uppgift, som utfördes vid tiden för våra organisationsundersökningar, nämligen Uppläggning och utförande av poliovaccinering av personalen. 1 Tjänster för invärtesmedicinare och personalläkare finns sedan flera år tillbaka vid samtliga de sjukhus, som ingick i våra undersökningar. Endast vid 4 av dessa är emellertid tjänsterna besatta (januari 1963). Vid undersökningstillfället var endast 1 tjänst besatt.

180 Tabell 117. Invärtesmedicinare

och

personalläkare Statliga sjukhus (1 bef.-havare)

Arbetsuppgifter Antal arb.tim.

1. Personalläkarmottagning på sjukhuset för personalen 2. Sjukbesök hos personalen inom och utom sjukhuset 3. Mottagning för sjukhusets pat. och besök på vårdavdelningar 4. Journalskrivning och andra skrivarbeten 5. Exp.-arbete och telefonsamtal 6. Samtal och konferenser med kolleger och andra befattningshavare 7. Uppläggning och utförande av poliovacci nering av personalen Summa

7,5.

25,9

6,0

20,7

5,0 1,5 1,0

17,2 5,3 3,4

3,0

10,3

5,0

17,2

29,0

100,0

Psykologer (Tabell 118)

Arbetsredogörelser lämnades av sammanlagt 4 psykologer, därav 3 vid statliga 1 och 1 vid kommunalt sjukhus. Som väntat var arbetsgrupperna Testningar och samtal med patienter samt Bearbetning av testmaterial och testprotokoll etc. mest tidskrävande; de omfattade tillsammans 64 % (28 + 36) av arbetstiden vid statliga sjukhus och 82 % (45 + 37) vid det kommunala sjukhuset. Några mera betydande skillnader förelåg inte beträffande övriga arbetsgrupper, dock med undantag för gruppen Undervisning, föredrag och föreläsningar, som endast förekom vid de statliga sjukhusen och där omfattade 15 % av arbetstiden. Kuratorer (Tabell 119)

Sammanlagt 12 kuratorer avgav arbetsredogörelser, därav endast 2 vid statliga sjukhus mot 10 vid kommunala. Gruppen Expeditionsarbete etc. var för denna personalkategori mest tidskrävande (30 % av arbetstiden) närmast följd av Samtal med patienter etc. och Telefonsamtal med olika myndigheter e t c , vilka vid statliga sjukhus omfattade 16 respektive 13 % av arbetstiden mot 14 respektive 17 % vid kommunala sjukhus. Andra grupper, som var relativt tidskrävande, var olika slag av konferenser (punkterna 1—2 i tabellen), som tillhopa omfattade 23 % av arbetstiden vid statliga sjukhus och 18 % rid kommunala sjukhus. Gruppen Kontakt med patienter i öppen vård omfattade vid kom1

Här har medtagits 2 psykologer vid Ulleråkers sjukhus, som lämnade arbetsredogörelser i provundersökningen.

181 Tabell 118. Psykologer Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (3 bef.-havare) hus (1 bef.-havare) (4 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 1. Uppläggning av dagens program. Konferens med medhjälpare.. . . 2. Ronder. Konferens med läkare och andra befattningshavare. . . 3. Testningar och samtal med pat. 4. Bearbetning av testmaterial och testprotokoll. Utskrivning av 5. Handledning av praktikanter.. . 6. Undervisning, föredrag och föreläsningar. Vetenskapligt arbete. Genomgång av f a c k l i t t e r a t u r . . . Summa

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

4,0

4,8

1,0

3,3

5,0

4,4

4,5 23,5

5,4 28,3

2,5 13,5

8,3 45,0

7,0 37,0

6,2 32,7

29,5 5,0

35,5 6,0

11,0 1,5

36,7 5,0

40,5 6,5

35,8 5,8

12,0 4,5

14,6 5,4

0,5

1,7

12,0 5,0

10,7 4,4

83,0

100,0

30,0

100,0

113,0

100,0

Tabell 119.

Kuratorer

Statliga sjukhus (2 bef.-havare)

Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus] hus(10 bef.-havare) (12 bef.-havare)

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

7,0

11,2

33,5

10,2

40,5

10,4

7,5

12,0

25,0

7,6

32,5

8,3

10,0

16,0

45,5

13,9

55,5

14,2

8,0

12,8

56,0

17,2

64,0

16,4

2,0

3,2

19,0 4,0

5,8 1,2

21,0 4,0

5,4 1,0

4,0

6,4

8,0

2,4

12,0

3,1

0,5

0,8

17,0

5,2

17,5

4,5

97,5 13,0 9,5

29,7 4,0 2,8

116,0 14,5 9,5 3,5

29,7

328,0

100,0

390,5

100,0

Arbetsuppgifter

1 1. Konferenser och samtal

med

2. Konferenser och samtal med kolleger och andra befattningshavare inom sjukhuset 3. Samtal med pat. på exp. Besök 4. Telefonsamtal med olika myndigheter och institutioner och enskilda pers. (t. ex. förmyndare, övervakare etc.) 5. Kontakt med anhöriga under mottagning, per telefon eller per 7. Ärenden med pat. eller för pat. (klädinköp och dylikt) 8. Kontakt med och åtgärder för försöksutskrivna och definitivt utskrivna 9. Exp.-arbete. Uppläggning av dagens arbete. Genomgång av

18,5

29,6

10. Studiebesök. Undervisning. Handledning

1,5

2,4

12. Testning

3,5

5,6

62,5

100,0

Summa

3,7 2,4 0,9

182 munala sjukhus 5 % av arbetstiden mot endast 1 % vid statliga sjukhus. Det bör här framhållas, att huvudparten av arbetet med försöksutskrivna och definitivt utskrivna patienter ankom vid de statliga sjukhusen på föreståndarinnorna i hjälpverksamhet och familjevård. Som framgår av tabellen utförde en av kuratorerna vid de statliga sjukhusen testning (6 % av arbetstiden). Personalföreståndare och bitr. personalförståndare (Tabell 120)

Sammanlagt 11 personalföreståndare och bitr. personalföreståndare lämnade arbetsredogörelser, därav 7 vid statliga och 4 vid kommunala sjukhus. Det dagliga arbetet för dessa befattningshavare är mycket omväxlande. Arbetet varierar också under olika tider av månaden, så bl. a. upptar upprättande och kollning av avlöningslistor en icke ringa del av arbetet under sista hälften av månaden. Såsom framgår av nedanstående tabell var vid undersökningstillfället den största arbetsgruppen vid de statliga sjukhusen Arbete med personalrullan, avlöningslistor e t c , som upptog 21 % av arbetstiden. Därefter följde Anställningsärenden, 1 6 % , och på »delad tredje plats» Sjukärenden och Personal vårdande uppgifter 13 % vardera. Vid de kommunala sjukhusen var ordningsföljden en annan. Den största gruppen var där Personalvårdande uppgifter, som omfattade inte mindre än 27 % av arbetstiden, närmast följd av Sjukärenden, 23 %, och Arbete med personalrullan, avlöningslistor e t c , 20 %. Gruppen Anställningsärenden upptog vid dessa sjukhus 11 %. Beträffande övriga arbetsgrupper förelåg en mera markant skillnad i fråga om Expeditionsarbete i övrigt, som upptog 10 % av arbetstiden vid statliga sjukhus mot endast 4 % vid kommunala sjukhus. Föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård (Tabell 121)

Arbetsredogörelser lämnades av tillhopa 22 föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård, därav 12 vid statliga sjukhus och 10 vid kommunala. Den ojämförligt största arbetsgruppen för dessa befattningshavare var vid de statliga sjukhusen Arbete med patienternas privata medel och flitpengar, som där upptog inte mindre än 27 % av arbetstiden. Vid de kommunala sjukhusen var denna arbetsgrupp betydligt mindre (11 % ) , vilket sammanhängde med att intendentskontoret vid det ena kommunala sjukhuset övertagit huvudparten av dessa arbetsuppgifter. Det bör här framhållas, att även vid några statliga sjukhus, varav dock inget ingick i våra undersökningar, pågår en försöksverksamhet med en centralisering till intendentskontoren av de arbetsuppgifter, som berör patienternas privata medel. I statsverkspropositionen till 1963 års riksdag har också föreslagits inrättande fr. o. m. 1 juli 1963 av 27 tjänster som kontorister vid de statliga primärsjukhusen, vilka skulle ombesörja arbetsuppgifter av detta slag. Härigenom har ett

183 Tabell 120. Personalföreståndare och bitr. personalföreståndare Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (7 bef.- havare) hus (4 bef.-havare) (11 bef. -havare) Arbetsuppgifter

1 Antal arb.tim.

0/

/o

Antal arb.tim.

o/ /o

Antal arb.tim.

0/

46,5

20,9

23,0

20,4

69,5

20,7

12,0

5,4

1,0

0,9

13,0

3,9

36,5

16,4

12,0

10,7

48,5

14,5

4,5

2,0

0,5

0,4

5,0

1,5

29,5 8,0

13,3 3,6

25,5 3,0

22,7 2,7

55,0 11,0

16,4 3,3

15,0

6,8

5,5

4,9

20,5

6,1

18,5

8,3

7,0

6,2

25,5

7,6

29,0

13,0

30,5

27,1

59,5

17,8

%

1. Arbete med personalrullan, avlöningslistor, vikarielistor, rap2. Semesterärenden, upprättande av semesterlistor etc 3. Anställningsärenden: genomgång av ansökningshandl., inh ä m t a rekommendationer, personliga samtal etc. Betygsskrivning. Ordnande av vikarier... . 4. Befordringsärenden. Omplacering av ansvarig personal etc.. 5. Sjukärenden: mottagn. av sjukanmälan, meddelanden till sjukkassan. Omplacering av perso6. Bostadsärenden (placering etc.) 7. Arbete i samband med utbildningen vid sjukhuset (placering och omplacering etc.) 8. Konferens med sjukhuschef och andra befattningshavare. Besök på avdelningarna 9. Personalvårdande uppgifter (samtal, rådgivning, ordnande med tjänstledighet etc.) 10. Exp.-arbete i övrigt. Ospec. teSumma

23,0

10,3 |

222,5

100,0

4,5

4,0

27,5

8,2

112,5

100,0 |

335,0

100,0

sedan ett flertal år framlagt förslag realiserats. Redan i det av mentalsjukvårdsdelegationen år 1958 avlämnade betänkandet föreslogs, att föreståndarinnorna skulle befrias från arbetsuppgifterna med patienternas privata medel. Gruppen Rond med läkare var mest tidskrävande vid de kommunala sjukhusen, den omfattade där 23 % av arbetstiden. Därefter kom grupperna Expeditionsarbete i övrigt, 14 %, och In- och utskrivningar samt förflyttningar inom sjukhuset av patienter, 12 %. Vid de statliga sjukhusen var Rond med läkare den näst största arbetsgruppen (22 % av arbetstiden). Gruppen In- och utskrivningar etc. var även vid dessa sjukhus relativt tidskrävande; 10 % av arbetstiden ägnades där enligt vår undersökning åt sådana göromål. En liten skillnad förelåg i fråga om Samtal och konferenser med läkare och andra befattningshavare, som vid de kommunala sjukhusen omfattade 9 % av arbetstiden mot endast 6 % vid de statliga.

184 Tabell 121. Föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (12 bef.- havare) hus(10 bei .-havare) (22 bef.- havare) Arbetsuppgifter

1 Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

«/ /o

Antal arb.tim.

%

96,0

21,8

73,0

22,5

169,0

22,1

22,5

5,1

15,0

4,6

37,5

4,9

33,0

7,5

29,5

9,1

62,5

8,1

42,0

9,5

39,0

12,0

81,0

10,5

13,5

3,1

11,5

3,5

25,0

3,3

120,5

27,4

35,5

10,9

156,0

20,4

36,5

8,3

31,5

9,7

68,0

8,9

25,0 17,0

5,7 3,9

28,0 46,5

8,6 14,3

53,0 63,5

6,9 8,4

21,5

4,9

11,5

3,5

33,0

4,3

12,5 440,0

2,8 100,0

4,0 325,0

1,2 100,0

16,5 765,0

2,2 100,0

1. Rond med läkare. Samtal och rapporter i samband med ron1 a. Egen rond på avd. före läkarronden på morgonen. Besök på 2. Mottagande och lämnande av 3. In- och utskrivningar samt förflyttningar inom sjukhuset av 4. Telefonsamtal med avdelningarna och mottagning för avd.5. Arbete med patienternas privata medel och flitpengar (inkl. besök och telefonsamtal i sam6. Telefonsamtal och besök ang. inneliggande pat.; förfrågn. ang. 7. Samtal och konferens med läkare och andra befattningshavare 9. Arbete

med

post

(mottagn.,

10. Kurativa åtgärder. (Kontakt med myndigheter, ordnande av Summa

Förståndarinnor i hjälpverksamhet och familjevård (Tabell 122)

Som tidigare framhållits förekommer till sjukhusen direkt anknuten hjälpverksamhet och familjevård endast inom den statliga mentalsjukvården. Arbetsredogörelser lämnades av 6 föreståndarinnor för sådan verksamhet. Som väntat upptog gruppen Resor med läkaren etc. en betydande del av arbetstiden (30 % ) . Därefter följde Arbete med journaler e t c (15 % ) , Kurativa åtgärder (13 %) och Expeditionsarbete (12 % ) . Socioterapeuter (Tabell 123)

Socioterapeut är icke någon i personalstat vedertagen benämning på befattningshavare inom mentalsjukvården. Benämningen användes emellertid på sjukvårdspersonal med speciella uppgifter inom den resocialise-

185 Tabell 122. Föreståndarinnor i hjälpverksamhet och familjevård Statliga sjukhus (6 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 Antal arb.tim.

%

68,5

29,7

13,5

5,9

35,0

15,2

20,0

8,7

30,5

13,2

15,5 19,5 28,0

6,7 8,5 12,1 100,0

1. Resor med läkaren; besök hos pat., anhöriga, tjänsteläkare, lokala myndigheter, vårdhem etc. Resor utan läkaren, men på 2. Arbete i samband med hjälpverksamhetsmottagning vid sjukhuset eller på annan 3. Arbete med journaler och pat.-kort, (skrivning, läsning och genomgång). Rap4. Samtal med pat. Hembesök och egna resor 5. Kurativa åtgärder (vari ingår förberedel6. Samtal och konferens med läkare och

Summa

230,5

ringsverksamhet, som bedrives för patienterna. Verksamheten har hittills utformats efter olika mönster vid de olika sjukhusen. Arbetsredogörelser lämnades av 4 befattningshavare med sådana uppgifter vid statliga sjukhus (1 förste skötare och 3 skötare) och av 1 vid det ena av de båda kommunala sjukhusen (studieledare). Med hänsyn till att den sistnämnda befattningen hade en helt annan k a r a k t ä r än ifrågavarande tjänster vid de statliga sjukhusen gör vi här ingen direkt jämförelse mellan statliga och kommunala sjukhus. Den största arbetsgruppen vid de statliga sjukhusen utgjordes av Planering av utflykter, som omfattade 39 % av arbetstiden, därefter följde Instruktion och tillsyn för terapilag i utearbete (34 % ) , Planering av övningar i gymnastik och idrott (11 %) och Undervisning, föredrag och föreläsningar etc. (6 % ) . Studieledaren vid det kommunala sjukhuset var under 35 % av sin arbetstid upptagen med Planering av studie- och hobbykurser; Planering av utflykter var den näst största arbetsgruppen för henne (23 % ) , följd av Konferenser etc (17 %) och Expeditionsarbete (12 % ) . Uppsyningsmän för yttre arbeten (Tabell 124)

Arbetsredogörelser lämnades av 5 uppsyningsmän för yttre arbeten, därav 4 vid statliga och 1 vid kommunalt sjukhus. Gruppen Tillsyn och vägledning av pågående arbeten var mest tidskrä-

186 Tabell 123. Socioterapeuter

(befattningshavare

med motsvarande

arbetsuppgifter)

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (4 bef.-havare 1 ) hus (1 bef.-havare 2 ) (5 bef.-havare)

Arbetsuppgifter

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

47,0

39,3

9,5

22,6

56,5

35,0

14,5

34,5

14,5

9,0

13,0

8,0

3,0

1,9

7,5

4,6

3,5

2,2

10,5 6,0

6,5 3,7

40,5 6,5

25,1 4,0

161,5

100,0

1. Planering av utflykter 2. Planering av studie-och hobby kurser 3. Planering av (ävensom ledare av) övningar i gymnastik och idrott. Promenader, lekar etc, 4. Lärare och handledare vid vissa kurser 5. Konferenser och samtal med läkare och andra befattningshavare 6. Inköp av civila kläder och andra saker för pat. Stadsbesök med och andra uppdrag för enskilda pat Undervisning, föredrag och föreläsningar. Genomgång av facklitteratur Exp.-arbete 9. Instruktion och ledning av terapilag i utearbete 10, Städning Summa

13,0

10,9

0,5

0,4

3,5

3,0

7,5 1,0

6,3 0,8

40,5 6,5

33,9 5,4

119,5

100,0

3,0

7,1

7,0

16,8

3,0 5,0

42,0

7,1 11,9

|

100,0

1 Därav 1 förste skötare och 3 skötare a Studieledare

vande och upptog 33 % av arbetstiden vid statliga sjukhus och 52 % vid det kommunala. Därefter följde grupperna Planering av dagens utearbete etc. (24 respektive 20 %) och Upprättande av dagsverkslängder etc. (14 respektive 27 % ) . Apotekssköterskor (Tabell 125)

Arbetsredogörelser lämnades av 6 apotekssköterskor, därav 5 vid statliga och 1 vid kommunalt sjukhus. Den största arbetsgruppen var, vilket framgår av nedanstående tabell, Kollning och utdelning av medicin och apoteksvaror enligt vårdavdelningarnas rekvisitioner, som vid de statliga sjukhusen upptog 41 % av arbetstiden och vid det kommunala sjukhuset 27 %. En stor arbetsgrupp var också Rekvirering, uppackning av mediciner etc. (26 respektive 13 % ) . En vanlig ordning är att någon av sjuksköterskorna vid sjukhusens apotek eller laboratorier biträder personalläkaren i hans mottagning. Vid de

187 Tabell

124. Uppsyningsmän

för yttre

arbeten

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (4 bef.-havare) hus (1 bef.-havare) (5 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 1. Rond (tidig morgonrond innan utearbetet börjar) 2. Upprättande av dagsverkslängder och förteckningar över arbetande pat. Förande av flitkort och flitpenningslistor etc 3. Tillsyn av verktyg och redskap (översyn, inköp och insamling 4. Tillsyn av bårhuset (transport dit av avliden, utlämnande till begravningsbyrå etc.) 5. Planerande, iordningställande och fördelning av dagens utearbete. Upprop och utdelning av 6. Tillsyn och vägledning av pågående arbeten. Besök och tillsyn av en del verkstäder 7. Samtal med läkare och andra 8. Exp.-arbete med telefonpassning 9. Arbete med post (sortering och utdelning) 10. Jourtjänst Summa

Antal arb.tim.

/o

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

2,5

1,7

2,5

1,4

20,5

14,3

28,5

16,4

15,0

10,5

15,0

8,6

3,0

2,1

3,0

1,7

34,0

23,7

6,0

20,0

40,0

23,3

47,0

32,8

15,5

51,7

62,5

36,0

4,0

2,9

4,0

2,3

11,5

8,0

12,0

6,9

3,0 3,0

2,1 2,1 100,0

3,0 3,0

1,7 1,7

173,5

100,0

143,5

8,0

26,6

0,5

30,0

1,7

100,0

av våra organisationsundersökningar berörda sjukhusen upptogs 12 % av apotekssköterskornas arbetstid för detta ändamål (13 % vid statliga sjukhus och 6 % vid det kommunala s j u k h u s e t ) . De egentliga apoteksgöromålen uppvisar vid det kommunala sjukhuset genomgående lägre procenttal beroende på att den sjuksköterska, som där avlämnade arbetsredogörelse, under drygt 30 % av arbetstiden var sysselsatt med avdelningsarbete eller annat arbete utanför apoteket (s. k. delad tjänst). Laboratoriepersonal (överskötare, förste skötare och skötare; tabell 126)

Vid sjukhusens laboratorier avlämnades arbetsredogörelser av sammanlagt 25 befattningshavare, därav 16 vid statliga sjukhus och 9 vid kommunala. Som väntat utgjordes den största arbetsgruppen av Beredning, bearbetning och avläsning av prover, som upptog 39 % av arbetstiden vid statliga och 35 % vid kommunala sjukhus.

188 Tabell 125. Apotekssköterskor Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (5 bef.-havare) hus (1 bef.-havare) (5 bef.-havare) Arb etsupp gifter

1 1. Kollning och utdelning av medicin och apoteksvaror enl. avdelningarnas rekvisitioner 2. Rekvirering, uppackning, kontroll, signering etc. av mediciner. Genomgång av medicin- och kyl-

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

/o

Antal arb.tim.

