Arbetslöshetsförsäkringen

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Sou l^feV Hö'A STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:40 Inrikesdepartementet

ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS A R B E T S L Ö S H E T S F Ö R S Ä K R I N G S U T R E D N I N G

Stockholm 1963

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning 1. E n t e k n i s k I n s t i t u t i o n i n o m S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E . 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. F ö . 6. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r i G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I . 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig t j ä n s t . S v e n ska R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . I V + 97 s. F i . 9. U n i v e r s i t e t e n s o c h h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n o c h f ö r v a l t n i n g . H a j g g s t r ö m . 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. . 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av Europeiska ekonomiska g e m e n s k a p e n och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H . 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för j o r d b r u k o c h s k o g s b r u k samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. I d u n . 269 s. E. m mmm 14. U n d e r s ö k n i n g a v t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fi. 15. V ä g e n g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E . 16. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 1. L a g f ö r s l a g . I d u n . 206 s. 17. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 2. Motiv. I d u n . 522 s. J u . 18. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 3. Motiv. F ö r s l a g till r i k s d a g s o r d n i n g . I d u n . 220 s. J u .

19. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 4. B i l a g o r . I d u n . 311 s. J u 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m . m I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s och ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I . 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 12 s. ill. E. 23. F ö r s l a g till lag om vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m . m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I . Intervju- och frekvensundersökningar m . m. I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r o c h a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 o

XT

26. R e l i g i o n e n s b e t y d e l s e som s a m h ä l l s f a k t o r . A B W i l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t I I . N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I. 30. D e n statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 235 s. F ö . 32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . I d u n . 91 s. E. 36. M a l m e n i N o r r b o t t e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 150 s. H. 37. K o m m e r s i e l l t o c h h a n d e l s p o l i t i s k t u t v e c k l i n g s b i s t å n d . I d u n . 151 s. U. 38. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 39. K y r k o r och s a m f u n d i S v e r i g e . I d u n . 308 s. E. 40. A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n . I d u n . 248 s. I .

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s ,

är

tryckorten

Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:40 Inrikesdepartementet

ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGSUTREDNING

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1963

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

7 Författningsförslag

9 Förordning om erkända arbetslöshetskassor Förordning om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor Lag om understödsföreningar Lag om försäkringsdomstol

9 27 31 32

Utredningens uppdrag

33 Kap.

1. Inledning Historik De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet 1961/62 Gällande lagstiftning

36 36 45 48

Kap.

2. Arbetslöshetsförsäkringens omfattning Gällande bestämmelser m. m Arbetstagare i allmänhet Anslutningen till försäkringen Grupper utanför försäkringen (Arbetstagare i fackorganisation med arbetslöshetskassa sid. 58. Arbetstagare i fackorganisation utan arbetslöshetskassa sid. 58 Icke fackligt organiserade arbetstagare sid. 60.) Utredningen Pensionärer Hemarbetare Företagare

53 53 56 56 57

3. Arbetslöshetsförsäkringen och femdagarsveckan Arbetstiden och dess förläggning Utredningen Olika alternativ för anpassning av försäkringen till femdagarsveckan (Annan metod för beräkning av försäkringsersättningen sid. 75. 7-dagarsförsäkring sid. 75. 5-dagarsförsäkring och 6-dagarsförsäkring vid sidan av varandra sid. 77. 6-dagarsförsäkring kompletterad med särbestämmelser för femdagarsarbetande sid. 79.) 5-dagarsförsäkring (Antalet ersättningsdagar per vecka sid. 87. Karensreglerna sid. 93. Kassamedlems arbetskraftsutbud och kontakt med arbetsförmedlingen sid. 94.)

73 73 75

Kap.

62 64 65 69

4 Kap.

4. Försäkringsförmånerna Försäkringsersättningen Gällande bestämmelser m. m (Ersättningens former sid. 98. Ersättningens storlek sid. 99. Principer för ersättningens avvägning sid. 99. Införandet av familjetillägg sid. 100. Det utbetalade familjetillägget sid. 101. Sjukförsäkringens barntillägg sid. 101. Daghjälpen och familjetillägget sid. 102.) Utredningen (Dagpenningens maximering sid. 103. Familjetillägget sid. 105.) Klassindelning Ersättningstidens längd . . Gällande bestämmelser m. m. . Undersökning angående antalet utförsäkringsfall Utredningen Överförsäkringsbestämmelserna Ersättning vid säsongarbetslöshet Gällande bestämmelser m. m Säsongarbetslösheten Utredningen

107 Hl Hl 112 ng 119 122 122 123 125

Kap.

5. Vissa villkor för ersättning Ersättning i samband med kortare arbetstid . . 2- och 4-timmarsreglerna . . Bisyssla R ä t t e n till ersättning för helgdag och avtalsenlig fridag . . . . Tillgodoräknande i avgiftsvillkoren av tid för havandeskap m.m.

128 128 128 130 130 132

Kap.

6. Ersättningsrätten för pensionärer Ålderspensionärer Gällande bestämmelser (Folkpensionärer sid. 135. Tjänstepensionärer sid. 137.) Tidigare behandling av pensionärsfrågan Statistiska uppgifter . Utredningen Förtidspensionärer Gällande bestämmelser Utredningen

135 135 135

Kap.

7. Karensreglerna Gällande bestämmelser Tidigare diskuterade förslag Utredningen Olika karensalternativ Engångskarens (Karenstiden sid. 159. Frågan om r ä t t till ersättning för enstaka arbetslös dag sid. 159. Karensens giltighetstid sid. 166. Karensbefrielse sid. 166.) Förslag till andra ändringar (Ramtiden sid. 169. Karensförbjudna dagar sid. 170.) Karens i samband med avgångsvederlag och permitterngsersättning

98 98 98

138 141 142 147 147 148 150 150 153 154 154 159

5 Kap.

8. Finansierings- och fonderingsfrågor Försäkringens finansiering Gällande bestämmelser m. m Utredningen (Statsbidragens utformning sid. 177. Avgiftsutjämning sid. 179.) Arbetslöshetskassornas fonder Gällande bestämmelser Utredningen (Fondering sid. 186. Fondmedlens placering sid. 188.)

172 172 172 176

9. Den kommunala kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa . . Verksamhetens utveckling Gällande bestämmelser Utredningen

191 191 192 195

Kap. 10. Övriga frågor Minimiantalet medlemmar i arbetslöshetskassa Avgiftsbetalningen Utträden på grund av bristande avgiftsbetalning Frågan om s. k. kontinuerlig avgiftsbetalning Förslag med anledning av Sveriges anslutning till ILO — konvention Maximitid för karensen Ersättningsminimum »Skälig lön» Avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet Gällande bestämmelser Utredningen (Differentierad avstängningstid sid. 214. Tiden för avstängningens förläggning sid. 216. Påföljd vid avvisande av yrkesutbildning sid. 217.) Arbetslöshetskassorna och understödsföreningslagen Besvärsordningen inom arbetslöshetsförsäkringen

199 199 200 200 203

218 220

K a p . 11. Specialmotivering

225 Sammanfattning

228 Reservation och särskilda yttranden

236 Kap.

182 182 186

206 206 207 208 212 212 214

Bilagor 1. Arbetslöshetsförsäkringens utveckling 1935—1961/62. 2. De erkända arbetslöshetskassornas ekonomiska förhållanden 1935 —1961/62. 3. Vissa uppgifter angående de erkända arbetslöshetskassorna för försäkringsåret 1961/62 4. Kostnadsberäkningar.

242 243 244 246

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Inrikesdepartementet

Genom beslut den 30 september 1960 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla utredningsmän med uppgift att företa en översyn av bestämmelserna rörande den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. Med stöd av bemyndigandet har såsom utredningsmän tillkallats ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, ordförande, nuvarande direktörsassistenten i Svenska arbetsgivareföreningen S.-W. Beckman, föreståndaren för Byggnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa Algot Elf, ledamoten av riksdagens andra k a m m a r e Thorbjörn Fälldin, föreståndaren för Skogsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa Otto Malmberg, kassören i Svenska fabriksarbetareförbundets avdelning 7 Elna Nilsson, ombudsmannen i Handelstjänstemannaförbundel Nils Roth och nuvarande förste länsassessorn vid länsstyrelsen i Malmöhus län Arne Steneborn. Såsom experter åt utredningen har tillkallats den 14 april 1961 nuvarande t.f. byrådirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Gunnar Andersson och nuvarande byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen Bernt Erici samt den 18 januari 1963 fiskalen i Svea hovrätt Hans-Olov Stark. Såsom sekreterare åt utredningen har den 14 november 1960 förordnats förste byråsekreteraren i arbetsmarknadsstyrelsen Ulf Lindwall. Utredningsmännen har antagit benämningen 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning. För övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget har från socialdepartementet till utredningen överlämnats dels i oktober 1960 arbetsmarknadsstyrelsens framställning till Kungl. Maj :t den 29 april 1960 angående arbetslöshetsförsäkringens anpassning till fem dagars arbetsvecka, m. m., dels den 21 april 1961 PM angående ILO:s anmärkningar mot Sverige

8 för bristande uppfyllelse av vissa föreskrifter i konvention nr 102 om minimistandard för social trygghet (1952), och dels den 5 juli 1962 arbetsmarknadsstyrelsens framställning till Kungl. Maj:t den 21 oktober 1961 med förslag om ändring av 28 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor. P å grund av särskilda remisser har utredningen avgett utlåtanden till Kungl. Maj:t dels den 23 mars 1962 över framställning av Sveriges fiskares riksförbund angående tillgodoräknanderätt beträffande avgifter i en arbetslöshetskassa för yrkesfiskare och dels den 29 augusti 1962 över framställning av arbetsmarknadsstyrelsen angående disposition för budgetåret 1961/62 av anslaget Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor. Utredningen får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande. Reservation har avgetts av ledamoten Fälldin och särskilda yttranden av ledamöterna Beckman och Steneborn samt av experten Andersson. Utredningens uppdrag är härmed slutfört. Stockholm i juli 1963. Ingemund S.-W. Beckman Thorbjörn Fälldin Otto Nils Roth

Bengtsson Algot Elf Malmberg Elna Nilsson Arne Steneborn / Ulf Lindwall

Förslag till Förordning om ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor. Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor 1 , dels att i 13, 15, 27 och 35 §§ ordet »daghjälp» eller former av detta ord skola ersättas med ordet »dagpenning» eller motsvarande former härav, dels att i 15 § ordet »daghjälpsklass» skall ersättas med ordet »dagpenningklass», dels att 10, 16, 18—23, 28—34, 36, 40—42 och 50 §§ skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att förordningen skall tillföras en bilaga av nedan angiven lydelse. (Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 §. F r å n rätt — i stadgarna. Har någon vägras honom. Beslut, varigenom rätt att vinna Beslut, varigenom rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå som medlem eller att där kvarstå som medlem vägras någon av anledning som i vägras någon av anledning som i första stycket 4) omförmäles, skall första stycket 4) och 5) omförmäles, av kassans styrelse ofördröjligen an- skall av kassans styrelse ofördröjlimälas för tillsynsmyndigheten. Det- gen anmälas för tillsynsmyndighesamma skall iakttagas beträffande ten. Detsamma skall iakttagas beträfbeslut, varigenom någon jämlikt fande beslut, varigenom någon j ä m andra stycket vägras återinträde. likt andra stycket vägras återinträde. 16 §. Erkänd arbetslöshetskassa skall Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta medlemsavgifter för upptaga fasta medlemsavgifter, vartid, som avses i 24 §. Om sådana av- om stadgas i lagen om understödsgifter stadgas i lagen om understödsföreningar, föreningar. I stadgarna skall verkställas. Föreskrives i stadgarna, att särFöreskrives i stadgarna, att särskild avgift skall erläggas vid inträ- skild avgift skall erläggas vid inträde i kassan eller vid övergång till de i kassan eller vid övergång till klass med högre daghjälp eller av klass med högre dagpenning eller av medlem, som underlåtit att i rätt tid medlem, som underlåtit att i rätt tid 1

Senaste lydelse av 28§, se SFS 1958: 145, samt av 29§, se SFS 1959: 533

10 (Gällande lydelse) betala fast avgift eller uttaxerat belopp, må dylik särskild avgift icke bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten finner skäligt.

(Föreslagen lydelse) betala fast avgift eller uttaxerat belopp, må dylik särskild avgift icke bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten finner skäligt.

18 §. Erkänd arbetslöshetskassa skall Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva ersättning dels i form av ett utgiva ersättning dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, dels ock i form av familje- dagpenning, dels ock i form av barndagpenningen. tillägg till daghjälpen. Om skäl äro tillägg till därtill, må daghjälp och familjetilllägg helt eller delvis utgå i naturaförmåner. Ersättning må annan ort I annan — ej utgivas. 19 §. 1 mom. Familjetillägg utgår i form av barntillägg samt, om kassan så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg. Husföreståndarinnetillägg må endast utgivas av kassa, vari maketillägg utgår. 2 mom. Barntillägg utgår till medBarntillägg utgår till medlem, som lem, som själv har barn, adoptiv- själv har barn, adoptivbarn eller fosbarn eller fosterbarn eller vars make terbarn eller vars make har barn i har barn i tidigare gifte eller utom tidigare gifte eller utom äktenskap äktenskap eller adoptivbarn, under eller adoptivbarn, under förutsättförutsättning att barnet är under 16 ning att barnet är under 16 år och år och kyrkoskrivet hos medlemmen. kyrkoskrivet hos medlemmen. DärDärest medlemmen är underhålls- est medlemmen är underhållsskyldig skyldig mot eget eller andra makens mot eget eller andra makens barn barn eller adoptivbarn under 16 år eller adoptivbarn under 16 år och på och på sätt tillsynsmyndigheten före- sätt tillsynsmyndigheten föreskriver skriver styrker, att underhållsskyl- styrker, att underhållsskyldigheten digheten fullgöres, utgår barntillägg, fullgöres, utgår barntillägg, ehuru ehuru barnet ej är kyrkoskrivet hos barnet ej är kyrkoskrivet hos honom. honom. (adoptivmodern, fostermodern). Äro medlemmar 3 mom. Maketillägg utgår till gift medlem ävensom till medlem, som varit gift och som på sätt tillsyns-

11 (Gällande lydelse) myndigheten föreskriver styrker, att han fullgör honom åliggande underhållsskyldighet mot förutvarande maken. Maketillägg skall dock icke utgivas om medlemmens make eller förutvarande make har förvärvsarbete motsvarande minst tre dagar i veckan eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa. Husföreståndarinnetillägg utgår till ogift medlem, som icke äger uppbära maketillägg under förutsättning att medlemmen varaktigt har gemensam bostad med kvinna, vilken förestår medlemmens hushåll. Beträffande husföreståndarinnetillägg skall vad som sägs i första stycket andra punkten äga motsvarande tillämpning, därvid dock hushållsarbete i medlemmens hem icke skall räknas som förvärvsarbete.

(Föreslagen lydelse)

20 §.

Ersättning må endast utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

Ersättning må endast utgå till arbetslös medlem, som fyllt 16 år och som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

21 §. Medlem, vars arbetsanställning Medlem, vars arbetsanställning upphör, skall hos arbetsgivaren an- upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla om intyg, utvisande den tid, hålla om intyg, utvisande den tid, under vilken medlemmen utfört ar- under vilken medlemmen utfört arbete, och orsaken till anställnnigens bete, och orsaken till anställningens upphörande. Ämnar medlem söka upphörande. Ämnar medlem söka daghjälp på grund av minskning i dagpenning på grund av minskning antalet arbetsdagar till följd av i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, skall han hos ar- driftinskränkning eller dylikt, skall betsgivaren anhålla om intyg röran- han hos arbetsgivaren anhålla om de antalet arbetsdagar varje vecka. intyg rörande antalet arbetsdagar varje vecka. Kan medlemmen angivna förhållanden.

12 (Föreslagen lydelse) 22 §• Medlem, som önskar komma i åtMedlem skall den dag, från och njutande av daghjälp för viss dag, med vilken han önskar komma i åtskall den dagen hos organ för den njutande av ersättning, personligen offentliga arbetsförmedlingen per- anmäla sig som arbetssökande hos sonligen söka arbete. Är medlemmen organ för den offentliga arbetsföravlägset boende eller skulle av an- medlingen samt stå till arbetsmarknan anledning skyldigheten att per- nadens förfogande varje dag, så länge sonligen inställa sig bliva synnerli- han är anmäld som arbetssökande gen betungande för honom eller fö- hos förmedlingen. Under tid, för vilreligga eljest särskilda omständighe- ken medlemmen gör anspråk på erter, må denna skyldighet eftergivas sättning, skall han minst en gång i honom. Beslut härom meddelas, där- veckan personligen besöka förmedest eftergiften avser viss dag eller lingen a dag, som förmedlingen förevisst antal dagar varje vecka, av ar- skriver. Om särskilda skäl föreligga, medgiva inbetsförmedlingsanstalt och eljest av må tillsynsmyndigheten skränkning i medlemmens skyldigtillsynsmyndigheten. het att personligen inställa sig hos förmedlingen. (Gällande lydelse)

Medlemmen har att från arbetsförmedlingsanstalten anskaffa intyg om att han sökt arbete på sätt i första stycket sägs eller erhållit eftergift som där avses.

Medlemmen har att från arbetsförmedlingen anskaffa intyg om att han på sätt i första stycket sägs anmält sig som arbetssökande och fullgjort honom ålagd besöksskyldighet.

23 §• 1 mom. Ersättning må utgivas till 1 mom. Ersättning må utgivas till medlem först sedan han medlem först sedan han antingen till kassan erlagt minst antingen till kassan erlagt minst femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa med månadsavgifter, minst tolv så- med månadsavgifter, minst tolv sådana avgifter, dana avgifter, eller till kassan erlagt minst tolv eller till kassan erlagt minst tolv veckoavgifter eller tre månadsavgif- veckoavgifter eller tre månadsavgifter samt därefter på grund av yrkes- ter samt därefter varit befriad från utbildning eller tjänstgöring som avgiftsplikt på grund av yrkesutbildvärnpliktig varit befriad från av- ning eller tjänstgöring som värnplikgiftsplikt under så lång tid att den- tig eller uppburit tilläggssjukpensamma jämte den tid, för vilken av- ning enligt 3 kap. 13 § lagen om allgifter erlagts, motsvarar minst fem- män försäkring under så lång tid att tiotvå veckor eller tolv månader. densamma jämte den tid, för vilken

13 (Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

avgifter erlagts, motsvarar minst femtiotvå veckor eller tolv månader. 2 mom. Ersättning må första gång2 mom. Ersättning må första gången under varje försäkringsår utgivas en under varje försäkringsår utgivas endast under förutsättning att med- endast under förutsättning att medlemmen for minst tjugo veckor eller, lemmen för minst tjugo veckor eller, i kassa med månadsavgifter, för i kassa med månadsavgifter, för minst fem månader under en period minst fem månader under en period av tolv månader närmast före arbets- av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträdande löshetens inträdande erlagt avgift, erlagt avgift, varit befriad från avgiftsplikt varit befriad från avgiftsplikt på grund av yrkesutbildning eller på grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring som värnpliktig eller tjänstgöring som värnpliktig eller uppburit tilläggs penning enligt lauppburit tilläggssjukpenning engen om moder skapshjälp. ligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. I den — • — sig arbete. Därest tillsynsmyndigheten fyra månader. Är medlem senare försäkringsåret. 28 §. 1 mom. Daghjälp må icke utgå till 1 mom. Dagpenning må icke utgå medlem, förrän han under en sam- till medlem, förrän han under en manhängande tid av högst tjugoen sammanhängande tid av högst fyra dagar varit arbetslös sex dagar (ka- kalenderveckor varit arbetslös fem renstid) och för dessa dagar företett dagar (karenstid) och för dessa daintyg som i 22 § sägs. gar företett intyg som i 22 § sägs. Om särskilda skäl föranleda därOmfattar kassas verksamhetsomtill, äger kassa föreskriva förlängrade yrke, inom vilket arbetslöshet ning av de tider, som angivas i försårligen regelbundet förekommer, ta stycket. Karenstiden må dock ej äger kassan för medlemmar, som utsträckas längre än till tre månatillhöra sådant yrke, i sina stadgar der och den tid, inom vilken karensföreskriva längre karenstid än i förstiden beräknas, ej bestämmas längre ta stycket sägs, varvid den tid inom än till sex månader. vilken karenstiden beräknas skall förlängas i motsvarande omfattning. I karenstid inräknas endast dag, I karenstid inräknas endast dag, för vilken hel daghjälp skulle hava för vilken hel dagpenning skulle utgått, om karenstiden gått till ända. hava utgått, om karenstiden gått till Dag, för vilken daghjälp jämlikt 29 § ända. Dag, för vilken dagpenning 2 mom. andra stycket skulle hava jämlikt 29 § 2 mom. fjärde stycket

14 (Gällande lydelse) utgått med nedsatt belopp eller för vilken daghjälp jämlikt 33 § icke skulle hava utgått, må dock inräknas i karenstiden.

Förekommer inom 2 mom. Karenstid anses fullgjord, när medlem blir arbetslös efter att hava uppburit hel sjukpenning eller hempenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring för så många dagar, att deras antal ökat med tre, motsvarar den för honom föreskrivna karenstiden, eller åtnjutit tilläggs penning enligt lagen om moderskapshjälp eller under minst trettio dagar fullgjort tjänstgöring såsom värnpliktig

samt för senast sjunde kalenderdagen efter försäkringsförmånens upphörande eller tjänstgöringens slut företer intyg som avses i 22 §. Ny karenstid skall ej krävas, när medlem på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver styrker, att han icke haft arbete mer än fyrtioåtta dagar efter det han senast fullgjort eller jämlikt första stycket anses hava fullgjort karenstid eller efter det han senast uppburit daghjälp för minst fem av sex på varandra följande dagar. Ny karenstid skall dock fullgöras av medlem, som uppburit daghjälp för

(Föreslagen lydelse) skulle hava utgått med nedsatt belopp eller för vilken dagpenning jämlikt 33 § icke skulle hava utgått, må dock inräknas i karenstiden. / karenstid må ej inräknas dag, som i 32 § andra stycket 2) sägs. i karenstiden. 2 mom. Karenstid anses fullgjord, när medlem blir arbetslös efter att hava uppburit hel sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring för så många dagar, att deras antal ökat med tre, motsvarar den för honom föreskrivna karenstiden, eller

under minst fem dagar fullgjort tjänstgöring såsom värnpliktig eller genomgått nybörjar-, fortbildnings- eller omskolningskurs, som av tillsynsmyndigheten förklaras vara av beskaffenhet att kunna medföra befrielse från kravet på karenstid, samt för senast sjunde kalenderdagen efter försäkringsförmånens upphörande eller tjänstgöringens eller kursens slut företer intyg som avses i 22 §. 3 mom. Fullgjord karenstid gäller under återstoden av försäkringsåret. Har karenstiden till någon del fullgjorts eller har i fall som avses i 2 mom. försäkringsförmån upphört eller tjänstgöring eller kurs slutat under augusti månad gäller karenstiden jämväl under följande försäkringsår. Har medlem uppburit dagpenning i omedelbar anslutning till försäk-

15 (Gällande lydelse) det jämlikt 31 § fastställda antalet dagar.

1 mom. Daghjälp ga tjugo kronor.

må icke

högsta

(Föreslagen lydelse) ringsårets utgång, skall karenstid ej krävas under följande försäkringsår, så länge medlemmen är oavbrutet arbetslös och åtnjuter dagpenning.

29 §• 1 mom. Dagpenning må utgivas överstimed belopp, som angives för någon i följande tabell upptagen dagpenningklass.

Barntillägg utgör två kronor om dagen för varje barn. Maketillägg utgår med två kronor om dagen och husföreståndarinnetillägg med samma belopp. 2 mom. Utför medlem å dag, då han i övrigt är arbetslös, avlönat arbete i högst två timmar eller, då fråga är om bisyssla, i högst tre tim-

Dagpenningklass

Dagpenning

A B C D E F G H I J K L M

12 14 16 18 20 22 25 27 30 32 35 37 40

Tillsynsmyndigheten skall tillse, att dagpenning icke sättes lägre än som fordras för uppfyllande av de krav, som uppställas i internationella arbetsorganisationens konvention angående minimistandard för social trygghet. Barntillägg utgår för högst fyra barn och utgör två kronor om dagen för varje barn.

2 mom. Utför medlem å dag, då han i övrigt är arbetslös, avlönat arbete i högst två timmar må hel dagpenning jämte barntillägg likväl ut-

16 (Gällande lydelse) mar, må hel daghjälp jämte familjetillägg likväl utgivas till honom. Därest han å sådan dag utför avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra timmar, må med tillsynsmyndighetens medgivande daghjälp och familjetillägg utgivas med hälften av vad eljest skolat utgå. Vad sist sagts skall dock endast gälla, om medlemmen före arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete och jämväl söker sådant arbete.

Uppbär medlem för viss dag halv sjukpenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring, skall daghjälp och familjetillägg för samma dag nedsättas till hälften av vad eljest skolat utgå.

(Föreslagen lydelse) givas till honom. Därest han å sådan dag utför avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra timmar, må med tillsynsmyndighetens medgivande dagpenning och barntillägg utgivas med hälften av vad eljest skolat utgå. Vad sist sagts skall dock endast gälla, om medlemmen före arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete och jämväl söker sådant arbete. Om särskilda skäl äro därtill, må tillsynsmyndigheten medgiva att medlem, som utför avlönat arbete under del av dag och i övrigt är arbetslös, må uppbära dagpenning jämte barntillägg för det antal dagar för varje vecka, vilket tillsynsmyndigheten bestämmer med ledning av en jämförelse mellan antalet timmar medlemmen utför arbete under veckan och den normala veckoarbetstiden. Vid tillämpningen av första och andra styckena skall hänsyn ej tagas till bisyssla. Uppbär medlem för viss dag halv sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring, skall dagpenning och barntillägg för samma dag nedsättas till hälften av vad eljest skolat utgå.

30 1 mom. I daghjälp jämte, i förekommande fall, familjetillägg må ej utgivas högre belopp i förhållande till medlemmens dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd tabell (överförsäkringstabell).

1 mom. Såsom dagpenning jämte, i förekommande fall, barntillägg må ej utgivas högre belopp i förhållande till medlemmens dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd tabell (överförsäkringstabell).

17 (Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse) Med dagsförtjänst avses en sjätteMed dagsförtjänst avses en femtedal av den veckoinkomst eller, i frå- del av den veckoinkomst eller, i frågai om medlem med månadslön, en ga om medlem med månadslön, en tjiugofemtedel av den månadsin- tjugotvåendel av den månadsinkoomst, som medlemmen före arbets- komst, som medlemmen före arbetsl ö s h e t e n s inträdande vanligen åtnjöt löshetens inträdande vanligen åtnjöt umder arbetstid som var normal för under arbetstid som var normal för homom. Där särskilda omständighe- honom. Där särskilda omständighet e n föreligga, äger tillsynsmyndighe- ter föreligga, äger tillsynsmyndighetem medgiva, att större andel av ten medgiva, att större andel av nuedlems vecko- eller månadsin- medlems vecko- eller månadsinkoDmst än nu sagts skall anses ut- komst än nu sagts skall anses utgöra göjra hans dagsförtjänst. hans dagsförtjänst, Saknas underlag som medlemmen. Måste ersättningen minskas på grrund av vad som stadgas i detta momtent, skall först maketillägget eller hmsföreståndarinnetillägget och därefiter barntillägget nedsättas eller hezlt innehållas samt sist daghjälpen nezdsåttas. 2 mom. Åtnjuter medlem i anled2 mom. Åtnjuter medlem i anledniing av arbetslöshet fortlöpande un- ning av arbetslöshet fortlöpande undejrstöd från arbetsgivaren eller från derstöd från arbetsgivaren eller från aninan sammanslutning för medde- annan sammanslutning för meddelainde av arbetslöshetshjälp än er- lande av arbetslöshetshjälp än erkäand arbetslöshetskassa, må dag- känd arbetslöshetskassa, må daghjjälp och familjetillägg utgivas penning och barntillägg utgivas hö5gst med belopp som motsvarar högst med belopp som motsvarar skrillnaden mellan den högsta ersätt- skillnaden mellan den högsta ersättniing, som må utgå enligt 1 mom., ning, som må utgå enligt 1 mom., oc^h understödet. och understödet sedan detta minskats med vad som må ha avdragits för gäldande av preliminär skatt. 3 mom. Uppbär medlem ålderspension skall han, då ansökan om ersättning första gången göres under försäkringsåret, inplaceras i avdragsklass enligt den vid denna förordning fogade tabellen. Dagpenning och barntillägg skall nedsättas med det mot avdragsklassen svarande av2

18 (Föreslagen lydelse) dragsbeloppet. Ersättning understigande fem kronor för dag må icke utbetalas. 4 mom. Måste ersättning minskas på grund av vad som stadgas i denna paragraf, skall först barntillägget nedsättas eller helt innehållas.

(Gällande lydelse)

31 §. 1 mom. Medlem må icke uppbära 1 mom. Medlem må icke uppbära daghjälp för mer än etthundrafem- dagpenning för mer än etthundratiosex dagar under varje försäkrings- femtio dagar under varje försäkår. Tillsynsmyndigheten äger dock ringsår. Tillsynsmyndigheten äger för viss kassa eller viss klass med- dock för viss kassa eller viss klass giva, att daghjälp må utgå för högst medgiva, att dagpenning må utgå för tvåhundratio dagar under varje så- högst tvåhundra dagar under varje sådant år. dant år. I annat fall än som avses i 35 § 1 annat fall än som avses i 35 § skall den tid, för vilken daghjälp skall den tid, för vilken dagpenning under ett försäkringsår längst må under ett försäkringsår längst må utgå, utgöra minst etthundratjugo utgå, utgöra minst etthundra dagar. dagar för medlem, som före försäkringsårets ingång ej fyllt 67 år. medgivandet gäller. 2 mom. Har överenskommelse 32 §.

Daghjälp må icke utgivas för 1) söndag, 2) annan helgdag, med mindre medlemmen var arbetslös nästföregående eller efterföljande vardag,

Under en och samma kalendervecka må dagpenning icke utgå för flera dagar än att ersättningsdagarnas antal, ökat med summan av antalet under veckan infallande arbetsdagar samt i karenstid ingående dagar uppgår till högst fem. Med arbetsdag förstås härvid dag, varunder medlem utfört arbete i sådan utsträckning att dagpenning ej kunnat utgå för densamma. Dagpenning må icke utgivas för 1) söndag, 2) annan helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton, såvida icke

19 (Gällande lydelse)

3) avtalsenlig fridag, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit, att dylik fridag må likställas med sådan helgdag, som angives under 2), 4) dag, då medlemmen äger rätt till tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp, och

5) dag, för vilken medlemmen sökt arbete för kortare tid än fyra timmar. Har medlem under en kalendervecka i fem dagar utfört arbete i sådan utsträckning, att hel daghjälp ej kunnat utgå för någon av dagarna, må daghjälp ej heller utgivas för den sjätte dagen.

(Föreslagen lydelse) tillsynsmyndigheten medgivit, att dagpenning må utgå för dylik dag, 3) dag, då medlemmen äger rätt till tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, 4) dag, då medlemmen under deltagande i yrkesutbildning äger rätt till utbildningsbidrag av statsmedel enligt vad därom är särskilt stadgat, och 5) dag, för vilken medlemmen icke är arbetssökande eller söker arbete för kortare tid än fyra timmar.

33 §• Har medlem på grund av driftinHar medlem vid det företag, där skränkning vid det företag, där han han fortlöpande är anställd, arbete fortlöpande är anställd, arbete mind- mindre än fem dagar i veckan, äger re än fem dagar i veckan, skall det tillsynsmyndigheten, då särskilda antal dagar under varje vecka, för skäl äro därtill, föreskriva, att det vilka han eljest är berättigad till antal dagar under varje vecka, för daghjälp, minskas med en. Sådan vilka medlemmen eljest är berättiminskning skall dock ej ske i ome- gad till daghjälp minskas med en. delbar anslutning till genomgången karenstid. Då skäl äro därtill, må tillsynsmyndigheten i den omfattning och för den tid myndigheten bestämmer medgiva kassa befrielse från skyldigheten att tillämpa vad som är stadgat i första stycket. Tillsynsmyndigheten äger per vecka. 34 §• Omfattar kassas verksamhetsomOmfattar kassas verksamhetsområde yrke, inom vilket arbetslöshet råde yrke, inom vilket arbetslöshet

20 (Gällande lydelse) årligen regelbundet förekommer, eller föreligga eljest särskilda omständigheter, äger tillsynsmyndigheten beträffande kassans medlemmar eller viss grupp av dem föreskriva begränsning i rätten till daghjälp. Därvid må stadgas, att karenstiden och den tid, inom vilken karenstiden skall beräknas skola förlängas, att daghjälp ej skall utgivas för viss tid av året, eller att den tid, för vilken daghjälp längst må utgå under försäkringsåret, skall uppdelas i två perioder, av vilka den ena skall omfatta tid under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer. Ej må med stöd av första stycket karenstiden eller den tid, inom vilken karenstiden skall beräknas, utsträckas längre än som sägs i 28 § 1 mom. andra stycket.

(Föreslagen lydelse) årligen regelbundet förekommer, eller föreligga eljest särskilda omständigheter, äger tillsynsmyndigheten beträffande kassans medlemmar eller viss grupp av dem föreskriva begränsning i rätten till dagpenning. Därvid må stadgas, att karenstiden och den tid, inom vilken karenstiden skall beräknas skola förlängas, att dagpenning ej skall utgivas för viss tid av året, eller att den tid, för vilken dagpenning längst må utgå under försäkringsåret, skall uppdelas i perioder, av vilka någon eller några skall omfatta tid under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer.

36 §• Till den som frivilligt utan giltig Har medlem frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat er- skilts från arbetet eller avvisat erbjudet lämpligt arbete eller utan att bjudet lämpligt arbete eller utan att uttryckligen hava avvisat sådant ar- uttryckligen hava avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande bete likväl genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat, att anställning uppenbarligen vållat, att anställning ej kommit till stånd, må ersättning ej kommit till stånd, skall han frånicke utgivas för de fyra närmast föl- kännas rätt till ersättning för de jande veckorna efter det sådant för- tjuguåtta närmast följande kalenhållande inträffat. derdagarna eller, om erbjudandet om arbete avsett högst två dagar, för de fjorton närmast följande kalenderdagarna efter det sådant förhållande inträffat. Tillsynsmyndigheten må, om särskilda skäl därtill för-

21 (Föreslagen lydelse) anleda, medgiva att avstängningstiden skall börja löpa från senare tidpunkt än nu sagts. Vad i första stycket föreskrivits om arbete skall i tillämpliga delar gälla även sådan kurs, som avses i 28 § 2 mom. första stycket. Har medlem vid upprepade tillfällen avvisat erbjudet lämpligt arbete eller finnes eljest i fall som i första och andra styckena sägs anledning antaga, att medlemmen saknar arbetsvilja, må kassa besluta att ersättning icke skall utgivas förrän medlemmen utfört arbete under tjugo dagar. Beslutet skall för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten. Erbjudet arbete skall anses lämpErbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning, ligt under förutsättning, att det motsvarar medlemmens att det motsvarar medlemmens krafter och färdigheter, krafter och färdigheter, att det är förenat med avlöning, att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande av- till lön, som för sådant arbete utgår enligt kollektivavtal eller eljest förelöning för sådant arbete, kommer på orten, att det icke hänför sig till arbetsatt det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, plats, där arbetskonflikt råder, att förhållandena på arbetsplatsen att förhållandena på arbetsplatsen väsentligen motsvara vad som i lag väsentligen motsvara vad som i lag och författning kan finnas föreskri- och författning kan finnas föreskrivet rörande åtgärder till förebyggan- vet rörande åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall, samt de av ohälsa och olycksfall, samt att icke heller eljest särskilda omatt icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn ständigheter föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållan- till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur, den eller arbetets natur. Vad sålunda an* [ående konflikten. (Gällande lydelse)

40 §.

Ansökan om ersättning skall göras skriftligen hos kassan. Vid ansök-

Ansökan om ersättning skall göras skriftligen hos kassan. Vid ansök-

22 (Gällande lydelse) ningen skola fogas intyg, som avses i 21 och 22 §§.

Intygen skola förvaras bland kassans handlingar.

(Föreslagen lydelse) ningen skola fogas intyg, som avses i 21 och 22 §§, samt de uppgifter i övrigt, vilka erfordras för bedömande av medlemmens ersättningsrätt. Intyg och övriga uppgifter skola förvaras bland kassans handlingar.

41 §. Erkänd arbetslöshetskassa skall Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, mot- såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat, svarande per medlem räknat, om kassan har minst 10 000 medom kassan har minst 10 000 medlemmar: minst två gånger genom- lemmar: minst ett belopp motsvasnittliga beloppet per medlem av de rande summan av förvaltningskosttio sistförflutna årens inkomster i naden per medlem under det sistförform av erlagda avgifter, räntor och flutna försäkringsåret samt det geerhållet statsbidrag, nomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem under de tio senaste försäkringsåren, multiplicerat med det ersättningsbelopp kassan utgivit per ersättningsdag under det sistförflutna försäkringsåret, om kassan har högst 500 medlemom kassan har högst 1 500 medm a r : minst fyra gånger ett på sam- lemmar: minst två gånger ett på ma sätt beräknat belopp, och samma sätt beräknat belopp, och om kassan har flera än 500 men om kassan har flera än 1 500 men färre än 10 000 medlemmar: minst färre än 10 000 medlemmar: minst det belopp, tillsynsmyndigheten med det belopp, tillsynsmyndigheten med ledning av ovan angivna siffror be- ledning av ovan angivna tal bestämstämmer. mer. Har under — Intill dess Utbetalning av överskott å Fonden får

stycket sägs. fondens minimibelopp. medgivande därtill. tillföras fonden. löpande utgifter.

42 §. Fondens tillgångar skola redoviFondens tillgångar skola redovisas sas 1) i obligationer eller andra skuld1) i obligationer utfärdade av sta-

23 (Gällande lydelse) förbindelser, som utfärdats eller garanterats av staten, 2) i obligationer, utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller Svenska skeppshypotekskassan eller av hypoteksaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankoch fondinspektionen, 3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank, Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit, med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis), 4-) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konungens tillstånd, eller 5) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet, eller i aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk förening, därest bolaget eller föreningen uteslutande har till uppgift att äga och förvalta sådan fastighet; dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

(Föreslagen lydelse) ten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, 2) i obligationer garanterade av staten eller kommun,

3) i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som offentligen utbjudits av svenska bankaktiebolag,

4-) i andra skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av staten eller kommun eller utfärdade av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit, 5) med tillsynsmyndighetens medgivande intill högst en femtedel av fondens tillgångar i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke må medräknas taxeringsvärdet å växande skog; dock skall åbyggnad, för att inteckning i fastigheten må godkännas, vara brand för säkrad i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk

24 (Gällande lydelse) Utan hinder av vad ovan föreskrivits må med tillsynsmyndighetens medgivande högst en femtedel av fondens tillgångar redovisas i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fast egendom eller tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde; och skall i fråga om brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

(Föreslagen lydelse) försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i landet, samt 6) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet; och skall i fråga om brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

50 §• 1 mom. Talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa i ärende angående försäkring enligt denna förordning föres genom besvär hos tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten äger ock, utan att talan föres, till prövning upptaga ärende, som avses i första stycket. 2 mom. Mot tillsynsmyndighetens beslut i fråga, varom i 1 mom. förmäles, föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen. Tillsynsmyndighetens beslut i fråga som i första stycket sägs må av tillsynsmyndigheten underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl förefinnas för sådan prövning. 3 mom. Besvär skola ingivas till den myndighet eller det organ som meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den myndighet, som har att pröva besvären, utgör ej hinder för besvärens

25 (Gällande lydelse)

Om delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt denna förordning, så ock om besvär över sådant beslut skall gälla vad i 79 § lagen om understödsföreningar finnes stadgat; dock må klagan icke föras över beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats angående beskaffenheten av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller.

(Föreslagen lydelse) upptagande till prövning, därest de inkommit före besvärstidens utgång. Beträffande tid för anförande av besvär skall jämväl i fråga om erkänd arbetslöshetskassas beslut tilllämpas vad som är föreskrivet i lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndigheters beslut. Erkänd arbetslöshetskassas och tillsynsmyndighetens beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet. 4 mom. Om delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt denna förordning i annat ärende än som i 1 mom. sägs, så ock om besvär över sådant beslut skall gälla vad i 79 § lagen om understödsföreningar finnes stadgat; dock m å klagan icke föras över beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats angående beskaffenheten av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964. Har medlem vid förordningens ikraftträdande fullgjort eller skall han anses ha fullgjort karenstid eller del därav enligt äldre bestämmelser, skall vid tillämpning av 28 § nämnda tid anses fullgjord enligt stadgandets nya lydelse. Äldre bestämmelser skola äga tilllämpning beträffande skuldförbindelser, aktier och andelar i ekonomisk förening, vilka kassa förvärvat före ikraftträdandet.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse) Beträffande beslut av arbetslös^ hetskassa eller av tillsynsmyndigheten, som meddelats före ikraftträdandet, skola äldre bestämmelser gälla.

Bilaga Bilaga till förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor. Ålderspension för år kronor

för månad kronor

— 1049 1 050— 2 099 2 100— 3 149 3 150— 4 199 4 200— 5 249 5 250— 6 299 6 300— 7 349 7 350— 8 399 8 400— 9 449 9 450—10 499 10 500—11 549 11 550—12 599 12 600—13 649 13 650—14 699 14 700—

— 87 8 8 - 175 176— 262 263— 350 3 5 1 - 437 438— 525 5 2 6 - 612 613— 700 701— 787 788— 875 876— 962 963—1 050 1 051—1 137 1 138—1 225 1226—

Avdragsklass

Avdrag kronor

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

0 5 8 11 14 17 20 23 26 29 32 35 38 41 44

Förslag till Förordning angående ändring i* förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 195G om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor 1 , dels att i 1, 3—6 och 9 §§ orden »daghjälp», »daghjälpsbidrag», »daghjälpsbidraget», »famijetillägg» och »familjetilläggsbidrag», skola ersättas med orden »dagpenning», »dagpenningbidrag», »dagpenningbidraget», »barntillägg» och »barntilläggsbidrag», dels att 7 § skall upphöra att gälla, dels ock att 2, 8 och 10 §§ samt bilagan till förordningen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse) 2 §•

Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp av tre kronor 25 öre vid en daghjälp av sex kronor, dels ock ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger sex kronor; dock må grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än sex kronor för varje ersättningsdag. För dag, då halv ersättning utgives enligt 29 § 2 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor, skall grundstatsbidrag utgå med hälften av belopp, som i första stycket sägs.

1 mom. Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, för varje dag, för vilken dagpenning utgivits, med den procentuella andel av dagpenningen, som framgår av följande tabell. Dagpenningklass A B C D E F G H I J K L M

Bidragsprocent 50,0 48,9 47,9 46,8 45,7 44,6 43,0 42,0 40,4 39,3 37,7 36,6 35,0

2 mom. överstiger för viss kassa antalet ersättningsdagar per medlem under försäkringsåret det ge1

Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1959: 534, och av 3,5,6 och 8—10 §§, se SFS 1958:101.

28 (Föreslagen lydelse) nomsnittliga antal ersättningsdagcr per medlem och försäkringsår, son förekommit för de erkända arbehlöshetskassorna under de tio nämmast föregående försäkringsåren, med 100 procent eller mer, utgår ett tillägg till grundstatsbidraget mtd 25 procent av detta, överstiger för viss kassa antalet ersättningsdagar per medlem under försäkringsåret nyssnämnda genomsnittliga antal ersättningsdagar med 75 procent men ej med 100 procent, utgår ett tillägg till grundstatsbidraget med 10 procent av detta.

(Gällande lydelse)

8 §•

Förvaltningsbidrag Medlemsbidrag utgår, där ej annat följer av vad i tredje stycket sägs, med fem kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som icke överstiger 3 000, med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 3 000 men icke 25 000, och med tre kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25 000.

Då kassa

skall uti

- av tillsynsmyndigheten. Medlemsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, med sex kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som icke överstiger 3 000, med fem kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 3 000 men icke 25 000, och med fyra kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som överstiger 25 000. Har antagande till erkänd arbetslöshetskassa gällt endast under del av försäkringsåret, skall medlemsbidraget beräknas på grundval av det genomsnittliga antal medlemmar, som förelegat vid utgången av varje i 9 § första stycket angiven period, under vilken antagandet hela tiden varit gällande, samt utgå med det jämkade belopp, som svarar mot den del av försäkringsåret antagandet varit gällande.

29 (Föreslagen lydelse) 10 §• Statsbidrag utbetalas för försäkPå ansökan av kassa skall tillringsår i efterskott efter ansökan. synsmyndigheten efter försäkringsNär skäl är o därtill må efter till- årets utgång fastställa och utbetala synsmyndighetens beprövande till kassan tillkommande statsbidrag. kassa utbetalas intill hela beloppet Preliminär utbetalning av statsbiav grundstatsbidrag och familjetill- drag må ske sedan halva försäkläggsbidrag, som belöpa å tiden från ringsåret tilländalupit. Om särskilda försäkringsårets början till utbetal- skäl äro därtill, må tillsynsmyndigningsdagen, samt intill nio tiondelar heten medgiva preliminär utbetalav medlemsbidrag och daghjälpsbi- ning av statsbidrag även vid annan drag, som skäligen k u n n a antagas tidpunkt än nu sagts. Preliminär utbelöpa å samma tid. betalning må avse hela beloppet av grundstatsbidrag och barntilläggsbidrag, som belöpa å tiden från försäkringsårets början till utbetalningsdagen, samt intill nio tiondelar av medlemsbidrag och dagpenningbidrag, som skäligen kunna antagas belöpa å samma tid. (Gällande lydelse)

Denna förordning träder i kraft den 1 september 196b. Äldre bestämmelser skola dock äga tillämpning i fråga om statsbidrag för tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

30 B ilag cg a Bilaga till förordningen

den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkändcda arbetslöshetskassor

Antal ersättningsdagar per medlem

Dagpenningbidragets storlek i procent av hela bidragsunderlaget enligt 3 § vid olika antal ersättningsdagar per medlem

0.00—2.50 2.70 3.00 3.25 3.50 3.75 4.00 4.25 4.50 4.75 5.00 5.25 5.50 6.00 7.00

0.0 3.0 7.2 10.8 13.9 16.9 19.9 22.8 25.3 27.8 30.3 32.5 34.7 38.7 45.6

Antal ersättningsdagar per medlem

8-00 9-00 10.00 11.00 12.00 13.00 14.00 15.00 16.00 17.00 18.00 19.00 20.00 21.00 22.00 och däröver

Dagpenningbidragets » storlek i procent av hela bidragsunderlaget enligt 3 § vid olika antal ersättningsdagar per medlem 51.4 56.0 60.0 63.2 65.8 68.0 69.8 71.3 72.4 73.3 74.0 74.5 74.8 74.9 75.0

Särskilda bestämmelser: Vid annat antal ersättningsdagar per medlem än sådant som direkt framgår av tabellen intererpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet avrundaias till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar. Härigenom förordnas, att 45 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar 1 ävensom överskriften omedelbart framför samma paragraf skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Gällande lydelse) Om klander av understödsförenings beslut.

(Föreslagen lydelse) Om talan å understödsförenings beslut. 45 §.

Angående talan å beslut av erkänd arbetslöshetskassa i ärende angående arbetslöshetsförsäkringen gäller vad därom är särskilt föreskrivet. Menar styrelsen eller ledamot därMenar styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem, att under- av eller föreningsmedlem, att beslut stödsförenings beslut icke tillkom- av understödsförening i annat fall mit i behörig ordning eller eljest stri- än i första stycket sägs icke tillkomder mot denna lag eller föreningens mit i behörig ordning eller eljest stristadgar, äge därå tala genom stäm- der mot denna lag eller föreningens ning å föreningen inom tre måna- stadgar, äge därå tala genom stämder från beslutets dag. Försummas ning å föreningen inom tre månadet, vare rätt till klandertalan mot der från beslutets dag. Försummas beslutet förlorad. det, vare rätt till klandertalan mot beslutet förlorad. Har klandertalan för registrering. Domstols utslag instämt klandertalan. Denna lag träder i kraft den 1 september 1964. Beträffande beslut av arbetslöshetskassa, som meddelats före ikraftträdandet, skola äldre bestämmelser gälla.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 854.

Förslag till Lag angående ändring i lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om försäkringsdomstol. Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 maj 1961 om försäkringsdomstol skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §• Försäkringsdomstolen upptager Försäkringsdomstolen upptager enligt vad därom är stadgat mål, enligt vad därom är stadgat mål, vari besvär anförts över riksförsäkvari besvär anförts över riksförsäkringsverkets eller försäkringsrådets ringsverkets, försäkringsrådets eller beslut, ävensom mål, vilka av riks- arbetsmarknadsstyrelsens beslut, försäkringsverket underställas dom- ävensom mål, vilka av riksförsäkstolens prövning. ringsverket eller arbetsmarknadsstyrelsen underställas domstolens prövning. över försäkringsdomstolens ej föras. Försäkringsdomstolen har finnes erforderligt. Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.

Utredningens uppdrag

I yttrande till statsrådsprotokollet den 30 september 1960 anförde chefen för socialdepartementet följande. Tidigare denna dag har jag erhållit bemyndigande att tillkalla utredningsmän med uppgift att företa en översyn av arbetsmarknadspolitiken. Dessa utredningsmän skall inte behandla frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen i annan mån än som föranledes av deras uppdrag att göra en avvägning mellan olika åtgärder i anledning av arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen bör bli föremål för en översyn av särskilda utredningsmän. Beträffande denna översyn vill jag anföra följande. Kontanta bidrag till arbetslösa utgår numera företrädesvis i form av ersättning från de erkända arbetslöshetskassorna. Arbetslöshetsförsäkringen har fått allt större omfattning. Antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna överstiger nu 1 300 000. Flertalet av dem, som har ett mera framträdande behov av försäkringsmässigt skydd mot arbetslöshet, torde nu vara anslutna till kassorna. Trots den betydande omfattning arbetslöshetsförsäkringen nått finns det fortfarande grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk, som står utanför försäkringen. Denna bör så vitt möjligt täcka alla grupper med arbetslöshetsrisk och bereda dem det försäkringsmässiga skydd, som socialförsäkringarna avser att ge medborgarna. Vid utredningen bör undersökas, vilka grupper som fortfarande står utanför försäkringen och anledningen härtill, samt övervägas i vad mån särskilda åtgärder kan vara erforderliga för att även dessa grupper skall omfattas av försäkringen. Statsbidraget till arbetslöshetskassorna är så utformat, att det utgår med avsevärt större andel av en kassas utgifter när arbetslösheten bland kassans medlemmar är stor än när den är liten. Härigenom erhålles en utjämning i finansieringshänseende mellan kassorna. Icke desto mindre är skillnaden mellan de olika kassorna i fråga om avgifter, försäkringsförmåner, fondbildning etc. markant. Temporärt h a r möjlighet till stöd åt de mest ansträngda kassorna skapats genom det anslag på 10 miljoner kronor, som riksdagen beviljat för vart och ett av budgetåren 1959/60 och 1960/61. Möjligheterna att på längre sikt skapa former för en ytterligare utjämning av skillnaderna mellan olika kassor bör prövas. Härvid bör bl. a. övervägas om det vore lämpligt att kassornas fondering till större eller mindre del skedde i en för kassorna gemensam fond. 3—318255

34 De mindre kassorna möter stundom svårigheter med hänsyn till att en effektiv riskutjämning inte kan ernås i en kassa med litet antal medlemmar. Det bör undersökas, huruvida nuvarande bestämmelse angående minimiantal medlemmar i arbetslöshetskassa kan anses ändamålsenlig. Ersättningen till olika grupper av försäkrade ger skiftande kompensation för inkomstbortfallet. Utredningen bör söka svara på frågan, huruvida försäkringen nu k a n anses ge tillfredsställande kompensation för olika grupper samt om man bör eftersträva en mera enhetlig kompensationsgrad för samtliga försäkrade. Utredningsmännen bör därvid överväga om det är möjligt och lämpligt att övergå till ett system liknande det i sjukförsäkringen tillämpade med försäkringsersättningen graderad efter arbetsförtjänsten. Ett spörsmål som har nära samband med de problem som skall behandlas vid översynen av arbetsmarknadspolitiken, är frågan om ersättningstidens längd inom arbetslöshetsförsäkringen. Enligt gällande bestämmelser får försäkringsersättning inte utgå för mer än 156 dagar under varje försäkringsår, varvid man räknar med sex ersättningsdagar per kalendervecka. För viss kassa eller viss klass kan dock ersättning efter särskilt medgivande utgå för högst 210 dagar. Till ersättning åt medlemmar, som fyllt 67 år, utgår statsbidrag för högst 78 ersättningsdagar. Som regel utgår ersättning till sådana medlemmar endast för de statsbidragsberättigade dagarna. Arbetslöshetsförsäkringens syfte är att lämna hjälp under den övergångstid, som erfordras för att den arbetslöse skall kunna få nytt arbete. Utredningsmännen bör förutsättningslöst överväga, huruvida ersättningstidens nuvarande längd är lämpligt avvägd. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt de långtidsarbetslösas problem. Frågan om ersättningstidens längd inom arbetslöshetsförsäkringen påverkas av arbetsmarknadspolitikens utformning i andra hänseenden. Vid behandlingen av denna fråga bör arbetet därför samordnas med arbetet inom utredningen för en översyn av arbetsmarknadspolitiken, som också kommer att uppmärksamma de långtidsarbetslösas problem. Detsamma gäller i fråga om ersättningen vid säsongarbetslöshet. Ersättningsrätten inom de kassor, där säsongarbetslöshet förekommer, är i allmänhet tämligen snävt begränsad under lågsäsongen. Den som på grund av säsongbegränsning inte är berättigad till ersättning från sin kassa är hänvisad till kontantunderstöd från de kommunala arbetslöshetsnämndern a eller annan hjälp från samhället om h a n inte själv har medel för sin och sin familjs försörjning. Vid översynen av arbetsmarknadspolitiken skall undersökas vad som kan göras från statens sida för att medverka till en ytterligare utjämning av säsongerna. Utredningen om arbetslöshetsförsäkringen bör innefatta frågan om rätt till ersättning vid säsongarbetslöshet och möjligheterna att utvidga försäkringsskyddet i sådana fall. Bland tänkbara möjligheter att lösa dessa problem kan nämnas inrättandet av särskilda fortsättningskassor som en komplettering till arbetslöshetskassorna.

35 Beträffande ålderspensionärerna gäller f. n., att kassorna har rätt att låta ålderspensionärer inträda och kvarstå i försäkringen. Statsbidraget till ersättning åt sådana medlemmar utgår dock som tidigare nämnts för högst 78 ersättningsdagar varje försäkringsår efter det under vilket vederbörande fyllt 67 år. I propositionen 1956: 144 s. 55 förutsattes, att folkpensionärernas ställning inom försäkringen skulle upptagas till förnyat övervägande i samband med att frågan om ett effektivare pensionssystem bringades till en lösning. De i propositionen förordade reglerna borde därför betraktas som ett provisorium. Frågan om ålderspensionärernas ställning inom arbetslöshetsförsäkringen bör nu prövas på nytt. En förändring av reglerna för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen k a n antagas få konsekvenser för den av kommunerna bedrivna kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa. Utredningsmännen bör uppmärksamma de samordningsproblem, som kan föreligga på detta område. Arbetsmarknadsstyrelsen har innevarande år lagt fram utredning och förslag angående arbetslöshetsförsäkringens anpassning till fem dagars arbetsvecka. I framställningen har styrelsen även behandlat en del andra spörsmål, som rör lagstiftningen om de erkända arbetslöshetskassorna och deras verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsens framställning bör bli föremål för fortsatt behandling av utredningsmännen. Utöver de här berörda frågorna torde flera problem som sammanhänger ined frågan om en utbyggnad och effektivisering av arbetslöshetsförsäkringen komma att aktualiseras under utredningsarbetets gång. Utredningen bör omfatta även sådana problem. I den mån så befinnes lämpligt bör utredningen lägga fram delförslag innan arbetet slutförts. Detta torde särskilt böra övervägas beträffande utformningen av försäkringen med hänsyn till fem dagars arbetsvecka. Vid utredningsuppdragets fullgörande bör bestämmelserna i de internationella konventioner, som vårt land ratificerat, beaktas.

KAPITEL 1 Inledning

Historik Utredningar och propositioner m. m. före år 1935. Frågan om arbetslöshets försäkring var i vårt land föremål för offentlig prövning första gången vid 1908 års riksdag. I en motion hemställdes om utredning angående försäkring mot arbetslöshetens ekonomiska följder, men motionen avslogs trots att den tillstyrkts av vederbörande utskott. Motioner av samma innehåll till 1909 och 1910 års riksdagar ledde till samma resultat. År 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialförsäkringskommittén att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna skulle k u n n a vidtas för att främja arbetares försäkring mot de ekonomiska följderna av oförvållad arbetslöshet. År 1922 avgav kommittén förslag angående offentlig arbetsförmedling och om statsbidrag till arbetslöshetskassor. Kommittén förordade ett system med bidrag av allmänna medel till frivilliga arbetslöshetskassor, som för detta ändamål borde bildas av arbetarna själva. Vid 1924 års riksdag väcktes i båda k a m r a r n a likalydande motioner med förslag till lag om statsbidrag till arbetslöshetskassor. Innehållet i detta förslag anslöt sig i huvudsak till det av socialförsäkringskommittén utarbetade förslaget. Inte heller dessa motioner ledde till någon lagstiftning. År 1925 tillkallades två sakkunniga för att fortsätta utredningen av frågan om arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder för att bekämpa arbetslös' hetens verkningar. Denna utredning inriktades i första hand på att söka lösa frågan genom en tillämpning av båda de system för mildrande a\ arbetslöshetens verkningar — arbetslöshetsförsäkring och anordnande av offentliga arbeten för de arbetslösa — som kommit till uttryck i tidigare förslag. De sakkunniga fann lämpligt att uppdela bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkring på två särskilda författningsutkast, ett till lag om arbetslöshetskassor och ett till förordning angående statsbidrag till sådana kassor. Enligt det förstnämnda utkastet skulle bestämmelserna i lagen om understödsföreningar med vissa avvikelser äga tillämpning på arbetslöshetskassorna. Den viktigaste skillnaden mellan de båda sakkunnigas och socialförsäkringskommitténs förslag framträdde i de olika system som tillämpats för beräkning av statsbidraget. Enligt kommittéförslaget skulle statens bi-

37 drag utgå i viss proportion till medlemsavgifterna. De båda sakkunnigas förslag däremot gick ut på att statsbidraget skulle utges som ersättning för viss del av utbetalad arbetslöshetshjälp. Det sistnämnda förslaget blev därefter föremål för prövning av en granskningsnämnd om sexton sakkunniga, vilka år 1926 inkom med utlåtande i ärendet. Flertalet inom granskningsnämnden anslöt sig till uppfattningen, att samhällets åtgärder borde inriktas på dels en arbetslinje, som skulle komma att få sin största betydelse vid mera omfattande arbetslöshet, dels en försäkringslinje, vars huvudsakliga uppgift skulle bli att komplettera arbetslinjen under tider av normal arbetslöshet. I yttranden över de sakkunnigas förslag och granskningsnämndens utlåtande framhöll såväl socialstyrelsen som statens arbetslöshetskommission, att den arbetslöshetshjälp som staten enligt nämnda förslag skulle lämna sannolikt inte skulle komma vissa arbetargrupper till godo, däribland de ekonomiskt svagaste grupperna inom jord- och skogsbruket. Med anledning härav hänsköts frågan till förnyad utredning, varvid särskilt skulle beaktas frågan om att utsträcka försäkringen till arbetarna inom jord- och skogsbruket samt frågan om bidrag från industrins arbetsgivare till kostnaderna för försäkringen. Nio sakkunniga tillkallades, 1926 års arbetslöshetssakkunniga, vilka härutöver hade att pröva frågan om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. De sakkunniga utarbetade två alternativa förslag, avseende ett obligatoriskt och ett frivilligt försäkringssystem, samt förslag rörande reglering av den offentliga arbetsförmedlingen och om anordnande av allm ä n n a arbeten. Enligt förslaget till obligatorisk försäkring skulle denna med vissa undantag omfatta varje arbetare mellan 16 och 67 år, som mot avlöning utförde arbete för arbetsgivares räkning i industriell eller annan rörelse. De viktigare undantagen utgjordes av kontors- och butikspersonal samt länt- och skogsarbetare ävensom personer med ordinarie anställning i statens tjänst. Kostnaderna för försäkringen skulle enligt förslaget bestridas genom försäkringsavgifter av arbetare och arbetsgivare med bidrag av statsmedelFörslaget rörande frivillig försäkring, som sammanförts i en förordning, om erkända arbetslöshetskassor, gick ut på att det allmänna skulle lämna bidrag till av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor, som fyllde vissa i lagen angivna villkor rörande medlemsantal m. m. och bedrev sin verksamhet i enlighet med givna föreskrifter. De sakkunnigas flertal förordade, att det allmännas bidrag till kassorna skulle bäras av staten ensam. År 1927 tillsattes den s. k. arbetslöshetsutredningen, som avgav ett betänkande år 1931 om arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker samt ett år 1934 om åtgärder mot arbetslöshet. . I riksdagen väcktes under åren 1928—1932 ett flertal motioner med förslag om införande av arbetslöshetsförsäkring. Under hänvisning till bl. a.

38 arbetslöshetsutredningens pågående arbete blev samtliga motioner avslagna av riksdagen. År 1932 tillkallades fem sakkunniga att inom socialdepartementet biträda med den fortsatta behandlingen av frågan om införande av arbetslöshetsförsäkring. Utredningen skulle bl. a. ta sikte på att försäkringen borde inbegripa största möjliga antal arbetargrupper. De sakkunniga avgav år 1933 en promemoria rörande frivillig arbetslöshetsförsäkring m. m. Enligt denna promemoria skulle arbetslöshetsförsäkringen bygga på ett system av statsunderstödda arbetslöshetskassor. I föreningsrättsligt hänseende skulle dessa vara registrerade som understödsföreningar. Vidare skulle kassorna för att komma i åtnjutande av statsbidrag antas till erkända arbetslöshetskassor. I fråga om kassornas verksamhetsområde föreslogs inte någon annan begränsning än att medlemmarna i kassorna skulle vara löntagare. Närmare bestämmelser om understödsverksamheten och om statsbidrag skulle regleras genom särskilda förordningar härom. För att bli berättigad till understöd från erkänd arbetslöshetskassa föreslogs, att medlem under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna erlagt minst 26 veckoavgifter. Medlem, som ej tidigare uppburit understöd, skulle därjämte fylla kravet att under de senast förflutna 24 månaderna ha erlagt avgifter för minst 52 veckor. Understöd skulle utgå med ett för dag beräknat belopp, daghjälp. Denna fick uppgå till högst 6 kr och i regel ej understiga 2 kr. Varje kassa ägde att själv inrätta erforderligt antal daghjälpsklasser och medlemmarna skulle själva få välja den daghjälpsklass de önskade tillhöra. Understödstiden fick av kassorna bestämmas till högst 120 dagar under 52 på varandra följande veckor och till lägst 90 dagar under samma tid. Kassorna skulle sortera under en tillsynsmyndighet, socialstyrelsen, som skulle äga utse en ledamot i varje kassas styrelse ävensom en revisor. Statens bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna föreslogs utgå för att täcka dels kassornas utgifter för understöd (daghjälpsbidrag), dels kassornas förvaltningskostnader (förvaltningsbidrag). Daghjälpsbidraget borde i princip vara avvägt så, att de försäkrade själva helt skulle finansiera understödsverksamheten vid arbetslöshet av ringa omfattning. Daghjälpsbidraget, uttryckt i procent av kostnaden för utgivet understöd, skulle enligt en till förslaget till statsbidragsförordning fogad tabell stiga i visst förhållande till understödsverksamhetens omfattning; denna mättes härvid i antalet understödsdagar per år och medlem. Vidare skulle statsbidraget avpassas så, att det utgick med förhållandevis stor andel vid det regelmässigt lägsta daghjälpsbeloppet 2 kr; för högre daghjälpsbelopp sjönk statsbidragsandelen successivt. För att täcka en del av de av försäkringen föranledda merkostnaderna •för den offentliga arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader föreslogs, att ett system med arbetsgivarbidrag skulle införas.

39 I huvudsaklig överensstämmelse med sakkunnigförslaget framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 209 till 1933 års riksdag förslag om införande av frivillig arbetslöshetsförsäkring. Avgiftsvillkoret föreslogs dock till 26 veckoavgifter under senast förflutna 18 månader; medlemmar som ej tidigare uppburit understöd skulle härjämte under de senaste 36 månaderna ha erlagt 52 avgifter. I utlåtande av särskilda utskottet tillstyrktes propositionen i huvudsak. Dock avstyrktes arbetsgivarbidraget, och vidare förordades den av de sakkunniga föreslagna utformningen av avgiftsvillkoret. Vid frågans behandling i riksdagen föll emellertid förslaget genom att kamrarna stannade i olika beslut. Första kammaren antog en reservation med hemställan om avslag under motivering, att vissa frågor ej lösts på ett tillfredsställande sätt. Sedan förnyade utredningar verkställts inom socialdepartementet, framlades i proposition nr 38 till 1934 års riksdag ånyo förslag om frivillig arbetslöshetsförsäkring, vilket i huvudsak anslöt sig till det föregående år framlagda förslaget. Avgiftsvillkoret föreslogs dock till 20 avgifter under tolv månader resp. 40 avgifter under 24 månader. Efter det andra lagutskottet tillstyrkt införande av frivillig arbetslöshetsförsäkring med i huvudsak de ovan angivna modifikationer som gjorts i föregående års utskottsutlåtande, biföll riksdagen förslaget med de av utskottet förordade jämkningarna. Förordningarna om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor trädde i kraft den 1 januari 1935. Ändringar under åren 1935—1959. De ursprungliga bestämmelserna har ändrats genom beslut vid åtskilliga riksdagar. I några fall har ändringarna gällt detaljspörsmål. Betydelsefullare ändringar har beslutats vid 1941, 1944, 1946, 1953 och 1956 års riksdagar. Statsbidragets ursprungliga konstruktion förde med sig vissa inte avsedda konsekvenser. Till följd av att statsbidraget utgick med procentuellt större andel för lägre daghjälpsbelopp än för högre, kom avgifterna i de högre daghjälpsklasserna att för de försäkrade framstå som så betungande, att kassamedlemmarna i stor utsträckning valde låga daghjälpsbelopp. De försäkrade fick härigenom inte ett tillräckligt skydd från försäkringen. Bl. a. med hänsyn härtill erhöll socialstyrelsen år 1939 i uppdrag att utreda frågan om erforderliga ändringar rörande statsbidragsbestämmelserna. År 1941 överlämnade socialstyrelsen sin utredning. I anslutning härtill framlade Kungl. Maj:t i proposition 1941:214 förslag till vissa förbättringar ifråga om statsbidraget liksom av förmånerna från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. I vissa hänseenden gick de i propositionen upptagna förslagen längre än socialstyrelsens, såsom i fråga om statsbidragets avvägning och de nedan berörda kompletteringsbidragen, vilka inte föreslagits av socialstyrelsen.

40 Det framhölls i propositionen, att det måste vara ett statsintresse av vikt att tillse att arbetslöshetsförsäkringen, till vars kostnader arbetstagarna själva bidrog med avsevärda belopp, ordnades så att den inte blev satt ur spel, därför att den erbjöd avsevärt sämre förmåner än hjälpformer som helt bekostades av stat och kommun. För att åstadkomma en höjning av understödsförmånerna föreslogs en sådan ändring av statsbidragsgrunderna, att de procentsatser som förut gällt för daghjälpsbelopp om 2 kr nu skulle gälla för daghjälpsbelopp upp t. o. m. 4 kr, att de grunder som gällt för 3 kr skulle gälla för 5 kronors daghjälp o. s. v. Vidare föreslogs införande av barntillägg med 60 öre per barn och dag. Kostnaderna för barntillägg skulle till 75 procent bestridas med statsmedel. För att få till stånd en allmän höjning av daghjälpsbeloppen och förhindra att personer med liten arbetslöshetsrisk företrädesvis valde daghjälpsklasser med låga daghjälpsbelopp föreslogs, att tillsynsmyndigheten skulle få befogenhet att medge föreskrifter om bunden klasstillhörighet. Departementschefen ansåg emellertid inte de förbättringar som skulle komma till stånd genom dessa åtgärder vara tillräckliga. I propositionen föreslogs därför, att de försäkrade skulle ha rätt att uppbära kompletterande understöd från arbetslöshetskommittéerna vid sidan av vad de erhöll från arbetslöshetskassan. Härutöver föreslogs åtskilliga detaljändringar i arbetslöshetskasseförordningen, av vilka kan nämnas att det tidsbestämda avgiftsvillkoret förordades sänkt till 20 veckoavgifter under de senaste tolv månaderna. Andra lagutskottet tillstyrkte förslaget om införande av barntillägg, regleringen av rätten att välja daghjälpsklass samt sänkningen av antalet avgifter för att uppfylla det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Däremot ansåg sig utskottet inte kunna biträda förslaget om kompletteringsunderstöd från arbetslöshetskommittéerna. I stället föreslog utskottet införande av rätt för arbetslöshetskassorna att, om de så önskade, utge hustrutillägg om 1 kr per dag, varav 75 procent skulle bestridas med statsmedel. Vidare föreslogs statsbidraget till daghjälpen höjt utöver vad i propositionen föreslagits. Enligt utskottet borde de procentsatser som gällde för 2 kronors daghjälp avse samtliga daghjälpsklasser. Statsbidraget skulle alltså inte längre göras förmånligare för de lägre daghjälpsklasserna än för de högre. Till sist föreslog utskottet en sådan ändring i statsbidragsbestämmelserna, att statsbidragets maximigräns höjdes från 26 till 35 understödda dagar per år och medlem. Vad utskottet föreslagit bifölls av riksdagen. I framställningar av den 17 mars och den 30 september 1944 framhöl socialstyrelsen behovet av högre understöd från arbetslöshetskassorna, då dessa understöd i många fall låg under kontantunderstöden från arbetslöshetsnämnderna. Som målsättning för en förbättring uppställde styrelsen understödsbelopp från kassorna, som i allmänhet låg 25 procent över dagunderstöden från arbetslöshetsnämnderna. I sådant syfte föreslogs en för-

41 höjning av hustrutillägget från 1 kr till 1: 25 kr och av barntillägget från 0: 60 kr till 1 kr per dag. Dessa förbättringar ansågs dock inte tillräckliga. Styrelsen föreslog införandet av ett graderat kristillägg till daghjälpen om 0: 25, 0: 50 resp. 0: 75 kr per dag, helt bekostat av statsmedel. Vidare föreslogs en höjning av de maximala understödsbelopp som enligt överförsäkringsbestämmelserna fick utgå till familjeförsörjare med mer än två barn samt vissa lättnader i bestämmelserna för kassamedlemmar i fråga om hyreshjälp från arbetslöshetsnämnderna. I proposition 1944: 301 förordades socialstyrelsens förslag om höjning av hustru- och barntilläggen samt införandet av ett med statsmedel helt bekostat kristillägg till daghjälpen, vilket dock borde utgå med 0: 75 kr för alla kassor utan hänsyn till avgiftsstorleken. Vidare tillstyrktes styrelsens övriga förslag. Andra lagutskottet tillstyrkte de i propositionen framlagda förslagen men underströk, att kristillägget vore att betrakta som ett provisorium och att det därför snarast borde avvecklas. Utskottets tillstyrkan bifölls av riksdagen. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december 1945 framlade delegerade för de erkända arbetslöshetskassorna förslag om vissa ändringar i arbetslöshetskasseförordningen. Bl. a. framhölls, att en förstärkning av försäkringsskyddet var påkallad. Med hänsyn till den försörjningsplikt som åvilade hustrun gentemot mannen borde hustrutillägget ombildas till ett maketillägg. Manlig ogift kassamedlem, som varaktigt sammanbodde med kvinna, borde för henne kunna komma i åtnjutande av ett husföreståndarinnetillägg. Vidare borde medlem, som bodde tillsammans med fader eller moder och som bidrog till deras försörjning, erhålla föräldratillägg. Det ovillkorliga hindret för kassorna att utge daghjälp för enstaka veckodag, under vilken kassamedlem blivit arbetslös på grund av driftsinskränkning vid det företag där han var anställd, det s. k. korttidsavdraget, borde avskaffas. Begränsningen i understödsrätten vid korttidsarbete borde dock såtillvida bibehållas, att kassa skulle beredas möjlighet att frivilligt i stadgarna införa bestämmelser härom. Karensbestämmelserna borde ändras för att få till stånd överensstämmelse med korttidsreglerna. Bl. a. föreslogs en förlängning av ramtiden från 14 till 21 dagar. Genom att statsbidraget till daghjälpen var maximerat till en arbetslöshet motsvarande högst 35 understödsdagar per år och medlem i varje daghjälpsklass, kunde svårigheter uppkomma för kassorna vid arbetslöshetskriser. Denna maximering av statsbidraget borde avskaffas. I samband härmed hemställdes om utredning av möjligheterna att vid tillfällig, omfattande arbetslöshet lämna kassa extraordinärt ekonomiskt stöd. I proposition 1946:326 föreslogs, att husföreståndarinnetillägg borde utgå även till kvinnlig medlem. De delegerades förslag om föräldratillägg upptogs däremot inte i propositionen. I yttrande över de delegerades förslag

42 hade socialstyrelsen avstyrkt ändringsförslaget i fråga om korttidsavdrag. Styrelsen föreslog i stället, att i förordningen skulle införas en tilläggsbestämmelse, som gav styrelsen rätt att medge kassa befrielse från skyldigheten att tillämpa korttidsavdrag. Till detta förslag anslöt sig föredragande departementschefen. Ramtiden för karensen föreslogs förlängd till 21 dagar och i överensstämmelse med ett förslag av socialstyrelsen skulle ett nytt villkor införas av innebörd att under sju på varandra följande dagar, söndagar oräknade, alltid skulle ligga minst en dag, för vilken medlemmen kunde styrka att han hos arbetsförmedlingen sökt men inte erhållit arbete. Härigenom skulle medlemmen visa, att han uppehöll kontakt med arbetsmarknaden. Kunde han inte uppfylla villkoret, skulle han genomgå ny karenstid. Förslaget att upphäva bestämmelsen om statsbidragets maximering biträddes inte av departementschefen, som också ansåg tillräckliga skäl saknas för en utredning om extraordinärt ekonomiskt stöd till arbetslöshetskassa i vissa särskilda situationer. Andra lagutskottet anslöt sig till de i propositionen framlagda förslagen. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Enligt dittills gällande bestämmelser var utländska medborgare — med två undantag — uteslutna från rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa. I skrivelse den 13 november 1946 föreslog de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, att de gällande inskränkningarna för utländsk medborgare att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa måtte helt bortfalla. I proposition nr 200 till 1947 års riksdag anslöt sig föredragande statsrådet till förslaget. I likhet med vad socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t anfört ansåg statsrådet, att vissa möjligheter till inskränkningar i utlännings rätt att vinna inträde i och uppbära understöd från arbetslöshetskassa dock borde bibehållas. Behörighet att meddela dylika inskränkningar borde tillkomma tillsynsmyndigheten. Andra lagutskottet anslöt sig till de i propositionen framlagda förslagen, varefter utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Vid 1947 års riksdag beslöts vidare, att tillsynen över arbetslöshetskassorna den 1 januari 1948 skulle överflyttas från socialstyrelsen till den nyinrättade arbetsmarknadsstyrelsen. Inom denna skulle ärenden angående arbetslöshetsförsäkringen handläggas av en särskild delegation i syfte att bereda tillsynsmyndigheten en mera fristående ställning. År 1937 hade utsetts en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av den svenska socialvården. Kommittén, som antog namnet socialvårdskommittén, skulle bl. a. söka få till stånd en samordning av socialvårdens olika grenar. Med utgångspunkt härifrån beslöt kommittén år 1941 att till behandling uppta frågan om införande av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslag härom framlades år 1948 (SOU 1948:39). Meningarna vid remissbehandlingen av förslaget var emellertid starkt delade rörande det

43 lämpliga i att införa en sådan försäkring. I ett betydande antal yttranden hävdades, att man i stället borde inrikta sig på att förbättra den frivilliga försäkringen. Förslaget föranledde ingen åtgärd. Vid 1950 års riksdag beslöts, att det år 1944 införda kristillägget skulle ersättas av ett fast statsbidrag, benämnt grundstatsbidrag. Detta fastställdes till samma belopp som kristillägget, ö: 75 kr per understödsdag. Samtidigt höjdes daghjälpens maximibelopp från 7 till 8 kr. År 1951 tillsattes en utredning med uppgift att verkställa översyn av bestämmelserna rörande den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen. Denna avlämnade år 1952 ett delbetänkande med förslag till vissa förbättringar av försäkringsersättningarna. Enligt utredningen lämnade dessa en alltför låg kompensation för förlorade arbetsinkomster i jämförelse med de bidrag som då utgick i form av kontantunderstöd eller understöd från fattigvården. Beträffande daghjälpen uppställde utredningen som en allmän målsättning en kompensationsgrad, vilken för ensamstående inte skulle understiga 50 procent av nettoförtjänsten. Försäkringsersättningen borde främst anpassas efter arbetsförtjänsten. Med hänsyn härtill och till förhållandena inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna föreslog utredningen en höjning av maximibeloppet för daghjälpen från 8 till 20 kr. Vidare föreslogs, att make- och husföreståndarinnetillägget skulle höjas från 1: 25 kr till 2 kr samt barntillägget från 1 k r till 1: 50 kr. Som motivering härför åberopades angelägenheten att säkerställa en tillfredsställande nivå för ersättningarna till familjeförsörj a r n a även i kassor där daghjälpen blev låg. Även en kraftig lyftning av hela daghjälpsnivån ansågs nödvändig. Kostnaderna härför borde fördelas mellan staten och de försäkrade. Förutom att statens åtagande i fråga om daghjälpsbidrag och familj etilläggsbidrag utsträcktes till de föreslagna högre beloppen, föreslogs statens insats få formen av ett förbättrat grundstatsbidrag. Proposition nr 166, som framlades för 1953 års riksdag, anslöt sig till utredningens förslag. Propositionen tillstyrktes av sammansatta stats- och andra lagutskottet. Riksdagen biföll utskottets tillstyrkan. övriga frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen upptog utredningen i ett betänkande som avgavs år 1955 (SOU 1955:27). Bland där framförda förslag kan följande nämnas. Minimiantalet medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa föreslogs höjt från 500 till 1 500. I samband med behandlingen av frågor rörande försäkringens omfattning uttalade utredningen, att något mera allmänt intresse från företagarnas sida för anslutning till arbetslöshetsförsäkringen inte kunde påräknas. Med tanke på företagargrupper som i olika hänseenden stod arbetstagarna nära föreslog dock utredningen vissa utvidgningar av företagarnas möjligheter till anslutning. Ett förslag i samma riktning avsåg hemarbetarna, d. v. s. personer som arbetar för annans räkning men utför arbetet

44 i sitt hem. En av utredningen företagen undersökning gav dock vid handen, att ej heller dessa kunde förväntas arbetslöshetsförsäkra sig i större utsträckning. Till grund för prövningen av frågan om utförsäkring låg enligt då gillande bestämmelser antalet ersättningsdagar under en tidsperiod av tolv månader bakåt i tiden med utgångspunkt från den aktuella ersättningsdagen. Utredningen ansåg, att väsentliga administrativa förenklingar kunde vinnas, om detta s. k. rullande prövningsår för utförsäkringen ersattes av ett fast år och föreslog därför, att utförsäkringsperioden skulle omfatta tidm 1/9—31/8 och benämnas "försäkringsår". Ersättning borde enligt utredningen inte utgå för enstaka arbetslös dag i en vecka. Om medlem under fem dagar i en kalendervecka arbetat i sådm utsträckning att hel daghjälp ej kunnat utgå för någon av dagarna, skulle således daghjälp ej heller utges för den sjätte dagen. Karensbefrielse föreslogs för vissa fall. Sålunda skulle medlem ej behcva genomgå karens, när han blev arbetslös efter att ha uppburit sjukpenning eller hempenning från allmän sjukkassa för minst tre dagar eller tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp eller fullgjort värnpliktstjänstgöring under minst 30 dagar. Ny karenstid skulle ej heller behöva genomgis, när medlem styrkt sig ha haft arbete högst 48 dagar efter det han senast fullgjort karens eller uppburit daghjälp för minst fem av sex på varancra följande dagar. Enligt tidigare bestämmelser skulle ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i princip utgå endast för helt arbetslösa dagar. I praxis förekom emellertid, att full ersättning utgick även för dag, under vilken arbete utförts i högst två timmar och, om fråga var om bisysselsättning, i högst tre timmar. Utredningen föreslog lagfästande av dessa s. k. timregler. Härutöver föreslogs, att tillsynsmyndigheten skulle få befogenhet att mecge kassa rätt att utge halv ersättning till medlem som arbetat i mer än Ivå men ej över fyra timmar under en i övrigt arbetslös dag, under förutsättning att medlemmen före arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete och sökte sådant arbete. Vidare föreslogs att halv ersättning skulle kunna utgå för dag, då medlem erhöll halv sjukpenning. överförsäkringsgränserna, 80 procent av bruttoförtjänsten för familjeförsörjare och 60 procent för andra, föreslogs ersatta med nya bestämmelser, som skulle fastställas av Kungl. Maj:t och införas i en särskild överförsäkringstabell. Den mera schematiska beräkningen skulle därmed ersättas av en till de olika inkomstlägena bättre anpassad beräkning. Beloppen i tabellen skulle beräknas genom att arbetsförtjänsten för dag minskades med dels vanligen förekommande avdrag för preliminär skatt, dels ett marginalbelopp därutöver utgörande omkring en åttondel av nettoarbetsförtjänsten. Beträffande ersättningstidens längd föreslog utredningen, att tillsyns-

45 myndigheten skulle få befogenhet att för viss kassa eller klass medge, att antalet dagar bestämdes till mer än 156, dock högst 210. Minimigränsen föreslogs höjd från 90 till 120 dagar. Daghjälpsbidraget utgick med en sjunkande procent av daghjälpskostnaderna allteftersom antalet ersatta dagar per medlem och år översteg 35. Denna begränsning av daghjälpsbidraget föreslogs slopad. Kungl. Maj:t framlade för 1956 års riksdag en proposition (nr 144), som i huvudsak överensstämde med utredningens förslag. Avvikelser härifrån förekom beträffande några detaljer. 351. a. borde enligt departementschefen statsbidrag till ersättning åt ålderspensionärer begränsas till att utgå för högst 78 ersättningsdagar varje försäkringsår efter det, under vilket vederbörande fyllt 67 år. Andra lagutskottet tillstyrkte propositionen med ett par smärre ändringar. Förslaget bifölls av riksdagen i enlighet härmed. Efter år 1956 har endast ett fåtal ändringar i arbetslöshetskasse- och statsbidragsförordningarna genomförts. Vid 1958 års riksdag beslöts dels att dag, för vilken halv ersättning skulle kunna utgå samtidigt med halv sjukpenning, finge inräknas i karenstiden, dels att en omläggning skulle ske av arbetslöshetskassas redovisningsår och av statsbidragsberäkningen till att avse försäkringsåret i stället för kalenderåret. Enligt beslut vid 1959 års riksdag höjdes barntillägget från 1:50 lotill 2 kr om dagen för varje barn samtidigt som grundstatsbidraget från den 1 januari 1960 genomgående höjdes med 1 kr under förutsättning att motsvarande höjning av daghjälpsbeloppet genomfördes. Ändringarna föranleddes av införandet av allmän varuskatt. Översikter över arbetslöshetsförsäkringens utveckling och över de erkända arbetslöshetskassornas ekonomiska förhållanden under åren 1935—1961/62, d. v. s. under hela den tid den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen varit i verksamhet, redovisas i bilagorna 1 och 2.