/o

64,0

41,4

8,5

27,0

72,5

39,0

39,5

25,6

4,0

12,7

43,5

23,4

7,5

4,9

1,5

4,8

9,0

4,8

19,5

12,6

2,0

6,3

21,5

11,5

5,5

3,6

5,5

3,0

10,0

6,4

2,5

7,9

12,5

6,7

8,0

5,2

3,5

11,1

11,5

6,2

0,5

0,3

0,5

0,3

154,5

100,0

3. Enklare tillverkning (lösningar 4. Assistens vid personalläkarens mottagning. Poliovacc, öronspolning etc. (inkl. sterilisering 5. Andra arbetsuppgifter, utöver apotekstjänst (t. ex. tillsyn av 6. Exp.-arbete; skrivgöromål, tele7. Arbete med förrådet av sjukvårdsutensilier (utlämning till avd. av sprutor, spetsar e t c . ) . . . 8. Städning och rengöring av loka9. Avdelningsarbete eller annat arbete utanför apoteket vid delad Summa

9,5

30,2

9,5

5,1

31,5

100,0

186,0

100,0

Andra tidskrävande arbeten var Ekg-, eeg- och röntgenundersökningar (tillsammans 20 % vid statliga sjukhus och 19 % vid kommunala). Som framgår av tabellen upptog gruppen Städning av lokalerna 2 % av arbetstiden vid statliga sjukhus mot 14 % vid kommunala sjukhus. Detta berodde på att en skötare vid ett av sistnämnda sjukhus i mycket hög grad var engagerad i sådana göromål. Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi (Fönnanspersonal; tabell 127 a)

I sjukhusens avdelningar för sysselsättnings- och arbetsterapi lämnades arbetsredogörelser av dels förmanspersonal (arbetsterapeuter, överskötare och förste skötare), dels skötarepersonal. I nedanstående tabell har ett sammandrag gjorts av de redogörelser, som lämnades av förmanspersonalen (10 befattningshavare vid statliga och 9 vid kommunala sjukhus). De största arbetsgrupperna var Förarbeten, tillsyn etc. samt Handledning och undervisning e t c , vilka vid de statliga sjukhusen upptog 29 respektive 28 % av arbetstiden och vid de kommunala sjukhusen 17 respektive 32 %.

189 Tabell 126. Laboratoriepersonal (overskötare, förste skötare och skötare samt laboratorieassistenter) Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (16 bef.-havare) hus (9 bef.-havare) (25 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 1. Skrivarbete (svar på remisser, inskrivn. av prov i resp.böcker). Uppklistring av Ekg-remsor. . . 2. Assistens vid el-behandling. Kortvåg och ljusbehandling. . . 3. Assistens vid vissa med. undersökningar och personalmottagn. 4. Sterilisering och annan rengöring. Ordnat provtagningsbric-

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

56,0

10,8

24,5

9,7

80,5

10,5

14,5

2,8

11,0

4,4

25,5

3,3

17,0

3,4

1,0

0,4

18,0

2,3

35,5

6,9

6,5

2,6

42,0

5,5

11,5 10,0

2,2 1,9

1,5 35,0

0,6 13,9

13,0 45,0

1,7 5,8

11,0 55,5

2,1 10,7

35,5

14,1

11,0 91,0

1,4 11,8

202,0 24,0 59,0

39,0 4,6 11,4

89,0 13,5 34,0

35,4 5,4 13,5

291,0 37,5 93,0

37,8 4,9 12,1

22,0

2,9

251,5

100,0

769,5

100,0

5. Arbete med förrådet av sjukvårdsutensilier (utdeln. till avd. 6. Städning av lokalerna 7. Telefonsamtal samt konferens med läkare och andra befatt9. Beredning, bearbetning och av-

12. Röntgen,

(tagning,

framkallSumma

22,0

4,2

518,0

100,0

Relativt tidskrävande arbetsgrupper var också Inköp, anskaffande och utlåning av arbetsmaterial etc. samt handhavande av material och färdiga arbeten, vilka båda grupper tillsammans upptog 16 % vid de statliga sjukhusen och 20 % vid de kommunala. Personal i sysselsättnings- och arbetsterapi (Skötare; tabell 127 b)

Arbetsredogörelser lämnades av sammanlagt 13 skötare i avdelningarna för sysselsättnings- och arbetsterapi, därav 7 vid statliga sjukhus och 6 vid kommunala. I likhet med förmanspersonalen inom dessa avdelningar var arbetsgrupperna Förarbeten, tillsyn etc. och Handledning och undervisning etc. mest tidskrävande. Den första av dessa upptog 35 % av arbetstiden vid statliga sjukhus och 28 % vid kommunala sjukhus; vad beträffar den sistnämnda gruppen var motsvarande procenttal 28 respektive 21. En annan stor arbetsgrupp var Inköp, anskaffande och utlämning av arbetsmaterial etc. (15 % vid statliga sjukhus och 11 % vid kommunala).

190 Tabell 127 a. Personal i arbets- och sysselsåttningsterapi (arbetsterpeuter, overskötare och förste skötare) Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (10 bef.-havare) hus (9 bef.-havare) (19 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

14,5

4,2

21,0

6,8

35,5

5,4

31,0

9,1

17,5

5,6

48,5

7,4

13,0

3,8

14,5

4,7

27,5

4,2

100,5

29,4

51,0

16,5

151,5

23,3

19,0

5,6

13,0

4,2

32,0

4,9

96,0 5,5

28,1 1,8

99,5 5,5

32,1 1,8

195,5 11,0

30,0 1,7

22,5

6,6 0,8

46,0

14,8 2,3

68,5 10,0

10,5 1,5

0,4 2,3 6,9

2,5 17,5

0,8 5,6

4,0 25,5 23,5

0,7 3,9 3,7

1. Konferens med kolleger och medhjälpare. Planläggning av dagens arbete. Planering av 2. Inköp, anskaffande och utlämning av arbetsmaterial, verktyg 3. Utformning och uppläggning av nya modeller och arbeten. (Skapande verksamhet) 4. Förarbeten, tillsyn, kontroll av och färdigställande av olikapat.arbeten och verktyg 5. Konferens med läkare och andra befattningshavare 6. Handledning och undervisning av pat. i olika terapiarbeten. Besök på avd. med förslag, inform. och utdeln. av nya arbe7. Samtal med enskild pat 8. Handhavande av material och färdiga pat.-arbeten. (Försäljning, bokföring, inventering, redovisn. etc.) 9. Handledning av praktikanter.. 10. Undervisning, föredrag och föreläsningar 12. Anordnande av u t s t ä l l n i n g . . . . 13. Städning. »Plock» efter dagens Summa

3,0 1,5 8,0 23,5

7,0

3,5

1,0

15,0

4,8

18,5

2,8

341,5

100,0

310,0

100,0

651,5

100,0

Nattöversköterskor (Tabell 128)

De av nattöversköterskorna lämnade 23 arbetsredogörelserna (15 vid statliga och 8 vid kommunala sjukhus) avsåg tillsamman 79 nattarbetspass. Som framgår av nedanstående tabell var arbetsfördelningen påtagligt lika vid de statliga och de kommunala sjukhusen. De enda mera betydande avvikelserna förelåg beträffande grupperna Tillsyn av svårt sjuka patienter och Intagning av patienter. Den förstnämnda gruppen upptog vid de statliga sjukhusen 7 % av arbetstiden mot endast 2 % vid de kommunala; sistnämnda gruppen 3 % vid de statliga och 7 % vid de kommunala. Den ojämförligt största arbetsgruppen utgjordes emellertid av Telefonpassning, som upptog inemot 48 % av arbetstiden. Därefter följde Rond, 29 %, och Mottagande eller avlämnande av rapporter, 11 %.

191 Tabell 127 b.

Personal i

sysselsätlnings- och arbetsterapi

(skötare)

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus (7 bef.-havare) hus (6 bef.-havare) (13 bef.-havare) Arbetsuppgifter

1 1. Konferens med kolleger och medhjälpare. Planläggning av dagens arbete. Planering av terapiverksamheten 2. Inköp, anskaffande och utlämning av arbetsmaterial, verktyg och övrig utrustning 3. Utformning och uppläggning av nya modeller och arbeten. (Skapande verksamhet) 4. Förarbeten, tillsyn, kontroll av och färdigställande av olika pat.arbeten och verktyg 5. Konferens med läkare och andra befattningshavare 6. Handledning och undervisning av pat. i olika terapiarbeten. Besök på avd. med förslag, inform. och utdeln. av nya arbeten 7. Samtal med enskild p a t 8. Handhavande av material och färdiga pat.- arbeten. (Försäljning, bokföring, inventering, redovisn. etc.) 9. Handledning av praktikanter.. 10. Undervisning, föredrag och föreläsningar 11. Exp.-arbete och div 12. Anordnande av u t s t ä l l n i n g . . . . 13. Städning. »Plock» efter dagens arbete Summa

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

10,0

4,6

17,0

10,1

27,0

7,0

33,5

15,4

18,5

11,0

52,0

13,5

11,0

5,0

2,0

1,2

13,0

3,4

76,5

35,1

46,5

27,8

123,0

31,9

5,5

2,5

2,5

1,5

8,0

2,1

60,5 3,0

27,8 1,4

35,0 0,5

20,9 0,3

95,5 3,5

24,8 0,9

5,0

2,3

18,5

11,0

23,5

6,0

11,0

5,0

20,5

12,2

31,5

8,2

2,0

0,9

6,5

3,8

8,5

2,2

218,0

100,0

167,5

100,0

385,5

100,0

Kvällvakter på vårdavdelningar (Tabell 129 a)

Till kvällvakter avdelas såväl överskötare, förste skötare som skötare. Den tid de tjänstgör är något olika vid de olika sjukhusen; som regel börjar de kl. 18.30 och slutar sitt pass kl. 20.30. Redogörelser lämnades för 266 kvällvaktspass. Den största arbetsgruppen var vid både statliga och kommunala sjukhus Rond genom avdelningen, som upptog i runt tal 30 % av arbetstiden. Därefter följde Diverse arbeten, som dock var betydligt mera omfattande vid de kommunala sjukhusen (28 mot 18 % ) . Så var även fallet beträffande gruppen Skötning av osnygga patienter och renbäddning (15 mot 9 % ) . Gruppen Samvaro med patienter upptog däremot mera tid vid de statliga sjukhusen (18 mot 11 % ) .

192 Tabell

128.

Nattöversköterskor

Statliga sjukhus Kommunala sjuk- Samtliga sjukhus 2 (15 1 bef.-havare) hus (8 bef .havare) (23 bef.-havare) Arbetsuppgifter Antal arb.tim.

Mottagande eller avlämnande av rapporter Rond Telefonpassning Tillsyn av dåliga patienter Injektioner eller annan behand ling Bestämning av blodsockerhalt eller annan undersökning , Intagning av patienter överflyttning av patient till an nan avdelning Omhändertagande av död patient Summa 1 a

%

Antal arb.tim.

%

11,4 28,3 49,2 1,8

91,5 245,0 400,0 42,0

10,9 29,2 47,8 5,0

60,0 167,0 264,5 37,0

10,7 29,6 47,0 6,5

31,5 78,0 135,5 5,0

15,0

2,7

6,5

0,5 17,5

0,1 3,1

0,5

0,1

0,5

1,0

0,2

1,0

0,1

563,0

100,0

838,5

100,0

19,0

275,5

2,4 6,9

100,0

21,5 0,5 36,5

2,6 4,4

Avser sammanlagt 56 nattarbetspass Avser sammanlagt 23 nattarbetspass

Tabell 129 a. Kvällvakter

på

1. Rond genom avdelningen. Övervakning 2. Hjälper pat. med på-och avkläd ning; toilettbestyr m. m 3. Skötning av osnygga pat. Ren bäddning 4. Tillsyn av svårt sjuka pat , 5. Samvaro med pat 6. Temperatur- och pulstagning.. 7. Vädring och städning 8. Div. arbeten (skrivning i kontrollur, rapportering, servering av kaffe o. dyl.) Summa Avser sammanlagt 198 arbetspass 1 Avser sammanlagt 68 arbetspass

vårdavdelningar

Statliga sjukhus 1

Kommunala sjukSamtliga sjukhus hus 2

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

%

142,5

31,8

68,5

28,6

211,0

30,7

58,5

13,1

25,5

10,6

84,0

12,2

38,5 18,5 81,0 3,0 24,0

8,6 4,1 18,1 0,7 5,4

35,5 10,5 25,5 1,0 6,5

14,8 4,4 10,6 0,5 2,7

74,0 29,0 106,5 4,0 30,5

10,8 4,2 15,5 0,6 4,4

82,0 448,0

18,3

66,5

27,8

148,5

21,6

100,0

239,5

100,0

687,5

100,0

Arbetsuppgifter

1 Antal arb.tim.

193 Nattvakter på vårdavdelningar (Tabell 129 b)

Arbetet som nattvakt utföres endast av skötare. De börjar som regel sitt pass kl. 20.30 och avslutar detsamma kl. 07.00. Även beträffande dessa förelåg — som framgår av tabellen — en påtaglig likhet mellan statliga och kommunala sjukhus. Redogörelser lämnades för 270 nattpass. Som man kan vänta sig var arbetsgruppen övervakning utan direkt patientkontakt mest tidskrävande, den upptog 52 % av hela arbetspasset. Därefter följde tre ungefärligen lika stora grupper, nämligen Skötsel av osnygga patienter och renbäddning, Diverse arbeten och Rond genom avdelningen (vardera omkring 10 % ) . Gruppen Hjälper patient med på- och avklädning etc. var också relativt tidskrävande (8 % av arbetstiden). Tabell 129 b. Nattvakter på vårdavdelningar Statliga sjukhus 1

Kommunala sjukSamtliga sjukhus hus 2

Antal arb.tim.

%

Antal arb.tim.

°/

9,7

Arbetsuppgifter

190,0 2. Övervakning utan direkt patientkontakt 1 037,5 3. Hjälper pat. med på- och avkläd161,5 4. Skötning av osnygga pat. Renbäddning 184,5 46,0 6. Samvaro med pat 26,5 47,5 7. Temperatur- och p u l s t a g n i n g . . . 83,5 8. Vädring och städning 9. Div. arbeten (skrivning i kontrollur, rapportering, servering av kaffe, utdelning av medicin o. dyl.) 190,5 Summa 1 2

Avser sammanlagt 197 arbetspass Avser sammanlagt 73 arbetspass

13—204247

1 967,5

Antal arb.tim.

%

53,5

7,6

243,5

9,1

52,7

355,0

50,1

1 392,5

52,0

8,2

39,5

5,6

201,0

7,5

9,4 2,3 1,3 2,4 4,3

103,5 22,0 1,5 24,0 15,5

14,6 3,2

288,0 68,0 28,0 71,5 99,0

10,8 2,5 1,0 2,8 3,7

/o

3,4 2,2

9,7

94,0

13,3

284,5

10,6

100,0

708,5

100,0

2 676,0

100,0

194 KAPITEL 7 S ammanfattning

Inledning

Personaldelegationen har i organisationsundersökningarna använt tre metoder, nämligen intervjumetoden, frekvensstudiemetoden samt arbetsredogörelsemetoden. Vid valet av de sjukhus, som skulle ingå i undersökningen, togs bl. a. hänsyn till sjukhusens storlek, standard, geografiska belägenhet och personalsammansättning. Dessutom ville vi jämföra personalorganisationen vid statliga mentalsjukhus och storstädernas mentalsjukhus. Följande sjukhus utvaldes, nämligen de statliga Sidsjön, S:ta Maria, Gullberna, Sundby och S:ta Gertrud samt de kommunala Långbro och Lillhagen. I intervjuundersökningen deltog i stort sett samtliga läkare, psykologer, kuratorer, hjälpverksamhetsföreståndarinnor, personalföreståndare och övrig föreståndarpersonal samt arbetsterapeuter och socioterapeuter. Vid två av de statliga och vid de båda kommunala mentalsjukhusen intervjuades även ett representativt urval av vårdavdelningspersonalen. För genomförandet av frekvensstudierna utvaldes vid varje sjukhus 6 vårdavdelningar, därav hälften manliga och hälften kvinnliga. Vidare försökte vi få med de olika huvudtyper av vårdavdelningar, som var representerade vid sjukhusen. Studierna omfattade ca 16 000 observationer. Arbetsredogörelsemetoden innebar att befattningshavarna under loppet av en fyradagarsperiod på särskilda blanketter redogjorde för vad de sysslat med. Denna undersökning tog sikte på att kartlägga arbetsuppgifterna för samtliga läkare, psykologer, kuratorer, central sjukvårdspersonal såsom personal å medicinskt centrum, föreståndarpersonal, hjälpverksamhetsföreståndarinnor, arbetsterapipersonal samt nattpersonal. Genom att använda tre olika undersökningsmetoder gavs det tillfälle att jämföra och kontrollera erhållna uppgifter, vilket är av vikt med tanke på den varierande graden av tillförlitlighet, som de tillämpade undersökningsmetoderna besitter. Intervjuundersökningen

En förutsättning för planeringen av personalbehovet, personalens utbildning och personalorganisationens utformning i övrigt vid ett mentalsjukhus är

195 att man klargör sjukhusverksamhetens målsättningar samt kartlägger patientklientelets sammansättning och de variationer i behandlingen, som denna medför. Den senare aspekten, som i sin tur skulle förutsätta en prognosundersökning av patientklientelets förändring, har inte tagits upp i denna undersökning. I stället har vi som en generell målsättning angivit, att ett mentalsjukhus skall utformas så, att det utgör en terapeutisk miljö (therapeutic community). Innan vi närmare preciserar, vad som avses därmed, så skall vi i korthet ange den syn på mentala sjukdomar, som ligger till grund för målsättningen. Mentala sjukdomstillstånd betraktas som såväl m/ra-personella som interpersonella fenomen. Intra-personella fenomen avser alla de tillstånd inom patientens organism av såväl biologisk som psykologisk art, vilka utgör symtombilden och dess bakgrund. Inter-personella fenomen avser störningar i patientens sociala kontakter och sociala relationer. När vi gör denna uppdelning, tar vi ej ståndpunkt i följande frågor, nämligen om mentala sjukdomars orsak är att söka i hereditära faktorer eller miljöpåverkan, om mentala sjukdomars uppkomst skall förklaras såsom biologiska eller som psykologiska processer, om huvudvikten skall läggas på psykoterapi eller medicinsk terapi, eller om det är de intra-personella rubbningarna, som orsakar de inter-personella eller tvärtom. Alla dessa frågeställningar är i förevarande sammanhang av underordnad betydelse. Däremot innebär uppdelningen i intra- och inter-personella fenomen, att man differentierar behandlingen. Intra-personella problem måste behandlas med den arsenal som står till läkarens förfogande: kemoterapi, elektrochockterapi, psykoterapi — såväl individuell som i grupp — etc. Interpersonella problem däremot måste behandlas med hjälp av rehabiliteringsverksamhet: aktivering av patienten, habit-training, arbetsterapi, socioterapi e t c Tillkomsten av psykofarmaka gör det i stor utsträckning redan nu möjligt att bota eller åtminstone att symtombehandla de intra-personella aspekterna av mentala sjukdomar. Utvecklingen inom kemoterapien kommer med största sannolikhet att fortsätta och öka läkarens terapeutiska möjligheter. Men samtidigt med de utökade möjligheterna att angripa de intra-personella problemen träder de inter-personella störningarna mera i förgrunden. Förverkligandet av målsättningen, att mentalsjukhuset borde ombildas till ett »terapeutiskt samhälle», skulle medföra att man på ett effektivt sätt tar sig an de inter-personella störningarna genom rehabilitering och resocialisering. Våra mentalsjukhus genomgår sedan flera år tillbaka stora förändringar. F r å n att ha varit asyler med huvudsakligen kustodiella uppgifter, d. v. s. omhändertagande och förvarande av patienterna, så har de mer och mer närmat sig målet att bli »terapeutiska samhällen». Ändå finns det kvar rätt mycket av den kustodiella mentaliteten och av den typ av behandling, som bygger på föreställningen att mentala patienter är oansvariga, otillräkne-

196 liga, ibland farliga, och att de skall behandlas med frihetsinskränkande och disciplinära metoder. Att betrakta sjukhuset som ett »terapeutiskt samhälle» innebär, att man använder sig av ett sociologiskt betraktelsesätt. Mentalsjukhuset kan ses som ett »socialt system». Det innebär, att det mellan de individer, som befinner sig på ett sjukhus — såväl patienter som personal, inklusive läkare — existerar ett nät av sociala relationer. Dessa är ej godtyckliga utan regleras av sociala normer, d. v. s. förväntningar på individens beteende. Man kan även uttrycka det så, att personerna inom en organisation tilldelas bestämda roller. De sociala relationerna mellan individerna i organisationen bestämmes även av A. Organisationens struktur, d. v. s. auktoritets- och sociala kommunikationsförhållanden. B. Organisationens målsättning. C. Organisationens arbetsprocess, d. v. s. sättet på vilket man försöker uppnå målsättningarna. D. Organisationens materiella resurser, inkluderande byggnader och utrustning. Vad beträffar punkt A, så är det ganska vanligt med en auktoritär-hierarkisk strukturering av relationerna mellan befattningshavarna och mellan dessa och patienterna. Denna auktoritära struktur får ofta som konsekvens social distans, bristande samarbete, avsaknad av teamwork samt bristande kommunikation mellan olika befattningshavare. Inte minst den sista punkten är av betydelse. En terapeutisk miljö på ett sjukhus innebär, att framförallt vårdavdelningspersonalen — i högre grad än på en kustodiell institution — måste engagera sig för patienterna. Detta medför påfrestningar för personalen, vilket i sin tur kan minskas genom ökad kommunikation med läkarna, genom konferenser och diskussioner etc. Bristande kommunikation kan även medföra, att läkarna ej tillräckligt får tillfälle att överföra sina intentioner på vårdpersonalen, och att denna inte i tillräcklig grad kan vidarebefordra upplysningar om och observationer av patienten. För patientens del är vårdavdelningspersonalens och läkarnas beteende av .största vikt. Även med avseende på störda eller avtrubbade patienter torde det gälla, att individens självuppfattning påverkas av den uppfattning andra har om honom. Självuppfattningen i sin tur påverkar beteendet. Om en patient behandlas exempelvis som oansvarig så kommer denna uppfattning just att leda till att han beter sig på ett oansvarigt sätt. Eftersom patienterna ofta är emotionellt bundna till personalen, blir dess inflytande på patienterna stort. Även byggnadsmässiga förutsättningar och en viss standard vad beträffar inredningen är nödvändiga vid skapandet av en terapeutisk miljö. Stora överbelagda avdelningar försvårar möjligheten till effektiv resocialisering.

197 Denna underlättas däremot genom att man delar upp patienterna i smågrupper med en vårdare som ledare. Smågrupperna kan lättare etablera sociala kontakter och bidraga till resocialiseringen av patienterna. Vad beträffar inredningen, så har den tidigare på många mentalsjukhus varit torftig med ofta institutionsliknande karaktär. Numera har man i större utsträckning övergått till att göra vårdavdelningens lokaler hemliknande med bekväma möbler och vackra textilier, med tavlor på väggarna etc. Det är ställt utom tvivel, att en sådan hemliknande atmosfär påverkar patienten. I vilken utsträckning är förhållandena på våra svenska mentalsjukhus sådana, att möjligheter förefinnes att skapa en terapeutisk miljö? För att utröna detta gjorde vi en intervjuundersökning, där vi tog reda på personalens arbetsuppgifter, deras åsikter om patienterna, om terapi och om mentalsjukhuset och mentalsjukvården i allmänhet. Vi frågade dem också om deras önskemål i avseende på arbetet, byggnaderna och inredningen. I undersökningen intervjuades läkarna vid 7 mentalsjukhus, 5 statliga och 2 kommunala. Dessutom intervjuades vid dessa sjukhus föreståndare, arbetsterapeuter, socioterapeuter, psykologer och kuratorer. Slutligen utfrågades även ett representativt urval av personalen vid vårdavdelningarna vid 2 statliga och 2 kommunala sjukhus. Totalt deltog 353 personer i undersökningen. Fyra frågeformulär användes för de olika personalkategorierna. Alla formulär hade en gemensam kärna samt därjämte specialfrågor för vederbörande personalkategori. Vid undersökningstillfället var det genomsnittliga antalet patienter per överläkaravdelning 457 vid de statliga sjukhusen och 319 vid de kommunala. Det bör i detta sammanhang framhållas, att antalet underordnade läkare är relativt sett större vid de kommunala sjukhusen än vid de statliga. Vid de statliga sjukhusen finns i genomsnitt 148 patienter per underordnad läkartjänst, medan antalet vid de kommunala sjukhusen uppgår till 70. En stor del av de underordnade läkartjänsterna på de statliga sjukhusen är obesatta eller besatta med icke kompetenta vikarier. Vi försökte bl. a. undersöka, om det finns något samband mellan patientomsättning och läkartäthet. Antalet intagna per år i procent av antalet vårdplatser är 93 vid de statliga sjukhusen och 149 vid de kommunala (uppgifterna avser år 1959). Antalet intagna på ett sjukhus påverkas av sjukhusets utskrivningspraxis. På vissa sjukhus försöksutskrives patienterna i stor utsträckning och intages igen, då sjukdomstillståndet så påkallar. Dessa patienter kommer då med i statistiken en gång (återintagningen räknas inte som ny intagning). Vid andra sjukhus däremot, framförallt vid de kommunala, försöksutskrives patienterna inte i så stor utsträckning utan utskrives och när de tas tillbaka räknas de som nya intagningar. Antalet första gången intagna i procent av totala antalet intagna är 56 vid de statliga sjukhusen men endast 45 vid de kommunala. Patientomsättningen

198 påverkas naturligtvis även av sådana faktorer som exempelvis klientelets sammansättning; om m a n t. ex. får ta h a n d om många alkoholpsykoser ökas omsättningen, eftersom behandlingen av dessa fall inte tar lika lång tid som t. ex. behandlingen av schizofrenier. Även sjukhusets belägenhet, tillgång till kompetent vårdpersonal, tillgång till psykologer och kuratorer etc. kan påverka patientomsättningen. Sambandet mellan läkartätheten och patientomsättningen är bl. a. på grund av nu angivna förhållanden mycket komplicerat. En viktig faktor är frågan om öppna eller slutna avdelningar. Behovet av slutna avdelningar påverkas även av patientklientelets sammansättning. Geriatriska eller straffriförklarade patienter kräver i vissa fall, att m a n har tillgång till slutna avdelningar. Det är dock ej enbart patientklientelets sammansättning utan även andra faktorer, t. ex. överläkarens inställning till öppna eller slutna avdelningar, som har betydelse i detta hänseende. En serie frågor avsåg lokaler och utrustning. Det visade sig, att 9 av 37 läkare vid de undersökta statliga mentalsjukhusen varken har egen expedition eller eget undersökningsrum utan delar den förra med en kollega och det senare med andra befattningshavare. Detta gäller visserligen som regel läkare på gamla sjukhus, men även vid nybyggda sjukhus förekommer det, att det saknas undersökningsrum eller att flera läkare får dela ett dylikt. Läkarexpeditionerna är praktiskt taget alltid belägna i administrationsbyggnaderna. Detta kan medföra nackdelar genom att kontaktmöjligheten mellan läkare och patienter försvåras. På vårdavdelningarna finns det ofta inga samtals- och undersökningsrum. Samtalen med patienterna sker vanligtvis på överskötarexpeditionen, där t. ex. avdelningens medicinskåp, steriliseringsanordningar och ofta enda telefon finnes. När det gäller att bedöma standarden i fråga om avdelningarnas lokaler, så anser 65 procent av de tillfrågade, som arbetar vid statliga sjukhus, att dessa antingen är genomgående dåliga eller att det finns något speciellt att anmärka på. Vid de kommunala sjukhusen var det 57 procent som anmärkte på standarden. Beträffande inredningen på avdelningarna så anser 40 % av läkarna, föreståndarinnorna och uppsyningsmannen, att inredningen är dålig, medan 28 procent av vårdavdelningspersonalen har samma uppfattning. Vi frågade även läkarna om deras tillgång till och deras önskemål om skrivhjälp. I allmänhet framkom det, att skrivhjälpen ej ansågs tillräcklig. Nästa grupp av frågor avsåg personalens arbetsförhållanden. För läkaren intar ronderna en central plats i det dagliga arbetsschemat. På mentalsjukhusen utförs en stor del av de diagnostiska och terapeutiska samtalen under själva ronden. Vanligtvis går de underordnade läkarna en rond om dagen på alla sina avdelningar, medan överläkarna inte hinner med att gå rond varje dag. Dessa senare besöker i första hand avdelningarna för akut sjuka, medan avdelningarna för långvarigt sjuka understundom kommer i efter-

199 hand. Det framgick även av intervjuerna, att underläkarna vid en del sjukhus användes till att utföra sekreterargöromål åt överläkaren, när denne samtalar med en patient. Underläkarna intar sålunda vid dessa tillfällen en osjälvständig position och deras kapacitet utnyttjas inte. Man kan analysera, vilka funktioner ronden skall fylla och se efter om dessa kan utföras effektivt, allt med utgångspunkt från rondernas nuvarande organisation. Vi har antagit, att ronden har sex olika funktioner. Den första funktionen är inhämtandet av kunskap om patientens tillstånd. Använder man sig av ett traditionellt rondsystem går för överläkarna en stor del av arbetstiden åt för att få information om anamnes och andra uppgifter, för att man skall kunna ställa diagnos. Därvid är det naturligt att man koncentrerar sig på nyintagna patienter och akuta fall. Den andra funktionen berör ordination av medicin och annan behandling. Vad beträffar den medicinska terapin hinner man under ronden med denna uppgift. Däremot är det tveksamt, om den del av behandlingen, som avser inter-personella problem, d. v. s. rehabilitering och resocialisering, tillräckligt hinner diskuteras under ronden med den personal, som skall utföra den. Den tredje funktionen utgöres av kontroll av effekten av redan insatt behandling. Detta kan ske på två sätt, dels genom standardiserade observationer, dels genom personalens osystematiserade observationer. Det är praktiskt taget endast på sistnämnda sätt, som kontrollen utföres. Den fjärde funktionen är kontroll av vårdpersonalens sätt att genomföra läkarens ordinationer. För denna funktion är antagligen ronden ej tillfyllest. Konferenser och informella samtal är ett sätt att komplettera den kontakt, som sker under ronderna. Konferenser förekommer, men av våra data framgår, att antalet inte alltid anses vara tillräckligt. Den femte funktionen avser kontakt och kommunikation mellan läkare och patient. Såsom framgår av i kapitel 3 citerade intervjusvar blir denna kontakt i stor utsträckning ytlig. Den sjätte och sista funktionen slutligen berör undervisningen, vilken på ronden endast sker i form av demonstration och exemplifiering. Vi övergår nu till föreståndarinnornas och uppsyningsmännens arbetsuppgifter; 42 sådana befattningshavare intervjuades. Det visar sig, att vid de statliga sjukhusen åtgick en fjärdedel av deras tid till skötsel av patienternas privata medel, medan dessa befattningshavare vid de kommunala sjukhusen arbetade med sådana uppgifter under endast hälften så lång tid. Detta beror på, att vid ett av de två undersökta kommunala sjukhusen hade dessa uppgifter övertagits av intendentskontoret. För rond med läkare och därmed sammanhängande arbeten användes 23 % av arbetstiden. Totalt tillbringade föreståndarinnor och uppsyningsmän i genomsnitt 4,4 timmar per dag på sin expedition, där de i stor utsträckning skötte kontorsgöromål.

200 De intervjuade arbets- och socioterapeuterna var till antalet 45. Deras arbete bedrives både i speciella terapilokaler och på vårdavdelningarna. Inom arbetsterapien har man inemot 20 olika sysselsättningar vid de olika sjukhusen. Bland dessa sysselsättningar finns en del av slöjdtyp och sådana som är ganska enformiga. Socioterapeuternas verksamhet omfattar bl. a. sport och idrott, bildningsverksamhet, andra slag av förströelser samt kontakt med samhället via utflykter m. m. Endast två psykologer fanns vid tiden för våra organisationsundersökningar anställda vid de undersökta sjukhusen. Med tanke på att läkarbristen är stor och på att psykiatrerna behöver all möjlig avlastning i sitt arbete är detta ringa antal psykologer överraskande. Deras verksamhet avser i stor utsträckning psykodiagnostik, men även samtals- och gruppterapi utföres av de 2 intervjuade. Av de 11 intervjuade kuratorerna fanns alla utom en på kommunala sjukhus. Vid de statliga sjukhusen har visserligen hjälpverksamhetsföreståndarinnorna hand om en del av kuratorernas arbetsuppgifter, men det framkom i relativt många intervjusvar önskemål om ökat antal kuratorer. Vid 2 statliga och 2 kommunala sjukhus intervjuades, som nämnts, även ett representativt urval av vårdavdelningspersonalen, bestående av 42 överskötare, 36 förste skötare, 96 skötare, d. v. s. sammanlagt 174 personer. Vi frågade, vilken arbetsuppgift, som tog mest tid; 45 av de 174 nämnde städning, 31 satte patientvård och tillsyn i första rummet. Visserligen utföres ibland städning tillsammans med patienterna, som ett led i dessas reaktivering, men fortfarande torde den inställningen finnas, att städning är ett arbete, som är påtagligt, d. v. s. vars resultat man kan se och som man därför gärna ägnar sig åt. Så är många gånger inte fallet med övriga patientkontakter. En del intervjusvar tyder dock på att betydelsen av de patientvårdande uppgifterna inte underskattas. Vi frågade nämligen vilket arbetsmoment, som ansågs vara viktigast; 68 nämnde patientvård och tillsyn först, 55 patientkontakter och gruppterapi och 23 patienternas sysselsättning. Ingen nämnde städning som viktigaste arbetsmoment. Det är intressant att se, att mera än hälften av den ansvariga personalen, d. v. s. överskötarna, anser att gruppterapi och patientkontakter är den viktigaste uppgiften. En del av de frågor, som ställdes till alla personalkategorier, avsåg patientkontakter och terapi. Det fanns praktiskt taget en enhällig uppfattning om att samtal med patienterna var av stort värde, däremot ansåg ej alla, att enskilda samtal var värdefulla. Även i fråga om det diagnostiska värdet av samtal fanns det delade meningar. Läkarna anser huvudsakligen att samtalens värde ligger i de kontaktmöjligheter de ger. Vårdavdelningspersonalen betonar däremot samtalens lugnande effekt. Samtidigt säger 79 % av den sistnämnda kategorin, att de ej hinner med samtal med patienterna i den utsträckning, de skulle önska. Majoriteten

201 anser, att man skall ta kontakt med patienterna, även om de ej kallar på personalen. Detta motiverar de med patienternas ofta utpräglade passivitet. För att utröna inställningen till psykoterapi och gruppterapi ställde vi en del frågor, enligt vilka vi hade ombett de intervjuade läkarna, psykologerna och kuratorerna att dels uttala sig, huruvida det bedrevs psykoterapi resp. gruppterapi, dels ock hur de definierade dessa begrepp. Under det att 75 % ansåg, att det bedrevs psykoterapi var det endast 32 %, som framhöll, att gruppterapi användes på deras sjukhus. Med psykoterapi avsågs dels en bestämd teknik, exempelvis psykoanalys, dels all den kontakt som existerar mellan personal inklusive läkare och patienterna. Liknande förhållande gällde gruppterapi, varmed man förstod dels psykoterapi i grupp, dels alla slag av gruppverksamhet. Ännu större variation med avseende på definitionen uppvisar begreppet »socioterapi». Som sådan räknas ibland såväl rehabilitering som helt specifika typer av verksamhet, exempelvis anordnande av studiecirklar. Det huvudsakliga sättet att reaktivera patienterna uppfattas vara arbetsoch sysselsättningsterapi; 16 % av alla svarande anser vidare, att samtalsoch medicinsk terapi hör till reaktiveringsåtgärder. Bland vårdavdelningspersonalen utgör antalet personer, som anser detta, nära 30 % av alla, vilket tyder på att de i någon mån tycks vara oklara över betydelsen av sina egna insatser. Ett annat problem berörde övergången från arbetsterapi till arbetsträning. I en del svar är man tveksam om lämpligheten av att ge patienterna tempoarbeten. Ett viktigt avsnitt av undersökningen handlar om kommunikation och information. Bland annat frågade vi om värdet av personalkonferenser; 84 % ansåg sådana värdefulla. Däremot fanns det skillnader i åsikterna i fråga om konferensernas omfattning; 75 % av de tillfrågade vid de statliga sjukhusen specificerade inte konferensens omfattning. Däremot ville 48 % vid de kommunala sjukhusen att konferenserna skulle ske på vårdavdelningsnivå. Antagligen sammanhänger detta med att man på de kommunala sjukhusen har mera erfarenhet från sådana konferenser än vid de statliga; 13 % ville att konferenserna skulle omfatta hela sjukhusets personal. Det är rimligt att anta, att konferenserna på vårdavdelningsnivån ur kommunikationssynpunkt är mera effektiva än konferenser, i vilka hela sjukhusets personal deltar. I allmänhet var alla eniga om, att samråd borde ske mellan läkare och vårdavdelningspersonal och att den senare har informationer om patienterna, som är av stor betydelse för läkarna. Två attitydfrågor ställdes även. Den ena hävdade, att patienterna behöver samma sorts disciplin och kontroll som ouppfostrade barn; 67 % av svaren var avböjande. I kommentarerna till denna fråga betonade 17 %

202 vikten av disciplin, medan ungefär 50 % ansåg att patienterna ej var ouppfostrade utan sjuka. I den andra attitydfrågan hävdades det, att vårdavdelningspersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen. Här var det 54 %, som förnekade riktigheten av ett sådant påstående. Det fanns därvid en markerad skillnad mellan kommunala och statliga sjukhus. Vid de förra var det 65 %, som avböjde påståendet, men vid de senare var det endast 44 %.

Frekvensundersökningen

Vid vart och ett av de 7 i undersökningen ingående sjukhusen studerades 6 vårdavdelningar, 3 manliga och 3 kvinnliga. Dessa kan med hänsyn till sin karaktär indelas i följande 5 olika typer, nämligen 1. öppna intagnings- och behandlingsavdelningar, 2. låsta intagnings- och behandlingsavdelningar, 3. öppna avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, 4. låsta avdelningar för långvarigt sjuka, övervägande uppegående, samt 5. avdelningar för övervägande geriatriskt och sängliggande klientel. Studierna genomfördes på så sätt, att en observatör vid slumpmässigt valda tidpunkter observerade vad befattningshavarna var sysselsatta med i det dagliga arbetet vid de olika vårdavdelningarna. Sammanlagt gjordes 16 122 dylika observationer, vilka noterades med ledning av en på förhand upprättad kod, som inrymde 116 olika förekommande arbetsmoment eller motsvarande. Vid bearbetningen, som gjordes av statistiska centralbyråns maskincentral, fördelades dessa moment i följande 20 grupper: Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig (för dagen, tar igen tid) Yttre arbeten

203 Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avd. Övrigt. Genom standardberäkningar har vi analyserat det erhållna materialets homogenitet och har därvid funnit, att de siffermässiga resultat, som erhölls vid bearbetningen, i huvudsak ger en rättvis bild av arbetets innehåll och fördelning vid de undersökta vårdavdelningarna. De praktiska slutsatser man kan draga härav, kommer vi att redovisa i ett följande betänkande om utformningen av personalorganisationen. Även i andra avseenden torde frekvensundersökningen utgöra ett värdefullt material, som kan tänkas komma till användning för olika specialstudier. De i betänkandet redovisade resultaten återfinnes som bilaga i följande tabeller B 1—B 13: B 1. Fördelning av olika arbetsuppgifter mellan statliga och kommunala sjukhus samt mellan manliga och kvinnliga avdelningar. B 2. Fördelning mellan olika personalkategorier. B 3. Specialstudie av avdelningsbiträdenas arbetsuppgifter. B 4. Fördelning mellan avdelningar av olika karaktär. B 5. Fördelning med hänsyn till avdelningarnas storlek. B 6. Fördelning efter veckodagar. B 7. Fördelning efter tidpunkt på dagen, då observationerna gjorts. B 8. Fördelning mellan akutavdelningar och avdelningar för långvarigt sjuka. B 9. Fördelning med hänsyn till patientomsättning. B 10. Fördelning med hänsyn till det relativa antalet åldringar på vårdavdelningarna. B 11. Fördelning med hänsyn till patienternas förmåga att sköta sin personliga hygien. B 12. Fördelning med hänsyn till antalet patienter, som matas. B 13. Fördelning på de tre observatörerna. Med en viss schematisering kan man säga, att av de 16 122 observationerna — vilka gäller totaltid — 3 593 eller 22 % avser fritid och 12 529 eller 78 % egentlig arbetstid. Den första tabellen visar bl. a., att Elementär sjukvård utgör den mest omfattande arbetsuppgiften (21 % av totalantalet observationer), följd av Städningsarbete (13 %) och Psykologisk sjukvård (12 % ) . Gruppen Undervisning och information har en relativt blygsam omfattning (endast 2 % ) . Inga större skillnader föreligger mellan statliga och kommunala sjukhus, men däremot finns vad beträffar Elementär sjukvård en betydande skillnad mellan manliga och kvinnliga avdelningar (18 resp. 24 % ) . I anslutning till tabellen över fördelningen av observationerna mellan olika personalkategorier lämnas en redogörelse för befattningshavarnas anställningsförhållanden och utbildning. Därvid framgår bl. a., att antalet vikarierande skötare är påfallande högt, inte mindre än 38 % av alla tjänster som skötare uppehälles av vikarier, vilka saknar utbildning i mental-