De erkända arbetslöshetskassornas verksamhet under försäkringsåret 1961/62 I det följande lämnas vissa uppgifter rörande arbetslöshetskassornas verksamhet under försäkringsåret 1961/62. Uppgifterna är hämtade ur arbetsmarknadsstyrelsens redogörelse för kassornas verksamhet under detta försäkringsår. Under verksamhetsåret 1961/62 registrerades inte någon ny arbetslöshetskassa. Den 1 j a n u a r i 1962 upplöstes de kemisk-tekniska industriarbetarnas kassa, varvid medlemmarna huvudsakligen överfördes till fabriksarbetarnas samt sko- och läderarbetarnas kassor (ca 10 700 resp. 4 000 medlemmar). Antalet kassor minskade således med en och uppgick den 31 augusti 1962 till 45.

46 Medlemsutvecklingen. Medlemsantalet i kassorna var den 31 augusti 1962 1 395 772, varav ca 273 000 kvinnor. Under försäkringsåret utgjorde ökningen 29 254 medlemmar, motsvarande 2,1 procent av medlemsantale: den 31 augusti 1961. Antalet i kassorna nyinskrivna medlemmar uppgict till 185 513, d. v. s. 13,6 procent av medlemsantalet vid försäkringsåret'» början, medan antalet personer som av olika anledningar lämnade kassorna under året var 156 259 eller 11,4 procent av samma antal. Av de medlemmar som lämnat försäkringen hade enligt kassornas redovisning 86 041 eller 6,3 procent utträtt på grund av bristande avgiftsbetalning. Mellan kassorna flyttade mer än 55 000 personer, däri ej inräknade de ca 15 000 medlemmar i de kemisk-tekniska industriarbetarnas kassa, som vid dess upplösning överfördes till andra kassor. Den mest betydande medlemsminskningen förekom i lantarbetarnas, träindustriarbetarnas, sjöfolkets och hotellanställdas kassor. Kraftig medlemsökning kunde konstateras i metallindustriarbetarnas, handelsanställdas, handelstjänstemännens, arbetsledarnas och industritjänstemännens kassor. Avgifter och försäkringsförmåner. Den 31 augusti 1962 utgjorde den genomsnittliga veckoavgiften (en månadsavgift antas motsvara 4 Va veckoavgifter) 1: 15 kr mot 1: 13 kr föregående år — en stegring som främst sammanhänger med ökade daghjälpsbelopp — och medelbeloppet tillförsäkrad daghjälp 18: 10 kr mot 17: 46 kr ett år tidigare. Arbetslösheten. Arbetslösheten bland de försäkrade enligt den räkning av antalet på landets arbetsförmedlingar anmälda arbetslösa kassamedlemmar som verkställdes i mitten av varje månad under försäkringsåren 1960/61 och 1961/62 framgår av nedanstående uppställning. Däri anges även den procentuella fördelningen, d. v. s. arbetslösa kassamedlemmar i procent av totala antalet kassamedlemmar.

Tab. 1. Antal arbetslösa kassamedlemmar

1960/61 och 1961/62

Absoluta tal September Oktober November December Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti

Procentuella tal

1960/61

1961/62

1960/61

1961/62

10 800 11 200 15 300 18 500 29 000 27 700 20 700 22100 15 600 9 100 7 500 9 900

10 200 12 300 15 900 19 400 29 600 29 800 27 700 26 300 18 300 11600 8 500 11 200

0,8 0,8 1,1 1,4 2,1 2,0 2,5 1,6 1,1 0,7 0,5 0,7

0,7 0,9 1,2 1,4 2,1 2,2 2,0 1,9 1,3 0,8 0,6 0,8

47 Årsmedeltalet för antalet arbetslösa kassamedlemmar i procent av totala antalet medlemmar för försäkringsåren 1960/61 och 1961/62 var 1,2 resp. 1,3 procent. Utbetalning av försäkringsersättning. Totala antalet arbetslöshetsdagar, för vilka ersättning utgått under försäkringsåret 1961/62, uppgick till 4 653 810 mot 4 160 136 närmast föregående år. Per medlem motsvarade detta antal 3,3 dagar mot 3,0 föregående försäkringsår, alltså en ökning med 10 procent. Per ersättningsdag utbetalades i daghjälp 18:22 kr och i familjetillägg 2: 17 k r i genomsnitt. Motsvarande belopp var försäkringsåret dessförinnan 17:60 resp. 2 : 2 0 kr. Kassornas ekonomi. I medlemsavgifter inflöt under året 67 822 025 kr, innebärande en ökning från föregående år med 3,9 procent. Per medlem och år utgjorde avgiftssumman 48: 74 kr mot 47: 80 kr försäkringsåret 1960/61. Uppgifter om statsbidraget lämnas nedan. I övrigt utgjordes inkomsterna av räntor, 15 962 691 kr, vilket innebär en genomsnittlig förräntning av kassornas tillgångar med ca 4 procent. Totala beloppet utgiven försäkringsersättning uppgick till 94 878 936 kr mot 82 373 842 kr året dessförinnan, en ökning med 15,2 procent. Som tidigare nämnts ökade antalet ersättningsdagar per medlem med 10 procent. Den förskjutning mot högre daghjälpsbelopp som skett under 1961/62 — ävensom det ökade antalet kassamedlemmar — påverkade givetvis även den totala summan utbetalad ersättning. Per medlem och år utgjorde ersättningen 68: 19 k r mot 60: 31 k r föregående försäkringsår. Av det utbetalade beloppet utgjorde 84 777 469 kr eller 89 procent daghjälp och 10 101 467 kr eller 11 procent familjetillägg. Kassornas förvaltningskostnader för verksamheten belöpte sig till 13 276 783 kr, utgörande 9: 54 kr per årsmedlem. I statsbidrag till försäkringsersättningen erhöll kassorna 53 728 606 kr, vilket motsvarade 56,6 procent av det utbetalade beloppet (45 252 876 kr resp. 54,9 procent år 1960/61). Daghjälpsbidrag, som utgår till kassa först när antalet ersättningsdagar per medlem och år överstiger tre, utbetalades till 21 kassor. Bidraget till förvaltningen, 4 965 619 kr, täckte 37,4 procent av kassornas kostnader härför (39,5 procent år 1960/61). Försäkringsfonderna. Enligt arbetslöshetskasseförordningen skall överskott på verksamheten tillföras vederbörande kassas fond. Fonderna uppgick den 31 augusti 1962 till 389 507 438 k r mot 352 743 674 kr vid ingången av försäkringsåret. Per medlem utgjorde fonderna 279 kr mot 258 kr ett år tidigare. Kassornas ekonomiska ställning har under försäkringsåret väsentligt förbättrats. Ingen kassa redovisade underskott.

48 I arbetslöshetskasseförordningen finns bestämmelser om hur fondens tillgångar skall redovisas. Den 31 augusti 1962 var ca 45 procent placerade i obligationer och 14 procent i skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats av stat eller kommun, 18 procent utgjordes av fordringar hos banker eller av kontanter och 7 procent hade placerats i fastigheter avsedda för kassornas verksamhet och i lån mot inteckning i fast egendom. Återstående 16 procent bestod av utestående fordringar, såsom statsbidrag, avgifter m. m. I bilaga 3 har för jämförelse sammanställts vissa uppgifter rörande verksamheten inom de olika kassorna under försäkringsåret 1961/62.

Gällande lagstiftning Gällande lagstiftning om arbetslöshetsförsäkringen omfattar förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor (arbetslöshetskasseförordningen)! och förordningen samma dag (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (statsbidragsförordningen)- ävensom kungörelsen den 27 juni 1957 (nr 481) med tillämpningsföreskrifter till arbetslöshetskasseförordningen och kungörelsen samma dag (nr 482) angående handläggning av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende organiserade som understödsföreningar och lyder såsom sådana under lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar (understödsföreningslagen). Arbetslöshetskasseförordningen. Förening, som enligt sina stadgar bereder medlem ersättning vid arbetslöshet och som består av minst 1 500 m e d lemmar, kan antas till erkänd arbetslöshetskassa. Om särskilda skäl försanleder därtill, kan dock undantag göras från regeln om lägsta antal medlemmar. Ansökan om antagande görs hos tillsynsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen). Vid sin prövning av ansökan har tillsynsmyndigheten att tillse, att föreningens stadgar överensstämmer med vad som föreskriv/s i arbetslöshetskasseförordningen. De i arbetslöshetskasseförordningen förekommande bestämmelserna om innehållet i erkänd arbetslöshetskassas stadgar avser bl. a. medlemskaip i kassan, avgifter, villkor för rätt till arbetslöshetsersättning, ersättningens former och storlek, ersättningstidens längd samt kassas fondbildning. Bestämmelserna har i huvudsak följande innehåll. F r å n rätten att vinna inträde i arbetslöshetskassa skall i stadgarna föreskrivas undantag för den som är medlem av annan kassa, den som ej uippnått viss i stadgarna angiven minimiålder samt den som inte mot avlöming utför arbete för annans räkning eller som utför arbete uteslutande för sin 1 2

ändr. SFS 1958: 100, 1958: 145 och 1959: 533. ändr. SFS 1958: 101 och 1959: 534.

49 makes räkning (9 § 1 mom.). F r å n rätt att kvarstå som medlem i kassa skall undantas den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än fem månader varit självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning utföra arbete för annans räkning, eller utfört arbete uteslutande för sin makes räkning (9 § 2 mom.). Beträffande självständiga företagare gäller dock att den som omväxlande mot avlöning utför arbete för annans räkning och arbetar som självständig företagare äger tillhöra kassa, under förutsättning att tillsynsmyndigheten lämnat kassan medgivande därtill (9 § 3 mom. första stycket). Detsamma gäller den som övergått till att bli självständig företagare, såvitt avser en tid av högst 24 månader efter övergången (9 § 3 mom. första stycket). Självständiga företagare kan j ä m väl under vissa förutsättningar bilda egen arbetslöshetskassa (9 § 3 mom. första stycket). Tillsynsmyndigheten kan även för viss kassa medge undantag från bestämmelserna om hinder för den som utför arbete uteslutande för sin makes räkning att tillhöra kassa (9 § 3 mom. andra stycket). Arbetslöshetskasseförordningen innehåller vidare regler, som anger i vilka ytterligare fall kassa i sina stadgar kan undanta någon från rätt att vinna inträde i kassa eller att där kvarstå som medlem (10 §). Kassa äger fördela sina medlemmar på klasser med skilda bestämmelser i fråga om daghjälpens storlek, avgifter eller försäkringsvillkor i övrigt (15 § första stycket). Ersättning vid arbetslöshet skall utgå med ett för dag beräknat belopp i form av daghjälp och familjetillägg till denna (18 §). Familjetillägg utgår i form av barntillägg samt, om kassan så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg (19 §). Såsom huvudvillkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gäller att ersättning endast må utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete (20 §). Medlem skall för en tid av fyra veckor avstängas från rätt till ersättning, om han frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller om han a v skedats på grund av otillbörligt uppförande. Samma påföljd inträder, om medlemmen avvisar lämpligt arbete eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete likväl genom sitt uppträdande vållat, att anställning ej kommit till stånd (36 § första stycket). Erbjudet arbete skall anses lämpligt bl. a. om det motsvarar medlemmens krafter och färdigheter och om det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete (36 § andra stycket). Medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp för viss dag, skall den dagen personligen söka arbete hos arbetsförmedlingen (22 §). Möjlighet finns dock att i särskilda fall efterge denna skyldighet. Vid ansökan om ersättning skall fogas intyg dels från medlemmens arbetsgivare, utvisande den tid under vilken medlemmen utfört arbete och orsaken till anställ4 _ 318255

50 ningens upphörande, dels från arbetsförmedlingen om att medlemmen sökt arbete på sätt arbetslöshetskasseförordningen föreskriver (40 §). Rätten till ersättning är vidare beroende av att medlem fullgjort viss avgiftsbetalning till kassan. Ersättning må sålunda utges först sedan medlemmen erlagt minst 52 veckoavgifter till kassan, det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, (23 § 1 mom.). Dessutom gäller beträffande den första arbetslöshetsperioden under varje försäkringsår (tiden den 1 september— den 31 augusti påföljande å r ) , att medlemmen skall ha erlagt minst 20 veckoavgifter under en period av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträdande, det tidsbestämda avgiftsvillkoret, (23 § 2 mom.). Vid tillämpningen av detta sistnämnda villkor jämställes tid, under vilken medlemmen varit befriad från avgiftsplikt på grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring som värnpliktig eller uppburit tilläggspenning med anledning av barnsbörd, med tid för vilken avgift erlagts. Tid för yrkesutbildning och tjänstgöring som värnpliktig kan även i viss utsträckning tillgodoräknas medlem såvitt gäller det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Medlem får vid tillämpning av de i föregående stycke återgivna bestämmelserna endast tillgodoräknas avgift som erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot avlöning utfört arbete annorstädes än i sitt hem, eller för tid, då han haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Med tillsynsmyndighetens medgivande kan dock undantag ske från denna regel i fråga om hemarbetare samt under vissa förutsättningar beträffande självständiga företagare (24 §). Arbetslöshetsförsäkringen är så konstruerad, att utgående förmåner skall kompensera inkomstbortfall för sex dagar per vecka. Denna princip har kommit till uttryck på det sättet att daghjälp inte utgår för söndag. Daghjälp får ej heller utges bl. a. för helgdag, om medlem ej var arbetslös närmast föregående eller efterföljande vardag, eller för dag, då medlemmen sökt arbete för kortare tid än fyra timmar, eller för enstaka dag i en vecka, under vilken medlemmen arbetat i fem dagar (32 §). Medlem äger vidare ej rätt att uppbära ersättning, förrän han under en sammanhängande tid av högst 21 dagar varit arbetslös sex dagar, karenstid, (28 § 1 mom. första stycket). I karenstiden inräknas endast dag, för vilken hel daghjälp skulle ha utgått, om karenstiden gått till ända. Om medlem för viss dag uppbär halv sjukpenning från allmän försäkringskassa och om daghjälp skulle ha utgått med nedsatt belopp för sådan dag, därest karenstiden gått till ända, får dock denna dag inräknas i karenstiden. Vidare skall karenstiden anses fullgjord, när medlem blir arbetslös efter att ha uppburit sjukpenning i minst tre dagar eller efter det att medlemmen åtnjutit tilläggssjukpenning med anledning av barnsbörd eller fullgjort värnpliktstjänstgöring under minst 30 dagar, »karensbefrielse», (28 § 2 mom. första stycket).

51 Ny karenstid skall krävas, om medlemmen efter det att han senast fullgjort karenstid eller erhållit karensbefrielse eller uppburit daghjälp för minst fem av sex på varandra följande dagar haft arbete mer än 48 dagar (28 § 2 mom. andra stycket). Högsta daghjälpsbelopp, som arbetslöshetskassa får utge, är 20 kr. Barntillägget utgör 2 kr om dagen för varje barn under 16 år. Maketillägg och husföreståndarinnetillägg uppgår likaledes till 2 kr om dagen (29 § 1 m o m . ) . Hel daghjälp utges, om medlem å dag då han i övrigt är arbetslös utför avlönat arbete i högst två timmar. Utför han avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra timmar, äger kassa med tillsynsmyndighetens medgivande utge daghjälp och familjetillägg med hälften av vad eljest skulle ha utgått (29 § 2 mom.). Om daghjälp jämte i förekommande fall familjetillägg överstiger viss del av medlems normala dagsinkomst, reduceras ersättningen enligt en av Kungl. Maj:t fastställd överförsäkringstabell (30 § 1 mom.). Daghjälp får utges för högst 156 dagar under varje försäkringsår (31 § 1 mom.). Tillsynsmyndigheten äger dock medge, att denna tid utsträckes till högst 210 dagar. Arbetslöshetskasseförordningen föreskriver viss reducering av förmånerna beträffande medlem, som på grund av driftsinskränkning har arbete mindre än fem dagar i veckan, korttidsavdrag, (33 §). Tillsynsmyndigheten kan dock medge kassa befrielse från skyldigheten att tillämpa korttidsavdrag. Tillsynsmyndigheten äger vidare föreskriva begränsning i rätten till daghjälp beträffande medlemmar, som sysselsätts i yrke med säsongarbetslöshet, säsongbegränsning, (34 §). Erkänd arbetslöshetskassa är skyldig att såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande i princip minst två års inkomst per medlem i form av avgifter, räntor och statsbidrag (41 §). Om kassa har färre än 10 000 medlemmar kräves större fondavsättning per medlem räknat. Kassas fondmedel skall redovisas i enlighet med särskilda föreskrifter (42 §). Arbetslöshetskasseförordningen innehåller härutöver föreskrifter om tillsyn å erkänd arbetslöshetskassa samt straffbestämmelser. Statsbidragsförordningen. Enligt denna förordning utgår statsbidrag till kassa såsom grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag (1 §). Grundstatsbidraget utgår med visst belopp för varje dag, för vilken daghjälp utgetts (2 §). Beloppet varierar med storleken av den daghjälp kassan h a r fastställt. Vid en daghjälp av 6 kr uppgår grundstatsbidraget till 3: 25 kr. Högsta grundstatsbidraget uppgår till 6 kr och utgår vid en daghjälp av 17 kr. Daghjälpsbidraget utgår med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader för daghjälp med avdrag för grundstatsbidraget. Procent-

52 talet bestämmes i förhållande till antalet ersättningsdagar per medlem under försäkringsåret och uppgår till högst 75 procent vid 26 eller fler ersättningsdagar per medlem (3 §). Familjetilläggsbidrag utgår med 75 procent av utgifterna för detta bidrag (6 §). I fråga om medlem, som fyllt 67 år, utgår statsbidrag för högst 78 ersättningsdagar under försäkringsåret (7 §). Förvaltningsbidrag utgår med belopp mellan 3 och 5 kr per årsmedlem, beroende på kassans storlek.

KAPITEL 2 Arbetslöshetsförsäkringens

omfattning

Gällande bestämmelser m. m. Arbetslöshetsförsäkringen omfattar i princip endast arbetstagare. Enligt 9 § 1 mom. 3) arbetslöshetskasseförordningen skall nämligen den, som inte mot avlöning utför arbete för annans räkning, undantas från rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa. Vissa inskränkningar i rätten till medlemskap i sådan kassa gäller emellertid även för arbetstagare. Sålunda får enligt 9 § 1 mom. 4) arbetslöshetskasseförordningen person som utför arbete uteslutande för sin makes räkning inte bli medlem i arbetslöshetskassa. Ej heller får enligt samma paragraf 2 mom. 2) den som under de senast förflutna tolv månaderna uteslutande arbetat för sin makes räkning under mer än fem månader kvarstå såsom medlem i kassan. Bestämmelserna är motiverade av svårigheten att i dylika fall kontrollera arbetslösheten. Tillsynsmyndigheten äger dock meddela dispens från dessa bestämmelser. Denna möjlighet har ej utnyttjats av någon kassa. Enligt uppgifter från arbetslöshetskassorna har under tiden 1958—1960 endast tre medlemmar uteslutits på grund av anställning hos make. 10 § första stycket arbetslöshetskasseförordningen innehåller regler, som ger arbetslöshetskassa rätt att vägra vissa grupper av arbetstagare inträde i eller rätt att utesluta dem ur kassan. Detta gäller bl. a. personer som under de senaste tolv månaderna under längre tid än fem månader utfört arbete uteslutande åt föräldrar (adoptant) eller barn (adoptivbarn) samt den vars. ålder överstiger den gräns som kan vara föreskriven i stadgarna. Ingen kassa har numera i sina stadgar bestämmelser som hindrar arbetsgivares föräldrar och barn, som är anställda hos denne, från att bli medlemmar. Ett antal kassor har, som framgår av tabell 2 (s. 54), i sina stadgar föreskrivit viss övre åldersgräns för medlemskap. I några av kassorna är denna gräns ovillkorlig. Av en undersökning i arbetslöshetskassorna framgår, att under treårsperioden 1958—1960 tio kassor vägrat sammanlagt ca 300 personer medlemskap av åldersskäl, därav enbart en kassa ca 200. Uteslutningar h a r under den angivna perioden skett i fyra kassor i ett hundratal fall. Någon undre åldersgräns för rätt att vinna inträde i arbetslöshetskassa

54 Tab. 2. Antal kassor med övre åldersgräns för inträde och uteslutning

Åldersgräns

Inträde

Uteslutning

Antal kassor med

Antal kassor med

villkorl. gräns 2 20 7 7

55 60 65 67 70 Summa

ovillkorl. gräns

villkorl. gräns

2 3 8 2

1 2

ovillkorl. gräns

1 2 3

finns ej angiven i arbetslöshetskasseförordningen. Enligt 20 § medges emellertid ersättning till arbetslös medlem först då denne fyllt 16 år. Med hänsyn till det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret har därför flertalet kassor undantagit den som ej fyllt 15 år från rätt till inträde. I sex kassor har denna undre åldersgräns satts något högre: 16 år i en kassa, 18 år i tre, 19 år i en och 21 år i en. Arbetslöshetskassorna står öppna ej blott för svenska medborgare utan även för utlänningar. Beträffande dessa äger dock tillsynsmyndigheten enligt 11 § arbetslöshetskasseförordningen i fråga om rätten att vinna inträde i kassa föreskriva de begränsningar som kan finnas påkallade utöver dem som gäller generellt enligt 9 och 10 §§ samma förordning. Enligt 24 § första stycket arbetslöshetskasseförordningen får medlem endast tillgodoräknas avgift som erlagts för tid, då han mot avlöning utfört arbete annorstädes än i sitt hem. Under förutsättning att hemarbetare arbetar under sådana förhållanden att en tillfredsställande avgifts- och arbetslöshetskontroll kan anordnas, äger dock tillsynsmyndigheten enligt 24 § andra stycket 1) medge, att beträffande viss grupp av sådana medlemm a r deras avgifter tillgodoräknas för rätt till ersättning. Fem kassor, som erhållit dylikt medgivande, har i sina stadgar infört bestämmelser i sådant syfte. En undersökning rörande hemarbetarna redovisas längre fram i detta kapitel. Självständig företagare kan tillhöra arbetslöshetsförsäkringen under följande förutsättningar: 1) att han under de senaste tolv månaderna varit självständig företagare i högst fem månader; 2) att han omväxlande arbetar mot avlöning för annans räkning och som självständig företagare; 3) att han övergått till att helt bli egen företagare, varvid dock försäkringen gäller i högst 24 månader därefter; 4) att han ingår i en grupp av företagare, för vilka Kungl. Maj:t medgett, a t t deras avgifter får tillgodoräknas såsom kvalificerande för ersättning.

55 Den inledningsvis återgivna föreskriften i 9 § 1 mom. 3) arbetslöshetskasseförordningen lämnar ej utrymme för självständig företagare att ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Om kassamedlem under de senaste tolv månaderna varit självständig företagare under längre tid än fem månader utan att samtidigt mot avlöning utföra arbete för annans räkning, skall han enligt nämnda paragraf 2 mom. 1) uteslutas ur kassan. Av detta stadgande följer å andra sidan, att kassamedlem kan fortsätta att tillhöra försäkringen, om han under de senaste tolv månaderna varit självständig företagare under högst fem månader. Med stöd av 24 § andra stycket 2) arbetslöshetskasseförordningen kan medlem, som omväxlande arbetar mot avlöning för annans räkning och som självständig företagare efter tillsynsmyndighetens medgivande få tillgodoräknas avgift jämväl för tid, då han utfört arbete som självständig företagare. Sådan medlem kan med bibehållande av sin försäkringsrätt arbeta som självständig företagare under längre tid än fem av de senaste tolv månaderna. Personer som var omväxlande arbetstagare och företagare förekom år 1961 såsom medlemmar i tolv kassor, i sex av dem endast ett fåtal. De flesta förekom i byggnadsarbetarnas och skogsarbetarnas kassor, 2 000—3 000 resp. 7 000, åtskilliga även i fartygsbefälets, järnvägsmännens, lantarbetarnas och vägarbetarnas kassor. Frånsett fartygsbefälets kassa är dessa medlemmar i egenskap av företagare nästan genomgående småbrukare. Bestämmelsen om rätt att i dessa fall tillgodoräkna avgifter för tid då medlem utför arbete såsom företagare har intagits i stadgarna endast i skogsarbetarnas och lantarbetarnas kassor, där den dock hittills tillämpats blott i ett fåtal fall. Kassamedlem som övergått till att bli enbart företagare kan i denna sin egenskap fortsätta att tillhöra försäkringen under viss tid. Enligt 24 § andra stycket 3) arbetslöshetskasseförordningen äger nämligen tillsynsmyndigheten medge, att sådan medlem får tillgodoräknas avgift för en tid av 24 månader därefter. Med stöd av sådant medgivande har under åren 1958— 1960 ca 200 medlemmar i 19 kassor fått tillgodoräknas avgifter. Endast i undantagsfall har medlem vägrats rätt att kvarstå i kassan. Så har skett i fyra kassor i sammanlagt 15 fall. I stor utsträckning synes dock ifrågavarande medlemmar ej ansöka om att få kvarstå i kassan. Bland frisörerna t. ex. har under den angivna tiden ingen ansökan härom ingetts till kassan, ehuru det ingalunda är ovanligt inom detta fack, att medlemmar blir egna företagare. Kungl. Maj:t äger enligt 24 § sista stycket arbetslöshetskasseförordningen för viss grupp av medlemmar medge, att avgift för tid då medlem arbetar som självständig företagare får tillgodoräknas i större utsträckning än förut sagts. Genom denna bestämmelse har det blivit möjligt för en grupp av företagare utan direkt anknytning till kategorin arbetstagare att under vissa förutsättningar bilda egen arbetslöshetskassa. Dispens har hit-

56 tills meddelats endast i ett fall, nämligen medlemmarna i Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa.

Arbetstagare i allmänhet Anslutningen till försäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen omfattade den 31 augusti 1962 45 erkända arbetslöshetskassor. Av dem var 33 bildade av LO-förbund, en av Sveriges arbetares centralorganisation och nio av TCO-förbund; av de övriga två har den ena bildats av en fristående fackorganisation, medan den andra ej har anknytning till sådan organisation. Samtliga kassor är begränsade till visst yrkesområde med undantag av Sveriges arbetares erkända arbetslöshetskassa, som enligt sina stadgar står öppen för anställda i Sverige. De yrkesområden som omfattas av försäkringen framgår av namnen på kassorna, vilka anges i nedanstående förteckning. För medlemmarna i samtliga här ifrågavarande förbund utom ett är anslutning till vederbörande arbetslöshetskassa i princip obligatorisk. Av olika skäl — som redovisas i annat sammanhang — är emellertid ett stort antal medlemmar undantagna härifrån. Den 31 augusti 1962 var 1 395 772 personer anslutna till arbetslöshetsförsäkringen. Deras fördelning på de olika kassorna framgår av följande uppställning. Medlemsantalet i de erkända arbetslöshetskassorna den 31 augusti 1962. Arbetsledarnas , Beklädnadsarbetarnas Bleck- och plåtslagarnas Bokbinderiarbetarnas , Bryggeriarbetarnas Byggnadsarbetarnas Elektrikernas Fabriksarbetarnas Fartygsbefälets Fastighetsarbetarnas Frisörernas Försvarsverkens civila personals , Gjuteriarbetarnas Grafiska tjänstemännens Gruvindustriarbetarnas Handelsanställdas Handelsresandenas Handelstjänstemännens Hotell-, kafé- och restauranganställdas Hotell- och restaurangtjänstemännens. Industritjänstemännens Järnvägsmännens Kooperativa tjänstemännens Lantarbetarnas Litografernas Livsmedelsarbetarnas Maskinbefälets Metallindustriarbetarnas Musikernas m. fl

44 003 35 734 4 360 11624 6 532 150 761 22 583 71207 3 356 4 660 5 596 18 341 11 339 1 701 13 263 99 361 628 28 602 22 339 2 477 126 551 14 136 1 120 21435 5 921 38 973 3 653 298 135 3 652

57 Målarnas Pappersindustriarbetarnas Sadelmakarnas m. fl Sjöfolkets Sko- och läderarbetarnas Skogsarbetarnas Stenindustriarbetarnas Steward3rnas Sveriges arbetares Sveriges teateranställdas Textilarbetarnas Tobaksarbetarnas Transportarbetarnas Träindustriarbetarnas Typografernas Vägarbetarnas

21 393 44 771 4 701 20 387 13 156 30 534 4 307 761 15 793 1 083 33 217 1 466 39 062 59 928 15 912 17 258 Summa 1 395 772

Som jämförelse kan nämnas, att det totala antalet anställda enligt 1960 års folkräkning uppgick till 2 808 700. I nedanstående tabell anges fördelningen av antalet anställda efter näringsgrenar samt antalet arbetslöshetsförsäkrade inom samma kategorier den 31 december 1960. Tab.

3. Fördelning

av antalet

anställda

och arbetslöshets

försäkrade

Antal anställda

ef ter

näringsgrenar

Därav försäkrade

Näringsgren totalt Jordbruk, skogsbruk m. m Industri Byggnads- och anläggningsverksamhet m. m Samfärdsel Handel Tjänster m. m Ej specificerbar verksamhet

antal

%

220 700 1 080 700 254 900 221 600 367 200 652 500 11 100

60 600 836 600 220 100 84 300 122 400 37 600

27,5 77,4 86,3 38,0 33,3 5,8

—

—

2 808 700

1 361 600

48,5

Såsom framgår av följande avsnitt är arbetslöshetsförsäkringens effektivitet betydligt större än vad procenttalet 48,5 kan antyda.

Grupper utanför försäkringen

Enligt direktiven åligger det utredningen att undersöka vilka grupper som fortfarande står utanför försäkringen samt att i förekommande fall föreslå erforderliga åtgärder för att även dessa grupper skall omfattas av denna. Vi har för den skull företagit vissa undersökningar, som redovisas i det följande. Först lämnas några allmänna uppgifter rörande arbetstagare. Av dessa uppgifter har den som gäller det totala antalet hämtats från en urvalsundersökning av 1960 års folkräkning. Även övriga uppgifter avser år 1960.

58 Totala antalet arbetstagare Fackligt organiserade Icke organiserade Arbetslöshetsförsäkrade Icke försäkrade därav: organiserade i fackorganisation med a-kassa i fackorganisation utan a-kassa icke organiserade inom yrkesområde med a-kassa inom yrkesområde utan a-kassa

2 809 000 * 994 000 °*5 000 1 362 000 1 447 000 632

°

132 000 500 000 °*-<> "*** 615 000 200 000

Arbetstagare i fackorganisationer med arbetslöshetskassa. Trots att medlemskap i dylik fackorganisation i princip medför obligatorisk anslutning till vederbörande kassa, är ej mindre än ca 132 000 medlemmar i sådana organisationer inte arbetslöshetsförsäkrade. Undantag från regeln har i åtskilliga organisationer medgetts för vissa grupper av medlemmar. Så är fallet med t. ex. äldre medlemmar som ej längre är yrkesverksamma, deltidsanställda, medlemmar utan arbetslöshetsrisk (ca 43 000 i Svenska j ä r n vägsmannaförbundet) och medlemmar med inkomst under en viss gräns (ca 23 000 i Svenska fastighetsarbetareförbundet). I Svenska musikerförbundet är omkring 13 000 medlemmar — huvudsakligen fritidsmusiker — ej anslutna till arbetslöshetskassan. Av dem är emellertid, liksom i fråga om fastighetsarbetareförbundets medlemmar, ett stort antal försäkrade i andra kassor. Arbetstagare i fackorganisationer utan arbetslöshetskassa. Av dessa arbetstagare, ca 500 000, var 194 000 medlemmar i nio förbund inom Landsorganisationen (LO), 207 000 i 28 förbund inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO), 42 000 i Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), 17 000 i Statstjänstemännens riksförbund (SR), 35 000 i Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) och ca 5 000 i förbund som ej tillhör någon av nu nämnda centralorganisationer. Utredningen har å r 1961 gjort en undersökning för att söka utröna bl. a. om intresse och behov finns för en arbetslöshetsförsäkring bland dessa arbetstagare. Inom LO och TCO har samtliga berörda förbund tillfrågats, inom SACO 28 av dess dåvarande 34 förbund samt centralt SR och RLF. Svar har inkommit från 50 organisationer (8 inom LO, 21 inom TCO, 19 inom SACO samt SR och R L F ) . Till en början må anmärkas, att under år 1963 bildats tre nya arbetslöshetskassor för arbetstagare, nämligen av Svenska kommunalarbetareförbundet (130 000 medlemmar), Svenska journalistförbundet (3 400 medlemmar) och Svenska lantbrukstjänstemannaförbundet (1250 m e d l e m m a r ) . Av kommunalarbetareförbundets medlemmar kommer ca 100 000 att vara anslutna till kassan. Inom RLF är ca 35 000 småbrukare särskilt registre-

rade som skogsarbetare. Dessa intar en särställning inom den grupp av arbetstagare varom här är fråga, såtillvida att de är berättigade att ansluta sig till en befintlig kassa, skogsarbetarnas. Arbetslöshetsrisk har uppgetts föreligga för medlemmar inom denna grupp. Det allmänna intrycket av svaren i övrigt är, att såväl arbetslöshetsriskerna som försäkringsbehovet bedömts såsom relativt obetydliga. Detta kan huvudsakligen förklaras av att hithörande arbetstagare till allra största delen är stats- och kommunalanställda. Nedan redovisade förbund har uppgett, att arbetslöshetsrisk eller försäkringsbehov föreligger bland deras medlemmar. Antalet medlemmar, för vilka arbetslöshetsrisk uppgetts föreligga, anges i förekommande fall inom parentes. Poslmanna- och teleförbunden anser arbetslöshetsförsäkring ej erforderlig med hänsyn till den ringa arbetslöshetsrisken bland sina medlemmar (50 resp. 100). I händelse av arbetslöshet erhåller medlemmarna understöd från resp. förbund, i det förstnämnda från särskild understödskassa och enligt uppgift efter i stort sett samma grunder som i erkänd arbetslöshetskassa. Även i skorstensfejeriarbetareförbundet utbetalas understöd i det fåtal fall, då medlemmar drabbas av arbetslöshet. Detta förbunds och vattenfallsverkens personalförbunds uttalande till förmån för en arbetslöshetsförsäkring är enligt vad som uppgetts uttryck för en principiell inställning. Beträffande statens sjukhuspersonals förbund torde förhållandet vara detsamma. Arbetslöshelsrisk har uppgetts beträffande 1 000—1 500 medlemmar som innehar extra anställning. Risken anges emellertid vara teoretisk; någon arbetslöshet har ej förekommit inom denna grupp. Såväl vattenfailsverkens personalförbund som statens sjukhuspersonals förbund har varit intresserade av planerna på att bilda en erkänd arbetslöshetskassa för medlemmarna i vissa förbund inom statstjänarkartellen. Den arbetslöshctsrisk som anmälts beträffande medlemmar i försvarets civila tjänstemannaförbund och kontrollassistenternas riksförening (2 000 resp. 200) sammanhänger med eventuella strukturförändringar på resp. områden, varför arbetslöshet, i den mån sådan uppkommer, mer eller mindre torde bli en engångsföreteelse. Arbetslöshetsriskerna för kvinnliga telefontjänstemannaförbundets medlemmar (1 500) beror på telefonväsendets automatisering, vilken beräknas få verkningar för medlemmarna under hela 1960-talet. Följande två TCO-förbund utger understöd till arbetslösa medlemmar: bankmannaförbundet (i stort sett efter samma regler som gäller för de erkända arbetslöshetskassorna) och försvarets civila tjänstemannaförbund. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har uppgett arbetslöshetsrisk endast beträffande privatanställda medlemmar (200). Någon arbetslöshet bland dessa har dock ej förekommit annat än i enstaka fall. SACO:s allmänna tjänstemannaförbund och Sveriges yngre humanisters förbund har sagt sig ha svårt att överblicka arbetslöshetsriskerna. I varje fall inom det senare synes dock arbetslöshet befaras, eftersom man diskuterar inrättandet av en understödsfond för arbetslösa medlemmar. Sveriges arkitekters riksförbund utbetalar i förekommande fall bidrag till arbetslösa medlemmar ur sin stödfond. I undersökningen har sålunda arbetslöshetsrisk uppgetts föreligga för ca 4 000 medlemmar i nu berörda organisationer, i realiteten sannolikt betydligt färre.

60 Icke fackligt organiserade arbetstagare. Ehuru de erkända arbetslöshetskassorna principiellt står öppna även för de icke organiserade arbetstagare som. är sysselsatta inom kassornas verksamhetsområden är antalet kassamedlemmar inom denna kategori så obetydligt, att man kan räkna med att praktiskt taget alla arbetstagare som inte är fackligt organiserade står utanför försäkringen. Deras antal uppgår till ca 815 000. Det är av naturliga skäl ej möjligt att vare sig direkt eller indirekt inhämta uppgifter rörande dessa arbetstagares inställning till en arbetslöshetsförsäkring. För att i någon mån få en uppfattning om hur denna kategori är sammansatt med hänsyn till arbetslöshetsrisker och försäkringsbehov har — med utgångspunkt från uppgifter dels ur folkräkningens förutnämnda urvalsundersökning, dels angående medlemsantalet i fackorganisationer och arbetslöshetskassor — gjorts en sammanställning över fördelningen på näringsgrenar inom gruppen. Sammanställningen upptar för jämförelsens skull även de organiserade arbetstagarna som står utanför försäkringen. Tab. 4. Fördelning av icke försäkrade arbetstagare efter näringsgrenar Icke försäkrade arbetstagare Summa

Näringsgren

Jordbruk, skogsbruk m. m Byggnads- och anläggningsverksamhet.

organ:de

icke organ:de

47 000 26 000 9 000 103 000 66 000 381 000

113 000 218 000 26 000 34 000 179 000 234 000 11000

160 000 244 000 35 000 137 000 245 000 615 000 11 000

632 000

815 000

1 447 000

De icke organiserade arbetstagarna kan indelas i två huvudgrupper, de som arbetar inom yrkesområde där arbetslöshetskassa finns och de som arbetar inom område där kassa inte finns. Till den förra huvudgruppen kan hänföras praktiskt taget samtliga inom näringsgrenarna jordbruk/skogsbruk, industri, byggnadsverksamhet, samfärdsel och handel. Deras antal uppgår till 570 000. I gruppen samfärdsel ingår dock oorganiserad personal vid post- och televerken, men den torde ej vara så stor att den nämnvärt påverkar det nyssnämnda talet. Till detta skall ytterligare läggas de icke organiserade arbetstagarna inom musiker-, teater-, hotell- och restaurang- samt frisörbranscherna, vilka — i överensstämmelse med det system som tillämpats av 1960 års folkräkning — redovisas under gruppen Tjänster. Därmed torde antalet icke fackligt organiserade, som står utanför arbetslöshetsförsäkringen men som är sysselsatta inom yrkesområde där kassa finns, uppgå till omkring 615 000.

61 Principiellt skiljer sig, som förut sagts, dessa 615 000 ej från de fackligt organiserade i fråga om rätten att ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Att så likväl ej skett torde i stort sett förklaras av bristande kännedom om möjligheterna härtill och i inte ringa grad bristande intresse för försäkringen samt i övrigt av frånvaron av arbetslöshetsrisk. Till grund för uppfattningen rörande i synnerhet de två förstnämnda omständigheterna ligger det förhållandet, att den nu ifrågavarande gruppen kan antas bestå av övervägande två kategorier arbetstagare, nämligen deltidsarbetande kvinnor, huvudsakligen gifta sådana, samt ungdomar. Hur stor del dessa två kategorier utgör av de 615 000 kan ej anges, men att det rör sig om ett betydande antal kan man sluta sig till av följande uppgifter. I november 1961 uppgick antalet kvinnor med deltidsarbete, d. v. s. med en arbetstid om 35 timmar per vecka eller mindre, till 435 000, varav 341 000 gifta. Av dessa arbetade 217 000 resp. 195 000 högst 20 timmar per vecka. Vad ungdomarna beträffar uppgick enligt 1960 års folkräkning antalet förvärvsarbetande i åldrarna upp t. o. m. 19 å r till 311 000. Det kan med stor sannolikhet antas, att flertalet av dessa ej är arbetslöshetsförsäkrade, diket väsentligen torde sammanhänga med att de i stor utsträckning anser sig inte definitivt ha valt yrke och vidare att de ej har familj att försörja Dch i stor utsträckning bor kvar i föräldrahemmet. Det må emellertid beaktas, att av dessa ungdomar en mycket stor del kommer att förr eller senare ingå som medlemmar i arbetslöshetskassorna. Den grupp, varom här talats, utgör ej något problem från principiell synpunkt, då däri ingående arbetstagare är försäkringsbara. Problemet beträffande dem ligger uteslutande på det praktiska planet. Annorlunda förhåller det sig med den andra huvudgruppen bland de 815 000 icke organiserade arbetstagarna. Den består av sådana som är sysselsatta inom yrkesområden där arbetslöshetskassa inte finns. De ingår i gruppen Tjänster och torde omfatta inemot 200 000 anställda. Då dessa ej har någon formell möjlighet att arbetslöshetsförsäkra sig, är det angeläget att få klarlagt, om de kan antas ha behov därav. Uppgifterna om de yrken som ingår i denna grupp ger i viss mån svar på frågan. Hit hör ca 70 000 personer anställda i husligt arbete, vilken yrkesgrupp saknar facklig organisation. För dessa husligt anställda torde med hänsyn till den rådande arbetskraftsbristen på området ej föreligga någon arbetslöshetsrisk, ett förhållande som kan antas komma att bestå även framdeles. De återstående 130 000 av de här ifrågavarande arbetstagarna är anställda inom följande yrkesområden: förvaltning, undervisning, sjukvård och annan offentlig verksamhet. På alla dessa områden torde det till alldeles övervägande delen vara fråga om tjänstemän anställda i statlig eller kommunal tjänst. Dessa har på grund av obetydlig arbetslöshetsrisk i stort sett ej något behov av en arbetslöshetsförsäkring. Ingen av de fackorganisationer som helt eller

62 till större delen består av stats- eller kommunaltjänstemän har funnit anledning att bilda arbetslöshetskassa. Endast inom sjukvården och i någon mån undervisningen torde förekomma privatanställda. Åtminstone på det förra området torde emellertid risken för arbetslöshet under nuvarande förhållanden och inom överskådlig tid vara mycket obetydlig. Utredningen

Av det föregående framgår, att det antal arbetstagare som är sysselsatta inom yrkesområden utan arbetslöshetskassa och som alltså inte har möjlighet att arbetslöshetsförsäkra sig uppgår till ca 700 000. Därav är 500 000 fackligt organiserade och omkring 200 000 icke organiserade. Enligt uppgifter från organisationerna har av de 500 000 högt räknat endast ca 4 000 medlemmar i ett fåtal förbund bedömts ha en arbetslöshetsrisk som medför behov av en arbetslöshetsförsäkring. Som tidigare framhållits torde detta antal i realiteten ligga betydligt lägre. Beträffande de 200 000 icke organiserade kan, som nyss nämnts, med visshet sägas, att anställda i husligt arbete ej har något behov av en arbetslöshetsförsäkring. Bland de övriga har inte ens tillnärmelsevis kunnat framräknas h u r stort antal som kan antas vara i behov därav. Sammansättningen av denna grupp, huvudsakligen stats- och kommunaltjänstemän, ger emellertid fog för slutsatsen, att detta antal måste vara relativt obetydligt. De verkställda undersökningarna ger vid handen, att behovet av en arbetslöshetsförsäkring bland de arbetstagare som tillhör yrkesområde där arbetslöshetskassa saknas på det hela taget är förhållandevis ringa. Vi har undersökt vilka praktiska utvägar som står till buds för att bereda dem som dock har ett verkligt behov av en försäkring möjlighet att komma i åtnjutande därav. Två alternativ föreligger, vilka kan genomföras utan ändring av gällande författningar. De står emellertid öppna endast för fackligt organisarade arbetstagare och deras praktiska värde torde över huvud taget vara begränsat. Det ena innebär, att förbund som saknar kassa bildar en sådan. Enligt vad som framkom i samband med de ovan redovisade undersökningarna var detta alternativ då aktuellt för två förbund, nämligen Svenska kommunalarbetareförbundet och Svenska journalistförbundet, vilka förbund nu bildat arbetslöshetskassor. I detta sammanhang må även omnämnas möjligheten att bilda en arbetslöshetskassa gemensam för medlemmarna i flera fackförbund. Planer härpå har förelegat inom statstjänarkartellen, men dessa har ännu inte lett till något resultat. Det andra alternativet innebär, att medlemmarna i ett förbund som är för litet att bilda egen kassa anslutes till redan befintlig kassa. Överenskommelse härom torde innebära, att kassan därmed vidgar sitt verksamhetsområde att omfatta även det nya yrkesområdet. Om man vill göra det möjligt för alla de arbetstagare, varom nu är fråga,

63 att ansluta sig till försäkringen, torde — inom den frivilliga försäkringens ram — endast inrättandet av en allmän arbetslöshetskassa komma i fråga, vilken står öppen för alla arbetstagare, som ej har möjlighet att försäkra sig i någon av de för olika yrkesområden bildade arbetslöshetskassorna. Innan förutsättningarna för en allmän kassa redovisas, må nämnas att en av nu existerande kassor, Sveriges arbetares erkända arbetslöshetskassa, enligt sina stadgar står öppen för alla anställda i Sverige. I realiteten omfattar emellertid kassan, trots det sålunda angivna vidsträckta verksamhetsområdet, endast medlemmarna i Sveriges arbetares centralorganisation (SAC). En allmän arbetslöshetskassa skulle kunna räkna med följande fyra grupper såsom rekryteringsunderlag: a) medlemmarna i mindre fackorganisationer, d. v. s. sådana som är för små för att bilda egna erkända kassor och vilkas medlemmar ej kan vinna inträde i annan kassa; b) mindre grupper inom fackliga organisationer, inom vilka majoriteten av medlemmarna ej har intresse av att bilda egen kassa, då arbetslöshetsrisken för flertalet medlemmar är liten eller ingen; c) enskilda medlemmar i fackorganisationer utan arbetslöshetskassa; d) arbetstagare, som inte är fackligt organiserade och som tillhör yrkesområde som saknar arbetslöshetskassa. För grupperna a) och b) vore det tänkbart med någon form av kollektiv anslutning till kassan av vederbörande medlemmar i organisationen. Inrättandet av en allmän kassa skulle således öppna försäkringen för alla dem som är sysselsatta inom yrkesområden, där arbetslöshetskassa ej finns. Det kan synas som om m a n härigenom skulle kunna på ett enkelt sätt lösa frågan att göra arbetslöshetsförsäkringen tillgänglig för samtliga arbetstagare. Mot bildandet av en allmän kassa talar dock vissa starka skäl, främst av administrativ men även av ekonomisk karaktär. E n av de allvarligaste invändningarna mot en allmän kassa grundar sig på dess sammansättning med hänsyn till arbetslöshetsriskerna för de medlemmar som tillhör kategorierna c) och d) och i viss mån även b ) . En arbetslöshetskassa bör nämligen inte enbart omfatta medlemmar med stor arbetslöshetsrisk. Såsom försäkringen nu är utformad med arbetslöshetskassor starkt avgränsade från varandra och utan annan riskutjämning än den som åstadkommes genom statsbidraget är det av stor betydelse, att inom en kassa finns även medlemmar med liten arbetslöshetsrisk. Endast härigenom k ä n möjliggöras godtagbara förmåner till rimliga avgifter. E n realistisk utgångspunkt vid bedömandet av frågan om en allmän arbetslöshetskassa måste vara, att denna till övervägande delen skulle komma att bestå av medlemmar med relativt stor arbetslöshetsrisk, ett förhållande som skulle kräva särskilda åtgärder för att den skulle kunna existera och

64 fylla sitt ändamål. Dessa åtgärder måste främst sättas in på finansieringens område. För att hålla avgifterna på en rimlig nivå och möjliggöra skäliga ersättningsbelopp skulle det därför bli nödvändigt, att statsbidrag till en sådan kassa utginge efter andra och generösare grunder än till de nuvarande kassorna. Härtill kommer även svårigheter att beräkna avgifter och fastställa förmåner för kollektivet, vilket skulle vara vanskligt att överblicka och bedöma i arbetslöshetshänseende på grund av dess obestämda och varierande sammansättning av medlemmar från vitt skilda yrkesområden. Härjämte skulle gränsdragningen mellan en allmän kassa och övriga kassor komma att vålla vissa problem, därest den frågan uppkommer, till vilket yrkesområde en person med växlande sysselsättning skall hänföras. Betydande svårigheter vid drivandet av en allmän arbetslöshetskassa hänför sig till administrationen av densamma. Den lokala administrationen, d. v. s. avgiftsuppbörd, utbetalning av ersättning, arbets- och arbetslöshetskontroll etc. handhas inom de nuvarande kassorna i allmänhet av redogöraren, som vanligen är kassör i den lokala fackföreningen och på vars kännedom om förhållandena på orten och personliga kontakt med medlemmarna försäkringens ändamålsenliga bedrivande är i hög grad beroende. Kassornas lokaladministration bygger på ett nära samarbete med vederbörande fackförbunds avdelning på orten. En allmän kassa skulle ej ha tillgång till en motsvarande administrationsapparat, varför det skulle bli nödvändigt att bygga upp en särskild organisation för denna kassa. Det kan vidare med stor sannolikhet förmodas, att antalet medlemmar i kassan skulle komma att bli relativt obetydligt. Även om det är tekniskt genomförbart att inrätta och administrera en allmän kassa, finner vi det sannolikt, att arbetsinsatser och kostnader härför inte skulle stå i rimlig proportion till antalet medlemmar i densamma. Vi är visserligen medvetna om att ett visst, begränsat behov av en arbetslöshetsförsäkring finns bland dem som står utanför denna och att en allmän kassa därför i och för sig skulle kunna fylla en uppgift. På de skäl som ovan anförts anser vi emellertid inrättandet av en sådan kassa inte erbjuda en tillfredsställande lösning av frågan. Därest försäkringen anses böra öppnas för alla arbetstagare, torde endast den utvägen återstå att göra densamma obligatorisk. Frågan härom faller emellertid utanför utredningens uppdrag. Pensionärer I den tidigare nämnda propositionen 1956:144 föreslogs, att kassorna skulle bibehållas vid sin rätt att, om de så önskade, låta ålderspensionärerna inträda och kvarstå i försäkringen men att statsbidraget till ersättning åt ålderspensionärer skulle begränsas till att utgå för högst 78 ersättningsdagar varje försäkringsår efter det, under vilket vederbörande fyllt 67 år. Bestämmelse härom infördes i förordningen om statsbidrag till erkända

65 arbetslöshetskassor (7 §). Med anledning härav har ersättningstiden för ålderspensionärer fastställts i 33 kassor till 78 dagar och i en till 90 dagar per försäkringsår. Härutöver har några kassor infört speciella begränsningar beträffande ersättningsrätten till pensionärer. Departementschefen uttalade i propositionen, att han förutsatte att folkpensionärernas ställning inom försäkringen k ömme att upptas till förnyat övervägande i samband med att frågan om ett effektivare pensionssystem än den dåvarande folkpensioneringen bringades till sin lösning samt att de förordade reglerna — angående statsbidragets begränsning till 78 dagar — därför borde betraktas som ett provisorium. Socialförsäkringarna har numera i stort sett samordnats så att ersättning i princip ej skall utgå jämsides från olika försäkringsgrenar. I enlighet härmed bör i och med tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) ålderspensionärerna principiellt ej tillhöra arbetslöshetsförsäkringen. Så länge detta pensionssystem inte är fullt utbyggt, bör de emellertid vara berättigade att kvarstå i detsamma. Vi föreslår därför i kap. 6 en successiv avveckling av pensionärernas rättigheter inom försäkringen i takt med pensioneringens utbyggnad. En dylik avveckling bör ske genom införande av ett system, enligt vilket kassaersättningen till pensionär nedsättes i viss relation till storleken av hans pension. Det kan nämnas, att ett likartat system redan tillämpas inom fyra kassor. Någon ändring i kassornas nuvarande rätt att föreskriva viss högsta ålder för medlemskap eller att i övrigt införa mera omfattande begränsningar synes däremot inte böra ske. I fråga om förtidspensionärerna anser vi, att personer med hel förtidspension med hänsyn till deras höggradigt nedsatta arbetsförmåga ej har någon anledning att arbetslöshetsförsäkra sig. Däremot bör — i överensstämmelse med rådande praxis — personer som uppbär Vs och 2/a förtidspension ha viss möjlighet att försäkra sig för sin arbetsinkomst. Hemarbetare Hemarbetarna utgör en grupp av arbetstagare, för vilka i stort sett försäkringen står öppen men som i mycket liten utsträckning utnyttjat möjligheten att ansluta sig till denna. Någon uppgift om det totala antalet hemarbetare finns ej tillgänglig. Det övervägande antalet torde förekomma inom industrin. Ett relativt stort antal hemarbetare utgörs av partiellt arbetsföra. Dessa torde till stor del vara sysselsatta med tillverkning av hemslöjdsbetonade alster, men genom hemarbetscentraler som upprättats i anslutning till träningsverkstäder och skyddade verkstäder inom arbetsvärden, förmedlas hemarbeten, förutom från dessa verkstäder, även från industriföretag. Dessutom utlämnas hemarbeten från sådana företag också direkt till personer med nedsatt arbetsförmåga. Enligt kommerskollegii industriberättelse för år 1960 uppgick antalet 5— 318255

hemarbetare vid de industriföretag som omfattas av industristatistiken till 15 836, fördelade på olika industrigrenar enligt nedanstående uppställning. Metall- och verkstadsindustrin Jord- och stenindustrin Träindustrin Massa- och pappersindustrin Grafiska industrin Livsmedelsindustrin Textil- och sömnadsindustrin v a r a v konfektionsindustrin 3 536 Läder-, hår- och gummivaruindustrin varav läder- och skinnindustrin 995 Kemisk-tekniska industrin

2 731 79 675 459 559 97 7 955 2 358 923 Summa 15 836

Genom den nu gällande arbetslöshetskasseförordningen har, som förut nämnts, skapats möjligheter för hemarbetare att ansluta sig till försäkringen, dock först efter det tillsynsmyndigheten särskilt medgett, att deras avgifter får tillgodoräknas såsom kvalificerande för ersättning. Flertalet av de kassor som erhållit dylikt medgivande representerar yrken, inom vilka hemarbetare förekommer i relativt stort antal. Trots detta har endast hemarbetarna i läder- och skinnindustrin arbetslöshetsförsäkrat sig i nämnvärd utsträckning. Dessa är medlemmar i sko- och läderarbetarnas kassa. Antalet hemarbetare i denna kassa uppgick år 1961 till ca 500 i skinn- och handskindustrin och ca 100 i skoindustrin, eller tillhopa drygt 60 procent av det totala antalet hemarbetare i läder- och skinnindustrin. Härutöver förekommer hemarbetare inom försäkringen endast i ringa utsträckning i metallindustriarbetarnas kassa och i textilarbetarnas kassa (ca 30 väv- och tyglagerskor) samt i enstaka fall i beklädnadsarbetarnas kassa. Nu nämnda kassor är samtliga industrikassor och av hemarbetare utanför industrin tillhör således ingen arbetslöshetsförsäkringen. Det sammanlagda antalet arbetslöshetsförsäkrade hemarbetare kan uppskattas till ca 700 och utgör alltså mindre än fem procent av de i industristatistiken redovisade. 1 Bortses från dem i läder- och skinnindustrin kan hemarbetarna betraktas som praktiskt taget obefintliga inom arbetslöshetsförsäkringen. Orsakerna härtill kan sökas i olika förhållanden. Först må nämnas, att vissa grupper även inom industrin är uteslutna från tillträde till försäkringen. Här åsyftas de ca 1 700 hemarbetare som tillhör yrkesområden, vilkas arbetslöshetskassor ej har dispensbestämmelser rörande hemarbetare i sina stadgar. Arbetslöshetsrisk torde föreligga för åtskilliga hemarbetare. Om driften inskränkes vid företag med hemarbetare, torde i allmänhet dessa i första 1 Den omständigheten att uppgifterna i industristatistiken hänför sig till år 1960 medan arbetslöshetskassornas uppgifter avser år 1961 torde ej ha någon nämnvärd betydelse

67 hand drabbas av arbetslöshet, och även under normala förhållanden synes det ej vara ovanligt, att tillgången på arbete för hemarbetarna är ojämn, så att dessa är arbetslösa under längre eller kortare perioder. Dessa omständigheter talar för att antalet hemarbetare i arbetslöshetsförsäkringen borde vara relativt stort. Utredningen har gjort en undersökning rörande hemarbetare, vilken redovisas nedan. Denna visar, att hemarbetarna i mycket liten utsträckning känner till försäkringen och sina möjligheter att vinna inträde i denna. Det kan förefalla naturligt att häri söka förklaringen till den ringa förekomsten av hemarbetare i försäkringen. Med stor sannolikhet torde emellertid kunna antas, att upplysning bland hemarbetarna om försäkringen och dess bestämmelser ej skulle väsentligt ändra på det nuvarande förhållandet. Ett villkor för ersättning från arbetslöshetskassan i den gällande försäkringen är nämligen för försäkrade hemarbetare likaväl som för övriga kassamedlemmar, att de vid arbetslöshet ställer sig till den allmänna arbetsmarknadens förfogande. För de hemarbetare som ej har möjlighet eller intresse av att arbeta utom hemmet — och detta är förhållandet beträffande den övervägande delen — erbjuder därför försäkringen inte något skydd vid arbetslöshet. Med bibehållande av nuvarande villkor kan försäkringen således inte heller för framtiden förväntas få nämnvärt större anslutning från hemarbetarnas sida än som nu är fallet. De föreskrifter rörande hemarbetare som infördes i och med den nuvarande arbetslöshetskasseförordningens tillkomst kan mot bakgrunden av det ovan anförda sägas ha i det närmaste fått endast formell betydelse. Med hänsyn till den arbetslöshetsrisk som är en realitet för många hemarbetare hal den nyssnämnda undersökningen, som gjordes år 1962, skett i syfte — förutom att så långt möjligt få en allmän kartläggning av hemarbetarnas förhållanden — att söka utröna, om och i vilken utsträckning behov föreligger av en förbättring av deras ställning inom arbetslöshetsförsäkringen. Uppgiftsformulär har tillställts drygt 1 300 hemarbetare. Av 678 inkomna svar har 652 medtagits i undersökningen. Praktiskt taget alla uppgiftslämnare var sysselsatta inom industrin. Eftersom det totala antalet hemarbetare i industrin uppgår till ca 15 800, utgör underlaget för undersökningen ca 4 1/2 procent. Härnedan följer en kortfattad redovisning av svaren. Dessa omfattar 49 män (7,5 %) och 603 kvinnor (92,5 % ) . Av de senare var 516 gifta (85,6 °/c) och 87 icke gifta (14,4 %) (däri ingår även frånskilda och änkor). Fördelningen på industrigrenar var följande: metall 163, textil 278, konfektion 32, läder 35, skinn 67 samt gummi och plast 54, sammanlagt 629. Återstående 23 är sådana som erhållit arbete genom hemarbetscentraler och som ej uppgett yrke. Genomsnittsåldern är för männen 53 år och för kvinnorna 44 år. Det största antalet kvinnliga hemarbetare förekommer i åldersgrupperna 31—50 år, vilket till stor del beror på att dessa är bundna vid hemmet för tillsyn av barn. Orsakerna till hemarbetet, vilka angetts i 597 svar, kan indelas i följande huvud-

68 grupper: familjeskäl 357, nedsatt arbetsförmåga 132 och andra skäl 108. Till familjeskäl har hänförts tillsyn av barn, av gamla och sjuka anhöriga samt skötsel av hemmet. Av dem som uppgett nedsatt arbetsförmåga är 21 män. Inom gruppen »andra» skäl liar 70 angett ekonomiska orsaker. Den genomsnittliga veckoarbetstiden är för männen 38 timmar och för kvinnorna 27 timmar. Männen har hemarbetet som heltidsarbete i betydligt högre grad än kvinnorna. Sålunda arbetar 70 procent av männen mer än 35 timmar i veckan men av kvinnorna endast 26,5 procent. De senare består till större delen av ogifta kvinnor. Den genomsnittliga timförtjänsten (475 svar) uppgår för männen till 3:50 kr och för kvinnorna till 2: 50 kr. Den genomsnittliga årsinkomsten (617 svar) utgör för männen 5 100 kr och för kvinnorna 3 100 kr. Av 537 svarande har 387 förklarat sig vara endast delvis beroende av hemarbetet för sin eller sin familjs försörjning och 152 helt beroende därav. 511 har svarat på frågan, om hemarbetet är säsongarbete. Av dem har 82 uppgett, att så är fallet. Under år 1961 var 97 hemarbetare ofrivilligt arbetslösa. Den genomsnittliga arbetslöshetstidcn var 3,3 månader. Av de 652 som ingår i undersökningen är 66 medlemmar i erkända arbetslöshetskassor. Härutöver har 43 förklarat sig känna till att de har möjlighet att ansluta sig till sådan kassa. Vid arbetslöshet har 32 sökt hemarbete genom arbetsförmedlingen och 73 på annat sätt, medan 20 sökt annat arbete än hemarbete. Enligt de inkomna uppgifterna utför 32 hemarbete åt mer än en arbetsgivare. 233 har tidigare haft förvärvsarbete utanför hemmet och 22 har det fortfarande. De senare representerar elva olika yrken. 44 säger sig ha kunnat ta arbete utanför hemmet men ej gjort det, 31 därför att de trivs bättre med hemarbete, 9 på grund av brist på arbetstillfällen på den allmänna arbetsmarknaden och 4 på grund av för långt avstånd till arbetsplats. Utredningen. Förbättrade möjligheter att få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen synes önskvärda främst för de hemarbetare som har ett påtagligt behov av en försäkring. En sådan förbättring synes kunna begränsas till att i stort sett omfatta endast män och ensamstående kvinnor, vilka är bundna vid hemmet och har hemarbetet som sin huvudsakliga inkomstkälla. Dessa båda grupper är relativt fåtaligt representerade bland hemarbetarna. Givetvis förekommer, att även gift hemarbetande kvinna har ett uppenbart behov av en arbetslöshetsförsäkring, nämligen om hennes inkomst av hemarbetet är ett nödvändigt komplement för familjens försörjning. Arbetslöshet drabbar hemarbetarna inom nu angivna kategorier särskilt hårt, då deras utsikter att få nytt hemarbete ofta är små. Att lösa frågan om en förbättring av hemarbetarnas villkor efter denna linje skulle emellertid innebära en ny princip inom arbetslöshetsförsäkringen, då den förutsätter en individuell behovsprövning. Frågan bör i stället bedömas med hänsyn till de omständigheter som binder vederbörande vid hemmet. Sådana i och för sig beaktansvärda omständigheter är bl. a. tillsyn av barn samt av gamla och sjuka anhöriga ävensom nedsatt arbetsförmåga.

69 Även om vi av sociala skäl finner det angeläget att låta en uppmjukning av ersättningsvillkoren utvidgas att omfatta alla dem vilka av nu angivna orsaker är bundna vid hemmet, är vi dock medvetna om att stora svårigheter av principiell och praktisk art därvid skulle uppkomma, främst med hänsyn till de icke hemarbetande kassamedlemmar, vilka på grund av vård av barn och andra anhöriga kommit i den situationen att de måst lämna ett förvärvsarbete utanför hemmet. Dessa kan ej få ersättning från arbetslöshetskassan, då de ej är i arbetslöshetskasseförordningens mening arbetssökande och oförhindrade att ta arbete. Motsvarande kategori av hemarbetare synes därför ej böra medges rätt till ersättning för tid, då de endast kan ta arbete i hemmet. En utvidgning av ersättningsrätten synes således böra begränsas till enbart dem som på grund av personligt handikapp, huvudsakligen av fysisk art, kan ta arbete endast i hemmet. Med hemarbetare bör enligt vår mening i detta hänseende jämställas de som är sysselsatta med vissa arbeten i s. k. skyddade verkstäder. Det måste också vara av en viss psykologisk betydelse, att de handikappade hemarbetarna vid arbetslöshet får ersättning i arbetslöshetsförsäkringens form. Utredningen vill i detta sammanhang uttala den uppfattningen, att personer, som på grund av bundenhet vid hemmet utför arbete där, vilket närmast har karaktären av verksamhet såsom egen företagare, inte är att anse såsom hemarbetare i arbetslöshetskasseförordningens mening. Den förbättring av hemarbetarnas ställning inom försäkringen som åsyftas innebär, att man eftersätter kravet på att en hemarbetande, handikappad kassamedlem som villkor för rätt till ersättning skall vara beredd att ta arbete på den allmänna arbetsmarknaden. Dock skall även för dessa medlemmar krävas ett minimiarbetsutbud, som motsvarar vad som fordras för fullgörande av avgiftsvillkoren. Med hänsyn till att den ifrågavarande kategorin av hemarbetare är relativt fåtalig och att anslutningen till försäkringen kan antas bli långt ifrån fullständig torde kostnaderna för ett genomförande av förslaget inte komma att belöpa sig till något mera avsevärt belopp. Förslaget synes ej behöva föranleda ändringar i arbetslöshetskasseförordningen, då det närmast är fråga om en tillämpning av denna förordning. Erforderliga föreskrifter torde därför kunna utfärdas av tillsynsmyndigheten. Företagare Frågan om arbetslöshetsförsäkring för företagare har tidigare varit föremål för prövning dels inom socialvårdskommittén, dels i 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen. Den förra föreslog i sitt betänkande angående obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 1948:39), att denna försäkring skulle omfatta även företagare. Två omständigheter var avgörande för kommitténs ställningstagande. Företagarna skulle komma att påföras socialför-

70 säkringsavgifter och därmed delta i kostnaderna för denna försäkring, varför det skulle vara orättvist att ställa dem utanför densamma, och understödsverksamheten för arbetslösa företagare skulle sannolikt få en blygsam omfattning. Den förstnämnda omständigheten sammanhänger med att kommitténs förslag avsåg en obligatorisk försäkring. Såsom förutsättning för rätt till ersättning från försäkringen uppställdes bl. a., att företagaren i viss utsträckning själv deltagit i arbetet i rörelsen. Syftet härmed var att förhindra, att en person, som inte alls eller blott i obetydlig omfattning utförde arbete i företaget utan huvudsakligen uppbar avkastningen av kapital som han insatt i detsamma, förvärvade ersättningsrätt från försäkringen. På förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen infördes i den nuvarande arbetslöshetskasseförordningen vissa tidigare relaterade bestämmelser angående företagares rätt att tillhöra försäkringen och därvid tillgodoräknas avgifter, bl. a. 24 § sista stycket, varigenom öppnades möjlighet för grupp av företagare att bilda egen arbetslöshetskassa. 1951 års utredning ansåg emellertid, att en särskilt ingående prövning borde äga rum, innan så skedde, varför utredningen föreslog ett dispensförfarande. Enligt sistnämnda stadgande tillkommer det Kungl. Maj :t att lämna däri angivet medgivande. En förutsättning för dispens borde enligt utredningen vara, att rörelsen bedrivs under ordnade former, d.v.s. i särskild arbetslokal (butik, verkstad el. dyl.). Vidare borde dispensen begränsas att gälla huvudsakligen enmansföretagare eller i varje fall endast företagare, som arbetar i rörelsen i stort sett under samma betingelser som anställda. Dispens för företagare har i november 1962 meddelats Sveriges fiskares riksförbund för bildande av en erkänd arbetslöshetskassa för yrkesfiskare. Fiskarnas fackorganisationer har 12 400 medlemmar, och det beräknas, att ca 7 000 av dem kommer att omfattas av Sveriges fiskares erkända arbetslöshetskassa, som börjat sin verksamhet den 1 juli 1963. Under år 1961 har vi gjort en undersökning i syfte att söka utröna, om det finns behov av och intresse för arbetslöshetsförsäkring bland företagarna och om i så fall möjligheterna för dessa att försäkra sig borde vidgas utöver de gränser som den nuvarande förordningen uppställer. Ett frågeformulär tillställdes följande organisationer, vilka representerar sammanlagt ca 280 000 företagare: Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Svenska droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet och Riksförbundet landsbygdens folk. Svar har inkommit från samtliga. Av de 40 branschförbunden inom Sveriges hantverks- och industriorganisation har 19 svarat. Resultatet av undersökningen tyder på att det föreligger ett obetydligt intresse för en arbetslöshetsförsäkring bland företagarna. Sveriges köpmannaförbund uppger, att ingen arbetslöshetsrisk kan anses föreligga för dess medlemmar, ehuru en sådan risk förmodligen skulle uppkomma vid en konjunkturnedgång. Vid tiden för redovisningen bedömdes behovet av en för-

71 säkring ej vara aktuell. Förbundet ifrågasätter, om ej t. ex. olika former av omskolning vore ett lämpligare medel än en försäkring att motverka följderna av arbetslöshet. Sveriges hantverksoch industriorganisation. Av de 19 branschförbund som inkommit med svar h a r tre förklarat behov av en arbetslöshetsförsäkring föreligga, nämligen Sveriges radiomästareförbund (700 medlemmar), Sveriges skomakarmästarförbund (2 500) och Sveriges stenindustriförbund (230). Inom det förstnämnda förbundet finns ej och befaras ej heller för framtiden någon arbetslöshet. Det uttalade behovet grundar sig enbart på en principiell inställning. Bland skomakarna drabbas ca 250 medlemmar av säsongarbetslöshet under två—tre månader på vintern. För dem skulle enligt förbundet en arbetslöshetsförsäkring fylla ett behov. I dessa fall hålles emellertid med få undantag verkstäderna öppna under lågsäsongen. Ca 150 företag inom denna bransch läggs ned per år, dels på grund av innehavarens ålder, dels i brist på arbete. I dessa senare fall h a r dock företagarna ingen svårighet att erhålla nytt arbete. Beträffande stenindustrin slutligen kan en arbetslöshetsförsäkring möjligen komma i fråga för ca 50 m i n d r e företagare. Två förbund, Sveriges bageriidkareförening och Motorbranschens riksförbund, anser i likhet med Sveriges köpmannaförbund, att hjälp till omskolning skulle vara av större värde vid arbetslöshet än en försäkring. Svensk industriförening upplyser, att inte i någon av de branscher som är företrädda inom föreningen företagarna är speciellt utsatta för arbetslöshetsrisk. Endast i undantagsfall förekommer att medlemsföretag nedlägges, och då så sker h a r i allmänhet företagaren ej någon svårighet att få annat arbete. Något behov av en arbetslöshetsförsäkring föreligger således ej, men å andra sidan är det enligt föreningen inte otänkbart, att ett visst intresse kan uppstå, om en särskild kassa för företagare skulle bildas. Svenska droskbilägareförbundet har uppgett, att någon arbetslöshetsrisk för dess medlemmar ej föreligger. Svenska lasitrafikbilägareförbundet. Av medlemmarna är ca 70 % s. k. enbilsåkerier, vilka är beroende av en relativt jämn och kontinuerlig sysselsättning. En sådan åstadkommes i viss mån genom lastbilscentralerna, till vilka flertalet av dessa åkerier är anslutna. Det kan likväl ej undvikas, att variationer i sysselsättningen förekommer och därmed stilleståndsperioder. Till följd därav uppkommande problem sammanhänger emellertid m i n d r e med den egna försörjningen än med svårigheterna att fullgöra amorteringar m. m. Lösningen av arbetslöshetsproblemet för åkeriägarna torde därför enligt förbundets uppfattning ej ligga i en arbetslöshetsförsäkring utan snarare i något slag av avbrottsförsäkring. Svenska omnibusägareförbundet. Bland bussföretag som ej drivs i aktiebolagsform, företrädesvis mindre företag, tjänstgör i allmänhet företagaren själv som chaufför. Denne h a r i regel ingen svårighet att erhålla nytt arbete, om hans företag läggs ned. Riksförbundet landsbygdens folk. Det finns över huvud taget ej något arbetslöshetsproblem för de av RLF:s medlemmar som är enbart jordbrukare. En jordb r u k a r e lämnar nämligen inte sitt jordbruk, förrän han ordnat för sig på annat sätt. (Annorlunda förhåller det sig, som tidigare nämnts, med småbrukare som jämväl är skogsarbetare.) Utredningen. De i n k o m n a u p p g i f t e r n a g e r vid h a n d e n , a t t i n t r e s s e t för en arbetslöshetsförsäkring synes vara ringa bland m e d l e m m a r n a i tillfrågade organisationer. Detta förhållande bestyrks i någon m å n därav att — frånsett y r k e s f i s k a r n a — i n g e n g r u p p a v f ö r e t a g a r e a n s ö k t o m d i s p e n s enligt 24 §

72 arbetslöshetskasseförordningen eller ens hört sig för hos tillsynsmyndigheten om förutsättningarna härför. Förklaringen till det bristande försäkringsbehovet torde till stor del ligga däri att företagaren, för vilken arbetslösheten i allmänhet inträder s.a.s. successivt genom minskad arbetstillgång och minskade arbetsinkomster, har relativt god tid att ordna för sig, innan rörelsen — definitivt eller tillfälligt — upphör. Med hänsyn härtill torde intresset hos företagarna — såsom i någon mån framgår av undersökningen — vara mera inriktat på hjälp i andra former, såsom lån och krediter eller bidrag till startande av ny rörelse, omskolning, avbrottsförsäkring m. m. Det må påpekas, att en person som driver ett företag i aktiebolagsform inte är att anse såsom företagare. Han är nämligen då, såsom verkställande direktör eller i annan befattning, formellt endast anställd i företaget. I denna sin egenskap bör han under vissa förutsättningar ha möjlighet att arbetslöshetsförsäkra sig i någon existerande kassa. Det försäkringsbehov som framkommit vid undersökningen ävensom eventuellt i övrigt förekommande behov därav bland företagare torde kunna bedömas som så ringa, att åtgärder för att utsträcka arbetslöshetsförsäkringen till att mera generellt omfatta företagarna ej synes erforderliga. De möjligheter till försäkring som den nu gällande arbetslöshetskasseförordningen erbjuder synes oss vara tillräckliga för att tillgodose företagarnas behov.