204 sjukvård (44 % på statliga och 23 % på kommunala sjukhus). Det stora antalet vakanta tjänster vid de statliga sjukhusen, uppehållna av vikarier, sammanhänger emellertid delvis med den ordning, som gäller i fråga om grundutbildning av skötarpersonal. På de kommunala sjukhusen är ett större antal över skötare leg. sjuksköterskor än vad fallet är vid de statliga sjukhusen (8 av 12 mot 2 av 30). Fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika kategorier av befattningshavare visar, att Administration och organisation huvudsakligen utföres av överskötare (54 % av den totala observationstiden för denna arbetsgrupp), för vilka det utgör den mest omfattande arbetsuppgiften (36 % av totala observationstiden för överskötare faller på Administration och organisation). Förste skötarna utför 15 % av ifrågavarande arbete. För dessa liksom för skötare är Elementär sjukvård mest arbetskrävande (20 resp. 27 % av observationstiderna för resp. personalgrupper). För avdelningsbiträden upptar som väntat gruppen Städningsarbete den största andelen av observationerna (41 %). Den mest omfattande arbetsuppgiften för sjuksköterskeeleverna är Undervisning och information (12 % av den totala observationstiden för dem). Avdelningsbiträdenas arbetsuppgifter blev, eftersom dessa utgör en relativt ny personalkategori vid mentalsjukhusen, föremål för en specialstudie, och det visade sig därvid, att väsentliga skillnader föreligger mellan de statliga sjukhusen, där den huvudsakliga arbetsuppgiften är Städningsarbete, och de kommunala sjukhusen, där avdelningsbiträdena fungerar som théköksbiträden. Vid de vårdavdelningar där det finns avdelningsbiträden ombesörjer skötarna 78 % av den elementära sjukvården och 55 % av städningsarbetet; vid avdelningar utan avdelningsbiträden är motsvarande uppgifter 83 resp. 89 %. Tillkomsten av avdelningsbiträden har sålunda i väsentlig utsträckning avlastat skötarna, vilka härigenom kunnat ägna mer tid åt kvalificerat sjukvårdsarbete. Vid fördelningen av observationerna med hänsyn till avdelningarnas karaktär följdes den tidigare indelningen i 5 vårdavdelningstyper. Som väntat visade sig Elementär sjukvård vara mest omfattande vid avdelningar med geriatriskt, huvudsakligen sängliggande klientel, där den utgjorde 32 % av totalantalet observationer. På övriga avdelningar för långvarigt sjuka upptog Elementär sjukvård 19 å 20 % av observationstiden och vid intagnings- och behandlingsavdelningar 18 (öppna avdelningar) resp. 14 % (låsta avdelningar). Som en följd av detta förhållande kan man se den betydligt lägre omfattningen av Psykologisk sjukvård på avdelningar för sängliggande, 7 %, mot 11—16 % vid övriga avdelningstyper. Den högsta andelen psykologisk sjukvård återfinnes på låsta avdelningar för långvarigt sjuka, där gruppen Städningsarbete uppvisar den lägsta procentsatsen. Nu angivna förhållanden kan delvis sammanhänga med, att gruppverksamhet införts på några av dessa sistnämnda avdelningar. Städningsarbetet utföres där till stor del av patienter under tillsyn av skötare, vilket vid undersök-

205 ningen rubricerats som psykologisk sjukvård. Några av de låsta avdelningarna för långvarigt sjuka hade ännu inte infört gruppverksamhet, vilket för våra undersökningsresultat bl. a. fått som följd, att avdelningstypen låsta avdelningar för långvarigt sjuka även fått den högsta andelen observationer för övervakning utan särskild insats (5 %) mot 1 å 2 % för övriga avdelningstyper. En undersökning visar, att på en enda av dessa avdelningar utan gruppverksamhet övervakning utan särskild insats upptar 17 % av den totala observationstiden. En översikt av vårt tabellmaterial visar en viss samvariation. I tabell B 8 uppvisar avdelningar för långtidssjuka delvis en stor likhet med avdelningar med låg patientomsättning i tabell B 9, vidare med avdelningar med ett relativt högt antal åldringar i tabell B 10, med avdelningar med många patienter, som inte kan sköta sin hygien, i tabell B 11, samt med avdelningar, vid vilka många patienter måste matas, i tabell B 12. Vid samtliga dessa avdelningar är Elementär sjukvård mycket omfattande. Vidare föreligger en klar samvariation mellan Administration och organisation inom dels intagnings- och behandlingsavdelningar i tabell B 4, dels s. k. akutavdelningar i tabell B 8, dels ock avdelningar med hög patientomsättning i tabell B 9. Av tabell B 6 framgår bl. a., att någon markant skillnad ej föreligger mellan arbetsuppgifterna under olika veckodagar, dock med undantag för att Städningsarbete och Elementär sjukvård är relativt sett mera omfattande under lördagar än under övriga veckodagar. Som tabell B 7 visar utföres dessa arbetsuppgifter huvudsakligen under morgon- och förmiddagstimmarna, vilket givit anledning till en viss snedbelastning i vår redovisning av lördagsarbetet, eftersom inga observationer gjordes av arbetet på lördagseftermiddagarna. Tabell B 7 ger som helhet en god bild av olika arbetsuppgifters omfattning under dagens olika timmar. Den sista tabellen i serien, B 13, visar, att de olika observatörerna i stort sett uppfattat de olika momenten i koden på ett likartat sätt.

Arbetsredogörelser

Som komplement till intervju- och frekvensstudier använde vi oss — som tidigare framhållits — av arbetsredogörelser, vilka utfördes på så sätt att vissa befattningshavare ombads att på särskilda formulär anteckna vad deras arbete bestod av under varje halvtimme av arbetspassen under 4 dagar (4 nätter för nattjänstgörande personal). De av överläkare och bitr. överläkare lämnade arbetsredogörelserna visade, att ronden är den mest tidskrävande uppgiften för dem. Inte mindre än en fjärdedel av arbetstiden disponerades härför. Övriga läkare inom sjukhusvården använde en tredjedel av arbetstiden för ronder. Till sjukhusen anknuten hjälpverksamhet och familjevård förekommer

206 endast inom den statliga mentalsjukvården. De arbetsredogörelser, som lämnades av överläkarna inom denna verksamhet visade, att de mer än en tredjedel av arbetstiden ägnade sig åt resor i familjevård och hjälpverksamhet. Under omkring 15 % av arbetstiden var de upptagna av olika slag av konsultuppdrag såsom tjänstgöring som läkare vid alkoholistanstalt, vid olika slag av sjukhem etc. Tjänster för invärtesmedicinare och personalläkare finns vid nästan alla statliga primärsjukhus men vid undersökningstillfället var endast 1 sådan tjänst besatt vid de i undersökningen ingående sjukhusen. Innehavaren av denna tjänst uppgav i sin arbetsredogörelse att han under nästan hälften (47 %) av arbetstiden var sysselsatt med personalläkarmottagning och med sjukbesök hos personalen. Beträffande de av psykologer lämnade arbetsredogörelserna var som väntat testning och bearbetning av testmaterial mest tidskrävande (70 % av arbetstiden). I de av kuratorer lämnade arbetsredogörelserna omfattade arbetsgrupperna expeditionsarbete, samtal med patienter och telefonsamtal med olika myndigheter ca 60 % av arbetstiden. Det dagliga arbetet för personalföreståndare och bitr. personalföreståndare varierar under månaden beroende bl. a. på att upprättande och kollning av avlöningslistor som regel upptar en betydande del av arbetstiden för dem under senare delen av månaden. Vid undersökningstillfället upptog arbete med personalrulla, avlöningslistor etc. drygt 20 % av arbetstiden; därefter följde anställningsärenden, 16 %, och personalvårdande uppgifter, 13 %. Den största arbetsgruppen för föreståndarinnor och uppsyningsmän för inre sjukvård var vid de statliga sjukhusen arbete med patienternas privata medel och flitpengar (27 % av arbetstiden; endast 11 % vid de kommunala, som tidigare nämnts beroende på att intendentskontoret vid det ena av dessa övertagit huvudparten av dessa arbetsuppgifter). Vid de kommunala sjukhusen var rond med läkare mest tidskrävande (23 % mot 22 % vid statliga sjukhus). En av de större arbetsuppgifterna var vid såväl statliga som kommunala sjukhus gruppen in- och utskrivning av patienter (10 resp. 12 % ) . Föreståndarinnorna i hjälpverksamhet och familjevård använde inemot 30 % av sin arbetstid åt resor tillsammans med läkaren. Därefter följde journalarbete (15 % ) , kurativa åtgärder (13 %) och expeditionsarbete (12%). Planering av utflykter var den mest tidskrävande arbetsuppgiften för de befattningshavare vid de statliga sjukhusen, vilka b r u k a r benämnas socioterapeuter (ca 40 % av arbetstiden disponerades härför). Vid ett av de kommunala sjukhusen hade man en studieledare och 35 % av hennes arbetstid utgjordes av planeringsåtgärder för studie- och hobbykurser.

207 Drygt en tredjedel av arbetstiden för uppsyningsmannen för yttre arbeten ägnades åt tillsyn och vägledning av pågående utearbeten. Rekvirering och uppackning av mediciner samt utdelning till avdelningarna av medicin upptog tillsammans 62 % av apotekssköterskornas arbetstid. En vanlig ordning är att dessa sjuksköterskor biträder personalläkaren i dennes mottagning (12 å 13 % ägnades h ä r å t ) . Som väntat utgjordes den största arbetsgruppen för laboratoriepersonalen av beredning av lösningar, bearbetning och avläsning av prover (35 å 40 % av arbetstiden). Andra tidskrävande uppgifter var ekg-, eeg- och röntgenundersökningar (ca 20 % ) . I runt tal en tredjedel av arbetsuppgifterna för personal i sysselsättningsoch arbetsterapi bestod av förarbeten och tillsyn samt handledning och undervisning av patienter. En annan omfattande arbetsgrupp var inköp, anskaffande och utlåning av arbetsmateriel, som tog 7 % av förmanspersonalens och 14 % av skötarpersonalens arbetstid i anspråk inom verkstäderna för sysselsättnings- och arbetsterapi. Nattöversköterskorna var under hälften av arbetspasset sysselsatta med telefonpassning, därefter följde rond, 29 %. Rond genom avdelningen upptog inemot en tredjedel av arbetstiden för kvällvakterna på vårdavdelningarna, därefter följde diverse arbeten (skrivning i kontrollur, rapportering, utdelning av kaffe e t c ) , 22 %. Vad slutligen beträffar nattvakterna på vårdavdelningarna var som väntat övervakning mest tidskrävande; 52 % av arbetstiden ägnades häråt. Därefter följde skötsel av osnygga patienter och renbäddning, rond genom avdelningen samt diverse arbeten (tillhopa i runt tal 30 % ) . Som helhet betraktad ger resultaten av undersökningarna ett intryck av samstämmighet och kan anses väl ägnade att beaktas vid utformningen av en ny personalorganisation.

BILAGOR

14-204247

210 Formulär I 1

Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960

Intervjuundersökningen

Läkare I. 1. 2. 3. 4. 5.

Bakgrundsfaktorer Namn: Sjukhus: Ålder: Kön: M K Utbildning

6. Anställd på sjukhuset sedan: 7. Tidigare tjänstgöring:

år med. lic. med. dr. Specialisering i psykiatri: Annan specialisering: 4 m å n a d e r s tjänstgöring på kroppssjukhus:

universitet

ja ja

nej nej

ja

nej

1. 2. 3. 4. 5. 0 . eller

8.

Tjänsteställning:

1. överläkare 9

Ritr

nvprliiknrp.

4. Annan läkare 5. Överläkare med vissa uppgifter (internmedicinska) 6. Sjukhuschef, styresman 9.

Arbetsuppgifter

1. Sluten vård 2. Öppen vård 3. Privat mottagning 4. Konsultverksamhet utanför sj'ukhuset

e.o

extra

211 II.

Arbetsuppgifter A. Sluten värd 1. Patientkontakter 10. Har Er(-a) avdelning (-ar)

manliga pat? kvinnliga pat?

Endast till överläkare 11. Hur många pat. finns på Er överläkar avd.? därav straffriförklarade därav o-fall därav barn och ungdomar under 18 år 12. Hur många vårdavdelningar finns på E r överläkaravd.? därav s. k. »lugna» därav s. k. »halvoroliga» därav s. k. »oroliga» därav s. k. behandlingsavd. 13. Hur många underordnade läkartjänster finns på Er överläkaravd.? därav obesatta med vikarie därav obesatta utan vikarie 14. Vad anser Ni om läkartätheten p å tillräcklig Er överläkaravd.? otillräcklig 15. Har Ni några önskemål ang. läkartätheten p å Er överläkaravd.? 16. Hur många pat. från Er överläkaravd. är f. n. försöksutskrivna? därav tillhörande kategorin straffriförklarade 17. På vilket sätt upprätthåller Ni kontakten med de försöksutskrivna? 18. Anser Ni att den möjlighet Ni h a r till kontakt och kontroll är tillräcklig? ja nej

Endast till förste läkare eller läkare 20. För h u r många vårdavdelningar svarar Ni? 21. Hur stort är det antal pat. som Ni skall sköta? därav straffriförklarade » o-fall » barn och ungdomar under 18 år Till alla läkare 22. Vad anser Ni om antalet pat., som Ni har att sköta?

För många Lagom För få

212 23. Hinner Ni sätta Er in i patienternas journaler i den utsträckning Ni önskar? ja nej 24. Om nej, vilka önskemål har Ni i detta avseende? 25. Hinner Ni med följande undersökningar ja nej kroppsstatus neurologiska psykodiagnostiska 26. Finns det några undersökningar som Ni nu inte hinner med? ja nej Om ja, vilka? 27. Har Ni några önskemål rörande såväl somatiska som psykodiagnostiska undersökningar? 28. Vad anser Ni om differentieringen av patienterna på avdelningen? 1. Differentiering förekommer ej 2. Differentiering förekommer men är ej tillfredsställande 3. Differentieringen är tillfredsställande 29. Om alternativen 1 och 2: Hur skulle Ni vilja, att en differentiering av patienterna skulle göras? 30. Anser Ni att man bör ha speciella avdelningar eller sjukhus för straffriförklarade? ja nej Spec, sjukhus Spec, avdelningar 31. Motivera 32. Där så förekommer: Vad anser Ni om att ha barn och ungdomar under 18 å r på vårdavdelningen?

2. Ronder 33. Hinner Ni gå rond varje dag?

ja ja nej

om nej, h u r många gånger i veckan? 34. Hinner Ni gå rond på alla E d r a vårdavdelningar varje dag? om nej, hur ofta 35. Hur lång tid kan Ni avsätta för varje rond

en förmiddags- och en dagsrond en rond endast

gånger ja

nej

mindre än en timme 1—2 timmar 2—3 timmar 3—4 timmar mera än 4 timmar

eftermid-

213 36. Hur många personer följer ligen med på Er r o n d ?

van-

Läkare Föreståndarinna Uppsyningsmän översköterska överskötare Skötare Med. kand. Sjuksköterskeelev Psykolog Kurator Annan 37. Är det någon eller några personer som nu inte följer med på ronderna, som Ni anser att det vore fördelaktigt att h a m e d ? 38. Motivera 39. Är det några personer som nu följer med på ronderna som ej behövde göra det? 40. Motivera 41. Beskriv h u r en r o n d vanligtvis går till (så detaljerat som möjligt) 42. Hur många patienter h i n n e r Ni samtala med under varje r o n d ? 43. Hur lång tid kan Ni i genomsnitt ägna varje samtal? 44. Hinner Ni samtala med såväl nya patienter som med gamla »kroniska» fall? Med båda typer Huvudsakligen med nya Enbart med nya Inte med några 45. Vad anser Ni om värdet av samtal med pat.? 46. Har Ni även enskilda samtal med pat., d. v. s. sådana där ingen annan ä r n ä r v a r a n d e ? ja nej 47. Anser Ni att sådana enskilda samtal h a r diagnostiskt värde? ja nej 48. Motivera 49. Anser Ni att sådana samtal h a r terapeutiskt värde? ja nej 50. Motivera 51. Anser Ni att någon annan än en läkarutbildad person t. ex. en psykolog skulle kunna ha enskilda samtal med pat.? ja nej 52. Motivera

B. öppen vård 1. Hjälpverksamhet 53. Hur ofta har Ni mottagning? a) för allmänheten b) för sjukhusets pat. 54. Har Ni mottagning utanför sjukhuset? 55. Om ja, var och hur ofta?

.... .... ja

gånger i veckan gånger i veckan nej

214 56. Finns det några uppgifter som Ni nu själv utför, men som någon annan kunde överta? ja nej 57. Om ja, vilka? Av vem? 58. Finns det några uppgifter som Ni nu inte utför, men som Ni anser att Ni borde överta? ja nej 59. Om ja, vilka? 60. Vilka önskemål har Ni beträffande hjälpverksamheten? 2. Familjevård 61. Hur många hem står under Er uppsikt? 62. Hur många pat. står under Er uppsikt? 63. Hur ofta hinner Ni själv vanligen besöka varje patient?

hem patienter gång i veckan gång i månaden

64. Hur ofta hinner föreståndarinnan besöka varje patient?

gång i veckan gång i månaden

65. Vad anser Ni om familjevård som terapiform? 66. Finns det några uppgifter som Ni nu själv utför, men som kunde övertas av någon a n n a n ? ja nej 67. Om ja, vilka? Av vem? 68. Vad anser Ni om möjligheten att provinsialläkare och distriktssköterska övertar en del av vården och kontrollen (förekommer det redan nu — i så fall i vilken utsträckning) ? 69. Finns det några uppgifter som Ni nu inte utför, men som Ni anser att Ni borde överta? ja nej 70. Om ja, vilka? 71. Vilket är den längsta sträckan Ni behöver resa? mil 72. Hinner Ni samtala med de pat. som överflyttas till familjevård i den utsträckning Ni önskar? ja nej Kommentar 73. Har Ni några önskemål rörande familjevården? 74. Hur stor är personalen som hjälFöreståndarinna per E r ? Kurator 75. Anser Ni den hjälp Ni får av föreståndarinnan som tillräcklig? 76. Anser Ni den hjälp Ni får av kuratorn vara tillräcklig? C. Övrigt 3. Administration 77. Har Ni rent administrativa uppgifter?

ja

nej

215 78. Om ja, vilka? 79. Anser Ni att de är betungande? ja nej 80. Kan en del av dessa skötas av andra? ja nej 81. Om ja, vilka och av vem? 82. Är det några administrativa uppgifter Ni inte utför för närvarande, men som Ni anser Ni borde sköta? 83. Det h ä n d e r att läkarnas och intendentens åsikter går isär. Har Ni upplevt detta h ä r ? ja nej 84. Om ja, exemplifiera? 85. Tycker Ni olikheterna i åsikterna är så stora att man kan tala om motsättningar? ja nej 86. Om ja, hur anser Ni att man kan överbrygga dem? 87. Vad anser Ni om den ställning intendenten h a r jämfört med läkarnas? 88. Såsom det är nu, sköter en överläkare ganska självständigt sin avdelning. I U.S.A. brukar man ibland h a en »clinical director» som samordnar terapin och utfärdar riktlinjer r ö r a n d e den samt representerar sjukhuset utåt. Vad anser Ni om önskvärdheten att inrätta sådana tjänster vid svenska mentalsjukhus? Önskvärt Ej önskvärt Tveksam 89. Motivera 90. Om man inrättade en tjänst som »clinical director» och intendenten också underställdes honom, vad skulle Ni i så fall anse? Acceptabelt Ej acceptabelt Tveksam Kommentar 4. Terapi 91. Använder Ni psykoterapi? ja nej 92. Vilken sorts terapi avser Ni med termen psykoterapi? 93. Vad anser Ni om dess värde? 94. Vilka önskemål har Ni r ö r a n d e psykoterapin? 95. Använder Ni gruppterapi? ja nej 96. Vad avser Ni med termen gruppterapi? 97. Vad anser Ni om dess värde? 98. Vilka önskemål har Ni r ö r a n d e gruppterapin? 99. Använder Ni socioterapi? ja nej 100. Vad avser Ni därmed och vad anser Ni om dess värde? 101. Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska effekt? 102. På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera patienterna på Er avdelning?

216 103. Tror Ni att demensen i viss utsträckning kan vara ett hospitaliseringsfenomen? ja nej 104. Motivera 105. Anser Ni att som medel i återanpassningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regelbundet arbete, t. ex. masstillverkning av en viss artikel? ja nej 106. Kommentera 107. Anser Ni att man för mera regelbundet patientarbete skulle betala viss lön? ja nej 108. Tror Ni att det skulle k u n n a h a en terapeutisk effekt? ja nej 109. Motivera 110. På en del sjukhus h a r man försökt att dela upp patienterna p å avdelningarna i smågrupper. T r o r Ni detta kan ha en terapeutisk effekt? 111. Motivera 112. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapiformerna? 113. Är det något som Ni tycker bör förbättras n ä r det gäller patienternas sysselsättning? 114. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? 115. När skall patienterna f. n. lägga sig på kvällarna? före kl. 6

mellan kl. 6—7 » » 7—8 » » 8—9 efter kl. 9 116. Kommentera 117. Anser Ni att patienterna kan vara med om att fatta beslut om saker som gäller dem själva?

ja i viss mån nej 118. Om »ja» eller »i viss m å n » : På vilket sätt? På vilka områden?

119. Meddelar Ni någon undervisning och handledning? Med. kand. Sj uksköterskeele ver Grundkursen Personalen på vårdavd. 120. Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får

ja

nej

217 regelbundet återkommande undervisning och handledning?

behövs tveksam om det behövs behövs ej behövs, men har ej tid 121. Om »behövs» eller »tveksam» h u r skulle den utformas? 122. Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? 123. Vem bör delta? gånger i veckan 124. Hur ofta bör de äga r u m ? » i månaden » per å r 125. Vilka skäl tala för och vilka emot att vårdpersonalen informeras om patienternas anamnes? För: Emot: 126. Anser Ni att konferenser med »falldiskussion», i vilken vårdavdelningens personal deltar är bra ur utbildningssynpunkt? underlättar Ert eget arbete? skulle väcka intresse hos personalen? skulle öka deras ansvarskänsla? skulle öka deras intresse för patienterna? III. Privat mottagning 127. Har Ni tillfälle till privat mottagning? 128. Om ja h u r of ta i veckan ? 129. h u r många timmar p e r gång? 130. Var har Ni E r mottagningslokal?

ia

tveksam

ja

nej gånger

timmar p å sjukhuset: utanför sjukhuset:

131. Om på sjukhus: Ställs lokal, personal och ev. sjukvårdsmaterial avgiftsfritt till Ert förfogande? J£ nej 132. Har Ni några önskemål r ö r a n d e privat mottagning? IV. 133. 134. 135. 136.

Forskning Hinner Ni ägna Er åt forskning? ja nej Om ja, vilka problem undersöker Ni? Hur mycket tid hinner Ni ägna åt forskning? Har Ni anslag från statens medicinska forskningsråd? ja nej 137. Har Ni hjälp med forskningen? ja nej 138. Skulle Ni vilja h a mera tid till nej forskning? ja

nej

218 139. Vilka problem tycker Ni är särskilt viktigt att utforska? 140. Har Ni speciella önskemål r ö r a n d e forskning? V. Studier och fortbildning 141. Hinner Ni med att orientera E r om nya forskningsrön på Ert område?

ja i viss mån nej ja nej ja nej

142. Finns det medicinskt bibliotek? 143. Ingår det tillräckligt med facklitteratur? facktidskrifter? 144. Vilka facktidskrifter h i n n e r Ni läsa regelbundet? 1. 2. 3. 4. 5. 145. Har Ni några speciella önskemål r ö r a n d e fortbildningen, t. ex. kurser och dyl.? 146. Vad anser Ni om möjligheten att med jämna mellanrum tjänstgöra en viss tid, t. ex. 3 månader, p å kroppssjukhus? VI. Lokaler och utrustning 1. Lokaler 147. Har Ni egen expedition? ja eget undersökningsrum? ja delat undersökningsrum? ja 148. Vilka önskemål har Ni r ö r a n d e E r a lokaler?

nej nej nej

2. Utrustning 149. Har expeditionen och undersökningsrummet ja nej telefon? skrivmaskin? diktafon? undersökningsplint? behövliga instrument? 150. Vilka önskemål h a r Ni rörande utrustningen? 151. På vad sätt tillgodoses Ert behov av skrivhjälp? 1. Egen sekreterare 2. Skrivbiträde gemensamt med andra 3. Skrivcentral 4. Ingen skrivhjälp 152. Har Ni några önskemål r ö r a n d e skrivhjälp? ja nej 153. Motivera

219 3. Sjukhusets lokaler och utrustning 154. Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om avdelningens (-arnas) lokaler? 155. Har Ni önskemål rörande lokalernas standard? 156. Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om Er avdelnings inredning? 157. Har Ni speciella önskemål r ö r a n d e Er avdelnings inredning? 158. Vad anser Ni om sjukhusets medicinska centrum? tillräckliga? ej tillräckliga? Är resurserna med avseende på Laboratorium Röntgen Ekg EEG Psykologiskt lab. Sjukgymnastik Behandlingslokaler 159. Motivera om något ej är tillräckligt 160. Har Ni några önskemål i övrigt rörande sjukhusets medicinska centrum? ja nej

VII. Uppfattning

om speciella

161. F i n n s det psykolog? Heltidsanställd? Deltidsanställd? 162. Sysslar han med diagnostiska uppgifter? terapeutiska » ?

forskning?

personalkategorier ja

nej

ja .... ••• •

nej

••••

utbildning? • • • 163. Som bekant finns det brist på psykiatrer. Om man bildade team av läkare och psykologer, anser Ni att psykologen kunde överta vissa terapeutiska uppgifter? ja nej 164. Om ja, vilka? 165. Under vilka förutsättningar? 166. Anser Ni att psykologer bör kunna ge vårdpersonalen utbildning för att förbättra deras observationer av patienternas beteende? ja nej 167. Föreligger det behov av undervisning i psykologi för vårdpersonal? ja nej 168. Om ja, anser Ni att en psykolog skulle kunna anlitas därtill? ja nej 169. I utlandet har psykologer använts för att kartlägga effekten av terapin i fråga om patienternas beteende. I vilken utsträckning anser Ni det vara önskvärt med dylika undersökningar h ä r på sjukhuset? 170. Vad anser Ni om behovet av kuratorer? 171. Vilka uppgifter anser Ni de bör utföra?

220 172. Vad anser Ni om behovet av arbetsterapeuter? 173. Vad anser Ni om behovet av sjukgymnaster? VIII. Information 174. Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäller vissa åtgärder som rör patienten? ja nej 175. Om ja, exemplifiera 176. Tror Ni att vårdpersonalen kan ha informationer om patienten, som är värdefulla för läkaren att få reda p å ? ja nej 177. Om ja, exemplifiera 178. Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående? 179. Anser Ni att atmosfären på en avdelning är av betydelse för patienternas tillfrisknande? ja nej 180. Om ja, på vilket sätt? 181. Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonalen kan påverka patienternas tillstånd? ja nej 182. Om ja, på vilket sätt? 183. Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna påverkar de senares tillstånd? ja nej 184. Om ja, på vilket sätt? 185. Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift ä r att se till att det råder lugn och o r d n i n g p å avdelningen»? 186. I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? 187. Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

221 Formulär I 2

Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960

Intervjuundersökningen

Arbetsterapeuter, I.

socioterapeuter,

Bakgrundsfaktorer Namn: Sjukhus: Ålder: Kön: M K 5. Utbildning 6. Anställd på sjukhuset sedan: 7. Tidigare tjänstgöring:

kuratorer och

psykologer

1. 2. 3. 4.

8.

Tjänst:

1. 2. 3. 4. 5. Arbetsterapeut Socioterapeut Kurator Psykolog

9. Sluten vård ö p p e n vård (Gäller endast kuratorer)

II.

Arbetsuppgifter

Frågor till arbetsterapeuten A. 10. Har Ni h a n d om 11. Har Ni arbetsterapi i speciella lokaler? på avdelningarna? 12. För h u r många avdelningar är Ni arbetsterapeut? 13. Hur många patienter finns p å dessa avd.? 14. Hur många patienter per dag kommer i genomsnitt till arbetsterapilokalen?

mani. patienter? kvinnl. patienter? ja nej

222 15. Vilka mer?

sysselsättningar

förekom1. 2. 3. 4. 5. 6.

16. Förekommer det differentiering av patienterna i arbetsterapin?

1. Förekommer ej 2. Förekommer men är ej tillfredsställande 3. Är tillfredsställande 17. Om alternativen 1 och 2: Hur skulle Ni vilja att en differentiering av patienterna skulle göras? 18. Är antalet arbetsterapeuter för litet? tillräckligt? 19. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller arbetsterapin? 20. Har Ni några speciella önskemål? 21. Vad anser Ni om standarden ifråga om arbetsterapins lokaler? 22. Har Ni några önskemål rörande lokalernas standard? 23. Vad anser Ni om standarden ifråga om arbetsterapins inredning? 24. Har Ni några speciella önskemål r ö r a n d e Er avdelnings inredning? B. Frågor till kuratorer 25. Vilka arbetsuppgifter h a r Ni? 26. Finns det några uppgifter som Ni sköter nu, men som kunde skötas av andra? 27. Finns det några uppgifter som Ni inte sköter nu, men som Ni anser att Ni borde sköta? 28. Hur många patienter h a r Ni att ta hand om? 29. Är antalet kuratorer för litet? tillräckligt? 30. Har Ni några speciella önskemål ang. kuratorsverksamheten? C. Frågor till psykologer 31. Vilka arbetsuppgifter h a r Ni? 32. Finns det några uppgifter som Ni sköter nu, men som kunde skötas av en annan? 33. Finns det några uppgifter som Ni inte sköter nu, men som Ni anser att Ni borde sköta? 34. Hur många patienter skall Ni ta hand om? 35. Är antalet psykologer för litet? tillräckligt? 36. Har Ni några speciella önskemål ang. psykologens verksamhet? 37. Vilka tests brukar Ni oftast an1. vända? 2. 3. 4. 5.

223 38. Vad anser Ni om läkarnas intresse för psykologens arbete? Frågor till alla kategorier 2. Ronder 39. Brukar Ni gå med på r o n d e r n a ? 40. Om ja, hur ofta?

ja nej varje dag ibland någon enstaka gång 41. Vad anser Ni om värdet av att delta i r o n d e r n a ? 42. Brukar Ni ha samtal med patienne terna? Ja J 43. Vad anser Ni om värdet av samtal med pat.? 44. Har Ni även enskilda samtal med pat., d. v. s. samtal då ingen annan är närvarande? ja nej 45. Anser Ni att sådana enskilda samtal har diagnostiskt värde? ja nej 46. Motivera 47. Anser Ni att sådana samtal h a r terapeutiskt värde? ja nej 48. Motivera 49. Anser Ni att någon annan än läkarutbildad person t. ex. en psykolog kan ha terapeutiska samtal med patienter? ja nej 50. Motivera

D.

övrigt 3. Administration 51. Har Ni rent administrativa u p p gifter? ja nej 52. Om ja, vilka? 53. Anser Ni att de är betungande? ja nej 54. Kan en del av dessa skötas av andra? ja nej 55. Om ja, vilka och av vem? 56. Är det några administrativa uppgifter Ni inte utför för närvarande, men som Ni anser Ni borde sköta? 57. Det händer att läkares och a n d r a t. ex. kuratorns, psykologens, arbetsterapeutens och intendentens åsikter går isär. Har Ni upplevt detta h ä r ? ja nej 58. Om ja, exemplifiera? 59. Tycker Ni olikheterna i åsikterna är så stora att man kan tala om motsättningar? ja nej 60. Omja, h u r anser Ni att man kan överbrygga dem? 61. Vad anser Ni om den ställning intendenten h a r jämfört med läkarnas?

224 4. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71.

Frågor till kuratorer och psykologer Terapi Används det psykoterapi här på sjukhuset? ja nej Vilken sorts terapi avser Ni med termen »psykoterapi»? Vad anser Ni om dess värde? Vilka önskemål h a r Ni rörande psykoterapin? Används det gruppterapi h ä r ? ja nej Vad avser Ni med termen gruppterapi? Vad anser Ni om dess värde? Vilka önskemål har Ni rörande gruppterapin? Används det socioterapi h ä r ? ja nej Vad avser Ni därmed och vad anser Ni om dess värde?

Frågor till alla 72. Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska effekt? 73. På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera patienterna här på sjukhuset? 74. T r o r Ni att demensen i viss utsträckning kan vara ett hospitaliseringsfenomen (frågan ställs ej till arbetsterapeuter) ? ja nej 75. Motivera 76. Anser Ni att som medel i återanpassningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regelbundet arbete, t. ex. masstillverkning av en viss artikel? ja nej 77. Kommentera 78. Anser Ni att man för mera regelbundet patientarbete skulle betala viss lön? ja nej 79. Tror Ni att det skulle kunna ha terapeutisk effekt? ja nej 80. Motivera 81. På en del sjukhus har man försökt att dela upp patienterna på avdelningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan ha terapeutisk effekt? ja nej 82. Motivera 83. Är det något som Ni tycker bör förbättras n ä r det gäller terapiformerna? 84. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas sysselsättning? 85. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? 86. Anser Ni att patienterna kan vara med om att fatta beslut om saker som gäller dem själva? ja i viss mån nej

87. Om »ja» eller »i viss m å n » : På vilket sätt? På vilka områden?

5. Undervisning

och

handledning

88. Meddelar Ni någon undervisning och handledning? Med kand. Sj uksköterskeelever Grundkursen Personalen på vårdavd. 89. Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får regelbundet återkommande undervisning och handledning?

90. 91. 92. 93.

94.

nej

behövs tveksam om det behövs behövs ej behövs, men har ej tid Om »behövs» eller »tveksam» h u r skulle den utformas? Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? Vem bör delta? Hur ofta bör de äga r u m ? gånger i veckan » i månaden » per år Anser Ni att konferenser med »falldiskussion», i vilken vårdavdelningens personal deltar är bra ur utbildningssynpunkt? underlättar Ert arbete? skulle väcka intresse hos personalen? skulle öka deras ansvarskänsla? skulle öka deras intresse för patienterna?

Frågor till III.

ja

psykologer

Forskning

95. 96. 97. 98. 99. 100.

Hinner Ni ägna Er åt forskning? ja nej Om ja, vilka problem undersöker Ni? Hur mycket tid hinner Ni ägna åt forskning? Har Ni anslag från forskningsråd? ja nej Har Ni hjälp med forskningen? ja nej Skulle Ni vilja ha mera tid till forskning? ja nej 101. Vilka problem tycker Ni är särskilt viktiga att utforska? 102. Har Ni speciella önskemål r ö r a n d e forskning? 15—204247

226 Till alla IV. Studier och fortbildning 103. Hinner Ni med att orientera Er om nya rön på Ert område?

Ej till arbetsterapeuter 104. Finns det bibliotek? 105. Ingår det tillräckligt med facklitteratur? facktidskrifter? 100. Vilka facktidskrifter hinner Ni läsa regelbundet?

ja i viss nian nej

ja ja

nej nej

1. 2. 3. 4. 5.

Till alla 107. Har Ni några speciella önskemål rörande fortbildningen, t. ex. kurser och dyl.? V.

Lokaler och utrustning 1. Lokaler 109. Har Ni egen expedition? ja nej eget undersökningsrum? ja nej delat » ? ja nej 110. Vilka önskemål har Ni rörande Era lokaler?

2. Utrustning 111. Har exjjeditionen ja nej telefon? skrivmaskin? 112. Vilka önskemål har Ni rörande utrustningen? 113. På vad sätt tillgodoses Ert behov av skrivhjälp? 1. Skrivbiträde gemensamt med andra 2. Skrivcentral 3. Ingen skrivhjälp 114. Har Ni några önskemål rörande skrivhjälp? ja nej 115. Motivera

VI. Information 116. Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäller vissa åtgärder som rör patienten?

ja

nej

227 117. Om ja, exemplifiera 118. Tror Ni att vårdpersonalen kan h a information om patienten, som det är värdefullt för läkaren att få reda på? ja nej 119. Om ja, exemplifiera 120. Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående? 121. Anser Ni att atmosfären på en avdelning är av betydelse för patienternas tillfrisknande? ja nej 122. Om ja, på vilket sätt? 123. Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonalen kan påverka patienternas tillstånd? ja nej 124. Om ja, på vilket sätt? 125. Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna påverkar de senares tillstånd? ja nej 126. Om ja, på vilket sätt? 127. Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen»? 128. I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? 129. Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

1 5 * _ 204247

228 Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960

Formulär I

Intervjuundersökningen

Föreståndarinnor Bakgrundsfaktorer Namn: Sjukhus: Ålder: Kön:M K 5. Utbildning 6. Anställd på sjukhuset sedan: 7. Tidigare tjänstgöring:

och

uppsyningsmän

1. 2. 3. 4.

8. Tjänsteställning:

Arbetsuppgifter. För hur många vårdavdelningar svarar Ni? 10. Hur många patienter finns på dessa? 11. Vad anser Ni om antalet patienter som Ni h a r ansvar för?

12, Brukar Ni gå rond med avdelningsresp. överläkaren? 13. Om ja

14. 16. 17. 18.

1. 2. 3. 4. 5. Föreståndarinna Uppsyningsmän

för många lagom för få

ja nej varje dag varannan dag . mindre Vad anser Ni om värdet av att delta i r o n d e r n a ? Brukar Ni ha samtal med patienterna? ja nej Hinner Ni med alla de samtal Ni skulle vilja h a ? ja nej Har Ni några önskemål rörande samtal med patienter?

229 19. Vill Ni i detalj redogöra för vilka arbetsuppgifter som åvilar Er ifråga om skötseln av patienternas p r i vata medel.

1. 2. 3. 4. 5. 6.

20. Hur lång tid per dag ägnar Ni åt skötsel av patienternas privata medel? . timmar 21. Brukar Ni själv ombesörja alla inköp? ia 22. Brukar Ni själv distribuera de inköpta varorna till patienterna? ja ne 23. Har Ni utbildning i bokföringsgöromål? nej ja 24. Har Ni någon hjälp vid inköpen? ja nej 25. Har Ni någon hjälp med bokföringen? nej ja 26. Anser Ni att inköp och handhavande av patienternas medel kunde skötas av a n d r a ? ja nej 27. Om ja, av vem och h u r bör det organiseras? 28. Har Ni några synpunkter för övrigt när det gäller handhavande av patienternas medel? (T. ex. anser Ni att patienterna själva bör kunna handha sina penningmedel eller viss del därav. I så fall hur mycket?) 29. Hur mycket expeditionsarbete h a r Ni för övrigt? timmar 30. Vilka göromål ingår i denna t i d ? 1 2 • 3 4 5 31. Är det någon annan som kunde överta några av dessa göromål? ja nej 32. Om ja, vem och vad? 33. Hur lång tid ägnar Ni åt telefonkontakt med och besök av anhöriga? timmar 34. Har Ni några önskemål rörande kontakten med de anhöriga? 35. Är det några uppgifter som Ni nu inte h i n n e r med, men som Ni anser att Ni borde sköta? 2. Terapi 36. På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera patienterna p å den avdelning, för vilken Ni har ansvaret? 37. Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska värde? 38. Anser Ni att som medel i återanpassningen arbetsterapi för vissa

230 patienter kan övergå i mera regelbundet arbete, t. ex. masstillverkning av en viss artikel? ja nej 39. Kommentera 40. Anser Ni att man för mera regelbundet patientarbete skulle betala viss lön? ja nej 41. Tror Ni att det skulle kunna h a terapeutisk effekt? ja nej 42. Motivera 43. På en del sjukhus har man försökt att dela upp patienterna på avdelningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan h a terapeutisk effekt? ja nej 44. Motivera 45. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapin? 46. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas sysselsättning? 47. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? 48. När skall patienterna f. n. lägga sig på kvällarna? före kl. 6 mellan kl. 6—7 » » 7—8 » » 8—9 efter kl. 9 49. Kommentera 50. Anser Ni att patienterna kan vara ja med om att fatta beslut om saker i viss mån som gäller dem själva? nej 51. Om »ja» eller »i viss m å n » : På vilket sätt? På vilka områden? 3. Undervisning och handledning 52. Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får regelbundet återkommande undervisning och handledning?

behövs tveksam om det behövs behövs ej behövs, men h a r ej tid 53. Om »behövs» eller »tveksam» hur skulle den utformas? 54. Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? 55. Vilka bör delta? 56. Hur ofta bör de äga r u m ? gånger i veckan » i månaden » per å r 57. Vilka skäl talar för och vilka emot att vårdpersonalen informeras om patienternas anamnes? För:

Emot:

231 58. Anser Ni att konferenser med »falldiskussion», i vilken vårdavdelningens personal deltar är bra ur utbildningssynpunkt? skulle väcka intresse hos personalen? skulle öka deras ansvarskänsla? skulle öka deras intresse för patienterna? 4. Lokaler 59. Har Ni egen expedition? ja 60. Vilka önskemål h a r Ni rörande Era lokaler?

nej

5. Utrustning 61. Har expeditionen ja nej telefon? skrivmaskin? 62. Vilka önskemål h a r Ni rörande utrustningen? 63. På vad sätt tillgodoses Ert behov av skrivhjälp? 1. Skrivbiträde gemensamt med andra 2. Skrivcentral 3. Ingen skrivhjälp 64. Har Ni några önskemål rörande skrivhjälp? ja nej 65. Motivera 6. 66. 67. 68. 69.