KAPITEL 3 A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n och f e m d a g a r s v e c k a n

Arbetstiden och dess förläggning Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen är konstruerad så, att från försäkringen utgående förmåner skall kompensera inkomstbortfall för sex dagar per vecka. Både försäkringsersättningarna, vilka fastställs till vissa belopp per dag, och statsbidraget till dessa är beräknade på grundval av sex dagars arbetsvecka. Denna ordning har med hänsyn till arbetstidens sedvanliga längd och förläggning inom det stora flertalet yrkesområden från början framstått såsom naturlig och ändamålsenlig. Genom ändring den 16 maj 1957 av lagen om arbetstidens begränsning fastställdes veckoarbetstiden fr. o. m. år 1960 till i medeltal högst 45 timmar. Därigenom uppstod vissa problem inom arbetslöshetsförsäkringen, främst föranledda av en väsentligt ökad tillämpning av fem dagars arbetsvecka. Ersättning enligt gällande beräkningsgrunder baserad på endast fem arbetade dagar i veckan skulle nämligen vid arbetslöshet under lika många eller mindre antal arbetslösa dagar per vecka innebära, att den arbetslöse blev underkompenserad. En omprövning av dagersättnings- och karensbestämmelserna m. m. är därför nödvändig för att åstadkomma större likställighet i dessa hänseenden mellan de medlemmar som arbetar i sex dagars arbetsvecka och de som arbetar i fem dagars arbetsvecka. Olika utvägar står öppna för att lösa problemet. Innan vi går in härpå, skall dock nämnas något om arbetstidsförkortningens utformning och 5-dagarsveckans utbredning på den svenska arbetsmarknaden. Den föreskrivna veckoarbetstiden, 45 timmar, avser som nämnts genomsnittlig arbetstid, och parterna på arbetsmarknaden får själva överenskomma om hur den sålunda uppkomna lediga tiden skall uttas. Hur detta skett, är svårt att överblicka på grund av att lokala överenskommelser med hänsyn till arbetsplatsernas speciella förhållanden medgetts inom flertalet fack. I regel har dock den lediga tiden uttagits i hela dagar och endast i undantagsfall genom förkortad arbetsdag. Det sistnämnda är förhållandet inom vissa serviceyrken, t. ex. detaljhandeln, d ä r arbetstidsförkortningen i stor utsträckning uttas i form av förkortad arbetstid på lördagarna under hela året.

74 Ledighet i hela dagar uttas inom vissa fack i samband med semester eller vissa helger. De anställda inom bl. a. byggnadsfacken tillgodogjorde sig sålunda tidigare en del av arbetstidsförkortningen genom ett antal extra arbetslediga dagar i anslutning till jul- och nyårshelgerna. Den mest påtagliga konsekvensen av arbetstidsförkortningen är emellertid 5-dagarsveckans genombrott. Före år 1958 förekom denna form av arbetstid endast i undantagsfall på den svenska arbetsmarknaden, t. ex. inom målarfacket och gruvindustrin. 5-dagarsveckan innebär i regel, att måndag t. o. m. fredag är arbetsdagar och lördag är arbetsledig. Det må anmärkas, att med 5-dagarsvecka i detta sammanhang ej avses sådana fall, då en reducering till fem dagar av den ordinarie arbetstiden vidtas i samband med driftsinskränkning av mera övergående karaktär, s. k. korttidsarbete. Tillämpningen av 5-dagarsvecka sker i varierande omfattning — under hela, halva eller mindre delar av året. 5-dagarsvecka under hela året förutsätter nio timmars arbetsdag. Denna veckoarbetsform börjar nu bli vanligare, trots att tidigare vissa betänkligheter mot densamma yppades med hänsyn till den dagliga arbetstidens längd. Undersökningar av Svenska arbetsgivareföreningen visar sålunda, att vid större företag andelen anställda tjänstemän med 5-dagarsvecka året runt i maj 1961 uppgick till ca 12 procent och i augusti 1962 hade ökat till ca 28,5 procent. Då arbetsledare ingått i undersökningen torde det kunna antas, att det angivna procenttalet i stort sett är representativt även för arbetarna. Det torde vidare finnas skäl för antagandet, att förekomsten av 5-dagarsvecka året runt inom medelstora och mindre företag inte i någon högre grad avviker från angivna tal. Denna typ av arbetsvecka förekommer i viss utsträckning inom flertalet industrigrenar. 5-dagarsvecka under halva året, d.v.s. 26 arbetslediga lördagar per år, kan uttas under förutsättning att den under 48-timmarsveckan gällande arbetstiden för övriga veckodagar bibehålls. Så h a r skett inom stora delar av näringslivet. Det förekommer också, att arbetstidsförkortningen uttas i ett mindre antal fria lördagar jämte andra former av ledighet, t. ex. en extra ledighetsvecka i anslutning till den ordinarie semestern eller lediga dagar i samband med helger. I fråga om 5-dagarsveckans tillämpning under en kortare del av året har hos arbetsgivareföreningen upplysts, att den inom dess område med vissa undantag torde vara i det närmaste 100-procentig under tiden maj—augusti. Undantagen utgörs av anställda vid företag med kontinuerlig drift, t. ex. pappersmasseindustrin, pappersbruken och järnverken. Även under månaderna april och september förekommer 5-dagarsvecka i stor utsträckning. Förhållandena inom arbetsgivareföreningens område torde i stort sett äga motsvarighet på arbetsmarknaden i övrigt. Som förut nämnts tillämpas dock ej 5-dagarsvecka i detaljhandeln — med undantag av vissa större varuhus — ens under någon del av året.

75 Utredningen Olika alternativ för anpassning av försäkringen till 5-dagarsveckan

En anpassning av arbetslöshetsförsäkringen till de ändrade förhållanden som uppkommit till följd av 5-dagarsveckans tillkomst och utbredning på arbetsmarknaden kan ske på olika sätt. Utredningen har till närmare prövning upptagit följande alternativ: införande av en annan metod för beräkning av försäkringsersättningen (timberäkning); införande av en 7-dagarsförsäkring; införande av en 5-dagarsförsäkring vid sidan av den nuvarande 6-dagarsförsäkringen; bibehållande av den nuvarande försäkringen kompletterad med särskilda föreskrifter för 5-dagarsarbetande medlemmar; införande av en 5-dagarsförsäkring, som ersätter den nuvarande försäkringen. Annan metod för beräkning av försäkringsersättningen. Inom utredningen har framkommit förslag till en annan metod för beräkning av försäkringsersättningen än den som nu tillämpas. Förslaget har till syfte att i högre grad än nu är fallet åstadkomma likställighet i ersättningshänseende mellan medlemmarna. Om ersättningen bestämmes med utgångspunkt från antalet arbetslösa timmar, ej antalet dagar, kommer frågan om antalet arbetade och arbetslösa dagar per vecka att förlora sin betydelse. Ett genomförande av den föreslagna metoden skulle få den effekten, att problemet om försäkringens anpassning till 5-dagarsveckan i stort sett eliminerades. Av skäl som redovisas i avsnittet om 5-dagarsförsäkringen har vi dock ansett oss inte böra förorda ett genomförande av förslaget. 7-dagarsförsäkring. I diskussionen om en 7-dagarsförsäkring har såsom en fördel med införandet av ett sådant system främst framhållits, att överensstämmelse skulle erhållas med den obligatoriska sjukförsäkringen såtillvida att ersättning skulle komma att utgå för alla dagar i veckan. Vidare har ansetts, att ett klart stöd i arbetslöshetskasseförordningen därigenom skulle skapas för medlems skyldighet att i förekommande fall söka och anta lämpligt arbete, oavsett antalet arbetsdagar per vecka och dessas förläggning. Vi har vid övervägandet av frågan om en 7-dagarsförsäkring varit fullt medvetna om att enhetlighet mellan de olika socialförsäkringarna bör eftersträvas så långt det är möjligt, om bärande skäl härför föreligger. Arbetslöshets- och sjukförsäkringarna har det syftet gemensamt, att de skall kompensera inkomstbortfall. Orsakerna till inkomstbortfallet är emellertid helt olika, och detta förhållande, liksom över huvud taget arbetslöshetsförsäkringens i

76 jämförelse med övriga socialförsäkringar speciella karaktär, motiverar att de båda försäkringarna är konstruerade och utformade var och en med hänsyn till sina speciella förutsättningar. En väsentlig olikhet är t. ex., att en sjukdomsperiod i regel är oavbruten, medan en arbetslöshetsperiod ofta kan avbrytas av tillfälliga, kortvariga arbeten. En närmare samordning mellan dessa försäkringar synes ej erforderlig, vilket givetvis inte utesluter en viss anpassning i detaljfrågor, då så kan befinnas lämpligt. Som exempel härpå kan nämnas karensbestämmelserna i 28 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen och 3 kap. 10 § lagen om allmän försäkring. I den nu aktuella frågan — utbetalning av arbetslöshetsersättning för alla dagar i veckan —• synes varken praktiska motiv eller skälighetshänsyn kunna åberopas för likformiga bestämmelser. Sålunda utgör den omständigheten att arbetslöshetsersättning inte utgår för veckans alla dagar intet hinder för en organisatorisk och administrativ samordning mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen eller eventuellt mellan samtliga socialförsäkringar, därest en sådan skulle anses erforderlig. Vidare utbetalas i sjukförsäkringen ersättning endast för dag då medlem varit sjuk, och i arbetslöshetsförsäkringen utgår ersättning i regel endast för dag då medlem varit arbetslös. Dessa försäkringar är alltså under nuvarande förhållanden likartade, såtillvida att ersättning principiellt utgår endast för dag då försäkringsfall föreligger. Införandet av ett 7-dagarssystem inom arbetslöshetsförsäkringen skulle innebära ett avsteg från denna princip, i det ersättning skulle komma att utgå även för dag — söndag eller annan fridag — då medlem ej varit arbetslös. Visserligen skulle en 7-dagarsförsäkring från ersättningssynpunkt inte innebära någon olägenhet vid arbetslöshet hel kalendervecka. Vid sådant förhållande saknar det nämligen betydelse, om ersättningsbeloppet per vecka uppdelas på fem, sex eller sju dagar. I samband med korttidsarbete och i övriga fall då arbete och arbetslöshet infaller i samma vecka uppkommer däremot problem vid bristande överensstämmelse mellan tiden för inkomstbortfall och tiden för arbetslöshetsersättning. Redan införandet av fem dagars arbetsvecka på en stor del av den svenska arbetsmarknaden har i detta avseende medfört olägenheter till följd av att försäkringsersättningen är uppdelad på sex dagar i veckan. Dessa ölägenheter torde öka väsentligt, om fem dagars arbetsvecka skulle komma att tillämpas mera allmänt och samtidigt ett system med ersättning för veckans samtliga sju dagar skulle införas. Om arbetslösheten endast omfattar del av kalendervecka, uppstår en överkompensation, därest ersättning skulle utbetalas för alla de dagar då arbete inte utförts. Denna överkompensation blir större j u lägre antalet arbetslösa dagar är. Reduceras å andra sidan antalet ersättningsberättigade dagar vid arbetslöshet under enstaka dag, uppstår ett svårbemästrat tröskelproblem. Vad härefter angår frågan om medlems skyldighet att söka och anta arbete vid företag med sjudagarsdrift må endast anföras, att denna fråga inte

77 förutsätter en 7-dagarsförsäkring för sin lösning. En sådan skyldighet kan skapas även i system med färre ersättningsdagar per vecka genom en uttrycklig föreskrift härom i arbetslöshetskasseförordningen. Vi har i avsnittet om 5-dagarsförsäkringen framlagt förslag härom. Den uppfattningen har framförts — bl. a. av en arbetslöshetskassa — att för kassamedlemmar som arbetar i kontinuerlig drift en 7-dagarsförsäkring bör gälla. Häremot må anföras följande. Arbete i kontinuerlig drift innebär inte, att däri anställda har genomsnittligt längre arbetstid än vad som är normalt på arbetsmarknaden. Därest speciella förhållanden i arbetstidshänseende eller eljest är rådande i en medlems anställning, upphör dessa att vara relevanta beträffande honom, då han blir arbetslös. Det arbetskraftsutbud som kassamedlem gör kan nämligen inte begränsas — t. ex. till anställning i företag med kontinuerlig drift — utan måste avse samtliga arbeten, för vilka han kan anses lämplig. 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen behandlade i korthet förevarande fråga och uttalade den uppfattningen, att det vore principiellt riktigt, att ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utginge endast för de dagar i veckan, då arbete vanligen brukade utföras. På grund av ovan angivna förhållanden finner vi ej anledning föreslå införande av en 7-dagarsförsäkring. 5-^dagarsför säkring och 6-dagarsförsäkring vid sidan av varandra. Det torde kunna förutsättas, att såväl fem som sex dagars arbetsvecka kommer att tillämpas samtidigt inom skilda delar av arbetsmarknaden under ganska lång tid. En av utredningen gjord undersökning (s. 80 ff.) visar, att den nu gällande försäkringen med sex dagars utbetalningsvecka är fördelaktigast för den som arbetar i 6-dagarsvecka och en 5-dagarsförsäkring — i enlighet med vårt senare framlagda förslag — är gynnsammast för den 5-dagarsarbetande. Detta förhållande talar för att arbetslöshetsförsäkringens anpassning till 5-dagarsveckan bör ske på så sätt, att den nuvarande försäkringen bibehålies för dem som har sex dagars arbetsvecka och att en 5-dagarsförsäkring införs med tillämpning på dem som arbetar i 5-dagarsvecka. Åtminstone tills vidare skulle sålunda två olika försäkringsformer gälla vid sidan av varandra. I första hand bör därvid utrönas, om medlemmarnas individuella förhållanden vad beträffar antalet arbetsdagar per vecka skall läggas till grund för detta system. Under denna förutsättning skall medlem principiellt tillhöra 5-dagarsförsäkringen så länge han arbetar fem dagar i veckan och under en arbetslöshetsperiod som inträffar i omedelbar anslutning därtill samt automatiskt övergå till 6-dagarsförsäkringen den dag han börjar en anställning i företag med 6-dagarsvecka. En strikt tillämpning av denna princip skulle emellertid i praktiken stöta på stora svårigheter på grund av rörligheten på arbetsmarknaden. Under försäkringsåret 1961/62 uppgick antalet övergångar mellan arbetslöshetskassorna till ca 55 000, vilket betyder lika

78 många övergångar mellan olika yrkesområden och — intill dess 5-dagarsveckan får en mera allmän utbredning — i viss utsträckning byte av veckoarbetsform för de enskilda medlemmarna. I relativt sett ännu större omfattning sker flyttningar från ett företag till ett annat inom en och samma kassas verksamhetsområde. Eftersom olika veckoarbetsformer ofta förekommer vid skilda företag inom samma område, är det vanligt att medlem därvid övergår från 5- till 6-dagarsvecka eller tvärtom. Denna arbetskraftens rörlighet skulle vid ett genomförande av det nu ifrågavarande systemet skapa problem inte enbart genom sin omfattning utan även i andra avseenden, som framgår av följande exempel. E n arbetslös kassamedlem, som under många år varit knuten till ett företag vid vilket 6-dagarsvecka tillämpats, har mycket kort tid före arbetslösheten tillträtt en anställning med fem dagars arbetsvecka. Då uppstår frågan, om medlemmen — i enlighet med den ovan angivna huvudregeln — under alla förhållanden skall vara i försäkringshänseende bunden vid den veckoarbetsform som tillämpats vid det företag där han senast var anställd eller om anställningen skall ha haft en viss varaktighet för att byte av försäkring skall ske. Skall vidare den omständigheten att han frivilligt lämnat det första företaget tillmätas betydelse? Om han under pågående arbetslöshetsperiod erhållit en tillfällig anställning i ett företag med annan veckoarbetsform än den som ligger till grund för hans försäkringstillhörighet, skall han därvid byta försäkring och, om så sker, efter anställningens slut bibehållas vid den senare försäkringen eller återgå till den förra? Dessutom skulle särskilda svårigheter vållas av att relativt stora grupper av arbetstagare inte har någon normalarbetstid per vecka. Så är fallet med t. ex. vissa kategorier av transportarbetare, skogsarbetare och diversearbetare. Regler för att lösa problem av den art som här antytts skulle givetvis kunna skapas. Vid avgörande av frågan om så bör ske måste emellertid hänsyn tas till svårigheterna för dem som har att tillämpa reglerna. Därvid bör i första hand beaktas, att redogörarna i regel är personer som på sin fritid sköter arbetslöshetskassornas lokala angelägenheter och att utbildningen härför ofta är begränsad till en kurs på några dagar. På grund av den förhållandevis stora omsättningen på dessa funktionärer har många av dem ej heller någon längre tids praktisk erfarenhet av försäkringen. Med hänsyn härtill och då erforderliga regler torde bli både omfattande och komplicerade kan det befaras, att svårigheter uppstår vid tolkningen av desamma och att till följd därav felaktiga beslut fattas vid handläggningen av hithörande ärenden, vartill kommer administrativa olägenheter i samband med rättelse av de felaktiga besluten. Antalet arbetsdagar per vecka kan emellertid skifta även för medlemmar som kvarstår i sitt företag, nämligen i de talrikt förekommande fall då 5resp. 6-dagarsvecka tillämpas inom ett företag under olika delar av året. Den frågan inställer sig, om det över huvud taget är möjligt att tillämpa

79 ett system, i vilket medlemmarna skall byta försäkringsform två gånger om året. Frågan torde utan motivering kunna besvaras nekande. Dessa medlemmar skall följaktligen placeras antingen i den ena eller i den andra försäkringsformen, trots att de under en stor del av året kommer att arbeta i en veckoarbetsform som inte ligger till grund för deras försäkringstillhörighet. Därmed skulle ett så väsentligt avsteg göras från principen om medlemmarnas individuella förhållanden såsom avgörande för försäkringstillhörigheten, att denna princip inte skäligen bör läggas till grund för det försäkringssystem, varom här är fråga. För att undvika de ovan angivna olägenheterna kan det synas lämpligt, att försäkringstillhörigheten i stället bestämmes kollektivt för en hel yrkesgrupp antingen så, att samtliga medlemmar i en kassa förs till den ena eller andra försäkringen (5-dagarskassa resp. 6-dagarskassa) eller så, att inom kassan sker en uppdelning mellan speciella yrkeskategorier på 5dagarsklasser och 6-dagarsklasser. Renodlade 5- och 6-dagarskassor (klasser) skulle dock bli undantagsfall. Även om enhetlighet i fråga om antalet arbetsdagar per vecka kunde åstadkommas inom vart och ett av de olika yrkesområdena, skulle likväl det förhållandet kvarstå, att det övervägande antalet medlemmar i 6-dagarskassor (klasser) skulle komma att arbeta i 5-dagarsvecka under en stor del av sommarhalvåret. Att grunda ett system med en 5-dagarsförsäkring och en 6-dagarsförsäkring vid sidan av varandra på en kollektiv uppdelning av medlemmarna skulle under nu angivna förhållanden strida mot själva syftet med ett sådant system. Med hänsyn till vad ovan anförts har vi funnit detta alternativ inte kunna komma ifråga som en lösning av förevarande problem. 6-dagarsförsäkring kompletterad med särbestämmelser för 5-dagarsarbetande, Införandet av 5-dagarsvecka på den svenska arbetsmarknaden efter arbetstidsförkortningens genomförande gjorde det nödvändigt att trots dess relativt ringa omfattning redan då vidta åtgärder för att med hänsyn härtill ävensom till de andra former i vilka den uppkomna ledigheten uttogs reglera rätten till ersättning från försäkringen. På grund härav meddelade arbetsmarknadsstyrelsen i maj 1958 i cirkulärskrivelse till de erkända arbetslöshetskassorna föreskrifter angående rätten till ersättning för dag, som på grund av avtalad förkortning av arbetstiden eller genom inarbetning av sådan tid var »arbetsledig». I april 1959 lämnade styrelsen förnyade anvisningar härom, vilka fortfarande gäller. Den grundläggande principen däri är, att en till följd av den lagstadgade arbetstidsförkortningen uppkommen arbetsledig dag inte är att anse såsom dag, för vilken inkomstbortfall föreligger. Ej heller bör en försäkrad då kunna betecknas såsom arbetslös enligt de villkor som gäller för rätt till ersättning enligt arbetslöshetskasseförordningen. Arbetsledig dag av det slag varom här är fråga har i enlighet härmed i nämnda anvisningar förklarats skola principiellt likställas med

80 söndag, för vilken rätt till ersättning eller karensberäkning inte kan ifrågakomma. Denna inskränkning i ersättningsrätten skall dock ej tillämpas vid entledigande från anställning eller vid permittering, som omfattar minst en kalendervecka. Anledningen härtill är, att kassamedlemmar som blir mera varaktigt arbetslösa eljest skulle bli alltför kännbart underkompenserade, enär försäkringsersättningarna per dag utgår med samma belopp till 5-dagarsarbetande som till 6-dagarsarbetande medlemmar. I realiteten betyder de nu angivna reglerna, att ersättning för arbetsledig dag utgår i flertalet fall. Endast om permittering avser en period som ej sammanfaller med hel kalendervecka, kan ersättning inte utgå för sådan dag, t. ex. vid korttidsarbete. Sex dagars karenstid gäller även för 5-dagarsarbetande medlemmar. Detta förhållande är emellertid i stort sett inte till nackdel för dessa. Enligt de nu ifrågavarande särskilda föreskrifterna för 5-dagarsarbetande får nämligen arbetsledig dag räknas såsom karensdag dels vid entledigande från anställning, dels vid permittering som omfattar minst hel kalendervecka och dels om den arbetslediga dagen infaller under en i samband med driftsinskränkning pågående fyra dagars arbetsvecka (korttidsarbete). Den sistnämnda bestämmelsen är betingad av nödvändigheten att möjliggöra två karensdagar i sådan vecka, då i annat fall erforderligt antal karensdagar inte kan erhållas inom den stadgade 21-dagarsperioden. I andra fall än de här ovan nämnda får arbetsledig dag inte räknas såsom karensdag, d. v. s. då permittering avser en period som inte omfattar hel kalendervecka samt vid korttidsarbete under mindre än fyra dagar per vecka. Konsekvensen härav blir i det förra fallet, att försäkringsersättning börjar utgå till den 5-dagarsarbetande en dag senare än till den 6-dagarsarbetande medlemmen, och beträffande det senare fallet kan såsom exempel nämnas, att normalt 6-dagarsarbetande medlem med till tre dagar avkortad arbetsvecka kan fullgöra sin karens inom loppet av två veckor, medan för den 5-dagarsarbetande i samma situation erfordras tre veckor härför. Vi har gjort en undersökning, som avser att ge en uppfattning om ersättningsbestämmelsernas verkningar för 5- och 6-dagarsarbetande kassamedlemmar dels i 6-dagarsförsäkringen (arbetslöshetskasseförordningen jämte här ovan relaterade speciella ersättningsbestämmelser för 5-dagarsarbetande), dels i en 5-dagarsförsäkring i enlighet med vårt förslag härom. Här nedan följer en redovisning av undersökningen. I tabell 5 a) anges 6-dagarsarbetande medlems ersättningsförmåner i 6resp. 5-dagarsförsäkringen och i tabell 5 b) motsvarande uppgifter rörande 5-dagarsarbetande medlem. I förslaget till 5-dagarsförsäkring har förutsatts, dels att daghjälpsbeloppet — i likhet med vad som gäller i den nuvarande försäkringen — skall vara lika för båda kategorierna, dels att ersättningsbeloppet per vecka skall vara detsamma som i 6-dagarsförsäkringen.

81 Tab. 5. Jämförelse mellan ersättningen i 6-dagarsförsäkring och i 5-dag ars försäkring Arbetslöshetsdagar

6-dagarsförsäkring Ersättningsdagar

5-dagarsförsäkring

Ersättningsbelopp

Ersättningsdagar

Ersättningsbelopp

1 2 3 4 5 6

a) i 6-dagarsvecka 0 2 3 4 5 6

0 40 60 80 100 120

0 1 2 3 4 5

0 24 48 72 96 120

1 2 3 4 5

b) i 5-dagarsvecka 1 2 3 4 6

20 40 60 80 120

1 2 3 4 5

24 48 72 96 120

Av tabell 5 a) framgår, att 6-dagarsförsäkringen är förmånligare än 5dagarsförsäkringen för den som arbetar i 6-dagarsvecka. Vid arbetslöshet en dag eller hel vecka föreligger ingen skillnad mellan de båda försäkringarna. Vid två till fem dagars arbetslöshet ger 6-dagarsförsäkringen ersättning för varje sådan dag, medan i 5-dagarsförsäkringen ersättning utgår för en dag mindre än antalet arbetslösa dagar. Den försämring som uppkommer härigenom kompenseras inte av det högre daghjälpsbelopp som utgår i den sistnämnda försäkringen. Tabell 5 b) visar, att 5-dagarsförsäkringen är fördelaktigast för den som arbetar i 5-dagarsvecka. Vid en till fyra dagars arbetslöshet utgår visserligen ersättning för lika antal dagar i båda försäkringarna, men de högre daghjälpsbeloppen i 5-dagarsförsäkringen är härvidlag avgörande. Vid fem dagars, d. v. s. hel veckas arbetslöshet är ersättningsbeloppet detsamma i båda fösäkringarna. Tabell 5 a) och 5 b) ger således inte utslag till förmån för enbart den ena eller andra försäkringsformen. Snarare talar detta förhållande för att de båda försäkringarna borde tillämpas vid sidan av varandra, vilket alternativ vi emellertid avvisat i det föregående. Med stöd av uppgifterna i tabellerna 6 - 9 skall den 5-dagarsarbetande kassamedlemmens ställning i 6-dagarsförsäkringen närmare jämföras med den 6-dagarsarbetandes i 5-dagarsförsäkringen för att söka utröna, vilken av dessa försäkringar som ger det från rättvisesynpunkt mest tillfredsställande resultatet. I tabellerna 6 och 7 räknas med lika lång veckoarbetstid (45 tim.) för både de 5- och de 6-dagarsarbetande medlemmarna, medan däremot arbetstidens förläggning, d. v. s. arbetstidens längd per dag, varierar. För 6-dagarsarbetande medlem förutsattes sålunda arbetstiden vara 8 timmar under fem 6—318255

82 dagar och 5 timmar under en dag samt lör 5-dagarsarbetande 9 timmar per dag. Detta förhållande medför vissa skiljaktigheter i ersättnings- och inkomsthänseende vid en arbetslöshetsperiod som inte sammanfaller med hel kalendervecka. Sålunda har den 6-dagarsarbetande kassamedlemmen med sin kortare dagliga arbetstid större kompensation per dag från försäkringen än den 5-dagarsarbetande. I realiteten visar sig detta däri att den förre vid arbetslöshet en till fem dagar har inkomst av arbete en dag mer än den 5-dagarsarbetande. Å andra sidan kan denne — de dagar under veckan som han utför arbete — tillgodoräkna sig inkomst av längre tids arbete per dag än den 6-dagarsarbetande. Vidare uppbär den 5-dagarsarbetande medlemmen i 5-dagarsförsäkringen vid en till fem dagars arbetslöshet daghjälp för en dag mer än den 6-dagarsarbetande. Dessa omständigheter gör det nödvändigt, att den ifrågavarande jämförelsen sker med utgångspunkt från den sammanlagda försäkringsersättningen och arbetsinkomsten för hel vecka. Tabellerna 6 och 7 bygger i övrigt på följande förutsättningar. Daghjälpen utgår med 20 kr vid 6-dagarsförsäkring och 24 kr vid 5-dagarsförsäkring. Nettoarbetsinkomsten, d. v. s. inkomsten efter avdrag för skatt, utgör 5 kr per timme. I alternativ a) förutsattes, att en av arbetsdagarna har 5 timmars arbetstid, medan alternativ b) utgår från att arbetstiden samtliga dagar då arbete utförs är 8 timmar. I anslutning till tabellerna ges här ett par exempel som hänför sig till tabell 6. En 6-dagarsarbetande medlem är arbetslös i tre dagar i en kalendervecka. Ersättning från försäkringen utgår för samtliga dessa dagar med 20 kr per dag, d. v. s. tillhopa 60 kr. Medlemmen utför arbete i tre dagar, varav två i 8 timmar och en i 5 timmar (alt. a ) , sammanlagt 21 timmar. Efter en timlön om 5 kr blir arbetsinkomsten för den arbetade tiden 105 kr. Försäkringsersättningen och arbetsinkomsten för den aktuella veckan utgör således tillsammans 165 kr. En 5-dagarsarbetande medlem (alt. c) är likaledes arbetslös i tre dagar och får samma ersättning för dessa dagar som den 6-dagarsarbetande, 60 kr. För honom inskränker sig emellertid antalet arbetsdagar till två med 9 timmar per dag, sammanlagt 18 timmar. Med samma timlön blir inkomsten för dessa två dagar 90 kr, varför försäkringsersättningen och arbetsinkomsten tillhopa uppgår till 150 kr. I det föreliggande exemplet har alltså den 5-dagarsarbetande medlemmen en veckoinkomst som ligger 15 kr under den 6-dagarsarbetandes, vilken inkomstskillnad uppställningen under d) avser att visa. Därest arbetstiden för var och en av de tre dagar under vilka den 6dagarsarbetande medlemmen utför arbete är 8 timmar (alt. b) ökas givetvis arbetsinkomsten. Denna utgör vid sådant förhållande 120 kr. Därmed uppgår den sammanlagda veckoinkomsten för den 6-dagarsarbetande medlemmen till 180 kr, och inkomstskillnaden mellan de båda medlemmarna stiger till 30 kr.

83 Tab. 6. Total veckoinkomst vid 6-dagarsförsäkring (45 timmars arbetsvecka) Arbetslöshet dagar

timmar

Ersättn.dagar

Försäkr.ersättn.

Arbete dagar

timmar

Arbetsinkomst

Summa inkomst

Komp.grad %

a) för 6 -dagarsarbe tände med 45 lim. arbetstid (en av arbetsdagarna har 5 tim. arbetstid) 0 0 5 37 185 185 82 8 1 4 29 145 185 82 40 16 2 2 3 21 105 165 73 60 24 3 3 2 13 65 145 64 80 4 32 4 1 5 25 125 56 100 40 5 5 0 0 0 120 53 6 120 45 6 b) för 6-dc garsarbetar de med 45 lim. arbelst id (de dag ar då arbete utförs har 8 tim. arbetstid) 40 200 200 89 5 0 5 0 1 4 32 160 200 89 40 2 13 2 3 24 120 180 80 60 21 3 3 80 2 16 80 160 71 4 29 4 1 8 40 140 62 37 100 5 5 0 0 0 120 53 120 45 6 6 1 2 3 4 5

9 18 27 36 45

c) för 5-dagarsar betande mi id 45 tim. arbetstid 180 36 4 20 1 27 135 40 3 2 18 90 60 2 3 1 9 45 4 80 0 0 0 120 6

200 175 150 125 120

89 78 67 56 53

Inkomst enligt c)./.a)

Arbetslöshetsdagar a)

b)

c)./.b)

c)

d) Skillnad i inkomst per vecka mellan 5- och 6-dagarsarbetande medlemmar 1 185 200 200 + 15 + — 0 2 200 175 — 10 — 25 185 180 150 — 15 — 30 3 165 160 125 — 20 — 35 4 145 140 120 — 5 — 20 5 125

Av tabell 6 framgår, att i 6-dagarsförsäkringen den 5-dagarsarbetande medlemmen genomgående intar en sämre ställning än den 6-dagarsarbetande utom vid arbetslöshet en dag, då den enligt alternativ a) är bättre än och enligt b) densamma som den 6-dagarsarbetandes. Den 6-dagarsarbetande medlemmens ställning i 5-dagarsförsäkringen är mera varierad. Enligt tabell 7 ger denna försäkring större inkomster för 5- än för 6-dagarsarbetande enligt alternativ a ) , om arbetslösheten varar en till fyra dagar och obetydligt mindre vid fem dagars arbetslöshet. Däremot är 5-dagarsförsäkringen fördelaktigare för den 6-dagarsarbetande enligt alternativ b) utom vid en dags arbetslöshet, då inkomsten är något större för den 5-dagarsarbetande. Den 6-dagarsarbetande medlemmen har alltså

84 Tab. 7. Total veckoinkomst vid 5-dagarsförsäkring (45 timmars arbetsvecka) Arbetslöshet

Ersättn.dagar

Försäkr.ersättn.

Arbete

Arbetsinkomst

Summa inkomst

Komp.grad %

dagar

timmar

1 2 3 4 5 6

8 16 24 32 40 45

a) för 6-dagarsarbeiande med 45 tim. arbetstid (se tab. 6 a) 0 0 5 37 185 185 1 24 4 29 145 169 2 48 3 21 105 153 3 72 2 13 65 137 4 96 1 5 25 121 5 120 0 0 0 120

82 75 68 61 54 53

1 2 3 4 5 6

5 13 21 29 37 45

b) för 6-dagarsarbetande med 45 tim. arbetstid (se t a b . 6 b) 0 0 5 40 200 200 1 24 4 32 160 184 2 48 3 24 120 168 3 72 2 16 80 152 4 96 1 8 40 136 5 120 0 0 0 120

89 82 75 68 60 53

1 2 3 4 5

9 18 27 36 45

dagar

timmar

c) för 5-dagarsarbetande med 45 tim. arbetstid 1 24 4 36 180 2 48 3 27 135 3 72 2 18 90 4 96 1 9 45 5 120 0 0 0

204 183 162 141 120

91 81 72 63 53

Inkomst enligt Arbetslöshetsdagar

a)./.c) a)

b)

b)./.c)

c)

d) Skillnad i inkomst per vecka mellan 5- och 6-dagarsarbetande medlemmar 1 185 200 204 — 19 — 4 2 169 184 183 — 14 + 1 3 153 168 162 — 9 + 6 4 137 152 141 — 4 + 11 5 121 136 120 + 16 + 1

under angivna förutsättningar en gynnsammare ställning i 5-dagarsförsäkringen än den 5-dagarsarbetande i 6-dagarsförsäkringen. Veckoarbetstiden kan emellertid förläggas på åtskilliga andra sätt än som skett i tabellerna 6 och 7. I stor utsträckning förekommer, som tidigare nämnts, att 6-dagarsvecka (t. ex. 47,5 timmar) tillämpas under vinterhalvåret eller längre tid och 5-dagarsvecka (t. ex. 42,5 timmar) under sommarhalvåret eller del därav. I tabellerna 8 och 9 görs jämförelser mellan 6dagarsarbetande medlem med 47,5 timmars arbetsvecka (8,5 timmar i fem dagar och 5 timmar en dag) och 5-dagarsarbetande medlem med 45 timmars arbetsvecka (9 timmar per dag). I fråga om daghjälpsbelopp och timlön är förutsättningarna desamma som i tabellerna 6 och 7.

85 Tab. 8. Total veckoinkomst vid 6-dagarsförsäkring (Olika veckoarbetstider) Arbetslöshet dagar

1 2 3 4 5 6

timmar

Ersättn.- Försäkr.dagar ersättn.

dagar

timmar

Arbetsinkomst

Summa inkomst

a ) / ör 6-dagarsarbetande med 47,5 tim. arbetstid (se tab. 6 a) 8,5 0 0 5 39 195 195 17 2 40 4 30,5 153 193 25,5 3 60 3 22 110 170 34 4 80 2 13,5 68 148 42,5 5 100 1 5 25 125 47,5 6 120 0 0 0 120

Komp.grad %

82 81 71 62 53 50

b) för 6-dagarsarbetande med 47,5 tim. arbetstid (de dagar då arbete utförs har 8,5 tim. arbetstid) 1 5 0 0 5 42,5 213 213 89 2 13,5 2 40 4 34 170 210 88 3 22 3 60 3 25,5 128 188 79 4 30,5 4 80 2 17 85 165 69 5 39 5 100 1 8,5 43 143 60 6 47,5 6 120 0 0 0 120 50 1 2 3 4 5

9 18 27 36 45

c) för 5-dagarsarbetande med 45 tim. arbetstid 1 20 4 36 180 2 40 3 27 135 3 60 2 18 90 4 80 1 9 45 6 120 0 0 0

200 175 150 125 120

89 78 67 56 53

Inkomst enligt Arbetslöshetsdagar

c)./.a) a)

b)

c)./.b)

c)

d) Skillnad i inkomst per vi :cka mellan 5- och 6-dagarsarbetande medlemmar 1 195 213 200 — 13 + 5 2 193 210 175 — 18 — 35 3 170 188 150 — 20 — 38 4 148 165 125 — 23 — 40 5 125 143 120 — 5 — 23

Av tabell 8 framgår, att den 5-dagarsarbetande medlemmen är ojämförligt sämre ställd i 6-dagarsförsäkringen än den 6-dagarsarbetande, vilket delvis sammanhänger med att den förres veckoarbetstid är kortare och hans arbetsinkomst sålunda mindre än den 6-dagarsarbetandes. Detta förhållande bidrar till att denne är mera gynnad även i 5-dagarsförsäkringen, ehuru betydligt mindre markerat. Den tendens som kan utläsas ur tabellerna 6—9, d. v. s. att den 6-dagarsarbetande medlemmens ställning i 5-dagarsförsäkringen är påtagligt bättre än den 5-dagarsarbetandes i 6-dagarsförsäkringen, är på det hela taget densamma, även om andra daghjälps- och timlönebelopp eller andra veckoarbetstider läggs till grund för jämförelserna. Med hänsyn härtill och då enligt tabell 5 5-dagarsförsäkringen i ersättningshänseende är förmånligare

Tab. 9. Total veckoinkomst vid 5-dagarsförsäkring (Olika veckoarbetstider) Arbetslöshet

Ersättn.- Försäkr.ersättn. dagar

Arbete dagar

timmar

Arbetsinkomst

Summa inkomst

Komp.grad %

dagar

timmar

1 2 3 4 5 6

8,5 17 25,5 34 42,5 47

a ) ) ör 6-dagarsarbetande med 47,5 tim. arbetstid (se t a b . 3 a) 0 0 5 39 195 195 1 24 4 30,5 153 177 3 22 110 158 48 2 3 72 2 13,5 68 140 96 1 5 25 121 4 5 120 0 0 0 120

82 74 66 59 51 50

1 2 3 4 5 6

b ) / ör 6-dagarsarbetande med 47,5 tim. arbetstid (se t a b . 8 b) 0 0 5 42,5 213 213 5 4 34 170 194 1 24 13,5 2 48 3 25,5 128 176 22 2 17 85 157 72 3 30,5 4 96 1 8,5 43 139 39 120 0 0 0 120 5 47,5

89 82 74 66 58 50

1 2 3 4 5

9 18 27 36 45

c) för 5-dagarsarbetande med 45 tim. arbetstid 1 24 4 36 180 27 135 3 48 2 2 18 90 72 3 1 9 45 4 96 0 0 0 120 5

91 81 72 63 53

204 183 162 141 120

Inkomst enligt Arbetslöshetsdagar

a)./-c) a)

b)

b)./.c)

c)

d) Skillnad i inkomst per vecka mellan 5- och 6-dagarsarbetande medlemmar 1 195 213 204 — 9 + 194 183 — 6 + 177 2 162 — 4 + 176 158 3 141 — 1 + 157 140 4 139 120 + 121 5 + 1

9 11 14 16 19

för den 5-dagarsarbetande medlemmen än 6-dagarsförsäkringen, synes från ersättningssynpnnkt en 5-dagarsförsäkring vara att föredra framför 6dagarsförsäkringen kompletterad med speciella ersättningsbestämmelser för 5-dagarsarbetande medlemmar. Häremot kan göras den invändningen, att — såsom också framhållits i kommentaren till tabell 5 a) — en 5-dagarsförsäkring medför, att 6-dagarsarbetande medlem däri erhåller sämre förmåner än dem han åtnjuter under nuvarande förhållanden, beroende på att han i 5-dagarsförsäkringen genomgående får ersättning för en dag mindre än antalet arbetslösa dagar. Sålunda utgår vid två till fem dagars arbetslöshet ersättningen till 6-dagarsarbetande medlem i 5-dagarsförsäkringen med 16, 12, 8 resp. 4 kr mindre ä n i den nuvarande försäkringen. Dessvärre synes praktiskt genomförbara

87 åtgärder för att eliminera denna olägenhet inte kunna åstadkommas. Det är ej möjligt att t. ex. tillämpa olika ersättningsbelopp för 5- och 6-dagarsarbetande medlemmar. Då emellertid verkningarna av nu angivna förhållande inte gör sig gällande vid arbetslöshet under hel vecka (sex dagar) och för övrigt är mest kännbara vid två dagars arbetslöshet och därefter mindre för varje ytterligare sådan dag, synes förevarande omständighet i och för sig inte böra utgöra hinder för införande av en 5-dagarsförsäkring. 5-dagarsförsäkring

Vi har funnit övervägande skäl tala för att arbetslöshetsförsäkringens anpassning till fem dagars arbetsvecka bör ske genom en 5-dagarsförsäkring. Skäl härför utgör, förutom den nu redovisade undersökningen, omständigheter som anges i det följande. Det må anmärkas, att utredningen i stort sett gör till sitt det förslag härom som framlagts av arbetsmarknadsstyrelsen i förutnämnd skrivelse till Konungen den 29 april 1960. Införandet av en 5-dagarsförsäkring i enlighet med nämnda förslag innebär inte en omvandling av hela den nuvarande lagstiftningen på området, utan den rent tekniska omläggningen av försäkringen kan ske genom ändringar av vissa, relativt få paragrafer i arbetslöshetskasse- och statsbidragsförordningarna. Dessa ändringar avser främst antalet ersättningsdagar per vecka, karensreglerna och omfattningen av kassamedlems arbetskraftsutbud. Antalet ersättningsdagar per vecka. Arbetslöshetskasseförordningen innehåller ej något direkt stadgande om att högsta antalet ersättningsdagar per kalendervecka är sex. Indirekt framgår emellertid detta av 32 § första stycket, enligt vilket ersättning inte får utges för söndag. För att anpassa arbetslöshetsförsäkringen till fem dagars arbetsvecka bör 32 § innehålla en bestämmelse som innebär, att ersättning kan utgå för högst fem dagar per kalendervecka. I sådant syfte har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit, att i paragrafen ges en allmän föreskrift om att ersättning ej får utges i större omfattning än att sammanlagda antalet arbetsdagar och ersättningsdagar i en och samma vecka inte överstiger fem. Här som eljest i förordningen förutsattes, att med »vecka» förstås kalendervecka, d. v. s. söndag t. o. m. lördag. Någon särskild författningsbestämmelse härom synes inte erforderlig. I 32 § av vårt förslag till arbetslöshetskasseförordning har införts en definition av begreppet arbetsdag. Enligt den föreslagna texten förstås härmed dag, varunder arbete utförts i sådan utsträckning, att daghjälp ej kunnat utgå för densamma. Varje dag då arbete under vanlig arbetstid utförts i mer än fyra t i m m a r är sålunda i här avsedd mening att anse såsom »arbetsdag». Såsom »ersättningsdag» skall följaktligen räknas varje dag, för vilken daghjälp — hel eller halv — kan utgå. Genom en bestämmelse utformad enligt förslaget möjliggörs en reglering

88 av ersättningsrätten för varje situation, sedd från arbetslöshetssynpunkt. Vid arbete minst fem dagar i en vecka utgår ingen ersättning, vid fyra dagars arbete erhålles ersättning för en dag, vid tre dagars arbete för två dagar o. s. v. Är slutligen medlem arbetslös under hel vecka, blir högsta antalet ersättningsdagar fem. Rätt till ersättning för arbetslös dag förutsätter givetvis, att vederbörande medlem den dagen är att betrakta som arbetssökande och oförhindrad att anta arbete samt uppfyller alla i övrigt förskrivna villkor för rätt till ersättning. Deltidsarbetande person t. ex. anses från ersättningssynpunkt inte såsom arbetssökande andra dagar än de, då han normalt brukar utföra arbete och kan följaktligen inte erhålla ersättning för övriga dagar. Förslaget skiljer sig från den nu gällande försäkringen bl. a. i fråga om beräkningen av ersättningen. I den sistnämnda grundar sig beräkningen på antalet arbetslösa dagar, enligt förslaget på en kombination av antalet arbetade dagar och arbetslösa dagar. Vid fastställande av rätten till ersättning skall enligt förslaget antalet arbetsdagar under den aktuella veckan tas till utgångspunkt för beräkningen. En konsekvens härav för 6-dagarsarbetande medlem är, att alltid en arbetslös dag, som i och för sig borde berättiga till ersättning, bortfaller per vecka. Den 6-dagarsarbetande medlemmen utfår alltså ersättning genomgående för en dag mindre än det verkliga antalet arbetslösa dagar, den 5-dagarsarbetande medlemmen däremot för varje sådan dag. Det kan synas orätt, att ersättning ej utgår till alla medlemmar för varje dag som de är arbetslösa. Men om även 6-dagarsarbetande medlem blev berättigad härtill, skulle konsekvenserna bli än mer ogynnsamma. På grund av förekommande olikheter i fråga om veckoarbetsformer och arbetstidens förläggning måste vid en jämförelse mellan 5- och 6-dagarsarbetande medlemmars förmåner i försäkringen hänsyn tas även till arbetsinkomsten under de icke arbetslösa dagarna den ifrågavarande veckan. Jämförelsematerialet skall alltså utgöras av medlemmarnas sammanlagda veckoinkomst, d. v. s. arbetsinkomst + försäkringsersättning. Såsom framgått av den ovan redovisade undersökningen skulle ersättning till den 6-dagarsarbetande medlemmen för varje arbetslös dag medföra väsentligt större veckoinkomst för denne än för 5-dagarsarbetande medlem med samma arbetsinkomst. I och med genomförandet av den lagstadgade arbetstidsförkortningen har, som nämnts, såväl den dagliga arbetstiden som veckoarbetstiden blivit i hög grad varierande. Detta är förhållandet även för medlemmar i samma arbetslöshetskassa, då arbetstidens utformning inom vissa yrkesområden inte är enhetlig utan kan fastställas individuellt på de olika arbetsplatserna. Genom att dessutom 5-dagarsvecka och 6-dagarsvecka på flertalet arbetsplatser tilllämpas under olika delar av året skiftar antalet arbetstimmar per vecka jämväl för en och samma medlem. Försäkringsersättningen utgår emellertid inom överförsäkringsbestämmelsernas ram — till medlemmar i samma

89 kassa och samma klass — med lika stora belopp per dag resp. vecka, oavsett arbetstidens längd. Innebörden härav är, att medlem med kortare arbetstid per dag eller per vecka i realiteten erhåller större kompensation för inkomstbortfall än medlem med längre arbetstid. Medlemmarna är följaktligen inte likställda i ersättningshänseende. Likställdhet medlemmarna emellan är ett mål som så långt möjligt bör eftersträvas inom arbetslöshetsförsäkringen. En sådan synes i detta hänseende kunna uppnås endast om beräkningen av försäkringsersättningen sker efter en annan princip än den som tillämpas i den nuvarande försäkringen och som förutsattes även i förslaget. Inom utredningen har diskuterats en metod, som i och för sig tillgodoser rättvisekravet men som vi av andra skäl ansett oss inte böra förorda. För metoden, som tidigare omnämnts i korthet, redogörs här nedan. För att åstadkomma en likvärdig försäkringsersättning för alla medlemmar, oavsett hur deras arbetstid är förlagd, måste ersättningstiden exakt motsvara den tid för vilken inkomstbortfall föreligger. Detta skulle kunna ske, om timmen, icke dagen, användes såsom tidsenhet vid beräkning av försäkringsersättningen, d. v. s. om beräkningen grundade sig på det antal timmar som medlemmen varit arbetslös. Ersättningen måste vid sådant förhållande fastställas till visst belopp per timme. Om så skedde, skulle detta dock ej hindra att den utgick per dag. Arbetslöshet hel dag skulle även i ett dylikt system i princip vara förutsättning för ersättning. På sätt här angetts skulle alltså kunna skapas rättvisa, såtillvida att ersättningen anpassades exakt efter den tid arbetslösheten varat. Den i kompensationshänseende bristande likställdhet mellan medlemmarna i samma klass som har sin grund i individuella inkomstskillnader skulle däremot inte påverkas av denna beräkningsmetod. Timersättningens storlek finge i de olika klasserna bestämmas i proportion till det gällande daghjälpsbeloppet. För att förenkla uträkningen av ersättningsbeloppet (antalet arbetslösa timmar multiplicerat med timersättningsbeloppet) kunde sammanställas tabeller, som angav den totala ersättningen för olika antal timmar (under högst en vecka) och vid olika timbelopp. Gentemot den nu beskrivna metoden för beräkning av ersättningen har anförts följande synpunkter. En förutsättning för att densamma skulle k u n n a tillämpas vore, att den enskildes normala arbetstid kunde fastställas i timmar per vecka. Då ersättning komme att utgå endast för hel dag, skulle kontrollen av medlems arbetslöshet i stort sett bli densamma som nu. Vid ansökan om ersättning skulle redogöraren ha att fastställa antalet arbetslösa timmar — i stället för dagar — den aktuella veckan. Detta torde i allmänhet ej vålla några svårigheter, om dels medlemmen på kassakortet deklarerade sin arbetslöshet per dag med angivandet av antalet timmar,

90 dels arbetsgivaren i arbetsgivarintyget lämnade uppgift om medlemmens normalarbetstid per dag och vecka. För stora grupper av arbetstagare gäller emellertid, som tidigare nämnts, ingen normalarbetstid per vecka (t. ex. vissa kategorier av transportarbetare, skogsarbetare och diversearbetare). Om vidare veckoarbetstiden vid ett företag skulle ändras t. ex. vid övergång till sommartid resp. vintertid, måste även ersättningsbeloppet per vecka ändras för medlemmarna på arbetsplatsen. Då dylika växlingar i arbetstiden förekommer på flertalet arbetsplatser och vid olika tidpunkter, skulle det sannolikt förorsaka redogörarna och kassornas huvudkontor stora svårigheter att hålla sig underrättade därom i varje särskilt fall. Även den frågan uppkommer, i vilken utsträckning den arbetslöse i försäkringshänseende skulle anses bunden vid det företag, där han senast var anställd. I princip borde så vara fallet. Skälighetshänsyn talar emellertid för att ersättningen inte alltid borde grunda sig på arbetstiden vid sådan arbetsplats, utan att även anställningstidens längd tillmättes betydelse. Givetvis skulle speciella regler kunna skapas, genom vilka de ovannämnda olägenheterna i viss mån upphävdes. Sådana regler torde emellertid bli relativt komplicerade och i många fall vålla stora tillämpningssvårigheter. Enligt utredningens mening får för övrigt arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser, såväl de nu gällande som de föreslagna, i detta hänseende anses väl tillgodose de krav som kan ställas på en dylik försäkring. Vi har på grund av de anförda omständigheterna ansett oss inte kunna förorda den metod för beräkning av försäkringsersättningen, för vilken redogjorts ovan. Enligt vår uppfattning bör härvid av praktiska skäl dagen bibehållas såsom tidsenhet. Vid sådant förhållande synes något alternativ som från rättvisesynpunkt ger ett mera tillfredsställande resultat än det framförda förslaget ej kunna åstadkommas. Försäkringen avser i första hand arbetslöshet av viss varaktighet. För arbetslöshet under kort tid står de försäkrade självrisk genom karensen. Härutöver har en begränsning av ersättningsrätten gjorts genom korttidsreglerna i 32 § andra stycket arbetslöshetskasseförordningen, som avser förbud mot ersättning för enstaka arbetslös dag, och 33 § samma förordning, vari lämnas föreskrifter om s. k. korttidsavdrag. Korttidsarbete i arbetslöshetsförsäkringens mening — vilket skall skiljas från deltidsarbete — innebär, att en reducering av det ordinarie antalet arbetsdagar för en viss tidsenhet, t. ex. per vecka, sker i samband med driftsinskränkning av mera övergående karaktär. I princip bör rätt till ersättning från försäkringen föreligga även vid korttidsarbete. Vissa skäl talar emellertid för en begränsning av ersättningsrätten i sådana fall. Vid korttidsarbete i form av en mera tillfällig inskränkning av arbetstiden med en eller flera dagar i veckan gällde ursprungligen den regeln, att rätten till försäkringsersättning alltid bortföll för en arbetslös dag i veckan, kort-

91 tidsavdrag. Ett viktigt skäl för denna begränsning av ersättningsrätten var, att arbetslöshetskassorna därigenom bereddes en viss ekonomisk lättnad. I övrigt motiverades införandet av denna bestämmelse främst av risken för en mera allmän tendens till konservering av sådant korttidsarbete som av ekonomiska, sociala eller arbetsmarknadspolitiska skäl måste betraktas såsom inte önskvärt. År 1947 fick emellertid tillsynsmyndigheten möjlighet att bevilja kassa dispens från skyldigheten att göra dylikt avdrag. Sådant medgivande lämnades för ett flertal kassor och innebar, att medlemmar som arbetade exempelvis fem dagar i veckan blev berättigade till ersättning för den sjätte, arbetslösa dagen. I praktiken visade det sig dock ofta svårt att konstatera, om förekommande 5-dagarsvecka verkligen innebar korttidsarbete eller om det — trots uppgift härom — inte i själva verket var fråga om en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare rörande förläggningen av den ordinarie arbetstiden i syfte att åstadkomma en arbetsledig dag i veckan, eventuellt i kombination med ersättning till kassamedlemmarna för den regelmässigt arbetslediga dagen. Med hänsyn härtill, ävensom till den ökade förekomsten av korttidsarbete, beslöt arbetsmarknadsstyrelsen å r 1952 att generellt indra den ovannämnda dispensen, såvitt gällde medlemmar med fem dagars arbetsvecka. Denna anordning lagfästes år 1956 i det nu ifrågavarande andra stycket av 32 § arbetslöshetskasseförordningen. I denna paragraf föreskrivs, att kassaersättning inte får utgå för den sjätte dagen i en kalendervecka, under vilken medlem arbetat fem dagar. Arbetsmarknadsstyrelsen har övervägt, om ett motsvarande stadgande bör intas i en 5-dagarsförsäkring, vari ersättning inte kan utgå för mer än fem dagar i en och samma vecka. I praktiken skulle detta betyda, att t. ex. en korttidsarbetande kassamedlem som arbetar fyra dagar i veckan inte heller skulle kunna få ersättning för den sålunda arbetslösa femte dagen. Styrelsen har emellertid ansett en dylik generell inskränkning av ersättningsrätten ej böra ifrågakomma vid en övergång till 5-dagarsförsäkring. Motiveringen härför är främst, att inkomstbortfallet för den femte dagen -— vilken merendels torde infalla på en enligt det normala arbetstidsschemat full arbetsdag — därvid skulle bli alltför kännbart för den försäkrade. Under nuvarande förhållanden, då den arbetslösa sjätte dagen i allmänhet är en lördag med betydligt avkortad arbetstid, anses motsvarande betänkligheter mot indragning av rätten till ersättning inte föreligga. Genom vårt i karenskapitlet framlagda förslag om införande av engångskarens har i viss mån förutsättningarna för bedömningen av frågan om rätten till ersättning för enstaka arbetslös dag ändrats. Det har inom utredningen ifrågasatts om ej detta karenssystem borde kompletteras med en spärregel, genom vilken skulle förhindras att ersättning utgick för enstaka dag. Andra stycket av 32 § arbetslöshetskasseförordningen skulle kunna tjäna som förebild för en sådan spärregel. Vi har emellertid funnit över-

92 vägande skäl tala för att medlem efter genomgången karens bör vara berättigad att erhålla ersättning för enstaka dag. Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare föreslagit, att i 33 § arbetslöshetskasseförordningen införs ändrade bestämmelser angående ersättningsrätten i de fall då arbetstiden vid ett företag på grund av driftsinskränkning avkortas till fyra dagar i veckan eller mindre. Enligt den nuvarande förordningen gäller såsom huvudregel, att antalet ersättningsdagar per kalendervecka i sådant fall skall minskas med en, korttidsavdrag. Tillsynsmyndigheten äger dock, då skäl därtill föreligger, medge kassa dispens från skyldigheten att tillämpa denna föreskrift. Under årens lopp har den praxis utbildats, att kassa som så önskat i allmänhet erhållit dispens. För närvarande gäller detta 21 kassor, huvudsakligen kassor för anställda inom industrin. Den omständigheten att de kassor, för vilka denna föreskrift blivit aktuell, i allmänhet anhållit om dispens från skyldigheten att tillämpa densamma, tyder på att numera kassornas ekonomi inte är något väsentligt skäl för en begränsning av ersättningsrätten enligt 33 §. Vid några tillfällen har tillsynsmyndigheten beslutat om indragning av meddelad dispens för viss kassa, som regel avseende ett enstaka företag eller någon särskild arbetsplats. Anledningen härtill har varit, att anordningen med korttidsarbete inom företaget uppenbarligen medfört ett icke önskvärt utnyttjande av försäkringen. Med hänsyn till den praxis som sålunda tillämpats har styrelsen föreslagit en omläggning av systemet så, att såsom huvudregel skall gälla, att daghjälp får utgå för varje arbetslös dag t. o. m. fem dagar per vecka, men att tillsynsmyndigheten, då särskilda skäl föreligger, skall kunna föreskriva viss kassa att helt eller delvis tillämpa systemet med korttidsavdrag. Rätt till ersättning vid korttidsarbete har befarats leda till en tillämpning i onödigt stor utsträckning av denna arbetsform. Detta skäl torde i och för sig äga giltighet även i en 5-dagarsförsäkring. Framför allt i ett arbetsmarknadsläge med brist på arbetskraft synes — om korttidsarbetet blir av längre varaktighet — en rationell fördelning av arbetskraften därigenom kunna motverkas. Sannolikheten för att veckoarbetstiden reduceras till fyra dagar eller mindre — under sken av driftsinskränkning eller på sakliga grunder — därför att försäkringen medger rätt till ersättning för den femte arbetslösa dagen, torde emellertid inte vara tillnärmelsevis lika stor som att under nuvarande förhållanden antalet veckoarbetsdagar minskas till fem. Nu angivna omständigheter liksom tillsynsmyndighetens erfarenheter i samband med förekommande dispensärenden talar för att korttidsavdragel i ett normalt arbetsmarknadsläge numera bör betraktas som en undantagsföreteelse. Det är för övrigt, som förut antytts, utredningens uppfattning, att ersättning principiellt bör utgå även vid korttidsarbete. Den försäkrade har därvid blivit arbetslös i viss omfattning och åsamkats inkomstbortfall. Korttidsavdrag är emellertid fortfarande erforderligt såsom ett medel att

93 söka förhindra korttidsarbete i de fall, då denna arbetsform med hänsyn till sin längd och omfattning ej kan anses rationell från arbetsmarknadspolitiska och försäkringsmässiga synpunkter. Vi anser oss därför i stort sett kunna godta arbetsmarknadsstyrelsens förslag. Tillsynsmyndighetens befogenhet att förordna om korttidsavdrag endast vid korttidsarbete på grund av driftsinskränkning synes dock vara alltför snäv. Sålunda k a n t. ex. rationalisering av driften vid ett företag leda till att antalet arbetsdagar per vecka inskränks för vissa anställda. Härvid torde i allmänhet inte vara fråga om driftsinskränkning; rationaliseringen kan tvärtom få en utvidgning av driften till följd. I regel bör ersättning för den arbetslösa dagen utgå i dylika fall. Konsekvensen kan dock bli, att de anställda vid ifrågavarande företag kommer att uppbära ersättning för den arbetslösa dagen varje vecka så länge de kvarstår i företaget. Detta synes mindre tillfredsställande, i synnerhet om annat arbete finns tillgängligt, och tillsynsmyndigheten bör ha möjlighet att förordna om korttidsavdrag i dylika fall. Även andra situationer vid korttidsarbete kan tänkas uppstå, vilka påkallar sådant ingripande. Att tillsynsmyndigheten får en generell möjlighet härtill torde ej medföra någon olägenhet för kassorna eller deras medlemmar. Dels torde korttidsavdrag i andra fall än vid driftsinskränkning komma att tillgripas ytterst sällan, dels kan besvär anföras över tillsynsmyndighetens beslut om korttidsavdrag. Karensreglerna. I förevarande sammanhang beaktas karensfrågan endast i den mån den har samband med frågan om införande av en 5-dagarsförsäkring. Karensproblemet upptas till en allsidigare prövning i kap. 7. Systemet med högst fem ersättningsdagar i veckan nödvändiggör en ändring även av gällande karensregler, då eljest en försämring av försäkringsvillkoren i denna del skulle uppkomma. För att förhindra detta bör antalet karensdagar minskas från nuvarande sex till fem. I den nuvarande försäkringen uppgår antalet karensdagar till sex. 6dagarsarbetande medlem kan alltså fullgöra karensen under en tid, som för honom motsvarar en arbetsvecka, vilken period från olika synpunkter ansetts lämplig. Ett fasthållande vid denna princip medför, att i en 5-dagarsförsäkring antalet karensdagar borde fastställas till fem för 5-dagarsarbetande och sex för 6-dagarsarbetande medlemmar. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag avser emellertid en enhetlig karenstid om fem dagar för båda kategorierna. Detta kan synas leda till en förbättring för den 6-dagarsarbetande, i det han kan intjäna sin karens på kortare tid än hel arbetsvecka, d. v. s. efter vanligen högst 40 arbetstimmar mot 45 för den 5-dagarsarbetande. I realiteten saknar emellertid detta betydelse, enär den sjätte dagen i en kalendervecka inte får räknas såsom karensdag och sådan dag ej heller berättigar till ersättning. En karenstid om fem dagar i 5-dagarsförsäkringen innebär således för den 6-dagarsarbetande ingen förändring i förhållande

94 till de nuvarande villkoren. Såsom i annat sammanhang framhållits har de nu gällande provisoriska karensbestämmelserna för 5-dagarsarbetande medlem, för vilken likaledes gäller en karenstid om sex dagar, i vissa fall ställt denne i ett sämre läge än den 6-dagarsarbetande. Genom att den förre därvid inte kan intjäna sin karens under en vecka, erhåller han — under i övrigt lika förutsättningar — ersättning en dag senare än den 6-dagarsarbetande. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna del betyder, att 5-dagarsarbetande medlemmar blir helt likställda med de 6-dagarsarbetande. Såsom förut nämnts får enligt styrelsens förslag antalet arbetsdagar + ersättningsdagar inte överstiga fem per vecka. Enligt vår mening bör vid tillämpningen av denna regel karensdag jämställas med ersättningsdag. En 6-dagarsarbetande medlem bör sålunda ej kunna utfå ersättning från försäkringen för en arbetslös dag i en vecka som i övrigt omfattar fem karensdagar. Antalet arbetsdagar + karensdagar + ersättningsdagar får följaktligen uppgå till högst fem per vecka. Med hänsyn till den likställdhet mellan 5- och 6-dagarsarbetande medlemmar som åstadkommes genom att antalet karensdagar i 5-dagarsförsäkringen fastställs till fem, synes ej finnas något att invända mot arbetsmarknadsstyrelsens förslag i denna del. Däremot föranleder denna avkortning av karenstiden i och för sig inte någon begränsning av den tid, inom vilken dessa fem dagar måste ligga för att karensvillkoret skall vara uppfyllt, den s. k. ramtiden. Från denna synpunkt skulle alltså ramtiden k u n n a bibehållas vid nuvarande 21 kalenderdagar. Vi framlägger emellertid på andra grunder förslag om ändrade bestämmelser rörande ramtiden i kap. 7 om karensreglerna. Kassamedlems arbetskraftsutbud och kontakt med arbetsförmedlingen. Enligt nu gällande regler skall medlem i erkänd arbetslöshetskassa vid arbetslöshet fortlöpande vara anmäld såsom arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och för varje dag deklarera sin arbetslöshet på s.k. kassakort. Enligt 22 § skall medlem personligen besöka förmedlingen varje dag, för vilken han önskar erhålla daghjälp. I praktiken har emellertid kravet på personligt besök efter hand begränsats till i allmänhet ett i veckan. Skälet härtill är främst, att dessa besök inte i alltför hög grad skall inkräkta på arbetsförmedlingstjänstemännens huvuduppgift, den direkt förmedlande verksamheten. Kontrollverksamheten beträffande de arbetslösa kassamedlemmarna är nämligen ofta tidskrävande. Vederbörande arbetsförmedling bestämmer dag och tid för besök på förmedlingen. Dagar utan besöksskyldighet kallas dispensdagar. För att nå en bättre överensstämmelse mellan författningstexten och rådande praxis har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit, att arbetsförmedlingen skall äga ålägga kassamedlem att besöka förmedlingen minst en gång i veckan. Om skäl föreligger att bevilja dispens från besöksskyldigheten för

95 längre tid, skall sådan kunna lämnas endast av tillsynsmyndigheten. I praxis tillämpas i den nuvarande försäkringen den regeln, att medlem som ej är berättigad till ersättning — t. ex. på grund av att han inte uppfyller avgiftsvillkoren eller därför att han är utförsäkrad — inte är skyldig att uppehålla kontakt med arbetsförmedlingen och vid besök där utan påföljd kan avvisa varje arbetserbjudande. Av 36 § arbetslöshetskasseförordningen framgår indirekt att på grund av avstängning, utförsäkring o. dyl. icke ersättningsberättigad medlem får anses ha en sådan avvisningsrätt. En förutsättning för avstängning enligt denna paragraf måste nämligen vara, att vederbörande medlem är ersättningsberättigad. Frågan om erbjudet arbetes lämplighet i arbetslöshetskasseförordningens mening upptas inte till prövning av vederbörande kassa beträffande icke ersättningsberättigade medlemmar. I den nuvarande försäkringen kan ersättning ej utgå för söndagar och vissa andra i 32 § arbetslöshetskasseförordningen angivna dagar. I en 5dagarsförsäkring kan medlem dessutom ej erhålla ersättning för den sjätte dagen i veckan. En strikt tillämpning av den förutnämnda regeln angående icke ersättningsberättigade medlemmar skulle innebära, att en medlem under sådan dag, då han inte är berättigad till ersättning på grund av den nya utformningen av försäkringen, inte skulle vara skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande samt kunna utan påföljd avvisa varje slag av arbetserbjudande, vare sig fråga vore om arbete enstaka icke ersättningsberättigad dag eller om anställning i företag med 6-dagarsvecka. Denna konsekvens av de föreslagna bestämmelserna är givetvis inte avsedd. Även från ekonomisk synpunkt är det för arbetslöshetskassorna angeläget att medlem har skyldighet att anta ett arbete jämväl på icke ersättningsberättigad dag, eftersom därigenom kassornas utbetalning av ersättning minskas. I den nuvarande försäkringen tillämpas i praxis den regeln, att medlem är skyldig att åta sig lämpligt arbete även på söndagar etc. Denna praxis skulle i 5-dagarsförsäkringen kunna utvidgas att omfatta även den icke ersättningsberättigade, sjätte dagen. Det synes oss emellertid vara att föredra, att en uttrycklig föreskrift om medlems skyldighet att åta sig arbete även på dagar som inte berättigar till ersättning intas i arbetslöshetskasseförordningen. I enlighet härmed har vi i förslaget till 22 § uppställt såsom villkor för ersättning, att medlem skall stå till arbetsmarknadens förfogande varje dag under den tid han är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Det torde kunna förutsättas, att sex dagars arbetsvecka kommer att tilllämpas på arbetsmarknaden i betydande omfattning under relativt lång tid framåt. Efter genomförandet av en 5-dagarsförsäkring torde därför den situationen bli tämligen vanlig, att 5-dagarsarbetande kassamedlem, som blir arbetslös, erbjudes arbete med 6-dagarsvecka. Den frågan uppkommer då, hur ett sådant fall skall bedömas. Under nuvarande förhållanden är

96 medlem skyldig att anta lämpligt arbete, som helt eller delvis kan vara förlagt till dag för vilken ersättning inte utgår, t. ex. söndag (skiftarbete, servicearbete etc.). Det finns ingen anledning, att införandet av en 5dagarsförsäkring skulle minska denna skyldighet. Även arbetslös medlem, som normalt arbetar i 5-dagarsvecka och som utan giltig anledning vägrar att anta erbjudande om arbete med sex dagars arbetsvecka, bör således förlora sin ersättningsrätt. Detta bör i allmänhet gälla, även om sådan medlem har ett extraarbete som han regelbundet utför på den arbetslediga dagen. I det enskilda fallet blir frågan om ersättningsrätten beroende av, huruvida arbetet kan anses lämpligt i arbetslöshetskasseförordningens mening. Betydelsen av arbetstidens förläggning och längd vid prövning av ett erbjudet arbetes lämplighet framgår av det följande. En kassamedlem, som är fortlöpande arbetslös hela veckan, bör ej utan avstängningspåföljd k u n n a undandra sig att anta ett för honom lämpligt arbete, som omfattar sex dagar i veckan, oavsett hur arbetsdagarna är förlagda under kalenderveckan. Om sålunda arbete skall utföras även på söndagar, men fritid motsvarande söndagsledigheten i stället beredes annan dag i veckan, utgör arbetstidens förläggning i och för sig inte något godtagbart skäl för avvisande av arbetet. Om tillfällighetsarbete erbjuds kassamedlem, som arbetar endast under viss del av en vecka, bör detta från den nu aktuella synpunkten kunna bedömas såsom lämpligt, även om det tillsammans med det förstnämnda arbetet något överstiger den i lagstiftningen om arbetstidens begränsning angivna totala veckoarbetstiden, 45 timmar. Annorlunda förhåller det sig om en korttidsarbetande medlem, som fortlöpande arbetar t. ex. måndag—torsdag, erbjudes ett regelbundet kompletteringsarbete under fredag—lördag. Om hans totala veckoarbetstid därvid skulle mera påtagligt överstiga 45 timmar, bör i allmänhet det erbjudna arbetet utan påföljd kunna avvisas såsom icke lämpligt. Från arbetslöshetsförsäkringens synpunkt bör medlem inte annat än rent tillfälligtvis vara skyldig att åta sig arbete flera timmar per vecka än som medges i arbetstidslagstiftningen. Arbetsmarknadsstyrelsen har i samband med frågan om erbjudet arbetes lämplighet uttalat den uppfattningen, att regler härom inte bör införas^ i författningen utan bör ges karaktären av tillämpningsföreskrifter som får utfärdas av tillsynsmyndigheten. Som skäl härför har styrelsen åberopat svårigheterna, att i författningstext på ett lättfattligt sätt ge uttryck åt dessa speciella regler angående innebörden av begreppet lämpligt arbete. Med hänsyn härtill och då reglerna inte är av den art att de med nödvändighet måste införas i författningen samt då erfarenheterna av den nya försäkringen snart nog kan göra kompletteringar i detta avseende erforderliga, anser även vi det mest ändamålsenligt, att regler rörande begreppet lämpligt arbete, såvitt avser arbetstiden och dess förläggning, ges formen av tillämpningsföreskrifter.

97 Den i praxis tillämpade besöksordningen för kassamedlemmar hos arbetsförmedlingen kommer, som framgår av det föregående, inte att behöva ändras vid en övergång till 5-dagarsförsäkring. Systemet med normalt ett besök i veckan kan således bibehållas. Även i fråga om kassamedlems självdeklaration på kassakort och arbetsförmedlingens granskning av detta kort bör den nuvarande ordningen i huvudsak kunna bestå. Införandet av en 5dagarsförsäkring torde däremot göra en omläggning av arbetslöshetskassornas utbetalningsrutin nödvändig. Eftersom sammanlagda antalet arbetsdagar och ersättningsdagar i en kalendervecka enligt de föreslagna bestämmelserna ej får överstiga fem, kan rätten till ersättning fastställas definitivt först efter veckans slut. Utbetalning av ersättning kommer därför i regel att k u n n a ske endast i efterhand för kalendervecka. Detta kan innebära en olägenhet i jämförelse med vad fallet är under nuvarande förhållanden, som tillåter utbetalning av ersättning t. o. m. den senaste av arbetsförmedlingen markerade dagen, oavsett när denna infaller. I allmänhet torde det dock inte bli fråga om mer än några få dagars försening som vid längre arbetslöshet i allmänhet har praktisk betydelse endast vid den första utbetalningen av ersättning.

7—318255

KAPITEL 4 Försäkringsförmånerna Försäkringsersättningen

Gällande bestämmelser m. m.

Ersättningens former. Enligt 18 § arbetslöshetskasseförordningen skall erkänd arbetslöshetskassa utge ersättning i form av dels ett för dag beräknat belopp, daghjälp, dels familjetillägg till daghjälpen. Familjetillägg utgår enligt 19 § samma förordning i form av barntillägg samt, om kassan så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg. Det sistnämnda får dock utges endast av kassa, i vilken maketillägg utgår. Samtliga kassor har i sina stadgar infört bestämmelser om make- och husföreståndarinnetillägg. Ersättning må därjämte utges såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader i samband med tillträde av arbete på annan ort. Denna förmån utgår dock mycket sällan. I annan form än som nu angetts får ersättning inte utges av erkänd arbetslöshetskassa. Barntillägg utgår till medlem, som själv har barn, adoptivbarn eller fosterbarn eller vars make har barn i tidigare gifte eller utom äktenskap eller adoptivbarn, under förutsättning att barnet är under 16 år och kyrkoskrivet hos medlemmen och oavsett om det har egen inkomst. Även om barnet inte är kyrkoskrivet hos medlemmen, kan barntillägg utgå, nämligen om medlemmen är underhallsskyldig mot barnet och — på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver — styrker, att underhållsskyldigheten fullgörs. I sådant fall möter ej hinder för att andra maken vid egen arbetslöshet uppbär barntillägg, varför dylikt tillägg kan utgå samtidigt till båda föräldrarna för samma barn. Är medlemmar som sammanbor samtidigt arbetslösa och berättigade till barntillägg för samma barn, skall däremot tillägg utgå endast till fadern (adoptivfådern, fosterfadern), om han är berättigad, eljest till modern (adoptivmodern, fostermodern). Maketillägg utgår till gift medlem samt till medlem som varit gift och som styrker, att han fullgör honom åliggande underhållsskyldighet mot förutvarande maken, dock inte samtidigt för make och förutvarande make. Maketillägg skall ej utges, om medlemmens make eller förutvarande make har förvärvsarbete motsvarande minst tre dagar i veckan eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa.

99 Husföreståndarinnetillägg utgår till ogift medlem som inte äger uppbära maketillägg, under förutsättning att medlemmen varaktigt har gemensam bostad med kvinna, vilken förestår medlemmens hushåll. Såsom husföreståndarinna kan räknas även anhörig, t. ex. mor, syster eller dotter. Det undantag rörande rätten till maketillägg som angetts beträffande make, vilken har förvärvsarbete i viss omfattning, äger motsvarande tillämpning i fråga om husföreståndarinna, dock att därvid hushållsarbete i medlemmens hem inte räknas som förvärvsarbete. Daghjälp och familjetillägg kan helt eller delvis utgå i naturaförmåner, om skäl därtill föreligger. Detta förekommer dock endast i undantagsfall. Ersättningens storlek. I 29 § arbetslöshetskasseförordningen ges föreskrifter om ersättningens storlek. Daghjälpen är där fastställd endast till ett maximibelopp, 20 kr. Detta belopp har gällt sedan den 1 juli 1953, då en höjning skedde från 8 kr. Inom den angivna gränsen får kassorna själva bestämma daghjälpens storlek. Barntillägget utgör 2 kr om dagen för varje barn under 16 år. Make- och husföreståndarinnetillägget utgår med samma belopp, 2 kr per dag. Om medlem på dag, då han i övrigt är arbetslös, utför avlönat arbete i högst två timmar eller, då fråga är om bisyssla, i högst tre timmar, får likväl enligt 29 § arbetslöshetskasseförordningen hel daghjälp jämte familjetillägg utges till honom. Om medlem sådan dag arbetat under längre tid, dock högst fyra timmar, får med tillsynsmyndighetens medgivande daghjälp och familjetillägg utges med hälften av vad som eljest skulle ha utgått, dock endast under förutsättning att medlemmen före arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete och även söker sådant arbete. Arbete varom här är fråga har i vissa kassor begränsats till att avse endast arbete utanför den egna kassans verksamhetsområde. Beträffande bisyssla utgår ersättning enligt ovan endast om denna kan utföras vid sidan av heldagsarbete. Förevarande frågor om ersättning i samband med kortare arbetstid och bisyssla behandlas närmare i kap. 5. Uppbär medlem halv sjukpenning för viss dag, skall daghjälpen och familjetillägget för samma dag nedsättas till hälften av vad som eljest skulle ha utgått. Principer för ersättningens avvägning. Vid behandlingen av frågor rörande ersättning från arbetslöshetsförsäkringen liksom från andra socialförsäkringar kan man urskilja två principer för ersättningens avvägning: inkomstbortfallsprincipen och minimistandardprincipen. Enligt den förra skall försäkringsersättningen avvägas i förhållande till den arbetsinkomst den försäkrade haft, d. v. s. försäkringen skall ge en viss kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer till följd av försäkringsfallet. Enligt den senare principen skall ersättningen fastställas till ett enhetsbelopp, be-

100 stämt efter behovet av att upprätthålla en viss minimistandard och således utan direkt anknytning till tidigare arbetsförtjänst. I den svenska arbetslöshetsförsäkringen har båda principerna tillämpats, dock med huvudvikten lagd på inkomstbortfallsprincipen. Ersättningens relation till den försäkrades tidigare inkomst kommer till uttryck i överförsäkringsbestämmelserna (30 § arbetslöshetskasseförordningen), i vilka stadgas att i daghjälp jämte familjetillägg ej får utges högre belopp i förhållande till medlemmens dagsförtjänst än som framgår av en särskild överförsäkringstabell. Syftet med överförsäkringsreglerna är således att åstadkomma ett »tak» för försäkringsersättningen, varigenom garanteras att ersättningen ej överstiger den behållna inkomsten, d. v. s. arbetsinkomsten efter avdrag av skatt. Den normalt tillförsäkrade ersättningen måste följaktligen minskas, om den eljest skulle ge kompensation utöver »taket». Införandet av familjetillägg. Familjetillägg infördes i arbetslöshetsförsäkringen år 1941. Genom den kraftiga prisstegring som blev följden av andra världskrigets utbrott blev försäkringsskyddet i arbetslöshetskassorna otillräckligt, framför allt för familjeförsörjarna. Härtill kom de väsentliga förbättringar, som på förslag av statens arbetsmarknadskommission beslutades i slutet av år 1940 beträffande den av samhället helt bekostade kontantunderstödsverksamheten. De av de arbetslöshetsförsäkrade till ungefär hälften bekostade försäkringsförmånernas konkurrenskraft gentemot denna hjälpform minskades härigenom väsentligt. Speciellt märkbart var detta vid jämförelse med understöden för sådana hjälpbehövande som fick tillägg för barn samt hyreshjälp. Samtidigt aktualiserades kravet på att förmånerna i försäkringen skulle hållas på en sådan nivå, att familjen inte skulle vara hänvisad till att söka kompletterande fattigvård. Under rådande dyrtid ansåg man sig emellertid ej kunna belasta de försäkrade med de avgiftshöjningar som skulle krävas för en allmän ökning av daghjälpen. Även det statsfinansiella läget var sådant att det ej var möjligt att genom väsentligt förbättrade statsbidrag belasta staten med kostnaderna för en mera betydande generell höjning av daghjälpen. Man valde därför att förbättra familjeförsörjarnas ersättning genom införande av familjetillägg till daghjälpen i arbetslöshetskassorna. Införandet av familjetillägg, som till en början omfattade barntillägg och hustrutillägg, utgjorde ett avsteg från den s. k. inkomstbortfallsprincipen i arbetslöshetsförsäkringen. Differentieringen av understödsbeloppen efter de försäkrades individuella försörjningsbörda tillförde lagstiftningen rörande denna försäkring ett nytt moment, som får anses främmande för själva försäkringstanken. Betänkligheterna häremot fick emellertid vika för kravet på att för ganska begränsade kostnader söka skapa garantier för att kassamedlemmar med större försörjningsbörda tillförsäkrades någorlunda tillräckliga ersättningar.