Sjukhusets lokaler och utrustning Vad anser Ni om standarden ifråga om avdelningens(-arnas) lokaler? Har Ni önskemål r ö r a n d e lokalernas standard? Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om Er avdelnings inredning? Har Ni speciella önskemål rörande Er avdelnings inredning?

7. Information 70. Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen n ä r det gäller vissa åtgärder som rör patienten? ja nej 71. Om ja, exemplifiera 72. Tror Ni att vårdpersonalen kan ha information om patienten, som det är värdefullt för läkaren att få reda på? ja nej 73. Om ja, exemplifiera 74. Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående?

232 75. Anser Ni, att atmosfären på en avdelning är av betydelse för patienternas tillfrisknande? ja nej 76. Om ja, på vilket sätt? 77. Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonal kan påverka patienternas tillstånd? ja nej 78. Om ja, på vilket sätt? 79. Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna påverkar de senares tillstånd? ja nej 80. Om ja, på vilket sätt? 81. Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning på avdelningen»? 82. I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? 83. Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

233 Formulär I 4

Mentalsjukvårdsberedningen Personaldelegationens organisationsundersökning 1960 Intervjuare

Tid.

Intervjuundersökningen

Vårdavdelningspersonalen I. 1. 2. 3. 4. 5.

Bakgrundsfaktorer Namn: Sjukhus: överläkare: Ålder: Kön? M K 6. Utbildning 7. Anställd på sjukhuset sedan: 8. Tidigare tjänstgöring:

9. Tjänst:

II. Arbetsuppgifter. 10. Har Ni h a n d om 11. Hur många patienter finns på Er avdelning? 12. Vad anser Ni om antalet patienter som Ni har att ta h a n d om? 12. a. Motivera 13. Brukar Ni gå rond med avdelningsresp. överläkaren? 14.

15. 16. 17. 18.

1. 2. 3. 4. 5. Överskötare Förste skötare Skötare

mani. pat kvinnl. pat

För många Lagom För få

Ja Nej Om ja h u r ofta? varje dag varannan dag mindre Vad anser Ni om värdet av att delta i r o n d e r n a ? Vill Ni i korthet redogöra för de arbetsuppgifter som åvilar E r ? Vilken arbetsuppgift tar mest tid? Vilken arbetsuppgift anser Ni själv vara viktigast?

234 19. Finns det några uppgifter som Ni sköter nu, men som kunde eller borde skötas av a n d r a ? 20. Finns det några uppgifter som Ni inte sköter nu, men som Ni anser att Ni borde sköta? 21. Brukar Ni ha samtal med patienter? ja nej 22. Hinner Ni med alla de samtal Ni skulle vilja h a ? ja nej 23. Har Ni några önskemål rörande samtal med pat.? 24. Anser Ni att samtal med patienterna har terapeutiskt värde? 25. Vad anser Ni om att ta kontakt med patienterna utan att dessa h a r kallat på Er? 26. Vilken uppfattning tror Ni era kamrater har betr. ovannämnda fråga? 27. Anser Ni att pat. h a r behov av kontakt med personalen på avd.? Ja alla Några Tveksam Nej 28. På vilket sätt yttrar sig kontaktbehovet? 29. Finns det möjlighet för personalen att tillgodose detta behov? Ja I viss mån Nej Vet ej 30. Om ja, på vilket sätt? 30. Om nej, motivera III. Terapi 31. På vilket sätt söker man aktivera eller reaktivera pat. på Er avdelning? 32. Vad anser Ni om reaktiveringens terapeutiska värde? 33. Anser Ni att som medel i återanpassningen arbetsterapi för vissa patienter kan övergå i mera regelbundet arbete, t. ex. masstillverkning av en .viss artikel? Ja Nej Vet ej 34. Kommentera 35. Anser Ni att man för mera regelbundet patientarbete skulle betala viss lön? Ja Nej Vet ej 36. Tror Ni att det skulle kunna ha en terapeutisk effekt? Ja Nej 37. Motivera Vet ej 38. På en del sjukhus h a r man försökt att dela upp patienterna på avdelningarna i smågrupper. Tror Ni detta kan ha terapeutisk effekt? Ja Nej

235 39. Motivera Vet ej 40. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller terapin? 41. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas sysselsättning? 42. Är det något som Ni tycker bör förbättras när det gäller patienternas fritid? 43. När skall patienterna f. n. lägga sig på kvällarna? före kl. 6 mellan kl. 6—7 » » 7—8 » » 8—9 efter kl. 9 44. Kommentera 45. Anser Ni att patienterna kan vara med om att fatta beslut om saker som gäller dem själva? ja . . . . i viss mån nej 46. Om »ja» eller »i viss m å n » : På vilket sätt? 47. På vilka o m r å d e n ?

IV. Undervisning och handledning 48. Vad anser Ni om önskvärdheten av att personalen på avdelningen får regelbundet återkommande undervisning och handledning?

49. 50. 51. 52.

53.

behövs tveksam om det behövs behövs ej behövs, men har ej tid Om »behövs» eller »tveksam» h u r skulle den utformas? Vad anser Ni om värdet av personalkonferenser? Vilka bör delta? Hur ofta bör de äga r u m ? gånger i veckan » i månaden » per år Vilka skäl tala för och vilka emot att vårdpersonalen informeras om patienternas anamnes? För: Emot:

54. Anser Ni att konferenser med »falldiskussion», i vilken vårdavdelningens personal deltar är bra ur utbildningssynpunkt skulle väcka intresse hos personalen skulle öka deras ansvarskänsla skulle öka deras intresse för pat

j a

tveksam

nej

236 V. Sjukhusets lokaler och utrustning 55. Vad anser Ni beträffande standarden ifråga om Er avdelnings inredning? 56. Har Ni speciella önskemål rörande Er avdelnings inredning? VI. Information 57. Anser Ni att läkaren bör samråda med vårdpersonalen när det gäller vissa åtgärder som rör patienten? ja nej 58. Om ja, exemplifiera 59. Tror Ni att vårdpersonalen kan ha information om patienten, som det är värdefullt för läkaren att få reda på? ja nej 60. Om ja, exemplifiera 61. Man hör ibland sägas: »De flesta patienter på våra mentalsjukhus behöver samma sorts kontroll och disciplin som ett ouppfostrat barn». Vad anser Ni om detta påstående? 62. Anser Ni att atmosfären på en avdelning är av betydelse för patienternas tillfrisknande? ja nej Om ja, på vilket sätt? 65. Anser Ni att relationerna mellan läkare och vårdpersonalen kan påverka patienternas tillstånd? ja nej 64. Om ja, på vilket sätt? 65. Anser Ni att relationerna mellan vårdpersonalen och patienterna påverkar de senares tillstånd? ja nej 66. Om ja, på vilket sätt? 67. Vad anser Ni om följande påstående: »Vårdpersonalens främsta uppgift är att se till att det råder lugn och ordning p å avdelningen? 68. I vilken utsträckning behöver vårdpersonalen ha kunskap om patienternas reaktionssätt? 69. Vad anser Ni om vårdpersonalens arbetstider f. n.?

237 Tabell Bl. Observationerna fördelade gruppvis på statliga och kommunala sjukhus samt på manliga och kvinnliga vårdavdelningar Kommunala sjukhus

Statliga sjukhus Kod nr.

Observationsgrupp

2 Mani. avd.

Kv. avd.

S:a

5 Samtliga sjukhus

Mani. Kv. avd. avd.

S:a

Mani. avd.

Kv. avd.

S:a

739 1455 405 985

719 1879 394 955

1 458 3 334 799 1940

6 Absoluta tal 496 Administration 546 och organisation 1042 1262 287 272 Elementär sjukv. Teknisk sjukvård 716 688 Psykologisk sjukv. övervakning av 22 8 sjuka övervakning utan 242 59 78 särskild insats 9 9 79—81 Desinfektion och 79 75 sterilisering 82—84 Materialvård 745 85—92 Städningsarbete o. 765 dyl. 231 219 93—95, Ärenden av olika slag 115 92 139 96—100 Undervisning och information 38 37 101 Väntetid 72 100 102,105 Sysslolös, privat konversation 1103 970 35 25 107,116 Bast Kan ej anträffas 108 182 Ledig för dagen, 178 109 0 t a r igen tid 193 111 Yttre arbeten 40 34 Deltar i arbete på 112 hobbysal Avlöser på annan 25 32 113 avd. 220 övrigt 210 21,22, 103,104, 106,110 Summa 5 937 5 560 1—116

1—20, 23,114 24—38 39—70 71—76 77

223 416 617 1030 122 240 267 536

1042 2 304 559 1404

193 413 118 269

18 154

1 38

4 27

5 65

10 113

13 106

23 219

2 083

231 75

65 13

61 4

126 17

157 51

200 41

357 92

172 2 073 60

55 426 4

37 457 1

92 883 5

155 1529 39

109 1427 26

264 2 956 65

360 193

105 27

107 0

212 27

283 220

289 0

572 220

11497 2 219 2 406 4 625

8 156

7 966

16 122

238 Forts, d tabell Bl Kod nr. 1

Statliga sjukhus Observationsgrupp 2

Kommunala sjukhus

Samtliga sjukhus

Mani. avd.

Kv. avd.

S:a

Mani. avd.

avd.

S:a

Mani. avd.

Kv. avd.

S:a

1 3

11 Kv.

Relativa tal 1—20, 23,114 24—38 39—70 71—76 77

Administration och organisation Elementär sjukv. Teknisk sjukvård Psykologisk sjukv. övervakning av sjuka 78 Övervakning utan särskild insats 79—81 Desinfektion och sterilisering 82—84 Materialvård 85—92 Städningsarbete o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 115 slag 96—100 Undervisning och information 101 Väntetid 102,105 Sysslolös, privat konversation 107,116 Bast 108 Kan ej anträffas 109 Ledig för dagen, t a r igen tid 111 Yttre arbeten 112 Deltar i arbete på hobbysal 113 Avlöser på annan avd. 21,22, Övrigt 103,104, 106,110 1—116

Summa

9,2 17,6 4,8 12,1

8,8 22,7 4,9 12,4

9,1 20,0 4,9 12,2

8,7 18,6 5,3 12,1

9,3 25,6 5,1 11,1

9,0 22,3 5,2 11,6

9,1 17,8 5,0 12,1

9,0 23,7 4,9 12,0

9,0 20,7 5,0 12,0

0,4

0,1

0,3

0,2

0,0

0,1

0,2

0,1

0,2

4,1

1,1

2,6

1,1

0,8

0,9

3,3

1,0

2,0

0,2 1,3

0,2 1,4

0,2 1,3

0,1 1,7

0,2 1,1

0,1 1,4

0,1 1,4

0,2 1,3

0,1 1,4

12,8

13,4

13,2

13,2

11,6

12,4

13,0

12,9

13,0

3,7

4,2

3,9

4,0

3,0

3,5

3,8

3,8

3,8

1,5 0,6

2,5 0,7

2,0 0,7

2,8 0,6

2,5 0,2

2,7 0,4

1,9 0,6

2,5 0,5

2,2 0,6

1,7 18,5 0,6

1,3 17,4 0,4

1,5 18,0 0,5

2,5 19,2 0,2

1,5 19,0 0,0

2,0 19,1 0,1

1,9 18,8 0,5

1,4 17,9 0,3

1,6 18,3 0,5

3,0 3,3

3,3 0,0

3,1 1,7

4,8 1,2

4,4 0,0

4,6 0,6

3,6 2,7

3,5 0,0

3,5 1,4

0,7

0,6

0,6

0,0

0,0

0,0

0,5

0,4

0,5

0,4 3,5

0,6 4,0

0,5 3,7

0,5 3,2

0,3 4,3

0,3 3,7

0,4 3,4

0,5 4,0

0,5 3,7

100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0 | 100,0

100,0 | 100,0

Anm. I denna och efterföljande tabeller har i förekommande fall en decimal korrigerats så att 100,0 procent erhållits i summakolumn.

239 Tabell B 2. Observationerna fördelade gruppvis på olika personalkategorier

Kod nr.

Observationsgrupp

över- Förste sköskötare tare

3 SjukAvdel- sköternings- skeelev, Sumbiträ- ej ingå- ma de ende på hel tur

Skötare, saloch dagrum

Skötare, kökstur

Skötare, städtur

Kol. 5—7

11 Absoluta tal Administration och organisation Elementär sjuk24—38 . vård Teknisk sjuk39—70 vård Psykologisk 71—76 sjukvård Övervakning av 77 sjuka övervakning 78 utan särskild insats 79—81 Desinfektion o. sterilisering 82—84 Materielvård 85—92 Städningsarbete o. dyl. 93—95, Ärenden av 115 olika slag 96—100 Undervisning o. information Väntetid 101 102—105 Sysslolös, privat konversation Rast 107, 116 108 Kan ej anträffas Ledig för dagen, 109 t a r igen tid 111 Yttre arbeten Deltar i arbete 112 på hobbysal Avlöser på an113 nan avdelning övrigt 21, 22, 103, 104, 106, 110 1—20, 23, 114

1—116

Summa

2 645

3 334

1 366

1 940

6 31

30 150

115 834

9 285

24 204

148 1 323

32 559

3 20

219 2 083

8 346

31 351

134 1499

41 285

16 189

191 1 973

19 212

15 74

264 2 956

1 92

10 47

27 180

12 20

7 19

46 219

6 133

2 81

65 572

0 0

0 1

220 70

0 0

0 0

220 70

0 0

0 3

220 74

7 701

10 163 1379

16 122

240 Forts, å tabell B2

Kod nr.

Observationsgrupp

2 Skööver- Förste tare sköskö- sal o. tare tare dagrum 3

SjukAvdel- sköternings- skeelev, Sumfa i trä- ej ingå- ma ende på de hel tur

Skötare, kökstur

Skötare, städtur

Kol. 5—7

11,9

3,9

1,2

6,0

3,7

2,8

5,7

9,0

20,4

25,0

34,3

24,4

26,0

14,8

4,3

20,7

6,5

2,8

0,4

2,2

2,4

0,1

11,4

5,0

14,4

15,3

7,3

9,6

13,4

2,8

11,9

12,0

0,2

0,3

0,1

0,3

0,3

0,0

0,4

0,2

2,6

3,1

1,3

1,8

2,7

0,1

1,2

2,0

0,2

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,6

0,1

1,6 7,8

1,5 10,8

0,6 20,1

2,3 19,5

1,5 13,0

2,3 40,5

0,6 4,1

1,4 13,0

4,2

3,7

2,6

4,3

3,6

3,0

7,0

3,8

2,1

0,5

1,6

1,1

0,7

0,4

12,3

2,2

0,3 1,6

1,7 1,7

1,6 2,9

0,5 1,5

1,8 1,8

0,4 1,4

1,0 3,1

0,6 1,6

18,1 0,5

19,6 0,4

20,2 0,8

18,0 0,7

19,3 0,5

15,4 0,4

15,1 0,4

18,3 0,5

2,4

2,3

1,4

1,8

2,2

9,6

16,6

3,5

0,0 0,1

2,3 0,9

0,0 0,0

0,0 0,0

2,2 0,7

0,0 0,0

0,0 0,6

1,4 0,5

0,8

0,4

0,2

0,0

0,2

1,4

0,0

0,5

4,3

3,8

3,4

6,0

4,0

4,6

3,7

3,7

100,0 | 100,0 | 100,0

100,0

100,0

Relativa tal 1—20, 23,114

Administration 36,0 och organisation 24—38 Elementär sjuk3,4 vård 39—70 Teknisk sjuk17,1 vård 71—76 Psykologisk 9,3 sjukvård övervakning av 77 0,0 sjuka 78 övervakning 0,5 utan särskild insats 79—81 Desinfektion o. 0,5 sterilisering 82—84 Materielvård 0,3 85—92 Städningsarbete 1,4 o. dyl. 9 3 - 9 5 , Ärenden av 4,0 115 olika slag 96—100 Undervisning o. 4,7 information 101 Väntetid 0,4 102,105 Sysslolös, privat 0,4 konversation 107,116 Rast 15,9 Kan ej anträf108 0,0 fas 109 Ledig för dagen, 4,2 tar igen tid 111 Yttre arbeten 0,0 112 Deltar i arbete 0,0 på hobbysal Avlöser på an113 0,3 nan avdelning 21, 22 övrigt 1,6 103,104, 106,110 1—116

Summa

100,0

| 100,0 | 100,0 | 100,0

241 Forts, å tabell B2

Kod. nr.

Observationsgrupp

2 SköÖver- Förste tare sköskö- sal o. dagtare tare rum

SjukAvdel- sköternings- skeelev, Sumbiträ- ej ingå- ma de ende på hel tur

Skötare kökstur

Skötare, städtur

Kol. 5—7

53,7

15,7

20,6

1,2

4,3

26,1

2,6

1,9

100,0

2,2

11,7

57,2

14,5

7,6

79,3

6,1

0,7

100,0

46,4

15,6

27,2

0,8

2,9

30,8

0,1

7,0

100,0

10,3

14,2

59,9

5,4

5,2

70,4

2,0

3,0

100,0

2,8

8,3

69,4

5,6

8,3

83,3

—

5,6

100,0

2,9

14,2

69,8

5,5

5,5

80,8

0,3

1,8

100,0

43,5

17,4

26,1

—

—

26,1

—

13,0

100,0

2,7 1,5

13,7 7,2

52,5 40,0

4,1 13,7

11,0 9,8

67,6 63,5

14,6 26,8

1,4 1,0

100,0 100,0

14,1

13,2

46,7

6,0

7,4

60,1

7,0

5,6

100,0

28,9

11,5

31,9

6,2

3,4

41,5

1,4

16,7

100,0

8,7 3,0

5,4 11,7

43,5 50,8

25,0 15,5

5,4 6,1

73,9 72,3

6,6 7,2

5,4 5,7

100,0 100,0

11,7 1,5

11,9 15,4

50,7 41,5

9,6 18,5

6,4 10,8

66,7 70,8

7,2 9,2

2,5 3,1

100,0 100,0

16,1

8,2

31,5

3,5

3,3

38,3

23,3

14,1

100,0

0,0 0,0

0,0 1,4

100,0 94,6

0,0 0,0

0,0 0,0

100,0 94,6

0,0 0,0

0,0 4,0

100,0 100,0

8,3

20,5

41,1

4,1

0,0

45,2

26,0

0,0

100,0

5,8

13,3

49,1

7,8

10,5

67,4

10,5

3,0

100,0

Relativa tal 1—20, 23,114

Administration och organisation 24—38 Elementär sjukvård 39—70 Teknisk sjukvård 71—76 Psykologisk sjukvård 77 övervakning av sjuka Övervakning 78 utan särskild insats 79—81 Desinfektion o. sterilisering 82—84 Materielvård 85—92 Städnings arbete o. dyl. 93—95, Ärenden av 115 olika slag 96—100 Undervisning o. information 101 Väntetid 102, 105 Sysslolös, privat konversation 107,116 Rast Kan ej anträf108 fas 109 Ledig för dagen, tar igen tid 111 Yttre arbeten Deltar i arbete 112 på hobbysal Avlöser på an113 nan avdelning 21.22 övrigt 103, 104, 106,110

242 Tabell

B3.

Fördelning

av de observationer

Observationsgrupp

1. Administration och organisation a) Sortering av t v ä t t b) övrigt Elementär sjukvård a) För- och efterarbeten vid måltid. b) Servering av måltid c) övrigt

3. Teknisk

som gjorts beträffande Statliga sjukhus

Statliga sjukhus

Absoluta tal

Relativa tal

29 9

3,8 1,7 5,5

38 11 3 5

173 11 1

1,4 0,4 0,6

2,4

0,9 0,6 0,3

12 9 3 24

sjukvård.

4. Psykologisk sjukvård a) Samtal med patient b) Deltar i arbete m. patient. c) Övrigt

5.

Kommunala sjukhus

avdelningsbiträdena

övervakning.

1,8 0,1 0,1

Materielvård a) Materielvård av linne, patientkläder b) Övrigt 7. Städningsarbete o. dyl. a) Städning av patientrum. matsal m.m b) » » lokal utom avd c) <1) Tvättning av fönster e) Blomvård t) Disk av porslin g) Rengöring av smutsigt linne och patientkläder Ärenden a) Ärenden ang. prover, läkemedel etc,

9. Undervisning och

25 3 28

3,2 0,4 3,6

31 153 125 15 21 9

52 10 1 2 132

4,0 19,8 16,2 1,9 2,7 1,2

46,4

39 39

5,1

0,6

5,1

information.

10. övrigt a) Sysslolös i allmänhet, rast, ledig för dagen, sjuk b) övrigt Totalsumma

0,1 0,1

236 37 273 772

157 20 177 601

30,6 4,8 35,4 100,0

243 Tabell Bi.

Kod nr.

Observationerna fördelade gruppvis efter vårdavdelningarnas

Avd. för Öppna avd. Låsta avdelLåsta för långvarigt ningar föi- övervägande intagnings- sjuka, över- långvarigt geriatriskt och behandsjuka, överoch sängObservationsgrupp vägande lingsavd. vägande liggande uppegående uppegående klientel (10 vårdavd.) (10 vårdavd.) (2 vårdavd.) (9 vårdavd.) (10 vårdavd.) Öppna intagningsoch behandlingsavd.

806 265 616

124 18 69

690 141 596

1 241 166 291

58 518

52 542

27 85

37 403

45 535

58 610 13 144

75 840 16 186

4 123 8 9

74 663 14 98

53 720 14 135

16 15

73 1

0 19

104 39

27 0

3 329

4 543

3 687

3 951

4 Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av 77 sjuka Övervakning utan 78 särskild insats 79—81 Desinfektion och sterilisering 82—84 Materielvård 85—92 Städningsarbete o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 115 slag 96—100 Undervisning och information Väntetid 101 102,105 Sysslolös, privat konversation 107,116 Rast Kan ej anträffas 108 Ledig för dagen, 109 tar igen tid 111 Yttre arbeten Deltar i arbete på 112 hobbysal Avlöser på annan 113 avdelning 21, 22, Övrigt 103,104, 106,110

473 209 368

Summa

karaktär

2 Absoluta tal 1—20, 23,114 24—38 39—70 71—76

1—116

244 Forts, å tabell B4

Kod nr.

Observationsgrupp

2 Låsta avdelAvd. för Öppna avd. ningar för Låsta övervägande öppna intagningsintagnings- för långvarigt långvarigt geriatriskt och behand- och behand- sjuka, över- sjuka, överoch sängvägande vägande liggande lingsavd. lingsavd. uppegående uppegående klientel 3

7 Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av 77 sjuka övervakning utan 78 särskild insats 79—81 Desinfektion och sterilisering 82—84 Materielvård 85—92 Städnings arbete o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 115 slag 96—100 Undervisning och information 101 Väntetid 102,105 Sysslolös, privat konversation 107,116 Rast 108 Kan ej anträffas Ledig för dagen, 109 t a r igen tid 111 Yttre arbeten Deltar i arbete på 112 hobbysal Avlöser på annan 113 avdelning 21, 22 Övrigt 103,104, 106,110

10,8

10,5

8,8

0,7

8,1

14,2 6,3 11,1

17,7 5,8 13,6

20,3 2,9 11,3

18,7 3,8 16,2

31,5 4,2 7,4

0,2

0,2

0,0

0,3

0,2

0,5

2,4

0,3

4,7

1,0

0,2

0,2

0,0

0,0

0,2

1,7 15,6

1,1 11,9

4,4 13,9

1,0 10,9

1,1 13,5

5,6

4,2

3,9

3,1

2,4

3,4

2,2

2,0

1,6

1,8

0,6 1,7

0,5 1,7

1,1 0,7

0,4 2,0

0,7 1,3

18,4 0,3 4,3

18,5 0,4 4,1

20,1 1,3 1,5

18,0 0,4 2,7

18,2 0,4 3,4

0,5 0,5

1,6 0,0

0,0 3,1

2,8 1,2

0,7 0,0

0,6

0,3

2,8

0,4

0,2

3,5

3,1

1,6

5,1

3,7

1—116

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Relativa tal 1—20, 23,114 24—38 39—70 71—76

Summa

245 Tabell B5. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till avdelningarnas storlek Avdelningar med följande antal belagda vårdplatser Kod nr.

Observationsgrupp

1—30 31—50 (17 vårdavd.) (16 vårdavd.

51—70 Summa (9 vårdavd.) (42 vårdavd.)

Antal observationer Absoluta tal 1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102, 105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110 1—116

16 — 204247

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt Summa

1 458

991 387 768 18 75

1472 231 546 9 65

871 181 626 9 204

3 334 799 1 940 36 344

70 851

97 785

52 447

219 2 083

259 202

211 88

142 67

612 357

28 128

40 70

24 66

92 264

1 096 19 296

1 120 28 160

740 18 116

2 956 65 572

62 0

86 73

72 1

220 74

6 025

5 898

4 199

16 122

Forts, å tabell B5 Avdelningar med följande antal belagda vårdplatser Kod nr.

Observationsgrupp

1—30

31—50

51—70

Antal observationer Relativa tal 1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95 115 96—100 101 102, 105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110 1—116

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete och dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt Summa

9,2

9,3

8,4

16,4 6,4 12,7 0,3 1,2

25,0 3,8 9,3 0,2 1,1

20,7 4,3 14,9 0,2 4,9

0,2 1,2 14,1 4,4 3,4 0,5 2,1 18,2 0,3 4,9 1,0 0,0 0,4 3,1

0,2 1,6 13,3 3,6 1,5 0,7 1,2 19,0 0,5 2,7 1,5 1,2 0,5 3,8

0,1 1,2 10,6 3,4 1,6 0,6 1,6 17,6 0,4 2,8 1,7 0,0 0,5 4,5

100,0

100,0

100,0

247 Tabell B6. Observationerna

fördelade

gruppvis

på olika

veckodagar

Anm: Observationerna fördelades icke j ä m n t under de olika veckodagarna. En sådan omräkning, som förutsätter ett lika antal observationer under varje veckodag, har emellertid skett; de siffror som därvid erhållits, har satts inom parentes. Procenttalen i tabellens andra och tredje avsnitt har baserats på dessa sistnämnda siffror. Veckodag Kod nr.

Observationsgrupp

Måndag

Tisdag

Onsdag

Tors-

Fredag

Lördag

Summa

Absoluta tal 1—20, 23, 114 24—38

Administration och organisation Elementär sjukvård

39—70

Teknisk sjukvård

71—76

Psykologisk sjukvård

85—92

Städningsarbete o. dyl.

93—95, 115 107, 116

Ärenden av olika slag Rast

21, 22, Övriga observationsgrupper 77—84, 96—106, 108—113 1—116

Summa

225 327 257 264 284 101 1458 (248) (249) (239) (253) (224) (256) (1 469) 469 718 599 593 656 299 3 334 (516 (546) (557) (569) (518) (756) (3 462) 124 165 130 163 154 63 799 (136) (125) (121) (156) (122) (159) (819) 271 469 375 345 370 110 1 940 (298) (356) (349) (331) (292) (278) (1 904) 328 393 384 354 449 175 2 083 (361) (299) (357) (340) (355) (443) (2 155) 95 114 132 92 147 32 612 (105) (87) (123) (88) (116) (81) (600) 499 641 489 499 676 152 2 956 (549) (487) (455) (479) (534) (385) (2 889) 424 708 529 489 662 128 2 940 (466) (538) (492) (469) (523) (324) (2 812)

2 435 3 535 2 895 2 799 3 398 1 060 16 122 (2 679)(2 687)(2 693)(2 685)(2 684)(2 682) (16 110) Relativa tal

1—20, Administration och organisa 23,114 tion 24—38 Elementär sjukvård 39—70 Teknisk sjukvård 71—76 Psykologisk sjukvård 85—92 Städningsarbete o. dyl. 93—95, Ärenden av olika slag 115 107, 116 Rast 21—22, övriga observationsgrupper 77—84, 96—106, 108—113

9,3

9,3

8,9

9,4

8,3

9,5

19,3 5,0 11,1 13,5 3,9

20,3 4,7 13,2 11,2 3,2

20,7 4,5 13,0 13,3 4,5

21,2 5,8 12,3 12,7 3,3

19,3 4,5 10,9 13,3 4,3

28,2 5,9 10,4 16,5 3,0

20,5 17,4

18,1 20,0

16,8 18,3

17,8 17,5

19,9 19,5

14,4 12,1

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

1—20, Administration och organisa 23, 114 tion 24—38 Elementär sjukvård 39—70 Teknisk sjukvård 71—76 Psykologisk sjukvård 85—92 Städningsarbete o. dyl. 93—95, Ärenden av olika slag 115 107, 116 Rast 21—22, övriga observationsgrupper 74—84, 96—106, 108—113

16,9

17,0

16,3

17,2

15,2

17,4

100,0

14,9 16,6 15,7 16,8 17,5

15,8 15,3 18,7 13,9 14,5

16,1 14,8 18,3 16,4 20,5

16,4 19,0 17,4 15,8 14,7

15,0 14,9 15,3 16,5 19,3

21,8 19,4 14,6 20,6 13,5

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

19,0 16,6

16,9 19,1

15,7 17,5

16,6

18,5 18,6

13,3 11,5

100,0 100,0

1—116

16,7

248 00 00 "-# CO

ä >

3 O

O S © 1 > C O C S C N I O C O T - I © 0 0

TfrfCOCOOSCOasasOOcOiOOSOOOS© CN CM CN CO

T-l T-t CO CO '

gg tå

r,

o

o

T}

o

i-

CNCNcOCOOOOOaJCOif3CNCicNOCNI> CO TT 00 CO

O O C O C O O C O ^ W O l O O O r i r H O O O ' * w ^ ,_, ^ i-H CN * • " ^ *** Ä

n .c •c g o

5«

Öl

Sg

Cl

p

3 -Q £ u •.a

a

£C o <u

= > <~ SS CO O

C O ^ O C N ^ f ^ C J O C D T j H l O CO « r H « W j> O C O O O O t ^ c O O O ^ C O C O O O ^ M O O O rHi-HCOeN ^ W H r l H ^ r l r t C O C N

O i> CO T-l - " * CO

0 0 CO TJH CO lO c o

t>H^or-HOTj<r>o5coxMi>foto H « < D C O ^ ^ q r > « r H [ > C D C 2 t O M ^ v i - t T - I CN CN N r ( H H ^ - ^ C O C N C N

Cfl fl)

-a

Os - ^ r f OS -tf CO

• ^ e N O O O O o o o o c s o s c N C N e o c o o o c o C O O ^ ^ S ^ ^ ^ T H T M C C C D C O C O O O O O T-H i-c CN CN ^ - C N C N T H T - ^ ^ W « N M

o o

uO CO Tj^Cli-HCNC^CDCNtO-^COOSOO^f M C D O I ' O O H O O J C O M M t O ' O ^ M w H T H t ^ f O T H r H C M r i r H H ^ « F^O

UD O

4S

•a

c en

a

C

"fl o.

M

a

ca

"

^ J

•« g M ri

O S O S " * I > C O C O C N O O C O O " * » A T - J

CO l O co TP "tf CO

• ^ o o o o ^ r ^ o o o t ^ - ^ ^ T H c o c o c o - ^ c i s

os o os in - * CO

CO CO"oO

B

SSJ^Ococoooooooio^r^ioincN

•»

a

"B H-I

cu

| > CN " ^ CN CN

:C3 OJ B

-g s

CO T-t * * CO CO

TH

H r H H H C r J C O ^ ^ C O O J t O

B

*

H « »w

^

^ C N W t N T H s *-' •"—

CO

. H-> B « S c/j 60 b os ca •O J3

£ S " cN co co g os o r T-< TH CN CN "-'CNTHCOCN

5g

CN T S »O ^

«. > M

w ^ ^ c N C N ^"^

-rf Os O CO KO CO

c o i n o o co ^ - H w *-•£,«$*,

Vi

W,

o. 3 OJ

•a

CO CO CO CO CO M r j O C O

00 TH W

CO 00 CO co

fl

Ii

-*

CO

o -^

'C'COCO

•-»

w

^-'CNCl

COfC

CO CO

rlH

:ca

4rJ

« S§ a

"W C

o o <U Vi

s.

1-

t> TI CO 00 <a O —'»O O

OJ CM S •-!

CO CO CO CM CM CM CM T-I ^ ; '^'rH TH •**' ^ Zj,

O

•o JS B

a B B

. ,

EJ

•2 « sgO Cl

CU Vi Ä l

o 5^ «H

«u A

aP -*

«D

§ m

<<-<

PH

*J KB C

w

3 -O

•c ,jj

3 O

^I

C

i*

T3 - ^

Ä

xn

t-i

B«Ä

<J W

•O

CJ yj

«A

> 43 > a> B ä

X

il i ii

3 C/2

B ca 60

•cda tcg! C

c

s H CO

Al

o A! r».

o OJ

CO

_a

v .Q tH

B T3 :cs

1» •Ö B ca

35 *:

«,E a.

t~ o r » rf CO

CO CM

5 CO

o

a

d>

"^ »fl

o

00 CO 1 •* 1 I TH 5 .

Ö CM

rtrt«

TH

o r~ 1 OJ CO

S

' i

CM I TH CM CO I I o>

249 ca

E E 3

o o o TH

o o o o^ o © © o o* o o" o o* o o o o o o o o

O o o TH

TH

CN OS 0 0 T H C N m

OJ

co i n o

o

LO

C/3 OJ T-i

"T T-H

c s co i o c o

TJ-

Tf

T-I

OS

r > co m C D TH

T-I

I >

oo ^

co

O

0 0 CO CN

i n i > T * c o i-H • * CN i-H i i

00 TJH

TH

o

c o c o i-H CN

00 T-l

CO T—i

l>

l O CD m

•-+ CN

• H

o

CN i n CN OS O

o o

00 O

o o o -H

CM

T J ^ CO

CN O

»-I CD

00* Tf* CN

O

H

c^

1-1

CN T—1

CD

1-1

O

O

CN

TH

iO i ^

T-H

CN

TH

Os

oo r -

t N oo c o r*.

co

o

CM

T-^

Os

I > CO CD 0 0 TJ* ! > T H l-H TH TH CN

C'

OJ

l > CO* T-T i f " O

CO O

CN OS CN

O CO OS T H rH CN

l-H

CN CO Ä CÄ co^ co^

o o cc" © co* c o T P " cs* TH TH

CO •

l-H

3 a CO

lO

T—

m

TH

"ö)

E 6

TJ*

o

I-1

I

O

T-l

CN CO CO

o

T J ^ CN

TH

Tp

0 0 OS

I-H

CD

TH

CO CO

C'

l>*

t - ^ co" CN oo i n i > oo* lH TH CN TH

o" o

ö

it

Os*

oo o f T-T co* i n o co"

o o" o

« oo"

o o" o TH

00__

c o o

CM

l-H TH [ > O

o

o i> os os r> m i> TH

o o" o

JO

o TH

co^ i n o oo os i> TH co" i> TH o co" os in" c** TH

O o"

T-i

T J ^ O

TJ-

os

t > * oo* c o T J * T p i > TH l - (

in"

m

i n i n co

"c

O

OS 0 0 O

CM_,

00 L-H*

co i n o * in* i-T CN oo

I-H

CD 0 0

00 TJI

O

l-H TH

TJ«

33 at

I > cu " 2

Os

CO

IS a

00 O

00^ CN O

Tf

l-H

00 H

Tf

I>

I > i o OS 0 0 Tp

co* T J * i > TJT ,-T oo* i > TH TH

H

CO TH

•Ö O

1 cc —

^p

« © ^

00*

CD* T J * OS* OS* T H * OS* CN TH CO TH

CN

*c3 •M

©^ os_ o^ ©

i n i> i n ©^ T^ co CN co" co co* co* TJT co" in"

1%

l-H

CN

o

l-H

<

TH

t*

CN T f 0 0 CD Tt« CO lO " * M

T—1

O

CO CO CO i-H l > H H l-H T H

T H

O

OS

to

** 00

lO

m oo I > co co oo I O oo Tf os CN co m co TH CN TH TH

o

— Tj(

CO

oo m CN o os T* co

T *

CO l > CD O T H CD OS CN CN CN

T *

CO CN O

TP

CD

CN OS m m

CN CN T H

O

o o" o o o o

OS 0 0

TH

o TH

a

r us

S

I

ca

o

ca 8 O

ca

CN

> (M O

• ö - a

1 c X3

<

r» ' ^

»

O

-M

Hi

T-l

oo CN m i-H i n os r-. o m ro oo T* o T* CN T H

1 Vi

t-i Q)

"ä a

60 b

•O BO a

g co

B

H3

7«

vi

>

tH - ^

. ^

£

3 > 'E" 0) o

>

CA

g S >,S g » c »VI

ic

IPJLi

<

H H i

I CO~

c» : < K O JO

eo CN 0 0 O C O C N I O " I ^ C M , J , T H

O

TJ TJ

a

CO* CN

B

OJ JO

B o

Ä W HU fiS?_2 Cfl :"< Ka s> O IO

os" CN T J T CO* T j " C N " T J T TH TH TH

o

>

c o C5_

TH^ C N

• *

o

rists i

CO

os.

tia

Ö

p Ja «s 2 1! -Ö t ° rt .2

o o 0 o ed h

J5 O

•3 O

s s 3

t-, CO PH

HO

Pi

oo oo i n

TH

os

—

r*.1

CO Tp T J I © Tp CN CD TH l-H CN TH T H

l-H

—

OS 00

m io co ^ -^ CN co

T *

T-H

1 I > Tj" Tp

^

l-H

O

T-i

COI>I>OJOJ"CMS

I

I I I I II r - » I

.CO

J

T * T J I O J T H L O C O O T H T H © T H T H C N C O I > 0 O C S I - I C N 0 O T H

2 rt

1 «o

^2 CO •> |

«

o COOCDCMJO'ricM'.lTH COI>I>OJOJ"CM!S I CN TJI 1 C— J . 0 0

I I I I I -I

1 TH T H O J T H U O C O O T H T H O

TH

TH C M C O I ^ O O O J T H C M O O T H

250 Tabell B 8. Observationerna fördelade gruppvis på akutavdelningar och avdelningar för långtidssjuka Akutavdelningar

Kod nr.

Observationsgrupp

Avdelningar inom vilka mer Avdelningar inom vilka mer än 50 % av pat. vårdats än 50 % av pat. vårdats högst 90 dgr å sjukhusen mer än 1 år å sjukhusen (31 vårdavd.) (11 vårdavd.) Antal observationer

1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag

Undervisning och information 101 Väntetid 102—105 Sysslolös, privat konversation 107, 116 Rast 108 Kan ej anträffas 109 Ledig för dagen, t a r igen tid 111 Yttre arbeten 112 Deltar i arbete på hobbysal 113 Avlöser på annan avdelning 21,22, övrigt 103, 104 106, 110, 1—116

Summa

Avdelningar för långtidssjuka

/o

Antal observationer

%

151 184 93 144 1

11,7 14,3 7,2 11,1

482 1 535 273 866 14

7,3 23,2 4,1 13,1 0,2

0,2

3,0

3 12 188 90

0,2 0,9 14,5 7,0

6 94 774 213

0,1 1,4 11,7 3,2

46 4

3,6 0,3

99 36

1,5 0,5

26 231 3

2,0 17,9 0,2

100 1242 30

1,5 18,8 0,5

4,4

179 104

2,7 1,6

1,2

0,8

11 31

0,9 2,4

44 270

0,7 4,1

100,0

6 613

100,0

251 Tabell B 9. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till antal under dr 1959 nyinskrivna patienter i % av antalet godkända vårdplatser vid resp. vårdavdelningar Avdelningar där antalet nyinskrivna i relation till antalet godkända vårdplatser varierar mellan Kod. nr.

Observationsgrupp

0,1—50 % 50,1— > 300 % Uppgift 0% saknas (6 vård- (12 vård- 300 % (7 vård(10 vård(7 vårdavd) avd.) avd.) avd.) avd.)

Summa (42 vårdavd.)

Absoluta tal 1—20, 23, 114 24—38

Administration och organisation Elementär sjukvård 39—70 Teknisk sjukvård Psykologisk 71—76 vård övervakning av 77 sjuka Övervakning 78 utan särskild insats 79—81 Desinfektion och sterilisering 82—84 Materielvård 85—92 Städningsarbete o. dyl. 93—95, Ärenden av olika 115 slag 96—100 Undervisning och information 101 Väntetid 102—105 Sysslolös, privat konversation 107, 116 R a s t 108 K a n ej anträffas 109 Ledig för dagen, t a r igen tid 111 Yttre arbeten 112 Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan 113 avdelning 21, 22, övrigt 103, 104, 106, 110 Summa

1 011

3 334

58 314

107 299

251 611

218 365

165 351

799 1 940

20 233

55 385

55 702

41 384

48 379

219 2 083

6 35

26 32

30 74

15 60

15 63

92 264

388 10 31

582 23 91

804 6 173

639 22 124

543 4 153

2 956 65 572

83 1

57 57

13 0

40 16

27 0

220 74

2 038

3 083

4 777

3 359

2 865

16 122

Forts, å tabell B9. Avdelningar där antalet nyinskrivna i relation till antalet godkända vårdplatser varierar nellan Kod. nr.