101 Tab. 10. Familjetilläggets storlek Är

1935 1941 1945 1947 1953 1960 1962

(Hustrutillägg) Maketillägg

Husföreståndarinnetillägg

1.00 1.25 1.25 2.00 2.00 2.00

— —

1.25 2.00 2.00 2.00

Barntillägg

0.60 1.00 1.00 1.50 2.00 2.00

Medeldaghjälp (utbet.)

Maketillägg i % av daghjälp

Barntillägg i % av daghjälp

2.35 3.13 5.03 5.58 8.72 16.98 18.22

31.9 24.9 22.4 22.9 11.8 11.0

19.2 19.9 17.9 17.2 11.8 11.0

Den starkt sociala aspekten hos familjetillägget avspeglas i de generösa statsbidragsbestämmelser som gäller för familjetillägget, d. v. s. 75 procent av kostnaderna. Utvecklingen av familjetilläggen framgår av ovanstående sammanställning. Såsom denna visar, har familjetilläggets storlek i förhållande till den vid varje tidpunkt utbetalade daghjälpen stadigt minskat, vilket avspeglar ett reducerat behov av kompletterande familjetillägg i samma mån som daghjälpen ökat. För närvarande utgör dessa tillägg endast ca en tiondel av den utbetalade daghjälpen. Det utbetalade familjetillägget. Det genomsnittliga, utbetalade familjetilllägget per ersättningsdag har under senare år hållit sig relativt konstant vid något över 2 kr. Det varierar emellertid starkt mellan de olika kassorna. Det största tillägget utbetalades under försäkringsåret 1961/62 i skogsarbetarnas kassa med 3 : 27 kr per dag, det lägsta i tobaksarbetarnas kassa med endast 0:36 kr. Genomsnittet för hela försäkringen utgjorde detta år 2:17 kr per dag. Här spelar ålders- och könsfördelningen inom resp. kassakollektiv en väsentlig roll. Frekvensen hos familjetillägget är låg i kassor med stort antal kvinnliga medlemmar samt där medelåldern är hög. I genomsnitt för hela försäkringskollektivet har under tiden 1950—1960/61 antalet makeoch husföreståndarinnetiHägg utgjort 0,55 och antalet barntillägg 0,63 per ersättningsdag. Under försäkringsåret 1961/62, då den sammanlagda arbetslöshetsersättningen uppgick till 94.9 mkr, utgjorde därav make- och husföreståndarinnetillägg 5.1 m k r och barntillägg 5.0 mkr, eller vardera drygt 5 procent av den totala ersättningen. Sjukförsäkringens barntillägg. En jämförelse med bestämmelserna om familjetillägg inom sjukförsäkringen kan vara av intresse i detta sammanhang. I denna försäkring har familjetilläggen alltid spelat en mycket underordnad roll, vilket är fallet även inom den obligatoriska sjukförsäkringen som infördes år 1955. Inplaceringen av de försäkrade efter deras inkomst i ett relativt stort antal sjukpenningklasser har gjort att behov av överför-

102 säkringsbestämmelser inom sjukförsäkringen i stort sett ej föreligger. Till medlem som anses vara den huvudsakliga familjeförsörjaren — i regel mannen — utgår barntillägg för barn under 16 år. Detta är för dag räknat 1 kr för ett eller två barn, 2 k r för tre eller fyra barn och 3 k r för fem eller flera barn. Maketillägg utgår inte. Sålunda erhåller i arbetslöshetsförsäkringen t. ex. en familjeförsörjare med make och tre barn familjetillägg med 8 kr per dag under sex dagar i veckan, medan han i sjukförsäkringen erhåller endast 2 kr per dag under sju dagar i veckan. I detta exempel utgör familjetillägget per vecka 48 k r i arbetslöshetsförsäkringen och endast 14 kr i sjukförsäkringen. Daghjälpsnivån kan sägas i princip ha varit densamma. Anknytningen till inkomstbortfallet är emellertid mera strikt inom sjukförsäkringen än inom arbetslöshetsförsäkringen. Daghjälpen och familjetillägget. Här må i korthet beröras även gällande överförsäkringsbestämmelser, vilka närmare behandlas i annat sammanhang. Dessa bestämmelser, som avser att begränsa ersättningen i förhållande till den försäkrades normala dagsinkomst, blir avgörande för den marginal inom vilken familjetillägget kan utgå, marginalen mellan daghjälpen och överförsäkringsgränsen. Var denna gräns ligger för olika ersättningsbelopp framgår av en överförsäkringstabell. Denna är så utformad, att i densamma kan utläsas, vilken lägsta normala dagsförtjänst för familjeförsörjare resp. icke familjeförsörjare som måste vara för handen för att viss ersättning skall kunna utgå från arbetslöshetskassa. Vid inkomst under denna gräns måste överförsäkringsavdrag göras. Familjetillägget har haft en tendens att verka återhållande på möjligheterna att höja daghjälpen. Detta gäller särskilt kassor verksamma inom låglönegrupperna. För att hålla en tillräcklig marginal till överförsäkringsgränsen och sålunda motverka alltför många fall av överförsäkring, har man Tab. 11. Marginal för familjetillägg vid olika inkomster och daghjälp Normal inkomst

dagskr

överförsåkringsgräns1)

4 2

8 6 2

11 9 5 3

14 12 8 6 1

17 15 11 9 4

22 20 16 14 9 4

Marginal för familjetillägg Daghjälp kr 12.00 14.00 18.00 20.00 25.00 30.00 35.00 x

— — —

— —

—

) Beloppen hänför sig till den föreslagna överförsäkringstabellen.

103 ibland varit tvingad att fastställa en lägre daghjälp än som eljest hade varit möjligt och lämpligt. Detta har gällt exempelvis skogsarbetare, lantarbetare samt vissa grupper handelsanställda och industriarbetare. I allmänhet har det ansetts önskvärt, att man utan överförsäkringsavdrag skall kunna utbetala åtminstone maketillägg och två barntillägg. Med de senare årens löneutveckling har överförsäkringsgränsen höjts, varför familjetilläggets »tryck» på daghjälpen minskat och f. n. är mycket ringa. överförsäkringsavdragets omfattning utgjorde under försäkringsåret 1959/60 259 000 kr, vilket motsvarar 0.3 procent av den utbetalade ersättningen, 95 mkr, under samma tid. Att marginalen för utgivande av familjetillägg hastigt sjunker vid en höjning av daghjälpen framgår tydligt av tabell 11, som upptar olika kombinationer av inkomst och daghjälp.

Utredningen

Till en början föreslår vi, att daghjälpen i fortsättningen kallas »dagpenning», varigenom grundförmånen inom arbetslöshetsförsäkringen får en benämning som bättre överensstämmer med dess karaktär av försäkringsmässig förmån än ordet daghjälp, vilket närmast leder tanken till en behovsprövad »hjälp». Dagpenning används för enkelhetens skull i vissa fall i det följande även då fråga är om daghjälp enligt nu gällande förordning. Dagpenningens maximering. Först under de senaste åren har kassorna mera allmänt börjat nå upp till nu gällande maximum för daghjälpen, 20 kr. Den 1 september 1960 hade i tre kassor 19 600 medlemmar tillförsäkrats detta belopp. Den 1 januari 1963 gällde denna daghjälp för 730 000 medlemm a r i 17 kassor, vilket innebär att drygt 50 procent av arbetslöshetskassornas medlemmar nu är tillförsäkrade den högsta möjliga daghjälpen. Den genomsnittliga ersättningens (daghjälp och familjetillägg) förändringar under olika år sedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens tillkomst framgår av bilaga 1. Daghjälpen var den 1 januari 1963 fördelad på 16 olika daghjälpsbelopp, varierande mellan 9 och 20 kr. Av kassamedlemmarna var 78 procent tillförsäkrade en daghjälp uppgående till 18 kr eller däröver. Medelbeloppet var under försäkringsåret 1961/62 18: 22 kr. 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen uppställde som allmän målsättning för arbetslöshetsförsäkringen en kompensationsgrad, vilken för ensamstående inte skulle understiga 50 procent av nettoinkomsten, varvid hänsyn inte tagits till karenstiden. Denna kompensationsgrad synes mot bakgrunden av den moderna socialförsäkringens standard väl låg. Angelägenheten av en relativt hög kompensationsgrad framträder även genom den

104 bundenhet vid en viss utgiftsnivå som karakteriserar människorna i det moderna samhället. Karenstidens kompensationssänkande effekt framför allt vid kortare arbetslöshet bör ej heller underskattas, i all synnerhet som denna effekt blir större i samma mån som man genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder lyckas förkorta arbetslöshetsperioderna. Medan 1951 års utredning utgick från en genomsnittlig arbetsinkomst om ca 30 kr per dag för vuxen manlig industriarbetare, utgör den nuvarande dagsinkomsten med en genomsnittstimpenning av 7:06 kr (februari 1963) vid 7,5 timmars arbetsdag 52:95 kr och vid 9 timmars arbetsdag 63:54 kr. Efter källskatteavdrag (tab: 16 kr) utgör nettoinkomsten 41 resp. 49 kr. Vi har valt medelinkomsten för industriarbetare som utgångspunkt för bedömningen av frågan om maximigräns för dagpenningen med hänsyn till att denna yrkesgrupp intar en dominerande ställning inom försäkringen. Med utgångspunkt från den ovannämnda medelinkomsten har vi ansett det lämpligt att föreslå dagpenningmaximum till 40 kr. Differensen mellan detta belopp och 50 procent av sagda medelinkomst kan måhända synas väl stor. Härvid bör emellertid beaktas, att detta maximum fastställs att gälla för en längre tid, varunder lönerna kan väntas stiga. Såsom inledningsvis antytts ger erfarenheten vid handen, att ett maximibelopp av angiven karaktär uppnås först sedan viss tid förflutit. Den högsta dagpenningen i kassorna kommer sannolikt att en tid framåt uppgå till 30—35 kr. Det sålunda föreslagna beloppet får därför tills vidare endast teoretisk betydelse. Dagpenningmaximum behöver ej direkt påverkas av frågan om familjetilläggens utformning i den framtida arbetslöshetsförsäkringen, då denna fråga är av betydelse närmast för kassornas möjlighet att n å upp till ovan angivna maximum av 40 kr. , Även en annan riktpunkt för dagpenningens maximering torde k u n n a väljas. Arbetslöshetsförsäkringen bör ge möjlighet till samma standard som Övriga socialförsäkringar. I första hand må härvid förmånerna inom sjukförsäkringen beaktas. De olikartade ersättningssystemen i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna gör emellertid, att en jämförelse dem emellan i detta hänseende måste begränsas till maximiersättningarna. Sjukförsäkringen har nyligen varit föremål för en översyn. Enligt 1962 års lag om allmän försäkring har det högsta sjukpenningbeloppet fastställts till 28 kr vid en årsinkomst av 21 000 k r och däröver. Sjukpenningen utgår för sju dagar per vecka. Ersättningen för medlem i högsta sjukpenningklassen uppgår således för hel vecka till 7 X 28 = 196 kr. I den av oss föreslagna 5-dagarsförsäkringen kan ersättning utgå för högst fem dagar i veckan. För att samma belopp, 196 kr, skall utgå under fem dagar erfordras en dagpenning av 39:20 kr eller i runt tal 40 kr. Även om härvid får beaktas, att maketillägg inte utgår i sjukförsäkringen samt att barntillägg utgår med belopp från 1-^3 kr beroende på antalet barn, medan barntillägget i arbetslöshetsförsäkringen enligt vårt förslag; som förut nämnts är 2 kr per barn för högst

105 fyra barn, torde således även från samordningssynpunkt skäl föreligga att som högsta dagpenning välja 40 kr. Slutligen må erinras om att viss del av höjningen av dagpenningsmaxim u m är motiverad av övergången från 6-dagarsförsäkring till 5-dagarsförsäkring. Den tekniska omräkningen av nuvarande maximibelopp innebär en höjning av detta med 20 procent till 24 kr. Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna föreslår vi, att det högsta dagpenningbeloppet enligt arbetslöshetskasseförordningen sättes till 40 kr. Det förhållandet att den maximala dagpenningen stiger till det dubbla mot vad som nu gäller torde som nyss nämnts ingalunda innebära, att den reella dagpenningen inom arbetslöshetskassorna under de närmaste åren kommer att genomgå motsvarande höjning. Den begränsade möjligheten att utta erforderliga avgifter samt löneläge och överförsäkringsbestämmelser har nämligen en starkt återhållande effekt. Man måste därför räkna med en viss differens mellan den planerade och önskade kompensationsgraden å ena sidan och den reella å andra sidan. I detta sammanhang må framhållas den roll som statsbidragets utformning har när det gäller arbetslöshetskassornas faktiska möjligheter att uppnå viss förmånsstandard. Familjetillägget. En mera väsentlig höjning av familjetilläggens belopp skulle, om dagpenningen uppräknas i önskvärd omfattning, medföra överförsäkringsavdrag även för familjeförsörjare med relativt små familjer. I denna situation aktualiseras frågan om en reduktion av familjetillägget eller införande av ett enhetligt familjetillägg, vilket diskuterats tidigare inom arbetslöshetsförsäkringen men avvisats. Ett bibehållande av familjetilläggens relativa värde skulle med hänsyn till de senaste årens löne- och penningvärdesutveckling kräva en höjning av dessa tillägg i likhet med vad som föreslås för dagpenningen. Det h a r också i några fall vid kassornas föreningssammanträden förekommit motioner, i vilka föreslagits en höjning av familjetilläggen. De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har emellertid i skrivelse den 10 augusti 1961 till utredningen föreslagit, att utredningen borde undersöka möjligheterna att begränsa familjetillägget för att i stället söka uppnå ytterligare förbättringar av dagpenningen. Härigenom skulle kuima erhållas en högre kompensationsgrad för inkomstbortfallet. Angelägenheten av detta understrykes enligt samorganisationen även därav, att den största arbetslösheten är att hänföra till åldersgrupperna 45—55 år. Ungefär hälften av alla arbetslösa kassamedlemmar tillhör kategorier som ej uppbär barntillägg. De erhåller således i allmänhet endast det tillförsäkrade daghjälpsbeloppet eventuellt jämte maketillägg. i Samorganisationens förslag skulle innebära, att man förde arbetslöshetsförsäkringen ett steg närmare en renodlad inkomstbortfallsförsäkring, vilket bör vara en för modern socialförsäkring riktig princip. För försäkrade

106 inom låglönegrupperna har marginalen för familjetillägg ofta varit ganska liten. I de fall då daghjälpsbeloppen av denna anledning varit låga har beträffande dem som inte varit berättigade till familjetillägg kompensationen för inkomstbortfallet blivit ringa. En begränsning av familjetillägget i arbetslöshetsförsäkringen torde kunna ske på något av följande två sätt. Antingen bibehålles de nuvarande formerna av familjetillägg oförändrade, varigenom familjetilläggets relativa andel i försäkringsersättningen sjunker i samma mån som dagpenningen höjes i försäkringen. Eller också kan man gå ett steg längre och minska även nu utgående familjetillägg. Detta k a n ske genom att make- och husföreståndarinnetillägget slopas och endast barntillägget bibehålles, eventuellt i kombination med en begränsning av antalet sådana tillägg. Genom en reduktion av familjetillägget minskas betydelsen av överförsäkringsbestämmelserna, eftersom variationerna i försäkringsersättningen i det enskilda fallet blir mindre än under nuvarande förhållanden. Emellertid är genomförandet av denna omläggning beroende av möjligheten att såsom kompensation till de minskade familjetilläggen i stället generellt höja dagpenningen. Det statsbidrag som nu utges till familjetillägg och som genom minskning eller utebliven ökning av familjetilläggen kommer att inbesparas bör i stället tillgodoföras dagpenningen. Detta kan ske genom att grundstatsbidraget, såsom vi också föreslår, höjes och att arbetslöshetskassorna därigenom erhåller möjlighet att utan kostnad för medlemmarna i viss mån höja dagpenningen. Denna fråga utvecklas närmare i kap. 8 om finansieringen. Härtill kommer att i samma mån som familj etillägget minskar kan den del av avgifterna som för närvarande beräknas för detta tillägg — d. v. s. de 25 procent av familjetilläggskostnaderna som ej täcks av familjetilläggsbidraget — disponeras för en höjning av dagpenningen utan motsvarande höjning av avgiften. Vad som sålunda anförts utgör enligt vår mening skäl för en begränsning av familjetillägget. Denna begränsning bör ske på så sätt, att make- och husföreståndarinnetillägget slopas, att antalet barntillägg till dagpenningen begränsas till högst fyra och att tillägget utgår med samma belopp som nu, d. v. s. 2 kr per barn och dag. Skulle detta förslag ej vinna bifall såvitt gäller slopandet av make- och husföreståndarinnetillägget bör i fråga om detta tillägg övervägas en viss schematisering av utgivandet av detsamma. Enligt gällande bestämmelser skall tillägget inte utges för make eller husföreståndarinna som har förvärvsarbete motsvarande minst tre dagar i veckan eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa. Beträffande dem som arbetar mera oregelbundet torde det vara svårt för såväl medlemmarna som kassornas funktionärer att följa denna bestämmelse resp. att utöva kontroll över att densamma efterleves. Det vore därför önskvärt, att villkoret för makeoch husföreståndarinnetillägget knytes till det förhållandet, att maken eller husföreståndarinnan ej har förvärvsarbete mera stadigvarande. Eventuellt

107 skulle såsom villkor för ifrågavarande tillägg gälla, att maken eller husföreståndarinnan ej vore tillförsäkrad sjukpenning i någon av sjukförsäkringens sjukpenningklasser 2—15. Slutligen bör vid ett bibehållande av make- och husföreståndarinnetillägget detsamma göras obligatoriskt. Klassindelning Gällande bestämmelser

Enligt 15 § arbetslöshetskasseförordningen äger kassa — efter godkännande av tillsynsmyndigheten — fördela sina medlemmar på klasser med skilda bestämmelser i fråga om daghjälpens storlek, avgifter eller försäkringsvillkor i övrigt. I andra stycket av samma paragraf ges föreskrifter om övergång från en daghjälpsklass till en annan. Klasstillhörighetsreglerna har i kassornas stadgar utformats så, att medlemmarna som regel är skyldiga att tillhöra viss klass. Tidigare har medlemmarna haft stor valfrihet i detta hänseende. Genom de nuvarande tvingande reglerna har i stort sett möjligheterna bortfallit att övergå till annan klass enbart i syfte att därigenom bereda sig lägre avgifter eller bättre förmåner. Klassindelning förekommer för närvarande i 32 kassor. Högsta antalet klasser i en och samma kassa är fem. I 15 kassor är arbetsinkomsten avgörande för klasstillhörigheten. Härigenom sker i viss mån en automatisk anpassning av daghjälpen till arbetsförtjänsten. Bland indelningsgrunder inom övriga kassor kan nämnas ålder, kön, yrkestillhörighet och anställningsförhållanden. Daghjälpen kan utgå med samma belopp i olika klasser inom en kassa. I sådana fall utgår avgifterna i motsvarande klasser med olika belopp, var-

Tab. 12. Daghjälpens storlek i arbetslöshetskassorna 1/1 1963 Daghj älp kr

Antal medlemmar

Procent

Ackumulerad procent

9: — 9 50 10 — 11 — 12 — 12 50 13 — 14 — 14 50 15 — 16 — 17 — 17 50 18 — 19 — 20 —

8 695 2 476 5 649 8 674 34 409 1 607 47 385 12 755 5 838 98 799 21 133 11031 52 281 261 853 115 215 730 554

0,6 0,2 0,4 0,6 2,4 0,1 3,3 0,9 0,4 7,0 1,5 0,8 3,7 18,5 8,1 51,5

0,6 0,8 1,2 1,8 4,2 4,6 7,6 8,5 8,9 15,9 17,4 18,2 21,9 40,4 48,5 100,0

1 418 354

100,0

108 vid den lägre avgiften uttäs av medlemsgrupp med mindre arbetslöshetsrisk. Tabell 12 (s. 107) visar kassamedlemmarnas fördelning efter tillförsäkrad daghjälp. Utredningen

Enligt utredningsdirektiven har vi att överväga, om det är möjligt och lämpligt att övergå till ett system liknande det i sjukförsäkringen med försäkringsersättningen graderad efter arbetsförtjänsten. En kort redogörelse för arbetslöshetsförsäkringens resp. sjukförsäkringens system för klassificering av försäkringsersättningen lämnas här nedan. Inom arbetslöshetskassorna har förelegat möjligheter att upp till den av lagstiftningen fastställda maximigränsen fritt välja de daghjälpsbelopp som en kassa med hänsyn till medlemmarnas inkomstläge och avgifternas storlek har ansett böra utgå. Det är dock inte alltid som kassan inom den här angivna ramen kunnat tillförsäkra sina medlemmar den daghjälp som på grund av inkomstläget inom kassans verksamhetsområde eljest hade varit skälig. En större arbetslöshetsrisk kan ha krävt så höga avgifter, att man ansett sig nödsakad att begränsa daghjälpen till lägre belopp än som med hänsyn till inkomstläget kunde ha varit motiverat. Frånsett arbetslöshetsförsäkringens första år, har daghjalpen under senare år antingen utgått i hela kronor eller med belopp som slutat med 50 öre. Utvecklingen går mot daghjälpsbelopp i hela kronor, vilket stimuleras av den utformning som grundstatsbidraget numera fått. Medan till en börj a n en större differentiering av daghjälpen förelåg med hänsyn till medlemmarnas kön, ålder och framför allt inkomst, har tendensen i arbetslöshetskassorna gått mot allt färre daghjälpsklasser. I de senast bildade kassorna förekommer merendels endast en klass. Sambandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och de fackliga organisationerna har varit normgivande för klassindelningen i arbetslöshetskassorna, såsom i fråga om den fackliga organisationens indelning i helbetalande och halvbetalande medlemmar, efter inkomst o. s. v. överförsäkringsbestämmelserna har även varit av viss betydelse för klassindelningen. Antalet daghjälpsklasser i arbetslöshetskassorna utgjorde den 1 januari 1963 följande: Antal daghjälpsklasser 1 2 3 4 5

Antal kassor 11 18 10 2 2

109 Av denna sammanställning framgår att en fjärdedel: av kassorna endast har en daghjälpsklass, två femtedelar två klasser och en fjärdedel tre klasser medan kassor med flera än tre daghjälpsklasser förekommer endast undantagsvis. Såsom framgår av tabell 12 utgick den 1 januari 1963 daghjälp inom arbetslöshetskassorna med 16 olika belopp varierande mellan 9 och 20 kr. Enligt lagen om allmän försäkring skall fr. o. m. den 1 januari 1963 de som är sjukförsäkrade vara indelade i 15 sjukpenningklasser, varav klass nr 1 är avsedd för hemmafruar, vilkas inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kr. övriga försäkrade uppdelas på sjukpenningklasser efter årsinkomsten enligt följande. Tab. 13. Klassindelningen i sjukförsäkringen Sjukpenningklass nr

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

Inkomsten av förvärvsarbete uppgår för år till kr

men ej till kr

1800 2 600 3 400 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 16 000 18 000 21000

2 600 3 400 4 200 5 000 5 800 6 800 8 400 10 200 12 000 14 000 16 000 18 000 21 000

Sjukpenning kr

5 6 7 8 9 10 12 14 16 18 20 22 25 28

Ersättningen inom sjukförsäkringen är således fast knuten till en beräknad årsinkomst. Denna direkta anknytning till årsinkomsten förekommer ej inom arbetslöshetsförsäkringen. Inom vissa kassor finns visserligen en klassindelning efter månadsinkomsten, men för säsongarbetare ger detta ett annat resultat än om årsinkomsten skulle utgöra klassificeringsgrunden. Överförsäkringsbestämmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen är grundade på dagsinkomsten, vilket för icke årsanställda kan ge ett helt annat resultat än om ersättningens storlek bedöms efter årsinkomsten. Detta framgår av följande schematiserade exempel. En person med anställning hela året och en dagsinkomst av 40 kr per arbetsdag erhåller en årsinkomst av 300 X 40 = 12 000 kr och placeras till följd därav i sjukpenningklass nr 11 med en sjukpenning av 18 kr. Sjukersättningen per vecka utgör då 126 kr. En säsonganställd, som exempelvis har arbete endast nio månader men med samma dagsinkomst, erhåller en årsinkomst

110 av % X 12 000 ss 9 000 och placeras i sjukpenningklass 9 med en sjukpenning av 14 kr, vilket gör 98 k r per vecka. Inom arbetslöshetsförsäkringen behandlas dessa båda medlemmar lika, eftersom ersättningsrätten knytes till dagsinkomsten, i vissa fall beräknad på vecko- eller månadsinkomsten, och inte till årsinkomsten. Enligt gällande överförsäkringstabell kan en familjeförsörjare med denna inkomst erhålla högst 2 8 : 5 0 kr om dagen. Om detta belopp erhålles är emellertid beroende av daghjalpens storlek, högst 20 kr, och det antal familjetillägg, vartill rätt föreligger. Härvid bör uppmärksammas, att de skilda daghjälpsnivåerna i olika kassor försvårar jämförelsen mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen och att även extra inkomster och inkomst av bisyssla ingår i den beräknade årsinkomsten i sjukförsäkringen. Någon för arbetslöshetsförsäkringen generell kompensationsgrad finns således ej. E n övergång till sjukförsäkringens system med årsinkomsten som grund för ersättningen skulle följaktligen innebära en ny princip för bedömningen av försäkringsersättningen. I vissa fall skulle det för icke årsarbetare kunna innebära en försämring av ersättningen. Vidare skulle krävas en långt driven systematisering i fråga om ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen. Såsom tidigare framhållits fordrar denna systematisering ett så stort antal dagpenningklasser, att ett dylikt system av praktiska skäl får anses orealistiskt. Härtill kommer svårigheter att på avgiftssidan förverkliga de krav som ifrågavarande klassindelning skulle komma att ställa. Vi kan därför inte i fråga om ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen förorda en övergång till det inom sjukförsäkringen tillämpade systemet för klassindelning. Det torde utan vidare vara uppenbart, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring inte har möjlighet att i en och samma kassa administrera lika många klasser och därmed lika många olika avgifter som den obligatoriska sjukförsäkringen. Såsom förut nämnts har utvecklingen inom arbetslöshetsförsäkringen tvärtom gått mot ett mindre antal daghj älpsklasser i de enskilda kassorna. Däremot synes det av administrativa skäl lämpligt att genomföra en viss systematisering av dagpenningbeloppen i arbetslöshetskassorna. En sådan är önskvärd även med hänsyn till att den föreslagna höjningen av dagpenningens maximibelopp kommer att medge ytterligare möjligheter till variation av dagpenningbeloppen. Vidare skulle medlemmarnas flyttning mellan olika kassor i viss mån underlättas, om antalet tillämpade dagpenningbelopp begränsades. Vi föreslår att inom den tidigare i detta kapitel angivna ramen för dagpenningen kassorna får välja ett eller flera dagpenningbelopp, vilka skall ha en för hela arbetslöshetsförsäkringen gemensam bokstavsbeteckning. Sålunda har t. ex. klass E samma belopp, 20 kr, oavsett i vilken kassa den förekommer. Lägsta nu utgående daghjälp är 9 kr. För framtiden torde ej böra r ä k n a s

Ill med lägre dagpenning än 12 kr. Efter en höjning av dagpenningtaket till 40 kr skulle nedanstående klassindelning kunna införas. Vid en framtida höjning av dagpenningens maximum kan tabellen kompletteras med nya klasser N, O, o. s. v. utan ändring av de redan befintliga. I tabellen nedan anges även den lägsta dagsinkomst som erfordras enligt den längre fram i detta kapitel föreslagna överförsäkringstabellen, för att dagpenningbeloppet skall kunna utgå utan överförsäkringsavdrag. Tab. 14. Förslag till klassindelning Klassbeteckning

Dagpenning Kr

Erforderlig lägsta dagsinkomst enligt föreslagen överförsäkringstabell kr

A B C D E F G H I J K L M

12 14 16 18 20 22 25 27 30 32 35 37 40

15 17 20 23 26 29 34 37 42 46 51 55 58

Det här angivna systemet innebär inte, att avgiften för samma klass blir lika i alla kassor. Här spelar arbetslöshetsrisken en avgörande roll. Månadsavgiften kan således för t. ex. klass G i en kassa vara 3 kr och i en annan 8 kr. Ersättningstidens

längd

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 31 § arbetslöshetskasseförordningen må medlem inte uppbära daghjälp för mer än 156 dagar under varje försäkringsår. För viss kassa eller för viss klass i en kassa äger dock tillsynsmyndigheten medge att daghjälp må utgå för högst 210 dagar. Den lägsta maximitid som enligt förordningen må tillämpas är 120 dagar. För medlemmar som före försäkringsårets ingång uppnått 67 års ålder må dock lägre maximitid fastställas. Beträffande dessa sistnämnda medlemmar gäller dessutom att kassorna erhåller statsbidrag för högst 78 ersättningsdagar för varje försäkringsår. 35 § arbetslöshetskasseförordningen föreskriver, att i kassas stadgar skall finnas angivet under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens omfattning bland kassans medlemmar eller kassans ekonomiska ställning be-

112 slut må fattas av kassans styrelse om minskning av den längsta tiden föl erhållande av daghjälp. Den 1 september 1962 tillämpades en maximitid av 156 dagar i 39 arbetslöshetskassor. Endast två kassor, maskinbefälets och sjöfolkets, hade korr tare maximitid, 120 dagar. För tre kassor, arbetsledarnas, handelstjänster männens och industri tjänstemännens, gällde en maximitid av 200 dagar. Som jämförelse kan nämnas att så sent som den 1 januari 1955 endast 20 arbetslöshetskassor (av sammanlagt 44) tillämpade en maximitid av 156 dagar, och den 1 januari 1952 var motsvarande antal 10 kassor. Enligt artikel 24 i 1952 års konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet, antagen av Internationella arbetsorganisationen (ILO), skall ersättning utgå så länge följderna av det inträffade riskfallet består, dock att ersättningstidens längd, när skyddet omfattar endast vissa kategorier av arbetstagare, må begränsas till 13 veckor under en period av tolv månader. För säsongarbetare må ersättningstiden anpassas efter respektive gruppers sysselsättningsförhållanden. Undersökning angående antalet utförsäkringsfall

Av intresse för bedömningen av frågan om den maximala ersättningstiden per försäkringsår är det antal av kassorna registrerade fall, då arbetslös medlem utnyttjat den maximala försäkringstiden (utförsäkringsfall). Utredningen har tillfrågat ett antal kassor om utförsäkringsfrekvensen under försäkringsåren 1958/59, 1959/60 och 1960/61. Av de tillfrågade kassorna har nio lämnat uppgifter för alla tre försäkringsåren, medan uppgifterna från fyra kassor endast avser det sistnämnda försäkringsåret. Uppgifterna är sammanställda i följande tabeller. I tabell 15 redovisas uppgifterna från samtliga 13 kassor för försäkringsåret 1960/61 och i tabell 16 totaluppgifterna från de nio kassor som lämnat uppgifter för alla tre försäkringsåren. Tab. 15. Antal utförsäkrade i 13 kassor 1960/61 Medlantal

Kassa

148 561 93 005 24 497 Handelstjänstemännens. 23 698 Hotell-, kafé- o rest Industritjänstemännens . 114 156 14 828 23 943 Metallindarbetarnas . . . . 288 218 3 588 44 363 Pappersindarbetarnas... 31 087 34 465 39 437 Transportarbetarnas....

Under 25—34 35—44 45—54 55—59 60—66 67 år o. över år år år år år 25 år

Summa

%

883 846

—

6 5 6

4 7 2 1 46 2 3 8 20 7

220 |

149 1 844 1 2 170 | 3 603

3,7

6,1 |

4,2 | 23,4 | 60,2 | 100,0

7 9

0,6

420 259 24 84 79 30 126 1684 17 155 106 423 196

20 17 2 11 4 3 4 33 2 11 10 21 11

330 134 12 24 33 1 85 1060 9 63 35 257 127

14 28 2 20 10 3 12 60 1 6 13 39 12

Byggnadsarbetarnas. . . .

2 5

47 34 8 16 16 21 24 462 3 70 29 81 33

S:a

1,8

9 23

113 Utförsäkrade efter 78 dagar » » 156 »

Antal 1 900 1 703

% 52,7 47,3

3 603

100,0

Summa

Tab. 16. Antal utförsäkrade i nio kassor1 1958/59 —1960/61 Försäkringsår 1958/59 a n t a l . .

% 1959/60 a n t a l . .

% 1960/61 antal . /o

Under 25 år

25—34 år

35—44 år

45—54 år

55—59 år

182 4,5

267 6,7

358 8,9

448 11,1

274 6,8

631 15,7

1865 46,3

4 025 100,0

56 1,7

129 3,9

209 6,3

272 8,2

171 5,1

740 22,2

1749 52,6

3 326 100,0

21 0,7

56 2,0

112 4,0

178 6,3

110 3,9

687 24,3

1 659 58,8

2 823 100,0

60—66 67 år år och över

S:a

Tab. 17. Antal utförsäkrade efter 78 resp. 156 dagar 1958/59 — 1960/61 Försäkringsår

1958/59 1959/60 1960/61

Antal medl i undersökta kassor 1 535 730 552 050 563 959

Utförsäkrade Efter 78 dagar Antal

/o

1 646 1554 1 433

40,9 46,7 50,8

Efter 156 dagar

Totalt

Antal

°//o

Antal

°//o

2 739 1 772 1 390

59,1 53,3 49,2

4 025 3 326 2 823

100,0 100,0 100,0

Vad först angår tabell 15 är uppgifterna däri baserade på ett medlemsantal i berörda kassor av ca 884 000, vilket utgjorde 65,0 procent av samtliga den 1 j a n u a r i 1962 arbetslöshetsförsäkrade. Under hela försäkringsåret 1960/61 rådde mycket livlig efterfrågan på arbetskraft. Inom de flesta näringsområden förekom brist på kvalificerade arbetstagare och särskilt markant framträdde detta under sommaren 1961, då knapphet förelåg även beträffande icke yrkesvan arbetskraft. Genom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder sökte man tillvarata alla arbetskraftsresurser för att täcka rådande underskott. Detta kom bland annat att innebära bättre sysselsättningsmöjligheter än kanske någonsin tidigare för vissa eljest traditionellt arbetslöshetsdrabbade grupper, såsom de från industriorter avlägset boende, icke yrkesutbildade, handikappade, den äldre arbetskraften o. s. v. Det är delvis mot bakgrunden härav som siffrorna i tabell 15 skall bedömas. Ifrågavarande försäkringsår utförsäkrades i de redovisade kassorna endast 3 603 medlemmar, varav inte mindre än 2 170 eller 60,2 procent uppnått 67 års ålder och 3 014 var 60 år och däröver, vilket sistnämnda antal utgör 83,6 procent av det totala antalet utförsäkrade. 1 Avser de i tab. 15 angivna kassorna med undantag av byggnadsarbetarnas, industritjänstemännens, lantarbetarnas och pappersindustriarbetarnas kassor. 8—318255

114 Av uppgifterna i tabell 16 kan utläsas en gradvis förskjutning av relationstalen mot de högre åldersgrupperna. Sålunda var andelen utförsäkrade över 60 år under försäkringsåret 1958/59 62,0 procent, 1959/60 74,8 procent och 1960/61 83,1 procent. Under försäkringsåret 1958/59 utförsäkrades 4 025 medlemmar i de i tabell 17 redovisade kassorna. Då inträffade den hittills största arbetslösheten efter andra världskriget med ett maximum i januari månad 1959 av 73 000 arbetslösa anmälda vid den offentliga arbetsförmedlingen, varav 55 300 arbetslöshetsförsäkrade. Sett mot sysselsättningsläget under den aktuella tidsperioden måste antalet utförsäkrade i förhållande till redovisat medlemsantal anses vara lågt. Det är uppenbart, att arbetsmarknadsläget påverkar antalet och sammansättningen av de utförsäkrade i kassorna. Inkomna uppgifter tyder på att förändringarna därvid blir relativt större för arbetstagare under 60 år än för dem som är äldre. Stickprovsundersökningar avseende två större industrikassor, metallindustriarbetarnas och textilarbetarnas, styrker detta. Tab. 18. Antal utförsäkrade i metallindustriarbetarnas erkända arbetslöshetskassa 1958J59 — 1960/61. Försäkringsår 1958/1959 antal

% 1959/1960 antal

% 1960/1961 antal

°/

Under 25 år

25—34 år

35—44 år

45—54 år

55—59 år

60—66 år

67 år o. över

S:a

69 3,4

91 4,4

129 6,3

146 7,1

78 3,8

303 14,8

1235 60,2

2 051 100,0

18 0,9

43 2,2

78 4,0

90 4,6

50 2,5

487 24,7

1 206 61,1

1 972 100,0

6 0,4

17 1,0

46 2,7

60 3,6

33 2,0

462 27,4

1060 62,9

1 684 100,0

/o

Tab. 19. Antal utförsäkrade i textilarbetarnas erkända arbetslöshetskassa 1958/59 — 1960/61. Försäkringsår 1958/1959 antal

% 1959/1960 antal

% 1960/1961 antal /o

Under 25 år

25—34 år

35—44 år

45—54 år

55—59 år

60—66 år

67 år o. över

S:a

6 1,0

39 6,8

60 10,4

80 13,9

59 10,3

84 14,6

247 43,0

575 100,0

3 0,7

9 2,2

32 7,8

28 6,8

35 8,6

70 17,1

233 56,8

410 100,0

5 1,2

20 4,7

39 9,2

21 5,0

81 19,1

257 60,8

423 100,0

Av tabell 18 framgår, att andelen utförsäkrade över 60 år under försäkringsåret 1958/59 var 75 procent, året 1959/60 85,8 procent och året 1960/61 90,3 procent. Andelen äldre utförsäkrade har alltså stigit vid mindre total ar-

115 betslöshet. Tendensen är densamma i tabell 19 och är för övrigt utmärkande för de övriga kassor som redovisat uppgifter för de senaste tre försäkringsåren med undantag av skogsarbetarnas arbetslöshetskassa, som i detta hänseende avviker från övriga kassor. Fördelningen i sistnämnda kassa framgår av följande tabell. Tab. 20. Antal utförsäkrade i skogsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa 1958/59 — 1960/61. Försäkringsår 1958/1959 antal

% 1959/1960 antal

% 1960/1961 antal

%

Under 25 år

25—34 år

35—44 år

45—54 år

55—59 år

60—66 år

67 år o. över

S:a

62 13,4

58 12,5

68 14,7

65 14,1

53 11,5

61 13,2

95 20,6

462 100,0

14 8,3

28 16,7

26 15,5

38 22,6

20 11,9

26 15,5

16 9,5

168 100,0

5 4,7

6 5,7

8 7,5

13 12,3

10 9,4

29 27,4

35 33,0

106 100,0

Under försäkringsåret 1958/59 A^ar 33,8 procent av de utförsäkrade i skogsarbetarnas kassa över 60 år. Påföljande försäkringsår var andelen endast 25,0 procent för att under försäkringsåret 1960/61 öka till 60,4 procent. Anledningen till de ganska kraftiga årliga förskjutningarna i utförsäkringen de olika åldersgrupperna emellan torde inte kunna anges entydigt. Inom denna yrkeskategori varierar sysselsättningen kraftigt inte bara mellan olika årstider, växlande konjunkturer och skiftande väderleksförhållanden utan också mellan olika geografiska områden. Huvudparten av de utförsäkrade medlemmarna i skogsarbetarnas arbetslöshetskassa återfinns i övre Norrland, där ersättningsfrekvensen i mycket hög grad är beroende av vidtagna arbetslöshetsbekämpande åtgärder. Om inte betydande beredskapsarbeten bedrivits i Norrbotten under de senaste tre—fyra åren, skulle antalet utförsäkrade medlemmar sannolikt ha varit betydligt högre i kassan. Häri torde också ligga en förklaring till att så många yngre medlemmar utför säkrats. Genom den behovsprövning som sker vid uttagning av arbetslösa till beredskapsarbeten — en behovsprövning som blir strängare ju flera som konkurrerar om antalet tillgängliga platser — placeras i första h a n d de som har stor försörjningsbörda och de som är lokalt bundna. Vidare erhåller som regel de, vilka genom sin ålder är svåra att omplacera på den öppna arbetsmarknaden, ej sällan företräde. Detta gäller dock inte dem, som är 67 år och däröver, vilka inte kan komma i fråga för beredskapsarbete. Det låga antalet utförsäkrade inom sistnämnda åldersgrupp beror på att skogsarbetarna till stor del inte kan stå kvar i arbete vid denna ålder på grund av yrkets karaktär. Av den gjorda undersökningen rörande utförsäkringens omfattning i

116 vissa arbetslöshetskassor framgår sålunda, att utförsäkring efter maximal ersättningstid inte skett i någon större omfattning under de angivna tre försäkringsåren. Särskilt gäller detta medlemmar i åldern under 60 år. Mer betydande utförsäkring har förekommit i åldersgrupperna 60 år och däröver och i synnerhet för de medlemmar som fyllt 67 år. Utredningen

Vid bedömandet av frågan om ersättningstidens längd har man att ta hänsyn å ena sidan till att fortlöpande ersättning vid kronisk arbetslöshet inte bör täckas genom arbetslöshetsförsäkringen och å andra sidan till att trygghet beredes för den arbetslöse kassamedlemmens försörjning under den tid som i normala fall erfordras för att nytt arbete skall kunna anskaffas. Även kassornas ekonomi är av betydelse vid fastställandet av ersättningstiden, varjämte Internationella arbetsorganisationens (ILO) av Sverige antagna föreskrifter härom (konvention n r 102 angående minimistandard för social trygghet, artikel 24: 1) måste beaktas. I övriga socialförsäkringar är ersättningstiden numera inte begränsad. Detta förhållande ger anledning till frågan, om inte även i arbetslöshetsförsäkringen ersättning borde utges så länge en arbetslöshetsperiod varar. Ett slopande av ersättningstidens begränsning inom arbetslöshetsförsäkringen är dock knappast tänkbart. Det får, som nyss antyddes, i princip anses ligga utanför försäkringens uppgift att fortlöpande utge ersättning till medlem som är arbetslös under mycket lång tid. Det kan nämligen under sådant förhållande i många fall starkt ifrågasättas, om arbetslöshet i verklig mening längre föreligger, d. v. s. om medlemmen både kan och vill arbeta. Dessutom torde den omständigheten att ersättningen upphör efter viss tid utgöra en sporre för medlemmen att själv vara verksam för att skaffa sig ett arbete, innan ersättningstiden utgått. Härtill kommer att ersättningsrättens relation till vissa avgifts- och arbetsvillkor av tekniska skäl gör det nödvändigt att föreskriva en viss begränsning av ersättningstiden. Det tidsbestämda avgiftsvillkoret måste nämligen prövas en gång varje försäkringsår, varigenom vissa garantier erhålles för att medlem, som får ersättning från sin kassa, verkligen tillhör arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken bör normalt verka så, att medlemmarnas sysselsättningsproblem efter viss tids ersättning från arbetslöshetskassan blir löst på ett eller annat sätt. Det synes därför lämpligt att välja en maximal ersättningstid som motsvarar den längsta tid som under normala förhållanden behövs för att genom andra åtgärder hjälpa de arbetslösa kassamedlemmarna. Från denna synpunkt torde den nu gällande ersättningstiden om 156 dagar vara godtagbar. Ej minst till följd av den aktiva arbetsmarknadspolitiken torde — även vid väsentligt försämrade konjunkturer — arbetslöshetsperioder om ett halvt år och mera komma att tillhöra undantagen. Under efterkrigstiden

117 har en omfattande strukturförändring skett inom näringslivet, vilken fått återverkningar på arbetsmarknaden, ehuru i stort sett inte av mera kännbar karaktär. Detta visar, att betydande förändringar i sysselsättningsförhållandena kan ske utan att långtidsarbetslöshet behöver uppstå annat än i relativt få fall. Om inte långvariga perioder av lågkonjunktur med allvarliga störningar på arbetsmarknaden kommer att inträffa, torde också i fortsättningen antalet långtidsarbetslösa bli förhållandevis litet. Man måste emellertid vid behandlingen av frågan om ersättningstidens längd utgå från den förutsättningen att det alltid, oavsett vilket arbetsmarknadsläge som råder, kommer att finnas medlemmar som har svårigheter att få ett nytt arbete. Med hänsyn till de möjligheter till såväl geografisk som yrkesmässig rörlighet på arbetsmarknaden som den nuvarande arbetsmarknadspolitiken ger, finns det dock anledning anta, att den arbetslöshet som drabbar flertalet av de utförsäkrade medlemmarna i realiteten är av en annan art än den som i ersättningshänseende principiellt bör rymmas inom arbetslöshetsförsäkringens ram. Självfallet finns bland dessa medlemmar även sådana som är i verklig mening arbetslösa. Om en medlem inte lyckats få ett nytt arbete efter ett halvt års arbetslöshet måste dock, åtminstone i ett normalt arbetsmarknadsläge, detta förhållande grunda sig på speciella omständigheter. Som exempel kan nämnas, att för lokalt bundna medlemmar lång tid kan förflyta, innan de får ett nytt arbete, om det företag där de varit anställda lagts ned och andra arbetstillfällen på bostadsorten saknas. Frågan är om med hänsyn till denna senare kategori den nuvarande ersättningstiden kan anses tillräcklig eller om en förlängning av densamma bör ske. Det har förut sagts, att ersättningstiden måste ha en gräns, bl. a. därför att denna har betydelse i vissa fall då det gäller att stimulera de långtidsarbetslösa medlemmarnas egen aktivitet för att återinträda i arbetslivet. Även för arbetsförmedlingen bör det förhållandet att en medlem riskerar att inom kort bli utförsäkrad utgöra en anledning till särskilda ansträngningar för att skaffa honom ett arbete. Från dessa synpunkter bör ersättningstiden inte vara alltför lång. Vi vill dock med hänsyn just till de utförsäkrade medlemmarna, vilkas arbetslöshet är betingad enbart av arbetsmarknadsförhållanden, föreslå en viss förlängning av ersättningstiden. Den maximala ersättningstiden är, som förut sagts, 156 dagar. Tillsynsmyndigheten har dock möjlighet att för viss kassa eller klass medge, att denna tid må utsträckas till 210 dagar. Omräknat i veckor utgör dessa tidsperioder 26 resp. 35 veckor. I en 5-dagarsförsäkring motsvarar samma antal veckor 130 resp. 175 dagar. Vårt förslag i denna del går ut på att — under förutsättning att 5-dagarsförsäkringen införes — den maximala ersättningstiden fastställes till 150 dagar, d.v. s. 30 veckor mot 26 i den nuvarande försäkringen. Tillsynsmyndighetens befogenhet att medge en utök-

118 ning av ersättningstiden bör bibehållas. Maximigränsen härför bör sättas vid 200 dagar, vilket i realiteten innebär en förlängning med fem veckor. Det ökade antal ersättningsdagar som en sålunda förlängd ersättningstid för med sig torde inte få någon nämnvärd ekonomisk betydelse på grund av att utförsäkringsfallen är relativt få. En viss minskning av dessa fall kan för övrigt förväntas. Det avvecklingssystem rörande pensionärer som föreslås i annat sammanhang innebär, om det genomföres, att dessa så småningom till större delen automatiskt kommer att utgå ur försäkringen. Av den förut redovisade undersökningen framgår, att ej mindre än hälften av alla utförsäkringsfall under de aktuella åren avsåg medlemmar i åldern 67 år och däröver, d. v. s. folkpensionärer. Vidare torde åtgärder för att möjliggöra de långtidsarbetslösas återinträde i arbetslivet komma att intensifieras och sättas in på ett tidigare stadium än som hittills skett, vilket också torde få en reducering av antalet utförsäkringsfall till följd. Vi vill i detta sammanhang betona vikten av att alla de åtgärder vidtas som är ägnade att förhindra långtidsarbetslöshet. Sålunda bör t. ex. efter viss tids utbetalning av ersättning vederbörande kassa närmare undersöka anledningen till medlemmens arbetslöshet. För arbetsförmedlingens vidkommande får förutsättas, att alla till buds stående medel används för att arbetslöshetsperioderna skall bli så kortvariga som möjligt. Lyckas förmedlingen trots detta inte skaffa medlemmen nytt arbete, bör efter viss tid — exempelvis två månader — frågan om särskilda åtgärder upptas till prövning av förmedlingsorganet och huvudkontoret för länets arbetsförmedling. Det är enligt vår mening angeläget, att samråd därvid sker med arbetslöshetskassans redogörare på orten eller med dess huvudkontor. Enligt uppgift har samråd mellan företrädare för arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingen om de s. k. långtidsfallen blivit allt vanligare under senare år. I direktiven för utredningen har såsom en tänkbar möjlighet att lösa säsongbegränsningsproblemet inom arbetslöshetsförsäkringen nämnts inrättandet av särskilda fortsättningskassor som en komplettering till arbetslöshetskassorna. Det förslag till uppmjukning av gällande praxis som vi i det sammanhanget framlägger innebär i realiteten ett slopande av säsongbegränsningsbestämmelserna och eliminerar behovet av fortsättningskassor för säsongutförsäkrade medlemmar. Vad härovan anförts ger ej heller stöd för uppfattningen att behovet av en längre ersättningstid bör tillgodoses genom införande av dylika kassor. Med hänsyn till det relativt ringa antalet utförsäkringsfall uppväger inte de därmed förbundna fördelarna de stora olägenheter som administrerandet av sådana kassor skulle innebära. Det må för övrigt nämnas, att man inom den danska arbetslöshetsförsäkringen, där man tidigare haft fortsättningskassor, övergett detta system.

119 överförsäkringsbestämmelsernä Gällande bestämmelser

Enligt 30 § arbetslöshetskasseförordningen får i daghjälp jämte familjetillägg ej utges högre belopp i förhållande till medlemmens dagsförtjänst än som framgår av en av Kungl. Maj :t fastställd s. k. överförsäkringstabell. Nu gällande tabell finns intagen i förordningen den 14 december 1956 (nr 481) med tillämpningsföreskrifter till arbetslöshetskasseförordningen, överförsäkringstabellen har sålunda varit oförändrad under hela den nuvarande förordningens giltighetstid. De förändringar som skett beträffande källskatteavdragens storlek har varit så små att anledning att fastställa ny överförsäkringstabell inte ansetts föreligga. överförsäkringsgränsen bestämmes enligt nu gällande regler på det sättet, att — med hänsyn till att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen är skattefri — från dagsinkomsten dras ett belopp motsvarande den preliminära skatten enligt skattetabell III: 13/1955 samt därefter för familjeförsörjare ungefär en åttondel av återstoden. För icke familjeförsörjare upptar tabellen samma överförsäkringsgränser som för familjeförsörjare upp till en dagsförtjänst av ca 15 kr, varefter tabellen successivt anpassats efter beskattningsförhållandena. Utredningen

Någon ändring av de grundläggande överförsäkringsbestämmelserna synes ej erforderlig. Vi har diskuterat ett slopande av överförsäkringsbestämmelserna med hänsyn till dels den av oss föreslagna begränsningen av familjetillägget, dels den ringa omfattning, i vilken överförsäkringsavdrag för närvarande förekommer. För ett bibehållande av ifrågavarande bestämmelser talar dock följande faktorer. På grund av att de flesta kassorna har endast ett fåtal daghjälpsklasser blir inkomstspridningen ofta betydande bland medlemmarna i varje klass. Den för närvarande obetydliga förekomsten av överförsäkringsfall är dessutom till stor del betingad av försäkringsersättningens eftersläpning i förhållande till arbetsinkomsten och av den därigenom uppkomna låga kompensationsgraden. Den väsentliga förbättring som vi förutsätter i fråga om dagpenningen kan dock antas komma att i viss mån öka antalet överförsäkringsfall. Även vid en låg frekvens av tillämpningen av överförsäkringsbestämmelserna är det dock i det enskilda fallet av stor betydelse, att den försäkrade ej får mera i ersättning från försäkringen när h a n är arbetslös än h a n uppbär i lön, då han har arbete. överforsäkringstabellens utformning och tillämpning. Beträffande över 1 försäkringstabellens utformning bör vissa ändringar vidtas. De genomsnittsantaganden som krävs för att skapa en schematiserad överförsäkringstabell fordrar en viss marginal. Den för närvarande utöver kall skatteavdraget gällande marginalen om en åttondel av nettoinkomsten motiveras av att

120 vissa utgifter som. den försäkrade har då h a n arbetar, t. ex. fackföreningsavgifter och kostnader för resor till och från arbetet, bortfaller vid arbetslöshet. Det är svårt att bedöma, h u r stor marginalen bör vara. Gentemot 1951 års utrednings förslag om en marginal om en åttondel reserverade sig en ledamot för en marginal om en tiondel. I sin förutnämnda skrivelse den 10 augusti 1961 har arbetslöshetskassornas samorganisation likaledes föreslagit, att marginalen bör vara endast en tiondel av nettoförtjänsten. Ett starkt skäl för en relativt stor marginal utöver skatten är, att det måste framstå som avgjort fördelaktigare för en försäkrad att ta arbete än att uppbära försäkringsersättning. Risken för överförsäkring i samband med ersättningsberättigad arbetslöshet som omfattar endast fredag och lördag har också framhållits som motiv för den fastställda marginalen. Denna risk kan emellertid förutsättas minska, då arbete utföres under fem dagars arbetsvecka. Med hänsyn härtill och framför allt till det förhållandet att överförsäkringsavdraget i allmänhet drabbar medlemmar med de lägsta inkomsterna, synes det oss motiverat att minska marginalen till en tiondel av netto förtjänsten. Samma effekt skulle visserligen kunna uppnås genom att differentiera marginalen för olika inkomstlägen. Vi har dock ej funnit anledning framlägga förslag härom. Även i fortsättningen bör överförsäkringsbestämmelserna anknytas till den försäkrades normala dagsinkomst. Vunna erfarenheter på denna punkt ger ej vid handen, att en ändring av nu gällande bestämmelser för fastställande av dagsinkomsten är erforderlig med undantag för följande justering med anledning av vårt förslag om övergång till 5-dagarsförsäkring. Dagsinkomsten bestämmes för närvarande till en sjättedel av veckoinkomsten och en tjugofemtedel av månadsinkomsten. På grund av övergång till utbetalning av ersättning för högst fem dagar i en kalendervecka erfordras på denna punkt en ändring, så att dagsinkomsten fastställes till en femtedel av veckoinkomsten och en tjugotvåendel av månadsinkomsten. Det på s. 121 införda förslaget till överförsäkringstabell har konstruerats på grundval av skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1963. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån utgör medelbeloppet för skattekrona år 1963 15: 46 kr. Med hänsyn till den fortgående höjningen av skatten till kommuner och landsting har vi funnit det lämpligt att i detta sanir manhang räkna med en sammanlagd kommunal utdebitering av 16 kr per skattekrona. Den högsta ersättning som enligt vårt förslag kan utgå per dag till en försäkrad är 40 kr i dagpenning och 8 kr i barntillägg, om den försäkrade har fyra barn, för vilka barntillägg kan utgå. Med anledning härav behöver överförsäkringstabellen ej fastställas till högre belopp än som motsvarar en dagersättning av 48 kr, vilket inträffar vid en dagsinkomst av 69 kr. Då den tillförsäkrade ersättningen i framtiden kommer att utgå endast i belopp om hela kronor, synes det tillräckligt att överförsäkringstabellen

121 Tab. 21. Förslag till överförsäkringstabell Kronor Dagsinkomst

Högsta ersättningsbelopp

Dagsinkomst

Högsta ersättningsbelopp

12 14 15 16 17

10 11 12 13 14

42 44 46 48 50

30 31 32 33 34

18 20 21 23 24

15 16 17 18 19

51 53 55 56 57

35 36 37 38 39

26 27 29 31 32

20 21 22 23 24

58 59 60 62 63

40 41 42 43 44

34 35 37 38 40

25 26 27 28 29

64 66 68 69

45 46 47 48

beräknas på ersättningsbelopp i enkronasintervall. Förslaget till överförsäkringstabell upptar inte ersättningsbelopp under 10 kr, då sådana belopp knappast torde bli aktuella. Lägsta dagpenning utgör 12 kr, på vilket belopp överförsäkringsavdrag dock i vissa fall kan komma i fråga. I gällande bestämmelser görs åtskillnad mellan högsta möjliga ersättning för familjeförsörjare och för icke familjeförsörjare, beroende på att olika skattesatser tillämpas för dessa båda grupper. I allmänhet gäller det relativt små skillnader, högst 2 kr i fråga om den dagsinkomst som lägst fordras för att k u n n a erhålla viss ersättning. För att förenkla tillämpningen har vi föreslagit en enhetlig överförsäkringsgräns för familjeförsörjare och icke familjeförsörjare. Vi har härvid för ersättningsbelopp t. o. m. 29 kr valt de för medlemmarna gynnsammaste avdragsbeloppen, nämligen de som avser familjeförsörjare, för ersättningsbelopp fr. o. m. 30 t. o. m. 40 kr ett genomsnitt mellan inkomstbeloppen för familjeförsörjare och för icke familjeförsörjare samt för ersättning över 40 kr avdragsbeloppen för familjeförsörjare. Den föreslagna omläggningen medför även den administrativa förenklingen att begreppet familjeförsörjare bortfaller ur försäkringens bestämmelser. För närvarande är begreppet familjeförsörjare knutet till det förhållandet att en medlem äger uppbära familjetillägg i försäkringen. Överförsäkringsavdrag skall enligt gällande bestämmelser göras i första hand på make- resp. husföreståndarinnetillägget och därefter på barntillägget. Om vårt förslag att förstnämnda tillägg ej längre skall utgå genom-

122 förs, kommer i första hand barntillägget att bli föremål för avdrag. Anledningen till att denna ordning måste bibehållas är de olikheter i statsbidragshänseende som föreligger mellan barntillägg och dagpenning. Understöd med anledning av arbetslöshet. I 30 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen stadgas, att om medlem med anledning av arbetslöshet åtnjuter fortlöpande understöd från arbetsgivare eller från annan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp än erkänd arbetslöshetskassa må daghjälp och familjetillägg utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan den högsta ersättning som må utgå enligt 1 mom. av nyssnämnda paragraf (överförsäkringstabellen) och understödet. Denna bestämmelse har kommit till användning endast i enstaka fall. Någon praktisk erfarenhet av tillämpningen av densamma föreligger således ej. Dock synes den ändringen befogad, att i de fall då understödet utgörs av skattepliktig inkomst från detsamma skall göras avdrag med belopp som motsvarar källskatten, innan sammanläggning med ersättningen från arbetslöshetskassan sker. Enligt nuvarande bestämmelser k a n skattepliktig och icke skattepliktig ersättning komma att summeras inom en gräns som är beräknad för enbart icke skattepliktig inkomst. En fråga av stor betydelse i detta sammanhang är, om avgångsvederlag och permitteringsersättning, varom parterna på arbetsmarknaden eventuellt kan komma att träffa överenskommelse, skall betraktas såsom här avsett understöd i samband med arbetslöshet. På nuvarande stadium är det dock inte möjligt att närmare överblicka innebörden av ifrågavarande ersättningar. Ersättning vid säsongarbetslöshet Gällande bestämmelser m. m.

Inom stora delar av det svenska näringslivet förekommer variationer i sysselsättningen mellan sommar och vinter, huvudsakligen beroende på klimatiska förhållanden men i viss mån även på andra faktorer. Säsongarbetslöshetens utbredning inom olika yrkesområden framgår av att ej mindre än 17 arbetslöshetskassor i sina stadgar infört bestämmelser, genom vilka rätten till ersättning inskränks under perioder, då mer eller mindre regelbundet återkommande arbetslöshet uppstår. I åtskilliga fall har så skett efter anmodan av tillsynsmyndigheten. Denna har nämligen enligt 34 § arbetslöshetskasseförordningen möjlighet att, om den så finner erforderligt, föreskriva en dylik begränsning i ersättningsrätten. I vissa kassor gäller säsongbegränsningsbestämmelserna inte medlemmarna i alla klasser. Det antal medlemmar som omfattas av sådana bestämmelser uppgår till ca 225 000, varav 150 000 enbart i byggnadsarbetarnas kassa. Av övriga kassor med säsongrestriktioner kan nämnas skogsarbetarnas, lantarbetarnas, målarnas, sjöfolkets och vägarbetarnas ävensom musikernas och teateranställdas kassor.

123 En omständighet som åberopats som skäl för införande av säsongbegränsningsbestämmelser bl. a. i förarbetena till 1934 års arbetslöshetskasseförordning var, att lönerna inom säsongyrkena skulle vara förhållandevis högre än inom andra yrken, varför medlemmarna inom den förstnämnda gruppen ansågs böra kunna försörja sig med egna medel under säsongarbetslösheten. Ett annat motiv för dessa restriktioner var försäkringsmässigt. Eftersom försäkringsobjektet, d. v. s. arbetet, var begränsat till viss del av året, ansågs ersättning ej böra utgå i samma utsträckning som då arbete regelmässigt utförs under hela året. Ett annat viktigt motiv torde ha varit, att avgifterna för medlemmarna i berörda kassor (klasser) skulle bli alltför höga, om ersättning skulle utgå utan inskränkningar under arbetslöshetssäsongen. Genom den förutnämnda 34 § arbetslöshetskassaförordningen anvisas tillsynsmyndigheten tre alternativ vid förordnande om begränsning av ersättningsrätten. Sålunda må därvid stadgas, a) att karenstiden och ramtiden skall förlängas, b) att daghjälp ej skall utges för viss tid av året eller c) att den tid för vilken daghjälp längst må utgå under försäkringsåret skall uppdelas i två perioder, av vilka den ena skall omfatta tid under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer. Av dessa tre alternativ är c) numera det enda som tillämpas. I flertalet kassor utgår sålunda ersättning för ett maximerat antal dagar under en viss period, begränsningstiden, t. ex. för högst 48 dagar under tiden den 1 december—den 31 mars. Antalet ersättningsdagar under begränsningstiden varierar i några kassor, beroende på i vilken utsträckning medlemmarna i vederbörande kassa eller klass kollektivt eller vederbörande medlem individuellt arbetat och erlagt avgifter under motsvarande tid de två närmast föregående åren. Härutöver finns en helt annan typ av säsongbegränsningsbestämmelser. Dessa innehåller inte föreskrifter om vare sig begränsningstid eller maximerat antal ersättningsdagar. Förutsättning för ersättning i dessa fall är, att medlemmen under något av de två närmast föregående åren arbetat i viss omfattning under den månad som motsvarar den i vilken den ifrågasatta ersättningsdagen ingår. Bestämmelser av denna art tillämpas inom fyra kassor, inom vilkas verksamhetsområden arbetssäsongen ej är enhetlig. I åtskilliga kassor gäller, att medlem undantas från säsongrestriktioner under den aktuella begränsningsperioden, om han under motsvarande tid de närmast föregående åren genom sin avgiftsbetalning visar sig ha arbetat i viss, relativt stor utsträckning. Han anses då inte vara att hänföra till kategorin säsongarbetare. Säsongarbetslösheten

Ännu under högkonjunkturen i slutet av 1930-talet kännetecknades den svenska arbetsmarknaden av mycket kraftiga svängningar i sysselsätt-

124 ningen mellan sommar och vinter. Utvecklingen tenderade emellertid redan då mot en utjämning. För år 1945 noterades en dittills rekordartad liten spännvidd mellan arbetslöshetsmaximum och arbetslöshetsminimum, 2,5 procent, och denna har därefter med något undantag hållit sig inom nämnda års gränser. År 1960 utgjorde den 1,5 procent. Säsongarbetslöshetens omfattning och utveckling framgår av nedanstående tabell. Uppgifterna bygger för åren 1937—1957 på den inom Landsorganisationen förda s. k. fackförbundsstatistiken, som upphörde sistnämnda år, och för åren 1956—1960 på arbetsmarknadsstyrelsens statistik rörande medlemmarna i arbetslöshetskassorna. E n jämförelse beträffande åren 1956 och 1957 visar, att arbetsmarknadsstyrelsens statistik ger lägre värden än fackförbundsstatistiken. Detta sammanhänger huvudsakligen med att den förra endast omfattar sådana kassamedlemmar som en viss dag i månaden är anmälda arbetslösa hos arbetsförmedlingen, medan den sistnämnda statistiken upptog såsom arbetslösa även medlemmar, som ej var reellt arbetssökande eller arbetslösa i arbetslöshetsförsäkringens mening. Såsom säsongarbetslöshet brukar anges skillnaden mellan arbetslöshetens årsmedeltal och lägsta arbetslösheten för året. Vid fastställandet av värdena i nedanstående tabell ävensom av motsvarande — längre fram redovisade — uppgifter rörande säsongarbetslösheten inom byggnadsverksamheten och skogsbruket har dock i stället för de lägsta arbetslöshetssiffrorna för året genomgående använts uppgifterna för angusti månad. Tab. 22. Säsongarbetslösheten 1937—1960 (Skillnaden mellan arbetslöshetens årsmedeltal och arbetslösheten under augusti i % av antalet medlemmar i fackförbunden resp. de erkända arbetslöshetskassorna) 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

4,6 3,7 4,2 2,7 3,8 3,5 2,1 2,1

1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952

1,4 1,1 1,2 1,1 1,1 0,9 0,6 1,0

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

1,3 1,1 1,1 1,4 1,3

0,8 1,0 1,2 1,2 0,6

Av tabellen framgår, att säsongarbetslösheten i stort sett befunnit sig i sjunkande fram till år 1952. År 1951 noterades det lägsta procenttalet, 0,6 procent av antalet medlemmar i fackförbunden. Säsongarbetslösheten kan dock sägas ha hållit sig på en relativt j ä m n nivå under hela efterkrigstiden. Värdet för år 1960, 0,6 procent, innebar en säsongarbetslöshet som omfattade grovt räknat 8 000 årsarbetare, vilket motsvarade ungefär 40 procent av den totala arbetslösheten bland kassamedlemmarna nämnda år. Härnedan lämnas några uppgifter om säsongarbetslösheten i de två arbetslöshetskassor, bland vilkas medlemmar den mest omfattande säsong-

125 arbetslösheten förekommer, nämligen byggnadsarbetarnas och skogsarbetarnas kassor. Svängningarna i sysselsättningen mellan sommar och vinter inom byggnadsverksamheten är numera väsentligt mindre jämfört med förhållandena under 1930-talet, d. v. s. vid tiden för arbetslöshetsförsäkringens tillkomst. Grunden till denna utveckling torde främst ha varit de successivt ökade anspråken på produktionsresurserna över huvud taget och den knapphet på arbetskraft som till följd därav kommit att råda under vissa perioder. Till säsongutjämningen har också bidragit rationellare byggnadsmetoder och andra tekniska framsteg, varigenom tidigare förekommande hinder för vinterbyggande kunnat minskas eller helt undanröjas. Beträffande medlemmarna i byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa var spännvidden mellan den högsta och den lägsta arbetslösheten ca 9 procent år 1957, 11 procent år 1958, 10 procent år 1959 och 8 procent år 1960. Säsongarbetslösheten var under samma år: 4,8, 5,5, 3,5 resp. 3,0 procent. Det sistnämnda värdet motsvarade i runt tal 4 500 årsarbetare, vilket kan jämföras med den totala säsongarbetslösheten om 8 000 årsarbetare år 1960. Även inom skogsbruket har säsongvariationerna minskat efter hand. Härtill har bl. a. medverkat nya arbetsmetoder och en utbyggnad av skogsvägnätet, som har medfört en viss förskjutning av avverkningarna från vinter till sommar. Skillnaderna mellan den högsta och den lägsta arbetslösheten bland medlemmarna i skogsarbetarnas arbetslöshetskassa var 8 procent år 1957, 10 procent år 1958, 7 procent år 1959 och 6 procent år 1960. Motsvarande år uppgick säsongarbetslösheten till 2,8, 3,6, 2,5 resp. 2,1 procent. Värdet för år 1960 betydde ca 700 årsarbetare. Utredningen

Vid fastställande av bestämmelser om ersättning vid säsongarbetslöshet har m a n att i första hand mot varandra väga å ena sidan de säsongarbetslösa medlemmarnas intresse av att i största möjliga utsträckning få ersättning under säsongarbetslösheten, å andra sidan vederbörande kassas resurser för att tillgodose detta behov eller m. a. o. medlemmarnas förmåga att bära härför erforderliga avgifter liksom även statens villighet att genom statsbidrag möjliggöra ökade utbetalningar av ersättning. 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen ansåg, att säsongrestriktionerna — såsom de då tillämpades — innebar en godtagbar avvägning av de intressen som därvid gjorde sig gällande, en uppfattning, i vilken departementschefen instämde i propositionen till den nu gällande arbetslöshetskasseförordningen. Ett viktigt skäl för säsongrestriktionernas införande har som förut nämnts varit, att medlemmarna inte skulle kunna bära de avgifter som i annat fall skulle krävas. För att utröna, om detta motiv fortfarande äger giltighet, har vi låtit göra en undersökning i byggnadsarbetarnas och skogs-

126 arbetarnas arbetslöshetskassor. Syftet med undersökningen har varit att söka få en uppfattning om vilka ekonomiska konsekvenser som skulle uppstå, om säsongbegränsningsbestämmelsema slopades i dessa kassor. Undersökningen i byggnadsarbetarnas kassa, som grundar sig på arbetslöshetsförhållandena under försäkringsåret 1961/62, visar, att ett upphävande av restriktionerna skulle medföra en ökning av utbetalningarna från kassan med mindre än en dag (0,8) per medlem och år. Detta skulle för hela kassan motsvara ca 125 000 ersättningsdagar. Kostnaderna härför beräknas med nuvarande ersättningsbelopp till 2,9 mkr, varav 1,9 mkr skulle täckas av statsmedel, medan återstående 1,0 mkr skulle falla på kassan. Den till följd härav uppkommande höjningen av medlemsavgifterna skulle uppgå till 6 å 7 kr per medlem och år eller ca 0: 60 kr per månad. Avgifterna i de två klasserna i byggnadsarbetarnas kassa uppgår till 8: 50 kr resp. 12 k r per månad. Enligt undersökningen i skogsarbetarnas kassa, som likaledes avser försäkringsåret 1961/62, skulle ett slopande av säsongrestriktionerna innebära, att även i denna kassa utbetalningarna ökades med mindre än en dag (0,7) per medlem och år, vilket totalt motsvarar omkring 22 000 ersättningsdagar. Kostnaderna beräknas uppgå till ca 450 000 kr. Detta belopp skulle fördelas med 315 000 kr på staten och 135 000 kr på kassan. Höjningen av medlemsavgifterna skulle komma att stanna vid ca 0: 55 kr per månad. I skogsarbetarnas kassa uppgår avgiften till 8 kr per månad. Beträffande kassor, vilkas medlemmar har en motsvarande säsongarbetslöshetsrisk, torde man kunna utgå från ungefär samma ökning av antalet ersättningsdagar som i de nu nämnda. Om man således räknar med att en ersättningsdag per medlem och år tillkommer, stiger dagantalet per år i dessa kassor med ca 40 000. För övriga kassor, i vilka säsongarbetslösheten berör endast smärre grupper, torde man få räkna med betydligt lägre tal. ökningen av antalet ersättningsdagar i dessa kassor torde kunna uppskattas till sammanlagt högst 15 000. Totalt skulle således ett slopande av säsongrestriktionerna medföra, att säsongkassorna skulle få betala ersättning för ca 200 000 dagar mer än under nuvarande förhållanden. Om man räknar med en säkerhetsmarginal om 20 procent, skulle antalet tillkommande ersättningsdagar utgöra 240 000, vilket motsvarar en total kostnad av 5,3 mkr med nuvarande ersättningsbelopp och 7,2 mkr vid en genomsnittsersättning av 30 kr per dag. Till täckande av dessa kostnader torde 3,2 resp. 4,0 mkr utgå i statsbidrag. Att kostnaderna stannar vid de angivna beloppen sammanhänger med att säsongarbetslösheten minskat under senare år. Detta har gjort det möjligt att höja antalet ersättningsdagar under begränsningstiden, vilket delvis skett till följd av den automatik som i vissa kassor råder för bestämmande av antalet nu ifrågavarande ersättningsdagar. Resultatet av den företagna undersökningen visar, att den avvägning mellan berörda intressen som ligger till grund för säsongbegränsningsbe-

127 stämmelserna inte längre kan anses vara avpassade med hänsyn till nuvarande förhållanden. I ett arbetsmarknadsläge som det under försäkringsåret 1961/62, vilket torde k u n n a betecknas som ett normalår, synes ett upphävande av säsongrestriktionerna inte ge anledning till betänkligheter från kostnadssynpunkt. Det torde vidare kunna förutsättas, att — med den arbetsmarknadspolitik som bedrivs och de åtgärder i övrigt som på olika områden vidtas för att söka minska säsongvariationerna — säsongarbetslösheten i framtiden i varje fall inte nämnvärt kommer att överstiga den under efterkrigstiden genomsnittliga nivån. Vi är dock väl medvetna om att ett borttagande av restriktionerna kan få ekonomiska konsekvenser för en enskild kassa. Vidare kan behov av säsongbegränsningsbestämmelser föreligga beträffande smärre grupper av medlemmar i en kassa. Vårt förslag i frågan avser därför inte ett generellt förbud mot säsongrestriktioner. Enligt vår mening bör en reform gå ut på att kassorna ges möjlighet att efter eget bedömande bibehålla eller upphäva säsongbegränsningsbestämmelserna. Tillsynsmyndighetens befogenhet att föreskriva säsongbegränsningar bör dock kvarstå. Ingripande från tillsynsmyndighetens sida synes böra ske endast i fall, då försäkringen i nu ifrågavarande sammanhang utnyttjas på ett icke önskvärt sätt eller om det skulle vara påkallat av ekonomiska skäl. Med den kännedom utredningen äger om kassornas inställning i denna fråga finns anledning räkna med att säsongkassorna med vissa undantag kommer att utnyttja möjligheten att slopa säsongbegränsningsbestämmelserna. Undantagen torde komma att främst utgöras av kassor, vilka infört dylika bestämmelser, inte på grund av att säsongarbetslösheten har någon större utbredning inom vederbörande yrkesområden utan för att söka förhindra, att medlemmar, som mera regelmässigt har förvärvsarbete endast i mindre omfattning under året och vilkas arbetsutbud i realiteten är begränsat till viss tid, utnyttjar försäkringen under den återstående delen av året under hänvisning till att de är lokalt bundna och att arbete ej finns att tillgå på hemorten. Det må slutligen anmärkas, att ett slopande av säsongrestriktionerna betyder en administrativ lättnad för vederbörande kassa. Det nu framlagda förslaget föranleder i och för sig inte någon ändring av 34 § arbetslöshetskasseförordningen, då här närmast är fråga om tillämpning av gällande bestämmelser.

KAPITEL 5 Vissa villkor för ersättning

Ersättning i samband med kortare arbetstid 2- och 4-timmarsreglerna

P å förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen intogs i 1956 års arbetslöshetskasseförordning 29 § 2 mom. en bestämmelse, enligt vilken hel daghjälp jämte familjetillägg får utges till medlem för dag, då han utfört avlönat arbete i högst 2 timmar eller, då fråga är om bisyssla, i högst 3 timmar men i övrigt är arbetslös. Frågan om ersättning i samband med bisyssla behandlas längre fram i detta avsnitt. Införandet i förordningen av ifrågavarande bestämmelse innebar en kodifiering av en redan tidigare tillämpad praxis, som grundade sig på tillämpningsföreskrifter utfärdade av tillsynsmyndigheten. Härutöver intogs i förordningen en kompletterande regel av innebörd, att den som tar arbete för längre tid än 2 timmar men för högst 4 timmar, skall med tillsynsmyndighetens medgivande kunna erhålla halv ersättning. En förutsättning härför är dock, att medlemmen haft heldagsarbete före arbetslöshetens inträdande och söker sådant arbete. Enligt förarbetena bör här avsett medgivande lämnas endast då tillräckliga garantier mot missbruk finns. Bestämmelsen om halv ersättning för dag då arbete utförts mellan 2 och 4 timmar har intagits i stadgarna för 19 kassor, varav sju har begränsat bestämmelserna till att gälla endast vid arbete utanför kassans verksamhetsområde, detta för att förhindra missbruk. Tillämpningen har hittills varit mycket restriktiv, och halv ersättning har i regel utgetts endast i samband med tillfälligt arbete om en eller ett par dagar. En viss uppmjukning av denna praxis torde emellertid vara befogad för att ernå en smidigare anpassning av arbetslöshetsförsäkringen till de skiftande arbelstidsförhållandena på arbetsmarknaden. Om en normalt heltidsarbetande medlem som är arbetslös erhåller ett arbete, vilket endast omfattar hälften av ordinarie arbetstid, bör enligt vår mening halv ersättning k u n n a utgå från arbetslöshetsförsäkringen, även om arbetet skulle avse längre tid än en enstaka dag och kanske pågå under några veckor. Det kan exempelvis vara fråga om ett tillfälligt vikariat i ett arbete med kortare arbetstid. Det är dock angeläget att klart fastslå, att denna ersättning från

129 arbetslöshetskassan ej får ta formen av något slag av löneutfyllnad och ej heller bör få någon mera permanent karaktär. För att erhålla garantier häremot bör tillsynsmyndighetens medgivande inhämtas i de särskilda fall då halv ersättning skall utbetalas i samband med arbeten, som överstiger en eller två dagar. Vi förutsätter, att kassorna mera allmänt i stadgarna intar en bestämmelse som möjliggör utbetalning av halv ersättning vid arbete 2—4 timmar om dagen. De här angivna »timreglerna» är relativt schematiska och synes oss därför böra kompletteras med en »omräkningsregel», genom vilken kortare arbetstid kan omräknas i hela arbetsdagar. På så sätt möjliggörs en mera exakt anpassning av ersättningen till förhållandena i det enskilda fallet. En dylik regel diskuterades av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen men avvisades närmast av administrativa skäl. Vi anser det av samma skäl ej lämpligt att göra tillämpningen av en sådan omräkningsregel mera generell. De normala fallen bör i allmänhet tillfredsställande kunna regleras med de ovan angivna bestämmelserna. Emellertid kan det i vissa fall — t. ex. då 2 a 3 timmars arbete utförs mera regelbundet under en längre tid — vara önskvärt att ha tillgång till en kompletterande omräkningsregel, vars tillämpning tillsynsmyndigheten skall ha möjlighet att medge, då så anses lämpligt. Här skall nämnas några fall i det praktiska livet, i vilka en omräkningsregel lämpligen bör komma till användning. En arbetslös kassamedlem erbjuds ett vikariat som tidningsbud 3 timmar om dagen. Om han antar erbjudandet, förlorar han med nuvarande bestämmelser sin ersättning från arbetslöshetskassan, ifall dess stadgar saknar föreskrift om halv ersättning vid arbete 2—4 timmar. Detsamma gäller, om denna föreskrift Tinns, men ifrågavarande vikariat avser en längre tid. Därest arbetet ej överstigit 2 timmar per dag, hade hel ersättning kunnat utgå, även om iet inte varit fråga om ett kortvarigt arbete. Dock torde 2-timmarsregeln knappast ha varit avsedd för arbete 2 timmar per dag under någon längre tid. Såsom andra exempel kan nämnas mjölkkörning vissa timmar under några dagar i veckan, några timmars bokföring om dagen på ett mindre kontor eller kägelresning i en bowlinghall. Det är inte rimligt, att dagersättningen skall gå helt förlorad, om den arbetslöse tar sådana arbeten. I dessa och liknande fall löses inte ersättningsfrågan alltid på ett tillfredsställande sätt genom bestämmelsen om halv ersättning. Detta gäller i än högre grad beträffande arbeten med mera oregelbunden arbetstid. Innebörden av omräkningsregeln är, som ovan antytts, att arbetstider om i genomsnitt högst 4 timmar per dag omräknas per vecka till ett antal hela dagar, för vilka ersättning ej kan utgå. Det torde kunna överlåtas på tillsynsmyndigheten att närmare utforma och i tillämpningsföreskrifter ange de regler, efter vilka omräkning bör ske. 9—318255

130 Bisyssla

En annan fråga av viss principiell betydelse i detta sammanhang utgör spörsmålet om bisysslas inverkan på ersättningsrätten. Enligt nuvarande bestämmelser påverkar bisyssla ej ersättningsrätten, om tiden för densamma inte överskrider 3 timmar per dag. I annat fall kan ersättning likväl utgå, under förutsättning att medlemmen i bisysselsättningen inte förtjänar mer än han skulle ha gjort vid 3 timmars arbete inom det ordinarie yrket. Principiellt bör arbetslöshetsförsäkringen vara en försäkring mot inkomstbortfall i medlemmens huvudsysselsättning. Vad han till äventyrs kan förtjäna utanför denna synes i allmänhet ej böra påverka ersättningsrätten. En medlem med en inkomst av exempelvis 50 kr per dag i sitt ordinarie arbete och 20 kr per dag i en bisyssla har en ekonomisk standard som bygger på en dagsinkomst av 70 kr per dag. Det kan ej vara rimligt, att han vid arbetslöshet i sitt huvudyrke skall förlora en ersättning från arbetslöshetskassan uppgående till kanske 25 kr, som dessutom är skattefri, emedan han har en skattepliktig extrainkomst på 20 kr av bisyssla, som kräver mer än 3 timmars arbete. Vi föreslår därför att den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken ersättningsrätt föreligger endast om arbete i bisysselsättningen pågått i högst 3 timmar, skall utgå ur förordningen. Rätten till ersättning i arbetslöshetsförsäkringen bör således i princip göras oberoende av innehavet av bisyssla och dennas omfattning. Vid tillämpningen av nu nämnda bestämmelse bör dock som hittills gälla, att bisysslan inte får utgöra hinder för den försäkrade att uppträda som arbetssökande. Vidare måste medlem för att ett arbete skall betraktas såsom bisyssla ha haft detta samtidigt med en huvudsyssla före arbetslöshetens inträde. Arbete som erhålles under en arbetslöshetsperiod skall således påverka ersättningsrätten enligt 2- och 4-timmarsreglerna samt den omräkningsregel som ovan föreslagits, såvida det inte klart kan visas att arbetet, t. ex. fastighetsskötsel, är avsett att fortsätta även då den försäkrade återinträtt i arbete (huvudsyssla) i full omfattning. Rätten till ersättning för helgdag och avtalsenlig fridag Gällande bestämmelser m. m. Enligt 32 § första stycket 2) och 3) arbetslöshetskasseförordningen må daghjälp inte utges för »annan helgdag, med mindre medlemmen är arbetslös nästföregående eller efterföljande vardag» och ej heller för »avtalsenlig fridag, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit, att dylik fridag likställes med sådan helgdag» som ovan angetts, d. v. s. annan helgdag än söndag. Med avtalsenlig fridag avses i detta sammanhang närmast vissa helgdagsaftnar. Beträffande de på grund av arbetstidsförkortningen uppkomna avtalsenliga fridagarna har arbetsmarknadsstyrelsen i sin förutnämnda skrivelse

131 till Kungl. Maj :t föreslagit en ny punkt i 32 §, vilken skulle innehålla bestämmelser om generell indragning av rätten till kassaersättning för dag som är arbetsledig jämlikt centralt eller lokalt avtal, ingånget med stöd av lagstiftningen om arbetstidens begränsning eller enligt annan överenskommelse om arbetstidens förläggning. De s. k. helgdagsreglerna har fått en något olika utformning i arbetslöshetskassorna. I några kassor förekommer ett generellt förbud mot att räkna karens eller utge ersättning för sådana dagar. I andra har gjorts särskilda inskränkningar beträffande vissa angivna helgdagar. Motiveringen härtill har varit, att det i samband med helgerna förekommit stora utbetalningar av ersättning från kassorna. Detta gäller framför allt jul- och nyårshelgerna men i viss mån även påskhelgen. Ibland har det varit fråga om mer eller mindre arrangerad arbetslöshet under en eller annan dag närmast före eller efter helgen, varigenom ersättningsrätt »utlösts» även för helgdagarna. Berörda medlemmar har härigenom kommit i bättre ställning än de som hela tiden stått kvar i arbete. Utredningen. Principiellt bör ersättning ej utgå för helgdagar och avtalsenliga fridagar. De nuvarande möjligheterna att erhålla ersättning för dylika dagar innebär ett avsteg från den s. k. inkomstbortfallsprincipen, vilken ligger till grund för arbetslöshetsförsäkringen. För nämnda dagar föreligger nämligen i allmänhet inte något inkomstbortfall. Vad först beträffar de avtalsenliga fridagar som uppkommit i samband med arbetstidens förkortning skall ersättning över huvud taget inte utgå för sådana dagar, eftersom arbetslöshet då inte kan förekomma. Ledigheten under dessa dagar är för övrigt närmast att betrakta som »frivillig». De bör därför inte anges i 32 § arbetslöshetskasseförordningen. När det gäller att avgöra frågan, om en dag skall betraktas som avtalsenlig fridag, torde praktiska svårigheter uppstå. Bedömningen härav synes böra anknytas till om medlem under sin arbetslöshet är bunden av ett anställningsavtal eller vid en arbetsplats. Att närmare fastställa de riktlinjer, enligt vilka denna fråga skall lösas, synes oss lämpligen böra överlåtas på tillsynsmyndigheten. Härigenom underlättas ändringar av praxis, om behov därav skulle uppstå, sedan erfarenhet vunnits på detta område. I fråga om helgdagar och storhelgdagsaftnar vill vi till en början uttala, att dessa dagar i försäkringshänseende bör vara jämställda och behandlas lika. Som ovan nämnts bör enligt vår mening ersättning principiellt ej utgå för sådana dagar. Denna princip gäller även i den nuvarande försäkringen, ehuru med det väsentliga undantaget, att ersättning utgår, om medlemmen varit arbetslös närmast föregående eller efterföljande vardag. På grund av den uppmjukning av gällande karensregler genom övergång till s. k. engångskarens, som föreslås i kap. 7, kommer i viss mån möjligheterna till uttagande av ersättning i samband med helger att öka, i det att flera med-

132 lemmar än nu kommer att ha karensen fullgjord vid dessa tillfällen. Med hänsyn härtill synes en skärpning av ifrågavarande bestämmelse böra ske, såtillvida att det angivna undantaget slopas. Den inskränkning i ersättningsrätten som härigenom uppstår kommer ej att få några långtgående verkningar i den föreslagna femdagarsförsäkringen. Ersättning kan enligt grundregeln för denna försäkring ej utgå för mer än högst fem dagar i en kalendervecka, varför den sjätte dagen, då helgdagen eller helgdagsaftonen normalt infaller, likväl kommer att vara ersättningsförbjuden. Vi avser dock inte att föreslå ett generellt förbud mot ersättning för ifrågavarande dagar. Enligt förslaget till huvudregel i 32 § 2) arbetslöshetskasseförordningen skall ersättning inte få utges för helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton. Det finns emellertid fall, då utgivandet av ersättning för dessa dagar kan vara skäligt, t. ex. till långvarigt arbetslösa medlemmar och då på grund av arbetslöshet omedelbart före eller efter helgdag eller helgdagsafton inkomstbortfall uppkommit genom utebliven helgdagslön eller liknande. För att tillgodose de behov som kan uppkomma i dylika fall föreslår vi, att tillsynsmyndigheten får möjlighet att medge undantag från den angivna huvudregeln.

Tillgodoräknande i avgiftsvillkoren av tid för havandeskap, m. m. Gällande bestämmelser. Enligt 23 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen får ersättning första gången under varje försäkringsår utgå endast under förutsättning att medlemmen för minst 20 veckor (fem månader) under en period av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträdande erlagt avgift, varit befriad från avgiftsplikt på grund av yrkesutbildning eller värnpliktstjänstgöring eller uppburit tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp. (Förordningen har ännu ej ändrats med anledning av införandet av lagen om allmän försäkring.) Bestämmelsen om att vid prövningen av detta s. k. tidsbestämda avgiftsvillkor få tillgodoräkna på grund av barnsbörd avgiftsbefriad tid såsom arbetad tid infördes i 1956 års arbetslöshetskasseförordning på förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen. Denna tid hade tidigare upp till sex veckor före och sex veckor efter barnsbörden varit s. k. överhoppningsbar tid vid fastställande av den period om tolv månader, inom vilken det föreskrivna antalet avgifter skulle ha erlagts. Avsikten med rätten att tillgodoräkna bl. a. tid som varit avgiftsbefriad på grund av barnsbörd var att begränsa prövningstiden för det tidsbestämda avgiftsvillkoret. Med hänsyn till att en obegränsad tillgodoräknanderätt skulle medföra vissa administrativa svårigheter, bl. a. från kontrollsynpunkt, samt med tanke på utformningen av karensreglerna föreslogs emellertid i fråga om barnsbörd, att endast tid, för vilken medlemmen uppburit tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp skulle jämställas med arbetad tid.

133 Motsvarande tillgodoräknanderätt beträffande barnsbördstid har ej medgetts vid prövningen av avgiftsvillkoret enligt 23 § 1 mom. arbetslöshetskasseförordningen, det s. k. icke tidsbestämda avgiftsvillkoret. Detta villkor innebär, att medlem, innan ersättning från arbetslöshetskassa kan utgå, skall till kassan ha erlagt antingen minst 52 veckoavgifter (tolv månadsavgifter) eller minst tolv veckoavgifter (tre månadsavgifter) samt därefter på grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring som värnpliktig varit befriad från avgiftsplikt under så lång tid att densamma jämte den tid för vilken avgifter erlagts, motsvarar minst 52 veckor (tolv månader). I proposition n r 1956: 144 (s. 76) yttrade departementschefen i denna fråga, att man med hänsyn till ändamålet med avgiftsvillkoret inte borde gå utöver vad som föreslagits av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen, när det gällde att tillgodoräkna annan tid än sådan för vilken avgift erlagts. Han anförde vidare: »Jag kan därför inte biträda det i ett remissyttrande väckta förslaget, att även barnbördstid skall få tillgodoräknas. Detta skulle för övrigt komplicera bestämmelserna rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, enär man väl i så fall finge å ena sidan föreskriva att kvinnan tillhört försäkringen i minst tio månader och å andra sidan begränsa den tillgodoräkningsbara barnbördstiden till de dagar, för vilka tilläggspenning uppburits enligt lagen om moderskapshjälp.» Utredningen. Några vägande motiv för att bedöma den tid för vilken medlem erhåller avgiftsbefrielse på grund av barnsbörd olika i de båda avgiftsvillkoren synes oss ej föreligga. För dem som handhar försäkringen uppkommer däremot genom denna olikhet i bedömningen praktiska olägenheter. Vi föreslår därför, att för barnsbörd avgiftsbefriad tid bör få tillgodoräknas medlem även i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret under samma förutsättning som gäller för tid som är avgiftsbefriad på grund av yrkesutbildning eller värnplikt, d. v. s. att medlemmen skall ha erlagt minst tolv veckoavgifter (tre månadsavgifter) före avgiftsbefrielse på grund av barnsbörd. Vidare bör stadgas samma begränsning som för närvarande gäller i fråga om tillgodoräknandet i det tidsbestämda avgiftsvillkoret, nämligen att det skall avse endast sådan tid för vilken medlemmen med anledning av barnsbörd uppburit tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Sådan sjukpenning utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen, så länge kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete, dock för högst 180 dagar. Antalet fall, då ersättningsrätt kommer att förvärvas genom denna uppmjukning av bestämmelserna, torde bli ytterligt få och kommer ej att få någon nämnvärd betydelse för arbetslöshetskassornas ekonomi. Vi har funnit det lämpligt att i detta sammanhang uppta till behandling en annan fråga som har anknytning till frågan om rätt till sjukpenning

134 med anledning av barnsbörd. För den sjukförsäkrade föreligger som ovan nämnts en viss valfrihet beträffande tidpunkten från och med vilken sjukpenning av nämnda anledning kan börja uttas. På grund härav förekommer det inte sällan att de som är arbetslöshetsförsäkrade skjuter denna tidpunkt så långt fram i tiden som möjligt för att erhålla ersättning från de båda försäkringarna under längsta möjliga sammanlagda tid. Härigenom kommer försäkringsersättning från arbetslöshetskassorna att utgå under en tid, då ifrågavarande medlemmar i allmänhet måste ha en ytterst begränsad, ofta obefintlig arbetsförmåga. Arbetslöshetskasseförordningen föreskriver i 32 § 4), att daghjälp inte må utges för dag, då medlem äger rätt till tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp. Denna bestämmelse har emellertid i enlighet med vissa uttalanden i förarbetena till förordningen ansetts böra tolkas så, att medlemmen själv har rätt att välja, om hon under tiden närmast före nedkomsten skall utta ersättning från arbetslöshets- eller sjukförsäkringen. Vi anser, att ersättning från sjukförsäkringen bör utgå under den tid före nedkomsten som lagen om allmän försäkring medger och avser. Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör därför ej kunna utgå för tid, då medlem haft möjlighet att erhålla sjukpenning med anledning av barnsbörd, även om denna möjlighet ej utnyttjats. Medlem som inte är berättigad till sjukpenning på grund av havandeskap bör däremot äga rätt till ersättning från arbetslöshetskassa i den mån villkoren för rätt till sådan ersättning är uppfyllda.

KAPITEL 6 E r s ä t t n i n g s r ä t t e n för p e n s i o n ä r e r Ålderspensionärer

Gällande bestämmelser

Folkpensionärer. Frågan om pensionärernas ställning i arbetslöshetsförsäkringen har tidigare i korthet behandlats i kap. 2 om arbetslöshetsförsäkringens omfattning. Inom försäkringen har redan från början tillämpats den grundprincipen att ålderspensionen, oavsett om det gäller folkpension eller tjänstepension, inte skall påverka rätten att tillhöra arbetslöshetsförsäkringen eller att få ersättning från densamma. Ett avsteg från denna princip gjordes dock i 1956 års förordning om statsbidrag. Enligt 7 § denna förordning utgår i fråga om medlem, som vid ingången av ett försäkringsår fyllt 67 år, statsbidrag för högst 78 ersättningsdagar under försäkringsåret mot normalt 156 dagar. I flertalet kassor har ersättningsrätten för den som erhållit ålderspension från folkpensioneringen begränsats till nämnda antal ersättningsdagar. Det står emellertid kassorna fritt, att intill det för kassan normala antalet ersättningsdagar utge ersättning till ifrågavarande medlemmar utöver de 78 dagarna. Så sker i ett mindre antal kassor. Möjlighet föreligger för enskilda kassor att utöver den nämnda begränsningen till 78 ersättningsdagar införa en ytterligare begränsning av ersättningsrätten för medlem som erhåller ålderspension antingen den erhålles genom folkpensioneringen eller genom tjänstepensionering eller genom bådadera. Vissa kassor har begagnat sig av denna möjlighet. I motsats till ålderspension har förtidspension — såsom invalidpensionen numera benämnes — mera indirekt påverkat rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Sådan rätt föreligger inte, om den invaliditet som ligger till grund för förtidspensionen är av sådan omfattning att den arbetslöshetsförsäkrade inte kan anses uppfylla det allmänna villkor som arbetslöshetsförsäkringen uppställer för rätten till ersättning, nämligen att den arbetslöse skall vara »arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete» (20 § arbetslöshetskasseförordningen). Tidigare förutsatte invalidpension från folkpensioneringen minst 2/s invaliditet. En kassamedlem, som uppbar sådan pension, kunde inte anses såsom arbetsför i arbetslöshetskasseförordningens mening, varför rätt till ersättning i arbetslöshetsförsäkringen

136 ej förelåg i dessa fall. Från och med den 1 j a n u a r i 1963 gäller genom lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring andra regler beträffande förtidspension. Dessa regler behandlas närmare längre fram i detta kapitel. Gällande lagstiftning föreskriver inte några generella åldersgränser för rätten att tillhöra erkänd arbetslöshetskassa. Enskilda kassor har emellertid infört särskilda bestämmelser härom. En redogörelse härför har lämnats i kap. 2 angående försäkringens omfattning. Utöver där angivna åldersgränser har alla kassor utom en möjlighet att utesluta medlem, för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmågan synnerlig risk för arbetslöshet föreligger. Uteslutning ur kassa med stöd av dessa olika villkorliga bestämmelser förekommer dock endast i undantagsfall. I fråga om rätten till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa gäller således rent allmänt för pensionärer, att om de uppfyller de allmänna villkoren beträffande arbete och avgiftsbetalning samt har förmåga och vilja att ta arbete föreligger sådan ersättningsrätt. Endast tio kassor saknar 78-dagarsbegränsningen för folkpensionärer. E n av dessa kassor, fabriksarbetarnas, har dock en begränsning som i och för sig är hårdare än 78-dagarsbegränsningen. Medlem äger nämligen efter den kalendervecka varunder han fyllt 66 år över huvud taget inte uppbära ersättning för mer än sammanlagt 120 dagar. Vidare skall varje medlem som fyllt 67 år tillhöra daghjälpsklassen med den lägsta daghjälpen. I transportarbetarnas kassa finns jämsides med 78-dagarsbegränsningen en inskränkning, som påminner om fabriksarbetarnas här angivna, i det att medlem fr. o. m. månaden efter den varunder han fyller 67 år kan erhålla ersättning för sammanlagt högst 156 dagar. I övriga kassor med särskilda begränsningsbestämmelser för folkpensionärer kan pensionär som uppfyller avgiftsvillkoren och eljest föreskrivna villkor få ersättning för högst 78 dagar under ett ej begränsat antal försäkringsår. De kassor som saknar 78-dagarsbegränsningen för folkpensionärer är i allmänhet sådana kassor, för vilka ålderssammansättningen bland medlemmarna m. m. är sådan att ifrågavarande begränsning saknar större betydelse. Detta framgår bl. a. av den ringa omfattningen av utbetalningar som utan statsbidrag gjorts till medlemmar, vilka under tidigare försäkringsår fyllt 67 år. Under försäkringsåret 1961/62 utbetalades till sådana medlemmar ersättning för 6 929 icke statsbidragsberättigade dagar med tillsammans 105 978 kr. Då under samma tid utbetalades ersättning för totalt 4 653 901 dagar med 94 878 936 kr utgjorde ifrågavarande utbetalning endast 0,1 procent såväl av det totala dagantalet som av ersättningsbeloppet. Huvudparten av dagarna (6 000) kommer på fabriksarbetarnas kassa, för vilken enligt vad som nyss nämnts gäller speciella bestämmelser. Bortser man från denna kassa, återstår sammanlagt endast 900 dagar och 19 000 kr i de övriga kassorna eller 0,02 procent av totala antalet dagar liksom även av det sammanlagda ersättningsbeloppet.

137 Tjänstepensionärer. Ej heller för personer, som åtnjuter ålderspension på grund av tjänstepensionering, finns i de förordningar som reglerar de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet särskilda bestämmelser som begränsar rätten till medlemskap och ersättning. 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen uttalar i denna fråga endast följande (s. 8 7 ) : »Starka såväl teoretiska som praktiska skäl talar enligt utredningens mening mot varje som helst inskränkning i rätten för dylika personer att tillhöra arbetslöshetsförsäkringen.» En del kassor har trots detta frivilligt i sina stadgar infört bestämmelser, som utesluter eller begränsar tjänstepensionärernas rätt att erhålla ersättning från kassan. Såsom framgår av det följande varierar dessa bestämmelser i de olika kassorna. I en kassa gäller totalt förbud för tjänstepensionärer, som uppnått viss ålder, att erhålla ersättning. Däremot påverkas ej rätten till inträde och fortsatt medlemskap i arbetslöshetskassa av det förhållandet i och för sig att medlem uppbär pension. Olika metoder används för att minska ersättningen till den som på grund av tidigare innehavd tjänst uppbär ålderspension alternativt sådan pension i förening med ålderspension från folkpensioneringen. En metod innebär, att ersättningen från arbetslöshetskassan (daghjälp och familjetillägg) minskas med 1/500 av pensionens årsbelopp. I vissa fall utbetalas ej det kvarstående beloppet, om ersättningen per dag understiger 5 kr, medan avdrag e J g ö r s » om avdraget skulle understiga 3 kr. Fem kassor tillämpar denna metod för begränsning av pensionärernas ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. En kassa minskar högsta antalet ersättningsdagar för varje försäkringsår från 156 till 120 för den som uppbär tjänstepension, förtidspension eller uppskjuten livränta överstigande 2 500 kr om året. I en kassa erhåller medlem, som lämnar sin tjänst med ålderspension eller övergångstidsersättning från arbetsgivaren, ersättning för sammanlagt högst 120 dagar. Bestämmelserna i de nu angivna kassorna avser medlemmar med eljest normal ersättningsrätt. I fem kassor finns emellertid daghjälpsklasser omfattande medlemmar med starkt begränsad ersättningsrätt. Dessa klasser, som i flertalet fall benämnes »0-klasser», är främst avsedda för stödjande medlemmar, d. v. s.. personer med ingen eller mycket ringa arbetslöshetsrisk, såsom vissa medlemmar med fastare statlig eller kommunal anställning. Avgifterna är låga, ca 25 procent av de normala. För medlemm a r n a i dessa klasser utgör i regel tjänstepension ett hinder för att erhålla ersättning från arbetslöshetskassan. Av vad ovan anförts framgår, att redan nu tjänstepensionen i vissa fall tillåtits påverka rätten till ersättning. Härav berörs närmast stats- och kommunalanställda och därmed jämställda med i stort sett välordnade pensionsförhållanden. En del kassor, som i och för sig varit intresserade av begränsningsbestämmelser för pensionärer, har ställt sig avvaktande i denna

138 fråga med hänvisning till de mera generella bestämmelser som i detta hänseende vore att vänta. Önskvärdheten av likartade bestämmelser i de olika kassorna har därvid utgjort ett återhållande moment. I detta sammanhang kan nämnas, att man i arbetslöshetskassorna i vissa fall klagat över att medlemmar, som är pensionärer — ofta personer med låg pensionsålder — övergått från andra arbetslöshetskassor med särskilda begränsningar för pensionärer. På grund av en överenskommelse om inträde vid medlems övergång från annan kassa och tillgodoräknanderätt av avgifter i samband därmed, vilken överenskommelse samtliga erkända kassor anslutit sig till, har pensionärer vid tillfälliga anställningar inom vederbörande kassas verksamhetsområde erhållit inträde i kassan. Härvid har de villkorliga eller ovillkorliga åldersgränserna för inträde i kassan ej k u n n a t utgöra något hinder. På grund av nämnda överenskommelse, som även omfattar tillgodoräknanderätt av avgifter, har ersättningsrätt förelegat omedelbart. Ofta har ifrågavarande medlemmar haft stor arbetslöshetsrisk och uppburit ersättning för relativt lång tid i den nya kassan. Tidigare behandling av pensionärsfrågan

Den principiella grundinställningen till frågan om pensionärernas rättigheter i arbetslöshetsförsäkringen har ända från dess tillkomst varit, att pensionen ej skulle påverka rätten till medlemskap och ersättning. Ett undantag härifrån utgjorde Socialvårdskommitténs uppfattning sådan den tog sig uttryck i kommitténs förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Däri föreslogs, att understödsrätten skulle upphöra vid 67 års ålder. Majoriteten i 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen ansåg, att arbetslöshetskassorna själva borde äga bestämma, huruvida medlemmarna skulle uteslutas ur försäkringen. Motiveringen var bl. a. följande. Det ansågs ostridigt, att personer som uppnått folkpensionsåldern i stor utsträckning var verksamma i yrkesarbete och måste betraktas som fullt arbetsföra. För dessa syntes behovet av arbetslöshetsförsäkring bestå även sedan de nått folkpensionsåldern. Om en sådan person drabbades av arbetslöshet, syntes det rimligt att han kunde få komma i åtnjutande av det skydd mot skador för inkomstbortfall vid arbetslöshet, som erbjödes genom arbetslöshetsförsäkringen. Den omständigheten, att det i enskilda fall kunde vara svårt att bedöma, huruvida en medlem längre var att anse som arbetsför, ansågs inte utgöra tillräckligt skäl för att helt utesluta ifrågavarande grupp från möjligheten att kvarstå i försäkringen. För övrigt skulle den ifrågavarande åldersgränsen inskränka men långt ifrån avskaffa de praktiska bedömningssvårigheterna, då dessa i betydande utsträckning inträder redan före 67-årsåldern. Genom det kombinerade arbets- och avgiftsvillkoret avgränsades arbetslöshetsförsäkringen till personer, som utfört förvärvsarbete omedelbart före arbetslösheten i en icke obetydlig utsträckning (i allmänhet 20 veckor under de senaste 52). Ifrågavarande avgiftsvillkor hindrade i stort sett att medlem, som under längre tid på grund av ålder varit borta från förvärvslivet eller som blivit utförsäkrad och i samband därmed lämnat förvärvslivet, på nytt gjorde anspråk på er-

139 sättning från arbetslöshetskassan utan att han genom längre tids arbete styrkt, att han varit yrkesverksam. Utredningens förslag att sjukdomstid skulle få tillgodoräknas vid prövningen av det tidsbestämda avgiftsvillkoret skulle inte gälla sjukdomstid som infallit efter det medlem fyllt 67 år. Utan denna inskränkning kunde nämligen avgiftsvillkorets avgränsade verkan beträffande åldringarna delvis sättas ur funktion. Även överförsäkringsbestämmelserna ansågs vara av betydelse såsom en begränsningsfaktor för de äldre medlemmarnas rätt till ersättning, liksom de allmänna villkoren, att ersättning endast måtte utgå till arbetslös medlem, som var arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete och som dessutom anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Bland de begränsningar rörande pensionärer som diskuterades märktes en förkortning av ersättningstiden. Utredningen fann emellertid inte heller i detta avseende tillräckliga skäl för sådan begränsning föreligga. Det förutsattes dock, att den äldre arbetskraftens sysselsättningsproblem ägnades särskild uppmärksamhet. Meningarna om pensionärernas ställning i försäkringen var emellertid delade. En ledamot hävdade i ett särskilt yttrande, att från arbetslöshetsförsäkringen borde uteslutas var och en som förvärvat rätt till ålderspension från folkpensioneringen. Som skäl härför anfördes bl. a. följande. Det vore naturligt att anse folkpensionen som en grundval för ålderspensionärernas försörjning, medan arbetsinkomsten bleve en ur alla synpunkter eftersträvansvärd komplettering. Vid arbetslöshet vore deras försörjning tryggad genom folkpensionen, som genom de senare årens reformer inte oväsentligt förbättrats. I första hand vore emellertid en ändring beträffande ålderspensionärernas rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen motiverad av kravet på arbetsförhet. Genom folkpensioneringen hade en viss åldersgräns fixerats, då man räknade med att vederbörande i allmänhet lämnade arbetslivet på grund av att hans arbetsförmåga nedsatts i sådan utsträckning, att han inte längre vore i stånd till eller .själv önskade fortsätta sitt förvärvsarbete. I varje fall hade en person över 67 års ålder väsentligt minskade möjligheter att erhålla ny anställning. Möjligheterna att pröva arbetsförheten bleve därför ytterst begränsade, för att inte säga en chimär. Visserligen funnes äldre arbetstagare, som bevarade sin arbetsförmåga ännu i hög ålder, men detta vore inte tillräckligt skäl för att generellt medge personer i folkpensionsåldern rätt till ersättning från försäkringen. Bedömningen om till hög ålder komna personer hade kvar sin arbetsförmåga vore en så vansklig sak, att det inte kunde vara lämpligt att för deras del ha en rätt till ersättning, som vore baserad på prövningar av ett sådant villkor. En viktig princip i svensk socialförsäkring vore vidare, att man skulle undvika en sammanblandning av statsunderstödda hjälp former. Den begränsning av statsbidraget till högst 78 dagar per försäkringsår för folkpensionärer, som genomfördes i 1956 års statsbidragsförordning, grundade sig på ett ävenledes i ett särskilt yttrande framfört förslag inom 1951 års utredning. Begränsningen motiverades bl. a. med att ju längre tid en sådan pensionär vore arbetslös desto större vore sannolikheten för att det inte vore fråga om en tillfällig arbetslöshet utan om hans utträde ur

140 förvärvslivet. Svårigheten att bedöma arbetsförheten måste också bli alltmera utpräglad ju längre tid som förflöt sedan den försäkrade haft arbete. Utredningsmajoritetens förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran av LO, TCO och De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation. Socialstyrelsen ansåg, att personer i åldern över 67 år så långt det lät sig göra borde behandlas som andra människor. Någon begränsning av ersättningsrätten på grund av ålder borde därför inte införas i arbetslöshetskasseförordningen. Styrelsen reserverade sig dock för att frågan kunde komma i ett annat läge, därest en lag om allmän pensionsförsäkring infördes. Det i särskilt yttrande framförda förslaget att utesluta folkpensionärerna ur arbetslöshetskassorna tillstyrktes bl. a. av Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen och Handelns arbetsgivareorganisation. Kompromisslinjen — 78-dagars ersättning — förordades av arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens försäkringsdelegation (majoriteten) tillstyrkte utredningsmajoritetens förslag men ansåg, att medlem som uppbar folkpension borde från arbetslöshetskassa uppbära ett försäkringsbelopp, som var begränsat med hänsyn till utgående folkpension. Svenska sjukkasseförbundet ansåg, att 78-dagarsbegränsningen borde lagfästas. Pensionsstyrelsen fann det klart, att arbetslöshetsförsäkringen från ren principsynpunkt inte borde omfatta åldringar. Eftersom försäkringen inte var obligatorisk, borde emellertid kassorna ej betas möjligheten att som medlemmar behålla personer som fyllt 67 år. Ersättning skulle få utgå till dessa medlemmar i högst 78 dagar, dock utan något statsbidrag. Även kommerskollegium och statskontoret förordade, att ersättningsrätten för folkpensionärer begränsades på olika sätt. Departementschefen ansåg, att man inte kunde bortse från att åtskilliga ålderspensionärer fortfarande var fullt arbetsföra och sysselsatta i förvärvsarbete. För dessa förelåg det liksom för övriga förvärvsarbetande ett fullt legitimt intresse att genom försäkringen gardera sig mot inkomstbortfall på grund av arbetslöshet. Genom försäkringens arbets- och avgiftsvillkor utmönstrades ålderspensionärerna i stor utsträckning automatiskt ur försäkringen. Departementschefen anförde emellertid även de principiella invändningarna mot att ersättning från den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen utgavs utan hänsyn till utgående ålderspension samt de praktiska svårigheterna att tillämpa arbetslöshetskasseförordningens regler på äldre kassamedlemmar. Det kunde vidare inte anses tillfredsställande, att i många fall ersättning utgick under maximal ersättningstid till äldre personer, som därefter lämnade förvärvsarbetet. Även den ekonomiska belastning som dessa medlemmar utgjorde för kassorna framhölls. Resultatet blev de nu gällande bestämmelserna om högst 78 dagars ersättning med statsbidrag fr. o. m. försäkringsåret efter det medlem fyllt 67 år. Härigenom nåddes även viss överensstämmelse med allmänna sjukför-

141 säkringens dåvarande bestämmelser om rätten till sjukpenning för ålderspensionärer. Slutligen må nämnas, att 1959 års besparingsutredning föreslog, att åtgärder borde övervägas för att förhindra, att exempelvis folkpensionärer och andra kategorier, som blir tillgodosedda i annan ordning, komme i åtnjutande av ersättning från försäkringen. Statistiska uppgifter Avsaknaden av allmänna begränsningsregler beträffande rätten för dem som uppnått viss ålder eller erhåller pension att tillhöra arbetslöshetskassa och att erhålla ersättning från kassan har medfört, att det i arbetslöshetskassorna finns relativt många medlemmar i de högre åldrarna. Från en undersökning, som gjorts år 1960, har hämtats följande siffror beträffande åldern hos de arbetslöshetsförsäkrade, fördelade på olika yrkesgrupper. Siffrorna utgör procenttal av antalet försäkrade i resp. grupp. Ca 36 000 försäkrade var vid denna tid 67 år och däröver. Tab. 23. Åldern hos äldre arbetslöshetsförsäkrade, fördelade på yrkesgrupper Ålder

Byggnadsarbetare

Industriarbetare

Tjänstemän

övriga arbetslöshetsförsäkrade

Samtliga

60—66 67 år och däröver

8.4 2.7

7.2 3.8

4.8 0.5

6.1 1.8

6.6 2.7

(Arbetsmarknadsstatistik, specialundersökningar 1960 nr 4: Åldersfördelningen bland de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar.) Åldersfördelningen är som synes mycket olika inom skilda yrkesområden beroende på dels hur krävande yrkena i olika hänseenden är för sina utövare och dels om näringsområdet tillhör de expansiva eller motsatsen. Möjligheten för industriarbetare att i högre ålder stå kvar i produktionen är större än för exempelvis vissa byggnadsarbetare, vilket förhållande framgår av ovanstående siffror. På grund av att tjänstemännen haft sin pensionsfråga ordnad i större utsträckning än andra grupper och dessutom har en relativt låg pensionsålder, förekommer endast få tjänstemän i åldern 67 år och däröver i arbetslöshetskassorna. Arbetslöshetsrisken är helt naturligt större i de högre åldrarna, vilket avspeglar sig i ett relativt större antal arbetslösa i dessa åldersgrupper, särskilt i tider med hög sysselsättning. Flertalet av dem som då saknar arbete utgörs av personer, vilka främst på grund av hög ålder men även av andra skäl är handikappade på arbetsmarknaden. Under sämre tider utbreder sig arbetslösheten mera till de lägre åldersskikten, och åldringarnas relativa andel av de arbetslösa blir mindre. Till belysning av detta förhållande lämnas här några sifferuppgifter.

142 Antalet arbetslöshetsförsäkrade, som är 60 år eller däröver, utgör för närvarande 9—10 procent av totala antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna. Vid arbetslöshetsräkningen i maj 1961 tillhörde 28,9 procent av de arbetslösa denna ålderskategori. Vid samma tid ett år tidigare, då arbetslösheten var något större, uppgick motsvarande procenttal till 27,7. Som exempel från en enskild kassa kan nämnas, att i industritjänstemännens kassa under år 1959 19,4 procent av de arbetslösa tillhörde åldersgruppen 60—66 år och 2,9 procent åldersgruppen 67 år och däröver. Av kassans samtliga medlemmar tillhörde 3,1 procent den förstnämnda åldersgruppen och endast 0,5 procent den sistnämnda. Utredningen

I den förutnämnda propositionen 1956:144 förutsattes, att folkpensionärernas ställning inom arbetslöshetsförsäkringen skulle upptas till förnyat övervägande i samband med att frågan om ett effektivare pensionssystem bringades till en lösning. De i propositionen förordade reglerna skulle därför betraktas som ett provisorium. Vi har enligt direktiven att pröva frågan om folkpensionärernas ställning. Vi har emellertid ansett oss ej böra begränsa frågan härtill utan tar upp till behandling även frågan om tjänstepensionärernas ställning i arbetslöshetsförsäkringen. Utöver denna fråga om ålderspensionärerna behandlar vi också frågan om förtidspensionärernas ställning i försäkringen. Utvecklingen går alltmer mot att se de båda pensioneringssystemen, folkpensioneringen och tjänstepensioneringen, som en enhet. Varken av principiella eller praktiska skäl synes det vara lämpligt att här göra någon åtskillnad. Den principiella inställningen till tjänstepensionsfrågan har eljest närmast varit den, att pensionen är att anse såsom intjänad lön och därmed främst jämförbar med en tillgång — förmögenhet, som ej bör påverka ersättningsrätten från arbetslöshetsförsäkringen, eftersom denna ej grundas på behovsprövning. Men från likaledes principiella utgångspunkter kan dras en slutsats, som ger motsatt resultat. Pensionen är i princip alt anse som ersättning för ett bortfall av arbetsinkomsten i samband med arbetsoförmåga, förorsakad av hög ålder. För att slippa en svår individuell prövning har valts att utge pension (ålderspension) efter vissa schematiska normer — åldersgränser. Detta leder till att även personer med ålderspension kan besitta en icke oväsentlig arbetsförmåga. Framförallt gäller detta i de fall, då tjänstepension utgår redan i 55—60-årsåldern. Under alla forhållanden kan denna arbetsförmåga i och för sig vara fullt tillräcklig för att täcka villkoret i arbetslöshetsförsäkringen, att en försäkrad för rätt att uppbära arbetslöshetsersättning skall vara »arbetsför». Trots det sistnämnda bör man kunna hävda, att den som genom pension erhållit ersättning för förlorad arbetsförtjänst inte samtidigt skall kunna få denna förlust ersatt från arbetslöshetsförsäkringen i samband med arbetslöshet.

143 Att »förmögenhetsprincipen» i praktiken blivit den inom arbetslöshetsförsäkringen gällande är med hänsyn till de låga pensioner som hittills i allmänhet utgått inte anmärkningsvärt. Framförallt har tjänstepensionen till arbetarna, i de fall sådan pension förekommit, i allmänhet uppgått till blygsamma belopp. Härtill kommer att ersättningarna från arbetslöshetskassorna till en början var relativt små. En kombination av pension och arbetslöshetsersättning har därför inte tett sig särskilt stötande. Förhållandet blir emellertid annorlunda, då en väl utbyggd ålderspension och en i enlighet med vårt förslag förbättrad ersättning i arbetslöshetskassorna föreligger, vilka förmåner var för sig bör tillfredsställande kompensera inkomstbortfallet vid uppnåendet av viss ålder resp. arbetslöshet. Härvid uppträder också starkare önskemålet om en klar gränsdragning mellan de båda försäkringssystemen. Medan det inom arbetslöshetskassorna tidigare funnits ett relativt starkt motstånd mot att införa särskilda begränsningar för pensionärerna — i allmänhet har i diskussionen inte gjorts åtskillnad mellan folkpensionärer och tjänstepensionärer — har under senare tid en omsvängning i uppfattningen gjort sig gällande. Pensionärernas ersättningsrätt är en av de vanligast förekommande diskussionsfrågorna på kassornas årsmöten och vid redogörarekonferenser. Arbetslöshetsförsäkringen har under tider med brist på arbetskraft ansetts vara ett lämpligt medel för att stimulera den äldre arbetskraften att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Inte desto mindre måste man beakta de praktiska svårigheterna att avgöra i vad mån arbetsförhet och arbetsvilja verkligen föreligger hos dessa medlemmar. Ofta blir det fråga om en arbetslöshetsdeklaration med ganska illusoriskt innehåll. Det är många gånger svårt för arbetsförmedlingen att skaffa lämpligt arbete för den kategori arbetssökande varom här är fråga. Vid sådant förhållande saknar man det viktigaste instrumentet för prövning av arbetsförmåga och arbetsvilja hos dem som söker ersättning från arbetslöshetskassorna, nämligen arbetserbjudandet. Ofta blir utbudet av arbetskraft från dessa medlemmars sida endast formellt. Man vill »stämpla ut», d. v. s. från sin kassa ha ersättning för en hel ersättningsperiod, vilket man i stor utsträckning anser sig berättigad till, innan man l ä m n a r kassan. Detta utgör en administrativ belastning för arbetsförmedlingen och är ej sällan ägnat att skapa irritation. I vissa fall synes uttagandet av ersättning under hel period i samband med pensioneringen nära nog ha satts i system. Det förekommer även, att pensionsnämnder vägrat att bevilja kommunalt bostadstillägg till kassamedlem med ålderspension från folkpensioneringen, innan han blivit utförsäkrad i sin kassa. Om de försäkrade vid den aktiva tidens upphörande mera allmänt utnyttjar en maximal ersättningsperiod — vilket i regel inte är svårt på grund av arbetsförmedlingens nyss antydda s m å möjligheter att skaffa lämpligt arbete åt ifrågavarande medlemmar — påverkar detta negativt kassornas

144 ekonomi. Avgiftstrycket ökar och möjligheterna till att förbättra dagpenning och andra förmåner minskar. Sedan beslut om ålderspensioneringens framtida gestaltning och införande av allmän tjänstepensionering nu fattats, är tidpunkten inne för ett mera definitivt ställningstagande till ålderspensionärernas ställning inom arbetslöshetsförsäkringen. Vi anser det på de skäl som ovan anförts vara från såväl principiell som ekonomisk synpunkt riktigt, att pensionärerna inte bör tillhöra arbetslöshetsförsäkringen. Vid valet av metod härför bör följande beaktas. De olika pensionssystemens genomförande är tidskrävande. Det kommer därför att dröja relativt länge, innan de når full effekt och fullgoda pensioner är en allmän företeelse. Den individuella pensionsstandarden kan därför förutsättas bli mycket ojämn under det närmaste decenniet. Detta talar mot att låta pensionen utgöra grunden för ovillkorlig uteslutning ur arbetslöshetskassorna. Även nedsättning av antalet ersättningsdagar eller reduktion av dagersättningen med ett bestämt belopp innebär en alltför stel anpassning av kassaersättningen till pensionen. Av ekonomiska och administrativa skäl synes det ej heller vara möjligt att bilda särskilda klasser med begränsade förmåner för pensionärerna. På grund av dessa medlemmars stora arbetslöshetsrisk skulle avgifterna, trots den angivna begränsningen, bli höga i sådana klasser. Endast det alternativet synes kvarstå, att kassaersättningen till pensionärer begränsas på så sätt att den nedsättes i viss relation till pensionens storlek. Denna metod ger en smidig avveckling av pensionärernas rättigheter inom arbetslöshetsförsäkringen parallellt med pensioneringens utbyggnad och torde bli någorlunda enkel att tillämpa. Som underlag för nedan angivna förslag har med viss komplettering närmast använts de i industritjänstemännens m. fl. kassor tillämpade bestämmelserna. Vi föreslår, att dagersättningen i erkänd arbetslöshetskassa för medlem som uppbär ålderspension skall minskas med 1/350 av årspensionen. Vid denna avvägning har hänsyn tagits till att pensionen i motsats till kassaersättningen är skattepliktig inkomst samt till att den nuvarande begränsningen av antalet statsbidragsberättigade ersättningsdagar för folkpensionärer till 78 föreslås upphävd. Vidare har beaktats att vid en konsekvent genomförd 5-dagars arbetsvecka antalet arbetsdagar per år uppgår till totalt 260 (semesterdagar och vissa helgdagar inräknade). Endast medlemmens egen ålderspension bör läggas till grund för avdraget från kassaersättningen. Däremot bör ej familjepension eller makes ålderspension påverka nämnda ersättning. Av praktiska skäl är man hänvisad till bruttopensionen, d. v. s. pensionen före avdrag av skatt, eftersom vid debiteringen av skatt även andra inkomster ofta påverkar debiteringens storlek. Principiellt sett borde man vid tillämpning av avdragsregeln ta viss hän-

145 syn till sättet för pensionsrättens uppbyggande och pensioneringens utformning. Av administrativa skäl torde emellertid detta ej vara möjligt, såvida man ej begränsar avdragssystemet till att avse endast folkpension och ATP-pension. Detta synes dock ej vara sakligt befogat. Undantag bör göras endast för sådana pensionsliknande anordningar, som medlem helt privat tagit initiativ till för sin framtida försörjning. I flertalet fall medges i pensioneringssystemen variabel pensionsålder. En lägre pensionsålder bör ej motivera något undantag från den här angivna avdragsregeln. Den erhållna pensionen blir vid låg pensionsålder i många fall lägre och därmed även avdraget i arbetslöshetskassan, vilket kan anses utgöra kompensation för att avdrag göres från en tidigare tidpunkt än om en högre pensionsålder hade valts. Vid uppskjuten pensionsålder blir pensionen högre och avdraget i motsvarande mån större, vilket dock kompenseras av att medlemmen under en längre tid kunnat erhålla oreducerad ersättning från arbetslöshetskassan. För att underlätta administrationen bör reduktion och utbetalning av ersättning begränsas, så att de ej kommer att avse alltför obetydliga belopp. Systemet bör, likaledes av administrativa skäl, ej vara utformat för alltför stor exakthet i avvägningen median arbetslöshetsersättning och pension. Detta gäller såväl beträffande beloppens storlek som i fråga om tidpunkten, när pensionsbeloppen på grund av indextillägg och liknande ändras under pågående arbetslöshet. Därför föreslås ett system med avdragsklasser för pensionärer (tab. 24, s. 146). Vissa pensionsintervaller bör således bilda avdragsklasser. I det enskilda fallet fastställs med ledning av en deklaration av den försäkrade avseende pensionens storlek vid försäkringsfallets början vilken avdragsklass han skall tillhöra. Denna klassificering bör sedan gälla till utgången av löpande försäkringsår. Genom en sådan schematisering undvikes smärre, administrativt betungande ändringar under försäkringsåret på grund av ändringar i pensionsbeloppet. Eftersom pensionen i allmänhet stiger, kommer denna anordning endast i undantagsfall att vara till de arbetslöshetsförsäkrades nackdel. Ersättning understigande 5 kr per dag utbetalas ej. Högsta möjliga ersättning (dagpenning och barntillägg) för dag utgör enligt vårt förslag 48 kr. Större intervaller i fråga om pension och avdrag kan tillämpas för att nedbringa antalet avdragsklasser. Eftersom avdraget är räknat på mittvärdet i varje avdragsklass, ökas dock därigenom schematiseringen. De lägsta avdragsklasserna avser relativt små pensionsbelopp. Dessa kan i allmänhet bli aktuella endast i de fall då någon på grund av kort anställningstid i pensionsgivande tjänster erhåller endast en starkt reducerad pension. Förslaget verkar så, att om en medlem exempelvis blir arbetslös den 10— 318255

146 Tab. 24. Förslag till avdragsklasser på grund av ålderspension Pension för år, kr

för månad, kr

— 1049 1 050— 2 099 2 100— 3 149 3 150— 4 199 4 200— 5 249 5 250— 6 299 6 300— 7 349 7 350— 8 399 8 400— 9 449 9 450—10 499 10 500—11549 11 550—12 599 12 600—13 649 13 650—14 699 14 700—

— 87 88— 175 176— 262 263— 350 351— 437 438— 525 526— 612 613— 700 701— 787 788— 875 876— 962 963—1 050 1 051—1 137 1 138—1 225 1226—

Avdragsklass

Avdrag kr

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

0 5 8 11 14 17 20 23 26 29 32 35 38 41 44

1 december och då har en årspension av 8 000 kr görs avdrag från dagersättningen enligt avdragsklass 7 med 23 kr. Skulle årspensionen den 1 januari stiga till 9 000 kr görs ingen ändring i avdragsbeloppet under löpande försäkringsår. Omplacering i avdragsklass sker först vid ingången till nytt försäkringsår den 1 september eller första gången ersättning från arbetslöshetskassan utgår under sistnämnda år. Praktiskt bör gången vara den, att medlem i ansökan om ersättning från arbetslöshetskassan skall ange den ålderspension som han eventuellt uppbär. Redogöraren eller, vid central utbetalning, huvudkontoret fastställer sedan den avdragsklass medlem skall tillhöra. Om pension börjar utgå under tid, då kassamedlem gör karens eller erhåller ersättning från arbetslöshetskassa, skall han vara skyldig att anmäla detta till kassan för inplacering i avdragsklass. Beträffande antalet ersättningsdagar till den som under ett tidigare försäkringsår fyllt 67 år gäller i allmänhet i kassorna den begränsningen att ersättning utgår för högst 78 dagar. Detta sammanhänger som förut nämnts med gällande statsbidragssystem. Det har väckt irritation bland kassamedlemmarna och bland dem som administrerar kassorna, att denna åldersgräns resulterar i så olika ersättning till medlemmarna. En medlem som fyller 67 år exempelvis den 31 augusti kan under efterföljande försäkringsår i allmänhet få ersättning för högst 78 dagar, medan en annan medlem, som uppnår samma ålder först efterföljande dag, erhåller ersättning för 156 dagar under försäkringsåret i fråga. Dessa olikheter beträffande ersättningsrätten kan undvikas, om den särskilda begränsningen av antalet ersättningsdagar för dem som fyllt 67 år slopas. Pensionär bör därför ha möjlighet att erhålla ersättning under samma maximiantal dagar som övriga medlem-

147 mar. Detta innebär en avsevärd förlängning av ersättningstiden för ifrågavarande åldersgrupp jämfört med vad som nu gäller. Härigenom förtas till en början en väsentlig del av den effekt som avses med vårt förslag till avdragsregel i fråga om kassaersättningen till pensionärer. Först då ATPpensioneringen når större effekt kommer ifrågavarande reduktion att bli av betydelse för den sammanlagda utbetalningen av ersättning från arbetslöshetskassorna till pensionärerna. Vi förutsätter, att arbetslöshetskassorna även i fortsättningen skall ha rätt att beträffande pensionärerna, utöver vad här föreslagits, företa längre gående begränsningar exempelvis genom tillämpning av ett lägre antal ersättningsdagar och ett lägre reduktionstal. Förtidspensionärer Gällande bestämmelser

Lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering förutsatte minst % invaliditet för att invalidpension skulle utgå. Den arbetsförmåga som därvid kunde återstå ansågs ej tillräcklig för att uppfylla arbetslöshetskasseförordningens krav om arbetsförhet, och ersättning från erkänd arbetslöshetskassa utgick ej i dessa fall. Något minimikrav beträffande arbetslösheten anges inte i förordningen, utan tillsynsmyndigheten har uppdragit riktlinjer för denna bedömning genom tillämpningsföreskrifter. Enligt dessa var tidigare i stort sett medlem med minst 2/3 invaliditet ej berättigad till ersättning. Om invaliditetsgraden låg mellan 1/2 och 2U prövades särskilt, om medlemmen hade sådan arbetsförmåga, att han kunde anses ersättningsberättigad. Genom lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring gäller från och med den 1 januari 1963 andra bestämmelser, vilka föranlett arbetsmarknadsstyrelsen att i fråga om förtidspensionärerna utfärda nya tillämpningsföreskrifter. Enligt 7 kap. lagen om allmän försäkring kan till försäkrad i åldern 16—66 år, vilkens arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften, utgå folkpension antingen i form av förtidspension, om nedsättningen i arbetsförmåga kan anses varaktig, eller i form av sjukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan antas bli bestående avsevärd tid. Förtidspension och sjukbidrag kan efter samma normer utgå från tilläggspensioneringen (ATP). Förtidspensionens (sjukbidragets) storlek kan efter graden av arbetsförmågans nedsättning variera enligt följande: I Hel pension, om intet eller endast en ringa del av arbetsförmågan återstår (varmed i princip avses att arbetsförmågan är nedsatt med minst Ve). II Två tredjedelar av hel pension, om arbetsförmågan är nedsatt i mindre

148 grad än under punkt I angetts men likväl med avsevärt mer än hälften (arbetsförmågan i princip nedsatt med minst % men ej 5 / e ) . III En tredjedel av hel pension i övriga fall (arbetsförmågan i princip nedsatt med minst Vz men ej % ) . Pensionärer i grupp I (hel pension) kan ej vara sjukpenningförsäkrade. Pensionärer i grupperna II (% pension) och i III (y 3 pension) k a n inplaceras i sjukpenningklasser. Vid tillfällig sjukdom skall således förtidspensionär i grupp II eller III i regel kunna erhålla sjukpenning. De av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade tillämpningsföreskrifterna beträffande förtidspensionärernas ersättningsrätt från arbetslöshetsförsäkringen innebär, att förtidspensionär i grupp I på grund av sin otillräckliga arbetsförmåga aldrig kan erhålla ersättning. Förtidspensionär i grupp II kan i regel ej vara ersättningsberättigad i arbetslöshetsförsäkringen. Om emellertid medlem efter pensioneringstillfället haft förvärvsarbete i sådan omfattning som krävs för fullgörandet av det tidsbestämda avgiftsvillkoret, föreligger dock ersättningsrätt. överförsäkringsgränsen bestämmes därvid på grundval av den arbetsinkomst, som medlemmen haft under den tid avgiftsvillkoret fullgjorts. Förtidspensionär i grupp III är i princip berättigad till försäkringsersättning. Har medlemmen efter pensioneringstillfället mera stadigvarande haft arbete, skall inkomsten härav läggas till grund för tilllämpning av överförsäkringsbestämmelserna. I annat fall får den inkomst vilken skall bestämma överförsäkringsgränsen beräknas efter den inkomst som kan antas svara mot medlemmens återstående förvärvsförmåga. Beträffande de övriga villkoren för försäkringsrätt må följande nämnas. Begreppet »arbetssökande» i arbetslöshetskasseförordningens mening innebär bl. a., att ersättning kan utgå endast för dag, då medlem söker arbete för minst fyra timmar. Detta gäller även för förtidspensionärerna. Möjligheten att vidmakthålla ersättningsrätten är beroende på omfattningen av det arbete den förtidspensionerade utför. För avgiftsplikt föreligger i allmänhet krav på arbete under minst hälften av normal arbetstid. Vid prövningen av avgiftsvillkoren kan även för förtidspensionärer endast avgifter som grundar sig på arbete av minst den i kassastadgarnas § 18 angivna omfattningen tillgodoräknas. Utredningen

I fråga om förtidspension synes böra gälla andra bestämmelser än beträffande ålderspension. Sålunda torde ersättningsrätten i kassan generellt ej böra ställas i direkt förhållande till förtidspensionens storlek. Denna pension ersätter ett inkomstbortfall, som sammanhänger med helt eller delvis förlorad arbetsförmåga, och pensionens storlek bestämmes med hänsyn härtill. I den mån arbetsförmågan är relativt stor, blir förtidspensionen liten. Det är då rimligt att en sådan pensionär kan arbetslöshetsförsäkra sig, så att han erhåller trygghet mot inkomstbortfall, då hans arbetsförmåga ej kan

149 utnyttjas på grund av arbetslöshet. Det är således den kvarvarande arbetsförmågans omfattning, som bör vara grundläggande för möjligheten att uppbära ersättning i erkänd arbetslöshetskassa, ej förtidspensionens storlek i och för sig. Vi finner de av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade föreskrifterna för ersättningsrätten för förtidspensionärer ändamålsenliga, varför de bör tillämpas tillsvidare. Föreskrifterna har gällt endast kort tid, och praktiska erfarenheter beträffande deras tillämpning har därför ännu ej vunnits. Skulle emellertid behov visa sig föreligga av ändring av dessa bestämmelser bör frågan om förtidspensionärernas ställning i arbetslöshetsförsäkringen på nytt upptas till behandling. Någon ändring av arbetslöshetskasseförordningen synes dessa föreskrifter ej behöva föranleda. I detta sammanhang må framhållas angelägenheten av att pensionärer — ålderspensionärer och förtidspensionärer — som saknar ersättningsrätt inom arbetslöshetsförsäkringen, ej genom föreskrifterna i resp. fackförbunds stadgar om obligatorisk anslutning till arbetslöshetskassan tvingas att kvarstå i försäkringen och betala avgift till denna.

KAPITEL 7 Karensreglerna

Gällande bestämmelser 28 § arbetslöshetskasseförordningen innehåller föreskrifter om karenstid. Enligt dessa får daghjälp inte utgå till kassamedlem, förrän h a n varit arbetslös sex dagar. Dessa skall ligga inom en sammanhängande tid av högst 21 dagar, ramtiden. Om särskilda skäl föranleder därtill, kan karens- och ramtiderna förlängas till högst tre resp. sex månader. Såsom karensdag räknas endast dag, för vilken hel daghjälp skulle ha utgått, om karensvillkoret varit fullgjort. De i arbetslöshetskasseförordningen uppställda villkoren för hel ersättning skall således vara uppfyllda redan under karenstiden. Om medlem t. ex. utfört avlönat arbete i högst två timmar under en i övrigt arbetslös dag, får enligt 29 § arbetslöshetskasseförordningen hel daghjälp utges till honom. Följaktligen får sådan dag också räknas som karensdag. Däremot utgår inte ersättning för söndag och semesterdag. Dessa dagar får därför inte heller inräknas i karenstiden. Samma är förhållandet med helgdag och avtalsenlig fridag — under förutsättning att tillsynsmyndigheten medgett, att dylik fridag må likställas med helgdag — såvida inte medlemmen varit arbetslös närmast föregående eller efterföljande vardag. Med avtalsenliga fridagar avses i detta sammanhang närmast vissa helgdagsaftnar. Tillsynsmyndigheten äger föreskriva, att vissa dagar exempelvis vid jul- och nyårshelgerna inte skall inräknas i karenstiden, s. k. karensförbjudna dagar. Om medlem för viss dag uppbär halv sjukpenning från allmän försäkringskassa och om daghjälp skulle ha utgått med nedsatt belopp för sådan dag, därest karenstiden gått till ända, får trots den förutnämnda regeln denna dag inräknas i karenstiden. Samma är förhållandet med den dag, för vilken enligt 33 § arbetslöshetskasseförordningen ersättning ej kan utgå, om på grund av driftsinskränkning arbetstiden begränsats till mindre än fem dagar per vecka. Ett villkor för ersättning är, att medlemmen den arbetslösa dagen personligen har anmält sig såsom arbetssökande hos arbetsförmedlingen eller erhållit dispens från personligt besök hos förmedlingen. Härav följer, att arbetslös dag före det första besöket på förmedlingen i regel inte får räknas som karensdag.

151 En generell tillämpning av de allmänna karensreglerna skulle i vissa fall leda till alltför hårda konsekvenser. Därför har i 2 mom. av 28 § meddelats undantagsbestämmelser, enligt vilka medlem i vissa fall inte behöver fullgöra karens, karensbefrielse. Karenstiden anses sålunda genomgången, när medlem blir arbetslös efter att ha uppburit hel sjukpenning för så många dagar, att deras antal ökat med tre motsvarar den för honom föreskrivna karenstiden, åtnjutit tilläggssjukpenning med anledning av barnsbörd eller fullgjort värnpliktstjänstgöring i minst 30 dagar. Villkor för karensbefrielse i dessa fall är, att medlemmen anmält sig som arbetslös hos arbetsförmedlingen senast sjunde kalenderdagen efter det försäkringsförmånen upphört eller tjänstgöringen avslutats samt företer intyg härom (markering på kassakortet) för redogöraren, det s. k. anslutningsvillkoret. I samtliga arbetslöshetskassor är tre sjukersättningsdagar tillräckliga för karensbefrielse. Dessa tre dagar jämte de tre karensdagarna i sjukförsäkringen svarar mot den regelmässiga karenstiden om sex dagar i arbetslöshetsförsäkringen. Alla sjukersättningsdagar kvalificerar dock ej för karensbefrielse. Sålunda är detta enligt tillsynsmyndighetens tillämpningsföreskrifter inte fallet med sjukdag som sammanfaller med dag, vilken medför avgiftsplikt till arbetslöshetskassan på grund av semesterlön, semesterersättning, uppsägningslön el. dyl. eller dag, då medlemmen saknar ersättningsrätt på grund av utförsäkring (säsongutförsäkring) eller är avstängd från ersättning. Karensbefrielse i de nu angivna fallen infördes i arbetslöshetskasseförordningen på förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen. Motiveringen härför var att, då det gällde två avgiftsbelagda grenar av socialförsäkringen, sjukförsäkring resp. moderskapshjälp å den ena sidan och arbetslöshetsförsäkringen å den andra, det inte syntes skäligt, att den försäkrade skulle behöva genomgå två karensperioder enbart därför att orsaken till inkomstbortfallet ändrats. I fråga om karensbefrielse på grund av värnpliktstjänstgöring motiverades bestämmelsen med att sådan tjänstgöring i allmänhet innebar ekonomiska uppoffringar för vederbörande och minskade hans möjligheter att stå självrisk vid arbetslöshet. Vid beräkning av karenstiden får karensdagar och dagar, på grund av vilka karensbefrielse erhålles, inte sammanräknas. Sålunda skall antingen karensen ha fullgjorts i enlighet med huvudregeln eller villkoren för karensbefrielse vara uppfyllda. Även den s. k. 48-dagarsregeln, för vilken redogörs i det följande, innebär en modifiering av karensbestämmelserna. Om medlem styrker, att han ej haft arbete mer än sammanlagt 48 dagar efter det han senast fullgjort karens eller efter det han senast uppburit daghjälp för minst fem av sex på varandra följande dagar eller av skäl som ovan angetts befriats från karens, be-

152 höver han enligt 28 § sista stycket arbetslöshetskasseförordningen inte genomgå ny karens. Karensen hålles »levande» under denna tid, och medlemmen kan följaktligen omedelbart få ersättning för arbetslösa dagar som då infaller. I och med att medlemmen arbetar den 49:e dagen »dör» karensen, och ny karens eller karensbefrielse erfordras, innan ersättning åter kan börja utgå. 48-dagarsregeln infördes i arbetslöshetskasseförordningen på förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen. Dessförinnan gällde en motsvarande 24-dagarsregel. Den ansågs emellertid mindre lämplig, då verkningarna av densamma var påtagligt beroende av hur arbetslösheten inföll. Den som var arbetslös t. ex. 40 dagar i följd behövde genomgå karenstid endast en gång. Om samma antal arbetslösa dagar var uppdelat på flera perioder med mellankommande arbetsperioder, som var för sig översteg 24 dagar, måste ny karens genomgås efter varje sådan arbetsperiod. Genom att utsträcka det ifrågavarande antalet arbetsdagar till 48 skulle en väsentlig förbättring i detta hänseende åstadkommas. Antalet arbetsdagar borde vara så tilltaget, att det verkligen lönade sig för den arbetslöse att ta ett arbete. Om medlem måste genomgå ny karens efter en relativt kort arbetsperiod, skulle med hänsyn till att han är helt utan inkomst under karenstiden den situationen kunna uppkomma, att hans inkomst under den sammanlagda arbetstiden och karenstiden bleve mindre än den försäkringsersättning han skulle ha uppburit under motsvarande tid. 48-dagarsregeln skiljer sig från 24-dagarsregeln i ett väsentligt avseende. Enligt den sistnämnda kunde en enda arbetslös dag bilda utgångspunkt för beräkning av en ny 24-dagarsperiod. Det ansågs emellertid angeläget, att karensreglerna inte helt skulle sättas ur kraft vid återkommande arbetslöshet under enstaka dagar. För den skull infördes i arbetslöshetskasseförordningen en föreskrift, enligt vilken kravet på ny karenstid eftersattes först när medlemmen varit arbetslös fem dagar och då uppburit daghjälp, varjämte fordras, att dessa dagar skall infalla under sex på varandra följande dagar. Under de angivna förutsättningarna inträder en s. k. nollställning; pågående 48-dagarsperiod avbryts och en ny påbörjas utan att ny karens behöver fullgöras. I arbetslöshetskassornas stadgar har motsvarande bestämmelse skärpts såtillvida att de fem daghjälpsdagarna skall komma i en följd. Avbrytande av 48-dagarsberäkning, nollställning och ny 48-dagarsberäkning sker dessutom — enligt tillsynsmyndighetens tillämpningsföreskrifter — efter det medlem med »levande» karens uppburit hel sjukpenning i minst tre dagar, erhållit tilläggssjukpenning med anledning av barnsbörd eller fullgjort värnpliktstjänstgöring under minst 30 dagar. Den ursprungliga karensen kan alltså genom upprepade avbrott i 48-dagarsberäkningen hållas levande under lång tid. Beräkningen av 48-dagarsperioden fortsätter oberoende av att nytt försäkringsår börjar. För medlem som är utförsäkrad gäller dock inte 48-dagarsregeln. Han skall under alla

153 förhållanden fullgöra ny karenstid, innan ersättning kan erhållas under det nya försäkringsåret. Vid tillämpningen av 48-dagarsregeln jämställes med arbetad dag (belastningsdag) varje dag utom sådan, då medlem varit arbetslös och arbetssökande hos arbetsförmedlingen, varit arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller yrkesskada, åtnjutit tilläggssjukpenning med anledning av barnsbörd, fullgjort värnpliktstjänstgöring eller genomgått yrkesutbildning. I kassor med säsongbegränsningsbestämmelser räknas inte heller dag, då medlem varit säsongutförsäkrad, såsom belastningsdag. Som framgår av det föregående skall räkningen av belastningsdagar inte ske under själva karenstiden utan börja omedelbart efter sista karensdagen resp. den sista dag, på grund av vilken karensbefrielse erhålles. Tidigare diskuterade förslag 1951 års utredning >om arbetslöshetsförsäkringen diskuterade olika förslag till karensbestämmelser. I första hand upptogs frågan om karenstidens längd. Med hänsyn till att karenstiden inom den allmänna sjukförsäkringen var tre dagar ifrågasattes en allmän förkortning av karenstiden inom arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen framhöll emellertid, att en sådan förkortning skulle innebära en så väsentlig och kostnadskrävande ändring, att försäkringsersättningarnas storlek avsevärt skulle påverkas därav. Någon allmän förkortning av karenstiden föreslogs därför inte. Ej heller ansågs en förlängning av karenstiden böra komma i fråga. Arbetslöshetskasseförordningens bestämmelser angående krav på genomgång av ny karenstid drabbar olika beroende på om arbetslösheten är uppdelad i en eller flera perioder. Denna olägenhet skulle bli väsentligt mindre, om kortare karenstid vid upprepade arbetslöshetsperioder infördes, och den skulle kunna helt undvikas, om endast en karens per försäkringsår krävdes. 1951 års utredning ansåg sig emellertid inte kunna föreslå något av dessa alternativ dels av kostnadsskäl, dels av administrativa skäl, det sistnämnda huvudsakligen med hänsyn till redogörarna. Utredningens förslag om införande av den s. k. 48-dagarsregeln avsåg att i någon mån modifiera den angivna olägenheten. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin framställning till Kungl. Maj:t angående arbetslöshetsförsäkringens anpassning till 5-dagarsveckan även framfört andra önskemål om författningsändringar, bl. a. i fråga om karensreglerna. Med hänsyn till att systemet med full karenstid vid förnyad arbetslöshet kan bli väsentligt mer ekonomiskt betungande för kassamedlemmar som vid upprepade tillfällen blir arbetslösa än för dem som har arbetslöshe-

154 ten koncentrerad till en sammanhängande längre period ansåg arbetsmarknadsstyrelsen, att en förnyad utredning rörande möjligheterna till en omläggning och utjämning i detta hänseende vore motiverad. Vidare borde enligt styrelsen även 48-dagarsregeln upptas till omprövning i samband därmed. Arbetslöshetskassornas samorganisation har i förut nämnd skrivelse hemställt, att vi måtte upptaga till behandling även frågan om karensens utformning. Samorganisationen, som utgått från att 48-dagarsregeln måste ersättas av en annan bestämmelse, då den visat sig vara svår att tillämpa, har därvid i första hand framfört den uppfattningen, att det i princip bör vara tillräckligt med en karens per försäkringsår. I andra hand har samorganisationen föreslagit införande av en tredagarskarens med ett obegränsatt antal karensperioder och kompletterad med en 24-dagarsregel.

Utredningen Olika kareiisalternativ

Det nuvarande karenssystemet är mindre tillfredsställande från såväl principiella som administrativa synpunkter. Det är också en ganska allmän uppfattning inom arbetslöshetsförsäkringen, att nuvarande bestämmelser bör reformeras. De principiella betänkligheterna sammanhänger närmast med kravet på ny karens vid förnyad arbetslöshet, varigenom de kassamedlemmar missgynnas som drabbas av arbetslöshet mer än en gång per försäkringsår, låt vara att verkningarna i praktiken väsentligt modifieras genom 48-dagarsregeln. Emellertid ger just denna regel upphov till en av de mest kännbara administrativa olägenheterna i det nuvarande systemet. Vid en prövning av olika karenssystem utgör frågorna om karensperiodernas antal och längd det primära problemet. Följande alternativ har diskuterats inom utredningen. Även ett totalt slopande av karensen har upptagits såsom ett alternativ. 1. Obegränsat antal karensperioder (t. ex. 5 + 5 + 5 dagar o. s. v. eller 3 + 3 + 3 o. s. v.). 2. Begränsat antal karensperioder per försäkringsår (t. ex. 5 + 5 eller 3 + 3). 3. Kortare karenstid vid upprepad arbetslöshet (t. ex. 5 + 3 + 3 o. s. v. eller 5 + 3). 4. En karens per försäkringsår (t. ex. 5 eller 3 dagar). 5. Ingen karens. Vi har låtit verkställa en undersökning för att utröna bl. a. i vilken utsträckning kassamedlemmarna genomgått en, två, tre eller flera karensperioder. Undersökningen, som avser försäkringsåret 1960/61, är begränsad till de i tabell 25 angivna 13 arbetslöshetskassorna. Inom en del av dessa kassors verksamhetsområden var arbetskraftens rörlighet relativt stor och arbetslösheten förhållandevis hög.

155 Tab. 25. Antal karenser inom 13 arbetslöshetskassor 1960/61 Antal medlemmar som genomgått Kassa

Byggnadsarbetarnas Handelsanställdas Handelstjänstemännens Hotell- o. rest. anställdas Industritjänstemännens Järnvägsmännens Lantarbetarnas Metall ind.arbetarnas Musikernas Pappersind.arbetarnas Skogsarbetarnas Textilarbetarnas Transportarbetarnas

tre el. flera karenser

en karens

två karenser

23 017 2 162 234 1 025 550 223 1 997 7 160 199 520 5 266 1 374 2 495

1 695 96 7 69 29 39 156 238 58 27 977 71 203

20 12 9 1 43 7 11

46 222

3 665

44 16 8

Antalet medlemmar i berörda kassor uppgick den 31 augusti 1961 till 884 000 eller ca 65 procent av det totala medlemsantalet. Antalet karenser i dessa kassor torde dock utgöra en proportionellt större andel. Undersökningen visar, att antalet medlemmar som genomgått två karenser är förhållandevis litet och att den tredje och följande karenserna praktiskt taget saknar betydelse. Kostnader. I förhållande till det nuvarande systemet (6 + 6 + 6 o. s. v.) innebär ett genomförande av de ovan angivna alternativen en förkortning av karensen i fråga om antingen karensperiodernas antal eller deras längd eller bådadera. En uppmjukning av nuvarande regler medför kostnadsökningar för staten och kassorna. En redovisning härav synes lämplig, innan en närmare prövning sker av de olika alternativen. Kostnadsökningarna kan indelas i direkta och indirekta. Till grund för beräkningen av de förra ligger bl. a. tillgängliga uppgifter om det antal karenser ersättningsberättigade medlemmar genomgått under ett försäkringsår. De indirekta kostnadsökningarna hänför sig till de utbetalningar till ersättningssökande medlemmar, som tillkommer genom karensbestämmelsernas uppmjukning, d. v. s. till sådana medlemmar som enligt nu gällande regler inte skulle ha varit arbetslösa tillräckligt antal dagar för att vara berättigade till ersättning eller som saknat »levande karens». Det må anmärkas, att vid beräkningen av de direkta kostnadsökningarna för ett normalår, vilka redovisas i tabell 26 (s. 156), hänsyn inte tagits till specialregler av olika slag, som kan ifrågakomma såsom komplement till huvudbestämmelserna.

156 Tab. 26. Karenskostnader Direkta kostnadsökningar Karensalternativ la) b) 2 a) b) 3 a) b) 4 a) b) 3 5 0

+ 5 o. + 3 o. + 3 o. s. v.

Statens andel

Kassornas andel

Totalt

(Motsvarar gällande bestämmelser) 4 610 000 55 000 4 650 000 350 000 380 000 870 000 5 140 000 11 530 000

2 920 000 35 000 2 940 000 220 000 240 000 550 000 3 250 000 7 310 000

7 530 000 90 000 7 590 000 570 000 620 000 1 420 000

8 390 000 18 840 000

De indirekta kostnadsökningarna kan i avsaknad av underlag för beräkning av desamma inte närmare uppskattas. Så mycket är emellertid klart, att de varierar avsevärt i fråga om de olika alternativen och att de stiger progressivt ju mer liberala karensbestämmelserna är. Tredagarskarens med obegränsat antal karensperioder. Inom utredningen har övervägts att bibehålla det nuvarande systemet med obegränsat antal karensperioder men med en förkortning av karenstiden till tre dagar (alt. 1 b ) . Bakgrunden härtill är — förutom att åstadkomma en allmän förbättring för medlemmarna — att, då karenstiden inom den allmänna sjukförsäkringen är endast tre dagar, göra medlemmarna i arbetslöshetsförsäkringen likställda med medlemmarna i sjukförsäkringen i detta hänseende. Vad denna sistnämnda synpunkt beträffar har vi dock funnit, att praktiska skäl inte synes påkalla en sådan anpassning av arbetslöshetsförsäkringens karenstid till sjukförsäkringens. Dessa försäkringar är, såsom i annat sammanhang framhållits, inte jämförbara. Såväl försäkringsobjekt som risker är olika i de båda försäkringarna. En förkortning av karenstiden till tre dagar skulle medföra, att de nackdelar som sammanhänger med det nuvarande karenssystemet i principiellt och administrativt hänseende skulle kvarstå i stort sett oförändrade. Genom den kortare karenstiden skulle i stället såsom en ytterligare belastning på administrationen tillkomma ett inte obetydligt antal ersättningsfall, vilka sållas bort genom den nuvarande längre karenstiden. Den fördel som vinnes består som sagt i gynnsammare ersättningsförhållanden för medlemmarna. Såväl de direkta som de indirekta kostnadsökningarna torde vid detta alternativ bli stora till följd av förkortningen av den första karensen. De förra beräknas till 7 530 000 kr, varav 4 610 000 kr faller på staten. Begränsat antal karensperioder. Resultatet av den ovan redovisade undersökningen ger vid handen, att något behov av en begränsning av antalet karensperioder enligt alternativ 2 inte föreligger. Eftersom blott ett fåtal medlemmar fullgjort karens tre eller flera gånger, skulle ett system med

157 endast två karensperioder enligt alternativ 2 a) (5 + 5) praktiskt taget inte innebära någon förändring i förhållande till det nuvarande, vare sig i administrativt eller i ekonomiskt hänseende. Av samma skäl har det allmänt sett inte heller någon praktisk betydelse, om den tredje och följande karensperioderna bibehålles. Det sist sagda äger giltighet även i fråga om alternativ 2 b) (3 + 3), beträffande vilket i övrigt gäller vad som i föregående avsnitt sagts om tredagarskarensen. Dessa alternativ kostar 90 000 resp. 7 590 000 kr, varav för staten 55 000 resp. 4 650 000 kr, de indirekta kostnadsökningarna ej medräknade. Kortare karenstid vid upprepad arbetslöshet. De under 3 upptagna alternativen med kortare karenstid vid upprepad arbetslöshet tillgodoser i viss m å n behovet av en förbättring för de medlemmar som nödgas genomgå karens mer än en gång per försäkringsår. Å andra sidan följer med detta system i stället för en eftersträvad administrativ förenkling ytterligare bestämmelser att beakta vid prövningen av karensvillkoren genom förekomsten av två olika karenstider och därmed följande två olika ramtider för dessa. Vidare tillkommer som en följd av karenstidens förkortning nya ersättningsfall. Direkta kostnadsökningar: 570 000 resp. 620 000 kr, varav statens andel 350 000 resp. 380 000 kr. Engång skar ens. De administrativa olägenheter med vilka det nuvarande karenssystemet är förenat sammanhänger främst med prövningen av frågan, om medlem vid förnyad arbetslöshet skall fullgöra ny karens eller med stöd av 48-dagarsregeln befrias därifrån. 48-dagarsregeln, för vilken tidigare redogjorts i avsnittet om gällande karensbestämmelser, är synnerligen komplicerad, och tillämpningen av densamma skapar svårigheter särskilt för redogörarna på grund av att dessa tvingas följa medlemmarnas förhållanden i arbets- och arbetslöshetshänseende för långa perioder. Om i försäkringen såsom princip uppställes krav på ny karens vid upprepad arbetslöshet, fordras en 48-dagarsregel eller någon motsvarande bestämmelse. Eljest skulle den försäkrade behöva genomgå ny karens även efter ett kortvarigt arbete, vilket skulle drabba orimligt hårt. Ett slopande av 48-dagarsregeln synes för den skull angeläget men kan genomföras endast om en engångskarens införs, enär i ett sådant system behov av en dylik regel saknas. Med införandet av ett enkarenssystem skulle således automatiskt följa den mest betydande administrativa lättnaden på detta område. Dock reduceras i någon mån denna fördel genom tillkomsten av nya ersättningsfall, vilka sållas bort av de nuvarande reglerna, ökningen föranleds av medlemmar, som vid förnyad arbetslöshet enligt nu gällande regler gör anspråk på ersättning för högst sex dagar och som därvid ej skulle ha haft »levande» karens.

158 Det har förut sagts, att det nuvarande karenssystemet — förutom i administrativt hänseende — är mindre tillfredsställande såtillvida att det missgynnar kassamedlem som drabbas av arbetslöshet mer än en gång per försäkringsår. Visserligen visar den förutnämnda karensundersökningen, att antalet medlemmar som genomgår karens mer än en gång per försäkringsår är relativt litet, men detta förhållande gör ej föreskriften om ny karens vid förnyad arbetslöshet mindre kännbar i det enskilda fallet, då den blir tilllämplig. I och med införandet av ett enkarenssystem elimineras emellertid även denna olägenhet. Medlemmarna blir härvid likställda, såtillvida att alla som blir arbetslösa behöver genomgå endast en karens, oavsett hur många gånger de drabbas av arbetslöshet under försäkringsåret. Vad slutligen kostnaderna för en engångskarens beträffar beräknas de direkta kostnadsökningarna vid en femdagarskarens till 1 420 000 kr, varav statens andel skulle utgöra 870 000 kr. De indirekta kostnadsökningarna torde i detta fall bli relativt begränsade. Om karenstiden däremot fastställes till tre dagar, stiger de direkta kostnadsökningarna till 8 390 000 kr, varav ca 5 140 000 kr utgör statens andel. De indirekta kostnadsökningarna torde enligt detta alternativ även proportionellt bli större än vid en femdagarskarens. Slopande av karensen. En sådan åtgärd torde med hänsyn till karensens betydelse i olika hänseenden få ogynnsamma konsekvenser. Många kassors ekonomi skulle väsentligt påverkas såväl av den direkta kostnadsökningen genom karensbortfallet som av att antalet ersättningsfall vid kortare arbetslöshet skulle öka i mycket hög grad. Mot bakgrunden härav framstår också karensens administrativa betydelse. Främst redogörarna men även kassornas huvudkontor och tillsynsmyndigheten besparas genom karensen arbete med utredning och prövning av de talrikt förekommande fallen av kortvarig arbetslöshet. Kontrollen av dessa fall är nämligen i allmänhet lika besvärlig och tidskrävande som i fråga om längre arbetslöshetsfall. De direkta kostnadsökningarna vid ett slopande av karensen kommer att uppgå till ej mindre än 18 840 000 kr, varav ca 11 530 000 k r skulle falla på staten. Även de indirekta kostnadsökningarna kan antas bli mycket stora. Sammanfattningsvis kan beträffande de olika alternativen anföras följande. Administrativt innebär en tredagarskarens med obegränsat antal karensperioder en försämring i jämförelse med nuvarande bestämmelser. Den förbättring som därvid uppnås, d. v. s. gynnsammare ersättningsförhållanden för medlemmarna, står emellertid inte i proportion till kostnaderna för detta alternativ. En begränsning av antalet karens perioder ger ett alltför obetydligt resultat i administrativt hänseende för att en ändring i enlighet med detta alternativ

159 skall anses motiverad. Dessutom skulle detta system praktiskt taget sakna betydelse för medlemmarna. Kortare karenstid vid upprepad arbetslöshet skulle visserligen ge medlemmar som måste genomgå karens mer än en gång per försäkringsår en viss förbättring, men denna är enligt vår mening inte tillräcklig. Härtill kommer att detta system, som i stort sett bibehåller de nuvarande administrativa olägenheterna, ger upphov till nya sådana. Engångskarensen är förenad med påtagliga administrativa fördelar, även om hänsyn tas till den ökning av antalet ersättningsfall som följer med detta system. Vidare innebär det förhållandet, att ingen medlem behöver genomgå karens mer än en gång per försäkringsår, att likställdhet i detta hänseende uppnås mellan alla medlemmar. Med hänsyn till dessa omständigheter ävensom att kostnadsökningarna är relativt begränsade, såvitt gäller ett system med fem dagars karenstid, föreslår vi en reformering av karenssystemet i enlighet med de regler, för vilka redogörs i det följande. Ett totalt slopande av karensen anser vi oss framför allt med hänsyn till kostnaderna men även av administrativa skäl inte kunna föreslå.

Engångskarens

Karenstiden. Karensens minimitid är i den nu gällande arbetslöshetskasseförordningen fastställd till sex dagar. En konsekvens av den tidigare föreslagna 5-dagarsförsäkringen är att denna karenstid förkortas till fem dagar. Frågan är nu, om i ett enkarenssystem denna karenstid är lämplig och skälig eller om den bör minskas eller ökas. En förlängning till sex eller sju dagar synes oss inte böra komma i fråga, då anledning saknas att på sätt som därigenom skulle ske försämra medlemmarnas ställning. Å andra sidan torde en förkortning närmast böra stanna vid tre dagar. Slopandet av två karensdagar föranleder, som tidigare framhållits, ett stort antal nya ersättningsfall, som skulle komma att belasta administrationen. Dessutom får priset för den vinst som medlemmarna härigenom skulle göra anses vara alltför högt, ca 6,4 m k r i direkta kostnadsökningar. Vi förordar således en i realiteten oförändrad minimitid för karensen, d. v. s. fem dagar. Vad beträffar frågan om maximitid för karensen är denna behandlad i kapitel 10 (ILO-avsnittet). Det må här nämnas, att vi beslutat föreslå att karenstiden inte får fastställas till mer än fem dagar, d. v. s. samma tid som vi ovan föreslagit såsom minimitid samt att karenstiden för säsongarbetare skall kunna förlängas, om särskilda skäl föranleder därtill. Ramtiden för karensen behandlas längre fram i detta kapitel i avsnittet Förslag till andra ändringar. Frågan vm rätt till ersättning för enstaka arbetslös dag. Engångskarensen ger upphov till frågan, om den bör vara renodlad, d. v. s. om efter fullgjord karens ersättning skall utgå utan restriktioner, alltså även för en-

160 staka arbetslös dag, eller om så inte bör vara förhållandet. Enligt den nuvarande arbetslöshetskasseförordningen (32 § andra stycket) kan medlem som arbetat fem dagar i en kalendervecka inte erhålla daghjälp för den sjätte dagen. I princip har en dylik självrisk ansetts befogad och ekonomiskt möjlig för de försäkrade att bära. Det har också ansetts vara svårt att vid endagsarbetslöshet bedöma, om verklig arbetslöshet föreligger. Det kan nämligen ofta vara fråga om ledighet genom inarbetning av arbetstid eller frivillig överenskommelse mellan parterna om kortare arbetstid. Statistiska uppgifter rörande förekomsten av endagsarbetslöshet finns inte tillgängliga. För att i någon mån få en uppfattning om i vilken utsträckning ersättning kan komma att utbetalas för enstaka arbetslösa dagar har vi låtit göra en undersökning härom inom byggnadsarbetarnas kassa. Till dess medlemmar utgår nämligen ersättning för högst fem dagar per kalendervecka, vilket innebär, att medlem efter fullgjord karens i regel är berättigad till ersättning för enstaka dag, under förutsättning att han arbetat fyra dagar i den ifrågavarande kalenderveckan. Det må anmärkas, att nämnda kassa har det ojämförligt största antalet arbetslösa medlemmar. Undersökningen arbetslöshet bedöma, om verklig arbetslöshet föreligger. Det kan nämligen har gett vid handen, att antalet fall, då ersättning utbetalas för enstaka dag i en kalendervecka är mycket begränsat samt att av sådana dagar det alldeles övervägande flertalet ingår som den första eller sista dagen i en sammanhängande arbetslöshetsperiod. De skäl som kan anföras till förmån för ett förbud mot ersättning för enstaka arbetslös dag är av administrativ, ekonomisk och arbetsmarknadspohtisk art. En utvidgning av ersättningsrätten för med sig en ökning av antalet ersättningsfall och en häremot svarande stegring av arbetsbördan framför allt för redogörarna och i viss mån även för personalen vid arbetsförmedlingarna. Anmärkas må, att handläggningen av ersättningsärenden som avser arbetslöshet en dag i allmänhet inte är mindre arbetskrävande än den som gäller flera dagar. I vilken omfattning antalet ersättningsfall kommer att stiga, om ersättning medges för enstaka dag, är på grund av bristen på mera ingående uppgifter rörande endagsarbetslösheten svårt att ange. Detta förhållande får även till följd, att inte heller kostnaderna för den nu ifrågasatta reformen kan närmare beräknas, vilket kan vara ägnat att skapa osäkerhet rörande de ekonomiska konsekvenserna av densamma. De arbetsmarknadspolitiska skäl som åsyftas sammanhänger med att icke önskvärda överenskommelser rörande arbetstidens förläggning kan befaras. Vetskapen om att ersättning kan utgå för en enstaka dag kan leda till att arbetsgivare och anställda vid ett företag överenskommer om permittering under enstaka dag eller — vid driftsinskränkning — om korttidsarbete med fyra dagar i veckan, ehuru denna form för arbetstidens förläggning med hänsyn till sin varaktighet eller av annan anledning kan vara mindre lämplig från arbetsmarknadspolitisk synpunkt.

161 Om på grund av nu angivna omständigheter ersättning anses ej böra utgå för enstaka arbetslös dag, måste engångskarensen kompletteras med en spärrregel av något slag. En dylik regel, enligt vilken ersättning skall utgå först sedan arbetslösheten nått en viss omfattning och då redan fr. o. m. första dagen, har vi i och för sig funnit principiellt och praktiskt mindre lämplig. Dels medför den administrativa komplikationer bl. a. genom att en ramtid måste fastställas, inom vilken de arbetslösa dagar som kvalificerar för ersättning måste infalla, dels förorsakar den ett tröskelproblem. Om ersättning får börja utges för arbetslöshet omfattande t. ex. minst tre dagar, innebär det att medlem efter två dagar ej erhåller någon ersättning, men vid en dagpenning om 25 kr skulle ytterligare en arbetslös dag ge honom 75 kr. Detta kan innebära en stimulans till att förlänga arbetslösheten utöver vad som skulle vara nödvändigt. En spärrtid om två dagar innebär också i realiteten ett slags tvådagarskarens och därmed skulle en stor del av vinsten med ett enkarenssystem gå förlorad. En spärregel med det syfte som här avses torde emellertid inte kunna utformas annorledes än i enlighet med den nyss angivna principen. Det enda alternativ som vid sådant förhållande återstår är, att spärrtiden begränsas till endast en dag. Visserligen innebär detta ett slags endagskarens och tröskelproblemet kvarstår, men vad det sistnämnda problemet beträffar har dess olägenheter härvid reducerats till det minsta möjliga. Innebörden av spärregeln i en 5-dagarsförsäkring är, att om medlem under en kalendervecka arbetat fyra dagar får ersättning inte utges för den femte dagen. Om han arbetat endast tre dagar, får däremot ersättning utgå för två dagar. Medlem som normalt arbetar i 6-dagarsvecka får således vid arbete fyra dagar i en vecka ingen ersättning för två arbetslösa dagar, vilket skulle kunna få kännbara konsekvenser för honom vid ett mera varaktigt korttidsarbete om fyra dagar i veckan. Till förebyggande härav skulle kunna införas en undantagsbestämmelse, genom vilken tillsynsmyndigheten ges befogenhet medge, att då förhållandena så påkallar ersättning får utges för den femte dagen. Därmed skulle dock en ny administrativ belastning uppstå. Om en spärregel införs, synes ytterligare ett undantag därifrån vara erforderligt. Förbud mot ersättning för enstaka arbetslös dag medför i samband med en arbetsvecka om minst fyra dagar, att ersättning inte utgår för en arbetslös dag i slutet eller början av veckan, även om denna utgör den första resp. sista dagen i en längre arbetslöshetsperiod. Det betyder, att i 5-dagarsförsäkringen medlem som normalt arbetar sex dagar i veckan skulle gå förlustig ersättning för de två första resp. sista dagarna i en sammanhängande arbetslöshetsperiod, om dessa var de enda arbetslösa dagarna i de veckor, i vilka de ingick. Om en spärregel skulle införas i försäkringen, borde därför en uppmjukning av densamma ske på så sätt, att ersättning fick utgå för enstaka arbetslös dag, under förutsättning att denna påbörjade eller avslutade en sammanhängande arbetslöshetsperiod i en vecka, som i övrigt 11—318255

162 omfattade fyra arbetade dagar. Med en sammanhängande arbetslöshetsperiod skulle här avses, att den sträckte sig över längre tid än en kalendervecka. En sådan undantagsbestämmelse torde inte kunna begränsas till enbart de 6dagarsarbetande utan måste gälla generellt på grund av svårigheterna att i det enskilda fallet avgöra, om en medlem är 6-dagarsarbetande eller ej. Medlem som fullgjort karens är i princip berättigad till ersättning för tid, då han under det aktuella försäkringsåret varit ofrivilligt arbetslös, alltså även för arbetslös tid som är begränsad till en enda dag. Några principiella skäl för att i ersättningshänseende skilja på en- och tvådagarsarbetslöshet torde inte kunna anföras. Endast speciella omständigheter av praktisk art bör kunna föranleda undantag från denna regel. De skäl som ovan angetts för ett förbud mot ersättning för enstaka arbetslös dag är i och för sig värda beaktande, men de olägenheter som kan uppstå om ersättning utges i dylika fall äger principiellt samma giltighet, därest ersättning får utgå först efter två eller flera dagar, låt vara att härvid de praktiska konsekvenserna blir av mindre betydelse. Vad som i förevarande fall skulle kunna motivera ett avsteg från den nyssnämnda principen hänför sig till frågan, om den ökade arbetsbördan, de ökade kostnaderna och riskerna för icke önskvärda överenskommelser mellan arbetsgivare och anställda kan antas få en alltför stor omfattning, därest ersättning medges utgå för enstaka dag. På de skäl som nedan anföres finner vi dock, att vad som kan åberopas för en dylik uppfattning inte är så tungt vägande, att det bör föranleda förbud mot ersättning för sådan dag. Såsom en omständighet, vilken i sig själv talar för att ersättning bör utgå för enstaka dag, må till en början framhållas, att ett förbud mot ersättning i hög grad skulle förta effekten av engångskarensen, eftersom en föreskrift härom i realiteten utgör en form av karens. För vårt förslag om införande av engångskarens har administrativa synpunkter spelat en väsentlig roll. Ett oundgängligt villkor för övergång till ett sådant system måste nämligen vara, att de administrativa fördelar som därmed vinnes — främst genom 48-dagarsregelns upphörande — inte i alltför hög grad reduceras genom uppkomsten av andra administrativa olägenheter. Införandet av en spärregel, som i sig själv är en undantagsbestämmelse, för med sig ytterligare sådana bestämmelser. Visserligen torde dessa inte vålla några större tillämpningssvårigheter, men enbart förekomsten av undantagsföreskrifter torde inte minst för redogörarna skapa en viss osäkerhet vid tillämpningen av arbetslöshetskasseförordningen. Om ersättning får utgå på sätt här föreslagits, behöver komplikationer av detta slag inte uppkomma. Detta innebär bl. a., att ersättning kommer att utgå automatiskt för sådan dag i slutet eller början av en vecka som utgör den första resp. sista dagen i en sammanhängande arbetslöshetsperiod, under förutsättning dock att antalet arbetade dagar i den ifrågavarande veckan ej överstiger fyra.

163 Vad beträffar den omständighet som av administrativa skäl anförts mot ersättning för enstaka dag, nämligen en ökning av arbetsbördan för dem som har att handlägga ersättningsärenden m. fl., är det självfallet att en sådan är ofrånkomlig. Någon närmare kännedom om endagsarbetslöshetens karaktär och omfattning har vi visserligen inte. Resultatet av den förutnämnda undersökningen ger dock inte anledning att befara någon mera kännbar stegring i antalet ersättningsfall. Det må framhållas, att ersättning inte kan komma i fråga för alla enstaka arbetslösa dagar. Ersättning kan sålunda inte utgå för någon dag som infaller innan vederbörande medlem fullgjort karens eller erhållit karensbefrielse. Det torde kunna antas, att inte så få medlemmar som blir arbetslösa enstaka dagar över huvud taget inte uppfyller karensvillkoret under försäkringsåret eller fullgör karensen så sent på året, att den inte får någon betydelse i detta hänseende. Det torde vidare kunna förutsättas, att åtskilliga medlemmar ej kommer att göra anspråk på ersättning för arbetslöshet om endast en dag, eftersom de — för att rätt till ersättning skall föreligga — måste anskaffa och förete arbetsgivarintyg samt anmäla sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, vilket i regel kräver personligt besök på förmedlingsexpedition. I princip gäller såsom villkor för rätt till ersättning, att medlem skall anmäla sig såsom arbetssökande vid personligt besök på arbetsförmedlingen redan under arbetslöshetens första dag. Arbetslös dag som infaller före sådant besök berättigar ej till ersättning. Denna princip gäller även om arbetslösheten omfattar endast enstaka dag. Vi utgår från att nu angivna regel skall gälla oförändrad. I vissa fall synes dock — i likhet med vad nu gäller — kravet på personligt besök vid endagsarbetslöshet kunna efterges, såsom vid korttidsarbete beträffande arbetslösa dagar, vilka följer efter den första veckan och i fall då fråga är om så många samtidigt permitterade att arbetsförmedlingens kapacitet är otillräcklig för att ta emot alla redan första arbetslösa dagen. Vidare bör viss hänsyn tas till sådana kassamedlemmar som betjänas av s. k. ambulatorisk arbetsförmedling och dem som i övrigt bor så att även under nuvarande förhållanden kontakten med arbetsförmedlingen kan behöva upprätthållas på annat sätt än genom personligt besök, t. ex. genom telefonanmälan. Vi är medvetna om den risk för missbruk som möjligheten till en dylik anmälan innebär. Kvar står dock kravet på arbetsgivarintyg, vilket torde vara ägnat att i väsentlig grad motverka denna olägenhet. På grund härav bedömer vi riskerna för missbruk inte vara så stora, att ej hänsynen till ifrågavarande kategori av medlemmar bör förtjäna större beaktande. Vi förutsätter härvid, att ingen eftergift sker i fråga om de nuvarande kraven på kontroll beträffande dessa medlemmar utan att, såvitt gäller endagsfallen, snarare en skärpning kominer till stånd t. ex. genom en närmare kontroll hos arbetsgivaren, om så anses böra ske, eller eljest på sätt som i det enskilda fallet befinnes erforderligt. Givetvis bör man inte förbise den risk för missbruk av försäkringen som

164 möjligheten till ersättning för enstaka dag över huvud taget kan skapa. Denna risk bör emellertid inte överdrivas. De nyssnämnda kraven på arbetsgivarintyg, utvisande att vederbörande medlem är ofrivilligt arbetslös, samt på personlig inställelse hos arbetsförmedlingen vid ansökan om arbete torde i förening med det förhållandet att här blott är fråga om ersättning för en enda dag i detta sammanhang utgöra återhållande faktorer, låt vara att ersättningsbeloppens höjning i viss mån ökar riskerna för missbruk. I övrigt bör till förebyggande av missbruk såväl tillsynsmyndigheten som enskild arbetslöshetskassa beredas möjlighet att förordna om förbud mot ersättning för enstaka dag för hela eller för en del av kassakollektivet. En föreskrift om dylikt förbud är således avsedd att tillämpas i de fall då enligt tillsynsmyndighetens eller kassans uppfattning medlemmar orättmätigt utnyttjar rätten till ersättning för enstaka dag. Bestämmelsen torde huvudsakligen komma att tillämpas vid otillbörliga fall av endagspermittering i större omfattning, vilket i allmänhet förutsätter arbetsgivarens medverkan, medan individuella fall av missbruk torde vara svårare att förhindra. Icke önskvärda överenskommelser mellan arbetsgivare och anställda om permittering enstaka dag torde i de allra flesta fall ha ägt r u m i samband med någon helg. Vårt i annat sammanhang framlagda förslag att i princip ersättning ej skall utgå för helgdagar och vissa helgdagsaftnar bör väsentligt minska farhågorna för dylikt missbruk. Det finns således skäl anta, att den ifrågavarande undantagsbestämmelsen blott sällan kommer att tillgripas. I detta sammanhang må också framhållas, att det står varje arbetslöshetskassa fritt att i sina stadgar införa en spärregel, d. v. s. ett generellt förbud mot ersättning för enstaka arbetslös dag, om kassan anser, att inom dess verksamhetsområde av någon anledning ersättning inte bör utgå för sådan dag. Vidare må erinras om att då fråga är om arbetslöshet under enstaka dag och denna arbetslöshet uppkommit genom s. k. korttidsarbete tillsynsmyndigheten, enligt vad vi tidigare föreslagit, kominer att få befogenhet att förordna om korttidsavdrag, varigenom ersättning innehålles för i regel en dag per kalendervecka. Tillsynsmyndigheten kan förutsättas komma att begagna sig av denna rätt i de fall, då korttidsarbete bedrivs i en omfattning som inte är önskvärd från arbetsmarknadspolitiska eller försäkringsekonomiska synpunkter. (Korttidsreglerna behandlas närmare i avsnittet om 5-dagarsförsäkringen i kap. 3.) Om en spärregel skulle införas i försäkringen, får som förut nämnts medlemmar med sex dagars arbetsvecka i princip inte någon ersättning vid två dagars arbetslöshet i en och samma vecka. Vid korttidsarbete om fyra dagar i veckan skulle dock ersättning kunna medges utgå för den femte dagen, men även om så skedde skulle sannolikt endast ett relativt fåtal medlemmar bli delaktiga därav. Trots en dylik dispens skulle således i vissa fall, nämligen då fråga inte är om korttidsarbete, 6-dagarsarbetande medlemmar bli

165 utan ersättning för två arbetslösa dagar i en vecka, vilket får anses otillfredsställande. Om de skäl som här i övrigt anförs för en utvidgning av ersättningsrätten ej skulle anses godtagbara, synes oss den nu ifrågavarande omständigheten med hänsyn till följderna i det enskilda fallet utgöra tillräckligt motiv härför, såvitt gäller de 6-dagarsarbetande medlemmarna. Av administrativa skäl torde dock en bestämmelse av detta slag inte böra begränsas till enbart 6-dagarsarbetande medlemmar utan gälla hela försäkringskollektivet. Införande av rätt till ersättning för enstaka dag får även konsekvenser som har samband med ramtiden för karensen. En sådan ersättningsdag skall enligt huvudregeln för karenstid också räknas som karensdag. Längre fram föreslår vi en förlängning av ramtiden till fyra kalenderveckor. Denna är likväl inte tillräcklig för att medlem vid korttidsarbete om fyra dagar i veckan skall kunna intjäna karensen. En generell förlängning av ramtiden till fem kalenderveckor torde dock av administrativa skäl inte böra komma i fråga. En annan möjlighet att lösa karensproblemet i dessa fall vore att ge tillsynsmyndigheten befogenhet att då förhållandena så påkallar förordna om en till fem kalenderveckor utsträckt ramtid för de av korttidsarbetet berörda medlemmarna. Med hänsyn till vår strävan att så långt möjligt söka undvika särbestämmelser vill vi emellertid i stället föreslå, att ramtiden om fyra veckor skall gälla utan undantag, vilket betyder att vid korttidsarbete av nu ifrågavarande slag medlem ej kan intjäna sin karens enbart på grund av den arbetslöshet som korttidsarbetet innebär utan först sedan han varit arbetslös minst två ersättningsberättigade dagar i en av fyra på varandra följande kalenderveckor. Den nu angivna konsekvensen torde för övrigt i någon mån medverka till att förhindra övergång från femdagarsvecka till fyradagarsvecka i fall, då en sådan ej är sakligt motiverad. Såsom tidigare nämnts saknas uppgifter rörande förekomsten av endagsarbetslöshet, varför det inte är möjligt att närmare ange kostnaderna för den nu föreslagna utvidgningen av ersättningsrätten. Med hänsyn till de förutnämnda kraven på arbetsgivarintyg och i regel personligt besök på arbetsförmedlingen samt att vederbörande medlem måste ha fullgjort karens, innan ersättning för enstaka dag kan utgå, torde emellertid antalet ersättningsfall av detta slag inte föranleda kostnader av sådan storlek att de kan få någon större betydelse för de enskilda arbetslöshetskassornas ekonomi. Denna uppfattning får i viss mån stöd av den förutnämnda undersökningen inom byggnadsarbetarnas kassa. Antalet fall av utbetalning för enstaka dag visade sig över huvud taget vara ganska begränsat. Härvid må beaktas, att det stora flertalet av dessa ersättningsdagar ingick i sammanhängande arbetslöshetsperioder, d. v. s. utgjordes av sådana dagar för vilka ersättning skulle ha utgått enligt en undantagsbestämmelse, därest vi föreslagit införande av en spärregel. Skulle likväl erfarenheterna ge vid handen, att utbetalningen av ersättning

166 för enstaka arbetslösa dagar får sådan omfattning att uppenbara olägenheter uppkommer därav, t. ex. på grund av mera utbrett missbruk, kontrollsvårigheter m. m., anser vi att frågan om rätt till ersättning i dylika fall bör upptas till förnyad prövning. Karensens giltighetstid. I den nuvarande försäkringen gäller, att övergång till nytt försäkringsår inte utgör hinder för omedelbar ersättning, om medlemmen har en från föregående försäkringsår giltig (»levande») karens. Undantagna härifrån är utförsäkrade medlemmar. I ett system med engångskarens däremot ligger en begränsning av karenstidens giltighet i sakens natur liksom också att försäkringsårsskiftet skall utgöra gränsen härför. Det synes oss dock rimligt, att undantag från denna regel görs för medlemmar, som fullgjort karens viss kortare tid dessförinnan. Denna övergångsperiod bör enligt vår mening omfatta en kalendermånad, d.v.s. augusti. För tilllämpning av bestämmelsen bör det vara tillräckligt, att någon del av karensen infaller under augusti. Karensdag som intjänats under augusti månad och som ej ingår i fullgjord karens bör, om den ligger inom den föreskrivna ramtiden, få tillgodoräknas vid beräknande av karens under det nya försäkringsåret. Karensens giltighet under det nya försäkringsåret bör av administrativa skäl inte begränsas till viss tid utan bör gälla under hela försäkringsåret. Från ekonomiska synpunkter synes förslaget inte ge anledning till invändningar, då arbetslösheten är relativt liten under sommarmånaderna och antalet medlemmar som då genomgår karens därför är förhållandevis ringa. Ej heller i administrativt hänseende behöver en bestämmelse av detta slag inge betänkligheter. Den enda åtgärd som erfordras sedan medlem fullgjort karens under augusti är en anteckning av redogöraren på vederbörande registerkort, att medlemmen uppfyllt karensvillkoret för påföljande försäkringsår. En följd av den ovan föreslagna huvudregeln blir, att medlem som fullgjort karens före augusti månad och som är ersättningsberättigad vid utgången av augusti och arbetslös jämväl den första dagen i september, måste genomgå ny karens i och med det nya försäkringsårets inträde. Han får således under pågående arbetslöshetsperiod vidkännas ett avbrott i ersättningen under fem dagar. Till förebyggande härav föreslås, att i nu ifrågavarande fall utgivandet av ersättning under det nya försäkringsåret ej skall avbrytas genom krav på karens så länge medlemmen är oavbrutet arbetslös och åtnjuter dagpenning. Karensbefriehe. I fråga om rätten till ersättning vid arbetslöshet som inträffar i anslutning till sjukdom och barnsbörd bör gälla samma regler som enligt den nuvarande arbetslöshetskasseförordningen. Vad karensbefrielse i samband med värnpliktstjänstgöring beträffar föreslår vi däremot nedan en förkortning av kvalifikationstiden.

167 Rörande frågan om karensbefrielses giltighet i ett system med engångskarens anser vi, att medlem som uppburit ersättning från arbetslöshetskassa minst en dag i anslutning till genomgången sjukdom, barnsbörd eller värnplikt ej skall fullgöra ny karens vid upprepad arbetslöshet under det aktuella försäkringsåret. Detsamma bör gälla vid ett genomförande av karensbefrielse i samband med viss yrkesutbildning, varom vi framlägger förslag längre fram i detta avsnitt. Medlem som erhållit karensbefrielse får därmed anses ha uppfyllt karensvillkoret för hela det ifrågavarande försäkringsåret. Om medlem under augusti månad uppburit sjukpenning eller tilläggssjukpenning med anledning av barnsbörd, fullgjort värnpliktstjänstgöring eller genomgått utbildningskurs, bör i tillämpliga delar de bestämmelser gälla som ovan föreslagits beträffande vanlig karens. Enligt arbetslöshetskasseförordningen erhåller medlem som blivit arbetslös efter att ha fullgjort värnpliktstjänstgöring i minst 30 dagar karensbefrielse under vissa tidigare angivna förutsättningar. Arbetslöshetskassornas samorganisation har i sin förutnämnda skrivelse framhållit, att medlem som av någon anledning dessförinnan avbryter sådan tjänstgöring inte kommer i åtnjutande av denna förmån. Samorganisationen anser, att medlem bör erhålla rätt till karensbefrielse, då han fullgjort så många dagars militärtjänstgöring som svarar mot den normala karenstiden, d. v. s. enligt vårt förslag fem dagar. Samma fråga har tagits upp av arbetsmarknadsstyrelsen, som i en skrivelse den 21 oktober 1961 till Kungl. Maj :t hemställt, att den ifrågavarande tidsgränsen sättes till 15 dagar. Att denna i den nuvarande förordningen fastställts till 30 dagar sammanhänger med att värnpliktiga inom armén och kustartilleriet är skyldiga att fullgöra — utöver en första tjänstgöring — tre repetitionsövningar, envar om 30 dagar. Det förekommer emellertid numera, att repetitionsövningar inom nämnda vapenslag omfattar endast 25 dagar. Även om det i nuvarande arbetsmarknadsläge endast torde röra sig om ett relativt litet antal fall, där kassamedlemmar till följd härav mist eller kommer att mista förmånen av karensbefrielse, ansåg styrelsen en ändring av ifrågavarande bestämmelse önskvärd. I skrivelsen åberopas vidare, att inkallelse till värnpliktstjänstgöring i vissa fall kan avse kortare tid än 25 dagar. För värnpliktig inom flygvapnet gäller sålunda en tid av endast 15 dagar, vilket är fallet jämväl beträffande viss tjänstgöring för värnpliktiga som genomgått underofficers- eller officersutbildning. Vi har i samband med den tidigare redovisade karensundersökningen erhållit uppgifter från elva arbetslöshetskassor angående antalet medlemmar med karensbefrielse under försäkringsåret 1960/61. Detta antal uppgick till 4 142 av de totalt 556 000 medlemmarna i berörda kassor, varav närmare 3/4 i enbart en kassa. Det stora flertalet torde ha erhållit karensbefrielse efter sjukdom, medan antalet medlemmar som befriats från karens i samband med militärtjänstgöring torde vara relativt litet. Vi finner det till en början självfallet, att den tjänstgöringstid som skall

168 kvalificera för karensbefrielse ej skall omfatta fler dagar än som motsvarar den i varje särskilt fall föreskrivna tjänstgöringstiden. Under den nuvarande förutsättningen för karensbefrielse, nämligen att tjänstgöringen skall ha fullgjorts i sin helhet, borde med hänsyn till gällande tider för repetitionsövningar antalet kvalifikationsdagar fastställas till minst 15. Även bortsett från att en inkallelseperiod kan komma att avse en kortare tid än 15 dagar finns skäl för en minskning av kvalifikationstiden. I likhet med arbetslöshetskassornas samorganisation anser vi nämligen, att även den omständigheten bör beaktas, att medlem av någon anledning avbryter tjänstgöringen i förtid. Därest så sker, bör denna få tillgodoräknas honom för karensbefrielse, under förutsättning att den uppgår till minst fem dagar, d.v.s. den tid som motsvarar den fulla karenstiden. Från kostnadssynpunkt torde förslaget inte ha någon betydelse. För att förbättra ersättningsmöjligheterna för kassamedlemmar som genomgår yrkesutbildning föreslår vi, att medlem skall anses ha fullgjort karens, när han blir arbetslös efter att ha genomgått nybörjar-, fortbildnings- eller omskolningskurs. Därvid bör samma villkor gälla i fråga om sambandet mellan arbetslöshet och karensbefrielseanledning som är föreskriven för karensbefrielse efter sjukdom, barnsbörd och värnplikt. Vidare bör kurs, varom här är fråga, omfatta heldagsundervisning, och medlemmen bör ha deltagit i densamma under minst den tid som motsvarar karenstiden. Medlem som erhållit karensbefrielse på grund av deltagande i sådan kurs bör anses ha fullgjort karensvillkoret för det aktuella försäkringsåret. Kurs som här åsyftas är i första hand sådan som anordnas av stat eller kommun. Även kurs av annat slag bör emellertid kunna komma i fråga. Därvid bör dock ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra, om kursen skall anses vara av den art att deltagande i densamma skall grunda rätt till karensbefrielse. Vid bedömningen härav bör hänsyn tas bl. a. till om bidrag till kurskostnaderna erhålles av stat eller kommun samt till värdet av den utbildning som meddelas. Vid de kurser som är anordnade av stat och kommun utgår utbildningsbidrag till kursdeltagarna. För närvarande har kassamedlem möjlighet att välja mellan sådant bidrag och ersättning från arbetslöshetskassa. Några större skillnader i fråga om ersättningsbeloppens maximala storlek torde ej föreligga mellan dessa båda bidragsformer. När kassamedlem väljer ersättning från arbetslöshetsförsäkringen torde detta ofta sammanhänga med att utbildningsbidraget i motsats till försäkringsersättningen är inkomstprövat, d.v.s. det påverkas av andra makens inkomst. Vi förutsätter, att utbildningsbidraget skall vara av sådan storlek att det är tillräckligt för kursdeltagarens och — i förekommande fall — hans familjs försörjning. Med hänsyn härtill synes den nyssnämnda valmöjligheten inte böra bibehållas. Anledningen till att ersättning från försäkringen inte bör komma i fråga

169 för detta ändamål är dels att arbetslöshetskassa ej bör belastas under tid då medlem uppenbarligen kan erhålla sin försörjning på annat sätt, dels att medlemmen vid sådant förhållande förbrukar ersättningstid som han kan behöva, om han senare under försäkringsåret skulle bli arbetslös. Förslag till andra ändringar

Utöver de ovan föreslagna ändringar av karensbestämmelserna som sammanhänger med införandet av 5-dagarsförsäkring och engångskarens föreligger enligt vår mening behov av förenklingar och kompletteringar även inom det nuvarande karenssystemet. Ramtiden. Den förkortning av karenstiden till fem dagar som följer med en 5-dagarsförsäkring föranleder i och för sig inte någon begränsning av ramtiden, d. v. s. den längsta tidrymd inom vilken dessa fem dagar måste ligga. Med hänsyn härtill skulle således ramtiden kunna bibehållas vid nuvarande 21 dagar. Andra skäl talar dock för en ändring av denna. Redogörarna begår nämligen ej sällan fel då det gäller att fastställa, om i det enskilda fallet sex arbetslösa dagar ligger inom den nyssnämnda tidsperioden. Vi anser att om ramtiden kunde anges i ett antal på varandra följande kalenderveckor i stället för dagar, skulle detta innebära en förenkling som väsentligt skulle underlätta redogörarnas arbete. Ramtiden skulle då börja räknas fr. o. m. måndagen i den vecka, då den första karensdagen inträffar. Med hänsyn till den nuvarande ramtiden kan det synas naturligt att densamma i förslaget fastställes till tre veckor. En dylik ramtid skulle emellertid innebära en försämring av möjligheterna att fullgöra karensvillkoret, i det att karenstiden för en medlem, vars arbetslöshet börjar senare än på en måndag, blir kortare än 21 dagar. Därför synes en ändring även beträffande ramtidens längd böra genomföras. Om denna bestämmes till fyra på varandra följande kalenderveckor, kan nyss antydda olägenheter undvikas. Visserligen medför det en förbättring för de försäkrade, då längsta ramtiden kommer att omfatta 28 dagar mot nu 21 dagar. Från ekonomisk synpunkt torde dock detta sakna betydelse för kassorna, eftersom det med stöd av erfarenheten kan antas, att kassamedlemmarna endast sällan måste utnyttja hela den nu föreslagna ramtiden. Ramtidens omfattning får betydelse i vissa fall av korttidsarbete. Om ersättning medges utgå för enstaka arbetslös dag, bör — såsom föreslagits i avsnittet om engångskarensen — ramtiden om fyra veckor likväl gälla utan undantag. Skulle däremot en spärregel införas i försäkringen, torde en undantagsbestämmelse bli erforderlig. För 5-dagarsarbetande medlemmar uppstår i regel inga problem i detta hänseende, när de arbetar fyra dagar i veckan. Ersättning får inte utgå för den femte dagen och frågan om karens

170 blir alltså i detta sammanhang inte aktuell. Korttidsarbete om fyra dagar skulle emellertid, som förut påpekats, komma att drabba medlemmar som normalt arbetar i 6-dagarsvecka särskilt hårt, varför det under den angivna förutsättningen ifrågasatts, att dessa medlemmar av tillsynsmyndigheten i undantagsfall skulle kunna medges rätt till ersättning för den femte dagen. Denna dag borde då också få räknas som karensdag. Karensvillkoret k a n emellertid i sådant fall inte fullgöras inom den föreslagna ramtiden, eftersom härvid endast fyra karensdagar inrymmes i de fyra kalenderveckorna. För att motverka denna olägenhet skulle tillsynsmyndigheten k u n n a ges befogenhet att — i samband med beslutet om ersättning för den femte dagen — förordna, att ramtiden för av beslutet berörda medlemmar utsträckes till fem på varandra följande kalenderveckor. Karensförbjudna dagar. Helgdagar och avtalsenliga fridagar — de senare huvudsakligen vissa helgdagsaftnar — får räknas som karensdagar endast under förutsättning att vederbörande medlem varit arbetslös närmast föregående eller efterföljande vardag. På grund härav har de normalt arbetsfria helgdagarna och helgdagsaftnarna kunnat utnyttjas som karensdagar, och vid de inom vissa yrkesområden förekommande årsskiftespermitteringarna har ett fåtal vardagar med arbetslöshet kunnat leda till inte obetydliga utbetalningar för vederbörande kassor. I syfte att åstadkomma en minskning av sådana utbetalningar infördes i den nu gällande arbetslöshetskasseförordningen en bestämmelse, enligt vilken tillsynsmyndigheten äger föreskriva, att vissa dagar vid jul- och nyårshelgerna inte skall inräknas i karenstiden, s. k. karensförbjudna dagar. 17 kassor har infört bestämmelse härom i sina stadgar. Några av kassorna har utvidgat föreskriften att gälla även andra helgdagar och avtalsenliga fridagar än de som har samband med jul- och nyårshelgerna. Sådana helgdagar och avtalsenliga fridagar får således inte räknas som karensdagar, även om de föregås eller efterföljs av en arbetslös vardag. En väsentlig administrativ förenkling skulle uppnås, om helgdagsregeln slopades såvitt gäller karensen och därmed ett generellt förbud mot att räkna helgdagar och vissa helgdagsaftnar som karensdagar infördes. Förslag härom har införts i 28 § 1 mom. arbetslöshetskasseförordningen. Följderna härav blir mindre kännbara i en 5-dagarsförsäkring, eftersom, oavsett ett dylikt förbud, den sjätte dagen i en kalendervecka inte får räknas som karensdag i en sådan försäkring. Karens i samband med avgångsvederlag och permitteringsersättning

Enligt uppgift kommer på Landsorganisationens begäran överläggningar att äga rum med Svenska arbetsgivareföreningen rörande permitteringsersättning till den som permitterats och avgångsvederlag till den som avskedats. Sådana ersättningar skulle exempelvis kunna kompensera den arbets-

171 löse för inkomstbortfall under karenstiden i arbetslöshetskassan. Enligt gängse principer är en arbetslöshetsförsäkrad i allmänhet ej att betrakta som arbetslös, så länge han uppbär lön i någon form från arbetsgivaren, oavsett om han under tiden utfört arbete eller ej. Kassaersättning kan ej utgå för sådan tid, varför denna ej heller räknas som karenstid. Så är fallet med tid, för vilken kassamedlem erhåller t. ex. semesterlön, uppsägningslön och helglön. För att rätten till eventuell permitteringsersättning resp. avgångsvederlag skall innebära någon väsentlig förbättring för den försäkrade, fordras emellertid att han får möjlighet att som karenstid räkna även tid, för vilken sådan ersättning resp. sådant vederlag utgår. Vi finner en sådan ordning vara skälig. En klar gränsdragning mellan här aktuella ersättningar och andra ersättningar från arbetsgivare bör emellertid krävas. Vi förutsätter, att karens skall få räknas för tid som ersatts av arbetsgivaren i de fall då det klart framgår av gällande avtal, att det är fråga om avgångsvederlag eller permitteringsersättning. Att redan nu framlägga förslag till bestämmelser på denna punkt är inte möjligt, då vi saknar kännedom om hur dessa eventuella ersättningar i praktiken kan komma att utformas.

KAPITEL 8 Finansierings- och fonderingsfrågor Försäkringens

finansering

Gällande bestämmelser m.m.

Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, genom statsbidrag samt genom avkastning å fondmedel. Proportionerna mellan de olika finansieringsformerna för vissa utvalda försäkringsår framgår av nedanstående tabell. En specifikation avseende uppgifter rörande de erkända arbetslöshetskassornas ekonomiska verksamhet under åren 1935—1961/62 är intagen såsom bilaga 2. Tab. 27. Arbetslöshetsförsäkringens finansering 1945—1961J62 Kalenderår Försäkringsår

1945 1950 1955 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

Avgifter

Statsbi- 1 Fondavdrag J kastning

Totalt

Avgifter

8,7 12,9 35,8 85,6 63,2 49,2 58,7

Fondavkastning

Procent

Miljoner 18,8 29,6 52,9 59,2 62,3 65,3 67,8

Statsbidrag

1,5 3,5 6,7 10,0 10,7 13,3 16,0

29,0 46,0 95,4 154,8 136,2 127,8 142,5

64,8 64,4 55,5 38,2 45,7 51,1 47,6

30,0 28,0 37,5 55,3 46,4 38,5 41,2

5,2 7,6 7,0 6,5 7,9 10,4 11,2

Av tabellen framgår den expansion som skett för kassornas del under efterkrigstiden. Sålunda har totalt sett närmare en femdubbling ägt rum av intäkternas storlek. Denna intäktsstegring är i hög grad en följd av den reformering av försäkringens förmånssida som genomfördes mellan åren 1950 och 1955. De i procent angivna talen i tabellen utvisar bättre än de i kronor lämnade beloppen den kostnadsmässiga förskjutningen mellan olika finansieringsgrenar sedan år 1955. Under sådana år som från arbetsmarknadspolitisk synpunkt kan betecknas såsom mindre goda — t. ex. år 1958 — spelar statsbidraget procentuellt sett en större roll för kassornas ekonomi än under goda år. På motsvarande sätt blir avgifternas proportionella betydelse

173 större under de år som från arbetsmarknadssynpunkt kan karakteriseras som tillfredsställande. Det nu sagda återspeglas även av de i kronor lämnade uppgifterna. Sålunda visar det sig att storleken av de influtna totala avgifterna varierar mellan olika år och att en tydlig trend till ökning foreligger. Detta beror till stor del på att förmånerna - om än med en viss tidsmässig eftersläpning — följer den faktiska löneutvecklingen och att antalet medlemmar i kassorna ökar. Än tydligare är dock, att storleksförändringarna för avgifternas del är väsentligt mindre än för statsbidragets. Statsbidragets storlek varierar nämligen avsevärt mellan olika år. Vad slutligen beträffar avkastningen å fondmedel framgår av de lämnade uppgifterna, att denna såväl i kronor som i procent räknat kommit att spela en större roll under senare år än tidigare. Den i tabellen angivna ökningen bor ses mot bakgrunden av att kassorna totalt sett under de från arbetssynp u n k t goda åren haft möjlighet att öka sina fonderade medel. Vidare har den stegrade avkastningen å fondmedel i viss utsträckning berott på de relativt höga räntesatser som tidigare gällt under en följd av år. Avgifter från de försäkrade. Arbetslöshetskassorna är en form av understödsföreningar. De grundläggande reglerna om de försäkrades avgifter till arbetslöshetskassorna återfinns i 13 § lagen om understödsföreningar. Av denna paragraf framgår, att understödsförening skall till verksamhetens bedrivande uppta fasta medlemsavgifter. Dessa skall vara så avvägda att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster må antas forslå till infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter ävensom till föreskriven fondbildning. Avgifternas uttagande må inte göras beroende av inträffade försäkringsfall Ej heller må avgifterna utgå med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare mån än som skäligen föranleds av olikhet medlemmarna emellan i fråga om försäkringsrisk eller understödsrätt, till den del densamma grundas på erlagda medlemsavgifter. Om föreningens verksamhet är uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall vad som nu sagts gälla varje sådan gren. Med hänsyn till att de grundläggande reglerna om avgiftsuttag är intagna i understödsföreningslagen har i 16 § arbetslöshetskasseförordningen — förutom en hänvisning till vad som sägs i sagda lag — endast föreskrivits, att erkänd arbetslöshetskassa skall uppta fasta medlemsavgifter för närmare angiven tid. Inom de författningsmässigt angivna gränserna har kassorna frihet att självständigt fastställa avgifterna från de försäkrade. Oaktat de legala gränserna kan rubriceras såsom vida är dock i verkligheten kassornas möjligheter att bestämma avgifternas storlek mycket begränsade. Den undre gränsen för avgiftsuttaget ger sig i regel av sig självt; den bestämmes av kravet att fylla minimibehovet av medel för utbetalningar av ersättning,

174 bestridande av förvaltningsomkostnader samt avsättning av fondmedel, allt såvitt avser den närmaste framtiden. I fråga om den övre gränsen galler, att något författningsmässigt hinder ej föreligger att bestämma avgifterna till så höga belopp att en kassa med anlitande av överskottsmedel snabbt skulle kunna lägga upp fonder för att därmed skapa betryggande sakerheter på längre sikt. I sakens natur ligger emellertid, att medlemmarna skulle komma med erinringar, om kassans beslutande organ i alltför hög grad skulle tillgodose det långsiktiga behovet av medel. I realiteten måste avgifterna bestämmas med beaktande av å ena sidan både det aktuella och det långsiktiga behovet och å den andra medlemmarnas benagenhet att medge höjda avgifter för att erhålla framtida förmåner. Frågan är sålunda, hur mycket man är beredd att betala för en höjning av dagpenningen m. m Detta medför, att den marginal inom vilken kassorna har möjlighet att variera sina avgifter blir begränsad. Avgifternas storlek bestämmes i högre grad av de aktuella förmånernas storlek och arbetslöshetsfrekvensen i det yrkesområde inom vilket kassan verkar än av tillgodoseendet av det framtida behovet av fonderade medel. I tekniskt hänseende förtjänar framhållas, att för avgiftssättningen i kassorna tillsynsmyndighetens beräkningar spelar en avgörande roll och att dessa beräkningar ligger till grund för registrering av ifrågavarande avgifter. Av bilaga 3 till detta betänkande framgår bl. a. den genomsnittliga veckoavoiften och den genomsnittliga veckoavgiften per ersättningskrona den 31 augusti 1962 i samtliga kassor. Uppgifterna i bilagan visar även, att för samtliga kassor tillhopa var den 31 augusti 1962 den genomsnittliga veckoavnften 1: 15 kr samt den genomsnittliga veckoavgiiten 0:06 kr tor daghjälpskrona. Med genomsnittlig veckoavgift förstås här vägda genomsnittstal uträknade efter totalantalet försäkrade. Det förtjänar understrykas, att veckoavgifternas storlek varierade mycket mellan kassorna och mellan deras olika daghjälpsklasser. Den högsta avgiften räknad per vecka uttogs i transportarbetarnas kassa av stuveriarbetare i klass IV med 3 : 50 kr följd av avgifter i vissa klasser i byggnadsarbetarnas, vägarbetarnas och Sveriges arbetares kassor med 2: 77 kr. Den högsta genomsnittliga avgiften per daghjälpskrona och vecka utgick i nyss nämnda klass i transportarbetarnas kassa och utgjorde 0: 21 kr. Den näst högsta avgiften per daghjälpskrona 0- 15 kr, förekom i musikernas och Sveriges arbetares kassor. De lägsta' avgifterna uttogs av industritjänstemännens kassa, nämligen med 0 : 1 6 kr, vilket motsvarar endast 0 : 0 1 kr per daghjälpskrona och vecka. Avgiften per daghjälpskrona var densamma i arbetsledarnas kassa. Statsbidrag. Bestämmelserna om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor är intagna i en särskild förordning den 14 december 1956 (nr 630). Av denna framgår att statsbidrag utgår i form av grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag samt förvaltningsbidrag.

175 Grundstatsbidrag utgår för varje dag som daghjälp utgetts med dels ett grundbelopp av 3:25 kr vid en daghjälp av 6 kr, dels ett tilläggsbelopp av 0. 25 kr for varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger 6 kr- dock ma grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än 6 kr för varje ersattningsdag. Nämnda maximering till 6 kr innebär, att grundstatsbidraget inte utgår till den del av daghjälpsbeloppet som överstiger 17 kr Daghjalpsbidraget utgår för kalenderår med viss procentuell andel av kassas sammanlagda kostnader för daghjälp minskade med grundstatsbidraget. Procenttalet bestämmes i förhållande till antalet ersättningsdagar per arsmedlem med hjälp av en till statsbidragsförordningen fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser. Ett utdrag ur tabellen visar följande procenttal för daghjälpsbidragets bestämmande: taSäw?ner Sedlem

Daghjälpsbidragets storlek i proagsunderlaget vid olika antal ersättningsdagar per medlem

C C n t a V bidr

J" 3

0,0

o

11,9 43,5

le::: 20...

24:::::::::::::

6o

'°

7 3 68'7

26 och däröver. .'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.' [ [ ] ] [ \ ' ' ' " "

'°

!£*

Vidare gäller att vid beräkning av daghjalpsbidraget hänsvn ej skall tas till daghjälp som jämlikt 29 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen utgår med halvt belopp eller på sådan daghjälp belöpande grundstatsbidrag För kassa dar medlemmarna är fördelade på olika klasser, beräknas grundstatsbidraget och daghjalpsbidraget särskilt för varje klass Familjetilläggsbidrag utgår med 75 procent av kassas utgifter för familjetillagg. Förvaltningsbidrag utgår för försäkringsår dels med ett i förhållande till antalet arsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag , dels med belopp motsvarande vad under året utgetts i ersättning till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Medlemsbidrag utgår med o, 4 eller 3 kr per arsmedlem beroende på medlemsantalet Statsbidragen utbetalas jämlikt 10 § statsbidragsförordningen efter ansökan for försäkringsår i efterskott. När skäl därtill är må dock efter tillsynsmyndighetens prövning till kassa utbetalas intill hela beloppet av grundsta sbidrag och familjetilläggsbidrag, som belöper å tiden från försäkringsarets början till utbetalningsdagen, samt intill nio tiondelar av medlemsbidrag och daghjälpsbidrag, som skäligen kan antas belöpa å samma tid Möjligheten för kassorna att erhålla preliminär utbetalning av statsbidrag underlättar för dessa att ha likvida medel till hands för aktuella ut-

betalningar. Närmare bestämmelser om utbetalning av medel från tillsynsmyndigheten återfinns i förordningen den 27 juni 1957 (nr 482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Storleken av utbetalade statsbidrag bestämmes främst av tre faktorer, nämligen verkningarna av arbetslöshetssituationen inom resp. yrken, ersättningarnas storlek samt antalet försäkrade. Dessa faktorer påverkar varandra ömsesidigt. Därför kan även vid en förbättring av arbetsmarknadssituationen på grund av en fortgående höjning av ersättnmgarnas storlek och ökning av antalet försäkrade statsbidraget öka från det ena aret till det andra. De till kassorna utbetalade statsbidragen för budgetåren 1958/5», 1959/60 1960/61 och 1961/62 har i avrundade belopp utgått med 79, 71, o8 resp 50 mkr. Nedgången beror på ett flertal faktorer. En av dessa är den aktiva arbetsmarknadspolitik som bedrivits framför allt efter den senaste konjunkturnedgången 1957-1958. Uppmärksammas må, att statsbidragen utbetalas i efterskott och avser närmast föregående försäkringsår. Vidare kan nämnas att för ettvart av budgetåren 1959/60 och 1960/61 har å reservationsanslag anvisats engångsbelopp med 10 mkr. Av det sammanlagda beloppet, 20 mkr, har drygt 7 mkr fördelats år 1960 och drygt 3,0 mkr år 1962. Således uppgår ej förbrukade reservationsmedel till mer an 9 mkr. Avkastning å fondmedel. Avkastningen å fonderade medel har för försäkringsåret 1961/62 uppgått till ca 16 mkr. Det kan nämnas, att for hela försäkringskollektivets del uppgick för samma försäkringsår utgifterna for administrationskostnader till ca 14 mkr. Dock råder ej samma siffermässiga överensstämmelse mellan fondavkastning och förvaltningskostnader beträffande de enskilda kassorna.

Utredningen

De av oss föreslagna reformerna av arbetslöshetsförsäkringens förmåner innebär, att kostnaderna för försäkringen i dess helhet kommer att oka i jämförelse med vad som nu är fallet. Framför allt uppkommer en utgiftsstegring till följd av den föreslagna höjningen av det maximala dagpenningbeloppet från nuvarande 20 kr till 40 kr. Som framhållits i kap. 4 leder dock en betydande del av denna höjning ej till några ökade kostnader eftersom samtidigt antalet ersättningsdagar per vecka nedgår från sex till fem. Vidare må påpekas, att den föreslagna ökningen av maximibeloppet ej innebär att dagpenningen i de olika kassorna och klasserna genast kommer att höjas till föreslagna maximum. Liksom nu är fallet kommer även i fortsättningen ersättningsbeloppen att variera. Enligt våra uppskattningar torde den genomsnittliga dagpenningen under den närmaste tiden efter det a»t reformen trätt i kraft komma att uppgå till ca 30 kr.

177 Under förutsättning av bifall till de av oss framlagda förslagen om förbättrade förmåner har vi låtit verkställa beräkningar angående de totala kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen för försäkringsåret 1964/65. Dessa beräkningar redovisas i bilaga 4. Vi vill framhålla, att åtskilliga av de faktorer som påverkar beräkningsgrunderna är synnerligen svåra att bedöma. Uppgifterna angående de olika delposterna i bilagan utgörs därför av approximativa tal. Slutbeloppen torde dock i stort sett utvisa den totala storleken av de ökade utgifterna och statsbidragen. Här må uppmärksammas, att begreppen budgetår och försäkringsår ej sammanfaller och att, även om i fortsättningen utbetalning av statsbidrag under löpande försäkringsår till en del skall vara det normala, viss tidsmässig förskjutning i utbetalningen av bidraget kommer att ske. Det har i kostnadsberäkningarna förutsatts, att antalet försäkrade under försäkringsåret 1964/65 kommer att uppgå till ca 1 575 000, utgörande en uppräkning på grundval av medlemsantalet den 1 september 1962 samt att antalet ersättningsdagar per medlem motsvarar genomsnittet för åren 1953—1961/62 eller 3,9. Vidare kan antas, att de ökade kostnaderna helt kommer att slå igenom för försäkringsåret 1964/65. Eftersom statsbidraget utgår för försäkringsår i efterskott, kommer dock endast en del av kostnaden, beroende på i vilken utsträckning förskott uttas, att belasta budgetåret 1964/65. A andra sidan kommer utgifterna för nämnda budgetår att påverkas i stigande riktning som en följd av ökat medlemsantal och av högre ersättningsbelopp än de som utgick under år 1962, vilket i sin tur medför stegrade ersättningsanspråk. Den genomsnittliga dagpenningen har uppskattats till 30 kr. För hela försäkringen beräknas utgifterna stiga under försäkringsåret 1964/65 från 142,1 mkr med 34,5 mkr till 176,6 mkr. Med tillämpning av de i det följande föreslagna statsbidragsreglerna skulle det sammanlagda statsbidraget stiga från 77,6 mkr med 30,9 mkr till 108,5 mkr. Statsbidragens utformning. För närvarande utgår statsbidrag till kassorna i form av grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag. Visserligen skulle från förenklingssynpunkt vara önskvärt med en rationalisering av bidragsformerna. Vi har bl. a. diskuterat en sammanslagning av de olika statsbidragsformerna till en enhet. Detta är emellertid en så komplicerad fråga, att den kräver en specialutredning, vilken skulle kunna fördröja försäkringens reformering. Vi anser för övrigt, att erfarenheter av det förslag till avgiftsutjämning som vi framlägger längre fram i detta kapitel bör inhämtas, innan möjligheten att slå samman bidragen närmare undersöks. Däremot föreslår vi vissa ändringar rörande de nuvarande bidragen. Vidare föreslår vi följande ändringar beträffande statsbidragens benämning. Daghjälpsbidrag utbytes mot dagpenningbidrag och familjetilläggsbidrag benämnes i fortsättningen barntilläggsbidrag med hänsyn till att enligt vårt förslag familjetillägget kommer att bestå enbart av barntillägg. 12—318255

178 De av oss föreslagna avdragsklasserna för pensionärer kan medföra, att många olika dagpenningbelopp kommer att utbetalas i en dagpenningklass. Det synes därför nödvändigt att utbyta det nuvarande systemet med fasta grundstatsbidragsbelopp mot ett procentsystem. Vi föreslår därför, att grundstatsbidraget utgår med viss procent av dagpenningkostnaderna. Ett sådant system blir också praktiskt lättare att tillämpa. En omreglering av grundstatsbidraget måste ske till följd av den av oss föreslagna höjningen av dagpenningens maximibelopp. Vi har i kapitel 4 föreslagit, att make- och husföreståndarinnetillägget skall slopas. Det bortfall av statsbidrag som härigenom uppstår bör beaktas vid fastställande av reglerna för grundstatsbidrag. Vid en omräkning kommer sålunda grundstatsbidraget att utgöra vid en dagpenning om 12 kr 50 procent samt vid en dagpenning om 40 kr 30 procent av dagpenningens storlek. För att främja kassornas strävan att höja dagpenningbeloppen föreslår vi dock, att sistnämnda procentsats höjs till 35 och att skalan för grundstatsbidrag i sin helhet beräknas med hänsyn härtill. För närvarande gäller att då daghjälpsbeloppen överstiger 17 kr något grundstatsbidrag ej utgår för den del som överstiger detta belopp. Det har dock visat sig, att denna begränsning av grundstatsbidraget motverkat bidragets primära syfte att vara ett medel för att tillförsäkra kassamedlemmarna ett tillfredsställande daghjälpsbelopp. Därför har, såsom tidigare påpekats, i viss utsträckning engångsbidrag i extraordinär ordning meddelats kassor för att dessa skulle höja daghjälpen. För att stimulera kassorna att i framtiden söka hålla dagpenningbeloppen på en tillfredsställande nivå synes, även med beaktande av de löner som framdeles kan komma att utgå, i stället för det nuvarande tvära avbrottet i grundstatsbidraget detta bidrag böra öka även vid de högre dagpenningbeloppen. Däremot bör grundstatsbidragets relativa andel av dagpenningen avta så att denna andel blir lägst vid dagpenningens maximum, 40 kr. Vi har med beaktande av nu nämnda synpunkter samt med iakttagande av önskemålet att undvika »tröskelproblem» utarbetat nedanstående förslag till konstruktion av grundstatsbidraget. Främst för att undvika »tröskelproblem» har härvid grundstatsbidragets procentsats i förekommande fall angetts med en decimal. Något merarbete från administrativ synpunkt medför ej detta. Som framgår av vad nedan i avsnittet om avgiftsutjämning sägs skall dock vissa modifikationer härutinnan kunna ske, om antalet ersättningsdagar i en kassa ligger särskilt högt i förhållande till ett framräknat genomsnittsantal för hela kassasystemet under en längre tidsperiod. Dagpenningbidraget medverkar till en avgiftsutjämning mellan kassorna. Ett av våra främsta strävanden har varit att nå längre på avgiftsutjämningens väg. önskvärt vore att en ytterligare utjämning kunde åstadkommas via dagpenningbidraget. Vi har undersökt, om så kunde ske genom att utforma detta bidrag på annat sätt än som nu är fallet men funnit, att detta

179 Tab. 28. Förslag till grundstatsbidrag Dagpenningklass

Dagpenning kr

Bidragsprocent

A B C D E F G H 1 J K L

12 14 16 18 20 22 25 27 30 32 35 37 40

50,0 48,9 47,9 46,8 45,7 44,6 43,0 42,0 40,4 39,3 37,7 36,6 35,0

M

ej är möjligt utan olägenheter. Dagpenningbidraget bör bibehållas i sin nuvarande form. Grunderna för detsamma synes väl avvägda. Vi föreslår således ej någon saklig ändring såvitt gäller ifrågavarande bidrag. Däremot måste en omräkning ske av statsbidragsprocenten vid olika antal ersättningsdagar per medlem på grund av övergången till 5-dagarsförsäkring, så att detta statsbidrag bibehålles vid en oförändrad faktisk nivå. De nya procenttalen framgår av en vid statsbidragsförordningen fogad bilaga. Medan enligt nuvarande tabell daghjälpsbidraget vid t. ex. sex ersättningsdagar per medlem är 30,3 procent, kommer bidrag av samma storlek att enligt den nya tabellen utgå redan vid fem ersättningsdagar per medlem. Vi har tidigare föreslagit, att make- och husföreståndarinnetillägget skall slopas, medan barntillägget skall bibehållas ehuru i begränsad omfattning. Kompensation för det statsbidrag som hittills utgått i form av bidrag till make- och husföreståndarinnetillägg erhåller kassorna till följd av grundstatsbidragets nya utformning. Liksom nuvarande familjetilläggsbidrag bör barntilläggsbidraget täcka 75 procent av kostnaderna. Beträffande förvaltningsbidraget anser vi, att det skulle ha varit lämpligt, om detta bidrag kunnat inarbetas i grundstatsbidraget. Med hänsyn till kassornas skiftande storlek m. m. är detta dock ej möjligt. Sedan grunderna för bidraget fastställdes år 1953 har utgifterna för kassornas förvaltning ökat. En generell höjning av bidraget är befogad. Vi föreslår därför, att nuvarande bidrag å 5, 4 och 3 kr höjs till 6, 5 resp. 4 kr. Avgiftsutjämning. Enligt direktiven har vi att undersöka möjligheterna att genom något slag av utjämningsfond söka minska de nuvarande skiljaktigheterna ifråga om bl. a. avgifterna i de olika arbetslöshetskassorna. För närvarande varierar avgifterna per daghjälpskrona och vecka mellan lägst 0: 01 kr i arbetsledarnas och industritjänstemännens kassor och högst 0: 21 kr i transportarbetarnas kassa. Visserligen har redan det nuvarande statsbidraget en starkt avgiftsutjämnande effekt, men som synes är denna inte

180 tillräcklig för att hålla variationerna mellan avgifterna inom vad vi anser vara rimliga gränser. Det gäller sålunda att finna en metod, varigenom de högsta avgifterna inom försäkringskollektivet skulle kunna minskas. Denna effekt kan uppnås på olika sätt. Ett av dessa är att skapa en för alla kassor gemensam fond, vilken skulle svara för de s. k. toppriskerna inom arbetslöshetsförsäkringen. Två väsentliga frågor uppkommer härvid, nämligen finansieringen av en sådan utjämningsfond och metoden för fördelningen av dess medel. Beträffande finansieringen av en gemensam fond kan det synas naturligt, att kassorna själva skulle svara härför. Detta torde emellertid knappast vara en praktiskt framkomlig väg inom ramen för en frivillig arbetslöshetsförsäkring. En nu avsedd utjämningsfond skulle nämligen komma att i huvudsak finansieras genom bidrag från kassor med låga avgifter, och fondens medel skulle systematiskt tillföras kassor med höga avgifter på grund av den relativt stora arbetslösheten inom deras verksamhetsområden. Då sistnämnda kassors inkomster till stor del redan nu består av statsbidrag, skulle problemet förenklas, om finansieringen av utjämningsfonden helt skedde med statsmedel. Vid sådant förhållande ligger det dock närmare till hands att söka utröna, om ej den åsyftade utjämningseffekten kunde nås mera direkt via statsbidraget. Ej heller har vi kunnat finna någon automatiskt verkande metod för fördelningen av bidrag från en utjämningsfond. Ovan i korthet angivna skäl har föranlett oss att avskriva fondalternativet såsom ett led i avgiftsutjämningen. I stället har vi prövat den nyssnämnda möjligheten att få till stånd en dylik utjämning genom en förbättring av statsbidraget för arbetslöshetskassor med stora utbetalningar av ersättning och till följd därav höga avgifter. Därvid har vi i första hand undersökt möjligheten att höja dagpenningbidragsprocenten. Procentskalan för detta bidrag är emellertid så konstruerad, att en höjning av denna i vissa lägen får den effekten, att statsbidraget stiger mera än dagpenningkostnaderna. Detta gäller den nedre delen av bidragsskalan. E n höjning inom den övre delen av skalan skulle ej få någon nämnvärd verkan, enär endast undantagsvis bidrag utgår efter procentsatserna inom denna del. En total omkonstruktion av detta statsbidrag skulle därför bli nödvändig för att nå vårt syfte. Då daghjälpsbidraget även i övrigt visat sig ha en ändamålsenlig utformning, har vi ansett oss ej böra föreslå en sådan åtgärd. Vi har, för att nå den önskade effekten, i stället prövat möjligheten att variera grundstatsbidraget. Så kan ske genom att höja detta bidrag för kassor med särskilt höga avgifter. Det synes då ligga nära till hands att direkt anknyta till avgiftstrycket i de olika kassorna eller klasserna och ställa deras avgifter i relation till den för hela arbetslöshetsförsäkringen framräknade medelavgiften per dagpenningkrona. Det har gällt att finna en metod för att bestämma, vilka kassor som skall vara berättigade till sådant särskilt bidrag samt bidragets storlek. Därvid

181 har ifrågasatts, om inte avgifternas procentuella avvikelse från medelavgiften skulle k u n n a läggas till grund för ett sådant bidrag. Detta är teoretiskt möjligt men svårt att tillämpa i praktiken. Metoden har nämligen den svagheten, att i den mån det extra statsbidraget inverkar i sänkande riktning på avgiften i den enskilda kassan, påverkas även medelavgiften för hela försäkringskollektivet, varför underlaget för statsbidragsberäkningen i viss mån blir »flytande». Härtill kommer att avgifterna påverkas av en rad faktorer vilka ej bör öva inflytande på frågan, om särskilt bidrag skall utgå eller ej. Detta gäller t. ex. fonduppbyggnaden, bidrag från utomstående av annan karaktär än statsbidrag, arbetslöshetsprognoser o. s. v. Vi har därför funnit det lämpligare att låta rätten till särskilt statsbidrag knytas till de under det enskilda försäkringsåret förekommande avvikelserna från det för hela försäkringskollektivet konstaterade genomsnittliga antalet ersättningsdagar per år under en tioårsperiod. Detta underlag är stabilt men avspeglar likväl utvecklingen ifråga om sådana strukturella förändringar på arbetsmarknaden och även sådana förändringar i arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen som mera avsevärt påverkar utbetalningen av ersättning i arbetslöshetskassorna. Effekten för kassorna av den nu angivna metoden blir i stort sett densamma som av den nyssnämnda, enligt vilken anknytning sker direkt till de aktuella avgifterna. Vi framlägger i förevarande fråga följande förslag. Vid beräkningen av statsbidraget för ett försäkringsår framräknas för hela kassakollektivet antalet ersättningsdagar i genomsnitt per medlem och år under de tio närmast föregående försäkringsåren (före år 1958 kalenderår). Om antalet ersättningsdagar i en kassa eller klass skulle överstiga nämnda medeltal med 100 procent eller mer, skall grundstatsbidraget ökas med 25 procent. Att välja ett lägre procenttal för höjning av grundstatsbidraget torde inte vara rationellt, eftersom effekten av ifrågavarande åtgärd då skulle bli alltför obetydlig. För den del av dagpenningen varmed grundstatsbidraget ökar utgör i de berörda kassorna daghjälpsbidraget för närvarande i allmänhet 60—70 procent, varför effekten av höjningen blir, att statsbidraget på denna del ökar från nämnda procenttal till 100 procent. För att undvika tröskelproblem synes det lämpligt med någon differentiering av procentsatsen. Denna differentiering torde emellertid ej behöva göras alltför omfattande. De kassor som är i behov av det särskilda grundstatsbidraget befinner sig nämligen, om beräkningen grundas på 1961/62 års siffror för utbetalningen, i den grupp som enligt förslaget ovan erhåller bidraget i fråga. I intervallen 50—75 procent finns under samma år ingen kassa och i intervallen 75—100 procent endast en daghjälpsklass med några h u n d r a medlemmar. Dessa förhållanden kan självfallet ändras under andra försäkringsår. En tillräcklig differentiering synes dock uppnås, om för intervallen 75—100 procent medges en höjning av grundstatsbidraget med 10 procent.

182 Den tanken har framkommit, att den föreslagna bestämmelsen om särskilt grundstatsbidrag till kassor med stora utbetalningar av ersättning kompletteras med en bestämmelse om minskat grundstatsbidrag till de kassor som har små utbetalningar av ersättning. Detta skulle i viss mån få till resultat höjda avgifter i sistnämnda kassor, samtidigt som härigenom besparingar skulle kunna göras i fråga om statsbidraget. Då förutsättningen för en sådan anordning skulle vara, att utbetalningen av ersättning i dessa kassor är särskilt liten, blir som en följd härav också grundstatsbidraget av ringa omfattning. Effekten av en sådan reduktion av grundstatsbidraget blir därför obetydlig, varför vi ansett oss ej böra föreslå densamma.

Arbetslöshetskassornas fonder Gällande bestämmelser

Fondering. Bestämmelserna om fondbildning återfinns i 41 § arbetslöshetskasseförordningen och är av följande lydelse: Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande per medlem räknat, om kassan har minst 10 000 medlemmar: minst två gånger genomsnittliga beloppet per medlem av de tio sistförflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter, räntor och erhållet statsbidrag, om kassan har högst 500 medlemmar: minst fyra gånger ett på samma sätt beräknat belopp, och om kassan har flera än 500 men färre än 10 000 medlemmar: minst det belopp, tillsynsmyndigheten med ledning av ovan angivna siffror bestämmer. Har under tioårsperioden försäkringsersättningarnas belopp, förvaltningskostnaderna eller statsbidraget ökats avsevärt, äger tillsynsmyndigheten föreskriva, att såsom fond skola avsättas större tillgångar än som följer av vad i första stycket sägs. Intill dess erkänd arbetslöshetskassa varit i verksamhet under tio år skall tillsynsmyndigheten årligen, med hänsynstagande till vad ovan sägs, bestämma fondens minimibelopp. Utbetalning av ersättning må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande därtill. Överskott å verksamheten skall tillföras fonden. Fonden får endast tagas i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande av kassans löpande utgifter. Nu återgivna bestämmelser återgår i stort på den ursprungliga författningstexten och har sedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen började sin verksamhet år 1935 varit föremål för endast ett fåtal ändringar. En viss skärpning i jämförelse med vad som tidigare gällt skedde dock år 1957. I enlighet med förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen bestämdes, att fondens minimistorlek skall utgöra en multipel

183 inte blott av inkomsterna av avgifter och statsbidrag utan även av influtna räntor. Med hänsyn till de ständigt förekommande förändringarna i kassornas medlemsantal skall minimifonden enligt gällande regler bestämmas på grundval av kassas genomsnittsinkomst per medlem. Samtidigt med att denna bestämmelse infördes gavs även en möjlighet för tillsynsmyndigheten att föreskriva avsättning till större fond, därest försäkringsersättningens belopp, förvaltningskostnaderna eller statsbidraget ökat avsevärt under tioårsperioden. Så har även skett under senare år. Då en kassa skall börja sin verksamhet, medtas i kalkylen vid fastställande av erforderliga avgifter en fonduppbyggnadsdel, som skall möjliggöra för kassan att efter tio år uppnå den föreskrivna fonden. Dennas storlek beräknas på grundval av samtidigt gjorda antaganden om arbetslöshetsrisken inom kassans verksamhetsområde. Fondens verkliga storlek skall upptas i kassans balansräkning som en tillgång. Såsom skuld skall enligt 46 § arbetslöshetskasseförordningen upptas ett belopp, minst motsvarande det för kassan föreskrivna lägsta fondbeloppet. I de fall då fonden inte uppgår till detta belopp anges på tillgångssidan en brist. Bestämmelsen om att kassa ej får påbörja utbetalning av ersättning förrän fondens tillgångar uppgår till betryggande belopp har motiverats av angelägenheten att skapa ökad trygghet för kassans solvens. Intet hindrar att en kassa får sådant medgivande samtidigt med antagandet till erkänd kassa, under förutsättning att kassan vid dess igångsättande erhållit tillräckligt startkapital från den kassabildande organisationen eller på annat sätt. I vissa fall har kassor fått medel från prisutjämningsfonder och liknande. Någon gång har vederbörande fackliga organisation vid kassans start lämnat en garantiförbindelse innebärande skyldighet att vid större ekonomiska påfrestningar för kassan ställa erforderligt kapital till förfogande. Fonden får tas i anspråk endast i den mån en kassas inkomster ej förslår att täcka dess löpande utgifter. Vid större påfrestningar måste kassan vidta åtgärder för att återställa balansen mellan inkomster och utgifter samt åter bringa upp fonden i dess föreskrivna minimistorlek. Detta kan ske genom att minska daghjälpens storlek eller ersättningstidens längd eller genom att besluta om extra uttaxering. Enligt 34 § arbetslöshetskasseförordningen skall i kassas stadgar anges, under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens omfattning eller kassans ekonomiska ställning dessa åtgärder skall vidtas. Sådana bestämmelser finns därför intagna i de av arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade s. k. normalstadgarna. Sålunda anges i 56 § i dessa stadgar vilka åtgärder en kassastyrelse kan vidta, om viss för olika kassor något varierande del av fonden tagits i anspråk. Om fonden nedgått under viss i 57 § stadgarna angiven gräns skall vissa åtgärder vidtas, för att fonden inom fem år skall kunna bringas upp till sin föreskrivna

184 storlek. Nämnda bestämmelser har inte sedan början av 1940-talet behövt tillämpas av någon kassa. Eftersom den legala minimifondens exakta storlek är beroende av ett medelvärde på inkomsterna under de senaste tio åren, sker en ständig förskjutning uppåt eller nedåt ifråga om den erforderliga fondens storlek alltefter relationen mellan inkomsterna under det år som faller bort i tioårsperioden och inkomsterna under det som kommer till. Vad som får anses som erforderlig fondering påverkas följaktligen av förändringar under det senaste året i fråga om arbetslöshetens omfattning, förmånernas storlek, ersättningstidens längd m. m. Sedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen började sin verksamhet år 1935, har arbetsmarknaden ej kännetecknats av någon allmän, mera djupgående arbetslöshet, som satt arbetslöshetskassornas ekonomiska bärkraft på allvarliga prov. Kassorna har därför i allmänhet haft möjlighet att konsolidera sin ekonomi. I flertalet fall kan även deras fonder anses vara färdigbildade. Av bilaga 1 framgår huvuddragen av de förändringar, som arbetslöshetskassornas fonder per medlem genomgått sedan år 1935. Vid studiet av kassornas fondbildning bör beaktas, att fonderna ej i sin helhet uppkommit genom överskott på kassornas verksamhet utan även genom anslag som vid starten beviljats av de fackliga organisationer vilka bildat resp. kassor. Tillsammans utgör dessa anslag 28,3 mkr. Vidare har kassorna i vissa fall erhållit bidrag från sådana fackliga organisationer även under den tid de varit verksamma. De har också som nyss nämnts mottagit bidrag från prisutjämningsfonder och liknande. Summan av sistnämnda anslag utgör 15,1 mkr. Slutligen tillkommer ca 11 mkr, som utgått i form av särskilda statsbidrag. Den årliga fondökningen för kassakollektivet i dess helhet har sedan år 1942 vanligen legat mellan 10 och 20 mkr. Endast för enstaka år har dessa gränser under- eller överskridits. Totalt sett har kassorna redovisat bokföringsmässigt underskott endast en gång sedan försäkringen började sin verksamhet. Detta skedde år 1958 i samband med omläggningen av redovisningen från kalenderår till försäkringsår. Om redovisning även vid detta tillfälle avsett en tolvmånadersperiod, hade underskott ej uppkommit. Av intresse i sammanhanget är den totala fonderingens bärkraft, uttryckt i antal ersättningsdagar per årsmedlem. Det överskott som under senare år redovisats för samtliga kassor fr. o. m. år 1954 har i stort sett endast svarat mot ökningen i medlemsantal och ersättningsbelopp. Det antal ersättningsdagar, som enbart fonderade medel motsvarar, har nämligen hållit sig konstant vid 12—13 dagar. I runt tal räcker således enbart fonderna till att utbetala ersättning för i genomsnitt två veckor. Kassornas möjligheter att betala ut bidrag beror dock inte enbart på fondernas storlek. Ännu större roll spelar kontinuerligt inflytande avgifter, fondräntor samt möjligheten att under löpande försäkringsår utfå statsbidrag. Kassornas eko-

185 nomiska resurser är därför i realiteten väsentligt större än fondernas storlek kan ge intryck av. Medeltalet i fondbehållning per medlem utgjorde — såsom framgår av bilaga 3 — den 31 augusti 1962 279 kr. Spridningen kring detta medeltal är betydande. Högsta fond per medlem redovisade järnvägsmännens kassa, 626 kr, motsvarande 33 dagars ersättning, lägsta fond industritjänstemännens kassa, 59 kr, motsvarande tre dagars ersättning. Trots det låga beloppet i sistnämnda kassa översteg fonden väsentligt — på grund av de obetydliga utbetalningarna av ersättning — vad som erfordras enligt fonderingsbestämmelserna. Som exempel på motsatta förhållandet kan nämnas byggnadsarbetarnas kassa, där fonden utgjorde 397 kr per medlem, motsvarande 21 dagars ersättning. Inte desto mindre förelåg i denna kassa en beräknad brist av totalt ca 25 m k r i förhållande till vad som erfordras. Fondmedlens placering. Enligt 42 § arbetslöshetskasseförordningen gäller beträffande de tillgångar, vari fonden skall redovisas, följande. Fondens tillgångar skola redovisas 1) i obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats av staten, 2) i obligationer, utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller Svenska skeppshypotekskassan eller av hypoteksaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bank- och fondinspektionen, 3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, Svenska jordbrukskreditkassan eller centralkassa för jordbrukskredit, med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som medföra rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis), 4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konungens tillstånd, eller 5) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet, eller i aktier i aktiebolag eller andelar i ekonomisk förening, därest bolaget eller föreningen uteslutande har till uppgift att äga och förvalta sådan fastighet; dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Utan hinder av vad ovan föreskrivits må med tillsynsmyndighetens medgivande högst en femtedel av fondens tillgångar redovisas i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i fast egendom eller tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde; och skall i fråga om brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas. I väsentliga delar har ovan angivna bestämmelser gällt från den ursprungliga lagstiftningens tillkomst. I stort sett har kassorna varit hänvisade att redovisa sina tillgångar i »guldkantade papper». Syftet har varit att ernå betryggande säkerhet och hög likviditet. Placeringen av arbetslöshetskassornas fonder är mycket skiftande. En

186 undersökning har gjorts rörande fondplaceringarna under åren 1950—1960. Denna redovisas dock ej här. Det torde räcka med att nämna, att de likvida medlen i bank och på giro under den redovisade perioden sjunkit från en tredjedel till ej fullt en femtedel av tillgångarna. Obligationsinnehavet sjönk samtidigt från 53 till 48 procent. Däremot har kommunala lån och lån med statlig eller kommunal garanti ökat sin andel från 4,5 procent till 10,4 procent. Posten »egna fastigheter» och »inteckningar» är fortfarande obetydlig, även om dess andel i tillgångarna tiodubblats. I posten »övriga tillgångar» ingår oredovisade förskottsmedel och utestående avgifter, vilka ej kan betraktas såsom egentliga fondplaceringar. Detta gäller givetvis även i fråga om kassornas fordran på statsbidrag. Bland aktuella placeringsobjekt kan nämnas lån till vatten- och avloppsföretag, hotell- och folketshusbyggen med kommunal borgen o. dyl. I detta sammanhang må erinras om de bestämmelser i kommunallagen som reglerar kommunernas rättigheter och skyldigheter vid upptagande av lån. Såsom huvudregel gäller, att kommunala beslut om upptagande av lån eller ingående av borgen skall underställas Kungl. Maj :ts prövning och fastställelse. Från regeln om underställningsskyldighet finns dock vissa undantag. Enligt lagstiftning som trätt i kraft den 1 juli 1961 gäller, att låneärenden avseende kommuns anläggningar för vatten och avlopp i motsats till tidigare ej skall underställas Kungl. Maj :t. Då i 42 § fjärde punkten arbetslöshetskasseförordningen föreskrivs såsom ett villkor för placering av fondmedel hos kommun att denna erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd till lånet, har kassorna följaktligen numera ej längre möjlighet att placera fondmedel i kommunala vatten- och avloppsföretag.

Utredningen

Pondering. Vid bedömning av de frågor som har samband med arbetslöshetskassornas fondering aktualiseras främst spörsmålet, huruvida en fondering över huvud taget är erforderlig eller om de syften fonderingen avser att tjäna kan uppnås på annat och bättre sätt. Därest frågan om behovet av fondering besvaras jakande, återstår att utreda fondernas storlek och därmed sammanhängande problem samt frågorna om en för kassorna gemensam fond och om fondmedlens placering. Fondbildningen i en erkänd arbetslöshetskassa har till huvudsaklig uppgift att möjliggöra en tidsmässig utjämning av de ekonomiska krav, som ställs på kassan till följd av förändringar i fråga om arbetslösheten inom kassans verksamhetsområde under olika år. Variationerna i arbetslösheten blir i allmänhet relativt sett mindre j u större de kollektiv är på vilka riskerna skall fördelas. Därför krävs förhållandevis mindre fonder för de större kassorna än för de mindre. Enligt vår mening torde en arbetslöshetskassas fonderade medel närmast kunna karakteriseras som en s. k. buffertfond.

187 Vidare möjliggör innehav av fonderade medel för kassorna att säkerställa framtida förpliktelser samt att ha tillgång till likvida medel för aktuella utbetalningar. För att utröna vilken betydelse dessa två omständigheter haft för fonderingen har vi låtit verkställa vissa undersökningar. Av dessa framgår, att kassorna endast i undantagsfall avyttrat tillgångar för att i en ansträngd situation kunna uppfylla sina förpliktelser. Såvitt vi kunnat utröna har under de senare årtiondena försäljning av obligationer och uppsägningar av lämnade lån endast i undantagsfall skett i avsikt att erhålla medel för utbetalning av ersättning till medlemmar. Belåning samt pantförskrivning har förekommit i några fall. I första hand har man dock tagit insatta bank- och giromedel i anspråk samt utnyttjat möjligheten att erhålla statsbidrag under löpande försäkringsår. I detta sammanhang bör arbetsmarknadspolitikens betydelse beaktas. Denna politik syftar bl. a. till att undanröja såväl säsongmässiga som långsiktiga rubbningar inom näringslivet. Den har därför medfört, att riskerna för att en kassa framdeles skall utsättas för långvariga påfrestningar av allvarlig art är väsentligt lägre nu än när gällande bestämmelser om fondering tillkom. Med hänsyn till nu angivna omständigheter finner vi, att arbetslöshetskassornas fonder bör kunna hållas på en lägre nivå än den som nu gäller såsom minimum. Under åberopande av vad ovan anförts föreslår vi en väsentlig uppmjukning av kassornas skyldighet att verkställa avsättningar till fonder. Fonderna skall sålunda enligt vår mening hållas endast vid ungefär hälften av den nuvarande nivån. Möjlighet bör dock finnas för tillsynsmyndigheten att föreskriva större fondering, därest en jämförelse mellan den aktuella arbetslösheten och arbetslösheten under den närmast tilländalupna tioårsperioden skulle ge ett klart otillfredsställande resultat. I den mån kassornas nuvarande fonder överstiger de belopp som erfordras enligt vårt förslag, bör överskottsmedlen enligt varje kassas bedömande antingen bibehållas eller också användas för att öka dagpenningbeloppen på längre sikt utan avgiftshöjning. Mot vårt förslag kan göras den i och för sig riktiga invändningen, att man därmed sänker kassornas betalningsberedskap. Vi anser dock den beredskap som den av oss föreslagna fonderingen innebär vara fullt tillräcklig. Vidare vill vi erinra om att kassorna redan nu har möjlighet att erhålla statsbidrag under löpande försäkringsår från tillsynsmyndigheten samt att de även utnyttjar denna möjlighet. Den nuvarande författningen är i denna del så formulerad, att utbetalning under löpande år endast bör ske i undantagsfall. En sådan utbetalningsordning bör dock, om vårt förslag genomförs, vara det normala. Härvid bör eftersträvas en fast ordning och en enkel beräkning avseende t. ex. de första sex månaderna av försäkringsåret. En justering av metoden för att bestämma fondens minimistorlek synes erforderlig. Huvudregeln för fonderingen är, att minimifonden skall utgöra

188 dubbla genomsnittliga årsinkomsten under en tioårsperiod. Tillsynsmyndigheten har möjlighet att föreskriva en större fond med hänsyn till förändringar under tioårsperioden i fråga om försäkringsersättningens belopp, förvaltningskostnaderna eller statsbidraget. Dessa förändringar har i allmänhet varit så betydande att undantaget blivit regel. Av dessa och vissa andra skäl föreslår vi en justering av metoden för att bestämma fondens minimistorlek. I stället för att som nu fastställa minimistorleken på grundval av medelinkomsten per medlem och år under en tioårsperiod, föreslår vi att utgifterna per medlem lägges till grund för fondberäkningen. Dessa utgifter bör beräknas på så sätt, att antalet ersättningsdagar per årsmedlem i genomsnitt under den senaste tioårsperioden multipliceras med den aktuella dagpenningen jämte barntillägg, varefter till den sålunda erhållna summan lägges även förvaltningskostnaden per medlem. De av oss föreslagna förbättringarna av förmånerna ökar i och för sig fonderingskravet, eftersom detta enligt vårt nu angivna förslag står i relation till arbetslöshetskassornas utgifter. Denna ökning uppväges emellertid av den föreslagna generella sänkningen av kassornas fondering. Försäkringens kostnader under ett normalår har vi, som tidigare redovisats, beräknat till 176,6 mkr. Detta skulle innebära en minimifondering av ca 180 m k r mot 360 m k r enligt gällande fonderingsbestämmelser. Vid en jämförelse med det nuvarande totala fondbeloppet i försäkringen, 390 mkr, bör beaktas, att i flera kassor fonderna väsentligt överstiger det enligt gällande förordning erforderliga beloppet. Frågan om fondernas storlek påverkas även av möjligheten att skapa en gemensam fond för kassorna. Visserligen skulle en dylik fond bidra till att minska behovet av likvida medel i de enskilda kassorna, men då vi, som framhållits i samband med frågan om utjämning av avgifterna, inte kunnat finna någon praktisk form för bildandet och handhavandet av en sådan fond bör tanken därpå avvisas även i detta sammanhang. Det i direktiven uttalade önskemålet om en minskning av olikheterna i skilda hänseenden kassorna emellan genom att låta kassornas fondering till större eller mindre del ske i en för dem gemensam fond k a n således inte tillgodoses i denna form. Fondmedlens placering. Vi har under h a n d erfarit, att kassorna i allmänhet ej haft några svårigheter att placera sina tillgångar på föreskrivet sätt. Från den allmänna kapitalmarknadens synpunkter är de kapitalplaceringar som sker av kassorna relativt obetydliga. När arbetsmarknadsstyrelsen år 1948 hemställde om vidgade placeringsmöjligheter för kassornas fonder, hade dock vissa placeringssvårigheter förelegat. Styrelsen ansåg det även på längre sikt nödvändigt att ge arbetslöshetskassorna bättre möjligheter att placera fonderna. Man hänvisade till de utvidgningar för redovisning av försäkringsfonden för livförsäkringar som medgetts i 1948 års lag om försäkringsrörelse. Beträffande likviditeten framhölls de större krav som måste

189 ställas på arbetslöshetskassorna med hänsyn till den ojämna frekvensen hos försäkringsfallen inom arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslog, att kassorna skulle erhålla rätt att intill 20 procent av fonden vid placeringstillfället redovisa sina tillgångar i obligationer utfärdade av svenska industriföretag samt inhemska värdehandlingar, som till sin art och säkerhet kunde anses jämförliga med övriga tillåtna placeringsobjekt. Härvid åsyftades närmast industrifondbevis utställda av Kooperativa förbundet samt fordringsbevis utfärdade av detta förbunds eller HSB:s sparkassor. De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har till utredningen inkommit med ett förslag om fri placeringsrätt intill 20 procent av fondens belopp. Därvid har åberopats, att 1951 års utredning haft att utreda motsvarande fråga men ej framlagt något förslag härutinnan, enär en översyn av bestämmelserna i understödsföreningslagen kunde förutses. Därest i enlighet med vårt förslag fondbildningen väsentligt nedbringas, minskar fondavkastningens betydelse för kassornas ekonomi samtidigt som behovet av att ha förefintliga fondmedel lättillgängligt placerade ökar. Med hänsyn härtill har vi inte funnit skäl föreslå införande av fri placeringsrätt beträffande någon del av kassornas fondmedel. Eftersom arbetslöshetsförsäkringen utgör en gren av socialförsäkringen, ligger det nära till hands att undersöka möjligheterna att utforma kassornas placeringsbestämmelser med utgångspunkt från vad som gäller för andra delar av socialförsäkringen. I samband med den reform av socialförsäkringen som skedde år 1962 fastställdes reglemente angående förvaltningen av de allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen (nr 401). 2 § nämnda reglemente lyder. Allmän försäkringskassa må placera fondmedel 1. i obligationer utfärdade av staten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa; 2. i obligationer garanterade av staten eller kommun; 3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag; 4. i andra skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av staten eller kommun eller utfärdade av riksbanken, postbanken, bankaktiebolag, sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit; 5. i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning i annan fastighet än industrifastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke må medräknas taxeringsvärdet å växande skog; dock skall åbyggnad, för att inteckning i fastigheten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag, som avses i lagen om försäkringsrörelse, eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket; samt 6. med riksförsäkringsverkets medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet; och skall i fråga om brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5. stadgas.

190 Arbetslöshetskasseförordningens regler om fondmedlens placering bör utarbetas med utgångspunkt från vad som gäller för fonderna inom sjukförsäkringen. Till följd härav har vårt förslag till ändring av 42 § arbetslöshetskasseförordningen utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 2 § fondreglementet. För att dock kassorna även i fortsättningen skall kunna placera medel i form av inteckningslån till industrier har i vårt förslag ej medtagits något förbud mot att lämna dylika lån. I likhet med vad som nu är stadgat i 42 § arbetslöshetskasseförordningen bör emellertid med tillsynsmyndighetens medgivande högst en femtedel av fondens tillgångar utgöras av inteckningslån. Såsom en följd av den föreslagna utformningen av 42 § arbetslöshetskasseförordningen ges kassorna möjlighet att även i fortsättningen lämna lån till kommunala vatten- och avloppsanläggningar eller andra kommunala lån, för vilka ej längre fordras Kungl. Maj :ts godkännande.

KAPITEL 9 D e n k o m m u n a l a kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa

Verksamhetens utveckling

År 1914 infördes den form av kommunala kontantunderstöd med statsbidrag åt arbetslösa som fortfarande tillämpas. Under årens lopp har understödens konstruktion och villkoren för desamma ändrats åtskilliga gånger. Syftet med kontantunderstödsverksamhetens införande var att avlasta den dåvarande fattigvården kostnaderna för de arbetslösas uppehälle. Vidare ville man ha denna hjälp arbetsmarknadsbetonad, d. v. s. man önskade skapa ett samband mellan hjälpen åt de arbetslösa och de möjligheter till försörjning genom arbete som eventuellt kunde föreligga. Denna senare inställning blev f. ö. avgörande för hjälpformen i samband med tillkomsten av socialhjälpslagen. F r å n början gavs inga föreskrifter angående understödsbeloppens maximering. Den första kungörelsen av år 1914 innehöll sålunda endast maximiregler för statsbidraget och i övrigt villkor för erhållande av detta statsbidrag. Statsbidragets maximibelopp undergick sedan vissa justeringar med hänsyn till förändringar i levnadskostnaderna. F r a m till år 1921 kunde en kommun utge kontantunderstöd utan att i förväg ha ansökt och erhållit besked om statsbidrag till kostnader härför. Nämnda år bestämdes emellertid, att arbetslöshetskommissionens medgivande till utbetalning av understöd, vartill statsbidrag önskades, skulle i förväg inhämtas. Därjämte förbättrades understöden såtillvida, att hyreshjälp infördes. Följande år maximerades understödsbeloppen, varvid hänsyn togs till inom olika orter gällande grovarbetarlön. År 1940 vidtogs väsentliga förändringar. Dåvarande arbetsmarknadskommissionen fastställde maximibelopp för understöden, vilka gällde fr. o. m. den 1 januari 1941 enligt den dyrortsgradering, som var gällande för folkpensioneringen. Understöden var uppdelade i dels dagunderstöd för ensamstående och för makar, dels barn tillägg. Vidare differentierades hyreshj alpen, som utsträcktes att gälla även för icke familjeförsörjare. År 1941 tillkom möjligheten att få hyreshjälp jämväl för medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa, som då i särskilt ömmande fall kunde erhålla detta jämsides med daghjälpen. År 1949 utfärdade Kungl. Maj:t den kungörelse angående vissa statliga

192 och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet som ännu gäller, den s. k. arbetslöshetskungörelsen. I anslutning till denna kungörelse utfärdade arbetsmarknadsstyrelsen anvisningar i vilka angavs, att i samband med tillstånd för kommun att utge kontantunderstöd även skulle anges de högsta belopp som fick tillämpas. Sedan tillkom det kommunen (arbetslöshetsnämnden) att variera understödsbeloppen efter behoven i de enskilda fallen. Därvid skulle tillses, att det sammanlagda understödet (dagunderstöd och hyreshjälp) var lägre än den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft och de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande arbetsanställning. År 1950 avlämnade socialvårdskommittén sitt betänkande (XVII) med förslag till lag om socialhjälp m. m. Kommittén föreslog därvid att kontantunderstödet som hjälpform skulle avskaffas. Så skedde emellertid inte. Genom beslut den 19 mars 1954 uppdrog Kungl. Maj.t åt 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen att utreda och framlägga förslag beträffande vissa frågor rörande kontantunderstödsverksamheten. I oktober 1955 avlämnade utredningen en PM i frågan, vilken utmynnade i vissa förslag till ändringar beträffande ifrågavarande verksamhet. I proposition nr 144 till 1956 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag till ändrade bestämmelser för kontantunderstödsverksamheten. Propositionen kom att i väsentliga avseenden avvika från de förslag, som ovannämnda utredning framlagt. I propositionen uttalades, att kontantunderstöden borde avvägas så, att de inte gav förmåner jämförliga med dem de arbetslöshetsförsäkrade erhöll genom sina kassor. För att få fram en sådan marginal mellan ersättningen från arbetslöshetskassorna och kontantunderstöden borde maximibeloppet för kontantunderstöd till ensamstående understiga kassornas genomsnittsbelopp med 3 kr och för makar med 1 kr. I propositionen uttalades vidare, att maximibeloppet för dagunderstöd vid lämpliga tillfällen borde revideras med hänsyn till ändringar i den genomsnittligt tillförsäkrade daghjälpen för hela arbetslöshetsförsäkringen, vilket också skett vid ett par tillfällen. Under årens lopp har denna kontantunderstödsverksamhet bedrivits i allt mindre omfattning såsom framgår av uppställningen i tabell 29. Särskilt gäller detta åren 1946—1956 samt fr. o. m. år 1960. Även under åren 1957— 1959 var verksamheten av liten omfattning i förhållande till den stegrade arbetslösheten under dessa år. Gällande bestämmelser

Jämlikt kungörelsen angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet åvilar det arbetsmarknadsstyrelsen att utöva den centrala ledningen av den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Regionalt är det länsarbetsnämnderna, som på uppdrag av arbetsmarknadsstyrelsen har att handlägga hithörande frågor.

193 Tab. 29. Genomsnittligt antal kontantunderstödda 1935—1962 År

Antal understödda

År

Antal understödda

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948

6 589 4 710 2 271 2 370 2 885 3 764 8 731 3 528 1336 1 948 1161

1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

288 144 49 196 864 343 96 248

366 185 207

1144 2 470 1570

490 245 224

Lokalt ombesörjes verksamheten inom kommunerna av arbetslöshetsnämnden eller — där sådan ej finns — i stad av drätselkammare och i landskommun av kommunalnämnd. Kommun, som anvisat medel till kontantunderstöd och som önskar för sådant ändamål åtnjuta statsbidrag, har att inhämta arbetsmarknadsstyrelsens medgivande innan verksamheten påbörjas. Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid med stöd av kungörelsens § 1 delegerat beslutanderätten om sådant medgivande till länsarbetsnämnderna. Vederbörande länsarbetsnämnd skall därvid skriftligen underrätta kommunen om det högsta antal understödsrum över vilka kommunen får förfoga under viss angiven tid, som regel fyra veckor. Beslut om kontantunderstöd i det enskilda fallet fattas av arbetslöshetsnämnd (eller annan som sådan fungerande myndighet). Enligt arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar skall en arbetslös om möjligt beredas hjälp genom arbetslöshetsnämnden i den kommun, där han uppehåller sig. I anslutning till beslut om medgivande att utge kontantunderstöd kan föreskrivas, att visst antal understödsrum skall förbehållas hjälpsökande, som är mantalsskriven i annan kommun. Följande villkor gäller för erhållande av kontantunderstöd. Huvudregeln är, att kontantunderstöd må utges efter ansökan endast till svenska medborgare eller till medborgare i stat med vilken Sverige träffat överenskommelse om ömsesidighet beträffande hjälp vid arbetslöshet. Sådan överenskommelse har träffats med Danmark, Finland, Island och Norge. Kungl. Maj:t har bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen att medge, att hjälp må utgå även till andra utlänningar. Kontantunderstöd kan endast beviljas den som fyllt 16 men ej 67 år. Hjälpsökande skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för annans räkning samt skall för arbetslöshetsnämnden förete arbetsgivarintyg. Det åligger honom vidare att uppehålla kontakt med ar13— 318255

194 betsförmedlingen. Kontantunderstöd kan ej utges för dag före första besöket vid förmedlingen. Vid besök där skall den arbetslöse uppvisa ett kontrollkort, på vilket han skall ha deklarerat dag för dag, om han varit arbetslös etc. Som regel skall besök göras vid arbetsförmedlingen en gång per vecka. Tätare besök kan föreskrivas. Understöd utgår inte för de första sex dagarna i en arbetslöshetsperiod. Karenstid skall anses fullgjord, om hjälpsökande blivit arbetslös efter att ha uppburit hel sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring för minst tre dagar. Utförsäkrad medlem i erkänd arbetslöshetskassa må utan karenstid kunna erhålla kontantunderstöd fr. o. m. den dag, då daghjälpen från kassan upphört att utgå. Den som frivilligt slutat en anställning eller på grund av otillbörligt uppträdande skilts därifrån kan inte tillerkännas understöd under viss av arbetslöshetsnämnden fastställd tid, dock minst fyra veckor. Samma gäller för den som utan giltig anledning avvisar erbjudet lämpligt arbete. Kontantunderstöd får som regel inte utges till den som på grund av arbetslöshet åtnjuter socialhjälp för sig eller sin familj. Undantag från denna regel kan göras, om socialhjälpen är av tillfällig natur och utges i synnerligen trängande fall. Kontantunderstödet utgöres av dagunderstöd och barntillägg. För närvarande gäller följande maximibelopp, angivna i kronor per dag. Dagunderstöd Ensam person 15

Barntillägg per barn 2

Makar 19

Det ankommer på vederbörande kommun att inom ramen för fastställda maximibelopp besluta om kontantunderstödens storlek. Dagunderstöd kan inte utges till medlem i erkänd arbetslöshetskassa under tid då denne uppbär daghjälp från kassan. Dock må i ömmande fall för sådan tid kunna utgå dagunderstöd till bostadskostnader. Härför fordras dock, att medlemmen under de närmast förflutna 30 dagarna har uppburit daghjälp för minst 18 dagar. Här avsett dagunderstöd kan utgå med högst följande belopp per månad: Ortsgrupp II III o IV V

För familjeförsörjare 60 k r 75 „ 90 „

För

ensamstående 30 kr 40 „ 50 „

Genom ändring av kommunalskattelagen år 1959 upphörde kontantunderstödet att vara skattepliktig inkomst. Arbetslöshetsnämnden har att tillse, att hjälpverksamheten begränsas till

195 vad som påkallas av verkligt behov. Det sägs vidare i arbetslöshetskungörelsen, att verksamheten inte får komma arbetsovilliga eller i övrigt obehöriga till godo. Vid behovsprövningen skall hänsyn inte tas till allmänna barnbidrag, ej heller till sådana tillgångar som bohag och arbetsredskap. Vidare bör ej smärre besparingar eller innehav av eget hem tillmätas betydelse vid behovsprövningen. Vad gäller behörighet att erhålla kontantunderstöd är en av förutsättningarna härför att den sökande tidigare skall ha utfört avlönat arbete eller för sin försörjning är i behov därav. Av detta följer, att den som driver egen rörelse inte kan tillerkännas kontantunderstöd med mindre han jämsides därmed utfört avlönat arbete eller för framtiden är hänvisad till att helt eller delvis försörja sig genom sådant arbete. Någon ovillkorlig rätt att erhålla kontantunderstöd föreligger inte, även om alla härför gällande villkor är uppfyllda. Det tillkommer kommunen att avgöra, om dylik verksamhet skall bedrivas. Kommun kan alltså ej åläggas att utge sådan hjälp. Om kommun beslutar anslå medel härtill samt erhåller länsarbetsnämndens medgivande att bedriva dylik verksamhet, åligger det arbetslöshetsnämnden att bevilja eller avslå ansökningar om hjälp. Tillsynsmyndigheten skall tillse, att understöd inte utgår oriktigt. En följd av att ovillkorlig rätt till arbetslöshetshjälp inte föreligger är, att hjälpsökande ej heller har någon besvärsrätt över avslag på ansökan. Statsbidrag till kontantunderstödsverksamhet utgår i form av årskostnadsbidrag. Utöver årskostnadsbidraget kan arbetsmarknadsstyrelsen besluta om särskilt statsbidrag till kommun, som lämnar understöd åt arbetslösa, mantalsskrivna i annan kommun. F . n. utgår sådant särskilt statsbidrag med 75 procent av kostnaderna för understödet, varjämte utgår årskostnadsbidrag på överskjutande 25 procent. Årskostnadsbidraget har under ett flertal år inte för någon kommun som utgivit kontantunderstöd överstigit minimibidraget (20 procent). För understödskostnader avseende utlänningar utgår statsbidrag till hela kostnaden.

Utredningen

Enligt direktiven har vi att beakta de konsekvenser för den av kommunerna bedrivna kontantunderstödsverksamheten som kan bli följden av ändrade ersättningsbestämmelser i de erkända arbetslöshetskassorna. Vi har med hänsyn bl. a. till kontantunderstödsverksamhetens ringa omfattning — vilken framgår av tabell 29 — ingående prövat möjligheten att inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens r a m så långt möjligt ersätta en dylik verksamhet. Sålunda har vi övervägt bildandet av en allmän arbetslöshetskassa för arbetstagare som inte har tillgång till sådan kassa inom sitt yrkesområde. Vi har emellertid, som framgår av kap. 2 rörande

196 försäkringens omfattning, inte funnit tillräckliga skäl föreligga att framlägga förslag härom. Följaktligen kommer det även i fortsättningen att finnas arbetstagare som saknar möjlighet att ansluta sig till erkänd arbetslöshetskassa, låt vara att arbetslöshetsriskerna inom denna kategori, såsom redovisas i annat sammanhang, torde vara relativt obetydliga. Även om en allmän arbetslöshetskassa inrättades, skulle dock med stor sannolikhet åtskilliga personer med arbetslöshetsrisk stanna utanför försäkringen. En av utredningen företagen stickprovsundersökning bland personer som uppburit kontantunderstöd i oktober månad 1962 visar nämligen, att av de 74 procent som inte var arbetslöshetsförsäkrade nästan alla tillhörde yrkesområden, inom vilka erkänd arbetslöshetskassa fanns. Flertalet av de i undersökningen ingående arbetstagarna, vilka genom att söka kontantunderstöd i viss mån visat sig ha behov av att vara arbetslöshetsförsäkrade, har således också haft möjlighet härtill men inte utnyttjat den. Behovet av hjälp åt arbetslösa i annan form än genom arbetslöshetsförsäkringen torde därför komma att föreligga även i fortsättningen, inte minst genom förekomsten av den sistnämnda kategorin av arbetstagare. Kontantunderstödsverksamhetens synnerligen ringa omfattning framstår särskilt markant mot bakgrunden av antalet icke arbetslöshetsförsäkrade personer som varit anmälda som arbetslösa hos den offentliga arbetsförmedlingen. I nedanstående uppställning anges för åren 1956—1962 det genomsnittliga antalet icke försäkrade arbetssökande och motsvarande antal personer som uppburit kontantunderstöd. Tab. 30. Genomsnittligt antal icke försäkrade arbetssökande och kontantunderstödda År

Antal icke försäkrade arbetslösa arb.sök.

1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

5 466 7 011 10 868 10 224 5 437 4 337 4 599

Antal understödda

248 1 144 2 470 1 570

490 245 224

Det må härutöver nämnas, att år 1963 endast åtta kommuner i hela landet bedriver kontanunderstödsverksamhet. Det ligger utanför vårt uppdrag att närmare utreda frågan om kontantunderstödsverksamheten. Vi har vid kontakt med den pågående arbetsmarknadsutredningen erfarit, att denna utredning kommer att pröva formerna för hjälpverksamheten rörande icke arbetslöshetsförsäkrade arbetslösa personer. Skulle kontantunderstödsverksamheten komma att bibehållas, måste förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och denna verksamhet noga beaktas. Det måste därvid tillses, att försäkringen i förhållande

197 till kontanthjalpen kan erbjuda så mycket bättre förmåner att intresset av att tillhöra försäkringen inte minskas. Som framgår av den lämnade redogörelsen för kontantunderstödsverksamheten är villkoren för erhållande av ersättning från erkänd arbetslöshetskassa och kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd i flera avseenden likartade. Sålunda sammanfaller begreppen arbetslöshet och lämpligt arbete helt. Likhet föreligger i fråga om föreskrifterna för besök vid arbetsförmedling. Vidare tillämpas samma karenstid, ehuru försäkringens karensregler i övrigt saknar motsvarighet i arbetslöshetskungörelsen eller utfärdade anvisningar. Vi finner denna ordning med så långt möjligt likartade bestämmelser på dessa båda områden vara ändamålsenlig. Inom kontantunderstödsverksamheten — eller den hjälpform som eventuellt ersätter denna — synes för den skull en anpassning av bestämmelserna i tillämpliga delar böra ske med hänsyn till de ändringar som föreslås beträffande försäkringen. Kontantunderstödets maximibelopp understiger numera som regel försäkringens genomsnittliga daghjälp jämte familjetillägg med endast 1 k r beträffande m a k a r och 3 kr i fråga om ensamstående. Detta betyder, att kontantunderstöd kan utgå med samma eller högre belopp än försäkringsersättningen i vissa klasser. Vi vill dock i detta sammanhang inskjuta, att man vid en jämförelse mellan försäkringen och kontantunderstödsverksamheten synes böra ta hänsyn till det förhållandet, att den försäkrade för sin rätt till ersättning inte är beroende av särskilda kommunala beslut eller av behovsprövning. För att försäkringens konkurrenskraft inte skall försvagas genom ett i förhållande till försäkringsersättningen alltför generöst kontantunderstöd fordras, att relationerna mellan ersättningsbeloppen i dessa båda hjälpformer fastställes efter andra normer än som nu sker. Den nuvarande marginalen på 1 resp. 3 kr kommer att få förhållandevis mindre betydelse ju högre dagpenningen resp. dagunderstödet blir. Den relativa skillnaden mellan dessa ersättningar måste upprätthållas. Detta torde kunna ske, om man — med utgångspunkt från dels den nuvarande medeldaghjalpen jämte familjetillägg om 20 kr, dels kontantunderstödets maximibelopp om 19 kr för makar och 15 k r för ensamstående — höjer dagunderstödets maximibelopp med 1 kr för varje 1: 50 kr, varmed dagpenningens medelbelopp ökar. Därigenom skulle vid en genomsnittlig försäkringsersättning om 24: 50 kr dagunderstödets maximibelopp för makar ha stigit till 22 kr, d. v. s. en skillnad på 2: 50 kr. Om försäkringsersättningen stiger till 29 loskulle dagunderstödet bli 25 kr och skillnaden således 4 kr o. s. v. Vi förutsätter av administrativa skäl, att dagunderstödets belopp endast höjes med jämna kronor. Om vårt förslag rörande barntilläggets utformning i arbetslöshetsförsäkringen genomförs, bör motsvarande ändringar göras inom kontantunderstödsverksamheten. Detta innebär, att det nuvarande beloppet om 2 kr per

198 barn och dag bibehålles men att antalet barntillägg maximeras till fyra. Vidare bör, om en 5-dagarsförsäkring införs, den tid som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall ha uppburit dagpenning såsom villkor för rätt att erhålla dagunderstöd till bostadskostnaden från arbetslöshetsnämnd, minskas från 18 till 15 dagar. Med hänsyn till att, som nämnts, förevarande fråga är föremål för behandling av arbetsmarknadsutredningen finner vi ej anledning att på grund av vad härovan anförts framlägga förslag till ändringar i 1949 års kungörelse angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet. Vi har till arbetsmarknadsutredningen under hand överlämnat våra överväganden och förslag i saken och därvid förutsatt, att de kommer att beaktas av utredningen.

K A P I T E L 10 Ö v r i g a frågor

Minimiantalet

medlemmar i arbetslöshetskassa

Stundom möter de mindre kassorna svårigheter på grund av att en effektiv riskutjämning inte kan ernås i en kassa med litet antal medlemmar. Vi har därför enligt direktiven att undersöka, huruvida nuvarande bestämmelse angående minimiantalet medlemmar i en arbetslöshetskassa kan anses ändamålsenlig. På förslag av 1951 års utredning angående arbetslöshetsförsäkringen höjdes nämnda minimiantal i gällande arbetslöshetskasseförordning från 500 till 1 500, dock med möjlighet för tillsynsmyndigheten att, om särskilda omständigheter föranleder därtill, anta understödsförening med lägre medlemsantal till erkänd arbetslöshetskassa. Något erfarenhetsmässigt behov av att nu ändra gällande minimigräns för medlemsantalet har inte gjort sig gällande. Föreligger ej någon större arbetslöshetsrisk för en organisations medlemmar, torde den riskutjämning som erhålles vid nuvarande minimiantal i allmänhet vara tillfredsställande. En höjning av detta skulle innebära en ytterligare begränsning av de fackliga organisationernas möjligheter att bilda erkända arbetslöshetskassor. Den administrativa samordningen mellan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och de fackliga organisationerna medför, att den fackliga uppdelningen av de anställda blir normgivande för försäkringskollektivets uppdelning i arbetslöshetskassor och för dessas medlemsantal. Det har nämligen i praktiken visat sig förenat med stora svårigheter att bilda och administrera för flera fackförbund gemensamma arbetslöshetskassor. För närvarande undergår de fackliga organisationerna en omvandling, som innebär att de mindre enheterna i allt vidare omfattning går upp°i större enheter. Eftersom arbetslöshetskassorna härvid följer resp. fackförbund leder denna strukturförändring även till att små arbetslöshetskassor uppgår i större kassor. Under år 1962 upphörde på så sätt tre kassor. Härigenom uppkommer, oavsett arbetslöshetskasseförordningens bestämmelser om minimiantal medlemmar, en utveckling mot större försäkringsenheter till fördel för såväl riskutjämning som administrationskostnader. Vi finner med stöd av vad ovan anförts ej anledning att föreslå någon höjning av nu gällande minimiantal medlemmar i en arbetslöshetskassa 1500.

200 Avgiftsbetalningen Utträden på grund av bristande avgiftsbetalning

Enligt 17 § arbetslöshetskasseförordningen skall medlem erlägga avgift till kassan senast vid utgången av åttonde veckan eller, i kassa med månadsavgifter, andra månaden efter den vecka resp. månad som avgiften avser. Om så ej skett och om medlemmen ej heller anmält för kassan förhållande, varpå befrielse från betalningsskyldighet kan grundas, skall medlem anses ha utträtt ur kassan vid nämnda tidpunkt. Vi har uppmärksammat att ett påfallande stort antal medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna utträtt på grund av bristande avgiftsbetalning. Under försäkringsåret 1960/61 var detta fallet med 83 176 medlemmar, d. v. s. mer än sex procent av samtliga kassamedlemmar (1 340 097 den 1 september 1960). Vi har funnit det angeläget att söka få en uppfattning om orsakerna till detta förhållande och har därför gjort en undersökning härom inom arbetslöshetskassorna. Innan resultatet av denna redovisas, må dock det speciella förhållande beröras som ligger i kassornas nära samband med de fackliga organisationer som bildat dem. Den som ansluter sig till en sådan organisation blir i regel automatiskt medlem även i arbetslöshetskassan inom vederbörande yrkesområde. Avgiften till kassan betalas i sådana fall ej separat utan tillsammans med avgiften till fackorganisationen. Vanligen är kassören i fackorganisationens lokalavdelning jämväl arbetslöshetskassans redogörare och lokala ombud på orten. Det kunde ifrågasättas, om inte en förklaring till det stora antalet utträden är att medlemmarna på grund av det samordnade uppbördsförfarandet i stor utsträckning ej kan skilja på de ändamål till vilka avgifterna går utan betraktar hela det inbetalade beloppet som en avgift till fackorganisationen och att de därför skulle vara okunniga om att de vid underlåten avgiftsbetalning även förlorar sitt arbetslöshetsskydd. Så torde emellertid vara förhållandet endast i mycket begränsad utsträckning. Den upplysning som kassorna bedriver medelst broschyrer, i fackförbundspress o. dyi. för att klargöra för medlemmarna skillnaden mellan kassan och fackorganisationen torde på det hela taget vara ganska effektiv, och även om denna skillnad i och för sig inte står helt klar för alla medlemmar torde likväl flertalet av dem genom upplysningsverksamheten bli medvetna om att de i och med avgiftsbetalningen också blir arbetslöshetsförsäkrade. Viss betydelse i detta hänseende har även det förhållandet, att avgiften till kassan är avdragsgill i medlemmens självdeklaration vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt, vilket däremot ej är fallet med avgiften till fackorganisationen. En bekräftelse på vad nu sagts utgör i viss mån uppgifterna i nedanstående diagram avseende åren 1950—1960/61, vilket visar att antalet ut-

201 träden på grund av bristande avgiftsbetalning har ett påtagligt samband med konjunkturerna på arbetsmarknaden. Vid sämre konjunkturer med stigande arbetslöshet som följd ökar behovet av arbetslöshetsförsäkring och intresset för att bevara försäkringsskyddet, varför antalet utträden sjunker. Vid förbättrade konjunkturer är förhållandet det motsatta. Förhållandet mellan antalet ersättningsdagar och antalet utträdda ur arbetslöshetskassorna under åren 1950—1961/62 ____

«, antal personer utträdda på grund av bristande avgiftsbetalning per 100 medlemmar = antal ersättningsdagar per medlem och år

A

/

- \ \

/

x/

/

\

/

\

V

V

58/59

59/60

60/61

61/62

Här nedan följer diagrammets uppgifter i tabellform. Tab. 31 Jämförelse mellan antalet utträdda och antalet ersättningsdagar År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958/59 1959/60 1960/61

Antal personer per 100 medlemmar som utAntal ersättningsdagar t r ä t t på grund av brisper medlem och år tande avgiftsbetalning 6,64 7,29 6,94 6,30 6,71 7,06 6,95 6,22 5,03 5,51 6,21

2,6 1,5 2,4 3,6 3,5 2,9 4,0 4,7 5,8 4,0 3,0

202 Kassorna söker med olika medel förhindra utträden på grund av bristande avgiftsbetalning. I det upplysningsmaterial som tillställs medlemmarna inskärps vikten av att avgifterna till kassan inbetalas inom föreskriven tid. Vidare erhåller i många kassor försumlig medlem en skriftlig varning att han riskerar att förlora sitt medlemskap i kassan vid underlåten avgiftsbetalning. Bland åtgärder av annat slag må nämnas sådana som avser att effektivisera uppbördssystemet och förenkla detsamma t. ex. genom införande av s. k. kontinuerlig avgiftsbetalning, som innebär att avgift erlägges även då medlem enligt eljest tillämpade regler är berättigad att erhålla avgiftsbefrielse. Sålunda har t. ex. medverkan av arbetsgivare i samband med lönsparande samt anlitande av särskilda uppbördsmän varit ägnade att väsentligt nedbringa antalet utträden i de kassor (avdelningar) där dessa uppbördsmetoder tillämpats. Den nämnda undersökningen har företagits för att utröna orsakerna till att här berörda medlemmar upphört att betala sina avgifter. Med ledning av inkomna uppgifter om orsakerna har medlemmarna kunnat indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen består av dem som även efter utträdet arbetar inom vederbörande kassas verksamhetsområde, den andra av dem som lämnat detta och därmed haft ett s.a.s. legitimt skäl för att lämna även kassan, då de ej längre är kvalificerade för medlemskap i denna. Deras försummelse ligger i att de underlåtit att göra en formell utträdesanmälan. Syftet med undersökningen har således främst varit att få en uppfattning om storleken av den förstnämnda gruppen. I uppställningen nedan ingår såsom en tredje grupp de fall där orsaken är okänd. Undersökningen omfattar redovisningsperioden september—oktober 1961. Under den angivna tvåmånadersperioden har 14 783 medlemmar (1,1 % av det totala antalet medlemmar) utträtt ur försäkringen på grund av bristande avgiftsbetalning. Deras fördelning på de tre grupperna framgår av följande uppställning. Tab. 32. Utträden på grund av bristande avgiftsbetalning Antal

Procenttal

2 908

19,7

2 722 9 153

18,4 61,9

14 783

100,0

Ej legitima skäl (kvar inom kassans

Summa

Tre kassor har inte till någon del kunnat specificera orsakerna utan endast angett det totala antalet utträdda medlemmar. Dessa är inräknade i gruppen »okända skäl». Beträffande denna må i övrigt anmärkas, att av de

203 där angivna fallen ej mindre än 4 848, d. v. s. mer än hälften, redovisats av enbart två kassor. Bland orsaker som uppgetts av kassorna kan beträffande gruppen »legitima skäl» nämnas giftermål (786), tillfällighetsarbete — till större delen sommararbeten av olika slag — (638), övergång till yrkesområde utan arbetslöshetskassa (464), blivit egen företagare (298), eljest lämnat kassans verksamhetsområde (406) etc. Slarv och likgiltighet är de vanligaste orsakerna (1 065) som angetts beträffande dem som är kvar inom kassans verksamhetsområde efter utträdet. Vidare har som skäl inom denna grupp uppgetts ingen arbetslöshetsrisk (724), för höga avgifter (704) etc. Arbetslöshetskassorna har vidare tillfrågats, i vilken omfattning återinträde skett bland medlemmar som under år 1960 utträtt på grund av bristande avgiftsbetalning. Det visade sig, att återinträdesprocenten drygt ett halvår efter utgången av det aktuella året till övervägande delen var låg. Det är emellertid en utbredd uppfattning inom kassorna, att flertalet av de medlemmar som efter utträdet kvarstår inom vederbörande kassas verksamhetsområde förr eller senare återkommer till kassan. Dessutom kan det förutsättas, att av dem som övergått till annat verksamhetsområde, där kassa finns, många så småningom ansluter sig till denna. I nära 40 procent av de i undersökningen ingående fallen har orsakerna till utträdena kunnat specificeras. Det material som föreligger synes således vara så representativt att det torde kunna läggas till grund för slutsatser i stort rörande dessa utträden. De som haft »legitima skäl» är enligt redovisningen något flera än de som varit »kvar inom kassans verksamhetsområde». Härav kan man dock ej sluta sig till att förhållandet är detsamma inom gruppen »okända skäl». Det finns anledning anta, att förhållandet där snarare är det motsatta. Det relativt stora antal fall av »legitima skäl» som redovisats gör det emellertid sannolikt, att sådana skäl i ej ringa utsträckning förekommer även bland de okända fallen. Vi anser oss kunna dra den slutsatsen av undersökningen, att antalet personer som även efter sitt utträde är sysselsatta inom yrkesområde där kassa finns inte är onormalt stort i förhållande till det totala antalet kassamedlemmar och med hänsyn till att försäkringen är frivillig. Vi förutsätter, att kassorna i samarbete med tillsynsmyndigheten och arbetslöshetskassornas samorganisation också i fortsättningen ägnar den förevarande frågan ett fortlöpande intresse i syfte att även genom andra än nu förekommande åtgärder nedbringa antalet utträden så långt detta är möjligt.

Frågan om s. k. kontinuerlig avgiftsbetalning

Gällande bestämmelser m.m. Alltsedan arbetslöshetsförsäkringens tillkomst har beträffande avgiftsbetalningen gällt den bestämmelsen, att sådan betalning endast skall ske för tid, då medlem för annans räkning utfört av-

204 lönat arbete annorstädes än i sitt hem. Med arbetad tid jämställes tid, då medlem haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Genom en bestämmelse som infördes i 1956 års arbetslöshetskasseförordning kan skyldighet att erlägga avgift även åläggas medlemmar, som arbetar såsom hemarbetare eller egna företagare. För all övrig tid är den försäkrade avgiftsbefriad. Denna konstruktion av bestämmelserna om avgiftsskyldigheten har sin grund i arbetslöshetsförsäkringens nära faktiska anknytning till de fackliga organisationerna, i vilka sedan gammalt motsvarande bestämmelser för avgiftsskyldighet varit gällande. Då avgiften till fackorganisationen och arbetslöshetskassan i allmänhet upptas samtidigt och av samma person, fackföreningskassören-kassaredogöraren, har det bl. a. av administrativa skäl befunnits lämpligt, för att inte säga nödvändigt att utforma enhetliga bestämmelser om avgiftsskyldighet. Systemet med en långt gående avgiftsbefrielse är administrativt tungrott och arbetskrävande samt minskar möjligheterna att rationellt utnyttja moderna kontorsmaskiner av olika slag. Svårigheterna gäller dels den bokföringsmässiga sidan, dels och framför allt kontrollen av att vederbörliga avgifter erlagts för tid för vilken avgiftsskyldighet förelegat och att avgifterna redovisats för rätt tid, en kontroll som sker främst med hjälp av inkommande arbetsgivarintyg. Det har även visat sig omöjligt att med det nuvarande systemet förhindra, att avgiftsbefrielse förekommer även för tid, för vilken avgift rätteligen skulle ha erlagts. Framför allt gäller detta områden, där korta och växlande anställningar förekommer i stor utsträckning. Medlemmarna skall själva svara för att avgift erlägges i rätt tid (inom 8 veckor — 2 månader) till kassan, då avgiftsskyldighet föreligger. Om avgift ej erlagts inom föreskriven tid, anses medlemmen ha utträtt ur kassan. Genom de relativt komplicerade bestämmelserna i fråga om avgiftsskyldighet är det ofta svårt för den enskilde medlemmen att veta, när avgift skall erläggas. Försummad avgiftsbetalning medför i regel, att medlemmen förlorar sin ersättningsrätt. För att bygga upp en ny sådan rätt fordras avgiftsbetalning under ej mindre än tolv månader. Även på grund av nu angivna omständigheter är det angeläget med en förenkling av avgiftsbestämmelserna. Härtill kommer slutligen det förhållandet att den som uppbär ersättning från kassan systematiskt erhåller en lägre årspremie än den som inte utnyttjar sin arbetslöshetsförsäkring. Utredningen. På senare tid har såväl inom arbetslöshetskassorna som inom den fackliga rörelsen diskuterats olika möjligheter att modernisera och rationalisera administrationen. Därvid har bl. a. frågan om avgifter och avgiftsuppbörd upptagits till behandling. Det system som ligger närmast till hands att pröva i detta hänseende är en kontinuerlig avgiftsbetalning, d. v. s.

205 betalning av en årspremie till arbetslöshetskassan, normalt uppdelad på tolv månader eller 52 veckor. Genom införandet av obligatorisk sjukförsäkring, förbättrade förmåner för arbetslösa, för värnpliktiga och för dem som är arbetslediga på grund av havandeskap synes nu finnas bättre möjligheter än tidigare att av den arbetslöshets försäkrade utta en kontinuerlig avgift. För den kommande utvecklingen på avgiftsområdet finner vi det önskvärt, att arbetslöshetskasseförordningen ej utgör något hinder för arbetslöshetskassa att övergå till kontinuerlig avgiftsbetalning. Även om bestämmelserna i den nuvarande arbetslöshetskasseförordningen inte innehåller något direkt förbud däremot, synes det dock vara lämpligt med en ändring av 16 § nämnda förordning så, att möjligheten att införa det angivna avgiftssystemet kommer till mera positivt uttryck. Utformandet av erforderliga detaljbestämmelser torde dock böra överlåtas på tillsynsmyndigheten. Därvid bör beaktas, att behov av avgiftsbefrielse kan föreligga i vissa fall, exempelvis vid långvarig sjukdom, första militärtjänstgöring och utförsäkring från arbetslöshetskassa i samband med långvarig arbetslöshet. Någon avgiftshöjning bör detta system i och för sig ej medföra. Med utgångspunkt från vad som betalas i en dagpenningsklass i genomsnitt per medlem och år efter de normer för avgiftsbefrielse som för närvarande gäller beräknas den avgift per månad/vecka som erfordras vid kontinuerlig betalning. Denna avgift blir i allmänhet lägre beroende på att avgiftsbefrielsen bortfaller. I detta sammanhang må framhållas, att även inom den obligatoriska sjukförsäkringen avgift för sjukvård och grundsjukpenning uttas genom en årspremie. Beträffande avgifter för tilläggssjukpenningen kan efter framställning av den försäkrade avgiftsbefrielse erhållas vid långvarigt inkomstbortfall. Vårt förslag innebär ej någon saklig ändring i de försäkrades möjligheter att bygga upp ersättningsrätten i arbetslöshetskassorna. För att få tillgodoräkna erlagda avgifter vid prövningen av avgiftsvillkoren skall fortfarande tillämpas bestämmelserna i 24 § arbetslöshetskasseförordningen, nämligen att endast sådana avgifter normalt får tillgodoräknas, vilka erlagts för tid varunder den försäkrade i viss i kassastadgarna angiven omfattning utfört avlönat arbete för annans räkning annorstädes än i sitt hem, eller tid som eljest får tillgodoräknas på grund av yrkesutbildning, värnpliktstjänstgöring eller barnsbörd. Erforderlig kontroll av arbetad tid skall liksom hittills ske bl. a. medelst arbetsgivarintyg. Redan nu är avgiftsvillkoren i princip arbetsvillkor, eftersom endast avgifter för tid då arbete utförts i viss omfattning får tillgodoräknas. Genom den kontinuerliga avgiftsbetalningen får avgiftsvillkoret mer direkt formen av arbetsvillkor. En förutsättning för att en arbetslöshetskassa skall kunna göra någon administrativ vinst genom det nu föreslagna avgiftssystemet är, att vederbörande fackförbund samtidigt övergår till detsamma.

Avsikten med vårt förslag är endast att arbetslöshetskassa, då så befinnes lämpligt, skall kunna välja ett alternativ till den nu gällande ordningen för beräkning och erläggande av avgift. Förslag med anledning av Sveriges anslutning till

ILO-konvention

Sverige har ratificerat Konvention (nr 102) angående minimistandard för social trygghet, antagen av Internationella arbetsorganisationen (ILO) år 1952. ILO:s expertkommission för granskning av ratificerade konventioners tillämpning riktade år 1958 anmärkningar mot Sverige för bristande uppfyllelse av konventionen i två avseenden såvitt gäller arbetslöshetsförsäkringen, nämligen dels angående maximitiden för karensen, dels med anledning av frånvaron av föreskrift om minimiersättning. Utredningen har fått i uppdrag att uppta förevarande spörsmål till prövning. Maximitid för karensen

Den i 28 § 1 mom. första stycket arbetslöshetskasseförordningen angivna tiden sex dagar är avsedd att vara karenstid under normala förhållanden. Om särskilda skäl föranleder därtill, kan karenstiden förlängas, dock högst till tre månader. I artikel 24: 3 av konventionens »Del IV. Förmåner vid arbetslöshet» stadgas bl. a., att förmånen inte behöver utgå under en karenstid omfattande de första sju dagarna av varje period av inkomstbortfall. Enligt artikel 2 4 : 4 må dock i fråga om säsongarbete förmånens varaktighet och karenstiden anpassas efter arbetsförhållandena. ILO:s anmärkning i denna del föranleddes av att karenstiden för medlemmarna i handelsresandenas erkända arbetslöshetskassa var fastställd till tolv dagar.i Från svensk sida gjordes invändningar mot anmärkningen. Dessa avvisades dock av kommissionen, som uttryckte önskemål om att åtgärder måtte vidtas för att inom den svenska arbetslöshetsförsäkringen åstadkomma full överensstämmelse med artikel 24 i konventionen. Kassan kunde till stöd för sin föreskrift om tolv dagars karenstid åberopa den nyss återgivna bestämmelsen, vari medges förlängning av karenstiden (28 § 1 mom. andra stycket nämnda förordning). Denna bestämmelse står emellertid i strid med artikel 24 i konventionen, varför en ändring av bestämmelsen synes böra ske på så sätt att ifrågavarande stycke begränsas att gälla endast beträffande säsongarbetare. Den i samma stycke angivna maximitiden tre månader har visat sig vara föga realistisk. Det fåtal undantag från normaltiden som förekommit har inneburit högst en fördubbling av denna. Beträffande säsongarbetare torde något behov av maximitid för karensen inte föreligga, varför den ifrågavarande föreskriften bör utgå. Kvar står emellertid frågan om att fastställa en generell föreskrift om i Karenstiden i handelsresandenas erkända arbetslöshetskassa är fr. o. m. den 1 september 1963 sex dagar.

207 maximitid för karensen. Den i konventionen angivna tiden, sju dagar, torde vara fastställd med hänsyn till eventuellt förekommande 7-dagarsförsäknngar, d.v.s. försäkringar som utbetalar ersättning för veckans samtliga dagar. Då ett dylikt system enligt vår tidigare redovisade uppfattning inte bör komma i fråga för Sveriges del, synes anledning ej föreligga att ange maximitiden till sju dagar. Ej heller talar några skäl för att ens i speciella fall karenstiden i en 5-dagarsförsäkring bör utsträckas till sex dagar, ehuru i och for sig intet hinder möter härför. Enligt utredningens mening bör följaktligen karenstiden — med ovan angivna undantag — inte få fastställas till mer an fem dagar, således samma tid som vi föreslagit såsom minimitid. Till följd härav kommer begreppen maximitid och minimitid att sakna betydelse i samband med karensen.

Ersättningsminimum

Vid arbetslöshetsförsäkringens tillkomst framhölls, att daghjälpen inte finge sättas lägre än att därigenom den arbetslöses nödtorftiga försörjning tryggades under den tid som normalt kunde erfordras för anskaffande av nytt arbete. För att de försäkrade skulle garanteras en viss minimistandard fanns fram till år 1953 ett minimibelopp för daghjälpen fastställt i arbetsloshetskasseförordningen. På förslag av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen infördes emellertid inte någon motsvarande föreskrift i den nu gällande förordningen. Förslaget motiverades med att ett bibehållande av bestämmelsen i fortsättningen liksom dittills måste föra med sig undantagsföreskrifter för deltidsarbetande, lärlingar och andra med relativt lag lon. Under sådana förhållanden ansågs en minimigräns sakna större praktisk betydelse. Frågan om en minimigräns för ersättning från försäkringen har aktualiserats av den förutnämnda anmärkningen från ILO:s expertkommission. I artikel 22:1 i konventionen stadgas, att minimiförmånen skall utgöras av en periodisk utbetalning, beräknad enligt bestämmelserna i artikel 66. Innebörden av denna sistnämnda artikel är, att minimiersättningen (inklusive familjetillagg) till en standardförmånstagare - vilken är angiven såsom en man med hustru och två barn - skall utgöra 45 procent av en vuxen manlig grovarbetares lön jämte allmänna familjeförmåner. Föreskriften om minimiersattmng har således begränsats att gälla en förmånstagare av genomsnittstyp. Enligt artikel 7 1 : 3 skall medlemsstat »ikläda sig ansvaret för vederbörligt tillhandahållande av de förmåner, som skola utgå enligt denna konvention och vidtaga alla nödiga åtgärder i sådant syfte». Kommissionen uttryckte därför den förhoppningen, att erforderliga ändringar i arbetsloshetskasseförordningen skulle företas för att åstadkomma överensstämmelse med minimiföreskrifterna i konventionen. Enligt konventionen föreligger inte skyldighet för medlemsstat att i vederbörande författning ange ett fixerat minimibelopp för ersättningen till

208 arbetslös standardförmånstagare. Ett sådant skulle för övrigt i den svenslska försäkringen från praktisk synpunkt vara olämpligt, eftersom lönerna anndras från år till år, och det skulle vålla arbetslöshetskassorna tekniska svvarigheter att för varje år anpassa dagpenningens minimibelopp till l ö n e u t vecklingen. Expertkommissionens krav på den svenska arbetslöshetsfor sa akringens anpassning till konventionen i denna del torde k u n n a tillgodos-ses ^ n o m att i 29 § arbetslöshetskasseförordningen införs en allman bestanmmelse, enligt vilken det åligger tillsynsmyndigheten att tillse att den a n g i v n a minimistandarden upprätthålles inom kassorna, vilket torde utgöra en ggaranti för att den svenska arbetslöshetsförsäkringen även i realiteten brmggas i överensstämmelse med konventionen. »Skälig lön» Gällande bestämmelser och praxis m.m.

36 § arbetslöshetskasseförordningen lyder i här tillämpliga delar: »Till dlen som . avvisat erbjudet lämpligt arbete . . . må ersättning icke utgivas iför de fyra närmast följande veckorna efter det sådant förhållande inträff fat. Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning . . . att det ar f ö r enat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten 1 torekommande avlöning för sådant arbete, . . .»• Denna bestämmelse har kv.-arstått oförändrad sedan den infördes i 1934 års förordning. Vid fastställande av vad som är att anse såsom lämpligt arbete galler Ibeträf f ande bedömningen av begreppet skälig lön två principer: 1. Om kollektivavtal finns inom det yrkesområde och tillämpas pa dlen ort varom fråga är, skall vid bedömningen av frågan om erbjuden löns s k ä lighet den i avtalet angivna lönen anses som minimilön. 2. Om kollektivavtal inte finns inom det aktuella yrkesområdet eller ej tillämpas på den ort varom fråga är, skall den på vederbörande ort gängse förekommande lönen för arbete av det slag som erbjudes vara normgivande vid skälighetsprövningen. Till grund för denna uppdelning ligger uttalanden redan i förarbetena till 1934 års arbetslöshetskasseförordning. Av handböcker med kommentarer till förordningen — den senaste utgiven år 1952 av arbetsmarknadsstyrelsen — framgår, att praxis i stort sett varit oförändrad sedan bestämmelsens tillkomst. I den nyssnämnda handboken av år 1952 har gjorts ett uttalande, att »lön som ostridigt utgår i enlighet med kollektivavtal är skälig». Vad punkt 1 beträffar har dock praxis ändrats i fråga om bedömningen av lön som erbjudes av arbetsgivare, vilken ej är bunden av kollektivavtal. Ursprungligen gällde i detta avseende, att om det erbjudna arbetet var beläget på ort där kollektivavtal förekom men där flertalet anställda inte omfattades av avtalet, bedömningen av lönens skälighet anknöts till den gängse lönen utan hänsyn till avtalet. Numera tillmätes ej omfattningen av kollek-

209 tivavtalets tillämpning på orten betydelse. Kollektivavtalslönen är att anse som skälig lön, om sådant avtal över huvud taget förekommer inom vederbörande yrkesområde på orten. Medlem kan alltså under denna förutsättning, med bibehållen rätt till ersättning från försäkringen, alltid avvisa ett erbjudande om anställning hos arbetsgivare som inte är avtalsbunden, om denne erbjuder lön som understiger den enligt kollektivavtalet gällande lönen för arbetet i fråga. De fall av arbetsvägran som grundar sig på missnöje med erbjuden lön och som föranleder en mera ingående prövning är relativt få i förhållande till antalet arbetsvägransfall av annat slag som tillsynsmyndigheten och arbetslöshetskassorna har att handlägga. Frågan om erbjuden löns skälighet vållar dock ej sällan svårigheter, vartill bl. a. det förhållandet bidrar, att rådande praxis inte alltid lämnar utrymme för tillfredsställande lösningar. Det finns således behov av en viss uppmjukning av praxis, vilket gjort sig särskilt gällande i två avseenden. Arbetslöshetskassornas samorganisation har i en skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen den 10 oktober 1962 aktualiserat problemet. I skrivelsen konstateras till en början, att om »kollektivavtal med löner finnes inom visst yrkesområde, bransch e t c , skall kollektivavtalslönen över hela landet anses som skälig och icke underskridas», varefter framhålles, »att en minimilön enligt avtal icke alltid är identisk med i orten verkligt utgående lön. Äro därför de kollektivavtalsenliga lönerna minimilöner, bör den erbjudna lönen jämföras med i orten förekommande gängse lön för sådant arbete, som den försäkrade anvisats. I sådant fall bör alltså den i avtalet angivna lönen icke utan vidare anses skälig.» Samorganisationen åsyftar således med sin skrivelse ändring av praxis dels för det fall att riksomfattande kollektivavtal finns inom ett yrkesområde men ej tillämpas på den aktuella orten, dels i fall, då den gängse lönen på orten överstiger kollektivavtalslönen. Utredningen

I stort sett föreligger ej anledning till erinran mot den praxis som tillämpas på förevarande område. Med hänsyn till angelägenheten att snarast möjligt få den arbetslöse placerad i arbete är det i princip inte rimligt, att han skall kunna vägra att anta ett arbete, för vilket erbjudes lön i enlighet med kollektivavtal och ändock vara bibehållen vid rätten till ersättning från försäkringen. Vad de avtalsslutande parterna överenskommit om såsom ersättning för ett arbete bör normalt vara att anse som skälig lön. Om sålunda medlem t. ex. anvisas arbete inom annat yrkesområde än sitt eget och den erbjudna lönen, ehuru kollektivavtalsenlig, är avsevärt mindre än den han senast haft, skall han likväl inte med hänvisning härtill kunna vägra att anta arbetet utan att förlora sin rätt till ersättning under föreskriven tid. Av 36 § arbetslöshetskasseförordningen framgår också, att den erbjudna lönens skälighet i 14—315255

210 det enskilda fallet skall bedömas inte med utgångspunkt från den a r b e t s s ö kandes tidigare löneförhållanden utan enbart med hänsyn till den lön soDm normalt betalas för arbete av den art som erbjudes. Denna princip synes borra strikt upprätthållas såsom grundläggande för arbetslöshetsförsäkringen. Kollektivavtalsenlig lön skall således som regel betraktas som skälig löön på ort där sådant avtal tillämpas, medan på ort där så inte är fallet e r b j u den löns skälighet skall bedömas i förhållande till den gängse lönen på o:>rten för det arbete varom fråga är. Erfarenheten har dock visat, att i visssa fall ett strikt fasthållande vid de angivna principerna — vilka praktislkt taget inte ger någon marginal för avvikelser — ej kan anses skäligt. Vad först den frågan beträffar att gängse lön på orten överstiger kolleiktivavtalslönen kan skyldighet för medlem att i sådana fall acceptera en Kön i enlighet med kollektivavtalets minimibestämmelser få konsekvenser, s o m inte gärna kan godtas. Som exempel kan nämnas det fallet, att en arbeitsgivare erbjuder minimilön enligt kollektivavtalet, medan lägsta lönen fför samtliga jämförbara anställda inom företaget ligger väsentligt över den eerbjudna lönen. Under förutsättning att sökanden är kvalificerad inom yrlaet, synes det inte skäligt att han skall behöva uppbära nämnvärt lägre lön än övriga anställda med motsvarande arbetsuppgifter. Han bör i sådant fjail vara berättigad att avvisa arbetserbjudandet utan att bli avstängd från e r sättning. Däremot bör kollektivavtalslön i princip anses skälig som begynnelselön inom ett yrke. Såsom framgår av det anförda exemplet skall i de fall kollektivavtal giäller inom företaget frågan om skäligheten inte avgöras med hänsyn till lömeförhållandena på den ifrågavarande orten i dess helhet utan bör begränsias till att gälla förhållandena inom det berörda företaget eller arbetsplatsen. Om sökanden finge avvisa arbete med kollektivavtalslön under hänvisning till att gängse lön på orten ligger väsentligt högre, skulle konsekvensen k u n n a bli att anställda i andra företag på samma ort, vilkas löner ligger över den i kollektivavtalet fastställda lönen men under gängse lön på orten, slutade sina anställningar med motivering att lönen inte vore »skälig» och i stället uppbar ersättning från vederbörande arbetslöshetskassa. Försäkringen skulle på så sätt indirekt kunna bli ett medel för att påverka lönerna, vilket inte överensstämmer med den neutralitet som försäkringen är skyldig iaktta. Att bedömningen begränsas på sätt här föreslagits synes motiverat även med hänsyn till att de likartade arbetsförhållandena inom ett företag gör en jämförelse i lönehänseende mera rättvis. Härvid kan t. ex. beaktas, att storleken av de anställdas löner till en del har sin grund i långvarig anställning el. dyl., vilket k a n motivera en lägre lön för sökanden. Såsom en ytterligare förutsättning för att ett avsteg från huvudregeln skall få ske i sådana fall varom nu är fråga bör gälla, att medlemmer. antingen själv eller genom arbetsförmedlingens medverkan tagit kontakt med arbetsgivaren i lönefrågan, innan han med bibehållen rätt till ersättning k a n avvisa arbetserbjudandet. Vi vill i detta sammanhang framhålla, att

211 som en allmän regel bör gälla, att en kassamedlem inte skall kunna avvisa ett arbete enbart på grund av den genom arbetsförmedlingen lämnade uppgiften om erbjuden lön. Den andra frågan som aktualiserats gäller, om lön enligt kollektivavtal, som omfattar hela riket eller del därav, k a n betraktas som från arbetslöshetsförsäkringens synpunkt normgivande även på orter där avtalet ej tillämpas. Tillsynsmyndigheten har haft att handlägga ärenden av följande typ. En medlem anvisas arbete på en ort, där ingen arbetsgivare inom den ifrågavarande branschen är bunden av gällande kollektivavtal. Den erbjudna månadslönen är avsevärt lägre än kollektivavtalslönen. Medlemmen avvisar arbetserbjudandet, då han anser lönen vara för låg. Under förutsättning att denna överensstämmer med den på orten gängse förekommande lönen, skall enligt rådande praxis, d. v. s. eftersom avtalet inte gäller på orten, medlemmens arbetsvägran föranleda avstängning från ersättning under föreskriven tid. Om emellertid en av arbetsgivarna — vilken kan vara en annan än den som erbjudit anställningen — kommer att omfattas av kollektivavtalet, anses detta därmed enligt nuvarande praxis såsom reellt gällande på orten. Anslutningen till avtalet kan tänkas äga r u m redan dagen efter det den förutnämnde medlemmen avvisat arbetserbjudandet. Om annan medlem då anvisas samma arbete, kan denne avvisa detta med bibehållande av rätt till ersättning från sin kassa. En praxis som kan få sådana konsekvenser synes oss inte rimlig. Medlem bör inte gå miste om sin rätt till ersättning och försäkringen således sättas ur funktion enbart på grund av det förhållandet att ingen av arbetsgivarna på orten vid det tillfälle då frågan aktualiseras är bunden av kollektivavtal inom vederbörande yrkesområde. Frågan om ett dylikt avtals tillämplighet på en ort bör således inte tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Det torde för övrigt kunna hävdas, att ett kollektivavtal som omfattar hela landet eller del därav får anses vara gällande även på de orter inom giltighetsområdet, där branschen är representerad men där ingen avtalsbunden arbetsgivare finns. På grund av nu angivna omständigheter föreslår vi, att även i sådana fall varom här är fråga den i kollektivavtal angivna lönen i princip skall anses som minimilön vid bedömningen av erbjuden löns skälighet. Beträffande tjänstemän, för vilka lön fastställs individuellt, bör frågan om erbjuden löns skälighet avgöras med hänsyn till personliga kvalifikationer, meriter o. dyl. samt med stöd av den lönestatistik rörande tjänstemän som kan finnas tillgänglig. Om bedömningen av begreppet skälig lön i förevarande fall sker i enlighet med vad härovan föreslagits, innebär detta en renodling av de två principer som anges i början av detta avsnitt: den ena kommer att avse alla de fall, då kollektivavtal finns inom vederbörande yrkesområde, den andra de

212 fall då sådant avtal saknas. Vi vill understryka, att undantag från dessa principer skall ske blott om mycket starka skäl talar härför och då endast om de förutsättningar föreligger som anges i det föregående. I de fall då kollektivavtal ej finns inom yrkesområdet skall »gängse lön på orten» vara riktpunkt för skälighetsbedömningen. I regel sker bestämmandet av denna lön med utgångspunkt från jämförelser mellan lönerna för motsvarande arbeten hos de olika arbetsgivarna på orten inom den ifrågavarande branschen. Om det förekommer endast en arbetsgivare i sitt slag på orten, kan det emellertid i vissa fall medföra från arbetslöshetsförsäkringens synpunkt mindre lämpliga konsekvenser, därest lönerna hos denne arbetsgivare skulle betraktas som representativa för orten. I dylika fall bör undersökningen av löneförhållandena kunna utsträckas att gälla arbetsgivare inom samma bransch på närliggande orter. En ändring av författningstexten med anledning av vad här föreslagits torde få begränsas så, att de angivna huvudprinciperna kommer till klart uttryck däri, medan vad som i övrigt anförts rörande begreppet skälig lön får vara vägledande för kommande praxis på området.

Av stängningstid vid själv för vållad arbetslöshet Gällande bestämmelser

En av de grundläggande principerna i arbetslöshetsförsäkringen är, att ersättning ej skall utgå vid självförvållad arbetslöshet. Av 36 § arbetslöshetsförordningen framgår, i vilka fall en medlem skall anses själv ha vållat sin arbetslöshet. Detta gäller om medlemmen 1. frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete; 2. på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet; 3. avvisat erbjudet lämpligt arbete eller 4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete dock genom sitt uppträdande uppenbarligen förorsakat att anställning ej kommit till stånd. Påföljden från arbetslöshetsförsäkringens sida är enhetlig. Den försäkrade avstängs i samtliga dessa fall från ersättning för de fyra veckor som följer närmast efter det något av ovan angivna förhållanden inträffat. Avstängningstidens längd påverkas således ej av det erbjudna arbetets omfattning. I vissa fall, då ett arbete av mycket kort varaktighet avvisats, exempelvis snöskottning en halv dag, har det från arbetslöshetskassornas sida ansetts, att den föreskrivna avstängningstiden om fyra veckor varit oskäligt lång. Medlem, som av arbetsförmedlingen eller annan rapporterats till vederbörande arbetslöshetskassa för att ha avvisat erbjudet arbete eller för att

213 frivilligt ha slutat sitt arbete e. d., avstängs provisoriskt från ersättning intill dess kassan fattat beslut om medlemmens ersättningsrätt, dock högst under fyra veckor. Om kassan bedömer medlemmens arbetslöshet såsom ej självförvållad, erhåller han ersättning för avstängningstiden i den utsträckning han under densamma varit arbetslös samt arbetssökande hos förmedlingen i föreskriven ordning. Arbetslöshetskassornas samorganisation har i sin framställning den 10 augusti 1961 hemställt, att utredningen skulle till behandling uppta bl. a. frågan om en differentierad avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet. Närmast har syftet varit att få möjlighet till en kortare avstängningstid i samband med avvisandet av mycket kortvariga arbeten. De nuvarande bestämmelserna om avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet har gällt sedan tillkomsten av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen. De har emellertid därefter varit föremål för behandling bl. a. vid 1941 års riksdag. Landsorganisationen hade i en skrivelse den 13 december 1938 föreslagit, att medlem i erkänd arbetslöshetskassa skulle berättigas vägra anta sådant arbete som kunde beräknas omfatta högst två hela arbetsdagar. En enskild kassa hade hos socialstyrelsen, den dåvarande tillsynsmyndigheten, föreslagit att en erbjuden anställning inte skulle anses lämplig, om den såväl påbörjades som avslutades samma dag som arbetserbjudandet skedde. I proposition nr 214 till 1941 års riksdag föreslog chefen för socialdepartementet ingen ändring i gällande bestämmelser men framhöll, att det noga borde iakttas att hänvisning inte skedde med så kort frist före arbetets påbörjande eller för så kort tid, att den arbetslöse därigenom förorsakades påtagliga olägenheter. I sin ovannämnda skrivelse föreslog Landsorganisationen även, att den stadgade avstängningen för den som vägrade anta anvisat arbete skulle minskas från fyra till två veckor. En enskild kassa ansåg, att ändringen skulle utvidgas till att avse även de medlemmar som frivilligt utan giltig anledning slutade sin anställning. Sedan socialstyrelsen avstyrkt ändring av gällande bestämmelser och arbetslöshetskassorna uttalat sig för att bibehålla dessa, förklarade sig Landsorganisationen ej vidhålla sitt förslag. Departementschefen fann en kortare avstängningstid inte vara nödvändig och ansåg, att avstängningstiden borde bibehållas vid fyra veckor. I detta sammanhang hänvisades även till de ekonomiska konsekvenserna för kassorna av en kortare avstängningstid. 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen uttalade (s. 212), att den vid prövningen av frågan om avstängningstidens längd inte funnit skäl att frångå bestämmelsen om en enhetlig avstängningstid, omfattande fyra veckor. En graderad avstängningstid skulle visserligen i en del fall kunna leda till större rättvisa men torde vålla alltför stora svårigheter i den praktiska tillämpningen.

214 Utredningen

Differentierad av stängnings tid. Huvudmotivet för en enhetlig avstängningstid är, att en differentiering skapar administrativa svårigheter. En mera långtgående anpassning av avstängningstiden i förhållande till det avvisade arbetets varaktighet torde vara utesluten. Däremot vill vi föreslå, att från den nuvarande avstängningstiden, fyra veckor, skall kunna medges vissa undantag. För att genomföra en sådan ordning måste emellertid det oeftergivliga kravet ställas, att de fall klart definieras då en annan avstängningstid än den generella skall kunna tillämpas. Rätten att göra avsteg från huvudregeln bör knytas till varaktigheten av det anvisade arbetet. Detta förutsätter, att arbetstidens omfattning är ostridig vid tiden för arbetserbjudandet. Uppges ett arbete skola pågå »tills vidare» eller föreligger annan obestämd tidsangivning, måste således huvudregeln tillämpas. Det måste vidare vara arbetstidens uppgivna varaktighet vid arbetserbjudandet som skall vara avgörande för ifrågavarande bedömning och ej dess faktiska omfattning, såsom denna i efterhand kan konstateras. Följande två alternativ för utformning av undantagen från huvudregeln har närmare diskuterats inom utredningen. 1. Vid avvisande av ett lämpligt arbete, som uppgetts skola pågå högst två dagar, skall gälla en avstängningstid av två veckor. I övriga fall skall avstängningstiden vara fyra veckor. 2. Avstängningstiden vid avvisande av ett lämpligt arbete om högst en dag fastställs till en vecka, om högst två dagar till två veckor, om högst tre dagar till tre veckor samt om högst fyra dagar eller däröver till fyra veckor. En så långt gående differentiering som enligt alternativ 2 synes oss av administrativa skäl inte böra förordas. Vi föreslår, att huvudregeln kompletteras med den i alternativ 1 angivna bestämmelsen. Ehuru denna främst torde komma att tillämpas vid avvisande av lämpligt arbete, bör den i princip bli tillämplig även vid de övriga förut angivna formerna av självförvållad arbetslöshet. De fall då kortare avstängningstid kan ifrågakomma bör med hänsyn till det behov av snabbare avgörande som här föreligger behandlas med förtursrätt vid handläggningen av arbetsvägransfall. Eventuellt erforderlig provisorisk avstängningstid bör alltid omfatta fyra veckor. Den blankett som används av arbetsförmedlingen för att underrätta kassa om att medlem avvisat ett erbjudet arbete skall under rubriken »Arbetsförmedlingens upplysningar till den arbetssökande» bl. a. innehålla uppgift om arbetets varaktighet. Om det nu föreslagna systemet genomförs, måste denna uppgift ovillkorligen lämnas av arbetsförmedlingen såväl till medlemmen som på rapporten till kassan. Om man i samhand med avvisandet av kortvariga arbeten överger anordningen med en enhetlig avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet, sy-

215 nes det logiskt att även skärpa avstängningsvillkoret i vissa fall där den nuvarande avstängningstiden om fyra veckor kan synas vara för kort. Detta borde principiellt gälla vid avvisande av stadigvarande anställningar (årsanställningar) med motsvarande motivering som framkommit för kortare avstängningstid i samband med avvisandet av kortvariga anställningar. Emellertid torde det ej vara lämpligt att härvid mera allmänt göra avvikelser från huvudregeln, då avstängningssystemet därigenom skulle bli alltför komplicerat. Vi anser dock, att en längre avstängningstid än fyra veckor skulle k u n n a komma i fråga endast i speciella fall. Den kan anses påkallad t. ex. då medlem på egen begäran utan giltig anledning lämnar en anställning i påtagligt syfte att utnyttja sin ersättningsrätt i arbetslöshetskassan eller då medlem upprepade gånger avvisat lämpligt arbete. Beträffande sådana medlemmar k a n ifrågasättas, om de är verkligt arbetssökande. Under nuvarande förhållanden avstänges de i en del fall med stöd av 20 § arbetslöshetskasseförordningen från rätt till ersättning såsom varande icke arbetssökande och ej oförhindrade att anta arbete. Först sedan vederbörande genom mera stadigvarande arbete dokumenterat sig kunna och vilja ta arbete upphäves avstängningen. En viss osäkerhet vid behandlingen av dessa fall har dock gjort sig gällande hos arbetslöshetskassorna. Det är därför önskvärt, att fastare normer härvidlag skapas. Sålunda kan tänkas en förlängning av avstängningstiden till exempelvis åtta veckor. Då emellertid, som nyss nämnts, i de angivna fallen finns skäl att ifrågasätta medlemmarnas vilja och möjlighet att ta arbete, bör åtgärderna anpassas med hänsyn härtill. Vi föreslår därför, att i fall, då det finns anledning anta att medlem saknar arbetsvilja, i stället för avstängning från ersättning under fyra veckor skall krävas fyra veckors arbete, innan vederbörande medlem ånyo k a n bli ersättningsberättigad. Ifrågavarande villkor kan till sin effekt bli hårdare än avstängning enligt gällande bestämmelser, särskilt under tider med låg sysselsättning. Emellertid kan det vara befogat med strängare regler i de här angivna fallen. Det förekommer exempelvis understundom, att medlemmar med lokal bundenhet till hemorten slutar en stadigvarande anställning i ett läge, då möjligheter att erhålla ny anställning på hemorten uppenbarligen inte föreligger. Efter en avstängningstid av fyra veckor och karens kan dessa medlemmar sedan erhålla ersättning ofta under ganska lång tid. Det nu föreslagna speciella avstängningsförfarandet bör, om omständigheterna i övrigt föranleder därtill, tillgripas oberoende av det sätt, på vilket den självförvållade arbetslösheten uppkommit. Det bör understrykas, att en föreskrift om avstängning i enlighet med vad här föreslagits endast bör tillämpas då graverande omständigheter kan anses föreligga. För att skapa garantier härför bör beslut om sådan avstängning bli gällande endast efter tillsynsmyndighetens godkännande.

216 I detta sammanhang må upptas en annan fråga som berör det erbjudna arbetets längd. Enligt gällande praxis — något direkt stadgandet härom finns ej i arbetslöshetskasseförordningen — anses medlem som avvisar ett arbete vilket ej överstiger två timmar per dag som självförvållat arbetslös, och h a n avstänges från ersättning under fyra veckor, om arbetet i övrigt bedömts såsom lämpligt. Denna påföljd synes oss ologisk, enär såsom förut nämnts medlemmens rätt till ersättning ej påverkas, om han utför ett arbete av så kort varaktighet. Vi anser därför, att tillämpningen av gällande förordning bör ändras därhän, att avstängning från ersättning ej sker i de fall då medlem avvisar ett arbete, vars antagande ej skulle ha påverkat hans ersättningsrätt. Tiden för avstängningens förläggning. Enligt tillämpningen av gällande bestämmelser avstänges en medlem fyra veckor räknat från och med dagen efter det arbetserbjudandet avvisats. Förläggningen av avstängningen påverkas ej av vad som inträffar under densamma. Om medlemmen får arbete, blir sjuk el. dyl., förskjuts ej avstängningstiden på grund härav. Ett arbetsawisande under dag, för vilken medlem varken kan räkna karens eller göra anspråk på ersättning, kan inte medföra avstängning. Denna anordning har fört med sig olägenheter i vissa kassor, t. ex. i musikernas, teateranställdas och skogsarbetarnas kassor. Beträffande skådespelare och musiker sker ganska ofta engagemangserbjudanden långt före den tidpunkt, då anställningen är avsedd att börja och under tid, då vederbörande har engagemang. På liknande sätt erbjuds ej sällan skogsarbetare nytt arbete av sin arbetsgivare, innan det pågående arbetet slutförts. I dylika fall kan enligt nu gällande bestämmelser avstängning inte ske i samband med avvisandet. Den frågan uppkommer då, om ej arbetslöshetskassan i stället borde kunna avstänga medlemmen från ersättning fr. o. m. den dag då han skulle ha börjat det erbjudna arbetet. Även i annat sammanhang har de nu gällande mera strikta reglerna för bestämmande av avstängningstiden vållat olägenheter. Stundom händer det, att en kassaredogörare först sedan ersättning för den ifrågavarande tiden utgetts till en medlem får kännedom om att en omständighet inträffat, vilken kan föranleda avstängning. En eventuell avstängning skall då enligt gällande regler ske retroaktivt, vilket innebär att utgiven ersättning måste återkrävas, vilket i allmänhet medför stora praktiska svårigheter. Vi föreslår, att i ovan angivna fall undantag från huvudregeln om avstängningstidens förläggning skall kunna medges och sålunda avstängningsperioden kunna räknas från senare tidpunkt än den normala. Denna möjlighet innebär även, att avsteg görs från den allmänna principen att avstängning ej skall ske, om avstängningsanledning inträffar på dag, för vilken ersättningsrätt ej föreligger. Närmare bestämmelser härom bör utfärdas av tillsynsmyndigheten. Avvikelser i nu nämnda hänseende i fråga om avstängningstid bör för att bli gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

217 Med uttrycket »vecka» i arbetslöshetskasseförordningen förstås vanligen kalendervecka, d. v. s. söndag t. o. m. lördag. I 36 § första stycket i dess gällande lydelse användes emellertid begreppet vecka i en annan bemärkelse. Där stadgas nämligen, att avstängning från rätt till ersättning vid s. k. frivilligt slutande, arbetsvägran etc. skall omfatta »de fyra närmast följande veckorna efter det sådant förhållande inträffat». Med fyra veckor förstås i detta fall 28 kalenderdagar, inte fyra kalenderveckor. I förtydligande syfte föreslår vi, att uttrycket »fyra veckor» utbytes mot 28 kalenderdagar. Påföljd vid avvisande av yrkesutbildning. I sin framställning den 29 april 1960 med utredning och förslag angående arbetslöshetsförsäkringens anpassning till fem dagars arbetsvecka, m. m. har arbetsmarknadsstyrelsen även upptagit frågan om påföljd vid avvisande av erbjuden yrkesutbildning. Härvid har styrelsen anfört, att det understundom inträffat att erbjudanden till arbetslösa kassamedlemmar att delta i yrkesutbildningskurser avvisats utan att godtagbara skäl härför anförts. Vidare har förekommit, att kursdeltagare utan giltig anledning avbrutit utbildningen och därefter fortsatt att utnyttja arbetslöshetsförsäkringen. Vi finner det i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen otillfredsställande, att kassaersättning skall kunna utgå till en medlem som utan vägande skäl vägrar att öka sina möjligheter att erhålla arbete genom att delta i yrkesutbildningskurs. En sådan inställning från kassamedlemmars sida kan i varje fall ej godtas, då utbildningen inte åsamkar deltagarna några kostnader. Behovet av yrkesutbildning och möjligheterna därtill har ökat väsentligt under senare år. Omskolnings- och fortbildningskurser för vuxna har blivit en av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter. Den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen har förstärkt behovet av utbildning av dem som blivit arbetslösa. Kursverksamhet i sådant syfte är därför nu ännu angelägnare än tidigare. Även från den enskildes synpunkt blir en fullgod yrkesutbildning av allt större betydelse inte blott för arbetsinkomst och arbetsvillkor i övrigt utan också emedan risken för arbetslöshet därigenom minskar. Härtill kommer att möjligheten att erhålla bidrag av olika slag till deltagares och i förekommande fall hans familjs uppehälle under kurstiden väsentligt förbättrats. Med hänsyn till vad nu anförts anser vi, att arbetslös kassamedlem i fortsättningen inte skall utan risk för avstängning från kassaersättning kunna avböja erbjudande att delta i viss yrkesutbildning. Härvid avses sådan huvudsakligen för arbetslösa anordnad, av staten helt eller till större delen bekostad utbildningskurs, vilken inte medför några kostnader för deltagarna. Det är emellertid angeläget, att arbetsförmedlingens erbjudande av yrkesutbildning åt en arbetslös alltid föregås av en omsorgsfull prövning av utbildningens lämplighet i det aktuella fallet, varvid hänsyn i första hand bör tas till den arbetslöses förutsättningar att tillgodogöra sig den-

218 samma. Dessa förutsättningar torde i regel vara störst, när utbildningen avser den arbetslöses tidigare eller därmed likartat yrke. Därjämte måste tillses att anvisad utbildning avser yrke, som kan beräknas ge utkomstmöjligheter åt den arbetslöse omedelbart eller inom relativt kort tid efter avslutad utbildning. Erfarenheten har visat, att en påtvingad utbildning ofta inte leder till avsett resultat. Hänsyn bör därför i möjligaste mån tas till den arbetslöses egna önskemål och synpunkter beträffande utbildning och yrkesval. Även sökandens ålder bör beaktas. Vi förutsätter, att vederbörande kassa noggrant prövar, om de skäl som av medlem anförts mot att genomgå erbjuden yrkesutbildning är av sådan natur att ett avvisande av densamma bör föranleda avstängning från rätt till ersättning under 28 dagar. Vårt nu framlagda förslag bör få den konsekvensen, att även den som utan giltig anledning avbryter en påbörjad kurs avstänges från rätten till ersättning under samma tid.

Arbetslöshetskassorna och understödsföreningslagen Gällande bestämmelser ni.m.

I 1 § understödsföreningslagen stadgas, att med understödsförening förstås sådan förening för inbördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bedriva till personförsäkring hänförlig verksamhet, vartill räknas bland annat att bereda understöd vid arbetslöshet. Understödsförening skall enligt 2 § samma lag registreras i enlighet med lagens föreskrifter. Arbetslöshetskasseförordningen innehåller i 1 § första stycket den bestämmelsen, att endast registrerad understödsförening kan antas till erkänd arbetslöshetskassa. Understödsföreningslagens bestämmelser är på grund härav gällande för arbetslöshetskassorna, i den mån kassorna ej uttryckligen undantagits från bestämmelsernas tillämplighet. Understödsföreningslagen består av 90 paragrafer, vilka är uppdelade under 19 olika rubriker. Bland dessa märks följande rubriker: Om understödsförenings bildande, Om medlems avgång ur understödsförening, Om avgifter, Om räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning, Om fondbildning, Om styrelse och firmateckning, Om revision, Om föreningssammanträde, Om talan mot styrelse eller revisorer, Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut, Om likvidation och upplösning, Om registrering och om tillsyn å understödsföreningar samt Straffbestämmelser. Främst i följande avseenden är understödsföreningslagens bestämmelser ej tillämpliga för arbetslöshetskassorna. Lagens föreskrifter om föreningarnas medlemsantal blir i praktiken inte gällande för arbetslöshetskassorna med hänsyn till att arbetslöshetskasseförordningen såsom huvudregel uppställer en avsevärt högre minimigräns för medlemsantalet än lagen. Beträffande fondbildningen och reglerna om fond-

219 medlens placering gäller vidare särskilda i arbetslöshetskasseförordninsen intagna föreskrifter. I fråga om medlemstillhörigheten, avgifterna och arbetslöshetsersättningen innehåller arbetslöshetskasseförordningen detaljerade stadganden, som i vissa avseenden ersätter och i övrigt utfyller understödsföreningslagens motsvarande regelsystem. Om sålunda arbetslöshetskassorna i vissa avseenden följer sina egna i arbetslöshetskasseförordningen intagna föreskrifter, finns å andra sidan i understödsföreningslagen föreningsrättsliga bestämmelser av allmän natur, vilka i sin helhet gäller för kassorna. Hit hör reglerna om styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde och stadgeändring samt framför allt om förenings likvidation och upphörande, vilket avsnitt omfattar ej mindre än 20 paragrafer. Utredningen

Under utredningens arbete med en översyn av arbetslöshetskasseförordningen har fråga uppkommit, huruvida anledning föreligger att föreslå någon ändring beträffande de för arbetslöshetskassor tillämpliga bestämmelserna i 1938 års lag om understödsföreningar. Utredningen har gjort ett allmänt övervägande av dispositionen av de för arbetslöshetskassor tillämpliga författningsbestämmelserna. Denna fråga har upptagits till behandling främst av den anledningen, att arbetslöshetskasseförordningen innehåller ett betydande antal föreskrifter, som ersätter motsvarande stadganden i understödsföreningslagen. Härigenom och även på grund av att understödsföreningslagen innehåller särbestämmelser för andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor är en stor del av lagens bestämmelser inte tillämpliga för arbetslöshetskassorna. Det kan med hänsyn härtill ej utan fog göras gällande, att understödsföreningslagen för arbetslöshetskassornas del i sådan grad brister i överskådlighet, att ett utbrytande av kassorna från lagens giltighetsområde vore motiverat. Till stöd för en sådan åtgärd kan även åberopas, att arbetslöshetskassorna utgör en enhetlig, från övriga understödsföreningar klart avgränsad grupp av föreningar, som i väsentliga avseenden skiljer sig från dessa. Om arbetslöshetskasseförordningen utbyggdes till att i princip omfatta all för kassorna tillämplig föreningsrättslig lagstiftning, skulle lagtexten otvivelaktigt kunna ges en avsevärt klarare disposition än som nu är fallet. I många avseenden har man nämligen med lagtextens nuvarande utformning att i ett visst ämne söka för arbetslöshetsförsäkringen gällande bestämmelser såväl i förordningen som i understödsföreningslagen. Såsom exempel h ä r p å må nämnas reglerna om medlems avgång från förening och om tillsynen å föreningarna. Genom sin uppbyggnad och genom verksamhetens art ä r vidare arbetslöshetskassorna enligt vår mening så olikartade andra understödsföreningar att ett utskiljande av kassorna från lagen redan av detta skäl är motiverad. Det må även framhållas, att arbetslöshetskassorna

220 lyder under en särskild tillsynsmyndighet, arbetsmarknadsstyrelsen, medan understödsföreningarna i övrigt står under tillsyn av försäkringsinspektionen ävensom att tillsynen över arbetslöshetskassorna är av helt a n n a n omfattning och beskaffenhet än beträffande övriga understödsföreningar. Ett utbrytande av arbetslöshetskassorna från understödsföreningslagen synes dock inte utesluta, att vissa i understödsföreningslagen ingående bestämmelser av allmän föreningsrättslig natur alltjämt bör gälla för arbetslöshetskassorna. Såsom exempel på sådana bestämmelser må nämnas de omfattande reglerna om förenings likvidation och upplösning. I den mån understödsföreningslagens regelsystem i någon del alltjämt skall vara tilllämpligt för arbetslöshetskassorna bör detta emellertid enligt vår mening tydligt anges i varje enskilt fall genom en hänvisning från arbetslöshetskasseförordningen till de ifrågavarande bestämmelserna i understödsföreningslagen. För utredningen är bekant, att understödsföreningslagen inom kort avses skola göras till föremål för en översyn. Med hänsyn härtill talar starka skäl mot att för närvarande vidta någon omdisposition av den för arbetslöshetskassorna gällande föreningsrättsliga lagstiftningen. Denna fråga bör i stället upptas till förnyad prövning vid den kommande översynen av understödsföreningslagen. Under hänvisning till vad sist anförts har vi ej ansett lämpligt att föreslå en särreglering för arbetslöshetskassorna, ehuru vi finner en sådan åtgärd motiverad. Med hänsyn till detta ställningstagande har vi ej heller funnit anledning att närmare ingå på någon prövning i övrigt av understödsföreningslagens för arbetslöshetskassorna tillämpliga stadganden av föreningsrättslig natur. En sådan undersökning torde lämpligen böra genomföras i anslutning till översynen av understödsföreningslagen. Bland de frågor som därvid bör beaktas märkes särskilt reglerna för ändring av understödsförenings stadgar, vilka regler synes alltför restriktiva för arbetslöshetskassornas del. Besvärsordningen inom arbetslöshetsförsäkringen Gällande bestämmelser m.m.

Besvärsfrågan inom gällande arbetslöshetslagstiftning. Arbetslöshetsförsäkringen saknar, åtminstone formellt sett, besvärsinstitut. Vill någon på rättslig väg vinna rättelse i ett av arbetslöshetskassa meddelat beslut, är han därför i princip hänvisad att väcka talan mot kassan vid allmän domstol. Understödsföreningslagen innehåller i 45 § vissa regler för sådan s. k. klandertalan. Sålunda föreskrivs, att om förenings styrelse, ledamot av styrelsen eller föreningsmedlem anser, att föreningens beslut inte tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot understödsföreningslagen eller föreningens stadgar äger han föra talan mot beslutet genom stämning å föreningen inom tre månader från beslutets dag.

221 Tillsynsmyndigheten har emellertid i praktiken kommit att i viss utsträckning fungera såsom besvärsmyndighet över arbetslöshetskassorna. Enligt 49 § arbetslöshetskasseförordningen äger nämligen tillsynsmyndigheten, om den finner avvikelse från förordningen föreligga eller om anledning eljest förekommer till anmärkning mot kassas verksamhet, meddela kassan erforderliga anvisningar. Den som är missnöjd över ett av en arbetslöshetskassa meddelat beslut har alltså möjlighet att vinna rättelse genom att vända sig till tillsynsmyndigheten och påkalla dess ingripande mot kassan genom utfärdande av anvisning. I sista hand kan statsbidraget helt eller delvis indras, om kassan ej följer anvisningen. Mot tillsynsmyndighetens beslut med anledning av framställning eller anmälan till myndigheten kan besvär anföras hos Kungl. Maj :t. Besvären prövas av regeringsrätten. Tidigare behandling av besvärsfrågan inom arbetslöshetsförsäkringen. 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen övervägde att föreslå införandet av ett besvärsinstitut inom arbetslöshetsförsäkringen men fann detta ej lämpligt under dåvarande förhållanden och uttalade att saken lämpligen borde upptas »i samband med den vid olika tillfällen väckta frågan om inrättandet av en socialförsäkringsdomstol» (SOU 1955:27 s. 228). I propositionen nr 144 till 1956 års riksdag med förslag till ny arbetslöshetskasseförordning anslöt sig föredragande departementschefen till utredningens uppfattning att frågan om införande av ett besvärsinstitut inom arbetslöshetsförsäkringen inte borde upptas i det sammanhanget. I sitt år 1960 framlagda betänkande »Socialförsäkringens organisation» behandlade socialförsäkringens administrationsnämnd frågan om besvärsordningen inom försäkringen och föreslog därvid bl. a., att en gemensam högsta besvärsinstans skulle inrättas. Beträffande arbetslöshetsförsäkringen uttalade nämnden emellertid följande. Arbetslöshetsförsäkringen och inte minst dess administration avviker i väsentlig grad från socialförsäkringen i övrigt. I flertalet av de sammanlagt 6 ärenden som under åren 1956—1959 underställdes regeringsrättens prövning gällde tvistefrågan, huruvida medlem i arbetslöshetskassa skall vara skyldig att antaga visst erbjudet arbete. Eftersom arbetslöshetsförsäkringsärendena överlag har relativt fä beröringspunkter med den allmänna pensioneringen samt sjuk-, moderskapsoch yrkesskadeförsäkringarna kan det ifrågasättas, om en främst med tanke på nämnda forsäkringar tillskapad socialförsäkringsdomstol är den lämpligaste högsta instansen för arbetslöshetsförsäkringen. Enligt administrationsnämndens mening är det inte av behovet påkallat att nu andra besvärsförhållandena inom arbetslöshetsförsäkringen. Skulle det emellertid befinnas önskvärt, att den av nämnden föreslagna socialförsäkringsdomstolen bhr högsta besvärsinstans även för nämnda försäkring, torde hinder inte möta att utsträcka domstolens kompetensområde härtill. Arbetsmarknadsstyrelsen anförde i sitt remissutlåtande över betänkan-

222 det, att frågan om ändring av besvärsordningen inom arbetslöshetsförsäkringen borde upptas till ytterligare prövning och fann det lämpligt att dem då redan tillsatta arbetslöshetsförsäkringsutredningen behandlade spönsmålet i samband med frågan om tillsynsmyndighetens befogenheter gentemot arbetslöshetskassorna. Administrationsnämndens förslag upptogs till behandling i propositionen n r 45 till 1961 års riksdag. I anslutning till förslaget om att inrätta en högstta besvärsinstans för socialförsäkringen anförde föredragande departementschefen beträffande den nya domstolens kompetensområde följande. Frågan huruvida även den mera fristående socialförsäkringsgrenen arbetslöshetsförsäkringen bör omfattas av domstolens behörighet har enligt min mening i dagens läge mindre betydelse. Inom arbetslöshetsförsäkringen finnes inte något fullt utbyggt besvärsinstitut. En arbetslöshetskassas beslut kan inte överklagats, men den enskilde har en viss möjlighet att få till stånd en prövning av dylikt heslut genom att vända sig till arbetsmarknadsstyrelsen som är tillsynsmyndighet för kassorna. Mot styrelsens beslut kan klagan föras hos regeringsrätten. Det Kr emellertid mycket få mål som på denna väg nått regeringsrätten, och dessa mål har inte heller haft någon närmare beröring med andra typer av socialförsäkringsmål. Jag anser det därför f. n. inte motiverat att överföra arbetslöshetsfö-rsäkringsmålen från regeringsrätten till den nya domstolen. Ingenting hindrar dock att så sker vid en senare tidpunkt, om det skulle befinnas lämpligt. Besvärsinstitutet inom socialförsäkringen i övrigt. Enligt 20 kap. 10 § lagen om allmän försäkring förs talan mot beslut i försäkringsärende hos riksförsäkringsverket. Verket äger dessutom på eget initiativ uppta försäkringsärende till prövning. Beslut av riksförsäkringsverket kan överklagas hos socialförsäkringens högsta besvärsinstans, försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket har även möjlighet att underställa ett ärende försäkringsdomstolens prövning, om det för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl föreligger för sådan prövning. Försäkringsdomstolens beslut kan ej överklagas. Domstolen är domför med tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöter. De icke lagfarna ledamöterna förordnas av Kungl. Maj :t för fyra år i sänder och skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest besitta insikter av särskilt värde för domstolens arbete. Vidare finns förordnade särskilda sakkunniga att tillhandagå domstolen med utlåtanden i medicinska frågor. Yrkesskadeförsäkringen har sitt särskilda intresse i förevarande samm a n h a n g med hänsyn till att sådan försäkring meddelas förutom av riksförsäkringsverket av för ändamålet särskilt bildade ömsesidiga försäkringsbolag, vilka i likhet med arbetslöshetskassorna är privaträttsliga rättssubjekt. Ett beslut av riksförsäkringsverket eller försäkringsbolag i ärende angående yrkesskadeförsäkring kan överklagas till försäkringsrådet. Öyer försäkringsrådets beslut i sådant ärende kan besvär anföras hos försäkringsdomstolen.

223 Utredningen

Enligt 3 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till arbetslöshetskasseforordningen åligger det arbetslöshetskassa att omedelbart lämna tillsynsmyndigheten en redogörelse för kassans beslut i fall av avstängning från ersättning på grund av arbetsvägran eller där rätten till ersättning från försäkringen eljest ifrågasatts och därför blivit föremål för särskild prövning Enligt rådande praxis blir angivna beslut föremål för en detaljerad granskning från tillsynsmyndighetens sida och kan föranleda ingripande mot vederbörande kassa enligt arbetslöshetskasseförordningens regler för tillsynen over arbetslöshetsförsäkringen. Denna granskning utgör otvivelaktigt från de försäkrades synpunkt en viss ersättning för ett besvärsinstitut. Tillsynsmyndighetens beslut i anledning av granskningen eller på grund av påpekanden från kassamedlemmar och andra har i mycket få fall överklagats till regeringsrätten. På grund av de särskilda förhållanden som råder inom arbetslöshetsförsäkringen synes alltså behovet av ett besvärsinstitut inte vara framträdande. Å andra sidan kan ej bestridas, att de spörsmål som uppkommer vid bedömningen av rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i många fall har gemensamma drag med frågor som aktualiseras inom andra grenar av socialförsäkringen. Detta gäller exempelvis de ofta förekommande fallen, dar den individuella arbetsförheten är av betydelse för bedömandet av om ett erbjudet arbete är lämpligt för en arbetssökande kassamedlem. Hit torde även höra frågor rörande uppskattningen av en medlems inkomstförhållanden och bedömningen av erbjuden löns skälighet. I frågor av denna art är det av värde, att de principer som i rättstillämpningen utformas inom socialförsäkringen i övrigt vinner tillämpning även beträffande arbetslöshetsförsäkringen i den omfattning som betingas av de särskilda förhållandena på detta område. Enligt vår uppfattning är det också i och för sig av betydelse, att arbetslöshetsförsäkringens principiella samhörighet med annan socialförsäkring såsom ett viktigt led i skyddet mot inkomstbortfall kommer till uttryck genom att den högsta besvärsinstansen blir gemensam. Försäkringsdomstolens sammansättning med sitt inslag av lekmän, som har särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och av andra socialförsäkringar, gör domstolen väl lämpad att pröva ärenden i allmänhet rörande arbetslöshetsförsäkringen. Av särskilt värde för denna försäkring synes dessutom vara att till försäkringsdomstolen finns knuten medicinsk sakkunskap. Även inom arbetslöshetsförsäkringen måste nämligen i många fall avgörande hänsyn tas till den medicinska expertisens uttalanden, exempelvis vid bedömningen av om kassamedlems sjukdom eller svaga hälsa kan anses hindra honom från att ta arbete i allmänhet eller visst anvisat arbete Under hanvisning till vad sålunda anförts anser vi såväl praktiska som principiella skäl tala för att arbetslöshetsförsäkringsmålen överförs från regeringsrätten till försäkringsdomstolen.

224 Ett genomförande av detta förslag bör få till konsekvens, att i ärenden rörande försäkringen talan ej längre skall kunna föras mot arbetsloshetskassa vid allmän domstol, varför understödsföreningslagens bestämmelser om klandertalan bör inskränkas till att omfatta andra understödsföreningar än arbetslöshetskassorna. Vidare bör formell möjlighet införas att överklaga arbetslöshetskassas beslut i ärende angående försäkringen hos tillsynsmyndigheten. Detta bör dock ej få medföra att den ovan beskrivna granskningen från tillsynsmyndighetens sida av vissa beslut som meddelats av kassa upphör eller ändrar karaktär. I övrigt bör besvärsordningen utformas i nära överensstämmelse med vad som gäller enligt lagen om allman försäkring. Slutligen må nämnas, att ett genomförande av vårt förslag om besvarsrätt över arbetslöshetskassornas beslut i ärende angående försäkringen, vilket medför att tillsynsmyndigheten även får ställningen av besvarsinstans, sannolikt torde komma att kräva någon ändring av ordningen för besluts fattande hos arbetsmarknadsstyrelsen i försäkringsärenden. Möjligen kan också utöver organisatoriska förändringar viss arbetskraftsförstärkning hos styrelsen bli erforderlig. Vi har dock inte ansett oss böra ingå på dessa frågor, utan de får behandlas i annan ordning, möjligen först sedan viss erfarenhet vunnits av det nya förfarandet.

KAPITEL 11 Specialmotivering

Förslaget om ändringar i arbetslöshetskasseförordningen 10 §. I 38 § tredje stycket gällande förordning föreskrives, att beslut om frånkännande av ersättning för viss tid och om innehållande av ersättning beträffande medlem, som svikligen uppgett eller förtegat något förhållande av betydelse för bedömande av medlemmens rätt till ersättning, skall anmälas för tillsynsmyndigheten. Sådan anmälningsskyldighet har ansetts böra införas även i det fall att medlem uteslutes ur kassa av ifrågavarande anledning. 16 §. Medlemsavgifternas anknytning till tid, som avses i 24 §, har borttagits för att ge kassa möjlighet att införa s. k. kontinuerlig avgiftsbetalning. 18 §. Möjligheten att utbetala ersättning i naturaförmåner har ansetts kunna upphöra, enär denna sedan lång tid inte praktiseras av kassorna. 20 §.

Förslaget innefattar viss redaktionell jämkning av ordalydelsen. 21 §. Minskning av antalet arbetsdagar kan uppstå även av annan anledning än driftsinskränkning, t. ex. till följd av rationalisering av driften. 22 §.

Den i förslaget inskrivna skyldigheten att »stå till arbetsmarknadens förfogande» avser även dag, då medlem på grund av bestämmelserna i 32 § inte är berättigad till ersättning. 28 §. Begreppet sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring innefattar även tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § samma lag. Denna senare karens15— 318255

226 befrielseanledning, som avser barnsbörd, har därför inte nämnts särskilt. Bestämmelsen i 3 mom. första stycket första punkten innebär, att även karensdag, som infaller under augusti månad och som ligger inom den föreskrivna ramtiden, får tillgodoräknas vid beräknande av karens under det nya försäkringsåret. Vad nu sagts gäller i motsvarande mån tid, på grund av vilken karensbefrielse erhålles. Om medlem uppbär dagpenning i omedelbar anslutning till försäkringsårets utgång, behöver han enligt bestämmelsen i 3 mom. sista stycket ej genomgå ny karens, så länge han är oavbrutet arbetslös och åtnjuter dagpenning. Denna modifikation i reglerna om engångskarensens giltighetstid har föreslagits av den anledningen att den långvarigt arbetslöse eljest skulle drabbas oskäligt hårt genom krav på ny karenstid vid det nya försäkringsårets ingång. Regeln innebär, att även arbete under enstaka dag föranleder att medlemmen därefter skall genomgå karenstid; detta till undvikande av en i praktiken svårtillämpbar bestämmelse om när pågående arbetslöshetsperiod skall anses ha upphört. 29 §. Det må framhållas, att i begreppet bisyssla ansetts ligga, att arbete av denna art inte får påverka medlemmens möjlighet att ta heltidsarbete som erbjudes honom. 32 §.

Uttrycket »avtalsenlig fridag», som ej längre kan användas i den tidigare betydelsen, har ersatts genom att de s. k. storhelgdagsaftnarna uppräknats. Därest medlem under deltagande i yrkesutbildning uppbär utbildningsbidrag, som ej utgår av statsmedel, bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra, om jämväl ersättning från arbetslöshetsförsäkringen därvid skall kunna utges. 33 §.

Bestämmelsen i första stycket sista punkten i dess gällande lydelse, enligt vilken korttidsavdrag inte får ske i omedelbar anslutning till genomgången karenstid, föreslås utgå. Föreskrift härom bör i stället k u n n a meddelas i varje särskilt fall i beslutet om dylikt avdrag. Med stöd av hittillsvarande erfarenheter kan det nämligen förväntas, att tillsynsmyndigheten endast mera undantagsvis skall finna anledning ålägga en kassa att verkställa korttidsavdrag. 41 §. Med hänsyn till den obetydliga riskutjämning och de små utgiftsbelopp som förekommer i de minsta arbetslöshetskassorna bör här minimiantalet medlemmar höjas från 500 till det för erkänd arbetslöshetskassa gällande

227 minimiantalet medlemmar, 1 500. Detta innebär beträffande de små kassorna ett något högre fonderingskrav än hälften av det nu gällande. 42 §. Till skillnad mot vad som gäller för de allmänna försäkringskassorna har arbetslöshetskassornas möjligheter att placera medel mot säkerhet av inteckning i industrifastighet ansetts böra bibehållas. 50 §. Besvärsbestämmelserna är utformade i nära överensstämmelse med vad som gäller enligt lagen om allmän försäkring.

Förslaget om ändringar i statsbidragsförordningen 8 §• Enligt nu gällande bestämmelser för beräkning av medlemsbidrag till kassa, som varit i verksamhet endast under del av året, har medlemsbidraget utgått på grundval av det för kassan gällande antalet årsmedlemmar, vilket antal för sådan kassa blir lägre än det genomsnittliga antalet medlemmar i kassan. Kassan har därigenom blivit överkompenserad. Förslagets regel medför, att bidraget kommer att utgå med ett belopp, som står i proportion till den del av året, som kassan varit i verksamhet. 10 §. Förslaget innebär, att statsbidrag normalt skall utbetalas två gånger årligen. Den första utbetalningen är därvid preliminär i avvaktan på statsbidragets slutgiltiga fastställande efter försäkringsårets utgång.

SAMMANFATTNING

Kapitel 1 innehåller en historik över den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen och i samband därmed hänvisas till bilagorna 1 och 2, som ger en översikt dels över försäkringens utveckling i olika hänseenden under åren 1935—1961/62, dels över de erkända arbetslöshetskassornas ekonomiska förhållanden under samma tid. Vidare ingår i detta kapitel kortfattade redogörelser för arbetslöshetskassornas verksamhet under försäkringsåret 1961/62 och för den svenska lagstiftningen. I kapitel 2 behandlas frågor rörande arbetslöshetsförsäkringens omfattning. Enligt 1960 års folkräkning uppgick det totala antalet anställda nämnda år till 2 808 700, av vilka 1 361 600 eller 48,5 procent var arbetslöshetsförsäkrade. Då arbetslöshetskassor i stort sett finns inom de yrkesområden där nämnvärd arbetslöshetsrisk förekommer, är försäkringens effektivitet betydligt större än vad det angivna procenttalet kan antyda. Härtill kommer dels att medlemsantalet den 31 augusti 1962 stigit till 1 400 000, dels att under år 1963 bildats tre nya kassor för arbetstagare med sammanlagt ca 105 000 medlemmar. Enligt direktiven har det ålegat utredningen att undersöka vilka grupper som fortfarande står utanför försäkringen samt att i förekommande fall föreslå erforderliga åtgärder för att även dessa grupper skall omfattas av denna. Vi har bl. a. övervägt frågan om bildande av en erkänd arbetslöshetskassa, som skulle stå öppen för alla arbetstagare tillhörande yrkesområden, inom vilka kassa saknas. Drivandet av en dylik allmän kassa skulle dock vara förenad med såväl administrativa svårigheter som kostnader av en omfattning som ej skulle stå i rimlig proportion till det sannolikt förhållandevis ringa antal arbetstagare som — enligt gjorda undersökningar — kunde förväntas ansluta sig till en allmän kassa. Vi har bl. a. med hänsyn härtill ej föreslagit inrättandet av en sådan kassa. Hemarbetarna är i mycket obetydlig utsträckning anslutna till arbetslöshetsförsäkringen. Vi har gjort en undersökning för att utröna, i vad mån hemarbetarnas förhållanden är sådana, att deras ställning inom försäkringen bör förbättras. Vi har därvid funnit, att en förbättring av ersättningsvillkoren bör begränsas till personer som är bundna vid hemmet på grund av nedsatt arbetsförmåga. Dessa skall med bibehållen rätt till ersättning — i den mån sjukförsäkringen eller pensionsförsäkringen inte lämnar hjälp — kunna begränsa sitt arbetskraftsutbud till hemarbete.

229 Även beträffande företagarna har en undersökning gjorts rörande behovet av och intresset för en arbetslöshetsförsäkring. Undersökningen har gett vid handen, att inom berörda organisationer behovet av en dylik försäkring bedömts vara mycket ringa. Från företagarhåll har såsom lämpligare åtgärder än en arbetslöshetsförsäkring nämnts t. ex. avbrottsförsäkring, avvecklingsbidrag och omskolning. En utvidgning av möjligheten till arbetslöshetsförsäkring utöver vad den nuvarande arbetslöshetskasseförordningcn erbjuder synes således ej erforderlig. I kapitel 3 behandlas frågan om arbetslöshetsförsäkringens anpassning Ull fem dagars arbetsvecka. Inom utredningen har diskuterats åtskilliga alternativ för en lösning av frågan. Vi har dock stannat för att föreslå införandet av en 5-dagarsförsäkring, vilken skall ersätta den nuvarande 6-dagarsförsäkringen. Ersättning skall kunna utgå för högst fem dagar per kalendervecka. Den allmänna föreskriften härom i arbetslöshetskasseförordningen bör utformas så, att ersättning ej får utges i större omfattning än att sammanlagda antalet arbetsdagar och ersättningsdagar i en och samma vecka uppgår till högst fem. Ersättning bör principiellt utgå även vid korttidsarbete. I ett normalt arbetsmarknadsläge utgör denna arbetsform en undantagsföreteelse, men s. k. korttidsavdrag är likväl erforderligt som ett medel att i vissa fall söka förhindra korttidsarbete. Vi föreslår den ändringen av nuvarande bestämmelser, att såsom huvudregel skall gälla, att ersättning får utgå för varje arbetslös dag t. o. m. fem dagar per vecka, men att tillsynsmyndigheten, då särskilda skäl föreligger, skall kunna föreskriva att viss kassa helt eller delvis skall införa korttidsavdrag. Systemet med högst fem ersättningsdagar i veckan gör det nödvändigt att minska antalet karensdagar från nuvarande sex till fem. (I övrigt behandlas karensfrågan i kapitel 7.) För att nå en bättre överensstämmelse mellan författningstexten och rådande praxis föreslås i 22 § arbetslöshetskasseförordningen, att arbetsförmedlingen skall äga ålägga kassamedlem att besöka förmedlingen minst en gång i veckan. Vid en övergång till 5-dagarsförsäkring kommer alltid en dag i veckan utöver söndagen att inte berättiga till ersättning. En strikt tillämpning av den praxis, enligt vilken medlem som ej är berättigad till kassaersättning inte är skyldig att stå till arbetsmarknadens förfogande, skulle innebära, att medlem även under sådan dag då han saknar ersättningsrätt på grund av försäkringens nya utformning inte skulle vara skyldig därtill och då följaktligen kunna utan påföljd avvisa varje slag av arbetserbjudande. Vi föreslår en uttrycklig föreskrift angående medlems skyldighet att åta sig arbete även på dagar som inte berättigar till ersättning. I enlighet härmed har i förslaget till 22 § arbetslöshetskasseförordningen intagits som villkor för ersättning, att medlem skall stå till arbetsmarknadens

230 förfogande varje dag så länge han är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Kapitel 4 innehåller förslag i olika avseenden rörande förmånerna i försäkringen. Till en början må nämnas, att termen »daghjälp» föreslås utbytt mot »dagpenning». Vi anser, att den kompensation för inkomstbortfall som försäkringen ger under nuvarande förhållanden är för låg. För att möjliggöra högre dagpenningbelopp måste dagpenningens maximibelopp höjas. Vi föreslår detta maximum till 40 kr. Till grund härför ligger dels den automatiska höjning som följer med en omläggning till 5-dagarsförsäkring, dels det allmänna löneläget för de försäkrade, varjämte hänsyn tagits till förmånerna inom sjukförsäkringen. Vidare föreslår vi en begränsning av familjetillägget för att i stället via grundstatsbidraget förbättra dagpenningen. Härigenom erhålles en högre genomsnittlig kompensationsgrad för inkomstbortfallet. Vår förslag innebär, att make- och husföreståndarinnetillägget slopas, att antalet barntillägg till dagpenningen begränsas till högst fyra och att tillägget utgår med samma belopp som nu, d. v. s. 2 kr per barn Förslag framförs om en för hela försäkringen gemensam klassindelning. Enligt förslaget skall kassorna inom ramen för dagpenningen välja en eller flera av de 13 dagpenningklasser som finns angivna i en särskild tabell. Den nuvarande ersättningstidens längd, 156 dagar (26 veckor) motsvarar i en 5-dagarsförsäkring 130 dagar. Vi föreslår, att ersättningstiden fastställs till 150 dagar, vilket innebär en förlängning av denna tid med fyra veckor. Tillsynsmyndigheten äger i vissa fall medge en förlängning av ersättningstiden till 210 dagar under ett försäkringsår, vilket i 5-dagarsförsäkringen motsvarar 175 dagar. Vi föreslår denna längsta ersättningstid till 200 dagar, d. v. s. i realiteten en förlängning med fem veckor. Överförsäkringsgränsen bestämmes enligt nu gällande regler på så sätt att från ersättningsberättigad medlems dagsinkomst dras dels ett belopp motsvarande preliminär skatt, dels ca 1/8 av nettoinkomsten för familjeförsörjare. Vi föreslår, att sistnämnda marginal minskas till 1/10 framför allt med hänsyn till att överförsäkringsavdraget i allmänhet drabbar medlemmar med de lägsta inkomsterna. I gällande bestämmelser görs viss åtskillnad mellan högsta möjliga ersättning för familjeförsörjare och för icke familjeförsörjare, beroende på att olika skattesatser tillämpas för dessa båda grupper. I allmänhet gäller det relativt små skillnader. För att uppnå en förenkling föreslår vi en enhetlig överförsäkringsgräns, En av utredningen företagen undersökning i byggnadsarbetarnas och skogsarbetarnas kassor visar, att säsongbegränsningsbestämmelserna inte är avpassade med hänsyn till nuvarande förhållanden. Vi föreslår, att arbetslöshetskassorna bör ges möjlighet att efter eget bedömande bibehålla eller upphäva säsongbegränsningsbestämmelserna. Tillsynsmyndighetens befogenhet att föreskriva säsongbegränsningar bör kvarstå. I kapitel 5 upptas till behandling vissa villkor för ersättning, i första

231 hand frågan om ersättning i samband med kortare arbetstid och bisyssla. Den nuvarande bestämmelsen om halv ersättning vid arbete under mer än två men högst fyra timmar har hittills tillämpats mycket restriktivt. Halv ersättning har i regel utgetts endast i samband med tillfälligt arbete under en eller ett par dagar. Vi föreslår en mera omfattande tillämpning av denna regel. Vidare föreslås som en komplettering härtill, att omräkning av arbetstid till hela dagar skall kunna ske för att åstadkomma en mera exakt anpassning av ersättningen till förhållandena i det enskilda fallet. Härvid avses närmast sådana fall, då arbeten med kortare daglig arbetstid utförs mera regelbundet under en längre tid. Enligt nuvarande bestämmelser påverkar bisyssla ej ersättningsrätten, om tiden för densamma inte överskrider tre timmar per dag. Principiellt bör arbetslöshetsförsäkringen vara en försäkring mot inkomstbortfall i medlemmens huvudsysselsättning. Vad han eventuellt kan förtjäna utanför detta synes i allmänhet ej böra påverka ersättningsrätten, såvida ej genom bisysslan hinder uppkommer för den försäkrade att uppträda såsom arbetssökande. Vi föreslår, att den nuvarande bestämmelsen rörande bisyssla ändras i förordningen. Gällande regler medger, att ersättning utges för helgdagar och avtalsenliga fridagar — vilka senare närmast avser vissa helgdagsaftnar — om medlemmen var arbetslös nästföregående eller efterföljande vardag. Bl. a. med hänsyn till förslaget om införande av engångskarens, vilken i viss mån ökar möjligheterna att utta ersättning i samband med helger, föreslås att i princip ersättning inte skall utgå för helgdagar samt påskafton, pingstafton, midsommarafton, julafton och nyårsafton. Undantagsvis skall dock tillsynsmyndigheten kunna medge, att ersättning utges även för dessa dagar. Slutligen föreslås, att på grund av barnsbörd avgiftsbefriad tid — liksom i det tidsbestämda avgiftsvillkoret — bör få tillgodoräknas i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret under samma förutsättningar som gäller för tid, som är avgiftsbefriad på grund av yrkesutbildning eller värnplikt. I kapitel 6 tar vi upp frågan om pensionärernas ställning i arbetslöshetsförsäkringen. Med hänsyn till den förbättring av ålderspensioneringen (folkpensionen och ATP) som skett bör enligt vår mening ålderspensionärerna principiellt inte tillhöra arbetslöshetsförsäkringen. De bör emellertid vara berättigade att kvarstå i försäkringen så länge detta pensionssystem inte är fullt utbyggt. Majoriteten inom utredningen föreslår en successiv avveckling av pensionärernas rättigheter inom arbetslöshetsförsäkringen i takt med pensioneringens utbyggnad genom att dagersättningen till medlem som uppbär ålderspension minskas med 1/350 av årspensionen. Sådan medlem skall inplaceras i ett system med avdragskiasser enligt en särskild tabell. I fråga om förtidspensionärerna uttalar vi, att personer som uppbär 1/3 och 2/3 förtidspension bör ha viss möjlighet att försäkra sig för sin arbetsinkomst.

232 Karensreglerna behandlas i kapitel 7. Från såväl tillsynsmyndighetens som kassornas sida har framhållits behovet av en reformering av karensens utformning. Inom utredningen har diskuterats ett flertal olika alternativ i fråga om karensperiodernas antal och längd. Vi anser, att kravet på ny karens vid upprepad arbetslöshet bör slopas och föreslår därför en engångskarens med en karenstid om fem dagar. Motiven för vårt förslag är principiella, administrativa och ekonomiska. Den angivna karenstiden, fem dagar, föreslås även såsom maximitid. Beträffande säsongarbetare kan dock en längre karenstid medges. (Frågan om maximitid behandlas närmare i kapitel 10 under avsnittet ILO-frågor.) Vi har i samband med engångskarensen tagit upp frågan om ersättning för enstaka arbetslös dag. I den nuvarande försäkringen gäller förbud mot ersättning för sådan dag. Även om vissa omständigheter kan tala härför, har dock majoriteten inom utredningen funnit övervägande skäl motivera att ersättning därvid skall utgå. Ett väsentligt skäl för vårt ståndpunktstagande har varit, att ett förbud mot ersättning i hög grad skulle förta effekten av engångskarensen, eftersom ett sådant förbud i realiteten utgör en form av karens. En annan omständighet av betydelse är, att ett förbud skulle försätta medlemmar med sex dagars arbetsvecka i en sämre ställning än övriga medlemmar genom att de därvid skulle kunna bli utan ersättning för två arbetslösa dagar i en vecka. Försäkringsårsskiftet bör utgöra gräns för engångskarensens giltighet. Undantag föreslås för medlem som fullgjort någon del av karensen under augusti månad. Den fullgjorda karensen bör vid sådant förhållande gälla för°hela det påföljande försäkringsåret. Karensdag som intjänats under augusti månad och som ej ingår i fullgjord karens får, om den ligger inom den föreskrivna ramtiden, tillgodoräknas under september månad. En följd av den föreslagna huvudregeln blir, att medlem, som fullgjort karens före augusti månad och som är ersättningsberättigad vid utgången av augusti och arbetslös jämväl den första dagen i september, måste genomgå ny karens i och med det nya försäkringsårets inträde. För att förebygga avbrott i ersättningen i dylika fall föreslås, att utgivandet av ersättning under det nya försäkringsåret ej skall avbrytas genom krav på karens, så länge medlemmen är arbetslös och uppbär dagpenning. De regler som föreslagits gälla för karensen och dess giltighet skall äga motsvarande tillämpning vid karensbefrielse. Antalet dagar i värnpliktstjänstgöring som erfordras för att kvalificera för karensbefrielse föreslås minskat från 30 till 5. Vidare föreslår vi, att medlem under vissa förutsättningar skall anses ha fullgjort karensen, när han blir arbetslös efter att ha genomgått nybörjar-, fortbildnings- eller omskolningskurs. Därvid bör samma villkor gälla i fråga om sambandet mellan arbetslöshet och karensbefrielseanledning som är föreskriven för karensbefrielse efter sjukdom, barnsbörd och värnplikt.

233 Av administrativa skäl föreslås karensens ramtid ändrad från nuvarande 21 dagar till fyra kalenderveckor. Av det tidigare återgivna förslaget, att ersättning i princip ej får utges för helgdagar och vissa helgdagsaftnar, följer att dessa dagar ej heller får räknas som karensdagar. Kapitel 8 behandlar försäkringens finansiering och fondering. Vi föreslår inte någon ändring beträffande formerna för försäkringens finansiering, vilken sker huvudsakligen genom medlemsavgifter och statsbidrag. Vad gäller statsbidragens utformning föreslås en omreglering av grundstatsbidraget till följd av den föreslagna höjningen av dagpenningens maximibelopp. Härvid har även det bortfall av statsbidrag som uppstår genom slopandet av make- och husföreståndarinnetillägget beaktats. Vi föreslår en omläggning av grundstatsbidraget från fasta till procentberäknade belopp. Grundstatsbidraget skall sålunda utgå med högst 50 och lägst 35 procent av dagpenningbeloppet. Dessa procentsatser skall tillämpas vid dagpenningbelopp om 12 resp. 40 kr. För närvarande gäller att då daghjälpsbeloppen överstiger 17 kr grundstatsbidrag ej utgår för den del som överstiger detta belopp. Enligt vår mening bör ökningen av detta bidrag successivt avta ända upp till det högsta dagpenningbeloppet, 40 kr. I fråga om daghjälpsbidraget föreslås ingen saklig ändring. Det nuvarande familj etilläggsbidraget ersattes av barntilläggsbidrag som en konsekvens av vårt förslag om slopande av make- och husföreståndarinnetillägget. Barntilläggsbidraget bör — liksom nu familj etilläggsbidraget — täcka 75 procent av kostnaderna. På grund av ökade förvaltningskostnader för kassorna föreslår vi, att nuvarande bidrag å 5, 4 och 3 kr höjs till 6, 5 resp. 4 kr. Avgifterna per dagpenningkrona och vecka varierar väsentligt mellan olika kassor. I enlighet med direktiven har vi undersökt möjligheterna att genom bildandet av en för kassorna gemensam fond åstadkomma en avgiftsutjämning. Framför allt praktiska svårigheter lägger hinder i vägen för realiserandet av en sådan anordning. Vi föreslår i stället, att avgiftsutjämningen skall ske genom en förbättring av grundstatsbidraget för kassor med stora utbetalningar av ersättning och till följd härav höga avgifter. Vid beräkningen av statsbidraget för ett försäkringsår framräknas det antal ersättningsdagar som i genomsnitt utgått per medlem och år under de tio närmast föregående försäkringsåren. Om antalet ersättningsdagar i en kassa eller klass skulle överstiga nämnda medeltal med 75—100 procent, skall grundstatsbidraget ökas med 10 procent, medan förhöjningen blir 25 procent, om antalet ersättningsdagar överstiger medeltalet med 100 procent eller mera. Med hänsyn till att riskerna för att en kassa framdeles skall utsättas för långvariga påfrestningar av allvarlig art är väsentligt lägre nu än när gällande bestämmelser om fondering tillkom, föreslår vi en inskränkning i kassornas skyldighet att göra fondavsättningar. I princip skall fonderna 16— 318255

234 inte uppgå till mer än ungefär hälften av vad som nu föreskrivs härom. Vidare föreslås, att i stället för att som nu bestämma fondens minimistorlek på grundval av medelinkomsten per medlem och år, utgifterna per medlem lägges till grund för fondberäkningen. I kapitel 9 upptas frågan om förhållandet mellan den kommunala kontantunderstödsverksamheten och arbetslöshetsförsäkringen. Under förutsättning att nämnda verksamhet kommer att fortsätta förordar vi, att en anpassning av dess bestämmelser i tillämpliga delar bör ske med hänsyn till de ändringar som vi föreslår beträffande försäkringen. Än viktigare är emellertid, att försäkringen i förhållande till kontanthjalpen kan erbjuda så mycket bättre förmåner att intresset av att tillhöra försäkringen inte minskas. På grund härav rekommenderas ett automatiskt verkande system, enligt vilket fasta differenser mellan förmånerna i dessa båda hjälpformer upprätthålles. I kapitel 10 har vi samlat vissa frågor av skilda slag. Till en början behandlas där frågan om minimiantalet medlemmar i arbetslöshetskassa. Frågan härom finns intagen i direktiven för utredningen. Vi har dock inte funnit skäl föreslå någon ändring av den nuvarande minimigränsen, 1 500 medlemmar. Vidare redovisas i ifrågavarande kapitel en undersökning rörande utträden på grund av bristande avgiftsbetalning, varjämte i ett annat avsnitt förslag framlägges som ger arbetslöshetskassorna möjlighet att övergå till s. k. kontinuerlig avgiftsbetalning. Beträffande frågan om skälig lön, d. v. s. frågan, om den lön som medlem erbjuds för arbete som han anvisas av arbetsförmedlingen är att anse som skälig, har vi uttalat, att vår uppfattning i princip överensstämmer med den praxis som tillämpas. I vissa fall kan dock ett strikt fasthållande vid rådande praxis inte anses rimligt. Om exempelvis en arbetsgivare erbjuder minimilön enligt kollektivavtalet, under det att lönen för jämförbara anställda inom företaget ligger väsentligt över minimilönen, bör arbetssökande medlem, som är kvalificerad inom yrket, vara berättigad att avvisa arbetserbjudandet utan att bli avstängd från ersättning. Även i ett annat avseende föreslår vi en uppmjukning av gällande praxis. Om ett kollektivavtal omfattar hela landet eller del därav bör kollektivavtalslönen i princip anses som minimilön vid bedömningen av erbjuden löns skälighet även på de orter inom giltighetsområdet, där den ifrågavarande branschen är representerad men där ingen avtalsbunden arbetsgivare finns. Då kollektivavtal saknas inom vederbörande yrkesområde skall »gängse lön på orten» vara riktpunkt för skälighetsbedömningen. Om endast en arbetsgivare i sitt slag finns på den aktuella orten, bör enligt vår mening undersökningen av löne-

235 förhållandena kunna utsträckas att gälla arbetsgivare inom samma bransch på närliggande orter. Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utgår inte vid självförvållad arbetslöshet. I dylika fall är enligt nuvarande bestämmelser den enda påföljden avstängning från ersättning i fyra veckor. Vi anser det motiverat att såsom ett alternativ införs en kortare avstängningstid, t. ex. för sådana fall då medlem avvisar erbjudande om ett kortvarigt arbete. Vi föreslår en avstängningstid om två veckor, om medlem avvisat ett lämpligt arbete som uppgetts skola pågå högst två dagar. Bestämmelsen bör i princip kunna tillämpas även vid de övriga i 36 § arbetslöshetskasseförordningen angivna formerna av självförvållad arbetslöshet. Även en skärpning av avstängningsvillkoret synes erforderlig för vissa fall, i huvudsak sådana då medlems arbetsvilja kan starkt ifrågasättas. Med hänsyn till karaktären hos dessa fall föreslår vi, att i stället för avstängning under fyra veckor, skall krävas fyra veckors arbete, innan vederbörande medlem ånyo kan bli ersättningsberättigad. Även avvisande av erbjuden yrkesutbildning bör enligt vår mening under vissa förutsättningar medföra avstängning från ersättning. Enligt rådande praxis anses medlem som avvisar ett arbete, vilket ej överstiger två timmar per dag, som självförvållat arbetslös, och han avstänges från ersättning, om arbetet i övrigt bedömts såsom lämpligt. Eftersom medlemmens rätt till ersättning ej påverkas, om han antar ett arbete av så kort varaktighet, föreslår vi, att tillämpningen av gällande förordning ändras därhän, att avstängning från ersättning ej sker i de fall, då medlem avvisar ett arbete, vars antagande ej skulle ha påverkat hans ersättningsrätt. Slutligen har vi föreslagit, att avstängningsperioden i vissa undantagsfall skall kunna räknas från en senare tidpunkt än den som nu gäller samt att uttrycket »fyra veckor» i 36 § arbetslöshetskasseförordningen utbytes mot 28 kalenderdagar. Vi är av den uppfattningen att av praktiska skäl ett utbrytande av arbetslöshetskassorna från understödsföreningslagens giltighetsområde vore motiverat. Sistnämnda lag avses emellertid inom kort göras till föremål för en översyn. Med hänsyn härtill har vi ej ansett lämpligt att föreslå en särreglering för arbetslöshetskassorna. I förevarande kapitel framför vi till sist ett förslag om besvärsordning för ärenden rörande försäkringen. Enligt detta skall arbetslöshetskassas beslut kunna överklagas hos tillsynsmyndigheten (arbetsmarknadsstyrelsen) och tillsynsmyndighetens beslut hos försäkringsdomstolen. I högsta instans bör således arbetslöshetsförsäkringsmålen överföras från regeringsrätten till försäkringsdomstolen.

R e s e r v a t i o n och s ä r s k i l d a y t t r a n d e n

Reservation av herr Fälldin

Rätten till arbete måste ses som en allmän medborgerlig rättighet. Envar som söker arbete skall ha goda praktiska möjligheter att erhålla detta. Det är en uppgift för samhället att genom sysselsättningspolitikens olika åtgärder se till att de arbetssökande erbjudes sådana möjligheter. Arbetslöshetsförsäkringen skall i detta sammanhang fylla viktiga funktioner i två avseenden; den skall lämna ekonomisk ersättning i den mån den enskilde — trots sysselsättningspolitiska åtgärder — inte kan få sin rätt till arbete tillgodosedd och den skall medverka till att skapa underlag för en effektiv sysselsättningspolitik. Såsom framgår av bl. a. utredningens direktiv kan den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen inte anses fylla sin funktion på ett tillfredsställande sätt. Betydande grupper står utanför försäkringen och kan inte anses ha tillräckliga möjligheter att ansluta sig till densamma. Kostnaderna för dem som är anslutna varierar på ett sätt som bl. a. medför att vissa grupper inte kan få ett acceptabelt försäkringsskydd för en kostnad som är rimlig i förhållande till motsvarande kostnad för andra försäkrade. Utredningens uppgift har varit att framlägga förslag, avsedda att eliminera och reducera olägenheter av nämnda art. Direktiven för utredningens arbete är emellertid så snävt hållna att effektivast möjliga lösning inte kan uppnås. Inte heller har utredningens majoritet tillräckligt utnyttjat de möjligheter som ligger inom direktivens ram. Den effektivaste lösningen skulle vara en allmän arbetslöshetsförsäkring utformad som en allmän grundförsäkring och i väsentliga avseenden en motsvarighet till grundpenningförsäkringen inom sjukförsäkringen. Härutöver borde finnas en frivillig påbyggnadsförsäkring. Den allmänna försäkringen skulle omfatta i princip alla arbetsföra. Envar arbetssökande som inte kan beredas arbete skulle således ha en viss rätt till ersättning från försäkringen. Finansieringen borde i huvudsak ske på det sätt som anses böra gälla för de nuvarande grundläggande socialförsäkringsförmånerna. Den frivilliga påbyggnadsförsäkringen skulle kunna organiseras i arbetslöshetskassor av nuvarande typ och finansieras på i princip det sätt som sker i de nuvarande kassorna, således med statsbidrag och egenavgifter. Genom den allmänna försäkringen skulle de grupper och enskilda som står utanför den nuvarande försäkringen automatiskt erhålla ett försäkringsskydd. Härigenom skulle också erhållas en effektivare registrering av den

237 faktiska arbetslösheten och sysselsättningsläget och därmed en bättre grund för de sysselsättningspolitiska åtgärderna. Även möjligheten att utjämna de i direktiven nämnda kostnadsskillnaderna för medlemmar i olika kassor skulle öka. Inom den allmänna försäkringen skulle utjämningen bli total. Då påbyggnadsförsäkringen endast skulle omfatta en del av det totala försäkringsskyddet — hur stor del är beroende av ersättningen från den allm ä n n a försäkringen — skulle därjämte kostnaderna för en långtgående utjämning bli mindre. Det faller emellertid inte inom utredningens uppdrag att ta upp frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Enligt min mening bör denna fråga skyndsamt utredas i annat sammanhang. I avvaktan härpå bör de åtgärder som kan vidtagas på grundval av de direktiv denna utredning erhållit vara temporära. Det förslag utredningens majoritet framlagt medför en viss utjämning av de nuvarande skillnaderna i egenavgift. Utjämningen kan dock inte anses tillräcklig. Vid en daghjälp om 20 kronor per dag är för närvarande veckoavgiften per ersättningsdag ca 20 öre i de bäst ställda kassorna men uppgår till hela 4 kronor och 20 öre för motsvarande förmån i de sämst ställda kassorna, d. v. s. mer än 20 gånger högre. Genoinsnittsavgiflen uppgår till ca 1 krona och 20 öre. Orsaken till dessa skillnader utgöres av olika arbetslöshetsrisk bland de arbetstagare som är anslutna till resp. kassor. Den utjämning som åstadkommes genom majoritetens förslag härleder sig dels till grundstatsbidragets allmänna konstruktion och dels till den förhöjning av grundstatsbidraget som förutsattes i vissa fall. Förhöjningen av grundstatsbidraget innebär att detta höjes med 10 resp. 25 procent om u-värdet, d. v. s. antalet ersättningsdagar per kassamedlem, inom kassan överstiger det genomsnittliga u-värdet för samtliga kassor med 75 resp. 100 procent. Om det genomsnittliga u-värdet överskrides med mer än 100 procent kommer dock ingen ytterligare förhöjning av grundstatsbidraget ifråga trots att det i vissa kassor är fråga om överskridande med 300—600 procent. Detta belyses bäst av att den sämst ställda kassan enligt majoritetens förslag skulle få en avgift som vore upp till 10 ggr större än avgiften i de bäst ställda kassorna. De åtgärder som majoriteten föreslagit i syfte att utjämna kassamedlemmarnas egenavgifter är otillräckliga. En ytterligare utjämning bör åstadkommas genom att den av majoriteten påbörjade skalan med förhöjning av grundstatsbidraget med 10 resp. 25 procent fullföljes med större förhöjningar i de fall då det genomsnittliga u-värdet överskrides med mer än 100 procent. En sådan åtgärd skulle åtminstone hypotetiskt kunna medföra att statsbidraget i vissa fall korame att överskrida kostnaderna för de utbetalade försäkringsförmånerna. Till förhindrande härav bör införas spärregel av den innebörden, att statsbidrag får utgå högst med en viss procentsats av den totala kostnaden.

238 Effekten av ett ytterligare stöd till de sämst ställda kassorna skulle innebära en ytterligare stimulans att genomföra synnerligen önskvärda höjningar av daghjälpsbeloppen i dessa kassor. En utjämning av egenavgifterna enligt dessa riktlinjer skulle i förhållande till majoritetens förslag medföra vissa ökade kostnader för staten, dock inte av sådan omfattning att statsfinansiella skäl kan tillåtas lägga hinder i vägen. Frågan är ytterst om arbetstagare inom branscher med relativt omfattande arbetslöshet skall bära kostnaderna härför i långt större utsträckning än a n d r a medborgare. Hade statsfinansiella skäl lagt hinder i vägen för en ytterligare utjämning borde en omdisposition ha skett av de statsmedel som enligt majoritetens förslag bör ställas till förfogande för förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen.

Särskilt yttrande av herrar Beckman och Steneborn

Utredningen har föreslagit en engångskarens. I anslutning härtill har vissa skäl anförts för att ersättning till den som genomgått engångskarens, inte skall k u n n a utgå för enstaka arbetslös dag. Majoriteten har ansett dessa skäl otillräckliga. Vi delar emellertid inte denna uppfattning. Såsom framhållits i betänkandet finns statistiska uppgifter rörande förekomsten av endagsarbetslöshet inte tillgängliga. Även om man kunde göra sig någon föreställning om förekomsten i dag skulle man för övrigt inte k u n n a bedöma hur rätten till ersättning för enstaka dag skulle komma att påverka endagsarbetslöshetens omfattning. Följderna av en sådan rätt synes följaktligen inte möjliga att överblicka. Regelmässigt är försäkringar av såväl frivillig som obligatorisk karaktär förbundna med villkor om självrisk, stundom i en ej obetydlig omfattning. Vid en jämförelse mellan det av majoriteten förordade förslaget och andra försäkringar synes — oaktat de sociala skäl som må tala för majoritetens ståndpunktstagande — självriskmomentet i förslaget vara alltför ringa. Det kan vidare inte göras gällande att ett förbud mot ersättning för enstaka dag skulle vara oskäligt betungande. Bl. a. bör beaktas de förbättringar av förmånerna som i övrigt genomföres beträffande karensen, såsom införandet av engångskarens. Vi är medvetna om att vissa undantag behövs för att de som har sexdagarsvecka i realiteten inte skall kunna gå miste om ersättning för två arbetslösa dagar. De undantag som erfordras synes emellertid inte i alltför hög grad komplicera försäkringen. Enligt vår mening bör således införas ett förbud mot ersättning för enstaka arbetslös dag. Eventuellt kan det dock vara lämpligt att tillsynsmyndigheten ges befogenhet att tills vidare medge att någon enstaka kassa ger ersättning under sådan dag, i syfte att samla erfarenheter till grund för en förnyad prövning av frågan.

239 Särskilt yttrande av herr Beckman

Kommitténs majoritet har föreslagit att ålderspensionärernas rätt till kassaersättning samordnas med ålderspension i form av folkpension och allmän tilläggspension. Innebörden av samordningsreglerna är att kassaersättning under lång tid framåt kan komma att utgå vid sidan av ålderspension. Enligt min mening bör emellertid den som uppnått viss högre ålder inte kunna göra anspråk på arbetslöshetsersättning. Hur hög pension han åtnjuter bör i princip inte tillmätas någon betydelse. Uppgiften är således i första hand inte att samordna arbetslöshetsförsäkring och ålderspension. Såsom en försäkring mot arbetslöshet skall försäkringen endast bereda ersättning åt arbetsföra personer. Var och en som uppnått viss ålder och gör anspråk på kassaersättning skulle teoretiskt kunna åläggas att styrka sin arbetsförmåga. Det synes mig emellertid uppenbart att man av praktiska skäl i stället måste fixera en åldersgräns, lika för alla, vid vilken försäkringen senast träder ur kraft. Därvid bör lämpligen anknytas till den ålder vid vilken ålderspension i form av folkpension och allmän tilläggspension enligt huvudregeln börjar utgå, d. v. s. 67 år. Det kan i normalfallet inte vara rimligt att personer, som uppnått denna ålder, med bidrag av statsmedel skall försäkras mot arbetslöshet. I viss mån har detta erkänts redan vid utformningen av de nuvarande bestämmelserna, enligt vilka statsbidrag till ersättning åt personer över 67 år utgår endast för 78 dagar per år mot normalt 156. En följd av att försäkringen träder ur kraft för den som uppnått 67 år blir onekligen att vissa personer med full arbetsförmåga går miste om ersättning. I detta sammanhang är det emellertid berättigat att beakta de avsevärda förbättringar av pensionsförmånerna som genomförts de senaste åren. Den nämnda konsekvensen kan för övrigt inte undvikas, såvida man inte är beredd att ge ersättning i det stora flertal fall där det icke är motiverat. Även andra skäl kan anföras. Uppenbarligen finns bland de personer över 67 år, som söker arbete, många som verkligen önskar erhålla ett sådant. I åtskilliga fall finns det dock inte någon utsikt för pensionären att erhålla någon anställning. Det lär inte vara ovanligt att en person i medvetande härom söker arbete hos arbetsförmedlingen endast i syfte att därigenom kvalificera sig för kassaersättning. Det nuvarande systemet har till och med på sina håll givit upphov till den missuppfattningen, att den som varit med i försäkringen har rätt att, då han av åldersskäl slutar sitt förvärvsarbete, få tillbaka en del av vad han betalt i form av avgifter. Vid ett borttagande av möjligheten att även efter 67 års ålder göra anspråk på kassaersättning synes viss hänsyn böra tagas till de försäkrade, som redan uppnått 67 års ålder, eller inom kort kommer att göra det. Därför anser jag att rätten i fråga bör bortfalla först efter någon tid, förslagsvis två år, efter det att beslut därom fattats.

240 Vad slutligen angår sådan ålderspension, som utgår före 67 års ålder, synes det ej lämpligt att lagstiftningsvägen föreskriva en för alla kassor enhetlig reglering. Tillsynsmyndigheten bör emellertid verka för att kassorna genomför någon form av anpassning till pensionen. Särskilt yttrande av herr Andersson

Kommittén föreslår införande av engångskarens. Vid fem ersättningsberättigade dagar per vecka betyder det en femdagarskarens per försäkringsår. Vidare förordar kommittén att den nuvarande spärregeln beträffande daghjälp för enstaka dag i en vecka skall upphöra. Jag har rekommenderat kommittén att föreslå ett slopande av karensvillkoren men bibehållande av spärregeln för enstaka dag. Skälen härtill är följande. Arbetslöshet innebär en betydande ekonomisk påfrestning för den enskilde. Löntagarna har i allmänhet inte kontanter i reserv för dylika situationer. Den enskildes budget, som ofta innefattar betydande fasta utgifter torde numera vara baserad på löpande inkomst från kontinuerligt arbete. Vid arbetslöshet finns alltså dessa fasta utgifter. Härtill kommer att ett platsbyte, kanske förenat med en betydande omställning på arbetsmarknaden, icke sällan drar med sig extra kostnader, även om man med olika arbetsmarknadspolitiska medel underlättar för den arbetslöse. Särskilt är så fallet om med en nya anställning också följer byte av arbetsort. Enligt min mening skulle den arbetslöse ha lättare att komma tillrätta med de ekonomiska problem som en anpassning till arbetsmarknaden medför, om hans ekonomi icke omgående så allvarligt försvagades som nu sker genom helt bortfall av inkomst redan fr. o. m. den första arbetslösa veckan. Därför skulle det vara värdefullt om arbetslöshetsförsäkringen fungerade på samma sätt som vår nuvarande arbetsmarknadspolitik, nämligen att genom snabb ekonomisk hjälp undanröja de hinder som kan finnas för en återgång till arbetsmarknaden. Detta skulle, som framgår av gjorda beräkningar, öka utgifterna för kassorna. Men det skulle å andra sidan ge en effektivare försäkring där ersättningen sätts in i ett arbetsmarknadspolitiskt riktigt sammanhang. Ett slopande av spärregeln för ersättning vid en enstaka dag i veckan kan däremot få för arbetsmarknaden icke önskvärda konsekvenser. De tillfälliga, s. k. dagspermitteringarna, är nämligen icke sällan beroende på dålig arbetsplanering eller slentrian. De kan också ha sin orsak i dålig väderlek, snöhinder eller dylikt. Om man medger ersättning för sådana enstaka dagar löper man risken att denna typ av arbetslöshet — även innefattande s. k. korttidsarbete — ökar. Till detta kommer att det förefaller orationellt att för ersättning av detta slag belasta kassorna — icke minst de lokala redogörarna — och arbetsförmedlingen. Vidare torde det bli så, att de som verkligen kommer att ut-

241 nyttja detta är de som har förmånen att vara bosatta nära arbetsförmedlingen under det att de som har längre väg dit icke kommer att finna det lönande — eller ens möjligt — att försöka tillvarata denna förmån. Dessutom torde en del av de ökade kostnader som ett slopande av karenstiden skulle innebära kunna återvinnas genom ett bibehållande av nu gällande spärregel. Såväl den enskilde som arbetsmarknaden torde vara bäst betjänt av en rejäl hjälp vid verklig arbetslöshet och mindre av att hjälpen så att säga »växlas bort i småpengar».

BILAGA 1

Arbetslöshetsförsäkringens

utveckling under åren

1935—1961/62

Antal ersättningsdagar Fondbelopp Genomsnittsper medlem ersättning per årstotalt per dag, kr 1 (1000-tal) kr medlem

År

Antal kassor

Antal medlemmar (1000-tal)

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 (1/1—31/8) 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

5 9 11 13 13 14 17 25 29 30 33 35 36 37 37 37 38 38 39 43 44 44 45 45

54 83 152 182 196 210 291 562 703 752 819 872 956 1033 1 063 1 085 1122 1 143 1 148 1212 1243 1 258 1 273 1285

2,35 2,70 2,90 2,90 2,97 2,88 3,26 4,38 4,68 4,96 6,19 6,63 6,99 7,38 7,87 8,05 8,24 8,30 10,22 16,66 16,77 16,97 17,17 17,69

158 400 624 988 806 1 502 2 027 2 169 1 851 1 995 2 423 1639 1588 2 372 2 948 2 805 1 674 2 715 4 112 4 088 3 536 5 006 5 950 5 800

3,9 5,2 5,2 5,6 4,3 7,3 7,4 5,1 2,7 2,7 3,0 1,9 1,7 2,3 2,8 2,6 1,5 2,4 3,6 3,5 2,9 4,0 4,7 4,5

22 27 27 33 38 40 35 50 62 72 80 93 107 118 132 145 160 172 185 194 208 222 228 225

47 47 46 2 45 2

1 317 1 340 1 367 1 396

17,73 19,08 19,80 20,39

7 546 5 356 4 160 4 654

5,8 4,0 3,0 3,3

227 241 258 279

1 2

Avser både daghjälp och familjetillägg Det minskade antalet beror på sammanslagning av kassor.

BILAGA 2

De erkända arbetslöshetskassornas

ekonomiska förhållanden

1935-1961/62

(Uppgifterna avser 1000-tal kronor) Inkomster

Ar

Startfonder

1935—39 1940—44 1945—49 1950—54 1955—58/59 1959/60 1960/61 1961/62 S:a

Avgifter, Statsbiräntor, drag enl. 1 anslag m.m. förordn.

Uppskrivn. av oblig. värden

Summa

2 953 18 336 6 540 229 250

11440 55 093 133 712 207 608 298 365 80 129 78 742 83 800

4 535 22 921 46 344 95 408 309 207 63 175 49 166 59 671

1 583

18 928 96 624 186 596 303 583 608 293 143 304 127 908 145 054

28 308

948 889

650 427

2 666

1 630 290

Fondering

Summa

18 928 96 624 186 596 303 583 608 293 143 304 127 908 145 054 1 630 290

274 338 471

Utgifter År

1 Nedskrivn. av oblig. värden

Ersättning

Förvaltning m . m .

1935—39 1940—44 1945—49 1950—54 1955—58/59 1959/60 1960/61 1961/62

8 515 38 993 77 717 169 006 482 716 102 217 82 374 94 879

2 728 10 985 22 959 34 270 45 770 11 835 12 472 12 823

4 861 16 201 5 117 3 425 588

7 353 46 646 85 920 95 446 63 606 24 135 29 637 36 764

S:a

1 056 417

153 842

30 524

389 507

332 Häri ingår bidrag från statliga prisutjämningsfonder och från anslaget Särskilt stöd åt erkända arbetslöshetskassor m. m.

BILAGA 3

Vissa

uppgifter

angående

de erkända

arbetslöshetskassorna

för försäkringsåret

1961/62

Kassa

Antal medl.

Antal statsbiUtbet. försäkdragsberättigaringsersättning Genom- de ersättningsper dag (kr) Genom- snittl. dagar per Fond er snittl. veckoavmedlem per medvecko- gift per lem 31/8 ersättavgift 1962 därav 1 Dag- Familningskr under hela hjälp jetillägÉ året tiden jan — april

Jord- o skogsbruk Lantarb Skogsarb

23 943 31 087

15:96 17:00

1:87 3:27

1:32 1:85

0:07 0:09

5,3 10,1

4,0 3,3

329 291

Industri m m Gjuteriarb Gruvind arb Metallind arb Stenind arb Fabriksarb Träind arb Pappersind arb . . . Bokbinderiarb Litografernas Typografernas Beklädnadsarb Bryggeriarb Livsmedelsarb Sadelmakarnas.... Sko- o läderarb . . . Textilarb Tobaksarb Försvarsv civ pers.

11407 13 489 288 218 4 325 63 199 62 224 44 363 11 623 5 700 15 749 36 549 6 606 36 320 4 889 9 117 34 465 1495 18 110

19: 92 18:45 19:39 17:76 15:92 17:62 17:42 16:60 19:91 19:33 15:60 17:79 15:14 16:47 16:80 16:87 12:21 17:32

2:04 2:19 1:66 2:28 1:78 2:01 1:87 0:96 1:26 1:96 0:56 1:35 1:33 1:76 1:21 0:91 0:36 1:55

1:42 1:48 0:91 2:21 1:16 1:40 1:02 0:55 0:75 0:75 1:12 1:30 1:17 1:44 1:02 1:12 0:93 1:12

0:06 0:07 0:04 0:11 0:07 0:07 0:05 0:03 0:04 0:04 0:07 0:07 0:07 0:08 0:06 0:06 0:07 0:06

2,2 3,7 1,6 5,5 2,9 4,0 1,8 0,7 0,2 0,3 2,5 1,8 3,3 3,2 3,8 2,5 2,3 2,4

0,8 1,4 0,6 3,7 1,5 2,0 0,8 0,3 0,1 0,1 1,0 0,7 1,6 1,7 1,7 0,8 1,0 1,0

312 533 287 466 234 323 442 366 138 557 311 404 353 451 379 447 183 164

Byggn- o anläggn verksamhet Bleck- o plåtslag. Byggnadsarb Elektrikernas Målarnas "Vägarb

4 225 148 561 22 030 21032 17 217

19:66 19:78 19:58 18:96 18:01

2:35 2:60 2:37 2:52 3:00

1:54 2:63 1:12 2:44 1:32

0:07 0:12 0:05 0:11 0:06

1,7 10,5 2,3 8,5 6,4

1,3 6,6 1,2 6,9 3,0

480 397 265 574 198

Samfärdsel Järnvägsmännens Sjöfolkets Transportarb....

14 828 22 072 39 437

17:38 17:49 18:38

1:85 0:93 2:64

0:55 1:50 1:36

0:03 0:08 0:06

1,5 0,7 3,3

0,8 0,4 1,7

626 478 308

Handel Handelsanst. Handelsres. . Handelstjm.

93 005 552 24 497

17:38 16:98 18:57

1:09 0:79 1:30

0:58 1:13 0:42

0:03 0:06 0:02

1,7 0,7 0,7

0,8 0,1 0,3

120 160 77

245 Arbetsledn mm.. Arbetsledarnas . Fartygsbefälets . Grafiska tjm Hotelltjm Industritjm Kooperativa tjm Maskinbefälets.. Stewardarnas. . .

41407 3 296 1540 2 393 114 156 1 002 3 266 760

13:85 19:00 20:00 17:05 15:55 18:00 18:98 17:50

1:20 2:65 1:31 1:46 1:51 9:20 2:30 1:92

0:25 1:04 0:37 0:73 0:26 0:60 0:46 1:38

0:02 0:05 0:02 0:04 0:02 0:02 0:02 0:07

1,3 0,4 0,0 1,0 0,4 0,2 0,1 2,0

0,5 0,2 0,0 0,5 0,1 0,1 0,1 1,1

övriga Fastighetsarb. . Frisörernas Hotellanst Musikernas Sv Teateranst. Sv Arbetares . .

4 341 5 296 23 698 3 588 1 052 15 422

17:50 13:95 13:84 15:40 17:00 17:53

1:44 0:49 0:85 1:62 1:13 2:61

1:15 0:44 0:96 1:33 0:87 2:22

0:06 0:03 0:07 0:08 0:05 0:11

1,0 0,8 2,9 5,2 12,3 10,5

0,5 0,4 1,3 1,2 3,5 3,8

1 366 518 18:22

2:17

1:15

0:06

3,3

1 i.'

Samtliga 1

279 Beräkningen avser summan av utbetalad daghjälp och familjetillägg per ersättningsdag.

BILAGA 4

Kostnadsberäkningar Vid bedömningen av ifrågavarande siffror bör beaktas, att de bygger på ett genomsnittligt antal ersättningsdagar per årsmedlem, som hänför sig till tioårsperioden 1953—1961/62. För vissa delposter har efter vederbörliga justeringar använts värden från undersökningar, som utredningen i vissa avseenden gjort i fråga om försäkringsåret 1961/62. Avvikelserna från nämnda genomsnitt blir beträffande enskilda år beroende på dels konjunkturläget under den aktuella tiden, dels den arbetsmarknadspolitik som förs. En fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik kan beräknas minska arbetslösheten och därmed kostnaderna för arbetslöshetskassornas utgivande av ersättning. Eftersom dagpenningbidraget ökar progressivt vid stegrat antal ersättningsdagar per årsmedlem förändras statens andel av kostnaderna så att den blir relativt större vid ett högre antal ersättningsdagar per årsmedlem och relativt mindre vid ett lägre antal dagar per medlem. Hänsyn härtill har dock ej tagits vid beräkningen av de olika delposterna under II. En del smärre poster h a r ej kunnat beräknas, såsom de besparingar som görs genom att helgdagar föreslås bli karensförbjudna och de kostnadsökningar som uppkommer genom att ersättning kan utges även för enstaka arbetslös dag. Förutsättningar Tid: försäkringsåret 1964/65 Medlemsantal: 1 575 000 (31/8 1962 1 396 000) Antal ersättningsdagar per medlem och år: 3,9 = medeltal för tiden 1953—1961/62 (1961/62 = 3,3). Omräknat till 5-dagarsförsäkring 3,25 Totalt antal ersättningsdagar: 5 120 000 d (6 d = 6 140 000). Ersättning: nuvarande (1961/62): daghjälp familjetillägg

•

beräknad: dagpenning barntillägg Statsbidrag: nuvarande: daghjälp grundstatsbidrag daghjälpsbidrag familjetillägg grundstatsbidrag (0,404 x 30,00) dagpenningsbidrag (0,34 x 17,88) barntilläggsbidrag (0,75 x 120)

18: 22 kr 2: 1 7 * 20: 39 kr 30: 00 kr 1: 2 0 * 31: 20 kr

5: 89 kr 4: 19 kr • 12: 12 kr 6: 08 i

10: 08 kr 1: 6 3 » 11: 71 kr 18: 20 kr 0: 9 0 * 19: 10 kr

247 Egendel:

nuvarande: daghjälp familjetillägg

8- 14 kr *

beräknad: dagpenning barntillagg

n.' 5 4 %

8:68 kr 11:80 kr 0. 3 0 % 12: 10 kr

Förvaltningskostnader (1961/62 9: 54) 10: 75 kr per medlem Statsbidrag: nuvarande beräknat I Jämförande

q- fin k ,'cn r 4: 60 »

kostnadsberäkning Milj. kronor

Specifikation

Kostnad

Därav statsbidrag

Med nuvarande förmåner och statsbidrag Belopp

Dagpenning (Daghjälp) (Grundstatsbidrag 40,4 %) (Dagpenningbidrag 34,0 %) (Särskiltgrundstatsbidrag) Barntillägg (Familjetillägg). Förvaltningskostnader Summa

II

153,6

96,7 ( 62,1)

111,9

Differens

Därav statsbidrag

Kostnad

Statsbidrag

61,9 (36,2)

+ 41,7

+ 34,8 ( + 25,9)

6,1 16,9

(31,1) (3,5) 4,6 7,2

13,3 16,9

10,0 5,7

—

7,2 0

( + 5,4) ( + 3,5) — 5,4 + 1,5

176,6

108,5

142,1

77,6

+ 34,5

+ 30,9

beräkning

av olika

delposter

Approximativ

(25,7)

Milj. kronor Därav

Totalt

statsbidrag A. övergång till 5-dagarsveckan B. Förlängning av ersättningstiden och avtrappning av ersättningsrätten för pensionärer C. Dagpenningtaket höjes från 20 kr till 40 kr. Effekt i medeldagpenning 30 kr. Barntillägg 1: 20 kr per ersättningsdag Särskilt grundstatsbidrag ,. D. Make- och husföreståndarinnetillägget slopas.. E. Barntilläggens antal maximeras till 4 F. Kompensation för D och E (ingår i grundstatsbidraget under C) G. Ersättningstidens längd höjes från högst 130 till högst 150 dagar under ett försäkringsår samt slopande av säsongbegränsning H. Engångskarens (de indirekta kostnaderna ej medräknade) I. Förvaltningskostnader Summa

egendel

1,0

0,6

0,4

159,7

97,8 3,5 — 5,1 — 0,3

58,4

— 6,8 — 0,4

-1,7 -0,1

(5,4) 10,1

6,2

3,9

1,4 16,9

0,9 7,2

0,5 9,7

181,9

110,8

71,1

248 Anmärkningar

B Beträffande avtrappningen av pensionärernas ersättningsrätt innebär den förlängda ersättningstiden, att reduktionen av dagersättningen med hänsyn till pension till en början ej kan redovisas i en minuspost. Genom de växande pensionerna bör emellertid redan efter några år uppnås en besparing, som överstiger n ä m n d a kostnadsökning. Den sålunda uppkommande minusposten ökas sedan for varje år C Kostnader för dagpenning och barntillägg redovisas under en post, medan dessa kostnader i den jämförande kostnadsberäkningen under I redovisas var för si*"* För det särskilda grundstatsbidraget anges nettokostnaden sedan hänsyn tagits till att dagpenningbidraget i viss utsträckning minskas. H Införandet av engångskarens medför vissa indirekta kostnader, i det att nya ersättningsfall uppkommer i jämförelse med dem som uppkommer med nuvar a n d e karensbestämmelser. Uppmärksammas må att summorna i beräkningarna under I och II ej är jämförbara.

KUNG!

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [23] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [33] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31] Socialdepartementet Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område. [30] Arbetsföreläggande. [38] Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14]

Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1]

1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] I960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och samfund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Jordbruksdepartementet Listerlandets ålfisken. [32]

Handelsdepartementet översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36]

Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbundens lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgifter. [29] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del. I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m. [24] Arbetslöshetsförsäkringen. [40]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AD, STOCKHOLM 1963