Observationsgrupp > 300 %

Uppgift saknas

9,4

11,7

8,1

25,8 3,5 9,7 0,2 1,0

21,2 5,3 12,8 0,1 2,1

16,2 6,5 10,9 0,4 1,8

19,4 5,8 12,3 0,2 0,8

0,1

0,1

0,4

0,1

1,0 11,4 2,7 1,2

1,8 12,6 3,1 1,2

1,2 14,7 3,4 2,7

1,2 11,4 5,7 2,9

1,7 13,2 3,7 2,5

0,3 1,7

0,8 1,0

0,6 1,5

0,4 1,8

0,5 2,2

19,0 0,5 1,5

18,9 0,7 3,0

16,8 0,1 3,6

19,0 0,7 3,7

19,0 0,1 5,3

4,1 0,1

1,8 1,8

0,3 0,0

1,2 0,5

0,9 0,0

0,3

0,9

0,1

0,5

0,6

4,6

3,7

4,0

3,1

3,6

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

0%

0,1—50 %

5,9

8,4

20,8 2,8 15,4 0,4 6,2

50,1— 300 %

Relativa tal 1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 9 3 , - 9 5 , 115 96—100 101 102—105 107,116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka Övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt Summa

253 Tabell B 10. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till det relativa antalet åldringar över 70 år Avdelningar, där det relativa antalet åldringai > 7 0 å r varierar mellan nedanstående siffror Kod nr.

Observationsgrupp

1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag

0,1—10 10,1— 20,1— 0% > 40 % Summa 20% 40% /o (5 vård(7 vård- (42 vård(9 vård(5 vårdavd.) (16 vårdavd.) avd.) avd.) avd.) avd.) Absoluta tal

79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100

Undervisning och information 101 Väntetid Sysslolös, privat kon102, 105 versation 107, 116 Rast 108 K a n ej anträffas Ledig för dagen, tar 109 igen tid 111 Yttre arbeten Deltar i arbete på 112 hobbysal Avlöser på annan avdel113 ning 21, 22,103 ö v r i g t 104, 106, 110 Summa

307 136 220 3 23

884 240 752 14 218

796 195 582 6 60

409 112 207 6 30

938 116 179 7 13

3 334 799 1940 36 344

20 301 71

81 686 240

61 456 158

24 230 79

33 410 64

219 2 083 612

7 33

34 100

23 49

13 51

15 31

92 264

329 6 53

996 28 207

776 14 115

355 10 105

500 7 92

2 956 65 572

0 0

142 55

44 19

27 0

7 0

220 74

5 671

3 944

1 948

2 801

16 122

254 Forts, å tabell BIO Avdelningar, där det relativa antalet åldringar över 70 år varierar mellan nedanstående siffror Kod nr.

Observationsgrupp 0%

0,1— 10 % .

10,1— 20%

20,1— 40%

8,0

10,3

8,8

9,1

7,5

17,5 7,7 12,5 0,2 1,3

15,6 4,2 13,2 0,2 3,8

20,2 4,9 14,8 0,2 1,5

21,0 5,7 10,6 0,3 1,5

33,5 4,1 6,4 0,2 0,5

0,1 1,1 17,1 4,0 2,0 0,4 1,9 18,8 0,3 3,0 0 0 0,5 3,6

0,1 1,4 12,1 4,2 2,1 0,6 1,8 17,6 0,5 3,8 2,5 1,0 0,4 4,6

0,2 1,5 11,6 4,0 2,2 0,6 1,2 19,7 0,4 2,9 1,1 0,5 0,7 3,0

0,1 1,2 11,8 4,1 3,0 0,7 2,6 18,2 0,5 5,4 1,4 0 0,4 2,4

0,2 1,2 14,7 2,3 2,0 0,5 1,1 17,9 0,2 3,3 0,2 0 0,1 4,1

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

>40 % /o

~^^iJ

Relativa la 1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102—,105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110 1—116

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt Summa

255 © in

C

> cd

00 OJ CN

T-i

© © © in 0 0 TP 0 0 © T H CN

oo

m

TP

© © Tp l > Tp

© ©

© ©

oo l-H CN

lH M Y ) H t > C» J > o r - T H T P oo i-H IO TH

l^

CN oo

OI CJ

TH

<* n

l-H

AEi

CO

'5c W

>.

-fl cd 00

"c O cA

fa fl

T H ^ - T J

CO

CO TM

CA

• *

£3

oo C N C N m CO I > 0 0 i-H CN CN» 0 0

© 00 i-H

m

TH

© ©

c o r " - c o i n c o c o © © © T p

~ j

C N C O © T ) I C N C O C O C O T H C O TH TH TH CM T H CN

o

TH

o co CM

TH

cd

CM

a>

fl

|5?o^ ^ - o C >c3 O T-i

OJ CO CO

CM TM

c o m T H CN CO © oo c o T H l > o T H co

t > o co r > c o CO © Tp TH

-r CO re

© I > C N © C 0 T H T H © T P T P

I > r H l > T p c N © T p c N C N 0 O ©

CO

co

"CA

o CO CO

•4-J

O

T -

©

CN l > m © m

00 m

T P T H c o © c N © c o i n © i - H

01 o SM

O O C N T P O S T H C O C O T H C N © m TH TH

TH

a

<=>

CA

CO CO 0 0 Tp Tp m © © co • ^ H i J I

CO

SS

CO Q

O

T> a

JO

o

o

TH

*•*

TH TH © I> CO TH T *

CN TH 0 0 TH CO CN m © CN CO TH

C

N

T

H

©

T

P

©

©

©

©

©

TH

CNTHTHinrHCOCNTHl-HTP CN

1—t

10 CO

C

.2*3

AS

Cd

QH

. ^?

CJ^CO

_ ;

m

cd

'

:cd T3

cd UD

T^

^

"oS 2

,—,

T3

flfl

T

©

cd

"t© l-H

CO CO TH

CO

© T H 0 0 CO © CN © T H CN t ^ TH m co cN CN

l-H

© m © CN

i > oo ©

TH

T * TH © © l H TP T H r ^ TH T p CO

m

©

TH

o

I-H

00 © 00 T H CO © Cl

TH

CO co

© T p © © o o r ^ C N © c o m C O © I > © C 0 C N 0 0 T P C O C N CN TH © Tp T H TP

l H

T^ TH

CM CM

^H

CO O - ? —H IO

C N c o © © © m o o © T p i n TP TH CN m TH TH m CO

"G

TH

»n

% > cd T3

a t;

•—^

C3

o~^

>

C cd

o

ö

l>

CO

xs tH

B

§E^

tA

> fa

CO

CJ

4-i

fl

-fl

JO

m oo r - Tp TJ< co T P i n CN CO T H CN

CN © 0 0 0 0 CN T H ^H CO T H

r H T P i - H 0 0 T P T p © i o © T H l O H l O t >

in

JO LO

T H T H O O

CO CM

o o CO

S"

m oo o o © © © t > r - T H oo CO Tp © TH

m co co TH TH © TH

TH

Jl^T-d

U l

"5~

co CM

a

A

cd b O

S o vi

H

ai

fä °cd

CO CO OJ

^ CJ

CA

TJ< T-i

JO

IO

1^?

'"'-o a

cd

CO

© I> CO

c N T H o o m © t ^ © © c o r > . i H i n T P m c o c N © T H c o i n CN TH m CO T H CN

H I > C O H O © I N Tp T H m CO CN t ^ i-H

©

Tp CO CN 00 © 00 1%

JO JO CM

l H

CO

CO CO o

© 0 O 0 0 I > C O © T H 0 0 © I >

© c N o o © C N © i - H i n c o i > 1H o TH 1-t CN

TH

TH

a

CA

TH

TH

TH

JO CN CM

o OJ TT.

© t*- co m r© o CO

in

TH

© TH

TH

co co CO CO

©

0 CO

C

O

©

©

CN ©

TH

C

N

©

©

T

H

e i CT HO

©

CO

CO

HT

TH TM

-—s

tp

s*1

T"

IO CO

oo i > © T H t ^ co m

c-

I > T P i-l 0 0 CN

TH

© m u o o o © t ^ © © © T H CO TH CO

CN

r^ JO t^

TH

°CM i

a

o. o.

BO __•

o J3 9 o

i CA

B

CA

a

3 CM

O

y

3 _o HJ

a

di Vi

&

H-> CA

A O

cd

§

CA

1 I6S *

•9

X

o

-2? n i l

§

"^

e £

CA _|H

3 LO

£> B

ca

«a

ft

a .

>

>

vi

o

c

a

^ a

>

*»H

~

CA

Tt _ rH 00 © T H co i >

© r>

i-H

**

CN

co i >

4-»

® 80 g «

fl

§

1 TP

00 00

i>

a) a

—

«•*

TH

CN - 1 1 1 1 « 1 © 1 i-H 1 l> 1 CN TP

QJ

g K , * .cs|-ft Fas ~,ig a u, •B2:eas>s » aa H 3i3ST9'n a £ H J i j > >

£

*3 "E fl *ö

w HSOC CD

TH

S

BO

a B i i C u *»

©

a

W

•g -

Ofll

ii I I *S § a

T-<

**

jrf

CJ

B

tS

^

Ä|

ca

« IS

S III * ° f S 1 B, | f | | 'till CJ . _

<

13 O

I l

ÖD

fl •gc -32

CA

CN © I

<-, S 2

*. m ©

JO

O ^

co TH ^

T J O

. O TH CM TH TH

M 00 i>

M 1 CO m CO1 i-H m C 1 O T OH CO MOr ^O c OO OT j HT HT CHM TC OH T *HC OO OCO CN

© I > 00

©

TH

C J H H T H T l T i T l l H H e l H T l

CO TM T-i

1 TH

256 -P o^

Q5

o 3 B

T

_aBO

B o

ng OJ

CO CN l H TP_

TH

n r -

© Tp o o " © i - " CO

©

TH

CO*

CO__

co^in i n CN I H

TH

©

00^©

I>

© " TJT T P o CN TH

©

i-TcTco lH

O

©^

I O CM CO_ CNJ_ TJ__ CM

o o" o

CMCM_

C M O T H C O O C O O O

M

C T J O

A

1 -?

'5ö

H

^

o"°

CA

CO TM

co

O

CO

o_ o" o

1>CO-T^C)0COCO_CO^CO_

w o TH » o co N o" o" n TM

a OJ •T*

1 1 o^5 ^

B

°S

Q.

TH

©

in

©

co i n ©

CM

TJI^CN

CN O

TH

©

THioCMCMI>I>CMCOr-_LO

©

©"CN

co"in

CMCOCMOTOCNTH^GTÖ^CM

CN

o_ o" o

TM

TH

TH

"i.

CN © ^ l > TH l H

CN

CO^CO©

C D I > . T J I T H T H T H O J O 0 0 _ C N

o"

TjT©

CN ©

©

TH irfTjT

cq o " TH oo d ^ * T T O " O " co

T-i

TH

T H

T H

B *CA (H)

55 B

+j SO -i

o

s

T-T

l-H

o" o

TM

TH

[A

a B E

o*-

OJ

a .Sä

1 s8

PH

60 JO

T-

T

EA

!_> •a

a 'a ID •3

H

^

S'§

S-s

a a a a •ö •a

TH

co ©

m

C O O O C O C M O r - i O T i i C M O

©

CN 0 0 c o

T H O T H O J T H C M T H T H T H C O

o_ o" o

TH

ge

o cN o

t i

IO

u

©

in ©

TH

TjT T H " © " CN

CN

CN

m

T-^C0

0 0 Tp

© " T H CN co"

T H CO C O _ O C O C J C O _ _ T f C O O J _ _

CO

M

o o

O

TH

CO o " CO T H o ' o " CO TM

TH

TH

'c

r>

CA

co"

CJ

>

CO

CN^ T P

I >

in ©^

- t f CN CO T f

r- CM o co co__ co CM

OCD

ä °° _§

©

©

©

o

C M O T H T H O " C O T H O

T H C O

OJ_

m

TH TH

in © 1-1

©

TH

TH

i-Tuo

©

©

TP"

CN TH

T - T ©

T-T

CO CO^ Tj- l O CM__ uo

©

CM O

T H T J T I C

CM [ > O

o o" o

r - u o o o

CM O

o " O " CO

TM

TH

TH

C".

© ^ 0 0 t > CN CN

CN T p » H

OJ"

©" i n TH ©

© " T-T T P Tp"

TH

TH

i ^ c o ^ o o in_

lH

©_ o" o

CM

T H

T H

CN

o o" o

CO_CC__CJC_^»Hd__OCr__CM-TH__TH_

©

O ^ O T H ^ C J O O - T J T T H ' C D ' O

CO

T H

TH

A

CA

>

1^

a

tH

o

T H ^ -

tH «TH «TH

lO

to oo

S"S

'CA

OJ •ö B <u •a

0 0 t > l > T H OS CO CO T p © T H CN TH

TH

a

-T a

o

A

'HH

u :a •ö

co_

o

"o -3

1*

S-s

+H CA

B a

Tt

CO © ^ T P

l>

ccTio-* O O *

o o o

i>iOJOCJTHCOOJOt^__CO H 0 " T H t ^ O C O H TH O T j T

©

TM

1 VI

B a B0 E O

PH

i

A CJ

o CM

O

B O

i

HH

a u <s CA

CA

B

£ O

TH

00 ©

T p TH

©

TH

CO ©

©

TH

©

CN i > - _ 0 CM J O _ 0 0 0 0 O CM I > o " CM ©

T-TCN

o__ o" o

1 ~1<:S1, o " CO

o

TH

©

©

T H f c © T-^ 0 0

CM [ > I > CM 0 0 CM

©

©" ©

TH

I H

CN

o " o " oo" o "

o_ o" o

TH__

O

CM" O

O

T *

CO

a o,

TP^

CN

CO"TP"I>

CO

o

B

O H H C O

OJ_

TM

CA

TH_TP^0O

CN CO" CN © " CN CN TH

TH

•o OJ

<cN

r ^ oo^ T J ^ C N i n ^

1 •O

•TH

a

1 Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt

«j

©

tion Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av sjuka Övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden olika slag

a

JO TH

IO

3 CO

< o

tH Tj* 0 0 ©

B •C O

i*

TM

©

TH

O *"• co t * rTH

TH

J O co

TjTo

o

CN tfT

TH

JO

1 1 I -

11 I I CO T p ©

TP

oo oo © s? T

t > 00

CN CN co t> r^

i>

H

1 H C

O

CM" t ^ " » O

O

O

O

OJ T H « O

T

H

T

H

ro T

H

.cö"co" T

H

O

O

O J CM I O CO T H O J T H T H T H T H T H T H T H T H C M T H T H I > 0 0 0 0 OJ

1 T H

257 Tabell B 12. Observationerna fördelade gruppvis med hänsyn till antalet patienter, som matas Nedanstående siffror avser de avdelningar, där följande % av hela patientantalet matas: Kod nr.

Observationsgrupp

0,1— 10,1— 0% 10% 40 % (16 vård- (10 vård- (12 vårdavd.) avd.) avd.)

> 40 % (4 vårdavd.)

Absoluta tal 1—20, 23, 114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102, 105 106, 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110 1—116

Administration och organisation

152 Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård Övervakning av sjuka Övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, t a r igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt

920 306 841 6 138 9 102 809 272 141 37 79 1 080 23 206 80 72 43 185

831 242 545 22 119 7 58 508 186 85 21 90 885 24 111 87 2 23 172

1 044 175 372 8 51 5 41 551 128 101 27 71 696 17 182 53 0 1 120

539 76 182 0 36 2 18 215 26 30 6 24 295 1 74 0 0 6 124

Summa

5 888

4 447

3 981

1806 Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka Övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt

9,2 15,6 5,2 14,3 0,1 2,3 0,2 1,7 13,8 4,6 2,4 0,6 1,3 18,4 0,4 3,5 1,4 1,2 0,7 3,1

9,6 18,7 5,4 12,3 0,5 2,7 0,2 1,3 11,4 4,2 1,9 0,5 2,0 19,9 0,5 2,5 2,0 0 0,5 3,9

8,5 26,2 4,4 9,3 0,2 1,3 0,1 1,0 13,8 3,2 2,5 0,7 1,8 17,5 0,4 4,6 1,3 0 0 3,0

8,5 29,8 4,2 10,1 0 2,0 0,1 1,0 11,9 1,4 1,7 0,3 1,3 16,3 0,1 4,1 0 0 0,3 6,9

Summa

100,0

100,0

100,0

100,0

Relativa tal 1—20,23,114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102, 105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104, 106, 110 1—116

258 Tabell B 13 a. Observationerna fördelade gruppvis på de tre observatörerna

Kod. nr.

Gerd Zetterström Lagervall

Observationsgrupp

Gertrud Olsson

Gun Zacharias

Antal Antal Antal observationei observationer observationer Absoluta tal 1—20,23,114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102, 105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104,106,110 1—116

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, t a r igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning Övrigt

494 1 103 307 592 14 119 10 78 708 263 132 40 87 986 54 174 104 57 24 158

855 2 048 452 1247 6 211 8 130 1247 303 199 50 163 1 724 10 372 89 0 39 400

108 183 40 101 16 14 5 11 128 46 26 2 14 246 1 26 27 17 10 43

Summa

5 504

9 553

1 064

Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, t a r igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt

9,0 20,0 5,6 10,9 0,4 2,2 0,2 1,4 12,9 4,8 2,4 0,7 1,6 17,8 1,0 3,2 1,9 0,1 0,4 2,8

9,0 21,4 4,7 13,2 0,1 2,2 0,1 1,4 13,1 3,2 2,1 0,5 1,7 18,0 0,1 3,9 0,9 0 0,4 4,2

10,2 17,3 3,8 9,5 1,5 1,3 0,5 1,0 12,0 4,3 2,4 0,2 1,3 23,2 0,1 2,4 2,5 1,6 0,9 4,0

Summa

100,0

100,0

100,0

Relativa 1—20,23,114 24—38 39—70 71—76 77 78 79—81 82—84 85—92 93—95, 115 96—100 101 102, 105 107, 116 108 109 111 112 113 21, 22, 103, 104,106,110 !

1—116

tal

259 Tabell B 13 b. Observationerna fördelade gruppvis på de tre observatörerna Anm. Procenttalen i tabellen har uträknats på följande sätt: av samtliga de observerationer som avsåg administration och organisation (1 458 st.) gjordes 33,9 % (494 st.) av Gerd Zetterström Lagervall, 58,6 % (855 st.) av Gertrud Olsson och 7,5 % (109 st.) av Gun Zacharias. Etc. Antal observationer

Totalt

G. Z.

G. O

G. Z. L.

Observationsgrupp

Absoluta tal

/o

Absoluta tal

%

Absoluta tal

%

8 Administration och organisation Elementär sjukvård Teknisk sjukvård Psykologisk sjukvård övervakning av sjuka övervakning utan särskild insats Desinfektion och sterilisering Materielvård Städningsarbete o. dyl. Ärenden av olika slag Undervisning och information Väntetid Sysslolös, privat konversation Rast Kan ej anträffas Ledig för dagen, tar igen tid Yttre arbeten Deltar i arbete på hobbysal Avlöser på annan avdelning övrigt

33,9

58,6

7,5

3 334 799 1 940 36 344

1 103 307 592 14 119

33,1 38,4 30,5 (38,9) 34,6

2 048 452 1247 6 211

61,4 56,6 64,2 (16,7) 61,3

183 40 101 16 14

5,5 5,0 5,3 (44,4) 4,1

(43,5)

(34,8)

(21,7)

219 2 083 612 357

78 708 263 132

35,6 34,0 43,0 37,0

130 1 247 303 199

59,4 59,9 49,5 55,7

11 128 46 26

5,0 6,1 7,5 7,3

92 264

40 87

(43,5) 33,0

50 163

(54,3) 61,7

2 14

(2,2) 5,1

2 956 65 572

986 54 174

33,6 (83,1) 30,4

1724 10 372

58,3 (15,3) 65,0

246 1 26

8,3 (1,6) 4,6

220 74

47,2 (77,0)

89 0

40,5 0

27 17

12,3 (23,0)

(32,8)

(53,4)

(13,8)

Summa

73 601 16 122

57 24 158 5 504

26,3

66,6

7,2

34,1

9 553

59,3

6,6

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 63 201247

., .

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-fort>indelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning 1 gränsvattnen mellan Finland och Sverige.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [71 Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [23]

Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [S] Finansdepartementet Preliminär natlonalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [l] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation oöh förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för Jordbruk och skogabruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] Handelsdepartementet Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Inrikesdepartementet Kommunalförbundens lånerätt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor 1 Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studorande. [ill Sjukhus och öppen vård. (21) Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m. [24]

IDTJNS TRYCKERIAK/JOWUAA6, ESSELTE AB, STOCKHOLM 196S U: