Nytt skattesystem : remissyttranden över Allmänna skatteberedningens betänkande

ONC

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1965:28

NYTT SKATTESYSTEM REMISSYTTRANDEN ÖVER ALLMÄNNA S K A T T E B E R E D N I N G E N S BETÄNKANDE

Stockholm

\9Q~,

^&

J

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1965 Kronologisk förteckning

1. Sveriges s j ö t e r r i t o r i u m . K i h l s t r ö m . 135 s. + 1 utviksblad. U. 2. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning. Del 1: Allmänna u t t a l a n d e n s a m t 1 och 2 k a p . i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . N o r s t e d t & Söner. 188 s. J u . 8. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning. Del 2: K a p . 3, 4 och 5 i förslaget till r e g e r i n g s form. N o r s t e d t & Söner. 120 s. J u . 4. T a n d v å r d s f ö r s ä k r i n g K i h l s t r ö m . 186 8. S. 5. M å t t e n h e t e r . K i h l s t r ö m . 47 s. F i . 6. Om den k o m m u n a l a s j ä l v s t y r e l s e n s lokala föra n k r i n g . Esselte. 100 s. I. 7. P r a k t i k - och f e r i e a r b e t s f ö r m e d l i n g . E s s e l t e . 177 s. I. 8. Skånes och H a l l a n d s v a t t e n f ö r s ö r j n i n g . Esselte. 513 s. + 5 st. k a r t b i l a g o r . K. 9. A r b e t s m a r k n a d s p o l i t i k . E s s e l t e . 567 s. I. 10. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E . 11. U t b y g g n a d e n av universitet och högskolor. L o kalisering och k o s t n a d e r 1. E s s e l t e . 280 s. E. 12. U t b y g g n a d e n av universitet och högskolor. L o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I I . S p e c i a l u t r e d n i n g a r . Esselte. 741 s. E . 13. R ä t t e g å n g s h j ä l p . N o r s t e d t & Söner. 166 s. J u . 14. Godtrosförvärv av lösöre. N o r s t e d t & Söner. 241 s. J u . 15. De svenska u t l a n d s f ö r s a m l i n g a r n a s ekonomi. Esselte. 129 s. E . 16. N y j o r d f ö r v ä r v s l a g . Haeggström. 193 s. J o . 17. F a s t s t ä l l a n d e av f a d e r s k a p e t till b a r n u t o m äkt e n s k a p . B e c k m a n . 94 s. J u . 18. F a r t y g s befälhavare. G e m e n s a m t haveri och dispasch. A n s v a r s b e s t ä m m e l s e r m. m. E s s e l t e . 221 s. J u . 19. Friluftslivet i Sverige. Del I I . Friluftslivet i s a m hällsplaneringen. Svenska R e p r o d u k t i o n s AB. 383 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . K. 20. Radions och televisionens framtid i Sverige I. B a k g r u n d och f ö r u t s ä t t n i n g a r , programfrågor. O r g a n i s a t i o n s - och finansieringsfrågor. Haeggström. 530 s. K. 21. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige I I . Bildnings- och u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t . F o r s k ningsfrågor. Hasggström. 227 s. K. 22. D a g s t i d n i n g a r n a s ekonomiska villkor. Esselte. 212 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . J u . 23. U p p b ö r d s f r å g o r . Esselte. 228 s. F i . 24. I n s t i t u t e t för a r b e t s h y g i e n och arbetsfysiologi. K i h l s t r ö m . 88 s. S. 25. Studieplaner för l ä r a r u t b i l d n i n g . Esselte 490 s. E . 26. Ä n d r i n g a r i e n s i t t a r l a g e n m. m. Esselte. 61 s. J u . 27. De svenska j o r d b r u k s p r o d u k t e r n a s d i s t r i b u t i o n s och m a r g i n a l f ö r h å l l a n d e n . Esselte. 192 s. J o . 28. N y t t s k a t t e s y s t e m . R e m i s s y t t r a n d e n . E s s e l t e . 633 s. F i .

Anm. Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1965:28

Finansdepartementet

NYTT SKATTESYSTEM REMISSYTTRANDEN over

ALLMÄNNA S K A T T E B E R E D N I N G E N S B E T Ä N K A N D E

E S S E L T E AB STOCKHOLM 1965

Innehåll

Myndigheter Justitiekanslersämbetet Försvarets fabriksstyrelse Socialstyrelsen Försäkringsdomstolen Försäkringsrådet Riksförsäkringsverket Generalpoststyrelsen Järnvägsstyrelsen Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Vattenfallsstyrelsen Sjöfartsstyrelsen Luftfartsstyrelsen Kammarrätten Generaltullstyrelsen Statistiska centralbyrån Försäkringsinspektionen Riksrevisionsverket Kontrollstyrelsen Energiskattenämnden Konjunkturinstitutet Riksskattenämnden I Riksskattenämnden II Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden Lantbruksstyrelsen Statens jordbruksnämnd Kommerskollegium Arbetsmarknadsstyrelsen Bostadsstyrelsen Överståthållarämbetet Länsstyrelsen i Stockholms län » »Uppsala län » »Södermanlands län » » Östergötlands län » »Jönköpings län » » Kronobergs län » »Kalmar län » » Gotlands län » »Blekinge län » »Kristianstads län » »Malmöhus län

15 17 18 23 26 26 36 42 49 51 54 57 59 74 84 85 87 88 101 102 108 112 127 133 134 146 148 151 157 157 175 183 186 194 200 206 210 215 220 227 230

4 Länsstyrelsen i Hallands län » Göteborgs och Bohus län » Älvsborgs län » Skaraborgs län » Värmlands län » Örebro län » Västmanlands län » Kopparbergs län » Gävleborgs län » Västernorrlands län »Jämtlands län » Västerbottens län » Norrbottens län Riksgäldsfullmäktige Övriga Aeroaktiebolaget Nygeverken Aktiebolaget Lapplandsflyg Aktiebolaget Löf-Edaverken Annonsbyråernas förening Dentallaboratoriernas riksförbund Familjeföretagens förening Folkpartiets kvinnoförbund Folkpartiets ungdomsförbund Fredrika-Bremer-förbundet Föreningen Auktoriserade revisorer Föreningen Sveriges kronokamrerare Försäkringskasseförbundet Gotlands handelskammare Guldsmedsbranschens leverantörförening m. fl Handelns arbetsgivareorganisation m. f 1 Handelskammaren i Gefle » »Göteborg » »Karlstad Husqvarna vapenfabriks aktiebolag Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund Jämtlands Aero Kemisk-tekniska fabrikant- och leverantörförbundet Kooperativa förbundet Kvinnliga akademikers förening Landsorganisationen i Sverige Lantbrukets skattedelegation Linjeflyg aktiebolag Motorbranschens riksförbund Motororganisationernas samarbetsdelegation Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare Näringslivets skattedelegation Riksförbundet Landsbygdens folk Scandinavian airlines system Skogs- och lantarbetsgivareföreningen Skrothandelns branschkommitté

237 243 252 ZOA

268 273 278 282 286 288 291 296 300 303

306 307 308 3Uö 319 320 324 ö 3 * 332 335 337 339 341 (422) 342 343, 352 352 358 359 (422) 359 359 3t)1

361 363 ö,:i

375 393 416 417 420 422 422 444 445 448 449

5 Skytteförbundens överstyrelse Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare Statstjänstemännens riksförbund Stockholms handelskammare Stockholms stad Svensk flygtjänst aktiebolag Svensk industriförening Svenska arbetsgivareföreningen » bankföreningen » bokhandlareföreningen » bryggareföreningen och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund » choklad- och konfektyrfabrikantföreningen » droskbilägareförbundet » elverksföreningen » frisörföreningen » företagares riksförbund » försäkringsbolags riksförbund » gasverksföreningen » handelsagenters förening » kommunförbundet » konsulterande ingenjörers förening » landstingsförbundet » lasttrafikbilägareförbundet » omnibusägareförbundet » petroleum institutet » pälsbranschens centralkommitté » resebyråföreningen » sparbanksföreningen » stadsförbundet » tidningsutgivaref öreningen » turisthotellens riksförbund » turisttrafikförbundet » vanförevårdens centralkommitté » vattenkraftföreningen » vatten- och avloppsverksföreningen Sveriges akademikers centralorganisation » allmänna exportförening » allmänna tulltjänstemannaförening » bilindustri- och bilgrossistförening » centrala restaurangaktiebolag » folkpensionärers riksorganisation » frisörgrossistförening » handelsträdgårdsmästareförbund » hantverks- och industriorganisation » hotell- och restaurangförbund » husmodersföreningars riksförbund » industriförbund » konditorförening » konservativa studentförbund » lantbruksförbund » motorcykelhandlares riksförbund » motorcykel- och mopedimportörers förbund

450 452 463 467 (422) 467 477 477 479 (422) 479 (422) 479 480 487 489 492 497 498 501 (422) 501 502 503 505 507 508 511 512 517 518 518 525 529 531 535 537 538 539 542 554 556 558 561 563 564 565 570 577 580 582 (422) 583 584 588 (393) 588 589

c Sveriges motorfederation, svenska motorcykelförbundet » redareförening » skogsägareförbund » skogsägareföreningars riksförbund » skorstensfejaremästares riksförbund » socialdemokratiska kvinnoförbund » socialdemokratiska studentförbund » socialdemokratiska ungdomsförbund » tandläkareförbund » tvätteriförbund Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund Tjänstemännens centralorganisation Torvströfabrikanternas förening och Torvströfabrikernas centralförening Västergötlands och norra Hallands handelskammare Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare Yrkesbokförares och revisorers förbund Yrkeskvinnors klubbars riksförbund Östergötlands och Södermanlands handelskammare

590 591 592 594 (393) 594 595 596 601 607 608 609 611 620 621 (422) 621 622 622 628

Alfabetiskt register

Aeroaktiebolaget Nygeverken Aktiebolaget Lapplandsflyg Aktiebolaget Löf-Edaverken Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden Annonsbyråernas förening Arbetsgivareföreningen, svenska Arbetsmarknadsstyrelsen Auktoriserade revisorer, föreningen

306 307 308 133 308 479 (422) 151 335

Bankföreningen, svenska Bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges Bokhandlareföreningen, svenska Bostadsstyrelsen Bryggareföreningen, svenska

479 (422) 558 479 157 480

Centrala folkbokförings-och uppbördsnämnden Centrala restaurangaktiebolag, Sveriges Choklad- och konfektyrfabrikantförbundet, svenska

127 561 487

Dentallaboratoriernas riksförbund Droskbilägareförbundet, svenska

319 489

Elverksföreningen, svenska Energiskattenämnden Exportförening, Sveriges allmänna

492 101 554

Familjeföretagens förening Flygtjänst aktiebolag, svensk Folkpartiets kvinnoförbund Folkpartiets ungdomsförbund Folkpensionärers riksorganisation, Sveriges Fredrika-Bremer-förbundet Frisörföreningen, svenska Frisörgrossistförening, Sveriges Fullmäktige i riksgäldskontoret Föreningen auktoriserade revisorer Föreningen Sveriges kronokamrerare Företagares riksförbund, svenska Försvarets fabriksstyrelse Försäkringsbolags riksförbund, svenska Försäkringsdomstolen Försäkringsinspektionen

320 477 324 325 563 332 497 564 303 335 337 498 17 501 (422) 23 85

8 Försäkringskasseförbundet Försäkringsrådet

3åJ ^

Gasverksföreningen, svenska Gefle, h a n d e l s k a m m a r e n i Generalpoststyrelsen Generaltullstyrelsen Gotlands h a n d e l s k a m m a r e Grossistförbund, Sveriges Guldsmedsbranschens leverantörförening Guldsmedsmästarnes riksförbund Göteborg, h a n d e l s k a m m a r e n i

501 352 36 '4 341 (42-) 343 342 342 358

Handelns arbetsgivareorganisation Handelsagenters förening, svenska H a n d e l s k a m m a r e , Gotlands » , Norrbottens och Västerbottens läns » , Skånes » , Smålands och Blekinge » , Stockholms » , Västergötlands och n o r r a Hallands » , Västernorrlands och J ä m t l a n d s läns » , Östergötlands och Södermanlands H a n d e l s k a m m a r e n i Gefle » »Göteborg » » Karlstad Handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges Hantverks- och industriorganisation, Sveriges Hotell- och restaurantförbund, Sveriges Husmodersföreningars riksförbund, Sveriges H u s q v a r n a vapenfabriks aktiebolag Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

343, 352 502 341 ^422) 422 452 452 467 (422) 621 (422) 621 628 352 358 359 (422) 565 570 577 580 359 359

Industriförbund, Sveriges Industriförening, svensk

582 (422) 477

Justitiekanslersämbetet Juvelerare- och guldsmedsförbund, Sveriges J ä m t l a n d s Aero Järnvägsstyrelsen

15 342 361 42

Kammarrätten Karlstad, h a n d e l s k a m m a r e n i Kemisk-tekniska fabrikant- och leverantörförbundet Kommerskollegium K o m m u n f ö r b u n d e t , svenska Konditorförening, Sveriges Konjunkturinstitutet Konservativa studentförbund, Sveriges Konsulterande ingenjörers förening, svenska Kontrollstyrelsen Kooperativa förbundet K r o n o k a m r e r a r e , föreningen Sveriges

59 359 361 148 503 583 102 584 505 o° 363 337

9 Kvinnliga akademikers förening Köpmannaförbund, Sveriges Landsbygdens folk, riksförbundet Landsorganisationen i Sverige Landstingsförbundet, svenska Lantbrukets skattedelegation Lantbruksförbund, Sveriges Lantbruksstyrelsen Lapplandsflyg, aktiebolaget Lasttrafikbilägareförbundet, svenska Linjeflyg aktiebolag Luftfartsstyrelsen Länsstyrelsen i Blekinge län » »Gotlands län » »Gävleborgs län » » Göteborgs och Bohus län » »Hallands län » »Jämtlands län » »Jönköpings län » »Kalmar län » »Kopparbergs län » »Kristianstads län » » Kronobergs län » »Malmöhus län » » Norrbottens län » »Skax-aborgs län » » Stockholms län » » Södermanlands län » »Uppsala län » »Värmlands län » »Västerbottens län » »Västernorrlands län » »Västmanlands län » »Älvsborgs län » » Örebro län » » Östergötlands län Löf-Edaverken, aktiebolaget

373 343 444 375 507 393 588 (393) 134 307 508 416 57 220 215 286 243 237 291 200 210 282 227 206 230 300 261 175 186 183 268 296 288 278 252 273 194 308

Mellankommunala prövningsnämnden, allmänna ombudet hos Motorbranschens riksförbund Motorcykelförbundet, svenska Motorcykelhandlares riksförbund, Sveriges Motorcykel- och mopedimportörers förbund, Sveriges Motorfederation, Sveriges Motororganisationernas samarbetsdelegation

133 417 590 588 589 590 420

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare Nygeverken, aeroaktiebolaget Näringslivets skattedelegation

422 306 422

Omnibusägareförbundet, svenska

10 Petroleum institutet, svenska Poststyrelsen Pälsbranschens centralkommitté, svenska

512 36 517

Redareförening, Sveriges Resebyråföreningen, svenska Riksförbundet Landsbygdens folk Riksförsäkringsverket Riksgäldsfullmäktige Riksrevisionsverket Riksskattenämnden

591 518 444 26 303 87 108, 112

Scandinavian airlines system Sjöfartsstyrelsen Skogs- och lantarbetsgivareföreningen Skogsägareförbund, Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges Skorstensfejaremästares riksförbund, Sveriges Skrothandelns branschkommitté Skytteförbundens överstyrelse Skånes handelskammare Smålands och Blekinge handelskammare Socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokratiska studentförbund, Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges Socialstyrelsen Sparbanksföreningen, svenska Stadsförbundet, svenska Statens jordbruksnämnd Statistiska centralbyrån Statstjänstemännens riksförbund Stockholms handelskammare Stockholms stad Svensk flygtjänst aktiebolag Svensk industriförening Svenska arbetsgivareföreningen » bankföreningen » bokhandlareföreningen » bryggareföreningen » choklad- och konf ek ty rfabrikantf öreningen » droskbilägareförbundet » elverksföreningen » frisörföreningen » företagares riksförbund » försäkringsbolags riksförbund » gasverksföreningen » handelsagenters förening » kommunförbundet » konsulterande ingenjörers förening » landstingsförbundet » lasttrafikbilägareförbundet » motorcykelförbundet, Sveriges motorfederation

445 54 448 592 594 (393) 594 449 450 452 452 595 596 601 18 518 525 146 84 463 467 (422) 467 477 477 479 (422) 479 (422) 479 480 487 489 492 497 498 501 (422) 501 502 503 505 507 508 590

11 Svenska omnibusägareförbundet » petroleum institutet » pälsbranschens centralkommitté » resebyråföreningen » sparbanksföreningen » stadsförbundet » tidningsutgivareföreningen » turisthotellens riksförbund » turisttrafikförbundet » vanförevårdens centralkommitté » vattenkraftföreningen » vatten- och avloppsföreningen Sveriges akademikers centralorganisation » allmänna exportförening » allmänna tulltjänstemannaförening » bilindustri- och bilgrossistförening » centrala restaurangaktiebolag » folkpensionärers riksorganisation » frisörgrossistförening » grossistförbund » handelsträdgårdsmästareförbund » hantverks- och industriorganisation » hotell- och restaurantförbund » husmodersföreningars riksförbund » industriförbund » juvelerare- och guldsmedsförbund » konditorförening » konservativa studentförbund » kronokamrerare, föreningen » köpmannaförbund » lantbruksförbund » motorcykelhandlares riksförbund » motorcykel- och mopedimportörers förbund » motorfederation, svenska motorcykelförbundet » redareförening » skogsägareförbund » skogsägareföreningars riksförbund » skorstensfejaremästares riksförbund » socialdemokratiska kvinnoförbund » socialdemokratiska studentförbund » socialdemokratiska ungdomsförbund » tandläkareförbund » tvätteriförbund » vattenfabrikanters riksförbund Tandläkareförbund, Sveriges Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund Tidningsutgivareföreningen, svenska Tjänstemännens centralorganisation Torvströfabrikanternas förening

511 512 517 518 518 525 529 531 535 537 538 539 542 554 556 558 561 563 564 343 565 570 577 580 582 (422) 342 583 584 337 343 588 (393) 588 589 590 591 592 594 (393) 594 595 596 601 607 608 480 607 609 529 611 620

12 Torvströfabrikernas centralförening Tulltjänstemannaförening, Sveriges allmänna Turisthotellens riksförbund, svenska Turisttrafikförbundet, svenska Tvätteriförbund, Sveriges Vanförevårdens centralkommitté Vattenfabrikanters riksförbund, Sveriges Vattenfallsstyrelsen Vattenkraftföreningen, svenska Vatten- och avloppsföreningen, svenska Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Västergötlands och norra Hallands handelskammare Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

620 556 531 535 608 537 480 51 538 539 49 621 (422) 621

Yrkesbokförares och revisorers förbund Yrkeskvinnors klubbars riksförbund

622 622

Östergötlands och Södermanlands handelskammare Överståthållarämbetet

628 157

Inledning

Den 13 maj 1960 tillkallade chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande sakkunniga för en allmän översyn av beskattningssystemet (skattesystemutredningen) och för utredning av frågan om den framtida utformningen av företagsbeskattningen (företagsskatteutredningen). De båda utredningarna, vilkas ordförande är presidenten i kammarrätten G. T. Hedborg, är inbördes självständiga men samverkar i vidsträckta hänseenden under den gemensamma benämningen allmänna skatteberedningen. Allmänna skatteberedningen har den 10 juni 1964 avlämnat betänkande med förslag till nytt skattesystem (SOU 1964:25). Be-

tänkandet har på sedvanligt sätt remissbehandlats. Yttranden över betänkandet har inkommit - förutom från myndigheter, organisationer och andra, vilka omfattats av remissen - jämväl från ytterligare en del sammanslutningar. Vid några yttranden har fogats yttranden som remissinstansen i sin tur inhämtat från andra organ. Vid remissbehandlingen har många synpunkter framförts, ägnade att ytterligare belysa de problem som allmänna skatteberedningen behandlat. Det har därför ansetts vara av värde att delge en större allmänhet dessa synpunkter genom att i föreliggande volym publicera de inkomna yttrandena.

Justitiekanslersämbetet

Justitiekanslersämbetet, som beretts tillfälle att yttra sig över allmänna skatteberedningens betänkande med förslag till ett nytt skattesystem, vill begagna sig härav till att framföra några synpunkter på frågan om skattelagstiftningen och grundlagen. Ämbetet avser däremot icke att söka bedöma de framlagda förslagen ur skattepolitiska eller skattetekniska synpunkter. Regeringsformen (RF) skiljer mellan å ena sidan ordinarie statsinkomster och å andra sidan bevillningar (se RF 59 och 64 § §). Till bevillningar räknas enligt RF 60 § tulloch accismedlen, postmedlen, chartae-sigillataeavgiften, husbehovsbrännerimedlen samt vad varje riksdag dessutom särskilt såsom bevillning sig åtager. Orden »vad varje riksdag dessutom särskilt såsom bevillning sig åtager» täckte ursprungligen den s. k. allmänna bevillningen. Numera räknas hit främst skatt på inkomst och förmögenhet men även åtskilliga andra skatter såsom allmän varuskatt m. fl. Begreppet ordinarie statsinkomster definieras icke i regeringsformen men allmänt kan sägas, att andra statsinkomster än bevillningar kan betecknas som ordinarie - här bortses då från lånemedel. Till ordinarie statsinkomster hör flertalet avgifter och hörde vid regeringsformens tillkomst de numera upphävda grundskatterna och mantalspengarna. Varje statsinkomst som har karaktären av bevillning är i riksstaten uttryckligen betecknad som bevillning. Med något undantag svarar begreppet bevillning mot vad som vanligen inbegripes under termen skatt till staten. Enligt RF 57 § utövas »svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta» av riksdagen allena. I RF 62 § stadgas, att det ankommer på riksdagen att, sedan den prövat statsverkets behov, åtaga sig en däremot svarande bevillning samt att tillika fastställa, huru särskilda summor därav skall användas till särskilda ändamål. Enligt RF 61 § skall alla avgifter, som riksdagen beviljat under de i 60 § nämnda titlarna, utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya bevillningen fastställes av riksdagen. Av vikt i sam-

manhanget är vidare bestämmelsen i RF 59 § att konungen skall framställa förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla vad staten kan erfordra utöver de ordinarie inkomsterna samt stadgandet i riksdagsordningen 40 § 1 mom. att det åligger bevillningsutskottet att, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Ett specialfall regleras i RF 109 §. Stadgandet avser det fall att riksdagen före det nya statsregleringsårets inträdande icke reglerat riksstaten eller åtagit sig ny bevillning. Den förra statsregleringen och bevillningen skall då fortfara till dess ny statsreglering och bevillning beslutats. Regeringsformen förutsätter att bevillningsbesluten upptages i »grunder» eller »föreskrifter» (RF 71 och 113 §§). Dessa har icke karaktären av lag. Av ålder har bevillningsbesluten kodifierats i särskilda s. k. bevillnings- eller skatteförordningar, stundom kallade skattelagar. Enligt regeringsformen är det sålunda karakteristiskt för bevillningarna att de utgår endast efter särskilt beslut av riksdagen, fattat i samband med statsregleringen, att de skall vara fixerade till sina belopp, att de skall anslås till särskilda ändamål samt att de skall vara begränsade till budgetåret. Besluten måste därför upprepas vid varje riksdag, om medlen alltjämt erfordras. Av allt detta står i våra dagar egentligen blott kvar, att varje bevillning (skatt) grundar sig på beslut av riksdagen. Sedan länge är bevillningarna varken var och en för sig eller sammantagna bestämda till sina belopp. Specialdestination av bevillningen till särskilda ändamål förekommer endast undantagsvis. Bevillningsbesluten är icke begränsade till att avse ett budgetår i sänder utan de skapar tillgångar för en obestämd tid, vanligen vida längre än ett budgetår. I allt väsentligt fattas besluten ej heller i samband med statsregleringen. För regeringsformen är det särskilt väsentligt att bevillningsbesluten avser en statsregleringsperiod, d.v. s. ett budgetår, varken mer

16 eller mindre, och skapar tillgångar endast för denna tid. Utvecklingen fram mot ett system, enligt vilket skatteförordningarna antages att gälla tills vidare, d. v. s. till dess riksdagen fattat beslut om ändring av dem, skall därför belysas något närmare. F r a m till mitten av 1850-talet iakttogs noga vad regeringsformen föreskriver om bevillningarnas åtagande vid varje riksdag. Ständerna beslöt vid varje riksdag ny tulltaxa o. s. v. Sedan bevillningsutskottet genom en vid riksdagen 1853-54 genomförd ändring av R F 70 § befriats från skyldigheten att vid varje riksdag inkomma med förslag om bevillningens fördelning, kom emellertid ganska snart förordningarna om de speciella bevillningarna att antagas »tills vidare», något som framstod som naturligt i och med att riksdagen efter år 1866 s a m m a n t r ä d d e årligen. År 1911 upphörde riksdagen på samma sätt att varje år uttryckligen åtaga sig den allm ä n n a bevillningen i de delar vari ingen ändring ägde rum. N ä r det under senare år hänt, att viss skatt fastställts för endast ett budgetår eller över huvud för begränsad tid, har detta särskilt angivits i beslutet. Riksdagen fattar emellertid alltjämt varje år beslut i fråga om det procenttal varmed inkomstskattens grundbelopp skall utgå. N ä r denna ordning infördes var avsikten just att sammankoppla bevillningen med statsregleringen och att ge bevillningen karaktären av statsfyllnadssumma. Procenttalet avsågs skola kunna variera efter det statsfinansiella läget. I verkligheten har dock procenttalet knappast varit rörligt, varför konstruktionen icke medfört någon sammanknytning av avsett slag. Därtill kommer att sambandet mellan det årliga beslutet om det procenttal, varmed inkomstskattens grundbelopp skall utgå, och det närmast följande budgetåret har brutits genom uppbördsreformen. I inkomstskatteförordningen 12 § stadgas nämligen följande: »Varje år bestämmes med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda grundbelopp statlig inkomstskatt skall ingå i preliminär skatt dels för nästkommande budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare hälft; därvid iakttages att procenttalet för nästkommande budgetårs förra hälft skall vara lika med procenttalet för det löpande budgetårets senare hälft. Slutlig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen, som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret.»

Beslutet om procenttalet avser sålunda i själva verket dels nästa budgetårs senare hälft, dels det därpå följande budgetårets förra hälft. Visserligen tager själva lagtexten direkt sikte endast på »nästa» budgetår, men detta har varit möjligt blott genom att riksdagen ålagts att för detta budgetårs förra hälft fastställa samma procenttal som gäller under det löpande budgetårets senare hälft. Men härigenom har m a n brutit mot den allmänna statsrättsliga principen, att en riksdag icke får i och för sig vara bunden av vad tidigare riksdagar beslutit, liksom den ej heller själv får binda följande riksdagar. För fullständighetens skull må tillfogas, att riksdagen varje år i samband med riksstatens uppgörande fastställer storleken av de belopp varmed bevillningarna och övriga statsinkomster kan beräknas inflyta under nästa budgetår. Dessa inkomstberäkningar, som utgör ett led i statsregleringen, sker alltså i huvudsak på grundval av bevillningsbeslut, som är fattade vid tidigare riksdagar. Det sedan länge tillämpade förfarandet vid antagandet av skatteförordningarna ståy sålunda, såsom framgår av det anförda, p å avgörande punkter i strid med grundlagens uttryckliga föreskrifter. Det bör emellertid betonas att dessa föreskrifter går tillbaka till ett sedan länge upphävt beskattningssystem. De av allmänna skatteberedningen framlagda författningsförslagen överensstämmer, såvitt angår bevillningsformen, med den praxis som utbildat sig på området och även dessa förslag står sålunda i väsentliga hänseenden i strid med grundlagens föreskrifter. Den bristande samstämmigheten mellan skattelagstiftningen och grundlagen - vilken har sin förklaring i att utvecklingen på skatteområdet sedan länge gått ifrån grundlagens beskattningssystem - är olycklig ur skilda synpunkter. Enligt justitiekanslersämbetets mening är det angeläget att de grundlagsföreskrifter, varom här är fråga, blir föremål för en snar revision. »Den framställning som i det föregående lämnats rörande hithörande grundlagsföreskrifter ansluter sig till redogörelsen i författningsutredningens betänkanden med förslag till ny regeringsform (se särskilt SOU 1963:17 s. 364 ff.). Justitiekanslersämbetet har vid avgivandet av detta yttrande samrått med professorn Nils Stjernquist, vilken inom författningsutredningen biträtt bl. a. med nyssnämnda redogörelse.» Stockholm den 1 oktober 1964. Sten

Rudholm

Försvarets fabriksstyrelse (yttrandet begränsat till c a indirekta beskattningen) Då beredningens förslag är av betydelse jämväl för den verksamhet, som bedrives vid fabriksverkets nytillverkande fabriker och som i betydande grad är beroende av en hög exportvolym, vill styrelsen inledningsvis något beröra de konsekvenser som förslaget härutinnan kan medföra. Den indirekta beskattningen skall enligt beredningens beräkningar år 1970 avkasta drygt 8 miljarder kronor. För uppnående av en så relativt hög avkastning har beredningen, dels förordat en generell — på avräkningsförfarande baserad - form av mervärdeskatt, dels en skattesats om 13 procent vid vederlaget exklusive skatt som beskattningsNärde. Mervärdeskattens avkastning skulle således i väsentligt högre grad än avkastningen från den allmänna varuskatten vara betingad av den privata konsumtionen. Det kan emellertid icke med säkerhet antagas, att en indirekt beskattning ens till sin huvuddel kommer att bäras enbart av konsumenterna. I ett fullsysselsättningssamhälle med den utpräglade kompensationsbenägenhet som blivit utmärkande för det ekonomiska livet under senare decennier kan den kostnadsökning, som en skärpt indirekt beskattning innebär för den enskilde konsumenten, efter viss tid resultera i kostnadsökningar för företagen, som kan komma att närma sig den indirekta beskattningens intäkter för samhället. Löntagaren-konsumenten har som bekant en benägenhet att hänföra de indirekta skatter, som träffa honom, till en utgift för vilka kompensation skall lämnas i form av löneförhöjningar. Hans möjligheter därtill måste anses särskilt stora då översysselsättning råder eller hotar. En exportindustri - till vilken fabriksverket i alltmer ökad omfattning måste hänföras - har icke samma möjlighet som de utpräglade hemmamarknadsindustrierna att i sina priser i sin tur kompensera sig för löneförhöjningar. Detta sammanhänger bl. a. med att utrymmet för prishöjningar på exportmarknader är beroende av helt andra faktorer än exempelvis en skärpt indirekt beskattning inom det egna landet. Enligt fabriksstyrelsens erfarenhet fäster utländska köpare icke heller något avseende vid argument om

2-413386

ökade produktionskostnader som uppkommit till följd av skärpt beskattning. Den omständigheten att exporten, enligt beredningens förslag, i princip skall vara skattefri innebär därvidlag sannolikt icke någon tillräcklig lättnad. Resultatet kan därför bli, att exempelvis den del av fabriksverkets produktion som - utifrån nu anförda synpunkter kan anses prisskyddad får betala merkostnaderna för fabriksverkets icke prisskyddade produktion. Styrelsen vill härefter övergå till att behandla den indirekta beskattningens konsekvenser för fabriksverkets tvätteriverksamhet. Enligt beredningens förslag bör offentlig verksamhet - oavsett i vilken juridisk form den bedrives - i princip föranleda skattskyldighet för sådant tillhandahållande av varor och tjänster, som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet. Statens och kommunernas, i denna betydelse, yrkesmässiga verksamhet bör därför enligt beredningen i erforderlig omfattning underkastas mervärdeskatt för att undvika den snedvridning av konkurrensen som annars skulle uppkomma. I konsekvens härmed föreslår beredningen att yrkesmässig verksamhet skall anses föreligga, när den utövas av staten, kommunen eller annan samt innefattar icke allenast tillfälligt tillhandahållande av skattepliktiga varor eller tjänsteprestationer till allmänheten. Av staten eller kommunen bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov skall enligt beredningen däremot icke anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande. Detta skall gälla även i den mån samgående i sådant syfte sker mellan staten och kommun eller mellan kommuner och skattskyldighet enligt vad nyss sagts icke skolat föreligga, om skilda verksamheter bedrivits. På grund av den allmänna varuskattens nuvarande konstruktion är fabriksverkets tvätteriverksamhet att hänföra till yrkesmässigt tillhandahållande av skattepliktiga tjänsteprestationer i vad avser tvätt, som utföres åt andra konsumenter än statliga myndigheter och organ. Detta medför att fabriksverket erlägger omsättningsskatt på »sjukhustvätten»,

18 d.v. s. den tvätt, som fabriksverket utför för landstingens räkning, vilket i sin tur lett till nödvändigheten att på denna tvätt uttaga högre priser. Även om en hårt driven rationalisering i väsentlig grad kunnat motväga denna ur landstingens synpunkt ogynnsamma priseffekt har psykologiska svårigheter och besvärliga förhandlingsproblem uppkommit som en följd därav, till viss del beroende på den omständigheten, att om ett landsting i egen regi utför sin sjukhustvätt denna är skattefri. Det har t. o. m. gjorts gällande att skatteplikt icke skulle föreligga vid ett av flera landsting gemensamt drivet tvätteri. Skyldigheten att erlägga omsättningsskatt har på så sätt medverkat till att försena och försvåra rationella lösningar på tvättproblemen inom den allmänna sektorn. Genom den ovan återgivna utformningen av den indirekta beskattningen ernås - enligt fabriksstyrelsens uppfattning - en ur flera synpunkter önskvärd likställighet i fråga om äganderättens inverkan på skattskyldigheten inom den förevarande delen av den offentliga sektorn. För fabriksverkets alltmer expanderande tvätteriverksamhet skulle enhetliga skattebestämmelser väsentligt öka möjligheterna till en ur samhällets synpunkt önskvärd strukturrationalisering och driftseffektivisering. Detta är av allt större betydelse enär rationell stordrift i en sådan processindustri till vilken tvätteriverksamheten är att hänföra alltmer framstår som tekniskt möjlig och ekonomiskt rationell. Inom fabriksstyrelsen pågår sedan något år i nära kontakt med landstingen en utredning om tvätteriverksamhetens överförande till annan företagsform i syfte att därigenom bereda landstingen möjligheter till delägarskap, ökad insyn och bättre medinflytande. Starka företagsekonomiska och andra skäl har

därvid framkommit som motiverar tvätteriverksamhetens överförande i aktiebolagsform. Från landstingshåll har ett påtagligt intresse visats för en sådan lösning. Preliminärt utkast till en överenskommelse hade utarbetats av nämnda utredning och förelåg då allmänna skatteberedningens betänkande framlades. Denna lösning måste emellertid anses utesluten med hänsyn till att - enligt skatteberedningens förslag - yrkesmässig verksamhet skall anses föreligga om denna bedrives i bolagsform eller liknande. Fabriksstyrelsen vill i detta sammanhang anmäla, att den finner det diskutabelt att valet av rationell företagsform inom den offentliga sektorn göres beroende av den indirekta beskattningens utformning. Utifrån dessa synpunkter är det från fabriksstyrelsens sida ett önskemål, att det av beredningen framlagda förslaget till allmän omsättningsskatt så ändrades, att därigenom erhölles valfrihet ifråga om företagsform t. ex. för den av fabriksverket bedrivna tvätteriverksamheten. En sådan utformning av den allmänna omsättningsskatten lär emellertid ur skattetekniska synpunkter vara svår att finna. Då beredningens förslag i ovan avhandlade delar dock innebär en klar förbättring i förhållande till den nu gällande varuskattelagstiftningen, anser sig fabriksstyrelsen därför böra tillstyrka beredningens förslag. I detta ärendes handläggning har, förutom undertecknade Svärd och Boström, den senare föredragande, deltagit överingenjörerna Skoglund, Österlind och Platemar. Stockholm den 30 oktober 1964. Gunnar Svärd Raoul Boström

I Torsten Bergman

Socialstyrelsen Socialstyrelsen upptar i detta utlåtande endast frågor som har anknytning till styrelsens verksamhetsområde, exempelvis frågor rörande familjebeskattningen inklusive samhällsstödet i övrigt till barnfamiljerna, beskattningens inverkan på låga inkomsttagare samt socialförsäkringens finansiering. I samband härmed är det emellertid nödvändigt att uppmärksamma även vissa frågor rörande den direkta och den indirekta beskattningens

principiella utformning. Däremot faller företagsbeskattningen helt utanför styrelsens bedömande. 1. Direktiven (s 15 o f). Allmänna synpunkter I direktiven framhålles att det har framträtt ett starkt behov av att underkasta hela skattesystemet en samlad översyn. »Vårt nuva-

19 rande skattesystem har i stora delar tillkommit i ett helt annat samhälle än det i vilket vi lever i dag.» Läget i dag motiverar, framhålles det, en omprövning även av skattesystemets utformning. »Vid prövning av skattebördans fördelning bör man inte rygga tillbaka för långtgående reformer.» Det framhålles vidare att det betydelsefullaste reformkravet torde vara att minska skatten på mindre löneinkomster och i samband därmed förenkla skatteuppbörden. Målsättningen för beredningens arbete bör vara en »rättvis och rationell fördelning av skattebördan». Beredningen har emellertid, efter en synnerligen ingående prövning av olika möjligheter, i sina förslag stannat för lösningar, som - bortsett från frågan om finansieringen av socialförsäkringen och införandet av mervärdesskatten - tämligen nära ansluter sig till det gällande systemet. Bl. a. har sambeskattningen bibehållits. Socialstyrelsen föreslår att den avvecklas eller - möjligen - begränsas till att gälla endast för barnfamiljer. Såvitt socialstyrelsen kan finna skulle de låga inkomsttagarna även efter genomförandet av beredningens förslag komma att belastas med avsevärda skatter och avgifter. Försäkringsavgifterna motsvarar sålunda enligt förslaget 12 % av bruttolönen för anställda och den indirekta skatten tar omkring 10 %. Grundavdraget för ensamstående vid den direkta skatten har satts så lågt som till 3 000 kr. »Det betydelsefullaste reformkravet» att minska skatten på mindre inkomster torde under sådana omständigheter knappast kunna anses vara tillgodosett. Familjeberedningens förslag om ökat stöd till barnfamiljer, vilket förslag avgivits senare än skatteberedningens förslag har uppenbarligen icke kunnat beaktas av skatteutredningen. Barnstödet bör enligt socialstyrelsens mening givas ökat utrymme i det nya systemet och bl. a. ersätta de särskilda beskattningsförmånerna vid äktenskap. I fråga om finansieringen av socialförsäkringen förordar styrelsen ett av beredningen avvisat alternativ till dess huvudförslag. De nu angivna synpunkterna ligger till grund för styrelsens ställningstaganden i de följande avsnitten. Styrelsen vill förutskicka, att de uttalanden och förslag rörande beskattningens utformning, som sålunda framlägges i detta utlåtande, givetvis endast tar sikte på de grundläggande principerna för beskattningen. Innan den slutliga bedömningen av förutsättningarna för att genomföra förslagen sker, måste i

flera fall särskilda - i vissa fall omfattande - undersökningar verkställas av skatteteknisk expertis. 2. De låga inkomsttagarna (s 71 o f) Beredningen redogör här för statistiska centralbyråns undersökning av personer med en nettoinkomst understigande 6 000 kronor för ensamstående och 10 000 kronor (sammanlagt) för makar. Sammanfattningsvis framhåller beredningen att undersökningen torde utvisa att endast i ett relativt litet antal fall personer med låg deklarerad inkomst också är hänvisade till att leva uteslutande på denna inkomst. Samma bedömning har gjorts av socialpolitiska kommittén, som i bil. 3 till sitt Betänkande »Ett socialpolitiskt utredningsinstitut» även kommenterat nämnda undersökning. Denna bedömning synes i viss utsträckning ligga bakom beredningens under punkten 1 ovan berörda förslag om skatteoch avgiftsuttag vid låga inkomster. Socialstyrelsen anser icke att den redovisade utredningen från statistiska centralbyrån ger något stöd för en fortsatt beskattning av låga inkomster. Om i visst fall någon grupp låga inkomsttagare skulle besitta sådan dold skattekraft att beskattning annorledes än genom indirekt beskattning vore motiverad trots den låga inkomsten, bör varje sådan grupp behandlas för sig. Styrelsen kommer i det följande att särskilt behandla beskattningen av en av de grupper som kan beräknas innefatta ett ovanligt stort antal individer med dold skattekraft, nämligen gifta kvinnor (se punkt 5). Vad de i utredningen berörda grupperna sjuka och arbetslösa beträffar vill styrelsen framhålla att sjukpenningen respektive daghjälpen från arbetslöshetskassorna visserligen är undantagen från skatteplikt men att detta sammanhänger med att förmånerna i båda fallen beräknats särskilt lågt med hänsyn till att de gjorts skattefria. För dessa förmåner bör förmånstagaren alltså beräknas redan ha erlagt skatt. Om man bortser från de gifta låga inkomsttagarna som behandlas i det följande och värnpliktiga - vilka är utan större intresse i förevarande sammanhang — ävensom från de arbetslösa och de sjuka kommer av ifrågavarande inkomsttagare huvudsakligen att kvarstå studerande, lärlingar samt butiks- och kontorselever. Många och kanske flertalet av dessa torde befinna sig i åldern under 18 år. Flertalet studerande i denna ålder har endast inkomster under ferierna.

20 Även om de försörjas av föräldrarna torde de knappast kunna anses besitta sådan dold skattekraft som bör beskattas. Den relativt stora låglönegruppen »anställda i husligt arbete» kan enligt socialstyrelsens mening trots relativt lågt räknade naturaförmåner anses ha så pass svag skattekraft att varubeskattningen och socialförsäkringsavgifterna bör utgöra tillräcklig skatteprestation från deras sida. Slutligen har ett avsevärt antal låga inkomsttagare befunnits tillhöra gruppen jordbruksarbetare. Denna grupp torde då lantarbetarlönen ligger väsentligt över den av undersökningen uppdragna gränsen huvudsakligen utgöras av hemmasöner på jordbruk samt av kvinnor som är gifta med jordbrukare och arbetar i företaget. Styrelsen anser att denna grupp bör beaktas vid företagsbeskattningen. Socialstyrelsen föreslår under punkt 6 nedan - med hänvisning bl. a. till ovan anförda förhållanden - en höjning av grundavdraget till 6 000 kr. även för ensamstående vilket uppenbarligen skulle i enlighet med direktiven »minska skatten på mindre löneinkomster och i samband därmed förenkla skatteuppbörden».

3. Socialförsäkringens finansiering (s 113 of) Beredningens förslag går ut på att kostnaden för folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen samt den s. k. hemmafruförsäkringen skall till omkring hälften finansieras skattevägen och till hälften genom arbetsgivareavgifter som på visst sätt samordnas med avgifterna till tilläggspensioneringen. Allvarliga erinringar har från olika håll, bl. a. från socialstyrelsen, riktats mot det nuvarande systemet för finansieringen av framför allt folkpensioneringen. Härvid har särskilt pekats på den starka regressiva verkan som det låga maximibeloppet för folkpensionsavgiften skapat. Socialstyrelsen anser liksom beredningen att det är nödvändigt med en omläggning av systemet för finansiering av ifrågavarande avgifter. I riksdagen har motionsvis framlagts förslag om en 100-procentig skattefinansiering av folkpensionen. För detta förslag talar bl. a. folkpensionens karaktär av s. k. grundförmån (se sid. 163). I motsats mot beredningen (s. 164) anser socialstyrelsen att grundförmånerna är av sådan natur att de, principiellt sett, borde finansieras genom

direkt beskattning. Folkpensioneringen är emellertid mycket kostnadskrävande och en 100-procentig skattefinansiering skulle medföra ett synnerligen drygt skatteuttag (s. 159). Med hänsyn till nödvändigheten att hålla den direkta skatten inom måttliga gränser nödgas man därför söka finansiera en avsevärd del av kostnaderna genom avgifter. En fördel med beredningens förslag är att avgifternas nuvarande regressiva verkan starkt begränsas. Förslaget är också relativt lätt att administrera. Beredningen har med åberopande av grundförmånernas karaktär förordat att avgiftsuttaget till dessa förmåner ej skall begränsas till att avse endast inkomster av förvärvsarbete utan att det skall omfatta samtliga inkomster (s. 189). Genom detta förslag förstärkes avgiftens karaktär av skatt, dock utan att hänsyn på vanligt sätt tages till vederbörandes skatteförmåga. Då samtidigt hälften av försäkringskostnaderna skall uttagas skattevägen kan det väl knappast heller undvikas att detta förslag i viss utsträckning kommer att medföra en dubbelbeskattning. Styrelsen vill ifrågasätta om icke den nya avgiften bör liksom avgiften till tilläggspensioneringen begränsas till att avse endast inkomster av förvärvsarbete. 4. Familjebeskattningen (s 269 o f) De grundläggande frågorna i avseende å familjebeskattningen är dels frågan om särbeskattning eller sambeskattning (punkt 5), dels relationen mellan grundavdragen (punkt 6) och dels frågan om stödet till barnfamiljerna (punkt 8). Av dessa är, som framhållits i direktiven, stödet till barnfamiljerna den centralaste och betydelsefullaste frågan. 5. Särbeskattning eller sambeskattning (s 270 o f) Beredningen har i fråga om beskattningen av gifta bibehållit sambeskattningssystemet med (delvis) sammanlagd inkomst, dubbla grundavdrag, särskilda skatteskalor och förvärvsavdrag. Såväl enligt beredningens förslag som enligt gällande lagstiftning blir beskattningen i regel väsentligt lindrigare för gifta - med och utan barn - än för ensamstående. Beredningen har till stöd för detta ställningstagande åberopat en rad argument som socialstyrelsen icke funnit övertygande. Styrelsen

21 finner endast anledning att ingå på bemötande av den motivering som grundas på försörjningssynpunkten. Denna bygger på förutsättningen att mannen, såsom den i regel huvudsakliga försörj aren i familjen, med hänsyn till sin försörjningsbörda icke har samma skattekraft som andra. Häremot kan anföras följande. Det är uppenbart att den som påtager sig försörjningsplikter därigenom får lägre skattekraft än den som är fri från dylika plikter. Därmed är emellertid icke sagt att han därför skall åtnjuta förmåner i beskattningshänseende. Många människor har mycket mer tvingande försörjningsplikter än äkta makar mot varandra. I intet fall utom beträffande äkta makar beaktas emellertid sådan försörjningsbörda i skattelagstiftningen. Endast om skatteförmågan på grund av i lagstiftningen särskilt angivna skäl varit väsentligt nedsatt beaktas - individuellt - nedsättningen i försörjningsförmågan. Det är sålunda icke försörjningen såsom sådan utan försörjningen i äktenskapet som premieras. Socialstyrelsen håller före att fördelningen makar emellan av kostnaderna för bådas försörjning bör vara vederbörandes ensak. Styrelsen anser därför att premiering genom beskattningsreglerna av barnlösa äktenskap är i princip oriktig. I vissa fall kan sambeskattningen medföra att makarna får högre sammanlagd skatt än om de varit ensamstående. Härvid bygger man på att det gemensamma hushållet skapar större skattekraft. Enligt styrelsens mening är även denna ekonomiska följdverkan av äktenskapet omotiverad. En sådan diskriminering har närmast karaktären av en straffskatt på äktenskapet. Enligt vad som framgår av det anförda anser styrelsen att premiering av äktenskapet genom beskattningsregler endast bör ske i fråga om barnfamiljerna. Särbeskattning av makar bör åtminstone såtillvida genomföras konsekvent som att vardera maken bör äga rätt till ett grundavdrag i den mån han eller hon har inkomster men att endast ett avdrag får utnyttjas av varje make. Vidare kan man enligt styrelsens mening möjligen tänka sig att bibehålla särskilda skatteskalor och förvärvsavdrag, men i så fall endast för barnfamiljer. Om man helt avstår från särskilda skatteskalor och förvärvsavdrag måste en motsvarande förstärkning på andra vägar tillföras barnfamiljerna. - Beskattningen av de s. k. ofullständiga fa-

miljerna (ensamstående moder eller fader med barn) avhandlas i det följande. Frågan huruvida speciella beskattningsregler kräves för äktenskap, där endera parten är jordbrukare, rörelseidkare eller fastighetsägare och den andra arbetar i rörelsen, faller enligt styrelsens mening utanför den egentliga familjebeskattningens område. 6. Relationen mellan grundavdragen (s 296 of) Beredningen åberopar i detta sammanhang (s. 297) sin under punkten 2 i detta utlåtande refererade - optimistiska - bedömning av skatteförmågan hos de låga inkomsttagarna. Man synes inte ha ansett det vara erforderligt med någon mer genomgripande ändring av beskattningsreglerna för denna grupp. Beredningen föreslår att grundavdragen år 1970 skall uppgå till 6 000 kr. för gifta och 3 000 kr. för ensamstående. Socialstyrelsen vill här hänvisa till vad styrelsen anfört under punkterna 1 och 2 ovan rörande de låga inkomsttagarna, ävensom till vad som i betänkandet anförts på sidorna 237-239 rörande skattefritt minimum. Med gällande låga grundavdrag å 2 250 kr. för ensamstående förekommer det i vart fall i Stockholm icke sällan att låga inkomsttagare nödgas söka socialhjälp för att betala skatten. Om man önskar undvika dylika situationer och i huvudsak eliminera behovet av särskilt avdrag vid beskattningen och även minska antalet exekutiva åtgärder, måste man enligt socialstyrelsens mening räkna med ett skattefritt belopp av 6 000 kr. även för ensamstående. Samma belopp skulle då gälla för gifta vilka, om särbeskattning infördes, var för sig skulle betraktas som ensamstående och alltså icke få utnyttja dubbelt avdrag med mindre båda hade inkomst. Måhända kan man också tänka sig andra vägar för att tillgodose behovet av att skydda de låga inkomsttagarna, exempelvis ett högre avdrag för dem än för större inkomsttagare, med en successiv avtrappning. Beredningens förslag kan enligt styrelsens mening icke godtagas. 7. Mervärdeskatten (s 366 o f) Beredningens förslag rörande mervärdeskatten föranleder ingen annan socialstyrelsens erinran än att - som i annat sammanhang framhållits - den föreslagna höjningen med

22 omkring 50 % av den allmänna varuskatten med särskild tyngd drabbar de låga inkomsttagarna samt barnfamiljerna. 8. Ökat stöd till barnfamiljerna (Skatteberedningens betänkande s. 316 o. f. samt familjeberedningens betänkande) I det föregående har socialstyrelsen hävdat att fördelningen makar emellan av kostnaderna för bådas försörjning bör anses vara vederbörandes ensak. I fråga om försörjningen av barnen däremot har det sedan länge här i landet ansetts självklart att samhället skall biträda föräldrarna med kostnaderna härför. Det torde också numera råda enighet om att det statliga stödet till barnens vård och uppfostran bör förstärkas. Detta har också understrukits av beredningen i förevarande betänkande liksom i direktiven för beredningen och nu senast av familjeberedningen som i sitt betänkande »ökat stöd till barnfamiljer» ingående behandlat denna fråga. Styrelsen vill särskilt hänvisa till vad som i sistnämnda betänkande anförts rörande barnfamiljernas ekonomiska situation (kap. 2) där olika utredningar rörande barnkostnaderna redovisats. Sedan länge har man i socialhjälpsstatistiken och i särskilda utredningar kunnat konstatera att med varje nytt barn i en familj ökade svårigheter uppstår att hålla en rimlig konsumtionsstandard. Familjeberedningen anser liksom skatteberedningen att det grundläggande barnstödet även i fortsättningen bör vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Vad angår utrymmet för en förstärkning av barnbidraget har familj eberedningen hänvisat till statsmakternas ställningstagande till skatteberedningens förslag. Skatteberedningen har föreslagit att barnbidragen i det nya systemet år 1970 skall utgå med 1 200 kr. per barn. Härvid har beredningen utgått från det utrymme som vid genomförande av skatteberedningens förslag i övrigt skulle stå öppet för ifrågavarande ändamål. Socialstyrelsen kan biträda detta förslag. Vid det slutliga fastställandet av barnbidragsbeloppet bör dock beaktas de i det följande berörda förslagen från familjeberedningen. Studiestödet för studerande vid flertalet undervisningsanstalter som direkt bygger på grundskolan samt vid kvarstående realskolor etc. har hittills utmätts med hänsynstagande till barnbidragets belopp. Detta bör beaktas

vid den ovan föreslagna höjningen av barnbidraget. Barnbidraget är avsett som kompensation för viss del av barnens konsumtion. Beträffande kostnaderna för själva vården av barnen i späd ålder utgår däremot för närvarande ingen annan kompensation än den som belöper på det allmännas kostnader för barninstitutioner, främst daghem. Familjeberedningen, vilkens uppdrag grundats på riksdagsskrivelser vid 1962 och 1963 års riksdagar, har emellertid behandlat och principiellt tillstyrkt ett bidrag (vårdbidrag) speciellt till vårdkostnaden under de första åren av barnens uppväxttid. Bidraget skulle utgå oberoende av om barnets båda föräldrar är förvärvsarbetande eller icke. Beredningen har lämnat beloppet öppet men nämnt siffran 2 500-3 000 kr. per år, vilket skulle medföra en kostnad av 275-330 milj. kr. per årskull. Socialstyrelsen har tillstyrkt familjeberedningens förslag om vårdbidrag och uttalat sig för att bidraget får utgå under minst de tre första levnadsåren. Familjeberedningen har vidare förordat ett speciellt stöd till familjer med 3 eller flera barn, benämnt familjetillägg. Stödet är avsett att utjämna standardskillnaden mellan familjer med olika barnantal. Familjeberedningen har icke nämnt vilka belopp som här skulle ifrågakomma men har räknat med att bidraget skulle samordnas med familjebostadsbidragen. Socialstyrelsen har i princip biträtt även detta förslag. En familjegrupp som särskilt måste beaktas om de dubbla ortsavdragen, de speciella skatteskalorna och förvärvsavdragen försvinner är de s. k. ofullständiga familjerna. Socialstyrelsen har här förutsatt att om så sker det direkta barnstödet - i dess olika former skall höjas så att dels full kompensation därigenom erhålles för bortfallet av nämnda förmåner och dels även en förstärkning av stödet till barnfamiljerna över huvudtaget kommer till stånd. I alldeles särskild grad är detta nödvändigt beträffande de ofullständiga familjerna, där familjens existens oftast helt hänger på den ensamme försörj arens förvärvsarbete. Det bör i detta sammanhang understrykas att den föreslagna 50-procentiga höjningen av varuskatten med särskild tyngd drabbar barnfamiljerna. Vid prövningen av beloppen för de olika stödformerna för barnfamiljerna och främst barnbidraget måste detta hållas i minne.

23 Behov av ytterligare utredningar V a d som anförts i detta utlåtande ger vid handen att vissa kompletterande utredningar måste företagas innan ett samlat ställningstagande kan ske till samhällets stöd till barnfamiljerna. För närvarande utgår detta stöd främst i form av förmåner till m a k a r i den direkta beskattningen samt i form av barnbidrag och familjebostadsbidrag. Först sedan de ovan berörda kompletterande utredningarna rörande utformningen av vårdbidraget och familjetillägget slutförts och sedan slutlig ställning tagits till frågan om äktenskapsbeskattningens utformning kan m a n bedöma i vilka former familjestödet skall utgå och vilket utrymme som må stå till buds för detta stöd. Socialstyrelsen anser det vara viktigt att m a n vid den genomgripande revision av skatteväsendet, som nu förestår och som måste beräknas bli till sina huvuddrag bestående under åtskilliga decennier framåt, också tar ställning till de huvudformer under vilka stödet till barnfamiljerna skall utgå. Styrelsen vill hemställa att skattetekniska beräkningar verkställes rörande den av styrelsen förordade utformningen av beskattningen och dess verkningar på olika grupper skattebetalare. Trots de utomordentligt ingående undersökningar som redovisas i skatteberedningens betänkande torde m a n icke av dem kunna utläsa hur skattebördorna skulle fördela sig om skattesystemet utformades efter de principer som socialstyrelsen ovan förordat.

som styrelsen i det föregående förordat skulle, om de skattetekniskt och statsfinansiellt visar sig vara genomförbara, medföra stora fördelar, som de av skatteberedningen framlagda förslagen saknar. De gifta kvinnornas ställning skulle i vidsträckt m å n bli opåverkad av skattereglerna. De skulle i allt väsentligt bli jämställda med övriga skattebetalare. Deras möjligheter att ta förvärvsarbete skulle komma att bli helt oavhängigt av skattereglerna. De skulle kunna räkna med att om de tar ett arbete ersättningen härför u p p till 6 000 kr. blir skattefri, vilket betyder att för många halvtidsarbetande kvinnor arbetsförtjänsten blir skattefri. Barnförmånerna skulle bli lätta att överblicka och skulle skapa full valfrihet mellan hemarbete och förvärvsarbete. M a n torde därvid kunna räkna med ett mycket väsentligt ökat utbud av kvinnlig arbetskraft på arbetsmarknaden. Det är axalla förutsatt att stödet till barnfamiljerna skall utökas jämfört med nu. U t r y m m e härför måste också beredas. Slutligen m å framhållas att den socialt olämpliga beskattningen av de låga inkomsttagarna skulle försvinna, vilket även torde medföra en väsentlig lättnad för de sociala och exekutiva myndigheterna. I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektör Bexelius, generaldirektörens ställföreträdare byråchef Rosén, tf byråchef Sturkell, föredragande, byråchef Andersson, tf byråcheferna Hasselrot och Nordström samt byrådirektör Nordfors. Ärendet har beretts av byrådirektör Höjer. Stockholm den 26 november 1964.

Sammanfattningsvis vill socialstyrelsen framhålla att de principer för beskattningen

Ernst

Bexelius Carl E.

Sturkell

Försäkringsdomstolen (yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering) Enligt förslaget skall grundsjukpenning till hemmafruar och grundsjukpenning till förvärvsarbetande finansieras på olika sätt. H e m mafruarnas försäkring skall sålunda finansieras bland annat genom arbetsgivaravgifter, medan sådana avgifter icke skall uttagas för de anställdas grunds jukpenningförsäkring. Genom den föreslagna ordningen kommer sålunda arbetsgivarna att åläggas utgiva av-

gifter för sjukpenningförmåner till personer som ej är anställda hos d e m - h e m m a fruarna - medan de som är i deras tjänst själva får betala motsvarande avgifter. Vidare medför förslaget i denna del olägenheter ur tillämpningssynpunkt. En h e m m a fru, som tar anställning och får en sådan inkomst att hon på grund därav blir berättigad till sjukpenning enligt sjukpenningklass nr 2

24 (sjukpenningen blir då ej högre än grundsjukpenningen), skall anmäla detta förhållande till försäkringskassan, som skall placera henne i klass nr 2 och påföra henne avgift därför. Förslaget kan medföra att det kommer att ligga i hennes intresse att icke göra sådan anmälan, eftersom denna saknar betydelse för förmånens storlek men medför att avgift påföres henne. Man kan därför befara, att anmälan om arbetsinkomst i många fall kommer att underlåtas, fastän sådan rätteligen bör ske. För försäkringskassorna kommer detta att medföra svårigheter vid fullgörande av deras skyldighet att övervaka att envar är placerad i rätt sjukpenningklass och ofta föranleda särskilda utredningar. Detta torde i sin tur komma att medföra en hel del besvär för allmänheten. De här nämnda olägenheterna skulle undanröjas om all grundsjukpenningförsäkring - alltså även den för hemmafruarna - liksom nu finansierades med egenavgifter samt statsbidrag. Det skulle då bli i princip likgiltigt ur såväl förmånssom avgiftssynpunkt om vederbörande placerades i klass nr 1 eller klass nr 2. Ett bibehållande av nuvarande finansieringsregler på denna punkt skulle också innebära lagtekniska förenklingar jämfört med förslaget. Om man emellertid såsom skatteberedningen föreslagit till grundförmåner hänför hemmafruarnas grundsjukpenning och moderskapspenning, synes även övriga kvinnor tillkommande moderskapspenning böra räknas till grundförmånerna. Moderskapspenning utgår till alla försäkrade barnaföderskor oberoende av deras inkomstförhållanden. Förmånen tillkommer sålunda även kvinna, som inte är sjukpenningförsäkrad. Enligt beredningens förslag kommer moderskapspenning till en ogift, icke förvärvsarbetande kvinna att finansieras på ett sätt, om hon föder ett första barn (hon blir icke försäkrad som hemmafru förrän vid månadsskiftet närmast efter nedkomsten), och i regel på ett annat sätt, om hon sedan får ytterligare ett barn (hon är då hemmafruförsäkrad vid nedkomsten, om hon stadigvarande sammanbor med det första barnet och detta ej fyllt 16 år). För närvarande utgår alla arbetsgivaravgifter och de försäkrades avgifter till folkpensioneringen och tilläggspensioneringen efter samma grunder i hela riket. Storleken av försäkrads avgift till sjukförsäkringen är däremot beroende av den försäkrades kassatillhörighet, dvs. i regel av hans mantalsskrivningsort. Avgiften påverkas sålunda av såda-

na omständigheter som sjukligheten inom vederbörande kassas område, kassans ekonomiska ställning, kassans skötsel och speciella geografiska förhållanden (reslängder m. m.). Enligt skatteberedningens förslag kommer avgiftsdifferentieringen efter kassatillhörighet att upphöra i fråga om all sjukvårdsersättning och sådan grundsjukpenning jämte barntillägg och moderskapspenning, som tillkommer hemmafruförsäkrad. Endast sjukpenningavgifterna skall sålunda i fortsättningen vara differentierade efter kassatillhörighet. Det kan diskuteras, om det finnes något bärande skäl att i förevarande hänseende särställa dessa avgifter. Beredningen har berört de svårigheter, som nu är förknippade med att bestämma avgiftsunderlaget inom tilläggspensioneringen. Med flera exempel har beredningen belyst den bristande korrespondens, som kan uppkomma främst vid korttids- och deltidsanställningar mellan underlaget för bestämmande av pensionsgrundande inkomst och underlaget för beräkning av avgifter. Även om vissa av dessa exempel torde vara föga realistiskt valda (särskilt nr 3 å sid. 172), är det uppenbart att det med nuvarande regler ofta föreligger bristande kongruens mellan underlagen för avgifter respektive förmåner. Om man anser att kongruens bör eftersträvas, finns alltså fog för ändringar i nuvarande bestämmelser. Svårigheterna att beräkna avgiftsunderlag inom tilläggspensioneringen är med nu gällande bestämmelser betydande. För att bestämma det s. k. basbeloppsavdraget samt det övre gränsbeloppet avfordras sålunda för närvarande arbetsgivarna uppgift om genomsnittlig årsarbetstid och om faktiskt arbetad tid. Domstolen vill utifrån sina erfarenheter understryka att lagstadgandets avfattning ofta givit arbetsgivaren en felaktig uppfattning om dess innebörd. Detta har kommit till uttryck i felaktiga uppgifter från arbetsgivaren, vilket lett till svårigheter för försäkringsorganen i rättstillämpningen. Även om erforderlig klarhet hos arbetsgivaren skulle kunna skapas beträffande innebörden av uttrycket »full arbetstid», kommer att kvarstå den av beredningen påtalade olägenheten ifråga om kontrollen av arbetsgivarnas uppgifter om den totala faktiska arbetstiden. Det bör också framhållas att arbetsgivarna ofta icke har möjlighet att annat än efter mer eller mindre godtyckliga schabloner beräkna den faktiska arbetstiden. Exempel på sistnämnda förhållande utgör de s. k. okontrollerade arbetsta-

25 garna, såsom skogsarbetare, handelsresande och hemarbetare. Mot denna bakgrund är förbättringar i nuvarande bestämmelser påkallade. Det i betänkandet framlagda förslaget att slopa basbeloppsavdraget vid avgiftsunderlagets bestämmande undanröjer de svårigheter som enligt vad som ovan anförts är förknippade med bottenavdraget. Förslaget är ägnat att åstadkomma en bättre korrespondens mellan underlagen för avgifter respektive förmåner, att göra tillämpningen av avgiftsreglerna enklare och mer tillfredsställande och att undanröja missförstånd med därav följande onödiga överklaganden. Enligt förslaget torde någon ändring i vad nu gäller om bestämmandet av de övre gränsbeloppen (7x/2 gånger basbeloppet inom tilläggspensioneringen och 22 000 kronor inom sjukförsäkringen) icke avses. Det kommer sålunda alltjämt att i många fall bli nödvändigt att fastställa både vad som skall menas med full arbetstid och vad som utgör faktiskt arbetad tid. Detta måste ske till exempel för högavlönad arbetskraft, som är anställd på deltid eller som byter anställning under året. Ur tillämpningssynpunkt är otvivelaktigt ändrade regler om fastställande av de övre gränsbeloppen önskvärda. Domstolen är medveten om svårigheterna att åstadkomma en enklare och mera rättvis ordning än den nuvarande. En översyn jämväl av nu ifrågavarande regler hade emellertid varit befogad. Beredningen har icke behandlat frågan om finansieringen av yrkesskadeförsäkringen med hänsyn till att utredning pågår rörande denna försäkrings framtida ställning inom socialförsäkringssystemet. Det må emellertid framhållas, att enligt nuvarande regler skall i avgiftsunderlaget för sjukförsäkringen i princip inräknas lön till sådana arbetstagare, som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Detta medför att i regel ett och samma avgiftsunderlag kan fastställas för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Beredningens förslag torde i vart fall under en övergångstid medföra att skilda avgiftsunderlag måste fastställas dels för försäkringen för tilläggspension, folkpension och den del av sjukförsäkringen, som avser sjukvårdsersättning samt grundsjukpenning till hemmafruar, dels för sjukförsäkringen i vad den avser anställdas tilläggssjukpenning, dels ock för yrkesskadeförsäkringen. Att detta måste medföra svårigheter för arbetsgivarna och berörda myndigheter synes uppenbart. Domstolen vill därför framhålla att ett ge-

nomförande helt eller delvis av beredningens förslag inte bör hindra att frågan om socialförsäkringens finansiering ägnas fortsatt uppmärksamhet. I anslutning till det av beredningen framlagda förslaget till ändrad lydelse av lagen om allmän försäkring (AFL) vill domstolen framhålla följande: 19 kap. 2 § Som ovan framhållits leder förslaget till att det alltjämt i många fall blir nödvändigt att fastställa vad som utgör full arbetstid och faktiskt arbetad tid för att bestämma avgiftsunderlagens övre gräns. Förslaget upptar icke i detta hänseende någon motsvarighet till de regler om årsarbetare, som nu återfinnes i 19 kap. 1 § tredje stycket AFL. Sådana regler synes böra komplettera den föreslagna lagtexten. 3 §

I andra stycket har upptagits stadganden, motsvarande dem som för närvarande återfinnes i 19 kap. 2 § AFL och 2 § lagen om finansiering av folkpensioneringen rörande avgiftsbefrielse i fråga om sjukvårdsförsäkringen och folkpensioneringen för den som åtnjuter förtidspension eller ålderspension enligt AFL. Såvitt angår förtidspensionsfallen och de normala ålderspensionsfallen kan detta sägas stå i överensstämmelse med försäkringsmässiga principer. Men när det gäller dem som uttagit ålderspensionen i förtid, alltså före 67 års ålder, något som den försäkrade ju själv bestämmer, kan det ifrågasättas om det är motiverat med avgiftsbefrielse. En sådan befrielse ger nämligen dem som tar ut sin ålderspension i förtid en extra favör, eftersom hänsyn icke tagits till avgiftsbefrielse vid fastställande av den reduktion av pensionen som föranledes av det förtida uttaget. Rörande lagtextförslaget i 19 kap. kan slutligen helt allmänt anmärkas, att man klarare och mera konsekvent borde ha angivit hur de medel som härflyter ur olika inkomstkällor skall användas och vart de skall föras. Vid handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad president, ledamöterna Broberg, Malm, Lundberg, Wildeman, Petri, Forstadius, Kärnek, Elofs, Kuylenstierna och Nybom. Stockholm den 30 oktober 1964. Liss Granqvist

Försäkringsrådet

Beredningen har i sitt förslag behandlat frågan om fördelning av skattebördan mellan direkta och indirekta skatter. I förslaget ingår även frågan om i vad mån socialförsäkringens finansiering skall ske genom avgifter från den enskilde eller, därest anställningsförhållande föreligger, från arbetsgivaren. Beredningen har emellertid framhållit, att yrkesskadeförsäkringen lämnats utanför dess överväganden. De av beredningen behandlade principfrågorna berör sålunda ej rådets verksamhetsområde, som huvudsakligen omfattar tillämpningen av yrkesskadeförsäk-

ringslagen. På grund av denna omständighet och personalbrist, i huvudsak beroende på försäkringsrådets förestående avveckling, har försäkringsrådet icke ansett sig böra ingå på nämnda frågor. I ärendets handläggning har deltagit, förutom undertecknad Blomqvist, försäkringsråden Lundberg, Åkerström, Linde samt ledamöterna Jarre, Unge, Ahlgren och Svedberg. Stockholm den 1 oktober 1964. Göte Blomqvist Carin Cassel

Riksförsäknngsverket

Allmänna synpunkter I samband med sina överväganden rörande vissa nya principer för beskattningen har allmänna skatteberedningen även prövat frågan om socialförsäkringens finansiering. Riksförsäkringsverket begränsar sitt remissyttrande till att avse beredningens förslag i sistnämnda avseende. Förutom den allmänna försäkringen, som omfattar folk- och tilläggspensioneringen samt sjukförsäkring, brukar såsom särskilda socialförsäkringsgrenar räknas arbetslöshetsförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen. Riksförsäkringsverket är ense med beredningen om att finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, som ej är obligatorisk utan bygger på frivillig anslutning till arbetslöshetskassor, inte bör omprövas i förevarande sammanhang. Annorlunda förhåller det sig med yrkesskadeförsäkringen, som i likhet med de allmänna försäkringsgrenarna är obligatorisk och som innehåller moment av både sjuk- och pensionsförsäkring. Yrkesskadeförsäkringen finansieras nu genom arbetsgivaravgifter, vilka till stor del debiteras och uppbäres tillsammans med arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Finansieringen av denna försäkringsgren har därför ett intimt samband med de

av beredningen behandlade frågorna om ersättningsnivå och underlag för uttag av avgifter till den allmänna försäkringen. Givet är att avgifterna till yrkesskadeförsäkringen bör kunna anpassas till och ingå i de större avgiftssystemen för socialförsäkringsändamål. Därför är det att beklaga att yrkesskadeförsäkringens finansiering inte nu kunnat upptagas till behandling på grund av att särskild utredning pågår rörande försäkringens framtida utformning. Verket vill understryka önskvärdheten av att den sistnämnda utredningen bedrives på sådant sätt att dess arbetsresultat åtminstone i sina huvuddrag finns tillgängliga när slutlig ställning skall tas till beredningens förslag. Efter att ha övervägt men avvisat tanken på en fullständig skattefinansiering av de socialförsäkringsförmåner som omfattas av förslaget förordar beredningen ett avgiftssystem, där avgifterna avses skola täcka inemot hälften av kostnaderna. Riksförsäkringsverket ingår inte på något bedömande av denna avvägningsfråga. Den ökade avgiftsfinansieringen innebär för de anställdas del att arbetsgivaravgifter skall erläggas i betydligt större utsträckning än för närvarande är fallet. De självständiga företagarna skall erlägga i princip motsvarande egenavgifter. Systemet med arbetsgi-

27 varavgifter för de anställda torde i praktiken vara ofrånkomligt. Riksförsäkringsverket vill emellertid erinra om att en ökning av egenavgifterna för de självständiga företagarna kan komma att för socialförsäkringens del aktualisera frågor som sammanhänger med de inom försäkringen gällande särskilda bestämmelserna för dessa försäkrade, t. ex. rätten att utträda ur försäkringen i fråga om vissa förmåner. Riksförsäkringsverket, som bl. a. har till uppgift att bevaka alla möjligheter till förenkling av socialförsäkringens administration, kommer i det följande att granska förslaget huvudsakligen från denna synpunkt. Förslagets omfattning Beredningen erinrar om att folk- och tillläggspensioneringen samt sjukförsäkringen från och med år 1963 regleras genom föreskrifter i lagen om allmän försäkring och därtill anslutande författningar. Tillkomsten av denna lagstiftning innebar ett avgörande steg mot en sammangjutning av socialförsäkringens ersättningar till ett enhetligt system. Därigenom har, framhåller beredningen, skapats särskilda förutsättningar för att på den allmänna försäkringens område få till stånd klarare och mera överskådliga finansieringsregler än de nu gällande. Till grund för sina överväganden om ett enhetligt finansieringssystem lägger beredningen huvudprinciperna för tilläggspensioneringens finansiering. Den utförliga motivering för detta ståndpunktstagande som betänkandet innehåller finner riksförsäkringsverket övertygande. Beredningens med angivna målsättning bedrivna omprövning av folkpensioneringens finansiering har lett fram till något så när likformiga finansieringsregler på pensioneringsområdet, vilket är att hälsa med tillfredsställelse. I vad angår sjukförsäkringen har en sådan förenkling däremot inte uppnåtts, beroende på att beredningen i fråga om denna försäkringsgren begränsat sin omprövning till finansieringen av försäkringens grundförmåner, varmed beredningen avser sjukvårdsersättningar samt ersättningar enligt den s. k. hemmafruförsäkringen, nämligen grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning till hemmafruar och vissa andra icke förvärvsarbetande kvinnor. Förslaget omfattar sålunda inte de förvärvsarbetandes försäkrina; för grundsjukpenning, tilläggssjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. Med be-

redningens allmänna målsättning skulle en omläggning av finansieringssystemet för dessa förmåner närmast innebära att de anställdas egenavgifter slopades och att arbetsgivaravgifterna till sjukförsäkringen höjdes i motsvarande mån. Beredningen anför att en sådan omläggning skulle skapa förutsättningar för synnerligen enkla och enhetliga linjer på finansieringsområdet och att ett för hela socialförsäkringen enhetligt avgiftsunderlag därvid skulle kunna ifrågakomma. Ett genomförande framdeles av en definitiv källskatt utan efterföljande taxering för vissa grupper av arbetstagare kunde vidare innebära ytterligare motiv för strävanden i denna riktning. Såsom skäl för att förslag till ändrade finansieringsregler för de förvärvsarbetandes sjukpenningförsäkring inte framlagts, trots de administrativa fördelar som därigenom enligt beredningens mening skulle kunna vinnas, anger beredningen frågans kostnadsmässiga bakgrund samt dess nära samband med sjukpenningskalans utformning och uppbyggnad. Härtill kommer, anför beredningen, att frågan om socialförsäkringsförmånernas beskattning - en fråga som beredningen ej ingått på i förevarande sammanhang - kan komma att beröras vid en närmare prövning av sjukpenningförsäkringens utformning. Vad särskilt angår sambandet med sjukpenningskalan framhålles, att en vidgning avförsäkringens avgiftsunderlag eventuellt kunde anses böra medföra en ändring och utbyggnad av hela skalan. De överväganden och ställningstaganden som kan föranledas härav har emellertid legat utanför beredningens uppdrag och torde förutsätta särskilda undersökningar. Med hänsyn till frågans vikt får riksförsäkringsverket i anslutning till dessa beredningens uttalanden rörande sjukförsäkringen bestämt påyrka, att de av beredningen berörda spörsmålen snarast möjligt blir föremål för särskild utredning. Riksförsäkringsverket vill i samband härmed även framhålla, att vissa skäl talar för en enhetlig finansiering av å ena sidan hemmafruförsäkringens grundsjukpenning, barn tillägg och moderskapspenning och å andra sidan motsvarande förmåner för förvärvsarbetande. Som exempel härpå må nämnas att beredningens förslag, enligt vilket olika finansieringsregler skall gälla i dessa avseenden, medför den konsekvensen att en från sjukförsäkringsavgift befriad hemmafru, som åtar sig en fortlöpande mindre arbetsuppgift, kan komma att påfö-

28 ras en betydande sådan avgift även om arbetet är förenat med så ringa ersättning, att hon vid sjukdom inte får högre sjukpenning än hon förut fick i sin egenskap av hemmafru. Som beredningen antytt bör en utredning om förutsättningarna för en utvidgad finansieringsreform innefatta en omprövning av sjukpenningskalans konstruktion och omfång. Därvid bör även övervägas vilka åtgärder som bör vidtagas för att förhindra att ett beslut om avsevärd förskjutning från direkt till indirekt beskattning medför försämrad kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom.

Avgiftspliktiga inkomster Rätt till tilläggspension och i konsekvens därmed avgiftsskyldighet till tilläggspensionsförsäkringen grundas på inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Den pensionsgrundande inkomsten beräknas som regel på den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt i vad denna avser inkomster av förvärvsarbete. Folkpensionsavgift och egenavgift till sjukvårdsförsäkringen uttas däremot på grundval av hela den taxerade inkomsten intill visst maximum, således även på inkomst av kapital, inkomst av utarrenderad jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet, pensionsförmåner av olika slag, livräntor m. m. Rätten att komma i åtnjutande av socialförsäkringens grundförmåner, vilka utgår efter generella regler och med enhetliga belopp till alla medborgare, är inte såsom rätten till tilläggsförmånerna beroende av att inkomst av förvärvsarbete av viss storlek skall föreligga eller ha förelegat. Med hänsyn härtill skulle det enligt beredningen ej te sig tillfredsställande om inkomsttagare, vilkas inkomst härrör ur exempelvis kapital eller annan fastighet, skulle - oaktat vederbörande är berättigad att när förutsättningar därför föreligger åtnjuta socialförsäkringsförmånerna - vara befriade från de relativt höga avgifter som beredningens förslag innebär. Beredningen förordar därför att avgiftsuttaget till socialförsäkringens grundförmåner ej begränsas till att avse inkomster av förvärvsarbete utan får omfatta alla slag av inkomster. När såväl inkomst av anställning som annan inkomst föreligger, skall enligt förslaget grundförsäkringsavgiften utgöra skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill avgiften skulle ha uppgått vid beräkning av

densamma å den försäkrades sammanräknade nettoinkomst enligt taxeringen, och å andra sidan en på motsvarande sätt beräknad avgift avseende endast den inkomst för vilken arbetsgivaravgift skall beräknas. Detta sätt att i fall av s. k. blandad inkomst fastställa grundförsäkringsavgifterna är uppenbarligen ägnat att tynga förvaltningsarbetet. Även inom tilläggspensioneringen förekommer fall av blandad inkomst men i jämförelsevis ringa omfattning, beroende på att avgifter där inte erlägges på alla slags inkomster utan endast på inkomst av förvärvsarbete. Ur administrativ synpunkt vore det därför en fördel om det föreslagna avgiftsuttaget till grundförsäkringsförmånerna begränsades på motsvarande sätt. Den minskning av avgiftsintäkterna som härigenom skulle inträda bleve jämförelsevis obetydlig och torde kunna för år 1970 uppskattas till mindre än 0,5 procent av den avgiftssumma som enligt beredningens förslag skulle inflyta i arbetsgivar- och egenavgifter för grundf örsäkringsändamål. Riksförsäkringsverket vill framhålla att ett på angivna sätt begränsat avgiftsuttag skulle accentuera de uttagna beloppens karaktär av försäkringsavgifter. Såvitt avser grundförsäkringsavgiften innebär beredningens förslag reellt att en ny regressiv »skatt» på andra inkomster än anställningsinkomster införes såsom delvis ersättning för bl. a. den nuvarande folkpensionsavgiften. I samband med att underlaget för grundförsäkringsavgiften utsträcks till att omfatta nettoinkomsterna från den försäkrades samtliga förvärvskällor, föreslår beredningen närmast av tekniska skäl det avsteget från vad som gäller i fråga om beräkning av tilläggspensionsavgift, att underskott å en förvärvskälla skall få avdras mot överskott inom en annan förvärvskälla. Vidare föreslås för undvikande av dubbelt avgiftsuttag, att grundförsäkringsavgift för försäkrad som uppburit periodiskt understöd skall beräknas på den sammanräknade nettoinkomsten efter avdrag för det sålunda uppburna beloppet. Mot dessa detaljer i förslaget har riksförsäkringsverket i och för sig intet att erinra.

Avgiftsuttagets utformning Beredningen föreslår att en för tilläggspension och grundförmåner gemensam arbetsgivaravgift uttas på ett vidare avgiftsunderlag än som nu gäller för arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen, nämligen på ett un-

29 derlag utan basbeloppsavdrag. På detta underlag av utbetalade lönebelopp - med begränsning för varje arbetstagare till 7,5 gånger basbeloppet - skall avgift uttagas efter en högre procentsats än den för avgift till tillläggspensioneringen fastställda. Av det totala beloppet arbetsgivaravgifter för ett visst år tillföres enligt förslaget allmänna pensionsfonden ett belopp motsvarande summan av de för året fastställda pensionsgrundande inkomsterna av anställning multiplicerad med den för året gällande procentsatsen för avgift till tilläggspensioneringen. Återstoden tillföres statsverket som bidrag till finansieringen av folkpensionerna samt sjukvårds- och hemmafruförsäkringarna. Med denna metod behöver intet basbeloppsavdrag göras i de uppgifter, som skall ligga till grund för debitering av arbetsgivaravgift, vilket medför en betydande arbetslättnad för arbetsgivarna och riksförsäkringsverket. På egenavgiftssidan innebär beredningens förslag att tilläggspensionsavgiften kvarstår samt att företagarnas folkpensionsavgift och de delar av sjukförsäkringsavgiften som avser sjukvårds- och hemmafruförsäkringarna omvandlas till en grundförsäkringsavgift. Enligt förslaget skall denna avgift i princip uttas dels på inkomster under basbeloppet efter samma procentsats som tillämpas vid beräkning av den för tilläggspension och grundförmåner gemensamma arbetsgivaravgiften, dels på inkomster mellan basbeloppet och 7,5 gånger detsamma efter ett lägre procenttal. Den nu berörda allmänna uppläggningen av förslaget om avgiftsuttagets utformning har otvivelaktigt stora förtjänster, och verket har ingen principiell erinran att framföra mot densamma. Förutom de administrativa fördelarna av att basbeloppsavdraget försvinner vid arbetsgivaravgiftens bestämmande må här särskilt framhållas betydelsen av att den genomsnittliga avgiftsbelastningen blir praktiskt taget lika för låglöne- och höglöneföretag. Verket vill även understryka att den ökade avgiftsfinansiering av folkpensioneringen, som förslaget innebär, är ägnad att minska olikheterna mellan svensk och kontinental finansieringsmetod och därför utan tvivel blir av värde vid samordning i internationella sammanhang. Även om verket sålunda ansluter sig till huvudlinjerna i beredningens förslag föranleder den närmare utformningen av detsamma erinringar på väsentliga punkter. Härtill återkommer verket i det följande.

Åldersgränser För uttag av arbetsgivaravgift gäller inom tilläggspensioneringen en övre åldersgräns, innebärande att sådan avgift ej skall beräknas på lön till anställd, som vid årets ingång fyllt 65 år. Däremot tillämpas för avgiften ingen nedre åldersgräns, vilket medför att arbetsgivaravgift kan komma att erläggas för lön till minderårig anställd, oaktat pensionsgrundande inkomst ej beräknas för denne. I samband med tilläggspensioneringens införande diskuterades, om löner till arbetstagare före det år, då de fyller 16 år, skulle ingå i avgiftsunderlaget. Med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse ansågs det då ej motiverat att göra något undantag från den allmänna regeln om avgiftsplikt. Enligt beredningens förslag skall för arbetsgivaravgift till socialförsäkringens grundförmåner tillämpas samma 65-årsgräns som för motsvarande avgift till tilläggspensioneringen. Härutöver föreslår beredningen att en undre åldersgräns - vid 16 år - tillämpas med avseende å uttag av arbetsgivaravgift till grundförmånerna samt att samma nedre gräns införes även i fråga om uttag av arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen. Beredningen anför som motiv för det sistnämnda förslaget, att avgiftsuttaget å löner kommer att ej oväsentligt öka vid en ordning enligt förslaget, varvid frågan blir av större räckvidd än tidigare. Beredningen har i sitt förslag i princip anknutit det ökade arbetsgivaravgiftsuttaget till den nuvarande ordningen för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen. Denna anknytning motiverar emellertid enligt riksförsäkringsverkets mening inte i och för sig bibehållandet av - och än mindre införandet av - åldersgränser i vad avser de arbetstagare, vilkas löner skall ingå i det gemensamma avgiftsunderlaget. Givetvis skulle det ur administrativ synpunkt vara fördelaktigt om åldersgränserna kunde slopas både uppåt och nedåt. Vad särskilt angår den föreslagna 16-årsgränsen torde de skäl, som vid tilläggspensioneringens tillkomst anförts mot införandet av en sådan gräns, sedan dess snarare ha ökat än minskat i styrka. Den numera praktiskt taget helt genomförda skolreformen innebär ju att personer under 16 år har relativt små möjligheter att i nämnvärd omfattning inneha anställning. Arbetsgivaravgift uttages för närvarande även till yrkesskadeförsäkringen och till an-

30 ställdas sjukpenningförsäkring, vilka försäkringsgrenars finansiering som förut anmärkts ej upptagits till omprövning av beredningen. För uttagande av avgift till dessa försäkringsgrenar förekommer inga åldersgränser. Även ur sådana administrativa samordningssynpunkter, som kan anläggas med utgångspunkt härifrån, ter det sig därför mest rationellt att slopa åldersgränserna vid uttag av en för tilläggspensionering och grundförsäkring gemensam arbetsgivaravgift eller att åtminstone uppskjuta ställningstagandet till beredningens förslag i denna del till dess en samlad överblick över socialförsäkringens finansiering kan erhållas. Mot beredningens förslag om åldersgränser vid uttag av grundförsäkringsavgift kan administrativa synpunkter av sådan styrka som i fråga om arbetsgivaravgiften ej åberopas. Riksförsäkringsverket kan därför på av beredningen anförda skäl instämma i förslaget att sådan avgift ej skall påföras för år, före vilket den försäkrade fyllt 16 år eller efter vilket han fyllt 65 år. Inkomstgränser för bestämmande av avgiftsunderlag Arbetsgivaravgiften till tilläggspensioneringen beräknas i princip på grundval av vad arbetsgivaren utbetalat i löner under året sedan därifrån dragits dels ett belopp, motsvarande basbeloppet multiplicerat med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare sådan del av lön som för år räknat överstiger 7,5 gånger basbeloppet. När beredningen i fråga om den föreslagna för tilläggspensioneringen och grundförsäkringen gemensamma arbetsgivaravgiften slopar basbeloppsavdraget vinnes en betydande, i det föregående vitsordad administrativ förenkling. Ytterligare fördelar skulle vinnas i administrativt avseende om även avgiftsunderlagets maximering till 7,5 gånger basbeloppet slopades. I fråga om arbetstagare, vilken inte varit anställd med full arbetstid hela året synes för en riktig tillämpning av ifrågavarande regel fordras kännedom om hur stor del av hel årslön som den uppburna lönen representerar. Detta innebär att man behöver ha tillgång till uppgifter vilkas presterande medför avsevärt arbete för företagaren och vilka är svåra att kontrollera. Av praktiska skäl blir det ibland nödvändigt att använda schablonberäkningar, vilka kan ge godtyckliga resultat. Även om man inte vill gå så långt att ifrå-

gavarande maximeringsregel avskaffas, synes man i vart fall böra ge den sådant innehåll att särskild beräkning av årslönen för den som ej är anställd full tid under hela året undvikes. Maximeringen bör sålunda beräknas på vad som faktiskt av arbetsgivaren under året utgivits till den anställde. Regeln bör sålunda få en utformning motsvarande den som 300-kronorsregeln nu har. Avgiftsberäkning för makar Beredningen utgår från att avgiftsuttag till grundförsäkringsförmånerna skall äga rum endast under förutsättning att inkomst föreligger. Om av två samtaxerade makar endast den ene har inkomst, skall alltså blott av denne uttas avgift. I fråga om avgiftsberäkningen för makar har beredningen haft att välja mellan en särberäknings- och en samberäkningsmetod. Enligt den förra beräknas avgiften för make med endast vederbörandes egen inkomst som avgiftsunderlag. Enligt den andra metoden påföres avgiften för makar med utgångspunkt från att deras sammanräknade inkomster skall utgöra avgiftsunderlag. I fråga om tilläggspensioneringen, inom vilken en grundläggande princip är att likformighet mellan underlaget för försäkringens förmåner och avgifter i princip skall föreligga, tillämpas en särberäkningsmetod. Beredningen fastslår att man, såvitt angår arbetsgivaravgifter, är hänvisad till en sådan metod även för avgiftsuttag till socialförsäkringens grundförmåner, eftersom arbetsgivaravgift med hänsyn till dennas kollektiva karaktär måste erläggas på envar av makarnas inkomster. Om man vill ernå en likformig avgiftsbelastning mellan å ena sidan makar, som båda har anställningsinkomster, och å andra sidan makar, som båda har inkomster av annat slag än anställning eller ene maken har inkomst av anställning och andre maken av annat förvärvsarbete, bör därför särberäkningsmetoden användas även vid beräkning av grundförsäkringsavgift. Beredningen föreslår emellertid i stället i motsats till vad som inom tilläggspensioneringen gäller för både arbetsgivar- och egenavgift och till vad som måste gälla i fråga om arbetsgivaravgift till grundförsäkringsförmånerna - att grundförsäkringsavgift skall beräknas enligt samberäkningsmetoden. Såsom skäl härför anför beredningen i huvudsak, att en jämförelse mellan olika fall inom den kategori, som enligt förslaget skall ha

31 att erlägga grundförsäkringsavgifter, ger till resultat att särberäkningsmetoden skulle medföra avgifter av växlande storlek beroende på om endast den ene eller om b å d a makarna intjänat inkomsten och, i senare fallet, hur inkomsten fördelar sig mellan makarna. Härtill kommer, anför beredningen, att en generell särberäkning av makars inkomster i vissa fall kan föranleda inkomst- och förmögenhetstransaktioner makarna emellan i syfte att åstadkomma den från avgiftssynpunkt mest gynnsamma inkomstuppdelningen. Riksförsäkringsverket kan inte dela detta beredningens resonemang i fråga om metoden för grundförsäkringsavgiftens beräkning. Enligt verkets mening bör avgiftsberäkningen inom socialförsäkringen ske efter om möjligt helt likformiga regler, så att grundförsäkrings- och tilläggspensionsavgifterna tillsammantagna framstår såsom en enda avgift, vilken uttages med samma procentsats för alla försäkrade i den m å n inte undantagande från tilläggspensioneringen eller u p p t r a p p ningsregel föranleder till annat. För en bedömning av avgiftsbelastningen bör sålunda hänsyn tagas till summan av avgifter till grundförsäkringsförmånerna och till tilläggspensioneringen. Samberäkningsmetoden kan emellertid ge olika resultat om viss del av makars inkomst inte är anställningsinkomst. Särberäkningsmetoden ger däremot lika resultat i fråga om den totala avgiftsbelastningen. I de exempel som lämnas på sid. 195 i betänkandet blir sålunda summan av avgifter till tilläggspensioneringen och grundförsäkringen 3 600 kronor vare sig den ene maken har 15 000 kronor i anställningsinkomst och den andre samma inkomst av rörelse eller vardera maken har 15 000 kronors anställningsinkomst eller hela inkomsten 30 000 kronor är samlad på en hand. Resultatet blir detsamma i det på sid. 196 diskuterade fallet att vardera maken har 15 000 kronors inkomst av rörelse. I detta sammanhang vill verket understryka beredningens påpekande att tendenser till överflyttning av förvärvsinkomst från den ene maken till den andre kommer att motverkas bl. a. därav, att vederbörande då går miste om pensionsgrundande inkomst och därmed på längre sikt pensionsinkomster. En annan motvikt mot dylika transaktioner kan ligga däri, att rätten till förvärvsavdrag ävensom vissa schablonavdrag därigenom ej kan utnyttjas. Den befarade risken för kapitalöverflyttningar mellan makar sammanhänger

med att enligt beredningens förslag avgift skall erläggas även på kapitalinkomst. Denna risk skulle givetvis bortfalla om avgiftsuttaget begränsades till att avse inkomst av förvärvsarbete. Avdragsrätt Som beredningen påpekar utgör de föreslagna arbetsgivaravgifterna en omkostnad av i princip samma karaktär som en löneutgift, varför de måste vara avdragsgilla vid beskattningen i samma omfattning som en sådan utgift. Riksförsäkringsverket är ense med beredningen om att som en konsekvens därav även grundförsäkringsavgiften bör vara avdragsgill. U p p tr appningsr egeln M e d hänsyn till att vid uttag av egenavgifter betalningsförmågesynpunkter måste skänkas särskilt beaktande och då det knappast är möjligt att utta sådana avgifter av de lägsta inkomsttagarna, förordar beredningen regler enligt vilka dessa helt undgår grundförsäkringsavgift och tröskelproblem undvikes vid stigande inkomst. Förslaget innebär att grundförsäkringsavgift ej skall ifrågakomm a när beskattningsbar inkomst inte föreligger samt att avgiften ej i något fall skall överstiga 10 procent av vederbörandes beskattningsbara inkomst eller, när fråga är om försäkrade som samtaxerats, av s u m m a n av deras beskattningsbara inkomster. Riksförsäkringsverket har intet att erinra mot att en sålunda utformad upptrappningsregel tillämpas. Arbetsgivaravgift för utlandssvenskar Genom den föreslagna utformningen av 2 § i 19 kap. lagen om allmän försäkring kommer, såsom beredningen påpekar, en arbetsgivare att påläggas avgiftsskyldighet för utomlands anställda ej blott såsom nu till tilläggspensioneringen utan även till sjukpenningförsäkringen, sjukvårds- och h e m m a fruförsäkringarna och folkpensioneringen, vilket medför att avgiftsskyldighet kan k o m m a att föreligga för personer som under utlandsvistelsen inte äger uppbära någon eller endast viss del av de sistnämnda förmånerna. Beredningen anför i fråga om sjukpenningförsäkringen att denna avvikelse från regeln att utgående avgifter i princip skall motsvaras av förmåner är av så ringa praktisk betydel-

32 se, att hänsyn till förenklingssträvandena bör bli utslagsgivande. Förslaget innebär, sett från en annan synpunkt än beredningens, att arbetsgivaravgifter för anställda utlandssvenskar men ej egenavgifter för andra utom riket bosatta försäkrade uttages för försäkringsförmåner, som de försäkrade ej äger uppbära under utlandsvistelsen. Riksförsäkringsverket kan instämma i beredningens mening, att detta kan tolereras om frågan har mycket liten praktisk betydelse. Verket vill emellertid i sammanhanget särskilt fästa uppmärksamheten på verkningarna av den föreslagna konsekvensändringen av 11 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring. Enligt detta förslag skall i lagrummet avsedda förbindelser att svara för arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen avse även arbetsgivaravgift för socialförsäkringens grundförmåner. Sådana förbindelser utfärdas vanligen för utlandssvenskar, som är anställda hos annan än svenskt företag, för att inkomst av anställning skall kunna tillgodoräknas dem som pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen och de alltså inte skall gå miste om pensionspoäng när de vistas utom riket. Att den som utfärdar sådan förbindelse skall bli skyldig att erlägga avgift även för nu ifrågavarande socialförsäkringsförmåner, som den försäkrade ej kan utfå under utlandsvistelsen, kan komma att te sig egendomligt, särskilt som utfärdaren ofta torde som villkor för förbindelsens avgivande kräva att den försäkrade håller honom skadeslös för avgiftsbetalningen. Vidare må anmärkas, att ändringen av 11 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring får till följd att redan ingångna och av riksförsäkringsverket godkända förbindelser, avseende avgifter enbart till tilläggspensioneringen, upphör att gälla i och med ändringens ikraftträdande. Debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift Om 1 000-kronorsgränsen för skattedebitering av arbetsgivaravgift inte höjes, kommer beredningens förslag att medföra en kraftig ökning av antalet arbetsgivaravgifter, som skall direktdebiteras av riksförsäkringsverket, utöver den ökning som föranledes av varje års höjning av procentsatsen för uttag av avgift till tilläggspensioneringen. Antalet direktdebiterade arbetsgivaravgifter, avseende slutliga avgifter för år 1962 och preliminära för 1964, vilka skall erläggas innevarande år, ut-

gör omkring 90 000 av totala antalet 350 000. Om beredningens förslag genomföres, kan antalet direktdebiterade arbetsgivaravgifter avsedda att erläggas 1968 och 1970 beräknas uppgå till omkring 170 000 resp. 230 000, vilket givetvis föranleder ökat personalbehov för verket. Beredningen erinrar om att det nu tillämpade debiterings- och uppbördssystemet från sin tillkomst samtidigt med tilläggspensioneringen närmast har betraktats som ett provisorium i avvaktan bl. a. på resultatet av vissa pågående utredningar på uppbördsväsendets område samt att riksdagens revisorer i sin berättelse för 1963 behandlat kontrollfrågorna i samband med den nuvarande debiteringen av arbetsgivaravgifter och därvid framfört kritiska synpunkter. Huruvida mera ingripande ändringar av organisatorisk art i fråga om debiteringen och uppbörden av arbetsgivaravgifter kan bli påkallade av beredningens nu framlagda förslag, tar skatteberedningen ej närmare ställning till. Detta synes - framhåller beredningen - vara en fråga, som får övervägas i annat sammanhang, eventuellt genom de centrala tillsynsorganen på området, nämligen riksförsäkringsverket och centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden, eller genom en särskild utredning. Frågan om den organisatoriska utformningen av systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift synes ha dels en kortsiktig och dels en mera långsiktig aspekt. Skall skatteberedningens förslag om arbetsgivaravgifterna genomföras successivt fr. o. m. år 1966, som beredningen förordar, torde det nödvändiga tidsutrymmet för en mera genomgripande översyn av det nuvarande systemet saknas. Frågan kompliceras därjämte av den pågående omläggningen av folkbokföringen och skatteuppbörden samt av att utredningen om yrkesskadeförsäkringens framtida utformning ännu ej hunnit slutföras. Även om det av flera skäl vore lämpligast och ändamålsenligast, att en ny ordning för debiteringen och uppbörden av arbetsgivaravgift kunde träda i funktion samtidigt med genomförandet av skatteberedningens förslag, synes detta inte vara möjligt såvida inte ikraftträdandet uppskjutes ända fram till 1969 eller 1970. Organisationsfrågan synes därför få lösas i etapper. Den första av dessa bör därvid avse att vidtaga de för avgiftsreformens genomförande nödvändiga ändringarna av gällande bestämmelser men utan några mera ingripande organisatoriska förändringar. Den

33 andra etappen skulle omfatta en förutsättningslös översyn och omprövning av debiterings- och uppbördssystemet från såväl materiell som organisatorisk synpunkt med hänsynstagande till dels yrkesskadeutredningens förslag, dels de möjligheter till en decentralisering av debiteringen och uppbörden som kan visa sig föreligga. För att arbetsgivaravgifternas debitering skall kunna överföras till de lokala skattemyndigheterna krävs i första hand att dessa erhåller en även för här nämnda uppgifter ändamålsenlig organisation. Debitering och uppbörd av grundförsäkringsavgift Med den konstruktion av grundförsäkringsavgiften som beredningen valt synes förslaget om avgiftens debitering och uppbörd godtagbart. Vad beträffar de anteckningar som enligt förslaget måste göras i samband med avgiftens fastställande instämmer riksförsäkringsverket i beredningens förord för alternativet att dessa anteckningar göres på det nuvarande inkomstkortet. Det torde få ankomma på verket att meddela närmare föreskrifter om vilka kompletterande uppgifter som erfordras och hur dessa skall införas på korten.

Arbetsgivaravgifternas fördelning mellan allmänna pensionsfonden och staten Enligt förslag till ändring av 11 kap. 6 § lagen om allmän försäkring skall av arbetsgivaravgift försäkringen för tilläggspension tillföras ett belopp, som med tillämpning av procentsatsen för avgiften till denna försäkring hänför sig till pensionsgrundande inkomst av anställning. I specialmotiveringen erinrar beredningen om att tilläggspensioneringen i princip har att själv svara för avgiftsförluster till följd av arbetsgivares bristande betalningsförmåga m. m. samt att allmänna pensionsfonden följaktligen endast skall tillföras så mycket av faktiskt influtna avgifter, som med tillämpning av den för året gällande procentsatsen hänför sig till lön eller ersättning som är pensionsgrundande såsom inkomst av anställning. I fråga om det närmare tillvägagångssättet vid fördelningen diskuterar beredningen två olika alternativ och konstaterar att var och en av de båda skisserade lösningarna torde medföra en riktig fördelning av avgifterna mellan statsverket och allmänna pen-

3-413386

sionsfonden. Fonden kommer slutligt att tillföras så mycket avgiftsmedel som svarar mot de pensionsgrundande anställningsinkomsterna minskat med ett beräknat värde av restantier. Med hänsyn till önskvärdheten av att fördelningen av avgiftsintäkterna blir så exakt riktig som möjligt förordar beredningen en lösning i enlighet med det förstnämnda alternativet, dvs. att fördelningen får grunda sig på en fullständig summering hos de lokala skattemyndigheterna av de belopp som fastställts såsom pensionsgrundande inkomst av anställning. Riksförsäkringsverket delar beredningens uppfattning att båda fördelningsalternativen kan anses ge ett godtagbart resultat. Verket ansluter sig till beredningens förord av det förstnämnda alternativet, som förutom att det ger exaktare resultat är det enda, enligt vilket uppgift om de pensionsgrundande anställningsinkomsterna kommer att föreligga i tid för att kunna läggas till grund för omedelbar fördelning av de under årets första uppbörder inflytande avgifterna.

Besvär Riksförsäkringsverket instämmer i beredningens förslag att i fråga om den föreslagna arbetsgivaravgiften till socialförsäkringens grundförmåner skall tillämpas samma besvärsordning som gäller i fråga om arbetsgivaravgifter till övriga socialförsäkringar. Med den utformning grundförsäkringsavgiften erhållit i beredningens förslag äger denna avgift, såsom beredningen påpekar, ett nära samband med den avgiftspliktiges inkomsttaxering. I åtskilliga fall blir emellertid storleken av den pensionsgrundande inkomsten inom tilläggspensioneringen av betydelse för beräkningen av den grundförsäkringsavgift som skall påföras. Härvid uppkommer ej sällan frågor av stor tveksamhet, vilka ur prejudikatsynpunkt måste bedömas efter enhetliga regler och som när fråga är om arbetsgivaravgift och tilläggspensionsavgift fullföljes inom socialförsäkringens besvärssystem. Med hänsyn härtill kan riksförsäkringsverket inte instämma i beredningens förslag att i fråga om grundförsäkringsavgifterna skall tillämpas den besvärsordning som utformats för debiterings- och taxeringsmålen. Verket anser i stället övervägande skäl tala för att även besvär rörande dessa avgifter inordnas i besvärssystemet inom socialförsäkringen.

34 Problem som sammanhänger med svårigheten att bestämma arbetsgivarbegreppet Inom nuvarande sjuk-, tilläggspensions- och yrkesskadeförsäkring har frågan huruvida en person är att anse som arbetstagare eller ej en central betydelse. I fråga om åtskilliga yrken eller sysselsättningar är emellertid arbetstagarbegreppet flytande, och ej sällan kan en person vara att betrakta som arbetstagare med avseende på ett visst arbete utan att så behöver vara fallet i fråga om ett annat arbete som han utför. Inom tilläggspensioneringen, där avgiftsskyldigheten för arbetstagare helt åvilar arbetsgivaren medan annan försäkrad själv har att erlägga hela avgiften, medför detta särskilda olägenheter, speciellt i det avseendet att den som utför ett arbete har ett legitimt behov av att veta om han kommer att belastas med avgift för detta eller inte. Ett auktoritativt besked härom kan han på de områden, där gränsen mellan arbetstagare och annan försäkrad är flytande, inte få förrän genom avgiftsdebiteringen, vilken sker i efterhand. Debiteringen kan överklagas hos i sista hand försäkringsdomstolen, varför slutligt besked rörande ett enskilt fall kan komma att dröja mycket länge. Denna olägenhet har blivit alltmer påfallande allteftersom procentsatsen för avgiftsuttaget har höjts, och det av beredningen föreslagna ökade avgiftsuttaget kommer säkerligen att medföra krav på åtgärder för åstadkommande av en bättre ordning på detta område. Riksförsäkringsverket vill för sin del ifrågasätta om det inte skulle vara möjligt att införa ett system, varigenom försäkrad eller arbetsgivare i fråga om visst arbete kunde erhålla ett för de avgiftsdebiterande myndigheterna bindande förhandsbesked om vem som skall vara skyldig att erlägga den på arbetsinkomsten belöpande avgiften. Skulle den av beredningen förordade besvärsordningen genomföras, blir det m å h ä n d a svårare att åstadkomma ett sådant system. Reformens ikraftträdande Enligt beredningens förslag skall det nya avgiftssystemet genomföras successivt med början år 1966. Detta års direktdebiterade arbetsgivaravgifter, avseende definitiva avgifter för 1964 och preliminära för 1966, debiteras redan under andra halvåret 1965. Som tidigare berörts synes 1966 års preliminära avgifter böra innefatta den nya avgiftsdel som tillkommer om förslaget genomföres.

För att detta skall bli möjligt är det nödvändigt att erforderliga författningar i ämnet föreligger i mitten av 1965. Administrativa konsekvenser D e n förändrade finansieringen av socialförsäkringen kommer att i betydande mån direkt och indirekt påverka försäkringens administration. Direkt påverkas debiteringen och uppbörden av försäkringsavgifterna, vilket i större eller mindre grad berör riksförsäkringsverket, försäkringskassorna och skattemyndigheterna. De indirekta verkningarna blir beroende av de lagändringar av materiell natur, främst i fråga om sjukpenningskala, avgiftsgränser och finansiering av sjukpenningförsäkring och yrkesskadeförsäkring, som sannolikt följer såsom konsekvenser av beredningens förslag. Dessa verkningar kan tänkas bli mycket avsevärda under vissa förutsättningar. Försäkringskassornas status såsom självständiga juridiska personer tar sig ett uttryck i att avgifterna för sjukförsäkringen uttages efter olika avgiftssatser beroende på kassornas utgifter för försäkringen och deras förvaltningskostnader. Genom att kassorna kan täcka ökade förvaltningskostnader med ökat avgiftsuttag har det varit möjligt för dem att snabbt öka sin kapacitet i samband med de stora reformer som ägt rum de senare åren. Detta förhållande har i inte obetydlig m å n bidragit till att reformerna kunnat föras ut i praktiken på det sätt som skett. Det bör också konstateras att socialförsäkringens förvaltning inte påverkats i ogynnsam riktning av att den i väsentlig m å n omhänderhaves av särskilda kassor. Emellertid är det uppenbart, att redan ett genomförande av beredningens förslag beträffande grundförmånernas finansiering kan resultera i mindre självständighet för kassorna. O m förslagen genomföres, kommer nämligen den del av kassornas förvaltningskostnader, som skall täckas genom differentierade avgifter att blott avse sjukpenningförsäkringen av förvärvsarbetande. Det torde få anses uteslutet att förvaltningen av folkpensioneringen skall bekostas genom avgifterna för sistnämnda försäkring. Skulle avgiftsdifferentieringen de olika kassorna emellan borttagas även i fråga om nyss berörda försäkring, vilket i och för sig kan finnas skäl för, komme uppenbarligen systemet med självständiga kassor att sakna

35 underlag ur finansieringssynpunkt. Alla kassornas utgifter skulle nämligen få täckas genom medelstilldelning från statens sida. Utvecklingen mot ett förstatligande av kassorna kan måhända synas naturlig eftersom socialförsäkringen är en statlig anordning. Enligt verkets mening bör dock, med hänsyn till vad förut anförts, frågan om kassornas status ägnas stor uppmärksamhet redan vid finansieringsfrågornas bedömande. Den allt större omfattningen av försäkringen och de variationer i fråga om dess utgifter olika år emellan, som kan förekomma, aktualiserar frågan om en särskild budget för försäkringen vid sidan av den egentliga statsbudgeten. Den bokföringsmässiga redovisningen av de olika försäkringsgrenarnas inkomster och utgifter torde i vart fall starkt påverkas redan av beredningsförslagen, om dessa genomföres. Det må erinras om att folkpensionsavgifterna för närvarande inte är särredovisade i statsbudgeten och att de föreslagna arbetsgivar- och grundavgifterna kommer att ersätta såväl folkpensionsavgifter som avgifter till sjukförsäkringen, vilka nu ej nämnvärt påverkar statsbudgeten. Den s. k. byggnadsforskningsavgift, som nu upptages av vissa arbetsgivare, torde, om den skall bibehållas, komma att försvåra admi-

nistrationen då det gäller debiteringen av arbetsgivaravgifterna. Det synes böra övervägas att helt slopa denna för socialförsäkringen främmande pålaga, om det blir möjligt att inarbeta avgiften till yrkesskadeförsäkringen i den föreslagna enhetliga arbetsgivaravgiften. I detta sammanhang bör erinras om att fortbeståndet av de inom försäkringskassornas ram arbetande försäkringsnämnderna kan påverkas av det sätt på vilket de inkomstprövade folkpensionerna skall finansieras. Enligt riksförsäkringsverkets mening är det nödvändigt att nu berörda och övriga administrativa konsekvenser av beredningsförslagen i vad de berör socialförsäkringen ingående penetreras innan ståndpunkt tages till detaljutformningen av ett förändrat finansieringssystem för försäkringen. Utdrag av styrelsens för verket protokoll, utvisande vilka som deltagit i förevarande ärendes handläggning samt av styrelseledamoten Albåge avgivet särskilt yttrande, bilägges. Stockholm den 27 oktober 1964. Rolf Broberg I. Holmquist

Bilaga till riksförsäkringsverkets yttrande. Styrelseprotokoll den 27 oktober 1964. Såsom styrelseledamöter deltog i sammanträdet: generaldirektören Broberg, överdirektören Hultström, ledamoten Albåge, ledamoten Blomgren, ledamoten Johansson, ledamoten östlund, vid 1-3 §§. I övrigt närvar vid sammanträdet: avdelningschefen Wredmark, t.f. avdelningschefen Örtengren, föredragande vid 6 och 9-10 §§, t.f. avdelningschefen Engström, byråchefen Holmquist, vid 1-10 §§, föredragande vid 3 och 7 §§, byråchefen Skogsberg, vid 1-9 §§, föredragande vid 4 §,

byråchefen Järnbrink, föredragande vid 11 §, byråchefen Faugert, vid 1-10 §§, t.f. byråchefen Ström, vid 1-10 §§, föredragande vid 5 och 8 §§, t.f. byråchefen Söderberg, vid 1-10 §§. 3§. Återupptogs till behandling den vid föregående sammanträde bordlagda frågan om yttrande över allmänna skatteberedningens betänkande angående nytt skattesystem (SOU 1964:25), och beslöts avgiva yttrande i ämnet (se registraturet). Ledamoten Albåge avgav särskilt yttrande i ärendet (Bilaga). Vid protokollet: Sven Olov Örtengren

36 Bilaga till 3 §. Särskilt yttrande av ledamoten Albåge. Jag ansluter mig med nedan angivna modifikationer till föreliggande yttrande. Då riktlinjerna dras upp för den utredning som i yttrandet påyrkas beträffande finansieringen av de förvärvsarbetandes försäkring för grundsjukpenning, tilläggssjukpenning, barntillägg och moderskapspenning, bör de administrativa fördelarna av en omläggning till finansiering genom arbetsgivaravgifter vägas mot de principiella värden som ligger i den nuvarande finansieringsordningen med betydande inslag av egenavgifter. Om trots allt en reform till finansiering genom enbart arbetsgivaravgifter eftersträvas, måste - framförallt på grund av de kostnadsmässiga konsekvenserna för arbetsgivarna - frågans långsiktiga karaktär tas i betraktande. Redan skatteberedningens förslag om arbetsgivaravgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringens grundförmåner kommer, om det genomföres, att medföra övergångssvårigheter av olika slag, bl. a. vid avtalsförhandlingarna. Att ytterligare komplicera situationen genom en sjukförsäkringsreform avseende ej blott finansieringen utan även förmånerna kan ej vara rimligt. En sådan reform bör i varje fall anstå till dess det nya system som skattebe-

redningen föreslår vunnit erforderlig stadga. Yttrandet ger uttryck för uppfattningen att administrativa skäl talar för så få begränsningar av underlaget för arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringen som möjligt. Det påpekas att det vore fördelaktigt, om åldersgränserna kunde slopas och maximeringsreglerna ges sådant innehåll att särskild beräkning av årslönen för den som ej är anställd full tid under hela året undvikes. Även om från rent administrativ synpunkt åtskilligt talar för en enhetlig socialförsäkringsavgift på i stort sett alla löner, måste man enligt min meningen gå försiktigt fram. Det är mot bakgrund av konstruktionen med »basbeloppsdel», tilläggspensionsavgift och »sträng» tveksamt att ha väsentligt olika beräkningsregler för de belopp, som internt inom systemet tillföres ATP och de avgifter som skall tas ut av arbetsgivaren. Det kan också från rättvisesynpunkt te sig stötande att skapa »luckor» mellan dessa två beräkningssystem, där hela avgiften tillgodoföres grundförsäkringen. Vidare kan administrativa skäl ej utgöra tillräcklig motivering för ett avsteg från den hittillsvarande principen om överensstämmelse mellan arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Härtill kommer att frågan har kostnadsmässiga konsekvenser för arbetsgivarna.

Generalpoststyrelsen (yttrandet begränsat till frågor som berör postverket som arbetsgivare, som skattskyldig till mervärdeskatt och som uppbördsorgan)

Socialförsäkringen Vad beträffar arbetsgivaravgifterna i det nya socialförsäkringssystemet förutsätter skatteberedningen att kostnaderna för dessa genom löneuppgörelserna skall kunna övervältras på arbetstagarna. Inom styrelsen har beräkningar gjorts rörande den kostnadsökning, som uppkommer för postverket till följd av dessa avgifter, ökningen torde 1970 uppgå till omkring 28 miljoner kronor. I den mån fullständig övervältring inte kan ske, torde det bli nödvändigt att kompensera postverkets

ökade utgifter för socialförsäkringen genom höjning av porton och andra avgifter.

Mervärdeskatten Statliga myndigheter i allmänhet De statliga myndigheterna erlägger f. n. inte inkomstskatt. Det är emellertid avsett att de - liksom hittills skett i fråga om allmän varuskatt - skall erlägga mervärdeskatt på anskaffad materiel och på erhållna tjänster. En förskjutning av skattetrycket från direkt in-

37 komstbeskattning till indirekt konsumtionsbeskattning innebär, att den enskilda statliga myndighetens utgifter stiger. För de myndigheter, som erhåller anslagsmedel för sin verksamhet, måste detta förhållande leda till ökade anslag. För de myndigheter åter, som skaffar sig driftsinkomster genom att utta ersättning från dem, som utnyttjar myndigheternas tjänster, kan de ökade anskaffningskostnaderna genom ökad indirekt beskattning leda till att tillämpade taxor och avgifter måste höjas. Postverket Beskattningsområdet En av grundsatserna vid mervärdeskattesystemets utformning har varit, att skatten skall bli neutral i konkurrenshänseende och att den därför i princip bör omfatta alla leveranser och prestationer som direkt eller indirekt påverkar prisbildningen. Beredningen förordar därför bl. a., att mervärdeskatten också skall omfatta resor och transporter samt andra tjänster med avseende härpå. För att tillgodose kravet på en neutral beskattning anses all postverkets paketbefordran ävensom personbefordran på diligenslinjerna böra inbegripas under beskattningen. Befordran av brev, korsband och paket Utan närmare motivering undantar beredningen den befordran av skrivna meddelanden, som sker i brev och vissa korsbandsförsändelser. Dessutom undantas utan motivering den transport av varor som sker med post annorledes än i postpaket. Dessa undantag är av olika karaktär och kan motiveras på skilda sätt. När det gäller befordran av skrivna meddelanden (d. v. s. i huvudsak postverkets monopolskyddade verksamhet) synes det konsekvent att undanta sådan befordran från beskattning bl. a. med hänsyn till utredningens förslag beträffande televerkets tjänster. Några olägenheter med hänsyn till konkurrensneutraliteten kan knappast uppstå härigenom. Undantagen i fråga om varubefordran med post i andra försändelseslag än paket kan motiveras av andra skäl än dem som gäller i fråga om befordran av skrivna meddelanden. Givetvis befordras huvuddelen av de varor som sändes genom postverket i postpaket, eftersom detta försändelseslag tillkommit just för varubefordran. En viss varubefordran fö-

rekommer emellertid också i brev, företrädesvis i den högsta viktsatsen (501-1 000 g) och i korsband. Om befordran av brev, d. v. s. meddelanden i brev, undantas från beskattning måste man givetvis också undanta brev innehållande varor, eftersom en fördelning av breven med avseende på innehållet inte är möjlig i beskattningshänseende. Huvudparten av trycksakskorsbanden utgöres också av meddelanden fastän i regel tryckta. Vissa skrivna meddelanden får också förekomma i trycksakskorsband, t. ex. på julkort och vykort. En del trycksakskorsband innehåller dock varor, i första hand böcker och tidskrifter. Någon möjlighet att skilja olika slag av trycksakskorsband med hänsyn till innehållet finns inte, lika litet som i fråga om breven. Tidningar kan expedieras förutom som trycksakskorsband även som utgivarkorsband (abonnentexemplar) och kommissionärskorsband (återförsäljarexemplar). Utgivarkorsband och kommissionärskorsband expedieras mot särskilt låg taxa, som vida understiger postverkets merkostnader. Någon priskonkurrens i egentlig mening kan därför inte sägas förekomma på detta område. Styrelsen anser därför i dagens läge, att även utgivaroch kommissionärskorsbanden bör undantas från beskattning. Innehållet i masskorsband och gruppkorsband utgöres huvudsakligen av direktreklam, d. v. s. tryckta meddelanden. Inför en reklamkampanj har ett företag att välja mellan olika reklammedia, t. ex. direktreklam eller tidningsannonsering. Eftersom annonserna föreslås undantagna från beskattningen anser styrelsen det även av denna anledning befogat att också masskorsband och gruppkorsband undantas. Varuprov och varukorsband, som förekommer i relativt liten utsträckning och som inte sändes i handelssyfte, anses ej böra inbegripas under beskattningen. Detsamma gäller även affärshandlingar. På grund av vad ovan anförts anser styrelsen sig i dagens läge kunna godta beredningens förslag att av postförsändelserna endast postpaketen skattebelägges. Det kan dock tänkas, att en omprövning av beskattningsområdet kan bli behövlig, när det nya systemet varit i kraft en tid, liksom fallet var med den allmänna varuskatten. I ett sådant läge, när de praktiska konsekvenserna av beskattningen kunnat överblickas, kan måhända andra synpunkter göra sig gällande.

38 Diligensrörelsen Mot de motiveringar beredningen lämnat för att varutransport- och resetjänster skall inrymmas i mervärdebeskattningen har styrelsen intet att erinra, även om uttaget och redovisningen av skatten ställer trafikföretagen inför speciella problem. Med den allmänt intagna ståndpunkten för konkurrens under lika villkor finns ej heller anledning att undanta de statliga trafikföretagens tjänster från beskattningen. I sammanhanget bör emellertid påpekas, att de ökade rese- och transportkostnader, som genom mervärdeskatten drabbar trafikanterna, kan leda till en trafikminskning för trafikföretagen. Detta kan i sin tur föranleda ökade krav på subventionering från busstrafikföretagens sida, vilka i allt större utsträckning för att kunna fortleva måste förlita sig på de driftbidrag för olönsam trafik, som sedan år 1962 beviljats av riksdagen till de privata företagen och för år 1964 också till de statliga. Enligt beredningens förslag föreligger skatteplikt inte endast för transportföretagens utan också för resebyråernas och speditörernas verksamhet. Den speciella rörelse, som bedrives av buss- och lastbilsstationer, har ej särskilt omnämnts men torde få förutsättas komma att inrymmas under beskattningen. När det gäller godstransporterna förmedlar dessa stationer trafikföretagens tjänster genom att för vidarebefordran (efter taxering och fraktdebitering) resp. utlämning omhänderta gods. Busstationerna lämnar också upplysningar till trafikanterna om tidtabellsuppgifter och biljettpriser beträffande anslutna trafikföretags turer, upplåter väntrum för resenärer och försäljer i vissa fall biljetter. Trafikföretagen erlägger för dessa stationers bestyr särskild anslutningsavgift. I diligensrörelsen uttages vid sidan av befordringsavgifterna för gods särskild efterkravsavgift för inkassering och redovisning av efterkravsbelopp. Denna avgift tillfaller i förekommande fall helt eller delvis den station, som svarar för efterkravsbeloppets redovisning till godsavsändaren. Vidare uttages s. k. budskickningsavgift, då förare utför uppdrag för trafikants räkning, t. ex. inköp av vara på annan ort. Det synes böra klargöras, huruvida dessa slag av ersättningar för lämnade tjänster skall inrymmas i mervärdebeskattningen eller ej. Enligt förslaget skall mervärdeskatt uttas endast på transporttjänster inom landet. Utöver den inrikes diligenstrafiken upprätthål-

ler postverket reguljära turer på linjen Umeå-Mo i Råna. Resa till eller från ort på den norska delen av denna linje kommer följaktligen att vara undantagen från mervärdeskatt, vilket medför en viss oformlighet i den för ifrågavarande trafik gällande taxan. Beredningen har emellertid varit medveten om att en på angivet sätt utformad resebeskattning kan leda till en i princip oberättigad skattefrihet. U pphandlingsverksamheten Genom sin upphandlings- och förrådsavdelning bedriver styrelsen viss inköps- och anskaffningsverksamhet ävensom - på avdelningens kontorsmaskinverkstad - reparationsverksamhet. Styrelsen vill något beröra också denna del av postverkets verksamhet. Enligt nuvarande regler anses postverket inte bedriva yrkesmässig verksamhet vad gäller försäljning av postlådor, lås till sådana lådor, stolpar för lådornas upphängning, vissa postväskor m. m., varför skattskyldighet sålunda inte föreligger. Belöpande varuskatt uttages i stället i föregående led, alltså av leverantören till postverket. Det saknas varje anledning förutsätta, att ett annat betraktelsesätt skall tillämpas, då allmänna varuskatten ersattes av mervärdeskatten. Postverket bör sålunda i detta sammanhang betraktas som konsument, vilken till leverantören i föregående led erlägger belöpande mervärdeskatt. Övervältring på konsumenten av skatten sker genom att postverket i sitt försäljningspris räknar in värdet av den för varan erlagda skatten. För postverkets personal anskaffar styrelsen uniformspersedlar, varvid verket betraktas som konsument, vilken betalar belöpande varuskatt och sedan övervältrar denna på uniformsköparen genom att i försäljningspriset räkna in värdet av erlagd skatt. Vid övergång till mervärdeskatt torde detta tillvägagångssätt icke ändras. Det förhållandet, att flertalet uniformspersedlar säljs med rabatt, kommer genom den höga skatteprocenten att innebära en ökning av postverkets kostnader för beklädnad. Styrelsen anskaffar också materiel för andra statliga myndigheter. För denna anskaffning gäller, att styrelsen betraktas som ombud för statsverket och sålunda erlägger allmän varuskatt till anlitade leverantörer. Övervältring av skatten på de verkliga konsumenterna sker därefter genom att skattebeloppet pålägges priset. Systemet med mer-

39 värdeskatt synes på intet sätt böra ändra nu tillämpat förfarande. Postverkets kontorsmaskinverkstad erlägger f. n. allmän varuskatt på inköpta reservdelar och på förbrukningsmateriel ävensom för beordrade främmande tjänster, exempelvis slipning av skrivvalsar, svetsningar osv. Verkstaden eller styrelsen är däremot icke skattskyldig för av verkstaden utförda tjänster, eftersom dessa såsom helt utförda för statens räkning faller utanför bestämmelserna om allm ä n varuskatt. För materiel o. d. erlagda skattebelopp beaktas, då det gäller att fastställa storleken av den ersättning, som skall uttas av andra statliga myndigheter för verkstadens tjänster. övergång till mervärdeskatt torde inte föranleda ändring i verkstadens hittillsvarande rutiner. Det undantag från skattskyldighet, som det här är fråga om, baserar sig på anvisningarna till 12 § i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt. Där sägs bl. a. »Av staten eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov skall däremot icke anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande.» Det innebär självfallet, att det från kundens (statlig myndighet) synpunkt kan bedömas förmånligare att anlita postverkets kontorsmaskinverkstad än en enskild verkstad, som måste utta och redovisa fastställd skatt. Vid tillämpning av mervärdeskatt utjämnas denna olikhet till någon del av att den statliga verksamheten saknar möjlighet att avlyfta påförd skatt för anskaffade m a skiner m. m., varigenom dess tjänster blir dyrare. Postverkets

industrier

Inom postverket bedrives också en viss industriell verksamhet, varav en stor del tillgodoser verkets behov och en icke obetydlig del avser andra statliga myndigheter. Postverkets tryckeri framställer emellertid för privata kunders räkning postala blanketter till ett relativt stort försäljningsvärde. Dessa blanketter användes helt i den postala rörelsen och kan således i viss m å n betraktas som framställda för postverkets eget behov, även om enskilda kunder helt eller delvis bestrider produktionskostnaderna. Det bör här också framhållas att för de blanketter, som tryckeriet tillverkar efter beställning av postbanken, en del av kostnaderna vidaredebiteras privata kunder. Vid införandet av den allmänna varuskat-

ten gjordes en utredning om skattskyldigheten för postverkets industrier. Denna gav till resultat, att industrierna inte skulle utta varuskatt. En liknande undersökning torde böra göras även nu.

Inom postverket förekommer också vissa andra rörelsegrenar, som är av mindre omfattning. Dessa har ej ansetts böra behandlas här, då de ej erbjuder några särskilda problem i beskattningshänseende. Avdragsrätten Enligt de allmänna reglerna betraktas den som utövar en icke skattepliktig verksamhet i mervärdeskattehänseende som konsument och har således ingen rätt till avdrag för ingående skattebelastning. Den som bedriver både skattepliktig och icke skattepliktig verksamhet har avdragsrätt endast för den del av den ingående skattebelastningen, som hänför sig till den skattepliktiga delen av verksamheten. Som tidigare framhållits anser styrelsen sig vad beträffar den egentliga poströrelsen kunna godta förslaget om att paketbefordran inbegripes under beskattningen, m e d a n brevoch korsbandsbefordran undantas. Enligt reglerna för avdragsrätt får då avdras ingående skattebelastning för paketbefordran. Den speciella karaktären hos brev- och korsbandsbefordran - i huvudsak meddelanden mellan människor och företag-synes dock starkt motivera, att avdragsrätt får åtnjutas även för denna skattefria del av postverksamheten. Med sådan utvidgad avdragsrätt skulle m a n kunna reducera en portohöjning, som kan bli nödvändig för att täcka den av mervärdeskatten föranledda kostnadsökningen för postverket. För att denna önskvärda effekt skall bli så stor som möjligt synes postverket därför också böra medges rätt till restitution för den del av den ingående skattebelastningen, som inte kan avlyftas genom avdrag från utgående skatt. Som ytterligare skäl för restitutionsrätt och utvidgad avdragsrätt vill styrelsen åberopa det förhållandet, att någon kompensation i form av bortfall av viss del av tidigare erlagd inkomstskatt icke kan ifrågakomma för postverket i egenskap av statlig myndighet. Enskilda företag intar i detta avseende en gynnsammare ställning, eftersom skattetrycket genom förslaget förskjutes från direkt inkomstbeskattning till indirekt konsumtionsbeskattning. O m ej särskilda åtgärder vidtas,

40 blir därför en avgiftshöjning för en statlig myndighet större än en motsvarande höjning inom den enskilda verksamheten. Faktureringsskyldigheten Kravet på obligatorisk faktureringsskyldighet och öppen skattedebitering kan medföra problem för postverket, som i dag normalt inte lämnar beloppskvitto beträffande vanliga paket och inte heller uppgift på kvittot om kundens (avsändarens) namn och adress. En sådan skyldighet skulle medföra väsentligt merarbete. Att beträffande dessa i regel mycket små belopp redovisa skatten öppet skulle medföra praktiska problem som knappast kan lösas. Ca 82 %> av postpaketen avsändes av företagare och resterande 18 °/o av privatpersoner. Att ha två olika system för avgiftsredovisningen beroende på om vederbörande är skattskyldig eller ej skulle medföra stora organisatoriska och tekniska svårigheter. De i dag gällande grundportona för postpaket är utom i fråga om en viktsats fastställda till hela krontal. Postverkets paketporton måste med skatten inkluderad fastställas till belopp, som slutar på i varje fall hela fem- eller tiotal ören. Anledningen härtill är att beloppen måste kunna redovisas med frimärken. Ojämnare öretal skulle också medföra ökat växlingsarbete i postkassorna. Styrelsen anser av ovan anförda skäl att sådana ändringar bör vidtas i förslaget, att skatten inte behöver redovisas öppet utan i vissa fall kan få beräknas på beloppet inklusive skatt. Syftet härmed är, att kvittogivningen skall kunna göras enkel så att paketkvittona kan förses med en text av förslagsvis följande lydelse: »Avgift erlagd enligt gällande postpakettaxa. Av avgiften utgör 11,5 °/o allmän omsättningsskatt.» I diligensrörelsen skulle som tidigare framhållits också uppstå speciella problem med uttag och redovisning av skatt. Mottagna avgifter för resande och gods redovisas nämligen i stor utsträckning i biljettmaskin, som endast kan registrera belopp i hela fem- och tiotal ören. Även förut nämnda efterkravsoch budskickningsavgifter redovisas i sådan maskin men kan ej utan vidare skiljas från debiterade egentliga fraktavgifter. I fråga om beställningsturer och kontrakterade transporter uttas belöpande transportersättning enligt räkning. Beträffande gods, som inlämnats vid buss- eller lastbilsstation, erhåller avsändaren av stationen kvitto på erlagt belopp på fraktsedeln. Redovisning till postverket av inkas-

serade fraktavgifter sker efter särskilt räkningsförfarande. I förhållande till de enskilda resenärerna och godsavsändarna torde postverket som trafikutövare kunna jämföras med detaljhandeln och därmed kunna undantas från obligatorisk faktureringsskyldighet m e d öppen skattedebitering. För dessa trafikanter bör det vara tillräckligt med ett biljettmaskinkvitto, som upptar transportkostnaden inklusive skatt. Däremot kan en avsändare, som äger avlyfta ingående mervärdeskatt, för sin bokföring ha behov av en uppdelning av erlagda belopp på fraktavgifter och skatt. I de fall, då uppdragsgivaren åtnjuter fraktkredit och avgifterna inkasseras enligt räkning, skulle en uppdelning vara möjlig, medan det skulle vara förenat med mycket stora svårigheter vid kontantdebitering att i varje särskilt fall tillämpa öppen skatteredovisning. Detta gäller i all synnerhet, då gods avlämnas direkt till förare under tur. Det får anses orealistiskt med ett system, där först biljettavgifter (fraktkostnader) och därefter det uträknade skattebeloppet inslås i biljettmaskin. Härtill kommer, såsom tidigare nämnts, att i maskin kan redovisas endast belopp i fem- resp. tiotal ören. Beredningen medger, att ett beskattningssystem där beskattningsvärdet inkluderar skatten, ger vissa redovisningstekniska fördelar och dessutom innebär en metodik, som de flesta skattskyldiga redan genom den allm ä n n a varuskatten är vana vid. Att beredningen det oaktat förordar, att beskattningsvärdet skall utgöras av vederlaget exklusive skatt, motiveras inte minst med kravet på i princip obligatorisk faktureringsskyldighet med öppen skattedebitering. När det gäller postdiligenstrafiken är det såväl ur redovisningssynpunkt som för utformningen av vederbörande taxor synnerligen angeläget, att de avgifter, som skall avkrävas trafikanterna får fastställas med inarbetad mervärdeskatt. För att uppnå full paritet och för att undvika användning av olika taxor bör sådana bruttotaxor gälla oavsett sättet för avgifternas inkassering. I de fall, då fraktavgifterna i anledning av att fraktkredit medgivits erlägges enligt räkning, bör trots detta på vederbörande räkningsfaktura kunna anges beloppet för beräknad mervärdeskatt, därest det inte skulle anses vara tillfyllest med ett allmänt påpekande på fakturan, att avkrävt belopp inkluderar mervärdeskatt med 11,5 % på bruttosumman. Beredningen har motiverat principen om

41 den öppna skattedebiteringen bl. a. med att risken för smyghöjningar på varor och tjänster därigenom skulle undvikas. När det gäller transporttjänsterna torde risken för sådana höjningar vara minimal, även om avgifterna skulle uttas enligt bruttotaxa. I fråga om den statliga linjetrafiken gäller, att taxorna visserligen fastställes av vederbörande verksstyrelse men att samråd dessförinnan skall ha ägt rum såväl mellan styrelserna som med statens biltrafiknämnd. Biltrafiknämnden har därjämte, när det gäller den privata trafiken, att övervaka taxepolitiken och lämna länsstyrelser m. fl. rekommendationer i fråga om fastställande av taxor. I praktiken har taxejusteringar under senare år företagits först sedan verksstyrelserna och svenska omnibusägareförbundet, som företräder de privata företagen, efter samråd enats om enhetlig utformning av taxorna och hänvändelser därefter gjorts till biltrafiknämnden. Taxehöjningar har på senare tid företagits vartannat år och senast under sommaren 1964. Nästkommande taxehöjning kan sålunda förväntas under år 1966. Lämpligt avvägda bruttotaxor anses under biltrafiknämndens övervakning kunna uppbyggas utan risk för oberättigade höjningar på transporttjänsternas område. Skattskyldighet vid import I Sverige kan postabonnemang på utländska tidningar ske genom postverkets försorg. Förmedlingen sker huvudsakligen på grundval av det allmänt internationella avtalet angående abonnemang på tidningar och andra periodiska skrifter eller enligt särskilda föreskrifter i avtalet angående nordiska postföreningen. Det synes inte böra ifrågakomma, att postverket skall bli skattskyldigt för denna abonnemangsförmedling. Nuvarande avtalsbestämmelser medger inte att skattetillägg gores på abonnemangspriset. Enligt det allmänt internationella tidningsavtalets föreskrifter fastställer nämligen adresslandets postförvaltning abonnemangspriset genom att till leveranspriset lägga en kommissionsavgift, som dock inte får överstiga den kommissionsavgift som i förekommande fall upptas för inrikes abonnemang. Dessutom tillägges den stämpelavgift, som i förekommande fall skall utgå enligt landets lagstiftning. Enligt det nordiska postavtalet skall abonnemangspriset omföras till abonnemangslandets myntslag och några tillägg utöver

sådana som avser transitavgifter får inte göras. Redovisningsperioder Enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt (21 §) skall varje redovisningsperiod avse två månader. Den första perioden utgöres av månaderna januari och februari, den andra av månaderna mars och april o. s. v. Redovisningsperiod kan också omfatta helt år. I dessa avseenden överensstämmer förslaget med vad som gäller beträffande den allmänna varuskatten. Till skillnad mot bestämmelserna för denna skatt skall emellertid länsstyrelse i fråga om allmän omsättningsskatt, när särskilda skäl föreligger, beträffande viss skattskyldig äga besluta att redovisningsperiod skall avse längre tid än två månader. Härigenom skulle redovisningen underlättas för sådana skattskyldiga, för vilka årsredovisning inte kan komma i fråga men för vilka sex redovisningar per år framstår som onödigt krav. Med sådana variationsmöjligheter anses även övervakningen och kontrollen av skatteredovisningen komma att underlättas. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att redovisningar per kvartal skulle inverka störande på databehandlingsarbetet inom postgirokontoret, om de förekommer i större antal. När beslut fattas om längre redovisningsperiod än två månader, bör länsstyrelse därför beakta detta förhållande. Förfallodag Den allmänna varuskatten förfaller till betalning den 18 i månaden närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser. Enligt uppbördsförordningen skall arbetsgivare med minst två anställda senast samma dag inbetala skatt, som innehållits å arbetstagares lön. Erfarenhetsmässigt göres de flesta sålunda föreskrivna inbetalningarna den sista medgivna dagen. Eftersom en nedgång i posttrafiken äger rum mellan den starka belastningen i mitten av månaden (den 15-16) och vid månadsskiftet (den 25-2), bidrar dessa inbetalningar till en från serviceoch arbetssynpunkt tacknämlig utjämning av variationerna i arbetsmängd såväl i postkassorna som på postgirokontoret. Sista inbetalningsdag enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt (46 §) är den 25 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Att förlägga sista uppbördsdagen så sent i månaden strider mot de ansträngningar, som i olika sammanhang gö-

42 res från postverkets sida att jämnare fördela betalningstrafiken. Svårigheterna att upprätthålla en god kundservice skulle öka genom den förskjutning, som skulle ske av arbetsmängden i postkassorna till den redan hårt belastade perioden vid månadsskiftena. D å också kapaciteten hos postgirokontorets dataanläggning, som kommer att användas för bokföringen av de gjorda inbetalningarna av omsättningsskatt, utnyttjas mycket hårt under den sista veckan varje månad för redan existerande arbetsuppgifter, är det även från denna synpunkt olyckligt att förlägga sista inbetalningsdagen så sent som till den 25. På grund av bestämmelserna i lagen om beräkning av lagstadgad tid kommer sista inbetalningsdagen ibland att flyttas framåt i tiden, vilket ytterligare förvärrar förhållandena. Mot bakgrunden härav får styrelsen bestämt yrka på att sista uppbördsdagen fastställes till den 18. Skattskyldiga, som har speciella svårigheter att erlägga sin skatt senast nämnda datum, har för övrigt enligt förslaget till förordningen möjligheter att erhålla anstånd med inbetalningen. Enstaka sådana dispensfall vållar inga svårigheter i här behandlade avseenden. Styrelsen vill också framhålla, att det från postal servicesynpunkt är angeläget, att lagtexten utformas så, att förfallodagen aldrig infaller på en lördag. Författningstexten

(s. 630 ff)

skall erhålla någon ersättning för dessa inbetalningar. Avsikten torde i stället vara att inbetalningen skall vara avgiftsfri för den skattskyldige. Första meningen i 52 § föreslås därför få följande lydelse: »Inbetalning av omsättningsskatt sker utan kostnad för den skattskyldige.» I 52 §, andra stycket, ändras »girokort» till numera gällande benämning »gireringskort». I 78 § ändras »riksräkenskapsverket» till »riksrevisionsverket». I anvisningarna till 11 § anses sista meningen böra få följande lydelse: »Till skattepliktig befordran av vara är att hänföra postbefordran av paket, men icke av brevförsändelser, d. v. s. brev, postkort, korsband och liknande.» Postprenumeration i form av s. k. postabonnemang avskaffades i den inrikes utväxlingen den 1 januari 1963. I förslaget till förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt kan därför sista meningen i 4 §, första stycket, utgå. I avgörandet av detta ärende har deltagit generaldirektören Swartling, byråcheferna Salomonson och Löfgren, tf postbankschefen Hultin, tf byråchefen Lindskog, tf överintendenten Pååg, tf byråchefen Elftman samt tf försvarsavdelningschefen Wehre. Föredragande har varit tf förste revisorn Roos. Stockholm den 29 oktober 1964.

I 52 § sägs, att inbetalning av omsättningsskatt sker kostnadsfritt. En så allmänt hållen formulering kan tolkas så att postverket inte

Erik

Swartling Olov

Roos

Järnvägsstyrels en (yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering och d e n indirekta beskattningen)

Socialförsäkringen Beredningen föreslår ett vidgat inslag av avgifter i socialförsäkringens finansieringssystem samt även en ny konstruktion av detta. För anställda föreslås att avgifterna - med tillläggspensioneringens finansieringssystem som utgångspunkt - uttages i form av arbetsgivaravgifter. För andra avgiftspliktiga än anställda förordas en egenavgift. Både arbetsgivaravgiften och egenavgiften skall ersätta

de nuvarande, i den direkta skatten inbakade avgifterna för folkpensionering, sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning till ej förvärvsarbetande gifta kvinnor, de s. k. grundförmånerna. Statens järnvägars arbetsgivaravgifter skulle år 1970 genom förslaget komma att bli i runt tal 33 milj. kr. större än med nuvarande system. Beräkningen har baserats på det av skatteberedningen gjorda antagandet om en nominell inkomstökning för fysiska perso-

43 ner av 5 procent per år fram till 1970 samt på en bedömning av personalutvecklingen vid statens järnvägar under samma tid. Hänsyn har även tagits till att det nuvarande arbetsgivarbidraget till den allmänna sjukförsäkringen år 1970, beräknat till cirka 18 milj. kr., kommer att avvecklas. Statens järnvägars arbetsgivaravgifter kommer således år 1970 att uppgå till 51 milj. kr., vilket skulle motsvara drygt 1 000 kr. per anställd. Den ökade arbetsgivaravgiften måste, enligt beredningen, ses mot bakgrunden av att det vid kommande förhandlingsuppgörelser om löne- och anställningsvillkor kommer att råda ett samband mellan arbetsgivaravgifterna och eventuella kontantlöneökningar. Arbetsgivaravgifterna måste, som också framhålles av reservanter inom beredningen, under en övergångsperiod anses vara en inteckning i det utrymme som kan stå till förfogande för löneökningar. Denna inteckning är speciellt stor under första året (1966), då den motsvarar drygt 2 procent av lönesumman, om hänsyn tas enbart till socialförsäkringens grundskydd, och 2x/2 procent, om hänsyn dessutom tas till den fastställda stegringen i ATP-avgifterna. Beredningen förutsätter, att den framtida konjunkturutvecklingen blir sådan att det totala utrymmet för löneökningar kommer att överstiga denna procentsats, så att även kontantlöneökningar kan genomföras. Skulle omläggningen till arbetsgivaravgift icke till fullo bli beaktad vid förhandlingar om kontantlönehöjningar, blir resultatet en höjning av företagens kostnadsnivå. En sådan situation skulle för ett företag som statens järnvägar med stor insats av arbetskraft kunna få betydande återverkningar på företagets driftresultat. Arbetsgivaravgifterna för socialförsäkringens grundförmåner kan enligt styrelsens uppfattning även leda till förskjutningar av konkurrenssituationen på transportmarknaden, bl. a. mellan järnvägs- och landsvägstrafiken. Statens järnvägar skulle enligt vad ovan anförts få erlägga en arbetsgivaravgift med drygt 1 000 kr. per anställd och år. De företag, som på godstransportområdet konkurrerar med statens järnvägar, är i mycket stor utsträckning småföretag, i många fall enmansföretag. Inom dessa skall enligt förslaget i stället för arbetsgivaravgift uttas en egenavgift av i princip motsvarande storlek. Beredningen har emellertid, då det gäller egenavgifter, föreslagit en reduceringsregel, som innebär att egenavgiften icke får över-

stiga 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Reduceringsregelns effekt upphör för gifta vid en beskattningsbar inkomst år 1970 av 9 500 kr. Detta motsvaras av en taxeringsbar inkomst av 15 500 kr., vilken i sin tur uppskattningsvis kan anses representera en nettoinkomst av 17 500 kr. Denna nettoinkomst år 1970 motsvaras av drygt 11000 kr. år 1961, om hänsyn tas till beredningens antagande om en 5-procentig nominallöneökning per år. - Antalet yrkesverksamma företagare inom näringsgrenen samfärdsel utgjorde år 1961 drygt 25 000. Av dessa hade cirka 6 500 eller drygt 25 procent en taxerad nettoinkomst, som understeg 10 000 kr., och närmare 13 000 eller drygt 50 procent en taxerad nettoinkomst, som understeg 15 000 kr. Då således en betydande andel av företagarna inom yrkesgrenen samfärdsel - troligen över 25 procent - skulle komma i åtnjutande av en reducering av egenavgiften, skulle dessa företag gynnas i konkurrensen med större trafikföretag. Denna bedömning torde gälla oavsett de brister, som kan förekomma i det här använda statistiska materialet. Styrelsen vill i detta sammanhang ånyo erinra om de olika villkor i konkurrenshänseende, som föreligger mellan statens järnvägar och andra trafikföretag genom att statens järnvägar betalar både personalpensioner och ATP-avgifter. Statens järnvägars pensionsbörda blir härigenom under ett långvarigt övergångsskede onormalt stor och beräknas för närvarande överstiga försäkringstekniskt beräknade pensionskostnader med omkring 70 milj. kr. per år. En utförlig redogörelse för styrelsens synpunkter i denna fråga har lämnats i investeringsskrivelserna för budgetåren 1963/64 och 1964/65.

Den indirekta beskattningen Inverkan på konkurrenssituationen Allmänt Beredningen förordar att den allmänna varuskatten omlägges till en generell konsumtionsskatt enligt mervärdeskatteprincipen. Mervärdeskatt skulle även utgå på tjänster, däribland transporter. Dessutom föreslås, att energiskatten ersätts med en beskattning avbränslen och elkraft inom mervärdeskattens ram, samt att vissa andra - för statens järnvägar mindre aktuella - punktskatter slopas. Den föreslagna mervärdeskatten äger enligt

44 beredningen bestämda företräden framför andra tänkbara generella skatteformer främst genom sina verkningar för näringslivet och sin likformiga belastning av konsumtionen. Stor principiell vikt läggs vid att en konsumtionsbeskattning skall vara så konsumtionsneutral som möjligt såväl mellan omedelbart konkurrerande varor och tjänster som mellan samtliga konsumtionsvaror och tjänster. Beredningens princip om konkurrensneutralitet skulle med tillämpning på statens järnvägars verksamhetsområde innebära, att en av statens järnvägar tillhandahållen transporttjänst skall beskattas lika mycket som transport tjänster, producerade inom andra delar av kommunikationsväsendet (konsumtionsneutralitet speciellt på transportmarknaden). Den skall emellertid även innebära, att de tjänster statens järnvägar tillhandahåller konsumenten, d. v. s. företrädesvis resetjänsterna, skall träffas av skatt i samma utsträckning som all annan konsumtion (allmän konsumtionsneutralitet). Ifråga om kravet om den allmänna konsumtionsneutraliteten vid införandet av en mervärdeskatt på varor och tjänster må följande nämnas. En resetjänst är för närvarande undantagen från den allmänna varubeskattningen. Denna skatts konstruktion medför emellertid att kostnaden för att tillhandahålla en resetjänst, och därmed priset, indirekt påverkas, då för resetjänstproduktionen erforderliga investeringar och driftförnödenheter är belagda med allmän varuskatt och eventuellt energiskatt. För statens järnvägars driftutgifter före avskrivningar beräknas allmän varuskatt och energiskatt uppgå till i runt tal 13 milj. kr. per år. Den allmänna varuskatten på investeringsverksamheten under ett år uppgår till ungefär 15 milj. kr. Beräkningen har baserats på den nominella skattesatsen och har ej kunnat beakta den allmänna varuskattens och energiskattens kumulativa effekt. Den föreslagna mervärdeskatten skulle för driftkostnaderna före avskrivningar komma att uppgå till omkring 35 milj. kr. och för ett års investeringsverksamhet till cirka 30 milj. kr. Båda beloppen får emellertid avlyftas och kommer inte att påverka statens järnvägars kostnadsläge till skillnad från den allmänna varuskatten och energiskatten. Den prishöjande skatteeffekt, som idag finns på en resetjänst, är svår att beräkna men torde uppgå till en eller annan procent av priset. Om i stället mervärdeskatt med 13 procent införes bl. a. på resor, kommer detta att medföra en prishöjning för konsumenten

med 11 å 12 procent. Samtidigt kommer, som beredningen framhåller, mervärdeskattereformen att höja prisnivån på det varuområde som nu omfattas av den allmänna varuskatten med omkring 6 procent. Omläggningen skulle således medföra, att priset för konsumtion, som nu är belagd med allmän varuskatt, skulle öka endast omkring hälften så mycket som priset på resetjänster. Speciellt inom transportområdet Godstransporterna avser endast till en mindre del konsumentledet, och inbegripande av dessa under mervärdeskatten synes närmast vara en konsekvens av mervärdeskattens konstruktion. Ett undantagande av transporter från mervärdebeskattning skulle påverka den transporterade varans pris endast i de fall transporten sker i konsumentledet, då transportkunden ej har avdragsrätt. I förhållande till den nuvarande indirekta skatten skulle mervärdeskatten medföra, att skillnaden i skatteeffekt vid leverans cif respektive fob skulle elimineras. Beredningens syfte med förslaget att resor skall mervärdebeskattas är att utvidga beskattningsområdet och åstadkomma en prisneutral beskattning. Härtill kommer att i sådana företag, som tillhandahåller både godstransport- och resetjänster, avdragsrätt kan medges för hela den ingående skattebelastningen utan fördelning på verksamhetsgrenar. En sådan fördelning skulle nämligen erfordras i det fall en del av ett företags produktion skulle befrias från beskattning av det inom företaget producerade »mervärdet» men ej från den på produktionen ifråga belöpande ingående skattebelastningen. Den av beredningen föreslagna mervärdeskatten på resor skulle, som ovan nämnts, medföra en prishöjning på järnvägsresor med 11 å 12 procent. Den relativa prishöjningen kan antagas bli av ungefär samma storleksordning, då det gäller resor med buss och spårväg. För den med kollektiva transportmedel konkurrerande privatbilismen skulle den föreslagna skattereformen medföra avsevärt mindre kännbara kostnadsökningar. I och med att bilistens egen arbetsinsats ej blir beskattad kan det till och med ifrågasättas, om det av beredningen använda neutralitetsbegreppet har någon mening vid en jämförelse mellan privatbilism och kollektiva trafikmedel. Jämfört med kostnaden för en taxiresa, där även förarlön ingår i det skatteplik-

45 tiga beloppet, uppgår privatbilistens kostnader för en resa till säg endast en tredjedel, och beredningens förslag får effekt endast för denna del. Reformen skulle således medföra prishöjningar för privatbilisten vid inköp av bil, drivmedel och reservdelar samt för reparationer, för vilka mervärdeskatt skulle uttagas. Skatteförslaget skulle för dessa kostnadsposter innebära prishöjningar i stort sett motsvarande dem inom det nu med allmän varuskatt belagda området, d. v. s. 5 å 6 procent. För att nå denna effekt föreslår beredningen en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter. Denna höjning av bensinskatten skulle bli specialdestinerad. Det kan enligt styrelsens mening diskuteras i vad mån en sådan höjning av bensinskatten - förutsatt strikt tillämpning av tesen om specialdestination - egentligen utgör någon kostnadshöjning för bilisten. På hyra för garage och parkeringsplats skulle icke uttagas medvärdeskatt. Dessa tjänster drabbas därför endast av den indirekta kostnadsökning, som uppkommer genom att mervärdeskatt uttages på vissa driftkostnader för här berörda anläggningar och i begränsad utsträckning även vid uppförandet av dem. För vägväsendets tjänster erlägger bilisten en vägavgift i form av fordonsskatt och bensinskatt. Den nuvarande energiskatten föreslås bli ersatt med mervärdeskattens allmänna skattesats, beräknad på varupriset, i vilket bensinskattens belopp ingår. Den del av privatbilistens vägavgift, som motsvaras av bensinskatten, träffas således av mervärdeskatten. Återstående del, som motsvaras av fordonsskatt och trafikomläggningsskatt, har ej prövats av beredningen och har inte inordnats i det föreslagna skattesystemet. Som framgår av det här anförda skulle ett genomförande av beredningens förslag på persontrafikområdet starkt försämra den kollektiva persontrafikens möjligheter att konkurrera med privatbilismen. Den kollektiva persontrafiken med järnväg och buss har redan nu i många fall stora ekonomiska svårigheter på grund av konkurrensen från privatbilismen, och trafikens upprätthållande kräver ofta stöd från det allmänna. Den föreslagna skattereformen skulle ytterligare försämra de ekonomiska möjligheterna för den kollektiva persontrafiken med järnväg och buss och därmed öka behovet av bidrag från stat och kommuner. Neutralitetsbegreppet i samband med mervärdebeskattningen får således som ovan

nämnts icke någon mening, då det gäller förhållandet mellan privatbilism och kollektiv persontrafik. En bedömning av konkurrensvillkoren, då det gäller järnvägs- respektive landsvägstrafik, måste även omfatta samhällets kostnader för vägar och andra anordningar m. m. Frågan om bilismens nuvarande kostnader i dessa avseenden är ännu ej klarlagd. Enligt styrelsens mening skulle emellertid ett införande av mervärdeskatt på persontrafikområdet vid nu gällande förutsättningar få en samhällsekonomiskt ogynnsam verkan. För inrikesflyget gäller liksom för landsvägstrafiken att dess infrastrukturkostnader ej är tillräckligt klarlagda. Analogt gäller för inrikesflyget att det allmännas tjänster ifråga om flygplatser m. m. bör inbegripas under mervärdeskatten. Ej heller denna fråga har behandlats av skatteberedningen. Enligt beredningens förslag skulle i förenklingssyfte flygplan icke drabbas av mervärdeskatt. Härigenom skulle även privatflyg undgå mervärdeskatt. Styrelsen ifrågasätter om den möjliga förenklingen är tillräckligt motiv för att undantaga privatflyget från mervärdebeskattning, om sådan skall införas. Beredningen föreslår, att resa eller transport till eller från utlandet icke skall beläggas med mervärdeskatt. Ett villkor för skattebefrielse måste därvid, vad gäller persontrafiken samt ifråga om godstransporter i konsumentledet, enligt styrelsens mening vara, att för resan eller transporten utställts genomgående biljett eller frakthandling till eller från utländsk ort. Är detta villkor ej uppfyllt, skulle resorna eller de här nämnda transporterna (i konsumentledet) bli skattebelagda till den del de faller inom Sverige. I persontrafik kan genomgående biljett som regel utfärdas, då hela resan sker med järnväg eller flyg. Användes flera transportmedel, såsom t. ex. vid anslutningsresa med järnväg till utrikes flyg- eller båtresa, utfärdas för närvarande ofta icke direkta biljetter. En mera väsentlig utvidgning av möjligheterna att utfärda direkta biljetter skulle vara förenad med praktiska svårigheter. Anslutningsresan på järnväg kommer under sådana förhållanden att bli belagd med mervärdeskatt enligt förslaget. Härigenom försämras järnvägens konkurrensmöjligheter gentemot flyget vid utrikes resor, då inrikesdelen av en flygresa till utlandet som regel undgår beskattning till skillnad från en anslutningsresa med järnväg. En följd av mervärdebeskattningen av den

46 inrikes persontrafiken (och även de svenska hotellens tjänster) är också, att den svenska turismens attraktionskraft försämras i förhållande till utlandsturismen. Därmed påverkas också resestrukturen på statens järnvägar på ett ogynnsamt sätt med minskade persontrafikintäkter som följd. Av ovanstående framgår, att den föreslagna reformen av den indirekta beskattningen och förslaget ifråga om avgifterna till socialförsäkringen skulle ogynnsamt påverka statens järnvägars konkurrensförutsättningar. Detta gäller icke endast, om man jämför konsumtionen av kollektiva resetjänster med övrig konsumtion, utan också om man begränsar jämförelsen till förhållandena inom persontrafiksektorn. Tekniska frågor Persontrafik Vid försäljning, på vilken mervärdeskatt skall utgå, skall den skattskyldige enligt förslaget utfärda faktura eller annan skriftlig handling, av vilken skall framgå - förutom det för transaktionen betingade vederlaget och den därpå belöpande skatten - kundens namn och transaktionens omfattning. Detaljhandeln och annan därmed jämställd verksamhet är undantagen från faktureringsplikt. Enligt järnvägsstyrelsens mening kan i detta avseende tillhandahållandet av resetjänster och i viss mån även godstransporttjänster jämställas med detaljhandel. Den totala persontrafikförsäljningen omfattar ungefär 30 milj. järnvägsbiljetter per år, varav 10 milj. är färdigtryckta, 15 milj. trycks i stationernas biljettmaskiner och 5 milj. if ylles för hand vid biljettköpet. På de större stationerna finns cirka 300 stora biljettmaskiner och på tåg och bussar dessutom cirka 3 000 i allmänhet portabla biljettmaskiner. En omändring av nuvarande maskinpark så att både skatt och pris kan anges på biljetterna skulle medföra stora kostnader. Skulle en mervärdeskatt även komma att omfatta den kollektiva persontrafiken, förutsätter därför järnvägsstyrelsen att på biljetterna endast redovisas ett pris och eventuellt införes en text av ungefär följande lydelse: »Av angivet pris utgör 11,5 procent skatt». Detta bör vara tillfyllest, då persontransporttjänsterna i huvudsak säljs till konsumenter. Vid övrig försäljning, t. ex. tjänsteresor, då kunden har avdragsrätt, kan han själv beräkna detta belopp och får som regel behålla biljetten som ve-

rifikation. Ett sådant system bör även kunna tillämpas för bussbiljetter. Om en eventuell mervärdeskatt inräknas i biljettpriset, skulle försäljningsställena, utländska stationer och resebyråer samt svenska privata resebyråer, automatiskt redovisa totalintäkterna vid biljettförsäljningen till statens järnvägar, som i sin tur svarar för all redovisning gentemot skattemyndigheten. Resebyråerna i sin egenskap av statens järnvägars agenter blir då skattskyldiga endast för den del av sin biljettuppbörd som utgör ersättning för förmedling av resetjänsten. Skatten på denna medför avdragsrätt för statens järnvägar. Resebyråer m. fl. uppträder dock även som arrangörer av resor, t. ex. sällskapsresor och »paketresor». I sådana fall måste resebyrån eller motsvarande anses vara producent av researrangemang, i vilka bl. a. ingår från andra in- eller utländska företag inköpta tjänster såsom hotellrum, måltider, resor, bärare m. m. För helt inländska researrangemang kommer hela försäljningsunderlaget att ingå i resebyråns skattepliktiga omsättning. Om utrikes ort berörs, skulle hela researrangemanget undantagas från mervärdeskatt. Ifråga om flertalet nu förekommande researrangemang, innefattande resor till utlandet, torde en skattebefrielse i stort sett kunna anses stå i överensstämmelse med förslagets intentioner. Emellertid gäller detta sannolikt ej alla. Således skulle en strikt tillämpning av den här behandlade regeln om skattebefrielse leda till att även arrangemang, som i huvudsak avser konsumtion inom landet, blir helt skattebefriade. Svåra gränsdragningsproblem torde härvidlag kunna uppkomma. Genom att skatt skall utgå på transporttjänster i inländsk trafik men icke på transporttjänster i direkt internationell trafik, kommer en svensk biljett, som utställts till station i närheten av gränsen, att bli dyrare än en direkt biljett till närmast bortomliggande utländsk station. Bl. a. i trafiken till och från Hälsingborg och Malmö kommer detta förhållande säkerligen att medföra att många trafikanter kommer att köpa internationella biljetter till respektive från Köpenhamn och Helsingör. Det skattebelopp, som egentligen bort utgå, kommer i stället att delvis stanna hos kunderna och delvis - utan någon transportprestation - tillföras utländska trafikföretag. Det torde inte vara möjligt att förhindra ett sådant kringgående av skattebestämmelserna på annat sätt än genom en beskattning av utrikes resor med avseende

47 på den del, som avser sträckan inom Sverige. Emellertid är detta enligt styrelsens mening ingen godtagbar lösning, då härigenom järnvägens konkurrensförutsättningar skulle försämras i förhållande till utrikesflyget, där en motsvarande lösning torde vara utesluten. I nedanstående prisexempel har förutsatts, att med utgångspunkt från den nuvarande persontaxan priset på en resa till K ö p e n h a m n sjunker m e d två procent, medan priset på en resa till M a l m ö stiger med 11 procent, när den föreslagna mervärdeskatten införes. Priserna avser resa med snälltåg tur och retur i andra klass.

Relation

Trafikantens vinst av att vid inrikesresa Pris (kr) köpa biljett till Köpenhamn (kr)

S tockholm-Malmö Sthlm-Köpenhamn

125,40 117,40

8,00

Luleå-Malmö Luleå-Köpenhamn

202,00 185,00

17,00

Nässjö-Malmö Nässjö-Köpenhamn

69,90 68,40

1,50

Å andra sidan torde resenären i vissa fall icke kunna utnyttja skattefriheten vid resor till utlandet. Detta gäller speciellt för sådana resor i internationell trafik, då resenären önskar utnyttja en i taxan för denna trafik ej intagen rabatt. I sådana fall måste två biljetter utfärdas, en för svensk sträcka och en för utländsk sträcka. På den svenska biljetten måste resenären betala skatt, trots att det i realiteten rör sig om en utlandsresa, där av tekniska skäl resesträckan delas på två biljetter. I persontrafiken används tilläggsbiljetter av olika slag för t. ex. sov- och sittplats samt för färd med snälltåg och expresståg. Samma färdigtryckta formulär används oberoende av om resan berör utrikes ort eller inte. Denna dubbla användning blir ej möjlig med det föreslagna skattesystemet. Statens järnvägar måste antingen utöka antalet färdigtryckta biljetter eller också i större utsträckning än för närvarande utfärda biljetter manuellt. Godstrafik Godstransportkunderna utgör till största delen producenter, som för att kunna ut-

nyttja sin avdragsrätt måste veta skattebeloppet. Ett betydande antal sändningar är dock att hänföra till konsumentledet, där avdragsrätt ej föreligger. Öppen fakturering av mervärdeskatt för inländska godstransporter skulle för statens järnvägar medföra stora kostnader i samband med debitering, redovisning och kontroll. Nuvarande redovisning av frakter i såväl inländsk som utländsk trafik bygger helt på frankeringsprincipen. Det innebär, att varje fraktsedel registreras i kassaapparat med frankeringsavtryck på fraktsedeln eller - på vissa mindre stationer - förses med fraktmärken. Stationernas redovisning av fraktintäkter sker helt och hållet med ledning av kassaapparatregistreringen respektive fraktmärkesåtgången. Dubbla registreringar av varje fraktsedel skulle vid expedieringsarbetet på stationerna medföra ett avsevärt merarbete. Det rör sig om 27 milj. sändningar per år i inländsk järnvägstrafik. En ombyggnad av alla kassaregistreringsapparater, sammanlagt cirka 1 400, eller anskaffning av nya apparater, som skulle ge möjlighet till registrering av frakter och skatt i skilda räkneverk, skulle innebära mycket stora kostnader för statens järnvägar. Alla fraktbelopp är för närvarande för att underlätta kassa- och redovisningsrutinerna avrundade till i regel 50-tal öre eller hel krona. En öppen redovisning av skatten skulle innebära, att för totalsumman av frakt och skatt måste uttas ett icke avrundat belopp. I ett system med sluten skatteredovisning skulle däremot den nuvarande avrundningen kunna bibehållas, eftersom denna i så fall utföres i samband med beräkning av nya fraktsatser med mervärdeskatten inkluderad. Inom busstrafiken förekommer i stor utsträckning att fraktsedel icke utfärdas för smärre sändningar. Kvitto på erlagd avgift lämnas i stället genom att fraktbetalaren får kvittodelen av ett fraktmärke. Ett tillgodoseende av kravet på öppen skatteredovisning skulle försvåra förenklade expedieringsförfaranden av denna typ. Byggnadsverksamhet Mervärdeskatten skall enligt förslaget omfatta även byggnadsområdet, där skatten enligt huvudregeln skall beräknas på 60 procent av vederlaget. Denna regel h a r utformats på grundval av materialandelen i kostnaderna för bostadsbyggandet. V a d däremot angår andra anläggningsarbeten som t. ex. vägar, berggrundsarbeten, broar, tunnlar, led-

48 ningar av olika slag, installationer m. m., har beredningen icke kunnat fastställa några beskattningsvärden. Sådant värde skall i stället, när det gäller dessa arbeten, fastställas av riksskattenämnden efter noggranna utredningar av statliga myndigheter och berörda branscher. Statens järnvägar har en mycket mångskiftande anläggningsverksamhet, där i en och samma anläggning ingår olika typer av arbeten. Styrelsen förutsätter, att det framlagda förslaget icke innebär, att beskattningsvärde av riksskattenämnden skall fastställas, för varje enskilt anläggningsarbete, utan att i stället vid en tidpunkt före mervärdeskattens ikraftträdande fastställes ett beskattningsvärde för varje typ av arbete. Då det gäller anläggande av tjänstebostäder eller inköp av driftsförnödenheter för dessa, är statens järnvägar enligt det framlagda skatteförslaget att anse som slutlig konsument. Den ingående skattebelastningen på denna verksamhet skulle därför icke medföra avdragsrätt. En uppdelning av kostnaderna för nyanläggning, inköp och underhållsarbeten på dels tjänstebostadsverksamhet, dels på övrig verksamhet, skulle alltså behövas. Särskilt påtagligt blir detta fördelningsproblem, då det gäller det stora antal byggnader, framför allt stationshus, som innehåller både tjänstelokaler och bostad för järnvägspersonal. Tjänstebostädernas lokalisering till stationshus eller till andra byggnader, belägna i omedelbar närhet av järnvägslinjerna, är ofta betingad av behovet att även under icke tjänstetid ha personal lätt tillgänglig. De kan därför anses vara för järnvägsdriften erforderliga utrymmen. Med hänsyn härtill och i förenklingssyfte kan det vara motiverat, att den för tjänstebostäder erlagda mervärdeskatten får avlyftas.

Järnvägsstyrelsens hemställan och förslag Införande av mervärdeskatt och en utvidgning i samband därmed av den indirekta beskattningen till att omfatta även transporttjänster skulle ha ogynnsamma verkningar för statens järnvägar. Detsamma gäller i någon mån införande av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen. De allvarligaste verkningarna uppkommer inom persontrafiksektorn, där konkurrensförhållandena kraftigt förskjuts till den kollektiva persontrafikens och därmed även statens järnvägars nackdel. Det försämrade kon-

kurrensläget för den kollektiva trafiken gäller förhållandet till privatbilismen. Mervärdeskatten kommer också att gynna utlandstrafiken på bekostnad av inrikestrafiken. Även vissa tekniska problem uppkommer, framför allt då det gäller utrikestrafiken. Järnvägsstyrelsen vill därför föreslå att persontransporter med kollektiva trafikmedel liksom förmedling av sådana tjänster icke belägges med mervärdeskatt. Ytterligare skäl härför är att bilismens vägkostnads- och skattefrågor ej är klarlagda, ej heller motsvarande frågor inom trafikflyget. Ett genom beskattning försämrat konkurrensläge för den kollektiva trafiken torde ej heller kunna anses stå i överensstämmelse med de av statsmakterna nyligen antagna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. En skattebefrielse för persontransporter kan utformas enligt något av följande två alternativ. Om skattebefrielsen för kollektiva resetjänster utformas så att från skatt undantas endast det mervärde, som tillskapats i trafikföretagen, innebär detta att den ingående skattebelastningen på anskaffningar för sådan verksamhet icke kommer att medföra avdragsrätt utan i stället kommer att påverka priserna. Transportföretag med både godsoch personbefordran får då uppdela den ingående skattebelastningen på de två verksamhetsgrenarna. Detta torde kunna lösas genom användning av någon enkel fördelningsregel. Alternativt kan skattebefrielsen utformas så att kollektiva resetjänster hålls helt utanför beskattningen. Detta innebär, att trafikföretaget medges avdragsrätt för all ingående skattebelastning, och någon fördelning av denna behöver då icke göras. Mervärdet inom ett transportföretags persontransportsektor är stort och den ingående skattebelastningen därigenom liten. Valet mellan de båda nu angivna alternativen får därför relativt liten betydelse i fråga om skattens totala avkastning. För att illustrera innebörden av järnvägsstyrelsens förslag har nedan utan exakthet bedömts de effekter, som olika alternativ av indirekt beskattning under i övrigt oförändrade förhållanden skulle få på priset för inrikes järnvägsresor. Indextal av samma inbördes storleksförhållanden torde gälla även för resor med landsvägsbuss. Skulle mervärdeskatt dock införas i persontrafik, föreslår styrelsen, att öppen redo-

49 visning på biljetten av skattebeloppet ej skall behöva förekomma. För godstransporterna torde, såvitt styrelsen kunnat bedöma, den föreslagna mervärdeskatten inte få några nämnvärda verkningar på statens järnvägars konkurrensförutsättningar. Ifråga om arbetsgivaravgifterna för socialförsäkringen vill styrelsen fästa uppmärksamheten på att den föreslagna reduceringsreBeskattningsalternativ 1. Hel befrielse från beskattning 2. Allmän varuskatt och energiskatt enligt nu gällande bestämmelser 3. Mervärdeskatt med 13 procent införes varvid: a) järnvägsresor inkluderas b) järnvägsresor exkluderas utan avdragsrätt för ingående skattebelastning, hänförlig till persontrafiken c) järnvägsresor exkluderas med avdragsrätt för hela den ingående skattebelastningen....

100 102

geln för egenavgifterna sannolikt kommer att få en för statens järnvägar ogynnsam effekt i konkurrensen med mindre transportföretag. Järnvägsstyrelsen anser att övergången till finansiering med arbetsgivaravgifter bör ske i jämnare takt än som föreslagits av skatteberedningen. Mervärdeskatt på inländska godstransporter skulle medföra betydande kostnader för statens järnvägar, om öppen redovisning skulle krävas. Järnvägsstyrelsen före-

slår därför, att skattebeloppet ej behöver särskilt anges på fraktsedeln. Detta motiveras främst av det stora antalet fraktsedlar per år, sammanlagt cirka 27 milj. i inländsk järnvägstrafik. Av dessa avser närmare 26 milj. styckegods och drygt 1 milj. vagnslastgods. Av antalet fraktsedlar för styckegods faller hälften på de minsta sändningstyperna paketgods och expressgods. Busstrafikens transporter utgöres nästan helt av små sändningar. Förslaget innebär, att skatten får inräknas i fraktavgiften, och att på fraktsedeln anges, att 11,5 procent av frakten är skatt. D ä r m e d överlåtes åt kunden att själv räkna ut skattebeloppet. Statens järnvägars redovisning till skattemyndigheterna förutsattes kunna ske centralt och baseras på den totala fraktintäkten i inländsk trafik. Av särskild vikt är att befrielse från öppen redovisning medges för de typer av sändningar, där mängden är störst, d. v. s. styckegodset. Tillämpning av olika faktureringssystem för olika typer av sändningar (vagnslaster och styckegods) medför i och för sig nackdelar, men en betydande arbetsbesparing skulle erhållas jämfört med öppen redovisning på alla typer av sändningar. V a d gäller statens järnvägars tjänstebostäder föreslår styrelsen, att även den till dessa hänförliga ingående skattebelastningen skall medföra avdragsrätt. I handläggningen av detta ärende har deltagit järnvägsstyrelsen in pleno, nämligen undertecknad Upmark, ordförande, samt ledamöterna Lindskog och Odhner. Dessutom har närvarit ekonomidirektören Sjöberg, föredragande. - Stockholm den 2 november 1964. Erik

Upmark Arne

Sjöberg

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Förslaget berör styrelsens verksamhetsområde väsentligen i vad avser den indirekta beskattningen - enligt förslaget utformad som en mervärdeskatt på varor och tjänster. Styrelsen har i remissvaret därför icke funnit anledning att beröra övriga av utredningen

4-413386

behandlade skattereformer, liksom ej heller frågan om skatteredovisning o. d. Enligt förslaget skall den nuvarande allmänna varuskatten i princip ersättas av en allmän konsumtionsskatt (mervärdeskatt), som uttages i varje led i produktions- och

50 distributionskedjan, varvid samtidigt flertalet nu gällande punktskatter avses utgå. Undantag härifrån föreslås gälla bl. a. de punktskatter som sammanhänger med vägväsendets finansiering, samt vidare accisen på vissa bilar. Dessa sistnämnda punktskatter skulle sålunda kvarstå i ungefär nuvarande omfattning. Utredningen utgår från att mervärdeskatten skall verka neutral från konsumtions- och konkurrenssynpunkt. Detta åstadkommes bl. a. genom ett avdragsförfarande, varigenom tidigare erlagd konsumtionsskatt i produktionskedjan får frånräknas skatten för färdigprodukten. En följd av kravet på konsumtionsneutralitet har bl. a. blivit att utredningen föreslagit slopandet av gällande undantagsregel vid försäljning av begagnade fordon samt vidare att skatten på bensin höjes med 4 öre per liter i syfte att bibehålla prisrelationen till övriga varor. I det följande behandlas skatteförslaget dels med avseende på konsekvenserna för byggnads- och underhållsverksamheten inom vägsektorn, dels med avseende på konsekvenserna för biltrafiken och vägtransporterna. Vägbyggnadsverksamheten bedrives dels i form av entreprenader, dels som arbeten i egen regi. Enahanda gäller med avseende på underhållsverksamheten, dock att entreprenadsystemet här är mindre omfattande. För båda slagen av arbeten gäller, att en stor del av kostnaderna kan hänföras till arbetskostnader. Enligt skatteförslaget skall i princip skatteplikten gälla hela byggnadsområdet, dock att eget arbete icke skall beskattas. D å vissa principiella skillnader härigenom föreligger i fråga om beskattningen av arbeten i egen regi och entreprenader, har utredningen föreslagit, att vid skatteberäkning en reducering skall ske av entreprenadsumman med hänsyn till materialandelen vid byggandet. I fråga om bostadsbyggandet föreslås exempelvis, att skatten skall beräknas på 60 % av den debiterade entreprenadsumman. För anläggningsarbeten har något sådant procenttal icke kunnat fixeras, utan denna fråga föreslås bli föremål för ytterligare utredningar och procentandelen för varje slag av arbeten bestämmas enligt av riksskattenämnden lastställda reduceringsregler. Den föreslagna mervärdeskatten kan i fråga om den statliga och kommunala väghållningen komma att få effekt på såväl den totala byggnads- och underhållsverksamheten som på fördelningen härav mellan arbeten i egen regi och entreprenader. En ökning av

konsumtionsskatten (till 13 % enligt förslaget) kommer för väg- och vattenbyggnadsverkets del att innebära en ökning av de totala kostnaderna för vägbyggande och vägunderhåll med uppskattningsvis 5 % jämfört med nuvarande förhållanden. Enligt de allmänna principerna för avlyftning och övervältring av skattekostnaderna skulle en sådan kostnadsökning normalt komina att avdragas vid försäljning av färdigprodukten eller/ och inbakas i priset på produkten. Ett sådant resonemang kan föras när det gäller enskilda företag, affärsdrivande verk och liknande. I fråga om tjänster av det slag som bl. a. vägoch vattenbyggnadsverket svarar för ställer sig problemet annorlunda. Vägväsendets kostnader bestrides i princip av trafikanter och transportörer i form av drivmedels- och fordonsskatter. Någon automatik föreligger dock icke såtillvida, att ökade avgifter för trafiken automatiskt ställes till väghållarens förfogande för vägutgifterna, exempelvis för täckandet av ovan n ä m n d a fördyringar. En ökning av den indirekta beskattningen av biltrafiken borde kombineras med en uppjustering av väghållningsanslagen för att icke genomförandet av det nya skattesystemet skall medföra en begränsning av underhåll och byggande av vägar och gator. Detta borde direkt följa därav, att det föreslagna nya skattesystemet icke h a r till syfte att förändra omfattningen av den statliga investeringsverksamheten. M a n bör därför i princip räkna med ett ökat uttag av bilskattemedel för täckandet av väghållarens merkostnader till följd av mervärdebeskattningar. Utredningen kan sägas vara inne på en lösning av den nämnda frågan, då m a n föreslår en ökning av bensinskatten med 4 öre per liter. I konsekvens härmed borde denna skatteökning komma vägväsendet till godo i form av ökade anslag och rambelopp. Beträffande frågan om fördelningen mellan arbeten i egen regi och entreprenader kommer denna avvägning liksom nu att bli beroende av prisrelationerna på marknaden. En väsentlig fråga är därvid hur det schablonmässiga beskattningsvärdet (procenttalet) bestämmes med avseende p å de verkliga kostnaderna på arbete respektive material. Styrelsen vill i detta avseende betona betydelsen av att frågan ägnas vederbörlig hänsyn. Styrelsen övergår nu till att behandla frågor sammanhängande med biltrafiken och landsvägstransporterna. Enligt vad som kan uttolkas av skatte förslaget kommer mervärdeskatten att drabba all verksamhet i stort sett lika. Med denna

51 förutsättning och utgående från att möjligheterna för avlyftning av skattebördan blir likformig för alla slag av transportföretag o. d., synes det som om konkurrensförhållandena skilda trafikmedel emellan icke kommer att väsentligt ändras till följd av de föreslagna reglerna. Ej heller torde verkningarna på personbilstrafiken bli sådan jämfört med övrig personbefordran, att några väsentligt förändrade förhållanden skulle inträda. Det kan dock konstateras, att då beskattningen av landsvägstrafiken i princip hållits utanför det nya skattesystemet, men ändock i många delar beröres av de föreslagna skatteändringarna, det är svårt att erhålla en enhetlig bild av konsekvenserna för denna trafik. Beträffande beskattningen av begagnade fordon har styrelsen icke funnit anledning till erinran mot de av utredningen uttalade principerna för denna beskattning. Det bör dock framhållas, att det primära motivet för det gällande speciella undantaget för begagnade motorfordon från beskattningen av begagnade skattepliktiga varor - nämligen att varuskatten kunde befaras medföra en förskjutning av handeln med begagnade bilar från den reguljära handeln till den svårkontrollerbara irreguljära handeln samt dessutom till en ökad försäljning mellan privatpersoner även kan anföras som skäl mot införande av en mervärdebeskattning av denna varugrupp. En sådan förskjutning kan nämligen befaras

medföra nackdelar bl. a. ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såsom utredningen framhåller torde emellertid genomförandet av den obligatoriska årliga kontrollbesiktningen av bilar äldre än 3 år erbjuda vissa garantier för att trafikfarliga bilar icke får användas i trafik. Med hänsyn därtill anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej böra motsätta sig utredningens förslag. Avslutningsvis vill styrelsen uttala, att den i princip icke har något att erinra mot det framlagda förslaget till nytt skattesystem i vad avser de delar som berör styrelsens verksamhetsområde. Styrelsen har därmed icke uttalat sig i fråga om den totala beskattningen av bilismen, eller om fördelningen av skattetrycket med avseende på skilda slag av vägtrafikanter och vägtransportörer. Då denna fråga endast perifert berörts i samband med mervärdeskatteförslaget synes den böra anstå till dess frågan i dess helhet upptages till prövning. I detta ärendes slutliga handläggning har, förutom undertecknade, deltagit överingenjören Klingberg, förrådsdirektören Morting, byråchefen Fjellström, överingenjörerna Ekberg, Hawerman, Ström och Tjällgren, byråchefen Wirseen samt tf byråchefen Edberg. Stockholm den 7 november 1964. Gust Vahlberg Hans Kulander

Vattenfallsstyrelsen

Skatteberedningens betänkande avhandlar socialförsäkringens finansiering, den direkta beskattningen av fysiska personer och den indirekta beskattningen, vilken senare påverkar även industri- och affärsföretagen, men icke den direkta företagsbeskattningen. Förslagen i förstnämnda hänseende berör styrelsen i dess egenskap av arbetsgivare. Av ifrågasatta ändringar ifråga om fysiska personers beskattning påverkas vattenfallsstyrelsen endast mycket sekundärt. Tilltänkt omläggning av den indirekta beskattningen till mervärdesskatt är däremot av betydande intresse, framför allt med hänsyn till konsekvenserna beträffande den indirekta beskattningen av elektrisk kraft, men också i den mån det för andra nyttigheter skulle inträda förändringar

av betydelse för elkraftförsörjningens ekonomi. Beredningens förslag, att cirka 50 procent av de sociala grundförmånerna för de anställda skall täckas medelst avgiftsfinansiering grundad på arbetsgivareavgifter, kan komma att medföra en merbelastning för styrelsen, i den mån icke merkostnaden uppvägs av minskad lönehöjning för styrelsens personal. Ifrågavarande meravgifter kan för vattenfallsstyrelsens del uppskattas till 5 å 6 milj. kronor per år. Från detta belopp synes dock böra avräknas nuvarande kompensation till de statsanställda för folkpensionsavgiftens höjning, vilken kompensation torde bortfalla i och med att de skattskyldiga icke längre betalar folkpensionsavgift. Med hänsyn bland

52 annat till de ekonomiska följdverkningarnas storleksordning anser vattenfallsstyrelsen det vara motiverat att såvitt möjligt genomföra omläggningen till de högre arbetsgivareavgifterna etappvis under en övergångstid på exempelvis 5 år. Den konstans ifråga om total skattebelastning, som varit skatteberedningens utgångspunkt, utesluter icke förskjutningar mellan befolknings- och yrkesgrupper. I vad mån sådana ändringar sedan kan tänkas påverka löneläget inom olika industribranscher m. m. torde emellertid vara en fråga, som ännu icke kan överblickas. Inverkan på vattenfallsstyrelsens verksamhet av de föreslagna ändringarna av den direkta beskattningen synes i övrigt vara begränsad till en trolig ökning av kommunalskatten. Förslaget innebär bland annat, att de nuvarande ortsavdragen skall höjas och att avdragen fortfarande skall vara lika stora vid taxeringen till statsskatt och vid taxeringen till kommunalskatt. Detta kommer att minska det kommunala skatteunderlaget och kommunerna torde bli nödsakade att kompensera med höjning av utdebiteringen. För styrelsen, för vilken hela kommunalskatten är kostnadsbelastande, föranleder detta en merkostnad, som kan uppskattas till lägst 3 milj. kronor per år vid början av 1970-talet. Vattenfallsstyrelsen har tidigare vid olika tillfällen avstyrkt indirekt beskattning av elektrisk kraft och framfört synpunkter, som utgick från uppfattningen, att förefintlig dylik beskattning var av temporär natur och ett upphörande av den framtidsmålet. Den bakomliggande principiella motiveringen; överensstämmer till betydande del med den, som föranlett skatteberedningen att förorda omläggningen till mervärdesskatt, nämligen att indirekt beskattning bör vara neutral ifråga om produktionens inriktning och valet av produktionsmedel. I sistnämnda hänseende har för styrelsens del främst intresserat konkurrensen mellan energi och mänsklig arbetskraft. Belastas den förra nyttigheten med en skatt, som icke motsvarar några kostnader för anskaffning och transport, snedvrides den ekonomiska bedömningen och minskas användningen av energi under den optimala. Styrelsen har vidare reagerat mot den ogynnsamma särställning, som elkraften, något varierande under tidernas lopp, fått relativt andra nyttigheter, och mot åtskilliga praktiska olägenheter, som sammanhängt med det speciella betalningssystemet för elkraft i kombination med utformningen av elbeskattningen.

Sedan först enbart elkraft blivit skattebelagd, åstadkom införandet av energiskatten några år senare, att elkraftens särställning relativt andra energikällor till betydande del borttogs men knappast någon ändring ifråga om avvägningen mellan energi och arbete. Den allmänna varuskattens tillkomst ändrade formellt icke energibeskattningen men medförde viss jämställdhet mellan energi och huvudparten andra nyttigheter och försköt indirekt - i den mån det allmänna löneläget påverkades - något relationerna mellan energi och arbete. Reellt åstadkommer dock nuvarande varuskatt extra skattebelastning för elkraften. Kraft- och distributionsföretagen får betala varuskatt på de förnödenheter, som behöver inköpas för deras omfattande produktions- och överföringsanläggningar, och måste i avsaknad av avdragsrätt skaffa sig täckning härför i eltaxorna. Sedan tillkommer för kunderna energiskatt med 7 procent resp. 10 procent av betalningen enligt nämnda taxor. Övergång till den allmänna omsättningsskatten enligt beredningens förslag, vilken är utformad som mervärdesskatt, kommer att taga bort nämnda diskriminering av elkraften och medföra, att hela skattebördan blir öppet redovisad. Vidare försvinner inom företagssektorn skatteinflytandet på avvägningen mellan produktionsmedel och blir nämnda inflytande i stället koncentrerat till de slutliga detaljkonsumenterna, för vilka ifrågavarande procedur har annan karaktär än för företagen. Dessa förändringar är övervägande gynnsamma för elkraftförsörjningen. Ävenså kommer mervärdesskatten att i åtskilliga hänseenden förbättra de praktiska funktionerna av elbeskattningen. Men komplikationer tillkommer också, såsom uppdelningen mellan avdragsberättigad och icke avdragsberättigad mervärdesskatt för hantverkare och jordbrukare, som använder elkraft för både rörelse och hushåll, gränsdragning för byggande med reducerat beskattningsvärde. Likaså kommer att kvarstå de orättvisor, som en procentuell indirekt skatt medför, när - såsom för detaljdistribuerad elkraft - priserna följer kostnaderna och dessa varierar inom rätt vida gränser. Den, som måste betala mycket för en mer eller mindre oumbärlig nyttighet, får också stor skatt. Ur denna synpunkt framstår som otillfredsställande den höjning av uttagningstalet för berörda elkonsumenter, som kommer att föranledas av det med hänsyn till de totala skatteintäkterna erforderliga procenttalet för den allmänna omsättningsskatten.

53 Vattenfallsstyrelsen tillstyrker sålunda i princip omläggning till den av skatteberedningen föreslagna allmänna omsättningsskatten. För det fall, att denna omläggning icke kommer till stånd eller blir uppskjuten för längre tid, är det enligt styrelsens mening med hänsyn till elkraftens betydelse vid den fortgående rationaliseringen inom näringslivet och i betraktande av att de speciella anledningarna för införandet numera i stort sett är borta, ett angeläget önskemål att beskattningen av elkraft i nuvarande form avskaffas. Ur samhällsekonomisk synpunkt måste det vara riktigt att eliminera den specialbehandling, som drabbar elkraften, och i stället medelst ändringar i den allmänna varuskatten tillse, att de totala skatteintäkterna icke minskar. Beträffande detaljutformningen föreligger det önskemålet, att den allmänna omsättningsskatten skall fungera så generellt och likformigt som möjligt och undantagen begränsas till ett minimum. Ur den synpunkten ter sig reduktionen av byggnaders beskattningsvärde till 60 procent otillfredsställande. Elkraften berörs indirekt därav på så sätt, att reduktionen gynnar hus med höga byggnadskostnader och låga underhålls- och bränslekostnader. Vattenfallsstyrelsen har förståelse också för de skäl, som föranlett förslaget om nedräknat beskattningsvärde för byggnader men vill i varje fall förorda, att en mindre reduktion än den föreslagna överväges. Försiktighet torde därjämte böra iakttagas ifråga om införande i förordningen av möjligheter för undantag och speciella beräkningar av beskattningsvärde efter det att den allmänna omsättningsskatten trätt i funktion. Principen att den indirekta beskattningen icke skall vara kostnadsbelastande för de skattskyldiga företagen får icke hindra, att särskilda avgifter uttages, när viss verksamhet drar med sig så kallade external costs, det vill säga kostnader eller olägenheter för det allmänna. Exempel kan utgöra såväl de regleringsavgifter, vilka fastställs medelst domstolsutslag i samband med tillstånd till sjöregleringar för kraftproduktionsändamål, som de av kostnader för vägväsendet motiverade motorfordonsskatterna. Luftföroreningarna på grund av bränsleanvändning kan vara av sådan omfattning, att de motiverar ett avgiftssystem. Skatteberedningens utformning av mervärdesskatten är icke så fullständig, att alla möjligheter för felfunktioner och avvikelser från intentionerna eliminerats. Det allmänna öns-

kemålet är, att före en omläggning föreskrifterna blir kompletterade för undvikande av sådana verkningar, i den mån det icke rör sig om bagateller. För några fall, som berör vattenfallsstyrelsens verksamhet men kanske har analogier på andra håll, redogöres i de följande styckena. Någon visshet om att alla dylika avvikelser blivit upptäckta nu i förslagsstadiet föreligger icke. En felfunktion, som synes vara aktuell närmast för statliga verk, kommer att vållas av att kostnaderna för kost och logi i samband med anställd personals resor i tjänsten ökar till följd av att de inbegripas i den allmänna omsättningsskatten. Dessa kostnader ersätts medelst traktamenten, som torde komma att höjas efter skattens ikraftträdande. Något sätt att gottgöra respektive verk för den kostnadsökning, som skatten på den vägen åstadkommer, återfinnes icke i skatteförslaget. Under en startperiod, då ett nytt företag skaffar sig produktionsutrustning men ännu icke har produkter att sälja, kan mervärdesskatten bli besvärande om icke något åtgöres. Vid flera tillfällen har det befunnits lämpligt, att vattenrättsägarna i en fallsträcka går tillsammans och bildar ett aktiebolag med uppgift att utbygga en gemensam kraftstation och därefter driva den. Ett sådant bolag får icke några inkomster förrän byggnationen är avslutad och kraftstationen tagits i drift. Bolaget blir alltså belastat med mervärdesskatt under byggnadstiden, som uppgår till flera år, men har icke någon möjlighet att under denna tid tillgodogöra sig motsvarande avdrag. Tillrättning bör helst, ordnas så, att bolaget under byggnadstiden blir en sådan skattskyldig, som är berättigad till restitution. Att bolaget skulle i framtiden få tillgodogöra sig under byggnadstiden erlagd mervärdesskatt genom avdrag från i samband med kraftförsäljningen erhållna skattemedel är olämpligt, då mervärdesskatten härvid blir en extra belastning för bolaget under en kapitalkrävande verksamhetsperiod och icke obetydliga ränteförluster kommer att uppstå. En ytterligare anledning till att mervärdesskatten enligt den principiella uppläggningen delvis icke kommer att fungera enligt intentionerna är förekomsten av speciella betalningsformer för prestationer och tjänster. För att på bästa sätt utnyttja vattentillgången inom ett flodområde för elkraftproduktion bildas vattenregleringsföreningar och vattenregleringsföretag. Dessa företags uppgift är att uppföra och driva anläggningar för vattenreglering samt att utföra härför erforderliga

54 undersökningar. Intressenterna i företagen är sådana kraftstationsägare, som driver kraftstationer i flodområdet ifråga. Företagen för vattenreglering har icke några egentliga inkomster utan intressenterna tillskjuter för anläggningsverksamheten och driften erforderliga belopp med fördelning efter utnyttjad fallhöjd. Andelstalen för fördelningen ändras vid tillbyggnad av befintliga kraftstationer och när kraftstationer tillkommer eller nedläggs, varefter anläggningskostnaderna omfördelas mellan intressenterna. Mervärdesskattens konstruktion kan medföra, att vattenregleringsföretagen blir betraktade som slutliga konsumenter, vilket icke överensstämmer med förslagets syfte. Det enklaste sättet att få till stånd en tillrättning härutinnan är, att det direkt utsäges i lagtexten eller på annat sätt, att vattenregleringsföretagen är sådana skattskyldiga, som har rätt att uppbära restitution för erlagd mervärdesskatt. En annan möjlighet skulle vara, att vattenregleringsföretagen uttog mervärdesskatt i samband med infordrandet av medel från intressenterna. Ett sådant förfarande medför emellertid så stora komplikationer med hänsyn till förenämnda omfördelning av anläggningskostnaderna mellan intressenterna, att det icke bör komma ifråga. Nuvarande varuskatts införande åtföljdes av en övergångsbestämmelse, som beaktade hindren för uttagande av skatt vid leveranser enligt långtidskontrakt o. dyl. För såväl den första elskatten som energiskatten för elektrisk kraft behövdes icke dylik bestäm-

melse, därför att skattskyldigheten lades på konsumenterna och icke på elkraftleverantörerna, vilka fungerade och fungerar blott som uppbördsorgan. Den allmänna omsättningsskatten enligt beredningens förslag kommer att medföra ändring härutinnan. Skattskyldigheten blir placerad på elleverantörerna. Därför behövs en övergångsbestämmelse av angivet slag, vilket icke synes vara beaktat i betänkandets text och författningsförslag. Långtidskontrakt för elkraft är praxis inom engrosdistributionen och därjämte förekommer sådant som ersättningsleveranser med av domstol eller eljest för lång tid framåt fastställd betalning. Bestämmelsen bör innebära, att leverantörerna får rätt att uttaga skatt från konsumenterna trots förefintliga kontrakt och domstolsutslag. Under förutsättning att allmänna skatteberedningens förslag genomföres generellt och att ovan anförda synpunkter beträffande praktiska detaljer beaktas, tillstyrker vattenfallsstyrelsen införande av den allmänna omsättningsskatten enligt de av beredningen angivna riktlinjerna. I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, styrelseledamöterna Lundberg, Jacobsson och Olson samt administrative direktören Sandberg deltagit. Stockholm den 12 november 1964. Erik Grafström Nils Helleberg

Sjöfartsstyrelsen Beträffande först skatteberedningens förslag rörande socialförsäkringens finansiering inskränker sig sjöfartsstyrelsen till att instämma i beredningens uttalande (sid. 212), att arbetsgivaravgifterna för redarnas del bör reduceras i förhållande till de allmänna arbetsgivaravgifterna, liksom hittills skett i fråga om avgifterna till sjöfolkets sjukförsäkring och försäkring för tilläggspension. I vad härefter angår beredningens förslag om den direkta beskattningens utformning har sjöfartsstyrelsen icke funnit anledning till uttalande i annan mån än att styrelsen vill framhålla, att skattetabellerna för sjömansskatten måste omarbetas vid genomförande av förslaget, med hänsyn bland annat till den

reducering av den direkta beskattningen, som i förening med viss ökning av den indirekta beskattningen föreslagits, samt till det förhållandet, att sjömännens folkpensionsavgifter, vilka för närvarande ingår i sjömansskatten, föreslagits bli överförda till redarnas arbetsgivaravgifter. Härvid må erinras om att åtskilliga av de sjömän, som har att erlägga sjömansskatt, har försörjningsplikt mot hemmavarande anhöriga, för vilka den höjda omsättningsskatten måste innebära ökad skattebelastning. Såvitt angår skatteberedningens förslag beträffande den indirekta beskattningen vill sjöfartsstyrelsen först framhålla, att vid valet mellan olika former för den indirekta beskatt-

55 ningen är ett system byggt på mervärdeskatteprincipen att föredraga ur konkurrensfrämjande synpunkt. Detta gäller i princip även transportområdet. Sjöfartsstyrelsen har inte funnit anledning till någon erinran i vad förslaget berör enbart den utrikes sjöfartens förhållanden. Varu- och personbefordran till och från utländsk destinationsort har i förslaget i skattetekniskt hänseende likställts med skattefri export. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att en samordning sker med andra länder beträffande skatteformerna. Detta gäller i hög grad sjöfartsnäringen med dess internationella inriktning. Beträffande förslagets betydelse för den inrikes sjöfarten, varmed här åsyftas sjötransporter mellan svenska hamnar, i kustfart såväl som i insjöfart, må följande anföras. Av den nuvarande allmänna varuskattens utformning följer, framhåller skatteberedningen (sid. 408), att alla transportföretag, resebyråer, speditörer och andra, som utför eller förmedlar utförande av transport- och resetjänster, är att anse som konsumenter vid förvärv av varor för verksamheten. Skatt träffar således för närvarande nämnda företags anskaffningar av såväl omkostnads- som investeringskaraktär, dock med undantag av fartyg och luftfartyg. Skatteberedningen förordar nu, att den nya mervärdebeskattningen skall omfatta - förutom ovan berörda anskaffningar, fortfarande med nämnda undantag - också själva transportprestationerna och andra hithörande tjänsteprestationer. Härvid är dock att märka att, till skillnad från den nuvarande ordningen, ingående skatt på investeringar och dylikt avses bli avdragsgill. I princip bör skatteplikten enligt beredningen omfatta alla slags yrkesmässiga tjänster som här i riket tillhandahållas med avseende på person- och godsbefordran såväl till lands medelst järnväg, motorfordon och annat trafikmedel som till sjöss och i luften. Med hänsyn till konkurrensförhållandena har beredningen icke ansett sig böra förorda några speciella inskränkningar härvidlag. Enligt nuvarande skattesystem gäller vidare enligt förordningen om allmän energiskatt att i skattedeklaration må, i vad angår andra bränslen än bensin och motorsprit, göras avdrag bl. a. för bränslen, som förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg. Sjöfarten är alltså fri från energiskatt för ifrågavarande bränslen, bland vilka motorbrännoljan för skeppsfartens del har den största bety-

delsen. I det nu framlagda förslaget om mervärdeskatt, vilken avses ersätta energiskatten, har emellertid icke anförts någon bestämmelse som undantar fartygsbränslen från beskattning, såvitt rör den inrikes sjöfarten. Den utrikes sjöfarten berörs icke av den föreslagna skatteändringen, enär försäljning av varor för bruk å fartyg i utrikes trafik enligt anvisningarna till omsättningsskatteförordningen är att jämställa med export. För den inrikes sjöfarten innebär förändringen en belastning. Den befrielse från indirekt skatt, som sjöfarten såvitt rör investeringar i fartyg och förbrukning av bränsle hittills åtnjutit, torde för inrikessjöfartens del ha varit motiverad av de särskilda villkor, under vilka den arbetar. Härtill kommer andra viktiga hänsyn, t. ex. allmänna beredskapssynpunkter. Det är av största vikt att inhemskt småtonnage i viss utsträckning finns att tillgå för transporter i beredskapssammanhang. Hänsyn torde även ha tagits till att utländskt tonnage, som i vissa fall konkurrerar med svenskt tonnage om de inrikes transporterna, icke erlägger någon motsvarande skatt i Sverige. Den föreslagna utformningen av mervärdeskatten, närmast med avseende på bränsleoch investeringsbeskattningen, innebär, att den förmån i konkurrenshänseende, som den inrikes sjöfarten hittills haft, försvinner. Härtill kommer att mervärdeskattens genomförande utan tvivel för den inrikes sjöfarten skulle innebära en betydande belastning ur bl. a. administrativ synpunkt. Det torde dock gälla allmänt för verksamhet inom småföretag utan mera utvecklad och modern kontorsorganisation, att omsättningsskatteförfarandet utgör en faktor som är svår att bemästra. Vid bedömandet av skatteplikten för den inrikes sjöfarten bör vidare beaktas det förhållandet, att sjöfartsnäringen i Sverige till övervägande del har en internationell inriktning; inrikessjöfarten svarar endast för en ringa del av verksamheten. I den mån utrikes och inrikes transportverksamhet är kombinerad uppstår beskattningstekniska svårigheter, bl. a. vid bestämning av beskattningsvärde och avdragsrätt. Risker föreligger för oformligheter och krångel i samband med tolkningen av bestämmelser och kontroll avbestämmelsernas efterlevnad. Enligt anvisningarna till 15 § i beredningens förslag till förordning om allmän omsättningsskatt skall exempelvis i fall då gemensamt pris uttages

56 för försäljning eller annan prestation, som innefattar såväl skattepliktigt som icke skattepliktigt tillhandahållande, beskattningsvärdet bestämmas genom uppdelning av priset efter skälig grund. Hit torde på grund av bestämmelserna i 18 § 2 mom. i n ä m n d a författningsförslag få föras det fall, att för en kombinerad in- och utrikes resa inköpes förnödenheter avsedda för kosthållet ombord eller för förbättrande av besättningens bostadsförhållanden eller trivsel i övrigt, utan att förnödenheterna kan räknas som tillbehör eller utrustning för själva fartyget. I sådant fall torde säljaren försiktigtvis komma att debitera skatt på köpet i dess helhet. Redaren—köparen äger sedermera i sin skattedeklaration göra avdrag för den ingående skatten till den del den avsett förnödenheter, som anses belöpa på transporten av exportgodset, men icke till den del, som anses belöpa på transporten av varor destinerade till svensk hamn. Att i dylikt fall åstadkomma en skälig beräkning av beskattningsvärde och avdragsrätt måste innebära stora svårigheter. Samma sak torde gälla för det fall, att en resa från svensk h a m n innefattar transport för en och s a m m a befraktares räkning (t. ex. ett industriföretag med kunder såväl i Sverige som i övriga nordiska länder) beträffande dels varor som skola levereras i annan svensk hamn, för vilket fall omsättningsskatt enligt författningsförslaget skall erläggas, dels varor med utländsk destinationsort, för vilket fall transporttjänsten, jämväl till den del den försiggår inom svenskt vatten, skall vara fri från omsättningsskatt. Vare sig redaren härvid uttager ett gemensamt belopp för hela transportprestationen eller verkställer en uppdelning av fraktersättningen på de olika varupartierna, måste beskattningsmyndigheterna företaga en ömtålig skälighetsprövning och kontroll från fall till fall för fastställande av beskattningsvärde och avdragsrätt. M e d hänvisning till det ovan anförda finner sjöfartsstyrelsen det angeläget, att den inrikes sjöfarten - liksom det av skatteberedningen föreslagits beträffande den utrikes sjöfarten och utrikes transportprestationer i allmänhet - i samma omfattning som för närvarande blir fri från belastning av allmän omsättningsskatt. I vad rör förslaget till förordning om allm ä n omsättningsskatt bör jämväl upptagas till diskussion, huruvida icke den i 9 § 2 m o m . punkt 1 angivna, från allmänna varuskatteförordningen övertagna storleksbegränsningen för andra fartyg än fiskefartyg i fråga om

undantag från skatteplikt lämpligen bör ersättas med en begränsning, byggande på fartygens huvudändamål. Bakgrunden till att fartyg och luftfartyg undantagits från skatteplikt är enligt beredningen (sid. 389 i betänkandet) främst den, att det icke framstår som tekniskt möjligt att upprätthålla en generellt verkande beskattning inom ett område, som är i så hög grad internationellt inriktat som sjöfarten och luftfarten. Begränsningen av skattefriheten för fartyg synes därför lämpligen böra - vid sidan av begreppet fiskefartyg - anknytas till begreppet handelsfartyg, varmed enligt förordningen den 12 juli 1936 angående befäl på svenska handelsfartyg m. m. förstås fartyg (båt, p r å m ) , som utnyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som med handelssjöfarten äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag. I vad slutligen angår de framlagda förslagens inverkan på sjöfartsverkets egna skatteförhållanden förutsätter sjöfartsstyrelsen, under hänvisning till den i betänkandet (sid. 412) framförda motiveringen till beskattningen av offentlig verksamhet och till de i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt i detta avseende lämnade anvisningarna till 12 § (sid. 653) att, såvitt rör sjöfartsverket, sådan icke yrkesmässig verksamhet för tillgodoseende av egna behov, som åsyftas i anvisningarna, skall anses föreligga ej endast i fråga om tjänsteprestation, som det enligt instruktionen för sjöfartsverket åligger verket att utföra eller ombesörja i den allmänna sjöfartens intresse såsom uppförande och drift av fyrar och andra anläggningar för nautisk vägledning, utövande av lotsnings- och sjöräddningstjänst, kontroll av nautiska instrument m. m. - utan även vid medverkan i ett eller annat avseende för tillgodoseende av kommunala behov — såsom byggande och underhåll av hamnar, bryggor och farleder för kommuns räkning samt uthyrning av mudderverk och pontonkranar för sådant ändamål. Under nu angivna förutsättningar torde skattskyldighet för sjöfartsverkets del komm a att, förutom beträffande försäljning av sjökort och vissa publikationer och dylikt, kvarstå endast i vissa undantagsfall, huvudsakligen avseende medverkan vid byggande och underhåll av fiske- och småbåtshamnar för fiskeriföreningars och båtklubbars räkning. Mot skattskyldighet i sistnämnda undantagsfall synes ej finnas anledning till an-

57 nan erinran än att skattläggningen ur konkurrenssynpunkt torde vara utan betydelse, med hänsyn till att ifrågavarande arbeten merendels sker med hjälp av särskilt beviljade bidrag av statsmedel, oftast till långt större belopp än det vartill omsättningsskatten skulle uppgå och undantagslöst utan vinstsyfte; någon kumulativ skatteeffekt synes icke heller behöva befaras. Till undanröjande av tveksamhet beträffande gränsdragningen mellan vad som skall anses utgöra yrkesmässig och icke yrkesmässig statlig verksamhet synes möjligen böra övervägas att i omsättningsskatteförordningen i stället för de nuvarande anvisningarna i saken införa föreskrift om att yrkesmässig offentlig verksamhet för statens del skall anses föreligga - förutom såvitt rör de affärsdrivande verken samt verksamhet i bolags-

form och liknande - allenast i fall då Kungl. Maj:t finner det påkallat med hänsyn till konkurrensförhållandena. Vid avgörandet av detta ärende har - förutom generaldirektören Widell - närvarit överdirektören Lasson, sjöfartsråden Lindencrona, Schaffer, Borg, Fagerholm och Simonsson, tillförordnade sjöfartsrådet Hallengren, tjänsteförrättande sjöfartsråden Dellby och Inger-Britt Ericsson, tjänsteförrättande chefen för försvarskontoret Benjour samt såsom föredragande byrådirektören von Delwig. Stockholm den 2 november 1964. C. G. Widell R. von Delwig B. Sandström

Luftf artsstyrelsen Ur de synpunkter luftfartsstyrelsen har att företräda synes i princip intet vara att erinra mot den av utredningen föreslagna omfördelningen av den totala skattebördan mellan direkt och indirekt skatt. Helt allmänt må framhållas, att införandet av den föreslagna mervärdeskatten kommer att ogynnsamt påverka underskottet å luftfartsfonden genom att utgifterna ökar utan motsvarande kompensation på inkomstsidan. Detta torde emellertid bliva aktuellt först vid en tidpunkt, då 1963 års luftfartsutredning kan beräknas ha framlagt förslag om framtida målsättning för luftfartsverkets ekonomi. Luftfartsstyrelsen övergår härefter till behandling av de kapitel i förslaget, som berör den civila luftfarten. Utformningen av mervärdeskatten Den utökning av den indirekta beskattningen, som den föreslagna mervärdeskatten kommer att medföra för transporttjänster i luften, har givit luftfartsstyrelsen anledning att bereda ett antal flygföretag tillfälle att yttra sig i ämnet. Scandinavian Airlines System (SAS) 1 anför, att starka sakliga skäl talar för att godstransporter inrangeras under mervärdesystemets beskattningsområde. Däremot synes fiskala skäl ha fått vara avgörande för en utökning av beskattningen att även omfatta

passagerare. Inrikesresemarknaden är priskänslig och den reella skattebelastningens proportionalitet mot biljettkostnaden torde starkt påverka valet av färdsätt. Konsortiet befarar en direkt utvecklingshämmande verkan för inrikesflyget vid en ytterligare utökning av färdkostnaden belastande statlig pålaga. SAS avstyrker sålunda mervärdeskatt på inrikes personbefordran. Linjeflyg AB (LIN) 2 framhåller i fråga om godsbefordran, att utredningens förslag om skattefrihet för brevbefordran bör utökas att omfatta även paket. Beträffande tidningsfrakten är denna av naturliga skäl mycket priskänslig och bolaget anser det angeläget att denna typ av godsbefordran undantages från skatteplikt. Företaget motsätter sig införande av mervärdeskatt å flygresor om icke den allmänna omsättningsskatten, passagerar- och genomströmningsavgifter borttages och övriga flygplatsavgifter nedsättes. Svensk Flygtjänst AB3, vars verksamhet huvudsakligen består av tjänster för de svenska och danska försvarsmakterna, framhåller, att den militära medelstilldelningen för dessa flygningar är knapp och att man från förvaltningshåll understrukit behovet av besparing1

Se s. 445. 2 Ses. 416. 3 Se s. 477.

58 ar. Belastas bolagets verksamhet med en 13procentig skatt måste bolaget inskränka sin verksamhet, varigenom personal måste friställas. En sådan minskning av företagets organisation skulle medföra allvarliga olägenheter ur militär synpunkt. Bolaget avstyrker att dess verksamhet skattebelägges. AB Lapplandsflyg1 som bland annat för statsverkets räkning handhar ambulans- och räddningsflygtjänsten i Norrbottens och Västerbottens län, framhåller att en ökning av flygpriserna med 13 procent sannolikt skulle medföra, att lönsamhetsgränsen passerades. Utredningens farhågor för rubbat konkurrensförhållande, om lufttransporter undantogs från skatteplikt, torde icke vara befogade då det gäller bruksflyget. Den verksamhet, som firma Jämtlands Aero2 bedriver skulle sannolikt icke kunna bestå, därest ytterligare kostnadsökningar tillkommer. Företaget anför vidare, att stora investeringar nyligen ägt rum och att kvalificerad personal heltidsanställts, varför en »reseskatt» skulle komma synnerligt olyckligt för företaget. Aero AB/Nygeverken och Löf-Eda Flygtjänst3 bedriver taxiflygverksamhet. Företagen framhåller, att taxitransporter i luften och till lands icke är jämförbara bland annat på grund av bristen på flygplatser med god service och moderna landningshjälpmedel, sont gör att taxiflyget är hänvisat till ett relativt fåtal målflygplatser, som icke alltid passar beställarna. Företagen kräver bättre service vid existerande flygplatser och lägre flygplatsavgifter; under nuvarande förhållanden avstyrkes mervärdeskatten. Luftfartsstyrelsen får för egen del till en början ansluta sig till skatteberedningens uppfattning (sidan 389) att luftfartyg j ä m t e reservdelar, fasta tillbehör och dylikt även i fortsättningen bör vara undantagna från varuskatt med hänsyn till de tekniska svårigheter, som föreligger att upprätthålla en generellt verkande beskattning på detta område. Samma bör gälla beträffande sådan för luftfarten avsedd utrustning, som enligt 6 § punkt 15 tulltaxeförordningen får införas tullfritt. Ifråga om mervärdeskatten å lufttrans-

porttjänster finner luftfartsstyrelsen i likhet med beredningen att internationell lufttransport bör likställas med export och följaktligen i sin helhet befrias från mervärdeskatt. Därvid bör av politiska skäl även transport på delsträcka inom Sverige betraktas som en del av den internationella transporten och detta även om en mellanlandning med eller utan »stopover» skulle ske inom Sverige. Det synes böra närmare klarläggas vilka konsekvenser tillämpningen av denna allmänna princip får på beskattningen av delprodukter, som ingår i den internationella transporttjänsten, exempelvis underhåll och översyn av flygplan, ramptjänst på flygplatserna etc. (jämför SAS' y t t r a n d e ) . Då det gäller inrikes transporttjänster och annan kommersiell flygverksamhet finner luftfartsstyrelsen det vara ur likställighetssynpunkt motiverat att mervärdeskatt utgår på driftskostnader och vinst. I de remissyttranden, som avgivits till luftfartsstyrelsen, har genomgående starka betänkligheter anförts mot denna nya beskattningsform. Enligt styrelsens mening bör m a n dock exempelvis ifråga om ambulans- och räddningstjänsten, målflygning och andra uppdrag för det allmänna få räkna med en motsvarande ökning av utgående ersättning till flygföretagen. D å det gäller allmänna transporttjänster är det svårt att p å detta stadium överblicka det framtida konkurrensläget mellan olika transportföretag, men såvitt framgår av remissyttrandena har ej gjorts gällande att flygtransporterna skulle k o m m a i ett relativt sämre läge än yttransportmedlen. Luftfartsstyrelsen ser därför icke någon anledning att motsätta sig mervärdeskattens införande för rena inrikes transporter. På grund av vad sålunda anförts får luftfartsstyrelsen tillstyrka utredningens förslag om mervärdeskatt på den inrikes civila luftfarten. Stockholm den 3 november 1964. Sven

Sörenson S.

i Se s. 307. 2 S e s . 361. 3 Se s. 306 och 308.

Östlund

Kammarrätten Kammarrätten, som icke ansett sig böra ingå på en bedömning av den av skatteberedningen verkställda avvägningen mellan olika skatte- och avgiftsformer, behandlar i det följande de tre särskilda huvudavsnitten var för sig.

Socialförsäkringens finansiering Finansieringen av socialförsäkringen kan såsom beredningen framhåller icke ses isolerad utan måste bedömas mot bakgrunden av statens totala behov av skatter och avgifter. Utgifterna för socialförsäkringen har redan nu en sådan höjd att de såväl för samhället som för den enskilde utgör en betydelsefull faktor i ekonomiskt hänseende. Inom de närmaste åren kommer dessa förhållanden att än mer accentueras. Det hade därför varit önskvärt att finansieringen av hela socialförsäkringen, det vill säga sjukförsäkringen, folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension, yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, kunnat tagas upp i ett sammanhang. Beredningen har emellertid begränsat sitt förslag till att endast omfatta finansieringen av folkpensioneringen såvitt avser de statliga kostnaderna samt sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning till ej förvärvsarbetande gifta kvinnor och med dem jämställda, den så kallade hemmafruförsäkringen. Dessa förmåner har betecknats som grundförmåner. För närvarande finansieras folkpensioneringen genom skatter och egenavgifter, sjukvårdsförsäkringen medelst skatter, egenavgifter och arbetsgivaravgifter samt hemmafruförsäkringen genom skatter och egenavgifter. Av den totala kostnaden för socialförsäkringens grundförmåner uppgår år 1964 skattefinansieringen till cirka 55 procent och avgiftsuttaget till ungefär 45 procent. På grund av de ökade utgifterna för folkpensioneringen kommer skattefinansieringen av grundförmånerna att stiga i förhållande till avgiftsuttaget under de närmaste åren. Enligt beredningen skulle år 1970 skattefinansieringen sålunda beräknas motsvara 66 pro-

cent av totalkostnaderna för grundförmånerna och avgiftsuttaget 34 procent. I valet av huvudsaklig finansieringsform för grundförmånerna har beredningen övervägt att helt slopa avgifterna och täcka kostnaderna genom skatter. Som skäl för en sådan ståndpunkt kan anföras att utgifterna för grundförmånerna till sin karaktär icke skilj er sig från andra sociala utgifter som samhället påtagit sig och som täckes med skattemedel. Grundförmånerna utgår till alla med lika belopp och värde samt oberoende av förvärvsinkomst. Ur administrativ synpunkt torde skattevägen vara den enklaste formen för finansieringen av förmånerna. Beredningen avvisar emellertid tanken på en total skattefinansiering. Med beaktande av de skäl som beredningen åberopat, finner sig kammarrätten icke böra framställa någon erinran häremot. Beredningen föreslår att avgifterna för löntagarnas grundförmåner skall uttagas som arbetsgivaravgifter. Genom att samordna reglerna härom med reglerna om arbetsgivaravgifter för tilläggspensioneringen har möjliggjorts, att avgiftsuttaget för såväl tilläggspensioneringen som grundförmånerna kan beräknas på ett gemensamt löneunderlag samt med en enhetlig uttagsprocent. Detta synes medföra administrativa fördelar. Tanken att i stället för arbetsgivaravgifter uttaga motsvarande belopp i form av egenavgifter har beredningen avvisat. Vissa fördelar kan dock ur rättvisesynpunkt åberopas för ett sådant system. Man skulle sålunda erhålla ett påtagligare samband mellan avgift och förmån. För den icke anställda arbetskraften föreslår beredningen en egenavgift för att finansiera grundförmånerna. Påfördes en liknande avgift för anställda, skulle olikheterna i avgiftsuttag mellan anställda och icke anställda kunna elimineras eller i vart fall minska. Beredningen har emellertid utgått från att reglerna om arbetsgivaravgifter vid tilläggspensioneringen i princip icke bör rubbas. Med den sålunda intagna ståndpunkten och med hänsyn till möjligheten att anknyta reglerna om grundförmånernas finansiering till tilläggspensioneringens motsvarande regler finner kammarrät-

60 ten alternativet med arbetsgivaravgifter vara det ur administrativ och teknisk synpunkt bästa. Finansieringen av sjukpenningförsäkringen har icke behandlats av beredningen. För att täcka utgifterna för denna försäkring skall alltjämt uttagas såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter. De sistnämnda beräknas på ett löneunderlag som helt skiljer sig från avgiftsunderlaget för grundförmånerna. Vidare tillämpas en annan procentsats för avgiftsuttaget än beträffande grundförmånerna. Olikheter av denna art torde försvåra tillämpningen av de föreslagna reglerna såväl för arbetsgivare som för debiteringsmyndigheter. Beredningen hade med andra ord kunnat nå längre i förenklingshänseende om man även löst sjukpenningförsäkringens finansiering på samma sätt som grundförmånernas. En definitiv källskatt för löntagare synes vidare under alla förhållanden kräva att sjukpenningförsäkringens finansiering omlägges. Ur rent teknisk synpunkt hade det enligt kammarrättens mening varit konsekvent att även inarbeta utgifterna för sjukpenningförsäkringen i de föreslagna arbetsgivaravgifterna. Riktigheten av de skäl som motiverat att sjukpenningförsäkringen lämnats utanför beredningens förslag vill kammarrätten emellertid icke ifrågasätta. För icke anställda inkomsttagare föreslår beredningen att en egenavgift skall uttagas, som i princip bör ha samma tyngd som den för anställda utgående arbetsgivaravgiften, varvid förutsattes att arbetsgivaravgiften kommer att övervältras på löntagarna. Egenavgiften benämnes grundförsäkringsavgift. Problemet hur man på lämpligaste sätt skall nå likformighet i avgiftsuttaget mellan å ena sidan löntagare och å andra sidan icke anställda inkomsttagare är onekligen komplicerat. Olika lösningar har också diskuterats av beredningen. Till en början må emellertid uttalas, att kammarrätten delar beredningens uppfattning att en inkomsttagares samtliga inkomster bör bidraga till utgifterna för grundförmånerna samt att den sammanräknade nettoinkomsten utgör ett praktiskt användbart mått på avgiftsunderlaget. Det förhållandet att arbetsgivaravgiften beräknas på ett kollektivt löneunderlag, där den enskilda löneandelen i princip ingår med sitt bruttobelopp utan avdrag för omkostnader, medan den individuellt beräknade sammanräknade nettoinkomsten utgöres av förvärvskällornas nettointäkter, medför en viss olikhet i avgiftsbelastningen mellan löntagare

och icke löntagare. Eftersom denna skiljaktighet icke synes kunna undvikas, torde emellertid någon invändning mot förslaget icke kunna göras i nämnda avseenden. Som nämnts föreslår beredningen, att den sammanräknade nettoinkomsten regelmässigt skall utgöra underlag för grundförsäkringsavgift. Från denna regel skulle emellertid göras ett undantag, nämligen då periodiskt understöd ingår i den sammanräknade nettoinkomsten. För att understödet icke skall avgiftsbeläggas både hos givaren, vilken då understödet avdragits under rubriken allmänna avdrag icke får tillgodoräkna sig detsamma, och hos mottagaren, föreslår beredningen att mottagarens sammanräknade nettoinkomst skall minskas med däri ingående periodiskt understöd. Kammarrätten ställer sig tveksam till en bestämmelse av denna innebörd. Avdraget för periodiskt understöd har icke, som naturligast vore, ansetts böra tillgodoräknas givaren. Ett sådant avdrag kan nämligen inte minska avgiftsuttaget för anställda. Då man därför valt att reducera mottagarens sammanräknade nettoinkomst med understödet, kan emellertid i stället den situationen uppkomma att ett periodiskt understöd överhuvudtaget icke drabbas av avgift. Utgår nämligen periodiskt understöd i förvärvskällan rörelse, jordbruk eller annan fastighet, utgör understödet omkostnad i förvärvskällan och kommer i följd härav inte med i den sammanräknade nettoinkomsten. Därest en bestämmelse av angiven innebörd anses böra bibehållas, torde syftet därmed bättre tillgodoses genom att det stadgas att periodiskt understöd, för vilket givaren erhållit allmänt avdrag, icke skall medräknas i den sammanräknade nettoinkomsten. Beträffande avgiftsuttaget för äkta makar uppkommer särskilda problem av betydelse. Arbetsgivaravgiften skall som nämnts utgå på alla lönedelar inom maximibeloppet för avgiftsuttag. Å andra sidan bygger förslaget på att avgiftsuttag skall äga rum allenast om inkomst föreligger. Detta betyder att om endast den ene av två äkta makar har inkomst, avgift uttages allenast av denne. Är båda makarna anställda, belastas värderas löneandel med arbetsgivaravgift. För makar med löneinkomster kan således inträffa att - beroende på om båda har anställning eller endast den ene - avgiftsuttaget blir större i det förra fallet än i det senare, trots att sammanlagda inkomsten i båda fallen är lika stor och grundförmånerna desamma. I ett system med arbetsgivaravgifter beräknade på ett kollek-

61 tivt löneunderlag är man uppenbarligen hänvisad till att beräkna arbetsgivaravgift på makarnas inkomster var för sig. Med denna så kallade särberäkningsmetod uppkommer ofrånkomligen skiljaktigheter av ovan antydd art. För makar med inkomster, på vilka grundförsäkringsavgift skall utgå, har beredningen övervägt om avgiften skall beräknas enligt den för anställda tillämpade särberäkningsmetoden eller enligt en samberäkningsmetod, innebärande att avgiften beräknas på makarnas sammanlagda inkomster. Om man främst söker nå en likformig belastning mellan makar, för vilka skall erläggas arbetsgivaravgifter, och makar, som skall erlägga grundförsäkringsavgifter, ger särberäkningsmetoden det bästa resultatet. Har man å andra sidan till mål att skapa likformighet i avgiftsuttaget inom gruppen avgiftspliktiga, som har att erlägga grundförsäkringsavgift, är samberäkningsmetoden den bästa lösningen. I valet mellan dessa båda metoder har beredningen stannat för samberäkningsmetoden. Av de skäl som beredningen åberopat synes särskild vikt böra läggas vid det förhållandet att grundförsäkringsavgiften beräknas individuellt och debiteras på skattsedeln och erlägges på samma vis som den avgiftspliktiges inkomstskatter. Den har således många likheter med en inkomstskatt. Förordar man ett bibehållande av sambeskattningsprincipen vid inkomstbeskattningen, vilket beredningen gjort, synes det inkonsekvent att tillämpa en särberäkningsmetod för grundförsäkringsavgifterna. Vidare har framhållits att för vissa grupper inkomsttagare samberäkningsmetoden under alla förhållanden är ofrånkomlig, nämligen när det gäller fall av så kallad faktisk sambeskattning. Kammarrätten finner det av beredningen förordade förslaget om samberäkning av avgiftsunderlaget för grundförsäkringsavgifter böra ges företräde framför en särberäkningsmetod. Arbetsgivaravgifterna bör för arbetsgivarla i skattehänseende betraktas som omkostnad i deras verksamhet av samma slag som övriga lönekostnader och vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Detta gäller redan för nu utgående arbetsgivaravgifter och det berättigade i ett sådant avdrag har icke heller ifrågasatts av beredningen. Även den på debetsedel debiterade grundförsäkringsavgiften föreslås bli avdragsgill vid taxeringen. Till den del avgiften avser folkpension är avdragsrätten motiverad genom

att folkpensionen beskattas som inkomst. Rätten att avdraga sjukvårdsförsäkringsavgiften har inte samma principiella stöd, enär utgående förmåner icke beskattas. Detta avsteg är emellertid dikterat av sociala skäl. Förslaget innebär icke någon förändring i de regler som gällde intill 1964 års lagändring (SFS 1964:76) om upphävande av avdragsrätten för folkpensionsavgifter. Kammarrätten tillstyrker förslaget i denna del. Kontroll och debitering av arbetsgivaravgifter till grundförmånerna avses skola ske i samma ordning som nu gäller för arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen. Sistnämnda avgifter debiteras av riksförsäkringsverket med ledning av arbetsgivaruppgifter. Riksdagens revisorer har i sin för år 1963 avgivna ämbetsberättelse funnit nuvarande möjligheter till kontroll av arbetsgivaruppgifterna otillräckliga. Då arbetsgivaravgifterna med hänsyn bl. a. till de nytillkomna avgifterna för grundförmånerna under de närmaste åren kommer att stiga kraftigt, synes kraven på en effektiv kontroll göra sig än starkare gällande. Kammarrätten vill för sin del understryka vikten av att frågan om kontroll och debitering av arbetsgivaravgifterna göres till föremål för ytterligare överväganden. Grundförsäkringsavgiften föreslås skola debiteras av lokala skattemyndigheten och uppbäras i samband med de allmänna skatterna. Kontrollen av dessa avgifter, som framför allt bör avse avgiftsunderlagets storlek, det vill säga den sammanräknade nettoinkomsten, synes få en fullt tillfredsställande lösning genom systemets anknytning till inkomsttaxeringen. I normalfallet torde icke heller debiteringen av avgifterna vålla de lokala skattemyndigheterna någon svårighet. Vissa problem kan dock uppstå vid ändring av åsatta taxeringar efter besvär hos kammarrätten och regeringsrätten. Detta medför som regel en ändring av avgiftsunderlaget, den sammanräknade nettoinkomsten, som i sin tur kräver omdebitering av avgiften. Beskattningsdomstolarnas utslag sådana de för närvarande är utformade lämnar emellertid icke någon direkt upplysning om den sammanräknade nettoinkomstens storlek. Omräkningen av avgiftsunderlaget kan därför i här åsyftade fall bereda den lokala skattemyndigheten visst merarbete till exempel genom att besvärsakten i skattemålet måste infordras.

62 Den direkta beskattningen I fråga om den direkta beskattningen har beredningen icke föreslagit några mera omfattande ändringar i för närvarande gällande bestämmelser. De ändringar som föreslagits är i huvudsak följande. De nuvarande ortsavdragen, som fått beteckningen grundavdrag, har föreslagits utgå med förhöjda belopp. Vidare har skatteskalorna för den statliga inkomstskatten omkonstruerats såtillvida, att procentsatserna för de flesta inkomstlägena sänkts, mest i skalan för gifta men även något i skalan för ensamstående, varjämte skalorna anpassats så, att gränsen för tudelningsprincipens tillämpning höjts. Slutligen har ändrade regler för förvärvsavdrag föreslagits, innebärande att avdraget för förvärvsarbetande kvinna, som icke har hemmavarande minderårigt barn, borttagits och att avdragen för övriga kategorier genomgående höjts. Rörande de olika avsnitten i betänkandet får kammarrätten anföra följande. Skattefritt minimum Kammarrätten finner icke skäl till erinran mot de av beredningen föreslagna grundavdragen av - efter successiv höjning under en mellanperiod - 3 000 kronor för ensamstående och 6 000 kronor för gifta att gälla från och med 1971 års taxering. Däremot kan kammarrätten icke finna den skillnad i hänsyn, som tages till försörjningsbördan för barn i fullständigt äktenskap och till försörjningsbördan för barn, som vårdas av ensamstående förälder motiverad. Progressionen i inkomstbeskattningen De av beredningen föreslagna skatteskalorna, som är avsedda att träda i allmän tilllämpning år 1970, är konstruerade under antagande av en med 2 procent årligen fortlöpande penningvärdeförsämring fram till år 1970. Penningvärdeförsämringen torde emellertid för närvarande överstiga nämnda procenttal. Kammarrätten får därför framhålla, att därest en väsentlig avvikelse från den beräknade penningvärdeförsämringen föreligger år 1970, en anpassning av de föreslagna skalorna med hänsyn härtill kan bli nödvändig. Beredningen har vid konstruktionen av skatteskalorna genomgående sänkt procentsatserna. En sådan sänkning synes ur flera

synpunkter angelägen. Med anledning av den diskussion som förts angående inkomstskattens arbetsmarknadspolitiska verkningar vill kammarrätten understryka, att enligt kammarrättens mening en minskning av marginalskattesatserna är det enda rationella sättet att stimulera de gifta kvinnorna och de skattskyldiga i allmänhet till ökade arbetsinsatser. Avvägningen mellan gifta och ensamstående Sam- eller särbeskattning Den kritik, för vilken sambeskattningen i dess nuvarande form i allmänhet utsattes, torde framför allt rikta sig mot två olika verkningar av denna beskattning, nämligen dels den skatteskärpning, som i vissa inkomstlägen inträder för makar efter äktenskapets ingående i jämförelse med den skatt, som åvilat dem såsom ogifta, dels ock den procentuellt sett höga beskattning, som för vissa grupper skattskyldiga drabbar hustruns inkomst, jämförd med skatten för ensamstående person med samma inkomst. Kammarrätten vill erinra om att i direktiven för beredningens arbete uttalats att vid skattebördans avvägning mellan olika skatteformer och mellan skilda kategorier skattebetalare, liksom hittills, skatteförmågeprincipen borde vara avgörande. I ett skattesystem, som bygger på principen om skatt efter förmåga, synes naturligt då familjen normalt är en ekonomisk enhet att skatten för makar bestämmes på grundval av makarnas sammanlagda inkomst. Om man bortser från omständigheter som bör beaktas genom särskilda förvärvsavdrag, får familjens skatteförmåga anses vara densamma, vem som än har inkomsten, mannen eller hustrun eller bådadera. Så länge familjen bibehåller sin nuvarande karaktär av ekonomisk enhet, leder en särbeskattning till resultat, som enligt kammarrättens mening icke är förenliga med skatteförmågeprincipen. Kammarrätten ansluter sig därför till beredningens förslag, att sambeskattning av makar bibehålies. Emellertid synes det angeläget att undanröja sambeskattningens nackdelar, främst den skatteskärpning som i vissa fall, då makars inkomster vid skatteberäkningen sammanlägges, genom progressionen uppkommer för makar i jämförelse med två ogifta med samma inkomster. Sådan skärpning av skatten kan undvikas genom att grundavdrag och skatteskalor avpassas så, att sammanlagda

63 skatten för makar uppgår till samma belopp som sammanlagda skatten för två ogifta personer med tillhopa lika stor inkomst som makarna, den så kallade tudelningsprincipen. Enligt beredningens förslag höjes gränsen för tudelningsprincipens tillämpning å skatteskalorna så att endast i inkomstlägen där den sammanlagda beskattningsbara inkomsten överstiger 40 000 kronor en skatteskärpning kan inträda vid ingående av äktenskap. K a m marrätten vill emellertid ifrågasätta om icke tudelningsprincipen borde helt genomföras. Den kvarstående begränsningen är ur skatteförmågesynpunkt knappast motiverad, och finansiellt torde den sakna större betydelse. V a d härefter angår den andra av ovan angivna invändningar mot sambeskattningen, nämligen att hustruns inkomst vid förvärvsarbete skulle drabbas av procentuellt sett hög skatt i jämförelse med skatten för en ogift kvinna med samma inkomst, så grundar sig denna invändning enligt kammarrättens mening på en felsyn. För att få en rättvisande jämförelse skall skatten å hustruinkomsten icke jämföras med skatten på ogift kvinnas inkomst. Jämförelsen bör i stället göras mellan å ena sidan makarnas sammanlagda skatt och å andra sidan sammanlagda skatten för två ogifta personer med tillhopa samma inkomst som makarna. K a m m a r r ä t t e n utgår därvid från att skatteskalorna är grundade på tudelningsprincipen. Att gift kvinna drabbas av familjens marginalskatt, då hon utträder på arbetsmarknaden, synes icke anmärkningsvärt utan överensstämmer med familjens skatteförmåga. K a m m a r r ä t t e n vill understryka, att den som vill bereda gift kvinna skattelättnad vid utträdet på arbetsmarknaden - genom förvärvsavdrag eller annorledes - påfordrar en särskild förmån för familj, där hustrun förvärvsarbetar, både i förhållande till familj, där hustrun icke förvärvsarbetar, och i förhållande till sammanlagda skatten för två ensamstående med motsvarande inkomster. Ett dylikt favoriserande i beskattningshänseende av förvärvsarbetande hustrus inkomst skulle m å h ä n d a locka fler gifta kvinnor att taga förvärvsarbete än nu är fallet, men sådana arbetsmarknadspolitiska synpunkter kan enligt kammarrättens mening icke motivera åtgärder, som innebär avvikelse från skatteförmågeprincipen i mera betydande utsträckning. Frågan om särbeskattning

i vissa fall

O m såsom kammarrätten ovan ifrågasatt tudelningsprincipen genomföres utan be-

gränsning, blir frågan om frivillig särbeskattning icke aktuell. D å enligt beredningens förslag tudelningsprincipens tillämpning är begränsad, har ifrågasatts införande av frivillig särbeskattning. K a m m a r r ä t t e n kan icke tillstyrka en sådan anordning. De komplikationer som vid en särbeskattning skulle uppkomma både för de skattskyldiga och för taxeringsmyndigheterna har ingående belysts av 1957 års sambeskattningsrevision i dess betänkande om familjebeskattningen ( S O U 1959:13 sid. 4 8 5 4 ) . Det är enligt kammarrättens mening knappast möjligt att bemästra dessa komplikationer ens med mycket detaljerade bestämmelser, beroende bland annat på svårigheten att hindra makar att fördela familjens inkomster mellan sig på för dem lämpligt sätt i syfte att vinna skattelättnader.

Avvägningen

av

skatteskalorna

Därest, som kammarrätten ovan ifrågasatt, tudelningsprincipen genomfördes utan begränsning, skulle jämväl den fördelen vinnas, att till grund för skatteberäkningen skulle kunna läggas en för både gifta och ensamstående gemensam skattetabell. Tillvägagångssättet vid skatteberäkningen för m a k a r bleve då följande. Makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomster tudelas först. Därefter avläses i skattetabellen skattebeloppet för den sålunda framkomna hälftendelen, varpå detta skattebelopp multipliceras med två. Den summa, som då framkommer, utgör makarnas gemensamma skatt vilken, i likhet med vad för närvarande gäller, uppdelas å makarna i förhållande till deras beskattningsbara inkomster. Användandet av en gemensam skattetabell synes kunna medföra den fördelen, att de skattskyldiga lättare skulle uppfatta, att någon skillnad i skattetrycket för gifta och ensamstående - såsom m å h ä n d a de skilda skatteskalorna synes ge vid handen - icke föreligger vid tillämpning av tudelningsprincipen.

Mångdelningssystemet K a m m a r r ä t t e n kan icke helt instämma i beredningens uppfattning beträffande de svårigheter, som skulle uppkomma vid beräkning av skatten för en familj i förhållande till antalet konsumtionsenheter i familjen. Resultatet behöver icke nödvändigtvis innebära opåkallade skattesänkningar för barnfamiljer i högre inkomstlägen. En sådan ten-

64 dens torde kunna elimineras exempelvis genom lämplig avpassning av progressionen för skatteuttaget å de å barnen belöpande enheterna av inkomsten. Kammarrätten kan i detta sammanhang självfallet icke redovisa ett fullständigt förslag till skatteberäkning enligt mångdelningssystemet, men vill ändock giva till känna, att skatteberäkning enligt ett på lämpligt sätt anordnat mångdelningssystem synes vara den metod för skattens bestämmande, som skulle ge största möjliga rättvisa olika skattskyldiga emellan, både mellan ensamstående och familjer samt mellan familjer med olika antal familjemedlemmar. Avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn till om hustrun har förvärvsarbete eller ej Förvärvsavdrag Kammarrätten instämmer i beredningens förslag, att förvärvsavdrag icke bör ifrågakomma, då minderårigt barn icke finnes. Det torde icke föreligga någon sådan skillnad beträffande skatteförmågan mellan gifta och ensamstående respektive mellan kvinna och man vid lika inkomster, att särskilt avdrag är påkallat för en förvärvsarbetande gift kvinna som inte har vård om barn. Om två förvärvsarbetande personer ingår äktenskap, minskas icke därigenom deras skatteförmåga. Någon anledning föreligger då icke att ge kvinnan i fråga ett särskilt förvärvsavdrag. Utifrån denna bedömning kan ej heller finnas skäl att ge förvärvsavdrag till gift kvinna, som under pågående äktenskap börjar förvärvsarbeta. Det nuvarande förvärvsavdraget å 300 kronor till gift kvinna utan barn torde ha tillkommit delvis i syfte att motverka den negativa sambeskattningseffekt, som enligt tidigare tillämpade skatteskalor stundom uppkom för makar. Förvärvsavdrag för gift kvinna med hemmavarande minderårigt barn är motiverat av den merkostnad för barnets vård, som uppkommer då modern utför förvärvsarbete. Kammarrätten finner, i vad avser avdrag för gift kvinna med inkomst av arbete eller av rörelse, den av beredningen föreslagna beräkningsgrunden - 25 procent av inkomsten och en övre gräns för avdraget av 4 000 kronor - innefatta en skälig avvägning. Däremot kan kammarrätten icke förorda, att ett minimiavdrag av 1 000 kronor införes. En så ringa arbetsinsats, som motsvarar 1 000 kro-

nor, torde knappast medföra några ökade kostnader för barnets vård och i vart fall icke större ökning än som täckes av ett belopp, motsvarande 25 procent av inkomsten. För den händelse arbetsmarknadspolitiska synpunkter skulle åberopas såsom stöd för minimiavdrag på sätt beredningen föreslagit av 1 000 kronor, vill kammarrätten anföra, att den arbetsmarknadspolitiska effekten av ett sådant avdrag icke synes särskilt gynnsam. Avdraget skulle väl endast stimulera till ett inkomstförvärv av upp till 1 000 kronor, men för inkomster mellan 1 000 och 4 000 kronor sakna sådan verkan. Vad angår gift kvinna med egen inkomst av jordbruksfastighet kan hon måhända i undantagsfall genom sitt förvärvsarbete åsamkas kostnader för barns vård av samma omfattning som kvinnor med inkomst av eget arbete eller rörelse. Merendels torde emellertid dylika kostnader av väsentlig betydelse icke uppstå, då hon i regel har sitt förvärvsarbete nära hemmet. Det finns därför ur kostnadssynpunkt icke skäl att medge så stort avdrag som beredningen föreslagit eller belopp motsvarande arbetsinkomsten upp till 1 000 kronor. Härtill kommer att det knappast är möjligt för taxeringsmyndigheterna att bedöma värdet av hennes arbetsinsats i förvärvskällan. Kammarrätten anser, att anledning saknas att ändra den nuvarande ordningen, enligt vilken utan mera ingående prövning utgår ett avdrag av 300 kronor. Samma skäl, som ovan anförts mot höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet, talar även mot höjning av nuvarande avdrag av 300 kronor för gift man med inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, där hustrun utför arbete i jordbruket eller rörelsen. Avvägning inom kategorin gifta med hänsyn till om barn finns eller ej Barnavdrag vid beskattningen Enligt för närvarande gällande regler tages vid beskattningen icke någon hänsyn till de normala barnförsörjningskostnaderna. (Förvärvsavdraget avser endast att kompensera de av moderns förvärvsarbete föranledda särskilda kostnaderna.) I stället utgår barnbidrag vilka är avsedda att betraktas såsom negativ skatt d. v. s. avdrag från debiterad skatt. Även om barnbidragen höjes enligt beredningens förslag kan de emellertid giva nödig skattekompensation för den på

65 grund av barnförsörjningen nedsatta skatteförmågan endast i låga inkomstlägen. I högre inkomstlägen, där de flesta familjer är att finna, är därför icke barnförsörjare gynnade på barnförsörjarnas bekostnad. Genom införande av barnavdrag skulle en bättre horisontell rättvisa kunna åstadkommas. Det är därför att beklaga att beredningen icke ansett sig kunna föreslå införande av sådana avdrag. Ofullständiga familjer Beredningen har under hänvisning till att frågan om beskattningen av ensamstående barnförsörjare nyligen prövats av riksdagen icke funnit anledning att aktualisera någon ändring härutinnan. K a m m a r r ä t t e n har inledningsvis framhållit att det extra grundavdraget å 3 000 kronor för ofullständiga familjer icke kan anses motiverat ur skatteförmågesynpunkt. Bortsett härifrån finner kammarrätten detta avdrag i alltför hög grad bryta mot de principer som i övrigt fastslagits i fråga om kostnaden för barn. I överensstämmelse med dessa principer borde, i den mån barnkostnader för barn, vars vård handhaves av ensamstående förälder, blir högre än för barn i fullständigt äktenskap, detta regleras genom att barnbidraget i dessa fall fastställes till motsvarande högre belopp. Invändningar kan också göras mot att skatten för ensamstående med barn beräknas enligt den skatteskala som gäller för makar d. v. s. för två personer och deras sammanlagda inkomster. Det må även beaktas att dessa förmåner knappast kommer att bli äktenskapsfrämjande, eftersom det blir en väsentlig höjning av skatten om en ogift med ortsavdrag å 6 000 kronor gifter sig. D å kommer nämligen ett avdrag å 3 000 kronor eller - om vederbörande gifter sig med annan ensamstående med barn - å 6 000 kronor att falla bort samtidigt som progressionen i hans beskattning ökar. K a m m a r r ä t t e n vill även något belysa, att en viss disproportion uppkommer i skattebelastningen mellan den av ensamstående föräldrar, som har barnet i sin vård, och den som har att utgiva underhåll för barnet. Beredningens förslag innebär, att vårdnadshavaren dels tillgodoföres, utöver grundavdrag för egen del av 3 000 kronor, ett grundavdrag för barnet av likaledes 3 000 kronor, dels får förvärvsavdrag, som vid inkomst av eget arbete eller av rörelse kan uppgå till 4 000 kronor, dels - utan att inkomsten först

5-473386

sammanlägges med annan familjemedlems inkomst - får skatten beräknad enligt den lägre, för gifta avpassade skatteskalan. Därtill kommer att det bidrag, som vårdnadshavaren erhåller för barnet från den icke vårdnadshavande av föräldrarna, utgör skattefri inkomst samt att det statliga barnbidraget, vilket i sin helhet tillfaller vårdnadshavaren, likaledes utgör icke skattepliktig inkomst. Det kan icke bestridas, att den av föräldrarna, som har vårdnaden om barnet, på så sätt erhåller synnerligen omfattande förmåner i beskattningshänseende. Den icke vårdnadshavande av föräldrarna får däremot såsom enda förmån vid taxeringen avdrag för utgivet underhållsbidrag enligt 46 § 2 m o m . 4) kommunalskattelagen och 4 § 1 m o m . statsskatteförordningen med högst 1 000 kronor, oavsett om underhåll utgått för ett eller flera barn och oavsett underhållets storlek per barn och totalt. Något förvärvsavdrag tillkommer icke sådan förälder och hans skatt beräknas enligt den för ensamstående gällande skatteskalan. Det synes kunna ifrågasättas, om den ovan återgivna fördelningen av skattetrycket mellan vårdnadshavande och icke vårdnadshavande ensamstående föräldrar är skälig. Som jämförelse kan nämnas, att enligt dansk rätt underhållsskyldig för barn äger göra avdrag för utgivet underhåll, medan vårdnadshavaren är skattskyldig för detsamma. En sådan ordning synes innebära större rättvisa och skulle måhända kunna införas jämväl i Sverige.

Den indirekta beskattningen Den av beredningen gjorda avvägningen av det totala skattetrycket innebär en väsentlig omfördelning från direkt till indirekt skatt. Enligt beredningens förslag beräknas den indirekta beskattningen år 1970 lämna 2,5 miljarder kronor mer än vad som skulle utgå enligt nuvarande system med särskilda punktskatter och allmän varuskatt. Det är vidare underförstått, att den indirekta beskattningen skall vara så ordnad, att den utan större svårigheter kan möjliggöra en ytterligare övergång från direkt till indirekt skatt. Det hade från vissa synpunkter varit en fördel, om m a n för att möta dessa stegrade skattekrav på den indirekta beskattningens område hade kunnat tänka sig en utbyggnad av punktskattesystemet. Punktbeskattningen drager icke några extra kostnader för u p p -

66 börden och kräver icke några kompensationer åt vissa grupper i samhället. Det torde emellertid vara uteslutet att den vägen uppnå de betydande skatteintäkter, som erfordras för att täcka det bortfall i direkta skatter som har föreslagits. Punktbeskattningen uppfyller ej heller de krav på den indirekta beskattningen som beredningen uppställt, nämligen att den icke skall inverka på näringslivets struktur och ej heller försämra vårt näringslivs konkurrenskraft på världsmarknaden. I likhet med skatteberedningen har kammarrätten därför funnit, att det ökade skatteuttaget på den indirekta beskattningens område icke torde kunna ske på annat sätt än medelst en generellt verkande indirekt skatt. Under sina överväganden om hur den indirekta beskattningen lämpligast bör ordnas har beredningen haft att välja mellan ett bibehållande av den nuvarande allmänna varuskatten, som uttages i ett led (detaljhandeln), och en flerledsskatt av antingen så kallad kaskadtyp eller av typen mervärdeskatt. Beredningen har för sin del föreslagit införandet av en mervärdeskatt. Av de skäl som beredningen redovisat synes det framgå, att införandet av en kaskadskatt skulle få så ogynnsamma verkningar på vårt näringslivs struktur, att ett införande av en indirekt skatt av denna typ knappast kan komma ifråga. Vissa ledamöter av beredningen har i detta sammanhang väckt frågan om fortsatt utredning angående en övergång från nettovinstbeskattning till bruttovinstbeskattning vid företagens beskattning. Beredningens majoritet har dock avvisat detta förslag. K a m m a r r ä t t e n anser sig icke med ledning av det framlagda materialet kunna bedöma, huruvida det finns fog för några ytterligare undersökningar på detta område. Frågeställningen synes emellertid vara utan intresse i detta sammanhang. Några konkreta förslag om bruttovinstbeskattningens närmare utformning har icke framförts. Ett införande av den föreslagna mervärdeskatten torde för övrigt icke innebära något hinder för eventuella ändringar av detta slag inom företagsbeskattningen. Beredningen har vid sin jämförelse mellan den nuvarande allmänna varuskatten och den föreslagna mervärdeskatten understrukit de brister, som konstaterats hos varuskatten, liksom dess sämre avkastningsförmåga. En jämförelse mellan dessa två skatteformer synes dock icke bli fullt rättvisande, om m a n icke tänker sig varuskatten utvidgad till samma konsumtionsområden, som föreslagits be-

träffande mervärdeskatten, och ändrad i de hänseenden, där den i avgörande punkter visat sig behäftad med tekniska brister och verkat snedvridande på vårt näringslivs struktur. M a n skulle sålunda t. ex. kunna tänka sig den allmänna varuskatten utsträckt till att omfatta även transporttjänster för att icke skattens storlek skulle bli beroende av om säljaren själv transporterar varan till köparen eller för detta ändamål anlitar ett fristående transportföretag o. s. v. Det måste nämligen kraftigt understrykas, att den allmänna varuskatten har obestridliga fördelar framför mervärdeskatten på det uppbördstekniska området. Framför allt blir antalet skattskyldiga betydligt mindre och skatteredovisningen väsentligt enklare. En förbättrad allmän varuskatt skulle ej heller ställa några ökade krav på taxeringsorganisationen. Mervärdeskatten åter fordrar för sin tillämpning, att skatten uttages i samtliga led i produktions- och distributionskedjan. De skattskyldigas antal blir följaktligen mycket stort, vilket innebär stora olägenheter från såväl administrativ som kostnadsmässig synpunkt. Särskilt betänkligt framstår det, att beskattningen av jordbruket och skogsbruket vid mervärdeskatten icke ansetts kunna bibehållas vid nuvarande enkla former utan kräver ett fullständigt redovisningsförfarande av samtliga jordbrukare. Det förhållandevis komplicerade systemet med särskilda avdrag för erlagd skatt, det omfattande restitutionsförfarandet och skyldigheten att å varje faktura företagare emellan uträkna och göra anteckning om skattebeloppet gör, att mervärdeskatten kommer att bli mycket mer komplicerad och tungarbetad såväl för taxeringsorganisationen som - icke minst - för de skattskyldiga. Det synes emellertid icke tekniskt eller praktiskt möjligt att genom ändringar i varuskatteförordningen upphäva denna skatts kumulativa verkningar. Det synes också vara förenat med betydande svårigheter att från skatteplikten undantaga näringslivets investeringar, även om m a n begränsar sig till sådana av större omfattning. Ett dylikt undantagande skulle för övrigt medföra ett högst betydande skattebortfall, som måste kompenseras med ett höjt skatteuttag. K a m m a r r ä t t e n föreställer sig att en sådan höjning måste bli så avsevärd, att den skulle äventyra varuskattens effektiva uppbörd. Det förefaller uppenbart, att en flerledsskatt icke inbjuder till samma undandragande av skatt som en ettledsskatt, där hela skatteuttaget är kon-

67 centrerat till ett och samma led i produktions- och distributionskedjan. En flerledsskatt har jämväl en väsentligt högre grad av elasticitet ifråga om skattesatsens storlek. Om man därför på den indirekta beskattningen ställer kraven, att den skall ge möjlighet till högt skatteuttag, icke ha några kumulativa verkningar samt icke verka hindrande för vår export, så är uppenbarligen mervärdeskatten trots sina administrativa och kostnadsmässiga nackdelar en lämpligare skatteform än en reformerad allmän varuskatt. Den starka ökningen av antalet skattskyldiga, som skulle bli följden av mervärdeskattens införande, och denna skatts mera svårkontrollerade och komplicerade natur måste göra en väsentlig utbyggnad av varuskatteavdelningarna å länsstyrelserna ofrånkomlig. Beredningen har emellertid icke verkställt några beräkningar av personalbehovet och kostnaderna därför. Även för kammarrätten, som fungerar som besvärsinstans, måste ökade arbetsuppgifter bli följden av mervärdeskattens införande. Det kan anmärkas, att målen angående den allmänna varuskatten under senare tid visat en stigande tendens, särskilt vad beträffar mål av mer invecklad beskaffenhet. Antagligen sammanhänger detta med en ökad kontroll- och revisionsverksamhet. En omläggning till mervärdeskatt kommer självfallet att ställa än större krav på kammarrättens organisation och medföra behov av personalförstärkningar. Beskattningsområdet Även om mervärdeskatten i flera hänseenden företer avvikelser från den allmänna varuskatten, är det dock i grund och botten fråga om samma slags beskattning; båda skatteformerna avser att drabba konsumtionen inom riket. Vad som tekniskt skiljer dem åt är egentligen endast den uppdelade betalningsskyldigheten eller skatteuppbörden och den därmed förenade rätten till avdrag för ingående d. v. s. erlagd skatt för gjorda inköp med mera. Beskattningsområdet vid mervärdeskatten kommer att bli väsentligt mer omfattande än vid varuskatten, vilket medför ett ökat antal skattskyldiga. Möjligheterna att härvidlag nå fram till ett enklare system torde emellertid vara förhållandevis små, om man vill upprätthålla kravet på neutralitet vid beskattningen och undvika kumulativa verkningar

av skatten. Alltför många undantag från skatteplikt på beskattningsområdet medför uppenbara risker för snedvridningar i konsumtionsvalet och skapar betydande svårigheter vid tillämpningen och kontrollen. En förutsättning för att skatteformen skall kunna fungera i enlighet med de uppdragna riktlinjerna är följaktligen att beskattningen göres så generell som möjligt. Enligt förslaget kommer jämväl i stort sett hela varuområdet att inordnas under beskattningen. Däremot har en ej ringa del av tjänsteprestationerna av ena eller andra skälet lämnats utanför. Att en relativt stor del av tjänsteområdet ställts utanför beskattningen medför självfallet vissa tillämpnings- och kontrollsvårigheter samt torde även skapa risker för snedvridningar i olika hänseenden. Hur pass omfattande dessa olägenheter kan tänkas bli, ställer det sig emellertid svårt att nu bedöma. Enligt förslaget är samtliga varor skattepliktiga till mervärdeskatt utom vissa speciella i författningen uppräknade varuslag, som skall vara helt skattefria. Det anges också i anvisningarna, att gas, vatten och elektricitet skall anses som varor i förordningens mening. Av denna skrivning att döma torde närmast den slutsatsen kunna dragas, att andra nyttigheter och kraftkällor än de nu nämnda skulle falla utanför beskattningsområdet. Som exempel på sådana nyttigheter kan nämnas atomenergi och fjärrvärme. Huruvida beredningen avsett en sådan begränsning av skatteplikten framgår ej av motiven. En viss tvekan kan därför råda på den punkten och medföra onödiga tvistigheter och rättsförluster. Med hänsyn till den höga skattesats, som föreslagits och vilken väntas komma att stiga än mer i samband med kommande reformer på den direkta beskattningens område, framstår det som ytterst angeläget, att reglerna om skatteplikten blir så klart och entydigt formulerade i lagstiftningen som möjligt, så att den enskilde företagaren icke behöver hysa någon som helst tvekan om beskattningens omfattning. En felaktig bedömning härvidlag kan på grund av skattens storlek få ödesdigra konsekvenser för hans ekonomi. Kammarrätten vill sålunda ifrågasätta, om icke lagstiftningen i detta hänseende bör utformas så, att däri uttömmande anges vilka varor och nyttigheter, som skall vara undantagna från beskattningen, medan i övrigt full skatteplikt skall råda. Några större olägenheter synes icke vara förenade

68 härmed, eftersom Kungl. M a j : t enligt förslaget tillagts befogenhet att i fall av behov förordna om undantag från den eljest generella skatteplikten. S a m m a lagstiftningsteknik bör om möjligt tillämpas även på tjänsteområdet. Bland annat skulle därmed vinnas, att reglerna om bevisbördans fördelning i fråga om skatteplikt för varor och tjänster blir enhetliga. I stället har beredningen gruppvis angivit vilka tjänster, som skall inordnas under beskattningen, men i vissa fall tillfogat, att skatteplikt skall gälla jämväl för verksamhet, som är att betrakta som jämförlig med de särskilt angivna slagen av tjänsteprestationer. I ett fall, det gäller annonser, har det föreskrivits, att skatteplikt ej föreligger. En omsystematisering av bestämmelsen på sätt kammarrätten ifrågasätter skulle otvivelaktigt underlätta tillämpningen av densamma. I vart fall synes det kunna innebära en förbättring, om anvisningarna kompletterades med exempel på de tjänster, som enligt vad beredningen funnit, otvetydigt bör lämnas utanför beskattningen. Som ovan nämnts har beskattningsreglerna utformats så, att skatteplikten blir i stort sett fullständig på varuområdet. De undantag, som nu gäller enligt varuskatteförordningen, h a r i viss utsträckning överförts till förordningen om mervärdeskatt, men en stark begränsning har dock skett. Detta anser kammarrätten komma att underlätta tillämpningen av förordningen. I huvudsak avser undantagsbestämmelserna läkemedel, som säljs mot recept eller på sjukhus, krigsmateriel för statens behov, fiskefartyg, större fartyg och luftfartyg samt konstnärers försäljning av egna verk. Någon erinran kan i och för sig ej göras mot dessa undantag, som betingats av speciella skäl, även om de kan tänkas medföra ett ökat antal restitutionsfall. Vissa tolkningsspörsmål kan ävenledes u p p k o m m a , t. ex. vad som skall förstås med uttrycket fiskefartyg. Ifråga om tidningar och vissa andra publikationer, som är skattefria enligt gällande varuskatteförordning, föreslår beredningens majoritet, att skattefriheten skall slopas. Främst synes detta motiveras av tekniska skäl och med hänsyn till det omfattande beskattningsunderlag, som eljest skulle lämnas utanför. En minoritet av fem ledamöter anser, att den nuvarande skattefriheten av samma skäl som förut bör bestå, medan en ledamot föreslår, att beskattningen skall omfatta allenast tidningspapperet. K a m m a r r ä t t e n vill fram-

hålla, att skattetekniska skäl talar för ett val mellan alternativen full beskattning och full skattefrihet. Varje slag av partiell beskattning torde stöta på alltför stora tekniska hinder och onödigtvis komplicera lagstiftningen. Ett undantagande från skatteplikten skulle självfallet underlätta den nyhetsinformation, som sker genom tidningspressen, ävensom den offentliga debatten. S a m m a skäl synes dock kunna åberopas om än med varierande styrka för andra former av information och debatt. Omläggningen från varuskatt till mervärdeskatt har i hög grad motiverats med att m a n vill skapa ökade resurser nu och framdeles för att kunna genomföra angelägna sänkningar och ändringar i den direkta beskattningen. Denna synpunkt synes kammarrätten vara ett utomordentligt starkt motiv för att låta konsumtionen av tidningar och tidskrifter vara med och dela bördan av den ökade indirekta beskattningen. Stor hänsyn måste härvidlag tas till att denna konsumtion representerar ett mycket stort skatteunderlag. I detta sammanhang har anmärkts, att en särskild utredning har tillsatts för att undersöka tidningspressens ekonomiska förutsättningar med mera. Vare sig tidningspressen undantages från beskattningen eller ej, anser kammarrätten det icke ha förebragts tillräckliga skäl för att som beredningen föreslagit lämna annonser och annonsverksamheten utanför beskattningsområdet. Ett dylikt undantagande torde uppenbart k o m m a att medföra gränsdragnings- och fördelningsproblem. Ett inordnande av annonsverksamheten under beskattningens ram synes vidare öka möjligheterna till avlastning av ingående skatt, vilket skulle kunna minska frekvensen av restitutionsfall. Beträffande tjänsteområdet kommer enligt beredningens förslag som nämnts en relativt stor del därav att lämnas utanför beskattningen. Skatteplikten bör självfallet icke onödigtvis utsträckas till områden, som icke tillför staten någon reell skatteökning eller där en kostnadsökning av sociala eller andra skäl skulle te sig obillig för den enskilde. Å andra sidan bör undantagen begränsas så, att icke några problem i onödan uppstår vid tillämpningen. Det kan jämväl anses som ett icke ringa värde i sig, om det på så sätt göres klart för var och en, att denna beskattningsform till sin natur och för åstadkomm a n d e av ett rättvist skatteutfall måste vara generell. Verksamheten på vissa o m r å d e n synes emellertid genom lagstiftning eller av andra skäl vara sådan, att det icke ställer sig

69 praktiskt möjligt att upprätthålla kravet på en generell beskattning. K a m m a r r ä t t e n har därför icke några erinringar emot, att skattefrihet blir rådande ifråga om verksamheter, som avser sjukvård och liknande, undervisning och utbildning, samt beträffande advokat-, bank- och försäkringsverksamhet. Till det skattefria området har beredningen hänfört jämväl nöjesverksamheten. Den speciella nöjesskatten avvecklades helt genom beslut av 1963 års riksdag och redan dessförinnan hade ett flertal inskränkningar gjorts i denna beskattningsform, betingade av såväl kulturella och ideella som praktiska och ekonomiska skäl. Detta har utgjort den främsta anledningen till att denna verksamhet icke ansetts ånyo böra läggas under beskattning. Det rör sig dock härvidlag om ett renodlat konsumtionsområde, och en mycket stor del av verksamheten behärskas av företag med uteslutande kommersiell inriktning. Det kan knappast anföras några skäl för att låta nöjesverksamheten förbli skattefri. Att nöjesskatten helt avvecklades år 1963 torde i mycket stor utsträckning ha berott på att författningen till följd av de successiva ändringarna däri blivit i hög grad irrationell och förorsakade avsevärda svårigheter i tilllämpningen. Ett inlemmande av denna verksamhet skulle medföra undanröjande av de fördelningsproblem, som eljest kan befaras för restaurangföretag och liknande som jämväl anordnar nöjesuppträdanden. I den m å n biograf- och filmverksamheten samt de kulturella organisationerna skulle behöva fortsatt ekonomiskt stöd, torde detta lämpligen kunna lämnas i annan och mer rationell ordning än i form av en generell skattefrihet, som även kommer rent kommersiella företag tillgodo.

tag från regeln om skatteplikt för inrikes resor. Beredningens förslag kommer sannolikt att ge anledning till missbruk. Ifråga om byggnadsområdet föreslår beredningen generell skatteplikt beträffande uppförande av byggnader och markanläggningar ävensom olika slag av tjänsteprestationer med avseende därå. I konsekvens härmed införes skatteplikt för byggnader, som byggnadsföretag uppför i och för försäljning. I likhet med beredningen anser kammarrätten det av tekniska och praktiska skäl däremot icke lämpligt att införa någon beskattning i denna form för privata försäljningar av fastighet och mark. Enligt nuvarande regler sker beskattningen å byggnadsområdet allenast beträffande materialkostnaderna, men däremot ej beträffande lönekostnader. En full beskattning i enlighet med beredningens förslag skulle alltså medföra en ökning av skattebelastningen på byggnadsverksamheten, vilket icke ansetts motiverat ur bostadssociala och bostadspolitiska synpunkter. Beredningen har därför föreslagit en begränsning av skatteeffekten på så sätt, att beskattningsvärdet skall reduceras till 60 procent av de nedlagda kostnaderna, vilket enligt vissa beräkningar skulle ungefär motsvara materialvärdet, varigenom den nuvarande beskattningseffekten i stort sett skulle kunna bibehållas. Det är givetvis svårt att bedöma, om detta är en tillräckligt rättvisande schablonregel och om den bör tilllämpas överlag samt vilka konsekvenser den kan tänkas få ur konkurrenssynpunkt. Till dessa spörsmål återkommer kammarrätten i samband med behandlingen av frågan om beskattningsvärdets bestämmande.

Beredningen föreslår, att beskattningen utsträckes till att omfatta jämväl resor och transporter. K a m m a r r ä t t e n har för sin del icke något att erinra häremot. Icke enbart därför att man därigenom vid försäljning av varor som måste transporteras till köparen uppnår en likartad beskattning, oavsett om transportkostnaden får anses inkalkylerad i priset eller ej. Man erhåller jämväl en likartad och j ä m n beskattning av den konsumtion som ligger i den privata resandeströmmen inom riket. Beträffande resor till och från utlandet har beredningen föreslagit skattefrihet även för den del av resorna, som sker inom riket. Dylika resor har sålunda likställts med export. Det synes emellertid icke vara rimligt att i detta fall göra något undan-

Jordbruket

och

skogsbruket

Enligt gällande förordning om allmän varuskatt föreligger skattskyldighet för jordbrukare allenast ifråga om egna naturauttag av produkter och för försäljning av jordbruksprodukter till konsument. Det blir således som regel fråga om en mycket ringa skattepliktig omsättning, vilket medfört att jordbrukare icke behöver erlägga varuskatten preliminärt under beskattningsåret. Denna beskattningsform har såvitt kammarrätten kunnat bedöma varit synnerligen enkel i tillämpningen och ej vållat vare sig de skattskyldiga eller beskattningsmyndigheterna nämnvärda olägenheter. Antalet besvärsmål på detta område är obetydligt. I likhet med beredningen anser kammarrätten därför, att det

70 skulle varit till väsentlig fördel, om övergången till mervärdebeskattningen kunnat ske utan någon ändring härvidlag, så att jordbruksnäringen kunnat lämnas utanför det fullständiga och löpande redovisningsförfarandet. Den nya skatteformen kommer med all sannolikhet att medföra större tillämpningssvårigheter och mer arbete för jordbrukets utövare än för de i handel och industri verksamma. De senare torde för övrigt i stor utsträckning ha tillgång till särskild kontorspersonal för dylika arbetsuppgifter. Såsom beredningen funnit torde det icke vara praktiskt möjligt att genom införande av en generell rätt till skattefria inköp eller dylikt tillfullo eliminera skattens verkningar på jordbrukets produkter för att på så sätt hålla jordbruket formellt utanför beskattningen. Kammarrätten anser också i likhet med beredningen, att ett särskilt restitutionsförfarande för att eliminera den ingående skattebelastningen för jordbruket skulle bli alltför omfattande för att vara en framkomlig väg att lösa svårigheterna med jordbrukets beskattning. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, det här rör sig om, med ofta mycket enkla och ofullständiga anteckningar om sin verksamhet anser kammarrätten ändock, att det bör göras ytterligare undersökningar och överväganden på detta område, innan jordbruks- och skogsbruksnäringen definitivt inordnas i beskattningen utöver vad nu gäller enligt varuskatteförordningen. O m det från handelspolitiska eller andra synpunkter icke är nödvändigt att fullständigt eliminera den ingående skattens verkningar, skulle det kunna övervägas, att inköp av sådana maskiner, inventarier och andra råvaror, som enbart kan utnyttjas inom jordbruket, gjordes skattefria. Skatten på rena förbrukningsartiklar med mera torde knappast vara av den storlek att man behöver räkna med nämnvärda kumulativa skatteeffekter på livsmedelsvaror och annat, som erhålles från jordbruket.

Beskattningsvärdet I varuskattehänseende gäller, att skatten utgår på vederlaget, skattens belopp däri inräknat. Den allmänna varuskatten blir därigenom lätt att redovisa, då den kan uträknas med ledning av omsättningssiffrorna för varje period. Beredningen har föreslagit den ändringen, att mervärdeskatten skall debiteras å vederlaget exklusive skattens belopp. Gentemot denna ändring finns icke någon

erinran att göra. Detaljhandeln har möjlighet och rätt att reducera fram den influtna skatten med ledning av omsättningssiffrorna, och vid transaktioner företagare emellan, som kräver en öppen notering av skattebeloppet, är det givetvis lättare att verkställa skatteuträkningen på enbart det avtalade vederlaget. Inom ett beskattningsområde gäller ett undantag från regeln om vederlaget såsom beskattningsunderlag, nämligen beträffande byggnadsarbeten och liknande. Ett skatteuttag å de totala byggnadskostnaderna skulle medföra en ökning av skattebelastningen på bostadsbyggandet i förhållande till vad nu gäller, vilket beredningen icke ansett försvarligt från bostadssociala och bostadspolitiska synpunkter. Enligt beredningens förslag skall därför beskattningsvärdet reduceras till 60 procent av de totala byggnadskostnaderna, vilket enligt gjorda beräkningar skulle motsvara det genomsnittliga värdet av det material som kommer till användning. Att beredningen icke föreslagit att skatten skall uträknas å det verkliga materialvärdet sammanhänger med, att det av konkurrensskäl icke ansetts möjligt att avfordra byggnadsföretagaren exakta uppgifter om värdet av utnyttjat material. O m detta verkligen utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från en exakt och rättvis taxering undandrager sig kammarrättens bedömande. Det är emellertid klart, att en schablonregel av detta slag utgör ett alltför grovt instrument för åstadkommande av en någorlunda jämn beskattning på ett så heterogent område som det här är fråga om. Beträffande flertalet underhållsarbeten torde den leda till en uppenbart för hög beskattning, medan den för andra byggnadsföretag kan tänkas bli för låg. D å reparations- och underhållsarbeten i stor utsträckning ombesörjes av mindre företagare, som själva utför arbetet och icke torde ha någon anledning att vägra öppen redovisning för sina materialkostnader, kan ifrågasättas om det icke bör införas en rätt för vederbörande att verkställa skattedebitering på den verkliga materialkostnaden. Den givna schablonregeln torde dessutom kunna ge utrymme för skatteundandragande och snedvridningar i olika hänseenden och torde därjämte kunna onödigtvis öka antalet restitutionsfall. I fråga om byggmästares försäljning av byggnad gäller som ovan nämnts, att mervärdeskatt skall utgå, därest byggnaden utgör lagertillgång i rörelsen. O m byggmästaren icke avyttrar fastigheten utan i stället

71 uttager den ur rörelsen för bostadsändamål eller liknande, inträder skatteplikt i samband med uttaget. Beskattningsvärdet skall enligt huvudstadgandet i 15 § 1 mom. c) utgöra ett belopp motsvarande 60 procent av vederlaget respektive byggnadens saluvärde. Det vanliga vid fastighetsförsäljningar är, att försäljningen omfattar såväl byggnad som mark. Avyttring av mark är emellertid skattefri. I sådant fall skall enligt sjunde stycket av anvisningarna till nämnda paragraf beskattningsvärdet bestämmas genom uppdelning av priset efter skälig grund. I sista stycket av anvisningarna stadgas vidare, att vid dylik försäljning byggnadsvärdet, varav beskattningsvärdet utgör 60 procent, skall fastställas med ledning av bokförda kostnader och skäliga pålägg. O m så ej kan ske, må byggnadens värde upptagas till skillnaden mellan det totala vederlaget för fastigheten och den häremot svarande inköpskostnaden. - Såvitt av motiven framgår har det icke varit beredningens avsikt att härvidlag åstadkomma en beskattning utöver vad som föreslagits beträffande byggnadsområdet i övrigt, d. v. s. beskattningen skall av bostadssociala skäl bibehållas vid nuvarande nivå och sålunda avse det mervärde i form av materialkostnader, som nedlagts å byggnaden i olika led. De föreslagna lagbestämmelserna synes dock ej ge ett alldeles otvetydigt uttryck åt denna princip och de torde därför i vissa hänseenden böra förtydligas. Ett icke ovanligt fall är, att en byggmästare inköper en redan bebyggd, äldre bostadsfastighet och efter en omfattande renovering ånyo avyttrar densamma eller uttager den ur rörelsen för bostadsändamål. O m fastigheten förvärvats från en privatperson, bör givetvis inköpskostnaden för byggnaden avräknas från försäljningspriset respektive saluvärdet eller de bokförda kostnaderna för byggnaden. O m inköpet skett från en annan byggmästare, synes man kunna räkna med en ingående skattebelastning, som komplicerar skatteuträkningen. Även i andra hänseenden synes lagstiftningen icke lämna tillräckliga besked. Det kan sålunda diskuteras, huruvida nedlagda kostnader för arbeten å tomten skall tagas till beskattning i samband med försäljningen eller uttaget av fastigheten ur rörelsen. Enligt kammarrättens mening skulle tillämpningen av hithörande regler väsentligt underlättas, om det i anvisningarna intoges exempel på hur beskattningsvärdet skall uträknas i olika tänkbara fall. Enligt nu gällande regler får i efterhand

utgivna rabatter med mera avräknas från den till allmän varuskatt skattepliktiga omsättningen. Denna regel har överförts till att gälla jämväl vid mervärdeskatten ifråga om rabatter, som lämnats till konsumenter, men däremot ej vad gäller rabatter företagare emellan. Säljaren har i detta fall redovisat ett mot den senare rabatten svarande för högt skattebelopp, medan köparen tillgodogjort sig ett motsvarande för högt skatteavdrag. Eftersom de på grund av rabatteringen betingade korrigeringarna skulle uppväga varandra, om man ser transaktionen från statsverkets synpunkt, har beredningen ansett det onödigt att belasta förfarandet med sådana justeringar, vilka skulle medföra betydande svårigheter från kontrollsynpunkt. Beredningens förslag kan möjligen motiveras utifrån den uppfattningen, att den ursprungligen debiterade skatten är att betrakta som något helt fristående från det avtalade vederlaget. Säljaren kan jämväl tänkas i sin tur få viss kompensation därigenom, att han väl som regel åtnjuter rabatter av sina leverantörer. Den föreslagna regeln innebär dock, att säljaren får en mot rabatten svarande för hög beskattning, som ej kan försvaras med att köparen påföres en motsvarande lägre skatt.

Avdragsrätten, restitutionsförf

faktureringsskyldigheten ärandet

och

Det utmärkande för mervärdeskatten är att skatten erläggs av samtliga led i produktions- och distributionskedjan, dock på sådant sätt att någon dubbelbeskattning av varor och tjänster i princip ej sker. Detta möjliggöres genom ett avräkningsförfarande, varigenom företagaren från erhållna skattebelopp äger rätt att avdraga den skatt han själv erlagt å gjorda inköp och inlevererar skillnaden till statsverket. Förutsättningen för att detta förfarande skall kunna fungera är givetvis, att skattebeloppen noteras å fakturor eller andra upprättade handlingar rörande köp och försäljning, så att företagaren kan styrka sina uppgifter. En dylik uppgiftsskyldighet har jämväl föreskrivits av beredningen beträffande transaktioner företagare emellan. Denna faktureringsplikt behöver m å h ä n d a ej betyda något nämnvärt merarbete inom branscher, där försäljningen är koncentrerad till ett fåtal större poster eller där en välutbildad kontorsorganisation finns till hands, m e n kommer givetvis att för många andra företag innebära en belastning.

72 Detaljhandeln och därmed likställda skall även efter omläggningen till mervärdeskatt ha möjlighet att redovisa skatt på samma sätt som nu och har därför undantagits från faktureringsplikt. Detta bör givetvis gälla vid försäljning till konsumenter men ej vid skattepliktig leverans eller motsvarande till annan skattskyldig för dennes rörelse eller jordbruk. Beredningen har jämväl i motiven angivit, att undantaget från reglerna om öppen debitering eller fakturering i sista beskattningsledet icke bör gälla i fråga om sådana leveranser. Detta har dock ej kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten. Avräkningsförfarandet har dessvärre icke kunnat göras generellt, i det att vissa begränsningar måst göras av konkurrenshänsyn med mera. Sålunda äger den skattskyldige icke avräkna erlagd skatt, som belöper på kost och logi åt personal, tjänstebostäder och andra anordningar för personalen, anställdas förmåner av fri bil etc. Då här är fråga om förmåner, som ofta vållar tvister mellan de skattskyldiga och myndigheterna, torde m a n få räkna med svårigheter vid tillämpningen och kontrollen. Särskilt torde detta bli fallet inom jordbruksnäringen, där alltjämt naturahushållningen är ett viktigt inslag, jordbrukspersonalen deltager i förekommande byggnadsarbeten och virke till sådana arbeten ofta uttages ur egen skog. En till synes ringa beskattningsfråga, som dock har stor ekonomisk räckvidd, är hur skatteavdrag skall beräknas för personbil som från år till år i varierande omfattning användes såväl i rörelse eller jordbruk som för eget eller anställdas privata bruk. O m en näringsidkares skatt å gjorda inköp med mera överstiger vad som influtit i skattemedel vid försäljning, är han berättigad att omedelbart erhålla restitution från statsverket av skillnadsbeloppet. Eftersom exporten är skattefri samt fartyg och andra varor icke är skattebelagda, måste m a n räkna med, att ett icke ringa antal näringsgrenar saknar tillräckliga utgående skattemedel att avdraga den ingående skatten från och därför regelbundet måste söka restitution av skatt. Likaså inom branscher med stora säsongvariationer i försäljningen samt då investeringar företagits i större omfattning. Detta restitutionsförfarande blir säkerligen arbetskrävande för myndigheterna och utgör otvivelaktigt en belastning på systemet, som det är angeläget att minska. Beredningen har i detta syfte föreslagit en gräns på 500 kronor i överskjutande preliminär skatt för att restitution

skall få ske. Det är självfallet vanskligt att på förhand bedöma, vilken effekt förslaget kommer att få. U n d e r nu rådande förhållanden synes det föreslagna gränsbeloppet vara tilltaget i underkant. Intresset av att minska myndigheternas arbetsbörda, som framför allt i begynnelseskedet kan förmodas bli stor, måste dock vägas mot de skattskyldigas berättigade krav på att deras likviditet icke onödigtvis betungas. En lösning vore att från början utgå från ett högre belopp, förslagsvis 1 000 kronor, för att sedan erfarenheter vunnits på området sänka gränsen om så anses erforderligt. Beskattnings-

och

besvärsförfarandet

Eftersom mervärdeskatten icke är någon i egentlig mening ny skatt utan kan betraktas som en utbyggd allmän varuskatt, har det varit möjligt för beredningen att utan ändringar överföra de formella bestämmelserna rörande varuskatten till den föreslagna förordningen om mervärdeskatt. K a m m a r r ä t t e n s erfarenheter av dessa bestämmelser har varit i stort sett goda. Endast i två hänseenden vill kammarrätten ifrågasätta, om icke justeringar är motiverade. Enligt 32 § i gällande förordning om allm ä n varuskatt skall taxeringsförordningens bestämmelser om besvär gälla även vid besvär över taxering till allmän varuskatt, dock med det undantaget att någon fullföljdsbegränsning för talan hos Kungl. M a j : t icke skall gälla i varuskattemål. Denna föreskrift har vållat viss tvekan i tillämpningen och kan icke anses motiverad i sådana mål, d ä r varuskattetaxeringen är en ren följdverkan av den inkomstuppskattning som skett vid inkomsttaxeringen. I sådana fall bör enligt kammarrättens mening rätten att föra besvär i fråga om allmän omsättningsskatt följa samm a regler, som gäller rätten att föra besvär i inkomsttaxeringsmålet. O m den skattskyldige sålunda icke utan prövningstillstånd kan få sin talan rörande inkomsttaxeringen prövad hos Kungl. M a j : t, synes detsamma böra gälla jämväl ifråga om varuskattetaxeringen. En särskild grupp av ärenden som kammarrätten har att taga befattning m e d enligt varuskatteförordningen rör besvär över länsstyrelses beslut ifråga om anstånd m e d inbetalning av allmän varuskatt. Sådant anstånd kan medgivas antingen på grund av att den skattskyldiges betalningsförmåga blivit nedsatt eller i anledning av att han anfört besvär över varuskattetaxeringen. Bestäm-

73 melserna har samma innehåll som motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen, som dock ej medger någon talerätt mot länsstyrelses beslut. Denna skillnad mellan varuskatteförordningen och uppbördsförordningen har motiverats med att länsstyrelse, som enligt uppbördsförordningen har att pröva beslut i dylika ärenden fattade av lokal skattemyndighet, är första instans i uppbördsfrågor rörande allmän varuskatt. Det kan diskuteras om detta utgör tillräckligt skäl för en olikformig behandling av dessa mål. I varje fall synes fullföljdsrätten till kammarrätten sakna praktisk betydelse i den grupp av anståndsmål, där den skattskyldige till stöd för sin talan åberopar att varuskattetaxeringen överklagats. I sådana mål kan kammarrätten lika litet som länsstyrelse medge anstånd med skattebetalningen, om taxeringsintendenten avstyrkt framställningen. I den andra gruppen av anståndsmål, som grundas på nedsatt betalningsförmåga, torde det oftast vara fråga om skattskyldiga som önskar anstånd med betalningen icke bara av varuskatten utan jämväl av inkomstskatt. Den olikartade handläggningen av dessa mål måste framstå som skäligen omotiverad. I detta sammanhang önskar kammarrätten även beröra den föreslagna utformningen av bestämmelserna rörande riksskattenämnden. Enligt 72 § gällande varuskatteförordning äger riksskattenämnden meddela bindande förklaring huruvida viss vara eller varugrupp är skattepliktig enligt förordningen. I 67 § av förslaget har rätten att meddela bindande förklaring om skatteplikt utvidgats till att avse »viss vara eller varugrupp, viss byggnad eller viss tjänsteprestation», och häremot synes intet vara att invända. Men därutöver har genom sista punkten av första stycket riksskattenämnden tillagts en till synes oinskränkt befogenhet att meddela bindande förklaringar i frågor om förordningens tillämpning. Vad sålunda föreslagits torde innebära ett markant avsteg från de principer som tidigare tillämpats i fråga om rätt att meddela bindande förklaringar. På beskattningens område har tidigare sådan rätt tillagts - förutom riksskattenämnden - centrala omsättningsskattenämnden och centrala uppbördsnämnden. I alla dessa fall har noggrant angivits de speciella frågor som kunnat bli föremål för bindande förklaring. Det synes ligga i öppen dag att så bör ske även i fortsättningen. En oinskränkt rätt för vederbörande n ä m n d att meddela bindande förkla-

ringar medför uppenbarligen risk för att frågor som hör under rättskipningen kommer att undandragas beskattningsdomstolarnas prövning till förfång för de skattskyldigas berättigade intressen. För så vitt avsikten skulle vara att tillägga riksskattenämnden befogenhet att utfärda generella anvisningar av bindande karaktär, kan kammarrätten icke tillstyrka en sådan anordning. Behov härav kan nämligen icke anses föreligga, då av riksskattenämnden hittills utfärdade anvisningar rörande skatteförfattningarnas tillämpning får anses ha mycket väl fyllt sin uppgift, trots att de inte haft bindande karaktär. Enligt kammarrättens mening bör sista punkten av 67 § första stycket utgå. Författningstexten Enligt 9 § 3 mom. äger Kungl. M a j : t förordna om undantag från skatteplikt beträffande särskilda varor eller varugrupper. Detsamma gäller enligt 11 § 2 mom. för viss tjänsteprestation. Då fråga i detta sammanhang kan uppkomma om befrielse icke allenast från skatt vid försäljning av varan m e d mera utan även från ingående skattebelastning å densamma, synes Kungl. M a j : t j ä m väl böra äga rätt att i samband med förordnande om dylikt undantag föreskriva huruvida näringsidkare, som försäljer varan ifråga, ändock skall anses vara skattskyldig enligt förordningen med avseende å sådan försäljning (jfr 12 § 1 mom. tredje stycket). 16 § 2 mom. innehåller föreskrift om hur den skattepliktiga omsättningen skall beräknas enligt den s. k. avtrappningsregeln. Stadgandet synes något oklart. Förslagsvis bör denna regel uttryckas så, att den skattepliktiga omsättningen skall upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skillnaden mellan den eljest skattepliktiga omsättningen och 8 000 kronor. I 27 § synes i andra raden av första stycket ordet »slutliga» ha uteglömts framför ordet »omsättningsskatten». O m den skattskyldige ej inom viss tid erhållit underrättelse om avvikelse från deklaration, äger han enligt 33 § åtnjuta extraordinär besvärsrätt hos prövningsnämnden intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om för honom utfärdats debetsedel å kvarstående omsättningsskatt och han icke erhållit n ä m n d a debetsedel under taxeringsåret, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel. K a m m a r r ä t t e n ifrågasätter, om icke bestämmelsen bör kompletteras med en fö-

74 reskrift om besvärstidens beräkning i sådant fall, då överskjutande slutlig omsättningsskatt uppkommit på grund av taxeringen. 77 § gällande förordning om allmän varuskatt stadgar bötesstraff för den, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt skyldigheten att sörja för och bevara räkenskaper och annat deklarationsunderlag med mera. Detta stadgande har utan att någon motivering lämnats härför uteslutits i motsvarande paragraf eller 72 § i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt.

Bilaga till kammarrättens 1964 den 27 oktober

Av bifogade protokollsutdrag framgår vilka ledamöter som deltagit i handläggningen av detta ärende ävensom den särskilda mening som därvid uttalats. Ärendet har i skilda delar föredragits av kammarrättsrådet Norén, tillförordnade kammarrättsrådet Lundberg och tillförordnade assessorn Lindquist. Stockholm den 27 oktober 1964. O. v. Unge Sten

Högberg

yttrande

Närvarande: Tjänsteförrättande presidenten, kammarrättsrådet och divisionsordföranden von Unge Kammarrättsrådet och divisionsordföranden Bodin Kammarrättsrådet och divisionsordföranden Björklund Kammarrättsrådet och divisionsordföranden Psilander Kammarrättsrådet och divisionsordföranden Lindquist K a m m a r r ä t t s r å d e t Sivertsson „ Tideström „ Blomqvist „ Fredelius „ Norén „ Ohlsson „ Lindström Tillförordnade kammarrättsrådet Jonason „ „ Lundberg

S. D. Företogs till slutlig handläggning Statsrådets och Chefens för Finansdepartementet remiss den 12 juni 1964 av Allmänna skatteberedningens betänkande med förslag till nytt skattesystem ( S O U 1964:25) och beslöts yttrande; se registraturet. K a m m a r r ä t t s r å d e t Bodin, med vilken tillförordnade kammarrättsrådet Jonason, kammarrättsråden Norén och Blomqvist samt kammarrättsrådet Lindquist instämde, yttrade beträffande frågan om barnavdrag vid beskattningen: På av beredningen anförda skäl ställer jag mig i likhet med beredningen avvisande till tanken att införa barnavdrag och anser i stället höjda barnbidrag böra förordas. In fidem: Sten

Högberg

Generaltullstyrelsen (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen)

Allmänt Förslaget innebär på nämnda område att tyngdpunkten mer än tidigare lägges på en skatt av generell natur och att vissa av de nuvarande punktskatterna avskaffas. Enligt styrelsens uppfattning får en sådan omläggning anses riktig. Förutom de skäl som beredningen anfört för slopande av ifrågavarande punktskatter vill styrelsen särskilt understry-

ka de administrativa olägenheter som ofta äro förenade med tillämpningen av sådana skatter. I detta hänseende må särskilt erinras om de svårigheter beträffande varuklassificeringen som i betydande utsträckning gjort sig gällande i fråga om vissa av de punktskatter som nu föreslås slopade. Ävenledes ha de alternativa reglerna för beskattningsvärdets beräknande i fråga om särskild varuskatt och försäljningsskatt inneburit avsevärda skatte-

75 tekniska olägenheter. Styrelsen biträder följaktligen den principiella omläggning av den indirekta beskattningen som beredningens förslag enligt vad ovan anförts innebär. Vissa förslag om ytterligare avveckling av punktskatter komma att framläggas i det följande.

Den generella indirekta beskattningens utformning (kap. 9) Beredningen diskuterar särskilt tre former av generell indirekt beskattning, nämligen en detaljhandelsskatt av den nuvarande allmänna varuskattens typ, en flerledsskatt av kaskadtyp samt en flerledsskatt av typ mervärdeskatt. Vid valet mellan dessa skattetyper liksom vid utformningen av den valda skattetypen har beredningen fäst stort avseende vid skattens inverkan på konkurrensförhållandena gentemot utlandet, och den synes mer eller mindre ha tagit för givet att det svenska näringslivets konkurrenskraft skulle vara beroende av att skatten icke belastar exporten (men väl importen). I princip torde detta icke vara nödvändigt. Avgörande för konkurrenskraften gentemot utlandet är hur landets prisnivå är inpassad i det internationella sammanhanget, och en riktig avvägning i detta hänseende torde kunna åvägabringas oavsett i vad mån priserna äro påverkade av beskattning. Framhållas må att det icke i förevarande sammanhang gjorts gällande att någon »utjämning» skulle vara erforderlig för den inverkan på priserna som otvivelaktigt förorsakas av företagsbeskattning och socialförsäkringsavgifter. Någon anledning varför förhållandena skulle vara annorlunda beträffande en mera direkt på varorna vilande beskattning torde icke föreligga. Framför allt från administrativ synpunkt skulle det innebära vissa fördelar om beskattningen kunde göras helt generell utan något undantag för exporten. Häremot få givetvis ställas de nackdelar som äro förenade med en eventuellt erforderlig växelkursändring i samband med införandet av ett sådant system. I anslutning därtill må också framhållas att de med dylika ändringar förenade olägenheterna skulle försvåra vidtagandet av framtida ändringar i skattens höjd. Styrelsen håller det därför för sannolikt att en mera ingående analys av problemen skulle ha lett till att m a n stannat för den av beredningen föreslagna konventionella anordningen men anser att frågan kunde ha varit förtjänt av en grundligare utredning. E h u r u styrelsen i överensstämmelse med de

tankegångar som utvecklats här ovan icke kan dela beredningens farhågor för verkningarna av kumulativa drag i beskattningen med avseende å exporten, anser styrelsen i likhet med beredningen att det icke är önskvärt att genom en kumulativ konstruktion av skatten påverka näringslivets struktur och konkurrensförhållanden inom landet. Liksom beredningen finner styrelsen därför att en skatt av kaskadtyp icke bör komma i fråga och att av de diskuterade skatteformerna endast detaljhandelsskatten och mervärdeskatten erbjuda möjligheter att åstadkomma en önskvärd neutralitet och likformighet i beskattningen. I valet mellan dessa senare skatteformer kan styrelsen icke tillmäta det kumulativa drag, som finnes i en detaljhandelsskatt av nuvarande modell, lika stor betydelse som beredningen, eftersom verkningarna därav inom landet torde vara ganska ringa. Detta kumulativa drag torde för övrigt i huvudsak kunna undanröjas genom en utvidgning av begreppet skattefritt material, vilket icke i och för sig behövde innebära större tolkningssvårigheter än för närvarande utan snarare en skatteteknisk förenkling. Å andra sidan utgör mervärdeskatten onekligen en tilltalande lösning om man så långt möjligt vill undvika kumulativa skatteeffekter. Vidare torde den genom skattens uppdelning på flera handelsled vid lika skatteuttag innebära mindre lockelse till skatteflykt än en skatt som i sin helhet uttages i detaljhandelsledet, en omständighet som givetvis är av särskilt stor betydelse vid en skattesats av den höjd som beredningen funnit erforderlig för att ernå ett totalt sett oförändrat skatteuttag. Genom nämnda konstruktion torde mervärdeskatten vidare erbjuda större möjligheter till kontroll. Mot dessa fördelar för mervärdeskatten står givetvis främst den avsevärda ökning av antalet skattskyldiga och den därmed följande ökning av den administrativa apparaten som denna skatt medför. Denna sida av saken är endast knapphändigt berörd i betänkandet, och styrelsen har icke tillräckligt underlag för ett bestämt omdöme, huruvida mervärdeskattens nackdelar i detta avseende kunna anses uppvägda av dess ovan berörda fördelar.

Utformningen av mervärdeskatten (kap. 28) Beskattningsområdet Fartyg och luftfartyg. Beredningen föreslår skattefrihet för samma slag av fartyg som

76 i nu gällande varuskatteförordning, d. v. s. fiskefartyg samt andra fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton. Tillämpningen av den angivna storleksgränsen har inneburit olägenheter när det gällt att fastställa om smärre icke mätningspliktiga fartyg äro undantagna från skatteplikt. Vidare ha bogserbåtar och liknande nyttofartyg, vilkas nettodräktighet enligt gällande mätningsbestämmelser normalt är ringa trots förhållandevis stor bruttodräktighet, i regel befunnits skattepliktiga, vilket materiellt sett får anses mindre tillfredsställande. I samband med behandlingen av en fråga rörande tullrestitutionsbestämmelserna för fartyg har från sjöfartsstyrelsens sida föreslagits, att skatteplikten för fartyg skulle göras beroende av fartygets längd, och som lämplig gräns har därvid angivits minst åtta meters längd, mätt enligt bestämmelserna i förordningen angående fartygs byggnad och utrustning. Även enligt generaltullstyrelsens uppfattning får fartygets längd anses vara en lämpligare grund för gränsdragningen mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga fartyg. Längden åtta meter är densamma som föreskrives i tullrestitutionsförordningen såsom villkor för tullrestitution för vissa fartyg. Enligt sistnämnda förordning skall emellertid längden mätas från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven, och det synes lämpligt att längdbestämningen enligt omsättningsskatteförordningen sker efter samm a princip. I samband med en sådan modifiering av bestämmelserna om fartygs undantagande från skatteplikt aktualiseras frågan om lämpligheten av att fiskefartyg oberoende av storleken fritagas från skatt. Begreppet fiskefartyg är icke klart definierat utan har medfört avsevärda tolkningssvårigheter. Därest minimigränsen för skattefria fartyg sättes vid en längd av åtta meter eller eventuellt något lägre, torde skattefrihet för fiskefartyg åvägabringas i praktiskt taget full utsträckning utan att denna fartygstyp behöver särskilt undantagas från skatteplikt. Härigenom skulle ifrågavarande skattefrihetsbestämmelser betydligt förenklas. I anslutning härtill vill styrelsen med hänsyn till avgränsningssvårigheterna bestämt avstyrka ett av sjöfartsstyrelsen i ovannämnda sammanhang framfört förslag om generell skatteplikt för lustfartyg. Enligt gällande varuskatteförordning omfattar undantaget från skatteplikt icke fartyg, i fråga om vilka förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvud-

uppgiften, exempelvis mudderverk, pontonkranar och liknande fartyg. Skatteplikten för n ä m n d a fartyg torde sammanhänga med den gällande beskattningen av investeringsvaror. Eftersom beskattningen av dylika varor i regel skulle avlyftas genom den nu föreslagna avdragsrätten, finnes icke samma anledning som tidigare att behandla nu ifrågavarande farkoster annorledes än fartyg i allmänhet. Genom att anläggningsarbeten enligt beredningens förslag skulle omfattas av skatteplikt erhålla visserligen entreprenörer för dylika arbeten avdragsrätt för ingående omsättningsskatt, som belastar av dem använda fartyg av ifrågavarande slag, varför ett undantag från skatteplikt för dylika fartyg icke skulle vara av större intresse för nämnda yrkesgrupp. Med hänsyn till att fartyg av detta slag förvärvas även av statliga och kommunala inrättningar, som normalt icke torde få avdragsrätt för ingående omsättningsskatt på anskaffade skattepliktiga varor, skulle ett undantagande av fartygen från skatteplikt dock få icke ringa praktisk betydelse. Anmärkas må att fartyg av här ifrågavarande slag i likhet med andra fartyg enligt tullstadgan äro fritagna från förtullning, och därmed även från beskattning, då de i trafik ingå till tullområdet och icke förvärvas till Sverige, och att detta ansetts äga tillämpning även i de fall då fartygen användas för arbete här i landet. I betraktande av vad sålunda anförts kan det ifrågasättas huruvida icke den i sista stycket av anvisningen till 9 § intagna föreskriften angående fartyg av nu ifrågavarande slag borde utgå. Enligt förarbetena till förordningen om allmän varuskatt skall skattefriheten för fartyg och luftfartyg anses inbegripa reservdelar, fast inredning och dylikt. Riksskattenämnden har i anvisning den 22 mars 1960 närmare preciserat vad som bör inrymmas under skattefria tillbehör till fartyg och därvid till denna kategori hänfört även viss utrustning, som icke är fast förenad med fartyget, t. ex. livräddningsmateriel och nautiska publikationer. N ä m n d a undantag torde böra tillämpas även i fråga om allmän omsättningsskatt. En fartygsägare bör skattefritt kunna förvärva delar och tillbehör till sitt fartyg oberoende av om han själv köper varorna eller om han låter ett varv utrusta fartyget med samma varor. Beredningen h a r icke heller ifrågasatt någon inskränkning av skattefriheten i nämnda hänseende. Den åsyftade skattefriheten för delar och tillbehör till nämnda transportmedel bör komma till klart uttryck i författningstexten.

77 Krigsmateriel. Nuvarande undantag från skatteplikt till allmän varuskatt för exportförbjuden krigsmateriel, som försäljes till staten för militärt bruk, skulle enligt beredningens förslag kvarstå oförändrat i den nya skatteförfattningen. Vid tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt uppkomm a ofta svårigheter att avgöra huruvida krigsmateriel kan anses vara av exportförbjudet slag och till följd därav skattefri. Svårigheterna ha varit särskilt påfallande i fråga om delar till krigsmateriel. D å generaltullstyrelsen i skrivelse till Kungl. M a j : t framlade förslag om tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen för delar till krigsmateriel, ifrågasatte styrelsen om icke delar till exportförbjuden krigsmateriel, vilka inköpas av staten för militärt bruk, borde i analogi med vad som uttalats beträffande reservdelar till skattefria fartyg anses undantagna från skatteplikt till allmän varuskatt, även om delarna icke i och för sig vore underkastade exportförbud. Någon erinran mot en sådan tillämpning av skattebestämmelserna framställdes icke i samband med att statsmakterna genomförde den av generaltullstyrelsen föreslagna tullfriheten. Vid tillkomsten av en ny skatteförfattning bör denna tolkning bekräftas i författningstexten. Konstverk. Beredningen föreslår i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande allmän varuskatt att från skatteplikt skola undantagas vissa slag av konstverk, när de försäljas av upphovsmannen. Formellt torde detta undantag icke täcka det fall då ett konstverk bortskänkes av upphovsmannen, enär denna transaktion torde få anses innefatta uttag ur näringsverksamheten av skattepliktig vara och sålunda föranleda skattskyldighet. I praktiken torde dock transaktioner av detta slag ha jämställts med upphovsmannens försäljning av konstverk. För undanröjande av varje oklarhet i detta hänseende bör en komplettering av författningstexten äga rum. Beträffande stadgandena om undantag från skatteplikt för krigsmateriel, läkemedel och konstverk kan anmärkas att skattefriheten (bortsett från upphovsmannens införsel av egna konstverk) formellt anknytes allenast till vissa slag av försäljning. Stadgandena i fråga få emellertid anses gälla även införsel av nämnda varor i anslutning till sådan försäljning. Nuvarande bestämmelse om undantag från skatteplikt till allmän varuskatt beträffande konstverk (kungörelsen 1960:237) innehåller ett direkt stadgande om tillämpning även vid införsel. Förutsatt att berörda

undantag från skatteplikt vid viss försäljning skola gälla även vid införsel i anslutning till sådan försäljning, vilket styrelsen tar för givet, synes ett uttryckligt stadgande härom böra intagas i förordningens 9 § eller anvisningen till denna paragraf. Vissa tryckalster. Undantaget från skatteplikt för bl. a. vissa tryckalster, när de införas till riket såsom gåva eller lån utan vederlag, har i oförändrad lydelse överförts från kungörelsen 1960:8, som stadgar motsvarande undantag från skatteplikt till allmän varuskatt. Ifrågavarande skattefrihetsbestämmelse har tillkommit med hänsyn till bl. a. de offentliga biblioteken. Dessa institutioner ha i vissa fall införsel av tryckalster med en ålder av över 100 år. Dylika varor äro icke hänförliga till det i ovannämnda kungörelse angivna kapitel 49 i tulltaxan utan falla i egenskap av antikviteter under kapitel 99 (tulltaxenr 99.06). Undantaget från skatteplikt synes böra gälla även sådana tryckalster. Hänvisningen till tulltaxan i 9 § 2 mom. punkt 5 synes med fördel kunna slopas, då de åsyftade varorna torde kunna definieras tillräckligt tydligt utan sådan anknytning. De varor som avses i berörda skattefrihetsbestämmelse torde i huvudsak omfatta dels litteratur och mikrofilm inom de offentliga bibliotekens och den vetenskapliga forskningens internationella bytesverksamhet, dels reklamtryck som gratis tillställes allmänheten. Varorna tillhandahållas visserligen utan vederlag från varumottagarens sida men kunna knappast i egentlig mening betecknas såsom gåvor eller lån, varför en jämkning av lydelsen av nyssnämnda punkt i författningsförslaget synes påkallad. I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslår styrelsen följande lydelse av ifrågavarande bestämmelse. Tullfria tryckalster och exponerad mikrofilm, även framkallad, när varorna införas till riket utan vederlag från varumottagarens sida. Vatten. Anvisningen till 9 § i författningsförslaget innehåller stadgande om undantag från skatteplikt för vatten i vissa fall; bestämmelsen innebär i praktiken att skatteplikt i regel icke föreligger för vatten. Det synes därför lämpligast att inrycka undantagsbestämmelsen i själva paragraftexten. Speditionsverksamhet. Enligt vad beredningen uttalat i fråga om tjänstebeskattningen (sid. 411 i betänkandet) avses att speditionsverksamhet skall utgöra skattepliktig

78 tjänsteprestation. Då dylik verksamhet icke synes helt täckas av lydelsen av 11 § 1 m o m . punkt d) i författningsförslaget torde ett förtydligande av författningstexten på denna punkt böra vidtagas. S

kattskyldigheten

Annonsföretag. Beredningen föreslår att annonser och tjänsteprestationer med avseende därpå skola vara skattefria och uttalar i samband därmed (sid. 404 i betänkandet) att generell avdragsrätt för ingående skattebelastning skall föreligga. För att skapa underlag för avlyftning av ingående omsättningsskatt, då bl. a. en annonsbyrå förvärvar t. ex. klichéer, torde krävas att byrån blir skattskyldig för annonsverksamheten. I annat fall skulle byrån icke heller äga att skattefritt importera varor för denna sin verksamhet. I likhet med vad som skett beträffande utövare av vissa andra verksamheter, som avsetts skola bli helt befriade från skattebelastning, bör följaktligen en föreskrift om skattskyldighet för den som utför annonsuppdrag intagas i tredje stycket av 12 § 1 mom. Utländska företag. I förevarande sammanhang må erinras om beredningens uttalande (sid. 417 i betänkandet) att skattskyldigheten för utländska företag, som verka inom landet utan att ha i kommunalskattelagen omförmält fast driftställe, bör bestämmas med hänsyn till den faktiska verksamheten inom landet, varigenom nu förekommande tolkningsproblem borde kunna begränsas. Svårigheten att fastställa den faktiska omfattningen av de utländska företagens verksamhet här i riket torde emellertid kvarstå. Spörsmålet är av praktisk betydelse närmast beträffande tjänsteprestationer och torde förtjäna särskild uppmärksamhet med hänsyn till den föreslagna skatteplikten för byggnadsentreprenader. Mervärdeskattens export

tillämpning

vid import

och

Skattskyldigheten vid import. I fråga om mervärdeskattens tillämpning vid import uttalar beredningen att skatten i princip borde uttagas genom tullverkets försorg på all import av skattepliktiga varor. Beredningen har emellertid ansett det vara en onödig omgång att uttaga skatt på sådan import som sker av skattskyldig näringsidkare för dennes verksamhet och som således omfattas av dennes avdragsrätt vid redovisning av skatt för tillhandahållande inom riket. Därför har

beredningen föreslagit att importbeskattningen begränsas till privatimporten och motsvarande. Denna utformning av beskattningen vid import bör enligt beredningens uppfattning med hänsyn till det snabbt verkande avdrags- och restitutionsförfarandet inte föranleda några konkurrensstörande verkningar. Generell skattskyldighet vid införseln skulle i hög grad påverka förtullningsförfarandet ur såväl importörernas som tullverkets synpunkt. I fråga om värdetullbelagda varor skulle skattebeläggningen visserligen i allmänhet kunna baseras på uppgifter som erfordras för tullbeläggningen, varför merarbetet skulle inskränka sig till själva uträknandet och redovisningen av skatten. Beträffande vikttullbelagda (eller eljest efter vikten avgiftsbelagda) varuslag, vartill höra exempelvis flertalet jordbruksprodukter samt frukt och köksväxter, skulle en skattebeläggning vid importen nödvändiggöra fastställande av värdet för varje sändning, vilket ofta skulle innebära avsevärt ökat besvär icke minst för importören. Viktigast skulle emellertid följderna bli för den betydande del av importen som är tullfri, exempelvis de stora varugrupperna bränslen samt basråvaror för industrin. Dylika varor kunna för närvarande tullklareras med ett minimum av formaliteter, vilket är av stor betydelse för en smidig expediering av trafiken. Genom inrättandet av ett system med uppbörd av omsättningsskatt vid införseln, skulle denna kvantitativt mycket betydande del av importen i princip belastas med samma formaliteter som gälla för värdetullbelagda varor. Anmärkas må även att de förenklingar i fråga om importformaliteter, som den fullständiga avtrappningen av tullarna gentemot EFTA-länderna beräknats komma att innebära, till större delen skulle bortfalla ifall omsättningsskatt skulle uppbäras generellt vid importen. Mot de olägenheter som sålunda skulle vara förenade med en generell uppbörd av omsättningsskatt vid importen har m a n att väga de olägenheter som kunna följa av det föreslagna systemet att såvitt angår registrerade skattskyldiga uttaga skatt för importvaror först i påföljande led. I detta hänseende må först framhållas att nämnda förfarande innebär en viss favör ur ränte- och likviditetssynpunkt för importerade varor i jämförelse med inhemska. För dessa senare måste nämligen köparen ligga ute med skatten under tiden från det han betalar varan (inkl. skatt) hos sin leverantör och till närmast följande skatteredovisning (eller något längre om avlyftning måste ske

79 genom restitution). Denna tid torde vid de av beredningen föreslagna normala redovisningsperioderna genomsnittligt uppgå till ett par månader, innebärande att värdet av favören skulle kunna uppskattas till någon procent av skattens belopp. Tänkbart är att en sådan skattebelastning kan spela en viss roll vid mera omfattande investeringar eller lagerökningar, men den torde sällan ha någon avgörande betydelse för huruvida varorna skola importeras eller inköpas på den svenska marknaden. En annan skillnad i beskattningen mellan importerade och inhemska varor, som föranledes av beredningens förslag i nu förevarande avseende, hänför sig till registrerade näringsidkare med så ringa omsättning att de enligt 13 § 2 mom. författningsförslaget icke skulle vara redovisningsskyldiga för omsättningsskatt. Dylik näringsidkare undgår helt sådan skatt på varor, som han importerar för sin näringsverksamhet, medan han däremot belastas med för honom icke avlyftbar ingående omsättningsskatt för varor, som han för samma verksamhet köper inom landet. Företagare varom nu är fråga torde dock i allmänhet icke bedriva import, varför förhållandet icke torde vara av någon egentlig praktisk betydelse. Viktigare är att ett underlåtande att uttaga skatt vid importtillfället får anses medföra ökade risker för undandragande av skatt, bl. a. genom manipulationer mellan ekonomiska associerade företag eller med anlitande av rena bulvanföretag. Liknande risker torde emellertid föreligga när det gäller beskattningen av inhemska varor, även om skattens uppdelning på flera led då kan ge större möjligheter till kontroll och begränsa storleken av eventuellt undandragna belopp. Enligt styrelsens uppfattning kunna de nackdelar som sålunda i vissa hänseenden äro förenade med ett uppskjutande av skattbeläggningen av importvaror till närmast följande led i distributionskedjan icke tillmätas sådan betydelse att de kunna anses uppväga de olägenheter ur trafiksynpunkt som skulle följa av en generell skattebeläggning vid importen. Med reservation för vad som i det följande anföres rörande åtgärder i händelse av omsättningsskattens utnyttjande i konjunkturpolitiskt syfte får styrelsen därför tillstyrka beredningens förslag att beskattningen vid import begränsas till annan import än sådan som företages av registrerad skattskyldig. Härvid förutsätter styrelsen att utvecklingen följes med uppmärksamhet så att en omprövning av frågan kan komma till stånd

om erfarenheten skulle ge vid handen att nackdelarna av en sådan ordning äro större än som förutsetts. I betänkandet har framhållits att rätten till avdrag för ingående omsättningsskatt kan i konjunkturpolitiskt syfte begränsas eller uppskjutas. I ett dylikt läge får m a n givetvis, såsom beredningen antyder, vidtaga sådan ändring av bestämmelserna, att skatt uttages vid all import av berörda varor. Därest man kan räkna med ofta förekommande växlingar i detta hänseende, i synnerhet om de beröra mera omfattande delar av importen, utgör detta givetvis ett argument för att redan från början införa ett system med generell skattskyldighet vid införsel, bl. a. med hänsyn till tullverkets omställningsproblem samt riskerna för forcerad import vid rykten om förestående inskränkningar i avdragsrätten. Beträffande de närmare bestämmelserna om skattskyldighet vid införsel torde 63 § andra stycket i beredningens författningsförslag böra något kompletteras. Skatt bör nämligen uttagas vid införsel för registrerad näringsidkares räkning, när de införda varorna visserligen skola användas i dennes näringsverksamhet men för ändamål som icke medför avdragsrätt enligt 18 §, exempelvis i fråga om varor avsedda som presenter åt anslällda eller för representation. Importören skulle eljest ha att redovisa ianspråktagandet av varorna såsom skattepliktigt uttag. Sådan redovisning skulle lätt kunna förbises. Andra stycket av 63 § skulle kunna erhålla följande lydelse. Skattskyldighet enligt första stycket föreligger icke, därest den, för vars räkning införseln äger rum, blivit registrerad jämlikt 19 § för näringsverksamhet här i riket och införseln uppenbarligen avser vara för sådan användning i denna verksamhet som medför avdragsrätt jämlikt 18 §. Första meningen i anvisningen till 63 § i författningsförslaget innehåller i stort sett endast en upprepning av vad som stadgas i själva paragraftexten och torde därför kunna utgå. I samma anvisning har angivits att skattskyldighet föreligger om vara införes för uthyrning. Då införsel för detta ändamål praktiskt taget uteslutande torde ske inom ramen för skattepliktig näringsverksamhet, synes skattskyldighet vid dylik införsel i allm ä n h e t icke åvila importören. O m n ä m n a n det av uthyrning i anvisningen kan därför vara vilseledande. Vidare bör det i denna anvisning intagna stadgandet om avdragsrätt överföras till anvisningen till 18 §. I övrigt

80 synas vissa jämkningar, företrädesvis av redaktionell natur, böra vidtagas i anvisningen, som därefter skulle lyda förslagsvis på följande sätt. Skattskyldighet vid import föreligger oberoende av om den skattepliktiga importvaran inköpts i utlandet eller utgöres av gåva eller inkommer såsom lån, med undantag dock för införsel under omständigheter som medföra frihet från skatt enligt bestämmelserna i 1 § förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införsel avgift i vissa fall. Angående frågan om eventuell skattskyldighet vid införsel från utlandet till svensk frihamn hänvisas till vad därom anföres i det följande. Beskattningsvärdet vid import. Enligt 15 § författningsförslaget utgör beskattningsvärdet för monteringsfärdiga hus 60 procent av vederlaget. Då monteringsfärdiga hus även förekomma till import, synes motsvarande bestämmelse om reducering av beskattningsvärdet böra intagas jämväl i 64 §. Reduceringsregeln förutsattes äga tillämpning endast på byggnader av viss storlek och permanens men däremot icke på t. ex. manskapsbodar och tillfälliga skjul. D e speciella regler för beskattningsvärdets fastställande i fall som avses i 6 § 2-5 mom. tulltaxeförordningen, vilka från gällande varuskatteförordning överförts oförändrade till 64 § i föreliggande författningsförslag, tillk o m m o i samband med att varuskatteförordningens ursprungliga hänvisningar till 1929 års tulltaxeförordning anpassades till 1960 års tulltaxeförordning. Ändringen medförde även eliminering av viss dubbelbeskattningseffekt genom den för införsel enligt 6 § 3 och 4 mom. stadgade rätten till avdrag i beskattningsvärdet för vad som i annan ordning beskattats. Reglerna medge emellertid icke något avdrag i beskattningsvärdet, om de utförda varorna förvärvats skattefritt, t ex. genom köp före skatteförordningens ikraftträdande. Med hänsyn till att de i nyssn ä m n d a författningsmoment avsedda fallen nära överensstämma med de skattepliktiga tjänsteprestationerna ändring och arbetsbeting, kan det med visst fog göras gällande att beskattningsvärdet i stället borde baseras på det vederlag som betingas för arbete och material som tillförts varorna i utlandet. Då omförmälda bestämmelser i huvudsak komm a i tillämpning beträffande industrins investeringsvaror, som enligt beredningens förslag normalt icke skulle beläggas med omsättningsskatt vid införseln, torde något stör-

re behov av att nu införa en ny regel dock icke vara för handen. Beskattningsförfarandet vid import. Författningsförslaget innehåller i 65 § vilken överensstämmer med 70 § i gällande varuskatteförordning, föreskrifter om att vid införseln utgående omsättningsskatt skall fastställas och uppbäras i den ordning, som gäller beträffande tull, samt att även i övrigt stadgandena i fråga om tull i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse. Något behov av en så generell formulering av ifrågavarande föreskrifter torde icke föreligga efter tillkomsten av förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall, vilken dels reglerar restitutionsfrågan genom att med vissa undantag göra tullrestitutionsförordningens regler generellt tilllämpliga beträffande skatter, som utgå på grund av införsel, dels gör flertalet av tulltaxeförordningens regler om tullfrihet tilllämpliga på dylika skatter. Innebörden av den generella formuleringen synes för övrigt vara oklar i fråga om restitution, befrielse och nedsättning enligt de regler i tullrestitutions- och tulltaxeförordningarna, som icke täckas av ovanberörda förordning 1960:396. Med hänsyn till vad sålunda anförts böra enligt styrelsens uppfattning ifrågavarande föreskrifter ges en mera preciserad utformning förslagsvis på sätt nedan angives. Omsättningsskatt, som enligt denna förordning skall utgå vid införsel till riket, fastställes i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Vad i fråga om påförande och erläggande av tull är stadgat äger motsvarande tillämpning beträffande omsättningsskatt enligt denna förordning. Skattefriheten vid export. Enligt 2 § författningsförslaget skall omsättningsskatt utgå för varor som försäljas eller på annat sätt tillhandahållas eller tagas i anspråk inom riket. Denna formulering säges i anvisningarna till samma paragraf innebära att exportförsäljning av varor är skattefri. Härtill m å först anmärkas att enligt 12 § författningsförslaget skattskyldighet med avseende å varor endast skall föreligga vid yrkesmässig försäljning eller uttag ur näringsverksamheten, varför uttrycket »eller på annat sätt tillhandahålles» i 2 § såsom saknande materiellt innehåll torde böra utgå ur sagda paragraf. Vidare må framhållas att exportförsäljning ofta sker på sådana leveransvillkor att den försålda varan tillhandahålles köparen här i riket (t. ex. fob svensk h a m n ) . Även med den av beredningen föreslagna lokutionen i 2 § kan därför skattefrihet vid exportförsäljning icke an-

81 ses följa direkt av paragrafens lydelse. Med hänsyn till frågans betydelse bör 2 § innehålla ett uttryckligt stadgande att exportförsäljning av varor är skattefri. Första meningen i anvisningen till n ä m n d a paragraf kan därvid utgå. Som exportförsäljning bör anses även försäljning vid vilken varorna levereras i svensk frihamn, eventuellt med undantag för sådana fall då varorna äro avsedda för bruk i frihamnen (denna fråga behandlas närmare i det följande). Uttalandet i andra meningen av anvisningen till 2 § att tillhandahållande av tjänsteprestation med avseende å tillbehör, utrustning eller dylikt till fartyg eller luftfartyg i utrikes trafik jämställes med export synes knappast vara erforderligt. Därest ifrågavarande tillbehör och utrustning i enlighet med vad som tidigare anförts betraktas såsom icke skattepliktiga varor, skulle nämligen skatteplikt för tjänsteprestationen i regel icke föreligga. För tjänsteprestation med avseende å sådan fartygsutrustning som omfattas av skatteplikt, t. ex. handdukar och sänglinne, bör den åsyftade skattefriheten följa av vad som uttalas i den berörda anvisningens sista mening. I denna bör med hänsyn till vad ovan anförts beträffande leveransvillkor uttrycket »tillhandahålles utom riket» ersättas av »utföres ur riket». Styrelsen förutsätter att exportförsäljning kan styrkas med handelsfakturor, frakthandlingar eller andra förekommande dokument och andra några särskilda formaliteter med intyg från tullverket rörande utförseln normalt icke krävas för skattefrihet vid dylik försäljning. Skattens tillämpning vid import och export till svensk frihamn. Enligt 6 § frihamnsförordningen den 31 maj 1935 (nr 250) skall frihamn, såvitt angår tull- och andra införselavgifter samt tillverkningsavgifter, anses såsom utrikes ort. Med införselavgift måste här förstås varje avgift, som skall erläggas på grund av varas införsel. Nyssnämnda författningsbestämmelse innebär sålunda att för vara, som inkommer till frihamn från utlandet, i princip icke kommer att föreligga skattskyldighet till omsättningsskatt på grund av införsel. I 7 § frihamnsförordningen stadgas emellertid att till förtäring eller eljest till personligt bruk må inom frihamn allenast användas varor, vilka i frihamnen förtullats eller såsom inrikes gods dit utförts utan därav följande rätt till tullrestitution eller därmed jämförlig förmån. Det ligger i sakens natur att kravet på förtullning av varor, som an-

6-413386

vändas för nyssnämnda ändamål, avser erläggande även av andra införselavgifter än tull. I fall då till frihamn från utlandet inkomna varor användas för ovan berörda ändamål kommer därför att erläggas omsättningsskatt såsom vid införsel. Beträffande materiel till anläggningar samt förbrukningsartiklar för drift av anläggningar och företag inom frihamn stadgas däremot icke någon skyldighet att använda förtullade varor. Av förarbetena till gällande frihamnsförfattningar (proposition nr 166 till 1935 års riksdag, sid. 33) framgår också att dylika varor må nyttjas utan föregående förtullning. M a n var visserligen medveten om att denna eftergift i tullbeskattningshänseende ofta icke var i princip berättigad, men man ville undvika svårigheten med en gränsdragning mellan dessa fall och sådana där tullbefrielse kunde anses motiverad. I fråga om varor av nu berörda slag skulle sålunda i enlighet med huvudregeln icke föreligga skattskyldighet till omsättningsskatt på grund av införsel. Styrelsen vill icke för sin del påyrka någon ändring i denna princip men vill framhålla att frågan genom tillkomsten av skatten torde ha större betydelse än tidigare (en skatt av den nu föreslagna storleken tillsammans med en tull av genomsnittlig höjd motsvarar i runt tal 25 % av varornas cifvärde). Förut nämnda stadgande i 6 § frihamnsförordningen torde icke i och för sig föranleda skattebefrielse, om inhemsk näringsidkare säljer varor för leverans i svensk frihamn, eftersom omsättningsskatten icke i detta fall är någon införselavgift och icke heller utgör någon tillverkningsavgift. I sak torde emellertid icke finnas anledning att i förevarande hänseende behandla omsättningsskatten annorlunda än avgifter av nyssnämnda slag, varför försäljning med leverans i svensk frihamn i princip torde böra likställas med vanlig exportförsäljning och sålunda icke belastas med skatt. Tvekan kan dock råda beträffande ovan berörda materiel till anläggningar samt förbrukningsartiklar för drift av anläggningar och företag inom frihamn, eftersom en skattebefrielse för dylika varor skulle innebära en favorisering av företag med verksamhet i frihamnen jämfört med företag med verksamhet inom tullinlandet. I den mån skattefrihet på sätt förut anförts medgives för varor av ifrågavarande slag vid import från utlandet till frihamn, synas dock övervägande skäl tala för att även från tullinlandet till frihamn utförda varor befrias från skatt. Därest skattskyldighet skulle infö-

82 ras för nyssnämnda import, bör däremot självfallet skatt utgå även för motsvarande till frihamnen från tullinlandet utförda varor. Anmärkas må att oavsett hur denna fråga löses komma varor som i frihamn användas till förtäring eller eljest till personligt bruk på grund av förutnämnda 7 § frihamnsförordningen under alla förhållanden att bli skattebelagda.

Avdragsrätten Avdragsrätt för importerade varor. I många fall försäljas varor från leverantör i utlandet till köpare inom riket på sådana villkor att införseln formellt sker för säljarens räkning. Enligt 63 § beredningens förslag skulle skattskyldighet till omsättningsskatt vid införsel av skattepliktig vara ovillkorligen föreligga, därest den, för vars räkning införseln äger rum icke blivit jämlikt bestämmelserna i 19 § registrerad för näringsverksamhet här i riket. Då registrering av utländska leverantörer icke torde av skattetekniska skäl ifrågakomma i större omfattning, får man räkna med att sådana leverantörer i många fall ha att erlägga skatt vid införseln. Leverantören får givetvis antagas kalkylera in skatten i det pris han debiterar köparen, och det får anses naturligt att skattskyldig köpare som använt varan i sin verksamhet får göra motsvarande skatteavdrag. Tvekan kan råda huruvida den föreslagna författningstexten medger detta. Ett uttryckligt stadgande härom bör intagas i anvisningen till 18 §. För att koncentrera bestämmelserna om avdragsrätt och minska riskerna för missförstånd synes till denna anvisning böra överföras jämväl vad som i anvisningen till 63 § stadgas om avdragsrätt. Anvisningen till 18 § skulle sålunda erhålla ett nytt stycke av förslagsvis följande lydelse. Vid införsel av skattepliktig vara, som leverantör i utlandet, vilken icke är enligt 19 § registrerad för näringsverksamhet här i riket, tillhandahåller varumottagaren på sådana avtalsvillkor att införseln formellt sker för den utländske leverantörens räkning, föreligger skattskyldighet för denne; har omsättningsskatt på grund därav erlagts vid införseln äger varumottagaren rätt till avdrag för det erlagda skattebeloppet på i 18 § angivna villkor. Motsvarande skall gälla då registrerad skattskyldig infört vara för skattepliktigt ändamål och därvid påförts omsättningsskatt men varan sedermera av den skattskyldige använts för avdragsgillt ändamål.

Ikraftträdandet övergångsbestämmelser vid import. Beredningen har icke ansett det erforderligt med några övergångsbestämmelser med avseende på importen vid den föreslagna övergången från allmän varuskatt till allmän omsättningsskatt. Anledningen härtill är i huvudsak att omsättningsskatt vid införseln skall uttagas endast för privatimport och liknande. Tydligt är att denna omständighet i hög grad minskar behovet av övergångsbestämmelser, och styrelsen vill icke för sin del påyrka utfärdande av sådana. Framhållas må dock att import enligt tidigare ingångna avtal i viss utsträckning sker till institutioner och allmänna inrättningar, för vilka rätt till avdrag för ingående omsättningsskatt icke skulle föreligga. Förekomsten av övergångsbestämmelser vid köp inom riket men frånvaron av sådana bestämmelser vid införsel till riket kan här medföra olikformighet i skattebeläggningen. Angående vissa övergångsbestämmelser som särskilt röra punktbeskattningen hänvisas till vad därom anföres i det följande.

Punktbeskattningen (kap. 30) Beredningens förslag att ersätta energiskatten med beskattning inom mervärdeskattens ram samt avskaffa den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, pälsvaruskatten och skatten på lättöl och läskedrycker vill styrelsen enligt vad som förut anförts oreserverat tillstyrka. Omsättningsskatt på teknisk sprit. Med beaktande av beredningens allmänna motivering för slopandet av punktskatter anser styrelsen att även den i 2 § 3 mom. av förordningen om skatt på sprit och vin (1957:209) avsedda omsättningsskatten på teknisk sprit bör avvecklas. Denna skatt torde numera helt sakna betydelse ur nykterhetspolitisk synpunkt, och icke heller statsfinansiella skäl synas motivera dess bibehållande. Härtill kommer att skatten belastar en råvara för industrin och därigenom förorsakar en kumulativ effekt vid beskattning av de färdigvaror, till vilka den beskattade tekniska spriten använts. Vid avskaffande av omsättningsskatten på teknisk sprit böra de vid tulltaxenr 22.09 C, 33.04 A och 33.06 A föreskrivna, mot denna skatt svarande specifika tullarna bortfalla. Skatten på läskedrycker och lättöl. Avveckling av denna skatt fordrar att de däremot svarande tullarna vid tulltaxenr 22.01 A, 22.02

83 A och 22.03 A avskaffas. Vid de två förstn ä m n d a tulltaxenumren skulle därefter kvarstå en tull av 2 öre per liter, vilken närmast varit motiverad av nu gällande särskilda varuskatt på socker. D å även denna skatt föreslås avskaffad, bör tullfrihet stadgas för de till nr 22.01 A och 22.02 A hänförliga varorna. Vid tulltaxenr 22.03 A bör tullen fastställas till 10 öre per liter. Utjämningsskatt. Beredningen konstaterar att utjämningsskatten enligt förordningen 1960:258 ingår i ett provisoriskt system, vars primära syfte är att tillgodose svensk livsmedelsindustris konkurrensintressen. Med hänsyn till de särskilda motiven för utjämningsskatten har beredningen för egen del ej ansett sig kunna förorda skattens slopande. När anknytningen till den särskilda varuskatten bortfaller kommer emellertid tilllämpningen av en särskild utjämningsskatt, i varje fall när det gäller importen, att utgöra en tyngande administrativ apparat. Styrelsen vill därför ifrågasätta om icke prisregleringen för livsmedelsindustrin skulle kunna finansieras på annat sätt och utjämningsskatten sålunda slopas. Skulle detta emellertid icke befinnas möjligt, vill styrelsen i anslutning till de formella ändringar i berörda förordning 1960:258, som skulle bli erforderliga på grund av där förekommande hänvisningar till förordningen om särskild varuskatt, föreslå viss modifiering av det skattepliktiga varuområdet. Skatteplikten till utjämningsskatt anknöts vid skattens införande såvitt angår choklad- och konfektyrvaror av praktiska skäl till den enligt förordningen om särskild varuskatt gällande skatteplikten för sådana varor. Det ifrågavarande varusortimentet, som specificerats i bilaga till sistnämnda förordning, kan icke anses klart avgränsat, och tolkningssvårigheter förekomma ofta. En lämpligare avgränsning torde enligt styrelsens uppfattning kunna ernås genom att samtliga till tulltaxenr 17.04 B och 18.06 B hänförliga varor omfattas av skatteplikt. Genom en dylik utvidgning skulle bl. a. mandel-, kola- och nougatmassa, oberoende av utformning och förpackningarnas storlek, inbegripas under skatteplikten. Motsvarande utvidgning bör ske i fråga om möjligheterna att erhålla prisreglering. Tullsatsen för de varor, som sålunda överföras till det med utjämningsskatt belagda varuområdet, bör samtidigt sänkas till samma nivå som gäller för de redan skattepliktiga varorna, dvs. till 10 % av värdet. Övergångsbestämmelser. I samband med en avveckling av vissa varuskatter torde särskilda bestämmelser vara erforderliga för

att förhindra att en näringsidkare med stöd av bestämmelserna i 2 § förordningen 1960: 396 kan erhålla restitution av skatt för varor, för vilka han i realiteten aldrig erlagt någon skatt. Det bör nämligen beaktas att för restitution enligt 2 och 5 §§ tullrestitutionsförordningen icke fordras att materiell identitet föreligger mellan den i restitutionsansökningen åberopade importvaran och den ianspråktagna varan utan endast att fråga är om ekvivalens. Restitution enligt förordningen 1960:396 skulle alltså kunna erhållas vid utförsel av varor, i vilka inginge varukvantiteter, som införts efter de berörda skatternas avveckling, genom att i restitutionsansökningen åberopades varuposter, som införts medan dessa skatter voro i kraft och förbrukats på den inhemska marknaden. Till förhindrande av detta bör föreskrivas att restitution med stöd av förordningen 1960:396 icke medgives med mindre skatt erlagts för den ianspråktagna varan. I detta sammanhang bör även erinras att beredningen i sitt förslag till förordning angående införande av förordningen om allm ä n omsättningsskatt intagit bestämmelser om restitution av skatt på inneliggande lager av varor, belagda med särskild varuskatt, pälsvaruskatt eller försäljningsskatt. Till undvikande av risk för dubbelrestitution bör föreskrivas att restitution med stöd av förordningen 1960:396 efter utgången av år 1965 icke medgives i fråga om varor, för vilka kan erhållas restitution av lagerskatt. I enlighet med vad sålunda anförts bör i den föreslagna promulgationsförordningen till förordningen om allmän omsättningsskatt intagas en bestämmelse av förslagsvis följande lydelse. Förordningen den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall skall, vad angår restitution av skatt enligt de upphävda förordningarna, icke äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig till tiden efter utgången av år 1965 med mindre det visas dels att skatt erlagts för den vara, som tagits i anspråk för det i restitutionsärendet uppgivna ändamålet, dels att näringsidkaren icke är enligt bestämmelserna i 13-20 §§ berättigad till motsvarande restitution av lagerskatt. I ärendets handläggning ha deltagit, förutom undertecknad generaltulldirektör, byråcheferna Åberg, Bergström och Hartler, föredragande, samt tillförordnade byråcheferna Waenerlund och Olsson. Stockholm den 14 oktober 1964. V id ar

Fahlander IT.

Beckman

Statistiska centralbyrån (yttrandet begränsat till frågor, som berör verket såsom statistikproducerande myndighet) Den årliga inkomststatistiken Allmänna skatteberedningens beräkningar över inkomstutveckling och inkomstfördelning bygger på SCB:s årliga inkomststatistik. Med utgångspunkt därifrån har skatteberedningen endast kunnat belysa den nominella inkomstfördelningen. Skatteberedningen påpekar också, att det skulle ha varit av värde att även kunna ange inkomstfördelningen efter direkt skatt samt att därvid också beakta betydelsen av inkomsttransfereringar för personer i olika inkomstlägen m. m. SCB är medveten om att bristfälligheter vidlåder den nuvarande inkomststatistiken. Denna statistik grundas på taxeringsmaterialet och har med tiden kommit att ge en allt mindre klar bild av de verkliga inkomstförhållandena i landet. Icke skattepliktiga inkomster såsom exempelvis allmänt barnbidrag och statligt eller kommunalt bostadsbidrag till barnrika familjer har under årens lopp fått allt större betydelse. Ingendera av dessa inkomstslag skall deklareras och ingår således ej i taxeringsmaterialet och till följd därav ej heller i inkomststatistiken. Detsamma är förhållandet med inkomster, som beskattas i annan ordning än genom statlig inkomstskatt, såsom vinst i svenskt lotteri eller på svensk premieobligation samt tips- och totalisatorvinster. Det taxeringstekniska begreppet »sammanräknad nettoinkomst», vilket varit inkomststatistikens inkomstbegrepp under de 20 år denna statistik utarbetats, motsvarar därför icke den för inkomsttagaren disponibla inkomsten före skatt och obligatoriska avgifter. Vidare kan framhållas att inkomststatistiken kvalitativt försämrats genom att gränsen för deklarationsskyldighet avseende fysisk person successivt höjts från 600 kr till 2 400 kr och därigenom ett betydande antal inkomsttagare i de lägsta inkomstklasserna bortfallit. Skatteberedningens förslag, att gränsen höjs till 3 000 kr, skulle medföra, att ytterligare ett väsentligt antal inkomsttagare icke skulle komma att redovisas i inkomststatistiken.

På grund av ovan nämnda, med tiden alltmer märkbara bristfälligheter i inkomststatistiken har SCB i år tillsatt en arbetsgrupp för översyn av denna statistik. Målsättningen för arbetet inom denna grupp är, att åtgärder skall vidtagas, vilka leder till att den årliga inkomststatistiken bättre än vad nu är fallet belyser den verkliga inkomststrukturen i landet. Med hänsyn till det läge i vilket den årliga inkomststatistiken nu befinner sig har SCB intet att erinra mot de beräkningar som beredningen på grundval av detta material låtit utföra.

Mervärdeskattesystemets utnyttjande för statistiska ändamål SCB har i uppdrag av Kungl. Maj:t dels att i samråd med berörda myndigheter verkställa utredning och planläggning av formerna för utnyttjande för ekonomisktstatistiska ändamål av det i samband med administrationen av den allmänna varuskatten tillgängliga materialet, dels att tills vidare för varje uppbördstermin genomföra en statistisk bearbetning av uppgifterna rörande uppbörden av allmän varuskatt. Utrednings- och planeringsarbetet, som ännu icke är slutfört, har i hög grad begränsats i avvaktan på dels den under 1964 utförda handelsräkningens resultat, dels förslaget om ett nytt skattesystem. Däremot utarbetas alltjämt preliminära redogörelser över uppbörden av allmän varuskatt. SCB har som målsättning beträffande den ekonomiska statistiken att denna skall integreras och samordnas inom ett nationalräkenskapssystem. Detta ställer betydande krav bl. a. på fullständigheten och omfattningen av ekonomisk statistik vad gäller såväl årsstatistiken som korttidsstatistiken. En statistik knuten till taxering och uppbörd av mervärdeskatten borde kunna utgöra ett viktigt komplement till den ordinarie statistikproduktion som erfordras för den uppställda målsättningen, särskilt som mervärdeskatten är mer generell än t. ex. den allmänna varu-

85 skatten. M a n kan peka på följande användningsområden: a) Statistik för att belysa den privata konsumtionens korttidsvariationer. b) Statistik för att belysa inköp och försäljning samt - genom att jämföra med1 lönesummestatistik — företagsinkomster i olika tjänsteproducerande näringar såväl årligen som för kortare perioder. Dessa områden täcks f. n. ej alls eller endast ofullständigt av ordinarie statistikproduktion. c) Statistik över inköp och försäljning •— främst korttidsvariationerna — inom varuproducerande sektorer, vilka f. n. är endast ofullständigt belysta genom ordinarie statistikproduktion. Betydande problem kan förväntas uppstå vid utnyttjandet av en mervärdeskattestatistik för ovan skisserade ändamål. Hit hör t. ex. problemet med den statistiska enheten, definitionsproblem i form av t. ex. den speciella utformningen av mervärdebegreppet, undantagandet av vissa varor och tjänster o. dyl. SCB anser det likväl sannolikt, att motsvarande informationer med jämförbar kvalitet beträffande granskning och aktualitet för många branscher är svåruppnåelig genom ordinarie statistikproduktion. SCB har därför för avsikt att, om förslaget vinner Kungl. M a j : ts och riksdagens bifall, systematiskt pröva på vilka punkter en mervärdeskattestatistik vore mest värdefull som komplement till eller ersättare av ordinarie statistikproduktion. SCB hemställer, att det arbete med den administrativa och uppbördstekniska utformningen som i så fall

kommer att bedrivas inom riksskattenämnden och andra berörda myndigheter, sker med beaktande av de möjligheter som systemet kan erbjuda vad gäller statistisk information samt att berörda myndigheter därvid redan från början skall samråda med SCB.

Nettoprisindex I skrivelse av den 29.11.1963 erhöll SCB Kungl. M a j : t s uppdrag att utarbeta en nettoprisindex, d. v. s. en index, som på visst sätt rensats från indirekta skatter. En övergång från det nu gällande systemet för indirekt beskattning till ett mervärdeskattesystem kan vid vissa utformningar av det senare medföra ytterligare svårigheter ur denna rensningssynpunkt. En arbetsgrupp inom SCB, som tillsatts med anledning av ovannämnda uppdrag, avser att undersöka även mervärdeskattens be handling i nettoprisindexsammanhang. I handläggningen av detta ärende hai förutom undertecknade Ohlsson och Breda] Bauer — varav den senare såsom föredragande •—• även deltagit produktionschefen Berglund, byråcheferna Billström, Westerlund och Åberg samt byrådirektörerna Garke och Tengblad. Stockholm den 2 november 1964. Ingvar

Ohlsson John Bredal

Bauer

Försäkringsinspektionen (yttrandet begränsat till att avse a n n a t ä n skattetekniska överväganden) Inom området för den direkta beskattningen av fysiska personer vill inspektionen ifrågasätta om icke beredningsmajoriteten själv på en punkt gett uttryck åt ett arbetsmarknadspolitiskt övervägande som icke synes ligga inom dess eget kompetensområde. Härvid åsyftas följande uttalande (sid 3 0 9 ) : »Då det avgörande för om en barnlös hustru väljer förvärvsarbete torde vara tillfredsställelsen med sådant arbete eller det därmed förknippade inkomstförvärvet, måste antagas att ett förvärvsavdrags arbetsmarknadspolitiska effekt i fall som dessa

skulle vara ringa, såvida avdraget inte gjordes mycket stort.» Att märka är att vissa ledamöter i beredningen, som torde äga särskilda förutsättningar att bedöma arbetsmarknadsfrågor, i olika reservationer och säryttranden intagit en annan ståndpunkt än beredningsmajoriteten i sådana ämnen som äger samband med här ifrågavarande problem. Det förtjänar också erinras om att enligt 1960 års folkräkning (Del IX, sid. 192—193) fanns nära 430 000 gifta kvinnor i produktiv ålder som icke hade barn under 16 år och

86 antingen icke alls hade förvärvsarbete eller i varje fall mindre än halvtidsarbete. Av dessa bodde nära 300 000 i tätorter. Det är väl bekant och bl. a. bekräftat i medicinalstyrelsens statistik att denna grupp inbegriper åtskilliga kvinnor som har värdefull yrkesutbildning. Då det är allmänt känt att personalkriserna inom vårdyrken, skolväsende och på andra viktiga områden skapar ett trängande behov av olika åtgärder som kan medföra att den stora reserven av kvinnlig arbetskraft dras in i produktivt arbete vill det förefalla som ett slutligt ställningstagande till problem av denna och liknande art borde grundas på säkrare arbetsmarknadspolitiska överväganden än vad beredningsmajoriteten presterat. Den föreslagna mervärdesskattens omfattning har primärt anknutits till den nu gällande och i princip generella skatteplikten för varor och tjänster avseende varor. Från denna utgångspunkt har beredningen närmare undersökt möjligheterna till en utvidgning av beskattningsområdet. En sådan utvidgning föreslås också i olika avseenden, bland annat beträffande tjänstebeskattningen. Den allmänna regeln på detta område skulle enligt förslaget bli att mervärdesskatt (omsättningsskatt) skall utgå för tjänsteprestationer, som tillhandahålles här i riket. Dock föreslås undantag för vissa uppräknade grupper av tjänster. Ur inspektionens synpunkt är det av särskilt intresse att tjänster, som tillhandahålles av försäkringsinrättningar, ingår i en av dessa grupper. I samma grupp ingår bland annat tjänster, som tillhandahålles av banker, fondkommissionärer och lånerörelser. Undantaget för den ifrågavarande gruppen motiveras med att en skatteplikt i dessa fall skulle medföra en icke obetydlig ökning av antalet skattskyldiga men ge en relativt ringa intäktsökning. Vidare framhålles att den ingående skattebelastningen för de till gruppen hänförda tjänsterna skulle bli av underordnad betydelse och därför knappast kunna ha någon egentlig effekt på prissättningen. Ifråga om bank- och försäkringstjänster

torde också, enligt beredningen, få beaktas andra än rent skattetekniska synpunkter. Livförsäkringen avser, liksom banktjänster, till väsentliga delar ett sparande, som av naturliga skäl bör falla utanför mervärdesbeskattningen. Annan personförsäkring syftar till att dels täcka vårdkostnader o. dyl., dels ersätta förlorad arbetsinkomst. Även härvidlag framstår ett undantag från beskattningen som starkt befogat. Inom sakförsäkringen har man att beakta att försäkringsutbetalningarna i allmänhet avser att täcka kostnader för återanskaffning eller reparation och att de i regel också används för dylikt ändamål. Med det föreslagna systemet kommer emellertid såväl nyinköp som reparationer att bli skattebelagda. En beskattning av utfallande försäkringsbelopp skulle sålunda leda till en dubbelbeskattning, för så vitt man ej införde mycket komplicerade elimineringsregler. Försäkringsutbetalningarna inom trafikförsäkring ävensom annan ansvarighetsförsäkring avser väsentligen antingen att täcka inkomstbortfall eller vårdkostnader o. dyl. eller att ersätta materialskador. De får sålunda samma karaktär som inom personrespektive sakförsäkringens områden. Vad ovan anförts bestyrker ytterligare den motivering, som beredningen anfört för att undantaga försäkringstjänster från mervärdesbeskattningen. Med den uppbyggnad, som mervärdesskatten skulle få enligt det framlagda förslaget, är inspektionen därför helt ense med beredningen om att försäkringstjänster icke bör beskattas. Tilläggas må att frågan om beskattningen av försäkringsbolag för närvarande är föremål för utredning inom 1963 års försäkringsskattekommitté. I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sterner, ledamoten Eklöf, byråchefen Brundin, föredragande, överinspektören Torén och t. f. byråchefen Blomqvist. Stockholm den 19 oktober 1964. Richard Sterner Gerdt Brundin

Riksrevisionsv erket

Enligt direktiven har det inte ankommit på beredningen att föreslå någon ändring i det samlade skattetrycket. Med beaktande härav har dess förslag utformats så att statsinkomsterna under perioden 1966-1970 skulle bli av samma storlek som vid nu gällande skatteregler. Riksrevisionsverket har i och för sig intet att erinra mot denna tolkning av direktiven liksom inte heller mot beredningens grundläggande bedömning av den totala skattebördans fördelning mellan direkt och indirekt skatt samt socialförsäkringsavgifter. Riksrevisionsverket vill i sammanhanget endast påpeka, att ett val av andra jämförelseperioder liksom av andra antaganden om skatteunderlagets utveckling än dem med vilka beredningen arbetat skulle kunna föranleda väsentligt annorlunda resultat vid en tillämpning av nu gällande skatteregler än vid de av beredningen förordade reglerna. Detta beror bland annat på den föreslagna förskjutningen från progressiv direkt skatt mot proportionell indirekt skatt och vidgningen av det proportionella skiktet i den direkta skatten. Riksrevisionsverket vill i förbigående också fästa uppmärksamheten vid att denna förskjutning minskar skattesystemets konjunkturstabiliserande effekt låt vara att liknande effekt torde kunna erhållas genom andra åtgärder inom skattesystemets ram. Beredningens förslag om finansiering av socialförsäkringen genom arbetsgivaravgifter omfattar de s. k. grundförmånerna. I detta avseende har kritiska synpunkter framförts i särskilda yttranden av några av beredningens ledamöter. Härvid har å ena sidan förfäktats den meningen att grundförmånerna borde helt finansieras med skatter och tilläggsförmånerna genom avgifter från arbetsgivarna m e d a n å andra sidan förespråkare uppträtt för en vidgad finansiering av såväl grund- som tilläggsförmåner med egenavgifter. Riksrevisionsverket vill för sin del anknyta till det av beredningen förda resonemanget i fråga om utsträckning av systemet med arbetsgivaravgifter jämväl till sjukförsäkringens tilläggsförmåner. En sådan omläggning skulle såsom beredningen framhåller innebära en administrativ förenkling. Denna syn-

punkt må ytterligare understrykas. Det bör eftersträvas att endast tillgripa sådana beskattningsmetoder som erfordras för att åstadkomma en utifrån viss målsättning önskvärd fördelning av den totala skatte- och avgiftsbördan. Med denna utgångspunkt framstår en finansiering genom egenavgifter för anställda som i princip överflödig. Ett konsekvent ställningstagande i detta hänseende skulle som beredningen också framhåller motiveras av ett framtida införande av definitiv källskatt. Uträkningen och debiteringen av de nuvarande sjukförsäkringsavgifterna föranleder ett betydande arbete hos försäkringskassor och lokala skattemyndigheter. Avgiftsdebiteringens beroende av den försäkrades skyldighet att anmäla ändringar i sina inkomstförhållanden ger i vissa fall också upphov till obilliga följder genom att avgiftsplikt ej motsvaras av försäkringsförmåner. Som beredningen framhåller äger frågan om sjukpenningförsäkringens finansiering nära samband med utformningen av försäkringens förmånssida. Vid ett slopande av sjukförsäkringsavgifterna upphör också det samband som nu finns mellan placeringen i sjukpenningklass och avgiftens storlek. De olägenheter, som härigenom kan uppkomma genom oriktig klassplacering eller avgiftsdebitering, förefaller dock små jämfört med de fördelar, som står att vinna med en sådan reform. Riksrevisionsverket vill med det anförda hävda den uppfattningen att en enhetlig finansiering av socialförsäkringen för anställda genom arbetsgivaravgifter bör eftersträvas. Riksrevisionsverket har intet att erinra mot beredningens grundläggande uppfattning om den indirekta beskattningens utformning. Mervärdeskattens komplicerade konstruktion och det större antalet skattskyldiga medför ett behov av utvidgad kontrollverksamhet, som icke torde uppvägas av förslaget om slopande av viss punktbeskattning. Redan i nuvarande läge lider taxeringsorganisationen av bristande effektivitet. Det måste därför innebära stora svårigheter att bemästra de problem som uppkommer genom det ökade behovet av taxeringskontroll. Det är enligt riksrevisionsverkets mening angeläget att ökade

88 insatser i fråga om den indirekta beskattningens administration åtföljes av sådana förenklingar av det övriga skattesystemet att kontrollbehovet kan tillgodoses i möjligaste mån inom ramen för nu tillgängliga resurser. Liksom beträffande den allmänna varuskattens administration uppställer sig frågan om taxeringen till mervärdeskatt skall ske i samband med inkomsttaxeringen eller utföras mer eller mindre skild från denna på det administrativa planet. Riksrevisionsverket vill för sin del starkt betona vikten av att i ett nytt skattesystem alla möjligheter tillvaratas att samordna taxeringen till inkomstskatt och omsättningsskatt. Den föreslagna anordningen att ingående avdragsgill skatt avlyftes genom skatteavdrag och inte genom omsättningsavdrag synes böra förenas med det kravet att beloppen av ingående avdragsgill skatt och slutlig omsättningsskatt var för sig redovisas öppet på rörelsebilagan till den allmänna självdeklarationen. Mervärdeskatten kommer att omfatta ett väsentligt mycket större antal skattskyldiga än den allmänna varuskatten. Den föreslagna höjningen av gränsen för skattskyldighet i förening med tillämpning av årsredovisning i större omfattning medför å andra sidan en viss lättnad. Vissa av beredningens ledamöter har emellertid reserverat sig för en begränsning av den av majoriteten föreslagna generella friheten från skattskyldighet. Riksrevisionsverket vill som ett alternativ i detta avseende peka på möjligheten att utvidga det för jordbrukare tillämpade förfarandet vid den allmänna varuskattens uttagande på jordbruksprodukter till att avse alla skattskyldiga med omsättningsbelopp u p p till viss gräns. Omsättningsskatt skulle vid en sådan ordning påföras såsom slutlig skatt enligt

uppbördsförordningen och erläggas löpande under året genom att inräknas i den preliminära B-skatten. En sådan lösning framhäver ytterligare det samband som bör råda mellan taxering till inkomstskatt och omsättningsskatt. Skatteberedningen har i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt givit begreppet överskjutande preliminär skatt en annan innebörd än vad som gäller för motsvarande begrepp enligt uppbördsförordningen. I konsekvens härmed har införts det nya begreppet överskjutande slutlig omsättningsskatt, vilket rent språkmässigt icke kan anses innebära vad beredningen avser. Riksrevisionsverket förordar att överskjutande preliminär skatt i fråga om allmän omsättningsskatt ges samma innebörd som i uppbördsförordningen för undvikande av förväxlingar i olika sammanhang. Belopp varmed ingående skatt för viss redovisningsperiod överstiger utgående skatt synes lämpligen kunna betecknas såsom överstigande avdragsgill skatt, om en särskild term härför anses erforderlig. I fråga om uppbördsterminens förläggning må erinras att i annat sammanhang ifrågasatts en förskjutning av inbetalningen av allmän varuskatt till annan månad än sådan månad då uppbörd av skatt äger rum enligt uppbördsförordningen. Vid handläggningen av detta ärende har närvarit byråcheferna Ehnbom och Säfström samt tillförordnade byråchefen Lindahl, varjämte byrådirektören Törnebohm varit föredragande. Stockholm den 27 oktober 1964. Gösta

Renlund Yngve

Törnebohm

Kontrollstyrelsen

I egenskap av tillsynsmyndighet för flertalet av de nu utgående punktskatterna - som till viss del föreslås slopade - utgår kontrollstyrelsen från att dess yttrande i huvudsak förväntas i fråga om den indirekta beskattningen och i synnerhet i fråga om avvecklingen av punktskatterna. Beträffande avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning innebär beredningens förslag att en något större del av skatte-

inkomsterna skall uttagas genom indirekt beskattning. Förskjutningen mellan skatteformerna kan betecknas som relativt blygsam men är enligt styrelsens uppfattning ett steg i rätt riktning. Styrelsen finner den nu förordade höjningen vara väl avvägd med h ä n syn till att en skärpning av den indirekta beskattningen utöver vad som föreslagits sannolikt skulle få besvärande samhällsekonomiska konsekvenser därigenom att förslagets

89 genomförande torde komma att medföra en ökad efterfrågan dessförinnan på sådana kapitalvaror som blir föremål för skattehöjning. En sådan ökad efterfrågan före reformens genomförande och en motsvarande minskning i efterfrågan därefter kan från näringslivets synpunkt kompenseras av att en i tiden omvänd effekt kan förväntas i fråga om industrins investeringsvaror. H u r nyssnämnda verkningar kommer att fördelas på de skilda tillverknings- och distributionsleden och de olika branscherna, torde vara utomordentligt svårt att förutsäga. Enligt styrelsens uppfattning bör de ekonomiska problemen i samband med införande av ett nytt skattesystem inte underskattas. Styrelsen tar i det följande upp de frågor styrelsen avser att behandla i anslutning till betänkandets kapitelindelning. Kapitel 7. Avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt socialförsäkringsavgifter I samband med behandlingen av frågan om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning framlägger beredningen vissa synpunkter på punktbeskattningen. Beredningen anser, att det skäl, som ursprungligen utgjort motivet för denna typ av beskattning, nämligen att den omfattade varor av lyxkaraktär eller mer umbärliga varor, ej längre torde framträda med större styrka. Den höjda levnadsstandarden har medfört en utjämning av konsumtionsvanorna, så att särskild beskattning av sådana varor ej längre ter sig påkallad. Häremot kan invändas, att motivet för beskattningen självfallet inte är varornas umbärlighet utan statens behov av ökade inkomster och att det vid tiden för punktskatternas införande för konsumenterna torde ha tett sig naturligare, att varor som konfektyrer, kosmetika eller guldsmedsartiklar belades med skatt än oumbärliga produkter som livsmedel eller kläder. Punktbeskattningen, som på de aktuella områdena bestått under mer än 20 års tid, har, såvitt styrelsen kan finna, inte mött något starkare motstånd från konsumenterna, medan däremot producenterna av de punktbeskattade varorna rest invändningar mot denna beskattning under senare år. Till men för punktbeskattningen har i viss mån varit att, sedan beredningen erhöll sitt uppdrag, några väsentliga ingrepp och moderniseringar på dessa skatteområden ej har kunnat tagas u p p till prövning. Det synes styrelsen som om beredningen vid

sitt ställningstagande till frågan om punktskatternas fortbestånd enbart tagit hänsyn till vad vederbörande branschorganisationer anfört i fråga om skatternas negativa effekter för producenterna, men inte beaktat det intresse som konsumenterna skulle kunna ha av en punktbeskattning i jämförelse med en allmän omsättningsskatt. Ej heller har hänsyn tagits till de låga administrationskostnaderna för punktskatterna. Vid bedömningen av frågan om punktskatternas bestånd bör inte bortses från den tillvänjning till de punktbeskattade varornas prisnivå som ägt rum och risken för att denna nivå vid en fri prisbildning kan bli bestående även efter en skatteavveckling trots branschorganisationernas försäkringar om motsatsen. M e d hänsyn till att punktskatternas fortbestånd ytterst inte är en fråga av skatteteknisk utan av politisk natur och till att skatteberedningen, som är en utredning på parlamentarisk grund, har nått enighet om att förorda avveckling av vissa av dessa skatter, finner styrelsen inte anledning motsätta sig beredningens yrkande i detta avseende.

Kapitel 9. Den generella indirekta beskattningens utformning Den indirekta beskattningen föreslås utformad såsom en allmän omsättningsskatt - s. k. mervärdeskatt - som skall utgå vid all yrkesmässig försäljning av skattepliktiga varor och vid utförande av skattepliktiga tjänsteprestationer. Från det skattepliktiga varuområdet undantas ett begränsat antal varor. Skatten skall vara öppen fram till detaljhandelsledet. Erlagd skatt får avdragas vid redovisningen. Vid valet av skattesystem har beredningen delvis varit bunden av det förhållandet att den nu utgående allmänna varuskatten är utformad som en detaljhandelsskatt. De utländska skattesystem, vilka från administrativ synpunkt föredrar en beskattning, som inte går ända fram till detaljhandelsledet, har följaktligen inte framstått som egentliga alternativ till mervärdeskatten. Det förordade skattesystemet medför i förhållande till den allmänna varuskatten en procentuell inte alltför betydande ökning av antalet skattskyldiga. I sitt yttrande år 1957 över det av 1952 års kommitté för indirekta skatter avgivna betänkandet föreslog styrelsen, att mervärdeskatt borde komma ifråga vid en generell indirekt beskattning med förhållandevis hög

90 skattesats. D å de av beredningen i övrigt föreslagna åtgärderna på beskattningens område leder till nästan en fördubbling av skattetrycket för den generella indirekta beskattningen, har styrelsen i överensstämmelse med nämnda uttalande inte några principiella invändningar mot den föreslagna övergången till mervärdeskatt och har därför ej funnit anledning att ta upp några alternativa skattesystem till diskussion.

Kapitel 28. Utformningen av mervärdeskatten I fråga om principerna för mervärdeskattens konstruktion har styrelsen i huvudsak inga invändningar att anföra. Styrelsen finner principen om fördelning av skattebördan på produktions- och distributionsleden i proportion till dessas värdemässiga andel av det slutliga marknadspriset motsvara högt ställda krav på rättvisa. Den genomgående rätten till avdrag för erlagd skatt eliminerar skatteavlyftningsproblemen för exportindustrin och tillgodoser även industrins krav på skatteavlyftning för investerings- och förbrukningsvaror. Att avdragsrätten på investeringssidan i vissa lägen kan animera investeringsverksamheten på ett för den ekonomiska balansen riskabelt sätt, kan som beredningen visar regleras genom temporära ändringar i denna rätt, vilket gör beskattningsformen i viss mån användbar som konjunkturpolitiskt instrument. En sådan begränsning i avdragsrätten bygger bl. a. på förslaget om öppen redovisning av skatten ända fram till detaljhandelsledet. Den öppna debiteringen torde även vara nödvändig för att på ett smidigt sätt reglera avdragsrätten vid de skattehöjningar, som kan påkallas av en successiv förskjutning från direkt till indirekt beskattning ävensom vid samordningen med den direkta beskattningens regler för lageravskrivning. Det merarbete som skattedebiteringen kan medföra synes ej ha mött invändningar från industrins och handelns representanter inom beredningen. Den kontorstekniska utvecklingen torde även bidraga till att undanröja svårigheter av ifrågavarande slag. Styrelsen finner således de här redovisade delarna av förslaget till mervärdeskattesystem innebära väsentliga skattetekniska framsteg. Däremot ställer styrelsen sig tveksam till vissa av de föreslagna undantagen från skatteplikt liksom till ett förslag om avsteg från principen om skattens fördelning.

Enligt styrelsens erfarenheter från den indirekta beskattningen bör undantag göras från ett skattepliktigt varuområde endast om tvingande skäl härför föreligger. Sådana skäl har enligt styrelsens uppfattning endast förebragts för vissa av de av beredningen tillstyrkta undantagen från skatteplikt. Som exempel på svårigheter som uppkommer genom dylika undantag vill styrelsen anföra vissa konsekvenser av den föreslagna skattebefrielsen för läkemedel, som säljes till sjukhus. Enligt läkemedelsförordningens definition kan till läkemedel hänföras ett stort antal varor, som även hör hemma inom det kosmetiska området, såsom gurgelvatten, vissa hårvårdspreparat m. m. Någon entydig definition på sjukhus torde ej föreligga. Genom undantaget skapas alltså tolkningsproblem för leverantörer utan att skattebefrielsen får någon betydelse för köparna, som i de avsedda fallen huvudsakligen torde bestrida sina kostnader med allmänna medel. Med utgångspunkt från detta exempel vill styrelsen förorda en restriktiv omprövning av de föreslagna undantagen från skatteplikt. Beredningens avsteg från fördelningsprincipen innebär, att skatt inte skall utgå, då registrerad skattskyldig inför varor till riket. Motiveringen härför har närmast varit, att man därigenom skulle förenkla tullverkets administrativa uppgifter med mervärdeskatten. Samtidigt hävdar beredningen, att principen om omedelbart avdrag för ingående skattebelastning skulle medföra att det knappast kan innebära någon förmån av praktisk betydelse med skattefrihet vid import i jämförelse med skattebelagda inköp inom landet. Från punktskatteområdena kan kontrollstyrelsen redovisa erfarenheter, som klart pekar på att en dylik skattefrihet vid införsel i inte oväsentlig omfattning kan tänkas underlätta skatteflykt. I det fall ett aktiebolag, som vid importen inte behöver erlägga skatt, av sina skenbart fristående köpare tar ut så hög skatt att den täcker större delen av skatten i detaljistledet, men går i konkurs innan skatten erlagts på grund av exempelvis oförmånliga lån från köparen, kan väsentliga skatteförluster uppstå för statsverket. Köparens avdrag för ingående skatt kan då inte underkännas, utan statsverkets fordran får bevakas i konkursen. Transaktioner av sådant slag blir självfallet mera lockande ju högre skattesatsen bestämmes. Utgår skatten p å varuvärdet redan vid införseln, försvinner en betydande del av incitamentet till dylik skatteflykt. I sammanhanget bör understrykas att här n ä m n d a skatteoperationer kan utföras

91 med större fördel på importsidan än vid inhemsk tillverkning, där anläggningstillgångar kan gå förlorade i konkursen. Sett enbart från rent skattetekniska synpunkter bör skatten enligt styrelsens mening erläggas vid importtillfället. Styrelsen vill i detta sammanhang rikta uppmärksamheten på de betydande möjligheter till skatteflykt, som systemet med bankrutterande aktiebolag kan erbjuda. Vid en skärpt indirekt beskattning ter sig dylika metoder än mera lockande. En översyn av gällande lagstiftning i syfte att stävja skatteundandragande på nämnda sätt, kan därför komma att visa sig nödvändig. Beredningen har inte gått närmare in på kontrollfrågorna i samband med mervärdeskatten utan nöjer sig med att i olika sammanhang konstatera att denna skatt är självkontrollerande. Det torde emellertid vara orealistiskt att anta, att systemet skulle vara så fulländat, att det endast skulle medge ett marginellt skatteundandragande med obetydliga ekonomiska konsekvenser. Enligt styrelsens erfarenheter från den indirekta beskattningens område kan i många fall skattekonstruktioner, som teoretiskt ansetts fullgoda, efter viss tids praktisk tillämpning komma att förete betänkliga luckor. Snabba åtgärder för ändring av konstaterade missförhållanden inom punktskatteområdena har i åtskilliga fall kunnat komma till stånd genom att styrelsens lokalförvaltning, som utövar kontrollverksamheten hos de skattskyldiga, står i direkt kontakt med den centrala beskattningsmyndigheten, som sålunda erhåller omedelbar information om alla förhållanden av vikt. Utifrån dessa erfarenheter framstår det för styrelsen som angeläget, att mervärdeskatten redan från början ställes under ett samordnande organ, som även kan dirigera den kontrollerande verksamheten. Spörsmålet om den organisatoriska uppbyggnaden av skatteadministrationen behandlas inte närmare i betänkandet. Kontrollstyrelsen vill dock understryka vikten av att en effektiv kontrollorganisation finnes utbyggd vid beskattningens ikraftträdande och att en aktiv fältverksamhet kommer till stånd redan från begynnelsen. Sett på längre sikt torde det vara uppenbart, att statsverket i samband med den successiva förskjutning från direkt till indirekt beskattning, som i enlighet med ett genomförande av förslaget inledes, har anledning att ägna synnerlig uppmärksamhet åt övervakningen av mervärdeskatten under dess initialskede. E n tillfredsställande överblick över de väsentliga problemen inom

ett skattesystem kan enligt styrelsens mening inte erhållas med ledning av enbart skriftväxling, formalgranskning och besvärsmål utan bilden måste kompletteras med erfarenheterna från en aktiv kontrollverksamhet, som i samband med sin övervakande funktion även kan ge anvisning på de områden, där lagstiftningen eller föreskrifterna därtill behöver kompletteras. Styrelsen utgår från att nu nämnda förhållanden kommer att bli föremål för särskilda överväganden innan den nya indirekta beskattningen kommer till stånd. Kapitel 30. Punktbeskattningen Beredningen förutsätter, att avskaffandet av vissa punktskatter och en motsvarande höjning av den allmänna indirekta skatten ej innebär någon ökad belastning för konsumenterna totalt sett. Det har för beredningen framstått som en förutsättning, att denna inverkan på konsumentpriserna verkligen kan förväntas. Som en garanti härför åberopas de direkta utfästelser, som gjorts av ett antal branschorganisationer att iaktta de prismässiga konsekvenserna av bortfallande punktskatter. På grundval av hittills vunna erfarenheter av de mera partiella punktskatteavvecklingar som ägt rum tillåter styrelsen sig att betvivla, att en bestående prissänkning motsvarande de avvecklade skatterna kommer till stånd. Styrelsen vill inte ifrågasätta organisationernas goda avsikter härvidlag, men de i många fall snabba ändringarna inom varusortimenten på förevarande områden gör det omöjligt att övervaka, om prissättningen på nya produkter sker med iakttagande av organisationernas löften. Särskilt ifråga om inarbetade varumärken torde det för den köpande allmänheten inte framstå som uppseendeväckande, om nu gällande prisrelation till övriga produkter i stort sett kvarstår även efter punktskatternas slopande. Beredningen förordar att punktskatteavvecklingen kombineras med åtgärder i syfte att eliminera skattebelastningen på inneliggande lager för att underlätta en omedelbar anpassning av priserna till det ändrade kostnads- och marknadsläget. Allmän princip för lagerskatteavlyftningen anser beredningen, vara, att sådan åtgärd inte är påkallad i de fall omsättningshastigheten på lagret är hög eller då skatteeffekten är ringa. Redovisningen av de föreslagna avlyftningsåtgärderna sker i anslutning till redogörelsen för varje särskild skatt. Som styrelsen i det följande kommer att visa i fråga om de olika skat-

92 teområdena kan de av beredningen förordade åtgärderna i många fall skapa ojämnheter och i vissa fall te sig oskäliga för branscherna. Enligt styrelsens uppfattning skulle övergången till mervärdeskatt sannolikt kunna äga rum på ett smidigare sätt om lagerskatteavlyftning sker i samtliga fall, där så är tekniskt möjligt. Styrelsen vill härvid särskilt peka på de förhållanden som i det följande redovisas i fråga om sockerskatt och pälsvaruskatt. Beredningen har funnit det av praktiska skäl vara motiverat att bortse från skattebelastningar av ringa storlek och föreslår därför, att avdragsrätt för beskattat lager skall föreligga endast om anskaffningsvärdet av punktbeskattade varor inklusive skatt uppgår till minst 1 000 kronor vid skatteavvecklingen. Med hänsyn till att denna spärregel kommer att ge högst olika utslag på de skilda varuområdena och ha en fördröjande verkan på prisanpassningen samt i vissa fall även animera till en ökad lagerhållning, anser styrelsen sig inte kunna förorda en sådan inskränkning i rätten till lagerskatteavlyftning. För vissa typer av mindre rörelser torde gränsen på 1 000 kronor inte avse ett lager som kan betecknas som ringa med hänsyn till rörelsens omfattning. Ett väsentligt skäl för beredningens förslag att begränsa rätten till lagerskatteavlyftning torde vara det administrativa arbete som eljest skulle uppkomma vid granskning av lagerdeklarationer. För att ernå den av beredningen åsyftade omedelbara anpassningen till en prisnivå, som endast påverkas av den nya skatteformen, förordar styrelsen en i princip generell avlyftning av punktskatterna från lager av beskattade varor. I fråga om sättet för avlyftningen föreslår styrelsen - med undantagande av varor, vilka omfattas av de särskilda avlyftningsregler som i det följande föreslås för den allmänna energiskatten - att alla till mervärdeskatt skattskyldiga näringsidkare, som vid skattens ikraftträdande innehar lager av varor, belagda med skatt enligt de då upphävda punktskatteförordningarna, utan särskild prövning får göra ett generellt avdrag med 500 kronor i den första mervärdeskattedeklarationen. O m avdraget inte kan utnyttjas i den första deklarationen - normalt omfattande två månader - bör den outnyttjade delen ej få avdragas senare. Näringsidkare, som ej åtnöjer sig med sådant avdrag, bör få möjlighet att i stället på sätt beredningen föreslagit avge lagerdeklaration. Genom ett dylikt schablonavdrag reduceras antalet lagerdeklarationer högst väsentligt samtidigt som rättvisekravet blir bättre till-

godosett än om ett kvalifikationsbelopp för avlyftningen fastställes. Beredningen föreslår, att styrelsen för länsstyrelsernas räkning skall fastställa de lagerskattebelopp, som skall vara avdragsgilla vid redovisningen av mervärdeskatt. Deklaration avseende beskattat lager skall inges till styrelsen senast den 31 januari 1966, varefter styrelsen så snart ske kan skall fastställa värdet av lagret och därpå belöpande skatt samt underrätta näringsidkaren och vederbörande länsstyrelse härom. Det angivna förfarandet medför, att styrelsen, om näringsidkaren snabbt skall komma i åtnjutande av avdraget, endast kan göra en formell granskning av deklarationen eller, att han, om mera ingående kontroll skall verkställas, kan få vänta avsevärd tid innan han kan tillgodogöra sig avdraget. För att tillgodose önskemålet om omedelbar prisanpassning genom skatteavlyftning utan åsidosättande av möjligheten till kontroll av lagerdeklarationerna föreslår styrelsen, att rätt till avdrag med i lagerdeklaration upptaget belopp skall föreligga i första mervärdeskattedeklarationen, och att skyldighet att erlägga vad som eventuellt konstateras vara upptaget till för högt belopp i lagerdeklarationen, skall föreligga så snart lagerskattebeloppet fastställts av styrelsen. Den allmänna energiskatten brännoljeskatterna

samt bensin- och

Beredningen finner inga skäl föreligga för att i det framtida skattesystemet beskatta kraftoch bränsleförbrukningen annorlunda än annan konsumtion. Som skäl för avveckling framhålles i sammanhanget, att energiskatten träffar skilda företag och skilda branscher ojämnt och att detta förhållande särskilt framträder i fråga om exportindustrin genom att förutsättningar för skattenedsättning eller skattefrihet inte förelegat annat än i begränsad omfattning. Även om styrelsen inte helt kan dela beredningens uppfattning i detta avseende, finner styrelsen dock ej tillräckliga skäl föreligga för att förorda, att energiskatten bibehålles vid införande av mervärdeskatt. Beträffande frågor, som u p p k o m mer i samband med att energiskatten ersattes med mervärdeskatten, har styrelsen inhämtat energiskattenämndens yttrande, som bifogas. 1 Vid avveckling av den allmänna energiskatten uppstår som beredningen framhållit frågor rörande avlyftning av skatt på lager endast beträffande energiskatt på bränsle. M e d i Se s. 101.

93 hänsyn till att energiskatten i denna del kan anses motsvara den allmänna varuskatten, som inte kommer att avlyftas från inneliggande lager av förrådsartiklar eller andra varor av omkostnadskaraktär, anser beredningen, att energiskatten på sådana lager av bränsle och drivmedel, som är avsedda att utnyttjas för produktionsändamål eller motsvarande, bör belasta förbrukaren. Beträffande lager av bränslen och drivmedel hos återförsäljare anser beredningen det vara praktiskt ogörligt att åstadkomma en skatteavlyftning. Styrelsen vidhåller i princip, att skatteavlyftning bör komma till stånd i samtliga fall där så kan ske och anser de av beredningen hävdade praktiska hindren inte vara oöverstigliga, men finner dock inte skäl förorda någon avlyftning på förevarande område med hänsyn till förbrukarnas och återförsäljarnas möjlighet att bli registrerade som skattskyldiga och därigenom erhålla rätt till skattefria inköp och avlyftning av skatt på inneliggande lager. I detta sammanhang må erinras om att enligt ikraftträdandebestämmelserna till energiskatteförordningen gäller i fråga om bränslen som villkor för registrering, att belopp - motsvarande den på minskningen av lagret av skattepliktigt bränsle från tidpunkten för förordningens ikraftträdande till tidpunkten för registreringsansökningens insändande belöpande skatten skall erläggas, medan vid motsvarande lagerökning avdrag får göras för den på ökningen belöpande skatten. Denna bestämmelse bygger på det förhållandet, att de ingående lagren av bränsle vid förordningens ikraftträdande var skattefria, vilket medförde att vissa förbrukare eller återförsäljare, vilka i juni 1957 hade betydande lager av bränsle, som sedermera försålts utan skatteredovisning, inte funnit det förmånligt att låta registrera sig som skattskyldiga. Samtidigt står emellertid möjligheten till sådan registrering öppen så länge energiskatteförordningen gäller. Det m å vidare understrykas att registrering kommer att vägras av styrelsen endast om lagerhållningen är att anse som helt obetydlig. Enligt styrelsens mening framstår det som oskäligt att i samband med skattens avveckling återbetala skatt till dem, som gjorde skattevinster på sina lager vid skattens tillkomst. Genom registreringsmöjligheten kan praktiskt taget alla övriga lagerhållare av bränsle erhålla avlyftning av skatt på inneliggande lager. O m energiskatten på elkraft inte medför några svårigheter i fråga om beskattade lager uppkommer beträffande denna i stället särskilda problem i samband med avveckling-

en. Som beredningen framhåller måste vid en övergång till mervärdeskatt anpassning ske till systemet för mätaravläsningar. Beredningen föreslår, att mervärdeskatt skall utgå för elkraft för tiden fr. o. m. den 1 april 1966 eller fr. o. m. den tidigare mätaravläsning, som distributör äger göra efter mervärdeskattens införande. Övergången är alltså avsedd att äga rum inom loppet av ett kvartal. I fråga om tidpunkten för omläggningen till mervärdeskatt får styrelsen erinra om att skatten på elkraft med hänsyn till avläsningsperioderna vid energiskatteförordningens införande utgick fr. o. m. den 20 juni 1957, medan förordningen i övrigt trädde i kraft den 1 juli samma år. Då förhållandena i fråga om mätaravläsningarna i huvudsak är oförändrade, borde i enlighet härmed mervärdeskatten för elkraft träda i kraft den 20 december 1965. Den av beredningen föreslagna övergångstiden av ett kvartal är såtillvida mindre väl avvägd som avläsningsperioderna i stor omfattning anknyter till tertial. Styrelsen finner ej tillräckliga skäl föreligga för att föreslå ett tidigare ikraftträdande av mervärdeskatten på elkraft, men vill med hänsyn till avläsningsperioderna förorda, att den definitiva övergången till mervärdeskatt för elkraft äger rum den 1 maj 1966. Härigenom torde även de i beredningens förslag till övergångsbestämmelser intagna reglerna för proportionering vid avläsning efter övergången till mervärdeskatt bli överflödiga. Beredningen finner, att nuvarande särbeskattning av motordrivmedlen bör bli bestående, men att den del av denna beskattning som utgöres av energiskatt bör ersättas av mervärdeskatt. Till följd av att energiskattesatserna på bensin respektive brännolja ger andra priseffekter än den enhetliga skattesatsen till mervärdeskatt, skulle vid oförändrad drivmedelsbeskattning prisrelationen mellan dessa bränslen komma att förskjutas vid införande av mervärdeskatt. I syfte att bibehålla oförändrad prisnivå på bensin i förhållande till övriga mervärdebeskattade produkter föreslår beredningen, att bensinskatten skall höjas med 4 öre per liter i samband med mervärdeskattens införande. Enligt styrelsens uppfattning är den nuvarande beskattningen av brännolja felaktigt avvägd i förhållande till beskattningen av bensin om hänsyn tas till motoreffekten och kalorivärdet hos dessa bränslen. Frågor av denna art torde emellertid bli föremål för särskild uppmärksamhet av den utredning rörande vägtrafikbeskattningen, som aviserats under in-

94 nevarande år. I avvaktan på resultatet av sådan utredning anser styrelsen sig kunna biträda beredningens förslag om höjning av bensinskatten. I fråga om avlyftningen av den energiskatt som belastar detaljisternas lager av bensin och beskattningen av samma lager på grund av bensinskattehöjningen kan styrelsen inte biträda beredningens förslag. Styrelsen, som på denna punkt helt delar energiskattenämndens uppfattning, förordar en begränsad avlyftning av energiskatten på bensin. Avlyftningen av denna skatt, som utgår med 9 öre per liter, bör således reduceras med lagervinsten genom den föreslagna skattehöjningen på 4 öre per liter. För att åstadkomma prisanpassning till mervärdeskattens regler bör således detaljisterna få möjlighet att i enlighet med avgivna lagerdeklarationer göra avdrag för mellanskillnaden, 5 öre per liter. Avdragsrätten bör endast tillerkännas återförsäljare och begränsas till de kvantiteter, som vid den senaste lagerbeskattningen av bensin medförde skattskyldighet. Omsättningsskatten (bilaccisen)

på

motorfordon

I fråga om bilaccisen uttalar beredningen, att denna tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonsparkens ökning och att detta skäl alltjämt kan åberopas för beskattningens fortbestånd. Beredningen erinrar om det förhållandet att bilaccisen fr. o. m. maj 1960 höjdes för att kompensera det skattebortfall som uppkom, då m a n undantog handeln med begagnade bilar från skattskyldighet till allmän varuskatt. Ehuru beredningen förordar, att sistnämnda undantag från beskattningen inte skall bestå vid mervärdeskattens införande, anser beredningen sig likväl inte böra framlägga förslag om nedsättning av bilaccisens skattesatser till vad som gällde före maj 1960. Med hänsyn till att bilaccisen är konstruerad såsom en styckeskatt och på grund av den sedan skattesatsernas införande inträffade penningvärdeförändringen finner kontrollstyrelsen anledning biträda beredningens uppfattning i fråga om bibehållandet av nu gällande skattesatser. Beträffande förslaget att mervärdeskatt skall utgå vid försäljning av begagnade motorfordon anför beredningen angelägenheten av att skapa största möjliga underlag för den generella beskattningen ävensom redovisnings- och kontrolltekniska skäl. Vidare hävdas att de marknadsmässiga

skäl, som låg till grund för undantaget från allmän varuskatt, skulle förlora i styrka genom den planerade saneringen av handeln med begagnade bilar. Såvitt styrelsen kan finna kvarstår i huvudsak de tidigare åberopade skälen mot en beskattning av de begagnade bilarna. Omfattningen av försäljningen av begagnade bilar torde endast i obetydlig mån k o m m a att påverkas av de planerade saneringsåtgärderna. Flertalet bilar torde även i fortsättningen komma att säljas upprepade gånger i begagnat skick. Den åsyftade breddningen av skatteunderlaget kommer endast till stånd, om de begagnade fordonen kommer med i företagens försäljningsredovisning. I andra sammanhang har konstaterats, att företag, som handlar med traktorer, inte tar in de begagnade traktorerna i sitt lager utan formellt endast tjänstgör som förmedlare. Försäljningen av en ny traktor är således inte avslutad, förrän köparen genom säljarens förmedling levererat sin gamla traktor till annan köpare. Eftersom traktorn inte redovisas i »förmedlarens» rörelse och säljaren inte är yrkesmässig, kommer ingen skatt att utgå. Med kännedom om att dylik förmedlingsverksamhet p å sina håll satts i system redan vid en sexprocentig allmän varuskatt anser styrelsen det vara realistiskt att anta, att sådana eller likartade metoder kommer att bli allmänt tillämpade inom bilhandeln vid en väsentligt högre mervärdeskatt. De begagnade traktorerna torde däremot inte erbjuda samma svårigheter vid mervärdeskatt, eftersom den största gruppen av köpare av sådana traktorer, jordbrukarna, då såsom skattskyldiga får rätt att avdraga den skatt de erlagt. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner styrelsen det synnerligen tveksamt, om mervärdeskatt bör utgå på begagnade bilar. Styrelsen vill emellertid i likhet med beredningen i möjligaste m å n undvika undantag, som strider mot beskattningens princip, och anser sig därför böra förorda beredningens förslag i avvaktan på närmare erfarenheter rörande utvecklingen på detta skatteområde.

Den särskilda varuskatten Den särskilda varuskatten utgår för i huvudsak fyra varuområden, nämligen socker och sirap, choklad- och konfektyrvaror, vissa kemisk-tekniska preparat samt spelkort. Enligt beredningens uppfattning föreligger inte sådana särskilda skäl som motiverar ett fortbestånd av den särskilda varuskatten på något av dessa varuområden vid mervärdeskattens

95 införande. Styrelsen delar helt beredningens uppfattning beträffande socker och sirap samt spelkort. Även i fråga om choklad- och konfektyrvaror kan enligt styrelsens mening skäl anföras för en skatteavveckling med hänsyn till bl. a. konkurrensen från närliggande inte särbeskattade varuområden. Styrelsen ställer sig mera tveksam till riktigheten av de av beredningen åberopade oförmånliga verkningarna för sötvaruindustrin i konkurrenshänseende. När m a n från branschen i detta sammanhang gör gällande att särbeskattningen försvagar industrins konkurrenskraft i förhållande till utlandet, får detta enligt styrelsens mening betecknas som ett antagande. I fråga om invändningarna mot beskattningen av de kosmetiska preparaten synes de av beredningen framförda skälen för en avveckling knappast ha samma styrka. De brister, som påpekas i fråga om beskattningens utformning, och invändningarna mot att vissa hygieniska preparat ingår i det skattepliktiga varuområdet kan utan att skatteutfallet nämnvärt påverkas elimineras genom ändring av författningen. Ändringsförslag har dock inte framlagts av beskattningsmyndigheten med hänsyn till den pågående skatteberedningen. En skatteavveckling på detta område kan enligt de erfarenheter styrelsen har av ifrågavarande bransch ej heller beräknas komma konsumenterna tillgodo i större omfattning. Även om skäl således kan anföras för bibehållande av en särbeskattning på det kosmetiska området, vill styrelsen likväl med hänsyn till det relativt begränsade varuområde det här gäller inte förorda en sådan lösning, som skulle innebära ett avsteg från principen om en såvitt möjligt generell och enhetlig beskattning. Styrelsen biträder alltså även på denna punkt beredningens förslag. Vid bedömningen av frågan om åtgärder för en avlyftning av den skatt, som belastar inneliggande lager, konstaterar beredningen, att skatteplikten främst berör lager avsedda för återförsäljning, men att den även omfattar varor, som utnyttjas såsom råvaror. Beredningen framhåller, att socker och sirap kan ha karaktär av både omsättningsvara och råvara men gör gällande, att skattebelastningen på choklad- och konfektyrfabrikanternas sockerförbrukning elimineras genom avdragsförfarande vid redovisningen av skatten på färdigvarorna. Med hänsyn till att de av socker eller sirap framställda varornas priser inte nämnvärt påverkas av skatten på dessa råvaror och till att råvaruförbrukning-

en i väsentlig omfattning äger rum hos företagare, som inte i övrigt beröras av punktskatteavvecklingen, anser beredningen sig inte kunna förorda avlyftning av skattebelastningen på lager av socker och sirap av råvarukaraktär. Däremot förordas dylik skatteavlyftning för socker och sirap, då dessa varor utgör omsättningsvaror, liksom för lager av övriga varor, som omfattas av den särskilda varuskatten. I fråga om choklad- och konfektyrindustrin får styrelsen erinra om, att rätten till avdrag för särskild varuskatt, som erlagts för de i färdigvarorna ingående sockret, är begränsad till den kvantitet, som använts för tillverkningen, och att således det sockerlager, som tillverkaren innehar vid mervärdeskattens ikraftträdande, kommer att vara beskattat, liksom det socker, som ingår i av honom framställda varor, vilka ännu inte levererats till köpare. Beträffande övriga branscher, som i större omfattning använder socker som råvara, gäller att beredningens förslag på vissa områden kommer att medföra betydande ojämnheter. Som exempel kan nämnas, att vissa tillverkare av mandelmassa och liknande halvfabrikat för konditoribranschen samtidigt tjänstgör som sockergrossister för denna bransch, medan andra tillverkare endast säljer sådana halvfabrikat. Det får antagas, att den tillverkare, som även tjänstgör som grossist, kommer att redovisa hela sitt sockerlager såsom omsättningsvara och därigenom erhålla full skatteavlyftning, medan den, som enbart bedriver tillverkning, inte kommer i åtnjutande av någon avlyftning. Som styrelsen tidigare framhållit torde inskränkningar i rätten till skatteavlyftning från lagren av såväl punktbeskattade råvaror som färdigvaror medföra snedvridning av konkurrensförhållandena. Styrelsen kan alltså inte biträda beredningens förslag att undanta beskattat socker, som användes såsom råvara eller motsvarande, från rätten till skatterestitution. För att undvika att lagerhållningen av färdiga varor, vari punktbeskattade råvaror ingår, inför mervärdeskattens införande nedbringas till en onormalt låg nivå, vill styrelsen förorda, att skatteavlyftningen utvidgas att omfatta även den skatt som belastar däri ingående råvaror. Sistnämnda skatteavlyftning måste dock av praktiska skäl begränsas till tillverkarledet. Vad beredningen i övrigt anfört i fråga om avlyftning av skattebelastningen på inneliggande lager av varor, som omfattas av den särskilda varuskatten, föranleder ingen erinran från styrelsens sida.

96 Omsättningsskatten

på teknisk

sprit

Beredningen framhåller i sitt betänkande, att de kosmetiska produkterna i vissa fall träffas av tre olika skatter genom att skatt även utgår på råvaran teknisk sprit. De övriga två skatterna utgöres av den allmänna och den särskilda varuskatten. Beredningen har inte i övrigt berört skatten på teknisk sprit, något som kan antagas bero på att den funnit denna skatt utgöra en del av alkoholbeskattningen, som i enlighet med direktiven faller utanför utredningsuppdraget. Styrelsen h a r haft anledning att i annat sammanhang förorda slopandet av denna skatt, bl. a. i yttrande över tulltaxekommitténs betänkande. I skrivelse till Kungl. M a j : t den 22 oktober 1960 med förslag till förordning om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt förordning om tillverkning av sprit och vin, m. m. återgav styrelsen tidigare redovisade skäl för skattens avskaffande, men framhöll samtidigt, att en avveckling kunde beräknas medföra ett skattebortfall på omkring 6 milj. kronor för år. Inkomstminskningen kunde kompenseras genom ändring av den särskilda varuskatten på kemisk-tekniska preparat, vilket dock förutsatte en översyn av bestämmelserna härom. Styrelsen föreslog därför, att omsättningsskatten på teknisk sprit skulle bibehållas i avvaktan på resultatet av en sådan översyn. D å hela förordningen om särskild varuskatt nu föreslås upphöra att gälla, bör enligt styrelsens mening även beskattningen av teknisk sprit upptagas till omprövning. Enligt 2 § 3 mom. gällande förordning om skatt på sprit och vin (SFS 1957:209) utgår omsättningsskatt med 2 kronor 70 öre för liter teknisk sprit, som skall användas för tillverkning av varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C (koncentrerade extrakt för framställning av drycker), 33.04 A (vissa råvaror för parfym och livsmedelsindustrin) och 33.06 A (parfymer, toalettmedel och kosmetiska p r e p a r a t ) . Vid införsel till riket av alkoholhaltiga varor hänförliga till nämnda tulltaxenummer erlägges tilläggstull svarande mot omsättningsskatten. Tilläggstullen utgår med 200 kronor per 100 kg för varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C eller 33.06 A samt med 350 kronor per 100 kg för varor hänförliga till tulltaxenummer 33.04 A. Som styrelsen framhållit i sin tidigare nämnda framställning om avskaffande av skatten på teknisk sprit var denna skatt, då den infördes år 1933, avsedd att svara mot

då utgående skatt på spritdrycker avsedda för konsumtion. Skatten avsåg att utjämna skillnaden mellan förtäringssprit och teknisk sprit för att minska påfrestningarna på den tekniska spriten. Till följd av den successiva höjningen av rusdrycksbeskattningen samtidigt som skatten på teknisk sprit varit oförändrad har klyftan mellan de för förtäring avsedda spritdryckerna och den tekniska spriten vidgats så, att skatten på teknisk sprit numera inte kan anses fylla sin ursprungliga funktion. Ett kg beskattad extra finsprit, avsedd för tekniskt ändamål, kostar för närvarande ca 5 kronor, medan samma vara vid utminutering skulle betinga ett pris på ca 90 kronor. De mot skatten svarande tilläggstullarna på alkoholhaltiga varor har visat sig få icke önskvärda konsekvenser från såväl handelspolitiska som andra synpunkter. På grund av att tilläggstullarna inte bestämts med hänsyn till varornas alkoholhalt, har de en protektionistisk verkan för varor med låg alkoholhalt, medan de för varor med hög alkoholhalt verkar diskriminerande för den inhemska industrin. Även om detta problem är av begränsad räckvidd, synes dock den protektionistiska effekten inte vara helt förenlig med våra åtaganden enligt EFTA-konventionen. Vidare får styrelsen erinra om det förslag till vissa ändringar i tulltaxan, som framlades i styrelsens skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 juni 1963. Anledningen till detta förslag var att styrelsen konstaterat, att snedvridning av konkurrensförhållandena uppstått genom att vissa företag importerat halvfabrikat med hög alkoholhalt på tulltaxenummer, för vilka en mot skatten på teknisk sprit svarande tilläggstull inte utgår, och sedan av halvfabrikaten framställt sådana varor, som endast får tillverkas av beskattad sprit, eller för vilka tilläggstull utgår vid import. Vid remissbehandlingen avstyrkte generaltullstyrelsen framställningen med hänvisning bl. a. till vissa administrativa svårigheter m e n hemställde, att därest Kungl. Maj :t skulle finna skäl överväga någon åtgärd i sammanhanget, proposition måtte framläggas om avskaffande av ifrågavarande skatt samt de däremot svarande tullarna. Även kommerskollegium förordade samma lösning. Med åberopande av vad sålunda anförts får kontrollstyrelsen hemställa, att omsättningsskatten på teknisk sprit och d ä r e m o t svarande tilläggstullar måtte slopas i samband med att den särskilda varuskatten u p p -

97 hör att gälla. Författningsförslag avseende regel inte är känd av varuhavarna. Avlyftomsättningsskatten på teknisk sprit bifogas. 1 ning av skatt på sprit, som ingår i alkoholVid ett slopande av beskattningen på tekhaltiga preparat, bör dock kunna ske för prenisk sprit uppkommer, i likhet med vad som parat, som lagerhålles av tillverkarna. Kongäller vid den särskilda varuskattens avvecktrollen härvidlag torde inte bli särskilt beling, frågan om restitution av skatten på sprit, tungande med hänsyn till den redovisning av som ligger som råvara hos tillverkarna, eller spritförbrukningen, som det åligger tillverkasprit, som ingår i färdiga alkoholhaltiga preren att fullgöra. parat. I enlighet med styrelsens förslag om en Det må i detta sammanhang framhållas, generell avlyftning av skattebelastningen på att den betydande prissänkning för vissa alde punktbeskattade varorna borde såväl omkoholhaltiga preparat, som kan bli följden sättningsskatten på den tekniska sprit, som av att såväl skatten på teknisk sprit som den ligger såsom råvara hos tillverkarna, som den särskilda varuskatten på tekniska preparat skatt, som belastar färdigställda varor, få avsamtidigt slopas, kommer att medföra behov dragas för att lagervärdena skall bli skatteav viss skärpning av kontrollen över den tekmässigt nollställda vid mervärdeskattens niska spriten och de alkoholhaltiga preparaikraftträdande. O m skatten inte avlyftes från ten. Den nuvarande kontrollen är till stor del råvarulagren, uppstår betydande praktiska sammankopplad med övervakningen av den problem för leverantören av den inhemska särskilda varuskatten. Genom den särskilda tekniska spriten, AB Vin- & Spritcentralen, varuskattens avveckling kommer personal att eftersom tillverkarna under dylika förutsättfriställas hos styrelsen. Det ökade kontrollningar skulle sträva efter att ha minsta möjbehovet på spritområdet reducerar emellerliga kvantitet beskattad sprit i lager vid tidtid i viss m å n möjligheterna till personalpunkten för beskattningens slopande och därbesparingar. efter kräva omgående leveranser av obeskattad sprit. Från praktiska synpunkter får styrelsen därför förorda en skatteavlyftning för Utjämningsskatten m. m. lager av beskattad teknisk sprit. Avlyftningen Vad angår den särskilda utjämningsskatten skulle därvid kunna ske på så sätt, att spritpå choklad- och konfektyrvaror samt s. k. centralen fick medgivande att kreditera skatwafers och bisquits framhåller beredningen ten, sedan kontrollstyrelsen granskat köpardess anknytning till den svenska jordbruksnas uppgifter om lagerhållningen vid tidregleringen liksom dess handelspolitiska bakpunkten för skattens avveckling. För att få grund och finner sig på grund härav inte kunenklast möjliga förfarande bör även skatt, na förorda skattens slopande. Styrelsen delar som erlagts till kontrollstyrelsen vid införsel helt beredningens uppfattning i denna fråga till riket, kunna krediteras av spritcentralen. och vill samtidigt framhålla, att den handelsBestämmelserna härom synes lämpligen böra politiska utvecklingen kan påkalla att även intagas i ändringsförfattningen rörande spritandra produkter, vilkas framställningskostbeskattningen och inte sammankopplas med nader påverkas av jordbruksregleringen, bör förordningen om mervärdeskattens ikraftträkomma i åtnjutande av prisutjämning. Skatdande. Det av styrelsen förordade schablontens fortbestånd är självfallet beroende av avdraget för avlyftning av lagerskatt synes den europeiska handelspolitikens fortsatta inte böra tillämpas på lager av teknisk sprit. utveckling. Den beskattade tekniska spritens användning Kontrollmässigt är utjämningsskatten samär nämligen inte begränsad uteslutande till mankopplad med den särskilda varuskatten kosmetiska och därmed jämförliga preparat. på konfektyrvaror. I och m e d den särskilda Bland övriga områden må framhållas essensvaruskattens slopande kommer alltså vissa industrin, sötvaruindustrin samt vissa delar kontrolluppgifter att kvarstå beträffande enav läkemedelsindustrin. Beskattad odenatubart utjämningsskatten. Enligt styrelsens bererad sprit i mindre kvantiteter användes räkningar bör emellertid denna övervakning även för laboratoriebruk inom praktiskt takräva väsentligt mindre arbetsinsatser än som get hela industrin i övrigt. Rätt till skatteavnu erfordras i fråga om sötvarubeskattningen. lyftning bör enligt styrelsens uppfattning Från författningsteknisk synpunkt medför emellertid inte komma ifråga beträffande laupphävandet av förordningen om särskild ger, som understiger 100 liter. I fråga om de varuskatt, att vissa bestämmelser i utjämi handeln förekommande alkoholhaltiga preningsskatteförordningen, vilka hänvisar till paraten bör av praktiska skäl restitution icke föreskrifter i den upphävda författningen, äga rum, enär alkoholhalten hos varorna som 1

7-473386

Bilagan är här utesluten.

98 drycker avviker emellertid såtillvida från övriga punktskatteförfattningar att skattskyldigheten på detta område inträder, då varan utlämnas från tillverkningsstället och alltså inte först när den - som i övrigt gäller levereras till köpare. Detta förhållande medför, att alla drycker, som av tillverkaren lagerhålles på nederlag och depåer, är beskattade. Den under senare år alltmer koncentrerade tillverkningen inom bryggeribranschen har medfört, att ett flertal tidigare tillverkningsställen nedlagts och nu tjänstgör som nederlag. Bryggeriernas lager av beskattade drycker är således i många fall relativt betydande. På grund av varornas skrymmande karaktär torde det vara omöjligt för flertalet tillverkare, som har nederlag, att öka lagerhållningen i tillverkningslokalerna vid mervärdeskattens ikraftträdande. En sådan åtgärd skulle även i hög grad förrycka hela distributionssystemet. O m m a n till de angivna förhållandena lägger att vissa drycker huvudsakligen försäljes av grossister, som i åtskilliga fall har betydande lager, blir slutsatSkatten på malt- och läskedrycker sen att den samlade skattebelastningen på På dryckesbeskattningens område föreslås att lager av läskedrycker och lättöl icke nämnnu utgående skatt på s. k. lagrat lättöl och värt understiger vad som gäller för jämtörpå läskedrycker skall upphöra att gälla. Förbara punktbeskattade varuområden. Med ordningen om tillverkning och beskattning av hänsyn härtill vill styrelsen förorda, att även malt- och läskedrycker skulle i enlighet härskatten på lager av läskedrycker och lättöl m e d ändras att omfatta endast varuslagen öl och starköl. Som skäl för läskedrycksskat- avlyftes utan undantag. För flertalet serverings- och kioskrörelser torde vid sådan avtens avveckling anföres bl. a. att det inte fölyftning det av styrelsen förordade schablonreligger någon grund för att behandla läskeavdraget kunna komma att utnyttjas. drycker på annat sätt än övriga livsmedel. I fråga om det lagrade lättölet anser beredI anslutning till beredningens förslag om ningen, att en avveckling av skatten kan öka slopande av skatten på lättöl och läskedryclättölets konkurrenskraft i jämförelse med ker framlägges förslag till förordning angåenmaltdrycker med högre alkoholhalt och däride ändring av gällande förordning om tillgenom bidraga till en omläggning av kon- verkning och beskattning av malt- och läskesumtionen till alkoholsvagare maltdrycker. drycker. Författningsförslaget innebär att Styrelsen finner det riktigt, att drycker, som alla nu gällande bestämmelser, som avser enfaller utanför området för alkohollagstiftbart lättöl eller läskedrycker, föreslås utgå. ningen, utan åtskillnad beskattas på samma Sålunda skulle enligt den föreslagna definisätt som övriga livsmedel. tionen maltdrycker endast omfatta öl och starköl. I fråga om lättöl och läskedrycker föreslås Beredningens förslag kan vid första påseingen lagerskatteavlyftning vid skattens sloendet tyckas vara en helt naturlig åtgärd, pande med hänsyn till den förhållandevis som väl överensstämmer med kontrollstyrelhöga omsättningshastigheten hos dessa vasens ståndpunkt i fråga om beskattningen. ror. Det kan vitsordas att omsättningshastigLättölet kan emellertid från tillverkningsheten i allmänhet är högre för dessa drycker synpunkt anses intaga en särskild ställning än för övriga i sammanhanget aktuella varor, m e n skillnaden härvidlag mellan läskedryc- bland livsmedlen med hänsyn till att det framställs genom alkoholisk jäsning. Det kan ker och exempelvis vissa konfektyrvaror torerinras om att skatt för närvarande inte utgår de vara obetydlig. Beredningen synes vid sitt på färskt lättöl, men att särskilda tillverkbedömande av lagerskatten på dryckerna i ningsföreskrifter gäller för denna vara. Mohuvudsak utgått från att de beskattade lag-

måste kompletteras. Sammankopplingen med förordningen om särskild varuskatt har medfört, att importörer av utjämningsskattepliktiga varor fått möjlighet att låta registrera sig hos styrelsen och erlägga skatten först sedan varorna försålts. Registreringen har i första h a n d haft betydelse för skattekrediten i fråga om den särskilda varuskatten. M e d hänsyn till den ringa del av varornas marknadsvärde, som utjämningsskatten kommer att utgöra, saknas enligt styrelsens mening anledning att bibehålla rätten till registrering för ernående av befrielse från skatt vid importtillfället. Det må även nämnas, att antalet registrerade importörer av enbart utjämningsskattepliktiga varor är obetydligt. Med utgångspunkt från vad som sålunda påkallas i fråga om ändringar i utjämningsskatteförordningen har inom styrelsen u p p rättats särskilt författningsförslag, som bifogas. 1

ren skulle finnas i detaljhandeln. Skattebestämmelserna i fråga om malt- och läske-

1 Bilagan är här utesluten.

99 tivet för dessa föreskrifter är inte att det skulle föreligga särskilda svårigheter beträffande gränsdragningen mellan färskt och lagrat lättöl - som för övrigt endast i något enstaka fall framställes av en och samma tillverkare - utan närmast angelägenheten av att kontrollera, att tillverkaren inte överskrider den för lättöl fastställda alkoholgränsen. Styrelsen kan vitsorda, att sådant överskridande förekommer relativt sällan, men det kan nämnas, att på sistone i ett fall en vara, som skulle vara lättöl, befunnits utgöra starköl. Såväl från nykterhetspolitisk synpunkt som med hänsyn till de skattskyldigas intresse finner styrelsen skäl förorda, att nuvarande bestämmelser rörande tillverkningskontroll av lättöl bibehålles. På grund härav bör maltdrycksdefinitionen bibehållas oförändrad. Styrelsen vill i detta sammanhang även erinra om att vissa bestämmelser i ölförsäljningsförordningen är direkt anknutna till tillverknings- och beskattningsförordningen för malt- och läskedrycker. Slopandet av läskedrycksdefinitionen påkallar därför konsekvensändringar i ölförsäljningsförordningen. Beredningens förslag skulle leda till väsentligt större konsekvensändringar såväl i ölförsäljningsförordningen som i andra författningar, där definitionerna anknyter till gällande definition av maltdrycker. Vidare må i sammanhanget erinras om att kontrollstyrelsen som ett led i kontrollen över bryggerinäringen har i uppdrag att följa utvecklingen beträffande tillverkning och försäljning av malt- och läskedrycker. För att i fortsättningen kunna erhålla erforderligt underlag för undersökningar rörande läskedryckernas andel av varusortiment, där öl ingår, föreslår styrelsen, att i ölförsäljningsförordningen intas bestämmelser, vilka ersätter de motsvarande föreskrifter, som i fråga om läskedrycker utgår ur tillverknings- och beskattningsförordningen. Genom dessa bestämmelser får styrelsen möjlighet att även i fortsättningen statistiskt följa u p p läskedryckstillverkarnas medverkan i öldistributionen. Också från partihandlarna med öl kan det finnas skäl att inhämta uppgifter om ölförsäljningens storlek och fördelning. Däremot är det knappast anledning att belasta livsmedelsbutiker och ölrestauranger med sådant uppgiftslämnande. Författningsförslag avseende de ovan angivna förordningarna bifogas. 1

Försäljningsskatten Försäljningsskatten, som i huvudsak berör guldsmedsvaror, grammofonvaror och s. k. äkta mattor, föreslogs avskaffad av 1952 års kommitté för indirekta skatter vid införande av en allmän varuskatt. Beredningen anför i fråga om försäljningsskattens slopande sin principiella inställning att punktbeskattningen, om inte särskilda skäl motiverar annat, såvitt möjligt bör avvecklas och åberopar även motionsyrkanden avseende avveckling eller nedsättning av försäljningsskatten på vissa varuområden ävensom vissa till beredningen överlämnade framställningar rörande grammofonvarorna. Styrelsen har i sitt yttrande över den ovan nämnda kommitténs betänkande biträtt förslaget om försäljningsskattens slopande i samband med införande av en generell indirekt beskattning. D å beredningen nu föreslår en utbyggnad av det generella skattesystemet och samtidigt ett väsentligt högre skattetryck än som förutsattes för den allmänna varuskatten, finnes enligt^ styrelsens mening än mindre skäl att bibehålla en särbeskattning på förevarande områden. I fråga om den med försäljningsskatt belastade lagerhållningen vid mervärdeskattens införande gäller, som beredningen anger, att de beskattade lagren kan beräknas vara av begränsad omfattning genom att huvudparten av här avsedda varor inte är beskattade hos registrerade skattskyldiga. Till följd av särskilda regler rörande minimiskatt fordras dock en viss minsta årlig försäljning av skattepliktiga varor för att registrering som skatteskyldig skall bli lönsam. Med hänsyn till att åtskilliga av de varor, som är belagda med försäljningsskatt, inte säljes enbart i specialaffärer utan även ingår i sortiment inom andra branscher, kan antalet oregistrerade detaljister, som innehar lager av beskattade varor, beräknas vara förhållandevis stort. Som exempel kan nämnas att grammofonvaror i viss omfattning torde föras av bok- och p a p pershandlare, guldsmedsvaror av urmakare och bijouteriaffärer samt äkta mattor av möbelaffärer. I stort sett måste även omsättningshastigheten på dessa lager bedömas vara låg. På anförda skäl finner styrelsen sig kunna dela beredningens uppfattning, att rätten till skatteavlyftning även bör omfatta varor belastade med försäljningsskatt.

Bilagan är här utesluten.

100 Pälsvaruskatten Enligt beredningens uppfattning föreligger inte sådana särskilda skäl, som kan motivera pälsvaruskattens fortbestånd, då mervärdeskatt införes. Enär den nuvarande sammanlagda beskattningen av färdiga pälsvaror enligt styrelsens beräkningar i genomsnitt torde röra sig om drygt 10 procent av priset till konsument och den allmänna varuskatten därav utgör den större delen finner styrelsen inte några skäl att bibehålla pälsvarubeskattningen vid införande av mervärdeskatt med ett sammanlagt något högre skattetryck än som nu gäller. Beträffande frågan om avlyftning av skattebelastningen på inneliggande lager förordar beredningen dylik avlyftning endast ifråga om beredda lösa pälsskinn och sådana pälsskinn hopfogade till tavlor, ämnen och andra stycken. Den skatt, som belastar inneliggande lager av färdigvaror skulle däremot med hänsyn till svårigheterna att beräkna den faktiska skattebelastningens storlek, få bäras av handeln. Enligt styrelsens uppfattning kommer beredningens förslag i detta hänseende att medföra, att detaljisterna inom pälsbranschen, till stor del körsnärer, måhända kommer att bli den kategori som hårdast drabbas av de kvarvarande effekterna av punktbeskattningen under mervärdeskattens begynnelseskede. M a n kan nämligen räkna med att körsnärernas lager av färdiga varor under sådana förhållanden praktiskt taget helt och hållet kommer att vara belastade med pälsvaruskatt under avsevärd tid på grund av den låga omsättningshastigheten inom branschen. Beräkningar ger vid handen, att en körsnär i genomsnitt vid oförändrad prisnivå på pälsvarorna skulle komma att förlora mellan 20 och 30 procent av sin årsinkomst under första året efter mervärdeskattens införande. För flertalet övriga detaljister, som beröres av punktskatteavvecklingen, gäller, att deras lager av sålunda beskattade varor som regel endast utgör en mindre del av hela varusortimentet, eller att omsättningshastigheten är väsentligt högre än inom pälsbranschen. Som ovan angivits beträffande försäljningsskatten, som drabbar varor med låg omsättningshastighet, uppstår där endast obetydliga avlyftningsproblem genom rätten till obeskattade inköp, något som inte gäller för pälsvarubeskattningen. Med hänsyn till angivna förhållanden finner styrelsen det obilligt att inte bereda detaljisterna och de tidigare handelsleden inom pälsbranschen samma avlyftning av skatten på inneliggande lager som kommer öv-

riga branscher till del. En dylik åtgärd skulle som beredningen anför vara förenad med betydande praktiska svårigheter i fråga om beklädnadsvaror med någon form av pälsbesättning. Pälsdelen av sådana varor utgör emellertid som regel endast en så obetydlig del av värdet av hela sortimentet inom beklädnadsbranschen, att lagerskatteavlyftning för dessa detaljer knappast behöver diskuteras. Samma svårigheter är dock inte för handen i fråga om de egentliga pälsvarorna. För dessa varor skulle antalet ingående skinn kunna beräknas efter vissa schabloner. Ett dylikt förfarande måste även tillämpas vid den av beredningen förordade skatteavlyftningen från lager av pälsskinn hopfogade till tavlor, ämnen och andra stycken, något som inte kan ske på grundval av de skattesatser, vilka gäller för inom riket beredda skinn, utan att en schabloniserad omräkning först äger rum. Detaljerna i fråga om lagerskatteavlyftningen på pälsvaror och tavlor m. m. kan under sådana förhållanden inte lämpligen preciseras i en författning utan det bör få ankomma på styrelsen att utforma bestämmelser härom i samråd med branschens representanter.

Styrelsen vill slutligen även beröra vissa frågor i samband med bestämmelserna om upphävande av punktskatteförfattningarna. Beredningen föreslår, att de upphävda förordningarna skall äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före upphävandet. Fråga uppkommer därvid om tolkningen av den i vissa skatteförfattningar stadgade rätten till avdrag i deklaration för returer och kundförluster, alltså affärshändelser som kan inträffa efter det att skatterna avvecklats och deklaration inte skall avges. Det är inte klart uttalat, varken i skatteförfattningarna eller i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, huruvida sådan avdragsrätt skall hänföras till den beskattningsperiod, under vilken skattskyldighet inträdde för den avdragsberättigade leveransen, eller till den period, under vilken affärshändelsen inträffade. Vid den praktiska tillämpningen har styrelsen vid exempelvis kundförluster inte ansett det skäligt att hävda, att avdragsrätten skall återföras till den deklaration, som redovisar varans försäljning, enär en sådan tolkning i åtskilliga fall skulle medföra förlust av avdragsrätten genom att skatten för leveransperioden ofta redan slutligt fastställts, då kundförlusten inträffar. Denna tolkning skulle vid en skatteavveckling medföra, att anspråk på

101 skatterestitution, som grundas på ifrågavarande avdragsrätt, endast kan framställas om särskilt stadgande härom införes. Det synes styrelsen skäligt, att bestämmelser om rätt till restitution i de avsedda fallen införes men att denna rätt begränsas till tiden så att ansökan om restitution skall vara styrelsen tillhanda inom sex månader efter det att respektive skatteförordningar upphört att gälla. Skulle särskilda skäl föreligga bör det ankomma på styrelsen att upptaga sådan an-

sökan om restitution till prövning, även om den inkommit senare än som nyss sagts. Vid behandlingen av detta ärende har, förutom undertecknad generaldirektör, närvarit byråcheferna Thulin, Hillbo, Schultz och Nirdén samt byrådirektören L. U. Larsson, föredragande. Stockholm den 30 oktober 1964. Elof

Cardelius L.

Mårtenson

Energiskattenämnden (till kontrollstyrelsen) (yttrandet begränsat till frågan om avveckling av energiskatten) I skatteberedningens betänkande förordas att energiskatten vid övergång till en generell mervärdeskatt ersattes med en beskattning av bränsle och elektrisk kraft inom ramen för denna mervärdeskatt. Liksom för andra punktskatter aktualiseras härvid vissa frågor sammanhängande med övergången från energiskatt till mervärdeskatt, särskilt frågan om eventuell avlyftning av energiskatten på lager av bränslen. Energiskattenämnden får beträffande de olika skattepliktiga varuslagen samt elektrisk kraft anföra följande. Andra bränslen än bensin Enligt beredningens uppfattning föreligger icke skäl att avlyfta energiskatten på beskattade lager av bränsle och drivmedel. Detta motiveras av att det beträffande lagren hos återförsäljare anses praktiskt ogörligt att åstadkomma en avlyftning, som kan påverka prisanpassningen, allrahelst som omsättningshastigheten på dessa lager torde vara hög. V a d beträffar beskattade lager av ifrågavarande varuslag inom näringslivet betonas att beredningen icke ifrågasatt någon avlyftning av allmän varuskatt, som belastar inneliggande lager av förrådsartiklar eller liknande varor, varför ej heller avlyftning av energiskatt borde ifrågakomma. Utöver de skäl som av beredningen anförts mot en avlyftning av energiskatten på bränslelager får energiskattenämnden framhålla, att de större återförsäljare och förbrukare för vilka skatten var av betydelse hade möjlighet att vid energiskattens införande begära registrering som skattskyldiga hos kontroll-

styrelsen. Med registreringen följde rätt att lägga u p p obeskattade lager av bränsle och att erlägga skatt till styrelsen först i samband med förbrukning eller försäljning till oregistrerad. De som i ett sådant läge valde att vara oregistrerade torde främst ha gjort detta med hänsyn till de vinster som uppkom, då gamla lager såldes till ett så mycket högre pris som svarade mot den nytillkomna skatten, utan att pålägget behövde redovisas till staten. Den som vid energiskatteförordningens ikraftträdande bedrev verksamhet med lagerhållning av bränsle i större omfattning och som därefter ansöker om registrering skall i särskild deklaration uppge i vad mån lagret av skattepliktigt bränsle minskat eller ökat från utgången av juni månad 1957 till tiden för ansökningens insändande, varvid skatt debiteras resp. krediteras. Dessa större lagerhållare kan även i fortsättningen begära registrering och därmed undvika beskattade lager vid energiskattens upphörande. De som saknar förutsättningar att bli registrerade torde i regel kunna anpassa sina lager till lämplig storlek. Med hänsyn till sålunda anförda skäl finnes enligt energiskattenämndens mening intet att erinra mot beredningens förslag i detta avseende.

Bensin Enligt beredningens förslag bör bensinskatten i samband med skatteomläggningen höjas med 4 öre per liter. Härvid anses å ena sidan - tvärt emot vad annars brukar vara fallet - en mot skattehöjningen svarande beskattning av inneliggande lager icke böra tillgripas. Beredningen har å andra sidan icke fun-

102 nit skäl föreligga för en avlyftning av energiskattebelastningen på dessa lager. Huvuddelen av de energibeskattade lagren av bensin återfinnes på landets bensinstationer. Dessa lager med en föreslagen kvarstående belastning av energiskatt med 9 öre per liter skulle efter skatteomläggningen dessutom beläggas med mervärdeskatt. Vid en höjning av bensinskatten med 5 öre per liter, som trädde i kraft fr. o. m. den 1 januari 1962, genomfördes en mot skattesatshöjningen svarande beskattning av inneliggande bensinlager överstigande 2 500 liter hos icke skattskyldiga, d. v. s. främst bensinstationer. Med hänsyn till denna nyligen inträffade lagerbeskattning är det enligt energiskattenämndens åsikt skäligt att medge avlyftning av energiskatten på bensinlager vid mervärdeskattens införande. Den föreslagna höjningen av bensinskatten bör enligt nämndens mening, liksom tidigare skett, åtföljas av en lagerbeskattning, varför - om bensinskattehöjningen skulle bli 4 öre per liter endast skillnaden mellan energiskatten och nämnda skattesatsökning, eller 5 öre per liter, bör återbäras. Skatteåterbäringen skulle lämpligen kunna få formen av ett medgivande för vederbörande lagerhållare att avdraga ett tillgodohavande vid redovisningen av mervärdeskatt på sätt som föreslagits i fråga om andra punktskatter. Elektrisk

kraft

Avtalen om leverans av elektrisk kraft är i allmänhet fleråriga. Kontrakt med en giltighetstid av 10 år eller mera är sålunda ingen ovanlighet. Vid införandet av elskatten ansågs skattskyldigheten icke kunna läggas på kraftleverantörerna, eftersom dessa på grund av kraftavtalen icke kunde övervältra skatten på köparna. I stället beslöts att skatten

skulle erläggas av förbrukarna och endast redovisas till statsverket av kraftdistributörerna. Den nu föreslagna omläggningen av energiskatten på elektrisk kraft till mervärdeskatt medför från skattskyldighetssynpunkt att kraftproducenter och distributörer blir reellt skattskyldiga och icke som för närvarande endast redovisningsskyldiga för skatt som slutligt åvilar förbrukarna. Energiskattenämnden vill i detta sammanhang erinra om att denna principiella åtskillnad mellan skattskyldigheten enligt energiskatteförordningen och enligt den föreslagna omsättningsskatteförordningen kan komma att medföra ojämnheter av olika slag beroende på n ä m n d a förekomst av långfristiga avtal. Detta förhållande torde sakna betydelse i vad gäller beskattning av kraft, som levereras till annan än konsument, då förekomsten av långtidsavtal i dessa fall endast kan leda till att erläggandet av mervärdeskatten under en övergångstid kommer att belasta distributörer i senare led i högre grad än som eljest skulle ha varit fallet. De föreslagna reglerna skulle enligt energiskattenämndens mening emellertid kunna leda till att gratiskraft, ersättningskraft och kraft levererad enligt ouppsägbara långtidsavtal icke skulle kunna träffas av mervärdeskatten eller - vid långtidsavtal göra detta först sedan avtalen utgått. Vad gäller ikrattträdandebestämmelserna har nämnden i princip intet att erinra mot de av beredningen föreslagna övergångsanordningarna. I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknad Wulff, ordförande, ledamöterna Thulin, Sahlin, Uddgren, af Klintberg, Blomqvist och Carlsson. Stockholm den 28 oktober 1964. K.

Wulff K. E.

Nirdén

Konjunkturinstitutet (yttrandet begränsat till kalkyler av allmänekonomisk innebörd och synpunkter av ekonomiskpolitisk natur) Följande huvudpunkter kommer att behandlas. 1. Den grundläggande »modell» för tillväxt, inkomstfördelning, priser och konsumtion, som kan sägas representera utgångspunkten för beredningens skattekalkyler, borde enligt

institutets mening ha redovisats mer explicit och konsistent än vad som nu blivit fallet. Vidare borde åtminstone schematiskt diskuterats realismen i de använda förutsättningarna, variationsbredden för alternativa antaganden och innebörden härav för de

103 skatteavvägningar beredningen på basis av en enda modell nu stannat inför. 2. Även om man accepterar att, såsom i beredningens kalkyler, nöja sig med en enda uppsättning av siffermässiga antaganden för grundmodellen, kan m a n inte utifrån denna uppsättning utan vidare komma fram till en entydig konkret utgångspunkt för avvägningen mellan det nu ikraftvarande resp. ett »nytt» skattesystem. Enligt institutets mening har den givna normen om ett »oförändrat skattetryck» av beredningen tillämpats i alltför mekanisk och inskränkt bemärkelse och utan att dess innebörd i olika hänseenden — och därmed förslagets — åtminstone i grova drag skisserats. Beredningen anser sig ej haft anledning eller kompetens att gå in på hithörande frågor eller hänvisar till fortsatt utredningsarbete. Men det verkar orimligt att under sådana omständigheter beredningen framställt sina kalkyler och sitt ställningstagande som i så hög grad entydigt som nu skett. 3. En central ekonomisk-politisk frågeställning av särskilt stor räckvidd avser sambandet mellan å ena sidan skattesystemet och å andra sidan olika målsättningar såsom inkomstfördelning, produktionsutveckling och konjunkturutjämning. Någon systematisk behandling av denna fråga föreligger ej. Som exempel kan nämnas betydelsen av att klargöra konsekvenserna för den motkonjunkturella s. k. budgetautomatiken, inte minst i samband med den av beredningen framlagda rekommendationen om indexreglering av skatteskalans skiktgränser. Vidare diskuterar beredningen visserligen ingående för- och nackdelar med sär- och sambeskattning, men klargör inte sambandet mellan olika alternativ för beskattningens utformning och den, i beredningens analys hela tiden som given betraktade utvecklingen av sysselsättning och produktion. 1. Synpunkter på den använda modellen för BNP, inkomstfördelning och konsumtion

mer vid användningen av det nu ikraftvarande resp. det av beredningen föreslagna nya systemet. Det senare har med hänsyn till skatteskalorna utformats så att det ger samma avkastning som det förra i och för att uppfylla direktivens krav på oförändrat totalt skattetryck (jämför nedan under punkt 2 om innebörden och tolkningen av denna målsättning). Det är emellertid klart att denna »ekvivalens» via progressiviteten i den direkta inkomstbeskattningen i allra högsta grad är avhängig just de antaganden som gjorts om inkomstutvecklingen d. v. s. i sista hand om dennas bestämningsfaktorer: sysselsättning, produktivitet, inkomstfördelning och priser. M a n kan diskutera realismen i dessa antaganden och söka komma fram till rimliga variationsbredder för vart och ett av dem. En sammanställning av dessa variationsbredder skulle kunna ge ytterlighetsfall för konstellationer av bestämningsfaktorer med hänsyn till det studerade trycket av ikraftvarande skattesystem. Mot bakgrunden härav fick man sedan bedöma graden av »ekvivalens» i det föreslagna nya systemet. Finner m a n att det föreligger jämförelsevis stora variationsbredder kan det bli nödvändigt att för dessa anges en strategi för de olika vägar som utvecklingen under de närmaste åren kan tänkas ta. Detta problem behandlas över huvud taget inte i betänkandet. Följaktligen har man ingen som helst uppfattning ens om storleksordningen av de avvikelser man kan få ifråga om skatteeffekten vid alternativa inkomstantaganden och därigenom för graden av »ekvivalens» i skattesystemen. Man är därför också lämnad totalt i sticket för den händelse den faktiska utvecklingen skulle komma att markant avvika från den förväntade. Det måste anses otillfredsställande att beredningen som nu varit fallet satsat hela diskussionen på en enda grundkalkyl och nedlagt så mycket detaljarbete på dennas suprastruktur utan att något närmare diskutera själva utgångspunkten för alla dessa beräkningar.

Det grundläggande antagandet med hjälp av vilket skatter, avgifter etc. framräknats till 1970 är att inkomsten per sysselsatt under perioden 1963—1970 stiger med 3 procent per år och priserna med 2 procent per år (sid. 32). Vid beräkningen av den totala inkomstsumman tillkommer en årlig stegring på 0.85 procent. Framförallt användes dessa förutsättningar för jämförelsen mellan det totala »skattetryck», som år 1970 uppkom-

På denna kalkylnivå tillkommer frågan om konsistensen i de olika beräkningarna vad beträffar de olika inkomstfaktorerna sinsemellan. I ett senare led tillkommer en ytterligare konsistensprövning, som avser interpendensen mellan inkomstutvecklingen å ena sidan och skattesystemens utformning å den andra (jämför punkt 3 n e d a n ) . Förstn ä m n d a konsistensprövning aktualiseras kanske särskilt för de ovannämnda ytterlighets-

104 re produktivitetsstegring än den av beredfall man kan ha anledning att befatta sig ningen antagna, så torde denna lokaliseras med, men borde också göras för det av till de högproduktiva områdena där likaberedningen diskuterade singulära fallet. En ledes utgångsinkomsterna ligger relativt sådan prövning har beredningen emellertid högt. Om detta är riktigt skulle beredningen, ej gått in på. även vid given total inkomstutveckling, ha Vad nu först beträffar förutsättningarna underskattat progressivitetseffekten av det för om de olika inkomstbestämmande faktoikraftvarande skattesystemet. I så fall torde rerna kan följande synpunkter anföras. man också, vid given målsättning om pariAntagandet om en stegring av produktet för skatteavkastningen ha överskattat tiviteten på 3 procent förefaller väl lågt »utrymmet» för sänkningar av de direkta särskilt mot bakgrunden av de senaste årens skatterna enligt det nya systemet i den meutveckling. Å andra sidan verkar förutningen att, ceteris paribus, de nya skiktsättningen om en årlig ökning av sysselsättgränserna fått sättas lägre. ningen på omkring en halv procent att vara Vad beträffar inkomstfördelningen i stort tilltaget i överkant bl. a. med hänsyn till synes beredningen ha utgått ifrån att denna det uppstannande av ökningen av yrkesförblir i princip oförändrad. Närmare befrekvensen för gifta kvinnor, som nu börjat stämt synes detta innebära att hushållsinmärkas i Sverige (och som likaså kunnat komsterna inklusive ATP-avgifterna växer i konstateras t. ex. i Storbritannien). Därtill samma takt som de totala inkomsterna kommer de anspråk på minskad veckoar(knappheten i kalkylbeskrivningarna gör det betstid och/eller förlängd semester, som med här liksom på många andra punkter hart säkerhet kommer att resas under de närnär omöjligt att kontrollera siffrorna). Armaste åren. En dylik stagnation av arbetsbetsgivaravgifterna förutsattes med andra kraftsutbudet kan, via en intensifierad inord i denna mening »bäras av hushållen», vesteringsutveckling, tänkas ytterligare påvars inkomster exklusive avgifterna stigerskynda produktivitetsstegringen. mindre snabbt än de totala inkomsterna. En högre produktivitetsstegring och en Detta är givetvis ett arbiträrt antagande, långsammare sysselsättningsutveckling än och det hade återigen varit av intresse att den av beredningen förutsatta skulle i och kartlägga realistiska alternativ och innebörför sig som produkt kunna ge en och samma den härav för skattesystemens avkastning inkomstutveckling. Även om nu eventuellt och grad av »ekvivalens». Det bör kanske detta beredningens kalkylunderlag — i så speciellt uppmärksammas att antagandet om fall av rena tillfälligheterna — framstår inkomstfördelningen rimligen hänger samsom det mest sannolika, bör detta emellerman med produktivitetsantagandet och även tid som nämnts inte hindra att även yttermed antagandet om prisutvecklingen. Det lighetsalternativ uppställes för att möjligär här återigen frågan om en konsistensprövgöra en bedömning av variabiliteten i skatning. Nu vet man visserligen inte mycket teeffekten. om de samband som här kan föreligga vaDet bör vidare uppmärksammas att det dan i detta speciella fall frågan om den knappast kan vara likgiltigt hur den antaggrundläggande »modellens» struktur kanske na inkomststegringen kommer till stånd. Befår ett övervägande akademiskt intresse. redningen har schablonmässigt förutsatt att A priori skulle man emellertid förvänta att inkomsterna ökar lika mycket i alla inett så lågt prisantagande som två procent komstlägen. Det är svårt att se att detta årligen jämte ett så lågt produktivitetskan vara ett realistiskt antagande. Om man antagande som tre procent årligen borde står kvar vid beredningens hypotes att det implicera en omfördelning av inkomsterna kommer att ske en icke obetydlig inkomsttill förmån för löntagarna — om nämligen stegring via sysselsättningsökning måste den den »normala» nominalinkomststegringen realiseras väsentligen genom en ökad yrkeskan förutsättas inte som hittills komma att frekvens för gifta kvinnor. Här blir det då stanna vid fem procent. Nu synes prisanfråga om ökningen i de relativt höga skiktagandet i och för sig vara neutralt för ten av (sammanlagda) inkomster. Ä andra skattekalkylerna — ett högre prisantagande sidan bör ju sysselsättningsminskningen i skulle med beredningens sätt att räkna bara första hand komma inom sådana områden, ha lett till en motsvarande uppjustering av som jordbruket, där utgångsinkomsterna inkomstskatteskalans skiktgränser enligt det ligger långt under genomsnittet. Om, vilnya förslaget. Men ett med antagandet om ket kanske är mera sannolikt, vi får en stör-

105 oförändrad inkomstfördelning konsistent anberedningen kanske i första hand ägnat sitt tagande om en högre produktivitet än den intresse och för vilken man velat skapa en av beredningen antagna skulle återigen få praktiskt-politisk grundval. den skärpande progressivitetseffekt vars innebörd redan berörts ovan. 2. Förutsättningen om oförändrat skatteDe förutsättningar, som diskuterats ovan, tryck har närmast relevans för bedömningen av realismen i kalkylen för de direkta skatterEnligt direktiven skulle målet för utrednas avkastning. Sedan (eventuellt alternatiningen i första hand vara att finna en rättva) antaganden gjorts om total inkomstutvis och rationell fördelning av skattebördan. veckling och inkomstfördelning kan denna Beskattningens totala storlek i och för sig avkastning — vid givna skattesatser — framskulle däremot ligga vid sidan av de frågor räknas i stort sett mekaniskt. När det gäller som borde undersökas. Det ankom alltså kalkylen för de indirekta skatternas avkastinte på utredningen att föreslå någon ändning tillkommer emellertid ytterligare ett ring i det samlade skattetrycket. element i den behövliga uppsättningen av Dessa direktiv har av beredningen tolkonsistenta antaganden, nämligen hushålkats så att det nya skattesystemet skall ge lens konsumtion. I beredningens kalkyl för samma intäkt år 1970 som det nuvarande den allmänna varuskattens och mervärdeunder förutsättning av stabilt penningvärde skattens avkastning år 1970, synes man ha (sid. 30). Sistnämnda förutsättning beaktas utgått ifrån att konsumtionen 1964—70 på det sättet att vid beräkningen av det kommer att växa i samma takt som de ikraftvarande skattesystemets avkastning disponibla hushållsinkomsterna (sid. 34). 1970 indexregleras grundavdrag, förvärvsKonsumtionens inkomstelasticitet är med avdrag och skiktgränser i skatteskalorna. andra ord satt lika med ett. Även detta är Prisantagandet är alltså neutralt ur progresgivetvis ett schablonmässigt antagande och sivitetssynpunkt och har endast uppgiften det bör vara av intresse att visa variationsatt möjliggöra en fixering av det nya skatbredden för realistiska alternativ och imtesystemets avdrag och skiktgränser i nomiplikationen härav för skatteavkastningskalnella termer. I övrigt beräknas skatteavkylen. (Sannolikheten talar för att elasticikastningen utifrån de antaganden som disteten snarast är något mindre än ett — de kuterats under föregående punkt. Av den inom institutet använda konsumtionsfunkdiskussionen framgick att den enligt beredtionerna indikerar i alla fall ett sådant vär- ningens mening uppnådda överensstämmelsen de.) i totalt skattetryck kan anses vara nog så Allt vad som sagts under denna punkt illusorisk. Man kan emellertid gå ett steg utmynnar i ett krav på ökad precision i vidare och fråga sig om en formell överenshela den grundläggande modell för den stämmelse i miljoner kronor mellan respeksamhällsekonomiska utveckling, som ligger tive skatteavkastningar —• i den mån denna i botten på den fundamentala bedömningen nu faktiskt uppkommer — också entydigt av »ekvivalens» i skattesystemen. Man skulsäkerställer ett »oförändrat totalt skattele behöva en systematisk och konsistent retryck», eller om inte innebörden härav bedovisning av samtliga de bakomliggande höver ytterligare klargöras. faktorer, som här diskuterats. För var och Av direktiven framgår att det i sista en av dessa skulle anges en realistisk variahand är fråga om att bereda utrymme för bilitet och sedan ytterlighetsfall för avförväntade ökningar av statsutgifterna. Nåkastningen av de diskuterade skattesystegon närmare precisering av den förväntade men beräknas. Först då skulle man kunna ökningstakten anges dock ej. Man kan därfå perspektiv på den »ekvivalens» mellan för i detta sammanhang tänka sig olika tolkskattesystemen på vilken nu hela beredningsningar av den uppställda normen. Närmast förslaget vilar. Förmodligen skulle en sådan till hands ligger kanske att utgå ifrån en analys ge vid handen att beredningens kaloförändrad statlig andel av totala nationalkyler inte bara ter sig högst osäkra utan — inkomsten eller bruttonationalprodukten. I särskilt med hänsyn till de senare årens så fall borde man vid beräkningen enligt ekonomiska utveckling — redan är i stort det rådande skattesystemet av det totala sett överspelade. Frågan är om inte detta skattetrycket 1970 ha eliminerat effekten på också redan gäller de synpunkter på den progressiviteten inte bara av prisstegringen omläggning under de närmaste åren, som utan även av realinkomstökningen. Då hade

106 rar att det nya systemet i viss mening uppdet givetvis blivit större »utrymme» för fyller kravet på »oförändrat totalt skatteskattesänkningar i den meningen att, ceteris tryck» år 1970 kvarstår det icke helt oinparibus, skiktgränserna i det nya systemet tressanta spörsmålet hur detta skattesystem kunnat läggas högre. kommer att fungera i fortsättningen bl. a. I och för sig skulle skäl också kunna med hänsyn till det totala skattetrycket. anföras för att progressivitetseffekten elimiO m detta senare — och dess konstans — nerades för realinkomststegringen men inte nu skall tillmätas en sådan betydelse borde för prisstegringen d. v. s. rakt motsatt fördet ju också vara av intresse att ge det farande jämfört med det av beredningen nya skattesystemet en sådan utformning att faktiskt använda. Den reala andelen av det är lättmanövrerbart just med hänsyn till nationalinkomsten skulle då behållas oförrealiserandet av en till sagda indikator anändrad under en stabil utveckling med knuten målsättning. I princip innebär emeloförändrat penningvärde. U n d e r en utvecklertid förslaget att bara i en enda tidpunkt ling av fortskridande försämring av penkommer det totala skattetrycket att bli lika ningvärdet borde det emellertid ges utenligt nu gällande respektive det föreslagrymme för en progressiveffekt d. v. s. i prinna systemet. (Att det just skall inträffa 1970 cip utrymme för den i ett progressivt skatär med hänsyn till vad som sagts under tesystem inbyggda »budgetautomatiken», punkt 1 ganska osannolikt.) Bortom denna som kan anses vara av särskilt värde ur punkt blir det totala skattetrycket vid fortstabiliseringssynpunkt. Frågan är alltså om satt real inkomstutveckling allt lägre enligt man skall ge det »oförändrade totala skatdet nya systemet jämfört med det gamla. tetrycket» innebörden av budgetbalansering Det stiger dock givetvis alltjämt i den mevid i relation till BNP stigande statsutgifter ningen att de totala skatternas andel av — beredningens tolkning — eller utrymme bruttonationalprodukten ökar. Däremot åtför överbalansering vid i relation till B N P minstone antyder kommittén att denna anoförändrade statsutgifter. M a n skulle i och del inte, som hittills, bör påverkas av noför sig med lika stor rätt också kunna disminella ökningar av inkomsterna (sid. 332). kutera ytterlighetsfallen av total eliminering M a n tänker sig en liknande anordning med av progressivitetseffekten respektive progresindexering av skalgränser som vid kalkylen sivitetseffekt av både real och nominell av 1970 års »totala skattetryck». inkomststegring. I alla fall hade man kanske väntat sig att beredningen åtminstone M a n har här åter anledning att fråga sig fört något resonemang kring hithörande vilka rationella argument som kan anföras fråga. Nu har alltså beredningen utan närför att eliminera en progressivitetseffekt. mare motivering stannat inför ett mellanmen bibehålla en annan, när bägge verkar alternativ, som innebär att en begränsad symmetriskt på inkomstskattens andel av progressivitetseffekt tas ut under den diskutotala inkomsten. Den ena som den andra terade perioden, överslagsberäkningar ger leder till behov av successiva omprövningar vid handen att, vid den som nämnts i och och revideringar av skatteskalorna. Den för sig också skäligen godtyckligt valda »nominella» progressivitetseffekten kan, som stegringstakten för inkomstutvecklingen, inredan nämnts, eventuellt ses som en värdedirekt skatt plus hushållen belastande direkt full ingrediens i en ekonomiskt-politiskt skatt ökar sin andel av bruttonationalpromotiverad budgetautomatik. Den reala produkten med ungefär en procentenhet (från gressiviteten återigen hänger helt i luften 27 1/2 till 28 1/2 procent). I den m å n noom den inte kan baseras på en bestämd minalinkomsterna stiger utöver det antagna riktpunkt för den statliga utgiftspolitiken — får man ett större »totalt skattetryck» enligt och någon sådan finns ju inte alls för tidet gamla systemet än enligt det nya — den efter 1970. grovt sett synes det vid 2 1/2 procents extra Det hade här varit på sin plats att i hela inkomststegring för »ekvivalens» krävas en sin räckvidd diskutera frågan om en budprocents extra stegring av mervärdesskatten getautomatik i vidare bemärkelse. En nautöver de föreslagna 13 procenten. turlig utgångspunkt kunde härvid ha varit förutsättningen om en konstant relation melDe ovan diskuterade frågorna återkomlan totala skatter och totala inkomster bamer med kanske ännu större krav på klarserad på ett normalfall enligt vilket statens görande, när man skall klargöra det sätt på reala utgifter växer i takt med totala reala vilket det nya skattesystemet bör fungera bruttonationalprodukten. Denna förutsättpå längre sikt. Även om m a n nu accepte-

107 ning skulle snarast leda till en automatik genom indexering av skatteskalorna enligt en realinkomstindex eller en ekvivalent automatisk reduktion av uttagsprocenten (eller en kombination härav). Problemet nominalindexering kunde lösas analogt, eller specialbehandlas med hänsyn till önskemålen om den konjunkturella effekten. Det är i alla händelser tydligt att man här har att göra med ett problemkomplex, som man knappast kan undgå att genomlysa i ett förslag som ställer anspråk på att dra upp långsiktiga riktlinjer för skattesystemets utformning.

3. Skattepolitikens målsättningar Diskussionen under punkt 2 kan sägas ha utmynnat i önskemålet att det nya systemet borde ha utformats mer med hänsyn till anpassningsmöjligheterna till varierande förutsättningar än hängts upp på en ganska specifik konstellation av antaganden. Ett liknande resonemang kan i stort sett föras beträffande de olika målsättningarna för skattesystemets utformning. Den budgetpolitiska målsättningen för det »totala skattetrycket» har redan diskuterats och alternativa formuleringar för densamma antytts. En i viss mån konkurrerande men också önskvärd egenskap hos ett skattesystem är att utgöra ett smidigt instrument för att realisera en målsättning för inkomstfördelningen i samhället. På detta område representerar skatteskalorna blott en av många parametrar i ett komplexa system av avgifter, bidrag och subventioner m. m. En analys av effekten på inkomstfördelningen av avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och den senares utformning är kanske ännu mer krävande inte minst ur synpunkten av den dynamiska modell för bl. a. kostnadsövervältringens mekanism, som måste tjänstgöra som utgångspunkt för hithörande resonemang. Beredningens behandling av dessa problem skulle kunna karakteriseras som nästan uteslutande statisk. Man har mycket ingående redovisat effekten av skatteskalor och indirekt skattesats på den behållna inkomsten för olika kategorier av inkomsttagare. De efterfråge- och kostnadseffekter som kan tänkas vara förenade med dessa förändringar behandlas däremot i regel bara i förbigående. När det gäller diskussionen av mervärdesskattens övervältringseffekter

är förenklingen av problemställningen särskilt påtaglig. Beredningen arbetar med schablonmässiga antaganden om övervältringen av denna skatt vilket kommit att ge alltför mycket intryck av entydighet beträffande den erhållna effekten. Det hade här återigen varit på sin plats att arbeta med en serie alternativ för att man på denna viktiga punkt skulle kunna få en uppfattning om graden av osäkerhet i kalkylerna. Bl. a. är det ju här fråga om en väsentlig bestämningsfaktor för det »totala skattetryck» vars definitionsmässiga oklarheter och beräkningstekniska svårigheter ovan diskuterats under punkt 2. Man kommer återigen fram till den slutsatsen att det i betänkandet nedlagts ett oproportionellt stort arbete på detaljerade beräkningarav ett »utfall» vars specifika förutsättningar och innebörd i stor utsträckning förbigåtts. Därtill kommer att man inte får veta hur den skattesystemets inkomstutjämnande effekt som utfallet faktiskt representerar egentligen hänger ihop med den eller de mål som i detta sammanhang uppställts. En annan målsättning, som spelat roll i beredningens överväganden avser möjligheten att använda beskattningen som konjunktur politiskt instrument. Speciellt anföres denna målsättning som argument för införandet av mervärdesskatten. Denna torde också erbjuda avsevärda och nya möjligheter i detta avseende. Icke oväsentlig är härvidlag den rent skatteadministrativa synpunkten som utredningen anlägger nämligen att mervärdesskatten har ett brett operationsområde, mätt t. ex. med den maximalt effektiva uttagsprocenten. Man får emellertid inte glömma bort att man avsäger sig en del av »budgetautomatiken» i den mån man ersätter en progressiv inkomstskatt med en mervärdesskatt. Den kanske kraftigaste och i alla händelser snabbaste effekten av mervärdesskatten avser dess likviditetseffekt på både företag och banksystem. Och här bör man beakta att just i detta avseende finns det alternativa instrument för den ekonomiska politiken, som har eller kan ges liknande effekter. Vare sig målsättningen avser inkomstfördelning eller konjunkturpolitiken kan argumenten för en viss skatteform framföras i ett vacuum i den meningen att man inte beaktar andra typer av ekonomiskt-politiska instrument med likartad effekt. En relativt svag effekt av en viss skatt med hänsyn till en viss målsättning kan icke desto mindre tillmätas stoi

108 betydelse — om det nämligen inte finns några andra möjligheter att uppnå just denna målsättning. Omvänt kan argumentet för en viss skatt komma att väga lätt även om dess effekt ur synpunkten av en accepterad målsättning synes vara mycket stor — om det nämligen just på detta område finns nära till hands liggande och överlägsna substitut. Det uppstår lätt oklarheter om man, som beredningen gör, kommer med rekommendationer i det ena eller andra avseendet utan att väga in de olika argumenten i ett vidare sammanhang. Ett resonemang av ovanstående innebörd skulle möjligen kunna anföras som skäl för att beredningen lämnat den arbetsmarknadspolitiska aspekten på skattesystemet relativt obeaktad, obeaktad åtminstone i den meningen att den mycket litet fått påverka förslaget till systemets utformning. Just på detta område finns det ju en särskilt rikhaltig uppsättning av ekonomiskt-politiska instrument för att styra utvecklingen. Frågan är dock om det när det gäller en av de viktigaste faktorerna — frekvensen av förvärvsarbetande gifta kvinnor — finns något effektivt alternativ till beskattningen. En diskussion härav borde rimligen ha

varit utgångspunkten för hithörande resonemang. Frågan är betydelsefull eftersom de gifta förvärvsarbetande kvinnorna alltmer kommit att framstå som den viktigaste reserven — aktuell och potentiell — för en långsiktig ökning av sysselsättningen. Här föreligger alltså återigen ett samband med den grundläggande kalkylen för den ekonomiska utvecklingen och skattesystemets utformning, i den m å n det senare kan visas ha betydelse för utbudet av arbetskraft på berörda och eventuellt även andra områden. N u vet m a n visserligen i dagens läge inte mycket om detta samband. Ingen förnekar dock att en till en ökning av utbudet arbetskraft syftande omläggning av skattesystemet skulle kunna få en positiv effekt. Dessutom bör m a n framförallt se till utvecklingen p å lång sikt. Vid fortsatt stigande utbildningsstandard bör rimligen effekten bli allt starkare och kanske också komma att avse just de områden av arbetsmarknaden där ökat utbud framförallt kommer att vara av behovet påkallat. Stockholm den 2 november 1964. Börje

Kragh

Riksskattenämnden (ang. socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningen) Det nya skattesystem, som allmänna skatteberedningen förordar, innebär i huvudsak ett ökat inslag av indirekt beskattning. På deni indirekta beskattningens område har beredningen framlagt ett helt nytt beskattningssystem i form av mervärdeskatt. En helt nyr finansieringsform har även föreslagits för socialförsäkringens grundförmåner. På den direkta beskattningens område däremot innebär förslaget huvudsakligen en uppräkning avi ortsavdragen och förvärvsavdragen samt enr justering av skatteskalorna med hänsyn till1 de allmänt ändrade inkomstförhållandena. Någon omprövning av de materiella beskattningsreglerna i syfte att ernå ett rationellare beskattningssystem på den direkta beskattningens område har däremot icke företagits av skatteberedningen i detta sammanhang. Beredningen har emellertid framhållitt att utredningsuppdraget, till den del det avser en undersökning av möjligheterna att förr löntagarna införa en definitiv källskatt, allt-

j ä m t kvarstår. Riksskattenämnden är också medveten om att de förenklingar, som sammanhänger med lösningen av detta spörsmål, inte nu kan genomföras. N ä m n d e n vill emellertid understryka, att en förenkling av beskattningsreglerna på den direkta beskattningens område framstår såsom angelägen, alldeles oavsett huruvida ett system m e d en definitiv källskatt kommer att förverkligas eller icke. Riksskattenämnden finner det därför beklagligt, att beredningen icke ägnat frågan om förenkling av beskattningsreglerna större uppmärksamhet. Enligt nämndens mening är det önskvärt, att de ökade skatteintäkter, som före år 1970 kan beräknas u p p k o m m a för staten på grund av den reala inkomstutvecklingen - alltså utöver den av penningvärdeförsämringen beroende nominella inkomstökningen - finge användas för bestridande av kostnaderna för genomförandet av mera angelägna förenklingar, exempelvis fastighetsbeskattningens avskaffande.

109 I direktiven för utredningen har framhållits, att problemen i fråga om skattefusk och skatteflykt hör till de allvarligaste på den direkta beskattningens område och måste utöva inflytande på utformningen av skattesystemet. Riksskattenämnden håller före, att en mer omfattande övergång från direkt till indirekt beskattning även skulle innebära att förenämnda olägenheter minskade. Nämnden vill emellertid understryka - något som även beredningen förklarat sig fullt medveten om - att den i betänkandet förordade omläggningen till indirekt skatt inte är av den omfattning, som från antydda synpunkter skulle vara erforderlig. Socialförsäkringens finansiering

varens debetsedel å slutlig skatt. Skattedebitering skall ifrågakomma, då arbetsgivaravgiften uppgår till högst 1 000 kronor. I övriga fall sker direktdebitering. I båda fallen föreligger avdragsrätt för arbetsgivaren. Ett motsvarande system föreligger redan nu. Vissa tillämpningssvårigheter beträffande frågan om rätt beskattningsår för den skattedebiterade avgiften har emellertid uppkommit beträffande skattskyldiga, som tillämpar kontantprincipen. I praktiken torde avdragsfrågan i stor utsträckning ha lösts så, att avdrag medgivits i samma ordning som gäller för kommunalskatten; för den å debetsedel å slutlig skatt debiterade arbetsgivaravgiften har avdrag sålunda medgivits vid inkomsttaxeringen året efter det den skattskyldige erhöll debetsedeln, oavsett när avgiften faktiskt erlagts. Denna praxis överensstämmer knappast med en strikt lagtolkning men har ansetts nödvändig av praktiska skäl. Riksskattenämnden finner det önskvärt, att denna praxis nu lagfästes.

Beträffande finansieringen av folkpensioneringen och sjukförsäkringens grundförmåner innebär beredningens förslag en övergång från egenavgifter till arbetsgivaravgifter. Förslaget synes riksskattenämnden ur administrativa synpunkter rationellt. Det är emellertid att beklaga, att reformen begränsats till Den direkta beskattningens utformning endast sjukförsäkringens grundförmåner och icke kommit att omfatta hela sjukförsäk- Riksskattenämnden biträder utredningens ringen. Även om denna begränsning för när- förslag att ortsavdragen höjes för ensamståvarande är nödvändig av kostnadsskäl, vill ende till 3 000 kronor och för äkta makar nämnden framhålla det önskvärda i att man till 6 000 kronor. i det fortsatta lagstiftningsarbetet inriktar Med hänsyn till de intressen, som nämnsig på att i arbetsgivaravgiften inarbeta även den närmast har att företräda, finner nämnegenavgiften för övriga sjukförsäkringsför- den det klart olämpligt med ett system med måner. En dylik åtgärd skulle innebära en ortsavdrag efter en fallande skala eller evenavsevärd förenkling av deklarations- och taxe- tuellt olika ortsavdrag för den statliga och ringsförfarandet. Målet bör sålunda vara att den kommunala inkomstskatten. En sådan från den årliga självdeklarationen helt rensa ordning skulle komplicera taxeringsförfaranbort den avdragspost, som sjukförsäkrings- det och försvåra för de skattskyldiga att avgiften innebär. kontrollera myndigheternas uträkning av den Förslaget att för anställda slopa egenav- debiterade skatten. giften för folkpensioneringen finner riksskatGrunden för ortsavdraget har varit, att den tenämnden ur materiella synpunkter tillfreds- inkomst, som kan sägas motsvara ett snävt ställande. Den nu gällande konstruktionen beräknat existensminimum, ansetts sakna har inneburit, att denna avgift drabbat lägre skattekraft och detta oavsett hela inkomsinkomsttagare påfallande hårt. Förslaget in- tens storlek. Vid sådant förhållande ligger nebär också, att folkpensioneringen återfår det enligt riksskattenämndens mening i sasin ursprungliga karaktär av socialförsäkring. kens natur att ett högre ortsavdrag bör gälla Riksskattenämnden vill i detta sammanhang för makar än för ensamstående, och detta erinra om, att rätten till avdrag för folkpen- oavsett om hustrun har förvärvsarbete eller sionsavgiften slopades genom lagstiftning år icke. 1964 närmast med den motiveringen, att De av beredningen föreslagna inkomstfolkpensionsavgifterna förlorat sin karaktär skatteskalorna finner riksskattenämnden av försäkringsavgifter. bättre avvägda än de nu gällande, varför Arbetsgivaravgiften skall enligt förslaget nämnden tillstyrker förslaget i denna del. debiteras arbetsgivarna antingen i form av På familjebeskattningens område föreslår skattedebitering, d. v. s. å arbetsgivarens de- utredningen bibehållande av sambeskattbetsedel, eller i form av direktdebitering, ningen, en höjning av förvärvsavdragen samt d. v. s. på särskild räkning. Den skattedebi- en höjning av barnbidragen. terade arbetsgivaravgiften påföres arbetsgiEftersom familjen regelmässigt är en enhet

110 inte bara rättsligt utan även ekonomiskt, är det ur skatteförmågesynpunkt likgiltigt - om man bortser från hustruns möjlighet till arbete i hemmet - huruvida den ena maken eller båda makarna förvärvar den inkomst, på vilken familjen lever. För övrigt utför också förvärvsarbetande hustrur - liksom många förvärvsarbetande män - hemarbete, även om detta sker under personligt besvärligare förhållanden. H a r förvärvsarbetande hustru barn, kompenseras hon med förvärvsavdrag. Riksskattenämnden finner därför i likhet med beredningen - och under förutsättning att förvärvsavdraget icke beräknas alltför snävt - att en sambeskattning är mera motiverad än särbeskattning. Därest det ur arbetsmarknadssynpunkt anses önskvärt att i beskattningshänseende särskilt taga hänsyn till förvärvsarbetande äkta makars beskattningssituation, vill riksskattenämnden anmärka, att ur stimulanssynpunkt frågan om marginalskattens höjd lärer vara av vida större betydelse än frågan om förvärvsavdragets lämpliga storlek. Beredningen föreslår, att förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete höjes till lägst 1 000 kronor samt högst ( 2 5 % av 16 0 0 0 = ) 4 0 0 0 kronor. Förslaget innebär även att förvärvsavdrag skall ifrågakomma allenast i de fall den förvärvsarbetande har hemmavarande barn under 16 år. Nu gällande regel om rätt till ett fast avdrag å 300 kronor för gift kvinna utan hemmavarande barn har sålunda utmönstrats. Riksskattenämnden instämmer med beredningen däri, att avdraget endast bör ifrågakomma såsom en kompensation för ökade vårdkostnader för barn. En dylik regel överensstämmer bäst med skatteförmågeprincipen. Att av arbetsmarknadsskäl ge samtliga förvärvsarbetande äkta makar ett iörvärvsavdrag torde knappast heller vara lämpligt. En dylik ordning skulle ju innebära att, när två förvärvsarbetande kontrahenter ingår äktenskap, ett extra avdrag skulle tillkomma enbart på grund av äktenskapet. Att medge ett så högt avdrag som 1 000 kronor då hustrun har endast smärre inkomster på grund av tillfälligt förvärvsarbete, synes riksskattenämnden icke heller befogat. Avdraget torde för dylika fall icke kunna motiveras med att det beräknas motsvara vårdkostnader för barn. Icke heller vinner man i dylika fall någon egentlig förenkling ur taxeringssynpunkt, eftersom de mycket små inkomsterna ändå bortfaller till följd av ortsavdraget. Riksskattenämnden förordar i stället att förvärvsavdraget över-

lag bestämmes till 25 procent av inkomsten, dock högst 4 000 kronor. M e d en dylik regel undgår m a n de tröskelproblem, som genom beredningens förslag u p p k o m m e r för inkomstskikten närmast över 1 000 kronor; beredningens förslag innebär ju att, trots en höjning av inkomsten från 1 000 kronor till 4 000 kronor, avdraget likväl icke ökar. Enligt riksskattenämndens mening kan det också ifrågasättas, huruvida jordbrukarfamiljerna ha sådana extra vårdkostnader för barn, att förvärvsavdrag bör ifrågakomma med så pass högt belopp som 1 000 kronor. Enligt skatteberedningen skall taxeringsmyndigheterna i dessa fall ägna stor uppmärksamhet åt frågan huruvida jordbrukarhustrun faktiskt utfört arbete i jordbruket för ett värde av minst 1 000 kronor. Enligt riksskattenämndens mening är emellertid svårigheterna att kontrollera och reducera avdraget så påtagliga, att tanken på en dylik saklig prövning bör överges. N ä m n d e n anser också, att deklarationsgranskningen bör inriktas på andra och viktigare frågor. Man bör alltså räkna med att 1 000-kronorsavdraget i praktiken skulle bli det normala. Ett avdrag å 1 000 kronor är emellertid enligt riksskattenämndens mening för högt för att i detta sammanhang kunna accepteras såsom schablonmässigt avdrag. Det m å även framhållas att, om förvärvsavdraget betraktas som kompensation för ökade vårdkostnader, ett avdrag å 1 000 kronor för jordbrukarfamiljerna sakligt sett är för högt; ofta torde för denna grupp överhuvud icke finnas några extra vårdkostnader i anledning av hustruns deltagande i arbetet på gården. Riksskattenämnden anser av nu angivna skäl att avdraget för jordbrukarfamiljerna bör begränsas till ett belopp, aom icke är större än att det kan accepteras^ utan utredning eller kontroll, d. v. s. på samma sätt som nu i huvudsak sker beträffande 300kronors-avdraget för jordbrukarfamiljerna. N ä m n d e n förordar i enlighet härmed, att avdraget bestämmes till 500 kronor och att hittillsvarande schablonmässiga prövning av avdragsrätten bibehålies. Godtages vad riksskattenämnden ovan anfört beträffande jordbrukarfamiljerna, bör motsvarande regel gälla för fall av faktisk sambeskattning av inkomst av rörelse. Beredningen föreslår vidare, att barnfamiljerna kompenseras genom höjda barnbidrag. Riksskattenämnden konstaterar att ett särskilt hänsynstagande till barnfamiljerna kan ske antingen genom direkta bidrag eller i form av avdrag vid beskattningen eller genom en kombination av båda dessa for-

Ill mer. Enligt riksskattenämndens mening ermögenhetsbeskattning redan vid 1966 års fordras för ett ställningstagande i frågan en taxering, bör emellertid enligt riksskattesamlad undersökning av hur olika sociala nämndens mening reformen i denna del bidragsbestämmelser och liknande anordträda i kraft redan vid sistnämnda års taxeningar tillämpas och verkar i praktiken, särring.^ skilt beträffande gränsskikten. Eftersom en I beslutet om detta utlåtande har deltadylik undersökning rörande den sammangit, förutom undertecknad ordförande, ledalagda verkan av de olika bidragsbestämmelmöterna Björklund, Jansson, Manhem och serna icke föreligger, saknas underlag för Äger samt suppleanten Björnesjö. Ledamoannat ställningstagande än det beredningen ten Helmers har närvarit vid ärendets handgjort. Riksskattenämnden riktar sålunda icke läggning men icke deltagit i beslutet. någon erinran mot beredningens förslag i Beträffande utformningen av familjebedenna del. skattningen har ledamoten Björklund och Beredningens förslag innefattar slutligen suppleanten Björnesjö anmält avvikande meäven viss omprövning av förmögenhetsbening samt anfört: Se bilaga A. skattningen. Riksskattenämnden har i princip V a d angår förvärvsavdragens utformning intet att erinra mot förslaget i denna del. har ledamoten Äger och suppleanten BjörSåsom ett skäl till höjning av det skattefria nesjö anmält avvikande mening samt anfört: bottenbeloppet har emellertid utredningen Se bilaga B. anfört, att 1965 års allmänna fastighetstaxeLedamoten Helmers har uttalat, att han ring kommer att innebära en icke oväsentlig i sak ansluter sig till de av nämnden framhöjning av taxeringsvärdena. Den av beredförda synpunkterna, dock att han ifråga om ningen förordade höjningen av det skatteförvärvsavdragen delar den mening som fria bottenbeloppet till 125 000 kronor föreframförts av herrar Äger och Björnesjö. slås emellertid skola tillämpas först fr. o. m. Stockholm den 9 november 1964. 1967 års taxering. D å de vid 1965 års fastigRolf Dahlgren hetstaxering fastställda taxeringsvärdena kommer att påverka fastighetsägarnas för- Stig Sagnert Bilaga A. I betänkandet anföres att det s. k. mångdelningssystemet har uppenbara företräden när det gäller att tillgodose skatteförmågeprincipen. Detta system innebär ett fullföljande av tudelningsprincipen och är grundat på samma skäl som denna. I den form den undersökts av beredningen synes den ha överkompenserat barnfamiljerna. Den torde emellertid kunna utformas under smidigt hänsynstagande till barnens konsumtionsbehov och de direkta bidrag av olika slag som utgår till barnen. Även sålunda utformad torde den medföra en avsevärt lägre skattebelastning för barnfamiljer i inkomstlägen över de lägsta än beredningens förslag. Enligt vår mening visar detta att skattskyldiga utan barn i högre inkomstlägen gynnas på barnfamiljernas bekostnad. Det bör observeras att enligt beredningens prognos för år 1970 mera än 70 pro-

cent av alla äktenskap då skulle ligga i inkomstklasserna över 20 000 kronor. I en progressiv beskattning är mångdelningssystemet den rationella metoden att rättvist fördela skattebördan mellan ensamstående och familjer av olika storlek. I detsamma kan jämväl arbetsmarknadspolitiska synpunkter beaktas. Vi anser att detta system i första hand bort komma i fråga vid familjebeskattningens ordnande. I andra hand anser vi att barnavdrag (som för övrigt ingår som ett led i mångdelningssystemet) bör införas i beskattningen. Barnbidrag kunna icke anses ersätta barnavdrag såvida de icke är så stora att de motsvara marginalskatten på ett belopp, motsvarande skälig barnkostnad, inte bara i de lägsta inkomstklasserna utan även i de högre. En sådan storlek kan de allmänna barnbidragen knappast tänkas uppnå.

Bilaga B. Vi tillstyrker skatteberedningens förslag i avseende på förvärvsavdragens utformning. Med nödvändighet måste avdragen bestämmas schablonmässigt, varför varierande förhållanden i de enskilda fallen icke kan be-

aktas vid lagstiftningen. Vad särskilt angår avdragens konstruktion och de föreslagna reglerna om minimi- och maximibelopp måste de, med hänsyn till att de förordade avdragen skall gälla under hela övergångsperioden fram t. o. m. år 1970, anses rimliga.

Riksskattenämnden (ang. den indirek i beskattningen) Genom remiss den 12 juni 1964 har riksskattenämnden anmodats inkomma med utlåtande över allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem» (SOU 1964: 25). Nämnden, som funnit lämpligt att särskilt utlåtande i vad avser beredningens förslag rörande den indirekta beskattningen avgives av dess avdelning för ärenden enligt förordningen om allmän varuskatt, får i denna del anföra följande. Riksskattenämnden delar beredningens uppfattning att en omfördelning av skatterna måste förutsätta en väsentlig ökning av den indirekta beskattningen. Det är då angeläget att denna göres - såvitt möjligt - generellt verkande. Valet bör härvidlag falla på en skatteform, som har en högre avkastningsförmåga än den nuvarande allmänna varuskatten. Med beaktande av vad beredningen anfört ansluter sig riksskattenämnden till förslaget om införandet av en indirekt skatt i form av en generell mervärdeskatt, som icke blott erbjuder ett stort skatteunderlag och en hög avkastningsförmåga utan dessutom tillgodoser berättigade krav på likformighet i beskattningen från både konsumtions- och konkurrensneutral synpunkt. Till förmån för förslaget talar dessutom att genom övergång till en dylik skatteform man kan eliminera väsentliga tolkningssvårigheter och bieffekter, som nu vidlåder den allmänna varuskatten. Sålunda kan som exempel härpå nämnas sådana tolkningssvårigheter, som berör material- och konsumentbegreppen, och bland bieffekter kan framhållas den kumulativa skatteeffekt som uppkommit genom att företagens investeringar varubeskattas. Det bör även framhållas, att mervärdeskatteförslaget erbjuder myndigheterna fler kontrollmöjligheter genom att alla transaktioner blir skattebelagda med i princip öppen skattedebitering å fakturan. Förutom av beredningen anförda allmänna motiv för övergång från den nuvarande varuskatten till en mervärdeskatt talar sålunda jämväl åtskilliga praktiska skäl härför. Även i de delar det framlagda förslaget i vissa fall innebär en avveckling av vissa punktskatter och i andra fall en inrangering

av sådana skatter i ett mervärdeskattesystem torde en dylik koncentrering av till det yttre olika men i princip till samma mål syftande beskattningsformer vara ändamålsenlig. En icke oväsentlig förenkling i uppbördsförfarandet torde härigenom uppnås till båtnad för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. Riksskattenämnden tillstyrker ett slopande av punktskatterna i den utsträckning beredningen föreslagit. I de avsnitt förslagets utformning i materiella och tekniska hänseenden icke föranleder någon erinran från riksskattenämndens sida, anser sig nämnden icke ha anledning närmare beröra dessa, där icke särskilda skäl motiverar detta. I övrigt vill riksskattenämnden med anknytning till förslagets redaktionella indelning framhålla följande. Skatteplikt Förslaget innebär en väsentlig utökning såväl av det skattepliktiga varuområdet som av det skattepliktiga tjänsteområdet. Därjämte har byggnad föreslagits skattepliktig, då den utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Vad härutinnan föreslagits biträdes i huvudsak av riksskattenämnden. Beträffande vissa områden har dock nämnden funnit anledning framföra särskilda synpunkter. Skatteplikt föreslås skola införas för elkraft och gas. I samband därmed bör diskuteras skatteplikt jämväl för tillhandahållande av värme för olika ändamål i form av cirkulerande varmvatten, ånga eller varmluft. Sådan värmedistribution sker numera i ökad utsträckning från särskilda anläggningar och enligt särskild debitering. Med generell skatteplikt för elektrisk energi och sålunda även i de fall den användes för uppvärmningsändamål bör, bl. a. för undvikande av snedvridning i konkurrenshänseende, även värme av nu omförmälda slag omfattas av skatteplikt. Beredningen har vidare föreslagit att nuvarande skattefrihet för vissa tidningar och tidskrifter slopas och därvid åberopat bl. a. skattetekniska skäl. Riksskattenämnden bestyrker, att generella regler om skatteplikt skulle underlätta skatteredovisningen och

113 skattekontrollen, och tillstyrker därför det framlagda förslaget. Däremot föreslås av beredningen, att undantaget för annonsområdet alltjämt bör bestå. Enligt 18 § 2 mom. författningsförslaget får avdrag för ingående omsättningsskatt icke göras till den del skatten belöper å bl. a. tjänsteprestationer för verksamhet, som icke omfattas av skattskyldigheten. Annonser är tjänsteprestationer, som föreslås (11 § 1 mom. g ) ) undantagna från skatteplikt, till följd varav tillhandahållande därav icke föranleder skattskyldighet. Den föreslagna inskränkningen i den generella beskattningen skulle säkerligen för tidningsföretagen och inom reklambranschen medföra avsevärda redovisningssvårigheter och besvärliga tolkningsproblem vid den praktiska tillämpningen. Erfarenheterna från varuskattens tillämpning styrker detta. Svårtolkade gränsdragningsproblem har här förelegat och dessa skulle kvarstå och därtill skärpas. Sålunda skulle t. ex. reklamföretagen alltjämt vara nödsakade att uppdela omsättningen på en skattepliktig och en skattefri andel, vilket kan erbjuda avsevärda svårigheter i fråga om uppdrag som omfattar såväl annonsering som annan reklam med i viss utsträckning gemensamma kostnader. Beredningen har i samband med behandlingen av frågan om skatteplikt eller skattefrihet för annonser bl. a. framhållit att för att åstadkomma en fullt genomförd skattefrihet för annonser krävs att även den ingående skattebelastning som har avseende å utformning m. m. av annonser kan avlyftas. Denna tankegång har emellertid icke fullföljts i författningstexten, som allenast stadgar skattefrihet för tillhandahållande av annonser utan att därmed förena avdragsrätt för ingående skattebelastning. Åsyftas fullt genomförd skattefrihet för annonser, bör författningstexten därför kompletteras med stadgande om avdragsrätt för ingående skattebelastning som har avseende å annonser. Riksskattenämnden förordar emellertid att annonsering och tjänster därå inrymmes under mervärdeskatten. En föreskrift om skatteplikt omfattande även annonsområdet är väsentligt enklare att tillämpa och är därför att föredraga ur såväl redovisnings- som kontrollsynpunkt. Den omständigheten att vid en fullt genomförd skatteplikt för annonser den verkliga intäktsökningen för staten i detta fall kommer att stanna på en relativt blygsam nivå, bör icke föranleda till annat bedömande. Beredningen föreslår att redan nu gällande skattefrihet för konstverk (skulpturer, målningar, litografier m. m. hänförliga till

8-4/3386

tulltaxenr 99.01-99.03) när de säljes av upphovsmannen själv bibehållas vid övergång till mervärdeskatt, samt att skattefriheten skall gälla oavsett hur försäljningen sker, dvs. även vid försäljning å utställning eller under butiksmässiga former. Någon avdragsrätt för ingående skattebelastning avses inte tillkomma konstnären. Denna utformning av beskattningen har enligt riksskattenämndens uppfattning företräden framför nu gällande ordning. Riksskattenämnden anser emellertid tillräckliga skäl knappast föreligga att bibehålla skattefriheten för konstverk, särskilt som med den rent konstnärliga skattefria verksamheten närliggande verksamheter alltjämt, är föremål för skattskyldighet. Beredningens förslag om slopande av den hittillsvarande skattefriheten i fråga om försäljning av begagnade personbilar och vissa andra motorfordon tillstyrkes. Utöver de skäl beredningen redovisar för ett inrymmande av begagnade fordon under skatteplikten vill riksskattenämnden för sin del framhålla de betydande kontrollproblem som enligt vunna erfarenheter visat sig föreligga vid uppföljning av handeln med sådana fordon. Som exempel härpå kan nämnas fall, där företag som uppgivit sig uteslutande handla med begagnade fordon även försålt nya fordon förvärvade från annan företagare inom samma bransch, och där man kunnat finna kedjor av transaktioner i avsikt att försvåra skattekontrollen. I vissa fall har även kunnat konstateras att säljare vid sina inköp icke gjort klart för sig i vad mån ett fordon varit ur varuskattesynpunkt begagnat eller ej, eftersom det ju icke är fordonets fysiska användning som är avgörande för skattefriheten. Följden härav har blivit att skatt i många fall icke erlagts för sådant tillhandahållande. Ett annat objekt som enligt beredningens förslag kommer att inordnas under skatteplikten är byggnad, som försäljes eller tages i anspråk inom riket. Beredningens förslag begränsas till byggnad som utgör lagertillgång i yrkesmässigt bedriven byggnadsverksamhet. Förslaget, som biträdes av riksskattenämnden, innebär en förenkling av de sammansatta och ofta svårtillämpade reglerna, som nu gäller på byggnadsområdet. I fråga om skatteplikt för tjänsteprestationer har beredningen - i motsats till vad fallet är beträffande varuområdet - i författningstexten tillämpat den metodiken att uppräkna tjänster underkastade skatteplikt. Följden härav har blivit att uppräkningarna icke kunnat göras fullständiga utan torde

114 i vissa fall få uppfattas såsom en exemplifiering. Riksskattenämnden, som väl inser svårigheterna härvidlag, förordar emellertid icke nu någon ändring i den föreslagna författningstexten. Framtiden torde få utvisa i vad mån den föreslagna metoden är den ändamålsenligaste. Beredningens förslag om utvidgning av beskattningsområdet såväl vad avser prestationer å byggnad och fastighet som vad angår andra delar av tjänsteområdet anser riksskattenämnden vara väl grundat. Riksskattenämnden finner emellertid att vad som - utan närmare motivering - anförts (sid. 401) i fråga om fritagande av begravningsbyråer från skattskyldighet icke blott då det gäller tillhandahållna tjänster utan jämväl försålda varor saknar stöd i författningsförslaget. Det lär förekomna att samma företag eller samverkande företag även tillverkar varor, varom här kan vara fråga, t. ex. kistor och urnor. För att undvika icke önskvärda strukturförändringar ifrågasätter riksskattenämnden lämpligheten av att frångå nuvarande bestämmelser lör denna bransch, dock med den kompletteringen att transporttjänster i överensstämmelse med beredningens förslag i övrigt på detta område inrymmes under skatteplikten. Beredningen föreslår vidare att korrespondensinstitut skall undantagas från skattskyldighet icke blott i den omfattning som nu gäller i fråga om den allmänna varuskatten utan därutöver för den försäljning av material som icke innefattas i avgiften för en beställd kurs. Stöd härför torde saknas i den föreslagna författningstexten. Riksskattenämnden kan väl förstå beredningens strävan att undvika den uppdelning på skattefri och skattepliktig försäljning som eljest skulle bli fallet för, så att säga, renodlade korrespondensinstitut. Emellertid finns åtskilliga institut som intar en mellanställning mellan korrespondensinstitut och annan verksamhet och som föranleder svårbemästrade gränsdragningsproblem. Dessa skulle än mer kompliceras om beredningens förslag genomfördes. Riksskattenämnden finner därför ej skäl föreligga att frångå nuvarande ordning på detta område. Tjänster tillhandahållna i allmänna badinrättningar, dvs. bad (inom- eller utomhus) upplåtna åt allmänheten, föreslås falla utanför beskattningsområdet medan däremot tjänsteprestationer, som innefattar skönhetsvård, hårvård och liknande, föreslås omfattade av skatteplikten. Riksskattenämnden ställer sig tveksam till den uppdragna gränslinjen. Praktiska skäl torde emellertid tala

för att beredningens förslag genomföres. I de fall allmänna badinrättningar kombinerar verksamheten med tillhandahållande av tvätt- eller serveringstjänster, hår- eller skönhetsvård eller liknande torde emellertid en uppdelning av verksamheten på skattepliktig och skattefri del vara oundviklig. Ett annat område som beredningen föreslår inrymt under beskattningen är rese- och transporttjänster (person- och godsbefordran) i den mån de företages inom landet. Detta innebär, att Statens Järnvägar och andra transportföretag ävensom postverkets paketgodsbefordran och diligenslinjeverksamhet inryckes under beskattningen. Av författningstextens avfattning kan utläsas att skattepliktig transporttjänst föreligger även om den transporterade varan i sig själv är undantagen från skatteplikt. Utsträckes resan eller transporten till utrikes ort föreslås emellertid att även den inom landet avverkade delen av resan eller transporten friställes. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har klart visat behovet av enhetliga regler för beskattningsvärdets bestämmande vid transporttjänster. Tillämpningen av nuvarande bestämmelser på detta område har icke blott givit upphov till tvister mellan köpare och säljare angående transportkostnadernas inräknande eller ej i beskattningsvärdet utan även förorsakat strukturförändringar och omläggningar av transportorganisationen hos flera företag. Följden härav har blivit en icke önskvärd konkurrenssnedvridning

-

••

u

I fråga om personresorna ar beredningen medveten om att förslagets utformning inrymmer vissa möjligheter att kringgå beskattningen. Genom att exempelvis vid resa till Hälsingborg eller H a p a r a n d a inköpa färdbiljett till Helsingör resp. Torneå skulle skattefrihet uppnås med lägre biljettkostnad som följd. Riksskattenämnden vill även i detta sammanhang framhålla att speciella kontrollproblem kan uppstå i fråga o m den gränstrafik, som förekommer med bussar och taxibilar. Beredningen anser vidare att såsom en följd av sitt ställningstagande i fråga om »exportresor» och »exportfrakter» även inkommande resor och transporter över våra gränser bör undantagas från skatteplikt. Detta synes riktigt. Särskild föreskrift härom bör emellertid införas i författningstexten lämpligen genom ett kompletterande tillägg till anvisningarna till 63 §. Oaktat ovan påtalade speciella förhållanden beträffande beredningens förslag i fråga

115 om rese- och transporttjänsterna, vill riksskattenämnden likväl icke motsätta sig dess genomförande. Riksskattenämnden finner beredningens förslag att beskatta hotelltjänster (rumsuthyrning och servering) och att slopa nuvarande reduceringsregler i fråga om serveringsrörelser vara väl motiverade och ägnade att eliminera de tolkningssvårigheter som vidlåder den allmänna varuskatten på dessa områden. Vid de kontroller som gjorts har det nämligen visat sig att en uppdelning av helpensionspriset på kost och logi i ett stort antal fall gjorts på ett felaktigt sätt och vidare att vid fastställandet av vilken reduceringsprocent (60 eller 8 0 % ) som skall tilllämpas inom en serveringsrörelse även detta ofta skett utan beaktande av annan försäljning av varor såsom tobak, konfektyrvaror. I syfte att åstadkomma en likformig tilllämpning av beskattningsreglerna för tjänster, som har avseende å byggnad och annan fast egendom föreslår beredningen en utvidgning av beskattningsområdet till att omfatta även arkitekter, byggnadskonsulenter och liknande för av dessa utförda ritnings- och konstruktionsarbeten ävensom för planeringsarbeten, allt under förutsättning av att tjänsteprestationerna har avseende å byggnad eller annan fast egendom. Riksskattenämnden vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det finns personer, som innehar anställning men som vid sidan därav ägnar sig åt arbete, för vilket här ovan redogjorts, i sådan omfattning att det icke kan sägas vara av allenast tillfällig natur, ehuru de redovisar och väl oftast taxeras för intäkterna härav under förvärvskällan tjänst. Enligt anvisningarna till 12 § författningsförslaget föreligger yrkesmässigt bedriven verksamhet, när inkomsten därav enligt kommunalskattelagen är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Sådan verksamhet skall vidare anses föreligga, när den utövas av staten, kommun eller annan (kursiverat här) samt innefattar icke allenast tillfälligt tillhandahållande av skattepliktiga varor eller tjänsteprestationer till allmänheten. Motsvarande bestämmelse i varuskatteförordningen stadgar att frågan huruvida yrkesmässighet föreligger får bedömas främst med hänsyn till omfattningen av och syftet med verksamheten. Beredningen uttalar i betänkandet (sid. 411) att »i allmänhet blir bedömningen densamma som när man i inkomsthänseende har att avgöra huruvida rörelse föreligger eller ej».

Med hänsyn till svårigheten att bedöma om skattskyldighet föreligger eller ej i fall, för vilka ovan redogjorts, eller liknande, torde en komplettering av anvisningarna till 12 § i klarläggande riktning vara önskvärd. Skattskyldighet Beredningen föreslår att såväl jordbruket som skogsbruket i mervärdeskattehänseende behandlas på samma sätt som andra näringsidkare. Härigenom åstadkommes en såvitt möjligt konkurrensneutral prissättning med avlyftningsmöjligheter i fråga om skattebelagda inköp av såväl förnödenheter för verksamhetens bedrivande som investeringsvaror. Förslaget är måhända principiellt ofrånkomligt men kommer med all sannolikhet att medföra åtskilliga besvärliga redovisningsproblem. Svåra gränsdragningar kan också väntas uppkomma, t. ex. då det gäller att bestämma om körslor och skogsavverkningar m. m. är att hänföra till inkomst av rörelse eller tjänst. Riksskattenämnden vill dock icke motsätta sig förslagets genomförande. Beredningen föreslår att skattskyldighet bl. a. icke skall föreligga vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. För att undvika tolkningsproblem vid överlåtelse av verksamheten på nyss angivet sätt förordar riksskattenämnden att i författningsförslaget införes bestämmelse om att fråga skall vara om hela den verksamhetsgren, i vilken maskinerna etc. redovisas som anläggningstillgång eller för vars räkning de anskaffats. Beredningen föreslår att skattskyldighetsgränsen sättes vid en skattepliktig omsättning av 8 000 kronor med en avtrappningsregel uppåt till 24 000 kronor. Motivet härtill synes vara tvåfaldigt dels att skapa en mjukare övergång till full skatteplikt för företagare inom gränsskikten, dels ock att reducera antalet redovisningsskyldiga. Reservation har anförts i fråga om såväl den undre gränsen för skattskyldighetens inträde som avtrappningsregeln. De av reservanterna anförda skälen mot förslaget delas av riksskattenämnden. Därutöver må framhållas, att de föreslagna bestämmelserna ingalunda skulle medföra någon egentlig minskning i redovisnings- och kontrollarbetet. Skall annan gräns fixeras än den som för närvarande tillämpas, ca 1 000 kronor, bör högre belopp än det av reservanterna föreslagna, 3 000 kronor, icke komma i fråga.

116 Anses likväl beredningens förslag böra bestå, torde författningstexten i 16 § 2 mom. böra förtydligas sålunda att den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptages till belopp »motsvarande skillnaden mellan en och en halv gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen och 8 000 kronor». Det av reservanterna föreslagna grundavdraget, motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kronor för år räknat, avstyrkes av riksskattenämnden. En dylik reduceringsregel torde knappast få någon praktisk betydelse men kan däremot skapa vissa icke önskvärda avräkningsproblem.

Beskattningsvärde Riksskattenämnden finner beredningens förslag att bestämma beskattningsvärdet till vederlaget exklusive omsättningsskatt vara ändamålsenligt. I författningsförslaget (17 §) stadgas en i princip obligatorisk faktureringsskyldighet med öppen skatteredovisning. Undantag härifrån är medgivet bl. a. detaljhandeln och annan därmed jämställd verksamhet. För att dessa senare skattskyldiga skall kunna fullgöra sin redovisningsskyldighet krävs emellertid att skatten på den egna omsättningen uträknas med ledning av influtna dagskassor och motsvarande. I syfte att underlätta detta arbete föreslår riksskattenämnden att i anvisningarna till 14 § ev. 18 § anges det procenttal med vars hjälp skatten på den egna omsättningen direkt kan bestämmas. Ett stadgande av detta slag torde vara av betydelse icke enbart ur redovisnings- utan även ur kontrollsynpunkt. Beredningen har vidare föreslagit införandet av viss reduceringsregel vid bestämmande av beskattningsvärdet vid tillhandahållande av byggnad eller annan anläggning (60 % av vederlag eller motsv.). Avser entreprenad enbart sådana anläggningar som vägar, broar etc. förutsattes att ett annat procenttal skall fastställas av riksskattenämnden. Eftersom en entreprenad av sistnämnda slag även kan innefatta uppförande av byggnad (bostäder, förrådsutrymmen) bör skattskyldig beredas möjlighet att i sin skatteredovisning uppdela entreprenadsumman på dels byggnad, dels annan anläggning. Riksskattenämnden föreslår därför att ordet »enbart» i 15 § 1 mom. sista stycket utgår och att i anvisningarna till samma paragraf införes bestäm-

melse om rätt för skattskyldig att uppdela entreprenadsumman på sätt nyss antytts. I betänkandet å sid. 434 har bl. a. uttalats att vid reparationer avseende sådana speciella fastighetstillbehör som exempelvis kylskåp bör icke den reduceringsregel ifrågakomma, som föreslås tillämplig å andra arbeten avseende vissa byggnader och annan fast egendom. Uttalandet torde sakna stöd i författningsförslaget och biträdes icke av riksskattenämnden. Reduceringsregeln bör vara av generell karaktär. I anvisningarna till 15 § författningsförslaget stadgas att om gemensamt pris uttages för försäljning eller annan prestation omfattande såväl skattepliktigt som skattefritt tillhandahållande och om detta tillhandahållande avser byggnad jämte mark, skall byggnadens värde bestämmas med ledning av bokförda kostnader för byggnaden och skäliga pålägg. Efter ordalydelsen innebär detta att oavsett om förvärvet sker från annan skattskyldig eller konsument (privat fastighetsägare), skall anskaffningskostnaden för byggnad inräknas i »kostnader för byggnaden». Så har emellertid icke beredningens avsikt varit. Av sid. 429 i betänkandet kan nämligen utläsas att utformningen av mervärdeskatten på byggnadsområdet tar sikte på att i möjligaste m å n »åstadkomma en beskattning som träffar det tillskapade mervärdet». Förvärvar sålunda en byggnadsfirm a en fastighet för ombyggnad och försäljning (lagertillgång) från en privat fastighetsägare, bör det enligt angivna princip allenast vara det av byggnadsfirman tillskapade mervärdet och vinsten som skall beskattas. Anskaffningskostnaden för själva byggnaden borde i enlighet härmed vara avdragsgill i särskild ordning oaktat avsaknaden av ingående skattebelastning. Detta innebär ett avsteg från eljest gällande regler att anskaffningskostnad icke är avdragsgill, om förvärvet sker från en icke skattskyldig säljare. O m avdragsreglerna anses böra vara sådana, bör författningstexten omformuleras till överensstämmelse med vad beredningen uttalat i betänkandet. Beredningen föreslår i 15 § författningsförslaget att beskattningsvärdet skall utgöras av vederlaget exklusive omsättningsskatt. Med vederlag förstås i princip vad som influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige till godo. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har emellertid visat att betydande svårigheter i vissa fall föreligger vid bestämmande av beskattningsvärdet. Sålunda inträffar icke sällan att en vara, som tages

117 såsom dellikvid vid försäljning av annan vara, icke åsättes något »öppet» värde utan fakturan eller motsvarande redovisar allenast ett nettobelopp som köparen har att erlägga. I bästa fall finnes därutöver angivet att viss vara tagits i byte utan beloppsangivelse men ofta redovisas icke ens detta förhållande. Detta innebär att icke endast varuskattredovisningen blir missvisande utan sådan risk föreligger även i fråga om inkomstredovisningen enär den inbytta varan icke åsättes något lagervärde. - Riksskattenämnden vill i detta sammanhang även redovisa ett par andra svårbedömda problem som påkallar u p p märksamhet. Inom bilbranschen och vissa andra branscher (elmotorbranschen m. fl.) har utbyggts och är under utbyggnad ett system som i princip innebär att exempelvis en bilägare kan erhålla en fabriksrenoverad motor mot att han lämnar en renoveringsbar motor i byte. Priset på den fabriksrenoverade motorn är härvidlag självfallet satt med hänsyn till att annan motor lämnas i byte. Bilägaren betalar emellertid ett nettopris baserat enbart på en genomsnittlig renoveringskostnad. Något bruttopris redovisas icke vare sig i prislistor eller å faktura. Därest icke denna transaktion skall betraktas som en ren reparationstjänst, vilket göres gällande av bl. a. bilbranschens representanter, utan som en försäljning av en vara mot likvid i form av annan vara och kontanter uppkommer problemet att fastställa priset på det renoveringsbara objektet. Att detta har ett egenvärde framgår bl. a. av att fabriksrenoverade motorer icke kan förvärvas utan att renoveringsbar motor alltid måste lämnas i byte. I detta sammanhang förtjänar omnämnas att i ett initialskede, då inga fabriksrenoverade motorer finns att tillgå, åligger det verkstaden att ändock verkställa byte, varvid fabriksnya motorer inmonteras mot inbyte av renoveringsbara motorer till ungefär samma kostnad som om det varit fråga om begagnade men fabriksrenoverade motorer. O m transaktionen i stället bruttoredovisades, dvs. om både ersättningen för renoveringen och det å bytesobjektet satta värdet infördes å fakturan eller motsvarande, skulle dessa båda belopp tillsammans utgöra beskattningsvärdet, liksom fallet är exempelvis vid byte av begagnat fordon mot nytt sådant. Verkställd utredning har givit vid handen att sagda bytessystem tilltar i omfattning och därför kräver en lösning; fortfarande under förutsättning att transaktionen icke kan likställas med en reparationstjänst.

Även ett annat fall förtjänar omnämnas. Problemet härvidlag är att fastställa om och till vilket belopp vederlag kan anses ha kommit säljare till godo, då fråga är om återtagande - efter värdering - av skattepliktig vara till följd av att köpare icke fullföljer ingånget köpeavtal. Ett företag försäljer och levererar vara till konsument, varvid visst belopp erlägges kontant vid leverans och resten är fördelat på ett antal avbetalningar. Lagen om avbetalningsköp är gällande. När en del avbetalningar återstår, förklarar köparen, att han icke kan fullfölja köpet. Säljaren föranstaltar om varans återtagande, varvid opartisk utredning finner att varans värde vid återtagandet uppgår till belopp a) motsvarande säljarens resterande fordran, b) understigande densamma och c) överstigande denna. Vid återtagandet krediteras fordran å kunden med varans värde. I fallet a) utjämnas kontot helt och någon förlust för säljaren uppkommer sålunda icke å den ursprungliga försäljningen, medan däremot detta blir fallet enligt alternativ b ) , försåvitt icke säljaren på annat sätt kan få täckning för sin efter återtagandet kvarstående fordran å köparen. I fallet c) slutligen blir säljaren skyldig kompensera köparen för »övervärdet» antingen genom kontant återbetalning eller på annat motsvarande sätt. Försäljes den återtagna varan på nytt föreligger ny omsättning. I förevarande fall uppkommer sålunda frågan om värdet av varan vid återtagande på sätt ovan angivits skall ingå i vederlaget för fullgörande av köparens betalningsskyldighet gentemot säljaren. Begreppet omsättning är icke definierat i förordningen om allmän varuskatt, ej heller i beredningens författningsförslag. I allmänhet förstås emellertid med ett företags omsättning det sammanlagda penningvärdet av försäljningar och uttag under viss tidrymd. Förklarar sig säljaren i förevarande fall nöjd med att annan vara lämnas som likvid för fordran, torde ingen tvekan råda om att båda parter fullföljt sina ursprungliga åtaganden (att leverera vara och att betala densamma) och att sålunda omsättning föreligger till belopp motsvarande priset på den försålda varan. Det torde även stå klart att om återlämnande icke kan ske, på grund av att varan förbrukats eller att den av annan liknande orsak icke är disponibel, uppkommer för säljaren en förlust, som är definitiv, om icke köparen på annat sätt kan fullgöra sin betalningskyldighet. I ovan redovisade fall a) - c) minskas säl-

118 jarens fordran å köparen med belopp motsvarande värdet av den återtagna varan. För att bedöma frågan om skattskyldighet enligt varuskatteförordningen föreligger för detta värde eller om sådan skyldighet kan anses uppkomma enligt författningsförslaget torde först få bedömas om den ursprungliga försäljningen fullbordats i hela dess omfattning om varan kommer åter. Härvidlag kan två uppfattningar urskiljas. Enligt den ena anses försäljning ha ägt rum till belopp motsvarande erlagt vederlag fram till tidpunkten för betalningsinställelsen innebärande att resterande fordran är att - i varuskattehänseende betrakta såsom förlorad. Den andra uppfattningen bedömer frågan utifrån vad slutresultatet blir av säljarens och köparens mellanhavande och anser att av säljaren uppburet vederlag omfattar värdet av allt vad han mottagit och sålunda även värdet av den återtagna varan. Mot bakgrunden av vad ovan anförts i fråga om byte och återtagande av vara finner riksskattenämnden behov föreligga dels avkomplettering av anvisningarna till 15 § författningsförslaget därutinnan att bestämmelse införes om att vid byte såsom dellikvid mottagen vara skall redovisas med öppet åsätt bytesvärde, dels ock av uttalande hur beskattningsvärdet skall beräknas då vara återtages på sätt ovan angivits. I fråga om likvid i form av växel har beredningen intagit den ståndpunkten att beskattningsvärdet skall bestämmas av fakturapris eller eljest avtalat pris. Detta innebär, att avdrag ej får ske för diskontränta men också att skattskyldighet icke föreligger för ränta, som säljare tillgodogör sig vid växellösen eller omsättning av icke diskonterad växel. Riksskattenämnden biträder förslaget, eftersom det otvivelaktigt innebär en praktisk linje som minskar såväl redovisningssom kontrollproblem. Emellertid synes erforderligt med närmare precisering, hur beskattningsvärdet skall beräknas i de med avbetalningsaffärer likartade affärstransaktioner, där likviderna regleras genom ett flertal växlar, ävensom i sådana fall där fakturabelopp och växelbelopp icke överensstämmer.

Kostnadsersättning Beredningens förslag att nuvarande regler om kostnadsersättning skall slopas vid övergång till en mervärdeskatt finner riksskattenämnden väl motiverat. Förslaget tillstyrkes.

Avdragsrätt Beredningen föreslår i princip en generell avdragsrätt för ingående skattebelastning. Viss begränsning härutinnan har dock föreslagits. Överstiger den ingående skattebelastningen skatten på den egna omsättningen, kan den skattskyldige välja mellan att antingen avdraga resterande belopp från skatter å kommande omsättningar eller erhålla restitution. Det senare är den skattskyldige berättigad till om överskjutande belopp uppgår till minst 500 kronor. Riksskattenämnden finner att utformningen av avdragsreglerna är ändamålsenlig och biträder beredningens förslag. N ä m n d e n vill dock understryka de kontrollproblem som uppkommer när det gäller att taga ställning till skäligheten i yrkade avdrag. Skatterestitution synes böra ske endast då skattskyldig framställer yrkande härom i ingiven deklaration. Deklarationsblanketten får utformas med beaktande härav.

Registrering, deklarationsskyldighet och taxering I fråga om beskattningsförfarandet bygger beredningen i allt väsentligt på nuvarande ordning för den allmänna varuskatten. Av beredningen framlagda förslag möter i stort sett ingen erinran från riksskattenämndens sida. I 22 § författningsförslaget stadgas att skattskyldig är skyldig att lämna uppgift om förhållanden, som framkommit efter beskattningsårets utgång och som påkallar rättelse. Detta skall ske å särskild justeringsuppgift, som skall fogas till den allmänna^ självdeklarationen. Riksskattenämnden ifrågasätter om det icke vore lämpligare att uppgiften i stället för att ingivas såsom bilaga till självdeklarationen avlämnas till länsstyrelsen för att efter granskning vidarebefordras till vederbörande taxeringsnämnd. Härigenom skulle värdefull information kunna inhämtas av betydelse för det löpande granskningsarbetet hos länsstyrelsen. Övergång till ett mervärdeskattesystem enligt skatteberedningens förslag medför en avsevärd utökning av antalet skattskyldiga. Detta medför i sin tur en mycket allvarlig belastning för administrationen om icke åtgärder vidtages för att förenkla denna. R e dan inom det nuvarande varuskattesystemets r a m har inom riksskattenämnden diskuterats

119 möjligheterna att förenkla skattcredovisningen genom att i viss utsträckning övergå till en rent preliminär skatteuppbörd, liknande vad som gäller för den preliminära B-skatten på den direkta beskattningens område. Att denna fråga kommit u p p till diskussion sammanhänger med att av antalet till allmän varuskatt skattskyldiga, för närvarande ca 176 000, ca 50 000 med en skattepliktig omsättning överstigande 100 000 kronor svarar för 92,5 % av hela varuskatten medan skattskyldiga med en skattepliktig omsättning av högst 100 000 kronor svarar för endast 7,5 % av skatten. Det förslag, som diskuterats inom riksskattenämnden, har syftat till att skattskyldiga med en skattepliktig omsättning av högst ca 100 000 kronor (ev. 50 000 kronor) skulle av varuskattekontoren före varje beskattningsår påföras en preliminär varuskatt, motsvarande senast påförda slutlig allmän varuskatt eller särskilt uträknad varuskatt byggd på avgiven preliminärdeklaration. Skatten skulle förfalla till betalning med 1/6 vid varje uppbördstermin. Efter årets utgång skulle de skattskyldiga ha att avgiva deklaration för det gångna året och i samband d ä r m e d - efter avräkning mot den tidigare påförda skatten - antingen inbetala resterande skatt eller begära restitution av för mycket erlagd skatt. Riksskattenämnden ifrågasätter om icke något liknande system kunde tänkas vara möjligt att genomföra för mervärdeskattens del. Uppslaget synes värt att undersöka och nämnden avser att om möjligt senare få inkomma med ett närmare utformat förslag. Speciellt skulle det härigenom vara möjligt att underlätta redovisningsarbetet för den stora nytillkommande gruppen jordbrukare och i samband därmed också förenkla arbetet för länsstyrelserna.

Förmånsrätt I 17 kap. 12 § tredje stycket handelsbalken stadgas bl. a. att sådan förmånsrätt, som behandlas i första stycket av samma paragraf, skall gälla även kronans fordran för allmän varuskatt. Författningsrummet bör ändras att avse jämväl allmän omsättningsskatt.

Administration och kontroll Då beredningen i sitt betänkande icke framlagt konkreta förslag med avseende på mervärdeskattens administration och kontroll

finner riksskattenämnden ej anledning att här närmare ingå på dessa spörsmål. Riksskattenämnden vill dock kraftigt framhålla vikten av att länsstyrelserna och taxeringsmyndigheterna erhåller tillräckliga resurser för aktiv och effektiv informations- och kontrollverksamhet. Redan i nu rådande läge är myndigheternas möjligheter härvidlag begränsade och en förstärkning är påkallad oavsett om mervärdeskatteförslaget införes eller ej. Riksskattenämnden vill härvidlag fästa uppmärksamheten på att informationsoch kontrollverksamheten ännu icke nått u p p till den nivå som förutsattes vid införandet av den allmänna varuskatten. Anledningarna härtill har uppgivits bero på den stora arbetsbörda i förening med brist på personal som taxeringssektionerna haft att kämpa med. En icke oväsentlig orsak är enligt riksskattenämndens uppfattning även att finna i att ledningspersonalen å varuskattekontoren tagits i anspråk för andra uppgifter än uppföljning av varuskatt i långt större utsträckning än som från början avsetts. En förutsättning för övergång till ett mervärdeskattesystem enligt beredningens förslag är en avsevärd arbetskraftsförstärkning till länsstyrelserna. Erfarenheterna av taxeringsarbetet under de gångna åren har givit vid handen, att den granskning som taxeringsnämnderna rätteligen borde ha genomfört på varuskattetaxeringens område icke fått önskvärd omfattning. Orsakerna härtill har varit mångahanda men en väsentlig anledning torde ha varit den tidsbrist som föreligger. Uppgifterna i såväl inkomst- som varuskattedeklarationerna är ofta av så komplicerad natur att en fullgod granskning av hela materialet icke kan genomföras under taxeringsperioden. Följden härav blir att en avvägning mellan de båda beskattningsformerna måste ske, varvid i övervägande antalet fall varuskattetaxeringen torde ha blivit den lidande. Detta förhållande torde komma att än mer framträda i ett mervärdeskattesystem med dess väsentligt ökade antal skattskyldiga. Härtill kommer att deklarationerna i detta system regelmässigt kommer att innehålla flera uppgifter att bedöma, bl. a. omsättnings- och skatteavdragsposter. Mervärdeskattesystemet kräver därför en upprustning även av taxeringsorganisationen med större antal särskilda taxeringsnämnder och - under förutsättning att jordbrukarna fortfarande skall taxeras av de lokala taxeringsnämnderna - tillförande till dessa av särskild expertis för taxeringen till mervärdeskatt.

120 Riksskattenämnden I 67 § författningsförslaget har riksskattenämnden medgivits rätt att meddela bindande förklaring i andra frågor rörande tillämpningen av förordningen än huruvida viss vara eller varugrupp, viss byggnad eller viss tjänsteprestation är skattepliktig. I och för sig kan viss utvidgning av riksskattenämndens möjligheter att meddela bindande förklaringar vara önskvärd. Utformningen av författningstexten måste emellertid betecknas som alltför allmänt hållen. En närmare precisering bör ske.

Ikraftträdandebestämmelser Övergången till mervärdeskatt har reglerats i förslag till förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt. I förslaget lämnas även närmare föreskrifter om sättet för avveckling av vissa punktskatter. I princip föreslås övergången från allmän varuskatt till allmän omsättningsskatt kunna ske helt automatiskt fr. o. m. den 1 januari 1966 hos redan varuskattskyldiga med endast smärre speciella övergångsanordningar, bl. a. särskilda föreskrifter för sådana fall där tillhandahållande skett eller skriftligt avtal till fast pris ingåtts före den 1 oktober 1965. Härigenom bibehålles kontinuiteten i konsumtionsbeskattningen. För nytillkomna skattskyldiga föreligger samma situation som vid den allmänna varuskattens införande. Även för dessa föreslås nyssnämnda tidsgräns i fråga om tillhandahållande och avtals ingående. Syftet är att undvika retroaktiv verkan av den nya skatteformen. När det gäller själva övergångsproblematiken kan följande fall inträffa: 1. till allmän varuskatt skattskyldig upphör med sin verksamhet senast med utgången av år 1965 eller övergår fr. o. m. den 1 januari 1966 till verksamhet som icke föranleder skattskyldighet enligt förordningen om allmän omsättningsskatt, 2. till allmän varuskatt skattskyldig fortsätter verksamheten efter den 31 december 1965 och blir skattskyldig enligt de nya bestämmelserna, 3. skattskyldig börjar sin till allmän omsättningsskatt skattepliktiga verksamhet fr. o. m. den 1 januari 1966. I det följande skall dessa tre fall tagas upp till behandling och jämföras med författningsförslaget.

1. I fråga om det första fallet kan i princip två variationer tänkas. a) Allmän varuskatt har inbetalats under år 1965 för under samma år mottagna vederlag men däremot icke för sådana kreditförsäljningar, som är oreglerade vid utgången av detta år (kontantmetod). Härtill kan komma att återbäring skall lämnas å under år 1965 eller tidigare gjorda försaljningar (slutavräkning). b) Allmän varuskatt har redovisats enligt bokföringsmässig redovisningsmetod för all försäljning under år 1965. Däremot kan av naturliga skäl hänsyn icke tagas till eventuella kundförluster uppkomna efter årsskiftet 1965/1966 och ej heller till återbäringar o. likn. som är avsedda att utgå efter samma tidpunkt. Enligt 2 § »införandeförordningen» upphör från och med den 1 januari 1966 bl. a. den allmänna varuskatten att gälla, dock med den begränsningen att den alltjämt är giltig beträffande »förhållanden som hänföra sig till tiden före upphävandet». Detta innebär, att allmän varuskatt för sista perioden 1965 förfaller till betalning den 18 januari 1966, att kostnadsersättning skall tillgodoföras den skattskyldige i vanlig ordning (9 §) och att under år 1966 utgiven återbäring eller kundförlust, i den mån den hänför sig till redovisad försäljning under år 1965 eller tidigare, skall vara avdragsgill. Någon skattepliktig omsättning under år 1966 att kvitta denna återbäring eller denna kundförlust mot finns emellertid icke. I författningsförslaget redovisas icke hur dessa problem skall lösas. L ä m p ligen synes den skattskyldige - efter förebild i de bestämmelser, som reglerade avvecklingen av 1940 års allmänna omsättningsskatt (SFS 767/1946, 12 §) - efter ansökan kunna erhålla restitution av skatt i särskild ordning med belopp som han kan styrka belöper å sådan återbäring eller å sådan kundförlust varom här är fråga. Förutsättning för restitution bör självfallet vara att skatt tidigare inbetalats. Skattskyldig med bokföringsmässig redovisning blir skattskyldig till allmän varuskatt för all fakturering under 1965, även o m likvid icke inflyter förrän senare, m e d a n för skattskyldig som tillämpar kontantmetoden, någon skattskyldighet till allmän varuskatt icke uppkommer för kreditförsäljningar under år 1965, för vilka likvid inflyter först senare, såvida icke särskilda bestämmelser, som reglerar dessa förhållanden, införes i författningstexten. H ä r uppkommer sålunda olika skattekonsekvenser beroende på vilken

121 redovisningsmetod som användes. Riksskattenämnden ifrågasätter om inte bestämmelse borde införas av innebörd att skattskyldighet till allmän varuskatt föreligger för sådan skattskyldig varom här är fråga för allt tillhandahållande intill utgången av år 1965 även om vederlaget härför icke kommer honom till godo förrän efter samma tidpunkt. 2 o. 3) I fråga om de båda andra fallen skattskyldig övergår från att ha varit varuskattskyldig till att bli omsättningsskattskyldig eller också påbörjar han sin verksamhet den 1 januari 1966 - finns uttryckliga bestämmelser i huvudsak i 4 och 6 §§ ikraftträdandebestämmelserna. I 5 § redovisas de krav som enligt beredningen bör ställas på skriftliga avtal. Riksskattenämnden finner, att 4 § i stort sett motsvarar de bestämmelser, som reglerade höjningen av den allmänna varuskatten från fyra till sex procent och att i 6 § regler uppställes av i princip samma innebörd, som då varuskatten infördes. Riksskattenämnden finner vidare att den tidpunkt - 1 oktober 1965 - som angivits i förslaget torde väl motsvara kravet på viss tidsfrist för den skattskyldige att anpassa sin försäljning, bokföring m. m. efter de ändrade förhållandena. Riksskattenämnden biträder således förslagen i dessa delar. I 8 § föreslås särskilda övergångsanordningar beträffande redovisning av allmän varuskatt, respektive allmän omsättningsskatt. O m föreskrift lämnas om skattskyldighet till

Bilaga till riksskattenämndens yttrande jande den indirekta beskattningen

allmän varuskatt även efter utgången av år 1965 för tillhandahållande dessförinnan, torde andra stycket böra kompletteras med redovisningsföreskrifter för varuskatt belöpande på skattepliktig omsättning efter år 1965. Det kan synas tveksamt om sammankoppling av redovisning av allmän varuskatt och allmän omsättningsskatt bör ske på sätt föreslagits i 8 § tredje stycket. Skulle den skattskyldige beträffande den allmänna omsättningsskatten få medgivande att avlämna årsredovisning, bleve följden att redovisning för år 1965 enligt varuskatteförordningen kommer först i början av år 1967. De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna, såvitt gäller omläggningen från allmän varuskatt till allmän omsättningsskatt, föranleder i övrigt ingen erinran från riksskattenämndens sida. I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad Edström, vice ordförande i nämnden, ledamöterna Eklund, Johansson och Thulin ävensom suppleanterna Granlund, Lagergren och Wihlborg med undertecknad Allström som föredragande. Särskilda yttranden har på sätt framgår av bilagda protokollsutdrag avgivits av herrar Eklund, Johansson, Thulin, Lagergren, Wihlborg och Allström. Stockholm den 29 oktober 1964. Kjell

Edström Greger B:son

Allström

rö-

U t d r a g ur protokoll över ärenden rörande allmän varuskatt, hållet vid riksskattenämndens sammanträde i Stockholm den 29 oktober 1964.

§2. Tf. byråchefen B. G. B:son Allström fortsatte den tidigare påbörjade föredragningen av Allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem» ( S O U 1964:25). Riksskattenämnden beslöt avgiva följande utlåtande (se Bilaga till §2). Ledamoten Thulin anförde: Jag biträder i huvudsak riksskattenämndens mening, sådan den kommit till uttryck i nämndens utlåtande. På några punkter, där nämnden lämnat skatteberedningens förslag utan er-

inran eller direkt tillstyrkt förslaget, anser jag emellertid, att skäl förelegat för ändringsyrkanden. Dessa punkter avser skatteorganisationen, beskattningen vid import samt begränsningen av antalet skattefria varor och tjänster. /. Skatteorganisationen Beredningen uttalar, att nu gällande beskattningsförfarande endast föga beröres av en övergång till mervärdebeskattning och att nuvarande ordning i allt väsentligt kan bli bestående. Detta innebär, såsom också framgår av författningsförslagen, att - frånsett privatimporten — tillsynen över skatten skall utövas av länsstyrelserna genom de särskilda varuskattekontoren och att beskattningsförfarandet alltjämt skall vara nära anknutet till det för de direkta skatterna gällande taxerings- och uppbördssystemet. En sammankoppling av beskattningsför-

122 farandet för direkta och indirekta skatter torde ganska allmänt uppfattas såsom lämplig. Beskattningen av en företagare, som är skattskyldig på både direkta och indirekta) sidan, bedömes nämligen i enlighet härmed i ett sammanhang, vilket, särskilt ur kontrolltekniska synpunkter, ansetts vara fördelaktigt. En företagares skyldighet att erlägga indirekt skatt torde emellertid kunna och även böra bedömas fullt fristående med ledning av förefintlig bokföring jämte verifikationer samt kontrollerbara uppgifter om in- och utgående lager. Denna bedömning bör vara den primära uppgiften och bedömningens resultat utgör en fast utgångspunkt vid den sekundära taxeringen till direkt skatt. Beskattningsförfarandet beträffande direkt och indirekt skatt för en företagare - sak samma om fysisk eller juridisk person - torde följaktligen lämpligen kunna uppdelas i två skilda delar. Någon sammankoppling av förfarandet til! en instans är icke heller nödvändig av tekniska skäl, då resultatet av den indirekta skattekontrollen utan administrativ omgång kan tillställas instansen för den direkta skattetaxeringen. Inom den indirekta beskattningen är det för undvikande av konkurrensrubbningar av särskild vikt att en fullständig och likartad bedömning sker av alla företagare, oberoende av ort och oberoende av statliga, kommunala eller andra intressen. Vid denna bedömning spelar lokal kännedom om enskilds förhållanden i regel ingen eller ringa roll, då det för en verklig bedömning av ingivna deklarationers riktighet erfordras regelbundna kontrollbesök hos den skattskyldige - förslagsvis vartannat år. Dassa förhållanden gör, att en taxeringsorganisation, som bygger på taxeringsnämnderna, måste anses mindre lämplig. Ehuru organisationsfrågan icke närmare berörts av beredningen, kan det redan i detta sammanhang vara skäl att överväga den utbyggnad av taxeringsnämnderna som måste genomföras, om beredningens förslag följes. Lämpligen bör icke fastställandet av deklarationer från en skattskyldig inom den indirekta beskattningen betraktas såsom ett taxeringsförfarande. Det sker inom punktskatteområdet ingen taxering eller uppskattning utan avlämnade deklarationer godtagas tills vidare i den mån de ej är behäftade med uppenbara fel. Sedan den skattskyldige kontrollerats på ort och ställe, fastställes skatten med ledning av kontrollresultatet. Om kontrollbesök ej kan medhinnas inom viss tid, fastställes den skattskyldiges deklarationer automatiskt. Man använder ej heller här termen taxering, då endast deklarationsgranskning av formell natur ägt rum. Under det att taxeringsrevision är mera sällan förekommande och omgiven med rigorösa föreskrifter, är kontrollbesök sålunda regelmässigt förekommande inom punktskattekontrollen.

Dessa och andra regler för beskattningsförfarandet inom det indirekta beskattningsområdet, som är intagna i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, har utarbetats med tanke på de speciella förhållandena inom den indirekta beskattningen. Det måste för den skull framstå såsom önskvärt, att en likartad förordning blir tilllämplig även för mervärdeskatten, därvid givetvis anpassning sker efter den organisation, som anses böra svara för skattekontrollen. Med här angivna utgångspunkter får jag för min del förorda, att det föreslagna taxeringsförfarandet utbytes mot ett system med fastställande av skatt i huvudsak på sätt gäller för den indirekta beskattningen i övrigt, att detta fastställande göres av länsstyrelsernas varuskattekontor samt att dessa kontor inordnas såsom byråer direkt under riksskattenämnden, som samtidigt ombildas till centralt ämbetsverk. För att säkra statens skatteintäkter och för att undvika den misskreditering av mervärdeskatten, som måste framstå såsom fullt berättigad, om mindre nogräknade, företagare genom skatten kan komma i bättre konkurrensläge än de lojala skattebetalarna, är det oundgängligt, att kontrollapparaten från början utbygges på ett tillfredsställande sätt. Framför allt bör härvid tillses, att en väsentlig del av personalen helt kan ägna sig åt kontrollarbete i fältet. Den nuvarande taxeringen svarar närmast endast mot den formalgranskning som på punktskatternas område göres inom kontrollstyrelsen centralt. Genom styrelsens lokala kontroll, bortsett från kontrollen över sprit- och tobaksbeskattningen, tillföres statsverket årligen omkring 8 miljoner kronor, svarande mot 3,5 procent av skatteintäkterna. Blotta förhandenvaron av en effektiv fältkontroll är emellertid av sådan betydelse för skattemoralen, att kontrollens värde ej kan mätas efter nämnda efterbeskattade belopp.

2. Beskattningen

vid import

Skatteberedningen har föreslagit, att importbeskattningen begränsas till annan införsel av skattepliktiga varor än sådan, som sker av registrerad skattskyldig för hans skattepliktiga verksamhet här i riket. Olika skäl, huvudsakligen av praktisk art, har legat till grund för beredningens ställningstagande på denna punkt. Att märka är att förslaget innebär ett avsteg från systemets huvudprinciper liksom från den franska lagstiftningen och det västtyska förslaget. Om beredningens förslag genomföres på denna punkt, innebär detta bl. a., att rubbningar sker i konkurrensförhållanden i sådan riktning att omsättningen av svenska varor något missgynnas. Med hänsyn till den stora

123 andel av varuomsättningen som importhandeln representerar är detta en konsekvens, från vilken man icke torde kunna bortse. Vida allvarligare är emellertid vissa andra konsekvenser av beredningens förslag. Möjligheter öppnas nämligen för en mindre nogräknad företagare att starta bulvanföretag, fysisk eller juridisk person, som importerar skattefritt och därefter försäljer importerade varor till företagaren i fråga med skattedebitering. När företagaren säljer varan vidare, får han i vanlig ordning göra avdrag för ingående skatt, dvs. den skatt, som bulvanföretaget skulle ha uttagit och inlevererat till statsverket. Men bulvanföretaget levererar aldrig någon skatt till statsverket utan tredskas först med deklarationer och sedan med betalning av skatten. När företaget slutligen skall försättas i konkurs, finns inga tillgångar. Staten gör redan nu icke obetydliga förluster på försäljningsskattens område, där detta slag av skatteflykt förekommer. På mervärdeskattens område skulle, vid bifall till beredningens förslag, betydligt större möjligheter föreligga att snabbt skapa obehöriga vinster av beaktansvärd storleksordning. Det är givet, att denna skatteflykt icke endast drabbar statsverket. Företag med dessa affärsmetoder får möjlighet att genom skattefriheten sänka sina priser, varigenom den lojala handeln inom samma bransch drabbas av konkurrens på ojämna villkor. Det ligger således även starkt i handelns intressen, att lagstiftningen icke möjliggör skatteflykt av denna typ. 3. Begränsningen av antalet grupper av skattefria varor och tjänster I ett mervärdeskattesystem, utformat på sätt här skett, bör skattefrihet endast medgivas där utomordentligt starka skäl talar i sådan riktning. Sådana starka skäl torde endast kunna åberopas beträffande andra större fartyg än fiskefartyg ävensom luftfartyg samt spritdrycker, vin, tobaksvaror och cigarrettpapper under i 9 § 1 mom. 6 punkten angivna förhållanden. Beträffande krigsmateriel och läkemedel föreligger däremot icke sådana starka skäl för skattefrihet som nyss sagts. Genom justeringar av anslag under försvars- och socialhuvudtitlarna synes på ett lämpligare sätt den önskade effekten ernås. Vad angår fiskefartyg kan den avsedda skattefriheten ernås genom att köpare gör skatteavdrag för sådant fartyg såsom investeringsvara. Ledamoten Eklund anförde: Den undantagställning som försäljningen av begagnade personbilar m. fl. motorfordon givits i varuskatteförordningen försvinner enligt förslaget. Sådana fordon blir i likhet med varor i allmänhet skattepliktiga, under förutsättning att de försäljs i yrkesmässig verk-

samhet. Beredningen har således tillämpat principen att varje ny omsättning i sådan verksamhet skall beskattas och inte tagit hänsyn till att tillgången i fråga inte blir föremål för ny utan endast ändrad konsumtion, i den mån varans värde ej förhöjts i mellanledet mellan den förste och den senaste konsumenten. Av allt att döma föreligger risk för att de missförhållanden, som rådde innan varuskatteförordningens nu gällande regler rörande begagnade bilar infördes år 1960, kommer att återuppstå om beredningens förslag följs. Den bedömning beredningen gjort beträffande saneringen av handeln med begagnade bilar är föga realistisk. De skäl som ansetts tala för den nu upprätthållna undantagsställningen är enligt min uppfattning alltjämt för handen. Med hänsyn till omfattningen av den icke yrkesmässiga försäljningen av begagnade bilar — privatpersoner emellan eller i den irreguljära handeln - uppstår vidare en besvärande konkurrenssituation för företag, som måste ta ut skatt å sin försäljning. Då det gäller byggnader, som inköps aven byggmästare från privatperson för vidare försäljning, har beredningen tillmätt en liknande konkurrenssituation betydelse och åsyftat att beskattningen endast skall träffa det hos byggmästaren tillskapade mervärdet. Enligt min åsikt finns fog för att på liknande sätt beakta bilhandelns problem. Eftersom det mervärde, som tillskapas i den reguljära handeln genom reparationer, vinstpålägg o. dyl. rimligen bör i sin helhet beskattas, är full skattefrihet för begagnade bilar knappast motiverad. De svårigheter, framför allt avseende särskiljandet av icke avdragsgill ingående skattebelastning på reparationer e t c , som en fullständig skattefrihet skulle medföra, talar också emot en sådan lösning. För att med beskattningen träffa det nytillskapade mervärdet bör frågan lösas på annat sätt. Åsyftat resultat kan nås genom att skatteplikt införs i enlighet med förslaget, men samtidigt bilhandeln ges rätt att från sin omsättning såsom ingående skatt alltid avräkna ett belopp motsvarande 11,5 procent av inköpspriset (bytesvärdet) å begagnade bilar även i det fall inköpet gjorts från en privatperson och således någon skatt ej påförts. Detta innebär att anskaffningskostnaden går fri från skatt och endast skillnaden mellan försäljningspriset i bilhandeln och varans anskaffningskostnad (bytesvärde) blir beskattad. De olägenheter, som är förenade med beredningens förslag, undviks praktiskt taget helt vid den här förordade lösningen. Någon ny uppblomstring av den irreguljära handeln torde knappast behöva befaras och några särskilda åtgärder för att förhindra en endast av skatteskäl motiverad agentverksamhet beträffande försäljningen av privatpersoners

124 begagnade bilar behöver inte tillgripas. Vidare ernås automatiskt en riktig behandling av »rabatter» som ges genom övervärdering av såsom byte lämnade fordon. Då det gäller begagnade varor i övrigt föreligger uppenbarligen ej samma praktiska behov av en sådan särbehandling som den nu föreslagna för begagnade bilar. I den mån sådana behov uppkommer torde den nyss angivna regeln kunna ges utsträckt tillämpning. Ledamoten Johansson anförde: Riksskattenämnden har accepterat Allmänna Skatteberedningens mening, att någon kostnadsersättning icke bör utgå till de skattskyldiga för deras befattning med skatteuppbörden. I denna del får jag anmäla avvikande mening och anföra följande. Som skäl för sitt ställningstagande har beredningen anfört, att det nu skulle bli generell skattskyldighet i samtliga led, varför den särställning, som detaljhandeln, hantverket och därmed jämställda f. n. har skulle bortfalla. Beredningen nämner visserligen, att ett nytt moment tillkommer i skatteredovisningen men menar, att det ökade arbetet torde bli begränsat och dessutom kompenserat med den föreslagna förlängningen av respittiden för deklaration och erläggande av skatten. Fördelen att alla anskaffningar av investerings- och omkostnadskaraktär icke längre bli belastade med skatt tack vare avdragsrätten talar enligt beredningens mening också för avskaffande av kostnadsersättningen. Jag kan icke dela den uppfattning, som beredningen sålunda givit uttryck åt. För handelns del kan man med stor bestämdhet påstå, att den utökade respittiden icke ger någon kompensation av betydelse varken för det nuvarande arbetet eller för de arbetsuppgifter, som tillkomma. Fördelen med avdrag för anskaffningar av omkostnads- och investeringskaraktär blir för handelns del av relativt ringa betydelse, eftersom dess investeringar trots pågående strukturförändringar bli av mycket underordnad betydelse jämfört med vad fallet är inom industrien. Allting talar tvärtom för att uppbörds- och redovisningsarbetet inom handeln blir minst lika krävande och ansvarsfullt som hittills. Den höjda skattesatsen torde medföra, att det blir större belopp att redovisa än nu. Därmed torde också kraven på redovisning och kontrolluppgifter från respektive myndigheter erfarenhetsmässigt skärpas. För mindre och medelstora företag, som icke har den utbyggda kontorsorganisation, som finnes hos större företag, blir det ännu mera nödvändigt än nu att anlita särskild arbetskraft för redovisningen, någon revisor eller bokföringsbyrå eller liknande. Företagen åsamkas följaktligen direkta kostnader, som rimligtvis böra ersättas. Denna ersättning måste självfallet utgå efter vissa schabloner, och vad reservan-

terna Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson, Östman och Bergqvist föreslagit härutinnan utgör enligt min mening en godtagbar lösning med en ersättning, som uppgår till lägst ] 00 kronor och högst 560 kronor. Denna ersättning bör under alla förhållanden utgå till företag inom detaljhandel, hantverk och därmed jämförligt sista beskattningsled. Beträffande den faktureringsplikt, som föreskrivits i 17 §, har detaljhandeln och därmed jämställd verksamhet undantagits. Enligt min mening bör det ifråga om nu nämnda näringsidkare räcka med, att man vid fakturering angiver fakturans slutbelopp med uppgift att däri ingår omsättningsskatt med 1 1 , 5 % (ev. 1 1 , 5 0 4 % ) eller eventuellt att skatt ingår med X kronor. Detta förfaringssätt torde medföra lättnader för detaljhandeln, som annars skulle ha att pröva, om köparen är berättigad att göra avdrag för skatt eller ej, en prövning, som detaljhandelns utövare böra slippa. Den skyldighet att pröva, om köparen är konsument eller ej och som för närvarande finnes beträffande den allmänna varuskatten, skulle bortfalla med mervärdeskattesystemets införande. Detta har angivits som en av systemets stora fördelar, men om obligatorisk fakturering till återförsäljare skall ske i detaljhandeln, kvarstår denna prövning i praktiken. Suppleanten Wihlborg anförde: Jag åberopar i sak innehållet i en här nedan citerad PM av advokaten Robert Nydahl såsom ombud för fackhandeln med frimärken. Enligt min mening kommer vid bifall till det av beredningen framlagda förslaget mervärdeskatten att bli klart diskriminerande för denna bransch och därigenom snedvrida konkurrensen. Detta beror på de speciella förhållanden som råder inom branschen, främst då att den största delen av omsättningen av frimärken icke sker genom fackhandeln utan genom ett antal föreningar av filatelister och genom direkt import ävensom på det förhållandet att en icke oväsentlig del av kurserande svenska frimärken försäljes skattefritt genom Postverkets filateliavdelning. Jag anser därför att riksskattenämnden i sitt yttrande bort behandla denna fråga och föreslå att frimärken överhuvudtaget eller i vart fall kurserande svenska frimärken undantages från skatteplikt enligt den föreslagna förordningen om allmän omsättningsskatt. »Enligt förslaget till s. k. mervärdeskatt, vilken avses skola ersätta den nuvarande omsättningsskatten, skall kurserande svenska frimärken icke anses såsom skattepliktig vara. Undantag gäller dock då sådana frimärken försäljes såsom samlarobjekt. Dessa bestämmelser är i stort sett överensstämmande med vad som gäller i nuvarande förordning om allmän varuskatt. Mot bestämmelserna kan riktas tungt vä-

125 gande kritik. De som utarbetat lagtexten och förslaget till mervärdeskatt saknar uppenbarligen insikter om hur handeln med frimärken fungerar. Bestämmelserna innebär bl. a. schematiska gränsdragningar, som drabbar den yrkesmässiga handeln med frimärken hårt och orättvist. Rent systematiskt är också bestämmelserna föga genomtänkta och leder till egendomliga resultat. När kurserande svenska frimärken säljes för samlarändamål, är de som förut påpekats skattepliktig vara. Men om en samlare köper sådana frimärken på posten eller i tobakshandeln, behöver han icke betala någon skatt. Detta måste han däremot göra om han köper samma frimärken hos en frimärkshandlare. Det är naturligtvis omöjligt för postkontoren att veta då ett frimärke säljes om detta sker för vanlig frankering eller för samlarändamål. En gränsdragning vid frimärksförsäljningen är sålunda omöjlig. Nuvarande förhållanden innebär att betydande försäljning av frimärken för samlarändamål icke beskattas trots att så borde ske. Härtill kommer att den betydande försäljning, som sker genom postverkets frankoteckensexpeditioner och som enbart avser att tillgodose samlarändamål, är skattefri och uppenbarligen skall förbli detta även sedan s. k. mervärdeskatt införts. Att bestämmelserna är inkonsekventa och orättvist verkande står alltså helt klart. Postverket säljer även s. k. förstadagsbrev. Här är icke fråga om obegagnade utan stämplade svenska frimärken. Dessa beskattas icke vid försäljning direkt från postverket till frimärkssamlarna. Men om samma brev uppköpes av en handlare och därefter säljes till en samlare måste skatt utgå. Man frågar sig varför denna olikhet skall förefinnas, i synnerhet som statens affärsdrivande verk tar ut omsättningsskatt vid annan yrkesmässig försäljning. Sålunda tar just postverket ut omsättningsskatt vid försäljning av s. k. kilovara, alltså klipp från adresskort o. dyl. med åsittande stämplade frimärken. Sådan försäljning sker huvudsakligen direkt till frimärkssamlarna. Den mest kännbara konsekvensen för frimärkshandlarna av omsättningsskattens eller mervärdeskattens konstruktion är emellertid den handel med frimärken, som vid sidan av handlarna utövas av föreningar,. klubbar eller privatpersoner, som maskerar sig som samlare eller under en förenings täckmantel. Föreningarna kallar denna verksamhet som byte och betalas naturligtvis ingen omsättningsskatt härför. I själva verket är det emellertid fråga om en ren försäljning. Medlemmarna träffar icke varandra utan genom föreningens försorg cirkulerar häften med uppsatta frimärken ur vilka intresserade medlemmar gör sina uttag. Betalning härför erlägges av medlemmen direkt till föreningen som i sin tur redovisar influtna medel till

ägarna av frimärkshäftena. Föreningarna arbetar i regel inte med något vinstintresse och hävdar naturligtvis med emfas att denna delas verksamhet icke är yrkesmässig. Ofta ordnar samlarföreningar auktioner och uttages ej heller då omsättningsskatt. På detta sätt säljes ofta värdefulla samlingar av dödsbon efter avlidna samlare. Det kan ibland röra sig om värden på flera hundra tusentals kronor. Den höjning av skattesatsen som förslaget till mervärdeskatt innebär från 6,4 % till 13 % kommer naturligtvis att göra det ännu svårare för den yrkesmässiga frimärkshandeln att konkurrera med dessa samlarföreningar. Man kommer helt enkelt inte att kunna köpa in varor därför att leverantörerna får betydligt bättre betalt vid försäljning genom samlarföreningarna. Handlaren har att räkna med inte bara normal handelsvinst utan även ett pålägg som motsvarar 13 % av försäljningspriset. Som förut antytts finnes även åtskilliga som under benämningen samlare idkar mer eller mindre yrkesmässig försäljning av frimärken utan att betala någon omsättningsskatt. Exempel på sådan verksamhet förefinnes i tidskriften Skandinavisk Filateli, som är ett annonsorgan för nu angiven verksamhet. Tidskriften anger sig själv verka för rationellt frimärkssamlande genom direkta byten och köp samlare emellan utan onödigt fördyrande mellanhänder. Att många av dessa »samlare» arbetar rent yrkesmässigt är uppenbart. Svårigheterna att dra gränsen mellan en samlares byten eller försäljning och yrkesmässig sådan verksamhet är uppenbara och belyser ytterligare hur besvärliga gränsdragningar som föreligger vid beskattningen av handeln med frimärken. Till underbyggande av ovan framförda synpunkter skall följande statistik anföras. Största delen av den reguljära frimärkshandeln, nämligen medlemmarna i branschföreningen, har under år 1962 haft en omsättning av drygt 3 miljoner kronor, vari även ingår försäljning av album och utensilier av olika slag. Postverkets försäljning av frimärken genom enbart frankoteckensexpeditionerna uppgick under samma tid till icke mindre än 4,8 miljoner kronor. Härtill kommer postverkets försäljning av s. k. kilovara. Att uppskatta vad som säljes genom samlarföreningarna och mer eller mindre yrkesmässigt av andra, vilka betecknar sig såsom samlare, är naturligtvis svårt men uppgår säkerligen till lika mycket som den reguljära frimärkshandeln omsätter. Till exempel Sveriges Filatelistförbund redovisade år 1963 en omsättning i »bytesverksamheten» på över 5 3 6 . 0 0 0 : - kronor och Svenska Frimärksbytesföreningen över 153.000:- kronor. Man torde säkerligen kunna utgå ifrån att endast 1/3 av den yrkesmässiga handeln med fri-

126 märken blir föremål för beskattning, dvs. den som sker genom frimärkshandlarna jämte kilovaruförsäljningen. Belysande är också att Sveriges Filatelistförbund ökat sin försäljning i »bytesverksamheten» med 30 % under de två senaste åren medan omsättningsökningen i den reguljära frimärkshandeln icke uppgår till mer än cirka 20 %. Det bör också framhållas den betydande import av frimärken som äger rum utan att någon omsättningsskatt eller mervärdeskatt kan uttagas. Eftersom frimärken, både stämplade och ostämplade, är tullfria kan alltså vilken som helst svensk samlare köpa frimärken av utländska handlare som skickar dem till köparen. Någon skatt uttages naturligtvis inte, eftersom tullen ej har någon anledning öppna sådana värdeförsändelser från utlandet. Tullens kontroll begränsas till större brev och paket. Med den utveckling av affärsförbindelserna och turistresorna som ägt rum under senare år och som fortsätter i stigande tempo kommer de svenska samlarna att i ökande utsträckning göra sina inköp utomlands i stället för i Sverige. Sannolikt skall införandet av en mervärdeskatt ytterligare accentuera förskjutningen av handeln med frimärken bort från de reguljära handlarna.

I motiven till förslaget om s. k. mervärdeskatt har uttalats att skatten skall vara konkurrensneutral, att den skall ge goda möjligheter till fiskal kontroll och att den inte skall medföra några strukturförändringar i näringslivet. Det ovan anförda klargör med önskvärd tydlighet att för frimärkshandelns del har redan den nuvarande omsättningsskatten medfört just sådana olägenheter. Mervärdeskatten, som ju innebär en avsevärd höjning av skattesatsen, kommer naturligtvis att förstärka dessa nackdelar.» Tf. byråchefen Allström anförde: Handläggningen i första instans av den allmänna omsättningsskatten (administration, information, kontroll och fastställande av slutlig eller överskjutande omsättningsskatt, restitution m. m.) bör av i det följande redovisade skäl ombesörjas av organ inom länsstyrelsen sammansatt i stort sett som nuvarande varuskattekontor. Besvärsinstans över sådant organs beslut bör vara kammarrätten. Den väsentliga ökning av antalet skattskyldiga, som blir en oundviklig följd av beredningens förslag, ökar samtidigt kravet på enhetlig och likformig bedömning av de skattskyldigas redovisningar. Det är emellertid icke enbart ökningen av antalet, som bör beaktas i detta sammanhang, utan även det förhållandet, att materialet kommer att innehålla åtskilliga uppgifter av svårbedömbar ofta teknisk natur icke minst i fråga om

avdragsyrkanden. Detta krav kan enlig: min mening icke tillgodoses på ett tillfredsställande sätt om det slutliga avgörande: förläggs till taxeringsnämnder som första instans. Genomföres beredningens förslag, kommer nämligen nämndernas arbetsbörda a:t öka i så väsentlig grad att risk föreligger att taxeringen både till direkt och indirekt skatt kommer att eftersättas på ett betänklig: sätt. Det torde härvidlag icke vara överdrift att påstå, att taxeringen till indirekt skatt - som utgör ett väsentligt kontrollunderlag för den direkta beskattningen - blir den sämst lcttade. Detta förhållande beror till stor del på att den tid som står nämnderna till förfogande icke föreslagits utsträckt, fastän arbetsmaterialet kommer att undergå en väsentlig öming. Det föreligger sålunda ingen möjlighet för nämnderna att bedöma de skattskyldigas uppgifter i deklarationerna och i förekommande fall genomföra påkallade utredningar på ett ur taxeringssynpunkt tillfredsställande sätt. Här må även tillfogas att nämnderna enligt beredningsförslaget skall fastställa antingen en slutlig skatt, som den skattskyldige har att betala eller också en överskjutande dutlig skatt, som skall återbetalas till honom (27 och 28 §§ författningsförslaget). Detta är något nytt, som avviker från nämndernas sedvanliga taxeringsrutiner. Ett sätt att råda bot på vad ovan anförts är att minska antalet deklarationer avseende direkt och indirekt skatt i de särskilda taxeringsnämnderna, dvs öka antalet sådana nämnder i icke oväsentlig omfattning. Jag bedömer emellertid möjligheterna härtill vara i hög grad begränsade icke minst med hänsyn till den begränsade tillgången på ordförande lämpade härför och på taxeringsassistenter (motsv.). Härtill kommer - såsom riksskattenämnden uttalat - kravet på en förstärkning med experter av de taxeringsnämnder som har att taxera skattskyldiga med inkomst av jordbruksfastighet. Även om de blivande »omsättningsskattekontoren» förstärks på sätt riksskattenämnden antytt och därigenom ett betydande förarbete av deklarationsmaterialet kan ske, innan detta når taxeringsnämnderna, kvarstår ändock det förhållandet att det ankommer på dessa att på nytt bedöma samma material. Det är sålunda ur taxeringssynpunkt icke tillfredsställande om nämndernas befattning med taxering till indirekt skatt - såsom nu sker i icke oväsentlig utsträckning - inskränker sig till en avstämning mellan omsättning redovisad å rörelsebilaga och summan av omsättningar i varuskattedeklarationerna i de fall detta är möjligt. - Material för dylik jämförelse ävensom uppgifter av annat slag kan tillställas nämnderna av iänsstyrelseorganet på basis av postverkets databehandling av inkommande preliminära deklarationer. Det förefaller mig därför lämpligare och mera rationellt att förse länsstyrelsernas nu-

127 varande varuskattekontor med bokföringskunnig personal utöver den förstärkning som förordas av riksskattenämnden så att kontoren kan fungera på sätt inledningsvis antytts. Personalbehovet enligt denna linje torde lättare kunna tillgodoses, eftersom det erforderliga antalet blir mindre än vid en utökning av antalet taxeringsnämnder, något som torde komma att kräva en lång utbyggnadstid. Härutöver må tilläggas att länsstyrelseorganets tjänstemän bör i princip medges rätt att avlägga besök hos den skattskyldige i och

för lämnande av informationer och uppföljning av redovisningen. Planläggning av dylika besök bör ske i samråd med länsstyrelsernas revisionsdetalj för att därigenom undvika dubbelbesök hos den skattskyldige. Suppleanten Lagergren anslöt sig till de synpunkter som uttalats av ledamoten Thulin under punkt 1 men ville beträffande yttrandets avfattning ansluta sig till vad byråchefen Allström anfört som motivering.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

Allmänna synpunkter Skatteberedningens förslag omfattar tre huvudfrågor nämligen dels viss omläggning av avgiftsfinansieringen inom folkpensioneringen och sjukvårdsförsäkringen, dels viss omläggning av den direkta inkomstoch förmögenhetsbeskattningen av fysiska personer, dels ock omläggning av den indirekta beskattningen. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden saknar anledning ingå på de framlagda förslagen beträffande den indirekta beskattningen. U r de synpunkter nämnden har att företräda föranleder förslagen rörande den direkta inkomst- och förmögenhetsbeskattningen icke någon nämndens erinran. Nämnden h a r i huvudsak funnit anledning närmare granska allenast vad beredningen föreslagit inom socialförsäkringens område. Härutinnan får nämnden anföra följande. Av olika skäl har beredningen stannat inför att icke föreslå tillskapandet av ett enhetligt avgiftsunderlag för finansieringen av socialförsäkringen i dess olika former. Ett genomförande av förslaget innebär således att den oenhetlighet, som vidlåder det nuvarande systemet, i stor utsträckning bibehålies. Både ur de försäkrades och arbetsgivarnas samt ur debiterings- och uppbördsmyndigheternas synpunkt hade det varit önskvärt, om debiterade försäkringsavgifter kunde erläggas i form av en allt omfattande socialförsäkringsavgift, påförd i form av arbetsgivaravgift för anställningsinkomst och egenavgift för inkomst av annat förvärvsarbete. Härigenom skulle tillskapas förutsättningar för icke blott minskade administrationskostnader utan även ett effektivare tillgodoseen-

de av pensionskollektivets och försäkringskassornas intresse av en korrekt avgiftsbetalning. Ehuruväl nämnden delar beredningens uppfattning att en så genomgripande reform icke nu kan genomföras, vill dock nämnden framhålla angelägenheten av att en sådan målsättning hålles aktuell och föreliggande möjligheter att utforma ett mera enhetligt och rationellt verkande system tillvaratages. En förutsättning härför synes dock vara att frågan om socialförsäkringen och formerna för dess finansiering utredes och prövas i ett sammanhang, varvid samtidigt administrativa konsekvenser beaktas. En möjlighet att åstadkomma en direkt samordning beträffande finansieringsreglerna i samband med ett genomförande av beredningens förslag vore att tillämpa samma avgiftsunderlag för grundförsäkringen som för tilläggspensioneringen. Såsom beredningen framhållit, skulle avgiftsbortfallet vid en sådan samordning bli tämligen obetydligt. I och för sig är givetvis de motiv, som ligger till grund för beredningens förslag, riktiga och nämnden vill icke motsätta sig beredningens förslag. Det må dock framhållas, att fullständig rättvisa mellan de avgiftsskyldiga i åtskilliga avseenden ej kan uppnås även med tillämpning av beredningens förslag. Sålunda kan exempelvis person med anställningsinkomst ej åtnjuta avgiftsnedsättning till följd av underskott å förvärvskälla eller till följd av så låg inkomst att upptrappningsregeln vore tillämplig, därest han betalt egenavgift. Påföring av grundförsäkringsavgift enligt samma regler och på samma avgiftsunderlag, som gäller för tilläggspensioneringen, underlättar det administrativa förfarandet och är därmed kostnadssänkande. Vissa

128 av de nedan angivna problem, som rör beräkningen av egenavgifter, skulle också därigenom få en automatisk lösning.

begränsning av avgiftsplikt och pensionsgrundande inkomst avseende inkomstbelopp understigande 300 resp. 500 kronor bör slopas.

Arbetsgivaravgift

Grundförsäkringsavgift

Den av skatteberedningen föreslagna konstruktionen att avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter skall omfatta jämväl basbeloppet medför, såsom beredningen framhållit, en väsentlig administrativ förbättring. I och med att även inkomster u p p till basbeloppsgränsen blir föremål för avgiftsuttag undanröjes i huvudsak behovet av den svårkontrollerbara faktor, som tidsuppgifterna utgör. Man kan dock icke bortse från att tidsuppgifter alltjämt erfordras, så länge ett lönetak skall tillämpas. Att låta de anställdas arbetslöner oreducerade ingå i avgiftsunderlaget skulle givetvis innebära en ytterligare förenkling. Med hänsyn till den icke obetydliga avgiftsökning, som torde uppkomma för s. k. höglöneföretag, och den överensstämmelse, som för närvarande föreligger på detta område mellan avgifts- och förmånssidan, synes dock ett slopande av lönetaket och därmed alla tidsuppgifter icke nu kunna ifrågakomma. Vid ett bibehållande av detta lönetak för beräkningen av den föreslagna gemensamma arbetsgivaravgiften till tilläggspensioneringen och socialförsäkringens grundförmåner borde dock ur administrativ förenklingssynpunkt övervägas att låta samma tak utgöra övre gränsbelopp även för arbetsgivaravgiften till tilläggssjukpenningen och yrkesskadeförsäkringen. Skatteberedningen förutsätter, att lön understigande 300 kronor för år, som arbetstagare uppburit från en och samma arbetsgivare, liksom hittills, icke skall räknas till inkomst av anställning ävensom att skyldigheten för arbetsgivare att lämna arbetsgivaruppgift även i fortsättningen icke skall gälla anställda, vilkas lön under året ej uppgått till minst 300 kronor. Dessa bestämmelser har tillkommit av praktiska skäl. Redan i det nuvarande systemet kan det ifrågasättas, huruvida det innebär någon väsentlig administrativ förenkling. Ett bibehållande av bestämmelserna kan i det föreslagna systemet för debitering av grundförsäkringsavgift medföra, att egenavgift påföres person, som enbart har inkomst av anställning. Liknande gäller i fråga om inkomst av annat förvärvsarbete. H a r sådan inkomst icke uppgått till 500 kronor, skall den icke tagas i beräkning. Nämnden vill ifrågasätta, huruvida icke regeln för

För andra inkomsttagare än anställda föreslår skatteberedningen att tilläggspensionsavgiften kvarstår samt att avgifterna för folkpensioneringen och de delar av sjukförsäkringsavgiften, som avser sjukvårds- och hemmafruförsäkringarna, omvandlas till en grundförsäkringsavgift. Denna avgift skall i princip vara av samma storlek som arbetsgivaravgiften. Enligt beredningen bör vidare de regler, som gäller för uttaget av arbetsgivaravgiften, i största möjliga utsträckning tilllämpas även i fråga om grundförsäkringsavgiften. Vad beträffar avgiftsberäkningen för äkta makar föreslår dock beredningen ett i viss m å n avvikande system. Denna beräkning kan, framhåller beredningen, utformas enligt huvudsakligen två metoder, benämnda särberäknings- resp. samberäkningsmetoden. Vid finansieringen av tilläggspensioneringen, som utgör förebild för beredningens förslag till finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner, tillämpas en särberäkningsmetod för äkta makar både beträffande arbetsgivaravgiften och tilläggspensionsavgiften. Beredningen förordar nu den avvikelsen från den förut uttalade huvudprincipen om korresponderande regler för avgifterna, att grundförsäkringsavgiften skall beräknas med hänsyn till makarnas sammanräknade inkomster. En konsekvent genomförd omläggning av grundförmånernas finansiering efter tilläggspensioneringens mönster borde ur uppbördsteknisk synpunkt medföra att särberäkningsmetoden tillämpades. I och för sig medför särberäkningsmetoden en högre avgift för makar, som båda har inkomst, än om inkomsten är samlad endast hos en av dem. Emellertid torde de av beredningen uttalade farhågorna för förmögenhets- och inkomstöverföringar mellan makarna i syfte att ernå lägre avgift icke böra överdrivas. Möjligheten härtill synes begränsad och kan även leda till någon form av beskattningsåtgärd. Som motvikt mot dylika transaktioner kan jämväl anföras sådana av beredningen påtalade omständigheter som att vederbörande kan gå miste om dels pensionsgrundande inkomst och därmed på sikt pensionsinkomst, dels rätten till förvärvsavdrag - vilka enligt beredningens förslag i vissa hänseenden skall väsentligt höjas.

129 H a r båda makarna inkomst, medför särberäkningsmetoden i regel en högre avgift än samberäkningsmetoden. Å andra sidan uppkommer det motsatta resultatet, om man har en särberäknad upptrappning. Intet synes hindra att den av skatteberedningen föreslagna upptrappningsregeln tillämpas endast å den beskattningsbara inkomst, som fastställts för berörd make, och således icke å det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. U r uppbördsteknisk synpunkt medför samberäkningsmetoden ett mera komplicerat iörfarande än särberäkningsmetoden genom att registrering även måste ske av andra makens uppgifter. Särskilt komplicerat blir förfarandet, då sambeskattade makar är mantalsskrivna som tillhörande skilda hushåll. Enligt förslaget skall underlaget för grundförsäkringsavgiften utgöras av den avgiftspliktiges sammanräknade nettoinkomst efter avdrag i förekommande fall för däri ingående uppburet periodiskt understöd. De fall, där periodiskt understöd ingår i den sammanräknade nettoinkomsten, torde relativt sett vara ganska fåtaliga. Dessutom torde upptrappningsregeln oftast medföra att grundförsäkringsavgiften reduceras eller helt bortfaller. Införandet av nu ifrågavarande faktor i avgiftsunderlaget kommer att medföra att ett ganska stort arbete måste nedläggas för att vid debiteringen - antingen denna sker manuellt eller automatiskt - infånga de fall, då avdrag för uppburet periodiskt understöd skall ske. Bestämmelsen synes av kostnadsmässiga och praktiska skäl kunna ifrågasättas. I fråga om de anteckningar, som kan erfordras i samband med fastställandet av grundförsäkringsavgiften, antyder beredningen två möjligheter. Den ena är, att det nuvarande inkomstkortet kompletteras med de uppgifter, som kan erfordras jämväl för framräknandet av grundförsäkringsavgiften. Den andra möjligheten är, att de erforderliga anteckningarna rörande grundförsäkringsavgiften verkställes direkt å inkomstdeklarationen. Med hänsyn till att deklarationsblanketten för närvarande icke är så utformad att här erforderliga uppgifter lämpligen kan göras å denna blankett och då redan för närvarande viss överföring sker av uppgifter från inkomstkortct till debiteringslängden, medan någon motsvarande överföring av uppgifter ej äger rum direkt från inkomstdeklarationen till debiteringslängden, biträder nämnden det av beredningen förordade förstnämnda alternativet. Inkomstkortet bör

9-473386

omarbetas så att det kan fylla jämväl nu angivna ändamål. I underlaget för grundförsäkringsavgiften enligt beredningens förslag ingår ett betydligt större antal komponenter än i underlaget för tilläggspensionsavgiften. Som redan framgått skall avgiftsunderlaget utgöras av den sammanräknade nettoinkomsten efter avdrag i förekommande fall för däri ingående uppburet periodiskt understöd. Därjämte skall bortses från sådan inkomst, för vilken arbetsgivaravgift erlägges. Med hänsyn till att samtliga inkomstslag skall vara avgiftsgrundande kommer fallen av kombinationer mellan arbetsgivar- och grundförsäkringsavgifter att öka. För lägre inkomsttagare skall med ugtångspunkt från den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten iakttagas en särskild upptrappningsregel. O m båda makarna är avgiftspliktiga, skall samberäkning ske och avgiften fördelas i förhållande till värderas avgiftsgrundande inkomst. Framräknandet av grundförsäkringsavgiften skall således ske med beaktande av ett flertal faktorer och får anses synnerligen besvärlig. Arbetet med fastställandet av såväl pensionsgrundande inkomst som underlaget för grundförsäkringsavgiften ävensom uträkning och påföring av dessa avgifter skall utföras av lokal skattemyndighet samt vara avslutat under september månad taxeringsåret. Skatteberedningens förslag är avsett att träda i kraft successivt från år 1966, således innan ADB-reformen hunnit avlasta de lokala skattemyndigheterna vissa arbetsuppgifter. Arbetet torde kräva förstärkning av arbetspersonalen. D å underlaget för den nya avgiften icke är detsamma som för den pensionsgrundande inkomsten och då däri införts ett flertal faktorer, som fordrar viss taxeringskunskap, torde den personal, som skall syssla med den nya avgiftsberäkningen, dessförinnan böra undergå viss utbildning. I ett blivande datasystem torde dock kunna antagas, att de administrativa svårigheterna skall bli mindre.

Formella erinringar Enligt 19 kap. 9 § första stycket förslaget om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring skall grundförsäkringsavgiften beräknas med utgångspunkt från »den försäkrades sammanräknade nettoinkomst enligt taxeringen för statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser». Det kan synas tveksamt, om man i den föreslagna författningstexten direkt bör införa ett

130 begrepp, som icke finns definierat och ej heller är o m n ä m n t i förordningen om statlig inkomstskatt. I förordningen om statlig förmögenhetsskatt, där begreppet »sammanräknad nettoinkomst» användes vid uträkning av beskattningsbar förmögenhet i vissa fall, har en definition av begreppet ansetts nödvändig. Sammanräknad nettoinkomst har i denna förordning definierats såsom »motsvarande summan av de för den skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig inkomstskatt fastställda inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med enligt samma förordning medgivna avdrag för underskott å förvärvskälla» (9 § Sf). I detta sammanhang kan även erinras om att begreppet »sammanräknad nettoinkomst» vid samtaxering jämväl kan inbegripa underskott å förvärvskälla, som icke kunnat utnyttjas av andra maken; jämför av riksskattenämnden fastställda deklarationsupplysningar till 1964 års taxering för enskild person och oskift dödsbo, punkt 39: Om vid deklaration för äkta makar ena makens sammanräknade inkomst understiger samma makes allmänna avdrag, får mellanskillnaden avräknas i den andra makens deklaration. Underskott å förvärvskälla avräknas därvid å sid. 3 vid punkt 1 och 2, eljest avräknas bristen vid punkt 11. I andra stycket till 9 § 19 kap. lagen om allmän försäkring har emellertid föreslagits, att, om hos endera av samförsäkrade makar underskott å förvärvskälla till belopp överstigande inkomsten från övriga förvärvskällor uppkommit, skall avgiftsunderlaget minskas med skillnadsbeloppet i fråga. På det sätt som avgiftsunderlaget beskrivits i 9 § första stycket bör emellertid andra makens nu ifrågavarande brist i förekommande fall redan vara avräknad. På grund av vad sålunda anförts ifrågasätter nämnden, om icke begreppet »sammanräknad nettoinkomst» som underlag för beräkning av grundförsäkringsavgift bör närmare definieras med beaktande jämväl av samberäkningsf allén. I förslaget till nyssnämnda 9 § föreskrives i sista stycket, att grundförsäkringsavgift i förekommande fall skall avrundas nedåt till närmaste hela krontal. 27 § uppbördsförordningen föreslås samtidigt skola erhålla den ändrade lydelsen, att grundförsäkringsavgift och tilläggspensionsavgift skall uträknas med tillämpning av vad finns för uttag av sådana avgifter fastställt, varvid iakttages att öretal bortfaller. För att undvika den dubbla

föreskriften härutinnan synes sista stycket av 9 § kunna utgå. I övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring i lagen om allmän försäkring har i sista stycket angivits, att den s. k. upptrappningsregeln för grundförsäkringsavgiften i fråga om samtaxerade skall tillämpas å »den gemensamma beskattningsbara inkomsten». Ett riktigare uttryck torde t. ex. vara »det sammanlagda beloppet av deras beskattningsbara inkomster» (Jfr 11 § 1 mom. Si och beredningens egen beteckning för detta begrepp i förslaget till 19 kap. 9 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring). I 3 § 1 mom. uppbördsförordningen uppräknas de i slutlig skatt ingående skatter och avgifter, vilka preliminär A-skatt skall bringas att så långt möjligt motsvara. I 4 § stadgas, att källskattetabellerna bland annat skall grundas på de förutsättningarna, att den skattskyldige icke skall taxeras till statlig förmögenhetsskatt och att han icke har att erlägga tilläggspensionsavgift. Övriga av de i 3 § uppräknade skatterna och avgifterna skall således ingå i skattetabellerna. Skatteberedningen föreslår nu den ändringen i 3 § 1 mom. att begreppet »folkpensionsavgift» ersättes med »grundförsäkringsavgift» och begreppet »sjukförsäkringsavgift» med »sjukpenningavgift». Någon ändring i 4 § 1 mom. föreslås emellertid inte. Enligt beredningens förslag skulle grundförsäkringsavgiften således komma att »inbakas» i skattetabellerna. Beredningen synes dock icke ha avsett detta. Å sid. 217, 10: e raden nedifrån i betänkandet anföres nämligen följande: Eftersom avgiftsuttaget till socialförsäkringens grundförmåner — i motsats till vad som är fallet med exempelvis folkpensionsavgiften - ej torde kunna beaktas vid upprättande av källskattetabeller kan uppstå viss bristande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Då grundförsäkringsavgiften således icke är avsedd att »inbakas» i skattetabellerna, bör detta komma till uttryck i 4 § 1 mom.. Härvid synes lämpligen tredje att-satsen böra få denna lydelse: att den skattskyldige icke har att erlägga grundförsäkringsavgift eller tilläggspensionsavgift. I anslutning till den av skatteberedningen föreslagna formella justeringen av 12 § uppbördsförordningen, avseende den s. k. »diplomattabellen», vill nämnden ifrågasätta, om man icke samtidigt skulle kunna låta satsen »samt beräknas enligt av Kungl. M a j : t fastställda grunder» utgå. Några grunder har aid-

131 rig meddelats av Kung. M a j : t . Diplomattabeller fastställes numera av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd med riksskattenämnden. Tidigare fastställdes tabellerna av riksskattenämnden. O m 1958 års skatteutjämningskommittés förslag i dess betänkande Kommunal skatteutjämning ( S O U 1964:19) till ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen genomföres, synes skatteberedningens förslag till ändring i samma lag böra omredigeras. 1 § i denna lag torde i så fall icke skola upphävas men väl ändras. Vidare torde kunna ifrågasättas, om icke den i beredningens ändringsförslag till nu ifrågavarande lag använda termen »taxering för inkomst år 1966 eller tidigare å i * borde utbytas mot »taxering för inkomst, som verkställes år 1966 samt i anledning av eftertaxering för år 1966 eller tidigare år».

Organisatoriska frågor I samband med behandlingen av den föreslagna grundförsäkringsavgiften har något berörts frågan om lokal skattemyndighets kommande arbete med debiteringen av denna avgift. Skatteberedningen har för sin del icke tagit närmare ställning till de organisatoriska följderna av förslaget om finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Beredningen har emellertid i detta sammanhang erinrat om att under förarbetena till tilläggspensioneringen uttalats, att skäl kunde anföras för att även de större arbetsgivarnas avgifter (över 1.000 kronor) borde uppbäras i samband med skatten. Kostnaderna för denna uppbörd vore mindre än för den särskilda avgiftsuppbörden hos riksförsäkringsverket. Vidare innebure tudelningen av avgiftsuppbörden i och för sig en olägenhet. Därjämte har beredningen erinrat om att riksdagens revisorer i sin berättelse för år 1963 i fråga om arbetsgivaruppgifterna bl. a. uttalat, att nu föreliggande möjligheter till kontroll av underlaget för debitering av arbetsgivaravgifter vore otillräckliga. I anslutning härtill kan även hänvisas till vad uppbördsorganisationskommittén i sitt andra delbetänkande ( S O U 1962:18; sid. 59-60) anfört i fråga om arbetsgivarkontrollen: Lokal skattemyndighet har att utöva kontroll över att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att verkställa skatteavdrag och redovisa innehållen skatt. Denna arbets givarkontroll sker

fortlöpande under året. Lokal skattemyndighet har vidare att på sätt riksförsäkringsverket närmare föreskriver kontrollera att arbetsgivare fullgör sin skyldighet att lämna arbetsgivaruppgift jämlikt 5 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.. Myndighetens arbetsgivarkontroll i detta sammanhang innebär även en granskning av de avlämnade uppgifternas riktighet. Vad beträffar kontrollen av att skatteavdrag verkställes och att av arbetsgivare innehållna skattebelopp inbetalas är det ur statsverkets synpunkt angeläget, att denna sker regelbundet och effektivt för undvikande av skatteförluster. Här torde för närvarande på många håll råda vissa brister, beroende på de lokala skattemyndigheternas stora arbetsbörda. I ett genomfört ADB-system öppnas möjlighet till en snabbare och effektivare arbetsgivarkontroll genom bl. a. offensiv granskning av arbetsgivarnas lönebokföring. Utrymme för sistnämnda del av arbetsgivarkontrollen kommer att förefinnas framför allt under höstmånaderna. Arbetsgivaravgifterna kommer i en nära framtid att uppgå till förhållandevis mycket stora belopp. Inte minst med hänsyn härtill är det angeläget med en effektiv och smidig kontroll av att arbetsgivarna på ett fullständigt och materiellt riktigt sätt fullgör sin uppgiftsskyldighet. Även i övrigt torde på ATP-området krävas ökade insatser för att få en ur såväl pensionskollektivets som den enskildes intresse tillfredsställande kontroll över att pensionsgrundande inkomst fastställes till riktigt belopp och att påföringen av tilläggspensionsavgifter blir korrekt. Vid utformningen av ett sålunda erforderligt kontrollsystem måste man enligt vår mening räkna med att de lokala skattemyndigheterna skall kunna medverka i högre grad än nu är fallet. Ett genomförande av skatteberedningens förslag till finansiering av socialförsäkringens grundförmåner genom arbetsgivaravgifter för de anställdas del torde kräva en kontrollapparat av betydligt större format än den, som nu finns. Skatteberedningen har uttalat, att det eventuellt skulle kunna ankomma på centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden samt riksförsäkringsverket att undersöka de ändringar av organisatorisk art i fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter, som kan bli påkallade av beredningens förslag. Inom centrala folkbokförings- och u p p bördsnämnden förbereds ADB-reformen för folkbokföring och uppbörd. I ADB-systemet blir det en viss integration mellan å ena sidan folkbokförings- och uppbördsverksamheten, där nämnden är centralt tillsyns- och ledningsorgan, och å andra sidan socialför-

132 säkringsverksamheten, där riksförsäkringsverket är centralt tillsyns- och ledningsorgan. Inom verket förbereds vissa reformer inom socialförsäkringsområdet, vilka torde komma att återverka på dels datautbytet mellan folkbokförings-/ uppbördssidan och socialförsäkringssidan dels ock formerna för och omfattningen av folkbokförings- och uppbördsmyndigheternas medverkan på socialförsäkringens område. Inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden pågår utredning om de lokala skattemyndigheternas framtida arbetsuppgifter och organisation. I den mån fråga uppkommer att redan före ADB-systemets genomförande vid årsskiftet 1967/68 tillföra lokal skattemyndighet nya eller vidgade arbetsuppgifter inom socialförsäkringsområdet, måste detta beaktas vid planeringen av dessa myndigheters verksamhet före, under och efter genomförandet av ADBsystemet. Inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden pågår vidare arbetet med detaljutformningen av det beslutade ADBsystemet för folkbokförings- och uppbördsväsendet. Det sker utifrån de förutsättningar, som för närvarande föreligger, men måste därvid även beaktas den successiva övergång till ADB-system, som äger rum på socialförsäkringens område. Av det här anförda framgår, att riksförsäkringsverket och centrala folkbokföringsoch uppbördsnämnden har och kommer att få uppgifter, som kräver ett nära samarbete mellan de båda myndigheterna. Ett genomförande av skatteberedningens förslag skulle i stort sett endast innebära en utvidgning av de frågor av organisatorisk art, vilka för närvarande är eller skall bli föremål för samarbete mellan myndigheterna. Sålunda måste bl. a. redan nu gemensamt utredas i vad m å n lokal skattemyndighet bör erhålla ökade resurser i syfte att åstadkomma en förbättring i arbetet med bestämmandet av pensionsgrundande inkomst och verkställandet av den ofta påtalade arbetsgivarkontrollen samt huruvida ytterligare arbetsuppgifter bör åläggas lokal skattemyndighet på socialförsäkringens område. Centrala folkbokföringsoch uppbördsnämnden vill därför för sin del ifrågasätta, om det icke lämpligen borde uppdragas åt riksförsäkringsverket och nämnden att gemensamt utreda även de ändringar av organisatorisk art, som kan bli påkallade av

beredningens förslag. I en blivande utredning synes emellertid även vissa andra med debitering och uppbörd sammanhängande frågor böra upptagas till behandling. Inom åtskilliga yrken eller sysselsättningar är arbetstagarbegreppet flytande. Den som uppbär en arbetsinkomst har ett berättigat krav att kunna avgöra huruvida han kommer att belastas med avgift eller inte. Det av beredningen föreslagna ökade avgiftsuttaget gör det än angelägnare att arbetstagarbegreppet närmare bestämms. Vidare synes de nuvarande deklarationsblanketterna böra ändras så att de kommer att utgöra ett lämpligt underlag inte endast för taxering utan även för fastställande av underlag för pensionsgrundande inkomst och avgiftsdebitering. Frågan om möjligheten att bestämma arbetsgivarnas avgiftsunderlag direkt med ledning av arbetsgivarnas deklarationer och däri redovisade uppgifter beträffande utbetalade löner synes också böra prövas. O m beskattningsår i stället för kalenderår tillämpades, skulle kontrollen av arbetsgivaruppgifterna m å h ä n d a kunna sammankopplas med kontrollen av deklarationerna. En samlad utredning av debiterings- och uppbördssystemet på socialförsäkringsområdet torde knappast kunna slutföras till d e n tidpunkt, skatteberedningen föreslagit för omläggning av det nuvarande systemet. Arbetet försvåras därjämte av ännu pågående utredningar inom andra grenar av socialförsäkringen. Nämnden, som har i uppdrag att utforma och administrera den regionala och lokala organisationen på uppbördsväsendets område, vill emellertid i detta s a m m a n h a n g framhålla angelägenheten av att en m e r a långsiktig planläggning - särskilt för de lokala skattemyndigheternas befattning rned arbetsuppgifter inom socialförsäkringsområdet - snarast kommer till stånd. I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknad ordförande, deltagit ledamöterna von Otter, Bergström, Dahlsiten, Grafström, Pernelid, Prydz och Åkersitedt samt t. f. byråcheferna Lindström och Torsson med den sistnämnde som föredragande. Stockholm den 4 november 1964. Kjell

Edström IT ore

Torsson

133 Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden

Kap. 7. Beträffande avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning, socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningens utformning har jag i allt väsentligt intet att erinra. Väl kan det diskuteras huruvida man icke bort gå längre i övergången till indirekt beskattning och i dämpningen av progressiviteten i den statliga beskattningen, men utredningens avvägning av olika synpunkter får anses väl underbyggd och motiverad. Kap. 9. I fråga om den indirekta beskattningens utformning har beredningen förordat att den nuvarande allmänna varuskatten omlägges till s. k. mervärdesskatt och att flera av de nu utgående s. k. punktskatterna avvecklas. Beredningen kan knappast anses ha redovisat fullgoda skäl, varför icke enbart en höjning och viss omläggning av den nuvarande allmänna varuskatten skulle vara att föredraga. Man berör kontrollsvårigheterna vid en detaljistskatt som omfattar alla varor men vars kumulativa effekt elimineras avseende inköp som äro avsedda för produktion och distribution, men man går icke in på vilka åtgärder som måste vidtagas för kontroll av en mervärdesskatt. Kontrollåtgärderna vid sistnämnda skatteform synes emellertid nödvändigtvis bliva vidlyftiga. Möjligheterna till restitution kunna locka till missbruk och torde sålunda speciellt motivera en utbyggnad av kontrollorganisationen. Antalet skattskyldiga blir även betydligt större vid en genomförd mervärdesskatt. Eftersom varje undantag från skatteplikt kommer att komplicera taxeringsförfarandet är det av vikt att icke flera undantag stadgas än som framgår av beredningens förslag (§9). Trots att kontrollsvårigheterna sålunda torde bli avsevärda synes dock den föreslagna mervärdesskatten genom den logiska uppbyggnaden, likformigheten i beskattningen, konkurrensneutraliteten och lättnaderna

för exportindustrin, vara att föredra framför andra former av indirekt beskattning. Kap. 28. Beredningen utgår från att taxeringen till omsättningsskatt skall liksom nu handhavas av taxeringsnämnd. Det torde emellertid kunna ifrågasättas om icke lämpligen länsstyrelserna borde handhava taxeringen liksom fallet var beträffande förra omsättningsskatten. Den nödvändiga kontakten med taxeringsnämnderna torde kunna upprätthållas genom ett icke alltför vidlyftigt underrättelseförfarande, och fördelarna av att ett och samma organ har hand om kontrollen och taxeringen torde vara uppenbara. 1 detta sammanhang vill jag som en detaljanmärkning mot förslaget framhålla att justeringsuppgift enligt 22 § i stället för att biläggas allmänna självdeklarationen torde böra insändas till länsstyrelsen för att sedermera tillställas vederbörande taxeringsnämnd tillsammans med övriga preliminära deklarationer. En annan detaljanmärkning gäller 12 § 2 mom. vari för mellankommunala handelsbolag torde böra angivas vilken länsstyrelse som skall besluta att endast en delägare skall anses som skattskyldig, förslagsvis länsstyrelsen i det län där den huvudsakliga verksamheten bedrives. Kap. 30. Beträffande punktskatterna torde i samband med införande av mervärdesskatt visst fog föreligga att i enlighet med vad beredningen antytt nedjustera bilaccisens skattesatser. I övrigt torde vissa skäl tala för ett bibehållande av försäljningsskatten och pälsvaruskatten samt delvis även den särskilda varuskatten i stället för en i och för sig önskvärd differentiering av skattesatserna för mervärdesskatten. Ur rent skatteteknisk synpunkt torde emellertid en avveckling av ett så stort antal som möjligt av punktskatterna vara rationell. Stockholm den 30 oktober 1964. A. Hallström

134 Lantbruksstyrelsen

Disposition Yttrandet följer enligt givna anvisningar den i betänkandet tillämpade kapitelindelningen. Då lantbruksstyrelsen inte funnit anledning att i detalj ingå på samtliga kapitel, begränsas framställningen i första hand till de avsnitt av utredningen som behandlar beredningens framlagda förslag. I den mån så befunnits erforderligt har hänvisning till övriga berörda kapitel skett i texten.

Avdelning I Utredningsuppdraget Beredningen sammanfattar bl. a. ur direktiven, att sedan de båda utredningarna (skattesystemutredningen och företagsskatteutredningen) bildat sig en uppfattning om den totala skattebördans fördelning mellan fysiska och juridiska personer, frågan uppkommer i vilken utsträckning olika skatteformer bör komma till användning. I direktiven för företagsskatteutredningen framhålles att fördelningen av skattebördan mellan å ena sidan enskilda personer och å andra sidan juridiska personer ingalunda vore självklar. Vid prövningen av denna fråga finge beaktas intresset av att erhålla en ekonomiskt och skattetekniskt lämpligt avvägd företagsbeskattning. I kapitel 4 framhåller beredningen, att den sökt göra vissa beräkningar i syfte att belysa fördelningen av det totala skatte- och avgiftsuttaget mellan fysiska och juridiska personer. D å slutresultaten av beräkningarna bedömts såsom i hög grad osäkra, har beredningen dock inte ansett sig böra redovisa dessa beräkningar. Företagsbeskattningen behandlas endast i så måtto, att företagsskatteutredningen anges ha ställt sig avvisande till en övergång från nettovinst- till bruttobeskattning. I konsekvens härmed hålles den statliga inkomstskatten för juridiska personer utanför den nu föreliggande skattesystemutredningen. Beträffande förmögenhetsbeskattningen uttalar beredningen, att förslaget får ses som ett provisorium såtillvida att den mera fullständiga översynen redovisas först i ett senare betänkande.

Lantbruksstyrelsen finner det från flera synpunkter beklagligt, att företagsbeskattningen inte hunnit slutbehandlas samtidigt m e d övriga frågor ingående i skattesystemet. Även om styrelsen delar beredningens uppfattning så som den framföres i kapitel 8 att det vid utformningen av de skatteförslag som närmast är aktuella inte är erforderligt att räkna med någon avveckling av företagsbeskattningen i dess nuvarande form med härav följande krav på alternativa skattekällor, synes det dock realistiskt att utgå från att företagsskatteutredningen kan komma att aktualisera frågeställningar som i hög grad berör olika kategorier av skattskyldiga. H ä r må erinras om att företagsbeskattningen inte bara avser juridiska personer utan direkt ett stort antal fysiska personer i egenskap av företagare. Vidare bör framhållas att inkomstbegreppet för företagare inte är lika entydigt och oomtvistligt som för anställda. Beredningen h a r i sina exemplifieringar av förslagens individuella verkningar genomgående ställt företagare och anställda mot varandra. En jämförelse mellan grupperna försvåras redan av att övervältringen av arbetsgivaravgifterna på löntagarna och av omsättningsskatten på konsumenterna inte alltid kan förväntas ske fullständigt eller likformigt för alla företag. Än svårare blir jämförelsen, då man inte vet hur ändringar i företagsbeskattningen kan komma att påverka företagarnas inkomst efter skatt. Även den varslade fortsatta utredningen av förmögenhetsbeskattningen kan påverka relationen mellan löntagare och företagare. Sammanfattningsvis vill lantbruksstyrelsen uttala, att en bedömning av de nu framlagda förslagens individuella verkningar måste bli osäker och att det ligger en stor nackdel i att skattesystemutredningen inte är fullständig eller definitiv.

Avdelning II Förslagets utgångspunkter och allmänna motivering I kapitel 4 har beredningen sökt belysa ihur skilda kategorier av skattskyldiga fysiska personer i olika inkomstlägen träffas av skatter

135 och avgifter. Vid beräkningarna har i fråga om anställda arbetsgivaravgifterna till såväl sjukvårdsförsäkringen, tilläggssjukpenningförsäkringen som tilläggspensioneringen antagits bli helt övervältrande proportionellt mot inkomstens storlek. Avgifterna har för år 1964 beräknats bli 0,35, 0,97 resp. 4,52 procent eller tillsammans 5,84 procent av inkomsten av anställning. Beredningen uttalar, att ovisshet kan råda om hur arbetsgivaravgifterna övervältras, men anser sig ha funnit övervägande skäl tala för att de här ifrågavarande beräkningarna bör utföras på angivet sätt. Även om slutresultaten av beredningens illustration av de nuvarande skatternas och avgifternas individuella verkningar inte påverkas i högre grad av den valda övervältringsmetoden, vill lantbruksstyrelsen, med hänsyn till att samma förfaringssätt tillämpas även när det gäller att belysa verkningarna av de framlagda förslagen, ifrågasätta det realistiska i antagandet om en övervältring av arbetsgivaravgifterna proportionellt mot inkomstens storlek. Beredningens antagande att avgifterna beaktas vid löneuppgörelserna är självfallet invändningsfritt, men att de verkar mest återhållande på de lägsta och de högsta löntagarnas möjligheter till förbättrade villkor förefaller inte sannolikt. I kapitel 5 om beskattningens ändamål samt principerna för dess fördelning har beredningen redovisat olika faktorer och omständigheter som spelat en betydelsefull roll vid förslagets utformning. Hit hör främst sådant som de skilda ändamål vilka beskattningen skall tillgodose, effekter av densamma som i möjlig m å n bör eftersträvas eller förhindras, principiellt grundade regler för skattebördans fördelning, administrativa och praktiska hänsynstaganden o. s. v. Beredningen framhåller att i denna redovisning inlägges inte någon värdering av den tyngd, varmed den ena eller andra av dessa faktorer och omständigheter i olika sammanhang bör hävdas. Lantbruksstyrelsen finner den lämnade redovisningen vara väl utförd och av stort intresse. Med hänsyn till den deskriptiva formen avstår styrelsen från ytterligare kommentarer. Kapitel 6 innehåller först en redovisning av beräknad inkomstutveckling och inkomstfördelning fram till år 1970. Förutsättningarna för kalkylerna är dels en penningvärdeförsämring av två procent per år och en realinkomstökning av tre procent per år, dels att stegringen av de nominella inkomsterna

per inkomsttagare sker likformigt i samtliga inkomstklasser. Till de redovisade inkomsterna kommer ej skattepliktiga belopp, t. ex. barnbidrag, sjukpenningersättningar och olika slag av socialunderstöd. På grundval av en analys av de låga inkomsttagarna anser beredningen sig kunna konstatera, att endast i ett relativt litet antal fall förhåller det sig så, att personer med låg deklarerad inkomst också är hänvisade till att leva uteslutande på denna inkomst. Avslutningsvis framhåller beredningen i kapitel 6, att inkomstöverföringar i form av samhälleliga förmåner av skilda slag, i vart fall till den del de är inkomstprövade, innebär en överföring av inkomster från större till mindre inkomsttagare. Beträffande övriga inkomstöverföringar påpekas att även om dessa betraktas som finansierade av en mot inkomsten proportionell avgift, de likväl får en viss inkomstutjämnande effekt, om förmånerna utgår som fasta belopp per capita. Större inkomsttagare får då betala ett större belopp för samma förmån än mindre inkomsttagare. Lantbruksstyrelsen vill till beredningens uttalanden i kapitel 6 endast foga, att låg inkomst för företagarna möjligen kan förklaras med variationen i årsinkomst olika år emellan men att något belägg härför inte kan förebringas utan en undersökning över stabiliteten i den låga inkomstgruppen. Enligt styrelsens uppfattning måste man åtminstone för i gruppen ingående lantbrukare räkna med att en stor del år efter år återfinnes i denna inkomstgrupp.

Avdelning III Socialförsäkringens finansiering I kapitel 14 konstaterar beredningen, att principerna för finansieringen av tilläggspensioneringen relativt nyligen fastlagts och att någon omprövning härav inte ingår i u p p draget. Beredningen har å andra sidan funnit hinder inte föreligga för att överväga sådana mindre ingripande ändringar, jämkningar och tillrättalägganden i finansieringssystemet, som betingas främst av vad beredningen på andra områden inom socialförsäkringens finansiering kan finna sig vilja förorda. Med hänsyn till att yrkesskadeförsäkringen för närvarande är föremål för särskild utredning, anser sig beredningen inte böra ingå på finansieringsfrågor, som sammanhänger med denna socialförsäkringsgren. D å ar-

136 betslöshetsförsäkringen behandlats av innevarande års riksdag, upptages ej heller finansieringen härav. Beredningens förslag kommer följaktligen att begränsas till de statliga kostnaderna för folkpensioneringen och sjukförsäkringen.

Kapitel 16 Beredningens förslag. Utformning och motivering 1. Avvägningen finansiering

mellan

avgifts-

och

skatte-

Beredningen indelar socialförsäkringsförmånerna i grundförmåner omfattande folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen samt försäkringen för grundsjukpenning till icke förvärvsarbetande gifta kvinnor och med dem jämställda - den s. k. hemmafruförsäkringen, och tilläggsförmåner till vilka räknas tilläggspensioneringen samt sjukpenningsförsäkringen med undantag av hemmafruförsäkringen. Grundförmånerna anser beredningen kännetecknas därav, att de är oberoende av förvärvsinkomst och att det ej föreligger något krav på samband mellan förmån och prestation inom försäkringen, vartill kommer att finansieringen huvudsakligen sker genom skatter eller avgifter av skattekaraktär. För tilläggsförmånerna anses ett utmärkande drag vara, att förmånen är beroende av och inom vissa gränser varierar med inkomsten samt att kostnaderna täckes genom avgifter, vilkas storlek avväges i princip i relation till utgående förmåner. Efter att ha konstaterat att man för närvarande har en fördelning mellan skatter och avgifter såvitt gäller grundförmånerna, som innebär ca 55 procent skattefinansiering, och att vid ett bibehållande av de nuvarande utgiftsreglerna skattefinansieringen år 1970 skulle uppgå till ungefärligen 66 procent, uttalar beredningen, att den vid sitt ställningstagande funnit det vara rimligt att eftersträva en avgiftsfinansiering, som inte är lägre än den nuvarande och som innefattar en kostnadstäckning genom avgifter på inemot hälften av utgifterna. Lantbruksstyrelsen har intet att invända mot beredningens framställning och förslag i ovan berörda hänseende. 2. Förslagets

omfattning

Beredningen framhåller, att det från vissa synpunkter skulle innebära fördelar, om förslaget till omläggning av finansieringssystemet avsåge såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet. En så omfat-

tande omläggning till arbetsgivaravgifter anses emellertid bl. a. mot den kostnadsmässiga bakgrunden ej realistisk. Beredningens förslag begränsas därför till att avse finansieringen av folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen samt den s. k. hemmafruförsäkringen under det att finansieringen av sjukpenningförsäkringen till förvärvsarbetande ej omfattas av förslaget. Som lantbruksstyrelsen senare kommer att illustrera medför redan beredningens förslag issa svårigheter, när det gäller att rätt aväga avgifterna mellan anställda och företagare. Då dessa svårigheter inte torde kuna helt elimineras, anser styrelsen att förslaget bör begränsas så som beredningen angiit och att följaktligen sjukpenningförsäkringen bör finansieras av särskilda arbetsgivaravgifter och egenavgifter. 3. Avgiftsuttagets

utformning

Beredningens förslag innebär, att avgifterna för anställda skall uttagas i form av kollektiva arbetsgivaravgifter, konstruerade på så sätt, att nuvarande basbeloppsavdrag slopas som avgiftsfri inkomst och att jämväl å detta underlag uttas avgift efter samma procentsats, som tillämpas inom tilläggspensioneringen. I syfte att vinna större avgiftsintäkter än vad som är möjligt genom en anordning av enbart denna innebörd föreslås därjämte, att ytterligare avgiftsuttag skall äga rum med 2 procent å hela avgiftsunderlaget med maxim u m vid det övre gränsbeloppet inom tillläggspensioneringen. I fråga om andra inkomster än sådana av anställning föreslår beredningen, att på nettoinkomst av samma storlek som basbeloppet beräknas avgift efter samma procentsats som för året fastställts att gälla för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension. Därutöver skall avgift utgå med ytterligare 2 procent av hela den sammanräknade nettoinkomsten med iakttagande av att underlaget för avgiftsberäkning är maximerat till 7,5 gånger basbeloppet. Uttag av egenavgift skall dock ej ifrågakomma i de fall, då beskattningsbar inkomst inte föreligger. Därutöver bör gälla, att egenavgiften ej i något fall m å överstiga 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Den föreslagna avgiften benämnes grundförsäkringsavgift. Som illustration till avgiftsuttagets storlek och variation anges i följande tablå avgifter för samtliga anställda och för företagare av olika kategorier. Talen för anställda har beräknats på grundval av bilaga 7 och

137 Avgifter till grundförmånerna år igyo enligt beredningens förslag Årsinkomst, kr

Avgifter till grundförmånerna Kronor

Anställda, netto = lön

Företagare, årsinkomst (före ATPavgift)

Relativa tal

Företagare Anställda

Företagare

En-

Gift

samstående

man utan barn

Gift man med barn

Anställda

Ensamstående

Gift man utan barn

Gift man med barn

5 780 7 707 9 635 11 562 14 451

6 470 8 627 10 784 12 941 16 176

656 694 733 771 829

241 385 531 677 863

12 156 302 448 665

80 224 371 588

100 100 100 100 100

37 55 72 88 104

2 22 41 58 80

12 31 48 71

17 342 19 269 24 086 28 903 38 537

19411 21 568 26 960 32 352 43 136

887 925 1022 1 118 1 311

928 971 1079 1 187 1 350

883 971 1 079 1 187 1 350

807 951 1 079 1 187 1 350

100 100 100 100 100

105 105 106 106 103

100 105 106 106 103

91 103 106 106 103

48 172 57 807 77 075 96 344

53 920 64 704 86 272 107 840

1 350 1 350 1 350 1 350

1 350 1 350 1 350 1 350

1 350 1 350 1 350 1 350

1 350 1 350 1 350 1 350

100 100 100 100

100 100 100 100

100 100 100 100

100 100 100 100

talen för företagare har hämtats ur samma bilaga. N ä r m a n bedömer talen i tablån ovan, måste man observera skillnaden i årsinkomst mellan anställda och företagare. Beredningen anser sig ha kommit fram till jämförbara inkomster genom att utgå från att arbetsgivaravgifterna övervältras proportionellt mot inkomstens storlek. Som lantbruksstyrelsen tidigare framhållit kan det starkt ifrågasättas, om inte övervältringen oftare sker i proportion mot avgifternas storlek. Genom att den av beredningen valda metoden för de lägre inkomstgrupperna leder till för höga ATP-avgifter och för låga avgifter till grundförmånerna i jämförelse med de verkliga kostnaderna, sker dock en utjämning inom dessa grupper. Den övervärdering av övervältringseffekten, som styrelsen anser föreligga för de fyra högsta inkomstgrupperna, har i detta sammanhang ingen betydelse, då maximeringen av arbetsgivaravgifterna till grundförmånerna här medför samma avgiftsbelopp för anställda som företagare. O m man enligt ovan kan utgå från att inkomsterna för anställda och företagare är jämförbara i de inkomstgrupper, där avgifterna till grundförmånerna varierar olika kategorier emellan, så framgår klart dels att

företagarna i de lägsta inkomstklasserna belastas med avsevärt mindre avgifter än motsvarande löntagare, dels att avgiften blir lägre för gifta utan barn än för ogifta och än lägre för gifta med barn. Orsakerna härtill är det dubbla grundavdraget för gifta respektive förvärvsavdraget för företagare med barn. Beredningens uppfattning att vid uttag av egenavgifter betalningsförmågesynpunkter måste skänkas särskilt beaktande torde för dagen vara väl underbyggd. På längre sikt synes dock beredningens i annat sammanhang framförda kritik av grundavdragshöjningarnas effekt motivera en liknande bedömning av spärreglerna för grundförsäkringsavgifterna. Observeras bör även att anknytningen till beskattningsbar inkomst mot för närvarande till taxerad inkomst medför en betydande avgiftsminskning för gifta med låga inkomster jämfört med ensamstående. Styrelsen ifrågasätter om inte svårigheterna att bedöma den framtida övervältringseffekten borde utgöra motiv för en spärregel även i fråga om anställda. Beredningens antagande att arbetsgivaravgifterna kommer att uppgå till 4,42 procent av lönen för alla anställda kan jämföras med att arbetsgivarnas faktiska kostnader enligt tidigare tablå

138 varierar mellan 11,3 procent för den lägsta inkomstgruppen och 1,4 procent för den högsta. Det synes inte troligt, att praktiska möjligheter till en mot lönen proportionell övervältring kommer att föreligga ens i de fall sammansättningen av de anställda är sådan, att tekniska förutsättningar kan sägas vara för handen. I alla de lägen, där arbetsstyrkan enbart består av låg- och medelavlönade, måste, om övervältring kan ske, denna innebära en sådan press på samtliga löner, att betalningsförmågesynpunkter synes värda att beakta även för anställda. I detta sammanhang förtjänar även att observeras den proportionsvis mycket kraftiga fördyringen av den speciellt i lantbruket mycket vanliga deltidsanställda arbetskraften. För två deltidsanställda med en inkomst på 6 000 kr. vardera blir exempelvis den totala arbetsgivaravgiften 1 320 kr. mot 780 kr. för en heltidsanställd med en inkomst på 12 000 kr. Skillnaden i avgift, 540 kr., torde i många fall få bäras av företagaren. Beredningen har i ett avsnitt om de samhällsekonomiska verkningarna uttalat, att under övergångsperioden och åren närmast därefter arbetsgivaravgiften till större eller mindre del kan komma att stanna på företagen, vilket skulle leda till en minskning av kapitalavkastningen. Lantbruksstyrelsen vill i anslutning härtill erinra om den samtidiga effekten på de mindre företagarnas inkomster. Oavsett om man rubricerar resultatet som en sjunkande kapitalavkastning eller som en minskad ersättning för företagarens egen arbetsinsats, går den uteblivna övervältringen ut över företagarnas samlade kapital- och arbetsersättning. Enligt beredningen kommer egenavgifterna att avkasta omkring 70 miljoner kr. mindre genom den föreslagna spärregeln. Då lantbruksstyrelsen inte haft möjlighet att bedöma vilken effekt en motsvarande regel för löntagarna skulle få, avstår styrelsen från något direkt yrkande men vill sammanfattningsvis understryka, att risk föreligger för att företagare med låga inkomster visserligen får en nedsättning i sina egna avgifter men att de samtidigt måste själva bära större eller mindre del av den på lågavlönade och deltidsanställda vilande höga arbetsgivaravgiften. 4. Avgiftspliktiga

inkomster

Lantbruksstyrelsen har intet att invända mot beredningens förslag, att avgiftsunderlaget till socialförsäkringens grundförmåner ej begränsas till att avse endast inkomster av för-

värvsarbete utan omfattar samtliga inkomster med undantag av uppburet periodiskt understöd. Tekniken vid avgiftsberäkning i fall av blandade inkomster synes styrelsen arbetskrävande men förfaringssättet torde få anses ofrånkomligt. I fråga om avgiftsberäkningen för makar innebär förslaget, att särberäkning tillämpas för anställningsinkomster, medan samberäkning sker för övriga inkomster. Med hänsyn till det betydande antalet fall av s. k. faktisk sambeskattning kan lantbruksstyrelsen godtaga förslaget även i detta hänseende. Styrelsen återkommer till frågan om den sammanlagda effekten av beredningens förslag på beskattningen av makar som båda har inkomst av anställning men vill här konstatera, att särberäkningen kommer att medföra en betydande skärpning av dessa skattskyldigas avgifter till grundförmånerna.

Avdelning IV Den direkta beskattningens utformning Kapitel 20 Skattefritt minimum Beredningen konstaterar, att grunden för att ett visst belopp av den skattskyldiges inkomst skall undantas från beskattning sedan länge varit, att den inkomst, som kunde sägas motsvara existensminimum, ansetts sakna skattekraft och detta oavsett hela inkomstens storlek. Detta skattefria bottenbelopp, för närvarande benämnt ortsavdrag, kallar beredningen grundavdrag. Att avdraget ger högre effekt ju större inkomsten är, anser beredningen inte innebära någon förmån för större inkomsttagare, enär progressiviteten i beskattningen utmätts under beaktande av bl. a. detta avdrag. N ä r det gäller att pröva vilken höjning av nuvarande avdrag som kan anses motiverad, anför beredningen bl. a., att höjningar blir till fördel för en begränsad grupp av inkomsttagare bland vilka den övervägande delen - deltidsanställda, personer som av olika skäl arbetat blott en del av året, hemmasöner och hemmadöttrar med tillfälligt arbete etc. - har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för. Genom grundavdragshöjningar sker en övervältring av skattebördan på människor i normala inkomstlägen, varjämte utrymmet minskas för sådant som skattelättnader åt barnfamiljer. Beredningens förslag innebär, att grundavdragen år 1970 skall uppgå till 6 000 kr.

139 för gifta och 3 000 kr. för ensamstående mot när närvarande 4 500 kr. respektive 2 250 kr. Beredningens ovan återgivna karakteristik av grundavdragshöjningens effekt manar enligt lantbruksstyrelsens mening till en omprövning från både principiell och praktisk synpunkt av behovet av en fortsatt anpassning av avdraget till penningvärdeutvecklingen. En hänvisning till de låga inkomsttagarna synes inte längre lika motiverad som tidigare dels på grund av vad m a n nu vet om denna inkomstgrupps sammansättning, dels med hänsyn till de betydande skattefria socialförmåner många av dessa skattskyldiga åtnjuter. Härtill kommer att anslutningen till tudelningsprincipen rimmar illa med normerna inom socialvården samt vid utmätning och införsel, enligt vilka dels för ensamstående räknas med belopp högre än hälften av vad gäller makar, dels hänsyn tages till om barn finns eller ej. Som närmare framgår av det följande kan styrelsen inte godtaga beredningens förslag i fråga om förvärvsavdrag och barnbidrag. Med hänvisning till vad ovan anförts och för att möjliggöra ett genomförande av styrelsens förslag i sistnämnda hänseenden föreslås att grundavdragen utformas i enlighet med i en reservation av herrar Meidner och Nilstein med instämmande såsom särskilt yttrande av herr Östergren angivet sätt. Detta innebär följande grundavdrag år 1970: för ensamstående för makar utan barn för makar med barn för ofullständiga familjer

2 750 kr 4 500 » 5 500 » 5 500 ».

Enligt den nämnda reservationen kan ändringen av grundavdragen i förhållande till beredningens förslag beräknas medföra ökade skatteinkomster för staten till ett belopp av 425 miljoner kr. För kommunerna innebär förslaget, att vid oförändrad utdebitering ökar skatteinkomsterna med 390 miljoner kr. Kapitel 21 Progressionen i inkomstbeskattningen Beredningens förslag är, att år 1970 gränsen för det proportionella skiktet skall gå för gifta vid en beskattningsbar inkomst av 16 000 kr., motsvarande en beräknad årsinkomst av 26 200 kr., och för ensamstående vid en beskattningsbar inkomst av 8 000 kr., vilket svarar mot en årsinkomst av 13 300 kr. För högre inkomster tillämpas olika skatteskalor för gift och ensamstående, varvid tu-

delningsprincipen genomföres upp till. en beskattningsbar inkomst av 40 000 kr. Sambeskattning av makar bibehålles. Lantbruksstyrelsen anser sig böra godtaga beredningens förslag till skatteskalor bl. a. med den motiveringen, att styrelsen inte haft möjlighet att närmare pröva hur en i och för sig önskvärd höjning av gränsen för det proportionella skiktet skulle kunna kompenseras. Kapitel 22 Familjebeskattningen Beredningen behandlar var för sig avvägningen mellan gifta och ensamstående, avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn till om hustrun har förvärvsarbete eller ej, avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn till om barn finns eller ej samt avvägningen mellan nämnda grupper och ofullständiga familjer. Avvägningen

mellan gifta och

ensamstående

För närvarande sker en differentiering av skatteuttaget av gifta och ensamstående såväl vid den statliga som den kommunala inkomstbeskattningen genom att en gift skattskyldig medges dubbelt så stort grundavdrag som en ensamstående, varjämte gift skattskyldig har rätt till högre schablonavdrag från inkomst av kapital och större avdrag för försäkringspremier än som kan medges en ensamstående. Vid beräkning av den statliga inkomstskatten tillämpas för gift skattskyldig en delvis på tudelningsprincipen uppbyggd skatteskala och för ensamstående en annan skala med brantare progression. Genom sambeskattning påföres alltid två makar med en viss sammanlagd inkomst lägre statlig inkomstskatt än en ensamstående skattskyldig med samma inkomst. Beredningen har utförligt behandlat principfrågan om sam- eller särbeskattning liksom frågan om särbeskattning i vissa fall. Dessa problem har även föranlett omfattande reservationer och särskilda yttranden. I intet fall har dock krav rests på en omedelbar och fullständig övergång till särbeskattning. Lantbruksstyrelsen delar i stort sett beredningens uppfattning och vill särskilt understryka dess uttalande, att man torde vara helt hänvisad till fortsatt faktisk sambeskattning av jordbrukare, rörelseidkare och fastighetsägare. Det i särskilt yttrande av herrar Meidner, Nilstein och Östergren gjorda konstaterandet, att den faktiska sambeskattningen kan förväntas få en numerärt allt mindre omfattning i samma mån som de nä-

140 ringsgrenar, där faktisk sambeskattning spelar en avsevärd roll, kommer att få minskad betydelse som en följd av strukturförändringar inom näringslivet, kan enligt styrelsens mening inte läggas till grund för praktisk skattepolitik under överskådlig framtid. I det ovan nämnda särskilda yttrandet påpekas en s. k. tröskeleffekt, vilken tar sig uttryck i att för en hustru, som står i begrepp att uppta yrkesarbete, kommer inkomsten att drabbas av progressionen med full kraft på grund av att det dubbla grundavdraget och övriga till gifta hörande extra avdrag i jämförelse med ensamstående redan utnyttjats. Detta anses ha en ur arbetsmarknadssynpunkt icke önskvärd hämmande effekt på hennes vilja att upptaga yrkesarbetet. Lantbruksstyrelsen tillmäter den påtalade tröskeleffekten betydelse inte bara för vilj a n att upptaga ett förvärvsarbete utan även för viljan att bibehålla detsamma, när yngsta barnet fyller 16 år. Styrelsen har bl. a. därför förordat ändringar i de av beredningen föreslagna grundavdragen, innebärande genomgående sänkningar och att tudelningsprincipen upphäves för makar utan barn, varigenom medel friställes för höjda förvärvsavdrag på sätt som närmare anges i det följande. Avvägningen inom kategorin gifta med syn till om hustrun har förvärvsarbete ej (förvärvsavdrag)

häneller

Beredningens förslag innebär, att förvärvsavdrag medges enligt följande: Gemensam förutsättning i samtliga fall är att i familjen funnits hemmavarande barn under 16 år. Gift kvinna, som haft inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning eller inkomst av eget arbete får avdrag med 25 procent av inkomsten u p p till 16 000 kr. I den mån inkomsten därtill förslår medges dock alltid avdrag med 1 000 kr. Gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet är berättigad till avdrag för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill ett belopp av 1 000 kr. Gift m a n med inkomst av rörelse eller jordbruk vari hustrun utfört arbete, får avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill ett belopp av 1 000 kr. Lantbruksstyrelsen kan inte dela beredningens uppfattning att förvärvsavdragen i sin helhet skall vara förknippade med villkor om hemmavarande barn under 16 år. Den

tidigare påtalade tröskeleffekten vid gift kvinnas inträde i förvärvsverksamhet har sin motsvarighet då yngsta barnet fyller 16 år. Att en gift yrkeskvinna vid denna tidpunkt skall beskattas efter den vid sambeskattning gällande marginalskattesatsen för en med upp till 4 000 kr. förhöjd inkomst synes styrelsen alltför betänkligt bl. a. ur arbetsmarknadssynpunkt. Styrelsen anser dessutom, även om arbetsmarknadssynpunkter inte behöver anläggas i fall av faktisk sambeskattning, att tröskeleffekten bör mildras också i detta avseende. Styrelsen anser, att det kan ifrågasättas, om inte i vissa fall skäl kan finnas för ett upp till 2 000 kr. förhöjt avdrag, då hustru med barn under 16 år utför arbete i familjens rörelse eller jordbruk, men föreslår endast i anslutning till en reservation av herrar Gustafson och Sundin för faktiskt sambeskattade utan barn liksom hittills ett förvärvsavdrag p å 300 kr. och för gift yrkeskvinna utan barn ett avdrag med 10 procent av inkomsten u p p till 10 000 kr., dock att i den m å n inkomsten förslår avdrag alltid skall medgivas med 300 kr. Enligt reservationen innebär förslaget en inkomstminskning för staten av ca 50 miljoner kr. Avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn till om barn finns eller ej Beredningen konstaterar, att en målsättning för utredningsarbetet varit att ernå en viss skatteomfördelning till barnfamiljernas förmån. T v å alternativa möjligheter härtill har diskuterats, nämligen en höjning av det generellt bestämda barnbidraget eller införande av barnavdrag vid taxeringen. Beredningen uttalar, att vissa skäl kan åberopas för införande av barnavdrag och att sådana avdrag inte utan vidare bör avvisas därför att de skulle ge oberättigade förmåner för högre inkomsttagare. Detta uttalande bygger på att i barnavdrag anses ligga det givna värdet att horisontell skatterättvisa kan tillskapas men också att den progressiva skalan måste läggas på en högre nivå än som eljest ifrågakommer, därest målsättningen på en gång är denna horisontella rättvisa och ett i huvudsak likvärdigt stöd till alla barnfamiljer. Beredningen ställer sig efter en utförlig diskussion avvisande till tanken att införa barnavdrag och finner höjda barnbidrag böra föredragas. Det föreslagna skattesystemet medger generellt bestämda barnbidrag år 1970 å 1 200 kr. Lantbruksstyrelsen har den uppfattningen, att en kraftig förbättring av barnfamiljernas

141 ekonomiska situation måste anses vara av hög angelägenhetsgrad. Styrelsen har övervägt det i en reservation av herr Östman framlagda förslaget att införa en kombination av barnbidrag och barnavdrag. Trots att styrelsen ansluter sig till reservationen i vad gäller syftet har den med hänsyn till att förslaget torde kräva en viss omprövning av skatteskalorna inte ansett sig böra tillstyrka densamma. Styrelsen kan ej heller ansluta sig till beredningens förslag, eftersom den anser, att stödet åt barnfamiljerna bör ytterligare förstärkas. Av styrelsen föreslagna ändringar beträffande grundavdrag och förvärvsavdrag beräknas öka statens inkomster med 425-50 = 375 miljoner kr. Styrelsen föreslår, att detta belopp användes till en ytterligare uppräkning av barnbidragen år 1970 med 200 kr. eller till 1 400 kr. Därmed synes också de väsentligaste önskemålen i den ovann ä m n d a reservationen ha blivit tillgodosedda. Ofullständiga

familjer

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till beredningens förslag, att den gällande likställigheten mellan ensamstående barnförsörjare och fullständiga familjer såvitt avser rätt till grund-

avdrag och förvärvsavdrag samt tillämplig skatteskala inte bör ändras. Kapitel 25 Förmögenhetsbeskattningen Som tidigare framhållits rubricerar beredningen sitt förslag till ändrad förmögenhetsbeskattning som ett provisorium, såtillvida att den mera fullständiga översynen redovisas först i ett senare betänkande. Lantbruksstyrelsen beklagar, att inget definitivt förslag föreligger i denna för många skattskyldiga betydelsefulla del av skattesystemet. Styrelsen anser sig dock, ehuru med tvekan, böra tillstyrka beredningens förslag. Sammanfattning För att illustrera de individulla verkningarna av lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i beredningens utformning av den direkta beskattningen anges i nedanstående tablå skillnaden år 1970 mellan styrelsens och beredningens förslag i vad gäller total skatt inklusive av beredningen behandlade avgifter. Beräkningarna bygger på bilaga 7. K o m munal utdebitering i styrelsens alternativ =

Skillnad mellan lantbruksstyrelsens och beredningens förslag i vad gäller total skatt år 1970 Årsinkomst, kr

Skatteökning ( + ) eller skatteminskning (—) Anställda

anställda företagare

Företagare

ensamstående

gift man utan barn och vars hustru saknar inkomst

gift man med två barn och vars hustru saknar inkomst

ensamstående

gift man gift man med två utan barn barn

5 780 7 707 9 635 11 562 14 451

6 470 8 627 10 784 12 941 16 176

+ 46 + 41 + 32 +25 + 29

+ 214 + 322 + 314 + 308 + 297

—346 —241 —249 —256 —265

+ 58 + 54 + 47 + 41 + 30

+ 321 + 315 + 309 + 302 + 296

—346 —214 —220 —226 —234

17 342 19 269 24 086 28 903 38 537

19411 21 568 26 960 32 352 43 136

+ 35 + 41 +43 + 48 + 25

+ 288 + 280 + 263 + 316 +430

—275 —283 —300 —290 —263

+ 34 + 45 + 47 + 47 + 25

+ 252 + 216 + 201 + 240 + 326

—243 —265 —294 —285 —258

48 172 57 807 77 075 96 344

53 920 64 704 86 272 107 840

+ 16 — 4 —23 —33

+ 478 + 528 + 485 + 524

—258 —251 —297 —298

+ 16 —10 —30 —48

+ 358 + 396 + 412 + 368

—258 —253 —264 —312

142 16,80 kr./skr., i beredningens a l t e r n a t i v ^ 17,26 kr./skr. Avdrag har i förekommande fall skett för erhållna barnbidrag med 1 400 kr. per barn i styrelsens förslag och med 1 200 kr. per barn i beredningens förslag.

Avdelning V Den indirekta beskattningen Kapitel 28 Utformningen av mervärdeskatten Beredningen karakteriserar den föreslagna mervärdeskatten såsom en allmän konsumtionsskatt med en på flera på varandra följande led i produktions- och distributionskedjan uppdelad betalningsskyldighet. Därvid svarar varje led för skatten på värdetillväxten (mervärdet), som tillförts skatteobjektet genom bearbetning, hantering eller annan prestation inom det egna ledet. Den totala effekten av mervärdeskatten blir, genom rätten att från skatten på egen omsättning avdraga ingående skattebelastning på förvärv av olika slag för verksamheten, i princip densamma som om hela skatten uttagits enbart i sista beskattningsledet. Denna avdragsrätt konstaterar beredningen vara den fundamentala skillnaden mellan flerledsskatter av kaskadtyp och mervärdeskatten. Genom avdragsrätten elimineras den kumulativa skatteeffekt, som följer av att varje omsättning i ett kaskadskattesystem medför en faktisk skattebelastning. 1.

Beskattningsområdet

Beredningen konstaterar inledningsvis, att avdragsrätten för ingående skattebelastning medför ett bortfall av den skatteintäkt, som den allmänna varuskatten ger genom beskattningen av näringslivets investeringar m. m. och som för närvarande kan uppskattas till ca 20 procent av varuskattens totala avkastning. Med hänsyn till önskvärdheten att hålla skattesatsen låg anser beredningen det angeläget att i möjligaste mån kompensera detta bortfall genom att utsträcka mervärdeskatten till konsumtionsområden, som ligger utanför den allmänna varuskattens ram. De viktigaste av beredningens förslag sammanfattas nedan. Under det skattemässiga varubegreppet inrymmes elkraft, bensin och motorsprit, koloch koksbränslen, brännoljor, ved, torv och inhemska kolbränslen samt gas. Samtidigt slopas den nuvarande särskilda energiskatten, vilken dock inte omfattar ved, torv och inhemska kolbränslen.

Jordbrukets råvaror liksom levande djur samt jord, sand, grus och sten jämte emballage och materiel för emballage till jordbruksprodukter inbegripes under skatteplikten. Tidningar och tidskrifter underkastas skatteplikt i samband varmed annonser och tjänster avseende utformning och förmedling av dessa dock hålles utanför beskattningen. Den nuvarande skattefriheten för den yrkesmässiga handeln med begagnade personbilar och med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade begagnade lastbilar med tjänstevikt ej över 1 800 kg slopas. Tjänster tillhandahållna av byggnadsarkitekter, byggnadskonstruktörer och liknande, beställningsarbeten utförda av skrivbyråer och liknande företag, databehandling, hålkortsservice samt verksamhet med avseende på provning, analys och kontroll underkastas skatteplikt. Beredningen förordar generell skatteplikt för person- och varubefordran inom landet samt för arbeten av olika slag avseende byggnader och fastigheter. För byggnader sker dock viss reducering i syfte att begränsa skattens effekt till den egentliga varuförbrukningen. Skatt föreslås även på rumsuthyrning i hotellrörelse och motsvarande. Lantbruksstyrelsen har i princip intet att invända mot beredningens förslag i vad avser beskattningsområdet. 2. Skattskyldigheten Enligt huvudregeln åvilar skattskyldighet a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara, b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig tjänsteprestation, c) den som i yrkesmässigt bedriven byggnadsverksamhet försäljer skattepliktig byggnad. Skattskyldighet föreligger bl. a. inte vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Skyldighet att redovisa och erlägga omsättningsskatt föreligger inte vid yrkesmässigt tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer, om värdet därav jämte värdet av uttag av skattepliktiga varor för år räknat inte överstiger 8 000 kr., häri inte inräknat beloppet av omsättningsskatten. O m värdet uppgår till 8 000 kr. men inte 24 000 kr. skall den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp motsvarande en och en halv gång värdet av den

143 eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8 000 kr. Beredningen påpekar, att den ovannämnda gränsen för redovisningsskyldighet i regel kommer att ha en betydligt högre motsvarande gräns för skattskyldighet. Genom avdragsrätten för ingående skattebelastning kommer enligt beredningen den faktiska gränsen att ligga vid 9 500 (bör vara 9 600) kr. om mervärdet utgör 75 procent vid 12 000 kr. om mervärdet är 50 procent och vid 16 000 kr. om mervärdet utgör 25 procent. Lantbruksstyrelsen anser, att mervärdet för lantbrukets del i flertalet fall torde komma att röra sig omkring 50 procent av beskattningsvärdet. Detta innebär, att lantbruk med en omsättning mellan 8 000 och 12 000 kr. kommer att bli redovisningsskyldiga men genom att avdraget för ingående skatt överstiger den reducerade utgående skatten uppstår varken preliminär eller överskjutande preliminär omsättningsskatt. Vinsten blir under de ovan angivna förutsättningarna: Omsättning 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000

Vinst

130 260 390 520 650 780 650 520 390 260 130

Styrelsen bedömer den av beredningen föreslagna gränsen för redovisningsskyldighet i kombination m e d den utsträckta avtrappningsregeln som svårbemästrad både för beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga. Även om antalet närmast över gränsen inte torde bli särskilt stort, det kan knappast röra sig om annat än deltidsföretag, kommer genom avtrappningsområdets bredd antalet berörda företagare att bli betydande. Härtill kommer att många företagare med starkt varierande årsomsättning hamnar inom avtrappningsområdet under vissa år och utanför detsamma under andra år, vilket ytterligare försvårar såväl beskattningen, redovisningen som kontrollen. Styrelsen vill därför förorda, att redovisningsskyldigheten utformas i enlighet med en reservation av herrar Ekström, Meidner, Nilstein, Welinder, A.qvist och Östergren innebärande att generell frihet från skattskyldighet till mervärdeskatt begränsas till skattepliktiga verksamheter med en omsättning för år räknat icke

överstigande 3 000 kr. kombinerat med ett generellt grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kr. för år räknat. 3. Mervärdeskattens byggnadsområdet

tillämpning

inom

Förslaget innebär att såväl material som tjänsteprestationer för uppförande, rivning, reparation, ändring, underhåll eller rengöring av byggnad blir skattepliktiga dock att vid tillhandahållande och uttag av byggnad beskattningsvärdet utgör 60 procent av vederlaget eller byggnadens saluvärde. Beredningen syftar till att i stort sett bibehålla en beskattning av nuvarande omfattning, d. v. s. begränsad till material. Styrelsen ansluter sig till förslaget. 4. Mervärdeskattens tillämpning jordbruk och skogsbruk

på

Lantbruksstyrelsen delar beredningens uppfattning, att det inte framstår som praktiskt möjligt att genom generell rätt till skattefria inköp eliminera skattens verkningar för att på så sätt hålla jordbruket formellt utanför beskattningen eller begränsa jordbrukarnas skattskyldighet till vad nu gäller. I valet mellan att genom restitutionsförfarande eller genom skattebeläggning av jordbrukets försäljningar avlasta den ingående skattebelastningen, anser styrelsen liksom beredningen det senare förfaringssättet avgjort vara att föredra. 5. Avdragsrätt, beskattningsvärde m. m. Styrelsen behandlar här övriga avsnitt av beredningens framställning under kapitel 28. Att avdrag för ingående skattebelastning skall få ske omedelbart även för investeringar torde vara ofrånkomligt av skäl som i betänkandet anförts. Resultatet blir att skatt kommer att inflyta i takt med olika produktionsmedels ianspråktagande för konsumtionsändamål. En utökad investeringsverksamhet kommer att senarelägga statens inkomster av den allmänna omsättningsskatten. Beredningens påpekande att skatten, genom att man uppskjuter, vägrar eller begränsar avdragsrätten för investeringar, kan utnyttjas för konjunkturpolitiska åtgärder är otvivelaktigt riktigt. Med hänsyn till att frågeställningen av naturliga skäl inte närmare utvecklats, avstår styrelsen från andra kommentarer än att borttagandet av den nuvarande allmänna varuskatten på företagens investeringar i kombination med den föreslagna arbetsgivaravgiften kan förväntas i hög grad öka mekaniseringens relativa lön-

144 samhet och därmed verka investeringsbefrämjande. En från affärsbokföringen i övrigt särad redovisning av omsättningsskatten ger självfallet i princip möjlighet att direkt beräkna betalningsskyldigheten med ledning av de bokförda in- och utgående skattebeloppen, varvid det inte behövs några omräkningar av omsättnings- eller kostnadsbelopp. I praktiken torde det dock, särskilt för mindre företag, förekomma ett inte oväsentligt antal poster utan öppen skattedebitering. Dessa företagare kan inte alltid förväntas på ett rätt sätt uppdela utgiften på skatt och kostnadsbelopp. Man torde därför få räkna med en viss osäkerhet i den ingående skatten. Risk torde även föreligga att poster uteglöms. Kapitel 30 Punktbeskattningen Beredningen föreslår att den allmänna energiskatten slopas. Därutöver skall enligt förslaget den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, pälsvaruskatten och skatten på lättöl och läskedrycker upphöra. Bensinskatten föreslås höjd med 4 öre per liter. Brännoljeskatten, bilaccisen och utjämningsskatten bibehålies oförändrade. Lantbruksstyrelsen har inte funnit anledning motsätta sig beredningens förslag i ovan nämnda hänseenden.

Avdelning VII Reformens ikraftträdande Beredningen föreslår, att den allmänna varuskatten omlägges till allmän omsättningsskatt den 1 januari 1966. Samtidigt avskaffas punktskatterna i förut berörd omfattning. Dessa reformer anser beredningen medföra att utgifter för näringslivet på sammanlagt inemot 1 200 miljoner kr. bortfaller. Beträffande effekten av ovannämnda utgiftsavlastning uttalar beredningen, att om övervältringsmöjligheterna varit goda, innebär en utgiftsavlastning i och för sig en möjlighet till prisanpassning till en lägre nivå. Detta anses också betyda, att beträffande arbetsgivaravgifter, som till äventyrs inte omedelbart kunnat i sin helhet övervältras mot de anställda, särskilda förutsättningar föreligger till övervältring mot priserna. O m möjligheterna att övervältra skatterna varit mer ogynnsamma, måste utgiftsavlastningen vara av särskilt värde för berörda företag. Enligt beredningen kan en arbetsgivaravgift, som påföres i samband med utgiftsavvecklingen och som inte i sin helhet omedelbart

övervältrats mot de anställda, antagas i motsvarande m å n - om än temporärt - verka reducerande på värdet av slopandet av förenämnda skatter. Beredningen anser, att även om den gynnsamma effekten av utgiftsavlastningen för företagen till någon del skulle inträda först efter hand, måste, oavsett vad som må ha gällt om skatteövervältringen, de ekonomiska verkningarna för företagen, väntas bli av den storleksordningen redan för år 1966, att man inte kan bortse från dessa verkningar vid bedömandet av vilken stegring av arbetsgivaravgifterna detta år som må antagas vara förenlig med samhällsekonomisk balans. Med hänvisning till ovanstående föreslår beredningen ett uttag av arbetsgivaravgift år 1966, som svarar mot en tillämpning av den det året för avgiftsberäkningen i och för tillläggspensioneringen gällande procentsatsen på det aktuella basbeloppet, i kombination med en samtidig avveckling av enligt gällande regler utgående arbetsgivaravgift till sjukvårdsförsäkringen. Detta innebär en utgiftsökning för arbetsgivarna som kan beräknas till drygt 1 000 miljoner kr. Mot beredningens ovannämnda förslag har reservation anmälts dels av herrar Meidner och Nilstein, dels av herrar Nilsson och Svensson med instämmande av experterna Bergqvist och Fosselius. Lantbruksstyrelsen vill här först erinra om att beredningen i tabellerna 5-7 liksom i bilagorna 5-6 och de på dessa grundade tabellerna 60-62 utgått från att den allmänna varuskatten på de privata investeringarna samt något mer än hälften av samma skatt på offentlig konsumtion och investeringsverksamhet övervältras på de enskilda konsumenterna. Denna belastning har beräknats till 1,99 procent av inkomst efter skatt. Beträffande övriga av beredningen behandlade indirekta skatter bygger tabellmaterialet på den förutsättningen, att den samlade avkastningen av dessa skatter fördelats på konsumenterna. Belastningen uppgår till 4,06 procent av inkomst efter direkt skatt. I vad gäller skattebördan enligt beredningens förslag har i bilaga 7 och tabellerna 60-62 den indirekta skatten antagits övervältrad i förhållande till disponibel inkomst, d. v. s. inkomst efter direkt skatt. Därvid har för det allmänna såsom slutlig konsument beräknats samma relativa belastning som vid nuvarande system. Av de indirekta skatterna utgör mervärdeskatten 12,20 procent och övriga 1,36 procent av årsinkomsten minus samtliga direkta skatter och avgifter, de senare oav-

145 sett om de betalats av inkomsttagaren eller arbetsgivaren. När beredningen i tabellerna 60-62 exemplifierar hur dess förslag kommer att förändra skattebördan år 1970 jämfört med vad som skulle gälla enligt nuvarande regler med indexreglering utgår den från att inte bara den allmänna varuskatten på privat konsumtion utan även den till 1,99 procent av inkomst efter skatt beräknade andelen av varuskatten på privata investeringar samt offentlig konsumtion och investeringsverksamhet jämte den till 4,06 procent av inkomst efter skatt beräknade andelen av övriga av beredningen behandlade indirekta skatter kommer att ha försvunnit efter övergången till det nya skattesystemet. Nettoresultatet blir en minskning i belastningen på 1,99 + 4,06 - 1,36=4,69 procent av inkomst eftei skatt. O m den av beredningen i dess kalkyler förutsatta minskningen i belastningen av de skattskyldiga skall komma till stånd, måste priserna sänkas för de varor på vilka skatteövervältring tidigare skett. Detta synes inte kunna förenas med beredningens antagande att skatteavlyftningen för företagen skall användas att underlätta införandet av en arbetsgivaravgift år 1966 på drygt 1 000 miljoner kr. Enligt styrelsens uppfattning är det inte realistiskt att räkna med möjligheten att övervältra 1966 års arbetsgivaravgift i sin helhet på de anställda. En betydande del torde få betalas med skatteavlyftningen för företagen, d. v. s. i realiteten med uteblivna prissänkningar, som kommer att gå ut över visja konsumentgrupper. I de fall skatteavlyftningen genom prisreglerande åtgärder automatiskt verkar prissänkande, kommer företagarna att få stå för kostnaderna. Härtill kommer att i företag med relativt stor andel aibetskostnader i jämförelse med kostnader för anläggningar kan skatteavlyftningen inte förväntas täcka de ökade arbetsgivaravgifterna. I den mån arbetsgivaravgiften kvittas mot skatteavlastningen för företagen och eljest möjliga prissänkningar uteblir, kan reformen befaras leda till en engångsinflation motsvarande höjningen i köpkraft hos sådana anställda som befrias från folkpensionsavgiften samt avgiften till sjukvårdsförsäkringen och den s. k. hemmafruförsäkringen utan att deras löneutveckling påverkas av hela arbetsgivaravgiften. Lantbruksstyrelsen har övervägt det i reservationen av herrar Meidner och Nilstein

10-473386

framförda alternativet till reformens ikraftträdande men anser sig inte kunna rekommendera detta bl. a. på grund av att hela frågan måste anses för litet utredd. Styrelsen föreslår därför, att frågorna i samband med omläggningen av beskattningen blir föremål för ytterligare överväganden varvid så långt möjligt bör utredas verkningarna för olika samhällsgrupper.

Sammanfattning Lantbruksstyrelsen beklagar, att skattesystemutredningen inte är fullständig och definitiv genom att företagsbeskattningen inte slutbehandlats och att förmögenhetsbeskattningen endast lösts provisoriskt. De individuella verkningarna av de nu framlagda förslagen synes svåra att överblicka. Det ligger en stor nackdel i att förslagen inte kan bedömas tillsammans med resultaten av det fortsatta utredningsarbetet. Socialförsäkringens

finansiering

Arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner synes komma att hårt belasta företagare med proportionsvis stor andel lågavlönade och deltidsanställda. Styrelsen har övervägt en spärregel för löneinkomster motsvarande den för övriga inkomster föreslagna men har inte haft möjlighet att bedöma effekten härav och avstår därför från ett direkt yrkande. Den direkta beskattningens

utformning

Styrelsen föreslår ändringar i grundavdragen och förvärvsavdragen innebärande ökade statsinkomster med netto 375 miljoner kr. Detta belopp föreslås utnyttjat till ytterligare höjning av barnbidragen med 200 kr per barn. Förslaget innebär en skärpt beskattning av makar utan barn. Effekten reduceras dock, om hustrun har förvärvsarbete och vid faktisk sambeskattning. Den indirekta

beskattningen

Styrelsen föreslår, att generell befrielse från skattskyldighet till mervärdeskatt skall gälla för verksamheter med en årsomsättning av högst 3 000 kr. Därjämte föreslås ett grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kr. Reformens

ikraftträdande

Styrelsen ställer sig tveksam till de förslag beredningen framlagt liksom till de reservationsvis framställda yrkandena i vad gäller

146 reformens ikraftträdande. Styrelsen anser, att hela frågan måste ytterligare övervägas varvid så långt möjligt bör undersökas hur de individuella verkningarna kan väntas bli. I detta ärendes handläggning har deltagit generaldirektören, överdirektörerna Ytterborn och Wetterhall, särskilda ledamöterna

Hofvendahl, Isacson, Nordenstam och Persson samt eo byråchefen Ericson, föredragande. Stockholm den 2 november 1964. G. R.

Yttcrborn Filip L. Ericson

Statens jordbruksnämnd (yttrandet begränsat till d e n indirekta beskattningen) Vid sin bedömning har nämnden, såvitt avser jordbruksregleringen, utgått från de riktlinjer för den statliga jordbrukspolitiken och det regleringssystem på området, som nu gäller. Helt allmänt måste emellertid konstateras, att vilka riktlinjer som än kommer att bestämmas för den fortsatta jordbrukspolitiken, denna - vid ett genomförande av ett skattesystem av nu föreslagen art - icke kan slutligt utformas utan en nära anpassning till det nya skattesystemet. En sådan anpassning kan bli aktuell vid alla jordbruksekonomiska undersökningar, kostnadsbedömningar, inkomst jämförelser o. dyl. Skatteomläggningens verkningar måste uppenbarligen även beaktas i den aktiva prispolitiken. Den av beredningen föreslagna mervärdeskatten (kapitel 28) är sålunda tänkt att utgå efter en avsevärt högre procentsats än den nuvarande allmänna varuskatten. En höjd indirekt skatt måste i och för sig utgöra en press uppåt på priserna för de beskattade varorna. Det är då ur jordbruksregleringens synpunkt angeläget, att en av skattehöjningen föranledd prishöjning på livsmedlen skall såsom även har förutsatts i förslaget - på efterfrågesidan kunna balanseras genom ett motsvarande köpkraftstillskott till följd av sänkning av den direkta skatten, höjning av barnbidragen m. m. Prishöjningen är eljest, åtminstone för mera priskänsliga livsmedel, uppenbarligen ägnad att leda till en konsumtionsminskning eller till en övergång från dyrare till billigare livsmedel. I samma m å n en sådan effekt träffar varor, på vilka Sverige har produktionsöverskott, ökas svårigheterna att förverkliga syftet med de statliga prisregleringarna på jordbrukets och fiskets områden och accentueras angelägenheten av att en balans ernås på de ifrågavarande områdena mellan produktion och konsumtion inom landet. Å andra sidan är att märka, att en kost-

nadsminskning sker genom borttagandet av den nuvarande allmänna varuskatten och för jordbrukets del - av energiskatten. Allmänna varuskatten drabbar visserligen endast en mindre del av jordbrukets förnödenheter och tjänster m. m. Enligt en inom jordbruksnämnden verkställd beräkning kan dock ett borttagande av de nämnda skatterna medföra en sänkning av jordbrukets kostnadsprisindex med drygt 2 enheter. N ä m n d a index är ett av de moment som påverkar utlösning av en spärregel för justering av införselavgifterna på jordbrukets område (den nuvarande s. k. 3-procentregeln). (Anmärkas bör, att själva mervärdeskattens eventuella effekt på de indexserier som ingår i jordbruksregleringens spärregler däremot bör borträknas, i den mån mervärdeskatten icke medför någon slutlig inverkan på jordbrukets inkomster och kostnader.) Med anledning av beredningens förslag om gräns för redovisningsskyldighet till mervärdeskatt vid en årsomsättning av 8 000 kronor och gräns för avtrappning av skattskyldighet vid en årsomsättning av 24 000 kronor får jordbruksnämnden hänvisa till en av statistiska centralbyrån verkställd undersökning av jordbrukarnas taxerade inkomster och utgifter för år 1962. Enligt denna uppgår bruttointäkterna (exkl. uttag från skogskonto men inkl. elström för privat bruk och delvis personbil) i genomsnitt inom olika storleksgrupper efter åkerareal till följande värden (kr.). Det vill av denna sammanställning synas som om även de minsta av de egentliga jordbruken i stor utsträckning kommer över en intäktsgräns av 8 000 kronor. (Enligt 1961 års jordbruksräkning fanns ca 233 000 jordbruk med areal över 2 hektar åker.) Särskilt inom den lägsta gruppen måste dock givetvis alltjämt finnas ett avsevärt antal jordbrukare (under genomsnittsintäkten) vilka ej uppnår 8 000 kronors årsomsättning. Den särställ-

147 Storleks grupper efter åkerareal, hektar Bruttointäkter (enligt ovan)) 2-5 Götalands södra slättbygder Götalands mellanbygder Götalands norra slättbygder Svealands slättbygder. . Götalands skogs- o. dalbygder Svealands skogs- o. dalbygder Nedre NorrlandÖvre Norrland Hela riket

5—10

10—20 20—30 30—50 50—100

över 100

Samtliga

15 570 28 510 49 510 84 534 102 619 176 766 502 077 71 877 12 428 22 775 45 334 58 650 85 671 150 910 461 270 50 432 16 268 29 051 43 985 14 000 24 176 35 908

59 591 111 079 234 405 37 131 50 597 87 831 236 400 39 623

11 528 21 715 34 941 46 859

75 368 114 325 311 749 25 085

9 615 8 295 9 735

15 240 24 961 38 747 16 605 27 524 43 449 14 492 23 408 51 316

54 968 88 454 264 756 20 085 14 883 62 132 14 737

10 121 18 595 32 834 49 577

68 976 115 578 312 506 29 735

8 168 8 063

ning, som dessa kommer att befinna sig i ur skattesynpunkt, torde få beaktas vid den närmare utformningen av prispolitiken på jordbrukets område. Punktskatterna (kapitel 30). I vad avser dessa är jordbruksnämnden berörd främst av förslaget om slopande av den särskilda varuskatten på socker och sirap, choklad- och konfektyrvaror m. m. Med hänsyn till ovan berörda synpunkter i fråga om prisbildningen tillstyrker nämnden att den särskilda varuskatten slopas för de angivna varorna. Emellertid ingår uppbörden av den av beredningen omnämnda speciella utjämningsskatten på choklad- och konfektyrvaror samt wafers och biscuits i praktiken som en integrerande del av uppbörden av den särskilda varuskatten, vilken uppbörd omhänderhaves av kontrollstyrelsen. Utjämningsskatten utgör led i den råvaruprisutjämning till vissa livsmedelsindustrier (bl. a. tillverkare av de här nämnda produkterna), som föranletts av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. Skatten har sålunda tillkommit bl. a. i syfte att täcka kostnaderna för prisutjämningen. Vid ett slopande av den särskilda varuskatten får ett separat uppbördsförfarande vidmakthållas enbart för utjämningsskatten. Jordbruksnämnden vill likväl, åtminstone på detta stadium, förorda att utjämningsskatten bibehålies. Bland de olika system, som kan tänkas för genomförande av den i detta sammanhang nödvändiga prisutjämningen, har nämnden för närvarande icke funnit sig kunna föreslå något lämpligare system än att erfor-

derliga prisutjämningsbidrag kombineras ined en utjämningsskatt. Nämnden vill dock erinra om att vissa diskussioner pågår angående möjligheterna att inom E F T A anordna ett system med utjämningsavgifter vid handeln med vissa livsmedelsindustriprodukter. I fråga om skattebelastningen på inneliggande lager har beredningen föreslagit, att avlyftning skall ske för choklad- och konfektyrvaror samt för andra lager av socker och sirap än sådan som utgör råvarulager hos tillverkare, serveringsrörelser etc. Jordbruksnämnden vill för sin del föreslå, att den särskilda varuskatten avlyftes även för lager av socker och sirap hos skattepliktiga tillverkare, som för sin tillverkning åtnjuter prisutjämning enligt E F T A . Eljest skulle jordbruksnämnden ställas inför vissa svårigheter vid administrerandet av prisutjämning till dessa tillverkare. Det skulle nämligen då bli nödvändigt att i övergångsskedet fastställa vid vilken tidpunkt varje särskilt råvaruparti inköpts. Med anledning av beredningens förslag om höjning av den särskilda bensinskatten får jordbruksnämnden erinra om att denna skatt för jordbrukarnas del enligt vissa schablonregler restitueras i vad avser bensinförbrukningen för traktorer och skördetröskor. Vid ett bibehållande av detta restitutionssystem och i den mån skattemedlen blir förbehållna vägväsendet måste alltså en uppräkning ske av de schablonbelopp efter vilka restitutionerna skall utgå. O m bensinskatten höjes, får även en motsvarande höjning ske av kollektiv

148 gottgörelse som utgår till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt. I anslutning till förslaget om slopande av skatten på lättöl och läskedrycker får nämnden - utan eget ställningstagande - framhålla att ett förbilligande av dessa varor och en samtidig fördyring (genom mervärdeskatten) av mjölken är ägnat att inverka på avsättningsmöjligheterna för mjölken.

Detta ärende har, på gemensam föredragning av byrådirektörerna Sylvan-Johnson och Ekström, avgjorts av nämndens generaldirektör och samtliga ledamöter. Därvid hai även byråcheferna Tolstoy och Lindman närvarit. Stockholm den 10 november 1964. Robert M.

Magnusson

Sylvan-Johnson Per

Ekström

Kommerskollegium

Kollegium har uppmärksammat att de av beredningen framlagda förslagen närmast framstår som ett förhandlingsresultat, vilket innebär att de förordade lösningarna är så invävda i varandra att inga väsentliga avsteg torde kunna göras utan att grunden för hela förslaget undanryckes. Främst med hänsyn härtill begränsar sig kollegium till att beröra några allmänna synpunkter samt den för näringslivet viktigaste frågan, nämligen mervärdesskatten och därmed sammanhängande problem. I betänkandet återfinns ett kapitel som behandlar beskattningens ändamål och principerna för dess fördelning. Kollegium vill understryka beredningens där gjorda uttalande att en väsentlig synpunkt i avseende p å ett skattesystem måste vara att det inrymm e r förutsättningar för att åstadkomma den variation i statsinkomsterna som betingas av det statsfinansiella läget. Beredningen åsyftar ej av tillfälliga konjunktursvängningar betingade förändringar inom ramen för en stabiliseringspolitik utan de härav oberoende, långsiktigare förändringarna i det samlade skattetrycket. På ett nytt skattesystem bör det kravet ställas, att möjligheter skall föreligga att smidigt utnyttja regelsystemet i angivna syfte utan att det därigenom uppstår allvarligare snedvridningar i det samlade skattetryckets relativa fördelning mellan skatteobjekten. En liknande tankegång har tidigare uttryckts av stabiliseringsutredningen, som framhöll dels att den långsiktiga skattenivån ej får vara högre än att ytterligare höjningar politiskt kan accepteras om konjunk-

turen nödvändiggör en åtstramning och dels att skattesänkning måste kunna genomföras i en konjunkturnedgång så att utrymmet för höjningar återställes. Kollegium vill framhålla att osäkerhet rörande det framtida skatteuttagets omfattning försvårar den ekonomiska planeringen för såväl företag som enskilda, helst om det framstår som sannolikt att de befintliga skattekällorna är så hårt ianspråktagna att en höjning av skattenivån kan genomföras endast med hjälp av nya och okända skatteformer. Det är angeläget att ett nytt skattesystem kan tillgodose det föreliggande skattebehovet icke blott år 1970 och de närmast följande åren utan under avsevärd tid. Problemets räckvidd framgår av det förhållandet att skattenivån - uttryckt som relationen mellan skatter och obligatoriska avgifter å ena sidan och bruttonationalprodukten å den andra - år 1963 uppgick till 33,7 procent. Låt vara att det torde vara svårt att ange inom vilka gränser ett skattesystem kan varieras om m a n utgår från ett givet behov av skattemedel och beaktar olika skattetypers maximala avkastningsförmåga hade det varit önskvärt att ett försök i den riktningen hade gjorts. Samtidigt borde också de samhällsekonomiska följderna av den förordade omläggningen av skattesystemet ha analyserats. Det hade varit värdefullt om beredningen sökt mera ingående belysa verkningarna på t. ex. inkomst- och kapitalbildningen, det svenska näringslivets konkurrensförmåga och penningvärdeutvecklingen. Vikten härav framträder särskilt tydligt mot bak-

149 grunden av att skattenivån stigit under hela efterkrigstiden. Sålunda må erinras om att ovan angivna procenttal år 1948 var 22,5. Beredningen föreslår att den indirekta beskattningen i huvudsak får formen av en generell konsumtionsskatt av typen mervärdesskatt. Det har betecknats som en fördel att mervärdesskatten är så konstruerad att den ej torde påverka vare sig konsumtionsval eller produktionsinriktning, d. v. s. att den är såväl konsumtions- som konkurrensneutral. Självfallet är det ytterst svårt att upprätthålla ett neutralitetskrav på skattesystemet i dess helhet. Det är nämligen naturligt att använda skattebefrielser, skatterestitutioner och extraskatter som medel att åstadkomma lättnader eller belastningar i de fall det anses lämpligt och önskvärt att främja eller h ä m m a visst slags produktion eller konsumtion. J u mer invecklat och svåröverskådligt skattesystemet blir, desto angelägnare är det emellertid att det göres klar åtskillnad mellan den generella indirekta beskattningen, som tjänar finans- och konjunkturpolitiska syften, och sådana skattebestämmelser som helt eller delvis förestavats av socialpolitiska skäl eller har ett konsumtions- eller produktionsdirigerande syfte. Att av socialpolitiska eller andra skäl baka in olika slags undantag i generella konsumtionsskatter är ägnat att försvåra skattereglernas tillämpning och kontrollen av deras efterlevnad. Det torde också vara svårare att genomföra av utvecklingen betingade ändringar i olika stödjande eller h ä m m a n d e åtgärder om de infogats som detaljer i ett större skattekomplex. Kollegium anser att mervärdesskattens neutralitet i olika avseenden är betydelsefull. Undantagen från mervärdesskatten bör därför begränsas så mycket som möjligt. Den svenska indirekta beskattningen innehåller för närvarande vissa s. k. kumulativa element. Den allmänna varuskatten härrör till en del från produktiva investeringar och förbrukningsartiklar inom näringslivet, främst industrin. Energiskatt utgår även på näringslivets förbrukning av bränsle och elkraft. Dessa skatter övervältras - i varje fall på sikt - på konsumenterna. Som beredningen framhåller innebär detta även med beaktande av olika modifikationer, en i förhållande till den nominella skattesatsen icke obetydlig merbeskattning av den egentliga konsumtionen, eftersom redan före varuskattens påförande vid försäljning till konsument i priset ingått varuskatt och energiskatt. Den indirekta skattens kumulativa ele-

ment påverkar det svenska näringslivets konkurrensläge gentemot utlandet. Såväl export- som hemmamarknadsindustrins produkter belastas med en kostnad som höjer priset och/eller minskar marginalen. Konkurrensen kan komma att ske på alltför ojämna villkor i den mån de utländska företagens belastning i detta hänseende är lägre eller helt saknas. Det sistnämnda är fallet när kumulativa element ej finns i respektive lands indirekta beskattning eller elimineras genom ett system med skatterestitutioner och utjämningsavgifter. Mycket tyder på att systemet att hålla det inhemska näringslivet skadeslöst för verkningarna av den egna indirekta beskattningens kumulativa element tenderar att breda ut sig till allt flera länder. Delvis kan det vara fråga om en kedjereaktion; varje förändring i denna riktning i något visst land förstärker behovet av sådana åtgärder i de länder där de ännu icke vidtagits. Dessutom växer behovet av kompenserande åtgärder, om den indirekta beskattningen ökar. För att bevara det egna näringslivets internationella konkurrensförmåga kan åtgärder erfordras vilka eliminerar de ofördelaktiga verkningarna av det kumulativa inslaget i den indirekta beskattningen. Vid den nuvarande utformningen av den svenska indirekta beskattningen kan endast ett system med skatterestriktioner och utjämningsavgifter ge näringslivet kompensation för den indirekta beskattningens kumulativa element. Skulle ett sådant system övervägas, måste det få formen av varuvis gällande specifika restitutioner och avgifter. Att fastställa dessa restitutioner och avgifter är en invecklad och maktpåliggande uppgift för det eller de organ som skall handha den. Besluten kan ha betydande finansiell räckvidd såväl statsfinansiellt som för berörda företag. Erfarenheterna visar att införandet av ett sådant system kan föranleda handelspolitiska förvecklingar. Det kumulativa elementet kan också elimineras genom en omläggning av den indirekta beskattningen, som innebär att varuskatt ej utgår på produktiva investeringar och näringslivets förbrukningsartiklar och att näringslivets förbrukning av bränsle och elkraft undantages från energiskatt. För att den totala indirekta beskattningen skall bli oförändrad måste det nominella uttaget på det återstående skatteunderlaget bli så mycket större. Mervärdesskatten har den obestridliga för-

150 delen att den är så konstruerad att den saknar kumulativa element. De avräknings- och restitutionsförfaranden som i sådant syfte ingår i systemet innebär bl. a. att restitution av omsättningsskatt kan äga rum till exportföretag på ett ur internationella synpunkter oantastligt sätt. Enligt beredningens förslag skall uppbörd av mervärdesskatt icke ske i samband med import som verkställes av den som blivit registrerad såsom skattskyldig för allmän omsättningsskatt. Beredningen är visserligen medveten om att detta förslag innebär ett avsteg från principerna för en mervärdesbeskattning, men den anser att detta avsteg rättfärdigas av de praktiska fördelarna; beredningen har velat begränsa tullverkets arbete med skatteuppbörden. Av mervärdesskattemetoden följer att ett sådant undantag ej leder till skattebortfall; den skattskyldige saknar möjlighet att göra ett skatteavdrag som han eljest fått göra. Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund anför i gemensamt yttrande att de funnit detta förslag kunna godtagas. Det betonas dock att verkningarna kan bli negativa för vissa svenska företags konkurrensförmåga och att ej minst redan förut känsliga branscher kan komma att drabbas av påfrestningar. N ä m n d a remissinstanser anser att förslaget kan godtagas endast under den uttryckliga förutsättningen, att verkningarna följs med största uppmärksamhet och att en annan lösning tillgrips, om svenska företags konkurrensläge allvarligt försämras. Kollegium vill icke bestrida att genomförandet av detta förslag kan medföra olägenheter för det svenska näringslivet. I många fall torde det emellertid vara möjligt för köparen av en svensk vara att träffa sådant avtal med säljaren att han ifråga o m den del av köpeskillingen som motsvarar mervärdesskatten kommer i samma läge som o m han köpt varan av en utländsk säljare. Innebörden av ett sådant avtal skulle i så fall vara t. ex. att skattedelen av köpeskillingen betalas först då köpare och säljare författningsenligt skall reglera sina skattemellanhavanden med uppbördsmyndigheterna. Är köparen ett företag i uppbyggnadsskede, torde dock saken ofta ställa sig annorlunda, eftersom det i sådant fall vanligen torde dröja så länge för köparen av en svensk produkt att återfå erlagd mervärdesskatt att han finner det förmånligare att

inköpa produkten »skattefritt» från utlandet. Väljer han den svenska produkten, kommer han att åsamka sig ränteförluster, såvida han icke kan utverka sig kredit hos säljaren för skattedelen av köpeskillingen, då det i stället blir denne som gör viss ränteförlust. Såsom av det anförda torde framgå talar övervägande skäl för den av beredningen förordade lösningen. Härtill kommer att det av psykologiska skäl synes vara till fördel att en övergång till mervärdesskatt ej i något avseende medför ökade pålagor vid gränsen för den kommersiella importen. Av olika skäl bör mervärdesskattesystemet - såsom beredningen föreslår - innefatta fullgoda möjligheter till restitution av ingående skattebelastning som icke avlyftes genom avdrag från utgående skatt. Detta är en förutsättning för fullständig konkurrensneutralitet. Av allt att döma avses s a m m a restitutionsrätt tillkomma ett företag under uppbyggnad som ett i gång varande. I motsatt fall skulle ett allvarligt etableringshinder föreligga. För undanröjande av tveksamhet beträffande rätt till restitution för ett företag under uppbyggnad bör detta klart anges i författningstexten. Mervärdesskatten torde medföra ogynnsamma verkningar på turismens område. Svenska och utländska medborgares resor och vistelser inom landet kommer att drabbas av mervärdesskatten medan däremot svenska medborgares resor och vistelse i utlandet icke belastas av svensk skatt. I detta fall är mervärdesskatten alltså varken konsumtions- eller konkurrensneutral. Den förlängda semestern medför att medborgarna i gemen här möjlighet att vistas i utlandet längre tid av året än tidigare. Följaktligen kan en större del av konsumtionen förläggas till orter där den icke blir föremål för svensk konsumtionsbeskattning. Detta förhållande får särskild betydelse om det skulle finnas en benägenhet att i viss m å n koncentrera konsumtionsutgifterna till semesterperioden. Ytterligare komplikationer kan uppstå om möjligheter föreligger att u n d e r vistelser utomlands skattefritt inköpa varor avsedda att utnyttjas under längre perioder, t. ex. kläder och husgeråd. På byggnadsområdet föreslås mervärdesskatten skola utgå på ett beskattningsvärde som utgör 60 procent av vederlaget m o t på andra områden det fulla vederlaget. E n viktig anledning synes vara att mervärdesskatten i annat fall - på grund av den nuvaran-

151 de allmänna varuskattens konstruktion skulle medföra större prishöjning på detta än på andra områden. En konsekvent tillämpning av mervärdesskatteprincipen på byggnadsområdet skulle innebära att beskattningsvärdet bestämdes enligt samma regler som på andra områden, samt att uthyrning av lokaler och lägenheter i hyresfastigheter vore skattepliktig tjänsteprestation, d. v. s. att fastighetsägare betraktades som skattskyldig. Detta skulle betyda, dels att bostadskonsumtionen beskattades i samma utsträckning som annan konsumtion, dels att det förelåge likställighet i beskattningshänseende mellan skattskyldiga som idkade rörelse i egna lokaler och de som nyttjade förhyrda. Anskaffning av egnahem finge betraktas som konsumtion m e d a n en jordbrukares eller annan rörelseidkares utnyttjande av till verksamheten hörande bostadslägenhet kunde behandlas som uttag ur rörelse. En utformning av beskattningen på byggnadsområdet enligt det här antydda sättet skulle enligt kollegii mening bäst motsvara önskemålen om konsumtions- och konkurrensneutralitet. För den av beredningen förordade lösningen talar dock - förutom önskemålet att begränsa effekten på hyresnivån till följd av den indirekta skattens omläggning - bl. a. att antalet skattskyldiga kan begränsas högst väsentligt. Beredningen föreslår att den allmänna energiskatten, den särskilda varuskatten, skatten på lättöl och läskedrycker, försäljnings-

skatten och pälsvaruskatten avskaffas i samband med införande av allmän omsättningsskatt. Kollegium har ingen erinran häremot, men vill föreslå att jämväl punktbeskattningen på teknisk sprit avvecklas i detta sammanhang. Kollegium har tidigare - i underdånig skrivelse den 11 oktober 1963 ifrågasatt om icke ett slopande av skatten på teknisk sprit och de däremot svarande specifika tilläggstullarna vore lämpligaste utvägen att komma till rätta med vissa av kontrollstyrelsen påtalade missförhållanden. I samband med avvecklingen av skatten p å lättöl och läskedrycker samt varuskatten på socker bör tullarna på lättöl och läskedrycker samt vissa varor inehållande socker sänkas med motsvarande belopp. I bevillningsutskottets betänkande (B 1: 1958) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny tulltaxa uttalades (s. 272), att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t i händelse av ändringar i ifrågavarande beskattning överväger i vad mån dessa bör föranleda ändringar i tullsatserna för de skattebelagda varorna. I detta ärendes handläggning ha - förutom generaldirektören Malmfors och byrådirektören Leissner, föredragande - kommerseråden Lindstedt och Lindqvist samt t. f. kommerserådet Croneborg deltagit. Stockholm den 23 december 1964.

Carl

Nils Leissner

Malmfors ILaila

Larson

Arbetsmarknadsstyrelsen

I direktiven till skattesystemutredningen framhålles, att vårt nuvarande skattesystem i stora delar har tillkommit i ett helt annat samhälle än det i vilket vi lever i dag. Den efter hand starkt förändrade samhällsbilden anges vara en grundläggande faktor att beakta. Därvid åsyftas inkomstutvecklingen för medborgarna i gemen, de förändrade förutsättningar som inrymmes i en med målmedvetenhet förd politik med full sysselsättning som central målsättning samt ett utbyggt socialförsäkringssystem med uppgift att trygga läget för dem som av olika skäl är i en försämrad försörjningssituation. Ifråga om den direkta beskattningen har

beredningen enligt direktiven bl. a. haft att beakta det förhållandet, att en jämförelsevis hög skatt drabbar extrainkomster och inkomstökningar (marginalskatteproblemet), samt vidare sambeskattningen och behovet av en ändrad avvägning av den direkta skatten mellan familjer och ensamstående. Till ledning för övervägandena har i direktiven allm ä n t uttalats, att vid skattebördans avvägning skatteförmågeprincipen liksom hittills bör vara avgörande. I anslutning härtill har i direktiven även framhållits, att det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet på den direkta beskattningens område är att minska skatten på mindre löneinkomster och

152 i samband därmed förenkla skatteuppbörden. Möjligheterna att införa en definitiv källskatt för löntagare bör enligt direktiven allvarligt prövas. Arbetsmarknadsstyrelsen har sökt bedöma de framlagda förslagen från de sålunda angivna utgångspunkterna och därvid begränsa sitt yttrande till vissa områden, där arbetsmarknadsaspekterna kan anses ha väsentlig betydelse. Avdelning IV Den direkta beskattningens utformning Behovet av skattesystemets anpassning till samhällsutvecklingen har i beredningens förslag särskilt framträtt i fråga om den direkta beskattningen. Meningar har där brutits och olika bedömningar angående behovet av långtgående reformer framförts. Särskilt på familjebeskattningens område har samhällsutvecklingen och bl. a. arbetsmarknadsaspekterna åberopats som grund för olika förslag. De antaganden som kan göras om utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden, ger allmänt sett en bild av väsentliga förändringar. Svensk arbetsmarknadspolitik synes i allt större utsträckning få skapa och utnyttja medel som inte bara är arbetslöshetsbekämpande. Den torde särskilt få inriktas på målmedvetna åtgärder för att utvidga möjligheterna till förvärvsarbete för olika befolkningsgrupper. Det kommer att gälla att få arbetskraft utbildad för bristyrken och att framskaffa arbetskraft till bristområden. Åtgärderna kan i första hand beräknas komma att avse handikappade, gifta kvinnor och äldre personer. Säkrare hållpunkter för bedömningen av den framtida efterfrågan på arbetskraft kan förväntas från finansdepartementets långtidsutredning. På tillgångssidan har från styrelsens prognosinstitut, som den 1/7 1964 över-

flyttades till statistiska centralbyrån, vissa preliminära resultat redovisats. Underlaget för denna arbetskraftsprognos är den belolkningsprognos som centralbyrån publicerade 1963. Prognosen belyser befolkningsutvecklingen fram till 1980. I arbetskraftsbcräkningarna har hänsyn tagits endast till befolkningsgrupperna i åldern 15-69 år. En uppdelning har gjorts på kön och vissa åldersgrupper. Kvinnorna har uppdelats på civilstånd. H u r stor del av en bestämd kategori, som vid olika tidpunkter står till arbetsmarknadens förfogande, varierar med ålder, kön och civilstånd. För de yngre åldersgrupperna har sålunda den planerade eller prognostiserade utvecklingen av skolväsendet bidragit till sjunkande arbetskraftstal. För männen har för de medelålders grupperna räknats med oförändrade arbetskraftstal, medan för de högsta åldrarna, 66 år och högre, räknats med sjunkande tal, beroende på A T P och den allmänna höjningen av levnadsstandarden. För de gifta kvinnorna förutsattes möjligheter till förvärvsarbete i långt större utsträckning än f. n. Sålunda antages att t. ex. 70 procent av de gifta kvinnorna i åldern 40-49 år vid prognosperiodens slut har förvärvsarbete mot f. n. något över 50 procent. Även övriga åldersgrupper gifta kvinnor förutsattes öka sin yrkesverksamhetsgrad. De relativa arbetskraftstalen för kvinnorna betraktas i prognosen som maximala. Huruvida de uppnås blir enligt prognosen beroende av bl. a. samhällets attityder till förvärvsarbete bland gifta kvinnor och olika åtgärder som samhället kan förutsättas vidtaga för att underlätta och uppmuntra kvinnorna till förvärvsarbete. Det torde numera stå klart, att de svenska arbetskraftstillgångarna totalt sett efter 1965 kommer att stagnera. Viss ökning rent antalsmässigt förväntas under perioden fram till

Resultatet av beräkningarna sammanfattas i följande tabell Tillgång p å arbetskraft (tusental) Kvinnor År

1960 1965 1970 1975 1980

Män

2 288,7 2 334,3 2 324,5 2 306,5 2 300,0

Totalt gifta

ej gifta

samtliga

655,1 826,1 934,2 1 025,0 1 088,5

587,2 585,4 506,2 438,0 402,2

1 242,3 1 411,5 1 440,4 1 463,0 1 490,7

3 531,0 3 745,8 3 764,9 3 769,5 3 790,7

153 1980 hos de gifta kvinnorna, medan antalet män och ej gifta kvinnor minskar. Skulle den i befolkningsprognosen antagna nettoimmigrationen utebli och den ökade yrkesverksamhetsgraden bland de gifta kvinnorna inte komma till stånd, får m a n räkna med minskade arbetskraftsresurser i framtiden. Ifråga om det aktuella läget hänvisar styrelsen till bifogade promemoria, upprättad inom styrelsens lokaliserings- och utredningsbyrå (bilaga 1), där vissa data beträffande den icke förvärvsverksamma befolkningen redovisas.

Det framtida behovet av samhällsåtgärder inom arbetsmarknads- och utbildningsområdena måste ses mot den bakgrund som ovan skisserats. De stora investeringar i utbildning som ägt rum och kommer att äga rum under prognosperioden bör - väl utnyttjade - utgöra medel att kompensera den rent numerära stagnationen av arbetskraftstillgångarna. På arbetsmarknaden bör effektivt utnyttjande av utbildningsinvesteringarna och fortsatt utbyggnad av samhällets arbetsmarknadspolitiska medel kunna skapa resurser att möta även en ekonomiskt expansiv utveckling. Därvid bör särskilt beaktas att effektiva arbetsmarknadspolitiska medel kan bidraga till en snabbare och mer produktiv omfördelning av arbetskraften som en följd av snabbt gående strukturförändringar i näringslivet, något som är av största betydelse i belysning av de stagnerande arbetskraftstillgångarna. Till den samhällsattityd gentemot förvärvsarbete bland gifta kvinnor, som i ovan refererade prognos framhållits som en av förutsättningarna för att arbetskraftstalen skall kunna uppnås, hör onekligen skattesystemet. Samhällets attityd i det avseendet måste antagas vara positiv. I särskilt yttrande angående utformningen av familjebeskattningen har också reservanter i beredningen framhållit angelägenheten av att skattesystemet anpassas till strukturförändringarna på vår arbetsmarknad, bland vars främsta kännetecken är kvinnornas snabba framträngande inom yrkeslivet. Utvecklingen på arbetsmarknaden under det senaste årtiondet har skapat vissa hållpunkter för utformningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på detta område. År 1961 antog styrelsen att aktivitetsprogram för att underlätta anpassningen till arbetsmarknaden av den kvinnliga samt den medelålders och

äldre arbetskraften. I cirkulärmeddelande till länsarbetsnämnderna i september 1964 utvecklas i åtta särskilda avsnitt synpunkter och anvisningar på detta område. Programmet bilägges detta yttrande (bilaga 2)1. Styrelsen vill understryka, att programpunkterna förutsätter aktiv medverkan från samhällets sida på många områden. Utbildning på olika nivåer kan beräknas få en allt större betydelse. Samhällets investering i utbildning av kvinnor har visat sig vara av stor betydelse för att underlätta kvinnornas inträde i yrkeslivet och framför allt för deras återgång till förvärvsarbete, sedan de en tid ägnat sig åt hushåll och barnavård. Att god utbildning påtagligt stärker kvinnornas benägenhet att ta förvärvsarbete framgår redan av uppgifter från 1960 års folkräkning. Förbättrade möjligheter till omskolning och fortbildning har på senare år visat sig vara en god hjälp att intressera framför allt medelålders kvinnor för ett vidgat yrkesval. Styrelsen beklagar dock djupt att utbildningsbidraget för gifta kvinnor enligt Kungl. M a j : ts beslut väsentligt sänkts från den 1 juli i år, så att det endast svarar mot ungefär hälften av vad som tidigare utgått. Detta kan komma att väsentligt minska intresset för utbildning hos kvinnorna. En omprövning av beslutet anser styrelsen starkt motiverad. I samband med försöken att främja gifta kvinnornas anpassning till arbetslivet kommer även allt större krav att ställas på samhällets serviceanordningar för hem och familj. Särskilt måste kommunerna stimuleras till en utbyggnad av dag- och fritidshemmen samt den sociala hemhjälpen. Statens och kommunernas investeringar på dessa områden kan därmed beräknas bli betydande. Likaså kommer de medel som övrigt måste skapas för arbetskraftens utnyttjande att kräva betydande insatser av kostnader och tjänster från det allmännas sida. Det bör då vara i samhällets intresse att skattepolitiken utformas med sådan hänsyn till arbetsmarknadens behov att beskattningsreglerna underlättar eller i varje fall icke direkt motverkar realiserandet av arbetsmarknadspolitikens mål. V a d beredningen i detta hänseende anfört beträffande nuvarande familjebeskattningssystem och föreslagna partiella förändringar av detta finner styrelsen icke övertygande. Den påtalade tröskeleffekten en följd av grundavdragsreglerna och skatte1

Bilagan här utesluten. Bilagan återfinnes i A M S cirkulärmeddelande nr A 42/1964.

154 progressionen - är i dag en realitet för gifta kvinnor vid val av yrkesarbete och kan i framtiden antagas än mer motverka kvinnornas benägenhet att inträda i förvärvslivet. Dessa synpunkter gäller även den äldre arbetskraft, som avses i styrelsens ovannämnda aktivitetsprogram. Särskilt frågan om familjebeskattningen anser styrelsen emellertid vara av central betydelse för den direkta beskattningens inverkan på arbetsmarknadens och samhällsekonomins utveckling. Styrelsen hemställer därför, att denna fråga blir föremål för ny och grundligare prövning, innan dess framtida utformning definitivt fastställes. I avvaktan härpå synes de av beredningen föreslagna variationerna av nuvarande inkomstskattesystem kunna tillämpas och prövas. Förslagen tillgodoser på betydande punkter i och för sig berättigade reformkrav. Det synes dock angeläget att de interimistiska lösningarna på inkomstbeskattningens område icke försvårar framtida genomförande av mer långtgående reformer i fråga om den statliga inkomstskattens beräkning och uppbörd. Med den begränsning av yttrandets omfattning som inledningsvis angivits har styrelsen icke ingått närmare på de olika detaljerna i beredningens och reservanters förslag. I anslutning till frågan om familjebeskattningen vill styrelsen dock framhålla, att avdragsregler enligt de reservationsvis framförda förslagen till grundavdrag och förvärvsavdrag, som återges å betänkandet sid. 6 9 3 695 (punkterna 1 och 2), synes vara ägnade att - bättre än majoritetsförslaget - underlätta genomförandet av den arbetsmarknadspolitiska målsättningen.

Avdelning V Den indirekta beskattningen Styrelsen finner ej anledning att närmare ingå på de företagsekonomiska och näringspolitiska verkningarna av de framlagda förslagen och begränsar sig till de synpunkter, som inom beredningen framhållits om möjligheterna att utnyttja föreslagna skatteregler för en konjunkturstabiliserande ekonomisk politik. Beredningen har anvisat vissa tekniska möjligheter att använda en mervärdeskatt i konjunkturpolitiskt syfte. Detta skulle kunna ske genom variationer i skattesatser och inskränkningar i rätten att avräkna sådan skatt som erlagts på företagets egna inköp för verksamheten. Genom att t. ex. tillfälligt uppskjuta

avdragsrätten skulle man från samhällets sida kunna hålla inne belopp, motsvarande den skatt som erlagts till företagets leverantörer, och på det sättet åstadkomma en Iikviditetsåtstramning. När de ifrågavarande avdragen sedan finge verkställas, skulle på motsatt sätt likviditeten i näringslivet öka. I samband med överväganden rörande investeringsfonder för konjunkturutjämning har vid olika tillfällen framhållits, att denna lagstiftning är väl ägnad att stimulera till investeringar i en nedåtgående konjunktur men ha mindre effekt, då det gäller att bromsa investeringsverksamheten under högkonjunktur. Mervärdeskattens användbarhet i nämnda syfte är därför ett beaktansvärt uppslag. Dock kan invändas, att den helt generella åtstramning som skulle äga rum vid tillämpning av den metod beredningen anvisar, kan antagas medföra svåra problem för många företag med en redan i utgångsläget svag likviditet. Metoden med inskränkningar eller uppskov i fråga om avdragsrätten kan även befaras bli svår att tillämpa på företag i slutet av produktionskedjan, där den samlade skattebelastningen på produkten är störst och inskränkningar i avdragsrätten drabbar hårdast. Styrelsen vill i detta sammanhang hänvisa till erfarenheterna av de beträffande investeringsfonderna vid 1961 och 1962 års taxeringar gällande särskilda fondavsättningsbestämmelserna. Genom kungl. förordningen den 3/6 1960 (SFS nr 236) erbjöds de företag som vid 1961 års taxering kunde erhålla avdrag för avsättning till investeringsfond för rörelse vissa förmåner, om de redan under sommaren och hösten 1960 å investeringskonto i riksbanken inbetalade ett belopp motsvarande hela den beräknade fondavsättningen. För den extra inbetalningen i riksbanken erhöll företagen gottgörelse i form av ett extra avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt år 1961. Liknande förmåner erbjöds företagen vid 1962 års taxering. De belopp som översteg den obligatoriska insättningen i riksbanken skulle återbetalas vid utgången av år 1961 resp. 1962. För att dämpa företagens investeringar i det konjunkturläge som kunde förväntas komma att råda under våren 1962 beslöts efter proposition (nr 193) till 1961 års höstriksdag vissa särskilda förmåner till företag, som ytterligare ett år lät binda de medel i riksbanken företaget ägde utfå vid 1961 års slut (SFS 1961: 529). Det synes enligt styrelsens mening vara

155 anledning att med beaktande även av erfarenheten från dessa åtgärder närmare utreda den särskilda frågan om medel att bättre kontrollera investeringsverksamheten under högkonjunktur.

Slutligen vill styrelsen framhålla önskvärdheten av överskådliga, koncentrerade och klara författningar på beskattningsområdet. Särskilt beträffande den direkta beskattningen av fysiska personer framträder behovet av att det nya skattesystemet ges annan form än detaljändringar i den sedan 1928 många gånger påbyggda och ändrade kommunalskattelagen med anvisningar.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknad Olsson, generaldirektör och chef, överdirektören och souschefen Montell, ledamöterna Adamsson, Jönsson, Ekendahl, Matts Larsson och Almquist samt ersättarna Olofgörs och Nordgren. Därjämte har närvarit överingenjören Lidgren, byråcheferna Skogh, Neymark, V/ennerberg, Bergh och Erici samt chefen för försvarssektionen, major Torfgård. Ärendet har föredragits av byrådirektören Harland. Stockholm den 13 november 1964. Bertil

E.

Bilaga 1 till AMS'

Promemoria med data beträffande den icke förvärvsverksamma befolkningen Förutsättningarna för en ökad förvärvsverksamhet bland vissa kategorier av befolkningen, i främsta rummet kvinnorna, belyses i någon m å n av materialet i följande tabeller 1-4, som sammanställts från arbetskraftsundersökningen i augusti 1964. Materialet avser den i veckan den 9-15 augusti ej förvärvsverksamma befolkningen i åldern 14 år och däröver. I tabell 1 redovisas den ej förvärvsverksamma befolkningen med fördelning på kön, civilstånd för kvinnor, och olika riksområden. Beträffande de senare hänföres till »skogslänen» Norrlandslänen jämte Kopparbergs och Värmlands län, och i storstadsområdena ingår Stockholms stad och län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län. De i tabell 2 redovisade procenttalen anger andelen av vederbörande befolknings-

Olsson Harland

remissyttrande.

grupp som är att betrakta som ej förvärvsverksam (tillhör ej arbetskraften). Tabellen visar att de ej förvärvsverksamma utgjorde en väsentligt större andel bland såväl gifta som ej gifta kvinnor än bland männen. Det föreligger också en skillnad i detta hänseende mellan olika områden, vilken givetvis är betingad av tillgången på arbetstillfällen men även kan bero på sådana faktorer som åldersfördelning m. m. Tabell 3 redovisar, med fördelning på åldersklasser, bl. a. antalet icke förvärvsverksamma kvinnor med resp. utan hemmavarande barn under skolåldern. Flertalet kvinnor med barn under skolåldern återfinnes som väntat i åldersgrupperna upp till 34 år. I åldern 14-24 år är givetvis en stor del av befolkningen engagerad i studier och yrkesutbildning och ingår av denna anledning inte i arbetskraften. En betydande arbetskraftsresurs synes däremot alltjämt finnas att tillgå bland kvinnorna i åldrar över 35 år. I tabell 4, slutligen, anges med fördelning

Tabell i. Befolkning ej i arbetskraften i augusti 1964 fördelad på riksområden. 1000-tal*) Kvinnor Män

Riksområde

Storstadsområden Hela riket

Båda könen

Gifta

Ej gifta

Summa

158 200 254

254 339 468

154 224 260

408 563 728

566 763 982

156 på åldersgrupper huruvida vederbörande; huvudsakliga verksamhet under mätveckan var arbete i eget hushåll eller inte. För de

gifta kvinnorna har som synes till helt övervägande del uppgivits arbete i det egna hushållet.

Tabell 2. Andelen av befolkningen utanför arbetskraften riks områdesvis för olika kategorier efter kön och civilstånd enligt arbetskraftsundersökningen i augusti 1964. Procenttal Kvinnor Riksområde

Män

Övriga syd- och mellansverige Hela riket

Båda könen

Gifta

Ej gifta

Summa

22,4 19,3 19,4

60,8 55,6 58,7

55,5 46,1 49,9

58,7 51,4 55,3

40,4 35,8 37,4

20,1

58,2

49,7

54,7

37,5

* På grund av avrundning stämmer inte alla summeringar med angivna summor.

Tabell 3. Befolkning ej i arbetskraften i augusti 1964 efter ålder — kvinnorna fördelade efter förekomst av hemmavarande barn under 7 år. 1000-tal*)

Ålder

Män

Kvinnor med Kvinnor utan hemmavaran- hemmavarande barn de barn under 7 år under 7 år

Summa kvinnor

Båda könen

257 221 229 219 345 428 1 699

448 242 250 239 422 710 2 311

Gifta Ej gifta Gifta Ej gifta 14—24 år 25—34 » 35—44 » 45_54 » 55_66 » 67 år och däröver

191 21 21 21 77 282 612

53 170 85 8

9 5 4

10 36 128 189 246 137 745

185 10 13 22 99 291 619

Tabell 4. Befolkning ej i arbetskraften i augusti 1964 efter ålder och med uppdelning på arbetande i eget hushåll och övriga. 1ooo-tal*) Arbetande i eget hushåll Ålder Män

14—24 år 25—54 » 55—66 » 67 år och däröver 14 år och däröver

1 3 4 26 33

övriga (studerande, värnpliktiga, pensionärer, arbetsoförmögna m fl)

Gifta Ej gifta kvin- kvin- Män nor nor

Gifta kvinnor

Ej gifta kvinnor

26 34 65 159 284

1 28 17 32 78

168 19 34 132 353

62 588 229 105 983

190 59 74 256 579

På grund av avrundning stämmer inte alla summeringar med angivna summor.

Samtliga

448 732 422 710 2311

157 Bostadsstyrelsen (yttrandet begränsat till mervärdeskattens tillämpning inom byggnadsområdet)

Beredningens utgångspunkt vid utformningen av reglerna för mervärdeskatten inom byggnadsområdet har bl. a. varit att skattebelastningen enligt denna skatt jämfört med den enligt allmänna varuskatten inte bör öka i vidare mån än vad som följer av en högre skattesats. Med hänsyn härtill har en särskild reduceringsregel föreslagits. Utan denna skulle bl. a. bostadskonsumtionen ha träffats av en skärpt beskattning, vilket enligt beredningen ytterligare skulle vidga redan nu rådande betydande skillnader i boendekostnaderna. Ett genomförande av beredningens förslag skulle innebära en stegring av byggnadskostnaderna med ca 4 procent. Bostadshyrorna kan härigenom beräknas öka med ca 2,5 procent. Med inräknande av mervärdeskattens effekt på driftkostnaderna kan den totala hyreshöjningen uppskattas till ca 3 procent. Då driftkostnaderna till följd av mervärdeskatten kommer att stiga även i redan befintliga hus, kommer den av mervärdeskatten betingade skillnaden mellan bostadskostnaderna i dessa hus och i de efter skattens införande byggda husen att uppgå till i runt tal 2,5 procent. Denna effekt av mervärdeskattens införande — och av senare ändringar i skattesatsen — innebär sålunda ett bidrag till uppkomsten av sådana skillnader mellan bostadskostnaderna i olika årgångar av hus som icke är betingade av skillnader i lägenheternas standard och bostadsvärde.

Vid utformningen av den statliga bostadspolitiken har man bl. a. tagit sikte på att utjämna eller eliminera sådana skillnader. Bostadsstyrelsen vill här erinra om att i direktiven för den nu arbetande bostadspolitiska kommittén anföres att kommittén bör undersöka om man kan konstruera ett sådant system för bostadskrediterna som i sig bl. a. innebär att variationer i produktionskostnaderna inte tillätes ge upphov till sådana ojämnheter i hyresnivån som saknar motsvarighet i skillnader beträffande lägenheternas bostadsvärde. Även i direktiven till hyreslagstiftningssakkunniga beröres denna fråga. De sakkunniga skall sålunda undersöka vilka ändrade regler som kan komma i fråga i den mån det visar sig att gällande hyreslagstiftning motverkar en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas bruksvärde. I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sännås, ledamöterna överingenjören Bernhard, fru LewénEliasson, herrar Hansson och Strandberg ävensom byråchefen Gustavsson och t. f. byråcheferna Sigurdson och Robach samt byrådirektören Elison, föredragande. Stockholm den 29 oktober 1964. Bertil Sännås Magnus Elison

Överståthållarämbetet

Allmänna synpunkter Allmänna skatteberedningen har enligt erhållna direktiv haft uppdraget att verkställa en omprövning av skattesystemet i dess helhet. Det har i direktiven betonats, att det

icke tillkom beredningen att föreslå någon ändring i fråga om beskattningens storlek i och för sig, och beredningens uppgift i första hand har därför varit att söka finna en rättvis och rationell fördelning av den nuvarande samlade skattebördan.

158 Som underlag för sina förslag till omfördelning av skattebördan har beredningen verkställt beräkningar av den individuella totala skatten i olika inkomstklasser för olika grupper av medborgare. Beräkningarna avse dels totala skatten enligt 1964 års skatteregler och dels skattetrycket på individerna om fördelning sker enligt beredningens förslag. Dessa för bedömningen av beredningens förslag så väsentliga beräkningar synes vara grundade på till viss del mycket osäkra faktorer. Speciellt frågan om hur de indirekta skatterna drabbar individuellt är svårlöst och beräkningarna bygger i detta hänseende — enligt beredningens egen uppgift — på delvis ovissa övervältringsantaganden och grova schabloner. Beredningen betecknar dem som räkneexempel. Det ligger i sakens natur, att det blir allt svårare att beräkna den individuella skattebördan inom olika inkomstgrupper ju större andel de indirekta skatterna får i skattesystemet. Det finns måhända i ett system med större indirekt beskattning också en något vidgad möjlighet för individen att genom sina konsumtionsvanor påverka storleken av sin egen skattetribut. Enligt ämbetets mening är det icke tillfredsställande, att det icke gått att mera tillförlitligt bedöma verkningarna av de förslag till omfördelning av skattebördan, som varit beredningens uppgift i första hand. På grund av tveksamheten beträffande riktigheten av de grundläggande beräkningarna kan det också uppstå tvekan om beredningens överväganden och förslag verkligen får den av beredningen avsedda effekten. överståthållarämbetet anser sig emellertid i det följande böra utgå från att beräkningarna av det individuella skattetrycket före och efter en reform få antagas giva ett riktigt uttryck för i vart fall tendensen i beredningens förslag. Skattetryckets omfördelning mellan olika grupper av fysiska personer och den fördelning av skatteuttagen på direkt skatt, indirekt skatt och socialförsäkringsavgifter, som beredningen föreslagit får för alla grupper till resultat en sänkning av den direkta skatten. Detta gäller även i de fall, där för viss grupp den totala skattebördan i realiteten höjs genom beredningens förslag. Höjningen ligger då i de indirekta skatter och social försäkringsavgifter, som har beräknats drabba de enskilda individerna inom sådan grupp. Det får betecknas som en fördel

med förslaget, att omfördelningen av skattebördorna verkställts utan att totala skotteskärpningen inom vissa grupper kommei till synes på skattsedeln som en ökad direkt skatt. Väsentligt är dock att — såsom o:kså skett i betänkandet — det öppet redov.sas, vilka grupper som genom förslaget får sin totala skattebörda ökad. M a n kan ifrågasätta lämpligheten av att behandla frågorna om skattebördornas fördelning mellan olika inkomstgrupper och skattens fördelning på direkt skatt, indirekt skatt och avgifter utan att samtidigt behandla den svårlösta men betydelsefulla frågan om en definitiv källskatt för vissa inkomsttagare, en uppgift som ju också ingår i direktiven för beredningen. Skatteskalornas utformning i avseende å progressionen är av väsentlig betydelse som förberedelse för en övergång till definitiv källskatt, men det synes kunna ifrågasättas om utredningens förslag i detta hänseende i något mera påtagligt avseende kan anses j ä m n a vägen härför. En annan omständighet som försvårar en övergång till definitiv källskatt och slopande av deklarationsplikten för vissa inkomsttagare är det nuvarande beroendet av inkomstdeklarationerna i och för uträkning av pensionsgrundande inkomst. Anknytningen och därmed beroendet till deklarationerna har i beredningens förslag ytterligare accentuerats genom att icke endast de individuella beräkningarna av pensionsgrundande inkomst liksom hittills skall ske med ledning av deklarationsmaterialet, utan detta avses även skola ligga till grund för fördelningen av de kollektivt beräknade avgifterna från arbetsgivarna. överståthållarämbetet anser det beklagligt att beredningen sålunda tvingats förskjuta behandlingen av sådana radikala reformer inom beskattningen, som man kunnat vänta sig av direktiven och även av betänkandets titel, »ett nytt skattesystem». De åtgärder beredningen föreslår för genomförande av sina förslag rörande omfördelningen av skattebördan innebär i korthet en sänkning av de direkta skatterna, som uppväges av dels en höjd indirekt beskattning, dels höjda socialförsäkringsavgifter. Allmänna varuskatten utvecklas därvid till en mervärdeskatt varjämte inbetalningen av socialavgifterna lägges i största utsträckning på arbetsgivarna. Följande allmänna synpunkter av bl. a. administrativ och kon-

159 trollteknisk art synes böra läggas på de olika komponenterna i skattesystemet. Direkta skatter av den höjd, som vi för närvarande har, inbjuder till åtgärder i skatteundandragande syfte i form av skatteflykt och skattefusk. En hög direkt beskattning fordrar en dyrbar kontrollorganisation utan att likväl kontrollen kan bli på långt när fullständig. Överståthållarämbetet har i tidigare remissyttranden ( S O U 1954:24 S O U 1957: 13) uttalat sig för en utvidgad indirekt beskattning, dels därför att den direkta beskattningen nått en sådan höjd att effekten av ytterligare höjning kan ifrågasättas, dels för att därigenom bereda väg för en definitiv källskatt och begränsad deklarationsplikt. Ämbetets inställning är fortfarande densamma och överståthållarämbetet tillstyrker därför en förskjutning från direkt till indirekt beskattning. Överståthållarämbetet ansluter sig också till beredningens förslag att den nuvarande allmänna varuskatten utvecklas till en mervärdeskatt och att skatteuttaget sättes vid sådan nivå, att även vissa av de nuvarande punktskatterna kan avvecklas. I sitt utlåtande rörande det av 1952 års kommitté för indirekta skatter avgivna betänkandet angående den statliga indirekta beskattningen anförde ämbetet bl. a. följande ifråga om alternativa former för en generell varuskatt. »Alternativet mervärdeskatt, d. v. s. en skatt som uttages i varje led av varans gång från råvaruproducenten till konsumenten och som beräknas på det ökade värde varan i varje led erhåller, är emellertid enligt överståthållarämbetets uppfattning en skatteform av obestridligt värde Nackdelarna med en mervärdeskatt är det stora antalet skattskyldiga och den omfattande administrationsapparat, som härav blir följden. För en lågprocentig allmän indirekt skatt är därför mervärdeskatten icke lämplig. Administrationskostnaderna bli för höga i förhållande till skatteuttaget. Därest behov emellertid skulle uppkomma att mera väsentligt öka statens skatteintäkter genom indirekt beskattning och sålunda en mycket hög skattesats måste tillämpas, kommer frågan i ett annat läge och alternativet mervärdeskatt synes då böra givas företräde». Då beredningen nu föreslagit en generell omsättningsskatt med en väsentligt mycket högre uttagningsprocent än tidigare, anser överståthållarämbetet — i konsekvens med ovan citerade utlåtande — att en mervärdeskatt bör ersätta den nuvarande allmänna

varuskatten. För administrationen av en på så sätt utvidgad indirekt beskattning finns redan den organisation vid överståthållarämbetet och länsstyrelserna, som tillkom i samband med allmänna varuskattens införande, och denna kan utbyggas med hänsyn till ansvällningen av arbetsuppgifterna. Även när det gäller det föreslagna systemet med avgifter för finansiering av folkpensionering m. m. är organisationen härför redan uppbyggd. Genom sammankopplingen med arbetsgivaravgifterna för allmänna tilläggspensioneringen och i samband därmed en förenkling av beräkningarna för avgiftsuttaget, innebär beredningens förslag förbättrade kontrollmöjligheter jämfört med nuvarande förhållanden. På ett skattesystem bör ställas kravet att skatte- och avgiftsuttaget skall kunna varieras med enkla åtgärder och utan att systemet upprives. Rent tekniskt synes sådana variationer lätt kunna vidtagas både när det gäller den föreslagna indirekta skatten och då det gäller arbetsgivaravgifterna. Huruvida utrymme finns för ett större samlat skatteuttag än beredningen räknat med för år 1970 skall emellertid icke bedömas från tekniska synpunkter utan är en fråga som är beroende av politiska överväganden. Rent allmänt kan likväl sägas, att därest en ökning av skatteuttaget skulle bli aktuell, torde möjligheterna att genomföra en dylik väsentligt underlättas om i ett skattesystem ingår sådana komponenter som arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. Häri ligger givetvis en fara helst som i ett sådant system den enskilde medborgaren svårligen kan överblicka den samlade skattebördans verkliga omfattning. Överståthållarämbetet anser sig böra i princip tillstyrka en sådan uppdelning av skattesystemet på direkt skatt, mervärdeskatt och avgifter som beredningen föreslagit och övergår nu till att behandla de olika komponenterna i systemet var för sig. Socialförsäkringens

finansiering

Beredningens förslag innebär att vad man kallar socialförsäkringens grundförmåner •—• folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen och den s. k. hemmafruförsäkringen —• i fortsättningen till ca 50 % skall finansieras genom arbetsgivaravgifter för de anställda och med en i princip på likartat sätt beräknad egenavgift för övriga inkomsttagare. För beräkning av arbetsgivaravgiften skulle

160 anknytning ske till de uppgifter som arbetsgivarna redan nu ha att lämna för allmänna tilläggspensioneringen, varvid bl. a. även det nu avgiftsfria basbeloppet skulle utnyttjas för avgiftspåföring. Överståthållarämbetet anser att ett avgiftssystem på sätt beredningen föreslagit är att föredraga framför övriga redovisade alternativ, nämligen hel skattefinansiering eller finansiering byggd helt på egenavgifter. Anknytningen till det underlag som ligger till grund för avgifterna till allmänna tillläggspensioneringen synes innebära en rationell lösning av debiterings- och uppbördsförfarandet. Genom att basbeloppet icke undantas från avgiftspåföring vinnes en betydelsefull förenkling i beräkningen och kontrollen av underlaget för avgifterna och med all sannolikhet även en effektivisering. Det är givetvis en fördel om reglerna för kollektiva arbetsgivaravgifter av detta slag kan göras så enkla som möjligt och med så få undantag och särbestämmelser som möjligt. Det är en fördel för såväl uppgiftslämnaren som den myndighet som har att verkställa kontroll av lämnade uppgifter. På grund härav kan möjligen ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger att nu införa en nedre åldersgräns på 16 år, en gräns som icke tidigare funnits i avgiftssystemet för allmänna tilläggspensioneringen. Å andra sidan kan antagas att antalet arbetstagare under 16 år är så pass obetydligt att gränsen kommer att få mycket liten praktisk betydelse. Gränsen blir på så sätt mer av principiell betydelse och torde måhända icke vålla särskilt stort extra besvär vid uppgiftslämnandet. I sammanhanget må erinras om önskvärdheten av att frågan om arbetstagarbegreppet uppmärksammas och till sin innebörd närmare klarlägges. Beredningen har icke gått in på yrkesskadeförsäkringens roll i avgiftssystemet, då denna försäkringsform är föremål för särskild utredning, överståthållarämbetet vill framhålla angelägenheten av att, därest en samordning med nu föreslagen arbetsgivaravgift blir aktuell, densamma utformas på sådant sätt att uppgiftslämnandet och därmed också kontrollen icke onödigtvis kompliceras med olika beloppsgränser. Fördelningen av totalsumman av inflytande arbetsgivaruppgifter på vad som i och för tilläggspensionering bör tillföras allmänna pensionsfonden och vad som bör tillföras statsverket såsom bidrag till folkpensione-

ringen och grundförmånerna inom sjukförsäkringen, synes i och för sig lämpligen kunna ske på av beredningen föreslaget sätt. Såsom ämbetet tidigare i detta yttiande framhållit kan dock denna anknytning till inkomstdeklarationerna, som ju ligger till grund för beräkningen av pensionsgrur.dande inkomst, på sitt sätt ytterligare försvåra en framtida reform med sikte på en definitiv källskatt och slopad deklarationsplikt för vissa grupper av inkomsttagare. Då kostnaderna för socialförsäkringens grundförmåner, som kommer alla medborgare till del i samma mån, bör delas av samtliga inkomsttagare, har beredningen konstruerat en egenavgift, benämnd grundförsäkringsavgift, för dem som redovisar annan inkomst än som arbetstagare eller har såväl löneinkomst som annan inkomst. I princip bör givetvis denna egenavgift konstrueras så att den motsvarar den arbetsgivaravgift som — ehuru dold — drabbar löntagarens inkomst. Så har också skett i beredningens förslag. Ett par avvikelser förekommer dock, som får betecknas som betydelsefulla. Sålunda anses avgift ej böra påföras den som icke har någon beskattningsbar inkomst, varjämte införts en upptrappningsregel i anslutning härtill. I och för sig är en sådan inskränkning i betalningsskyldigheten befogad, men givet är att det också kan finnas löntagare, som icke kommer upp till beskattningsbar inkomst, men vilkas lön likväl automatiskt reducerats med arbetsgivaravgiften. överståthållarämbetet anser det emellertid rimligt att hänsyn tages till betalningsförmågan på sätt beredningen föreslagit. Att en liknande begränsning icke går att genomföra ifråga om de kollektivt beräknade arbetsgivaravgifterna torde icke böra hindra en sådan hänsyn. Allvarligare är måhända beredningens förslag att för två samtaxerade makar, som båda har inkomst, tillämpa en samberäkningsmetod för egenavgiften, medan en särberäkningsmetod är obligatorisk vid beräkning av arbetsgivaravgiften. I vissa hänseenden har beredningen föreslagit fördelaktigare beräkningsmetoder för skattskyldiga som har att erlägga egenavgift än för skattskyldiga med enbart anställningsinkomst. Sålunda har för den senare gruppen hänsyn icke kunnat tagas till vissa kostnader i förvärvsverksamhet eller till underskott i förvärvskälla och ej heller till betalningsförmågan på sätt härovan berörts. Det synes då knappast rimligt att ytterligare gynna

161 gruppen genom tillämpning av samberäkningsmetod. Man får icke glömma bort att de socialförmåner, som skola täckas av grundförsäkringsavgiften, här kommer att utgå till två personer. En konstruktion av grundförsäkringsavgiften i enlighet med beredningens förslag medför ett debiteringsförfarande av synnerligen individuell natur, vars tillämpning i praktiken säkerligen icke blir så enkel som beredningen synes antaga — alldeles särskilt gäller detta om samberäkningsmetod för makar skall komma till användning. Man måste i många fall gå tillbaka till deklarationen för att kunna göra en riktig debitering. Det skulle därför vara till fördel om avgiftsfrågan för denna grupp kunde ordnas genom en mera schablonmässig beräkning av avgiften, varvid man givetvis fick avstå från den i och för sig önskvärda överensstämmelsen med arbetsgivaravgiften. Nuvarande metod för debitering av folkpensionsavgift med viss procent av taxerad inkomst och med en maximering uppåt kunde därvid tjäna som mönster för en enkel debiteringsmetod även om vissa komplikationer inträder vid blandad inkomst. Då full överensstämmelse ändå ej går att erhålla mellan arbetsgivaravgifter och grundförsäkringsavgifter synes skäl föreligga att överväga en avgift med enklare debiteringsförfarande. Avgifterna förutsattes av beredningen skola vara avdragsgilla vid taxeringen. Så får med nödvändighet bli fallet med arbetsgivaravgiften, där avdraget sker genom en tyst kvittning mot en motsvarande inkomst, som emellertid löntagaren icke uppburit och icke känner till beloppet. Det torde icke kunna komma i fråga att ålägga arbetsgivarna att göra en fördelning av de kollektivt beräknade avgifterna på varje inkomsttagare att läggas till grund för dessas taxering. O m avgifterna anses avdragsgilla erfordras icke någon sådan beräkning. En konsekvens av att arbetsgivaravgiften göres avdragsgill är att grundförsäkringsavgiften också blir avdragsgill.

Den direkta beskattningens utformning Inledande synpunkter V a d beträffar den direkta beskattningens utformning innebär utredningens förslag i denna del icke några genomgripande föränd-

11-4J3386

ringar utan snarare jämkningar inom det nuvarande systemets ram. Till sådana önskemål som man gärna förknippar med ett nytt skattesystem, t. ex. radikala förenklingar av beskattningsreglerna och skatteuppbörden samt ett avskaffande av deklarationsplikten för stora grupper av löntagare, har utredningen i detta sammanhang icke tagit ställning. Ett visst mått av besvikelse över utredningens försiktighet kan därför ej undvikas. Enligt direktiven bör möjligheterna att införa en definitiv källskatt för löntagare allvarligt prövas. En sådan omläggning förutsätter att flera komplicerade i direktiven närmare berörda frågor får sin lösning. Utredningen framhåller å sid. 29 att möjligheter har saknats att i betänkandet redovisa några överväganden härutinnan och att uppdraget i denna del är en kvarstående uppgift för utredningen. Vidare framhålles att de framlagda förslagen utformats under beaktande jämväl av ändamålet att underlätta eller i vart fall inte ytterligare försvåra förutsättningarna för införande av definitiv källskatt. Det synes likväl kunna ifrågasättas om utredningens förslag rörande den direkta beskattningen i något mera påtagligt avseende kan anses ha jämnat vägen för att förverkliga en övergång till en definitiv källskatt. Skatteprogressionen torde utgöra ett av de viktigaste hindren för en dylik övergång. Utredningen har visserligen föreslagit en breddning av det proportionella skiktet så att gränsen för detsamma skall gå vid en beräknad årsinkomst för gift av 26 200 kronor och för ensamstående 13 300 kronor, i följd varav 50 procent av alla gifta och 57 procent av alla ensamstående skulle falla inom det proportionella skiktet (sid. 255). Jämföres emellertid dessa procenttal med läget år 1953, då ett mera omfattande proportionellt skikt infördes, omfattande 75 procent av alla gifta och 68 procent av alla ensamstående inkomsttagare, visar det sig alltså, att en mindre andel av samtliga inkomsttagare kommer att rymmas i detta skikt år 1970 än år 1953. Orsaken härtill ligger givetvis i de progressiva skalornas utformning och den fortgående stegringen av medborgarnas inkomster. Med hänsyn härtill borde kanske ansträngningarna i högre grad än som skett i utredningens förslag ha inriktats på att utnyttja tillgängligt utrymme för lättnader till en vidare breddning av det proportionella skiktet och en ytterligare minskning av progressiviteten. Överståthållarämbetet återkommer

162 i det följande till möjligheten att skapa ökat utrymme härför inom den av utredningen angivna ramen för lättnader på den direkta beskattningens område. Grundavdrag a)

allmänt

Enligt utredningsdirektiven bör vid skattebördans avvägning mellan olika skatteformer och mellan skilda kategorier skattebetalare skatteförmågeprincipen liksom hittills vara avgörande. Det sagda får anses innebära att en utjämning av skattebördan i sidled bl. a. bör ernås genom differentierade grundavdrag, överståthållarämbetet delar utredningens ståndpunkt att ordningen med fasta grundavdrag bör bibehållas. Fråga är emellertid vilken grad av differentiering som är önskvärd samt till vilka belopp avdragen bör bestämmas. Utredningen föreslår icke någon ändring av grundavdragens antal eller struktur utan allenast en höjning av nuvarande avdrag. Utredningen framhåller å sid. 246 att skilda omständigheter såsom den allmänna inkomstutvecklingen och genomförda socialpolitiska målsättningar samt vad som framkommit rörande s. k. låga inkomsttagare (sid. 247) kan medverka till ett i viss mån annat synsätt nu beträffande grundavdragen än tidigare (nämligen att grundavdraget i princip skulle motsvara den skattskyldiges existensminimum med hänsyn till bl. a. levnadskostnaderna på boningsorten och den skattskyldiges försörjningsbörda). Vidare framhåller utredningen följande (sid. 2 4 7 ) : »Höjningar blir till fördel för en begränsad grupp av inkomsttagare bland vilka den övervägande delen — deltidsanställda, personer som av olika skäl arbetat blott en del av året, hemmasöner och hemmadöttrar med tillfälligt arbete etc. — har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för. Genom grundavdragshöjningar sker en övervältring av skattebördan på människor i normala inkomstlägen, varjämte utrymmet minskas för sådant som skattelättnader åt barnfamiljer.» V a d utredningen sålunda anfört talar för att höjningar av grundavdragen bör ske med en viss försiktighet, i synnerhet som reformer av detta slag är mycket kostnadskrävande. De kan även leda till höjningar av den kommunala utdebiteringen. Slutsatsen av utredningens konstaterande borde måhända bli att höjningar av grundavdragen helt borde underlåtas till förmån

för en ytterligare justering av skatteskalorna, främst lagd på en vidare breddning av det proportionella skiktet. Vid en sådan lösning kvarstår emellertid problemet med den grupp av inkomsttagare med låga inkomster och tillika låg skattekraft. Denna grupp kräver givetvis beaktande. Ett i sid. 296 i betänkandet återgivet uttalande av vederbörande departementschef till 195.2 års riksdag bör beaktas i detta sammanhang. Departementschefen framhöll bl. a. a:t de lägsta inkomstskikten av ensamstående hade en mycket olikartad sammansättning och bestod till stor del av ungdomar, vilka ännu inte i egentlig mening trätt ut i förvärvslivet utan bodde i sina föräldrahem, biträdde föräldrarna i deras jordbruk o. s. v. Det syntes under sådana förhållanden föga lämpligt att låta de mer ömmande fallen bland ensamstående med låga inkomster alltför starkt påverka ortsavdragens storlek. I stället torde dessa fall böra i princip tillgodoses genom sociala bidrag eller i enlighet med bestämmelserna om tillämpning av särskilt avdrag för existensminimum vid taxeringen. — Riksdagen godtog vad sålunda föreslogs. Det anförda gäller närmast ensamstående men torde i princip även vara tillämpligt å gifta inkomsttagare. En utebliven höjning av grundavdragen skulle alltså för denna kategori av låga inkomsttagare kunna kompenseras genom sociala förmåner eller avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga. En viss liberalisering av reglerna för extra avdrag vid existensminimum synes även kunna övervägas. b) barnfamiljernas

grundavdrag

Det torde inte råda några delade meningar om att barnbidraget i regel icke förslår till täckande av barnkostnaderna. Ej heller synes en mera avsevärd förskjutning i relationen mellan barnbidrag och barnkostnader vara möjlig, om man betänker att kostnaden för första barnet kan beräknas uppgå till i genomsnitt 6 500 kronor per år (tabell 50, sid. 319). Såsom motiv för ett återinförande av barnavdrag vid taxeringen torde kunna anföras att — så länge barnbidraget icke täcker barnkostnaden — ett barnavdrag, tänkt som en påbyggnad på grundavdraget, skulle öka möjligheterna till en differentiering mellan olika kategorier av inkomsttagare. Genom barnavdraget skulle alltså åstadkommas större horisontell rättvisa, d. v. s. större likställdhet mellan skattskyldiga i samma inkomstläge.

163 De m å h ä n d a icke önskvärda biverkningarna av barnavdraget — närmast när det gäller effekten i högre inkomstlägen — skulle eventuellt kunna elimineras genom en samtidig omprövning av skatteskalan. Utredningen framhåller å sid. 323 att vissa skäl kan åberopas för införande av barnavdrag och att sådana avdrag inte utan vidare bör avvisas därför att de skulle ge oberättigade förmåner för högre inkomsttagare. I sitt slutliga ställningstagande ställer sig utredningen dock avvisande till tanken att införa barnavdrag och finner att höjda barnbidrag bör föredras. Frågan om införande av barnavdrag synes emellertid ha kommit i ett nytt läge sedan den ändringen numera genomförts, att ensamstående inkomsttagare, som har hemmavarande barn under 18 år, äger rätt till dubbelt grundavdrag. Eftersom detta dubbla grundavdrag är helt beroende av förekomsten av hemmavarande barn, kan det påståendet göras, att ensamstående barnförsörjare i realiteten äger åtnjuta ett barnavdrag med för närvarande 2 250 kronor. Det synes därför rimligt och bör även följa av skatteförmågeprincipen — vilken enligt direktiven bör vara avgörande vid skattebördans avvägning mellan skilda kategorier skattebetalare — att gift med andra maken sammanlevande inkomsttagare med hemmavarande barn under 18 år (minst tre personer) bör erhålla samma förhöjning av grundavdraget som för närvarande kommer den ensamstående barnförsörjaren (minst två personer) till del. Genom ett sådant tillrättaläggande skulle ernås önskvärd horisontell rättvisa utan att för den skull barnavdraget behövde göras till ett självständigt begrepp i skattelagstiftningen. Ett av utredningen förbisett förhållande när det gäller avvägningen av skattebördan mellan olika kategorier av barnfamiljer är att förekomsten av vissa förvärvskällor (oftast kapital och fastighet) kan medföra möjligheter att till barnen överföra inkomst genom benefika gåvor av aktier, fastigheter o. dyl., varigenom icke obetydliga skattelättnader kan uppnås. Eftersom dylika arrangemang icke kan vidtas av alla, medför åtgärder av detta slag en från skatteförmågesynpunkt orättvis fördelning av skattebördan olika barnfamiljer emellan. Saken har också en skatteflyktsaspekt. Ett tillrättaläggande synes rent tekniskt kunna ske antingen därigenom att t. ex. möjligheten att utnyttja barnens icke utnyttjade grundavdrag göres allmän eller också genom nå-

gon form av sambeskattning, liknande den som enligt 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt i vissa fall skall ske i fråga om hemmavarande barns under 21 år förmögenhet. c) relationen

mellan

grundavdragen

I det föregående har uttalats viss tveksamhet beträffande förslaget att generellt höja grundavdragen i den omfattning som utredningen föreslagit. Vidare har anförts skäl för en ytterligare differentiering av grundavdragen i syfte att gynna barnfamiljerna. Relationen mellan gällande grundavdrag utgör 1:2. Häri föreslår utredningen icke någon ändring, ehuru från skattefördelningssynpunkt en ökad grad av differentiering av avdragen mellan skilda kategorier av inkomsttagare icke kan anses omotiverad. Den av utredningen föreslagna höjningen av grundavdragen skulle synbarligen medföra icke önskvärda skärpningar av sådana tröskel- och rättviseproblem som sammanhänger med en otillräcklig grad av differentiering, skärpningar som kan leda till irritation och oförståelse bland skattebetalarna. Bakom syftet med en ökad grad av differentiering ligger önskemålet att ernå en rättvisare fördelning av skattebelastningen. Överståthållarämbetet anser sig böra ifrågasätta om icke en lämplig skala för differentiering av grundavdragen kunde ernås därest dessa bestämdes till förslagsvis följande belopp: Kategori

av

inkomsttagare

grundavdrag

2 250 kronor Ensamstående utan barn Ensamstående med hemmavarande barn under 18 år 4 500 kronor T v å makar utan barn 4 500 kronor T v å makar med hemmavarande barn under 18 år 6 000 kronor Med överståthållarämbetets utgångspunkt torde även följande grundavdragsskala kunna alternativt övervägas: 2 500 - 5 000 5 000 - 6 250. En grundavdragsreform av antydd innebörd skulle medge ökat utrymme för andra lättnader inom den givna kostnadsramen, exempelvis när det gäller skatteprogressio-

Förvärvsavdrag Förvärvsavdragets uppgift får anses vara att tillföra ena maken, i regel hustrun, ett avdrag med anledning av den särskilda kost-

164 nad för familjen som kan uppkomma på grund av hennes förvärvsarbete. Avdraget är således till sin egentliga natur likartat med det vanliga avdraget för kostnader för intäkters förvärvande. Utredningens förslag går ut på att förvärvsavdragets nuvarande principiella konstruktion bibehålies och att avdraget bestämmes till lägst 1 000 kronor och högst 4 000 kronor, innebärande en fördubbling mot vad nu gäller. Med hänsyn till att avdraget beräknas efter en schablon gynnas sådana inkomsttagare, vilka har inga eller jämförelsevis låga kostnader, och missgynnas sådana som har höga kostnader av antytt slag. Sker en så kraftig förhöjning av avdraget som utredningen förordar, torde kunna befaras att missförhållandet mellan kostnader och avdrag i många fall kan anta icke godtagbara proportioner. Eftersom ett schablonavdrag med nödvändighet måste medges i åtskilliga fall, där något berättigat krav på avdrag icke kan anses föreligga, måste en höjning av avdragsbeloppet medföra en ökning av vad som kan betecknas såsom oberättigade avdrag och alltså innebära ett »slöseri» med tillgängligt utrymme för skattesänkningar; ett förhållande som från skattebetalarnas synpunkt måste te sig orättfärdigt och onödigt. Utredningen framhåller också å sid. 309 att principiellt starka skäl kan anföras för att göra avdraget beroende av den verkliga kostnaden samt fortsätter: »Det torde förhålla sig så, att det nuvarande avdraget tillgodoföres i åtskilliga fall där inga eller endast obetydliga kostnadsökningar faktiskt uppstår, under det att i andra fall avdraget inte utgör tillräcklig kompensation härför». Inte desto mindre anser utredningen — närmast av kontrolltekniska skäl —• att avdragets nuvarande konstruktion bör bibehållas. Överståthållarämbetet ifrågasätter emellertid om icke utredningen (se sid. 309) överbetonar de svårigheter, som skulle uppkomma vid en prövning av de faktiska kostnaderna i det enskilda fallet, därest förvärvsavdraget ändras till ett kostnadsavdrag. För det fall att avdrag icke skulle medges för andra kostnader än verkliga utgifter för barntillsyn eller barnstugevård, skulle större svårigheter ej behöva uppstå än vid bestämmande av avdrag för t. ex avlöning till biträde i förvärvskälla eller periodiskt understöd. Av vikt är därvid att i lagtexten klart anges vilka slag av kostnader som berättigar till avdrag. Avdragsgränserna enligt utredningens förslag, lägst 1 000 kronor och högst

4 000 kronor, skulle kunna bibehållas, varigenom en från administrativ m. fl. synpankter lämplig spärr skulle erhållas. Såsom ett alternativ skulle kunna tänkas den möjligheten att uppdela förvärvsavdraget i dels ett schablonavdrag enligt gällande konstruktion och dels ett avdrag därutöver för verkliga kostnader, till den del dessa icke täcks av schablonavdraget, enligt följande: I II

III

Ett lägsta avdrag om 1 000 kronor Ett avdrag motsvarande 20 % av inkomsten, dock högst 2 000 kronor Ett avdrag motsvarande faktiska kostnader, dock högst 4 000 kronor

Därest avdragsrätten mera sattes i relation till kostnaderna skulle även den orättvisan undanröjas, som följer av nu gällande regler, att hänsyn icke skall tas till vare sig arbetstidens längd eller arbetsplatsens belägenhet; endast inkomstens storlek är ju nu utslagsgivande. Även möjligheter till skatteflykt skulle elimineras. Den av utredningen åberopade stickprovsundersökningen (sid. 309) rörande kostnaderna för barntillsyn synes med hänsyn till materialets begränsning knappast vara tillräckligt omfattande för att anses representativ vid en beräkning av de faktiska genomsnittliga kostnaderna för barntillsyn när det gäller hela kategorin förvärvsarbetande med minderåriga barn. Redan det förhållandet att vissa svårigheter torde föreligga att i önskad utsträckning erhålla hemhjälp eller barnstugevård borde avhålla från allt för långt gående slutsatser angående undersökningens innebörd. Utredningen tvingas också konstatera att de individuella variationerna kring genomsnittet av kostnaderna för barntillsyn enligt undersökningen är stora. Å sid. 315 framhåller utredningen att den föreslagna uppräkningen av förvärvsavdraget när det gäller rörelse och jordbruk förutsätter uppmärksamhet från myndigheternas sida vid taxeringskontrollen så att avdraget å 1 000 kronor icke medges utan egentlig granskning. Uttalandet — i och för sig välmotiverat — är något överraskande i betraktande av utredningens mera generösa inställning när det gäller det största schablonavdraget o m 4 000 kronor, som ju skall medges utan någon som helst kostnadsprövning och beträffande vilket utredningen å sid. 309 uttalat att det nuvarande avdraget tillgodoföres i åtskilliga fall, där inga eller endast

165 obetydliga kostnadsökningar faktiskt uppstår. Enligt gällande bestämmelser får det högsta förvärvsavdraget åtnjutas av hustrun även om mannen är hemmavarande och icke har förvärvsarbete. Mannen är däremot icke i något fall berättigad till detta högre avdrag. Det synes kunna ifrågasättas om icke såsom villkor för avdrag bör krävas att båda makarna har förvärvsarbete. Först då uppkommer ju ev. ökade kostnader för barnens tillsyn, vilka kostnader det är förvärvsavdragets uppgift att kompensera. En riktig anpassning till de faktiska omständigheterna skulle automatiskt ernås, därest förvärvsavdraget gjordes till ett kostnadsavdrag, där avdrag fick göras för verkliga kostnader upp till 4 000 kronor och med lägst 1 000 kronor. Ett förslag av denna innebörd får väl även anses stå dels i bättre linje med utredningens förslag att slopa det lägsta förvärvsavdraget om 300 kronor, vilket tillkommer gift förvärvsarbetande kvinna utan barn, dels ock i bättre samklang med utredningens uttalande å sid. 316 (beträffande förvärvsavdrag när det gäller rörelse och jordbruk) att det inte är godtagbart att medge avdrag av viss storleksordning (1 000 kronor) utan egentlig granskning. Minoritetsförslaget i skatteberedningen om bibehållande av förvärvsavdraget för gifta kvinnor utan barn har motiverats med arbetsmarknadspolitiska skäl. Härtill må framhållas att avdraget, även om det skulle innebära en viss stimulans och en lindring av tröskelproblem, knappast är av den storleksordningen att en dylik effekt med säkerhet kan förutsägas. (Jfr. härutinnan bilaga 4 till betänkandet). Förslaget innebär vad syftet beträffar, en arbetsmarknadspolitisk dirigering via skattelagstiftningen, en dirigering som bör framkalla tvekan av principiella skäl. Kostnadsaspekten synes även i detta fall böra anses som den avgörande faktorn. Av vikt är även att vid bortfall av sakligt oberättigade avdrag kommer utrymmet för lättnader på andra områden att öka.

Sär- eller sambeskattning Vid valet mellan sär- eller sambeskattning synes avgörande vikt i överensstämmelse med skatteförmågeprincipen böra fästas vid om en eller flera personer skall leva på en viss inkomst. Det sagda får anses innebära

att beskattningsreglerna bör utformas under hänsynstagande till bl. a. den form av hushållsgemenskap som föreligger mellan äkta makar. Att andra former av hushållsgemenskap av praktiska skäl ej kan ges samma innebörd torde följa av att det i andra fall av gemenskap, t. ex. mellan syskon, föräldrar och barn, inte kan uppställas samma allmänna presumtion på sammanlevnad. Eftersom familjekollektivet vanligen utgör en ekonomisk enhet, där makarna är lagligt skyldiga att ömsesidigt underhålla varandra med rätt till inbördes lika standard, bör det vara likgiltigt om det är mannen eller hustrun, som uppbär inkomsten. Det kan därför inte anses stötande eller orätt att makarna erhåller dubbelt grundavdrag, att ömsesidig rätt föreligger för dem att utnyttja andra makens outnyttjade avdrag eller att skatten uträknas efter en något förmånligare skala än som gäller för ensamstående, eftersom ju två personer skall ha sin försörjning ur familjeinkomsten. Å andra sidan är det ofrånkomligt av tekniska skäl och helt i linje med betraktelsesättet att progressiviteten skall drabba den gemensamma inkomsten. I direktiven har icke anförts något som kan uppfattas som ett ställningstagande för en mera radikal lösning av frågan. Tvärtom framhålles beträffande familjebeskattningen bl. a. att ytterligare åtgärder såsom en ändrad avvägning av den direkta beskattningen mellan familjer och ensamstående och ett ökat hänsynstagande till försörjningsbördan har förordats av många myndigheter och organisationer och att dessa frågor bör bli föremål för utredningens prövning. Även har i direktiven framhållits såsom en mera allmän regel, att skatteförmågeprincipen liksom hittills bör vara avgörande. I den allmänna debatten har gjorts teoretiska och principiella invändningar mot sambeskattningens bibehållande. Följande argument har därvid åberopats till stöd för en särbeskattning: Principen om jämlikhet mellan könen, en rättvisare fördelning av skattebördan samt arbetsmarknadens behov av den gifta kvinnliga arbetskraften. Utredningen har upptagit den framförda kritiken till närmare granskning och funnit att densamma icke kan anses innefatta sådana invändningar att sambeskattningen därför bör överges. Ej heller finner utredningen att sambeskattningen innebär något diskriminerande mot den gifta förvärvsarbetande kvinnan. Samtidigt påvisar utredningen att

166 från rättvise-, skatteflykts- och administrativa synpunkter allvarliga olägenheter i dagens läge icke skulle kunna undvikas vid en övergång till en fullt genomförd särbeskattning. I fråga om de arbetsmarknadspolitiska aspekterna på sambeskattningen framhåller utredningen å sid. 281 att dessa inte torde kunna tillerkännas utslagsgivande betydelse vid beskattningens utformning och ej heller bör till sin innebörd överdrivas. I den av Garsten Welinder till utredningen avgivna promemorian om inkomstbeskattningens effekt på utbudet av arbetskraft (Bilaga 4, sid. 799) påvisas exempelvis svårigheten att säkert ange hur stor den roll är som beskattningen spelar för den gifta kvinnans förvärvsarbete; det tillägges dock att möjlighet föreligger att medelst ändrade beskattningsregler här åstadkomma en positiv effekt. Denna synes dock, såsom utredningen å sid. 258 framhåller, lämpligen böra ernås genom en sänkning av progressiviteten och alltså icke i första hand genom ett uppgivande av sambeskattningen. En tungt vägande invändning mot särbeskattning utgör utredningens konstaterande att en övergång i dagens läge till en dylik beskattning skulle ge skattelättnader för de ensamstående och därigenom försvåra möjligheterna att förbättra barnfamiljernas ställning, en målsättning som icke står i överensstämmelse med utredningens direktiv (tabell 45). Det framhålles även att av inemot 1.9 miljoner familjer skulle uppskattningsvis 800 000 å 850 000 få en skattehöjning på mer än 1 000 kronor (sid. 284) och att ett tillrättaläggande genom en kompensatorisk extra höjning av barnbidraget skulle såsom av tabell 46 framgår resultera i mycket ojämna verkningar för barnfamiljernas vidkommande, vilka verkningar därjämte fördelar sig på ett irrationellt sätt. Vid sin genomgång av betänkandet i denna del har överståthållarämbetet funnit övervägande skäl tala för att sambeskattningen nu inte bör uppges. Överståthållarämbetets ställningstagande grundar sig närmast på den uppfattningen att så länge vi har ett progressivt skattesystem en övergång till en fullt utförd särbeskattning, såsom den beskrivits å sid. 282 i betänkandet, skulle medföra orimligheter i fördelningen av skattebördan och i hög grad gå ut över barnfamiljerna i vanliga inkomstlägen. Ett kvarstående problem är frågan om det är önskvärt och möjligt att bibehålla

någon form av sambeskattning vid en övergång till en definitiv källskatt för löntagare. Lösningen av detta problem synes höra till de återstående uppgifter som utredningen har att ta ställning till. Givetvis skulle rent tekniskt en sådan övergång underlättas vid en dessförinnan genomförd särbeskattning. Likväl är det ej säkert att sambeskattningen därvid helt måste överges. (En viss önskad sambeskattningseffekt torde kunna ernås genom olika slag av skatteskalor. Vidare skulle ett sådant förenklat system knappast kunna antas komma att omfatta alla kategorier av skattskyldiga.) Under alla omständigheter synes det vara svårt att i dagens läge avstå från de fördelar, som sambeskattningen obestridligen erbjuder när det gäller den horisontella skatterättvisan mellan skilda kategorier av inkomsttagare.

Fakultativ särbeskattning Såsom utredningen påvisar skulle ett fakultativt särbeskattningssystem — d. v. s. ett system där man vid eljest bibehållen sambeskattning i vissa fall behandlar makar som av varandra oberoende skattskyldiga — vara behäftat med betydande administrativa olägenheter utan att medföra fördelar av större räckvidd. Av tabell 47 (sid. 295) framgår således att den skattelättnad, som i vissa fall skulle ernås, knappast är av sådan betydelse, att den kan anses uppväga de i betänkandet närmare belysta svårigheterna. Eftersom antalet fall, som skulle få någon egentlig fördel av en sådan särbeskattning, kan anges till någon eller några få promille av samtliga äktenskap, kan det inte vara ändamålsenligt att skapa en stor administrativ apparat enbart för dessa fåtal fall. Frågan rörande ett fakultativt särbeskattningssystem torde närmast ha principiellt intresse. Bärande principiella skäl kan nämligen anföras för önskemålet att över huvud förhindra en negativ sambeskattningseffekt för förvärvsarbetande makar, överståthållarämbetet anser sig likväl i likhet med utredningen och på de av utredningen angivna grunderna icke böra förorda en särbeskattning av antydd innebörd.

Skatteskalorna Den individuella skattebelastningen differentieras horisontellt genom bl. a. olika grund-

167 avdrag, förvärvsavdrag samt skatteskalor och vertikalt genom skatteprogressionen. Eftersom utformningen av den progressiva skatteskalan måste ske under hänsynstagande till å ena sidan effekten av de horisontellt verkande medlen och å andra sidan behovet av inkomster till statsverket, är det icke möjligt att göra andra än allmänna uttalanden när det gäller skatteskalans utformning. Ett sådant uttalande är önskemålet att bl. a. med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen (sid. 255) progressiviteten i möjligaste mån bör minskas samt utjämnas och det proportionella bottenskiktet ytterligare breddas. Ökade lättnader härutinnan synes såsom tidigare framhållits uppnåeliga vid viss återhållsamhet beträffande bl. a. grundavdrag och förvärvsavdrag. För att emellertid kompensera de lägsta inkomsttagarna för den ökade skattebelastning som för dem kan uppkomma genom mervärdeskatten, synes en lägre skattesats än den 10-procentiga möjligen böra övervägas. En dylik ändring av skatteskalan är dock med hänsyn till bl. a. vad som tidigare sagts rörande de låga inkomsttagarna icke invändningsfri. Särskilt bör då erinras om det tidigare citerade uttalandet av dåvarande departementschefen till 1952 års riksdag, att det vore föga lämpligt att låta de mer ömmande fallen med låga inkomster alltför starkt påverka bedömningen och att denna grupp av inkomsttagare skulle hjälpas genom andra slag av åtgärder. Lämpliga åtgärder torde vara höjningar och förbättringar av folkpensionerna, barnbidragen och andra sociala förmåner. Det må tilläggas att det för övrigt icke är rent tekniskt möjligt att kompensera de sämst ställda inkomsttagarna, som icke erlägger någon inkomstskatt, med några som helst lättnader på inkomstbeskattningens område.

Ofullständiga familjer Om hänsyn tages till försörjningsbördan, d. v. s. antalet personer som skall leva på en viss inkomst, kan det sägas, att ensamstående inkomsttagare med hemmavarande barn (minst två personer) åtnjuter en något gynnsammare behandling vid beskattningen än fullständiga familjer med barn (minst tre personer). Det sagda belyses drastiskt av den kraftiga skatteskärpning, som inträffar när ensamma föräldrar gifter sig eller sambeskattning skall ske av annan orsak (sid.

710). Skatteskärpningen, som då äger rum, är främst en konsekvens av bortfallet av det extra grundavdraget — ett om man så vill förtäckt barnavdrag — som kommer ensamstående men icke gifta föräldrar till del. Vid sambeskattning mellan två ensamstående föräldrar sker ett bortfall av två grundavdrag om för närvarande sammanlagt 4 500 kronor och enligt utredningens förslag 6 000 kronor, utan att antalet personer som skall leva på den gemensamma inkomsten undergår någon förändring. En riktigare avvägning av skattebelastningen mellan ofullständiga och fullständiga barnfamiljer framstår i betraktande av det anförda såsom motiverad, överståthållarämbetet har redan i det föregående under rubriken »grundavdrag» ifrågasatt lämpligheten av en viss annorlunda differentiering av sistnämnda avdrag.

Indexreglering Överståthållarämbetet ansluter sig liksom utredningen i princip till tanken att införa en indexreglering i vårt skattesystem. Viss tveksamhet torde dock kunna hysas huruvida en indexreglering i praktiken kan komma att få avsedd effekt. Ett motsatsförhållande skulle nämligen lätt kunna tänkas uppkomma mellan å ena sidan en gällande indexreglering och å andra sidan det allmännas behov av ökade inkomster genom skatter, varvid utvägar skulle behöva tillgripas, vilka skulle neutralisera indexregleringens automatik, om än inte upphäva densamma. (Borttagandet av rätten till avdrag för folkpensionsavgifterna kan möjligen te sig som en sådan åtgärd.) Vid angivna förhållande skulle det eventuellt befinnas vara mer ändamålsenligt att tid efter annan göra tillrättalägganden av skatteskalor och avdrag än att införa någon form av indexreglering i vårt skattesystem. Med hänsyn till utformningen av utredningens förslag framstår en genomförd indexreglering icke heller som omedelbart aktuell. Anledning torde däremot finnas att pröva frågan i vidare sammanhang för tiden efter år 1970.

Förmögenhetsbeskattningen Utredningen föreslår viss lindring av förmögenhetsbeskattningen. Det synes dock

168 möjligen kunna ifrågasättas om inte utrymmet för skattesänkningar, som härigenom tas i anspråk, i stället borde utnyttjas för lättnader på inkomstbeskattningens område. Eftersom de skattehöjningar som mervärdeskatten för med sig kommer att drabba konsumtionen, framstår det måhända såsom principiellt mera riktigt att skattelättnaderna helt koncentreras till inkomstbeskattningen och barnbidragen. Argumentet, att ett tillrättaläggande av förmögenhetsbeskattningen bör ske med hänsyn till väntade höjningar av fastigheternas taxeringsvärden, synes från principiella utgångspunkter icke kunna undgå kritik. Höjda taxeringsvärden medför visserligen icke i och för sig någon ökad avkastning för fastighetsägarna men innebär en anpassning till fastigheternas verkliga värden. De motiv som kan åberopas för ett tillrättaläggande av fastighetsägarnas inkomstskatt är därför inte utan vidare användbara när det gäller förmögenhetsbeskattningen. Av betydelse är också att taxeringsvärdena ofta icke oväsentligt understiger allmänna saluvärdet. Utredningens förslag beträffande förmögenhetsbeskattningen har hos överståthållarämbetet framkallat en viss tvekan om angelägenheten av dess genomförande för närvarande. När det gäller avvägningen av åtgärder inom den givna ramen för skattelättnader (jfr tabell 66, sid. 554) synes därför enligt ämbetets mening kanske böra övervägas om icke — med hänsyn särskilt till den föreslagna ökningen av konsumtionsbeskattningen — de lättnader som kan ifrågakomma helt bör förbehållas inkomsttagarna. Därest emellertid finansiellt utrymme skulle kunna tillskapas utöver den i direktiven angivna kostnadsramen för skattesänkningar, finns däremot icke något att erinra mot de av utredningen föreslagna lättnaderna på förmögenhetsbeskattningens område. I sådant fall synes även följdriktigt en omprövning böra övervägas av skatteskalorna vid arvs- och gåvoskatt.

Den indirekta beskattningen överståthållarämbetet har ovan uttalat sig för bifall till förslaget att utveckla den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt. Valet av beskattningsform har bestämts med hänsyn till den av beredningen föreslagna omfördelningen av skattetrycket från direkt

till indirekt beskattning. Denna omfördelning förutsätter ett väsentligt ökat inslag av generella indirekta skatter. Enligt beredningen äger en mervärdeskatt bestämda företräden framför den allmänna varuskatten och andra generella skatteformer. Ämbetet delar sålunda beredningens uppfattning att den allmänna varuskatten icke är lämplig beskattningsform vid ett högt skatteuttag. Erfarenheten vid tillämpningen av densamma visar även på betydande svårigheter för såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna. Enbart det förhållandet att det ankommer på den skattskyldige att avgöra huruvida vederbörande köpare är att anse som konsument eller icke, medför konfliktsituationer i förhållande dels till kunden dels ock till skattemyndigheterna. För att åskådliggöra svårigheterna vid tilllämpningen må redogörelse lämnas för följande fall ur praktiken. Vid förfrågan hos viss skattskyldig från skattekontoret rörande betydande avdragsposter framkom, att dessa inrymde en mångfald försålda artiklar, som bedömts i sin helhet utgöra skattefritt material. Efter viss genomgång av grundmaterialet visade det sig att fråga i många fall var om varor, vars skatterättsliga status icke kunde klarläggas utan avsevärda efterforskningar. Antalet poster var så stort att en fullständig genomgång av hela materialet ansågs icke böra påfordras. Ett par månader utvaldes för vilka materialet noga genomgicks. På grundval härav fastställdes en genomsnittsprocent, vilken tillämpades för flera år. Den skattepliktiga omsättningen höjdes efter genomgång för ett år med cirka 700 000 kronor. Det anförda exemplet torde utgöra endast ett bland många inom handeln och speciellt inom industrin och visar att den allmänna varuskatten i sitt nuvarande skick icke är tillfredsställande. Beredningen har konstruerat en mervärdeskatt varvid de bestämmande faktorerna ur skattemässig synpunkt utgjorts av stort skatteunderlag med hög avkastningsförmåga samt konkurrens- och konsumtionsneutralitet. Ämbetet har i princip icke något att erinra emot att en sådan bedömning får ett avgörande inflytande på utformningen av lagstiftningen. Beredningen har sålunda eftersträvat att få en mervärdeskatt med de kumulativa inslagen eliminerade. Vid denna bedömning har även de internationella aspektema haft

169 sin betydelse. En av hörnstenarna i skatteförslaget är därför frågan om rätt till avdrag för näringslivets investeringar. Förslaget går ut på att generell rätt till avdrag skall föreligga ifråga om skattepliktig verksamhet gällande omkostnader och alla produktiva investeringar, omfattande inventarier, maskiner och fastigheter. Ämbetet biträder förslaget om investeringsavdrag men önskar samtidigt uttala betänkligheter vad gäller svårigheterna vid den praktiska tilllämpningen av lagstiftningen. Bestämmelserna om generell avdragsrätt kommer att medföra komplikationer vid fastställandet av investeringsavdragen. Detta gäller speciellt de fall, då tillgångarna endast delvis äro att anse som produktiva i verksamheten. Här kan nämnas fastigheter och bilar. Till beredningens uppgift har emellertid även hört att vid lagstiftningen beakta konjunkturpolitiska synpunkter. Ämbetet anser de härvid föreslagna åtgärderna att uppskjuta, vägra eller begränsa avdragsrätten för ingående skattebelastning kunna bedömas väl motsvara kravet på att inom beskattningens ram åstadkomma konjunkturstabiliserande effekter. Ur skatteteknisk synpunkt kommer sådana åtgärder att ställa stora krav på kontrollorganisationen. Ämbetet biträder förslaget om införande av en mervärdeskatt av den föreslagna konstruktionen och att beskattningsvärdet bestämmes till vederlaget exklusive skatt. Ämbetet biträder tillika förslaget att energiskatten inordnas i mervärdeskatten. överståthållarämbetet övergår härefter till att beröra olika delar av de föreslagna materiella bestämmelserna. I den mån särskilt uttalande icke göres ansluter sig ämbetet till förslaget. Beskattningsområdet V arube skattningen Beredningens förslag innefattar en väsentlig utökning av det skattepliktiga området jämfört med den allmänna varuskatten. Beredningen har sålunda — under framhållande av att gas, vatten och elkraft utnyttjas för produktiva och andra motsvarande ändamål — föreslagit att gas och elkraft skall bli föremål för beskattning. Som en följd härav och i avsikt att tillgodose kravet på en neutralt verkande indirekt beskattning föreslår beredningen tillika, att den särskilda energiskatten slopas.

Vatten föreslås skola falla utanför beskattningen vid tillhandahållande från vattenverk eller eljest, när vattnet icke har karaktär av butiks- eller serveringsvara. Emot detta förslag finns i och för sig icke något att invända. Vatten utnyttjas emellertid även för tillhandahållande av värme varvid särskild ersättning utgår. Sådan värme liksom värme i form av varmluft distribueras från särskilda anläggningar, s. k. fjärrvärme. Generell skatteplikt för utnyttjandet av elkraft, exempelvis för uppvärmningsändamål, synes böra medföra skatteplikt jämväl för nyssnämnda slag av värme. Härigenom undvikes vissa snedvridningsproblem. Ämbetet ifrågasätter därför huruvida icke sådan värmeleverans bör beskattas. Beredningen föreslår att nu gällande skattefrihet för allmänna nyhetstidningar och vissa andra publikationer skall slopas. Full enighet råder icke inom beredningen i denna fråga. Ämbetet finner övervägande skäl tala för att skatteplikt införes. Som framgår av beredningens utredning har verksamhet omfattande annonser, annonsförmedling o. dyl. nära anknytning till berörda område. Enligt nuvarande bestämmelser är intäkter från sådan verksamhet icke skattepliktiga. Skatteplikten vid mervärdeskatt hänger emellertid samman med rätten till avdrag för all skattebelastning. Beredningen anser alternativet vara antingen slopad skattefrihet för berörda publikationer men med bibehållen skattefrihet för annonsområdet eller bestående skattefrihet för dessa tidningar och tidskrifter och skatteplikt för annonser och tjänsteprestationer med avseende å annonser. För sitt ställningstagande måste beredningen emellertid göra ett principiellt avsteg från de allmänna beskattningsreglerna. Sålunda föreslås full avdragsrätt för ingående skattebelastning gällande annonser oaktat intäkterna anses icke böra bli beskattade. De föreslagna allmänna reglerna medge icke rätt till avdrag för ingående skattebelastning avseende icke skattepliktig verksamhet. Skattskyldiga inom reklambranschen m. fl. måste göra en uppdelning av omsättningen på skattepliktig och icke skattepliktig verksamhet. Detta försvårar arbetet med redovisningen och innebär enligt ämbetet en onödvändig komplikation. De inom den allmänna varuskatten gällande reglerna för reklambranschen äro svårtillgängliga och medför redovisningssvårigheter. Ämbetet anser det önskvärt att dessa svårigheter icke utan trängande skäl över-

170 flyttas på mervärdeskatten. Sådana skäl synes icke föreligga. Ämbetet förordar därför skatteplikt för annonsintäkter och tjänster med avseende å annonser. Nu gällande skattefrihet vid försäljning och uttag ur yrkesmässig handel med begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar föreslås skola slopas. Förslaget innebär återgång till vad som gällde vid införandet av den allmänna varuskatten och bör medföra förenkling av kontrollen. Svårigheter har ibland visats föreligga att avgöra huruvida en transaktion avser en ur varuskattesynpunkt ny eller begagnad bil. Detta har ibland föranlett missbruk av bestämmelserna. Det kan antagas att bilhandeln kommer att understryka riskerna för en väsentlig utökning av den irreguljära handeln med begagnade personbilar om beredningens förslag genomföres och att en sådan utveckling måste innebära vissa icke önskvärda återverkningar för branschen. Härvid synes emellertid böra beaktas de av statsmakterna beslutade åtgärderna i syfte att i trafiksäkerhetens intresse sanera handeln med begagnade bilar. Det bör även understrykas att en utveckling mot ökad irreguljär handel måste få till följd att myndigheterna erhålla tillräckliga kontrollresurser för att övervaka marknaden. Ämbetet tillstyrker beredningens förslag om beskattning av ifrågavarande bilar. Ämbetet anser emellertid vid sådant förhållande det samtidigt böra övervägas huruvida icke en jämkning bör ske av den särskilda bilaccisen å berörda fordonsslag. Beredningen har föreslagit ett generellt undantag från skatteplikt i fråga om vissa konstverk (tulltaxenummer 99.01—99.03) när konstverken försälj es av upphovsmannen ävensom när de av honom eller för hans räkning införes till riket. Undantaget gäller även försäljning under butiksmässiga former och i samband med utställning. Förslaget innebär en utvidgad skattefrihet för ifrågavarande konstnärer. U r principiell synpunkt synes ett sådant undantag icke vara invändningsfritt. Därtill kommer att spörsmålet har aktualitet jämväl för andra än nyss åsyftade konstnärer. M a n synes icke heller kunna helt bortse ifrån att nuvarande försäljningsformer kan röna inverkan av en sådan skattefrihet. Ämbetet är dock medvetet om att praktiska skäl — bl. a. svårigheten att utreda avdragsrätten för ingående skattebelastning — kan motivera en sådan undantagsbestämmelse och

ställer sig av denna anledning icke avvisande till förslaget. Tjänstebeskattningen Med hänsyn till beredningens målsättning att erhålla en generell indirekt skatt med få undantag, enkel i tillämpningen och med de kumulativa inslagen eliminerade föreslås en väsentlig utökning av det skattepliktiga tjänsteområdet. Ämbetet har icke något att erinra emot en sådan utvidgning men anser att förslagen i vissa fall medför ett resultat, som icke är helt tillfredsställande, särskilt i fråga om rese- och transporttjänsterna. Enligt beredningens förslag är byggnad skattepliktig när den utgör lagertillgång i yrkesmässigt bedriven byggnadsverksamhet (byggnadsrörelse). Skatteplikt föreslås för tjänsteprestation avseende uppförande, rivning, reparation, ändring, underhåll eller rengöring av byggnad. Beredningen anser en likformig beskattning av tjänsteprestationer inom berörda område även kräva att arkitekter, byggnadskonsulter och liknande bli skattskyldiga för inkomster, som h a avseende å byggnader och annan fast egendom. Fråga är här om yrkesmässigt bedriven verksamhet, redovisad i förvärvskällan rörelse. Det förekommer emellertid att sådana tjänster i icke obetydlig utsträckning utföras av personer med fast annan anställning och att inkomsterna redovisas såsom inkomst av tjänst. Till samma kategori som nyss angivits kan exempelvis även hänföras vissa modellbyggare. Det synes önskvärt att bestämmelser tillskapas, som reglerar skattskyldigheten i sådana speciella fall. Från skatteplikt har undantagits en mångfald personliga konsumtionstjänster. Till dylika tjänster hänföras i första hand sådana som omfatta sjukvård, läkarvård, barnavård, åldringsvård m. fl. tjänster. U n d a n taget innebär i princip oförändrad skattefrihet för dessa tjänster utan avdragsrätt för ingående skattebelastning. Motsvarande skattefrihet föreslås för begravningsbyråer. Detta innebär ett avsteg från nu gällande regler enligt vilka skatteplikt föreligger i fråga om försäljning av kistor, urnor och andra varor. Av principiella skäl ställer sig ämbetet tveksamt till förslaget men anser sig dock böra förorda dess genomförande med hänsyn till de praktiska konsekvenserna. Av lagtexten bör dock framgå att undantag från skattskyldighet föreligger ifråga om försäljning av kistor, urnor o. dyl. Beredningen har föreslagit skattskyldighet

171 för rese- och transporttjänster. Skatteplikten omfattar såväl personliga resor som godsbefordran och träffar endast resor inom landet. I den mån fråga är om resa eller transport till utrikes ort anses fråga vara om export som enligt de allmänna reglerna medför skattefrihet. Förslaget att generellt beskatta ifrågavarande tjänster oberoende av leveransavtalets utformning innebär en förenkling av beskattningsreglerna i vad gäller skattskyldigheten vid godsbefordran. Ämbetet anser det emellertid icke tillfredsställande att bestämmelserna i vad gäller personliga resor till utrikes ort utformas på sådant sätt att hela resetjänsten, även till den del resan företages inom riket, blir undantagen från beskattning. Beredningen är medveten om att förslaget i denna del kan ge anledning till erinran. Ämbetet anser att denna fråga bör bli föremål för omprövning och ifrågasätter huruvida det icke kan befinnas möjligt med en beskattning på grundval av tillryggalagd vägsträcka. Bestämmelserna synes innebära att transporter från utlandet bli undantagna från skatteplikt även till den del de avse transport inom landet. Ifråga om registrerad skattskyldig torde tullverket anse sig icke ha anledning uttaga någon skatt. Härigenom uppkommer icke heller någon avdragsrätt. För övriga borde resultatet bli att tullverket utfärdar särskild frakthandling för resor inom landet vara mervärdeskatt uttages. Frågan synes böra bli föremål för ytterligare överväganden.

Skattskyldigheten Omläggningen till en mervärdeskatt medför ett väsentligt större antal skattskyldiga jämfört med den allmänna varuskatten speciellt med hänsyn till att jordbrukarna avses skola bli skattskyldiga i samma omfattning som rörelseidkarna. Beredningen finner administrativa skäl tala för att undantaga de minsta näringsidkarna från skattskyldighet och att därvid bestämma skattskyldighetsgränsen till högre belopp än den som gäller vid den allmänna varuskatten. Beredningen föreslår av olika skäl att gränsvärdet bestämmes på grundval av den totala omsättningen — icke med hänsyn till mervärdet — och att skattskyldighetsgränsen sättes vid 8 000 kronor. Vidare föreslås i avsikt att eliminera tröskelproblem en avtrappningsregel av innebörd att full skatt-

skyldighet skall inträda vid en total omsättning av 24 000 kronor. O m värdet uppgår till 8 000 kronor men icke till 24 000 kronor skall den skattepliktiga omsättningen bestämmas till en och en halv gånger det belopp, varmed den faktiska skattepliktiga omsättningen överstiger 8 000 kronor. I den föreslagna författningstextens 16 § 2 mom. synes formuleringen ha blivit oklar i denna punkt. Med hänsyn till avdragsregeln för ingående skattebelastning kommer redovisningsgränsen i själva verket att motsvaras av en högre skattskyldighetsgräns. Beredningens syfte att med de föreslagna reglerna försöka erhålla en mjuk övergång till full skattskyldighet är värt allt erkännande. Ämbetet anser emellertid att avtrappningsregeln blir svårhanterlig både för myndigheterna och de skattskyldiga. Variationer i omsättningen medför att skattskyldiga vissa år tillhöra avtrappningsskiktet och andra år komma utanför detsamma. Kontrollen torde komma att härigenom kompliceras. I fråga om redovisningsgränsen 8 000 kronor anser ämbetet denna vara för hög. Undersökning måste företagas för att utreda om denna gräns uppnåtts för ett stort antal skattskyldiga. Vidare måste beaktas att den högre skattesatsen vid jämförelse med den allmänna varuskatten torde få en helt annan betydelse ur konkurrenssynpunkt. Ämbetet anser att redovisningsgränsen bör sättas lägre, förslagsvis 3 000 kronor eller 4 000 kronor. I reservation av herr Ekström m. fl. föreslaget generellt avdrag med belopp motsvarande skatten å en omsättning av 1 000 kronor anser ämbetet icke böra ifrågakomma om skattskyldighetsgränsen sättes till något av dessa lägre belopp. Vid sådan bedömning saknas anledning att använda någon form av avtrappningsregel. Ämbetet förordar en sådan lösning. Beträffande utländska företag, som verkar inom landet men saknar fast driftställe, framhåller beredningen, att svårighet inträder vad gäller den allmänna varuskatten. Beredningen framhåller därefter helt kortfattat i avseende å mervärdeskatten, att skattskyldigheten bör bestämmas med hänsyn till den faktiska verksamheten inom landet, varigenom tolkningsproblemen bör kunna begränsas. Införandet av mervärdeskatten synes i och för sig icke kunna inverka på frågan om fast driftställe föreligger eller icke. Uttalandet synes emellertid böra tolkas som en uppmaning att det oaktat i ökad utsträckning låta registrera utländska före-

172 tagare, som inom landet försälja varor eller utföra skattepliktiga tjänsteprestationer. Frågan får ökad aktualitet i samma m å n som tullverkets bestyr med den indirekta skatten reduceras. Särskild uppmärksamhet synes härvid böra ägnas frågan om uttagande av skatt vid tillhandahållande av skattepliktiga prestationer gentemot slutliga konsumenter, kommuner, statliga institutioner m. fl. Eljest föreligger risk för snedvridningstendenser i prissättningen i förhållande till inhemska företagare. Med hänsyn till att det för beställare av exempelvis entreprenadarbeten föreligger intresse av att erhålla en avdragsgill ingående skattebelastning, och inhemska underleverantörer i sin tur skola debitera mervärdeskatt å den utländske huvudentreprenören, synes man kunna antaga, att den utländske företagaren kommer att agera aktivt i avseende å registreringen. Emellertid kvarstår då det icke minst viktiga problemet att undvika skatteförluster på grund av svårigheter att driva in förfallna skatter i vissa fall. H ä r synes ett intensivt samarbete med tullverket böra etableras. Det skulle ha varit av värde om beredningen närmare utvecklat sin syn på här berörda spörsmål.

Restitutionsförfarandet Med hänsyn till mervärdeskattens konstruktion och dess syfte att vara konkurrens- och konsumtionsneutral får restitutionsfrågan en helt annan betydelse än vid den allmänna varuskatten. Skatten förutsätter snabb avlyftning av ingående skattebelastning. Därest avdragsförfarandet vid någon redovisningsperiod icke medger en omedelbar avlyftning av den ingående skattebelastningen skall det resterande beloppet restitueras. Beredningen har funnit övervägande skäl tala för en generell rätt till restitutioner, vilka skola verkställas löpande utan att den slutliga taxeringen avvaktas. Restitutionsbeloppen kommer att avse stora belopp; speciellt gäller detta för exportindustrin, vid stora investeringar och vid nyetableringar. För att begränsa restitutionsfallen föreslår beredningen ett gränsbelopp av 500 kronor, överståthållarämbetet, som i princip tillstyrker beredningens här avsedda förslag, anser emellertid, att det bör finnas möjlighet för den skattskyldige att ge tillkänna, huruvida restitution önskas omedelbart eller om avdraget önskas förskjutet till en senare period. Detta kan ske genom notering å

deklarationsblanketten. Eventuellt bör en tidpunkt anges, då restitutionen senast bör vara reglerad.

Deklarationsskyldigheten Överståthållarämbetet biträder förslage: att framflytta förfallodagen till den 25 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång. Delvis som en följd av att endast två redovisningsmetoder för inbetalning av den preliminära skatten bör få tillämpas — kontantmetoden och metoden med bokföringsmässig redovisning på grundval av uppkomna fordringar — kan möjligheten fö: de skattskyldiga att vidtaga rättelser av preliminärskatteredovisningen få ökad betydelse. Beredningen föreslår därför att författningen skall innehålla uttryckligt stadgande om den skattskyldiges möjlighet till sådan rättelse, vilken kan ske genom att en särskild justeringsuppgift bilägges den allmänna självdeklarationen. Det uttalas också att denna möjlighet till efterjustering icke får tas till intäkt för en mindre noggrann löpande skatteredovisning. Icke minst av denna anledning anser ämbetet, att justeringsuppgiften, liksom vid den allmänna varuskatten, där förfarandet tillämpas utan särskilda författningsbestämmelser, bör insändas till respektive länsstyrelse för att efter företagna kontrollanteckningar översändas till taxeringsnämnderna. Justeringsuppgiften bör i förekommande fall föranleda inbetalning respektive restitution av skatt. Erfarenheten från den allmänna varuskatten understryker behovet av sådana regler. Tidpunkten för insändandet av justeringsuppgiften till länsstyrelsen bör regleras i författningen. Härvid bör beaktas skattskyldiga med s. k. brutna räkenskapsår. Tidpunkten bör bestämmas till viss tid efter räkenskapsårets utgåne\ D e t synes även vara önskvärt att i anvisningarna till 22 § intages en förtydligande uppgift i fråga om preliminärskatteredovisningen av innebörd att möjligheten till självrättelse genom justeringsuppgift icke innebär att riktigheten av den preliminära löpande redovisningen får eftersättas. Frågan om på vilket sätt och i vilken omfattning uppgifter rörande taxering till allmän omsättningsskatt skall redovisas i den allmänna självdeklarationen bör särskilt uppmärksammas. Ämbetet biträder förslaget att den särskilda kostnadsersättningen slopas.

173 Beskattningsförfarandet m . m. Beredningen framhåller att vid den allmänna varuskatten gällande beskattningsförfarande endast föga beröres av en övergång till mervärdeskatt och att nuvarande ordning i allt väsentligt kan bli bestående. Det uttalas sålunda att omläggningen föranleder inga eller endast smärre ändringar med avseende å bestämmelserna om registrering, deklarationsskyldighet, taxering, skattekontroll, uppbörd, besvär m. m. samt att anknytningen av beskattningsförfarandet till vad som gäller i inkomstskattehänseende bör bli bestående. I yttrande till statsrevisorerna rörande erfarenheterna från den allmänna varuskatten, dagtecknat den 20 september 1961, har överståthållarämbetet ifrågasatt huruvida icke jämväl den slutliga taxeringen av den allmänna varuskatten borde handhavas av länsstyrelserna varigenom taxeringsnämnderna skulle bli avkopplade från varuskattetaxeringen. I anslutning härtill må till belysning av ifrågavarande spörsmål följande framhållas. Taxeringsnämndernas insats i fråga om den allmänna varuskatten torde ofta och av fullt naturliga skäl i allt väsentligt ha inskränkt sig till en avstämning av de olika omsättningsuppgifterna. Kontroll av de olika avdragsposterna har i huvudsak icke kunnat effektivt utföras av nämnderna. Det väsentligaste arbetet har därför utförts på varuskattekontoren. Med hänsyn till den indirekta skattens växande betydelse och omfattningen av densamma måste dessa kontor i ett mervärdeskattesystem även tillföras väsentligt ökade personalresurser. Varuskattekontoren kommer att få pröva och avgöra yrkanden om restitutioner och avdrag för ingående skattebelastningar varvid i många fall fråga torde bli om avgöranden med stor ekonomisk räckvidd. Kontroll av de viktigaste avdragen — ingående skattebelastning för anskaffningar av olika slag — gäller i nuvudsak den erlagda mervärdeskatten. En sådan kontroll måste om den skall vara effektiv, ofta förutsätta en granskning av räkenskaperna. I vart fall synes det icke realistiskt att räkna med att dylik kontroll skall kunna utföras av taxeringsnämnderna. M a n torde vidare få utgå från att vissa justeringar av den löpande redovisningen lämpligen måste ske på en gång vid räkenskapsårets utgång. Exempel härå utgör re-

presentationskostnader, kostnader för vissa personbilar, personalmat etc. Sådan justering synes emellertid kunna ske genom insändande av sådan justeringsuppgift, som föreslagits skola tillställas länsstyrelsen. I olika sammanhang har tidigare berörts möjligheterna att erhålla en indirekt skatteform av omsättningsskattenatur, som icke kräver ett med den direkta beskattningen likställt taxeringsförfarande. Önskemålet har därvid varit att erhålla en löpande definitiv taxering vid vilken avräkningar av skatten verkställes löpande utan att först avvakta den slutliga taxeringen. O m kostnadsersättning icke längre skall utgå synes i de flesta fall den löpande redovisningen även böra bli den definitiva. Även detta förhållande talar för ett annat taxeringsförfarande än vid den direkta beskattningen. Överståthållarämbetet har med det anförda velat väcka frågan huruvida den nuvarande ordningen för taxeringsförfarandet kan anses vara den lämpligaste även i ett mervärdeskattesystem. En alternativ lösning vore m å h ä n d a att exempelvis inrätta särskilda »mervärdeskattenämnder» i första instans. Det här berörda spörsmålet synes böra ytterligare övervägas. Varuskattekontoren handhar för närvarande såväl taxering som uppbörd. Denna dubbla uppgift är synnerligen arbetskrävande och förutsätter tillgång till personal som behärskar bägge arbetsuppgifterna. Vid mervärdeskatt kommer antalet skattskyldiga att väsentligt utökas. Med hänsyn till skattens ekonomiska betydelse och dess konstruktion torde intensifierade kontrollåtgärder böra vidtagas i avseende å bägge nyssnämnda arbetsuppgifter. V a d avser den taxeringsmässiga granskningen torde densamma förutsätta väsentligt utökad räkenskapsgranskning. Genom ett ökat behov av sådan granskning aktualiseras även frågan huru en effektiv granskning av redovisningen till mervärdeskatt i fortsättningen lämpligen bör organiseras. Därest denna granskning icke skall inskränka sig till rent rutinmässiga avstämningar och förfrågningar synes det ämbetet vara nödvändigt att löpande kontroll av redovisningsmaterialet verkställes hos den skattskyldige. Det är angeläget att få konstaterat att avdraget för ingående skattebelastning gäller verkliga poster och att dessa poster avser registrerade skattskyldiga. Detta material bör utnyttjas genom utskrift av kontrolluppgifter. För sådant ändamål kan biträdespersonal anlitas. En dylik stan-

174 dig kontrollverksamhet är även av betydelse, då det gäller att informera de skattskyldiga om gällande bestämmelser. För varuskattekontoren blir erfarenheterna från sådan granskning av stor betydelse. Författningsförslagen En genomgång av förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt har givit anledning till följande tilläggs- och ändringsförslag: 16 § 2 mom. . . . upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skillnaden mellan den eljest skattepliktiga omsättningen och 8 000 kronor. 19 § 1 mom. Skattskyldig . . . för registrering. Anmälan för registrering skall göras skriftligen och innehålla uppgifter angående den skattskyldiges fullständiga namn och postadress, födelsedata, hemortskommun . . . förvärvsverksamhet. 22 § Omformuleras med hänsyn till ämbetets uppfattning och justeringsuppgiften alltid skall insändas till länsstyrelsen. 42 § 3: e stycket. Synes kunna utgå på grund av hänvisningen i 4:e stycket till 56 § 2 mom. TF. 72 § Jämförelse bör göras med 77 § 2:a stycket förordningen om allmän varuskatt. Har någon uppsåtligen . . . sex månader dömas. Motsvarande stycke torde böra intagas i förordningen om allmän varuskatt.

Övergångsbestämmelserna Med hänsyn till att den föreslagna mervärdeskatten utgör en utveckling av den allmänna varuskatten anses övergången till den nya skatteformen kunna genomföras helt automatiskt från och med den 1 januari 1966 för redan registrerade varuskatteskyldiga. För nytillkomna skattskyldiga synes samma beskattningsproblem uppkomma, som förelåg vid införandet av den allmänna varuskatten. Enligt 2 § i förslaget till förordning om införande av en allmän omsättningsskatt skall förordningen om allmän varuskatt alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig till tiden före upphävandet. I 4—6 §§ i författningsförslaget regleras beskattningsfrågor, som äga samband med önskemålet att undvika retroaktiva verkningar i beskattningen vid införandet av den allmänna omsättningsskatten. I dessa paragrafer regleras beskattning-

en då fråga är om transaktioner vid vilka tillhandahållandet skett före den 1 oktober 1965 eller vid vilka skriftligt avtal mec till beloppet bestämt pris träffats före sistnimnda datum. Mot dessa bestämmelser synes icke finnas något att erinra. De överensstämma i sak med de, som tillämpades vid införandet av den allmänna varuskatten och i samband med skattesatsändringen. I 5 § i förslaget föreslås en ändring mot vad som gäller vid den allmänna varuskatten i avseende å kravet på ett giltigt avtal. Ämbetet anser denna ändring väl motiverad. Emellertid framgår icke av förordningen hur beskattningen skall ske för den som upphör med sin verksamhet före ingången av år 1966 eller övergår till icke skattepliktig verksamhet enligt förordningen om allmän omsättningsskatt. Detta gäller exempelvis den 31 december 1965 oreglerade fordringar för skattskyldig, som redovisar allmän varuskatt enligt kontantmetoden liksom återbäringar. Ej heller framgår av bestämmelserna hur beskattningsfrågan skall lösas för nyssnämnda skattskyldiga, som tilllämpar bokföringsmässig redovisning vid den allmänna varuskatten men för vilka kundförluster uppkommer eller, som ha att utbetala återbäringar efter den 31 december 1965; för dessa skattskyldiga saknas skattepliktig omsättning mot vilken kundförlusterna kan avräknas. Det synes nödvändigt att dessa fall bli reglerade i författningen. Hinder synes icke böra resas mot att återbetalning sker av skatt, som avser återbäring eller kundförluster av nyssnämnt slag under förutsättning att beloppen kan styrkas och att skatt tidigare inbetalts. Det synes ämbetet ej heller tillfredsställande att de olika redovisningsmetoderna — kontantmetoden och den bokföringsmässiga metoden — skulle medföra olika skatteuttag för skattskyldiga varom här är fråga. Medan för skattskyldiga, som tillämpar bokföringsmässig redovisning, skattskyldighet uppkommer för alla under år 1965 fakturerade försäljningar, även om betalning ej sker förrän under år 1966, uppkommer icke sådan skattskyldighet för oreglerade fordringar i det fall vederbörande använder sig av kontantmetoden. Den antydda beskattningsfrågan synes böra bli föremål för övervägande för undvikande av en olikformig beskattning. Ämbetet anser skäl tala för att beskatta till allmän varuskatt all skattepliktig försäljning, som skett under år 1965.

175 Den föreslagna skattereformens ikraftträdande Det etappvisa genomförandet av hela reformen under åren 1966 till 1970 är främst betingat av nödvändigheten att anpassa uttaget av föreslagna arbetsgivaravgifter eftei vad som kan anses möjligt utan störningar i samhällsekonomin. Övriga delreformer få genomföras under hänsynstagande till takten i avgiftsökningen och till den mall som föreligger därigenom att systemet varje år totalt skall avkasta vad som skulle influtit i skatter och avgifter enligt nuvarande system. Även om den kritik, som inledningsvis i detta yttrande framförts beträffande beräk-

ningarna av effekten av reformen i viss m å n har betydelse även för övergångsåren, har överståthållarämbetet ej funnit anledning föreslå en annan ordning för reformens ikraftträdande än den av beredningen förordade. I handläggningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknade, förste taxeringsintendenten Hultqvist, biträdande taxeringsintendenten Åke Knutson och förste taxeringsinspektören Harry Salomon. Stockholm den 25 november 1964. Arne F.

Bcekkevold Åke

Tidal

Länsstyrelsen i Stockholms län

Indirekt beskattning och företagsbeskattning Mot den nuvarande företagsbeskattningen har sedan länge riktats kritik bl. a. med hänsyn till att den hårda beskattningen av företagens nettovinster skulle ha påverkat näringslivets struktur i snedvridande och produktivitetssänkande riktning. Redan 1950 års långtidsutredning framhöll önskvärdheten av att nettovinstbeskattningen för företagen mildrades genom övergång till någon form av bruttobeskattning. Även företagsbeskattningskommittén berörde i sitt betänkande år 1954 frågan om övergång helt eller delvis till en bruttobeskattning. Kommittén, vars uppgift härvidlag emellertid var begränsad till att bedöma om ett system m e d bruttoskatt ur konjunkturpolitisk synpunkt kunde vara ett alternativ helt eller delvis till företagens nettovinstbeskattning, ansåg för sin del att övervägande skäl talade för att företagsbeskattningen utformades såsom en nettovinstbeskattning men framhöll att dess överväganden inte kunde anses grunda sig på en så ingående analys, som från rent teoretiska synpunkter varit i och för sig önskvärd. I direktiven till företagsskatteutredningen framhöll departementschefen att hela det nuvarande systemet av indirekta skatter var i behov av översyn och att det finge bli en huvuduppgift för utredningen att förutsättningslöst analysera och diskutera de fördelar och nackdelar, som kan vara förbundna med

nettovinstbeskattning och olika former av bruttobeskattning respektive olika kombinationer av nettovinst- och bruttobeskattning. Det var enligt departementschefen sålunda nödvändigt att ingående undersöka och analysera de verkningar som tänkbara omläggningar i det nuvarande systemet för företagsbeskattningen kunde väntas få bl. a. från skattetekniska, handelspolitiska, statsfinansiella och andra ekonomiska synpunkter. I det nu framlagda betänkandet har emellertid lämnats endast en mycket översiktlig redogörelse för de synpunkter på vilka företagsskatteutredningen grundat sitt ställningstagande mot en övergång från nettovinst- till bruttobeskattning. E n närmare redovisning av synpunkterna härutinnan har förklarats skola framdeles lämnas i det betänkande, som ankommer på företagsskatteutredningen att avge. Länsstyrelsen beklagar, att inte redan nu verkställts en konkret analys av de för- och nackdelar som de olika systemen medför. På grundval av det knapphändiga material som redovisats i betänkandet vill länsstyrelsen inte för det närvarande avvisa tanken på införande av ett bruttoskattesystem. Länsstyrelsens definitiva ställningstagande till denna fråga måste därför tillsvidare anstå. Socialförsäkringens finansiering Såsom beredningen framhållit är det nuvarande finansieringssystemet för socialförsäk-

176 ringarna ej uppbyggt efter enhetliga linjer. Varje initiativ till samordning på finansieringsområdet måste därför hälsas med tillfredsställelse. Ändamålsenligt skulle vara om denna samordning kunde drivas så långt att ett enda enhetligt finansieringssystem ersätter samtliga nu förekommande finansieringsformer. En stark tendens till en sådan samordning föreligger faktiskt på förmånssidan genom tillkomsten av lagen om allmän försäkring. Förutom fördelen av en större överskådlighet i avgiftsbelastningen skulle en samordning av finansieringen av socialförsäkringarna ur administrativ synpunkt vinnas fördelen av ett väsentligt förenklat debiterings- och uppbördsförfarande jämfört med de nuvarande. Förslagets

o?nfatt?iing

D å enligt länsstyrelsens mening en långt driven samordning bör komma till stånd mellan finansieringen av de olika socialförsäkringarna är det beklagligt att beredningen begränsat området för sin utredning till att avse allenast folkpensioneringen och sjukförsäkringens grundförmåner. Önskvärt vore om åtminstone sjukförsäkringens tilläggsförmåner omfattades av samma finansieringsregler som föreslagits ifråga om grundförmånerna i samma försäkring. I betänkandet har även framhållits att finansieringsreglerna därigenom skulle förenklas och främja genomförandet av en eventuell definitiv källskatt för löntagare. Arbetsgivaravgifter Vid valet av olika finansieringsformer har beredningen förordat ett vidgat inslag av avgifter vid finansieringen av socialförsäkringarna. O m dessa för de anställdas vidkommande utformas som arbetsgivaravgifter, kan givetvis såsom framhållits i betänkandet ur administrativ synpunkt vinnas fördelen av ett förenklat debiterings- och uppbördsförfarande genom att antalet avgiftspliktiga blir avsevärt färre än om uteslutande ett egenavgiftssystem tillämpas. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma, begränsas däremot möjligheterna att utforma likvärdig avgiftsbelastning mellan olika inkomsttagare som inte erlägger maximal avgift. Övervägande skäl synes det oaktat tala för att för de anställdas vidkommande finansieringen sker i form av arbetsgivaravgifter. Liksom beredningen finner länsstyrelsen angeläget att åtgärder vidtas för att ernå bättre överensstämmelse mellan inbetalda avgifter till tilläggspensioneringen och de

pensionsgrundande inkomsterna. Därjämte måste förutsättningar skapas för undanröjande av de möjligheter som för närvarande finns vid tilläggspensioneringen att begränsa arbetsgivaravgifterna genom tillgodoräknande av ett för högt antal basbeloppsavdrag. Den av beredningen föreslagna utformningen av arbetsgivaravgifterna bidrar väsentligt till en sådan förbättring. Samtidigt ger utformningen av arbetsgivaravgifterna ur administrativ synpunkt enkel debiteringsmetod för arbetsgivarna. De föreslagna arbetsgivaravgifterna har emellertid även sina svagheter. Genom att avgifter uttas även å basbeloppen, vilka tidigare gått fria, kommer de samlade arbetsgivaravgifter, som beredningen föreslår i det avgivna betänkandet, inom en nära förestående tidpunkt att för typiska låglöneföretag nå en omfattning av cirka 12 % av den totala lönesumman för anställda. För höglöneföretagen blir arbetsgivaravgifterna procentuellt sett något lägre. Vid källskatteredovisningen har det visat sig nödvändigt att utöva kontroll för att bevaka att arbetsgivarna såväl i rätt tid inbetalar avdragna skattebelopp som att de verkställer skatteavdrag med riktiga belopp, oaktat det förhållandet att vederbörande anställda liksom även debiterings- och uppbördsmyndigheterna genom den individuella taxeringen och därmed sammanhängande avstämning av skatteavdraget kan kontrollera hur arbetsgivarna fullgjort sina skyldigheter. Denna automatiska kontroll finns varken beträffande tilläggspensioneringen eller socialförsäkringen i övrigt. Det är i och för sig likgiltigt för arbetstagarna om arbetsgivarna fullgör sina skyldigheter ifråga om avgiftsredovisningen eller ej. Beredningen har i sitt betänkande ringa berört dessa problem. En anslutning av finansieringen av grundförmåncrna till den allmänna tilläggspensioneringens finansieringssystem kan enligt länsstyrelsens bedömande medföra att en arbetsgivare lämnar en bristfällig och felaktig redovisning av avgifterna. Framför allt torde en krympning av avgiftsunderlaget komma att ske. Kontrollen av avgiftsunderlaget till den allmänna tilläggspensioneringen är enligt länsstyrelsens mening inte tillfredsställande i sin nuvarande utformning. Länsstyrelsen anser därför, att debiterings- och uppbördsmyndigheterna bör beredas sådana personella resurser att myndigheterna effektivt kan kontrollera inte bara redovisning av arbetsgivaravgifterna utan även att dessa debiterats på grundval av ett riktigt underlag. Enär kontrollarbetet kommer att bli så omfattan-

177 de att det lämpligen inte kan utföras av beskattningsnämnderna, torde lämpligen kontrollen kunna åläggas de lokala skattemyndigheterna. Egenavgifter Enligt beredningens förslag skall avgiftsunderlaget till socialförsäkringens grundförmåner utgöras av den avgiftspliktiges sammanräknade nettoinkomst. Egenavgifter skall vidare uttagas på alla inkomstslag, vilket innebär ett avsteg från tilläggspensioneringens finansieringsregler. I betänkandet har beredningen utgått från att arbetsgivaravgifterna kommer att övervältras på arbetstagarna i form av minskade löner. Beredningen har i fråga om reglerna för beräkning av avgiftsunderlaget för egenavgifter och för den procentuella storleken av denna avgift uttalat, att i största möjliga utsträckning bör tillämpas vad som gäller beträffande arbetsgivaravgifterna, så att avgiftspliktig som har att erlägga egenavgift träffas av avgiftsuttaget på ett i princip likvärdigt sätt som den avgiftspliktige, för vilken skall erläggas arbetsgivaravgift. Genom anknytningen av avgiftsdebiteringen till nettoinkomsten har beredningen i sitt förslag emellertid gjort väsentliga avsteg från likformighetsprincipen. Inom tilläggspensioneringen anses förvärvsinkomsten, såvitt avser inkomst av anställning, utgöra den erhållna lönen, med avdrag för endast de kostnader, som arbetstagaren har att bestrida i anställningen. Vid inkomsttaxeringen däremot åtnjuter arbetstagaren avdrag även för kostnader för intäkternas förvärvande. Avgiftspliktig, som förutom anställningsinkomst även åtnjuter inkomst av annat slag (s. k. blandad inkomst), kommer sålunda enligt beredningens förslag att få räkna sig tillgodo skillnaden i avgiftsunderlagen och därigenom få en lägre egenavgift för inkomster utöver anställningsinkomsten. Motsvarande anställd, som saknar andra inkomster än anställningsinkomst, kan inte tillgodogöra sig denna favör. Enligt länsstyrelsens mening framstår det otillfredsställande, att sådana faktorer som exempelvis avdrag för resor och fördyrade levnadskostnader, vilka är att hänföra till inkomst av tjänst, kan få betydelse för i vad mån egenavgifter skall debiteras å inkomst av annat slag. I betänkandet h a r endast konstaterats, att nyssnämnda verkningar skulle medföra reduktion av antalet fall av blandade inkomster. Uppgifter i vilken utsträckning förvärvsavdrag av ifrågavarande slag påverkar egenavgifternas storlek, hade emellertid varit av värde vid bedömningen. Genom de ganska be-

12-4/3386

tydande avdrag för intäkternas förvärvande som utnyttjas av ett väsentligt antal avgiftspliktiga, utgör den olikformighet i belastningen, som totalt uppstår, en negativ faktor i förslaget, som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Åtnjuter samtaxerade makar inkomster av annat slag än anställning, föreslår beredningen att för dessa makar skall uttagas endast en gemensam avgift av samma storleksordning som tillkommer ensamstående avgiftspliktig. Genom den föreslagna anknytningen av arbetsgivaravgifterna för finansiering av socialförsäkringens grundförmåner till den allmänna tilläggspensioneringens finansieringsregler, kommer däremot för anställda makars vidkommande avgifter att uttas för vardera maken oberoende av den andra makens inkomster. Detta innebär, att anställda makar påföres dubbelt så höga avgifter som de makar vilka har att erlägga egenavgifter. Detta avsteg från likformighetsprincipen är särskilt framträdande. Som motiv för att beredningen föreslagit den administrativt sett mer komplicerade samberäkningsmetoden har framför allt åberopats, att inkomsttaxeringen för äkta makar bygger på sambeskattningsprincipen. Den väsentliga skillnaden mellan beskattningen och finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner är emellertid, att vid beskattningen träffas såväl anställda som makar med inkomster av annat slag av samma regler, vilket däremot inte är förhållandet vid finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner. De av beredningen angivna skälen för samberäkning av avgifter är enligt länsstyrelsens mening övervärderade. Länsstyrelsen finner för sin del lika otillfredsställande, att den totala avgiftsbelastningen blir så väsentligt olika beroende på om inkomsterna utgöras av anställningsinkomster eller av inkomster från annan förvärvskälla. En rationell lösning för att enligt beredningens uttryckta målsättning tillskapa mera enhetliga och överskådliga finansieringsregler inom socialförsäkringen skulle ha varit att begränsa avgiftsuttaget till enbart inkomster, som omfattas av den allmänna tilläggspensioneringen. Därvid skulle avgifter inte uttagas på inkomster av sådana slag som pensionsförmåner, livräntor, undantagsförmåner, periodiska understöd samt inkomster av annan fastighet och inkomster av kapital. I betänkandet framhåller beredningen att det avgiftsbortfall, som skulle bli följden av en sådan anordning, blir tämligen obetydlig totalt sett. En väsentlig förenkling vid debite-

178 ringsförfarandet skulle enligt länsstyrelsens mening vinnas även genom den föreslagna sammankopplingen av finansieringsreglerna. Beredningen har i betänkande avvisat denna finansieringsmetod med den motiveringen att socialförsäkringens grundförmåner utgår efter generella regler och med enhetliga belopp till alla medborgare samt att rätten att komma i åtnjutande av dem är ej, såsom i fråga om tilläggsförmånerna, beroende av att inkomst av förvärvsarbete skall föreligga eller ha förelegat, ävensom att avgiftsunderlaget skulle leda till viss ojämnhet i belastningen mellan förvärvsarbetande och övriga grupper av inkomsttagare. D å avgifter till socialförsäkringens grundförmåner endast debiteras personer inom sådana åldersklasser som regelmässigt åtnjuter inkomster av förvärvsarbete, reduceras enligt länsstyrelsens mening ojämnheten i belastningen högst väsentligt. U n d e r beaktande av att den av beredningen föreslagna finansieringsmetoden såsom ovan framhållits inte heller kan anses bringa likformighet i avgiftsbelastningen mellan olika grupper av inkomsttagare och då densamma dessutom är administrativt svårbemästrad, finner länsstyrelsen det inte vara mera anmärkningsvärt att inkomster, som enligt den allmänna tilläggspensioneringens inkomstbegrepp inte utgör förvärvsinkomster, blir fria från avgifter än att avgiftsbelastningen av andra skäl blir olikformig mellan olika kategorier avgiftspliktiga. Debitering

och

uppbörd

Genom den föreslagna metoden att det individuella avgiftsunderlaget för avgifter till socialförsäkringens grundförmåner skall utgöras av den sammanräknade nettoinkomsten, innebär förslaget faktiskt en klar skillnad från den allmänna tilläggspensioneringens avgiftsunderlag. Det synes därför ofrånkomligt att jämförelse regelmässigt måste ske för varje avgiftspliktig mellan inkomsten av anställning och den sammanräknade nettoinkomsten för kontroll om egenavgift skall debiteras. Värdet av den administrativa förenkling, som arbetsgivaravgifterna ansetts innebära, förringas högst väsentligt genom detta arbetsmoment. Den av beredningen föreslagna metodiken för debitering och uppbörd av avgifter synes, såvitt länsstyrelsen kan finna, vara ändamålsenlig. Länsstyrelsen kan dock inte undvika att framhålla, att särskilt avgiftsdebiteringen vid den föreslagna samberäkningsmetoden i fall av blandade inkomster kommer att bli mycket tidskrävande. D å beredningens förslag förutsätter för-

delning av egenavgifterna mellan makirna i förhållande till det egenavgiftsgrundanle inkomstunderlaget, uppstår i vissa inkoms lägen dels en proportionering av avgiftsundeiagen makarna emellan och dels sedermera m likartad proportionering av den gemensimma egenavgiften. Med hänsyn till nämneli synpunkter kan enligt länsstyrelsens menimr, ifrågasättas, om inte beredningen underscattat den arbetsinsats, som erfordras för cebiteringen, under tiden intill dess databehaidling införts.

Den direkta beskattningens utformning I avd. I V i betänkandet beröres inledningsvis utformningen av den direkta beskattningen för fysiska personer och de m e d dem jämställda juridiska personerna - dödsbon och familjestiftelser - det vill säga alla skattskyldiga, som drabbas av den progressiva statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Att helt frångå en progressiv beskattning, skulle visserligen i hög grad förenkla problemställningarna, men är, som även beredningen funnit, uteslutet. Principiellt bör som nittills skatt uttagas efter förmåga. Att anknyta skatteförmågeprincipen till familjen som en kollektiv ekonomisk enhet torde fortfarande vara mest rationellt. Däremot anser länsstyrelsen liksom beredningen att enbart den fortgående penningvärdeförsämringen i o;h för sig motiverar en ändring i grundavdrag och skatteskalor. Därtill kommer att den direkta beskattningen också av andra orsaker otvivelaktigt nått en sådan höjd att de direkta skattei för tillgodoseende av statens omedelbara inkomstbehov, lämpligen bör reduceras. Gives de övriga finansieringskällorna, indirekt skatt och socialförsäkringsavgifter, större andel i de totala statliga skatteintäkterna kan skattesystemet antagas i sin helhet bli rörligare och mer anpassningsbart efter såväl det allmännas som individens skiftande värderingar. Huruvida beredningens förslag att reducera de direkta inkomstskatterna för fysiska personer med 2 100 miljoner kronor och den statliga förmögenhetsskatten med 70 miljoner kronor samtidigt som stödet åt barnfamiljerna bör ökas med 1 000 miljoner kronor i förhöjda barnbidrag, allt på bekostnad av ökade uttag ur de andra två finansieringskällorna, är en rimlig avvägning torde inte ankomma på länsstyrelsen att bedöma. Som ett minim u m för att inom en överskådlig tid kunna genomföra eller förbereda genomförandet av

179 en del högst angelägna reformer inom den direkta beskattningens område synes summabeloppet dock innebära en i förhållande till tidigare utredningar exempelvis 1957 års sambeskattningsrevisions betänkande med förslag till ändrad familjebeskattning ( S O U 1959: 13) väsentligt vidgad reformram. Intet utsäges dock om möjligheterna att förskjuta skattebördan i relationerna mellan de fysiska personerna å ena samt främst aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna å andra sidan. Motiven för att denna fråga i huvudsak förbigås och därigenom den just påbörjade avvägningen av företagsbeskattningen bindes i vad avser skatteuttagen, har skatteberedningen icke utförligt redovisat. Länsstyrelsen finner detta vara en brist, men vill å andra sidan i dessa delar ej framlägga någon bestämd mening. Länsstyrelsen känner sig följaktligen bunden av att inom den intäktsram, som skatteberedningen uppdragit, bedöma förslagen om reformeringen av den direkta beskattningen av fysiska personer. Skattefritt

minimum

Skattesystemutredningen visar - genom jämförelserna med det existensminimum som av centrala uppbördsnämnden i normalfallen rekommenderats för begränsning av uttag av preliminär skatt och kvarstående skatt vid avräkningen i samband med den slutliga skatten ävensom existensminimum vid uttagande genom införsel eller utmätning av restförda äldre skatter - att grundavdragen (de hittillsvarande ortsavdragen) onekligen kan och bör höjas. Naturligtvis kan m a n även i denna del ha olika meningar om vid vilken nivå avvägningen skall stanna. Presterad utredning om att de lägst taxerade skattskyldiga till betydande del ha skattefria bidrag eller ingå som hushållsmedlemmar i andra skattskyldigas kollektiv talar visserligen för att dessa inkomsttagare icke behöver så höga grundavdrag men länsstyrelsen kan icke bortse från att inom dessa inkomsttagargrupper dock ingår skattskyldiga som är för sin försörjning helt beroende av redovisade skattepliktiga intäkter. Att märka är vidare att de föreslagna grundavdragen som regel dock är lägre än förut omnämnda existensminima och att skattelindring i form av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga ändock i ett icke ringa antal fall måste komma att te sig nödvändiga för åvägabringande av en rättvis beskattning för folkpensionärer och vissa andra av de lägst taxerade skattskyldiga.

En successiv höjning av grundavdragen till 3 000 kronor för ogifta och 6 000 kronor för gifta liksom ensamstående med försörjningsskyldighet mot hemmavarande barn innebär ett fasthållande av proportionen 1:2 och sammanfaller med den fortsatta tudelningsprincipens tillämpning högt u p p i skatteskalan för gifta och förälder med barn. Proportioneringen förefaller därför länsstyrelsen rimlig. Reservationsvis framförda förslag om att grundavdragen för gifta utan barn borde sättas lägre än för andra gifta förtjänar visserligen uppmärksamhet men synes länsstyrelsen i detta sammanhang - när skilda skatteskalor för gifta och ogifta åtminstone tillsvidare bibehålies - tillräckligt beaktade i och med de föreslagna höjda förvärvsavdragen. Progressionen i

inkomstbeskattningen

Länsstyrelsen instämmer i skatteberedningens uttalade målsättning att på längre sikt en starkare progressionsutjämning bör eftersträvas. Ett led i denna strävan följer redan av den föreslagna höjningen av grundavdragen. Omedelbart ovanför grundavdragen har redan tidigare skatteskalorna för uttagande av statlig skatt enligt skalan för såväl gift som ogifta haft ett proportionellt skatteskikt. Det kan vara värt att erinra om att år 1953 inom det proportionella skiktet föll 75 % av alla gifta inkomsttagare och 68 % av alla ensamstående. Skatteberedningen, som visserligen vill bredda det proportionella skiktet, förmår trots en betydande höjning av de nominella inkomster, som år 1970 skulle falla inom detta skikt, icke fånga upp tillnärmelsevis lika stor andel av sagda inkomsttagare. Höjes - som skatteberedningen föreslår den övre gränsen för det proportionella skiktet för gifta till en årsinkomst av c:a 26 000 kronor och för ogifta till en årsinkomst av c: a 13 000 kronor skulle motsvarande tal efter omräkning av 1953 års inkomstnivå till den år 1970 antagna ha höjts till c : a 36 000 kronor respektive c:a 16 000 kronor. Enligt förslaget faller endast c:a 50 % av alla gifta och 57 % av samtliga ensamstående inom det proportionella skiktet. Siffermaterialet är hämtat från utredningen och belyser att höjningen av det proportionella skiktet - trots de nominella beloppens storlek - dock icke innefattar någon omkastning till lägre direkt beskattning. Vad länsstyrelsen dock med tillfredsställelse noterar är att den s. k. skattepuckeln i de närmast högre skatteskikten i skatteskalan för gifta väsentligen eliminerats. Detta i förbindelse med en väsentlig utvidgning av tudelningsprincipens verkningsområ-

180 de gör att de skilda skatteskalorna för gifta och ogifta på ett fördelaktigt sätt skulle närma sig varandra. Länsstyrelsen hade visserligen gärna sett att den s. k. negativa sambeskattningseffekten kunnat helt bortarbetas från skatteskalorna och ifrågasätter om icke denna effekt trots att den skulle träffa ett försvinnande litet antal skattskyldiga likväl kunnat nu helt förhindras genom ett enkelt konstruerat ansökningsförfarande från de skattskyldiga som i undantagsfall kunde komma att drabbas därav. Ehuru länsstyrelsen till fullo inser svårigheten att nedbringa marginalskattesatserna ser länsstyrelsen lika litet som utredningen någon utväg att under bibehållande i huvudsak av ett progressivt skattesystem komma tillrätta med de olägenheter i form av skatteundandragande och viss motvilja mot ökade arbetsinsatser som därav kan föranledas. Redan den föreslagna reduceringen av progressiviteten för majoriteten av skattebetalare saknar för visso ej betydelse och kan under det fortsatta reformarbetet med sikte mot en definitiv källskatt i första hand för löntagarna måhända leda till nya lösningar. En utveckling i denna riktning finner länsstyrelsen angelägen. Familjebeskattningen Avvägningen av skattebördan mellan gifta och ensamstående har redan delvis kommit till synes i samband med de föreslagna grundavdragen och skatteskalornas ändrade inbördes konstruktion. Även om länsstyrelsen i och för sig icke är främmande för tanken att på längre sikt överväga en återgång till systemet med en gemensam skatteskala och någon form av beskattning av makar som bättre än den nuvarande sambeskattningsprincipens utformning tillgodoser såväl kvinnans frihet att välja sysselsättning i eller utom hemmet som det allmännas intresse av att tillgodogöra sig hennes arbetskraft för industriellt eller annat förvärvsarbete, finner sig länsstyrelsen på de av skattesystemutredningen anförda skälen icke för närvarande i stånd att förorda en särbeskattning av makar. Uppenbarligen förutsätter detta ett djärvare grepp på ämnet. I nuvarande utredningsläge finner likväl länsstyrelsen, att den knäsatta skatteförmågeprincipen - familjen som en ekonomisk enhet och svårigheterna att tillfredsställande förena fallen av s. k. faktisk sambeskattning med särbeskattningsbestämmelser - starkt talar för en fortsatt sambeskattning av makar efter i stort sett hittillsvarande regler. Även företrädare för en särbe-

skattning vill nog ej utan en ändring av bestämmelserna om förlustutjämning avstå från att låta den ena maken tillgodoräkna sig den andre makens eventuella underskotisavdrag. Uppenbarligen kan man dock ha mycket delade meningar i fråga om sär- eller sambeskattningens för- och nackdelar alltefter de skilda perspektiv m a n anlägger på frågan. För länsstyrelsen framstår det dock som en väsentlig vinst att utredningens klarlägganden visar att spörsmålet i den ofientliga debatten fått en alltför framträdande plats i förhållande till frågans reella vikt och betydelse. Länsstyrelsen förordar utredningens relativt modesta lösning, som dessutom har den ostridiga fördelen att den icke bryter mot hittillsvarande rättspraxis eller genom sina ändrade beloppsgränser åstadkommer några tekniska nymodigheter i tillämpningen. Beträffande avvägningen inom kategorin gifta med hänsyn dels till om hustrun har förvärvsarbete eller ej (förvärvsavdragen) och dels till om barn finnes eller ej har länsstyrelsen ingen annan invändning att göra än att förvärvsavdragen på u p p till 1 000 kronor, när endera av två makar driver jordbruk eller rörelse, vari den andre deltar, lämpligen borde kompletteras med en presumtion för att värdet av arbetsinsatsen intill nämnda maximibelopp borde - där ej särskilda skäl talar däremot, exempelvis långvarig sjukdom hos maken - godtagas utan skyldighet för taxeringsmyndigheterna att undersöka det rätta förhållandet. Ofullständiga familjer bör - som för närvarande - åtnjuta samma schablonavdrag, förvärvsavdrag och grundavdrag som tillkommer makar med hemmavarande barn. Frågan om indexreglering av grundavdrag m. m. bör - som utredningen förutsätter upptagas till förnyad omprövning för skatteregler hänförliga till tiden efter 1971 års taxering. Behovet därav har starkt framhävts exempelvis vid den nyligen genomförda höjningen av beloppen för extra avdrag vid nedsatt skatteförmåga. Några

detaljfrågor

Ehuru allmänna skatteberedningen huvudsakligen begränsat sig till generella riktlinjer och målsättningar för skattesystemets omfördelning med en väsentlig tyngdpunkt till skattelättnad för barnfamiljerna - en strävan som har länsstyrelsens fulla gillande synes det dock påkallat att i vissa perifera spörsmål önska ett tillrättaläggande. T v å personer, som står i begrepp att ingå akten-

181 skåp och var för sig har skattepliktiga intäkter, blir, om intäkterna antagas vara i stort sett oförändrade, helt olika beskattade för tre på varandra följande beskattningsår. Första året är de särtaxerade, eventuellt med grundavdrag och förvärvsavdrag såsom ensamstående förälder. Året därpå har de kanske gemensamt barn men blir - ehuru gifta - särtaxerade. Därvid kan redan nu inträffa, att de var och en får såväl helt grundavdrag som förvärvsavdrag. Med de höjda beloppen framstår denna inadvertens än mer markant. Maximalt skulle två makar det år de gifter sig kunna erhålla över 21 300 kronor helt skattefritt. Tredje året kan de vid samtaxering gemensamt erhålla högst ett helt grundavdrag och högst ett förvärvsavdrag. Länsstyrelsen skulle önska, att bestämmelserna ändrades så, att tillämpliga avdrag ej blir större än vad makarna som gifta tredje året kan bli berättigade till. Ett annat perifert spörsmål är, huruvida lagstiftningen fortfarande bör ha skilda regler för grundavdrag, förvärvsavdrag och premieavdrag samt extra avdrag under inkomst av kapital beroende på om det yngsta hemmavarande barnet, som antages ej ha egen beskattningsbar inkomst, är under 18 men över 16 år. De skilda åldersgränserna åsamkar icke endast taxeringsmyndigheterna mycket merarbete utan kan - i de fall rättelser ej sker - orättvist drabba skattskyldiga som själva ej förstår att reagera mot en felaktigt åsätt taxering. / fråga om barnbidrag contra barnavdrag förordar länsstyrelsen barnbidrag beroende främst på att barnavdrag, som utredningen visat, icke skulle kunna utnyttjas i c:a 60 000 äktenskap ävensom på den grund att bidragsformen onekligen ur likformighetssynpunkt är att föredraga. Barnbidragens föreslagna storlek - 1 200 kronor per år och barn år 1970 - måste emellertid betraktas som ett minimibelopp. Förmögenhetsbeskattningen I denna del, vari utredningen är enig, har ej heller länsstyrelsen någon avvikande mening annat än såtillvida, att länsstyrelsen ifrågasätter om icke skattepliktsgränsen och den modifierade skatteskalan lämpligen borde träda i kraft redan vid 1966 års taxering, när den pågående allmänna fastighetstaxeringen, som förväntas medföra avsevärda höjningar i taxeringsvärdena, lägges till grund för den statliga förmögenhetsbeskattningen. Ehuru verkningarna undandrar sig länssty-

relsens fulla insyn, vill länsstyrelsen beträffande den direkta beskattningen slutligen ifrågasätta, om icke de föreslagna övergångsbestämmelserna beträffande grundavdrag och skatteskalor, som ur administrativ synpunkt måste bli tyngande, lämpligen kunde träda i kraft samtidigt med att mervärdeskatten och höjningen av bensinskatten träffar de skattskyldiga. Reformtaktens anknytning till de successiva höjningarna av socialförsäkringsavgifterna synes länsstyrelsen icke i allo övertygande motiverat. Den indirekta beskattningen Nuvarande system av indirekta skatter, med allmän varuskatt uttagen i detaljhandelsledet, s. k. ettledsskatt, i kombination med energiskatt och punktskatter på skilda varuslag, medför olägenheter i form av viss snedbelastning i beskattningshänseende. Denna effekt accentueras med ökade skattesatser. De väsentligaste olägenheterna därvidlag kan hänföras till sektorn för investeringar i anläggningstillgångar avseende de direkta produktions- och distributionsleden eller till uthyrningsverksamhet, vartill kommer de tolkningsproblem som är och kommer att vara förknippade med materialbegreppet. Mervärdeskatten i föreslagen utformning, med likformig beskattning av konsumtionen, fördelad skatteuppbörd mellan företagen inom samtliga led samt med konkurrensneutralitet inom näringslivet, synes erbjuda så väsentliga fördelar i förhållande till nu tillämpade former av indirekta skatter, att länsstyrelsen anser sig böra tillstyrka ett förslag om dess införande. Emellertid synes vissa detaljfrågor böra kommenteras ur saklig och principiell synpunkt. Till skillnad mot vad som gäller i varuskattehänseende, har elkraft, gas och bränslen hänförts till skattepliktiga varor. Det synes nödvändigt med en kompletterande anvisning om huru produkten värme skall behandlas. Värme levereras ju numera mot ersättning från centralanläggningar till enskilda konsumenter, t. ex. ägare av hyresfastigheter m. fl. Annonser och annonsförmedling har föreslagits till skattefrihet i huvudsak av skäl som sammanhänger med beräknad avkastning. Praktiska skäl synes dock tala för att inbegripa dessa detaljer i skatteplikten även vid ett slopande av nuvarande undantag från skatteplikt för tidningar och tidskrifter. Beskattningen av konstverk har föreslagits bliva tillämpad i överensstämmelse med de

182 bestämmelser som nu gäller beträffande varuskatten. Dessa bestämmelser torde ur sakliga och principiella synpunkter få anses föga tilltalande. Därest konstverk av angiven art anses böra klassificeras såsom vara, synes det ovidkommande i detta sammanhang på vad sätt eller av vem desamma försäljes. Även vid jämförelse med sådana alster, vilka framställes av guld- och silversmeder, textilkonstnärer m. fl., synes inskränkningen i beskattningen inkonsekvent. Å andra sidan torde vissa praktiska skäl tala för att bibehålla nu gällande bestämmelser härvidlag. Icke minst redovisningstekniskt torde, i samband med avdragssidan, svårbemästrade problem komma att uppstå vid en utvidgning av skatteplikten inom detta område. Tjänster, tillhandahållna av allmänna badinrättningar, föreslås undantagna från skatteplikt, vartill i princip intet är att invända. Begreppet allmän torde dock i förevarande sammanhang böra närmare preciseras. Åtskilliga badinrättningar, upplåtna till allmänheten, äges och drives i privat regi och bör sålunda inbegripas i undantagsgruppen. Praktiska skäl synes även tala för att separata avgifter till utomhusbad av typen swimmingpools undantages från skatteplikt, exempelvis när ett hotell mot avgift upplåter sin swimmingpool till andra än sina gäster. Förslaget att undantaga olika slags nöjen från skatteplikt torde få anses diskutabelt av såväl principiella som sakliga skäl. H ä r är ju fråga om renodlade konsumtionstjänster och de motiv, som föranledde en avveckling av den särskilda nöjesskatten, är till stora delar eliminerade genom mervärdesskattens speciella konstruktion med full avdragsrätt för ingående skattebelastning. Det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida icke inom denna bransch berörda företag skulle komma att missgynnas av förslaget. De speciella problem, som, vid en utvidgning av skatteplikten till detta område, skulle uppkomma för Sveriges Radio beträffande ifrågavarande produktion, synes väl kunna lösas genom särskilda föreskrifter i denna del. Mot förslaget att utvidga skatteplikten till området avseende transport- och resetjänster samt att därvid undantaga sådana tjänster, vilka avse befordran till utrikes ort, torde av praktiska skäl intet vara att invända. Det kan dock befaras att undantagsbestämmelsen kommer att medföra visst missbruk vid resor till gränsstationer inom landet, vilka resor för en obetydlig merkostnad kan utsträckas till närmaste ort i respektive grannländer och därigenom medföra skattefrihet

för resan i sin helhet. Även taxi- och charterbussresor över gränserna synes k o m m a att falla utom ramen för beskattningen. I fråga om byggnadsområdet h a r såsom skattepliktig tjänsteprestation bland annat angivits arbeten avseende byggnader och annan fast egendom som utföres av arkitekter, byggnadskonsulenter m. fl. I förslaget till förordningen om ifrågavarande skatt stadgas i 12 § b, att skattskyldighet åvilar den, som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig tjänsteprestation, varjämte i anvisningarna till samma paragraf angives att yrkesmässigheten skall bedömas med ledning av kommunalskattelagens bestämmelser angående inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Fråga uppkommer då, huru förutnämnda arbeten, vilka utföres på fritid av angivna yrkespersoner, vid sidan av ordinarie tjänsteanställning, skall bedömas. Intäkter av dylika uppdrag redovisas i den allmänna självdeklarationen ofta i förvärvskällan tjänst, ehuru något anställningsförhållande icke föreligger i dessa fall. Den föreslagna generella skatteplikten för jordbruk och skogsbruk kan i vissa fall tänkas medföra redovisningstekniska olägenheter. Dessa olägenheter sammanhänger med verksamhetens säsongbetonade karaktär, d. v. s. att under viss tid av beskattningsåret dominerar utgiftssidan och under annan tid intäktssidan. Risk föreligger sålunda för ett betydande restitutionsförfarande under förstnämnda tidsperiod. Därest överenskommelse om längre redovisningsperioder kan träffas med berörda skattskyldiga, elimineras n ä m n d a olägenheter. I anslutning till vad beredningen anfört beträffande möjligheterna att uppskjuta, vägra eller begränsa avdragsrätten för ingående skattebelastning, vill länsstyrelsen endast framhålla de betydande administrativa och kontrollmässiga svårigheter som skulle uppstå vid sådana ingrepp, vilka följaktligen torde böra insättas endast i trängande fall. Förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt synes böra kompletteras i följande hänseenden. Anvisningarna till 12 § böra förtydligas i avseende på begreppet rörelse (jämför vad som tidigare anförts beträffande arbeten på byggnader och annan fast egendom). I 13 § b talas om skattefrihet vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Avses härmed hela verksamheten, eller kan en jord-

183 brukare överlåta eller nedlägga jordbruket, men behålla skogsbruket, en rörelseidkare överlåta eller nedlägga filialverksamhet och därvid fritagas från skattskyldighet beträffande de likvider, som kunna sammanhänga med n ä m n d a åtgärder? I 19 § angivna uppgifter i samband med registrering bör kompletteras med födelsedata. Denna uppgift finnes medtagen i nuvarande registreringsanmälan till allmän varuskatt och underlättar identifieringen av den skattskyldige i samband med kontroll av mantalsskrivningsorten. I 22 § stadgas att justeringsuppgiften skall fogas vid den allmänna självdeklarationen. Det synes ändamålsenligare att uppgiften insändes till länsstyrelsen för vidare befordran till vederbörande taxeringsnämnd samt att bestämmelse intages om att skillnadsbelopp överstigande 500 kronor, avseende för litet inbetald skatt, omgående skall inbetalas å länsstyrelsens postgirokonto för allmän omsättningsskatt. Till paragrafen bör fogas anvisningar av innehåll som av beredningen angivits å sid. 462, 3 stycket. Sålunda bör framgå, att justeringsuppgiften skall avse frivillig rättelse av sådana förhållanden som blivit kända först efter sista deklarationstillfället för beskattningsåret. Möjligheten till efterjustering får icke tas till intäkt för en mindre noggrann löpande skatteredovisning. Denna skall överensstämma med de faktiska affärstransaktionerna enligt bokföringen. I 72 § bör, med hänvisning till 38 §, intagas sådana bestämmelser, vilka är analoga med de i 121 § 1 stycket taxeringsförordningen och 77 § 2 stycket A V F angivna. M e d det anförda har länsstyrelsen velat belysa vissa detaljer i beredningens förslag till mervärdeskatt ur skatteteknisk synpunkt. Länsstyrelsen är emellertid medveten om att även problem av annan art föreligger i detta sammanhang. Kommentarer i dessa delar faller emellertid enligt länsstyrelsens förmenande utom ramen för remissyttrandet.

Så är exempelvis fallet med de ekonomiska problem, vilka dagspressen har att brottas med för närvarande och vilka medfört att ett betydande antal dagstidningar tvingats nedlägga sin verksamhet under senare år. Det synes uppenbart att dessa problem ytterligare markeras vid uttagande av mervärdesskatt å tidningar och tidskrifter, men lösningen härvidlag torde få sökas i annan ordning än genom ett generellt undantag från föreslagen skatteplikt. Den nu pågående utredningen med uppdrag att utföra en undersökning om tidningspressens ekonomiska förutsättningar, kan måhända förväntas lämna förslag till övervinnandet av berörda svårigheter. Slutligen vill länsstyrelsen framhålla att en omläggning av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt medför dels en väsentlig utökning av antalet härvidlag registrerade skattskyldiga och dels en betydande beloppsmässig ökning av deklarationsredovisningarna. Icke minst avdragsposterna kommer att spela en väsentlig roll inom detta system. Det synes därför angeläget att taxeringssektionen vid respektive länsstyrelser medgives personalförstärkning i sådan utsträckning, att en effektiv materiell kontroll av siffermaterialet i angivna deklarationer kan åvägabringas. E n sådan personalförstärkning kan förväntas bliva relativt kostsam, men denna merkostnad torde sannolikt elimineras därigenom att bättre skatteuppbörder erhålles. Vetskapen hos de skattskyldiga om förekomsten av en effektiv kontrollorganisation torde i sig själv medföra större respekt för bestämmelserna i den föreslagna förordningen. I handläggningen av detta ärende har jämväl deltagit landskamreraren Hjortsberg, länsrevisorn Almbladh, biträdande taxeringsintendenterna Winsnes och Mellbin samt häradsskrivaren Arnklint. Stockholm å landskontoret den 4 november 1964. Erik

Westerlind Arne

Häggquist

Länsstyrelsen i Uppsala län

Allmän enighet torde råda därom att vårt nuvarande skattesystem icke i erforderlig grad anpassats efter samhällsutvecklingen. Delvis som en följd härav får skattesystemets nuvarande utformning anses medföra

bristande översiktlighet bl. a. med avseende å dess verkningar för olika grupper skattebetalare. De härigenom minskade möjligheterna att tillgodose rättvise- och skälighetssynpunkter i beskattningen innebär en

184 olägenhet, vars betydelse ökar med stigande skattetryck. Vad angår den direkta beskattningen har enligt länsstyrelsens mening progressiviteten särskilt inom vissa delar av skatteskalorna haft synnerligen menliga verkningar. Marginalskattetänkandets starkt oförmånliga inverkan på arbetsinsatsernas omfattning är obestridlig. Inom länsstyrelsens arbetsområde har detta visat sig exempelvis genom de för närvarande närmast oöverkomliga svårigheterna att i erforderlig omfattning erhålla för uppdragen som taxeringsnämndsordförande och kronoombud lämpliga personer. Även om härvidlag andra hänsynstaganden från vederbörandes sida kan vara av betydelse så har med all tydlighet framgått att avgörande vikt fästes vid uppdragens lönsamhet med hänsyn till skattebelastningen. I sammanhanget bör jämväl framhållas den otillfredsställande tendens som på vissa områden framträtt till krav på nettolön eller nettoersättning, som dels kan leda till undandragande av skatt men dels också till högre löner och ersättningar än som i och för sig kan anses motiverade. Inom den direkta beskattningens område ha även andra företeelser kunnat iakttagas, vilka måhända inte i första hand kan återföras till marginalskatteförhållandena utan till den direkta beskattningens höjd och konstruktion i allmänhet, varvid även kontrollmöjligheterna torde ha betydelse. Sålunda förmärks särskilt inom vissa hantverks- och serviceyrken en tendens att i stället för stadigvarande anställning men även utan egentlig firmabildning söka kortvariga eller tillfälliga arbeten. Rådande arbetsmarknadsmässiga olägenheter hänförliga till den direkta beskattningen torde emellertid endast delvis ha sin grund i beskattningssystemets uppbyggnad och skatternas fördelning utan främst i den direkta beskattningens allmänna höjd. En betydande minskning i den direkta skattebelastningen är enligt länsstyrelsens mening synnerligen angelägen. Då en sådan minskning vid oförändrat totalt skattetryck förutsätter ökat uttag av indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter torde frågan om en ändring i skattesystemet främst vara beroende av möjligheterna till en förskjutning mot sådana skatter och avgifter. Principiella betänkligheter mot en ökad indirekt beskattning med avseende å verkningarna härav för de ekonomiskt svaga befolkningsgrupperna torde i viss mån alltjämt kvarstå. Emel-

lertid har realinkomststegringen och inkomstutjämningen numera medfört att sagda grupper inom de arbetsföra åldrarna starkt minskats. I den mån en fortsatt utveckling i denna riktning kan förväntas, måste invändningarna mot en ökad indirekt beskattning minska i styrka. Med hänsyn härtill och till genomförd socialförsäkringslagstiftning kan antagas att de sociala verkningarna av en förskjutning av skatteuttagen från direkt till indirekt skatt icke blir av allvarligare beskaffenhet. Självfallet är storleken av en sådan förskjutning av betydelse men en förskjutning av åtminstone den omfattning, beredningen föreslagit, synes av olika skäl erforderlig. För att en skälig balans mellan direkt och indirekt skatt skall åstadkommas kan emellertid ifrågasättas huruvida icke den statliga inkomstskatten borde minskas utöver vad beredningen föreslagit. Särskilt synes härutinnan böra beaktas den under senare år starka stegringen i de kommunala skatterna. En fortsatt sådan stegring kan komma att på något längre sikt medföra, att någon allmän minskning av den direkta skattebelastningen icke uppnås. Den föreslagna progressionen synes också väl stark. En ytterligare uppmjukning av inkomstskatteskalorna torde emellertid i stort sett inte kunna uppvägas på annat sätt än genom ett motsvarande uttag av indirekt skatt. Det bör även framhållas att en ytterligare inkomstfördelning inom ramen för beskattningen måste förutsätta en ökning av den indirekta beskattningen. Det synes naturligt att socialförsäkringen även framdeles och i ökad omfattning finansieras genom avgifter. Den av beredningen härutinnan föreslagna ökningen av avgifterna torde inte vara större än vad som kan anses motiverat med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen och övriga förhållanden, som kan inverka på bedömandet. Länsstyrelsen anser sig emellertid icke kunna närmare ingå på denna fråga eller på beredningens förslag om omläggning till arbetsgivareavgifter och den därav enligt förslaget föranledda successiva omläggningen även av skattesystemet i övrigt. Vilka delar av socialförsäkringskostnaderna, som finansieras genom avgifter, synes icke vara avgörande för skattesystemets omläggning. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma innebär beredningens förslag till finansiering av socialförsäkringens grundförmåner betydande praktiska fördelar inom olika områden.

185 Egenavgifternas bortfall för anställda och den föreslagna regeln att grundförsäkringsavgift icke skall beräknas med mindre beskattningsbar inkomst föreligger medför sålunda att de med nuvarande metod för avgiftsberäkning jämförelsevis vanliga avgiftsfallen elimineras, där avgifter påföras oaktat efter avdrag för nedsatt skatteförmåga någon beskattningsbar inkomst inte u p p kommer. Sådana fall äro svårförståeliga för allmänheten och medföra ofta irritation. Det synes vara ur olika synpunkter lämpligt att inte uttaga avgift i dylika fall. Även för arbetsgivarna får den föreslagna ordningen anses innebära väsentliga administrativa fördelar. Huruvida i samband med en omläggning av skattesystemet den allmänna varuskatten skall utbytas mot någon annan metod för den indirekta beskattningen bör enligt länsstyrelsens mening främst bli beroende på om den allmänna varuskatten kan förväntas ge erforderlig avkastning utan att dess nackdelar bli alltför framträdande. Den av beredningen föreslagna mervärdeskatten har obestridliga fördelar i jämförelse med varuskatten. Mervärdeskattesystemet är emellertid prövat endast i relativt ringa omfattning och det torde förutsätta en betydande administration. Därest konsumtions- och konkurrensneutralitetssynpunkter anses böra tillmätas avgörande betydelse vid valet av metod har länsstyrelsen intet att erinra mot beredningens förslag i denna del. I vissa detaljfrågor får länsstyrelsen anföra. Den direkta

beskattningen

Beredningen har föreslagit att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och med hemmavarande barn under 16 år skall vara berättigad till avdrag för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill ett belopp av 1 000 kronor och att gift m a n med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete, får avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill ett belopp av 1 000 kronor. M a n torde få räkna med att de skattskyldiga regelmässigt komma att yrka avdrag med maximibeloppet. Taxeringsmyndigheternas möjligheter att bedöma skäligheten av ifrågavarande avdrag torde vara begränsade och utformningen av bestämmelserna angående desamma kan antagas ge upphov till skattetvister. I praktiken torde det förhålla sig så att därest arbete över huvud taget ut-

föres, värdet därav regelmässigt uppgår till eller överstiger 1 000 kronor. Det vore till fördel i det praktiska taxeringsarbetet, därest bestämmelserna kunde utformas så att avdrag får göras med 1 000 kronor, därest arbete i jordbruket utförts till ett värde av lägst sagda belopp. Numera vidtagen ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen (S.F.S. 298:1964) torde emellertid kunna föranleda en omarbetning av förvärvsavdragsbestämmelserna även i andra delar. I det föregående har ifrågasatts en minskning av den statliga inkomstskatten utöver vad beredningen föreslagit. Denna fråga har samband med frågan om penningvärdeförsämringens inverkan på de direkta skatterna. Länsstyrelsen vill härvidlag framhålla, att ökade skatteuttag på grund av penningvärdeförsämring böra förhindras. Den indirekta

beskattningen

Beredningen har föreslagit att handel med begagnade bilar skall omfattas av en införd mervärdebeskattning. Länsstyrelsen biträder beredningens förslag härutinnan. Vidare har beredningen icke ansett sig böra framlägga något förslag om slopande av omsättningsskatten å motorfordon. Några övertygande principiella skäl för bibehållande av denna särbeskattning torde emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning icke föreligga och ett slopande av densamma får anses ligga i linje med beredningens förslag att avskaffa övriga punktskatter av liknande slag. En förutsättning för mervärdeskattens genomförande synes vara att jordbruket och skogsbruket behandlas på samma sätt som andra skattepliktiga näringsgrenar. Beredningen anför i detta sammanhang att ett fördelningsproblem uppkommer beträffande avlyftning av ingående skattebelastning, enär sådan skattebelastning avseende driftsbyggnader berättigar till avdrag medan däremot skatt som gällt bostadsutrymmen för ägare och anställda icke får avdragas. Detta är m å h ä n d a en oundviklig konsekvens av det föreslagna skattesystemet, men det bör påpekas att konstruktionen är olycklig och att den sannolikt kommer att skapa ett nytt område där taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga kommer att invecklas i många och svårlösta tvister. Beträffande avdragsrätten för ingående skattebelastning gäller för rörelseidkare enligt förslaget att avdrag icke medgives för skatt som belastar inköp, som tar sig uttryck

186 i olika förmåner för de anställda. Vidare avses gälla att avdragsrätt inte skall föreligga för ingående skatt för kostnader för representation. Dessutom bör avdrag för ingående skatt på inköp av personbilar och andra motorfordon få ske endast med så stor del som belöper på användningen i den skattepliktiga verksamheten, vilket också bör gälla i fråga om mervärdeskatt på drivmedel och andra kostnader för fordonet. Även dessa bestämmelser bli besvärliga att tillämpa. Sannolikt kommer dessa föreskrifter jämväl att leda till ett stort antal taxeringstvister. Mervärdeskattesystemet medför att restitutionsfall blir en vanlig företeelse. Till exportföretag kommer regelmässigt att utbetalas väsentliga belopp. Men detta kommer även att bli fallet vid enstaka tillfällen för vilken företagare som helst vid nyetablering eller i samband med någon större investering i fastigheter eller maskiner. Man kan räkna med att inom detta område ofta kommer att begås medvetna eller omedvetna felaktigheter, vilka kan leda till oriktiga restitutioner. En förutsättning för att mervärdeskattesystemet skall fungera tillfredsställande är att det på länsstyrelsen bl. a. finns god tillgång på personal, som kan utföra erforderliga revisioner och annan form av kontroll.

Länsstyrelsen vill därför kraftigt understryka att den kvalificerade personalen på taxeringssektionen ovillkorligen måste i betydande omfattning ökas vid övergång till den föreslagna mervärdeskatten. Att personalen på varuskatteavdelningen måste utökas väsentligt får anses självklart, då antalet skattskyldiga kommer att minst fördubblas. I detta sammanhang bör tilläggas att utökning av personalen medför lokalproblem, vilka måste lösas i mycket god tid före omläggningen. Vad angår ovan icke berörda frågor såsom frågan om grundavdrag, sam- eller särtaxering, fakultativ särbeskattning, höjning av barnbidragen samt undantag från skatteplikt till mervärdeskatt ansluter sig länsstyrelsen till av beredningen redovisade slutsatser och förslag. I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Olov Rylander, landskamreraren Henrik Jansson och taxeringsintendenten Martin Andersson, den sistnämnde föredragande. Uppsala i landskontoret den 30 oktober 1964. Olov Rylander Martin Andersson

Länsstyrelsen i Södermanlands län

I betänkandet konstateras inledningsvis, att tidigare mera partiellt inriktade utredningar inte medgivit det samlade grepp över skatteoch avgiftssystemet, som kunnat möjliggöra mera vidsträckta reformer i syfte att nå en rationell utformning av detta system. Samma invändning synes kunna göras mot nu ifrågavarande skatteutredning, som hittills inte verkställt någon översyn av företagsbeskattningen. Av olika skäl hade det varit av stor betydelse, om allmänna skatteberedningen redan nu hade kunnat redovisa resultatet av en sådan översyn. Det siffermaterial, varpå beredningen bygger sina uppgifter om vad det av beredningen föreslagna skatte- och avgiftssystemet kan antagas avkasta, kan visa sig vara felaktigt, sedan resultatet av översynen av företagsbeskattningen blivit klart. En statistik, som

vilar på så osäkra premisser, har naturligen endast begränsat värde. Länsstyrelsen måste också konstatera, att de sakkunniga inte framlagt några förslag i syfte att förenkla beskattningsreglerna. Gång efter annan har i den allmänna debatten understrukits, att varje möjlighet till förenkling av formerna för den direkta beskattningen måste tillvaratas, varigenom administrationskostnaderna kunde minskas och skatteförlusterna för statsverket nedbringas. Ur taxeringssynpunkt innehåller förslaget om nytt skattesystem endast obetydliga ändringar, och helt saknas sådana angelägna ändringsförslag, som kunde medverka till att förenkla och förbilliga taxeringsförfarandet i första instans. Beredningens uppdrag att underkasta hela skattesystemet en samlad översyn borde en-

187 ligt länsstyrelsens mening ha omfattat den sedan länge debatterade frågan om att för flertalet skattskyldiga införa gemensam inkomsttaxering i hemortskommunen till statlig och kommunal skatt. Många olägenheter följer — inte minst för den deklarationspliktiga allmänheten — av att två olika taxeringar förekommer vid sidan av varandra. Ett sammanförande av dessa båda taxeringar till en vore uppenbarligen ytterst rationellt. Taxeringarna ger ju — i vart fall i fråga om inkomst av tjänst och kapital och bortsett från skatteavdraget — till resultat samma taxerade inkomst, varför anordningen med två olika taxeringar inte kan anses ändamålsenlig. I detta sammanhang vill länsstyrelsen också framhålla angelägenheten av att frågan om en definitiv källskatt för löntagare snarast prövas. M å n g a skäl talar för att den direkta beskattningens andel i vårt skattesystem bör minskas och utrymmet för indirekt beskattning i stället ökas. Denna skatteform är betydligt enklare att tillämpa och lättare att kontrollera. Det har vid olika tillfällen omvittnats, att mycket stora belopp — det torde röra sig om miljardbelopp — av de skattskyldiga undandragas från beskattning. Det synes troligt, att en utvidgad kontroll från vederbörande myndigheters sida, när det gäller den direkta beskattningen, knappast kan förväntas medföra någon avgörande förbättring härutinnan, såvida inte kontrollen ges sådan omfattning, att kostnaderna härför kommer att stå i orimlig proportion till de vinster, som densamma kan väntas medföra. Naturligt vore då, att man vid den ifrågasatta omläggningen av skattesystemet även uppfattade kravet på framtagande av undandolda skattebelopp som en rättvisesynpunkt av mycket stor vikt. De sakkunniga synes dock inte ha ägnat denna viktiga fråga det utrymme, som den är värd. Den föreslagna sänkningen av den direkta beskattningen är enligt länsstyrelsens uppfattning inte så stor, att någon avsevärd förbättring av allmänhetens deklarationsmoral därigenom kan förväntas. Förutom att den direkta beskattningen är invecklad och svårbemästrad ur såväl redovisningssom kontrollsynpunkt, inbjuder den genom den kraftiga progressionen i skatteuttaget till åtgärder i skatteundandragande syfte. Skattesystemet bör fördenskull i första hand ges sådana former, att möjligheterna till skattefusk minskas och att kontrollen kan ske på enklast möjliga sätt. Dessa syften

synes säkrast kunna vinnas genom en omfördelning mot ökad indirekt skatt i ännu större omfattning, än som beredningen föreslagit. Ojämförligt största möjligheter till skatteundandragande är för handen i fråga om inkomst av jordbruk och rörelse. En ökad konsumtionsbeskattning innebär, att företagen i större omfattning än nu anlitas som skatteleverantörer till det allmänna. I samma riktning verkar också överförandet från egenavgift till arbetsgivaravgift och det i samband därmed ökade avgiftsuttaget, såvitt avser de av beredningen föreslagna socialförsäkringsavgifterna. Genom sådana reformer ökas utan tvivel möjligheterna att effektivt komma tillrätta med skattefusk och skatteflykt. De sakkunniga har utan någon egentlig utredning avvisat tanken på någon form av bruttobeskattning av företag såsom alternativ till nuvarande nettovinstbeskattning. Även om många skäl talar för ett bibehållande av nettovinstbeskattningen, hade dock en ingående utredning av denna fråga varit på sin plats, då denna skatteform har många fördelar genom att den är relativt enkel att tillämpa och erbjuder stora kontrollmöjligheter och därigenom kan vara ett verksamt medel mot skatteundandragande åtgärder från de skattskyldigas sida. Beredningen har på områden utanför företagsbeskattningen uttalat sig för inslag i beskattningen, som kan betraktas som bruttobeskattning i vidsträckt bemärkelse, nämligen i vad gäller mervärdeskatt och socialförsäkringsavgifter. För en allsidig belysning av skattesystemet i dess helhet hade det enligt länsstyrelsens mening varit synnerligen värdefullt, om de sakkunniga redan nu på ett uttömmande sätt hade penetrerat frågan om införande av någon form av bruttobeskattning. Socialförsäkringens finansiering Frågan om avvägningen mellan skatter och avgifter, såvitt avser socialförsäkringens finansiering, kan enligt beredningen inte bedömas isolerad utan måste ses mot bakgrunden av skatte- och avgiftssystemet i dess helhet. Det är alltså ytterst fråga om vilka krav som ställs på systemets avkastning. I betänkandet har bland annat anförts, att en finansiering av socialförsäkringen med tonvikt på intäkter av avgiftskaraktär mera påtagligt understryker sambandet mellan åtnjutna förmåner och kostnaderna härför, vilket betraktelsesätt vid

188 sidan av skatteförmåge- m. fl. synpunkter synes ha varit vägledande vid utarbetande av förslaget. Länsstyrelsen ansluter sig i princip till dessa av beredningen förfäktade principer. Länsstyrelsen måste dock varna för den av beredningens majoritet förordade snabba övergången från egenavgifter till arbetsgivaravgifter för finansiering av socialförsäkringens grundförmåner. Särskilt för företagare inom handel och hantverk torde denna snabba övergång, som innebär höga arbetsgivaravgifter redan under övergångsperiodens första år, leda till svårbemästrade problem ur kostnads- och lönsamhetssynpunkt. Övervägande skäl synes i stället tala för att ökningen av arbetsgivaravgifterna sker på ett jämnare och smidigare sätt under övergångsperioden och åren närmast därefter än vad beredningens majoritet föreslagit. Av särskilt intresse är beredningens uttalande rörande olägenheten av att det nuvarande finansieringssystemet i väsentlig utsträckning utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Effekten härav — ojämnheter i belastningshänseende — skulle enligt beredningen i viss mån kunna undanröjas genom införande av avgifter, som utgår efter delvis andra grunder. Efter vilka principer dylika avgifter skulle beräknas, har dock inte närmare preciserats. Förutsättningen för en rätt avvägning olika kategorier avgiftspliktiga emellan av socialförsäkringsavgifterna, vilka för den enskilde uppgår till avsevärda belopp, är dock att avgifterna beräknas på ett med verkligheten överensstämmande underlag. Det i betänkandet å sid. 167 gjorda uttalandet, att »Låg skattepliktig eller beskattningsbar inkomst är ingalunda alltid bevis för en reellt låg levnadsstandard» och vad som framgått av en av statistiska centralbyrån utförd undersökning rörande lägre inkomsttagare är i detta sammanhang värt beaktande. Uppenbart torde vara, att inom denna grupp inkomsttagare finns åtskilliga, vilka ej kan vara i behov av sådana lättnader i erläggande av avgifter, som föreslagits. Därest uttagandet av grundförsäkringsavgifter ej anses böra ifrågakomma på annat sätt än med ledning av vederbörandes taxering, kan ifrågasättas, om inte en spärr mot hel befrielse från eller mot ett extremt lågt avgiftsuttag borde ske med hänsyn till vederbörandes förmögenhetsförhållanden. En sådan åtgärd kan inte anses

obefogad i betraktande av de grunder, som vid inkomsttaxeringen tillämpas för medgivande av avdrag för nedsatt skatteförmåga. Användandet av olika metoder vid beräkning av avgiftsunderlaget, såvitt avser egenavgift för tilläggspensioneringen och grundförsäkringsavgift, måste anses som en olägenhet ur administrationssynpunkt. I betänkandet (sid. 189) har uttalats, att en samordning i nämnda hänseende totalt skulle föranleda endast ett tämligen obetydligt avgiftsbortfall. Med hänsyn härtill synes en omprövning böra ske med tanke på fördelen av en enhetlig beräkning av underlaget för de olika avgiftsslagen. I fråga om behandlingen av periodiskt understöd vid beräkning av avgiftsunderlaget (sid. 191) synes böra uppmärksammas, att avdrag för understöd av liknande slag förekommer exempelvis i förvärvskällan jordbruksfastighet och att understödet i dylika fall sålunda nedbringat avgiftsunderlaget. Vad gäller föreslagna åldersgränser synes följande påpekande böra göras. Erfarenheterna från inkomst- och förmögenhetstaxeringen visar, att barns förmögenhetsinnehav i ganska stor utsträckning föranletts av uppdelning av förmögenhet mellan föräldrar och barn, varigenom barnet samtidigt också taxeras för inkomster, vilka föräldrarna rätteligen borde ha taxerats för. Sådana åtgärder bör uppenbarligen inte premieras med befrielse från avgifter av nu ifrågavarande slag. Beträffande den s. k. upptrappningsregeln får länsstyrelsen hänvisa till vad här ovan anförts rörande spärr mot oskäligt låga avgifter eller befrielse från erläggande av avgifter. Frågan om debitering och uppbörd av tilläggspensionsavgift och grundförsäkringsavgift har omedelbart samband med vad länsstyrelsen nyss anfört i fråga om användande av olika metoder för beräkning av avgiftsunderlaget. Den direkta beskattningen I betänkandet (sid. 243) har de sakkunniga uttalat, att de ställer sig avvisande till tanken på avdrag från uträknade skatten i stället för grundavdrag vid inkomsttaxeringgen. Det förefaller dock klart, att förstnämnda alternativ ur flera synpunkter är att föredraga. Bestämmandet av dylika av-

189 d r a g kunde tänkas ankomma på lokala skattemyndigheterna, vilka utan onödig omgång kunde rätta eventuella felaktigheter såsom ett uppbördsärende. Taxeringsnämnderna behövde då inte taga någon befattning med utförande av ortsavdrag, vilket vore en avgjord fördel med hänsyn till det inte obetydliga antal felaktigheter i fråga o m sådana avdrag, som uppkommer varje år vid inkomsttaxeringen, såsom framgår av en inom finansdepartementets rättsavdelning av kammarrättsassessorn Widmark i augusti 1964 utarbetad promemoria rörande bland annat felaktiga ortsavdrag. Då emellertid under nuvarande förhållanden ett förfarande m e d avdrag från uträknad skatt synes bli allt för komplicerat, torde ett system med grundavdrag enligt majoritetsförslaget tills vidare vara att föredraga. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör övergången till datamaskiner kunna skapa bättre förutsättningar för en reform av nu ifrågavarande slag. Den progressiva direkta skatten har numera nått en sådan höjd, att det framstår som synnerligen angeläget att minska uttaget av densamma. Genom de årliga inkomsthöjningarna har ett betydande antal skattskyldiga passerat det s. k. proportionella skiktet i skatteskalan och därigenom efter hand kommit att träffas av en alltmer skärpt progressiv skatt. I fråga om progressionen i de av beredningens majoritet föreslagna skatteskalorna bör uppmärksammas, att problemet med den s. k. marginalskatten delvis fortfarande kvarstår, trots att det proportionella skiktet höjts genom utökning av den s. k. tudelningsprincipen med därav följande lättnad i sambeskattningseffekten. Nedsättningen av skattesatserna synes inte ha skett på ett i alla hänseenden objektivt sätt. En ytterligare sänkning av procentsatserna i båda skatteskalorna bör ske i syfte att komma tillrätta med dessa problem. Nedsättning av skattesatser och minskning av progressionen i fråga om den direkta skatten måste kompenseras av höjningar av den indirekta. När motviljan mot progressionen i den statliga beskattningen är så omfattande, som i olika sammanhang framkommit, och kan förväntas bestå även i fortsättningen, därest förslaget genomföres utan ändringar, kan länsstyrelsen inte komma till annan slutsats än att den direkta skattens andel i totala skatte- och avgiftsuttaget måste

minskas i avsevärt högre grad än som följer av majoritetsförslaget. De grupper av skattskyldiga, som härigenom kan komma att belastas med högre skatt, synes kunna kompenseras härför genom höjda grundavdrag och barnbidrag. Länsstyrelsen är ense med utredningsmajoriteten, att sambeskattningen åtminstone tills vidare bör bibehållas såsom princip i vår skattelagstiftning. Det av de sakkunniga förordade systemet med olika grundavdrag för gifta och ensamstående, vilket förslag länsstyrelsen biträder, bygger på förutsättningen, att sambeskattningen bibehålies. En övergång till särbeskattning skulle resultera i mycket kraftiga skatteskärpningar för ett stort antal familjer med hemmavarande hustru liksom också för ett betydande antal både fullständiga och ofullständiga barnfamiljer. Detta resultat kan ej godtagas, då det skulle strida mot den allmänt vedertagna principen, att vid utformandet av beskattningsreglerna hänsyn skall tagas till vederbörandes förmåga att betala skatt. Länsstyrelsen anser, att skattereglerna bör utformas på sådant sätt, att framför allt barnfamiljernas ekonomiska ställning — så långt möjligt är — förbättras, och därför bör frågan om särbeskattning tagas u p p till allvarlig diskussion, först sedan ett väsentligt ökat stöd till barnfamiljerna inom beskattningens ram uppnåtts. I betänkandet lämnas exempel på ett alternativ till den fullt genomförda särbeskattningen, benämnt fakultativ särbeskattning. Detta system förefaller dock så tungrott och invecklat, att det redan på grund härav inte bör genomföras vare sig helt eller delvis. Beredningen har i samband med avvägningen av skatteskalorna kommit in på mångdelningsprincipen såsom ett alternativ till tudelningen. Konsekvenserna i materiellt hänseende av förstnämnda system synes dock — såvitt framgår av inom beredningen gjorda beräkningar — bli sådana, att systemet enbart av den anledningen inte torde vara att rekommendera. Av utredningens av länsstyrelsen förordade förslag om bibehållen sambeskattning följer, att rätt till förvärvsavdrag alltjämt bör föreligga. Utredningsmajoriteten gör gällande, att tillräckliga skäl för förvärvsavdrag inte kan anses vara förhanden, när barn under 16

190 år saknas, och vill därför slopa nuvarande avdrag å 300 kronor. Det är visserligen sant, att avdragets betydelse ur exempelvis arbetsmarknadspolitisk synpunkt inte är stor, men ett borttagande av avdraget synes föga tilltalande ur psykologisk synpunkt, då en sådan åtgärd skulle medföra ökad skatt för därav berörda familjer. Länsstyrelsen anser sig därför inte kunna förorda förslaget i denna del. Länsstyrelsen har naturligen i och för sig inte något att erinra mot utredningens förslag om höjning av förvärvsavdragen för barnfamiljerna, då — som ovan framhållits —- länsstyrelsen fäster stor vikt vid att barnfamiljerna erhåller största möjliga skattelättnad. Länsstyrelsen måste dock reagera mot att avdrag med så höga belopp, som föreslagits, skall kunna medges utan att utredning skall behöva förebringas av de skattskyldiga om kostnadernas storlek. Då en höjning till det dubbla av nu utgående maximiavdrag föreslagits, borde avdraget på något sätt göras beroende av de verkliga kostnaderna. För gift man med inkomst av jordbruk eller rörelse, vari hustrun utfört arbete, har föreslagits avdrag för värdet av hustruns arbetsinsats intill ett belopp av 1 000 kronor. Erfarenheterna har visat, att det är mycket svårt för ledamöterna i en taxeringsnämnd att riktigt värdera det arbete, som av en hustru utföres i mannens förvärvskälla. Hennes arbete i hemmet för familjens räkning och hennes arbete i förvärvskällan går oftast så in i varandra, att det för en taxeringsnämnd är omöjligt att hålla de olika arbetsinsatserna isär. Det synes bli än svårare att utföra taxeringskontrollen på ett tillfredsställande sätt, sedan utredningen föreslagit en höjning av maximiavdraget från nuvarande 300 kronor till 1 000 kronor. Länsstyrelsen delar utredningsmajoritetens uppfattning, att särskilda barnavdrag inte bör återinföras i svensk skattelagstiftning. Som skäl härför vill länsstyrelsen främst åberopa, att ett system med barnavdrag inte tillräckligt tillgodoser kravet på rättvisa vid taxeringen, då ett mycket stort antal barnfamiljer inte skulle kunna utnyttja barnavdrag av den storlek, som skulle komma i fråga, ävensom att dylika avdrag skulle i hög grad komplicera taxeringsförfarandet, vilket vore stridande mot behovet av att i möjligaste m å n förenkla detsamma.

Utredningsmajoritetens förslag i fråga om förmögenhetstaxeringen medför en årlig sänkning av förmögenhetsskatten på mellan 70 och 80 milj. kronor. Förslaget, som enligt i betänkandet lämnad uppgift inte föregåtts av mera ingående undersökningar och som är tänkt som ett provisorium, kan inte sägas vara av någon egentlig ekonomisk betydelse för vare sig staten eller de skattskyldiga. Övervägande skäl synes därför tala för att någon ändring av förmögenhetstaxeringen inte bör ske, förrän denna gjorts till föremål för fullständiga undersökningar och överväganden. Vid ett antagande av förslaget synes i vart fall ikraftträdandet böra ske samtidigt med att de höjda taxeringsvärden, som väntas följa av 1965 års allmänna fastighetstaxering, träder i kraft, vilket sker vid 1966 års taxering. De föreslagna ändringarna i förmögenhetsbeskattningen skulle då gälla från och med sistnämnda års taxering i stället för 1967 års taxering, vilket majoriteten föreslagit. Den indirekta beskattningen Beredningens förslag om omläggning av den nuvarande allmänna varuskatten till mervärdeskatt och samtidig avveckling av flertalet nu utgående punktskatter synes enligt länsstyrelsens uppfattning innebära avsevärda fördelar i förhållande till det hittills tillämpade systemet. Länsstyrelsen anser sig därför böra tillstyrka den föreslagna omläggningen. Beträffande vissa detaljfrågor får länsstyrelsen anföra följande. Avvecklingen av den särskilda energiskatten medför bl. a. att elkraft, gas och bränslen intages i mervärdeskattesystemet och betraktas som skattepliktiga varor. I konsekvens härmed bör även den energi, som i form av värme tillhandahålles av fjärrvärmecentraler och överföres till fastigheter, betraktas som skattepliktig vara. Den diskussion, som i betänkandet föres rörande annonsintäkters undantagande från beskattning, synes ej vara helt övertygande. Praktiska skäl talar enligt länsstyrelsens förmenande för att annonser belägges med mervärdeskatt vid ett slopande av nuvarande undantag från skatteplikt för vissa tidningar. Mervärdeskatten å dessa bör utformas enligt de riktlinjer, som angivits av herr Ericsson i en reservation å sid. 713. Nu gällande regler för beskattning av konstverk innebär, att konstnärs försäljning

191 av konstverk direkt till konsument undantages från skatteplikt under det att skattskyldighet föreligger för sådan försäljning av konstnär, som sker i samband med utställning eller eljest under butiksmässiga former. Dessa bestämmelser har medfört viss olikhet i fråga om konstnärernas beskattning såtillvida, att kända konstnärer, vars verk är eftersökta, kunnat sälja sin produktion direkt till konsumenterna och därvid icke blivit skattskyldiga till allmän varuskatt, m e d a n mindre kända konstnärer, som för att skaffa sig en kundkrets deltagit i utställningar, blivit skattskyldiga för därvid sålda konstverk. De föreslagna reglerna, som innebär skattefrihet för konstnärs hela försäljning av egna verk, kommer att medföra större jämlikhet i beskattningen konstnärerna emellan, vilket får anses tillfredsställande. För närvarande beskattas inte försäljning av begagnade personbilar och vissa typer av mindre lastbilar. Beredningen har föreslagit, att detta undantag från beskattningen skall slopas. Från olika håll har uttryckts farhågor för att denna åtgärd kommer att medföra en förskjutning av handeln med dylika bilar från den reguljära till den irreguljära och okontrollerade handeln samt att den i och för sig skattefria försäljningen av begagnade bilar privatpersoner emellan kommer att öka. Länsstyrelsen anser emellertid för sin del, att dylika förskjutningar i fråga om handeln med begagnade bilar knappast kommer att få någon större omfattning. Flertalet bilköpare torde själva inte ha någon möjlighet att bedöma värdet av en begagnad bil. Inköpet av en bil medför en så avsevärd kostnad, att övervägande antalet bilköpare hellre torde vända sig till en välrenommerad bilfirma än att utsätta sig för de risker, ett inköp från en privatperson eller en affärsman »med kontoret på fickan» kan innebära. Sistnämnda kategori affärsmän torde för övrigt endast i ett utpräglat storstadsområde kunna påräkna att under någon längre tid undgå skattemyndigheternas uppmärksamhet. På grund härav samt då handeln med begagnade bilar representerar ett betydande skatteunderlag, tillstyrker länsstyrelsen den föreslagna åtgärden. Länsstyrelsen har inte något att erinra mot den utvidgning av skattskyldigheten, som föreslagits med avseende å tjänsteprestationer. Dock må följande påpekas. Skatte-

plikt skall enligt beredningen föreligga för arbeten avseende byggnader och annan fast egendom, som utföres av arkitekter, byggnadskonsulenter och liknande. Enligt de allm ä n n a reglerna om skattskyldighet skall verksamheten bedrivas yrkesmässigt, d. v. s. inkomsten skall vara hänförlig till rörelse eller jordbruk, för att skattskyldighet skall föreligga. Åtskilliga yrkesutövare inom denna kategori åtar sig uppdrag av här ifrågavarande slag vid sidan av innehavd tjänst. I regel uppgives inkomsterna av dylika u p p d r a g under inkomst av tjänst i den allm ä n n a självdeklarationen. Det synes otillfredsställande, om dylika inkomster, vilka stundom kan uppgå till avsevärda belopp, kommer att ligga utanför mervärdebeskattningen. Beträffande företag med flera delägare har beredningen framhållit, att väsentliga fördelar skulle vinnas, om skattskyldigheten för sådana företag kunde anknytas till företaget eller en delägare i stället för som nu till varje delägare (sid. 412, 420 och 459 i betänkandet). I 12 § 2 mom. i författningsförslaget har endast den senare möjligheten kommit till uttryck, d. v. s. att en delägare skall kunna anses som skattskyldig för företagets hela skattepliktiga verksamhet. Beträffande handelsbolag och kommanditbolag vill länsstyrelsen dock föreslå, att skattskyldigheten skall kunna anknytas till själva företaget. Gränsen för redovisningsskyldighet har av beredningen dragits vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kronor. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till dessa regler. Visserligen kommer ett antal skattskyldiga att bortfalla men i stället kommer antalet skattskyldiga, som berörs av avtrappningsregeln, att bli avsevärt, bl. a. åtskilliga jordbrukare. Dessa skattskyldiga kommer att behöva ägnas särskild uppmärksamhet med avseende på kontrollen av avtrappningsregelns rätta tillämpning. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om de föreslagna bestämmelserna kommer att medföra administrativa fördelar i den utsträckning, beredningen antagit. I detta sammanhang m å även framhållas, att avtrappningsregeln lätt synes kunna missförstås med den avfattning, den givits i 16 § 2 mom. i författningsförslaget. Bestämmelsen torde vinna i klarhet, om senare delen av meningen får

192 följande lydelse: »- - -, skall den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skillnaden mellan värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen och 8 000 kronor.» I stället för de föreslagna reglerna förordar länsstyrelsen emellertid, att gränsen för skattskyldighet dragés vid en skattepliktig omsättning av 4 000 kronor, vilken gräns i ett mervärdeskattesystem genomsnittligt sett torde kunna antagas motsvara den nuvarande gränsen 1 000 kronor. Vid sitt ställningstagande har länsstyrelsen jämväl beaktat vissa synpunkter, som framlagts i en av herrar Ekström, Meidner, Nilstein, Welinder, Åqvist och Östergren lämnad reservation i denna fråga (sid. 712 i betänkand e t ) . Att kombinera gränsdragningen med ett generellt grundavdrag, motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kronor, vilket föreslagits i reservationen, anser länsstyrelsen inte erforderligt, enär skatt skall erläggas endast å det »mervärde», som ingår i omsättningsbeloppet. Enligt 22 § i författningsförslaget skall skattskyldig i vissa fall avge justeringsuppgift. Justeringsuppgiften skall avse rättelse av felaktighet i avgiven preliminärskatteredovisning, som uppmärksammats efter avgivandet av sista deklarationen för beskattningsåret, och skall bifogas den allmänna självdeklarationen. Visserligen torde flertalet justeringsuppgifter avse differenser på endast smärre belopp, men erfarenheterna av motsvarande justeringsuppgifter med avseende å den allmänna varuskatten har visat, att en del justeringsuppgifter utvisar differenser å avsevärda belopp. Genom att justeringsuppgift skall avgivas direkt till taxeringsnämnden, kommer krav å för lågt erlagt belopp inte att framställas förrän i samband med utsändandet av debetsedlarna å slutlig skatt. Detta innebär, att skattebeloppet skall inbetalas såsom kvarstående skatt först den 18 januari under året efter taxeringsåret. Det får anses otillfredsställande med så lång kredit i fråga om större skattebelopp. Länsstyrelsen vill därför förorda, att justeringsuppgifterna alltid skall ingivas till länsstyrelsen, i vilket fall krav å för lågt erlagt skattebelopp i förekommande fall kan framställas omgående genom att vederbörande taxeringsintendent fastställer beloppet till betalning enligt 41 § 1 mom. i författningsförslaget. Det

föreslagna

beskattnings-

och

taxe-

ringsförfarandet överensstämmer i stort sett med de regler, som nu gäller för den allm ä n n a varuskatten. De skattskyldiga —• även jordbrukarna — skall registreras hos länsstyrelsen, redovisning och inbetalning av skatt skall i regel ske varannan m å n a d , varj ä m t e den slutliga taxeringen skall omhänderhavas av taxeringsnämnderna och äga rum i samband med inkomsttaxeringen. Som motiv för att taxeringen till allmän varuskatt lagts på taxeringsnämnderna har anförts, att de särskilda taxeringsnämnderna som regel har tillgång till särskilt utbildade tjänstemän, taxeringsassistenterna, som är väl ägnade att omhänderha denna taxering, samt att nämndledamöternas person- och lokalkännedom är värdefull även i detta sammanhang. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har givit vid handen, att taxeringsnämndernas insats med avseende på varuskattekontrollen i regel inskränkt sig till en jämförelse mellan i inkomstdeklarationen och varuskatteredovisningen lämnade uppgifter om årsomsättning och egna uttag. Endast undantagsvis har utredningar av annat slag, exempelvis rörande behörigheten av i varuskatteredovisningen verkställda avdrag, kunnat företagas. I ett mervärdeskattesystem kommer stora krav att ställas på kontrollen, inte minst i fråga om verkställda avdrag. Taxeringsnämndernas möjligheter att genomföra dylik kontroll synes vara ytterst begränsade. Nämndledamöternas insatser torde i stort sett komma att inskränkas till en bedömning av skäligheten i fråga om värdet av varuuttag för egen förbrukning. För flertalet skattskyldiga, som fullgör sina förpliktelser på ett riktigt sätt, innebär den slutliga taxeringen endast ett konstaterande härav. Därest kostnadsersättningen — som beredningen föreslagit — borttages, kommer därför den slutliga taxeringen för dessa skattskyldiga att medföra varken kvarstående eller överskjutande skatt. M a n kan därför med fog ifrågasätta, om den slutliga taxeringen verkligen fyller någon väsentlig uppgift. Av denna anledning kan diskuteras, huruvida ej den slutliga taxeringen kan slopas och ersättas med ett system, som innebär att varje deklaration för mervärdeskatt i princip blir definitiv. Givetvis bör skattskyldigs förpliktelse att ingiva rättelse i form av justeringsuppgift för i efterh a n d upptäckta felaktigheter i l ä m n a d redovisning kvarstå. Likaså bör vederbörande taxeringsintendent — liksom nu är fallet —

193 ha möjlighet att i förekommande fall till betalning fastställa för lågt erlagd skatt respektive föranstalta om återbetalning av för högt inbetalt belopp, därest företagen kontroll härtill föranleder. Över taxeringsintendents fastställelsebeslut bör skattskyldig kunna anföra besvär hos prövningsnämnden. Då den ömsesidiga kontrollen mellan inkomstdeklaration och mervärdeskatteredovisning är värdefull, bör samarbetet med taxeringsnämnderna kvarstå. Detta samarbete torde kunna utformas så, att länsstyrelsen på en enkel kontrolluppgift lämnar taxeringsnämnderna uppgifter ur varuskatteredovisningen angående totalomsättningen, värdet av egna uttag m. m., som kan vara av intresse vid kontroll av inkomstdeklarationen. På samma sätt bör taxeringsnämnderna lämna länsstyrelsen uppgifter, som kan vara av värde för kontrollen av mervärdeskatteredovisningen. Ovan skisserade förfaringssätt medför bl. a., att taxeringsnämnderna kan koncentrera sitt arbete på inkomsttaxeringen och inte behöver befatta sig med kontrollen av redovisningen till mervärdeskatt. Detta torde vara särskilt värdefullt för de lokala taxeringsnämnderna, som taxerar flertalet jordbrukare men inte åtnjuter biträde av taxeringsassistenter. Därest dessa taxeringsnämnder skall omhänderha taxeringen till mervärdeskatt, kommer deras arbetsbörda att ökas avsevärt. M e d den nu diskuterade reformen kommer vidare allt arbete i övrigt, som sammanhänger med den slutliga taxeringen, såsom avräkningen mellan slutlig och preliminär skatt samt kontrollen härav, u p p rättande av debetsedlar å slutlig skatt, inbetalningskort å kvarstående skatt samt utbetalningskort å överskjutande skatt att bortfalla. Likaledes bortfaller även det omfattande arbetet med omföringar av skattebelopp mellan olika uppbördsår, som nu måste äga rum för sådana skattskyldiga, som tillämpar s. k. brutet räkenskapsår. En reform av här antytt slag kan således beräknas medföra inte obetydliga fördelar. Den bör emellertid kombineras med en intensifierad granskning av ingivna deklarationer under löpande uppbördsår. Länsstyrelsen har i olika sammanhang framhållit, att den personal, som tillförts länsstyrelsernas varuskattekontor, inte varit tillräcklig för att tillgodose behovet av en effektiv saklig kontroll av varuskattedeklarationerna. Då ej heller länsstyrelsernas revisionsdetaljer haft tillräckliga resurser för

13-4/3386

att utföra taxeringsrevisioner i önskvärd omfattning, har varuskattekontrollen inte blivit tillräckligt effektiv. En övergång till mervärdeskatt kommer i och för sig att medföra ökat personalbehov på grund av det väsentligt ökade antalet skattskyldiga. Den rätt till avdrag för ingående skattebelastning, som tillkommer samtliga skattskyldiga, ställer vidare stora krav på den löpande kontrollverksamheten. Härtill kommer, att kontrollen av övergångsbestämmelsernas tillämpning torde komma att medföra ett omfattande arbete. Av dessa orsaker finner länsstyrelsen det angeläget framhålla vikten av att tillräckliga personalresurser ställes till länsstyrelsernas förfogande i så god tid, att en effektiv kontrollverksamhet kan komma till stånd omedelbart efter en övergång till mervärdeskatt. Under hänvisning till den motivering, som lämnats i betänkandet, tillstyrker länsstyrelsen förslaget om att den kostnadsersättning, som nu utgår till flertalet skattskyldiga, slopas. Länsstyrelsen vill även framhålla, att en sådan åtgärd kommer att medföra viss arbetsminskning för såväl länsstyrelserna som postgirokontoret och utmätningsmännen. Genom att kostnadsersättningen enligt nuvarande bestämmelser gottskrives de skattskyldiga först i samband med avräkningen mellan slutlig och preliminär skatt, tillföres det övervägande antalet skattskyldiga kostnadsersättningen såsom överskjutande skatt. Genom att antalet skattskyldiga med överskjutande skatt vid ett slopande av kostnadsersättningen kommer att minska avsevärt, minskas också omfattningen av de arbetsuppgifter, som skall vidtagas för denna kategori skattskyldiga enligt 30 § varuskattekungörelsen. Länsstyrelsen vill framhålla önskvärdheten av att 72 § i författningsförslaget kompletteras, så att den överensstämmer med lydelsen i 77 § förordningen om allmän varuskatt. Ett införande av mervärdeskatt kommer även att föra med sig ändringar i gällande varuskattekungörelse. I handläggningen av detta ärende har deltagit Herr Landshövdingen Ossian Sehlstedt, landskamreraren Arne Norman, taxeringsintendenten Tore Wigardt, föredragande, och biträdande taxeringsintendenten J a n Svenner. Nyköping i landskontoret den 29 oktober 1964. Ossian Sehlstedt Tore Wigardt

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Allmänna synpunkter Sänkningen av skatteskalorna i inkomstlägen, som berör ett växande antal löntagare, är ganska obetydlig. O m några få år torde inkomster och priser ha nått en sådan nivå att stats- och kommunalskatt drabbar lika hårt som nu vartill kommer mervärdesskatten. Beredningens förslag präglas beträffande progressiviteten och sambeskattningen av en viss bundenhet till rådande förhållanden. Det är önskvärt att skatteskalorna nu får en utformning som är realistisk i förhållande till den väntade löneutvecklingen under det närmaste årtiondet. Mervärdesskatten som form för generell indirekt beskattning har hittills varit prövad allenast i ringa omfattning. Vid införandet av en dylik skatt måste man enligt länsstyrelsens mening jämväl beakta de samhällsekonomiska konsekvenserna härav. O m mervärdesskatten genomföres under ett läge med hög sysselsättning, arbetskraftsbrist och hög efterfrågan, föreligger anledning att räkna med att en engångsförskjutning uppåt i priser och löner inträffar. Storleken av denna förskjutning är svårt att uttala någon bestämd mening om, men risk föreligger att den kan bli så betydande att följdverkningarna blir avsevärda. Spekulativa intressen kunna lätt under en övergångstid ytterligare skärpa svårigheterna. Hela den komplicerade problematik, som Värdesäkringsutredningen nyligen har redovisat, torde därvid komma att aktualiseras. Utredningens förslag rörande mervärdesskattens utformning är klart och logiskt och har uppenbara förtjänster, men m a n kan trots detta känna en viss tvekan inför konsekvenserna av en så radikal omläggning av skattesystemet. U r statsfinansiell synpunkt torde i stort sett samma resultat kunna uppnås genom en försiktig successiv höjning av nuvarande allmänna varuskatt, kompletterad med en viss uppjustering av nuvarande särskilda varuskatter. Dessa torde dessutom kunna ytterligare något utbyggas. I varje fall torde detta kunna övervägas i avvaktan på inträdandet av en för mervärdesskattereformen lämplig lugnare konjunkturutveckling.

M e d hänsyn till vad länsstyrelsen anfört rörande de risker som ur lönebildnings- och stabiliseringssynpunkt kunna uppstå, därest de föreslagna åtgärderna skulle snabbt genomföras, ansluter sig länsstyrelsen i fråga om tempot för hela reformens ikraftträdande till vad som reservationsvis framförts av ledamöterna Meidner och Nilstein. Socialförsäkringens finansiering Folkpensioneringen i vårt land bygger sedan länge på fördelningsprincipen, d. v. s. varje års kostnader täckas genom tillskott från staten och genom avgifter från den aktiva delen av befolkningen. Det förhållandet att en fondbildning av tillräcklig omfattning icke existerar, har bidragit till en orealistisk uppfattning om folkpensioneringens verkliga kostnader. Genom politiska beslut har betydande åtaganden gjorts rörande framtida folkpensioner, utan att därav betingade omdispositioner av tillgängliga ekonomiska resurser skett. Något sparande av den omfattning, som pensionsutfästelserna skulle motiverat, har icke ägt rum. Detta förhållande kunde accepteras i en situation då den allm ä n n a ekonomiska utvecklingen var svag och levnadsstandarden låg. Det gällde då att med skatteinstrumentet som hjälp omfördela befintliga tillgångar så att äldre icke arbetsföra personer kunde garanteras en minimistandard. Ett krav på en realistisk fonduppbyggnad inom folkpensioneringen hade omöjliggjort utbetalning av effektiva pensioner vid en tidpunkt, då dessa av sociala skäl voro nödvändiga. Den tidigare påbörjade uppbyggnaden av den s. k. folkpensionsfonden avbröts sålunda. Först genom ATP-systemet och den inom dess ram skapade fondbildningen har ett sparande - visserligen litet i förhållande till pensionsutfästelserna, men som dock under systemets uppbyggnadsperiod ger en realistisk bild av vad som borde skett även inom folkpensioneringen - kommit till stånd. Istället för en folkpensioneringsfond av betydande storlek existerar i dag en betydande skuld i form av gjorda pensionsutfästelser. H a d e en realistisk fondbildning inom folkpensionssystemets ram ägt rum under gångna år skulle folkpensioneringens finansiering

195 icke erbjuda de vanskligheter m a n nu står inför. Länsstyrelsen är medveten om de realiteter som motiverar den förda politiken och riktar ingen kritik häremot. Däremot torde det vara av värde att erinra om existensen av dessa grundläggande förhållanden. Det är också av vikt att nu existerande former av sparande och fondbildning inom socialförsäkringarnas ram bibehålies och stimuleras. Den allmänna levnadsstandarden torde numera medgiva en inställning till finansieringsfrågorna, som lämnar vederbörligt utrymme för nödvändiga samhällsekonomiska hänsyn utan att därför den socialpolitiska målsättningen rubbas. Enligt länsstyrelsens mening är den föreslagna omläggningen av socialförsäkringens finansiering en angelägen reform. Det nuvarande finansieringssystemet för grundförmåner karaktäriserat av en direkt avgiftsbetalning - närmast av symbolisk natur - medan kostnaderna i en ständigt stigande utsträckning i huvudsak skattefinansierats, har även bortsett från de statsfinansiella konsekvenserna flera nackdelar. Sålunda har systemet medverkat till att allmänhetens uppfattning om socialförsäkringens kostnader snedvridits. Länsstyrelsen har den erfarenheten att det icke sällan är så att man föreställer sig att t. ex. folkpensionsavgiften täcker kostnaderna för folkpensioneringen. Ett system med direkta avgifter av den storlek, som erfordras för grundförmånernas finansiering, skulle medverka till att ge ett önskvärt inslag av realism i den socialpolitiska diskussionen. Folkpensionshöjningar skulle då få prövas i den belysning, som en förhöjning av utgående folkpensionsavgifter utgör. Det är emellertid orealistiskt att tänka sig en övergång till ett system med helt avgiftsfinansierade förmåner. U n d e r sådana omständigheter synes det av utredningen förordade systemet för socialförsäkringens finansiering kunna godtagas. Det medför att medel för dessa utgifter icke längre behöver anskaffas genom den direkta beskattningen i samma utsträckning som nu är fallet. Genom införande av en arbetsgivaravgift och en mot denna svarande egenavgift vinnes flera väsentliga fördelar. Arbetsgivaravgiftens storlek kommer liksom f. n. är fallet med A T P avgifterna att påverka förloppet av avtalsrörelserna, vilket är ägnat att klargöra förhållandet mellan kostnader och förmåner. Egenavgifternas storlek är även ägnad att i någon mån klargöra vilka kostnaderna för grundskyddet i verkligheten är. Länsstyrelsen får sålunda tillstyrka att beredningens

förslag rörande socialförsäkringens ering genomföres.

finansi-

Familjebeskattningen Principfrågan huruvida makar böra sär- eller sambeskattas har av utredningen upptagits till ingående diskussion. Därvid har utredningen funnit att den framförda kritiken mot sambeskattningen inte innefattar sådana invändningar av teoretisk och principiell natur att sambeskattningen därför bör övergivas. Å andra sidan har utredningen ansett att vissa skäl, bl. a. psykologiska och arbetsmarknadspolitiska, kunna anföras för en övergång till särbeskattning. Dessa skäl har emellertid inte befunnits ha sådan tyngd att de kunna motivera att sambeskattningsprincipen nu frångås. Nuvarande och i framtiden väntad än större brist på arbetskraft gör att efterfrågan på kvinnlig arbetskraft kommer att bli allt påtagligare. Den expansion på skolutbildningens område, som nu sker, kommer jämväl att medföra en väsentligt förbättrad yrkesutbildning för kvinnornas del. Behovet att tillvarataga och effektivt utnyttja den utbildade arbetskraften gör det därför angeläget att familjebeskattningen utformas på ett sådant sätt att den inte verkar h ä m m a n d e på kvinnornas benägenhet att ställa sin arbetskraft till förfogande. Enligt länsstyrelsens mening böra sålunda de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna i särskild grad uppmärksammas vid genomförandet av ett nytt skattesystem. Även om i dagens läge flera vägande skäl kunna anföras för att en särbeskattning icke nu synes gå att genomföra, finner länsstyrelsen det dock vara angeläget att hela den problematik, som sammanhänger med frågan om särbeskattning, inom en snar framtid blir föremål för en fortsatt och förnyad prövning. Beträffande avvägningen av skatteskalorna har utredningen föreslagit en utbyggnad av den s. k. tudelningsprincipen u p p till en beskattningsbar inkomst av 40 000 kr. Med hänsyn till de negativa sambeskattningseffekter, som kunna uppkomma i vissa lägen, vore det enligt länsstyrelsens mening önskvärt att en fullständig tudelning kunde genomföras. M e d a n beredningen föreslagit en ökning av förvärvsavdragen för gifta kvinnor med hemmavarande barn under 16 år, har beredningen å andra sidan förordat att det nu utgående avdraget för kvinnor utan eller med barn över 16 år skulle slopas, vilket för de

196 sistnämnda berörda skattskyldiga kommer att innebära en skatteskärpning.. De gifta kvinnorna utan minderåriga barn utgör en betydande del av landets gifta kvinnor och bildar en viktig arbetskraftsreserv, som det enligt länsstyrelsens mening är av stor vikt att samhället kan tillvarataga i tider, då brist på arbetskraft föreligger. Det synes därför angeläget att jämväl dessa kvinnors intresse för inträde i förvärvslivet stimuleras. De böra därför jämväl medgivas rätt till visst förvärvsavdrag och ansluter sig länsstyrelsen därvid till det förslag, som framförts av ledamöterna Gustafsson och Sundin i deras reservation angående förvärvsavdragen.

Progressionen i inkomstbeskattningen Enligt länsstyrelsens mening får en sänkning av progressionen i den statliga skatteskalan ur skilda synpunkter anses vara angelägen. Med en väntad ökning av inkomstnivån komma de ogynnsamma verkningarna av en alltför hög marginalskatt att än ytterligare accentueras. Trots de jämkningar i skatteskalorna som beredningen föreslagit blir dock ändringen i marginalskatten inte av någon mera betydande storleksordning. För de ogifta komma de nya skatteskalorna i vissa lägen att innebära en ökning av progressionen, vilket länsstyrelsen finner otillfredsställande. Överhuvud ger beredningens avvägning av skatteskalan för gifta resp. ensamstående till resultat att skillnaden mellan gifta personers och ensamstående personers beskattning blir större än för närvarande. Även om beredningens förslag får anses innebära en viss uppbromsning av progressionen, synes enligt länsstyrelsens mening de av beredningen föreslagna skatteskalorna icke ge en tillräcklig d ä m p n i n g i den progressiva skatteskalan. Länsstyrelsen vill därför förorda en ytterligare sänkning av densamma, vilket skulle stimulera det privata sparandet och medföra gynnsamma återverkningar på arbetsviljan och därmed medverka till ett ökat arbetskraftsutbud.

Skattereformens innebörd från kommunfinansiella synpunkter De av beredningen föreslagna höjningarna av grundavdragen och förändringarna beträffande förvärvsavdragen skola gälla jäm-

väl vid den kommunala inkomstbeskattningen. På grund härav och till följd av omläggningen av socialförsäkringens finansiering kommer en minskning i kommunernas skatteunderlag att ske. Den höjning av medelutdebiteringen, som kan antagas följa härav, har av beredningen icke ansetts motivera någon kompensation till kommunerna i form av statsbidrag. Därest en allmän skatteutjämning genomföres har beredningen inte heller funnit det erforderligt att av hänsyn till kommuner, som för närvarande är i ett mer pressat finansiellt läge än flertalet övriga, föreslå några kompensationsåtgärder. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla att den kommunala expansionen på skilda områden samt kostnadsöverflyttningar från statens sida medfört en markerad ökning under senare år av de kommunala utdebiteringarna, vilken tendens m a n torde få räkna med även för framtiden. Därest beredningens förslag i ovannämnda delar skulle genomföras komma enligt länsstyrelsens mening kommunerna i många fall att se sig nödsakade till ytterligare höjningar ifråga om utdebiteringen. Detta torde bl. a. medföra att kommunerna alltmer nödgas gå ifrån att skattefinansiera sina investeringar, vilket otvivelaktigt skulle komma att förorsaka ett starkt tryck på kapitalmarknaden till förfång för investeringar inom produktionen. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att vid ställningstagandet till beredningens förslag en förnyad allsidig prövning bör ske av frågan beträffande kompensation till kommunerna för det skattebortfall, som uppkommer genom förslaget. Utformningen av mervärdesskatten Den föreslagna omläggningen av den allmänna varuskatten till en omsättningsskatt enligt mervärdesskatteprincipen innebär enligt länsstyrelsens mening flera påtagliga fördelar. Kumulativa effekter undvikes, varigenom förhindras att skatten påverkar produktions- och distributionsstrukturen inom näringslivet samtidigt som skattebelastningen i konsumtionsledet blir likformig. Skattesatsen kan hållas förhållandevis låg genom att ett brett skatteunderlag skapas. Exportvarorna befrias från belastning av indirekt skatt, varigenom den svenska exportindustrins konkurrenskraft på den internationella marknaden starkes. Av värde är även att skatten kan användas i konjunkturpolitiska syften och att den får en utformning likartad den som kan tänkas bli mera allmänt genomförd inom EEC-länderna.

197 En nackdel med den föreslagna omsättningsskatten är dock det betydligt ökade antalet skattskyldiga med därav följande administrativt merarbete. Jämväl det föreslagna restitutionsförfärandet torde komma att bli arbetskrävande. Taxeringsnämndernas tidigare stora arbetsbörda kommer även att bli väsentligt utökad. Möjligheterna till kringgående av den föreslagna omsättningsskatten äro svåra att nu helt överblicka men är det av vikt att, när eventuella luckor i lagstiftningen uppdagas, desamma snarast tilltäppas genom ändring i lagstiftningen. Beträffande omsättningsskattens användning som konjunkturpolitiskt medel vill länsstyrelsen framhålla att variationer i skattesatsen eller inskräninkngar i a vdragsrätten för den ingående skatten ur administrativ synpunkt kunna medföra besvärliga problem och merarbete. Beträffande vissa detaljer i förslaget till allmän omsättningsskatt får länsstyrelsen anföra följande. Beskattningsområdet Beredningen har till det skattepliktiga området hänfört gas och elektrisk kraft. Såsom i betänkandet anförts torde det i annat fall vara svårt att undvika ojämnheter i skattebelastningen. Däremot har beredningen icke ingått på frågan hur den värme, som tillhandahålles av fjärrvärmeeller andra värmeverk, skall behandlas ur omsättningsskattesynpunkt. I princip synes dock sådan värme böra behandlas på samma sätt som elektrisk energi och gas och inrymmas i det omsättningsskattebelagda området. Beredningen har föreslagit att omsättningsskatten skall omfatta även de dagliga tidningar, vissa tidskrifter och andra publikationer, som enligt den nuvarande allmänna varuskatten är undantagna från skatteplikt. Skattefrihet föreslås däremot för intäkter från annonser, annonsförmedling och för tjänsteprestationer avseende annonser. För reklamtjänster i övrigt föreslås skatteplikt. Det huvudsakliga motivet för undantaget för annonsområdet synes vara att endast den privata och därmed likställda annonseringen ökar skatteintäkterna och att denna ökningar av jämförelsevis begränsad omfattning. Ur principiell och skatteteknisk synpunkt får det dock anses vara riktigast att låta beskattningen omfatta jämväl annonsområdet. Därigenom skulle gränsdragnings- och fördelningsproblem kunna undvikas icke blott

hos tidningsföretagen utan även hos reklamföretagen. Beredningen har för övrigt själv framhållit (sid 394) att något hinder mot att indraga annonsområdet under beskattningen icke föreligger. Transport- och resetjänster inom landet har av beredningen ansetts böra omfattas av omsättningsskatten, medan befordran till och från utlandet föreslås bli skattefri. Beredningen har själv anfört betänkligheter i vad avser möjligheterna att på detta område åstadkomma en likformig beskattning. Otvivelaktigt föreligger beträffande resetjänsterna möjligheter att undgå den tilltänkta skatten med åtföljande konkurrenssnedvridning. Enligt länsstyrelsens mening är det önskvärt att riksskattenämnden utfärdar närmare anvisningar i dessa frågor. Beredningens förslag omfattar även skatteplikt för fastighets- och byggnadsområdet. Med hänsyn till bl. a. önskemålet att undvika kumulativa effekter av skatten beträffande produktiva anläggningar synes det icke heller möjligt att lämna tjänsteprestationerna å detta område utanför beskattningen. Vid den praktiska tillämpningen kommer dock otvivelaktigt - utöver svårigheterna att i förekommande fall göra en riktig fördelning av kostnader på fastighet för bostadsändamål och för produktivt ändamål - att skapas problem, som böra föranleda förnyade överväganden. Enligt anvisningarna till 15 § skall vid inmontering av vara i fastighet transaktionen i sin helhet anses som varuförsäljning, därest av det gemensamma vederlaget minst två tredjedelar belöper på varan. Inom tämligen vida gränser synes det möjligt för en skattskyldig att nedbringa skatten genom att uttaga lägre pris å varan och i stället göra motsvarande högre pålägg på monteringskostnaden. Vid byggnadsföretags försäljning eller uttag av fastighet, som utgör omsättningstillgång hos företaget, skall enligt lagförslaget omsättningsskatt utgå å köpeskillingen för byggnaden eller å värdet av densamma. Däremot är marken i princip skattefri. Vid gemensamt pris eller värde å byggnad och mark måste sålunda en uppdelning ske. I anvisningarna till 15 § i lagförslaget har uttalats, att därest byggnadens värde icke kan bestämmas med ledning av byggnadskostnaderna och skäliga pålägg, värdet i stället må bestämmas till skillnaden mellan det totala vederlaget för den försålda fastigheten och den häremot svarande inköpskostnaden. Detta innebär att det uppkomna mervärdet

198 i sin helhet hänförts till byggnaden. I det enskilda fallet kan emellertid mervärdet helt eller delvis ha sin orsak i stegring av markvärdet. Så kan t. ex. vara fallet om fastigheten innehafts av byggnadsföretaget längre tid, om genom ändrad stadsplan eller ändring i bebyggelsen tomtpriserna stigit. I dylika fall kommer således omsättningsskatt att utgå även vid avyttring av mark, vilket strider mot den ursprungliga tankegången. Skattskyldigheten Enligt den föreslagna utformningen av omsättningsskatten skall såsom skattepliktigt uttag vid beräkning av den skattepliktiga omsättningen upptagas bl. a. kost till personal i serveringsrörelse och liknande. För övrig verksamhet skall uttag av personalkost icke upptagas såsom skattepliktig omsättning. Istället medgives icke avdrag för ingående skatt för sagda kost. Ifråga om jordbruk torde man emellertid av praktiska skäl få medgiva avdrag för ingående skatt å kostnaderna för den personalkost, som produceras i jordbruket. Som följd härav bör som skattepliktigt uttag upptagas värdet av de anställdas kost i den m å n detta värde hänför sig till produkter tagna från jordbruket. I den skattepliktiga omsättningen för jordbruk bör således ingå belopp motsvarande det å jordbruksbilagan upptagna värdet av naturauttag. I lagförslagets 13 § stadgas att skattskyldighet icke föreligger vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten. V a d som på jordbruksområdet skall förstås med överlåtelse av verksamheten t. ex. vid upplåtelse av arrende synes oklart, varför ett förtydligande härutinnan vore önskvärt. Därest för en skattskyldig värdet av tillhandahållna skattepliktiga varor och tjänster jämte uttag för år räknat icke överstiger '8 000 kr, har beredningen föreslagit att frihet från redovisning och erläggande av omsättningsskatt skall föreligga. För att icke skapa tröskelproblem har därjämte föreslagits en avtrappningsregel innebärande en succesiv ökning av betalningsskyldigheten upptill 24 000 kr, vid vilket belopp full skattskyldighet inträder. Genom de föreslagna gränserna vinnes att de mindre rörelseidkarna och jordbrukarna icke behöva erlägga omsättningsskatt och följaktligen icke behöva registreras som skattskyldiga. Å andra sidan torde avtrappnings-

systemet komma att komplicera redovisningen för ifrågavarande skattskyldiga med åtlöljande risker för felaktigheter från såväl de skattskyldigas som från taxeringsmyndigheternas sida. Enligt länsstyrelsens mening vore ur administrativ synpunkt att föredraga en lägre beloppsgräns mot att avtrappr.ingsreglerna slopas. Vid en gräns av förslagsvis 5 000 kr för generell skattefrihet synes någon snedvridande inverkan av betydelse på konkurrensförhållandena icke behöva påräknas samtidigt som skattebortfallet blir relativt litet. I detta sammanhang må påpekas att 16 § 2 mom. i författningsförslaget fått en missvisande formulering, varför författningstexten bör ändras om avtrappningsbestämmelserna införas. Beskattningsvärde m. m. Den allmänna varuskattens regler för betalning medelst växel har otvivelaktigt medfört vissa inkonsekvenser och ojämnheter i beskattningen. Beredningens förslag att vid växelbetalningar anknyta omsättningsskatten till det fakturerade eller eljest överenskomna vederlaget synes därför vara ägnat att medföra större likformighet. Emellertid torde det icke vara ovanligt t. ex. inom bilbranschen, att räntor inbakas i växelbeloppen. Bestämmelserna i anvisningarna till 15 § och anvisningarna i 16 § korrespondera icke i dylika fall. För till annan skattskyldig i efterhand lämnade rabatter, bonus eller liknande medgives enligt beredningens förslag icke avdrag vid beräkning av skattepliktig omsättning. Bestämmelserna ha tillkommit av praktiska skäl. Det må dock påpekas att i enskilda fall, då det gäller höga bonusbelopp, bestämmelserna för säljaren kan komma att innebära en icke oväsentlig orättvisa. Avdragsrätten Av bestämmelserna i 18 § 2 mom. framgår bl. a. att rörelseidkare och jordbrukare medgives avdrag för ingående omsättningsskatt på inköp av personbilar och lör omkostnader för sådana endast med så stor del av den ingående skatten som belöper på användningen i den skattepliktiga verksamheten. Avdrag medgives sålunda icke för den del som belöper på näringsidkarens eller hans anställdas privatbruk. Av anvisningarna till samma paragraf följer att uppdelning av den ingående skatten skall ske efter skälig grund.

199 Dessa bestämmelser kommer i praktiken att medföra ett mycket stort antal fördelnings- och kontrollproblem samt förorsaka ökat antal skattetvister. Av praktiska skäl bör därför övervägas om icke avdragsrätt för ingående skatt för personbilar och kombivagnar helt kan vägras och ett undantag införas i likhet med det som gäller representation. Därigenom uppkommer visserligen vissa kumulativa effekter men dessa torde ha begränsad omfattning.

Registrering Beredningen har ansett det erforderligt att samtliga skattskyldiga till omsättningsskatt avgiva registreringsanmälan. Beträffande de till allmän varuskatt redan registrerade skattskyldiga synes det dock i regel obehövligt med ny registreringsanmälan, varigenom ytterligare arbetsbelastning vid övergången kan undvikas.

Justeringsuppgift Enligt 22 § lagförslaget skall justeringsuppgiften bifogas den allmänna självdeklarationen. Det synes dock vara riktigare att densamma insändes till länsstyrelsen. Därest justeringsuppgiften utvisar större differens gentemot tidigare preliminära deklarationer, kan nämligen fråga u p p k o m m a att utkräva å differensen belöpande skatt. Anvisningar bör lämpligen utfärdas jämväl för det fall justeringsuppgift föranleder fråga om restitution.

Restavgifter m . m. Med hänsyn till den höga skatteprocenten för omsättningsskatten och de stora skattebelopp, varom är fråga, får det anses vara av stor betydelse att uppbörden och indrivningen av skatten blir så effektiv som möjligt. De nuvarande restavgiftsbestämmelserna torde böra överses och en höjning av restavgiftsprocenten kan ifrågasättas. I lagförslagets 72 § har utelämnats vissa i varuskatteförordningens 77 § intagna straffbestämmelser. Anledning att i förordningen

om allmän omsättningsskatt utesluta dessa bestämmelser torde dock icke föreligga.

Skattekontroll m. m. Beredningen har icke närmare gått in på frågan om skattekontrollen. Med den utformning omsättningsskatten föreslås få kunna besvärliga kontrollproblem uppkomma. Redan det stora antalet skattskyldiga bidrager härtill. I första hand torde avdraget för ingående skatt skapa svårigheter. Det ligger i sakens natur att skattekontoren vid länsstyrelserna och taxeringsnämnderna allenast ha begränsade möjligheter att med ledning avavlämnade deklarationer kunna bedöma tillförlitligheten av de gjorda avdragen. Särskilda svårigheter torde även kontrollen av jordbrukarnas skatteredovisning erbjuda. Detta icke enbart beroende på fördelningsproblem ifråga om byggnadskostnader o. dyl. på ekonomibyggnader och bostadshus, maskinbyten m. m. utan även på växellikvider i samband med avräkningar för köp och försäljning hos de ekonomiska föreningarna. På grund härav torde kontrollen i stor utsträckning få ske »på fältet» med stickprovskontroller och revisioner hos de skattskyldiga i en betydligt större omfattning än vad som nu äger rum. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att redan nu framhålla vikten av att tillräcklig personal tilldelas för denna kontroll och att kontrollorganisationen får en ändamålsenlig utformning. Med hänsyn till det väsentligt ökade antalet skattskyldiga och de i vissa fall förhållandevis komplicerade bestämmelser, som komma att gälla vid uttagandet av den allmänna omsättningsskatten, får det anses av stor betydelse att genom statsmakternas försorg i god tid före skattens ikraftträdande upplysning och information lämnas de skattskyldiga i så stor utsträckning som möjligt. I handläggningen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Per Eckerberg, t. f. landskamreraren Birger Garling samt t. f. taxeringsintendenten Rolf Nordlindh, föredragande. Linköpings slott i landskontoret den 9 november 1964. Per

Eckerberg Rolf

Nordlindh

200 Länsstyrelsen i Jönköpings län

Betänkandet avser såväl en rad principiella frågor rörande framför allt de fysiska personernas beskattning som ett omfattande, i detalj utarbetat förslag till en ny indirekt skatt, en s. k. mervärdeskatt. Det har stort omfång och innefattar viktiga ställningstaganden i en rad avvägningsfrågor inom beskattningen som länge diskuterats. De behandlade frågornas vikt hade motiverat en mer ingående prövning från länsstyrelsens sida än som med hänsyn till angivna förhållanden varit möjlig. Länsstyrelsen har därför nödgats begränsa sig och tar i det följande i första hand upp vissa grundläggande frågor, som synts vara av särskild betydelse. Detaljspörsmål, som inte berörts i sammanfattningen lämnas i huvudsak åt sidan. De angivna begränsningarna innebär inte att länsstyrelsen i ej behandlade delar alltid kan ansluta sig till utredningen. Länsstyrelsen har vidare inte ansett sig böra gå in på de förutsättningar, på vilka beredningens arbete vilat (s. 25-29) såsom att det totala skattetrycket skall förutsättas som oförändrat. Hit hör i viss mån den problematik som sammanhänger med att någon omprövning av företagsbeskattningen ej hunnit ske. Den prövning som likväl skett inom företagsskatteutredningen av frågor om ersättande av den nuvarande nettovinstbeskattningen av företagen med en renodlad bruttobeskattning har länsstyrelsen inte kunnat bedöma. Beträffande avvägningen mellan direkt och indirekt skatt hänvisas till det följande. Redan i direktiven för beredningen uttalas att den synpunkten bör beaktas, att nya regler skall så utformas att i möjlig mån skatteflykt och skattefusk förhindras eller försvåras. Beredningen synes emellertid inte ha fäst någon avgörande vikt vid detta önskemål, (jmf s. 60 ö) även om det får förutsättas ha spelat en viss roll vid ställningstagandet i fråga om avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och den sistnämnda skattens utformning. Inte heller det starka önskemålet om förenkling i beskattningen synes ha kunnat beaktas i de förslag som nu framlägges. Beträffande mervärdeskatten återkommer länsstyrelsen till frågan. I övrigt vill länsstyrelsen understryka vikten av att båda de angivna synpunkterna tillmätes avgörande

vikt vid beredningens fortsatta arbete, som ju bl. a. avser detaljutformningen i vissa delar av beskattningen för fysiska personer. Det synes inte nödvändigt att avvakta införandet av en s. k. definitiv källskatt innan en ordentlig insats göres med denna målsättning. Rättvisekravet, som ändå aldrig kan praktiskt helt realiseras, bör i viss grad här få vika fölen vidgad tillämpning av schablonregler i enkelhetens intresse. Länsstyrelsen övergår härefter till att behandla några principfrågor. Avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning. Vissa grundläggande principer Från mera teoretiska utgångspunkter brukar man hävda, att all beskattning bör ske enligt sådana principer att hänsyn i möjligaste mån kan tagas till den skattskyldiges förmåga att betala skatten samt till att skatteuttaget blir rättvist fördelat mellan samtliga skattebetalare. Idealet från dessa premisser synes vara, att skatten uttages i form av direkt skatt, därvid skattefri inkomst motsvarande existensminimum förbehålles den skattskyldige och hans övriga inkomst beskattas enligt allmänt godtagna normer för progressivitet m. m., samt att avdrag för existensminimum (ortsavdrag), skatteskalor o. d. göres lika för alla. Endast vid ett sådant system har m a n möjlighet att i alla fall låta förmåge- och rättviseprinciper bli avgörande för skattens utmätning. I praktiken har det emellertid visat sig omöjligt att realisera dessa principer - de är f. ö. som strax skall beröras icke entydiga - och kravet på enkelhet, reell rättvisa tillsammans med det betydande skattebehovet, vars täckande med endast en direkt skatt skulle medföra orimliga skattebördor, talar i motsatt riktning. När nu allmänna skatteberedningen föreslår tillämpning i ökad omfattning av indirekt beskattning - som inte ger några garantier för varken skatteförmåge- eller teoretiska rättviseprincipers iakttagande — kan detta visserligen från angivna utgångspunkter anses beklagligt men länsstyrelsen är medveten om, att det nu får anses nödvändigt att be-

201 träda denna väg. Därvid vill länsstyrelsen emellertid understryka vikten av att åtminstone den direkta beskattningen i fortsättningen i möjligaste mån anordnas efter nämnda principer. Skatteförmågeprincipen är emellertid icke entydig, något som blir särskilt påtagligt ifråga om familjebeskattningen men kommer till uttryck även exempelvis ifråga om beskattningen av andra som lever i hushållsgemenskap. I betänkandet och speciellt i det särskilda yttrande till detta, som avgivits av herrar Meidner, Nilstein och Östergren (s. 677 ff) har hithörande spörsmål utvecklats. Länsstyrelsen finner vägande skäl anförda för reservanternas uppfattning att ett mer individualistiskt betraktelsesätt och system bör eftersträvas i reformarbetet på längre sikt, samt att utredningens tolkning av principen i kollektivistisk riktning kan leda till orimliga konsekvenser. Vid sidan av skatteförmågeprincipen bör, såsom även n ä m n d a reservanter antyder (s. 679), den principen för utformning av den direkta beskattningen uppställas att skattereglerna ej får motverka människornas önskan att skaffa sig inkomstförbättrande utbildning och ägna sig åt förvärvsarbete. Då det gäller att i praktiken reformera skattesystemet efter vissa principer, sådana som de här antydda, försvåras detta av den skatteavvägning som ligger i det nuvarande systemet. D å det alltid måste vara svårt och kan innebära avsevärda rubbningar att ändra denna avvägning i någon större grad, begränsas möjligheterna att, i varje fall på en gång, genomföra reformer av storleken av dessa förändringar. Detta gäller som påpekas (s. 678) även om resultatet innebär en skatteavvägning, som från rent objektivt uppställda principer - sådana som de nyss antydda - kan anses eftersträvansvärd. I samband med behandlingen av den direkta beskattningen återkommer länsstyrelsen något till vad som nu kan göras och har härvid utan att detta sägs haft de sist anförda synpunkterna i sikte. Socialförsäkringens finansiering Skatteberedningen föreslår, att avgifterna för folkpensioneringen skall - i princip - läggas över på arbetsgivarna och uttagas med viss procent av anställningsinkomsten på samma sätt som ATP-avgifterna. Därigenom kommer folkpensioneringen att i detta avseende bli samordnad med tilläggspensioneringen.

Onekligen talar vissa skäl för en sådan lösning. Många har alltifrån tilläggspensionens tillkomst frågat sig varför f. d. anställda skall ha två olika pensioner, när båda fyller samma syfte och det skulle gå lika bra att tillgodose detta syfte med en pension. Det kan därför enligt länsstyrelsens mening övervägas om inte i framtiden den särskilda folkpensionen skulle kunna borttagas för dem, som är berättigade till tilläggspension och bibehållas bara för återstoden. O m man inte i detta sammanhang kan taga upp frågan om fullständig inarbetning av folkpensioneringen i allmänna tilläggspensioneringen, är det i varje fall ett framsteg, att avgiftsuttaget anordnas som om sådan sammanslagning av pensionsformerna skett. Länsstyrelsen förbiser inte, att det också kan finnas skäl, som talar mot överläggningen av folkpensionsavgifterna på arbetsgivarna. Länsstyrelsen är exempelvis inte övertygad om att arbetsgivarna får möjlighet att övervältra avgifterna på de anställda i den utsträckning, som skatteberedningen tror, och då kommer de att öka företagens kostnader på ett sätt som i hårdnande konkurrens kan visa sig besvärande för företagen. Vad denna invändning kan ha för betydelse har länsstyrelsen emellertid ingen möjlighet att bedöma och länsstyrelsen vill därför inte avstyrka förslaget i denna del i princip. Vad angår detaljutformningen kan emellertid länsstyrelsen inte i allo dela skatteberedningens åsikt. Skatteberedningen föreslår att procentuellt beräknad pensionsavgift skall uttagas även å den s. k. basbeloppsdelen av anställdas inkomster och däremot har länsstyrelsen intet att invända. Dessutom föreslår skatteberedningen emellertid »i syfte att vinna större avgiftsintäkter än vad som är möjligt genom anordning av enbart denna innebörd», att ytterligare avgiftsuttag skall äga rum med 2 % å hela avgiftsunderlaget med maximum vid det övre gränsbeloppet inom tilläggspensioneringen. Detta senare pålägg lär väl vara svårt att motivera med logiska skäl inom ramen för en nettovinstbeskattning. Det kan väl anses naturligt att en arbetsgivare får svara för hela pensionskostnaden för sina anställda - alltså även för den del, som för närvarande bestrides av egenavgifter och allmänna skattemedel - och det kan anses försvarligt, att även kostnaden för de anställdas grundförmåner genom den obligatoriska sjukförsäkringen pålägges arbetsgivaren. Men att därutöver pålägga honom några avgifter av förevarande slag, vilket väl bety-

202 der att han skall erlägga pensionsavgifter o. d. även för socialfall och andra hos honom icke anställda, för vilka eller från vilka inte kunnat uttagas några avgifter, synes knappast påkallat. Kostnaden för pensioner och sjukvårdsförmåner till dylika personer bör enligt länsstyrelsens mening få utgå av allmänna skattemedel, om inte ett annat ställningstagande anses motiverat från allmänna principer om fördelning av skatten mellan olika former av skatter och avgifter. Länsstyrelsen har av inledningsvis antydda skäl ansett sig inte kunna gå in på dessa frågor. Inte heller förslaget om uttag av egenavgifter för pensionsförsäkring även å andra inkomster än inkomst av förvärvsarbete kan länsstyrelsen biträda. En av de största fördelarna med överläggningen av folkpensionsavgifterna m. m. å arbetsgivarna, är ju, att m a n därigenom kommer ifrån besväret med att uttaga avgifter från det stora flertalet skattskyldiga. O m man nu inför egenavgifter å inkomster av exempelvis annan fastighet och kapital tar m a n bort en stor del av effekten av denna välbehövliga förenklingsåtgärd till ringa nytta för statskassan. För påföring av egenavgifter å sådana inkomster saknas ju också rimlig grund. M a n erlägger pensionsavgifter för att få ett försörjningssubstitut för arbetsinkomsten, när denna upphör, m e n inkomst av annan fastighet eller kapital upphör ju inte vid uppnående av pensionsåldern. Att tala om »pensionsavgifter» i samband med sådana inkomster synes därför vara oriktigt. Skatteberedningen föreslår, att nuvarande regler om debitering av arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen skall bibehållas och tillämpas även vid debitering av de nya arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid, om inte en betydande förbättring och förenkling av debiteringen kunde ske. Löntagarnas deklarationer med inneliggande kontrolluppgifter från vederbörande arbetsgivare utgör ett fullständigt material för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten och pensionsavgiften. M a n använder emellertid detta material bara för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten inte för beräkning av pensionsavgiften. Avgiften beräknas i stället med ledning av s. k. arbetsgivaruppgifter, som arbetsgivarna har att avgiva före januari månads utgång efter tilländalupet beskattningsår. Dessa uppgifter, som alltså är alldeles onödiga, har berett arbetsgivarna mycket bryderi och ändå har de

nästan alltid varit oriktiga eller ofullständiga. De upplysningar, som krävts i dessa uppgifter för avgiftsberäkningen, har nämligen varit mycket svåra - ibland omöjliga för arbetsgivaren att få fram och även i de fall arbetsgivaren lyckats med detta har de inte kunnat läggas till grund för en riktig avgiftsberäkning. Sålunda har avdrag för arbetstagarens kostnader i arbetet (som påverkar den pensionsgrundande inkomsten) fått göras endast i begränsad omfattning i arbetsgivaruppgifterna och vid beräkning av avgifter för anställd, som inte varit i tjänst hela året, har för varje arbetstagare måst förutsättas att denne haft arbete med oförä n d r a d timförtjänst hos andra arbetsgivare under återstoden av året. O m denna med nödvändighet mycket osäkra hypotes på något sätt slagit fel, har pensionsavgiften också blivit felaktig. Till belysning av det nu sagda skall bara nämnas ett exempel. En lantarbetarhustru arbetar sporadiskt med skördearbete, potatisplockning etc. sammanlagt under året två m å n a d e r och åtnjuter härför en inkomst å sammanlagt 1 600 kronor. H o n kan inte få någon tilläggspension, eftersom hennes inkomst för året ligger under basbeloppet, m e n hennes arbetsgivare får ändock betala A T P avgift, som om hennes årsinkomst uppgått till 9 600 kronor, d. v. s. han får betala 1/6 av den avgift, som skulle utgått om lantarbetarhustrun året igenom haft en arbetsförtjänst av 800 kronor i månaden. Till vad nu anförts kommer - vilket kanske är viktigast - att någon egentlig kontroll av arbetsgivaruppgifterna inte förekommer. D e anställdas inkomstdeklarationer granskas noga vid bestämmande av skattepliktig resp. pensionsgrundande inkomst och tillgängligt kontrollmaterial utnyttjas härvid sorgfälligt. M e n när denna granskning skett och den anställdes inkomst fastställts, är arbetsgivaruppgifterna sedan länge överlämnade till riksförsäkringsverket och någon möjlighet till ändring eller korrigering av dem på detta stadium finns inte. Det kontrollmaterial, som de anställdas självdeklarationer utgör ignoreras helt vid avgiftsberäkningen. Det torde inte vara farligt att antaga, att pensionsfonderna härigenom går miste om 100-tals miljoner kronor årligen, vilket förhållande inte framstår i nämnvärt bättre dagar därav att andra arbetsgivare får erlägga motsvarande belopp eller mer för mycket. Att inte de avlämnade självdeklarationerna läggs till grund för avgiftsberäkningen är enligt länsstyrelsens

203 mening en flagrant brist i det nuvarande systemet. Visserligen kommer, som skatteberedningen framhåller, borttagande av skillnaden mellan den s. k. basbeloppsdelen och övrig arbetsinkomst vid avgiftsberäkningen att underlätta denna i viss utsträckning. Men kvar står, att arbetsgivaruppgifterna inte ger tillräcklig ledning (i fråga om kostnader för intäktens förvärvande m. m.) för en riktig avgiftsberäkning, att de med det nuvarande systemet inte blir föremål för en effektiv kontroll samt att de betungar arbetsgivarna med en besvärlig uppgiftsskyldighet alldeles onödigt. Länsstyrelsen anser det därför angeläget, att den nuvarande metoden för debitering av pensionsavgifterna ändras så att debiteringen får ske på grundval av de anställdas självdeklarationer och i samband med fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten. Den direkta beskattningens utformning Det program som från vissa teoretiska utgångspunkter bör uppställas för den direkta beskattningens utformning har länsstyrelsen redan angivit. I enlighet med detta men kanske framför allt av praktiska skäl bör först och främst det skattefria ortsavdraget tilltagas så att det verkligen täcker existensminimum. Länsstyrelsen föreställer sig, att detta mål skulle kunna nås genom att ortsavdraget omedelbart höjes till 3 000 kronor för ensamstående och 6 000 kronor för äkta makar, d. v. s. till de belopp, skatteberedningen tänkt sig skola uppnås år 1970. Visserligen kommer normalbeloppet för existensminimum enligt gällande normer att ibland överstiga nämnda ortsavdragsbelopp, men om man samtidigt ökar barnbidragen på sätt skatteberedningen föreslår torde dessa fall bli fåtaliga. O m m a n höjer ortsavdragen på detta sätt skulle man slippa besväret med att tillämpa de invecklade bestämmelserna i 50 § kommunalskattelagen om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärs- och existensminimifallen och kunna inskränka tillämpningen av dessa bestämmelser till sjukdomsfallen, för vilka de från början är avsedda. Av än större betydelse är emellertid följande fördel, som därav skulle vinnas. När m a n på sin tid övergick från behovsprövade till icke behovsprövade folkpensioner var ett av de främsta argumenten härför,

att folkpensionärerna inte längre skulle betagas lusten att arbeta och därigenom förskaffa sig inkomst; gjorde han det tidigare minskades ju behovet av pension och d ä r m e d pensionen och han hade ofta ingen ekonomisk fördel av att arbeta. Men i exakt samma dilemma hamnade folkpensionären genom nämnda regler om extra avdrag, som infördes år 1948. Skaffar han sig inkomst genom arbete (s. k. sidoinkomst) minskas det extra avdraget och ökar skatten i motsvarande mån. Det är mången folkpensionär idag, som skulle kunna utföra ett nyttigt arbete av ena eller andra slaget men som inte gör det, därför att bortåt hälften av arbetsinkomsten går bort i skatt. Det skulle därför vara en fördel av stor betydelse om dessa egendomliga verkningar av de nuvarande bestämmelserna om extra avdrag kunde elimineras. Givetvis finnes även skäl som talar emot denna höjning av ortsavdraget. De har redovisats av utredningen (s. 247) och åberopats av reservanter till stöd för ett yrkande om en något mindre höjning av avdraget (s. 693 f). O m ock med viss tvekan har länsstyrelsen dock funnit de förut anförda skälen för den större höjningen väga tyngre. Det må emellertid framhållas att ifrågavarande höjning måste verka höjande på den kommunala beskattningen (jmf n e d a n ) , varför det kan vara anledning att överväga former som motverkar denna. I fråga om förvärvsavdragen kan länsstyrelsen tillstyrka utredningens förslag utom beträffande slopandet av dessa avdrag för förvärvsarbetande kvinnor utan barn. Med hänsyn till den arbetsmarknadsmässiga effekten kan länsstyrelsen inte i denna del ansluta sig till utredningen och vill i likhet med löntagarreservanterna förorda en höjning av avdraget för gift yrkeskvinna utan barn till 1 000 kronor. Vad härefter angår skatteskalorna finner länsstyrelsen det beklagligt att ändringen i marginalskatten med utredningens förslag inte blir mer betydande. I sin nuvarande form har skatteskalorna flera ogynnsamma verkningar bl. a. på lönebildningen. Den m e d stegrande inkomst ökade marginalskatten minskar i hög grad den arbets- och utbildningsstimulerande effekten av inkomstförbättringar. Detta står i strid med den förut åberopade principen att skattereglerna ej får motverka människornas önskan att ägna sig åt förvärvsarbete m. m. Dessa ogynnsamma verkningar består i stort sett oförändrade. E n kraftig minskning av progressionen fordrar

204 emellertid ett motsvarande ökat uttag av indirekt skatt. Då länsstyrelsen inte ansett sig böra gå in på avvägningen mellan skatteformerna, vill länsstyrelsen ej direkt förorda detta men vill dock med hänsyn till vikten av en minskning av marginalskatten förorda att frågan om omfördelning omprövas. Härvid liksom för jämkningar i systemet överhuvud måste emellertid beaktas effekten på den kommunala beskattningen och inverkan från de väntade höjningarna av denna på skattebelastning och marginalskatter. Länsstyrelsen finner vissa skäl tala för vad reservanterna (s. 696) anfört om ytterligare sänkning av skatteskalorna för ensamstående. U r direkt rättvisesynpunkt kunde hävdas att man överhuvud inte får tillämpa olika skatteskalor för olika skattskyldiga. Även en tolkning av skatteförmågeprincipen i individualistisk riktning (jmf ovan) talar i många fall mot den diskriminering av ensamstående, som en sådan differentiering kan anses innebära. O m särbeskattning införes löser denna fråga sig själv. Såsom framgår av det följande är länsstyrelsen åtminstone inte f. n. beredd att förorda detta. Bibehålles sambeskattningen, kan en enhetlig skatteskala med hänsyn till konsekvenserna knappast införas. Länsstyrelsen anser emellertid att hela denna fråga bör innefattas i den förnyade utredning av familjebeskattningens fortsatta utformning som länsstyrelsen förordar. Familjebeskattningen I remissyttrande den 24 september 1959 över 1957 års sambeskattningsrevisions betänkande, varav avskrift här bifogas 1 , har länsstyrelsen uttalat att sambeskattningen bör frångås. Rörande skälen härför hänvisas till yttrandet. Åtskilliga där anförda synpunkter synes alltjämt bärande och många av dem återfinnas i det särskilda yttrande, som avgivits av herr Meidner m. fl. Rent principiellt och ur de synpunkter på skatteförmågeprincipens tolkning, för vilken länsstyrelsen i det föregående uttalat sympatier, synes övervägande skäl tala för särbeskattning. Majoritetsförslaget om bibehållen sambeskattning ligger otvivelaktigt inte i linje med övriga strävanden inom samhället att åstadkomma likställighet mellan könen. Emellertid skulle som utredningen påpekar ett uppgivande av sambeskattningen knappast kunna ske över hela linjen; här åsyftas fallen av s. k. faktisk sambeskattning. Det skulle såsom systemet nu är utformat under vissa av utredningen angivna förutsättningar vidare medföra höjd

skatt i många kombinationer och leda till ett irrationellt utfall även för andra än barnfamiljer. Genomföres utredningens förslag minskas dessutom den s. k. negativa sambeskattningseffekten från att omfatta 2 å 3 % av alla äktenskap till några få promille. Det väsentligaste skälet som utredningen åberopar är emellertid konsekvenserna för barnfamiljerna. - Slutligen måste, inte minst med hänsyn till vikten att motverka skatteflykt och skattefusk, beaktas risken för överförande mellan makarna av inkomster och egendom för att ernå en gynnsam skatteeffekt. Mot detta kan emellertid i sin tur åberopas - förutom de principiella synpunkter som redan anförts - dels att ifråga om barnlösa äktenskap det i och för sig inte är nödvändigt att som utredningen synes ha tänkt sig vid särbeskattning slopa ortsavdraget för make utan egen inkomst, dels att intet hindrar att äktenskap med barn behandlas efter helt andra regler oberoende av vad som eljest gäller om äkta makars beskattning, och problemet löses helt med tanke på barnen. Det bör f. ö. som länsstyrelsen framhöll redan 1959, lösas lika eller i varje fall med samma utgångspunkt för både gifta och ogifta barnförsörjare. Slutligen kan invändas att även om den negativa sambeskattningseffekten ej spelar så stor roll så är i varje fall som arbetstagarreservanterna påpekat (s. 680 f) tröskeleffekten vid gift kvinnas förvärvsarbete betydande. Den torde ha en stor psykologisk effekt. Vid avvägningen av dessa och övriga åberopade skäl och motskäl har länsstyrelsen mot bakgrunden av de synpunkter som inledningsvis anförts på frågan om genomgripande reformer av skattesystemet funnit att en omläggning till särbeskattning inte nu bör ske och att utredningens förslag beträffande familjebeskattningen med förut angivna modifikationer kan tillstyrkas som ett provisorium. Samtidigt bör emellertid, särskilt med hänsyn till de starka principiella skälen för en sådan reform och till att frågan om barnfamiljernas beskattning inte kan anses slutligt löst på ett tillfredsställande sätt, en ny och grundlig prövning ske av hela frågan om familjebeskattningens fortsatta utformning. I denna del vill länsstyrelsen ansluta sig till vad som anförts under IV (s. 683) i det av herr Meidner m. fl. avgivna särskilda yttrandet. Från länsstyrelsens principiella synpunkter 1

Bilagan är här utesluten.

205 h a d e det varit naturligt att ansluta sig till det reservationsvis framförda förslaget om frivillig särbeskattning. Även arbetsmarknadsskäl talar starkt härför. Emellertid blir en sådan ordning uppenbarligen ganska invecklad och för med sig risker för manipulationer. Ehuru med tvekan vill därför länsstyrelsen i denna del ansluta sig till utredningsmajoriteten. Mervärdeskatten Länsstyrelsen saknar anledning att från sina utgångspunkter gå in på de värderingar som föranlett beredningen att vid avvägningen mellan direkt och indirekt skatt föreslå, att den sistnämnda skatten år 1970 skall avkasta 8 300 miljoner kronor. Vid en så hög indirekt beskattning, som väl kan öka men knappast minska, synes mervärdeskatten innebära så stora fördelar i jämförelse med andra former av indirekt beskattning, att länsstyrelsen anser sig böra förorda denna. Med tanke på att investeringarna, som för närvarande är belastade med allmän varuskatt, kommer att släppas fria och då viss risk torde föreligga för att man söker övervältra mer på konsumenten än den höjda varuskatt man netto får betala, finner länsstyrelsen det synnerligen angeläget att priskontrollen ägnas skärpt uppmärksamhet, så att varufördyringen icke blir större än som betingas av det nya skattesystemet. Länsstyrelsen har ett allmänt intryck av att beredningen icke i alla delar beaktat, att den enligt direktiven skulle söka lösningar för att få en förenklad beskattning. Detta gäller främst skattens utformning på byggnads- och anläggningsområdet, som torde vålla betydande komplikationer. Även med beaktande av betydelsen av en generell skatt är det t. ex. svårt att förstå varför allmänna anläggningsarbeten och rengöring av byggnader måste föras till det skattepliktiga området; önskemålet att beskatta konsulters och arkitekters tjänster borde kunna tillgodoses på annat sätt. Också jordbrukets allmänna införande under skatten måste medföra åtskilliga svårigheter och mycket »krångel». Länsstyrelsen kan dock inte anvisa någon metod för att komma till rätta med dessa problem och vill endast ifrågasätta att de övervägas ånyo innan mervärdeskatten införes.

Värdefullt är emellertid i och för sig att skatten på varor gjorts så gott som generell. De få undantag som gjorts torde icke vålla några svårigheter. Med hänsyn härtill har länsstyrelsen ingenting att erinra emot att tidningar och begagnade bilar beskattas. O m alltför stora olägenheter skulle uppstå för handeln med begagnade bilar, kan problemet möjligen lösas så att endast mervärdet beskattas oberoende av ingående skattebelastning. Vad gäller beskattningsområdet för tjänsteprestationer har länsstyrelsen ingenting att erinra emot de utvidgningar som föreslagits med undantag för tjänster avseende byggnader och anläggningar. Länsstyrelsen är inte helt övertygad om lämpligheten av att undanta annonser från skatteplikt och vill förorda att denna fråga prövas ånyo. I fråga om taxeringsförfarandet anser länsstyrelsen det visserligen i princip riktigt att taxeringarna både till direkt och indirekt skatt handläggas av samma organ, nämligen taxeringsnämnden. Erfarenheterna från den nuvarande allmänna varuskatten har emellertid visat, att taxeringsnämnderna endast i ringa utsträckning hunnit med någon granskning av varuskattedeklarationerna. Införandet av mervärdeskatten skulle ytterligare öka taxeringsnämndernas arbetsbörda. Med hänsyn härtill och då en förstärkning av taxeringsnämnderna icke är realistisk, får länsstyrelsen förorda att taxeringsarbetet överföres å länsstyrelserna. Till sist torde en detaljsynpunkt få anföras. Länsstyrelsen skulle anse det önskvärt att påföljden vid dröjsmål med erläggande av skatten något differentieras, förslagsvis så att restavgiften nedsättes till 1 procent dock lägst 10 kronor för dem som fullgör sina skyldigheter för sent men dock under uppbördsmånaden. I handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Sven af Geijerstam, landskamreraren Harry Sterner, föredragande, taxeringsintendenten F. Psilander och biträdande taxeringsintendenten Kjell Persson. Jönköping i landskontoret den 21 november 1964. Sven af

Geijerstam Harry

Sterner

206 Länsstyrelsen i Kronobergs län

Det av allmänna skatteberedningen nu framlagda förslaget grundar sig i väsentliga hänseenden på sammanjämkningar av olika politiska och samhällsekonomiska värderingar. Det är tacknämligt, att utredningsmännen kunnat ena sig om ett förslag rörande för taxeringen så viktiga frågor som skett. Länsstyrelsen anser sig sakna anledning att ingå i prövning av frågor om avvägningen mellan olika former av beskattning eller avgifter liksom om skatters och avgifters totala höjd. Länsstyrelsen kan likväl instämma i de principiella avvägningarna i stort men ifrågasätter, om beredningens förslag verkligen är så genomgripande och angeläget, att icke företagsbeskattningens och den definitiva källskattens utredning borde ha inväntats. Enligt direktiven för beredningens arbete skulle frågan om skattebördans fördelning prövas förutsättningslöst, varvid uttalades att man icke borde rygga tillbaka för långtgående reformer. Med anledning härav torde man nog allmänt ha väntat att beredningen skulle lösa frågan om den definitiva källskatten eller snarare frågan om en sådan över huvud taget kommer att kunna införas inom överskådlig framtid. Med beklagande att så ej skett men med förståelse för svårigheterna härutinnan, kommer länsstyrelsen nedan att framlägga synpunkter och önskemål beträffande vissa detaljer i det framlagda förslaget.

Socialförmånernas finansiering Beredningen har framhållit, att det nuvarande finansieringssystejmet för socialförsäkringar ej är uppbyggt efter enhetliga principer och att finansieringsreglerna understundom framstår som svåröverskådliga och komplicerade. Beredningen drar härav den slutsatsen, att behov föreligger av att söka nå fram till klarare och mer enhetliga linjer på finansieringsområdet. Länsstyrelsen instämmer i de anförda synpunkterna. Frånsett de teoretiska skäl som beredningen andragit, synes praktiska hänsyn med avseende å administration och uppbörd tala

starkt för det av beredningen förordade systemet för finansiering av socialförmånerna medelst arbetsgivaravgifter. Att därvid utgå från det nyligen genomförda ATP-systemet synes naturligt på grunder som beredningen angivit. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om icke kraven på enhetlighet och överskådlighet i vissa hänseenden kunde ha tillgodosetts än mer än som skett i beredningens förslag. Med detta skulle allt framgent deklarationen behöva belastas med flera olika avdragsbelopp av karaktären avgift för sociala förmåner. Beredningens motivering (sid. 169) för begränsning av reformförslagets omfattning till att endast gälla finansieringsformerna för socialförsäkringens grundförmåner är icke helt övertygande. Det är tvärtom att beklaga, att beredningen uppdelat sjukförsäkringens finansiering på grundförmåner och tilläggsförmåner och att därvid de sistnämnda lämnats utanför förslaget. Det hade varit önskvärt, att beredningen undersökt huruvida sjukpenningförsäkringen kunnat inarbetas i det föreslagna finansieringssystemet. Därest man strävar att genomföra en definitiv källskatt, synes det ofrånkomligt, att frågan om finansiering av sjukpenningförsäkringen upptages till behandling och att sjukförsäkringens finansiering i dess helhet bringas till en enhetlig lösning. Att en samlad översyn över samtliga socialförsäkringar ej skett försvårar möjligheten att med någon högre grad av säkerhet bedöma de ekonomiska konsekvenserna av beredningens förslag. Därest man vill uppställa en definitiv källskatt som ett realistiskt genomförbart mål för reformsträvandena, bör man redan nu pröva varje tänkbar förenkling ägnad att underlätta införandet av ett sådant system. Varken de nuvarande eller föreslagna bestämmelserna i 46 § kommunalskattelagen om avdrag för sjukförsäkringsavgift respektive sjukpenningavgift är lämpliga ur denna synpunkt. Enligt länsstyrelsens erfarenhet vållar allmänna avdrag över huvud taget svårigheter i tillämpningen, icke minst för de skattskyldiga. Med hänsyn härtill och till sjukpenningavgiftens relativt ringa stor-

207 lek ifrågasattes om icke det allmänna avdraget för denna avgift bör slopas. Det framlagda förslaget angående ett från tilläggspensionering skilt underlag för beräkning av grundförsäkringsavgiften torde medföra ett icke oväsentligt merarbete vid debiteringen, icke minst vid fall av s. k. blandad inkomst och då endera av äkta m a k a r har inkomst av annat än förvärvsarbete. Det torde vara svårt att på ett praktiskt sätt ordna debiteringen med två slags underlag för sociala avgifter. En svårighet synes vara förbunden med det förhållandet, att beredningens förslag avses träda i kraft, innan ADB trätt i tillämpning. O m samma inkomstbegrepp införes beträffande socialförsäkringsavgifterna som beträffande tilläggspensioneringen skulle m a n slippa särskilda debiteringsförfaranden för grundförsäkringsavgiften och för tilläggspensioneringsavgiften. Enligt förslaget skall grundförsäkringsavgiften beräknas på den sammanräknade nettoinkomsten efter avdrag i förekommande fall för däri ingående uppburet belopp för periodiskt understöd. Genom en sådan konstruktion skulle enligt de sakkunnigas mening förhindras, att avgift beräknas på en och samma inkomst två gånger, nämligen först hos utgivaren och sedan hos mottagaren av det periodiska understödet. Någon motsvarande regel har ej föreslagits för det fall att försäkrad person, vars inkomst av anställning eller vars sammanräknade nettoinkomst icke överstiger sju och en halv gånger basbeloppet (taket), i sin tur avlönar en försäkrad personlig tjänare. Avgift kommer då att beräknas två gånger på en och samma inkomst. Den föreslagna regeln beträffande periodiskt understöd kommer vidare att ha den konsekvensen att någon avgift på det periodiska understödet icke kommer att beräknas i de fall då den försäkrade utgivarens inkomst av anställning eller den försäkrade utgivarens sammanräknade nettoinkomst överstiger taket. Regeln har givetvis betydelse endast för sådan mottagare av periodiskt understöd som är i avgiftspliktig ålder, alltså själv är försäkrad, och som har inkomster av viss storleksordning. Skattskyldig med relativt höga inkomster utbetalar ej sällan till nära anhöriga — exempelvis till barn, svärsöner eller svärdöttrar — periodiskt understöd av betydande storleksordning i medvetande om att övre skiktet av givarens egna inkomster träffas av en skärpt

progressiv skatt. O m i dylika fall utgivare och mottagare ses som en enhet, medför förslaget en ytterligare skattelindring. Det kan därför antagas, att förslaget i dess utformning i många fall kommer att stimulera till åtgärder i avgiftsundandragande syfte. Upptrappningsregeln innebär, att egenavgift utgår först vid beskattningsbar inkomst och icke i något fall överstiger 10 procent av densamma. Avgiften påföres med sitt fulla belopp år 1970 vid en beskattningsbar inkomst av omkring 9 500 kronor för gifta och 8 500 kronor för ensamstående. Beredningen torde därmed avse, att den i fråga om beskattning allmänt vedertagna förmågeprincipen bör ligga till grund för avgiften. Ehuru länsstyrelsen anser starka skäl tala för en sådan upptrappningsregel, bör dock påpekas, att med beredningens förslag egenavgift i åtskilliga fall ej kommer att utgå trots att viss förmåga att erlägga dylik avgift i många fall torde föreligga. Så torde ofta vara förhållandet vid fall av faktisk sambeskattning, t. ex. då en jordbrukare efter förvärvsavdrag med 1.000 kronor för hustruns delaktighet i jordbruksarbetet har en inkomst att taxera å samma belopp som grundavdraget, 6 000 kronor. Inkomstskatten De av beredningen föreslagna förändringarna beträffande den direkta beskattningen är knappast så ingripande att m a n kan tala om ett nytt skattesystem i denna del. De sänkningar av den direkta skatten som man sökt nå, framför allt genom en höjd indirekt beskattning, hänför sig till höjda ortsavdrag, justering av skatteskalorna i sänkande riktning och höjda förvärvsavdrag för barnfamiljer. Sannolikt utgör den direkta beskattningens omdaning i ännu högre drag än vad som gäller socialförmånernas finansiering ett brännbart stoff, om vilket olika politiska uppfattningar har svårt att ena sig. V a d som objektivt är riktigast går med andra ord ej att fastställa. O m sambeskattning och progression torde meningarna ofta gå isär. I medvetande om skiljaktigheterna i den allmänna uppfattningen begränsar länsstyrelsen här kommentarerna till några praktiska detaljer. V a d utredningen föreslagit om höjda ortsavdrag, av beredningen kallade grundavdrag, utgör i stort endast en anpassning

208 av tidigare fastställda avdrag till penningvärdets fall. Sådana omprövningar kommer ständigt att få göras, om avdragen ej indexregleras på något sätt. Beredningen har varit inne på tanken och länsstyrelsen förordar, att frågan om indexreglering av vissa fundamentala delar av den direkta beskattningen — grundavdrag och skatteskalor — omprövas. Det kan vidare diskuteras, huruvida grundavdraget för gifta behöver sättas till dubbla beloppet mot den ogiftes grundavdrag med hänsyn till den kompensation som ligger i skilda skatteskalor, barnbidrag och förvärvsavdrag. Som ett alternativ kunde man måhända tänka sig ett grundavdrag som stannar vid en och en halv gånger den ogiftes avdrag. Ett sådant avvägande bör kunna utöka de proportionella skikten i skatteskalorna. Att beredningen föreslagit en höjning av taket för den proportionella delen av skatteskalorna är likaledes en konsekvens av penningvärdeförsämringen. Vilken uppfattning man än må hysa om progressionens nödvändighet som uttryck för högre skatteförmåga med stigande inkomster, förtjänar det framhållas, att beredningens förslag att bibehålla progressionen i stor utsträckning ingalunda bäddar för ett införande av definitiv källskatt. Av tabellerna 11 och 12 i beredningens förslag framgår att ett mycket stort antal inkomsttagare år 1970 kommer att befinna sig i inkomstläge som drabbas av progressiv beskattning. Emot förslaget att bibehålla en förmånligare beskattning av de ensamstående barnförsörj arna och slopa förvärvsavdraget för barnlösa familjer har länsstyrelsen intet att erinra. Däremot avstyrker länsstyrelsen förslagen att gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete, skall få avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill 1 000 kronor. En diskretionär prövning av hustruns arbetsinsats torde vara omöjlig i praktiken och följden skulle bli, att avdraget alltid medgavs med 1 000 kronor. Det berättigade i ett så högt avdrag torde kunna ifrågasättas. Länsstyrelsen anser sig däremot kunna förorda ett avdrag å 500 kronor utan prövning i nu förevarande fall. Beträffande inkomstskatten vill länsstyrelsen slutligen endast — i anslutning till vad som ovan sagts om sjukpenningavdragets slopande — ifrågasätta om icke en ytterligare förenkling av allmänna avdragen

genom slopande helt av avdragen 46 § 2 mom. 3) borde ske.

enligt

Förmögenhetsskatten Beredningens förslag föranleder ingen erinran från länsstyrelsens sida. En höjning av skattepliktsgränsen aktualiseras för Övrigt även av pågående allmänna fastighetstaxering.

Den indirekta beskattningen Beredningens förslag i denna del synes väl underbyggt. En utökning av den indirekta beskattningen torde vara enda utvägen, om man vill minska den direkta skatten och framför allt om man vill tänka sig införandet av en definitiv källskatt. Mot förslaget att ersätta den nuvarande allmänna varuskatten med en mervärdeskatt och mot dennas principiella utformning har länsstyrelsen intet att erinra. Icke minst med hänsyn till det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet torde en mervärdeskatt av föreslagen utformning vara en ändamålsenlig form av indirekt beskattning. Över huvud taget kan det sägas, att mervärdeskatten måste vara betydligt rättvisare och sannolikt även enklare i tillämpningen än nuvarande allmänna varuskatt för industriens och näringslivets vidkommande. Konsumenten torde icke märka någon annan skillnad än den engångsinflation som blir följden av höjd indirekt skatt. I fråga om detaljutformningen har länsstyrelsen vissa erinringar mot det framlagda förslaget enligt nedan. Skattskyldighetsgränsen Beredningen har föreslagit, att skyldighet att redovisa och erlägga omsättningsskatt icke skall föreligga vid yrkesmässigt tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänster, om värdet därav och av uttag av skattepliktiga varor icke överstiger 8 000 kronor för år, oberäknat omsättningsskatten (13 § 2 mom. författningsförslaget). Vidare har 16 § 2 mom. i förslaget upptagit en regel om reducering av den skattepliktiga omsättningen, därest årsomsättningen u p p går till 8 000 kronor men ej 24 000 kronor. Enligt nu gällande bestämmelser (13 och

209 63 §§ varuskatteförordningen och riksskattenämndens anvisningar) är skattskyldighetsgränsen 1 000 kronor. Härigenom har de minsta näringsidkarna varit undantagna från beskattningen. Antalet torde icke ha varit stort. Den uppdelade skattskyldigheten vid mervärdeskatten torde motivera en högre skattskyldighetsgräns än den för den allmänna varuskatten gällande. Ett ytterligare skäl härför är att antalet skattskyldiga som skall registreras till mervärdeskatt kommer att avsevärt öka bl. a. genom att jordbrukarna likställas med övriga näringsidkare. Å andra sidan bör vid bedömningen av frågan hänsyn tagas till att vederbörande näringsidkare äger uppbära omsättningsskatt, även om han icke är skattskyldig. Den föreslagna avtrappningsregeln synes bli svår att tillämpa. O m gränsen för skattskyldighet fastställes till ett så lågt belopp som 3 000 kronor torde tröskelproblemet bli oväsentligt och icke fordra särskilda åtgärder för att minska detsamma. Det må påpekas, att avfattningen av 16 § 2 mom. i författningsförslaget torde kunna föranleda feltolkning av bestämmelsens innebörd. Bestämmelsen innebär (sid. 420), att exempelvis en skattepliktig årsomsättning av 12 000 kronor skall reduceras till (12 000—8 000) X 1,5 = 6 000 kronor. Formuleringen av sista satsen kan emellertid tolkas så, att den skattepliktiga omsättningen i angivna fall skall bestämmas till 1,5 X 12 000—8 0 0 0 = 1 0 000 kronor. Härjämte kan anmärkas följande. Enligt beredningens förslag skall de nu för serveringsrörelser gällande speciella reduceringsreglerna för beräkning av skattepliktig omsättning i sådan rörelse slopas. Härigenom synes icke blott — såsom beredningen angivit (sid. 415 nederst) — bestämmelsen i 18 § varuskatteförordningen om möjlighet att betrakta sådan rörelse som särskild förvärvskälla, utan även bestämmelsen i tredje stycket av anvisningarna till 11 § författningsförslaget om vad som skall förstås med servering bli obehövlig. Årsredovisning Med skattskyldighetsgränsen sammanhänger frågan om årsredovisning. Någon bestämd omsättningsgräns för årsredovisning finnes icke enligt förordningen om allmän varuskatt. Ej heller i beredningens förslag till mervärdeskatt har angivits någon absolut gräns för sådan redovisning.

14-413386

Enligt tillämpad praxis brukar årsredovisning av allmän varuskatt medgivas, därest den årliga skattepliktiga omsättningen icke överstiger 10 000 kronor. När det gäller mervärdeskatten, som innebär redovisning av allenast skillnaden mellan utgående och ingående skatt, torde en högre gräns kunna komma ifråga. Med en liberal tillämpning av bestämmelserna om årsredovisning torde varuskattekontorets granskningsarbete ifråga o m ett stort antal skattskyldiga bli ringa. Det bör kanske ifrågasättas om icke årsredovisning i regel bör medgivas vid en skattepliktig omsättning upp till 50 000 kronor. Kassarabatter Beredningen har föreslagit att sådan kassarabatt, som utgår i efterhand vid betalning inom viss på förhand bestämd tid, ej skall vara avdragsgill för säljaren, därest gottgörelsen utgått till skattskyldig. Köparen skulle härvid vara berättigad till avdrag för skatten på fakturans bruttobelopp utan avdrag för utnyttjad kassarabatt. Förslaget synes ändamålsenligt ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Särskilt med hänsyn till att förslaget innebär en nyhet i förhållande till vad som nu gäller enligt varuskatteförordningen synes författningstexten böra omarbetas så, att den mera direkt ger uttryck för de ändrade bestämmelserna. Ett sådant förtydligande skulle kunna göras genom uteslutande av orden »Kassarabatter och andra . . . » i tredje stycket av anvisningarna till 15 § författningsförslaget. Bokföringen I 17 § författningsförslaget föreskrives obligatorisk faktureringsskyldighet för alla led utom detaljhandeln eller motsvarande. För varje skattepliktigt tillhandahållande skall således utfärdas en faktura el. dyl., utvisande bl. a. vederlaget och den därå belöpande skatten. Beredningen uttalar ifråga om bokföringen, att den ingående avdragsgilla skatten på anskaffningar och den utgående skatten på egen omsättning bör redovisas p å särskilda konton. Några särskilda föreskrifter beträffande visst bokföringssystem anser beredningen icke erforderliga. För de skattskyldiga synes det vara av värde om vissa anvisningar kunde lämnas för bokföringen. Även om dessa ej bör vara bindande, torde de i stor utsträckning följas av de skattskyldiga. Härigenom skulle icke

210 bara de skattskyldigas skatteredovisning utan även kontrollen underlättas. Tillkommande skatt I yttrande den 27 maj 1964 över statskontorets rapport den 20 december 1963 rörande den allmänna varuskattens arbetsrutiner har länsstyrelsen tillstyrkt bestämmelser av innebörd, att tillkommande allmän varuskatt, som ej uppgår till 10 kronor, icke skall erläggas, medan å andra sidan restitution av allmän varuskatt på grund av skattedomstols beslut ej skall ske av belopp understigande samma belopp. I överensstämmelse härmed får länsstyrelsen föreslå, att motsvarande bestämmelser införas i fråga om mervärdeskatten. Restitution Därest den överskjutande ingående skatten för viss redovisningsperiod eller sammanlagt för flera perioder uppgår till minst 500 kronor, skall jämlikt 60 § 1 mom. i beredningens författningsförslag restitution omedelbart ske av för mycket inbetalt belopp. Ur administrativ synpunkt synes det vara av vikt, att antalet restitutionsfall under det löpande året begränsas. Även med hänsyn till eventuella höjningar av taxeringsnämnden synes restitution av överskottsskatt i princip böra ske först efter det att

taxering åsatts och slutlig skatt debiterats. Under det löpande året bör restitution av preliminär skatt ifrågakomma endast om den skattskyldige begär återbetalning. Sådan begäran torde kunna göras i den preliminära deklarationen.

Jordbrukarnas beskattning Den generella skattskyldighet som enligt förslaget införes för jordbruk och skogsbruk innebär en högst betydande utvidgning av beskattningsområdet. I Kronobergs län, som för närvarande har c:a 4.000 registrerade varuskatteskyldiga, finnes omkring 10.000 jordbrukare. Största delen av dessa torde komma att bli skattskyldiga till mervärdeskatt. Av särskilt intresse torde vara, att dessa jordbrukare kommer att åläggas bokföring som borde kunna tjäna till grund för inkomstredovisning vid den direkta beskattningen. Utredningens förslag kan således komma att aktualisera införandet av samma bokföringsskyldighet för jordbrukare som för rörelseidkare. I handläggningen av detta ärende har jämväl landskamreraren Gustaf-Adolf Kroon deltagit. Växjö den 30 oktober 1964. Thorwald Bergquist Erik Lilliesköld

Länsstyrelsen i Kalmar län Bland annat med hänsyn till det allmännas allt större uttag av nationalinkomsten för skatte- och socialförsäkringsändamål har det varit synnerligen angeläget med en allmän översyn av det samlade skatte- och avgiftsuttagets fördelning ej mindre mellan de olika skattskyldiga än även mellan arbetsgivaravgifter, direkta skatter och indirekta skatter. Allmänna skatteberedningen, vars uppdrag avsett en omprövning av övervägande delen av nu gällande skatte- och avgiftssystem, har i sitt betänkande föreslagit dels sådan samordning av socialförsäkringsavgifterna att dessa till väsentligt större del än hittills uttagas genom en arbetsgivaravgift, dels en genom mildrad progression och höjda skattefria avdrag icke oväsentlig minskning av de

direkta statsskatterna för inkomst och förmögenhet för fysiska personer, dels en avsevärd höjning av den allmänna indirekta beskattningen genom införande av en mervärdeskatt i stället för nu utgående allmänna varuskatt dels ock upphävande av ett flertal nu utgående punktskatter. Länsstyrelsen får i allt väsentligt tillstyrka beredningens förslag och anser det vara önskvärt att förslagen genomföras inom den av beredningen föreslagna tidsperioden. I övrigt får länsstyrelsen rörande betänkandets innehåll anföra följande. Socialförsäkringens finansiering Beredningen föreslår sådan ökning av avgiftsuttag för socialförsäkringens grundförmåner,

21.1 att den relativa skattefinansieringen icke skulle öka, utan att avgiftsuttagen såsom för närv a r a n d e skulle komma att innefatta en kostnadstäckning av inemot hälften av utgifterna. För anställda skulle de sålunda ökade avgifterna för grundförmånerna uttagas i form av arbetsgivaravgifter, medan avgifterna för inkomsttagare utan anställning skulle uttagas i form av egenavgifter liksom för personer med blandad inkomst, då inkomsten av anställning icke medgåve uttag av maximibeloppet. För makar med blandad inkomst har diskuterats huruvida samberäkning av eventuell egenavgift eller särberäkning borde ske. Beredningen har stannat för samberäkningsalternativet. Länsstyrelsen biträder förslaget och vill ytterligare understryka risken för att de skattskyldiga i händelse av särberäkning på olika sätt skulle komma att vidtaga åtgärder för åstadkommande av för ändamålet lämplig inbördes inkomstfördelning. Följden härav kunde beräknas bliva många och svårlösta skattetvister. För anställda med enbart inkomst av tjänst skulle skattedebitering allenast ske för sjukpenningavgift. Även om de socialförsäkringsavgifter som föreslås komma att uttagas såsom arbetsgivaravgifter efter i vart fall någon tid praktiskt taget helt komma att övervältras är det uppenbart att avgifterna för de enskilda med hänsyn till nuvarande hårda skattetryck bli mindre kännbara. Härtill kommer att uppbörden av avgifterna förenklas genom det föreslagna förfarandet. På s. 200 i betänkandet framhålles: »På grund av vad nu anförts vill beredningen föreslå, att uttag av arbetsgivaravgift ej skall ifrågakomma å löner till arbetstagare för tid före det år, då dessa uppnår 16 år». I specialmotiveringen (s. 221) anföres däremot: »Från den allmänna regeln om avgiftsplikt göres undantag beträffande löner till arbetstagare, som vid ingången av det år avgiften avser ej fyllt 15 år.» I den föreslagna författningstexten (3 §) har liksom i specialmotiveringen räknats med 15 år som gräns. Länsstyrelsen vill förorda den i den allmänna motiveringen förordade åldersgränsen. I författningsförslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allm ä n försäkring har i 15 § angivits »Grundförsäkringsavgift påföres i den kommun, där den försäkrade beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst». Länsstyrelsen anser formuleringen beräknats till böra utbytas mot påförts eller taxerats till.

Skattesatserna vid den direkta beskattningen På grund av penningvärdeförsämringen och endast obetydliga ändringar av skatteskalor och grundavdrag har skatteprogressionen under årens lopp kommit att bli alltmer kännbar för skattskyldiga med inkomster i de progressivt beskattade skikten. Härtill komm e r att skattskyldiga med realinkomst, som vid skatteskalornas fastställande icke ansågos ha sådan skattekraft att de borde drabbas av progressionen, av förenämnda skäl i allt större utsträckning blivit föremål för progressiv beskattning. De nu nämnda inadvertenserna skulle komma att bli än mera påtagliga inom ett antal år, därest icke en radikal ändring av skatteskalorna genomföres. Länsstyrelsen anser därför skatteskalorna vara i trängande behov av en omarbetning oavsett hur avvägningen mellan direkta och indirekta skatter i övrigt utformas. Av såväl utredningsdirektiven som beredningens uttalanden i olika sammanhang framgår, att skatteförmågeprincipen skall vara det väsentligaste rättesnöret för skatteuttagens fördelning mellan olika medborgare. Länsstyrelsen instämmer helt i denna grundförutsättning. Beredningen har emellertid i flera sammanhang uttalat att genom den allm ä n n a inkomstutvecklingen allt större grupper kommit och än fler i framtiden skulle komma att drabbas av progressionen, vilket borde utgöra motiv för en mildring av progressiviteten. Att breda grupper uppnått sådan realinkomst, som tidigare ansetts böra bli föremål för progressiv beskattning, kan länsstyrelsen icke i och för sig finna utgöra skäl för en mildring av progressiviteten. Däremot delar länsstyrelsen beredningens uppfattning, att en minskning av antalet progressivt beskattade kan vara motiverad med hänsyn till möjligheterna att framdeles införa en definitiv källskatt för största möjliga antal skattskyldiga. Även i övrigt får det anses angeläget med sådan avvägning av skatteskalorna, att skattetrycket blir så litet tyngande som möjligt. Skatteberedningen har berört frågan om i vilken utsträckning progressiviteten kan antagas medföra stimulans till skatteundandragande åtgärder i form av skattefusk eller skatteflykt. Beredningen har funnit, att någon statistisk beräkning angående förekomsten av sådana åtgärder ej är möjlig men att den direkta inkomstskatten genom sin konstruktion och tyngd uppenbarligen lockar till skatteundandragande åtgärder. Enligt länsstyrelsens

212 uppfattning stimulerar den höga marginalskatten till skatteundandragande åtgärder av betydande omfattning, även om sådana åtgärder ofta förekomma bland lägre inkomsttagare. Beredningen har på s. 258 berört de fall då större inkomsttagare eller personer med betydande förmögenhet av skatteskäl bosätta sig i s. k. skattebilliga länder. Med hänsyn till den avsevärda nivåskillnaden i skatteuttaget har beredningen emellertid dragit den slutsatsen, att man icke genom ändringar i de svenska skattelagarna kan förhindra företeelser av denna art. Länsstyrelsen är klart medveten om att sådana åtgärder icke kunna förhindras genom ändrade skatteskalor men vill dock ifrågasätta om icke åtgärder för motverkande av dessa kunde åstadkommas inom ramen för nuvarande ungefärliga totala skatteuttag. Utflyttningar ur riket av skatteskäl torde nämligen i regel ske väsentligen för att den efter skatt disponibla inkomsten i förhållande till totalinkomsten uppfattas som orimligt låg medan utflyttning icke skulle skett om den behållna delen av inkomsten uppfattas som rimlig, ehuru skatten i inflyttningslandet likväl är avsevärt lägre än den svenska. Med hänsyn till storleken av de skattebelopp som förloras ävensom förlusten av eminent dugliga personer anser länsstyrelsen befogat med övervägande av åtgärder för motverkande av skatteutflyttning. Frågan i vad mån den progressiva beskattningen påverkar löneanspråken kan givetvis icke med säkerhet bedömas. Beredningen har kommit till den slutsatsen, att sådan påverkan icke torde förekomma i någon större utsträckning men att möjligheten för vissa kategorier att erhålla lönekompensation för skatteprogressionen på längre sikt kan påverka bredare gruppers lönekrav. Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning härutinnan men vill även framhålla, att denna fråga har nära samband med sådana åtgärder som inskränkning i arbetsprestationer på grund av marginalskatten ävensom folks allt vanligare förekommande obenägenhet att av enahanda skäl åtaga sig övertidsarbete eller extrauppdrag. Sådana åtaganden bli ofta beroende av vad vederbörande får behålla efter skatt. Nu berörda förhållanden medföra ökad knapphet på arbetskraft inom de områden där sådant förekommer och utgöra i sin tur en press på löneutvecklingen. Av såväl det nu anförda som av i betänkandet ytterligare berörda förhållanden framgår, att många tungt vägande skäl kunna

åberopas för en avsevärd mildring i skatteprogressionen. Självfallet kan den i betänkandet föreslagna skatteskalan antagas medföra positiva verkningar, även om en längre gående lindring av progressionen enligt länsstyrelsens uppfattning av flera skäl kunde anses önskvärd. Länsstyrelsen är införstådd med att mildringen i skatteprogressionen icke för närvarande kan göras mera genomgripande än vad beredningen föreslagit. Familjebeskattningen Av såväl utredningsdirektiven som beredningens allmänna målsättning framgår, att skattebördans fördelning mellan olika inkomsttagare ansetts i möjligaste mån böra bygga på skatteförmågeprincipen och att ökad hänsyn borde tagas till försörjningsbördan vid skattesystemets utformning. Vid övervägandet av hur dessa önskemål skulle kunna tillgodoses vid familjebeskattningen har beredningen kommit till det resultatet, att en sambeskattning av makar vida är att föredraga framför en särbeskattning och att anmärkningar av vare sig teoretisk eller principiell natur icke med fog kunde riktas mot sambeskattningsprincipen som sådan. Länsstyrelsen ansluter sig helt till beredningens uppfattningar härutinnan. En nackdel med sambeskattningssystemet är emellertid, att i sådana fall då båda makarna ha förhållandevis stor inkomst s. k. negativ sambeskattningseffekt uppkommer. Genom beredningens förslag om höjning av den s. k. tudelningsgränsen minskas antalet fall av negativ sambeskattningseffekt. Någon åtgärd för att helt undanröja sådan effekt har emellertid icke föreslagits. Länsstyrelsen anser emellertid att det hade varit önskvärt om sådana regler kunde tillskapas, varigenom den väsentligaste delen av i sak befogad kritik mot sambeskattningssystemet kunde undanröjas. Beredningen har föreslagit en höjning av förvärvsavdraget för gift kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete med h e m m a varande barn under 16 år till 25 % av inkomsten u p p till 16 000 kronor eller med högst 4 000 kronor samt att avdrag i den m å n inkomsten därtill förslår alltid skulle medgivas med 1 000 kronor. Länsstyrelsen har intet att invända mot den sålunda föreslagna höjda maximeringen av förvärvsavdraget. Såsom förslaget utformats skulle de första 1 000 kronorna av sådan kvinnas arbetsinkomst bliva helt skattefria, inkomsten mellan 1 000 kronor och 4 000 kronor beskattas fullt och

213 inkomsten mellan 4 000 kronor och 16 000 kronor till 75 °/o- Länsstyrelsen vill på grund av det anförda ifrågasätta om icke förvärvsavdraget borde utformas med ett fast bottenavdrag å 1 000 kronor jämte 20 % av inkomsten i skiktet mellan 1000 och 16 000 kronor. Mot beredningens förslag i övrigt till ändringar av förvärvsavdragen har länsstyrelsen intet att erinra. Därest de föreslagna höjningarna av förvärvsavdragen genomföras, utgår länsstyrelsen från att ökad kontroll av ifrågavarande avdrag vid taxeringen blir nödvändig. Därvid synes det önskvärt, att taxeringsnämnderna vid prövning av tveksamma avdragsyrkanden ha tillgång till anvisningar för att kunna bedöma avdragsrätten. Valet av beskattningsform för den generella indirekta skatten I likhet med beredningen anser länsstyrelsen en avsevärd förskjutning av skattebördan från direkt beskattning i riktning mot en ökad indirekt beskattning böra ske. Utredningsarbetet har därför inriktats på att klarlägga vilken form av generell indirekt skatt, som med hänsyn till avkastningsförmåga förenar ett tillgodoseende av samhällsekonomiska och andra krav beträffande skattens verkningar. Valet har därvid måst stå mellan ett starkt begränsat antal lösningar. Alternativen med generella ettledsskatter i producent- eller partihandelsledet ha därvid utmönstrats, bland annat med hänsyn till dessa skatters oberäkneliga inverkningar å konkurrensen mellan företagen. Ej heller har bland flerledsskatter det invecklade kaskadskattesystemet ansetts lämpligt. Valet har därför ansetts böra stå främst mellan en mervärdeskatt och en modifierad form av allmän varuskatt med högre skattesats än för närvarande. Då länsstyrelsen har samma uppfattning som beredningen härvidlag, inskränker sig länsstyrelsen till att framföra några synpunkter på valet mellan mervärdeskatt och allmän varuskatt. Beträffande dessa skatters avkastningsförmåga synes odiskutabelt, att mervärdeskatten i förhållande till den allmänna varuskatten har den ojämförligt större avkastningsförmågan, då den förra skatten uppdelas på flera led och m å h ä n d a innebär större kontrollmöjligheter. Enligt beredningens mening skulle en skattesats å 9-11 % beträffande den allmänna varuskatten närma sig eller överstiga den höjd, vid vilken ris-

kerna för väsentliga skattebortfall måste bedömas såsom allvarliga. Denna slutsats, som svårligen kan bevisas, kan å andra sidan icke med fog visas vara felaktig. Valet mellan de båda skattesystemen är till väsentlig del beroende av hur hög skattesats, som i framtiden kommer att uttagas. Av stor vikt är ifrågavarande skatters inverkan på konsumtionsvalet och vårt näringslivs möjligheter att på lika villkor konkurrera med andra länder. Den nuvarande varuskatten påverkar varans pris icke enbart direkt genom den varuskatt, som uttages i detaljhandeln, utan även indirekt exempelvis genom den varuskatt, som belastar de produktiva investeringarna i näringslivet. Sistnämnda indirekta skatt övervältras vanligen å konsumenter men i varierande omfattning beroende bland annat på konkurrens från utlandet och företagens möjligheter att själva göra uttag av varor för produktiva ändamål. Enligt beredningen skulle en eliminering av det kumulativa inslaget i den allmänna varuskatten erfordra en höjning av skattesatsen från 6 till 7,5 å 8 °/o- En dylik eliminering av det kumulativa inslaget jämte den ytterligare höjning av varuskatten, som erfordras vid en ökad indirekt beskattning, skulle överskrida vad som ansetts utgöra skattens optimala avkastningsförmåga. En sådan åtgärd synes därför knappast genomförbar. Härtill kommer, att förenämnda problem även har samband med företagens möjligheter att konkurrera med andra länders näringsliv. Ett restitutionsförfarande beträffande den allmänna varuskatt, som indirekt belastar näringslivet, torde medföra svåra tekniska problem och ett invecklat administrativt förfarande eller grova schablonmässiga avvägningar. Inom ett mervärdeskattesystem bortfalla i princip i föregående avsnitt nämnda nackdelar med en reform inom den allmänna varuskattens ram. Det torde vara utom diskussion, att landets näringsliv i förhållande till utlandets icke skall missgynnas genom val av ett olämpligt skattesystem. Vidare är det angeläget, att skattesystemet utformas med beaktande av den utveckling på det skattetekniska området, som sker på kontinenten. I dagens läge synes den föreslagna mervärdeskatten ha obestridliga fördelar i angivna hänseenden. Vid valet av skattesystem har beredningen icke närmare diskuterat omfattningen av den kontrollverksamhet, som erfordras för övervakning av mervärdeskatten. D å antalet skatt-

214 skyldiga kommer att öka avsevärt, blir följden, att kontrollverksamheten måste utvidgas. Merkostnaderna härför synas emellertid icke vara av sådan storlek, att de böra påverka frågan om valet av beskattningsform. Länsstyrelsen finner den föreslagna mervärdeskatten - främst med hänsyn till den höga avkastningsförmågan och den gynnsamma inverkan på de svenska företagens möjligheter att konkurrera med utländska företag - vara att föredraga framför den allmänna varuskatten. Utformningen av mervärdeskatten Med hänsyn till vad beredningen anfört vill länsstyrelsen understryka vikten av att mervärdeskatten utformas med en enhetlig skattesats för ett så vidsträckt beskattningsunderlag som möjligt, bland annat för att undvika skattetekniska komplikationer. I övrigt får länsstyrelsen härutinnan anföra följande. Beredningen har beträffande persontrafiken förordat, att endast resor inom landet skall omfattas av beskattningen och att således befordran till och från utländsk destinationsort i skattetekniskt hänseende likställes med skattefri export. Länsstyrelsen vill betona de av beredningen antydda riskerna för en i princip oberättigad skattefrihet, exempelvis vid resor från en ort till en annan inom Sverige, varvid biljett löses till en nära destinationsorten belägen ort i ett grannland. Därest någon godtagbar lösning icke kan erhållas av dessa problem, synes skattefrihet i fråga om resor böra övervägas. När fråga är om beskattning av tjänsteprestationer har såsom förutsättning för skattskyldighet förordats, att verksamheten bedrives yrkesmässigt. Häremot är i och för sig icke något att erinra. Enligt anvisningarna skall emellertid yrkesmässigt bedriven verksamhet föreligga, när inkomsten därav enligt kommunalskattelagen är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Vid bedömningen av huruvida viss verksamhet är att hänföra till inkomst av tjänst eller rörelse torde en del besvärliga gränsdragningar uppkomma, exempelvis i fråga om arkitekter, som - utöver inkomst av anställning - inneha avlönade uppdrag av liknande slag. Problem i detta avseende äro sällan aktuella enligt den nuvarande lagstift-

ningen men torde bliva avsevärt vanligare efter ett genomförande av förslaget. En konsekvens härav kommer att bliva, att de yrkesutövare, vilkas uppdrag hänföras till inkomst av tjänst, gynnas i förhållande till dem som redovisa ifrågavarande inkomster i förvärvskällan rörelse. Härigenom uppkommer en olikformig beskattning av samma slags verksamhet. Det torde därför böra övervägas en annan begreppsbestämning i förevarande avseende med undvikande av hänvisningen till förvärvskällan rörelse i kommunalskattelagens mening. Det m å tilläggas, att förut berörda uppdrag i den mån de äro av mindre omfattning ändock komma att undantagas från beskattning genom föreskriften, att skattskyldighet icke föreligger vid omsättning under 8 000 kronor. Mervärdeskattesystemet medför automatiskt ett väsentligt ökat antal taxeringar till omsättningsskatt i rörelsenämnderna. Vidare få de nämnder, som ha att taxera jordbrukare, sina taxeringsbestyr avsevärt utökade i förhållande till nuvarande uppgifter på detta område. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att taxeringsorganisationen förstärkes i sådan grad, att befarade skatteundandragande åtgärder i möjligaste mån kunna bemästras. Restitutions)örfärandet Därest vid den fortlöpande granskningen före den slutliga debiteringen - framkommer, att skattskyldig inbetalat preliminär omsättningsskatt med ett för högt belopp av minst 500 kronor, föreslår beredningen att länsstyrelsen utan ansökan skall återbetala beloppet. Denna föreskrift, torde medföra ett icke oväsentligt merarbete för vederbörande myndighet. En begränsning av ifrågavarande restitutioner till dem som av olika skäl äro i omedelbart behov härav kan i viss m å n ernås genom att såsom förutsättning för återbetalningsskyldighet föreskrives, att ansökan härom göres av den skattskyldige. Vid handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit landskamreraren Sven Villner. - K a l m a r den 29 oktober 1964. Ivar

Persson

C. H. Tham

215 Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen finner förslaget om omläggning av skatter och socialförsäkringsavgifter väl underbyggt och ägnat att i huvudsak kunna läggas till grund för erforderliga skatteuttag och uttag av ifrågakomna avgifter under den tid som närmast kan överblickas. En minskning av de direkta skatterna och en ökning i stället av de indirekta skatterna får ur olika synpunkter anses önskvärd och den därvid såsom indirekt skatt föreslagna mervärdeskatten synes erbjuda påtagliga fördelar framför den hittills använda allmänna varuskatten jämte punktskatter. Länsstyrelsen har icke något att erinra emot det framlagda förslaget såvitt avser socialförsäkringens finansiering. De föreslagna ändringarna i systemet för beskattning av inkomst och förmögenhet synes i huvudsak godtagbara, även om länsstyrelsen i och för sig gärna skulle ha sett att barnfamiljerna även vid jämförelse med barnlösa makar i jämförbara inkomstlägen erhållit förmånligare behandling i skatteavseende. I ett avseende får länsstyrelsen emellertid anmäla tveksamhet om föreslagen skatteregel, nämligen i fråga om de förvärvsavdrag som skall tillerkännas rörelseidkande gift man, respektive gift kvinna med barn. Med den avsevärda skillnad - 3 000 kronor som kommer att föreligga mellan förvärvsavdragets maximibelopp om mannen, respektive hustrun driver rörelsen kan det befaras att i en del fall den rörelseidkande mannen kommer att överföra rörelsen på hustrun för att skatten därigenom skall bli lägre. Även med nuvarande regler har skattevinst kunnat erhållas, men den föreslagna större spännvidden mellan avdragen kan medföra ökad frestelse till skatteflyktsåtgärder. Länsstyrelsen får i likhet med utredningen uttala sig för att frågan om indexreglering av grundavdrag m. m. utredes. Beträffande förslaget om mervärdeskatt får länsstyrelsen ytterligare anföra följande. Om skattskyldighet till mervärdeskatt skulle införas även vid försäljning av begagnade bilar, kan förmodas att en stor del av dessa försäljningar, som normalt borde föranleda

mervärdeskatt, kommer att ske på sådant sätt att de undgår beskattning. Ett avsevärt skattebortfall kan därför förväntas uppkomma. Länsstyrelsen anser att det av reservanten Nilsson framförda förslaget om uttagande av avgift i samtliga fall av försäljning av begagnade bilar förtjänar att ytterligare övervägas. Beredningen har ifråga om gränsen för skyldigheten att redovisa och erlägga mervärdeskatt anfört att beredningen ingående övervägt denna fråga. Tyvärr har beredningen emellertid icke redovisat de tankegångar som legat bakom beslutet att sätta gränsen just vid 8 000 kronor samt att medgiva nedsatt skattskyldighet intill en omsättning å 24 000 kronor. Länsstyrelsen anser att avtrappningsregeln sträcker sig till alltför hög årsomsättning och föreslår att den skattepliktiga andelen av totalomsättningen mellan 8 000 kronor och 16 000 kronor reduceras till vad som motsvarar 2 gånger det belopp, varmed den faktiska skattepliktiga omsättningen överstiger 8 000 kronor. Skattereduktionen skulle därvid sluta vid en årsomsättning av 16 000 kronor. Effekten av beredningens och länsstyrelsens förslag belyses av bilagda tabeller. Bilagor 1-3 Vid byggmästares försäljning av skattepliktig byggnad utgöres beskattningsvärdet av ett belopp motsvarande 60 procent av vederlaget eller byggnadens saluvärde exklusive omsättningsskatt. Om försäljningen gäller byggnad jämte mark skall byggnadens värde, varav beskattningsvärdet utgör 60 procent, bestämmas med ledning av bokförda kostnader för byggnaden och skäliga pålägg. Alternativt må byggnadens värde bestämmas till skillnaden mellan det totala vederlaget för den försålda fastigheten och den häremot svarande inköpskostnaden. Den första av de alternativa beräkningsgrunderna synes i många fall bli svår att tillämpa, i synnerhet om byggmästaren icke så ordnat sin bokföring att han med ledning därav någorlunda kan fördela kostnaderna å olika objekt. Den andra beräkningsgrunden åter kommer att ge felaktigt resultat om tomten varit föremål

216 för värdestegring under tiden för byggmästarens innehav av fastigheten. Mervärdeskatt kommer då att utgå även på tomtens värdeökning. Från den föreslagna undantagsbestämmelsen att beskattningsvärdet såvitt avser fastighet skall begränsas till 60 % av vederlaget eller saluvärdet har föreslagits det undantaget att tillhandahållandet av en vara som inmonteras i fastigheten skall anses såsom varuförsäljning, om det betingade eller avtalade vederlaget till minst två tredjedelar utgör ersättning för den genom transaktionen tillhandahållna varan, och att vid sådant tillhandahållande hela vederlaget skall utgöra beskattningsvärde. Länsstyrelsen finner detta stadgande svårtillämpat och ägnat att ge upphov till oklara gränsfall. Regeln synes medföra att olika regler kommer att tillämpas för varor av sinsemellan likartad typ. Ett exempel kan belysa detta. Om inmonteringen av en vara betingar en kostnad som något överstiger 1/3 av den sammanlagda kostnaden för varan och inmonteringen, skall beskattningsvärdet beräknas till 60 °/0 av sistnämnda kostnad. Om - med bibehållen inmonteringskostnad - en något dyrare vara väljes, kan monteringskostnaden nedgå under 1/3 av den sammanlagda kostnaden, som därvid till hela beloppet utgör beskattningsvärde. Enligt uttalande å sidan 434 i betänkandet skall vid t. ex. omläggning av värmesystemet det lägre beskattningsvärdet tilllämpas. Installation av värmeledning, där sådan icke tidigare funnits, föranleder alltså att beskattningsvärdet reduceras. Vid utbyte av värmeledningspanna torde - om icke de anslutande ledningarna samtidigt behöver ändras - arbetskostnaden understiga en tredjedel av hela inmonteringskostnaden. Beskattningsvärdet skulle då såvitt länsstyrelsen kan bedöma icke reduceras. Förhållandet blir sålunda det att beskattningsvärdet för inköp av pannan reduceras i det ena fallet men inte i det andra - en lösning, som icke synes tillfredsställande. Beredningen har vidare uttalat att nedsättning av beskattningsvärdet icke heller synes böra ifrågakomma vid reparation eller annat skattepliktigt arbete avseende ett speciellt fastighetstillbehör. Detta skulle innebära att t. ex. vid reparation av värmepanna reduktion av beskattningsvärdet icke finge ske. Då fastighetstillbehör utgör en del av fastighet samt beskattningsvärdet för skattepliktiga arbetsprestationer avseende fastigheter i princip skall bli föremål för reduktion, framstår det för länsstyrelsen som omoti-

verat att beträffande fastighetstillbehör göra avsteg från huvudregeln med därav följande tillämpningssvårigheter. Då undantaget från undantaget dessutom icke torde ha avgörande ekonomisk räckvidd vill länsstyrelsen föreslå att detsamma utgår. Anses det ifrågakomna undantaget likväl böra bestå, synes det bättre att de varor, som skall beskattas till 100 °/o, direkt uppräknas, och då synes dessa varor böra beläggas med skatt efter denna skattesats på vilket sätt de än säljas: fristående, ingående i en nybyggd fastighet eller levererade och insatta i en äldre fastighet. För jordbrukare torde mervärdeskatten komma att vålla särskilda svårigheter, både med hänsyn till att många jordbrukare inte för anteckningar över inkomster och utgifter i jordbruket och med hänsyn till den icke minst för jordbrukare förhållandevis invecklade redovisningen av mervärdeskatten. Å sid. 461-462 i betänkandet ges anvisningar om att uppgifterna för beräkningen av mervärdeskatten bör kunna hämtas ur bokföringen. Detta uttalande saknar täckning såvitt avser jordbrukare, som icke för anteckningar. Då många jordbrukare, även av den kategori som skall redovisa mervärdeskatt varannan månad, torde sakna förmåga att på egen hand uppgöra en korrekt redovisning, synes böra övervägas att medgiva jordbrukarna rätt att redovisa den löpande omsättningen under året med preliminära belopp, t. ex. i anslutning till redovisningen föregående år och att av dem kräva definitiv redovisning endast en gång per år. Beredningen har föreslagit att vid övergång till mervärdeskatt reglerna om kostnadsersättning slopas. Länsstyrelsen, som icke känner sig övertygad om bärigheten av de av beredningen härför åberopade skälen, anser sig icke kunna biträda detta förslag. Mot bakgrunden av de mycket stora belopp, som genom övergången till mervärdeskatt ytterligare kommer att redovisas till statskassan, synes det rimligt att staten utbetalar ersättning till dem, som ålagts bestyret med redovisningen av skatten. Länsstyrelsen, som icke har något att erinra emot att mervärdeskatten utsträckes att omfatta jämväl transport- och resetjänster, vill slutligen erinra om att den å Gotland bosatta befolkningen och de här lokaliserade näringarna, som redan är mycket betungade av höga fraktkostnader, genom mervärdeskatten å transporttjänster kommer att bli än mer betungande. Detta måste påverka de förpliktelser, som staten har att ikläda sig

217 för att här bosatt befolkning och här bedriven verksamhet skall få större taxemässig likställdhet med motsvarande kategorier på fastlandet. I handläggningen av detta ärende har järn-

Bilagor till yttrande

från länsstyrelsen

väl taxeringsintendenten S. Lerinder deltagit, Visby i landskontoret den 17 oktober 1964. Martin

i Gotlands

Wahlbäck E. G.

Lekseli

län

BILAGA I

Tabell utvisande mervärdeskatten vid olika årsomsättningar och 25 % avdragsbelopp (mervärde y$ %) Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt att redovisa om oms. mellan om oms. mellan om oms. mellan Skatt uppburen 6 000 kr och 6 000 kr och Skatt att redo8 000 kr och Årsom- av rörelseidkaren visa enligt 16 000 kr beräknas 18 000 kr beräknas 12 000 kr beräknas sättning (netto efter avdr. r skatteberedn. t. 2 ggr oms. t. 2 ggr oms. t- 1 V2 gg oms. av ingående skatt) överskjutande överskjutande överskjutande 6 000 kr 6 000 kr 8 000 kr 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 11000 12 000 13 000 14 000 15 000 16 000 17 000 18 000 19 000 20 000 21000 22 000 23 000 24 000

585: — 68:2 50 780: — 877: 50 975: — 1072:50 1 170:— 1 267: 50 1 365:— 1 462:50 1 560:— 1 657: 50 1 755:— 1 852: 50 1 950:— 2 047: 50 2 145:— 2 242:50 2 340: —

65: — 227:50 390: — 552:50 715: — 877: 50 1 040:— 1 202: 50 1 365:— 1 527: 50 1 690:— 1852:50 2 015: — 2 177:50 2 340: —

195 422 50 650 877 50 1 105 1332 50 1560

130 292 50 455 617 50 780 942 50 1 105 1267 50 1 430 1592 50 1 755

32 50 260 487 50 715 942 50 1 170

BILAGA 2

Tabell utvisande mervärdeskatten vid olika årsomsättningar och 50 % avdragsbelopp (mervärde j o % ) Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt att redovisa om oms. mellan om oms. mellan om oms. mellan Skatt uppburen 6 000 kr och Skatt att redo- 8 000 kr och 6 000 kr och Årsom- av rörelseidkaren visa enligt 16 000 kr beräknas 18 000 kr beräknas 12 000 kr beräknas sättning (netto efter avdr. skatteberedn. r o m s t. 2 ggr oms. t. 2 ggr oms. t- 1 Vz gg av ingående skatt) överskjutande överskjutande överskjutande 6 000 kr 8 000 kr 6 000 kr 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 11000 12 000 13 000 14 000 15 000 16 000 17 000 18 000 19 000 20 000 21 000 22 000 23 000 24 000

390 455 520 585 650 715 780 845 910 975 1 040 1 105 1 170 — 1235 1 300 1 365 1430 1 495 1 560

130 260 390 520 650 780 — 910 1040 1 170 1 300 1430 1 560

65 260 — 455 650 845 1040

130 260 390 520 650 780 910 1040 1 170 —

195: — 390: — 585: — 780: —

BILAGA 3

Tabell utvisande mervärdeskatten vid olika årsomsättningar och 75 % avdragsbelopp (mervärde 25 %) Skatt att redovisa Skatt att redovisa Skatt att redovisa om oms. mellan om oms. mellan om oms. mellan Skatt uppburen Skatt att redo- 8 000 kr och 6 000 kr och 6 000 kr och Årsom- av rörelseidkaren visa enligt 16 000 kr beräknas 18 000 kr beräknas 12 000 kr beräknas r o m s sättning (netto efter avdr. skatteberedn. t. 2 ggr oms. t. 2 ggr oms. t- 1 Yz gg av ingående skatt) överskjutande överskjutande överskjutande 8 000 kr 6 000 kr 6 000 kr 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000 11000 12 000 13 000 14 000 15 000 16 000 17 000 18 000 19 000 20 000 21 000 22 000 23 000 24 000

195: — 227 50 260 — 292 50 325 — 357 50 390 — 422 50 455 .—. 487 50 520 — 552 50 585 — 617 50 650 — 682 50 715 — 747 50 780 —

— — — — — — — — — —

97 50 195 — 292 50 390 — 487 50 585 — 682 50 780 —

_ — — — — — —

32 50 195 — 357 50 520 —

— — — — — —

97 50 195 — 292 50 390 — 487 50 585 —

— — —

65: — 227:50 390: —

220 Länsstyrelsen i Blekinge län Beredningens uppdrag har i första hand varit att utarbeta förslag till en av utvecklingen inom samhället påkallad omfördelning av skatteuttaget mellan olika former för beskattningen och mellan skilda grupper av skattskyldiga. I andra hand har beredningen haft att föreslå åtgärder, som är ägnade att förenkla taxering och skatteuppbörd. Med nu framlagda förslag till nya och ändrade bestämmelser inom skattelagstiftningen har beredningen ej slutfört sitt uppdrag. Beredningen anmäler sålunda bl. a., att företagsbeskattningen omprövats endast i viss begränsad utsträckning och att beredningen ej medhunnit att utreda den ur förenklingssynpunkt väsentliga frågan om möjligheten att införa en definitiv källskatt för löntagare. Beredningen har förordat en lindring av den direkta beskattningen och ett ökat uttag av indirekt skatt. Länsstyrelsen finner en omläggning av beskattningen i denna riktning vara befogad men vill redan nu framhålla, att den reform, som eftersträvas, bör medföra en lösning på längre sikt än beredningens förslag kan anses innefatta. I beredningens uppdrag ingår ej endast att pröva frågor, som berör skatter i egentlig mening, utan även att utreda spörsmålen om socialförsäkringens finansiering. Det är uppenbarligen önskvärt, att enhetliga grunder genomföres för finansiering av samtliga former av socialförsäkring. Beredningen har emellertid funnit området för sina reformförslag vara begränsat till folkpensioneringen och sjukförsäkringen. Ytterligare inskränkning har skett genom att beredningens förslag ej omfattar finansieringen av sjukpenningförsäkring till förvärvsarbetande. Härefter återstår jämte folkpensioneringen sjukvårdsförsäkringen och den s. k. hemmafruförsäkringen eller vad beredningen betecknar som socialförsäkringens grundförmåner. Det för dessa förmåner förordade finansieringssystemet ansluter sig emellertid till grunderna för uttagande av avgift för tilläggspensioneringen. Länsstyrelsen finner ej beredningens invändningar mot att i ett nytt finansieringssystem medtaga sjukpenningförsäkringen vara övertygande. Det synes vara angeläget, att frågan om omarbetning av sjukpenningskalan och andra erforderliga utredningar i

detta sammanhang skyndsamt verkställes, så att hela sjukförsäkringen kan finansieras efter enhetliga grunder, när det nya systemet träder i kraft. Det bör vidare vara möjligt att samordna yrkesskadeförsäkringen med sjukförsäkringen utöver vad redan skett, så att en gemensam grund för finansieringen kan uppnås. Arbetslöshetsförsäkringen torde t. v. få lämnas utanför, men det synes endast vara en tidsfråga, när även denna försäkring får tagas om hand av de allmänna försäkringskassorna. När så skett, lärer ett för samtliga former av socialförsäkring enhetligt finansieringssystem kunna införas. Länsstyrelsen finner i likhet med beredningen, att en total skattefinansiering av socialförsäkringarna ej är tillrådlig utan att kostnaderna för dessa bör bestridas med arbetsgivare- och egenavgifter så långt detta är möjligt. I princip är ej heller något att erinra mot att arbetsgivareavgifterna beräknas på inkomst av anställning och den nya grundförsäkringsavgiften på den avgiftspliktiges sammanräknade nettoinkomst. Underlaget för arbetsgivaravgifterna beräknas med ledning av de uppgifter arbetsgivarna lämnar på utbetalade löner och andra ersättningar för utfört arbete. Grundförsäkringsavgiften åter beräknas på den försäkrades sammanräknade nettoinkomst enligt taxeringen till - ej för! jfr lagtexten - statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser. Detta innebär, att försäkrade, som redovisar inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet för brutet räkenskapsår, vid stigande uttagningsprocent får betala för hög respektive för låg avgift, i den m å n räkenskapsåret omfattar tid före kalenderåret närmast före taxeringsåret eller tid efter nämnda kalenderår. Jfr best. i 4 § 11 kap. lagen om allmän försäkring. De olika beräkningsgrunderna synes vidare innebära, att försäkrad med inkomst, som medför avgiftsplikt enligt 3 § lagen om allmän försäkring, kommer att påföras avgift för sådan inkomst av anställning, som i arbetsgivaruppgift felaktigt angivits utgöra kostnadsersättning, medan detta som regel ej blir fallet i fråga om försäkrad, som endast haft inkomst av anställning. Med hänsyn till den ekonomiska betydelse arbetsgivare- och grundförsäkrings-

221 avgifterna kan väntas erhålla såväl genom nu föreliggande förslag som genom höjd uttagningsprocent för avgifter till allmänna tillläggspensioneringen bör övervägas, om här påtalade ojämnheter i avgiftsuttaget kan elimineras. Utgivet periodiskt understöd bör avdragas från sammanräknade nettoinkomsten. Förslaget att mottaget periodiskt understöd ej skall ingå i underlaget för avgiftsberäkningen bryter helt mot principen om skatt efter förmåga och bör därför ej godtagas. Medgives vid beräkning av underlag för grundförsäkringsavgiften avdrag för underskott å förvärvskälla, bör detta föranleda, att sammanräknade nettoinkomsten i förekomm a n d e fall nedsättes med belopp, varmed avdrag beviljats vid taxering enligt förordningen om rätt till förlustutjämning. I fråga om den direkta beskattningen har beredningen i första hand uppehållit sig vid storleken av de ortsavdrag, som medgives vid taxeringen för inkomst. Dessa avdrag utgick med nuvarande belopp, 2 250 kronor för ogifta och 4 500 kronor för gifta skattskyldiga, första gången vid 1963 års taxering. Räknar m a n i likhet med beredningen med en årlig tvåprocentig ökning av levnadskostnaderna, borde dessa avdrag vid 1971 års taxering utgöra respektive 2 600 och 5 200 kronor. Då m a n torde ha anledning att antaga, att levnadskostnaderna kommer att stiga i raskare takt än beredningen förutsett och då reell skattelättnad bör eftersträvas genom avdragens höjning, synes dessa ej kunna bestämmas att utgå med lägre belopp vid 1971 års taxering än av beredningen föreslagna 3 000 kronor för ogift och 6 000 kronor för gift skattskyldig. Beredningen har anlagt olika synpunkter på progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen och funnit, att denna är allt för hög. I första hand har en breddning av det proportionella skiktet av skatteskalan ansetts vara påkallad. Av beredningen gjorda beräkningar ger vid handen, att antalet inkomsttagare inom detta skikt år 1953 utgjorde 75 % av alla gifta och 68 % av alla ogifta samt att motsvarande tal år 1964 skulle utgöra 52 respektive 57. Den föreslagna breddningen av det proportionella skiktet antages år 1970 ej medföra annan förändring av sist angivna siffror än att procenttalet för gifta nedbringas med två enheter till 50. Breddningsförslaget synes då ej ge ett tillfredsställande resultat. Beredningen h a r även i övrigt sökt nedbringa progressionen genom sitt förslag till

ny skatteskala. Härvid har man bl. a. avlägsnat den s. k. skattepuckeln i de första progressionsskikten. Beredningens kalkyler visar emellertid, att marginalskatteprocenten, som för årsinkomster å 15 000, 30 000 och 60 000 kronor år 1964 skulle utgöra för gift skattskyldig 28, 48 respektive 57 och för ogift 39, 51 respektive 57, år 1970 för motsvarande inkomster kan antagas uppgå till 25, 40 och 55 för gift och 40, 53 och 57 för ogift. Viss minskning föreligger för gift skattskyldig men den är obetydlig för den lägsta och den högsta inkomstgruppen. För ogift person uppkommer en mindre ökning i de två lägsta inkomstgrupperna, medan för den högsta procenttalet är oförändrat. Kalkylen torde emellertid visa ett alltför gynnsamt resultat, eftersom beredningen utgått från en kommunal utdebitering åren 1964 och 1970 på 16,50 kronor per skattekrona. De kraftiga höjningar av kommunernas utdebitering, som beslutats innevarande år, jämte konsekvenserna av kommunernas alltmer ökade uppgifter och av den föreslagna höjningen av grundavdragen, kan emellertid väntas resultera i en genomsnittlig utdebitering år 1970, som ej understiger 20 kronor per skattekrona. Ovan redovisade procenttal för åren 1964 och 1970 bör jämföras med dem, som angivits för motsvarande inkomster år 1953, nämligen för gift 25, 32 och 46 samt för ogift 29, 42 och 49. Marginalskatteprocenttalen kommer tydligen att år 1970 ligga långt över motsvarande tal år 1953 och även att överstiga de tal, som beräknats gälla år 1964, med undantag möjligen i skalan för gifta för inkomster, vilka sistnämnda år var av storleksordningen 30 000 kronor. Genom sitt förslag till ny skatteskala har beredningen även sökt tillmötesgå kraven på ökad tillämpning av tudelningsprincipen för gifta och likställda. Beredningen har härvid stannat för att föreslå tudelning u p p till en beskattningsbar inkomst av 40 000 kronor, vilket motsvarar en årsinkomst av ungefär 55 000 kronor. Den på sidan 304 i betänkandet intagna tabellen synes ej ge stöd för beredningens uppfattning att fullständig tudelning skulle medföra en förskjutning av skattebördan mellan gifta och ensamstående av sådan storleksordning, att tudelningen ej skulle kunna genomföras för samtliga skattskyldiga. Av beredningens förslag ej berörda skattskyldiga utgör visserligen en mycket liten andel - en eller några få promille - av hela antalet skattskyldiga, men detta skikt torde innefatta ett ingalunda obetydligt antal gifta kvinnor

222 med högre utbildning, vilka det är särskilt angeläget att få ut i förvärvslivet men vilka kan antagas avhålla sig härifrån bl. a. på grund av skattetänkande. Såsom länsstyrelsen inledningsvis antydde föreligger här ett förslag, vilket på kort sikt undanröjer de mest framträdande olägenheterna med nu gällande skatteskala, men ej en sådan radikal lösning av hithörande problem, som kan väntas ge ett mer bestående resultat. Vid övergång till ökad indirekt beskattning föreligger möjlighet att ytterligare öka skatteskalans proportionella skikt, nedbringa marginalskatten och genomföra tudelningsprincipen. Länsstyrelsen anser att denna möjlighet bör tillvaratagas. Vid bedömning av dessa frågor måste särskilt beaktas att det kommunala uttaget av skatter kommer att öka betydligt i stället för att vara oförändrat, såsom beredningen antagit, och att den nominella inkomsten för flertalet skattskyldiga kommer att stiga i raskare takt än beredningen räknat med. Vill man ej endast bibehålla ungefär samma skatteuttag som jämförelseåret 1964 utan åstadkomma en verklig minskning av den direkta skatten, bör uttaget av indirekt skatt göras större än beredningen tänkt sig och föreslagen skala för den statliga inkomstskatten justeras. Vid en sådan justering bör bl. a. eftersträvas, att år 1970 det proportionella skiktet kan väntas omfatta minst två tredjedelar av antalet skattskyldiga och att tudelningsprincipen blir konsekvent genomförd. För den direkta skatten är frågan om familjebeskattningen av stor betydelse. Länsstyrelsen har nyss här ovan framlagt sin åsikt beträffande tudelningsprincipen, vilken är en del av det problemkomplex, som är förknippat med samtaxeringen av äkta makar. Från åtskilliga håll förordas emellertid, att samtaxering ej skall ske utan att gifta personer skall behandlas som av varandra oberoende skattskyldiga. Särtaxering av äkta makar, av vilka endast en har inkomst, innebär emellertid ett avsteg från principen om skatt efter förmåga. Vidare får beaktas, att äkta makar i vissa avseenden utgör en ekonomisk enhet och att hänsyn härtill bör tagas vid taxeringen. Motståndarna till samtaxering påvisar, att det f. n. föreligger ett underskott på utbud av arbetskraft, och anser, att en särtaxering skulle stimulera hemmafruar att skaffa sig förvärvsarbete. Beskattningen torde emellertid få utformas efter förhållandena inom samhället sådana de är för närvarande och kan förväntas bli inom överskådlig framtid. Länsstyrelsen

förordar därför liksom beredningen, att sambeskattningen bibehålies. Ej heller särbeskattning i vissa fall efter ansökan anser sig länsstyrelsen kunna tillstyrka. Genomföres tudelningsprincipen helt, torde för övrigt en dylik anordning sakna intresse. Länsstyrelsen anser sig kunna biträda förslaget, att avdrag till gift kvinna med förvärvsarbete utgår endast i de fall, då hon har hemmavarande barn under 16 år. Såsom beredningen framhåller, synes det nuvarande avdraget å 300 kronor till gift kvinna utan sådant barn framstå såsom bagatellartat och onödigtvis tynga taxeringsarbetet. Från vissa håll har föreslagits, att gift kvinna med barn och arbete utom hemmet skulle få avdraga sina verkliga merkostnader för tillsyn och vård av barnen. Länsstyrelsen finner liksom beredningen det vara ogörligt att åstadkomma en någorlunda riktig uppdelning av kostnad för hemhjälp på nämnda och övriga arbetsuppgifter och att kontrollera uppgiven total utgift. Generella, i skattelagarna fixerade avdrag är ofrånkomliga och länsstyrelsen har ej något att erinra mot beredningens förslag i denna del utom vad avser avdragen vid faktisk sambeskattning. Även med den understundom goda person- och lokalkännedom, som finns i landsbygdens taxeringsnämnder, torde det vara omöjligt att någorlunda riktigt gradera gift kvinnas arbetsinsats i eget eller mannens jordbruk efter en skala på 100 till 1 000 kronor. Än mindre kan de särskilda taxeringsnämnderna göra en rättvis värdering av det arbete i mannens rörelse, som nedlagts av rörelseidkarens hustru. O m förslaget genomföres har m a n att motse mycket obehag och många besvär i denna fråga, tills avdraget å 1 000 kronor blivit standard. Nuvarande regel, enligt vilken avdrag medgives med visst belopp eller icke alls, om nedlagt arbete varit alltför obetydligt, synes böra bibehållas. Länsstyrelsen vill dock ej motsätta sig, att avdraget höjes från 300 till 500 kronor. Enligt länsstyrelsens mening föreligger för närvarande ej förutsättningar för att helt eller delvis övergå till ett system med barnavdrag vid taxeringen, utan det allmännas stöd till barnfamiljerna torde alltjämt böra ske genom barnbidrag. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget, att nu utgående bidrag höjes så att det år 1970 utgör 1 200 kronor. Starka skäl kan anföras för en indexreglering av sådana i skattelagarna till visst belopp bestämda avdrag som grundavdrag och förvärvsavdrag. Detsamma gäller skatteskalor och barnbidrag. Utvecklingen inom närings-

223 liv och samhälle medför så stora och snabba ändringar av levnadskostnader och inkomster, att de ej kan förutses, när lagstiftningen i hithörande delar omarbetas tid efter annan. Följden blir att de olika avdragen liksom barnbidraget framstår som otillräckliga och att progressionen kommer att bli kännbar i inkomstlägen, för vilka den aldrig varit avsedd. Såsom torde framgå av här ovan återgiven redogörelse för vissa områden av skatteskalan åren 1953, 1964 och 1970 kan förhållandena vara sådana vid de omprövningar, som görs, att återgång till ett äldre för de skattskyldiga förmånligare läge framstår som otänkbart och att framlagda förslag i stort sett får inskränkas till att förhindra en ytterligare försämring av nuläget. Frågan om indexreglering synes få ses i samband med för bl. a. beskattningen av realisationsvinster betydelsefulla och aktuella spörsmål om sådan reglering. Något förslag från beredningen föreligger ej här, men länsstyrelsen finner det vara angeläget att problemet utredes. Beredningens förslag angående förmögenhetsbeskattningen anser sig länsstyrelsen kunna tillstyrka. Skatteberedningen har föreslagit, att flertalet nuvarande punktskatter slopas men att det oaktat ett väsentligt större uttag sker av indirekt skatt än nu är fallet. Detta underlättas genom att den allmänna varuskatten ersattes av en omsättningsskatt, vilken är uppbyggd som mervärdeskatt. En dylik skatt omfattar samtliga produktions- och distributionsled fram till och med detaljhandeln och är avsedd att bli mer generell än varuskatten. Den får härigenom en stor avkastningsförmåga och kommer genom sin konstruktion - skatt uttages endast på det i varje led framkomna mervärdet - att drabba konsumtionen inom landet, medan exporten och i princip även investeringarna fritages från skatt. N ä r så anses lämpligt kan emellertid utan större svårighet investeringarna göras till föremål för beskattning. Mervärdeskatten blir följaktligen ett smidigt och effektivt instrument ur konjunkturpolitisk synpunkt, vilket bör medföra, att konjunkturdämpande lagstiftning av typen investeringsavgift och konjunkturskatt blir överflödig. Genom den föreslagna skatten lägges ett betydande arbete på såväl myndigheterna som de skattskyldiga, vilkas antal kan väntas bli fördubblat vid jämförelse med nuvarande förhållanden. I skattesystemet ingår obligatorisk fakturering med öppen skattedebitering med undantag för detaljhandeln och

därmed jämförligt sista beskattningsled. Skatten beräknas på varans pris exklusive skatt. Skattskyldig skall i en för varje tvåmånadersperiod avgiven deklaration uppgiva ej endast omsättningen och på denna belöpande skatt utan även skattebelastningen på inköpen i förvärvsverksamheten. Särskilda svårigheter torde uppkomma genom att idkare av jordbruk och skogsbruk tillkommer som en ny kategori generellt skattskyldiga. Bestämmelserna om skatt på byggnader och anläggningar innefattar besvärliga avvägningsproblem. Även om dessa är av delvis annan art än de, som är förknippade med den allmänna varuskatten beträffande företagare i byggnadsbranschen, torde de komma att visa sig vara minst lika svårbemästrade. D å mervärdeskattens fördelar måste anses vara så betydande, att de överväger nackdelarna och även ger en sådan skatt företräde framför andra tänkbara former av indirekt beskattning, vill länsstyrelsen tillstyrka, att den allmänna varuskatten ersattes av en omsättningsskatt, som i huvudsak överensstämmer med beredningens förslag. Endast ett mindre antal av de varor, som undantagits från beskattning i förordningen om allmän varuskatt, har föreslagits bliva fritagna från skatteplikt enligt omsättningsskatteförordningen. Härigenom ökas beskattningsunderlaget och underlättas det administrativa bestyret med skatten. Reservationer mot förslaget i denna del föreligger emellertid med yrkande, att allmänna nyhetstidningar och vissa tidskrifter skall undantagas från skatteplikt liksom nu är fallet. Länsstyrelsen finner övervägande skäl tala för att detta undantag bibehålies. De omständigheter, som åberopats av reservanterna, är av sådan betydelse, att m a n får finna sig i de administrativa olägenheter, som följer med ett sådant undantag. Ägare eller brukare av jordbruksfastighet är skattskyldig till allmän varuskatt endast för försäljning direkt till konsument och uttag för egen förbrukning av produkter från jordbruket. Från skatteplikt undantages bl. a. en del betydelsefulla grupper av råvaror för jordbruksdriften. De undantag, som berör jordbruksfastighet, har ej medtagits i beredningens förslag och jordbrukares skattskyldighet har givits samma omfattning som övriga näringsidkares. Beredningen finner detta vara en ofrånkomlig följd av mervärdeskattens uppbyggnad men framhåller, att det. skulle vara en väsentlig fördel, om skattskyldigheten för jordbrukets del kunde inskränkas till att överensstämma med vad som nu

224 gäller. Länsstyrelsen anser även, att en sådan begränsning av skattskyldigheten är i hög grad önskvärd. Då ett betydande antal jordbrukare alltjämt saknar tillförlitliga anteckningar över intäkter och kostnader i driften, kommer deras redovisning till ledning för skatteuttaget och kontrollen av denna att vålla många svårigheter. Den ojämna fördelningen på året av inkomster och utgifter inom jordbruket kan vidare väntas väsentligt höja antalet restitutionsfall. Följande utväg att åstadkomma önskvärd begränsning av jordbrukares skattskyldighet synes vara värd att övervägas, ehuru den i viss mån bryter mot mervärdeskattens principer. Jordbruket ingår ej som ett led i den generella beskattningen och jordbrukaren är skattskyldig för omsättningen i förvärvskällan i samma utsträckning som gäller enligt förordningen om allmän varuskatt. H a n får då ej avlasta den på inköpen vilande skatten i vidare mån än denna kan antagas belöpa på hans försäljning till konsument och på egna uttag. För att jordbrukaren skall få komma i åtnjutande av ett efter schablon beräknat avdrag för ingående skatt vid den årliga taxeringen torde få krävas, att han kan redovisa och verifiera gjorda inköp för driften och på dessa belöpande skatt. Rörelseidkare, som yrkesmässigt uppköper jordbruksprodukter, redovisar skatt på sin omsättning och gör avdrag med belopp, som kan antagas motsvara skattebelastningen på jordbrukarens inköp för driften av råvaror, inventarier m. m. Dylikt belopp beräknas efter gällande procenttal för skatteuttaget på en efter schablon bestämd andel i det vederlag uppköparen lämnat för jordbruksprodukter. Olika schablonmässigt fastställda andelstal kan tänkas böra gälla för skilda grupper av jordbruksprodukter, såsom spannmål m. m., djur och kött, mjölk och produkter därav o. s. v. Medan allmänna varuskatten endast åvilar försäljning, uttag och tjänstesprestationer, som avser varor av lös egendoms natur, skall den föreslagna mervärdeskatten även gälla byggnad. Såsom skäl för sitt förslag att likställa byggnad med skattepliktig vara åberopar beredningen, att företagare bör vara berättigad att avdraga skattebelastningen på en för verksamheten uppförd byggnad, för att kumulativa skatteverkningar skall undgås. Därest en utomstående byggnadsföretagare anlitats, borde sådant avdrag ske med en på

entreprenadsumman beräknad skatt. Förelåg ej sådan skattedebitering, skulle enda möjligheten vara att medgiva schablonmässiga avdrag för värdet av gjorda investeringar och reinvesteringar i fastigheter. H ä r m e d torde avses, att m a n p å detta sätt ville avlyfta den skatt, entreprenören fått vidkännas vid anskaffning av material till byggnaden. Mot en sådan utväg invänder beredningen dels att betydande skiljaktigheter föreligger i kostnadsstruktur för olika slag av byggnader dels att verksamhet avseende fastigheter i stor utsträckning är kombinerad med försäljning. Dessa invändningar finner beredningen vara avgörande. Beredningen löser emellertid ej problemen genom att göra byggnad skattepliktig och byggmästare skattskyldig utan skjuter dem endast ett steg bakåt i beskattningskedjan. Beredningen stannar nämligen vid att föreslå, att byggnads beskattningsvärde bestämmes till 60 procent av vederlaget oavsett kostnadsstrukturen. Härvid anser man sig ha eliminerat den ersättning för arbete, som ingår i vederlaget. På riksskattenämnden överlåtes att efter schablon bestämma beskattningsvärdet för sådana anläggningar som vägar, broar, flygfält och hamnar. I fråga om försäljning kombinerad med inmontering i fastighet anser beredningen, att enbart försäljning får anses föreligga, om vederlaget till minst två tredjedelar avser den tillhandahållna varan. Det vill synas som om m a n med anlitande av så grova schabloner som de av beredningen angivna utan svårighet skulle kunna utfinna ett godtagbart tal för den andel i vederlaget för byggnad, på vilket ingående avdragbar skatt kunde beräknas. Länsstyrelsen anser följaktligen, att anledning finns att överväga, om skatteplikt för byggnad kan undvikas. Är detta möjligt, skulle vinnas en högst avsevärd förenkling av den föreslagna förordningen. En oundviklig konsekvens av beredningens förslag på byggnadsområdet är att all yrkesmässig försäljning av byggnad och att allt uttag av sådan tillgång ur byggnadsrörelse föranleder beskattning. Byggnad avyttras i allmänhet tillsammans med tomtmark. I förordningen anvisas två regler för att bestämma vad som av vederlaget för fastighet avser byggnad. D e n ena är att bestämma byggnads värde med ledning av bokförda kostnader och skäliga pålägg. Flertalet byggmästare torde emellertid sakna godtagbar självkostnadskalkyl och sammanblandar därför kostnader, avseende olika fastigheter, och även byggnadskostnad och kostnad för mark. Det blir därför i m å n g a

225 fall svårt att enligt denna metod bestämma byggnads andel i vederlaget för fastighet. Till skäliga pålägg torde räknas andel i allmänna kostnader, värdet av rörelseidkares eget arbete, n ä r rörelsen ej drives i bolags- eller föreningsform, ränta på eget kapital och företagarvinst. V i d den kalkyl, som här skall ske, tillkommer nödvändigheten att fördela eventuell vinst genom värdestegring på byggnad och tomt. E t t särskilt pålägg måste vidare göras för sådana kostnader för rivning av äldre byggnader och för planeringsarbeten m. m., vilka avser tomten men medför skatteplikt enligt beredningens förslag. Enligt den andra metoden bestämmes byggnadens andel i vederlaget genom att detta minskas med kostnaden för inköp av avyttrad fastighet. M o t sistnämnda metod torde endast kunna anmärkas, att eventuell värdestegringsvinst helt tillföres byggnaden. En överarbetning av beredningens förslag i denna del synes vara nödvändig. Beredningen föreslår, att uttag av byggnad skall anses ha skett, när byggnaden färdigställts och tagits i anspråk av den skattskyldige för bostadsändamål eller motsvarande. Vid uttag är beskattningsvärdet varans saluvärde enligt ortens pris exklusive omsättningsskatt. D e n föreslagna bestämmelsen om uttag ur byggnadsrörelse överensstämmer icke med praxis vid den direkta beskattningen. Enligt denna praxis beskattas som rörelseinkomst den vinst, som framkommer vid en byggmästares försäljning av fastighet, som bebyggts av honom, även om försäljningen ägt rum, sedan han lagt ned sin rörelse och under årtionden nyttjat fastigheten för bostadsändamål. Denna fråga har behandlats av 1953 års skatteflyktskommitté. I ett över kommitténs betänkande avgivet yttrande har länsstyrelsen framhållit att »annan fastighet» icke bör få ingå i mer än en förvärvskälla, varför en byggmästare, som använder en rörelsen tillhörig fastighet för uthyrning, bör redovisa härigenom erhållen inkomst av fastigheten som intäkt av rörelse. Vidare uttalades att »avskattning» bör ske, när fastighet överförts från rörelse till annan förvärvskälla på sådant sätt, som kunde godtagas vid taxering. Det är önskvärt, att kommunalskattelagens och omsättningsskatteförordningens bestämmelser samordnas i denna fråga. M a n bör härvid söka uppnå, att den skattskyldige hindras att skattemässigt skaffa sig fördelar genom att överföra fastighet från en förvärvskälla till en annan, men även att han ej drabbas av en kännbar skatt endast av den anledningen, att h a n i avvaktan på möjligheten 15-413386

att få ett fördelaktigt pris för en färdigställd fastighet tager denna i anspråk för bostadsändamål. I sitt ovan åberopade yttrande har länsstyrelsen även behandlat frågan om den skatteflykt, som sker genom att fastighets taxeringsvärde i allmänhet vid beskattningen antages ge ett godtagbart uttryck åt saluvärdet enligt ortens pris. Denna fråga kommer att få än större vikt, om ett på sådant sätt beräknat saluvärde skall läggas till grund även för omsättningsskatten. Detta värderingsproblem bör om möjligt lösas, innan förordningen träder i kraft. Skattskyldigheten skall anknytas till yrkesmässighetsbegreppet liksom för närvarande. Beredningen vill söka begränsa antalet skattskyldiga genom en bestämmelse, att skattskyldighet inträder vid en viss lägsta omsättning, vilken skulle utgöra 8 000 kronor. En avtrappningsregel inträder sedan för omsättning u p p till 24 000 kronor. Den som härigenom befrias från redovisnings- och betalningsskyldighet äger ändock att uttaga skatt vid försäljning. Länsstyrelsen anser i likhet med reservanterna Ekström, Meidner m. fl. att nämnda gräns är väl hög och att de administrativa fördelarna av denna gränsdragning ej blir särskilt betydande, då tillämpningen av avtrappningsregeln kan väntas vålla svårigheter och då omsättningens storlek i allt fall måste kontrolleras vid taxeringen. Länsstyrelsen förordar därför en fix gräns å 3 000 kronor men kan ej ansluta sig till reservanternas förslag om ett generellt grundavdrag å 1 000 kronor. Oaktat beredningen ej berört de organisatoriska frågor, som för taxeringsmyndigheternas del kan bli aktuella, om beredningens förslag genomföres, anser sig länsstyrelsen böra något uppehålla sig vid hithörande spörsmål. De förändringar av nu gällande beskattningssystem, som föreslagits i fråga om den direkta beskattningen, är ej av sådan natur, att de kan antagas nämnvärt påverka arbete med taxeringen för inkomst och förmögenhet. Omläggningen av den indirekta beskattningen åter kommer att avsevärt öka skatteoch taxeringsmyndigheternas arbetsbörda. För närvarande påföres taxering till allm ä n varuskatt uteslutande av särskilda taxeringsnämnder. O m denna princip bibehålies, även sedan omsättningsskatten införts, blir det nödvändigt att avsevärt öka antalet dylika nämnder och antalet taxeringsassistenter. Det förefaller emellertid ej att vara uteslutet att anförtro taxeringen till omsättnings-

226 skatt av jordbrukare, som redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt kontantmetod, åt de lokala taxeringsnämnderna. En ovillkorlig förutsättning härför torde emellertid vara, att även dessa nämnder biträdes av tjänstemän. Detta bör kunna ske genom att sådana uppdrag lämnas den kvalificerade personal hos de lokala skattemyndigheterna, som kan väntas bli friställd i samband med automatiseringen av folkbokföring och uppbörd. Svårigheter härvid kan uppkomma under något övergångsår, innan automatiseringen genomförts, men dessa svårigheter bör kunna bemästras. Länsstyrelsen vill framhålla, att det ej synes vara uteslutet, att granskning för taxeringen och för att fastställa A T P kan ske i ett sammanhang. Varuskattekontorets biträdespersonal torde böra i det närmaste fördubblas, för att det löpande arbetet med registrering, formell kontroll av inkomna deklarationer m. m. skall kunna medhinnas. Varje kontor måste därutöver förses med åtminstone en förste landskanslisttjänst. En tillfredsställande kontroll av varuskatteredovisningen genom taxeringsrevisioner har åtminstone här i länet hittills ej medhunnits. Av riksskattenämnden igångsatta, riksomfattande granskningsaktioner, granskningar i samband med besvär och punktvis gjorda undersökningar har tagit revisionspersonalens tid i anspråk i så hög grad, att mer omfattande utredningar, avseende speciellt varuskatten, ej kunnat verkställas. Någon avsevärd ändring av hithörande förhållanden synes ej vara att förvänta. D å uttaget av indirekt skatt får den omfattning och betydelse, som nu föreslagits, är det nödvändigt att kontrollen skarpes. Härför torde fordras att taxeringsrevisionen förstärkes med kontrollanter med huvuduppgift att under löpande beskattningsår genom partiella revisioner kontrollera redovisningen av varuskatt. I länet har under senare år uppdragits åt taxeringsassistenter att verkställa ett antal dylika granskningar, något som visat sig vara av stort värde. Kontrollanterna bör ha samma utbildning och tjänsteställning som taxeringsassistent. Den alltjämt pågående utbildningen av tjänstemän, lämpade för assistentbefattningar, bör alltså fortsätta, även sedan det mest trängande behovet av assistenter tillgodosetts. Såsom en sammanfattning av sin principiella syn på det skattesystem, som utarbetats av allmänna skatteberedningen, vill länsstyrelsen framhålla, att i samband med den förestående omläggningen av den indirekta be-

skattningen bör verkställas en för längre tid godtagbar avvägning mellan direkt och indirekt skatt. För att detta mål skall nås, synes det vara nödvändigt att omarbeta beredningens förslag till skalor för den statliga inkomstskatten, så att trycket av den direkta skatten ytterligare minskas, och att höja uttaget av indirekt skatt utöver vad beredningen förordat. Skattetänkandet har fått en orimlig omfattning och kan utgöra ett hinder för samhällsutvecklingen, som m a n ej får bortse från. Detta gäller ej minst den allmänt förekommande missuppfattningen av marginalskattens storlek och familjebeskattningens innebörd. Det synes vara en viktig uppgift att informera de skattskyldiga i hithörande frågor, sedan skattereformen genomförts. En annan fråga av stor betydelse är den dåliga standarden på skattskyldigas deklarationer och vad angår näringsidkare även räkenskaper eller anteckningar. I samverkan med näringslivets organisationer bör en genomgripande förbättring av räkenskaper och deklarationer kunna åstadkommas. Direkta insatser från det allmännas sida genom ökad information och genom att inrätta deklarationsbyråer till större antal och med bättre utrustning är även av stort värde. Länsstyrelsen vill till sist understryka sin inledningsvis framförda uppfattning, att i fråga om den direkta skatten ett angeläget reformarbete återstår att utföra. Kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt bygger från början på en strävan att genom i detalj utformade bestämmelser åstadkomma ett skatteunderlag, vilket ger ett så exakt uttryck som möjligt för envar skattskyldigs förmåga att lämna bidrag till det allmänna. Genom ett otal senare tillkomna ändringar och tillägg har dels denna strävan att vinna exakthet genom detaljregleringar fullföljts, dels olika sociala, allmänt politiska och speciellt penningpolitiska syften tillgodosetts, dels under senare år i begränsad omfattning åstadkommits mer schablonmässiga grunder för beskattningen. Det är under sådana förhållanden naturligt, att skattelagstiftningen framstår som särskilt svåröverskådlig och invecklad, att bestyret m e d att upprätta självdeklaration orsakar de skattskyldiga besvärande arbete och bekymmer och att taxeringsarbetet blivit allt svårare att bemästra och ständigt kräver ökning av antalet tjänstemän, som sysslar med hithörande arbetsuppgifter. En genomgripande omarbetning av gällande bestämmelser bör k o m m a till stånd. Härvid bör framförallt eftersträ-

227 vas att enhetliga principer för lagstiftningen kommer till uttryck i bestämmelser, som är lätta att förstå och att tillämpa. Detta bör leda till att källskatten kan göras definitiv för det stora flertalet skattskyldiga, vilka ha stadigvarande anställning som enda förvärvskälla.

I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknade samt landskamreraren Agnar Cederberg. Karlskrona i landskontoret den 9 november 1964. Thure Andersson Gunnar Eklundh

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Målet för utredningen har i direktiven angivits vara att finna en rättvis och rationell fördelning av skattebördan. Häri synes böra inbegripas icke endast att beskattningen i görligaste mån bör så utformas, att skatten utgår i förhållande till vars och ens förmåga att betala skatt utan även frågan om en från olika utgångspunkter riktig avvägning mellan direkta och indirekta skatter samt socialförsäkringsavgifter. Då utredningsuppdraget avgränsats av kravet att ett nytt skatte- och avgiftssystem skall tillföra staten lika stora inkomster som det nuvarande följer därav att avvägningen mellan olika finansieringsformer framstår som en huvudfråga. Länsstyrelsen är ense med utredningen om att de invändningar, som tidigare kunnat riktas mot användandet av den indirekta skatten, numera icke äger samma tyngd. Ökad medelinkomst, höjd standard och inkomstutjämning har i förening med ökade åtaganden av det allmänna gentemot ekonomiskt svagare samhällsgrupper förändrat läget. Av undersökningar som utredningen låtit verkställa framgår även att av de låga inkomsttagarna ett relativt ringa antal är hänvisade till inkomsten för sin försörjning. Helt allmänt kan alltså sägas att förutsättningar för en ökad generell indirekt beskattning är för handen. Samma synpunkter gör sig gällande beträffande socialförsäkringsavgifterna. I vad avser denna finansieringsform kan därjämte icke helt bortses från det värde som ligger i att avgifterna är knutna till framtida förmåner. Självfallet kommer även framgent att föreligga behov av stödåtgärder gentemot grupper av ekonomiskt mindre bärkraftiga inkomsttagare. Vid en förskjutning mot indirekt skatt och socialförsäkringsavgifter torde det emellertid bliva möjligt att tillgodose dessa behov bland annat inom ramen för

direkta beskattningen. Länsstyrelsen finner sig i allt väsentligt kunna dela de bedömningar, som utredningen gjort vid den principiella avvägningen mellan olika finansieringsformer. Ett ökat inslag av indirekt beskattning får tillsammans med ett uttag av socialförsäkringsavgifter, som i högre grad än för närvarande anpassats efter den ekonomiska bärkraften, anses tillgodose rättvisesynpunkter. Härtill kommer administrativa och uppbördstekniska fördelar samt att det är lättare att genomföra kontrollen. Tillkomsten av lagen om allmän försäkring innebar att bestämmelserna om folkpensionering, sjukförsäkring och försäkringen för tillläggspension lagtekniskt samordnades. Någon koordination av finansieringsreglerna skedde emellertid ej. Dessa är för närvarande icke uppbyggda efter enhetliga principer. Nackdelarna är härmed uppenbara. För den enskilde medborgaren är bestämmelserna svåröverblickbara och komplicerade. I administrativt och uppbördstekniskt hänseende torde finnas ett betydande utrymme för förenklingar och rationaliseringar. Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattning att det föreligger motiv för att söka nå fram till ett finansieringssystem, som bättre tillgodoser krav på enkelhet, enhetlighet och överskådlighet. Från denna utgångspunkt hade det givetvis varit fördelaktigt om förslaget inbegripit sjukförsäkringen i dess helhet. Länsstyrelsen vill emellertid understryka att utredningens förslag likväl innebär att betydande fördelar vinnas. Vad gäller frågan om vilka finansieringsmetoder, som bör komma till användning, finner länsstyrelsen icke anledning göra invändning mot utredningens bedömning. Länsstyrelsen har heller intet att erinra mot utredningens förslag rörande utformningen av avgiftsuttaget. I likhet med utredningen anser länsstyrelsen att en an-

228 knytning till tilläggspensioneringens finansieringsregler erbjuder de bästa möjligheterna till tekniska och administrativa förenklingar. Dessa är särskilt angelägna i vad avser arbetsgivaravgifterna. Den olikartade konstruktionen av arbetsgivaravgifterna inom sjukförsäkringen och inom tilläggspensioneringen vållar för närvarande olägenheter. En samordning av bestämmelserna om avgiftsunderlag och av debiterings- och uppbördsförfarandet är därför påkallad. Debatten kring den direkta beskattningen har särskilt inriktats på familjebeskattningen och progressionen. Även andra frågor, såsom det skattefria bottenbeloppet, har varit föremål för diskussion. Frågan om avvägningen av grundavdragen måste ses i sammanhang med utredningens samlade förslag. Till den del dessa skulle medföra skärpning av beskattningen för personer med låga inkomster bör verkningarna om möjligt elimineras genom en uppräkning av grundavdragen. En sådan justering motiveras även av de penningvärdeförändringar varmed utredningen räknat. Å andra sidan måste beaktas omfattningen av utgående bidrag av icke skattepliktig karaktär och att inkomstutvecklingen medfört att antalet inkomsttagare, som icke uppnår en sådan inkomst att de därav kan beredas en rimlig försörjning, nedgått. Länsstyrelsen har ej funnit anledning göra erinran mot utredningens förslag beträffande grundavdragen. I icke ringa grad kan kritiken mot den nuvarande utformningen av den direkta beskattningen återföras till frågor sammanhängande med skatteskalorna. Inkomstutvecklingen har haft som konsekvens att omfattningen av såväl bottenskiktet som det närmast därefter följande proportionella skiktet kommit under diskussion. Vidare stiger skatten för närvarande ganska brant å beskattningsbara inkomster över 12 000 kronor. Denna s. k. skattepuckel har blivit märkbar för allt fler inkomsttagare. De invändningar som anförts ifråga om skatteskalorna saknar enligt länsstyrelsens mening icke fog. Det får nämligen anses vara ett önskemål att inom det proportionella skiktet inrymma inkomsttagarna i de vanligaste inkomstklasserna och att göra stegringen av uttagsprocenten därefter mjukare. Hur långt man skall gå blir sedan en avvägningsfråga. Utredningens förslag innebär visserligen en utvidgning av bottenskiktet och en sänkning av uttagsprocenten i de närmast följande skikten. Likväl kvarstår att förslaget icke har nämnvärd ef-

fekt med avseende å marginalskatten. Med hänsyn till den vikt, som denna fråga tillmätts i skattediskussionen, hade problemställningen måhända bort analyseras utförligare. Härför talar också att den berör ett stort antal inkomsttagare. Sambeskattningen har under senare år tilldragit sig stor uppmärksamhet. Till en del har diskussionen förts från skatteteoretiska utgångspunkter. Men också skatteuttaget å den förvärvsarbetande gifta kvinnans arbetsinkomst har kritiskt granskats. Arbetsmarknadspolitiska aspekter har fått allt större utrymme. Frågan om sam- eller särbeskattning bör enligt länsstyrelsens mening bedömas från den grundläggande principen att skatt skall utgå efter förmåga. I detta hänseende torde ingen invändning vara att göra mot sambeskattningen. Av avgörande betydelse är även huruvida sambeskattningen tillgodoser kravet på en rättvis skattefördelning emellan familjer med eller utan barn, där hustrun antingen har förvärvsarbete eller ägnar sig åt arbete i hemmet. Icke heller med denna bedömningsgrund kan länsstyrelsen finna att några principiella invändningar träffar sambeskattningen. Kritiken synes i icke ringa utsträckning bygga på missvisande jämförelser. En annan fråga är avvägningen av de olika stödåtgärder, som kan ifrågakomma. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att för närvarande icke föreligger tillräckliga skäl att frångå sambeskattningen. En fakultativ särbeskattning synes icke vara ett alternativ, som vid jämförelse med sambeskattningen erbjuder flertalet inkomsttagare lätt bestämbara fördelar; den skulle därför komma att vålla myndigheterna merarbete av icke skälig omfattning. I vad avser utredningens förslag om avvägning av grundavdrag och vid familjebeskattningen har länsstyrelsen ingen invändning att göra. Tillfredsställande är att den s. k. negativa sambeskattningseffekten, som rönt en förståelig kritik, nära nog elimineras. Beträffande sedan förvärvsavdragen delar länsstyrelsen utredningens uppfattning att tillräckliga skäl att bibehålla nuvarande avdrag å 300 kronor för barnlösa familjer icke föreligger. Ifråga om förvärvsavdraget vid jordbruksinkomst anser länsstyrelsen att avdraget bör avpassas så att det kan användas som ett renodlat schablonavdrag. Taxeringsmyndigheterna torde eljest komma att ställas inför alltför många besvärliga bedömningsfrågor.

229 Emot de av utredningen i övrigt framlagda förslagen avseende den direkta beskattningen har länsstyrelsen ingen erinran. Förslaget om mervärdeskatt, som avses skola ersätta den nuvarande allmänna varuskatten jämte ett antal s. k. punktskatter, innebär en väsentlig utvidgning av beskattningsområdet i jämförelse med den allmänna varuskatten ävensom att antalet skattskyldiga betydligt ökar. I sistnämnda avseende kommer större delen av ökningen att ligga däri, att skattskyldighet enligt de sakkunnigas åsikt bör införas för jordbruk och skogsbruk enligt samma regler, som gäller för rörelse. Ur skatteteknisk synpunkt synes en mervärdeskatt utformad på sätt, de sakkunniga föreslagit, ha åtskilliga fördelar framför nu gällande ävensom andra tänkbara former av indirekta skatter. Det nu så svårbemästrade materialbegreppet och även det s. k. konsumentbegreppet försvinner sålunda om förslaget om mervärdeskatt genomföres. Vidare minskar antalet undantag från beskattning betydligt, vilket medför fördelar ur bl. a. kontrollsynpunkt, varjämte vissa nu rådande ojämnheter i beskattningen undanröjes. Det framlagda förslaget bör därför enligt länsstyrelsens uppfattning genomföras. Beträffande vissa detaljer i förslaget får länsstyrelsen anföra följande. För närvarande föreligger icke skattskyldighet till allmän varuskatt om den skattepliktiga omsättningen varit av ringa omfattning, vilket beloppsmässigt anses ha varit fallet om nämnda omsättning för år räknat icke överstigit 1 000 kronor. Bestämmelsen har tillkommit för att undantaga de minsta näringsidkarna från skattskyldighet. Förslaget till mervärdeskatt innebär en betydlig ökning av antalet skattskyldiga, vilket talar för att även nu av praktiska skäl sätta en gräns för skattskyldigheten. De sakkunniga förordar, att en sådan gräns sättes vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en särskild avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 kronor och 24 000 kronor, innebärande full skattskyldighet vid årsomsättningar av 24 000 kronor och högre. Avtrappningsregeln har föreslagits för att göra övergången mellan frihet från skattskyldighet och full skattskyldighet mjukare. Det synes länsstyrelsen motiverat, att sätta gränsen för skattskyldighet högre än vad som för närvarande gäller beträffande allmänna varuskatten. Länsstyrelsen är emellertid icke övertygad om att gränsen behöver eller bör sättas så högt som

vid 8 000 kronor. Om gränsen i stället sättes vid skäliga 3 000 kronor torde den föreslagna avtrappningsregeln, vilken skulle nödvändiggöra*att tillstånd till redovisning av skatten en gång om året meddelades alla skattskyldiga med årsomsättningar inom avtrappningsområdet, utan större olägenhet kunna slopas. Med hänsyn till det väsentligt ökade antalet skattskyldiga till mervärdeskatt jämfört med antalet varuskatteskyldiga bör enligt de sakkunniga möjligheterna till avsteg från huvudregeln om redovisning av skatten varannan månad beaktas. Förutom årsredovisning för näringsidkare med liten skattepliktig omsättning bör tillskapas möjligheter till redovisning halvårsvis, per tertial och eventuellt även per kvartal. Länsstyrelsen delar de sakkunnigas uppfattning att möjligheter till redovisning halvårsvis eller per tertial bör tillskapas men ifrågasätter lämpligheten av redovisning per kvartal. Sistnämnda redovisningstid skulle nämligen medföra att antalet ordinarie uppbördsmånader ökade från sex till åtta genom tillkomsten av april och oktober månader som uppbördsmånader. Enligt nu gällande bestämmelser har skattskyldig till allmän varuskatt möjlighet att genom avlämnande av s. k. justeringsuppgift, avseende senast tilländalupna räkenskapsår, vidtaga rättelser av preliminärskatteredovisningen. Dylik justeringsuppgift skall ingivas till vederbörande länsstyrelse så snart som möjligt efter räkenskapsårets utgång och senast den dag då den allmänna självdeklarationen skall vara avlämnad. Möjligheten till rättelse i efterhand av skatteredovisningen genom justeringsuppgift bör enligt de sakkunniga bibehållas. Justeringsuppgiften föreslås emellertid skola fogas vid den allmänna självdeklarationen. Detta finner länsstyrelsen otillfredsställande. Resultatet blir nämligen att skattskyldig, som enligt justeringsuppgiften inbetalt för hög skatt får vänta onödigt länge innan han får överskjutande skattebelopp tillbaka, medan skattskyldig, som preliminärt inbetalt för litet skatt får en onödigt lång kredit. Följande exempel kan anföras. En skattskyldig med räkenskapsår 1/4 1966-31/3 1967 avlämnar inkomstdeklaration i februari månad 1968 och samtidigt justeringsuppgift. Utvisar uppgiften för högt inbetald preliminärskatt erhålles det överskjutande beloppet åter först i december månad 1968, då slutlig debetsedel över 1968 års taxering utsändes. Om i stället enligt justeringsuppgiften för låg preliminärskatt inbe-

230 tälts förfaller den härigenom uppkommande kvarstående skatten till betalning först i januari månad 1969. För skattskyldiga med räkenskapsår sammanfallande med kalenderår blir väntetiden på återbetalning av för mycket inbetald skatt respektive respittiden för erläggande av för litet inbetald skatt ungefär ett år. Länsstyrelsen föreslår därför, att justeringsuppgiften skall som hittills ingivas till länsstyrelsen, som har att, beroende på skattebeloppets storlek, återbetala för högt erlagd preliminärskatt respektive avkräva den skattskyldige för litet inbetald dylik skatt. Det betydligt ökade antalet skattskyldiga enligt det föreslagna mervärdeskattesystemet kommer att medföra ett vidgat behov av granskningsverksamhet. Denna verksamhet bör även omfatta det löpande året och då i första hand avse den ingående skatten, d. v. s. den skatt, som en skattskyldig själv erlagt för verkställda inköp för sin näringsverksamhet. Av stor betydelse för en riktig skatteredovisning är nämligen att nämnda avdrag blir beloppsmässigt riktigt. Personal med revisionserfarenhet - utöver redan befintlig - i tillräckligt antal måste därför tilldelas länsstyrelserna. Jordbrukarnas taxering till mervärdeskatt kommer att medföra en ökad arbetsbörda för de lokala taxeringsnämnderna, vilka, i motsats till rörelsenämnderna, icke har tillgång till särskilt skolad taxeringspersonal (taxeringsassistenter). För att arbetet i dessa

lokala nämnder icke skall bli alltför betungande torde man få tillgripa utvägen att inrätta flera och mindre lokala taxeringsdistrikt än för närvarande. Detta kommer visserligen att medföra ökade kostnader för taxeringsarbetet men synes vara enda framkomliga utvägen. Antalet skattskyldiga till mervärdeskatt torde enligt de sakkunniga kunna beräknas till i runt tal 440 000, varav cirka 200 000 jordbrukare. Detta innebär ungefär en fördubbling jämfört med antalet till allmän varuskatt skattskyldiga, 177 000 plus jordbrukare med skattskyldighet för konsumentförsäljning och egna uttag. För vissa län med många små jordbruksenheter, får man emellertid räkna med betydligt mer än dubbla antalet skattskyldiga. I härvarande län torde sålunda de skattskyldigas antal komma att uppgå till minst 30 000, vilket betyder ungefär en fyrdubbling av antalet för närvarande varuskatteskyldiga. I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade deltagit landskamreraren Löfstedt, taxeringsintendenten Broström och biträdande taxeringsintendenten Rosenberg, den sistnämnde föredragande såvitt gäller mervärdeskatten. - Kristianstad den 2 november 1964. Bengt Petri S. Sundelius

Länsstyrelsen i Malmöhus län Om skattesystemet ändras så radikalt, som beredningen förordat, uppkommer givetvis långtgående verkningar inom samhällslivet särskilt inom det ekonomiska och sociala området - och det blir givetvis angeläget att försöka förhandsbedöma och kartlägga dessa verkningar. Problemkomplexen är stora och svåröverskådliga men det saknas anledning förmoda, att starka regionala olikheter kommer att framträda, ehuru givetvis de med gränshandeln sammanhängande spörsmålen här måste tillmätas speciell vikt. Med hänsyn härtill och då såväl närings- som konsumentorganisationer sannolikt kommer att ge ett mycket omfattande stoff i remissvaren för meningsskiljaktigheter i de kontroversiella frågorna, väljer länsstyrelsen för sin del att

i huvudsak begränsa sitt yttrande till att avse rent skattetekniska synpunkter. Endast i några avsnitt, nämligen i fråga om förslagens anpassbarhet ur internationell synvinkel, vissa delar av familjebeskattningen ävensom i fråga om varubeskattningens utvidgning till nyhetstidningar och begagnade bilar, avser länsstyrelsen att vidga bedömningen utöver den skattetekniska problematiken. Allmänna synpunkter En höjning av ortsavdragen kombinerad med en höjning av de inkomstskikt, där skatteprogressionen insattes, kan bedömas bli ett verksamt medel för att underlätta ett ökat arbetskraftsutbyte över gränserna. Måhända

231 kommer det att visa sig att denna förändring i förening med en schablonisering av de allm ä n n a avdragen ävensom vissa andra avdrag kommer att bredda vägen mot en definitiv källskatt för vissa löntagare. Länsstyrelsen skulle gärna ha sett att denna tankegång fullföljts så att grundavdragen ytterligare höjts med vissa schablonbelopp motsvarande avdragen och att kommunalskatteavdraget inbyggts i statsskatteskalan. En sådan reform behövde icke bli kostsammare för det allmänna och skulle innebära en rationell förenkling för de skattskyldiga. Betydligt svårare synes vara att överblicka konsekvenserna av den avvägning av skattetrycksfördelningen mellan direkt och indirekt skatt, som företagits. Det är naturligtvis riktigt - såsom antagits - att mervärdeskattens konstruktion innebär en betydande lättnad för exportindustrin genom att maskininvesteringarna blir skattefria. Erfarenheter från tidigare skattereformer ger dock vid handen, att det ingalunda är säkert, att denna skattelättnad kommer att sänka prisnivån å de framställda produkterna eller ens dämpa eljest motiverade prishöjningar. Vid en diskussion om företagsbeskattningens höjd bör enligt länsstyrelsens mening alltid ägnas samtidig uppmärksamhet åt samhällets möjligheter att via finans- eller penningpolitiska åtgärder eller genom priskontroll motverka kortsiktiga skatteöverflyttningstendenser till konsumenternas nackdel. Det är erfarenhetsmässigt förenat med svårigheter att verksamt skärpa statsingripanden av denna art. Desto större blir anledningen att vid ställningstagande till en i nämnda hänseende ensidig reform till näringslivets fördel fråga sig om tidpunkten är rätt vald eller om skäl föreligger att sammanbinda ändringen med andra projekt, som av olika skäl uppskjutits, som det brukar heta, i avbidan på skatteberedningens ställningstagande. Länsstyrelsen, som för sin del är helt övertygad om att bruttobeskattningsmetoder är tekniskt och administrativt vida överlägsna varje annan typ av företagsbeskattning, har observerat, att herrar Meidner, Nilstein, Åqvist och Östergren velat styra beredningens fortsatta arbete i denna riktning. Ett fullföljande av reservanternas intentioner skulle säkerligen öppna vägen för bättre balans mellan näringslivets och konsumenternas delvis motsatta krav på skattepolitikens utformning. Självfallet är det svårt att inom ramen för ett remissyttrande tillgodose detta krav genom framhållande av några speciella produktionsfaktorer utöver

löner som objekt för direkt beskattning. Vid utformningen av en bruttobeskattning måste dock hänsyn tas till socialförsäkringsavgifter m e n så att beskattningen ej kommer att stå i motsats till den trygghetspolitik, varom alla är ense. U n d e r alla förhållanden anser länsstyrelsen frågan om en fortsatt utredning om bruttobeskattningen vara väl värd att fullfölja. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang icke underlåta att peka på ett annat viktigt avsnitt, som bort beröras av den nu aktuella reformen, nämligen den skattekraft, som kan anses föreligga i företagens representationskostnader. Givetvis kan därom sägas att de nya skärpta reglerna och riksskattenämndens anvisningar om avdragsrätt för representationskostnader varit i bruk så kort tid att erfarenheter saknas om tillämpningen. Med cirkelbevis av denna typ blir emellertid riksskattenämndens lösning icke hållbarare, eftersom lagstiftningen i sin tur tillkom som ett provisorium. Såväl företag som lagstiftare och tillämpande myndigheter torde vara helt eniga om att allvarliga principiella invändningar kan resas mot ett regelsystem, som förutsätter att myndighet in casu skall taga ställning till en utgifts samband med och betydelse för en affärsrörelses lönsamhet. I yttrande år 1962 över skattelagsakkunnigas betänkande om avdrag för representationskostnader kritiserade länsstyrelsen starkt den principiella konstruktionen av en avdragsrätt, som förutsatte spärrar, grundade på subjektiva värderingar av företagsledningens kostnadsbedömningar. Samtidigt underströks riktigheten av grundtanken att skatt bör drabba den skattekraft, som representationen inrymmer. Länsstyrelsen betonade att andra vägar borde sökas för en lösning av problemet. Länsstyrelsen vidhåller nu, att huvudanledningen till denna kritik kvarstår och att betydelsen därav icke bör förringas. Enbart frestelsen att felrubricera representationen till utlandsaffärer i syfte att kringgå maximibeloppen må här framhållas. O m icke denna avdragsfråga koordineras med omläggningen av den allmänna varubeskattningen, måste befaras, att den i ett senare sammanhang blir än mer kontroversiell och svårlöslig. Länsstyrelsen vill med ovan n ä m n d a utgångspunkt ej göra gällande, att den nu gällande provisoriska ordningen är ogenomförbar i praktiken, men den framstår ur administrativ synpunkt såsom överdimensionerad både för företagen och för myndigheterna.

232 Fördelen ligger i den redan beslutade omläggningen till öppet redovisade representationsbelopp i deklarationerna. Till denna objektiva faktor bör en enkelt utformad objektskatt kunna anknytas, antingen via mervärdeskatten eller genom tillägg vid den direkta skatten i ungefär samma form som beträffande schablonregeln för beskattning av villafastigheter, d. v. s. att viss procentandel av beloppet utföres som en motsvarighet till garantibeloppet vid taxeringen, varigenom även det kommunala skatteintresset skulle gynnas. Skatteberedningen har tangerat spörsmålet mycket ytligt, då beredningen lakoniskt förklarar (sid. 443), att avdragsrätt icke bör föreligga för ingående omsättningsskatt på kostnader för representation. Det hade varit mycket önskvärt, om beredningen i sammanhanget även diskuterat i vad mån denna regel bort inverka på inkomstbeskattningens utformning. Ett viktigt skäl för denna komplettering av skatteberedningens förslag är, att en ensidig svensk lösning av den typ, som nuvarande provisoriska ordning vid inkomstbeskattningen innefattar, kan leda till opåkallade kostnadsöverflyttningar i koncerner med utländska dotterbolag. Det är naturligtvis mycket vanskligt att mäta skattelagstiftningens inverkan på prissättning och investeringstakt, men allmänt sett torde för svenskt vidkommande kunna dragas den slutsatsen, att stabiliteten i företagandet är avhängig även av den elasticitet, som skattelagstiftningen tilllåter vid den skattemässiga inkomstberäkningen. Detta betyder att man bör koncentrera uppmärksamheten vid den s. k. harmoniseringen av de direkta skatterna inom Norden eller Eftagruppen till att uppnå ett så enhetligt system som möjligt för att fastställa den skattepliktiga inkomsten av rörelse. Av detta skäl vill länsstyrelsen för sin del påyrka att frågan om representationskostnadernas skattemässiga reglering bör få sin definitiva lösning i nu förevarande sammanhang.

Den direkta beskattningens utformning De förslag som utredningen framlägger på den direkta beskattningens område innefattar i stort ej några principiella ändringar i förhållande till gällande rätt. Utredningen, som utförligt diskuterar olika teoretiskt tänkbara principlösningar, har sålunda ansett sig böra - med beloppsmässiga justeringar - i huvudsak vidhålla nuvarande bestämmelser

på förevarande område. Länsstyrelsen, som härutinnan i allt väsentligt delar utredningens uppfattning, vill ifrågasätta en annan lösning än som föreslagits endast såvitt angår utformningen av reglerna för förvärvsavdraget och den skatterättsliga behandlingen av fosterbarn. Förvärvsavdraget avser att kompensera för de särskilda kostnader för familjen, som kan uppkomma på grund av förvärvsarbete. Själva principen om rätt till avdrag torde ej vara omstridd. Meningsskiljaktigheter uppkommer emellertid i regel, så snart diskussionen föres in på avdragsrättens omfattning och närmare utformning. Utredningen diskuterar olika slags kostnader och konstaterar att förvärvsarbete kan medföra fördyrade levnadskostnader. Dessa får självfallet inte inverka på förvärvsavdraget. Det är ej heller rimligt att grunda avdragsrätten på samtliga övriga kostnadsökningar, som drabbar familjen. Utredningen framhåller, att man utifrån ett strikt principresonemang måste kräva att utgifterna är av en mera speciell natur, nämligen vårdkostnader för barn. Denna gränsdragning synes acceptabel endast under förutsättning att begreppet vårdkostnader tolkas extensivt. Till sådana kostnader bör sålunda utöver kostnader för direkt tillsyn hänföras även å barnen belöpande kostnader för tvätt, städning o. dyl. Storleken av nämnda merkostnader belyses av en av TCO gjord undersökning (sid. 309 ff). Även om denna ej kan antagas vara representativ för samtliga barnfamiljer i landet, synes den i detta sammanhang likväl kunna tjäna till ledning vid bedömningen. De undersökta yrkesgrupperna torde ligga i ett inkomstläge, som i varje fall inte understiger genomsnittet för samtliga förvärvsarbetande kvinnor. Under denna förutsättning medför utredningens förslag med en maximerad avdragsgräns vid 4 000 kr., ett icke obetydligt skattebortfall på grund av sakligt omotiverade schablonavdrag. Enligt TCOundersökningen visar kostnaderna för hemhjälp och tillsyn å barnstugor en klar tendens att öka med stigande inkomster. Genomsnittskostnaden uppgår till 4 000 kr. först i inkomstlägen över 25 000/år. Eftersom de individuella variationerna kring genomsnittskostnaden synes vara stora, får man vidare räkna med att en betydande grupp förvärvsarbetande kvinnor har kostnader, som överstiger 4 000 kr. Angivna olägenheter skulle undvikas — eller i vart fall väsentligt reduceras - om avdrags-

233 rätten anknytes till de verkliga kostnaderna. Genom en lämplig utformning av förvärvsavdraget skulle utredningens intentioner att utnyttja tillgängligt utrymme för en sådan kraftig ökning som möjligt av förvärvsavdraget för hustru i familj med barn (sid. 307 nederst, sid. 309 st. 2) kunna realiseras. Ett avdragssystem, som baseras på verkliga kostnader, skulle enligt utredningen medföra vissa olägenheter av administrativ och kontrollmässig art. Sålunda skulle det i enskilda fall kunna vara svårt att avgöra, vilka kostnader, som är hänförliga till barnen. Denna svårighet synes emellertid på ett tillfredsställande sätt kunna bemästras med hjälp av en schablonregel. Förvärvsavdrag skulle sålunda kunna medgivas för totala merkostnader efter reducering med viss procentsats, exempelvis 30 % motsvarande kostnader som genomsnittligt icke kan hänföras till barnen. Procentsatsen bör fastställas efter statistisk utredning. Genom en sådan schablonberäkning torde man komma de åsyftade kostnaderna betydligt närmare än enligt utredningens förslag. - Beträffande farhågorna att med angivna utformning »konstlade» löner till nära anhöriga m. fl. skulle komma att utbetalas eller påstås vara utbetalda kan framhållas att en sådan risk för »progressionsutjämning» redan nu föreligger vid åtskilliga anställningsförhållanden. Missbruk i nämnvärd omfattning torde här dock icke ha konstaterats. Ett schablonavdrag å 1 000 kr. - i enlighet med utredningens förslag - kan därvid antagas få en icke ringa förebyggande effekt. Om exempelvis en avdragsberättigad kvinna, som utan avdragsgilla merkostnader automatiskt är berättigad till avdrag med 1 000 kr., på grundval av en skentransaktion förskaffar sig avdragsrätt med 2 000 kr., skulle hon således kunna yrka avdrag med ytterligare 1 000 kr. men får samtidigt vara beredd att reglera »den anställdes» skatt på hela »inkomsten» å cirka 3 000 kr. Sistnämnda belopp ger nämligen en avdragsrätt å endast 2 100 kr. enligt angivna 30 °/o-regel. Utredningen diskuterar något frågan om en differentiering av förvärvsavdraget med hänsyn till barnens ålder. Härvid åberopas det förhållandet att kostnaderna för barn varierar med barnens ålder. En sådan differentiering åstadkommes automatiskt, om avdrag för styrkta merkostnader medgives. Vidare uttalar utredningen bl. a. följande (sid. 309 st. 4 ) : »Principiellt kan starka skäl anföras för att göra avdraget beroende av de verkliga kostnaderna. Efter ingående

diskussioner har utredningen ansett, att avdraget alltjämt bör bibehålla sin schablonartade karaktär». Utredningen finner det emellertid orealistiskt att grunda avdragsrätten på verkliga merkostnader och förebär irritationer vid taxeringskontrollen samt förenklingssträvanden som skäl. Det kan dock ifrågasättas, om icke de administrativa olägenheterna överbetonats i utredningen. Framhållas må att införande av nya avdragsregler kommer att undanröja ett irritationsmoment, som för närvarande är ofta förekommande, nämligen felaktigt framräknade förvärvsavdrag. Nu gällande uppgiftsskyldighet för arbetsgivare beträffande till anställda utbetalda löner är givetvis ändamålsenlig även när det gäller att verifiera förvärvsavdrag, som avser hemhjälp. Då det kan antagas att uppgiftsskyldigheten av olika skäl ej sällan kommer att åsidosättas, föreligger skäl att såsom en parallell till förhållandena vid allmänna avdrag för periodiskt understöd den avdragsyrkande i deklarationen lämnar uppgift om namn och adress å den person, till vilken utbetalning skett. Något problem ur skattesynpunkt kan naturligen ej antagas uppkomma beträffande kostnaderna för barns vård å kommunala daghem eller motsvarande, men även i dessa fall bör mottagaren och dennes adress anges i deklarationen. Bevisskyldigheten bör - liksom på vanligt sätt i fråga om yrkade avdrag - åvila den skattskyldige vid äventyr att avdragsrätten förloras. Utredningen betonar starkt värdet av förenklingar vid den praktiska tillämpningen av skattereglerna. En sådan utgångspunkt får givetvis dock ej leda till att dessa strävanden drives allt för långt. Den samlade effekten av skatteberedningens förslag innebär att en betydande del av de totala skattemedlen reserverats för ökat stöd till barnfamiljerna. Detta möj liggöres genom att skattebördan ökas för i första hand de ensamstående skattebetalarna. Under angivna förhållanden bör - om så är möjligt - förvärvsavdraget grundas på verkliga kostnader. Förenklingssträvanden torde sålunda ej böra tillmätas en sådan vikt, att konsekvensen för landets avdragsberättigade kvinnor blir en i princip icke avsedd eller önskvärd - positiv eller negativ skatteeffekt, som i enskilda fall uppgår till hundratals eller ibland tusentals kronor. Även om länsstyrelsen i princip anser att förvärvsavdraget skall baseras på verkliga kostnader, bör dock en övre gräns sättas för

234 undvikande av situationer, i vilka avdrag skulle komma att medgivas med oskäligt belopp. Den övre gränsen kan diskuteras. Länsstyrelsen finner dock att den av utredningen föreslagna maximigränsen - 4 000 kr. - bör höjas till förslagsvis 5 000 kr. I nu gällande kommunalskattelag stadgas rätt till förhöjt s. k. förvärvsavdrag för skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år (46 § 3 mom. K L ) . Med barn avses eget barn, styvbarn och adopterat barn (65 § K L ) däremot ej fosterbarn. Således är enligt nuvarande bestämmelser skattskyldig, som i sin vårdnad har fosterbarn, icke på denna grund berättigad till förhöjt förvärvsavdrag. Sådan rätt tillkommer ej heller fosterbarnets föräldrar, då barnet ej är hemmavarande. Enligt riksskattenämndens meddelande år 1963 nr 4 p. 2 skall barn ej anses som hemmavarande enbart på den grunden att föräldrarna bestrider vårdkostnaderna. Denna utformning av beskattningsreglerna kan ej anses stå i överensstämmelse med grunderna för 46 § 3 mom K L , varigenom avses att medge viss skattemässig kompensation för de extra vårdkostnader, som blir en följd av vårdnadshavares förvärvsarbete utom hemmet. Med beaktande härav och med hänsyn till intresset av likformig behandling av moder och den som reellt trätt i moders ställe finner länsstyrelsen det icke sakligt motiverat att behandla fosterbarn på annat sätt än eget barn, styvbarn och adoptivbarn, i varje fall, då fosterlega ej erlagts från det allmännas sida. Genom ändring av den skattemässiga definitionen i 65 § K L så att i begreppet barn, innefattas även vissa fosterbarn åstadkommes det sakligt motiverade resultatet att den som övertagit föräldrarnas roll att vårda och uppfostra ett barn tillgodoföres förvärvsavdrag, ortsavdrag och avdrag för försäkringspremier, som skulle medgivits barnets föräldrar, om de själva haft vården om barnet. Avgörande för frågan om ett barn skall anses vara fosterbarn eller icke torde vara, om barnet fostras i vederbörande hem eller om det endast vistas där. Skulle det sistnämnda fallet vara för handen, synes skattelättnad eventuellt kunna beredas, om förutsättningar föreligger för medgivande av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt bestämmelserna i 50 § K L 2 mom. andra stycket, vari bl. a. omnämnes »underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag». Bedömningen av frågan om extra avdrag

i förevarande hg-

fall synes böra vara

välvil-

Den indirekta beskattningens utformning Enligt beredningens förslag utbygges och omändras den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt, innebärande att i princip varje led i distributionen och produktionen har att erlägga den skatt som belöper på värdeökningen i respektive led. De problem som i varuskattehänseende nu sammanhänger med svårigheten att definiera materialbegreppet elimineras vid införandet av en mervärdeskatt konstruerad enligt framlagt förslag. Likaledes skulle bortfalla den skyldighet som säljaren har enligt nuvarande skattesystem att bedöma huruvida köparen är konsument eller ej. Enligt länsstyrelsens uppfattning har nu berörda spörsmål berett de skattskyldiga stora besvärligheter. Beredningen konstaterar att en generell avdragsrätt för all ingående skattebelastning å såväl omsättnings- som anläggningstillgångar utgör den primära förutsättningen för en likformig och neutral beskattning samt att skattskyldighet i princip bör åvila varje företagare, som vid inköp av varor och tjänster, nödvändiga för rörelsen, erlagt skatt i föregående led. Av praktiska skäl har beredningen dock funnit nödvändigt att göra speciella inskränkningar i beskattningsområdets omfattning. I förhållande till den nuvarande allmänna varuskatten medför förslaget vidare att tjänstebeskattningen utvidgas samt att beskattningen inom byggnadsområdet utformas på ett helt nytt sätt. I 10 § 1 mom. i gällande förordning om allmän varuskatt stadgas vissa undantag från den i princip generella skatteplikten för m a teriella ting av lös egendoms natur. Beredningens förslag innebär vid en övergång till mervärdeskatt vissa begränsningar vad angår från skatteplikten undantagna varor. Enligt mervärdeskattens konstruktion leder ett sådant undantagande icke till full skattefrihet med mindre ingående skattebelastning också kan elimineras genom bibehållen avdragsrätt eventuellt i form av restitution. Med beaktande av intresset av att i möjligaste m å n begränsa antalet restitutionsfall delar länsstyrelsen i stort sett de synpunkter som härutinnan framförts i förslaget. Beträffande nyhetstidningar framstår emellertid enligt länsstyrelsens mening olägenheterna av en skärpt indirekt beskattning så allvarliga att förslaget på nedan angivna skäl bestämt avstyrkes. Beredningen föreslår, att det för närva-

235 r a n d e enligt varuskatteförordningen gällande undantaget från skatteplikt beträffande allmänna nyhetstidningar skall upphävas. För dagspressens del skulle emellertid mervärdeskatten utgöra en helt ny belastning, som svårligen helt kan övervältras på den tidningsköpande allmänheten. I det beträngda ekonomiska läge, i vilket särskilt mindre nyhetstidningar befinner sig, kan därför den ökning av omkostnaderna som skatten utgör medföra så svårt avbräck att finansieringen allvarligt hotas. Att via statliga subsidier i annan form lätta trycket för tidningarna blir ändock kanske nödvändigt och i väntan på att pågående utredning härom slutföres, ligger det närmast till hands att icke försätta dagspressen i det sämre läge, som skatteförslaget onekligen innebär. Det förtjänar vidare påpekas i sammanhanget, att nödvändigheten att vid lösnummerförsäljning av dagstidningar avrunda priset till j ä m n a femtal ören, automatiskt utgör en irrationell faktor vid den prisnivåavvägning, som skattesystemet framtvingar, vilket förhållande sätter dagspressen i en särställning vid övergång till en högprocentig varubeskattning. D å skatteberedningen föreslagit, att avdragsrätt respektive restitutionsrätt för ingående skattebelastning i princip skall omfatta även företag, som försäljer skattefria varor, torde emellertid den av länsstyrelsen ifrågasatta skattefriheten från mervärdeskatt kunna för dagspressen ställa sig förmånligare än nuvarande frihet från allmän varuskatt. Detta förhållande blir en följd av den föreslagna restitutionsrätten för ingående skatt å investeringar. Med hänsyn till mervärdeskattens konstruktion torde dock en inskränkning i avdrags- eller restitutionsrätten medföra svårbemästrade skattetekniska problem, varför länsstyrelsen icke vill ifrågasätta något undantag härutinnan. O m en sådan åtgärd anses nödvändig vid bedömning av skatteutfallets storlek, föreslår länsstyrelsen, att från avdrags- och restitutionsrätt endast undantages den mervärdeskatt, som kommer att utgå vid tidningsföretags inköp av tidningspapper vilket undantagande i tekniskt hänseende synes genomförbart. Såvitt länsstyrelsen rätt förstått torde den reservation, som avgivits av herr Ericsson, vara uttryck för denna tankegång. Länsstyrelsen hyser vidare betänkligheter emot utredningens förslag om slopande av nuvarande undantag från eljest föreliggande skattskyldighet vid handel med begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar.

V a d beredningen härom anfört synes nämligen ej utgöra tillräckligt fog för sådan ändring. Allt fortfarande torde sålunda en beskattning av handeln med dessa fordon befaras medföra en förskjutning från den reguljära till den irreguljära handeln, eftersom det kan antagas att den irreguljära handeln i insikt om kontrollsvårigheterna i stor utsträckning underlåter att uttaga skatten. Vidare kan den skattefria försäljningen av begagnade bilar direkt mellan privatpersoner förväntas öka, därest beskattning av sådana fordon återinföres. Länsstyrelsen finner därj ä m t e anledning påpeka att eftersom undantagandet av de begagnade bilarna från allm ä n varuskatt kombinerades med en höjning av bilaccisen, synes en ökad beskattning enligt mervärdeprincipen i och för sig böra föranleda en nedjustering av accisen. Enligt förslaget skulle skattskyldighet införas för alla inom byggnadsområdet verksamma rörelseidkare. Skatteplikten utsträckes alltså i förhållande till vad nu gäller att omfatta försäljning av byggnad, när denna utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, samt till tjänsteprestationer å fastigheter. För att begränsa beskattningen till materialvärdets andel av entreprenadsummorna föreslår beredningen, att beskattningsvärdet vid tillhandahållande av byggnad samt vid byggnadsoch anläggningsentreprenader i regel skall utgöra 60 % av vederlaget. Härigenom synes beredningen på ett tillfredsställande och ur kontrollsynpunkt enkelt sätt ha begränsat den skärpning av beskattningen jämfört med nuvarande förhållanden, som den utvidgade skattskyldigheten inom byggnadsområdet annars medfört. Beredningen konstaterar att väsentliga praktiska fördelar skulle vinnas om skattskyldigheten ifråga om handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och liknande kunde anknytas till företaget eller en delägare i stället för som nu till varje delägare samt föreslår, att på ansökan av samtliga delägare länsstyrelsen skall äga besluta, att en delägare skall anses som skattskyldig till mervärdeskatt för företagets hela skattepliktiga verksamhet. Länsstyrelsen utgår ifrån att beredningens förslag i denna punkt endast avser en formell begränsning av skattskyldigheten och att alltså samtliga delägare liksom hittills skall inregistreras såsom skattskyldiga även om blott en av dem förklaras skattskyldig och åsättes taxering. Vid bristande betalning från »huvuddelägarens» sida av t. ex. påförd kvarstående skatt, och om den-

236 na ej kan indrivas, måste samtliga delägare anses vara ansvariga för skattens erläggande. Detta krav torde icke kunna göras gällande på annat sätt än att i efterhand delägarna åsättes taxering var och en för sin andel av rörelsens omsättning, ett förhållandevis omständligt förfarande. Länsstyrelsen ifrågasätter därför huruvida icke i samband med förenämnda ansökan samtliga delägare böra åläggas ikläda sig betalningsansvar för skattens erläggande. För att undvika onödigt omständlig skatteredovisning har i beredningens författningsförslag intagits regler om att skattskyldig med flera förvärvskällor skall kunna medgivas rätt avge en för samtliga förvärvskällor gemensam mervärdeskatteredovisning. Enligt beredningen kan sådan rätt dock icke ifrågakomma enbart på grund av viss intressegemenskap t. ex. mellan dotter- och moderbolag. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid av praktiska skäl möjligheten att efter länsstyrelsens prövning erhålla rätt avgiva gemensam skatteredovisning utsträckas till att gälla även koncernföretag. Enligt för närvarande gällande regler föreligger ej skattskyldighet, då den skattepliktiga omsättningen ej överstiger 1 000 kr. Även enligt beredningens förslag anknytes skattskyldigheten till en viss omsättningsgräns, som bestämts till en total årsomsättning av 8 000 kr. kombinerad med en avtrappningsregel. Även med beaktande av att omläggningen till mervärdeskatt under alla omständigheter medför en väsentlig ökning av antalet skattskyldiga, ifrågasätter länsstyrelsen om icke den föreslagna gränsomsättningen är för hög. Enligt länsstyrelsens förmenande synes därför anledning föreligga undersöka huruvida icke skattskyldighet lämpligen kunde inträda vid en något lägre nivå. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare, huruvida med hänsyn till avdragsrätten för ingående skatt behov föreligger av en avtrappningsregel. Enligt mervärdeskattens konstruktion tillkommer avdragsrätt för ingående skatt den som bedriver verksamhet för vilken skattskyldighet föreligger. Ingår i verksamheten även prestationer, som ligger utanför beskattningens ram, åtnjutes ej avdragsrätt för denna del av verksamheten. I sådant fall skall avdragsrätten beräknas efter skälig grund. Enligt länsstyrelsens uppfattning kommer beräknandet av den avdragsgilla ingående skatten att föranleda svårigheter för rörelser med sådan kombinerad verksamhet.

Vad angår vidare t. ex. ingående skatt på inköp av motorfordon skall enligt beredningen avdrag få ske endast med så stor del, som belöper på användningen i den skattepliktiga verksamheten, samt motsvarande gälla ifråga om mervärdeskatt på drivmedel och andra kostnader för fordonet. Vare sig fråga är om bil i rörelse eller jordbruk kan en bedömning av avdragsrätten i dylika fall näppeligen ske förrän vederbörande taxeringsnämnd tagit ställning till den omfattning i vilken t. ex. en personbil har använts för privatkörning. Antalet tvister som hänför sig till nämnda bedömningar, är redan nu mycket stort. Omläggningen av varubeskattningen kan då befaras skärpa dessa svårigheter, eftersom det är svårt att nå fram till en enkel schablonregel. Länsstyrelsen förmenar, att en övergång till ett system med värdeminskningsavdrag för inventarier i jordbruk vid den s. k. kontantmetoden skulle underlätta konstruktionen av en schablonregel för bilavdrag och att det därför är önskvärt, att omläggningen av varubeskattningen samordnas med en sådan ändring av inkomstbeskattningsreglerna. För närvarande har enligt av riksskattenämnden utfärdad anvisning skattskyldig för ef terjustering av redovisad preliminär allmän varuskatt möjlighet att till varuskattekontoret vid vederbörlig länsstyrelse ingiva justeringsuppgift avseende den rätta skattepliktiga omsättningen för hela beskattningsåret. Beredningen föreslår att sådan justeringsuppgift vad angår redovisning av mervärdeskatt skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna självdeklarationen. Erfarenheten har emellertid visat att granskning av justeringsuppgift lämpligen bör ske å länsstyrelsen. Med hänsyn härtill synes böra föreskrivas att ifrågavarande uppgift även efter mervärdeskattens ikraftträdande insändes till länsstyrelsen, som efter erforderlig granskning har att överlämna densamma till den taxeringsnämnd som handhaver den skattskyldiges varuskattetaxering. Påpekas kan vidare att därest justeringsuppgiften utvisar att preliminär varuskatt erlagts med för lågt belopp och skillnadsbeloppet icke i samband med justeringsuppgiftens avlämnande inbetalts till länsstyrelsen, har enligt förenämnda av riksskattenämnden utfärdade anvisningar vederbörande taxeringsintendent att tillse att skillnadsbeloppet avkräves den skattskyldige. Även denna omständighet talar för att justeringsuppgiften jämväl när det gäller mervärdeskatt ingives till länsstyrelsen.

237 Länsstyrelsen har ej något att erinra emot beredningens förslag beträffande beskattningsvärde, öppen skattedebitering och faktureringsplikt. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma torde inom vissa verksamhetsgrenar åtminstone den närmaste tiden efter den föreslagna mervärdeskattens genomförande komma att konstateras bristande fullgörande av faktureringsplikten. Eftersom i köparens deklaration yrkade avdrag för ingående skatt skall kunna styrkas av skattedebitering å inköpsfakturor och andra motsvarande handlingar, lär dock köparnas intresse att erhålla sådana för beskattningsmyndigheterna godtagbara handlingar snabbt framtvinga ett fullgörande från säljarnas sida av fakturering i föreskriven ordning. Skillnaden mellan framräknad bruttoomsättning och summa omsättningsavdrag utgör den skattepliktiga omsättningen, vara den utgående skatten skall beräknas enligt den allmänna skattesatsen. Övriga korrigeringar skall enligt beredningen verkställas därefter såsom skatteavdrag. Bland skatteavdragen skall enligt utredningen även medtagas sådan korrigering, som erfordras för att skattesatshöjning i anledning av omläggningen till mervärdeskatt icke skall få retroaktiv verkan, sålunda bl. a. i samband med kreditleveranser, som verkställts men icke betalats före mervärdeskattens ikraftträdande, samt avtalade leveranser, som icke fullgjorts före ikraftträdandet. Huruvida sådan justering, i likhet med vad som i varuskattehänseende gäller, skall ske genom omsättningsavdrag eller genom skatteavdrag i enlighet med beredningens förslag synes länsstyrelsen svårbedömbart. Spörsmålets lösning har delvis sammanhang med deklarationsblankettens utformning och förslag till sådan blankett föreligger ej för närvarande. Avgörande torde böra vara vilken metod som kan förväntas medföra minst praktiska svårigheter för de skattskyldiga. Det till mervärdeskatt betalningspliktiga skattebeloppet utgöres av skillnaden mellan skattebeloppet på den skattpliktiga omsättningen och summan av därifrån verkställda

skatteavdrag. På vederbörande taxeringsnämnd ankommer enligt förslaget att fastställa den slutliga mervärdeskatten eller i förekommande fall den överskjutande mervärdeskatten. Invecklade fördelningsproblem kan härvid uppkomma t. ex. vid bedömning av avdragsrätten beträffande uppförande och underhåll av byggnad, därest byggnaden användes såväl för rörelse som till bostad. Som länsstyrelsen redan tidigare berört uppkommer även svårlösta spörsmål vad angår avdragsrätten för kostnad för motorfordon. Kontrollen av de olika skatteavdragen skall i första hand ske å länsstyrelsen i samband med den förberedande granskningen av de preliminära varuskattedeklarationerna. Denna kontroll lär dock i ovan berörda fall kompliceras av den omständigheten att i den preliminära deklarationen tydligen skall utan närmare specifikation angivas det sammanlagda skattebelopp, som enligt den skattskyldiges egen beräkning erlagts för avdragsgilla anskaffningar. Bestämningen av avdragsrättens omfattning torde därför få samordnas med taxeringsförfarandet, eftersom först taxeringsnämnden med ledning av uppgifter i den allmänna självdeklarationen har möjlighet att utan alltför ingående undersökningar taga ställning till befogenheten av yrkade skatteavdrag i dessa hänseenden. Särskilt för de lokala taxeringsnämnder, som enligt förslaget skall handhava jordbrukarnas taxering till mervärdeskatt, lär dock enligt länsstyrelsens förmenande nu berörda fördelningsproblem bli betungande. I handläggningen av detta ärende har deltagit - förutom undertecknade - landskamreraren C. Arthur Norgren, tf taxeringsintendenten Henry Edelin, tf biträdande taxeringsintendenten Erik Olofson samt länsnotarie Parker Persson. Malmö i landskontoret den 20 oktober 1964. Gösta Netzén Erland Nilson

Länsstyrelsen i Hallands län Beredningen har till uppgift att utarbeta förslag till ett helt nytt skattesystem i stället för det nu gällande, otidsenliga och genom partiella reformer sönderstyckade systemet.

Det förefaller länsstyrelsen uppenbart att det för en samlad bedömning av det nya systemets verkningar varit lyckligast om beredningens uppdrag helt kunnat slutföras innan

238 någon del därav tagits upp till genomförande. Avvägningarna inom beredningen och statsmakternas ställningstagande kan självfallet tänkas ha utfallit annorlunda om hela systemet kunnat presenteras på en gång. Som ett exempel härpå får länsstyrelsen uppta frågan om den definitiva källskatten, vilken jämväl ingår i beredningens utredningsuppdrag. Några väsentliga förmåner med denna skatteform kan knappast vinnas, om den inte skulle komma att omfatta flertalet löntagare. Det förefaller vidare, som om en förutsättning för införande av den definitiva källskatten är, att för de skattskyldiga, som skall erlägga sådan, skall gälla proportionella skatteskalor. Mot det sistnämnda kan knappast invändas att den form av definitiv källskatt, som f. n. tillämpas, nämligen sjömansskatten, kunnat införas med bibehållande av en progressiv skatteskala. I fråga om sjömansskatten har nämligen kravet på progression i beskattningen såtillvida uppgivits, som någon sammanläggning av inkomst ombord och inkomst i land inte sker. Med en lämplig fördelning av dessa inkomster kan således en sjöman komm a att beskattas proportionellt, fastän den sammanlagda inkomsten är så stor, att den vid vanlig inkomstbeskattning skulle drabbas av progressiv skatt. Av beredningens beräkningar framgår att år 1970 med den föreslagna höjningen av det proportionella skiktet endast c : a 50 procent av löntagarna skulle ha att erlägga proportionell skatt. Antages nu förslaget om skatteskalorna, kan följden bli, att beredningen vid övervägandena om den definitiva källskatten finner sig antingen böra avvisa denna, därför att antalet löntagare, som skulle erhålla sådan skatt, blir för litet, eller ock föreslå en ny höjning av det proportionella skiktet. Även andra exempel på olägenheterna av ett genomförande av det nya systemet i omgångar skulle kunna anföras. Länsstyrelsen finner emellertid, att så starka skäl för ett genomförande av det nu framlagda förslaget får anses föreligga - framför allt med hänsyn till exportindustrin och nödvändigheten att lindra den progressiva beskattningen att de nu anförda synpunkterna inte bör hindra den föreslagna delreformen. I princip ansluter sig länsstyrelsen till vad som föreslagits. Betänkandet får anses vara ett synnerligen väl genomarbetat förslag på skatteområdet och beredningen har enligt länsstyrelsens mening lyckats väl i sitt arbete med översyn av såväl direkta som indirekta

skatter samt avvägningen mellan dess^. Det ökade inslaget av indirekt beskattning med möjligheter till effektiv taxeringskontroll synes även vara ägnat att minska skattefusk och skatteflykt. Länsstyrelsen har således utöver vad som n e d a n angives i vissa specialfrågor icke något att erinra mot ett genomförande av förslaget. Socialförsäkringens finansiering Kostnaderna för socialförsäkringens olika grenar har under de senaste tio åren stigit kraftigt, vilket i sin tur medfört större fir.ansieringsproblem än tidigare. Hittills har socialförsäkringen i huvudsak finansierats på tre olika sätt. Dessa har varit 1) avgifter av de försäkrade (egenavgifter), 2) avgifter av arbetsgivarna (arbetsgivaravgifter) samt 3) skatter. Ett mera enhetligt finansieringssystem får anses önskvärt. Allmänna skatteberedningens förslag till finansiering avser endast folkpensioneringen (frånsett kommunbidragen) samt sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för sjukpenning till icke förvärvsarbetande kvinnor. Förmånerna i fråga benämnes av beredningen grundförmåner. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke även yrkesskadeförsäkringen, som för närvarande är föremål för översyn av särskild kommitté, samt hela sjukpenningförsäkringen skulle kunna inlemmas i det nu föreslagna finansieringssystemet. Länsstyrelsen förordar beredningens förslag, att en arbetsgivaravgiftsfinansiering för anställda införes. Administrativa och uppbördsmässiga skäl talar starkt härför, därvid samordning med uttaget av ATP-avgift bör ske. För dem, som har inkomster av annat än anställning, anser länsstyrelsen liksom beredningen, att en egenavgift - en s. k. grundförsäkringsavgift - av motsvarande tyngd som uttaget av arbetsgivaravgift bör införas. Såväl arbetsgivaravgifterna som grundförsäkringsavgifterna bör vara avdragsgilla vid taxeringen för statlig och kommunal inkomstskatt. Arbetsgivaravgiften skall genomföras etappvis under åren 1966-1970, därvid ett särskilt kraftigt avgiftspåslag föreslås år 1966. Oaktat vissa risker ur bl. a. lönebildningssynpunkt föreligger vid en dylik ojämn avgiftsstegring, anser sig länsstyrelsen dock böra tillstyrka, att påförandet av de nya arbetsgivaravgifterna sker i den föreslagna takten. Förslaget torde nämligen innebära, att m a n härigenom smidigast erhåller de medel, som behövs för att

239 omedelbart avveckla nuvarande egenavgifter till folkpensionering och sjukvård, vilka särskilt för mindre inkomsttagare utgör en h å r d belastning. Beträffande folkpensioneringsavgifterna m å i sammanhanget framhållas att dessa genom lagändring år 1964 numera i princip ej är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Omläggningen av finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner för de anställda från egenavgifter till arbetsgivaravgifter innebär bl. a. minskade direkta utgifter för de anställda och en större belastning för arbetsgivarna till förmån för personalen. Det är uppenbart, att hänsyn härtill måste tagas vid kommande löneförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. För att göra övergången till en ökad indirekt beskattning mjukare och mindre betungande speciellt för de anställda, som enligt beredningens förslag första året för skattereformens genomförande till följd av ett då starkt reducerat utrymme för kontanta löneförbättringar kan väntas bli särskilt hårt ansträngda, föreslår länsstyrelsen, att omläggningen av den nuvarande varuskatten till en mervärdeskatt sker först andra året för skattereformens genomförande. De punktskatter, som beredningen föreslår slopade, avskaffas i samband därmed. Den av beredningen föreslagna höjningen av bensinskatten bör likaledes framflyttas till andra året för reformens genomförande.

Den direkta beskattningen Skatteskalorna. En jämförelse av nu gällande och för år 1970 föreslagna skatteskalor visar, att marginalskatten år 1970 kommer att inte oväsentligt sänkas i förhållande till vad som nu gäller. Trots denna reducering får marginalskatten fortfarande anses hög. Detta höga skattetryck frestar otvivelaktigt till skattefusk och skatteflykt. Därtill kommer att en sänkning av marginalskatten med all sannolikhet skulle få en gynnsam effekt ur arbetsmarknadssynpunkt. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, om inte en ytterligare sänkning över hela linjen av procentsatserna i skatteskalorna för den statliga inkomstskatten borde övervägas. Förvärvsavdragen. I likhet med utredningen finner länsstyrelser, att tillräckliga skäl icke kan anses föreligga att bibehålla förvärvsavdrag för barnlösa familjer.

För kvinna med inkomst av eget arbete eller rörelse och med hemmavarande barn under 16 år föreslår utredningen förvärvsavdrag med 25 % av inkomsten, dock lägst 1 000 kronor, om inkomsten därtill förslår. En sådan konstruktion av avdraget synes kunna leda till att gifta kvinnor begränsar sin arbetsinsats till det i förhållande till förvärvsavdrag mest gynnsamma inkomstläget. Den nuvarande beräkningsgrunden, bottenavdrag j ä m t e kvotavdrag, kan antagas mera öka intresset för gifta kvinnor att taga ett stadigvarande arbete utanför hemmet. Det torde därför vara att föredraga av arbetsmarknadspolitiska skäl. Förslaget tillstyrkes såvitt det avser den övre gränsen, 4 000 kronor, och kvotdelen, 25 %. Däremot vill länsstyrelsen förorda en uppräkning av bottenavdraget till 500 kronor från nuvarande 300 kronor. Det förutsattes, att kvotdelen i likhet med vad som nu gäller beräknas på inkomsten av förvärvskällan, d. v. s. efter avdrag för kostnader. Länsstyrelsen vill vidare ifrågasätta, huruvida icke rätten till förvärvsavdrag bör utsträckas i så måtto, att avdraget medgives gift kvinna med hemmavarande barn under 18 år mot nuvarande 16 år. Härigenom uppnås även likformighet med vad som gäiler för medgivande av dubbelt ortsavdrag i ofullständiga familjer, vilket får anses innebära en ur taxeringssynpunkt väsentlig förenkling. I detta sammanhang torde det också böra övervägas att utsträcka rätten till avdrag med 1 000 kronor för underhåll av icke hemmavarande barn att gälla barn u p p till 18 år. Beredningen har föreslagit, att gift m a n med inkomst av jordbruksfastighet skall medgivas avdrag med u p p till 1 000 kronor för hustruns arbete i jordbruket, därvid det skall ankomma på taxeringsmyndigheterna att pröva huruvida hustrun faktiskt utfört arbete i jordbruket för ett värde av minst 1 000 kronor. Enligt länsstyrelsens mening är svårigheten att kontrollera och bedöma avdraget så påtaglig, att tanken på en dylik prövning bör överges. Deklarationsgranskningen bör omfatta andra och viktigare uppgifter. Länsstyrelsen vill därför förorda, att avdraget bibehåller sin karaktär av schablonavdrag. Under sådana omständigheter synes det föreslagna avdraget vara alltför högt. Beloppet torde lämpligen böra anpassas efter bottenavdraget för förvärvsarbetande kvinna, som av länsstyrelsen föreslagits till 500 kronor. Motsvarande bestämmelser bör gälla för gift kvinna m e d inkomst av jordbruksfastighet.

240 Förmögenhetstaxeringen. Utredningens förslag att förmögenhetsskatt icke skall uttagas för förmögenhet under 125 000 kronor tillstyrkes. Länsstyrelsen vill emellertid förorda att denna reform träder i kraft redan vid 1966 års taxering för att lindra den skärpning av förmögenhetsbeskattningen, som kan antagas bli en följd av 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Den indirekta beskattningen Beredningen har föreslagit, att den indirekta beskattningen utformas såsom en allmän konsumtionsskatt med uppdelad betalningsskyldighet, där varje led i produktions- och distributionskedjan har att svara för den skatt, som åvilar värdetillväxten, mervärdet, som varan tillförts genom bearbetning eller annan prestation inom det egna ledet. För att nå de fördelar en sådan mervärdeskatt kan erbjuda i förhållande till nuvarande varuskatt, bl. a. i fråga om avkastning och konkurrensneutralitet, förutsattes, att mervärdeskatten med avseende å beskattningsområdet ges en i möjligaste mån generell omfattning. Detta är även önskvärt ur tillämpningssynpunkt. Antalet till mervärdeskatt skattskyldiga kommer därför att öka inte endast genom att skatt skall uttagas i flera led utan även genom att beskattningsområdet som sådant utvidgas. Beredningen har också strävat efter att under mervärdebeskattningen inrymma de enligt gällande varuskatt skattefria områdena. I detta sammanhang har beredningen haft att taga ställning till svårlösta avvägningsproblem. Tveksamhet kan råda inför en del av de av beredningen förordade lösningarna. I det följande skall några synpunkter framföras i dessa avseenden. Handel med begagnade motorfordon. Någon invändning reses i och för sig ej emot beskattning av handel med begagnade motorfordon. Beredningens förslag om upphävande av nu gällande undantagsbestämmelser kan emellertid - såsom framhållits såväl av beredningen som reservanter mot beredningens förslag - antagas medföra en ökning av den irreguljära handeln med begagnade bilar. Inte bara ur beskattningssynpunkt utan även ur trafiksäkerhetssynpunkt är en sådan utveckling av ondo. Det radikalaste sättet att komma till rätta med problemet vore att skattebelägga all handel med begagnade bi-

lar, d. v. s. även den som sker mellan privatpersoner. Detta innebär dock ett avsteg från kravet på yrkesmässigt bedriven verksamhet. Länsstyrelsen anser därför denna väg ej framkomlig. Ett sätt att begränsa den befarade förskjutningen mot en irreguljär handel kan vara att kräva särskild auktorisation för handel med begagnade bilar. Även om den irreguljära handeln är svårkontrollerbar och försäljningen mellan privatpersoner över huvud ej berörs, anser länsstyrelsen sådan auktorisation böra närmare övervägas. Byggnadsområdet. Beredningen föreslår, att skatteplikt skall föreligga för såväl material som arbetsprestationer vid nyproduktion och reparation av fastighet och tillbehör till fastighet inklusive s. k. fasta maskiner. En utsträckning av beskattningsområdet på sätt beredningen föreslagit medför olägenheter i olika avseenden. I betänkandet har bl. a. pekats på uppkommande fördelningsproblem i fråga om avdragsrätt för ingående skattebelastning. Länsstyrelsen vill framhålla, att kontrollen på omsättningsskattekontoren av en i samband med redovisning av mervärdeskatt gjord fördelning av ingående skatt sannolikt kommer att bli både svår och tidskrävande. Om fråga blir om ett större antal fördelningsfall, torde någon ingående kontroll av fördelningen knappast medhinnas. I betänkandet har även pekats på att förslaget kommer att innebära en skärpt beskattning av bostadskonsumtionen och en vidgning av redan nu rådande betydande skillnader i boendekostnaderna. För att motverka dessa tendenser har beredningen föreslagit, att beskattningsvärdet vid skattepliktig försäljning av byggnad skall anses utgöra 60 procent av vederlaget. Utom vad som nu anförts torde ett genomförande av beredningens förslag i fråga om beskattning av byggnadsområdet medföra svårigheter, då det gäller att få med en del av dem, som blir skattskyldiga enligt förslaget. Erfarenheten visar, att hantverkare av olika slag redovisar sina inkomster såsom inkomst av tjänst. Detta gäller inte minst, då fråga är om reparationsarbeten på fastighet och vid uppförande av sommarstugor. Många gånger är det fråga om hantverkare, som under större delen av året är anställda hos någon byggmästare. I sådana fall kan svårigheter ofta uppstå, då det gäller att avgöra, om fråga är om en yrkesmässigt bedriven verksamhet eller anställningsförhållande. I detta

241 sammanhang kan man inte heller bortse från att ur redovisnings- och kontrollsynpunkt det här är fråga om grupper med svåröverskådlig och svårkontrollerbar verksamhet. Oavsett om byggnadsområdet vid mervärdebeskattning intages under beskattning, eller om man anknyter till de för allmänna varuskatten gällande principerna, kommer svårigheter att uppstå. De negativa verkningarna på bostadsproduktionen och övervaknings- och kontrollsvårigheterna vid genomförande av beredningens förslag bedömer länsstyrelsen såsom större nackdelar än olägenheterna vid undantag från skatteplikt enligt vad som gäller i fråga om allmänna varuskatten. Länsstyrelsen anser därför byggnadsområdet vid mervärdebeskattning böra behandlas efter samma principer, som gäller för allmänna varuskatten. För att komma till rätta med de kumulativa verkningar en sådan behandling av byggnadsområdet kan komma att medföra ifråga om produktiva anläggningar, bör övervägas möjligheten att - trots de av beredningen påpekade svårigheterna - tillskapa någon form av schablonmässig avdragsrätt för värdet av gjorda nyeller reinvesteringar i fastighet. Om beredningens förslag i fråga om byggnadsområdet genomföres, vill länsstyrelsen, för att mildra beskattningen av bostadskonsumtionen, ifrågasätta en längre gående reducering av beskattningsvärdet vid skattepliktig försäljning av byggnad än vad beredningen förordat. Jordbruk och skogsbruk. Länsstyrelsen finner i likhet med beredningen inte principiella erinringar kunna resas mot att jordbruk och skogsbruk i mervärdeskattehänseende likställes med andra näringar. Antalet jordbruk överstiger enligt gjorda beräkningar 200 000. Skattskyldighet för dessa näringsgrenar innebär därför en väsentlig utökning av antalet skattskyldiga. Man kan även befara, att inom denna grupp skattskyldiga svårigheter många gånger kommer att uppstå ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om tiden inte nu är mogen för införandet av obligatorisk bokföringsskyldighet för jordbruk och skogsbruk. Tidningar och tidskrifter samt annonser. Beredningen har föreslagit slopande av vid allmänna varuskatten gällande undantag från skatteplikt för dagstidningar och vissa andra

16-413386

publikationer. Mot beredningens förslag i denna del har ett flertal ledamöter reserverat sig. Länsstyrelsen, som ej anser skäl föreligga för utsträckning av mervärdebeskattningen till ifrågavarande tidningar och tidskrifter, ansluter sig till de synpunkter och förslag, som förordas i den av herr Hedborg m. fl. avgivna reservationen. Undantages ifrågavarande publikationer från skatteplikt innebär detta att tidningsföretagens rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt i många fall får tillgodoses genom restitution. Om skattefriheten för tidningarna kombineras med skatteplikt för annonser m. m. kommer, som beredningen framhållit (sid. 394), utgivaren av skattefri publikation att få en skattepliktig omsättning, som kan utnyttjas för avlyftning av ingående skatt. Annonsområdets intagande under beskattning kan därför bidraga till att begränsa restitutionsfallen och restitutionsanspråken. Länsstyrelsen vill därför föreslå, att skattefriheten för vissa tidningar och tidskrifter kombineras med skatteplikt för annonsområdet. Avtrappningsregeln. Den av beredningen föreslagna avtrappningsregeln kan antagas medföra en hel del fel och besvär vid tillämpningen. Om gränsen för skattefrihet sänkes från 8 000 kronors årsomsättning till 5 000 kronor, synes knappast behov av avtrappning föreligga. I och för sig anser länsstyrelsen ej heller skäl föreligga för generell skattefrihet för verksamhet med årsomsättning överstigande 5 000 kronor. Länsstyrelsen vill därför förorda, att gränsen för skattefrihet bestämmes till 5 000 kronors årsomsättning, samt att avtrappning ej sker. Avdragsrätt för ingående skatt för näringsidkares person- och combibilar. Beredningen har vid behandling av vissa inskränkningar i rätten till avdrag för ingående skatt, vid inköp av personbilar och andra motorfordon föreslagit, att endast den del av den ingående skatten, som belöper på fordonets användning i den skattepliktiga verksamheten, skall få avdragas. En sådan regel kommer att innebära fördelningsproblem. Antalet fall, där det blir fråga om sådan fördelning, kommer att bli stort inte minst med tanke på att jordbruk och skogsbruk intagits under mervärdeskatten. Rent arbetsmässigt synes det därför vara en fördel, om avdrag helt vägrades för ingående skatt på åtminstone person- och combibilar. Den ku-

242 mulativa effekt detta kan ha, får bedömas som förhållandevis ringa. Skulle emellertid rätt till avdrag för en del av den ingående skatten genomföras, synes lämpligt att någon form av schablonregler tillskapas.

ställande av ytterligare skatt eller restitution av skatt, synes justeringsuppgiften böra insändas till omsättningsskattekontoret och därifrån överlämnas till vederbörande taxeringsnämnd.

Tid för avgivande talning av skatt.

Övrigt.

av deklaration

och

inbe-

Beredningen föreslår utsträckning av tiden för avgivande av deklaration och inbetalning av skatt till den 25 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång. Länsstyrelsen vill ifrågasätta en ytterligare utsträckning av denna tid. O m förfallodagen framflyttas till någon av de första dagarna i respektive månaderna april, juni, augusti, oktober, december och februari, kommer inte omsättningsskatt och inkomstskatt att förfalla till betalning samma månad. För de skattskyldigas del kan detta antagas innebära en lättnad ur likviditetssynpunkt. Restitution. Länsstyrelsen anser för sin del den av beredningen föreslagna beloppsgränsen för restitution under löpande redovisningsår, 500 kronor, vara för låg. Utan att förorsaka de skattskyldiga alltför stort men torde beloppsgränsen kunna bestämmas till 1 000 kronor. Kostnadsersättning. Det synes rimligt, att de skattskyldiga även vid allmän omsättningsskatt erhåller någon ersättning för sitt arbete med redovisningen av skatt. Länsstyrelsen anser därför, att någon form av kostnadsersättning skall utgå. O m reglerna härför utformas efter vad som gäller för varuskatt, synes möjligheter föreligga att genom en inte alltför stor differentiering och genom justering av promilletalen något begränsa kostnaderna för sådan ersättning. Justeringsuppgift. I 22 § förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt har stadgats skyldighet att i förekommande fall lämna justeringsuppgift samt att denna uppgift skall bifogas allmänna självdeklarationen. Med hänsyn till att justeringsuppgiften kan föranleda fast-

V a d beredningen på sidan 414 anfört rörande skatteplikt och undantag från skatteplikt vid försäljning av näringsidkares anläggningstillgångar stämmer inte helt överens med vad som utsäges i 13 § förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt. I författningstexten stadgad skattefrihet vid försäljning av anläggningstillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten synes ej inrymmas i vad som anförts på sidan 414. Av författningstexten framgår för övrigt ej om skattefrihet föreligger vid överlåtelse av del av verksamhet, t. ex. filial eller rörelsegren. Ett förtydligande av författningstexten i detta avseende synes önskvärt. I anvisningarna till 11 § författningsförslaget har intagits en definition av vad som förstås med servering. Enligt beredningens förslag skall några speciella reduktionsregler motsvarande vad som gäller vid varuskatt ej tillämpas vid allmän omsättningsskatt. Vid sådant förhållande synes nu ifrågavarande definition överflödig. Övergång till en allmän omsättningsskatt av föreslagen typ kommer att medföra en avsevärd ökning av antalet skattskyldiga. För Hallands län, som är ett jordbrukarlän m e d omkring 12 000 jordbruk, kommer antalet skattskyldiga att flerdubblas. Den ökade betydelsen av den indirekta beskattningen bör föranleda en utbyggnad av kontrollverksamheten. En avsevärd utökning av personalen å det nya omsättningsskattekontoret i förhållande till vad som nu finnes på varuskattekontoret synes ofrånkomlig. I den slutliga handläggningen har förutom undertecknade deltagit taxeringsintendent Seth Manhem, länsrevisor Ola Sjögren och bitr. taxeringsintendent Nils Granath. H a l m stad i landskontoret den 20 november 1964. Ingvar

Lindeli Sven

Svensson

243 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län I de direktiv, som meddelats för skattesystemutredningen, konstateras att vårt skattesystem alltjämt domineras av direkta skatter till stat och kommun och att denna dominans tenderar att öka på grund av de progressiva skatteskalornas konstruktion samt den fortgående stegringen av medborgarnas inkomster. Starka skäl talar emellertid enligt direktiven för en övergång till ökat inslag av indirekt beskattning. Vid skattebördans fördelning bör man, så som även framhålles i direktiven till utredningen, icke rygga tillbaka för långtgående reformer. Utifrån angivna utgångspunkter anser länsstyrelsen skatteberedningens förslag innebära en alltför blygsam målsättning för omfördelning av skattebördan från direkt till indirekt skatt. Länsstyrelsen anser nämligen, att man vid avvägningen även måste beakta kommunernas behov av skatteintäkter. Av tabell 3 i betänkandet framgår, att det kommunala skatteuttaget år 1963 i det närmaste var lika stort som summan av direkta statliga skatter, cirka 7 000 miljoner kronor. De senaste årens utveckling har kännetecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna, vilket tagit sig uttryck i stegrade utdebiteringssatser och även framgår därav, att den relativa skillnaden mellan direkta statsskatter och de direkta kommunalskatterna krympt ihop från år till år. Denna utveckling måste förutsättas bliva accentuerad under den närmaste framtiden. Man måste därför räkna med att den minskning av de direkta skatterna till staten, som föreslås av allmänna skatteberedningen snart nog kommer att uppvägas av ökade kommunala skatter. Det måste därför befaras att även i framtiden det samlade uttaget av direkt skatt kommer att bli alltför stort om det sättes i förhållande till uttaget av indirekt skatt. Vill man komma tillrätta härmed och samtidigt bereda rum för ökande kommunala skatteuttag i den direkta beskattningens form, synes den enda möjligheten vara att ytterligare minska den direkta statliga beskattningen. Länsstyrelsen anser därför, att en betydligt radikalare linje bör väljas än beredningen föreslagit. Den väg, som här står till buds, är att genomföra en minskning av den direkta statliga beskattningen, vilket i sin tur med hänsyn till den givna ra-

men nödvändiggör ökat uttag av indirekt statlig skatt. Av tabell 58 i betänkandet framgår, att indirekt statlig skatt i form av energiskatt och särskild varuskatt för närvarande uppgår till sammanlagt 1 600 miljoner kronor. Länsstyrelsen ifrågasätter om det under ovan angivna omständigheter kan anses välbetänkt, att - som beredningen föreslagit - helt slopa uttaget av dessa skatter. Det kan också hävdas, att man i syfte att jämna vägen för ett system med definitiv källskatt på bred front bör minska progressionen i skatteskalorna i betydligt större utsträckning än beredningen föreslagit. De förslag till mildring av skatteskalorna beredningen framlagt finner länsstyrelsen alltför återhållsamma. Särskilt framstår förslaget till utökning av det proportionella skiktet i desamma som synnerligen blygsamt. Det förefaller föga rimligt med en progressiv beskattning av beskattningsbara inkomster icke ens uppgående till 10 000 kronor. En dylik konstruktion av skatteskalorna är också i eminent grad ägnad att försvåra införandet av en definitiv källskatt för löntagare. En övergång till ett dylikt skattesystem vill länsstyrelsen beteckna som ett angeläget ärende. Stora ansträngningar bör göras för att underlätta en sådan reform av vårt skatteväsen. Länsstyrelsen förordar sålunda ett högre uttag av indirekt skatt än beredningen föreslagit eventuellt genom bibehållande av nu utgående punktskatter jämsides med införandet av mervärdeskatt mot vars införande länsstyrelsen i princip icke har något att erinra. Vidare föreslår länsstyrelsen att den statliga direkta skatten konstrueras som en proportionell skatt relativt högt upp i inkomstskikten. Även när det gäller den direkta beskattningens utformning kan man säga att skattesystemutredningen intagit en negativ attityd till djupgående reformer. Man måste fastslå, att utredningens resultat inte heller inom detta fält präglas av några djärva linjer. Delvis är detta förståeligt med hänsyn till att utredningen varit starkt bunden av de givna direktiven. Likväl hade man gärna sett att utredningen hade ägnat större uppmärksamhet åt den problematik, som sammanhänger med beskattningsreglernas reella be-

244 lydelse för skatteförmågan hos olika inkomstoch hushållsgrupper och särskilt då hos personer med låga inkomster. Det hade varit av stort intresse om utredningen hade sökt angripa dessa frågeställningar genom att låta företaga sociologiska undersökningar av levnadsförhållanden för olika grupper av hushåll i olika fall för att sedan helt förutsättningslöst basera sina ställningstaganden på vad sådana undersökningar skulle kunna visa. Länsstyrelsen vill i sammanhanget erinra om att länsstyrelsen senast i yttrande den 30 oktober 1963 riktat kritik mot det nuvarande systemet med skattefria existensminimum och mot beskattningsreglerna för folkpensionärer. Länsstyrelsen nödgas nu konstatera att hithörande spörsmål alltjämt kan ge anledning till diskussion. Länsstyrelsen vill emellertid inte häri se ett skäl att överge den av utredningen förordade principen med omfördelning från direkt till indirekt skatt. Det framstår dessutom som antagligt, att de här antydda problemen kommer att bli mindre påtagliga efter genomförandet av en definitiv källskatt. Skulle de likväl anmäla sig torde de få utredas i särskild ordning. Sambeskattningsfrågan har i den allmänna debatten tilldragit sig särskilt intresse. Länsstyrelsen anser angeläget - att i nuvarande arbetskraftssituation - de gifta kvinnorna i görligaste mån stimuleras till förvärvsarbeten utom hemmet. Beskattningsfrågan kan i detta sammanhang inte förbigås. Beredningen har i viss mån velat beakta detta och har sökt sig fram på två vägar för att uppnå sitt syfte. Förslag har sålunda framlagts dels om utvidgning av området för tudelningsprincipen vid äkta makars beskattning och dels om höjning av förvärvsavdraget för förvärvsarbetande föräldrar med barn. För makar utan barn har förvärvsavdraget däremot föreslagits skola helt avskaffas. Ur ren arbetsmarknadssynpunkt framstår sistnämnda förslag såsom olämpligt, ehuru effekten av förslaget icke bör överdrivas, då avdraget ifråga är av blygsam storlek, allenast 300 kronor. Länsstyrelsen vill understryka att problemkomplexet rörande sambeskattning kan ses ur olika synvinklar. Tidigare har berörts betydelsen av att det proportionella bottenskiktet göres så brett som möjligt. Men det bör också uppmärksammas, att det nuvarande systemet med sambeskattning av äkta makar i och för sig utgör ett väsentligt hinder för en övergång till definitiv källskatt. Det kan visserligen icke anses realistiskt att nu överväga en omedelbar övergång till särbeskattning av äkta makar men det kan likväl ifrågasättas om det kan vara lämpligt

att i någon större utsträckning vidga det område inom vilket sambeskattningsmetoden skulle kunna medföra en lindring av skatteuttaget. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam inför beredningens förslag om höjning av tudelningsgränsen. En sådan höjning resulterar nämligen i minskad skattebelastning för makar i jämförelse med ensamstående skattskyldiga. Skatteskärpningen vid en framtida övergång till särbeskattning i samband med införande av definitiv källskatt kommer då att bli mera framträdande än som skulle bliva fallet, om en dylik reform skulle genomföras med den nu gällande skatteskalan för makar. En kompromisslösning skulle vara att under en övergångstid införa en modifierad skatteskala för äkta makar innebärande mera försiktig höjning av tudelningsgränsen än beredningen föreslagit. Förslaget om höjda förvärvsavdrag för föräldrar med barn vill länsstyrelsen emellertid förorda, då avdrag av denna karaktär kan antagas bli ett bestående element i skattesystemet oberoende av om sambeskattning eller särbeskattning skall bli den förhärskande metoden. Länsstyrelsen erinrar i detta sammanhang om att förvärvsavdragen redan enligt nuvarande bestämmelser icke är exklusivt knutna till sambeskattningsfallen utan även tillkommer ensamstående barnförsörjare i de fall barnen är att betrakta som hemmavarande. Beredningen har föreslagit höjning och viss omkonstruktion av förvärvsavdraget för gift kvinna, som har inkomst av jordbruksfastighet och för gift man, vars hustru utfört arbete i av mannen bedrivet jordbruk eller rörelse. Sålunda skall avdraget utmätas i förhållande till arbetsinkomstens värde upp till ett belopp av 1 000 kronor. Därjämte har avdraget förbehållits allenast barnfamiljerna. Beredningen förutsätter, att beskattningsnämnderna skall gå in på en realprövning av värdet å hustruns arbetsinsats. Detta innebär att en kvantitets- och kvalitetsmässig bedömning av sagda arbetsinsats skall äga rum. Länsstyrelsen måste uttala stor tveksamhet angående möjligheten att i praktiken göra en dylik prövning. Erfarenheterna från tillämpningen av nu gällande bestämmelser beträffande förvärvsavdraget å 300 kronor, som utgår under liknande betingelser, ger vid handen, att man i det praktiska taxeringsarbetet normalt måste acceptera vad de skattskyldiga själva påstår angående hustruns arbetsinsats i jordbruk respektive rörelse. Detta är också naturligt då någon kontroll eller motbevisning självfallet sällan kan presteras av taxeringsmyndigheterna rörande omförmälda för-

245 hållande. Det är ju endast makarna själva, som har närmare kunskap angående hustruns eventuella arbetsinsats och omfattningen av densamma. Det är endast i speciella fall, exempelvis då jordbruksfastighet utarrenderats, som taxeringsmyndigheterna med framgång kan ställa sig avvisande till yrkande om förvärvsavdrag. Det synes länsstyrelsen därför uteslutet att vid en förhöjning av avdraget prövningen av detsamma skall kunna bli väsentligt mera rigorös än för närvarande. Om avdragsförhöjningen skall genomföras måste det reella läget beaktas, d. v. s. man måste vara på det klara med att det förhöjda förvärvsavdragets maximalbelopp kommer att slå igenom praktiskt taget över hela linjen. Beredningen lämnar synnerligen knapphändiga motiveringar beträffande sitt förslag om förmögenhetsskatten. Den föreslagna skatteskalan har icke alls motiverats. Som motiv för höjningen av skattepliktsgränsen från 80 000 kronor till 125 000 kronor har åberopats inträdd och förväntad penningvärdesförsämring samt antaglig höjning av taxeringsnivån för fastigheter i anledning av nu pågående allmänna fastighetstaxering. Enligt den redovisning, som beredningen lämnat, synes en förhöjning av skattepliktsgränsen till 100 000 kronor vara betingad av penningvärdeförändringen. Länsstyrelsen anser emellertid att man bör stanna härvid. Anledningen att i förevarande sammanhang åberopa förväntad höjning av fastighetsvärdena synes knappast föreligga. Det måste nämligen framhållas, att denna höjning kan förväntas bli mycket heterogen för olika kategorier av fastigheter. Beträffande jordbruksfastigheter med skog och flertalet hyresfastigheter kan höjningen beräknas bli tämligen liten. Beträffande villor och i synnerhet fritidsfastigheter kan höjningen visserligen förväntas bliva större men taxeringsnivån kommer likväl med största sannolikhet att mycket väsentligt understiga marknadspriserna. Redan den teknik, som tillämpas vid en allmän fastighetstaxering, medför att taxeringsvärdena inte når upp till saluvärdena. Uppräkningen av taxeringsnivån baserar sig nämligen på medeltalet av priserna vid försäljningar som ägt rum sedan senaste allmänna fastighetstaxeringen. Då priserna varit i ständig stegring under denna tid kommer sålunda endast en begränsad del av prisstegringen att slå igenom i form av höjda taxeringsvärden. Mot beredningens förslag om införande av arbetsgivareavgifter har länsstyrelsen icke

funnit anledning till erinran. I samband härmed har beredningen emellertid framlagt förslag angående grundförsäkringsavgifter för annan inkomst än av anställning. Sådana avgifter skall enligt beredningen uttagas av inkomsttagarna själva med belopp, vilka i princip är lika stora som de avgifter, som arbetsgivare erlägger för de anställda. Från denna princip har beredningen emellertid i flera betydelsefulla hänseenden ansett sig böra göra avsteg. Grundavgift har sålunda icke ansetts kunna uttagas av försäkrad, som icke åsatts beskattningsbar inkomst. Vidare har en upptrappningsregel föreslagits för försäkrad med låg inkomst. Beredningens förslag härutinnan torde av praktiska skäl få accepteras, ehuru förslaget i realiteten innebär att avgiftsuttaget för löntagarna som grupp betraktad blir större än för övriga inkomsttagare. Huruvida en sådan relativ ökning av belastningen inom löntagarsektorn faktiskt kommer till stånd beror emellertid ytterst på om arbetsgivareavgifterna i alla lägen kan övervältras på de anställda. Då beredningen utgår från att en sådan övervältring regelmässigt kommer till stånd finner länsstyrelsen skäligt, att avgiftsuttaget från annan inkomst än arbetsinkomst utmätes så att det så nära som möjligt ansluter sig till avgiftsuttaget i form av arbetsgivareavgifter. Ur denna synpunkt kan beredningens förslag till uttag av avgifter från makar med annan inkomst än anställningsinkomst föranleda kritik. Beredningen har nämligen beträffande makar föreslagit, att en samberäkningsmetod skall tillämpas. Härigenom beräknas avgiftsuttaget för makar bli 35 å 40 miljoner kronor lägre än om avgiftsuttaget hade beräknats för var och en av makarna. Som skäl för sitt förslag har beredningen framhållit angelägenheten av likformigt avgiftsuttag för alla makar med annan inkomst än av anställning oavsett inkomstens fördelning mellan makarna. Vidare har beredningen hänvisat till risken för transaktioner i avsikt att minska avgiftsuttaget. Beträffande sistnämnda omständighet har emellertid beredningen själv kommit till den slutsatsen, att risken för transaktioner av omförmälda art icke bör överdrivas, då flera motvikter mot desamma finnes. Länsstyrelsen anser också att risken för transaktioner enbart i avsikt att undgå eller vinna nedsättning i avgift är relativt liten. Ojämnt uttag av arbetsgivareavgifter från makar med anställningsinkomst kan uppenbarligen icke undvikas i vissa lägen med den valda metoden att uttaga avgifterna hos arbetsgivarna. Enligt länsstyrelsens me-

246 ning skulle man då ej heller behöva hesitera för att en viss ojämnhet kan uppkomma vid uttagandet av grundförsäkringsavgifter för makar med annan inkomst än av anställning. De ojämnheter i avgiftshänseende, som kan uppkomma mellan makar med olika slags inkomst och olika inkomstfördelning sinsemellan, torde vid en genomgående tilllämpad särberäkningsmetod i varje fall totalt bliva lägre än enligt beredningens förslag. Beredningen har ansett sig böra föreslå, att de personer, som kommer att påföras grundförsäkringsavgift, övergångsvis vid inkomsttaxeringen skall tillgodoföras avdrag för beräknade dylika avgifter med belopp varierande mellan 100-400 kronor. Länsstyrelsen ifrågasätter, om det kan anses erforderligt med övergångsbestämmelser av denna innebörd, då effekten i beskattningshänseende av dessa små avdragsbelopp måste anses obetydlig. Någon orättvisa uppkommer icke heller för de berörda inkomsttagarna, om övergångsbestämmelsen slopas, då ju de som påföres grundavgifter under alla omständigheter kommer att bli berättigade till avdrag för samtliga påförda avgifter, ehuru en förskjutning i avdragshänseende å ett år inträder jämfört med vad förhållandet är för de anställda, för vilka arbetsgivarna erlägger avgifterna. Härefter övergår länsstyrelsen till frågan om utformningen av mervärdeskatten och konstaterar med tillfredsställelse, att innehåll och ordalydelse i gällande förordning om allmän varuskatt i väsentliga delar överförts till förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt. Detta kommer att underlätta den eventuella övergången. Taxerings- och uppbördsförfarandet blir i stort sett detsamma, nuvarande tekniska förfarande kan behållas och hittillsvarande praxis nyttiggöras. Beteckningen omsättningsskatt finner länsstyrelsen lämplig och adekvat. Den är sedan länge inarbetad och användes redan nu i praktiken framför beteckningen varuskatt. Frågan om övergång till ett system med beskattning av omsättningen i varje led får i första rummet ses ur näringslivets synpunkt. Man har även att beakta det förhållandet att en ettledsbeskattning ger begränsade möjligheter till erforderligt skatteuttag. Länsstyrelsen har icke funnit anledning avstyrka att omsättningsbeskattningen lägges om efter de föreslagna nya riktlinjerna men vill ej underlåta att samtidigt peka på det merarbete, som den nya skatteformen kommer att förorsaka allmänheten och myndigheterna. Till

de administrativa problemen återkommer länsstyrelsen i det följande. En utvidgning av beskattningsområdet har föreslagits så till vida att skatteplikt nu skall införas även för byggnader, som byggnadsföretag uppfört för försäljning eller »som uttages ur näringsverksamheten». Bestämmelserna härom är utspridda under ett flertal paragrafer. De torde till följd av reduceringsregeln i 15 § inte innebära någon skärpning i förhållande till det nuvarande beskattningsläget. Av anvisningarna till sistnämnda paragraf framgår - ehuru kanske inte så klart som vore att önska — att företagare i byggnadsbranschen, som nyuppför, reparerar eller moderniserar inköpta fastigheter och sedan säljer dem, skall äga rätt till avdrag inte bara för 60 % av byggnadens inköpspris utan också för markens värde. I detta sammanhang vill länsstyrelsen peka på möjligheten för dylik företagare att undgå omsättningsskatt på mervärdet genom att sälja fastigheten till eller via ett förvaltningsbolag för ett av honom själv bestämt lågt pris. Länsstyrelsen föreslår, att i dylika fall beskattningsvärdet icke får understiga beskattningsvärdet för byggnadsentreprenad av motsvarande art och omfattning. Därav bör då också följa att »mervärdet» inte får bli negativt. Å andra sidan synes enligt det framlagda förslaget fall kunna uppkomma, där avlyftande av mervärdeskatten synes befogad men ändock icke kunna komma till stånd. Länsstyrelsen åsyftar här de fall, då ett företag av finansierings- eller andra skäl låter ett förvaltningsbolag uppföra fabriksbyggnad, som uthyres till moderbolaget. Avyttring eller upplåtelse av mark skall enligt förslaget vara skattefri, men markarbeten beskattas, om de innefattar anläggande, reparation, ändring eller underhåll av vägar, gator och andra farleder, broar, kraftledningar och andra anläggningar för stadigvarande bruk, så ock anläggande och underhåll av trädgårdar, parker och liknande. Av författningstexten framgår inte huruvida schaktning och andra liknande grundarbeten skall beskattas. Länsstyrelsen förutsätter att såväl brunnsgrävning som borrning, sprängning och andra arbeten i marken — utan samband med uppförande av byggnad också skall föranleda skatteplikt. Tjänsteprestationer avseende fastighetstillbehör och fasta maskiner föreslås bli beskattade, men med tillämpning av reduceringsregeln i 15 §. Arbeten på andra maskiner skall däremot liksom nu beskattas fullt. I sin anvisning den 8 mars 1960 (II nr 3 : 1 /

247 1960) h a r riksskattenämnden förklarat, att fastighetstillbehör i fabriker och andra byggnader för industriell verksamhet utgör fasta maskiner endast under förutsättning att det styrkes att maskinerna i beskattningshänseende åsatts eller skall åsättas särskilt maskinvärde. Företag, som monterat eller reparerat dylika maskiner, har emellertid vid skattekontroll sällan förmått styrka med intyg från uppdragsgivaren, att maskinerna skulle räknas som fasta. Denna brist i frågan om bedömningen har kunnat resultera i efterbeskattning till allmän varuskatt i vissa fall. Motsvarande problem kommer att möta vid tillämpning av den nya reduceringsregeln. Detta kanske i och för sig inte spelar någon större roll, i och med att uppdragsgivaren i regel äger avlyfta den ingående skatten. Men för uppdragstagaren kunde ett uttalande i förarbetena på denna punkt vara av värde — huruvida han skall bedöma om maskinen är fast eller icke på objektiva grunder eller om h a n nödgas utreda 1) om det är fastighetsägaren, som äger maskinerna i fråga och 2) om deras värde ingår eller skall ingå i fastighetens taxeringsvärde. Beredningens uttalande (överst sid. 434) om att reduceringsregeln inte skall tillämpas vid arbete på fastighetstillbehör saknar motsvarighet i författningstexten, 15 § 1 mom. andra stycket med anvisningar. Beredningen har föreslagit, att avräkning skall tillåtas enligt bokföringsmässiga grunder. Den nuvarande valrätten mellan kontantmässig och bokföringsmässig redovisning torde ha tillkommit för att en skattskyldig inte skall behöva förskottera skatten men att han - om han finner det lämpligare - äger redovisa skatten på grundval av fakturering eller dylikt. Redovisning efter bokföringsmässiga grunder kan vara lämplig för näringsidkare, som har både skattepliktig och skattefri försäljning. Näringsidkare har nämligen i regel lättare att vid faktureringstillfället än vid betalningen bestämma storleken av skattefri respektive skattepliktig försäljning. Däremot försvårar han sin redovisning, om kunderna gör avdrag för rabatt eller om betalning uteblir. Eftersom den föreslagna omsättningsskatten skall omfatta praktiskt taget alla rörelseidkare, synes behov av att parallellt tillämpa två redovisningsmetoder bortfalla. Det må också framhållas, att det nya systemet med mervärdeskatt skulle ge skattskyldig med bokföringsmässig redovisning möjlighet att genast kunna tillgodoföra sig avdrag för sina inköp, oavsett vilken be-

talningsfrist leverantören medger. Avdragsbeloppet kan ju stundom vara så högt, att skatten blir negativ och restitution måste ske till den skattskyldige. Genom snabbrestitution kan han sedan skaffa fram kontanta medel i form av överskjutande preliminär skatt. Möjligheterna till missbruk är sålunda uppenbara. Det synes under angivna omständigheter böra övervägas om icke kontantmetoden bör tillämpas för samtliga skattskyldiga åtminstone beträffande avdragssidan. För att icke onödigtvis försvåra redovisningen för de mycket stora företagen torde dock dessa, om de så önskar, böra kunna tillerkännas rätt att redovisa skattepliktig omsättning, d. v. s. inkomstsidan, enligt bokföringsmässiga grunder. Bestämmelserna om avdragsrätt i 18 § är avsedda att eliminera eller starkt reducera den kumulativa effekt, som eljest skulle följa av att skatten uttages på hela försäljningsintäkten i varje led av produktions- och distributionskedjan. Rörelseidkarna och jordbrukarna avses sålunda få göra avdrag för den ingående omsättningsskatt de utgivit vid inköp m. m. för sin näringsverksamhet. Beredningen har förutsatt att det i visst konjunkturläge skulle kunna övervägas att inskränka eller upphäva rätten till avdrag för ingående skattebelastning. Med hänsyn till en sådan situation, synes det vara angeläget att redovisningssystemet är uppbyggt på kontantmetoden i den omfattning, som ovan* föreslagits. I annat fall måste förväntas, att företagen, då sådant beslut annonseras skola träda i kraft, går i författning om att på kredit inköpa varor och förnödenheter i onormalt stor utsträckning för att på så sätt för en tid framåt undgå den skärpta nya skattebelastningen som ett sådant beslut utan tvivel innebär. Den stora ökningen av antalet skattskyldiga, som ett införande av mervärdeskatten medför, talar enligt länsstyrelsens mening för att bestämmelserna i största möjliga utsträckning bör utformas så att de bli enkla att tillämpa. Ett alltför komplicerat system kommer att skapa osäkerhet hos de skattskyldiga beträffande bestämmelsernas innebörd, vilket i sin tur sannolikt kan medföra att ett förhållandevis stort antal taxeringar behöver omprövas genom någon form av eftergranskning. Som allmän grundsats måste alltså gälla att reglerna utformas efter så enkla linjer som möjligt. En sådan målsättning torde i vissa fall kunna motivera ett frångående av ur andra synpunkter befogade bestämmelser.

248 Länsstyrelsen förmenar sålunda, att det är viktigare att här åstadkomma enkla och lättillämpliga regler än att i varje läge draga ut konsekvenserna till det yttersta. Länsstyrelsen h a r givetvis observerat att skatteberedningen i viss mån redan sökt taga hänsyn till dessa allmänna grundsatser vid utformandet av förslaget till mervärdeskatt. I vissa fall synes dock beredningen enligt länsstyrelsens mening icke ha gått tillräckligt långt när det gäller att ordna systemet praktiskt. Länsstyrelsen syftar då i första hand på de inskränkningar i avdragsrätten, som stipuleras i 18 § med anvisningar. De motiv, som skatteberedningen anfört på sidorna 440-444 i betänkandet för de föreslagna inskränkningarna i avdragsratten måste ur teoretisk synpunkt godtagas. Men med hänsyn till att reglerna måste bli lättillämpliga vill länsstyrelsen dock ifrågasätta om icke vissa av de i 18 § intagna bestämmelserna borde utgå eller omredigeras. I 18 § 2 mom. återfinnes regler, vilka tar sikte på sådana varor och tjänster som äga samband med naturaförmåner till anställd. Motivet för dessa regler är att en avlyftning av skatten skulle leda till att dessa personalförmåner helt befrias från mervärdeskatt. En riktig tillämpning av reglerna synes dock i många fall på detta område komma att bli mycket svår. Som exempel vill länsstyrelsen framhålla det fallet, att en personbil utnyttjas såväl i rörelsen som för privat bruk av en anställd. Att göra en något så när tillförlitlig uppdelning av kostnaderna för drivmedel, reparationer m. m. på vad som belöper å den anställdes privatkörning respektive p å användning i rörelsen är ofta ganska svårt. Särskilt för stora företag, som h a r många motorfordon av skilda slag, torde det bereda oöverstigliga svårigheter att göra en fullt korrekt sådan uppdelning. Att lägga u p p ett särskilt konto för varje enskild bil torde icke heller vara en realistisk lösning, eftersom inköpen av drivmedel m. m. oftast sker kollektivt för företagens hela vagnpark. Enligt de föreslagna reglerna skall även inköpskostnaden för bilen fördelas på rörelsen respektive privat utnyttjande och avdrag endast medgivas för mervärdeskatt, som belöper å bilens utnyttjande i rörelsen. En sådan fördelning torde bliva än svårare att åstadkomma än den som gäller driftskostnaderna. Vid inköpstillfället torde den skattskyldige i många fall knappast kunna avgöra i vilken utsträckning bilen kommer att användas för privat bruk av honom själv eller av anställd personal. Taxeringsmyndigheterna torde för sin del ha ännu svårare att göra

en sådan framtida uppskattning, varför de i de flesta fall torde få godtaga den skattskyldiges påstående i detta hänseende. Det kan tänkas fall, där bilens framtida användning i väsentlig grad kommer att avvika från vad som förutsatts vid dess anskaffande. D e exempel länsstyrelsen här lämnat visar, att den praktiska tillämpningen av de föreslagna reglerna i 18 § 2 mom. kommer att bli synnerligen besvärlig. Detta gäller särskilt de fall, där en tillgång till viss del användes i rörelsen respektive för privat bruk. I många fall torde det för övrigt bli fråga om förhållandevis ringa belopp, varför de föreslagna bestämmelserna även ur denna synpunkt måste inge betänkligheter. Länsstyrelsen vill föreslå, att avdrag för hela mervärdeskatten av praktiska skäl medgives, när fråga är om inköps- eller driftskostnad för tillgång som anskaffats för att i huvudsak utnyttjas i rörelsen. Endast i de fall tillgången ifråga icke har något eller allenast ringa samband med rörelsen utan huvudsakligen är av privat karaktär eller avser annan förvärvskälla, såsom annan fastighet, bör avdrag vägras för erlagd mervärdeskatt. M a n skulle genom en sådan regel k o m m a ifrån de svåra fördelningsproblem, som länsstyrelsen ovan pekat på. Enligt 18 § 2 mom. a) skall avdrag icke medgivas för mervärdeskatt, som belöper å kost till personal. Såvitt kan utläsas av vad skatteberedningen anfört p å sid. 442, har bestämmelsen avseende endast på kost, som utgör avlöningsförmån för anställd. I detta sammanhang uppkommer frågan, huruvida mervärdeskatt, som belöper å utgifter för kost och logi under anställdas resor för företaget skall få avräknas av arbetsgivaren. Dessa utgifter synes icke kunna inrangeras i det ovan angivna undantaget. Utgifterna ifråga synes nämligen kunna jämställas med andra driftsutgifter i rörelsen för vilka avlyftning av mervärdeskatt får ske. D å skatteberedningen emellertid föreslagit, att avdrag icke skall medgivas för mervärdeskatt, som belöper på representationskostnader, kan gränsdragningsproblem uppstå. Det är nämligen i det praktiska arbetet många gånger svårt att hålla i sär kostnader för kost och logi å den ena sidan och representationskostnader å den andra. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta om tillräcklig anledning kan anses föreligga, att göra undantag för representationskostnader i förevarande sammanhang. O m den anställde u p p b ä r traktamentsersättning, kan avlyftning av mervärdeskatt uppenbarligen icke k o m m a till stånd. Detta

249 förhållande torde medföra, att arbetsgivarna kommer att övergå till betalning av de anställdas kostnader i samband med resor i stället för att utgiva traktamentsersättning. I och för sig torde anledning icke föreligga till erinran häremot. Det bör dock framhållas, att en representant, som endast uppbär provisionsersättning, saknar möjlighet att erhålla avlyftning av den mervärdeskatt h a n erlagt genom att bestrida kostnader under resor. E n brist i fråga om beskattningens neutralitet torde bliva ofrånkomlig i detta sammanhang. På sid. 456 framhåller beredningen, att det från neutralitetssynpunkt är otillfredsställande, att skatteberäkningen på en viss prestation blir beroende av betalningssättet. Likväl förutsätter beredningen att skatt skall uttagas på avbetalningstillägg (15 §). Vid växelaffärer förordar beredningen däremot, att skatten skall anknyta till det fakturerade beloppet med bortseende från växeldiskon_o. Vidare skall i beskattningsvärdet icke inräknas ränta eller annan ersättning, som erJägges till den skattskyldige vid inlösen eller omsättning av icke diskonterad växel. Beredningens förslag innebär enligt länsstyrelsens mening en komplicering i jämförelse med för närvarande gällande bestämmelser p å detta område. Sålunda skall enligt beredningens förslag till kontant uppburna växellikvider läggas diskonto vid beräkning av utgående skatt. Svårigheterna att få företagen att iakttaga detta är uppenbara. Beträffande särskilt bilväxlar förekommer beräkning av s. k. rak ränta och andra tillägg, som kunden har att erlägga tillika med det avtalade priset för bilen. Gränsdragningen mellan ränta och andra avbetalningstillägg är synnerligen oklar. Detta måste försvåra tillämpningen av de av beredningen föreslagna reglerna. Länsstyrelsen förordar därför, att de bestämmelser, som nu gäller angående skatteberäkning, för ränte- och avbetalningstillägg även skall tillämpas vid den nya skatteformen. Härigenom kommer visserligen säljaren att erlägga något lägre mervärdeskatt vid diskontering av växel än köparen äger avlyfta. Skatten på diskontot kommer nämligen att försvinna. Detta är emellertid en skiljaktighet, som man torde få acceptera. Vad beträffar taxeringsförfarandet har beredningen framhållit, att taxeringen skall avse att fastställa den slutliga skatten icke den skattepliktiga omsättningen. Metoden kommer att innebära, att taxering i vissa fall kan få åsättas med minusbelopp den skatt-

skyldige till godo. Beredningen anför dessutom (sid. 4 7 0 ) : Särskild hänsyn måste även tagas till restitutionsbelopp, som kan ha återbetalats till den skattskyldige redan under beskattningsåret. Taxeringen kan därför sägas gå ut på, att med en gång fastställa såväl den slutliga skatten som eventuell kvarstående eller överskjutande skatt. Det synes dock möjligt att begränsa själva taxeringsarbetet till ett fastställande av den slutliga mervärdeskatten plus eller minus och i det efterföljande debiteringsarbetet fastställa det beloppsmässiga resultatet av taxeringen. Det är länsstyrelsen, inte taxeringsnämnden, som skall ombesörja avräkningen. Avräkningen göres redan nu maskinellt under medverkan av postgirokcntoret, som förfogar över erforderlig maskinpark. Taxeringsnämnden har inte samma möjlighet som länsstyrelsen via postgirokontoret att avgöra storleken av den skatt, som erlagts för varje period eller som inbetalats efter restindrivning, inte heller storleken av verkställda restitutioner. Nämndens uppgift bör vara att på grundval av deklarationer m. m. fastställa den slutliga skatten på mervärdet, eller, i förekommande fall, att fastställa det negativa skattebeloppets storlek. Att taxering fastställes med negativt belopp innebär ej med säkerhet att restitution av överskjutande skatt bör ske. Visar det sig att länsstyrelsen återbetalat för mycket under löpande år, resulterar den negativa taxeringen i debitering av kvarstående skatt. I förslaget till 27 § har negativ taxering benämnts »överskjutande omsättningsskatt». Uttrycket kan lätt förväxlas med det i 4 § definierade utttrycket »överskjutande slutlig omsättningsskatt». Länsstyrelsen förordar att båda beteckningarna utgår samt att det i 4 § eller 27 § anmärkes att slutlig omsättningsskatt kan utgöras av negativt belopp den skattskyldige till godo. Detta föranleder i så fall också ändring i 28, 31 och 60 §§. Att exportförsäljning av varor är skattefri framgår av anvisningen till 2 §. Denna betydelsefulla inskränkning, som visserligen gäller redan nu men som skall komma att få än större räckvidd genom rätten till avdrag för investeringar m. m., synes ha varit av avgörande betydelse för beredningen vid valet av beskattningsform. Bestämmelsen torde böra givas en mera framskjuten plats i författningstexten. Länsstyrelsen föreslår att den intages i 2 § såsom ett särskilt stycke eller moment i stället för såsom en anvisning. Enligt 2 § skall bland annat utgå skatt för

250 varor som införes till riket. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på ett konkurrensproblem som i vissa fall föreligger mellan svenska och utländska företag. O m en vara levereras från utlandet till svensk frih a m n för användning i frihamnen, uttages ej någon allmän varuskatt för denna import, ett förhållande som lär ha stöd i 6 § frihamnsförordningen. Införes varan i stället till frihamnen från Sverige, anses skattepliktig försäljning föreligga. Samma gäller beträffande tjänsteprestation inom frihamnsområde. Försäljningspriset för lyftkranar, truckar o. dyl., som skall användas inom frihamnen, kan därför idag sättas lägre vid direktimport än vid försäljning från Sverige. Anvisning beträffande skattskyldigheten för berörda fall bör lämpligen fogas till 2 §, oavsett om m a n väljer att undanröja konkurrensförhållandet genom skärpning för importen eller genom generell skattefrihet. Länsstyrelsen förordar det sistnämnda alternativet. Tullverkets bestyr med skatten föreslås bli begränsat till privatimporten, medan registrerad näringsidkares import - till skillnad mot vad nu är fallet - skall vara skattefri. Detta måste, såvitt länsstyrelsen kan förutse, medföra att registreringsbeviset blir en viktig handling för företagaren. Av de nuvarande registreringsbevisen framgår emellertid inte alltid tillräckligt tydligt vilken bransch, sorn avses. Dessutom är beviset inte tidsbegränsat. Att registrering återkallas medför inte automatiskt att också beviset indrages. För tullverket torde dessa omständigheter medföra vissa kontrollproblem, när det gäller att bedöma om införseln uppenbarligen avser vara för användning i viss näringsverksamhet. Förekomsten av registrering har i förslaget till författningstexten (63 §) givits en alltför avgörande betydelse. Länsstyrelsen anser, att hithörande frågor bör bli föremål för ytterligare övervägande. I kap. 2 återges bestämmelserna om skatteplikt. Gas, vatten och elektrisk kraft skall anses som varor, dock att skatteplikt inte föreligger, när vatten tillhandahålles från vattenverk. O m skatteplikt föreligger, gäller detta också abonnemangsavgift för mätare. Länsstyrelsen kan av de förslagna bestämmelserna i 9 och 11 §§ jämte anvisningar inte läsa ut, huruvida anslutningsavgift och dylikt skall beskattas. Länsstyrelsen anser det följdriktigt, att sådan avgift skall inräknas i det omsättningsskattepliktiga underlaget. Tjänstebeskattningen avses omfatta bland annat befordran av varor. Till skattepliktig

befordran av vara är enligt förslaget (anv. till 11 §) att hänföra postbefordran av paket, m e n inte av brev, korsband, affärshandlingar eller liknande. Länsstyrelsen kan inte finna tillräckliga skäl för en olika behandling av å ena sidan postverkets paketbefordran och å andra sidan brevförsändelser etc. I de fall då avgiften erlägges genom frankering eller på motsvarande sätt borde av praktiska skäl generell befrielse böra medges. Eljest förstorar man avlyftningsproblemen på ett till synes mindre lämpligt sätt. Beredningens förslag om att redovisningstiden (46 och 50 §§) skall förlängas från den 18 till den 25 i uppbördsmånaden synes sammanhänga med rätt till avdrag för ingående skatt. Länsstyrelsen anser inte att någon sådan extra respittid bör införas. Avdragsbeloppen torde kunna framtagas förhållandevis lätt ur den löpande bokföringen, om denna är i ordning. Möjlighet finns alltid att göra avdragsyrkande i efterhand, i samband med senare redovisning eller eljest. För länsstyrelsens kontrollarbete är det angeläget att få in redovisningarna så snabbt som möjligt. Vilken dag som är den lämpligaste ur postal synpunkt är enligt betänkandet inte utrett. Tidpunkten den 18 överensstämmer med sista datum för arbetsgivares källskatteredovisning och är därför väl känd. Länsstyrelsen övergår slutligen till att något beröra det administrativa merarbete, som förslaget till allmän omsättningsskatt nödvändigtvis måste innebära, och de så viktiga personalfrågorna. Beredningen har föreslagit ändring av de materiella bestämmelserna om indirekt beskattning. Det ifrågavarande nya skattesystemet, som innebär utvidgning av beskattningsområdet och väsentlig ökning av antalet skattskyldiga »uppbördsmän», berör hela produktions- och distributionskedjan. Det stora flertalet rörelseidkare och jordbrukare blir skattskyldiga till omsättningsskatt. D e t t a i sin tur kräver en motsvarande ökning av de personella resurserna vid länsstyrelserna och dem underlydande organ inom beskattningen. Det behöver kanske inte utsägas att denna utövning av kontrollens storlek kan komma att ställa länsstyrelsen inför stora svårigheter. Kontrollbehovet av skattefria avdrag och behovet av kontrollåtgärder före skatterestitution får därvid inte undervärderas. Enligt uppgift i betänkandet (sid. 384) belöper cirka 20 procent av den nuvarande varuskattens totala avkastning på investeringar m. m . Den föreslagna avdragsrätten härför samt avlyft-

251 ning av skattebelastningen för den i hög grad till detta län koncentrerade exporthandeln samt varvsindustrin och sjöfarten kommer att göra restitutionsfrågorna till betydande arbetsuppgifter, som kräver stor arbetsinsats av kvalificerad personal. Avsedd snabbrestitution av stora skattebelopp kan inte alltid ske u t a n föregående undersökningar. Antalet i detta län till allmän varuskatt registrerade rörelseidkare uppgår för närvarande till cirka 16 000, eller mindre än hälften av totala antalet. Av årets tillgängliga taxeringsstatistik framgår att antalet rörelsebilagor är 40 000 och antalet jordbruksbilagor 15 000. Härtill kommer bland annat aktiebolagens deklarationer, 9 000 stycken, varav flertalet avse rörelser, som blir skattskyldiga till omsättningsskatt. Även om de mindre rörelserna och jordbruken samt vissa på personliga tjänster inriktade verksamheter frånräknas, får m a n genom mervärdeskatten ett avsevärt nytillskott av skattskyldiga, sannolikt blir det en tredubbling av antalet. Att detta innebär en radikal administrativ förändring för taxeringsmyndigheterna torde vara uppenbart. De nuvarande varuskattekontoren måste byggas ut. O m antalet skattskyldiga tredubblas, måste den administrativa personalen åtminstone bli dubbelt så stor som den är idag. Härtill kommer de nya befattningshavare, som skall handlägga restitutionsfrågor. Mervärdeskattens konstruktion är också sådan, att kontrollbehovet måste beräknas bliva betydande. Beträffande frågan om hur kontrollorganisationen skall uppbyggas kan delade meningar råda. M a n kan sålunda tänka sig en speciell grupp av granskningsmän, bunden till omsättningsskattekontoren avsedd för fältarbete, som föranledes av granskningsarbetet på kontoret. Länsstyrelsen finner emellertid tveksamt om en dylik organisation är lämplig, eftersom svårigheter måste uppkomma vid en samordning av en på detta sätt organiserad granskning med taxeringskontrollen i övrigt. En annan väg är att upprusta revisionsdetaljerna med ytterligare befattningshavare i landskanslistkarriären. Denna väg framstår för länsstyrelsen såsom den mest ändamålsenliga. Länsstyrelsen utgår emellertid från att frågorna hur taxeringskontrollen lämpligast skall ordnas kommer att bli föremål för särskild prövning. Länsstyrelsen måste understryka att rekryteringen

till landskanslistkarriären för närvarande är ganska dålig. Särskilda frågor är huruvida jordbrukares taxering till omsättningsskatt och inkomstskatt bör överflyttas till de särskilda taxeringsnämnderna samt huruvida den fortlöpande granskningen av dessa taxeringar bör ske genom assistentorganisationens medverkan. Länsstyrelsen har för sin del funnit det lämpligt att taxeringen av jordbrukare - och i detta län även taxeringen av fiskare - alltjämt handhaves av de lokala nämnderna. Härigenom kommer orts- och personkännedom att tillvaratagas vid taxeringen av dessa grupper. Ifrågavarande deklarationer blir i princip inte svårare att granska vid en generell indirekt beskattning än nu. H u r taxeringen till omsättningsskatt i lokala n ä m n d e r lämpligen skall längdföras bör dock föranleda ytterligare överväganden. Varuskattelängd förekommer för närvarande endast i de särskilda taxeringsdistrikten. Sammanfattningsvis får länsstyrelsen anföra att länsstyrelsen i stort inte h a r något att erinra mot att allmän omsättningsskatt införes enligt beredningens förslag. Länsstyrelsen måste emellertid allvarligt understryka vikten av att personalbehovet i samband därmed också måste beaktas. Genomförandet 1966, före uppbördsverkens förstatligande och lokal skattemyndighets omorganisation samt före ADB-reformen inger farhågor ur personalsynpunkt. Att i ett ansträngt personalläge föra över befattningshavare från kontrollen av den direkta beskattningen till den indirekta låter sig inte göras utan vidare. Nuvarande rekryteringssvårigheter och vakanser har sin grund bland annat i en icke konkurrenskraftig lönesättning för duglig personal. Detta bör rättas till i god tid innan personalkrävande nya arbetsuppgifter pålägges. Övergången till skärpt indirekt beskattning enligt förslaget kan tekniskt genomföras per årsskiftet 1965/ 66. Länsstyrelsen anser emellertid att det ur personalsynpunkt skulle vara värdefullt om reformens ikraftträdande kunde uppskjutas minst ett år. I handläggningen av detta ärende har landskamreraren Folke Elfving deltagit. Göteborg den 6 november 1964. Per

Nyström Erik

Johansson

252 Länsstyrelsen i Älvsborgs län

Enligt lämnade direktiv har beredningen haft att med utgångspunkt från nuvarande skatte- och avgiftsuttag föreslå omfördelningar i detta uttag. Beredningen har ålagts att därvid beakta det förhållandet, att nuvarande skattesystem i stora delar tillkommit i ett helt annat samhälle än det vi i dag lever i. Inkomstutvecklingen för medborgarna, det alltmer utbyggda socialförsäkringssystemet liksom den aktiva sysselsättningspolitiken har skapat en förändrad samhällsbild. Beredningen har i sina överväganden även haft att taga hänsyn till den sannolika samhällsutvecklingen under 1960talet. Enligt länsstyrelsens mening synes beredningen emellertid i alltför ringa grad ha beaktat direktiven i denna del och dess förslag bygger i huvudsak på nuvarande skattesystem. Det inflytande olika skatteformer kan ha på samhällslivets olika områden har endast ytligt berörts. Det är väl inte uteslutet, att en mera genomträngande analys av dessa problem skulle lett till mera radikala ändringsförslag i fråga om beskattningens utformning. Visserligen hade kommittén då kanske inte kunnat redovisa samma enighet beträffande de framlagda förslagen men huruvida en sådan enighet är det viktigaste i här ifrågavarande sammanhang synes tveksamt. Beredningen synes vidare i alltför ringa grad ha beaktat att nuvarande och säkerligen även av beredningen föreslagna marginalskattesatser ger upphov till omfattande skatteflykt och skattefusk. En generell indirekt skatt leder knappast till skattetänkande och ger helt andra möjligheter att komma tillrätta med skattefusk. En övergång till definitiv källskatt, som i direktiven angivits som en målsättning för berecmingens arbete, har knappast underlättats genom det framlagda förslaget. Trots att man i betänkandet saknar utredning i hänseenden, som varit viktiga för belysning av sammanhangen, och att beredningens förslag till ändringar i nuvarande skattesystem på många punkter ter sig alltför begränsade - brister, som säkerligen är orsakade av den korta tid beredningen haft till sitt förfogande -» anser sig länsstyrelsen

i princip kunna godtaga det av beredningen framlagda förslaget såsom ett steg i rätt riktning. Beträffande de olika delarna av betänkandet får länsstyrelsen anföra.

Avdelning III Länsstyrelsen finner övervägande skäl - inte minst hänsyn till den internationella arbetsmarknaden - tala mot en fullständig skattefinansiering av ifrågavarande grundförmåner inom socialförsäkringen. En finansiering med egenavgifter jämväl för de anställda skulle för dessa fastslå sambandet mellan utgående förmåner och avgifter, vilket enligt länsstyrelsens uppfattning vore värdefullt. Från såväl debiteringssom uppbördssynpunkt ter sig dock ett sådant system alltför svårhanterligt. Problemet med indrivning av arbetsgivaravgifterna har ej berörts i betänkandet. Även om hittillsvarande indrivningsresultat beträffande arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen kan betecknas som gott, är det uppenbart att höjda avgiftsbelopp kan komma att medföra väsentligt ökade svårigheter med indrivningen. Länsstyrelsen anser likväl, att beredningens förslag till omläggning av finansieringssystemet för socialförsäkringens grundförmåner bör genomföras.

Avdelning IV Allmänt Beredningen har enligt direktiven inte ägt föreslå några lättnader i något avseende som inte motsvaras av ökad belastning i något annat hänseende. Ett på detta sätt begränsat utredningsuppdrag måste givetvis i betydande utsträckning hämma rörelsefriheten och benägenheten att rekommendera en mera radikal reform av skattesystemet. I direktiven har förutsatts ett ökat inslag av indirekt beskattning. Ett förslag om förskjutning mot ökad indirekt beskattning medför motsvarande större utrymme för re-

253 former inom den direkta beskattningen, bl. a. på familjebeskattningens område. Frågan om skattebördans fördelning har med angivna utgångspunkter ansetts böra prövas förutsättningslöst. Vad i betänkandet föreslagits rörande den direkta beskattningen kan emellertid knappast sägas innefatta några avgörande principiella ändringar av nuvarande system. I detta hänseende torde mera vara att vänta, när beredningen senare kommer att behandla frågan om en definitiv källskatt för löntagare.

Skattefritt

minimum

(kap.

20):

Vid bedömande av grundavdragens (f. n. ortsavdragens) storlek har beredningen gjort jämförelse med i Stockholm gällande normalbelopp för existensminimum vid utmätning och införsel ävensom normalbelopp vid prövning av behov av socialhjälp. Dessa belopp 'är f. n. för ensamstående 5 160 respektive 3 120 kronor och för sammanlevande makar 7 200 respektive 4 740 kronor. Centrala uppbördsnämndens motsvarande belopp för existensminimum år 1964 är 4 240 kronor för ensamstående och 6 300 kronor för sammanlevande makar. Det föreslagna grundbeloppet för gifta överensstämmer någorlunda väl med jämförelsebeloppen. Att förslaget i vad det avser grundbeloppet för ensamstående understiger jämförelsebeloppen betyder rnindre med hänsyn till att åtskilliga av de ensamstående har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för, något som även framhålles i betänkandet. Detta sammanhänger bl. a. med att redovisad inkomst i många fall avser endast del av inkomståret. De föreslagna grundavdragen torde mot bakgrunden av vad här anförts få anses godtagbara. Beredningen har ställt sig avvisande till tanken på s. k. fallande grundavdrag, vilket bl. a. med hänsyn till önskvärdheten av enkelhet i taxeringen får anses välbetänkt. Progressionen vid

inkomstbeskattningen

(kap. 21): Beredningen diskuterar den progressiva beskattningens inverkan på löneanspråken. Den citerar en uppfattning att inkomstskatten knappast övat något egentligt inflytande vid utformande av lönekraven från de breda lagren av arbetstagare och att det syntes tveksamt om skatten annat än i rena un-

dantagsfall spelat någon egentlig roll, när det gällt inkomsttagare i högre inkomstlägen. Det är inte fullt klart, om resonemanget tar sikte även på extrainkomster. Det är emellertid på detta område, som skattetänkandet är mest framträdande. Även i »breda lager» av skattskyldiga framkommer, med hänsyn till beskattningens verkningar, stora betänkligheter att åtaga sig extra uppdrag o. d. När det gäller ett område, som länsstyrelsen har egen erfarenhet av, nämligen taxeringsuppdragen, brukar marginalskatteproblemet alldeles särskilt komma i förgrunden. Rent allmänt torde gälla att såväl löntagare som andra numera allt oftare har marginalskatten i tankarna, när det gäller att taga ställning till frågan, om vederbörande - med inskränkning av sin fritid - skall påtaga sig en extra arbetsinsats. Detsamma gäller gifta kvinnors ställningstagande till förvärvsarbete. Genom de föreslagna skatteskalorna blir ändringen i marginalskatten inte mer betydande. En ytterligare reducering av marginalskattens storlek vore ur olika synpunkter önskvärd men förutsätter ju - enligt utredningens direktiv -> skattehöjningar på andra områden. Vidare vill länsstyrelsen i detta sammanhang framhålla följande. Till grund för uträkningen av den totala inkomstskattens storlek enligt beredningens förslag har lagts en kommunal utdebitering av 17.50 kronor per skattekrona för år 1970. Det kan dock med ganska stor säkerhet antagas, att den kommunala utdebiteringen i genomsnitt kommer att bli väsentligt högre. De statliga skatteskalorna bör sålunda anpassas efter ett högre kommunalt skattetryck än utredningen förutsatt, vilket torde böra medföra en icke oväsentlig minskning av de statliga skatteskalorna i de inkomstskikt, där det största antalet skattebetalare finns. Familjebeskattningen (kap. 22): Beredningen har först behandlat frågan om sam- eller särbeskattning av äkta makar och framhållit, att den ej funnit den framförda kritiken mot sambeskattningen innefatta sådana invändningar av teoretisk och principiell natur att sambeskattningen bör överges. Länsstyrelsen finner att beredningen framlagt övertygande skäl emot en övergång till fullständig särbeskattning i dagens läge och instämmer i beredningens uttalande, att de omständigheter och förhållanden, som föranlett detta ståndpunktstagande, kan

254 komma att förändras med samhällsutvecklingen. Länsstyrelsen anser emellertid främst ur psykologisk synpunkt - det skulle varit betydelsefullt att vid bibehållen sambeskattning redan nu kunna eliminera den negativa sambeskattningseffekten genom att införa rätt till frivillig särbeskattning. Ett initiativ från de skattskyldiga skulle erfordras innan särbeskattning skedde. Enligt länsstyrelsens mening bör frågan bli föremål för ytterligare överväganden. Beredningens förslag i fråga om avvägningen av grundavdragen mellan gifta och ensamstående samt om avvägningen av skatteskalorna (tudelning upp till en beskattningsbar inkomst för gifta av 40 000 kronor) föranleder ej någon anmärkning från länsstyrelsens sida. Vad gäller förvärvsavdragen finner länsstyrelsen för sin del att bl. a. arbetsmarknadspolitiska skäl talar för att gift kvinna utan barn erhåller förvärvsavdrag och det synes skäligt att nuvarande 300-kronorsavdrag höjes till 1 000 kronor. Beredningens förslag till uppräkning av nuvarande förvärvsavdrag för kvinna med hemmavarande barn under 16 år Vid inkomst av rörelse eller av eget arbete framstår som rimligt med avseende å avdragets syfte att tillföra hustrun ett avdrag i anledning av den särskilda kostnad för familjen, som kan uppkomma på grund av hennes förvärvsarbete. Länsstyrelsen är liksom beredningen av den åsikten att avdraget alltjämt bör bibehålla sin schablonartade karaktär. I fråga om förvärvsavdrag vid faktisk sambeskattning (inom rörelse eller jordbruk) är att notera att avdrag enligt förslaget skulle medgivas inom ramen för 1 000 kr. med det belopp, som svarar mot värdet av hustruns arbetsinsats, alltså i förekommande fall med lägre belopp än 1 000 kr. Det nuvarande avdraget å 300 kr. förutsätter ju att arbetsinsatsen varit värd minst det beloppet; avdrag har med andra ord aldrig kunnat medgivas med lägre belopp än 300 kr. - bortsett från det fall att inkomsten endast räckt till avdrag med lägre belopp. Beredningen har i detta sammanhang påpekat, att den föreslagna uppräkningen förutsätter uppmärksamhet från myndigheternas sida vid taxeringskontrollen, och anför: »Enligt vad som upplysts torde det nuvarande avdraget å 300 kr. ofta medges utan egentlig granskning. Så är inte förenligt med avdrag av föreslagen stor-

leksordning». Länsstyrelsen får uttala starka betänkligheter mot ett på sådant sätt konstruerat avdrag, varigenom taxeringsmyndigheterna nödgas att värdera en hustrus arbete inom en skala från 0 till 1 000 kr. Efter vilka grunder skall exempelvis en åkeriägarehustrus arbete med telefonpassning värderas? Här kommer man in på utredningar, som ofta kan uppfattas som ett intrång i privatlivet och en sorts tidstudier på distans. Avdragets utformning måste enligt länsstyrelsens mening bli föremål för fortsatta överväganden. En rimlig avvägning av skattebördan med hänsyn till barnförsörjningskostnaderna fordrar viss kännedom om dessa kostnaders storlek. Beredningen har härvidlag begagnat socialstyrelsens beräkningar i Sociala Meddelanden, Statistisk Information nr 6/1961. Ytterligare undersökningar i frågan har verkställts och publicerats i familjeberedningens i april månad 1964 överlämnade promemoria (SOU 1964: 36). Familjeberedningen har i nämnda promemoria framfört vissa principiella ståndpunkter vad beträffar samhällets ekonomiska stödåtgärder för barnfamiljerna. Enligt dess mening bör det grundläggande stödet vara lika för alla barn och utgå i form av allmänna barnbidrag. Detta grundläggande stöd borde förstärkas i samband med den omläggning av skattesystemet, varom förslag väntades från allmänna skatteberedningen. Familjeberedningen har vidare ansett det motiverat med ett extra stöd vårdbidrag — till familjer med småbarn, i första hand så länge barnet befinner sig i späd ålder. Utöver det grundläggande stödet har familjeberedningen förordat ett särskilt familjetillägg till flerbarnsfamiljerna, avsett att bidraga till en utjämning av standardskillnaderna mellan familjer med olika barnantal. Familjeberedningen har uttalat, att den närmare fördelningen på de olika komponenterna i bidragssystemet och möjligheterna till samordning dem emellan kräver en särskild utredning, som bör komma till stånd sedan allmänna skatteberedningen framlagt förslag till nytt skattesystem och man vet vilket finansiellt utrymme som står till förfogande för ett förstärkt familjestöd. Hur differentieringen mellan familjer med och utan barn skall ske inom beskattningssystemet, med vilket de allmänna barnbidragen traditionellt knutits samman, mås-

255 te uppenbarligen ytterligare övervägas med hänsyn till det stöd barnfamiljerna - utöver med visst belopp förstärkt barnbidrag - kan komma att erhålla genom olika bidrag av socialpolitisk natur. Länsstyrelsen är för närvarande ej beredd att ens skissartat framlägga något förslag i denna del. Om familjeberedningens propå om vårdbidrag till familjer med småbarn anses böra genomföras, står man inför ett problemkomplex (närmare angivet i promemorian å sid. 37-40), där man bl. a. måste avgöra, om det ur samhällets synpunkt är önskvärt att modern stannar hemma och själv vårdar sitt barn under spädbarnsåren eller går ut i förvärvsarbete och överlåter barntillsynen på betald arbetskraft. Utbyggnaden av daghemsverksamheten och statens och kommunens kostnader för denna verksamhet kommer därvid också i blickpunkten. Kap. 23-25: Innehållet i dessa kapitel föranleder ej till något länsstyrelsens yttrande utöver vad som tidigare anmärkts i fråga om den beräknade kommunala utdebiteringen (kap. 24). Avdelning

V

Allmänt Den fortgående inkomstutjämningen i vårt land har - såsom redan i samband med införandet av den allmänna varuskatten vitsordats från flera håll, bl. a. från löntagarorganisationer - minskat det tidigare motståndet mot en förskjutning av beskattningen från direkta till indirekta skatter. Härtill har även bidragit, att de direkta skatterna nått en sådan höjd att en ytterligare skärpning av desamma icke kan ske utan allvarliga olägenheter. En annan orsak till den ändrade inställningen är det förhållandet, att indirekt beskattning försvårar systematiskt skattefusk. Den indirekta skatten medför ju ur tekniska och administrativa synpunkter betydande fördelar under förutsättning att vid utformningen de kontrolltekniska spörsmålen noga beaktas. Om sålunda enighet i stort sett kanske råder i frågan om nödvändigheten av en förskjutning av beskattningen mot indirekta skatter, återstår spörsmålet om skattesystemets utformning i denna del. Det kan visserligen sägas, att den nuvarande allmänna

varuskatten är tämligen väl inarbetad, men den har samtidigt ur såväl redovisningssom kontrolltekniska synpunkter betydande nackdelar. En ytterligare höjning av skattesatsen medför tekniska svårigheter och risk för skattefusk. Andra former av indirekt beskattning, t. ex. s. k. kaskadskatt, är av olika skäl olämpliga och har tämligen enstämmigt avförts ur diskussionen. Enligt länsstyrelsens åsikt motsvarar en mervärdeskatt de krav, som kan ställas på en indirekt skatt icke endast ur konkurrens- och konsumtionsneutrala utan även från redovisnings- och kontrolltekniska synpunkter. Strävan efter fullständig neutralitet i beskattningen får därvid icke överbetonas på bekostnad av enkelhet i skattens konstruktion och uppbyggnad och därmed även i dess tillämpning. I dessa avseenden är beredningens förslag i flera punkter otillfredsställande. Det är självfallet, att en positiv inställning till indirekt beskattning över huvud taget i hög grad påverkas av denna skatteforms administrativa och kontrolltekniska fördelar. Det är också mot bakgrunden härav som länsstyrelsens i det följande framlagda förslag till ändringar får ses. Något ställningstagande till huru dessa inverkar på skattens avkastning har sålunda icke tagits. Beskattningsområdet Länsstyrelsen vill starkt understryka nödvändigheten av så få undantag som möjligt inom beskattningsområdet. Därvidlag är beredningens förslag på det stora hela taget acceptabelt. I fråga om reklambranschens ställning i mervärdeskattesystemet föreslår emellertid beredningen skattefrihet för annonser och tjänsteprestationer med avseende därpå, medan övriga av reklamföretag utförda prestationer bör inrymmas under skatteplikten. De resonemang, varpå beredningen grundat sitt ställningstagande, förefaller länsstyrelsen ej övertygande. Vad som däremot torde kunna fastslås är, att ett sådant undantag kommer att medföra betydande kontrollsvårigheter. Det ligger i sakens natur, att fristående reklamföretag vilka för en beställare utför såväl annons- som trycksaksreklam, kommer att hänföra så stor del som möjligt av ersättningen till skattefri annonsreklam, eftersom - oavsett fördelningen mellan skattepliktig och skattefri verksamhet - obeskuren avdragsrätt för ingående skatt föreligger. Med hänsyn härtill och då ej heller i övrigt bärande skäl för

256 undantag föreligger (beredningen har bl. a. anfört, att en beskattning av annonser o. d. från avkastningssynpunkt är av relativt begränsad betydelse, vilket dock är fallet även inom åtskilliga andra områden, där undantag icke föreslagits), bör enligt länsstyrelsens mening undantaget för annonser enligt 11 § g) utgå. Beredningen har även varit inne på tankegången, att för reklamföretag medgiva avdragsrätt för ingående skattebelastning endast i fråga om den skattepliktiga verksamheten. En sådan bestämmelse utgör ett incitament för företagen att hänföra största möjliga del av omsättningen till den skattepliktiga verksamheten, varigenom avlyftning kan ske av en motsvarande större ingående skatt. I båda här berörda fall saknar uppdelningen betydelse för beställarnas vidkommande. Länsstyrelsen vill också i detta sammanhang ifrågasätta den föreslagna skattefriheten för kommunala och andra för allmänheten upplåtna badinrättningar. Dessa torde ofta drivas i kombination med t. ex. tvättinrättningar. I sådana fall kommer avdrag för ingående skatt att kunna medgivas endast till den del den belöper å den skattepliktiga verksamheten. En någorlunda korrekt fördelning av ingående skattebelastning torde vara praktiskt taget omöjlig. Liknande synpunkter kan anföras i fråga om företag, som bedriver kombinerad rengöringsverksamhet, d. v. s. verksamhet som faller såväl inom som utom beskattningen, även om problemen här är av mindre vikt. Skattskyldigheten För att uppnå en i och för sig önskvärd begränsning av skattskyldigheten för mindre näringsidkare har beredningen förordat en nedre gräns av 8 000 kronor i total årsomsättning jämte en \avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kronor. Antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga i länet uppgår till i runt tal 10 000. Härav har cirka 1500 taxerats år 1964 för en skattepliktig omsättning av högst 8 000 kronor och cirka 1 400 för en skattepliktig omsättning mellan 8100 och 24 000 kronor. Åtskilliga av dessa skattskyldiga kommer visserligen automatiskt in i mervärdeskattesystemet, eftersom deras totala årsomsättning är väsentligt högre än taxeringen utvisar. De angivna siffrorna ty-

der emellertid på att den föreslagna avtrappningsregeln i administrativt hänseende kommer att medföra icke obetydligt merarbete. Enligt länsstyrelsens mening bör därför gränsen för redovisningsskyldighet sättas lägre, förslagsvis till 5 000 kronor (antalet till allmän varuskatt i härvarande län registrerade skattskyldiga med skattepliktig omsättning mellan 5 000 och 8 000 kronor utgör endast cirka 400). Vid sådant förhållande torde något behov av en avtrappningsregel knappast föreligga och ej heller av bestämmelsen i 13 §, 2 mom. att »länsstyrelsen äger, när särskilda skäl därtill äro, efter ansökan av skattskyldig besluta, att redovisningsskyldighet skall för honom föreligga, oaktat verksamheten är av den mindre omfattning som ovan sägs». En bestämmelse av sistnämnda innebörd torde för övrigt ge upphov till många svåra ställningstaganden. Det må anmärkas, att avtrappningsregeln i 16 § bör förtydligas, enär den erhållit en formulering, som kan ge upphov till misstolkning. Enligt 12 §, 2 och 3 mom. skall dels en delägare i handelsbolag m. fl. kunna förklaras skattskyldig för företagets hela verksamhet, dels gemensam skatteredovisning kunna förekomma för skattskyldig, som bedriver flera särskilda förvärvskällor. Med hänsyn bl. a. till ansvarsfrågan torde beträffande handelsbolag och kommanditbolag icke en eller flera av delägarna böra registreras såsom skattskyldiga, utan i stället bolaget som sådant. För övriga företag med flera delägare synes någon ändring av de i varuskattehänseende gällande bestämmelserna ej påkallad. Vidkommande frågan om gemensam skatteredovisning för flera förvärvskällor torde de därmed förenade kontrolltekniska nackdelarna vara avsevärt större än de fördelar, som följer av ett något färre antal registreringar och restitutionsfall. Antalet till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga i länet med flera särskilda förvärvskällor uppgår till maximalt 200 stycken.

Mervärdeskattens tillämpning inom byggnadsområdet Tidigare har länsstyrelsen framhållit angelägenheten av så få undantag som möjligt inom beskattningsområdet. I fråga om företagare inom byggnadsbranschen (byggmästare, byggnadshantverkare, arkitekter, konsulter m. fl.) är länsstyrelsen likväl benägen att av

257 n e d a n redovisade skäl föreslå undantagande. Den år 1952 tillsatta kommittén för indirekta skatter, vilken den 11 april 1957 avlämnade sitt betänkande, konstaterade att antalet inom byggnadsbranschen verksamma entreprenadföretag, byggmästare, installatörer, fastighetshantverkare m. fl. vid den tidpunkten uppgick till totalt cirka 20 000. För en stor del av dessa kategorier skattskyldiga torde förekomma brister i bokföringen med åtföljande kontrolltekniska olägenheter. Ett ej ringa antal byggnadskonsulter och liknande bedriver denna verksamhet vid sidan om sin ordinarie tjänst. Inkomsterna av sidoverksamheten kan ofta nog vara betydande, utan att den därför kan hänföras till rörelse. Det synes ur bl. a. nämnda synpunkter önskvärt, om här ifrågakomna företagare kunde hållas utanför skatteredovisningen. Även andra skäl talar mot ett införlivande av byggnadsföretagen i mervärdeskattesystemet. Vid inkomsttaxeringen föreligger sålunda stora svårigheter, när det gäller att avgöra vilka fastighetsomkostnader -i framförallt reparationskostnader - eller h u r stor del härav som kan hänföras till en skattskyldigs rörelse eller till hans bostad. Skatteprocesser i dessa avseenden är ej sällan förekommande. M e d den av beredningen föreslagna utformningen skulle vid taxeringen till mervärdeskatt liknande problem uppkomma även i fråga om kostnader för ny-, till- och ombyggnader. D e t ligger också i sakens natur, att det vid taxeringskontrollen är så gott som ogörligt att bedöma, huruvida en kostnad av här ifrågavarande art avser exempelvis en personalmatsal eller en produktiv anläggning. I åtskilliga fall torde gränsproblem uppkomma, vilka näppeligen kommer att kunna lösas n t a n tidsödande skatteprocesser. Det torde knappast kunna bestridas, att en viss kumulativ skatteeffekt under vissa omständigheter kan bli följden av ett undantagande av skatteplikten för byggnadsföretagare i mervärdeskattesystemet. Enligt länsstyrelsens uppfattning har emellertid beredningen i detta fall fäst för stor vikt vid de s. k. neutralitetssynpunkterna i beskattningen. Även om det kan ligga mycket av sanning i föreställningen, att en skatt å näringslivets produktiva byggnadsanläggningar kan framkalla prisstegringar, som övervältras på konsumenterna, är detta dock icke alldeles självklart. E n förutsättning härför torde bl. a. vara en bibehållen eller ökad efterfrågan. Då dessutom investeringar

17-413386

av denna art får anses utgöra en relativt liten del av företagens kostnader, torde m a n i dagens konkurrenssamhälle snarast ha att räkna med att skatten kan bäras av näringslivet självt, utan alltför allvarliga konsekvenser varken för export- eller h e m m a marknad. I varje fall är icke den kostnadshöjande effekten ett argument av sådan vikt, att den bör undanskymma kraven p å en ur redovisnings- och kontrollteknisk synpunkt enkel utformning av skattesystemet. Enligt länsstyrelsens mening bör således byggnadsföretagare undantagas från mervärdebeskattningen med därav följande konsekvenser i fråga om avdragsrätt för ingående skattebelastning. Genom de av riksskattenämnden utfärdade anvisningarna har fastighetsbegreppet och tillämpningen av varuskatteförordningen beträffande företagare inom byggnadsbranschen lösts p å ett i stort sett tillfredsställande vis. Dessa bestämmelser synes i väsentlig m å n kunna appliceras på mervärdeskatten, m e n möjligheter till ytterligare förenklingar torde icke vara uteslutna. Avdragsrätten Såsom tidigare framhållits kommer med den föreslagna utformningen av mervärdeskatten en mängd av de svårigheter, som föreligger beträffande fördelning mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader vid inkomsttaxeringen, att u p p k o m m a jämväl vid taxering till allmän omsättningsskatt. Detta gäller i mycket hög grad ett annat område än som nyss berörts, nämligen avdragsrätten för ingående skatt å näringsidkares inköp av personbilar, s. k. combibilar och liknande. H ä r avses dock ej inköp, som göres av företag, vilka bedriver droskrörelse eller uthyrning av personbilar eller liknande. Enligt de allmänna reglerna i 18 § K L och dess anvisningar skall beloppet av den ingående omsättningsskatten fördelas efter skälig grund. I ovan angivna fall synes detta kunna ifrågakomma endast beträffande verksamhet, som bedrives av fysiska personer. Därest emellertid ett aktiebolag inköper en personbil, torde beskattningsmyndigheterna icke kunna förvägra bolaget full avdragsrätt för ingående skatt, oavsett i vilken utsträckning exempelvis huvudaktieägaren använder bilen för privat bruk. Redan den omständigheten, att valet av företagsform skall vara avgörande för o m full avdragsrätt föreligger eller ej, borde enligt länsstyrelsens mening vara tillräckligt skäl

258 för att - liksom i fråga om representationskostnader - icke medgiva avdrag för den ingående skattebelastningen å personbilar o. d. Emellertid talar ytterligare starka skäl för ett sådant undantag. Ett mycket stort antal löntagare (arbetare, tjänstemän, handelsresande, försäkringsagenter m. fl.) är i lika hög grad beroende av bil för sitt arbete som en näringsidkare för sin verksamhet. För förstnämnda kategorier av skattskyldiga kan givetvis något avdrag för ingående skatt ej medgivas. Häremot kan invändas, att löntagargrupperna kan kompenseras genom en höjning vid inkomsttaxeringen av schablonavdraget för resor med egen bil till och från arbetsplatsen och t. ex. handelsresande genom att den ingående skatten inräknas i avskrivningsunderlaget för bilen. Samma synpunkter kan anföras som skäl för ett slopande av avdragsrätten beträffande näringsidkare. Beredningen synes i nu berörda hänseenden ha förbisett, att meivärdeskatten icke fått en konsumtionsneutral utformning. Enahanda förhållanden gäller i fråga om avdrag för ingående skatt å bensin och reparationer m. m. å bilar. Då emellertid ett förbud mot avdragsrätt härvidlag snarare skulle öka än minska svårigheterna vid redovisning och taxering, har länsstyrelsen stannat vid att föreslå ett undantag för avdragsrätt endast med avseende å inköp av personbilar och liknande. Redan nu föreligger ett betydande antal besvär i prövningsnämnd och skattedomstolar, vilka gäller bilförmåner och avdrag för personbilskostnader i rörelser och jordbruk. Det framstår såsom en absolut nödvändighet, att mervärdeskatten får en sådan utformning att icke ytterligare besvärsanledningar tillskapas. Beskattningsvärde Enligt förordningen om allmän varuskatt utgöres beskattningsvärdet vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation av vederlaget. Detta innebär att beskattningsvärdet vid försäljning av vara, vid vilken annan vara lämnas som dellikvid, utgör hela det värde som åsatts bytesvaran jämte vad köparen därutöver har att erlägga kontant eller på annat sätt. I dessa regler föreslås ingen ändring med avseende å mervärdeskatten. Frånsett det i och för sig föga tilltalande förhållandet, att en vara härigenom kan träffas av skatten upprepade gånger, föreligger enligt länsstyrelsens förmenande star-

ka skäl för en omprövning av denna bestämmelse. Inom åtskilliga branscher, företrädesvis i detaljhandelsledet, förekommer i väsentlig utsträckning att vara mottages som dellikvid vid försäljning. Förutom bilhandeln kan här nämnas handeln med lantbruksmaskiner, cyklar, motorcyklar och mopeder, radio- och TV-apparater, skriv- och räknemaskiner, tvättmaskiner o. d., dammsugare och symaskiner. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten har visat, att mycket stora svårigheter är förenade med en kontroll av att redovisningen inom ifrågakomna branscher fullgöres på ett korrekt sätt. Det torde med fog kunna påstås, att redan under nuvarande förhållanden i betydande omfattning endast mellanskillnaden upptages som skattepliktig omsättning. Intensiteten härav torde komma att öka liksom betydelsen blir större ju högre skattesatsen sättes. Då faktureringsskyldighet icke skall föreligga - och ej heller rimligen kan föreskrivas - inom detaljhandeln, torde som nyss nämnts en effektiv kontroll i förevarande avseende näppeligen kunna åstadkommas, oavsett vilka personalresurser som ställes till förfogande för fullgörande av skattekontrollen. Beredningen har enligt länsstyrelsens mening bagatelliserat farhågorna för en förskjutning av handeln med begagnade bilar från den reguljära till den svårkontrollerbara irreguljära handeln ävensom för en ökad försäljning mellan privatpersoner. En bestämmelse av innebörd, att bytesvara icke behöver inräknas i beskattningsvärdet, skulle enligt länsstyrelsens uppfattning på ett gynnsamt sätt motverka sådana tendenser. Det bör ytterligare framhållas, att en dylik ändring i fråga om beskattningsvärdet i mervärdeskattesystemet icke medför något skattebortfall för staten med avseende på rörelseidkares och jordbrukares inventarieoch maskinanskaffningar. Registrering Länsstyrelsen ifrågasätter, om registreringsanmälan bör avkrävas de till allmän varuskatt registrerade skattskyldiga. Några upplysningar utöver vad som framgår av redan nu förefintliga handlingar synes icke erforderliga. Behovet härav blir än mindre, om nuvarande tegisternummersystem bibehålies, mot vilket länsstyrelsen för sin del icke har något att erinra. Registret skulle vid angivna förhållanden behöva påbyggas med endast nytillkommande skattskyldiga. Möj-

259 lighet bör dock föreligga att inkomma med frivillig anmälan, därest skattskyldig i mervärdeskattesystemet önskar redovisning för annan period än två månader. I detta sammanhang må framhållas, att tillstånd till redovisning per kvartal ej bör få ifrågakomma, eftersom deklarations- och inbetalningsskyldighet i dylikt fall icke kommer att sammanfalla med de ordmarie perioderna. Deklarationsskyldigheten S. k. justeringsuppgift för frivillig rättelse av redan fullgjord skatteredovisning bör icke fogas vid den allmänna självdeklarationen, utan - liksom vad gäller i varuskattehänseende - insändas till länsstyrelsen, eftersom fråga kan bli om antingen restitution eller fastställande av ytterligare preliminär skatt. Särskilt för bevakningen i konkurser är det angeläget, att dröjsmål med fastställande och uppdebitering av skatt undvikes. Därest justeringsuppgiften får karaktär av en normalt förekommande bilaga till självdeklaration, skapas dessutom förutsättningar för mindre noggranna preliminära skatteredovisningar, i all synnerhet som i lagförslaget ej intagits motsvarande förbehåll som i riksskattenämndens anvisning den 13 januari 1961, nämligen att »möjligheten för skattskyldig att avgiva justeringsuppgift i efterhand inte påverkar hans skyldighet att deklarera och inbetala preliminär allmän varuskatt i den ordning och inom tid, som föreskrivits i utfärdat registreringsbevis. Varje redovisning av preliminär allmän varuskatt skall så långt möjligt är avse den faktiska skattepliktiga omsättningen under den redovisningsperiod, som avlämnad deklaration avser.» Deklarationsförfarandet Beredningen föreslår i fråga om deklarationsförfarandet som huvudregel kontantmässig redovisning men att tillstånd skall kunna lämnas för s. k. bokföringsmässig redovisning, d. v. s. att uppkomna fordringar må inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga grunder. Motsvarande skall gälla beträffande avdrag för ingående skattebelastning. Det kan enligt länsstyrelsens åsikt med fog ifrågasättas, om behov av bokföringsmässig redovisning över huvud taget föreligger vid mervärdebeskattningen. Företag med stor kreditförsäljning och förhållandevis liten ingående skattebelastning kommer knappast att välja denna redovisningsmetod,

liksom ej heller huvudparten av företag inom detaljhandelsledet. Däremot blir redovisning enligt bokföringsmässig metod förmånlig för företag med ringa eller ingen alls skattepliktig omsättning, exempelvis exportföretag, och för andra företag under perioder av stora investeringar. Utformningen av bestämmelserna synes icke utesluta möjligheten för skattskyldig att övergå från en metod till en annan. Detta innebär, att skatt i många fall kommer att restitueras innan företaget erlagt den av dess leverantörer debiterade ingående skatten. Det behöver knappast påpekas vilka konsekvenser detta kan medföra vid betalningsinställelser och konkurser. I detta sammanhang bör också understrykas vikten av att i författningsföreskrifter eller genom anvisningar av riksskattenämnden klara direktiv lämnas om i vilken omfattning prövning av restitutionsfallen bör ske av länsstyrelsen. Erfarenheterna från den allmänna varuskatten visar, att flertalet skattskyldiga icke förstår innebörden av bokföringsmässig redovisning i varuskattehänseende. Vid registreringen i början av 1960 förorsakade detta förhållande ett avsevärt merarbete å varuskattekontoren. Trots att formulären för registreringsanmälan numera förtydligats, förekommer alltjämt missuppfattningar i betydande utsträckning. Det vore olyckligt med en upprepning av de olägenheter i nu berörda hänseende som rådde vid införandet av den allmänna varuskatten. Mot bakgrunden av vad sålunda anförts och då bokföringsmässig redovisning på det stora hela synes onödig i mervärdeskattesystemet, vill länsstyrelsen föreslå att bestämmelse om rätt till sådan redovisning ej införes. Taxeringsförfarandet Taxering till allmän omsättningsskatt skall enligt beredningens förslag ske i taxeringsnämnderna. Det är uppenbart, att detta kommer att medföra ett betydande merarbete för de lokala nämnderna, vilka liksom nämnderna för taxering av juridiska personer saknar kvalificerad biträdeshjälp. Det är icke troligt, att dessa nämnder kan hinna med en tillfredsställande granskning och kontroll i samband med taxeringen, utan att antalet anmälningar för eftergranskning kommer att avsevärt öka. Detta medför i sin tur en ökad belastning å länsstyrelsernas taxeringssektioner, främst omsättningsskattekontoren. Med hänsyn härtill bör enligt

260 länsstyrelsens mening övervägas en annan ordning för taxeringen. Man kan därvid tänka sig en överflyttning av taxeringen till allmän omsättningsskatt av jordbrukare och juridiska personer till länsstyrelsen, där tillgång finnes till erfaren och med skatteformen väl förtrogen personal. Nackdelen med en sådan lösning är emellertid, att jämförelsen med de allmänna självdeklarationerna och därmed också samordningen med inkomsttaxeringen försvåras. En annan möjlighet är att personalen på omsättningsskattekontoren blir föredragande i nu berörda nämnder i vad gäller taxeringen till allmän omsättoingsskatt. Föredragningen torde knappast behöva ske inför nämnderna som sådana, utan en genomgång av materialet tillsammans med ordförandena i nämnderna torde vara tillfyllest. Vid en sådan utformning av taxeringsförfarandet förutsattes självfallet, att länsstyrelserna förses med kvalificerad personal i tillräcklig omfattning. Länsstyrelsen avser då icke i första hand personal i landskanslists tjänsteställning, utan fastmer kvalificerad kvinnlig biträdespersonal, såsom kansliskrivare och kontorsskrivare. Erfarenheten har visat, att kvinnlig biträdespersonal väl lämpar sig för de arbetsrutiner, jämväl innefattande granskning och kontroll av deklarationer, som förekommer å varuskattekontoret. På grund bl. a. av den kraftiga utbyggnaden av taxeringsassistentorganisationen föreligger f. n. stora svårigheter att erhålla lämpliga personer för landskanslistkarriären, vilket förhållande får antagas bli rådande ännu under åtskilliga år framöver. Däremot är möjligheterna att rekrytera kvinnliga biträden förhållandevis goda. Frågan om taxeringsförfarandet i första instans beträffande den allmänna omsättningsskatten torde få ses i större sammanhang, d. v. s. den är beroende av taxeringsorganisationens framtida utformning. Det är därför angeläget att klarhet härutinnan skapas inom rimlig tid. Först i samband därmed kan ställning tagas till huru taxeringsförfarandet bör konstrueras för att bli så effektivt som möjligt. Redan nu kan emellertid sägas, att taxeringen i första instans av den allmänna varuskatten icke alltid är tillfredsställande. Det kan i detta sammanhang nämnas att här i länet på grund av 1964 års taxering över 5 000 skattskyldiga av taxeringsnämnderna anmälts hos taxeringsintendenten för eftergranskning. Härav torde relativt sett en icke ringa del vara att

finna just bland sådana skattskyldiga, som kommer att omfattas av mervärdebeskattningen. Vid en övergång till ökad indirekt beskattning kommer självfallet också kraven på en effektivare kontroll att öka. Detta gäller såväl den löpande kontrollen under redovisningsperioderna som kontrollen vid den slutliga taxeringen. Det är därför ett oeftergivligt villkor, att länsstyrelsen redan från början utrustas med personal i tillräcklig omfattning. Detta har ej varit fallet i fråga om den allmänna varuskatten, även om på senare tid viss förstärkning erhållits. I fråga om taxeringsförfarandet har länsstyrelsen svårt att förstå motiven till beredningens förslag, att taxering till allmän omsättningsskatt skall avse den slutliga omsättningsskatten eller, i förekommande fall, den överskjutande omsättningsskatten för beskattningsåret. En sådan utformning skiljer sig helt från vad som hittills varit gällande inom taxeringen. Enligt länsstyrelsens förmenande bör denna i stället innebära ett fastställande av den skattepliktiga omsättningen för beskattningsåret med rätt att från skatten därå verkställa avdrag för ingående skatt med visst belopp. Re stitutionsförfarandet Det är angeläget, att antalet restitutionsfall i möjligaste mån begränsas. Den av beredningen föreslagna gränsen synes därför väl låg och bör höjas till 1 000 kronor. Restitutionsskyldighet bör därvid föreligga så snart jämlikt 21 § avgivna deklarationer utvisar en sammanlagd överskjutande preliminär omsättningsskatt av 1 000 kronor.

Beträffande överskjutande slutlig omsättningsskatt och kvarstående omsättningsskatt har föreskrivits, att skattebelopp, som ej uppgår till minst tio kronor, icke skall restitueras respektive erläggas. Av praktiska skäl bör motsvarande bestämmelser införas i fråga om tillkommande skatt. Övrigt I förtydligande syfte bör lydelsen i 5 § »Har omsättningsskatt medräknats etc.» ändras till: »Har utgående omsättningsskatt medräknats etc». Denna paragraf synes därjämte böra kompletteras med bestämmelsen, att avdrag för ingående omsättningsskatt

261 icke kan ifrågakomma vid inkomsttaxeringen.

Avdelning VII Beredningen har bl. a. föreslagit, att grundavdragen (ortsavdragen) bibehålles oförändrade vid 1967 års taxering men att de successivt höjes vid 1968-1970 års taxeringar för att vid 1971 års taxering utgöra 6000 kr. för gifta och 3 000 kr. för ensamstående. Detta sammanhänger med att den nya arbetsgivaravgiften ansetts inte kunna i sin helhet omedelbart påföras utan att störningar i den samhällsekonomiska balansen uppkommer. Länsstyrelsen har full förståelse för att övriga föreslagna åtgärder bör anpassas till den efter hand förändrade situation som med de ökande socialförsäkringsavgifterna inträder. Det måste emellertid ur taxeringsteknisk synpunkt anses mindre

lämpligt med från år till år varierande grundavdrag. Vad gäller mervärdeskatten vill länsstyrelsen framhålla vikten av att de organ, som har att handhava denna, gives erforderligt rådrum för att lösa de problem av organisatorisk och annan art som denna skatt medför. Sådana administrativa olägenheter, som uppstod vid införandet av den allmänna varuskatten, får ej ånyo uppkomma. Icke minst de skattskyldiga torde kunna ställa anspråk härpå. I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade landshövding och t. f. taxeringsintendent även t. f. landskamreraren Skoglund, t. f. länsassessorn Caping och biträdande taxeringsintendenten Nilsson. Vänersborg i landskontoret den 20 november 1964. Mats Lemne Arne

Ekstedt

Länsstyrelsen i Skaraborgs län Allmänna synpunkter Allmänna skatteberedningen har enligt direktiven ålagts att utföra en omprövning av skatte- och avgiftssystemet i nästan hela dess vidd i syfte att åstadkomma en i möjligaste mån rättvis och rationell fördelning av skattebördan de skattskyldiga emellan. I sitt utredningsarbete har beredningen härvid haft att allsidigt såväl bedöma uppbyggnaden av de olika regelsystemen för direkta och indirekta skatter samt avgifter som att göra en avvägning av skatte- och avgiftsuttaget på nämnda tre huvudkomponenter i systemet. Vid skärskådandet av de olika reformer, som föreslagits, måste dock särskilt beaktas att beredningen enligt direktiven varit bunden till den kostnadsram, som bestämts av avkastningen från de omprövade delarna av nuvarande skattesystem. Ändringar i någon del av regelsystemet, som medför minskat skatte- eller avgiftsuttag, har alltså icke kunnat föreslås, såvida inte det som bortfallit kunnat kompenseras genom skärpta regler i någon annan del av systemet. Mot bakgrunden av att beredningen sålunda icke ägt föreslå några förändringar i den totala skattebördan utan endast haft att omfördela denna mellan

olika grupper av skattskyldiga är givet att varje förslag om sådan omfördelning är ägnat att medföra intressekollisioner mellan mottagande och givande part. Med hänsyn härtill och i betraktande av de politiska värderingar och subjektiva bedömningar som alltid spelar in på frågor om beskattningens fördelning och utformning har, såsom framgår av betänkandet, det komplex av förslag som framlagts först kunnat åstadkommas efter utjämning av skilda ståndpunkter och värderingar inom beredningen. Länsstyrelsen finner att allmänna skatteberedningen haft avsevärd framgång vid avvägningen mellan olika hänsynstaganden, men anser sig dock samtidigt kunna konstatera, att detta i en del frågor medfört att rationella lösningar - detta gäller särskilt socialförsäkringens finansiering - fått stå tillbaka för intressesynpunkter. Såsom framhålles i betänkandet har den ökade omfattningen av det offentligas verksamhet efterhand medfört en högre beskattning och en stegring av det genomsnittliga uttaget av skatter och avgifter. Tyngden i beskattningen gör att allt större krav i olika hänseenden måste ställas på att skattesystemet är rationellt utformat och har förmåga att avkasta skatter och avgifter utan snedvri-

262 dande belastningar, som stör samhällsutvecklingen i dess fortsatta expansion. Såvitt länsstyrelsen kan finna främjar de framlagda förslagen i sina huvudpunkter uppfyllandet av dessa krav. Den förskjutning i riktning mot bl. a. indirekt skatt, som skatteberedningen föreslagit, och valet av skatteform härför gör det exempelvis möjligt att minska den för allt större inkomstgrupper genom progressionen kännbara marginalskatten, att öka skattelättnaderna för och det ekonomiska stödet åt barnfamiljerna samt att tillgodose ett för produktionen så viktigt önskemål som slopandet av varuskatten på investeringar med dess hämmande verkningar på konkurrenskraften gentemot utlandet. I betraktande av de delvis genomgripande tekniska förändringarna i avgiftssystemet, som föreslagits, framstår dock den föreslagna minskningen av den direkta skattens andel av omprövade skatter och avgifter som tämligen måttlig. Sålunda beräknas andelen av den direkta skatten - i omprövade delar - vid full tillämpning av de föreslagna reformerna eller år 1970 endast ha nedgått med 14 % eller från 55 till 41 % varemot svarar en ökning av den indirekta skatten med 10 % och av socialförsäkringsavgifterna med 4 % . Även om det kan ifrågasättas om icke beredningen kunnat gå längre mot framförallt en ökning av den generella indirekta skatten är det dock enligt länsstyrelsens mening med hänsyn till de många osäkra faktorer i fråga om verkningar som förvisso finns att taga hänsyn till väl förståeligt att viss återhållsamhet iakttagits vid denna avvägning. Skatteberedningen har beräknat (tabellerna 9 och 10) att de nominella medelinkomsterna för såväl gifta som ensamstående år 1964 är omkring tre gånger och år 1970 omkring fyra gånger så stora som år 1948. Då det torde finnas anledning antaga, att inkomstökningen även framgent kommer att fortsätta i oförminskad takt kan enligt länsstyrelsens bedömande det av skatteberedningen framlagda förslaget i fråga om avvägningen mellan rådande skatte- och avgiftsformer emellertid icke utgöra en långsiktig lösning. Länsstyrelsen övergår härefter att mera konkret granska de olika delförslagen i den ordning de framlagts i betänkandet. Socialförsäkringens finansiering Vid den snabba utbyggnad av socialförsäkringens olika grenar, som skett under senare år, har finansieringsfrågorna lösts i stort sett

för varje socialförsäkringsgren för sig. Redogörelsen i betänkandet om gällande rätt utvisar sålunda lika många finansieringssystem som det finns socialförsäkringsgrenar. Varje initiativ till förenkling och enhetlighet på detta område måste därför hälsas med tillfredsställelse. Förslagets omfattning Med hänsyn till det latenta reformbehov-, som föreligger att åstadkomma så enhetliga finansieringsregler som möjligt för de olika grenarna av socialförsäkringen, kan beklagas, att beredningen begränsat området för sin utredning härutinnan till enbart folkpensioneringen och den del av sjukförsäkringen som har avseende å grundförmånerna. Förutom tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen undantages sålunda även sjukförsäkringens tillläggsförmåner, d. v. s. sjukpenningförsäkringen till förvärvsarbetande, från området för beredningens prövning. Det framstår som en brist att beredningen icke närmare undersökt eller utvecklat frågan om möjligheten att låta även sjukförsäkringens tilläggsförmåner omfattas av samma finansieringsregler som föreslagits ifråga om grundförmånerna i samma försäkring. I betänkandet vitsordas att finansieringsreglema härigenom skulle bli i hög grad förenklade och kunna främja genomförandet av en eventuell definitiv källskatt. Behov av samordning föreligger visserligen i fråga om hela det regelkomplex som behandlar socialförsäkringens olika grenar men detta behov framstår som särskilt accentuerat i fråga om regelsystemet för en och samma försäkringsgren. Förhållandet att sjukpenningförsäkringens tilläggsförmåner inte omfattas av utredningsförslaget medför en lucka, som följaktligen kan finnas anledning att fylla igen vid en nästa utredningsetapp inom detta område. Arbetsgivaravgifter Vid valet av olika finansieringsformer för omprövade delar av socialförsäkringen förordar beredningen ett vidgat inslag av avgifter, vilka för de anställdas räkning konstrueras såsom arbetsgivaravgifter. Det förslag, som beredningen härvid stannat inför, nämligen att anknyta avgiftsuttaget till tillläggspensioneringen på så sätt att här förekommande basbeloppsavdrag slopas som avgiftsfri inkomst jämte visst ökat generellt avgiftsuttag å hela avgiftsunderlaget, erbjuder, så vitt länsstyrelsen kan bedöma, en ända-

263 målsenlig lösning när det gäller att åstadk o m m a åsyftat ökat inslag av arbetsgivaravgifter. Att avgiftsdebitering å basbeloppen får en gynnsam effekt å den s. k. basbeloppsproblematiken har i betänkandet tillmätts stor betydelse och enligt länsstyrelsens mening är detta på goda grunder. Emellertid har den föreslagna debiteringsformen även sin svaghet. Genom att avgiftsuttaget procentuellt ökar mest å basbeloppen, vilka tidigare gått fria, blir avgiftsökningen cirka 4 °/o större för ett utpräglat låglöneföretag än för ett höglöneföretag. Även om förslaget om ökningen av arbetsgivaravgifterna bygger på den förutsättningen att dessa helt eller så gott som helt skall övervältras på arbetstagarna genom mindre löner än eljest har man dock måst räkna med att de ökade arbetsgivaravgifterna under ett övergångsskede till större eller mindre del kan komma att stanna på företagen. I fråga om ett låglöneföretag ligger nära till hands att antaga, att detta får svårare att vid löneförhandlingar erhålla gensvar hos arbetstagarna för åstadkommandet av en sådan övervältring. Såväl härigenom som genom den något högre avgiftsökningen för sådana företag kan icke bortses från möjligheten att den föreslagna avgiften i avseende å företagen kan medföra strukturella verkningar av icke avsett slag. På denna punkt hade varit angeläget att få klarare besked från skatteberedningen. Länsstyrelsen anser att m a n måste taga i beräkning att mindre bärkraftiga företag som övergångsvis bli drabbade särskilt hårt av arbetsgivaravgifternas ökning under omställningstiden kan få finansieringsproblem. Länsstyrelsen förutsätter att denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet från statsmakternas sida. Egenavgifter I fråga om andra inkomster än sådana av anställning föreslår beredningen att en egenavgift uttages av i princip motsvarande storlek som arbetsgivaravgiften å anställningsinkomst. Det visar sig dock att svårigheter uppkommer att avgiftsbelägga alla inkomstslag utan att m a n kommer i konflikt med den av beredningen uttryckta målsättningen att bl. a. tillskapa mera enhetliga och överskådliga finansieringsregler inom socialförsäkringen. Det finns här en möjlighet till en enkel och rationell lösning som beredningen dock icke anser bör utnyttjas, nämligen att begränsa avgiftsuttaget till enbart inkomster som omfattas av tilläggspensioneringen. Detta skulle

innebära att avgifter uttages på inkomster av förvärvsarbete, d. v. s. inkomster av arbetsanställning, av rörelse och av jordbruk under det att inkomster av sådana slag som pensionsförmåner, livräntor, undantagsförmåner, periodiska understöd samt inkomster av annan fastighet och av kapital undantages från avgifter. Såsom beredningen framhåller skulle det avgiftsbortfall, som härigenom blev följden, bli »tämligen obetydligt» totalt sett. Beredningen fäster dock härvidlag mindre avseende vid möjligheten att åstadkomma förenkling än vid rättvisekravet att alla inkomstslag skall bli avgiftsbelagda. När dock detta rättvisekrav saknar nämnvärd materiell betydelse men lika fullt hindrar en ändamålsenlig samordning med tilläggspensioneringens finansieringssystem inom ifrågavarande område, måste länsstyrelsen ifrågasätta om beredningens ställningstagande i denna del att inte utnyttja tilläggspensioneringens finansieringssystem, om än principiellt invändningsfritt, är välbetänkt. I övrigt gäller beträffande några av de inkomstslag som ligger utanför tilläggspensioneringens inkomstbegrepp att de ha den natur, att även i sak skulle vara att vinna om de undantogs från avgiftsdebitering, såsom i fråga om änkepensioner och vissa livräntor. Beredningen föreslår för avgiftsdebiteringen ett helt nytt system så konstruerat att i princip samtliga inkomstslag uppfångas i detta. Den fördel som detta medför måste dock vägas mot de nackdelar i administrativt avseende som tillkomsten av en ny debiteringsform för med sig. Länsstyrelsen övergår härefter till att framföra vissa synpunkter på detta förslag. Som ovan nämnts har beredningen utgått ifrån att arbetsgivaravgifterna kommer att övervältras å arbetstagarna i form av minskade löner. I fråga om reglerna för beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter liksom för den procentuella storleken av denna avgift bör därför, såsom beredningen även uttalat, i största möjliga utsträckning, tilllämpas vad som gäller beträffande arbetsgivaravgifter, så att inkomsttagare, för vilken skall erläggas arbetsgivaravgift, och inkomsttagare, som har att utge egenavgift, träffas av avgiftsuttaget på ett i princip likvärdigt sätt. Emellertid har beredningen i sitt förslag gjort väsentliga avsteg från denna likformighetsprincip. I detta avseende är särskilt att notera att den föreslagna anknytningen av avgiftsdebiteringen till den sammanräknade nettoinkomsten får den verkan,

264 att skattskyldiga med inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete (s. k. blandad inkomst) som regel kommer att erhålla förmånligare avgiftsunderlag allteftersom förvärvsavdrag erhålles i förvärvskällans tjänst. Det framstår onekligen som en oformlighet att sådana faktorer som exempelvis storleken å avdrag för resor eller fördyrade levnadskostnader som är att hänföra till inkomst av tjänst kan få betydelse för i vad mån egenavgifter skall debiteras å inkomst av helt annat slag. Beredningen har i betänkandet endast konstaterat, att nämnda verkningar medför en reduktion av antalet kombinationsfall mellan arbetsgivar- och egenavgifter men har i övrigt icke ingått på denna fråga. Närmare uppgifter i vilken utsträckning förvärvsavdrag av ifrågavarande slag påverkar egenavgifternas storlek hade emellertid varit av värde vid bedömningen av den av beredningen föreslagna metodiken att använda de sammanräknade nettoinkomsterna som avgiftsunderlag. Då det icke kan hållas för osannolikt att ett betydande antal skattskyldiga med s. k. blandad inkomst åtnjuter förvärvsavdrag under inkomst av tjänst med högre belopp än schablonavdraget, utgör den snedvridenhet i avgiftsbelastningen som härigenom uppkommer i förhållande till andra kategorier avgiftsbetalare enligt länsstyrelsens mening en negativ faktor i förslaget, som icke bör negligeras vid det slutliga avgörandet. På den punkt i förslaget där avsteget från likformig avgiftsbelastning mellan anställningsinkomster och andra förvärvsinkomster är särskilt framträdande är avgiftsberäkningen för makar. Med hänsyn till att beredningens förslag bygger på ett system av kollektivt beräknade arbetsgivaravgifter måste dessa beräknas efter den s. k. särberäkningsmetoden. Man hade därför kunnat förvänta att samma beräkningssätt skulle föreslås till användning också vid påföring av egenavgift. När så icke skett utan beredningen istället föreslagit den administrativt mer komplicerade samberäkningsmetoden har som motiv härför huvudsakligen åberopats, att inkomstbeskattningen av äkta makar bygger på sambeskattningsprincipen, att generell särberäkning av avgifter i vissa fall kan föranleda avgiftsundandragande inkomst- och förmögenhetstransaktioner makar emellan samt att vid fall av s. k. faktisk sambeskattning särberäkningsmetoden är utesluten. Det förhållandet att beredningen i annat sammanhang intagit den ståndpunkten, att inkomstbeskatt-

ningen för närvarande inte kan omläggas från sam- till särbeskattning, kan enligt länsstyrelsens mening icke tillmätas någon större betydelse på frågan om vilken metod - sameller särberäkning - som är lämpligast på ifrågavarande område. Inte heller torde risken att särberäkningsmetoden skulle medföra nämnvärt avgiftsbortfall genom inkomstöverflyttningar makar emellan vara särskilt stor. Av betänkandet framgår också att betydelsen av sådana transaktioner icke bör överdrivas. Vid en tillämpning av särberäkningsmetoden kan man dock icke komma ifrån den risken att exempelvis jordbrukare eller rörelseidkare, där hustrun biträtt mannen i arbetet, normalt får lägre avgifter än om motsvarande familjeinkomst varit uppdelad å båda makarna. En sådan olikformighet i belastningshänseende är visserligen mindre önskvärd men synes dock i betraktande av de formella skiljaktigheterna tolerabel. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om icke med hänsyn till den likformighet som härvid skulle uppnås mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter och till de administrativa fördelar som samtidigt skulle stå att vinna särberäkningsmetoden bör användas över hela avgiftsområdet. Debiteringen Genom att de föreslagna arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner samordnats med tilläggspensioneringens avgiftssystem kan debiteringen av ifrågavarande avgifter inte väntas medföra några speciella problem. Samma fördel har man dock icke nått beträffande egenavgifterna, där man får använda ett i stort sett fristående förfarande på grund av anknytningen av debiteringen till de sammanräknade nettoinkomsterna. Vid debiteringen av dessa avgifter räcker det dock inte med att enbart konstatera nämnda nettoinkomster utan härutöver måste även kontrolleras i vad mån deklarant åtnjutit inkomst av arbetsanställning för vilken arbetsgivaravgift utgått. Såsom förslaget är utformat kan även uträkningen av egenavgifterna i de många fall då s. k. blandad inkomst föreligger ofta bli relativt komplicerad, vartill inte minst samberäkningsmetoden - förutom att den ökar antalet kombinationsfall - bidrager. Genom anknytningen till den sammanräknade nettoinkomsten påverkas som regel avgiftsunderlaget för ifrågavarande kategori skattskyldiga då ändring sker av taxeringen. Beredningen har icke ingått på frågan i vilken utsträckning i sådana fall omdebi-

265 tering skall ske. Även om viss minimigräns härvidlag sättes får man dock räkna med att sådan omdebitering måste utföras i ett icke ringa antal fall. Beredningen synes vara av den uppfattningen att debiteringen och uppbörden av socialförsäkringsavgifterna för de lokala skattemyndigheterna icke kommer att medföra något nämnvärt merarbete jämfört med det nuvarande arbetet med debiteringen och uppbörden av de folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter som istället kommer att slopas. Då det ur personalsynpunkt skulle vara i viss mån olägligt att helt nära inpå den förestående omläggningen av debiteringsoch uppbördsarbete till databehandling öka de lokala skattemyndigheternas arbetsuppgifter i ifrågavarande hänseende är det av större betydelse än eljest att beredningens bedömning härvidlag är riktig. Med hänsyn till förslagets utformning ifråga om debiteringen av egenavgifterna kan dock enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas om icke beredningen underskattat den arbetsinsats som erfordras för debiteringen under tiden intill dess databehandling införts. Den direkta beskattningen Ortsavdrag (grundavdrag) På sätt beredningen funnit bör ordningen med fasta ortsavdrag (grundavdrag) bibehållas. Frågan om till vilka belopp grundavdragen bör bestämmas kan vara föremål för olika bedömanden. Följden av höjda grundavdrag medför att högre nivå måste gälla för den progressiva skatteskalan och att större återhållsamhet jämväl måste iakttagas, när det gäller barnbidrag och förvärvsavdrag. Å andra sidan finnes starka skäl som talar för en uppräkning av grundavdragen. Mot bakgrunden av den härutinnan verkställda utredningen torde beredningens förslag att höja grundavdragen till 6 000 respektive 3 000 kronor vid såväl stats- som kommunaltaxeringen icke böra mötas av några betänkligheter. Progressionen i inkomstbeskattningen Det är ett känt faktum, att progressionen i den statliga inkomstbeskattningen varit föremål för debatt under lång tid. Enligt beredningens förslag kommer framförallt personer med låga inkomster att tillgodoses genom den föreslagna höjningen av grundavdragen. Förutom en sådan reform till låglönegruppernas förmån får anses såsom synnerligen angeläget, att det proportionella skiktet inom den

statliga inkomstbeskattningen utökas väsentligt. Inkomstläget i dag är ett helt annat än under början av 1950-talet för huvuddelen av inkomsttagarna. Därest den metoden valts, att inom det proportionella skiktet fånga upp lika stor andel av inkomsttagarna, som skedde år 1953, skulle det övre proportionella skiktet för gifta och ogifta ha måst sättas mycket högre än det beredningen nu stannat inför. Den av beredningen förordade gränsen för det proportionella skiktet finner länsstyrelsen dock vara väl snävt vald mot bakgrunden av löneutvecklingen. Det hade enligt länsstyrelsens bedömande varit önskvärt, om en höjning av det proportionella skiktet hade kunnat ske med ytterligare en inkomstgrupp. Med hänsyn till de skäl beredningen åberopat emot en ytterligare höjning av ifrågavarande gräns för det proportionella skiktet, får förslaget i denna del likväl anses godtagbart. Familjebeskattningen Beredningen har vid sina överväganden i fråga om familjebeskattningen funnit att den kritik, som riktats mot sambeskattningen, icke har den tyngd att sambeskattningen därför bör överges. Även om beredningen föreslagit vissa jämkningar i sambeskattningssystemet komma likväl de huvudsakliga nackdelarna, som äro förenade med ett sådant system, vid ett genomförande av beredningens förslag att kvarstå. Med hänsyn härtill och till spörsmålets vidd och betydelse får länsstyrelsen föreslå att frågan om sam- eller särbeskattning jämte härmed sammanhängande problem blir föremål för en speciell, förutsättningslös utredning. Barnbidrag-barnavdrag En målsättning för skattesystemutredningen har varit att ernå en viss skatteomfördelning till barnfamiljernas förmån. En sådan omfördelning kan antingen ges via höjda barnbidrag eller införande av barnavdrag. Vilket system, som härvidlag är att föredraga, kan diskuteras. Beredningen har konstaterat, att det sammantagna stödet till alla barnfamiljer i praktiken via statsbeskattningen och med hjälp av barnbidrag kan ges samma omfattning som ett stöd, vilket helt eller delvis bygger på barnavdrag vid statlig och kommunal inkomsttaxering. Vid ett ställningstagande synes - ehuru med viss tvekan - det nuvarande barnbidragssystemet för närvarande vara att föredraga framför ett system med barnavdrag. Barnbidraget utgör numera 700 kro-

266 nor. Enligt beredningen skulle barnbidraget successivt höjas, så att ett belopp av 800 kronor skulle utgå år 1966, 880 kronor år 1967 o. s. v. fram till 1970, då barnbidraget skulle nå en höjd av 1 200 kronor. Med hänsyn till den ökning av barnkostnaderna som ett införande av mervärdeskatten den 1 januari 1966 kan förväntas medföra framstår en höjning av barnbidraget år 1966 med endast 100 kronor som alltför låg. Enligt länsstyrelsens mening bör ytterligare ökning av barnbidraget ske detta år. Vidare synes önskvärt att barnbidraget uppräknas i betydligt snabbare takt än som föreslagits av beredningen. Den indirekta beskattningen Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning, att mervärdeskatten äger väsentliga företräden framför de andra former av generell indirekt beskattning, som kan vara aktuella i en diskussion om det framtida skattesystemet. Beredningens förslag beträffande den närmare utformningen av mervärdeskatten är enligt länsstyrelsens mening mycket väl underbyggda. Vad angår nedanstående frågor vill länsstyrelsen emellertid framhålla följande. Mervärdeskattens tillämpnirig på jordbruk och skogsbruk Utvidgningen av skattskyldigheten till jordbruket och skogsbruket kommer utan tvivel att bli betungande för landets jordbrukare. Detta gäller icke endast beträffande skyldigheten att avgiva deklaration upp till sex gånger om året, kanske under tider då själva jordbruksdriften tar all arbetstid i anspråk. Det gäller i lika hög grad beträffande den obligatoriska faktureringsskyldighet beredningen föreslår, och den utvidgning av bokföringsarbetet, som torde bli följden av den föreslagna öppna skattedebiteringen och avräkningen av ingående skattebelastning mot skatt på den egna omsättningen. Visserligen kan invändas, att denna ökade arbetsbörda även i viss mån kan drabba andra skattskyldiga. Länsstyrelsen vill dock erinra om att jordbrukarna i motsats till de flesta rörelseidkare i allmänhet icke är bokföringsskyldiga. Jordbrukarnas räkenskaper torde med hänsyn härtill i många fall vara av enklare beskaffenhet än vad som är fallet hos rörelseidkare. Jordbrukarna torde knappast heller i samma omfattning som rörelseidkare fakturera sina leveranser. Den obligatoriska faktureringsskyldigheten mildras å andra sidan genom

den föreslagna bestämmelsen om undantag från faktureringsplikt för sådant tillhandahållande, för vilket avräkning mellan köpare och säljare sker på grundval av avräkningsnota som upprättas av köparen. Många jordbrukare torde icke anse sig ha möjlighet att själva utföra det ökade bokföringsarbetet och skatteredovisningen utan kan antagas vilja anlita hjälp härför hos bokföringsbyråer och liknande. Dessa är emellertid mestadels belägna i tätorter. Detta kommer för många jordbrukare ofta att innebära långa och tidsödande resor. Jordbrukarna är även härvidlag i ett sämre läge än de flesta rörelseidkare enär de sistnämnda mestadels är lokaliserade till tätorterna. Med det ovanstående vill länsstyrelsen icke rikta någon erinran mot beredningens förslag till obligatorisk faktureringsskyldighet och öppen skattedebitering för samtliga skattskyldiga inom mervärdeskattesystemet Med hänsyn till den föreslagna konstruktionen av mervärdeskatten torde något annat förfarande knappast kunna komma i fråga. Då emellertid länsstyrelsen i likhet med beredningen icke kan finna någon praktisk möjlighet att utesluta jordbrukarna från skattskyldighet måste med hänsyn till jordbrukamas ovan påtalade speciella förhållanden alla möjligheter som underlättar deras skatteredovisning tillvaratagas. Någon högre skattskyldighetsgräns än vad beredningen föreslagit för andra skattskyldiga torde icke vara motiverad. Med hänsyn till att omsättningen för jordbrukare ofta torde variera kraftigt mellan olika år, beroende på vissa år förekommande större virkesförsäljningar eller dylikt, torde det emellertid för jordbrukarnas del vara lämpligt att den generella gränsen för årsredovisning sättes förhållandevis högt, förslagsvis till 50 000 kronor. Härigenom skulle flertalet jordbrukare beredas en väsentlig lättnad i sin redovisningsskyldighet. Detta skulle även medföra betydande fördelar för länsstyrelserna i administrativt hänseende, särskilt med tanke på att antalet skattskyldiga till mervärdeskatt kommer att bli avsevärt högre än det nuvarande antalet varuskatteskyldiga. Deklarationsskyldigheten Enligt länsstyrelsens mening bör även andra skattskyldiga än jordbrukare beredas möjlighet till årsredovisning i så stor utsträckning som möjligt. Även om årsredovisningen därvid i första hand bör anknytas till storleken av den totala skattepliktiga omsättningen bör

267 emellertid även skattskyldiga, som normalt har en hög skattepliktig omsättning men även en hög ingående skattebelastning och sålunda en låg mervärdeskatt att redovisa varje period, kunna medgivas årsredovisning. Såsom beredningen framhåller bör i dylika frågor riksskattenämnden kunna utfärda vägledande anvisningar. Beredningens förslag att möjligheter bör tillskapas för redovisning även halvårsvis och per tertial är likaledes ägnat att reducera arbetet med mervärdeskatten såväl för de skattskyldiga som för länsstyrelserna. Däremot kan redovisning per kvartal icke anses lämplig enär en dylik redovisningsperiod icke skulle komma att sammanfalla med de ordinarie redovisningsperioderna. Deklarationsförfarandet Beredningen föreslår, att för skattskyldiga med bokföringsmässig redovisning avdragsrätt bör föreligga redan när inköpsfakturan bokföres som skuld. Detta anser även länsstyrelsen vara det naturliga redovisningsförfarandet. Såsom beredningen framhåller kan emellertid en skattskyldig köpare vid detta system komma i åtnjutande av avdrag även om någon betalning icke sker till leverantören. Enligt beredningens uppfattning är det icke möjligt att i dylika fall upprätthålla krav om korrigering av skatteredovisningen hos köparen. Denna åsikt kan länsstyrelsen dock icke dela. Den situation som beredningen närmast synes åsyfta är då betalning uteblir på grund av köparens insolvens. Härmed kan jämställas fall då en köpare av någon anledning vägrar att betala en inköpt vara (utan att returnera den) eller ett utfört arbete. För att icke riskera att förlora köparen som kund avstår kanske säljaren från alltför drastiska åtgärder för att utfå sin fordran och avskriver i stället densamma. I andra fall kan köparen returnera en vara, som befunnits felaktig, och torde då erhålla kreditnota från leverantören. I samtliga dessa fall anser länsstyrelsen det motiverat, att köparen skall ha åliggande att korrigera sin skatteredovisning för att icke komma i åtnjutande av obehöriga fördelar. Förslag till förordning om allmän omsättningsskatt Enligt 13 § skall skattskyldighet icke föreligga vid överlåtelse av till driften hörande

maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Beredningen har däremot icke närmare berört frågan om skattskyldighet vid försäljning av varulager, inventarier etc. vid en rörelses upphörande. Enligt länsstyrelsens mening bör skattskyldighet föreligga vid dylik försäljning enär denna icke kan likställas med överlåtelse av hela verksamheten, fusion eller liknande transaktion. För verksamhet, i vilken värdet av tillhandahållna skattepliktiga varor och tjänsteprestationer jämte värdet av uttag av skattepliktiga varor uppgår till 8 000 kronor men icke 24 000 kronor för år räknat, skall enligt 16 § 2 mom. den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8 000 kronor. Den föreslagna formuleringen av denna s. k. avtrappningsregel är enligt länsstyrelsens mening mindre lämplig. Om värdet av tillhandahållna varor m. m. exempelvis uppgår till 20 000 kronor skulle den skattepliktiga omsättningen, därest ordalagen i 16 § följes, upptagas till 22 000 kronor (20 000X1,5 8 000). Länsstyrelsen får därför föreslå, att ifrågavarande moment i berörda del får följande lydelse: ...skall den skattepliktiga omsättningen vid redovisning av preliminär omsättningsskatt upptagas till belopp motsvarande en och en halv gånger skillnaden mellan värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen och 8 000 kronor. Enligt 21 § förordningen om allmän varuskatt åligger det skattskyldig att utan anmaning avgiva uppgift (deklaration) rörande sin skattepliktiga omsättning och om grunderna för omsättningens beräknande. På sidan 466 i betänkandet framhåller beredningen, att den utgående skatten liksom hittills bör anknytas till skyldighet att i deklaration för preliminär skatt lämna uppgift om den skattepliktiga omsättningen och grunderna för dennas beräkning. Beredningens förslag till förordning om allmän omsättningsskatt har emellertid på denna punkt - 21 § 2 mom. - icke helt fått en mot vad beredningen sålunda uttalat svarande avfattning. I förslaget har nämligen utelämnats föreskriften om att grunderna för den skattepliktiga omsättningens beräknande skall angivas. Då det emellertid får anses vara av värde, att det i förordningen fastslås, att deklarationen skall innehålla uppgift jämväl härom, får länssty-

268 relsen föreslå, att författningsförslaget ändras i enlighet härmed. I slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Fallenius, t. f. landskamreraren Arnling, föredragande, och

taxeringsintendenten Dalen. Mariestad landskontoret den 21 oktober 1964.

i

B. Fallenius Stig Arnling

Länsstyrelsen i Värmlands län Enligt de direktiv, som givits för beredningens arbete, har dess uppgift ej varit att göra värderingar och bedömningar beträffande hur stort det samlade uttaget av skatter och avgifter bör vara utan denna har varit att taga ställning till hur ett givet totalt uttag av skatter och avgifter bör fördelas mellan olika beskattningsformer och mellan olika kategorier skattskyldiga. Det är naturligt att helt skilda och starkt motstridiga uppfattningar kan råda i frågan hur skattebördan rättvisligen bör vara fördelad. I beredningen har ingått representanter för olika politiska partier, näringsorganisationer m. fl. Den har, enligt vad som kan utläsas av dess egna förklaringar, icke velat framföra förslag, som endast tillgodosett vissa åsiktsriktningar, utan den har önskat åstadkomma kompromisslösningar, kring vilka skulle kunna ernås en allmän uppslutning. Av vad beredningen anfört framgår vidare att det förslag till nytt skattesystem som den avgivit ej kan bedömas på ett visst delområde utan att man beaktar förslagets utformning på övriga områden. Förslagets tre huvudkomponenter - sociala försäkringsavgifter, direkt och indirekt beskattning - måste bedömas som integrerande delar av hela förslaget. En uppgift av hög angelägenhetsgrad vid en reform har beredningen bedömt vara att åstadkomma lättnad i skattebördan för barnfamiljerna och även för mindre inkomsttagare och förvärvsarbetande kvinnor. Beredningen har utformat sina förslag med utgångspunkt från en sådan bedömning. Länsstyrelsen anser sig i stort sett kunna tillstyrka beredningens förslag. En reform bör enligt länsstyrelsens mening i första hand inriktas på att bereda barnfamiljerna skattelättnad. Såväl befolkningspolitiska skäl som skatteförmågesynpunkter talar starkt härför. Länsstyrelsen ifrågasätter i det följande om man ej borde åstadkomma en snabbare

höjning av barnbidragen än vad beredningen föreslagit. Som beredningen funnit bör man vidare vid en reform eftersträva ett vidgat inslag av proportionell beskattning och en förskjutning från direkt till indirekt beskattning. Härigenom torde en övergång till en mera allmän definitiv källskatt underlättas och taxeringsförfarandet göras mindre tungrott överhuvudtaget. En minskning av skattekvoten vid den statliga beskattningen kan måhända i och för sig bidraga till en minskning av antalet taxeringsbesvär. Socialförsäkringens finansiering Socialförsäkringens finansieringssystem är för närvarande icke uppbyggt efter enhetliga principer och det föreligger behov av klarare och mera överskådliga finansieringsregler på detta område. Beredningens förslag synes därför vara praktiskt, att arbetsgivaravgifterna och grundförsäkringsavgifterna konstrueras med tilläggspensioneringens finanssieringssystem som utgångspunkt. Härigenom tillskapas ett finansieringssystem som enligt beredningen är tillfredsställande från avkastningssynpunkt och som blir enkelt att tillämpa. Länsstyrelsen har ingenting att erinra mot beredningens förslag i denna del. Särskilt avseende fäster länsstyrelsen vid vad beredningen anfört (sid. 167) angående den psykologiska betydelsen av att genom det föreslagna systemet krav på förbättrade förmåner på ett näraliggande sätt väges mot utgifts- och finansieringssidan. Den direkta beskattningens utformning Vad beredningen föreslår beträffande grundavdrag och progression anser sig länsstyrelsen kunna biträda utan reservation.

269 Såvitt gäller frågan om sam- eller särbeskattning finner länsstyrelsen att de skäl, som hittills motiverat sambeskattning, ej mist i styrka i sådan grad att någon ändring av gällande system för närvarande är påkallad. En övergång till särbeskattning medför som beredningen visar å sid. 283 ff, sådana verkningar för såväl barnfamiljer som familjer utan barn att enbart på grund härav en omläggning bör avvisas. Ej heller finner länsstyrelsen skäl för införande av frivillig särbeskattning som medförande alltför komplicerade problem. Önskningarna eller motiven för införande av en sådan möjlighet kan ej tillmätas sådan tyngd att de uppväga det arbete och de svårigheter, som n ä m n d a problem medför. Länsstyrelsen vill dock förorda att sambeskattningsfrågan i en ej alltför avlägsen framtid upptages till förnyade överväganden. N u rådande skilda uppfattningar i frågan bör i vart fall ej få föranleda att en reform av skattesystemet uppskjutes. M o t vad beredningen anfört beträffande grundavdrag och den s. k. tudelningsgränsen för samtaxerade makars m. fl. inkomster är intet att erinra från länsstyrelsens sida. Likaså delar länsstyrelsen beredningens uppfattning att makar m. fl. tillkommande förvärvsavdrag uteslutande skall ha sin grund i utgifter, som sammanhänger med vårdnaden av barn, och ej skall utgöra en kompensation för merkostnader överhuvudtaget i samband med att hustrun har arbete utom hemmet. M a k a r utan barn bör därför ej åtnjuta förvärvsavdrag. Det nuvarande avdraget å 300 kr, som tillkommer makar utan barn, torde för övrigt ej ha någon eller endast ringa arbetsmarknadspolitisk betydelse. Förvärvsavdraget bör anknyta till de faktiska merkostnader för vård av barn, som föreligger för förvärvsarbetande makar jämfört med makar där endast den ene maken arbetar utom hemmet. Av praktiska skäl synes det dock ej möjligt att variera avdraget på annat sätt än i förhållande till inkomstens storlek, vilket tillämpas i nuvarande lagstiftning och som även skulle gälla enligt beredningens förslag. Beredningen förutsätter att den föreslagna uppräkningen av förvärvsavdraget intill 1 000 kr för hustrus arbetsinsats i rörelse eller jordbruk kommer att föranleda skärpt uppmärksamhet vid taxeringskontrollen. Det bör dock framhållas att det i praktiken visat sig ytterst vanskligt att bedöma omfattningen av sådana arbetsinsatser. E n skärpt kontroll på denna punkt kommer säkerligen att skapa stark irri-

tation hos de skattskyldiga och ej sällan medföra ett utredningsarbete som ej motsvarar avdragets betydelse. V a d gäller det resonemang, som beredningen för i frågan huruvida hänsyn till barnfamiljerna skall tagas genom barnavdrag eller barnbidrag, finner sig länsstyrelsen blott böra understryka den i betänkandet anförda synpunkten att ett tungt argument för barnbidrag vid valet av system ligger i det förhållandet, att barnbidraget tillställes modern och får en påtaglig anknytning till barnet och kostnaderna för detta. Barnavdrag ger visserligen lättnad i skattebördan för familjeförsörjaren men syftet härmed framgår ej så påtagbart som vad gäller barnbidraget. I en reservation angående reformens ikraftträdande ifrågasätter professor C. Welinder om man kan acceptera beredningens antagande, att den nu utgående varuskatten träffar den privata konsumtionen ej blott med den del, som direkt vilar på konsumtionsvaror, utan även hela den del, som belastar privata investeringar, och hälften av den del, som drabbar offentlig konsumtion och investering. Welinder finner det mest sannolika vara att den del av varuskatten, som träffar investeringarna, i huvudsak vilar på företagen i den mån de hunnit öka dessas kapitalkostnader. Enligt ett sådant antagande skulle övergången till mervärdeskatt år 1966 enligt Welinder medföra en ytterligare belastning av konsumenterna med omkring 700 miljoner kr utöver den av beredningen beräknade. Vidare räknar Welinder med att omkring två tredjedelar av energiskatten vilar på konsumenterna i motsats till beredningen, som utgått från att hela skatten drabbar dessa. Med hänsyn till de höga barnkostnaderna föreslår Welinder därför att barnbidragen redan första året efter övergången till det nya systemet höjes till 1 100 kr mot av beredningen föreslagna 800 kr. Utrymme för höjningen skulle erhållas genom uppskov med avskaffandet av närmare angivna punktskatter samt med föreslagen ändring av förmögenhetsbeskattningen. De olägenheter, som ett dylikt uppskov kunde medföra, finge vägas mot omtanken om barnfamiljerna. D å Welinders resonemang berör en av de viktigaste punkterna i förslaget finner länsstyrelsen att reservationen bör föranleda ytterligare överväganden. Welinders antaganden, att den allmänna varuskatten ej helt övervältras på konsumenterna utan till viss del stannar på näringslivet, erhåller visst stöd i vad departementschefen uttalade i propo-

270 sition nr 162/1959 med förslag till förordning om allmän varuskatt. I frågan om inverkan på bl. a. produktionen uttalade nämligen departementschefen att även näringslivet borde medverka då det gällde tillföra staten nya inkomster (prop. sid. 186-187). O m den av Welinder anvisade utvägen att erhålla erforderligt utrymme för hänsynen till barnfamiljerna ej skulle visa sig framkomlig, bör andra möjligheter att erhålla en snabbare förhöjning av barnbidragen prövas. Den indirekta beskattningen Genom den föreslagna omläggningen till mervärdeskatt, av beredningen kallad allm ä n omsättningsskatt, skulle, såsom beredningen påvisat, vissa med den allmänna varuskatten förknippade tekniska problem försvinna. Det kan t. ex. pekas på den olägenhet som nu är förenad med att säljaren har att taga ställning till frågan, huruvida en köpare är konsument eller inte, och att säljaren även får stå det ekonomiska ansvaret för en eventuell felbedömning i detta avseende, oavsett om felbedömningen varit ursäktlig eller inte. Det förekommer ej sällan dylika felbedömningar trots föreskriften i anvisningarna till 12 § varuskatteförordningen, att försäljning till konsument skall anses föreligga, såvida det icke framstår som uppenbart att köparen ej är konsument. En annan fråga som bereder de skattskyldiga stor svårighet är tillämpningen av det s. k. materialbegreppet. Genom den utformning beredningens förslag fått bortfaller denna svårighet. Även vissa andra problem bortfaller vid en omläggning enligt förslaget, bl. a. de som sammanhänger med den olikformiga beskattningen av transporter vid varuförsäljning. Att vissa transporter skall vara skattebelagda medan andra däremot går fria från skatt har synts omotiverat och skapat irritation hos många skattskyldiga. Ett undanröjande av nämnda och övriga hithörande olägenheter är synnerligen påkallat. D å det gäller att av särskilt betingade skäl göra undantag från skatteplikt eller skattskyldighet, synes det å andra sidan vara tekniskt svårare att åstadkomma detta i ett mervärdeskattesystem än i det nuvarande systemet. Där förutsättningar saknas att uppnå full skattefrihet genom avdragsrätt måste restitution tillgripas, t. ex. för exportföretag och varvsindustrin, men även i åtskilliga andra fall kan enligt förslaget restitution bli aktuell. En väsentlig ökning av arbetsbelast-

ningen kan antagas uppstå för varuskattekontorens del genom restitutionsfallen och även genom att antalet skattskyldiga kommer att öka betydligt vid ett genomförande av förslaget. För att förhindra en alltför stor ökning av varuskattekontorens personalstyrka synes det angeläget att i möjligaste mån begränsa arbetsuppgifterna. M a n kan därvid ifrågasätta om ej gränsen för belopp som under löpande redovisningsår skall restitueras, vilken av beredningen satts vid 500 kr, kan höjas till exempelvis 1 000 kr. Enligt förslaget bör nu gällande undantag från skatteplikt begränsas väsentligt. Bl. a. föreslås att nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer, som nu försäljas fritt från allmän varuskatt, skall vara skattepliktiga. Länsstyrelsen kan dock ej tillstyrka att en ändring sker beträffande nämnda publikationer utan biträder vad skatteberedningens ordförande m. fl. anfört i denna fråga i avgiven reservation. Beredningens förslag att återinföra skattskyldighet för handel med begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar är motiverat ur den synpunkten att den nuvarande skattefriheten är förenad med åtskilliga olägenheter. Det torde dock, om förslaget genomföres, finnas viss risk att handeln med sådana bilar kommer att bedrivas vid sidan om den reguljära handeln, vilket några ledamöter av beredningen uttalat farhågor för. Det kan bl. a. befaras att handeln får form av förmedlingsverksamhet. Det bör i detta sammanhang nämnas att det f. n. lär förekomma att försäljning av skogsprodukter vilka är fria från allmän varuskatt när försäljningen sker av skogsägare, som ej bedriver rörelse vari ingår handel med dylika produkter - sker via förmedlare, som driver sin verksamhet yrkesmässigt. Enligt förarbetena till varuskatteförordningen (prop. 1959 nr 162, sid. 341) kan en förmedlare som driver yrkesmässig verksamhet bli skattskyldig säljare, trots att köpet avslutas direkt mellan den förre och nye ägaren. Beredningen har beträffande försäljningsförmedling framhållit, att anledning saknas att frångå vad som gäller enligt varuskatteförordningen. Samtidigt har beredningen uttalat att skattskyldighet föreligger för förmedlare som uppträder som självständig säljare och uppbär likvid för leverans eller tjänsteprestation (sid. 411 och 415). I förslagets anvisningar till 12 § sägs åter att om en försäljning sker genom förmedling av agent, som för sin medverkan endast uppbär provision eller annan ersättning, är huvudmannen att anse som säljare.

271 D å dessa uttalanden ej till fullo klarlägger frågan om skattskyldigheten vid förmedlingsverksamhet, vore det av värde om frågan kunde ytterligare behandlas i en komm a n d e proposition. Beredningen har föreslagit vissa förenklingar ifråga om redovisning som skall lämnas av delägare i handelsbolag m. fl. och av skattskyldiga med flera förvärvskällor. Förslagen medför fördelar ur praktisk synpunkt och föranleder ingen invändning från länsstyrelsens sida. Vad gäller förslaget, att skattskyldiga med flera förvärvskällor skall kunna medgivas tillstånd av länsstyrelsen att lämna gemensam redovisning för samtliga förvärvskällor, vill länsstyrelsen endast anmärka, att en gemensam redovisning kan medföra olägenheter ur kontrollsynpunkt genom att minska möjligheterna till jämförelse med inkomstdeklarationen, där varje särskild förvärvskälla skall redovisas för sig. En viss återhållsamhet synes därför böra iakttagas vid tillståndsgivningen. Enligt förslaget skall byggnads- och anläggningsarbeten m. m. omfattas av mervärdeskatten men genom en reduktionsregel skulle skattens effekt begränsas till materialvärdet. Denna regel skulle vara tillämplig vid nyproduktion av bostäder samt vid reparations-, underhålls- och ändringsarbeten m. m. avseende fastigheter, som utföres av byggmästare och andra byggnadsentreprenörer. Däremot skulle den ej gälla installationer och liknande arbeten med avseende på fastigheter eller fastighetstillbehör, som utföres av andra företagare och där transaktionen huvudsakligen har karaktär av varuförsäljning. I sistnämnda fall skulle någon reduktion av beskattningsunderlaget ej ske utan hela vederlaget skulle utgöra beskattningsvärde. Beredningen har här anknutit till regler som riksskattenämnden meddelat i anvisningar den 16 februari 1960 beträffande allmänna varuskatten (meddelanden I nr 2:12 1960). I dessa skiljer man mellan å ena sidan egentliga byggnadsarbeten och å andra sidan affärstransaktioner, där det väsentliga momentet består i tillhandahållande av en vara till fastighet, samt behandlar det sistnämnda slaget av transaktioner som varuförsäljning. Det har dock i praktiken visat sig svårt att göra en dylik gränsdragning. För båda slagen av transaktioner gäller nämligen ofta att det väsentliga momentet består i tillhandahållande av vara. Till en del synes dock svårigheterna ha undanröjts genom att beredningen nu i förslaget till författningstext närmare preciserat när varuförsäljning skall

anses föreligga. Sålunda har angivits att varuförsäljning skall anses föreligga om vederlaget till minst två tredjedelar utgör ersättning för tillhandahållen vara. Även en sådan regel kommer dock säkerligen att bereda svårigheter i tillämpningen med hänsyn till att företagare, varom här är fråga, ofta debitera ett pris i ett för allt. Dessutom kan materialandelen växla avsevärt från fall till fall. H u r gränsdragningen än sker, synes man dock ej helt kunna undvika svårigheter i i råga om gränsdragningen, såvida m a n ej skulle låta alla varuleveranser som inbegriper inmontering i fastighet omfattas av reduktionsregeln. Detta synes dock materiellt otillfredsställande. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om ej ovannämnda gräns för rnaterialandel bör höjas till förslagsvis tre fjärdedelar eller fyra femtedelar. Den av beredningen föreslagna gränsen, två tredjedelar, ligger nämligen nära procenttalet 60, vilket beredningen ansett motsvara normal materialandel vid bostadsbyggandet och som därför blivit bestämmande för reduktionsregeln. En avvikelse på endast 7 % från det normala skulle alltså enligt förslaget kunna föranleda nära en fördubbling av skatteuttaget. H u r gränsdragningen sker kan därför få en ej ringa betydelse ur konkurrenssynpunkt. M a n bör i sammanhanget beakta att beskattningseffekten blir helt olika beroende på o m vid ett fastighetsarbete byggmästaren ensam står för alla arbeten, alltså såväl rena byggnadsarbeten som installationer o. dyl., eller om han endast står för byggnadsarbetena, med a n installationsarbetena utföras självständigt av andra företagare. I förstnämnda fallet blir reduktionsregeln normalt tillämplig på allt som utföres på fastigheten, m e d a n resultatet i det sistnämnda fallet ofta torde bli, att den endast tillämpas på de rena byggnadsarbetena och att sålunda installationsarbetena beskattas utan reducering. Det är givetvis ej tillfredsställande att företagarna på detta sätt beskattas olika. Genom en höjning av gränsen för materialandelen kan m a n minska verkningarna av den olika behandlingen. En skattskyldig kan av en eller annan anledning debitera en kund mervärdeskatt till felaktigt belopp. Av beredningens förslag framgår ej om en dylik felaktighet skall inverka på redovisningen av skatt till statsverket. Beredningen har däremot behandlat det spörsmålet hur i efterhand lämnade rabatter skall regleras. Det redovisningsförfarande, som enligt förslaget skall gälla för dylika rabatter, synes dock även böra gälla det fall att

272 felaktighet av nämnt slag föreligger. I princip bör gälla att det rätta skattebeloppet skall ligga till grund för inbetalningen till statsverket, oavsett om den skattskyldige debiterat kunden ett högre eller lägre skattebelopp. Författningsföreskriften, att beskattningsvärdet utgöres av vederlaget exklusive skatt, får nämligen anses åsyfta det faktiskt utgående totala vederlaget efter avdrag för det rätta skattebeloppet. Likaså bör i princip rätten till avdrag för ingående skatt avse rätt skattebelopp, oavsett vad leverantören debiterat. N ä r emellertid fråga är om transaktioner mellan två parter, som båda är skattskyldiga till mervärdeskatt, får en felaktighet ifråga om skatteuträkningen - liksom vad gäller rabatterna - i regel inte någon inverkan på det sammanlagda skatteuttaget hos de båda, förutsatt att bådadera grundar sina redovisningar på debiterade belopp. Detta gäller däremot ej, som beredningen framhållit ifråga orn rabatterna, konsumentfallen, d. v. s. när fråga är om tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation åt någon som ej är skattskyldig. I sådant fall måste korrigering ske för ernående av ett riktigt skatteuttag. Det vore givetvis av värde om ett klarläggande uttalande kunde lämnas i en kommande proposition i här berörda spörsmål. V a d gäller villkorliga rabatter har beredningen uttalat att den ej anser att någon korrigering framstår som erforderlig för dylika rabatter. Det synes oklart om beredningen med detta uttalande åsyftar ej blott transaktioner mellan kontrahenter, som båda är skattskyldiga till allmän omsättningsskatt, utan även rabatter som skattskyldig lämnar konsument. Såvitt länsstyrelsen kan finna ger dock inte det framlagda författningsförslaget eller materiella skäl grund för att vägra avdrag i sistnämnda fall. Skattskyldig skall enligt förslaget efter räkenskapsårets utgång och i samband med att den allmänna självdeklarationen avgives kunna avlämna särskild justeringsuppgift för rättelse av redan fullgjord skatteredovisning för de olika tidsperioderna av räkenskapsåret. Ett sådant förfarande har hittills godkänts i praxis vad gäller den allmänna varuskatten i enlighet med av riksskattenämnden meddelade anvisningar. Beredningens förslag innebär att detta förfarande lagfästes. Länsstyrelsen ställer sig dock tveksam till lämpligheten härav. Det kan nämligen befaras att de skattskyldiga härigenom bibringas den uppfattningen att de löpande redovisningarna under räkenskapsåret ej behöver upprättas med tillbörlig omsorg och

vara exakt riktiga. D e t förhållandet att de löpande skatteinbetalningarna benämnes preliminära kan därvid bidraga till att en dylik uppfattning uppstår. I varje fall bör det föreskrivas att justeringsuppgiften skall ingivas till varuskattekontoret och ej, som föreslagits, bifogas den allmänna självdeklarationen. O m nämligen den skattskyldige har att inbetala ytterligare skatt enligt justeringsuppgiften är det angeläget att, när fråga är om större belopp, varuskattekontoret har möjlighet att övervaka att inbetalningen av det felande beloppet sker med det snaraste. Härvid kan behöva meddelas fastställelsebeslut och vidtagas åtgärder för skattens indrivning. Skall emellertid justeringsuppgiften fogas till deklarationen i stället för att insändas till varuskattekontoret får m a n räkna med att dylika åtgärder i regel ej kan vidtagas, utan skattebeloppet kommer att förfalla till betalning först efter taxeringsårets utgång i samband med uppbörd av kvarstående skatt. Den skattskyldige skulle då komma i åtnjutande av en skattekredit på u p p till två år och detta utan någon påföljd i form av restavgift el. dyl. Det kan nämnas att det här i länet förekommit flera fall, där skattskyldiga tydligen fullt medvetet för att komma i åtnjutande av skattekredit uppgivit för låga omsättningssiffror i preliminärskattedeklarationerna och ej förrän vid avgivandet av den allmänna självdeklarationen redovisat de riktiga siffrorna. M a n torde få utgå från att varken varuskattekontoren eller taxeringsnämnderna kan med nuvarande personella resurser mera ingående kontrollera avdragen för ingående skatt. Kontrollen av skatteredovisningarna synes vid en mervärdebeskattning i större utsträckning än hittills få utövas genom taxeringssektionernas revisionsdetaljer men dessa torde vara otillräckliga redan för nuvarande arbetsuppgifter. Dessutom kommer deras arbetsuppgifter att öka i samband med att de nya reglerna om schablonavdrag vid inkomsttaxeringen för traktamentskostnader träder i kraft vid 1965 års taxering. Vid införandet av dessa regler förutsattes en utökad kontrollverksamhet genom taxeringsrevisioner. En förstärkning av revisionsdetaljerna bör därför övervägas. Varuskatterevisionerna har visat sig vara mera tidsödande och komplicerade än m a n tidigare räknat med. Enligt förslaget skall omsättningsskatten liksom den allmänna varuskatten vara att betrakta såsom sådan speciell skatt till det allmänna som är avdragsgill vid inkomst-

273 taxeringen. Som villkor för avdragsrätten har emellertid angivits att omsättningsskatten skall ha medräknats vid inkomsttaxeringen. Någon motsvarande bestämmelse finnes ej i gällande förordning om allmän varuskatt. Länsstyrelsen ifrågasätter om det ej är överflödigt eller rent av felaktigt att stadga ett dylikt villkor för avdragsrätten. Allt vad t. ex. en rörelseidkare uppbär av sina kunder för varuleveranser utgör, som framgår av kommunalskattelagen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen och detta gäller även den del av uppburna likvider som motsvarar omsättningsskatt, som rörelseidkaren debiterat sina kunder. En annan sak är att intäktsredovisningen vid inkomsttaxeringen kan ske brutto- eller nettovis. I förstnämnda fallet inräknas varuskatten i omsättningssiffrorna och avräkning sker därefter för den till statsverket erlagda omsättningsskatten. Vid den sistnämnda metoden åter avräknas omsättningsskatten direkt från omsättningssiffrorna och endast nettobeloppen redovisas. Denna skillnad mellan de båda metoderna är dock endast av redovisningsteknisk natur och påverkar ej inkomstresultatet. Båda metoderna får anses innebära att omsättningsskatten medräknas vid inkomsttaxeringen. M a n bör vidare i sammanhanget observera att det är det till statsverket verkligen erlagda och ej bokförda skattebeloppet som avdragsrätten gäller. O m t. ex. rörelseidkaren debiterar en kund för låg omsättningsskatt och till statsverket måste inbetala ett belopp som överstiger vad som motsvarar debiteringen, bör givetvis avdragsrätt föreligga för det överskjutande beloppet oavsett vilken redovisningsmetod som begagnas. Länsstyrelsen förordar sålunda att det föreslagna villkoret utgår.

deklaration inom föreskriven tid eller som avlämnat bristfällig deklaration, föreslår beredningen samma straff som nu gäller enligt varuskatteförordningen, nämligen böter u p p till 300 kr. Antalet försumliga skattskyldiga är betydande - här i länet omkring 8 % av totala antalet - och detta försvårar avsevärt varuskattekontorens arbete. Åtal mot dessa skattskyldiga har ofta ej haft den effekr som man kunnat vänta sig, vilket till stor del torde bero på de med hänsyn till nuvarande penningvärde låga bötesbeloppen. D å det är angeläget att så långt som möjligt begränsa antalet försumliga skattskyldiga ifrågasattes om ej maximigränsen för böterna bör höjas till åtminstone 500 kr. Enligt beredningen bör i 4 § övergångsbestämmelserna uppställt krav på skriftligt avtal anses uppfyllt även om endast ena parten genom offert eller accept skriftligen bundit sig vid avtalet. I 5 § av förslaget har definitionen på skriftligt avtal avfattats i överensstämmelse härmed. Länsstyrelsen biträder förslaget i denna del. Erfarenheten visar att ett strängt fasthållande vid de formella krav, såsom nu gäller enligt övergångsbestämmelserna till varuskatteförordningen, i vissa fall verkar obilligt. I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit landshövdingen Gustaf Nilsson, landskamreraren Stefan Dryselius, taxeringsintendenten Lars Borg, länsassessorn Erik Söderlund, bitr. taxeringsintendenten (varuskattekontoret) Inge Palmgren och bitr. taxeringsintendenten Bengt Westman, förediägande. Karlstad i landskontoret den 6 november 1964. Gustaf

Nilsson Bengt

Westman

Beträffande skattskyldig, som ej avlämnat

Länsstyrelsen i Örebro län Länsstyrelsen ansluter sig till vad beredningen anfört beträffande socialförsäkringens finansiering och har inga erinringar mot de framlagda förslagen i denna del. I vad gäller den direkta beskattningens utformning har länsstyrelsen ej heller några mera betydande erinringar att framställa mot beredningens förslag. Länsstyrelsen

18-473386

ställer sig dock något tveksam till förslaget om höjning av förvärvsavdraget till 4 000 kr för gift kvinna med inkomst av eget arbete och med hemmavarande barn under 16 års ålder. Det torde nämligen redan med nu gällande avdragsmaximum 2 000 kr förekomma att enskild rörelseidkare ombildar sitt företag till exempelvis kommanditbo-

274 lag och låter hustrun få anställning i bolaget för att bereda henne möjlighet utnyttja förvärvsavdrag för ett mindre arbete, som hon tidigare utfört i hemmet utan särskild ersättning därför. Det torde sannolikt kunna förutsättas att dylika åtgärder, vilka icke kan anses berättigade ur företagssynpunkt, kommer att bli betydligt vanligare vid en fördubbling av avdragsbeloppen. Det bör bemärkas att här oftast är fråga om sådana arbetsuppgifter, exempelvis telefonpassning och dylikt, vilka utan särskilda olägenheter kan utföras jämsides med vanligen förekommande hemsysslor, men där dock taxeringsmyndigheterna har små möjligheter att ingripa mot en allt för högt bestämd arbetsersättning. Ytterligare en bidragande orsak till länsstyrelsens tveksamhet mot en generell höjning av avdragen är att de föreslagna maximibeloppen i icke obetydlig omfattning torde komma att överstiga familjernas kostnader för barnens tillsyn och vård i synnerhet då barnen uppnått sådan ålder att de i flertalet fall icke längre kräver särskild tillsyn. Länsstyrelsen är visserligen väl medveten om svårigheten och olägenheterna med en anknytning av avdragen till de verkligen förekommande kostnaderna, men vill dock ifrågasätta huruvida icke förnyade överväganden bör ske för att om möjligt begränsa höjningen av avdragen till sådana fall, där behov verkligen föreligger av högre avdrag än vad för närvarande kan medgivas. I anslutning till vad beredningen anfört om den direkta beskattningens utformning vill länsstyrelsen därutöver fästa uppmärksamheten på de för närvarande vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivna avdragen för kommunala utskylder. Dessa avdrag, vilka torde h a tillkommit för att bereda skattskyldiga inom kommuner med olika utdebiteringar möjlighet till viss utjämning av den totala skattebördan, medför regelmässigt för taxeringsnämnderna ett icke oväsentligt kontrollarbete. Ett slopande av dessa avdrag skulle därför medföra betydande förenkling av taxeringsarbetet och resultera i att taxeringarna till statlig respektive kommunal inkomstskatt i det övervägande antalet fall skulle bli identiska. D å en dylik reform - om den finnes böra komma i fråga - lämpligen synes böra genomföras i samband med de av beredningen nu föreslagna ändringarna av den direkta beskattningen samt då ett genomförande av skatteutjämningskommitténs förslag om

kommunal skatteutjämning även skulle underlätta reformens genomförande, hemställer länsstyrelsen att denna fråga måtte bli föremål för utredning. Genomförandet av beredningens förslag att sänka den direkta beskattningen och slopa flertalet punktskatter gör det ur statsfinansiell synpunkt nödvändigt med en avsevärd höjning av den generella indirekta beskattningen. Av skäl som beredningen anfört torde en ökad indirekt beskattning icke vara möjlig inom den allmänna varuskattens ram bl. a. med hänsyn till den kumulativa effekt som denna skatteform medför. De olägenheter som vidlåder den allmänna varuskatten synes emellertid k o m m a att undanröjas i ett mervärdeskattesystem, där praktiskt taget all ingående skattebelastning kan avlyftas, vilket är av särskilt stor betydelse för exportindustrin. Länsstyrelsen tillstyrker därför att den nuvarande allmänna varuskatten ersattes med en mervärdeskatt i huvudsak utformad enligt beredningens förslag. Beredningen föreslår att den nuvarande särskilda energiskatten slopas samt - i anslutning därtill - att skatteplikten till mervärdeskatt skall omfatta alla slag av bränslen och drivmedel samt elkraft. Länsstyrelsen har intet att erinra emot detta förslag. Däremot ifrågasattes om icke beskattningsområdet bör utsträckas till att omfatta även s. k. fjärrvärme. Beskattningseffekten blir eljest olika vid uppvärmning med å ena sidan fjärrvärme och å andra sidan vanliga bränslen eller elkraft. Därtill kommer att möjlighet till avlyftning av ingående skattebelastning bör tillkomma även förbrukare av fjärrvärme, vilket förutsätter att denna nyttighet göres skattepliktig. Beredningen förordar att nuvarande undantag från skatteplikt för tidningar och tidskrifter slopas vid övergång till mervärdeskatt och anför till stöd därför åtskilliga skäl av betydande tyngd. Länsstyrelsen anser sig dock icke böra biträda beredningens förslag i denna del. Tidningspressen arbetar för närvarande under svåra ekonomiska förhållanden, vilket bl. a. framgår av den omfattning i vilken dagstidningar under de senare åren nödgats upphöra. Sålunda har under åren 1947-1963 icke mindre ä n 61 st dagliga och icke dagliga tidningar upphört att utkomma eller uppgått i annan tidning. De ekonomiska svårigheterna framgår även av att en särskild utredning tillsatts för att undersöka pressens ekonomiska

275 förutsättningar m. m. Då tidningarna måste tillerkännas synnerlig betydelse för en fri opinionsbildning även vid konkurrens från nyare massmedia synes det länsstyrelsen icke lämpligt att nu ytterligare försvåra deras ekonomiska ställning genom att borttaga den nuvarande friheten från indirekt beskattning även med beaktande av de skattetekniska olägenheterna av undantag från skatteplikt. Därest den pågående utredningen om stöd till pressen kommer att framlägga förslag till andra lämpliga stödåtgärder torde det framdeles icke medföra några svårigheter att då införa skatteplikt för tidningarna samtidigt som de lämnas hjälp i annan ordning, vilket i och för sig synes vara att föredraga framför subventionering skattevägen. Då det i allt fall är av betydelse att undantagen från skatteplikt begränsas i möjligaste mån, anser länsstyrelsen icke skäl föreligga för att från skatteplikt undantaga även annonsintäkter. En beskattning därav torde icke minska tidningarnas inkomster från näringslivet med hänsyn till de föreslagna avlyftningsreglerna. En minskning av annonsintäkterna torde kunna uppkomma allenast såvitt gäller den privata annonseringen. Länsstyrelsen bedömer dock icke detta eventuella intäktsbortfall som mera betydande. Beredningen har uppgivit det totala värdet av den privata annonseringen till omkring 100 millioner kronor per år och en beskattning härav torde icke medföra annat än möjligen en mindre minskning av beloppet och då företrädesvis genom bortfall av dubbelannonsering, vilken sannolikt är av mindre omfattning. För konstnärernas del föreslår beredningen generell skattefrihet vid försäljning av egna verk, således även om försäljningen sker under butiksmässiga former eller i samband med utställning. Ur principiell synpunkt borde givetvis konstnärer vara skattskyldiga till mervärdeskatt liksom fallet är med konsthantverkare. Av praktiska skäl bl. a. med hänsyn till svårigheterna att avgöra vad som vid konstnärlig verksamhet bör anses såsom ingående skattebelastning torde emellertid den föreslagna undantagsbestämmelsen få anses motiverad. Den skattefrihet som enligt varuskatteförordningen gäller för handeln med begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar föreslås slopad. Eftersom mervärdeskatten till sin karaktär är en omsättningsskatt, som avser att drabba försäljningen av såväl nya

som begagnade varor, kan några principiella invändningar icke göras mot att de begagnade personbilarna omfattas av skatten. Från bilhandelns sida har visserligen gjorts gällande, att den irreguljära handeln i så fall kunde befaras kraftigt öka till förfång för branschen i övrigt. Att enbart av denna anledning låta de begagnade personbilarna bli skattefria kan emellertid knappast anses tilltalande. De problem som härvidlag kan uppkomma bör kunna bemästras i annan ordning. I samband med att försäljningen av begagnade personbilar undantogs från skattskyldighet enligt varuskatteförordningen höjdes bilaccisen som kompensation för bortfallet av varuskatt. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om icke bilaccisen bör sänkas till den nivå, som gällde omedelbart före införandet av den allmänna varuskatten. Omläggningen till en mervärdeskatt, som även omfattar jordbrukarna, gör att antalet skattskyldiga blir avsevärt större än i fråga om den allmänna varuskatten. Av denna anledning är det angeläget att gränsen för redovisningsskyldighet icke sättes för lågt. Det synes emellertid tveksamt om den av beredningen föreslagna gränsen 8 000 kronor i total årsomsättning med en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kronor är lämpligt avpassad. Med hänsyn till den föreslagna skattesatsen torde mervärdeskatten få större betydelse ur konkurrenssynpunkt än den allmänna varuskatten, vilket bör beaktas vid fastställandet av gränsen för redovisningsskyldighet. Vidare kan det icke bortses ifrån att köparen äger rätt till avdrag för ingående skattebelastning oavsett om säljaren är redovisningsskyldig eller ej. Några administrativa fördelar torde ej heller vara att vinna om gränsen för redovisningsskyldighet sättes så högt som vid 8 000 kronor, eftersom årsomsättningarna ändock måste kontrolleras för ett stort antal skattskyldiga för att kunna bedöma om skattskyldighet föreligger. Den föreslagna avtrappningsregeln torde dessutom göra en sådan kontroll mera komplicerad. Länsstyrelsen anser därför att gränsen för redovisningsskyldighet bör sättas lägre, förslagsvis vid 4 000 kronor. Vid en sådan skattskyldighetsgräns synes någon särskild avtrappningsregel ej behövlig, vilket skulle innebära förenkling ur såväl redovisnings- som kontrollsynpunkt. Beredningen föreslår beträffande handelsbolag och liknande att länsstyrelsen skall

276 kunna medgiva att en delägare får anses som skattskyldig för företagets hela skattepliktiga verksamhet. I anslutning till vad länsstyrelsen i fortsättningen anför om slopande av taxeringsförfarandet till mervärdeskatt ifrågasätter länsstyrelsen huruvida icke handelsbolag och liknande sammanslutningar bör såsom sådana vara skattskyldiga. Om skattskyldig efter det deklaration avgivits för sista redovisningsperioden under beskattningsåret upptäcker fel i skatteredovisningen, åligger det honom enligt beredningens förslag att avlämna s. k. justeringsuppgift. Enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt skall justeringsuppgift fogas vid den allmänna självdeklarationen och någon skatteinbetalning icke behöva ske i samband med uppgiftens avlämnande; för litet erlagd skatt skulle således få erläggas i form av kvarstående skatt, sedan taxering verkställts. För att icke staten skall åsamkas onödig ränteförlust och skattskyldiga med bristfällig löpande redovisning samtidigt erhålla en icke avsedd skattekredit, synes i nyssnämnda författningsrum böra intagas en bestämmelse om att den skatt, som enligt justeringsuppgiften är oredovisad, skall erläggas vid uppgiftens avlämnande. För att kunna kontrollera att sådan skatteinbetalning verkställes, bör justeringsuppgiften ingivas till länsstyrelsen och icke bifogas allmän självdeklaration. Registreringsanmälan för mervärdeskatt skall enligt 19 § i författningsförslaget innehålla vissa uppgifter av betydelse för registreringen. Utöver i nämnda paragraf angivna uppgifter bör emellertid i anmälan även finnas uppgift om den skattskyldiges födelsedatum, vilket skulle underlätta kontrollen mot folkbokföringsregistret. I beredningens förslag till övergångsbestämmelser vid införande av förordningen om allmän omsättningsskatt stadgas i 3 §, att registreringsanmälan skall vara ingiven senast den 1 november 1965. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter som införandet av den nya skatten kommer att medföra för länsstyrelserna, synes det angeläget att registreringsanmälningar inkommer så tidigt som möjligt. Länsstyrelsen föreslår därför att dessa anmälningar skall vara inlämnade senast den 1 oktober 1965. Beredningen föreslår utan närmare motivering, att det för den allmänna varuskatten gällande beskattningsförfarandet, med taxering och efterföljande debitering av slutlig

skatt skall bli bestående vid en övergång till mervärdeskatt. Enligt länsstyrelsens uppfattning föreligger emellertid i taxeringshänseende en påtaglig skillnad mellan en omsättningsskatt och en inkomstskatt. Vid inkomsttaxering är taxeringsnämndens medverkan nödvändig i olika avseenden exempelvis för bedömning av skäligheten av kontantöverskott, storleken av avdrag för nedsatt skatteförmåga samt av värdet av olika förmåner, allt frågor som rör den skattskyldiges personliga förhållanden och där taxeringsnämnden med sin person- och lokalkännedom har en stor uppgift att fylla. Vid taxering till omsättningsskatt kommer däremot av naturliga skäl den skattskyldiges personliga förhållanden att vara av betydligt mindre betydelse och taxeringsnämndens medverkan synes icke vara nödvändig såsom vid inkomsttaxering. Den föreslagna mervärdeskatten kommer genom sin konstruktion att få ännu färre beröringspunkter med de direkta skatterna än vad fallet är med den allmänna varuskatten. Som exempel härpå kan anföras att beträffande handelsbolag och liknande en delägare kan betraktas som skattskyldig för företagets hela skattepliktiga omsättning, varvid övriga delägare icke skall taxeras till mervärdeskatt, samt att skattskyldig med flera förvärvskällor i mervärdeskattehänseende kan få samtliga dessa betraktade såsom en förvärvsverksamhet, vilket medför att gemensam skatteredovisning kan förekomma för exempelvis jordbruk och detaljhandel. Vidare må framhållas att avdrag för kvarstående ingående skattebelastning skall medgivas vid varje skatteredovisning, oberoende av om beloppet hänför sig till samma eller tidigare beskattningsår, samt att skattskyldig utan avvaktan på taxering och därpå följande debitering av slutlig skatt blir berättigad till skatterestitution så snart beloppet uppgår till minst 500 kr. Slutligen må också framhållas att taxeringsnämnderna torde ha mycket små möjligheter att kontrollera avdragen för ingående skattebelastning, avseende avdragsgilla anskaffningar och omkostnader för verksamheten enär dessa avdrag i mervärdeskattedeklarationerna skall verkställas med det sammanlagda beloppet av erlagd mervärdeskatt. Erfarenheterna från arbetet med den allmänna varuskatten visar, att taxeringsnämndernas befattning med denna skatt i prak-

277 tiskt taget samtliga fall inskränkt sig till en jämförelse mellan varuskatteredovisning och inkomstdeklaration i vad avser bruttoomsättning och egna varuuttag. I varuskattedeklarationerna verkställda avdrag har sålunda som regel icke blivit föremål för närmare granskning under taxeringsarbetet. Detta konstaterande innebär icke något underkännande av taxeringsnämndernas arbete, då länsstyrelsen är väl medveten om att berörda taxeringsfunktionärer ägnat varuskattetaxeringen så stor uppmärksamhet som med hänsyn till övriga arbetsuppgifter varit möjligt. Det bör även tilläggas, att i varuskattedeklarationerna yrkade avdrag t. ex. för försäljning till återförsäljare eller för inköp av redan beskattade varor ofta icke kan tillförlitligen bedömas utan tillgång till annat underlag än som kan bli tillgängligt för nämnderna. Det torde säkerligen kunna hävdas, att kontrollen av rörelseidkares och jordbrukares inkomstdeklarationer fortfarande kräver att alla tillgängliga resurser insattes för detta ändamål. Ur effektivitetssynpunkt måste det därför anses lämpligast att taxeringsnämnderna helt ägnar sig åt de direkta skatterna och icke inkopplas på mervärdeskatten. Länsstyrelsen ställer sig i synnerhet tveksam till förslaget att även de lokala taxeringsnämnderna skall handha taxering till mervärdeskatt. Ett tänkbart alternativ till det av beredningen föreslagna beskattningsförfarandet vore att taxeringen till mervärdeskatt verkställdes av länsstyrelserna, liksom fallet var med taxeringen av den tidigare allmänna omsättningsskatten. Länsstyrelsen anser sig emellertid böra ifrågasätta om en särskild taxering till mervärdeskatt med efterföljande debitering av slutlig skatt överhuvudtaget är nödvändig, eftersom avgivna deklarationer skall vara definitiva och restitution i förekommende fall skall ske utan avvaktan på debiteringen av slutlig skatt. Beredningens förslag att kostnadsersättningen skall slopas medför vidare, att överensstämmelse mellan slutlig och preliminärt erlagd skatt kommer att föreligga för flertalet skattskyldiga. En taxering med därpå följande debitering och utsändande av debetsedlar å slutlig skatt måste således även av denna anledning te sig skäligen meningslös. Ett slopande av taxeringen till mervärdeskatt nödvändiggör givetvis att länsstyrelsens fortlöpande deklarationsgranskning intensi-

fieras. Detta torde emellertid under alla förhållanden bli nödvändigt med hänsyn till de stora avdrag för ingående skattebelastning som uppkommer i ett mervärdeskattesystem och de skatterestitutioner som kan föranledas härav. Även om taxering till mervärdeskatt icke företages bör dock jämförelse ske mellan å ena sidan den skattskyldiges redovisning för mervärdeskatt och å andra sidan hans inkomstdeklaration. Sådan jämförelse synes lämpligen kunna åstadkommas genom att länsstyrelsen årligen för varje skattskyldig tillställer taxeringsnämnderna uppgift å särskilt formulär om redovisad omsättning, egna varuuttag och annat av betydelse för inkomsttaxeringen. Sedan denna taxering avslutats återsändes dessa formulär till länsstyrelsen kompletterade med uppgifter ur inkomstdeklarationerna om omsättning, naturaförmåner och annat som kan vara av betydelse för kontrollen av mervärdeskatten, t. ex. vidtagen avvikelse från inkomstdeklarationen, ändrat räkenskapsår o. s. v. Samma formulär kan även användas för taxeringsnämndernas rapportering av näringsidkare, som icke registrerats för mervärdeskatt, men som kan antagas vara skattskyldiga till sådan skatt. Uppgifterna i nyssnämnda formulär jämföres därefter av länsstyrelsen med den skattskyldiges redovisning av mervärdeskatt för motsvarande tidsperiod; denna granskning kan ske jämsides med den fortlöpande deklarationskontrollen. Vid granskningen konstaterade skiljaktigheter mellan inkomstdeklaration och redovisning av mervärdeskatt utredes genom förfrågningar eller, om så skulle anses erforderligt, genom räkenskapsgranskning. Skulle därvid framkomma att skatt erlagts med oriktigt belopp skall det åligga vederbörande taxeringsintendent att tillse att rättelse därav vidtages i såväl höjande som sänkande riktning. Beslut om sådana rättelser synes dock icke böra fattas av taxeringsintendent utan av därför lämplig beskattningsnämnd. Då emellertid taxeringsnämnderna enligt länsstyrelsens uppfattning icke bör ifrågakomma härvidlag och då det icke heller synes lämpligt att låta prövningsnämnden, som numera fått utpräglad karaktär av skattedomstol, fungera såsom beskattningsnämnd för mervärdeskatt, ifrågasätter länsstyrelsen om icke inom varje län borde inrättas en särskild nämnd, förslagsvis kallad mervärdeskattenämnd, som i första instans skall handha

278 ärenden rörande mervärdeskatt. De tidigare omnämnda rättelserna bör sålunda beslutas av den nu föreslagna nämnden och på yrkande av taxeringsintendenten. Nämnden bör även i första instans behandla besvär som beträffande mervärdeskatt anförts av de skattskyldiga själva. Nämndens beslut bör få överklagas hos prövningsnämnden, till vilken mervärdeskattenämnden även bör överlämna sådana ärenden, vilka ha samband med hos prövningsnämnden anförda besvär över inkomsttaxering. De felaktigheter i deklarationerna för mervärdeskatt som framkommer vid den fortlöpande granskningen å länsstyrelsen bör såsom beredningen föreslagit korrigeras genom fastställelsebeslut (41 § i författningsförslaget). Sådana beslut bör emellertid under förutsättning att taxeringen slopas kunna överklagas hos mervärdeskattenämn-

den i stället för som föreslagits hos länsstyrelsen. Det ovan skisserade beskattningsförfarandet skulle medföra en mycket stor arbetsbesparing för såväl länsstyrelserna som postgirokontoret, eftersom allt arbete med debitering och avräkning av skatt bortfaller. Det bör särskilt framhållas, att någon omföring av skatt från ett uppbördsår till ett annat för skattskyldiga med s. k. brutet räkenskapsår ej skulle behöva förekomma. I handläggningen av detta ärende har deltagit landskamreraren Axel Morén, taxeringsintendenten A. Torngren samt biträdande taxeringsintendenterna Nils-Erik Berglund och Torsten Winberg. Örebro slott i landskontoret den 29 oktober 1964. Axel Morén A. Torngren

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Allmänt Länsstyrelsen finner det utomordentligt värdefullt att på sätt som skett i det föreliggande betänkandet en samlad översyn företagits av hela vårt skattesystem. Som belyses av utredningen har den andel av bruttonationalprodukten, som tages i anspråk av det allmänna genom skatter och avgifter av alla slag, undergått en kontinuerlig stegring och uppgår nu till gott och väl en tredjedel. Utvecklingen är likartad också i andra länder. Ingenting tyder på att denna tendens nått en kulmen och att utvecklingen skulle komma att ändra riktning. Däremot är det alltmer uppenbart att de skatter, som konstruerats under i viss mån andra förhållanden, framstått som allt bristfälligare instrument vid skatteuttag av den höjd som nu ifrågakommer. Olägenheterna av den höga marginalskatten inom den direkta beskattningen av fysiska personer har länge varit föremål för en omfattande diskussion. Även om denna inte saknat överdrifter, har olägenheterna givetvis ökat med stigande inkomster och därmed automatiskt följande stigande skatteuttag. Den viktigaste indirekta skatten, den allmänna varuskatten, är be-

häftad med allmänt erkända brister och lämnar endast mycket begränsat utrymme för ökning av avkastningen. Den indirekta beskattningen i övrigt är åtminstone delvis ett lapptäcke, där tillfälligheter har fått spela en alltför stor roll. Företagsbeskattningen representerar visserligen ett konsekvent genomtänkt system, men också här har det under lång tid bestående höga skatteuttaget medfört inte alltid önskvärda konsekvenser. Man kan säga att utredningen haft till uppgift att söka finna ett sådant skattesystem, som över huvud gör det möjligt att bevara en ekonomisk ordning, i väsentliga stycken grundad på enskild företagsamhet och fri konkurrens, samtidigt som en så väsentlig del som mellan 40 och 50 procent av de totala nettoinkomsterna passerar det allmänna. Såvitt länsstyrelsen kan finna har utredningen genom sitt förslag om en allmän mervärdeskatt funnit en ur många synpunkter tillfredsställande lösning på det uppställda problemet. Så som denna nya indirekta skatt konstruerats förefaller den vara en skatteform som är neutral med hänsyn till

279 konsumtionens och investeringarnas inriktning, till konkurrens mellan olika delar av näringslivet och mellan olika företagsformer ävensom till konkurrensförhållandena gentemot utlandet, vare sig det gäller import eller export. En sådan skatt bör därför ha så små skadliga effekter på näringslivet som gärna är möjligt. Härvid förutsattes att den verkligen görs generell och att eventuella undantag reduceras till ett minimum, helst helt uteblir. Mervärdeskatten erbjuder dessutom goda kontrollmöjligheter och bör knappast inverka negativt på arbetsvilja och sparande. Visserligen måste i varje skattesystem en genomsnittlig skattebetalare faktiskt bli belastad med ett genomsnittligt skattetryck av viss storleksordning, men om en väsentlig del av detta uttages i en form, som inte märks, blir det mera acceptabelt. Mervärdeskatten förutsattes ta endast en del av det samlade skattetrycket. Den inkomstomfördelning, som åsyftats med gällande system av direkta skatter och sociala förmåner, måste allt framgent ske inom ramen för de direkta skatterna och de förmåner, som prövas i samband med dessa. I dessa avseenden kan m a n karakterisera utredningens förslag som relativt konservativt och försiktigt. O m den föreslagna mervärdeskatten håller vad den lovar, synes m a n redan från början, utan att för den skull behöva överanstränga densamma, kunna låta den ta över något mera av den totala skattebördan och därmed bereda utrymme för en ökad differentiering, t. ex. genom ytterligare höjning av barnbidragen, samt genom en längre gående lättnad i marginalskatten och i beskattningen av äkta makar som båda har förvärvsarbete. Härvid måste också beaktas att kommunernas behov tenderar att öka, både till följd av den föreslagna skatteomläggningen och genom de ökade uppgifter som läggs på kommunerna. O m inte ett avsevärt ökat bidrag kommer kommunerna till del från statens sida, kommer kommunalskatten att tendera att stiga, vilket förskjuter det samlade uttaget av den direkta beskattningen uppåt. Föreliggande betänkande behandlar inte företagsbeskattningen. O m de däri ingående förslagen accepteras, synes dock ha förutsatts att de nu aktuella skatterna också fortsättningsvis kompletteras med en skattläggning av företagens nettovinster efter i stort sett hittillsvarande principer, ö n s k v ä r t skulle

emellertid vara att mervärdeskatten kunde få lämna ett bidrag som i någon mån kunde användas till en reduktion av uttagsprocenten inom företagsbeskattningen. Till den föreslagna mervärdeskattens fördelar torde höra att den synes möjliggöra en rörlighet och flexibilitet i skattesystemet och sålunda kunna anpassas efter den allm ä n n a samhällsutvecklingen. Mycket tyder på att reserver härvidlag kommer att behövas, om nuvarande tendenser fortsätter. Icke minst härvidlag synes förslagets fördelar särskilt framträdande jämfört med nu rådande system. Även ur konjunkturpolitisk synpunkt synes förslaget rymma vissa möjligheter som utredningen också pekat på. Visserligen måste just dess neutrala karaktär i olika avseenden framstå som en betydande fördel på längre sikt. Härvid är också mervärdeskattens neutralitet ifråga om investeringarnas omfattning och inriktning en väsentlig fördel. Detta hindrar dock inte att m a n i vissa konjunkturlägen synes kunna ifrågasätta en uppbromsning av investeringarna genom att begränsa avdragsrätten vid mervärdeskattens beräknande. Detta kan emellertid endast bedömas i den konkreta situationen, och sådana ingrepp får naturligtvis alltid vägas mot önskemålet om stabilitet i systemet. E n annan del av omläggningen av skattesystemet utgör socialförsäkringarnas överförande på en socialavgift att erläggas av arbetsgivarna. Ur principiella synpunkter framstår detta som en acceptabel lösning, eftersom arbetsgivarna därmed kan sägas få i ett sammanhang svara för samtliga med arbetskraftens användande förenade kostnader. Det förutsattes därvid att tillvägagångssättet godtages av arbetsmarknadens parter. E n genomgång av föreliggande betänkande har givit länsstyrelsen anledning till följande påpekanden. Marginalskatten Inkomstutvecklingen fram till 1970, då reformen föreslås helt genomförd, ger ej anledning till annat antagande än att ett med varje år ökat antal inkomsttagare fortsätter att skjutas u p p i de progressiva skikten. Enligt förslaget minskas emellertid marginalskatten obetydligt för gifta med beskattningsbara inkomster över 32 000 kronor. Med hänsyn till det stora antal skattskyldiga, som når detta inkomstläge redan under

280 åren närmast efter reformens ikraftträdande, skulle länsstyrelsen vilja föreslå en större reducering av marginalskatten på beskattningsbara inkomster upp till 50 000 kronor än som beredningen föreslagit på så sätt att skalan för gifta nedsättes till 28 % å beskattningsbara inkomster mellan 32 000 och 40 000 kronor och 34 % å beskattningsbara inkomster mellan 40 000 och 50 000 kronor. Den genom mervärdeskatten avsevärda ökningen av statsinkomsterna torde gott och väl ge utrymme för en sådan mindre begränsning av skatteuttaget. Familjebeskattningen Då s. k. negativ sambeskattningseffekt med beredningens förslag endast skulle uppkomma i en eller annan promille av äktenskapen och särbeskattning skulle vara ogynnsam för det stora flertalet barnfamiljer, anser länsstyrelsen i likhet med beredningens majoritet att det nuvarande sambeskattningssystemet bör bibehållas. Länsstyrelsen finner emellertid att beredningen med sambeskattningens bibehållande konserverar åtskilliga missförhållanden på familjebeskattningens område. Vad som därvid bl. a. påkallar uppmärksamhet är sambeskattningens konsekvenser för familjer utan barn eller med barn över 16 år. Om hustrun i en sådan familj vill återvända till förvärvslivet, kan hon inte påräkna något som helst förvärvsavdrag; det nu medgivna schablonavdraget å 300 kronor slopas enligt beredningens förslag. Detta innebär en direkt skatteskärpning. Och genom skatteskalorna, sådana de utformats av beredningen, kommer hustruinkomster att inom stora samhällsgrupper för familjen medföra en skatteökning på 40 å 50 procent av hustruns inkomst. Den sammanlagda effekten av gemensamma grundavdrag, avskaffade förvärvsavdrag och skatteprogression har för makar utan barn eller med barn över 16 år en »sådan styrka, att den redan i måttliga inkomstlägen leder till en nära nog prohibitiv marginalskatt (jfr tabell). Det måste anses angeläget att systemets ur arbetsmarknadssynpunkt hämmande effekt elimineras.» (De citerade raderna är hämtade ur särskilt yttrande av herrar Meidner, Nilstein och Östergren å sid. 677 ff.) Utredningen förmodar å sid. 281 i betänkandet, att åtgärder i syfte att stimulera dessa hemmafruars intresse för förvärvsarbete inte är särskilt angelägna. Häre-

mot vill länsstyrelsen med instämmande uti de förenämnda reservanternas uttalande hävda, att just de gifta kvinnorna utan minderåriga barn bildar en för landet synnerligen viktig arbetskraftsreserv, då cirka 50 procent av landets gifta kvinnor tillhör denna kategori och då vi inte har att vänta någon större ökning av antalet män i yrkesarbete under 1960- och 1970-talen. Det gäller därför för samhället att tillvarataga denna arbetskraft genom att åtminstone ej avskräcka hustrurna från att lämna den relativt ombonade och passiva hemtillvaron och återvända till förvärvslivet. Länsstyrelsen anser det uppenbart att även för förvärvsarbetande makar utan minderåriga barn regelmässigt uppkommer kostnadsökning, för vilka avdrag icke kan medgivas vid beräkningen av nettointäkt av förvärvskälla, och som motiverar förvärvsavdrag. På grund härav finner länsstyrelsen en större lättnad motiverad än den beredningen föreslagit ifråga om progressiviteten i skatteskalorna för gifta. För att övergången skall bli mjukare vid beskattningen av förvärvsarbetande makar, då yngsta barnet fyllt 16 år, ansluter sig länsstyrelsen till det förslag som framförts av herrar Gustafsson och Sundin i deras reservation angående förvärvsavdragen (sid. 700-701). Den inkomstminskning för staten - beräknad till 50 milj. kronor - som förslaget skulle innebära bör åtminstone delvis kompenseras av den ökning av skatteunderlaget genom ökade arbetsinsatser, som kan förväntas om reservanternas förslag genomföres. Förmögenhetsbeskattningen I övrigt kan sådan kompensation erhållas genom begränsning på nedan angivet sätt av de sakkunnigas förslag i vad det avser förmögenhetsbeskattningen. Några bärande principiella skäl som talar för en nedsättning av denna skatt anser länsstyrelsen icke föreligga. Med viss hänsyn till inträffade förändringar i penningvärdet torde man kunna nöja sig med att höja skattepliktsgränsen till 100 000 kronor och nedsätta skatten inom skiktet upp till 150 000 kronor till 7 promille. Kompensation åt kommunerna för bortfall av skatteunderlag Den förslagna höjningen av grundavdragen och förvärvsavdragen kommer att medföra en icke oväsentlig minskning av den kom-

281 munala inkomstskatten. Detta måste - liksom kostnadsökningarna genom omläggningen av den indirekta beskattningen - föranleda höjd kommunal utdebitering, om icke verkningarna elimineras genom statliga stödåtgärder. Det synes också rimligt att kommunerna åtminstone delvis kompenseras för skattebortfallet. Fastighetsbeskattningen Vad angår fastighetsskatten har ju riksdagen fattat principbeslut om dess avskaffande men skattens avveckling har av skilda orsaker avstannat. Länsstyrelsen finner det anmärkningsvärt, att detta område lämnats utanför den allmänna översyn av det svenska beskattningssystemet, som utredningen haft i uppdrag att verkställa. Mervärdeskatten Den föreslagna omläggningen av den allmänna varuskatten till en omsättningsskatt enligt mervärdeskatteprincipen med utvidgat beskattningsområde i samband med slopandet av ett antal punktskatter synes väl motiverad. Det kan dock ifrågasättas, huruvida icke ännu mer av skattebördan än beredningen föreslagit bör överflyttas från direkt till indirekt beskattning. Om skatteuttaget för mervärdeskatten skulle fastställas till exempelvis 14 eller 15 procent, kunde utrymme finnas för höjning av grundavdraget för samtaxerade och barnbidraget utöver de sakkunnigas förslag. Beträffande vissa detaljfrågor i förslaget rörande den indirekta beskattningen får länsstyrelsen anföra följande. Även om vissa skäl tala för fortsatt undantag från skatteplikt beträffande begagnade bilar, torde handeln med dessa av redovisnings- och kontrolltekniska skäl böra inrymmas under den generalla omsättningsskatten. Därvid bör dock bilaccisens skattesatser av billighetsskäl nedjusteras till vad som gällde före den 1 maj 1960. Beredningen har icke ansett sig böra framlägga något förslag härom (se sid. 512-13). Till skillnad mot vad som gäller i den nu gällande allmänna varuskatten har beredningen föreslagit, att mervärdeskatten skall omfatta samtliga slag av bränslen, drivmedel och elkraft. Länsstyrelsen har intet att erinra mot beredningens förslag härutinnan. Däremot ifrågasattes om icke beskattningsområdet bör kompletteras till att omfatta även s. k. fjärrvärme (genom särskilt

omnämnande i 9 § 1 mom.). Sådan värme levereras numera i betydande omfattning från centralanläggningar till ägare av hyresfastigheter m. fl. I samband med övergång till en mervärdeskatt förordar beredningen ett slopande av nuvarande undantag från skatteplikt för nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer. Av de skäl som beredningen anfört anser sig länsstyrelsen böra biträda förslaget. Annonser och annonsförmedling har däremot av beredningen ansetts böra undantagas från beskattning (sid. 394—95). Beredningens ställningstagande härutinnan synes icke helt övertygande. Praktiska skäl synes tala för att annonser och annonsförmedling även bliva föremål för beskattning. För konstnärernas del har beredningen förordat skattefrihet vid försäljning av egna verk (sid. 397-98). Ur principiell synpunkt synes undantaget härutinnan icke helt tillfredsställande, eftersom alster, som framställas av guld- och silversmeder, textilkonstnärer m. fl., icke åtnjuta samma skattebefrielse. Av praktiska skäl torde dock den föreslagna undantagsbestämmelsen få anses motiverad. Rent redovisningstekniskt torde ifråga om avdragssidan svårbemästrade problem komma att uppstå vid en utvidgning av skatteplikten för konstnärernas del. I beredningens förslag till förordning om allmän varuskatt har i 13 § 1 mom. b) stadgats skattefrihet vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Av stadgandet framgår icke klart om överlåtelsen skall avse hela verksamheten eller om t. ex. en jordbrukare kan överlåta och nedlägga jordbruket, men behålla skogsbruket, en rörelseidkare överlåta eller nedlägga filialverksamhet och därvid fritagas från skattskyldigheten beträffande de ersättningar, som kunna sammanhänga med nämnda åtgärder. Beredningen uttalar (sid. 443), att avdrag för ingående skatt på inköp av personbilar och andra motorfordon bör få ske endast med så stor del som belöper på användningen i den skattepliktiga verksamheten och att motsvarande bör gälla i fråga om mervärdeskatt å drivmedel och andra kostnader för fordonet. Det är mycket vanligt, att rörelseidkare, som delvis behöver personbil i sin verksamhet underskattar den privata användningen av bilen och att be-

282 skattningsnämnderna med anledning härav nödgas avvika från vederbörandes självdeklaration. Kontrollen av fördelningen av den ingående skatten i omsättningsskattedeklarationerna torde därför komma att medföra betydande svårigheter i sådana fall. Registreringsanmälan skall enligt 19 § i det framlagda författningsförslaget innehålla vissa uppgifter av betydelse för registreringen. I sådan anmälan betr. fysiska personer bör finnas uppgift om den skattskyldiges födelsedatum, för att underlätta identifieringen av den skattskyldige i samband med kontroll av mantalsskrivningsorten. I 22 § stadgas vidare, att justeringsuppgift skall av den skattskyldige fogas vid den allmänna självdeklaration han enligt därom gällande bestämmelser har att avlämna. Skyldighet att inbetala skatten i samband med uppgiftens avlämnande har icke föreskrivits, varför för litet erlagd skatt således skulle komma att erläggas i form av kvarstående skatt, efter det att taxering skett. Då risk härigenom föreligger, att staten kommer att tillfogas ränteförluster, samt att skattskyldig med bristfällig löpande re-

dovisning erhåller en icke avsedd skattekredit, bör till ifrågavarande författningsrum fogas en bestämmelse om att skyldighet föreligger att senast vid justeringsuppgiftens avlämnande erlägga den skatt, som enligt uppgiften är oredovisad. För att underlätta kontrollen för länsstyrelsen att skatteinbetalningen sker, bör justeringsuppgiften i enlighet med vad som nu är fallet ingivas till länsstyrelsen och icke bifogas den allmänna självdeklarationen. De delar av förslaget till nytt skattesystem som ej behandlats härovan har icke föranlett någon erinran från länsstyrelsens sida. I handläggningen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Gustav Cederwall, landskamreraren Nils Ahlberg, taxeringsintendenten Anders Rune, föredragande, och bitr. taxeringsintendenten W7iktor Ilselius. Västerås i landskontoret den 30 oktober 1964. Gustav Cederwall Anders Rune

Länsstyrelsen i Kopparbergs län Vid övervägande av olika alternativ i fråga om utformningen av den indirekta beskattningen såsom komplement till främst beskattningen av fysiska personers inkomster har beredningen förordat en mervärdeskatt, som kan sägas innebära en i huvudsak teknisk omläggning av den nuvarande allmänna omsättningsskatten, varigenom skattskyldigheten utsträckes till att omfatta samtliga led i produktions- och distributionskedjan, i förening med ökat skatteuttag. Som följd av den härigenom beräknade ökningen av statsinkomsterna har beredningen funnit skäl föreslå en avveckling av nu utgående punktskatter, med undantag för sådana, som framstår såsom särskilt motiverade. Däremot har utformningen av företagsbeskattningen ej behandlats i betänkandet i vidare mån än att den i skatteberedningen ingående särskilda företagsskatteutredningen avvisat tanken på att ersätta nuvarande nettovinstbe-

skattning av företagens inkomst med någon form av s. k. bruttobeskattning. Skatteberedningen har emellertid vid utformningen av föreliggande förslag icke funnit det erforderligt att räkna med någon avveckling av företagsbeskattningen i dess nuvarande form med härav följande krav på alternativa skattekällor. Eftersom företagsbeskattningen och dess närmare utformning synes skola bli föremål för fortsatt utredning inom företagsskatteutredningen, ifrågasätter länsstyrelsen om icke för ernående av en allsidig belysning av skattesystemet resultatet av sistnämnda utredning bör avvaktas, innan slutlig ställning tages till det nu framlagda förslaget till omfördelning från direkt skatt till ökad konsumtionsbeskattning. Genom att mervärdeskatten skall omspänna hela produktions- och distributionskedjan samt utgå för såväl varor som byggnader och tjänsteprestationer, kommer den i prin-

283 cip generella skattskyldigheten att medföra en avsevärd ökning av antalet skattskyldiga jämfört med den allmänna varuskatten. På grund härav och jämväl med beaktande av det omfattande restitutionsförfarandet, som är förenat med systemet, kan mervärdeskatten förväntas bli betungande ur såväl administrations- som kontrollsynpunkt. Fastställandet av den slutliga mervärdeskatten, som i förslaget erhållit benämningen allmän omsättningsskatt, skall ske samtidigt med den årliga inkomsttaxeringen och ombesörjas av de nämnder, som handhar denna. Härvidlag skiljer sig förslaget icke från vad som nu gäller beträffande den allmänna varuskatten. Av de erfarenheter, som vunnits av taxeringsnämndernas medverkan i fråga om taxering till allmän varuskatt, vill det emellertid synas som om redan denna arbetsuppgift varit en belastning som medfört att varuskatten icke kunnat ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Bestyret med varuskatten har i någon mån kommit att bli en andrahandsuppgift beroende på stor arbetsanhopning och bristfälligt deklarationsmaterial. De taxeringsnämnder, varom här är fråga, har ändock haft medverkan av taxeringsassistent eller taxeringskonsulent. Mot bakgrunden härav synes det orealistiskt att nu belasta de lokala nämnder, som handhar taxeringen av bl. a. jordbrukare, med den i jämförelse med taxering till allmän varuskatt väsentligt utökade uppgift, som den föreslagna omläggningen till mervärdebeskattning kommer att medföra. Det kan vidare förväntas att bl. a. det fördelningsproblem, som här uppkommer i fråga om kostnader för byggnader på jordbruksfastigheter, med all sanolikhet kommer att vålla stora svårigheter i praktiken. Därest ett förenklat beskattningsförfarande icke kan åstadkommas på detta område, torde det enligt länsstyrelsens mening bli nödvändigt antingen att överföra jordbrukarna till särskilda nämnder, i vilka utredningsarbetet ombesörj es av taxeringsassistent, eller att tillföra de lokala nämnderna sakkunnigt biträde. Särskilt med hänsyn till det betydande merarbete, som ett genomförande av förslaget skulle medföra för taxeringsarbetet i första instans - i synnerhet i de lokala taxe-

ringsnämnderna - ifrågasätter länsstyrelsen om icke även den frågan bör övervägas att kontrollen så utformas att den preliminära allmänna omsättningsskatten kan bli definitiv. Ifråga om skattskyldigheten har beredningen föreslagit en gräns för redovisningsskyldighet vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kronor. Avtrappningsregeln, som innebär att den skattepliktiga andelen av totalomsättningen reduceras efter degressiv skala, så att full skattskyldighet inträder vid den övre gränsen 24 000 kronor, medför emellertid omräkningar och komplicerar avräkningen mellan ingående skatt och skatten på den reducerade skattepliktiga omsättningen. Dessutom synes gränsen för högt satt, varför resultatet, såsom några reservanter framhållit, måste komma att innebära snedvridande tendenser av ett icke acceptabelt slag. Länsstyrelsen anser därför en bättre och i tilllämpningen enklare metod vara att för redovisningsskyldigheten enbart införa en låg gräns. Härvidlag torde reservanternas förslag kunna godtagas. Nämnda förslag innebär, att generell frihet från skattskyldighet till allmän omsättningsskatt skulle begränsas till skattepliktiga verksamheter med en årsomsättning icke överstigande 3 000 kronor. Med en sådan gränsdragning torde behov av avtrappningsregler icke föreligga. Till länsstyrelsen har inkommit en av direktören Hjalmar Samuelsson, Leksand, avfattad skrift med synpunkter på beredningens förslag i avseende på mervärdeskattens inverkan på turisthotellnäringen. Ifrågavarande skrift tillåter sig länsstyrelsen för Eder kännedom bifoga. Vid detta ärendes slutliga handläggning har deltagit landskamreraren Olof Israelsson, taxeringsintendenten Ragnar Lindholm, biträdande taxeringsintendenten Gunnar Andersson samt såsom föredragande länsrevisom Sune Agardt. Falun i landskontoret den 30 oktober 1964. Olof Israelsson Sune Agardt

284 Bilaga till yttrande från länsstyrelsen i Kopparbergs län Några synpunkter på Allmänna skatteberedningens förslag till mervärdeskatt i avseende på dess inverkan på turisthotellnäringen Beträffande den föreslagna mervärdeskattens siffermässiga påverkan på turisthotellens kalkyler hänvisas till bifogat exempel, som är hämtat ur bokföringen för en turisthotellrörelse, vars priser för helpension torde ligga under genomsnittet för Sverige. Den framräknade nödvändiga pris justeringen vid godtaget förslag om mervärdeskatt, 9,26 %, gäller självfallet endast denna rörelse och kan naturligtvis variera, från fall till fall. Variationerna torde dock knappast vara stora och ett antagande att erforderlig prishöjning genomsnittligt kan komma att utgöra 10 % torde vara ganska välgrundat. I inledningen till kapitel 28 (sid. 367) av beredningens förslag framhålles dels att mervärdeskatten avses få en karaktär av en renodlad beskattning av den inhemska konsumtionen och att systemet för dess uttagande skall utformas så, att all ingående skattebelastning kan elimineras för exporterande företag, samt dels att densamma i fråga om importen icke skall erbjuda några konkurrensproblem. Beträffande dessa av beredningen antagna grundläggande principer bör anmärkas, att i fråga om den praktiska tillämpningen av beredningens förslag på turisthotellnäringen ingendera principen kommit att beaktas, varför man har anledning förmoda, att beredningen antingen icke känt till turisthotellens speciella situation eller också ansett att Sveriges inkomster från turismen är av så ringa betydelse att de icke förtjäna avseende. Anföras må: Förslaget innebär ett icke oväsentligt stöd åt de svenska exportnäringarna genom att omsättningen av exporterade varor avses bli skattefri samt att avdrag för all mervärdeskatt, som erlagts i samband med inköp av råvaror, förbrukningsartiklar, bränsle och elkraft samt anläggningstillgångar etc, avses medgivas, oavsett om ett företag haft skattepliktig omsättning eller ej. Minskningen av de faktiska utgifter för varuskatt, som enligt nu gällande lagstiftning åvila exportföretagen, kommer att uppgå till betydande belopp till förmån för företagens konkurrens-

kraft på utlandsmarknaden. Turisthotellnäringen, som till betydande del får sina intäkter från utländsk publik, får emellertid ingen som helst del i detta stöd utan åsamkas tvärtom enligt förslaget en utgiftsökning i fråga om varuskatt med omkring 240 %! På samma sätt som turisthotellen enligt ovan i praktiken till viss del utgör en exportnäring även om själva konsumtionen sker inom landet, förefinnes på området en betydande import genom att svensk publik söker sig till utländska turisthotell. Enligt min uppfattning kan det förhållandet att kunden kommer till varan i stället för normalt tvärtom icke föranleda en annan bedömning av situationen. Utlandskonkurrensen är redan nu besvärande för de svenska turisthotellen och denna konkurrens kommer att bli förödande om beredningens förslag godtages. Turisthotellens minskade konkurrenskraft i jämförelse med utländska anläggningar kommer också att medföra betydande biverkningar av för Sverige icke önskvärt slag. Under de senaste åren har turisthotellens omsättning i ständigt stigande omfattning härrörts från försäljning av s. k. resepaket, vilket innebär att turisten hos en resebyrå för en viss fastställd klumpsumma inköper såväl färdbiljett som vistelse på ett turisthotell för längre eller kortare tid. Denna summa innefattar samtliga utgifter på hotellet utom för eventuell förtäring utöver i priset ingående helpensionsmåltider, men förutsättningen i hotellets åtagande är alltid att en gäst skall ha möjlighet att genomföra vistelsen utan att åsamkas extra utgifter. Denna försäljningsform torde f. n. vara i det närmaste allenarådande på utlandsmarknaden. Även om prisfaktorn icke är ensamt avgörande vid turistens val av resemål torde den dock ha väsentlig betydelse. En försämring av de svenska turisthotellens konkurrenskraft har alltså i och för sig en ogynnsam inverkan på såväl turisthotellnäringen själv som den svenska handelsbalansen. Men härtill kommer att även om turisten genom det inköpta resepaketet har säkrat sitt uppehälle på turistorten medför han i regel ofta betydande belopp att användas för inköp av

285 souvenirer o. dyl., utflykter och entréer av olika slag samt nöjen etc. I många fall förekommer även inköp av olika förnödenheter, antingen dessa är åtråvärda genom sin specifika natur eller äro prisbilligare än i vederbörandes hemland. Dessa turisternas »sidoutgifter» är givetvis mycket svårt att kvantitativt bestämma, men torde genom vad som vid utredningar härom, bl. a. i Leksand, framkommit, kunna antagas ha betydande omfattning. Genom turisthotellens nyckelställning i fråga om turistens val av resemål kommer på grund av ovannämnt förhållande även andra näringar att ogynnsamt påverkas av en försämring av turisthotellens konkurrensmöjligheter. Även i fråga om den svenska valutareserven får turisthotellens försvagade konkurrenskraft en ogynnsam verkan. Genom den svenska publikens val av utländskt resemål i stället för svenskt ökas valutautflödet medan inflödet av valuta minskas i den m å n de svenska turisthotellens attraktivitet på den utländska publiken försvagas. Att turisthotellen i jämförelse med andra näringar kommer att få vidkännas så kraftig ökning av utgifterna för varuskatt om beredningens förslag till mervärdeskatt godtages beror på att bl. a. skattefriheten för logiinkomster avses upphöra samt att nu gällande reduktionsregel beträffande serveringsinkomsterna avses utgå. Skatteberedningen har härvidlag icke anfört något som helst sakskäl till stöd för sitt förslag utan endast hänvisat till praktiska fördelar vid omsättningsredovisningen.

Det måste anses helt orimligt att på skäl av detta slag pålägga en gren av det svenska näringslivet en utgiftsökning för varuskatt med 2 4 0 % . Mot förslaget att upphäva skattefriheten för logiinkomster kan också anföras, att den uthyrning till turister, som i stor utsträckning förekommer från privata fastigheter, icke kommer att beröras av förslaget o m mervärdeskatt. Detta innebär i och för sig en orättvisa, som särskilt under lågsäsong kommer att få besvärliga följder för m å n g a turisthotell, men härtill kommer att vissa hotell, som nu emottager gäster i helpension med logi utanför hotellet, kan utesluta logikostnaden från helpensionen och låta gästerna erlägga logiavgiften direkt till resp. hyresvärdar och sålunda undslippa att erlägga skatt för logipriset. För andra hotell, bl. a. flertalet fjällanläggningar, står denna möjlighet icke till buds, varför beredningens förslag även i fråga om den inhemska konkurrensen uppvisar anmärkningsvärda svagheter. Beträffande reduktionsregeln h a r beredningen uttalat att möjligheten att tillämpa densamma icke är utesluten, endast begränsad. Att enbart på grund av redovisningstekniska svårigheter, som beredningen själv bedömt vara icke oöverstigliga, annullera en rättviseprincip, som regering och riksdag tidigare stadfäst i lag, samt framföra ett skatteförslag med anförd verkningsgrad anser jag vara närmast otillständigt. Leksand den 18.10 1964 Hj.

Samuelsson

Exempel på mervärdeskattens inverkan på prissättningen i en turisthotellrörelse. A. Erlagda varuskatter och punktskatter av betydelse enligt nuvarande lagstiftning {år 1963). Brutto-omsättning Skattepliktig omsättning Till Länsstyrelsen redovisad varuskatt Avgår kostnadsersättning 294: —, utjämnat till

600 000 kr 240 000 » 14 400 300

14 100

I bokförda omkostnader ingående varuskatt I bokförda kostnader för anskaffningar och reparationer ingående varuskatt: Fastighet (årlig kostnad beräknad med 30 000 kr, varav material 40 % = 12 000) Inventarier (årlig kostnad beräknad med 10 000 kr)

720 600

1 320

I bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående punktskatter: Skatt på läskedrycker och lättöl Energiskatt

900 1 960

2 860

Summa skatteutgifter

20 700

2 420

286 Anm. Hänsyn tagen endast till sådana punktskatter, vilka enligt skatteberedningens iörslag avses ersättas av mervärdeskatt.

B. Mervärdeskatt att erlägga enligt skatteberedningens förslag vid oförändrad omslutning i rörelsen och oförändra priser (undantag gjort för läskedrycker, beträffande vilka läskedrycksskattens borttagande avses slå igenom vid prissättningen): Bruttoomsättningen enligt A. ovan 600 000 Avgår läskedrycksskatt enl. A 900 599 100 Därav mervärdeskatt (13 % å skatteunderlaget) = 11,5 % o8 900 Anm. Härvid har antagits att avdragsrätt medgivits för samtlig i bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående mervärdeskatt. C. Återstående bruttoinkomst vid nuvarande och föreslagen lagstiftning: Enl. A (600 000—20 700) » B (599 100—68 900)

579 300 kr 530 200 » Minskning

D. Beräkning av erforderlig prisjustering för ernående av bruttoinkomst enl. A: Underlag för beräkning av mervärdeskatt Mervärdeskatt 13 % Summa Bruttoomsättning enligt B

49 100 » 579 300 75 300 654 600 599 100

Erforderlig prisjuster.

55 500=9,26 %

Observeras bör att i exemplet antagits att utgifter för varuinköp etc. ökats med enbart den höjning av varuskatten, som föranledes av mervärdeskattens införande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län A. Allmänna synpunkter Det är att beklaga, att förslaget icke innefattar ett slutligt ställningstagande till företagsbeskattningen, då det borde varit av värde att få åtminstone det statliga skattesystemet behandlat i ett sammanhang. Vidare synes det, som om beredningen i alltför hög grad bortsett från de kommunfinansiella aspekter, som dess förslag implicerat, och från den i övrigt oroande tendensen till höjning av de kommunala utdebiteringarna. Länsstyrelsen hänvisar här till de synpunkter, som ledamoten av beredningen herr Meidner i särskilt yttrande (sid. 724 f. f. i betänkandet) framfört. Mot den huvudsakliga innebörden i beredningens förslag, d. v. s. att genom ökad indirekt beskattning möjliggöra en mera familj evänlig direktbeskattning i kombination med lättnad i den s. k. marginalbeskattningen har länsstyrelsen ur rent principiell synpunkt intet att direkt erinra. Den föreslagna

formen för indirekt beskattning, mervärdeskatten, får måhända anses i vissa avseenden vara att föredraga framför den allmänna varuskatten, åtminstone så länge de föreslagna reglerna för mervärdeskatten icke genombrytas av för många jämkningar och undantag. Det är emellertid icke uteslutet, att politiska inflytelser kunna tid efter annan åstadkomma sådana undantag. Länsstyrelsen finner emellertid anledning beröra frågan, huru genomförandet av det föreslagna systemet, avseende en betydande höjning av priserna i detaljhandeln samtidigt med en ansenlig överflyttning av socialvårdsavgifternas erläggande från löntagare till arbetsgivare, kan komma att påverka den fortgående försämringen av penningvärdet, av beredningen beräknad till cirka 2 % per år. Denna beräkning innebär ju, att det stora flertalet sparare, d. v. s. de, som anlita banker och jordbrukskassor, åtnjuta endast cirka 2 % reell avkastning å sitt kapital, me-

287 dan återstoden av den formellt utgående räntan endast avser ett bibehållande av det insatta kapitlet vid dess realvärde. Å andra sidan innebär inflationen en fördel för låntagare (t. ex. skuldsatta kommuner). Man kan hysa olika uppfattningar om vådan av inflationen. Länsstyrelsen anser för sin del, att den bör i görligaste mån motarbetas och att de fortsatta möjligheterna till reellt räntegivande sparande i praktiskt enkla former (banksparande) böra tillvaratagas. Länsstyrelsen, som icke gör anspråk på att kunna besvara frågan, huru ett genomförande av beredningens förslag i nuvarande ekonomiska läge kan påverka penningvärdeförsämringen, vill emellertid anföra vissa synpunkter: 1) detaljhandelspriserna synes komma att påverkas icke blott av den höjda omsättningsskatten utan även i viss mån av överflyttningen av socialvårdsavgifternas erläggande från löntagare till producenter. 2) beredningens förslag synes i stort sett bygga på antagandet, att löntagarorganisationerna icke skola begära kompensation för de genom mervärdeskattens införande höjda detaljhandelspriserna med hänsyn till den sänkta direkta statsbeskattningen. Länsstyrelsen delar icke denna optimistiska syn på frågan. I de djupa leden kan förväntas en reaktion och detta icke blott av psykologiska skäl. Vissa områden, som tidigare icke drabbats av varuskatt, skulle nu bli skattebelagda upp till 13 %, såsom t. ex. uthyrning av hotellrum och anlitande av kommunikationsmedel. Då därtill i de flesta fall kan förväntas förhöjning av kommunalskatten, föranledd icke blott av de nya reglerna för beskattningen, kunna även mera objektiva skäl komma att anföras för aktioner om lönekompensation. En hög indirekt beskattning måste i och för sig vara särskilt tyngande för den kategori medborgare, som icke åsättes inkomsttaxeringar (t. ex. studerande). En följd av prishöjningarna kan bliva, att studieunderstöd i olika former böra utgå med förhöjda belopp. Uppmärksammas bör även, att det allmännas nominella utgifter av olika slag komma att stegras, icke blott för investeringar och underhåll utan även i vad avser vissa andra utgifter, t. ex. traktamentsersättningar.

Den föreslagna mervärdeskatten lägger redovisningsbörda på ett betydligt större antal skattskyldiga än den nuvarande varuskatten och statens kostnader för administration torde stiga vid genomförande av mervärdeskatt. (Ökat antal skattskyldiga och restitutioner; granskningar i olika led.) Länsstyrelsen anser sig icke kunna överblicka alla konsekvenser, som ett genomförande av beredningens nu framlagda förslag skulle komma att medföra, och kan därför i nuvarande läge varken till- eller avstyrka förslaget. Ytterligare utredning rörande såväl eventuella inflatoriska verkningar som de kommunfinansiella synpunkterna synes önskvärd, varjämte för ställningstagande till den totala beskattningen även företagsbeskattningen borde upptagas till behandling i detta sammanhang. Därest den nuvarande uttagningsprocenten bibehålles eller allenast obetydligt höjes, finner länsstyrelsen ett utbyte av varuskatten mot mervärdeskatten i och för sig kunna accepteras.

B. Detalj granskning Avdelning III. Socialförsäkringens finansiering. Beträffande de betänkligheter, länsstyrelsen i denna del hyser, vill länsstyrelsen åberopa vad ledamoten av beredningen herr östman i särskilt yttrande anfört (sid. 676). Avdelning IV. Den direkta beskattningens utformning. Många olika meningar om detaljutformningen föreligga och kompromisslösningar torde vara nödvändiga. Länsstyrelsen finner för sin del det framlagda förslaget i och för sig acceptabelt med tanke på den ekonomiska ram, beredningen funnit sig böra räkna med. Avdelning V. Den indirekta beskattningen. Beskattningsområdet Beredningen uttalar, sid. 386: »I enlighet med det nu anförda förordar beredningen, att nuvarande skatteplikt för

288 vatten från vattenverk blir bestående, men att under det skattemässiga varubegreppet inrymmes elkraft och gas i förening med ett slopande av den nuvarande särskilda energiskatten.» Länsstyrelsen, som ansluter sig till detta uttalande, vill därför ifrågasätta, huruvida icke i förslaget till författningstext, § 9 mom. 1, ordet »vatten» bör utgå (sid. 632). Beträffande den omstridda frågan om mervärdeskatt för vissa tidningar och tidskrifter instämmer länsstyrelsen i den av ledamöterna i beredningen herrar Hedberg, Gustafsson, Lyberg, Sundin och östman avgivna reservationen (sid. 715). I vad angår mervärdeskatt å begagnade bilar instämmer länsstyrelsen i den av ledamoten i beredningen herr Nilsson avgivna reservationen (sid. 722). Mervärdeskatt å jordbruket Det administrativa förfarandet förefaller i denna del bliva mycket tyngande liksom även fullgörandet av redovisningsskyldigheten från de skattskyldigas sida. Ett starkt behov av förenklingar i förfarandet föreligger här och länsstyrelsen finner det ofrånkomligt, att beredningens förslag i sådant syfte ytterligare bearbetas. Gräns för skatt- och redovisningsskyldighet Länsstyrelsen instämmer i den reservation, som avgivits av ledamöterna i beredningen

herrar Ekström, Meidner, Nilstein, Welinder, Åqvist och östergren (sid. 712). Punktbeskattningen Därest av statsfinansiella skäl avvecklingen av vissa punktskatter icke befinnes kunna ske i den utsträckning, beredningen föreslagit, anser länsstyrelsen i första hand skatten å lättöl och läskedrycker böra bibehållas. Avdelning VI. Den samlade effekten av föreslagna reformer. Beredningen har medgivit (sid. 533), att dess beräkningar av kommunala utdebiteringshöjningar bygger på osäkra antaganden. Utom den oroande tendensen i och för sig till högre uttag av kommunalskatt och effekten av förhöjda ortsavdrag får man räkna med ökade utgifter för investeringar, underhåll m. m. på grund av mervärdeskatten. Som länsstyrelsen ovan framhållit, synes det i hög grad önskvärt, att även den kommunala beskattningen göres till föremål för ingående undersökningar, innan slutligt beslut fattas rörande fördelningen av den totala beskattningen.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, taxeringsintendenten Bo Kellgren deltagit. Gävle i landskontoret den 27 oktober 1964. Jarl Hjalmarson Erik O. A. Hellman

Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen vill till en början redovisa som sin uppfattning, att de av skatteberedningen framlagda förslagen synes innebära en länge åstundad förenkling av formerna för skatte- och avgiftsuttag, varigenom vårt skattesystem skulle i avsevärd mån vinna i klarhet och överskådlighet. Genom den i ett sammanhang företagna avvägning av skilda skatteformer som beredningen företagit har tillskapats ett mer rationellt instrument för

skatteuttag än det nu tillämpade. Det nya systemet synes också erbjuda bättre möjligheter till en eftersträvansvärd fortsatt övergång från direkt till indirekt beskattning. Den föreslagna omfördelningen av skatte- och avgiftsbelastningen mellan direkta skatter, indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter synes väl underbyggd, även om skilda uppfattningar givetvis kan hysas i frågan om hur det samlade skattetxycket

289 bör fördelas. Länsstyrelsen har emellertid i mindre mån sett som sin uppgift att diskutera fördelningsproblemen än att pröva de framlagda förslagen ur teknisk synvinkel. Med denna utgångspunkt vill länsstyrelsen i det följande redovisa sina synpunkter på vissa detaljer i förslaget. Socialförsäkringens finansiering Enighet synes inom beredningen ha rått rörande en finansiering av socialförsäkringen genom arbetsgivaravgifter. Länsstyrelsen avser icke att komma med invändningar mot förslaget i denna del. I princip avses avgifterna skola övervältras på den anställde i samband med de allmänna löneförhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. Farhågor har yppats för att avtalsförhandlingarna skulle försvåras, när utrymmet för kontanta lönehöjningar till följd av arbetsgivaravgifterna krymper. Detta skulle närmast sammanhänga med att den individuelle löntagaren har osäkra begrepp om de försäkringsavgifter, som påverkar hans kontantlön. Länsstyrelsen frågar sig därför, om det icke ur psykologisk synpunkt vore befogat, att företagen åtminstone årligen för varje anställd redovisade den arbetsgivaravgift, som belöpte på honom. Särskilt under avgifternas uppbyggnadstid torde en sådan redovisning vara ägnad att undanröja många missförstånd. Inkomstskatten Den av skatteberedningen förordade omfördelningen ger utrymme för en höjning av barnbidragen fram till år 1970 till 1 200 kronor. Härvid har beredningen icke tagit ställning till, huruvida storleken av dessa bidrag kan anses tillfredsställande. Diskussionen om alternativen barnbidrag eller barnavdrag vid taxeringen har utmynnat i förslag om bibehållande av nuvarande barnbidragssystem. De utförda utredningarna synes emellertid enligt länsstyrelsens mening visa, att ett system med barnavdrag vid taxeringen är ägnat att åstadkomma större rättvisa barnfamiljerna emellan. Detta system har emellertid avvisats under hänvisning till de familjer, som icke kan utnyttja dylika skatteavdrag vid sin taxering. Länsstyrelsen finner icke denna argumentering övertygande. Ett system med kombinerade barnbidrag och barnavdrag skulle kunna åstadkomma den önskvärda rättvisan utan att de små inkomsttagarnas befogade an-

19-413386

språk eftersattes. Länsstyrelsen förordar därför en överarbetning av förslaget i detta avseende. Den indirekta beskattningen Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att ersätta den nuvarande allmänna varuskatten jämte flertalet s. k. punktskatter med en generell flerledsskatt av typen mervärdeskatt. I stort sett finner sig länsstyrelsen kunna instämma i betänkandets slutsatser rörande beskattningsområdet. Systemets styrka ligger i att undantagen från beskattning blir så få som möjligt. Beredningen har därför sökt begränsa undantagen till områden, där de administrativa kostnaderna för skattens uttagande icke står i rimligt förhållande till förväntade skatteintäkter eller där rätten till avdrag för ingående skattebelastning gör skattepåföring meningslös. Även om länsstyrelsen gillar beredningens uppläggning i stort, föranleder förslaget viss tveksamhet i ett avseende. Tveksamheten hänför sig till förslaget att skatten skall omfatta handeln med begagnade bilar. Det är visserligen sant, att de skäl, som på sin tid föranledde att handeln med begagnade bilar undantogs från allmänna varuskatten, numera icke har samma aktualitet. Kontrollbesiktningsinstitutet kommer säkerligen att innebära en välbehövlig sanering av den irreguljära handeln. Emellertid finner länsstyrelsen de synpunkter, som anförts av reservanten herr Nilsson, i hög grad bärande. Länsstyrelsen anser det ställt utom allt tvivel, att skatteplikt på begagnade bilar kommer att kringgås på ett sätt som innebär avsevärda skatteförluster. Härtill må anmärkas att beredningen, som icke dragit sig för en välbehövlig uppstädning inom punktskatteområdet, underlåtit att rekommendera någon nedsättning av bilaccisen till den nivå, som rådde före år 1960, då handeln med begagnade bilar undantogs från varubeskattningen. Detta förefaller länsstyrelsen inkonsekvent. Länsstyrelsen förordar i första hand skattefrihet för begagnade bilar och bibehållen nivå på bilaccisen, i andra hand - om förslaget att lägga omsättningsskatt på begagnade bilar anses böra bifallas att bilaccisen nedsättes till 1959 års nivå. Den av beredningen föreslagna gränsen för redovisningsskyldighet vid 8 000 kronors total årsomsättning bör enligt länsstyrelsens mening kunna accepteras. Emellertid föreslår utredningen därjämte en avtrappnings-

290 regel u p p till en årsomsättning av 24 000 kronor i syfte att uppnå en mjuk övergång från skattefrihet till full skattskyldighet. Avtrappningsregeln kan i praktiken tillämpas endast när skatten redovisas årsvis. Företagaren - liksom i ännu högre grad länsstyrelsen - saknar nämligen under löpande inkomstår kännedom om hur stor den totala årsomsättningen kan komma att bli. Länsstyrelsen finner därför den föreslagna avtrappningsregeln olämplig och f. ö. även onödig. Då varje företagare i eget intresse torde komma att uttaga omsättningsskatten på sin försäljning, kan länsstyrelsen icke finna någon anledning att underlåta uttaga denna skatt, så snart omsättningen överstiger en av praktiska skäl fastställd lägsta omsättningsgräns. Deklaration till allmän varuskatt skall f. n. i regel avlämnas 6 gånger om året. Endast när omsättningen är förhållandevis liten kan årsredovisning ifrågakomma. U t över dessa redovisningsperioder har beredningen föreslagit redovisning halvårsvis, per tertial och per kvartal. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till, huruvida sådana alternativa redovisningsperioder kan anses behövliga. Den föreslagna ordningen skulle otvivelaktigt medföra betydande merarbete för såväl länsstyrelsen som postgirokontoret. Enligt beredningens förslag skall deklaration avlämnas och skatten inbetalas den 25 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång. Detta innebär en förlängning av respittiden med en vecka i förhållande till vad som nu gäller. För skattskyldig, som skall redovisa varannan månad, är denna förlängning av tiden säkerligen behövlig. Beträffande skattskyldiga med årsredovisning må följande anföras. Den största gruppen skattskyldiga, för vilka årsredovisning torde få tillämpas, lärer bliva jordbrukarna. Erfarenheterna åtminstone i detta län ger vid handen, att dessa skattskyldiga endast i mindre omfattning har ordnad bokföring eller löpande anteckningar angående intäkter och kostnader i jordbruket. För deklarationsskyldighetens fullgörande har de därför i regel att förlita sig till kontrolluppgifter om leveranser av mjölk, slaktdjur, virke m. m. samt beträffande körslor med häst och traktor, återtåg från mejeri, gottskrivna insatser i jordbrukets ekonomiska föreningar m. m. Dessa kontrolluppgifter erhåller jordbrukarna först vid månadsskiftet januari-februari och således efter den tidpunkt,

då deklarationen till omsättningsskatt föreslås skola avlämnas. Länsstyrelsen befarar alltså, att flertalet jordbrukare med årsredovisning ej har möjlighet att redovisa mervärdeskatt på sätt beredningen förordat. En lösning av denna konflikt skulle kunna ske antingen genom att tidpunkten för deklarationens avlämnande framflyttades eller genom att sättet för deklarationsskyldighetens fullgörande ändrades. Vid tilllämpning av det första alternativet skulle respittiden lämpligen kunna framflyttas till den 15 februari, d. v. s. till den dag då vederbörande senast skall avlämna sin självdeklaration. Det andra alternativet skulle innebära att jordbrukare, som erhållit länsstyrelsens tillstånd till årsredovisning, finge redovisa mervärdeskatten å jordbruksbilagan eller å annan deklarationsbilaga, och att skatten skulle påföras den vanliga slutskattesedeln. Vid tillämpning av denna m e tod skulle inbetalning av preliminär mervärdeskatt icke ifrågakomma. Vad sålunda anförts angående jordbrukarnas svårigheter att redovisa mervärdeskatt är endast i begränsad omfattning tilllämpligt på rörelseidkare med årsredovisning. Trots detta synes det av framförallt praktiska skäl önskvärt, att dessa båda g r u p per av företagare behandlas lika. Länsstyrelsen kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten på den komplicering av taxeringsarbetet, som ett införande av omsättningsskatt enligt typen mervärdeskatt kommer att innebära. Även om - såsom fallet bör vara inom de särskilda taxeringsnämnderna - sådan sakkunskap finnes företrädd, att de rent tekniska svårigheterna kan bemästras, kommer arbetsvolymen otvivelaktigt att öka väsentligt. På de lokala taxeringsnämnderna på landsbygden, som regel sammansatta av idel lekmän, måste ställas sådana krav på kunnande och arbetskapacitet, att rekryteringen och utbildningen blir svårlöst och tyngande. Det är därför ofrånkomligt att länsstyrelserna får resurser till förfogande så att taxeringsförfarandet kan bemästras. Beredningen föreslår en legalisering av den f. n. genom riksskattenämndens försorg införda justeringsuppgiften. Länsstyrelsen tillstyrker, att bestämmelser härom intages i lagtexten. Enligt förslaget skall justeringsuppgiften emellertid icke föranleda erläggande av den preliminära omsättningsskatt, som eventuellt blivit för lågt redovisad. F ö r

291 undvikande av missbruk av justeringsrätten synes böra föreskrivas, att för lågt redovisad skatt åtminstone i vissa fall skall inbetalas samtidigt med att justeringsuppgiften insändes. Med hänsyn till vad som föreslagits beträffande restitution av skatt bör sådan betalningsskyldighet föreskrivas när skillnadsbeloppet uppgår till 500 kronor. Slutligen vill länsstyrelsen ifrågasätta, om icke kostnadsersättning i någon form borde lämnas för företagarens otvivelaktigt betungande arbete med omsättningsskattens uttagande och redovisning. Det ligger i sakens natur, att skatten förorsakar företagen kostnader, understundom betydande sådana. Länsstyrelsen är medveten om svårigheterna att med det förordade systemet avpassa en ersättning efter olikheter i de faktiska kostnaderna. Frågan förefaller emellertid icke tillräckligt prövad inom beredningen, som motiverat ett slopande av ersättningen bl. a. med att arbetet med mervärdeskatten drabbar alla företagare och icke som varuskatten

endast vissa företagare, samt att ett bibehållande av den nuvarande ersättningsformen skulle medföra en högst väsentlig ökning av den totala ersättningen. Dessa motiveringar förefaller icke tilltalande. Enligt länsstyrelsens mening borde man kunna komma fram till ett ersättningssystem, grundat på en vägning mellan total skattepliktig omsättning och avdragsberättigad omsättning samt med en degressiv skala, så avpassad, att de individuella ersättningarna bli något mindre än f. n. och den sammanlagda ersättningen till samtliga skattskyldiga något högre. I handläggningen av detta ärende har förutom undertecknade, landshövding och taxeringsintendent, landskamreraren Sven Wasteson deltagit. Härnösand i landskontoret den 29 oktober 1964. Eric Wesström O. Nordström

Länsstyrelsen i Jämtlands län Enligt direktiven för beredningens arbete har det ålegat beredningen att - med vissa undantag - verkställa en omprövning av skattesystemet i dess helhet. Härvid har emellertid förutsatts, att beskattningens storlek i och för sig skulle ligga vid sidan av de frågor som böra omprövas av beredningen. Uppgiften har sålunda bestått i att inom en given ram för det totala uttaget av skatter och därmed likartade allmänna avgifter lägga fram förslag om omfördelning av detta uttag. Utredningen har beräknat den på så sätt definierade ramen för sitt arbete genom att på basis av uppskattad inkomst- och förmögenhetsutveckling framräkna den fiskala effekten år 1970 av gällande skatter och avgifter. Härvid har beräkningen skett som om en sådan indexreglering gällt beträffande inkomstskattesystemet, att en till 2 procent bestämd årlig penningvärdeförsämring icke medfört skatteskärpning. Länsstyrelsen har i och för sig intet att erinra emot sättet för beräkningen av den beloppsmässiga ram, inom vilken beredningen arbetat. Länsstyrelsen är också införstådd med att med hänsyn till vidden av vissa av

de reformer inom skatte- och avgiftsområdet som föreslås av beredningen, förslaget icke kan genomföras omedelbart och vid en tidpunkt utan förutsätter en relativt lång övergångstid. Länsstyrelsen delar beredningens uppfattning att den i och med införandet fr. o. m. den 1 januari 1960 av den allmänna varuskatten inledda övergången från direkta till indirekta skatter bör fortsätta. Ur denna synpunkt är det enligt länsstyrelsens mening angeläget att reformen genomföres i den takt beredningen föreslagit. Den direkta beskattningen Som ovan angivits har beredningen verkställt beräkningen av vad nuvarande skattesystem skulle avkasta år 1970 så att en till 2 procent beräknad årlig penningvärdeförsämring icke skulle medföra skatteskärpning. Utifrån erfarenheten av utvecklingen under de senaste årtiondena framstår det för länsstyrelsen som uppenbart att beräkningen är alltför »försiktig». Då en större penningvärdeförsämring än den av beredningen antagna innebär att nominellt men icke reellt högre

292 inkomster bli belastade med högre direkt statlig inkomstskatt än som avsetts med beredningens förslag är det att beklaga, att beredningen icke ansett sig kunna utgå från ett mera realistiskt antagande rörande penningvärdeförsämringen under de närmaste åren. Utifrån dessa synpunkter framstår det som så mycket mera angeläget att den utredning rörande införandet i systemet för den direkta beskattningen av en indexreglering, som beröres å sid. 332 och 333 i betänkandet, snarast kommer till stånd. För att det föreslagna systemet skall erhålla avsedd effekt och icke redan från början snedvridas anser länsstyrelsen det nämligen vara av väsentlig vikt att grundlinjerna och utgångspunkterna för en indexreglering bestämmas i ett sammanhang såsom ett moment i hela det nya skattesystemet. Med den begränsning som ligger i det sist anförda finner länsstyrelsen förslagen rörande grundavdragens storlek och skatteskalorna väl avvägda.

drag, vilket upphör i och med att barnet uppnått 16 års ålder. Att å andra sidan göra åtskillnad mellan hustru i nyssnämnd situation och hustru i barnlöst äktenskap synes icke utgöra en godtagbar lösning. Länsstyrelsen anser därför att det tidigare gällande avdraget å 300 kronor bör höjas till 1 000 kronor i analogi med den förhöjning som utredningen föreslagit beträffande övriga 300 kronors-avdrag. Vid införande av nu avsett avdrag skulle den av vissa reservanter (sid. 681) påtalade för de gifta kvinnornas arbetsinsats h ä m m a n d e tröskeleffekten i viss mån korrigeras. M a n kan också betrakta avdraget i fråga som ett slags förhöjning av grundavdraget, varvid invändningen att mannen, då hustrun står i begrepp att upptaga ett yrkesarbete, redan konsumerat grundavdraget skulle minska i styrka.

Familjebeskattningen

I fråga om tidningar och tidskrifter ansluter sig länsstyrelsen till de av beredningen redovisade skälen för en generell utformning av beskattningen på förevarande område. Från tidningsutgivarehåll har framförts krav på att de allmänna nyhetstidningarna skulle undantagas från beskattningen. Som motiv härför har bland annat åberopats de ekonomiska svårigheter, som skulle k o m m a att drabba många tidningsföretag om dagspressen belastades med en mervärdeskatt. Vidare har framhållits det konkurrensförhållande, som för närvarande råder mellan å ena sidan pressen som nyhetsorgan och å andra sidan den förmedling av nyheter, som sker genom radio och television, vilken sistnämnda nyhetsförmedling icke skulle k o m m a att drabbas av en mervärdeskatt. Länsstyrelsen finner de synpunkter, som sålunda och i reservationer till beredningens förslag framförts för ett undantagande från beskattningen av allmänna nyhetstidningar och vissa tidskrifter i och för sig väl värda att beaktas m e n anser sig - med hänsyn till de av beredningen anförda tungt vägande skälen mot en skattebefrielse - böra tillstyrka beredningens förslag i denna fråga.

Utredningen har gjort tänkbara invändningar mot sambeskattning till föremål för grundlig undersökning. Utredningen får därvid anses ha visat att skälen för bibehållande av sambeskattning väsentligt överväga dem som åberopats till stöd för en allmän särbeskattning av makar. Fallen av s. k. negativ sambeskattningseffekt ha beräknats bli mycket sällsynta. Att sådan effekt rent undantagsvis kan uppkomma bör icke få leda till ett uppgivande av sambeskattningen, som i det helt övervägande antalet äktenskap har en från såväl privatekonomiska som arbetsmarknadspolitiska synpunkter gynnsam effekt. Även om vissa skäl tala för införande avett system med fakultativ särbeskattning synes med hänsyn till de komplicerade regler ett sådant system skulle medföra detsamma ej böra införas i den svenska skattelagstiftningen. Förvärvsavdragen Utredningen har föreslagit att det nuvarande förvärvsavdraget å 300 kronor i barnlösa familjer skulle slopas. Såsom utredningen framhållit får ett avdrag av sådan storleksordning anses vara utan egentlig praktisk betydelse. Emellertid tala bl. a. arbetsmarknadspolitiska synpunkter för att någon form av förvärvsavdrag medgives även hustru utan hemmavarande barn. Detta önskemål får anses särskilt markant då fråga är om barn, som tidigare berättigat modern till kvotav-

De indirekta beskattningen Tidningar

och

tidskrifter

Bensin- och brännoljebeskattningen Med borttagande av energiskatten m e n bibehållande i övrigt av nuvarande särbeskattning av motordrivmedel hai beredningen i fråga om bensinbeskattningen - för att åstadkomma en med avseende på konsum-

293 tion och konkurrens neutral verkan - föreslagit en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter. Innebörden härav synes vara att m a n vill nå samma procentuella prisökning på varan bensin som på andra varor som komma att omfattas av en mervärdeskatt. D e n av beredningen föreslagna höjningen skulle beträffande norrlandslänen med dess glesbygder och långa vägavstånd komma att medföra väsentliga kostnadsökningar för resor och transporter med därav föranledd ökad ekonomisk belastning för såväl enskilda som myndigheter. Den beskattning som redan utgår på bensin är så hög i förhållande till de skatter som utgå på flertalet andra varor, att även ur denna synpunkt motiv saknas för den föreslagna höjningen av bensinpriset. Härtill kommer att borttagandet av exempelvis pälsvaruskatten samt den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror och diverse kemisk-tekniska artiklar får antagas komma att påverka konsumtion och konkurrensförhållanden utan att detta föranlett beredningen att framlägga förslag med neutraliserande effekt. Mot bakgrunden av det anförda anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka beredningens förslag i denna del. Mervärdeskattens nadsområdet

tillämpning

inom

bygg-

Enligt beredningens förslag avses skattskyldighet komma att åvila den som i yrkesmässigt bedriven byggnadsverksamhet försäljer skattepliktig byggnad. I förfa'cningsförslaget (Kap. 4. O m beskattningsvärde m. m. 15 § l mom.) har föreskrivits att vid tillhandahållande av byggnad utgör beskattningsvärdet ett belopp motsvarande 60 procent av vederlaget eller byggnadens saluvärde exklusive omsättningsskatt. Förslaget till anvisningar till 15 § innehåller i sista stycket närmare bestämmelser till ledning för bestämmandet av byggnadens beskattningsvärde vid tillhandahållande av byggnad j ä m t e mark. Länsstyrelsen finner anvisningarna oklara till sitt innehåll och befarar uppkomsten av tolkningssvårigheter vid den praktiska tillämpningen. Lämpligheten av att t. ex. genom anvisningar från riksskattenämnden uttalande göres om vad som är »skäliga pålägg» till bokförda kostnader kan ifrågasättas. Motsättningsvis skulle lätt högre pålägg komma att betecknas som oskäliga. Transport-

och resetjänster

m. m.

I fråga om tjänstebeskattningen har beredningen förordat att inbegripa bl. a. transport-

och resetjänster m. m. under skatteplikten. Denna avses komma att omfatta all slags yrkesmässig varubefordran och i fråga om resor icke endast den reguljära fjärr- och närtrafiken utan även exempelvis taxiresor, turistresor och liknande resor. Skatteplikten skall dock endast gälla för varubefordran och resor inom landet. I fråga om den internationella persontrafiken till och från Sverige h a r beredningen ansett att personbefordran till och från utländsk destinationsort i skattetekniskt hänseende bör likställas med skattefri export och på denna grund vara skattefri. Länsstyrelsen finner det uppenbart att en sådan utformning av beskattningen ifråga om persontrafiken kan komma att medföra risker för en oberättigad skattefrihet. Personbefordran med exempelvis järnväg eller taxi från ort inom riket till en gränsstation skulle komma att omfattas av beskattningen, m e d a n ett utsträckande av resan till en ort belägen utom riket endast på några kilometers avstånd från samma gränsstation skulle komma att medföra att resan icke till någon del beskattades. I fråga om den föreslagna beskattningen av inom riket utförda transporttjänster har beredningen icke närmare berört vilka transporter, som avses komma att omfattas av beskattningen. I beredningens författningsförslag (Kap. 2. O m skatteplikt, 11 § 1 mom. d) har utsagts att tjänsteprestation är skattepliktig när den innefattar befordran av varor. Därmed torde beredningen närmast ha åsyftat av transportföretag och liknande företag utförd godsbefordran. Bestämmelsen innebär att skatteplikten skulle k o m m a att omfatta all slags befordran av varor i produktions- och distributionsleden och skattskyldighet åvila den som yrkesmässigt driver verksamhet avseende sådan befordran. Härav lärer bl. a. följa att inom skogsbruket förekommande transporter av virke skulle komm a att falla inom beskattningsområdet. De transporter som då närmast åsyftas avse dels virkets framforsling medels häst eller traktor från avverkningsplatsen till bilväg eller direkt till flottled och dels virkets transport från upplagsplats vid bilväg direkt till köparens ort (fabrik) eller till flottled. De sistn ä m n d a transporterna utföras regelmässigt av lastbilsägare, som driva yrkesmässig åkeriverksamhet. De förstnämnda transporterna däremot utföras främst av jordbrukare med anlitande av häst eller traktor eller av personer som driva självständig traktorrörelse. Enligt uttalande i betänkandet (sid. 439) bör jordbruket och skogsbruket i mervärde-

294 skattehänseende behandlas på i princip samma sätt som andra näringsidkare. I enlighet härmed kommer skattskyldighet att åvila dem som bedriva jordbruk och skogsbruk även för utförda tjänsteprestationer avseende bl. a. här berörda transporter. De som utöva yrkesmässig traktorrörelse komma även att omfattas av skattskyldigheten för sådana transporter. Antalet yrkesutövare av denna kategori är i Jämtlands län betydande. För åstadkommande av en önskvärd begränsning av skattskyldigheten eller redovisningsskyldigheten för mindre näringsidkare har beredningen förordat en gräns för redovisningsskyldighet vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kronor. Då utövare av verksamhet avseende transporter inom skogsbruket i flertalet fall redovisa en årsomsättning, som överstiger den av beredningen föreslagna gränsen 8 000 kronor, torde begränsningen enligt länsstyrelsens mening icke komma att nämnvärt minska antalet skattskyldiga av här åsyftad kategori. I anslutning till vad länsstyrelsen ovan anfört rörande transporter inom skogsbruket vill länsstyrelsen peka på ett förhållande som icke berörts i betänkandet. Med hänsyn till att praktiskt taget all yrkesmässig transport av varor avses skola beskattas lärer enligt länsstyrelsens mening även flottning få hänföras till skattepliktig transportprestation och detta oavsett om fråga är om lösflottning i rinnande vatten eller buntflottning till havs. Skattskyldigheten övergången till en mervärdeskatt med den av beredningen förordade utformningen kommer att medföra en betydande ökning av antalet skattskyldiga. Beredningen har därför föreslagit vissa begränsningar i skattskyldigheten, som icke återverka på skattens generella karaktär eller inkräkta på skatteutfallet. I fråga om handelsbolag, kommanditbolag och enkla bolag gäller enligt nuvarande regler att envar delägare är skattskyldig till allmän varuskatt i förhållande till sin andel i bolaget. I ett mervärdeskattesystem föreslår beredningen en sådan formell begränsning i skattskyldigheten att denna kan anknytas till en delägare för företagets hela skattepliktiga verksamhet. Länsstyrelsen finner en sådan utformning av beskattningen vara motiverad bl. a. ur fiskalisk synpunkt. I fråga om handelsbolag har vid tillämpningen av varuskatteförordningen skattskyldighetens anknytning till de

enskilda delägarna nämligen visat sig vara förenad med väsentliga olägenheter när vid bristande betalning hos delägarna fråga uppkommit att genom indrivningsförfarande uttaga den allmänna varuskatt (preliminär eller slutlig), som påförts delägarna. I civilrättslig mening är handelsbolaget en juridisk person. Handelsbolaget har alltså egen förmögenhet och egna skulder, för vilka senare icke allenast bolagets tillgångar utan jämväl de enskilda bolagsmännen svara. Frånsett viss privat enskild egendom bruka delägarnas förmögenhetstillgångar regelmässigt omfattas av handelsbolagets tillgångar. Ett utmätningsförfarande för indrivning av de enskilda bolagsmännens skatteskulder kan därför icke rikta sig mot någon viss bolaget tillhörig egendom. Utmätning kan endast verkställas i delägarnas andel i bolaget, en andel som ofta måste bedömas som värdelös vid exekutiv försäljning. Därest handelsbolaget försättes i konkurs har i enlighet med det anförda delägarnas restförda skatteskulder icke ansetts i konkursen utgöra skulder för handelsbolaget. Detta innebär att statsverkets skattefordringar icke kunna beaktas vid bevakningsförfarandet i konkursen. Länsstyrelsen anser att här berörda nackdelar skulle kunna undanröjas genom att handelsbolaget såsom sådant och icke de enskilda delägarna åsättes taxering till mervärdeskatt. Med ett på så sätt utformat beskattningsförfarande skulle även vinnas den fördelen att för det fall att handelsbolaget försattes i konkurs skulle bolaget påförda skatteskulder - i den mån dessa icke täckas av bolagets tillgångar - kunna utkrävas hos de enskilda bolagsmännen utan begränsning till resp. bolagsmans andel i handelsbolaget. Beredningens författningsförslag ( K a p . 3. O m skattskyldighet m. m. 12 § 2 mom.) har icke givits en sådan utformning att ett förfarande i enlighet härmed kan tillämpas. Beskattningsförfarandet Beskattningsförfarandet avses k o m m a att bygga på en deklarationsskyldighet för de skattskyldiga och ett taxeringsförfarande, vilka i och för sig icke innebära någon principiell ändring av det system, som tillämpas i fråga om den allmänna varuskatten. I varuskattedeklarationen skall den skattskyldige i enlighet med den redovisningsmetod, som gäller för honom lämna uppgifter om den på redovisningsperioden belöpande skattepliktiga omsättningen, vilket belopp utgör underlaget för bestämmandet av skattebeloppets

295 storlek efter gällande skattesats. Granskningen av deklarationen å länsstyrelsens varuskattekontor blir av huvudsakligen formell karaktär. I den utsträckning så är möjligt kan dock den skattskyldiges skatteredovisning under löpande beskattningsår göras till föremål för en mera ingående granskning. I samband med taxeringsrevisioner hos skattskyldiga inom skilda näringsgrenar har inom länet konstaterats att underlaget för de i varuskattedeklarationerna lämnade uppgifterna i många fall är mycket ofullständigt. Det har vidare förekommit att företagare ej bevarat de anteckningar, som legat till grund för varuskatteredovisningen, varför en många gånger tids- och arbetskrävande rekonstruktion av underlaget måst ske. De skattskyldiga utnyttja ofta vid beskattningsårets utgång möjligheten till justering i efterhand av den skattepliktiga omsättningen. Särskilt beträffande skattskyldiga, som icke äro bokföringsskyldiga enligt lag, kan helt allmänt påstås att räkenskapsunderlaget i de skattskyldigas skilda näringsgrenar många gånger är bristfälligt. I Jämtlands län uppgår antalet skattskyldiga till allmän varuskatt för närvarande till i runt tal 3 200 rörelseidkare; härvid har sålunda icke medräknats till allmän varuskatt skattskyldiga jordbrukare. Med den av beredningen förordade utformningen av en mervärdeskatt torde nyssnämnda antal skattskyldiga minst komma att tredubblas. För att redovisningen av skatten skall kunna fullgöras enligt de riktlinjer beredningen föreslagit torde man få ställa stora krav på fullständigheten av den bokföring eller de anteckningar i verksamheten, som för den skattskyldige skall utgöra underlag för deklaration och för beräknandet av den skatt, som den skattskyldige skall redovisa eller berättigas återfå. De erfarenheter länsstyrelsen vunnit under de snart fem år varuskatteförordningen tillämpats har såsom tidigare framhållits givit vid handen att underlaget för avgivna varuskattedeklarationer i många fall icke kunnat godtagas. Detta gäller framförallt bland mindre företagare. S a m m a bristfälliga räkenskapsunderlag kan förväntas komma att föreligga hos flertalet skattskyldiga verksamma inom skogsbruk och jordbruk samt i viss m å n inom byggnadsbranschen. De skattskyldiga framhålla ofta svårigheterna och »krånglet» med redovisningen av den allmänna varuskatten. Svårigheterna och bekymren med redovisningen av en mervärdeskatt torde bli icke oväsentligt större. Länsstyrelsen

är

tveksam

huruvida

nu

tillämpat förfarande för uttagande av allmän varuskatt utan vidare kan överföras på en mervärdeskatt. Det torde för många skattskyldiga komma att möta svårigheter att vid redovisning av mervärdeskatt på egen omsättning hålla reda på den skatt de haft att betala vid anskaffningar av skilda slag för verksamheten. Av beredningen föreslagen metod att bokföra in- och utgående skattebelopp på skilda konton torde endast komma att iakttagas av skattskyldiga med ordnad bokföring. Omläggningen till mervärdebeskattning kommer även att medföra en betydande ökning av arbetet med själva taxeringen, som avses komma att ske samtidigt med den årliga inkomsttaxeringen. Erfarenheterna av taxeringen till allmän varuskatt visar att arbetet med denna taxering är mycket tidskrävande och i hög grad inkräktar på den tid som eljest står till förfogande för den årliga inkomsttaxeringen. Länsstyrelsen befarar därför att ett taxeringsförfarande vid en mervärdeskatt vid sidan av den årliga inkomsttaxeringen kommer att inverka menligt på det krav på effektivitet som måste uppställas på de båda taxeringsformerna. Administrationen för uttagandet av skatten bör därför enligt länsstyrelsens mening göras till föremål för en ingående utredning och prövning i syfte att åstadkomma ett förfarande så enkelt som möjligt. Under alla förhållanden framstår det för länsstyrelsen som uppenbart att personalen på varuskattekontoret måste väsentligt förstärkas därest icke det allmännas krav på effektivitet i beskattningsförfarandet och de skattskyldigas krav på rimlig service skola eftersättas. Rest av gift

fl

Författningsförslaget (Kap. 12. O m indrivning av skatt m. m. 58 § första stycket) innehåller bestämmelser om krav å restavgift å omsättningsskatt, som ej inbetalats inom föreskriven tid. Denna bestämmelse har till sitt innehåll utformats helt i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 58 § varuskatteförordningen. Sistnämnda bestämmelse har vid tillämpningen tolkats så, att därest den skattskyldige avgivit deklaration och icke i rätt tid inbetalat i deklarationen angivet skattebelopp restavgift icke kan utkrävas å högre belopp än det angivna skattebeloppet. Granskningen av deklarationerna avseende den allmänna varuskatten har visat att i många fall skatten å uppgiven omsättning uträknas till och inbetalas med för lågt belopp beroende på en felräkning, som stund-

296 om är oavsiktlig, men i vissa fall kan vara fullt avsiktlig om den skattskyldige exempelvis på grund av likviditetssvårigheter önskar inbetala lägre skatt än som bort ske. I sådant fall kan - som bestämmelsen nu är utformad - restavgift utgå endast å det för lågt uträknade och för sent inbetalade skattebeloppet. Först sedan utsänt granskningsmeddelande eller fastställelsebeslut med anmaning att inbetala felande skattebelopp inom viss tid ej efterkommits, kan restavgift å resterande skattebelopp uttagas. Bestämmelsens nuvarande utformning ger sålunda de skattskyldiga möjlighet att till en del undgå restavgift. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om icke det av beredningen framlagda författningsförslaget i denna del bör givas en sådan utformning att restavgift kunde utkrävas å det betalningspliktiga skattebelopp, som rätt räknat kan framräknas på grundval av den i

deklarationen redovisade skattepliktiga omsättningen samt uppgifterna om ingående skattebelastning och övriga skatteavdrag. Socialförsäkringens finansiering Mot vad beredningen i denna del har föreslagit har länsstyrelsen intet att erinra. I handläggningen av detta ärende ha deltagit undertecknade, landshövding och t. f. landskamrerare, samt såsom föredragande beträffande den indirekta beskattningen bitr. taxeringsintendenten B. Edling, beträffande socialförsäkringens finansiering länsassessorn B. Jerström och beträffande betänkandet i övrigt taxeringsintendenten F. Sundkler. Östersund i landskontoret den 11 november 1964. Anders

Tottie Bengt

Bohman

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Till en början anser sig länsstyrelsen helt allmänt böra uttala, att direktiven för beredningen synes ha varit väl restriktiva då det icke ankommit på densamma att göra värderingar eller bedömningar rörande det samlade uttaget av skatter och avgifter eller att föreslå ändringar däri. O m beredningen hade haft denna möjlighet är det tänkbart att en övervältring av skatt från barnfamiljer till ensamstående och familjer utan barn icke behövt medföra den skatteskärpning för sistnämnda båda grupper, som förslaget innebär. Ett dylikt resultat hade enligt länsstyrelsens mening bort undvikas vid införandet av ett nytt skattesystem. I övrigt må anföras. Socialförsäkringens finansiering Beredningen anser, att en omläggning av socialförsäkringens finansiering bör äga rum i riktning mot ett ökat inslag av arbetsgivaravgifter, såvitt avser kostnaderna för den anställda arbetskraftens socialförsäkringsförmåner. Beredningens överväganden härutinnan har fört fram till en avgiftsfinansiering, innebärande att inemot hälften av kostna-

derna för grundförmånerna täckes denna väg och återstoden genom skatter. Skäl har anförts till stöd för att grundförmånerna skola finansieras å ena sidan helt genom skatter, å andra sidan helt genom avgifter. För sin del ansluter sig länsstyrelsen till beredningens förslag. Den direkta beskattningens utformning För bedömning av frågan angående progressionen i inkomstbeskattningen har utredningen verkställt vissa beräkningar av hur inkomsttagarna fördelas år 1970 på inkomstklasser. Härvid har förutsatts en årlig inkomstökning om 5 procent, därav 2 procent avsett penningvärdeförändring och återstoden standardförbättring. Det förslag till inkomstskatteskalor, som beredningen framlagt, grundar sig bl. a. på en dylik inkomstutveckling. M e d hänsyn till den prisstegring, som konsumentprisindex utvisar, ifrågasätter länsstyrelsen om icke utredningen bort räkna med större inflation än 2 procent för år. Konsumentprisindex har nämligen alltsedan 1945 årligen stigit i genomsnitt med nära

297 4 procent, varvid dock bör bemärkas att under denna tid inträffat den s. k. koreainflationen. R ä k n a t med år 1914 såsom basår har levnadskostnadsindex till och med år 1960 genomsnittligt stigit med 3,1 procent för år. Det m å i detta sammanhang särskilt framhållas att utredningen även erinrat om att, därest penningvärdeförsämringen blir större än 2 procent för år, detta innebär att den nominellt men icke reellt högre inkomsten blir belastad med större skatt än som med utredningens förslag avsetts, varför skatteskalorna i sådant läge bör i motsvarande m å n jämkas. V a d beträffar familjebeskattningen har utredningen funnit sambeskattningen nu icke kunna uppges. I de föreslagna skatteskalorna har emellertid tudelningsprincipen blivit i avsevärd grad utbyggd, varigenom endast en eller några få promille av samtliga äktenskap, och detta i mycket höga inkomstlägen, skulle drabbas av en negativ sambeskattningseffekt. Med hänsyn härtill ävensom till de konsekvenser, som en omläggning till särbeskattning av gifta och därmed likställda skattskyldiga måste medföra, anser länsstyrelsen, oaktat vad som från skilda håll anförts mot en fortsatt sambeskattning, denna princip för närvarande icke bör överges. På arbetsmarknaden har under de senaste decennierna inträffat en strukturförändring, främst kännetecknad av kvinnornas framträngande inom yrkeslivet. Det får också anses såsom ett samhällsintresse att i vidgad omfattning utnyttja den arbetskraftsreserv som hemmahustrurna utgör. Av allt att döm a torde åt dessa och andra synpunkter, som av många åberopats till stöd för ett slopande av sambeskattningen, med tiden komma att ges sådan tyngd att denna fråga måste av statsmakterna tagas under förnyat övervägande. D å länsstyrelsen såsom ovan nämnts anser, att i dagens läge nuvarande ordning bör bibehållas, har länsstyrelsen emellertid d ä r m e d icke velat säga att den godtager en negativ sambeskattningseffekt, som, i händelse utredningens förslag genomföres, kommer att drabba, låt vara ett mycket obetydligt antal gifta skattskyldiga. Enligt länsstyrelsens mening bör m a n överväga en frivillig särbeskattning i syfte att eliminera den negativa effekten av sambeskattning. Vad beträffar förvärvsavdrag anser länsstyrelsen tillräckliga skäl icke föreligga att

slopa det nuvarande schablonavdraget å 300 kronor, som medges i barnlösa familjer. U n d e r förutsättning att i familjen funnits hemmavarande barn under 16 år har utredningen bl. a. föreslagit, att gift kvinna m e d inkomst av jordbruksfastighet skall vara berättigad till avdrag för värdet av egen arbetsinsats i jordbruket intill belopp av 1 000 kronor samt att gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete, likaledes skall äga åtnjuta avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats intill belopp av 1 000 kronor. Utredningen har därvid förutsatt uppmärksamhet från myndigheternas sida vid taxeringskontrollen så att avdragen i varje särskilt fall blir föremål för granskning. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att utredningen i diskussionen rörande frågan om beskattning av h e m m a v a r a n d e hustrus arbetsinsats uttalat, att svårbemästrade eller olösbara värderingsfrågor därvid skulle möta. Länsstyrelsen anser att så även blir fallet då beskattningsmyndigheterna vid bedömningen av skäligheten i nyssnämnda avdrag har att taga ställning till frågan om värdet av hustruns arbetsinsats. I det praktiska taxeringsarbetet torde det nämligen icke bli möjligt att införskaffa en nöjaktig utredning angående storleken eller värdet av denna arbetsinsats. Länsstyrelsen anser därför att någon prövning av yrkanden om avdrag, som här åsyftas, icke skall ske. Berörda avdrag bör därför enligt länsstyrelsens mening medges i form av schablonavdrag, förslagsvis å 600 kronor. Frågan om indexreglering av grundavdrag, skatteskalor m. m. bör enligt länsstyrelsens uppfattning göras till föremål för närmare utredning. Redan vad utredningen anfört i detta avseende synes tala för en sådan reform.

Den indirekta beskattningen Den verkställda utredningen får anses ge stöd för uppfattningen, att en beskattning som i mera betydande utsträckning inriktar uttaget på skattskyldiga med högre inkomster skulle ge liten effekt. Uttaget bör därför drabba praktiskt taget alla inkomsttagargrupper. Med hänsyn härtill ävensom till det förhållandet att realinkomsten för såväl ensamstående som gifta beräknas h a fördubblats mellan åren 1948 och 1970 får

298 skäl anses föreligga för en ändrad avvägning av skatteuttaget i riktning mot en ökad indirekt beskattning inom ramen för ett i stort sett oförändrat totalt skattetryck. Behovet av en sådan förskjutning framstår som så mycket större i beaktande av att den torde utgöra förutsättningen för realiserandet av utredningens förslag om en lindring av den direkta beskattningen. Förslaget bör ses såsom en enhet. Den indirekta skatten skall enligt utredningen avkasta 8 300 miljoner kronor år 1970. Redan denna omständighet utesluter möjligheten att bibehålla den allmänna varuskatten, vilken i så fall finge höjas till 11 å 12 % med härav följande risker för ett väsentligt skattebortfall. Ett icke obetydligt sådant kan man räkna med redan vid nuvarande skattesats framför allt inom byggnadsområdet, där konsumentbegreppet föranlett tolkningssvårigheter. Det är vidare angeläget att den allmänna varuskattens kumulativa effekt ifråga om framförallt näringslivets investeringar med därav följande försämrat konkurrensläge för de exportinriktade och investeringskrävande företagen undanröjes. Ett flertal svårbedömda problem, som den allmänna varuskatten gett anledning till, kommer vid övergång till en flerledsskatt att bortfalla, bl. a. frågan om vad som är att hänföra till material samt frågan om vem som är konsument inom byggnadsområdet. En flerledsskatt av typ kaskadskatt bör emellertid ej komma ifråga som alternativ till en mervärdeskatt, eftersom den förstnämnda ger en ojämn beskattning och dessutom torde komma att medföra stora förändringar i näringslivets struktur. Då mervärdeskatten gynnar en likformig och neutral beskattning och dess konstruktion även i övrigt motverkar de olägenheter, som följer med övriga alternativ för en indirekt beskattning, förordar länsstyrelsen införandet av en mervärdeskatt, även om denna kan komma att medföra åtskilliga svårigheter och problem. Länsstyrelsen ställer sig dock avvisande till tanken att genom variationer i avdragsrätten använda mervärdeskatten i konjunkturpolitiskt syfte. Istället bör i sådant fall möjligheterna att variera skattesatsen beaktas. I anledning av författningsförslagets utformning får länsstyrelsen anföra följande. § 2. Den av utredningen föreslagna utvidgningen av beskattningsområdet till att

omfatta bl. a. resor och transporter framstår som nödvändig, därest en likformig och neutral beskattning skall kunna upprätthållas. Förslaget att resor till utlandet skall jämställas med skattefri export kan emellertid leda till viss ojämnhet i beskattningen. Det torde sålunda ställa sig billigare att lösa biljett till gränsort i Danmark, Finland eller Norge än till den verkliga destinationsorten på den svenska sidan om gränsen. En omväg över grannlandet skulle sålunda förbilliga resan. Samma förhållande torde i vissa fall föreligga även beträffande varutransporter. Det bör därför enligt länsstyrelsens mening övervägas om icke skattefriheten för resa och transport till utlandet borde begränsas att gälla andra länder än de nordiska. § 9. De motiv, som legat till grund för tidningarnas förmånsställning enligt förordningen om allmän varuskatt, kunna i samma mån anföras även med avseende på mervärdeskatten. Med hänsyn härtill och då vidare behovet av ekonomiskt stöd till dagspressen tagit sig uttryck i tillsättandet av en statlig utredning får starka skäl anses tala för att ifrågavarande publikationer ges en förmånsställning även i ett mervärdeskattesystem. I valet mellan fullständig skattefrihet och en till försäljningen begränsad skattefrihet förordar länsstyrelsen det förra alternativet. Ölägenheterna med en viss ökning av antalet restitutionsfall får anses mindre än de tekniska olägenheter ifråga om avdragsrätten, som följer med det senare alternativet beträffande sådana tidningsföretag, som bedriver skattepliktig verksamhet. För kiosker och andra återförsäljare bör i konsekvens med länsstyrelsens förslag möjlighet ges att yrka avdrag för tidningsförsäljning genom ett s. k. omsättningsavdrag å deklarationsblanketten. Det undantag från skattskyldighet, som för närvarande gäller vid försäljning och uttag ur rörelse av begagnade personbilar samt vissa lastbilar, har givit upphov till vissa kontrolltekniska svårigheter, vilken omständighet talar för att detta undantag slopas. Om så sker, torde man å andra sidan få räkna med dels en förskjutning av handeln med sådana bilar från den reguljära till den irreguljära handeln - eftersom starkt fog finns för uppfattningen att den senare i insikt om kontrollsvårigheterna skulle kunna underlåta att uttaga och redovisa mervärdeskatt - dels att förmedlingsverksamheten i samband med bilbyten skulle öka på

299 bekostnad av den egentliga bilhandeln. D å skälen för ett bibehållande av nuvarande undantag väger tyngre enligt länsstyrelsens mening bör undantaget bli bestående även i ett mervärdeskattesystem. § 1 1 . Enligt förslaget skall skatteplikt föreligga för sådana tjänster med avseende å byggnader och annan fast egendom, som tillhandahålles av arkitekter, byggnadskonsulter och liknande. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget men vill rikta uppmärksamheten på nödvändigheten av att under mervärdeskatten inbegripes även sådana inom byggnadsbranschen å fritid verksamma ritare, konsulter m. fl., vilka för närvarande redovisa sin inkomst under förvärvskällan inkomst av tjänst. I fråga om föreslagen skattefrihet för annonser m å framhållas, att annonsering i reklamsyfte ofta sker med anlitande av annonsföretag. Dessa företag tillhandahålla därjämte ofta färdigställda trycksaker för reklamändamål. Därvid kan samma material k o m m a att användas för såväl trycksaksreklam som annonsreklam. Därest annonseringen går fri från beska ttning med därav följande skyldighet för annonsföretagen att dela u p p den ingående skattebelastningen p å avdragsgilla och icke avdragsgilla belopp uppkommer betydande svårigheter i såväl redovisnings- som kontrollhänseende. U n d a n t a g e t för annonser bör därför utgå. Den i författningsförslaget till anvisningarna till denna paragraf intagna definitionen av begreppet serveringsrörelse bör utgå, eftersom behovet av en definition försvinner i och med att reduceringsreglerna för serveringsrörelser borttages. Det av utredningen föreslagna undantaget från beskattning av avgifter som erlägges till för allmänheten upplåtna badinrättningar bör vidare komma till uttryck i lagtexten. Det i förordningen om allmän varuskatt stadgade undantaget för försäljning av levande djur bör enligt utredningens förslag utgå med hänsyn till att jordbruket i mervärdeskattehänseende bör behandlas på samma sätt som andra skattepliktiga näringsgrenar. Vid angivet förhållande ifrågasätter länsstyrelsen om icke av veterinärer utförda tjänster bör inrymmas i mervärdeskatten med därav följande rätt för jordbrukare att avlasta ingående skatt. Den kumulativa effekten av veterinärernas beskattade inköp av instrument, tjänstebil m. m. elimineras därigenom.

13 och 16 §§. En förutsättning för frihet från redovisningsskyldighet till mervärdeskatt skall enligt förslaget vara att värdet av yrkesmässigt tillhandahållna varor ocb tjänster samt uttag av n ä m n d a varor för år räknat icke överstiger 8 000 kronor. V i d a r e föreslås införandet av en s. k. avtrappningsregel avseende skattepliktig omsättning mellan 8 000 och 24 000 kronor. Gränsen för redovisningsskyldigheten har enligt länsstyrelsens mening satts väl högt m e d därav följande skattebortfall. Vidare kan avtrappningsregeln förväntas leda till visst merarbete ur redovisnings- och kontrollsynpunkt. Länsstyrelsen föreslår därför att gränsen för redovisningsskyldighet sättes till 4 000 kronor, varigenom något behov av en avtrappningsregel icke längre kan anses föreligga. Möjligheten att yrka avdrag för ingående varuskatt reducerar högst avsevärt den tröskeleffekt som uppkommer om den av länsstyrelsen förordade redovisningsgränsen lägges till grund för lagstiftning. 18 § 1 mom. I denna paragraf stadgas valfrihet för skattskyldiga, som medgivits rätt att inräkna uppkomna fordringar i o m sättningen enligt bokföringsmässiga grunder, att yrka avdrag antingen för den skatt som kontant utgivits under perioden eller för den skatt som bokförts under samma period. D e t är angeläget att ett av alternativen konsekvent tillämpas till undvikande av felaktiga avdrag. Byte av avdragsmetod bör förutsätta medgivande av länsstyrelsen, vilket förhållande bör komma till uttryck i lagtexten. 60 § 1 mom. Restitution skall under de förutsättningar som angivits i ,stadgandet icke ske av belopp, som understiger 500 kronor. Med hänsyn till det merarbete för länsstyrelsen som restitutionerna k o m m e r att medföra i samband med utbetalning och debitering ävensom till möjligheterna att vid senare redovisningsperioder kvitta överskjutande ingående skatt mot utgående skatt torde gränsen för den generella restitutionen böra höjas till förslagsvis 1 000 kronor. Länsstyrelsen vill till sist framhålla att ett genomförande av förslaget måste medföra att tillräckliga lokaler samt personella resurser ställes till mervärdeskattekontorens förfogande för den väsentligt utökade verksamhet, som blir nödvändig med hänsyn till såväl ökningen av antalet skattskyldiga som behovet av en intensifierad kontroll.

300 Reformens ikraftträdande Enligt förslaget skall mervärdeskatten, som skulle komma att träffa en större del av konsumtionen och utgå med 13 procent, införas redan år 1966. Denna mervärdeskatt synes särskilt hårt drabba barnfamiljerna. Det torde kunna ifrågasättas om de åtgärder, som utredningen föreslagit i avsikt att motverka en dylik merbelastning, är tillräckliga. Vidare framstår utredningens beräkningar av barnkostnaderna såsom icke blott osäkra utan även för låga. Vid nu anförda förhållanden anser länsstyrelsen större höj-

ning av barnbidragen än vad som av utredningen föreslagits böra genomföras i samband med mervärdeskattens införande. I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknade, landshövding och taxeringsintendent, föredragande, landskamreraren Rolf Bystedt och biträdande taxeringsintendenten Claes Kinnander. Umeå i landskontoret den 3 november 1964. Filip Kristensson Carl-Otto Egerstedt

Länsstyrelsen i Norrbottens län Allmänna skatteberedningen har genom det framlagda förslaget till nytt skattesystem icke fullgjort sina uppdrag i samtliga avseenden. Trots detta är förslaget synnerligen vidlyftigt och syftar till en genomgripande omdaning av det svenska skattesystemet i vidsträckt bemärkelse. Länsstyrelsens yttrande kommer av naturliga skäl att i huvudsak begränsas till ett ställningstagande till de viktigaste principfrågorna, medan detaljfrågor endast undantagsvis kunnat behandlas. Avvägningen mellan direkt beskattning å ena samt indirekt beskattning och socialiörsäkringsavgifter å andra sidan Efter avdrag för skatter återstående belopp, som för endast 10-15 år sedan för en person ansågs skäligt till bestridande av levnadskostnaderna och ett rimligt enskilt sparande, ter sig i dagens läge i många fall alltför snävt för angivet ändamål. Förhållanden, som påverka detta bedömande, äro bland annat den fortgående förändringen av penningvärdet, levnadskostnadernas ökning och den högre levnadsstandard, som stora grupper av vårt folk uppnått under senare år. Angivna utveckling har fört med sig en automatisk skatteskärpning. Mot bakgrunden av det anförda och med hänsyn såväl till de av departementschefen lämnade direktiven som till beredningens redogörelse för den direkta beskattningens nu uppnådda tyngd, synes en övergång från direkt beskattning till andra skatteformer i vid-

sträckt bemärkelse i ungefär den omfattning, som beredningen föreslagit, vara motiverad.

Socialförsäkringens finansiering Beredningens förslag att socialförsäkringen delvis skall finansieras genom arbetsgivareavgifter beträffande anställda och för andra inkomsttagare genom en egenavgift, som bättre än nu utgående sådana avgifter avpassats efter betalningsförmågan, finner länsstyrelsen rationellt och välmotiverat, trots att länsstyrelsen icke helt delar beredningens åsikt att arbetsgivareavgifterna övervältras på de anställda (sid. 542 i betänkandet). Om t. ex. en företagare med anledning av uppkomna merkostnader i form av arbetsgivareavgifter höjer priserna, kan man tala om en övervältring av dessa avgifter men knappast om avgifterna vid löneförhandlingar åberopats som argument mot löneförhöjning. Länsstyrelsen anser därför att föreslagen utbyggnad av systemet med arbetsgivareavgiften även på sikt komme att huvudsakligen drabba vederbörande arbetsgivare. Vid beräkning av verkningarna bör ej förbises, att avdragsrätten, vilken är självklar, medför en »skattevinst». Att näringslivets representanter enligt hittills gjorda uttalanden godtagit förslaget, om det genomfördes som en odelbar enhet och sålunda även i fråga om utökade arbetsgivareavgifter, torde sammanhänga med de fördelar, som den föreslagna mervärde-

301 skatten skulle medföra för näringslivet i fråga om investeringar och export. Den direkta beskattningen I fråga om grundavdragen, som skall ersätta de nuvarande ortsavdragen, har beredningen föreslagit en höjning etappvis på så sätt att avdragen vid full utbyggnad år 1970 skulle utgöra 3 000 kronor för ensamstående och 6 000 kronor för gifta och med dem likställda mot nuvarande 2 250 kronor respektive 4 500 kronor. Om man skall bibehålla grundavdragets mångåriga funktion att under alla förhållanden från beskattning undantaga den del av inkomsten, som oundgängligen erfordras för en persons eller i förekommande fall två makars nödvändiga levnadskostnader, vilket förefaller motiverat, i varje fall för skattskyldiga med låga inkomster, är en höjning av dessa avdrag uppenbarligen behövlig. Huruvida den föreslagna höjningen är lämpligt avvägd är svårt att avgöra. Den beräknade nedgång av kommunernas skatteunderlag, som bland annat de föreslagna grundavdragen och höjda förvärvsavdrag skulle medföra, har icke föranlett förslag om kompensation till kommunerna. I likhet med reservanten Meidner anser länsstyrelsen att skälig kompensation för detta skattebortfall bör åstadkommas sedan närmare beräkningar angående förslagets verkningar i detta avseende verkställts. För taxeringsförfarandet och beräkningen av skatteunderlaget för kommunernas del medför årliga förändringar av grundavdragen vissa nackdelar. Beredningen har enligt länsstyrelsens åsikt på ett övertygande sätt påvisat, att övervägande skäl tala för ett bibehållande av sambeskattningen för sammanlevande makar. De som kritisera sambeskattningen ha som regel ej tillräckligt tänkt sig in i hur sambeskattningen i det enskilda fallet verkar. Det är sålunda enligt länsstyrelsens erfarenhet vanligt, att makar genom besvär till prövningsnämnden begära särtaxering utan att göra klart för sig, att bifall till besvären medför ökad sammanlagd skatt. Det förefaller vara själva ordet sambeskattning, som hos allmänheten för tanken till ökning av skatten i jämförelse med särtaxering. Den nuvarande utformningen av sambeskattningsreglerna har emellertid på grund av progressionen i skatteskalorna till statlig skatt i vissa, om än relativt få fall, medfört

så kallad negativ sambeskattningseffekt, varmed avses att makar genom giftermål få högre skatt sammanlagt än ren särbeskattning av dem skulle medföra. Detta får anses vara den allvarligaste anmärkningen mot de nuvarande sambeskattningsreglerna. Ett genomförande av beredningens förslag rörande sambeskattningen, varigenom bland annat den övre tudelningsgränsen i skatteskalorna skulle höjas till 40 000 kronor, komme enligt beräkningarna att reducera antalet fall av negativ sambeskattningseffekt till några få promille av äktenskapen. Att negativ sambeskattningseffekt kan uppkomma även enligt beredningens förslag anser länsstyrelsen emellertid icke tillfredsställande. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om icke bestämmelser borde utfärdas om rätt för makar att på ansökan få skatten reducerad i de fåtaliga fall, då negativ sambeskattningseffekt inträder. Länsstyrelsen avser alltså ett förfarande likartat det, som nu kan ifrågakomma vid tillämpning av bestämmelserna om den så kallade 80 %-regeln. Man skulle då utan att tillgripa komplicerade regler om särskilt taxeringsförfarande kunna undvika negativ effekt av sambeskattningen. Ett nära samband med beskattningen av sammanlevande makar har utformningen av förvärvsavdragen. Vad avser förvärvsarbetande hustrur med hemmavarande barn under 16 år har föreslagits en relativt kraftig höjning av förvärvsavdraget, vilket står i god överensstämmelse med de för utredningen meddelade direktiven och en utbredd uppfattning om behovet av att lindra beskattningen för barnfamiljerna. Länsstyrelsen anser höjningen lämpligt avvägd. För familjer utan minderåriga barn föreslår utredningen att hustruavdraget, som nu utgör 300 kronor, skall slopas. Det är visserligen sant, att teoretiska överväganden närmast leda till att hustruavdrag i familj utan barn knappast har fog för sig, men psykologiska faktorer, som tala för ett bibehållande av sådant avdrag, kan även åberopas. För en hustru, som haft minderårigt bam och åtnjutit förvärvsavdrag med 4 000 kronor, måste det framstå som stötande, att hon i och med att barnet uppnår 16 år helt mister rätten till förvärvsavdrag trots att familjen fortfarande på grund av hustruns arbete utom hemmet får vidkännas vissa merutgifter, t. ex. för städning. Den psykologiska faktorn torde även i en del fall ha betydelse för hustruns benägenhet

302 att åtaga sig arbete utom hemmet. Ett så lågt avdrag som det nuvarande å 300 kronor har dock säkerligen ganska ringa betydelse. Om förvärvsavdrag för hustru utan barn skall bibehållas, borde det därför enligt länsstyrelsens mening höjas, i varje fall till 500 kronor. Förvärvsavdragen för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet och för gift man med inkomst av rörelse eller jordbruk, vari hustrun utfört arbete, ha i förslaget sammankopplats med en av taxeringsmyndigheten verkställd värdering av hustruns arbetsinsats och maximerats till 1 000 kronor. Det torde i praktiken ytterst sällan bli möjligt för en beskattningsmyndighet att göra sannolikt, att värdet av hustruns arbetsinsats understigit i deklarationen uppgivet värde, vanligen maximibeloppet 1 000 kronor. Ett rent schablonavdrag är därför enligt länsstyrelsens mening att föredraga. Länsstyrelsen föreslår därför ett schablonavdrag å 800 kronor. Ett ytterligare stöd åt barnfamiljerna i form av höjda barnbidrag i den omfattning beredningen föreslagit anser länsstyrelsen välmotiverat. Med instämmande i de skäl, som beredningen anfört mot ett återinförande av barnavdrag ställer sig länsstyrelsen i likhet med beredningen negativ till tanken härpå. Emot det som ett provisorium betecknade förslaget till ändringar av förmögenhetsbeskattningen synes några invändningar av principiell art icke vara att anföra. Med hänsyn till den betydelse, som de från och med år 1965 väntade höjda taxeringsvärdena å fastigheter tillmätts vid bedömningen av motiven för höjd skattepliktsgräns vid förmögenhetstaxeringen, hade det legat närmast till hands att höja denna gräns från och med 1966 års taxering. Den indirekta beskattningen Beträffande den indirekta beskattningen innebär utredningsförslaget att den allmänna varuskatten och vissa punktskatter ersättas med en generell mervärdeskatt. Vid jämförelse med den allmänna varuskatten är en mervärdeskatt av föreslagen typ konsumtions- och konkurrensneutral. Detta innebär bland annat, att den kumulativa skatteeffekten är ytterst obetydlig. Fördelen härav är mest påtaglig för exportföretagen, enär mervärdeskatten helt kan avlyftas från exportvarorna. Länsstyrelsen

konstaterar härvidlag även med tillfredsställelse, att näringslivet icke belastas för mervärdeskatt å investeringar. Mervärdeskatt innebär till skillnad mot allmän varuskatt en mellan de olika distributionsleden fördelad skatteuppbörd. Ur kontroll- och avkastningssynpunkt medför en sålunda fördelad skatteuppbörd den fördelen, att köparen för att kunna utnyttja avdraget för ingående skatt är angelägen att få en faktura av säljaren och då säljaren lämnat sådan handling försvåras möjligheten att förvanska den senares bokföring. Detta utgör ett av skälen till antagandet att mervärdeskattens avkastningsförmåga blir större än den nuvarande allmänna varuskattens. Med stigande antal skattskyldiga kommer visserligen det administrativa bestyret med mervärdeskatten att bliva betydligt större än det med den allmänna varuskatten. Denna nackdel bör dock vägas mot de tidigare nämnda fördelarna med mervärdeskatten. Vad i utredningen anförts om uttagande av mervärdeskatt å nu i fråga om allmän varuskatt icke skattepliktiga publikationer, finner länsstyrelsen bärande. Den dåliga lönsamheten hos delar av dagspressen kan icke anses utgöra tillräcklig grund för skattefrihet. Härjämte synes mervärdeskatt böra utgå på annonser, då beredningens motiv för skattefrihet på annonsområdet knappast kan anses bärande. För tiden den 1 januari 1960 - den 30 april 1960 utgick allmän varuskatt vid försäljning av begagnade personbilar. Från och med den 1 maj 1960 utgår icke sådan skatt vid nämnd försäljning, men har den så kallade bilaccisen höjts från och med sistnämnda datum. På grund av den beslutade obligatoriska ombesiktningen av icke nya personbilar torde risken för att handeln med begagnade personbilar undandrages de reguljära bilhandlarna icke vara så stor, att den motiverar ett konserverande av befrielse från skattskyldighet. För att undgå bland annat körförbud i samband med ombesiktning torde nämligen köparna av begagnade personbilar i allt större utsträckning komma att vända sig till bilfirmor och icke till privatpersoner, enär bilfirmorna kunna sätta bilarna i trafikvärdigt stånd på ett helt annat sätt än vad privatpersonerna kunna göra. Liksom utredningen föreslår länsstyrelsen, att mervärdeskatt skall utgå på försäljning av begagnade personbilar, men därutöver synes det länsstyrelsen vara motiverat

303 att sänka bilaccisen i vart fall till den nivå den hade före den 1 maj 1960. Länsstyrelsen ifrågasätter behovet av justeringsuppgifter, då risken för missbruk icke är obetydlig. Felaktiga deklarationer för preliminär allmän omsättningsskatt kunna nämligen rättas genom nya. Om justeringsuppgifter bli tillåtna, bör ur rättvisesynpunkt restavgift utgå å tillkommande skattebelopp enligt sådana uppgifter. Justeringsuppgifter och rättade deklarationer för preliminär skatt böra förty i och för uttagande av restavgift ingivas till länsstyrelse och icke, såsom beträffande justeringsuppgifter föreslagits, till taxeringsnämnd. Beträffande restitution av överskjutande preliminär skatt jämlikt 60 § 1 mom. författningsförslaget föreslår länsstyrelsen, att sådan restitution endast bör ske efter särskild ansökan från den skattskyldige, enär kvittning ofta kan ske mot kommande preliminär skatt och då restitutionsförfarandet är omständligt. Nämnas kan att i det västtyska förslaget till mervärdeskatt kräves sådan ansökan för restitution. I utredningen föreslås slopande av rätt till kosmadsersättaing. Att helt beröva de skattskyldiga denna ersättning, som dock tager sikte på det arbete de av statsmakterna ålagts utföra inom den allmänna varuskattens eller mervärdeskattens område, synes ur psykologisk synpunkt vara mindre välbetänkt. Trots den uppdelade betalnings-

skyldigheten och avdragsrätten för ingående skattebelastning, vilka otvivelaktigt medföra fördelar för de skattskyldiga, anser länsstyrelsen, att rätt till kostnadsersättning bör bibehållas. Bärande skäl för höjning av bensinskatten anser länsstyrelsen icke ha framlagts av utredningen, varför sådan höjning avstyrkes. Länsstyrelsen förutsätter att övergången till mervärdeskatt sker under sådana former att den vid starten icke medför prishöjningar i vidare mån än ökningen av den indirekta beskattningen kan motivera. Av det anförda framgår, att länsstyrelsen endast i vissa underordnade frågor intager en från skatteberedningen avvikande ståndpunkt. I huvudfrågorna är länsstyrelsen däremot i princip positivt inställd till beredningens förslag och tillstyrker, att detta lägges till grund för ändrad lagstiftning. I handläggningen av detta ärende ha deltagit landshövdingen Manfred Näslund, landskamreraren Arvid Wenker, taxeringsintendenten Ragnar Dahlqvist, föredragande, samt i fråga om den indirekta beskattningen länsrevisorn Lars Terner och t. f. biträdande taxeringsintendenten Gunnar Rudberg. Luleå i landskontoret den 20 november 1964. Manfred Näslund Ragnar Dahlqvist

Riksgäldsfullmäktige Med anledning härav får fullmäktige meddela, att fullmäktige för sin del icke funnit anledning att ingå på en bedömning av det föreslagna nya skatte- och avgiftssystemets grundvalar och i stort sett icke heller på dess tekniska utformning. Fullmäktige har heller icke ansett påkallat att nu uppta en diskussion rörande de otvivelaktigt omfattande och svårbedömbara samhällsekonomiska verkningarna av den genomgripande skattereform som här föreslagits, exempelvis i fråga om sparande - konsumtion, investering och produktion. Utifrån denna utgångspunkt vill fullmäktige i detta yttrande begränsa sig till att beröra en fråga som visserligen är av sekundärt

intresse för den centrala skattepolitiska avvägningen men som dock har stor betydelse icke blott för riksgäldskontoret i dess egenskap av statsskuldförvaltande organ utan jämväl för kreditmarknaden i dess helhet och som därför enligt fullmäktiges mening bör ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid ett genomförande helt eller delvis av skatteberedningens förslag. Fullmäktige avser härmed spörsmålet, hur de av skatteberedningen föreslagna åtgärderna kan tänkas påverka statsbudgetens säsongrörelser och därmed en av förutsättningarna för penningmarknadens funktionssätt. Härom får fullmäktige anföra följande. De kraftiga säsongrörelserna i statsbudge-

304 tens kassamässiga utfall medför otvivelaktigt betydande olägenheter, framför allt av penningpolitisk natur. Möjligheterna att åstadkomma en utjämning av dessa säsongrörelser har därför i olika sammanhang diskuterats under senare år. Fullmäktige har för sin del - i samband med framläggandet för bankoutskottet vid innevarande riksdag av förslag om rätt för riksgäldskontoret att lämna s. k. dagslån och i samtidig skrivelse i ämnet till chefen för finansdepartementet - framhållit önskvärdheten av reformer inom budget- och uppbördssystemet i syfte att i tiden bättre anpassa statens inkomster och utgifter till varandra, varigenom budgetutfallet skulle komma att ge svagare utslag i likviditetsrörelserna på penningmarknaden. Säsongrörelserna i penningmarknadens likviditet är visserligen till en del resultatet av sådana faktorer som valutareservens utveckling och förändringarna i allmänhetens sedelbehov, men främst är de betingade av statsbudgetens utfall, som medför snabba växlingar mellan inkomst- och utgiftsöverskott. Det må i detta sammanhang erinras om att bankoutskottet i sitt av riksdagen godkända uti. nr 5, i anledning av fullmäktiges förenämnda förslag, bl. a. påpekat de svårigheter, som med nuvarande system kan uppstå, när det gäller att vid en viss tidpunkt bedöma det verkliga likviditetsläget, samt framhållit, att strävandena att undanröja de påtalade olägenheterna av säsongsvängningarna enligt utskottets mening borde särskilt inriktas på att påverka de omständigheter, som framkallar desamma. En utjämning av budgetens säsongrörelser kan i princip ske genom att både inkomsterna och utgifterna var för sig bringas att inflyta resp. utgå i jämn takt året om. O m man närmast eftersträvar en utjämning av budgetsaldots fluktuationer, räcker det emellertid med en god tidsmässig anpassning av inkomsterna till utgifterna. Av många skäl torde här berörda strävanden få inrikta sig på detta slag av utjämning. U r penningmarknadssynpunkt skulle också mycket vara vunnet med reformer i sådan riktning. Koncentrerar man sig på de mer regelmässiga fluktuationerna i budgetsaldot, kan m a n särskilja flera olika typer av »säsongmässighet». En är den »långa» rörelsen under budgetåret. Mest betydelsefull är svängningen från stora underskott i december (utbetalning av överskjutande skatt) till stora överskott i mars-maj (uppbörd av kvarstående skatt och fyllnadsskatt). En annan är de kvartalsvis uppträdande rörelserna, som till stor del sammanhänger med att de allmänna

barnbidragen och vissa statsbidrag till kommunerna utbetalas under juli, oktober, januari och april. En tredje typ av säsongsvängning förorsakas av uppbördssystemets utformning med kraftiga skatteuppbörder varannan månad, vilka i hög grad verkar förryckande på penningmarknaden. Den samtidiga uppbörden av källskatt och allmän varuskatt vid mitten av skattemånaderna (juli, september, november, januari, mars och maj, koncentrerad till den 18-20:e i resp. m å n a d ) , följs sålunda av en nästan två månader lång period av budgetunderskott, vilket kulminerar vid utbetalningen av kommunalskattemedel ungefär tio dagar före nästa skatteuppbörds kulmination. Slutligen förekommer också karakteristiska svängningar under varje månad och t. o. m. vecka, beroende på tidpunkten för vissa större utbetalningar och skatteleveranser (folk- och statspensioner, månadslöner, sprit- och tobaksskatt, kontrollstyrelsens och tullverkets s. k. veckotömningar, m. m . ) . En omläggning av skattesystemet enligt skatteberedningens förslag skulle i ganska hög grad påverka budgetens säsongmässiga rörelser och därmed också säsongrörelserna på penningmarknaden. Denna påverkan gäller både säsongvariationen månad för månad och variationen inom en och samma månad. Av intresse i förevarande sammanhang är särskilt skatteberedningens följande förslag. 1. Sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer och av förmögenhetsskatten samt borttagande av egenavgiften till folkpensioneringen och vissa egenavgifter för sjukförsäkringen. Dessa förslag beräknas medföra ett inkomstbortfall per år (1970) av ca 4 300 mkr. N ä m n d a skatter och avgifter uppbäres för närvarande inom ramen för källskattesystemet; någon ändring i källskattesystemets konstruktion föreslås ej. Beträffande övriga i källskatteuppbörden ingående skatter och avgifter (bl. a. kommunalskatten samt bolagens statliga inkomstskatt) förutsattes icke någon ändring av större betydelse. Vid given tidsfördelning av budgetens utgifter blir effekten av beredningens förslag, att källskattesystemet i sin nuvarande utformning blir mindre påfrestande för penningmarknaden. Utbetalningarna av överskjutande skatt i december blir mindre, uppbörden av kvarskatt och fyllnadsskatt på våren blir mindre, liksom källskatteuppbörden vid de ordinarie uppbördsterminerna. Svängningarna kommer emellertid alltjämt att vara betydande, ej minst på grund av utbetalningarna av kommunalskattemedel.

305 2. De nykonstruerade socialförsäkringsavgifterna beräknas inbringa 3 060 mkr år 1970. De skall uppbäras efter modell av ATP-avgifterna och alltså i regel inlevereras till budgeten i relativt j ä m n a rater. Inleveransen är avsedd att ske före den 18 :e under »icke skattemånaderna». Då dessa för närvarande är utpräglade underskottsmånader, bidrar tillkomsten av berörda avgifter sålunda i hög grad till en utjämning av varannan-månadssvängningarna. Inom var och en av sagda m å n a d e r uppstår givetvis en relativt kraftig säsongeffekt, i den m å n denna icke kan kompenseras med samtidiga statsutgifter. 3. Den nykonstruerade mervärdeskatten skulle år 1970 ge 8 320 mkr. och erläggas, liksom för närvarande den allmänna varuskatten, under skattemånaderna, dock 7 dagar senare än för närvarande, d. v. s. senast den 25 :e. Tillsammans med en höjning av bensinskatten (150 mkr.) skulle den nya skatten, förutom att den kompenserade en del av inkomstskattebortfallet, ersätta den nuvarande allmänna varuskatten, energiskatten samt vissa särskilda varuskatter, tillsammans beräknade att ge 6 060 mkr. år 1970. Som avdragsposter från den nya skatten har beredningen räknat med höjda barnbidrag ( 1 0 0 0 mkr.) och höjda folkpensioner (140 m k r . ) . De nuvarande energi- och särskilda varuskatterna uppbärs varje månad, med ganska j ä m n fördelning icke bara över året utan även inom månaden. Förslaget om den nya mervärdeskatten ökar alltså den redan besvärande varannan-månadssvängningen; förskjutningen med 7 dagar i förhållande till den allmänna skatteuppbörden är ur säsongsynpunkt mindre väsentlig, eftersom utgiftsbelastningen icke är stor under denna period. Utgifterna för barnbidrag blir enligt förslaget så pass betydande, att det ur de här anlagda synpunkterna skulle vara önskvärt med ändrade tidpunkter för utbetalningen av dessa bidrag. Sammanfattningsvis kan konstateras, att ett omlagt skattesystem enligt skatteberedningens förslag i flera hänseenden skulle starkt påverka svängningarna i budgetutfallet och därmed i penningmarknadens likviditet. Den samlade effekten synes, såvitt fullmäktige kunnat utläsa av siffermaterial som inom riksgäldskontoret sammanställts på basis av i skatteberedningens betänkande lämnade uppgifter, medföra en ökning av marknadens likviditet under skattemånader och en minskning av likviditeten under icke-skattemånader. Det föreslagna systemet sett som en enhet medför, att de nuvarande kraftiga sä-

18-413386

songsvängningarna på penningmarknaden månad för månad, som förorsakas av växlingar i budgetutfallet, skulle i viss - och sannolikt icke obetydlig - utsträckning dämpas. Detta är givetvis att hälsa med tillfredsställelse, då några delade meningar angående önskvärdheten av en utjämning av budgetutfallet och därmed av säsongsvängningarna på penningmarknaden knappast torde råda. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke vissa modifikationer i beredningens förslag samt härutöver vissa ytterligare åtgärder i säsongutjämnande riktning lämpligen borde övervägas i samband med en omläggning av nuvarande skatte- och avgiftssystem. Fullmäktige vill bl. a. föreslå, att en lämpligare tidpunkt för inleverans av mervärdeskatten väljes. U r penningmarknadssynpunkt skulle det vara en förbättring, om denna skatt inflöt 10-15 dagar senare än vad beredningen föreslagit, d. v. s. efter månadsskiftets påfrestningar av penningmarknaden, och samtidigt med vissa större statsutgifter. Härvidlag kunde övervägas att utbetala de allmänna barnbidragen sex gånger per år och samtidigt som uppbörden av mervärdeskatten kulminerade. En annan angelägen reform ur penningmarknadssynpunkt, som enligt fullmäktiges mening bör övervägas, är att ändra tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedlen, så att denna sammanfaller med stora statliga skatte- eller avgiftsuppbörder. En möjlig linje i samband med ett genomförande av skatteberedningens förslag vore att uppdela utbetalningen av kommunalskattemedel på tolv - i stället för sex - utbetalningstillfällen, varvid sex skulle sammanfalla med källskatteuppbördens kulmination omkring den 18-20 :e i »skattemånaderna» och sex med kulminationen av arbetsgivaravgiftsuppbörden den 18-20:e i »icke-skattemånaderna». En förändring enligt dessa linjer skulle för kommunerna ur likviditetssynpunkt i stort sett vara utan betydelse eller snarare innebära en förbättring. Givetvis kan det finnas skäl att överväga ett genomförande av vissa av de ovan skisserade reformerna eller liknande reformer alldeles oberoende av om skatteberedningens olika förslag genomföres eller ej. I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges ordförande och vice ordförande samt herrar Svensson, Andersson, Fredriksson, Johansson och ö s t m a n ävensom tjf riksgäldsdirektören. Stockholm den 26 november 1964. Gösta Renlund Ingmar Jansson

306 Aeroaktiebolaget Nygeverken (till luftfartsstyrelsen) Med anledning av det nya skatteförslaget vill vi särskilt fästa uppmärksamheten på skatteberedningens benägenhet att i skattehänseende jämställa taxiresor till lands med taxiresor i luften. Jämförelsen är endast tilllämplig i så måtto att båda verksamhetsformerna har tillfällighetsresor på sitt program. För att belysa den särställning taxiflyget intar och dess inverkan på skatteförmågan vill vi framlägga följande synpunkter. Ett fabriksnytt, allväderutrustat taxiflygplan representerar en investering på i runt tal 5/2 milj. kronor. Kravet på driftsäkerhet innebär stora utgifter för flygmaterielens tillsyn, översyn och utbyte av gångtidsbundna komponenter. Med uppfyllande av flygsäkerhetskravet står och faller verksamheten. Ett kompromissande mellan graden av flygsäkerhet och skäliga kostnader får inte finnas. Flygsäkerheten skall tillgodoses oberoende av kostnader. Flygpriserna blir höga, vilket innebär att taxiflyg anlitas i undantagsfall, ofta i rena katastrofsituationer. Därför innebär placering av ett enda taxiflygplan på praktiskt taget vilken plats som helst i landet f. n. en överkapacitet inom sitt upptagningsområde. I praktiken visar sig detta så, att inget företag i branschen kan få utnyttjning av sitt flygplan så att medel i tillräcklig utsträckning kan fonderas för nyanskaffning av flygplan, täckande av kostnader för eventuella motorhaverier, än mindre kan en skälig affärsvinst redovisas. Företagen är hänvisade att ställa sina tjänster till förfogande till priser som ligger väsentligt under de som framräknas i realistiska kostnadskalkyler i förhoppning om en ökad efterfrågan och för att hålla personalen sysselsatt. En rationell utnyttjning av flygplanen begränsas i stor utsträckning av den beroendeställning i vilken verksamhetsutövaren står till Luftfartsverket, som skall lämna tjänster, nödvändiga för genomförande av flyg-

uppdrag. Med sådana tjänster menas personal till förfogande för öppethållning på landningsplatserna, underhåll av flygfält, landningsfyrar och belysningsanordningar. Tjänster som här omtalas finns inrättade uteslutande med hänsyn till det reguljära trafikflygets krav. Taxiflyget är därför i mångt och mycket hänvisat till att anpassa sina ankomsttider till ett flertal flygplatser efter de tider som gäller för reguljärt flyg. Uppenbart är, att taxiflyget under sådana förhållanden förlorar något av sin mening enär flygtaxorna dessutom i de flesta fall ligger högre än de för trafikflyget gällande. De flygplatser som icke angöras av trafikflyg saknar landningshjälpmedel och där sådana i undantagsfall finnas, saknas kompetent personal för betjäning. Därmed hänvisas flygplanen till att angöra flygplatserna under visuella väderförhållanden, vilket med hänsyn till den grad av väderberoende detta medför, tvingar företagaren till reservation angående möjligheten att landa på viss flygplats. Reservationen är i sig själv en mer eller mindre indirekt uppmaning till beställaren att anlita annat fortskaffningsmedel med vilket framkomstmöjligheterna i god tid före avresan med större säkerhet kan fastställas. Betecknande för de ovissa förhållanden under vilka taxiflygföretagaren är, att denna icke kan hävda någon som helst rätt till den betjäning som är nödvändig för genomförande av uppdrag till en flygplats, även om förstklassiga landningshjälpmedel finnas och betjäningen inskränker sig till radiopassning under tiden närmast före landning. Det är i sammanhanget värt ett påpekande att taxiflygplan som anskaffas i regel förses med erforderlig utrustning för flygning under svåra väderleksförhållanden, vilken i många fall ej kan utnyttjas med hänsyn till bristerna i markbetjäning på flygplatserna brister som f. n. är det allvarligaste hindret mot taxiflygets fortsatta utveckling.

307 De omständigheter som här i korthet anföras är kärnproblem i verksamhetsutövarens strävan efter bättre utnyttjning av materielen som en väg till ekonomisk trygghet. Att i beaktande av ovannämnda förhållanden dra paralleller mellan taxiresor till lands och i luften måste tolkas som fullständig okunnighet om de högst olikartade förutsättningar som gäller för de båda verksamhetsformerna. Man bör icke stå främmande för den tanken, att taxiflygföretagaren vid införande av en särskild beskattning ser sig nödsakad att göra motsvarande reducering av sina flygpriser för att få minst samma avsalu som tidigare. Han söker nya utvägar att hålla omkostnaderna nere och finner att ett minimum av flygplanunderhåll är en tänkbar utväg, väl medveten om att Luftfartsverket icke har de resurser som erfordras

för att utöva en fortlöpande kontroll av materielens omvårdnad. En sådan tendens skulle vara ytterligt obehaglig för alla berörda parter och bör självfallet icke ges tillfälle att uppträda. Flygsäkerheten ligger i företagarens intresse i lika hög grad som passagerarens. Det är därför ett rimligt krav att företagaren ges sådana förutsättningar att han har råd att hålla flygsäkerheten på en hög nivå. Med hänsyn till förhandenvarande omständigheter anser vi oss icke kunna rekommendera den föreslagna beskattningen förrän sådana åtgärder vidtagits som ger taxiflygföretagen möjligheter att begära och erhålla de tjänster som verksamheten kräver vid begagnande av befintliga flygplatser. Nyköping den 3 september 1964. T. Engstrandh

AB Lapplandsflyg (till luftfartsstyrelsen) Bl. a. på grund av myndigheternas stränga säkerhetskrav på den yrkesmässiga flygverksamheten med de för flygföretagen åtföljande höga kostnaderna har det varit och är det stora svårigheter att driva denna verksamhet lönsamt. Genom klimatet i Sverige är flygsäsongen kort och utnyttjningen av materielen dålig. I huvudsak allt: luftfartyg, utrustning och reservdelar måste importeras från USA med höga fraktkostnader, långa väntetider och stor lagerhållning som kostnadsökande faktorer. Efterfrågan på flygtransporter är mycket elastisk och en ökning av flygpriserna med 13 % skulle troligen medföra en sådan minskning av flygtidsuttaget, att med de stora fasta kostnader man rör sig med lönsamhetsgränsen skulle passeras. Beredningens farhågor om ett rubbat konkurrensförhållande, om bl. a. lufttransporter undantogs från skatteplikten, torde icke vara befogade; i vart fall icke, då det gäller bruksflyget. Vår verksamhet består förutom av ambulansflyg huvudsakligast av nyttoflygning för statlig räkning. Därutöver förekommer

flygning för industrier samt med turister, ortsbor m. fl. Innan nyttoflygning beställes göres oftast av kunden en kostnadsjämförelse med annat transportsätt, varvid det oftast är besparingen av arbetstid, som talar för flygtransport. Då våra kunder vanligen har egna transportfordon och den inbesparade arbetstiden icke blir beskattad, kommer vi i ett betydligt sämre konkurrensförhållande genom den nya skatten. Den föreslagna skatten kommer säkerligen medföra en tendens att större förbrukare av flygtid kommer att anskaffa egna luftfartyg. Med denna utveckling följer att statsverket icke erhåller några skatteinkomster. Transport av varor, som sedan kommer att försäljas, är icke aktuell inom vårt verksamhetsområde. Med stöd avf vad vi ovan anfört anhåller vi om att Kungl. Luftfartsstyrelsen avstyrker betänkandets förslag om skatt på resor och transporter i luften inom Sverige. Porjus den 31 augusti 1964. Bertil Johansson

AB Löf- Edaverken (till luftfartsstyrelsen) Vi anse, att all ytterligare belastning av den i utveckling varande företagsform som taxiflyget utgör, är icke önskvärd och vilja framlägga våra synpunkter sålunda: 1 :o Det är helt uppenbart att denna verksamhetsform i vårt land för närvarande och säkerligen även på längre sikt bedrives enligt taxor som bygga på självkostnadsprincipen och att det ännu icke är möjligt att tillämpa priser, som skulle ge en sundare ekonomisk bas för verksamheten. Att i detta läge belasta taxiflyget med ytterligare avgifter skulle således fjärma den tidpunkt, då denna form av transportverksamhet kan uppnå den ekonomiska självbärighet som företagarna i branschen sikta fram emot. Vi anse, att en beskattning av förutsatt omfång skulle ställa många företagare inom taxiflyget inför en omprövning av, huruvida en fortsatt verksamhet över huvud taget kan bedrivas. 2:o De servicemöjligheter som kunna erbjudas å våra svenska flygfält äro en förutsättning för verksamheten. Då denna service synes vara helt avpassad efter den reguljära flygningens behov, föreligger härutinnan för taxiflyget en annan belastning, som drabbar själva dess idé, nämligen att utföra transporter på beställarens tider och direkt till den av honom bestämda destinationen.

Så länge denna sakernas ordning består, har taxiflyget till skillnad från annan transportverksamhet alltid att räkna med kostnader som uppstå i samband med att kundens beställning ofta måste ändras såväl med hänsyn till närmaste resmål som tidpunkt. Många gånger måste således kunden på grund av här nämnda skäl välja andra transportmedel och taxiflyget förlorar motsvarande underlag för sin verksamhet. Denna typ av kostnad får som regel icke plats i de snävt räknade kalkylerna enligt punkt 1. Vi hemställa, att Kungl. Luftfartsstyrelsen medverkar till att Staten, långt ifrån att ytterligare belasta den hårt arbetande verksamhetsformen taxiflyg, tvärtom bidrager till dess för landet och dess näringsliv nyttiga verksamhet genom kostnadssänkande åtgärder, exempelvis: 1. bättre möjlighet att erhålla service å statliga, civila och militära flygfält, 2. lägre belysningsavgifter, 3. lägre landningsavgifter, särskilt för luftfartyg vägande över 2 ton. Dylika åtgärder skulle på längre sikt kunna innebära en sådan utveckling av taxiflyget att en skattebörda av förutsatt omfattning kunde bäras utan att äventyra företagsformens fortbestånd. Karlstad den 24 augusti 1964. Åke Löfberg

Annonsbyråernas förening Vid studium av skatteförslagets verkningar med avseende å mervärdeskatten inom annonsbyråemas verksamhetsområde tycker sig Föreningen ha funnit dels att en betydande oklarhet i vissa avseenden vidlåder förslagets motiv, då det gäller att avgränsa den skattepliktiga delen av annonsbyråemas (i fortsättningen kallade AB) verksamhetsområde, dels att i vissa avseenden de vägledande grundprinciperna om konkurrensneutralitet, likformighet och undvikande av kumulativa skatteverkningar synas kränkas. Föreningen avser därför att söka påvisa

på vad sätt och i vilken omfattning dylik oklarhet respektive avsteg från de vägledande principerna synes vara för handen. Möjligheterna att rätt bedöma skatteförslagets effekt på en AB:s verksamhet förutsätter givetvis en ingående kännedom om denna verksamhet, som är av tämligen mångskiftande natur. Föreningen har funnit anledning tro, att en närmare kännedom härom icke är vanlig utanför branschen utan att tvärtom missuppfattningar ofta gör sig gällande. Föreningen har därför som utgångspunkt för det fortsatta resonemanget

309 funnit lämpligt att göra en systematisk förteckning över de vanligaste verksamhetsgrenarna och arbetsuppgifterna inom en AB och hänvisar till den härtill såsom bilaga fogade förteckningen över dessa arbetsuppgifter. Mot bakgrund av denna förteckning kan generellt hävdas att AB:s verksamhet väsentligen består i tillhandahållandet av rena tjänsteprestationer, ehuru dessa beträffande vissa arbetsuppgifter är förenade med en viss förmedlingsverksamhet. AB tillhandahåller sin uppdragsgivare ett resultat, som man endast delvis kan beteckna som en vara (detta gäller exempelvis annonser, trycksaker, affischer e t c ) . Härvid är att märka att regelmässigt icke någon som helst industriell framställning eller bearbetning av dylika »varor» förekommer inom AB:s egen ram, d. v. s. inom dess egna lokaler och med anlitande av egen arbetskraft. Det är tvärtom kutym att den industriella eller hantverksmässiga framställningen av »varan» - i form av t. ex. en annonskliché eller en trycksak - anförtros åt fristående företag, såsom tryckerier, klichéanstalter o. dyl. (på ett par undantag när har AB icke egna klichéanstalter). Motsvarande är förhållandet beträffande andra reklammedia än annonser och trycksaker, t. ex. film, radio, TV och flygreklam. En AB:s direkta medverkan inskränker sig regelmässigt till det rent idémässiga arbetet, medan det praktiska utförandet, t. ex. av en reklamfilm, anförtros åt fristående företag. Bland annonsbyråerna håller man mycket hårt på överenskommelsen att en AB måste markera sin självständighet genom att icke få vara delägare i »media-företag», d. v. s. de företag, som på annonsbyråernas uppdrag direkt ombesörjer den tekniska sidan av utnyttjandet av olika reklammedia, t. ex. tidningar, affischföretag, företag för inspelning av reklamfilm eller av olika slags radioreklam, företag som uthyr utställningslokaler etc. Icke heller får dylika företag äga del i AB. AB:s typiska och väsentliga verksamhet ligger sålunda helt på det idémässiga planet i den formen att AB genom rådgivning tillhandagår sina uppdragsgivare vid val av reklammedia, val av sättet att utnyttja olika reklammedia och förslag till kombinerade reklamåtgärder och kampanjer samt genom att bl. a. för uppdragsgivarens räkning verkställa utredningsuppdrag av skilda slag. Gemensamt för samtliga uppdrag är att AB uppträder som konsult åt uppdragsgi-

varen på ungefär samma sätt som vilken annan konsult som helst, exempelvis en advokat i juridiska frågor, en konsulterande ingenjör i tekniska frågor, en arkitekt i byggnadsfrågor o. s. v. På samma sätt som ofta är fallet beträffande andra konsulter, men kanske i större utsträckning, medverkar emellertid en AB utöver det renodlade konsultuppdraget även som en mellanhand eller förmedlande organ, när det gäller att för uppdragsgivarens räkning omsätta resultatet av AB:s idéarbete i konkreta resultat. Denna förmedlingsverksamhet kommer kanske främst till synes i förbindelser med tidningar och andra pressorgan i fråga om annonsering och med tryckerier i fråga om framställning av trycksaker. En mycket väsentlig del av AB:s omsättningssiffror motsvaras sålunda av belopp som »går ut och in» genom AB:s räkenskaper. Såväl in- som utgående faktureringar av detta slag kan alls icke jämföras - bl. a. ur skattesynpunkt - med motsvarande in- och utgående faktureringar hos ett fabrikations- eller handelsföretag, där varorna undergår värdestegring antingen genom förädling inom företaget ifråga eller på grund av företagets funktion som ett naturligt led i handelsomsättningen, t. ex. såsom detaljhandelsföretag. I förevarande sammanhang - d. v. s. för frågan om skatteplikt till mervärdeskatt - synes förhållandet vara av stor betydelse. Om det inom en AB tillskapade mervärdet vore av samma natur som i ett renodlat produktions- eller handelsföretag, skulle en undantagslös mervärdebeskattning helt naturligt vara på sin plats. Såsom av det anförda torde framgå hänför sig det mervärde, som uppstår genom en AB:s befattning med sina uppdrag till mycket väsentlig del till tjänsteprestationer som anknyter, för att citera utredningen (sid. 403), till »enbart idémässiga arbeten och rena utredningsuppdrag». Dylik verksamhet bör enligt utredningen principiellt vara fritagen från mervärdeskatt. En AB producerar sålunda regelmässigt uteslutande immateriella rättigheter, men däremot icke några varor i teknisk eller konkret mening. Det enda undantaget utgöres av s. k. ateljéarbeten, vilkas uppgift dock främst är att för uppdragsgivaren demonstrera eller illustrera det tänkta reklambudskapets idé. AB:s egen verksamhet - i motsats till genom AB anlitade fristående företags verksamhet - innebär framställning av illustrationsoriginal, vilka emellertid aid-

310 rig säljas utan vartill dispositionsrätten för ifrågavarande enhet endast upplåtes åt uppdragsgivaren. Även för ateljéarbetenas del består sålunda tjänsteprestationerna i ett skapande och tillhandahållande av immateriella rättigheter. Enligt nyss citerat uttalande av Beredningen synes man i princip vilja lägga sådana prestationer utanför beskattningsområdet i likhet med vad fallet är, eller åtminstone borde vara, beträffande skatteplikt till allmän varuskatt. Emellertid har praxis i fråga om allmän varuskatt framförallt genom Riksskattenämndens anvisningar - i viss mån snedvridits i förhållande till den antydda, mera teoretiska bakgrunden. I fråga om allmän varuskatt har nämligen AB och andra företag inom reklambranschen ansetts vara leverantörer i förhållande till konsumenten i sådana fall då AB:s produktion av immateriella värden i kombination med dess ställning som förmedlare från tryckerier, fristående tecknare, fotografer, kliché-anstalter o. s. v. resulterat i tillhandahållande av en skattepliktig vara, framförallt i form av olika reklamtryckalster, t. ex. reklambroschyrer eller olika typer av s. k. presentreklam. Nuvarande praxis beträffande beskattningsområdet för allmän varuskatt inom ramen för AB:s verksamhetsområde är därför enligt Annonsbyråernas Förenings uppfattning tyvärr att betrakta som ett intrång på ett område, där ur logisk synpunkt skattefrihet egentligen borde föreligga. Föreningen vill gärna begagna tillfället till att framhålla denna sin uppfattning att beskattningsområdet för den allmänna varuskatten sålunda redan blivit alltför omfattande sett ur rent logisk synvinkel. Anledningen till denna uppfattning är främst det förhållandet, att AB (och liknande företag i reklambranchen) ur väsentliga synpunkter icke är leverantörer av ifrågavarande varor såsom sådana. Emellertid har för den allmänna varuskattens vidkommande tydligen det förhållandet, att en AB framstår såsom uppdragsgivare till tryckerier etc. och som uppdragstagare till sin kund - varav följer att tryckeriet debiterar AB och AB i sin tur debiterar sin uppdragsgivare även värdet av den tekniska framställningskostnaden - medfört att praktiska skäl ansetts tala för varuskattebeläggning hos AB och icke hos tryckeriet. I och för sig borde emellertid hinder icke möta, att i varuskattehänseende betrakta tryckerier etc. som leverantörer och AB som konsument, vilket borde föranleda att värdet av AB:s

eget arbete som konsult icke blev föremål för varuskatt. Annonsbyråernas Förening har ansett denna utvikning till varuskattens område erforderlig med hänsyn till den sammankoppling med skattskyldigheten till allmän varuskatt, som Skatteberedningen gör i sina uttalanden om reklambranschens ställning i mervärdeskattehänseende (sid. 403-405). Beredningen har här bl. a. uppräknat ett antal tjänster och tjänsteprestationer, beträffande vilka man anser det vara »icke påkallat att ytterligare vidga skatteplikten», och det är framförallt mot bakgrunden härav som Annonsbyråernas Förening velat framhålla att även det nuvarande beskattningsområdet (till allmän varuskatt) för AB:s vidkommande åtminstone ur teoretisk synpunkt får anses vara alltför omfattande. Samma skäl, som trots allt medfört att vissa rena tjänsteprestationer utan faktiskt avseende på skattepliktig vara likväl dragits in under beskattningsområdet för allmän varuskatt, torde dock tydligen enligt Beredningens mening kunna åberopas som stöd för mervärdebeskattning av dylik verksamhet. Föreningen finner det angeläget att betona önskvärdheten av att en ytterligare utvidgning av de inkonsekvenser eller inadvertenser, som för AB:s vidkommande redan, föreligger beträffande den allmänna varuskatten, icke kommer till stånd när det gäller att bestämma gränserna för tillämpligheten av eventuell mervärdeskatt på AB:s verksamhet. Det är enligt Föreningens mening ett berättigat önskemål, att AB principiellt icke försätts i sämre ställning än andra utövare av konsulterande verksamhet, som icke har anknytning till sådana områden, där av speciella skäl (krav på likformighet m. m.) mervärdebeskattning anses böra ifrågakomma (byggnadskonsulter och motsvarande). Sålunda har ju exempelvis sådan konsulterande verksamhet, som utövas av advokater, fastighetsmäklare, lantmätare, revisorer m. fl. föreslagits att på samma sätt som gäller den allmänna varuskatten bli fritagen från skatteplikt för mervärdeskatt, ehuru det även beträffande nyssnämnda slag av verksamhet i stor utsträckning är fråga om »produktiva tjänster», d. v. s. sådana som tillhandahållas näringslivet. Eftersom AB:s tjänster uteslutande är av »produktivt» slag, är vissa av de skäl som anförts för fritagande från skatteplikt för nyssnämnda tjänster i än högre grad tilllämpligt på AB:s verksamhet. Sålunda tor-

311 de generellt gälla att beskattningsområdet för AB saknar fiskalisk betydelse, eftersom deras utgående skatt 100-procentigt motsvaras av ingående skatt hos uppdragsgivarna, som dessa i sin tur kan avlyfta. Om man emellertid med anknytning till Beredningens uttalande å sid. 404-405 försöker applicera de lämnade exemplen och ovan anförda synpunkter på AB:s olika verksamhetsområden, förefaller det Annonsbyråernas Förening beträffande åtskilliga verksamhetsgrenar vara svårt eller omöjligt att få ett entydigt svar på frågan om skatteplikt eller icke skatteplikt för de skilda verksamhetsgrenarna. Den enda verksamhetsgren som mera detaljerat behandlas av Beredningen är annonsuppdrag, där Beredningen förklarar att en utvidgning av beskattningsområdet (från nuvarande skattefrihet) till »annonser och tjänsteprestationer med avseende därpå» endast bör ifrågakomma, därest Beredningens förslag om slopande av skattefrihet för periodiska publikationer icke skulle genomföras. Föreningen vill tolka detta så, att under förutsättning av bifall till Beredningens förslag om skatteplikt för tidningar och tidskrifter alla intäkter med avseende på annonsuppdrag och därmed förenat arbete skall fritagas från mervärdeskatt. Föreningen har haft förmånen att under hand få diskutera vissa hithörande frågor med representanter för Departementet, och därvid framkom, att full klarhet måhända icke föreligger rörande omfattningen av skattefriheten för annonsuppdrag och därmed förenade tjänster och materialanskaffning. Föreningen hemställer därför om ett förtydligande uttalande på denna punkt av innebörd att samtliga intäkter som härrör från annonsuppdrag — således oavsett i vad mån de belöpa på de idémässiga arbetsinsatserna eller utgöras av provision eller hänföra sig till ersättning för AB:s faktiska kostnader - skall fritagas från skattskyldighet, samtidigt som avdragsrätt för ingående skattebelastning för sådana uppdrag skall föreligga på sätt som Beredningen föreslår. I anslutning till de relativt tydliga uttalandena om skattefrihet för annonsuppdrag säger emellertid Beredningen (sid. 404), att »alla av reklamföretag utförda prestationer, som är skattefria enligt nuvarande regler», däremot bör inrymmas under skatteplikt till mervärdeskatt liksom de prestationer, som redan nu är skattepliktiga. Här tycks sålunda Beredningen klart uttala sig för en ut-

vidgning av skatteplikten, vilket dessutom formulerats på ett sätt som skenbart icke kan inrymma några undantag. Annonsbyråernas Förening har svårt att föreställa sig, att Beredningen därmed avser vad man tidigare kallar »enbart idémässiga arbeten och rena utredningsuppdrag». Vidare finner Föreningen det uppenbart, att i den mån en AB utför tjänster av samma slag eller likartade med de exempel på skattefria tjänster, som Beredningen uppräknar å sid. 405, så bör motsvarande undantag gälla för dessa grenar av AB:s verksamhet, oavsett den kategoriska formuleringen av förstnämnda citerade uttalande. Det är framförallt i denna motsättning mellan det allmänna principuttalandet å sid. 404 och exemplifieringen av undantagna verksamhetsgrenar å sid. 405, som Föreningen funnit stora svårigheter att på grundval av förslaget bilda sig en någorlunda tillförlitlig uppfattning om verkningarna av förslaget för AB:s vidkommande. Till de å sid. 405 i betänkandet uppräknade tjänster, som anses böra undantagas från mervärdebeskattningsområdet hör bl. a. affischering, ekonomisk konsultverksamhet avseende företagsorganisation, marknadsanalyser m. m., formgivning, material- och varuprovning, kemiska och tekniska analyser, laboratorieundersökningar m. m. Samtliga här återgivna exempel på tjänster har sina motsvarigheter inom AB:s verksamhetsområde, antingen i exakt den angivna formen (affischering, ekonomisk konsultverksamhet, marknadsanalys), ehuru med inskränkning till ett avgränsat mindre område, eller i former, som ur den här relevanta synpunkten företer stora likheter med angivna verksamhetsarter, såsom »formgivning» beträffande reklam av olika slag, »provning» i form av förberedande »tests» av skilda slag i samband med reklamåtgärder, ekonomisk och teknisk analys av olika företeelser, t. ex. olika reklammedias användbarhet som förberedelse för reklamkampanjer, »laboratorieundersökningar» på det reklamtekniska och ekonomiska området (t. ex. av psykologisk natur) m. m. Beredningens formuleringar torde dock icke kunna sägas ge tillräcklig vägledning för ett säkert bedömande av AB:s skattefrågor ens i sådana fall, då full eller nära överensstämmelse mellan angivna tjänster och vissa av AB:s verksamhetsgrenar föreligger. De skäl, som av Skatteberedningen anföres för skattefrihet beträffande angivna tjänster, synes

312 fullt ut vara tillämpliga även på angivna verksamhetsgrenar inom AB. I A B : s fall föreligger aldrig kombinationer med i princip skattepliktig försäljningsverksamhet (avseende v a r o r ) , eftersom AB:s verksamhet kan sägas bestå i försäljning av tjänster i förening med förmedling (ej försäljning) av beställning respektive leverans av varor och/eller tjänster från fristående företag (annonsorgan, distributionsföretag, affischeringsföretag, tryckerier, klichéanstalter, fotografer, tecknare, företag for inspelning av reklamfilm e t c ) . Bland angivna skäl för skattefrihet märkes emellertid ett uttalande av svårförståelig innebörd, nämligen att verksamhet med avseende å de angivna tjänsterna »i viss utsträckning t o r d e . . . även omfatta sådana, som i det föregående hänförts till det skattefria området». Då, såvitt Annonsbyråernas Förening kunnat finna, endast ett enda slag av tjänster - nämligen sådana med avseende å annonser uttryckligen omnämnts i det föregående, är det citerade uttalandet mer ägnat att skapa tveksamhet än klarhet rörande åsyftade motiv. Såsom en motsats till de slag av tjänster, som Skatteberedningen enligt ovan ansett böra vara skattefria, har å andra sidan nämnts vissa uppräknade andra tjänster, om ock i den m å n den därmed förenade verksamheten förutsätter »betydande investeringar i maskiner och anläggningar, vilket kan medföra en relativt hög ingående skattebelastning . . .». Så är emellertid undantagslöst icke fallet med någon av AB:s verksamhetsgrenar, n. b. om m a n därvid åsyftar A B : s egna investeringar i maskiner etc. En annan sak är att AB:s leverantörer - tryckerier, filmföretag m. fl. — måste göra dylika investeringar och att sålunda A B : n a via sina leverantörers debiteringar torde komma att vidkännas »en relativt hög ingående skattebelastning». Även om Skatteberedningens uttryckssätt närmast synes böra tolkas på förstnämnda sätt - d. v. s. till att avse den direkta, egna investeringen hos företag av åsyftad typ - så kvarstår dock även här en viss tveksamhet om innebörden av Skatteberedningens resonemang i detta avsnitt (sid. 405, mitten). Tolkat p å sätt, som synes mest plausibelt, torde dock Beredningens ifrågavarande uttalanden få anses innebära att ett flertal av AB:s verksamhetsgrenar faller inom den skattefria ramen. Vid underhandsdiskussioner med Departementets representanter an-

ser sig Annonsbyråernas Förening även i viss utsträckning ha fått bekräftelse p å riktigheten av detta antagande. En betydande oklarhet kvarstår likväl, vartill kommer att sättet för erhållandet av åsyftad information givetvis icke lämnar AB erforderlig grad av säkerhet för bedömningen av en eventuell mervärdeskatts effekt med avseende å AB:s skattebörda och konkurrenssituation, framförallt med hänsyn till uppdragsgivare, vilka som alternativ kunna tänkas utföra en eller flera av A B : s arbetsuppgifter i egen regi och sålunda i viss utsträckning undvara A B : s rådgivande och utredande verksamhet. Efter denna presentation av de principiella svårigheterna att för närvarande kunna rätt bedöma skatteförslagets verkningar för AB - varav även bör framgå risken för felaktig och oenhetlig lagtolkning, därest icke förtydligande uttalanden göras i propositionen -> vill Annonsbyråernas Förening med ledning av åberopad förteckning över A B : s verksamhetsgrenar göra följande kommentarer till beskattningssituationen beträffande de enskilda verksamhetsgrenarna och intäktslagen. Annonsering Att skattefrihet för samtliga tjänster avseende utformning och förmedling av annonser åsyftats av Beredningen, synes ställt utom varje tvivel. Ehuru det ej klart framgår av förslaget förmenar Annonsbyråernas Förening att skattefriheten dessutom avses omfatta all AB:s verksamhet med avseende på annonser, sålunda även för kostnaden för produktion (inkl. tekniskt material) av annonserna. Avdragsrätten för ingående skattebelastning avseende annonsproduktionen skulle för den skull icke förloras. Denna extensiva tolkning synes överensstämma med Beredningens uttalande om angelägenheten att bevara konkurrensneutraliteten i förhållande till företag, som väljer att icke anlita annonsbyråer. Affischering I motsats till vad gäller annonserna anses tydligen affischerna som sådana utgöra en vara, vars försäljningsvärde skall skattebeläggas. Oklarhet torde emellertid råda om innebörden av detta beskattningsvärde. Enligt Annonsbyråernas Förenings uppfattning bör i första hand trycknings- och papperskostnader hänföras till själva varan och utgöra beskattningsunderlag. Av samma ka-

313 raktär får möjligen anses vara AB:s egna produktionskostnader för ateljéarbete, d. v. s. för skisser, eventuellt fotografiskt arbete o. dyl., men riktigare synes enligt Föreningen vara att likställa även dessa kostnader med övriga kostnader för idémässiga arbeten. Skisser o. dyl. görs nämligen främst för att illustrera idén i syfte att underlätta för uppdragsgivaren att bilda sig en uppfattning om det tänkta reklambudskapet. När man sedan kommer till kostnaden för framställningen av affischens original får man hålla i minnet, att detta original icke representerar en vara som förvärvas av AB:s kund. Originalet är upphovsmannens egendom och säljes regelmässigt icke. Vad annonsbyråkunden däremot förvärvar är enbart den immateriella rätten till reproduktion av affischen. Kostnaden härför synes därför heller icke vara att likställa med den egentliga produktionskostnaden för själva affischen (alltså pappers- och tryckningskostnad). Föreningen hävdar därför att kostnaden för framställningen av affischens original icke heller ligger inom beskattningsområdet för mervärdeskatten. Vidare framgår av Beredningens uttryckliga uttalande, att kostnaden för själva »affischeringen», d. v. s. för förhyrning av affischutrymme och uppenbarligen även för distribution och uppsättning av affischerna, icke faller inom det mervärdeskattepliktiga området, oavsett att sistnämnda moment avser tjänster, som har avseende på en skattepliktig vara enligt varuskatteförordningens terminologi. Affischeringen utföres regelmässigt av fristående företag, som debiterar uppdragsgivaren - AB - härför. Den förmedlingsprovision, som AB betingar sig för sin medverkan, synes även enligt Annonsbyråernas Förenings uppfattning vara skattefri, då den icke har avseende på själva framställningen av affischerna, utan på förhyrning av utrymme och uppsättaingen av affischerna. Slutligen kommer härtill ytterligare intäkter på grund av AB:s medverkan vid affischkampanjer, nämligen dess ersättning för det idémässiga arbetet och eventuella utredningsuppdrag i samband med planläggningen av en affischkampanj. Sådana intäkter synes i enlighet med Beredningens principuttalande i sista stycket å sid. 403 icke heller vara avsedda att falla inom beskattningsområdet för en blivande mervärdeskatt. Å andra sidan kan detta uttalande - som närmast har avseende å nuvarande skatteplikt beträffande varuskatten

- anses kontrastera mot uttalandet å sid. 404 om att »andra (än annonsuppdrag) av reklamföretag utförda prestationer», som f. n. är skattefria, bör inrymmas under skatteplikten till mervärdeskatt. Bland de å sid. 405 uppräknade undantagen från sistnämnda princip ingår emellertid just »affischering». Följaktligen måste kvarstå en betydande osäkerhet om vilka kostnader för det något vaga begreppet »affischering» som avses med det uttryckliga undantaget från skatteplikt. Det synes klart, att kostnaden för tryckning av affischerna, ingående i AB:s totala debitering för utredningsarbete, rådgivning, ateljéarbete och eventuellt andra interna produktionskostnader, platshyra, m. m. - bör skattebeläggas. Det torde vidare vara klart, att den debiterade kostnaden för hyra och distribution icke är avsedd att skattebeläggas. Däremot synes betänkandets uttalanden icke skapa full klarhet rörande den eventuella skatteplikten för de kostnader, som är förenade med AB:s övriga verksamhet med avseende å såväl framställningen av affischen som planläggningen av affischkampanjen. Annonsbyråernas Förening hemställer om klarläggande uttalanden härom, inklusive AB:s förmedlingsprovision från uthyrnings- och förmedlingsföretagen, vilken provision Föreningen förmenar vara icke skattepliktig. Föreningen förordar för egen del, att endast tryckningskostnaden för affischen som sådan skattebelägges. Övriga med affischering likvärdiga reklammedia Ur principiell synpunkt torde anledning saknas att göra åtskillnad i beskattningshänseende mellan olika slag av reklammedia. Ehuru andra dylika media än affischering ej omnämnes i betänkandet, anser sig Annonsbyråernas Förening kunna förutsätta, att Skatteberedningen ej avsett att göra dylik åtskillnad. Mot affischeringskostnaden svarar då logiskt i fråga om vissa andra, i sammanhanget s. a. s. likställda reklammedia' visningskostnaden för filmoch teaterreklam liksom tidkostnaden för »butiksradio», radioreklam eller TV-reklam (sådan förekommer även för Sveriges del över legala utländska sändarstationer). Detsamma bör vara förhållandet med varje form av flygreklam, varav åtminstone vissa former f. ö. kan hänföras till transporttjänst, som sålunda redan av denna anledning är skattefria.

314 Med film-, teater-, radio-, TV- och flygreklam är emellertid förutom själva visningskostnaden i större eller mindre utsträckning förenade olika produktionskostnader, som kan vara av både »intern» och »extern» natur. Endast beträffande annonseringen synes man av Beredningens uttalande kunna bilda sig en bestämd uppfattning om dylika kostnaders skattemässiga behandling, beroende på sammankopplingen med frågan om beskattning av tidningar och tidskrifter. Sålunda synes alla produktionskostnader för annonser vara undantagna från beskattning. Beträffande affischer har ovan antagits - med utgångspunkt från varuskattens funktion - att i vart fall den direkta produktionskostnaden är avsedd att falla inom det skattepliktiga området. Det bör då omedelbart framhållas, att begreppet »direkt produktionskostnad» ingalunda är entydigt och klart definierat. Beträffande affischerna har närmast åsyftats pappersoch tryckningskostnader. För affischer liksom för trycksaker (i mer inskränkt bemärkelse) torde det få anses klart att produktionskostnaden skall omfattas av mervärdeskatten med hänsyn till vad som föreslås gälla beträffande böcker, tidningar och tidskrifter. För frågan om eventuell mervärdebeskattning av produktionskostnaden vid användning av andra reklammedia, såsom bl. a. de ovan angivna med anknytning till film, radio, TV och flyg, är situationen en helt annan. Det föreligger anledning till tveksamhet om produktionskostnaden därvid över huvud skall underkastas mervärdebeskattning, bl. a. med hänsyn till att man ej kan tala om anknytning till någon producerad vara. Det uppstår f. ö. även vissa svårigheter att avgöra vad som i beskattningsavseende eventuellt är att hänföra till »produktionskostnad». I vissa fall kan t. o. m. ifrågasättas om det vid sidan om idéarbetet och visningskostnaden över huvud föreligger nämnvärda kostnader. Produktionskostnadernas storlek växlar även starkt från fall till fall. Radioreklam t. ex. består oftast av uppläsning av viss text eller tonsättning och sångligt framförande av viss text. Om skådespelare eller andra artister anlitas, kan deras honorar uppgå till betydande belopp, men i vissa fall kan texten även intalas av icke professionell uppläsare. Till produktionskostnaden får i detta fall vidare räknas själva inspelningskostnaden. Motsvarande typer av kostnader fö-

rekommer även ifråga om filmreklam arvoden till anlitade artister och inspelningskostnader, inklusive kostnad för film och filmkopior. Detta är exempel på vad som bör hänföras till direkta produktionskostnader, därest åtskillnad i beskattningshänseende mellan dylika kostnader och andra kostnader för visst reklamuppdrag skall göras. Det torde däremot icke utan vidare kunna förutsättas, att en AB:s arvode för medverkan genom rådgivning vid kanske upprepade, långvariga överläggningar - varvid många förslag diskuterats och refuserats utgör »produktionskostnad» för en kanske mycket kort text eller slogan - med eller utan tonsättning - varom enighet så småningom vinnes. Det synes därför vara synnerligen värdefullt om några klarläggande uttalanden kunde erhållas rörande beräkningen av det eventuella beskattningsvärdet av utnyttjandet på antytt sätt av olika reklammedia. Enligt Annonsbyråernas Förenings uppfattning utgöres ofta den övervägande delen av en AB:s egen arbetsinsats för dylika uppdrag av »enbart idémässiga arbeten» utan avseende på eller utan att resultera i leverans eller annat tillhandahållande av skattepliktig vara. På samma sätt och av samma skäl som t. ex. ekonomisk konsultverksamhet, marknadsanalys eller formgivning föreslås undantagna från skatteplikt, synes därför även utnyttjandet av sådana reklammedia som radio, film och TV - i olika varianter -i samt flygreklam av olika slag böra helt undantagas från beskattningsområdet för mervärdeskatten. Emellertid synes med utgångspunkt från behandlingen i varuskattehänseende även kunna ifrågasättas huruvida de direkta produktionskostnaderna - arvoden till artister och andra anlitade personer, inspelningskostnader (för bandupptagning) m. m. samt själva visningskostnaderna (radio- och TV-tid, hyra av flyg m. m.) verkligen avsetts bli föremål för mervärdeskatt. Vad tillämpningsområdet för varuskatten beträffar, synes sålunda t. ex. kostnaden för filmreklam icke omfattas därav med undantag för själva visningskopian. Utställningar och mässor Mycket av det ovan sagda synes ha samma tillämplighet på AB:s medverkan vid arrangerandet av eller deltagandet i utställningar och mässor. Även här gäller regelmässigt att AB:s medverkan har karaktär

315 av utredningar och idéarbete, som icke har avseende på framställningen av någon vara eller »resulterar i leverans eller tillhandahållande» av någon vara. Enligt Annonsbyråernas Förenings mening blir därför den ur mervärdeskattesynpunkt enklaste och med förestående resonemang överensstämmande och konsekventa lösningen att fritaga alla intäkter av denna verksamhet från beskattning. AB:s medverkan ligger övervägande på det idémässiga planet, vartill kommer utrednings- och kontaktarbete. Den kostnadspost, som representeras av lokalhyror och jämförliga utgifter synes heller icke vara av sådan karaktär, att den motiverar skatteplikt för motsvarande andel av den av AB på kunden debiterade ersättningen. Sales promotionsarbeten Med undantag för AB:s medverkan vid framställning av reklamtryckalster av olika slag är till denna grupp hänförliga tjänster i allmänhet hänförliga uteslutande till idémässigt arbete eller utredningsuppdrag. Beträffande sådant arbete synes en AB i alla relevanta hänseenden helt vara att jämställas med uppdrag, som utföres av konsulter i allmänhet, såsom exempelvis advokater, revisorer eller vissa mäklare - vilka ju generellt föreslås undantagna från mervärdeskattens tillämplighetsområde - eller med de konsulttjänster, som Beredningen särskilt exemplifierar såsom undantag — ekonomikonsulter, marknadskonsulter eller konsulter för varuprovning och analyser etc. Beträffande trycksaker återigen synes situationen någorlunda klar. Av förut nämnda skäl får de direkta produktionskostnaderna anses vara avsedda att bli föremål för mervärdebeskattning. En viss tveksamhet kvarstår dock med avseende å den del av en AB:s intäkter, som belöper på idéarbete och eventuellt utredningsarbete avseende dylika uppdrag. Strängt taget borde enligt Annonsbyråernas Förenings mening sistnämnda kostnader vara undantagna från beskattningsområdet. Kostnaden för övrigt arbete av sales promotionskaraktär synes - med undantag möjligen för den del, som i vissa fall kan belöpa på verklig varuanskaffning i samband med uppdragets utförande -> helt vara att jämställa med konsultarvoden av sådan karaktär, som beträffande uppräknade slag av konsulter föreslås bli fritagna från mer-

värdeskatt. Samma förhållande synes då böra gälla även AB:s motsvarande arvoden. Undersökningar, utredningar och PR-arbeten I den mån dylika arbetsuppgifter - såsom vanligen är fallet - inrymma allenast rent utredningsarbete utan samband med vare sig anskaffning, leverans eller annat tillhandahållande av varor, synes ingen anledning föreligga att försätta AB i annan skattesituation än den, som föreslås beträffande flertalet typer av konsulter för deras »produktiva tjänster», d. v. s. frihet från mervärdeskatt. Om och i den mån uppdragen inrymma även annat än idé- och utredningsarbete, såsom exempelvis viss medverkan vid anskaffning av vissa hjälpmedel eller andra artiklar av »varukaraktär» - vilket ju även kan vara fallet med ovannämnda salespromotionsarbeten - förtjänar måhända erinras om att även de typer av fristående konsulter - fria yrkesutövare m. fl., såsom advokater, revisorer, tekniska och ekonomiska konsulter etc. - icke så sällan för sina uppdragsgivares räkning men i eget namn och inom ramen för sina utredningseller förvaltningsuppdrag anskaffar och vidarebefordrar diverse artiklar utan att dessa förhållanden ansetts påverka vederbörande konsulters ställning i beskattningshänseende. Principiellt är förhållandena ungefär desamma inom AB-branschen, låt vara att i vissa fall sådan anskaffning sker i större skala. Anledning tycks därför finnas att ifrågasätta huruvida skäl för mervärdebeskattning av just AB-företag för verksamheten inom nu avsedda rörelsegrenar över huvud föreligger vid jämförelse med beskattningssituationen för angivna slag av konsulter. Sammanfattning Av förestående försök till kartläggning ehuru icke helt fullständig - och beskrivning av AB:s olika verksamhetsområden torde bl. a. framgå att de olika arbetsuppgifterna företer en i vissa avseenden ganska heterogen och differentierad bild. Åtskilliga verksamhetsgrenar inrymmer enbart eller väsentligen s. k. idémässiga arbeten eller rena utredningsuppdrag. Dessa verksamhetsgrenar företer därför betydande likheter med den verksamhet, som utövas av olika konsulter och konsultföretag, vilka enligt såväl Varuskatteförordningen som enligt fö-

316 religgande förslag till mervärdeskatt är undantagna från skatteplikt. Å andra sidan medverkar AB inom ramen för en del verksamhetsgrenar i viss utsträckning jämväl med förmedling av anskaffning eller framställning av varor. Samtidigt kan man säga, att AB regelmässigt icke direkt medverkar vid den rent tekniska framställningen av dylika varor - t. ex. trycksaker — utan att dess medverkan inskränker sig till planläggning och utformning av »prototyper» för ifrågavarande reklamenheter samt kontroll av framställningen. I åtskilliga fall, då utformningen av originalet till en bild, en illustration, ett fotografi eller ett fotomontage anförtros åt en utomstående, vilket ofta är fallet, säljes icke äganderätten till själva originalet. AB medverkar blott till förvärv av en immateriell rättighet för en kunds räkning, d. v. s. till reproduktionsrätten eller rätten att mångfaldiga och utnyttja avbildningar av dylika original. Man kan inte heller säga att en AB i princip driver vare sig handel eller någon förädlingsverksamhet med avseende å dessa immateriella rättigheter. Bilden kompliceras emellertid av att en AB i vissa fall kan göra en mindre förtjänst genom prissättningen på vad som ur kundens synpunkt kan framstå som en vara, t. ex. en trycksak, en affisch eller en annons, därigenom att en AB kan erhålla kvantitetsrabatter eller provision av leverantören = uppdragstagaren, medan AB i sin tur debiterar sin kund samma vara till ett pris utan avdrag av nämnda rabatt eller provision. I den mån så är fallet och detta kan gälla främst annonser, affischer och trycksaker - kan AB ur vissa synpunkter anses göra en förtjänst på själva »varan» som sådan. I åtskilliga fall återigen passerar för klienters räkning anskaffade förnödenheter en AB:s räkenskaper utan någon som helst förtjänst på själva varan såsom sådan, utan AB:s förtjänst består i dylika fall uteslutande av arvodet för dess medverkan i rådgivande och förmedlande avseende. Generellt torde man likväl vara berättigad påstå att en AB icke driver någon slags handel med de varor, vars anskaffning den förmedlar för kunders räkning. I detta avseende skiljer sig AB alltså markant från vanliga handelsföretag och står därvidlag mycket närmare de rena konsultföretagen. Även dylika företag sysslar för övrigt i viss utsträckning med anskaffning av diverse förnödenheter eller förmedling därav för sina klienters räkning.

Beträffande ett fåtal av AB:s verksamhetsgrenar innehåller Skatteförslaget direkta anvisningar om skatteplikten till mervärdeskatt. Detta gäller främst annonser och i viss mån affischering. Även beträffande trycksaker torde viss vägledning kunna hämtas ur förslaget. Emellertid gäller samtidigt att icke heller beträffande nu nämnda verksamhetsgrenar förslaget ger en fullständig och klar bild av skattekonsekvenserna. Sålunda råder viss osäkerhet om skatteplikten för intäkt av annonsförmedling utöver den direkta annonskostnaden, som debiteras kunden. Sannolikheten talar för att förslaget avser att fritaga alla intäkter från denna verksamhetsgren från mervärdeskatt. Beträffande affischeringen återigen säger förslaget klart, att den debiterade kostnaden för affischutrymme och möjligen för distribution och uppsättning av affischer icke skall skattebeläggas. Kostnaden för affischen som sådan torde däremot få behandlas som kostnaden för trycksaker i allmänhet och torde avses att skattebeläggas. Beträffande övriga på kunden debiterade kostnader för medverkan i affischkampanjer, framförallt kostnaden för utformningen av originalet, synes däremot tveksamhet råda ur beskattningssynpunkt. Beträffande alla övriga verksamhetsgrenar kan ingen eller föga ledning för bedömning av skattepliktens omfattning hämtas ur förslaget. På nuvarande stadium är det därför mycket svårt för företagen i AB-branschen att bedöma, hur Skatteberedningen tänkt sig effekten för AB:nas vidkommande och därmed också svårt att bedöma de ekonomiska verkningarna. Enligt Annonsbyråernas Förenings uppfattning torde flertalet av dessa verksamhetsgrenar helt eller i övervägande grad vara att hänföra till idémässigt, rådgivande och utredande arbete för klienters räkning, för vilket den debiterade ersättningen bör kunna i skattehänseende jämställas med konsultarvoden av sådant slag, som Skatteberedningen synes avse att fritaga från beskattning. I vissa fall inrymmer dessa uppdrag emellertid även väsentliga kostnader till utomstående, såsom lokalhyror, gager till anlitade artister m. m. Om en AB:s klient direkt vidkännes dylika kostnader utgår oftast icke mervärdeskatt. AB:s medverkan torde heller icke tillskapa något mervärde utöver byråns arvode för sin rådgivande och förmedlande verksamhet. Hos fristående och renodlade konsulter eller

317 mäklare torde dylika arvoden vara fritagna från mervärdeskatt. Följaktligen torde anledning saknas att uttaga motsvarande mervärdeskatt hos en AB. Endast i sådana fall då även dessa verksamhetsgrenar undantagsvis tillskapar ett mervärde på till kunden eventuellt levererade varor på grund av »vinstpålägg» hos AB, torde reellt underlag för en mervärdeskatteplikt föreligga. Sådant s. k. ateljéarbete inom en AB, som nödvändiggöres för att klienten i form av skisser o. dyl. skall kunna, bilda sig en föreställning om utseendet av en annons, en affisch eller en trycksak kan heller icke a priori anses tillskapa något mervärde i reell mening. Ersättningen härför kan, om man så vill, betecknas som eller i varje fall jämställas med ett konsultarvode. Annonsbyråernas Förening anser sig därför kunna hävda att skäl kan anföras även för ett fullständigt fritagande från mervärdeskatteskyldighet för en AB. En så långt gående skattefrihet ligger dock knappast i AB:s eget intresse och skulle dessutom kunna ha en olämplig effekt ur principiell synpunkt, då det skulle innebära att AB:s ingående skattebelastning får en kumulativ effekt, eftersom en ingående skattebelastning, som icke kan avlyftas, måste verka prishöjande. Omvänt skulle å andra sidan kunna göras gällande att det skulle ur konkurrensneutral synpunkt vara likgiltigt om AB:s totala verksamhet skattebelägges, eftersom den utgående skattebelastningen regelmässigt skulle kunna i sin tur avlyftas från den utgående skattebelastningen hos AB:s kunder. Med till visshet gränsande sannolikhet kommer emellertid den praktiska följden att bli en annan åtminstone under ett längre övergångsskede, eftersom AB:s kunder är vana vid ett slags anslagstänkande. Kunderna har i allmänhet att röra sig med ett fixerat belopp för reklamändamål och om reklamkostnaden brutto ökas med en 13 %-ig mervärdeskatt torde följden endast bli att det belopp, som verkligen netto anslås för reklam, minskas i motsvarande mån, vilket kan medföra en motsvarande minskning av AB:s bruttointäkter. Av samma psykologiska skäl kan man befara att en omfattande mervärdebeskattning för AB kommer att verka i strid mot principen om konkurrensneutraliteten. I den mån AB:s kunder har möjlighet att antingen inom sitt eget företag eller genom att med förbigående av AB direkt anlita konstnärer, fotografer, reklam-

filmföretag och andra direkta producenter av reklammedia, kommer man sannolikt att fästa större avseende vid att man då minskar den ingående skattebelastningen än vid den omständigheten att motsvarande ingående skattebelastning vid anlitande av en AB kan avlyftas från den utgående skatten. Det är därför ur AB:s synpunkt synnerligen önskvärt om omfattningen av deras skattskyldighet till mervärdeskatt kan begränsas, så långt detta synes tekniskt och teoretiskt lämpligt och försvarbart. Man kan också säga att det ur statsfinansiell synpunkt är helt betydelselöst i vilken utsträckning AB blir skattskyldiga, eftersom deras utgående mervärdeskatt regelmässigt torde av kundkretsen kunna avlyftas från mervärdeskatten i nästa led. Ur lagstiftningssynpunkt kan därför problemet endast i viss mån betraktas som en lämplighetsfråga med beaktande av såväl praktiska som teoretiska synpunkter på AB:s verksamhet. För egen del föreslår Annonsbyråernas Förening en sådan utformning av skatteplikten att denna inskränkes till tryckningskostnaden för affischer och andra trycksaker samt till den på kunderna debiterade kostnaden för genom AB:s förmedling levererade varor av annat slag (s. k. presentreklamartiklar). Däremot synes all av AB utövad verksamhet av konsulterande karaktär böra principiellt fritagas från mervärdeskatt. Detsamma synes böra gälla av AB vidaredebiterade kostnader för hyror och honorar till anlitade artister och konstnärer. Samma förhållande bör även gälla vidaredebiterade kostnader för framställning eller förhyrning av reklamfilm. Beträffande övriga detaljproblem hänvisar Annonsbyråernas Förening till det föregående. Som här ovan visats kan en AB:s verksamhet enligt Annonsbyråernas Förenings uppfattning icke hänföras till varuhandel och ej heller till någon form av industriell produktion. Enligt Föreningens åsikt sönderfaller en AB:s arbete i följande tre funktioner : 1. Rådgivning i försäljnings- och marknadsfrågor samt beträffande reklamens olika media och sätt för deras utnyttjande för den enskilde uppdragsgivaren. Som tidigare visats ligger denna rådgivning på samma plan som de tjänster från andra konsulterande yrkesgrupper, vilka enligt Beredningens förslag är fritagna från mervärdeskatt. 2. Förmedling av annonsbyråkundernas

318 inköp av utrymme för annonser, uppsättningsplatser för affischer etc. samt upphandling och övervakning av klichéer, tryck och annat material som kunden behöver för att tillgodogöra sig de inköpta utrymmena. Då Beredningen synes ha syftat till att lämna sådana tjänster i samband med annonser utanför mervärdeskatteplikten och Annonsbyråernas Förening i det föregående har sökt påvisa parallellförhållanden till andra reklammedia än annonsering, torde även detta avsnitt kunna fritagas från mervärdeskatteplikt. 3. Produktion i byråns egna lokaler och med egen arbetskraft förekommer endast inom de byråägda tecknar- och fotoateljéerna. Annonsbyråernas Förening har påvisat att resultatet av denna produktion utgöres av icke mångfaldigade enheter avsedda att för byråns uppdragsgivare demonstrera och illustrera den tänkta idén för reklambudskapets utformning. I den mån dessa ateljéer producerar slutgiltiga originalillustrationer

till inom andra officiner framställda mångfaldiganden av reklambudskapet sker aldrig försäljning av dessa ateljéoriginal, det är endast deras reproduktionsrätt som för angivet syfte upplåtes till byråns uppdragsgivare. Enligt Föreningens förmenande borde ej heller denna form av produktion falla inom ramen för mervärdeskatt. Kvar står därmed endast den nu varuskattebelagda sektorn av annonsbyråernas verksamhet som omfattar trycksaker samt s. k. presentreklamartiklar. Om och i den mån generella riktlinjei av ovannämnda slag icke anses kunna lämnas i blivande lagtext eller i propositionen anhåller Annonsbyråernas Förening i stället att så långt möjligt specificerade uttalanden om de olika detaljspörsmålen måtte göras i propositionen. Stockholrn den 27 november 1964. Bertil Klinte

Bilaga till yttrande från Annonsbyråernas förening. Förteckning över Annonsbyråernas verksamhetsområden. Annonser Dagspress Veckopress Fackpress övr. publikationer Affischering Filmreklam Teaterreklam Radio Butiksradio Teaterradio TV Direktreklam - Distributioner - Idé Flygreklam Bogsering Sky-writing

Utställningar Idé och uppställningar Demonstrationer Sales promotionsarbeten Idéer Trycksaker av olika slag Instruktioner och konferenser Försäljningshjälpmedel Undersökningar och utredningar Marknadsstudier Tests Reklamprövning PR-arbeten Utredning - Arbetslinjer - Redaktionell och personlig medverkan. Utomstående medverkan Formgivning

319 Den tallaboratoriernas riksförbund (till Sveriges hantverks- och industriorganisation) För närvarande finns det ca 400 dentallaboratorier inom landet. Vid dessa laboratorier tillverkas merparten av allt tandtekniskt arbete inom den privata sektorn av tandvården. För att belysa verksamhetens omfattning kan nämnas bl. a. att var sjunde svensk, mellan 15 och 75 år, är bärare av helprotes, d. v. s. tandprotes i såväl över- som underkäke. Laboratoriernas arbetsuppgift är att åt tandläkare efter det denne tagit avtryck i patientens mun, tillverka guldkronor, stifttänder, bryggor, hel- och partialproteser samt tandregleringsapparatur i så skilda material som guld, plast, porslin eller stål. Av detta framgår, att det fordras specialister för de flesta uppgifter för att kunna prestera sådant arbete av den kvalitet, som är betingad av såväl den moderna vetenskapliga utvecklingen på dessa områden som av tandläkarens och patientens allt större krav på funktionell och estetisk utformning. Av detta framgår även att tandläkaren numera inte har möjlighet att få alla dessa arbeten utförda av hos sig anställd tekniker, till acceptabel kvalité och rimlig kostnad. Flertal laboratorier lär ha 2-6 anställda och utföra arbeten åt tre till femton tandläkare. Laboratorier finns dock med 50-120 anställda, vilkas kundkrets är spridd över hela landet. Priserna, som bl. a. äro sammanställda i en av Dentallaboratoriemas Riksförbund utgiven prislista, inkluderar såväl materialsom arbetskostnader. Därvid är att observera att materialkostnaden upptar den minsta delen av priset, eller c:a 6 %. Tandläkarens tjänster äro undantagna varuskatten. Han betalar däremot varuskatt å material och på hos dentallaboratorier beställda och utförda arbeten. Varuskatt utgår däremot ej å sådana arbeten, som utföres av hos honom anställd

tekniker. I detta fall utgår endast skatt på materialet. Detta innebär, att tandläkare som inte anlitar dentallaboratoriet får sina arbeten ca 6 % billigare. Denna omständighet har bidragit till att tandläkarna i allt större utsträckning anställer egna tekniker. Då det dessutom inte tycks vara känt bland tandläkare, att varuskatt skall utgå så snart en anställd tekniker arbetar åt flera än en tandläkare, förekommer det i allt större utsträckning att två, tre eller fler tandläkare anställer en eller flera tandtekniker i tro att undkomma varuskatten. För det stora antal laboratorier, som endast har omkring tre tandläkare som kunder, innebär detta förhållande ett avgörande ekonomiskt hot mot existensen. Dentallaboratoriemas Riksförbund ser sig därför föranlåtet att hos myndigheterna påtala varuskattelagens menliga inverkan på dentallaboratoriemas verksamhet. Vi begär att allt tandtekniskt arbete, såsom enligt lagens mening varande sjukvård, fritages från den kommande medvärdebeskattningen, i likhet med vad som är förutsett med annan sjukvårdande service, såsom bandagister och sjukgymnastik. Detta med desto större eftertryck då det för myndigheterna varit känt att flera andra branscher varit diskriminerade genom lagens felaktiga utformning, men där rättelse har skett i det nya lagförslaget. Skatteberedningens förslag om mervärdeskatt, där man, trots upprepade försäkringar om ändring, inte tagit hänsyn till en hel branschs diskriminering, medför ett ännu större hot mot dentallaboratoriemas verksamhet, på grund av den väsentligt högre uttagningsprocent, 13 %, som där föreslagits. Mac Hoffman Ernst Lehfeldt

320 Familjeföretagens förening

Föreningen ser som sin närmaste uppgift att yttra sig över de delar av det föreliggande förslaget, som har speciell betydelse för familjeföretagen. Vi går således icke n ä r m a r e in på exempelvis ersättningens utformning till barnfamiljerna eller frågorna kring folkpensioneringen. Vi förutsätter vidare, att det av experter framtagna och i betänkandet redovisade statistiska materialet kan accepteras såsom i sak riktigt. Principiellt tillstyrker vi en omläggning enligt utredningens förslag av den indirekta beskattningen till en s. k. mervärdeskatt. Efter vad vi kunnat finna, har utredningen i samband med sitt arbete rörande mervärdeskatten gjort ingående undersökningar, som även omfattat en internationell utblick av hur olika länder, främst inom Europas industriländer, har angripit förevarande problem. Väsentligt härvid är naturligtvis, att m a n fått fram förslag, som icke kommer att medföra några strukturella ingrepp i näringslivet i form av annars ej motiverad integration och dylikt. En annan väsentlig synpunkt i detta sammanhang är, att mervärdeskatten enligt förslagets utformning medför, att vi kommer närmare skatteutformningen inom ett enat Europa. En dylik harmoniering har givetvis sina uppenbara fördelar i en tid, då näringslivet alltmera internationaliseras. Den har alltså föreningens fulla stöd. Vi vill härutöver trycka på de rent generella fördelar för kapitalbildningen, som följer med indirekt utformning av beskattningen samtidigt med en mildring av progressionen. Med tanke på att det enligt direktiven ej synes ankomma på utredningen att göra värderingar eller bedömningar rörande det samlade uttaget av skatter och avgifter - m a n har härvidlag att hålla sig inom en given total ram - finnes det ej någon anledning för föreningen att gå in på någon närmast politisk avvägningsfråga. Vi anser oss sålunda icke detaljerat böra upptaga till prövning exempelvis den procentsats, som föreslagits för uttaget av mervärdeskatten. Beträffande föreslagen författningstext till förordning om allmän omsättningsskatt skulle vi vilja göra följande smärre påpekanden. I vad avser skatteplikten föreslår vi, att m a n

i konsekvens med § 9 om möjligt även utformar § 11 som en generell skattepliktsparagraf med angivande i mom. 2 av undantag från skatteplikten. Enligt vår uppfattning torde m a n härigenom kunna uppnå en större precisering av skatteområdet beträffande tjänsterna. Vi skulle vidare rörande § 1 2 mom. 2 vilja framföra önskemålet, att m a n direkt i författningstexten skriver in den rätt, som enligt vår mening generellt bör föreligga för handelsbolag o. s. v. att redovisa omsättningsskatten endast till en länsstyrelse. Beredningens arbetsuppgift är gigantisk. Beredningen har också sammansatts av två inbördes självständiga utredningar, nämligen Skattesystemutredningen, på vilken främst ankommer frågor av m e r omedelbar betydelse för de fysiska personernas beskattning, samt Företagsskatteutredningen, som i främsta rummet har att pröva utformningen av vår företagsbeskattning. I förevarande betänkande anges båda utredningarna ha deltagit, även om företagsbeskattningen har fått stå tillbaka för önskemålet att så snart som möjligt framlägga förslag inom området för den rent fysiska beskattningen. Utredningen framhåller själv i betänkandet, att en omprövning av företagsbeskattningen hitintills ej har hunnit ske i annan mån, än att Företagsskatteutredningen tagit ställning till och avvisat tanken på att helt ersätta nuvarande nettovinstbeskattning med en renodlad bruttobeskattning. Denna inställning torde överensstämma icke blott med de svenska familjeföretagens utan även med den inställning m a n över huvud taget har bland näringslivets folk inom de moderna industristaterna. I utredningen framhålles, att företagsbeskattningen kommer att bli föremål för fortsatt behandling. Föreningen tar fasta härpå, och vi vill understryka det uppenbara behov, som föreligger av att även företagssidan blir slutbehandlad så snart som möjligt, ej minst med tanke på den snabba utveckling, som f. n. råder, och som nödvändiggör för näringslivet, enkannerligen för vad vi vill kalla familjeföretagsamheten, att kunna ställa u p p åtminstone någorlunda realistiska prognoser för det framtida handlandet.

321 För familjeföretagen utgör finansieringsfrågan ett av de mest svårbemästrade problemen. Det är härvidlag främst beträffande det riskvilliga kapitalet som en bristsituation kan sägas föreligga. Vi vill därför understryka nödvändigheten av att utredningens intentioner rörande progressionen blir uppfyllda. Även enligt vår uppfattning är det för en bättre tillväxt av det riskvilliga kapitalet av betydelse, att man eftersträvar en längre gående utjämning av progressionen än den av utredningen föreslagna. I en utveckling m e d stigande inkomster - även realt torde detta få anses som ett företagsekonomiskt mera angeläget mål än ett lägre skatteuttag i bottenskiktet. I direktiven till utredningen yttrar departementschefen bl. a. följande: »Utredningen bör vidare uppmärksamma de frågor, som sammanhänger med beskattningen av förmögenhet och dess avkastning. Nuvarande regler innebär i princip, att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst, där förmögenheten underkastas särskild beskattning. Häremot kan i och för sig inte resas någon invändning. Förmögenhetsbeskattningen tillhör emellertid de frågor, som ständigt står under diskussion, och den bör helt naturligt ingå i den allmänna omprövning av beskattningen, som skall ankomma på utredningen. Bland de spörsmål på förmögenhetsbeskattningens område som blivit föremål för diskussion, kan särskilt nämnas det förhållande, att förmögenhetsskatten i förening med inkomstskatten på avkastningen i vissa fall kan ta så gott som hela avkastningen i anspråk. Det har också ifrågasatts det berättigade i att ta ut förmögenhetsskatt på förmögenhet som är nedlagd i produktionsmedel, t. ex. i lantbruk.» Vår nuvarande förmögenhetsbeskattning kan i klartext betecknas som företagsekonomiskt förlegad och irrationell; den drar godtyckliga och onaturliga gränser mellan å ena sidan företag, som måste arbeta med dyrbara inventarier, varulager o. s. v. och å andra sidan sådana företag, exempelvis serviceföretag, där kapitalinsatsen är av mera underordnad betydelse. Utredningsmännen har emellertid bl. a. ej hunnit lösa uppgiften att fullständigt utreda förmögenhetsskatten. Detta område av den direkta beskattningen ägnas sålunda några sidor, där m a n blott föreslår en uppjustering av det skattefria bottenbeloppet med hänsyn till den föreliggande penningvärdeförsämringen och en breddning av skikten inom den nedre delen av skalan.

21-4/3386

Mot utredningens magra resultat på nu ifrågavarande område har vi icke något att invända, då förslagen får ses som en första anordning för att komma till rätta med problemet. Vi vill emellertid förorda att ikraftträdandet av de föreslagna reglerna sker fr. o. m. 1966 års taxering för att eliminera verkningarna av en höjning av fastighetstaxeringsvärdena. För utredningen återstår således enligt vårt förmenande förmögenhetsbeskattningens problematik. Skatten i fråga har dels en politisk dels en företagsekonomisk sida. D e n politiska sidan, varvid man kanske närmast tänker på bl. a. skattens förmögenhetsutjämnande funktion, har vi ingen anledning att närmare behandla. V a d däremot beträffar förmögenhetsbeskattningens företagsekonomiska effekt, skulle vi vilja göra en del påpekanden. De företag, som i vårt land drabbas av förmögenhetsbeskattningen, är just de s. k. familjeföretagen. Eftersom skatten i första hand drabbar fysiska personer, ter detta sig helt naturligt, när det gäller enskilda företag och handelsbolag. Men förmögenhetsskatten drabbar praktiskt taget även familjeaktiebolaget. I begreppet familjeföretag ingår som en avgörande definition, att ett fåtal fysiska personer skall svara för företagets kapitalhållning och kapitalanskaffning. Detta innebär ofta i praktiken, att kapitalhållarnas eget kapital är helt engagerat i aktiebolaget; det står helt till bolagets disposition. Aktiebolaget måste å sin sida försörja kapitalhållaren, så att denna kan täcka sina levnadskostnader. För just familjeföretagets kapacitetsbevarande - det gäller även aktiebolaget - gäller alltså, att företaget måste ge en avkastning, vilken icke blott på samma sätt, som n ä r det är fråga om anonyma och kooperativa företag, täcker nödvändiga avskrivningar och skälig förräntning, utan därtill även möjliggör för kapitalhållaren att erlägga icke avdragsgill förmögenhetsskatt (och ev. livförsäkringspremie, som täcker kommande arvsskatt). Det betecknande för båda n ä m n d a skatteformema är deras typ av bruttoskatter. De utgår, oavsett om förmögenheten ger avkastning eller ej. Det finns visserligen vissa reduktionsregler, men de är som bekant i vissa lägen icke effektiva. I de ovan citerade direktiven framhåller finansministern bl. a., att förmögenhetsskatten tillsammans med inkomstskatten p å avkastningen ibland kan ta nästan hela avkastningen i anspråk. Departementschefen borde ej ha stannat vid denna modesta formule-

322 ring. Den skattskyldige kan faktiskt hamna i sådant inkomst- och förmögenhetsläge att, på grund av sättet att beräkna förmögenhetsskatten, en inkomstökning, som alls icke behöver härröra från ökad kapitalavkastning, får till resultat en skatteökning, som totalt är större än hela inkomstökningen. Detta är en situation, vilken är så mycket farligare, som den skattskyldige ej kan tro, att den är möjlig. Företagsekonomiskt är det minst av allt stimulerande med en effektiv beskattning - låt vara marginalbeskattning - som överstiger 100 % av en inkomstökning. V i vågar därför hoppas på en mer rationellt utformad förmögenhetsbeskattning, som bl. a. tar större hänsyn till kapitalbildningen. I detta sammanhang kan även påminnas om följande citat ur S O U 1951:51, vilket även tagits u p p av utredningen ». . . att skattehöjningarna år 1947 lett till minskad kapitalbildning i högre inkomstskikt och bland ägare av större förmögenhet lär ej kunna bestridas. En viss kapitalkonsumtion torde ha kunn a t konstateras bland förmögenhetsägarna såsom en följd av förmögenhetsbeskattningen.» Detta är väl i och för sig icke så underligt, om m a n betänker, att exempelvis en företagare, vars företag är förmögenhetstaxerat till 1 milj. kr., och som har en beskattningsbar inkomst över 100 000 kr., måste ha 6 % avkastning på nysparad beskattningsbar förmögenhet för att över huvud taget kunna hålla ifrågavarande besparing intakt. Att investera motsvarande belopp i maskiner kan således lätt bli direkt förlustbringande. M a n kan naturligtvis ej slå bort problemet exempelvis med att hävda, att m a n aldrig skall investera i t. ex. maskiner, om m a n ej kan räkna med högre avkastning än ca 20 % , vilket torde vara en skälig siffra, om man räknar med femårig avskrivning. Bl. a. är ju förmögenhetsskatten så illa konstruerad, att det varken beror på konjunkturen eller branschen eller behovet utan på kapitalhållarens beskattningsbara förmögenhet, om det blir räntabelt för företaget att nyspara till en maskininvestering. Belastningen känns så mycket tyngre, som utvecklingen går mot ökad automation, tekniskt mer komplicerade produkter, långa serier o. s. v. Allt detta fordrar en god investeringsförmåga. En sådan kapitalkrävande utveckling är många gånger en nödvändig förutsättning för framåtskridandet. Det näringsliv, som ej orkar hålla takten, kommer att försvagas. Genomgående synes m a n tro, att förmögenhetsbeskattningen enbart drabbar ett m i n d r e antal av våra medborgare. N ä r det

gäller familjeföretagarna, för vilka ju kapitalbildningsproblemet är speciellt brännande, gäller frågan långt ifrån enbart företagsägarna. Den gäller företaget som sådant och därmed de anställda och deras närmaste, sysselsättningen inom de ifrågavarande kommunerna, skatteinkomster för dessa, förhållande till kunder, leverantörer o. s. v. Dessutom bidrar varje företag som bekant till skapandet av vår nationalprodukt, d. v. s. vårt samlade välstånd, oavsett hur litet det ifrågavarande företaget är. Som exempel kan nämnas, att enbart vår relativt obetydliga förenings medlemsföretag har ansvar för närmare 150 000 familjer. Genom att m a n stirrar sig blind på det relativt begränsade fåtalet kapitalhållare, som det ej är politiskt intressant att offra mycket på, blir den företagsekonomiska aspekten på förmögenhetsbeskattningen åsidoställd. Enligt vår mening kan det icke vara rimligt, att ett företags vara eller icke vara skall vara beroende av beskattningsvärdet på arbetsredskapen i rörelsen. H u r orimligt detta ter sig ur företagsekonomisk synpunkt, kan ju lätt åskådliggöras genom att exempelvis jämföra förmögenhetsskatten för å ena sidan ägarna till ett medelstort sågverk med beskattningen av å andra sidan ägarna till ett företag, vars tillgångar består av recept eller know how i t. ex. teknisk industri eller ett serviceföretag. I förra fallet, där ägaren i dag knappast kan räkna med någon större ekonomisk glädje av aktierna, kommer m a n u p p till en relativt hög skattepliktig förmögenhet. I det senare fallet åsätter m a n normalt över huvud taget ej något förmögenhetsvärde, trots att ifrågavarande tillgångar kan vara helt avgörande för företagets vinstförmåga. Det kan ej te sig rimligt, att den anställde för sin trygghet skall vara beroende av om företaget kan arbeta med billiga »redskap». N ä r m a n bedömer skäligheten och berättigandet av förmögenhetsskatten, borde m a n beakta, att all affärsverksamhet fordrar eget kapital. Beskattningen av förmögenhet, som är nedlagd i rörelse såsom arbetande kapital, får därför, om den skall ha någon förankring i företagsekonomiskt tänkande, icke vara så hög, att den i onödan försvårar eller omöjliggör kapitalbildning; än mindre medför sådana verkningar, att kapitalet förbrukas. Politiskt önskvärd förmögenhetsutjämning borde kunna uppnås, utan att m a n allvarligt skadar själva näringslivet. Kapitalhållare, rörelsedrivare och arbetstagare är i dag så nära förenade i det ekonomiska skeendet, att m a n

323 icke m e d ett så grovt instrument som förmögenhetsskatten kan skjuta in sig just på »kapitalisten» och tro, att m a n kan lämna övriga i näringslivet engagerade oberörda. Förmögenhetsskatten - om den nu skall bibehållas — bör sålunda få en sådan utformning, att den aldrig i något läge tar i anspråk m e r än den avkastning förmögenheten ger, i all synnerhet ej så länge till skattepliktig förmögenhet räknas för produktionen nödvändiga nyttigheter. För att komma ifrån den nuvarande förmögenhetsbeskattningens uppenbara bruttoskattekaraktär skulle vi exempelvis vilja föreslå, att om avkastning av förmögenhet anses böra beskattas hårdare än annan inkomst, man övergår till någon form av cedulärskatt på inkomst av kapital. Med en dylik skatt skulle m a n t. o. m. kunna ersätta förmögenhetsskatten. D e n tidigare n ä m n d a tydliga prägel av progressiv bruttobeskattning, som vidlåder förmögenhetsbeskattningen, kan åskådliggöras genom ett par exempel. (Det skall då icke förglömmas, att till förmögenhetsskatten k o m m e r även arvsskatten.) Vid exempelvis en arbetsinkomst av 60 000 kr., och en förmögenhet om 800 000 kr., behövs det en förmögenhetsavkastning om ca 65 000 kr. för att m a n skall få en nettoförräntning av 2 % , d. v. s. få behålla 16 000 kr. (för bl. a. arvsskattereservering). D å den fortgående penningvärdeförsämringen under det förflutna 1950-talet årligen utgjorde genomsnittligt 4,2 % , torde tyngden av förmögenhetsskatten stå klar. Som ytterligare exempel kan nämnas, att en direktör, som är miljonär med 50 000 kronors inkomst, får efter avdrag för skatt praktiskt taget samma nettobehållning som kontoristen med halva direktörslönen, d. v. s. med en lön på ca 25 000 kr. Detta kan synas demokratiskt, men det stimulerar ej företagsamheten åtminstone ej inom landet. Som tidigare nämnts har vi inom föreningen exempel, där vederbörande får en negativ behållen marginalinkomst av sitt kapital. Det finns emellertid även exempel, där totala inkomsten konsumeras på grund av förmögenhetsskatten. Som exempel kan nämnas en byggmästare med diverse tomter, för vilka förelåg byggnadsförbud. Tomterna lämnade

alltså ingen avkastning. Ägaren, som i övrigt blott uppbar en mindre inkomst av fast egendom, måste erlägga fastighetsskatt samt förmögenhetsskatt på halva nettoförmögenheten. Dessa skatter översteg totala inkomsten. I dylika lägen är det enligt vår mening svårt att tala om sysselsättningsvänliga skatteregler. Bortsett från nämnda, som vi hoppas extrema exempel, kan ett företag tillfälligt komma in i en ekonomisk svaghetsperiod med låg förmögenhetsavkastning. En nyinvestering genom sparande kan i sådant läge på grund av förmögenhetsskatten visa sig ekonomiskt orimlig. V a d vi inom föreningen vill understryka, är förmögenhetsskattens blinda bruttoskattekaraktär utan någon företagsekonomisk anknytning. Familjeföretagsamheten har en stor betydelse - även i ett näringsliv, som domineras av storföretag. I detta samband vill vi f. ö. understryka, att begreppen familjeföretag och småföretag ingalunda behöver vara identiska, även om så givetvis ofta är fallet. Det visar sig bl. a., att en viss produktion h a r en optimal storlek, som gör företaget mycket lämpligt att drivas just som familjeföretag. Detta gäller nära nog generellt den mängd av underleverantörer, av vilka storindustrien är beroende. Dessutom torde man våga förutsätta en fortgående standardhöjning, som otvivelaktigt kommer att medföra mera nyanserade efterfrågekrav från konsumenternas sida, vilket samtidigt drar med sig nödvändigheten av ett mycket brett register av företag, som sysslar med speciella artiklar, d. v. s. »korta serier», t. ex. mer eller mindre modebetonade alster o. s. v. M a n kan sålunda lugnt påstå, att landet inom överskådlig framtid behöver familjeföretagen. Det är då föreningens förhoppning, att m a n på något vis skall kunna samordna förmögenhetsbeskattningen med ett modernt företagsekonomiskt tänkande. Utredningens fortsatta uppdrag inom nu berörda områden har sålunda en mycket hög angelägenhetsgrad. Stockholm i oktober 1964 F.

Lindberg A. O r r e b o m

324 Folkpartiets kvinnoförbund

Folkpartiets Kvinnoförbund har med beklagande konstaterat, att ingen kvinna beretts plats i skatteberedningen. Denna har haft att handlägga frågor av stor ekonomisk betydelse för den stora grupp av medborgare som utgöres av kvinnorna i deras egenskap av konsumenter och handhavare av familjens ekonomi. Att ingen kvinna deltagit i beredningens arbete rimmar också illa med den uppfattning om jämställdhet i politiska och samhälleliga frågor, som allmänt råder. Visserligen har de politiska kvinnoförbunden såväl som ideella kvinnoorganisationer beretts tillfälle att muntligen framföra synpunkter. Att på den korta tid som då stod till buds diskutera de problem som det tagit skatteberedningen och dess expertis över fyra år att penetrera faller på sin egen orimlighet. På grund av svårigheten att utan tillgång till särskilda utredningsmöjligheter tränga in i samtliga de frågor, som behandlas av skatteberedningen, inskränker sig Folkpartiets Kvinnoförbund till att framföra vissa synpunkter på de förslag som angår familjebeskattningen. Skatteberedningens uppdrag har gällt att göra en omfördelning av skattetrycket mellan olika grupper av skattebetalare, att erhålla en rättvisare beskattning av barnfamiljerna, att föreslå ändrade relationer mellan direkt och indirekt beskattning samt föreslå ändrade grunder för finansiering av socialförsäkringen. I fråga om familj ebeskattningen hade det varit önskvärt, att beredningen mera ingående utrett olika förslag och skatteskalor för ett system med särbeskattning. Beredningen grundar sitt avstyrkande av särbeskattning främst på att ett sådant skulle ställa sig ofördelaktigt för vissa barnfamiljer, men man har då arbetat med vissa givna skatteskalor och icke prövat om man med andra skatteskalor och former av avdrag hade kunnat ernå ett tillfredsställande stöd för barnfamiljerna. Förbundet hade önskat, att beredningen tagit upp till särskild utredning frågan om grundavdrag för barn liksom för vuxna. Vi avser härmed grundavdrag icke som ersättning för utan som komplettering till barnbidragen. Att beredningen föreslagit en successiv höj-

ning av barnbidraget till 1 200 kronor finner förbundet tacknämligt, men ett barnbidrag av denna storlek motsvarar endast en mindre del av barnkostnaderna. Som framgår av familjeberedningens betänkande (SOU 1964: 36) är dessa betydligt större och särskilt är kostnaden för vårdinsatsen betydande. Förbundet finner det angeläget, att man söker finna en möjlighet till en förstärkning av bamstödet och vi finner icke beredningens slutsats, att ett sådant icke går att förena med ett särbeskattningssystem övertygande. En möjlighet till särbeskattning skulle sannolikt ge staten ökade skatteinkomster genom sin stimulerande effekt på arbetskraften. Beträffande frågan om sam- och särbeskattning vill förbundet anföra följande. Principiellt ansluter vi oss till uppfattningen att ett skattesystem bör vara uppbyggt så, att varje man och kvinna betraktas som en självständig individ. Skattesystemet bör förhålla sig neutralt till den skattskyldiges civilstånd och icke vare sig gynna eller missgynna äktenskapet som sådant. Det nuvarande skattesystemet verkar som en spärr i fråga om gifta kvinnors förvärvsarbete. Vi anser icke, att man får lägga värdesynpunkter på vissa arbetstagare, vilket beredningen gjort, när man skriver (sid. 281) beträffande »hemmafruar utan barn i yngre ålder», att »en ändring av reglerna rörande sambeskattning i syfte att stimulera deras intresse för förvärvsarbete är möjligen inte särskilt angelägen». Cynismen i detta yttrande är möjligen oavsiktlig men är icke förty uppenbar. Förbundet anser, att varje man och kvinna bör ha rätt att fritt från skattesynpunkter - själv välja, om han eller hon vill göra sin arbetsinsats i hemmet eller ute i förvärvslivet. Även om man på lång sikt bör syfta till ett särbeskattningssystem kombinerat med ett barnstöd byggt enbart på hänsyn till barnen själva, är vi emellertid klara över att tiden och förhållandena ännu icke medger detta. Det är ännu långt kvar till ett samhälle, där kvinnorna har en reell möjlighet att, där de så önskar, förvärvsarbeta. Med hänsyn härtill vore ett slopande av de dubb-

325 la grundavdragen för gifta för närvarande icke rättvist. Emellertid anser vi att - så som föreslagits i reservation av hr Sven Gustafson -. en rätt till frivillig särbeskattning bör införas i syfte att eliminera den negativa sambeskattaingseffekten samt stimulera gifta kvinnor till ökade arbetsinsatser på olika områden. Vi ansluter oss därjämte till de synpunkter som framförts av herrar Meidner, Nilstein och östergren i fråga om önskemålet om en ny och mera genomgripande utredning rörande familjebeskattningen i sin helhet, i syfte att på lång sikt komma fram till ett individuellt

skattesystem med tillfredsställande barnstöd. Slutligen vill förbundet beträffande finansieringen av socialförsäkringen framhålla önskemålet, att ändringar häri samordnas med de förslag till ändringar som utredes av kommittén för utredande av vissa frågor om den allmänna pensioneringen, varvid särskilt bör beaktas frågorna om familjepension till både män och kvinnor. Stockholm den 30 november 1964. Brita Elmén Christina Ellwyn

Folkpartiets ungdomsförbund (yttrandet begränsat till frågorna om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt familjebeskattningen) I Indirekt beskattning a) Punktbeskattning En allmän indirekt beskattning torde vanligen få en i förhållande till inkomsten regressiv karaktär. Kunde man skattebelägga sådana varor och tjänster, som nyttjas endast av högre inkomsttagare skulle regressiviteten motverkas. Punktskatter brukar också företrädesvis läggas på varor och tjänster av viss karaktär, på umbärliga sådana. Att finna objektiva normer för urvalet av de objekt, som har lyxkaraktär och alltså skall skattebeläggas, har dock visat sig ogörligt. Om man skulle bygga upp ett punktskattesystem efter någorlunda klara definitioner, skulle endast artiklar som är oundgängligen nödvändiga för människans fysiska existens undantagas från punktbeskattning. Man skulle alltså få en allmän omsättningsskatt med vissa smärre undantag, och den regressiva effekten skulle finnas kvar. Vanligen förfar man inte på detta sätt, man väljer i stället ut varor som man anser har klar lyxkaraktär och skattebelägger' dessa. Själva urvalet får då nödvändigtvis ett stort mått av godtycke. Om endast vissa varor beläggas med skatt, kommer de konsumenter, som har höga preferenser för dessa varor att diskrimineras. Man kan förutsätta, att de höjda priserna medför en förändring av konsumtionsmönstret. Detta gäller i synnerhet i de fall då skattefria substitut finns

för de skattebelagda varorna. Denna förändring på efterfrågesidan kommer att följas av en justering på utbytessidan. I vilken utsträckning produktionsresurserna kommer att omfördelas beror av många faktorer. Priskänsligheten hos de skattebelagda varorna är kanske den viktigaste. Det torde vara högst orealistiskt att förutsätta att produktionsresurserna innan punktskatterna infördes nyttjades optimalt. Det är alltså teoretiskt möjligt att den förändring av konkurrensförhållandena mellan företag och därmed den på viss sikt följande omfördelningen av produktionsresurserna som en punktbeskattning medför, skulle kunna innebära ett rationellare nyttjande av produktionsresurserna. Med tanke på att resultatet av denna förändring vanligen varken är avsett eller möjligt att förutse, är detta föga troligt. En strykning av konsumtionsvalet av sociala och medicinska skäl anser vi vara motiverad i vissa fall, som då det gäller tobak och alkohol. Dessa motiv föreligger inte för att upprätthålla en punktbeskattriing av bensin. Den inskränkning i det fria konsumtionsvalet och den olämpliga resursallokering, som punktskatterna medför, gör att Folkpartiets Ungdomsförbund med tillfredsställelse hälsar allmänna skatteberedningens förslag vad gäller avskaffande av speciella konsumtionsskatter. Ytterligare ett argument mot nu gällande svenska punktskatter är,

326 att de i stor utsträckning träffar produkter från utvecklingsländerna. b) Avvägning direkt-indirekt skatt Att i ett konkret läge göra en jämförelse mellan en direkt och en indirekt skatt är svårt men möjligt. Däremot är det ogörligt att avge ett generellt påstående, att den direkta eller den indirekta skatten är bäst. Ett resonemang, som syftar till att mynna ut i praktiska lösningsförslag måste ta hänsyn till samhällsbildningen i stort, till levnadsstandarden, inkomst- och förmögenhetsfördelning och socialpolitisk standard m. m. Självfallet går det då ej heller att isolera bedömningen till en skattetyp. För att kunna avgöra en viss skatts lämplighet är det oundgängligen nödvändigt att beakta hela skattesystemets utformning och, vilket verkar ytterligare försvårande, att med något mått av säkerhet kunna förutse i vilken mån identitet föreligger mellan slutgiltig skattebärare och skattesubjekt med olika skattekonstruktioner. En allmän indirekt skatt med en enhetlig skattesats har, trots att den är proportionell mot priserna, gentemot inkomsterna regressiv effekt; låga inkomsttagare eller personer med stor försörjningsbörda får betala en proportionellt större del än andra inkomsttagare i indirekt skatt. Detta resonemang gäller naturligtvis endast under förutsättning att sparbenägenheten är större bland högre inkomsttagare och personer med liten eller ingen försörjningsbörda. Detta antagande förefaller vara ytterst realistiskt. Den mest slagkraftiga av de invändningar som möter kravet på skärpning av en generell indirekt beskattning är också att den ur rättvisesynpunkt skulle vara olämplig. Den markanta inkomstutjämningen har medfört att de högre inkomstklassernas tillskott till lika inkomstgrupper, där progressiviteten i skattesystemet gör sig starkare gällande. Mot bakgrunden av denna inkomstutjämning bör ett ökat användande av indirekt beskattning vara acceptabelt för en väsentligt större del av befolkningen, dock ej för alla, om inte kompensation ges. De verkligt låga inkomsttagarna och de stora familjerna är exempel på grupper vars ekonomiska situation skulle försämras vid utvidgad allmän indirekt beskattning, om inte motverkande åtgärder vidtas. Vi vill alltså kraftigt understryka att den ökade användningen av den indirekta be-

skattningen som vi förordar, måste följas av kompensatoriska åtgärder för medborgargrupper som träffas särskilt hårt av den indirekta skattens regressivitet. Den förskjutning av skattetrycket från högre till lägre inkomstgrupper, som inkomstutjämningen medför, har dessutom förstärkts genom inflationen. I den mån företagsbeskattningen är övervältringsbar på konsumenterna försvagas progressiviteten i den direkta beskattningen ytterligare. Eller med en annan terminologi - görs företagsbeskattningen delvis indirekt och regressiv. Dessutom tillkommer att den avsedda fördelningen av den direkta skatten inte torde realiseras, eftersom möjligheterna till skatteflykt är större för vissa inkomstgrupper än för andra. Slutligen är de schablonmässiga avdragsreglerna i det direkta skattesystemet en faktor som minskar progressiviteten. Man brukar hävda en allmän indirekt beskattning av en starkare inflationsbekämpande verkan än en inkomstskatt. Det förefaller också troligt, att den skatt som belastar enbart konsumtionen minskar denna mer än en skatt som belastar både konsumtion och sparande. Men förutsättningen för detta resonemang är dock, att den indirekta skatten ökar sparbenägenheten. Om alla konsumenter vore ekonomiskt rationellt tänkande individer, skulle detta ske endast om förvissningen vore allmän, om att skattesatsen efter en inte alltför lång tidsrymd åter skulle sänkas. Då konsumtionsmönstret säkerligen ej kan återföras enbart till ekonomiskt förnuft, torde man våga påstå, att en höjning av en indirekt skatt åtminstone under en tid verkar återhållande på konsumtionen. Vi föreställer oss då, att om en höjning av en indirekt skatt gav näring åt misstanken om en kommande ytterligare höjning av skattesatsen skulle skatteförändringen snarare ha en inflationsdrivande effekt. Dessutom gäller att en indirekt skatt har inflationsbekämpande verkan, endast så länge den höjer priserna enbart på konsumtionen, eller åtminstone höjer priserna på konsumtionen mer än på produktionsfaktorerna. Man får inte bortse från risken, att den höjning av levnadskostnaderna, som följer den indirekta skatten kan ge upphov till kompenserande lönelyft. I stället för att vara ett vapen som motverkar inflationen kan den indirekta skatten då utgöra början till en inflationsgrad.

327 Den indirekta skatten måste, för att vara kärnlik som konjunkturstabilisator vara snabbföränderlig. Det är angeläget att man inte undervärderar de praktiska svårigheterna av ofta återkommande skattesatsjusteringar. Den osäkerhet, som ideliga förändringar för med sig stimulerar till spekulationsförvärv och försvårar företagens planering. Vi anser det under hänvisning till vad vi ovan sagt inte sannolikt, att en utvidgad användning av indirekt beskattning skulle medföra väsentliga konjunkturpolitiska fördelar. Vid en avvägning mellan direkt och indirekt skatt är de nackdelar, som endast en av skatteformema har, fördelar för den andra skatteformen. Det kan med fog hävdas att den statliga inkomstskatten med sin starka progressivitet bromsar den ekonomiska dynamiken. I vilken utsträckning denna nackdel gör sig gällande beror på ett flertal faktorer som levnadsstandarden i stort, socialpolitikens utformning och naturligtvis framför allt den direkta skattens höjd och progressivitet. Att både sparviljan - i synnerhet då tillgången på riskvilligt kapital - och arbetsviljan påverkas av en starkt progressiv beskattning, som den vi nu har i Sverige, torde vara oemotsägligt. När den direkta skatten är så hög som i Sverige och i synnerhet då progressiviteten är framträdande, blir incitamentet till skattesvek starkare. I viss mån kan detta motverkas genom skärpt kontroll, men då kontrollåtgärder är kostnadskrävande, kan det med hänsyn till skattens avkastning vara fördelaktigare med en omläggning av skattesystemet än en utvidgad kontrollapparat. Men lika allvarligt som omfattningen av skattesveket är att det för närvarande råder en ytterst betänklig olikhet i kontrollmöjligheter i så måtto att vissa grupper, framför allt huvuddelen av löntagare i allmän och enskild tjänst, är underkastade praktiskt taget fullständig kontroll, medan kontrollen beträffande andra grupper är tämligen ofullständig. Vissa helt lagliga möjligheter för svenska medborgare att undgå beskattning vid konsumtion av i Sverige skattepliktiga varor föreligger. I länder, där den indirekta beskattningen är lägre än i Sverige eller där utlänningar har rätt till extra skattebilliga inköp, blir svenska medborgares konsumtion ur skattesynpunkt förmånligt behandlad. I fall, där skattenivån minst är lika hög som i Sverige blir visserligen inte konsumtionen

skattemässigt gynnad, men den indirekta skatt som erläggs av svenska medborgare, kommer inte den svenska staten till godo. Också rätten till skattefri införsel av vissa kvantiteter varor till Sverige efter utlandsvistelse medför skattebillig konsumtion för importören. Detta kan framför allt vid införsel av varor som i Sverige är belagda med höga punktskatter, för svenska staten innebära ett väsentligt skattebortfall. Naturligtvis gäller det endast under förutsättning att konsumtionen skulle haft ungefär samma omfattning även om möjligheten till skattefria inköp ej funnits. Man kan förmoda, att de problem som ovan berörts tidigare varit av ringa betydelse. Med tanke på den ytterst snabba expansionen av utlandsresorna torde dock i nuläget ej kunna bortses från problemen. De, som ofta reser utomlands, får en icke oväsentlig skattemässig fördel. Då det är sannolikt, att högre inkomsttagare i större utsträckning än låglönegrupper reser utomlands, understryker detta alltså den regressiva karaktär som den indirekta beskattningen ändock har. Det är därför angeläget att dessa problem uppmärksammas. Vid den avvägning av för- och nackdelar med en omstrukturering av relationerna mellan direkt och indirekt beskattning, som Folkpartiets Ungdomsförbund gjort, har vi kommit till slutsatser som i stor utsträckning överensstämmer med allmänna skatteberedningens. Folkpartiets Ungdomsförbund är snarare benäget att gå längre än beredningen, när det gäller ett vidgat utnyttjande av allmän indirekt beskattning. c) Den indirekta skattens utformning Vad gäller den indirekta beskattningens utformning, delar vi beredningens allmänna målsättning, att »den generella indirekta skatten bör fördelas mellan de fysiska personerna i förhållande till deras konsumtion av varor och tjänster». De relativt höga kraven på avkastningen medför att ettledsskatter i något av produktions-, partihandels- och/eller detaljhandelsleden skulle kräva ett så stort skatteuttag att riskerna for skattebortfall måste anses avsevärda. Vill man undvika de kumulativa inslagen i den indirekta beskattningen måste flerledsskatter av kaskadtyp avvisas. Vi hälsar med tillfredsställelse allmänna skatteberedningens negativa inställning till ett intensivt användande av bruttobeskattaing-

328 en. Således återstår en mervärdeskatt. Vi finner liksom beredningen stora fördelar förbundna med en sådan skatt. Genom att investeringar undantas från beskattningen elimineras de kumulativa momenten helt. Mervärdeskattesystemet blir därmed neutralt i förhållande till hur produktionen och distributionen är uppdelad på olika företag och ger inga incitament till vertikal integration. Beredningen framhåller möjligheten att använda merskattesystemet i konjunkturpolitiskt syfte genom att inskränka eller upphäva rätten till undantag för investeringar. Vi vill därvidlag instämma i det särskilda yttrandet av herrar Gustafson m. fl. och bestämt understryka att detta endast får ske i yttersta undantagsfall. Ett viktigt motiv för införandet av mervärdeskatt är den växande internationella handeln. Beskattningen bör i så liten utsträckning som möjligt påverka konkurrensen mellan företag i olika länder. Ett allmänt tillämpande av den s. k. destinationslandsprincipen är därför önskvärd. En indirekt beskattning utformad som mervärdeskatt ger möjligheter att på ett enkelt sätt avlyfta exportföretagens skattebelastning. d) Sammanfattning Folkpartiets Ungdomsförbund tillstyrker skatteberedningens förslag vad gäller slopande av punktbeskattaingen, en ökad användning av den indirekta beskattningen och utformningen av den indirekta beskattningen såsom mervärdeskatt. Vi finner det ytterligt angeläget, att en skattereform i dessa avseenden snarast kan genomföras. De olägenheter som skulle undanröjas genom en reform i denna riktning är i gällande skattesystem så allvarliga att en försening av reformen inte är acceptabel. II Familjebeskattning Frågan om sär- eller sambeskattning kan icke ses isolerad från könsrollsproblematiken och därmed strävandena att nå fram till en verklig jämlikhet för män och kvinnor. Med detta avses icke, vilket skatteberedningen synes föreställa sig, att det idag icke skulle råda juridisk likställdhet mellan män och kvinnor. Även om man kan peka på områden där så de facto inte är fallet exempelvis inom äktenskapslagstiftningen är detta inte kärnfrågan. Vad som menas

med kravet på verklig jämlikhet är att man kommer bort från traditionella föreställningar om vad som är manliga och kvinnliga sysslor, såväl inom arbetslivet som familjen. För att man skall kunna komma dithän är det nödvändigt att man reformerar lagar och institutioner som är utformade i ett samhälle där kvinnans naturliga plats ansågs vara hemmet och som nu därför bidrar till att konservera liknande föråldrade föreställningar. Ett viktigt sådant område är familjebeskattningen och de därmed sammanhängande frågorna om omfattningen och utformningen av stödet till barnfamiljerna. Det måste givetvis vara orimligt att vare sig straffa eller belöna det förhållandet, att två människor lever i ett äktenskap. Familjestödet bör enligt vår uppfattning endast utgå till barnfamiljer. Vi vill därmed också betona att det icke förhåller sig så -T vilket skatteberedningen synes tro - att kritiken mot den nuvarande familjebeskattningen enbart är betingad av dagens arbetsmarknadspolitiska situation. Även om det otvivelaktigt är så att dagens bristsituation på arbetsmarknaden avsevärt skulle kunna förbättras genom en mer tidsenlig familjebeskattning är detta icke avgörande för vår inställning. Denna är grundad på vår principiella uppfattning att val av livsform och yrke skall kunna ske på för män och kvinnor lika villkor i enlighet med den enskildes förutsättningar och intressen. Skatteberedningen har, i den mån beredningen över huvud taget beaktat jämlikhetsideologien, synbarligen den uppfattningen att det av beredningen förordade sambeskattningssystemet icke är oförenligt med denna princip. Denna uppfattning kan FPU inte dela. Tvärtom medför sambeskattningen - såväl i dess nuvarande utformning som i den av beredningen föreslagna - härvidlag allvarliga nackdelar. a) Dubbelt grundavdrag Rätten för den förvärvsarbetande parten i ett äktenskap att utnyttja den hemmavarandes grundavdrag (ortsavdrag) motiverar beredningen med att två personer skall ha sin försörjning av familjeinkomsten och »att man därför inte funnit det rättvist att likställa dessa familjer med en ogift person». Beredningen säger sig ha »svårt att inse att detta förhållande kan innefatta en teoretisk invändning mot sambeskattningen . ..» (s. 276). Beredningen utgår härvidlag ifrån

329 vad man kallar ett kollektivistiskt synsätt på skatteförmågeprincipen, d. v. s. att man i första hand tar avseende vid det kollektiv som för sin försörjning är beroende av en viss inkomst. Beredningens tolkning av skatteförmågeprincipen i detta avseende - vilken är grundläggande för beredningens negativa syn på särbeskattningen - kan sägas vara godtycklig så till vida som ett mer genomfört kollektivistiskt synsätt oundvikligen måste leda till ett hänsynstagande i beskattningen vid andra fall av hushållsgemenskap än man-hustru. Att beredningen undviker att dra dessa konsekvenser och istället kommer fram till denna mer begränsade kollektivistiska princip måste ses som en följd av att skatteberedningen med sin tolkning av skatteförmågeprincipen helt enkelt önskat beskriva det nuvarande läget. Genom rätten till det dubbla grundavdraget ger samhället betydande skattelättnader till familjer där endast en av makarna förvärvsarbetar, oberoende av förekomsten av barn eller ej. Vi finner ett sådant förhållande orimligt. Om en familj vill utnyttja sin ekonomiska standard så att den ena av makarna inte har yrkesverksamhet så ska detta givetvis stå familjen fritt. Men äktenskapet är inte längre någon försörjningsinstitution och det finns därför inte något skäl för samhället att genom skattelättnader understödja just denna livsform. b) Den mildare beskattningen av gifta Det ovan sagda gäller naturligtvis också de fall där båda makarna förvärvsarbetar men där de genom den mildare skatteskalan för gifta få lägre skatt än vad makarna tillsammans skulle ha fått som ogifta. Skatteberedningen menar att de två skalorna är erforderliga för att man skall kunna åstadkomma »en rimlig differentiering av skattetrycket mellan ensamstående och ogifta (s. 274) och att det faktum att kvinnans inkomst skattelägges efter den mildare skalan» inte kan innefatta något mot henne diskriminerande eller eljest någon invändning från hennes sida mot sambeskattningen» (s. 278). Beredningen förbiser här alldeles att kritiken mot sambeskattaingen härvidlag gäller just detta att de skilda skatteskalorna skapar en skillnad i skattetrycket mellan gifta och ogifta som man finner orimlig, därför att den på samma sätt som rätten till det dubbla ortsgrundavdraget premierar äktenskapet som sådant.

Det är att märka att beredningens förslag att höja tudelningsgränsen för att eliminera den negativa sambeskattningseffekten utvidgar omfattningen av de skattelättnader samhället därmed ger familjerna, återigen oberoende av om de har barn eller ej. c) Sambeskattningens tröskeleffekt Sambeskattningssystemet bidrar alltså till att konservera en föråldrad uppfattning av äktenskapet som försörjningsinstitution. Systemet motverkar också de gifta kvinnomas intresse av att inträda eller kvarstanna på arbetsmarknaden. När hustrun i en familj efter en period av hemmavaro överväger att åter ge sig ut i förvärvslivet är det naturligt att hon betraktar storleken av det ekonomiska nettotillskott som denna yrkesinsats ger henne. Eftersom mannen redan har utnyttjat hustruns grundavdrag kommer hennes inkomst att läggas på toppen av mannens och således beskattas i sin helhet med den höga marginalskatt som därav följer. På motsvarande sätt kan en gift kvinna som har förvärvsarbete fråga sig vilken den negativa nettoeffekten skulle bli för familjens ekonomi, om hon slutade sitt arbete. Skatteberedningen behandlar denna sida av sambeskattningen på ett märkligt sätt. Den uppehåller sig bara vid den arbetsmarknadspolitiska synpunkten, d. v. s. samhällets behov av den kvinnliga arbetskraften, medan den helt bortser från önskemålet att åstadkomma större jämlikhet och valfrihet genom att komma bort från den föråldrade könsrollsindelningen. Genom denna inskränkning kommer beredningen fram till att problemet bara gäller hemmafruar utan barn i yngre åldrar med förutsättningar att få och ta arbete. »En ändring av reglerna för sambeskattning i syfte att stimulera deras intresse för förvärvsarbetet är möjligen inte särskilt angelägen. För flertalet av dem torde den med förvärvsarbetet förenade inkomsten eller tillfredsställelsen med förvärvsarbetet som sådant vara av avgörande betydelse» (s. 281). Bortsett från den principiella anmärkningen mot beredningens otillåtet snäva begränsning av problematiken kan man rikta flera invändningar mot detta resonemang: För det första gäller det inte bara den kategori beredningen nämner utan alla gifta hemmavarande kvinnor. För det andra är påståendet att samhället inte har ett behov att stimulera kvinnor till

330 förvärvsarbete tvivelaktigt. Sambeskattningen har negativa effekter på förvärvsintensiteten hos gifta kvinnor och kanske särskilt då sådana med relativt kvalificerad utbildning som ger relativt hög lön. Det torde icke kunna bestridas att detta är allvarligt i en situation där samhället lider brist på sådan kvalificerad arbetskraft. Den ger kanske också på längre sikt den effekten, att flickor vid utbildningsvalet väljer en lägre utbildning, därför att kvalificerade yrken »inte lönar sig». För det tredje så måste man konstatera att även om man inte skulle vilja stimulera kvinnornas utträde på arbetsmarknaden så bör man ta bort sådana inslag i skattesystemet som motverkar övergången till förvärvsarbete. Och därvidlag bör man inte endast beakta faktorer som är av avgörande intresse utan alla som bidrar i en viss riktning. Till sist: om man nu föreställer sig att den med förvärvsarbetet förenade inkomsten är av avgörande betydelse så menas väl därmed nettoinkomsten, inte inkomsten före skatt? Och nettoinkomsten blir ju mindre just på grund av sambeskattningen. Ett botemedel mot denna sambeskattningens »tröskeleffekt» vilken även beredningen medger kan verka hindrande för kvinnans lust att förvärvsarbeta, vore, menar beredningen, dämpad progressivitet i skatteskalorna. Men då möter man å andra sidan kravet på en rättvis skattefördelning mellan stora och små inkomsttagare, vilket beredningen med rätta anser omöjliggöra en kraftig sänkning av progressiviteten. Beredningen tycks aldrig ha slagits av den tanken att omöjligheten att här finna en godtagbar lösning inom sambeskattningens ram är ett mycket starkt skäl för ett avskaffande av denna typ av familjebeskattningen. d) Förvärvsavdraget Förvärvsavdraget för gift kvinna motiveras av skatteberedningen med önskemålet att ge kompensation för de ökade kostnader som kan uppstå till följd av hustruns förvärvsarbete. Man anser att det icke finns något skäl att bibehålla avdraget för förvärvsarbetande hustru i en barnlös familj. För familjer med barn föreslås däremot en kraftig höjning av förvärvsavdraget. FPU anser att förvärvsavdraget är behäftat med vissa nackdelar. Principiellt är det olyckligt då det bygger på den föråldrade föreställningen att i första hand kvinnan

skall sköta hemmet och att hon om hon börjar arbeta, skall kompenseras för de extra kostnader som detta medför. Praktiskt - som ett led i stödet till barnfamiljerna är det olämpligt, dels då det inte tar hänsyn till att familjer med större barnantal också har större vårdkostnader än en familj med ett barn, dels då stödets storlek är beroende av den förvärvsarbetande kvinnans inkomster, en effekt som ter sig svår att motivera. Beredningens förslag beträffande förvärvsavdraget får naturligtvis ses som en konsekvens av beredningens ställningstagande till sambeskattningen. Att inom ramen för ett sambeskattningssystem avskaffa förvärvsavdraget för yrkesarbetande kvinnor med barn skulle medföra olyckliga konsekvenser. För att motverka sambeskattningens tröskeleffekt är förvärvsavdraget motiverat även för gifta kvinnor utan barn, vilket förordas i reservationer av ledamoten Sven Gustafson. Men i ett särbeskattningssystem bör förvärvsavdrag icke medges. e) Särbeskattning Det torde ha framgått av det ovanstående att FPU i likhet med ledamöterna Meidner, Nilstein och östergren förordar ett särbeskattningssystem. Genom en sådan reform skulle två betydande fördelar uppnås. Den nuvarande orimliga premieringen av äktenskapet som sådant försvinner och medel friställs för att istället insättas där stöd verkligen behövs - hos barnfamiljerna. Och vidare elimineras en faktor med återhållande effekt på kvinnornas förvärvsarbete, valfriheten underlättas och vi kommer närmare jämlikhet mellan könen. Särbeskattning av inkomster skulle medföra att flertalet såväl barnlösa familjer som barnfamiljer erhåller en skatteskärpning. Beredningen menar dessutom att de ogifta genom särbeskattningen skulle erhålla en sänkt skatt. Detta resultat når man på följande sätt: Genom borttagande av de dubbla ortsavdragen och förvärvsavdraget ökar kommunernas skatteunderlag. Vid en given kommunal utgiftssumma kan kommunerna sänka skatten, något som kommer de ogifta till del. FPU finner detta resonemang helt orealistiskt. Kommunerna skulle istället använda de ökade intäkterna till alla de eftersatta behov som finns på de flesta håll. Med fördel skulle också de ökade intäkter som kommunerna därvid får kunna utnyttjas för en kraftig utbyggnad av daghem, lekskolor etc.

331 Samtidigt med en övergång till särbeskattning måste naturligtvis en mycket kraftig ökning av stödet till barnfamiljerna komma till stånd. Genom särbeskattningen frigöres också medel för detta men stödet till denna kategori är idag så otillfredsställande och outvecklat att en än kraftigare höjning än vad denna kostnadsram medger omedelbart bör genomföras. f) Övergångs- och tekniska problem Som ett skäl mot drastiska ändringar i skattesystemet brukar anföras att det är orimligt att snabbt höja skatten för vissa grupper medan andra får en sänkning. Man kan lika gärna vända på resonemanget: om en viss grupp under en längre tid haft en omotiverat gynnad ställning så är det så mycket viktigare att ändringen kommer. Övergångssvårigheter är därför inte i och för sig något argument mot borttagande av de barnlösa familjernas skattemässiga förmånsställning. Betydligt tyngre väger resonemanget att vissa, i synnerhet äldre familjer, inrättat sin tillvaro efter normer och föreställningar som tidigare var rådande. De skulle nu, på grund av en förskjutning av opinionen, få vidkännas en skattehöjning. Detta är utan tvekan ett allvarligt problem speciellt i glesbygder med utpräglat manligt näringsliv, där det helt enkelt kan ställa sig svårt för kvinnor att erhålla förvärvsarbete, även om de så önskar. En särbeskattningsreform måste därför genomföras samtidigt med ökade insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Det är självfallet ett samhällsintresse - alldeles bortsett från de familjepolitiska aspektema att man på en och samma ort kan bereda arbetsmöjligheter för både män och kvinnor. Går inte det, uppstår en dold arbetslöshet bland kvinnorna. Dessa arbetsmarknadspolitiska strävanden bör främst ta sikte på en kraftigt utbyggd omskolnings- och vidareutbildningsverksamhet bland kvinnorna. Det familjepolitiska stödet bör också kompletteras med en allmän sysselsättningsförsäkring, vilket FPU i annat sammanhang föreslagit. Givetvis kan man också överväga särskilda övergångsbestämmelser vid genomförande av särbeskattning, t. ex. att alla familjer där hustrun är över en viss ålder tillåts att göra dubbelt eller åtminstone något förhöjt grundavdrag, trots att bara mannen för-

värvsarbetar. Man kan också tänka sig andra övergångsbestämmelser som medger en smidig behandling av denna kategori. Naturligtvis finns det också vissa tekniska invändningar mot ett särbeskattningssystem. En av de viktigaste är frågan hur man i ett särbeskattningssystem skall förfara med dem som beskattas genom den s. k. faktiska sambeskattningen. Beredningen har anfört de svårigheter som kan uppstå i dessa fall som ett viktigt skäl emot en särbeskattningsreform. FPU instämmer härvidlag i de tre ovannämnda reservanternas åsikt, att beredningen icke underkastat denna problematik en så genomgripande och förutsättningslös granskning att ett sådant bestämt ställningstagande ter sig motiverat. Det torde finnas möjligheter att lösa även denna fråga - så t. ex. genom att medge avdragsrätt för lön till make som arbetar i makans rörelse eller jordbruk. Så har exempelvis skett i Tyskland inom ramen för ett provisoriskt särbeskattningssystem. g) Ny utredning Skatteberedningen har enligt FPU:s mening på ett klart otillfredsställande sätt behandlat den viktiga frågan om sam- och särbeskattningen. Man har haft föga förståelse för det, som vi ser, självklara kravet att ett framtida skattesystem icke får konservera ett redan föråldrat samhällsideal. Sambeskattningens allvarliga principiella och praktiska nackdelar har beredningen förbisett eller bagatelliserat samtidigt som svårigheterna inom ett särbeskattningssystem överdrivits. Och även svårigheterna med själva övergången från sam- till särbeskattning har givetvis överdrivna proportioner. Men övergångssvårigheter kommer alltid att uppstå vid övergång från ett skattesystem till ett annat. Om man skjuter på reformen blir resultatet endast det att nya generationer inrättar sig efter de gamla reglerna. En ny utredning bör snarast tillsättas med uppgift att utreda hur ett särbeskattningssystem skall genomföras, hur de tekniska svårigheterna skall lösas och i vilken takt och med vilka övergångsbestämmelser reformen skall genomföras. Den utredningen bör arbeta skyndsamt. En särbeskattningsreform får inte ytterligare förhalas. Stockholm den 13 november 1964. Gustaf Lindencrona Håkan Mankefors

332 Fredrika-Bremer-förbundet (yttrandet begränsat till att avse socialförsäkringens finansiering, familjebeskattningen vad avser sär- eller sambeskattning och förmögenhetsbeskattningen)

Socialförsäkringens finansiering (kap. 16) FBF ställer sig tveksamt inför den föreslagna omläggningen av försäkringsavgifterna varigenom socialförsäkringens grundförmåner skulle betalas med arbetsgivaravgifter. Tveksamheten gäller bland annat hur en rättvis debitering skall kunna ske av folkpension och sjukförsäkring för »hemmafruar». Genom att avgifterna även för dessa försäkringar kommer att uttagas i form av arbetsgivaravgifter kommer i realiteten ensamstående och familjer där bägge makarna arbetar för sina försäkringsförmåner, få betala en relativt sett högre avgift än den gifta med »hemmafru». Det förbättrade obligatoriska skydd för »hemmafruarna», som FBF i olika sammanhang hävdat bör finansieras genom obligatoriska egenavgifter i samma utsträckning som arbetsgivaravgifterna. FBF anser att de problem den tillsatta kommittén för utredande av vissa frågor om den allmänna pensioneringen har att behandla borde beaktas innan en ändring sker av socialförsäkringarnas finansiering. FBF vill här srinra om de problem, som FBF framförde vid uppvaktningen inför kommittén och som även i detta sammanhang bör uppmärksammas och som sammanfattades sålunda. 1. Lika avgifter bör ge lika förmåner. Familjepension bör följaktligen på samma sätt utgå till såväl män som kvinnor. 2. En progressiv skatte- och familjepolitik bör inriktas på att ge kvinnorna samma möjligheter till eget förvärvsarbete och därigenom samma delaktighet i ATP som männen. Gratispoäng önskas under begränsad tid för vård av minderåriga barn. 3. Under äktenskapet intjänad rätt till ålderspension skall vid äktenskapets upplösning fördelas mellan makarna. 4. Familjepension till frånskild make skall fördelas med hänsyn till antalet år i äktenskapet. Denna rätt till del i makens pension skall vara ovillkorlig. Ett ytterligare motiv för en utbyggd försäkring för hemarbetande med minderåriga

barn, anser FBF föreligga då samhällets resurser vad gäller barnavården är så begränsad. Genom att antalet platser på daghemmen under de sista tio åren icke ökats, måste åtskilliga gifta lämna förvärvsarbetet för att sköta egna barn i hemmen. De alltför knappa vårdmöjligheterna för åldringar tvingar också fram »hemmadöttrar», och under den tid dessa fullgör sina vårduppdrag saknar de enligt nuvarande regler rätt till grunds j ukpenning. Enligt vad som framkommer genom reservationen av hr Meidner m. fl. kommer genom avgiftsuttaget utrymmet för löneökningar att minska. FBF anser att detta torde innebära ökade svårigheter att genomföra den utjämning av mans- och kvinnolönerna, som återstår innan likalönen kan anses vara genomförd.

Den direkta skattens utformning (kap. 22) Familjebeskattningen Sam- eller särbeskattning FBF har i andra sammanhang hävdat att det är synnerligen viktigt att den ena makens ekonomiska villkor icke påverkar den andre makens möjligheter till studier och förvärvsarbete. Detta är också absolut nödvändigt för att full jämställdhet mellan män och kvinnor skall kunna uppnås. FBF anser att i dagens samhälle, bör icke ett skattesystem konstrueras så att det gynnar eller missgynnar äktenskapet som sådant. Med den utgångspunkt, som beredningens majoritet accepterat, nämligen att det följer av skatteförmågeprincipen att den ena makens inkomster skall bli bestämmande för hur stort familjens standardtillskott skall bli genom den andra makens förvärvsarbete, måste ett självständigt val mellan yrkesarbete och hemarbete motverkas. FBF finner det självklart att den förvärvsarbetande kvinnan och hennes familj räknar med att värdet

333 på den efter avdrag för skatt behållna inkomsten inte bara skall uppväga de ökade kostnaderna, som hennes ställning i yrkeslivet medför utan därutöver ge en tillfredsställande behållning för hennes arbete i paritet med vad manliga arbetstagare erhåller. Detta motsäger den uppfattning professor Garsten Welinder givit uttryck åt i en i betänkandet intagen promemoria nämligen att gift kvinna lämnar sitt förvärvsarbete mindre på grund av ekonomiska skäl än av andra orsaker. Det nuvarande skattesystemet medför att den sammanlagda skatten för två förvärvsarbetande makar kan bli högre än om de varit ogifta. En annan olägenhet som påpekats i reservation av hrr Meidner, Nilstein och Östergren är att en betydande s. k. tröskeleffekt uppstår vid gift kvinnas förvärvsarbete. Denna kan medverka till att en del kvinnor överger de förvärvsarbeten de har och att andra hindras i sin önskan att återgå till förvärvsarbete. Tröskeleffekten mildras visserligen i vissa inkomstlägen något genom den av kommittén föreslagna högre tudelningsgränsen, men förblir - speciellt om barn ej finnes - av den storleken att skattesystemet måste verka som en reell spärr för gift kvinnas förvärvsarbete. Detta åskådliggöres tydligt genom följande exempel (hämtat ur reservationen): ena makens inkomst 1970 53 600 andra makens inkomst 1970 13 400 skatt på den lägre inkomsten om vederbörande varit ogift 21,9 % skatt på den lägre inkomsten om vederbörande samtaxeras och hänsyn tages även till andre makens merskatt om barn saknas 51,0% hänsyn tages även till andre makens merskatt om barn finnes 35,5 %. Ett skattesystem uppbyggt efter kommitténs sambeskattningsprincip får således en ur arbetsmarknadssynpunkt hämmande effekt och binder de gifta kvinnorna vid hemmet. Ett konserverande av sambeskattningsprincipen måste därför bidra att bibehålla den stora bristen på arbetskraft då tröskeleffekten gör sig gällande även vid relativt måttliga inkomster. En mot de gifta kvinnorna mera »yrkesvänlig» beskattning skulle enligt FBF:s åsikt lätta den stora bristen på såväl lärare, sjuksköterskor och sjukvårdspersonal som arbetsmarknaden i övrigt. Kommitténs förslag om bibehållande av sambeskattningen bygger, enligt FBF:s me-

ning, på en samhällsbild som icke överensstämmer med dagens, där kvinnorna i allt större utsträckning önskar komma ut i arbetslivet och enligt gjorda undersökningar i allt större utsträckning behövs där. Långtidsutredningens arbetsmarknadsprognos visade att en ökning av de gifta kvinnornas yrkesintensitet är nödvändig. Den antagna ökningen med 220 000 gifta kvinnor på arbetsmarknaden fram till 1970 måste förutsätta ett skattesystem, som bättre anpassar sig till deras situation. Den ökade koncentrationen till tätorter och större städer med ett differentierat näringsliv ger kvinnorna vidare större möjligheter till arbete utanför hemmet och därigenom större ekonomisk självständighet. Skattesystemet får därför icke bli den tillbakahållande faktor, som det av kommittén föreslagna systemet innebär. FBF anser att den av beredningen föreslagna tudelningen innebär ett ännu starkare gynnande av familjen med endast en förvärvsarbetande än för närvarande. Det är, med hänsyn till vad här anförts, naturligt att FBF bestämt motsätter sig sambeskattning och i stället förordar särbeskattning. Den beräkning skatteberedningen har gjort på grundval av gällande skatteskala för ensamstående och som utvisar en ökning av statsinkomsterna på 1 680 miljoner kronor och en skatteskärpning för 800 000 å 850 000 av de 1,9 miljoner familjer med 1 000 kronor per år, kan i detta sammanhang icke anses relevant, eftersom särbeskattningen förutsätter en helt annan skatteskala och förutsättningen för kommitténs arbete varit ett skattetryck om ca 18 miljarder. FBF finner skatteberedningens åsikt: »Att i detta hänseende utföra detaljmässiga skatteberäkningar har tett sig överflödigt», mycket egendomliga. FBF förvånar sig över att skatteberedningen icke konstruerat några alternativ enligt särbeskattning till skatteskala och grundavdrag. Åtminstone någon modell borde ha prövats för ett skattetryck, som motsvarade det, som framkommer vid beredningens förslag till sambeskattning. Avsaknaden av en dylik har gjort att frågan om sam- eller särbeskattning endast av beredningen belysts från allmänna uttalanden. FBF får därför hävda att en grundlig utredning ang. verkningarna av en särbeskattning omgående företages. Vid denna utredning bör tagas hänsyn till alla de problem, som sammanhänger därmed, såsom grundavdra-

334 gen, skatteskala för såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattningen. Grundavdragen Det system med dubbelt ortsavdrag för familjer, där endast ena maken är förvärvsarbetande, anser FBF icke bör tillämpas. Det skapar den tröskeleffekt i vårt nuvarande och det av beredningen föreslagna skattesystemet, som bidrar till att binda kvinnorna vid hemmet och försvårar en återgång till förvärvsarbete. Ehuru FBF icke anser sig böra yttra sig om storleken av skattefritt minimum (grundavdrag) vill FBF ändock understryka att varje höjning av detta samtidigt som äkta makar, där endast en förvärvsarbetar, erhåller dubbelt avdrag, måste bidraga till att öka tröskeleffekten. FBF vill understryka att denna fråga bör utredas samtidigt som särbeskattningen. Vid särbeskattningen kan endast förekomma ett grundavdrag per inkomsttagare. Den chablonartade beräkningen beredningen under vissa antaganden gjort utan att utreda huruvida de negativt berörda familjerna 1970 c:a 100 000 skulle övergångsvis kunna kompenseras på annat sätt visar tydligt bristerna i utredningens arbete. Förvärvsavdragen I tidigare yttranden har FBF hävdat att en bättre överensstämmelse mellan merkostnaden för familjen, när bägge makarna förvärvsarbetar, borde ske. FBF har därvid föreslagit att verifierade kostnader borde få avdragas och fördelas mellan makarna. Därigenom skulle tröskeleffekten vid återinträde i förvärvsarbetet motverkas och en positiv arbetsmarknadseffekt åstadkommas. Vid en övergång till särbeskattning anser FBF emellertid förvärvsavdragens slopande bör diskuteras. Det stöd, som barnfamiljerna bör ha med hänsyn till kostnaden för vård av minderåriga barn har FBF ansett böra i första hand ske genom kontanta generella barnbidrag och vårdbidrag och ej genom skattelättnader. Barnbidrag - barnavdrag Emedan FBF anser att förvärvsavdragen vid särbeskattningen skall upphöra och att barnbidragen bör ge kompensation för de nuvarande förvärvsavdragen och dessutom för barnfamiljernas ökade kostnader på grund av den föreslagna indirekta skatten samt den beräknade fortsatta inflationen, ifrågasätter

FBF huruvida det av beredningen föreslagna beloppet är lämpligt avvägt. Barnbidragens storlek bör ytterligare övervägas vid en utredning angående övergång till särbeskattning. Förmögenhetsbeskattningen

(kap. 25)

FBF anser att vid särbeskattning bör även varje förmögenhetsägare vare sig gift eller ogift särbeskattas. Slutligen vill FBF också uttrycka sin förvåning över att i beredningen icke ingått någon representant för kvinnoorganisationerna trots att förslag om familjebeskattningen framlagts. Vid den korta överläggningen hösten 1963 som dessa organisationer kallades till, fanns ingen möjlighet att närmare precisera några önskemål om särbeskattning. Avslutningsvis vill FBF sammanfatta sina synpunkter sålunda: 1. socialförsäkringen bör icke finansieras genom arbetsgivaravgifter om icke alla arbetstagare erhåller samma förmåner; 2. finansieringen av grundsjukförsäkringen och grundsjukpenningen för »hemmafruar» bör ske genom obligatoriska egenavgifter i samma utsträckning som arbetsgivaravgifterna ; 3. frågan om »hemmafmarnas» sjuk-, invaliditets- och åldringsskydd bör beaktas vid en ev. ändring av socialförsäkringarnas finansieringsförhållanden; 4. utredning bör omgående igångsättas för att allsidigt klargöra vad en särbeskattning skulle medföra för konsekvenser för såväl enskilda skattebetalare i olika inkomstlägen som för arbetsmarknaden. Utredningen bör även överväga ett förslag till en tappvis övergång till en särbeskattning och därmed sammanhängande problem; 5. särbeskattning bör genomföras för såväl inkomst- som förmögenhetsbeskattningen så fort som möjligt varvid endast ett grundavdrag erhålles per inkomsttagare, samma skatteskala tillämpas för gifta och ogifta samt förvärvsavdragen avskaffas. FBF får således avstyrka det förslag beredningens majoritet avgivit, då det innebär ökade svårigheter att genomföra en särbeskattning samt anhålla om förnyad allsidig utredning syftande till genomförande av särbeskattning. Stockholm den 30 oktober 1964. Anna-Greta Hybbinette Anna-Lisa Agnell-Radhe

335 Föreningen Auktoriserade revisorer

Föreningen har icke några principiella invändningar gentemot huvuddragen i förslaget. Föreningen anser att förslaget till mervärdeskatt är väl ägnat att tillgodose det svenska näringslivets krav på konkurrensneutralitet icke minst med hänsyn till att investeringar, som enligt nu gällande regler beskattas, blir befriade från skatt genom avdrags- och restitutionsförfarande. Dessutom torde mervärdeskattesystemet vara mera lämpat än nuvarande form av varubeskattning vid den förskjutning av skattebördan från direkt till indirekt beskattning, som förordas i förslaget. Till den fortsatta behandlingen av förslaget vill Föreningen lämna några synpunkter på vissa detaljspörsmål. Den direkta beskattningens utformning Förvärvsavdrag De föreslagna reglerna beträffande förvärvsavdrag i fall då kvinna med hemmavarande barn under 16 år förvärvsarbetat synes icke ha fått konsekvent utformning. En lämpligare ordning vore enligt Föreningens uppfattning att i dylika fall ge möjlighet till förvärvsavdrag i samma omfattning oavsett om ifrågavarande förvärvsarbete skett genom anställning, egen rörelse, deltagande i makes rörelse eller i jordbruk. Detta kan motiveras bl. a. med att den som driver en egen rörelse som enskild firma genom en ombildning av denna till aktiebolag kan övergå till att deklarera inkomsten av verksamheten såsom inkomst av tjänst. Hustrun till en man, som driver en verksamhet i aktiebolagsform, kommer sålunda att erhålla lön från bolaget för sitt arbete och deklarera denna som inkomst av tjänst, varvid det av kommittén föreslagna högre förvärvsavdraget kan åtnjutas. Om hustrun däremot utför motsvarande arbete inom makens i form av enskild firma bedrivna rörelse, tillerkännes denne enligt beredningens förslag ett förvärvsavdrag å maximalt endast 1 000 kronor. Den juridiska form, vari rörelsen bedrives, bör enligt

Föreningens mening ej vara avgörande föi förvärvsavdragets storlek. Det föreslås, att vid jordbruksinkomst ett schablonavdrag å högst 1 000 kronor skall kunna medges för mannen eller hustrun, beroende på vilkendera som redovisar jordbruksinkomsten. Något kvotavdrag intill 25 % av 16 000 kronor liksom vid kvinnans inkomst av anställning eller egen rörelse föreslås däremot ej ifrågakomma. Någon enhetlig motivering för berörda inskränkning lämnas ej i betänkandet; närmast synes viss tveksamhet beträffande kontrollmöjligheterna ha bidragit till ställningstagandet på angivna punkt. Enligt ett uttalande av beredningen bör avdrag av storleksordningen 1 000 kronor icke - i motsats till vad som angives ofta vara fallet beträffande det nuvarande avdraget å 300 kronor - kunna medges utan effektiv granskning vid taxeringskontrollen. En dylik granskning torde bli av samma tekniska svårighetsgrad oavsett om avdraget gäller 1 000 kronor eller ett något högre belopp. Inkomst av jordbruk bör därför enligt Föreningens uppfattning i här berörda avseende behandlas på samma sätt som inkomst av annan rörelse.

Den indirekta beskattningen Förordningen om allmän omsättningsskatt § 9. Enligt nuvarande varuskatteförordning är försäljning av begagnade personbilar undantagen från skattskyldighet till allmän varuskatt. Enligt beredningens förslag skall däremot all försäljning av begagnade varor omfattas av mervärdeskatten. Föreningen anser, att detta strider mot grundtanken bakom mervärdeskatten, enligt vilken endast tillskapade mervärden skall bli föremål för skattebelastning. Enligt beredningens förslag skulle exempelvis en personbil, som genom nyförsäljningen och därefter följande byten omsättes t. ex. tre gånger, vilket icke kan anses orealistiskt, belastas med mervärdeskatt tre gånger. Detta kan icke anses vara principiellt riktigt. Mervärdeskatten avses dock till

336 sin konstruktion liksom den nuvarande allmänna varuskatten vara en konsumtionsbeskattning. Föreningen vill därför föreslå att bestämmelserna om mervärdeskatt å begagnade varor utformas på sådant sätt, att skatt endast kommer att utgå på tillskapade mervärden. § 13 mom. 1 b. Enligt förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt skall skattskyldighet icke föreligga vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Av förslaget framgår ej, om med ordet »verksamhet» avses företagets hela verksamhet, varför ett förtydligande bör ske. Föreningen anser, att undantag från skattskyldighet bör iöreligga såväl vid överlåtelse av en hel verksamhetsgren som vid överlåtelse av hela verksamheten. § 17. I förslaget jämte anvisningarna till detsamma lämnas föreskrifter om de uppgifter, som skattskyldig skall lämna i faktura eller annan skriftlig handling avseende tillhandahållande, för vilket omsättningsskatt skall utgå. Enligt Föreningens mening bör föreskrivas skyldighet att lämna motsvarande uppgifter även i sådan av köparen upprättad avräkningsnota som omnämnes i 17 § 2 st. § 18. För att avdrag för ingående mervärdeskatt skall medgivas, erfordras enligt skatteberedningens förslag, att skattskyldighet skall föreligga. Sådan skattskyldighet inträder dock icke förrän man enligt § 12 yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara, tjänst eller byggnad. Vid startande av en ny rörelse är det emellertid icke ovanligt att det nya företaget börjar med en mer ellei mindre omfattande investering i byggnader, maskiner och råvaror under en period, då någon yrkesmässig försäljning icke äger rum. Under sådana förhållanden skulle avdragsrätt för ingående mervärdeskatt icke föreligga. Föreningen anser att förslaget till lag bör ändras så, att ett restitutionsförfarande kan tillämpas under ett företags uppbygg-

nadstid även om någon skattepliktig försäljning icke förekommit. Förordning angående införande av förordning om allmän omsättningsskatt Jämlikt § 13 skall näringsidkare vid redovisning av preliminär omsättningsskatt kunna medges avdrag för s. k. lagerskatt - d. v. s. skatt enligt förordningen om särskild varuskatt, förordningen om skatt å vissa pälsvaror samt förordningen om försäljningsskatt - å det lager, som näringsidkaren har den 31/12 1965. Enligt Föreningens mening bör denna rätt även tillkomma byggmästare och jämställda samt eventuellt ytterligare kategorier av näringsidkare för den allmänna varuskatt, vilken belastat det lager, som av dem innehas den 31/12 1965. Dessa har i förordningen om allmän varuskatt behandlats som konsumenter och därför regelmässigt erlagt allmän varuskatt å alla varuinköp. Kostnadsersättning Det är uppenbart, att mervärdeskatten på grund av såväl sin tekniska konstruktion som utsträckningen av skattskyldigheten till nya kategorier av företagare i redovisningshänseende kommer att medföra en mycket betydande och i jämförelse med den allmänna varuskatten ökad arbetsbörda för näringslivet. Sedan 1960 utgår viss kostnadsersättning till skattskyldiga, som har att erlägga allmän varuskatt. Skatteberedningen har föreslagit borttagande av nämnda ersättning vid övergång till mervärdeskatt. Föreningen finner tvärtom alla skäl tala för att en höjning av den nuvarande ersättningen vore sakligt påkallad. Föreningen kan på angivna punkt icke komma med något preciserat förslag men vill starkt förorda, att principen om kostnadsersättning till företagarna för uppbördsarbetet bibehålles och att frågan om ersättningens storlek vid införande av en mervärdeskatt blir föremål för närmare överväganden. Stockholm den 30 november 1964. Per V. A. Hanner Bo Elshult

337 Föreningen

Betänkandet behandlar frågor av grundläggande betydelse för uppbyggnaden av skattesystemet. Centrala områden avser sålunda bland annat avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt socialförsäkringsavgifter, valet av skatteform för den indirekta beskattningen och den närmare utformningen av förslaget till mervärdeskatt, frågan om socialförsäkringens finansiering samt utformningen av den direkta beskattningen av fysiska personer. Spörsmålet om en övergång från nettovinstbeskattning till s. k. bruttobeskattning av företagen är därjämte föremål för ett principiellt ställningstagande. Föreningen finner för sin del ej anledning ingå på en bedömning av den skattepolitiska målsättning, som kommer till uttryck i utredningens avvägningar och förslag. Vissa avsnitt av betänkandet, som berör föreningens verksamhetsområde, skall här behandlas, dock utan anspråk på fullständighet. Föreningen har beträffande socialförsäkringens finansiering med tillfredsställelse konstaterat skatteberedningens strävan att anknyta reglerna för uttagande av avgifter till tilläggspensioneringens avgiftssystem. Debiteringen och uppbörden av socialförsäkringsavgifterna kommer att medföra ett betydande arbete för de lokala skattemyndigheterna, varför det är angeläget med all den förenkling i arbetet, som är möjlig. Ur denna synpunkt hade föreningen gärna sett, att beredningen hade föreslagit en sådan omläggning, att finansieringssystemet omfattat såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet. Härigenom borde ha kunnat skapas enkla och enhetliga regler för finansieringen av denna del av socialförsäkringsområdet. Detta skulle ha medfört bättre förutsättningar för en omläggning till definitiv källskatt. Föreningen anser det vara av vikt, att man vid varje större reform inom beskattningsområdet har även detta mål för ögonen. Det är dessutom angeläget att skapa enkla regler för debitering och uppbörd med tanke på den kommande debiteringen och uppbörden med användande av dataanläggningar. Föreningen har i annat sammanhang haft anledning ifrågasätta huruvida arbetsgivare-

22-4/3386

kronokamrerare

avgifterna icke skulle kunna beräknas direkt på summan av bruttolönerna. I ett yttrande den 19 augusti 1963 till Riksförsäkringsverket över en P.M. angående ifrågasatt ändring av metoden för beräkning av arbetsgivares basbeioppsavdrag har föreningen anfört bl. a. »Efter hand som genom det årliga uppgiftslämnandet kännedom vinnes om relationerna mellan utbetalade löner och avgiftsgrundande belopp synes det vara möjligt att åstadkomma ytterligare förenklingar. I det avseendet bör utredningar göras för undersökning av bl. a. huruvida det är möjligt att med bortseende från basbeloppsavdrag verkställa avgiftsberäkningen direkt på summan av bruttolönerna. Ett sådant förfarande torde kunna medföra avsevärda förenklingar utan att avgiftsberäkningen kommer att medföra mindre riktiga belastningar i framtiden. Det är därjämte troligt att man på arbetsgivarsidan bättre accepterar en bristande överensstämmelse mellan förmånsoch avgiftsberäkningen om i stället vinnes arbetsbesparingar genom ett förenklat uppgiftslämnande. Föreningen vill sålunda föreslå att Riksförsäkringsverket verkställer erforderliga utredningar i här berörda avseende och därefter framlägger förslag om de ytterligare förenklingar som kan vara möjliga.» Föreningen vill även i förevarande sammanhang understryka de anförda synpunkterna. Även statsrevisorerna har i sin till årets riksdag avlämnade berättelse varit inne på liknande tankegångar. Om bruttolönerna lades till grund för beräkning av arbetsgivaravgifterna, skulle enligt föreningens uppfattning skapas förutsättningar att förenkla systemet, särskilt i vad avser lämnandet och kontrollen av arbetsgivaruppgiftema. I det fåtal fall, där arbetsgivare på grund av ett exceptionellt högt antal högavlönade anställda genom ett dylikt förfarande skulle få erlägga avgifter, som väsentligt överstiger vad som kan betecknas som normalt, torde ett jämförelsevis enkelt jämkningsförfarande kunna vara möjligt. Beträffande påförandet av egenavgifter har beredningen uttalat, att vid uttag av dessa avgifter betalningsförmågesynpunkter måste skänkas särskilt beaktande. Beredning-

338 en förordar därför införandet av en viss nedre inkomstgräns, före vilken avgift ej skall påföras, samt att egenavgift ej skall ifrågakomma i de fall, då beskattningsbar inkomst inte föreligger. Vidare föreslår beredningen viss reducering av avgifterna i låga inkomstlägen för att mildra uppkommande tröskeleffekter. Föreningen vill livligt instämma i dessa synpunkter och förslag. Det är ytterligt otillfredsställande att nödgas debitera avgifter i situationer, där taxeringsnämnderna medgivit extra avdrag för att den skattskyldige skall bli helt skattefri på grund av betalningsoförmåga. Grundförsäkringsavgift avses skola debiteras och uppbäras i samband med de allmänna skatterna. Då tilläggspensionsavgiften även i fortsättningen beräknas debiteras som en särskild post å skattsedeln, uppkommer ej några fördelningsproblem mellan statsverket och allmänna pensionsfonden. Den förmånsrätt, som tilläggspensionsavgiften har vid betalning, då en skattskyldig erlagt visst belopp men ej skatten i dess helhet, har ej föreslagits ändrad. Föreningen är emellertid inte helt övertygad om att det företräde, som sålunda tillkommer tilläggspensionsavgiften vid betalning, äger berättigande. Tyvärr nödgas man konstatera, att vissa personer har möjlighet att helt undandraga sig skyldigheten att erlägga skatter eller avgifter till det allmänna. Ofta har det inte samband med betalningsförmåga utan mera avsaknaden av vilja att erlägga skatter. Ibland dessa förekommer att de betalar just det belopp, som erfordras för att tilläggspensionsavgiften skall bli erlagd. Även om det inte är fråga om en stor kategori människor det rör sig om, skapar förfaringssättet dock kritik mot systemet, och de psykologiska verkningarna härav får man inte bortse ifrån. Det verkar stötande på den lojale skattebetalaren, att vissa skall ha möjlighet att helt undandra sig den direkta beskattningen men ändock ha möjlighet att tillgodogöra sig förmåner, som det allmänna erbjuder. Föreningen anser det därför rimligt, att åtminstone grundförsäkringsavgiften skall vara helt betald, innan av erlagda belopp något avräknas på tilläggspensionsavgiften. Beredningens bedömning, att något nämn-

värt merarbete inte torde uppstå vid debiteringen och uppbörden av socialförsäkringsavgifterna sedan de nu planerade dataanläggningarna tagits i bruk, delar föreningen inte. Med erfarenhet från arbetet med tillläggspensioneringen synes det ställt utom allt tvivel, att det här är fråga om merarbete, inte minst med tanke på den serviceverksamhet som de lokala skattemyndigheterna måste utöva. Anknytningen till den preliminära uppbörden kommer givetvis också att öka frekvensen av jämkningsfall o. s. v. Svårigheter eller merarbete vid förslagets genomförande torde emellertid inte behöva innebära något skäl emot att detsamma förverkligas. Det är emellertid angeläget, att man från början har klart för sig att det behövs en betydande och helhjärtad insats från de lokala skattemyndigheternas sida. När dessa genom dataanläggningarnas tillkomst befriats från en del rutinarbeten, torde utrymme förefinnas för medverkan i nya uppgifter. Det är att märka, att ett ökat uttag av socialförsäkringsavgifter föranleder ökade krav på kontroll, i vart fall så länge inga avgörande förenklingar i metoden för uttagandet kommer till stånd. De lokala skattemyndigheterna kan här spela en viktig roll. Föreningen vill också begagna tillfället peka på den medverkan, som de lokala skattemyndigheterna efter en datareform skulle kunna lämna vid administrationen av mervärdeskatten. Ett övertagande av debiteringen av tilläggspensionsavgifter i vidare mån än vad nu är fallet skulle för övrigt efter en sådan reform också kunna tänkas. Redan nu vill föreningen betona angelägenheten av att en omfattande upplysnings- och undervisningsverksamhet föregår reformeringen av socialförsäkringens finansiering. Det är viktigt, att de som på det administrativa planet skall medverka vid handläggningen ges tillfälle till undervisning. Även gentemot arbetsgivare och anställda bör en effektiv upplysningsverksamhet komma till stånd. Borås och Jönköping den 10 november 1964. Elis Winnermark G. Gyllborg

339 Försäkringskasseförbundet (yttrandet begränsat till frågan om socialförsäkringens finansiering)

Förslagets

omfattning

Beredningens förslag har begränsats till att omfatta finansieringen av folkpensioneringen ( m e d undantag för kommunbidragen) samt sjukvårdsförsäkringen och den s. k. hemmafruförsäkringen. Beredningen har ej ansett sig böra ingå på finansieringen av yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna med motiveringen, beträffande yrkesskadeförsäkringen att den f. n. är föremål för en särskild utredning och att finansieringsreglerna i samband därmed även torde k o m m a under bedömande, och beträffande arbetslöshetsförsäkringen att innevarande års riksdag beslutat vissa ändringar såväl av arbetslöshetsförsäkringens materiella utformning som av dess finansieringsregler. Förbundet beklagar att m a n inte, när avsikten varit att företa en samlad översyn av finansieringssystemet inom socialförsäkringen, även kunnat få med finansieringen av yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna i förslaget. Yrkesskadeförsäkringen, som är en obligatorisk försäkring, finansieras ju f. n. med arbetsgivaravgifter, som huvudsakligen debiteras tillsammans med arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Förmodligen kommer väl finansieringen av yrkesskadeförsäkringen även i fortsättningen att ingå i samma system som socialförsäkringen i övrigt. Det hade därför varit önskvärt att hänsyn kunnat tagas till denna försäkringsgrens finansiering i samband med beredningens överväganden om avgiftsuttag till den allmänna försäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen intar en annan ställning i det nuvarande socialförsäkringssystemet, eftersom den bygger på frivillig anslutning till arbetslöshetskassor. Förbundet har vid flera tillfällen hävdat att även denna försäkring borde vara obligatorisk. Vid en sådan ordning hade det varit angeläget att även denna försäkring hade inordnats i samma finansieringssystem som övriga socialförsäkringar. Beredningens förslag omfattar ej heller frågan om finansieringen av sjukpenningförsäkringen till förvärvsarbetande. Med den

allmänna uppläggning som förslaget har, skulle en omläggning av finansieringssystemet för sjukpenningförsäkringen till förvärvsarbetande innebära, att det nuvarande systemet med egenavgifter helt utmönstrades, såvitt avser de anställda, och att arbetsgivaravgift uttogs i stället. En sådan omläggning skulle visserligen ur administrativ synpunkt vara önskvärd, men den ökning av arbetsgivaravgiften som erfordras härför är ej realistisk, såvida grundförmånerna skall finansieras genom arbetsgivaravgifter på det sätt som föreslagits. Utöver de skäl, som beredningen anför mot en sådan ökning av arbetsgivaravgiften som en finansiering genom enbart arbetsgivaravgifter för såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet skulle förutsätta, kan anföras, att ett sådant finansieringssystem vid en mera omfattande arbetslöshet skulle vara ytterst känsligt. Samtidigt som försäkringens intäkter minskade skulle enligt vunna erfarenheter ersättningsanspråken från socialförsäkringen väsentligt öka. Sådana synpunkter finns för övrigt redovisade även i förarbetena vid tillkomsten av den allmänna sjukförsäkringsfonden. R e d a n det nu föreslagna finansieringsunderlaget avseende grundförmånerna påverkas på enahanda sätt av skiftningar i konjunkturerna. Med den begränsning, som således måste iakttagas beträffande arbetsgivaravgiftens omfattning, konstaterar beredningen, att man kan inrikta sig på att låta ändrade finansieringsregler avse i första hand antingen grundförmånerna eller tilläggsförmånerna. Beredningen föreslår, att förslaget i första hand bör ta sikte på grundförmånernas finansiering med motiveringen att det är företrädesvis inom denna del av socialförsäkringsområdet som särskilt kraftiga kostnadsökningar är att vänta samt att det främst är mot finansieringsreglerna inom denna del av socialförsäkringen som kritik yppats och krav på reformer framförts. Beredningens ställningstagande kan givetvis motiveras på sätt som skett. Förbundet vill dock framhålla, att det ur principiell synpunkt hade varit riktigare att med arbetsgivaravgifter finansiera tilläggsförmånerna

340 inom socialförsäkringen, som ju är beroende av inkomstens storlek. Frågan om finansieringen av grundförmånerna, som är lika för alla, borde ur principiell synpunkt ha lösts på annat sätt. I detta sammanhang erinras om att en betydande del av socialförsäkringens sjukvårdskostnader utgöres av sjukhusvårdsavgifter. Förbundet har i olika sammanhang hävdat att dessa sjukhusvårdsavgifter, som motsvarar endast en ringa del av sjukhushuvudmännens totalkostnader för sjukhusvården, helt borde bekostas av sjukhushuvudmännen. För en sådan ordning - som även skulle innebära betydande administrativa fördelar - uttalade sig i princip redan 1944 års riksdag. Avgiftsuttagets

utformning

Förbundet har i princip ingenting att erinra mot huvudlinjen i beredningens ställningstagande, att ett ökat intäktsbehov inom socialförsäkringen bör mötas med ett ökat inslag av avgiftsfinansiering; ej heller mot att dessa avgifter för de anställdas vidkommande konstrueras som arbetsgivaravgifter och för övriga inkomsttagare som egenavgifter av i princip motsvarande storlek, d. v. s. samma system som f. n. gäller inom tilläggspensioneringen. Den motivering, som beredningen lämnar för detta sitt ställningstagande, är enligt förbundets mening övertygande. Att därvid, som beredningen föreslår, slopa det nuvarande basbeloppsavdraget som avgiftsfri inkomst och uttaga avgift även på dessa inkomster efter samma procentsats som gäller för arbetsgivaravgiften inom tillläggspensioneringen, är en lösning som kommer att medföra avsevärda administrativa kostnadsbesparingar inom debiterings- och uppbördsväsendet. Förbundet har ingenting att erinra mot detta och ej heller mot systemet att som komplement till dessa avgifter uttaga ett procentuellt tillägg på hela lönesumman upp till tilläggspensioneringens övre gränsbelopp. Förbundet accepterar sålunda huvudlinjerna i beredningens förslag. Vid granskning av de olika punkterna i förslaget har emellertid förbundet funnit att förslaget i flera avseenden aktualiserar frågor och medför konsekvenser, vilka förbundet skulle önskat utredda och presenterade innan definitiv ställning tas till förslaget. I det följande kommer några sådana frågor att tas upp. Sjukpenningskalan Ett genomförande av beredningens förslag beträffande ändrade relationer mellan direkt

och indirekt beskattning kommer, om den nuvarande skattefriheten för sjukpenning bibehålles, att medföra att kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen kommer att bli lägre än vad den är f. n. En översyn av sjukpenningskalans konstruktion och omfång torde därför, bl. a. av denna anledning, vara påkallad. Åldersgränser Inom tilläggspensioneringen gäller f. n. en allmän övre åldersgräns för avgiftsuttag vid 65 år. Däremot tillämpas ingen nedre åldersgräns ifråga om uttag av arbetsgivaravgifter. Inom sjukförsäkringen tillämpas ej några åldersgränser överhuvud, såvitt avser uttaget av arbetsgivaravgifter. Beredningen föreslår nu att för uttag av arbetsgivaravgift för såväl grundförmånerna, som tilläggspensioneringen skall gälla såväl en övre åldersgräns vid 65 år som en undre vid 16 år. Det hade givetvis varit önskvärt ur administrativ synpunkt att inga åldersgränser alls hade behövt tillämpas. Förbundet har emellertid ingenting att erinra mot den övre åldersgränsen för uttag av arbetsgivaravgift. Däremot ifrågasattes den undre åldersgränsen för arbetsgivaravgifter. Grundskolans genomförande innebär ju att personer under 16 år endast i obetydlig utsträckning kan inneha anställning. Ett slopande av denna gräns skulle innebära väsentliga administrativa fördelar. Vad gäller grundförsäkringsavgiften har förbundet ingenting att erinra mot att båda åldersgränserna tillämpas. Debitering

och uppbörd

av

arbetsgivaravgift

Förbundet har ingenting att erinra mot beredningens förslag att arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner debiteras och uppbäres i anslutning till arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen. Förbundet ifrågasätter dock om inte den nuvarande gränsen för direktdebitering av arbetsgivaravgiften bör höjas av administrativa skäl. Antalet direktdebiterade avgifter från Riksförsäkringsverket, med det extra arbete som detta medför, kommer annars att öka avsevärt. Besvär Förbundet har ingenting att erinra mot beredningens förslag att, beträffande arbetsgivaravgiften till socialförsäkringens grundförmåner, samma regler skall tillämpas ifråga om besvärsordningen som i motsvarande

341 hänseende gäller i fråga om arbetsgivaravgifter till övriga socialförsäkringar. När det gäller grundförsäkringsavgiften konstaterar beredningen att denna äger ett nära samband med den avgiftspliktiges inkomsttaxering och föreslår därför att den besvärsordning, som finns för debiteringsoch taxeringsområdet, skall tillämpas beträffande grundförsäkringsavgifterna. Förbundet ifrågasätter lämpligheten härav. I vissa fall blir nämligen storleken av den pensionsgrundande inkomsten av betydelse även för beräkningen av den grundförsäkringsavgift som skall påföras. Att då ha olika besvärsordningar medför betydande olägenheter. Även med hänsyn till de svårigheter, som sammanhänger med bestämmandet av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen, är det viktigt att man har samma besvärsordning för grundförsäkringsavgifterna som för arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringAdministrativa konsekvenser Även om ett realiserande av beredningens finansieringsförslag medför att differentierade avgifter ej kommer att uttagas för försäkringens grundförmåner, kan detta förhållande ej utgöra något sakligt underlag för att ställa försäkringskassornas nuvarande status under omprövning. Försäkringskassornas nuvarande ställning som självständiga juridiska personer har varit av mycket stor betydelse, inte minst därför att kassorna därigenom haft möjligheter

att snabbt anpassa sin förvaltning efter de ökade krav som ställts på dem i samband med genomförandet av de många och stora reformerna inom kassaverksamheten under den senaste tioårsperioden. Det skulle enligt förbundets uppfattning vara mycket betänkligt om kassornas nuvarande status förändrades. Ingen som känner förhållandena torde bestrida att kassorna just på grund av sin friare ställning och möjligheter till snabb anpassning av förvaltningen, kunnat på ett bra sätt föra ut i praktiken de stora reformerna på socialförsäkringsområdet. En annan väsentlig sak, som bör omnämnas i detta sammanhang, är det lekmannainflytande som finns i kassornas förvaltning och som vuxit fram genom den självständiga ställning som kassorna haft. Betydelsen av detta lekmannainflytande kan inte nog värderas. Bl. a. med hänsyn till den decentralisering av socialförsäkringsverksamheten som skett under senare år är det i högsta grad angeläget att detta lekmannainflytande i kassorna inte begränsas. Med hänvisning till vad som här anförts om fördelarna av kassornas nuvarande självständiga ställning och med tanke på att utvecklingen på socialförsäkringsområdet torde komma att fortsätta i oförminskad takt, vill. förbundet kraftigt understryka nödvändigheten av att kassornas nuvarande status inte förändras. Stockholm den 2 november 1964. Georg Pettersson Ingvar Nordin

Gotlands handelskammare (till kommerskollegium) Se Näringslivets skattcdelegation, s. 422.

342 Guldsmedsbranschens leverantörförening, Guldsmedsmästarnes riksförbund och Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund

Guldsmedsbranschen har sedan år 1941 haft en särbeskattning av sina äkta varor. Branschens organisationer har vid uppvaktningar inför Herr Finansministern, i skrivelser till Kungl. Finansdepartementet och vid besök hos Kungl. Finansdepartementets Rättsavdelning vid ett flertal tillfällen redogjort för den h ä m m a n d e inverkan som det nuvarande försäljningsskattesystemet haft och har då det gäller den reguljära branschens möjligheter till konkurrens på lika villkor. Även om omsättningen inom branschen som helhet stigit genom åren, vilket får betraktas som en naturlig följd av den standardhöjning som ägt rum i landet, så har försäljningen av guldsmedsvaror dock icke ökat i samma takt som försäljningen av andra varor inom flertalet närstående branscher. Det hittillsvarande försäljningsskattesystemet h a r även drabbat branschens varor med stor orättvisa, eftersom produkter som saknar all anknytning till begreppet lyxvaror belagts med ifrågavarande skatt: sakralt silver, släta ringar, matsilver o. d. För branschens utövare har uppgiften att vara uppbördsmän åt den svenska staten betytt ett stort merarbete på grund av den minutiösa bokföring och de redovisningssystem som ålagts branschens utövare i syfte att skapa kontrollmöjligheter åt Kungl. Kontrollstyrelsen. Ersättning har icke utgått i någon form för ifrågavarande arbetsinsatser. Guldsmederna har i stället måst vidkännas betydande merkostnader i samband med utförandet av sina extra åligganden. Den svenska guldsmedsbranschens ställning i förhållande till andra branscher med varor av närbesläktad karaktär har blivit alltmera ohållbar. Konkurrensen från utländska guldsmedsföretag har under senare år skärpts i mycket hög grad. Som exempel härpå m å nämnas bortfallet i Danmark, med verkan från och med den 1 april 1963, av försäljningsskatten på guldsmedsvaror. Detta förhållande har medfört, att den svenska allmänheten i allt högre grad begagnat sig

av möjligheten att göra inköp av guldsmedsvaror till lägre priser i Danmark. Svenska turisters inköp i utomskandinaviska länder av framför allt guldvaror har ökat i en omfattning, som är ägnad att ingiva betydande oro hos de svenska näringsutövarna. De förnämsta skälen till att ifrågavarande inköp kunnat och kan ske till priser som i många fall understiger de svenska guldsmedsföretagens självkostnader är frånvaron av tullar och försäljningsskatt i berörda länder. Det är emellertid icke enbart bristen p å möjligheter till konkurrens med andra branscher inom landet och med guldsmedsföretag utanför Sverige, som försatt den svenska guldsmedsbranschen i den ytterst prekära situation, i vilken den befinner sig. På grund av försäljningsskattens existens har det inom Sverige etablerats företag av mindre nogräknad art, vilka företag på ett flagrant sätt eluderat försäljningsskatteförordningen. De har genom att anlita bulvanföretag för sitt vidkommande försatt gällande förordning helt eller delvis ur spel. Försäljningsskatten har vare sig uppburits eller redovisats. Detta förfarande har satts i system och följden härav har blivit, att den svenska statskassan årligen undandragits stora belopp i försäljningsskatt. För de lojalt u p p t r ä d a n d e näringsutövarna har detta resulterat i att en ny form av konkurrens uppstått. D e n n a konkurrens med betydande prisunderbud från de engagerade företagens sida har inte varit möjlig att möta för den reguljära branschens utövare. Chefen för Kungl. Finansdepartementets Rättsavdelning har kontinuerligt hållits underättad om ovan skildrade förhållanden. Kungl. Kontrollstyrelsen torde kunna bestyrka riktigheten därav. De företag av betydande storleksordning som det här är fråga om är fortfarande aktiva. Intill dess att försäljningsskatten på guldsmedsvaror avvecklats kommer företagen av allt att döma att fortsätta sin verksamhet. Detta betyder att den reguljära

343 branschen kan komma att försättas i en mycket kritisk situation. Branschens organisationer har med stor uppmärksamhet följt denna utveckling och är beredda att inkomma med ytterligare detaljrapporter samt att framlägga bevismaterial. Ett borttagande av försäljningsskatten på äkta guldsmedsvaror kommer att medföra av Allmänna Skatteberedningen förutsedda prissänkningar inom branschen. Branschens fabrikanter och grossister kommer att vara de som i första h a n d drabbas av likvida svårigheter i samband med det uppskjutande av inköp som kan bli följden om omläggningen av beskattningen sker på i förväg angiven tidpunkt. Vi vågar därför förutsätta att guldsmedsbranschens kreditproblem, om så erfordras, gives viss prioritet.

Branschens organisationer ansluter sig i princip till Allmänna Skatteberedningens i betänkandet redovisade förslag att låta det nya skattesystemet, evad det gäller den indirekta beskattningen, få formen av en mervärdeskatt, under förutsättning att försäljningsskatten avvecklas i samband med mervärdeskattens införande. Stockholm den 20 oktober 1964. Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund Nils-Ulf

Svensson

Guldsmedsbranschens David

Leverantörförening

Holmgren

Guldsmedsmästarnes

A.

Riksförbund

Ström

Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund Allmänna synpunkter Av grundläggande betydelse för Allmänna skatteberedningens arbete har varit den i direktiven angivna frågan om ett ökat inslag av indirekt beskattning i syfte att därigenom bereda utrymme för lättnader i den direkta skatten. Härigenom har beredningens förslag kommit att spänna över ett vidsträckt område, omfattande icke endast inkomst- och förmögenhetsbeskattning utan även konsumtionsbeskattning och socialförsäkringens finansiering. Med utgångspunkt från kravet på ett givet totalt skatte- och avgiftsuttag måste resultatet av kommitténs arbete betraktas som en enhet, där mer genomgripande förändringar i någon av de ingående komponenterna icke kan ske utan vittgående konsekvenser. Våra organisationer - som här nedan kommer att mera ingående utveckla sina synpunkter på frågan - delar helt det i utredningen vitsordade behovet av en lättnad i den direkta beskattningen av fysiska personer. Enighet om att tillgodose detta behov torde råda inom flertalet befolknings- och intressegrupper i vårt land. Det torde därför vara överflödigt att här närmare ingå på de allmänna motiv, som talar för en ändrad av-

vägning av skattebördan mellan å ena sidan den direkta och å andra sidan den indirekta beskattningen, särskilt mot bakgrunden av att det svenska skattesystemet härigenom skulle bringas i överensstämmelse med de principer, som varit vägledande för beskattningens utformning i flertalet andra industriländer. De lösningar, som presenterats i betänkandet, har grundats på omfattande och värdefulla analyser i fråga om en mångfald olika faktorer i samhällslivet, som har betydelse för en ändamålsenlig utformning av beskattningen i vårt land. Resultatet präglas emellertid helt naturligt även av en sammanvägning av de synpunkter, som m a n med utgångspunkt från olika värderingar kan anlägga på ett nytt skattesystem som sådant. Därigenom har - vilket hälsas med tillfredsställelse - de framlagda förslagen inom beredningen kunnat biträdas av en nästan enhällig majoritet. I några väsentliga avsnitt har detta resultat blivit sådant, att det för handelns vidkommande kan biträdas. Ifråga om en del av de föreslagna reformerna framstår det å andra sidan såsom uppenbart att deras genomförande för handeln eller vissa grupper inom handeln kommer att medföra - i en del fall allvarliga - olägenheter

344 och svårigheter. Vi avser att här nedan i samband med behandlingen av betänkandets olika avsnitt närmare belysa dessa. Framhållas bör också att handeln, som har en i förhållande till sin omsättning relativt blygsam investeringsvolym, endast i mindre grad kommer i åtnjutande av de skattelättnader, som avdrag för investeringsvaror i samband med genomförandet av en mervärdeskatt kan komma att innebära. Samma förhållande gäller beträffande slopandet av energiskatten. Efter ingående bedömning av skatteberedningens förslag, icke tagna var för sig utan sedda som helhet, har vi dock kommit till den uppfattningen, att de allmänna synpunkter, som talar för ett förverkligande av förslagen, överväger i förhållande till de påtagliga olägenheter, med vilka m a n har att räkna. En förutsättning för att vi principiellt skall kunna ansluta oss till dessa förslag är att de icke i samband med den slutgiltiga behandlingen i några väsentliga delar ändras så att handelns intressen kommer att åsidosättas. Skulle denna förutsättning icke uppfyllas, måste vårt ställningstagande till åtskilliga delar av beredningens förslag omprövas.

i utredningen - som talar för att en starkare vertikal integration generellt sett skulle medföra fördelar för näringslivet. T v ä r t o m måste i många fall en oförändrad grad av vertikal integration vara att föredra. Erfarenheterna från länder, som tillämpar bruttoomsättningsskatter, har också givit vid handen, att skattebördan för en rad näringsgrenar, kanske framför allt för partihandeln, framstått som så uppenbart orimlig, att en enhetlig procentsats icke kunnat tillämpas utan att särbestämmelser måst införas, vilket medfört mycket besvärande komplikationer i skattesystemet. D å vi för vår del, som ovan nämnts, är beredda att i princip godtaga skatteberedningens nu remitterade förslag - av vilka för övrigt de som gäller finansieringen av socialförsäkringen m e d arbetsgivaravgifter samt införandet av en mervärdeskatt har vissa inslag av bruttobeskattningskaraktär förutsätter vi, att frågan om ersättandet av nuvarande nettovinstbeskattning med något slag av bruttobeskattning slutbehandlats i och med det uttalande av företagsskatteutredningen, som redovisats i betänkandet. Socialförsäkringarnas finansiering

Företagsbeskattning - bruttoskatt Önskemålet att snarast möjligt få fram ett förslag inom området för de fysiska personernas beskattning har medfört, att skatteberedningens arbete icke kommit att omfatta den komponent i skattesystemet, som företagsbeskattningen utgör. I och för sig är det beklagligt att sålunda en betydelsefull del av beskattningsområdet utelämnats i samband med det nu framlagda, omfattande reformförslaget. Vi vill dock hälsa med tillfredsställelse, att företagsskatteutredningen tagit ställning till och avvisat tanken på att ersätta nuvarande nettovinstbeskattning av företagen med en renodlad bruttoskatt. Några av de väsentligaste skälen härför har redovisats i betänkandet. Sålunda framhålles att en bruttoskatt hårdare skulle drabba de exporterande företagen och andra näringsgrenar, där internationell konkurrens förekommer, än sådana näringsgrenar, som är skyddade från internationell konkurrens. En bruttoskatt skulle också komma att med speciell skärpa rikta sig mot företag och näringsgrenar, där produktionsinsatsen är relativt begränsad i förhållande till värdet av inköpta varor, dvs. mot företag, som kännetecknas av förhållandevis låg grad av vertikal integration. Det finns ingenting - framhålles

Frågan om i vilka former socialförsäkringarna bör finansieras är synnerligen komplicerad, ett förhållande som blir särskilt påtagligt om m a n - såsom nu är fallet - samtidigt måste ta hänsyn till effekten och ändamålsenligheten av andra väsentliga förändringar inom det totala skatte- och avgiftssystemet. De synpunkter, som vi här nedan kommer att redovisa rörande socialförsäkringsavgifterna, får därför ses som en del av vårt ställningstagande till beredningens samlade förslag som helhet betraktat där, som vi tidigare påpekat, ett nära samband raider mellan de olika delförslagen. Vi avser därför icke att i detta sammanhang bedöma de problem, som sammanhänger med socialförsäkringen ur en isolerad synvinkel. Socialförsäkringen avser att utgöra ett försäkringsskydd, som skall dels tillförsäkra alla medborgare vissa grundförmåner och dels utgöra en garanti mot inkomstbortfall. Beredningens förslag gäller finansieringssystemet för socialförsäkringens grundförmåner. Även om socialförsäkringsskyddet ej i sin helhet kan finansieras efter rent försäkringsmäsisiga principer måste dock - vilket jämväl beredningen gjort - sambandet mellan försäkringens förmånssida och dess kostnadssida mycket starkt betonas.

345 E t t avskaffande av egenavgifterna för de anställda i kombination med en övergång till finansiering via arbetsgivaravgifter kan enligt vår mening leda till en försvagning av detta samband. M a n kan nämligen befara en bristande förståelse från arbetstagarnas sida för de kostnader arbetsgivaravgifterna innebär för företagen, liksom för det ekonomiska värde, som avgifterna i verkligheten utgör för de anställda, ö k a d e förmåner sammanhängande med en höjning av arbetsgivaravgifterna värderas sannolikt ej lika högt som en ökning av den kontanta lönen. Beredningen har då den framlagt sitt förslag utgått ifrån att den höjda arbetsgivaravgiften helt skall övervältras på arbetstagarna, varigenom företagens kostnadsläge icke skulle påverkas i ogynnsam riktning. En övergång till kollektiva arbetsgivaravgifter måste därför också enligt vår mening bygga på den bestämda förutsättningen att arbetstagareorganisationerna vid de avtalsförhandlingar, som kommer att föras, då beslut i enlighet med beredningens förslag föreligger eller kan förutses, är beredda att taga vederbörlig hänsyn till den kostnadsbelastning för företagen, som systemet med arbetsgivaravgifter kommer att medföra. Denna förutsättning är av särskild betydelse med tanke på situationen för företagen inom handeln och servicenäringarna. Vad kostnadsstrukturen beträffar befinner sig dessa företag i det läget, att löne- och personalkostnaderna utgör en mycket väsentlig del av de totala kostnaderna, nämligen för exempelvis grosshandeln 55-60 % och för detaljhandeln ca 70 %. Vad här sagts leder till konstaterandet, att genomförandet av förslaget angående arbetsgivaravgifter innebär betydande svårigheter för handeln och därför bör ske i ett jämnare tempo än vad beredningens majoritet föreslagit. Vi anser oss kunna instämma i beredningens uppfattning, att en omläggning av nuvarande finansieringssystem för här aktuella delar av socialförsäkringen syftande till större enhetlighet framstår som av behovet påkallad. Vi vill ej heller - trots de stora betänkligheter, som framför allt ur principiella synpunkter kan anföras däremot motsätta oss förslaget rörande arbetsgivaravgifter även om ett bibehållande, i vart fall i viss utsträckning, av egenavgifter för de anställda ur allmänna synpunkter hade varit att föredraga för att bättre markera sambandet mellan socialförsäkringens förmånsoch kostnadssida. Ifråga om genomförandet av de föreslagna

arbetsgivaravgifterna under övergångsperioden fram till år 1970 instämmer vi av ovan anförda skäl i de synpunkter, som framförts i särskild reservation av ledamöterna Nilsson och Svensson jämte experterna Bergqvist och Fosselius. Inkomstbeskattningen av fysiska personer Den svenska beskattningen av fysiska personer torde främst med hänsyn till dess progressiva karaktär vara en av de mest betungande i världen. På grund av den under senare år fortgående inflationen och därmed sammanhängande nominella lönestegringar har också en i och för sig icke avsedd skärpning av denna progression ägt rum. Att detta förhållande medfört påtagliga olägenheter, särskilt genom en ogynnsam påverkan av arbetsviljan, har framhållits i betänkandet. Vi anser det emellertid påkallat att ytterligare understryka de allvarliga risker, som den nuvarande progressionen kan innebära för det ekonomiska framåtskridandet i vårt land. Vårt nuvarande samhälle kännetecknas av en accentuerad brist på arbetskraft, som med stor sannolikhet kommer att bestå under överskådlig tid och måhända ytterligare skärpas. I bästa fall kan arbetskraftssituationen under det närmaste årtiondet komma att kännetecknas av ett totalt sett oförändrat arbetskraftsutbud. Enligt verkställda utredningar måste man då emellertid även räkna med en väsentlig ökning av antalet gifta kvinnor i yrkesarbete och en fortsatt import av utländsk arbetskraft. Samtidigt härmed förutses en betydande ökning av antalet pensionärer, vilket med tiden kommer att medföra en ogynnsam relation mellan den aktiva och den passiva befolkningsgruppen. Bristen på arbetskraft utgör i dag den kanske mest produktivitetshämmande faktorn. Under sådant förhållande måste det framstå såsom synnerligen betänkligt att bibehålla ett skattesystem med så stark progressivitet och så betydande marginalskatteeffekter att beskattningen medför minskad benägenhet från de enskildas sida att öka sina arbetsinsatser. Det förslag, som skatteberedningen framlagt i frågan om en minskning av progressiviteten, framstår enligt vår uppfattning som ett minimum i nuvarande läge. I en fortgående inflation måste detta, sett på någon sikt, betraktas såsom otillräckligt. Vi skulle för vår del vilja hävda, att en revision av progressiviteten i skatteskalan redan nu borde ha gått längre än vad skatteberedningen

346 föreslagit. I vart fall vill vi påyrka, att man med beaktande av de synpunkter vi ovan anfört inriktar det fortsatta arbetet med en reformering av vår inkomstbeskattning på att ytterligare mildra progressionen. I övrigt bör detta arbete bedrivas med den allmänna målsättningen att genomföra reella skattesänkningar, så snart detta ur samhällsekonomiska synpunkter är möjligt.

slagna ändringarna ifråga om den statliga förmögenhetsskatten träda i kraft den 1 januari 1966 men icke tillämpas förrän vid 1967 års taxering. Med hänsyn till att nya taxeringsvärden nästa år kommer att åsättas fastigheter skulle en sådan anordning medföra en väsentlig skärpning av beskattningen för innehavare av fastighet. Det är därför påkallat, att de föreslagna reglerna får tilllämpas redan vid 1966 års taxering.

Förmögenhetsbeskattningen I fråga om förmögenhetsbeskattningen innebär av skatteberedningen framlagt förslag endast en viss mindre justering i skatteskalan för den statliga förmögenhetsskatten. Dessa justeringar är i och för sig väl motiverade av önskemålet att eliminera verkningarna av den penningvärdesförsämring, som ägt rum sedan den nuvarande skatteskalan infördes. Vi tillstyrker för vår del beredningens förslag om en justering av skalan för uttag av förmögenhetsskatt. Då skatteberedningen själv betecknar sitt förslag på denna punkt såsom ett provisorium, finner vi anledning att i detta sammanhang understryka vikten av att de betydelsefulla frågor, som rör förmögenhetsbeskattningen i stort och som inkluderar även arvsskatten samt metoderna för värdering av beskattningsbara tillgångar, upptages till ingående prövning. Dessa frågor har en mycket stor betydelse för de mindre och medelstora företagen, som i väsentlig utsträckning har karaktären av fåmansbolag, handelsbolag eller enskild firma. Handelns organisationer har vid flera tidigare tillfällen påtalat den orimliga skattebelastning, som åvilar dessa företag och som ofta - exempelvis då den aktualiseras vid ett dödsfall äventyrar företagens fortbestånd. Metoderna för värdering av skattepliktiga tillgångar kräver en grundlig översyn, då de nuvarande reglerna innefattande bl. a. värdering enligt substansvärdemetoden ställer fåmansföretagen i en avsevärt mycket sämre ställning än exempelvis de bolag, vars aktier är noterade på börsen. Detta sammanhänger framför allt med att det icke finnes någon organiserad marknad för aktier i fåmansbolag eller andelar i handelsbolag. Vi utgår från att dessa frågor - som icke endast har intresse för handeln utan även för den mindre och medelstora företagsamheten inom jordbruk, industri och hantverk - i samband med en fortsatt översyn av förmögenhetsbeskattningen kommer att tagas upp till prövning. Enligt beredningens förslag skall de före-

Indirekt beskattning Vid valet mellan olika system för indirekt beskattning har beredningen stannat för införandet av en allmän omsättningsskatt av mervärdeskattetyp. Förslaget innefattar en relativt genomgripande förändring av det system, som för närvarande tillämpas i vårt land. Den nya beskattningsformen innebär liksom hittillsvarande varuskatt en indirekt beskattning av den slutliga konsumtionen men med uppbörden fördelad på alla led, som ingår i varans produktion och distribution. En härav följande olägenhet är att antalet skattskyldiga kommer att väsentligt utökas. Enligt utredningens beräkning skulle antalet skattskyldiga näringsidkare öka med drygt 60 000, vartill kommer över 200 000 jordbrukare. Många företag bl. a. inom grosshandeln, som för närvarande icke erlägger någon varuskatt, skulle komma att bli skattskyldiga och såväl för dem som de redan nu skattskyldiga blir skatteredovisningen mer betungande bland annat på grund av kravet på öppen fakturering av skatten i alla de fall då försäljning sker till annan skattskyldig. Den ökade arbetsbördan kommer att bli särskilt kännbar för de mindre och medelstora företagen inom handel, industri och hantverk. Vid den föreslagna mervärdeskattens behandling inom våra organisationer har på ovan angivna grunder från en del håll rests rätt starka betänkligheter emot densamma. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande allmänna varuskatten skulle kunna revideras i avsikt att eliminera de olägenheter, som är förenade med densamma, främst dess belastning på investeringarna. De utredningar, som verkställts härom, har emellertid visat, att en omläggning av den nuvarande skatten i angivet syfte måste föranleda bestämmelser som blir mycket komplicerade i tillämpningen. Härtill kommer att beredningen icke ansett det möjligt att med den nuvarande varuskatten som instrument nå den ökning av intäkterna från den indirekta beskattningen, som är nödvän-

347 dig för att genomföra den föreslagna sänkningen av den statliga inkomstskatten. På grund härav och mot bakgrunden av behovet att äntligen ur vårt skattesystem utrensa de punktskatter, som belastar vissa speciella varuområden, vill vi icke motsätta oss ett genomförande av den föreslagna mervärdeskatten, särskilt som denna genom sin generella utformning har vissa för näringslivet i stort positiva inslag. Vi förutsätter härvid icke endast, att punktskatterna respektive energiskatten slopas i enlighet med skatteberedningens förslag utan - såsom ovan redan sagts — även att övriga av oss principiellt tillstyrkta förslag genomförs utan några väsentliga ändringar. Vid vårt ställningstagande har vi också utgått ifrån, att statsmakterna vid genomförandet av den föreslagna allmänna omsättningsskatten icke fastställer en skattesats, som skulle innebära en ytterligare höjning av det totala skattetryck, som åvilar näringslivet. I sitt förslag till allmän omsättningsskatt har beredningen infört en bestämmelse om att mervärdeskatt vid import skall uttagas endast av slutliga konsumenter medan däremot varor, som en skattskyldig importerar, ej skall beläggas med mervärdeskatt i samband med importen. Vi vill för vår del understryka lämpligheten av en sådan ordning, genom vilken man undviker den administrativa belastning, som eljest skulle uppstå för tullverket men som även har betydelse för importörerna. Ett uttag av omsättningsskatt vid importtillfället skulle för de sistnämnda medföra en arbetsbörda i fråga om själva den tekniska redovisningen av skatten, som bleve icke oväsentligt mer omfattande än när det gäller inköp från en svensk leverantör. Dessutom skulle en importör få erlägga skatt på ett tidigare stadium än vad som är fallet vid inköp inom landet i alla de förekommande fall där fakturan bokförs respektive betalning sker senare än vid leveranstillfället. Det har under diskussionen i denna fråga framhållits, att den av oss ovan tillstyrkta ordningen beträffande importen skulle få en negativ inverkan på vissa svenska företags konkurrensförmåga. Den faktiska betydelsen av denna förmenta olägenhet är emellertid, såvitt vi kan finna, svår att utröna. Skulle de i praktiken visa sig vara av någon betydenhet, bör detta icke föranleda en ändring av den nu föreslagna bestämmelsen utan lösning sökas på andra vägar. Vid sina överväganden om införandet av mervärdeskatten såsom en del av vårt skattesystem har beredningen påpekat de tekniska

möjligheter, som föreligger att använda sig av denna skatt såsom ett redskap i konjunkturpolitiken. Även om sådana möjligheter föreligger, vill vi dock i likhet med vad som anförts i ett särskilt yttrande av hrr Gustafson, Nilsson och Svensson med instämmande av hr Bergqvist framhålla, att en mera generell användning av mervärdeskatten som ett konjunkturpolitiskt instrument genom att variera avdragsrätten står i strid med mervärdeskattens idé. En av de fördelar, som kan sägas känneteckna denna skatt, är att densamma i huvudsak är konsumtionsoch konkurrensneutral just därigenom att den är förenad med generell avdragsrätt. Därför kan under inga förhållanden en variation i avdragsrätten accepteras som ett normalt inslag i konjunkturpolitiken utan bör ifrågakomma endast såsom en extraordinär åtgärd i kritiska konjunkturlägen. Den föreslagna mervärdeskatten skall enligt skatteberedningens förslag utgå med 13 % på försäljningsvärdet exklusive skatt, vilket innebär i det närmaste en fördubbling gentemot den nuvarande allmänna varuskatten. Den härav följande icke oväsentliga höjningen av priserna i detaljhandeln kan i vissa gränstrakter komma att få rätt långtgående konsekvenser, då de höjda varupriserna i ännu högre grad än vad som nu är fallet - skulle animera den befolkning, som är bosatt nära gränserna till Danmark, Finland och Norge att köpa livsmedel och andra varor i grannländerna. På samma sätt måste en höjning av den indirekta beskattningen medföra ökad lockelse till skattefria inköp i den internordiska båttrafiken. De problem som sammanhänger härmed och som redan länge varit föremål för diskussion synes enligt vår uppfattning närmast böra lösas genom att man söker nå en likartad utformning av de allmänna konsumtionsskatterna i de nordiska länderna och en lösning av problemet med den skattefria försäljningen. Ett genomförande av den nu föreslagna mervärdeskatten i vårt land skulle i hög grad aktualisera behovet av nordiska överläggningar i dessa frågor.

Speciella frågor rörande den indirekta beskattningen Vi avser att i följande avsnitt av vårt remissyttrande framföra vissa synpunkter, förslag och yrkanden, som berör skatteberedningens förslag rörande mervärdeskatt och den in-

348 direkta beskattningens utformning i övrigt. De invändningar, som därvid kommer att redovisas, är i huvudsak av teknisk natur och ingen är av beskaffenhet att behöva ändra förutsättningarna för genomförandet av beredningens samlade förslag. D e vittgående omläggningar av den indirekta beskattning, om vilka det här är fråga, måste givetvis innebära, att en hel del av de spörsmål av teknisk natur, som sammanhänger med lagstiftningens utformning, icke kan regleras i lag utan måste utformas genom vederbörande myndigheters försorg, i första hand genom att Riksskattenämnden meddelar anvisningar och förklaringar. Några av de önskemål, som vi kommer att framföra här nedan, bör kunna tillgodoses härigenom. Självfallet är det utomordentligt betydelsefullt, att det detaljarbete, som efter statsmakternas principiella godkännande måste utföras av Riksskattenämnden i samverkan med Kontrollstyrelsen och andra organ, sker i intim kontakt med näringslivets organisationer. Kap. 2. 9 §. Med avseende på bestämmelserna om skatteplikt i kap. 2 anser vi det angeläget framhålla betydelsen av att antalet undantag snävt begränsas på det sätt beredningen föreslagit. Icke minst synes en sådan begränsning motiverad med hänsyn till önskvärdheten av att redovisningen och kontrollarbetet icke skall bli för betungande. Den rätt att förordna om ytterligare undantag, som enligt förslaget tillkommer Kungl. M a j : t, bör därför enligt vår mening komma till användning endast om mycket vägande skäl talar härför. Särskilda problem föreligger emellertid ifråga om försäljning av begagnade bilar, för vilka beredningen föreslagit, att nuvarande skattefrihet skall upphävas. Enligt vår uppfattning gäller de skäl, som departementschefen anförde i proposition nr 117 till 1960 års riksdag, i vilken förslag framlades om att omsättningsskatt ej skulle utgå vid försäljning av begagnade personbilar m. fl. motorfordon, idag med samma styrka som då undantaget infördes. Ett förverkligande av beredningens förslag medför stark risk för en ny uppblomstring av den irreguljära handeln med begagnade bilar och därmed en minskning av den reguljära handeln. E n lämplig lösning synes vara, att man i princip bibehåller skatteplikt i enlighet med förslaget men att bilhandeln samtidigt ges möjlighet att i sin skatteredovisning såsom ingående skatt avräkna ett belopp motsva-

rande 1 1 , 5 % på de priser, som erlagts för förvärvade begagnade bilar respektive på dessas inbytesvärden. Det kan icke bortses ifrån att de problem, som man hittills haft särskild anledning att uppmärksamma när det gäller bilhandeln, i samband med en höjning av den indirekta skatten även kan komma att aktualiseras ifråga om handeln med andra begagnade kapitalvaror såsom jordbruksmaskiner, dyrare hushållskapitalvaror, radio-TV-apparater m. fl. Med hänsyn härtill bör n ä m n d a regel kunna ges en mera vidsträckt tillämpning. Kap. 3. 12 §. I anvisningarna till 12 § har angivits att verksamhet, som bedrives av stat eller kommun med uteslutande syfte att tillgodose egna behov, icke skall anses såsom yrkesmässig annat än om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande. Vad här anförts står icke i överensstämmelse med de allmänna motiveringar, som återfinnes i betänkandet och enligt vilka offentlig verksamhet - liksom för närvarande är fallet i princip skall föranleda skattskyldighet för sådant tillhandahållande av varor och tjänster, som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet. Med hänsyn härtill och då den utformning anvisningarna till 12 § fått kan ge anledning till osäkerhet i fråga om lagtillämpningen, hemställer vi, att dessa anvisningar omarbetas så att de kommer i överensstämmelse med förenämnda av beredningen uttalade princip. Kap. 3. 13 §. V a d beträffar skattskyldigheten finner våra organisationer den föreslagna gränsen 8 000 kronor per år väl avvägd. Såvitt vi kan bedöma finns knappast någon yrkesmässigt bedriven rörelse av betydelse, som har lägre omsättning. På grund härav och med hänsyn till behovet av att förenkla redovisning och kontrollarbete synes det oss knappast ändamålsenligt att sätta gränsen lägre än vad som föreslagits. Skulle emellertid erfarenheterna senare ge vid handen, att en ändring av gränsbeloppet bör övervägas, kvarstår möjligheterna att på nytt pröva frågan. Ett spörsmål, som sammanhänger med nyssnämnda lägsta gräns, gäller reglerna för beskattningsvärdet i 16 §. Den avtrappningsregel, som här föreslagits för belopp mellan 8 000 och 24 000 kronor, synes enligt vår uppfattning väl avpassad. Kap. 4. 16 § anvisningar. Enligt sista stycket i dessa anvisningar får avdrag göras från

349 omsättningen för rabatter, återbäring eller bonus, som utgivits i efterhand, dock endast u n d e r förutsättning att de utgått till andra än skattskyldiga. D å enligt huvudregeln gäller, att rabatter, som direkt avräknas från likviden, däremot icke i något fall skall inräknas i beskattningsvärdet, blir resultatet, att skilda former av rabattering k o m m e r att behandlas helt olika. Ett genomförande av förslaget skulle på denna punkt k o m m a att innebära en ofta ytterst komplicerad redovisning för sådana företag som säljer varor till såväl skattskyldiga som icke skattskyldiga. Det skulle även medföra komplikationer i samband med behovet av att skilja mellan å ena sidan sedvanliga rabatter samt å andra sidan prisnedsättningar på grund av reklamationer etc. Vi hemställer för den skull, att berörda bestämmelser ändras så att avdrag för rabatter, återbäring eller bonus, som utgivits i efterhand, får ske oberoende av om försäljningen skett till skattskyldig eller ej. Kap. 4. 17 §. I denna paragraf har skattskyldig ålagts att på fakturan öppet debitera omsättningsskatten, en skyldighet som emellertid icke i princip skulle gälla för detaljhandeln och annan därmed jämställd verksamhet. Såsom framhålles i motiven utför emellertid en detaljist eller hantverkare icke sällan skattepliktiga leveranser till annan skattskyldig för dennes rörelse. Beredningen anser det icke möjligt att i fråga om sådana leveranser göra ett undantag från reglerna om öppen debitering eller fakturering i sista beskattningsled. Enligt vår uppfattning bör det emellertid i sistnämnda fall icke krävas att såväl varupriset utan skatt som skattebeloppet obligatoriskt skall angivas. En sådan specificerad redovisning på fakturan kan nämligen i vissa fall av praktiska skäl icke ske inom detaljhandeln och ej heller vid försäljning över disk hos grossist. Som exempel kan nämnas inköp av kontorsmaterial för näringsidkare eller av förbrukningsartiklar i mindre poster för hantverk och jordbruk etc. En öppen redovisning av skatten är knappast heller möjlig n ä r det gäller järnvägs- och bilresor. De regler, som nu föreslagits, skulle i praktiken innebära, att detaljhandeln i åtskilliga fall skulle bli nödsakad att pröva om köparen ä r berättigad att göra avdrag för skatt eller ej; en prövning som enligt principerna för det föreslagna mervärdeskattesystemet rätteligen borde bortfalla. Berörda bestämmelser bör för den skull utformas så att i nu angivna fall under fakturans slutbe-

lopp kan anges antingen att i detta belopp omsättningsskatt ingår med 11,5 % eller att skatt ingår med visst antal kronor. Kap. 7. 21 §. 2 mom. H ä r stadgas att i deklaration, avseende preliminär omsättningsskatt, uppgift skall lämnas om den skattepliktiga omsättningen för redovisningsperioden. I en del fall kommer denna omsättning att omfatta både varuomsättning och löpande försäljning av inventarier. M e d hänsyn härtill synes det ur redovisnings- och även kontrollsynpunkt vara lämpligt om en uppdelning i enlighet härmed kunde ske i deklarationsblanketten. I övrigt bör deklarationsblanketten utformas så att avdrag enligt den skattskyldiges eget val får ske antingen med skattebelopp på sätt föreslagits eller med omsättningsbelopp, så att vederbörande från den totala utgående omsättningen får göra avdrag för ingående omsättning. Skatten framräknas därefter på skillnadsbeloppet. Kap. 10. 46 §. / mom. I detta lagrum stadgas att skatteinbetalning skall ske senast den 25 i månaden närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser. Även om detta innebär en förlängning med sju dagar i förhållande till vad som gäller för den nuvarande varuskatten, är denna tidrymd enligt vår uppfattning icke tillräcklig. Genom den nya lagen kommer antalet skattskyldiga att starkt utvidgas och vissa nya uppgifter tillkommer utöver dem som nu lämnas. Det synes oss därför motiverat med en ytterligare förlängning av respittiden, förslagsvis till den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden. Beträffande erläggandet av kvarstående omsättningsskatt bör en motsvarande tidsförskjutning ske. Kap. 13. 60 §. Lagförslaget innefattar rätt snäva bestämmelser i syfte att från de skattskyldiga erhålla en snabb inbetalning av omsättningsskatten. Det finns därför anledning att ställa motsvarande krav på statsverket ifråga om restitution av skatt. Visserligen föreskrivs i 60 § 1 och 2 mom. att länsstyrelserna skyndsamt skall återbetala för mycket inbetalt belopp. Enligt vår mening bör emellertid en viss bestämd tidsfrist fastställas för restitution, förslagsvis senast inom 14 dagar efter det den skattskyldige avlämnat uppgift, som visar, att han är berättigad härtill. Restitutionsansökning bör lämpligen göras i särskild ordning för att möjliggöra snabb behandling efter en, om så erfordras, summarisk granskning. Möjligheter föreligger alltid

350 att verkställa en mera noggrann eftergranskning. Det här föreslagna tekniska och administrativa förfarandet för redovisning och restitution medför emellertid icke tillräckliga lättnader i en del betydelsefulla fall. De grosshandelsföretag, som säljer huvudsakligen eller uteslutande på export, har nämligen regelmässigt mycket små marginaler mellan varornas försäljnings- och inköpspriser och får på grund härav en förhållandevis mycket hög ingående skatt. Den kreditfunktion grosshandelsföretagen traditionellt utför innebär för här ifrågavarande branscher, att företagen normalt betalar sina leverantörer på 10 dagar samtidigt som de lämnar sina kunder relativt långa krediter. Dessa båda omständigheter i kombination - den höga ingående skattebelastningen och de korta leverantörskrediterna - innebär att företagen kommer att tvingas ligga ute med i förhållande till sin omsättning mycket stora ingående skattebelopp innan restitution kan erhållas. Likviditeten blir utsatt för svåra påfrestningar och företagen tvingas öka sitt rörelsekapital med genomsnittligt ca 3 % av årsomsättningen för att kunna finansiera sina ingående skattelikvider till leverantörerna. För exempelvis ett företag med en så förhållandevis måttlig årsomsättning som 13 miljoner kronor innebär detta ett med ca 400 000 kronor ökat kapitalbehov, vilket särskilt i lägen av penningknapphet på kreditmarknaden kan bli omöjligt att tillgodose. Härtill kommer den räntebelastning, som drabbar företagen genom upplåningen. För att i nu berörda fall åtminstone delvis eliminera verkningarna av försämrad likviditet, ökat kapitalbehov och därmed sammanhängande räntebelastning fordras förskottsrestitution i takt med inbetalningarna av skatten till leverantörerna. Dylik restitution kan ske på så sätt att omsättningsförhållandena under föregående år redovisas till länsstyrelsen, som därefter på grundval av dessa uppgifter har att besluta om restitution utan att avvakta den preliminära deklarationen. Det kan av praktiska skäl vara lämpligt att föreskriva visst minsta restitutionsbelopp för att detta förfaringssätt skall få tillämpas. Kap. 14. 63 §. I fråga om de bestämmelser, som föreslagits beträffande skattskyldighet vid införsel till riket, har ett speciellt problem anmälts. Vid import av tidningar, tidskrifter och böcker, som sker direkt till konsument genom korsband erlägges ingen skatt. Då denna import enligt uppgift torde röra

sig om ca 15 miljoner kronor per år, bör problemet uppmärksammas vid utformningen av den blivande lagstiftningen. Kostnadsersättning. Skatteberedningen har i sitt förslag icke intagit några bestämmelser om kostnadsersättning till de skattskyldiga för deras befattning med skatteuppbörden. Som skäl för sitt ställningstagande har beredningen anfört, att skattskyldigheten enligt förslaget kommer att omfatta samtliga produktions- och distributionsled, varför den särställning, som detaljhandeln, hantverket och därmed jämställda för närvarande har, skulle bortfalla. Beredningen medger visserligen, att ett nytt moment tillkommer i skatteredovisningen men förmenar samtidigt, att det ökade arbetet torde bli begränsat och dessutom kompenserat med den föreslagna förlängningen av respittiden för avgivande av deklaration och erläggande av skatt. Vi anser oss icke kunna dela beredningens uppfattning härutinnan. För handelns del kan man med säkerhet påstå, att den utökade respittiden icke ger någon kompensation av betydelse för de arbetsuppgifter, som tillkommer. Uppbörds- och redovisningsarbetet blir för alla företag mer krävande och ansvarsfullt bland annat därigenom att relativt större belopp kommer att behöva redovisas. Mindre och medelstora företag, som inte har den utbyggda kontorsorganisation, som finns inom större företag, måste i större utsträckning än hittills anlita särskild arbetskraft för redovisningen. För många företag uppkommer sålunda direkta kostnader, som bör ersättas. Denna ersättning måste givetvis utgå efter vissa schabloner och enligt organisationernas mening bör en lösning av denna fråga anknytas till det förslag, som framförts i en reservation av hrr Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och Bergqvist, enligt vilket ersättningen skulle utgå med lägst 100 kronor och högst 560 kronor. Av principiella skäl bör sådan ersättning utgå till samtliga skattskyldiga. Punktskatternas borttagande Förslaget om borttagandet av punktskatterna måste betraktas som ett värdefullt resultat av kommitténs överväganden icke minst med hänsyn till den snedvridande verkan dessa skatter har på konkurrensförhållandena. Genom punktskatternas slopande kommer fritt konsumtionsval även att råda när det gäller tidigare högt punktbeskattade varor. Ur administrativa synpunkter - såväl för

351 skattemyndigheterna som för näringsidkarna - innebär beredningens förslag icke obetydliga lättnader. Självfallet kan det icke undvikas, att vissa övergångssvårigheter kommer att uppstå för de företag, som tillverkar och försäljer punktskattebelagda varor. De övergångsbestämmelser, som skatteberedningen föreslagit bland annat ifråga om avlyftning av sådan punktskatt, som ingår i lager av inneliggande varor, finner vi emellertid i stort sett ge en god lösning på övergångsproblemen. Vi tillstyrker därför dessa förslag. D e t måste rimligen förutsättas, att vissa detaljfrågor, som berör övergångsbestämmelserna och som har olika verkningar på olika varuområden beroende på den nuvarande lagstiftningens oenhetlighet, kan komma att kräva speciella lösningar. Detta gäller bland annat handeln med guldsmedsvaror, äkta mattor och pälsvaror. Vi räknar med att sådana lösningar skall kunna, inom den ram som uppställts i den föreslagna lagstiftningen, nås genom överläggningar mellan vederbörande myndigheter och branschorganisationer. D e branscher, som driver handel med lättöl och läskedrycker, har framhållit att inneliggande lager av dessa varor vid den föreslagna tidpunkten för skattens avskaffande är relativt stort. På grund härav har dessa branscher i en särskild framställning i samband med nu ifrågavarande remiss begärt, att berörda varor måtte innefattas i den varukategori, för vilken avlyftning av punktskatten skall kunna ske under övergångstiden. Vi tillstyrker, att denna framställning beaktas. Svenska Pälsbranschens Centralkommitté har i ett särskilt yttrande till Herr Statsrådet tillstyrkt beredningens förslag om pälsvaruskattens avveckling men framhållit som en olägenhet, att den föreslagna avlyftningen av skattebelastningen från inneliggande lager begränsats att avse lösa beredda pälsskinn samt tavlor och ämnen. Centralkommittén har med i skrivelsen närmare angiven motivering föreslagit, att denna avlyftning även skall gälla vissa färdiga pälsvaror, närmare bestämt sådana som enligt pälsvaruskatteförordningens bestämmelser för närvarande belastas med 10 respektive 8 och 6 % skatt. Vi biträder för vår del denna framställning från pälsbranschens sida. I sitt allmänna resonemang rörande punktskatternas avveckling framhåller beredningen, att man utgått från den förutsättningen, att denna avveckling får fullt genomslag i konsumentpriserna. Det hänvisas även i be-

tänkandet till att inför beredningen särskilda utfästelser gjorts från ett antal branschorganisationer inom näringslivet att iakttaga de prismässiga konsekvenserna av bortfallet av punktskatterna. Vi är inom våra organisationer beredda att medverka till att, när reformen genomföres, priserna p å det punktskattebelagda varuområdet reduceras med belopp, som motsvarar den bortfallande skatten. Härtill bör endast fogas den anmärkningen, att skattebortfallet på vissa områden kan animera till en produktion av kvalitetsmässigt bättre varor än tidigare, vilket innebär, att man i en del fall har anledning att räkna med ur produktions- och därmed även prissynpunkt icke fullt jämförbara kvaliteter före och efter skattesänkningen. Bilaccisen och bensinskatten Vid behandling av gällande omsättningsskatt på motorfordon, den s. k. bilaccisen, har skatteberedningen icke - i motsats till vad som varit fallet i fråga om flertalet punktskatter - funnit tillräckliga skäl tala för att denna avskaffas. I motiveringen härför erinras om att bilaccisen främst tillkommit för att av samhällsekonomiska skäl något d ä m p a den exceptionellt höga takten i motorfordonsparkens ökning. Vi vill för vår del starkt ifrågasätta, huruvida de motiv, som anförts för ett bibehållande av bilaccisen, kan anses bärande. Förslaget härom innebär ett avsteg från beredningens principiella uttalande att beskattning av varor och tjänster skall vara i möjligaste mån likformig. Nu angivna skäl talar enligt vår uppfattning för en avveckling även av bilaccisen. För den händelse en sådan avveckling på grund av de speciella förhållanden, som råder inom bilbranschen, icke lämpligen kan genomföras på en gång, torde tekniska möjligheter föreligga att avlyfta densamma successivt. I sina överväganden rörande en reformering av den indirekta beskattningen har skatteberedningen icke behandlat fordonsoch drivmedelsskatterna. Motiveringen har varit, att den föreslagna mervärdeskattereformen i förening med att energiskatten ersättes med en drivmedelsbeskattning vid oförändrad prissättning skulle innebära en ungefär oförändrad skattebelastning på bensin och därmed också en oförändrad prisnivå. Detta har av beredningen icke ansetts ur rättvisesynpunkt tillfredsställande, då mervärdeskattereformen skulle komma att höja prisnivån med drygt 6 % på det övriga område,

352 som omfattas av den generella indirekta beskattningen. U r principiell synpunkt kan beredningens resonemang framstå såsom riktigt, då det grundar sig på det allmänna önskemålet att undvika en snedvridning av skattebelastningen på olika varuslag. I själva verket förhåller det sig dock så att bensinen för närvarande är betydligt hårdare beskattad än flertalet andra varor, vilket i och för sig ur angivna principiella synpunkt kan vara ett fullgott skäl för en sänkning. Härtill kommer att de speciella motiv, som på sin tid anfördes för ett genomförande av energiskatten när det gällde drivmedel, numera icke med skäl kan åberopas för en skattehöjning. Vi anser oss

på anförda skäl icke kunna tillstyrka den föreslagna höjningen av bensinskatten. Vi hemställer slutligen, att vad våra organisationer här ovan anfört måtte beaktas vid ärendets fortsatta handläggning. Stockholm den 11 november 1964. Handelns Arbetsgivareorganisation Lennart Rugfelt Sveriges Grossistförbund Einar Kördel Sveriges Köpmannaförbund

KEGillberg

Handelns arbetsgivareorganisation Genom remiss den 12 juni 1964 har tillfälle beretts Handelns Arbetsgivareorganisation att avgiva yttrande över Allmänna skatteberedningens förslag till nytt skattesystem. I skrivelse dagtecknad den 11 november 1964 har organisationen gemensamt med Sveriges Grossistförbund och Sveriges Köpmannaförbund inkommit med svar i anledning av remissen 1 . Utöver vad där anförts får organisationen för sin medlemsförenings, Sveriges Dentallaboratorieägares Arbetsgivareförening, räkning ytterligare framhålla följande. I sitt förslag rörande mervärdeskatten har beredningen ansett att hittillsvarande riktlinjer för skattefrihet skall äga fortsatt tilllämpning ifråga om vissa s. k. personliga konsumtionstjänster, till vilka även hänföres tandvård. Därav synes bl. a. följa, att nuva-

rande olikheter i beskattningshänseende mellan å ena sidan tandtekniskt arbete utfört av hos tandläkare anställd tandtekniker, och å andra sidan sådant arbete utfört av motsvarande personal anställd vid dentallaboratoriema, alltjämt skulle bestå. Sistnämnda tjänster skulle sålunda vara skattebelagda till skillnad från de förstnämnda. Enligt organisationens mening talar alla skäl för att skattefriheten utsträckes till att omfatta jämväl dentallaboratoriemas leveranser. Organisationen instämmer följaktligen i de synpunkter, som från Sveriges Hantverks- och Industriorganisations sida anförts i detta ärende. Stockholm den 11 november 1964. Lennart

Rugfelt

i Se s. 422.

Handelskammaren i Gefle (till kommerskollegium) D e n allmänna skatteberedningen, som tillsattes av finansministern år 1960, har i sitt betänkande gjort en samlad översyn av skattesystemet i vad det avser den direkta och indirekta statliga beskattningen. Betänkandet innehåller förslag beträffande direkt beskattning av fysiska personer, indirekt be-

skattning samt socialförsäkringarnas finansiering. Däremot har ännu icke något förslag framlagts om den statliga företagsbeskattningen. Av grundläggande betydelse för allmänna skatteberedningens arbete har varit den i direktiven angivna frågan om ett ökat inslag av indirekt beskattning i syfte att där-

353 igenom bereda utrymme för lättnader i den direkta skatten. Med utgångspunkt från kravet i direktiven på ett oförändrat totalt skatteoch avgiftsuttag måste resultatet av delegationens arbete betraktas som en enhet, i vilken några genomgripande förändringar i delar därav icke kan ske utan vittgående konsekvenser för förslaget som helhet. Förslaget till nytt skattesystem är föremål för ingående behandling inom Näringslivets skattedelegation, som även detaljgranskar föreslagna lagtexter. Med de resurser handelskammaren förfogar över, har den icke på samma sätt som skattedelegationen kunnat underkasta förslaget samma noggranna prövning. N ä r det gäller detaljgranskningen av förslaget vill handelskammaren hänvisa till de synpunkter, som kommer att framläggas av Näringslivets skattedelegation. Handelskammaren vill för egen del anföra följande i ärendet. N ä r handelskammaren ingår i bedömning av skatteförslaget, sker detta under den reservationen, att utformningen av den framtida företagsbeskattningen, som ännu ej är utkristalliserad, icke får innebära ett skärpt skattetryck på näringslivet. Som en inledande allmän reflektion vill kammaren också framhålla, att m a n för att rätt kunna bedöma skattetrycket för enskilda och näringsliv borde ha haft en mera fullständig analys av landstings- och kommunalskatternas inverkan. Detta förutsattes för övrigt i direktiven. Beredningen har likväl ej mera ingående behandlat denna fråga, vilken dock handelskammaren finner ha mycket stor betydelse. Kommunalskatterna visar ju en starkt stigande trend bl. a. därför att statsmakterna ålägger landsting och kommuner utökade kostnadskrävande uppgifter. Beredningen har grundat sina beräkningar på ett genom 2-procentig inflation försämrat penningvärde. För närvarande omräknas ATP-pensionens basbelopp huvudsakligen med hänsyn till förändringarna i levnadskostnadsindex. Sedan 1960 har sålunda basbeloppet stigit från 4 200 kr till 5 000 kr (nov. 1964) eller med 19,1 % d. v. s. med ca 3,8 per år. O m den föreslagna mervärdeskatten om 13 % skulle kunna helt övervältras kommer denna skatt att utgå på ett genom arbetsgivareavgifternas belastning ytterligare förhöjt varuvärde. Med hänsyn till vad sålunda anförts och en på grund av de knappa arbetskraftsresurserna oundviklig lönepress torde m a n vid föreslaget skattesystem nödgas räkna med en fortsatt inflation överstigande 2 % sannolikt uppgående till

23-4/33S6

minst 3 % årligen under tiden fram till första delen av 1970-talet. Det nu framlagda förslaget till nytt skattesystem är av största betydelse för näringslivet. Energiskattens och punktskatternas borttagande medför förenklingar och avsevärda lättnader i skattebördan för många företag. Mervärdeskattens konstruktion medför också vissa lättnader för företagsamheten, som undgår varuskatt på investeringar. Samtidigt härmed innebär de föreslagna höjningarna av socialavgifterna betydande kostnadsökningar. Efter dessa mera allmänna reflektioner vill handelskammaren i fortsättningen gå något närmare in på allmänna skatteberedningens skilda förslag. Fysiska personers direkta beskattning Eftersom löntagarna är benägna att räkna resultatet i nettolöner efter skatt, är skatte- och avgiftspolitiken betydelsefull, och det förtjänar understrykas att vad som inverkar på företagens kostnadsläge icke endast är näringslivets beskattning utan även i mycket hög grad de skatter, som direkt drabbar löntagarna som fysiska personer. Med utgångspunkt från av skatteberedningen beräknad fortsatt årlig inflation om 2 % synes en sänkning av den direkta skatten för fysiska personer kunna ha en positivare inverkan på arbetsviljan än hittills. Som kammaren redan inledningsvis framhållit, är dock en större årlig penningvärdeförsämring sannolik med nu föreslaget skattesystem. Detta skulle vid sådant förhållande för det stora flertalet inkomsttagare innebära en skärpning av den direkta beskattningen. O m inflationsutvecklingen blir den av skatteberedningen beräknade och en snabbare inflation kan förhindras genom penningpolitiska motåtgärder, finner sig emellertid handelskammaren kunna godtaga de föreslagna skatteskalorna. Genom dessa och flera andra åtgärder kommer familjebeskattningen att väsentligen lättas, delvis dock på bekostnad av ensamstående och gifta utan barn. Att progressionen i skatteskalan inträffar först vid en högsta årsinkomst på 26 200 kr för gifta finner handelskammaren fördelaktigt, så mycket mera som m a n samtidigt kan avlägsna den s. k. puckeln, vilken medfört att marginalskatten på inkomster mellan 20 000 och 40 000 kr nått orimliga höjder. Med hänsyn till inkomstutvecklingen och sambeskattningens inverkan vore det enligt handelskammarens mening önskvärt, att den högsta årsinkomsten med proportionell skatt

354 kunde höjas med ca 10 000 kr, detta för att stimulera till extra arbetsinsatser och för att i högre grad kunna inom förvärvslivet utnyttja för detta redan utbildade gifta kvinnor, som nu avstår från förvärvsarbete. En sammanlagd inkomst om ca 35 000 kr för två förvärvsarbetande makar är i dagens läge icke ovanlig. En höjd progressionsfri gräns skulle underlätta näringslivets liksom även samhällslivets i övrigt rekrytering av personal. Den minskning i skatteintäkter, som man befarar genom en sådan förskjutning av progressionsgränsen anser handelskammaren mer än väl komma att motsvaras av en ökad skatteintäkt genom att antalet förvärvsarbetande kvinnor ökar. Enär den enskilde egentligen icke har några möjligheter att påverka inflationsutvecklingen, vore det enligt handelskammarens mening rimligt att progressionen i skatteskalan indexreglerades. Handelskammaren ifrågasätter om icke ett sådant förfarande borde utredas och eventuellt prövas under en eller ett par femårsperioder. De motiv, som beredningen åberopar för att bibehålla sambeskattningsreglerna, är ur sociala och rättvisesynpunkter bärande. Emellertid finns i nuvarande sysselsättningsläge även andra aspekter, som bör beaktas. Näringslivets och den offentliga sektorns behov av utbildad arbetskraft är för närvarande och kan i framtiden förväntas bli så stort, att allt bör göras för att aktivisera de reserver som finns. Med utgångspunkt från bl. a. den nu angivna synpunkten finner handelsk a m m a r e n därför en förnyad och mera ingående utredning om möjligheterna till att införa en fakulativ särbeskattning önskvärd.

Förmögenhetsbeskattning F r å n näringslivets synpunkt finnes ingen invändning att göra mot föreslagna lättnader i förmögenhetsbeskattningen. Bruttoskatt Beredningen har avvisat tanken på att ersätta nuvarande nettovinstbeskattning av företagen med en renodlad bruttoskatt. En bruttovinstbeskattning skulle enligt handelskammarens mening i dagens läge ha en oförmånlig inverkan på näringslivets struktur, särskilt som den bleve en belastning för exportindustrin. Handelskammaren är därför tillfredsställd med skatteberedningens ställningstagande.

Socialförsäkringsavgifterna Det föreslagna avgiftssystemet för socialförsäkringarna bygger på att de s. k. grundförmånerna för folkpensioneringen och sjukförsäkringen bör betalas av arbetsgivarna. Den härigenom förhöjda arbetsgivareavgiften beräknas till drygt 4 % av lönesumman u p p till 7/2 gånger basbeloppet. Av dessa 4 % belöper sig drygt 2 % på den s. k. basbeloppsdelen, vilken procentuell förhöjning skall uttagas i ett sammanhang 1966. Återstående dryga 2 % hänför sig till den s. k. »strängen». Sistnämnda avgiftsförhöjning skall uttagas etappvis under åren 1967-1970. Med hänsyn till en fortsatt höjning av A T P avgifterna om 0,5 % varje år fram till 1970 blir således avgiftshöjningen 1966 2/2 % och för varje år därefter fram till 1970 1 % . Hänsyn har härvid tagits till den minskning, som slopandet av arbetsgivarnas sjukvår dsiörsäkringsavgift innebär. Sjukförsäkringsavgiften föreslås nämligen nedsatt från 1,5 % till 1,1 % av avgiftsunderlaget. Beredningen har som synes fördelat avgiftshöjningen över ett antal år. Handelskammaren anser detta vara oundgängligen nödvändigt, enär de stegrade ATP-avgifterna redan nu utgör en hård press på prisnivån och företagens lönsamhet, samtidigt som motverkande rationaliseringsåtgärder i många fall ej kan genomföras bl. a. på grund av den alltför knappa tillgången på investeringskapital. Handelskammaren vill framhålla, att socialavgiftshöjningen kommer att drabba olika företag i mycket varierande grad. Således har i utredningen reservationsvis påpekats, att bl. a. handel och hantverk genom föreslagen höjning skulle erhålla en proportionellt hårdare belastning än andra branscher. Men även för den del av tillverkningsindustrin, som omsätter sina produkter huvudsakligen på den svenska hemmamarknaden, blir effekten av avgiftshöjningen liknande, framför allt för sådana verksamhetsgrenar, som har proportionellt många anställda, relativt låga investeringar samt liten energiförbrukning. Många av dessa branscher arbetar under trycket av stark utländsk konkurrens och är utpräglade låglönebranscher. Såsom utredningen själv konstaterat (sid. 185) blir den föreslagna avgiftsökningen ca 4 % starkare för ett utpräglat låglöneföretag än för ett höglöneföretag. Den höjda totala skatte- och avgiftsbelastning, som dessa företag onekligen erhåller genom förslaget, kan icke heller genom förhöjda priser utan vidare

355 övervältras på konsumtionen. Konkurrensen från utländska företag är redan i dag mycket hfrd, och en ytterligare förhöjning av prisnivån på de svenska produkterna torde innebära betydande risk för att många företag inom dessa branscher utkonkurreras. När härtill kommer att den allmänna prisnivån på grund av mervärdeskatten stiger med ca 6-7 %, kommer prisövervakningen och den allmänna opinionen att med särskild skärpa följa varje extra prishöjning därutöver. I den mån företagen icke genom en lägre takt i lönestegringen kan erhålla fullständig täckning för de kostnadsökningar, som höjningen av socialavgifterna medför, torde företagens framtida lönsamhetsutveckling te sig mycket bekymmersam. Beredningen har uttalat, att hänsyn skall tagas till de förhöjda socialavgifterna vid kommande centrala löneförhandlingar, varigenom således kostnadsökningar skulle kunna övervältras i form av en lägre takt i lönestegringen. Handelskammaren har vid sitt slutliga ställningstagande till förslaget om arbetsgivareavgifter utgått ifrån att så blir fallet. Systemet med arbetsgivareavgifter täcker ej fullständigt socialförsäkringarna. Utanför lämnas sjukpenningförsäkring, yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt kommunernas bidrag till folkpensionerna. Handelskammaren vill kraftigt understryka farhågorna för en fortsatt övervältring av socialavgifter på arbetsgivarna. Kammaren vill i detta sammanhang hänvisa till beredningens egna uttalanden (sid. 169 och 170), där motiv anföres för strävanden i sådan riktning att i första hand sjukpenningförsäkringskostnaderna i sin helhet i framtiden överföres på arbetsgivarna. Fara föreligger även för att kommunerna, som starkt tyngas av stigande skatter, så småningom kommer att yrka på att även de kommunala bidragen till folkpensionerna uttages avgiftsvägen över arbetsgivarna. Med utökade samhälleliga sociala åtaganden följer alltså risker för framtida beslut om förhöjda procentuella arbetsgivareavgifter för att täcka de stigande kostnaderna. Skulle härtill komma att karenstiden enligt sjukförsäkringslagen slopas, innebär detta enligt beräkningar ca 2 % på den totala lönesumman. För en framtida sund utveckling av det svenska näringslivet är det av yttersta vikt att avgiftsbelastningen för socialförsäkringarna hålles inom i betänkandet direkt föreslagna gränser så länge med oss konkurrerande länder icke ligger på samma höga belastningsnivå ifråga

om löne- och socialavgiftskostnader sammanlagt. Enligt handelskammarens förmenande ger den å sid. 141 återgivna tabellen 28 icke någon rättvisande bild av hur socialförsäkringarna belastar näringslivet i olika länder. Försäkringsinkomsterna har nämligen satts i förhållande till bruttonationalprodukten till marknadspris. I bruttonationalprodukten ingår emellertid förutom arbetskostnader bl. a. även kapitalkostnader och i anspråk tagna naturtillgångar. För Sveriges del har de senare en proportionellt större betydelse än för flera av de uppräknade länderna. Tabellen skulle ha givit en säkrare bild av socialförsäkringskostnadernas inverkan om den ställts i relation till den genomsnittliga arbetslönen i de skilda länderna. Det är den sammanlagda kostnaden för löner och socialavgifter, som är av betydelse i den internationella konkurrensen. Av ovanstående framgår att handelskammaren hyser farhågor för att de förhöjda arbetsgivareavgifterna såväl ur samhällsekonomisk som företagsmässig synpunkt kommer att menligt påverka näringslivets framtida struktur. När handelskammaren likväl är beredd att tillstyrka förslaget i denna del, sker detta därför att skatteförslaget i andra delar, bl. a. rörande mervärdeskattens konstruktion samt energiskattens och punktskatternas slopande, medför för näringslivet som helhet betraktat betydelsefulla lättnader, som ur nationalhushållssynpunkt sannolikt får antagas kompensera de nyss anförda effekterna av avgiftshöjningen. Mervärdeskatten Med den 6-procentiga omsättningsskatten såsom skatteinstrument kan icke erhållas den betydande ökning av intäkterna från den indirekta beskattningen, som är nödvändig för att genomföra en sänkning av den direkta beskattningen av fysiska personer. Vid valet mellan olika system för indirekt beskattning har beredningen stannat för den s. k. mervärdeskatten, vilken är en allmän konsumtionsskatt med skatteuttaget uppdelat på flera på varandra följande led i distributionsoch produktionsleden. Den föreslagna skattesatsen uppgår till 13 % och beskattningsområdet blir konsumtion av varor och ungefär hälften av alla tjänster, bl. a. transporttjänster. Genom att mervärdeskatten slår genom alla led i distributionskedjan, kommer den att omfatta ett mycket stort antal företag,

356 som för närvarande icke behöver redovisa varuskatt. Trots denna olägenhet har mervärdeskattesystemet stora fördelar. Bl. a. skapar det konkurrensneutralitet, varjämte det förhållandet att investeringsvaror befrias från skattepålägg har en för näringslivets alla branscher positiv effekt. U n d e r det att importvaror ej beskattas vid införseln utan först när varan levereras vidare till nytt led i distributionskedjan, är exporten helt och hållet befriad från mervärdeskatt. Exportindustrierna har rätt till restitution av vad som under tillverkningens gång kan ha erlagts i mervärdeskatt. Detta förhållande liksom skattesystemets konstruktion i övrigt gör, att exportföretagen får sitt internationella konkurrensläge förbättrat. Även den del av industrin, som huvudsakligen avsätter sina produkter på hemmamarknaden, har påtagliga fördelar av mervärdeskattens konstruktion, då den framdeles kommer att kunna göra varuskattefria investeringar. Den av skatteberedningen föreslagna skattesatsen finner handelskammaren vara med de direktiv som givits fullt motiverad. Emellertid vill kammaren framhålla, att den prisstegring, som skatten sannolikt får till följd, blir högre än 6,2 % på den allmänna prisnivån. Såsom kammaren redan inledningsvis påpekat, torde de förhöjda arbetsgivaravgifterna komma att medföra en viss övervältring å priserna, vilket gör att den förhöjda mervärdeskatten i många fall beräknas på ett härigenom ökat varuvärde. Handelskammaren övergår i det följande till att granska mervärdeskattens konstruktion och verkningar mera i detalj på vissa punkter. Tidigare har omnämnts, att mervärdeskatt ej uttages vid export. Däremot blir exportföretagens i tidigare led erlagda skatt relativt stor, och följden blir, att fordran för erlagd skatt kommer att betydligt överstiga debiterad skatt. Härigenom uppstår således en fordran gentemot statsverket och därmed rätt till restitution, enligt förslaget efter periodisk redovisning varannan månad. Eftersom deklaration och restitution beräknas erfordra en tid av ett par månader efter redovisningsperioden, kommer det att förflyta avsevärd tid från det skatten erlägges till leverantören till dess restitution erhålles. På sådant sätt kan u p p k o m m a en löpande kredit från företagen till statsverket. Enligt kammarens m e ning bör detta problem beaktas vid utarbetandet av närmare instruktioner för mervärdeskattens tillämpning.

Av tekniska och administrativa skäl har det föreslagits, att importvaror ej beskattas vid införseln. Mervärdeskatt uttages först när varorna levereras vidare till ett nytt led i kedjan. Härigenom kan möjligen uppstå en snedvridning i konkurrensförhållandena inom landet mellan utländska och inhemska företag. Vid nu föreslaget system kommer exempelvis vid offert av likvärdig maskinutrustning från en svensk och en utländsk leverantör den senare i något bättre position på grund av att den svenska leverantören är skyldig uttaga skatt av köparen, även om den senare har rätt till motsvarande skatteavdrag. Fråga är dock här närmast om ett likviditetsproblem och en räntekostnad, eftersom köparen av den inhemska varan först efter ett par månader kan avdragsmässigt eller restitutionsvis återfå skatteutlägget. Eftersom det inom den tyngre industrin ofta kan vara fråga om inköp av maskiner till betydande värden, är ett här antytt likviditetsproblem av icke ringa betydelse. Inom industrin uppgår inköpssumman för en maskin icke sällan till miljonbelopp. Mervärdeskatten belöper sig i sådant fall till väsentliga summor. Är importören av maskinen ifråga en mellanhand, gör han motsvarande räntevinst, enär han först vid vidareförsäljningen har att debitera skatt. För att likställa svenska leverantörer med utländska i här ifrågavarande avseende synes det vara riktigare att behandla importen lika som inhemska leveranser och redan vid importtillfället belägga densamma med mervärdeskatt. Eftersom transporterna inom landet belägges med 13 % skatt men transporter till och från utlandet, avsända från eller destinerade till ort inom Sverige är fria från skatt, kommer den inhemska produktionen och distributionen att få sitt konkurrensläge i förhållande till utländsk säljare försämrat med den genom skatten förhöjda transportkostnaden. Handelskammaren har velat fästa uppmärksamheten på den ytterligare olägenhet, som härigenom drabbar den för hemmakonsumtion arbetande företagsamheten. Härtill kommer att transportkostnaderna fördyras genom den föreslagna förhöjningen av bensinskatten med 4 öre per liter, vilket medför en snedvridning av konkurrensförhållandena inom transportområdet till nackdel för de bilburna transporterna. Betr. mervärdeskatt å tjänsteprestationer i övrigt vill handelskammaren peka p å av mervärdeskattens konstruktion följande kumulativa effekt i visst avseende. Inom exempelvis skogsindustrin använder en stor del av

357 de anställda, såsom skogshuggare och körare, i sitt arbete utrustning (t. ex. motorsågar, traktorer), för vilken vid inköp betalas mervärdeskatt. Arbetstagaren betalar här skatten, men ersättningen till honom från arbetsgivaren för tjänsteprestationer kommer också att vara en ersättning för mervärdeskattebelastningen. Avdrag för denna mervärdeskatt kan ej med nuvarande uppläggning av arbetena inom skogsindustrin göras av arbetsgivaren. Eftersom här antydda kumulativa effekt kan bli relativt betydande, borde enligt handelskammarens mening bestämmelserna om och anvisningarna till den allmänna omsättningsskatten kompletteras med regler om schablonavdrag för erlagd skatt i här avsedda och liknande situationer. Med stöd av ovanstående får handelskammaren tillstyrka förslaget om mervärdeskatt. K a m m a r e n hemställer dock att de påpekanden och korrigeringar som ovan gjorts i vissa delar måtte beaktas. Slopandet av energiskatt och punkskatt Från näringslivets sida har under en lång följd av år framställts krav på att såväl energiskatt som punktskatter skulle borttagas. Vad beträffar energiskatten motiverades dess införande med behovet att hålla tillbaka energiförbrukningen för att begränsa anspråken på investeringar för energiproduktionens räkning. Sedan detta motiv bortfallit, har skatten kommit att betraktas som ett komplement till den allmänna varuskatten. När denna senare nu skall ersättas med en mervärdeskatt, är det således fullt följdriktigt att icke vidare behålla en separat energibeskattning utan i stället inordna energiförbrukningen under den nya mervärdeskatten. Genom en sådan åtgärd skapas, särskilt för exportindustrin och den tyngre industrin i landet, förutsättningar för ett förbättrat konkurrensläge. I samband med införandet av mervärdeskatten har det också tett sig naturligt att borttaga punktskatter på vissa varor. Motivet för punktskatterna har varit att sådana varor, som ansågs vara av lyxkaraktär och sålunda företrädesvis förbrukades av högre inkomsttagare, borde särskilt punktbeskattas. Konsumtionen av dessa punktbeskattade varor är numera jämt fördelad på inkomstgrupperna, varför skatternas standardutjämnande effekt i dag är lika med noll. De flesta av punktskatterna torde idag drabba de små inkomsttagarna hårdare än de stora.

Bensinskatt Bensinskatten föreslås höjd med 4 öre per liter. Av vad kammaren framhållit i avsnittet om transportkostnaderna under rubriken mervärdeskatt framgår, att enligt kammarens mening en förhöjd bensinskatt får en snedvridande effekt på konkurrensförhållandena inom transportområdet till nackdel för bilbuma transporter. Vidare finner kammaren det oegentligt att, medan övriga punktskatter slopas, drivmedelsbeskattningen höjes. Mervärdeskattereformen i förening med ett ersättande av energiskatten med drivmedelsbeskattning inom mervärdeskattens ram innebär en helt oförändrad skattebelastning på bensin och därmed också en oförändrad prisnivå. Skatteberedningen har ansett, att de rådande prisrelationerna till andra beskattningsområden i möjligaste mån måste upprätthållas och har för att bensin icke relativt sett skulle förbilligas, föreslagit en skatteskärpning. Beredningen har räknat med en ökad intäkt till statskassan av 150 milj. kr år 1970 genom h ä r avsedd skattehöjning. O m bensinskatten icke höjes synes de beräknade 150 milj. kronorna likväl komma att inflyta till statskassan genom en avsevärt högre förbrukning av bensin än vad beredningen förutsett. Personbilbeståndet har av beredningen beräknats öka med 50 % mellan åren 1962-70. Enligt nyligen publicerade prognossiffror över personbilbeståndet i Sverige 1970 torde ökningen i stället bli ca 90 % mellan här angivna år. (Bilismen i Sverige 1964.)

Sammanfattning Som handelskammaren redan inledningsvis poängterat, måste resultatet av skatteberedningens olika förslag betraktas som en enhet, i vilken några genomgripande förändringar i delar därav icke kan ske utan vittgående konsekvenser för förslaget som helhet. Vid bedömningen av förslagen, således sedda som en enhet, anser sig handelskammaren böra tillstyrka desamma, även om näringslivet därigenom kan komma att utsättas för belastningar och få sig ålagt en betydande administrativ uppgift av uppbördskaraktär. Handelskammaren har funnit, att mervärdeskattens konstruktion samt energiskattens och punktskatternas slopande för näringslivet som helhet betraktat torde medföra lättnader, vilka får antagas kompensera den belastning, som främst höjningen av socialförsäkringsavgifterna innebär. Vid en övergång

358 till föreslagen socialavgiftsfinansiering är det, särskilt med hänsyn till övervältringsproblematiken beträffande avgifterna, enligt handelskammarens mening en absolut förutsättning, att samtidigt den indirekta beskattningen omlägges på sätt beredningen förordat liksom att även energiskatten och punktskatterna slopas. Handelskammaren anser det synnerligen önskvärt, att reformerna sker snarast, d. v. s. vid den tidpunkt beredningen förordat. Vid sitt accepterande av skatteförslagen

sammanlagda utgår handelskammaren från att utformningen av den framtida företagsbeskattningen icke kommer att innebära ett skärpt skattetryck på näringslivet. K a m m a r e n hemställer, att de justeringar och påpekanden, som i vissa delar framförts, måtte beaktas vid ärendets fortsatta handläggning. Gävle den 20 oktober 1964. H. W.

Söderman Hans

Undin

Handelskammaren i Göteborg (till kommerskollegium) Vid oförändrad skattevolym innebär förslaget en omfördelning av c:a en femtedel av den direkta beskattningen till indirekt beskattning. Särskilt med hänsyn till att indirekt beskattning kan avlyftas vid export och att därför varje omfördelning till ökad indirekt beskattning också ökar det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft, måste förslaget i denna del enligt Handelskammarens åsikt hälsas med tillfredsställelse. Den sålunda föreslagna omfördelningen har gjort det möjligt för skatteberedningen att utforma nya skatteskalor, som innebär en sänkning av progressionen i den direkta beskattningen av fysiska personer. Sänkningen torde få en gynnsam effekt på arbetskraftsutbudet. Då brist på arbetskraft kan förutses bli ett av de största hindren för en ökning av nationalbruttoprodukten i samma takt som under de senaste årtiondena kan den förordade sänkningen av progressionen anses vara även samhällsekonomiskt väl motiverad. I fråga om den indirekta beskattningen föreslås att den nuvarande omsättningsskatten, utgående i detaljhandelsledet, ersattes av en mervärdeskatt, utgående i samtliga handelsled, samt att flertalet punktskatter slopas. Mervärdeskatten medför en i förhållande till omsättningsskatten betydligt ökad administrativ belastning av näringslivet. Denna nackdel synes emellertid mer än väl uppvägas av de förtjänster mervärdeskatten har, bl. a. genom att icke betunga företagens investeringar och genom att vara konkurrensmässigt neutral. Handelskammaren förordar därför att mervärdeskatt införes. K a m m a r e n

har tidigare vid skilda tillfällen yrkat på att punktskatterna avskaffas. Att dessa nu på ett par undantag när föreslås slopade finner kammaren sålunda synnerligen välbetänkt. V a d slutligen angår förslaget till nytt avgiftssystem för socialförsäkringar, varigenom de s. k. grundförmånerna för folkpensionering och sjukförsäkring skall betalas av arbetsgivarna i stället för av förmånstagarna själva, ter sig detta förslag av olika skäl mindre tillfredsställande ur såväl näringslivets som mera allmän synpunkt. Under förutsättning att skatteberedningens olika förslag betraktas som en helhet och genomföras utan jämkningar i några mera väsentliga avseenden vill Handelskammaren dock icke motsätta sig att jämväl den sålunda föreslagna övervältringen av socialavgifter på arbetsgivarna kommer till stånd. Handelskammaren har med det ovan anförda i korthet redovisat sin positiva inställning till att allmänna skatteberedningens förslag till nytt skattesystem genomföres. En mera utförlig allmän motivering härför har framlagts av Näringslivets Skattedelegation, till vilken Handelskammaren ansluter sig. Också till de synpunkter skattedelegationen anfört vid sin detaljgranskning av förslagen kan kammaren ansluta sig. K a m m a r e n skulle dock vilja förorda att frågan om ett undantagande från mervärdebeskattningen av dels dagspress och dels uthyrning av hotellrum göres till föremål för förnyad prövning. Göteborg den 30 oktober 1964.

D. Sanden

359 Handelskammaren i Karlstad (till kommerskollegium) Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Husqvarna vapenfabriks AB I de s a m m a n h a n g då det talas om det nya skatteförslaget h a r begreppet punktskatt p å motorfordon endast berört bibehållen punktskatt p å bilar och oss veterligt har motorcyklar icke nämnts i sammanhanget. Icke desto mindre innefattar nu gällande punktskatt även motorcyklar och enligt vad vi erfarit av skatteberedningens förslag, är det tänkt att denna punktskatt skall bibehållas oförändrad. Den officiella motiveringen till införandet av punktskatter på motorfordon har framställts såsom ett instrument att d ä m p a efterfrågan på ifrågavarande varugrupper. I fallet bilar har synbarligen någon sådan d ä m p ning icke åstadkommits, medan för gruppen

motorcyklar marknaden i sig själv blivit så återhållsam, att den minskning som skett knappast är att hänföra till dämpning p å grund av den införda punktskatten. Motorcykeln är idag att anse såsom en fritidsartikel och bör därför ej beskattas annorlunda än övriga därmed jämförbara artiklar. Vi anhåller därför, att skatteberedningen i sitt betänkande må befria motorcyklarna från annan punktskatt än nu gällande allm ä n varuskatt. Huskvarna den 19 oktober 1964. Gösta

Rehnqvist

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen) I valet mellan olika former av indirekt beskattning har beredningen förordat införandet av en mervärdeskatt som avlösning av den nuvarande allmänna varuskatten. Motiveringen är bland annat, att mervärdeskatten får ett vidare skatteunderlag och har en högre avkastningsförmåga, så att skattesatsen därigenom kan hållas nere. För att ett vidare skatteunderlag skall u p p nås föreslås en vidgning av den indirekta beskattningen att omfatta konsumtionsområden, som ligger utanför den allmänna varuskattens ram, och i mervärdeskattesystemet till-

kominer bland annat producenter och partihandlare som nya generellt skattskyldiga kategorier. Redan den allmänna varuskatten med dess begränsning i fråga om antalet skattpliktiga företag kräver en betydande administration och ett utsträckande av den indirekta beskattningen till nya områden och till flera led måste självfallet innebära ett ökat administrativt arbete såväl för företagen som för staten. Beträffande avkastningsförmågan konstaterar beredningen inledningsvis att teoretikerna naturligen icke kan lämna någon annan

360 vägledning för bedömandet vilken högsta skattesats som är praktiskt möjlig att tillämpa än att en flerledsskatt har större avkastningsförmåga än en ettledsskatt. Längre fram i betänkandet framhålles dock att mervärdeskatten ger samma skattebelastning som en ettledsskatt på den egentliga konsumtionen och att det sålunda egentligen endast är den uppdelade betalningsskyldigheten eller skatteuppbörden och den därmed förenade avdragsrätten som skiljer mervärdeskatten från en ettledsskatt. För att vid införande av en mervärdeskatt u p p n å ett ökat skatteunderlag föreslår beredningen en utvidgning av den nuvarande varuskattens tillämpningsområde särskilt inom byggnadsområdet. Genom mervärdeskatten skulle enligt beredningen de kumulativa verkningarna speciellt av industrins investeringar i byggnader och maskiner bortfalla och skattebetalningen såsom för övriga tillämpningsområden fördelas på flera led i stället för helt på slutledet. En generell tillämpning av mervärdeskatten inom byggnadsområdet skulle medföra en väsentlig skärpning av beskattningen jämfört med för närvarande, vilket strider mot direktiven för skatteutredningen, och för att undvika n ä m n d a effekt har beredningen förordat en reduktionsregel. M a n föreslår därför att i princip endast materialdelen beskattas och för bostadsproduktionen beräknad till 60 % av vederlaget för en nybyggnad, medan för exempelvis anläggningsarbeten, där materialdelen beräknas vara lägre, procentsatsen skall fastställas av Riksskattenämnden. Förbundet är ense med beredningen om att vid en skatt av föreslagen art denna bör begränsas till materialdelen, då de redan nu r å d a n d e betydande skillnaderna i boendekostnaderna skulle ökas genom en skärpt beskattning och medföra ett större kapitalbehov för bostadsproduktionen och sannolikt också krav på ett vidgat statligt stöd. Den föreslagna reduktionsregeln uppfyller dock ej helt rättvisekravet att den indirekta skatten i princip skall fördelas likformigt i förhållande till varje persons konsumtion av varor och tjänster - alltså vara konsumtionsneutral - eftersom belastningen blir olika för ett och samma projekt beroende på om byggherren tillhan-

dahåller en del material eller om detta anskaffas av entreprenören. Enligt förbundets mening skulle problemen kring den indirekta beskattningens tillämpning inom byggnadsområdet kunna lösas genom att såsom enligt den nu rådande ordningen för den allmänna varuskatten låta skatten endast utgå direkt på materialdelen och sålunda betrakta entreprenörerna som konsumenter men undantaga själva byggnadsverksamheten från skattskyldighet. Detta innebär visserligen att industrins och handelns produkter kommer att belastas med den kumulativa skatt som påföres materialdelen vid investering i byggnader, men effekten på priserna blir ringa, då verkningarna är begränsade till skattens belopp utslaget på den ekonomiska livslängden för nybyggnaderna. I gengäld blir skattebelastningen i detta hänseende densamma för den som uppför och bedriver verksamhet i egen fastighet och för den som bedriver rörelse i förhyrda lokaler. En sådan ordning överensstämmer även bättre med den av beredningen uttalade principen att vid betydande skatteuttag genom indirekt skatt utformningen skall vara sådan att även dess verkningar på begränsade områden blir godtagbara, vilket knappast kan sägas om det föreliggande förslagets tilllämpning på byggnadsområdet. Ett slopande av skattskyldigheten för själva byggnadsverksamheten fordrar enligt förbundets bedömande dock införande av vissa särbestämmelser såsom en uppdelning av skatteredovisningen för de företag som bedriver både industrioch byggnadsverksamhet samt möjlighet även för den som bedriver byggnadsverksamhet att åtnjuta avdrag för påförd skatt på investeringar i maskiner. Av beredningens betänkande framgår att tillämpningen av den föreslagna mervärdeskatten inom byggnadsområdet blir mycket komplicerad. En ytterligare bearbetning av frågan om mervärdeskattens verkningar inom byggnadsområdet är enligt Riksförbundets mening nödvändig. Stockholm den 25 november 1964. Sven

Kypengren A.

Nikolausson

361 Jämtlands aero (till luftfartsstyrelsen) Refererande till Edert brev ang »nytt skattesystem» för transporttjänster inom luftfarten får jag h ä r m e d vördsamt meddela att j a g icke på någon punkt kan bifalla densamma. Den lilla flygverksamhet vårt företag bedriver skulle förmodligen icke kunna bestå om ytterligare prisstegringar skulle ske för verksamheten, oavsett det skulle drabba kunden eller företaget.

Inom företaget har nyligen skett stora investeringar i form av köp av räddningshelikopter och moderna cessnaflygplan samtidigt som kvalificerad och dyrbar personal heltidsanställts varför en ytterligare belastning i form av »restskatt» skulle k o m m a synnerligen olyckligt för oss. Östersund den 27/8 1964. Gunnar

Andersson

Kemisk-tekniska fabrikant- och leverantörförbundet Vi vill begagna tillfället att understryka vår tillfredsställelse över utredningens förslag om att avskaffa den särskilda varuskatten på tekniska preparat. Denna har sedan sin tillkomst varit starkt utvecklingshämmande för branschen. Vi är därför övertygade om att bortfallet av skatten kommer att verka rationaliseringsfrämjande inom branschen och medföra en produktutveckling utan, såsom hittills, orationella skattehänsyn. I detta hänseende hänvisar vi till bilagda P M , som överlämnades till Allmänna Skatteberedningen i november 1963 (bil.). Vi vill också understryka att organisationen ser som sin uppgift att vid avvecklingen av skatten medverka till att de icke obetydliga prissänkningar, som skattebortfallet motiverar, genomförs i leverantörsledet.

Vi ansluter oss även till de övergångsbestämmelser för varuskattens avveckling som utredningen föreslagit. Genom dessa övergångsbestämmelser bör varuskatten kunna avvecklas utan allvarligare störningar vare sig för industri eller handel. Organisationen anser sig sakna anledning att särskilt gå in på utredningens förslag till utformning av de direkta skatterna, mervärdeskatten och socialavgifterna och får under åberopande av ovanstående synpunkter tillstyrka Allmänna Skatteberedningens förslag till nytt skattesystem. Stockholm den 10 november 1964. Lars

Ekman

Bilaga till yttrande av Kemisk-tekniska kant- och leverantörförbundet. PM om varuskatten på tekniska preparat Skatten på tekniska preparat tillkom 1941 dvs. när landet bl. a. av försörjnings- och försvarspolitiska skäl behövde alla tänkbara inkomster. Som skäl för beskattningen anfördes att de beskattade varorna inte var oundgängligen nödvändiga i den dagliga

fabri-

konsumtionen eller ansågs under d å rådande speciella förhållanden vara av lyxkaraktär. En bedömning enligt undgänglighetsoch lyxprincipen låg även bakom grupperingen av de tekniska preparaten i olika skatteklasser. D e motiv för beskattningen och differentieringen av densamma som var ak-

362 tuella vid beskattningens införande saknar i dag helt relevans. R e d a n 1952 års kommitté för indirekta skatter S O U 1957: 13 betonade det angelägna i att den indirekta beskattningen gjordes likformig. En vara borde således inte beskattas högre än en annan om inte särskilda motiv för den högre beskattningen förelåg. Kommittén anför p å sid. 287: »Dylika motiv föreligger beträffande sådana varor som enligt utbildad praxis ansetts böra beskattas i särskild ordning, såsom spritdrycker, maltdrycker, tobak samt motorfordon och motorbränslen, övriga punktskatter förutsattes av kommittén att upphöra». Toalettartiklar och kosmetiska preparat utgör numera en väsentlig del i konsumenternas dagliga förbrukning. Många av varorna måste betraktas som oundgängligen nödvändiga för konsumenterna och fyller ett väsentligt behov i den dagliga tillvaron. Som en följd av denna utveckling har en stor del av försäljningen av de aktuella produkterna överflyttats från fackhandeln till dagligvaruhandeln (allivsbutikerna). Som exempel på den förändrade värderingen av dessa varor förtjänar att nämnas att användande av kosmetiska preparat ingår som ett led i rehabiliteringen av mentalsjuka. Ett stort antal andra dagliga förbrukningsvaror som användes av såväl män som kvinnor är i betydligt högre grad mindre oundgängliga, varför ett bibehållande av skatten måste anses som en orättvis belastning av den kemisk-tekniska branschen. För flertalet kvinnor torde användandet av toalettartiklar och kosmetiska preparat utgöra en ren nödvändighet. Arbetsplatsen och den sociala miljön kräver att kvinnan skall vara välvårdad och fräsch. Även männen är mer eller mindre beroende av att använda beskattade tekniska preparat. Beskattningen drabbar sålunda vissa konsumentkategorier särskilt hårt och en stor del av skatten betalas av kvinnorna. Dessa har totalt sett en sämre skatteförmåga än männen. Produktionens inriktning har påverkats av beskattningen. Tillverkarna av kemisk-tekniska preparat har av skattetekniska skäl tvingats att utforma produkter så, att dessa passar in i beskattningen. I många fall h a r introduktion av nyheter eller produktförbättringar förhindrats. Det skall härvid nämnas några exempel: a) Vid tillverkning av schampo måste tillverkaren ta sådana skattemässiga hänsyn, att den produktutformning, som ur konsumentens synpunkt kan vara mest

önskvärd, inte blir saluförd. O m schampo förses enbart med s. k. täckparfym sker ingen beskattning, tillsättes något för mycket täckparfym blir skatten 20 % . Tillsättes vissa kosmetiskt betingade eller förbättrande substanser blir skatten 40%. b) Många ungdomar som besväras av acne (finnar och utslag) använder preparat som motverkar dessa besvär. Härvid skulle vara värdefullt att blanda in färgsubstans för att möjliggöra användning av acnepreparat även under dagen. O m färgsubstans utöver en viss grad tillsättes för att färga huden och dölja acnebesvären beskattas den eljest skattefria varan med 65 %. Exemplen av denna typ kan mångfaldigas. D e t kan inte anses riktigt i dagens hårda konkurrensläge att tillverkaren skall tvingas att ta sådana orationella hänsyn vid produktutformning och marknadsföring. Beskattningen leder till inkonsekvenser som knappast kan anses rimliga. Vi skall anföra några exempel: a) O m en färgpenna inköpts under beteckningen ögonbrynspenna beskattas varan med 65 %. Köps samma penna i en pappershandel blir varan inte beskattad. b) Köper m a n aceton i en färghandel med vilket m a n avser ta bort nagellack är detta en skattefri vara. Köper m a n i samma färgaffär en flaska nagellackborttagningsmedel, vilken produkt i stort sett innehåller enbart aceton, är detta belagt med 65 % skatt. c) För ett läppstift i originalhylsa utgår skatt med 65 % på hela produkten. Köper m a n läppstift och hylsa separat betalas skatt endast på läppstiftet. d) Vätesuperoxid inköpt i apotek eller färghandel betingar ingen skatt. För damfrisöryrket särskilt tillverkad, mindre lättflytande vätesuperoxid som används vid färgning och blekning av hår betingar p å grund av varans användningsområde 40 % skatt. Även listan på exempel av denna t y p kan mångfaldigas. E n avveckling av skatten måste ske för samtliga berörda produkter samtidigt. Med hänsyn bl. a. till konsumtionsutvecklingen för dessa produkter är det knappast tänkbart att uttala några preferenser i fråga om avvecklingen. D å de lyx- eller undgänglighetsprinciper, som motiverade skattens införande i ett läge av kristillstånd, inte längre kan anses relevanta, föreligger inte heller

363 längre den värderingsbas, som var aktuell ^id skattens införande. Motiven för dess bibehållande har uppenbarligen varit rent fiskaliska. Skulle fiskaliska motiv framföras för ett bibehållande av skatten bör den i så fall utformas lika för alla varugrupper och nedbringas till en procentsats som icke diskriminerar och försvarar produktutvecklingen av de nu med olika skattesats belastade varugrupperna. Även om skatten inte kostar statsverket mycket att indriva, belastar den leverantörerna med avsevärda kostnader. Administrationen på företagen försvåras. Kalkylering, fakturering, skatteredovisning m. m. är tyngande poster i företagens arbete med skatten. Det bör också tas hänsyn till de ökade krav på företagens finansiering som skatten medför. Det borde utgöra en konsekvent åtgärd i det arbete som pågår i fråga om harmonisering av skatterna i Europa, att de svenska leverantörerna och distributörerna av tekniska artiklar inte ställs i ett sämre läge än vad som gäller i övriga europeiska länder. M e d hänsyn till konsumenternas ökade rörlighet och den ökade resefrekvensen är risken stor att konsumenterna förlägger en omotiverat stor andel av sina inköp av dessa produkter i andra länder. Detta gäller speciellt produkter av viss varaktighet. Skulle en avveckling av skatten bli ak-

tuell är det nödvändigt att noga överväga utformningen av övergångsbestämmelserna. Vid skattens införande fick detaljhandeln tillgodogöra sig skattevinsten på inneliggande lager. M a n måste härvid beakta att skatten infördes i ett läge med stor varubrist och sålunda mycket begränsade lager i detaljhandeln. I dagens läge är situationen den motsatta med betydande varuöverflöd och stora detaljhandelslager. Till belysning härav m å anföras att skatteintäkten under kalenderåret 1942 uppgick till ca 6,2 miljoner kronor och under den senast redovisade 12-månadersperioden 1963 till drygt 70 miljoner kronor. M a n beräknar att ca 40 miljoner kronor i skatt i dag ligger i detaljhandelns lager. Det kan inte anses rimligt att detaljhandeln belastas med en förlust av denna storlek. En avveckling utan restitution skulle därför få allvarliga ekonomiska konsekvenser både för detaljhandel och leverantörer. Särskilt svårt skulle härvid enskilda fackhandelsbutiker drabbas. Det är även viktigt att det inte blir för lång period mellan beslutet om avveckling av skatten och beslutets ikraftträdande. M a n kan med säkerhet förutsätta att då tidpunkten för skattens borttagande blir känd ett allmänt köpstop såväl från allmänhetens som handelns sida inträder, vilket kan medföra oöverskådliga störningar i industrins produktion och samtliga handelsleds lönsamhet. Stockholm den 21 november 1963.

Kooperativa förbundet Då den allmänna skatteberedningen tillsattes år 1960 hälsade styrelsen detta initiativ med tillfredsställelse. Beredningen skulle nämligen enligt sina direktiv ha till uppgift att företa en allmän översyn av skattesystemet i sin helhet. En av huvudfrågorna skulle därvid bli avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och en i samband därmed företagen prövning av gällande system för båda skatteformerna. Styrelsen hade redan tidigare vid flera tillfällen påtalat önskvärdheten av att i ett sammanhang företa en sådan översyn och prövning. Så skedde i samband med avgivna yttranden över allmänna pensionsberedningens betänkande, 1955 års långtidsutredning, förslaget om

energibeskattning och förslaget år 1957 om den statliga indirekta beskattningen. I samtliga dessa yttranden underströks - för att citera ur yttrandet över energibeskattningen - »betydelsen av en samordning mellan den direkta och indirekta beskattningen för att åstadkomma en så j ä m n fördelning av skattebördan som möjligt och en sådan konstruktion av skattesystemet i dess helhet, som i så hög grad som möjligt tillgodosåge behovet av vidgade investeringar i folkhushållet.» I direktiven för allmänna skatteberedningen har uttryckligen angivits att det inte ankommer på beredningen att göra värderingar om det framtida behovet av stats-

364 inkomster eller bedömningar över det totala skattetryckets omfattning och det har med andra ord icke varit beredningens uppgift att föreslå någon ändring ifråga om det samlade skattetrycket. Det nu framlagda förslaget är i så måtto ett delförslag att beskattningen av fysiska personer utbrutits och behandlats med förtur. Frågan om företagsbeskattningen har behandlats såtillvida att de i olika sammanhang väckta förslagen om ersättande av nuvarande nettovinstskattesystem med någon form av s. k. bruttoskatt avvisats under det att övriga frågor rörande företagsbeskattningen och dess närmare utformning avses bli föremål för ytterligare utredning inom beredningen. Med dessa utgångspunkter har beredningens uppgift varit att framlägga förslag rörande lämplig fördelning av den skattebörda, som vid ett tänkt läge år 1970 sammanlagt åvilar fysiska personer i form av direkt och indirekt skatt samt avgifter till täckande av kostnader för folkpensionering och sjukvårdsförsäkring. Beredningens ställningstagande till frågan om avvägningen mellan dessa olika komponenter innebär en icke obetydlig förskjutning från direkt till indirekt skatt. Denna förskjutning accentueras därav att förslaget även innefattar en omläggning av systemet för uttagande av socialförsäkringsavgifter från nuvarande direkta avgifter för folkpensionering och sjukvårdsförsäkring till på indirekt väg uttagna s. k. arbetsgivaravgifter. D å styrelsen nu har att ta ställning till denna, den kanske viktigaste innebörden av beredningens förslag, nämligen förskjutningen från direkt till indirekt skatt, kan styrelsen konstatera att styrelsen i denna fråga redan år 1957 givit uttryck åt en mening som ligger väl i linje med beredningens förslag. I allt väsentligt kan styrelsen alltjämt åberopa de skäl härför, som därvid från styrelsens sida anfördes, och styrelsen tillåter sig därför att relativt utförligt citera följande ur yttrande över betänkande från 1952 års kommitté för indirekta skatter ( S O U 1957: 13): »Den kooperativa rörelsen, vars uppgift, enklast uttryckt är att förse konsumenterna med goda varor till lägsta möjliga priser, har tidigare i princip ställt sig avvisande mot indirekt beskattning, som fördyrar varupriserna och i form av en allmän likformig skatt på konsumtionsvaror utgör en regressiv beskattning, alltså lägger en proportionsvis tyngre börda på skattetagarna

ju lägre deras inkomst är. Ett skattesystem, som lägger tyngdpunkten på indirekt beskattning för att täcka statens inkomstbehov — vilket fram till en tämligen näraliggande tidpunkt tillämpades också i vårt land — är uppenbart socialt orättfärdigt och har därför konsekvent bekämpats av den kooperativa rörelsen. Sedan en progressiv inkomstbeskattning införts och kommit att utgöra den dominerande inkomstkällan för staten och kommunerna, har det under perioder av särskilt stark anspänning på statsfinanserna inte kunnat undgås, att bestående konsumtionsskatter skärpts, nya konsumtionsskatter införts och, såsom fallet var under kristiden i samband med senaste världskriget, större delen av hela varuomsättningen i landet belagts med skatt. Ett bidragande motiv för tillgripande av konsumtionsbeskattning har också varit dess konsumtionsbegränsande verkningar under perioder då en inflatorisk ansvällning av köpkraftsvolymen utgjort ett starkt hot mot ett fast penningvärde. Med utgångspunkt från bl. a. sin allmänna syn på konsumtionsbeskattningens regressiva karaktär biträdde i dåvarande läge Kooperativa förbundets styrelse förslaget om den allmänna omsättningsskattens avskaffande men påyrkade av konjunkturpolitiska skäl bestämt dess ersättande med andra effektiva åtgärder, dels för att täcka statens inkomstbehov och dels för att återställa och vidmakthålla samhällsekonomisk balans.» Det då föreliggande betänkandet hade, framhöll styrelsen, varit föremål för särskilt ingående överväganden från styrelsens sida emedan de i detta ingående förslagen inte utgjorde en kristidsåtgärd utan av allt att döma syftade till en permanent omläggning av skattesystemet i riktning mot en sådan avvägning mellan progressiv inkomstbeskattning och konsumtionsbeskattning, som mest effektivt kunde bidraga till att bevara balansen i samhällsekonomin och därmed i stort sett trygga penningvärdet. Styrelsen hade vid flera tillfällen haft anledning att ingående pröva dessa frågor. I anslutning till dessa tidigare avgivna yttranden ville styrelsen särskilt framhålla följande synpunkter. »Kommittén erinrar i den historiska återblicken över beskattningen i vårt land därom att den direkta och progressiva inkomstbeskattningen inte sträcker sig mer än femtio år tillbaka, medan tidigare den indirekta beskattningen — tullar och acciser av skilda slag — tillgodosåge den vida övervägande delen av behovet av statsinkomster. Förbrukningsskatternas avlösning av den progressiva inkomstbeskattningen har i alla län-

365 der av den sociala välfärdsstatens typ utgjort det viktigaste instrumentet för en fortskridande inkomstfördelning till förmån för den stora massan av lägre inkomsttagare. Den statliga välfärdspolitikens fortgående utvidgning och ökningen av andra statliga inkomstbehov har i Sverige som i andra likställda länder lett till en successiv skärpning av det progressiva inkomstskattesystemet. Det har därvid inte kunnat undvikas, att även de lägre inkomsttagarna kommit att drabbas av ett avsevärt skattetryck. Också de sociala välfärdsförmånerna har blivit i stigande grad föremål för inkomstbeskattning. Reallönernas stegring — som bl. a. är ett uttryck för den fortgående inkomstutjämning, som på olika vägar försiggår i vårt land — har medfört en ökad direkt skattebelastning på stora grupper av befolkningen vars inkomster väsentligen utgöres av arbetsinkomster. Om inkomstutjämningen försiggår jämsides med en reell välståndsökning, som tar sig uttryck i stigande reallöner, och penningvärdet förblir stabilt, blir skattetrycket vid oförändrade skatteskalor så till vida skärpt för dessa kategorier av inkomsttagare som inkomsttillskottet beskattas och progressiviteten i allmänhet verkar ytterligare höjande på den enskildes totalskatt. Några principiella invändningar mot en dylik skattehöjning kan inte rimligen resas, därest progressiviteten i skattesystemet överhuvud accepteras. Om skatteunderlaget däremot ökar på grund av penningvärdesförsämring utan att motsvarande ökning av realinkomsten inträder — såsom också framhålles i betänkandet — inträder en reell icke avsedd skatteskärpning, varvid bl. a. även sådana grupper av inkomsttagare, som ursprungligen var befriade från inkomstskatt får betala sådan, samtidigt som en extra skatteskärpning inträder över hela linjen. Det kan ifrågasättas, om en sådan skärpning inte skulle drabba mindre inkomsttagare förhållandevis hårdare än en indirekt beskattning i form av varuskatt med måttligt avvägda skattesatser över varuområdet i dess helhet och med sådana kompensatoriska anordningar som förutsatts i betänkandet. Att uttaga det ökade intäktsbehovet genom ytterligare skärpt företagsbeskattning, särskilt skatt på råvaror eller investeringar eller genom andra beskattningsformer, vilka direkt och enbart drabbar produktionen, innebär genom sina återverkningar på möjligheterna till fortgående lönestegring en belastning inte bara, eller övervägande, på företagens ägare utan på den stora massan av dem, som genom anställning och arbete har sin utkomst av företagen. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att en indirekt beskattning i form av skatt på konsumtionen inte torde ha identiska

återverkningar på inkomstfördelningen på olika stadier av den sociala och ekonomiska utvecklingen inom ett land. Om den övervägande delen av statsintäkterna uttages genom skatter på livsmedel och andra nödvändighetsvaror inom ett folkhushåll med utpräglat ojämn inkomstfördelning, innebär den på detta sätt anordnade indirekta beskattningen otvivelaktigt en socialt orättfärdig beskattningsform, mot vilken med fog mycket starka invändningar kan resas. Inom ett folkhushåll åter, där inkomstutjämningen fortskridit förhållandevis långt — och till ej oväsentlig del också till följd av att man tillämpar ett starkt progressivt inkomstskattesystem — torde en kompletterande konsumtionsbeskattning kunna anordnas så att den medför en jämnare belastning på olika inkomsttagargrupper. Någon ur social rättvisesynpunkt fullt tillfredsställande lösning medför givetvis varken den ena eller andra skatteformen, då även vid mycket starkt genomförd progressiv inkomstbeskattning den behållna inkomsten för den högsta och lägsta gruppen av inkomsttagare ej kan undgå att innebära betydande skiljaktigheter ifråga om levnadsstandard. Den tyngre belastning som en allmän konsumtionsbeskattning under alla förhållanden medför för de allra lägsta inkomsttagarna — folkpensionärer, barnrika familjer med låga inkomster, invalider etc. — motväges av de ökade möjligheter till kompenserande sociala välfärdsåtgärder, som beredes genom tillskottet i statsintäkter på den indirekta beskattningens väg. Sannolikheten talar för att kommitténs förslag behöver sättas i verket, främst för att tillgodose statens successivt inträdande behov av ökade intäkter för att bestrida dess andel av utgifterna för den höjda folkpensionen. Intäkterna av en omsättningsskatt ^kan också användas för att möjliggöra en sådan justering av skatteskalorna för inkomstskatten, vilken innebär en nettoreduktion av skattebördan för de lägre inkomsttagarna.» Den under senare år intensifierade verksamheten på det sociala och andra områden av den offentliga samhällssektorn ställer av naturliga skäl ökade krav p å stats- och kommunalinkomster i form av skatter och andra pålagor. Beredningens konstaterande att en avsevärd beskattning i olika former ofrånkomligen måste drabba även mindre och medelstora inkomster är otvivelaktigt realistiskt. D å i tidigare sammanhang avvägningen mellan direkta och indirekta skatter och utformningen av skatteskalor för den direkta skatten diskuterats har m e d all rätt stor vikt lagts vid förhållandena hos de lägsta inkomsttagarna. Å andra sidan har

366 därvid ofta framförts önskemål om en bättre kartläggning härav. Man torde därvid ha haft på känn att enbart den från taxeringslängder hämtade inkomststatistiken icke varit tillräckligt belysande. Beredningen har nu haft tillgång till bättre utredningsmaterial på denna punkt och det redovisade resultatet synes också ge vid handen att enbart inkomstskattestatistiken lämnar en alltför odifferentierad bild av de verkliga förhållandena hos de statistiskt sett lägsta inkomsttagarna. De ökade möjligheter till inkomsttransfereringar och liknande åtgärder i inkomstutjämnande syfte, som skapats genom den ökade offentliga verksamheten på det sociala området måste också beaktas, då frågan om lämplig fördelning mellan olika skatteformer nu tas upp till förnyad prövning. Om man, utöver vad styrelsen nu senast berört, tar hänsyn till den relativt jämnt fortgående inkomstökningen hos flertalet skattskyldiga, synes det finnas anledning att numera fästa större vikt än tidigare vid den kritik, som i olika sammanhang riktats mot utformningen av och höjden hos den direkta beskattningen. Styrelsen tänker härvid särskilt på den höga marginalskatt, som på grund av skatteskalornas nuvarande utformning gäller redan vid relativt blygsamma inkomster. Av de skäl, som styrelsen här och i ovan åberopade tidigare yttranden anfört anser sig styrelsen böra tillstyrka beredningens förslag om en ökning av den indirekta skatten jämsides med en sänkning av den direkta skatten. Detta får icke fattas så att styrelsen med vad i det föregående anförts motiverat och tagit ställning till frågan om storleken av eller formerna för den föreslagna förskjutningen från direkt till indirekt skatt. Till detta skall styrelsen i det följande återkomma. Redan här bör dock förutskickas att det principiella tillstyrkandet sker under förutsättning att behovet av kompensation åt dem som är ekonomiskt sämre lottade på ett tillfredsställande sätt kan klarläggas och att åtgärder i lämplig form vidtages för att motverka en försämring av standarden för dylika grupper. Detta förutsätter i sin tur att den indirekta skatten gives en så generell och likformigt verkande utformning, att dess verkliga effekt i olika inkomstlägen blir i möjligaste mån mätbar.

Vid bedömningen av det konkreta förslaget till nytt skattesystem finner styrelsen det nödvändigt och riktigt att beakta och fästa väsentligt avseende vid de överväganden och jämkningar från olika håll inom beredningen, som möjliggjort att enighet i huvudpunkterna kunnat uppnås. Då det gäller ett så stort och invecklat komplex av frågor, som det här rör sig om, är det i och för sig självklart att företrädare för olika intressen inom beredningen funnit sig nödsakade att göra eftergifter på olika punkter för att i samförstånd nå fram till en lösning, som vid en helhetssyn framstår som önskvärd och acceptabel. Det torde emellertid även för den utomstående bedömaren vara nödvändigt att i detta speciella läge vinnlägga sig om en dylik helhetssyn. Då styrelsen i fortsättningen kommer fram till ett tillstyrkande av huvudlinjerna i förslaget vill styrelsen understryka att även styrelsen för sin del funnit det nödvändigt att göra vissa eftergifter i det helas intresse. Detta innebär också att tillstyrkandet gäller förslaget såsom helhet betraktat. Skulle förslaget komma att genomföras på så sätt att vissa delar brytes ut och göres till föremål för lagstiftning under det att andra helt lämnas åsido eller uppskjutes på obestämd framtid måste ityrelsen reservera sig för att bedömningen skulle kunna bli mindre positiv.

Beträffande den direkta beskattningen för fysiska personer, har styrelsen icke funnit anledning att ingå på någon mer detaljerad prövning. Styrelsens allmänna intryck är att, oaktat den icke obetydliga totala sänkningen av den direkta inkomstskatten, 2,1 miljarder, den individuella lättnaden i marginalskattehänseende blir tämligen blygsam. Styrelsen har funnit åtskilligt fog föreligga för den kritik, som i detta hänseende riktas mot förslaget i reservation avgiven av hrr Meidner och Nilstein. Styrelsen vill för övrigt rekommendera de förslag, som däri väckes rörande den direkta inkomstbeskattningen till noggrannt övervägande vid förslagets fortsatta behandling. Eftersom man vid detta fortsatta arbete icke på samma sätt som inom beredningen blir bunden av att få plus- och minusposter att väga jämnt bör särskilt undersökas om det icke vore möjligt att i största möjliga utsträckning beakta de i reservationen framförda förslagen utan att behöva höja mervärde-

367 skatten från majoritetens tretton till reservanternas fjorton procent. Beredningen har beträffande finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner (folkpensionering, sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning till icke förvärvsarbetande rifta kvinnor) strävat efter att i stort behålla nuvarande relation mellan skattefinansiering och avgiftsfinansiering. Ett bibehållande av nuvarande grunder skulle automatiskt leda till en icke oväsentlig ökning av den skattefinansierade delen. De skäl, som beredningen anfört för att i varje fall icke relativt sett minska den avgiftsfinansierade delen finner styrelsen vara vägande och tillstyrker beredningens principiella ståndpunktstagande i denna fråga. Beredningens förslag <att - såvitt gäller anställda - omvandla nuvarande i huvudsak direkt påförda egenavgifter för folkpensionering m. m. till avgifter på indirekt väg uttagna hos de anställdas arbetsgivare i form av arbetsgivaravgifter kan ses ur många aspekter. Bibehållandet av den ovan berörda relationen mellan avgifts- och skattefinansiering medför att storleken av egenavgiften i absoluta tal kommer att inom de närmaste åren öka i icke oväsentlig mån. Åtskilligt talar för att detta ökade avgiftsuttag för den enskilde anställde sannolikt kommer att framstå som mindre betungande, därest egenavgiften omvandlas till arbetsgivaravgift. Åtskilliga skäl av teknisk natur talar också för att fördelar ur administrativa och liknande synpunkter kan uppnås både för staten och det enskilda näringslivet genom samordning med iedan nu utgående arbetsgivareavgifter för täckande av vissa delar av berörda försäkringsförmåner samt kanske framförallt genom anpassning till systemet för finansiering av den allmänna tilläggspensioneringen. Om sålunda nu berörda synpunkter ganska avgjort talar till förmån för beredningens förslag är det däremot väsentligt svårare att söka bedöma dess effekt som kostnadsfaktor för arbetsgivaren och dess inverkan å förhållandet mellan parterna å arbetsmarknaden. Tanken bakom förslaget synes vara att arbetsgivarens skyldighet att erlägga ifrågavarande avgift skall påverka kommande löneuppgörelser och att sålunda avgiften av arbetsgivaren i stort sett skall övervältras bakåt i produktionskedjan. Härvid skulle effekten för den

anställdes del, om icke helt så dock väsentligen bli densamma som om han själv erlagt motsvarande egenavgift. I mångt och mycket torde den föreslagna arbetsgivaravgiften i övervaknings- och kostnadshänseende komma att påminna om en allmän löneskatt, trots att dess tyngdpunkt förlagts till ett individuellt beräknat baslönebelopp och trots att den likaledes individuellt begränsats till ett på visst sätt maximerat lönebelopp. Särskilt framträdande blir dess karaktär av allmän löneskatt om den ses i samband med arbetsgivarens skyldighet att erlägga avgift för den allmänna tilläggspensioneringen. Vad nu anförts kan väntas medföra en olikartad belastning och varierande förutsättningar för övervältring - framåt eller bakåt - inom olika branscher beroende på dessas lönestruktur (låg- eller höglönebranscher). Lönekostnadens relativa andel av totalkostnaden inom olika näringsgrenar måste också uppmärksammas i detta sammanhang. Styrelsen kan härvidlag icke underlåta att fästa uppmärksamheten på den ojämförligt högre lönekostnad, som - relativt sett - förekommer inom handeln i jämförelse med industrin. Ehuru styrelsen sålunda i väsentliga avseenden finner skäl till invändningar mot de föreslagna arbetsgivaravgifterna vill styrelsen likväl tillstyrka förslaget även i denna del. En förutsättning härför är dock att införandet av arbetsgivaravgifter sker i samband med övriga föreslagna åtgärder enligt beredningens betänkande. Skulle ett system med arbetsgivaravgifter införas som en isolerad åtgärd förbehåller sig styrelsen rätt att taga sitt tillstyrkande under omprövning. Innan styrelsen tar upp frågan om lämplig form för indirekt beskattning till närmare behandling vill styrelsen något beröra beredningens avvisande ställningstagande till bruttoalternativet. Bruttoskatten har i tidigare diskussioner lanserats som en form av företagsskatt, lämplig att ersätta nuvarande nettovinstskatt. Enligt styrelsens uppfattning har man i dessa sammanhang fäst alltför litet avleende vid frågan om övervältring framåt eller bakåt av företagarskatt och de skiljaktigheter, som i detta hänseende kan föreligga mellan nettovinstskatter och bruttoskatter. Detta synes ha försvarats antingen med ett allmänt antagande att alla skatter över-

368 vältras i en eller annan form eller med en hänvisning till att man har alltför otillräcklig kännedom om vad som verkligen sker i skatteövervältringshänseende. Även om det är sant att kunskaperna på detta område är begränsade och att uppfattningarna bland skatteteoretiker tydligen är mycket delade, synes det dock för styrelsen framstå som mycket betydelsefullt att fastslå att de företrädesvis övervägda formerna av bruttoskatt i allt väsentligt sammanfaller med vad som traditionellt hänföres till indirekta skatter. I den mån en indirekt skatt kan övervältras framåt i priserna blir den oavsett om den kallas för bruttoskatt, omsättningsskatt, accis eller dyl. - till sina verkningar en konsumtionsskatt. Det må också vara riktigt att man f. n. saknar kännedom om, i vilken omfattning nettovinstskatter å företag påverkar prissättningen å företagets produkter och i vilken omfattning även nettovinstskatten på så sätt får karaktär av konsumtionsskatt. Som en praktisk arbetshypotes synes dock följande antagande kunna göras. Incitamentet till omedelbar övervältring bör vara starkare beträffande sådana skatter, beräknade å omsättning, kostnader eller dyl., som ur företagets synpunkt framstår som en mer direkt och beräknelig kostnadsfaktor, än beträffande sådana skatter, som baseras å den mer variabla nettovinsten. Vidare synes det obestridligt att vissa former av indirekt skatt är mer »övervältringsvänliga» än andra varvid likformigheten i skattepåföringen olika företag och företagsformer emellan torde vara ett avgörande moment. En arbetshypotes av denna innebörd synes i all sin bräcklighet vara väsentligt mer vägledande och praktiskt användbar än ett obestämt antagande om att alla skatter oavsett typen förr eller senare övervältras i en omfattning, som beror på marknads-, konkurrens- och internationella förhållanden. Mot bakgrunden av ovanstående vill styrelsen beträffande frågan om att ersätta nuvarande nettovinstskatt hos företag med någon form av bruttoskatt uttala följande. De bruttoskattealternativ, som på allvar diskuterats, har samtliga - med undantag av mervärdeskatten om denna skall räknas till denna kategori - varit av kumulativ eller kaskadtyp. Såsom styrelsen senare skall närmare beröra ger indirekta skatter av kumulativ art upphov till sådana ojämnheter i priset på varan i konsumentens hand att

bruttoskatten som konsumtionsskatt betraktad är avgjort underlägsen andra former av indirekt skatt. Även om förutsättningarna för total övervältring i ett bruttoskattesystem till följd av det kumulativa draget blir starkt varierande kommer en väsentlig del av den totala skatten sannolikt att övervältras, speciellt på längre sikt. Om och i vilken mån den ej övervältringsbara delen av bruttoskatten skulle komma att generellt belasta företagen hårdare eller lindrigare än nuvarande nettovinstskatt de facto gör, synes vara praktiskt taget ogörligt att förutspå. De individuella verkningarna för företagen torde dock kunna antagas innebära väsentliga rubbningar i förhållande till nuvarande läge. I varje fall måste man räkna med att så kan bliva fallet beroende på bl. a. förefintlig eller genomförbar integration mellan olika led i produktions- och distributionskedjan eller på företagens ställning i konkurrenshänseende på såväl export- som importsidan gentemot utländska marknader och företag. Innebörden av dessa rubbningar och resultat därav i ekonomiska och andra hänseenden framstår för styrelsen som så svåröverskådliga och svårbedömbara att styrelsen icke kan tillstyrka alternativet att ersätta nuvarande nettovinstskatt med någon form av bruttoskatt. Styrelsen delar sålunda helt det ställningstagande vartill beredningens majoritet kommit. Styrelsen vill härmed för sin del inte utesluta att bruttoskatt av typen skatt å vissa kostnader kan diskuteras i annat sammanhang men i så fall med helt andra utgångspunkter än att söka finna ett substitut för nettovinstskatten. I detta avsnitt må till sist följande påpekande göras. Styrelsen har i ovanstående diskuterat nettovinstskatt contra bruttovinstskatt utan hänsyn tagen till beredningens föreliggande förslag. Styrelsen finner det uteslutet att vid sidan av föreslagna arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt överväga införande av en annan bruttoskatt av generell typ.

Beredningens förslag till nytt system för indirekt beskattning innebär dels att nu gällande s. k. punktskatter - med undantag huvudsakligen för skatt å tobak och alkohol samt vissa motorfordons-, bensin- och därmed jämförliga skatter — skall slopas och inarbetas i en allmän omsättningsskatt, dels att den nuvarande allmänna omsättnings-

369 skatten, den allmänna varuskatten, skall ersättas av en mervärdeskatt. D e punkskatter, som föreslås avvecklade, utgöres av den allmänna energiskatten, den särskilda varuskatten (socker och sirap, choklad och konfektyrvaror, kemisk-tekniska artiklar såsom kosmetika, parfymer, schamponeringsmedel och tandkräm - samt spelkort), skatt å läskedrycker och lättöl, försäljningsskatten (guldsmedsvaror, grammofonvaror och s. k. äkta mattor) och pälsvaruskatten. Slopandet av dessa punktskatter ligger helt i linje med den uppfattning, som styrelsen vid upprepade tillfällen gjort sig till talesman för. Vid praktiskt taget varje tillfälle då frågan om ändring av beskattningsvärdet för oberedda pälsskinn varit uppe till prövning har styrelsen ansett sig böra aktualisera detta önskemål. Så var fallet t. ex. i augusti 1962 då styrelsen anförde bl. a. följande. »Styrelsen vill även begagna detta tillfälle att framhålla att den i skilda tidigare remissammanhang förordat en sådan omprövning av den indirekta beskattningen, vilken borde utgå från ett slopande av de s. k. punktskatterna och deras ersättande av en likformig omsättningsskatt. En sådan har också införts, dock utan att någon väsentlig revision ägt rum beträffande punktskatterna. Sådana utgår i stor utsträckning på godtyckligt valda varor, visserligen med en viss betoning på sådana, vilka ansetts ingå i s. k. lyxkonsumtion. Med den fortskridande inkomstutjämningen och den stigande levnadsstandarden i samhället har begreppet lyxkonsumtion dock i växande grad upphört att äga sin forna giltighet.» Liknande framställningar har gjorts i samband med behandling av frågor gällande läskedrycksskatten, chokladskatten och sockerskatten. Av de enligt ovan till slopande föreslagna punktskatterna skiljer sig energiskatten från övriga i så måtto att den till väsentlig del - ca en tredjedel - icke direkt belastar konsumtionen utan i stället produktionen. I sitt yttrande år 1957 om införande av allm ä n energiskatt anförde styrelsen bl. a. »Beskattningen av elkraften genom den föreslagna särskilda skatten kommer visserligen att motvägas av slopandet av den industriella elskatten, varjämte borttagandet av m v .. .esteringsavgiften betyder en viss allmän lättnad för produktionen, särskilt industrin. Att tyngdpunkten i beskattningen

24-413386

överflyttas från investeringarna till konsumtionen är i sig självt att betrakta som en positiv sida hos förslaget. Den form för beskattning, som föreslagits, kommer emellertid inte att låta skatten endast påverka konsumtionen i sista hand inom riket utan också att direkt medföra en ojämn belastning^ av produktionskostnaderna för olika områden av produktionslivet. Detta har särskild betydelse för industrier, som arbetar för export, vilka icke kunna antagas vara i stånd att överföra skattetrycket på de utländska köparna i form av högre priser. Beskattningen av fasta och flytande importbränslen kommer att innebära en ny belastning av de företag, som i större omfattning begagna dessa som drivkraft. För de företag och branscher inom industrin, där så är fallet, och där energiförbrukningen utgör en avsevärd del av produktionskostnaderna, kommer de schematiskt avvägda skattesatserna att medföra en oproportionerlig fördyring av dessa kostnader. I den mån sådana företag och industribranscher arbetar för export, kan kostnadsfördyringen i den hårdnande konkurrensen på de utländska marknaderna komma att betyda svårigheter för exportindustrins konkurrenskraft. Den fördyring av transportkostnaderna som kommer att genom skatten drabba produktionen i allmänhet, kan särskilt starkt komma att gå ut över de exportindustrier, som är beroende av tunga transporter, t. ex. skogsförädlingsindustrierna. Fördyringen av transportkostnaderna blir för de allmänna transportmedel, som använder sig av elkraft, av särskild betydelse eftersom elkraft för kommunikationsändamål nu, i motsats till elkraften för industriändamål, inte är belastad med elskatt.» D å beredningens förslag innebär att berörda punktskatter icke längre skall utgå utan i stället inarbetas i den föreslagna mervärdeskatten, varigenom bl. a. de ovan åberopade invändningarna mot energiskatten såsom en belastning av produktionen bortfaller, står det nya skatteförslaget helt i överensstämmelse med styrelsens tidigare uttalade önskemål om punktskattesystemets avveckling. Styrelsen vill därför livligt förorda förslaget i denna del. Den väsentliga förskjutningen från direkt till indirekt skatt och inarbetandet av punktskatterna i systemet för allmän indirekt beskattning ställer, framhåller beredningen, stora krav på avkastningsförmåga hos det skattesystem, som väljes. Varje tänkbar ytterligare förskjutning från direkt till indirekt beskattning eller ett ökat behov av enbart höjd indirekt skatt understryker kravet p å

370 hög avkastningsförmåga. I beredningens allmänna målsättning för det valda systemet ingår vidare att den indirekta skattens belastning på konsumtionen skall kunna bedömas med tillfredsställande grad av exakthet för att därmed kunna avvägas med hänsyn tagen till storleken av fysiska personers inkomstskatt i olika inkomstskikt. Skatten bör vara konsumtionsneutral, varmed förstås icke blott att omedelbart konkurrerande varor och tjänster belastas lika utan också att samtliga konsumtionsvaror och tjänster belastas lika i förhållande till priset - det sistnämnda av betydelse inte minst för att tillgodose behovet av mätbarhet enligt vad nyss sagts. Vid sidan av konsumtionsneutraliteten bör skatten också vara konkurrensneutral i så måtto att den icke ger anledning till snedvridning av konkurrensförhållanden beroende på företagsstruktur, integration o. d. Slutligen framföres också som allmänt önskemål att skatten ej får försämra konkurrensläget för svensk export eller snedvrida konkurrensförhållandet gentemot importerade varor samt att den i möjligaste mån kan effektivt kontrolleras. Styrelsen finner sig till alla delar kunna instämma i den allmänna målsättningen för en generell indirekt skatt av den typ, som skisserats av beredningen. De skilda önskemålen ligger så invävda i varandra att preferens svårligen kan ges för något av de olika momenten. Styrelsen vill emellertid framhålla att den fäster mycket stor vikt vid att en kommande lagstiftning i största möjliga omfattning söker förverkliga den samlade målsättningen enligt beredningens förslag. Styrelsen delar också beredningens uppfattning att den ställda målsättningen leder till att vissa alternativ till indirekt skatt omedelbart kan utmönstras. Detta gäller till en början alla former av kaskadskatter samt kombinationer mellan generell skatt och punktskatter men även ettledsskatter av ty. pen råvaruskatter, producentskatter och grossistskatter. Vad särskilt beträffar det av reservanten Ekström i hans reservation antydda och i senare sammanhang utvecklade förslaget till kombination av allmän varuskatt i detaljistledet och en bruttoomsättningsskatt av kaskadtyp i alla led utom i detaljhandeln finner styrelsen detta förslag : på praktiskt taget alla punkter strida mot den uppställda målsättningen. Av tänkbara alternativ kvarstår vid sidan

om den föreslagna mervärdeskatten endast en ettledsskatt i detaljhandelsledet eller med andra ord i stort sett vår nuvarande allmänna varuskatt. Då det gäller att bedöma i vad mån denna skatteform fyller kraven enligt beredningens målsättning måste man beakta den höjning av nuvarande skattesats, som ovillkorligen erfordras för realiserande av övriga delar av beredningens förslag. Av beredningens betänkande framgår att den allmänna varuskatten i oförändrad form år 1970 skulle behöva utgå med 9 procent vid ett bibehållande av punktskatterna; i annat fall med 11 procent. Behovet att reformera skatten eller eventuellt ersätta den med en mervärdeskatt bör alltså prövas mot bakgrunden av att skatteprocenten höjes från nuvarande 6 till 11. Den kritik, som enligt styrelsens uppfattning med fog riktats mot den allmänna varuskatten kan i sina väsentliga drag sammanfattas i följande punkter. Den belastning, som enligt skattens konstruktion, helt sker i ett led blir särskilt betänklig ur kontroll-, uppbörds- och liknande synpunkter ju högre skattesatsen sättes, särskilt med tanke på de många svaga länkar som ifrågavarande led, detaljhandeln, ännu innehåller. Styrelsen vill erinra om att styrelsen då den år 1957 tillstyrkte den allmänna varuskatten, särskilt betonade, att tillstyrkandet skedde under förutsättning att fråga blev om en lågprocentig skatt. Den allmänna varuskatten förutsätter att säljaren prövar huruvida köparen är att anse som återförsäljare eller konsument beträffande varan eller tjänsten ifråga. Speciellt den omständigheten att köpare, som enligt vanliga normer är att anse som återförsäljare, skall behandlas som konsumenter vid inköp av investeringsvaror och viss förbrukningsmaterial, medför att tillämpningen av förordningen ger upphov till tolkningssvårigheter, som i vissa avseenden utan överdrift kan betecknas som hart när omöjliga att komma till rätta med. Särskilt betänkligt är att ansvaret gentemot staten för en riktig tolkning åvilar säljaren, vilken ofta saknar kännedom om köparens speciella förhållanden och som kanske av konkurrensskäl ej anser sig böra alltför noga undersöka dessa. Den beskattning av investeringsvaror och därmed jämförliga varor av viss materialkaraktär, som i föregående stycke berörts, har med det inslag av kumulativ effekt, som

371 därigenom tillföres den allmänna varuskatten, ofta berörts i tidigare diskussioner. Styrelsen finner att den kritik, som därvid riktats mot skatteformen, måste beaktas, speciellt med tanke på den väsentliga ökning av det kumulativa inslaget, som en höjning av skatteprocenten skulle föranleda och vidare särskilt med tanke på det hinder ur exportsynpunkt, som beskattningen av produktiva investeringsvaror innebär. Styrelsen bedömer de praktiska möjligheterna att genom omarbetning av gällande bestämmelser verkligen komma till rätta med ovan påtalade brister hos nuvarande system såsom varande mycket små. I jämförelse härmed framstår en övergång till ett mervärdeskattesystem såsom avgjort mer tilltalande realiserbart. Rent teoretiskt förefaller det, som om en mervärdeskatt i allt väsentligt skulle uppfylla kraven enligt beredningens allmänna målsättning. Styrelsen hyser ingalunda den förhoppningen att det i praktiken skall vara möjligt att komma idealet lika nära. Styrelsen är också medveten om att antalet skattskyldiga kommer att väsentligt öka och att för vissa delar av näringslivet, inklusive jordbruket, den föreslagna mervärdeskatten skulle komma att medföra ökat arbete. Gentemot betänkligheter av detta slag måste dock vägas de ökade möjligheter som erbjudes genom mervärdeskatten, att finna en för alla parter mer tillfredsställande form för indirekt skatt än den, som nuvarande allmänna varuskatt utgör. Det bör förutses men icke verka avskräckande, att själva övergången till ett nytt system kan förorsaka vissa intialsvårigheter på grund av ovanan vid den nya formen för beskattning. Det förefaller också sannolikt att utformningen av det föreslagna systemet kan visa sig vara förenat med vissa "barnsjukdomar". Intialsvårigheter av detta slag bör emellertid inte överdrivas. Större vikt bör i stället fästas vid de fördelar som på något längre sikt kan vinnas. Sammanfattningsvis vill styrelsen i detta avsnitt anföra att den finner övervägande skäl tala för att nuvarande allmänna värnskatt ersattes med den föreslagna mervärdeskatten.

Beträffande den tekniska utformningen av mervärdeskatten har styrelsen i särskild bilaga till detta yttrande behandlat några frå-

gor av mer speciell natur. Här skall därför endast vissa allmänna spörsmål beröras. I fråga om såväl skatteplikten för olika varor och tjänster som skatteskyldigheten för olika företagare är det av grundläggande betydelse att lagstiftningen ges en så generell räckvidd som möjligt. Styrelsen hälsar därför med tillfredsställelse att antalet undantag beträffande varor av lös egendoms natur av olika anledningar kunnat nedbringas väsentligen. Styrelsen vill betona vikten av att denna restriktiva inställning vidhålles i det fortsatta lagstiftningsarbetet. I fråga om s. k. produktiva tjänster tillkommer som nyhet i jämförelse med nuvarande lagstiftning angelägenheten av att tillgodose vissa av beredningen påtalade neutralitets- och konkurrenssynpunkter. Av denna anledning kan det diskuteras huruvida man icke borde ha valt samma teknik, som beträffande varor, nämligen att föreskriva generell skatteplikt med vissa specifiserade undantag i stället för att i lagtexten räkna upp skattepliktiga tjänster och lämna övriga skattefria. En medelväg skulle vara att tillåta företagare, som tillhandahåller enligt förslaget skattefria tjänster, att i förekommande fall och i eget intresse frivilligt inträda som skattskyldiga. Härvid skulle även kunna komma ifråga att medgiva dylik rätt för person, som utövar rörelseliknande verksamhet men som likväl skattemässigt behandlas som löntagare. Förmodligen är det dock tillrådligt att avvakta erfarenheterna av den nu föreslagna metoden innan dylika möjligheter till frivilligt inträde öppnas. Av reservationerna att döma har inom beredningen omfattande diskussioner ägt rum och delade meningar rått om skatteplikt för dagstidningar. Styrelsen, som för egen del ansluter sig till majoritetens mening, vill i denna fråga endast tillägga att åtskillnad svårligen kan göras mellan dagspress och veckopress, oavsett vilken uppfattning man må ha i fråga om skatteplikt eller ej. Beträffande den nedre gränsen för skattskyldighet och det »avtrappningssystem» som där föreslås vill styrelsen uttala stor tveksamhet. Styrelsen finner sig närmast böjd att förorda den lösning som föreslås i reservation av hrr Ekström, Meidner m. fl. Tvekan har likså yppats beträffande föreslagna regler för import. Förslaget strider i princip mot mervärdeskattens grundidé. Avsteget har motiverats med svårigheterna hos tullverket att administrera ett generellt

372 skatteuttag vid import. Dylika hänsyn bör givetvis beaktas. Å andra sidan bör dessa vägas mot den snedvridning i konkurrensförhållanden mellan utländska och inhemska leverantörer, som kan befaras bli följden av de föreslagna åtgärderna. Vinsten i skattehänseende av import i jämförelse med motsvarande inköp från inhemsk leverantör torde dock bli oväsentlig och kanske negligerbar, såvitt fråga icke är om mycket stora leveranser. Genomföres förslaget i sin nuvarande form bör dock fortsättningsvis uppmärksamhet ägnas åt denna fråga. De föreslagna reglerna rörande skattskyldighet och skatteplikt inom byggnadsområdet innebär en kompromiss mellan en strikt och konsekvent utformning av mervärdeskatteidén och önskemålet att beakta vissa bostadspolitiska önskemål. Kravet på kompromiss har dikterats främst av önskan, dels att liksom nu är fallet undvika omsättningsskatt å den del av kostnaderna för bostadsbyggandet, som utgöres av lönekostnad, dels att undvika en generell omsättningsskatt å hyror och fastighetsförsäljningar. För att nå detta mål har beredningen varit hänvisad till vissa schablonmässiga lösningar och gränsdragningar, vilket alltid kan inbjuda till kritik. Den kritik som kan komma att riktas mot beredningens ställningstagande i olika avseenden bör emellertid icke undanskymma det faktum att mervärdeskatten i sin föreslagna utformning såvitt gäller byggnadsområdet ger väsentliga fördelar jämfört med nuvarande allmänna varuskatt. Fördelen ligger främst däri att de kumulativa verkningarna av omsättningsskatt å produktiva byggnadsanläggningar undvikes i väsentlig omfattning. Styrelsen vill ifrågasätta om icke omfattningen härav skulle kunna vidgas ytterligare. Styrelsen åsyftar här den omständigheten att en företagare, som i egen regi eller med anlitande av yrkesmässig byggmästare uppför byggnad eller utför byggnadsarbete, kan avlyfta ingående skatt å använt material, under det att den företagare, som förhyr motsvarande anläggning, icke får samma möjlighet. Detta beror på att fastighetsäga-

ren har att redovisa hyresinkomsten som inkomst av annan fastighet. Den mervärdeskatt, som fastighetsägaren erlagt vid byggnadens uppförande eller vid löpande underhåll därav måste antagas komma till uttryck i en hyreshöjning, vilken dock icke får debiteras som mervärdeskatt, eftersom fastighetsägaren icke är skattskyldig. Härav följer att företagaren - hyresgästen icke får avdragsrätt i mervärdeskattehänseende för ifrågavarande hyreshöjning. Detta är allmänt sett otillfredsställande men beror på beredningens ovannämnda allmänna kompromiss i detta hänseende. Särskilt framträdande blir emellertid den bristande kongruensen i de fall då fråga är om hyresavtal inom koncerner, där organisatoriska eller liknande skäl föranlett att t. ex. fastighet använd i moderbolagets rörelse äges av dotterbolag. Styrelsen vill därför föreslå att förslaget redan nu omarbetas så att man i dessa hänseenden äger rätt att bortse från formella äganderättsförhållanden inom en koncern. Vidare vill styrelsen - med hänvisning till vad ovan sagts om tjänster - rekommendera att man så snart tillräckliga erfarenheter vunnits överväger att medge rätt till frivilligt inträde i mervärdeskattesystemet för fastighetsägare, som i samförstånd med sin hyresgäst finner sådant inträde påkallat. Med stöd av vad ovan anförts vill Kooperativa förbundets styrelse tillstyrka att allmänna skatteberedningens förslag genomföres i huvudsak enligt de i betänkandet uppdragna huvudlinjerna. Styrelsen förutsätter därvid att förslaget i dess olika delar genomföres i ett sammanhang, samt att den indirekta beskattningen utformas så att den i möjligaste mån blir konsumtions- och konkurrensneutral. Styrelsen hemställer att de i det föregående framförda erinringarna i detaljfrågor beaktas vid den fortsatta bearbetningen av förslaget. Stockholm den 3 november 1964 Carl Albert Anderson Mauritz Bonow Sven Crabo

373 Kvinnliga akademikers förening finansiering och den direkta beskattningen) (yttrandet begränsat till socialförsäkringens fi Föreningen ansluter sig helt till det särskilda yttrandet av herrar Meidner, Nilstein och östergren, där en övergång till särbeskattning förordas. Föreningen vill särskilt understryka, såsom också framhålles i detta yttrande, att skattereglerna ej bör knytas till kön och civilstånd. Ej heller bör skattereglerna motverka människors önskan att ägna sig åt förvärvsarbete, vilket för närvarande sker genom sambeskattningen och grundavdragens konstruktion. Denna i rådande system oundvikliga tröskeleffekt innebär, såsom framgår av tabellen sid 681, en extra hög marginalskatt på gift kvinnas förvärvsinkomst. Genom beredningens förslag till ökade grundavdrag och slopande av förvärvsavdrag för gift kvinna utan barn skulle denna tröskeleffekt ytterligare förstärkas. Det föreligger här en stark motsägelse mellan å ena sidan beredningens önskan att minska progression och marginalskatter och å andra sidan dess accepterande av hög marginalskatt när det gäller gift kvinnas inkomst. Det senare problemet har man inte fäst någon som helst vikt vid. Föreningen vill emellertid vitsorda att nämnda tröskeleffekt utgör ett direkt hinder för yrkesutövning för en stor grupp kvinnliga akademiker. Denna tröskeleffekt som för övrigt uppkommer i samtliga inkomstskikt, kan endast elimineras genom individuell beskattning. Utöver de principiella synpunkter för särbeskattning som framförts i det särskilda yttrandet, vill föreningen peka på några omständigheter som talar för en skyndsam övergång till en generell särbeskattning. Utbildningsfrekvensen är för närvarande i snabbt stigande. År 1974 kommer över 30 000 studenter att utexamineras varav cirka hälften torde vara flickor. Samtidigt ökar det kvinnliga inslaget på alla nivåer inom yrkesutbildningen. Det måste framstå som ett oerhört slöseri både samhällsekonomiskt och begåvningsmässigt att en stor del av denna utbildade arbetskraft inte går ut på arbetsmarknaden emedan det privata ekonomiska utbytet blir så litet på grund av ett föråldrat skattesystem. De betydande belopp som samhället investerar i yrkesutbildning kan illustreras med några siffror.

Statens kostnader för utbildning av en läroverkslärare torde röra sig omkring 25 000 kr. Motsvarande belopp för utbildning av en läkare eller tandläkare torde vara av storleksordningen 100 000 kr. En annan samhällsekonomisk aspekt som inte kan förbigås, är den stora brist på arbetskraft som för närvarande råder och som enligt prognoser kan väntas tillta perioden 1965-1980. Denna brist utgör även ett hinder för önskvärda arbetstidsförkortningar. Att under sådana förhållanden bibehålla sambeskattningen som direkt motverkar en ökad yrkesintensitet hos de gifta kvinnorna, där våra enda återstående lediga arbetskraftsresurser finnes, måste vara synnerligen orationellt. Beredningen har som skäl mot slopande av det dubbla ortsavdraget bland annat framhållit svårigheten för gifta kvinnor att få arbete på vissa orter. Föreningen anser att detta problem överskattats av beredningen. Den fortgående urbaniseringen innebär en automatisk ökning av arbetstillfällen för de gifta kvinnorna. Vidare kommer den lokaliseringspolitik som nu genomföres att under den närmaste 5-årsperioden ge ett stort tillskott av arbetstillfällen i orter där sådana tidigare saknats. Samtidigt sker en upprustning av vuxenutbildningen vilken bidrar till ökad sysselsättning åt medelålders kvinnor. Ett mycket stort behov av vårdpersonal är också att förutse i glesbygderna på grund av det snabbt växande antalet åldringar därstädes. Beredningen anför även som skäl mot dubbla ortsavdragets slopande att skattehöjning skulle drabba äktenskap där hustrun på grund av sjukdom eller ålder inte kan förvärvsarbeta. Beredningen vill tydligen i dessa fall betrakta dubbla ortsavdraget som en form av sjuk- och invaliditetsförsäkring. Föreningen tar bestämt avstånd från ett sådant betraktelsesätt och förordar en lösning inom socialförsäkringarnas ram för dessa grupper. Föreningen vill starkt framhålla att behovet av särbeskattning inte får ses som en renodlad kvinnofråga. Det gäller också fördelningen av skattebördan mellan gifta och

374 ensamstående. Beredningens förslag till höjning av tudelningsgränsen innebär en ytterligare övervältring av skattebördan på ensamstående. Ett särbeskattningssystem med en enhetlig skatteskala och individuella ortsavdrag - kombinerat med ett ekonomiskt stöd för barnförsörjningen, skulle också stå i bättre överensstämmelse med den moderna uppfattningen, att det är förekomsten av barn, icke äktenskapet som sådant, som konstituerar en större försörjningsbörda och därmed en lägre skatteförmåga. Beredningens resonemang innebär att den gifta hemmakvinnan ses som en försörjningsbörda. Ett sådant betraktelsesätt kan inte accepteras med hänsyn till det ekonomiska värde som hemarbetet tillför familjen. Beredningen anför att ofullständiga familjer skulle drabbas av skattehöjningar vid särbeskattning men förbiser då att denna kategori har mycket låga inkomster. Sålunda hade 1960 71 % av ensamstående mödrar under 8 000 kr, vilket innebär att flertalet av dem inte kan tillgodogöra sig dubbla ortsavdrag och förvärvsavdrag. Det ökade utrymme för stöd åt barnförsörjningen som särbeskattning skulle ge, skulle betyda mer för denna grupp än de nuvarande förmånerna. Med hänsyn till att den svenska familjerättslagstiftningen sedan mer än 40 år tillbaka kontinuerligt framhållit makarnas ställning som självständiga rättssubjekt, är det egendomligt att denna princip icke skall gälla i avseende på familjebeskattningen. Såväl gällande sambeskattning som den av skatteberedningen föreslagna utökade användningen av tudelningsprincipen strider emot principen om makarna som självständiga rättssubjekt. Slutligen bör även understrykas att en övergång till särbeskattning skulle underlätta införandet av definitiv källskatt. Eftersom beredningen inte anvisat några lösningar på hur en etappvis övergång till särbeskattning skulle kunna genomföras, anser föreningen det nödvändigt att en ny utredning snarast tillsättes. I avvaktan på förslag från denna nya utredning bör -i för att icke försvåra övergången till särbeskattning - de provisoriska skatteregler införas,

som föreslås i reservationen av herrar Meidner, Nilstein och östergren. I fråga om reservationen vill föreningen framhålla att de grundavdrag som där föreslås, får ses som maximala med hänsyn till att önskemålen om sänkning av progressiviteten och ett närmande av skatteskalorna för gifta och ogifta bör ges prioritet. I likhet med reservanterna tillstyrker föreningen också en frivillig särbeskattning men vill betona, att denna endast eliminerar negativa sambeskattningseffekter men på intet sätt löser problemet med tröskeleffekten. Frivillig särbeskattning får endast ses som ett provisorium i avvaktan på en generell sådan. Förutom vad som här anförts om den direkta beskattningens utformning vill föreningen även foga några reflexioner angående socialförsäkringens finansiering. Det bör påpekas att en ytterligare omfördelning till förmån för familjer med endast en inkomsttagare sker genom beredningens förslag till finansiering av hemmafruförsäkringen. Detta innebär att de c:a 63 milj. kr som nu uttas i form av avgifter på makens skattesedel, kommer att övervältras på de förvärvsarbetande. Även vad beträffar finansieringen av folkpensionerna skulle beredningens förslag innebära ett gynnande av familjer med hemmafru. Föreningen vill även framhålla att med hänsyn till makarnas ställning som självständiga individer och i konsekvens med särbeskattning - generell särberäkning av makars avgifter till socialförsäkringen bör tillämpas. Med hänsyn till de här framförda synpunkterna finner Kvinnliga Akademikers Förening det nödvändigt att en ny utredningskommitté omgående tillsättes med direktiv att utarbeta förslag till successivt införande av särbeskattning. Det är önskvärt att kommitténs medlemmar är representativa beträffande såväl ålder som kön för de grupper i samhället hos vilka familjebeskattningens utformning i dag är och i framtiden måhända blir av vital betydelse för deras familjesituation. Göteborg den 30 oktober 1964. Ann-Marie Bergström

375 Landsorganisationen i Sverige

En översyn och reformering av det svenska skattesystemet anser LO angelägen mot bakgrund av de förändringar som inträtt bl. a. beträffande de offentliga utgiftemas totala storlek, inkomstfördelningen och det sociala trygghetssystemets omfattning. Avvägningen av skattetrycket mellan olika inkomsttagargrupper är på vissa punkter i starkt behov av omprövning. LO anser det således tillfredsställande att en ingående utredning rörande skattesystemet kommit till stånd.

Synpunkter på huvuddragen i skattesystemet Den offentliga sektorn svarar i de västeuropeiska industriländerna för en andel av storleksordningen knappt 30 å 40 % av nationalprodukten. Sverige skiljer sig inte avsevärt från genomsnittet härvidlag. När motsvarande skattebörda blivit så pass stor och sannolikt ytterligare kommer att stiga, är frågan hur avgiftsuttag och skatteregler skall utformas på bästa sätt ur samhällsekonomisk synpunkt viktig. Förutom fördelningssynpunkter måste man beakta önskemålet att skattesystemet är förenligt med en hög ekonomisk tillväxttakt och inte onödigtvis hindrar ekonomisk effektivisering och rationalisering. Det hade varit önskvärt att skatteberedningen i samband med översynen närmare hade utrett och redovisat material rörande skattesystemets ekonomiska verkningar. Endast på vissa punkter har beredningen tillgodosett detta behov. Det är realistiskt att räkna med att grundläggande ändringar av skattesystemet förutom de kortsiktiga verkningarna på samhällsekonomin åstadkommer förskjutningar på längre sikt beträffande företagsstrukturen, näringsgrensfördelningen, yrkesintensiteten m. m. LO efterlyser också motsvarande analys beträffande skattetyper som beredningen avvisat eller inte behandlat, exempelvis konsumtionsbeskattning hos fysiska personer, bruttobeskattning (kaskadskatt) m. m. En annan fråga som borde ha aktualiserats ur samhällsekonomisk synvinkel är behandlingen av sparan-

de och förmögenhetstillskott vid beskattningen. För att möjliggöra ett säkrare ställningstagande bör därför de grundläggande skatteutredningarna inte nu upphöra utan föras vidare. LO berör inledningsvis några synpunkter beträffande skattesystemets samhällsekonomiska roll. Viktiga avvägningsfrågor uppkommer tydligen både när det gäller den kortsiktiga stabiliseringspolitiken (önskemålet om flexibilitet och ett rikt register av finanspolitiska instrument) och tillväxtpolitiken på längre sikt. När det först gäller avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning är en central synpunkt att en reell vertikal inkomstfördelning är möjlig endast via den direkta beskattningen av fysiska personer, övriga skatter får av tekniska skäl en proportionell eller regressiv karaktär. För att bedöma vad som är en rimlig och önskvärd omfattning ^ av omfördelningen via beskattningen måste man utgå ifrån en analys av de offentliga utgifternas sammansättning. Till den del utgifterna består av direkta eller indirekta transfereringar för bidrag och stöd speciellt till lägre inkomsttagare, uppnås en omfördelningseffekt redan vid proportionell beskattning. En stor del av de offentliga utgifterna är dock att uppfatta som normala produktionskostnader, vilka övertagits av det allmänna. Vid en jämförelse olika länder emellan finner man att utgifter, som i ett land hör till den offentliga sektorn, i andra länder bärs av det privata näringslivet. På sådana områden som skolväsende, yrkesutbildning, hälso- och sjukvård beror gränsdragningen mellan offentliga och privata utgifter mer på praktiska överväganden. Även om indirekta skatter kan te sig naturliga för finansieringen av dessa utgifter, bör man även beakta dem vid bedömningen av progressionen. Bedömningen av skatteförmågan för olika inkomstgrupper är subjektivt grundad. Progressionen som tillämpas kan emellertid göras beroende av vad ingående levnadsvane-, skatte- och förmånsundersökningar visar beträffande standard, ekonomisk rörelsefrihet m. m. i hushåll med lägre och högre inkomster. Allmänna skatteberedningen har

376 icke närmare sökt knyta an sitt förslag beträffande skalorna till sådana undersökningar vilket föranleder en tveksamhet och aktualiserar frågan om vissa ytterligare tekniska skatteutredningar. Ett grundläggande krav på en indirekt skatt eller företagsskatt är att den bör vara neutral med avseende på olika slags företag och användningen av olika produktionsfaktorer. En omsättningsskatt som uttas över hela fältet i det sista ledet, d. v. s. vid varuförsäljning till de egentliga konsumenterna, kan sägas vara neutral från dessa synpunkter. Olika kostnadselement drabbas i lika utsträckning av beskattning. En mervärdeskatt, som också träffar olika inkomstdelar eller kostnadselement lika, innebär en helt annan taxeringsteknik och medför andra administrativa problem än en allmän detaljledsskatt. Bortsett från dessa skattetekniska synpunkter är en mervärdeskatt och en omsättningsskatt i detalj ledet likvärdiga om man undantar behandlingen av exporten. Vid en allmän mervärdeskatt dras denna in i beskattningsområdet. Allmänna skatteberedningen har föreslagit en allmän konsumtionsskatt, varvid exporten undantagits från det område som i övrigt beskattas enligt mervärdeskattemetoden. Det är fullt tänkbart, att man i den ekonomiska politiken både med hänsyn till kortsiktssynpunkter och med hänsyn till målen på längre sikt vill belasta någon produktionsfaktor mer än andra. Någon medveten tendens i den riktningen förordar inte allmänna skatteberedningen. Man understryker tvärtom vikten av att vid uttagande av proportionella skatter och avgifter eftersträva så^ neutrala effekter som möjligt. Man föreslår sålunda att energiskatten upphävs och punktskatterna avvecklas. »Skattepaketet» innehåller dock undantag från neutralitetsprincipen. Förslaget beträffande socialförsäkringsavgifter innebär indirekt ett accepterande av en särskild löneskatt. Betraktas nettovinstbeskattningen som en partiell kapitalvinstskatt, skulle visserligen en viss jämvikt uppstå mellan löne- och vinstbeskattning. Ett stort problem är emellertid att kapitalavkastning plus vinst i företag utanför aktiebolagssektorn inte behandlas likvärdigt. Eftersom allmänna skatteberedningen dessutom föreslår avtrappningsregler för näringsidkare när det gäller socialförsäkringsavgifter och accepterar en relativt hög miniminivå för uttag av mervärdeskatt, kan det hävdas att man förstärkt olikheterna i be-

skattning av aktiebolag i förhållande till övriga företag. Nettovinstbeskattningen har visserligen ännu inte behandlats slutgiltigt av skatteberedningen, men det är inte möjligt att bryta ut denna skatt ur helheten eller förutsätta att den bortfaller i framtiden. LO vill påpeka, att övergången från den nuvarande allmänna varuskatten till en allmän konsumtionsskatt av den föreslagna typen innebär en lindring av beskattningen på investeringarna, eftersom den senare sektorn delvis fallit inom den allmänna varuskattens område. LO vill betona att en särskild beskattning av investeringarna kan bli ett nödvändigt element i en framgångsrik stabiliseringspolitik. LO erinrar här om att investegringama via investeringsfondspolitiken ofta och under de senare åren i rätt stor omfattning medgetts särskild skattelindring. I skeden med starkt uppsving och risk för överkonjunktur är å andra sidan en ökad beskattning av investeringarna eller delar därav eventuellt nödvändig beroende på balansen mellan olika efterfrågefaktorer. Att tillfälligtvis använda en speciell investeringsskatt eller utnyttja en modifiering av avdragsreglerna vid mervärdebeskattning kan därför vara ändamålsenligt. Både kortsiktiga stabiliseringssynpunkter och mer långsiktiga överväganden kan föranleda en särskild investeringsbeskattning. LO hänvisar vidare till vad som nedan sagts beträffande användandet av bruttoomsättningsskatter (sid. 9). En väsentlig del av den ekonomiska tillväxtprocessen och strukturomvandlingen inom näringslivet består i övergivande av föråldrade, olönsamma processer och företag. Omställningar i samband därmed blir vanligare ju högre ambitionen beträffande framstegstakten är. Genom arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken och det fackliga arbetet vidtas åtgärder för att undvika individuella problem i samband med omställningar. Vid utformningen av skattesystemet bör man inte ge vika för kravet att svaga företag skall skyddas. Övergången från direkt beskattning av fysiska personer till en högre grad av indirekt beskattning och i samband därmed eliminering av tidigare punktskattesystem och förändringar av den direkta beskattningens progressivitet samt socialförsäkringarnas finansiering leder till en rad förändringar för den svenska ekonomin, som det är betydelsefullt att i förväg skaffa sig en uppfattning om. Skatteberedningen, som föreslagit att

377 punktskatterna med undantag av skatt på alkoholhaltiga drycker och tobak samt bensinskatten, brännoljeskatten och den s. k. bilaccisen bortfaller, uppskattar att denna avveckling ger en sammanlagd skatteminskning som under innevarande budgetår motsvarar 492 miljoner kronor och 640 miljoner kronor år 1970. Därutöver kan energiskattens borttagande uppskattas medföra skattebortfall år 1970 på 960 miljoner kronor enligt nu gällande skattesatser. Skatteberedningen framhåller att punktskattebortfallet kan ge upphov till vissa förskjutningar mellan olika konsumentkategorier. Omfattningen av denna omfördelning anser man dock inte bli betydande. LO anser detta vara riktigt. Emellertid är det i det här sammanhanget av vikt, att skatteborttagen på dessa begränsade områden leder till en relativ konsumtionsökning, som är beroende dels av den borttagna skattens storlek och dels av konsumenternas priskänslighet vid efterfrågan av varorna ifråga. Förändringarna föranleder en översyn av vissa tullar till vilket LO återkommer i avsnittet om den indirekta beskattningen.

Övervältring och omfördelning En viktig fråga i samband med en väsentlig omfördelning av skattetrycket från direkt till indirekt beskattning gäller huruvida en omläggning medför en sådan förändring av relationen mellan löner och priser att inkomstfördelningen mellan å ena sidan företagare och å andra sidan löntagare förskjuts i viss riktning. Skatten kan anses bäras av konsumenterna i proportion till den faktiska förbrukningen av beskattade varor och tjänster. I högre eller lägre grad kan det emellertid tänkas att en del av skattetrycket vid en omläggning förblir hos de egentliga skattebetalarna, d. v. s. arbetsgivare, som inlevererar socialförsäkringsavgifter, och företag, som är skyldiga att betala allmän konsumtionsskatt. En annan fråga gäller huruvida icke-proportionella skatter, t. ex. en övergång till en mer progressiv skatteskala eller införandet av en arbetsgivaravgift, som är olika för olika inkomstdelar och följaktligen för olika arbetstagare, direkt föranleder en förskjutning av lönestrukturen. LO konstaterar att beredningen i brist på material, som kunde besvara dessa frågor, utgår från vissa antaganden. Bl. a. antas, att socialförsäkringsavgifterna bärs i proportion

till lönenivån i utgångsläget och den allmänna varuskatten likaså. I båda fallen kunde antaganden med minst lika stor rätt ha gjorts som innebär att avgifterna resp. skatten fördelas regressivt eller i proportion till löpande konsumtion. Skattebördan för arbetstagare i lägre löneskikt i det föreslagna systemet kan med andra ord ha underskattats. Oklarheten på denna punkt förstärks av att skatteberedningen icke heller varit helt konsekvent i sina i olika avsnitt gjorda antaganden. Reservationer på den punkten har också gjorts av vissa ledamöter av beredningen. LO fäster stort avseende vid fördelningsaspektema på beskattaingssystemet. Vid en inträngande diskussion av dessa måste emellertid olika element i välståndsfördelningen särskiljas. Beskattningssystemet med alla dess olika delar utgör bara en del av de instrument och möjligheter till kontroll av fördelningen som står till buds. Man kan urskilja tre olika delar av fördelningsprocessen, för det första inkomstbildningsprocessen, som kan gestaltas olika beroende på bl. a. den ekonomiska politiken, för det andra skattesystemet och det socialpolitiska systemet, som genom olika slaes transfereringar omfördelar de faktiskt erhållna inkomsterna under en viss period. För det tredje är det skäl att ur fördelningssynpunkt betrakta inkomstanvändningsprocessen, som har eller kan ha speciella verkningar på den slutgiltiga välståndsfördelningen. LO ställer sig förstående till att man tilllämpar en ny syn på den inkomstomfördelningseffekt skattesystemet har i den mån betydande förändringar inträffat beträffande inkomstbildningen, socialpolitiken och inkomstanvändningsprocessen. Att vissa förändringar här har inträffat under de senaste 10-20 åren är obestridligt. I viktiga avseenden har emellertid inte någon väsentlig förändring skett. Mellan företagare och arbetstagare består sålunda fortfarande olikheter i form av olika goda förräntningsmöjligheter för sparmedel och t. ex. låg värdering av naturaförmåner m. m. Sådana förekommer bland arbetstagare i mindre utsträckning. När man betraktar inkomstbildningsprocessen är också ett avgörande intryck att förhållandena nu i många avseenden liknar de som rådde före och strax efter det sista världskriget. Den fulla sysselsättningen och den mer medvetna planeringen för starka strukturella förändringar i arbetslivet hai dock lett till en större rörlighet och därige-

378 nom något minskade klyftor mellan olika löntagargrupper på arbetsmarknaden. I den mån detta har varit fallet har en önskvärd och rättvis omfördelningseffekt inträffat via inkomstbildningen. Fortfarande existerar emellertid i väsentliga avseenden på grund av bristande rörlighet inkomstklyftor, som skapar sociala problem. Om förskjutningarna i konkurrensläget åstadkommit ändring i relationen företagarinkomst/lön är osäkert. I varje fall kan några väsentliga argument beträffande skattereformen inte hämtas från det hållet. När det slutligen gäller det sociala trygghetssystemets förändringar ger dessa anledning till en delvis ny syn på beskattningen. Ett större inslag av förenklad, indirekt beskattning möjliggörs. LO anser det önskvärt att den indirekta beskattningen kommer att svara för en större del av det totala skatteuttaget. Det finns emellertid en gräns för hur långt man bör gå i denna riktning, ökad indirekt beskattning kan motiveras med att taxerings- och uppbördsförfarandet förenklas genom att skatteuttaget behöver ske endast på ett fåtal punkter. Kontrollarbetet kan begränsas och koncentreras. Ett annat argument för övergången till indirekt beskattning är att företagar- och löntagarhushåll därigenom blir mer jämställda i beskattningshänseende. Den absoluta skattebördan för företagarhushållen blir emellertid alltid beroende av i vilken utsträckning relationen mellan priser och löner förändras i samband med omläggningen av skattesystemet. Här saknas möjligheter för en säker bedömning. På en del håll hänvisar man dessutom till den psykologiska verkan av väsentligt minskad direkt beskattning, vilken anses medföra att allmänheten får en subjektiv känsla av ett mildrat skattetryck. LO är inte beredd tillmäta det sista resonemanget någon större vikt. Emellertid är det i ett avseende motiverat att ta hänsyn till psykologiska element, nämligen då det gäller den marginella beskattningen av ökat arbetskraftsutbud i vissa situationer. Med hänsyn härtill bör bl. a. skattetillskottet då gifta kvinnor åter går ut på arbetsmarknaden inte vara så högt som i nuvarande skattesystem. De ovannämnda synpunkterna leder fram till att övergången till indirekt beskattning måste ske successivt och att möjligheterna för ökat indirekt skattetryck har en given begränsning. Beredningen beräknar det sam-

manlagda uttaget år 1966 av den allmänna konsumtionsskatten och avgifter för grundförmånerna till ca 8 miljarder kronor. Detta kan jämföras med en totalsumma för icke ändamålsbestämda transfereringar för innevarande budgetår på ungefär 6 miljarder kronor. Detta är med andra ord den ungefärliga summan av barnfamiljsstödet, bidrag till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och socialvården samt studiebidrag. Även med hänsyn till den sedan slutet av 40-talet genomförda utbyggnaden av socialförmånerna och direkta transfereringar till hushållen ar den av skatteberedningen föreslagna ökningen av indirekta skatter mycket stor. Enligt LO:s mening bör man oavsett om osäkerhet råder beträffande takten i den fortsatta utbyggnaden av trygghetssystemet kunna acceptera en förskjutning av den nu föreslagna storleksordningen. Ur fördelningssynpunkt måste man modifiera skatteskalorna på ett sådant sätt, att den nya indirekta skattebördan motsvaras av en även för lägre inkomsttagare väsentligt minskad direkt skatt. Det är inte anledning att väsentligt inskränka beskattningens omfördelningseffekt. Beredningen har vid sina beräkningar av skattetryckets fördelning förbigått jordbruksstödet. Detta är att jämställa med en indirekt skatt. Konsumenterna bär i detta avseende en betydande osynlig skattebörda som snarast får anses vara regressivt fördelad. LO tillmäter frågan om den påverkan på prisutvecklingen, som omläggningen från den nuvarande indirekta beskattningen till mervärdeskatt kan tänkas få, en sådant vikt, att enligt organisationens mening exceptionella beredskapsåtgärder från samhällets sida bör vidtas. Sålunda bör regeringen allvarligt pröva möjligheterna och förutsättningarna att under övergångsperioden tillfälligt sätta den allmänna prisregleringslagen i kraft. LO åsyftar här inte en allmän prisreglering av krisårens modell, utan endast att de prisövervakande myndigheterna utrustas med sådana befogenheter, att i undantagsfall snabba och effektiva ingrepp kan ske mot sådana prishöjningar, som bedöms som omotiverade eller oskäliga. När det vidare gäller rent undersökande åtgärder kommer olika slags studier i fråga, framförallt jämförelser beträffande priser och prissättningsmetoder före, under och efter genomförandet av olika delåtgärder inom skattereformprogrammet samt studier av de faktiska marginalerna hos företag i olika led av produktion och distribution. Även andra studier blir relevan-

379 ta. LO vill i detta sammanhang framhålla att undersökningarna måste förberedas i god tid och i vederbörande fall startas före den egentliga skattereformen. I övrigt bör förslag till undersökningar framläggas i samband med förslag till nytt skattesystem.

Av de inledande avsnitten framgår, att LO hyser avsevärda betänkligheter mot skatteberedningens förslag. Detta hindrar dock inte att LO i det följande företar en granskning av delförslagen och anger sin principiella syn på dessa. Den indirekta beskattningen Vid avvägningen av den samlade skattebördans fördelning mellan direkta och indirekta skatter har skatteberedningen stannat för att förorda en ökning av den indirekta beskattningen. Dessutom har den funnit skäl tala för att flertalet punktskatter bör slopas. En allmän indirekt skatt bör under dessa förutsättningar avkasta ungefär 8 300 miljoner kronor år 1970. Beredningen uttalar, att den generella indirekta skatten bör fördelas mellan de fysiska personerna i förhållande till deras konsumtion av varor och tjänster. Skatteberedningen har vid sina undersökningar av vilken skatt som bäst kan tillgodose de ovan angivna syftena främst uppehållit sig vid den nuvarande allmänna varuskatten samt mervärdeskatten och bruttoomsättningsskatten. Av dessa är de två sistnämnda flerledsskatter medan den allmänna varuskatten är en ettledsskatt, som tas ut i detaljhandeln. Med den angivna avkastningen skulle skattesatsen för den nuvarande allmänna varuskatten behöva höjas till 11 % år 1970 om punktskatterna samtidigt slopas. Beredningen anser att en sådan skattesats »närmar sig eller överstiger... den höjd vid vilken riskerna för väsentliga skattebortfall kan bedömas som allvarliga». En hög skattesats medför enligt beredningens mening inte samma problem om skatten är av mervärdetyp, ty en sådan skatt är lättare att kontrollera. Av ytterligare två skäl har skatteberedningen stannat för att föreslå en omläggning av den indirekta skatten till en allmän omsättningsskatt av mervärdeskattens typ. För det första därför att den funnit denna skatt vara konsumtionsneutral. Med konsumtionsneutralitet menar beredningen, att samtliga

konsumtionsvaror och tjänster skall belastas lika i förhållande till priset. För det andra anser den att en sådan skatt medför att exporten lätt kan avlyftas sin skattebelastning. Detta medför att skattens införande eller en ändring av skattesatsen inte påverkar den svenska industrins internationella konkurrenssituation. Den allmänna omsättningsskatten föreslås av beredningen konstrueras på följande sätt Skyldighet att erlägga skatt skall vara generell för alla företag, som yrkesmässigt säljer skattepliktiga varor eller tjänster. Skatten skall utgå med 13 % på beskattningsvärdet som är försäljningsvärdet exkl. skatt. För byggnadsområdet föreslås en begränsning av beskattningsvärdet till 60 % av omsättningen. Företagens skatteinbetalning skall avse skatt på egen försäljning minskad med den skatt som belastat inköp för verksamheten. Avdragsrätt skall dock inte föreligga för skatt som belastat kost, bostad eller logi åt anställda eller andra personalvårdande åtgärder. Avdrag får inte heller ske för skattebelastning, som är att hänföra till representation. Exportföretagen skall erhålla restitution av utgående skatt i den mån den belöper sig på varor försålda på export. LO noterar att beredningen i sitt principuttalande har tagit avstånd från en bruttoomsättningsskatt. Huvudmotivet härför, nämligen att s. k. vertikal integration av företag främjas utan direkt anledning, anser LO inte oväsentligt. Det bör dock påpekas, att en sådan integration är en naturlig tendens inom vissa sektorer. En förstärkning av denna tendens är på längre sikt inte någon avgörande nackdel. Det är dock allvarligt om introduktion, etablering och konkurrens från nystartade företag försvåras genom att den indirekta skatten har kaskadeffekt. Speciellt i vissa konjunkturlägen kan denna försvagning av konkurrenselementen vara olycklig. LO anser det för den skull icke berättigat att principiellt utrensa alla bruttoskatter - eller kaskadelement - ur beskattningen. Frågan om bruttobeskattning och dess former fordrar ytterligare utredningar. Skatteberedningen har funnit att den allmänna omsättningsskatten kan användas som ett finanspolitiskt medel i stabiliseringspolitiken. Detta kan ske genom ändringar i skattesatsen, varigenom man kan påverka konsumtionen. En annan möjlighet är att uppskjuta, vägra eller begränsa avdragsrätten för ingående skatt. Beredningen nöjer sig med att ange dessa möjligheter men presen-

380 terar inga utformade förslag till regler för hur de skall användas. LO tillmäter möjligheterna att utnyttja mervärdeskatten i stabiliseringspolitiken en mycket stor betydelse. De möjligheter att öka finanspolitikens verkningsgrad som skatteberedningen pekat på bör därför ytterligare undersökas. Detta synes LO böra ske utan att man alltid fäster samma avseende vid skattens neutralitet i olika avseenden som skatteberedningen gjort. Vare sig det är fråga om en hög- eller lågkonjunktur är det ett tillstånd av bristande balans i samhällsekonomin som kräver att vissa ekonomisk-politiska, bl. a. finanspolitiska, åtgärder vidtas. Dessa har till syfte att påverka utvecklingen i riktning mot ett jämviktsläge och kan därför inte vara neutrala i det ekonomiska läge där de sätts in. Skatteberedningen har övervägt alternativet att avdragsrätten för ingående skatt på investeringar skulle anknytas till avskrivningarna i stället för till anskaffning av en tillgång. Den har avvisat detta alternativ med hänvisning till bl. a. att skatten därmed inte skulle bli konkurrensneutral. På längre sikt är metoderna dock likvärdiga. I detta sammanhang bör dessutom framhållas, att en avsevärd skillnad kan uppstå ur stabiliseringssynpunkt, eftersom avskrivningar och investeringsbelopp kan ha olikartade konj unkturvariationer. LO är alltså inte övertygad av skatteberedningens argumentering för att den indirekta beskattningen endast skall träffa konsumtionen. Även om detta inte är klart utsagt synes beredningen vid sitt val av form för den indirekta beskattningen ha påverkats av uppfattningen att utrymmet för nationella särdrag i beskattnings- och uppbördsformer är starkt begränsat. Enligt LO: s mening är en sådan föreställning i nuvarande läge icke helt giltig. LO är dock medveten om att vissa begränsningar kan vara nödvändiga i ett annat läge med en längre gående internationell skatteharmonisering än den som för närvarande existerar och som för den närmaste tiden kan förutses. Skatteberedningen föreslår, att den allmänna omsättningsskatten skall för varor täcka samma område som den nu utgående varuskatten med följande utvidgning av beskattningsområdet: jordbruksråvaror och levande djur; ved, torv och inhemska bränslen som nu inte omfattas av energiskatten; jord, sand, sten och grus samt produkter därav; allmänna nyhetstidningar, medlems- och lik-

nande publikationer som tillhandahålles utan avgift samt periodiska publikationer utgivna av sammanslutningar som verkar för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål eller företräder vanföra medlemmar; begagnade bilar. För tjänster föreslås följande utvidgningar vid en jämförelse med den allmänna varuskatten: tjänster avseende hårvård, skönhetsvård och motsvarande; av skrivbyråer och liknande företag utförda beställningsarbeten; databehandling, hålkortsservice samt verksamhet med provning, analys och kontroll; rumsuthyrning i yrkesmässigt bedriven rörelse; yrkesmässig upplåtelse av frysboxar; yrkesmässig magasinering och effektförvaring; tvätt och annan rengöring av skattepliktiga varor; person- och godsbefordran till lands, till sjöss och i luften. Med denna utformning av beskattningsområdet skulle det komma att omfatta ungefär 80 % av konsumtionen mot varuskattens 70 %. LO kan instämma med skatteberedningens allmänna synpunkter på omsättningsskattens beskattningsområde. Således är det för skattens avkastning viktigt att göra skatten så generell som möjligt. Dessutom får man därigenom en neutral beskattning mellan olika varuområden inbördes. Administration och kontroll underlättas om beskattningen kan utformas med få undantag. Beredningen har som nämnts föreslagit, att de tidningar och periodiska publikationer, som nu är undantagna från allmän varuskatt, skall beläggas med mervärdeskatt. Skälet därför synes framförallt vara, att en sådan utvidgning av beskattningsområdet ökar skattens avkastning. Förvisso skulle så bli fallet. LO får emellertid erinra om att statsmakterna så sent som våren 1964 tillsatte en offentlig utredning med uppgift att undersöka behovet av och formerna för ett eventuellt ekonomiskt stöd åt tidningspressen. Beredningen har funnit att denna åtgärd utgör ett särskilt skäl för dess ståndpunkt. LO finner tvärtom, att just den omständigheten utgör ett fullgott skäl för att icke genomföra skatteberedningens förslag om beskattning av de publikationer som nu är befriade från allmän varuskatt. Undantaget från beskattning bör omfatta alla periodiska skrifter för vilka krävs utgivningsbevis, utfärdat av chefen för justitiedepartementet. Med hänsyn till att den föreslagna omsättningsskatten är en flerledsskatt bör skattefriheten utformas så, att dessa

381 publikationer erhåller restitution på den ingående skatten. LO kan inte heller finna att skatteplikt bör införas för annonser eller tjänsteprestationer med avseende på annonserna. Begagnade bilar skall enligt beredningens förslag ingå i beskattaingsområdet. Skälet därför är att de representerar ett väsentligt skatteunderlag samt att nuvarande undantag medfört skatte- och kontrolltekniska olägenheter. För alla konsumtionskapitalvaror gäller att de kommer att beskattas på nytt varje gång de byter ägare före nedskrotningen Detta menar skatteberedningen inte utgöra skäl för att begagnade varor skall undantas från beskattningen, eftersom det vid varje beskattningstillfälle rör sig om en ny omsättning. Beredningens förslag innebär emellertid, att konsumenten kan minska sin skattebelastning genom att hyra varan i stället för att köpa den. Skattebeloppet beräknas därvid på hyran och står då i direkt proportion till användningen av varan. Till detta kommer att den allmänna omsättningsskatten för konsumtionskapitalvaror kommer att medföra problem vid kontrollen av att företagares konsumtion beskattas likvärdigt med löntagares. LO förutsätter att beredningens förslag överarbetas, så att den relativa skattebelastningen för konsumtionskapitalvaror kommer att bli densamma som för övriga konsumtionsvaror. Den föreslagna utformningen av beskattningen inom byggnadsområdet synes böra ytterligare övervägas. Visserligen sammanfaller den i stort sett med nu gällande regler, men dess genomförande synes i vissa fall kunna försvåra införandet av nya byggnadstekniska metoder. Avgränsningen av vad som »huvudsakligen har karaktär av varuleverans men som även innefattar installation, inmontering el. dyl. i fastighet» och för vilken reduktionsregeln icke skall gälla synes också böra påverkas av den byggnadstekniska utvecklingen. Skatteberedningen förordar en gräns för redovisningsskyldighet till den allmänna omsättningsskatten. Företag med en total årsomsättning understigande 8 000 kronor skall icke vara redovisningsskyldiga. Ovanför denna gräns förordar beredningen en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kronor. Restitution av skatt skall inte ifrågakomma för såvitt ingående skatt inte överstiger skatten på den faktiska skattepliktiga omsättningen. Då det gäller sälja-

rens rätt att debitera köparen mervärdeskatt säger beredningen: »Det förhållandet, att säljaren åtnjuter frihet från betalningsskyldighet bör alltså . . . icke föranleda, att skattskyldig köpare hos sådan från betalningsplikt fritagen näringsidkare går förlustig någon avdragsrätt.» Den nyss citerade meningen innebär att vissa näringsidkare kommer att debitera och uppbära omsättningsskatt av sina kunder utan att vara pliktiga att betala den. LO kan inte finna att man bör sätta gränsen för redovisningsskyldighet så högt som skatteberedningen föreslagit. Med nuvarande varuskatt är gränsen satt till 1 000 kronor. En viss utökning av beskattningsområdet sker vid övergången till allmän omsättningsskatt. LO finner att detta inte får tas till intäkt för begränsningar i skattskyldigheten som kan få snedvridande verkningar. LO får med anledning därav föreslå att gränsen för redovisningsskyldigheten till mervärdeskatten sätts till 3 000 kronor i total årsomsättning med den av beredningen föreslagna avtrappningsregeln, vilken kommer att omfatta årsomsättningar mellan 3 000 och 9 000 kronor. Beträffande avvecklingen äv punktskatterna vill LO anföra följande. Vissa av de nu gällande skattesatserna är av intresse att notera. Chokladskatten utgör 65 % av tillverkningspriset, skatten på skönhetsmedel 40 %, på tandkräm 20 %. Försäljningsskatten för guldsmedsvaror och äkta mattor är ca 20 %. Läskedrycksskatten uppgår f. n. till 38 öre per liter. Beträffande energiskatten gäller f. n. skattesatser om 14 kronor per ton för koks, 25 kronor per m 3 för eldningsolja och 10 % avgift för industriell elkraft och 7 % på övrig elkraft. Pälsskatten utgör 10 % och skatten på grammofonskivor är 1 resp. 3 kronor per skiva beroende på speltiden. LO tillstyrker att dessa olika punktskatter, som numera så gott som enbart tjänar syftet att ge ytterligare bidrag till statsbudgeten och inte kan motiveras med andra viktiga skäl, elimineras. Följden därav blir en ansenlig expansion av förbrukningen på vissa områden, nämligen de som belagts med relativt hög skatt tidigare och som dessutom är relativt priskänsliga. Detta medför inhemsk produktion och en ökad importverksamhet. Även importerade varor har tidigare skattebelagts. I de flesta fallen torde den svenska produktionskapaciteten vara sådan att importens andel av konsumtionen inte ens på kort sikt (och ännu mindre på lång

382 sikt) i varje fall inte kraftigt. I samband med denna omdimensionering av förbrukningen och produktionen anser LO det vara väsentligt att överväga tullsänkningar eller fullständigt borttagande av vissa tullar. Detta förslag har två syften. I samband med expansionen av denna produktion föreligger synnerligen gynnsamma förutsättningar för en eliminering av äldre tullar av skyddstullsoch finanstullskaraktär. En sådan tullsänkning modifierar vissa omställningar och friktioner som hänger samman med skatteborttagandet. Samtidigt erhålls ett ur konsumentsynpunkt önskvärt stöd i form av utländsk konkurrens, vilket är gynnsamt i en situation då prisstrukturen förändras. Följande tullsatser berörs: choklad- och konfektyrvaror ( 1 0 % ) , skönhetsmedel och tandkräm (12 % ) , spelkort (8 % ) , pälsvaror ( 6 % ) , grammofoner och tillbehör (10%) samt äkta mattor för vilka vikttull gäller. I detta sammanhang berörs även kakaovaru-, kaffe- och tetullama. För socker och sirap utgår importavgifter, som får avvägas inom ramen för den allmänna jordbrukspolitiken.

Socialförsäkringens finansiering ASB:s förslag innebär i korthet att socialförsäkringens s. k. grundförmåner i ökad utsträckning skall avgiftsfinansieras. Grundförmånerna är en beteckning för sådana förmåner, som är oberoende av förvärvsinkomst, d. v. s. folkpensioner, sjukvårdsersättning och husmödrarnas grundsjukpenning. I direkt anknytning till ATP-avgifter skall folkpensionen och sjukförsäkringens grundförmåner till väsentlig del finansieras med arbetsgivaravgifter. För andra avgiftspliktiga än anställda skall i motsvarande grad erläggas egenavgifter. Folkpensionsavgiften och avgifterna till sjukvårdsersättning och till hemmafruarnas grundsjukpenning skall samtidigt slopas. Förslaget medför att finansieringen av grundförmånerna till närmare hälften sker genom avgifter (arbetsgivareresp. egenavgifter) medan återstående delen av utgifterna täcks skattevägen. Med hänsyn till den omfattning vårt socialförsäkringssystem redan nu har och än mer beräknas få i en nära framtid synes det LO riktigt att socialförsäkringens finansieringsfrågor tagits med vid översynen av vårt skatte- och avgiftssystem. Vid den reformering och samordning av det materiella in-

nehållet i socialförsäkringarna som företogs av 1958 års socialförsäkringskommitté och som resulterade i lagen om allmän försäkring, lämnades finansieringsfrågorna utanför. Beredningens förslag om ökad avgiftsfinansiering av grundförmånerna genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter innebär, enligt LO:s mening, en förbättrad samordning av socialförsäkringarnas finansiering. Betydande fördelar ur administrativa uppbördsmässiga synpunkter står också att vinna. LO tillstyrker i huvudsak beredningens förslag men har väsentliga invändningar att göra mot vissa delar av finansieringssystemet. Samtidigt vill LO understryka vad beredningen själv har framhållit, nämligen att socialförsäkringens grundförmåner inte helt kan finansieras efter försäkringsmässiga principer, främst med hänsyn till skillnader i betalningsförmågan. Avgiftsuttagets utformning och upptrappningsregel Beredningen föreslår, att arbetsgivaravgifterna konstrueras på så sätt att nuvarande basbeloppsavdrag slopas som avgiftsfri inkomst och att avgifterna uttas efter samma procentsats som tillämpas för tilläggspensioneringen även för denna del. Dessutom föreslås ett ytterligare avgiftsuttag på 2 procent på hela avgiftsunderlaget upp till 7,5 X basbeloppet, Samma avgiftsuttag skall tillämpas för egenavgifter. Viss hänsyn skall dock tas till betalningsförmågesynpunkter, när det gäller egenavgifterna. Beredningen föreslår att grundförsäkringsavgiften (egenavgiften) inte skall påföras om beskattningsbar inkomst saknas samt inte i något fall får överstiga 10 % av den beskattningsbara inkomsten (för makar den gemensamma beskattningsbara inkomsten). Den s. k. upptrappningen innebär att full grundförsäkringsavgift betalas först vid en beskattningsbar inkomst av 8 300 kr och 9 500 kr för ensamstående resp. gifta. LO kan inte ansluta sig till beredningens förslag i vad avser upptrappningsregeln. Förslaget innebär att man enbart tar hänsyn till inkomsttagare som icke är anställda och som deklarerat en låg inkomst. Däremot kommer arbetsgivaravgiften att utgå med full verkan även vid lägre inkomster. Visserligen betalas arbetsgivaravgiften för de anställda kollektivt, men eftersom dessa avgifter, enligt beredningens egen beräkning,

383 kommer att övervältras på de anställda och därmed påverka lönesättningen kommer förslaget att missgynna löntagarna. Beredningen framhåller, att man genom att använda den beskattningsbara inkomsten som utgångspunkt vid fastställande av upptrappningsreglema når den säkraste bedömningen av bärkraftsförmågan. Hur säker bedömningen i detta avseende kan bli för denna grupp är enligt LO:s mening svårt att avgöra. Den enskilde företagaren kan utnyttja avdragsrätten i betydligt större utsträckning än löntagarna och därigenom kan inte jämförelsen mellan beskattningsbar inkomst, byggd på å ena sidan inkomst av anställning och å andra sidan inkomst av rörelse och jordbruksfastighet, alltid utvisa samma grad av bärkraftsförmåga. Beredningen antyder samma synpunkter på sidan 167-168 i betänkandet: »Låg, skattepliktig eller beskattningsbar inkomst är ingalunda alltid bevis för en reellt låg levnadsstandard.» Beredningen hänvisar sedan till statistiska centralbyråns undersökning om de lägre inkomsttagarna, där en stor del av gruppen är sjuka, arbetslösa, studerande och militärtjänstgörande och vars inkomster således inte alltid är skattepliktiga. En annan grupp är de som under året återinträtt på arbetsmarknaden eller ungdom och kvinnor, som tillfälligt förvärvsarbetat. »Härtill», säger beredningen, »kommer emellertid en ej obetydlig kategori, vars skattemässiga förhållanden är sådana, att konsumtionen överstiger den deklarerade inkomsten». (Vår understrykning). Försörjningssituationen för de sjuka och arbetslösa grupperna är naturligtvis svår, men större delen av dem torde inte påverkas av upptrappningsregeln. För gruppen sjuka och arbetslösa bör också helt andra åtgärder sättas in i form av höjd sjuk- och arbetslöshetsersättning, bättre sjukvård och rehabilitering i olika former. En intensifierad arbetsmarknadspolitik torde vidare vara överlägsen de flesta andra åtgärder för att förbättra de arbetslösas situation. Utredningen hävdar, att man i princip bör uttaga en egenavgift, som är likvärdig med arbetsgivaravgiften. LO instämmer i detta uttalande, men kan inte finna att den nu föreslagna utformningen av upptrappningsregeln når det syfte beredningen uttalar sig för. LO vill därför föreslå, att upptrappningen sker efter en brantare skala. Detta kan lämpligen ske på så sätt att upptrappningsregelns procentsats sätts till 15 i stället för 10. Utformningen av kap. 19 § 9 i LAF

skulle då erhålla följande lydelse: »Grundförsäkringsavgiften må i intet fall beräknas till högre belopp än femton procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten . . . » Avgiftspliktiga inkomster Beredningen föreslår, att avgiftsuttaget till socialförsäkringarnas grundförmåner ej begränsas till att avse enbart inkomster av förvärvsarbete utan skall omfatta samtliga inkomster. Som motivering härför anför beredningen att den föreslagna arbetsgivarrespektive egenavgiften är avsedd att ersätta folkpensionsavgiften och avgifterna till sjukförsäkringens grundförmåner. Dessa avgifter uttas med beaktande av den avgiftspliktiges taxerade inkomst, vilket bland annat innebär att även inkomst av kapital tas med vid beräkningen. I princip är det endast för ålders- och förtidspensionärer som avgiftsbefrielse föreligger. LO ansluter sig helt till beredningens förslag att avgiftsuttaget till socialförsäkringens grundförmåner skall omfatta samtliga inkomster. I annat fall skulle, såsom beredningen framhåller, inkomsttagare med inkomster av kapital och fastigheter bli avgiftsbefriade för dessa inkomster, samtidigt som de kommer att åtnjuta motsvarande socialförsäkringsförmåner. Socialförsäkringens grundförmåner utgår efter generella regler. De behovs- och inkomstprövade förmånerna har successivt avvecklats inom folkpensioneringen och utgår numera generellt med undantag av hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och änkepension för de kvinnor, som blivit änkor före 1 juli 1960. Det har således från samhällets sida helt varit en medveten strävan att, så långt det varit möjligt, för grundförmånerna skapa generella regler med enhetliga belopp till alla medborgare. Däremot har avgifterna maximerats till ett visst belopp som har varit lågt i förhållande till högre inkomster. Detta tillvägagångssätt var naturligare under den tid, då flertalet av förmånerna var behovs- och inkomstprövade och i större utsträckning finansierades skattevägen. En utökning av avgiftsplikten till socialförsäkringens grundförmåner så att den även belastar högre inkomster synes därför enligt LO:s mening vara nödvändig. LO föreslår att det föreslagna 2-procentiga avgiftsuttaget utsträcks till att omfatta samtliga inkomster utan maximering till nå-

384 got visst belopp. Detta behöver inte medföra något avsteg från tilläggspensioneringens nuvarande finansiering. De avgiftspliktiga inkomsterna till grundförmånerna och tilläggspensioneringen skall enligt beredningens nyss nämnda förslag bli olika. LO har anslutit sig till beredningens förslag på denna punkt och finner motiveringarna som framförs övertygande ur rättvisesynpunkt. Med utgångspunkt från detta ställningstagande finner LO det därför riktigt att om avgiftsplikten skall omfatta samtliga inkomstslag, bör den också belasta alla inkomster lika. Avgiftsberäkning Beredningen föreslår beträffande avgiftsberäkning för makar att grundförsäkringsavgiften skall beräknas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomster, d. v. s. efter en samberäkningsmetod. Arbetsgivaravgiften skall däremot beräknas efter en särberäkningsmetod. Beredningen framhåller ifråga om anställningsinkomster att man på grund av deras kollektiva karaktär är hänvisad att begagna särberäkningsmetoden. LO kan inte acceptera beredningens förslag att tillämpa särberäkning för de anställda och samberäkning för övriga inkomsttagare. Denna uppdelning missgynnar arbetstagarna på ett markant sätt eftersom tyngdpunkten i avgiftsuttaget är förlagt till inkomster under basbeloppet. LO kan inte finna att utredningen lagt fram en övertygande motivering för att tilllämpa en samberäkningsmetod. Snarare förefaller det så att den argumentation, som beredningen för fram, leder till att man bör tillämpa särberäkningsmetoden för samtliga grupper. LO underkänner helt beredningens motivering att man skall försöka åstadkomma ett så likartat avgiftsuttag som möjligt inom särberäknings- respektive samberäkningsgruppen. Enligt LO:s mening måste det avgörande vara att åstadkomma en likvärdig belastning av socialförsäkringsavgifter på samtliga inkomsttagargrupper. LO föreslår därför att särberäkningsmetoden tillämpas för alla inkomsttagare. Den direkta beskattningen Den direkta beskattningen är på flera väsentliga punkter i behov av reformering. Genom den minskning av det direkta skattetrycket som åstadkommes inom »skattepaketets» ram möjliggörs förändringar som

inte behöver föranleda höjd direkt statlig skatt för någon kategori. LO anser de nuvarande skattereglemas brister främst ligga i ett otillräckligt hänsynstagande till barnfamiljernas försörjningsbörda, vidare skattebelastas inkomster för gifta kvinnor som går ut i förvärvsarbete hårt genom en tröskeleffekt som skattesystemet skapar och vidare knyts vissa problem till den s. k. marginalskattens höjd. Genom ökningen av det indirekta skattetrycket och arbetsgivaravgifterna måste som förut framhållits progressiviteten och omfördelningseffekten ägnas särskild uppmärksamhet. Allmänna skatteberedningens förslag innebär förändringar och förbättringar i flera av dessa viktiga avseenden. Sålunda innehåller »skattepaketet» förslag till något höjda barnbidrag (1200 kronor i 1970 års penningvärde). Förvärvsavdraget höjs till 25 %, högst 4 000 kronor, i familjer med barn enligt förslagen. Dessutom föreslår beredningen höjningar av grundavdragen och modifiering av skatteskalorna, innebärande bl. a. utsträckt tillämpning av tudelningsprincipen. Även om skatteberedningens förslag till framtida direkt beskattning delvis tillgodoser de huvudsynpunkter som bör beaktas kvarstår problem och brister i det. Huvuddragen av det nuvarande skattesystemet föreslås bibehållna. Genom tidsbrist har kommittén tvingats avstå från vissa angelägna utredningar och jämförelser med andra beskattningsalternativ. Ett kompletterande tekniskt utredningsarbete - med användande av de moderna beräkningshjälpmedel som står till buds för sådana jämförelser - bör med hänsyn härtill komma till stånd. Progressiviteten i skatteskalorna Allmänna skatteberedningen föreslår, som påpekats tidigare, inte någon större principiell förändring av familjebeskattningen och skatteskalorna. Den sänkning av det direkta skattetrycket, som ingår i skattepaketet tar sig därför främst uttryck i en allmän sänkning av skattesatserna och en höjning av avdrag. Beträffande progressiviteten i de föreslagna skatteskalorna bygger allmänna skatteberedningen sitt förslag huvudsakligen på tre synpunkter. För det första framhåller man att skattesatsen i det lägsta skiktet av beskattningsbar inkomst bör vara 10 %. För det andra utgår man från att det lägsta skiktet av beskattningsbar inkomst - vilket

385 något oegentligt brukar kallas det proportionella skiktet - bör vara så stort som möjligt, dock med avvägning med hänsyn till vad ett brett proportionellt skikt kostar i minskade skatteintäkter. För det tredje anser skatteberedningen att de närmast följande skikten - således efter det proportionella skiktet - bör kännetecknas av en måttlig skattesats i syfte att för de kvarstående breda grupperna av skattskyldiga begränsa den s. k. marginalskatten. Andelen skattskyldiga som 1970 beräknas falla ovanför det första proportionella skiktet är 50 % av äktenskapen och 43 % av ensamstående. Allmänna skatteberedningen uttalar bl. a. vidare »att enligt utredningens mening en längre gående progressionsutjämning bör eftersträvas på sikt än vad utredningen funnit det möjligt att i detta betänkande förorda». L O anser att den nu planerade övergången till ökad indirekt beskattning måste kombineras med särskilda lättnader för personer med låg skatteförmåga. Argumenten som framförts för en minskad progressivitet är dels att de direkta och indirekta transfereringarna byggts ut under en relativt lång period då skattesystemets huvuddrag varit oförändrade, vidare att nominalinkomsternas ökning vid oförändrade skalor medfört en inte avsedd ökning av både skattetrycket och i vissa lägen progressiviteten, varmed här avses marginalskatteprocentens stegringstakt vid höjd inkomst. Enligt L O : s mening kan dock inte dessa argument i riktning mot minskad progressivitet överväga skälen i motsatt riktning i nuvarande läge då en så kraftig överföring av skattetrycket till indirekt skatt genomförs. Innebörden av skatteberedningens förslag illustreras med tablån på följande sida där en jämförelse sker mellan statlig skatt år 1970 enligt beredningens förslag och den skatt som skulle utgått 1970 enligt nuvarande regler men vid indexreglerade grundavdrag, förvärvsavdrag, skiktgränser och barnbidrag från år 1964. 1 ) Det är uteslutande genom ökningen av barnbidragen som beredningens förslag åstadkommer en ur förmågesynpunkt önskvärd, omfattande omfördelning i förhållande till nuvarande system. Någon väsentlig lindring av skatten för lägre inkomster kan knappast utläsas trots att indirekta skatter och avgifter tillkommer. Beredningens förslag innebär beträffande familjer utan b a m skattelindring som kompenserar de högre inkomsttagarna i högre grad än de lägre.

25-4/3386

L O vill i detta sammanhang också hänvisa till vad som senare anförs beträffande påverkan på kommunernas finanser. D e framlagda skatteförslagen synes underförstått innebära en kraftig höjning av den kommunala utdebiteringen. En sådan förskjutning till en högprocentig proportionell beskattning från den progressiva statliga beskattningen är inte acceptabel enligt L O : s mening. I första hand bör en höjning av kommunalskatterna motverkas. Består den hittillsvarande tendensen måste ytterligare hänsyn härtill tas genom en ännu kraftigare sänkning av de lägsta inkomstgruppemas statsskatt. På grundval av det framlagda materialet är det knappast möjligt att bygga ett detaljerat alternativt förslag angående skalorna. Ett sådant borde utgå från en explicit beräkning och diskussion av inkomstomfördelningens totala omfattning. L O vill uttala att reduktionen av skattesatserna i större utsträckning bör komma de lägre inkomstklasserna till del jämfört med beredningens förslag, vilket kan ske utan att marginalskatteprocenten i förhållande till nuläget behöver höjas för andra kategorier. Vidare anser L O att höjningen av tudelningsgränsen h a r inte eftersträvade verkningar. Denna föreslås ligga vid en årsinkomst motsvarande 55 000 kronor för gifta. I enlighet med vad som sägs i senare avsnitt förordar L O som en övergångslösning att avståndet mellan skalorna - i stället för att ökas - bibehålls eller t. o. m. minskas. Hänsyn till barnfamiljerna får tas genom förstärkta bidrag och på annat sätt. L O är således inte beredd att helt acceptera beredningens förslag till skatteskalor eller de anförda motiveringarna. E n fortsatt utbyggnad av det sociala trygghetssystemet möjliggör på längre sikt en mildare progression. Barnfamiljerna Allmänna skatteberedningen h a r redovisat vissa uppgifter från år 1961 angående barnkostnaderna. Enligt dessa uppgifter, som ursprungligen baserar sig på levnadskostnadsundersökningen år 1958, var kostnaden per barn genomsnittligt för alla barnhushåll 5 500 kronor. Denna summa är sammansatt av dels individuell konsumtion av livsmedel, kläder, m. m., dels andel i gemensam konsumtion såsom bostad och lyse samt dels x

) Ändringarna fr. o. m. juli 1964 har dock inte beaktats.

386 Tablå. Statlig skatt år igyo enligt beredningens förslag jämförd med skatt enligt nuvarande regler men med indexreglerade avdrag, skiktgränser m.m. Ensamstående Årsinkomst

Gifta utan barn

Beredn. försl.

Nuv. regi.

Skillnad kol 2—3

Beredn. försl.

Nuv. regi.

6 000 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000

205 524 1 888 4 477 7 585 14 558

0 276 1069 2 022 3 851 9 104

18 341 1 148 2 759 5 697 12 579

245 — 40 566 — 42 2 238 — 350 4 967 — 490 8 364 — 779 15 789 — 1231

Gifta med 2 barn

Skillnad Beredn. Nuv. kol. 5—6 försl. regi. 7

— 18 — 2 400 1 232 — 65 — 2 124 909 — 79 — 1 331 102 — 737 378 1 509 — 1 846 1 451 4 447 — 3 475 6 704 11 329

Skillnad kol. 8—9 10 — 1 168 — 1 215 — 1 229 — 1 887 — 2 996 — 4 625

Siffermaterialet grundar sig på tabellerna a enligt bil. 6 och 7 i skatteberedningens betänkande. värdet av vård och tillsyn i hemmet enligt vissa schematiska beräkningsmetoder. Däremot har värdet av andel i offentlig konsumtion, framförallt undervisning lämnats åt sidan i ovan angivna siffror. Om man därifrån borträknar det stöd samhället svarar för bl. a. barnbidragen som år 1961 uppgick till 400 kronor, skulle en summa motsvarande inte fullt 5 000 kronor kvarstå. Siffrorna får naturligtvis tolkas med försiktighet då det är betydande svårigheter förenade med att bestämma barnkostnaderna. En undervärdering av familjens eget arbete med tillsyn och vård är t. ex. att räkna med i detta exempel. En uppräkning av beloppen med hänsyn till den prisstegring som skett sedan 1961 måste vidare göras. Kostnadsförhållandena ställer sig olika för familjer i olika inkomstklasser och med olika antal barn. För enbarnsfamiljema får man räkna med en kostnad per barn och år som ligger ca 30 % högre enligt de uppgifter allmänna skatteberedningen anger. Ett viktigt förhållande är att barnkostnaderna stiger förhållandevis snabbt som följd av att tjänstepriser i regel ökat snabbare än andra priser. Jämförelse med allmänna prisnivån kan vara missvisande. En förutseende familjepolitik kan emellertid också medföra en väsentlig rationalisering av barntillsynen. LO anser att man vid utformningen av familj e- och skattepolitiken skall utgå från de genomsnittliga faktiska bamkostnademas omfattning och acceptera att en större del av dem skall avlyftas från barnfamiljerna. Viktiga steg i den riktningen har tagits i och med barnbidragens införande och successiva höjning, vidare genom utbyggnaden av daghem, förskolor och skolväsendet, in-

förandet av fria materiel, skolfrukost m. m. och genom utbyggnad av de allmänna socialförsäkringarna där moderskapsstödet och barnsjukvården är viktiga element. För realiserandet av en mer fullständig avlyftning av barnkostnaderna fordras emellertid ytterligare åtgärder i form av fria eller subventionerade tjänster samt ökade direkta bidrag. Beträffande barntillsynen är en avsevärd utbyggnad av daghem, förskolor och andra anordningar påkallad. Ungdomsarbetet kräver starkt utvidgade insatser i fråga om ledarutbildning, fritidslokaler med olika slags utrustning. I ett särskilt yttrande har löntagarrepresentanter i skatteberedningen gett uttryck för en liknande målsättning beträffande familjepolitiken. Det sägs: »Samhällets familj estöd, som alltmer fått formen av barnoch utbildningsbidrag och vars yttersta syfte är att avlyfta hela barnkostnaden från vårdnadshavama bör inte vara knutet till dessas kön, civilstånd eller familjeställning utan uteslutande till barnen själva.» Denna form av familjesocialt stöd har en mer direkt och ändamålsbestämd verkan än allmänt bidragsstöd. Bidragen bör enligt LO:s mening utvecklas i snabbare takt än skatteberedningen föreslagit. LO instämmer med det särskilda yttrande till skatteberedningen där det framhålls att höjningen av barnbidragen till 1 200 kronor år 1970 är att betrakta som ett minimiförslag. Starka skäl talar också för en höjning av åldersgränsen för barnbidragen. Det är önskvärt att omläggningar i den mån de bereder ett extra utrymme inom det totala skatteuttaget används för en ytterligare höjning av barnbidragen. Så länge de familjepolitiska stödformerna inte mot-

387 svarar den ovan angivna målsättningen måste man vid beskattningen beakta ej avlyfta barnkostnader vid tillämpningen av förmågeprincipen. Allmänna skatteberedningen har avstått från en samlad bedömning av familj epolitiken. Beredningen har emellertid uttalat att det råder ett direkt samband mellan beskattningen av barnfamiljerna i förhållande till andra skattesubjekt å ena sidan och familjepolitiken å andra sidan. Två olika metoder för hänsynstagande till barnkostnaderna vid beskattningen står till buds och har tillämpats eller tillämpas i Sverige. Den ena metoden baseras på skaldifferentiering och således en lägre skatteskala för familjer. Den andra metoden är tillämpning av barn- eller vårdnadsavdrag. I Sverige har två olika skalor tillämpats sedan 1952. Barnavdrag förekom fram till 1947. Ytterligare bör nämnas de särskilda förvärvsavdragen för kvinnor med barn vilka förekommit sedan 1947 till varierande storlek. För- och nackdelar finns hos båda metoderna, varför en närmare jämförelse är påkallad. På längre sikt, då det familjepolitiska systemet byggts ut i sådan grad att hänsyn till barnkostnaderna inte längre behöver tas, bortfaller detta problem. 1949 års skatteutredning som föreslog införande av två olika skatteskalor, diskuterade möjligheten att ge en speciell form av stöd till barnfamiljerna. Utredningen överväger att låta den lägre skalan gälla enbart familjer med barn. Ett av de viktigaste skälen till att den lägre skalan föreslogs gälla alla familjer var, att man ändå inte med denna metod kunde ta hänsyn till antalet barn i familjen. Övergången till två olika skalor innebar emellertid i praktiken en relativ lättnad för barnfamiljerna. Skillnaden mellan skalorna kan inte mer än mycket grovt uttrycka den bärkraftsminskning som barnkostnaderna anses medföra. Avvägningen är vidare subjektivt grundad, t. ex. beroende på om man anser det mest relevant att jämföra en familjs skatt med en ensamståendes i samma inkomstklass eller med två ensamståendes, som tillsammans har samma inkomst som familjen. Som en fördel med skaldifferentieringsmetoden kan anges att den är relativt enkel ur taxeringsteknisk synvinkel. Avdragsmetoden ger möjligheter att anknyta skatteförmågeberäkningen mer direkt till de faktiska barnkostnaderna. Differentie-

rade barnavdrag medför dock ökade taxeringstekniska svårigheter och ett avsteg från den enkelhet i skattesystemet som är önskvärd. LO anser det angeläget att barnkostnaderna i ökad grad påverkar bärkraftsbedömningen vid beskattningen. Det är här fråga om ett övergångsproblem som successivt elimineras då det familjepolitiska systemet blir ytterligare utbyggt. Valet av metod är därför inte ett viktigt principiellt problem. En kombination av båda metoderna är acceptabel. Detta alternativ ger möjlighet för närmare anknytning till de faktiska barnkostnaderna. Om differentierade grundavdrag sålunda införs, görs visserligen ett avsteg från enkelheten i skattereglerna men då avdragen senare avlöses av barnbidrag eller andra stödåtgärder gäller detta endast under en övergångstid. Avdragens storlek får göras till föremål för närmare tekniska utredningar, varvid hänsyn också får tas till bl. a. skalornas utseende och inbördes avstånd. LO anser att starka skäl talar för det förslag till grundavdrag som framförts i reservation av hrr Meidner, Nilstein och östergren. Dels är en mer måttlig höjning av grundavdragen i det provisoriska systemet motiverad av att andra reformer är mer angelägna och dels föreligger ett inslag av särskilda hänsyn till barnkostnaderna. Ett särskilt problem kan uppstå genom att grundavdragen kan komma att understiga de\ utgående folkpensionerna. För att en beskattning av sådana inkomster skall undvikas helt och hållet bör man överväga att utvidga användningen av avdraget för nedsatt skatteförmåga. En höjning avf dessa avdrag gåve en möjlighet att lösa folkpensionärernas problem vid beskattningen. LO vill därför förorda att man prövar detta framgångssätt. Sambeskattning eller särbeskattning Familjebeskattningen har undergått förändringar ända sedan början av 1900-talet. Även under de senaste tio åren har betydande förändringar skett. Genom reformen 1947 bortföll differentieringen av avdragen efter förekomst av barn och i stället infördes barnbidrag. Omläggningen var såtillvida viktig som man då införde ett provisoriskt förvärvsavdrag som uppgick till 50 procent eller högst 1 000 kronor. Ortsavdraget för ensamstående avtrappades snabbare i det nya systemet.

388 Då år 1952 två skilda skalor infördes vid den statliga beskattningen, skedde detta med hänvisning både till barnfamiljernas behov av skattelindring och till lindring av tröskeleffekten för gifta kvinnors inkomstskatt. Vid samma tillfälle bortföll avtrappningen av de ensamståendes ortsavdrag. Senare har förvärvsavdragen byggts ut på det sättet att maximalbeloppet höjts medan avdragskvoten sänkts från ursprungligen 50 procent. Allmänna skatteberedningen föreslår att familjebeskattningens grunddrag bibehålls, d. v. s. att två skalor tillämpas, varvid familjer sambeskattas enligt den lägre skalan. Förvärvsavdraget föreslås utgå med 25 procent av inkomsten för hustru med barn, dock högst 4 000 kronor. Vid s. k. faktisk sambeskattning föreslås förvärvsavdraget bli 1 000 kronor. Vid modifieringen av skatteskalorna har tudelningsgränsen höjts, vilket medför en speciell sänkning för familjer i skikten ca 25 000-55 000 kronor. Utredningen har tämligen utförligt redovisat sin syn på för- och nackdelar med att bibehålla de gällande grunddragen i familj ebeskattningen. Beredningen anser inte att det här rör sig om en principfråga utan att praktiska skäl talar både för och emot en omläggning. Beredningen fäster speciellt stor vikt vid två förhållanden. För det första anser man att ett övergivande av det nuvarande systemet skulle öka skatten i förhållande till nuläget för familjer där endast en av makarna har inkomst. För det andra framhåller man att önskemålet om en lindrad skatt för barnfamiljerna skulle motverkas. Beredningen är dock medveten om att arbetsmarknadsmässiga skäl talar emot sambeskattningen genom att skatten på inkomsttillskott då hustrun tar förvärvsarbete är besvärande hög. LO tillmäter de skattetekniska svårigheterna beträffande överföring av inkomster och förmögenhetsvärden inom företagarhushållen vid särbeskattning stor vikt för ställningstagandet till detta system. I yttrandet över sambeskattaingsrevisionens betänkande år 1959 framhöll LO att detta var en avgörande nackdel med särbeskattning. I samband med ATP-systemets pensionspoängberäkning och den av beredningen föreslagna nya metoden för socialförsäkringarnas finansiering aktualiseras emellertid frågan om bestämda regler för inkomstuppdelning i familjer med rörelse. Längre fram torde därför sambeskattningsfrågan komma i ett

nytt läge. Uppdelningen av rörelseinkomster behandlas i ett senare avsnitt. Då beredningen stannat för att bibehålla grundlinjerna i familjebeskattningssystemet, men föreslagit modifieringar på vissa punkter, t. ex. höjning av förvärvsavdragen, har man gjort detta med reservation för att samhällsutvecklingen senare kan kräva en omprövning. Beredningen anför bl. a. att en »perspektivförskjutning i särbeskattningsfrågan» kan uppstå då en inkomstomfördelning till barnfamiljernas förmån skett. Tanken på avsteg från nuvarande sambeskattningssystem har utvecklats närmare i det särskilda yttrandet av hrr Meidner, Nilstein och östergren, där en långsiktig och successiv övergång till ett individualistiskt skattesystem förordas. Då reservanterna stannat för att endast föreslå mindre justeringar i förhållande till majoritetsförslaget har detta skett med hänvisning till dels att en övergång från sambeskattning till ett individualistiskt system bör ske i etapper, dels till riskerna för avsiktlig omfördelning av inkomster inom företagarhushållen samt till rådande svårigheter på den svenska arbetsmarknaden för vissa grupper av kvinnor att få sysselsättning. Reservanterna konstaterar att beredningens utredningsarbete beträffande familjebeskattningen varit begränsat på grund av att omläggningen till en ny form för indirekt skatt och för socialförsäkringens finansiering krävt så stor uppmärksamhet. Man uttalar sig av den anledningen för en ny utredning av familjebeskattningen. LO vill framhålla att en stark ökning av kvinnornas förvärvsarbete länge fördröjts av kvarstående regler i bl. a. behörighets- och familjelagstiftning, tillämpningsföreskrifter i förvaltningen, praxis i fråga om företagens personalpolitik och traditionella tänkesätt och fördomar beträffande kvinnors och mäns yrkesroller. En av de viktigaste ekonomiska faktorer, som ökat sysselsättningsmöjligheterna för framför allt gifta kvinnor, är genomförandet av den fulla sysselsättningen och den radikala minskningen av arbetslöshetstalen. Även om numera i väsentliga avseenden kvinnor och män likställts i familjelagstiftningen, ifråga om behörighetsregler, rätt till utbildning m. m., kvarstår fortfarande hinder för ett fritt val grundat på individuella intressen och färdigheter både när det gäller förvärvsarbete överhuvudtaget och valet mellan olika yrken. Till de regler som ger kvinnorna en särställning hör den speciella utformningen av familjebeskattningen.

389 LO finner att detta endast är en av många faktorer som berör kvinnornas förverkligande av sina önskemål på arbetsmarknaden. Beskattningens roll får visserligen inte överskattas när det gäller inverkan på yrkesverksamheten men även om den inte är en dominerande faktor eller ensamt avgörande, bör existerande brister elimineras. Mellan folkräkningarna 1950 och 1960 ökade antalet yrkeskvinnor med 166 000 (manliga förvärvsarbetande minskade något), eller med ca 17 000 årligen. Därvid avses endast personer med minst halv normal arbetstid. Tendensen efter 1960 har varit minst lika stark. Andelen förvärvsarbetande bland gifta kvinnor var, oberoende av arbetstidens längd, 46-54 procent i åldrarna mellan 18 och 54 år i maj 1964. Motsvarande tal var 31 procent i åldrar mellan 55 och 66 år. Ändå är önskemålen om förvärvsarbete bland hemmafruarna betydande. En särskild undersökning inom ramen för arbetskraftsundersökningarna har visat att i förhållande till de gifta kvinnor som står utanför arbetskraften utgör de som i nuläget angett intresse för arbete utan att anmäla sig till förmedling mellan 7 och 16 procent, beroende på bl. a. åldern. På flera håll argumenteras för en ökad invandring till Sverige för att tillgodose den ökande efterfrågan på arbetskraft. Genom en årlig nettoimmigration om ca 10 000 personer ökas också arbetskraftens storlek på den vägen. Under 1964 har vidgade fullmakter i syfte att mer effektivt utnyttja tillfällen att erhålla arbetskraft i utlandet begärts. I yttrandet över denna anhållan framhöll LO bl. a. att det ur samhällsekonomisk synpunkt vore fördelaktigt att i första hand söka öka kvinnornas förvärvsarbete genom att förbättra deras sysselsättningsmöjligheter. Denna typ av arbetskraftsreserv kräver för utnyttjande mindre följdinvesteringar i bostäder o. d. även om man måste räkna med t. ex. en utbyggd barntillsyn i allmän regi. Redan nu framträder således mönstret att både man och hustru i familjen har förvärvsarbete. Kvinnans anknytning till yrkeslivet gör att hon återvänder till förvärvsarbete efter uppehåll i samband med barnsbörd och barnavård. Med all sannolikhet består eller stiger ökningstakten i andelen yrkesverksamma kvinnor. Det är önskvärt att genom speciell arbetsmarknadspolitik och även beskattningsreformer underlätta och påskynda denna utveckling. Förvärvsavdragen i det nuvarande syste-

met och i skatteberedningens förslag syftar till en lindring av gifta kvinnors skatt. Ju större förvärvsavdragen görs, ju mer minskas den tröskeleffekt i beskattningen som uppkommer då en gift kvinna tar förvärvsarbete. Avdraget åstadkommer större skattereduktion i högre inkomstklasser. Genom den andra metoden, individuell taxering och beskattning av varje inkomsttagare för sig uppnås den effektivaste lindringen av förvärvsarbetande gifta kvinnors skatt. Tröskeleffekten elimineras helt. De av såväl beredningens majoritet som av vissa reservanter anförda skälen för — och för reservanternas del önskan om - en framtida successiv övergång till individuell beskattning borde enligt LO ha tagit sig uttryck i ett utarbetat alternativ för etappvisa reformer mot detta mål. Beredningen har visserligen skisserat hur ett system med frivillig särbeskattning skulle fungera men ett sådant löser inte problemet som det här är fråga om. Då man går att utforma ett skattesystem, som ger en rimlig skatt på inkomsttillskott för hustrun då hon tar förvärvsarbete, samtidigt som den relativa skattebördan för familjer med endast en förvärvsarbetande make inte abrupt får försämras kan emellertid beredningens förslag tas till utgångspunkt efter modifiering på visst sätt. De föreslagna förvärvsavdragen kan enligt LO:s uppfattning godtas eller t. o. m. sättas ännu högre. Reservationsförslaget, att införa ett fast förvärvsavdrag för makar utan barn i särskilt syfte att minska den ovan nämnda tröskeleffekten, bör beaktas. För en senare anpassning till individuell beskattning är dock beredningens förslag inte väl ägnat i bl. a. ett avseende. I stället för höjning av tudelningsgränsen förordar LO att man i någon mån söker närma skalorna till varandra. Skalornas utseende i detalj får bli beroende av de ytterligare tekniska utredningar LO ovan föreslagit i samband med diskussionen av progressiviteten. En övergång etappvis längre fram till individuell beskattning sker troligen lämpligast efter följande mönster. De kategorier som beskattas individuellt utvidgas stegvis. I första hand kommer gifta utan vuxna barn ifråga, varvid åldersgränsen för barnen kan behöva skjutas uppåt. Om det totala skatteuttaget skall bibehållas, vilket är en rimlig förutsättning, bör den högre skalan sänkas då nya kategorier förs över dit. I senare etapper blir överförandet till individuell be-

390 skattning beroende av det familjesociala stödets utbyggnad. Det saknas anledning att beröra dessa frågor i detalj i det här sammanhanget. Sammanfattningsvis vill LO i fråga om familjebeskattningen förorda ett provisorium enligt de linjer beredningen föreslagit med viss modifikation. Ett fast förvärvsavdrag för gifta utan barn bör sålunda övervägas utöver de kvotavdrag majoritetsförslaget innehåller. Det är vidare väsentligt att man i viss mån söker närma skalorna till varandra och i stället avstår från att höja tudelningsgränsen. För övergång till individuell beskattning (särbeskattning) bör som en första etapp övervägas tillämpning av den högre skalan för makars inkomster var för sig, då makarna saknar hemmavarande barn. Skalavvägningen får då ses över, bl. a. med hänsyn till bamkostnadsfrågan. Rörelseinkomster och uttag av löner i eget företag I företagarhushållen är avgränsningen mellan arbetsersättning och löner för hushållsmedlemmarna å ena sidan och rörelsens avkastning å andra sidan mer eller mindre godtycklig. Löneuttaget för företagets ägare och hans hustru - eventuellt också ej hemmaboende barn -> anpassas ofta bl. a. med hänsyn till skattereglerna för att den mest gynnsamma skatteberäkningen skall uppnås. Reglerna för socialförsäkringarna och framförallt för ATP-pensionema har sålunda påverkat bestämningen av hushållsmedlemmarnas löner och den egentliga rörelseavkastningen. Det har funnits en tendens i vissa företagarhushåll med relativt låga taxeringsbara inkomster att förskjuta löneuttaget till en av makarna där detta varit juridiskt möjligt. Detta har lett till en högre samlad pensionspoäng av ATP, eftersom endast ett basbelopp blir undantaget vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst men hela inkomsten läggs på en enda person. Vid högre inkomster kan det å andra sidan finnas en tendens att sprida rörelseinkomsten så jämnt som möjligt på makarna. Hittills har det varit så att en hög pensionspoäng medför motsvarande hög ATP-avgift för hushållet. Följaktligen har individuella värderingar av ett högt resp. lågt pensionsskydd inverkat på dessa inkomstförskjutningar. I det förslag till socialförsäkringens finansiering som nu är framlagt av skattebe-

redningen blir socialförsäkringsavgiften enhetlig utan undantag för basbeloppet. Följaktligen påverkas enbart ATP-förmånema men inte rörelseidkarens avgifter till socialförsäkringen av inkomstförskjutningen mellan makarna i lägre inkomstklasser. Man kan därför räkna med en förstärkt tendens till omfördelning i den riktningen vid låga inkomster för företagarhushållet att löneuttaget helt eller så gott som helt läggs på den ena maken. I detta sammanhang erinras om att i ganska många fall, speciellt för fria yrkesutövare och hantverksrörelser, en aktiebolagsbildning skett i syfte att uppnå en övergång från företagarstatus till arbetstagarstatus för innehavarna. Detta var särskilt gynnsamt i tidigare skede då 2/3-regeln fortfarande var aktuell för tilläggspensioneringen i företagarhushållen. Numera uppnås måhända smärre fördelar genom en sådan formell förändring. Aktiebolagsbildningen har fortsatt att ligga på en hög nivå, vilket torde sammanhänga med att vissa fördelar beträffande beskattningen, sjukförsäkringen och pensionsförsäkringen kan uppnås fortfarande. En starkare tendens till att förskjuta rörelseinkomsten till löneuttag för endast den ena maken leder till en sned fördelning av pensionspoängen, som skapar problem i de fall äktenskapen upplöses, såsom vid skilsmässa eller dödsfall. LO anser att detta problem bör undanröjas genom särskilda föreskrifter för inkomstfördelningen mellan makarna vid deklarationen. En reell ekonomisk likställighet oberoende av makarnas civilrättsliga egendomsförhållanden bör eftersträvas. Hur en sådan uppdelning i detalj skall utformas får närmare utredas.

Förmögenhetsbeskattningen Beredningen har föreslagit en höjning av skattepliktsgränsen för förmögenhetsbeskattningen från 80 000 till 125 000 kronor samt en minskning av skattesatserna för förmögenheter mellan 125 000 kronor och 1 miljon kronor med 1-3 promille. Förslaget motiveras främst med den fortgående nominalinkomsthöj ningen sedan senaste reform år 1957 samt med den förestående fastighetstaxeringen år 1965. Förslagen beräknas innebära ett 85 miljoner kronor lägre skatteuttag år 1966. LO anser att fastighetstaxeringen kan föranleda en översyn av förmögenhetsskatten.

391 Förmögenhetsskatten spelar en viss omfördelande roll vid sidan om andra skatter. Att minska dess betydelse i detta sammanhang synes omotiverat och LO förordar därför att man vid översynen av förmögenhetsskatten i varje fall inte utgår från en minskning av det totala förmögenhetsskatteuttaget utan utgår från att det åtminstone följer samma takt som den totala förmögenhetstillväxten. Kommunernas skatteintäkter Genomförandet av reformerna beträffande de statliga skatterna leder till ett skattebortfall för kommunerna. Bortfallet skulle dock bli mindre om den av LO förordade grundavdragshöjningen genomförs än om beredningens förslag realiseras. Bortfallet av skatter för kommunerna måste på något sätt täckas genom överföringar från staten. En översyn av skatteförslagen med hänsyn till kommunfinanserna är således påkallad, sedan skatteberedningen lämnat frågan åt sidan och inte anvisat metoder att ersätta kommunerna för skattebortfallet. Detta har påtalats i en reservation av hr Meidner. LO delar uppfattningen att den hittillsvarande tendensen till höjda kommunala utdebiteringar sannolikt kommer att fortsätta, enbart med hänsyn till kommunernas planerade och troliga engagemang på olika områden. Höjningar av grundavdragen skulle kräva ytterligare ökade utdebiteringar. LO anser att dessa kommunalskattehöjningar bör motverkas. På denna punkt påyrkar LO en skyndsam utredning och förslag om hur skattereformens inverkan på de kommunala finanserna skall kompenseras. Inte minst med tanke på behovet av långsiktig planering i kommunerna är detta angeläget. Reformens ikraftträdande Allmänna skatteberedningen har utarbetat en plan för övergången till ett reformerat skattesystem. Förslaget anger för varje år från 1966 till 1970 vilka förändringar som enligt beredningens mening bör vidtas och således i vilken takt övergången bör ske. LO accepterar utgångspunkten att en så omfattande skattereform som denna \måste ske etappvis under en relativt lång period. Det blir emellertid knappast möjligt att i detalj hålla fast vid ett på förhand uppgjort femårsprogram av detta slag. Programmet bör endast uppfattas som en vägledning, som anger angelägenhetsgraderingen och det inbördes beroende av olika åtgörder både med hänsyn till budgetbalansen och för-

skjutningar i det relativa skattetrycket för olika grupper. LO anser det troligt att konjunkturvariationer och andra tillfälliga förskjutningar framtvingar skatteförstärkningar eller motsatsen även under de kommande åren varigenom också det uppgjorda reformprogrammet förskjuts. LO anser att den av allmänna skatteberedningen föreslagna planen inte kan accepteras, ökningen av arbetsgivaravgifterna skulle således bli mycket ojämn. Redan första året föreslås två femtedelar av hela höjningen ske medan resten fördelas i stigande takt, men relativt jämnt på de följande fyra åren. Detta är särskilt tveksamt med tanke på att övergång från allmän varuskatt till konsumtionsskatt förutsätts ske med en gång redan första året. Ur stabiliseringssynpunkt skulle betydande risker och svårigheter uppstå om denna plan realiserades. Inte minst allvarlig är den osäkerhet om prisutvecklingen och prisstabiliteten som sannolikt skulle bli följden. För parterna på arbetsmarknaden försvåras arbetet i hög grad. LO ifrågasätter också om det inte är nödvändigt att på ett tidigare stadium än skatteberedningen föreslagit genomföra barnbidragshöjningen. LO anser sammanfattningsvis att beredningens övergångsplan uttrycker en del orealistiska värderingar. Ett i detalj utformat alternativ saknar LO skäl att framlägga i detta sammanhang, men 'anser att vad som framförts i en reservation av hrr Meidner och Nilstein beträffande övergången bör beaktas. LO förutsätter att de slutliga förslagen angående skattereformen kombineras med en tidsplan för genomförandet, som endast är vägledande. LO har i det föregående påtalat brister i utredningsmaterialet och framfört erinringar av såväl principiell som teknisk art. I andra hänseenden åter har LO accepterat beredningens tankegångar och förslag. Som helhet betraktad är dock den av beredningen föreslagna reformen i behov av överarbetning och kompletteringar. Därför bör den enligt LO:s mening icke genomföras efter den föreslagna tidsplanen. LO förutsätter slutligen, att organisationen bereds tillfälle att ta ställning till resultaten av de ytterligare tekniska utredningar och konkreta förslag som bör framläggas. Sammanfattning LO anser den genomgripande översynen av skattesystemet vara angelägen. Sedan

392 skattesystemets olika delar under en lång följd av år genomgått partiella omläggningar m e d a n huvuddragen i systemet bestått trots en rad väsentliga förändringar i samhället har behovet av grundläggande reformer ökat. I vissa avseenden är L O positivt inställd till de förslag skatteberedningen presenterat. Anledning till kritik och tveksamhet föreligger dock på ett antal punkter. L O anser sålunda: att allmänna skatteberedningens utredningar och jämförelser blivit ofullständiga varför ytterligare utredningsarbete blir erforderligt. Beträffande skattesystemets, och olika alternativ härvidlag, verkningar p å samhällsekonomin är beredningens arbete föga vägledande. Ytterligare belysning av omfördelningsverkningar och övervältring av skattepålagor är nödvändig. De m e r långsiktiga verkningarna av olika skattetyper p å företagsstrukturen, förvärvsintensiteten m. m. har knappast kommenterats alls i betänkandet. Stor vikt fäster L O vid att skattereformens inverkan på kommunfinanserna utreds och förslag framläggs om kompensation till kommunerna. Beträffande den direkta beskattningen anser L O utredningar av teknisk karaktär rörande innebörden av skal- och avdragsändringar erforderliga liksom rörande etapperna för en successiv övergång till individuell ^beskattning. I samband med bl. a. A T P - och socialförsäkringsavgifterna erfordras också ytterligare utredningar och förslag beträffande inkomstuppdelning mellan makarna i företagarhushåll. att beredningens förslag till allmän omsättningsskatt tekniskt är utformade på ett sätt, som i huvudsak är godtagbart. D ä r m e d har L O inte tagit ställning till valet av form för den indirekta beskattningen. L O förordar beträffande skatteområdets avgränsning att periodiska skrifter för vilka krävs av chefen för justitiedepartementet utfärdat utgivningsbevis undantas från skatt med hänsyn till att utredning pågår angående tidningsstödet. En överarbetaing av förslaget är vidare erforderlig med hänsyn till förekomsten av handel med begagnade konsumtionskapitalvaror. Beträffande redovisningsskyldigheten föreslår L O att gränsen sätts vid 3 000 kronor i total årsomsättning med avtrappningsregel vid omsättningen mellan 3 000 och 9 000 kronor. att förslaget om socialförsäkringarnas finansiering inte ger anledning till allvarliga principiella betänkligheter. Vissa avsnitt bör dock omarbetas. L O kan således inte till-

styrka förslaget angående upptrappning av avgiften för rörelseidkare. U p p t r a p p n i n g bör ske brantare. Detta kan ske p å så sätt att maximeringsregeln för uttag av grundförsäkringsavgiften höjs från 10 till 15 procent av den beskattningsbara inkomsten. Slutligen bör avgiftsuttagets omfattning prövas. att den av beredningen föreslagna omläggningen av konsumtionsbeskattningen och socialförsäkringens finansiering kan förväntas medföra sådana risker ur prisbildningssynpunkt, att en avsevärd upprustning och skärpning av samhällets prisövervakande verksamhet framstår som en nödvändig förutsättning för förslagens realiserande. T a n ken att under en övergångstid sätta allmänna prisregleringslagen i kraft bör härvid underkastas en allvarlig prövning. att skatteberedningens förslag beträffande den direkta inkomstskatten bör överarbetas i bl. a. följande avseenden: 1. Reduktionen av skattesatserna bör i större utsträckning k o m m a de lägre inkomstklasserna till del jämfört med beredningens förslag. Detta skulle beröra en avsevärd del av löntagarna. L O anser att m a n i samband med en ytterligare översyn av detta problem bör utgå från att den föreslagna höjningen av tudelningsgränsen inte realiseras utan att skalorna i stället på sikt snarare närmas till varandra. 2. Barnkostnaderna bör i större utsträckning än beredningen förutsatt avlyftas från barnfamiljerna. L O instämmer således med beredningen däri att ej avlyfta bamkostnader bör påverka skatteförmågebedömningen, men anser att m a n bör gå längre i detta avseende. 3. Den »tröskeleffekt», som uppstår i samband med hustruns förvärvsarbete i det provisoriska systemet, bör mildras genom ökade förvärvsavdrag, dock längre gående än enligt beredningens förslag. E t t avdrag på 1 000 kronor också för gift kvinna utan barn bör införas i syfte att minska tröskeleffekten. Längre fram bör en utveckling ske mot individuell beskattning varvid även tröskelproblemet bortfaller. Etapperna för denna utveckling bör göras till föremål för tekniska utredningar efter bl. a. de linjer L O antytt. 4. Grundavdragen bör inte nu höjas fullt i den utsträckning beredningen föreslagit. Andra - här n ä m n d a - skattereformer är mer angelägna. L O är positivt inställd till de i en reservation av hrr Meidner, Nilstein och Östergren föreslagna grundavdragen,

393 dvs. 2 750 kronor för ensamstående och 5 500 respektive 4 500 kronor för makar med respektive utan barn. att en skyndsam utredning beträffande kompensation till kommunerna för skattebortfallet kommer till stånd. LO anser att ytterligare höjningar av de kommunala utdebiteringssatserna bör motverkas. att med hänsyn till i föreliggande yttrande påtalade brister i utredningsmaterialet

och framförda erinringar mot beredningens förslag, dessa inte bör förverkligas utan hänsynstagande till vad LO ovan anfört. LO förutsätter, att organisationen bereds tillfälle att ta ställning till resultaten av ytterligare tekniska utredningar och konkreta förslag. Stockholm den 16 november 1964. Arne Geijer Gösta Dahlström

Lantbrukets skattedelegation Det av beredningen framlagda betänkandet i fråga om familjebeskattningen eller att de omfattar tre avsnitt: socialförsäkringens fi- framlagda förslagen fått provisorisk karaknansiering, den direkta beskattningens ut- tär såsom i fråga om förmögenhetsbeskattformning och den indirekta beskattningens ningen. Bedömningen av de nu framlagda utformning. Beredningen har enligt utred- förslagen hade väsentligt underlättats om ningsdirektiven bl. a. haft att med utgångs- den kunnat ske mot bakgrunden av en överpunkt från ett givet totalt skatte- och av- sedd företagsbeskattning och ett förslag till giftsuttag framlägga förslag till omfördel- definitiv källskatt för löntagare. Delegationingar i olika hänseenden av detta uttag. nen har nämligen den uppfattningen att den I betänkandet redovisas beredningens ställ- fortsatta utredningen kommer att visa nödningstaganden och förslag i frågan om av- vändigheten av framtida anpassningar av nu vägningen mellan direkt och indirekt be- framlagda förslag både vid översynen av föskattning samt socialförsäkringsavgifter. Be- retagsbeskattningen och utredningen om detänkandet utgör emellertid endast en redo- finitiv källskatt för löntagare. Av den skrivelse, med vilken betänkandet visning av en del av de frågor som beredningen enligt utredningsdirektiven haft att överlämnats till finansministern, framgår, att ta ställning till. För beredningen återstår redovisningen av det föreliggande avsnittet sålunda bl. a. att utreda möjligheterna att av utredningsuppdraget fått framläggas tiinföra s. k. definitiv källskatt för löntagare digare än vad beredningen ursprungligen och att utreda vissa spörsmål gällande fy- avsett. I betänkandet gjorda ställningstagansiska personers taxering samt att verkställa den och förslag får därför anses utgöra en syntes av de olika uppfattningarna hos fönärmare översyn av företagsbeskattningen. Delegationen kan alltså först konstatera reträdarna för politiska, fackliga och näatt beredningen med det framlagda betän- ringspolitiska intressen, vilka deltagit i bekandet endast redovisat den del av utred- redningen. Mot denna bakgrund har deleningsuppdraget som avser de fysiska perso- gationen icke funnit anledning att närmare nernas beskattning och därvid främst be- gå in på de avvägningar av olika slag som handlat frågor av mer grundläggande be- verkställts i betänkandet, ehuru delegatiotydelse för uppbyggandet av skattesystemet. nen i vissa avvägningsfrågor annars har anMetoden att avgiva delredovisning av ett nan uppfattning. Den i förhållande till förutredningsuppdrag är enligt delegationens slagets omfattning korta remisstiden har icke uppfattning behäftad med vissa brister. Den heller möjliggjort genomförandet av utredleder bl. a. till att de föreliggande proble- ningar, som skulle varit nödvändiga om demen icke samtidigt blir allsidigt belysta. Så- legationen i de principiella avsnitten av bedana nackdelar har också visat sig i det nu tänkandet skulle framföra egna förslag. Deföreliggande betänkandet, i det att bered- legationen har av dessa skäl därför valt att ningen i åtskilliga frågor fått uttala att yt- i huvudsak endast granska de framlagda förterligare utredningar bort verkställas såsom slagens tekniska utformning.

394 Socialförsäkringens finansiering

Enligt förslaget skall grundförsäkringsavgiften beräknas å den försäkrades sammanräknade nettoinkomst enligt taxeringen för statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser. Beredningen föreslår vidare att avdrag vid inkomsttaxeringen skall erhållas för grundförsäkringsavgift och tillläggspensionsavgift. Avdraget skall verkställas i deklarationen under allmänna avdrag. Detta innebär att vid beräkning av grundförsäkringsavgift underlaget kommer att utgöras av sammanräknad nettoinkomst utan hänsyn till erlagda grundförsäkrings- och tillläggspensionsavgifter. För anställda uttages arbetsgivaravgiften på nettolönen dvs. hänsyn tages icke till den förmån som för den anställde ligger i att arbetsgivaren erlägger avgifterna för tilläggspensioneringen och socialförsäkringens grundförmåner. Det framlagda förslaget för beräkning av grundförsäkringsavgift skulle således leda till en olikformighet i underlagsberäkningen mellan anställda och sådana försäkrade som har att erlägga egenavgifter. Detta är enligt delegationens uppfattning en utformning som icke kan godtagas. Delegationen anser, att avdraget för grundförsäkringsavgift och tillläggspensionsavgift i deklarationen i stället bör få verkställas så att den sammanräknade nettoinkomsten påverkas. Avdraget synes dock icke böra hänföras till huvudförvärvskällan utan göras under särskild rubrik sedan den sammanräknade inkomsten framräknats på samma sätt som nu sker med underskott å förvärvskälla. Ett sådant förfarande skulle dessutom leda till att ifrågavarande avgifter också komme att påverka beräkningen av beskattningsbar förmögenhet i de fall då reduceringsreglerna skall tilllämpas. I detta avseende har redan det hittillsvarande systemet i fråga om tilläggspensionsavgift framstått som orättvist olika kategorier skattskyldiga emellan.

Förslaget innebär att arbetstagarnas egenavgifter till folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen och den s. k. hemmafruförsäkringen slopas och ersätts med en arbetsgivaravgift, övriga försäkrade skall på gmnd av inkomst av annat än anställning erlägga grundförsäkringsavgift avseende socialförsäkringens grundförmåner. Sjukpenningavgiften för förvärvsarbetande kommer liksom hittills att uttagas i form av egenavgift. Arbetsgivarnas hittillsvarande särskilda avgifter till sjukförsäkringen bibehålies men uttaget reduceras från 1,5 procent till 1,1 procent med hänsyn till att sjukvårdsersättningen helt ingår i den nya arbetsgivaravgiften för socialförsäkringens grundförmåner. Begränsningen i det framlagda förslaget medför att de fördelar, som ur administrativ synpunkt skulle ha vunnits om finansieringssystemet också avsett sjukförsäkringsavgiften i dess helhet, nu starkt förminskas. Beredningen har i detta avseende motiverat sitt ställningstagande med att en så vittgående omläggning till arbetsgivaravgifter mot den kostnadsmässiga bakgrunden icke skulle vara realistisk. Det framlagda förslaget innebär enligt delegationens uppfattning ändock en så stor förändring jämfört med det nuvarande systemet ätt en ytterligare utsträckning till att omfatta hela sjukförsäkringen hade bort ingående övervägas. De anställdas kvarvarande egenavgifter utgör ett exempel på de hinder som beredningen kommer att möta i sin fortsatta utredning om möjligheterna att införa definitiv källskatt för löntagare. Ur arbetsgivarnas synpunkt hade också den kvarvarande särskilda arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen bort inarbetas i det generella systemet. Denna förenkling synes dock vara avhängig av den pågående utredningen om yrkesskadeförsäkringens finansiering, varför Beredningen har föreslagit, att samberäkanpassning på denna punkt måhända kan förväntas sedan ifrågavarande utredning ge- ningsmetod skall användas vid framräkning av grundförsäkringsavgiften i det fall då nomförts. båda makarna har inkomst. Bakom beredMed det nu framlagda förslaget har vissa ningens ställningstagande står en i betänbrister i det hittillsvarande systemet för ut- kandet utförligt redovisad diskussion av den tag av arbetsgivaravgift till tilläggspensio- olikformighet som genom förslaget uppstår neringen undanröjts. De fall av dubbelbe- mellan de fall då båda makarna har intalda ATP-avgifter, som hittills varit vanliga komst av anställning och då de har annan vid blandad inkomst, synes icke längre fö- inkomst. I det första fallet kommer arbetsreligga. Detta får sägas vara ett starkt po- givarna att erlägga full avgift för varje sitivt drag i det föreslagna systemet. Endast make upp till taket för avgiftsuttaget uni vissa mera ovanliga fall torde alltjämt ut- der det att i det senare fallet genom samtag av för höga avgifter komma att kvarstå. beräkningsmetoden grundförsäkringsavgiften

395 maximeras för båda makarna gemensamt upp till taket för avgiftsuttaget. Summan av arbetsgivaravgifterna i det första fallet kan därvid bli dubbelt så hög som i det senare fallet. En sådan olikformighet ter sig föga tilltalande. Å andra sidan har beredningen framhållit, att en särberäkningsmetod medför betydande nackdelar och i sig själv icke är förenlig med sambeskattningen vid inkomsttaxeringen. Beredningen har därför kommit fram till att kravet på likformighet endast kan upprätthållas inom respektive grupp av de n ä m n d a kategorierna men att olikformigheten mellan kategorierna får kvarstå. De av beredningen framförda argumenten på denna punkt synes ha sådan tyngd att förslaget enligt delegationens uppfattning får godtagas trots att det innebär införande av olikformighet grupperna emellan. Av det anförda framgår, att delegationen kommit till den uppfattningen att beredningens förslag i den mån socialförsäkringen skall finansieras med arbetsgivaravgifter bör kunna genomföras dock med den ändringen att av försäkrad erlagd egenavgift för grundförsäkring och tilläggspension skall avräknas innan den sammanräknade nettoinkomsten framkommer. Den direkta beskattningen Beredningen har uttalat, att den direkta beskattningen numera nått en sådan höjd att det framstår som angeläget att minska uttaget av sådan skatt. Delegationen vill kraftigt understryka detta förhållande. N ä r delegationen i det följande i princip biträder förslaget om en ökad indirekt beskattning, sker detta således under uttrycklig förutsättning att de därigenom - vid den föreslagna uttagningsprocenten - ökade statsintäkterna i sin helhet disponeras för en motsvarande sänkning av den direkta beskattningen av fysiska personer. Delegationen ser därvid i likhet med beredningen barnbidragen som en integrerande del i det direkta skattesystemet. Beredningen har genom sina direktiv varit bunden att framlägga förslag som sammanlagt skall tillföra staten inkomster med samma belopp som nuvarande skattesystem. Till följd därav har de föreslagna lindringarna i den direkta beskattningen endast blivit av förhållandevis blygsam omfattning. Delegationen hyser den bestämda uppfattningen att det fortlöpande stigande skatte-

underlaget lämnar utrymme för längre gående åtgärder. Beredningen har förhållandevis ingående belyst sambandet mellan de olika komponenterna i det direkta inkomstskattesystemet. Skälen för och emot alternativa lösningar synes utförligt redovisade. Det finns skäl instämma i slutsatsen att alla tänkbara alternativ måste bygga på kompromisser mellan olika hänsynstaganden. Med beaktande härav anser delegationen de framlagd a förslagen i det väsentliga vara väl avvägda inom ramen för direktiven. Endast på en punkt vill delegationen även från en sålunda begränsad utgångspunkt hävda en bestämt avvikande mening. I fråga om de s. k. förvärvsavdragen föreslås att kvinna med h e m m a v a r a n d e barn under 16 år skall, om hon haft inkomst av eget arbete eller av egen rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, kunna erhålla avdrag med u p p till 4 000 kronor. O m hon däremot haft inkomst av egen jordbruksfastighet och däri utfört arbete skall hon kunna erhålla avdrag med högst 1 000 kronor. Beredningen har i detta avseende icke anfört någon bärande motivering för en skiljaktig behandling av dessa kategorier inkomsttagare. M a n har hänvisat till nu gällande ordning, konstaterat att reglerna icke är invändningsfria och i övrigt nöjt sig med ett påstående att många kvinnliga rörelseidkare befinner sig i en situation som i förevarande s a m m a n h a n g mer är att jämföra med en kvinnlig anställd befattningshavares eller löntagares än med en hustrus verksamhet i familjejordbruk. Delegationen vill i första h a n d invända att förevarande stadgande är avsett att tillämpas generellt inom de olika inkomstslagen. Både inkomstslagen tjänst (eget arbete) och rörelse utgör så vida begrepp att inom vart och ett av desamma rymmes vitt skilda arbetsförhållanden och verksamhetsfält. Beredningen har emellertid p å goda grunder stannat för uppfattningen att någon differentiering av förvärvsavdraget icke bör ske för exempelvis en barnförsörjare med avlönat hemarbete i jämförelse med en sådan med förvärvsarbetet förlagt till annan plats. Än mindre kan då anledning föreligga att hävda skiljaktig avdragsrätt för löntagare och rörelseidkare å ena sidan och för jordbrukare å andra sidan. Helt irrelevant ter sig hänvisningen till »hustrus verksamhet i familjejordbruk». Bestämmelsen om avdraget återfinnes i kom-

396 munalskattelagen 46 §, 3 mom., 1 st. och avser kvinna med hemmavarande barn under 16 år. Avdraget är således oberoende av kvinnans civilstånd eller en eventuell makes yrke. I ett nutida jordbruk utföres flertalet tyngre arbeten maskinellt. Ingenting hindrar, att en yrkesutbildad kvinnlig lantbrukare helt på egen hand sköter sitt lantbruk. Självfallet uppstår för henne i ett sådant läge merkostnader för barnens vård i lika hög grad som för en arbetstagare eller rörelseidkare, synnerligen som ett lantbruk nästan regelmässigt är beläget å sådan ort, där tillgång till billig barnstugevård saknas. Det vill synas som om beredningen icke ägnat stadgandets innebörd tillräcklig uppmärksamhet utan i huvudsak nöjt sig med att anknyta till nu gällande bestämmelser. Dessa torde i sin tur h a tillkommit under inflytande av några ålderdomliga föreställningar hos lagstiftaren om jordbruket såsom en rofylld arbetsplats, där minderåriga b a m av vårdaren utan våda kunde lämnas på egen hand, sedan de möjligen erhållit tillsägelse att hålla sig borta från tjuren och det gistna brunnslocket och där det för övrigt fanns gott om folk, som under arbetets lugna rytm kunde hålla ett öga på barnen. Det synes därför vara nödvändigt att erinra om att livet p å landet inte längre förflyter på det sättet. Den i allt mera stegrat tempo fortgående avfolkningen och tilltagande mekaniseringen inom lantbruket har medfört att detta såsom arbetsplats ingalunda är riskfritt för barn i våra dagar. Arbetstakten är, åtminstone under större delen av året, lika högt uppskruvad som inom något annat yrke. I praktiskt taget alla arbetsmoment i ladugårdar, foderutrymmen och p å fält användes mekaniska anläggningar och maskiner. I motsats till vad som vanligen gäller inom verkstäder och industri är flertalet maskiner icke avsedda för stationär drift och standardiserade arbetsuppgifter, varför möjligheterna att omge eller förse desamma med effektiva skyddsanordningar är begränsade. Det är således icke längre realistiskt att tänka sig att en effektiv arbetsinsats i ett modernt lantbruk kan låta förena sig med samtidig ansvarsfull tillsyn och vård av barn. Delegationen framlägger därför förslaget att kommunalskattelagen 46 §, 3 mom., 1 st. erhåller följande lydelse: H a r kvinna med hemmavarande barn under 16 år haft inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, vari hon varit verksam i ej blott ringa om-

fattning, eller inkomst av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 1 000 kronor eller, därest en sådan beräkningsgrund föranleder högre avdrag, med 25 procent av nämnda inkomst, dock högst med 4 000 kronor. Den föreslagna ändringen kan synas vara av mindre vikt eftersom ett jämförelsevis ringa antal kvinnor i förevarande situation har inkomst av egen jordbruksfastighet. Delegationen företräder emellertid den bestämda uppfattningen att sakligt motiverade rättvisekrav måste uppfyllas, oavsett det gäller minoritets- eller majoritetsintressen. Därtill kommer att avfattningen av bestämmelsen i beredningens förslag h a r direkta följdverkningar, när det gäller avdragsrätten för ensamstående m a n med hemmavarande minderåriga barn. Dennes avdragsrätt föreslås nämligen reglerad genom direkt hänvisning till förenämnda stadgande. Detta innebär att exempelvis en änkling med minderåriga barn erhåller särskilt förvärvsavdrag med högst 4 000 kronor o m han är anställd eller rörelseidkare men endast med 1 000 kronor om han är jordbrukare. H ä r ter det sig i alldeles särskilt hög grad stötande att han inte även i sistnämnda fall skall kunna erhålla det högre avdraget. Detta missförhållande har emellertid redan uppmärksammats av 1964 års vårriksdag. Delegationen förutsätter därför att den av riksdagen genomförda reformen i detta avseende blir bestående. Manlig rörelseidkare eller lantbrukare med minderåriga barn och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan föreslås bliva tillerkänd avdrag motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats, dock högst 1 000 kronor. Den företedda utredningen angående lantbrukarhustrumas arbetsinsats i lantbruket utvisar att ett mtmmtavdrag av sådan storleksordning i flertalet fall är berättigat utifrån den bedömningsgrund som tillämpats i fråga om gifta mödrar med inkomst av eget arbete och liknande. Det finns anledning antaga att en motsvarande undersökning skulle visa likartat resultat inom gruppen rörelseidkare. Med hänsyn till att hustruavdragets konstruktion måste göras praktiskt lättillämplig torde det vara befogat att sätta avdragets maximigräns lägre än i fråga om skattskyldigs eget förvärvsavdrag. Det skall dock observeras att viss bedömning av hustruns arbetsinsats skall ske i varje enskilt fall. U n d e r sådana omständigheter borde det icke möta betänkligheter att sätta maximzåvdraget något högre än 1 000 kronor,

397 förslagsvis till 2 000 kronor motsvarande halva beloppet av det egna förvärvsavdragets maximigräns. Det h a r framhållits att delegationen väsentligen kunnat ansluta sig till beredningens förslag sådant detta utformats inom ram e n för de givna direktiven men att delegationen i olika avseenden finner mera långtgående åtgärder inom den direkta beskattningen erforderliga. I första hand framstår det som angeläget att barnfamiljernas skattebörda avsevärt lättas, varvid ökad vikt synes böra tillmätas den horisontella avvägningen av pålagorna mellan barnfamiljer och barnlösa. E n ytterligare minskning av progressionen och marginalskatten bör också genomföras utan onödig tidsutdräkt. Den s. k. negativa sambeskattningseffekten ter sig stötande, även om den med de föreslagna och av delegationen förordade skalorna blir ett minoritetsproblem. Mera långtgående reformer i berörda avseenden kräver emellertid ingående utredningar och överväganden. Delegationen framlägger i avsnittet om den indirekta beskattningen ändringsförslag som bör tillföra staten inkomster till större belopp än enligt beredningens beräkningar. Därest delegationens förslag genomföres, bör de därvid ökade statsinkomsterna disponeras för familjepolitiska åtgärder. Den indirekta beskattningen Allmänna

synpunkter

På en generellt verkande indirekt konsumtionsbeskattning kan ställas kraven att den skall vara konsumtions- och konkurrensneutral, h a god avkastningsförmåga, ge goda möjligheter till övervältring samt vara lättkontrollerad. Allmänna skatteberedningen har bedömt mervärdeskatten vara den skatt som bäst och i helt tillfredsställande grad fyller de uppställda kraven. O m de uppställda kraven skall uppfyllas måste mervärdeskatten i princip träffa alla varor och tjänsteprestationer. Varje avvikelse från denna huvudprincip innebär omedelbar risk för kumulativa verkningar som kan leda till att skatten icke blir konsumtions- och konkurrensneutral. E n mervärdeskatt, som omfattar alla varor och tjänsteprestationer, blir också lätthanterlig bl. a. beroende på att antalet gränsfall blir ringa. Detta är ett krav som för de redovisningsskyldiga framstår som väsentligt. Det framlagda förslaget till mervärdeskatt är uppbyggt efter de huvudprinciper som nyss an-

givits. Skatteberedningen synes dock vid utformningen av vissa avsnitt ha fäst större vikt vid att skatten skall bli lättadministrerad ur fiskal synpunkt än att skatten skall vara konsumtions- och konkurrensneutral. Delegationen intar den ståndpunkten att även mindre utslag av icke konkurrensneutral verkan måste förhindras även om detta sker på bekostnad av att ett större antal redovisningsskyldiga måste införas i systemet. Varken administrativa eller statsfinansiella synpunkter får rucka denna grundregel. Av det anförda framgår, att delegationen lägger huvudvikten vid att mervärdeskatten blir konsumtions- och konkurrensneutral. I utredningen har redovisats att beredningen övervägt möjligheterna att icke uttaga mervärdeskatt direkt hos lantbrukarna på deras produktion utan att låta skatten drabba först i påföljande led. Beredningen h a r emellertid funnit, att en sådan lösning icke vore tillfredsställande bl. a. ur konkurrenssynpunkt. Delegationen vill för sin del uttala att de enskilda lantbrukarna icke kan undantagas, eftersom detta, huru än bestämmelserna utformades, skulle leda till, att konkurrensneutraliteten icke upprätthölls och att avdragsrätt för ingående skattebelastning svårligen skulle kunna inpassas i systemet. Likartade skäl talar för att tjänsteprestationer tillhandahållna av rörelseidkare och lantbrukare i möjligaste m å n blir skattepliktiga. Mot bakgrunden av det anförda vill delegationen först ge sin syn p å det avsnitt av förslaget som omfattar skatteplikten. Om

skatteplikt

Skatteberedningen har valt två olika metoder att fastställa det skattepliktiga området för varor respektive tjänsteprestationer. I fråga om varor har beredningen utgått ifrån att alla varor i princip är skattepliktiga och sedan gjort undantag från denna huvudregel genom en uppräkning av de varor som av olika skäl ansetts böra ligga utanför det skattepliktiga området. Beträffande tjänsteprestationer har beredningen däremot gjort en uppräkning av de tjänster, som skall falla under skatteplikten. Enligt delegationens uppfattning hade samma metod bort användas för varor och tjänsteprestationer, vilket n ä r m a r e kommer att motiveras i det följande. M o t beredningens definition av begreppet vara föreligger icke anledning till erinran. Delegationen anser också, att motive-

398 ringarna för de föreslagna undantagen är bärande. Invändning skulle kunna göras mot undantaget under punkt 4, 2 mom. till 9 § (konstverk), eftersom undantaget icke blir konkurrensneutralt gentemot konsthandeln. De anförda praktiska skälen synes dock på denna punkt väga tungt. Den av beredningen föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att förordna om ytterligare undantag från skatteplikt beträffande särskilda varor eller varugrupper bör enligt delegationens mening hanteras varsamt och i huvudsak endast användas för att lösa gränsfall mellan från skatteplikt undantagna varor och skattepliktiga varor. I den nuvarande förordningen om allmän varuskatt är nyhetstidningar och vissa periodiska publikationer undantagna från skatteplikt. I detta avseende innefattar beredningens förslag ett annat ståndpunktstagande i det att ifrågavarande tidningar och tidskrifter nu skulle bli skattepliktiga. U r principiell synpunkt kan invändning häremot icke göras. De skäl för ett annat ställningstagande, som brukar framföras i debatten, bygger i huvudsak på att det s. k. fria ordet icke bör utsättas för skattebelastning. En sådan grund för ett undantagande från beskattning bör enligt delegationens uppfattning medföra, att alla tidningar, tidskrifter, böcker, trycksaker o. d. skall fritagas från omsättningsskatt, eftersom en bestämd gräns för det fria ordets uttrycksformer icke föreligger. Delegationen ansluter sig därför till beredningens uppfattning, att nyhetstidningar och periodiska publikationer skall följa huvudregeln och således vara skattepliktiga. I anvisningarna till 9 § uttalas att med vara likställes växande skog vid upplåtelse med avverkningsrätt eller vid försäljning utan samband med avyttring av marken. Den använda terminologien »upplåtelse med avverkningsrätt» överensstämmer icke med den i kommunalskattelagen använda »upplåtelse av avverkningsrätt». Det framgår icke, huruvida olikheten i uttryckssätt innebär en utvidgning i omsättningsskatteförordningen jämfört med kommunalskattelagen. Det här använda uttryckssättet synes medföra att utarrendering av fastighet med rätt för arrendatorn att tillgodogöra sig tillväxten i skogen skulle medföra skatteplikt. En sådan utsträckning har sannolikt icke avsetts, varför enligt delegationens uppfattning det i kommunalskattelagen använda begreppet bör införas också i den aktuella anvisningspunkten. Försäljning av växande skog utan

samtidig avyttring av marken torde för övrigt endast kunna ske genom upplåtelse av avverkningsrätt. Det synes därför vara mest korrekt, att anvisningspunkten i det aktuella avseendet finge följande lydelse: »Med vara likställes dock växande skog vid försäljning utan samband med avyttring av marken (upplåtelse av avverkningsrätt)». I samma anvisningspunkt sägs vidare att regeln för växande skog också skall gälla vid upplåtelse eller försäljning av annan växtlighet. Beredningen torde härvid i främsta rummet ha tänkt på försäljningen av växande gröda utan samtidig avyttring av marken. En i jordbruket ofta förekommande inkomst utgör ersättning för upplåtelse av bete. Sådana betesavgifter blir enligt delegationens uppfattning skattepliktiga med den använda formuleringen. Någon anledning att erinra häremot synes icke föreligga, men delegationen vill framhålla, att en sådan upplåtelse till sin natur nära överensstämmer med upplåtelse av jakt och fiske. I ägarens hand utgör avkastningen av jakt och fiske skattepliktig vara, varför ett visst motsatsförhållande uppkommer om upplåtelse av jakteller fiskerätt skulle bli obeskattad. Grus utgör skattepliktig vara. Upplåtelse av mark är skattefri. Upplåtelse av grustäkt kan ske på två sätt, antingen så att upplåtelsen avser befintligt grus på ett visst markområde eller så att upplåtelsen avser rätten att ta viss gruskvantitet. I förstnämnda fallet skulle upplåtelsen vara skattefri men beskattas i det sistnämnda fallet. I sak föreligger icke någon skillnad mellan de två upplåtelseformerna. Ett upprätthållande av den föreslagna distinktionen kan medföra tolkningssvårigheter om avtalet i nämnda avseende är oklart formulerat, vilket ej sällan är fallet. I den m å n nyttjanderättshavaren är slutlig konsument u p p k o m m e r dessutom en konkurrensverkan som icke är lämplig. Gruskostnaden vid väganläggning är t. ex. en icke obetydlig kostnadspost, vilket skulle kunna snedvrida bedömningen, huruvida en väg t. ex. skall anläggas i vägförvaltningens egen regi eller genom ett entreprenadföretag. Med hänsyn till grustäkternas för närvarande höga marknadsvärden bör konkurrensneutraliteten upprätthållas oavsett upplåtelsens form. I fråga om skatteplikten för tjänsteprestationer såsom den utformats i förslaget vill delegationen först ge sin syn på vissa tjänster, vanligen förekommande inom jordbruk och skogsbruk. På senare år har i synnerhet

399 skogsägareföreningarna utvidgat sitt område för tjänster gentemot skogsägarna. Det är framförallt tillkomsten av skogsbruksområden som lett till denna utveckling. Skogsägareföreningarna ombesörjer därvid alltmer alla i skogsbruket förekommande arbeten som tidigare handhafts av skogsägarna själva. Fråga är här t. ex. om plantering, röjning, stämpling, avverkning, körning och skogsuppskattning. Delegationen har för sin del funnit att flertalet av de uppräknade åtgärderna antingen icke alls faller inom området för skattepliktiga tjänsteprestationer i det framlagda förslaget eller också utgör gränsfall om vilka icke med säkerhet kan sägas, huruvida tjänsteprestationen är skattepliktig eller ej. Utförande av plantering utgör enligt delegationens mening en tjänst riktad mot fastigheten som sådan och faller icke inom någon av de i 11 § uppräknade tjänsteprestationerna. Plantering skulle således vara icke skattepliktig tjänsteprestation. På motsvarande sätt får röjning sägas rikta sig mot fastigheten och då på samma grund icke vara skattepliktig. För stämpling gäller samma förhållande. Avverkning skulle möjligen kunna hänföras till förfärdigande på beställning av skattepliktig vara. En sådan tolkning av det i förslaget använda uttrycket torde emellertid icke sammanfalla med gängse språkbruk. Det är självfallet viktigt att använda termer i största möjliga omfattning ger en klar bild av tjänsteprestationens art så att icke alltför långsökta härledningar behöver tillgripas. Körning av virke fram till bilväg bör väl inordnas under punkt d) 1 mom. 11 §, ehuru skattskyldiga, som utför de nu aktuella körningarna, knappast skulle uppfatta sin verksamhet som »befordran av varor». Skogsuppskattning är en tjänst riktad mot fastigheten och således icke skattepliktig enligt förslaget. Skogsägareföreningarna har verkställt och kommer att verkställa stora investeringar i maskiner o. d. för att på ett rationellt sätt kunna fullfölja och vidareutveckla den påbörjade uppbyggnaden av nu ifrågavarande tjänster gentemot skogsägarna. Omsättningen på detta område kommer inom de närmaste åren att enbart hos skogsägareföreningarna uppgå till något 100tal miljoner årligen. Detta innebär, att skogsägareföreningarna måste få möjlighet att avlasta den ingående omsättningsskatten på verkställda investeringar och inköpta skattepliktiga tjänsteprestationer. I annat fall kommer den påbörjade utvecklingen att brom-

sas genom de kumulativa verkningar, som en icke avlastad ingående omsättningsskatt kommer att få. En uppdelning av skogsägareföreningarnas verksamhet i skattepliktig och icke skattepliktig omsättning skulle därutöver medföra besvärliga redovisningsproblem. Skogsbruket har därför kravet att samtliga tjänsteprestationer av nu antytt slag skall hänföras till det skattepliktiga området. En genomgång av de i jordbruket vanligen förekommande tjänsteprestationerna visar att också bland dessa finnes åtskilliga som med det framlagda förslaget ter sig svåra att bedöma ur skattepliktssynpunkt. Markkarteringar, geologiska undersökningar, avvägningar och kartläggningar är exempel på sådana tjänster som, såvitt delegationen kunnat finna, icke blir skattepliktiga, eftersom de riktar sig mot fastigheten. En tjänsteprestation, som icke heller blir skattepliktig, är seminering. Bakom semineringsverksamheten ligger emellertid en förhållandevis stor organisation med betydande investeringar, för vilken avlastning av ingående omsättningsskatt icke skulle ske enligt förslaget. Tjurhållning blir däremot skattepliktig tjänsteprestation, eftersom den utgör uthyrning av skattepliktig vara. I fråga om bepudring synes enligt förslaget få göras skillnad mellan det fall då bepudring verkställes från markgående maskin och det fall då bepudring sker från luften. I det förra fallet skulle tjänsteprestationen kunna rubriceras som uthyrning av skattepliktig vara enligt punkt a) 1 mom. 11 § under det att i det senare fallet prestationen finge rubriceras såsom uthyrning av »luftfartyg», varvid skatteplikt icke skulle föreligga. Anläggande av diken för vattenavledning och av brunnar och andra vattentäkter synes vara att hänföra till skattepliktig tjänsteprestation enligt punkt c) 1 mom. 11 § i förslaget, även om lagtexten på denna punkt förefaller oklar. Den verkställda genomgången av vanligen förekommande tjänsteprestationer inom jordbruk och skogsbruk visar, att utformningen av reglerna om skattepliktiga tjänsteprestationer i det framlagda förslaget är otillfredsställande, både på det sättet att ett större antal tjänsteprestationer icke faller inom det skattepliktiga området, varigenom kumulativa verkningar ledande till kostnadsfördyring uppträder, och på det sättet, att åtskilliga oklara gränsfall uppstår. Vid ett bibehållande av den föreslagna uppräkningsmetoden på tjänsteprestationernas om-

400 rade måste följaktligen betydande kompletteringar av den verkställda uppräkningen göras. Delegationen har också i övrigt uppmärksammat att frågan om åtskilliga tjänsteprestationers skatteplikt är oklar eller att genom den valda uppräkningen ytterlighetsfallen är skattepliktiga medan det mellanliggande området undantagits från skatteplikt. Delegationen tänker då bl. a. på att tjänst tillhandahållen av skrivbyrå och liknande är skattepliktig liksom också automatisk databehandling och liknande. Av betänkandet framgår att uppdelning av skrivbyråverksamhet i skattepliktig och icke skattepliktig del icke skall göras. Detta måste innebära, att skrivbyrå som utför enklare bokföringsuppdrag och deklarationsuppdrag, har att lägga omsättningsskatt på fakturan under det att verksamheten i bokföringsbyrå icke faller inom det skattepliktiga området, förrän sådan byrå fått den storleksordningen att hålkorts- och datamaskiner kommer till användning för fullgörande av bokföringsuppdragen. Inom lantbruket finnes en förhållandevis stor organisation för handhavandet av bokföringsuppdrag åt de enskilda lantbrukarna. Karaktären av denna verksamhet är för närvarande sådan att den skulle ligga utanför det skattepliktiga området. Som följd härav skulle avlastning av ingående omsättningsskatt icke kunna ske, varigenom kostnadsfördyring uppkommer. Inom en nära framtid torde dock uppläggningen av verksamheten komma att ändras så att automatisk databehandling införes, varvid verksamheten plötsligen blir skattepliktig. De i förslaget verkställda gränsdragningarna är i detta avseende icke tillfredsställande. Framhållas bör dessutom att i den mån tjänster riktas mot slutlig konsument konkurrensförhållandena påverkas. Likartad verksamhet utövas även av andra företag med huvudsaklig verksamhet utanför det föreslagna skattepliktiga området. Delegationen tänker då på advokater, juridiska byråer, ekonomiska konsulter och liknande. Konsultativ verksamhet riktad mot företagare, både rörelseidkare och lantbrukare, är i snabb tillväxt. Det är oftast icke möjligt att dra upp några klara gränser mellan de konsultativa företagens verksamhetsområden. Enligt delegationens mening leder detta till att all konsultativ verksamhet i rörelsemässig form måste läggas under det skattepliktiga området. I annat fall blir omsättningsskatten icke konkurrensneutral. Delegationen

vill understryka att även med en sådan utvidgning en viss konkurrensverkan kan uppkomma på det sättet att uppdrag av konsultativ natur, då intäkten därav är att hänföra till inkomstslaget tjänst, kommer i ett bättre konkurrensläge hos slutlig konsument än sådan verksamhet driven i rörelsemässig form. Dessa gränsfrågor mellan tjänst och rörelse återfinns för övrigt också på ett flertal andra områden inom tjänsteprestationernas ram. Delegationen finner dock att det icke är möjligt att undanröja nämnda konkurrensolikhet utan att utvidga omsättningsskatten till vissa fall av tjänsteinkomst. En sådan utvidgning torde för närvarande icke kunna ifrågakomma. Vid ett införande av den föreslagna omsättningsskatten blir det dock väsentligt att vid inkomsttaxeringen noggrant bedöma huruvida viss inkomst skall taxeras som inkomst av rörelse eller som inkomst av tjänst. Hittills torde denna fråga tillmätts mindre betydelse, eftersom ett hänförande av inkomst till det ena eller andra inkomstslaget i allmänhet saknat inkomstskattemässig betydelse. Beredningen har föreslagit att reklam med undantag för annonser skall utgöra skattepliktig tjänsteprestation. Delegationen har uppfattningen att jämväl annonser bör läggas inom det skattepliktiga området, varigenom redovisningen för reklamföretag underlättas. Delegationen har uppmärksammat att i lagtexten i fråga om tjänsteprestationer uttrycket »och liknande» nästan genomgående fått tilläggas. Detta visar att uppräkningsmetoden leder till ett stort antal gränsfall, vilket delegationen tidigare konkretiserat med exempel hämtade från jordbrukets och skogsbrukets område. Delegationen har vid re framhållit, att tjänsteprestationer, som icke blir skattepliktiga, kommer att undergå en kostnadsfördyring genom att den ingående skattebelastningen hos den som lämnar tjänsteprestationen icke kan avlastas. Detta framstår som negativt hos den som mottar prestationen i den mån denne i sin tur skulle äga möjlighet att verkställa avlastning. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att utformningen av det skattepliktiga området bör vara så klar och lättfattlig som möjligt för de redovisningsskyldiga har delegationen kommit fram till den uppfattningen att utgångspunkten bör vara att i princip alla tjänsteprestationer skall vara skattepliktiga när intäkten därav är att hänföra till inkomst av jordbruksfastighet eller av rörelse.

401 För detta talar även de erfarenheter som vunnits vid tillämpning av förordningen om allmän varuskatt liksom också andra erfarenheter inom skattelagstiftningen där u p p räkningsmetod kommer till användning t. ex. i förordningen om ackumulerad inkomst. Principen att alla tjänsteprestationer skall vara skattepliktiga kan dock icke helt u p p rätthållas utan vissa undantag måste göras på s a m m a sätt som skett i fråga om varor. Risk föreligger då att vid uppräkningen av undantag vissa tjänsteprestationer, som av olika skäl bort vara skattefria, blir uteglömda. Enligt delegationens uppfattning är det emellertid väsentligt enklare att snabbt tillrätta en sådan felaktighet, eftersom Kungl. Maj:t bör tilläggas rätt att förordna om undantag från skatteplikt för viss tjänsteprestation. E n likartad felbedömning vid den av beredningen använda uppräkningsmetoden så att viss tjänsteprestation icke blir skattepliktig ehuru den bort vara skattepliktig kan icke korrigeras på annat sätt än genom riksdagsbeslut. Också ur den sist anförda synpunkten är delegationens förslag att föredra framför beredningens. Med utgångspunkt från att alla tjänsteprestationer skall vara skattepliktiga när intäkten därav är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet har delegationen funnit att följande undantag från huvudregeln måste göras: 1. Uthyrning av bostäder för såvitt icke intäkten därav är att hänföra till rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande rörelse. Av definitionen på skattepliktig tjänsteprestation följer att all uthyrning av annan fastighet i den mån den icke ingår i rörelse blir undantagen. Alla övriga ersättningar för upplåtelse av jordbruksfastighet och rörelse utgör alltså skattepliktig tjänsteprestation, varigenom tidigare berörda svårigheter i fråga om upplåtelse av jakt, fiske, grustäkt och liknande bortfaller. 2. Försäkringstjänster. 3. Tjänster lämnade av banker och övriga kreditinrättningar vid in- och utlåning, inlösen av växlar, checker och andra penningfordringar samt vid omsättning av aktier, obligationer, sedlar, mynt och liknande. Tjänster lämnade av bankernas notariatavdelningar blir alltså skattepliktiga. 4. Tjänster lämnade av den statliga teleoch radioverksamheten. 5. Postverkets befordran av brev, korsband, affärshandlingar och liknande. Postbefordran av paket skall vara skattepliktig.

26-4/3386

6. Tjänster lämnade av legitimerade läkare, tandläkare, sjukgymnaster och veterinärer. U n d a n t a g e t motiveras bl. a. av att intäkterna för vissa yrkesutövare inom dessa kategorier alltid är att hänföra till inkomst av tjänst. 7. Undervisningsverksamhet. Delegationen h a r självfallet icke kunnat göra en fullständig inventering av sådana tjänster som av olika skäl borde undantagas. De ovan uppräknade torde emellertid täcka huvudparten av de tjänsteprestationer som m e d förslagets uppräkningsmetod lämnats utanför det skattepliktiga området och som delegationen också anser böra ligga utanför. Delegationen förutsätter som ovan nämnts att Kungl. Maj:t skall äga förordna om undantag från skatteplikt för viss tjänsteprestation. Den av delegationen förordade utvidgningen av beskattningen av tjänsteprestationer torde ge ökade intäkter för staten. Det h a r icke varit möjligt för delegationen att bedöma storleken härav. Byggnadsområdet Beredningens förslag i fråga om utformningen av omsättningsskatten p å byggnadsområdet får ses mot bakgrunden av att m a n icke ansett det vara möjligt att i nuvarande läge låta bostadshyrorna omfattas av omsättningsskatt. Delegationen h a r i princip den uppfattningen, att, om omsättningsskatten inom byggnadsområdet skall vara konkurrensneutral, bostadshyrorna måste hänföras till det skattepliktiga området. Å andra sidan framstår det som helt klart att den nuvarande splittrade hyresnivån med betydande spridning mellan äldre och nya hyresfastigheter icke kan få ytterligare accentueras genom påförande av omsättningsskatt. I följd härav h a r det framlagda förslaget p å byggnadsområdet blivit komplicerat och svårhanterligt varjämte konkurrensneutraliteten icke kunnat upprätthållas. Delegationen vill för sin del genom några konkreta exempel påvisa vilka konsekvenser beredningens förslag kan få. Enligt förslaget skall tillhandahållande av vara som även innefattar montering i fastighet anses såsom varuförsäljning o m det betingade eller avtalade vederlaget till minst 2 /s utgör ersättning för den tillhandahållna varan. H e l a vederlaget utgör i sådant fall beskattningsvärde. O m motsvarande tillhandahållande ingår som ett led i en hel byggnadsentreprenad, t. ex. u p p förande av hyresfastighet, kommer beskattningsvärdet, såvitt framgår av lagtexten, att

402 utgöra 60 procent. Uppenbart är att det framlagda förslaget i ett sådant fall icke blir konkurrensneutralt gentemot specialföretag, t. ex. leverantörer av kylskåp, frysskåp, elektriska spisar, värme och sanitet. Än mera ohållbart framstår förslaget i följande fall. En ägare av villafastighet avser att verkställa en renovering, som kräver byggnadsmaterial och arbetsinsats av snickare. H a n kan då lösa frågan efter tre olika vägar. Det förutsattes att kostnaden för byggnadsmaterial uppgår till 10 000 kronor och arbetskostnaden till 10 000 kronor. Alternativ

1 M e d snickaren ingås sådant avtal att arbetstagare-arbetsgivareförhållande uppstår. Byggnadsmaterialet köpes av villaägaren direkt från byggnadsmaterialfirma. Omsättningsskatt utgår i detta fall på materialkostnaden 10 000 kronor. Omsättningsskattebeloppet blir då 1 300 kronor vid den av beredningen föreslagna procentsatsen. Alternativ

2 Snickaren uppträder som byggmästare och fakturerar såväl arbetskostnad som material å villaägaren. Beskattningsvärdet blir 60 procent av 20 000 kronor eller 12 000 kronor. Omsättningsskatt utgår med 1 560 kronor. Alternativ

3 Snickaren uppträder som byggmästare men fakturerar endast arbetskostnaden. Beskattningsvärdet blir 6 000 kronor (60 % av 10 000). Omsättningsskatt härå 780 kronor. Byggnadsmaterialet faktureras å villaägaren direkt från materialfirman. Beskattningsvärdet utgör 100 procent och omsättningsskatten blir 1 300 kronor. Total omsättningsskatt utgår alltså med 2 080 kronor. Samtliga de uppställda alternativen är realistiska och vanligen förekommande i synnerhet på landsbygden. Spänningen mellan högsta och lägsta alternativ sett ur omsättningsskattesynpunkt utgör 780 kronor eller m e r än Vs av omsättningsskattebeloppet i det ofördelaktigaste alternativet. Delegationen har också uppmärksammat, att beskattningsvärdet för målningsarbeten skall utgöra 60 procent av vederlaget. Materialkostnaden torde endast sällan överstiga 20 procent av vederlaget och ofta ligga kring 10 procent. Det är lätt att förutse att mot sådan bakgrund egentliga målerifirmor får svårt att hävda sig mot enmansföretag där

arbetstagare-arbetsgivareförhållande kan etableras. Med sådana verkningar fyller beredningens förslag icke rimliga krav på konkurrensneutralitet. Grunden till de olyckliga verkningarna synes ligga i att m a n redan i själva omsättningsskattesystemet sökt motverka icke önskade utslag av omsättningsskatten hos den slutlige konsumenten. V a d som eftersträvats är att omsättningsskatten skall få rimliga verkningar på framförallt nyproduktion av hyres- och egnahemsfastigheter samt p å genomgripande ombyggnader av sådana fastigheter. Förslaget syftar också till en delvis avlastning av omsättningsskattens verkningar på reparationer av ifrågavarande fastigheter. Delegationen delar beredningens uppfattning att omsättningsskatten på nyproduktion och ombyggnadsarbeten på hyres- och egnahemsfastigheter i nuvarande läge måste delvis avlyftas. Däremot synes samma skäl icke i och för sig kunna åberopas beträffande reparations- och underhållssidan. O m omsättningsskatten helt finge slå igenom på det sistnämnda slaget av kostnader skulle detta leda till ett närmande av hyresnivån mellan äldre och nyare fastigheter. Detta skulle i så fall enligt delegationens mening icke vara ett negativt utslag. Mot bakgrunden av det anförda ifrågasätter delegationen huruvida icke avlastningen av omsättningsskatten p å nyproduktion och ombyggnadsarbeten av hyres- och egnahemsfastigheter skulle kunna ske genom ett särskilt restitutionsförfarande utanför ramen av omsättningsskattesystemet. Restitutionen finge ske efter särskilt ansökningsförfarande och avse hel eller delvis avlastning av den omsättningsskatt som faktiskt erlagts på nyproduktion och ombyggnadsarbeten av de aktuella fastigheterna. Dessa kostnader underkastas i annat sammanhang noggrann kontroll av olika statliga och kommunala myndigheter. Ett sådant restitutionsförfarande skulle möjliggöra en större differentiering med hänsyn till de utförda arbetenas art jämfört med det av beredningen föreslagna systemet. Beskattningsvärdet inom byggnadsområdet skulle i detta läge kunna sättas till 100 procent. Bättre konkurrensneutralitet skulle uppkomma vid ett genomförande av delegationens förslag än vid det nu föreliggande. Delegationen vill understryka att restitutionsfallen starkt begränsas av att avlastning direkt sker p å byggnadskostnader nedlagda i rörelse och jordbruksfastighet,

403 dock med undantag för bostadsbyggnader såsom bestämmelserna utformats i förslaget. Inskränkningen på byggnadsområdet medför enligt beredningens förslag att ingående omsättningsskatt på bostadsbyggnader i jordbruk, skogsbruk och rörelse icke skall få avlastas. För jordbrukets och skogsbrukets del skapar detta särskilda problem. Enligt kommunalskattelagen räknas till driftbyggnader å jordbruksfastighet dels ekonomibyggnader dels bostadsbyggnader för ägares, brukares och anställdas behov. U r inkomstskattesynpunkt behöver således någon uppdelning av avdragsgilla reparationer och underhållskostnader icke göras mellan ekonomibyggnader och bostadsbyggnader å jordbruksfastighet. Reparationer och annat fortlöpande underhåll av lantbrukets driftbyggnader utföres ofta av ägaren själv eller hans anställda. Ett visst lager av byggnadsmaterial för sådant underhåll finnes normalt på gården. Vid inköpet vet ägaren icke på vilka byggnader materialet kommer att användas. Klart är dock att kostnaden ur inkomstskattesynpunkt är avdragsgill, varför materialkostnaden belastas driften. Någon redovisning av materialets slutliga användning förekommer icke. D e t vid omsättningsskatten föreslagna förfarandet skulle medföra att redovisning i fortsättningen måste ske för sådana materialuttag i den m å n de är att hänföra till bostadsbyggnader på fastigheten. På samma sätt skulle uttag av virke från skogen få uppdelas mellan bostadsbyggnader och ekonomibyggnader. En sådan redovisning kan helt enkelt icke läggas på de enskilda lantbrukarna. U r inkomsttaxeringssynpunkt måste för närvarande uppdelning verkställas mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader. Det framlagda förslaget medför dels att de avdragsgilla kostnaderna måste fördelas mellan ekonomibyggnader och bostadsbyggnader dels att förbättringskostnaderna måste underkastas likartad fördelning. Därtill kommer att vid inkomsttaxeringen avdragna inköp av byggnadsmaterial, som ligger oanvänt vid beskattningsårets utgång, icke skulle kunna beaktas vid omsättningsskatteredovisningen, eftersom kännedom saknas om materialets slutliga användningsområde. Omsättningsskatteredovisningen skulle sålunda icke kunna ansluta till inkomstskatteredovisningen. Detta framstår ur lantbrukets synpunkt som helt orimligt. Delegationen har därför övervägt olika möjligheter att lösa ifrågavarande problem på ett för lantbruket rationellt och lätthanterligt sätt. Där-

vid har delegationen kommit fram till att lantbrukets bostadsbyggnader även i omsättningsskattesystemet bör hänföras till driftbyggnader och att således avlastning av ingående omsättningsskatt skulle få ske på hela byggnadsbeståndet å jordbruksfastighet. Denna avlastning torde icke kunna ske u t a n att samtidigt omsättningsskatt uttages p å bostadsförmånerna för ägare eller brukare. För flertalet jordbruksfastigheter utgör ägarens eller brukarens bostad den enda bostadsbyggnaden på fastigheten. På ett mindre antal jordbruksfastigheter förekommer därutöver bostadsbyggnader, använda av personal, och i vissa fall bostadsbyggnader ingående i det taxerade jordbruksvärdet, uthyrda till utomstående. Sistnämnda kategori bostadsbyggnader skall emellertid i den m å n de icke längre stadigvarande behövs för driften taxeras som annan fastighet. I praktiken torde dock för närvarande en viss eftersläpning i nämnda avseende föreligga med hänsyn till den långa tid som förflutit sedan den senaste allmänna fastighetstaxeringen. Vid den nu förestående allmänna fastighetstaxeringen kommer sådana byggnaders karaktär att underkastas en förnyad prövning. Antalet bostadsbyggnader i lantbruket, som bebos av annan än ägare eller brukare av fastigheten, torde vara förhållandevis ringa. Delegationen anser det icke möjligt att belägga anställdas hyror med omsättningsskatt, eftersom konsumtionsneutraliteten i detta avseende måste upprätthållas. En viss lucka skulle därvid uppkomma i det att avlastningen av ingående omsättningsskatt p å de uthyrda bostadsbyggnaderna icke skulle motsvaras av utgående omsättningsskatt på hyrorna. U r statsfinansiell synpunkt torde dock detta vara av ringa betydelse, i synnerhet som antalet uthyrda bostadsbyggnader hänförliga till jordbruksfastighet ytterligare kan beräknas avta inom den närmaste tiden. Delegationen har beaktat att införande av omsättningsskatt å ägarens och brukarens bostadsförmåner skapar vissa ojämnheter de enskilda skattskyldiga emellan. Nackdelen av denna ojämnhet torde dock uppvägas av fördelen av ett enkelt och lättfattligt redovisningsförfarande. Delegationen är medveten om att motsvarande problem föreligger på rörelsesidan. Det vanligaste fallet i rörelse torde vara att rörelsen bedrives i samma byggnad som bostaden. Enligt inkomstskattereglerna skall därvid bostadsdelen schablontaxeras, varvid rörelseidkaren h a r att verkställa fördelning av fastighetskost-

404 naderna mellan rörelsedelen och bostadsdelen. Här finns alltså redan vid inkomsttaxeringen den fördelningsgrund som behövs för omsättningsskatteredovisningen. I större företag förekommer ofta personalbostäder vilka inkomstskattemässigt hänföres till rörelse. I räkenskaperna torde dock kostnaderna för sådana byggnader redovisas separat. De praktiska problemen på rörelsesidan torde därför vara väsentligt mindre än på jordbrukssidan. På grund av det anförda föreslår delegationen att reglerna för bostadsbyggnader å jordbruksfastighet utformas så att bostadsbyggnad å jordbruksfastighet skall hänföras till driftbyggnad medförande rätt att verkställa avdrag för ingående omsättningsskatt och att värdet av ägares och brukares bostadsförmån skall ingå i den skattepliktiga omsättningen till omsättningsskatt. Gränsdragningen mellan driftbyggnad och bostadsbyggnad i omsättningsskatteförordningen skapar problem i vilka fall viss typ av byggnad är att hänföra till ena eller andra kategorien. I skogsbruket förekommer rast- och övernattningsstugor och liknande byggnader för skogsarbetarnas trivsel. Likartade anläggningar förekommer också på rörelsesidan. Tveksamhet kan råda huruvida sådana byggnader är att hänföra till driftbyggnad eller bostadsbyggnad. Därest delegationens förslag följs i fråga om byggnader på jordbruksfastighet elimineras ifrågavarande problem inom denna förvärvskälla men kvarstår i fråga om rörelse. Det synes vara angeläget att ett klargörande uttalande sker på denna punkt. Även vid avgörandet av beskattningsvärde torde problem kunna uppkomma hur reglerna för byggnader skall tillämpas. Monteringsfärdiga baracker och arbetsbodar på hjul, som regelmässigt förekommer inom anläggningsföretag av olika slag, utgör exempel på sådana gränsfall. Redovisnings- och deklarationsförfarandet Enligt förslaget föreligger icke skyldighet att redovisa och erlägga omsättningsskatt vid yrkesmässigt tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer, om värdet därav jämte värdet av uttag av skattepliktiga varor för år räknat icke överstiger 8 000 kronor, vari icke skall inräknas beloppet av omsättningsskatten. Efter ansökan av skattskyldig skall länsstyrelsen dock kunna besluta, att redovisningsskyldighet

skall föreligga även om den skattepliktiga omsättningen är lägre än 8 000 kronor. Särskilda skäl måste då vara för handen. Avsikten bakom införandet av en minimigräns för redovisning är, i den utsträckning skälen redovisats i betänkandet, att underlätta administrationen av omsättningsskatten. Införandet av en minimigräns för redovisningsskyldighet till omsättningsskatt har medfört behov av en avtrappningsregel för sådana skattskyldiga som har skattepliktiga omsättningar liggande närmast över 8 0Ö0 kronor. Denna avtrappningsregel har utformats så att, då värdet av skattepliktiga varor, tjänsteprestationer och egna uttag av skattepliktiga varor ligger mellan 8 000 kronor och 24 000 kronor för år räknat, den skattepliktiga omsättningen skall upptagas till ett belopp motsvarande 1,5 gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8 000 kronor. Minimigränsen och avtrappningsregeln leder till att de mindre företagarna inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse antingen icke blir redovisningsskyldiga eller har att redovisa omsättningsskatt endast för en del av den verkliga skattepliktiga omsättningen. Begränsningsreglerna medför att konkurrensneutraliteten icke upprätthålles gentemot skattskyldiga som icke berörs av nämnda regler. Delegationen har därför funnit anledning att något undersöka vilka kategorier inom respektive inkomstslag som genom minimigränsen på 8 000 kronor icke blir alls redovisningsskyldiga till omsättningsskatt. För lantbrukets del föreligger närmare uppgifter om kontanta bruttointäkter icke för mindre enheter än 2 har åker. Enligt Statistiska Centralbyråns deklarationsundersökning för år 1961 avseende jordbruksfastigheter med 2-5 har åker ligger de kontanta bruttointäkterna, som i stort sett helt torde komma att ingå i skattepliktig omsättning, strax under 8 000 kronor. Häri har då icke inräknats egna uttag från fastigheten vilka skall ingå i den skattepliktiga omsättningen. Delegationen räknar därför med att praktiskt taget samtliga ägare och brukare av jordbruksfastighet med en åkerareal av 2-5 har vid tiden för omsättningsskattens införande kommer att ligga över minimigränsen 8 000 kronor. Denna kategori kommer således att bli redovisningsskyldig men falla under avtrappningsregeln. I fråga om jordbruksfastigheter med en åkerareal understigande 2 har vill delegationen framhålla att sådana fastigheter endast i undantagsfall utgör hu-

405 vudsaklig förvärvskälla för ägaren. Normalt har ägare av sådan fastighet sin huvudförvärvsverksamhet av andra inkomstslag, vanligen tjänst. För sådana ägare av jordbruksfastighet fyller fastigheten endast bostadsfunktion. Dessa fastigheter torde efterhand komma att taxeras som annan fastighet eller uppgå i större jordbruksfastigheter under den pågående rationaliseringsverksamheten inom lantbruket. Av det anförda framgår, att minimigränsen endast skär av ett mindre antal ägare av jordbruksfastighet från redovisningsskyldighet och då sådana för vilka jordbruksfastigheten är en biförvärvskälla. U r administrativ synpunkt torde följaktligen 8 000-kronorsgränsen ha ringa betydelse när m a n ser på lantbruket. Konkurrensverkan på lantbrukssidan av minimigränsen synes m a n därför kunna bortse ifrån. På rörelsesidan räknar delegationen däremot med att rörelser med skattepliktig omsättning understigande 8 000 kronor i huvudsak endast bedrivs som biförvärvskälla till annan verksamhet - de utgör i allmänhet rörelser bedrivna på fritid. Konkurrensverkan gentemot ägare av företag i s a m m a bransch, för vilka rörelsen är huvudförvärvskälla, kommer då att bli kraftig. Den ökade fritiden torde redan nu ha främjat tillkomsten av dylika företag. U r konkurrensneutral synpunkt blir alltså minimigränsen mest märkbar på rörelsesidan. Avtrappningsregeln kommer att leda till ogynnsamma verkningar ur konkurrensneutralitetssynpunkt både i rörelse och lantbruk. Det kan förefalla vara ett mindre problem sett ur hela näringslivets synpunkt men torde för de mindre företagare som befinner sig strax ovanför avtrappningsregelns tak vara en realitet. M a n har anledning räkna med att den slutlige konsumenten i ökad utsträckning kommer att söka sig till leverantörer som på grund av redovisningsskyldighetens utformning kan erbjuda ett lägre pris. Varor och tjänster kan således komma att gå vägar som ur allmän ekonomisk synpunkt får anses vara ett steg bakåt i utvecklingen. Även ur andra synpunkter medför minimigränsen vissa problem som icke förefaller att ha lösts inom ramen för det föreliggande lagtextförslaget. Ägare av jordbruksfastighet, som utarrenderar fastigheten, har som enda inkomstpost på jordbruksbilagan arrendet i den m å n icke skog finns å fastigheten. Sådan ägare kommer följaktligen icke att h a någon skattepliktig omsättning. Ägaren har emellertid att verkställa

investeringar och genomföra reparationer både i fråga om byggnader och markanläggningar. Härigenom kommer han att få en ingående omsättningsskattebelastning. Enligt förslaget är han emellertid icke redovisningsskyldig och det är tveksamt huruvida ens möjlighet föreligger för honom att genom beslut av länsstyrelse bli redovisningsskyldig. Detta innebär att ägare av utarrenderad jordbruksfastighet icke skulle ha möjlighet att avlasta den ingående skattebelastningen. Detta är ur lantbrukets synpunkt icke godtagbart. Reglerna måste p å denna punkt under alla omständigheter göras sådana att full rätt till avlastning kommer att föreligga. Likartat problem föreligger på rörelsesidan vilket dessutom torde accentueras av att uthyrning av rörelse i vissa fall kan leda till att inkomsten övergår från inkomstslaget rörelse till inkomstslaget annan fastighet. Minimigränsen leder vidare till att skattskyldiga, som ligger kring gränsbeloppet, genom variationer mellan åren i den skattepliktiga omsättningen det ena året blir redovisningsskyldiga det andra året icke. Detta torde medföra administrativa olägenheter och skapa osäkerhet hos de skattskyldiga. Delegationen har tidigare redovisat den principiella uppfattningen att omsättningsskatten måste vara konkurrensneutral. Av det delegationen anfört beträffande minimigränsen och avtrappningsregeln framgår, att delegationen kommit till den uppfattningen att begränsningsreglerna icke leder till konkurrensneutralitet och att gränserna även skapar andra problem. Dessa verkningar får vägas mot betydelsen ur administrativ synpunkt av att vissa grupper, vilka i princip är skattskyldiga, icke blir redovisningsskyldiga. Några direkta uppgifter om antalet skattskyldiga, som genom minimigränsen skulle falla utanför redovisningsskyldigheten, har icke lämnats i betänkandet. Delegationen utgår dock ifrån att antalet sådana skattskyldiga är av den storleksordningen att administrationen på den kontrollerande sidan i hög grad underlättas. Med hänsyn härtill vill delegationen icke ställa sig negativ till begränsningsreglerna trots de gjorda invändningarna av principiell natur. Delegationen förutsätter emellertid därvid att i lagtexten klart uttryckes att ingående skattebelastning alltid skall kunna avlastas även för skattskyldiga liggande under 8 000-kronorsgränsen och även i sådana fall då skattepliktig omsättning överhuvud-

406 taget icke föreligger. D e n n a rätt får icke göras beroende av länsstyrelses beslut. Delegationen förutsätter vidare att begränsningsreglerna icke blir ett hinder för ett genomförande av ett förenklat redovisningsförfarande för vissa grupper skattskyldiga i enlighet med vad delegationen i fortsättningen kommer att utveckla. Enligt förslaget skall deklaration angående preliminär omsättningsskatt avgivas för redovisningsperiod omfattande två månader. Detta är huvudregeln. Länsstyrelse skall dock äga rätt besluta, när särskilda skäl därtill är för handen, att redovisningsperiod för viss skattskyldig skall omfatta längre tid än två kalendermånader eller också helt kalenderår. Vid avvikelse från huvudregeln skall därvid deklarationen avgivas senast den 25 i m å n a d e n efter det att redovisningsperioden utgått. D e t t a innebär således, att den som får rätt att redovisa omsättningsskatt preliminärt för helt kalenderår skall avgiva deklaration senast den 25 januari året efter det aktuella kalenderåret. Beredningen synes härvid närmast tänkt på skattskyldiga med sådan bokföring att därav i stort sett kan direkt utläsas dels den skattepliktiga omsättningen dels den avdragsgilla ingående skattebelastningen. Stora grupper skattskyldiga både p å lantbrukssidan och rörelsesidan befinner sig emellertid i en annan situation. Delegationen ser sig därför föranledd att mera ingående redovisa dessa gruppers möjligheter att åstadkomma en korrekt omsättningsskatteredovisning med rimlig arbetsinsats. Tonvikten k o m m e r därvid självfallet att läggas på lantbruket. D e t finns dock skäl att först något beröra vilken utbyggnad av en nu fullständig bokföring som framtvingas av omsättningsskatteredovisningen. O m omsättningsskatten både i fråga om utgående och ingående skatt skall direkt kunna avstämmas, måste bokföringen utbyggas m e d minst tre konton, nämligen ett för utgående omsättningsskatt, ett för ingående omsättningsskatt och ett avräkningskonto med uppbördsmyndigheten. För varje redovisningsperiod får sedan det befintliga saldot på utgående respektive ingående omsättningsskattekonto överföras till avräkningskontot för att sedan utjämnas genom inbetalning, restitution eller senare avdrag i nästföljande omsättningsskatteredovisning för överskjutande ingående omsättningsskatt i det fall beloppet är mindre än 500 kronor. Först med en sådan uppläggning av bokföringen u p p n å r m a n en tillfreds-

ställande avstämningsmöjlighet för kontroll av de uppgifter som lämnas i omsättningsskattedeklarationen. Det är icke möjligt att inom ramen för de kassaböcker som nu användes inom lantbruket inbygga ett tillfredsställande system för omsättningsskatteredovisningen eftersom dessa redan nu är tyngda av de omfattande specifikationerna på jordbruksbilagan. Dessa kassaböcker måste därjämte vara uppställda på sådant sätt att noteringarnas antal blir så litet som möjligt. En stark förenkling har därför tillgripits. M a n måste också h a klart för sig att, trots den anteckningsskyldighet som för inkomsttaxeringen är föreskriven i taxeringsförordningen, ett betydande antal skattskyldiga inom lantbruket saknar fortlöpande anteckningar. Många och det gäller framförallt den äldre generationen nöjer sig fortfarande med att samla inkomst- och utgiftsverifikationer systematiskt. Ett sådant system torde i och för sig vara tillräckligt även med utgångspunkt från bestämmelserna om anteckningsskyldighet. Antalet inkomstposter i ett lantbruk av icke alltför stor omfattning är förhållandevis litet under ett år. De flesta leveranser sker dessutom till lantbrukets ekonomiska föreningar varifrån erhålles dels fortlöpande detaljerade avräkningar dels uppgift om total försäljningssumma för året. Ett sådant underlag, i den m å n det samlas fortlöpande och förvaras betryggande, ger ett gott underlag för upprättande av den årliga inkomstdeklarationen. Först vid tidpunkten härför sammanföres beloppen för året under respektive rubriker på jordbruksbilagan och verkställes nödvändiga uppdelningar mellan olika kostnadsslag. Ett genomförande av beredningens förslag i fråga om omsättningsskatteredovisningen skulle innebära att samtliga dessa åtgärder skulle vara vidtagna före den 25 januari året efter redovisningsåret. Detta är icke möjligt. Införandet av omsättningsskatt kommer att ställa stora krav på lantbrukets ekonomiska föreningar, eftersom dessa svarar för en stor del av det underlag varpå lantbrukarna grundar sina uppgifter till taxeringsmyndigheterna. Det blir i lantbruket föreningarna som skall upprätta de avräkningsnotor och fakturor, som skall ligga till grund för lantbrukarens skattepliktiga omsättning. På de nuvarande avräkningarna måste följaktligen omsättningsskatt påföras för varje grupp av leveranser till föreningen och för varje grupp av varor och tjänster som går från föreningen till lantbrukaren. D e t t a in-

407 nebär, att föreningarnas nuvarande redovisningssystem gentemot medlemmarna måste omläggas och anpassas till de krav omsättningsskatten ställer på medlemmarnas redovisningar. Denna omställning blir tyngande för föreningarna. Svårigheterna varierar emellertid mellan de olika branscherna. M e jeri- och slakteriföreningarna befinner sig därvid i den bästa situationen, eftersom dessa föreningar normalt sett endast h a r transaktioner med m e d l e m m a r n a av tre slag nämligen, dels från medlemmarna levererade produkter, dels från föreningarna levererade förnödenheter tillhörande jordbruksdriften dels ock av medlemmarna verkställda återtåg och andra inköp för egen konsumtion. Av dessa tre grupper berör endast två lantbrukarens egen omsättningsskatteredovisning. Den egna konsumtionen står utanför. Skogsägareföreningarnas avräkningar med m e d l e m m a r n a blir något besvärligare, eftersom i leveranser från skogsägareföreningarna också kan ingå varor som visserligen hör till driften men som enligt förslaget icke skall få avlastas i jordbrukarens omsättningsskatteredovisning t. ex. byggnadsmaterial till bostadsbyggnader. De största problemen uppstår dock hos centralföreningarna. Transaktionerna mellan dessa föreningar och medlemmarna är av mycket varierande slag och kompliceras dessutom av att värxelaffärer förekommer. Praktiskt har det d å ofta gått till så att en befintlig växel efter tillkomsten av ny faktura utökats med fakturans belopp. Bakom en växel kan följaktligen ligga ett flertal fakturor, som i lantbrukarens hand vid omsättningsskatteredovisningen endast delvis får avräknas. Vid tillämpning av kontantprincipen skall växlarna vid omsättningsskatteredovisningen behandlas så att den faktiska omsättningen av växeln bildar underlag för omsättningsskatteredovisningen. Av en växelomsättning på 1 000 kronor kommer cirka 115 kronor att utgöra erlagd omsättningsskatt och resten 885 kronor belöpa å likvid för själva varan. Dessa poster måste sedan fördelas mellan det som får ingå i lantbrukarens omsättningsskatteredovisning och det som skall ligga utanför. För att verkställa denna uppdelning krävs kännedom om de bakom växeln liggande fakturornas art sedd ur omsättningsskattesynpunkt. Detta kan i vissa fall vara en annan uppdelning än den som måste göras ur inkomstskattesynpunkt. Det är uteslutet att tänka sig att varje sådan växelomsättning skulle uppdelas för sig och att uppdelningen

skulle behöva ske för ett flertal redovisningsperioder under kalenderåret. Svårigheterna sjunker i viss m å n om bedömningen endast behöver göras en gång om året i anslutning till att fördelning verkställes för avgivande av inkomstdeklaration. M e d det anförda har delegationen velat visa en del av de praktiska svårigheter som möter dels de enskilda lantbrukarna dels de ekonomiska föreningarna. Det framgår också att omsättningsskatteunderlaget nära ansluter till inkomstskatteunderlaget åtminstone för lantbrukare med icke alltför stora omsättningar. Delegationen har därför kommit fram till att omsättningsskatteredovisningen för flertalet lantbrukare måste anknyta till inkomstskatteredovisningen. Ett förenklat förfarande torde därvid kunna uppbyggas efter följande linjer. En särskild omsättningsskattedeklaration upprättas för kalenderåret och ingives samtidigt m e d inkomstdeklarationen. Denna deklaration blir då definitiv i den bemärkelsen att några korrigeringar av denna icke skall behöva verkställas med hänsyn till u p p gifter som framkommit i samband m e d u p p rättandet av inkomstdeklarationen. Det av beredningen föreslagna förfarandet innefattande möjlighet att avlämna särskild uppgift, justeringsuppgift, om förhållanden framkommit som påkallar rättelse i fråga om redovisningen av preliminär omsättningsskatt efter det att deklarationen för sista redovisningsperioden under beskattningsåret avgivits, behöver alltså icke användas. Omsättningsskatten skulle slutgiltigt kunna debiteras på samm a sätt som nu sker med inkomstskatten. Detta medför emellertid att systemet måste kompletteras med en preliminär inbetalning av omsättningsskatt som skulle erläggas under sex terminer under beskattningsåret i likhet med vad som nu sker med inkomstskatten. I ett i gång varande sådant system skulle omsättningsskatten preliminärt fastställas med utgångspunkt från den senast debiterade slutgiltiga omsättningsskatten. Det ligger i omsättningsskattens natur att större variationer mellan åren kommer att uppstå än vid vanlig inkomstskatt. Å andra sidan får m a n hålla i minnet att i den m å n den skattepliktiga omsättningen stiger också den ingående skattebelastningen ökar. Omslutningstalen blir alltså högre men mervärdet relativt konstant och det är endast detta som är avgörande för skattens storlek. Vid större investeringar får m a n emellertid räkna med att den ingående skattebelastningen kan k o m m a att

408 överstiga den utgående skatten. Möjlighet till jämkning måste alltså föreligga liksom också rätt att före beskattningsårets ingång avgiva en preliminär deklaration att läggas till grund för debiteringen av den preliminära omsättningsskatten. Det är enligt delegationens uppfattning väsentligt att dessa regler utformas i så nära anslutning som möjligt till de regler som nu gäller enligt uppbördsförordningen. Vid införandet av omsättningsskatt förutsätter det nu framförda systemet att preliminär deklaration avlämnas av samtliga berörda skattskyldiga. Denna skulle kunna lämnas redan i anslutning till registreringen. För det därnäst följande året, då ännu något utslag i form av slutlig taxering till omsättningsskatt icke föreligger, får debitering ske preliminärt med samma belopp som för det första året självfallet med rätt och i vissa fall med skyldighet för skattskyldiga att inkomma med preliminär omsättningsskattedeklaration. Ett förenklat förfarande i enlighet med vad ovan anförts har betydande fördelar framför beredningens. Det föreslagna förfarandet synes vara lämpligt icke endast för lantbrukare utan också för mindre rörelseidkare. Det är enligt delegationens uppfattning angeläget att likartade regler i nu ifrågavarande avseende kommer att gälla både för lantbruk och rörelse. Ett förenklat deklarationsförfarande kan emellertid som förut sagts endast användas för näringsidkare med förhållandevis begränsad omfattning på verksamheten. En högsta gräns för den skattepliktiga omsättningen, för vilken det föreslagna förfarandet skulle få tilllämpas, bör därför införas. Emellertid synes denna gräns icke till sitt belopp böra fastställas i lagtexten eller anvisningarna till denna, eftersom det då skulle vara nödvändigt att fortlöpande underställa gränsen riksdagens prövning i takt med penningvärdeförändringar. I stället synes det böra läggas på riksskattenämnden att anvisa ifrågavarande beloppsgräns för den skattepliktiga omsättningen så att denna hela tiden kan hållas aktuell i förhållande till penningvärdet, varigenom undvikes att stora grupper skattskyldiga, som vid omsättningsskattens införande skulle få tillämpa det förenklade förfarandet för deklaration och redovisning, efter några år skulle komma att ligga över den aktuella omsättningsgränsen. Förhållandena inom lantbruk och rörelse är icke helt likartade när det gäller att bedöma var gränsen för den skattepliktiga omsättningen vid ett förenklat deklarationsförfarande skall sättas. Det före-

faller som om rörelsesidan i detta fall är känsligare än lantbrukssidan, eftersom i vissa branscher ett förhållandevis stort mervärde kan uppkomma även vid relativt låg skattepliktig omsättning. För lantbrukets del skulle i och för sig en omsättningsgräns vid 100 000 kronor förefalla vara naturlig. Delegationen har emellertid kommit till den uppfattningen att en sådan gräns på rörelsesidan skulle vara för hög, framför allt inom hantverk och småindustri, där mervärdet kan bli betydande. Å andra sidan bör gränsen enligt delegationens mening icke sättas lägre än 50 000 kronor om det förenklade förfarandet skall få betydelse för större grupper skattskyldiga. En gräns på 50 000 kronor torde medföra att omkring 150 000 lantbrukare skulle få tillämpa det förenklade deklarationsförfarandet. Hur många rörelseidkare som skulle falla under detta kan delegationen icke bedöma. På grund av vad sålunda anförts anser delegationen, att gränsen för den skattepliktiga omsättningen, under vilken ett förenklat deklarationsförfarande skall få tillämpas, i vart fall icke skall sättas lägre än 50 000 kronor. I den mån hinder icke anses föreligga på rörelsesidan bör gränsen kunna höjas ytterligare. Det förenklade deklarationsförf ärandet medför att hela taxeringen till omsättningsskatt för dessa grupper koncentreras till den årliga taxeringen. Vid den allmänna varuskatten har fastställandet av den slutliga taxeringen för rörelseidkare hänskjutits till de särskilda taxeringsnämnderna. Genom att lantbrukarna nu inordnas i omsättningsskattesystemet måste, såvitt delegationen kan bedöma, taxeringen till omsättningsskatt för dessa läggas hos de lokala taxeringsnämnderna som för närvarande handlägger lantbrukarnas inkomstdeklarationer. Taxeringen till omsättningsskatt är i och för sig av enklare natur än inkomsttaxeringen. Det råder, som delegationen tidigare framhållit, ett så nära samband mellan uppgifterna i inkomstdeklarationen och omsättningsskattedeklarationen, i vart fall i fråga om lantbruket, att granskningen i första instans icke bör nämnvärt kompliceras av omsättningsskattedeklarationerna. Delegationen har tidigare diskuterat begränsningsregeln för redovisningsskyldighet och den till denna hörande avtrappningsregeln. Delegationen är medveten om att dessa regler i viss utsträckning kommer att försvåra det tekniska arbetet i taxeringsnämnderna vid ett förenklat deklarationsförfaran-

409 de. Detta förfarande är emellertid av så stor praktisk betydelse för lantbruket att det enligt delegationens bestämda uppfattning måste genomföras. För de skattskyldiga, som icke berörs av det av delegationen föreslagna förenklade förfarandet, skall då tillämpas det av beredningen föreslagna deklarationsförfarandet. Lantbrukare med skattepliktiga omsättningar överstigande 50 000 kronor faller i princip under huvudregeln med möjlighet i den mån länsstyrelsen så medger att få redovisningsperiod som omfattar längre tid än två kalendermånader. Delegationen har den uppfattningen att även för den återstående gruppen lantbrukare, som icke faller under det förenklade förfarandet, tvåmånadersperioden i normalfallet blir alltför kort. En sådan redovisningsperiod torde endast lämpa sig för de allra största enheterna. För mellanskiktet synes fyra, sex eller tolv månader utgöra lämplig redovisningsperiod. Den normala rytmen i ett lantbruk, där kostnaderna i viss utsträckning koncentreras till första halvåret och inkomsterna till andra halvåret, bör medföra att de medelstora och större lantbruken ur likviditetssynpunkt och räntesynpunkt kommer att välja två eller tre redovisningsperioder per år för att ernå en skatteavlastning inom rimlig tid. Beredningen har också i sina motiveringar framhållit, att de skattskyldiga bör beredas möjlighet att få sina önskemål om lämplig redovisningsperiod tillgodosedda och uttalat att riksskattenämnden bör utfärda anvisningar i dessa frågor så att en enhetlig praxis kommer till stånd. Utformningen av lagtexten förefaller emellertid att ha fått en stramare avfattning än vad uttalandena i förarbetena skulle ge anledning till. Delegationen är för lantbrukets del angelägen om att enhetlig praxis tillämpas. Med den nuvarande formuleringen av lagtexten synes ett uttalande i propositionen på denna punkt vara önskvärt därest det icke anses möjligt att omformulera lagtexten eller komplettera lagtexten genom en anvisningspunkt. Enligt förslaget skall vederlaget hänföras till den skattepliktiga omsättningen för den redovisningsperiod, varunder vederlaget influtit kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillgodo (kontantmetoden). På framställning av skattskyldig får dock länsstyrelse medgiva att uppkomna fordringar får inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga grunder. På motsvarande sätt får den ingående omsättningsskatten för samma period avdragas med utgångspunkt från vad som ut-

givits för inköp och motsvarande för den skattskyldiges näringsverksamhet. Om medgivande lämnats skattskyldig att inräkna uppkomna fordringar i omsättningen enligt bokföringsmässiga grunder skall dock avdrag för ingående omsättningsskatt ske för den period, under vilken skatten bokförts. Det kommer följaktligen att föreligga två redovisningsmetoder, kontantmetoden och den bokföringsmässiga metoden. Den bokföringsmässiga metoden kan endast komma till användning om bokföringsmässiga grunder tillämpas vid inkomstredovisningen. För lantbrukets del innebär detta att flertalet lantbrukare, cirka 97 procent, kommer att tilllämpa kontantmetoden vid redovisning av omsättningsskatten. Omsättningsskatteredovisningen inom lantbruket försvåras i hög grad av att inkomstskatteredovisningen sker enligt kontantprincipen. Lantbrukarna åstadkommer därvid resultatutjämning mellan beskattningsåren vid inkomsttaxeringen bl. a. genom förskjutningar av likvider från det ena beskattningsåret till det andra och genom förskjutningar av kostnader mellan åren. Kontantprincipen vid inkomstredovisningen leder alltså till att kontantmetoden vid omsättningsskatteredovisningen blir svårhanterlig så länge som i kontantinkomsterna och kontantutgiftema för ett visst år ingår poster som hänför sig till tiden före införandet av omsättningsskatt. På samma sätt kommer svårigheter att uppstå varje gång skatteuttaget för omsättningsskatt ändras sedan systemet kommit igång. Kontantmetoden vid redovisning av omsättningsskatt kommer följaktligen att ställa större krav på lantbrukarna än på rörelseidkarna, eftersom de senare alltid vid inkomstredovisningen har att tillämpa bokföringsmässiga grunder vilket medför att resultatutjämning icke verkställes genom förskjutningar i inbetalningar och utbetalningar. Svårigheterna för lantbruket på denna punkt synes icke ha uppmärksammats av beredningen. Delegationen har velat peka på förhållandet. Det utgör nämligen ett ytterligare skäl för att lantbrukarna i största möjliga utsträckning bör få använda ett förenklat deklarationsförfarande.

Beskattningsvärde och avdragsrätt Delegationen har tidigare under avsnittet Byggnadsområdet behandlat vissa frågor angående beskattningsvärdet. Därutöver vill delegationen emellertid diskutera en del andra

410 av beredningen gjorda ställningstaganden vid fastställande av beskattningsvärde, då fråga är om avbetalningstillägg, rabatter av skilda slag samt växelräntor. Enligt förslaget skall avbetalningstillägg ingå i beskattningsvärdet. Kassarabatter och andra rabatter, som direkt avgår från likviden, skall icke inräknas i beskattningsvärdet. Vid växelbetalning skall diskontot icke avräknas vid fastställande av beskattningsvärdet, varemot svarar att ränta och annan ersättning, som uttages av den skattskyldige vid inlösen eller omsättning av icke diskonterad växel, icke ingår i beskattningsvärdet. Förslaget innebär bl. a. att villkorliga rabatter beroende av betalningstid icke skall beaktas vid fastställande av beskattningsvärde. För närvarande torde normalt tillämpas att fakturapriset bestämmes med utgångspunkt från att 3 månaders kredit lämnas utan särskilt tillägg. Betalningsvillkor är sedan 2 procents kassarabatt vid betalning inom 30 dagar och 3 procent vid betalning inom 10 dagar. Detta gäller både vid affärer företagare emellan och vid försäljning till slutlig konsument enligt omsättningsskatteförordningen. För den förstnämnda kategorien av affärer synes bestämmelsen i flertalet fall sakna betydelse, eftersom korrigeringarna för kassarabatt skulle bli lika i båda leden för såvitt fråga icke är om vara, för vilken köparen icke har rätt att verkställa avlastning för ingående omsättningsskatt. För den andra gruppen blir situationen däremot annorlunda om säljaren icke får korrigera sin skattepliktiga omsättning för kassarabatten. Visserligen sägs i anvisningarna till 16 § att, om rabatt, återbäring eller bonus utgivits i efterhand, avdrag härför skall få göras från omsättningen i den mån gottgörelsen utgått till andra än skattskyldiga. Uttrycket »i efterhand» kan enligt delegationens uppfattning icke utan vidare tillämpas på villkorliga kassarabatter. Vid sådant förhållande skulle omsättningsskatten på kassarabatten i det aktuella fallet stanna på säljaren vilket icke är rimligt. Hur skall för övrigt säljare vid blandad försäljning till en och samme köpare som både är skattskyldig och slutlig konsument kunna verkställa riktig korrigering för kassarabatter? Motsvarande läge kommer att vara för handen vid årsrabatter, återbäring eller bonus. Frågan är i hög grad aktuell för lantbrukets ekonomiska föreningar i den mån direkta konsumtionsvaror och sådana varor, för vilka skatteavlastning icke får göras hos köparen ehuru de tillhör driften, försäljes till lantbrukarna. Av praktiska skäl kan åt-

skillnad icke göras redovisningstekniskt och i många fall kan föreningarna överhuvudtaget icke bedöma varans omsättningsskattemässiga natur hos lantbrukarna. Mot bakgrunden av det anförda föreslår delegationen, att omsättningsskatteredovisningen skall korrigeras för alla slag av rabatter, efterlikvider, återbäringar och bonus även om detta medför ett ökat arbete hos de kontrollerande myndigheterna. I fråga om avbetalningstillägg, växeldiskonto och räntor vid inlösen eller omsättning av icke diskonterad växel synes beredningens förslag få godtagas trots att principiella invändningar t. ex. kan göras mot att räntedelen av avbetalningstillägg belägges med omsättningsskatt. Förfarandet med växlar framstår som rättvisare än det som nu tillämpas vid allmänna varuskatten med hänsyn till att skattens storlek icke blir avhängig av om säljaren diskonterar växeln. Den som tillhandahåller skattepliktiga varor eller tjänsteprestationer har enligt 17 § att å faktura eller annan handling öppet redovisa den verkställda debiteringen av omsättningsskatt i den mån fråga icke är om tillhandahållande i detaljhandeln. Häremot svarar bestämmelsen i anvisningarna till 18 § att yrkade avdrag för ingående omsättningsskatt i nästa led skall kunna styrkas av skattedebiteringar. I praktiken sker ej sällan en del inköp av förbrukningsartiklar o. d. av omkostnads natur i den öppna detaljhandeln. Så är bl. a. förhållandet inom lantbruket där verktyg, kontorsmaterial och andra förbrukningsartiklar inköpes i detaljhandeln inte minst i varuhus med landsomfattande butikskedjor. Motsvarande gäller för bensin och reparationer å personbil. Det torde i sådana fall många gånger uppstå svårigheter att erhålla fakturor med öppen skattedebitering, eftersom detaljhandeln normalt kommer att tillämpa inklusivepriser. Detta får enligt delegationens uppfattning icke leda till att avdrag för ingående skattebelastning icke skulle få göras. I den mån kostnaden som sådan är av klar driftmässig natur skall avlastning få ske oavsett om öppen skattedebitering tilllämpats. Tekniskt sett får då i runt tal 11,5 procent av bruttosumman anses utgöra omsättningsskatt och återstoden varans eller tjänstens pris. I detta sammanhang får beaktas att denna uppdelning redan bör ha verkställts i affärsbokföringen i de fall i inkomsttaxeringshänseende nettoredovisning tillämpas. Anvisningspunkten till 18 § bör alltså utvidgas i nu nämnda avseende.

411 I detta sammanhang vill delegationen också påpeka att beredningen i princip förutsätter att avdragsrätten för ingående skattebelastning är knuten till en häremot svarande skattskyldighet hos den som tillhandahåller varan eller tjänsteprestationen. Denna kontinuitet kan dock icke drivas hur långt som helst. Delegationen bortser därvid helt från sådana fall då enligt förslaget skattskyldighet men icke redovisningsskyldighet föreligger. Delegationen syftar i stället på de fall då fakturautställarens inkomst icke är att hänföra till inkomstslagen rörelse eller jordbruksfastighet utan till inkomst av tjänst eller annan fastighet. Det kan rimligen icke ankomma på köparen att i varje fall undersöka säljarens skattskyldighet. H a r köparen iakttagit normal aktsamhet - varan eller tjänsten brukar normalt utgå från rörelse eller jordbruksfastighet - skall avdragsrätt också föreligga för skattedebiteringen. Ett klargörande uttalande på denna punkt är enligt delegationens uppfattning nödvändigt. I 2 mom. 18 § uppräknas vissa fall då avlastning av den ingående omsättningsskatten icke skall få ske trots att skatten belastat inköp eller motsvarande för den skattskyldiges näringsverksamhet. Bestämmelserna är enligt delegationens mening i väsentliga avseenden oklara. Det är vanligt numera att större företag ordnar så att de anställda till lågt pris kan tillhandahållas lunch eller annan måltid. Intäkterna torde i sådana fall mången gång icke täcka kostnaderna - i vart fall om hänsyn också tages till avskrivning å inventarier och lokal. Förfarandet innebär icke tillhandahållande av kost åt personal i den mening som avses i punkt a) 2 mom. 18 §. Delegationen anser det naturligt att avdrag för ingående skattebelastning skall erhållas i sådant fall men konstaterar att förslaget på denna punkt icke är entydigt. Punkterna b) och c) i samma moment j ä m t e anvisningarna härtill lämnar ett stort fält av oklarhet öppet mellan å ena sidan ingående omsättningsskatt, som belöper å åtgärder till förebyggande av olycksfall på arbetsplats, och å andra sidan skatt som belöper på individuella förmåner. Delegationen har icke kunnat få klarhet i huruvida avdragsrätt för ingående omsättningsskatt å sådana kollektiva anläggningar som personalmatsalar, hygieniska anordningar som omklädningsrum, tvätt- och duschrum, enklare samlingsrum inom industrianläggning o. d. samt å kostnader för kaffe under arbetstid, personalfester m. m. föreligger. Enligt delegationens uppfattning bör ingåen-

de omsättningsskatt få avlyftas i alla sådana fall då varan eller tjänsteprestationen ingår i näringsverksamheten och fråga icke är om skattepliktig förmån för anställd. Alla dylika kostnader ingår normalt i varje produktionsled och återspeglas självfallet i ett högre pris på produkten med åtföljande högre utgående omsättningsskatt. Den av beredningen framförda uppfattningen att den skattskyldige i detta avseende skulle vara att anse som slutlig konsument är icke logisk. Delegationen har också svårt att förstå varför ingående omsättningsskatt å representationskostnader icke skulle få avlastas i den m å n kostnaden är att hänföra till driften d. v. s. avdragsgill vid inkomsttaxeringen antingen direkt eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Omsättningsskattens tur politiskt syfte

användning

i

konjunk-

Beredningen har diskuterat olika tekniska möjligheter att använda omsättningsskatten i konjunkturpolitiskt syfte. Detta kan enligt beredningens uppfattning ske dels genom variationer i skattesatsen dels genom inskränkningar i avdragsrätten. Delegationen h a r m e d de tidigare framförda synpunkterna visat att omsättningsskattesystemet är ett känsligt instrument som lätt ger utslag i riktningar som icke alltid kan förutses. Det finns därför anledning antaga att ett användande av omsättningsskatten i konjunkturpolitiskt syfte genom variationer i skattesatsen eller genom inskränkningar i avdragsrätten kan få verkningar av annat slag än som avses. Redovisningssystemet är dessutom i sig självt så komplicerat att variationer om möjligt bör undvikas. Delegationen har i annat sammanhang pekat på de svårigheter som en generell ändring av skatteuttaget medför. Det måste därför enligt delegationens uppfattning endast vara i särskilt svårbemästrade konjunkturlägen som omsättningsskatten bör användas i konjunkturpolitiskt syfte. Delegationen delar därför de synpunkter som framförts i särskilt yttrande angående mervärdeskattens användning i konjunkturpolitiskt syfte, sid. 689 i betänkandet.

Speciella

lantbruksfrågor

Inom lantbruket förekommer genom lag reglerade sammanslutningar i form av vägsamfälligheter och vattenavledningsföretag. Dessa sammanslutningar synes icke ha beaktats av beredningen. Verksamhet inom dylik sam-

412 manslutning är icke att hänföra till rörelse. Detta skulle innebära att skatteavlastning icke skulle vara möjlig. Vägsamfälligheter och vattenavledningsföretag utför betydande nyanläggningar som kommer att drabbas av omsättningsskatt. Anläggningsarbetena kan pågå under en följd av år, under vilken tid företaget finansierar kostnaderna med lån. Först när anläggningen är färdig verkställes fördelning på de i samfälligheten eller företaget ingående delägarna. I vissa fall kan flera decennier förflyta innan kostnadsfördelning på delägarna sker och det är i vart fall normalt att anläggningstiden omfattar flera år. Enligt förslaget till omsättningsskatt synes möjlighet icke föreligga att avlasta samfälligheten eller företaget den omsättningsskatt som påföres anläggningskostnaderna, eftersom rörelse icke föreligger. Det är icke heller praktiskt möjligt att verkställa denna avlastning hos delägarna så länge som fastställd fördelningslängd icke föreligger. Lagtexten ger ej heller möjlighet till avlastning hos delägarna sedan den slutliga fördelningen skett och kostnaderna överförts på delägarna. Ränteförlusterna skulle för övrigt vid ett sådant system bli orimligt betungande med hänsyn till vad delegationen tidigare anfört om tidsintervallen mellan kostnadernas nedläggande och dess fördelning på delägarna. Problemet med skatteavlastningen för nämnda samfälligheter och företag måste lösas i synnerhet som det i sådana företag i allmänhet rör sig om väsentliga belopp. Problemet kompliceras dessutom av att fastigheter av annan natur än jordbruksfastighet kan ingå som delägare i de aktuella företagen. För att uppnå effektiv skatteavlastning utan kostnadsfördyrande räntebelastning måste vägsamfälligheter och vattenavledningsföretag åläggas skattskyldighet så att den ingående omsättningsskatten kan avlastas fortlöpande under anläggningstiden. Vid den slutgiltiga fördelningen av de totala anläggningskostnaderna på delägarna synes sedan omsättningsskatt få påföras varje delägares kostnadsandel med redovisningsskyldighet för företaget. Denna omsättningsskatt får i sin tur avlastas hos respektive delägare i den m å n förutsättning härför enligt de allmänna reglerna för omsättningsskatt föreligger. Det sista ledet, påförande av omsättningsskatt hos företaget och avlastning hos delägarna, skulle kunna undvikas i de fall samtliga delägare har rätt att verkställa avlastning i sin förvärvskälla. Oftast är i sådana företag samtliga fastigheter taxerade som jordbruksfastigheter. I sådana

fall skulle då det sista ledet kunna utgå och avlastning endast ske hos det samfällda företaget. Även sedan anläggningsarbetet i dessa företag slutförts h a n d h a r företaget den fortsatta driften av anläggningen i form av underhåll och tillsyn. De gemensamma kostnaderna härför utdebiteras därefter årligen. Även i fråga om dessa kostnader blir problemen av samma art som nyss anförts beträffande anläggningskostnaderna. Såvitt delegationen har sig bekant förekommer likartade företag på rörelsesidan, bl. a. vid vattenreglering och flottning. På grund av det anförda framför delegationen för lantbrukets del kravet p å att vägsamfälligheter, vattenavledningsföretag och andra likartade företag göres skattskyldiga så att ingående omsättningsskatt kan avlastas i den m å n skatten skulle fått avlastas hos de slutliga kostnadsbärarna. Reglerna om avlastning för ingående omsättningsskatt förutsätter att fördelning av omsättningsskatten skall verkställas om kostnaden som påförts omsättningsskatt endast delvis är att hänföra till driften. Praktiskt taget samtliga lantbrukare verkställer avdrag för bilkostnader i lantbruket. I samtliga dessa fall uppkommer det nyssnämnda fördelningsproblemet. För närvarande synes av taxeringsmyndigheterna praktiskt taget genomgående användas det förfarandet att avdrag för bilkostnader medges med ett kronbelopp varierande efter fastighetens storlek m e n utan direkt anknytning till årets verkliga driftkostnader för bilen. Motsvarande förfarande tillämpas vid bilbyte i ett kontantredovisande lantbruk. Delegationen, som redan i fråga om inkomsttaxeringen anser det tillämpade systemet otillfredsställande, gjorde hösten 1963 en framställning till riksskattenämnden om att anvisningar rörande avdrag för personbilskostnader i lantbruk skulle utfärdas och att till grund för anvisningarna skulle läggas ett system som medförde att avdragsrätten fixerades till procenttal av de faktiska kostnaderna. Detta skulle jämväl gälla vid bilbyte. Riksskattenämnden har ännu icke behandlat delegationens framställning. Avlastningsreglerna till omsättningsskatten förutsätter om de skall bli praktiskt lätthanterliga i fråga om bilkostnader i lantbruket att den till lantbruksdriften hörande delen av bilkostnaderna fixeras i en procentsats. Delegationen har ansett det angeläget att redan nu påpeka dessa svårigheter så att lantbrukets avdragsrätt för sådana kostnader vid inkomsttaxeringen i god tid före omsättningsskattens införande kan få en sådan ut-

413 formning att den blir praktisk och lätthanterlig även ur omsättningsskattesynpunkt. Vissa andra kostnader är föremål för uppdelning mellan driften och den privata användningen. Elkraftskostnaden är en sådan post som regelmässigt måste komma att uppdelas. I vissa fall förekommer för fastigheten gemensamma uppvärmningskostnader. Fördelning av ingående omsättningsskatt mellan driften och den privata förbrukningen torde dock i dessa fall icke komma att vålla större svårigheter. På jordbruksfastigheter med anställd personal förekommer icke sällan att ägaren verkställer återtåg av mejeri- och slakteriprodukter även för de anställdas räkning. De anställda betalar därvid samma pris som arbetsgivaren erlagt vid inköpet. Dessa transaktioner torde av hävd icke redovisas i deklarationen. I den mån denna praxis bibehålies och godtages ur omsättningsskattesynpunkt uppkommer icke något problem med den ingående skattebelastningen. Skall däremot förmedlingen av återtagna varor till anställda ingå i den skattepliktiga omsättningen kommer häremot svarande belopp att påverka den ingående skattebelastningen. Detta är med hänsyn till systemets natur självklart. Delegationen har emellertid velat redovisa frågan, eftersom den knappast beaktas utanför lantbruket.

skatt på skattepliktig vara eller tjänsteprestation vid tillhandahållande åt annan skattskyldig har staten icke gått miste om skatt, eftersom mottagaren, om han förfarit riktigt, icke skall ha verkställt avdrag för sin ingående skattebelastning. Endast i det fall mottagaren utgör slutlig konsument kvarstår ett skattekrav mot säljaren - den skattskyldige. En i efterhand påförd skatt, då mottagaren jämväl är skattskyldig, synes icke kunna övervältras, för såvitt mottagaren icke godtager detta. Mot denna bakgrund bör skatt i efterhand på yrkande av taxeringsmyndighet endast påföras skattskyldig om skatten icke kunnat övervältras i nästa led. Det skall dock ankomma på den skattskyldige att förebringa bevisning härom. I det andra fallet, då skatt uttagits utan att skyldighet förelegat, synes i princip motsvarande betraktelsesätt kunna anläggas. Den påförda skatten bör icke undanröjas om nästföljande led kunnat avlasta sig skatten. Utgör mottagaren slutlig konsument, bör däremot taxeringen till omsättningsskatt nedsättas med häremot svarande belopp. I detta fall är det helt naturligt att bevisbördan ligger på den skattskyldige. Delegationen fäster stor vikt vid att ifrågavarande fall blir reglerade så att enbart materiella grunder blir avgörande vid taxeringen.

Eftertaxering och annat yrkande av taxeringsmyndighet Delegationen har i de tidigare avsnitten om den indirekta beskattningen redovisat att ett flertal gränsfall uppkommer i olika avseenden. En del av dessa kan lösas genom kompletteringar av lagstiftningen. Oavsett utformningen av reglerna torde dock alltid kvarstå gränsfall, som kan leda till att skattskyldiga underlåter att ta ut omsättningsskatt då skatteplikt föreligger eller tar ut skatt då skatteplikt icke är för handen. I det förstnämnda fallet kan taxeringsmyndigheterna genom yrkande till prövningsnämnden i fråga om ordinarie taxering eller genom yrkande om eftertaxering kräva att skatt skall påföras den skattskyldige. I det andra fallet kan den skattskyldige i efterhand genom extraordinära besvär kräva nedsättning av taxeringen till omsättningsskatt. I motsats till vad som gäller vid annan taxering framstår det icke som självklart att skatten i de två fallen skall påföras respektive undanröjas. Vid underlåtenhet att uttaga omsättnings-

Riksskattenämnden Riksskattenämnden kommer på samma sätt som vid införandet av allmän varuskatt att spela en viktig roll vid övergång till omsättningsskatt. Det åligger enligt omsättningsskatteförordningen riksskattenämnden att genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av bestämmelserna. Med hänsyn till att, såsom delegationen tidigare framhållit, åtskilliga gränsdragningar måste göras framstår det som angeläget att riksskattenämnden, så snart riksdagsbeslut om införande av omsättningsskatt föreligger, börjar att utöva den verksamhet som förutsatts i förslaget så att näringslivet i god tid före förordningens ikraftträdande kan få klarhet i gränsfallen. Riksskattenämnden skall vid handläggning av omsättningsskatteärenden bestå av ordföranden och ytterligare sex för en tid av 4 år särskilt utsedda ledamöter av vilka en skall förordnas till vice ordförande. Av dessa sex ledamöter skall tre utses så att kännedom om förhållandena inom näringslivet kommer

414 att förefinnas inom nämnden. För dessa tre ledamöter skall utses sammanlagt sex suppleanter. Riksskattenämnden har haft denna sammansättning redan enligt föreskrift i förordningen om allmän varuskatt. Lantbruket har hittills representerats av en suppleant. Införandet av omsättningsskatt kommer att medföra att praktiskt taget samtliga lantbrukare blir skattskyldiga. Omsättningsskatten kommer också i högre grad än hittills varuskatten att beröra lantbrukets ekonomiska föreningar. Åtskilliga av de omsättningsskattefrågor som riksskattenämnden får att behandla kommer att gälla lantbruket. Det är därför nödvändigt att lantbruket från den tidpunkt då riksskattenämnden börjar att handlägga omsättningsskattefrågor blir representerat genom en ordinarie ledamot samt en suppleant.

Kostnadsersättning

m. m.

Enligt förordningen om allmän varuskatt uppbär de skattskyldiga viss kostnadsersättning efter en fallande skala i förhållande till omsättningen. Beredningen har föreslagit att vid övergång till omsättningsskatt denna ersättning skall upphöra med bl. a. den motiveringen att omsättningsskattesystemet kommer att medföra arbete i samtliga produktions- och distributionsled. I en reservation har yrkats att kostnadsersättning alltjämt skulle utgå, dock endast till företag inom detaljhandel, hantverk och därmed jämförligt sista beskattningsled. Det är enligt delegationens uppfattning ostridigt att omsättningsskatteredovisningen kommer att medföra kostnader för samtliga som berörs av omsättningsskatten oavsett i vilket led denna uppträder. Detta innebär att av omsättningsskatten berörda företagare, om ersättning icke utgår, kommer att belastas med kostnader som bör åvila staten. Förfarandet är dessutom väsentligt mera komplicerat än den nuvarande allmänna varuskatten, eftersom gränsdragningar måste göras både i fråga om den utgående och ingående omsättningsskatten. Delegationen anser därför att kostnadsersättning fortfarande bör utgå. Grunden för denna ersättning är emellertid svår att bestämma med hänsyn till att den skattepliktiga omsättningen i och för sig icke är ett mått på arbetet med omsättningsskatteredovisningen. Någon bättre och rättvisare ersättningsgrund torde å andra sidan icke föreligga. Ersättningsberäkningen skulle dock kunna förenklas genom en uppdelning i stor-

leksgrupper med lika ersättning inom varje grupp. Delegationen har nyss framhållit att arbetet med omsättningsskatteredovisningen medför kostnader. Det synes delegationen självklart att dessa kostnader är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Emellertid torde de skattskyldiga också komma att få kostnader i samband med processer rörande tilllämpningen av omsättningsskatteförordningen. Fråga kan även vara om kostnad i samband med framställning till riksskattenämnden om förhandsbesked. Kostnad för skatteprocess är i allmänhet icke avdragsgill vid inkomsttaxeringen, vilket i och för sig är orimligt. En motsvarande praxis i fråga om kostnad för process om omsättningsskatteförordningens tolkning framstår under alla omständigheter som felaktig med hänsyn till att de skattskyldiga här i princip endast fyller funktionen av uppbördsmän för staten. Delegationen har därför den uppfattningen att direkta bestämmelser att processkostnad i samband med omsättningsskatt är avdragsgill bör införas i omsättningsskatteförordningen eller, om detta icke anses nödvändigt, att ett klargörande uttalande härom erhålles i propositionen. Kostnader

för

upplysningsverksamhet

Införandet av allmän omsättningsskatt kommer att kräva en omfattande upplysningsverksamhet bland de skattskyldiga, i synnerhet inom de grupper som tidigare icke haft att redovisa allmän varuskatt. Det är enligt delegationens uppfattning ostridigt, att, om omsättningsskattesystemet skall fungera tillfredsställande redan från ikraftträdandet, de skattskyldiga i god tid dessförinnan måste informeras om sina skyldigheter genom handledningar, tidningsartiklar och kurser. Större delen av denna upplysningsverksamhet kommer i praktiken att läggas på näringslivets organisationer. Lantbrukets organisationer lär i vart fall för sin del k o m m a att få göra en stor arbetsinsats på detta område med hänsyn till att lantbrukarna icke tidigare kommit i kontakt med redovisningsproblemen vid indirekta skatter. Självfallet kommer en sådan upplysningskampanj att medföra betydande kostnader för organisationerna. Det är därför enligt delegationens uppfattning ett rimligt krav att dessa kostnader bestrides av staten genom bidrag till näringslivets organisationer. Erfarenheterna i andra sammanhang visar att näringslivets organisationer har större möjligheter än staten att nå

415 de enskilda skattskyldiga. Dessutom kan informationen från respektive branschorganisation få en inriktning som är anpassad efter gruppens verksamhetsområde. Delegationen har velat fästa uppmärksamheten på denna fråga redan nu eftersom medverkan från näringslivets organisationer torde vara en förutsättning för ett smidigt genomförande av reformen.

Ordalydelsen av denna paragraf överensstämmer nära med 31 § 2 mom. taxeringsförordningen. Delegationen är angelägen understryka, att samma förutsättningar för paragrafens användning, som uppställts i förarbetena till 31 § taxeringsförordningen, skall gälla.

Några

Punktbeskattningen

detaljerinringar

i fråga om lagtexten §2. I huvudstadgandet enligt denna paragraf bör hänvisning göras till de senare begränsningarna enligt §§ 9 - 1 1 .

§ 13. I 1 m o m . b) föreskrives att skattskyldighet icke föreligger vid överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Av beredningens uttalanden, sid. 414 i betänkandet, framgår, att ett avsteg från den generella beskattningen vid försäljning av anläggningstillgångar från näringsverksamhet avsetts att göras endast då anläggningstillgångarna överlåtes i samband med fusion eller vid omvandling av ett företags juridiska form. Lagtextens utformning sedd mot bakgrunden av n ä m n d a uttalande framstår som oklar. Formuleringen i lagtexten ger intrycket att all försäljning av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten skulle ligga utanför skattskyldigheten. Delegationen anser att lagtexten skall ha sådan formulering att därav klart framgår att skattskyldighet icke föreligger då hela den bedrivna verksamheten överlåtes till en och samma köpare. Detta bör gälla både i fråga om rörelse och jordbruksfastighet. § 16. Avtrappningsregeln i 2 mom. skulle vinna i klarhet om den nuvarande formuleringen ». . . till belopp motsvarande en och en halv gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen minskad med 8 000 kronor.» ändrades till ». . . till belopp motsvarande en och en halv gånger värdet av den eljest skattepliktiga omsättningen sedan denna minskats med 8.000 kronor.».

§36.

Införandet av allmän omsättningsskatt kommer enligt förslaget att medföra att en del av de nuvarande punktskatterna avvecklas. Effekten av denna avveckling kommer i vissa fall att ge utslag i form av ändrade konkurrensförhållanden. Detta är bl. a. förhållandet på dryckesmarknaden där avvecklingen av skatten på läskedrycker och maltdrycker kan beräknas minska mjölkkonsumtionen. Likartade konkurrenspåverkningar kan påräknas på praktiskt taget samtliga områden, där de nuvarande punktskatterna avvecklas. Beredningen, som uppmärksammat dessa effekter, har icke fäst avseende härvid annat än på ett område, nämligen i fråga om bensin. Energiskattens avveckling och ersättande med allmän omsättningsskatt kommer enligt beredningen att innebära, att förbrukningen av bensin relativt sett förbilligas jämfört med vad effekten blir för annan skattebelagd varuförbrukning. Beredningen har då, med utgångspunkt från att omsättningsskatten skall verka neutral med avseende på konsumtion och konkurrens, framhållit att det vore mindre tillfredsställande att effekten av omsättningsskattereformen för ett område, där särskilda skäl motiverar en bestående särbeskattning, skulle bli en relativ skattelindring jämfört med reformens effekt i övrigt. Detta skulle motivera att den indirekta beskattningen utformas så att de rådande prisrelationerna till andra beskattningsområden i möjlig m å n upprätthålles. Beredningen har därför föreslagit att besinskatten skall höjas med 4 öre per liter. Delegationen har en gentemot beredningen avvikande uppfattning. Införandet av allmän omsättningsskatt i förening med slopandet av vissa punktskatter leder, som tidigare framhållits, automatiskt till att konkurrensförhållandena på berörda områden påverkas. Det finns icke skäl att just i fråga om bensin inta annan ståndpunkt än att denna effekt får slå igenom. Delegationen har därför uppfattningen att bensinskatten icke bör höjas i samband med införandet av all-

416 män omsättningsskatt och slopandet av energiskatten. Sammanfattning av delegationens ställningstaganden i fråga om den indirekta beskattningen Delegationen ansluter sig i princip till det framlagda förslaget om införande av allmän omsättningsskatt. Delegationen föreslår dock att den tekniska utformningen ändras i följande avseenden. 1. Skatteplikten för tjänsteprestationer utformas i likhet med vad som enligt förslaget gäller för varor så att alla tjänsteprestationer blir skattepliktiga, när intäkten därav är att hänföra till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet, dock att vissa uppräknade undantag göres från denna huvudregel. 2. Utformningen av bestämmelserna på byggnadsområdet ändras så att beskattningsvärdet alltid utgör 100 procent och att som följd härav ett särskilt restitutionsförfarande utanför ramen av omsättningsskattesystemet införes för avlastning av omsättningsskatten på nyproduktion och ombyggnadsarbeten på hyres- och egnahemsfastigheter. 3. Bostadsbyggnad å jordbruksfastighet hän-

föres till driftbyggnad, varigenom avlastning för ingående omsättningsskatt erhålles. 4. Ett förenklat deklarationsförfarande införes för lantbrukare och rörelseidkare med en skattepliktig omsättning understigande förslagsvis 50 000 kronor. Deklarationen för sådan skattskyldig skall ingivas samtidigt med den allmänna självdeklarationen. Ett förfarande med debitering av preliminär omsättningsskatt enligt samma system som gäller för preliminär inkomstskatt införes för denna grupp. I behandlingen av detta ärende har deltagit ordföranden lantbrukare Carl Linden, ledamöterna, lantbrukare Gustav Nilsson och riksdagsman Thorbjörn Fälldin, Lantbruksförbundet, samt lantbrukare Tage Håkansson, RLF, adjungerade ledamöterna, direktörerna Bertil Äger och K. O. Andersson samt agronom Fred Nilsson och delegationens sekreterare, direktör Folke Nilsson. Delegationens ställningstagande är enhälligt. Stockholm den 23 oktober 1964. Carl Linden Folke Nilsson

Linjeflyg AB (till luftfartsstyrelsen) (yttrandet begränsat till frågan om mervärdeskatt å gods- och personbefordran med flyg) Godsbefordran Enligt beredningens förslag utgör godsbefordran inom hela transportväsendet skattepliktig tjänsteprestation enär avsikten enligt beredningens förslag är att åstadkomma en prisneutral beskattning. Bolagets godsbefordran kan uppdelas i tre kategorier, nämligen post, tidningar samt övrig frakt. Beredningens förslag att undantaga brevbefordran från skatteplikt bör enligt bolagets uppfattning av praktiska skäl utsträckas till att omfatta även paketbefordran med flyg. Beträffande tidningsfrakt (nyhetstidningar) må framhållas att denna typ av godsbefordran är synnerligen speciell såsom den utföres på bolagets linjenät. Denna frakt

är av naturliga skäl mycket priskänslig och bolaget anser det därför angeläget att även denna typ av godsbefordran undantages från mervärdesskatt. Personbefordran Såsom motiv för att belägga även inrikes flygresor med mervärdesskatt anför beredningen bl. a. kravet på prisneutral beskattning, konkurrensförhållanden och skattetekniska skäl. Beredningen förordar undantag från skatteplikt vid resor till utrikes ort, påbörjade inom landet oavsett reslängden inom riket. Detta medför enligt bolagets uppfattning en uppenbar diskriminering av den inhemska rese- och turistnäringen. Den konkurrens på lika villkor, som beredningen

417 själv säger sig eftersträva, har m a n här helt bortsett ifrån, vilket bolaget anser vara inkonsekvent. En eventuell fördyring av flygresorna inom landet kommer dessutom att negativt påverka strävandena för en positiv lösning i lokaliseringsfrågorna särskilt i Norrland med hänsyn till de stora avstånden. Bolaget får härvid hänvisa till lokaliseringsutredningen och flera remissyttranden till denna. Beträffande de rent skattetekniska svårigheterna vid undantag från skatteplikt för flygresor synes dessa enligt bolagets uppfattning icke vara olösliga. En tänkbar lösning vore ett restitutionsförfarande i likhet med vad som av beredningen föreslagits när det gäller företag med huvudsaklig exportförsäljning. Samtidigt som beredningen föreslår införande av mervärdesskatt föreslås borttagande av punktskatter med undantag för drivmedelsskatt och bilaccis. Det framgår emellertid icke av beredningens förslag huruvida den statliga passageraravgiften för flygresenärer samt genomströmningsavgift å flygbensin innefattas bland dessa punktskatter. Därest beredningens förslag går ut på in-

förande av mervärdesskatt utöver nu gällande statliga skatter och avgifter å flygresor får bolaget på det bestämdaste motsätta sig att mervärdesskatt införes å inrikes flygresor. Införande av mervärdesskatt utan borttagande av nu gällande skatter och avgifter för inrikesflyget och därmed åsidosättande av kravet på lika konkurrensvillkor med övriga transportmedel skulle få allvarliga konsekvenser för det reguljära inrikesflygets bestånd och fortsatta utveckling. Bolaget kan dock i princip tillstyrka införande av mervärdesskatt å flygresor under förutsättning att den allmänna omsättningsskatten borttages, att nu gällande statliga punktskatter å inrikesflyget i form av passageraravgifter, genomströmningsavgift å flygbensin borttages, samt att övriga nu gällande statliga avgifter, såsom landnings- och belysningsavgifter e t c , nedsättas. Bromma den 1 oktober 1964. Sven

östling C. O.

Munkberg

Motorbranschens riksförbund Förbundet - som representerar 2 200 medlemmar med över 40 000 anställda, ca 5 mrdkr årsomsättning, mer än 90 % av landets nybilsförsäljning och reparationer inkl. billackering, ca 70 % av försäljningen av begagnade bilar och en avsevärd del av traktor- och maskinhandeln - får härigenom redovisa sin uppfattning i de avsnitt av betänkandet - företrädesvis om den indirekta beskattningen - som har direkt betydelse för motorbranschens detaljhandels- och reparationssektor. I vissa specialfrågor, exempelvis betänkandets förslag !om extra beskattning av bensin, som i och för sig berör motorbranschen, hänvisas till parallellyttranden från motororganisationer m. fl. Beredningens förslag till system för ny omsättningsskatt synes principiellt kunna tillstyrkas. Med tanke på det löreslagna systemets förtjänster synes vidare önskvärt att

27—»73386

detsamma börjar tillämpas i praktiken så fort som möjligt, d. v. s. enligt beredningens förslag fr. o. m. 1 januari 1966. Erfarenheter av den nuvarande varuskatten Enligt förbundets mening är en av bristerna i nuvarande system för varuskatt att skatt uttas även på begagnade varor. De undantag från denna regel som förekommer inom nuvarande system har enligt våra erfarenheter icke vållat några större problem. Tvärtom har de praktiska detaljfrågor som efter hand uppstått utan större svårigheter kunnat lösas. Beredningens uppfattning att nuvarande undantag från varuskatt för begagnade personbilar m. m. skulle ha medfört negativa effekter ter sig därför mindre väl underbyggd. Med utgångspunkt från vår känne-

418 dom om de verkliga förhållandena måste den närmast betecknas som oförståelig. Den särskilda omsättningsskatten för vissa motorfordon Redan genom en skrivelse till utredningen vände sig förbundet tillsammans med Bilindustriföreningen mot ett ev. bibehållande av den särskilda omsättningsskatten för personbilar och lättare lastfordon vid i övrigt avvecklad jämförlig punktbeskattning. Vi vill här ånyo hänvisa till 1953 års trafikutrednings grundtanke att resp. trafikmedel skall täcka sina kostnader, vilket också förutsätter att intet trafikmedel beskattas mer än ett annat. Därest den särskilda omsättningsskatten på bilar skulle bibehållas vid övergång till det föreslagna systemet med s. k. mervärdeskatt, och därjämte begagnade personbilar m. m. i enlighet med utredningsförslaget blir belagda med mervärdeskatt, bör i första hand vara självklart att den särskilda omsättningsskatten anpassas nedåt till den nivå som gällde före 1 maj 1960 när försäljning av begagnade personbilar m. m. undantogs från varuskatt och som konsekvens härav en viss höjning av den här aktuella särskilda omsättningsskatten vidtogs. Vidare synes självklart att en ev. bibehållen särskild omsättningsskatt icke skall inräknas i underlaget för beräkning av den föreslagna mervärdeskatten. I sammanhanget understrykes kraftigt att redovisningen av ev. framdeles utgående särskild omsättningsskatt för den reguljära bilhandelns del bör ske först efter försäljningen till konsument av resp. objekt. Nuvarande system belastar nämligen detaljhandelsledet med kostnader för förskottering av den särskilda omsättningsskatten på ett icke acceptabelt sätt. Mervärdeskatt för bilar m. m. Nya bilar och traktorer torde kunna inrymmas i systemet för mervärdeskatt utan några speciella komplikationer. Detta gäller ej de begagnade personbilarna m. m. Skatteförslaget drabbar visserligen alla begagnade varor, men de begagnade motorfordonen är härvid helt dominerande. Om förslaget till mervärdeskatt i nuvarande form genomföres, kommer omsättningen av begagnade personbilar m. m. snart

att gå förbi den reguljära bilhandeln. De väntade mervärdeskatteintäkterna blir sålunda obetydliga, vilket innebär att förslaget har ringa statsfinansiell effekt. De kontrolltekniska förutsättningarna har ingalunda förbättrats från 1960 då varuskatten infördes och propositionen om frihet från allmän varuskatt vid försäljning av begagnade personbilar m. m. motiverades med at^ varuskatten vid yrkesmässig försäljning av begagnade bilar kunde befaras medföra en förskjutning av handeln från den reguljära till den irreguljära sektorn. »Företagarna» inom den sistnämnda förutsattes kunna underlåta att redovisa varuskatt och dessutom skulle den skattefria försäljningen mellan privatpersoner sannolikt öka. I båda fallen komme enligt propositionen den reguljära handelns strävanden att sanera försäljningen av begagnade bilar att motverkas. Därtill kommer de risker som den irreguljära handeln medför ur trafiksäkerhetssynpunkt. Den obligatoriska säkerhetsinspektionen löser ej alla hithörande problem. Handel hos irreguljära bilhandlare och med privatpersoner medför dessutom risker för ur konsumentsynpunkt otillfredsställande försäljningsmetoder. Det är i sammanhanget intressant att enligt ett färskt besked från vår franska parallellorganisation - de begagnade bilarna är undantagna från mervärdeskatt inom motsvarande system i Frankrike. Det anförda torde visa behovet av och motivera särbehandling av i första hand de begagnade bilarna i den mån icke alla begagnade varor undantas från mervärdeskatt. Då under nuvarande varuskattesystem av principiella skäl invändningar framförts mot avsteg från systemet, erinras om att åtskilliga undantag dock förekommit och kommer att finnas även i det nu föreslagna systemet. Som ett - någorlunda jämförbart - exempel kan hänvisas till förslaget att undanta fiskefartyg från mervärdeskatt. Ett alternativ har framlagts som går ut på att beskatta endast det »mervärde» som uppstår vid handel med begagnade bilar. Detta skulle skattetekniskt konstrueras med generell avdragsrätt för ett skattebelopp som beräknas uppgå till 11,5 % av inköpspriset för de begagnade bilarna. I och för sig borde detta av såväl principiella som praktiska skäl ha varit utredningens eget förslag. Ett sådant system skulle visserligen minska de här påtalade nackdelarna av utredningsförslaget om mervärdeskatt vid yrkesmässig för-

419 säljning. För den reguljära bildetaljhandelns del är emellertid på grund av i det föregående anförda skäl nuvarande system med särbehandling av bilområdet klart att föredra. * I sammanhanget erinras om förbundets p å olika sätt motiverade strävan att jämväl få begagnade traktorer undantagna från varuskattesystemet. Denna fråga bör nu under alla omständigheter kunna lösas. Mervärdeskatt på reparationer Enligt förbundets bedömning skulle förslaget om mervärdeskatt för tjänsteprestationer stimulera irreguljär bilreparationsverksamhet. Redan i nuläget förekommer åtskilligt »fritidsarbete» på löntagarnas egna yrkesområden, varvid skatteredovisning undviks såväl för inkomst som omsättning. Inom ett system som sålunda dels kan befaras stimulera skatteflykt, dels medföra en hårdare priskonkurrens på olika villkor hotas standarden inom branschen och påverkas dess struktur i ofördelaktig riktning, inte minst till nackdel för de på verkstäderna anställda. Förbundet måste därför motsätta sig det föreslagna undantaget från redovisningsskyldighet för mervärdeskatt för verksamhet med en årsomsättning under 8 000 kr. liksom förslaget om jämkad skattesats för årsomsättningar intill 24 000 kr. Det står visserligen klart att kontrollen vid en sänkning av förenämnda gränser försvåras. Trots detta synes motiverat av såväl principiella skäl som förut antydda desorganisationsrisker att - liksom i ett enligt uppgift nyligen infört belgiskt system - införa registreringsskyldighet för varje verksamhet mot eisättning.

Övergångsproblem En på grund av ett ändrat skattesystem tillfälligt ökad efterfrågan på exempelvis nya personbilar och därpå följande motsvarande omsättningsminskning kan i de flesta fall ej tillräckligt mötas genom anpassning av kapaciteten uppåt eller nedåt. Förslagets förutsättning för tillämpning av de äldre bestämmelserna, nämligen att skriftligt avtal vari vederlaget blivit till belopp fastställt före den 1 oktober 1965, medger icke en tillräckligt smidig övergång. Det är

därför önskvärt att den föreslagna tidsgränsen i stället sattes till den 1 januari 1966. Det har framhållits att en avveckling av den särskilda omsättningsskatten för personbilar m. m. skulle motverka de här avsedda, tillfälliga hamstringstendensema, en uppfattning som delas av förbundet. Bilbranschen biträder vidare utredningens förslag att vederlaget vid övergångstransaktioner visserligen skall vara entydigt fixerat men att detta icke utesluter möjlighet till prisjustering för ökade kostnader fram till leveranstillfället, vilka legat utanför säljarens kontroll. Redovisning Förbundet förordar att valmöjligheten från varuskattesystemet mellan s. k. kontantredovisning och redovisning enligt bokföringsmässiga grunder blir bestående. En olägenhet vid redovisning av nuvarande varuskatt enligt bokföringsmässiga grunder är emellertid att för branscher med stora omsättningar och långa kredittider avsevärda ränteförluster drabbar de redovisningsskyldiga. Förbundet måste vidare motsätta sig beredningens förslag att slopa ersättning för redovisningsarbetet. Enligt vår mening bör dylik ersättning alltjämt utgå för ett så viktigt och omfattande arbete som ifrågavarande redovisning. Sammanfattning Ett genomförande av skatteberedningens förslag i föreliggande skick skulle få vittgående följder för motorbranschen. Förbundet hemställer därför om möjlighet att - sedan remissvaren sammanställts - med Departementet överlägga om slutliga lösningar av i det föregående berörda specialproblem. I avvaktan härpå får förbundet vördsamt yrka att förslaget om s. k. mervärdeskatt med reservation för av oss angivna ändringar i princip genomförs per 1 januari 1966; att den särskilda omsättningsskatten för personbilar m. m. i likhet med övriga av beredningen behandlade punktskatter avvecklas i samband med övergång till mervärdeskatt; att begagnade varor, speciellt begagnade personbilar och lättare lastfordon undantas från mervärdeskatt;

420 att alla tjänsteprestationer mot ersättning oberoende av omsättningens storlek mervärdebeskattas samt att kostnadsersättning till företagen utgår för redovisning av mervärdeskatt. Dessutom utgår förbundet från att en systematisk informationskampanj genomförs

i syfte att för bl. a. skattskyldiga bil-, traktor- och reparationskonsumenter klarlägga de reella effekterna av mervärdeskatten. Stockholm den 6 november 1964. B.

Rosenquist S.

Johansson

Motororganisationernas samarbetsdelegation (yttrandet begränsat till frågor som rör beskattningen av motorfordon och drivmedel)

På sid. 509-512 behandlar utredningen dessa frågor. Det föreslås att den nu utgående energiskatten på drivmedel ersattes med en lika hög mervärdesskatt och mot detta har M S D ingenting att erinra. Utredningen föreslår på sid. 511 en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter. Detta motiveras med att bensinen vid genomförandet av mervärdesskattesystemet skulle förbilligas jämfört med effekten för andra varor, där reformen skulle höja prisnivån med drygt 6 % . Enligt M S D : s uppfattning är emellertid drivmedlen så hårt beskattade i förhållande till andra varor att det måste anses oriktigt att höja bensinskatten enbart därför att man vill bibehålla prisrelationerna mellan bensin och andra varor. Sedan 1954 har följande skattehöjningar på drivmedel ägt r u m : 1/7 1954 Bensinskattehöjning till 32 öre/1 (tidigare 28 öre/1) Brännoljeskatt 32 öre/1 (tidigare 23 öre/1) 1/7 1955 Energiskatt införes, bensin 4 öre/1, brännolja 2,5 öre/1 tillföres ej specialbudgeten 12/2 1958 Energiskatten på bensin höjes till 9 öre/1 - tillföres ej specialbudgeten 1/7 1961 Bensinskatten höjes till 33 öre/1, redovisningssystemet ändras 1/1 1962 Bensinskatten höjes till 38 öre/1 Skatteberedningen har förbisett att framhålla att höjningen av prisnivån med drygt 6 % endast gäller för de varuområden, som icke varit punktbeskattade med sådana punktskatter, som vid mervärdesskattereformens införande föreslås avskaffade. För de punktbeskattade varuområdena innebar övergången till mervärdesskatt att prisnivån änd-

ras efter respektive punktskatts höjd i förhållande till mervärdesskatten. Då skatteberedningen för de punktbeskattade varorna, utom bensinen, accepterat denna ojämna effekt, finner M S D det egendomligt att beredningen ansett att prisnivån på just bensin skall bibehållas. Visserligen säger beredningen att det framstår som mindre tillfredsställande, att effekten av skattereformen för ett område, d. v. s. bensinen, där särskilda skäl motiverar en bestående särbeskattning, skulle bli en relativ skattelindring jämfört med reformens effekt i övrigt. Så vitt M S D kan bedöma innebär icke övergången till mervärdesskatt att den särskilda bensinskatten påverkas. Denna skatt utgår med bestämt öretal per liter och är således icke beroende av tillverkningseller försäljningspriset. Det framstår då såsom orimligt att skatteberedningen påstår att effekten skulle bli en relativ skattelindring när den samtidigt fastslår att en övergång från energiskatt till mervärdesskatt på bensin vid oförändrad prissättning skulle innebära en nära nog oförändrad skattebelastning på bensin (sid. 511, 2 : d r a stycket). M S D konstaterar att skatteberedningen har lämnat åsido om intäktsökningen genom den 4-öriga skatteökningen av drivmedel med gällande regler skulle förbehållas vägväsendet. Skatteberedningens skrivning tolkas emellertid av M S D som att beredningen också framdeles accepterar specialdestinerade skatter för vägväsendet och andra trafikändamål. Den föreslagna höjningen bör därför helt bedömas från utgångspunkten om pengarna verkligen krävs för och kommer att användas för dessa ändamål. Skatteberedningen behandlar över huvud taget ej frågan om vägväsendets

421 Skatterna på bilismen (budgetåret 1964/65) i milj. kr. framgår av följande ställning: Fordonsskatt Bensinskatt Trafikomläggningsskatt

550 1 045 105

Bilaccis Energiskatt på bensin Tull på bilar och bildelar Oms. på bilar, reservdelar och reparationer . . Summa behov av bilskattemedel. Fordonsskatten och trafikomläggningsskatten beröres sålunda inte alls. Inte förrän den nu tillsatta utredningen för en översyn av de framtida väginvesteringarna har framlagt resultaten av sitt arbete torde frågan om bilskatternas höjning bli iöremål för diskussion. Med hänsyn till det anförda får M S D avstyrka förslaget om att höja drivmedelsskatten med 4 öre per liter. Oaktat att skatteberedningen föreslår avskaffandet av punktskatter vill den bibehålla bilaccisen. Utredningen anför (sid. 513) att denna anses ha tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonsparkens ökning. Beredningen anser att det föreligger särskilda skäl för denna punktbeskattning, som kan åberopas för dennas fortbestånd tills vidare. Någon närmare diskussion om effekten av denna punktbeskattning för att h ä m m a bilismens utveckling eller varför bilismens utveckling skulle behöva h ä m m a s tar beredningen inte upp. Detta är beklagligt eftersom utredningen bort verifiera varför just bilarna skall punktbeskattas när sådana skatter borttages på en mängd andra varor. Enligt M S D : s uppfattning har inte bilaccisen haft något h ä m m a n d e inflytande på motorfordonsparkens ökning, medan den däremot har varit en betydande extrapålaga för många som köpt ett fordon antingen det nu gällt ett fordon att användas i den egna rörelsen, för transport till och från arbetsplatsen eller för att möjliggöra ett rikare utbyte av fritiden. Några skäl för bilaccisens bibehållande

280 248 160 240

upp-

1 700 (till vägväsendet och trafikändamål)

928 (till »allmänna skattekassa»)

2 628 milj. kr utöver de skatteintäkter accisen medför torde icke kunna uppbringas. Det synes nödvändigt att frågan om beskattningen av bilar i sin helhet upptages till förnyad prövning och att det överväges huruvida inte enbart reglerna om mervärdesskatt, som gäller för andra varor, också borde tillämpas för nya motorfordon. Bilaccisens borttagande eller nedjustering torde därvid kunna prövas att ske successivt för att inte menligt påverka samhällsekonomin. Beredningen föreslår att en generell omsättningsskatt enligt mervärdesprincipen även skall omfatta den nu undantagna försäljningen av begagnade bilar. M S D kan helt ansluta sig till de synpunkter som anfördes av finansministern när undantaget genomfördes. Några nya skäl för att nu beskatta de begagnade bilarna finns enligt M S D inte och M S D instämmer i vad beredningens ledamöter herrar Gustavsson och Svensson med instämmande av experten Bergqvist har anfört i särskild reservation. Till detta vill M S D bara foga att det skulle vara synnerligen olyckligt att nu förlora det kontrollerande greppet över handeln med begagnade bilar. Som bekant har det möjliggjorts för Bilinspektionen att stickprovsvis pröva trafiksäkerhetskonditionen av de begagnade bilar som saluföres. Ett överflyttande av den begagnade bilmarknaden till en irreguljär, okontrollerad handel skulle i stort sett omöjliggöra denna kontroll och därmed skulle en väsentlig trafiksäkerhetsfrämjande åtgärd gå förlorad. Stockholm i oktober 1964.

Rune

Andréasson

422 Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare (till kommerskollegium) Det nya skattesystemet avser en ändring i konstruktionen av skatteuttagen med samma skattebelastning som nu gäller. Handelskammaren har funnit att allvarliga erinringar ej kan riktas mot förslaget med denna målsättning utan tillstyrkes sålunda förslaget. D e t t a innebär också, att handelskammaren icke utan vidare är beredd tillstyrka sådana ändringsförslag som framlägges under remissbehandlingen och därefter och som kan k o m m a att medföra snedvridning av näringslivets konkurrensförhållanden. M e d hänsyn till den alltmer vanliga stängningen av företag under semester, finner handelskammaren det önskvärt, att en be-

stämmelse införes om möjlighet till viss förskjutning av redovisningsperiod eller att skattebelopp vid viss uppbörd må beräknas efter uppskattning. Den numera utgående ersättningen för bestyr med uppbörd av allmän varuskatt föreslås i det nya systemet slopad. Handelskammaren finner det önskvärt, att viss kostnadsersättning måtte utgå och föreslår sålunda, att förslaget på denna punkt omprövas. Luleå den 20 oktober 1964. John

Törnqvist

Åke Tåhlin

Näringslivets skattedelegation

Allmänna skatteberedningens förslag i dess betänkande »Nytt Skattesystem» avser flertalet av de väsentligaste delarna av det svenska avgifts- och skattesystemet. Förslagen, som presenteras såsom en helhet där de olika komponenterna sammanvägts, omfattas också av en nära nog fullständig majoritet i beredningen och avlämnade reservationer från de i majoriteten ingående ledamöterna avspeglar mera önskemål på det tekniska planet än principiella motsättningar. Vid vår granskning av betänkandet har vi också utgått ifrån att de framlagda förslagen, behandlande skilda delar av systemet, är intimt samordnade och att uppfatta som en helhet. Utgångspunkten för förslagen och även för en bedömning av dem är de ekonomiska förhållandena i dag samt vissa antaganden och önskemål i fråga om den framtida ekonomiska utvecklingen. Påtagligt är att den förändrade inkomstfördelningen och den höjd a inkomstnivån skapar andra förutsättninga r för val av avgifts- och skatteformer än i tidigare skeden. Socialpolitikens omfattning o c h verkningar utgör en särskild faktor som bör föranleda en omprövning av avgifts- och

skattestrukturen. V a d särskilt angår transfereringarna hade det varit önskvärt att i vidare m å n än som skett i betänkandet fått klarlagt effekterna av desamma. Avsaknaden av en sådan mera fullständig överblick har givetvis föranlett en försiktighet hos Allmänna skatteberedningen som blivit större än som m å h ä n d a annars varit påkallad. Vi delar i princip den grundsyn, som beredningen haft på de olika behandlade komponenternas uppgift i avgifts- och skattesystemet. Vi vill särskilt understryka, att utformningen av grundskyddets finansiering liksom av den indirekta beskattningen bör ske utan beaktande av inkomstomfördelande önskemål. Det står helt i samklang med den hittillsvarande och än mer med den framtida inkomstutvecklingen att utforma socialförsäkringsfinansieringen enligt avgiftsmetoden, vilken även den medger att bristande betalningsförmåga beaktas genom avgiftsnedsättning i socialförsäkringssystemet. Vi finner med tillfredsställelse att beredningen genom sitt ställningstagande för ökad avgiftsfinansiering på ett påtagligt sätt återknutit till ett socialförsäkringsmässigt betraktelsesätt.

423 Avgiftsmetoden som sådan är vidare såsom beredningen framhållit betydelsefull med hänsyn till de internationella bindningar, som Sverige med säkerhet kommer att ikläda sig på socialförsäkringens område. Detta förhållande får icke uppfattas såsom ett självändamål utan måste ses som både en förutsättning för och en naturlig konsekvens av en förväntad, i och för sig önskvärd ökning av den internationella rörligheten hos arbetskraften. M e d beaktande av vad som anförts erbjuder, som beredningen också funnit, avgiftsfinansieringen icke några möjligheter till variationer betingade av konjunkturpolitiska eller andra socialförsäkringen ovidkommande skäl. Beredningens förord för ökade avgifter framstår som principiellt riktigt. Däremot ger beredningens diskussion av för- och nackdelar av egenavgift respektive arbetsgivaravgift knappast tillräckligt underlag för ett objektivt ställningstagande. Beredningens motivering för arbetsgivaravgiften h a r nämligen mer baserats på administrativa och tekniska synpunkter än på en ingående analys av de båda avgiftsformerna. I fråga om arbetsgivaravgiftens verkningar h a r beredningen i sina förslag utgått ifrån att en övervältring av avgifterna på de anställda i vart fall på lång sikt kommer att ske; med andra ord skillnaden i detta hänseende mellan arbetsgivaravgift och egenavgift skulle enligt beredningens uppfattning vara obetydlig. Sambandet mellan avgift och förmån framträder dock enligt vår mening avgjort mer påtagligt vid egenavgiften och detta samband får icke förloras. Ett övergivande av egenavgiftsmetoden och ett ställningstagande till förmån för arbetsgivaravgiften måste därför i övervägande grad betingas av hur avgifts- och skattesystemet i övriga delar utformas. Även om beredningens nyssnämnda antagande är teoretiskt riktigt är det nämligen uppenbart att näringslivet kommer att utsättas för starka påfrestningar under anpassningstiden. Metoden att genom lagstiftning relativt lång tid i förväg pålägga arbetsgivarna avgifter, som stegras vid vissa förutbestämda tidpunkter, innebär vidare en belastning i strävandena att i förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter åstadkomma lösningar, förenliga med en stabil samhällsekonomisk utveckling. De kostnadsbelastningar för arbetsgivarna och de häremot svarande ekonomiska förmånerna för löntagarna upp-

levs icke vid förhandlingstillfället som en del av förhandlingsresultatet, utan ses av löntagarparten som en förutbestämd inteckning i det utrymme, vilket kan stå till förfogande. Härigenom undanskyms det förhållandet, att också de förmånsförbättringar - d. v. s. den andra sidan av de nya avgifter, som föreslås skola belasta arbetsgivarna - måste ses som en del av förhandlingsresultatet. Av särskild vikt blir denna omständighet, när arbetsgivaravgifterna, såsom i detta fall, direkt är avsedda att ersätta tidigare utgående egenavgifter och inkomstskatter. Genom en sådan omläggning till arbetsgivaravgift erhåller sålunda löntagarna en större behållen kontant inkomst. V a d gäller den tekniska utformningen av förslaget till arbetsgivaravgift har denna helt anknutits till sättet för uttag av ATP-avgifter. Maximigränsen för avgiftsuttaget för grundskyddet har emellertid icke endast denna tekniska motivering utan är enligt vår mening också principiellt motiverad av avgiftens ändamål och särskilda karaktär. Såsom en ytterligare synpunkt på avgränsningen av underlaget för avgiften vill vi särskilt framhålla, att lönedelar över 7J4 gånger basbeloppet enligt ITP-överenskommelsen belastas av pensionsförsäkringskostnader. Vid utformningen av skatten p å fysiska personers inkomst samt av den indirekta beskattningen i omprövade delar bör m a n enligt vår mening utgå ifrån målsättningen att dessa skatter icke får snedvrida konkurrensförhållandena. Skatterna bör därjämte utformas så att avgifts- och skattesystemet som helhet främjar den ekonomiska utvecklingen. Synpunkter av denna karaktär anser vi böra beaktas i högre grad än som tidigare skett. Detta innebär emellertid icke i sak något avsteg från de grundläggande principer som legat bakom skattesystemens utveckling i Sverige och Västeuropa. V i avser härvid särskilt kravet på skatternas generella karaktär, vilken hittills främst varit motiverad av skatteförmåge- och likformighetssynpunkter men numera även därav att skatte- och avgiftssystemet med hänsyn till det mycket betydande uttaget annars lätt kunde allvarligt snedvrida konkurrensförhållandena, här uppfattade i vidaste mening. Våra dagars mycket höga skattetryck skulle, därest skatternas generella karaktär icke upprätthålles, allvarligt försämra möjligheterna för ekonomisk tillväxt. Även om det icke är möjligt att generellt

424 ge skattesystemet en sådan utformning att den ekonomiska tillväxten i väsentlig grad befrämjas kan m a n dock undvika alltför markerade negativa effekter av snedvridningskaraktär genom att ge det en i möjligaste mån generell utformning. Härigenom tillgodoses också välfärdsekonomiska synpunkter. Vad nu anförts har avseende å det permanenta regelsystemets utformning. T e m porära avsteg från dessa principer motiverade exempelvis av konjunkturpolitiska skäl kan visserligen tänkas, men sådana skäl bör enligt vår mening icke tillåtas föranleda bestående avsteg från huvudregeln om skattesystemets likformighet och skatternas generella karaktär. Avvägningen av inkomstskatteskalans progressivitet måste givetvis alltid bli en kompromiss mellan skilda synpunkter. I dagens läge och för överskådlig tid framåt bör härvid avgörande vikt läggas vid arbetskraftssituationen. Den fulla sysselsättningen har i väsentliga hänseenden undanröjt skälen för progressiviteten. Vid utformningen av skattesystemet behöver icke längre hänsyn tas till att en låg inkomst kan vara förorsakad av bristande arbetstillfällen. Det finns inte längre i vårt land någon mera betydande grupp av inkomsttagare vilkens inkomstnivå mera väsentligt understiger genomsnittsinkomsten på grund av att sysselsättningsmöjligheter saknas eller att näringslivet är ofullständigt utvecklat. De fall av låg årsinkomst, som fortfarande förekommer, är huvudsakligen betingade av andra individuella orsaker av en sådan karaktär, att de icke motiverar en omfördelning av skattebördan från dessa grupper av inkomsttagare till sådana personer, vilkas inkomst överstiger genomsnittsinkomsten. Arbetskraftssituationen i vårt land för de närmaste 10 å 15 åren kommer enlisjt verk-

ställda utredningar att kännetecknas av ett praktiskt taget konstant arbetskraftsutbud även om man räknar med en fortsatt kraftig höjning av gifta kvinnors yrkesintensitet och en fortsatt nettoimmigration av samma storleksordning som hittills. Detta belyses av en undersökning om arbetskraftstillgången fram till 1980, som utförts av Arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut. I denna uppskattades nettoimmigrationen till 10 000 personer årligen. Även om m a n räknar med en ökad yrkesverksamhetsgrad hos kvinnorna, t. ex. 70 procent av de gifta i åldern 40-49 år mot nu något över 50 procent, visar det sig att hela den antalsmässiga ökningen av arbetskraften under den bedömda tiden faller på de gifta kvinnorna medan däremot antalet män och ogifta kvinnor minskar. Omräknas antalet sysselsatta till årsarbetare - varvid de yrkesverksamma gifta kvinnornas antal beräknas till 70 procent och de ogiftas till 80 procent - får man ett konstant antal årsarbetare -i 3,4 miljoner - för hela prognosperioden. Dessa siffror kan sedan påverkas genom efterfrågetrycket. V a d nu anförts belyses av nedanstående tabell. Samtidigt förutses en betydande ökning av den passiva delen av befolkningen främst pensionärer innebärande en förskjutning i ogynnsam riktning av relationen mellan passiva och aktiva. I ett sådant läge framstår med särskild styrka det angelägna i att beskattningen icke mera påtagligt d ä m p a r arbetsviljan. Vi vill hårdare än Allmänna skatteberedningen understryka betydelsen av att arbetsinsatser icke motverkas genom en progression, som stora grupper medborgare uppfattar som icke rimlig. Försämringen av penningvärdet har vidare medfört att progressionen även vid relativt måttliga inkomster nått en styrka, som icke varit avsedd vid

Tillgång på arbetskraft (i 1 000-tal) Kvinnor År

1960 1965 1970 1975 1980

Män

2 288,7 2 334,3 2 324,5 2 306,5 2 300,0

Totalt gifta

ogifta

samtliga

655,1 826,1 934,2 1 025,0 1 088,5

587,2 585,4 506,2 438,0 402,2

1 242,3 1 411,5 1 440,4 1 463,0 1 490,7

3 531,0 3 745.8 3 764,9 3 769,5 3 790.7

425 tidpunkten för skatteskalornas fastställande av riksdagen. Verkningarna för framtiden av den sålunda icke avsedda progressionsskärpningen skulle, om de blev bestående, bli synnerligen allvarliga. Vi finner därför riktigt att som beredningen föreslagit nu företa en sänkning av den statliga inkomstskatten och en ökning av det proportionella inslaget i skatte- och avgiftssystemet. Allmänna skatteberedningen har genom sina statistiska utredningar klarlagt vilka svårigheter som vid bibehållet skattetryck föreligger att genomföra en väsentlig sänkning av den personliga inkomstskatten. Trots beredningens i och för sig betydande förslag, som innebär att den statliga inkomstskatten för fysiska personer minskas med en femtedel, kommer marginalskatterna även för mindre och medelstora inkomster att alltj ä m t vara mycket betydande. Vi är väl medvetna om att en kraftigare övergång i ett steg till indirekt beskattning än den beredningen förordar icke är praktiskt möjlig men vi vill samtidigt uttala, att den tekniska utformningen av den föreslagna generella indirekta skatten möjliggör ytterligare omfördelningar i framtiden. Även om så sker, finner vi det erforderligt att den inkomstförstärkning, som staten erhåller till följd av realinkomstökningen, utnyttjas för att åstadkomma sänkningar av progressionen. Icke endast den inflatoriska effekten måste elimineras utan alla möjligheter till ytterligare sänkning av progressionen måste tillvaratas. Vi är av den bestämda uppfattningen att en sänkning av progressionen kommer att medföra gynnsamma verkningar på arbetsviljan och därmed på arbetskraftsutbudet. Vidare kan en dylik sänkning nu och framdeles stimulera det privata sparandet. Därjämte bör uppmärksammas att inkomstskattens nuvarande struktur och höjd icke möjliggör andra tekniska lösningar än de traditionella. Sålunda är t. ex. ett system, enligt vilket skatteberäkningen sker med beaktande av antalet konsumtionsenheter endast ett teoretiskt alternativ i dag. Den kritik som i den allmänna debatten ävensom inom Skatteberedningen riktas mot inkomstskattens verkningar i skilda hänseenden såsom olika tröskeleffekter kan vidare över huvud taget icke beaktas, om icke progressionen ytterligare sänkes.

ten dess rätta uppgift i systemet, nämligen att ingå som en komponent i fysiska personers beskattning. Skatten kan av tekniska skäl 1 icke fylla och bör därför ej heller fylla någon inkomstomfördelande uppgift. E n sådan uppgift bör enbart tillkomma den personliga inkomstskatten. Samordningen mellan avgifter, indirekta skatter och inkomstskatten är vidare endast möjlig, om den indirekta skatten utformas som en generell konsumtionsskatt. Men även från andra utgångspunkter finner vi, att valet av indirekt skatt bör utfalla till förmån för en generell konsumtionsskatt. Som tidigare anförts är det enligt vår mening väsentligt från marknadshushållningssynpunkt att skatterna h a r en generell utformning och att deras biverkningar begränsas så att konkurrensförhållandena icke ogynnsamt påverkas. Vi tar sålunda bestämt avstånd ifrån indirekta skatter med kumulativ karaktär. Indirekta skatter med kumulativa drag innehåller nämligen ett dirigistiskt moment, mer eller mindre markerat, men alltid med väsentliga snedvridningar som följd. Vid ett flertal tidigare tillfällen har vi påtalat det felaktiga i att belasta näringslivets investeringar, förbrukningsartiklar och energianvändning. Denna kritik har Skatteberedningen beaktat. Vi finner vidare att beredningen även med sin kortfattade redovisning av skälen mot bruttoomsättningsskatten övertygande visat de negativa verkningarna av en dylik skatt. Utgångspunkt för konstruktionen av den generella indirekta skatten måste som beredningen också hävdat vara, att konkurrensförhållandena mellan olika företagsformer samt mellan integrerade och icke integrerade företag ej påverkas. Lika väsentligt är att denna beskattning icke förändrar det svenska näringslivets konkurrensläge i förhållande till utländska varor på hemmamarknaden och på världsmarknaden. Utvecklingen av den svenska exporten visar att exportandelen till Västeuropa ökar. Denna marknad kommer även framdeles att vara den för Sverige mest betydelsefulla, även om en väsentlig ökning av exporten på andra marknader är nödvändig. Vid utformningen av den svenska indirekta beskattningen är det av särskild vikt att beakta den handelspolitiska utvecklingen på kontinen1

Även valet av indirekt skatt måste bestämmas av ovan framförda allmänna synpunkter på avgifts- och skattesystemet. Vi finner att Skatteberedningen givit den indirekta skat-

Verkställda utländska utredningar visar att en progressiv konsumtionsskatt är ytterligt komplicerad i såväl tekniskt hänseende som tillämpningen och en dylik skatteform är redan till följd härav orealistisk.

426 ten. I det följande skall vi något uppehålla oss vid den sannolika utvecklingen inom EEC under de närmaste åren. Fem år före den ursprungligen utsatta dagen eller redan den 1 januari 1966 skall medlemsländerna i den europeiska ekonomiska gemenskapen - enligt ett nyligen avgivet förslag av den europeiska kommissionen - helt anpassa sina nationella tullsatser till den yttre gemensamma tullunionstaxan. En sådan anpassning medför omfattande tullhöjningar i förbundsrepubliken Tyskland och Beneluxländema, vilka tillsammans svarar för 72 % av den totala EEC-importen av förädlade industriprodukter från Sverige. Sakläget är i korthet följande. Om vi förutsätter att i utgångsläget Frankrike och Italien på en hypotetisk vara hade 30 % värdetull samt Tyskland och Benelux 10 %, skulle den gemensamma unionstaxan komma att innefatta en tull av 20 %. Enligt Romfördraget skulle den första anpassningen ske den 1 januari 1962 och medföra att de franska och italienska tullarna sänktes till 27 % och de i Tyskland och Benelux höjdes till 13 %. Denna anpassning skedde emellertid redan den 1 januari 1961 och medförde, att Frankrike och Italien sänkte tullen till 25,8 % och att Tyskland jämte Benelux höjde till endast 11,8 %. Detta sammanhängde med att man tillgrep en provisorisk riktpunkt för tullanpassningen, vilken var 20 % lägre än den yttre gemensamma tulltaxans nivå. Enligt Romfördraget skulle den andra anpassningen äga rum den 1 januari 1966, varvid högtulländerna skulle gå ned till 24 % och lågtulländerna höja till 16%. Anpassningen skedde emellertid redan den 1 juli 1963, varvid högtulländerna sänkte till 21,6% och lågtulländerna höjde till endast 13,6 %. Även för denna förändrade kalkyl hade man bibehållit den med 20 % reducerade tulltaxan som riktpunkt, men det bestämdes, att denna koncession mot utomstående icke skulle fortsättas efter den 1 januari 1966, såvida icke något nytt beslut träffades. Kommissionens nu föreliggande förslag innebär alltså i detta hypotetiska exempel, att den sista anpassningen, vilken enligt Romfördraget skulle äga rum den 1 januari 1970, nu skall genomföras redan den 1 januari 1966, varvid högtulländerna skulle reducera sina tullar från 21,6 till 20 % under det att iågtulländema Tyskland och Benelux skulle höja sina från 13,6 till 20 %. Den sista höjningen i dessa våra viktigaste

kundländer inom EEC skulle alltså motsvara 6,4 procentenheter eller V/2 gång mera än vad de båda första höjningarna medfört tillsammans. Den 1 januari 1966 skulle alltså tullskyddet omkring Tyskland och Benelux vara dubbelt så högt som den 31 december 1958 och 50 % högre än den 31 december 1965. Den tullförhandlingskonferens som nu pågår i GATT torde icke bli färdig i så god tid, att den kan ändra det föreslagna genomförandet av den oreducerade unionstulltaxan omkring EEC. USA har i lag föreskrivit, att eventuella tullsänkningar skall genomföras över en femårsperiod genom gradvisa reduktioner. Det är uppenbar risk för att EEC följer denna metod i syfte att upprätthålla reciprocitet under säkningsperioden. Detta medför, att de beslutade reduktionerna icke kan ha genomförts fullt ut förrän antagligen någon gång under 1970. Målet för GATT-förhandlingarna är att införa en halvering av industriländernas tullskydd. Mycket få räknar i dag emellertid med en så kraftig tullreduktion. Sannolikheten torde ligga någonstans mellan ett fullständigt misslyckande, varvid inga tullsänkningar genomförs, och en 25 % reduktion, vilket skulle nedbringa EEC-taxan till 15 % i det angivna exemplet. Under alla förhållanden måste man räkna med att tullarna runt lågtulländerna i EEC omkring år 1970 är högre än vad de är i dag eller den 31 december 1965. Under den angivna perioden kan vidare i vart fall Västtyskland förutsättas övergå till en neutral indirekt skatt, vilket även är ägnat att försämra läget för svensk produktion. Redan vid oförändrad total skattebelastning torde detta i många fall gynna de företag, med vilka svenska företag har att konkurrera. Även detta förhållande är ägnat att försämra läget för svensk industri. För den framtida bedömningen måste även beaktas kommissionens förslag till harmonisering av den indirekta beskattningen och därmed övergång till en gemensam mervärdeskatt. Dessa förhållanden av helt avgörande betydelse för den svenska exportindustrins konkurrensläge utgör i och för sig tillräckliga skäl för en omläggning av den indirekta beskattningen till en konsumtionsskatt av mervärdeskattetyp. Vad särskilt gäller konkurrensen på hemmamarknaden mellan importerade varor och här i landet producerade är det lika viktigt som i fråga om exporten

427 att åstadkomma likformiga konkurrensförhållanden. Nuvarande indirekta skattesystem missgynnar de inhemska företagen och vid ett ökat skatteuttag i oförändrade former skulle denna verkan få synnerligen allvarliga konsekvenser. Vi finner därför att en mervärdeskatt, utformad p å sätt beredningen föreslagit, bör ingå i det framtida skattesystemet. Beredningens slutsatser äger giltighet även om det varit fråga om att reformera endast den indirekta beskattningen. Vi delar den av beredningen uttalade principiella uppfattningen i fråga om nödvändigheten av att avskaffa de i betänkandet behandlade punktskatterna. Vi anser emellertid också, att bilaccisen, som inte har något samband med vägbeskattningen, i princip bör avvecklas. Även ett slopande av punktskatterna förutsätter övergång till mervärdeskatt, eftersom endast en konsumtionsskatt av denna typ har tillräcklig avkastningsförmåga. Vid bedömningen av Skatteberedningens förslag sedda som en helhet anser vi oss böra tillstyrka desamma, även om de icke i alla avseenden motsvarar vad vi anser som önskvärda reformer eftersom näringslivet därigenom kommer att utsättas för starka påfrestningar. Härtill kommer att företagen får påta sig en betydande administrativ uppgift. Vi anser att det är helt uteslutet att övergå till en arbetsgivaravgiftsfinansiering utan att samtidigt den direkta och den indirekta beskattningen omlägges på sätt beredningen förordat. Vid detta vårt ställningstagande utgår vi som tidigare anförts från såsom helt givet att progressionen framdeles skall minskas ytterligare samt att förmögenhetsskatten nu justeras i enlighet med beredningens förslag och därutöver vidare utredes av beredningen. Avgörande för vårt tillstyrkande i princip av de framlagda förslagen är vidare, att omläggningen av den indirekta beskattningen i sin helhet sker snarast, d. v. s. vid den tidpunkt beredningen förordat. Ett uppskov anser vi av tidigare anförda skäl icke försvarbart. V a d härefter angår arbetsgivaravgiftens införande vill vi betona, att en arbetsgivaravgift av avsedd storleksordning, 4 å 4^2 procent av lönesumman, av såväl samhällsekonomiska som företagsekonomiska skäl uppenbarligen icke kan införas i ett enda steg. En övergångsperiod omfattande ett flertal år är nödvändig. På denna punkt råder icke någon meningsskiljaktighet mel-

lan Skatteberedningens majoritet och reservanterna. Redan uppbyggandet av den allmänna tilläggspensioneringen innebär en successiv stegring av arbetsgivarna åvilande avgifter oberoende av det ekonomiska läget vid varje särskilt tillfälle. Skatteberedningen föreslår ett successivt införande av ännu en arbetsgivaravgift av en sådan storlek, att den genomsnittliga ökningen av avgiftsbelastningen vart och ett av de fem åren 1966-1970 skulle bli 1,3 procentenheter. En så kraftig kostnadsstegring måste inge de allvarligaste betänkligheter och skulle över huvud taget icke kunnat komma i fråga, om beredningen räknat med konstant penningvärde under perioden. Möjligheten att genomföra beredningens förslag bygger helt på förutsättningen av en fortsatt internationell inflation, innebärande pris- och kostnadsstegringar i samma takt som hittills i våra viktigaste konkurrentländer. Det vanskliga i att - för så lång tid framåt som det här är fråga om - binda sitt handlande vid en sådan förutsättning är uppenbart. Å andra sidan kan en kortare och därmed mer överblickbar övergångsperiod icke rekommenderas. Möjligheten att på ett mjukl sätt och utan störningar för sysselsättning eller betalningsbalans infoga de nya arbetsgivaravgifterna i pris-lönesystemet är helt beroende av att införandet sker successivt och i jämförelsevis små steg. Grundproblemet härrör sålunda ur den omständigheten att m a n genom ett enda beslut vid en viss tidpunkt vill genomföra en så pass omfattande omläggning av det totala skatte- och avgiftssystemet, som nu föreslås. Med hänsyn till de fördelar i andra hänseenden, som en sådan omläggning innebär, nödgas man acceptera den valda uppläggningen. Beträffande takten i arbetsgivaravgiftens införande under den femåriga övergångsperioden eller med andra ord storleken av de särskilda stegen är en j ä m n fördelning på vart och ett av de fem åren i sig själv att föredraga. Inga särskilda fördelar står att vinna exempelvis med att göra det första steget större än de övriga. Såväl önskemålet om en möjligast mjuk inpassning av arbetsgivaravgifterna i pris- och lönesystemet som rent förhandlingstekniska synpunkter talar för en j ä m n övergång. Emellertid har beredningens majoritet med hänsyn till önskemålet att genomföra så stor del av det samlade förslaget som möjligt redan under det första övergångsåret funnit övervägande skäl tala för en ojämn fördelning av avgiftssteg-

428 ringen, så att denna det första övergångsåret blir väsentligt högre än de följande åren. Många av de reformförslag som ingår i det samlade förslaget är såsom vi tidigare anfört så angelägna, att ett uppskov icke kan accepteras. Under förutsättning att Skatteberedningens samlade förslag till omläggning av skatte- och avgiftssystemet kan genomföras utan dröjsmål, kan den av majoriteten föreslagna trappan för avgiftsstegringen biträdas. Vi övergår härefter till att granska de skilda delarna av Skatteberedningens förslag. Avgiftsfinansiering av grundskyddet Som framhållits av beredningen uppnås ej alltid full överensstämmelse mellan å ena sidan en individuellt beräknad pensionsgrundande inkomst som skall tillgodoräknas den försäkrade och å andra sidan de lönedelar som ingår i arbetsgivarens avgiftsunderlag och som följaktligen är bestämmande för avgiftens storlek. Vi finner det angeläget att detta rättas till och anser således att reglerna bör ges sådan utformning att full överensstämmelse ernås. I all synnerhet framstår det som otillfredsställande att arbetsgivaravgift skall behöva erläggas för arvoden från andra arbetsgivare, då en arbetstagare redan intjänar en fullständig pensionsgrundande inkomst hos sin huvudarbetsgivare. Vi kan ej heller acceptera att enskilda arbetsgivare skall erlägga arbetsgivaravgift för arbetstagare med bruttosamordnade tjänstepensioner. Sådana arbetstagares pensionsstandard kommer i övervägande antalet fall icke atl påverkas av den erlagda arbetsgivaravgiften. Detta gäller såväl för de fall, då arbetstagarna i fråga innehar sina statliga respektive kommunala befattningar och dessutom hai en bisyssla hos en enskild arbetsgivare, som för de fall, då en sådan arbetstagare med låg pensionsålder erhållit ny anställning på den privata arbetsmarknaden. En viktig synpunkt på utformningen av reglerna för avgiftsunderlaget är den administrativa enkelheten, ej minst i vad rör arbetsgivarnas uppgiftslämnande. Genom den successiva utbyggnaden av socialförsäkringssystemet har reglerna om avgiftsunderlaget i de olika socialförsäkringsgrenarna blivit oenhetliga. Arbetsgivarnas börda med att lämna uppgifter till olika myndigheter har bl. a. på grund härav ökat avsevärt under senare år. En större grad av förenhetligande av de olika uppgifter, som arbetsgivarna

har att lämna, bör eftersträvas. Detta kan ske genom att avgiftsunderlagen i viss omfattning samordnas. Vidare bör en enhetlig övre åldersgräns genomföras, vilken bör sättas till 65 år. Arbetsgivaravgift bör sålunda ej uttas för anställda som vid årets ingång fyllt 65 år. Vi vill framhålla, att möjliga förenklingar inte får medföra en ökad total avgiftsbörda för arbetsgivarna. Mot bakgrund av det anförda hemställer vi, att ovan angivna och liknande frågor blir föremål för ytterligare utredning med syfte att samordna förmåns- och avgiftssidan. I en sådan utredning bör självfallet representanter för arbetsgivarna ingå. Inkomstbeskattningen Vi har tidigare vid upprepade tillfällen framhållit de risker för allvarliga skadeverkningar på näringslivet, som en alltför kraftig ansvällning av statens och kommunernas utgifter kan medföra. Vi har också i tidigare sammanhang konstaterat att under en lång följd av år de skattemedel, som erfordras för att täcka det allmännas utgifter, inte endast stigit i absoluta tal utan även efter hand tagit en allt större procentuell andel av bruttonationalinkomsten i anspråk. U n d e r perioden 1948-1963 har denna andel successivt stigit från 22,5 till 33,7 procent. D å denna utveckling gått jämsides med att företagens möjligheter att genom självfinansiering tillgodose sitt behov av kapital för förnyelse och utveckling har begränsats kan det befaras, att tillflödet under de framförliggande åren av dylikt kapital kommer att minska. O m åtgärder inte vidtas i tid kommer sannolikt en automatisk utgiftsstegring såväl i absoluta som relativa tal att inträffa även i framtiden, eftersom statens utgifter erfarenhetsmässigt anpassas till de ökade skatteintäkterna. Det nuvarande skattesystemet är så konstruerat, främst då det gäller den direkta beskattningen, att staten vid ett fallande penningvärde får större inkomster genom att progressionen får verkan på ett större sammanlagt inkomstbelopp. Denna omständighet betyder givetvis också att medborgarna får en real skatteskärpning, även om deras realinkomster inte undergått någon förändring. Det är från denna synpunkt av utomordentlig vikt att under den ifrågasatta övergångstiden för reformens genomförande full hänsyn tas till den fortlöpande inflationen. Även om denna blir kraftigare

429 än vad utredningen räknat med, bör skatteskalor och grundavdrag ändras i takt med penningvärdeförsämringen. I och med att systemet är i full kraft måste garantier skapas för att penningvärdeförsämringen inte automatiskt medför en ökad skattebelastning. Detta kan ske genom att ett system för indexreglering av skatteskalor och grundavdrag införs. Beredningen, som uttalat sin principiella anslutning till tanken på att införa en sådan indexreglering, har ansett att frågan bör allvarligt prövas. Vi vill starkt understryka angelägenheten av att frågan tas u p p under Skatteberedningens fortsatta arbete och ges en konstruktiv lösning. Emellertid stiger statens skatteinkomster även av andra orsaker än penningvärdeförsämringen. Av den realinkomstförbättring som kan påräknas tar nämligen staten på grund av den statliga inkomstskattens inslag av progressivitet ut en ökad andel i skatt. Den progressiva skatten, uttryckt i procent av nationalinkomsten i fasta priser, kommer således ständigt att öka. Det totala skattetrycket i Sverige har nu nått en sådan höjd att värt land befinner sig bland de länder, som har den högsta totala skattebelastningen. Bland annat på grund av utbyggnaden av den allmänna tilläggspensioneringen kommer en ytterligare stegring att ske, om skatteuttaget i övrigt behålles oförändrat. Enligt vår bestämda uppfattning bör någon stegring härutöver inte äga rum, utan de samhälleliga utgifterna disponeras och omfördelas på ett sådant sätt, att de mest angelägna anspråken kan tillgodoses inom ramen för nuvarande procentuella andel av bruttonationalinkomsten. Ett minimikrav är att progressionen mildras i takt med realinkomstförbättringen. Vi har den uppfattningen, att i den mån och så snart som samhällsekonomiskt utrymme föreligger för en skattesänkning denna bör genomföras och då främst avse den direkta beskattningen. Vi har i det föregående understrukit att väsentliga brister i vårt skattesystem är att finna inom den direkta beskattningens område. Det förslag, som Allmänna skatteberedningen framlagt, där en omfördelning sker från direkt beskattning till indirekt beskattning, medför -, om m a n tar hänsyn till barnbidragen såsom en negativ skatt - reella skattesänkningar endast för gifta med barn. Därvid har jämförelse gjorts med det skattetryck som avsetts vid nuvarande skatteskalors antagande. För övriga grupper gifta utan barn och ensamstående - blir det

i flertalet fall skattehöjningar, om man utgår från nyssnämnda jämförelse, i andra fall en oförändrad situation och i enstaka inkomstlägen någon skattesänkning. I stort innebär förslaget att m a n för inkomstbeskattningens del undanröjer de negativa verkningar, som penningvärdeförsämringen haft på skattetrycket under senare år. Beredningen har diskuterat olika principer för skattebördans fördelning, vilka är av intresse vid utformningen av inkomstbeskattningen och bestämmandet av dess höjd. Därvid har beredningen liksom fallet är i flertalet skattesystem utgått från skatteförmågeprincipen. Det är emellertid omöjligt att med denna princip som utgångspunkt dra andra slutsatser än att under i övrigt lika omständigheter en skattskyldig med högre inkomst skall betala större skatt än den som har lägre inkomst. Däremot utsäger principen ingenting om hur mycket större skattebelastningen skall vara. Det är således inte ens möjligt att motivera progressiviteten i den statliga inkomstbeskattningen med hänvisning till denna princip. Beredningen har givetvis varit medveten om att skatteförmågeprincipen endast ger en allmän vägledning för bestämmandet av skattesatserna men ej mer. Frågan om och i vilken m å n en progressiv beskattning skall upprätthållas blir därför beroende av i vad mån en inkomstutjämning anses böra ske via beskattningen. Svaret måste bli föremåi för ett rent politiskt bedömande, varvid emellertid en rad olika faktorer måste beaktas. Beredningen har själv pekat på många sådana omständigheter. Vi har inledningsvis åberopat några och återkommer senare till andra förhållanden, som bör beaktas i detta samman» hang. Klart torde emellertid vara att den bedömning, som hittills gjorts i de politiska instanserna, endast i mycket begränsad omfattning tagit intryck av sådana faktorer. Beaktas bör att en inkomstomfördelning sker i samhället även på annat sätt än genom inkomstbeskattningen. Genom de olika transfereringarna på framför allt det sociala området kommer nämligen den bild m a n får, om man endast tar hänsyn till verkningarna av beskattningen, att i hög grad modifieras. Någon utredning hur transfereringarna verkar har beredningen inte förebragt. Så mycket torde emellertid vara klart, att ett fullt hänsynstagande till transfereringarnas effekt skulle väsentligt förändra bilden. I och för sig torde det vara riktigt, såsom

430 beredningen funnit, att om man genom beskattningen vill åstadkomma en inkomstomfördelning, bör detta ske genom användande av en enda skattefcrm, varvid givetvis inkomstbeskattningen i första hand kommer ifråga. Att använda avgifter eller en generell indirekt skatt för ett sådant syfte är som vi tidigare framhållit direkt olämpligt. Beredningen har, då det gäller konstruktionen av den statliga inkomstskatten, följt den sedan länge i Sverige tillämpade tekniken. En uppdelning har således liksom tidigare skett mellan ensamstående, gifta och gifta med barn. Beredningen har diskuterat en övergång till ett system med beskattning per konsumtionsenhet, men inte ansett sig i detta läge kunna förorda en sådan ändring. Vi kan instämma i beredningens slutsats, eftersom en sådan omläggning med hänsyn till det nuvarande skattetryckets höjd skulle medföra så kraftiga omfördelningseffekter, att den inom breda folklager inte skulle anses godtagbar. Det är emellertid av utomordentlig betydelse att skattetrycket successivt nedbringas till en sådan nivå, att omläggningar av denna art kan allvarligt övervägas i framtiden. Beredningen har således byggt på rådande ordning med grundavdrag och en progressiv skatteskala, vars såväl lägsta som högsta skattesats överensstämmer med de nuvarande. Då det gäller grundavdragen har beredningen tagit hänsyn till de nya rön, som gjorts i samband med den av statistiska centralbyrån vidtagna undersökningen av de mindre inkomsttagarnas reala läge. Detta har medfört att den höjning, som Skatteberedningen föreslår av grundavdragen, reellt sett är förhållandevis liten - endast ungefär 10 procent av grundavdragens belopp. Vi tillstyrker den föreslagna höjningen, även om det av många skäl kan ifrågasättas - vilket också skett i en av herrar Meidner och Nilstein avgiven reservation om någon höjning över huvud taget bör komma till stånd utövar vad som betingas av penningvärdeförsämringen. Delvis torde det vara hänsynen till den kommunala beskattningen och önskemålet att ha ett för statlig och kommunal taxering gemensamt grundavdrag som föranlett den föreslagna höjningen. Med det system för beaktande av existensminimifallen, som nu under mer än ett decennium praktiserats i Sverige, kommer emellertid de fall då skatteförmågan är obefintlig att beaktas. Härjämte föreligger

naturligtvis ett praktiskt behov av att inte beskatta alltför låga inkomster. E n framtida försvagning av grundavdragets reella verkan skulle möjliggöra en utvidgning av det proportionella skiktet och även ge utrymme för en minskning av progressionen. I likhet med beredningen finner vi vidare, att det inte är möjligt att i nuvarande statsfinansiella läge sänka skattesatsen i det första proportionella skiktet. Vi förutsätter då att grundavdragen höjs i enlighet med vad utredningen föreslagit. En sådan sänkning av skattesatsen, vilken föreslagits i nyssnämnda reservation, framtvingar ett ökat skatteuttag på andra områden. Främst skulle då en höjning av den föreslagna skattesatsen för mervärdeskatten komma i fråga. Emellertid anser vi inte att det av samhällsekonomiska hänsyn är lämpligt att nu genomföra en sådan höjning. En sänkning av skattesatsen i det första proportionella skiktet nu skulle försvåra en såsom önskvärd bedömd vidgning av detta skikt i framtiden. Det skulle också få till följd att möjligheterna minskas att göra övergången mellan det proportionella skiktet och de fortsatta progressiva skikten smidig. Vi har i många skilda sammanhang påpekat de skadeverkningar i olika hänseenden som progressionen i den statliga inkomstskatteskalan medfört och alltjämt medför. Vi skall inte nu återupprepa dessa invändningar så mycket mindre som beredningen i betänkandet redovisat de faktorer, som vi därvidlag tillmätt betydelse. Av intresse i detta sammanhang är emellertid att beakta vad som anförts i ett betänkande, som en av norska stortingets finanskommitté tillsatt utredning framlade i våras. Denna utredning (skatteprogresjonsutvalget) hade till uppgift att undersöka om skatteprogressionen tillfredsställde allmänna rättvisekrav. Kommittén framlade ett förslag till betydande sänkning av marginalskatterna i inkomstskatteskalan. Den norska kommittén har sökt utröna, om det är lämpligt att fördela skatterna med hänsyn till den ekonomiska bärkraften och om inkomsten är användbar som mätare på denna bärkraft. Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att den skattepliktiga intäkten, sådan den framkommer vid taxeringen, i vissa fall ger en vilseledande bild av skattebetalarens verkliga inkomstförhållanden. Möjlighet föreligger inte att ta hänsyn till de många olika förhållanden som utöver inkomsten kan påverka en persons

431 skatteförmåga. J u starkare progressiviteten är desto kraftigare blir de avvikelser från likformighetsprincipen som dessa omständigheter innebär. Kommittén har därför dragit den slutsatsen att mätmetodens svagheter påkallar en modifikation då det gäller graden av progressivitet. Kommittén har vidare tagit u p p de olika skäl som anförts för och emot progressiviteten. K o m m i t t é n bekräftar att progressionen på en rad områden har skadeverkningar. M a n framhåller således att progressionen i vissa situationer kan antas verka h ä m m a n d e på viljan till arbetsinsatser och att detta i särskilt hög grad gäller personer, som är högt kvalificerade specialister och vilkas insats kan vara av stor betydelse för det allmänna. Vidare antar kommittén att progressionen h a r en negativ inverkan på arbetskraftens rörlighet och att den h ä m m a r de egna företagens konkurrensförmåga när det gäller att dra till sig specialister, beträffande vilka det råder internationell konkurrens. K o m m i t t é n räknar inte med att det föreligger något påvisbart samband mellan skatt och löner ifråga om det stora flertalet löntagare, men väl när det gäller högre inkomsttagare. Löner och arvoden fastställs nämligen delvis med hänsyn till vad som återstår efter skatt. Kommittén har också understrukit progressionens psykologiska verkningar. Den omständigheten att progressiviteten uppfattas som en orättfärdighet medför, att den skapar missnöje hos många av dem som betalar progressiv skatt. Den offentliga debatten om skatteprogressionen har särskilt tillspetsats med hänsyn till de höga skattesatserna. Det är ur samhällets synpunkt inte önskvärt att stora grupper känner sig starkt orättfärdigt behandlade och ger så kraftigt uttryck för det i den offentliga debatten. En dämpning av progressiviteten skulle förmodligen bidra till att större grupper än i dag skulle acceptera den progressiva beskattningen. Utöver vad den norska kommittén framfört bör erinras om den verkan progressiviteten har vid ojämna årsinkomster. En rationell lösning av denna fråga torde knappast kunna åvägabringas, om inte en väsentlig lindring i progressiviteten genomförs. Detsamma gäller, då inkomsterna är förhållandevis höga och koncentrerade till ett fåtal år, vilket fallet är med t. ex. inkomster som åtnjuts av akademiker och andra yrkesgrupper med kvalificerad utbildning. Beaktas bör också att de höga marginalskattesat-

serna drabbar inte endast normala inkomster utan även inkomster som förvärvas genom extra arbetsinsatser, under fritid etc. För att ernå en sådan lösning av sambeskattningsfrågan, som kan förväntas bli omfattad av flertalet skattskyldiga, är vidare en väsentlig lindring av progressionen nödvändig. Vi vill därjämte ånyo understryka det inledningsvis gjorda konstaterandet att hela problemet med progressiviteten kommit i ett nytt läge till följd av den fulla sysselsättningen, den framtida arbetskraftsbristen och den förändrade proportionen mellan aktiva och passiva personer. Ett önskemål som följaktligen i största möjliga utsträckning bör förverkligas är, att det proportionella skiktet skall omfatta så stor del av antalet skattskyldiga som möjligt. Därvidlag måste konstateras att beredningen inte lyckats uppnå det resultat, som erhölls genom 1952 års skattereform. År 1953 föll nämligen 75 procent av alla gifta inkomsttagare och 68 procent av alla ensamstående inom det proportionella skiktet. Motsvarande siffror för år 1964 är 52 respektive 57 procent. O m de av beredningen föreslagna högre grundavdragen införs men gällande skatteskalor tillämpas år 1970, skulle för detta år talen bli 33 respektive 47 procent. Enligt beredningens förslag om ändrade grundavdrag och ändrade skalor skulle, med tillämpning av de av beredningen antagna beräkningsgrunderna, år 1970 50 procent av alla gifta inkomsttagare och 57 procent av samtliga ensamstående falla inom det proportionella skiktet, d. v. s. den år 1964 rådande fördelningen i stort sett bibehållas oförändrad. Oavsett vilken form av uppbördssystem som kommer att tillämpas i framtiden - om en definitiv källskatt införs eller ej - är det starkt motiverat att det proportionella skiktet breddas. Önskvärt är att det första proportionella skiktet omfattar gifta till och med en beskattningsbar inkomst av 24 000 kronor, motsvarande ca 35 000 kronors årsinkomst, och ensamstående u p p till 12 000 kronors beskattningsbar inkomst. En sådan breddning skulle få till följd att år 1970 nära 75 procent av alla gifta samt 71 procent av alla ogifta skattskyldiga föll inom det proportionella skiktet, d. v. s. i stort sett skulle samma resultat ernås som genom 1952 års skattereform. Skattebortfallet för att få en sådan fördelning är emellertid så betydande - omkring en miljard kronor - att detta mål knappast kan nås i samband med förevarande reform.

432 De fortsatta strävandena bör emellertid inriktas på att uppnå ett sådant resultat så snart ske kan. Vidare bör i samband med en sådan breddning av det proportionella skiktet en sänkning ske av skattesatserna även i övriga skikt. Det är givetvis angeläget att den progressionsstegring som sker begränsas i största möjliga utsträckning, så att inte marginalskatteeffekten blir alltför markerad. Vi hyser den uppfattningen att några bärande skäl inte föreligger att ha lika progressiva skalor i framtiden som de vi haft alltsedan 1948. Internationellt sett är det mycket ovanligt med en högsta skattesats, när det gäller inkomstbeskattningen, på 65 procent. T v ä r t o m har strävan varit i de västeuropeiska länder, som utgör våra viktigaste handelspartners, att begränsa progressiviteten och inte ta ut högre skatt än med 50 å 55 procent på någon del av inkomsten. Samtidigt har ofta en begränsning skett på så sätt att den totala skatten inte får överstiga halva inkomsten. Belysande är de tabeller, som intagits i den förut omnämnda norska kommitténs betänkande. Vi föreslår en successiv sänkning av den högsta skattesatsen till nyssnämnda nivå. Genom en sådan åtgärd, vilken statsfinansiellt sett är oväsentlig, kan progressionsstegringen ske i ungefär samma takt som enligt de av utredningen föreslagna skalorna. Med hänsyn till den arbetskraftssituation, som kan förutses komma att råda under de närmast framförliggande två decennierna, aktualiseras frågan om inkomstbeskattningens verkningar på arbetskraftsutbudet. Särskilt är det då två frågor, som härvid stått i centrum för diskussionen under senare år. Den ena rör beskattningen av inkomst, som förvärvas genom övertidsarbete och liknande. Det nuvarande skattesystemet har därvidlag snarast en negativ effekt, så till vida som att denna inkomst kommer att belastas med en som regel hög marginalskatt, varjämte den skattskyldige i allmänhet inte erhåller något avdrag för de ökade kostnader av indirekt natur, som sådant arbete medför. Den progressiva inkomstbeskattningens negativa verkningar på arbetskraftsutbudet framträder än starkare beträffande gifta kvinnor, som överväger att söka förbättra familjens inkomst genom att ta arbete i öppna marknaden. Bland dessa grupper finns den i dagens läge mest betydande reserven av arbetskraft, som måste tas i anspråk för att icke en direkt sänkning av arbetskraftsutbudet skall behöva inträda.

Skattesituationen för dessa gifta kvinnor är emellertid på grund av progressiviteten sådan att tillskottet till familjens inkomst redan vid måttliga inkomstlägen för mannen blir i alltför hög grad beskuret. Möjligheterna att inom ramen för en starkt progressiv inkomstbeskattning lösa dessa problem utan att samtidigt rubba andra av rättviseskäl betingade avvägningar av skattetrycket exempelvis mellan ensamstående och gifta är emellertid starkt begränsade. Endast en minskning av progressiviteten kan åstadkomma rimligare skatteförhållanden för denna kategori av skattskyldiga. Förmögenhetsbeskattningen Skatteberedningen betecknar själv sitt förslag i fråga om förmögenhetsskatten såsom ett provisorium. Beredningen har inte tagit u p p frågan om förmögenhetsbeskattningen i vidare mån än att den förordat vissa smärre justeringar av skattepliktsgränsen och skatteskalan i syfte att eliminera verkningarna av penningvärdets fall sedan 1957, då den nuvarande skattepliktsgränsen och skalan fastställdes. Vid bestämmandet av skattepliktsgränsen, som beredningen föreslår höjd från 80 000 till 125 000 kronor, har beredningen vidare sökt beakta den höjning av fastigheternas taxeringsvärden som kan påräknas vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Däremot har beredningen inte tagit u p p sådana i direktiven berörda frågor som sammanhänger med strukturen av jordbruket och de mindre företagen. Den höjning som nu föreslås är givetvis inte tillräcklig för att tillgodose önskemålen att dessa företagargrupper inte belastas med förmögenhetsskatt. Vi förutsätter att denna fråga blir föremål för grundliga överväganden under det fortsatta arbetet. En skatt på förmögenhet som är nedlagd i sådana produktionsmedel som jordbruk, industri och hantverk har sådana skadeverkningar, inte minst för den mindre företagsamheten, att den inte bör bibehållas. Såsom ett provisorium synes den nu föreslagna skattepliktsgränsen kunna accepteras, då den torde möjliggöra att de förmögenhetsägare, som i dag inte nått u p p till den nuvarande skattepliktsgränsen även i fortsättningen under normala omständigheter kan räkna med att inte belastas av förmögenhetsskatt. Den justering av skatteskalan som föreslås innebär i stort sett endast att det första skiktet av skalan breddas samt att skatteut-

433 taget blir något lägre för förmögenheter upp till 1 milj. kronor. Som beredningen framhållit innebär de föreslagna skatteskalorna endast en reell minskning på 30-35 milj. kronor vid jämförelse med 1957 års skattetryck. För de förmögenhetsägare, vilka nu får en med hänsyn till penningvärdeförsämringen och de ändrade fastighetstaxeringsvärdena höjd skattepliktig förmögenhet, blir det dock i många fall en skärpning av beskattningen reellt sett. Särskilt gäller detta vid större innehav av fastigheter, där de ändrade värdena kan komma att föranleda en betydligt hårdare beskattning än den tidi-? gare. Eftersom ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1966 men inte tillämpas förrän vid 1967 års taxering, kommer de nästa år höjda taxeringsvärdena att vid 1966 års taxering medföra dels att antalet skattskyldiga under ett övergångsår ökar väsentligt dels att för samtliga skattskyldiga med innehav av fastigheter en betydande skärpning av beskattningen inträder. Det är därför nödvändigt att de jämkningar som beredningen föreslår får tillämpning redan vid 1966 års taxering. Någon slutgiltig bedömning av förmögenhetsbeskattningen kan inte ske på grund av förslagets provisoriska karaktär. Beredningen har över huvud taget inte tagit upp de principiella aspekterna på denna beskattning utan som förut nämnts får dess förslag betraktas som en nödlösning av temporär karaktär för att förhindra att den fortgående penningvärdeförsämringen och den väntade stegringen av fastighetstaxeringsvärdena får sådan verkan att skattebelastningen under de närmaste åren blir av en helt annan tyngd än som från början avsetts. Vi utgår emellertid ifrån att beredningen i sin fortsatta behandling av förmögenhetsbeskattningen kommer att redovisa de skäl mot en sådan beskattning i förening med en starkt progressiv inkomstbeskattning, som bl. a. från vår sida framförts i olika sammanhang. Vi är övertygade om att beredningen då kommer att finna det teoretiska underlaget för förmögenhetsskatten bräckligt. Vi betraktar därför beredningens förslag som en övergång till en rimligare ordning och finner att den avvägning som beredningen nu gjort i stort sett motsvarar den med nuvarande skattepliktsgräns och skatteskala åsyftade skattebelastningen. En sänkning av skattesatsen i de högre förmögenhetsskikten bör emellertid ske för att inte

28-413386

just dessa skikt skall drabbas av en hårdare beskattning än som statsmakterna från början avsett. Skulle beredningen mot förmodan stanna inför det alternativet att vårt skattesystem fortfarande skall innehålla en förmögenhetsskatt av i stort sett samma konstruktion som den nuvarande kommer en rad frågor att aktualiseras. Den viktigaste frågan blir då hur en förmögenhetsskatt i förening med en progressiv inkomstskatt på avkastningen skall tas ut. Under alla omständigheter bör det enligt vår mening vara uteslutet att i framtiden ha såväl en progressiv inkomstskatt på avkastningen som en progressiv skatt på förmögenheten utan att dessa skatter knyts samman genom avdragsrätt för förmögenhetsskatt eller på annat sätt. övervägandena kommer närmast att gälla om förmögenhetsskatten skall vara progressiv med avdragsrätt eller proportionell. Med hänsyn till verkningarna i det enskilda fallet torde det senare alternativet vara att föredra. Mervärdeskatten Vi har i det föregående anslutit oss till beredningens uppfattning att i ett reformerat skattesystem större tyngd än nu bör läggas på den indirekta beskattningen. Denna uppfattning har vi i flera tidigare sammanhang givit uttryck åt och vi saknar anledning att nu återupprepa de skäl, som vi ansett tala för en sådan förskjutning. I likhet med beredningen anser vi också att denna överföring från direkt till indirekt beskattning endast möjliggörs genom en generell indirekt skatt. Då den nuvarande indirekta beskattningen i betydande utsträckning tas ut i form av icke önskvärda punktskatter, måste denna beskattning i sin tur reformeras för att erhålla generell karaktär. En sådan generell indirekt skatt måste vidare ha erforderlig avkastningsförmåga. Utöver kravet på hög avkastningsförmåga måste såsom villkor för en generell indirekt beskattning uppställas samhällsekonomiska och andra krav. Den bör sålunda vara ägnad att möjliggöra ett fritt konsumtionsval och dess verkningar får inte främja vissa företagsformer eller eljest påverka företagsstrukturen. Den måste vidare i största möjliga utsträckning vara neutral med avseende på konkurrensen mellan svenska och utländska företag liksom i fråga om distributionsoch produktionsteknik. Det nuvarande indirekta skattesystemet är i åtskilliga hänseen-

434 den utformat på ett sätt som direkt strider mot dessa önskemål. Genom att n ä m n d a krav måste uppställas minskar givetvis antalet alternativ och som beredningen konstaterat är det knappast tänkbart att använda andra skatteformer än en detaljhandelsskatt eller en s. k. mervärdeskatt. En mervärdeskatt h a r uppenbarligen en betydligt större avkastningsförmåga än en detaljhandelsskatt. D e n kan således ge ett ökat uttag av indirekt skatt och därmed ge underlag för ytterligare reformer på den direkta beskattningens område, under det att en allmän varuskatt i detaljhandelsledet snart nog når sitt optim u m i fråga om skattesatsen. Den allmänna varuskatten är inte så utformad i tekniskt hänseende att den kan höjas i någon nämnvärd mån. Redan vid nuvarande skattesats p å 6 procent uppstår väsentliga olägenheter. Genom att skatten drabbar industrins och näringslivets investeringar över huvud taget liksom även användningen av s. k. förbrukningsartiklar försätter den de svenska företagen i ett sämre konkurrensläge än sådana utländska företag, som inte är utsatta för motsvarande skattebelastning. Varuskatten drabbar således de exporterande företagen, m e n även de många hemmaföretag som har att konkurrera med utländska företag om den svenska marknaden, får på samma sätt ett försämrat konkurrensläge. Till detta kommer den olägenheten att säljaren måste för en riktig skatteberäkning vara insatt i köparens förhållanden, nämligen bedöma om denna köper varorna för konsumtion eller för annat ändamål. En felbedömning härvidlag drabbar säljaren. Däremot kan mervärdeskatten lättare än en detaljhandelsskatt ges en konkurrensneutral utformning. O m det skattepliktiga området kan göras tillräckligt omfattande, kommer den också att möjliggöra ett fritt konsumtionsval och rätt utformad snedvrider den inte produktionsinriktningen. Vi finner därför att en mervärdeskatt i princip är att föredra framför en detaljhandelsskatt vilken, om den skall befrias från de skadeverkningar som den nuvarande h a r på vårt näringsliv, måste bli utomordentligt komplicerad i tillämpningen. Vid vår totalbedömning av det förslag till mervärdeskatt som utredningen framlagt har vi funnit att de krav som bör uppställas p å en generell indirekt beskattning i stort sett uppfyllts. Genom att det skattepliktiga området gjorts vidsträckt och kommit att omfatta flertalet varor och ett mycket stort

antal tjänsteprestationer kommer konsumentens val av varor eller tjänster knappast att påverkas av skatten. Skatten är vidare i mycket stor utsträckning konkurrensneutral. Att helt uppnå konkurrensneutralitet torde inte vara möjligt med hänsyn till att skatten av praktiska skäl måste förses med allehanda begränsningar bl. a. då det gäller kretsen av skattskyldiga och skatteområdet. Framför allt är emellertid den föreslagna skatten av värde från den synpunkten att den inte som den nuvarande varubeskattningen belastar investeringar, energi och förbrukningsartiklar etc. Den enda effekt som uppkommer härvidlag är en viss negativ inverkan på likviditeten, varjämte en viss räntebelastning kan uppstå. En fördel är att skatten föreslås skola omfatta samtliga led i produktions- och distributionskedjan. Härigenom skapas förutsättningar för att skattens verkningar blir så konkurrensneutrala som möjligt. Kontrollen av att mervärdeskatten redovisas riktigt torde inte behöva bli särskilt betungande. Skatten kontrollerar sig själv i mycket stor utsträckning genom det avräkningsförfarande som skall tillämpas. Vi vill emellertid understryka att kontrollen i första hand bör inriktas på de mindre nogräknade skattskyldiga, som kan tänkas försöka kringgå lagstiftningen. Därvidlag har erfarenheterna från den nuvarande varuskatten och vissa av punktskatterna sitt givna värde. Inte minst med hänsyn till angelägenheten av att konkurrenssnedvridning inte uppkommer genom beskattningen är en betryggande kontroll erforderlig. Beträffande frågan om mervärdeskattens införande kan förväntas få någon inflatorisk verkan får vi framhålla följande. Till en början må erinras om att den skattesats som gäller för allmän varuskatt nominellt sett är 6 procent, vilken bör jämföras med 11,5 procent för mervärdeskatten. Emellertid ä r den nuvarande varubeskattningen förenad med ett flertal kumulativa inslag vilket medför att det effektiva skatteuttaget ingalunda alltid är endast 6 procent. I många fall h a r den kumulativa effekten haft full genomslagskraft på hemmamarknaden medan den i andra fall varit svagare eller kanske rent av uteblivit. Emellertid torde man kunna utgå ifrån att den nu avsedda höjningen inte har starkare verkningar på priserna än införandet av den allmänna varuskatten. M a n kan således av erfarenheterna från år 1960 bilda sig en något så

435 när riktig uppfattning hur prisförhållandena k o m m e r att utveckla sig, allt under förutsättning givetvis att i stort sett samma konjunkturförhållanden kommer att råda Helt naturligt har inte heller mervärdeskatten enbart positiva drag. En olägenhet är att antalet skattskyldiga rörelseidkare kommer att öka väsentligt eller med drygt 60 000 skattskyldiga vartill kommer drygt 200 000 jordbrukare .För de många redan nu skattskyldiga blir skatteredovisningen betydligt m e r omfattande och en större arbetsbörda kommer som helhet att åvila företagen på grund av kravet på öppen fakturering av skatten. Inte minst kommer detta att gälla de företag som huvudsakligen har kreditförsäljning d. v. s. flertalet företag i andra led än detaljhandel. Den ökade arbetsbördan kommer särskilt att drabba de mindre företagarna inom hantverk, industri och detaljhandel, vilka har svårast att genom rationalisering av redovisning etc. undvika en alltför stor belastning i detta hänseende. Dessa nackdelar är dock inte av sådan styrka att mervärdeskatten inte kan accepteras som generell indirekt skatt. Den har nämligen goda verkningar i andra avseenden och utgör en förutsättning för fortsatt förbättring av vårt skattesystem. Vi anser oss icke i detta sammanhang böra ta u p p frågan om ersättning för det ytterligare uppbördsarbete som näringslivet nu åtar sig. Enligt vår uppfattning bör emellertid en utredning snarast tillsättas för att överväga hur de bördor, som från det allmännas sida påläggs näringslivet i form av skyldighet att lämna kontrolluppgifter till taxeringen, att handha uppbörden av de anställdas skatter och ombesörja uppbörden av skatten på konsumtion e t c , bör ersättas. Det har inte varit möjligt att utforma det framlagda förslaget till mervärdeskatt så att konkurrenssnedvridande effekter helt undviks. Detta sammanhänger till stor del med svårigheterna att utforma förslaget på ett sådant sätt att skatteuttaget inte vållar praktiska olägenheter. Vissa grupper har därför måst lämnas utanför skattskyldigheten eller gjorts skattskyldiga, endast om omsättningen överstigit visst bottenbelopp. Utanför skattskyldigheten har t. ex. lämnats sådana personer, som inte själva bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk, utan vilkas verksamhet är att hänföra till tjänst. Det kan sålunda i vissa situationer vara möjligt att utan skattepåföring utnyttja sådana personer för arbete inom den privata sektorn medan situationen

blir en annan om en rörelseidkare används för samma arbete. Även andra moment förekommer vilka kan åstadkomma en viss snedvridning i konkurrensförhållandena. Så är t. ex. fallet med prestationer på fastigheter. Arbeten med uppförande av byggnad, reparation av byggnad etc. skall enligt förslaget beskattas endast till 60 procent av entreprenadsumman. Genom att ett avsteg görs från den fullständiga skattskyldigheten - vilket betingas av en i och för sig naturlig önskan att inte i alltför hög grad fördyra uppförandet av nya fastigheter -> kan i ogynnsamma fall gränsdragningsproblem uppstå som får betydelse ur konkurrenssynpunkt. Beredningen har heller inte ansett sig böra föreslå att uthyrning av lägenheter, lokaler för rörelseidkare etc. skall dras in under skatteplikten. Även här kan viss konkurrenssnedvridning uppkomma. Genom de undantag som gjorts har det inte heller varit möjligt att undgå vissa kumulativa inslag. Understundom är dessa av sådan art att de mildrar den konkurrenssnedvridande effekt som eljest u p p k o m m e r i fall som de nyss nämnda. Det finns emellertid vissa andra fall - vilka närmare belyses i samband med den tekniska granskningen av mervärdeskatteförslaget - där det kumulativa inslaget i beskattningen ytterst kommer att belasta företagen. Vi vill emellertid kraftigt understryka att goda möjligheter föreligger att minska nu antydda olägenheter, även om de inte helt kan undanröjas. Genom vissa smärre ändringar torde olägenheterna kunna nedbringas så mycket att den återstånde konkurrenssnedvridande effekten blir praktiskt utan betydelse. Det bör också understrykas att flertalet av de negativa effekter vi nu berört i betydligt större utsträckning förekommer i den nuvarande varubeskattningen. Beredningen har föreslagit att mervärdeskatt vid import skall uttas endast av slutliga konsumenter. Varor, som en återförsäljare eller en tillverkare eller annan registrerad skattskyldig importerar ,skall däremot inte beläggas med mervärdeskatt i samband med importen. Såsom skäl för denna ordning, vilken normalt inte tillämpas i utlandet, har beredningen hänvisat till de administrativa svårigheter, som eljest skulle u p p stå för tullverket, om all import skulle skattläggas. För vara som importeras utan skatt får å andra sidan något avdrag för ingående skatt givetvis inte göras. Det skall därför i

436 princip vara likgiltigt med hänsyn till skattebelastningen om en vara inhandlas i Sverige eller utlandet. Särskilt då kontantmetoden tillämpas kommer emellertid andra fördyrande effekter in i bilden för den som gör sitt inköp i Sverige. Regelmässigt kommer d å en viss tid - en till tre månader - att förflyta mellan betalningen och den tidpunkt, då skatten kan avräknas i samband med inlevereringen till statsverket eller blir restituerad. Företagens likviditet kommer i detta fall att påverkas i en ogynnsam riktning och en viss räntebelastning kommer att bli följden. Av praktiska skäl kan m a n inte gärna tillämpa den mer neutralitetsbefrämjande ordningen att importören betalar skatt samma dag h a n erlägger likvid helt eller delvis till sin utländske leverantör och sedan gör avräkning av ingående skatt i vanlig ordning. Lägger m a n å andra sidan skatt vid importen kommer belastningen att drabba utländska varor och verka till fördel för vissa svensktillverkade varor. Samtidigt kommer åtskilliga företag att bli tvungna att betala skatt redan då varan införs, oavsett om den då är betald. För dem uppstår i detta fall likviditetspåfrestningar och räntebelastning. Dessa verkningar kan dock i viss grad mildras genom att uppskov medges med skattebetalningen i en å två m å n a d e r efter införseln. Vid bedömande av olika på denna fråga inverkande faktorer har vi funnit att det av utredningen framlagda förslaget på denna punkt bör kunna godtas. Vi har då framför allt fäst avseende vid verkningarna för näringslivet som helhet men även tagit viss hänsyn till den administrativa förenkling som ernås. Vi vill dock starkt understryka att ett fritagande av importen kan negativt inverka på vissa svenska företags konkurrensförmåga. Inte minst redan förut känsliga branscher kan komma att drabbas av de påfrestningar om vilka vi förut talat. Det är svårt att bedöma om ett frisläppande av importen förutom de ekonomiska verkningarna även medför sådana psykologiska effekier som bidrar till att märkbart öka påfrestningarna. Vi anser oss därför kunna acceptera förslaget endast under den uttryckliga förutsättningen, att verkningarna i konkurrenshänseende av den förordade regeln följs med största uppmärksamhet från statsmakternas sida och att, om det konstateras att de svenska företagens konkurrenssituation allvarligt försämras, en annan lösning tillgrips. Vid vårt ställnings-

tagande har vi utgått från att restitution kan ges snabbt. Vi har i en härvid fogad promemoria upptagit vissa tekniska erinringar mot några detaljer i den föreslagna utformningen av mervärdeskattesystemet. Vi vill emellertid framhålla att dessa erinringar är uttryck för en önskan att från början få ett så effektivt och praktikabelt system som möjligt. Ingen av dessa erinringar är av sådan art att den rubbar eller försvagar förutsättningarna för förslagets genomförande. Vi vill också uttryckligen framhålla att vissa av de framförda synpunkterna är av sådan natur att de mycket väl kan tillgodoses genom av Riksskattenämnden meddelade allmänna anvisningar eller bindande förklaringar. Väsentligt är att beakta att lagtexten inte ges sådan utformning i dylika fall att dessa möjligheter beskärs. Punktskatterna Som förut framhållits sker uttaget av indirekta skatter för närvarande genom ett flertal olika skatteformer. Utredningen har inte haft att ompröva alkohol- och tobaksbeskattningen liksom inte heller de indirekta skatter, vilkas intäkter går till vägväsendet. I fråga om punktskatterna i övrigt föreslår utredningen att de med undantag för den s. k. bilaccisen skall slopas. Utredningen h a r därvid kunnat bygga sina ståndpunktstaganden på de ingående utredningar som 1952 års kommitté för indirekta skatter gjorde och vilka ledde till att denna kommitté ställde sig positiv till tanken att punktskatterna skulle slopas i samband med införandet av en generell indirekt beskattning. Vid 1963 års riksdag har också gjorts klara uttalanden för ett slopande av punktskatterna. Vi vill starkt understryka riktigheten av de slutsatser som beredningen härvid dragit. Mot en sådan form av beskattning talar den allmänt omfattade principen om det fria konsumtionsvalet. Endast i den mån man inte avser att genom beskattningen åstadkomma erforderliga begränsningar i konsumtionen, vilket t. ex. gäller i fråga om alkoholbeskattningen, bör sådana skatter användas. De punktbeskattade varorna har inte heller längre det drag av lyxkaraktär, vilket möjligen förelåg då de på sin tid infördes. Erfarenheten har visat att det inte är möjligt att i längden upprätthålla fiktionen av lyxkaraktär. R e d a n detta gör att det inte är

437 lämpligt att bygga på skatter av denna typ. Erfarenheterna visar också att en rad problem uppstår då det gäller att dra gränsen mellan skattefria och skattepliktiga varor och mellan skattepliktiga varor med olika skattebelastning vilket försvårar tillämpningen och lätt leder till snedvridning av konkurrensförhållandena. Ett avgörande skäl för att avskaffa punktskatterna är att de kan medföra att vissa delar av den svenska industrin hämmas i sin utveckling, beroende på att hemmamarknaden genom beskattningen blir för liten. En sådan verkan kan förstärkas av att utländska företag inte har någon svårighet att här avsätta sina överskottsprodukter eftersom de genom en god marknad i det egna landet har förutsättningar för en rationell drift och därmed också förutsättningar för en effektiv konkurrens. De punktskatter, vilka föreslagits skola avskaffas, avser samtliga sådana varor där konkurrenssituationen är mycket utpräglad. Detta gäller inte endast konkurrensen mellan svenska företag utan även konkurrensen utifrån gör sig på många områden starkt gällande. Det finns därför ingen anledning räkna med annat än att prisnivån kommer att sänkas om punktskatterna i fråga slopas. Vi hälsar således med tillfredsställelse Skatteberedningens förslag i vad det innebär att punktskatterna avskaffas. Såvitt gäller vissa av dessa skatter får vi ytterligare hänvisa till vad vederbörande branschorganisation anfört. Vi övergår härefter till den s. k. bilaccisen och bensinskatten. Motiveringen för den punktskatt som vanligen kallas bilaccisen har varit en annan än motiveringarna för övriga av beredningen omprövade punktskatter. En av de främsta anledningarna för införandet av bilaccisen var att i någon m å n reducera den dåvarande exceptionellt höga takten i fråga om motorfordonsparkens ökning. Beredningen har visserligen inte varit helt främmande för tanken att även bilaccisen i likhet med vad som föreslagits beträffande flertalet övriga punktskatter skulle avskaffas, men har inte ansett sig böra nu föreslå en sådan åtgärd. Detta ställningstagande är så mycket egendomligare som bilaccisens storlek i betydande utsträckning är beroende av den omständigheten, att begagnade bilar undantogs från allmän varuskatt år 1960. O m man som beredningen intar den ståndpunkten

att begagnade bilar skall underkastas skatteplikt till mervärdeskatt kräver logiken att den del av bilaccisen som motsvarar 1960 års höjning undanröjs. Några bärande skäl för att bibehålla bilaccisen på nuvarande nivå har beredningen inte kunnat anföra. Enligt vår mening kan det starkt ifrågasättas om de skäl som åberopades för bilaccisen vid dess införande alltjämt är bärkraftiga. Den ransoneringseffekt som m a n då ville nå torde i dagens läge inte finnas samma anledning att eftersträva. Starka principiella skäl av samma art som de beredningen åberopat beträffande sitt förslag rörande övriga punktskatter talar också för ett slopande av bilaccisen. En reduktion med åtminstone en fjärdedel av skattebeloppet bör kunna ske redan i samband m e d införandet av mervärdeskatten. D ä r m e d ernås också den fördelen att de störningar i bilhandeln under månaderna före och efter den tidpunkt, då mervärdeskatteförordningen träder i kraft, skulle begränsas avsevärt. O m bilar som inköpts med mervärdeskatt beläggs med en reducerad bilaccis kommer nämligen prisnivån inte att i samma grad påverkas av skatteomläggningen. När detta första steg tagits bör konsekvenserna för det allmänna av en fortsatt reduktion av bilaccisen knappast bli så allvarliga att en sådan åtgärd inte kan genomföras. Reduktionen kan, för att undvika störningar, ske stegvis så att bilaccisen slutgiltigt kan avskaffas fr. o. m. ingången av år 1969. Skatteberedningen har i princip inte behandlat fordons- och drivmedelsskatterna d. v. s. de skatter som är avsedda att täcka vägväsendets behov av medel för investeringar och underhåll. I samband med den föreslagna avvecklingen av energiskatten h a r beredningen emellertid funnit att bensinpriserna inte skulle 'öka lika mycket som priserna på andra hittills ej punktbeskattade varor. Energiskatten å bensin, som utgör drygt 12 procent av bensinpriset u t a n rabatter, motsvarar i stort sett en 13-procentig mervärdeskatt. Avvecklingen av energiskatten skulle således få den konsekvensen, att skattebelastningen på bensin blev oförändrad vid oförändrad prissättning. Beredningen har funnit det mindre tillfredsställande att effekten av denna reform för ett område där särskilda skäl motiverar en bestående särbeskattning, skulle bli en relativ skattelindring jämförd med reformens: effekt i övrigt. För att motverka detta före-

438 slår beredningen en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter, vilket i nuläget skulle medföra en inkomstökning av cirka 100 milj. kronor och en intäktsökning av cirka 150 milj. kronor år 1970. Att denna intäktsökning med gällande regler förbehålls vägväsendet är en omständighet som beredningen lämnat åsido. Enligt vår mening är de skäl, som beredningen åberopat för sin åtgärd, mycket svaga. Tanken bakom avvecklingen av punktskatterna är ju att i princip undvika en snedvridning för vissa varuslag. Den omständigheten, att bensin varit betydligt hårdare beskattad än flertalet andra varor, får inte förhindra att ett tillrättaläggande sker. Den speciella motivering, som på sin tid

anfördes för energiskatten, har inte längre relevans. Att nu tillföra vägväsendet ytterligare medel genom en höjning av bensinskatten utan att behovet av en sådan intäktsökning undersökts, är inte lämpligt. Det bör också beaktas att genom det valda alternativet företagen inte erhåller den möjlighet som m a n fått beträffande andra förbrukningsvaror, nämligen att avräkna ingående skattebelastning från den utgående mervärdeskatten. Vi kan således inte tillstyrka den föreslagna höjningen av bensinskatten, vilken inte skulle tillföra den allmänna budgeten ytterligare medel och vilken saknar betydelse för den samhällsekonomiska balansen.

Bilaga till Näringslivets gations yttrande

PM med tekniska synpunkter på förslaget till mervärdeskatt 9 §. Enligt beredningens uppfattning bör skatteplikt föreligga för i princip alla varor av lös egendoms natur med endast av skattetekniska eller andra särskilda skäl betingade undantag. Vidare skall beskattningen i princip även omfatta tjänsteområdet. D e t är enligt vår mening riktigt att det skattepliktiga området görs så omfattande som praktiska och administrativa hänsynstaganden tillåter. I frågan vilka varor, som skall vara underkastade skatteplikt, råder inom beredningen delade meningar endast på ett par punkter, nämligen beträffande tidningar och tidskrifter samt begagnade motorfordon. Majoritetens förslag beträffande tidningar och tidskrifter innebär att mervärdeskatt läggs på lösnummerförsäljning och abonnemang, men däremot inte på annonser. M a joriteten har nämligen funnit att de lösningar som kan ifrågakomma vid övergång till mervärdeskatt utgör antingen en slopad skattefrihet för nu från skatteplikt undantagna publikationer utan någon utvidgning av beskattningen till även annonsområdet eller en bestående och - med viss begränsning - i princip fullständig skattefrihet i

skattedele-

förening med skatteplikt för annonser och tjänsteprestationer med avseende på annonser. I tre olika reservationer förordas en annan ordning; sålunda föreslås i en reservation fullständig skattefrihet för alla tidningar och tidskrifter, i en annan att nuvarande skattefrihet för dagstidningar och vissa ideella tidskrifter m. fl. bevaras samt i en tredje reservation att en form av accis på tidningspapper införs. Vi vill inte förneka, att de skäl av teknisk natur som beredningen ; anfört för skattefrihetens slopande besitter viss tyngd. Beredningens majoritet använder även såsom argument för sitt ställningstagande, att m a n genom att föreslå fortsatt skattefrihet skulle föregripa resultatet av den utredning, som har till uppgift att undersöka behovet och lämpligheten av ett aktivt stöd i någon form åt tidningspressen. Detta argument saknar emellertid enligt vår uppfattning bärkraft. Med samma rätt skulle kunna anföras att man föregrep resultatet av den åsyftade utredningen, om den nuvarande skattefriheten slopades. Vi anser inte att den föreslagna omläggningen från allmän varuskatt till mervärdeskatt i och för sig k a n tillräckligt motivera ett frångående av de värderingar, på vilka gällande regler bygger. I fråga om annonseringen har beredningen konstaterat att endast den privata och den därmed jämställda annonseringen

439 skulle ge en faktisk ökning av skatteunderlaget, som uppskattats till drygt 100 milj. kronor. För företagen skulle frågan sakna praktisk betydelse med hänsyn till avdragsrätten. Såvitt vi kan bedöma torde det innebära en avsevärd förenkling om annonstjänster indras under beskattningen. Vi föreslår således att förslaget ändras på denna punkt, så att alla reklamtjänster blir skattepliktiga. D e n undantagsställning, som försäljningen av begagnade personbilar m. fl. motorfordon åtnjuter enligt varuskatteförordningen försvinner enligt förslaget och sådana fordon blir i likhet med varor i allmänhet skattepliktiga, under förutsättning att de försäljs i yrkesmässig verksamhet. Beredningen har således tillämpat principen att varje ny omsättning i sådan verksamhet skall beskattas utan att beakta att tillgången i fråga inte blir föremål för ny utan endast ändrad konsumtion, i den m å n dess värde ej förhöjts i mellanledet mellan den förste och den senaste konsumenten. Såvitt vi kan bedöma föreligger stor risk för att de missförhållanden, som rådde innan varuskatteförordningens nu gällande regler rörande begagnade bilar tillkom år 1960, kommer att återuppstå om beredningens förslag följs. Den bedömning beredningen gjort beträffande saneringen av handeln med begagnade bilar är föga realistisk. Eftersom det mervärde, som tillskapas i den reguljära handeln genom reparationer och vinstpålägg rimligen bör i sin helhet beskattas, är full skattefrihet för begagnade bilar knappast teoretiskt motiverad. För att med beskattningen träffa det nytillskapade mervärdet bör frågan i stället lösas på följande sätt. Skatteplikt införs i enlighet med förslaget, men bilhandeln ges samtidigt rätt att såsom ingående skatt avräkna ett belopp motsvarande 11,5 procent av inköpspriset (bytesvärdet) å begagnade bilar. Genom en sådan regel blir endast mervärdet beskattat. De olägenheter, som är förenade med beredningens förslag, undviks praktiskt taget helt vid den av oss förordade lösningen. Någon ny uppblomstring av den irreguljära handeln torde knappast behöva befaras och några särskilda åtgärder för att förhindra en endast av skatteskäl motiverad agentverksamhet beträffande försäljningen av privatpersoners begagnade bilar behöver inte tillgripas. De svårigheter, framför allt avseende särskiljandet av icke avdragsgill ingående skattebelastning på reparationer e t c , som

en fullständig skattefrihet medför, uppkommer ej heller. Då det gäller begagnade varor i övrigt föreligger uppenbarligen ej samma praktiska behov av en sådan särregel som vi föreslagit för begagnade bilar. I den m å n sådana behov uppkommer torde den nyss angivna regeln kunna ges utsträckt tillämpning. Vi vill särskilt peka på att genom en sådan metod undviks de besvärande värderingsproblem som eljest uppstår då begagnad vara lämnas såsom dellikvid. Samma teknik synes lämplig då det gäller den skattemässiga behandlingen av s. k. utbytesmotorer och liknande, d. v. s. tillgångar som avses skola repareras eller renoveras. I sådant fall lämnas likvid bestående i egendom av i praktiken fungibel art och vederbörande får i stället en motsvarande tillgång i renoverat eller reparerat skick. I dessa fall består den faktiska likviden endast av den kontanta mellanskillnaden och beskattningsvärdet bör begränsas till detta belopp. Ett sådant resultat nås genom den av oss föreslagna avdragsrätten. Till det skattepliktiga varuområdet bör även hänföras värme, som levereras till fastigheter genom fjärrvärmeanläggning. I annat fall uppstår en fördel för den private konsument som utnyttjar sådana anläggningar, m e d a n företag i samma situation ej kan avlyfta den skatt som drabbat för värmeframställningen gjorda investeringar och använda råvaror. Nu gällande undantag från skatteplikt avseende läkemedel, vilka försäljs enligt recept eller till sjukhus, föreslås skola behållas. Vi finner i likhet med beredningen att detta undantag alltjämt bör bestå vid övergång till mervärdeskatt. Därvid har vi förutsatt att någon försäljning av läkemedel utan recept inte kommer att ske från sjukhusen till allmänheten.

10 §. Vid den slutliga utformningen av bestämmelserna i §§ 10 och 11 bör innebörden av begreppet byggnad närmare preciseras. Vid fastighetstaxeringen har t. ex. till byggnad hänförts broar, bryggor och damm a r m. m., vilka anläggningar emellertid i det föreliggande förslaget ställts vid sidan av byggnad. Gränsdragningen mellan byggn a d å ena sidan och lös egendom å andra bör också uppmärksammas, varvid erfarenheterna från nuvarande lagstiftning kan tillvaratas.

440 / / §. Vad nu sagts rörande byggnad gäller också fastighetstillbehör, vilka under vissa förhållanden skall behandlas särskilt. Om den av oss nedan föreslagna utvidgningen av 60 %-regeln sker torde den praktiska fördelen vinnas att frågan om ett inmonteringsarbete avser fastighetstillbehör eller ej inte kommer att aktualiseras i samma utsträckning. För att undvika kumulativa effekter kan ifrågasättas om inte området för beskattning av s. k. produktiva tjänster bör vidgas. Bokföringsbyråer, inredningsarkitekter m. fl. skulle kunna tänkas vara betjänta av att bli underkastade skattskyldighet.Frågan skulle - som utredningen påpekat - kunna lösas genom en rätt att frivilligt underkasta sig skattskyldighet till mervärdeskatt, trots att verksamheten inte är av sådan art att skattskyldighet föreligger enligt lagtexten. I likhet med utredningen finner vi dock tveksamt om ens på detta begränsade område en dylik för svensk rätt okänd företeelse bör komma till användning. Lagtexten bör i stället ges en mer preciserad innebörd än vad den har i förslaget, varvid samtidigt med ledning av inkomna remissyttranden bör övervägas i vad mån det skattepliktiga tjänsteområdet bör utvidgas. 12 % 1 mom. Liksom hittills förutsattes för skattskyldighet att verksamheten bedrivs yrkesmässigt. Några nya problem rörande tolkningen av detta begrepp torde inte uppstå. Som förut angivits är endast verksamhet, varav inkomsten är hänförlig till inkomstslagen jordbruk, skogsbruk eller rörelse, underkastad skattskyldighet. Detta kan som förut antytts föranleda vissa kumulativa effekter. Även om sådana inte alltid kan undvikas, är för de ekonomiskt viktiga fallen en annan lösning nödvändig. I tämligen stor utsträckning förekommer att företagen utnyttjar personer i sin tjänst, vilka själva håller sig med maskiner eller andra inventarier. I många fall är dessa personers inkomst att hänföra till jordbruk eller rörelse, men så är ingalunda alltid fallet. Bland annat beroende på ATP-reglerna hänförs inkomsten av den verksamhet som sådana personer bedriver ofta till tjänst. Exempel på sådana fall är resande, som själva håller sig med personbil. Vidare använder skogsbolagen personal, som utför körslor med egna hästar eller traktorer, liksom arbetare som använder egna motorsågar. I vissa fall har riksförsäkringsverket

tillämpat schabloner, varigenom en viss del av inkomsten - den del som anses belöpa på inventariatet ifråga -i icke skall utgöra ATP-grundande inkomst. I den mån dylika anställda inte är skattskyldiga till mervärdeskatt och därmed saknar möjlighet att göra avdrag för den ingående skattebelastning, som åvilar inventarierna och driften därav, uppstår en kumulativ effekt för de företag som nyttjar deras tjänster. Totalt är det här fråga om betydande belopp. Frågan synes kunna lösas genom en föreskrift, som ger riksskattenämnden rätt att fastställa schablonmässigt beräknade avdrag för de viktigare fallen. Erinras bör i detta sammanhang om den olika behandlingen av företagare, som bedriver sin verksamhet i egen fastighet, och företagare, som förhyr lokaler. Att lösa denna fråga torde emellertid, till följd av att bostadspolitiska skäl ansetts motivera en begränsning av beskattningen, vara förenat med sådana tekniska svårigheter att den bör skjutas på framtiden. I en likartad situation synes däremot en godtagbar lösning ligga inom räckhåll. Vi åsyftar det fall, då ett företag hyr en kontors- eller industrifastighet av ett dotterbolag, vilket endast förvaltar fastigheten. Det rörelsedrivande företaget får då inte något avdrag för den skatt som belastar fastigheten och dess drift. Hade företaget innehaft fastigheten i direkt ägo skulle sådan avdragsrätt ha förelegat. En rättelse bör vidtas så att dylika indirekta innehav kan bibehållas i fortsättningen. Detta torde kunna ske genom att - vilket för övrigt tillåtits i vissa fall redan nu - behandla icke rörelsedrivande företag inom en s. k. helägd koncern som förenade med det rörelsedrivande moder- eller dotterbolaget. 12 § 3 mom. Rätt men inte skyldighet föreligger för skattskyldig med mer än en särskild förvärvskälla att redovisa samtliga förvärvskällor gemensamt. Däremot föreligger enligt förslaget ingen motsvarande rätt att redovisa alla transaktioner mellan företag i en helägd koncern hos moderbolaget. Men hänsyn till den speciella behandling som man velat ge sådana koncernföretag i inkomstskattehänseende anser vi att transaktioner mellan dylika koncernföretag bör kunna undantas från skatteplikt. I sådant fall bör koncernen efter ansökan registreras som skattskyldig. Härigenom ernås också betydande praktiska fördelar.

441 Enligt motiven skall offentlig verksamhet liksom för närvarande i princip föranleda skattskyldighet för sådant tillhandahållande av varor och tjänster som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet. I anvisningarna till 12 § synes denna princip emellertid ha fått en snävare utformning än vad beredningen enligt motiveringen åsyftat. I lagtexten görs skillnad mellan å ena sidan tillhandahållande till allmänheten och å andra sidan verksamhet uteslutande för att tillgodose statens resp. kommunens egna behov. Det är inte helt klart vad beredningen härvidlag åsyftat. Bedrivs den offentliga eller kommunala verksamheten i bolagsform eller liknande föreligger alltid yrkesmässigt bedriven verksamhet. Det är likaså klart att vad staten tillhandahåller kommuner bör vara underkastat skatteplikt och vice versa. Däremot är det inte klart hur det blir i motsvarande situation om leveransen sker från en statlig verksamhetsgren till en annan. Av lagtexten kan närmast dras den slutsatsen att i sådant fall någon skatteplikt inte skulle inträda. Enligt vår åsikt har lagtexten blivit för vittsyftande och den bör utformas i enlighet med den i motiveringen uttalade principen, att skattepliktig verksamhet skall föreligga så snart fråga är om tillhandahållande av varor och tjänster, som sker i konkurrens med det enskilda näringslivet.

13 § / mom. Enligt 13 § 1 mom föreligger inte skattskyldighet vid överlåtelse av till drift hörande maskiner, inventarier, lager och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamheten, fusion eller annan liknande transaktion. Detsamma bör gälla om endast! en del av verksamheten överlåts, åtminstone om denna del bedrivs självständigt. En sådan lösning torde ha praktiska fördelar, även om avdragsrätt så gott som alltid kommer att föreligga för mottagaren. Anv. till 15 §. Den regel som föreslagits gälla vid inmontering i fastighet av fastighetstillbehör synes alltför kategorisk. För att undvika konkurrensstömingar bör varuförsäljning inte anses föreligga om inmonteringen sker i en fastighet som är under uppförande eller föremål för genomgripande reparation. I sådant fall bör - oavsett om varans pris överstiger 2/3 av vederlaget för varan inklusive monteringen - 60 %-regeln alltid gälla.

16 §. Förslaget utgår från kontantmässig redovisning som huvudregel. Möjlighet föreligger dock att efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen få tillämpa bokföringsmässig redovisning av fordringar och skulder. I allmänhet torde den kontantmässiga redovisningstekniken vara den som ställer minst anspråk på företagens likviditet, men den torde å andra sidan vara besvärligare än den bokföringsmässiga. Om bokföringsmässig redovisning tillämpas skall förskottslikvider - i likhet med vad nu tillämpas - inte inräknas i omsättningen förrän tillhandahållandet av varan eller tjänsteprestationen skett. Eftersom avdragsrätten för köparen tillkommer som en ny faktor bör den modifikationen göras att säljaren ges valrätt, om han vill debitera skatt å förskottslikvid eller ej. Om säljaren utfärdar faktura på förskottslikviden och därvid påför skatt å beloppet bör köparen, oavsett om han tillämpar kontant- eller bokföringsmässig redovisning, kunna göra avdrag för ingående skatt. För säljaren skulle i dylikt fall förskottet inräknas i den skattepliktiga omsättningen. Enligt förslaget skall redovisning enligt den s. k. nettometoden inte längre tillåtas, främst därför att den inte ansetts erbjuda tillräckligt underlag för kontroll. För exportföretag t. ex. skulle det emellertid vara en viss lättnad att alltjämt få använda nettometoden. Utan att eftersätta väsentliga kontrollsynpunkter kunde man i vart fall tillåta användning av nettometoden i de löpande redovisningarna, kompletterad med en redovisning av den totala omsättningen en gång om året. Anv. till 16 §. Enligt förslaget skall rabatter, återbäringar eller bonus, som utgivits i efterhand, föranleda avdrag från den skattepliktiga omsättningen endast om de utgått till andra än skattskyldiga. Rabatter, som direkt avgår från likviden, skall däremot inte inräknas i beskattningsvärdet i något fall. En sådan olika behandling av skilda former av rabattering kommer att komplicera redovisningen. Inom många branscher får den föreslagna ordningen för behandling av efterhandsrabatter en betydande inverkan på likviditeten och den medför också en negativ ränteeffekt för de företag som lämnar sådana förmåner. För att undvika sådana verkningar bör föreskrivas att erforderliga korrigeringar skall göras vid all rabattering. Man skulle därigenom också

442 slippa göra åtskillnad mellan rabatter och prisnedsättningar på grund av reklamationer o. dyl.

18 § / mom. Skatteberedningen har i sitt förslag utgått ifrån att avdrag för ingående skatt avseende investeringar skall medges med en gång. De skäl som beredningen anfört för detta förslag finner vi helt övertygande. Vi vill särskilt understryka att en lösning av annan innebörd skulle ge skatten ett kumulativt inslag som från näringslivets synpunkt icke kan godtas. Uppenbart är också att andra lösningar blir utomordentligt komplicerade i tillämpningen. Skatteberedningen har uppställt som villkor för avdragsrätt för ingående skatt, att den som erlagt skatten bedriver yrkesmässig verksamhet avseende tillhandahållande av sådana varor och tjänster, som antingen omfattas av skatteplikten eller också särskilt undantagits från denna utan att detta förenats med särskild inskränkning i avdragsrätten (t. ex. exportförsäljning). Nystartade företag, som ännu inte börjat bedriva någon sådan verksamhet, skulle m. a. o. inte kunna få avdrag under den tid då t. ex. ett kraftverk eller en fabrik uppförs. Beredningens ståndpunkt torde emellertid vara den motsatta, men lagtexten synes ge vid handen att ingående skatt inte ens skulle kunna avdras från den skattepliktiga omsättningen, om den utgivits under tidigare redovisningsperioder. Ett minimikrav är att ingående skatt, som i sådanC fall ackumulerats under byggnadstiden, får dras av omedelbart så snart skattepliktig omsättning uppstått. Emellertid bör man gå ett steg längre och medge restitution av skatt, som utgivits under byggnadstiden, ehuru någon yrkesmässig verksamhet ännu inte börjat bedrivas. I annat fall kommer likviditeten för det nystartade företaget att ansträngas genom skattebelastningen under en förhållandevis lång period och nystartade företag skulle därigenom diskrimineras. Avdragsrätten bör därför knytas till registreringen.

18 § 2 mom. Inledningsvis bör framhållas, att undantag från huvudregeln om avdrag för ingående skatt å inköp i och för verksamheten är ägnade att komplicera de skattskyldigas redovisning. Det är därför önskvärt att antalet sådana undantag begränsas så mycket som möjligt och att be-

stämmelserna om undantagen ges sådan utformning att de inte vållar onödigt stora problem vid tillämpningen. Från teoretisk synpunkt kan knappast invändning resas mot Skatteberedningens grundtanke, att den enskilda konsumtionen skall drabbas av mervärdeskatt, även om den bekostas av ett företag. Det synes därför riktigt att avdragsrätt inte skall föreligga för regelbunden kost och permanent bostad åt den skattskyldige själv eller de anställda. Däremot anser vi inte att avdrag bör vägras för tillfälligt, av tjänsten eller verksamheten förorsakat behov av kost eller logi, vilket oftast innebär en betydande fördyring. Detsamma gäller representationskostnader. D e praktiska svårigheter, som föreligger att beräkna ingående skatt i sådana fall, då den anställde uppbär traktamente mot att h a n själv står för kostnaderna, synes kunna lösas genom en schablonregel. Då det gäller sådana kollektiva anordningar som semesterhem, badhus och liknande är en begränsning av avdragsrätten knappast motiverad. I den m å n kostnaderna för dessa anläggningar är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen bör också mervärdeskatten vara avdragsgill, vilket skulle medföra betydande förenkling vid tillämpningen. Särskilda problem föreligger beträffande bilar och andra förmåner, som tillhandahålls personal. I anskaffningsögonblicket kan vanligen ej anges hur dylika tillgångar kommer att användas under tillgångens varaktighetstid. En möjlighet är att ge avdrag för skatten på hela inköpskostnaden och att behandla varje upplåtelse för annat ändamål än driften såsom ett skattepliktigt uttag. Detta är dock ett komplicerat förfarande som knappast kan genomföras i praktiken och vilket kan befaras komma att vålla tvister mellan företag och taxeringsmyndigheter. Enklare vore om mervärdeskatten kunde tas ut av den som nyttjar tillgången genom en uppjustering vid inkomsttaxeringen av värdet på nyttjandet. Detta medför dock den olägenheten att mervärdeskatten kommer att variera med marginalskatten. En annan möjlighet är att utnyttja de förhållandevis grova schabloner, som redan n u tillämpas vid inkomsttaxeringen. O m den icke avdragsgilla delen för bilförmåner sätts i relation till det värde, som förmånerna åsatts vid inkomsttaxeringen skulle ett godtagbart resultat ernås i flertalet fall. Lagtexten synes böra ges sådan utformning att riksskattenämnden har möjlighet att m e d

443 bindande verkan fastställa schabloner av angiven art. I syfte att minska de olägenheter, som undantagen från avdragsrätt medför, är det önskvärt att justeringen för ingående skatt avseende bostad, kost, naturaförmåner etc. får ske en gång om året. Vi förutsätter att, då tveksamhet rörande skatteplikten eller skatteskyldigheten för säljaren föreligger, men säljaren debiterat skatt som köparen erlagt, avdrag för denna ingående skatt skall medges. Något krav bör således inte uppställas att köparen skall kontrollera att skatteplikt verkligen föreligger. I princip bygger förordningen på öppen fakturering utom i detaljhandelsledet. Denna princip finner vi riktig. I enlighet härmed har i anvisningarna till 18 § krävts att ingående skatt skall visas för att avdragsrätt skall föreligga. I vissa fall kan detta krav emellertid inte upprätthållas av praktiska skäl. Detta gäller t. ex. inköp av smärre förbrukningsartiklar för jordbruket, av kontorsförnödenheter m. m. som sker direkt i detaljhandeln, i vilka fall köparen knappast varje gång kan begära fakturering. Det torde ej heller vara praktiskt möjligt att få mervärdeskatten på järnvägs- och taxiresor o. dyl. öppet redovisad liksom ej heller skatten på postpaket. Lagtexten bör därför uppmjukas och möjlighet ges i särskilt angivna fall att beräkna avdraget på inköpssumman dvs. till 11,5 % av bruttobeloppet. 21 §. Redovisningsperioden är enligt förslaget i princip två månader. Länsstyrelsen kan förlänga redovisningsperioden ända upp till ett helt kalenderår eller helt räkenskapsår. Däremot finns ingen möjlighet för länsstyrelsen att förkorta redovisningsperioden. Åtskilliga företag, däribland de större varven, skulle vara betjänta av en sådan förkortning, varför länsstyrelsen bör ges möjlighet medge detta. 46 §. Från många synpunkter skulle det vara en fördel om källskatteinbetalningama och mervärdeskatteinbetalningarna skedde under olika månader för huvudparten av företag. Detta skulle möjligen kunna ske genom att man ändrade redovisningsperioderna t. ex. på så sätt att den första redovisningsperioden under året i stället för januari-februari skulle omfatta hela första kvartalet. De vidare aspekterna på denna fråga bör bli föremål för närmare studium.

För åtskilliga företag kan det samtidiga genomförandet av mervärdeskatten och den nya arbetsgivaravgiften medföra påfrestningar på likviditeten. Kungl. M a j : t bör därför utnyttja bemyndigandet enligt 46 § 3 mom. och medge anstånd då särskilda betalningssvårigheter föreligger. 60 §. O m den ingående skatten överstiger den utgående med 500 kronor eller mer kan restitution erhållas. Den skattskyldige kan dock vänta och yrka avdrag för överskjutande belopp vid nästa redovisning. Någon tidpunkt för restitutionsbeloppets utbetalande har inte angivits, men länsstyrelsen skall skyndsamt utbetala restitutionsbeloppet. Det synes lämpligt att föreskriva en viss tidsfrist, förslagsvis 14 dagar från det deklarationen inkommit till länsstyrelsen. Granskningen torde nämligen, åtminstone då det gäller välkända företag, kunna göras tämligen summarisk; möjlighet till en mera noggrann efterhandsgranskning föreligger ju alltid. O m deklaration kan avges snabbt efter redovisningsperiodens utgång, borde restitutionsbeloppet kunna utbetalas åtminstone under månaden efter redovisningsperiodens slut. För att fristen skall hållas kunde ränta utgå å restitutionsbeloppet för tiden därefter. Den föreslagna ordningen medför att många företag alltid kommer att ha restitutionsanspråk på staten. De kommer således att under en redovisningsperiod ha erlagt skattebelopp till vederbörande säljande företag och får på det viset en försämrad likviditet och en räntebelastning. Dessa effekter varierar naturligtvis från företag till företag och även från tid till tid. För att helt eliminera dessa verkningar skulle fordras ett system med förskottsrestitution i takt med inbetalningarna av skatten till leverantörerna. Skattebeloppen betalas visserligen in till leverantörerna, men staten får skattemedlen först vid uppbörden, dvs. den 25 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Det kan ifrågasättas om inte, åtminstone vid sistnämnda tidpunkt, restitution omedelbart skulle kunna ges; eljest erhåller staten ett för stort belopp som måste återbetalas. För att underlätta en snabb restitution kunde omsättningsförhållandena under ett föregående år redovisas till länsstyrelsen, som på grundval av dessa uppgifter finge besluta om sådan restitution utan att avvakta den preliminära deklarationen. Av praktiska skäl kan denna rätt emellertid inte gärna gälla

444 alla utan något lämpligt minimibelopp bör föreskrivas. En sådan på föregående års omsättningsförhållanden upprättad restitutionsansökan skulle även underlätta granskningen av den löpande redovisningen i de preliminära deklarationerna. Vi har ovan framlagt vissa förslag i syfte att åstadkomma praktiska lösningar med bibehållande av de väsentliga dragen i beredningens lagförslag. Såsom beredningen också antytt finns möjligheter när systemet Väl är i funktion att vidtaga ytterligare förenklingar och praktiska modifikationer. Övergångsbestämmelserna. I samband med övergången till mervärdeskatt uppkommer vissa problem av allmän art, sammanhängande med den ändrade konstruktionen av den indirekta beskattningen och den höjda procentsatsen. För den private konsumenten lönar det sig givetvis att göra förvärv till den lägre skattebelastning som nu gäller. M a n kan således räkna med en köprush under hösten 1965, vilken åtminstone beträffande vissa varor kan i någon m å n mötas genom att skriftligt avtal sluts före den 1 oktober 1965 för senare leverans. Företagare däremot har motsatt intresse, då det gäller investeringsvaror. Huvudprincipen är att mervärdeskatteförordningen skall träda i kraft den 1 januari 1966 och bli tillämplig på tillhandahållande av varor eller tjänster efter denna dag. Kontanta likvider, som erläggs i förskott, kan bli hänförliga under förordningen om allm ä n varuskatt även om tillhandahållandet sker först efter den 1 januari 1966. En sådan ordning tillämpades nämligen vid införandet av förordningen om allmän varuskatt och någon ändring har ej skett i nu föreliggande förslag. Detta får särskild betydelse i sådana fall då tillhandahållandet

för närvarande inte är skattepliktigt till allmän varuskatt men väl faller in under mervärdeskatteförordningen. D å nuvarande skattskyldighet fortsätter inom mervärdeskattens ram skall förordningen om allmän varuskatt i vissa fall äga tillämpning även efter utgången av år 1965. Detta skall bl. a. ske om skriftligt avtal slutits före den 1 oktober 1965 beträffande tillhandahållandet och vederlaget blivit till beloppet fastställt i detta avtal. O m på grund av sådant avtal tjänsteprestationen tillhandahålles fortlöpande skall varuskatteförordningen tillämpas så länge avtalet gäller, under förutsättning att avtalet inte kan uppsägas. Är avtalet uppsägningsbart skall mervärdeskatteförordningen gälla fr. o. m. den dag då avtalet skulle upphöra om det med iakttagande av gällande uppsägningsvillkor uppsagts den 1 oktober 1965. Med avtal bör jämställas skyldighet att leverera t. ex. ersättningskraft på grund av dom. För byggnadsföretagare, vilka nu i egenskap av konsumenter betalar 6,4 procent varuskatt å sitt lager av byggnadsmaterial uppstår särskilda övergångsproblem i sådana fall då detta beskattade lager används på mervärdeskattepliktiga objekt. Någon möjlighet att avräkna den ingående skattebelastningen föreligger inte enligt förslaget och en viss dubbelbeskattningseffekt kan således bli följden. Denna fråga bör uppmärksammas och någon form av schablonmässig restitution för varuskatt på lager av dylika varor införas. Beredningen föreslår att restitution i vissa fall skall ske av punktskatter som vid övergången till mervärdeskatt belastar inneliggande varulager. Vi tillstyrker att ett sådant restitutionsförfarande anordnas i huvudsak efter de av beredningen angivna grunderna.

Riksförbundet landsbygdens folk Riksförbundet Landsbygdens Folk, som beretts tillfälle avge yttrande över allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem», får härmed såsom eget yttrande överlämna ett av Lantbrukets skattedelegation avgivet utlåtande i ärendet. 1 Vid sitt ställningstagande har förbundet utgått från de väsentliga förutsättningar för förslagen, som angivits i direktiven eller i övrigt uppställts för beredningens arbete. Förändringar härutinnan skulle givetvis kunna leda till

andra bedömningar. En annan utgångspunkt har varit att de ändringar, som erfordras i exempelvis jordbrukets prisregleringssystem etc. för att möjliggöra den avsedda skattefördelningen, utformas på ett sådant sätt att full effekt uppnås. Stockholm den 6 november 1964. Sven 1

Se s. 393.

Vigelsbo

445 Scandinavian airlines system (till luftfartsstyrelsen) (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen) Mot de av skattesystemutredningen föreslagna ändrade principerna för uppbördssystemet i vad gäller den indirekta beskattningen genom ersättande av den nuvarande allm ä n n a varuskatten med en mervärdesskatt, har SAS intet att erinra. Beträffande vissa andra delar av skatteförslaget, speciellt i vad avser utökande av skatteområdet till att jämväl avse personbefordran inom landet, vill vi emellertid framföra våra bestämda erinringar. Härutöver bör vissa förtydliganden tillföras förslaget för att ovisshet ej skall föreligga vid en ev. senare tillämpning av den föreslagna förordningen. Export Den föreslagna omsättningsskatten avses i likhet med varuskatten begränsas till tillhandahållande och ianspråktagande inom landet eller införsel från utrikes ort. Exportförsäljning av varor är skattefri. Med export jämställes enligt anvisningarna försäljning av varor för bruk å fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik och tillhandahållande av tjänsteprestation med avseende å tillbehör, utrustning eller dylikt till fartyg eller luftfartyg i utrikestrafik. Enligt föreslagna bestämmelser om skattskyldighet föreligger även sådan för den, som försäljer skattepliktiga varor på export eller utför annan med sådan export jämställd försäljning eller prestation. Att i föreslagen förordning liksom för varuskatten begreppet export användes till skillnad mot i andra jämförbara tull- och skatteförfattningar använda begreppet utförsel ur riket, synes kunna härledas från att ifrågavarande bestämmelser omfatta en skatt på det kommersiella begreppet omsättning. Till följd av varuskattens konstruktion har en näringsidkares anskaffning av utrustning och omkostnadsmaterial till utomlands etablerade filialkontor, verkstäder eller annan mottagare jämställts med tillhandahållande åt konsument inom landet och belastats med varuskatt. En differentiering av varuskattebegreppet konsument i

vad gäller skattskyldig näringsidkare eller privat förbrukare har i förevarande fall icke ansetts kunna medgivas. För att undgå sådan av köparen betraktad orättmässig skattebelastning av ett tillhandahållande för utländsk mottagares räkning har i stället leverantören måst anmodas verkställa distributionen direkt till av köparen anvisade mottagare utomlands. För SAS verksamhet har ifrågavarande vida tolkning av konsumentbegreppet vid tillhandahållande inom landet av nyttigheter avsedda för dess utlandsorganisation och andra medfört ej ringa olägenheter och kostnader. D e t bör kunna förutsättas, att föreslagna bestämmelser icke skola lägga hinder i vägen för att skattskyldigs utförsel ur riket av skattepliktiga varor skall medföra skattefrihet oavsett utförsel föranledes av försäljning eller annan anledning. Redovisningstekniskt torde utförsel av annan anledning än försäljning av praktiska skäl icke kunna upptagas såsom omsättningsavdrag. Däremot böra hinder icke föreligga för att avdragsrätt för ingående skattebelastning medgives skattskyldig för sådan utförsel ur riket. Självfallet skall utförsel kunna bestyrkas av utförselhandlingar och andra underlag hos näringsidkare. Genom avdragsrätt för ingående skattebelastning hänförbar till all ur riket utförd vara torde skattefrihet kunna åtnjutas för prestationer av likartad innebörd oavsett vad som föranlett desamma. I vad avser reklamtrycksaker på främmande språk för spridning utomlands kan uppmärksammas, att beredningen funnit tidigare särskilda undantag från skatteplikt härför ej erforderliga, eftersom avdragsrätt möjliggör en avlyftning av den ingående skattebelastningen. Den anförda motiveringen synes ge stöd åt ovan anförda synpunkter. Luftfartyg Inom själva varubeskattningsområdet avses luftfartyg och vissa fartyg fortsättningsvis vara undantagna från skatteplikt. V a d beträffar reservdelar, fasta tillbehör och dylikt till sålunda skattefria objekt anföres, att

446 dessa som en följd av varuskattens konstruktion tidigare inbegripits i för luftfartyg och fartyg medgivet undantag från skatteplikt. Uppmärksammas bör, att dessa undantag från skatteplikt icke varit direkt n ä m n d a i författningstexten eller anvisningarna därtill, varför det formella stödet för denna tilllämpning har måst sökas i proposition och andra förberedande underlag för varuskatteförordningen. Då ifrågavarande reservdelar, fasta tillbehör och dylikt till från skatteplikt undantagna luftfartyg och vissa fartyg ej heller i föreslagen förordning eller anvisningar därtill äro direkt omnämnda, torde för undvikande av den oklarhet, som i annat fall kan anses vidlåda författningstexterna, dessa varor utan olägenhet kunna inrymmas däri. Det förutsattes, att beredningen avsett även innesluta dessa ting i för luftfartyg och fartyg förordat särskilt undantag från den generella skatteplikten för varor. I annat fall torde en olikformig beskattning drabba olika flygplan- och fartygsägare till skillnad mot tidigare tillämpat generella undantag från skattebelastning. I förevarande sammanhang bör även uppmärksammas, att beredningen vid olika exemplifieringar av näringsidkare och verksamhetsförhållanden, som beröras av påtalade undantag från skatteplikt, enbart hänvisar till varvsindustrin. Jämväl flygindustrin borde för den framtida tillämpningen även nämnas vid sidan av varvsindustrin för belysande av omfattningen av i hithörande skattetekniska avseende likartade problem. Byggnader I syfte att ernå en likformig konsumtionsbeskattning har inom byggnadsområdet verksamma näringsidkare inrangerats i den för övriga producenter konstruerade skattetekniska produktionskedjan. Byggnader föreslås till skillnad mot varuskattens bestämmelser skola i princip drabbas av skatt, när de försäljas eller ianspråktagas. Av olika skäl, vilka synas vara väl motiverade, ha dock vissa begränsningar måst vidtagas vad avser skatteplikten samt beskattningsvärdet för byggnad och tjänsteprestationer därå. Hyresmarknaden har av olika skäl måst hållas utanför beskattningens ram. För vägar och gator och andra farleder, broar, slussar, kraftledningar och andra anläggningar för stadigvarande bruk samt trädgårdar, parker och liknande föreligger skatteplikt i vad

gäller anläggande av och vissa andra tjänsteprestationer därå. Omfattningen av föreslagen skatteplikt i här berörda avseenden kommer att osökt ställas mot de begränsningar i skatteplikt för vissa motsvarande objekt, som medgivas i den enligt kommunalskattelagen utgående beskattningen. Det kan ifrågasättas, om icke de skäl och betingelser, som ha föranlett undantag från skatteplikt för vissa slag av byggnader och anläggningar i kommunalskattelagens fastighetsbeskattning, även skola anses relevanta för motsvarande undantag från skatteplikt ifråga om föreslagen omsättningsskatt. Ett sådant övervägande synes icke vara redovisat i den framlagda utredningen. Rent tekniskt torde hinder ej kunna möta för en sådan skattebefrielse, då förordningen i andra fall redovisningsmässigt enkelt anses kunna reglera medgivna undantag från skatteplikt för såväl varor som tjänster i förordat mervärdessystem. Genom direkt anknytning till kommunalskattelagens definiering av skattefria fastigheter torde någon oklarhet eller svårighet vid tillämpningen av ett motsvarande undantag i omsättningsskattebestämmelserna icke kunna befaras. Avsaknaden av här påtalade undantag från skatteplikt har för luftfartsnäringen och landets kommunikationsväsende i övrigt sådan betydelse i såväl inhemskt som internationellt hänseende, att den vid den fortsatta bearbetningen av framlagda förslag förtjänar ett ingående hänsynstagande och prövning. Utredningen har på olika redovisade skäl funnit, att den kumulativa effekt, som drabbar hyror för rörelselokaler, ej kan undvikas för näringsidkare, vilken bedriver sin verksamhet i förhyrd lokal. Det företag, som utövar sin verksamhet i egen fastighet, drabbas däremot ej av denna indirekta skattebelastning genom att all ingående skatt för alla produktiva anläggningar liksom för tjänsteprestationer därå är avdragsgill. De inrednings- och anläggningsarbeten, som en skattskyldig näringsidkare utöver hyran själv bestrider i en för hans rörelse disponerad förhyrd fastighet eller lokal, synas ej ha förtjänat särskilt omnämnande av beredningen. För att så långt som möjligt avsedd principiell likställighet skall kunna åstadkommas mellan verksamhet bedriven i egen fastighet och utövad i förhyrd lokal, kan förutsättas, att av näringsidkare själv bekostade investeringar i förhyrda lokaliteter liksom andra havda kostnader för

447 d e s a m m a skola i skattetekniskt avseende jämställas med motsvarande kostnader för egen fastighet. Av byggnadsföretag och dylika leverantörer sådan hyresgäst debiterad omsättningsskatt för av honom bekostade ombyggnads- och inredningsarbeten böra kunna hemfalla under den senares avdragsgilla ingående skattebelastning, för att de grundläggande principerna för konkurrensneutralitet skola kunna iakttagas. Undervisning Ifråga om tjänstebeskattningen har noterats, att kategorien undervisnings- och utbildningsverksamhet icke faller inom beskattningens ram. Utövare av sådan verksamhet är att betrakta som konsument. Den speciella yrkesundervisning, som SAS bedriver för sin flygande och tekniska personal, skulle medelst en generell tillämpning av begreppet undervisning bliva belastad med s. k. ingående skatt utan att avdragsrätt därför skulle kunna medgivas. Det torde dock kunna ifrågasättas, om icke den utbildning, som ett företag för vissa speciella arbetsområden därigenom måste bereda sina anställda, principiellt skall betraktas som ett nödigt led i dess produktiva verksamhet snarare än den enskildes konsumtion av en utbildning av mer allmänt användbar karaktär. För SAS' drift jämställes den speciella utbildningen av flygande personal och av teknisk och annan specialutbildad markpersonal med den för produktion och försäljning av tonkilometer ävenså erforderliga produktionsfaktorn reservdelar och annan materiell utrustning. En likformig beskattningsverkan för samtliga integrerade produktionsfaktorer hos en skattskyldig näringsidkare bör kunna motiveras även i detta avseende. Genom avdragsrätt för ingående skattebelastning avseende här påtalad interna undervisning kommer skattefrihet att ernås samtidigt som viss kumulation kan undvikas. Transportförmedling Till följd av föreslagen beskattning av reseoch transporttjänster skall även den verksamhet, som bedrives av bl. a. resebyråer och speditörer inbegripas under beskattningen. Enligt beredningens motivering skall skatteplikt föreligga för förmedling av sådana tjänster, när förmedlaren uppbär likviden för tjänsteprestationen ifråga. Av det refererade torde framgå, att det

är tjänsteprestationen förmedling av reseoch transporttjänster, som avses hemfalla under ifrågavarande förmedlares skattskyldighet. Skatteplikten för själva transporttjänsten däremot synes skola redovisas av den, som tillhandahåller prestationen. För den försäljningsprovision, som utgår till inrikes agent är denne själv skattskyldig. Härpå belöpande omsättningsskatt måste av det transporterande företaget kunna behandlas som en ingående avdragsgill skattebelastning på samma sätt som ingående skatt för andra förvärvade tjänster. Gods- och personbefordran Transport- och resetjänster komma att enligt utredningens förslag generellt bliva skattepliktiga tj änsteprestationer. Godstransporter Konstaterad olikformig beskattningsverkan av varuskatten i vad gäller dels skatteplikt och undantag därifrån för olika slag av transportmedel, dels olika leveransformer för vara och skatteeffekten härvid i förhållande till volymvikt och förädlingsvärde kunna anses utgöra starka skäl för att i första hand godstransporter inrangeras i mervärdessystemets beskattningsområde. Härigenom torde avsedd prisneutral beskattning kunna uppnås och skatten utgå på av skatten i övrigt opåverkade transportavgifter. Att skattebelastningen för mottagaren kommer att bli lika oavsett leveransformen, bör anses vara ett ej oväsentligt tillrättaläggande. Personbefordran För en utökning av tjänstebeskattningen att även gälla befordran av passagerare synes fiskala skäl ha fått vara avgörande. Påtalade skattetekniska olägenheter vid en kombination av skattepliktiga godstransporter med utom beskattningens ram fallande personbefordran kunde ha undvikits genom att i stället skattetekniskt undantaga de senare från, skatteplikt. Till skillnad mot den inhemska marknaden för godsbefordran torde landets resemarknad komma att vara mer känslig för den kostnadsökning, som föreslagen beskattning kommer att medföra. En beskattning av resor inom landet innebär för den enskilde konsumenten en påtaglig, betydligt större förhöjning av hans levnadskostnader än vad som av honom kan förmärkas av

448 den motsvarande beskattningen av godsbefordran. Genom den reella skattebelastningens proportionality mot biljettkostnaden kan befaras, att valet av färdsätt blir beroende av den på priset utgående konsumtionsskatten. Föreslagen beskattning synes även kunna påverka den enskilde konsumentens val av färdväg och resmål. Medgiven i sig själv följdriktig skattefrihet för resa till utrikes ort inkluderande delsträcka inom landet torde kunna animera till en alternativ resa för lägre kostnader till eller via sådan ort med nyttjande av kommunikationsmedel i internationell trafik och ävenså utländsk turistnäring till förfång för inom landet bedriven trafik- och turistverksamhet. Vad beträffar resor, som skatteskyldig näringsidkare och hans anställda företaga som ett led i den produktiva verksamheten, förutsattes, att någon inskränkning i avdragsrätten för debiterad skatt härför ej varit avsedd. Dessa kostnader för tjänsteresor skulle liksom andra i verksamheten integrerade produktions- och försäljningsutgifter bliva för företaget slutgiltigt skattefria i konsekvens med de grundläggande principerna.

För privatresandet kommer dock den föreslagna beskattningens inverkan att bli påtaglig. Den reaktion hos den flygande allmänheten, som m a n mött vid ändringar av inrikestarifferna, kan befaras medföra en direkt utvecklingshämmande verkan för landets inrikesflyg vid en ytterligare utökning av färdkostnaden belastande statliga pålagor. E n avvägning av dessas sammanlagda omfattning mot de trafikintäkter, som beräknas inflyta från nuvarande och framtida marknadsunderlag, torde genom den föreslagna beskattningen i hög grad aktualiseras. Med hänsyn till ovan angivna synpunkter vill SAS för sin del avstyrka en sådan utökning av den indirekta beskattningen att den även skulle komma att belasta inrikes personbefordran. I utredningen framförda skattetekniska och fiskala skäl för en sådan utvidgning av skatteområdet bör icke få vara avgörande i en för den naturliga utvecklingen av kommunikationsväsendet så vital fråga. Stockholm den 30 september 1964. Sven-Erik Svanberg Bertil Ödlund

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen (yttrandet begränsat till frågan om socialförsäkringens finansiering) Beredningens förslag rörande finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner innebär bl. a., att de tidigare egenavgifterna för folkpensioneringen, sjukvårdsförsäkringen och den s. k. hemmafruförsäkringen jämte arbetsgivaravgiften för sjukvårdsförsäkringen avskaffas. I stället införs en arbetsgivaravgift för anställda samt, för företagare, en egenavgift avseende samma förmåner (grundförsäkringsavgift). Ett väsentligt moment att beakta vid valet mellan huruvida arbetsgivaravgift eller egenavgift för anställda skall komma ifråga är, att sambandet mellan avgift och förmån kommer till synes. I motsats till vad som gäller egenavgift, är detta samband vid arbetsgivaravgift ytterst otydligt och erfarenheten visar, att arbetstagarna i ringa mån är medvetna om en sådan avgift. D å beredningen för sitt ställningstagande utgått från att finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner anknyts till ATP-systemet

och sålunda låst sina bedömanden, har något alternativ till beredningens förslag, exempelvis egenavgifter, ej allvarligt övervägts. Detta får anses vara en brist i förslaget. Beredningen förmodar, att en arbetsgivaravgift ej stannar på arbetsgivarna utan övervältras på löntagarna genom att avgiften beaktas vid och övar inverkan på löneuppgörelserna mellan arbetsmarknadens parter. Bakom detta antagande ligger bl. a. beredningens förutsättning för sina kalkyler över huvud, nämligen att den årliga ökningen av realinkomsten fram till 1970 skall vara 3 %. U t r y m m e skulle i så fall, enligt beredningens mening, föreligga för en avräkning av arbetsgivaravgiften mot en sådan ökning. Självfallet kommer arbetsgivarpart att vid förhandlingar om nya löneavtal hävda, att berättigad hänsyn skall tas till bl. a. en sådan kostnad, som en arbetsgivaravgift utgör. Frågan är emellertid i vilken utsträck-

449 ning en dylik kostnad kommer att avspeglas i förhandlingsresultatet. Även beredningen uttrycker osäkerhet på den punkten. R e d a n den omständigheten att realinkomsten ej får den omfattning beredningen förväntar sig, innebär reducerade möjligheter till övervältring. Att exempelvis förvänta en nettominskning av lönerna torde knappast vara realistiskt. Genom den centralisering av avtalsförhandlingarna som på senare tid varit regel, kan branscher med, om än tillfälligt, dåliga konjunkturer försättas i ett ytterligare försämrat läge. Den av beredningen antagna alternativa möjligheten att lägga en del av arbetsgivaravgiften på priserna kan i sistnämnda fall knappast bli aktuell. Alldeles särskilda svårigheter föreligger av kända anledningar för jordbrukets del att via prisbildningen erhålla kompensation för ökade kostnader. Vidare bör införandet av den av beredningen föreslagna arbetsgivaravgiften ses i sammanhang med den ytterligare kostnadsbelastning i form av höjda ATP-avgifter, arbetstidsförkortning m. m., som kan förväntas inom den tidsperiod varunder arbetsgivaravgiften skall införas. Även om förslaget att införa arbetsgivaravgift ej saknar skäl för sig och vissa tekniska problem erhåller en även för arbetsgivare positiv lösning, vill föreningen på angivna grunder anföra synnerligen starka betänkligheter mot detsamma. O m en arbetsgivaravgift likväl godtas, anser föreningen det synnerligen betydelsefullt, att en övergång till det nya systemet sker på ett så j ä m n t och smidigt sätt som möjligt. Det förslag rörande övergången som

beredningen framlagt kan emellertid icke anses tillfredsställa kravet på en smidig övergång. Föreningen har ingen erinran mot den övergångstid som föreslås. I likhet med några reservanter mot förslaget anser föreningen, att en alltför stor del av arbetsgivaravgiften påförs redan det första året, 1966. Skälen till föreningens ståndpunkt ligger bl. a. i den ovan angivna osäkerheten rörande möjligheterna för företagaren att avbörda sig den ökade kostnadsbelastningen. Beroende på den förhållandevis stora del av lönesumman, som basbeloppet utgör för arbetstagare inom föreningens avtalsområden, kommer uttaget av arbetsgivaravgift för dessa relativt sett vara större än för genomsnittet för hela arbetsmarknaden. Uppskattningsvis kan för angivna avtalsområden uttaget under det första året komma att uppgå till omkring 2,5 % av lönesumman. Vid denna beräkning har ej hänsyn tagits till vare sig bortfallet av sjukvårdsförsäkringsavgiften eller höjningen av ATP-avgiften. Slutligen får anses tveksamt i vad mån den lättnad som för andra näringsgrenar kan ligga i det av beredningen föreslagna bortfallet av energiskatt samt allmän varuskatt på investeringar och kostnader för förbrukningsmaterial, kommer att gälla för lantbrukets del. På grund av vad här anförts vill föreningen, om sålunda arbetsgivaravgiften kommer att införas, förorda en jämnare övergång till det av beredningen föreslagna systemet. Stockholm den 6 november 1964. Carl

Kuylenstierna

Skrothandelns Branschkommitte Skrot och andra avfallsråvaror, avsedda att användas som råvaror i produktionen, har hittills varit undantagna från omsättningsskatt. Branschkommittén vill ifrågasätta att anledning finnes att frångå detta system. Skälen härtill äro följande. Järnskrotet och flera andra avfallsråvaror representera numera i det lägsta ledet ett värde, som ofta understiger noll. Sålunda betinga sig i dag flertalet av de företag, som skrotar bilar, ersättning för mottagandet av

29-413386

bilvrak. H ä r o m kan hänvisas till betänkandet angående bilskrotning (S.O.U. 1964: 21). Jämväl i många andra fall är värdet av smärre skrotpartier negativt, så att hämtningsavgifter förekomma. Ett införande av en mervärdeskatt kan komma att verka starkt h ä m m a n d e på den redan svårt pressade hanteringen och kan leda till en minskning av skrotinsamlingen med därmed förenad ökning av den redan nu betydande importen av skrot. Härtill kommer att det lägsta ledet i skrot-

450 uppsamlingen, uppköparna, måste vara en kategori, som är svår att nå då det gäller kontroll av uppgifterna. Anledning finnes därför att antaga att ett införande av denna skatteform för skrothanteringen kommer att leda till en större administrativ apparat än vad som av ekonomiska skäl är påkallat. Erfarenheterna från Finland, som prövat denna skattemetod även beträffande skrot, leder till samma slutsats. D å de med beskattningen av skrot och avfallsråvaror förknippade problemen icke synas ha särskilt uppmärksammats i utred-

ningen om nytt skattesystem får Skrothandelns Branschkommitté antingen föreslå att formerna för beskattningen av dessa råvaror blir föremål för särskild undersökning eller att denna varugrupp undantages från mervärdeskatt. Denna skatt torde dessutom under alla förhållanden komma att drabba den färdiga produkten fullt ut, innan densamma når konsumenten. Stockholm den 12 november 1964. G.

Lewenhaupt Kjell

Sjöstedt

Skytteförbundens överstyrelse I stort sett bedrivs skytte i större eller mindre omfattning av samtliga Frivilliga försvarsorganisationer. De riksorganisationer, som har till uteslutande uppgift att leda olika grenar av skytteverksamhet och som i Riksstaten, fjärde huvudtiteln, sammanförts under rubriken Frivilliga skytteväsendet är följande: Skytteförbundens överstyrelse Svenska Pistolskytteförbundet Svenska Sportskytteförbundet För att säkerställa ett ordnat samarbete dem emellan ingår enligt av Kungl. M a j : t fastställda Grundstadgar för Skytteförbundens överstyrelse en representant för vardera av de båda senare organisationerna i överstyrelsen och dess verkställande utskott. Allmänt Frivilliga skytteväsendet och dess verksamhet har alltifrån sin tillkomst betraktats som ett viktigt led i vårt försvar. Även om känslan härför bland allmänheten växlar alltefter utrikespolitiskt lugnare och mer orosfyllda tider utgör skyttet alltjämt enligt samstämmiga uttalanden från försvarsledningen en mycket värdefull försvarsfrämjande faktor. Genom att skytte fostrar till viljestyrka och koncentration samt med nödvändighet främjar känslan för disciplin blir skytte som sport och fritidsverksamhet särskilt värdefull för ungdom. Just på ungdomen har skyttets verksamhet under senare år i hög grad inriktats.

Med ökad fritid synes behovet av för alla ålderskategorier lämplig rekreation och sport bli allt större. Skyttets betydelse torde härigenom komma att växa. Förutsättningen härför är dock att kostnaderna för utövandet kan hållas vid rimlig nivå. Skytte är nämligen, såsom strax skall visas, i alltför hög grad kostnadskrävande. Kostnadsutveckling och statsanslag för Frivilliga skytteväsendet En återblick på de senaste ca femton årens ekonomiska utveckling, den grund, på vilken skytterörelsen bl. a. har att bygga sin stabilitet och fortsatta utveckling, ger vid handen, att en markant försvagning inträtt. Starkt ökade utgifter i förening med relativ minskning av såväl det statliga bidraget som andra inkomster har medfört, att en allt större del av de med rörelsen förknipp a d e kostnaderna måste övervältras på de egna medlemmarna. Dessa ha sålunda successivt fått vidkännas alltmer betydande kostnadsökningar för skyttets bedrivande. Att detta inverkat menligt på medlemsvård och särskilt nyrekrytering ligger i öppen dag liksom att ungdomsskyttet blivit i första r u m m e t lidande härpå. Samtidigt som ett stort antal nya möjligheter öppnats till förströelse och fritidssysselsättning, vilket redan i och för sig skapat rekryteringssvårigheter för skytterörelsen liksom för vissa andra ideella verksamheter, har de ökade kostnaderna för skyttarna individuellt blivit ett ytterligare hinder för rörelsen att vinna

451 anslutning särskilt bland ungdomen. Denna utveckling inger, om den skulle fortsätta, allvarliga bekymmer för skyttets framtid. Många olika orsaker har medverkat till denna skytterörelsens ekonomiska försvagning. Det är uppenbart, att ökade utgifter för tävlingsdeltagande, resor och ett flertal nödvändiga förnödenheter blivit en alltmer kännbar utgift för skyttarna. Framförallt har priset på ammunitionen, som är den största posten i en skytts utgiftskonto, stigit avsevärt såväl genom allmänna kostnadsstegringar för tillverkningen som genom den statliga omsättningsskatten, vilken verkar som en ytterligare belastning. Den gevärspatron som 1954 kostade 15 öre kostar 1964 26 öre. För pistolpatroner är motsvarande priser 15 resp. 25 öre. Detta innebär en ökning med 73 %. På inkomstsidan har de förr relativt goda inkomsterna på skyttelotteriet starkt försvagats. Medan det tidigare var ganska lätt att få lotterna försålda, har den stigande konkurrensen på lotterimarknaden gjort det till en tidsfråga, hur länge man kan våga hoppas på något om än blygsamt överskott av lotteriet. Den kännbara och mest oroväckande anledningen till den försvårade ekonomiska situationen för skytterörelsen är den starka relativa försämring av det statliga bidraget under riksstatens fjärde huvudtitel, som tyvärr fortgått sedan 1950-talets början. Anslaget har totalt ökat från 1 725 000 1952/53 till 2 200 000 1964/65 d. v. s. med endast 28 %, i verkligheten innebärande en stark realförsämring. Konsumentprisindex har under samma tid ökat med nära 45 % och ammunitionspriset enligt ovan mer än 70 %. Ammunitionsförbrukningen inom den av Skytteförbundens överstyrelse ledda verksamheten Inom den av Skytteförbundens överstyrelse ledda verksamheten förbrukas årligen c:a 27 millioner 6,5 mm gevärspatroner och 10 millioner 9 mm patroner för kulsprutepistol. Av den förstnämnda köper skyttarna från de båda ammunitionstillverkarna - AB Norma Projektilfabrik och Svenska Metallverken - c:a 23 millioner patroner till ett värde av c: a 6 millioner kronor. Återstoden av gevärsammunitionen samt huvuddelen av kulsprutepistolammunitionen är statens, som Hemvärnet, värnpliktiga be-

fäl m. fl. kategorier erhåller från militära staber och förband för övningsskjutning. Inom Pistolskytteförbundet och Sportskytteförbundet förbrukas årligen c:a 5 millioner pistol- och revolverpatroner till ett värde av c:a 1 million kronor. Inom det av Sportskytteförbundet ledda gevärsskyttet förbrukas c:a 1 million gevärspatroner till en kostnad av c: a 250 000. Skyttarnas kostnader har f. n. genom omsättningsskatten ökat med c: a 500 000: per år. Den av Allmänna skatteberedningen föreslagna mervärdeskatten på den ammunition, som förbrukas inom de frivilliga försvarsorganisationerna skulle i ett slag fördubbla skattebeloppet, vilket bleve en mycket svår ytterligare belastning för alla skyttar och därmed för det frivilliga försvarsarbetet. Omsättningsskatten på ammunition Som av det ovan anförda framgår har omsättningsskatten på ammunition väsentligt bidragit till höjning av kostnaderna för skytteverksamheten. Den verkar därigenom återhållande på aktiviteten hos dem som redan är intresserade och direkt avskräckande på dem som ännu icke anslutit sig till skytteförening och börjat skjuta. Med den av Allmänna skatteberedningen föreslagna mervärdesskatten skulle detta förhållande bli ännu mera markant och svårbemästrat. Av Kungl. Maj:t utsedda ombud i Skytteförbundens överstyrelse herrar N. Elowsson i första kammaren och M. Ståhl i andra kammaren motionerade 1961 om slopande av omsättningsskatten på den ammunition, som användes inom Frivilliga skytteväsendet. Bevillningsutskottet avstyrkte motionen, som i första kammaren avslogs utan votering och i andra kammaren med 147 röster mot 68, vilka sistnämnda tillföll den av herr Hagberg i Malmö m. fl. avgivna reservationen om bifall till motionen. Såväl vid motionens behandling i Riksdagen som i andra sammanhang, då olägenheten med omsättningsskatten på ammunition påtalats, har till motivering för avslag anförts att frågan borde lösas genom förhöjda statsanslag. Då förslag härom framförts, bl. a. motionsledes, har emellertid också dessa blivit avstyrkta under hänvisning till medelsknapphet inom försvarets för flera år fastlagda kostnadsram. I denna del önskar överstyrelsen framhålla att en höjning av statsanslaget

452 motsvarande omsättningsskatten, om nu detta vore möjligt, icke ger samma smidiga effekt som ett slopande av omsättningsskatten på den förbrukade ammunitionen skulle göra. T y genom befrielse från indirekt skatt på ammunition skulle den enskilde skytten erhålla minskade kostnader i förhållande till sin aktivitet (antal lossade skott), vilket är just den effekt som skytterörelsen för sin utveckling behöver uppnå. Höjt anslag tillfaller däremot rörelsen som sådan och kan näppeligen på motsvarande sätt fördelas på de enskilda skyttarna. Allmänna skatteberedningens förslag till mervärdesskatt Den av Allmänna skatteberedningen föreslagna mervärdesskatten uppgående till 13 % skulle leda till en skattekostnad av över 3 öre per patron. För att illustrera verkningarna därav önskar skytterörelsen anföra följande jämförelse. Jämförelse mellan för ammunition

en skytts

kostnader

Kostnad med dagens pris inklusive Kostnad föreslagen år 1954 mervärdesskatt Skytt, som lossar 500 skott 7 5 : - 135: 60 „ , „ „ 1000 „ 1 5 0 : - 2 7 1 : 20 „ , „ „ 2 000 „ 300: - 542: 40 Detta visar hur ammunitionskostnaderna för den enskilde skytten i det närmaste fördubblats under senaste tioårsperioden.

För att skytte skall kunna bedrivas i samma utsträckning som tidigare eller, med hänsyn tagen till de större årskullarna ungdomar och deras längre fritid, helst ökad omfattning måste såsom ovan påvisats ammunitionspriset hållas så lågt som möjligt. En värdefull åtgärd i sådant syfte vore att i likhet med krigsmateriel, som försäljes till staten för militärt bruk jämväl undantaga ammunition, som förbrukas av de frivilliga försvarsorganisationer, som finnas redovisade i den s. k. frivilligkungörelsen ( K K 11 d e c 1953 SF nr 737). Genom en sådan åtgärd komme samtliga ideella organisationer, som i allt väsentligt ägnar sig åt försvarsfrämjande verksamhet, att befrias från omsättningsskatt på sina mest nödvändiga förnödenheter. Med hänvisning till det anförda får överstyrelsen vördsamt hemställa att ett tillägg göres till § 9 mom. 2 punkt 2 i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt av innebörd att den ammunition, som förbrukas av Frivilliga försvarsorganisationer enligt K K 11 d e c 1953 SF nr 737, räknas som krigsmateriel och därigenom undantages från mervärdesbeskattning. För detta yttrande h a r samråd ägt r u m med Svenska Pistolskytteförbundet och Svenska Sportskytteförbundet. Stockholm den 10 november 1964. Torsten

R.

Åström Arne

Stubert

Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare

Allmänna synpunkter I anledning av den begränsning av skatteberedningens arbete till uppgiften att konstruera ett nytt skattesystem inom ramen för rådande skattetryck, som givits i direktiven, vill handelskamrarna inledningsvis uttala att, även om en dylik begränsning av uppgiften av snävt arbetstekniska skäl kan h a varit befogad, framstår det som orimligt,

att frågan om skattetryckets höjd icke samtidigt gjorts till föremål för statsmakternas överväganden i samma eller annan ordning. Skattesystemets utformning måste nämligen väsentligen vara beroende av huru mycket pengar, som det allmänna behöver ta u t i skatt. Det har dessutom också - om handelskamrarna fattat situationen rätt - varit kritiken gentemot det höga skattetrycket och de inflatoriskt betingade automatiska h ö j -

453 ningarna av den direkta progressiva inkomstskatten på fysiska personer, som framtvingat den nu föreslagna skattereformen med dess omfördelning från direkta till indirekta skatter. Det berättigade i kritiken understrykes av det faktum, att skatternas och de offentliga avgifternas andel av bruttonationalprodukten mellan åren 1948 och 1963 stigit med 50 procent och att denna andel numera utgör 34 procent med tyngdpunkten lagd på den direkta skatten på fysiska personer. Till följd av den fortgående utgiftsexpansionen inom den offentliga sektorn är det risk för att skatterna kommer att fortsätta att stiga. Förutom de automatiska utgiftsökningarna i den statliga budgeten ger utvecklingen på den kommunala skattefronten anledning till oro. Enligt handelskamrarnas mening talar därför starka skäl för att åtgärder i syfte att bryta denna utveckling mot ett ständigt ökande skatte- och avgiftsuttag blir vidtagna. En given förutsättning för att sådana åtgärder skall kunna genomföras är att utgiftsexpansionen inom den offentliga sektorn kommer under kontroll och allvarligt syftande beskärningar av de offentliga utgifterna genomföres. Den omständigheten att de viktigaste utgiftsposterna i den statliga budgeten äro mer eller mindre låsta till följd av utav riksdagen fattade beslut borde icke utesluta möjligheterna att på dessa och andra områden genomföra besparingar jämte en rationalisering inom offentliga förvaltningen. Den roll, som de direkta transfereringarna numera spelar i statsbudgeten - de uppgår i statsbudgeten för budgetåret 1964/65 till 8 miljarder kronor och svarar för ej mindre än en tredjedel av de totala utgifterna - ger i sin mån en allvarlig tankeställare. Att märka är att i angivna totalsiffra icke ingår de vid sidan av budgeten fallande årliga ATPavgifterna till drygt 2 miljarder kronor. Om icke den statliga utgiftsexpansionen hålles tillbaka och det samlade skattetrycket lättas hyser handelskamrarna farhågor för att den föreslagna skattereformen med dess vittgående omfördelning av skatter och köpkraft kommer att leda till ett sådant tryck på prisnivån att sociala påfrestningar kan komma att uppstå. Bl. a. kan den 13-procentiga mervärdeskatten komma att i initialskedet förorsaka ett tryck på prisnivån, som blir särskilt framträdande i detaljhandelsledet. Trycket kommer ytterligare att förstärkas genom att transporterna och andra tjänster, vilka hittills varit fritagna från

den allmänna varuskatten, kommer att omfattas av omsättningsskatten med dess höga skatteuttag. Därtill kommer slutligen att de höjda arbetsgivareavgifterna kommer att innebära en ytterligare kostaadsbelastning i detaljhandelsledet och servicenäringarna, där arbetslönerna utgör en betydande andel i kostnaderna; även härigenom uppstår prisfördyrande impulser. Riskerna för en ny inflationsvåg i samband med reformens genomförande äro med andra ord uppenbara. Icke minst av denna orsak är det som de inflatoriska verkningarna av reformen lämpligen bör motverkas genom konkreta skattesänkningar efter mönster av den politik, som på sistone följts i bl. a. U.S.A., Västtyskland och Holland i syfte att öka det enskilda sparandet och höja framstegstakten i samhällsekonomien. Den därigenom åstadkomna välståndsutvecklingen skulle i sin tur ge ökade realinkomster och ett ökat skatteunderlag med ökade skatteintäkter för det allmänna som följd. Utrymme för sänkningar borde stå till förfogande jämväl till följd därav att skatteberedningens beräkningar av skatteutfallet för de olika skattetitlarna äro hållna relativt i underkant, samt att sålunda de samlade intäkterna av det nya skattesystemet sannolikt kommer att bli icke oväsentligt större än dessa beräkningar ange. Bl. a. är att beakta, att, medan beredningen utgått ifrån antagandet av en årlig penningvärdeförsämring av 2 procent och en realinkomstförbättring av 3 procent, har penningvärdeförsämringen under det senaste årtiondet hållit sig omkring 3 å 3 J/2 procent årligen. Det torde därför vara realistiskt att förutsätta, att penningvärdeförsämringen även under återstoden av 1960-talet kommer att vara större än den av skatteberedningen antagna med ty åtföljande automatisk ökning av skatteintäkterna. En ny engångsinflation år 1966 är icke utesluten, om skattereformen i hela sin omfattning genomföres. De av handelskamrarna ifrågasatta lättnaderna i skattetrycket torde i första hand böra komma till luttryck genom en sänkning av den höga uttagningsprocenten för den allmänna omsättningsskatten. I vilket fall som helst måste under en övergångstid krav ställas på största återhållsamhet ifråga om nya kostnadskrävande reformer, varjämte ytterligare förkortningar av arbetstiden torde få ställas på framtiden. Med nu anförda reservation i fråga om det samlade skatteuttaget ställer sig handelskamrarna övervägande positiva till hu-

454 vudlinjema i skatteberedningens förslag, om än under tveksamhet i vissa avsnitt. Förslaget bedömes därvid som en helhet, i vilken de olika avdelningarna i sina huvuddrag ingå som integrerande delar. Att en samlad översyn av hela skatteområdet i dess olika grundläggande hänseenden gjorts är förvisso värdefullt. Förslaget, som är mycket genomgripande, har otvivelaktigt stora förtjänster. Till dessa hör i första hand omfördelningen från direkta till indirekta skatter och de därvid betingade lättnaderna i progressiviteten inom den statliga inkomstbeskattningen. Den förändrade inkomstfördelningen och den höjda inkomstnivån har skapat förutsättningar för en sådan omfördelning. På förtjänstsidan kan jämväl uppföras slopandet av energiskatten som självständig skatteform ävensom slopandet av varuskatten på näringslivets investeringar jämte de olika punktskatterna; dessa skatter ersättas genom den föreslagna nya förhöjda omsättningsskatten konstruerad som mervärdeskatt. Upphävandet av energiskatten och försvinnandet av beskattningen på investeringarna kommer bl. a. att stärka exportindustriens konkurrenskraft gentemot utlandet. Å andra sidan har skattereformen även en negativ sida - härtill skall handelskamrarna återkomma i det följande - varför vinsterna för näringslivet har sitt bestämda pris. De skäl som av skatteberedningen anförts mot projektet om en bruttobeskattning av företagen finner handelskamrarna övertygande. Socialförsäkringens finansiering Handelskamrarna delar den av skatteberedningen uttalade åsikten att det nuvarande finansieringssystemet för socialförsäkringen icke är i alla avseenden tillfredsställande. Uppbyggt i etapper i samband med speciella reformer på detta område brister systemet i enhetlighet och överskådlighet och omöjliggör en bedömning av hur avgifts- och skattebelastningar drabbar olika grupper av inkomsttagare. Uppsplittringen å egenavgifter från de försäkrade samt arbetsgivareavgifter och skattefinansiering jämte kommunala bidrag till folkpensioneringen är näppeligen rationell. Egenavgifternas konstruktion bidrager ytterligare att komplicera systemet. Att behov föreligger av ändrade finansieringsgrunder efter mera enhetliga linjer därom torde för den skull inga meningsskilj-

aktigheter behöva råda. Huru dessa linjer skola utformas kan självfallet diskuteras. Att efter mönster från utlandet en utbyggnad av arbetsgivareavgifterna sker, har handelskamrarna i och för sig icke något att erinra emot. Ur handelskamrarnas synpunkt ter det sig emellertid mindre tilltalande att helt släppa egenavgifterna från de försäkrade, för grundförmånerna och därmed för dessas del avstå från sambandet mellan försäkringens förmånssida och dess kostnadssida. Vill man upprätthålla principen om att det är fråga om ett försäkringsskydd, borde man framför allt av psykologiska skäl inte efterge kravet på att de försäkrade - de anställda likaväl som företagarna - åtminstone i någon mån bidrager till kostnaderna. Den psykologiska faktorn i detta sammanhang torde - i motsats till vad skatteberedningen gör gällande - endast i mindre grad vara för handen om egenavgifterna slopas och övergången till arbetsgivareavgifter sker. Skatteberedningens tanke att avgiftsfinansiering genom arbetsgivareavgifter i stället för skattebidrag skulle innebära bättre garantier för att krav på förbättrade förmåner på ett mera näraliggande sätt väges mot utgifts- och finansieringssidan torde utgöra er> ren illusion. Betydelsen av att sambandet mellan egenavgifter och förmåner bibehålies torde vara särskilt framträdande när det gäller sjukvårdsförsäkringen, där förmånerna för de enskilda individerna växla efter behovet och där kostnadssidan är så starkt beroende av de enskilda medborgarnas ansvarskänsla. En speciell ställning intager inom sjukvårdsförsäkringen grundsjukpenningen. I den mån ansvarskänslan bland de försäkrade kan komma att uppluckras exempelvis genom bifall till kravet på ett allmänt slopande av tredagarskarenstiden för sjukpenningen kan detta komma att få vittgående konsekvenser på kostnadssidan. Enligt handelskamrarnas mening borde i varje fall - om i övrigt ökad övergång sker till arbetsgivareavgifter under frångående av egenavgifterna från de försäkrade -> i stället grundsjukpenningen i princip i större omfattning än hittills finansieras med egenavgifter. Det statliga bidraget, som f. n. uppgår till 46 procent, torde i stället böra i motsvarande mån minskas. Att skatteberedningen lämnat frågan om sjukpenningen såsom liggande vid sidan av övriga grundförmåner och dess finansiering utanför sina bedömningar finner handelskamrarna märkligt. Det uppgiv-

455 na huvudskälet härför, d. v. s. att det företrädesvis är inom denna del av socialförsäkringsområdet, som särskilt kraftiga kostnadsökningar är att vänta, kan icke godtagas. Gentemot skatteberedningens argumentering å detta avsnitt torde i övrigt åtskilliga kritiska synpunkter kunna anföras. I fråga om skatteberedningens egen målsättning för ett ändrat finansieringssystem, d. v. s. att det skulle möjliggöra en bedömning av hur avgifts- och skattebelastningen i dess helhet drabbar olika grupper av inkomsttagare, kan sålunda framhållas, att förslaget för socialförsäkringens vidkommande synes dåligt överensstämma med intentionerna i denna del. Handelskamrarna vill härutinnan endast hänvisa till att beredningen inskränkt sin strävan till en »avgiftsfinansiering som inte är lägre än den innevarande - uppgående till 55 procent - och som innefattar en kostnadstäckning genom avgifter på inemot hälften av utgifterna». Möjligheten till bedömning av avgifts- och skattebelastningen i olika fall blir till följd härav begränsad. Vad som handelskamrarna också måste reagera emot är att socialförsäkringsavgifterna av skatteberedningen rubriceras som en integrerande del av den samlade beskattningen för fysiska personer, medan den i verkligheten icke minst efter ersättandet av egenavgifterna för grundförmånerna med arbetsgivareavgifter utgör en del av företagsbeskattningen. Frågan om övervältringseffekten är en annan fråga, som saknar betydelse för rubriceringen såsom sådan. Rubriceringen har viss betydelse för den framtida utformningen av företagsbeskattningen och bör beaktas vid utredningen därom. Trots denna sin kritik skall handelskamrarna med hänsyn till att ifrågavarande område ingår som integrerande del i skattepaketet och den omständigheten att det innefattar obestridliga administrativa och uppbördsmässiga fördelar icke motsätta sig beredningens förslag till kollektiva arbetsgivareavgifter såsom sådant. Det må emellertid understrykas att det nya systemet icke får bli inkörsporten till fortsatta övervältringar på arbetsgivarna av kostnaderna för nya eller ökade sociala förmåner, vilka icke står i samklang med produktivitetsutvecklingen. Mot konstruktionen av arbetsgivareavgifterna ävensom av grundförsäkringsavgifterna av inkomst av annat förvärvsarbete än av anställning har handelskamrama intet att erinra.

Handelskamrarna vill i anslutwng härtill något utförligare uppehålla sig vid skatteberedningens syn på frågan om de samhällsekonomiska och strukturella verkningarna av socialförsäkringens finansieringssystem. Då skatteberedningen gör gällande att vid en jämförelse mellan det nuvarande och det föreslagna systemet starka skäl kunna anföras för att övervältringen av arbetsgivareavgifterna på löntagarna på lång sikt blir fullständig eller nästan fullständig, medan på kort sikt avgifterna stanna på företagen, så kan detta vara teoretiskt riktigt. I praktiken torde emellertid såsom exemplet från ATP-avgifterna visar i ett samhälle som det svenska, som kännetecknas av stor knapphet på arbetskraft, övervältringen på löntagarna ske relativt långsamt. Handelskamrarna ser emellertid för sin del den praktiska problemställningen på kort sikt på så sätt, att med den rådande knappheten på arbetskraft, vilken för övrigt kan väntas bli bestående för lång tid framåt, de höjda arbetsgivareavgifterna kommer att i stor utsträckning omedelbart övervältras å konsumenterna och därigenom medverka till inflatoriskt betingade prishöjningar. I den mån så icke blir fallet såsom exempelvis inom exportnäringarna kommer avgifterna att stanna på företagen i form av minskade vinstmarginaler och med försämrad självfinansiering inom näringslivet som följd. Handelskamrarna vill i detta sammanhang även understryka att avgifterna träffar olika näringsgrenar med olika tyngd. Särskilt stor blir belastningen på detaljhandeln, hantverk och servicenäringar, i vilka lönekostnaden spelar en större roll i kostnadskalkylen än flerstädes inom industrien. På angivna områden kommer man dessutom icke annat än i ringa grad i åtnjutande av de skattelättnader, som energiskattens försvinnande kommer att medföra.

Den direkta beskattningen När det gäller den direkta beskattningen betraktar handelskamrarna de föreslagna lättnaderna i den nuvarande starkt progressiva inkomstbeskattningen som en av de mest betydelsefulla komponenterna i skattereformen. De olika detaljförslagen med angivna innebörd, bestående av höjningarna av grundavdragen, uppjusteringen i skatteskalorna av det nedre proportionella skiktet ävensom sänkningarna av uttagningsprocen-

456 terna i de närmast högre progressiva skikten, anser handelskamrarna vara ett steg i rätt riktning för åstadkommande av den erforderliga omfördelningen av skattebördan. Särskilt tacknämligt är att den s. k. puckeln, d. v. s. den alltför betungande beskattningen av inkomster mellan 20 000-40 000 kronor, avlägsnats. Förslagens genomförande kommer av allt att döma att verksamt bidraga till en ökad arbetsinsats och ett ökat personligt sparande från de skattskyldigas sida j ä m t e en förbättrad skattemoral. Enligt handelskamrarnas åsikt borde m a n fördenskull i angivna hänseende gå vidare på den inslagna vägen, och vidtaga såväl en ytterligare höjning av den övre gränsen för det proportionella skiktet till förslagsvis 30 000 kronor för gifta och 15 000 kronor för ensamstående som ytterligare lättnader i progressiviteten högre u p p i skatteskalorna. Till stöd för längre gående åtgärder vill handelskamrarna i första hand åberopa progressivskatternas inverkan på löneanspråken inom näringsliv men även inom offentlig förvaltning. Skatteberedningen h a r enligt handelskamrarnas mening väsentligen underskattat sammanhanget mellan marginalskatter och löner. Att de nuvarande höga marginalskatterna inom näringslivet lett till ökade löneanspråk, icke minst på tjänstemannasidan, en höjd lönenivå och avsevärt ökade lönekostnader inom företagen är ovedersägligt. Det är härvid löntagare med hög utbildning eller eljest speciella kvalifikationer, som gått i spetsen, men tendenserna har spritt sig även till andra tjänstem ä n i ledande ställning med kedjereaktioner för lönesättningen över ett vidsträckt fält. Vid löneavvägningen har m a n i stor utsträckning måst räkna med lön efter skatt för att icke komma på efterhand i standardutvecklingen. Ett belägg för riktigheten av angivna uppfattning rörande sammanhangen är det förhållandet, att lönestegringen de senaste åren varit störst i tjänstemannaskikten, där marginalskatten varit kännbar. Marginalskatterna har med andra ord i hög grad medverkat till att pressa u p p företagens lönekostnader och i så måtto utgjort en kännbar belastning på dessa, minskande det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet. Progressivskatten har härigenom varit en icke oväsentlig inflationsfaktor. D e ändrade reglerna för sambeskattningen av äkta makar finner handelskamrarna utgöra en relativt tillfredsställande lösning av

denna fråga. Lösningen synes någorlunda tillgodose den betydande opinion, som otvivelaktigt förefunnits för förmånligare regler i angivna hänseende. Den negativa effekten av sambeskattningen skulle vid förslagets genomförande inskränka sig till mindre än 1 procent fall och en mera påtaglig merskatt i förhållande till vad som skulle ha föranletts av särbeskattning kan konstateras först i de höga och mycket höga inkomstlägena. Det hade förvisso varit önskvärt att ytterligare jämkningar kunnat ske för avlägsnande av sambeskattningseffekten även i dessa lägen, men svårigheterna att uppnå ett dylikt resultat har varit uppenbara. Komplikationerna synes framför allt vållas därav att en annan ordning skulle stå mindre väl överens med målsättningen att omfördela skatten till barnfamiljernas förmån. Möjligheter att klara problemet vore att ytterligare minska progressiviteten eller att höja gränsen för tudelningsprincipen. Även om arbetsmarknadspolitiska skäl kan tala för en mer eller mindre fullständig övergång till särbeskattning av äkta makar finner handelskamrarna i varje fall för närvarande hinder föreligga för ett dylikt särbeskattningssystem. Hindret utgöres av den omständigheten, att detsamma skulle resultera i mycket kraftiga skatteskärpningar för ett stort antal familjer med hemmavarande hustru och även för ett betydande antal barnfamiljer. Liknande invändningar kan däremot ej anföras mot införande av ett fakultativt särbeskattningssystem. Frågan därom kan vara värd att ytterligare utredas. Det skatteinstitut, som framför allt är av betydelse ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter, är emellertid förvärvsavdraget, som ingår som en integrerande del av vårt inkomstskattesystem. Förslaget att gift kvinna med inkomst av eget arbete, vilken har hemmavarande barn under 16 år, skall medges avdrag med 25 procent av n ä m n d a inkomst upp till 16 000 kronor dock lägst m e d 1 000 kronor d. v. s. maximalt 4 000 kronor innebär en betydande förbättring i jämförelse med vad som nu gäller. Att gå längre torde inte låta sig göra. Handelskamrarna tillstyrker därför vad i denna del föreslås. Möjligen kan skäl föreligga att låta n ä m n da förvärvsavdrag utgå t. o. m. det år barnet fyllt 18 år. Att såsom av skatteberedningen föreslås helt slopa det nuvarande förvärvsavdraget å 300 kronor för hustru i barnlösa familjer finner handelskamrarna mindre välbetänkt. Med hänsyn till den

457 växande insats som behövs av kvinnorna på arbetsmarknaden förordar handelskamrarna, att förvärvsavdraget för hustru i familjer utan barn bibehålies och höjes förslagsvis till 12 1/2 procent av inkomst av eget arbete upp till 16 000 kronor, lägst 500 kronor och maximalt 2 000 kronor. Den föreslagna höjningen av barnbidraget till 1 200 kronor år 1970 finner handelskamrarna icke anledning motsätta sig, ehuru denna höjning otvivelaktigt ökar inkomsttransfereringarna olika skattskyldiggrupper emellan och därmed de samhällsekonomiska vådorna av transfereringssystemet såsom sådant. Beträffande rätten för ensamstående barnförsörjare med hemmavarande barn under 18 år att åtnjuta samma förmåner som fullständiga familjer beträffande dubbelt grundavdrag, förvärvsavdrag samt tilllämplig skatteskala har med hänsyn till att frågan så nyligen varit föremål för riksdagens prövning någon ändring icke aktualiserats av skatteberedningen vid skattesystemets omläggning. Ehuru rådande ordning i nämnda hänseende onekligen synes svagt sakligt motiverad, finner handelskamrarna icke anledning påkalla ändring. Förmögenhetsbeskattningen Mot de av skatteberedningen föreslagna provisoriska jämkningarna i förmögenhetsskatten, vilka inskränker sig till en höjning av det skattefria bottenbeloppet och viss begränsad justering av skatteskalorna, har handelskamrarna ur de synpunkter kamrarna har att företräda i och för sig ej något att erinra, ehuru handelskamrarna helst sett att ett djupare grepp på ämnet skett redan nu. Förslaget kan icke godtagas annat än som ett provisorium i avvaktan på beredningens slutliga förslag i ämnet -1 som provisorium innebär det ingenting annat än en viss anpassning efter den sedan år 1957 skedda penningvärdesförsämringen, syftande till att undanröja verkningarna av väntade höjningar av fastigheternas taxeringsvärden vid nästa års allmänna fastighetstaxering. Det är emellertid erforderligt att de föreslagna jämkningarna enligt förslaget som skall träda i kraft först den 1 januari 1967 gives tillämpning redan vid 1966 års taxering, eftersom till följd av de höjda taxeringsvärdena en eljest icke avsedd skärpning av beskattningen då skulle komma att inträda. Handelskamrarna hemställer att bestämmelser utfärdas av denna innebörd.

I vårt system av direkta skatter är förmögenhetsskatten den skatteform som i individuella fall kan få de mest betungande verkningarna. Lagd ovanpå den progressivt uppbyggda inkomstskatten innebär den ej sällan att en orimligt stor andel av förmögenhetsavkastningen måste i skatt avstås till det allmänna. Ehuru enligt gällande regler den sammanlagda skatten till stat och kommun i princip icke skall behöva utgå med mera än 80 procent av inkomsten, blir till följd av 80-procentsregelns konstruktion denna understundom ineffektiv, varför vid förmögenheter med låg avkastning skatten kan komma att överstiga nämnda siffra och t. o. m. uppgå till hela inkomsten. Särskilt kännbar blir skatten i de fall, då förmögenheten består i jordbruksfastighet eller i ett familjeföretag, där den sammanlagda skatten blir en direkt belastning på produktionen. Förmögenhetsskatten har härigenom vittgående skadliga verkningar å sparande och kapitalbildning. Att skatten haft en skatteflyktseffekt får ej .heller förbises. Handelskamrarna finner det angeläget att skatteberedningens överväganden rörande förmögenhetsbeskattningen snarast slutföres så att en omläggning av nämnda skatt enligt andra mera rimliga grunder kan komma till stånd. Den generella indirekta beskattningen Det nuvarande systemet för den indirekta beskattningen med allmän varuskatt, energiskatt och punktskatter har ur samhällsekonomisk och skatteteknisk synpunkt sina mycket påtagliga nackdelar. Ur teknisk synpunkt torde visserligen den allmänna varuskatten i sin nuvarande konstruktion fylla ganska högt ställda anspråk även om den har sina svagheter, bl. a. belastningen av investeringarna. Men energiskatten och punktskatterna med dess snedbelastningseffekter måste däremot betecknas som klart olämpliga skatteformer. Vid en skattereform, som går ut på en omfördelning från direkt till indirekt skatt, varvid ett avsevärt ökat skatteuttag måste komma att belasta konsumtionen, måste det nuvarande systemets nackdelar bli mycket framträdande. Framför allt har handelskamrarna fäst sig vid den omständigheten, att en ökning av skattebelastningen på produktiva investeringar och förbrukningsartiklar kan föranleda att det kumulativa momentet i den indirekta beskattningen väsentligen ökar, varjämte en

458 skärpt snedvridning av konsumtionsvalet kan komma att uppstå, övervägande skäl talar därför för en övergång till ett annat och ändamålsenligare system, därom är handelskamrarna ense med beredningen. Att i detta läge blickarna kommit att fästas vid mervärdeskatten ligger nära till hands i betraktande av dess likformighet vid belastning av konsumtionen och dess konkurrensneutralitet. Mervärdeskatten har den stora förtjänsten att den medger restitution vid export. Det vill också synas som om mervärdeskatten i angivna hänseende är överlägsen andra tänkbara skatteformer. För övergången till ett dylikt system talar ytterligare systemets landvinningar ute i Europa och önskvärdheten av att den svenska indirekta beskattningen, oavsett hur det kan komma att gå med Sveriges associering med EEC, i görligaste mån anpassas efter motsvarande system på den europeiska kontinenten. A andra sidan kan icke fördöljas att införandet av en högprocentig mervärdeskatt av föreslagen typ omspännande näringslivets samtliga led kan bli förenad med olägenheter. Den fordrar bl. a. en ganska stor kameral apparat inom näringslivet med arbetskrävande redovisning och kontroll. I det föregående har handelskamrarna vidare såsom en olägenhet pekat på den inflatoriska effekten i initialskedet. En ytterligare olägenhet, som måste tagas med i beräkningen, blir den köprush i förening med hamstring, som kommer att sätta in månaderna före ikraftträdandet. För Skånes Handelskammares del ställer det sig naturligt att även införa ett annat förhållande i blickpunkten nämligen konsekvenserna med avseende å gränshandeln över Öresund. Mot denna handel såsom sådan är icke annat än gott att säga, men den har till följd av rådande snedvridningar i konkurrensförhållandena och prisbildningen mellan de båda sidorna av sundet på senare år fått en onaturligt stor omfattning. För att ge en bild av de inköpsresor som det här är fråga om kan nämnas att antalet in- och utresande över Hälsingborg, Malmö och Landskrona år 1963 uppgick till över 15 miljoner personer. Därav föll c:a 8,8 miljoner på Hälsingborg, 1,8 miljoner på Landskrona och 4,4 miljoner på Malmö. För innevarande år torde siffrorna bli än större med en sannolik total siffra på inemot 17 miljoner personer. Den övervägande delen

av resorna utgår från svenska sidan och företages i inköpssyfte. Biljettkostnaden är obetydlig. Varje söckendag företager 1 000tals svenskar resor till Danmark för inköp av sådana varor, som av olika anledningar är billigare där. I Hälsingborg, där restiden inskränker sig till 20 minuter, far flertalet av stadens husmödrar minst en gång i veckan över till Helsingör och fyller sitt inköpsbehov beträffande livsmedel för veckan. Detaljhandeln liksom även i viss mån grosshandeln har lidit avsevärt avbräck därigenom i form av omsättningsminskning. Det är väsentligen tre kategorier av varor, för vilka till följd av den statliga politiken i Sverige det blir väsentligen förmånligare för konsumenterna att göra sina inköp å den danska sidan. Den övervägande kategorien utgöres av livsmedel, som redan til! följd av den svenska jordbruksregleringen är dyrare i Sverige än i Danmark och av vilka sockret t. ex. dessutom är föremål för punktbeskattning. Prisskillnaden ökas ytterligare därav att dessa varor, som är befriade från omsättningsskatt i Danmark, i Sverige belastas med allmän varuskatt å 6,3 procent. De andra varukategorier, som också är föremål för inköp, ehuru icke i samma omfattning, är dels tvål och tvättmedel å vilka i Sverige utgår fettvaruavgift, dels ock sådana kosmetiska artiklar, som på den svenska sidan belastas med punktskatter, vilka sakna motsvarighet i Danmark. Skulle på sätt skatteberedningen föreslår införas svensk omsättningsskatt med en skattesats höjd till 11,5 procent för livsmedlens vidkommande, kommer detta att innebära en ny mäktig stimulans för varuköp å den danska sidan. För andra varor skulle stimulansen bli mindre men resultatet skulle dock bli ett kraftigt språng i inköpsresorna över sundet. Icke blott invånarna i sundsstäderna utan även befolkningen i övriga delar av provinsen skulle i allt större omfattning komma att engagera sig i denna trafik. Att å andra sidan borttagandet av vissa punktskatter som exempelvis på socker och choklad för dessa varors del skulle medföra en förbättrad prisrelation kommer att betyda mindre totalt sett. Ej heller torde en planerad mindre höjning av omsättningsskatten i Danmark lämna något nämnvärt bidrag till återställandet av prisjämvikten, vid det förhållandet att livsmedel ej skulle beröras av höjningen. För handelns del skulle följden av den förhöjda skatten bli en ytterligare omsättningsminsk-

459 ning, medan sett ur synpunkten av statsmakternas fiskala intressen en betydande skatteflykt från konsumenternas sida skulle komma att äga rum. Skatteflyktseffekten är en realitet, som icke kan frånkännas sin betydelse i detta sammanhang. Nu berörda företeelse är emellertid icke begränsad endast till gränshandeln. I samband med den omfattande mera långväga turisttrafiken till utlandet köper redan nu många svenskar framför allt beklädnadsartiklar m. m. i utlandet där priserna är billigare. Den föreslagna mervärdeskatten måste komma att resultera i en ökning av denna inköpstendens i samband med utländska turistresor. Enligt handelskamrarnas mening måste de berörda konsekvenserna av den föreslagna mervärdeskatten ofrånkomligen tagas i betraktande vid statsmakternas slutliga ståndpunktstagande i ämnet och i allt fall utgöra en maning till dessa att hålla skattesatsen inom någorlunda snäva gränser. En så hög skattesats som den föreslagna å 13 procent motsvarande en höjning av den nuvarande varuskatten från 6,3 till 11,5 procent å omsättningen, erbjuder onekligen ur nu angivna synpunkter betänkligheter. Det bör tilläggas att handelskamrarna är ense med skatteberedningen därutinnan att en enhetlig skattesats bör gälla för samtliga grupper och tjänster. Att som i Frankrike ha differentierade skattesatser kan endast vara ägnat att onödigt komplicera systemet. Mervärdeskattens konstruktion Det är utan tvivel förenat med betydande svårigheter för handelskamrarna att sätta sig in i huru övergången till den nya skatteformen kommer att verka. Att så är fallet sammanhänger därmed att det konstitutiva elementet för skatten - vid sidan av dess konstruktion som allmän konsumtionsskatt med å olika led uppdelad betalningsskyldighet - är den vittgående rätten till avdrag för ingående skattebelastning. Denna avdragsrätt är i sin föreslagna utformning en nyhet i svensk indirekt beskattning och det är osäkert vilken effekt den kommer att få i praktiken. Av betänkandet framgår emellertid att denna generella avdragsrätt omfattar jämväl näringslivets investeringar och förbrukningsartiklar och att förutsättningen för att densamma skall åtnjutas är att skattskyldighet för den utgående försäljningen föreligger. Såvitt handelskamrarna kan förstå blir innebörden härav, att det under

vissa omständigheter kan betyda en ökad skattebelastning för ett företag att stå utanför. Handelskamrarna drar därav samma slutsats som skatteberedningen nämligen att skattskyldigheten i princip bör åvila varje företagare, som vid inköp av varor eller tjänster, nödvändiga för rörelsen, erlagt skatt till föregående led. Beskattningsområdet bör alltså bli så vidsträckt som möjligt och undantag från beskattningen i görligaste mån undvikas. Med hänsyn tiH angivna förhållande nödgas handelskamrarna därför med ett fåtal undantag, till vilka handelskamrarna i det följande återkommer, godtaga den betydande utvidgning av beskattningsområdet för varor och tjänster, som av skatteberedningen föreslås. Handelskamrarna kan dock inte underlåta anmäla viss tveksamhet inför de svårigheter ifråga om redovisning och kontroll, som medtagandet av jordbruket med dess 200 000 egna företagare kan komma att föranleda. Tveksamheten sammanhänger i första hand med det förhållandet, att bokföringen framför allt inom det mindre jordbruket flerstädes är relativt primitiv. Därtill kommer emellertid att mervärdeskattens införande för jordbrukets del kan komma att medföra viss snedvridning av konkurrensen mellan på olika sätt producerade förnödenheter. Sålunda skulle exempelvis för en sådan vara som utsäde mervärdeskatten innebära en prisfördyring för det statskontrollerade kvalitetsutsädet av omkring 10 kronor per 100 kg. Med hänsyn härtill skulle det för många jordbrukare te sig förmånligare att använda av dem själva producerat utsäde, vilket icke kommer att bli beskattat. Mervärdeskattens införande kan alltså komma att i icke ringa mån leda till en övergång till dylikt hemmaproducerat utsäde av lägre kvalitet. Samma kan förhållandet komma att bli på utfodringsområdet, där fabrikstillverkade foderblandningar, sammansatta efter senaste näringsfysiologiska rön, kan komma att ersättas av utav jordbrukarna själva producerat foder. Att vederbörande jordbrukare i sin tur skulle i fråga om den skattbelagda varan komma i åtnjutande av avdragsrätt för den inbetalda skatten, skulle i praktiken sannolikt betyda mindre bl. a. med hänsyn till den tid, som kommer att förflyta mellan skattebetalningen och avdragets åtnjutande. Prisjämförelserna kommer att göras mellan den obeskattade och den beskattade varan utan hänsyn till avdragsrätten. Skall jordbruket såsom så-

460 dant medtagas bör enligt handelskamrarnas mening alla jordbrukare i princip bli skattskyldiga. En sänkning av skattepliktsgränsen för småjordbrukare till 3 000 kronors försäljning torde därför böra övervägas. En sådan sänkning är erforderlig för att konkurrensen olika kategorier av jordbrukare emellan skall kunna bedrivas på lika villkor. Jämväl för småföretagarna utanför jordbrukets krets synes av samma skäl motsvarande sänkning av skattepliktsgränsen böra vidtagas. Tveksamhet erbjuder också förslaget att varutransporttjänsterna skall inrymmas under skatteplikten. Det är att märka att varutransporterna så gott som uteslutande sker för näringslivets räkning. Då skatten på fraktkostnaderna alltså nära nog hundraprocentigt skulle komma att bli avdragsgill i nästa led och statsverkets skatteinkomster på detta speciella område följaktligen blir högst obetydliga, framstår det onekligen som en onödig omgång att här införa en beskattning, med ett avdragsförfarande för ingående skattebelastning. En särställning intager sjöfarten alldenstund anskaffningen av fartyg är undantagen från skatteplikten, varför vederbörande redare kommer att ha ringa möjligheter till avdrag för ingående beskattning. U r redovisningssynpunkt tillkommer i detta sammanhang för den mindre kustsjöfarten vissa komplikationer sammanhängande därmed att fartygen sysselsättas ömsom i svensk kusttrafik och ömsom å utländska trader, i vilket sistnämnda fall skatteplikt icke kommer att föreligga. Eftersom frågan om beskattningen av varutransporttjänster inklusive spedition och stuveri över huvud taget erbjuder åtskilliga praktiska problem, vilka skatteberedningen endast obetydligt berört, vill handelskamrarna förorda, att transportområdet närmare penetreras i samband med den fortsatta utredningen. Handelskamrarna vill i detta sammanhang ge uttryck åt den övertygelsen, att ett villkor för att mervärdeskatten skall fungera tillfredsställande är att den lagstadgade bokföringsplikten utsträckes samt att lagstiftningsvägen närmare föreskrifter utfärdas om bokföringen för de företag, som f. n. icke omfattas av bokföringslagens bestämmelser. Den pågående revisionen av bokföringslagen bör förty snarast slutföras. Handelskamrarna ansluter sig till den av herr Gustafsson m. fl. avgivna reservationen rörande kostnadsersättning åt företag inom

detaljhandel, hantverk och därmed jämförligt sista beskattningsled för bestyren i samband med mervärdeskattens uttagande. M e d anslutning till den av herrar Hedborg m. fl. avgivna reservationen angående mervärdeskatten för tidningar och tidskrifter, förordar handelskamrarna att nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer helt undantages från mervärdebeskattning genom ett bibehållet undantag från skatteplikt i förening med en i princip generell avdrags- och restitutionsrätt för ingående mervärdeskatt. Skulle mervärdeskatt utgå jämväl på nyhetstidningar komme detta att få till följd en fortsatt tidningsdöd en utveckling, som ur allmän synpunkt måste vara högst beklaglig. Handelskamrarna ansluter sig i huvudsak till de kritiska synpunkter mot skatteberedningens ställningstagande till frågan om skatt å begagnade bilar, som anförts i det särskilda yttrandet av herrar Gustafsson m. fl. och i reservationen av herr Nilsson. I motsats till beredningen anser handelskamrarna att övervägande skäl talar för att det nuvarande undantaget från skattskyldigheten för begagnade personbilar och vissa begagnade lastbilar bibehålles vid mervärdeskattens införande. V a d som för handelskamrarna härvid fäller utslaget är den omständigheten, att införandet av mervärdeskatt på dylika fordon skulle få till resultat, att handeln med dessa skulle överflyttas från ansvarsmedvetna företag med erforderlig verkstadsutrustning till mindre nogräknade sådana utan egentliga resurser inom den irreguljära handeln samt där det inte går att tillfredsställande kontrollera att skatten verkligen blir uttagen; en dylik utveckling kunde komma att medföra ur trafiksäkerhetssynpunkt mycket riskabla konsekvenser. Det kan inte vara välbetänkt, att statsmakterna på det fiskala området vidtager åtgärder, som direkt motverkar de betydelsefulla strävandena att höja trafiksäkerheten, och äventyrar den sanering av handeln i branschen, som på senare år ägt rum. Med tanke härpå får handelskamrarna i första hand uttala sig för bibehållande av undantaget från skattskyldigheten för begagnade bilar. O m en dylik lösning av frågan skulle anses stå mindre väl i överensstämmelse med de allmänna principerna för mervärdeskatten, förefaller en annan lösning innefattande en något mindre avvikelse från dessa principer tänkbar. Denna andra lösning innebär, att

461 skatteplikten visserligen upprätthålles, men att bilhandeln medges rätt att såsom ingående skatt avräkna 11,5 procent av inköpspriset (bytesvärdet) av begagnade bilar. Vid en sådan lösning inskränker m a n sig till att beskatta "det faktiska mervärde som genom reparationer och vinstpålägg uppstått vid de affärstransaktioner, varom här är fråga. Slutligen påyrkar handelskamrarna att uthyrningen av hotellrum liksom hittills undantages från beskattning. Undantaget härför motiveras dels av att annan rumsuthyrning icke beskattas dels av den omständigheten att med hänsyn till den utländska turismen varje fördyring av logiavgifterna bör undvikas. Sverige är redan nu ett dyrt land för utländska turister. Ytterligare fördyring av hotellkostnaderna kan verka direkt avskräckande. Det är att märka att de förhöjda arbetsgivareavgifterna i förening med mervärdeskatten för matservering, som i motsats till vad som nu gäller föreslås skola utgå å hela omsättningen som beskattningsvärde, innebär en ökad kostnadsbelastning för hotell- och restaurangnäringen, som torde vara utan motstycke i detta sammanhang. Skattesatsens höjning tillsammans med det ändrade beskattningsvärdet innebär att skatten höjes från nuvarande 3,6 procent till 11,5 procent å omsättningen. Handelskamrarna förordar, att de nuvarande reduceringsreglerna av beskattningsvärdet för serveringsrörelser bibehålies. För en dylik åtgärd talar bl. a. den omständigheten att skattereformen eljest för den omfattande del av vårt lands befolkning, som till följd av sitt arbete är hänvisad till att dagligen intaga någon måltid å restauranger och andra serveringsställen, skulle innebära en alltför kännbar fördyring av levnadskostnaderna, en fördyring som kommer att icke oväsentligt överstiga den kostnadsstegring, som höjningen av skattesatsen såsom sådan innebär och jämväl överstiga den prisstegring, som på andra områden kommer att inträda som följd av skatten.

Avdragsrätten för mervärdeskatten ur konjunkturpolitisk synpunkt Till skatteberedningens argumentering för ett utnyttjande av mervärdeskatten för konjunkturpolitiska syften ställer sig handelskamrarna ytterligt betänksamma. Handelskamrarna ansluter sig i denna del i huvud-

sak till de synpunkter, som anförts i det särskilda yttrandet i betänkandet av herr Gustafsson m. fl. Betänksamheten gäller i synnerhet tanken att temporärt utnyttja avdragsrätten för sådana konjunkturpolitiska åtgärder som direkt riktar sig mot näringslivet, genom möjligheten att vägra, uppskjuta eller reducera avdrag för eljest avdragsgill ingående skattebelastning. Det skall icke bestridas att införande av en dylik ordning skulle innebära, att statsmakterna finge till sitt förfogande ett snabbt och effektivt medel att d ä m p a ett inflatoriskt övertryck utgående ifrån investeringssidan. Å andra sidan torde m a n icke komma ifrån att dylika ingripanden beträffande avdragsrätten skulle vara ägnade att förringa mervärdeskattens egenskap av att vara konsumtions- och konkurrensneutral och sålunda väsentligen förändra skattens hela karaktär. Slopandet av avdragsrätten skulle ge skatten en kumulativ effekt och medföra att skatten komme att verka som en kaskadskatt. För näringslivet skulle en dylik ordning dessutom skapa rättsosäkerhet och praktiska svårigheter. Särskilt torde det bli svårt att förknippa densamma med hänsynstagande till tidigare ingångna kontrakt om nybyggnader resp. inköp av maskiner. Utredningen är i denna del mycket knapphändig och det framgår icke huru regleringen tankes bli närmare utformad. Bl. a. saknas sålunda upplysningar om de anordningar som kan behöva vidtagas för att icke import för investeringsändamål skall bli gynnsammare ställd än anskaffning av inhemska anläggningstillgångar. Handelskamrarna utgår i vart fall ifrån att frågan om ett ingrepp i den normala beskattningen av denna karaktär måste i förekommande fall underställas riksdagens prövning.

Mervärdeskattens tillämpning vid import I fråga om mervärdeskattens tillämpning vid import ifrågasätter handelskamrarna, huruvida inte på samma sätt som vid den franska mervärdeskatten och enligt det västtyska förslaget skatt borde uttagas genom tullverkets försorg på all införsel till riket, oavsett vilken ställning importören har. För en dylik ordning talar i första hand att densamma skulle innebära konsekvent fullföljande av principerna för mervärdeskatten även när det gäller importen. Att vårt land i denna del tillämpar samma system som andra länder kan också ha sin be-

462 tydelse. Viktigare är emellertid att risk kan föreligga att det föreslagna tillvägagångssättet, där m a n underlåter uttaga skatt vid gränsen i praktiken kan komma att medföra viss förmån för importvaran i konkurrensen, om icke annat så av psykologiska skäl. En viss faktisk förmån för importvaran tillkommer i likviditets- och räntehänseende. Jämväl ur kontrollsynpunkt kan en generell importbeskattning vara att föredraga. Skatteberedningens argumentering för förslaget att begränsa importbeskattningen till sådan import, som sker av annan än registrerad skattskyldig, medan importen i övrigt skulle bli fri från skatt, synes icke fullt övertygande. D e n omständigheten att en generell beskattning vid gränsen skulle medföra en ökad arbetsbelastning för tullverket bör i vart fall icke få vara avgörande. Handelskamrarna hemställer, att mervärdeskatten får sådan utformning, att generell importbeskattning genom tullverkets försorg upprätthålles. Avdragsrätt vid ikraftträdandet De av skatteberedningen föreslagna bestämmelserna rörande avdragsrätten vid ikraftträdandet finner handelskamrarna i ett betydelsefullt avseende otillfredsställande. Det gäller byggnadsverksamheten i övergångsskedet. Huvudregeln är enligt förslaget här den, att skatt, som utgått enligt före omläggningen gällande regler, icke kan föranleda avdragsrätt. Detta innebär, att någon avräkning av allmän varuskatt mot mervärdeskatt i princip icke är tillåten. Angivna regel leder emellertid på byggnadsområdet till att mervärdeskattens införande får en dubbelbeskattningseffekt. Medan nämligen i fråga om den allmänna varuskatten byggmästare, byggnadshantverkare och andra, som utfört arbeten på fastighet, betraktats som konsumenter vid förvärv av varor och tjänster och på grund därav belastats med varuskatt för dessa, kommer mervärdeskatt utan avdrag för den sålunda erlagda varuskatten att utgå å den slutliga produkten, genom att vederbörande byggnadsföretagare debiteras skatt å den totala entreprenadsumman för byggnaden. Vid ikraftträdandet av mervärdeskatten försättes företagarna till följd härav i den situationen, att de belastas dels med varuskatt för byggnadsmaterial, vilket utgör inneliggande lager eller använts på byggnaden och vars anskaffning hänför sig till tiden före ikraftträdandet dels ock med mer-

värdeskatt på den totala entreprenadsumman för byggnaden ifråga. Detsamma gäller beträffande skattbelagda tjänster, som i övergångsskedet tagits i anspråk för byggnadens uppförande. Så kan icke ha varit skatteberedningens avsikt. För undanröjande av den dubbelbeskattningseffekt, som här uppstår, anser handelskamrarna att för dylika fall generell avdragsrätt bör stadgas för erlagd allmän varuskatt och avräkning alltså få ske för sådan varuskatt för förnödenheter och tjänster gentemot mervärdeskatten på entreprenadsumman. Handelskamrarna hemställer att föreskrifter av denna innebörd intages i övergångsbestämmelserna. Punktbeskattningen I överensstämmelse med sin ovan anförda principiella inställning till punktbeskattningen såsom sådan ser handelskamrarna med tillfredsställelse att flertalet punktskatter föreslås avvecklade i samband med att varuskatten läggs om till mervärdeskatt. Det är inte mer än rimligt, att de speciella skattepålagor, som p å tämligen lösa grunder lagts på ett stort antal produkter omsider avlyftes och ersattes genom en likformig generell beskattning inom mervärdeskattens ram. Härigenom undanröjes den nuvarande snedvridningseffekten med avseende å konsumtionsvalet, som är förknippad med samtliga hithörande skatter, nämligen de särskilda varuskatterna å socker och sirap, choklad och konfektyrvaror, kosmetika och parfymer samt å shamponeringsmedel och tandkräm, den speciella utjämningsskatten på choklad och konfektyr, wafers och bisquits, skatten på läskedrycker och lättöl, försäljningsskatterna på guldsmedsvaror, grammofonvaror samt på äkta mattor ävensom pälsvaruskatten. Av stort värde är att ett av skatter opåverkat konsumtionsval återställes för hithörande varors del och att dessa gives möjligheter att utan h ä m m a n d e inverkan från skattesidan konkurrera om allmänhetens köpkraft. Genom den större hemmamarknad, som varorna ifråga därvid kan förvärva, få de också ökade möjligheter att göra sig gällande på exportmarknaden. Försvinnandet av ifrågavarande skatter skulle enligt handelskamrarnas mening jämväl innebära en välmotiverad rationalisering av vårt skattesystem. Handelskamrarna tillstyrker alltså livligt punktskatternas avskaffande. Enligt handelskamrarnas mening kan

463 samma skäl, som anförts för övriga punktskatters avskaffande anföras även för avskaffande av bilaccisen, vilken skatteberedningens majoritet föreslår skola bibehållas. Handelskamrarna ansluter sig i huvudsak till den av herr Lyberg avgivna reservationen i denna del. Sammanfattning Sammanfattningsvis får handelskamrarna uttala följande. Handelskamrarna godtager i huvudsak den av skatteberedningen föreslagna skattereformen med den omfördelning från direkt till indirekt skatt, som reformen innebär. Handelskamrarna utgår därvid ifrån att reformen icke kommer att öka det totala skattetrycket; med tanke på de inflationsrisker, som står i samband med reformen, borde i stället lättnader i skattetrycket eftersträvas. En ytterligare förutsättning för handelskamrarnas positiva ställningstagande till reformen har varit att densamma i sina huvuddrag genomföres som en enhet och att den ökade belastningen på näringslivet i vissa delar kompenseras av de föreslagna lättnaderna i andra delar. I sistnämnda hänseende pekar handelskamrarna särskilt på slopandet av energiskatten och punktskatterna, som kamrarna tillstyrker. Handelskamrarna motsätter sig icke de föreslagna arbetsgivareavgifterna. I fråga om den direkta beskattningen av fysiska personer betecknar handelskamrarna lättnaderna i progressiviteten som ett steg i

rätt riktning men menar, att man i nämnda hänseende borde ha gått vidare på den inslagna vägen och vidtagit en ytterligare höjning av gränsen för det proportionella skiktet i skatteskalorna ävensom ytterligare lättnader i progressiviteten högre upp i skatteskalorna. De föreslagna mindre lättnaderna beträffande förmögenhetsskatten tillstyrkes som ett provisorium. Handelskamrarna godtager i princip den föreslagna mervärdeskatten, dock under framhållande av att en alltför hög skattesats för densamma kan komma att leda till en stark ökning av handeln över Öresund med de ty åtföljande menliga konsekvenserna för detaljhandeln å ,den svenska sidan. Skatteflyktsmomentet i denna företeelse måste beaktas. Den föreslagna skattesatsen å 13 procent erbjuder ur sist angivna synpunkter betänkligheter. Handelskamrarna föreslår undantag från skatteplikten bl. a. för nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer, för begagnade bilar och för uthyrning av hotellrum. En generell importbeskattning genom tullverket bör upprätthållas. Händelskamrama framför slutligen i särskild PM önskemål om vissa ändringar i fråga om tekniska detaljer. Malmö och Jönköping den 2 november 1964. Skånes Handelskammare omfattande Skåne och södra Halland S. Hammarskiöld Gösta Jacobsson Smålands och Blekinge Handelskammare Bengt H. Skantze

Statstjänstemännens riksförbund Enligt utredningsdirektiven skulle målet för skattesystemutredningen inom allmänna skatteberedningen i första hand vara att finna en rättvis och rationell fördelning av skattebördan. Beskattningens totala storlek i och för sig skulle däremot ligga vid sidan av de frågor som borde undersökas i detta sammanhang. Utredningen har sålunda haft att i sitt arbete utgå från ett oförändrat totalt skattetryck. I utredningens samlade förslag uppgår därför höjningarna av skatter och andra pålagor, »skattehöjningarna», till samma belopp som »skattesänkningarna». Även

i flera andra avseenden har direktiven bundit utredningen. Skattesystemutredningen föreslår i korthet följande: Den statliga inkomstskatten sänks genom höjda ortsavdrag (grundavdrag), förmånligare förvärvsavdrag för gifta kvinnor med barn under 16 år ävensom nya skatteskalor, genom vilka en modifiering sker i den progressiva beskattningen. Förvärvsavdraget på 300 kr, som nu tillkommer gifta kvinnor utan barn bortfaller. En sänkning av förmögenhetsskatten sker genom att förmögenheter under 125 000 kr blir helt fria

464 från förmögenhetsskatt och genom att förmögenhetsskatteskalan lindras. På den indirekta beskattningens område avskaffas den nuvarande allmänna varuskatten, energiskatten och ett stort antal punktskatter. När det gäller socialförsäkringsavgifterna avlyfts hela folkpensionsavgiften och betydande delar av sjukförsäkringsavgiften från skattsedeln. Dessa avgifter skall i stället ingå i en ny och tekniskt enklare socialförsäkringsavgift, som för anställda erläggs genom företaget och för övriga genom en egenavgift så konstruerad att mindre inkomsttagare erhåller lättnader jämfört med nuvarande ordning. Barnbidragen, som för närvarande utgår med 700 kr pr barn, höjs i detta sammanhang successivt till 1 200 kr år 1970. För atr. möjliggöra ovannämnda reformer erfordras enligt utredningens beräkningar en mervärdeskatt på 13 % och en höjning av bensinskatten med 4 öre pr liter. Utredningen erinrar om att indexreglering av pensionsbeloppen ger folkpensionärerna ett automatiskt skydd mot den levnadskostnadsfördyring som den höjda indirekta beskattningen medför. Senare kommer beredningen att utreda möjligheterna att införa s. k. definitiv källskatt för löntagare. Även den närmare översynen av företagsbeskattningen återstår att verkställa. Vidare har utredningen inte ingått på frågor av organisatorisk natur som förslagets genomförande kan aktualisera för av detsamma berörda myndigheter. Allmänna synpunkter Enligt S R : s mening är det synnerligen angeläget att skattesystemet görs enkelt och rationellt och att det befrämjar den ekonomiska tillväxten i vårt land. Genom växande samlade inkomster i samhället erhåller också staten större resurser. SR anser, som utvecklas närmare nedan, att skattesystemet bör utformas enhetligt och oberoende av skattesubjektens kön, civilstånd etc. För att skapa bättre balans i de allmänna levnadsvillkoren mellan de s. k. fullständiga och ofullständiga barnfamiljerna och övriga grupper i samhället, vilket mer och mer kommit att uppfattas som rättvist, finner SR det ändamålsenligt och principiellt riktigt att stödåtgärder år barnfamiljerna, vilka åtgärder totalt bör väsentligt ökas, endast vidtas inom familjepolitikens ram. Därigenom kan skattesystemet befrias från särskilda regler för barnfamiljerna. En sådan ordning, som bör kun-

na genomföras på sikt, skulle enligt S R : s uppfattning väsentligt förenkla skattereglerna och bidra till möjligheterna att övergå till särbeskattning och definitiv källskatt. Folkpensioner och sjukförsäkringsförmåner uppfattas numera allmänt som »grundförmåner». Det bör därför vara naturligt att dessa förmåner finansieras på ett så enhetligt sätt som möjligt. En övergång till ökad, generell indirekt beskattning finner S R synnerligen välmotiverad liksom den därav delvis avhängiga höjningen av barnbidragen. Pris- och realinkomstutveckling I sina beräkningar av statens skatteinkomster år 1970 har utredningen förutsatt en genomsnittlig prishöjning av 2 procent pr år fram till detta år. Denna bedömning måste anses orealistisk. Prisstegringarna har nämligen under samtliga sexårsperioder efter kriget legat över 3 procent pr år i genomsnitt. Det finns ingen anledning räkna med att prisökningen under senare delen av 1960-talet inte kommer att uppgå genomsnittligt till åtminstone 3 procent pr år. Denna förväntade prisutveckling borde ha utgjort grunden för utredningens beräkningar. Utredningens antagande att realinkomsterna i landet kommer att stiga med 3 procent pr år fram till 1970 innebär enligt S R : s mening likaså en underskattning. SR vill erinra om att realinkomsterna under 1950talet steg med 3,5 procent pr år och att detta tal torde komma att klart överträffas, i varje fall fram till 1966. SR föreslår därför att statens skatteinkomster år 1970 beräknas utifrån det antagandet att priser och realinkomster stiger med 3 respektive 3,5 procent pr år fram till 1970. En sådan omräkning, som tämligen lätt torde kunna åstadkommas, skulle ge vid handen att staten skulle tillföras skattemedel väsentligt utöver vad utredningen haft såsom förutsättning. Möjlighet borde av denna anledning finnas till en generell skattelindring. Socialförsäkringarnas finansiering Frågor rörande medborgarnas sociala trygghet löses antingen lagstiftningsvägen eller genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. När det gäller arbetstagarnas grundskydd ifråga om arbetstid och semester liksom beträffande socialförsäkringsförmånerna

465 har m a n i vårt land i regel valt att reglera sådant genom lagstiftning. Det är självklart att arbetsgivarna skall svara för kostnaderna i de fall en dylik grundförmån erhålls efter förhandling. Lika naturligt bör det enligt S R : s mening vara att arbetsgivaren svarar för samtliga kostnader för de anställdas sjukförsäkring och folkpensionering ävensom för deras yrkesskadeförsäkring. Principen bör vara att den som utnyttjar arbetskraft även svarar för de på denna fallande socialförsäkringskostnaderna. I motsats till utredningen föreslår S R därför dels att sjukförsäkringen och folkpensioneringen för löntagare helt finansieras med arbetsgivaravgifter, dels att sådan finansiering även sker av yrkesskadeförsäkringen. Dessa förslag bör emellertid genomföras successivt, för att inte en övergång till arbetsgivaravgifter i detta samm a n h a n g skall med en gång bli alltför kraftigt verkande.

Den direkta beskattningen För varje år har allt flera inkomsttagare fått känning av ett ökat skattetryck beroende på de nominella inkomsternas tillväxt och skatteskalornas konstruktion. Det har mot bakgrunden härav framstått som alltmer angeläget att påtagligt modifiera den statliga inkomstskattens progression. Utredningens förslag innebär emellertid enligt S R : s mening ett alltför litet steg i sådan riktning. Utredningen skulle enligt direktiven pröva möjligheterna att övergå till en definitiv källskatt för löntagare. Av tidsskäl har denna fråga emellertid ännu inte kunnat tas u p p tili behandling av utredningen. Det kan ifrågasättas om definitiv källskatt kan genomföras med någon högre grad av förenkling som följd, med mindre en övergång sker till proportionell statlig inkomstskatt och en enda skatteskala. Enligt S R : s mening bör en definitiv källskatt under alla förhållanden omfatta det helt övervägande antalet inkomsttagare. Arbetsinkomsterna efter skatt bör vara påtagligt differentierade med hänsyn till sådana förhållanden som ansvar, teoretisk utbildning, praktisk utbildning och erfarenhet samt graden av ansträngning i såväl psykiskt som fysiskt hänseende. Härigenom främjas intresset för ökade arbetsinsatser och mera kvalificerad utbildning. Den arbets- och utbildningsstimulerande effekten av lönediffe-

30-413386

rentieringen reduceras i dag i stor utsträckning genom inverkan från den med stigande inkomst kraftigt ökande marginalskatten. En persons yrkesverksamma tid varierar på grund av utbildningstidens längd. Är utbildningstiden lång erhålls i regel en högre bruttolön än eljest. På grund av den nuvarande starkt progressiva beskattningen blir skillnaden i årlig nettoinkomst väsentligt reducerad. En längre utbildning medför därför i mycket stor utsträckning en lägre livsinkomst än en kortare utbildning. En sådan ordning framstår som orättvis. Problemet kan emellertid lösas genom en sänkt skatteprogression. Inom de sektorer av vårt samhälle där en fri lönesättning gäller tas i stor utsträckning hänsyn till marginalskatteeffekten, när m a n bestämmer lönerna till mera kvalificerade befattningshavare. Den påtagliga progressiviteten i den statliga beskattningen ökar sålunda företagens lönekostnader. Särskilt under högkonjunkturperioder med utpräglad brist på kvalificerad arbetskraft är denna ordning direkt inflationsdrivande. Genom en i varje fall väsentlig lindring av skatteprogressionen anser SR att ovannämnda negativa effekter av gällande skattesystem skulle i hög grad reduceras. En sådan lindring skulle leda till större insatser av såväl arbetstagare som arbetsgivare och därigenom kan samhället i dess helhet förväntas få ökade resurser och stat och kommun sålunda större skatteinkomster. Sänkta marginalskatter torde vidare motverka skatteflykt och skattefusk.

Familjebeskattningen Genom den svenska befolkningens ålderssammansättning är det uppenbart att tillgången på inhemsk arbetskraft räknat i antal individer inte kommer att öka under de båda närmaste decennierna, med mindre gifta kvinnor i större utsträckning söker och erhåller arbete utanför hemmet. Ej heller kan man räkna med att arbetskraftsbehovet i påtagligt större m å n än för närvarande skall kunna fyllas genom tillskott av utländsk arbetskraft. Samtidigt har uttalats starka önskemål om en ytterligare arbetstidsförkortning. En sådan torde också komma att genomföras under de närmaste åren. För att tillgodose det aktuella och förväntade behovet av arbetskraft anstränger sig arbetsmarknadsmyndigheterna för att stimulera intresset företrädesvis bland gifta kvinnor utan minderåriga barn att ta förvärvsarbete. En

466 förutsättning att man med verklig framgång skall lyckas härmed torde vara ett för dessa kvinnor väsentligt fördelaktigare skattesystem än det som för närvarande gäller. Vad utredningen i denna del föreslagit utgör enligt SR:s bestämda uppfattning inte en sådan förändring till ifrågavarande kvinnors förmån att deras vilja att söka arbete utom hemmet i någon större utsträckning kan väntas öka. En utvidgning av det proportionellt beskattade inkomstskiktet och en modifiering av skatteprogressionen för högre inkomster är enligt SR:s mening otillräckliga åtgärder. Ytterligare insatser måste göras för att minska den negativa tröskeleffekten när den gifta kvinnan går ut på arbetsmarknaden. SR tillstyrker därför förslag av reservanterna, hrr Meidner, Nilstein och Östergren, att gifta kvinnor utan barn till skillnad från vad utredningen förordat ges rätt till förvärvsavdrag, nämligen med 1 000 kr mot för närvarande 300 kr, och att grundavdraget med hänsyn särskilt härtill utgår med 2 750 kr för ensamstående, 4 500 kr för makar utan minderåriga barn samt 5 500 kr för makar med minderåriga barn. Utredningen har föreslagit bibehållen sambeskattaing och en avvägning mellan skatteskalorna för gifta och ensamstående som innebär höjd tudelningsgräns. Till följd härav, menar utredningen, skulle sambeskattningen få negativa verkningar endast för ett par promille av familjerna. Utredningen utgår därvid från nuvarande yrkesintensitet. Många kvinnor torde emellertid avhålla sig från förvärvsarbete just på grund av att sambeskattningen i deras fall skulle »slå oförmånligt», varför denna kan antas ha väsentligt större negativ effekt än vad utredningen räknat med. En övergång till obligatorisk särbeskattning skulle kräva mycket mera genomgripande förändringar av det nuvarande skattesystemet än de av utredningen föreslagna. SR, som finner en sådan beskattning önskvärd bl. a. för att eliminera den ovan nämnda negativa tröskeleffekten, har därför klart för sig att detta mål inte kan uppnås inom de närmaste åren. Bl. a. torde krävas ett omfattande utredningsarbete. Däremot anser SR att möjligheter i enlighet med hrr Meidners, Nilsteins och Östergrens förslag bör öppnas till frivillig särbeskattning redan i samband med den nu aktuella skattereformens genomförande. Detta förutsätter enligt SR:s mening instruktiva anvisningar för de skattskyldiga, så att beskattningen i detta sammanhang sker rättvist.

Indexreglering Utredningen föreslår att det direkta skattesystemet efter år 1970 indexregleras med hänsyn till penningvärdeförändringarna. En sådan reglering finner SR synnerligen angelägen och borde med hänsyn till efterkrigstidens fortlöpande och betydande penningvärdeförsämring ha genomförts långt tidigare.

Den indirekta beskattningen Utredningens förslag att energiskatten, den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, malt- och läskedrycksskatten m. fl. skatter slopas hälsar SR med stor tillfredsställelse. Det är inte rimligt att man i ett land som Sverige med dess höga levnadsstandard betraktar vissa varor som lyxvaror och belägger dem med punktskatter. För övrigt drabbas idag en rad varor, som utan varje diskussion bör betraktas som nödvändighetsvaror, t. ex. socker, sirap och tandkräm, av punktbeskattning. Det är emellertid enligt SR:s bestämda mening nödvändigt att prisutvecklingen noga övervakas på de varor som befrias från punktbeskattning. Alla rimliga åtgärder bör vidtas för att den prissänkning, som bör ske till följd av att punktskatterna avskaffas, verkligen genomförs. Den nuvarande allmänna varuskatten drabbar industrins investeringar. Därigenom får denna skatt en inte önskvärd kumulativ effekt. SR anser det därför tillfredsställande att den nya generella indirekta skatten får formen av en mervärdeskatt som ger näringsidkarna rätt att vid skatteredovisningen dra av den skatt som utgått på inköp för verksamheten från den skatt som uttagits på egna försäljningar. Utredningen föreslår att mervärdeskatten skall utgå med 13 procent. För att möjliggöra ett genomförande av SR:s olika förslag enligt ovan om lindring i den direkta beskattningen, bör enligt SR:s mening mervärdeskatten i erforderlig utsträckning kunna ökas över föreslagna 13 procent. Det bör beaktas att såsom beskattningsvärde föreslås varans pris exklusive skatt, vilket på varans pris inklusive skatt motsvarar 11,5 procent och - om man tar hänsyn till slopandet av punktbeskattningen - drygt 9 procent. Detta senare pris utgör underlaget för den nuvarande allmänna varuskatten på 6,0 procent.

467 Redovisning av mervärdeskatt Utredningen föreslår att redovisningsskyldighet av mervärdeskatt endast skall föreligga i de fall då den totala årsomsättningen uppgår till minst 8 000 kronor. För årsomsättningar från 24 000 ned till 8 000 kronor skall en avtrappningsregel gälla. Ett betydande antal företagare, särskilt då sådana som driver företagsverksamhet som bisyssla, skulle härigenom favoriseras. Möjligheterna att kontrollera dessa gruppers inkomstförhållanden är allmänt mycket små. Av denna anledning och av allmänna rättviseskäl bör gränsen för generell befrielse från skattskyldighet väsentligt sänkas i förhållande till den av utredningen föreslagna, 8 000 kronor, och under inga förhållanden sättas högre än vad reservanterna Ekström, Meidner, Nilstein m. fl. förordat, 3 000 kronor.

1970. Utredningen förutsätter då att proposition härom förelägges 1965 års vår- eller höstriksdag. SR finner det synnerligen angeläget att reformen genomförs under den av utredningen angivna tiden. Gällande skattesystem är nämligen inte anpassat till det nuvarande samhällets inkomststruktur och det kan enligt SR:s bestämda mening inte fortsättningsvis tillämpas utan alltför stora olägenheter i olika avseenden för såväl den enskilde som det allmänna. När det gäller uttag av mervärdeskatt på importvaror och vad därmed sammanhänger hänvisar SR till vad dess underorganisation Sveriges Allmänna Tulltjänstemannaförening anfört i särskilt yttrande. 1 Stockholm den 16 november 1964. G. Lindgren S.-O. Cronqvist

Reformens ikraftträdande Enligt utredningens mening bör skattereformen kunna genomföras under tiden 1966—

i Se s. 556.

Stockholms handelskammare (till kommerskollegium) Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Stockholms stad (till överståthållarämbetet) Utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med stadskollegiet i Stockholm onsdagen den 11 november 1964 kl. 15.30-15.45. Justerat den 21/11 1964: Albert Aronson Gunnar Hjerne Ingrid Diesen §4.

Genom resolution den 30 juni 1964 hade överståthållarämbetet begärt stadskollegiets yttrande över allmänna skatteberedningens

betänkande "Nytt skattesystem" (SOU 1964:25). Yttrande i ärendet hade avgivits av drätselnämnden.

468 Med bifall till hemställan av borgarrådet Mehr i en den 3 november 1964 dagtecknad promemoria (Bil. A) beslöt stadskollegiet att med skrivelse till överståthållarämbetet såsom svar på remissen överlämna och åberopa nyssnämnda promemoria. I anslutning till kollegiets sålunda fattade beslut gjorde fru Diesen, herrar Hjerne, Wal-

demarsson, Nordin samt fru Forsling följande särskilda uttalande. Den överarbetning som kan föranledas av stadens remissyttrande bör inte förhindra, att allmänna skatteberedningens förslag i huvudsak genomföres vid tidpunkt som beredningen förutsatt. Enligt protokollet: Hans Calmfors

Bilaga A till Stockholms

stads

yttrande

P.M. med anledning av remiss av allmänna skatteberedningens betänkande "Nytt skattesystem" (SOU 1064:25) Betänkandet har remitterats till drätselnämnden, som den 20 oktober 1964 beslutat att i huvuddrag ansluta sig till de synpunkter kammarkontoret i tjänsteutlåtande den 9 oktober 1964 anfört. Utlåtandet bifogas (bilaga B ) . Föredragande borgarrådet anför följande. Allmänna skatteberedningens förslag till nytt skattesystem innebär en omfördelning av ett givet totalt skatteuttag och är resultatet av en avvägning mellan direkt och indirekt beskattning samt socialförsäkringsavgifter. Drätselnämnden har såsom yttrande över förslaget överlämnat kammarkontorets tjänsteutlåtande, till vilket nämnden i huvudsak anslutit sig. Kammarkontorets yttrande har inriktats på de av utredningen berörda skatte- och avgiftsformernas verkningar för den kommunala ekonomin. Stadens yttrande bör - enligt min mening - i likhet med drätselnämndens begränsas till att belysa de kommunalekonomiska konsekvenserna av det föreslagna skattesystemet. Skatteberedningen har vid sin behandling av det kommunala skatteområdet avstått från närmare analys av möjliga och lämpliga alternativ till nuvarande huvudsakliga finansiering av kommunernas verksamhet genom direkt proportionell kommunalskatt och statsbidrag. Kommunernas växande behov av intäkter till följd av den kommunala sektorns expansion har sålunda blivit föremål för bedömning endast indirekt genom skatteberedningens kalkyl för medelutdebiteringens för-

ändring till år 1970 enligt två redovisade beräkningsmetoder. Nuvarande medelutdebitering är 16,50. Den ena beräkningsmetoden, som utgår från oförändrad kommunal andel i nationalprodukten, leder till en medelskattesats på 15,90 vid oförändrat skattesystem och 17,03 om utredningens förslag genomföres. Enligt den andra metoden, som utgår från samma reella skattetryck i kommunerna år 1970 som 1964, erfordras en genomsnittlig utdebitering av 16,11 kronor vid gällande regler och 17,26 kronor på det lägre skatteunderlag som skatteberedningens förslag medför. Drätselnämnden framhåller i sitt yttrande att med den nuvarande utvecklingstrenden för den kommunala utdebiteringen, baserad på åren 1955-1964, resultatet blir en betydligt högre skattesats än kommittén antagit (ca 20 kronor vid oförändrade regler och 21 kronor vid skatteförslagets genomförande). Även om detta endast är ett på erfarenheterna hittills grundat räkneexempel och inte ett uttryck för att kommunerna vore bundna till någon automatik vid fastställandet av skattesatserna på det kommunala området, ger det ett betydligt mera verklighetsbetonat perspektiv på problemet kommunernas kostnadsutveckling, i synnerhet om en trång kapitalmarknad förhindrar möjligheten att lånevägen finansiera investeringarna. Skatteberedningens resonemang i dessa hänseenden är uppenbarligen baserat på det helt orealistiska antagandet att den kommunala sektorn har nått sin maximala vidd och

469 att i fortsättningen stagnation följer. Verkligheten ger i stället vid handen, att det för vår tid mest utmärkande draget i samhällets förändring - den väldiga folkvandringen från landsbygd till stad - i accelererat tempo ställer ökade krav på kommunerna. De områden för vilka kommunerna har ansvaret berör människornas mest vitala intressen och det är helt verklighetsfrämmande att tro, att utgifterna skulle bli mindre i framtiden för bostadsförsörjningen och samhällsplaneringen, för sjukvård, åldringsvård, barndaghem och lekskolor, för kollektiva kommunikationer och trafiklösningar. På alla områden driver urbaniseringens konsekvenser fram nya och vidgade anspråk på kommunerna. Lokaliseringspolitiska åtgärder inom näringslivet kommer att påkalla ytterligare ansträngningar av kommunerna för att möta de investeringsbehov i form av bostäder och samhälleliga institutioner, som en befolkningsökning i en kommun medför. Mervärdeskattens inverkan på kommunernas finanser har icke berörts i betänkandet, men även den verkar i starkt utgiftshöj ande riktning. Utredningens förslag är som kammarkontoret belyst av väsentlig betydelse för den kommunala ekonomin i olika avseenden. Utgifterna ökar både på driftsidan och investeringssidan som en följd av den höjda indirekta beskattningen, vartill kommer att det beskattningsbara området vidgas och flera former av kommunal verksamhet drabbas, som nu är fria från beskattning. Kommitténs bedömning av det samlade skattetrycket enligt det föreslagna systemet såsom »godtagbart» baserar sig på den av kommittén antagna utvecklingen av den korn-

munala skattenivån. Som framgått ovan torde emellertid skatteberedningens kalkyler härvidlag innebära en kraftig underskattning av den kommunala expansionen och utgiftsbehovet och därmed av den sannolika kommunala utdebiteringsnivån. En höjning av kommunalskattenivån berör på ett mycket allvarligt sätt det föreslagna skattesystemet, eftersom en sådan höjning träffar den ojämförligt största delen av skattebetalarna. Det är sålunda först vid inkomster betydligt över genomsnittet som den statliga inkomstskatten överstiger den kommunala. Sammanfattningsvis kan sägas att skatteberedningens behandling av det kommunala finanskomplexet har väsentliga brister. Vid närmare granskning visar sig kommitténs kalkyler föga verklighetsbetonade, vilket leder till att kommitténs förslag måste ifrågasättas både beträffande »godtagbarheten» i den skattepolitiska avvägningens individuella konsekvenser och beträffande bedömningen av kommunernas behov av kompensation för skattebortfallet. Slutsatsen blir att skatteberedningens utredning och förslag i här berörda hänseenden bör omprövas. Med hänvisning till det anförda och med åberopande av drätselkammarens yttrande hemställes, att stadskollegiet måtte till remissens besvarande överlämna och åberopa denna promemoria. Stockholm den 3 november 1964. Hj. Mehr Borgarrådsberedningen biträder gande borgarrådets hemställan.

föredra-

Bilaga B till Stockholms stads yttrande

Tjänsteutlåtande ang. remiss av allmänna skatteberedningens betänkande "Nytt skattesystem" (SOU 1964:25) Såsom framgår av det i betänkandet lämnade siffermaterialet har det allmännas (statens och kommunernas) utgifter successivt stigit mycket kraftigt. Det totala skatte- och avgiftsuttaget, som år 1948 uppgick till c:a 6,3 miljarder kronor, utgjorde år 1963 icke

mindre än 27,5 miljarder kronor, d. v. s. uttagen har mer än fyrdubblats under denna femårsperiod. Ser man enbart till kommunalskatteuttaget utvisar detta en motsvarande utveckling. Sålunda steg kommunalskatterna från c:a 1,7 miljarder kronor år 1948 till c:a 7,1 miljarder år 1963. Den beskrivna utveck-

470 lingen representerar icke enbart en ökning av skatternas absoluta storlek utan innebär även, att det allmänna tagit i anspråk en allt större del av inkomsterna. Enligt den i betänkandet lämnade redovisningen utgjorde de sammanlagda skatterna och avgifterna år 1948 22,5 procent av bruttonationalprodukten och år 1963 33,7 procent, en stegring med 50 procent. Kommunalskattens andel steg under samma tid från c:a 6,1 till 8,1 procent. Det omfattande skatte- och avgiftsuttaget samt den allt större vikt detta erhållit för de enskilda skattebetalarna och för samhällsekonomien i dess helhet accentuerar behovet av att skattebördan fördelas mellan de skattskyldiga på ett sätt som anses godtagbart. Detta kräver, att skatteuttaget inom varje särskild finansieringsform avväges med hänsyn till de samlade verkningarna. Det torde ligga i sakens natur, att ett sådant samlat grepp över skattesystemet och verkningarna av de olika komponenterna i skatte- och avgiftssystemet icke varit möjligt vid de partiella reformer som tidigare företagits. De förändrade relationerna mellan de olika finansieringsformerna som ägt rum från år 1948 - då de direkta skatterna utgjorde 60 procent, de indirekta 34,6 procent och avgifterna 5,4 procent - till år 1963, då motsvarande procenttal (exkl. ATP-avgifter) utgjorde resp. 52,8, 36,6 och 10,6 procent, kan knappast betraktas som resultatet av en samlad bedömning av problemkomplexet. Gällande skattebestämmelser har också bl. a. genom den stigande inkomstnivån fått konsekvenser som allmänt uppfattas såsom oriktiga eller olämpliga och vilka i varje fall icke torde ha avsetts från början. Mot denna allmänna bakgrund får det givetvis anses tillfredsställande, att en översyn företagits av det gällande skatte- och avgiftssystemet. Det är dock att konstatera, att den översyn som redovisas i det nu framlagda betänkandet icke omfattar hela skatte- och avgiftsområdet. Sålunda har vissa punktskatter, såsom skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak samt automobilbeskattningen, lämnats utanför liksom även företagsbeskattningen, d. v. s. den direkta skatten å juridiska personer. Icke heller har i betänkandet berörts de statliga skatteintäkterna i form av tullar och acciser. Av betänkandet kan utläsas, att c:a 8 miljarder kronor av de c:a 20 miljarder kronor, som år 1963 uttogs i form av statliga skatter och avgifter, icke omfattas av den företagna översynen och icke heller in-

gått i den gjorda avvägningen av skattebördans fördelning. Kammarkontoret har för sin del icke sett som sin uppgift att söka ingå på en bedömning av den skattepolitiska målsättning som kommit till uttryck i utredningens avvägningar och värderingar. Det finnes här dock anledning betona, att bedömningen vilar på beräkningar, som i sin tur grundas på utomordentligt invecklade sammanhang och på en mångfald olika antaganden och förutsättningar, vars realism kan ifrågasättas. Detta gäller bl. a. de antagna effekterna av arbetsgivaravgifternas införande samt mervärdeskatten. Ifråga om arbetsavgifterna bygger kalkylerna på antagandet, att avgifterna skall övervältras på de anställda och därigenom leda till en reducering av kontantlönen. Dessa avgifter, som representerar en relativt sett större utgiftspost för arbetsgivarna när det gäller lägre än högre avlönad arbetskraft, har härvid förutsatts bli övervältrade proportionellt mot lönernas storlek. H u r förhållandet därutinnan kommer att gestalta sig blir självfallet beroende på resultatet av kommande löneförhandlingar. Ifråga om mervärdeskatten förutsätter beredningens kalkyler en viss bestämd konsumtion i olika inkomstlägen och för olika familjetyper. I realiteten kommer givetvis belastningen av de enskilda skattebetalarna genom mervärdeskatten att bli beroende på den individuella konsumtionsinriktningen. Den enskilda kan således i viss utsträckning själv bestämma skattens storlek. Det finnes även anledning att fästa uppmärksamheten på att mervärdeskattens konsekvenser för den enskilda skattebetalaren i hög grad blir beroende på prisernas anpassning till skatten samt taxesättningar. Det må dessutom erinras om, att i sådana fall, där vederlaget för en prestation som det allmänna tillhandahåller icke uttages efter självbärighetsprincipen, ett exempel är här spårvägstaxan, så kan de merkostnader som uppkommer till följd av mervärdeskatten finansieras antingen med taxehöjningar eller med skattemedel. Kammarkontoret kommer i det följande att uppehålla sig vid de kommunalekonomiska problem som det framlagda skatteförslaget aktualiserar och därvid söka belysa, huruvida de till grund för förslaget liggande förutsättningarna ifråga om den kommunala sektorn kan anses vara realistiska. Inledningsvis bör då erinras om att det i direktiven för utredningen särskilt framhållits, att en betydande del av de statliga skat-

471 teinkorasterna går till kommunerna. Det konstateras där, att de senare årens utveckling kännetecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna och att detta tagit sig uttryck i stegrade utdebiteringssatser och ökade krav på ekonomiskt bidrag från statens sida. Enligt direktiven borde de härmed sammanhängande problemen uppmärksammas vid den blivande omprövningen av skattesystemet. Den av skatteberedningen nu företagna översynen begränsar sig trots detta primärt endast till det statliga skatteområdet. Den kommunala beskattningen har endast kommit in i bilden på det sättet, att utredningen - som förutsatt, att likformiga regler borde gälla vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt - sökt uppskatta, vilka konsekvenser som omläggningen av den statliga direkta beskattningen (genom höjda ortsavdrag m. m.) skulle komma att få på den kommunala utdebiteringen och medtagit de antagna verkningarna härav vid bedömningen av frågan, huruvida det samlade skattetrycket för de enskilda skattebetalarna kunde anses godtagbart. Beredningen kan med andra ord sägas ha utgått från att den nuvarande uppbyggnaden av det kommunala skattesystemet skall bibehållas och har sålunda förutsatt, att kommunernas verksamhet även i fortsättningen, till den del kostnaderna icke täckas av statsbidrag - enligt betänkandet uppgick dessa bidrag budgetåret 1962/63 till icke mindre än runt 3,2 miljarder kronor, motsvarande c: a 50 procent av de totala kommunala skatteintäkterna år 1963 - skall finansieras genom kommunal inkomstskatt, som utgår med proportionellt lika skatteuttag i alla inkomstskikt. Detta ställningstagande har skett utan någon som helst diskussion av möjligheten eller lämpligheten av andra alternativ för att tillgodose kommunernas växande behov av intäkter. Det är att beklaga, att de problem som sammanhänger med de alltmer stigande kommunala utdebiteringssatserna icke uppmärksammats vid den nu företagna översynen av skatte- och avgiftssystemet. Dessa frågor har uppenbarligen en mycket stor skattepolitisk betydelse och det må här erinras om att de samlade kommunalskatteintäkterna icke obetydligt överstiger statens inkomster i form av direkt beskattning. Till ytterligare belysniag härav m å framhållas, att den statliga inkomstskatten enligt beredningens förslag först i ett inkomstläge av 40 000 kronor för ensamstående och 60 000 kronor för makar beloppsmässigt överstiger kommunalskatten.

De förutsättningar, i vad avser den kommunala sektorn, som det nu framlagda förslaget bygger på har - såsom antytts i det föregående - icke klart angivits eller blivit föremål för kommentar i betänkandet. Utgångspunkten härutinnan kan emellertid utläsas av de beräkningar som redovisats av konsekvenserna på det kommunala skatteunderlaget av omläggningen av den statliga inkomstskatten och av socialförsäkringens finansiering. Beredningen har beräknat, att det kommunala skatteunderlagsbortfallet år 1970 kommer att utgöra 44,4 miljoner skattekronor till följd av höjningen av grundavdrag för förvärvsavdrag samt 7 miljoner skattekronor såsom nettoeffekten av omläggningen av socialförsäkringens grundförmåner, eller sammanlagt 51,2 miljoner skattekronor. Beredningen har sökt analysera, vilka förändringar av medel-utdebiteringen inom kommunerna som uppkommer till följd av angivna skattebortfall. Härvid har två skilda beräkningsmetoder redovisats. Den ena utgår från antagandet, att utgifterna inom kommunerna stiger i takt med en antagen tillväxt av summ a taxerad inkomst enligt kommunalskattelagen. Detta skulle innebära att kommunerna skulle bibehållas vid ungefär nuvarande andel i nationalprodukten. Denna beräkning resulterar i att det år 1970 skulle erfordras en kommunal medelutdebitering av 15:90 på det beräknade skatteunderlaget vid oförändrat avgifts- och skattesystem och 17:03 å det reducerade skatteunderlag, som utredningens förslag föranleder. Anledningen till den minskning av utdebiteringen i förhållande till nuvarande utdebitering å 16:50 som sålunda beräknats uppstå vid oförändrat avgifts- och skattesystem är att utredningen räknat med en kraftigare ökning av skatteunderlaget i oförändrat avgifts- och skattesystem än av den taxerade inkomsten. Beredningen framhåller, att dessa beräkningar kunde vara orealistiska, men konstaterar likväl, att under de valda förutsättningarna medelutdebiteringen för år 1970 skulle efter genomförande av förslagen överstiga medelutdebiteringen för år 1964 med endast 53 öre. Den andra beräkningsmetodiken utgår från att samma reella kommunala skattetryck skall föreligga år 1964 som år 1970. Utgifterna för kommunerna år 1970 har därvid beräknats motsvara de kommunala skatteintäkterna vid den nuvarande medelutdebiteringen av 16:50 på det skatteunderlag som skulle ha förelegat år 1970, därest grundavdragen och förvärvsavdragen höjts i proportion med penning-

472 värdets försämringar. Kalkylen ger till resultat att utdebiteringen år 1970 för att täcka de sålunda beräknade utgifterna skulle behöva höjas till 16:11 vid nu gällande avdragsregler m. m. och till 17:26 enligt beredningens förslag. Skattesatsen skulle alltså behöva höjas med 1:15 och i förhållande till medelutdebiteringen år 1964 med 76 öre. Utredningen framhåller, att båda ovanberörda beräkningsmetoder bygger på osäkra antaganden och förutsättningar men att de likväl kunde ge en ungefärlig uppfattning om den genomsnittliga utdebiteringshöjning som föranledes av de i betänkandet framlagda förslagen. De beräkningar som redovisas i betänkandet över de sammantagna verkningarna av det nya skattesystemet bygger också på dessa antaganden om en kommunal utdebitering för år 1970 vid oförändrade regler av 16:11 och en blivande utdebitering av 17:26. De verkningar för de enenskilda skattebetalarna som följer av denna utdebiteringshöjning har av beredningen befunnits vara godtagbara. Beredningens majoritet avvisar också tanken på att - såsom skett vid tidigare ortsavdragsreformer - kompensera kommunerna för minskningen av skatteunderlaget. D å de sålunda beräknade utdebiteringsförändringarna och den medelutdebitering som antagits komma att föreligga år 1970 ingått i det av beredningen gjorda skattepolitiska bedömandet av de sammanlagda verkningarna till följd av skattesystemets omläggning är riktigheten av dessa kalkyler naturligen av stor betydelse. Samtliga av de av utredningen berörda skatte- och avgiftsformerna får direkta eller indirekta konsekvenser ifråga om den kommunala ekonomien. Sålunda leder förslaget om en höjning av grundavdrag och förvärvsavdrag vid inkomstbeskattningen men även omläggningen av finansieringssystemet ifråga om socialförsäkringen till förändringar av skatteunderlaget. Mervärdeskatten är av betydelse för den kommunala ekonomien på flera olika sätt. H ä r är då först att nämna, att de kommunala utgifterna, både på driftsidan och på investeringssidan, kommer att öka till följd av den höjda uttagningsprocenten inom den indirekta beskattningen - från f. n. 6,4 procent till 13 procent på inköpspriserna - och genom utsträckningen av området för denna beskattning. Vidare skall skattskyldighet åvila sådan kommunal verksamhet som avser tillhandahållande av gas- och elkraft samt befordran av personer och varor

m. m. Detta innebär att - till skillnad mot vad som hittills varit fallet - även den »förädlingsverksamhet» som bedrives av dessa kommunala organ drabbas av beskattning. Vid beräkningen av de kommunalekonomiska verkningarna har - såsom ovan nämnts - beredningen särskilt behandlat endast återverkningarna på skatteunderlagssidan. Någon redovisning av konsekvenserna på utgiftssidan har icke presenterats i betänkandet, och det är att utgå från att dessa anses vara innefattade i den antagna allmänna utgiftsutvecklingen inom kommunerna. R e d a n denna omständighet kan ge anledning till antagande om en undervärdering av de kommunala utgifterna år 1970. Av nyss berörda beräkningar framgår att beredningen utgått från att utdebiteringssänkningar skulle ha kunnat vidtagas i kommunerna år 1970 såväl om grundavdragen och förvärvsavdragen bibehållits vid nuvarande nivå som om de uppräknats med hänsyn till penningvärdets försämringar. Detta innebär, att beredningen räknat med att de kommunala utgifterna skulle öka i långsammare takt än skatteunderlaget. Frågan om detta antagande kan vara rimligt synes i första hand vara att bedöma mot bakgrunden av den tidigare utvecklingen. Det kan då med ledning av redovisat siffermaterial i skatteutjämningskommitténs betänkande konstateras, att den sammanlagda kommunala utdebiteringen inom primärkommunerna stigit från 12:24 år 1955 till 16:50 år 1964, eller med 4:26. ökningen utgör i genomsnitt ungefär 3,5 procent per år, trots att skatteunderlaget under samma period i genomsnitt stigit med över 7 procent per år. Dessa siffror berättigar till antagandet, att de kommunala nettoutgifterna under det senaste decenniet stigit med i genomsnitt närmare 11 procent per år. O m m a n antager, att utvecklingstrenden blir densamma under perioden fram till år 1970 skulle den totala utdebiteringen inom primärkommunerna detta år komma att ligga på c:a 20 kronor vid oförändrade regler för grundavdrag m. m. och på över 21 kronor efter förslagets genomförande. Dessa siffror är då att ställa i relation till den av beredningen angivna medelutdebiteringen år 1970 av respektive 15:90 och 17:03. En ytterligare vägledning för bedömningen av den fortsatta utvecklingen inom kommunerna skulle vidare kunna erhållas genom att, på sätt som skett i avgiven reservation till betänkandet, undersöka den hittillsvarande trenden ifråga om de kommunala utgif-

473 temas storlek i förhållande till bruttonationalprodukten. Det kan då konstateras, att dessa utgifter år 1950 representerar ungefär 12,2 procent av bruttonationalprodukten och år 1963 15,1 procent, d. v. s. en ökning av 23,8 procent under denna period, eller inemot 2 procent per år. Beredningens antagande o m en ungefär lika stor kommunal andel av bruttonationalprodukten år 1963 som år 1970 skiljer sig sålunda väsentligt från de erfarenheter som hittills erhållits. Den hittillsvarande trenden ifråga om de kommunala utdebiteringarna är en konsekvens av den pågående samhälls- och standardutvecklingen, som nödvändiggjort allt större kommunala engagemang. Även för framtiden torde vara att räkna med en fortsatt kommunal expansion. I den till betänkandet fogade reservationen av herr Meidner (avseende kompensation till kommunerna för bortfall av skatteunderlag) har utförligt behandlats olika faktorer, som successivt ställer ökade anspråk på den kommunala sektorn. Som exempel härpå har nämnts de krav som följer med urbaniseringen, den oavbrutet ökande motorismen, utbyggnaden av sjukvården och skolväsendets reformering samt alla de kommunala engagemang som är förenade med bostadsförsörjningen och samhällsplaneringen. Mot bakgrunden av såväl hittillsvarande utdebiteringsutveckling som de antaganden som i dagens läge kan göras om en fortsatt kommunal expansion framstår beredningens beräkningar såsom en kraftig underskattning av den kommunala utgiftsvolymen år 1970. Även om beräkningen av storleken av de utdebiteringsö/cmHgar, som bli en konsekvens av beredningens förslag, kan antagas vara någotsånär rättvisande, måste motsvarande kalkyler rörande den kommunala utdebiteringsnivån enligt kammarkontorets uppfattning anses vara föga verklighetsbetonade. Som tidigare framhållits har utredningens uppgift varit, att inom ramen för vad nuvarande skatte- och avgiftssystem tillför staten företaga en omfördelning av skattebördan mellan skilda kategorier skattebetalare i olika inkomstskikt. Det i sista hand avgörande för omfördelningen har varit skattepolitiska avvägningar och värderingar. Vid bedömandet av, huruvida de samlade verkningarna för skattebetalarna kan anses godtagbara, har även ett antagande om den kommunala utdebiteringens storlek vägts in. Vad här nyss anförts får enligt kammarkontorets uppfattning anses visa, att bered-

ningen i sina kalkyler i fråga om den totala skatte- och avgiftsbördan för den enskilda människan vägt in kommunalskatten med alldeles för lågt belopp. Den logiska konsekvensen därav borde i så fall vara att den påkallade en omstudering och förnyad bedömning av hela det skattepolitiska avvägningsproblem, som det här är fråga om. Det kan ju icke gärna vara så, att det för detta avvägningsproblem är likgiltigt om kommunalskattens absoluta genomsnittliga höjd är 15-20 % högre än vad beredningen förutsatt. Slutsatsen av den kritik som alltså i detta stycke kan anföras mot de antaganden, som ligga bakom beredningens skattepolitiska bedömning, är sålunda närmast att dessa antaganden är orealistiska och att bedömningen förty måste omprövas. Det kan i och för sig icke utan vidare alltså utan en sådan omprövning av sammanhangen i den totala bilden av skatteoch avgiftspålagornas fördelning - göras gällande, att det riktiga ur skattepolitisk synpunkt ovillkorligen är, att hela den börda, som skillnaden mellan en kommunal skattebelastning av 17 och 20-21 kronor utgör, skall betalas genom statens skattekällor. Men det framstår likväl mot bakgrunden av den uppfattning som i dag råder som tämligen uppenbart, att en kommunalskatt på 20 kronor eller däröver representerar en nivå, som icke gärna kan vara godtagbar. Och skulle en omprövning av de skattepolitiska värderingarna icke ske, utan väsentligt högre kommunala skattesatser framkomma som oväntade resultat jämfört med beredningens antaganden och prognoser, så måste det ofrånkomligen vara anledning för kommunerna att begära kompensation från staten för det skattebortfall, som ett genomförande av beredningens förslag skulle föranleda. Det har i sammanhang med kompensationsfrågan gjorts hänvisningar till skatteutjämningskommitténs förslag. Det är då anledning framhålla, att detta förslag icke inrymmer någon som helst spärr mot en stigande utdebiteringsnivå, vilket däremot skulle ha blivit fallet om man gått på det förslag, som reservanterna i denna kommitté framlagt. Skatteutjämningskommitténs förslag innebär nämligen, att kommun endast får kompensation för skillnaden mellan skattekraften och utdebiteringen i kommunen samt mefite/skattekraften och medelutdebittringen i riket. Det blir sålunda en utjämning på vilken nivå som helst. Kammarkontoret presenterar i det följan-

474 de ett försök till belysning av de ekonomiska konsekvenserna av det nya skattesystemet för Stockholms stads vidkommande. Det bör då förutskickas, att beräkningarna måste bygga på en mångfald olika och ovissa antaganden och förutsättningar och därför med nödvändighet måste bli ofullständiga och osäkra. De måste sålunda närmast betraktas som ett räkneexempel. Till utgångspunkt för beräkningarna ligger vissa av statistiska kontoret i annat sammanhang upprättade prognoser, som fått kompletteras i vissa hänseenden, rörande skatteunderlagsutvecklingen vid oförändrade skatteregler. Vad gäller bortfallet av skatteunderlag till följd av reformförslaget har en beräkning härav företagits inom statistiska kontoret, som kompletterats med antaganden om de återverkningar på underlaget, som föranledes av omläggningen av socialförsäkringens finansiering. Beräkningarna har gett till resultat ett bortfall av skatteunderlag med runt 7,5 miljoner skattekronor. För att bedöma storleksordningen av de utdebiteringsökningar som härav föranledes nödvändiggöres antaganden om den kommande utvecklingen ifråga om den kommunala utgiftsvolymen. Härvid har två alternativ tillämpats. Det ena utgår från det - i och för sig orealistiska - antagandet, att utdebiteringen kommer att kunna bibehållas vid nuvarande nivå av 14:40 även år 1972, då reformen helt slår igenom på den kommunala budgeten. Detta innebär sålunda, att utgifterna förutsatts öka lika mycket som skatteunderlaget. Det andra alternativet utgår från att under åren fram till 1972 en utdebiteringshöjning skall behöva vidtagas med i genomsnitt 2 procent, innebärande att skattesatsen då skulle uppgå till 16:52. Detta innebär alltså att utgiftsvolymen i genomsnitt skulle stiga med 2 procent utöver vad som inflyter i form av ökad skatt genom stigande skatteunderlag. Denna utgiftsökning är avsevärt i underkant mot bakgrunden av den utvecklingstrend som kan påvisas under det senaste decenniet när det gäller utvecklingen såväl inom Stockholm som inom primärkommunerna i allmänhet. Den relativt låga ökning som antagits här har närmast föranletts av att man velat undanröja varje kritik mot att beräkningarna skulle ge uttryck för överdriven pessimism i detta hänseende. Med utgångspunkt härifrån skulle skatteunderlagsbortfallet till följd av omläggningen av skattesystemet resultera i en utdebiteringshöjning av 85 öre år 1972 vid det lägre antagandet ifrå-

ga om utgiftsutvecklingen och 88 öre vid det högre alternativet. Vad sedan gäller konsekvenserna på utgiftssidan har ifråga om de »icke affärsmässiga» kommunalförvaltningarna (sålunda exklusive industriverken) gjorts en uppskattning av vilka kostnader som staden f. n. förorsakas genom nuvarande omsättningsskatt samt energiskatt m. m. Då bokföringen icke är upplagd på sådant sätt, att dessa kostnader kan framtagas har härvid beträffande varje särskilt anslag ett bedömande fått ske rörande det nuvarande skatteuttaget. Kostnadsökningen för år 1964 genom mervärdeskattens införande har visat sig bli 26,3 miljoner kronor, vilket belopp år 1972 kan antagas motsvara c:a 41,2 resp. 48,3 miljoner kronor vid ovan berörda olika alternativ för den allmänna utgiftsökningen. På det beräknade reducerade skatteunderlaget ger detta till resultat en utdebiteringsökning med 37 resp. 44 öre. De sammantagna verkningarna genom skatteunderlagsbortfall samt genom stegringen av stadens utgifter på driftbudgetsidan genom mervärdeskatten skulle då vid de två uppställda alternativen medföra en utdebiteringshöjning år 1972 av respektive 1:22 och 1:32. I det sistnämnda alternativet tillkommer därutöver de utdebiteringshöjningar i övrigt som föranledes av den allmänna utgiftsstegringen, vilken uppgår till 2:12 (från 14:40 till 16:52). Mervärdeskatten får också konsekvenser ifråga om stadens investeringskostnader. Även härvidlag erbjuder sig stora svårigheter att bedöma hur stor del av dessa kostnader, som f. n. belastar staden till följd av nuvarande bestämmelser och vilka kostnadsökningar den föreslagna höjningen och omläggningen av skatten till mervärdeskatt kommer att föranleda. Med utgångspunkt från vissa schematiska antaganden härom har kostnadsökningen med den omfattning investeringarna skulle få enligt nuvarande 5-årsplan för åren 1964-1968 exkl. industriverken och spårvägsbolaget, uppskattats till i genomsnitt 9,6 miljoner kronor per år. Kostnaderna för exploateringen av Järvafältet, som upptagits i investeringsplanen med sammanlagt 150 miljoner kronor för år 1968, har härvid icke medräknats. Mervärdeskattens storlek blir givetvis beroende av den kommande utvecklingen ifråga om investeringarnas omfattning. Hur dessa kostnader påverkar skattemedelsbehovet blir i viss mån beroende av finansieringsformerna. Därest lånefinansiering kan

475 komma ifråga, blir självfallet de ökade kostnaderna utslagna på lång följd av år, medan däremot en skattefinansiering innebär en direkt belastning å budgeten det år investeringarna företages. På längre sikt måste emellertid finansieringsformen anses vara av i princip underordnad betydelse, när det gäller investeringarnas belastning å driftbudgeten. O m m a n applicerar den beräknade merskatten på de totala investeringarna år 1968 enligt gällande 5-årsplan på det år 1972 föreliggande skatteunderlaget, skulle en utdebiteringsökning till följd av mervärdeskatten på investeringar röra sig om runt 15 öre. Staden kommer i fortsättningen att debiteras arbetsgivararvgiften å löner till de anställda för socialförsäkringens grundförmåner, vilka hittills till huvudsaklig del bestritts av arbetstagarna själva. Enligt av statistiska kontoret gjorda beräkningar skulle vid antagandet om en genomsnittlig löneökning av 5 procent och viss utökning av personalnumerären det sammanlagda beloppet av dessa avgifter år 1972 uppgå till 54,5 miljoner kronor. Detta belopp motsvarar en utdebitering av 46 öre. Arbetsgivaravgifterna har emellertid av skatteberedningen förutsatts komma att övervältras på arbetstagarna. Därest denna förutsättning också kommer till uppfyllelse, skulle detta innebära att någon egentlig kostnadsökning icke skulle uppkomma för kommunen å utgiftssidan. Reformen får dock självfallet samtidigt konsekvenser ifråga om skatteunderlaget. Dessa återverkningar får anses inrymda i ovanstående beräkningar rörande utvecklingen av skatteunderlaget. De ovan redovisade kalkylerna rörande de samlade verkningarna av det nya skattesystemet har sålunda gett till resultat följande utdebiteringshöjningar år 1972 i Stockholm vid de två olika alternativ som tillämpats i fråga om utgiftsvolymens successiva ökning fram till n ä m n d a år. Det återstår då att något beröra mervärdeskattens konsekvenser för de kommunala industriverken och spårvägsbolaget.

Skatteunderlagsbortfall m. m Mervärdesskatt: driftutgifter : investeringar Summa Utdebiteringssats

Gällande taxor vid industriverken utgår från att självkostnaderna skall täckas. Någon anledning att frångå denna princip av det skälet, att skyldighet att erlägga mervärdeskatt å omsättningen i fortsättningen komm e r att föreligga för flertalet av dessa verk, kan rimligen icke komma ifråga. Skatteberedningen har också förutsatt, att mervärdeskatten i dess helhet skall övervältras på konsumenterna. Med denna utgångspunkt finnes icke anledning till antagande, att de föreslagna omläggningarna av den indirekta beskattningen kommer att medföra en belastning på driftbudgeten och att skattemedel skall behöva anvisas härför. Uppenbarligen nödvändiggör emellertid skattereformen en n ä r m a r e översyn av gällande taxor, vilket för övrigt dessutom aktualiseras av att mervärdeskattens konstruktion kan antagas komma att förändra den nu rådande prisrelationen mellan med varandra konkurrerande energikällor. Någon närmare undersökning av skatteomläggningens konsekvenser för konsumenternas del har icke varit möjlig i dagens läge. R e d a n nu kan dock det antagandet göras, att de föreslagna omläggningarna av mervärdeskatten kommer att leda till relativt sett obetydliga kostnadsökningar för konsumenterna, då nuvarande energiskatt enligt förslaget skall avvecklas. V a d gäller spårvägsbolaget är situationen emellertid en annan. Som bekant finansieras f. n. en mycket betydande del av bolagets kostnader av skattemedel. I 1964 års stat har för detta ändamål uppförts ett belopp av 43,5 miljoner kronor till täckning av spårvägsbolagets beräknade underskott för år 1963. Även i andra former kan staden sägas subventionera bolagets verksamhet. Vid sidan av att staden själv bekostar underbyggnaden av tunnelbanan m. m., bidrager kommunen årligen till rabattering av periodkort och skolkort m. m. Detta bidrag har för år 1963 uppgått till runt 14,4 miljoner kronor. Den av skatteberedningen förordade mervärdeskatten kommer att i relativt hög grad Vid ökning av utgifterna i takt med skatteunderlagstillväxt

Vid ökning av utgifterna så att en årlig utdebiteringshöjning erfordras med 2 %

0: 85 0:37 0:15 1:37 15: 77

0:88 0:44 0: 15 1:47 17:99

476 påverka spårvägsbolagets ekonomi. H ä r m å till en början erinras om att energiskatt f. n. icke utgår på den elektriska kraft som förbrukas för tunnelbanedriften m. m. Vidare representerar spårvägsbolagets »förädlingsverksamhet» en betydande del av de totala kostnaderna. Enligt vissa mycket överslagsmässiga och osäkra beräkningar som kammarkontoret företagit skulle om mervärdeskatten införts redan 1963, bolaget då ha belastats med en merkostnad på 13,3 miljoner kronor. Mervärdeskatten har härvid beräknats utgå på de egentliga taxeinkomsterna. De ersättningar för kortrabatteringar som utgår från staden har sålunda icke betraktats som ett vederlag, på vilket skatten skall beräknas. O m så skulle vara fallet stiger merkostnaden med runt 1,9 miljoner kronor. Därest dessa kostnader då icke ansetts böra uttagas av trafikanterna, skulle detta sålunda ha lett till betydande anspråk på skattemedel. Kammarkontoret vill avslutningsvis framföra vissa synpunkter som har avseende på det materiella innehållet i de bestämmelser om mervärdeskatten, som särskilt anknyter till den kommunala sektorn. Enligt förslaget till allmän omsättningsskatt skall av stat eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov icke anses såsom yrkesmässigt bedriven och därmed icke vara skattebelagd. Redan uttrycket »egna behov», som är att ställa mot verksamhet som riktar sig till allmänheten, är diffust och kan i många fall medföra svårigheter vid tolkningen och då det gäller att göra en gränsdragning mellan skattepliktig och skattefri verksamhet. Problemen förstoras uppenbarligen därav, att som ytterligare krav för skattefrihet skall gälla att verksamheten uteslutande skall ha till syfte att tillgodose det egna behovet. Som bekant fullgör åtskilliga kommunala organ med huvudsaklig uppgift att tillgodose direkta kommunala ändamål - som exempel härpå kan nämnas gatukontoret och fastighetskontoret - i icke ringa omfattning prestationer åt enskilda. Dessa kommunala organ tillgodoser sålunda icke uteslutande kommunala behov, varför vid en strikt tolkning av bestämmelserna verksamheten i dess helhet skall anses vara skattepliktig. I den m å n syftet endast är att den »externa» verksamheten skall skattebeläggas, uppkommer i många fall till följd av mervärdeskattens tekniska konstruktion hart när oöverkomliga svårigheter att uppskatta det belopp, varmed skatt skall inlevereras till statsverket.

Det kan här också vara anledning att upp. märksamma ytterligare ett förhållande, nämligen att all kommunal verksamhet av sådan natur som är generellt skattepliktig skall bliva föremål för beskattning även om verksamheten endast är inriktad på de egna behoven, nämligen för såvitt den bedrives i bolagsform eller liknande. Själva företagsformen blir sålunda här avgörande för beskattningsformen, men däremot icke det eljest gällande rekvisitet, nämligen att verksamheten har extern karaktär. Som exempel på det slag av verksamhet och företag som det här kan gälla kan anföras sådana bolag som Ge-Konsult och det blivande bolaget för projektering av avloppssystemet för de sydvästra områdena. Bestämmelserna skulle här således innebära att, trots att verksamheten uteslutande har karaktär av projektering för sådana anläggningar som helt syfta till att tillgodose kommunens egna behov, så skulle ändock skattningsskyldighet föreligga till följd av att man valt en företagsform, som framstått som den mest effektiva för uppgiften ifråga. De anförda exemplen torde belysa, att de här berörda reglerna för skattskyldigheten knappast kan anses vara tillfredsställande eller helt genomtänkta. Vidare vill kammarkontoret fästa uppmärksamheten på vissa oklarheter i författningsförslaget som sammanhänger med definitionen av begreppet »skattepliktig vara». Som exempel härpå kan nämnas kraftvärmeleveranser. Någon »vara» i vanlig bemärkelse är det här uppenbarligen icke fråga om. Icke heller har dylik värme, vare sig i lagtexten eller i kommentarerna - jämställts med sådana nyttigheter som gas, elektrisk kraft och (i princip) vatten, vilka anses såsom varor i förordningens bemärkelse. Icke heller är det här fråga om sådana tjänsteprestationer som förklarats skattepliktiga. Särskilt med hänsyn till frågans stora betydelse för konkurrensläget mellan olika energikällor är det angeläget med ett klarläggande på denna punkt. Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att tvekan i vissa fall kan uppkomma om hur det vederlag skall beräknas, på vilket skatt skall utgå. Detta spörsmål har särskilt betydelse när det gäller spårvägsbolaget. Som bekant utger staden bidrag till bolaget för rabattering av periodkort m. m., vilket i och för sig skulle kunna betraktas som ett vederlag till bolaget för utförda transportprestationer men lika väl som en form för täckning med skattemedel av bolagets underskott.

477 Kammarkontoret förutsätter, att de oklarheter som sålunda är förenade med det föreliggande författningsförslaget i vad avser mervärdeskatten undanröjes vid den fortsatta behandlingen av det framlagda betänkandet samt att därvid också närmare överväges huruvida de av kontoret ovan anförda erinringarna i övrigt bör föranleda justeringar i det framlagda förslaget.

Kammarkontoret hemställer, att drätselnämnden med anledning av den föreliggande remissen måtte ansluta sig till de synpunkter kammarkontoret ovan anfört. Stockholms stads kammarkontor den 9 oktober 1964. Erik Sundberg

Svensk flygtjänst AB (till luftfartsstyrelsen) Svensk Flygtjänst AB:s verksamhet består huvudsakligen av att bolaget utför tjänster för svenska och danska försvaret. Kostnaderna bestridas genom särskilda härför avsedda medel. Under de senaste åren har från förvaltningshåll med allt större skärpa framhållits att tillgängliga medel varit för knappa, och att besparingsåtgärder borde vidtagas. Vår verksamhet står alltså inför en reell risk att behöva nedskäras på grund av medelsbrist. Då övervägande delen av kostnaderna utgöres av löner och övriga personalkostnader, skulle en nedskärning i första hand medföra personalminskning. Redan en relativt obetydlig minskning av vår personal skulle emellertid medföra avsevärd olä-

genhet ur militär synpunkt, och man har därför tills vidare låtit verksamheten bibehålla sin omfattning. Skulle bolagets verksamhet nu belastas med en 13 procentig skatt över hela linjen, måste man förvänta sig att de hittills skrinlagda besparingsplanerna aktualiseras, vilket med säkerhet då direkt skulle drabba personal, som måste friställas. Bolaget får, med anledning av den uppenbara risken att nödgas uppsäga personal, på det bestämdaste avstyrka att bolagets verksamhet inregistreras under sådan verksamhet som skattebelägges. Stockholm den 31 augusti 1964. Tor Eliasson

Svensk industriförening Betänkandet omfattar i sammandrag problemkomplexet om en avvägning mellan direkt och indirekt beskattning, lämplig skatteform för den indirekta beskattningen, vilken föreslås bli en s. k. mervärdesskatt, frågan om socialförsäkringens finansiering samt utformningen av den direkta beskattningen för fysiska personer. I princip kan föreningen ansluta sig till Skatteberedningens förslag till nytt skatte- och socialförsäkringssystem, men med modifieringar på vissa avgörande punkter, vilka berör de mindre företagarna och deras speciella intressen. Sålunda föreslår Skatteberedningen, att en

avsevärd del av reformerna bör genomföras redan 1966. C:a 40 % av de nya arbetsgivareavgifterna motsvarande över en miljard kronor, kommer enligt Skatteberedningens förslag att sistnämnda år påläggas företagen. Som kompensation härför tänker sig Skatteberedningen en samtidig skattelindring för företagen på c:a 1,2 miljarder kronor genom avskaffandet av omsen på investeringar och förbrukningsartiklar, samt energiskattens och vissa punktskatters slopande. Enligt föreningens bestämda uppfattning är detta en ohållbar ståndpunkt och argumentering ur de mindre företagens syn-

478 vinkel. Skattereformen kommer med denna uppläggning av ikraftträdandet att drabba olika företag och branscher mycket olika. I många småindustrier framförallt av servicekaraktär utgör arbetskostnaderna en dominerande post i kalkylerna liksom inom vissa branscher. I sistnämnda fall torde textilindustrien, främst konfektionsindustrien, vara det bästa exemplet. Dessa sistn ä m n d a industribranschers struktur, framförallt vad det gäller de mindre företagen, är sådan, att de kräver ovanligt stor tillgång till arbetskraft, vilket får till följd att de drabbas särskilt hårt av de nya arbetsgivareavgifterna. De små företagen har numera på grund av att självfinansieringsmöjligheterna nästan helt försvunnit på grund av ökade löner, skatter och socialutgifter kombinerade med nästan ständiga kreditrestriktioner mycket små möjligheter till nämnvärda investeringar och får på grund härav icke några större lättnader genom att omsen på investeringar enligt Skatteberedningens förslag slopas. Många mindre företag uppvisar heller icke någon stor energiförbrukning, så att de kan göra några större vinster genom energiskattens slopande. Deras möjligheter att kompensera sig genom prisförhöjningar är också små, dels på grund av den skärpta konkurrensen icke minst utifrån dels till följd av att från näringslivets sida gjorts utfästelser, att ett borttagande av punktskatterna skall medföra prissänkningar i minst motsvarande grad, så att fullt genomslag i priserna skall k o m m a konsumenterna till del. Dessutom torde allmänheten och de prisövervakande myndigheterna mycket snabbt reagera mot varje prishöjning utöver den stegring som mervärdesskatten betingar. Föreningen vill därför mot bakgrunden av ovanstående ansluta sig till de synpunkter, som framförts i reservation av herrar Nilsson och Svensson med instämmande av experterna Bergqvist och Fosselius angående reformens ikraftträdande, men det räcker enligt föreningens mening icke med dessa reservanters förslag för att de mindre företagens konkurrenskraft skall kunna tryggas vid skattereformens genomförande. Föreningen vill därför föreslå ytterligare åtgärder i form av dels lindrad företagsbeskattning, dels att skälig ersättning utgår till företagen för deras arbetskrävande och

kostsamma hantering av den föreslagna mervärdesskatten. Det kan icke vara rimligt att i ett demokratiskt samhälle en viss medborgargrupp ålägges uppgifter att arbeta som oavlönade skatteuppbördsmän. Föreningen vill vidare k o m m a med yrkande rörande tvenne speciella fall. Det första gäller malt- och läskedrycker. Ifråga om dessa har skatteberedningen icke velat medgiva restitution av lagerskatt på lättöl och läskedrycker, vilket enligt föreningens mening utgör en direkt diskriminering av tillverkarna av dessa drycker, vilka i betydande omfattning utgöres av småföretagare. Föreningen instämmer i detta stycke med vad Svenska Bryggareföreningen anfört och ansluter sig i övrigt till dess synpunkter och förslag. Det andra fallet gäller mervärdesskatten på tidningar och tidskrifter. I reservationer av vissa ledamöter i Skatteberedningen h a r framförts tankar, att skattebefrielse skulle kunna komma ifråga för tidningar. Enligt föreningens mening kan icke någon konstlad skillnad motiveras mellan olika former av det tryckta ordet. Därför kan heller icke någon skillnad i skattehänseende göras mellan tidningar och tidskrifter. Skall någon beskattning komma ifråga i detta avseende, vilket föreningen motsätter sig, måste den drabba alla lika, varför någon åtskillnad icke kan göras på tidningar och tidskrifter. Föreningen vill slutligen mycket starkt understryka, att när den för sitt klientels, d. v. s. den mindre industriens räkning lämnat ett principiellt godkännande av Allmänna Skatteberedningens förslag, med hemställan om vissa mindre justeringar, har detta skett under den bestämda förutsättningen att Skatteberedningens förslag av statsmakterna antas som en odelbar enhet. Det får alltså icke bli på det sättet att näringslivet som ju genom att acceptera förslaget påtager sig stora ekonomiska u p p offringar, sedan på grund av diverse politiska influenser vid propositionsskrivandet berövas den i underkant hållna kompensation, som förutskickas i Skatteberedningens uppläggning av det nya skattesystemet och de härtill fogade olika detaljförslagen. Stockholm den 9 november 1964. Bengt

Sjönell Ulf

Molander

479 Svenska arbetsgivareföreningen

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Svenska bankföreningen

Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Svenska bokhandlareföreningen

Även om föreningen är ansluten till Sveriges Köpmannaförbund, som kommer att avgiva ett yttrande med beaktande av detaljhandelns intressen i stort, anser föreningen det dock angeläget att särskilt utveckla de speciella synpunkter, som bokhandeln måste lägga på det föreliggande förslaget. Den nya skatten är avsedd att bli generell. Flera reservanter har emellertid uttalat sig mot en beskattning av tidningar och tidskrifter. Åtskilliga av de synpunkter, som reservanterna anfört som skäl för sitt ståndpunktstagande, kan med fog appliceras på handeln med böcker. N ä r omsättningsskatten första gången infördes, höjdes flera röster för att böcker skulle befrias från sådan skatt bl. a. då m a n befarade, att den fördyring, som skatten skulle innebära för allmänheten, kunde verka prohibitivt på bokinköpen, vilka ur allm ä n t kulturell synpunkt snarare borde främjas. M a n pekade samtidigt på det förhållandet, att böckerna av n ä m n d a skäl fritagits från importtullar. U n d e r debatten invändes häremot, att en så blygsam varuskatt som 4 % inte gärna kunde åberopas som en verkligt h ä m m a n d e faktor på bokinköpen. Skulle däremot skatten komma att avsevärt höjas, kunde en omprövning av frågan befinnas motiverad. Trots att bokmarknaden under senare år

tillförts en betydande mängd kvalificerad litteratur till förhållandevis låga priser, har i pressdebatten ändå framskymtat uppfattningen, att böcker är dyra. U t a n att gå in p å i vad mån detta påstående kan anses berättigat finner föreningen det uppenbart, att den ytterligare höjning av bokpriserna, som mervärdesskatten skulle medföra, kan innebära risker för köpmotstånd. På sid. 396 i Skatteberedningens förslag heter det bl. a.: »Varken i fråga om nyhetsförmedlande eller när det gäller informerande, underhållande eller kulturella funktioner kan det sägas föreligga någon från beskattningsynpunkt relevant skillnad mellan å ena sidan dagspress eller å andra sidan veckopress, fackpress, böcker, radio eller television. En i möjligaste m å n enhetlig behandling i beskattningshänseende av dessa media är enligt beredningens mening nödvändig.» V a d här sagts synes främst äga tillämpning, när det gäller det tryckta ordet i form av tidningar, tidskrifter och böcker. Att böckerna skulle diskrimineras i skattehänseende i förhållande till veckopressen kan ej vara rimligt. V a d dagspressen beträffar bör t. ex. debattlitteraturen i bokform kunna jämställas med tidningsartiklar i samma ämne och vara lika angelägna ur allmän upplysningssynpunkt. För den händelse tid-

480 ningar och tidskrifter befrias från mervärdesskatt anser föreningen det ofrånkomligt, att även böckerna undantages från skatt. Beträffande importen av böcker vill föreningen anföra följande. Densamma synes kunna uppskattas till omkring 15 milj. kronor årligen eller ca 5 % av hela bokomsättningen i landet. En betydande del av denna import är vetenskaplig litteratur, som inköps av bibliotek och akademiska institutioner. Med den stigande bildningsgraden och de genom resor alltmer ökade språkkunskaperna hos allmänheten torde man kunna hoppas på en ytterligare ökning av intresset för och inköpen av utländsk litteratur över huvud. Erfarenheterna hittills har visat, att direktinköp av utländska böcker i varje fall när inköpen icke omfattar alltför stora partier på en gång - passerar gränsen inte bara tullfritt, som lagligt är, utan även utan att omsättningsskatt påföres. Till skillnad från vad som är brukligt beträffande de flesta andra varor sänds böcker ofta i korsband. Detta gäller särskilt vid import av böcker, då detta försändelsesätt är ytterst vanligt bl. a. i fråga om vetenskaplig litteratur. Undantag härifrån utgör de rena partiköpen. Faktura medföljer ej alltid korsbanden och dessa omständigheter försvårar för att inte säga omöjliggör för tullen att skattebelägga sådan import. För att den svenska bokhandeln skall kunna betjäna den del av den bokköpande allmänheten, som läser utländsk litteratur, och hålla ett något så när representativt lager fordras, att de svenska bokhandlarna icke kommer i efterhand i konkurrensen

med utländska kolleger. Om bokhandelns större kunder med hänsyn till möjligheterna att genom direktköp kunna slippa 13 % pålägg på priset vänder sig direkt till den utländska bokhandeln, kommer den svenska bokhandelns försäljning i motsvarande grad att minska, vilket i och för sig innebär en skatteförlust för det allmänna, en större åtgång av utländska valutor förutom en diskriminering av de svenska bokhandlarna. Detsamma gäller i fråga om utländska tidskrifter. Om ett särskilt undantag med hänsyn till det nu sagda skulle kunna tänkas för import av böcker och tidskrifter, kommer den svenska litteraturen att prismässigt hamna i ett sämre läge. Frågan är i vad mån denna ojämna konkurrens i realiteten inverkar på allmänhetens köpvanor. Å andra sidan kan tänkas att böcker, som trycks på svenska utomlands, allvarligt kan komma att konkurrera med den svenska litteraturen genom undantagsbestämmelser för import. Denna fråga synes i sin helhet så komplicerad, att den bör särskilt uppmärksammas. Frågan om skatt på böcker har på senare tid debatterats synnerligen livligt i vårt grannland Norge. Föreningen vill därför till sitt yttrande foga en skrift1, som utgör en sammanställning av vad som framkommit i debatten i fråga. Stockholm den 5 november 1964. John Tengberg Torsten Måtte Schmidt 1

Bilagan här utesluten.

Svenska bryggareföreningen och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund Allmänt Betänkandet omfattar i huvudsak frågan om avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning samt socialförsäkringsavgifter; valet av skatteform för den indirekta beskattningen och den närmare utformningen av förslaget till mervärdeskatt; frågan om socialförsäkringens finansiering samt utform-

ningen av den direkta beskattningen för fysiska personer. Vi ansluter oss i dessa delar till vad Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen anför i sina yttranden. Med särskild tillfredsställelse hälsar vi förslaget om avskaffande av punktskatterna på läskedrycker och lättöl. Under årens lopp har vi vid ett flertal tillfällen i olika

481 skrivelser till myndigheterna redovisat branschens synpunkter på läskedrycks- och lättölsbeskattningen och de tungt vägande skäl som motiverar slopandet av de båda skatterna. Dessa synpunkter och skäl har för läskedryckernas del sammanfattats i en till beredningen ingiven promemoria som här bilägges. De motiv som i denna angives för slopande av läskedrycksskatten kan i stort sett även anföras för en avveckling av skatten på lättöl. Beredningen förutskickar att avskaffandet av punktskatterna bör leda till ett motsvarande genomslag i priserna. Som framgår av betänkandet har Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund avgivit en deklaration att de till förbundet anslutna företagen, vilka svarar för den alldeles övervägande delen av den totala svenska läskedrycksproduktionen, vid ett bortfall av läskedrycksskatten skall genomföra en motsvarande sänkning av sina priser. Svenska Bryggareföreningen vill härmed å sina medlemmars vägnar avge samma deklaration i fråga om lättöl. Förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker I anslutning till förslaget att avveckla läskedrycks- och lättölsskatterna framlägger beredningen också förslag till en ny maltdrycksförordning. Då denna omfattar enbart öl och starköl blir följden att hittillsvarande bestämmelser om tillverkning av lättöl och läskedrycker upphör att gälla, vilket leder till vissa konsekvenser som vi här önskar beröra. Maltdrycker Genom att definitionen av maltdrycker i förslaget begränsats till endast sådana drycker med en alkoholhalt överstigande 1,8 viktprocent har den nya förordningen fått en utformning, som starkt inskränker den hittillsvarande innebörden av begreppet maltdrycker. Lättöl kommer nämligen därigenom författningsmässigt icke att hänföras till maltdrycker, vilket torde skapa oklarhet i olika avseenden. Med hänsyn härtill och då lättölet självfallet icke genom avvecklingen av produktskatten förlorar karaktären av maltdryck, synes det önskvärt att icke ändra på hittills gällande definition av maltdrycker. Rubriken till den föreslagna nya

3r-4I3386

förordningen om tillverkning och beskattning av »vissa» maltdrycker förutsätter också att det skulle finnas andra maltdrycker än de båda sorter, öl och starköl, som förordningen omfattar. Vi vill därför föreslå att 1 §, första och andra styckena i förslaget, får samma lydelse som i nuvarande förordning. För närvarande är samtliga maltdrycker underkastade tillverkningsbestämmelserna, således inte bara de skattebelagda sorterna lagrat lättöl, öl och starköl utan även det skattefria färska lättölet. Enligt beredningens förslag däremot kommer såsom nämnts den nya förordningen att omfatta endast öl och starköl. Genom en sådan begränsning skulle man förlora den samordning i lagstiftningen som nu finns på maltdrycksområdet, vilket enligt vår mening vore mindre lyckligt. Läskedrycker Från den som avser att uppta tillverkning av läskedrycker har hittills krävts en förhandsanmälan till kontrollstyrelsen. Härigenom har kontrollstyrelsen kunnat registrera antalet tillverkare och genom föreskrivna månadsrapporter inhämta uppgifter om kvantiteten använda råvaror och om produktionsvolymen. Då förslaget till ny förordning icke berör läskedrycker bortfaller dessa bestämmelser. För tillverkning av läskedrycker kommer till följd härav att gälla blott de allmänna bestämmelser, som för närvarande är föreskrivna för andra livsmedel. Detta finner vi logiskt och riktigt. Då kontrollstyrelsens hittillsvarande övervakning av läskedrycker enbart varit betingad av uppbörd och kontroll av läskedrycksskatten, försvinner motivet för denna speciella övervakning i och med skattens avveckling. Vidare skulle nu gällande märkningsföreskrifter enligt förslaget icke bli tillämpliga för läskedrycker. I stället torde de allmänna märkningsföreskrifterna i livsmedelsstadgan komma att gälla. Dessa skiljer sig på två väsentliga punkter från märkningsföreskrifterna i tillverkningsförordningen. Enligt denna senare skall alltid tillverkarens namn eller firma anges på emballaget. Livsmedelsstadgan däremot ger dessutom möjlighet att i stället för tillverkarens namn eller firma alternativt utsätta förpackarens eller säljarens. Enligt livsmedelsstadgan skall innehållets

482 vikt eller volym anges. För läskedrycker har sådan angivelse hittills icke varit erforderlig, då de kärl och behållare som användes för dessa drycker jämlikt tillverkningsförordningen skall vara godkända av kontrollstyrelsen. Enligt beredningens förslag skulle sistnämnda föreskrift icke längre bli tilllämplig för läskedrycker, utan det skulle stå tillverkaren fritt att använda den emballagetyp och storlek han önskar, blott innehållets vikt eller volym finnes angiven. I likhet med vad ovan sagts finner vi det konsekvent att de för övriga livsmedel gällande bestämmelserna blir tillämpliga även för läskedrycker om produktskatten för dessa drycker avvecklas. Så bör följaktligen också ske i fråga om märkningsbestämmelserna. Här kan emellertid när det gäller skyldigheten att ange volymen vissa komplikationer inträda för emballage utan etikett, t. ex. coca-colaflaskor. För sådana fall bör en dispensmöjlighet finnas.

Restitution av lagerskatt I förslaget till förordning angående införande av den nya allmänna omsättningsskatten ges bestämmelser om restitution av lagerskatt. Näringsidkare som vid ingången av år 1966 innehar lager av varor, för vilka skatt tidigare utgått enligt förordningarna om särskild varuskatt, om skatt å vissa pälsvaror eller om försäljningsskatt, medges sålunda restitution av sådan skattebelastning å lager i form av särskild avdragsrätt vid redovisning av preliminär omsättningsskatt. Sådan restitution har emellertid av beredningen inte medgivits för läskedrycker och lagrat lättöl, då dessa varuslag anges vara produkter med hög omsättningshastighet. I anledning av detta uttalande vill vi framhålla följande. Depåer och ombud: Den pågående strukturrationaliseringen inom bryggeri- och läskedrycksindustrin har lett till en snabb utbyggnad av antalet depåer och ombud. Även distributionen genom grossister har successivt vuxit. En följd härav har blivit att lagerhållningen i angivna led av redan beskattade produkter väsentligt ökat. På grundval av en stickprovsundersökning som gjorts kan lagren av lättöl och läskedrycker vid ett årsskifte uppskattas till ca 5 milj. flaskor, motsvarande en skattebelastning av drygt en halv milj. kronor. Vid bedömning-

en av denna siffra bör emellertid nämnas att förhållandena är mycket skiftande vid olika företag beroende på hur stor andel av försäljningen som sker genom depåer, ombud eller grossister. För många företag, i synnerhet sådana med en liten hemmamarknad och vidsträckt distansförsäljning, uppgår försäljningen genom nyssnämnda led till 70 % av hela tillverkningen och däröver. I dessa fall skulle skattebelastningen bli synnerligen kännbar, om ej restitution av lagerskatt medgives. Detaljhandeln och näringsställen: Återförsäljare av lagrat lättöl och läskedrycker beröres också av denna fråga. En undersökning har visat att lagren av lättöl och läskedrycker i detaljhandeln omsattes 49 gånger per år. Lagren av dessa produkter svarar alltså mot en dryg veckas behov. Utifrån detta kan den genomsnittliga lagerhållningen av läskedrycker hos återförsäljare beräknas uppgå till 3,7 milj. liter. Med hänsyn till att läskedrycksförsäljningen under december månad är ca 30 % högre än under årets övriga månader, torde angivna siffra böra höjas till 4,8 milj. liter. Detta motsvarar en skattebelastning av ca 1,6 milj. kronor, för vilket belopp återförsäljarna enligt förslaget ej skulle få täckning därest en omedelbar prisanpassning göres. Med tanke på tillverkarnas deklaration att vid en avveckling av lättöls- och läskedrycksskatterna sänka sina priser motsvarande, är det önskvärt att samma åtgärder vidtages i återförsäljarledet. För att säkerställa detta framstår det angeläget att restitutionsförfarandet utsträckes att omfatta även lagrat lättöl och läskedrycker. Skatten på läskedrycker är f. n. 11 öre per 1/3 1. flaska och som en jämförelse kan nämnas att handelsmarginalen i regel utgör 10-13 öre. Om restitution av lagerskatt ej medges skulle man följaktligen inom detaljhandeln, vid en sänkning av priserna, i stort sett gå miste om sitt handelspålägg och sålunda inte bara förlora sin handelsvinst utan dessutom få vidkännas kostnaderna för sin hantering med berörda varor. Med åberopande av vad nu anförts får vi hemställa att rätt till restitution av lagerskatt medges även i fråga om produkterna lagrat lättöl och läskedrycker. Stockholm den 19 oktober 1964. Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund M. Malmberg

483 Bilaga till yttrande från Sveriges vattenfabrikanters riksförbund

PM angående läskedrycksbeskattningen Läskedryckernas innehåll och verkan Skattepliktiga läskedrycker indelas i mineralvatten och söta läskedrycker. Mineralvatten har som huvudsakliga ingredienser soda (bikarbonat), klorider, sulfater och vissa andra salter samt kolsyra. Naturliga svenska mineralvatten är t. ex. Ramlösa och Porla. Industriellt tillverkas andra typer av mineralvatten såsom vichy-, soda- och bordsvatten. De söta läskedryckerna innehåller som huvudingrediens socker och en varierande halt av fruktsafter, frukt- och kryddextrakter och aromatiska oljor, essenser av naturligt eller syntetiskt ursprung samt kolsyra. Vanligtvis är dessa drycker svagt surgjorda med någon eller några organiska syror, såsom citron-, vin- eller mjölksyra. Läskedryckernas ändamål är att läska och vederkvicka. De har härvid två huvudfunktioner, nämligen att tillfredsställa kroppens behov av vätska samt att ge stimulans och avkoppling. Dessutom tillföres kroppen genom de söta läskedryckerna socker och organiska syror samt genom mineralvattnen en stor del av de salter som går förlorade genom kroppens vätskeavgivning. Dessa ämnen i läskedryckerna spelar samma roll som i födan, nämligen att tillföra kroppen näring.

Läskedrycksskattens tillkomst Den 1 februari 1940 infördes skatt på läskedrycker i Sverige. Som motiv för skattens införande angavs i propositionen (nr 81/ 1939) det hårt trängda statsfinansiella läget och det av andra världskriget skapade behovet att tillföra statskassan ökade inkomster. Det förutskickades att skatten var av provisorisk natur och skulle avvecklas så snart förhållandena åter blev normala. Skattesatsen fastställdes 1940 till 10 öre per liter. Sedermera har skatten höjts vid olika tillfällen, ständigt under motivering av de statsfinansiella synpunkterna: 1941 till 12 öre per liter, 1948 till 18 öre, 1950 till 21 öre och 1958 till 33 öre per liter, med vilket belopp skatten för närvarande utgår. Från den 1 juli 1963 har vidare genomförts den ändringen att det skattepliktiga området begränsats till enbart kolsyrade drycker (prop, nr 129/1963).

Läskedrycksskattens andel av priset Skatten har alltså mer än tredubblats sedan den infördes och utgör en betydande del av läskedryckernas relativt ringa produktvärde. Av nedanstående tabell framgår skattens procentuella storlek i förhållande till »fa-

TABELL utvisande läskedrycksskattens procentuella andel av fabrikspriset (sedan gällande rabatter fråndragits) i Stockholmsområdet i september 1963. Dryck

Mineralvatten 33 cl-flaska 58 cl-flaska Sockerdricka 33 cl-flaska 58 cl-flaska Pommac 58 cl-flaska

Pris till återförsäljare exkl. skatt Läskedrycksskatt öre/fl (fabrikspris) öre/fl

Skatten i % av fabr. priset

22 35,9

11 19,1

50,0 53,2

27 42,9

11 19,1

40,7 44,5

31 48,9

11 19,1

35,5 39,1

484 brikspriset», varmed avses priset från fabrik till återförsäljare exklusive skatten. Det är uppenbart att en produktskatt av storleksordningen 35-53 % innebär en svår belastning för läskedryckerna och direkt motverkar konsumtionen. Förutom läskedrycksskatten belastas de söta läskedryckerna också av sockerskatt, vilken f. n. utgår med 20 öre per kg. Detta betyder en ytterligare höjning av skatteandelen med nära 2 %. Eftersom både läskedrycksskatten och sockerskatten är inräknade i tillverkarens pris till återförsäljaren förhöjer dessa skatter även detaljhandelns pålägg, som ofta utgår med viss procent av återförsäljarens inköpspris. Den fördyring skatterna medför för konsumenterna blir alltså större än skattebeloppet, 33 öre per liter. En överslagsberäkning ger vid handen att denna merkostnad uppgår till 40-45 öre per liter läskedryck. Synpunkter på läskedrycksskatten avgivna av 1952 års kommitté för indirekta skatter Kommittén, som ägnade frågan om punktbeskattningen en ingående prövning (SOU 1957: 13), uttalade rent allmänt att en dylik beskattningsform, vilken byggde på lyx- eller umbärlighetsprincipen, måste få en mycket begränsad räckvidd. Det måste nämligen alltid möta svårigheter att få någon objektiv grund för urvalet av de varor, som i skatteavseende klassificeras som lyxvaror eller som umbärliga varor. Likaledes ansåg kommittén principen att beskatta varor, som tillverkas hos ett litet antal lätt kontrollerbara företag, vara ohållbar, då den saknade objektiv grund. Det anfördes vidare som skäl mot en punktbeskattning att de beskattade varorna på grund av det högre pris som skatten medförde fick svårt att hävda sig i konkurrensen med andra varor. Särskilt gällde detta för en beskattad vara, som relativt lätt kunde ersättas med en närliggande skattefri vara. Kommitténs slutgiltiga ställningstagande till läskedrycksskatten innebar att vid införandet av en allmän indirekt beskattning frågan om särbeskattning av läskedrycker borde omprövas med beaktande av rådande konkurrensförhållanden till andra drycker. Läskedrycker numera ordinärt livsmedel Genom den utveckling, som ägt rum i dagens samhälle, har läskedryckerna kommit att få karaktär av ett ordinärt livsmedel

med en framträdande plats bland hushållens måltidsdrycker. Detta framgår än klarare av det faktum att mer än 80 % av försäljningen sker till hushållen och blott 20 % till näringsställen av olika slag. Den lyxkaraktär, som läskedrycker hade på 1920- och 1930-talen, är sedan länge försvunnen. Läskedrycker konsumeras numera i ungefär samma utsträckning i alla inkomstklasser. Redan en undersökning utförd år 1947 av Institutet för marknadsundersökningar visade att den lägsta inkomstklassen (under 6 0 0 0 : - i årsinkomst), som omfattade 69 % av hela rikets hushåll, svarade för 57 % av förbrukningen. Läskedrycker i jämförelse med andra alkoholfria drycker Vid en jämförelse med närliggande, ej skattebelagda alkoholfria drycker, såsom industritillverkad saft, squasher o. dyl. samt juicer och still drinks, framstår gällande särbeskattning för läskedrycker som både diskriminerande och stötande ur rättvisesynpunkt. Konstituerande för skatteplikten är nämligen numera enbart tillsättandet av kolsyra till en dryck. Det synes orimligt att denna uppfriskande ingrediens skall tagas till intäkt för en beskattning, som ställer de kolsyrade dryckerna i ett vida sämre läge i konkurrensen med icke kolsyrade drycker av samma karaktär. Lika omotiverat är det att belägga gruppen mineralvatten med en fördyrande skatt. Eftersom dricksvattnet i moderna tätorter långt ifrån alltid motsvarar smakens och hygienens krav borde - som en naturlig följd härav - i stället åtgärder vidtagas, som underlättar för allmänheten att erhålla ett billigt och välsmakande alternativ till vattenledningsvattnet. En sådan åtgärd borde vara att slopa den prisfördyrande läskedrycksskatten. Statistik över konsumtionen Läskedrycks- och saftkonsumtionens utveckling från slutet av 1930-talet fram till 1962 framgår av nedanstående tabell: Av tabellen framgår att läskedryckskonsumtionen per capita mer än fördubblats under angivna år. Men utvecklingen visar även att konsumtionen sedan mitten av 1950-talet stagnerat vid omkring 28 liter per invånare och år. Samtidigt har de närliggande alkoholfria dryckerna industritillverkad saft, squasher

485 Konsumtion av kolsyrade läskedrycker och saft 1939—1962

Är

Mineralvatten I ndustritillverkad saft* beräknad och söta läskespädningsgrad 1:4 drycker Liter per invånare och år

1939 41 43 45 47 49 1951 53 55 57 58 59 1960 61 62

12,5 9,8 12,4 16,7 23,2 24,0 22,3 26,6 30,1 28,3 26,5 29,3 27,3 28,2 27,2

3,0 4,0 3,5 4,0 7,5 10,0 11,0 13,5 14,5 17,0 prel. 21,5 prel.

* Avser ej saft tillverkad vid företag med mindre än 5 sysselsatta, ej heller saft tillverkad i hemmen. Volymen härav beräknas vara av samma storleksordning som den industritillverkade saften. och kobbels expanderat mycket snabbt och konsumtionen ligger nu fem gånger högre än för tio år sedan. En accelererande utveckling i denna riktning synes trolig. Läskedryckernas

priskänslighet

Den priskänslighet hos läskedryckerna, som avspeglat sig i den stagnerade konsumtionen under senare år, h a r närmare analyserats i en skrift utgiven av Industriens Utredningsinstitut ( I U I : Dryckeskonsumtionen i Sverige, 1962). I denna undersökning har m a n visat att konsumtionsutvecklingen på dryckesområdet - liksom på många andra varuområden - i första hand beror på ekonomiska faktorer: realinkomstema och den relativa prisutvecklingen. En statistisk analys visade att dessa två faktorer på ett avgörande sätt påverkat utvecklingsförloppet under de senaste decennierna. Denna rapport har också gett en ganska klar bild av hur efterfrågan på läskedrycker reagerat - och kan förväntas reagera — inför prishöjningar och inkomstförändringar. E n realprishöjning med 10 % torde minska förbrukningen med samma procenttal, den s. k. priselasticiteten är då -1,0. Den prissänkning som ett skattebortfall skulle med-

föra - ca 20 % - beräknas sålunda höja läskedryckskonsumtionen med ca 20 % . Anledningen till att priskänsligheten är så pass hög är uppenbarligen förekomsten av en hel rad närliggande substitut såsom saft, juicer, mjölk, öl och vin. Konkurrensen från dessa produkter har blivit mycket hård framför allt genom en intensiv marknadsföring av safter av olika slag, vilka också erövrat en stor del av denna marknad främst på bekostnad av läskedryckerna. Det är förmodligen ingen tillfällighet att denna övergång från läskedrycker till saft varit särskilt snabb efter skattehöjningen på läskedrycker 1958. På senare år har även andra substitut för läskedrycker vunnit insteg på marknaden. H ä r kan nämnas de skattefria frusna saftpinnarna samt glassen, som från den 1 juli 1963 likaledes är skattefri. Den svenska glasskonsumtionen beräknas i år uppgå till ett värde av inte mindre än 200 milj. kronor. I U I har gjort vissa beräkningar angående sambandet mellan å ena sidan priset på läskedrycker och å den andra konsumtionen av saft, öl och viner. Dessa visar att avskaffandet av läskedrycksskatten och den konsumtionshöjning för läskedrycker detta väntas medföra kommer att drabba i första hand saften men också i någon mån öl- och vinförbrukningen, där en minskning med 3 å 4 % kan förutses. I U I har beräknat den s. k. inkomstelasticiteten till 1,5. En 10-procentig realinkomstökning torde m. a. o. leda till att förbrukningen av läskedrycker, saft och juicer ökar med 15 % . H u r denna expanderande marknad kommer att fördela sig på angivna produkter blir i främsta rummet en fråga om prisrelationerna dem emellan.

Läskedrycksbeskattningen litisk synpunkt

ur

nykterhetspo-

Alltsedan övergången den 1 oktober 1955 till friare försäljningsformer för alkoholhaltiga drycker har från det allmännas sida olika åtgärder vidtagits i syfte att söka förebygga de risker, som det fria systemet medfört. Målet har därvid varit att söka leda konsumtionen över från alkoholstarka till alkoholsvaga och alkoholfria drycker. Utvecklingen under de båda senaste åren h a r icke gått i gynnsam riktning. Spritkonsumtionen har åter börjat stiga och alkoholmissbruket hos ungdomen har blivit ett allt

486 allvarligare problem. Detta har aktualiserat förnyade och verksamma åtgärder på det nykterhetspolitiska området. Nya intressanta idéer har därvid framförts, vilka bygger på att skatteinstrumentet är det effektivaste medel som i detta fall står samhället till buds. Det betonas starkt att de statsfinansiella synpunkterna icke längre får vara avgörande för dryckesbeskattningen utan att denna bör grundas p å rent nykterhetspolitiska bedömanden. I anslutning härtill har från flera håll framförts utförliga förslag till en rationell omfördelning av dryckesskatterna med utgångspunkt från olika dryckers vetenskapligt klarlagda berusningseffekt (jfr riksdagsmotionerna nr 274/1962 A K av herr von Friesen m. fl. och nr 634/1963 A K av herr Wiklund m. fl.). Enligt detta betraktelsesätt bör alla alkoholfria drycker vara skattefria. Så är också fallet med de flesta sådana drycker. Enda undantaget utgör de kolsyrehaltiga läskedryckerna. Även utifrån den allmänt omfattande nykterhetspolitiska målsättningen att förskjuta dryckesvanoma från starkare till svagare drycker är ett bibehållande av en särskild skatt för läskedrycker inkonsekvent och motverkar direkt strävandena att erbjuda framförallt ungdomen prisbilliga och lockande alkoholfria dryckesaltemativ. I riksdagsmotionerna nr 302/1963 A K av herr von Friesen m. fl. samt nr 470/1963 A K av herr Källstad m. fl. har i enlighet h ä r m e d yrkats att skatten på läskedrycker snarast skall avskaffas. I den sistnämnda motionen uttalas bl. a. följande: »Behovet av alkoholfria och därmed riskfria drycker har under den antydda utvecklingen starkt ökat. Många olika alkoholfria drycker finns också sedan länge eller har tillkommit för att tillgodose detta behov, t. ex. lättöl och en rad läskedrycker av hög kvalitet. Dessa drycker produceras och distribueras av stora företag med goda produktions- och distributionstekniska resurser och har därigenom kunnat göra sig gällande på marknaden. Deras avsättningsmöjligheter och konkurrens med alkoholdryckerna skulle dock sannolikt kunna betydligt öka om de förstnämnda dryckerna befriades från den särskilda skatten. Ur nykterhetssynpunkt — bl. a. med tanke på trafiken och ungdomen — måste det i varje fall anses riktigt, att konsumtionen av dessa drycker direkt gynnas bl. a. skattemässigt. Inte minst för att så länge som möjligt uppskjuta alkoholtillvänjningen i ungdomsåren är det an-

geläget, att marknaden erbjuder goda och billiga alkoholfria drycker.» Vid sin behandling av motionerna har riksdagen förklarat att frågan om beskattningen av de alkoholfria dryckerna skall prövas i samband med den allmänna skatteberedningens överväganden i fråga om de indirekta skatterna. Sammanfattning Som sammanfattning av vad ovan framhållits må följande anföras. 1) Läskedryckerna är numera ett ordinärt livsmedel, som till 80 % konsumeras i hemmen med en framträdande plats bland hushållens måltidsdrycker. Tidigare lyxkaraktär är försvunnen och konsumtionen sker i ungefär samma utsträckning i alla inkomstklasser. 2) Uteslutande statsfinansiella skäl har på sin tid föranlett läskedrycksskattens införande och senare genomförda skattehöjningar. N ä r skatten infördes förutskickades att den var av provisorisk karaktär och att den skulle avvecklas så snart förhållandena åter blev normala. 3) Läskedrycksskatten diskriminerar läskedryckerna i konkurrensen med andra alkoholfria drycker och övriga närstående produkter. Det är ur rättvisesynpunkt stötande att läskedrycker särbehandlas och betungas med en särskild produktskatt enbart därför att de är tillsatta med kolsyra. Alla alkoholfria drycker bör i beskattningshänseende behandlas lika. 4) 1952 års kommitté för indirekta skatter har i princip tagit avstånd från punktbeskattning och förordar att läskedrycksskatten bör omprövas vid införande av en allmän indirekt beskattning. 5) Läskedrycksskatten är nykterhetsfientlig och står i strid med de olika åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits för att främja en övergång till alkoholsvaga och alkoholfria drycker. Den refererade I U I undersökningen och erfarenheter från bl. a. U S A ger belägg för att ett slopande av läskedrycksskatten verkligen skulle resultera i en sådan konsumtionsförskjutning.

Slutsats De statsfinansiella skäl, som tidigare varit motivet för läskedrycksskattens införande och för senare höjningar, är efter tillkomsten av en generell indirekt beskattning icke

487 längre relevanta. Däremot kvarstår läskedrycksskattens diskriminerande och nykterhetsfientliga effekt såsom starka motiv för

skattens slopande. Stockholm den 24 september 1963. Ove H amberg

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen

Föreningen ansluter sig till vad dess huvudorganisation, Sveriges Industriförbund, anför i sitt yttrande över betänkandet. Med tanke på den allt överskuggande betydelse den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer haft för branschen vill dock föreningen i sitt yttrande på ett något mera ingående sätt behandla denna skatt och problemen i samband med dess avveckling. Såsom av föreningen i åtskilliga skrivelser till myndigheterna framhållits har den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer varit förknippad med stora nackdelar. Då skatten infördes 1941 underströks att den var betingad av behovet av medel för utbyggnaden av försvaret och att den därför skulle vara av tillfällig natur. Senare har som motiv för denna skatt åberopats att den avsåg varor av s. k. lyxkaraktär. Detta motiv har dock klart avvisats av 1952 års kommitté för indirekta skatter och har även av beredningen nu ansetts sakna betydelse. Beredningen framhåller sålunda att de genomsnittligt stegrade inkomsterna och den höjda levnadsstandarden medfört, att konsumtionsvanorna i vårt land numera är så utjämnade, att en särskild beskattning av dessa varor ej längre ter sig påkallad. Sedan de ovan nämnda motiven för skatten kommit att sakna aktualitet har i huvudsak statsfinansiella argument anförts för skattens bibehållande. 1952 års kommitté angav sålunda hänsyn till skatteintäkterna som enda motiv för att icke föreslå skattens slopande. Skattens statsfinansiella betydelse har dock utan tvekan undan för undan kraftigt reducerats. Enligt beredningens uppfattning kan man därför nu icke längre med fog anföra vare sig statsfinansiella eller andra skäl som motiv för skattens bibehållande. Detta är även föreningens uppfattning. Utöver de allmänna synpunkter Sveriges Industriförbund i sitt remissvar anför som skäl för ett avskaffande av punktskatterna

vill föreningen ytterligare framhålla följande. Den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer har en konsumtionshämmande och snedvridande effekt. I detta sammanhang vill föreningen endast hänvisa till sin skrivelse till Allmänna skatteberedningen den 5 november 1963 med till densamma fogad »PM angående nackdelar av den särskilda varuskatten på choklad och sockerkonfektyrer» utarbetad av fil. lic. G. Albinsson vid Industrins Utredningsinstitut. Härav torde klart framgå, att den svenska choklad- och konfektyrindustrin på grund av skatten icke fått utvecklas normalt. Konsumtionen per capita av choklad och konfektyrer är idag i stort sett densamma som före kriget, trots att levnadsstandarden sedan dess stigit i mycket hög grad, vilket bl. a. lett till att de flesta andra konsumtionsvaruindustrierna expanderat kraftigt. I avsaknad av en betydande och livaktig hemmamarknad har choklad- och konfektyrindustrin tvingats arbeta orationellt med begränsade möjligheter till teknisk och merkantil nydaning - några av de viktigaste förutsättningarna för att kunna hävda sig i konkurrensen. Detta gör att den svenska industrin nu inför de nya stormarknaderna i dessa hänseenden står sämre rustad än många av konkurrenterna i andra länder. Bland annat detta torde ha bidragit till den starkt ökade importen av hithörande varuslag. Någon liknande ökning av exporten har däremot icke skett. När handelshindren helt avvecklas, kommer importkonkurrensen givetvis att bli än mer kännbar. Föreningen skall icke här vidare utveckla choklad- och konfektyrindustrins nuvarande konkurrenssituation utan vill i denna del hänvisa till tidigare nämnda skrivelse till skatteberedningen. Däremot synes det föreningen angeläget att understryka allvaret i den försämring av konkurrenssituationen, som med hänsyn till utvecklingen inom EEG kan vän-

488 tas för den svenska industrin efter 1966. Denna utveckling, som belyses i Sveriges Industriförbunds remissyttrande, påvisar klart nödvändigheten av skattens avskaffande. Föreningen vill härefter beröra några problem i samband med övergången till det nya skattesystemet. Beredningen framhåller att avskaffandet av punktskatterna och en motsvarande höjning av den allmänna indirekta skatten icke bör leda till någon ökad belastning för konsumenterna totalt sett. Som en förutsättning härför anges att punktskatteawecklingen får fullt genomslag i konsumentpriserna - slopandet av den särskilda varuskatten på choklad och konfektyrer skulle sålunda medföra motsvarande besparing för konsumenterna. Beredningen har därvid ansett rådande konkurrensförhållanden inom berörda branscher vara sådana, att denna effekt k a n väntas. Som framgår av betänkandet har vår förenings medlemmar även utfäst sig att vid den särskilda varuskattens slopande vidtaga motsvarande prisjusteringar. Föreningen vill än en gång bekräfta, att dess medlemmar utfäst sig att låta skattebortfallet till fullo slå igenom i sina utförsäljningspriser. Föreningens uttalande till Allmänna skatteberedningen hade följande lydelse: »Som bekant pågår en omfattande statlig utredning med syfte att pröva det svenska skattesystemets framtida struktur och att härvid bl. a. klarlägga frågan om en övergång till ökad generell varubeskattning. Då det synes befogat att utgå ifrån att nu existerande punktskatter av den typ, som den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror representerar, bringas att helt upphöra i samband med en övergång till ökad generell varubeskattning, har Svenska Choklad- och Konfektyrfabrikantföreningen ansett det angeläget att redan nu uttala, att de till föreningen anslutna företagen, vilka representerar drygt 80 % av intäkterna från denna skatt, avser att vid borttagandet av skatten genomföra en motsvarande sänkning av sina priser. Föreningen avser således att förfara just på det sätt som de till föreningen anslutna tillverkarna av wafers gjorde, när den särskilda varuskatten år 1960 slopades för denna varugrupp.» I betänkandet framlägges förslag om avlyftning av skattebelastningen på inneliggande lager. Föreningen vill understryka att detta, som beredningen mycket riktigt framhållit, är en förutsättning för att skattebortfallet omedelbart skall kunna medföra sänk-

ta konsumentpriser. Ytterligare en förutsättning för dessa prissänkningar är att skatten avskaffas i ett sammanhang och vid den tidpunkt beredningen föreslagit. E n successiv avveckling skulle äventyra prissänkningarna, varjämte en kombination av punkt-, utjämnings- och mervärdebeskattning, förutom de tekniska svårigheter som är förenade härmed, skulle leda till en skärpning av beskattningen av här berörda varor och därigenom vålla industrin en betydande skada för framtiden. Beredningen h a r också den inställningen att en successiv avveckling icke bör komma ifråga. Utöver de principiella synpunkter, som ovan berörts, vill föreningen något uppehålla sig vid vissa tekniska frågor. Föreningen ansluter sig till de synpunkter Sveriges Industriförbund framlagt med anledning av företagen teknisk granskning av lagtexten. Vi önskar emellertid speciellt understryka vikten av de synpunkter, som Industriförbundet anfört rörande anvisningarna till § 16 och som berör frågan om rabatter, återbäringar eller bonus som utgivits i efterhand. Vidare vill vi instämma i önskvärdheten av att den föreslagna restitutionsrätten i § 60 kompletteras med bestämmelser om sådan tidsfrist för restitutionsbeloppens utbetalning, som Industriförbundet föreslagit. I anslutning till vad Industriförbundet anfört beträffande § 63 om att mervärdeskatt ej skall uttagas vid import vill vi understryka Industriförbundets uttalande om att skatteberedningens förslag kan få en negativ inverkan på svenska varors förmåga att konkurrera med importvaror. Eftersom det är svårt att i dagens läge klart kunna bedöma verkningarna av betänkandets förslag anser vi i likhet med Industriförbundet att frågan måste följas med största u p p märksamhet från statsmakternas sida. I samband med avvecklandet av den särskilda varuskatten har beredningen berört vissa speciella problem, bl. a. frågan om avlyftningen av skattebelastningen på lager av socker och sirap, som har karaktären av råvarulager. Beredningen har icke funnit det motiverat att medge sådan avlyftning med hänsyn närmast till sockerskattens begränsade inflytande på konsumentpriset p å de av dessa råvaror producerade konsumtionsvarorna. Beredningen föreslår därför att sockerskatten på inneliggande lager vid årsskiftet 1965/66 icke skall avlyftas. Föreningen vill i detta sammanhang konstatera, att choklad- och konfektyrindustrin icke er-

489 lägger någon sockerskatt. Vid sockerskattens införande år 1958 gjordes undantag för vår bransch. I praktiken regleras detta så att företagen betalar sockerskatt vid inköp och därefter gör avdrag i deklarationen för särskild varuskatt med belopp motsvarande skatten för det under redovisningsperioden förbrukade sockret. Enär vår industri icke är skyldig erlägga sockerskatt, förutsätter föreningen att beredningens uttalande icke avser våra lager av socker och sirap. Efter den särskilda varuskattens slopande förutsätter vi att avräkning för erlagd sockerskatt å de lager som finns den 31 december 1965 erhålles förslagsvis vid deklaration för mervärdeskatt.

Ett ytterligare problem i samband med avvecklingen av den särskilda varuskatten gäller returer och kundförluster. Enligt nu gällande regler, utfärdade av Kungl. kontrollstyrelsen, äger de skattskyldiga företagen rätt att vid skattedeklaration göra avdrag för returer och förluster på kundfordringar för vilka skatt tidigare erlagts. Denna fråga har icke berörts i betänkandet, men vi förutsätter att restitution av särskild varuskatt på returer och kundförluster hänförliga till försäljning före skattens slopande skall erhållas. Stockholm den 30 oktober 1964. Thure

Grafström

Svenska droskbilägareförbundet Införandet av den föreslagna mervärdeskatten på transporter och resor, vilka för närvarande icke omfattas av omsättningsskatt, medför en helt ny konkurrenssituation inom den yrkesmässiga personbilstrafiken. Av framför allt arbetskostnadsskäl är redan nu prisskillnaden mellan dels en taxiresa i jämförelse med resa med övriga kollektiva trafikmedel till lands betydande, och jämväl är dels taxiresan betydligt mer kostnadskrävande sedd som bruttokostnad än en resa med egen personbil. Beträffande gruppen yrkesmässiga trafikmedel pålägges enligt förslaget 13 % på resekostnaden, likformigt för alla slags resor i yrkesmässig trafik. Det innebär inte endast en ökad spännvidd mellan resekostnaderna för taxi och övriga kollektiva trafikmedel utan även att bruttoprisskillnaden mellan taxiresor och resor med egen personbil ökar än påtagligare. O m mervärdeskatten införes skulle enligt gjorda beräkningar, en taxiresa - om den inte mervärdebeskattas som tjänst - i genomsnitt fördyras med cirka 1,85 % . O m den däremot skulle medtagas i mervärdeskattesystemet i enlighet med förslaget skulle resan fördyras med cirka 10,7 % (se bilaga). Förbundet har full förståelse för beredningens synpunkter på behovet av en prisneutral beskattning, vilken skulle syfta till att motverka snedvridning av konkurrensförhållandena. Ändock att hela näringslivet

drabbas av likvärdiga förhållanden, anser sig förbundet vilja påpeka, att privatbilismen uppmuntras i förhållande till all kollektiv trafik, vilket torde få konsekvenser främst bland taxikunderna. Förbundet ser det som en sannolik utveckling, att resekonsumtionen får en ytterligare förskjutning mot resa med egen personbil. Detta medför väsentliga skadeverkningar för taxi, och förbundet ser med oro på denna utveckling. Därtill kommer en alltmer tätnande biltrafik på gatorna inom de redan nu hårt belastade större städerna. Skattesystemet gynnar jämväl resor med företagsägda fordon - med eller utan anställd förare - , varför stora företag i landet kan komma att ompröva sin nuvarande reseordning med anlitande av taxi till att skaffa egna bilar och även förare. Relativt sett är taxiresor en exklusiv form av persontransporter vilka delvis anlitas endast under speciella förhållanden. Förbunden ser inget hot om snedvridning av konkurrensförhållandet gentemot övrig yrkesmässig persontrafik, för det fall taxiresor undantoges från skattskyldighet i det nya skattesystemet. Den avsevärda spännvidd i jämförande resekostnader, som alltjämt skulle kvarstå, om taxiresor som en isolerad del av resetjänsten skulle utgå ur medvärdeskattesystemet, torde borga för att konsumtionsvalet inom den yrkesmässiga persontrafikens sektor inte påverkades.

490 Medtages taxiresor i skattesystemet inträffar däremot en allvarlig snedvridning av konkurrensen inom områdena sjuktransporter och skolbarnstransporter. Genom att landsting eller primärkommun insätter ett eget sjuktransportfordon (ambulans) eller ett fordon för transport av skolbarn i trafik uppstår ett förhållande som enligt skatteberedningens förslag icke är att hänföra till yrkesmässig trafik, varigenom transporterna skulle bli befriade från mervärdeskatt. I förevarande sammanhang kan den upplysningen lämnas, att förbundets medlemmar i stor utsträckning utför sjuktransporter för det allmänna - förutom med de vanliga taxibilarna av sjuka personer, som kan färdas sittande - med cirka 150 ambulanser och omkring 1 400 taxibilar med bårutrustning (s. k. bårbilar) samt att praktiskt taget alla taxiägare på landsbygden, i mindre städer och samhällen är engagerade i den omfattande skolskjutsorganisation, som byggts upp för det obligatoriska skolväsendet. Flertalet av här ovan berörda företagare har över hälften av sin inkomst från transporter av sjuka och skolbarn. Om landsting och primärkommuner av kostnadsskäl på grund av mervärdeskatten skulle komma att anse det mera fördelaktigt att taga här omnämnd trafik i egen regi, bleve detta ett allvarligt hot mot taxinäringen. Med största sannolikhet skulle följden härav bli, att ett stort antal taxiföretag skulle komma att nedläggas främst på landsbygden, där redan nu betydande problem föreligger att skapa ett betryggande trafikunderlag för de taxiföretag, som finnes kvar. Stora luckor skulle uppstå i den allmänna trafik tjänst, som befolkningen därstädes har anledning att kräva. Olägenheterna skulle bli särskilt framträdande i sådana områden, där ett sviktande trafikunderlag medfört nedläggning av järnvägs- och busslinjer eller uttunning av turerna på de sistnämnda. Beredningen har antytt, att det vore önskvärt att undvika registrering av stora grupper skattskyldiga, om de svarar för blott obetydliga skattebelopp. Förbundet vill därför ifrågasätta, huruvida icke landets drygt 7 000 taxiägare borde uteslutas ur det föreslagna mervärdeskattesystemet. Som konsumenter för sin rörelse kommer taxiägarna likväl att betala cirka 3/io av hela den beräknade skattesatsen, vilken inte kan avdragas. Den del resor, som ingår i övriga näringslivets omkostnader, är förhållandevis ringa och frågan om rätt att avlasta skatt

(i den mån sådan blir aktuell) torde bli betydelselös i synnerhet för exportnäringen. På grund av de tidigare nämnda transporterna av sjuka och skadade personer samt av skolbarn, skulle stor del av mervärdeskatten i sista hand komma att uttagas hos stat, landsting och primärkommun. En kundkrets, som särskilt skulle missgynnas av en mervärdebeskattning av taxiresor, är de som p. g. a. ekonomiska eller medicinska skäl inte kan hålla sig med egen personbil men som emellanåt är hänvisade till taxi som enda allmänna transportmedel. Inom taxiväsendet i landet har ägt rum och pågår alltjämt en intensiv rationalisering, innefattande jämväl centralisering, till gemensamma beställningskontor. Förbundet hyser allvarlig oro för att rationaliseringsarbetet inte endast skulle komma att försvåras utan att mycket av det, som redan uppnåtts skulle gå förlorat om förslaget till mervärdebeskattning av hela resetjänstområdet genomföres utan modifieringar. Taxinäringens lönsamhet är nu så låg, att någon åderlåtning av transportuppdragen ej kan bäras. Det kan förutses, att många trafiktillstånd finge nedläggas samt att många beställningscentraler p. g. a. kostnadsskäl skulle komma att indragas. Taxi skulle sålunda på åtskilliga platser i landet nödgas återgå till ett för allmänheten otillfredsställande system med decentraliserad telefonmottagning genom att taxiägarna - för att överhuvudtaget nå ekonomisk möjlighet att överleva - finge själva och med sin familj passa telefonen hela dygnet. I ett sådant läge bortfaller alla väsentliga möjligheter att bedriva en fortsatt verksamhet för strukturrationaliserande åtgärder. Det senare är en av förbundets viktigaste nuvarande arbetsuppgifter och syftar till att förbilliga driften så att man icke uteslutande genom taxehöjningar skall vara tvingad att följa den snabba kostnadsökning, som nu kännetecknar näringslivet. En icke oväsentlig svaghet vidlåder förslaget till skatteuppbördssystem för mervärdeskatten beträffande taxiägarna, vilka icke är bokföringsskyldiga. Förbundet har den uppfattningen, att stor procent av till mervärdebeskattning registrerade taxiägare skulle komma att vålla betydande tungroddhet för uppbördsmyndigheten. Förbundet anser slutligen att skatteberedningen icke framlagt övertygande bevisning för ett bibehållande av bilaccisen. Likställighet borde ha iakttagits med avseende på

491 a n d r a varor, som punktbeskattas. Förbundet hyser den uppfattningen, att accisen icke utgör någon verklig konsumtionshämm a n d e faktor och vill därför förorda, att den i första hand borttages i samband med mervärdeskattens införande eller i andra hand att den successivt avskaffas under ett antal år. Sammanfattningsvis får förbundet vördsamt hemställa, att mervärdebeskattning icke införes p å taxiresor, sjuktransportresor och skolbarnstransporter; att bilaccisen i samband med nya skatteförslagets införande avskaffas. Alternativt hemställer förbundet

att för det fall taxiresor, sjuktransportresor och skolbarnstransporter av tekniska skäl - vilka förbundet ej kan bedöma - icke kan uteslutas ur ett mervärdeskattesystem, det likväl företages sådana moderationer av förslaget, att prisneutral beskattning bibehålles beträffande sjuktransporter och skolbarnstransporter så att konkurrens på lika villkor kan upprätthållas mellan enskilda trafikutövare och samhälleliga organ samt att för det fall bilaccisen icke helt kan avskaffas i samband med mervärdeskattens införande, den successivt avskaffas under loppet av ett fåtal år. John

Gårdman

Bilaga till Svenska droskbilägareförbundets yttrande

Kostnadsslag/kronor

Enligt beredningens förslag Utan 6 % Nuvarande varuskatt och system med 13 % merutan energi6 % varuskatt nettokostnad skatt värdeskatt

1 1. Driftkostnader vilka betalas av droskägaren jämte 6 % varuskatt = värdeminskning å bil, taxameter, radio, gummi och gummirep., rep. och underhåll, olja, rundsmörjning och biltvätt 2. Driftkostnader för vilka ingen varuskatt för närvarande utgår a) s k a t t e f r i h e t e n b i b e h å l l e s ; bilförsäkring, räntor, taxitelefon, b) e n e r g i s k a t t s l o p a s s k a t t e plikt i n f ö r e s : bensin (13.683 1) 3. Arbetskraftskostnader inkl. företagarelön, risk och vinst samt försäkring för arbetskraft 4. Summa 1—3 = erforderlig inkörssumma för täckande av oförändrad arbetskraftskostnad

14 689

13 807

13 807

8 459

8 459

8 459

9 852

8 620

9 168

44 000

44 000

44 000

77 000 74 886 + 13 % mervärdeskatt = inkörssiimma inkl. oms.

75 434 9 806 85 240

1 192

—

Av ovanstående exempel framgår att taxiägaren skulle för sina tjänster och om oförändrad arbetskraftsersättning önskades, behöva inkörssumman 85 240 kronor i det nya skattesystemet om övriga faktorer vore oförändrade. Höjningen 8 240 kronor motsvarar 10,7 % av 77 000 kronor.

492 Svenska elverksföreningen

Allmänt Skatteberedningen har i det remitterade förslaget icke framlagt förslag beträffande företagsbeskattningens framtida utformning. Sålunda anför beredningen: " E n omprövning av företagsbeskattningen har därför hitintills ej hunnit ske i vidare m å n än att företagsskatteutredningen tagit ställning till och avvisat tanken på att helt ersätta nuvarande nettovinstbeskattning av företagen med en renodlad bruttoskatt" (sid. 5 6 7 ) . Bl. a. av detta skäl är det icke möjligt för föreningen att nu taga ställning till och uttala sig om skattesystemet i stort. Den relativt måttliga omfördelning från direkt beskattning av fysiska personer till indirekta skatter, som beredningen föreslår, föranleder sålunda icke något föreningens uttalande. Beredningens remitterade förslag innebär att nuvarande varuskatt samt en rad förekommande punktskatter, däribland energiskatten, ersättas med en omsättningsskatt av generell natur. Föreningen finner denna utveckling mot en mera objektiv indirekt beskattning önskvärd mot bakgrund av erfarenheterna av de många punktskatternas varierande former och skattetyngd. Avsteg ifrån den av utredningen föreslagna allmänna omsättningsskatten böra sålunda enligt föreningens mening förekomma i så liten utsträckning som möjligt. Därmed är dock icke sagt att en täckning av sådana speciella kostnader, som samhället kan åsamkas av viss verksamhet eller viss vara, ej skulle kunna ske vid sidan av de allmänna skatterna. I sådant fall synes dock enligt föreningens mening något slag av avgifter vara att föredraga framför nya punktskatter. Med tillfredsställelse konstaterar föreningen att den av utredningen föreslagna allmänna omsättningsskatten givits formen av en mervärdeskatt, vilken genom sin konstruktion, i motsats till den tidigare varuskatten, har fördelen att icke belasta de i rörelsen ingående kapitalvarorna, dvs. investeringarna. Detta önskemål, vilket för kraftindustrin med dess relatvit stora kapitalbehov och ofta långa byggnadstider, är särskilt angeläget, har föreningen haft anledning att tidigare framföra i samband med varuskattens införande.

Beredningens förslag till ändringar av den direkta beskattningen för fysiska personer innebär bl. a. vissa justeringar av skatteskalorna i syfte att i vissa skikt minska den s. k. marginalskatten. Dessutom har utredningen (kapitel 23) tagit u p p frågan om en indexreglering av skatteskalorna, varigenom en automatisk ökning av skattetrycket såsom följd av de progressiva skatteskalorna och den fortgående inflationen skulle kunn a undvikas. Föreningen finner anledning stödja dessa förslag och tankegångar från beredningens sida, eftersom de höga marginalskatterna och det automatiskt ökande skattetrycket även för företagen innebär problem av olika slag. Sålunda har det förhållandet att även relativt måttliga skillnader i nettolönerna motsvaras av väsentliga ökade differenser i bruttolönerna medfört svårigheter för företagen att på optimalt sätt välja sin personal och erhålla önskvärd stabilitet inom personalkadern. Beredningens förslag till nytt skattesystem omfattar även relativt långtgående förändringar i fråga om socialförsäkringarnas finansiering och bl. a. föreslås att folkpensioneringen fortsättningsvis skall finansieras genom arbetsgivareavgifter för de anställda. Dessa arbetsgivareavgifter föreslås samordnade med de redan förefintliga obligatoriska arbetsgivareavgifterna på sådant sätt att uppgiftslämnande och kontroll i det samlade avgiftssystemet underlättas. Förslagen innebär en kraftig höjning av arbetsgivareavgifterna och därmed en fortsatt utveckling mot att lägga en allt större del av socialförsäkringarnas finansiering på arbetsgivareavgifter. Mot denna utveckling kan ur företagarsynpunkt resas allvarliga invändningar, därför att den nu av beredningen liksom i tidigare sammanhang förutsatta övervältringen på arbetstagarna i samband med löneförhandlingar i realiteten enligt föreningens erfarenhet aldrig blir mer ä n partiell och sålunda i övrigt kommer att belasta företagen och produktionen. I den m å n en ökning av arbetsgivareavgifterna på föreslaget sätt ändå kommer till stånd, är det självfallet önskvärt att samtidigt en förenkling av uppgiftslämnandet sker p å sätt som beredningen föreslagit. Av de förändringar i skattesystemet som

493 beredningen föreslår i det remitterade betänkandet är varuskattens och energiskattens ersättande med en allmän omsättningsskatt av mervärdeskattetyp den som mest påverkar förhållandena inom kraftförsörjningssektorn, dvs. kraftproducenternas och kraftdistributörernas arbetsbetingelser och konkurrensförhållanden. Vad först gäller varuskattens ersättande med den allmänna omsättningsskatten, kan endast konstateras, att denna ändring - trots att skatteuttaget föreslås ungefär fördubblat - såsom förut anförts hälsas med tillfredsställelse, eftersom den allmänna omsättningsskatten (mervärdeskatten) icke slutgiltigt belastar företagen. Ersättandet av den nuvarande energiskatten, som för elkraft varit 7 eller 10 %, med 13 % mervärdeskatt, kommer däremot att innebära en icke obetydlig fördyring av elkraften, som - mot bakgrund av de ansträngningar, som under senare år gjorts och alltjämt göras för att sänka elkraftpriserna - givetvis icke i och för sig är önskvärd för branschen. Denna förändring skulle dock kanske icke spela någon större roll för en fortsatt utveckling mot ökad användning av elkraft, en av de viktigaste rationaliseringsfaktorerna såväl inom näringslivet som i hem och hushåll, om man kunde förutsätta att ungefär samma prisutveckling ägde rum för andra och med elkraften konkurrerande energiformer. Det bör dock här konstateras att så icke blir fallet, övergången från energiskatt till allmän omsättningsskatt kommer i stället att medföra betydande förskjutningar i prisrelationerna mellan olika energiformer, kanske framför allt mellan elkraft och olja. Mot dessa förändringar vill dock föreningen av principiella skäl icke resa några invändningar under förutsättning att med elkraften konkurrerande energiformer icke belasta samhället med särskilda kostnader, täckta med allmänna skattemedel (Jfr. tidigare kommentar till Avd. V). I vad gäller utjämningen av skatten på elkraft och den därmed följande omfördelningen av skattetrycket mellan olika kategorier av elförbrukare vill föreningen erinra om att en sådan utjämning påkallats redan i samband med energiskattens införande och dess senare förändring. En enhetlig skattesats för all elkraftförsäljning är sålunda ett gammalt önskemål från Svenska Elverksföreningens sida och medför bl. a en administrativ förenkling av skatteuppbörden. Beredningen har föreslagit att förändring-

arna i skattesystemet skulle ske i sådan ordning, att bl. a. den allmänna omsättningsskatten skulle träda i kraft vid årsskiftet 1965/66. Svenska Elverksföreningen vill ansluta sig till beredningens förslag i denna del och framhålla att det i vart fall är synnerligen angeläget med hänsyn till ekonomisk och praktisk planering m. m. att full klarhet redan inom den närmaste framtiden vinnes angående den avsedda tidpunkten för förändringarna i skattesystemet. Framför allt gäller detta slopandet av varuskatten och energiskatten samt införandet av den allmänna omsättningsskatten. Allmänna omsättningsskattens utformning Enligt energiskatteförordningen har den egentliga skattskyldigheten åvilat konsumenten medan skatten uppburits och indrivits av leverantören. För den allmänna omsättningsskatten, eller mervärdeskatten, gäller enligt förslaget att den reella skattskyldigheten åvilar leverantören, dvs. den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara etc Även i övrigt inträda vissa principieUa förändringar, vilkas konsekvenser äro svåra att överblicka innan närmare tillämpningsbestämmelser blivit utfärdade. Detta gäller exempelvis leveranser utan vederlag, s. k. frikraft, samt uttag ur rörelsen, dvs. egenförbrukning. Vidare synes det av författningsförslaget som om registreringen och därmed avdragsrätten vore knutna till skattskyldigheten varav även följer vissa problem för nystartade företag med lång utbyggnadstid. Dessa problem skola här något närmare utvecklas. Inom elkraftdistributionen förekommer i icke obetydlig omfattning, särskilt för större leveranser, långtidskontrakt med fasta, eventuellt indexreglerade priser. Kontraktstiderna variera men fem år är relativt vanligt och ännu längre tider förekomma. Om skattskyldigheten såsom förutsattes åvilar leverantören, så torde i sådana fall möjlighet ofta saknas för honom att övervältra skatten på konsumenten genom prishöjning, vilket eljest är en förutsättning för mervärdeskattens funktion. För kraftleveranskontrakt, som tecknas sedan mervärdeskatten beslutats, kunna och böra givetvis leverantörerna i kontraktsvillkoren försäkra sig om rätt att uttaga mervärdeskatten av konsumenten eller eljest reglera priset i anslutning till skatten. Sådana klausuler finnas för övrigt redan nu i många kraftkontrakt,

494 bl. a. i det av Svenska Elverksföreningen utarbetade normalformuläret, men saknas i andra fall. De ytterligare regler som erfordras för att lösa detta problem kunna sålunda vara av typen "övergångsbestämmelser". Såsom parallell kan här hänvisas till paragraferna 4 och 5 i beredningens förslag till »förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt», där likartade förhållanden beträffande varuskatten behandlas. Enligt Elverksföreningens uppfattning bör det vara möjligt att lösa hithörande problem exempelvis genom att i här åsyftade fall energiskatten fortsätter att gälla i stället för mervärdeskatten intill dess kontraktstiden utgår. Visserligen är skattesatsen lägre för energiskatten än för mervärdeskatten men å andra sidan medför energiskatten för rörelseidkare icke avdragsrätt vid taxering till allmän omsättningsskatt, varvid även bör observeras att det helt övervägande antalet genom långtidskontrakt reglerade kraftleveranser avser just rörelseidkare, t. ex. elkraftföretag eller industrier. Enligt föreningens mening råder viss oklarhet om i vad mån avsikten är att kraftleveranser utan vederlag, s. k. frikraft, som förekommer till följd av dom i vattenmål, tidigare köpeavtal eller eljest, skola åsättas beskattningsvärde och beskattas med mervärdeskatt. I författningsförslagets § 2 talas sålunda om varor (däribland elkraft) som »tagas i anspråk här i riket» men i § 12, mom. 4, anges att »skattskyldighet inträder när vederlag för skattepliktigt tillhandhållande inflyter». Föreningen vill för sin del förorda en sådan tolkning att frikraftleveranser helt befrias från mervärdeskatt, dvs. ha beskattningsvärdet noll, vilket innebär avsevärd förenkling både för kraftdistributörerna och skattemyndigheterna. Inom elkraftföretagen förekommer i regel en viss uttagning av elkraft för den egna verksamheten, dvs. »uttag ur näringsverksamhet». Om man bortser från de tekniskt oundgängliga energiförlusterna så förekommer sådana uttag exempelvis för företagens verkstäder, förråd och kontorsbyggnader samt i kraftstationsdriften. Föreningen har tolkat bestämmelserna om skattskyldighet i § 12 så att uttag ur näringsverksamhet icke skall åsättas beskattningsvärde och beläggas med mervärdeskatt i vidare mån än som framgår av författningsförslagets § 18, mom. 2. Föreningen önskar dock framhålla att

denna tolkning baserar sig på författningsförslagets § 12, mom. 1, näst sista stycket, vilket enligt föreningens mening är mycket svårtolkat. Inom kraftindustrin förekommer icke sällan att enskilda och kommunala intressenter för utbyggnad av större kraftproduktionsanläggningar bilda särskilda bolag som ombesörja utbyggnaden och sedermera driften av ifrågavarande kraftanläggning. Dessa företag ha under byggnadsskedet ingen kraftförsäljning, som medför skattskyldighet enligt § 12, mom. 1 a, och synas till följd därav icke heller skola registreras, varmed i sin tur följer att möjligheterna att erhålla restitution för erlagd, dvs. ingående mervärdeskatt saknas. Utbyggnadstiden för vattenkraftanläggningar kan vara mycket lång, 3 å 5 år, och först därefter inträder sådan verksamhet (kraftförsäljning) som medför skattskyldighet och därmed även rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt eller restitution. Denna olägenhet, som måhända kan drabba nystartade företag även inom andra branscher, torde vara särskilt påtaglig inom kraftindustrin och föreningen finner därför anledning föreslå att redan i anvisningarna till författningen anges att sådana kraftföretag redan från början kunna registreras såsom skattskyldiga och därmed komma i åtnjutande av skatterestitution. Förslaget till allmän omsättningsskatt (mervärdeskatt) omfattar ett skatteuttag av 13 %, räknat på beskattningsvärdet, vilket avses utgöra vederlaget exklusive omsättningsskatt eller i vissa fall varans saluvärde enligt ortens pris. Endast ett mera väsentligt undantag har gjorts från dessa enkla regler, nämligen genom förslaget att beskattningsvärdet för byggnader skall utgöra 60 % av vederlaget eller byggnadens saluvärde exklusive omsättningsskatt. Ur principiell synpunkt är detta undantag från de enkla huvudreglerna betänkligt, i all synnerhet som situationen - genom svårigheterna att avgränsa begreppet »byggnad» ytterligare kompliceras så att å ena sidan exempelvis kraftledningar icke räknas som byggnad och sålunda beskattas efter huvudregeln medan å andra sidan exempelvis yttre vatten- och avloppsledningar åsättas beskattningsvärde i särskild ordning (enligt författningsförslaget § 67). Enligt föreningens mening borde det icke ha varit omöjligt att tillgodose särintressen för exempelvis bostadsbyggandet i annan ordning än genom avsteg från de eljest

495 generella beskattningsreglerna för den allmänna omsättningsskatten. Föreningen skall här nedan såsom exempel ange några av de oklarheter och svårigheter som särbestämmelsen för byggnader medför inom kraftdistributionsområdet. Som framgår därav erfordras ovillkorligen ytterligare anvisningar och klarare regler för tillämpningen. Reduceringen av beskattningsvärdet för byggnader till 60 % gäller icke för fastighetstillbehör om vederlaget till minst två tredjedelar utgör ersättning för den genom transaktionen tillhandahållna varan. Det framgår av sammanhanget att detta i första hand är avsett att tillämpas på elektriska installatörers verksamhet. När det är fråga om arbeten utförda av montörer anställda hos kraftleverantören är det oklart om samma regel får tillämpas t. ex. för serviskablar eller om dessa skola jämställas med kraftledningar i vilket fall någon reducering av anläggningskostnaden vid beräkning av mervärdeskatten icke medges. Ett särskilt problem i detta sammanhang är hur elverk med egen installationsrörelse skall göra och ett annat hur man skall förfara när det gäller en elektrisk distributionsförening som icke har någon egen heltidsanställd personal utan anlitar en fristående elinstallatör för alla arbeten på sina anläggningar. Det bör också i form av tillämpningsbestämmelser klarläggas om servisledningar för el skulle kunna jämställas med yttre vatten- och avloppsledningar, eftersom i så fall Riksskattenämnden skall bestämma till vilket procenttal av anläggningskostnaden beskattningsvärdet skall reduceras. Vidare bör klargöras om mervärdeskatten kan beräknas på den servisavgift som debiteras även om denna endast är schematiskt beräknad och utjämnad de olika abonnenterna emellan - den är dock avsedd att ge täckning för elverkets sammanlagda självkostnader för serviserna. Det vore betungande för elverken om det skulle krävas en självkostnadsberäkning för varje servisledning endast för att kunna beräkna mervärdeskatten. Möjligen kunna de av beredningen angivna principerna tolkas så att även anslutningsavgifter få reduceras vid beräkning av beskattningsvärdet. I författningsförslagets § 9 definieras gas, vatten och elektrisk kraft såsom skattepliktiga varor. Enligt anvisningarna är emellertid skatteplikten för vatten i realiteten nära

nog obefintlig. Även om sakliga motiv för detta undantag kunna finnas, så bör i vart fall påpekas att undantaget medför en praktisk komplikation, eftersom elektricitet och vatten och även gas ofta faktureras och avräknas gemensamt hos elverken. Föreningen vill även ånyo framhålla att den allmänna omsättningsskatten så långt möjligt bör bibehålla sin generella natur, varför det kan ifrågasättas om undantag bör göras. Med hänsyn härtill finnes anledning förutsätta att den enligt mom. 3 medgivna rätten för Kungl. Maj:t att förordna om ytterligare undantag från skatteplikt kommer att tillämpas med största återhållsamhet. Enligt författningsförslagets § 17 föreligger skyldighet för den skattskyldige, dvs. leverantören att utfärda faktura, varav mervärdeskattens storlek m. m. kan utläsas. Undantag från denna skyldighet medgives för detaljhandeln och »annan därmed jämställd verksamhet». Orsaken till denna föreskrift synes vara att näringsidkare skola kunna styrka yrkade avdrag i deklarationen för allmän omsättningsskatt med fakturor eller liknande handlingar. Elverksföreningen vill i detta sammanhang framhålla att landets eldistributörer tillsammans ha en kundkrets av över 2,5 miljoner abonnenter, vilka i genomsnitt debiteras tre gånger per år. Flertalet av dessa abonnenter äro givetvis slutliga konsumenter i författningens mening men en mycket stor del är också rörelseidkare, t. ex. jordbruk, handel och industrier. Den omfattande debiteringen (faktureringen) sker i huvudsak med hjälp av kontorsmaskiner av skiftande slag men endast i undantagsfall - i första hand där hålkortsmetodik tillämpas - sådana att ett procentuellt skattetillägg kan göras utan betydande manuella operationer. Mot denna bakgrund framstår det såsom ett klart önskemål att mervärdeskatten vid behov i stället kan uttagas genom fastställande av bruttopriser inkluderande mervärdeskatten om 13 %, varvid på räkningen angives att 11,5 % av det debiterade beloppet utgöres av allmän omsättningsskatt. Motsvarande förfarande har medgivits i samband med uppbörden av energiskatt för elkraft. Föreningen hemställer sålunda att detaljdistributionen av elektrisk kraft i förevarande avseende generellt anses vara med detaljhandel jämställd verksamhet. I § 21 i författningsförslaget anges att deklaration för preliminär mervärdeskatt

496 avses skola ingivas varannan månad, dvs. sex gånger per år. På särskilda skäl skall länsstyrelsen äga besluta om längre redovisningsperiod. För elverken och andra eldistributörer med ett stående kundunderlag och återkommande debiteringar inflyta avgifterna och därmed den utgående mervärdeskatten periodiskt, medan däremot t. ex. den stora kostnadsposten för råkraft och motsvarande ingående omsättningsskatt vanligtvis uppträder en gång i månaden. Detta skapar problem, som framför allt drabba de många mindre distributionsföretagen med koncentrerade avläsnings- och debiteringsperioder, genom att skattedeklarationer åtföljda av krav på restitution ständigt skulle växla med skattedeklarationer åtföljda av stora skatteinbetalningar till statsverket. För att undvika det merarbete, som under sådana omständigheter skulle uppstå, icke blott för eldistributörerna utan även för skattemyndigheterna, vill föreningen föreslå, att elektriska distributionsföretag generellt medges rätt att tillämpa en längre redovisningsperiod än föreslagna två månader. Redan en utsträckning till fyra månader skulle medföra betydande förbättringar och kunde perioden utsträckas till sex månader skulle praktiskt taget alla nyssnämnda olägenheter bortfalla. Med kännedom om dessa branschens förhållanden och önskemål synes det onödigt att varje enskild distributör skall behöva begära länsstyrelsens medgivande till förlängning av redovisningsperioden och förete sakmotivering för denna framställning. Enligt beredningens förslag skola företag med mindre årsomsättning än 8 000 kr. icke vara skattskyldiga och vidare skall full skattskyldighet inträda först vid en årsomsättning av 24 000 kr. (§§ 13, mom. 2, respektive 16, mom. 2). Emellertid synes avsikten vara att dessa företag lika fullt skola äga rätt att av sina kunder uttaga mot mervärdeskatten svarande belopp utan att leverera dessa vidare. Mot denna bakgrund finnes anledning för föreningen att påpeka att inom eldistributionen finnes ett stort antal företagsenheter, varav flertalet trots kontinuerligt pågående rationalisering ännu äro små. Merparten av dessa småföretag torde icke komma upp till en årsomsättning av 24 000 kr. och skulle därför enligt beredningens förslag komma i ett gynnsammare läge med avseende på elpriserna än sina omkringliggande större grannföretag. Ett

sådant indirekt stöd för småföretagen, vilka dessutom i stor utsträckning utgöras av de icke rationella enheter som enligt pågående utredningar och med hjälp av bl. a. statliga bidrag avses bli bortrationaliserade, skulle sakna förståelse hos konsumenterna i gemen. Svenska Elverksföreningen vill därför avstyrka beredningens förslag på denna punkt och i stället ansluta sig till reservation av hrr Ekström, Meidner, m. fl. i vad gäller gränsen för redovisningsskyldighetens inträdande (sid. 712 i betänkandet). Inom ramen för nuvarande energiskatteorganisation finnes även en särskild energiskattenämnd med ledamöter, som ha speciella möjligheter att bedöma de ofta komplicerade förhållandena på energiförsörjningsområdet, och inte minst elkraftområdet. Genom energiskattens slopande och mervärdeskattens införande skola motsvarande uppgifter övertagas av Riksskattenämnden. Föreningen vill på grund härav hemställa att Riksskattenämnden förses med motsvarande expertis. Dessutom synes det föreningen lämpligt att energiskattenämnden bibehålles, i vart fall under den övergångsperiod när energiskatten i viss utsträckning tillämpas vid sidan av den allmänna omsättningsskatten. Övergångsbestämmelser Skatteberedningen har utöver förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt även framlagt förslag till förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt, innehållande övergångsbestämmelser. I § 2 av sistnämnda författningsförslag förutsattes att de upphävda förordningarna, t. ex. förordningen om allmän energiskatt, alltjämt skola äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före upphävandet. Av praktiska skäl synes det Élverksföreningen lämpligt att denna bestämmelse begränsas så att den fortsatta giltigheten av de upphävda förordningarna maximeras, eftersom eljest t. ex. vid retroaktiva avgiftsregleringar i samband med upptäckta felmätningar, praktiska svårigheter säkerligen komma att uppstå. Enligt förslaget till övergångsbestämmelser (§10) förutsattes energiskatten bli avlöst av mervärdeskatten vid första mätaravläsningen 1966. Om mätaravläsningen normalt skulle ske först efter utgången av mars månad, skall den emellertid tidigareläggas till före nämnda tidpunkt. För-

497 eningen vill framhålla att ett stort antal elverk och andra distributionsföretag, speciellt de större, tillämpa s. k. kontinuerlig mätaravläsning varvid avläsningsarbetet pågår hela året i t. ex. tre omgångar så att när den siste abonnenten i första omgången avlästs så påbörjas omedelbart avläsning av den förste abonnenten i nästa omgång osv. Som regel tillämpas i dessa sammanhang, vilket redan tidigare anförts, tre mätaravläsningar per år och i vissa fall endast två, varav följer att avläsningsperioden under våren oftast omfattar även april månad och ibland sträcker sig in i maj månad. En tidigareläggning av avläsningen skulle då betyda en forcering med krav på en kapacitetshöjning av ca 33 % under årets tre första månader, vilket kan väntas vålla betydande problem, bl. a. beträffande personaltillgången på avläsningssidan och sannolikt även på debiteringssidan. Väsentliga fördelar torde sålunda kunna vinnas om m a n för elverkens räkning kunde få den tillåtna perioden utsträckt till att omfatta även april månad, dvs. sista tillåtna datum för avläsning ändrat från den sista mars till den sista april, varigenom mätaravläsningsrutinen i flertalet fall icke nämnvärt torde behöva ändras. I övergångsbestämmelsernas § 11 anges att allmän omsättningsskatt blir tillämplig först från och med den dag då förordningen om allmän energiskatt icke vidare skall äga tillämpning. (Tidpunkten synes vara olika angiven i § 2 och §11.) Med hänsyn till vad som förut sagts om kontinuerlig mätaravläsning m. m. vill föreningen understryka att föreskriften bör gälla med avseende på varje enskild konsument, som alltså kommer att överföras från energiskatt till allmän omsättningsskatt efterhand som avläsningarna ske. Enligt § 12 i samma författnings-

förslag skall emellertid avdragsrätten för ingående mervärdeskatt inträda från och med årsskiftet 1965/66. Föreningen har i och för sig ingen erinran mot denna ordning men med hänsyn till den varierande behandling som elverkens kunder på detta sätt bli föremål för i beskattningshänseende, i all synnerhet om föreningens önskemål enligt föregående stycke tillgodoses, så skulle det vara önskvärt att riktigheten av den beskrivna ordningen bekräftades genom allmänna anvisningar till författningstexten eller på annat sätt. I föreningens yttrande över beredningens förslag till »Nytt skattesystem» har här ovan under rubriken »Allmänna omsättningsskattens utformning» behandlats bl. a. problemet om skattskyldigheten i samband med långtidskontrakt samt vidare frågan om energiskattenämndens ställning. Med hänsyn till att dessa frågor bägge ha hänsyftning på övergångsförhållanden, vill föreningen även i detta avsnitt erinra om sina redan tidigare behandlade förslag och synpunkter. Med hemställan att de önskemål och förslag som Svenska Elverksföreningen härmed framfört med avseende på Allmänna skatteberedningens förslag till »Nytt skattesystem» måtte beaktas vid det slutliga ställningstagandet till beredningens förslag och det framtida skattesystemets utformning vill föreningen härmed även förklara sig beredd att ytterligare utveckla sina synpunkter i den mån föreliggande framställning i något avseende är oklar eller ofullständig. Stockholm den 9 november 1964. Olof

Berg I Sune Johansson Carl Hagson

Svenska frisörföreningen (till Sveriges hantverks- och industriorganisation) Arbetsgivaravgift och andra kostnader grundade på utgående löner belastar företag med förhållandevis stora lönekostnader - t. ex. frisörrörelser - hårt. För frisörerna har det inte alltid varit möjligt att prisvägen kompensera sig för höjda kostnader av denna art. R e d a n nu har således sådana kostnader minskat frisörrörelsers lönsamhet. Med den

32-413386

föreslagna nya arbetsgivareavgiften kommer denna tendens till lönsamhetsnedgång att förstärkas. I stort sett har frisörerna hitintills varit befriade från skyldigheten att inkassera och redovisa allmän varuskatt. R e d a n det förhållandet, att frisörerna enligt nu föreliggande skatteförslag skulle åläggas att upp-

498 bära och redovisa mervärdeskatt, utgör ett kostnadskrävande arbete för frisörerna. O m denna pålaga skulle bli lika för alla frisörer, skulle dock bördan kunna bäras u t a n invändningar. Beträffande redovisningsskyldigheten vid mervärdeskatt föreslås emellertid att rörelseidkare med skattepliktig omsättning understigande 8 000 kronor per år helt skall undantas, och att för rörelseidkare med skattepliktig omsättning mellan 8 000 och 24 000 kronor den skattepliktiga omsättningen vid skatteredovisningen skulle begränsas på visst angivet sätt. Av inemot en fjärdedel av de yrkesverksamma till Svenska Frisörföreningen anslutna frisörerna, vilka har en årsomsättning understigande 24 000 kronor, hälsas naturligt nog denna begränsning av redovisningsskyldigheten med tillfredsställelse. R e d a n nu finns emellertid en betydande g r u p p i hemmen verksamma damfrisörer. H u r stor denna grupp kan vara är okänt.

Att den långt ifrån är obetydlig kan emellertid yrkesutövarna vittna om. Dessa hemarbetande - sannolikt i regel helt obekanta för såväl hälsovårdsnämnder och taxeringsnämnder som andra kontrollorgan - bjuder de yrkesverksamma av pålagor pressade och genom regler påpassade frisörerna en hård konkurrens på högst olika villkor. Utan minsta tvivel kommer denna grupp av okontrollerbara frisörföretagare att öka högst avsevärt om förslaget om begränsad redovisningsskyldighet realiseras -i de yrkesverksamma damfrisörerna till stort förfång. Inom frisöryrket hyser m a n stor oro för omfattningen av den snedvridna utveckling, som kommer att följa de föreslagna reglerna om begränsad redovisningsskyldighet. Stockholm den 18 september 1964. Ryno

Höglund Göran

Wasberg

Svenska företagares riksförbund D e t av Skatteberedningen framlagda betänkandet behandlar den statliga beskattningen av fysiska personer, de indirekta skatterna och socialförsäkringsavgifterna, m e d a n däremot den egentliga företagsbeskattningen, d. v. s. beskattningen av juridiska personers nettoinkomster, kommer att behandlas i ett senare betänkande. Det hade, utifrån de intressen som Riksförbundet har att bevaka, varit av värde att kunna få avge ett samlat yttrande över hela beskattningsfrågan, således även företagsbeskattningen. Förbundet får därför beklaga, att så inte kunnat — eller vid nu föreliggande betänkandes färdigställande bedömts icke kunna - ske. Företagsbeskattningens utformning är av den största betydelse för bedömningen av såväl beskattningen av fysiska personer som den indirekta beskattningen. Förbundet får därför hemställa, att arbetet inom den nu sitt a n d e företagsskatteutredningen m å t t e om möjligt påskyndas så att hänsyn till den framtida företagsskattens utformning kan tas vid den slutliga utformningen av de i nu föreliggande betänkande behandlade skatteoch avgiftsfrågorna. Mot bakgrund av nyligen publicerade u p p -

gifter att Herr Statsrådet icke skulle ha för avsikt att för 1965 års riksdag framlägga förslag om införande av den av Allmänna Skatteberedningen förordade mervärdeskatten, synes Förbundets hemställan i detta avseende böra kunna tillmötesgås. Den indirekta beskattningen I fråga om utformningen av den direkta beskattningen av fysiska personer har, särskilt mot bakgrund av de ur principiell synpunkt obetydliga förändringar som skatteberedningen förordat, Förbundet inte ansett sig ha anledning att ingå på någon n ä r m a r e kommentar. Förbundet vill endast konstatera, att de principiella nackdelar som vidlåder det nuvarande progressiva beskattningssystemet även efter genomförande av beredningens förslag skulle kvarstå, låt vara att skattebelastningen i de flesta inkomstskikt skulle sänkas något. Förbundet vill särskilt understryka nödvändigheten av att det proportionella skiktet i inkomstskalan ökas uppåt så långt möjligt är, framförallt inför hotet på en ytterligare

499 knapphet på arbetsmarknaden. Den arbetskraftsreserv som fortfarande finnes, främst bland hemmavarande kvinnor, måste enligt Förbundets mening ytterligare stimuleras till en insats inom näringslivet. Den på grund av de snabbt stigande nominalinkomsterna dock relativt temporära lindringen av den direkta beskattningen måste emellertid noteras med tillfredsställelse. Socialförsäkringarna Beredningens förslag i fråga om socialförsäkringarna omfattar endast en omläggning av finansieringen av socialförsäkringarnas grundförmåner (folkpensioner exklusive kommunbidrag, sjukvårdsförsäkring och s. k. hemmafruförsäkring). Däremot har beredningen icke ansett sig böra behandla yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna och den har ej heller föreslagit någon ändring av nuvarande finansieringsmetod för sjukpenningsförsäkringen för inkomsttagare eller ATP. Förbundet har ingen anledning att närmare gå in på de beräkningar av utgifterna föi- socialförsäkringarna varpå beredningen byggt sitt förslag. Förbundet utgår således ifrån att beredningen korrekt beräknat de avgiftshöjningar som erfordras, för att en vidgad skattefinansiering av socialförsäkringarna icke skall behöva tillgripas i framtiden. Förbundet hävdar att ett ökat inslag av egenfinansiering kan vara lämpligt genom att det hos medborgarna vidmakthåller ett medvetande om sambandet mellan förmåner och ekonomiska uppoffringar inom socialförsäkringen. Av arbetsmarknadsmässiga skäl finner Förbundet det önskvärt att även i framtiden bibehålla den nuvarande balansen mellan å ena sidan en statligt finansierad del av socialförsäkringarna och å andra sidan en del finansierad genom avgifter. De motiv beredningen anfört för överförande av de nödvändiga avgifterna till arbetsgivarna kan Förbundet emellertid inte för sin del finna i något väsentligt avseende bärande. Beredningen synes ha hyst den uppfattningen, att en avgiftsfinansiering till skillnad från en skattefinansiering av socialförsäkringarna medför en psykologisk effekt hos medborgarna, innebärande ett värdefullt och ansvarsskapande medvetande om sambandet mellan förmåner och ekonomiska uppoffringar. Denna uppfattning är enligt Förbun-

dets mening fullt riktig. Beredningen h a r emellertid även ansett, att denna psykologiska effekt skulle kvarstå vid en övergång från nuvarande egenavgifter till avgifter betalade av arbetsgivarna. Detta finner S F R vara en helt orimlig uppfattning, till fullo vederlagd av hittillsvarande erfarenheter av källskattesystemet och av de argument som på sin tid anfördes för införandet av det rådande finansieringssystemet för A T P . Enligt Förbundets uppfattning innebär således ett genomförande av beredningens förslag om arbetsgivaravgifter för finansiering av socialförsäkringarnas grundförmåner ett uppluckrande av medborgarnas känsla för sambandet mellan kostnader och förmåner inom socialförsäkringssystemet. En av huvudmotiveringarna för ett utökat avgiftsfinansieringssystem har varit den inträffade och förväntade starka ökningen av de anställdas inkomster. Jämväl från denna utgångspunkt, och särskilt i beaktande av de sänkningar av den direkta inkomstskatten som samtidigt föleslagits från beredningens sida, framstår förslaget om finansiering via arbetsgivaravgifter till skillnad från egenavgifter som omotiverat. V a d ovan anförts angående socialförsäkringarnas finansiering är enligt Förbundets uppfattning i och för sig tillräckligt för att avvisa det förslag till lösning som framlagts av beredningen. Beredningens förslag innebär emellertid också vissa speciella verkningar, som Förbundet finner angeläget att påtala. Det synes ha förbigått beredningen, att det system för beräkning av de nya arbetsgivaravgifterna som föreslagits, innebärande en avsevärt större avgiftsbelastning för den del av inkomsten som understiger basbeloppet för A T P och en avsevärt mindre avgiftsbelastning för övrig del av en anställds inkomst, måste medföra avsevärda skillnader mellan olika företag vad gäller avgiftsuppbördens andel av totala personalkostnaden. Det är uppenbart, att företag i låglönebranscher och företag med betydande säsongvariationer i sysselsättningen, samt vidare företag med en betydande andel halvtidsanställd personal måste få en avsevärt större ökning av sina personalkostnader än andra, efter det föreslagna finansieringssystemets genomförande. Ett annat område där det föreslagna systemet för beräkning av de nya arbetsgivaravgifterna medför speciella nackdelar är i fråga om utbildning av lärlingar inom näringslivet. Det är utan tvekan en samhälls-

500 angelägenhet av största mått att ungdomarnas möjligheter till yrkesutbildning förbättras radikalt. Härvidlag utgör de inbyggda verkstadsskolorna ett mycket gott tillskott. Det är emellertid givet att dessa verkstadsskolor medför kostnader för företagen, vilket även statsmakterna visat förståelse för genom de kontantbidrag som utgår för denna verksamhet. En ytterligare avgiftsbelastning på arbetsgivarna för lärlingarnas sociala förmåner skulle tvivelsutan kunna minska intresset hos näringslivet för inrättandet av dylika verkstadsskolor i fortsättningen. Indirekta skatter Den nuvarande indirekta beskattningen är otvivelaktigt, som departementschefen framhållit i direktiven till utredningen, behäftad med en rad nackdelar. Detta gäller såväl floran av punktskatter; tillkomna utan tillräckligt inbördes samband och av skiftande orsaker, som den allmänna varuskatten. Förbundet får därför uttala sin tillfredsställelse med de förslag om slopande av en rad punktskatter som beredningen framlagt. Vad beträffar förslaget om den allmänna varuskattens ersättande med en mervärdeskatt, framstår det för Förbundet som utan tvivel värdefullt därest man med en sådan reform kunde undvika de nackdelar som är förknippade med den allmänna varuskatten, i första hand dess ojämna incidens vad gäller företag av olika struktur och olika grad av vertikal integration samt olika storlek. De nackdelar som är förknippade med omsättningsskatt på investeringsvaror är ett allvarligt problem, inte endast för exportindustrin. Mervärdeskatten, i den utformning den fått i beredningens förslag, torde i väsentlig grad tillgodose dessa reformkrav, och den för varje förädlingsled lika skattebelastningen skapar dessutom en logisk och överskådlig beskattning. Det finns emellertid vissa konsekvenser av en flerledsskatt av föreslagen typ som enligt Förbundets uppfattning inte tillräckligt klart redovisats i utredningen. För det första medför just skattens flerledskaraktär en avsevärd ökning av redovisnings- och bokföringsarbetet i näringslivet. Detta kan förväntas medföra icke blott betydande övergångssvårigheter utan dessutom en avsevärd ökning av näringslivets kostnader. Dessa kostnaders storlek begränsas visserligen i varje enskilt led genom den enkla och logiska konstruktion som mervärdeskatten fått, men faktum

kvarstår likväl att mervärdeskattens införande innebär en avsevärd ökning av antalet företag som har att redovisa skatt, såväl uppburen som erlagd. Härtill kommer att mervärdeskattens införande inte medför någon lättnad i fråga om redovisningsarbete i det led som nu har att redovisa uppburen allmän varuskatt - tvärtom, genom avdragsrättens införande påföres sista ledet en ytterligare arbetsbelastning utöver den mycket omfattande som den allmänna varuskatten för närvarande innebär. Det torde alltså med fog kunna ifrågasättas huruvida inte mervärdeskattens införande skulle tvinga företagen att offra tid och pengar på ett omfattande redovisningsarbete i sådan omfattning, att synnerligen starka skäl talar för att medge de skattskyldiga ekonomisk gottgörelse, i vart fall i den utsträckning som nu sker vid redovisning av omsättningsskatt. Förbundet kan icke underlåta att uttala sin förvåning över att utredningen icke föreslagit att ersättning skall utgå för detta redovisningsarbete. För det andra vill Förbundet fästa uppmärksamheten på den ökning av kapitalbehovet i näringslivet som rimligen bör bli följden av en uppbörd i alla led av den typ mervärdeskatten skulle medföra. Det synes enligt Förbundets uppfattning inte i tillräcklig grad ha visats vilka konsekvenser produkternas successiva fördyring genom produktionsleden kan få för företagens lagerkostnader. Förbundet vill beträffande kommittémajoritetens förslag om en lägsta gräns för redovisningsskyldigheten i mervärdeskatten vid 8 000 kronor meddela vissa erinringar. Förbundet förstår majoritetens inställning till nödvändigheten av att begränsa antalet skattskyldiga genom att icke medtaga de med särskilt låg årsomsättning. Ur allmän konkurrenssynpunkt måste det ändock anses vara ett rättvisekrav att icke vissa kategorier mer eller mindre tillfälliga rörelseidkare genom beskattningens utformning kan ha rätt att uttaga denna skatt men icke vara skyldiga att inleverera densamma. Förbundet vill därför i detta avseende ansluta sig till den reservation av herrar Ekström, Meidner, Nilstein m. fl. med förslag att en lägsta gräns för redovisningsskyldighet sättes vid 3 000 kronor i årsomsättning. Det har redan, som ovan anförts, uppgivits att något förslag om införande av mervärdeskatt inte är att förvänta förrän tidigast vid vårriksdagen 1966. Ehuru de näck-

501 delar som vidlåder nuvarande indirekta skattesystem är uppenbara och inte bör tillåtas kvarstå längre än oundgängligen nödvändigt, synes det Förbundet lämpligt att statsmakterna överväger möjligheten att genomföra en partiell skattereform, varvid till en början elskatten och punktskatterna avskaffas. I samband härmed föreslår också Förbundet att förmögenhetsskatten ändras så att den skattefria delen justeras uppåt, detta främst med anledning av den förväntade uppjusteringen av fastighetsvärdena som aviserats genom den nu påbörjade fastighetstaxeringen. En justering uppåt av den skattefria delen vid beskattning av förmögenheter måste

för egenföretagarna vara av största värde. Avslutningsvis vill Förbundet dock framhålla att ett dröjsmål med införandet av en mervärdeskatt utgör ett allvarligt hinder för vår utrikeshandel. Den fortlöpande harmoniseringen av tullarna inom EEG-området medför efter hand en allt högre tullbarriär för våra exportprodukter varför varje möjlighet att nedbringa kostnaderna för denna del av vår produktion måste bli en tvingande nödvändighet. Stockholm den 1 november 1964. Erik Hovhammar L. Jensen-Urstad

Svenska försäkringsbolags riksförbund Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Svenska gasverksföreningen (yttrandet begränsat till synpunkter på energiskatt och mervärdesskatt i frågor, som berör den svenska gasindustrin) Kap. 28 I vissa städer är stadsgasverk sammanförda med vattenverk till en administrativ enhet, exempelvis i Stockholm, Västerås och Lund. Enligt beredningens förslag är stadsgasverken skattepliktiga industrier, medan vattenverken är konsumenter. Vid dessa verk måste således inköp till gemensamma förråd framdeles specificeras genom en tidsödande rapportering och bokföring med hänsyn till att mervärdesskatten är avdragsgill för sådant materiel, som kommit till användning inom gasverket, men ej inom vattenverket. Föreningen får därför hemställa, att schablonregler för varje verk utarbetas för bestämning av hur stor del av ifrågavarande gemensamma inköp, som skall vara avdragsgill i mervärdesskattehänseende. Beredningens förslag innebär vidare, att det kommer att bli fördelaktigt för gasindustrin att uppskjuta sina inköp till efter reformens ikraftträdande, eftersom erlagd mervärdesskatt då blir avdragsgill. Detta kan betyda störningar i gasindustrins lager-

hållning och förskjutningar i dess inköp av råvaror och materiel. Föreningen ifrågasätter därför, om ej sådana övergångsbestämmelser kan införas, som eliminerar eller minskar sådana störningar. Kap. 30 I beredningens förslag, som omfattar avveckling av vissa punktskatter, däribland den allmänna energiskatten, konstateras, att energiskattens införande på sin tid motiverades bl. a. med ett ökat medelsbehov för statsverket på energiområdet, men att denna motivering nu torde förlorat sin betydelse. Då energiskatten infördes år 1957 blev även gasindustrin - närmast de kommunala stadsgasverken - beskattad. Samtidigt infördes eller utökades vissa statliga åtgärder till gagn för atomenergi-, olje- och elindustrierna. Då dessa industrier står i direkt konkurrensförhållande till gasindustrin, innebar detta en försämring av gasindustrins konkurrensmöj ligheter. Beredningen framhåller vidare, att ett slo-

502 pande av energiskatten och införande av en 13-procentig mervärdeskatt vid nuvarande bränsleprisnivå kommer att ställa sig gynnsamt för förbrukning av olja för bostadsuppvärmning. Däremot har man att räkna med att omläggningen ifråga om kolbränslena får viss prishöjande effekt. - Föreningen får framhålla, att detta även gäller den vid stadsgasverken producerade koksen. O m läggningen får emellertid än större prishöjande effekt för de gasformiga bränslena. Stadsgas är för närvarande indirekt beskattad genom den energiskatt, som uttages på gasverkens råvaror, stenkol, olja och gasnafta. På gasol, liksom på en del andra bränslen, såsom eldningsfotogen, utgår ej energiskatt. Genom den föreslagna mervärdeskatten på 13 % kommer skattebelastningen att öka i förhållande till flertalet nu energibeskattade bränslen, vilket kommer att få en menlig inverkan på förbrukningen av gas. Omläggningen från energiskatt till mervärdeskatt kommer visserligen att medföra, att kraft- och bränsleförbrukningen likställes med annan konsumtion, och beredningen anför, att detta helt ligger i linje med dess tidigare deklarerade inställning till punkt-

beskattning. Föreningen måste emellertid konstatera, att beredningens förslag medför, att konkurrensförhållandet mellan de gasformiga bränslena och andra energiformer i vårt land ånyo kommer att ändras och genom skatteomläggning försämras. Mervärdeskatten innebär slutligen, att beskattningen kommer att baseras på varans pris. J u mer förädlat ett bränsle är, desto högre är dess pris och desto större kommer således skattebelastningen på i bränslet ingående kalorier att bli. Detta betyder, att kalorierna i exempelvis sådana bränslen, som det är angeläget att utnyttja ur luftoch vattenföroreningssynpunkt - såsom stadsgas, gasol och elektricitet - kommer att bli hårdare beskattade än andra. Föreningen får således konstatera, att omläggningen innebär, att beskattningen i detta hänseende ej blir likformig för alla energislag. Föreningen hemställer, att vad ovan anförts måtte beaktas vid den fortsatta handläggningen av Allmänna Skatteberedningens förslag. Stockholm den 2 november 1964. Bengt M.

Nilsson Claes

Lindgren

Svenska handelsagenters förening Föreningen består till övervägande delen av importagenter. Ett fåtal företräder såväl inhemska som utländska producenter. En betydande om ock numerärt rätt liten grupp arbetar även som exportagenter. Handelsagenterna säljer direkt såväl till industrier som grossister, varuhus, kedjeaffärer, detaljister och inköpsorganisationer. På grund av såväl producenternas som handelns allt starkare krav på snabb omsättning, har handelsagenterna fått påtaga sig nya uppgifter vid sidan om den rena förmedlingsverksamheten. Sålunda har alltfler handelsagenter blivit i mer eller mindre m å n lagerhållande antingen så att de har varor i konsignation eller håller eget lager för att kunna möta kortfristig efterfrågan. Många har också övergått till att helt köpa och fakturera i eget namn. Detta gäller icke enbart större agenturföretag utan även företag m e d en relativt liten omsättning inom vissa branscher. Det sagda utgör en förklaring till att

vårt yttrande icke begränsas till ett beaktande enbart av deras intressen, som uteslutande uppträder som handelsagent i lagens mening. Eftersom dessa senare liksom importen enligt förslaget är undantagna från mervärdesbeskattningen finnes all anledning för Föreningen att tillstyrka förslaget i vad det direkt behandlar importen och handelsagenterna. Däremot skulle ett realiserande av vissa delar av förslaget innebära svåra belastningar särskilt för agenturföretag som har en »blandad» verksamhet och i alldeles särskild grad för de mindre av dessa, d. v. s. företag som uppträder såväl som rena handelsagenter som lagerhållandc Dessa företag med ofta mycket blygsamma investeringar och liten personal kommer i ringa mån i åtnjutande av de skattelättnader som förutsattes i form av energiskattens slopande och investeringsavdrag. Vidare har dessa företagare sannolikt mindre möjligheter att övervältra social-

503 avgifterna på personalen än större företag, särskilt som många icke är anslutna till någon av arbetsgivarorganisationerna. Skatteredovisningen för de mindre företagarna blir också relativt mer betungande genom att redovisningen kräver en mer kvalificerad bokföring. Det vore olyckligt om förslaget skulle leda till att agenturföretag som nu påtagit sig viss lagerhållning, distribution och annan service tvingades antingen att återgå till att bli rena handelsagenter eller att upphöra med verksamheten på grund av att de icke kan bära den ytterligare belastning som en ändrad skattelagstiftning åvälvde dem. Eftersom dessa företag kunnat bestå i den hårda konkurrens som råder på den svenska importmarknaden fyller de uppenbarligen en inom distributionen rationell funktion.

På grund av det ovan sagda hemställer Föreningen dels att agenturföretag som blir skyldiga erlägga mervärdesskatt erhåller ersättning för sina kostnader, och dels att övergången till det föreslagna finansieringssystemet av socialförmånerna sker jämnare. Beträffande ersättningsfrågan för agenturföretag, ansluter vi oss i tillämpliga delar till vad som yttrats och föreslagits i reservation av herrar Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och östman beträffande företag inom detaljhandel, hantverk och därmed jämförligt sista beskattningsled. Ifråga om reformens ikraftträdande åberopas reservation av herrar Nilsson och Svensson. Stockholm den 9 november 1964. Erik Sjöman

Svenska kommunförbundet Beredningen har eftersträvat en minskning av den direkta skatten och en ökning av den indirekta skatten. Enligt beredningens beräkningar kommer förslagen till ändring av reglerna för den direkta skatten att leda till en minskning av den statliga inkomstskatten med 2 100 milj. kr år 1970 om man jämför med bibehållande av nuvarande regler. Storleken av den totala förändringen i den direkta beskattningen beror emellertid på hur mycket kommunernas kostnader kommer att öka. Beredningen har vid sina beräkningar utgått från i princip oförändrat utdebiteringsbehov i kommunerna mellan 1964 och 1970. Detta antagande om den framtida utvecklingen måste emellertid betecknas som helt orealistiskt. Beredningen har bl. a. bortsett från den ökning av kommunernas kostnader som orsakas av den föreslagna höjningen av den indirekta skatten. Av större betydelse för kommunernas utdebiteringsbehov kommer emellertid den förutsebara utvecklingen av kommunemas verksamhet att bli. Förstatligandet av rätts- och ordningsväsendet samt tolagsersättningens avveckling kommer år 1970 att betyda en nettoavlastning från kommunerna på ca 365 milj. kr, om man utgår från 1963 års siffror. Kostaadsutveck-

lingen i stort för kommunerna kan emellertid beräknas bli sådan, att denna avlastning inte på långt när är tillräcklig för att en väsentlig ökning av kommunernas totala kostnader skall kunna undvikas. Bl. a. genomförandet av grundskolan och utbyggnaden av de gymnasiala skolformerna kommer att ställa väsentligt ökade krav på kommunernas insatser inom undervisningen. Behovet av en fortsatt utbyggnad av socialvården samt av hälso- och sjukvården kommer likaledes att påverka kommunemas kostnader. Styrelsen vill i det sammanhanget peka på att den av beredningen föreslagna höjningen av förvärvsavdraget för gifta kvinnor med hemmavarande barn sannolikt kommer att leda till att dessa kvinnor blir mer benägna att ta arbete utanför hemmet. Detta kommer emellertid att leda till ökade krav på kommunala insatser för barndaghem och liknande institutioner. Styrelsen kan helt ansluta sig till de synpunkter på den sannolika utvecklingen av kommunernas verksamhet som herr Meidner framför i sin reservation. ökningen av kommunernas kostnader kommer att leda till en annan avvägning mellan direkt och indirekt skatt än den skatteberedningen antagit. Om man utgår

504 från samma höjning av utdebiteringen under perioden 1964-1970 som under perioden 1958—.1964 kommer det ökade uttaget av kommunalskatt att ungefär motsvara minskningen av den statliga inkomstskatten. Den totala direkta inkomstskatten kan alltså väntas bli oförändrad. Ökningen av kommunernas kostnader kommer emellertid inte att påverka endast avvägningen mellan direkt och indirekt skatt. Den leder dessutom till en annan fördelning av den totala skattebördan mellan enskilda skattebetalare än den beredningen antagit. Enligt direktiven skall skatteförmågeprincipen vara avgörande vid skattebördans fördelning mellan olika skatteformer och mellan skilda kategorier skattebetalare. I direktiven har vidare särskilt framhållits att beredningen skulle uppmärksamma de problem som sammanhängde med de stegrade utdebiteringssatserna. De av beredningen föreslagna ändringarna i bestämmelserna rörande den direkta beskattningen leder till ett skatteunderlagsbortfall på ca 51 milj. skattekronor år 1970. Med den av beredningen valda förutsättningen - oförändrat utdebiteringsbehov mellan åren 1964 och 1970 - medför detta en höjning av medelutdebiteringen från 16,50 till 17,26, vilket beredningen funnit godtagbart med hänsyn till de individuella verkningarna. Beredningen har därför inte föreslagit åtgärder mot höjningarna av de kommunala utdebiteringssatserna. Beredningen har alltså utgått från antagandet att utdebiteringsbehovet kommer att vara oförändrat, medan sannolika skäl talar för att kommunernas utgifter kommer att öka så att år 1970 en medelutdebitering på omkring 20 kr förefaller sannolik. Beredningens beräkningar av den kommunala inkomstskattens tyngd i det framtida skattesystemet avviker alltså i så hög grad från den sannolika utvecklingen att styrelsen ifrågasätter, om förslaget utan överarbetning kan läggas till grund för utformningen av det framtida skattesystemet. Styrelsen vill betona, att de problem som sammanhänger med kommunalskatten snarast bör lösas. Vid de fortsatta övervägandena i frågan bör enligt styrelsens uppfattning följande synpunkter beaktas. Beredningens förslag om högre grundavdrag än de nuvarande ortsavdragen samt höjda förvärvsavdrag innebär åtgärder, som minskar kommunemas skatteunderlag. Enligt styrelsens mening bör dessa förslag ge-

nomföras endast om mycket starka skattepolitiska skäl motiverar åtgärden. Den principiella grunden för den kommunala självstyrelsen är att kostnaderna för den kommunala verksamheten genom kommunalskatten skall fördelas på dem som genom anknytning till kommunen har speciellt intresse av denna verksamhet. Den förstärkning av kommunernas ekonomiska resurser som erfordras för att balansera de ökande kommunala utgifterna vid en från skattepolitisk synpunkt rimlig utdebitering borde därför ske genom en utvidgning av den kommunala beskattningsrätten. Styrelsen är medveten om att det i praktiken är svårt att genomföra en utvidgning av den beskattningsrätt som bygger på principen om kommunen som ett slutet beskattningsområde. Den begränsning som beredningen föreslår bör emellertid genomföras efter en omsorgsfull prövning och endast under förutsättning att den negativa effekten för kommunernas ekonomi motverkas genom kompenserande åtgärder. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att skatteutjämningskommittén berört frågan om en kommunal indirekt skatt men bl. a. med hänsyn till skatteberedningens arbete avstått från att framlägga förslag i frågan. Enligt styrelsens mening förtjänar frågan att prövas med hänsyn till den utökning av den indirekta beskattningen som utgjort ett av målen för skatteberedningens arbete. Statsmakterna har ålagt kommunerna olika uppgifter av allmän samhällelig karaktär, vilka kommunerna inte kan fullgöra på ett tillfredsställande sätt utan att erhålla en andel av samhällets ekonomiska resurser som svarar mot deras uppgifter inom samhället. Alternativet till förstärkningsåtgärder inom beskattningens område är ökade statsbidrag till kommunerna. Som styrelsen även framhållit i sitt yttrande över skatteutjämningskommitténs betänkande finns det ett klart samband mellan skattesystemet och statsbidragssystemet. Den kommunala inkomstskatten utgör en del av det totala skattesystemet och kommunalskattens höjd bör därför avvägas efter en skattepolitisk bedömning av hur kostnaderna för samhällets verksamhet skall fördelas mellan olika skattebetalare samt mellan olika skatteformer. Statsbidragssystemet bör utformas så att det ger den kommunala inkomstskatten avsedd tyngd i skattesystemet i förhållande till de statliga skatteformerna.

505 Frågan om statsbidragsgivningens omfattning får inte bedömas uteslutande från statsfinansiella synpunkter. Ansvaret för beskattningsreglernas och statsbidragsbestämmelsernas utformning åvilar statsmakterna, som även har ett betydande inflytande på omfattningen av den kommunala verksamheten. Det måste därför åvila statsmakterna att vidta sådana åtgärder, att det i den enskilda kommunen råder balans mellan utgifter och inkomster vid en som rimlig ansedd utdebitering. Ojämnheterna i den kommunala beskattningen har sedan länge utgjort ett problem från bl. a. skattepolitiska och sociala synpunkter, och det torde även för statsmakterna ha stått klart att ökade statliga insatser kan komma att erfordras. Styrelsen vill erinra om ett uttalande i tilläggspropositionen till 1961 års riksdag (nr 150), med anledning av en kalkylerad minskning av skatteersättningen. I uttalandet framhålles att denna minskning inte kan betecknas som typisk för den framtida utvecklingen. »Tvärtom talar starka skäl för att ett av 1960-talets fördelningsproblem just kommer att gälla metoderna att åtminstone minska

takten i den eljest förutsebara uppgången i de kommunala utdebiteringarna». Vid den fortsatta behandlingen av frågan om det framtida skattesystemets utformning bör sambandet mellan skattesystemet och statsbidragsgivningen till kommunerna uppmärksammas, övervägandena beträffande kommunalskatten bör därvid grundas på en realistisk bedömning av den ekonomiska utvecklingen i kommunerna och inte den utpräglat statiska syn på förhållandena som präglat skatteberedningens och skatteutjämningskommitténs beräkningar. Inte minst statsmakternas krav på kommunerna kommer att leda till ökade kommunala insatser i framtiden. Om inte dessa omständigheter beaktas blir de förslag som kan komma att framläggas utan tillräckligt verklighetsunderlag och ger inte den långsiktiga lösning av problemen som är syftet med omprövningen av skattesystemet. Stockholm den 27 oktober 1964. Olof Wiklund Sten Hörngren

Svenska konsulterande ingenjörers förening (yttrandet begränsat till skattetekniska regler, som berör de konsulterande ingenjörerna) Beredningen föreslår med motiveringen att kravet på likformighet i beskattningen skall tillgodoses, att under mervärdeskatten skall inrymmas tjänster som tillhandahålles av byggnadsarkitekter, byggnadskonstruktörer och liknande. Däremot föreslår beredningen att tjänster som tillhandahålles av advokater, fastighetsmäklare, lantmätare m. fl. ekonomisk konsultverksamhet avseende företagsadministration, marknadsanalyser m. m., kemiska och tekniska analyser och laboratorieundersökningar icke skall omfattas av mervärdeskatt. Då tjänsteprestation avser bostadsbyggnader skall mervärdeskatten beräknas på 60 % av vederlaget. Då tjänsteprestationen avser anläggningsarbeten såsom vägar, hamnar, flygfält, berggrundsarbeten, broar, yttre vatten- och avloppsledningar och liknande, föreslår beredningen att riksskattenämnden skall för varje särskilt fall fastställa det beskattningsvärde som skall gälla. I byggnadsvärde skall markvärde ej in-

räknas och sålunda fråndragas produktionskostnaderna före beräkningen av skattevärdet. Ett konsultföretag tillhandahåller en mängd tjänster av skilda slag. Inom ett och samma företag kan således projekteringsarbete utföras för såväl bostadsbyggnader, industribyggnader, som anläggningsarbeten av olika slag. Vidare förekommer tekniskt-ekonomiska och tekniskt-juridiska utredningar samt uppdrag som kan jämställas med advokat- och lantmäteriverksamhet. Exempel på sådana konsultuppdrag är exploateringsutredningar, expropriationsmål, vattenrättsmål, kartografi, skilj emannauppdrag, värderingar m. m. Jämsides med ovannämnda tjänsteprestationer kan i de större konsultföretagen även förekomma kemiska och tekniska analyser samt verksamhet av likartat slag. Exempel härpå är vattenkemiska undersökningar, geotekniska provtagningar och laboratorieundersökningar, driftskalkyler m. m.

506 Beredningens förslag torde få tolkas så att uppdrag av det slag som exemplifierats i föregående stycke icke skulle komma att vara skattepliktig tjänsteprestation. Eftersom markvärde icke skall ingå i olika objekts skattevärde torde planeringsarbeten avseende region-, general- och stadsplaner ej heller komma att omfattas av skatteplikt. Ett konsultföretag kommer således att bedriva både skattepliktig och icke skattepliktig verksamhet. Då ett och samma företag dessutom sysslar med projektering för såväl bostadsbyggnader som industribyggnader och anläggningsarbeten, och olika procentsatser härvid kommer att gälla vid beräkning av beskattningsvärdet, uppstår i varje fall i de större företagen utomordentligt komplicerade redovisningsfrågor, för att helt klarlägga företagets skatteplikt. Även om den ingående skattebelastningen i konsultföretagens verksamhet är relativt begränsad i förhållande till den totala omslutningen uppstår dessutom mycket stora svårigheter att fördela dessa ingående skatteutgifter på icke beskattningsbara tjänster och olika typer av beskattningsbara tjänster. Beredningen har vid utformningen av sitt förslag eftersträvat att undvika konkurrensstörande effekter samt åtgärder som kan medföra kumulativa verkningar av mervärdeskattens införande. Ur konkurrenssynpunkt är det självfallet ett intresse för konsultföretagen att projektering på grund av beskattningen icke skall bli dyrbarare om den utföres av konsultföretag än om den utföres av beställare i egen regi eller av byggnadsentreprenör. Ett av skälen, och synbarligen det viktigaste, för beredningen att föreslå att projekteringsverksamheten skall beskattas, har varit att undvika konkurrensstörande effekter vid en jämförelse mellan konsulterande ingenjörer och byggnadsentreprenörer. Förslaget har också utformats så att det ur skattesynpunkt är likgiltigt om projekteringen utföres av fristående konsultföretag eller av byggnadsentreprenörer. Denna effekt skulle dock ha kunnat uppnås på samma sätt, om man, för den händelse byggnadsentreprenör utför projekteringsarbete, medger ett avdrag för projektering på produktionsvärdet, på samma sätt som beredningen föreslår skall gälla för markvärde, vid beräkning av olika objekts skattevärde. Beredningen har icke behandlat frågan om några snedvridande effekter kan uppstå genom mervärdeskattens införande i de fall

då projektering utföres av beställare i egen regi i stället för av fristående konsultföretag. En mycket stor del av konsultverksamheten avser investeringar för den offentliga verksamheten. För den statliga sektorn gäller det främst vägar, hamnar, flygfält, broar och förvaltningsbyggnader för den kommunala sektorn, yttre vatten- och avloppsanläggningar, gator, skolor, sjukhus och sociala byggnader. Om projekteringen utföres av statliga eller kommunala organ, synes det som om detta arbete icke skulle komma att bliva beskattat, varför en väsentlig konkurrensstörande effekt uppnås vid ett genomförande av beredningens förslag. Om en beställare, som själv bedriver skattepliktig verksamhet, utför projektering i egen regi uppstår icke samma effekt, eftersom den mervärdeskatt som pålägges ett projekteringsarbete som utföres av fristående konsultföretag, kan avdragas som ingående skattebelastning vid beställarens egen skatteredovisning. Beredningen framhåller, att statens och kommunernas tillhandahållande av varor och tjänster i konkurrens med det enskilda näringslivet i princip bör föranleda skatteskyldighet, oavsett i vilken juridisk form sådan verksamhet bedrives. Skälet härför är enligt beredningen att undvika den snedvridning av konkurrensen som annars uppkommer. Det ovan påtalade förhållandet är exempel på att skatten dock medför en sådan snedvridning av konkurrensen. Då projekteringen i åsyftat fall kommer att avse sådan offentlig verksamhet (vägar, skolor etc.) för vilken något pris icke uttages i konsumtionsledet, finns ej heller möjlighet till avlyftning av ingående skattebelastning. Beredningen föreslår att exportverksamhet i princip skall vara undantagen från skatteplikt i förevarande sammanhang. Föreningen förutsätter att detsamma skall gälla tjänsteprestationer som utföres för uppdragsgivare i annat land. Detta framgår dock icke av anvisningarna till § 2 i förslaget till förordning enligt vilken endast »tjänsteprestation å vara, som efter tjänsteprestationens fullgörande tillhandahålles utom riket, därest den införts i och för tjänsteprestationen» skall vara undantagen från beskattningen. Under hänvisning till vad ovan framförts får föreningen sammanfattningsvis föreslå följande. / första hand föreslår föreningen att skattefrihet enligt nuvarande varuskattelagen bi-

507 behålles för samtliga tjänsteprestationer som lämnas av konsulterande ingenjörer. Den kumulativa skatteeffekt, som härigenom skulle komma att uppstå blir ringa, eftersom den ingående skattebelastningen i konsultföretagen är mycket obetydlig i förhållande till totalomsättningen. Den väsentliga delen av de konsulterande ingenjörernas tjänsteprestationer inträffar dessutom som regel i sista ledet i produktionskedjan och motsvaras således icke av någon följande skatteavlyftning i ett kommande led. Om konsulttjänster i sin helhet undantages från skatteplikt erhålles vidare väsentliga fördelar med hänsyn till skattesystemets konkurrensneutrala utformning. I de fall en konkurrensstörning därvid skulle uppstå, vilket uteslutande torde komma att gälla sådana fall, då en byggnadsföretagare själv utför projektering för byggnader och anlägg-

ningar, kan den konkurrensstörande effekten lätt elimineras, genom att avdrag för projekteringskostnaden på samma sätt som för markvärde medgives vid beräkning av beskattningsvärdet. / andra hand föreslår föreningen att skattefrihet för konsulttjänster, utöver beredningens förslag, utökas till att även omfatta sådana tjänsteprestationer, som avser projektering för statlig och kommunal byggnads- och anläggningsverksamhet, som bedrives för ändamål utan konkurrens från det privata näringslivet. Föreningen föreslår vidare att det i förordningen klart utsäges att skattefrihet skall gälla för konsulttjänster som utföres för uppdragsgivare i annat land. Stockholm den 2 november 1964. Ragnar Widegren

Svenska landstingsförbundet Beredningen har utfört vissa beräkningar om verkningarna på kommunernas utdebitering av de föreslagna förändringarna i den direkta beskattningen. Beredningen bygger därvid på förutsättningen att samma reella skattetryck skall föreligga år 1964—1970. Utifrån denna utgångspunkt beräknar beredningen utdebiteringshöjningen till 76 öre d. v. s. en höjning av den genomsnittliga utdebiteringen från 16 kronor 50 öre år 1964 till 17 kronor 26 öre år 1970. Beredningen synes emellertid härvid ha bortsett ifrån den effekt på kommunernas kostnader, som förslaget om höjningen av den indirekta skatten orsakar kommunerna i deras egenskap av konsumenter. Av än större betydelse för bedömningen av hur den framtida utdebiteringen kommer att förändras torde emellertid vara vilka antaganden som kan göras om utvecklingen inom den landstingskommunala verksamheten. Den kommunala verksamheten utgör en gren av den samhälleliga verksamheten och den kommunala inkomstskatten ingår som en del av hela skattesystemet. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och därmed fördelningen av samhällets kostnader mellan de statliga skatteformerna och kommunal- respektive landstingsskatt måste där-

för bedömas i ett sammanhang. Därvid måste hänsyn även tas till hur olika åtgärder påverkar den enskildes skattebörda och avvägningen mellan olika skatteformer i systemet. Skatteberedningens direktiv har varit att ompröva hela skattesystemet och att särskilt uppmärksamma de problem, som sammanhänger med de stegrade utdebiteringssatserna. I praktiken har den kommunala inkomstskatten emellertid stått utanför bedömningen, vilket leder till att en del av beredningens förslag inte kan väntas få den effekt man räknat med. Enligt beredningens beräkningar kommer förslaget till ändringar i den direkta beskattningen att leda till en minskning av den statliga inkomstskatten med 1 200 milj. kronor år 1970 om man jämför med bibehållande av nuvarande regler. Hur stor den totala förändringen i den direkta beskattningen blir i praktiken beror emellertid på hur mycket kommunernas kostnader kommer att öka. Mycket starka skäl talar för att kommunernas kostnader liksom under den senast förflutna sexårs-perioden kommer att stiga snabbare än skatteunderlaget och att till följd härav det reella kommunala skattetrycket år 1970 kommer att

508 vara högre än år 1964. Om man antar att höjningen 1964-1970 kommer att motsvaraa höjningen 1958-1964, kommer det ökadee kommunalskatteuttaget att ungefär motsva-Lra minskningen av den statliga inkomstskat-:ten. Den totala direkta skatten skulle i såå fall förväntas bli oförändrad. Vid sin bedömning av de individuellaa verkningarna för inkomsttagarna har bered-[ningen räknat med att den kommunala ut-:debiteringen år 1970 skulle uppgå till 177 kronor och 26 öre per skattekrona. De individuella verkningarna, som följer häravv har beredningen funnit godtagbara. Sammanfattningsvis anser beredningen i anled-ning härav icke skäl föreligga att framföraa förslag om kompensation till kommunernaa i form av statsbidrag på grund av förhöjningen av medelutdebiteringen i kommunerna. En annan fråga är emellertid om kompensationsåtgärder erfordras med hänsynl till ojämnheter kommunerna emellan i synnerhet om dessa ojämnheter skulle förstärkas vid ett genomförande av förslagenl i detta betänkande. Styrelsen ifrågasätter om ej beredningenss beräkningar om den framtida kommunalai utdebiteringen präglats av ett alltför statiskt betraktelsesätt. Såsom tidigare antyttss är det sannolikt att kostnadsutvecklingen i kommunerna kan komma att medföra enl höjning av medelutdebiteringen till omkring 20 kronor och att utdebiteringen förr många skattebetalare till följd härav kommer att ligga väsentligt över denna siffra. År 1970 kan för skattskyldiga med dei lägsta inkomsterna procentsatsen för uttagj av kommunal inkomstskatt väntas vara dubbelt så hög som procentsatsen för statligj inkomstskatt. Den kommunala inkomstskatten utgör genom sin degressiva verkan påL grund av avdragsrätten vid statlig taxeringr en större belastning för skattebetalare medl låga inkomster än för dem med högre inkomster, varför styrelsen ifrågasätter om ej

kommunalskatten i ett framtida skattesystem kommit att tillmätas för liten tyngd. Styrelsen vill ånyo betona att skatteberedningens beräkningar av kommunalskattens utveckling i allt för hög grad gjorts statiska och till följd härav blivit orealistiska. De individuella verkningarna av beredningens förslag kan därför förväntas medföra allvarliga verkningar för inkomsttagarna. Frågan om kostnadsfördelning mellan stat och kommun har länge diskuterats till följd av att de ökade utdebiteringarna vållat kommunerna allt större problem, varför de kommunala utskyldernas tyngd i ett framtida skattesystem måste anses vara synnerligen betydelsefull. Fördelningen av arbetsuppgifter av allmänt samhällelig karaktär mellan stat, landsting och primärkommuner synes vidare allt mer och mer ske utifrån rationella bedömningsgrunder. Uppgifter, som på bästa sätt kan lösas av primärkommuner bör uppdragas åt dessa. Uppgifter, som kräver större områden för rationella lösningar och för minskning av de administrativa besvären kan lämpligen anförtros landstingen. På samma sätt bör kostnadsfördelningen mellan stat och kommun ske efter överväganden om vad som kan vara rationellt. Med den kostnadsutveckling, som landstingen har att vänta under den närmaste tiden, är det synnerligen angeläget att företa ordentliga undersökningar om hur omläggningen av skattesystemet parat med överföringen av uppgifter från stat till kommuner samt höjningen av det kommunala skattetrycket återverkar på den enskilda individens ekonomiska förhållanden. Förbundsstyrelsen anser det synnerligen angeläget att en sådan utredning kommer till stånd. Stockholm den 28 oktober 1964. Fridolf

Thapper Bengt Olsson

Svenska lasttrafikbilägareförbundet Socialförsäkringens finansiering och den direkta beskattningen Genom det av beredningen framlagda förslaget att uttaga arbetsgivaravgift synes vissa brister i det hittillsvarande systemet kunna

undanröjas. Dubbelbetalning av ATP-avgifter, som hittills förekommit vid blandad inkomst, torde kunna undgås. I vad gäller den direkta beskattningen har beredningen uttalat att denna nu nått sådan höjd att det framstår som angeläget att minska uttaget

509 av sådan skatt. SLF ansluter sig till denna uppfattning. Förbundet stödjer därför i princip förslaget om en ökad indirekt beskattning under förutsättning att de ökade skatteinkomsterna genom en utvidgad indirekt beskattning i sin helhet disponeras för en motsvarande sänkning av den direkta beskattningen. Åkerinäringen i vårt land bedrives till stor del av småföretag samverkande i lastbilcentraler (ekonomiska föreningar). Inemot 70 % av åkeriföretagen är - som framgår av bilaga 1 - enbilsföretag. För att fullständigare kunna bedöma effekten på strukturellt olika företag av en omläggning av skattesystemet hade det varit önskvärt att ett förslag till ny företagsbeskattning samtidigt förelegat. Förbundet finner i övrigt ej anledning att i detalj yttra sig över dessa två avsnitt i betänkandet. Mervärdeskatten Vad beträffar beredningens förslag om mervärdeskatt har förbundet sökt beräkna hur stor del av lastbilsfrakterna, d. v. s. det av åkerierna inkörda totalbeloppet/år (ca 1 400 mkr 1964) som fakturerats på slutliga konsumenter, d. v. s. sådana som icke i senare led drager av skatten. Någon exakt uppskattning har ej varit möjlig att göra men mycket talar för att denna försäljning av transporttjänster till slutliga konsumenter rör sig om ca två å tre procent. Då åkerinäringen sålunda övervägande säljer produktionstjänster och endast till obetydlig del konsumtionstjänster ger en utvidgning av den indirekta beskattningen till detta transportområde icke något väsentligt ökat skatteutfall. Mot den ringa ökningen av skatteutfallet är att ställa de administrativa kostnader för mervärdeskatten som skulle drabba näringen. I övrigt vill förbundet fästa uppmärksamheten på följande med förslaget om mervärdeskatt för åkerierna förknippade problem. Administration och kontroll Som här förut redovisats samverkar en stor del av småföretagen inom näringen i lastbilcentraler, vilka omhändertar transportförsäljning och fakturering för åkeriernas medlemmarnas - räkning. Liksom beredningen övervägt ett förenklat förfarande för att uttaga mervärdeskatt för jordbrukare genom att uttaga skatten först hos jordbrukarens

ekonomiska förening men däremot icke hos jordbrukaren själv, har förbundet dryftat möjligheterna att integrera ledet åkaren lastbilcentralen för att därmed nedbringa dels antalet debiteringar, dels ock antalet skattskyldiga. Förbundet har dock inte kunnat finna någon lösning hur man skall överföra avdragsrätt för åkarens utbetalade mervärdeskatt till lastbilcentralen. Kvar står dock att administrationen med beredningens förslag kan komma att bli besvärlig eftersom åkeriföretagaren - medlemmen i lastbilcentralen - skulle ha att fakturera lastbilcentralen mervärdeskatt på sin körning och lastbilcentralen - föreningen - i sin tur den transportköpande kunden mervärdeskatt för hela transportkostnaden inklusive centralens förmedlingskostnad. Det mervärde föreningen som transportförmedlande organ skapar utgör endast några procent av den totala fraktkostnaden. Genom mervärdeskatt skulle nuvarande avräkningssystem mellan förening och medlem komma att avsevärt kompliceras och det torde bli nödvändigt att här genomföra en omläggning av systemet. I detta hänseende står många åkeriföretagare i samma belägenhet som jordbrukare och andra företagare med en utbyggd föreningsrörelse. Förbundet finner vidare anledning uttala vissa farhågor i fråga om skattekontrollen. Med nuvarande, och i samband med den nya, statliga trafikpolitiken icke otänkbar accentuerad utveckling mot en växande andel av mycket små företag inom åkeribranschen och därtill angränsande verksamhet torde förutsättningarna för en tillförlitlig administration och effektiv skattekontroll kunna komma att äventyras. En parallell kan i sistnämnda avseende dragas med erfarenheterna från kontrollsystemet i fråga om motorbrännolja, där det tidigare deklarationsförfarandet fick frångås. Mervärdeskatt på byggnadsområdet Beredningen har av bostadspolitiska skäl inte velat intaga upplåtelse av fastighet under mervärdebeskattningen. Konsekvensen härav blir att skillnad uppstår mellan ägande och hyrande av fastighet för rörelse. Inom åkerinäringen har anskaffats och är under uppförande ett stort antal terminalanläggningar vilka merendels äges av fastighetsbolag, bildade av lastbilcentraler och åkerier och 1

Bilagan här utesluten

510 vilka bolag hyr ut terminaler till moderföretagen. Enligt förbundets uppfattning borde avdragsrätt för av dylikt dotterbolag (fastighetsbolag) erlagd mervärdeskatt medgivas för moderföretaget i dess rörelse. I detta sammanhang finner förbundet anledning påpeka att ett avsteg från principen om konkurrensneutralitet mellan landtransportmedlen uppkommer genom att den yrkesmässiga bilismen inte kan göra avdrag för erlagda mervärdeskatter på materialkostnaderna på de infrastrukturella anläggningarna (vägar etc.) medan järnvägsföretagen kan göra avdrag för erlagda mervärdeskatter på sina anläggningar (bana e t c ) . Drivmedelsbeskattningen Beredningen föreslår att nuvarande energiskatt skulle ersättas med en mervärdeskatt om 13 % på drivmedel inklusive drivmedelskatt. I anslutning härtill föreslås en höjning av bensinskatten med fyra öre per liter. Förbundet vill här konstatera att beredningen inte beaktat att prisrelationen mellan bensin och motorbrännolja genom beredningens förslag skulle komma att förändras. Enligt förbundets uppfattning kan nuvarande prisrelation mellan de båda drivmedlen upprätthållas genom en sänkning av skatten på motorbrännolja med ett öre per liter. Transport av export- och importgods I betänkandet föreslås att transporter av gods till utlandet icke skall mervärdebeskattas, och såvitt förbundet kunnat finna skall motsvarande gälla vid transporter av gods från utlandet. Vid s. k. samlastning av gods i fordon där en del av godset är avsett att stanna inom landet och en del skall vidarebefordras till utlandet uppkommer bedömningsproblem för transportföretaget. Det synes som om genomgående frakthandling upprättad redan hos godsavsändaren blir en förutsättning för att exporttransporter ej skall mervärdebeskattas. Förbundet har övervägt möjligheten att även exporttransporter skulle falla under mervärdebeskattningen. Detta skulle visserligen underlätta förfarandet hos transportföretaget m e n i motsvarande grad komplicera förfarandet hos exportföretaget genom att exportföretaget då finge restitutionsvägen söka få tillbaka den mervärdeskatt m a n erlagt för transportuppdraget. Transportförmedling för utrikestransporter

inkluderar ofta en försäljning av en rad olika tjänster, varav de allra flesta tillhandahålles utom Sverige. Dessa tjänster i anslutning till transportverksamheten bör jämställas med export av »know how» och överhuvud icke falla under mervärdebeskattningen. Debitering av mervärdeskatt I betänkandet föreslås att mervärdeskatt skall tagas ut genom en i princip öppen debitering med undantag dock för detaljhandelsledet och därmed jämförligt sista beskattningsled. Förbundet anser att särdebitering för lastbilstransporter för närvarande är att föredraga ur såväl transportköparens som åkeriernas synpunkt. Dock synes det lämpligt att, därest förslaget om mervärdeskatt genomföres, riksskattenämnden tilldelas befogenhet att här medgiva undantag från bestämmelserna om öppendebitering. Förbundet vill avslutningsvis framhålla att svensk åkerinäring för närvarande omfattar ca 13 000 företag vilka komme att bli skattskyldiga om mervärdeskatten infördes. Inemot 100 % av företagen är via länsföreningar anslutna till Svenska Lasttrafikbilägareförbundet. Åkerinäringen representerar alltså en stor grupp av de skattskyldiga. Enligt förbundets uppfattning skulle införandet av en mervärdeskatt komma att kräva en omfattande upplysningsverksamhet inom denna grupp särskilt som den hittills icke haft att för sina transporter redovisa allmän varuskatt. En stor del av denna upplysningsverksamhet skulle i praktiken komma att läggas på förbundet och dess länsorganisationer. Självfallet komme en sådan upplysningskampanj att medföra betydande kostnader för organisationen. Det framstår därför som rimligt att dessa kostnader bestrides av staten genom bidrag. En eventuell omläggning av skattesystemet skulle i tiden sammanfalla med att åkerinäringen befinner sig i en organisatorisk omstrukturering föranledd av den nya, statliga trafikpolitiken, vilken senare beredningen ej funnit utgöra något hinder för beskattning av resor och transporter inom mervärdeskattens ram. U n der år 1967 väntas vidare högertrafikreformen bli genomförd. Båda dessa reformer kräver stora organisatoriska insatser. SLF har velat fästa uppmärksamheten härpå redan nu eftersom medverkan från näringslivets organisationer torde vara en förutsättning för ett genomförande av skattereformen.

511 Sammanfattningsvis får förbundet, m e d åberopande av sin redan inledningsvis uttalade i princip positiva inställning till allm ä n n a skatteberedningens förslag beträffande den direkta och indirekta beskattningen, understryka vad härförut anförts beträffande de vanskligheter ur administrations- och kontrollsynpunkt som är förknippade med en mervärdeskatt på transportområdet. Förbundet hemställer att vad i övrigt anförts i detta yttrande måtta tagas i beaktande vid de

fortsatta övervägandena beträffande den av beredningen föreslagna omfattande skattereformen ävensom att en eventuellt slutlig utformning av mervärdeskatten genomgående baseras på den av beredningen starkt understrukna konkurrens- och konsumtionsneutraliteten. Stockholm den 16 november 1964. Arne

Thorell Arne

Westling

Svenska omnibusägareförbundet (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen) Busstrafikens tjänster är för närvarande undantagna från den allmänna varuskatten. Denna skatt påverkar emellertid indirekt taxesättningen genom att bussföretagen erlägger varuskatt vid inköp av skattebelagda förnödenheter och tjänster för rörelsen. Dessutom ingår energiskatt i priset på inköpta drivmedel. Dessa ingående skatter utgör i genomsnitt ca 2,5 procent av busstrafikens totalkostnader. U n d e r förutsättning av oförändrad trafikefterfrågan och full kostnadstäckning skulle därför taxeindex kunna sänkas från nuvarande 100 till 97,5, om dessa skatter slopades. Införandet av den föreslagna mervärdesskatten på 13 procent skulle å andra sidan medföra att taxeindex - alltjämt under ovan angivna förutsättningar - måste höjas från 100 till 97,5 X 1,13= ca 110, för att kompensera busstrafiken för skattens verkningar. Busstrafikens taxor skulle med andra ord behöva höjas med i genomsnitt ca 10 procent. H ä n syn har då icke tagits till eventuella indirekta kostnadsverkningar av det föreslagna skattesystemet. För nu varuskattebelagda varor och tjänster stannar motsvarande prishöjning vid ca 6 procent. Skatteberedningen har i sina överväganden ansett att den indirekta beskattningen bör utformas med sikte på konkurrensneutralitet såväl mellan omedelbart konkurrerande varor och tjänster som mellan samtliga konsumtionsvaror och tjänster. Den föreslagna mervärdesskatten har härvid befunnits bäst motsvara detta syfte. Såsom ovan redovisats skulle emellertid den direkt konsumtionsprishöj ande effekten av mervärdesskatten bli ca 70 procent högre för buss-

trafikens tjänster än för andra nu varuskattebelagda varor och tjänster. Enbart dessa förskjutningar i de relativa prisnivåerna måste medföra oförmånliga återverkningar på efterfrågan på busstrafikens tjänster. Inom busstrafiken skulle vidare införande av det föreslagna skattesystemet medföra förskjutningar i konkurrenssituationen mellan olika trafikföretag. I stort sett kommer samma varor och tjänster för vilka företagen nu erlägger energi- och varuskatt, att i det nya systemet beläggas med mervärdesskatt. Den kompensatoriska taxehöjningens storlek är i sådant fall en linear funktion av förhållandet mellan summan av nuvarande energi- och varuskatter och nuvarande totala trafikintäkter. Sambandet kan uttryckas i följande ekvation:

där Y står för den kompensatoriska taxehöjningen uttryckt i procent, Ek och Vk för nuvarande energiskatte- resp. varuskattekostnader och Ti för nuvarande totala trafikintäkter. Detta samband har sitt speciella intresse för de fall, där trafikföretag i en eller annan form erhåller driftbidrag för sin verksamhet. I sådana fall blir nämligen behovet av kompensatorisk taxehöjning mindre än i företag, som med samma kostnadsstruktur täcker alla sina kostnader med influtna trafikintäkter. De allvarligaste följdverkningarna för busstrafikens del av det föreslagna skattesystemet uppkommer emellertid genom förändringen av konkurrensförhållandet gent-

512 emot privatbilismen. För närvarande beskattas varken nettovärdet av busstrafikens eller privatbilismens transportprestationer. I båda fallen utgår däremot varu- eller energiskatt på skattepliktiga förnödenheter i verksamheten. I dessa avseenden råder alltså konkurrensneutralitet mellan busstrafiken och dess främste konkurrent. Det föreslagna skattesystemet skulle härvidlag innebära en påtaglig förskjutning till busstrafikens nackdel. Medan resorna i egen bil endast skulle belastas med den ingående mervärdesskatten skulle för bussresornas del även »mervärdet» av den utförda transporttjänsten beskattas. Lika väl som privatbilismens expansion är ett uttryck för den allmänna välståndsökningen i landet, lika väl har den bidragit till uppkomsten av stora samhällsproblem. De ökande trafikvolymerna ställer krav på ökade insatser på väg- och gatuområdena. En betydande del av samhällets resurser måste tagas i anspråk för ändamålet. Bilismens utveckling har även medfört problem för den allmänna transportförsörjningen på många håll, speciellt på landsbygden. Särskilda insatser från samhällets sida har i en del fall blivit nödvändiga för att trygga en tillfredsställande försörjning med allmänna kommunikationer. Statliga bidrag utgår sålunda till SJ för driften av olönsamma bandelar och till statliga och enskilda bussföretag för upprätthållande av olönsam linjetrafik på landsbygden. Vissa kommuner lämnar dessutom - ibland relativt betydande - bidrag till den lokala kollektivtrafiken. Införandet av en speciell skatt på resor ter sig mot den bakgrunden föga rationellt. I stället för att tillföra statskassan ett visst nettotillskott för allmänna ändamål bleve resultatet sannolikt en språngartad förskjutning från kollektiva

transporter till egentransporter som i sin tur framkallade behov av sådana extraordinära samhällsinsatser på väg- och gatuområdet samt ifråga om transportförsörjningen att nettovinsten för statskassans del starkt kan ifrågasättas. Förbundet finner det därför befogat att föreslå att busstrafikens transporttjänster undantages från den föreslagna mervärdesskatten. Beträffande mervärdesskattens tekniska utformning vill förbundet slutligen endast anföra, att en öppen redovisning av en eventuell mervärdesskatt på busstrafikens transporttjänster skulle ställa sig praktiskt taget ogenomförbar. Som kvitto på erlagd befordringsavgift utfärdas för huvudparten av alla personresor och godssändningar maskinstämplad biljett eller fraktsedel. En omändring av nuvarande maskinpark så att skattebeloppet kan separatredovisas ställer sig mycket kostsam. Då dessutom det helt övervägande antalet utförda transporttjänster med buss är att jämställa med detaljhandelsförsäljning och sådan försäljning enligt skatteberedningens förslag skall vara undantagen från faktureringsplikt, förutsätter förbundet att busstrafiken helt undantas från kravet på öppen skatteredovisning vid eventuellt införande av mervärdesskatt på dess transporttjänster. Sammanfattningsvis får förbundet - med åberopande av det föreslagna skattesystemets ogynnsamma återverkningar på busstrafikens konkurrenssituation och därav betingade problem för samhällets insatser i fråga om trafikplanering och transportförsörjning - vördsamt hemställa att busstrafikens transporttjänster helt befrias från mervärdesskatt. Stockholm den 10 november 1964. Åke Ljungberg

Svenska petroleum institutet Enligt direktiven har beredningen haft till uppgift att för fysiska personer med utgångspunkt från ett givet totalt skatte- och avgiftsuttag framlägga de förslag till omfördelning i olika hänseenden av detta uttag, som beredningen kan vilja förorda. Helt utanför förslaget faller beskattningen av de juridiska personerna.

I fråga om förslagets principiella avfattning vill Institutet i korthet uttala sin anslutning till huvudpunkterna i detsamma. Institutet anser att den föreslagna omfördelningen från direkt till indirekt skatt av det totala skatteuttaget är motiverad på ett bärande sätt. Institutet saknar anledning att närmare

513 ingå på frågan om der* direkta beskattningens utformning. Institutets yttrande kommer därför endast att avse sådana frågor, som direkt eller indirekt berör petroleumbranschen. I beredningens förslag beträffande den indirekta beskattningen ingår slopandet av ett antal s. k. punktskatter mot en kompenserande höjning av den generella indirekta skatten. Bl. a. föreslås, att energiskatten slopas. Beredningen konstaterar, att den motivering, som, 1957 anfördes för energiskatten - nämligen ett ökat medelsbehov för utbyggnaderna på energiområdet - numera förlorat sin betydelse och att energiskatten idag betraktas som ett komplement till den allm ä n n a varuskatten, vilken ej omfattar bränslen och elkraft. Beredningen redogör därjämte för de vägande invändningar, som riktats mot energiskatten. Institutet tillstyrker för sin del energiskattens avveckling. Enligt förslaget skall i fortsättningen energiskatten ersättas av en beskattning av bränslen och elkraft inom mervärdeskattens ram. Dessutom föreslås en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter i syfte att bibehålla en i princip oförändrad prisrelation mellan bensin och andra konsumtionsvaror efter omläggningen till mervärdeskatt. Nedanstående tablå visar för motordrivmedlen pris och skattebelastning före och efter omläggning enligt skatteberedningens förslag. Beträffande höjningen av bensinskatten föreligger en reservation av herrar Kristersson och Oscarsson, som på anförda skäl anser, att m a n icke bör höja bensinskatten, om m a n inte samtidigt neutraliserar mervärdeskattens ojämna inverkan på övriga avståndskostnader.

För egen del vill Institutet - med instämmande i och för sig i de synpunkter, som nyssnämnda reservanter anfört - bestämt motsätta sig förslaget om höjning av bensinskatten. Det torde härvidlag till en början vara nödvändigt att något närmare ingå på de skattehöjningar, som drabbat bensinen under åren efter energiskattens införande. Ursprungligen utgjorde energiskatten på bensin 4 öre per liter. Från den 12 februari 1958 höjdes energiskatten på bensin och motorsprit till 9 öre per liter. Denna höjning j ä m t e höjd indirekt beskattning av sprit, vin, maltdrycker, läskedrycker, cigaretter, socker, elkraft för borgerliga ändamål och lotterivinster -i motiverades av att medel erfordrades för att finansiera vissa försvarsutgifter. Av motordrivmedlen drabbades alltså - utom den nu betydelselösa motorspriten - endast bensinen. Ej heller höjdes energiskatten för bränslen av olika slag. Från och med den 1 januari 1962 höjdes vidare bensinskatten med 5 öre/liter och skatten på motorbrännolja med 4 öre/ liter. Dessa höjningar motiverades med att bensin och motorbrännolja dittills varit undantagna från allmän varuskatt. I samband med att sistnämnda skatt höjdes från 4 till 6 % ansågs, att det icke borde ifrågakomma, att dessa varor relativt förbilligades i förhållande till den varubeskattade konsumtionen, varför en lämplig avvägning syntes vara, att de särskilda skatterna på bensin och motorbrännolja höjdes, så att priserna på dessa varor kom u p p i den nivå, som skulle ha gällt, om allmän varuskatt utgått. Härigenom blev alltså både bensin och motorbrännolja i realiteten belastade med allmän varuskatt.

Före omläggning

Produkt

Efter omläggning

Skattebelastn

förs pris utan skatt öre/1

drivm energiskatt skatt

förs pris inkl skatt

9 Skattebelastn

skatt i %av priset

förs pris utan skatt öre/1

drivm mervskatt skatt

förs pris inkl skatt

skatt i % av priset

62,6

9,1

79,1

64,6

9,9

85,9

60,4

7,7

67,2

57,6

47 Premium

51,1 9

58,0

47 Motor-brännolja. . .

28,5

2,5 33,5

17—413386

51,9 62

54,0

28,5

31 38,7

514 M a n kan alltså konstatera, att bensin dels från den 12 februari 1958 fått bära en mer än fördubblad energiskatt, dels från den 1 januari 1962 belastats med en bensinskattehöjning, motsvarande den allmänna varuskatten samt att motorbrännolja från sistn ä m n d a dag fått bära en skattehöjning motsvarande varuskatten. N ä r beredningen uttalar, att bensinen vid omläggningen skulle relativt förbilligas i förhållande till andra varor är detta alltså inte riktigt. Visserligen försvinner den i bensinpriset ingående energiskatten, men däremot bortfaller ej - som för andra varor den i priset ingående varuskatten ( = den 1962 pålagda 5-öringen). Härtill kommer, att bensin alltsedan den 12 februari 1958 fått bära en energiskatt av sådan höjd, att den innefattar den höjning, som idag föreslås för hela varuområdet genom mervärdeskatten. O m beredningens förslag går igenom skulle bensinen alltså få bära bensinskatt (33 ö r e ) , varuskatt (5 öre), mervärdeskatt (9 öre) samt 4 öre i extra bensinskatt. Institutet kan ej finna annat än att beredningens motivering för att ytterligare öka bensinskatten är ohållbar. V a d beträffar motorbrännoljan kommer även den genom omläggningen i ett ogynnsamt läge, därför att mervärdeskatten med drygt 5 öre överstiger den bortfallande energiskatten, samtidigt som skattehöjningen 1962 ( = den allmänna varuskatten) ej bortfaller. Mot bensinskattehöjningen kan ytterligare anföras. Beredningen har redogjort för och - utom beträffande bensin - accepterat, att skilda priseffekter uppkommer inom kraft- och bränsleområdet vid omläggningen från energiskatt till mervärdeskatt. Sammanfattningsvis uttalar beredningen, att inga skäl föreligger att i det framtida skattesystemet beskatta kraft- och bränsleförbrukning annorlunda än annan konsumtion av nödvändighetsvaror. Institutet anser det - oberoende av det ovan förda resonemanget - vara inkonsekvent att ej likställa bensin med andra råvaror för kraft- och bränsleproduktion. Vidare kan m a n med fog hävda, att motorfordonstrafiken i våra dagar är en nödvändighet, som ej bör särbeskattas. Bensinskatten hör till de skatter, som för närvarande går till bestridande av det allmännas kostnader för vägväsendet. O m inkomsterna av fordons- och drivmedelsskatter

överstiger kostnaderna, bokföres överskotten som en särskild fond. Denna fondering visade den 1 juli 1964 ett överskott av nära 1,4 miljard kr. En ökning av bensinskatten med 4 öre per liter beräknas ge 150 miljoner kr år 1970. O m annat icke utsäges, skulle beloppet tillföras vägväsendet. Beredningen har lämnat denna omständighet å sido. Institutet vill endast konstatera, att vägväsendets kostnader för de närmaste åren torde kunna täckas med nuvarande uttag av fordons- och drivmedelsskatter samt fonderade medel och att alltså av denna anledning någon höjning av bensinskatten ej heller är befogad. Av ovanstående tabell framgår, att motordrivmedlen redan nu är synnerligen högt beskattade. De torde härvidlag - om sprit och tobak undantages - intaga en särställning. Eftersom beredningen föreslår, att mervärdeskatt skall uttagas på varupriset inkl. skatt drabbas motordrivmedlen kraftigare än de flesta andra varor av mervärdeskatten. Enligt Institutets mening talar även detta mot höjning av bensinskatten. Slutligen vill Institutet framhålla, att priset på motordrivmedlen icke i likhet med de flesta andra varor stigit kraftigt på grund av inflationen. Det vore därför i och för sig naturligt, om detta pris så småningom skulle stiga mer än priset på andra varor, varvid en ökad mervärdeskatt kommer att uttagas. Institutet anser det felaktigt, iatt en prisutveckling till konsumenternas fromma - en utveckling, som är resultatet av rationaliseringar och branschens inneboende konkurrenskraft t- skulle motverkas genom påförande av ytterligare skatt, som icke är logiskt motiverad.

Institutet kommer härefter att behandla vissa frågor angående mervärdeskattens tekniska utformning. 1. Rabatter,

återbäring,

bonus och

liknande

I anvisning till 16 § föreslås, att, o m rabatt, återbäring eller bonus avseende skattepliktigt tillhandahållande utgivits i efterhand, avdrag härför får göras från omsättningen endast i den m å n gottgörelsen utgått till andra än skattskyldiga (dvs. i regel till konsumenter). O m förslaget godtages, kommer det att medföra synnerligen svåra redovisningsproblem för företagen. Dessa måste varje gång rabatt lämnas undersöka, om mottagaren är

515 att anse som konsument eller icke. Om ett företag, såsom fallet är inom oljebranschen, säljer till ett stort antal såväl återförsäljare som konsumenter, föreligger risk för att osäkerhet uppstår vid bedömning av om viss kund skall hänföras till återförsäljare eller konsument. Detta kan ge upphov till betydande merarbete och kostnader för såväl företaget som skattemyndigheterna. Institutet vill understryka, att dessa redovisningsproblem kommer att förefinnas inte bara för oljeföretagen utan även för landets ca 5 000 bensinstationer. Institutet anser att man istället bör föreskriva, att varje skattskyldig i sin redovisning skall göra omsättnings- resp. skatteavdrag för lämnade resp. tillägg för erhållna rabatter. För periodvis lämnad återbäring och bonus kan krav på kreditnota eller annan verifikation uppställas. Noteringar på faktura över lämnad rabatt bör i dylika fall ej erfordras. För företag med databehandlingssystem bör det räcka med att kunden erhåller maskinellt utskrivna postgiroutbetalningskort och att det internt finnes datalistor med specifikationer över kundens namn och uttagna kvantiteter samt belopp. Beträffande efterskottsrabatt, bonus etc framhålles i förslaget, att några korrektioner ej är erforderliga vid transaktioner skattskyldiga emellan. Detta motiveras med att den sammanlagda skattebelastningen ej ändras (s. 455). Vidare förutsattes (s. 456) att kassarabatt och förmodligen även efterskottsrabatter skall beräknas på fakturabeloppet inkl. skatt. Om så är förhållandet, synes det synnerligen viktigt, att skattepliktigt omsättningsbelopp i senare period får reduceras med den andel av rabatten, som representerar varuvärdet. I annat fall uppstår vinstöverflyttning från rabattgivaren till köparen. 2. Mervärdeskatt vid import och export Institutet har ingen erinran att göra mot beredningens förslag att importbeskattningen begränsas till sådan import, som sker av annan än registrerad skattskyldig. 3. Mervärdeskatt på resor m. m. Beredningen förordar, att mervärdeskatten skall omfatta resor och transporter samt andra tjänster med avseende härpå. Härav följer bl. a. att mervärdeskatt på resor med olika kommunikationsmedel får avdragas från skatten på egen omsättning, om resan

utgjort omkostnad i den skattskyldiges verksamhet. Institutet får betona, att härvid vissa problem kan uppstå vid fastställande av mervärdeskatt exempelvis på flyg-, järnvägs-, buss- och båtbiljetter; i varje fall kan det bli svårt för den skattskyldige att visa storleken av sålunda erlagd skatt. Svårigheterna blir än större, därest kostnaderna för resan erlagts av anställd, som företagit resa i tjänsten. Institutet föreslår att det uttryckligen i anvisningarna fastslås, att i dessa fall bevis om erlagd skatt ej erfordras. I detta sammanhang vill Institutet även behandla det fall, att anställd med egen bil företager tjänsteresa mot milersättning eller liknande. I detta fall erlägger den anställde vid inköp av drivmedel etc. mervärdeskatt, som företaget ej synes kunna avdraga vid erläggande av mervärdeskatt å företagets omsättning. Detsamma gäller om den anställde ersattes med traktamentsersättning för havda utgifter för kost och logi. Institutet anser detta vara en inkonsekvens i förslaget, som bör tillrättaläggas, eventuellt genom schablonregel, utformad av riksskattenämnden. 4. Uttag i egen rörelse Enligt beredningens uttalande (s. 450) skall i den bokföringsmässigt beräknade omsättningen icke inräknas skatt på egen omsättning. För Institutet har uppgivits, att uttag i egen rörelse av vissa företag brukar inräknas i omsättningen och att det skulle föreligga svårigheter att avskilja den egna omsättningen och på densamma belöpande mervärdeskatt. Institutet föreslår, att företagen får valfrihet att inräkna eller ej inräkna egna uttag i omsättningen. 5. Avdrag för omsättningsskatt, belöpande å kost åt personal m. m. Enligt 18 § 2 mom a) får avdrag för ingående omsättningsskatt, ändock att skatten belastat inköp eller motsvarande för den skattskyldiges näringsverksamhet, ej göras, till den del den belöper å kost åt personal i annan verksamhet än serveringsrörelse, bostad eller logi för den skättskyldige eller för anställd, semesterhem m. fl. liknande anläggningar. Avdrag får ej heller ske för ingående skatt för kostnader för representation. Motiveringen för dessa bestämmelser förefinnes å sidan 442 f i betänkandet. Institutet får till en början framhålla, att bestämmelser av denna art är ägnade

516 att komplicera tillämpningen av omsättningsskatteförordningen. Eftersom det i snart sagt varje företag förekommer tillhandahållande av kost av något slag eller personalförmåner av något slag eller tjänstebostäder, kommer bestämmelserna att beröra ett mycket stort antal skattskyldiga. Dessa blir då nödsakade att i sin bokföring särskilja ingående skatt på kostnader för dessa ä n d a m å l . Även kontrollen måste bli omfattande och besvärlig att genomföra. Institutet ifrågasätter också den principiella motiveringen för bestämmelserna. M a n torde därvid böra särskilja de fall, där kost, logi och andra nu n ä m n d a förmåner tillhandahålles gratis eller till nedsatt pris och de fall, där de anställda får erlägga fullt pris. I första fallet uppkommer för den skattskyldige kostnader för personal i rörelsen, för vilken avdrag för ingående omsättningsskatt liksom för andra kostnader i rörelsen bör godkännas. För den anställde u p p k o m m e r därvid den särskilda förmånen, att han undgår omsättningsskatt på den tillhandahållna kosten etc. Detta kan tillrättaläggas genom att hans förmån vid inkomstbeskattningen upptages till ett belopp, som tar hänsyn till att omsättningsskatt ej erlagts. O m den skattskyldige uttager fullt pris för förnödenhet, tillhandahållen anställd, bör omsättningsskatt uttagas på vanligt sätt av den anställde. Med detta system bör avdrag för ingående skatt kunna godkännas även i dessa fall. V a d slutligen prestationer för representation beträffar, är det självfallet riktigt, att dessa åtminstone till viss del avser slutlig konsumtion. Å andra sidan måste beaktas, att representation är en godtagen kostnad i rörelsen och framförallt att m a n icke för bagateller bör störa metodiken i omsättningsskattens beräkning. Institutet hävdar alltså, att även avdrag för ingående skatt på representation bör tillåtas. 6.

övergångsbestämmelserna

V a d beträffar beredningens förslag till övergångsbestämmelser anknyter beredningen till de övergångsbestämmelser, som gällde vid införandet av och vid ändring i nuvar a n d e omsättningsskatt. Ett accepterande av

denna metodik kommer emellertid att medföra speciella problem till följd av att konstruktionen av de båda skatterna skiljer sig väsentligt. En grundläggande princip för mervärdeskatten är ju att erlagd mervärdeskatt på material och tjänster får avräknas från skatt, som skall redovisas. O m de föreslagna övergångsbestämmelserna genomföres, kommer de sålunda att innebära att skatt, som erlägges enligt de äldre reglerna inte blir avdragsgill. Det kan befaras, att detta förhållande kommer att påverka investeringstakten och kan få näringslivet att omdisponera sina investeringsplaner. Detta kommer givetvis att försvåra en j ä m n tillväxttakt och h ä m m a den ekonomiska utvecklingen fram till tidpunkten för mervärdeskattens införande och kan även inverka menligt på sysselsättningen. N ä r det vid mervärdeskattens införande blir fördelaktigt att investera, kommer samhället med största sannolikhet att få uppleva ett starkt inflationistiskt tryck. D å det synes vara av vital betydelse att söka motverka en sådan utveckling, bör övergångsreglerna utformas så att omsättningsskatt - som utgår enligt nuvarande bestämmelser och som visas öppet på fakturor etc. - erlagd efter mervärdeskattens ikraftträdande, i likhet med mervärdeskatten blir avdragsgill för registrerad skattskyldig vid redovisning av mervärdeskatt. O m de av beredningen föreslagna bestämmelserna genomföres, skulle det innebära att näringslivet under flera år får lov att laborera med dubbla redovisningar av omsättningsskatt, dels enligt tidigare bestämmelser och dels enligt de bestämmelser, som kommer att gälla för mervärdeskatten. Slutligen anser Institutet det vara av stor vikt, att övergångsbestämmelserna vid energiskattens upphörande blir utformade p å sådant sätt, att övergången kan ske smidigt och utan större ekonomiska konsekvenser för de skattskyldiga. Institutet hemställer att vad ovan anförts, måtte beaktas vid den fortsatta handläggningen. Stockholm den 3 november 1964. Rolf af

Klintberg Birger

Rothelius

517 Svenska pälsbranschens centralkommitté (yttrandet begränsat till förslaget om pälsvaruskattens avveckling) U n d e r hänvisning till att särskilda skäl för att bibehålla skatten inom det föreslagna nya skattesystemet icke föreligga, förordar beredningen, att pälsvaruskatten helt avvecklas den 1 januari 1966. Centralkommittén vill understryka branschens stora intresse av att så sker och tillåter sig även hänvisa till de ytterligare motiv för en avveckling, som tidigare framförts av centralkommittén, senast i yttrande till Herr Statsrådet den 10 januari 1961 rörande den då i anslutning till EFTA-konventionens bestämmelser föreslagna och sedermera genomförda ändringen av pälsvaruskatteförordningen. Som beredningen anför, belastar pälsvaruskatten - såväl den som uttages inom landet hos beredarna som importskatten inneliggande lager av lösa beredda skinn, s. k. tavlor och ämnen samt färdiga pälsvaror. Beredningen anser flera skäl tala för att lagren befrias från denna belastning. Bl. a. framhålles sålunda, att samtidigt med pälsvaruskattens försvinnande skulle den föreslagna mervärdeskatten införas, varigenom pälsvaror i lager vid försäljning skulle dubbelbeskattas. Vidare påpekas, att störningar i konkurrensen mellan importerade och inhemska varor böra undvikas. Även den låga omsättningshastigheten för vissa pälsvaror anser beredningen talar för en avlyftning. De anförda skälen äro enligt centralkommitténs mening fullt tillräckliga, för att motivera en avdyftning. Införandet av mervärdeskatten kommer att icke obetydligt höja priserna på pälsvaror, som redan äro skattebelastade. Avlyftes däremot pälsvaruskatten, torde ett jämviktsläge inträda, så att priserna kunna hållas oförändrade även under en övergångsperiod. Beredningens påpekande, att omsättningshastigheten är låg hos företagen inom pälsbranschen är riktigt. I genomsnitt för branschens olika led torde varorna omsättas ca en gång per år, något snabbare i grossistledet och långsammare i detaljistledet. D e t t a förklaras främst av att pälsvaror i detaljhandeln säljas under en enda förhållandevis kort säsong per år, ca fyra månader. D e lager, som finnas vid awecklingstillfället,

komma därför att länge vara tyngda av pälsvaruskatten, om denna icke avlyftes. Branschens struktur lägger inte några hinder i vägen för en skatteavlyftning, i varje fall inte om denna begränsas på sätt centralkommittén nedan föreslår. Pälsbranschen är nämligen på så vis enhetlig, att företagen inom fabrikant- och grossistleden tillverka eller sälja nästan uteslutande päls och att i detaljistledet pälsvarorna till den helt övervägande delen saluföras i specialaffärer eller i de stora kappaffärernas och varuhusens pälsavdelningar. När beredningen sålunda förordar att skattebelastningen häves, drar den emellertid inte konsekvenserna av sina egna skäl härför utan begränsar avlyftningen till lager av lösa beredda pälsskinn samt tavlor och ämnen. Motiven för en avlyftning gälla emellertid i lika hög grad lagren av färdiga pälsvaror. Centralkommittén kan inte finna någon anledning att inte utsträcka avlyftningen även till dessa. Den begränsning, som av praktiska skäl kanske bör göras, kan lämpligen knytas till pälsvaruskatteförordningens regler om den procentuella importskatten. Varor, som enligt 3 § i förordningen, punkt 2 a)->c), vid import skola belastas med 10, resp. 8 och 6 % skatt, böra enligt centralkommitténs mening medtagas. I n o m dessa grupper falla alla egentliga pälsvaror såsom pälskappor, jackor, schalar o. dyl. samt pälsmössor och baretter men av varor utanför det egentliga pälsområdet endast s. k. pälshandskar. Någon större omfattning har emellertid icke handeln med dessa handskar. Värdena, efter vilka skatten skall avlyftas, kunna beräknas på skilda sätt. De styckeskatter som gälla vid beskattning hos beredarna kunna - på sätt beredningen föreslår beträffande lager av lösa skinn, tavlor och ämnen - även utgöra grundval för beräkningen av skattebelastningen på lager av färdiga pälsvaror. För de senare kan fabrikantens utförsäljningspris resp. detaljistens inköpspris emellertid vara en lika så god värdemätare, i vilket fall importskatten får bli utgångspunkt för beräkningen av skattebelastningen.

518 Likaväl som Kungl. M a j : t enligt pälsvaruskatteförordningen äger att fastställa beskattningsvärdena för inom riket beredda skinn, synes Kungl. M a j : t kunna få de lagstiftande myndigheternas bemyndigande att fastställa såväl de värden, efter vilka avlyftning skall ske, som den metod, som därvid skall användas. Centralkommittén vill därför föreslå, att Kungl. M a j : t utverkar bemyndigande härtill, att Kontrollstyrelsen, som av beredningen föreslås skola handlägga avvecklingen, får utarbeta förslag i frågan och att centralkommittén därvid får tillfälle att medverka. Sammanfattningsvis vill centralkommittén sålunda tillstyrka beredningens förslag, att

pälsvaruskatten avvecklas från den 1 januari 1966, men förordar, att den föreslagna avlyftningen av skattebelastningen från inneliggande lager får omfatta alla lager av egentliga pälsvaror med den begränsning som ovan nämnts. Vidare föreslår centralkommittén, att den metod, som skall tilllämpas vid avlyftningen, och det värde, som därvid skall gälla, får fastställas av Kungl. M a j : t på förslag av Kontrollstyrelsen och efter samråd med centralkommittén. Stockholm den 2 november 1964. David

Johansson Å.

Burendahl

Svenska resebyråföreningen Då i kapitel 28 utformningen av mervärde:skatten för tjänstebeskattning förutser bl. a. i. förändringar med avseende på skatteplikt :t för persontransporttjänster och förmedling g av sådana tjänster, tillåter sig föreningen n härmed framföra några synpunkter beträfffande resebyråernas inbegripande under :r beskattningen. I § 11 av den föreslagna förordningen n utsäges att tjänsteprestation, som avser förrmedling av rese- och transporttjänster är ir skattepliktig. Förmedlaren är i detta fall 11 resebyrån, som i och med denna lagtext :t skulle få en i jämförelse med nu gällandee bestämmelser annan ställning, eftersom den n enligt anvisning till § 11 i förordningen omn Allmän Varuskatt icke är skattepliktig. Till den föreslagna nya förordningen om n Allmän Omsättningsskatt är emellertid fo)gad en anvisning till § 12 som säger, att vidd försäljning genom förmedling av agent ärr huvudmannen att anse såsom försäljare. Re-:sebyrån är i förhållande till sina huvudmänn agent. Färdbiljetter, hotelluppehåll etc. säljes till allmänheten enligt av huvudmän-" nen fastställda taxor och ersättningen till11

agenten utgår i form av provision och resebyrån skulle således för denna sin tjänsteprestation icke vara skattepliktig, O m detta är den föreslagna lagtextens reella innebörd, synes det vara nödvändigt med ett förtydligande. Svenska Resebyråföreningen anser att detta lämpligast kunde ske genom att de auktoriserade resebyråerna, agenterna och sällskapsresearrangörerna undantages från skatteplikt, såsom det utsäges i anvisningarna till nu gällande varuskatteförordning. Föreningen är medveten om att här berörda frågor kan behöva bli föremål för ytterligare prövning och förutsätter att eventuellt kommande utredningar sker med hänsynstagande till näringens behov och möjligheter. Det är också föreningens förhoppning att den därvid ges tillfälle att i yttrande få inkomma med mera ingående kommentarer beträffande denna speciella del av den föreslagna förordningen. Stockholm den 29 oktober" 1964. Sture

Kelmeling B.

Loman

Svenska sparbanksföreningen Skatteberedningens förslag innebär en väsentlig omstöpning av vårt skattesystem. På olika punkter aktualiserar förslagen en rad frågor av betydelse för sparbankernas verksamhet. I första hand är det uppenbart att för-

slagen har omfattande allmänekonomiska aspekter och att deras genomförande på olika sätt återverkar på den ekonomiska politikens förutsättningar och på det ekonomiska framåtskridandets villkor. U r sparbankernas syn-

519 punkt är konsekvenserna för kapitalbildningen i samhället av särskilt intresse. D e t ter sig även naturligt att i samband med en skattereform diskutera de olika förhållanden som kan motivera att m a n genom åtgärder inom skattelagstiftningen söker åstadkomma ett ökat stöd åt sparandet. M e n förslagen återverkar också på sparbankernas ekonomiska förhållanden. Omfördelningen av skatter och avgifter mellan olika subjekt kommer att åsamka sparbankerna kostnadsökningar och förslagens realiserande kommer att i vissa avseenden påverka konkurrensförutsättningarna ogynnsamt för sparbankerna. Sparbanksföreningen kommer att i det följande först anföra sina synpunkter på de allmänekonomiska aspekterna och på frågan om behovet av och formerna för sparstimulerande åtgärder inom skattelagstiftningens ram. Därefter behandlar föreningen de företagsekonomiska konsekvenserna för sparbankerna. Beskattning och sparande Bland de olika kraven på ett väl fungerande skattesystem upptar beredningen att det skall främja produktivitetstillväxt och ekonomiskt framåtskridande. Beredningen konstaterar att sparandet och kapitalbildningen är betydelsefulla faktorer härvidlag och att åtgärder ägnade att stimulera sådana effekter givetvis är förtjänta av överväganden. Sparbanksföreningen vill för sin del understryka dessa synpunkter. Som beredningen anför i annat sammanhang har beskattningen generellt sett en tvåfaldig effekt på sparandet. Både sparviljan och sparförmågan påverkas i princip negativt av beskattningen. Eftersom olika beskattningsformer inte återverkar på samma sätt på sparandet kan beskattningens negativa effekt i detta avseende begränsas genom en lämplig avvägning mellan skatteformerna. Utformningen av progressionen i den direkta beskattningen blir också av betydelse i sammanhanget. D e n negativa effekten kan vidare direkt motverkas genom att bestämmelser i sparstimulerande syfte infogas i skattesystemet. Exempel på åtgärder av det senare slaget är avdraget för inkomst av kapital enligt 39 § kommunalskattelagen. Avvägningen direkt-indirekt beskattning Vad först gäller frågan om att genom valet av beskattningsformer begränsa den negativa

effekten på sparandet tilldrar sig avvägningen mellan direkt och indirekt skatt särskilt intresse. I detta hänseende vill föreningen hänvisa till sitt yttrande över betänkandet »Den statliga indirekta beskattningen» av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Föreningen diskuterade där återverkningarna på sparandet vid en ökning av skattetrycket genom en konsumtionsskatt i förhållande till effekterna av en höjd direkt beskattning. Enligt föreningens mening talade starka skäl för att ett ökat skattetryck genom en konsumtionsskatt inte skulle ha samma negativa effekt som en höjning av den direkta beskattningen. H ä r o m anförde föreningen bl. a. följande. I många fall torde emellertid individen se sparandet icke endast som en tidsmässig förskjutning av konsumtionen. Sparandet framstår nämligen ofta mer som ett självständigt alternativ till konsumtion. Sparandet har s. a. s. ett egenvärde, som kan vägas mot värdet av att i stället konsumera motsvarande belopp. Som exempel på sparande av sådan natur kan nämnas uppbyggande av en trygghetsreserv mot oförutsedda utgifter och som en garanti för handlingsfrihet i ekonomiska frågor. Erfarenheten visar, att det subjektiva behovet av en sådan reserv snarast tenderar att öka med stigande levnadsstandard. Här framstår en indirekt beskattning å priori som mer sparvänlig än en beskattning av inkomster. Vid en skattehöjning blir den enskildes behållna inkomst oförändrad medan priserna på konsumtionsvaror och tjänster stiger. På de punkter, där konsumtionsefterfrågan inte är helt oelastisk, alltså där den inte berör nödvändiga ting, kommer verkan av skattehöjningen sannolikt icke att i första hand gå ut över sparandet utan närmast taga sig uttryck i en minskad konsumtion. Enligt Sparbanksföreningens mening måste man också fästa stort avseende vid det personliga sparandet, som siktar till förvärv av kapitalvaror. Som exempel kan nämnas det bostadssparande, som tagits upp av sparbankerna och som vinner allt större spridning. Här skulle en konsumtionsbeskattning, som alltså icke drabbar investeringar, bidraga till att inrikta människornas intresse på att spara till kapitalvaror. Mot bakgrunden av det anförda uttalade Sparbanksföreningen att vad beträffar beskattningens återverkningar på sparandet och sparviljan visst företräde borde ges de indirekta skatterna framför de direkta vid en avvägning av beskattningens utformning. Skatteberedningens ställningstagande i valet mellan skatteformer bygger på synpunkter likartade med dem som föreningen fram-

520 förde 1957. Beredningen uttalar således att det kan ligga ett värde från psykologiska synpunkter i ett system som minskar den omedelbara belastningen på inkomsten och på varje inkomstökning. Enär en konsumtionsskatt erlägges endast i förening med att inköp sker blir det, framhåller beredningen, också möjligt för medborgarna att i någon omfattning själva bestämma hur mycket de vill erlägga i skatt eller spara. Progressionen i inkomstbeskattningen Omfördelningen inom skattesystemet enligt beredningens förslag leder till en viss begränsning av progressionen inom den direkta beskattningen jämfört med nuläget. Reduktionen är emellertid måttlig och framträder främst för gifta med inkomster uppgående till två till tre gånger medelinkomsten. För ogifta liksom för gifta med lägre inkomster än de n ä m n d a blir det snarast en ökning av progressionen. Beredningens förslag innebär emellertid att den hittills ökande progressionen i inkomstbeskattningen i stället för att stegras ytterligare till 1970 kommer att bromsas upp. En tillämpning av beredningens förslag 1970 kommer alltså att medföra en mindre progressiv skatt för den enskilde än vad fallet blir om nuvarande regler för inkomstbeskattningen alltjämt då skulle gälla. Det är uppenbart att en sådan uppbromsning av progressionen i inkomstbeskattningen är av värde när det gäller att begränsa beskattningens negativa effekter på sparandet. U r de synpunkter Sparbanksföreningen har att företräda vill föreningen därför tillstyrka beredningens förslag till omläggning av inkomstskatten i vad det syftar till att begränsa progressionen i skatteuttaget. Behovet av sparstimulans Enligt föreningens mening är det emellertid inte tillräckligt med den stimulans åt sparandet som kan ligga i övergången till ett ökat inslag av konsumtionsbeskattning och återhållandet av progressionsökningen i den direkta skatten. Det kan förväntas att den omskiftning av skatteströmmarna som skulle bli följden av ett förverkligande av beredningens förslag kommer att innebära avsevärda påfrestningar av inflatorisk natur för samhällsekonomin i samband m e d omläggningen. Genom sänkningen av skatteuttaget och i

ännu högre grad genom bortfallet av de anställdas socialförsäkringsavgifter kommer de enskilda skattebetalarna att uppleva att deras disponibla inkomster stiger avsevärt. Samtidigt höjs den allmänna omsättningsskatten betydligt i förening med att vissa punktskatter avvecklas. Det behov av prisjusteringar som kan föranledas härav komm e r sannolikt att skifta betydligt inom olika delar av näringslivet. Det är inte ens säkert att behovet för alla pekar åt samma håll. Slutligen kommer den kraftigt höjda arbetsgivaravgiften första året att innebära en kostnadsökning för företagen till den del den inte kan övervältras på arbetstagarna. Sammanfattningsvis kan m a n konstatera, att m a n i skarven mellan skattesystemen har att räkna med en tendens till höjd efterfrågan från de enskilda, omfattande prisjusteringar huvudsakligen i höjande riktning, och besvärliga förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna om övervältringen av arbetsgivaravgifterna. Det är uppenbart att dessa förhållanden kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken. Enligt Sparbanksföreningens mening är det nödvändigt atr den ekonomiska upplysningsverksamhet om reformens innebörd som kan påkallas i samband med genomförandet kompletteras med åtgärder som ger en stimulans till ökat sparande utöver den som skattelagstiftningen nu innehåller eller som kan bli en indirekt följd av beredningens förslag. M e n även i ett annat hänseende medför beredningens egna förslag att behovet av sparstimulerande åtgärder ökar. Arbetsgivaravgiften innebär en ökad belastning för företagen som 1970 utgör ca 2,8 miljarder kr motsvarande ca 4 procent av lönesumman. Beredningen har som nämnts förutsatt att denna avgift av företagen helt skall övervältras på löntagarna. Möjligheterna att fullständigt åstadkomma en sådan övervältring framstår emellertid som ovissa, något som även beredningen redovisar. Avgiften föreslås införd under en 5-årsperiod med början 1966. Detta år skall emellertid avgiftsuttaget ökas väsentligt mer än under vart och ett av de följande fyra åren. ökningen i avgiftsuttag utgör enligt förslaget drygt en miljard kr 1966, men blott omkring 400 milj. kr vart och ett av åren 1967-1970. O m utsikterna att på lång sikt fullständigt övervältra arbetsgivaravgiften på löntagarna framstår som ovissa, talar å andra sidan starka skäl för att - vilket beredningen också konstaterar - avgiften under övergångsperio-

521 den till större eller mindre del kan k o m m a att stanna på företagen. Beredningen framhåller att detta kan sägas innebära att avkastningen på det i företagen investerade kapitalet genom arbetsgivaravgifterna blir lägre än den annars skulle ha blivit. Beredningen understryker emellertid att om målsättningen för den ekonomiska tillväxten skall vara oförändrad, får den lägre avkastningen inte medföra att företagens investeringar också blir lägre. De minskade självfinansieringsmöjligheterna måste kompenseras bl. a. genom en ökad lånefinansiering, vilket i sin tur förutsätter ett ökat sparande bl. a. inom hushållssektorn. De förhållanden föreningen nu har berört har sin grund i beredningens egna förslag. Men det finns också faktorer utanför förslagen, som enligt föreningens mening h a d e motiverat att beredningen hade tagit u p p frågan om möjligheterna att genom åtgärder inom beskattningens ram stimulera det personliga sparandet och därmed öka kapitalbildningen. Sparbanksföreningen skall h ä r peka på några sådana faktorer. Det personliga sparandet har en betydande uppgift i ett samhälle av vår typ. Både en fortsatt hög kapitalbildning och ett bevarande av den samhällsekonomiska balansen underlättas av att det personliga sparandet hålls på en hög nivå. Eftersom de enskildas inkomster utgör en så stor del av inkomsterna i samhället, blir även små förändringar av sparkvoten betydelsefulla för kapitalbildningen. Ett stort personligt sparande är emellertid också ett uttryck för att den enskilde förstår att planera sin konsumtion på ett sätt som är ändamålsenligt både ur privatekonomisk och samhällsekonomisk synpunkt. En sådan förståelse hos den enskilde underlättar statsmakternas möjligheter att bedriva en politik inriktad på samhällsekonomisk balans. De speciella problem som kommer att möta i den svenska ekonomin accentuerar ytterligare angelägenheter att främja det personliga sparandet. Den minskning av arbetskraftstillskottet som kan förutses för de närmaste 10-15 åren måste kompenseras av en ökad takt i kapitalbildningen om framstegstakten i vår ekonomi skall kunna u p p rätthållas. Det kan samtidigt förutses att företagen i mindre utsträckning än tidigare kan lita till självfinansiering av sin investeringsverksamhet. Även om det nu fastställda avgiftsuttaget för tilläggspensioneringen innebär en betydande successiv ökning av det

offentliga sparandet undanröjs inte d ä r m e d behovet av ett ytterligare ökat personligt sparande. Mot denna bakgrund framstår det enligt Sparbanksföreningens mening som en brist att beredningen inte mera ingående diskuterat möjligheterna att genom åtgärder inom beskattningens ram öka det personliga sparandet och att några förslag i detta hänseende inte framlagts av beredningen. V a d som har anförts i det föregående ådagalägger enligt föreningens mening att det finns ett behov av ytterligare sparstimulerande åtgärder både i det korta och i det långa perspektivet. Ett realiserande av beredningens förslag bör enligt föreningens mening kombineras med åtgärder i sparstimulerande syfte, som insattes samtidigt med att reformen genomföres. Men behovet av sparstimulerande åtgärder föreligger som nämnts oberoende av i vilken utsträckning beredningens förslag förverkligas. De synpunkter på angelägenheten av ett ökat personligt sparande, som föreningen anfört i det föregående, talar enligt föreningens uppfattning bestämt för att ytterligare åtgärder i syfte att stödja det personliga sparandet bör k o m m a till stånd snarast. Enligt Sparbanksföreningens mening är det särskilt angeläget att stödet åt det monetära sparandet utbygges. Denna form av sparande är i realiteten den som mest kan k o m m a att utnyttjas av den stora allmänheten. R e d a n av denna anledning är en särskilt på detta sparande inriktad stimulans speciellt motiverad. Därtill kommer att penningvärdeförsämringen innebär en fortgående minskning av monetärt sparkapital. D e t t a talar ytterligare för speciella åtgärder för det monetära sparandet. Behovet av åtgärder syftande till att stödja penningsparandet bör också ses i samband med värdesäkringskommitténs förslag. Kommittén har - i likhet med Sparbanksföreningen i dess yttrande häröver — konstaterat behovet ur rättvisesynpunkt av åtgärder som kompenserar småspararna för deras begränsade möjligheter att placera i realkapital men funnit genomförandet av regelrätta sådana åtgärder i form av indexlån förenade med stora praktiska problem. Enligt Sparbanksföreningens mening kan en del av den av värdesäkringskommittén åsyftade effekten åstadkommas genom införandet av ett uteslutande för monetärt sparande avsett avdrag vid inkomstbeskattningen. I sammanhanget vill Sparbanksföreningen

522 framhålla att både den norska och den finska skattelagstiftningen innehåller regler av sparstimulerande innebörd uteslutande tillämpliga på bankinsättningar. Enligt den finska lagstiftningen är fysiska personers bankinsättningar, vare sig dessa sker på nominellt bundna konton eller på indexkonton, fritagna från inkomst- och förmögenhetsbeskattning. En speciellt på det monetära sparandet inriktad stimulans har också förordats av professor Welinder i hans reservation till beredningens förslag.

flertalet remissinstanser. Även departementschefen fann ståndpunkten välgrundad och han underströk särskilt att några åtgärder inte borde ifrågakomma medan skatteberedningens arbete pågick. Beredningen har nu avslutat sitt arbete i de delar som kan vara betydelsefulla för ställningstagandet till en sparstimulans genom uppskjuten beskattning. Enligt Sparbanksföreningens mening föreligger därmed det material som behövs för att utveckla Sparutredningens tankegångar till ett konkret förslag till sparstimulans i dessa former.

Formen för sparstimulansen Vad gäller formen för sparstimulansen ligger det nära till hands att höja det nuvarande avdraget för inkomst av kapital. Beloppet fastställdes 1961. Redan med hänsyn till den därefter skedda penningvärdeförsämringen finns det skäl att justera avdragsbeloppet. Men även därutöver föreligger sådana skäl. För gifta motsvarar avdraget i dag ett kapital på ca 15 000 kronor. För ogifta är beloppet ca 7 500: - . Bl. a. den analys av förmögenhetsställning och inkomstförhållanden som värdesäkringskommittén gjort på grundval av material från 1958 års sparundersökning får anses visa, att det utöver vad som kan motiveras av prisförändringarna finns ett behov att höja dessa belopp för att tillgodose en stor grupp sparare, som traditionellt gör sina placeringar i form av bankinsättningar. Andra åtgärder kan tänkas som en komplettering till en höjning av kapitalinkomstavdraget. Utredningen om sparstimulerande åtgärder diskuterade ingående olika former för sådana åtgärder i sitt betänkande ( S O U 1961: 2 ) . Bland de åtgärder som tilldrog sig utredningens intresse var sådana som byggde på uppskov i beskattningen. Enligt utredningens mening skulle ett sådant förfarande sannolikt komma att leda till en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Utredningen konstaterade emellertid att införandet av dylika bestämmelser även var en fråga om inkomstutjämning, och att ett förslag om sådana åtgärder därför i olika hänseenden berörde då pågående skatteutredningar. Utredningen förordade mot denna bakgrund att frågan om premiering av sparande genom uppskjuten beskattning togs u p p till ytterligare övervägande i samband med övriga skattefrågor. Detta var en ståndpunkt som gillades av

Familjebeskattningen och arbetskraftsutbudet Det finns anledning att se på utformningen av familjebeskattningen mot bakgrund av de prognoser för arbetskraftstillgång och kapitalbehov som nu föreligger för den kommande 10-årsperioden. Behovet av att tillvarata och effektivt utnyttja den utbildade arbetskraften gör det angeläget, att familjebeskattningen utformas så att den inte verkar h ä m m a n d e på kvinnornas benägenhet att ställa sin arbetskraft till förfogande. Ur dessa synpunkter måste det vara av betydelse att möjligheten till särbeskattning öppnas. V a d beredningen anför om att endast en eller några få promille av samtliga äktenskap enligt dess förslag skulle drabbas av en negativ sambeskattningseffekt bör bedömas mot bakgrunden av att kvinnorna i dessa äktenskap i särskilt stor utsträckning kan förmodas ha utbildning för sådana yrken där bristen på arbetskraft i dag är stor, främst läraroch vårdyrken. Ett undanröjande av den negativa sambeskattningseffekten för dessa äktenskaps del skulle således kunna leda till att en icke oväsentlig del av efterfrågan i bristyrkena skulle kunna täckas. Beredningens skäl för att avstyrka införande av fakultativ särbeskattning är huvudsakligen att detta skulle komplicera skattesystemet. Enligt föreningens mening är denna synpunkt inte tillräckligt vägande för att motivera att m a n skulle avstå från en reform, som måste bedömas som angelägen och som skulle kunna bli av betydelse för att lätta bristsituationen inom yrken av vital samhällelig betydelse. Förmögenhetsbeskattningen Beredningens förslag innebär en lindring av förmögenhetsbeskattningen. Förslaget är emellertid endast ett provisorium i avvaktan

523 på en senare mera fullständig översyn inom ramen för beredningens arbete. De nu förordade ändringarna innebär bara en justering med hänsyn till inträffade och fram till 1970 förväntade penningvärdeförändringar. Genom att förslaget föreslås genomfört fr. o. m. 1966 inträder detta år en viss förbättring i förhållande till läget 1957, då bottenbeloppet senast fastställdes. Vid en fortsatt penningvärdeförsämring är vinsten av förmögenhetsskattens sänkning helt neutraliserad fram till 1970. Sparbanksföreningen kan för sin del godta beredningens förslag såsom ett provisorium men vill understryka angelägenheten av att den egentliga översynen av förmögenhetsbeskattningen genomföres snabbt. Särskilt för småföretagarna inom jordbruk, handel och industri framstår den nuvarande progressiva beskattningen av deras i produktionsmedel nedlagda förmögenhet som betungande. I sammanhanget vill föreningen erinra om nödvändigheten, att med hänsyn till glappet mellan de höjda fastighetsvärdenas beaktande i beskattningen och förmögenhetsskattens sänkning, vidta åtgärder till undanröjande av en kraftigt skärpt skattebelastning för fastighetsägarna under ett år. Arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten Utformningen av arbetsgivaravgiften föranleder ingen erinran från Sparbanksföreningens sida. Beträffande mervärdeskatten vill föreningen peka på att dess utformning i vad gäller byggnadsområdet kommer att medverka till en hyressplittring mellan det existerande och det tillkommande beståndet av lägenheter. Detta framstår som en olycklig konsekvens av förslaget som ytterligare kan bidra till att försvåra en avveckling av hyresregleringen. Förslagens inverkan på priser och kostnader En viktig fråga ur företagsamhetens synpunkt gäller arbetsgivaravgifternas och den höjda omsättningsskattens inverkan på priser och kostnader. De resonemang beredningen för på denna punkt avser ett genomsnitt av näringslivet. Det är emellertid uppenbart att företag, vars produkter träffas av någon av nu utgående punktskatter eller vars produktion är förenad med stor energiåtgång, kommer i ett avsevärt gynnsammare läge än ett företag, för vilket någon av dessa förutsättningar inte föreligger. För ett företag av

den förra typen torde skatteomläggningen kunna innebära att skattebelastningen på dess produkter minskas. Verkningarna av skatteomläggningen kan således förväntas bli mycket olika för skilda företag. I många fall lär företagen få svårigheter att anpassa priser och kostnader efter den nya situationen. Sådana övergångsproblem torde inte kunna undvikas, men det är viktigt att man från samhällets och allmänhetens sida gör klart för sig de svårigheter för företagsamheten, som sålunda kan uppkomma. Härvid är att märka att övergångsproblemen kommer att förstärkas genom det språngvisa införandet av arbetsgivaravgifterna. Förslagens inverkan på sparbankernas kostnader D e n av beredningen föreslagna arbetsgivaravgiften kommer att innebära en väsentlig merkostnad för sparbankerna, som visserligen på längre sikt kan förväntas bli övervältrad på de anställda. Det belopp, som i form av ökad arbetsgivaravgift skulle belasta sparbankerna 1966, utgör ca 1,8 milj. kr (detta och följande belopp i 1963 års penningvärde). Stegringen under vart och ett av de följande fyra åren utgör drygt 0,5 milj. kr. Totalt skulle arbetsgivaravgiften för sparbankernas del år 1970 innebära en ökad belastning med ca 4 milj. kr årligen. Av 1963 års lönesumma utgör detta 4 - 5 procent och i förhållande till vinsten samma år utgör beloppet ca 7 procent. En följd av förslagets genomförande blir en försämring av sparbankernas räntabilitet till den del avgifterna inte kan övervältras på de anställda. Det språngvisa införandet av arbetsgivaravgiften 1966 kan härvid väntas försvåra övervältringsmöjligheterna. ö k ningen av arbetsgivaravgiften detta år kan uppskattas till ca 2 procent av sparbankernas lönesumma. O m hela detta belopp skulle stanna på sparbankerna skulle det medföra en resultatförsämring med ca 3 procent. Den föreslagna mervärdeskatten kommer ytterligare att öka sparbankernas kostnader. Approximativt kan mervärdeskattens införande väntas belasta sparbankerna m e d ett belopp om ca 3 milj. kr utöver vad som nu faller på den allmänna varuskatten. Detta utgör ca 5 procent av sparbankernas vinst. Resultatförsämringen 1966 till följd av ararbetsgivaravgiften och mervärdeskatten skulle alltså uppgå till ca 5 milj. kr i 1963

524 års priser, d. v. s. ca 8 procent av 1963 års vinst. 1970 skulle resultatförsämringen ha stigit till ca 7 milj. kr, d. v. s. ca 12 procent av vinsten. En sådan resultatförsämring inger starka betänkligheter. Sparbankernas räntabilitet har under en följd av år påverkats ogynnsamt bl. a. av de till följd av lönestegringarna ökade förvaltningskostnaderna. Den ytterligare resultatförsämring, som skulle inträda till följd av arbetsgivaravgiftens och mervärdeskattens införande, skulle i hög grad påverka sparbankernas möjligheter att bygga upp sina fonder och därmed att skapa underlaget för den expansion av verksamheten, som erfordras redan för att sparbankerna skall kunna bevara sin ställning på den växande marknaden. Ett genomförande av beredningens förslag i dessa avseenden framkallar uppenbarligen ett behov för sparbankerna att se över sin räntemarginal. Mervärdeskatten och sparbankernas konkurrensbetingelser V a d därefter gäller mervärdeskattens utformning har denna i vissa hänseenden blivit sådan att den motverkar en rationell organisation för sparbankernas del. Detta kan exemplifieras i vad gäller datatjänster. Beredningen föreslår att denna typ av tjänster skall omfattas av mervärdeskatten. Databehandlingsverksamheten har inom svenskt sparbanksväsende centraliserats till ett. särskilt, för samtliga sparbanker gemensamt aktiebolag Sparbankernas Datacentraler AB (Spadab). N ä r sparbankerna valt att skapa ett för dem gemensamt organ för denna typ av verksamhet, framstår detta som en naturlig och företagsekonomiskt motiverad konsekvens av det svenska sparbanksväsendets uppbyggnad. Ett samgående mellan sparbankerna möjliggör i en rad fall en bättre lösning av organisatoriska problem än om sparbankerna hade att var för sig, med anlitande endast av sina egna resurser, finna lösningarna på sådana problem. Storleken av de kapitalinvesteringar, som numera är förenade med ett rationellt bedrivande av bankverksamheten och som kan förutses vara i växande, innebär för övrigt att ett samgående mellan sparbankerna många gånger utgör deras enda möjlighet att anpassa sin verksamhet efter moderna tekniska och ekonomiska förutsättningar. Från sparbankernas synpunkt framstår det därför som mycket

angeläget, att förutsättningarna för deras samarbete inte försämras till följd av skatteberedningens förslag. Ett realiserande av skatteberedningens förslag skulle emellertid leda till en sådan försämring för sparbankernas del både i förhållande till nuläget och till vad som gäller för konkurrerande kreditinstitut. I den mån Spadabs försäljning till sparbankerna av datatjänster betraktas som en yrkesmässig försäljning, kommer det i Spadab framkomna mervärdet att tas till beskattning och därm e d belasta det pris sparbankerna har att erlägga. För en tillräckligt stor bankenhet blir det därmed lönsamt att skapa egna dataavdelningar inom banken. På detta sätt undgås mervärdeskatt på dessa tjänster. En sådan lösning är utesluten för den helt övervägande delen av sparbanker medan den är möjlig för affärsbankerna och postbanken. Sparbankerna kommer härigenom att drabbas av en merkostnad, som återverkar på deras konkurrensförutsättningar. Storleken av denna merkostnad bör inte underskattas. Det kan förutses att det inledda samarbetet på maskinområdet kommer att svälla ut på sådant sätt att det mervärde som framkommer blir betydande. Databehandlingsverksamheten är ett av flera exempel på arbetsuppgifter, för vilkas lösning ett samgående mellan sparbankerna framstått som rationellt. Bland andra sådana verksamheter kan nämnas upphandling av inventarier och maskiner för sparbankernas behov samt ett arkitektkontor för den kontinuerliga om- och nybyggnadsverksamheten avseende sparbankernas till 1 700 kontor uppgående kontorsnät. Även inom andra områden förekommer ett liknande av tekniska skäl betingat samarbete mellan sparbankerna och det kan antas, att utvecklingen kommer att ytterligare accentuera behovet av ett sådant organiserat samarbete. Det framstår då som praktiskt och principiellt otillfredsställande att möjligheten att välja en rationell organisation av verksamheten skall försvåras av skattelagstiftningen. Ett sätt att undgå en sådan konsekvens av beredningens förslag är, att i anslutning till bestämmelsen i 32 § tredje stycket sparbankslagen föreskriva att skattskyldighet icke skall åvila ekonomisk förening och aktiebolag som avses i n ä m n d a lagrum. Detta ligger särskilt nära till hands mot bakgrund bl. a. av departementschefens karakteristik av Spad a b i proposition nr 186 år 1963, vilken behandlade sparbankernas möjligheter att inne-

525 ha aktier i eller lämna tillskott till bolaget. Departementschefen konstaterade härvid att »ett tillskott till det i rationaliseringssyfte såsom centralorganisation tillskapade datamaskinbolaget är i sak jämförbart med investering i kontorsmateriel». Spadabs liksom övriga sparbankernas centralorganisationers särart i förhållande till i egentlig mening kommersiellt verksamma företag framträder klart däri, att de uteslutande betjänar sparbankerna och utgör alternativ till en till de enskilda sparbankerna förlagd verksamhet. En undantagsbestämmelse för dessa företag framstår därför som motiverad. Sparbanksföreningen hemställer således att i förordningen om allmän omsättningsskatt intas en bestämmelse, varigenom sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen undantages från skattskyldighet enligt förordningen. Sammanfattning Sammanfattningsvis vill Sparbanksföreningen konstatera, att den i huvudsak kan godta Skatteberedningens förslag till nytt skattesystem. I följande avseenden vill föreningen emellertid uttala en särskild mening eller förorda ändringar och kompletteringar. Enligt föreningens mening påkallar såväl de förväntade samhällsekonomiska verkningarna av förslagen som önskemålen att kompensera småspararna för penningvärdeförsämringen och att förbättra kapitalbildningens villkor att m a n - utöver den sparstimulans som kan anses ligga i beredningens förslag - vidtar åtgärder inom beskattningens ram speciellt syftande till att stimulera sparandet. Dessa åtgärder bör särskilt inriktas på det monetära sparandet. I första hand ifrågakommer en höjning av avdraget för inkomst av kapital enligt 39 § kommunal-

skattelagen. Men därutöver bör det av utredningen om sparstimulerande åtgärder förordade förfarandet med sparpremiering m e delst uppskjuten beskattning kunna förverkligas, sedan de av utredningen åberopade skatteutredningarna nu föreligger. Åtgärder som kan motverka det krympande arbetskraftsutbudet är önskvärda. Sparbanksföreningen anser en reform av familjebeskattningen motiverad i detta syfte, omfattande i vart fall möjlighet till fakultativ särbeskattning. Det är angeläget att översynen av förmögenhetsbeskattningen snarast kommer till stånd med sikte särskilt på att lösa småföretagarnas skatteproblem. Övergångsåtgärder bör vidtagas för fastighetsägarnas del för att begränsa effekterna av de höjda taxeringsvärdena. För sparbankernas del kommer arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten att innebära en avsevärd kostnadshöjning, som kommer att återverka ogynnsamt på sparbankernas fondbildning och därmed på deras m ö j lighet att i ökad omfattning mottaga sparmedel. En översyn av sparbankernas räntemarginal kommer att påkallas. Mervärdeskattens utformning innebär att verksamhet bedriven gemensamt för sparbankerna i speciellt tillskapade organisationsformer kommer att beskattas hårdare än om den skedde inom sparbanken. Sparbankerna skulle härigenom få sina konkurrensvillkor försämrade i förhållande till andra kreditinstitut. Till undvikande härav bör i förordningen om allmän omsättningsskatt intagas en bestämmelse, varigenom sådana ekonomiska föreningar och aktiebolag som avses i 32 § tredje stycket sparbankslagen, undantages från skattskyldighet enligt förordningen. Stockholm den 20 november 1964. Sven G.

Svenson Göran

Waldau

Svenska stadsförbundet Skatteberedningen har vid sin omprövning av gällande skatte- och avgiftssystem enligt direktiven haft att uppmärksamma även kommunernas inkomst- och utdebiteringsbehov. Även om beredningen icke speciellt be-

handlat den kommunala beskattningen, får dess förslag i flera avseenden konsekvenser för den kommunala inkomstskatten och de kommunala finanserna. Storleken av de föreslagna lättnaderna i den direkta beskatt-

526 ningen blir ju till stor del beroende av förslagens inverkan på den kommunala utdebiteringen. Styrelsen begränsar sitt yttrande till de förslag som har direkt betydelse för den kommunala ekonomin och tager icke ställning till förslagen ifråga om den statliga inkomstskattens och förmögenhetsskattens utformning eller till avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning.

Socialförsäkringens finansiering Den föreslagna omläggningen av finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner från egenavgifter till en ny arbetsgivaravgift för de anställdas del och för andra inkomsttagare till en ny egenavgift - grundförsäkringsavgift - innebär för kommunerna såsom arbetsgivare en kostnadsökning, vars storlek blir beroende av i vilken omfattning arbetsgivaravgiften kan övervältras på de anställda. Den nya arbetsgivaravgiften kan vid helt genomförd omläggning år 1970 beräknas uppgå till cirka 4 % av lönesumman. O m läggningen har dessutom beräknats medföra en reducering av kommunernas skatteunderlag med omkring 9 milj. skattekronor till följd av att de ökade avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Förslaget till omläggning av finansieringssystemet föranleder ingen erinran från styrelsens sida. Anknytningen i tekniskt hänseende till tilläggspensioneringens finansieringssystem medför ur administrativa synpunkter stora fördelar genom att bättre överensstämmelse än för närvarande ernås mellan å ena sidan avgifterna för tilläggspensioneringen och å andra sidan pensionsgrundande inkomst för de försäkrade. Vidare löses det s. k. basbeloppsproblemet. Den mycket arbetskrävande tidsredovisning, som arbetsgivarna för närvarande måste verkställa i samband med upprättandet av arbetsgivaruppgift för att basbeloppsavdragen vid tilläggspensioneringen skall kunna beräknas, kan slopas. Fördelningen av de gemensamt debiterade och uppburna arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens grundförmåner och till tillläggspensioneringen mellan statsverket och allmänna pensionsfonden skall enligt förslaget ske på grundval av uppgifter från de lokala skattemyndigheterna om totalsumma pensionsgrundande anställningsinkomst. Beredningen har emellertid icke berört frågan h u r uppdelningen på fondens tre delar av

avgiftsbeloppet skall ske vid den föreslagna fördelningsmetoden. Genomförandet av förslaget ifråga om socialförsäkringen skall ske etappvis under åren 1966-1970, varvid år 1966 den nya arbetsgivaravgiften uttages med 8 % på den s. k. basbeloppsdelen av lönerna, vilket torde motsvara omkring 2 % av lönesumman. Beredningen har motiverat detta omfattande påslag av arbetsgivaravgiften år 1966 med att näringslivet n ä m n d a år avlastas betydande utgifter i samband med den indirekta beskattningens omläggning. Härtill vill styrelsen anföra, att för kommunerna uppkommer icke någon motsvarande utgiftsavlastning. U r kommunal synpunkt vore därför en mjukare övergång önskvärd. Den indirekta beskattningen Såsom inledningsvis anförts finner styrelsen icke anledning att ingå på någon bedömning av den avvägning mellan direkt och indirekt beskattning som beredningen företagit. Styrelsen har visserligen icke i princip någon erinran att göra mot beredningens förslag om den allmänna varuskattens omläggning till en mervärdeskatt, energiskattens inlemm a n d e i mervärdeskatten och slopandet av flertalet övriga punktskatter men vill framhålla vissa praktiska olägenheter med mervärdeskattesystemet. En påtaglig sådan vid en flerledsskatt är det stora antalet skattskyldiga, som har att redovisa och erlägga skatt, och den omfattande kontrollapparat som blir erforderlig. En kontroll av yrkade avdrag för ingående skatt mot skattedebiteringar å inköpsfakturor innebär när det gäller en rörelse av större omfattning ett mycket tidskrävande arbete. Att mervärdeskattesystemet blir komplicerat i den praktiska tilllämpningen ger de många undantags- och specialbestämmelser, som ansetts erforderliga, belägg för. Av de varor och tjänsteprestationer, som kommuner tillhandahåller och som skall beläggas med mervärdeskatt, torde elkraft, gas och personbefordran vara de viktigaste. Eftersom kommunerna har många verksamhetsgrenar, av vilka endast en del tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänsteprestationer, uppstår många fördelningstekniska problem vid beräkning av avdrag för ingående skatt för inköpt material m.m. som användes i flera verksamhetsgrenar. Vatten räknas enligt 9 § förslaget till omsättningsskatteförordning såsom skattepliktig vara, m e n en-

527 ligt anvisningarna till paragrafen föreligger skatteplikt endast när vattnet har karaktär av butiks- eller serveringsvara. För undvikande av missförstånd synes skattepliktens omfattning avseende vatten böra regleras i ett sammanhang i 9 §. I likhet med beredningen anser styrelsen, att tjänsteprestationer som tillhandahålles av allmänna badinrättningar icke bör vara skattepliktiga. De kommunala badinrättningarna lämnar regelmässigt underskott, varför omsättningsskatt icke skulle kunna övervältras på konsumenterna. I författningsförslagets anvisningar till 12 § har närmare definierats, under vilka förhållanden av staten och kommun bedriven verksamhet skall anses som yrkesmässig och därmed vara skattskyldig. Detta är ett behövligt klarläggande, som saknas i nuvarande varuskatteförordning. Det förhållandet att anläggande, reparation och underhåll av vägar, gator m. fl. anläggningar ävensom transporter hänförts til! skattepliktiga tjänsteprestationer torde för kommunernas del kunna få till följd, att de i ökad omfattning utför ifrågavarande arbeten i egen regi i stället för att anlita entreprenörer. Beskattningsvärdet avseende på entreprenad utförda anläggningar av här ifrågavarande slag skall emellertid enligt förslaget anses utgöra 60 % eller av riksskattenämnden fastställt annat procenttal av vederlaget, varigenom endast materialandelen av vederlaget avses bli skattepliktig. Enligt styrelsens mening är det med hänsyn till konkurrenssituationen och kommunernas möjligheter att på rationella grunder bedöma om ett anläggningsarbete bör utföras i egen regi eller genom anlitande av entreprenör av stor vikt, att beskattningsvärdet för denna typ av arbeten fastställes efter noggranna utredningar. Med tanke på att materialandelen torde variera för varje enskilt anläggningsarbete måste dock sådana procenttal bli relativt schablonmässiga och därför i det enskilda fallet ofta icke rättvisande. Den nuvarande varuskattens omformning till mervärdeskatt och höjning till ungefär det dubbla samt utvidgningen av beskattningsområdet kommer att medföra en väsentlig kostnadsökning för den kommunala verksamheten. Skatten träffar både den kommunala konsumtionen och de kommunala investeringarna. Endast i fråga om verksamhetsgrenar av "produktiv" karaktär såsom eloch gasverk samt trafikmedel ävensom enstaka andra förvaltningsgrenar, som tillhandahåller allmänheten varor och prestationer,

kan skattebelastningen övervältras på slutliga konsumenterna genom höjning av taxor och avgifter. Beträffande det stora flertalet verksamhetsgrenar - exempelvis socialvård, sjukhusvård, skolväsende samt gatu- och parkförvaltning - stannar kostnadsökningen däremot på kommun och kommer med nödvändighet att framtvinga utdebiteringshöjning. Eftersom de kommunala investeringarna till övervägande del är av "icke-produktiv" karaktär blir de hänförliga till konsumentområdet och drabbas av mervärdeskatten. Den privata sektorns produktiva investeringar belastas däremot icke med skatten, eftersom ingående skattebelastning å d e m får avdragas. Beredningen har framhållit m ö j ligheten att temporärt utnyttja avdragsrätten för konjunkturpolitiska åtgärder genom att, när läget så kräver, inskränka eller slopa avdragsrätten för näringslivets investeringar. En återhållande effekt på ifrågavarande investeringar skulle härigenom ernås. D e offentliga investeringarna kan följaktligen sägas genom mervärdebeskattningen permanent bli utsatta för en sådan effekt på samma sätt som om de var belagda med en särskild investeringsavgift, ehuru det här är fråga om en konsumtionsskatt. Det torde icke vara orätt att beteckna detta som en diskriminering av de offentliga investeringarna.

Beredningens förslag från kommunfinansiell synpunkt Den kommunala inkomstskatten har icke varit föremål för beredningens prövning i vidare mån än som betingats av förslagen om höjning av grundavdragen (ortsavdragen) och förvärvsavdragen vid den statliga inkomstbeskattningen, vilka ändringar förutsatts skola gälla även den kommunala inkomstbeskattningen. Dessutom har beaktats konsekvenserna i avdragshänseende av förslaget om socialförsäkringens finansiering. Beredningen har gjort beräkningar av det kommunala utdebiteringsbehovet år 1970 och erforderlig medelutdebitering n ä m n d a år och kommit till det resultatet, att den genomsnittliga utdebiteringshöjning, som kan föranledas av beredningens ovannämnda förslag uppgår till 1 kr 15 öre och att medelutdebiteringen år 1970 skulle uppgå till 17 kr 26 öre per skattekrona. Såsom beredningen framhållit har beräk-

528 ningama byggt på osäkra antaganden och förutsättningar. Beredningen har i det beräknade skatteunderlaget år 1970 inräknat skatteersättning från staten i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer med 38 milj. skattekronor. O m n ä m n d a skatteersättning frånräknas - den existerar med all säkerhet icke 1970 - blir den av beredningens förslag föranledda utdebiteringshöjningen 1 kr 27 öre och medelutdebiteringen 18 kr 22 öre. Till de av 1958 års skatteutjämningskommitté föreslagna skatteutjämningsbidragens betydelse i sammanhanget finns anledning återkomma i det följande. Beredningen har vidare icke beaktat den betydande kostnadsökning och därmed utdebiteringshöjning, som blir följden av det ökade uttaget av indirekt skatt. Beredningens beräkningar av kommunernas utdebiteringsbehov år 1970 är enligt styrelsen grundade på helt orealistiska förutsättningar. Såsom också framhållits i en reservation av herr Meidner har den kommunala sektorns andel av bruttonationalprodukten fortlöpande stigit, varför det är verklighetsfrämmande att såsom beredningen antaga en oförändrad andel under den aktuella perioden. I stället kan man förutsätta en successiv ökning av andelen och ett utdebiteringsbehov, som ökar relativt mer än skatteunderlaget. Medelutdebiteringens stegring under en lång följd av år berättigar till en sådan bedömning. Härtill skall läggas, att upplåningssvårigheterna kan antagas bestå under den aktuella perioden och framtvinga ökad skattefinansiering av investeringarna. Skatteutjämningskommittén har i sitt betänkande lämnat en översikt över den väntade kostnadsutvecklingen inom skilda kommunala verksamhetsgrenar, varav framgår att. kraven på ökade ekonomiska insatser från kommunernas sida blir mycket stora under den närmaste framtiden. Detta har klart belysts även i nyssnämnda reservation. Beredningens beräkningar bygger följaktligen på en utpräglat statisk syn på den kommunala verksamhetens utveckling och en stark underskattning av kommunernas utdebiteringsbehov år 1970. När beredningen sammanvägt resultaten av sina förslag och beräknat de individuella verkningarna av sitt skatte- och avgiftssystem samt funnit dem godtagbara, har den räknat med en kommunal utdebitering år 1970 (17 kr 26 öre), som med all säkerhet är väsentligt för låg. Beräkningarna blir därför icke hållbara, och avvägningen mellan

direkt och indirekt skatt blir en annan än vad beredningen antagit. O m stegringen av medelutdebiteringen fortgår i samma takt som varit fallet under ett flertal år, skulle utdebiteringen år 1970 komma att ligga på ungefär 20 kr och med den av beredningens förslag föranledda höjningen stiga till över 21 kr per skattekrona. Självfallet får detta antagande icke tolkas som ett uttryck för den meningen att utdebiteringen med nödvändighet eller till följd av någon automatik kommer att uppnå en sådan nivå år 1970 utan mer som ett på den hittillsvarande utvecklingen grundat räkneexempel, vilket dock enligt styrelsen ger en mer realistisk bild av kommunernas utgifts- och utdebiteringsbehov än beredningens beräkningar. Beredningen har ansett sig icke böra föreslå någon generell kompensation till kommunerna i form av statsbidrag på grund av skatteunderlagsbortfallet till följd av beredningens förslag. Motiveringen är att de individuella verkningarna av utdebiteringshöjningen befunnits godtagbara. Vidare har anförts att om skatteutjämningskommitténs förslag om skatteutjämningsbidrag genomföres kommer verkningarna av olikheter kommunerna emellan i skatteunderlagsbortfall att elimineras i avsevärd mån. V a d den senare motiveringen beträffar må framhållas, att när skattekraften i de enskilda kommunerna minskar vid en grundavdragshöjning, reduceras också medelskattekraften i motsvarande m å n varför de skattesvaga kommunerna i stort sett icke erhåller ökat tillskott av skatteunderlag enligt skatteutjämningssystemet. Ej heller den andra formen av skatteutjämningsbidrag - bidrag vid hög utdebitering - ger kommun med utdebitering över medelutdebiteringen någon kompensation vid utdebiteringshöjning i anledning av en grundavdragshöjning, eftersom utdebiteringshöjningarna i de enskilda kommunerna automatiskt leder till en samtidig stegring av medelutdebiteringen, vilken enligt kommitténs majoritetsförslag utgör den rörliga gräns, vid vilken rätt till bidrag inträder. Styrelsen finner sålunda att beredningen vid sina beräkningar och vid sitt godtagande av de individuella verkningarna av det nya skattesystemet byggt på orealistiska förutsättningar i fråga om den kommunala utdebiteringen. Denna kommer med visshet att ligga på en avsevärt högre nivå år 1970 ä n vad beredningen antagit, eftersom såväl stegringen till följd av skatteunderlagsbortfallet som stegringen på grund av ett accelererande

529 utdebiteringsbehov blir betydligt kraftigare än enligt beredningens beräkningar. I direktiven för beredningen har erinrats o m att de senaste årens utveckling har kännetecknats av ett ökat inkomstbehov för kommunerna, vilket tagit sig uttryck i stegrade utdebiteringssatser och ökade krav på ekonomiskt bidrag från statens sida, samt att de härmed sammanhängande problemen borde uppmärksammas vid omprövningen av skattesystemet. Styrelsen anser att ifrågavarande problem icke i tillräcklig grad beaktats av beredningen och att de faktiska verkningarna på den kommunala utdebiteringen av förslagen om höjda grund- och förvärvsavdrag icke är acceptabla vare sig ur indi-

viduell eller kommunfinansiell synpunkt. Styrelsen hävdar därför bestämt, att såvida icke skattesystemförslaget blir föremål för överarbetning i fråga om kommunalskattens tyngd i skattesystemet, måste kompensation för skatteunderlagsbortfallet utgå till kommunerna i form av statsbidrag, i vart fall till dess atr frågan om fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för samhällsverksamheten fått en lösning, som gör det möjligt att hålla det kommunala skattetrycket på en nivå som kan betecknas som rimlig och godtagbar. Stockholm den 13 november 1964. Hj Me hr Erik Sterfeldt

Svenska tidningsutgivareföreningen (yttrandet begränsat till mervärdeskatt p å försäljning av tidningar och tidskrifter) 1) T U vill först erinra om att i nästan alla länder, där pressens frihet garanterats i lag, tidningar och tidskrifter undantagits från varu- och omsättningsskatter. Pressens frihet h a r ansetts innefatta en rätt till oförhindrad spridning av tidningar. Enär en beskattning av dessa skulle kunna inskränka spridningen och därigenom få en med censur likartad verkan, har man i dessa länder avstått ifrån att belägga det tryckta ordet med tullar eller skatter. Allmänt kulturpolitiska skäl har verkat i samma riktning. Mot denna bakgrund är det av vikt att konstatera, att tidningar och tidskrifter var befriade från den omsättningsskatt, som gällde i vårt land under åren 1941-1946. Vidare må erinras om att ett undantag för pressen även förordades i 1957 års betänkande om den nuvarande allmänna varuskatten, där det hette bl. a. följande: »Vid övervägande av skälen för och emot en beskattning har kommittén med hänsyn till de tekniska svårigheterna samt jämväl med beaktande av att tidningar och tidskrifter i praktiskt taget alla länder undantagits från beskattning funnit sig böra förorda undantag för tidningar och tidskrifter.» I betänkandet konstaterades också, att då tidningar och tidskrifter som regel undantagits från beskattning i utlandet, syntes därvid ha varit avgörande såväl tekniska svårigheter som även hänsynstagande till det tryckta ordets frihet. Från den allmänna varuskatten har riks-

34-4/3386

dagen undantagit allmänna nyhetstidningar, vidare periodiskt utgivna medlemsblad, personaltidningar och liknande publikationer, i den mån de tillhandahålles utan särskild avgift, samt andra periodiskt utgivna publikationer, om dessa väsentligen framstår såsom organ för sammanslutningar med huvudsakligt syfte att verka för religiösa, nykterhetsfrämjande, politiska, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller eljest arbetshindrade medlemmar. Den nu n ä m n d a skattebefrielsen gäller tidningsföretagens försäljning och tillhandahållande av abonnemang och lösnummer. Däremot träffas företagen indirekt av allmän varuskatt på investeringar och andra anskaffningar, som inte är att hänföra till skattefritt förbrukningsmaterial. 2) Allmänna skatteberedningens förslag om mervärdeskatt innebär, att såväl dagstidningar som tidskrifter skall betala mervärdeskatt på försäljningen av abonnemang och lösnummer. Slopandet av nuvarande skattefrihet för dagstidningar motiveras med såväl skattetekniska skäl som att m a n därmed ernår en inte oväsentlig ökning av skatteunderlaget och skatteutfallet. Till majoritetens förslag har fogats tre olika reservationer : a) Herr Svensson har föreslagit att alla dagstidningar och periodiska skrifter, som utkommer med minst fyra nummer årligen, skall undantagas från mervärdeskatt; b) Skatteberedningens ordförande herr

530 Hedborg samt herrar Gustafson, Lyberg, Sundin och östman har reserverat sig för att de dagstidningar och övriga periodiska publikationer, som f. n. är undantagna från allmän varuskatt, även skall helt undantagas från mervärdeskatt; c) Herr Ericsson har föreslagit att dagstidningarna skall befrias från all mervärdeskatt utom mervärdeskatt på inköpen av tidningspapper. I den reservation som avgivits av herr Ericsson anföres att de motiv, som på sin tid förestavade nu gällande undantag för dagstidningar, kan i och för sig inte påverkas av övergången till en generell konsumtionsbeskattning enligt mervärdeskatteprincipen. Reservanten anser därför, att omläggningen till mervärdeskatt på denna punkt bör gå ut på att i möjligaste mån upprätthålla en beskattning av samma relativa styrka, som den allmänna varuskatten nu medför för dagstidningarna. I enlighet härmed föreslår han att dagstidningarna skall betala 13 % mervärdeskatt enbart på inköpen av tidningspapper. Reservanten synes utgå ifrån att förslaget om pappersskatt skulle medföra en fördubbling av det skattebelopp, som dagstidningarna f. n. betalar i form av allmän varuskatt. Enär det tidigare har saknats uppgifter om hur mycket av sådan skatt dagstidningarna i genomsnitt inbetalat per år, har T U företagit en enkät avseende den under 1963 inbetalade allmänna varuskatten. Av svaren från ca 70 dagstidningsföretag framgår att dessa under föregående år inbetalade allmän varuskatt till ett belopp som i genomsnitt motsvarade en skatt om 2,2 % på inköpen av tidningspapper. Denna procentsats bör jämföras med de 6,5 % som reservanten synes ha utgått ifrån i sitt förslag. Självfallet varierade skattebelastningen på de olika tidningsföretagen relativt starkt med hänsyn till de investeringar som förekommit under året, varför ett vägt genomsnitt - i detta fall 2,2 % - har större upplysningsvärde än procentsatserna för de enskilda företagen. Eftersom kostnaden för dagstidningarnas inköp av tidningspapper under 1963 belöpte sig till 135,5 milj. kr., kan det totala beloppet av allmän varuskatt för hela dagspressen under samma år beräknas ha uppgått till ca 3 milj. kr. Det dubbla beloppet härav, d. v. s. 6 milj. kr., bör jämföras med de 17,6 milj. kr., som en 13 procentig pappersskatt skulle ha inneburit. 3) Konsumtionen av dagstidningar beräk-

nas av allmänna skatteberedningen f. n. uppgå till ett belopp om 500 milj. kr. per år. Samtidigt kan den årliga konsumtionen av till T U anslutna tidskrifter uppskattas till 210 milj. kr. Den föreslagna mervärdeskatten om 13 % utgör härav 65 resp. 27 milj. kr. Skatteberedningen förutsätter i sitt betänkande, att den mervärdeskatt, som skall tas ut på företagens försäljning, skall övervältras på kunderna. Under denna förutsättning kommer den skatt, som skall betalas på företagens inköp, inte att medföra någon faktisk kostnadsbelastning, eftersom skatten skall dras av från skatten på försäljningen. Mervärdeskatten beräknas alltså under dessa förhållanden inte leda till större prishöjning än som motsvarar skatten på försäljningspriset exklusive skatt. Enligt T U : s bestämda uppfattning är det helt orealistiskt att antaga att ovannämnda förutsättning skulle kunna allmänt tillämpas i fråga om den mervärdeskatt som föreslås utgå på tidningarnas försäljning av abonnemang och lösnummer. Det är nämligen uppenbart att ett betydande antal tidningar inte skulle bli i stånd att på köparna övervältra en mervärdeskatt av den föreslagna storleksordningen. Skatten skulle följaktligen komma att utgöra en kostnad i rörelsen. Av detta skäl måste m a n räkna med att i synnerhet »andra»- och »tredjetidningarna» skulle tvingas att arbeta under ännu hårdare ekonomiska förhållanden än tidigare. Nedläggningen under efterkrigstiden av ett 60-tal dagstidningar och ett flertal tidskrifter talar sitt tydliga språk om pressens ekonomiska svårigheter. U n d e r den angivna tiden har priset på tidningspapper ökat med 1 6 0 % , postavgifterna med 3 1 0 % ( = inkomsterna i tidningsrörelsen) och lönerna för exempelvis grafisk personal med 266 % . Samtidigt har konsumentprisindex stigit med 94 % . Även om pressen försökt kompensera sig genom ökning av priserna och genom rationalisering kvarstår dock det faktum att mer än 60 dagstidningar nedlagts sedan 1947. Systemet med flera tidningar i varje stad har avlösts av ett läge med ett 50-tal entidningsstäder och ett 40-tal städer, som helt saknar tidning. Denna utveckling inger allvarlig oro. Mot bakgrund av densamma synes det högst osannolikt att tidningarna i sin helhet skulle bli i stånd att på sina kunder övervältra den mervärdeskatt om 13 % , som skatteberedningens majoritet fö-

531 reslagit skola utgå på lösnummer och abonnemang. Ett klart belägg för övervältringssvårigheterna ger den intensiva debatt om tidningskrisen som fördes i anslutning till nedläggandet av tidningen Ny Tid och som föranledde regeringen att tillsätta en utredning med uppdrag att »utföra en undersökning om tidningspressens ekonomiska förutsättningar». I utredningsmännens uppdrag ingår att undersöka om och hur åtgärder kan vidtas för att ekonomiskt underlätta tidningspressens verksamhet. Med hänsyn härtill skulle det enligt TU:s bestämda mening te sig ytterst egendomligt om man samtidigt belastade pressen med nya kostnader. 4) Det är således uppenbart att en mervärdeskatt skulle komma att träffa pressen på ett i många fall katastrofalt sätt. I bilden av pressens ekonomiska läge under de närmaste åren bör emellertid inrymmas en ytterligare omständighet som i förening med mervärdeskatt skulle kunna få avgörande betydelse för tidningarnas möjligheter att leva vidare. Frågan gäller pressens förhållande till andra media, främst radio och television. Redan i nuvarande läge är det tydligt att konkurrensförhållandet mellan pressen och dessa media kännetecknas av att Sveriges Radio AB, som inte kommer att drabbas av mervärdeskatt, i driftsekonomiskt avseende framträder som mest gynnad part. Med hänsyn till de ekonomiska resurser

som står till företagets förfogande är det ofta svårt för tidningarna att konkurrera med detta i fråga om arbetskraft eller nyhetsförmedling. Betydande risk föreligger för att tidningarnas konkurrensläge i detta avseende kan komma att ytterligare försämras när program 2 i TV införes. Vad en mervärdeskatt skulle betyda i ytterligare belastning har nyss antytts. Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill TU hemställa att pressen undantages från den föreslagna mervärdeskatten, som skulle kunna på ett avgörande sätt minska pressens redan starkt försämrade möjligheter att fullgöra sina centrala samhällsuppgifter. Några tekniska hinder att konstruera en regel om ett dylikt undantag föreligger inte. I en kommande förordning om mervärdeskatt bör, för pressens del, införas en sådan bestämmelse om befrielse från skatteplikt, som i § 9 i skatteberedningens förslag till förordning avses gälla vissa andra varor. Samtidigt bör i förordningen införas ett stadgande om att de skattebelopp, som tidningsföretagen betalat vid sina inköp, skall för varje redovisningsperiod restitueras även till den del de enskilda företagens belopp understiger 500 kr. Stockholm den 27 oktober 1964. Tore G. Wärenstam Ivar Hallvig

Svenska turisthotellens riksförbund Beträffande förslagens mer allmänna verkningar på Hotell- och Restaurangnäringen har Sveriges Hotell- och Restaurangförbund anfört sina synpunkter i sitt remissvar. Svenska Turisthotellens Riksförbund tillåter sig här beröra de särskilda verkningar på turisthotellen som förslagen kommer att innebära. I inledningen till kapitel 28 (sid. 367) av beredningens förslag framhålles dels att mervärdeskatten avses få en karaktär av en renodlad beskattning av den inhemska konsumtionen och att systemet för dess uttagande skall utformas så, att all ingående skattebelastning kan elimineras för exporterande företag, samt dels att densamma i fråga om importen

icke skall erbjuda några konkurrensproblem. Beträffande dessa av beredningen antagna grundläggande principer bör anmärkas att i fråga om den praktiska tillämpningen av beredningens förslag på turisthotellnäringen ingendera principen kommit att beaktas, varför man har anledning förmoda, att beredningen antingen icke känt till turisthotellens speciella situation eller också ansett att Sveriges inkomster från turismen är av så ringa betydelse att de icke förtjäna avseende. Förslaget innebär ett icke oväsentligt stöd åt de svenska exportnäringarna genom att omsättningen av exporterade varor avses bli skattefri samt att avdrag för all mervärdeskatt, som erlagts i samband med in-

532 köp av råvaror, förbrukningsartiklar, bränsle och elkraft samt anläggningstillgångar etc. avses medgivas, oavsett om ett företag haft skattepliktig omsättning eller ej. Minskningen av de faktiska utgifter för varuskatt, som enligt nu gällande lagstiftning åvila exportföretagen kommer att uppgå till betydande belopp till förmån för företagens konkurrenskraft på utlandsmarknaden. Turisthotellnäringen, som till en mycket betydande del får sina intäkter från utländsk publik, får emellertid ingen som helst del i detta stöd utan åsamkas tvärtom enligt förslaget en utgiftsökning i fråga om varuskatt med över 200 % , enligt bilagda exempel 240 % (bil. 1). Beträffande den föreslagna mervärdeskattens siffermässiga inverkan på turisthotellens helpensionspriser har vi kommit fram till, att den nödvändiga pris justeringen vid godtaget förslag om mervärdeskatt belöper sig till 9-11 % beroende på de skilda företagens rumspriser. Det bilagda exemplet på skattens verkningar berör ett företag med låga rumspriser och utgör därför 9,26 % . På samma sätt som turisthotellen utgör en exportnäring, söker sig svensk publik till utländska turisthotell. Skatteförslaget kommer i detta avseende att innebära en försvagning av konkurrenskraften, inte minst i fråga om de nordiska grannländerna. Det förhållandet att kunden kommer till varan i stället för normalt tvärtom kan icke föranleda en annan bedömning av begreppet »export». Turisthotellens minskade konkurrenskraft i jämförelse med utländska anläggningar kommer också att medföra betydande biverkningar av för vårt land icke önskvärt slag. I ständigt stigande omfattning härrör turisthotellens omsättning från försäljning av s. k. »paketresor», vilket innebär att turisten hos sin resebyrå för en viss i resebyråns program annonserad klumpsumma inköper såväl färdbiljett som vistelse på ett turisthotell, i allmänhet för en vecka eller två. Denna försäljningsform torde vara i det närmaste allenarådande på utlandsmarknaden. Även om prisfaktorn icke är ensamt avgörande vid turistens val av resemål, torde den dock ha väsentlig betydelse. En försämring av de svenska turisthotellens konkurrenskraft har alltså i och för sig en ogynnsam inverkan på såväl turisthotellnäringen som den svenska handelsbalansen. Härtill kommer att, även om turisten genom det inköpta resepaketet har säkrat sitt

uppehälle på turistorten, medför han i regel betydande belopp att användas för inköp av souvenirer, utflykter, nöjen, entréer e t c Dessa »sidoutgifter» är givetvis svårt att kvantitativt bestämma, men genom de utredningar som företagits i ett flertal av våra större turistkommuner, har framkommit, att dessa ha en högst betydande omfattning. Genom turisthotellens nyckelställning i fråga om valet av resemål, kommer därför även andra näringar att ogynnsamt påverkas av en försämring av turisthotellens konkurrensmöjligheter. Beredningens förslag innebär att i princip hyror är undantagna från beskattningen, varvid man dock helt inkonsekvent föreslagit att skatt skall utgå på hotellrum. Att turisthotellen i jämförelse med andra näringar kommer att få vidkännas så kraftig ökning av utgifterna för varuskatt, om beredningens förslag till mervärdeskatt godtages, beror på att skattefriheten för logiinkomster avses upphöra, samt att nu gällande reduktionsregel beträffande serveringsinkomsterna avses utgå. Skatteberedningen har härvidlag icke anfört något som helst sakskäl till stöd för sitt förslag utan endast hänvisat till praktiska fördelar vid omsättningsredovisningen. Även om några mindre företag som endast har helpensionsgäster haft vissa svårigheter att särskilja den del av helpensionen på vilken den hittillsvarande varuskatten skulle utgå, så kan denna omständighet icke anses vara fullgott skäl för genomförande av en så omfattande och radikal åtgärd som den föreslagna skatten jämväl på logiandelen. Den 10 januari 1964 utsände Riksskattenämnden bilagda rekommendation till länsstyrelserna, som enligt förbundets uppfattning bör ha eliminerat de åberopade svårigheterna (bil. 2 ) . Det måste anses helt orimligt att p å skäl av detta slag pålägga en gren av det svenska näringslivet en utgiftsökning för varuskatt av denna storleksordning. Mot förslaget att upphäva skattefriheten för logiinkomster kan också anföras, att den uthyrning till turister, som i stor utsträckning förekommer i privata fastigheter, icke kommer att beröras av förslaget om mervärdeskatt. Detta innebär i och för sig en orättvisa, som särskilt under lågsäsong kommer att få besvärliga följder för många turisthotell, men härtill kommer att vissa hotell, som nu mottager gäster i helpension med logi utanför hotellet, kan utesluta logikostnaden från helpensionen och låta gäs-

533 tema erlägga logiavgiften direkt till resp. hyresvärdar och sålunda undslippa att erlägga skatt för logipriset. Den privata rumsuthyrningen är en viktig och stor del av turisthotellens verksamhet, särskilt sommartid. Som exempel på storleksordningen kan nämnas, att enbart under en sommarsäsong RESO förmedlar över 50 000 övernattningar i privathem i Visby. För andra hotell, bl. a. i fjällen står denna möjlighet knappast till buds, varför beredningens förslag även i fråga om den inhemska konkurrensen uppvisar svagheter. Beträffande reduktionsregeln har beredningen uttalat, att möjligheten att tillämpa densamma icke är utesluten, endast begränsad. Att enbart på grund av redovisningstekniska svårigheter, som beredningen själv bedömt vara icke oöverstigliga, annullera en rättviseprincip, som regering och riksdag tidigare stadfäst i lag, samt framföra ett skatteförslag med anförd verkningsgrad, anser förbundet närmast otillständigt. Turisthotellen är en priskänslig näringsgren. Redan nu anses de svenska turisthotellens priser höga. Skulle mervärdeskatten, såsom beredningen föreslagit, genomföras totalt, kommer den att framtvinga en prishöjning om genomsnittligt 10 % på helpension. Tillsammans med de »normala» prishöjningarna, vilka på senare tid årligen

varit 5->6 %, och som tyvärr icke heller framdeles ser ut att kunna undvikas, skulle prishöjningen på en och samma gång bli över 15 %. De upplysningskampanjer av olika slag som till största delen bekostas med statliga medel, och som pågå eller förberedas i bl. a. USA, Väst-Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Benelux komma i varje fall att motverkas av en dylik chockhöjning på turisthotellen i Sverige och förlora en del av sin åsyftade verkan att även stimulera till besök i vårt land. Vi har även kunnat notera ett ökat intresse för studie- och semesterresor till Sverige från typiska låglöneländer som Italien, Österrike och vissa öststater. En ytterligare höjning av priserna inom hotellnäringen skulle försvåra för folk från dessa länder att besöka Sverige. Svenska Turisthotellens Riksförbund uttrycker den förhoppningen, att även framdeles hotellrummen kan hållas utanför alla slag av varuskatter samt att någon form av reduktionsregel i fråga om den övriga sektorn av vår försäljning även i fortsättningen kan bibehållas. Stockholm den 2 november 1964. Einar Lindskog S. Lindstedt

Bilaga 1 Bilagor till yttrande lens riksförbund

från Svenska

turist hotel

Exempel på mervärdeskattens inverkan på prissättningen i en turisthotellrörelse. A. Erlagda varuskatter och punktskatter av betydelse enligt nuvarande lagstiftning (år 1963). Brutto-omsättning 600 000 kr Skattepliktig omsättning 240 000 » Till Länsstyrelsen redovisad varuskatt 14 400 Avgår kostnadsersättning 294: —, utjämnat till 300

14 100

I bokförda omkostnader ingående varuskatt I bokförda kostnader för anskaffningar och reparationer ingående varuskatt: Fastighet (årlig kostnad beräknad med 30 000 kr, varav material 40 % = 12 000) Inventarier (årlig kostnad beräknad med 10 000 kr)

2 420 720 600

1 320

I bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående punktskatter: Skatt på läskedrycker och lättöl Energiskatt

900 1 960

2 860

Summa skatteutgifter

20 700

Anm. Hänsyn tagen endast till sådana punktskatter, vilka enligt skatteberedningens förslag avses ersättas av mervärdesskatt.

534 B. Mervärdesskatt att erlägga enligt skatteberedningens förslag vid oförändrad omslutning i rörelsen och oföränd rade priser (undantag gjort för läskedrycker, beträffande vilka läskedrycksskattens borttagande avses slå igenom vid prissättningen): Bruttoomsättning enl. A. ovan 600 000 Avgår läskedrycksskatt enl. A 900 599 100 Därav mervärdesskatt (13 % å skatteunderlaget) = 11,5 % 68 900 Anm. Härvid har antagits att avdragsrätt medgivits för samtlig i bokförda utgifter för varuinköp och omkostnader ingående mervärdesskatt. C. Återstående bruttoinkomst vid nuvarande och föreslagen lagstiftning: Enl. A. (600 000—20 700) » B. (599 100—68 900) Minskning D. Beräkning av erforderlig prisjustering för ernående av bruttoinkomst enl. A: Underlag för beräkning av mervärdesskatt Mervärdesskatt 13 % Summa Bruttoomsättning enl. B Erforderlig prisjustering

579 300 kr 530 200 » 49 100 » 579 300 75 300 654 600 599 100 55 500 = 9,26 %

Observeras bör att i exemplet antagits att utgifter för varuinköp etc. ökats med enbart den höjning av varuskatten, som föranledes av mervärdesskattens införande.

Bilaga 2 AVSKRIFT Till Länsstyrelserna Riksskattenämnden har vid sammanträde denna dag beslutat att såsom anvisning till ledning för beskattningsmyndigheterna göra följande uttalande angående tillämpningen av förordningen om allmän varuskatt i fråga om beskattningsvärdets bestämmande inom hotell och pensionatsrörelser, såvitt gäller i s. k. helpension ingående måltider. Enligt 11 § varuskatteförordningen är tjänsteprestation skattepliktig, därest den huvudsakligen har avseende å skattepliktiga varor samt innefattar bl. a. servering. Med servering förstås enligt anvisningarna till 11 § varuskatteförordningen tillhandahållande av varor för förtäring på stället å därför iordningställd lokal eller plats. Därest jämväl bostad tillhandahålles och ett gemensamt pris uttages för kost och logi, får uppdelning ske efter skälig grund. Uthyrning av rum omfattas icke av förordningens bestämmelser.

Av turisthotell, pensionat m. fl. tillhandahållna tjänster omfattar i regel såväl kost som logi. I beskattningshänseende innebär detta sålunda en kombination av skattepliktig servering och skattefri rumsuthyming. O m kost och logi härvidlag debiteras gästen var för sig, följer av skattens konstruktion, att skatt utgår endast på det uppburna vederlaget för kosten. Uttages däremot ett gemensamt pris för kost och logi (helpensionspris el. dyl.) måste uppdelning ske, varvid följande torde kunna tjäna som vägledning. Tillhandahålles förutom helpension även matabonnemang (exkl. logi), för vilket erhålles kost motsvarande den kost som ingår i helpension, bör priset för sådant abonnemang kunna läggas till grund för beräkning av den skattepliktiga kostandelen i helpensionspriset. Förekommer inte jämsides m e d helpen-

535 sion jämväl matabonnemang, får kostnadsmässig beräkning ske efter skälig grund. Därvid bör hänsyn tagas icke blott till kostens kvalitet, antal måltider per dag och antal rätter vid de olika måltiderna m. m. utan även till företagets säsongmässiga struktur samt lokalernas allmänna standard och anordningar m. m., som stå till gästernas fria förfogande. Mot bakgrund härav och under beaktande av nu rådande kostnadsläge torde värdet av kostandelen i helpensionspriset uttryckt i kronor per helpensionsgäst och gästdag - kunna uppskattas till

mellan 12 och 20 kronor med den allmänna varuskatten inräknad i beloppet. Av praktiska skäl torde härvidlag ett genomsnittsvärde kunna fastställas att gälla för ett räkenskapsår framåt. Den uppskattning av värdet å kosten, som sålunda måste göras, bör om möjligt för varje berört företag verkställas i samråd mellan företaget och varuskattekontoret. Stockholm den 10 januari 1964. Kjell Edström Greger B:son Allström

Svenska turisttrafikförbundet Till en början vill STTF erinra om att dess främsta uppgift är att i utlandet bedriva upplysningsverksamhet om turistlandet Sverige. Härvid företräder förbundet den samlade turistnäringens kommersiella intressen — inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Det bör nämnas att STTF intar en central ställning jämväl när det gäller inrikesturismens utveckling. De två huvuduppgifterna har uppenbarligen ett intimt organiskt sammanhang. Förekomsten av ett väl utbyggt och differentierat hotell- och kommunikationsväsen utgör nämligen en i hög grad relevant förutsättning för en framgångsrik upplysningsverksamhet på de utländska marknaderna. Genom denna dubbelfunktion har STTF anledning att anlägga aspekter på förslaget även i den del det berör inrikesturismen. Som en allmän synpunkt på beredningens förslag får STTF framhålla att beredningen synes vilja driva det principiella resonemanget beträffande beskattningsområdets omfattning alltför långt. Det torde i själva verket böra ifrågasättas om inte förslaget att skattebelägga bl. a. hotellogi och personbefordran, om det realiseras, kommer att medföra en så betydande nedgång i efterfrågan på turisttjänster -» från såväl utlandet som hemmamarknaden - att verkningarna blir ödesdigra inte bara för näringen som sådan utan även för statsverkets fiskaliska intressen. För att närmare utveckla detta vill STTF till en början söka belysa den internationella turismens betydelse och ställning f. n. i Sverige.

Strömmen av utländska turister har under senare år ökat; inte bara från våra nordiska grannländer utan också - och i markant grad - från de kontinentala länderna och USA. Sålunda har under 1963 ej mindre än 400 000 tyska resenärer besökt Sverige, innebärande en ökning jämfört med 1962 med ca 17 %. Totalt torde ca 950 000 ickeskandinaviska besökare ha gästat vårt land under 1963, vartill kommer ca tre miljoner turister från grannländerna, däri ej inräknat endagsturistema. Det kan statistiskt beläggas att vårt land under 1963 genom de utländska turisterna tillfördes utländsk valuta för minst 630 miljoner kronor. Den dynamiska utveckling som präglat de senaste årens turism har lett till ett ökat erkännande av turismens betydelse, ekonomiskt och även socialt. I en proposition till årets höstriksdag avser inrikesministern sålunda att föreslå riksdagen att ställa lånemedel till förfogande för investeringar i anläggningar som har betydelse ur lokaliseringssynpunkt, varvid turistanläggningar officiellt tillmätts samma värde som traditionella industrier. Denna utveckling hälsas med den största tillfredsställelse från STTF:s sida. Samtidigt som vi kan konstatera att Sveriges framtidsmöjligheter som turistland är avsevärda, synes det dock uppenbart att nya pålagor av ifrågasatt omfång allvarligt måste stävja den investeringsvilja som krävs för att den s. k. mottagarapparaten, d. v. s. hotell och restauranger, reseservice etc. skall

536 kunna byggas ut i erforderlig takt. Förbundet kan i detta sammanhang ej underlåta att uttrycka sin oro över att de trafikföretag som ansvarar för den kollektiva inrikes persontrafiken för att möta en minskad efterfrågan på tjänster skall tvingas vidta åtgärder som innebär en radikalt försämrad service. Turismen tillhör de pris- och konjunkturkänsligaste områdena i det ekonomiska livet - i synnerhet gäller detta den internationella turismen - och endast så länge Sverige i fråga om kostnadsfördyringar undergår en utveckling som i stort sett är jämförbar med övriga västeuropeiska länders torde vi kunna hävda vår position. Redan i dag är dessvärre vårt prisläge bl. a. på hotellsidan så högt att det klart överstiger kontinentens. Skulle hotell- och transportkostnader - vid sidan av en kontinuerlig inflation -> i ett slag öka med 13 % torde vi därför få räkna med ett betydande bortfall av turistunderlaget, framförallt på den synnerligen prismedvetna tyska marknaden. Huruvida en sådan utveckling kan mötas med en intensifierad turistvärvning, vilket i sin tur förutsätter avsevärt ökade statliga anslag, förefaller i dagens läge ytterligt tveksamt. STTF vill i detta sammanhang principiellt hävda att turistnäringen i vad avser de från utlandet kommande resenärerna bör jämställas med exportindustrin, som föreslås bli befriad från skatteplikt för exporterad vara. Turismen tillför den svenska samhällsekonomin valutainkomster av betydande storleksordning, vilket återspeglas i den målsättning som fastslagits för den allmänna svenska upplysningsverksamheten i utlandet; den har officiellt till syfte att förutom förståelsen för svensk politik främja export- och turistnäringarna. Det synes mot bakgrund härav naturligt att i skattehänseende jämställa de två nu nämnda näringsfången. Beredningen har tangerat dessa tankebanor när den skattetekniskt vill likställa internationell gods- och persontrafik med export. STTF anser emellertid att parallellen bör dragas fullt ut så att även hotell- och resetjänster som inom landet tillhandahålles de utländska turisterna föres inom den skattefria linjen. Det finns emellertid anledning att studera den här diskuterade frågan ur ett vidare perspektiv. En uppskruvad kostnadsnivå får med all sannolikhet en hämmande effekt jämväl på den inhemska turismen trots sti-

gande realinkomster och en ökad fritid. Den genom standardstegringarna tilltagande resebenägenheten kommer istället de utländska marknaderna tillgodo, vilket i negativ riktning påverkar valutabalansen på turistområdet. 1962 års fritidsutredning beräknar att 15-20 % av Sveriges befolkning under år 1963 förlade hela eller huvuddelen av sin semester utomlands. Symtomatiskt är att ej mindre än 30 % av befolkningen planerade att tillbringa någon del av 1964 års semester utomlands - dessutom lämnade 17 % denna fråga öppen tills vidare. Trenden mot ett alltmer accentuerat intresse för utlandsresor är redan en påtaglig realitet. Trots stora ökningar av den inkommande trafiken har valutabalansen under de senaste åren försämrats. Så sent som 1961 förbrukade vi utländska valutor till ett värde som svarade mot våra valutaintäkter, under det att 1963 års statistik visar ett underskott på ca 175 miljoner kronor; svenska folket köpte 1963 utländsk resevaluta till ett belopp av 806 miljoner kronor. I sin översikt över svensk utrikeshandel och handelspolitik 1963 kommenterade Exportföreningen den under året försämrade bytesbalansen i följande ordalag: »Visserligen minskade handelsbalansens deficit med 56 miljoner kronor och ökade sjöfartsnettot något, men posten 'netto av övriga tjänster' visade ett underskott om ca 790 miljoner mot ca 580 miljoner året innan. Bakom detta förlopp låg främst den fortsatta ansvällningen av svenska turisters utgifter utomlands (kurs. här). Totalt slutade bytesbalansen med ett underskott på ca 294 miljoner kronor mot 160 miljoner 1962.» Av fritidsutredningens material framgår att den inhemska turistnäringen ej synes kunna räkna med en proportionell andel av det stegrade reseintresset. Om det antages att den hämmande faktorn huvudsakligen är bristande konkurrenskraft i fråga om priser kan en vidgad beskattning rimligen endast leda till att svenskens konsumtion av rese- och turisttjänster får en hittills oanad styrning mot utlandsmarknaden. Hemmanäringen nödgas, i den mån den över huvud gynnas, att genomleva en strukturomvandling för att anpassa sig till en avtagande efterfrågan på t. ex. hotelltjänster av den typ som för närvarande förekommer. Den i och för sig besvärande utveckling som redan kostnadsläget i generell mening predestinerar till kommer ostridigt att förvärras ytterligare om samtidigt persontrafi-

537 ken till och från Sverige undantages från skatt. Härigenom uppkommer för sådana trafikföretag som har sin verksamhet koncentrerad till den inhemska marknaden en kumulativ effekt i negativ riktning. Förslaget skulle få den konsekvensen att en resa Stockholm-Köpenhamn blev billigare än en resa Stockholm-Malmö, vilket förefaller oförenligt med principen att mervärdeskatten skall träffa produktion och konsumtion på ett neutralt och likformigt sätt. Avslutningsvis vill STTF anföra att mervärdeskattens föreslagna tillämpningsområde skulle på turistsektorn medföra verkningar som ingalunda begränsar sig till valutaområdet utan som jämväl drabbar den del av näringslivet i vårt land som eljest skulle ha tagits i anspråk för produktion av turisttjänster, vilket i sin tur kan påverka bl. a. genomförandet av en effektiv lokaliserings-

politik. önskvärdheten av att undvika en förskjutning av svenska folkets resevanor till förmån för utlandssemestrar gör det utomordentligt angeläget att i vart fall hotellogi och resetjänster undantages från indirekt beskattning. I anslutning härtill finns det anledning framhålla att den franska mervärdeskatten, som i mångt och mycket stått modell för beredningens förslag, icke utformats så att den drabbar de tjänster varom här är fråga. Med hänvisning till vad ovan sagts får Svenska Turisttrafikförbundet avstyrka skatteberedningens förslag att med mervärdeskatt belägga tjänster som avser hotellogi och personbefordran. Stockholm den 5 november 1964. R. Arfwedson E. Schulze

Svenska vanförevårdens centralkommitté (yttrandet begränsat till socialförsäkringens finansiering och mervärdeskatten) Enligt den föreslagna lydelsen av 19 kap. § 2 AFL skall vid beräkning av underlaget iör arbetsgivareavgift inte inräknas vad som utgivits till arbetstagare under 15 eller över 65 års ålder. Enligt SVCK:s uppfattning bör denna bestämmelse kompletteras med en motsvarande regel avseende vad som utgivits för arbetstagare, som för den tid avgiften avser åtnjutit förtidspension enligt AFL. En sådan regel synes inte endast systematiskt önskvärd för att bringa reglerna om arbetsgivareavgifter i bättre överensstämmelse med reglerna om egenavgifter samt med regeln, att avgift endast skall avse pensionsgrundande inkomst. Den har dessutom en social motivering. Förtidspension enligt AFL kan utgå till personer med upp till 50 procents arbetsförmåga, och det är givetvis ett allmänt intresse, att denna inte oväsentliga arbetskapacitet utnyttjas. Framför allt är det dock ett socialt och humanitärt intresse att bereda dessa partiellt arbetsföra tillfälle till sysselsättning. Den av SVCK föreslagna kompletteringsregeln skulle underlätta upprättandet av skyddade verkstäder och andra anordningar för sysselsättning av förtidspensionärer. Vidare synes det önskvärt, att det i nå-

gon form kl argöres, hur 19 kap. § 9 skall tillämpas för makar, av vilka den ene åtnjuter ålders- eller förtidspension. Det kan med nu föreslagen lydelse inte alldeles uteslutas, att första satsen tolkas så, att avgift minst skall utgå med belopp, som skulle ha beräknats, därest båda makarnas inkomster tillkommit den av dem, som inte åtnjuter pension. Rätt tolkning synes dock vara, att pensionstagarens inkomst visserligen räknas som avgiftsgrundande, men att den del av makarnas sammanlagda avgift, som efter fördelning faller på denne make, inte föranleder någon betalningsskyldighet för honom eller henne. Till frågan om gränsen för skattskyldigheten vid mervärdeskatten vill SVCK anföra, att gränsen från de synpunkter SVCK har att företräda bör ligga så högt som möjligt för att inte onödigtvis försvåra den ofta till arbetsterapi hänförliga men ur social synpunkt inte mindre angelägna verksamhet, som många svårt invalidiserade utövar. SVCK vill allvarligt ifrågasätta, huruvida de fördelar, som enligt några reservanters uppfattning skulle stå att vinna med en lägre gräns, verkligen motsvarar den inte oväsentliga börda på detta slags »rö-

538 relseidkare», som en sänkning av gränsen till lägre belopp än vad majoriteten föreslagit, skulle betyda. När SVCK i övrigt avstår från ställningstagande till skatteberedningens allmänna riktlinjer för skattesystemets omläggning, sker detta under förutsättning att genom AFL-förmånernas pristalbindning och genom en allvarlig prövning av föreliggande behov att justera grundavdragen och de

extra avdragens maximibelopp med hänsyn till indexändringar rimlig säkerhet vinnes för att de låginkomstgrupper, som SVCK företräder, undgår varje av skatteomläggningen följande standardsänkning. Stockholm den 30 oktober 1964. Iwar Leandersson Karl Montan

Svenska vattenkraftföreningen (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen) Förslag till förordning om allmän omsättningsskatt Omläggningen av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt har bl.a. betingats av att mervärdeskatten verkar neutral från konsumtions- och konkurrenssynpunkt. Som skatteberedningen påpekar är en förutsättning härför att skattebelastningen på såväl investeringar som omkostnader i princip generellt får avdragas från inflytande mervärdeskatt. Vidare förutsattes att denna avlyftning kan ske snabbt, varvid restitution får tillgripas om den inflytande skatten är otillräcklig för automatisk avlyftning. För att av beredningen förutsatt avdragsoch restitutionsrätt helt skall kunna utnyttjas i samband med elproduktion, synes det framlagda förslaget för kraftindustrins del böra kompletteras i ett par avseenden. Byggande och drift av ett kraftverk med flera intressenter samordnas ofta i ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag. Under byggnadstiden försäljer bolaget som regel ingen elkraft och det kan då vara tveksamt, om bolaget under denna tid kan anses driva sådan verksamhet som avses i 12 § och som medför att bolaget utgör sådan skattskyldig, som enligt 60 § är berättigad till restitution. Vattenkraftföreningen hemställer att bestämmelserna ändras så att av dessa klart framgå att nystartade företag medges restitution av skatt som erlagts under byggnadstiden, fastän någon yrkesmässig försäljning ännu icke påbörjats. Det förhållande, som här skisserats, torde för övrigt gälla även inom andra grenar av näringslivet, men synes för kraftindustrins del vara särskilt framträdande, eftersom kraftanläggningar äro mycket kapitalkrävande och

ha lång byggnadstid, för vattenkraftverk oftast 3-5 år. För vattenregleringsföretagen gälla vissa speciella förhållanden, som tarva särskild uppmärksamhet. Vattenregleringsföretag tillkomma genom dom av vattendomstol. Närmare bestämmelser om företagens organisation och verksamhet finnas i 3 kap. Vattenlagen. Företagen, som utgöra juridiska personer, skola ha stadgar som fastställas av länsstyrelsen. Regleringsföretagens särställning är redan nu observerade i skattelagstiftningen och har föranlett införande av vissa särskilda bestämmelser i bl.a. anvisningarna till Kommunalskattelagen 9 § 3 mom. sista stycket samt i 45 § sista stycket samma lag. I tredje kapitlet Vattenlagen regleras även bl.a. frågan hur strömfallsägare i förhållande till andelstal skola bidraga i regleringsföretags anläggnings- och årskostnader. Dessa andelstal kunna vara olika vid olika tidpunkter, beroende på att nya kraftverk tillkomma eller att befintligt kraftverk utbygges eller, som förekommit, nedlägges. Vid ändring av andelstalen måste tidigare anläggningskostnader omfördelas så, att strömfallsägaren får bära andel enligt det nya andelstalet, varvid vissa strömfallsägare debiteras ytterligare kostnader och andra krediteras motsvarande belopp. Hittills har fördelade anläggnings- och årskostnader inkluderat den 6,4 % varuskatt regleringsföretaget erlagt. Anläggningskostnaden har utgjort strömfallsägarens avskrivningsunderlag, i den mån kostnaden ej varit skadestånd eller intrångsersättning. Såsom reglerna om skatteplikt och skattskyldighet äro utformade i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt, synes regleringsföretaget bli sista konsumentled, var-

539 igenom den mervärdeskatt som kraftföretagen (strömfallsägarna) erlägger via regleringsföretagen icke blir avdragsgill. Detta är uppenbarligen icke i överensstämmelse med förslagets huvudsyfte. Avdragsrätt för kraftföretagen för den av regleringsföretagen erlagda mervärdeskatten skulle kunna uppnås, om regleringsföretagens verksamhet upptoges såsom skattepliktig tjänsteprestation. Med hänsyn till vad som ovan anförts om de tid efter annan ändrade andelstalen för bidrag till anläggnings- och årskostnader blir emellertid ett såd a n t system mycket invecklat. Det enklaste sättet att komma till rätta med problemet synes vara att för regleringsföretagen införes en särbestämmelse, innebärande att regleringsföretag enligt vattenlagen få rätt att uppbära restitution för all i samband med dess verksamhet erlagd mervärdeskatt. I avgivet remissyttrande har Svenska Elverksföreningen påtalat att utformningen av mervärdeskattesystemet i några avseenden bör modifieras för att underlätta dess tillämpning vid distribution av elkraft. Vattenkraftföreningen vill för sina medlemsföretag i deras egenskap av råkraftleverantörer ansluta sig till Elverksföreningens yttrande i dessa delar. Förslag till förordning angående införande av förordningen om allmän omsättningsskatt I de avtal som numera träffas om leverans av elektrisk kraft, finnes i regel en klausul, som gör det möjligt för leverantören att - utöver det i avtalet bestämda vederlaget - av köparen uttaga exempelvis en sådan pålaga som mervärdeskatt. Vissa avtal, särskilt av-

seende stora leveranser med lång giltighetstid, äro dock så utformade, att säljaren icke kan uttaga skatter och liknande. Samma förhållande gäller för leveranser av ersättningskraft enligt vattenlagen. Genom vattendomstols dom bestämmes nämligen för sådana leveranser vederlaget för längre tid eller kan det föreskrivas att något vederlag för all framtid icke skall utgå. Skatteberedningen framhåller i betänkandet (sid. 476) att när den allmänna varuskatten infördes och höjdes bestämmelser tillfogades, som skyddade de skattskyldiga från en retroaktiv verkan av beskattningen i de fall, när ingen skatteövervältring på avnämarna var möjlig. Beredningen framhåller att samma målsättning bör gälla vid införandet av mervärdeskatten. I det nu framlagda förslaget till förordning om mervärdeskattens införande, synes emellertid detta icke fullt ha beaktats. Vattenkraftföreningen hemställer därför att i n ä m n d a förordning bestämmelser införas, som innebära att där ett övervältrande av mervärdeskatten på kraftavnämaren enligt vad ovan sagts icke är möjligt, skattskyldighet icke skall föreligga. Den föreslagna skattereformen synes i huvudsak verka befrämjande på kraftförsörjningens område, särskilt genom att den konsumtionshämmande punktbeskattningen av el avskaffas. Vattenkraftföreningen finner det därför angeläget att reformen genomföres vid den tidpunkt skatteberedningen föreslagit. Stockholm den 18 november 1964. Tore

Jedin Bengt G. Sterne

Svenska vatten- och avloppsverksföreningen Enligt beredningens förslag skall för vatten, som levereras från kommunalt vattenverk, förbrukaren icke erlägga mervärdeskatt. Detta betyder, att vattenverken icke få möjlighet att göra avdrag för dylik skatt, som erlagts såväl vid inköp av material och förbrukningsartiklar för driften som vid investeringar i fasta anläggningar och maskinell utrustning såsom rörnät, reservoarer, pumpstationer och reningsverk etc. Vattenpriset kommer således att i princip stiga så mycket som motsvarar dels höjningen av omsättningsskatten från 6 till 11,5 procent på vattenverkens inköp av material och förbrukningsartiklar och på in-

vesteringars material- och maskindel, dels skattepliktens utsträckning till vissa varor och tjänster som tidigare varit skattefria. Vissa komplikationer synas oundvikliga med hänsyn till att, även om vattnet blir skattefritt för konsumenten, de kommunala vattenverken likväl normalt utför vissa tjänster till abonnenterna, s.k. ersättningsarbeten, för vilka skatt måste debiteras, då arbetena i princip skulle ha kunnat utföras av entreprenör. Även om dessa arbeten utgöra en relativt liten del av ett vatten- och avloppsverks årliga omslutning, uppstår likväl ett tyngande merarbete till följd av att verket kommer att äga

540 rätt att avräkna skatt, som erlagts för material till dylika ersättningsarbeten, men däremot icke för annat material. Denna olägenhet blir särskilt framträdande, då vattenverket drives exempelvis tillsammans med el- eller gasverk. Härvid blir det ofrånkomligt att göra åtskillnad mellan vad som förbrukats för å ena sidan vattenverkets och å andra sidan el- eller gasverkets del. I diskussionen har ifrågasatts om icke vatten liksom andra förnödenheter borde beläggas med mervärdeskatt. Föreningen vill framhålla, att detta visserligen skulle underlätta verksamheten för sådana kommunala verk, som har vattenverket förenat med gas-, el- eller fjärrvärmeverk, men å andra sidan skulle svårigheterna i stället överflyttas till de kommuner, som har vattenverk och avloppsverk förenade till en enhet och av vilka många icke torde bokföringsmässigt fördela kostnaderna på vattenförsörjningen och på avloppssystemet. Men även om skatteplikten utsträcktes att avse också de tjänster som kommunens avloppssystem bereder invånarna, skulle likväl svårigheter av samma art föreligga för det betydande antal städer och kommuner, som har avloppsverket förenat icke med vattenverket utan med gatuförvaltningen. Konkurrensförhållandet kan i viss m å n bli rubbat beträffande vatten till industriföretag. Vattenpriset kommer att stiga och industriföretaget kommer icke att kunna göra avdrag för i vattenpriset ingående mervärdeskatt. Där förutsättningar härför föreligga, torde det i vissa fall bli ekonomiskt fördelaktigt för ett industriföretag att anordna egen vattentäkt, då avdragsrätt för skatt på investeringar och driftförnödenheter beträffande egen anläggning kommer att föreligga. Motsvarande kan även bli aktuellt ifråga om avloppsanordningar. U r allmän synpunkt synes det föga lämpligt att skattesystemet utformas så, att ett enskilt företag enbart på grund av skattereglernas utformning skulle finna det med sina intressen förenligt att investera i separata anläggningar för ett ändamål som totalt sett för lägre reell kostnad kan tillgodoses av redan befintliga eller eljest ändock erforderliga anläggningar. Det kan därför ifrågasättas om icke viss schablonmässigt beräknad del av vatten- och avloppsavgifter, erlagda av industriella vattenförbrukare, borde vara att hänföra till erlagd mervärdeskatt och således för dem avdragsgill i likhet med sådan skatt på andra inköp för rörelsen.

Även prisrelationerna mellan arbeten på entreprenad och i egen regi kunna komma att påverkas. O m t.ex. riksskattenämnden för visst slag av anläggningsarbete fastställt ett schablonmässigt beskattningsvärde av 50 procent, kommer det att i princip vara fördelaktigare att utföra arbetet på entreprenad, om materialandelen (vid utförande till samma pris i egen regi) är högre än detta procenttal, och vice versa bli fördelaktigare att utföra arbetet i egen regi, om materialandelen är lägre än det med nödvändighet med viss schablonmässighet fastställda procenttalet. Även andra rubbningar i kostnadsrelationerna kunna göra överväganden aktuella. För kommunal verksamhet kan det i stället för att köpa grus från grusleverantör bli fördelaktigare att anskaffa och driva eget grustag. Även övergång till transporter i egen regi i stället för genom anlitande av åkeri eller entreprenör kan aktualiseras. För en större stad kan det eventuellt löna sig att starta egen betongrörsfabrik i stället för att köpa rör (liksom att sätta u p p eget asfaltverk i stället för att köpa gatubeläggningsämnen). Såvitt föreningen fattat beredningens förslag riktigt, skulle ett kommunalt grustag eller en betongrörsfabrik endast få användas för kommunens eget behov. Så fort en enda kubikmeter grus eller ett enda rör säljes till en utomstående, skulle grustaget resp. fabriken vara att betrakta som en rörelse, i vilken skatt skall erläggas ej endast för försålda kvantiteter utan även för »egna uttag ur rörelsen». Föreningen hemställer att vad ovan anförts måtte beaktas vid den slutliga utformningen av beskattningsreglerna i syfte att genom erforderliga särbestämmelser och schablonregler undvika att i onödan komplicera de komm u n a l a vatten- och avloppsverkens liksom även annan kommunal verksamhet. Skatteberedningens förslag att konsulterande ingenjörsarbete skall beläggas med mervärdeskatt, kommer att i princip göra projektering genom egna projekteringsavdelningar billigare än att anlita en konsulterande ingenjörsfirma. Det kan förutses att de större städerna i betydande utsträckning k o m m a att utföra projekteringsarbeten med egen personal, varvid skatten bortfaller, medan det stora flertalet städer och kommuner på grund av sin otillräckliga storlek ej ha möjlighet härtill och således drabbas av en ganska väsentlig merkostnad. M e d en alltmera avancerad teknik följer med nödvändighet ett motsvarande behov av specialisering ifråga om projektering av ex-

541 empelvis vatten- och avloppsreningsanläggningar och byggnadskonstruktioner. Denna specialisering kan av givna skäl endast ske inom ramen av antingen en tillräckligt stor eller tillräckligt specialiserad teknisk organisation, villkor som bara de allra största städerna kunna uppfylla och inte ens de annat än inom begränsade områden. Det måste då ur allmän synpunkt anses betänkligt, att genom beskattningsreglernas utformning motverka den ofrånkomliga specialiseringen och göra en mera allround-betonad men med nödvändighet mindre avancerad och mindre effektiv teknisk projekterings- och utredningsverksamhet ekonomiskt gynnsammare. Ett annat vägande skäl mot mervärdeskatt på konsulterande ingenjörsarbete är, att detta i avsevärd grad kommer att komplicera fastställandet av schablon-procenttal för skatteunderlaget beträffande olika slags anläggningsarbeten som utföres på entreprenad. Hänsyn måste därvid tagas till huruvida och i vilken omfattning sådana prestationer ingå i en entreprenad. - Skatteplikt för konsulterande ingenjörs- och arkitektverksamhet synes även kunna ifrågasättas med hänsyn till att annan konsultverksamhet lämnas skattefri såsom av advokater, fastighetsmäklare, företagsekonomer, bokförings- och revisionsbyråer, organisationsexperter, försäljnings- och marknadskonsulter etc. Som belysning av de inkonsekvenser skatteberedningens förslag i detta hänseende medför, må framhållas att om exempelvis en stad i ett vattenrättsmål eller vilket annat domstolsärende som helst behöver anlita såväl advokat som konsulterande ingenjör, skulle advokatarvodet vara fritt från mervärdeskatt men sådan skatt utgå på ingenjörens arbete. Medlemmarna i Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, VA V, utgöras av kommunala vatten- och avloppsverk, och föreningens ändamål är att organisera samarbete mellan dessa verk i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor och att tillvarataga verkens gemensamma intressen på vatten- och avloppsområdet. För detta ändamål utger föreningen bl.a. vissa publikationer. Dessa tillhandahållas i viss utsträckning medlemmarna utan särskild kostnad, men därutöver sker även försäljning till medlemmarna, varvid hittills omsättningsskatt jämlikt gällande regler icke erlägges. Försäljning till utomstående är däremot omsättaingsskattepliktig. Det synes oklart om skatteberedningen avsett att även

försäljning till medlemmar skall falla under mervärdeskatten, men föreningen utgår från att så icke är fallet, då föreningens ändamål ju är att tillhandahålla medlemmarna dylika tjänster. Däremot synes det i konsekvensens intresse nödvändigt att, om konsulterande ingenjörsarbete blir skattepliktigt, även i vissa fall mervärdebeskatta de tjänster av konsultativ natur som föreningen i begränsad utsträckning utför åt enstaka medlemmar. Här uppstår vid realiserandet av skatteberedningens förslag ett ganska oklart gränsdragningsproblem, som utgör ett ytterligare skäl för att all konsulterande verksamhet borde undantagas från mervärdeskatt. I annat fall uppstår den logiskt oförklarliga skillnaden att arbete som föreningen gör för samtliga medlemmar blir skattefritt, medan om det göres för någon eller några mot annan ersättning än medlemsavgiften, skatt skall utgå. Ett annat gränsproblem uppstår därigenom att vissa konsultuppdrag huvudsakligen avser ekonomiska frågor, t.ex. vattenoch avloppstaxor, vilka uppdrag icke torde falla under den föreslagna beskattningen. Motsvarande gränsproblem torde för övrigt komma att föreligga för flertalet av de konsulterande ingenjörsfirmorna, vilkas verksamhet delvis avser ekonomiska frågor och delvis t.ex. lantmäteri och kartläggningsarbete, vilket enligt beredningen, s. 403, icke skall falla under mervärdebeskattningen. Införandet av ett nytt skattesystem måste med nödvändighet medföra ett betydande övergångs- och anpassningsarbete, som kommer att gå ut över den produktiva verksamheten. Kommunernas - liksom hela samhällets - tillgång till teknisk personal är som bekant mycket knapp och det vore beklagligt om sådan personal i nämnvärd utsträckning måste tagas i anspråk för teknisk-ekonomiska överväganden och utredningar förorsakade av ändrade skatteregler men materiellt helt improduktiva. Det är därför angeläget, att reglerna i möjlig mån utformas så att de icke av ekonomiska skäl föranleda mera omfattande anpassningsåtgärder inom den här berörda delen av den kommunala verksamheten. Föreningen hemställer att de ovan angivna synpunkterna måtte beaktas vid den slutliga utformningen av nya skatteregler. Stockholm den 16 november 1964. Sven Ericson Bengt Petrelius

542 Sveriges akademikers centralorganisation 1. Utredningsuppdraget Den allmänna skatteberedningen har haft att underkasta huvuddelen av skattesystemet en samlad översyn. Direktiven har givit utredningen en mycket vid ram att arbeta inom. Begränsningarna hänför sig bl. a. till villkoret om skattesystemets avkastning och vissa vägledande principer såsom målsättningen om en »rättvis och rationell» fördelning av skattebördan. Direktiven uttrycker alltså en mycket långtgående frihet för utredningen att föreslå en ny utformning av skattesystemet utan att vara bunden av det som nu existerar. I många delar har beredningen från dessa utgångspunkter lagt fram förslag som kan betecknas som en viss grad av nytänkande, varvid speciellt kan pekas på utformningen av socialavgifternas finansiering, medan m a n i andra delar varit alltför bunden av nu gällande former. Detta omdöme gäller för den direkta beskattningens utformning, där frågan om progressionen och om familjebeskattningen knappast kan sägas ha bedömts - för att tala med direktiven - med hänsyn till vad »som bäst passar morgondagens svenska samhälle» utan i stället präglats av den samhällssyn, som var förhärskande, då systemet vuxit fram. Utredningen har här uppenbarligen »ryggat tillbaka för långtgående reformer». Den ekononomiska ram, inom vilken beredningen haft att arbeta, har i direktiven uttryckts så, att förändringar i den totala skattebördan ligger utanför beredningens arbetsområde. Beredningen har tolkat direktiven i denna del så, att det nya avgifts- och skattesystemet skall ge samma intäkt 1970 som det nuvarande skulle ha gett detta år bortsett från inkomstskatteökningar genom penningvärdeförändring. Detta innebär, att de omprövade delarna av skattesystemet 1970 kommer att avkasta ca 5 miljarder mer än de beräknas göra 1964. Härtill kommer statsinkomstökningar från de icke omprövade delarna av skattesystemet. Beredningens utgångspunkt har alltså i själva verket varit en fortsatt stark ökning av statsinkomsterna. Utredningen har antagit, att prisnivån skall stiga med 2 % årligen och att realinkomstökningen skall bli 3 % per år. Utredningens antagande om en årlig penningvärdeförsämring om 2 % synes mot bakgrunden av konsumentprisindex' utveckling orealistiskt lågt. U n d e r 1 O-årsperioden 1953-

63 ökade index med drygt ca 3 % per år och under den senare delen av denna period var genomsnittsökningen knappt 3 %. Beredningens antagande i detta avseende måste därför betraktas som en underskattning. Beredningen förordar, att, om penningvärdeförsämringen skulle bli större än den antagna, skatteskalorna under övergångstiden bör jämkas. Mot bakgrund av vad här anförts, finns det anledning att starkt understryka angelägenheten härav. Antagandet om en realinkomststegring på 3 % synes även lågt med hänsyn till den senaste tidens utveckling. Det finns således anledning anta, att statsinkomststegringen kan bli än större än vad beredningens beräkningar utvisar. 2. Förslagets utgångspunkter och allmänna motivering Karakteristiskt för utvecklingen under efterkrigstiden har varit, att en växande del av inkomsterna kommit att disponeras av det allmänna genom ökade skatter och avgifter. Sedan 1948 har summan skatter och avgifter (exkl. ATP-avgiften) vuxit från 22,5 % av bruttonationalprodukten till 31,5 % år 1963. Denna utveckling har sin grund i samhällets ökande engagemang, när det gäller undervisning, sociala försäkringar m.m. liksom åtgärder som betingats av teknikens utveckling. Denna trend finns även i andra länder. Mot bakgrunden av denna utveckling är det nödvändigt att finna en avvägning av skattebördan, som är »rationell och rättvis». Progressiviteten i den direkta skatten har genom den fortgående inkomststegringen kommit att hårt drabba även normala inkomster. Till betydande del beror denna inkomststegring på den fortlöpande penningvärdeförsämringen. En automatisk marginalskatteskärpning har inträtt. Effekten av denna utveckling är, att, om en allt mindre del av ett inkomsttillskott får behållas, stimulansen till ökade arbetsinsatser minskas. En annan effekt av den fortlöpande skatteskärpningen har varit den ökade tendensen till skatteflykt. Enkelt kan m a n uttrycka sambandet så, att priset för det stigande direkta skattetrycket varit en ökad skatteflykt. Botemedlet häremot är enligt S A C O : s mening en stark förskjutning mot indirekt beskattning, vilket skulle innebära en j ä m n a r e fördelning av skattebördan mellan de grupper,

543 som icke nu träffas av den direkta skatten men där en reell förmåga att bära en del av skattebördan finns, och landets inkomsttagare i övrigt. Enligt S A C O : s mening är det primära kravet på skattesystemet, att det verkar stimulerande på den ekonomiska utvecklingen. Sett från arbetsmarknadsmässig synpunkt innebär detta bl.a., att skattesystemet icke diskriminerar insatser, som fordrar lång utbildning, stor arbetsbörda och särskilt kvalificerade insatser. I ett läge där landets hela ekonomi till stor del är beroende av de gifta kvinnornas insats i förvärvslivet, bör skattesystemets arbetsmarknadsanpassning även innebära, att det ställer sig neutralt till förvärvsarbete i förhållande till hemarbete. I stora delar överensstämmer S A C O : s uppfattning om de önskvärda linjerna i skattesystemets utveckling med beredningens. En allmän förskjutning av skattebördan mot avgifter och indirekt beskattning bör komma till stånd. 3. Socialförsäkringens finansiering Som en av de angelägnaste reformerna av dagens skattesystem ser S A C O - som framgått ovan - en förskjutning från direkt skatt till indirekta skatter och avgifter. Som ett led i denna förskjutning ser S A C O skatteberedningens förslag om socialförsäkringens finansiering. Beredningen har motiverat sitt förslag på ett övertygande sätt. Såväl från statsfinansiella som från internationella och rent praktiska synpunkter finner S A C O liksom beredningen, att ändrade finansieringsformer för socialförsäkringarna är starkt motiverade. O m en fortsatt utbyggnad inom socialförsäkringens område skall kunna fortgå störningsfritt, måste enligt S A C O : s mening nya finansieringsformer tillgripas. Genom socialförsäkringsförmånernas försäkringsmässiga karaktär är den föreslagna förskjutningen från en skattefinansiering mot en avgiftsfinansiering ytterligare motiverad. Med tillkomsten av lagen om allm ä n försäkring, varigenom de olika författningarna på socialförsäkringens område samlats i ett lagverk, har förutsättningar skapats för att man i framtiden bygger socialförsäkringarnas finansiering på ett enhetligt sätt. S A C O tillstyrker därför utredningens förslag i denna del och ser det nu föreliggande förslaget till omläggning av finansieringssystemet endast som ett första steg mot en integrerad avgiftsfinansiering av socialförsäkringarna.

Återstående delar av sjukpenningförsäkringen bör således enligt S A C O : s mening snarast integreras med det nya avgiftssystemet. En omläggning av finansieringssystemet för sjukpenningförsäkringen bör kombineras med ändringar av sjukpenningskalans konstruktion, vilket legat utanför beredningens arbetsområde. Dessa frågor bör enligt S A C O : s uppfattning snarast utredas. Detta får emellertid icke medföra, att genomförandet av beredningens förslag fördröj es. Yrkesskadeförsäkringen, som redan nu finansieras genom arbetsgivaravgifter, har icke innefattats i beredningens förslag, då denna socialförsäkringsgren är föremål för särskild utredning. Tekniskt sett bör avgifterna till yrkesskadeförsäkringen kunna inpassas i det nya avgiftssystemet utan större svårigheter. För att på denna punkt nå ett snabbt resultat bör utredningen rörande yrkesskadeförsäkringen genom tilläggsdirektiv åläggas att arbeta från den utgångspunkten, att yrkesskadeförsäkringens finansiering inlemmas i det nya systemet. När det gäller avgiftsberäkningen för makar, har utredningen diskuterat en särberäkningsmetod och en samberäkningsmetod. Efter en vägning av för- och nackdelarna med de olika metoderna har beredningen stannat för att föreslå, att särberäkning tilllämpas ifråga om anställningsinkomster och samberäkning i de fall annan inkomst föreligger. Beredningen anför, att m a n är hänvisad till en särberäkningsmetod ifråga om arbetsgivaravgifter, eftersom dessa avgifters kollektiva karaktär medför, att uttag måste göras på envar av makarnas inkomster. O m man vill nå likformighet i avgiftsbelastningen mellan å ena sidan makar, som båda har anställningsinkomster, och å andra sidan makar, som båda har inkomst av annat slag än anställning, eller den ene anställningsinkomst och den andre inkomst av annat slag bör särberäkning användas även vid beräkning av grundförsäkringsavgift. Som skäl för att samberäkning ändå föreslås i dessa fall anför beredningen, att särberäkningsmetoden skulle medföra olika avgifter inom den kategori som skall erlägga grundförsäkringsavgifter, beroende på hur inkomsten fördelar sig mellan makarna. Beredningen anför vidare, att en generell särbel åkning kan föranleda inkomst- och förmögenhetstransaktioner i syfte att undgå eller minska avgifternas storlek. S A C O anser, att avgiftsberäkningen inom socialförsäkringen bör ske efter så likformiga

544 regler som möjligt. Eftersom avgiftsberäkningen för tilläggspensioneringen sker efter en särberäkningsmetod är det naturligt, att de nu föreslagna avgifterna beräknas på samma sätt. SACO förordar därför särberäkningsmetoden, när det gäller avgiftsberäkningen för makar. De nackdelar, som kan vidlåda särberäkningsmetoden, synes väga mindre tungt än nackdelarna med en samberäkningsmetod. Den upptrappningsregel ifråga om grundförsäkringsavgiften, som utredningen föreslår, finner SACO omotiverat gynnsam. Avgiftslindringen står icke i paritet med de undersökningsresultat ifråga om de låga inkomsttagarna, som utredningen presenterar i betänkandet. Genom att grundförsäkringsavgifterna beräknas på inkomsten efter avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande, medan arbetsgivaravgifterna beräknas på bruttolönen, kommer redan på detta sätt en lindring av egenavgifterna till stånd. SACO avstyrker därför den föreslagna upptrappningsregeln. En viss upptrappning kan accepteras, men den bör icke vara så långtgående som beredningen förordat. 4. Skatteförmågeprincipen och den direkta beskattningen Behandlingen av den direkta beskattningens utformning kommer här att ske under fyra rubriker, nämligen en del om skatteförmågeprincipen, en del omfattande skatteprogressionen, en del om skatteskalornas utformning samt en del omfattande familjebeskattningen, speciellt grundavdragen, förvärvsavdragen och frågan om avvägningen med hänsyn till förekomst av barn. Enligt direktiven skall skatteförmågeprincipen vara avgörande vid skattebördans avvägning mellan olika skatteformer och mellan skilda kategorier av skattebetalare. Utredningen finner att, eftersom det är svårt att realisera skatteförmågeprincipen med hänsyn till att det är omöjligt att fastställa den olika skatteförmågan för personer i skilda inkomstlägen, principen endast ger en allmän vägledning för skattesystemets utformning. Endast när det gäller inkomstbegreppets bestämning, har principen, enligt utredningen, rönt direkt inflytande på det sättet, att vissa inkomster och inkomstslag anses medföra viss skatteförmåga och omvänt har vissa omkostnader ansetts minska förmågan, medan andra icke ansetts påverka den. Givetvis kan icke heller i detta avseende klart objektiva grunder fastläggas.

Skatteförmågeprincipen kan i själva verket icke ange hur skattebördan skall avvägas mellan personer i olika inkomstskikt, utan i detta avseende är man hänvisad till värderingar på andra grunder. Dessa värderingar kan skifta från tid till annan beroende på den politiska utvecklingen, ändringar i inkomstfördelningen etc. Det progressiva inslaget i skattesystemet grundar sig således på politiska värderingar m.m. och är inte en tillämpning av en finansvetenskaplig teori. Som exempel på de subjektiva tolkningarna av skatteförmågeprincipen kan nämnas, att skatteförmågan anses nedsatt i de fall två ensamstående gifter sig. Den tolkning som här tillämpas är, att om två gifta skall leva på viss gemensam inkomst, har de bara hälften så stor skatteförmåga som en ensamstående med samma inkomst. Däremot anses icke skatteförmågan nedgå i de fall barn förekommer - kostnaderna för barnförsörjningen beaktas icke i skattesystemet utom de kostnader för vård, som uppstår när bägge makarna förvärvsarbetar. Syskon som lever i hushållsgemenskap anses icke ha nedsatt skatteförmåga. Skatteförmågeprincipen, såsom den hittills tillämpats, får med hänvisning till de anförda exemplen anses vara en mycket diskutabel utgångspunkt vid utformandet av ett framtida system för den direkta beskattningen. Den tolkning beredningen givit åt skatteförmågeprincipen, som i stort är densamma som nu förekommer, har medfört, att den direkta beskattningens utformning icke genomgått någon större principiell förändring, oaktat den starka och i många fall välmotiverade kritik som framförts torde gett anledning till en mer genomgripande reform. I det följande skall SACO vid behandlingen av de olika komponenterna närmare beröra denna fråga. 5. Progressiviteten Genom förslagen om höjd indirekt beskattning och om den nya socialförsäkringsavgiften skapas förutsättningar för en lindring av den direkta inkomstbeskattningen, vilket också föreslås av utredningen. Utredningen hade emellertid enligt SACO:s mening bort gå avsevärt längre i denna riktning. Utredningen har i flera avseenden påvisat de negativa effekterna av den höga progressiviteten i beskattningen och framhållit att dessa olägenheter kan minskas genom en utjämning av progressiviteten. Utredningen har emellertid i sina konkreta förslag icke dragit konsekvenserna av denna inställning. Även om

545 utredningens förslag formellt innebär en minskning av marginalskatterna u p p till en beskattningsbar inkomst av för ensamstående 50.000 kr (i vissa fall minskningar även i skikten däröver) och för gifta 250.000 kr, så blir den reella effekten en annan. Genom att förslagen avser 1970 års inkomstläge och penningvärde, så kommer en reell marginalskatteskärpning att inträda för ensamstående m e d normala inkomster. För gifta kommer, om m a n bortser från inkomsttagare i skikten omkring 30.000 kr, det reella marginalskattetrycket att vara i stort sett oförändrat. Generellt sett kan beredningens förslag i marginalskattehänseende karakteriseras som en bromsning av den hittillsvarande tendensen till ständigt stigande marginalskatter, m e d a n däremot en reell och effektiv sänkning av marginalskatterna ej skulle komma till stånd. Beredningens förslag till skatteskalor innebär vidare en skärpning av skatteskalans progressivitet i för ogifta inkomstskikten mellan en beskattningsbar inkomst av 10.000 och 40.000 kr och för gifta mellan inkomstskikten 32.000 och 100.000 kr. Skatteskalans lutning blir nämligen här brantare genom att marginalskatterna sänkes mera i underliggande skikt. Denna ökade branthet i skatteskalan måste bedömas som olycklig, eftersom den försvårar en framtida utjämning av progressiviteten. S A C O anser således, att den direkta beskattningen måste minskas i större utsträckning än vad beredningen föreslagit och att detta bl.a. bör ske genom större marginalskattesänkningar i inkomstskikten över en beskattningsbar inkomst av 10.000 kr för ogifta och över 32.000 kr för gifta. Närmast kommer en redovisning att ske av de skäl som enligt S A C O : s mening talar m o t en stark progressivitet i beskattningen, varefter S A C O kommer att närmare redovisa sina synpunkter på skatteskalornas utformning. a) Inkomst

och ekonomisk

bärkraft

Progressivitetens motivering är av politisk natur, nämligen att åstadkomma en ekonomisk utjämning mellan individer med olika ekonomisk bärkraft. Som mätare av denna bärkraft användes inkomsten. Syftet med progressiviteten kan icke rimligen vara att omfördela inkomsterna som sådana utan att åstadkomma en utjämning av medborgarnas levnadsstandard eller konsumtionsmöjligheter. Inkomsten användes således - sedan vissa korrigeringar skett av bruttoinkomsten genom avdrag av olika slag - som ett mått på levnadsstan-

35-413386

darden eller konsumtionsmöjligheterna. Detta mått är emellertid mycket otillfredsställande, eftersom levnadsstandarden eller konsumtionsmöjligheterna icke är en enkel funktion av den beskattningsbara årsinkomsten, utan därjämte påverkas av sådana faktorer som inkomsternas varaktighet och jämnhet i tiden, försörjningsbördan och det förhållandet, att de deklarerade inkomsterna icke innefattar samtliga inkomster eller ekonomiska värden som ökar konsumtionsmöjligheterna, liksom icke heller samtliga utgifter som påverkar den skattemässiga bärkraften beaktas. Socialstyrelsens undersökning av konsumtionen i Sverige 1958 har belyst inkomstbegreppets otillförlitlighet som m ä t a r e av levnadsstandarden. Av undersökningen framgår bl.a., att gruppen jordbrukare med en årsinkomst per hushåll understigande 5.000 kr, redovisade en kostnad för konsumtion och skatter uppgående till genomsnittligt 7.302 kr per hushåll. Även för gruppen arbetare inom samma inkomstklass översteg kostnaderna för konsumtion och skatter inkomstklassens övre gräns och utgjorde 5.349 kr. Den stora skillnaden mellan inkomster och konsumtionsoch skatteutgifter för jordbrukarnas vidkommande torde delvis ha sin grund i d e jämförelsevis förmånliga skatteregler som gäller för denna grupp. Att konsumtionsmöjlighetema eller levnadsstandarden överstiger de beskattade inkomsterna är ett förhållande, som icke karakteriserar vissa inkomstskikt men som förekommer hos vissa typer av inkomsttagare i olika inkomstskikt. Som exempel på sådana inkomster, som icke ingår i den deklarerade inkomsten men som ändå påverkar levnadsstandarden, kan nämnas gåvor, stipendier, sociala bidrag, olika slags vinster och vissa naturaförmåner. Vidare fastställdes vissa inkomster efter skönsmässiga värderingar, t.ex. en del naturaförmåner. En annan orsak till den bristande överensstämmelsen mellan inkomst och ekonomisk bärkraft är, att avdragsgilla utgifter kan utnyttjas i olika utsträckning av olika kategorier skattskyldiga. Sålunda har vissa företagare möjlighet att låta vad som i verkligheten är privata levnadskostnader skattemässigt utgöra omkostnader i företaget (hyra, belysning, telefon, bil, resor, representation). Det går vidare inte att komma ifrån, att inkomster i betydande utsträckning olagligt undandras från beskattning. Detta torde vara mycket vanligt, när det gäller inkomster av

546 hantverks- och hushållsarbete samt vissa andra typer av serviceverksamhet. Det är beklagligt, att skatteberedningen icke mera ingående och systematiskt diskuterat de olika orsakerna till den bristande överensstämmelsen mellan det skattemässiga inkomstbegreppet och den faktiska ekonomiska bärkraften och de konsekvenser detta bör leda till, när det gäller progressiviteten. En väsentlig faktor uppehåller sig skatteberedningen emellertid vid, nämligen inkomsternas fördelning i tiden. Utredningen återger vissa data ur S A C O : s undersökning »Lön och livsinkoms^» och konstaterar i anslutning härtill, att mera ojämnt fördelade inkomster blir hårdare beskattade än mera j ä m n t fördelade. Utredningen framhåller, att den uppmärksammade effekten äger samband med att det är årsinkomsten som användes som mätare av skatteförmågan och anför följ a n d e : »Om skatteawägningen i fall som dessa - ett betraktelsesätt som synes utredningen riktigt - ses såsom en fråga avseende mindre läget ett enstaka år och mer det sammantagna resultatet över en längre tidsperiod, är uppenbart att årsinkomsten är ett mindre lämpligt mätinstrument för inkomsttagare med ett färre antal år, varunder inkomst förvärvas, än som gäller för flertalet andra. Genom speciella avdragsregler eller särskilda skatteomräkningsföreskrifter skulle vissa tillrättalägganden möjligen kunna ske. Det torde dock kunna förutses, att svårigheter och invändningar h ä r skulle möta. En rimlig dämpning av progressionen skulle medföra ett minskat behov av särregler av antydd innebörd.» Medan således vissa inkomsttagare blir »underbeskattade» av skäl som tidigare anförts, leder det här senast påtalade förhållandet till en »överbeskattning» av vissa grupper. Sammanfattningsvis kan konstateras, att den skattepliktiga intäkten, sådan den framkommer vid taxeringen, i icke ringa utsträckning ger en oriktig och opålitlig bild av skattebetalarnas verkliga ekonomiska bärkraft. Detta leder till att skatteuttaget i vissa fall blir för högt och i andra fall för lågt i förhållande till vad som åsyftats. Beskattningen blir alltså icke likformig. Ju starkare progressiviteten är desto större blir de orättvisor som på detta sätt uppstår. Genom ökad indirekt beskattning och minskad progressivitet i inkomstbeskattningen minskas de felslag i beskattningen, som den bristande överensstämmelsen mellan årsinkomster och ekonomisk bärkraft ger upphov till.

b) Progressivitetens statsfinansiella kom stutjämnande betydelse

och

in-

Genom de höga marginalskattesatserna tillföres staten endast relativt små inkomster. Nedan anges hur stort inkomstbortfallet i förhållande till nu gällande skatteskalor skulle bli 1964, om den maximala marginalskattesatsen sänktes till angivna procenttal i stället för nu gällande 65 %. Uppgiften för 30 % anger således statens inkomstbortfall, om alla marginalskattesatser, som överstiger 30 %, sänktes till detta tal. Vidare angives inkomstbortfallets procentuella andel av statens beräknade inkomster på driftbudgeten budgetåret 1964/ 65. Inkomst% av statsHögsta marginalbortfall inkomsterna skattesats miljoner 30 525 2,4 35 322 1,5 40 166 0,8 45 88 0,4 50 43 0,2 De höga marginalskattesatserna har alltså mycket ringa statsfinansiell betydelse. Av detta följer, att de statsinkomster som erhålles genom de höga marginalskattesatserna icke ger något nämnvärt ekonomiskt bidrag till de lägre inkomsttagarna. D e n inkomstutj ä m n a n d e verkan, som åstadkommes genom en hög progression, består i att medelhöga och högre inkomster beskäres, utan att detta innebär någon reell ekonomisk fördel för lägre inkomsttagare. Det är mot denna bakgrund som progressionen måste bedömas. c) Arbetsmarknad

och

progressivitet

I sin diskussion av progressivitetens inverkan på utbudet av arbetskraft anför beredningen beträffande de gifta kvinnornas engagemang i förvärvslivet, att skäl talar för en sänkning av progressiviteten. S A C O vill för sin del framhålla, att även om progressivitetens effekter på arbetsviljan kan variera, så kan det i varje fall icke stimulera inställningen till arbetet, att mer än hälften av inkomstökningar som erhålles genom befordran, extraarbete, visad duglighet etc. går bort i statlig och kommunal skatt. Den norska progressionsutredningen har uttalat, att fria yrkesutövare p å grund av progressiviteten kan begränsa sin arbetstid, eftersom fritiden blir mera värd än den begränsade del av inkomsterna från m a r ginalarbetstiden som får behållas, och att högre tjänstemän kan avstå från betungande extraarbete, som icke ger en nettoavkastning som står i proportion till arbetsinsatsen.

547 d) Progressivitet och löneläge Utredningen finner, att frågan om den progressiva beskattningens inverkan på löneanspråken icke kan bringas till full klarhet. Utredningen betvivlar emellertid inte, att marginalskatteargumentet i vissa fall övat inflytande på träffade löneöverenskommelser. Även om detta blott gällt begränsade kategorier i högre inkomstskikt, antar utredningen, att lönesättningen för dem på sikt påverkar större gruppers lönekrav. Långsiktigt uppkommer härigenom en extra press på den allmänna lönenivån, ytterst betingad av beskattningen. Det kan enligt SACO:s mening icke råda någon tvekan om, att den progressiva skatten i vissa fall övervältras genom prisbildningen, när det gäller företagare och fria yrkesutövare och genom lönebildningen, när det gäller löntagare. I andra fall är det svårare att åstadkomma en sådan övervältring. Det förhållandet, att progressiviteten ingriper i de avtalsmässigt fastställda lönerelationerna, varvid dess verkan i vissa fall delvis elimineras och i andra fall inte alls, är ytterligare en faktor som medför, att progressiviteten drabbar ojämnt i förhållande till det åsyftade resultatet. Dessutom har progressiviteten en tendens att driva upp lönenivån, vilket ur samhällsekonomisk synpunkt är olyckligt.

vid överväganden i vårt land om införande av definitiv källskatt.

e) Progressivitet och familjebeskattning SACO kommer längre fram i remissyttrandet att förorda införande av vissa särbeskattningselement i familjebeskattningsreglerna samt att förorda en utredning om familjebeskattningens utformning på längre sikt. Det bör här påpekas, att det icke blott är så, att införande av särbeskattning i praktiken torde förutsätta lägre progressivitet utan också så, att de problem och svårigheter som möter och de skilda uppfattningar som råder ifråga om familjebeskattningen skulle bli mindre accentuerade, därest skatteprogressiviteten vore avsevärt lägre än för närvarande.

g) Progressivitetens psykologiska verkningar Det råder inget tvivel om att den starka progressiviteten, särskilt bland yrkesutövare med lång utbildning och kvalificerat arbete, uppfattas som orättfärdig och att den utgör en källa till missnöje, som påverkar inställningen till skatterna överhuvudtaget och till den offentliga ekonomiska politiken. Det är inte att förvåna sig över, att missnöje uppstår inför det förhållandet, att mer än hälften går bort i direkt skatt av inkomstökningar som erhållits genom kvalificerade arbetsinsatser, vilka är nödvändiga för samhället och vilka ger hög produktiv avkastning för samhället och därmed för alla medborgare. Inte minst uppleves den starka progressiviteten som orättvis i det ökande antal familjer, där båda makarna yrkesarbetar; genom att makarnas inkomst sammanläggs, drabbar progressiviteten i dessa familjer särskilt hårt och nettoinkomstökningen genom hustruns arbetsinsats blir starkt begränsad. Indirekt kan progressiviteten skapa ogynnsamma psykologiska verkningar även bland lägre inkomsttagare, nämligen i den mån progressiviteten bidrar till att öka bruttolöneskillnaderna på det sätt som ovan berörts. Eftersom det är bruttolöneskillnaderna och inte nettolöneskillnaderna som faller i ögonen, så skapar progressiviteten på detta sätt överdrivna och felaktiga föreställningar om de verkliga inkomstskillnaderna. Ovan har påvisats en rad svagheter som är förknippade med en starkt progressiv beskattning och vidare har påvisats de höga progressivitetssatsemas ringa statsfinansiella betydelse och det förhållandet, att de icke tillför de lägre inkomsttagarna några beaktansvärda ekonomiska fördelar. Lägger man till detta det missnöje progressiviteten skapar, så måste man konstatera, att den höga progressiviteten icke längre är värd sitt pris.

f) Progressivitet och källskatt I Norge har en statlig kommitté utrett frågan om införande av definitiv källskatt. Kommittén framhåller, att införande av en definitiv källskatt underlättas genom en höjning av det första, proportionella skiktet, genom en dämpning av skattesatsernas ökning från progressionsskikt till progressionsskikt och genom en ökning av progressionsskiktens bredd. Dessa synpunkter är givetvis också relevanta

h) Åtgärder för förbättring av de lägre inkomsttagarnas ekonomi Vad som ovan anförts i samband med progressiviteten och vad som fortsättningsvis kommer att anföras beträffande grundavdragen innebär, att skattesystemet icke erbjuder tillfredsställande vägar att förbättra de lägre inkomsttagarnas ekonomiska förhållanden. De indirekta skatterna, som måste komma att få en alltmera dominerande ställning i skatte-

548 systemet, drabbar alla inkomsttagare lika. Progressiviteten, vilken som ovan påvisats, drabbar mycket ojämnt och ofta har icke avsedda effekter och som har tekniska svagheter och ogynnsamma samhällsekonomiska verkningar, medför dessutom, trots att den begränsar medelhöga och högre inkomster, inget beaktansvärt inkomsttillskott för de lägre inkomsttagarna. För att förbättra de lägre inkomsttagarnas ekonomiska förhållanden kräves i stället andra åtgärder än skattemässiga. Fördelen med dessa andra åtgärder är bl.a., utom att de bättre leder till avsett resultat, att de dels kan ges en selektiv utformning och dels inriktas på orsakerna till de låga inkomsterna. Genom direkta bidrag och genom tillhandahållande av institutionella resurser ges det effektivaste stödet åt sådana inkomstsvaga grupper som sjuka, arbetslösa, studerandem.fi. På motsvarande sätt kan stöd ges åt grupper med särskilt stor försörjningsbörda, i första hand barnfamiljerna. Ett av utbildningspolitikens resultat är, att allt flera människor genom en bättre utbildningsnivå kan ge ett större produktivt utbyte genom sina arbetsinsatser och därigenom också erhålla högre inkomster. Genom arbetsmarknadspolitiken utjämnas sysselsättningsvariationer. Omskolningen ger arbetskraften bättre sysselsättningsmöjligheter i ett föränderligt näringsliv. Näringslivspolitiken måste inriktas på att mindre lönsamma näringar med lågt löneoch inkomstläge ersattes av mera lönsamma näringar, som ger arbetskraften bättre ersättning. En strukturomdanande näringslivspolitik bör vara ett av de verksammaste instrumenten för att eliminera låginkomstöar. Genom lönepolitiken kan löntagare, vars arbete är felaktigt lågt värderat, erhålla en större andel av det tillgängliga lönestegringsutrymmet. Möjligheterna att genomföra detta i den starkt institutionaliserade förhandlingsmekanismen, där olika grupper bevakar varandra, skulle förbättras genom en minskning av progressiviteten. 6. Skatteskalornas utformning SACO anser, att den direkta inkomstskatten bör sänkas mera än vad beredningens majoritet föreslagit. Herrar Meidner, Nilstein och Östergren har förordat en längre gående sänkning, men SACO anser, att den direkta inkomstskatten måste minskas ytterligare även i förhållande till reservationsförslaget.

När det gäller hur denna sänkning skall utformas måste en utgångspunkt vara, att i motsats till skatteberedningens förslag, en progressivitetsskärpning inte får åstadkommas i stora inkomstskikt. Marginalskattesänkningarna måste således fördelas mera jämnt över skatteskalan än enligt beredningens förslag. Det måste härvid beaktas, att beredningens förslag avser inkomstläget år 1970, som kommer att ligga betydligt högre än det nuvarande. För den närmaste framtiden torde förutsättningar ej föreligga för införande av en helt proportionell beskattning i huvuddelen av den statliga inkomstskatteskalan. En rimlig målsättning är emellertid enligt SACO:s mening, att den statliga skatteskalan utformas så, att den statliga och kommunala marginalskatten icke överskrider 50 % i de inkomstskikt där löntagarna befinner sig. Detta innebär, om man förutsätter en kommunal utdebitering om 15 skattekronor, att den statliga marginalskatten icke får överstiga 35 % i dessa inkomstskikt. Den övre begränsningen för dessa inkomstskikt bör ungefär sammanfalla med de högsta löneplanslönerna i statstjänst. Inkomsttagare inom den av staten accepterade löneskalan bör således få behålla i varje fall hälften av de inkomstökningar de erhåller. Från denna utgångspunkt föreslår SACO, att den statliga marginalskatten icke skall överstiga 35 % i för gifta inkomstskikten upp till 150.000 kr och för ogifta 100.000 kr beskattningsbar inkomst. Om skatteskalan åter skall bli progressiv i högre inkomstskikt, måste övergångarna utformas mjukt, så att alltför stora marginalskattestegringar icke inträffar vid övergång från ett inkomstskikt till ett annat. Skatteuttagets utformning i underliggande skikt måste bli beroende av målsättningen för den fortsatta reformpolitiken. I skattedebatten har ofta framhållits önskvärdheten av ett brett första proportionellt skikt, som omfattar det stora flertalet av inkomsttagarna. Denna målsättning torde emellertid icke vara möjlig att förverkliga med ett så lågt uttag som det nu gällande och av skatteberedningen föreslagna d.v.s. 10 %. Ett realiserande av den angivna målsättningen förutsätter således en höjning av uttaget i det lägsta proportionella skiktet. En annan möjlighet att åstadkomma ett brett proportionellt skikt, om än icke i botten av skatteskalan, är att bibehålla det lägsta uttaget om 10 % och snabbt trappa upp detta till det uttag, som skall råda i detta breda proportionella skikt. I stället för det av skat-

549 teberedningen föreslagna uttaget i de fem lägsta skikten om 10-10-16-16-22 (till en beskattningsbar inkomst av 24.000 kr för gifta) och nuvarande uttag om 10-20 30-30-38, skulle man alltså kunna utforma uttaget med procenttalen 10-10-20-20-20. Vid den nu förestående skattereformen skulle sedan dessa 20 % upptrappas till av SACO föreslagna 35 %, vilket uttag skulle börja omkring en beskattningsbar inkomst för gifta om 40.000 kr. Den fortsatta reformpolitiken skulle enligt detta alternativ syfta till att allt mer utsträcka det proportionella skiktet om 20 %. Ett tredje alternativ, som naturligt ansluter sig till SACO:s förslag om ett uttag av maximalt 35 % i löntagarskikten, är att välja en långsammare upptrappning med lägre uttag till det breda 35-procentskiktet. Detta innebär, att uttaget i de skikt där det av skatteberedningen föreslagits ligga högre än 10 men lägre än 35 % sänkes mera än vad skatteberedningen föreslagit. Detta förutsätter, att den fortsatta reformpolitiken skall syfta till att 35-procentskiktet skall utgöra utgångspunkten för det blivande breda proportionella skiktet. Strävan bör härvid vara att successivt sänka uttaget i detta skikt under 35 %. Därigenom kommer det att utvidgas nedåt; det bör även i takt med inkomstutvecklingen utvidgas uppåt. Vilket alternativ man väljer måste som nämnts bli beroende på målsättningen för den fortsatta reformpolitiken ifråga om skattesystemet. Det är beklagligt, att skatteberedningen icke diskuterat en sådan långsiktig målsättning och dess konsekvenser för den nu aktuella förändringen av skatteskalorna. Det tredje (liksom det andra) av de här diskuterade alternativen innebär, att man avstår från att söka uppnå ett brett första proportionellt skikt. I stället blir skatteskalan i dess första del progressiv med långsam upptrappning till ett brett proportionellt skikt i skatteskalans mitt. Därefter insätter på nytt den progressiva beskattningen i skatteskalans topp. Oavsett vilka värderingar man i övrigt anlägger på de här diskuterade alternativen, torde det tredje alternativet vara det mest realistiska med hänsyn till bindningarna vid utgångsläget i det gällande skattesystemet och med hänsyn till skatteberedningens förslag i övrigt. Det innebär alltså, att man minskar marginalskatteuttaget i samtliga skikt utom 1 O-procentskiktet, som icke rimligen kan sänkas ytterligare, i större utsträckning än vad skatteberedningens majoritet och reservanter

föreslagit. SACO förordar, att skatteskalan utformas enligt dessa riktlinjer. När det gäller avvägningen mellan skatteskalorna för gifta och ensamstående innebär beredningens förslag, att dessa skalor avlägsnas från varandra. Med hänsyn till de synpunkter som SACO framför i det följande avsnittet om familjebeskattningen, är detta icke en önskvärd utveckling, eftersom det försvårar en framtida övergång till särbeskattning. SACO förordar därför, att skatteskalorna för gifta och ensamstående närmas till varandra. Eftersom skatteberedningen föreslagit avsevärt mindre skatteminskningar i skatteskalan för ensamstående, är det nödvändigt, att sänkningarna i denna skala i förhållande till skatteberedningens förslag blir än större än i skatteskalan för gifta. Den ytterligare sänkning av inkomstskatten, som SACO här förordat, medför ett inkomstbortfall i förhållande till skatteberedningens förslag. En sänkning av uttaget till 35 % i de fall då skatteberedningen förordat ett högre uttag och inom de inkomstskikt som ovan angivits, medför endast ett inkomstbortfall om ca 250 miljoner i förhållande till beredningens förslag. SACO har emellertid föreslagit dels ytterligare sänkningar av uttaget i förhållande till skatteberedningens förslag i såväl skatteskalan för gifta som ogifta, dels en särskild minskning av skatteskalan för ogifta för att anpassa den närmare till skatteskalan för gifta. Inkomstbortfallet för de av SACO föreslagna ytterligare skattesänkningarna beror på hur de sistnämnda sänkningarna närmare utformas, men bör kunna hållas inom en ram av ett inkomstbortfall för staten om 1,5 miljarder i förhållande till majoritetsförslaget och 0,6 miljarder i förhållande till reservationen av herrar Meidner, Nilstein och Östergren. SACO:s i det följande avsnittet om familjebeskattningen framförda förslag ifråga om grundavdrag och förvärvsavdrag, som överensstämmer med reservationen i detta avseende av herrar Meidner, Nilstein och östergren, medför som nettoeffekt en inkomstförstärkning för staten om ca 350 miljoner. För att täcka de återstående kostnaderna för en ytterligare sänkning av inkomstskatten erfordras en höjning av mervärdeskatten från av beredningen föreslagna 13 % till 15 %. SACO vill i detta avseende dels hänvisa till vad som senare i samband med mervärdeskatten kommer att anföras ifråga om den relativt ringa höjning av den indirekta beskattningen, som beredningens förslag innebär, dels till vad som

550 tidigare anförts om särskilda åtgärder i syfte att förbättra de lägsta inkomsttagarnas situation. SACO vill understryka den stora betydelse organisationen tillmäter sitt förslag, att den statliga och kommunala marginalskatten upp till ett inkomstskikt, som omfattar de högsta statliga lönerna, icke skall överstiga 50 %. Eftersom inkomstbortfallet för denna del av SACO:s förslag är så begränsat som ca 250 miljoner kr, är det svårt att se, att några tillräckligt bärande sakliga invändningar kan riktas mot detsamma. 7. Familjebeskattningen Utformningen av familjebeskattningen har under de senaste åren varit föremål för en livlig debatt. I förgrunden har stått frågan om en övergång från ett sambeskattningssystem till ett särbeskattningssystem. Principfrågan om sam- eller särbeskattning har behandlats av beredningen, men behandlingen, sedd i relation till den betydelse frågan måste tillmätas, har blivit ytligt och gjord med utgångspunkt från de värderingar av äktenskapets ekonomiska natur, som möjligen var naturliga i gårdagens samhälle men som icke är självklara i morgondagens. Man saknar den objektiva och djupgående analys av frågeställningarna kring familjebeskattningens utformning, som utredningen med utgångspunkt från direktiven haft möjlighet genomföra. Kritiken mot det nuvarande skattesystemet har på det stora hela taget varit välgrundad och välmotiverad. SACO skall här ta upp till behandling några av de väsentligaste anmärkningarna mot familjebeskattlingens nuvarande utformning. Det nuvarande systemet ställer sig i hög grad ogynnsamt i förhållande till gifta kvinnors förvärvsarbete, som landet samhällsekonomiskt sett blivit allt mer beroende av. Vid inträdet i förvärvslivet kommer den gifta kvinnans inkomst, bortsett från förvärvsavdraget, att beskattas från botten genom grundavdragens konstruktion. Genom den progressiva beskattningen medför detta, att det uppstår en stark tröskeleffekt även vid tämligen normala inkomster. Denna effekt har endast något mildrats genom konstruktionen med förvärvsavdrag. Alldeles uppenbart är, att vårt nuvarande skattesystem och därmed också det system beträffande familjebeskattningen, som beredningen föreslår, icke ställer sig neutralt ifråga om valet mellan hemarbete och förvärvsarbete.

En annan effekt är den s.k. negativa sambeskattningseffekten, som innebär, att den sammanlagda skatten ökar när två ogifta ingår äktenskap. Mot bakgrund av att for flertalet inkomsttagare sambeskattningseffekten är positiv, är den negativa effekten icke i och för sig ett utslag av någon bärkrafts- eller skatteförmågeprincip utan snarare en effekt, som blir resultatet av andra i skattesystemet ingående faktorer. Någon objektivt bestämd inkomstnivå, vid vilken den negativa effekten »bör» inträda finns alltså inte. Om majoritetens förslag genomförs, kommer antalet skattskyldiga med inkomster, som drabbas av den negativa sambeskattningseffekten, att nedgå. Även om omfattningen av denna effekt i framtiden skulle bli relativt liten, framstår det som såväl principiellt som praktiskt orimligt, att en sådan effekt överhuvudtaget uppstår. Sett från arbetsmarknadsmässiga synpunkter, vilka enligt SACO:s mening bör tillmätas en avgörande betydelse, kan alltså allvarliga anmärkningar riktas mot familjebeskattningens nuvarande utformning. När det gäller de ovan påtalade effekterna, pekar beredningen på ett väsentligt remedium, nämligen en dämpad progression. Att en markant lindring av marginalskatteeffekten är en synnerligen angelägen reform av dagens direkta beskattning är också SACO:s mening. Ovan har förslag till lösning av marginalskatteproblemet framlagts. När utredningen emellertid anför, att samhällsintresset, att i en vidgad omfattning utnyttja den arbetskraftsreserv som hemmafruarna utgör, icke kan tillerkännas utslagsgivande betydelse vid beskattningens utformning, måste SACO anmäla en avvikande mening. Yrkesverksamhetsgraden hos gifta kvinnor har visserligen varit stigande, men detta icke tack vare familjebeskattningens utformning utan trots denna. Som SACO tidigare framhållit, måste familjebeskattningen utformas så att den åtminstone inte verkar hämmande på gift kvinnas vilja att yrkesarbeta. Många faktorer talar för att den framtida utformningen av familjebeskattningen måste ta sikte på att stimulera gift kvinnas yrkesarbete. Den stigande utbildningsfrekvensen och ökningen av andelen yrkesutbildade kvinnor accentuerar ytterligare nödvändigheten av att nyttiggöra samhället den kvinnliga arbetskraften. Som ett argument mot särbeskattningen anges ofta att gifta kvinnor icke har reell valfrihet mellan arbete i hemmet och förvärvsarbete. Med stigande urbanisering och med

551 en intensifierad lokaliserings- och arbetsmarknadspolitik synes denna olägenhet i framtiden kunna i huvudsak elimineras. Även en vidgad omskolningsverksamhet kommer att tjäna samma syfte. Ålderdom och sjukdom som förvärvshindrande faktorer får beaktas inom socialförsäkringens ram. Sedan skatteberedningens förslag - med de ändringar SACO i detta yttrande föreslår - genomförts, bör nästa steg vara att snarast utreda förutsättningarna för införande av ett särbeskattningssystem. Ett av huvudmotiven för SACO: s ändringsförslag i förhållande till utredningens betänkande är, att vägen mot särbeskattning i görligaste mån bör underlättas redan inom ramen för beredningens föreslagna skattereform. a) Grundavdragen SACO kan inte finna, att en höjning av grundavdragen är en angelägen skattereform. Som beredningen själv konstaterar, kommer en sådan höjning att bli till fördel för en mycket begränsad grupp av inkomsttagare, vars nominella inkomster i mycket stor utsträckning understiger dess konsumtionsutgifter. Detta förhållande är klart belagt i Statistiska centralbyråns specialutredningar rörande inkomstförhållandena åren 1957 och 1958. I 1958 års levnadskostnadsundersökning påvisades, att den genomsnittliga konsumtionen jämte skatten för personer med låg inkomst kraftigt översteg inkomsten. För normalt heltidsarbetande arbetstagare innebär en höjning av grundavdragen - utöver övervältringen på dessa av skattelättnaden för ovannämnda grupp - endast att ett lägre skikt av deras inkomst befrias från en skatt, som sedan tages ut genom högre marginalskatt i ovanliggande skikt. En höjning av grundavdragen innebär alltså ett gynnande av en grupp, som skattemässigt redan intar en gynnad ställning genom att den ekonomiska bärkraften överstiger den deklarerade inkomsten, och därutöver en omfördelning av tyngdpunkten i de olika skatteskikten för den normale löntagaren. Mot denna bakgrund anser SACO, att t.o.m. en sänkning av grundavdragen för makar utan barn inte saknar motivering. I varje fall kan SACO inte biträda beredningsmajoritetens förslag om en höjning av grundavdragen till 3.000 resp. 6.000 kr. För att inte införa några ytterligare förslag till belopp ansluter sig SACO i stället till reservationen av herrar Meidner, Nilstein och Östergren. De belopp, som där föreslås, 2.750 kr för ensamstående, 4.500 kr för makar utan barn och 5.500 kr för makar

med barn och för ofullständiga familjer, är så väl avvägda, att de kan accepteras. Fördelen med reservationens förslag är bl.a., att grundavdraget för makar utan barn inte höjs. En höjning för denna kategori skulle vara helt omotiverad. Eftersom reservationens förslag syftar till att underlätta en övergång till särbeskattning, aktualiseras i stället frågan om eliminering av det s.k. dubbla grundavdraget för makar utan barn. En sådan åtgärd skulle enligt SACO:s mening utgöra ytterligare ett steg som i framtiden kan underlätta en eventuell övergång till särbeskattning. Som en första åtgärd kan SACO dock acceptera, att grundavdraget för denna kategori inte höjs och alltså blir relativt lägre än vad det tidigare har varit. Mot bakgrund av vad här anförts, finner SACO icke anledning att nu höja grundavdragen med hänsyn till penningvärdeförändringen eller att införa en indexreglering av grundavdragen. En sådan reglering förutsätter en nedräkning av avdragen till en basnivå, som bättre än de nuvarande beloppens nivå svarade mot de faktiska ekonomiska förhållandena hos olika kategorier av skattskyldiga. b) Förvärvsavdraget Förvärvsavdrag är motiverat med hänsyn dels till att ökade vårdkostnader uppkommer, då bägge makarna i en familj med barn arbetar, dels att den s.k. tröskeleffekten vid inträde i förvärvsarbete dämpas. Beredningen anser, att några ökade kostnader genom hustruns förvärvsarbete inte uppstår i familjer utan barn. Med denna motivering föreslår man, att förvärvsavdrag för denna kategori slopas. Beredningens uppfattning i detta avseende förefaller ej hållbar. Oavsett vilken uppfattning man har i detta avseende, motiverar emellertid tröskeleffekten och den grundavdragskonstruktion SACO förordat, att förvärvsavdrag förekommer i dessa fall. Också härvidlag finner SACO reservationens förslag väl avvägt och biträder uppfattningen, att förvärvsavdraget för gift yrkeskvinna utan barn bör sättas till 1.000 kr. Detta innebär nämligen, att grundavdrag jämte förvärvsavdrag för två yrkesarbetande makar blir lika med två grundavdrag för ensamstående. Den föreslagna grundavdragskonstruktionen nödvändiggör således ett förvärvsavdrag för barnlös yrkeskvinna av föreslagen storlek. I övrigt ansluter sig SACO till beredningens förslag.

552 c) Avvägningen med hänsyn till förekomsten av barn Frågan om barnbidrag eller barnavdrag bottnar i skilda uppfattningar om hur kostnaderna för barn skall bestridas. Om man anser, att dessa kostnader helt skall bestridas av samhället, bör barnbidrag utgå med belopp som täcker de faktiska, genomsnittliga kostnaderna för barn. Anser man åter, att barnkostnaden är en utgift som skall bestridas av den enskilde vårdnadshavaren, uppstår frågan, huruvida denna utgift skall anses påverka vederbörandes skatteförmåga. För närvarande råder i Sverige det systemet, att en del av barnkostnaderna anses skola bestridas av samhället - barnbidraget - medan övriga barm kostnader skall bestridas av föräldrarna. Dessa senare kostnader har inte ansetts påverka dessas skatteförmåga. Det högre förvärvsavdrag, som gift kvinna med barn kan åtnjuta i förhållande till gift kvinna utan barn, är således inte betingat av barnkostnaderna i och för sig utan av de merkostnader för vård som uppstår, då gift kvinna med barn förvärvsarbetar. Enligt SACO:s principiella uppfattning borde den barnkostnad, som inte bestrids av samhället och således inte täcks av barnbidraget, anses minska föräldrarnas skatteförmåga och motivera ett barnavdrag till ett belopp som tillsammans med barnbidraget kan sägas motsvara den genomsnittliga faktiska kostnaden för vårdnaden av barn. SACO vill emellertid i detta sammanhang inte föreslå, att en sådan reform genomföres i samband med skatteberedningens övriga förslag. Organisationen nöjer sig i stället med att konstatera, att om man genomför SACO:s förslag vad gäller grundavdrag och förvärvsavdrag, skattemässig hänsyn kommer att tas till barnfamiljerna i större utsträckning än med de nuvarande skattereglerna. Sålunda kommer skillnaden i grundavdrag mellan makar utan barn och makar med barn att bli 1.000 kr och med ett maximalt förvärvsavdrag på 4.000 kr för gifta kvinnor med hemmavarande barn kan skillnaden i förvärvsavdrag bli 3.000 kr. Även om den senare skillnaden huvudsakligen är motiverad av merkostnaderna för barnvårdnaden, då hustrun förvärvsarbetar, och inte av barnkostnaderna som sådana, kan SACO acceptera reservationens förslag som ett första steg mot ett fullständigt genomförande av principen, att den del av barnkostnaden, som inte täcks av samhället, skall anses nedsätta den vårdnadshavandes skatteförmåga och grunda rätt till barnavdrag.

Den successiva höjningen av barnbidraget till 1.200 kr år 1970 tillstyrkes av SACO. d) Frivillig särbeskattning Ett fullständigt genomförande av tudelningsprincipen är en metod att tillgodose kravet på att negativa sambeskattningseffekter inte skall uppstå. En helt genomförd tudelning innebär emellertid en än mer markerad spännvidd mellan skatteskalorna för gifta och för ensamstående än den beredningen föreslår. En sådan reform skulle göra det svårare att genomföra särbeskattning i framtiden. En annan metod att komma tillrätta med den negativa sambeskattningseffekten är att Tätt till frivillig särbeskattning införes. Med en sådan möjlighet vinner man - förutom att negativa sambeskattningseffekter aldrig uppkommer - att en stimulans ges till yrkesarbete i de inkomstlägen, där en särbeskattning är förmånlig, och att ett ytterligare underlag för en eventuell framtida övergång till särbeskattning har skapats. Det är också principiellt värdefullt, att rätten till särbeskattning erkännes. Kanske speciellt för de grupper, som SACO har att företräda, i detta fall gifta kvinnor med högre utbildning, kan möjligheten till särbeskattning i vissa fall få en utomordentligt positiv arbetsmarknadseffekt, varigenom samhällets investering i vederbörandes utbildning nyttiggöres. SACO finner icke beredningens uppfattning om den arbetsmarknadspolitiska effekten av en fakultativ särbeskattning sakligt väl grundad. Skatteförhållandena i just de inkomstlägen det är fråga om är enligt SACO: s mening av utomordentlig betydelse, när det gäller valet mellan förvärvsarbete och hemmaarbete. Dessutom får negativa sambeskattningseffekter ej uppkomma för en minoritet av skattebetalare. SACO: s förslag till skatteskalor innebär, att sådana skulle inträffa i större omfattning än enligt majoritetsförslaget, om rätt till särbeskattning ej finns. Frivillig särbeskattning är därför ett nödvändigt komplement till den av SACO förordade avvägningen mellan skatteskalorna. SACO förordar därför förslaget till frivillig särbeskattning i reservationen av herrar Meidner, Nilstein och Östergren. Även reservationens förslag till utformning av den frivilliga särbeskattningen tillstyrker SACO. 8. Frågan om indexreglering av inkomstskatten En reform som skulle eliminera den marginalskatteskärpning, som beror på penningvärde-

553 försämring, ser SACO som mycket angelägen. SACO hälsar därför med tillfredsställelse utredningens principiella förord för indexreglering av skattesystemet efter 1970. Den automatik som härigenom skulle skapas innebär en snabbare anpassning av skatteuttaget till utvecklingen än vad nu kan ske. En indexreglering får emellertid icke utesluta nödvändiga anpassningar av den direkta skatten med hänsyn till realinkomsternas utveckling m.m. När det gäller vilka komponenter av skattesystemet, som bör indexregleras, har SACO ovan avvisat tanken på en indexreglering av grundavdragen. Dessa har redan nu en sådan storlek, att en indexreglering är obehövlig. Utredningens förslag till skatteskalor är uppgjort med hänsyn till en årlig penningvärdeförsämring fram till 1970 om 2 %. Som SACO ovan framhållit, är det sannolikt, att penningvärdeförsämringen blir större. Skatteskalorna måste därför korrigeras med hänsyn till den faktiska utvecklingen under återstoden av 1960-talet. Metoderna för indexreglering av skattesystemet efter 1970 bör snarast bli föremål för särskild utredning. 9. Den indirekta beskattningen En övergång till ökad indirekt beskattning förutsätter, att det indirekta beskattningssystemet ges en rationell utformning. Den nuvarande allmänna varuskatten och de punktskatter, som nu dominerar beskattningsområdet, finner SACO liksom beredningen icke utgöra lämpliga underlag för en fortsatt omfördelning mot indirekt skatt. Att i ett skattesystem innefatta flertalet typer av indirekt beskattning är enligt SACO:s mening en angelägen reform. Det förefaller som om beredningen underskattat möjligheterna av att utnyttja mervärdeskatten i stabiliseringspolitiskt syfte. SACO vill i detta avseende hänvisa till det särskilda yttrandet av herrar Meidner, Nilstein, Aqvist och östergren. Mervärdeskatten erbjuder således, utöver övriga fördelar, enligt SACO:s mening en lämplig ordning för ett konjunkturpolitiskt smidigare utnyttjande av den indirekta beskattningen och för exportföretagen också förbättrade konkurrensförhållanden. Med tanke på den harmonisering mellan olika länders beskattningsformer, som torde bli en nödvändighet, bör den föreslagna beskattningsformen vara lämplig. SACO tillstyrker därför förslaget om införande av en generell mervärdeskatt,

Beredningen föreslår, att skattesatsen sättes till 13 %, vilket motsvarar 11,5 °/o om skatten i likhet med vad som gäller ifråga om omsättningsskatten skulle utgå på priset inklusive skatt. Av dessa 11,5 % motsvarar drygt 2 procentenheter de slopade punktskatterna. Den föreslagna 13-procentiga mervärdeskatten innebär således endast en ökning av den totala indirekta beskattningen, som motsvarar en höjning av omsättningsskatten från 6 till mellan 9 och 9,5 %. Den höjning av den indirekta skatten som beredningen föreslår är alltså mindre än vad som skedde, när en 4-procentig omsättningsskatt infördes 1960. Det är mot denna bakgrund som bedömningen av den höjda indirekta skattens samhällsekonomiska verkningar måste göras. Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna i detta avseende vid omsättningsskattens införande, behöver man icke befara några ogynnsamma verkningar vid en viss höjning av den indirekta beskattningen utöver beredningens förslag. Ett annat mått på hur blygsam den av beredningen förordade omfördelningen mellan direkt och indirekt skatt är får man, om man jämför den beräknade avkastningen 1970 av den 6-procentiga omsättningsskatten och de punktskatter som föreslås slopade - 6.060 miljoner kr - med den 13-procentiga mervärdeskattens beräknade avkastning detta år 8.320 kr. Höjningen blir ca 1/3. Men om man skall få en bild av den totala höjningen av den indirekta beskattningen i förhållande till nuvarande system, måste man även ta hänsyn till hur mycket de icke omprövade delarna av de indirekta skatterna beräknas avkasta 1970. Dessa avkastar för närvarande 4.400 miljoner kr. Om man antar, att dessa 1970 skulle avkasta 5.500 miljoner kr, blir den av beredningen föreslagna höjningen av den totala indirekta beskattningens nivå endast ca 1/5. Den ovan gjorda jämförelsen utvisar en blygsam förskjutning mot indirekt beskattning. Ett annat mått på förskjutningen är den relativa andel av det totala uttaget såväl av statliga och kommunala skatter som av socialförsäkringsavgifter som den indirekta utgör. Denna andel ökar endast från 30,2 % till 34,5 %. För att möjliggöra de reformer, som SACO ovan föreslagit, speciellt vad avser skatteskalorna, finner SACO, att en ökad förskjutning mot indirekt skatt måste ske. SACO förordar därför, att skattesatsen i mervärdeskatten bestämmes till 15 %.

554 När det gäller beskattningsområdet bör enligt SACO:s mening mervärdeskatten ges en så generell omfattning som möjligt. Några undantag i förhållande till utredningens förslag bör ej äga rum. I stället bör strävan vara att utvidga beskattningsområdet. Med de erfarenheter som framkommit sedan skatten tilllämpats får omprövningar av beskattningsområdet ske. SACO avstyrker utredningens förslag till s.k. upptrappningsregel för redovisningsskyldigheten. Organisationen finner det klart omotiverat att införa lättnader för de kategorier, som enligt företagna undersökningar redan är skattemässigt gynnade. SACO ansluter sig i denna fråga till reservationen av herr Ekström m.fl. 10. Reformens genomförande SACO tillstyrker beredningens förslag ifråga om utformningen av socialförsäkringarnas finansiering och mervärdeskatten med vissa smärre förändringar. Ifråga om den statliga inkomstskatten föreslår SACO dels en minskning av progressivitet och marginalskatter i förhållande till de mycket små förändringar beredningen här föreslår, dels en utformning av familjebeskattningen i enlighet med reservation av ledamöterna Meidner, Nilstein och Östergren. I samband härmed förordar SACO en höjning av mervärdeskatten och därmed en något längre gående omfördelning mot indirekt skatt än den blygsamma förskjutning beredningen föreslagit. Enligt SACO: s mening är det önskvärt, att skattereformen genomföres i snabbare tempo än vad beredningen förordat. En försening i förhållande till det av beredningen framlagda

tidsschemat skulle under alla omständigheter vara mycket olyckligt. Särskilt väsentligt är, att reformer i minst den omfattning beredningen föreslagit för 1966 genomföres detta år. Den automatiska marginalskatteskärpningen har fått fortgå så länge och nått en sådan höjd, att en minskning av marginalskatter och progressivitet utan dröjsmål bör komma till stånd. Vårt nuvarande skattesystem är ett otillfredsställande lappverk. Med hänsyn till den tid det kräver att bygga upp ett mera enhetligt och rationellt system, är det angeläget, att reformarbetet påbörjas utan förseningar. Samtidigt som sålunda en successiv reformering äger rum, kan de kompletterande utredningarna för de fortsatta reformetapperna komma till stånd; SACO har här förordat sådana kompletterande utredningar ifråga om familjebeskattningens utformning på längre sikt, mervärdeskattens successiva utbyggnad till nya områden, en utökning av det nya socialförsäkringssystemets omfattning och indexreglering av inkomstbeskattningen efter 1970. Även om SACO i vissa avseenden anmält en avvikande mening i förhållande till skatteberedningens förslag - en avvikande mening som på de väsentliga punkterna innebär, att SACO vill gå längre i den av beredningen angivna riktningen — utgör skatteberedningens förslag en tillfredsställande grundval för att utan dröjsmål påbörja ett fortlöpande reformarbete med en mera fast och enhetlig målsättning än tidigare. Stockholm den 12 november 1964. / . C. Almquist Torkel Westling

Sveriges allmänna exportförening Såsom svar på remissen åberopar föreningen närslutna av Näringslivets skattedelegation utarbetade »yttrande» av den 29 oktober 19641. Härutöver vill föreningen, huvudsakligen i anslutning till den huvuddel i skatteberedningens förslag som behandlar omläggning av den indirekta beskattningen till en s. k. mervärdeskatt, anföra följande synpunkter. Exportens växande betydelse i den svenska ekonomin speglas bl. a. av det förhållandet att dess volymmässiga ökning uppvisar

en relativt sett större ökning än ökningen av bruttonationalprodukten. Av den totala svenska produktionen måste i framtiden en större del än i dag exporteras, inte endast för att möjliggöra den ökade import som föranledes av en höjd levnadsstandard utan även för att möjliggöra den specialisering, som är en förutsättning för produktivitetsstegring och därmed framåtskridande. Den svenska exportens varusammansättning uppvisar sedan något decennium en i Se s. 422.

555 fortlöpande förskjutning i riktning mot allt mer bearbetade varor och tekniskt avancerade varor av typen tyngre maskiner, färdiga fabriksanläggningar, fartyg och lok, samtidigt som råvaror och standardprodukter relativt sett sjunker i betydelse. De kostnader som är förknippade med utveckling och produktion av tunga kapitalvaror är självfallet av den art att de ofta ställer exportindustrin inför komplicerade finansieringsproblem. För exportökning är det emellertid icke tillräckligt att inrikta sig på att utveckla nya eller förbättra gamla produkter. Det kräves också att nya marknader upparbetas. Härvidlag spelar investeringar i försäljningsorganisationen stor roll, särskilt när det gäller avsättning av konsumtionsvaror. En annan kostnadsbelastning utgöres av köparnas stegrade krav på kreditgivning samtidigt som det för närvarande icke finnes anledning att räkna med en sänkning av räntenivån. Konkurrensfaktorer av här nämnda slag blir alltmer framträdande och kostnadskrävande för företagen. För att export av här ovan antytt slag och omfattning skall bli möjlig kräves att uppmärksamhet i alla avseenden ägnas industrivaromas internationella konkurrenskraft. Mot denna bakgrund är det viktigt att framhålla angelägenheten av att det svenska skattesystemet utformas på sådant sätt att exporten icke belastas med kostnader som, främst ur samhällsekonomisk synvinkel, framstår som icke motiverade. Som föreningen vid skilda tillfällen framhållit verkar den nuvarande indirekta beskattningen synnerligen ogynnsamt på den svenska exportindustrins konkurrensförmåga genom att skatten träffar företagens investeringar, andra ianspråktagna hjälpmedel samt energi och bränslen utan att skatten sedermera kan avlyftas vid export. Den svenska exportindustrin åsamkas härigenom kostnader, som icke belastar flertalet andra länders exportindustrier. Den svenska indirekta beskattningen stimulerar sålunda icke till ökat deltagande i den internationella arbetsfördelningen. Föreningen hälsar därför med tillfredsställelse förslaget att införa en mervärdeskatt, som skulle göra det möjligt att - på sätt sker i andra länder eliminera den indirekta skatten på exporten. Skatteberedningen har konstaterat, att den form av bruttobeskattning, som i diskussionen framförts som ett alternativ, är förenad med ett flertal allvarliga nackdelar

såsom dess olika inverkan på förutsättningarna för den ekonomiska verksamheten inom skilda grenar av samhällsekonomin och inom olika typer av företag. Föreningen vill starkt understryka riktigheten av beredningens ställningstagande mot en bruttoomsättningsskatt. Erfarenheten hos svenska dotterbolag i utlandet och hos svenska exportörer överensstämmer helt med den kritik beredningen anfört mot bruttoomsättningsskatten. Ett av de främsta krav, som kan uppställas på en generell indirekt beskattning, är att den är konkurrensneutral. En bruttoomsättningsskatt av kaskadtyp drabbar företag inom samma bransch olika alltefter graden av vertikal integration. Företag med stark vertikal integration åtnjuter en skattemässig fördel i förhållande till företag med en mindre starkt utvecklad vertikal integration, varför skatten främjar en utveckling mot en dylik integration även i fall detta icke är ekonomiskt motiverat. Den bruttoomsättningsskatt, som ingår i en vara, kan vidare aldrig exakt beräknas. För att undvika att avlyftningen av en sådan skatt vid export överstiger skattebeloppet - ett förfarande som utgör ett i internationella sammanhang icke tillåtet exportstöd -. tillämpas ofta schablonmässigt bestämda avdrag, som med säkerhet kan antagas understiga den ingående skattebelastningen. I dessa fall kommer priset för varan alltid att inbegripa en viss omsättningsskatt, vilket i sin tur har en konkurrensförvanskande verkan. För exportnäringen skulle en bruttoomsättningsskatt vara särskilt kännbar om den icke avlyftade ingående skattebelastningen skulle komma att kvarligga på exportföretagen. Inom Europa har Frankrike sedan åtskilliga år en indirekt beskattning i mervärdeskattens form. I Västtyskland föreligger ett förslag att införa en skatt av sådan typ. Arbetetj på harmoniseringen av den indirekta beskattningen inom gemensamma marknaden har numera avancerat så långt att det måste anses sannolikt att även övriga EEC-länder inom de närmaste åren kommer att övergå till mervärdebeskattning. Därest den av beredningen föreslagna omläggningen av den indirekta beskattningen genomföres skulle den svenska exportnäringen i detta hänseende jämställas med flera av Sveriges svåraste konkurrenter på världsmarknaden. Den föreslagna mervärdeskatten kan förväntas bli gynnsam för exportnäringen om

556 skatten ges en konsekvent utformning. Föreningen vill emellertid fästa uppmärksamhet på en teknisk fråga av betydelse för exportnäringen. För att den ingående skatten hos exportföretag skall kunna avlyftas krävs i flertalet fall restitution av erlagd skatt. Även om restitutionen sker skyndsamt på grundval av för tvåmånadersperioder avgivna deklarationer måste ett dröjsmål med regleringen av skattebelastningen innebära en likviditetsbelastning och en viss ränteförlust. I detta hänseende har skattedelegationen framfört några förslag i syfte att väsentligen eliminera dessa nackdelar. Delegationen föreslår sålunda bl. a. att en begränsad tidsfrist för utbetalande av restituerade skattebelopp skall fastställas och att restitution skall kunna beräknas på grundval av omsättningsförhållandena under ett föregående år. Vidare förordar delegationen att kortare redovisningsperioder skall kunna tillämpas. Föreningen vill härutöver framhålla att, när det föreslagna systemet är genomfört och praktiska erfarenheter vunnits, ytterligare tekniska förbättringar bör kunna genomföras i nu berörda hänseenden. V a d beträffar skatteberedningens förslag till arbetsgivareavgift kan detta för export-

industrierna medföra särskilda problem. Det är ännu svårt, för att inte säga omöjligt, att bedöma i vad m å n arbetsgivareavgiften skulle komma att övervältras helt eller delvis på de anställda. Risken för att avgiften i vart fall på kort sikt kan k o m m a att stanna på företagen medför för exportindustriernas del en ytterligare belastning på kostnadssidan samtidigt som det långsiktiga perspektivet i detta hänseende kommer att innefatta ett svårbedömbart osäkerhetsmoment. Denna kostnadsaspekt ställer stora krav på u p p märksamhet och beaktande av arbetsmarknadens parter. Vid en omläggning av skattesystemet bör eftersträvas att de svårigheter som uppstår i dessa sammanhang på alla sätt neutraliseras bl. a. genom förandet av en så smidig ekonomisk politik som möjligt. Föreningen hemställer att skatteberedningens förslag måtte - med beaktande av vad i denna skrivelse och i det av oss åberopade yttrandet anförts t- genomföras u t a n tidsutdräkt. Stockholm den 2 november 1964. Jonas

Nordenson Hans

Stenberg

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening (till Statstjänstemännens riksförbund) Enligt skatteberedningens förslag skall ett av beskattningsleden i den föreslagna mervärdeskatten uteslutas, nämligen det som avser importvarorna och som enligt utländska förebilder skulle ha administrerats av tullverket. Som ett skäl till denna uteslutning anföres bl.a., att det synes onödigt att upprätthålla beskattningen i detta led när den berör en och samm a skattskyldig och då skatteuttaget vid importen och skatteavdraget vid skatteredovisningen kan nära sammanfalla i tiden. Av beredningen framförda synpunkter måste gälla i samma utsträckning oavsett om återförsäljaren köpt sina varor av en svensk tillverkare eller importerat dem och oavsett vilket beskattningsled i den föreslagna mervärdeskatten det är fråga om. Ett konsekvent uppföljande av beredningens argumentation borde därför leda till att den ifrågasatta indirekta beskattningen utformades som en »ettledsskatt». I sammanhanget bör också framhållas, att, såsom beredningen själv anfört,

skillnaden mellan den föreslagna mervärdeskatten och en »ettledsskatt» är endast av u p p bördsteknisk natur. Därest beredningens strävan enbart varit att skapa ett så enkelt och rationellt skattesystem som möjligt, torde det vara mycket som talar för att i stället för en mervärdeskatt - med omfattande skattekontroll i flera led och ökat redovisningsarbete för de skattskyldiga — en »ettledsskatt» h a d e bort föreslås. Som ett annat skäl till uteslutningen av importledet framhålles tullverkets rationaliseringssträvanden ävensom den väsentligt ökade arbetsbelastningen för tullverket som skulle uppstå om en importbeskattning vid gränsen infördes. Dessa obevisade och icke motiverade påståenden måste betraktas som helt subjektiva bedömanden från utredningsmännens sida, då generaltullstyrelsen, den myndighet som besitter sakkunskap i ämnet, ännu ej yttrat sig över beredningens förslag. Tvärtemot vad be-

557 redningen kommit fram till vill föreningen hävda att det blir administrativt enklare om den föreslagna skatten uttages även i importledet. D e n uppdelning av importen i skattepliktig och icke-skattepliktig, som är ett av tullverkets stora problem beträffande den allm ä n n a varuskatten, skulle inte försvinna utan i stället kanske till och med öka. Även om endast privatimporten och motsvarande skall erlägga skatt till tullverket måste tullverket ändock - på grund av importstatistik, de sanitära bestämmelserna, EFTA-bestämmelserna och flera andra föreskrifter - kontrollera och undersöka hela importvolymen - även de tullfria varorna - med avseende på varornas art, ursprungsland, värde m.m. Genom dessa undersökningar får tullverket »gratis» det materiella underlaget för mervärdeskattens debitering i importledet. Vad beredningen syftat till med sitt förslag om att utesluta importbeskattningen för undvikande av merarbete för tullverket kan i stället befaras leda till motsatsen, nämligen merarbete och administrativt krångel för både tullverket och importören. V a d avser själva skattedebiteringen och skattens uppbärande torde därav föranledda arbetsrutiner ej kräva ett merarbete av sådan omfattning att detta ej kunde fullgöras av tullverkets nuvarande personal. Förekomsten av tullfria varor torde ej, såsom beredningen antytt, utgöra hinder för skatteuppbörd. Hinder torde ej heller möta att där så befinnes ändamålsenligt uttaga skattebeloppen deklarationsvägen och med erforderligt betalningsanstånd. I sammanhanget vill föreningen även framhålla angelägenheten av att skattesystemet utformas på ett sådant sätt att detsamma blir »konsumtionsneutralt». Såsom förslaget utformats av beredningen, nämligen, att ingen skatt i princip skall uttagas vid import för andra varor än sådana som importeras av privatpersoner, är detsamma enligt föreningens mening icke »konsumtionsneutralt» utan medger förslaget vissa fördelar från ränteoch likviditetssynpunkt för importerade varor i jämförelse med inom landet tillverkade varor. Såväl råvaror som halvfabrikat och färdigvaror avses ju, vare sig importen äger rum av förädlare, grossist eller detaljist, att bli fria

från skatt före den tidpunkt då de försälj es, antingen ingående i en förädlad vara eller i oförändrat skick. Detta gynnar importen eftersom hemmaproducerade varor är belastade med skatt också vid inköpen i motsvarande led. Fördelen för importen innebär, att köparen mellan tiden för inköpet och nästa redovisningstidpunkt gör en ränteförlust vid inköp från inhemsk källa, vilken emellertid uteblir vid import. En annan fråga av till synes väsentlig betydelse är i vilken utsträckning olika tänkbara system såvitt gäller importen kan påverka säkerheten i det totala beskattningssystemet. En av fördelarna med mervärdeskatten är att den differentierar skatteinbetalningen på alla tillverknings- och distributionsled. Då avdragsrätt medgives för ingående skatt får m a n ett slags självkontrollerande system, som försvårar undanflykt. Denna försvårande effekt synes m a n dock inte få om importen regleras skattemässigt på det sätt som beredningen föreslagit. Det förefaller mindre riskfyllt och enklare för exempelvis en detaljhandlare, som vill manipulera med sin omsättning för att undvika skatteinbetalning, om han gör detta med importerade varor och icke med inhemskt levererade. För det första blir han ensam inblandad och för det andra blir »vinsten» mycket större, nämligen 13 procent på hela försäljningspriset i stället för 13 procent av påslaget. Beredningen har konstaterat att en ettledsskatt med ett skatteuttag överstigande 10 procent är otillfredsställande från säkerhetssynpunkt. D å fråga är om detaljhandlares import innebär den föreslagna anordningen en ettledsskatt med ett uttag av 13 procent. Då föreningen anser att kostnaderna för skatteintäkternas uppbärande måste vara av avgörande betydelse vill föreningen erinra om att tullverket redan nu förfogar över en organisation, som omspänner varuklassificering, värdeberäkning, statistiska beräkningar och revision, vilka arbetsmoment sammantagna borgar för en rättvis och likformig varubeskattning. Denna organisation måste även i fortsättningen ianspråktagas för tullverkets uppbörd av tullmedel m.m. Stockholm den 5 oktober 1964. B. M.

Ericson

P. Wallin

558 Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening Allmänt Föreningen, som ej funnit anledning behandla de av skatteberedningen framförda förslagen rörande socialförsäkringens finansiering eller den direkta beskattningens utformning, vill inledningsvis framhålla att den delar skatteberedningens grundsyn på den indirekta beskattningen. Den föreslagna mervärdesbeskattningen är sålunda generellt verkande samtidigt som den till skillnad mot den nuvarande varuskatten undviker att belasta företagens investeringar och exportprodukitonen. Förslaget torde i denna del även innebära ett närmande till den europeiska utvecklingen på skatteområdet. Skatteberedningen har även föreslagit att flertalet punktskatter avvecklas då mervärdesskatt införes. Syftet har varit att motverka den effekten att beskattade varor och tjänster icke belastas lika och den därmed följande snedvridningen av konsumtionsvalet. Föreningen finner denna målsättning ytterst angelägen och beklagar att beredningen ej varit beredd att fullfölja den även på bilområdet. Skatteförslaget innebär nämligen att hittillsvarande särbeskattning av bilismen bibehålies eller ytterligare förstärkes. Mervärdesskatten på begagnade bilar Det föreslagna mervärdesskattesystemet har i huvudsak utformats på ett tillfredsställande sätt. Genom bilhandelns speciella karaktär har det emellertid kommit att drabba denna väsentligt kraftigare än andra branscher. Detta sammanhänger med den väl utvecklade handeln med begagnade bilar som knappast har sin motsvarighet inom andra varugrupper. En bil byter sålunda normalt ägare åtminstone två-tre gånger under sin livstid. Varje sådant ägarebyte skulle enligt skatteförslaget medföra förnyad mervärdesbeskattning utan att nytt »mervärde» tillkommit. Härigenom skulle samma produkt komma att beskattas trefyra gånger, vilket enligt föreningens uppfattning ej är förenligt med den allmänna grundsynen att beskattade varor och tjänster skall belastas lika. Det förhållandet att det vid varje beskattningstillfälle rör sig om en

ny omsättning förminskar ej denna extra belastning. Därtill kommer att en mervärdesbeskattning av begagnade bilar som endast drabbar den reguljära bilhandeln ofrånkomligen kommer att leda till att en betydande del av handeln överföres antingen till den irreguljära handeln, som ej kan kontrolleras och följaktligen ej heller beskattas, eller till handel privatpersoner emellan. En sådan övergång till irreguljär handel medför att de förväntade skatteintäkterna från handeln med begagnade bilar väsentligen reduceras. Även om obligatorisk kontrollbesiktning av äldre motorfordon införts från den 1 januari 1965 kan man ej bortse från att den irreguljära handeln med begagnade bilar innebär ökade risker för att ur trafiksäkerhetssynpunkt otillfredsställande fordon säljes. Denna handel medför även risker att affärer göres upp utan att säljaren eller köparen förmår eller vill fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Härigenom kan många bilägare eller bilköpare komma att bli lurade. Det måste ligga i det allmännas intresse att motverka en sådan snedvridning av de normala försäljningsvägarna. Skatteberedningen har bl. a. anfört kontrollsvårigheter som skäl mot att begagnade varor undantas från skattskyldighet. Denna invändning är knappast tillämplig när det gäller bilar då ju all tillverkning och import lätt kan kontrolleras. Registreringssystemet ger ytterligare kontrollmöjligheter. Med anledning av vad som anförts hemställer föreningen att mervärdesskatteförslaget justeras så att skatt endast utgår på skillnaden mellan inköpspriset för en begagnad bil och försäljningspriset. Bilhandeln skulle sålunda få rätt att i mervärdesskattedeklarationen göra avdrag för ett belopp motsvarande 11,5 % av inköpspriset. Denna avdragsrätt bör gälla såväl personbilar som lastbilar, bussar och traktorer. Den kan även om så anses lämpligt utsträckas att omfatta andra slag av begagnade varor. Samma förfaringssätt bör enligt föreningens uppfattning tillämpas även vid skattebehandlingen av utbyte av förslitna motorer och andra aggregat mot renoverade, för vilka mervärdesbeskattning utan avdragsrätt skulle te sig orimlig.

559 Om så befinnes lämpligt skulle skatteförslagets speciella olägenheter för bilhandeln i stället kunna undanröjas genom att begagnade bilar helt undantas från mervärdesbeskattning på samma sätt som föreslagits beträffande fiskefartyg. Bilaccisen Allmänna skatteberedningen har som tidigare nämnts funnit övervägande skäl tala för ett slopande av flertalet punktskatter. När det gäller den särskilda omsättningsskatten på motorfordon (bilaccisen) har det emellertid framhållits att den tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonsparkens ökning. Då särskilda skäl anses föreligga för denna punktbeskattning föreslår beredningen att den bibehålies. Föreningen vill i detta sammanhang erinra om att den tidigare tillsammans med Motorbranschens Riksförbund i skrivelse till skatteberedningen vänt sig mot den särbeskattning av bilismen som sker genom den s. k. bilaccisen. Bibehållandet av bilaccisen innebär ofrånkomligen ett avsteg från skatteberedningens principiella uttalande att beskattade varor och tjänster skall belastas lika. Härigenom utsattes bilismen för diskriminering i skattehänseende. Det bör också framhållas att denna särbeskattning ej har något samband med det allmännas utgifter för väghållning, polisövervakning etc. som regleras över bilskattemedelsbudgeten. Enligt skatteberedningens förslag kommer därtill bilaccisen att förstärkas dels genom att mervärdesskatt skall utgå även på accisbeloppet, dels genom att hänsyn ej tagits till den höjning av accisnivån som skedde i och med att de begagnade bilarna befriades från den allmänna varuskatten. Skatteberedningens uppfattning att de särskilda skäl som anfördes när bilaccisen infördes tillsammans med den allmänna investeringsavgiften i mitten av 1950-talet fortfarande är tillämpliga synes bygga på en felbedömning av bilismens utveckling. Det kan visserligen sägas att expansionstakten varit hög och att bilbeståndet väntas fortsätta att öka. Utvecklingstakten kan dock ej sägas ha varit exceptionellt hög. Motsvarande ökning torde kunna iakttas på åtskilliga andra områden inte minst i fråga om s. k. konsumentkapitalvaror. Beståndsökningen har därtill varit synnerligen stabil

under hela tiden sedan importrestriktionerna lättade i början av 1950-talet. Den försäljningsökning som ägt rum baseras huvudsakligen på ökad skrotning med åtföljande ersättningsanskaffning. Det förtjänar även att nämnas att den allmänna investeringsavgiften endast hade temporär karaktär och upphörde med utgången av år 1957. Föreningen kan ej finna det motiverat att bibehålla en punktskatt i syfte att långsiktigt snedvrida konsumtionsvalet och därmed påverka samhällsutvecklingen. I sin ovan åberopade skrivelse framhöll organisationerna att det även om försäljningsutvecklingen varit starkt positiv ej finns anledning att för den långsiktiga bedömningen negligera den negativa effekt omsättningsskatten kan komma att få på längre sikt. Inte minst för de svenska biltillverkarna kan en försäljningshämmande punktbeskattning komma att medföra allvarliga bekymmer. För dessa företag är nämligen, framhöll organisationerna, försäljningen på den inhemska marknaden av avgörande betydelse när det gäller att upprätthålla konkurrenskraften på den internationella marknaden. Föreningen vill ånyo betona biltillverkningens och bildistributionens roll i samhällsekonomin. Sålunda svarar nyinköp, drift och underhåll av personbilar för omkring 10 % av den privata konsumtionen samtidigt som bilexporten svarar för omkring 7 % av den totala exporten. Det bör också framhållas att biltillverkarna tillhör de mest expansiva företagen i landet, vars utveckling även påverkar ett mycket stort antal underleverantörer. Åtgärder som långsiktigt påverkar utvecklingen inom denna bransch kommer därför att få återverkningar på expansionstakten inom samhället i dess helhet. Även ur denna synpunkt är en hämmande punktbeskattning olycklig. Föreningen hemställer sålunda att bilaccisen i sin helhet måtte avvecklas i samband med omläggningen av skattesystemet. Om en sådan omedelbar avveckling av accisen trots de vägande skäl som föreningen anfört ej skulle kunna genomföras hemställer föreningen att beslut fattas om en successiv avveckling och att första reduktionen av accisen sker från den 1 januari 1966. Omställningsproblem Föreningen finner det motiverat att i detta sammanhang något beröra de omställnings-

560 problem som förorsakas av den föreslagna omläggningen av skattesystemet. En skärpning av den indirekta beskattningen leder av allt att döma till en betydande hamstring från konsumenternas sida. Erfarenheter från tidigare förändringar av bilaccisen och varuskatten tyder på att denna hamstringseffekt blir synnerligen stark på bilområdet. Då det framlagda skatteförslaget ej kan genomföras förrän tidigast om drygt ett år kommer inköpen av personbilar under året före och året efter skatteomläggningen ofrånkomligen att påverkas mycket starkt. För konsumenternas del kommer inköpen, om utredningens skatteförslag genomföres, att koncentreras till året före omläggningen, medan den mindre del av försäljningen som sker till köpare som har rätt att göra avdrag för erlagd skatt i sin mervärdesskattedeklaration kommer att tendera att uppskjutas till året efter omläggningen. övergånsgbestämmelserna i mervärdesskatteförslaget gör det visserligen möjligt att tillämpa de äldre varuskattebestämmelserna exempelvis under våren 1966 under förutsättning att skriftligt avtal med fastställt pris träffats före den 1 oktober 1965. Den angivna tidsfristen synes emellertid vara alltför lång för att denna bestämmelse skall kunna få större betydelse som utjämnande faktor. Den bör enligt föreningens uppfattning kunna reduceras utan praktiska olägenheter. Den forcering av bilköpen som skulle ske under 1965 såvida ej bilaccisen slopades skulle få synnerligen besvärliga konsekvenser inte bara ur allmänna samhällsekonomiska synpunkter. För bilbranschens del skulle den erforderliga temporära utbyggnaden av distributionsapparaten medföra ökade kostnader samtidigt som kapacitetsbrist hos vissa leverantörer skulle kunna medföra eljest omotiverade förskjutningar i konkurrensläget. Denna effekt gör sig helt naturligt mest gällande för de inhemska biltillverkarna för vilka hemmamarknaden tar mer än halva tillverkningskapaciteten i anspråk. Även dessa omställningsproblem talar sålunda för att personbilsaccisen avvecklas i samband med mervärdesskattens införande antingen omedelbart eller successivt. Drivmedelsskatten De speciella bilskatterna, avsedda att täcka vägväsendets behov av medel för investeringar och underhåll har i princip ej be-

handlats av skatteberedningen. Man har emellertid funnit att den föreslagna avvecklingen av energiskatten leder till att bensinpriserna ej skulle öka lika mycket som priserna på andra hittills ej punktbeskattade varor. Beredningen föreslår med denna motivering en höjning av bensinskatten med 4 öre per liter och framhåller att det förhållandet att denna intäktsökning med gällande regler förbehålles vägväsendet är en omständighet som beredningen har lämnat å sido. Föreningen kan ej ansluta sig till skatteberedningens resonemang på denna punkt. Grundtanken att avveckla punktskatterna är ju att undvika en snedvridning av skattebelastningen. Beredningens förslag att ersätta punktskattebortfallet med en extra drivmedelsskatt innebär att man i stället bibehåller hittillsvarande snedvridning. Därtill kommer att energiskatten redan 1958 av statsfinansiella skäl höjdes från 4 till 9 öre per liter. Den speciella motivering som anfördes innan energiskatten infördes 1957 synes numera sakna all betydelse. Föreningen finner det även angeläget att erinra om att de speciella bilskatterna sedan länge särredovisas och avräknas mot statens utgifter för vägväsendet, trafikövervakning etc. Genom denna specialdestination kan avgiftsuttaget för vägtjänsterna avvägas med hänsyn till de verkliga kostnader som bilismen förorsakar samhället. Något förslag att frångå denna specialredovisning av bilskattebudgeten har ej framlagts. Då bensinskattehöjningen ej motiverats av vägväsendets behov av skattemedel har enligt föreningens uppfattning några bärande motiv för den äskade skattehöjningen ej anförts. Föreningen avstyrker sålunda den föreslagna höjningen av bensinskatten. Sammanfattning Sammanfattningsvis vill föreningen framhålla att den delar skatteberedningens grundsyn på den indirekta beskattningen innebärande att den skall vara generellt verkande och undvika att belasta investeringar och exportproduktion. Föreningen beklagar samtidigt att skatteberedningen på bilområdet ej fullföljt sin målsättning att beskattade varor och tjänster skall belastas lika. Föreningen hemställer att de betydande olägenheterna med den föreslagna mervärdesbeskattningen av begag-

561 nade bilar undanröjes genom att skatt uttas endast på skillnaden mellan inköpspriset för en begagnad bil och försäljningspriset, alternativt genom att begagnade bilar helt undantas från mervärdesbeskattning att bilaccisen i sin helhet avvecklas i samband med omläggningen av skatte-

systemet eller, om detta ej skulle kunna ske, successivt avvecklas med början den 1 januari 1966 samt att skatteberedningens förslag om höjning av bensinskatten icke måtte genomföras. Stockholm den 6 november 1964. Jonas Gawell

Sveriges centrala restaurangaktiebolag (yttrandet begränsat till förslaget om mervärdeskatt) Vid bolagets ställningstagande till förslaget om mervärdeskatt har dock även beaktats den kostnadsökning, som den av allmänna skatteberedningen föreslagna höjningen av arbetsgivareavgiften skulle medföra. Nämnda kostnadsökning skulle bli tämligen kännbar för hotell- och restaurangbranschen, inom vilken andelen personalkostnader är hög, och för de allmänna restaurangbolagens del för närvarande, även om serveringspersonalens servisavgifter exkluderas, utgör cirka 30 % av företagens totala kostnader. Restaurangbolagens personalkostnader, vilka för år 1963, exklusive de av serveringspersonalen uppburna servisavgifterna, uppgick till totalt cirka 80 miljoner kronor, skulle sålunda vid förslagets genomförande ökas med cirka 2,5 miljoner kronor år 1966 och denna merkostnad skulle därefter successivt öka för att efter förslagets genomförande år 1970 bli cirka fem miljoner kronor. Ett genomförande av utredningens förslag om mervärdeskatt skulle för restaurangbolagen i huvudsak innebära, att nuvarande omsättningsskatteuttag med 6,4 % på endast den ned till 60 % reducerade restaurangförsäljningen skulle utbytas mot 13 % mervärdeskatt å både hotell- och restaurangomsättningens förädlingsvärde. Redan den härav föranledda, direkt till detta förädlingsvärde hänförliga, kostnadsökningen skulle bli avsevärd och kan för restaurangbolagen, räknat i oförändrat penningvärde, beräknas till cirka 4,8 miljoner kronor per år. Vid bedömande av vilken prishöjning som måste uttagas av hotell- och restauranggästerna med anledning av förslagets genomförande måste hänsyn tagas också till mervärdeskattens inverkan i leden före hotelloch restaurangföretagens egen produktion och försäljning. I stort motsvarar den sammanlagda kostnadsökning, som efter

36-413386

mervärdeskattens införande och vid i övrigt oförändrade produktions- och försäljningsförutsättningar samt oförändrad försäljningsvolym måste kompenseras genom prishöjningar, skillnaden mellan å ena sidan 13 % av restaurangbolagens nuvarande totala försäljning exklusive därå vilande indirekta skatter samt å andra sidan den indirekta skatt, som totalt i alla produktionsoch försäljningsled uttages för närvarande. Denna kostnadsökning skulle bli totalt cirka 22 miljoner kronor, och den erforderliga prishöjningen skulle, beräknad med utgångspunkt från restaurangbolagens nuvarande nettoomsättning, cirka 240 miljoner kronor, bli omkring 9-10 %. För väsentliga varugrupper måste man emellertid för närvarande räkna med att en prishöjning av denna storleksordning skulle medföra en så betydande efterfrågenedgång, att höjningen skulle vara praktiskt ogenomförbar. Prishöjningarna å vissa mindre priskänsliga varor skulle därför behöva bli väsentligt kraftigare än vad som framgår av de ovan återgivna genomsnittssiffrorna och skulle medföra olika belastning för olika konsumentgrupper. Bland annat skulle det sannolikt, för undvikande av en allt för stor höjning av hotellrumspriserna, bli nödvändigt att låta restaurangernas försäljning bära en väsentlig del av den kostnadsökning, som skattebeläggningen av hotellogi skulle medföra. Endast mycket starka skäl borde kunna föranleda en så betydande skatteskärpning, som ett genomförande av skatteberedningens förslag skulle medföra för hotell- och restaurangförsäljningen. Detta gäller såväl föreslaget slopande av den ovannämnda, för restaurangförsäljningen hittills tillämpade, reduktionsregeln som skattebeläggandet av logiintäkterna. I betänkandet motiveras sistnämnda omläggning emellertid endast med att »väsentliga praktiska fördelar»

562 skulle vara att vinna vid övergång till mervärdebeskattning även av logiandelen (sid. 406). Härtill fogas så konstaterandet, att i konsekvens härmed och för att undvika tilllämpningssvårigheter med uppdelade rörelser de för serveringsrörelser gällande reduktionsreglerna borde slopas. Sett från restaurangbolagens utgångspunkter har de praktiska svårigheter, som kan vara förenade med ett redovisningsmässigt särskiljande av kost och logi, icke den valören, att konstaterandet enbart av sådana svårigheter skulle motivera en systemomläggning. Den för restaurangbranschen nu gällande reduktionsregeln tillkom därför att hänsyn bedömdes böra tagas till att priserna på serveringsvaror i betydande mån påverkades av kostnader, som vore speciella för serveringsrörelser och bedömdes icke böra skattebeläggas. Då förslaget om införande av varuskatt förelades riksdagen (propsition nr 162/1959), underströk departementschefen sålunda, att de med varas tillhandahållande förenade särskilda serveringskostnaderna för serveringslokal, möbler, glas och porslin, serverings- och diskpersonal o. s. v. — föranledde, att konsumenten måste betala ett avsevärt högre pris för en restaurangmåltid än om han exempelvis inköpte motsvarande mängd färdiglagad mat jämte tillhörande måltidsdryck i en livsmedelsaffär samt uttalade, att mot bakgrund härav skattebelastningen å serveringsvaror borde göras något mindre än inom övriga varuområden. Detta resonemang, vilket accepterades av riksdagen, är i huvudsak tillämpligt även på dagens förhållanden. I och för sig kan bolaget icke rikta någon invändning mot en rent skatteteknisk omläggning, innebärande att den allmänna varuskatten å 6,4 % allmänt, och då även för bolagets skattepliktiga omsättning, ersattes med en mervärdeskatt av 13 %. Däremot måste bolaget göra bestämda invändningar mot att i samband med en sådan teknisk omläggning hotelloch restaurangnäringen skulle påläggas en extra och mycket kännbar skattebelastning genom slopande av 60-procentsregeln och skattebeläggning även av logiintäkterna. En sådan extra skattehöjning, utöver den som övriga branscher skulle få vidkännas, skulle nämligen, kraftigare än hotell- och restaurangnäringen i rådande marknadsläge kan bära, försämra denna närings möjligheter att konkurrera med andra branscher. Bolaget får i sammanhanget erinra om att beredningen för andra områden, t. ex. genom

föreslagen 60-procentsregel för byggnadsområdet, förutsatt undantag liknande det som hittills gällt för omsättningsskatteuttag inom restaurangbranschen. Även av andra skäl skulle föreslagen skatteskärpning för hotell- och restaurangbranschen vara olycklig. Mervärdeskatten kommer enligt förslaget icke att belasta exporten. Det har numera efter många år och mycket arbete från intresserade parters sida lyckats turismens företrädare i vårt land att få turismen betraktad som en exportnäring. Detta betraktelsesätt synes dock icke ha anammats av skatteberedningen. Genom föreslaget uttag av mervärdeskatt på bland annat hotell- och restaurangförsäljning skulle mervärdeskatten komma att medföra en ytterligare och kraftig höjning av den redan tidigare enligt många utländska bedömare höga kostnadsnivån i Sverige. Mervärdeskattens utformning innebär dessutom, att en svensk som önskar tillbringa sin semester på semesterort inom landet skulle få betala skatt både på resor till och från semesterorten och på kostnaderna under vistelsen där, medan han däremot, därest han valde alternativet utlandssemester, kunde slippa den kostnadsökning, som skattebelastningen innebär. Utländska turister tillför numera vårt land betydande inkomster. Någon statistisk uppföljning av hur besöksfrekvensen för speciellt utländska restauranggäster utvecklats har av praktiska skäl icke kunnat göras. För hotellgästernas del sker emellertid en sådan uppföljning. Därav framgår, att andelen utländska gäster vid restaurangbolagens hotell för närvarande utgör i genomsnitt cirka 12 % och under sommarmånaderna upp till 20 % av det totala antalet gäster. Enligt 1962 års fritidsutrednings nyligen offentliggjorda första delbetänkande Friluftslivet i Sverige (SOU 1964: 47) tillbringar redan 15 å 20 % av svenskarna semestern utomlands. Bilden av dagens turism visar överhuvudtaget, att det är en ekonomisk nödvändighet både att slå vakt om möjligheterna att få hit utländska turister och att effektivt möta den hårdnande konkurrensen från utlandet om de svenska turisterna. Bolaget får slutligen understryka, att den tekniska utformningen av förslaget om mervärdeskatt skulle kunna innebära den komplikationen, att effekten bleve olika för å ena sidan hotell drivna i egen fastighet och å andra sidan hotell i förhyrd fastighet. Genom att mervärdeskatten icke uttages å hyra

563 kommer den som hyr hotellfastighet icke att få någon avdragsgill ingående skattebelastning, trots att han med all sannolikhet kommer att få bära en merkostnad motsvarande en på hyran övervältrad ingående skattebelastning. Den som driver hotell i egen fastighet däremot får möjlighet att från mervärdeskatten å sin försäljning avdraga skattebelastningen å de kostnader han nedlagt i fastigheten. Under åberopande av ovan anförda omständigheter får Sveriges centrala restaurangaktiebolag, såvitt rör bolagets verksamhetsområde, uttrycka allvarliga betänkligheter mot förslaget om mervärdeskatt. För det

fall att övergång till mervärdebeskattning skulle komma till stånd förordas, att nuvarande skattefrihet för hotellogi och skattereduktion för restaurangförsäljningen bibehålles. Därest praktiska skäl bedömes nödvändiggöra enhetligt skatteuttag för hotelloch restaurangförsäljning, förordas tillämpning för hela detta försäljningsområde av den hittills för omsättningsskatteuttaget å restaurangförsäljningen gällande regeln om reduktion av beskattningsvärdet. Stockholm den 29 oktober 1964. Rolf

Dahlgren

A. V. Wadell

Sveriges folkpensionärers riksorganisation Riksorganisationen har i sitt följande remissvar icke funnit anledning behandla andra delar av betänkandet än de, som berör pensionärerna och deras förhållande i anledning av de föreslagna åtgärderna. I främsta hand kommer pensionärerna att beröras av de i förslaget upptagna punkterna om övergång till en större indirekt beskattning och därutöver även i fråga om höjningen av grundavdragen. Beredningen föreslår en övergång från nuvarande indirekta skattesystem till en mervärdeskatt, som skulle leda till en levnadskostnadsfördyring. I betänkandet har på sidan 570 anförts »de sålunda ökade bruttointäkterna föreslås till ett belopp av cirka 1 000 miljoner användas till stöd åt barnfamiljerna i form av höjning av barnbidragen medan återstående 140 miljoner reserveras för höjning av folkpensionerna, som betingas av den ökade indirekta beskattningen». Det kommer således främst att bli dessa två grupper som utsattes för påfrestningarna av ett nytt skattesystem i berörda avseende och av dessa saknar pensionärerna möjlighet att på annat sätt gardera sig mot höjningarna. Riksorganisationen vill med anledning av beredningens synpunkter på fördelningen anföra att den beräknade indexhöjningen, iom blir följden av de föreslagna åtgärderna, icke får fastlåsas till ett på förhand fastställt belopp. Det ökade levnadskostnadsläge som uppstår vid övergången skall således helt täckas av indexutlösningen.

Det är emellertid en annan sida av frågan som Riksorganisationen vill fästa uppmärksamheten på. Ikraftträdandet av förslaget kan komma att medföra en stor levnadskostnadshöjning i början av en indexberäkningsperiod. Sker så, kommer pensionärerna under ett kvartal att få ökade levnadskostnader. En sådan belastning kan under den tid som varar fram till nästa indexutlösning komma att medföra en kraftig levnadskostnadsfördyring för pensionärerna. Vi har därför funnit anledning ifrågasätta att en förtida indexutlösning tillämpas som en engångsföreteelse vid denna övergång från ett beskattningssystem till ett annat. Det är berättigat också ur den synpunkten att pensionärerna icke kommer att tillgodogöra sig verkningarna av lindringen på den direkta beskattningsskalans område. Den grundavdragshöjning som föreslås av Allmänna Skatteberedningen och som innebär en höjning av nu utgående belopp från 4 500: - till 6 000: - för gifta och från 2 250: - till 4 500: - för ogifta ansluter vi oss till. Den innebär en temporär anpassning till standardhöjningen på pensionerna, som kan anses tillfredsställande. Riksorganisationen vill emellertid fästa uppmärksamheten på sambandet mellan grundavdraget och skatteexistensminimum och förutsätter att skyddet för låga inkomster icke kommer att försämras genom den höjning av grundavdraget som nu föreslås. Malmö den 5 oktober 1964. Axel E. Svensson

564 Sveriges frisörgrossistförening (yttrandet begränsat till förslaget om mervärdeskatt) Den utformning av mervärdeskatten, som Beredningen föreslagit, tycks vara antagbar även för den bransch, som vi företräda. Förutsättningen för vårt gillande är, att det nya systemet i sin konstruktion helt ansluter sig till Beredningens förslag till utformning av avdragsrätten, som säger dels att alla varor, tjänster och andra objekt, som omfattas av mervärdeskatten, i konsumentens hand drabbas lika hårt av skatten; och dels att näringslivets struktur, valet av företagsform, företagsstorlek, kombinationen av de ianspråktagna produktionsfaktorerna m. m. inte påverkar den slutliga skatten. Frisörgrossistföreningen hemställer i detta sammanhang om beaktande, att för en bransch som vår, där en icke oväsentlig del av handelsobjekten enligt nuvarande system är starkt belastade med punktskatter, övergången till en mervärdeskatt jämte avdragsrättens omfattning och utnyttjande i tiden måste skänkas tillbörlig uppmärksamhet för att icke de tekniska preparatens tillverkare, importörer, grossister och detaljister skall tvingas sätta konsumenterna i missgynnad ställning. Den tidigare av de statliga myndigheterna givna innebörden av begreppen i avseende på »lyxkonsumtion» och »lyxskatt» bortfaller helt, vilket är konsekvensen av Beredningens förslag och uttalanden, och därmed torde förutsättningar saknas för risk för diskriminering av den konsumtion, för vilken vår förening har intresse. Beträffande deklaration till mervärdeskatt finner föreningen det vara rimligt, att den nuvarande huvudregeln bibehålles, att deklarationer skall avgivas sex gånger om året för redovisningsperioder om två månader. Det måste också sägas vara viktigt, att då beslut så småningom skall fattas, Beredningens anförda riktlinje genomgående fasthålles, att kontinuiteten i beskattningen inte brytes, så att risk för konkurrensförskjutande effekter skall kunna uppkomma t. ex. genom att skattskyldig vid omläggningen övergår från en redovisningsmetod till annan. Detta har sitt särskilda intresse för vår förening just därför, att Beredningen samlats kring förslaget, att utvidgningen av be-

skattningsområdet begränsas till tjänster avseende hårvård, skönhetsvård och motsvarande. Varje branschorganisation söker för sina medlemmars kollektiv åvägabringa en konkurrens på så likvärdiga villkor som möjligt och av denna anledning är det följdriktigt, att vi hemställa, att den nya författningen redan från början och i sina övergångsbestämmelser tager hänsyn till de speciella förhållanden, som råda för de varugrupper, som nu äro föremål för betungande punktbeskattning. Därvid är att poängtera, att i mervärdeskattesystemet saknar konsumentbegreppet sin betydelse, och dess ändamål i funktion är att träffa konsumtionen inom landet. Frisörgrossistföreningen finner det angeläget att påkalla uppmärksamhet för Beredningens uttryckliga förutsättning för sitt förslag i avseende på de varugrupper, som nu belastas med punktbeskattning, däri det klart utsäges, att punktskatteavvecklingen förväntas få fullt genomslag i konsumentpriserna. Därtill är att lägga, att så långt det är möjligt, kommer Frisörgrossistföreningen försöka bidraga till, att en sådan inverkan på prissättningen skall bliva genomförd inom den bransch, som vi företräda. Vår förening finner det vara helt acceptabelt, att Beredningen föreslår, att Kungl. Kontrollstyrelsen i sin egenskap av beskattningsmyndighet helt och fullt skall ha ansvaret för avlyftningen av punktbeskattningen. Följdriktigheten är uppenbar, alldenstund förarbetena till den ursprungliga särskilda beskattningen skett i samråd med sagda myndighet, förändringarna likaså och därför torde minsta svårigheter för vår bransch bliva förhanden, då avvecklingen göres under denna myndighets överinseende. Helt i Beredningens anda finner Föreningen, att icke särskilda skäl föreligga, som motivera ett fortbestånd av den särskilda varuskatten på detta varuområde i det av Beredningen förordade skattesystemet. Marknadsförhållandenas variation ställer dock vissa företagare i gynnad position men detta torde icke kunna frånkommas inom ramen för en över hela linjen genomslående mervärdeskatt. Omsättningshastigheten i förhållande till resp. företagares sortiment

565 blir utslagsgivande för genomsnittet av skattebelastning per företagsenhet. I likhet med Beredningen anser Sveriges Frisörgrossistförening till slut, att övervägande skäl tala för en avlyftning av skattebelastningen på lagren i den mån lagervärdet

eller skattebeloppet överstiger angivna gränsvärden. Stockholm den 30 oktober 1964. Bengt Lindblad Gunnar Jonason

Sveriges grossistförbund 1

Se s. 343.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

Förslagets utgångspunkter och allmänna motivering I de allmänna motiveringarna för sitt förslag framhåller beredningen att den progressiva inkomstbeskattningen har, såsom en följd av penningvärdeförändringen, men även med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen, fått en inte önskvärd tyngd och omfattning. Än mer skulle detta bli fallet under den tidsperiod som nu kan överblickas, om reglerna inte ändras. Beredningen förordar att så sker genom en sänkning av direktbeskattningen samtidigt som den indirekta beskattningen och uttaget av socialförsäkringsavgifter höjes. Beredningen föreslår att den statliga inkomstbeskattningen såvitt avser fysiska personer så avvägs att den år 1970 kan beräknas avkasta ca 7.700 miljoner kronor, d. v. s. en sänkning med 2.100 miljoner kronor jämfört med vad ett bibehållande av den nuvarande statliga inkomstbeskattningen med indexreglering nämnda år skulle ha inbringat. Vidare föreslås att den statliga förmögenhetsbeskattningen genom justering av skiktgränserna sänkes med 70 miljoner kronor. Det skattebortfall sänkningen av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen medför, föreslås kompenserat i första hand genom en höjning av den indirekta beskattningen med ca 2.410 miljoner kronor i förhållande till vad nuvarande system

nämnda år skulle avkasta. Vidare föreslår beredningen, att uttaget av de socialförsäkringsavgifter, som omprövats av beredningen, höjs därhän att dessa år 1970 kan beräknas uppgå till ca 3 600 miljoner kronor innebärande en ökning med 900 miljoner kronor. De olika komponenterna i systemet skulle då sammanlagt tillföra staten ca 19 480 miljoner kronor, eller 1 140 miljoner kronor mera än om gällande system bibehållits. Av sistnämnda belopp avser beredningen att 1 000 miljoner kronor skall användas till barnfamiljernas förmån och 140 miljoner kronor för att kompensera folkpensionärerna för den ökade belastningen med indirekt skatt. Evad det gäller beredningens utgångspunkter och de allmänna motiveringarna för det framlagda förslaget vill förbundet endast framhålla att beredningen i enlighet med sina direktiv ej föreslagit någon förändring i den totala skattebördan. De i betänkandet redovisade beräkningarna visar dock, att de av beredningen omprövade skatterna och avgifterna från år 1964 fram till år 1970 kommer att tillföra staten ytterligare 5 800 miljoner kronor utan att skattehöjningar vidtages. Givet är att dessa ökade statsinkomster i stor utsträckning kommer att tagas i anspråk för s. k. automatiska utgiftsstegringar. Med en klok hushållning bör dock en del av inkomstökningen kunna användas för andra ändamål. I förhållande

566 till beredningens förslag vill förbundet härvidlag förorda en ökad skattefinansiering av de grundläggande socialförmånerna. Socialförsäkringens finansiering Beredningen föreslår ett vidgat inslag av avgifter för att finansierna folkpensioneringen och sjukförsäkringen samtidigt som man också föreslår en ny konstruktion av finansieringssystemet. Såvitt avser den anställda arbetskraften föreslås att avgiftsuttaget skall ske i form av arbetsgivareavgifter. Andra avgiftspliktiga än anställda skall erlägga en grundförsäkringsavgift som skall ersätta nuvarande folkpensionsavgift och avgiften till sjukförsäkringens grundförmåner. Beredningen vill i tekniskt hänseende anknyta finansieringen av socialförsäkringens grundförmåner och tilläggspensioneringen till varandra. I tilläggspensioneringens finansieringssystem utgår ej avgift på lönedelen under det s. k. basbeloppet, vilket f. n. är 4 800 kronor. Nu föreslås att även dessa lönedelar skall avgiftsbeläggas och att dessutom 2 procent utöver ATP-avgiften skall uttagas på hela löneunderlaget, dock med maximum vid för tilläggspensioneringen tilllämpligt övre gränsbelopp, d. v. s. 7,5 gånger basbeloppet. Den egenavgift som skall erläggas till socialförsäkringens grundförmåner av dem, som har inkomster av annat än anställning, skall vara av i princip motsvarande tyngd som uttaget av arbetsgivareavgift. Avgiften skall dock inte i något fall överstiga 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Förbundet vill för sin del anmäla mycket starka betänkligheter mot den föreslagna arbetsgivareavgiften. Vi anser för vår del att beredningen inte tillräckligt beaktat att socialförsäkringarnas grundförmåner är lika för alla och således oberoende av förvärvsinkomsten medan tilläggsförmånerna står i visst förhållande till inkomstens storlek. Då grundförmånerna är lika för alla, anser vi att både principiella och andra skäl talar för en ökad skattefinansiering. Inom beredningen har man övervägt en fullständig skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna. Beredningen har emellertid avvisat en sådan finansiering med hänsyn dels till det ökade skatteuttag som skulle erfordras, och dels till att det direkta sambandet mellan finansieringssida och förmånssida skulle försvinna. Gentemot beredningens första argument kan invändas

att kostnaderna inte blir lägre därför att man tillgriper avgifter istället för skatt. Ännu mer tvivlande ställer vi oss till om beredningens intentioner »att upprätthålla och befästa ett för medborgarna påtagligt och synligt samband inom socialförsäkringen mellan förmåner och ekonomiska uppoffringar» kan förverkligas genom att kollektiva arbetsgivareavgifter införes för att finansiera socialförsäkringarnas grundförmåner. Enligt vår uppfattning kommer detta förfaringssätt istället att uppluckra det samband som på detta område f. n. finns mellan förmånerna och finansieringen av dessa. Om detta samband uttunnas riskerar man också en framtida tävlan mellan de politiska partierna där man utan att ägna tillräcklig omsorg åt finansieringssidan bjuder över varandra ifråga om de förmåner det här gäller. Vi vill därför förorda att man förutom med skatter finansierar de grundläggande socialförsäkringsförmånerna genom egenavgifter, såsom enligt beredningens förslag skall ske för andra än anställda. Endast därigenom anser vi att sambandet mellan utgående förmåner och härför erforderliga avgifter hålles levande för samtliga skattskyldiga. Om dessa våra principiella synpunkter inte vinner beaktande, utan istället ifrågavarande arbetsgivareavgift införes, vill vi starkt poängtera nödvändigheten av att övergången till det nya finansieringssystemet sker successivt med jämnast möjliga fördelning av kostnaderna över så lång tid som möjligt. Härvidlag anser vi att befogade invändningar kan göras mot beredningens förslag, som innebär att övergången till arbetsgivareavgifter skall ske med inemot 40 procent redan första året, d. v. s. 1966, och resten i tämligen jämna etapper under de återstående fyra åren av övergångsperioden. Om man startar med så höga arbetsgivareavgifter kommer detta att leda till svårlösta ekonomiska problem för företaget inom trädgårdsnäringen. Säkerligen kommer så att bli fallet även för många andra företag och vi ifrågasätter om man inte även riskerar störningar i samhällsekonomien genom att på en gång införa så höga arbetsgivareavgifter. För trädgårdsnäringens företag kommer det väl alltid att bli svårt att i praktiken uppnå beredningens antagande om »att dessa arbetsgivareavgifter på lång sikt fullständigt eller nästan fullständigt övervältras på löntagarna.» Ännu allvarligare bedömer vi de övergångs-

567 svårigheter som kan uppstå för vår näring. Då även beredningen utgår ifrån att inte bara under övergångsperioden, utan även åren närmast därefter kan arbetsgivareavgifterna »till större eller mindre del komma att stanna på företagen eller vissa av dessa», så borde detta enligt vår uppfattning ha lett till en större försiktighet både ifråga om storleken av arbetsgivareavgiften och den takt med vilken den införes. Vi har tidigare framfört skäl som talar emot arbetsgivareavgifter och för en ökad skattefinansiering av de grundläggande socialförsäkringsförmånerna. Om en arbetsgivareavgift införes trots de skäl som talar emot en sådan avgift borde man åtminstone begränsa denna till lönedelar som ligger under det s. k. basbeloppet. Därmed skulle den s. k. basbeloppsproblematiken lösas, d. v. s. att i en del fall avgifter nu erlägges utan att några förmåner erhålles. Däremot bör man enligt vår uppfattning inte lägga ett extra uttag med 2 procent på de lönedelar som ligger till grund för tilläggspensionens finansiering. Vi anser att de växande skatteintäkterna bör användas för en i förhållande till beredningens förslag ökad skattefinansiering av ifrågavarande socialförmåner. Givetvis bör även denna lägre arbetsgivareavgift införas successivt med jämnast möjliga fördelning under den aktuella femårsperioden.

Den direkta beskattningens utformning Från de kollektiva utgångspunkter som förbundet avger detta yttrande, vill vi i detta sammanhang endast framföra en mot beredningen avvikande mening, då den föreslår att det nuvarande förvärvsavdraget för hustrur i familjen utan barn avskaffas. Det skulle bl. a. innebära att det nuvarande avdraget å 300 kronor till hustru som deltager i arbetet inom trädgårdsföretag och andra rörelser avskaffas om familjen ej har barn eller det yngsta barnet fyllt 16 år. Med tanke på att hustrurna inom trädgårdsföretagen som regel utför ett mycket betydelsefullt arbete inom rörelsen skulle ett borttagande av ifrågavarande avdrag vara både beklagligt och orättvist. De stora arbetsinsatserna inom rörelsen medför nämligen fördyrade hushållskostnader som inte bara motiverar ett bibehållande av nuvarande förvärvsavdrag utan också en förhöjning av detta.

Den indirekta beskattningen Beredningen förordar att den nuvarande varuskatten omlägges till en s. k. mervärdesskatt. Denna skatt kommer i princip att uttas på omsättningen i samtliga led i produktions- och distributionskedjor. Den skattskyldige äger att från skatten på sin egen omsättning (utgående skatten) avräkna sådan skatt som erlagts på inköp för verksamheten (ingående skatten). Varje skattskyldig kommer således att inleverera ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatten på den egna omsättningen och skatten på gjorda inköp. Rätten till avdrag för ingående skatt omfattar även sådan skatt som erlagts vid investeringskostnader. I förhållande till nuvarande omsättningsskatten utvidgas skatteplikten så den i princip kommer att omfatta samtliga näringsidkare. För att begränsa antalet skatteskyldiga föreslås dock undantag från redovisningsskyldighet om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 8 000 kronor per år. Beredningen föreslår att mervärdeskatt skall uttagas med 13 procent och att samtidigt med dess införande en del punktskatter slopas, däribland energiskatten. En allmän omsättningsskatt som är så hög som 13 procent måste enligt förbundets uppfattning inge betänkligheter. Visserligen är konstruktionen sådan att höjningen gentemot den nu utgående 6 procentiga varuskatten inte blir 7 utan reellt ca 5,5 procent. Från denna utgångspunkt måste man också beakta fördelen av att en del av de nuvarande punktskatterna avvecklas och att det kumulativa inslaget i nuvarande varubeskattningen elimineras. Även om man tar hänsyn till dessa faktorer innebär dock det framlagda förslaget en icke obetydlig höjning av den tidigare varubeskattningen, vilket måste få till följd att en avsevärd varufördyring kommer att ske i all synnerhet som även beskattningsområdet väsentligt vidgas utöver vad som nu gäller för den allmänna varuskatten. Enbart en dylik fördyring av levnadskostnaderna kan på ett negativt sätt påverka avsättningen av vissa varor, kanske tyvärr även för trädgårdsprodukterna. Ännu allvarligare blir konsekvenserna om en så pass hög skatt som det här är fråga om kommer att snedvrida konkurrensförhållandena. Här noterar vi med tillfredsställelse beredningens goda avsikt då den i betänkandet poängterat angelägenheten av - och säkerligen också

568 strävat efter - att »konstruera en generell indirekt beskattning av det omfång, varom här är fråga, så att neutralitet föreligger från såväl konkurrens- som konsumtionssynpunkt.» Trots de goda avsikterna har dock förslaget i vissa avseenden fått en sådan utformning att risk för snedvridning av konkurrensförhållandena föreligger. Åtminstone är dessa risker uppenbara om man beaktar de speciella förhållanden som i vissa avseenden råder vid handeln med trädgårdsprodukter. Enligt beredningens förslag skall redovisningsskyldighet för mervärdeskatt inträda först när den skattepliktiga omsättningen överstiger 8 000 kronor per år. En gräns som sättes så högt kommer åtminstone inom den handel vi har direkt erfarenhet av, att innebära snedvridande tendenser i en utsträckning som vi finner allt för stötande för att kunna acceptera. Inom vår näringsgren förekommer både inom handel och produktion en icke obetydlig verksamhet av deltidskaraktär. Den förkortade arbetstiden kommer också att möjliggöra för allt fler personer att driva rörelser på fritid. Det måste ur flera synpunkter vara både felaktigt och stötande om denna typ av företag kanske genom två led blir befriade från den höga mervärdeskatt som övriga företag inom såväl odling som handel måste erlägga. Om beredningens förslag i detta hänseende genomföres skulle den handel som blir befriad från mervärdeskatt överraskande nog få en laglig möjlighet att uppbära mervärdeskatt utan att redovisa den till statsverket. De flesta torde dock i högre grad utnyttja förmånsställningen till att utbjuda sina varor till ett lägre pris, vilket med vetskap om bakgrunden kommer att skapa både mycken och berättigad irritation. Det bör också beaktas att statsmakterna i olika sammanhang sökt främja en förbättrad marknadsföring av trädgårdsprodukter. Dessa strävanden har också resulterat i betydelsefulla förändringar. Bl. a. har producentkooperativa försäljningsföreningar tillkommit för uppsamling och snabb och kontinuerlig marknadsföring av trädgårdsprodukter. Tyvärr måste man konstatera att beredningens förslag när det gäller redovisningsskyldigheten för mervärdeskatt fått en sådan utformning att varor delvis kan komma att gå vägar som både från konsumenternas och det allmännas synpunkt måste anses vara ett steg bakåt i utvecklingen.

Vi anser också att beredningen överskattat de administrativa fördelar den trott sig vinna genom att på ovannämnda sätt begränsa de redovisningsskyldigas antal. Myndigheterna måste ju ändock kontrollera årsomsättningens storlek för bedömande av om redovisningsskyldighet föreligger eller ej. Denna kontroll är desto mera nödvändig därför att den av beredningen satta redovisningsgränsen vid 8 000 kronor i årsomsättning närmast är av formell natur. Genom avdragsrätten för ingående skattebelastning kommer den faktiska gränsen att bli högre. Den kommer nämligen att ligga vid 9 500 kronor om mervärdet utgör 75 % och 12 000 kronor om mervärdet är 50 %. Av de skäl som ovan anförts vill förbundet för sin del förorda att gränsen för redovisningsskyldighet sättes betydligt lägre. Vi föreslår att denna gräns får formen av ett generellt grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 3 000 kronor per år. Med en sådan utformning uppstår inga tröskelproblem. Det generella grundavdraget skulle också kunna betraktas som en ersättning till företagen för arbetet med att uttaga och redovisa mervärdeskatten. I motsats till beredningens majoritet anser vi sådan ersättning befogad och vi anser det vara mindre lämpligt att som reservanterna föreslagit begränsa ersättningen till endast vissa kategorier. För att den föreslagna mervärdeskatten skall bli konkurrensneutral måste också importvarorna beskattas. Beredningen anser också att principen bör vara att skatt genom tullverkets försorg skall uttagas på all import av skattepliktiga varor. I syfte att förenkla uppbördsförfarandet föreslår dock beredningen att tullverket endast skall upptaga mervärdeskatt vid gränsen för privatimporter. Motivet för detta avsteg från principen är att beredningen »ansett det vara en onödig omgång att uttaga skatt på sådan import som sker av skatteskyldig näringsidkare för dennes verksamhet och som således omfattas av dennes avdragsrätt vid redovisning av skatt för tillhandahållande inom riket». Vi vill inte ifrågasätta de praktiska konsekvenserna av beredningens förslag då det gäller t. ex. bilar, maskiner och övriga varor vars gång i distributionskedjan lätt kan följas. När det gäller så lättförstörbara och svårkontrollerade varor som trädgårdsprodukter är vi dock mycket oroliga för att det föreslagna avsteget från den bärande principen kan komma att medföra en sned-

569 vridning till de svenska produkternas nackdel. Vid införande av mervärdeskatt är avsikten att utvidga beskattningsområdet även till rese- och transportområdet. Om vi rätt tolkat beredningens förslag skall dock utländska produkter vid direkttransport kunna sändas från exportlandet till vilken införselort som helst i Sverige utan att som de svenska produkterna belastas med mervärdeskatt. Beredningen anser även här att detta kommer att utjämnas då man inte heller får någon ingående skatt att dra av. Oss synes det dock vara uppenbart att denna gynnsamma behandling både vid köp och befraktning kommer att ge de importerade produkterna både psykologiska och andra fördelar. Redan nu är SJ:s fraktsatser gynnsamma för längre transportsträckor, vilket är förmånligt för de importerade produkterna. Efter mervärdeskattens införande kan det i många fall visa sig vara mindre penningkrävande att köpa utländska produkter om ingen mervärdeskatt påföres vare sig dessa eller frakten. Detta kommer att bespara importören inte bara ränteförluster utan också besvär med att upptaga och redovisa skatten. Flera faktorer kommer att tala för att det är enklare och mindre penningkrävande att köpa importerade produkter istället för svensk om mervärdeskatten kommer att få denna utformning. Detta kan ytterligare accentueras om många dessutom här finner vägar för att undgå skatt. Här kan man befara att beredningens teoretiska konstruktion kommer att ge en verklighet som kommer att ligga långt ifrån de antaganden som gjorts. Med tanke på den noggrannhet och energi som i övrigt har visats då det gäller att utbygga skattekontrollen är det också förvånande att beredningens förslag här präglats av tendenser i motsatt riktning. Då det inte kan vara ett svenskt intresse att i större eller mindre utsträckning missgynna den svenska produktionen anser vi att som huvudregel bör gälla den även av beredningen vitsordade rätta principen att mervärdeskatt vid import fastställes och uppbäres av tullverket. Det är möjligt att vissa lättkontrollerade varugrupper kan erhålla generell dispens från denna huvudregel. Ett sådant dispensförfarande kan vi dock inte tillråda för så lättförstörbara och därmed också svårkontrollerade varor som trädgårdsprodukter. Vi har i det föregående berört sådana förslag som kan medföra olyckliga sned-

vridningar ur konkurrenssynpunkt. Vad som kan anföras till förmån för den föreslagna mervärdeskatten är att rätten till avdrag för ingående skattebelastning ändock i princip är generell och sålunda omfattar såväl investeringar som omkostnader. Då denna avdragsrätt kan sägas konstituera mervärdeskatten anser vi det är både förvånande och oroande att beredningen anvisat vissa tekniska möjligheter att använda mervärdeskatten i konjunkturpolitiskt syfte. Utan att gå in på under vilka omständigheter detta bör ske har man berört möjligheterna att variera skattesatsen eller att inskränka avdragsrätten. Syftet med och motiven för mervärdeskatten har ju enligt beredningens egna uttalanden varit att få en konsumtionsoch konkurrensneutral indirekt beskattning. Vad som verkar i denna positiva riktning är just den generella avdragsrätten. Att då använda mervärdeskatten som ett konjunkturpolitiskt instrument genom att variera avdragsrätten, antingen generellt eller ifråga om investeringar, strider enligt vår uppfattning mot den bärande idéen för denna skatt. I fråga om beskattningsvärde och avdragsrätt stadgas, att den som tillhandahåller skattepliktiga varor eller tjänster för prestationer har att på faktura eller annan handling öppet redovisa den verkställda debiteringen av omsättningsskatt i den mån fråga icke är om tillhandahållande i detaljhandeln. Vi vill fästa uppmärksamheten på att i praktiken sker ofta en del inköp av förbrukningsartiklar o. d. av omkostnadsnatur i den öppna detaljhandeln. Så sker inom trädgårdsnäringen t. ex. ifråga om verktyg, kontorsmaterial och andra förbrukningsartiklar. Det torde i sådana fall många gånger uppstå svårigheter att erhålla fakturor till öppen skattedebitering eftersom detaljhandeln normalt kommer att tillämpa inklusivepriser. Detta får enligt vår uppfattning icke leda till att avdrag för ingående skattebelastning icke skulle få göras. Är kostnaden av driftsmässig natur bör avlastning få ske oavsett om öppen skattedebitering tillämpas eller ej. Vi anser för vår del att anvisningarna till 18 :e paragrafen bör utvidgas så att detta framgår. Riksskattenämnden kommer genom sin rådgivande och vägledande verksamhet att fylla en viktig uppgift vid övergång till mervärdeskatt. Med hänsyn till att åtskilliga gränsdragningar måste göras framstår det som angeläget att riksskattenämnden så

570 snart riksdagsbeslut föreligger börjar att utöva sin verksamhet och att näringslivet i god tid före förordningens ikraftträdande får klarhet i gränsfallen. När den allmänna varuskatten infördes visade det sig att man i alltför liten utsträckning tänkt igenom trädgårdsnäringens speciella problem, vilket medförde att oklarhet rådde på många områden. Mervärdeskattens problem bör därför utredas på ett så tidigt stadium att odlarna kan informeras före skattens ikraftträdande. Enligt vår uppfattning skulle det vara en fördel om näringslivets organisationer för rimlig ersättning engagerades i denna informationsverksamhet. Härigenom skulle informationerna få en inriktning som blev avpassad efter de olika näringarnas verksamhetsområden.

för en etappvis avveckling bör som ett första steg åtminstone en sänkning av bilaccisen ske till den nivå som gällde före höjningen den 1 maj 1960 då den allmänna varuskatten infördes. Målsättningen bör dock vara att bilaccisen helt avskaffas. Även när det gäller höjningen av bensinpriset anser vi att beredningens förslag är inkonsekvent. Omläggningen till mervärdeskatt kommer för vissa nu punktbeskattade varor att medföra prissänkningar, medan andra varor och tjänster fördyras, i vissa fall t. o. m. med hela mervärdeskatten. Denna ojämna verkan har av beredningen godtagits över hela det övriga beskattningsområdet, men här föreslås en extra bensinskattehöjning, som ytterligare belastar både företagens frakter och de avståndskostnader som ändock fördyras genom resornas och frakternas inlemmande i mervärdeskatten.

Punktbeskattningen I samband med omläggningen till mervärdeskatt avskaffas enligt förslaget en del punktskatter. Beträffande drivmedelsskatterna och den s. k. bilaccisen föreslår dock beredningen att denna särbeskattning bibehålles och att bensinskatten höjes med 4 öre. Enligt förbundets mening talar dock starka principiella och företagsekonomiska skäl för ett slopande av även den punktskatt som bilaccisen utgör. Om andra skäl talar

Yrkande Endast under förutsättning att våra ovan framförda synpunkter beaktas, anser vi oss kunna tillstyrka det framlagda förslaget till nytt skattesystem. Vällingby den 5 november 1964. Einar Erikson Ragnar Moberg

Svenges hantverks- och industriorganisation Allmänt Det förslag, som allmänna skatteberedningen framlagt i sitt betänkande, har på ett avgörande sätt präglats av den i utredningsdirektiven angivna förutsättningen beträffande skatte- och avgiftsuttagets omfattning. Enligt utredningens direktiv ankom det sålunda inte på beredningen att bedöma det framtida behovet av statsinkomster eller det totala skattetryckets omfattning. Ej heller skulle beredningen framlägga förslag om förändring av det samlade skattetrycket. Förslaget får följaktligen bedömas med hänsyn till här angivna viktiga begränsningar. Utredningens omprövning av gällande skatte- och avgiftssystem och prövning av

alternativa skatteformer har därför skett inom den angivna ekonomiska ramen. Beredningens samlade förslag framläggs i form av ett »paket». Detta innebär att ett nära samband råder mellan de olika delarna av förslaget. Därest vissa dellösningar förkastas, påverkas således andra delar av förslaget. Detta förhållande bör beaktas vid en granskning av förslagets detaljer. Ursprungligen var avsikten att praktiskt taget hela det nuvarande skatte- och avgiftssystemet skulle omprövas i ett sammanhang. Sedermera har på regeringens initiativ vissa frågor, främst rörande fysiska personers beskattning, givits prioritet och därför behandlats i det nu framlagda betänkandet. Företagsbeskattningen, vars framti-

571 da utformning är av utomordentlig betydelse för näringslivet, berörs icke av förslaget. Detta är från organisationens synpunkt beklagligt. Beredningens förslag innebär främst i fråga om mervärdeskatten och socialförsäkringarnas finansiering en icke oväsentlig belastning för de mindre företagens konkurrensförmåga och »skatte- och socialavgiftspaketet» kan svårligen bedömas slutgiltigt, förrän klara riktlinjer beträffande företagsbeskattningens framtida utformning framlagts. Förutsättningen för att beredningens förslag skall kunna accepteras är enligt organisationens bestämda uppfattning att företagen medges en viss kompensation i form av en lindrad företagsbeskattning. I detta sammanhang må framhållas, att organisationen liksom beredningen bestämt avvisar tanken att ersätta den nuvarande nettovinstbeskattningen med en bruttoskatt. Beredningen har behandlat följande skatter och avgifter: 1. Socialförsäkringsavgifter, omfattande den allmänna pensionsförsäkringen (ATP) och sjukförsäkringen. 2. Statlig inkomst- och förmögenhetsbeskattning för fysiska personer. 3. Vissa former av indirekt beskattning såsom den allmänna varuskatten, energiskatten och ett flertal punktskatter. Utöver den tidigare omnämnda företagsbeskattningen har vissa andra skatter och avgifter ej varit föremål för beredningens prövning, nämligen avgifterna till yrkesskadeförsäkringen och till den allmänna tillläggspensioneringen (ATP), arvs- och gåvobeskattningen, tobaks- och alkoholbeskattningen, skatterna på motorfordon och drivmedel samt vissa regleringsavgifter. Socialförsäkringarnas finansiering I fråga om de sociala grundförsäkringarna har beredningen mot bakgrunden av framtida kostnadsökningar behandlat alternativa finansieringsformer och därvid avvisat ökad skattefinansiering och i stället uttalat sig till förmån för en utvidgad avgiftsfinansiering. Detta kan i princip tillstyrkas. Beredningen har därefter undersökt möjligheterna att uppnå ökad avgiftsfinansiering och, i samband härmed, ökad enhetlighet i fråga om finansieringsformerna. Beredningen har därvid funnit att arbetsgivaravgifter av olika skäl skulle vara att föredraga framför egenavgifter. Med utgångspunkt från finansieringssystemet inom ATP

har beredningen därför föreslagit, att egenavgifterna till pensionsförsäkringen och sjukförsäkringens grundförmåner ersätts av en för dessa försäkringar gemensam arbetsgivaravgift samt att de, som haft inkomster av annat än anställning, skall erlägga egenavgifter av motsvarande storlek. Enligt förslaget skall dessa arbetsgivaravgifter utgå med dels en avgift på nuvarande basbeloppet inom ATP, uppgående till samma procentsats som gäller beträffande ATP-avgifter, dels en avgift på 2 % av hela lönen upp till 7,5 gånger basbeloppet. Genom att dessa avgifter erläggs samtidigt med ATPavgifterna, kan beräkningen av antalet basbeloppsavdrag m. m. slopas. Anledningen till att ett system med arbetsgivaravgifter givits företräde framför finansiering genom egenavgifter synes främst vara att beredningen valt att utgå från nuvarande finansieringssystem inom ATP och att arbetsgivaravgifter jämväl till pensionsförsäkring och sjukvårdsförsäkring på grund härav skulle möjliggöra enklare lösningar av olika tekniska frågor och medföra administrativa fördelar. Uppenbarligen har beredningen genom den föreslagna arbetsgivaravgiften önskat fastställa en viss grad av samband mellan försäkringens kostnader och dess förmåner. Valet mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter torde därför ha avgjorts av främst praktiska skäl. En förutsättning för att skillnaden mellan dessa båda alternativ skall begränsa sig till frågor av uppbördsteknisk natur är emellertid, att företagens kostnadsökningar vinner beaktande vid framtida löneförhandlingar. Beredningen har som ovan framhållits vid sin behandling av frågan om socialförsäkringarnas finansiering utgått ifrån det finansieringssystem, som av statsmakterna fastställdes vid införandet av den allmänna tillläggspensionen. Enligt organisationens uppfattning skulle det i och för sig ha varit av intresse om beredningen förutsättningslöst skulle ha kunnat pröva olika former för finansiering av socialförsäkringarna. Från allmänna synpunkter skulle det vara önskvärt om ett klart samband skulle kunna påvisas mellan socialförsäkringarnas kostnadssida och förmånssida. Ett dylikt samband skulle klarast framstå, om en betydande del av kostnaderna debiterades de enskilda i form av egenavgifter, vilket även av principiella skäl vore att föredraga. I nuvarande läge har frågan om ett val

572 mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter emellertid endast ett teoretiskt intresse. Organisationen biträder därför beredningens principiella förord att avgiftssystemet enligt ATP-modellen utbygges genom att även avgifterna till den allmänna folkpensioneringen och sjukvårdsförsäkringen ingår i en gemensam arbetsgivaravgift. Under senare år har företagen på grund av lagbestämmelser och frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter i stigande utsträckning ålagts olika indirekta personalkostnader. Främst genom uppbyggnaden av den allmänna tilläggspensioneringen och genom lagen om fyra veckors semester har dessa indirekta kostnader kommit att uppgå till betydande belopp. I förening med den av riksdagen redan fastställda successiva ökningen av avgiftsuttaget till ATP skulle ett genomförande av beredningens förslag medföra att företagens indirekta personalkostnader år 1970 skulle komma att uppgå till och i många fall överstiga 25 % av den direkta arbetslönen. Oavsett att denna kraftiga höjning av arbetskraftskostnaderna skulle leda till en viss försvagning av näringslivets internationella konkurrenskraft, torde förslagets genomförande kunna medföra allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser. Ett genomförande av de av beredningen föreslagna arbetsgivaravgifterna skulle, i förening med redan fastställda höjningar av ATP-avgiftema, leda till en av allt att döma väsentlig reducering av utrymmet för reella löneökningar under perioden 1966—.1970. Samtidigt visar erfarenheterna från början av 1960-talet, att arbetstagarorganisationerna under löneförhandlingarna i otillräcklig utsträckning tagit hänsyn till förekommande kraftiga höjningar av företagens indirekta personalkostnader. Ett genomförande av beredningens förslag på denna punkt kan därför befaras leda till prishöjningar, eftersom kostnadsökningar av denna storlek knappast kan inrymmas i företagens redan nu kraftigt beskurna vinstmarginaler. Detta förhållande har också uppmärksammats av beredningen, som konstaterat, att under en övergångsperiod och åren närmast därefter arbetsgivaravgiften till större eller mindre del kan komma att belasta företagens vinstmarginaler. Härvid bör framhållas, att företagens möjligheter att uppnå kompensation genom prishöjningar givetvis varierar mellan olika branscher. Med hänsyn till att de mindre företagen inom hantverk, industri

och servicenäringar normalt arbetar med en ur ovannämnda synpunkt ogynnsam relation arbete-kapital, skulle förslaget därför medföra en försämring av dessa företags konkurrenskraft i jämförelse med de större industriföretagen. I sammanhanget bör vidare nämnas, att en ökad mekanisering på grund av förändrade prisrelationer mellan produktionsfaktorerna försvåras av ofta betydande svårigheter i fråga om kreditanskaffningen. Organisationen vill i sammanhanget förorda att möjligheten prövas att ersätta den principiellt olämpliga benämningen »arbetsgivaravgifter» med begreppet »socialavgiftsavdrag». Bruttolönen skulle då utgöras av a) utbetald nettolön, b) källskatt och c) socialavgiftsavdrag. Samtliga poster skulle klart anges på lönebesked och kontrolluppgift. Härigenom skulle det principiellt viktiga sambandet mellan olika specialdestinerade avgifter och motsvarande förmåner tydligt fastslås, samtidigt som värdet och betydelsen av dessa försäkringsformer får ett klart uttryck. Från organisationens sida kan ytterligare höjningar av de totala arbetsgivaravgifterna - utöver vad som redan fastställts av statsmakterna - godtagas endast under förutsättning att beredningens förslag i övrigt ej ändras i för företagen oförmånlig riktning och att den genom avgiftshöjningen ökade belastningen på företagen kompenseras genom en lindring av företagsbeskattningen. Vidare bör enligt organisationens mening en viss reducering av de redan fastställda ATP-avgifterna genomföras under perioden 1966-1970. Att döma av Riksförsäkringsverkets kalkyler över AP-fondemas beräknade tillväxt torde ett reducerat avgiftsuttag ligga inom möjligheternas ram. Eftersom syftet med avgiftssänkningen närmast skulle vara att fördela de indirekta personalkostnadernas tillväxt över en längre tidsperiod än ursprungligen avsetts, kan - om så behövs motsvarande höjningar i stället genomföras under åren 1971-71975.

Statlig inkomst- och förmögenhetsbeskattning för fysiska personer Beredningens förslag inom den direkta beskattningens område syftar till att utjämna progressiviteten i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, reducera

573 sambeskattningens negativa effekter och genom ökade barnbidrag genomföra en transferering till barnfamiljernas förmån. Statlig inkomstskatt Den föreslagna reduceringen av inkomstskatteskalorna omfattar fysiska personer och berör därför direkt de företagare, som bedriver sin rörelse i form av enskild firma, handelsbolag etc. Indirekt berör den även företag, bedrivna i aktiebolagsform med en eller ett fåtal delägare, som normalt anpassar sina löner med hänsyn till bolagens resultat. Detta gäller naturligtvis vid tillämpning av nuvarande regler på företagsbeskattningens område. Varje åtgärd i syfte att reducera progressionen i den statliga skatteskalan måste ur näringslivets synpunkt hälsas med tillfredsställelse. De negativa verkningarna av den nuvarande inkomstbeskattningen är välkända och har även ingående behandlats i utredningen, varför några ytterligare kommentarer inte torde erfordras. Organisationen beklagar dock, att beredningen icke ansett sig kunna gå längre i fråga om förslag till reduktion av skatteskalorna. Vad nu anförts gäller även i fråga om förmögenhetsbeskattningen. I fråga om familjebeskattningen har utredningen prövat frågan om sam- eller särbeskattning av äkta makar, övertygande skäl har därvid framlagts för avvisande av särbeskattningsalternativet. Vidare har utredningen funnit, att tudelningssystemet bör bibehållas och utbyggas, dock utan att genomföras i full utsträckning. Det s. k. mångdelningssystemet har av olika skäl avvisats. Detta system skulle innebära en radikalare omläggning av familjebeskattningen och medföra att flerbarnsfamiljerna skulle premieras och skatteförmågeprincipen samt arbetsmarknadspolitiska synpunkter i hög grad skulle tillgodoses. Organisationen är inte negativ till utredningens förslag i fråga om familjebeskattningen men vill framhålla vissa av mångdelningssystemets betydelsefulla fördelar, vilka angivits i betänkandet å sid. 302-303. Beredningens förslag i fråga om grundavdrag och förvärvsavdrag kan i princip tillstyrkas. Samtidigt bör dock konstateras, att reformernas effekt på sikt avsevärt reduceras genom penningvärdeförsämringen. Av denna anledning synes den av beredningen diskuterade indexregleringen av grundavdragen böra införas snarast möjligt. Sammanfattningsvis kan konstateras, att

beredningen i fråga om familjebeskattningen sökt att - med bibehållande av nuvarande beskattningsprinciper och med hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna - eliminera respektive dämpa vissa icke avsedda verkningar, vilka uppkommit genom den fortskridande penningvärdeförsämringen. Organisationen kan för sin del biträda beredningens förslag i dessa hänseenden. Förmögenhetsbeskattningen I fråga om den statliga förmögenhetsskatten har beredningen icke verkställt en fullständig översyn utan endast förordat ett provisorium, avsett att eliminera följderna av penningvärdenedgången sedan den nuvarande skatteskalans tillkomst. Organisationen accepterar förslaget såsom ett provisorium men vill samtidigt med eftertryck framhålla nödvändigheten av att förmögenhetsskatten framdeles utformas med beaktande av familjeföretagens skatteförhållanden. Förmögenhetsskattens storlek påverkas icke blott av skatteskalans konstruktion utan även av värderingsreglerna för rörelsetillgångar, vilka för närvarande är otillfredsställande t. ex. beträffande byggnader och varulager. Latenta skatteskulder beaktas icke alls vid fysiska personers förmögenhetsbeskattning. Organisationen förutsätter, att dessa frågor når sin lösning i den fortsatta utredningen om företagsbeskattningen. Förslagets bestämmelser om förmögenhetsskatt bör enligt organisationens mening kunna utbrytas och tillämpas redan vid 1966 års taxering. Därigenom skulle de negativa verkningarna av 1965 års fastighetstaxering, vilken torde medföra icke oväsentliga värdehöjningar för fastigheter, kunna dämpas. Den indirekta beskattningen Det mest genomgripande av skatteberedningens förslag utgör omläggningen av den indirekta beskattningen och det samtidiga slopandet av flertalet s. k. punktskatter. Huvudsyftet med denna reform är att öka den indirekta beskattningens andel av det totala skatteuttaget. Den skatt som framdeles enligt givna förutsättningar måste uttagas på indirekt väg är av sådan storlek, att en radikal omprövning måste ske av gällande skatteformer. Samtidigt har vissa negativa verkningar av den nuvarande allmänna varuskattens konstruktion medfört, att en ny typ av indirekt skatt aktualiserats. Utredningen har verkställt en ingående

574 prövning av alternativa förslag, vilka redovisas i betänkandet. En viktig faktor, som med rätta tillmätts stor betydelse vid bedömningen, är de svenska exportföretagens konkurrenssituation och hur denna påverkas av den utländska skattelagstiftningen. Exportföretagens möjligheter att hävda sin ställning på världsmarknaden är av väsentlig betydelse för hela det svenska näringslivet. Mervärdeskattens konstruktion uppfyller de krav, som i detta hänseende kan ställas på lämpliga skatteregler. Den föreslagna skatteformen är vidare i princip konsumtionsneutral och konkurrensneutral. En grundläggande förutsättning härför synes dock vara, att förändringar av avdragsrätten i konjunkturstabiliserande syfte endast tilllämpas undantagsvis. Organisationen vill på denna punkt ansluta sig till de synpunkter, som anförts i ett särskilt yttrande av herrar Gustafson, Nilsson och Svensson med instämmande av experten Bergqvist. I detta sammanhang bör understrykas, att avvecklingen av de nuvarande punktskatterna måste betraktas som synnerligen angelägen. Punktbeskattningen är till ingen del förenlig med principen om konsumtionsneutral beskattning och medför inom vissa branscher allvarliga olägenheter i form av ojämn skattebelastning. Organisationen vill i denna fråga hänvisa till de yttranden, som efter direktremisser avgivits av vissa av de till organisationen anslutna branschförbunden. SHIO ansluter sig även till hr Nilssons reservation angående mervärdeskatt på begagnade bilar. Samtidigt som mervärdeskattens ovan åberopade fördelar tillmätes betydelse vid valet av skatteform, måste invändningar resas mot vissa negativa sidor i förslaget, vilka med särskild tyngd torde komma att drabba mindre företag. I vissa branscher kan särskilda problem uppstå, vilket påvisats i yttranden från några av de till organisationen anslutna branschförbunden. Organisationen skall därför i det följande redovisa såväl generella som speciella synpunkter på förslaget. Ett genomförande av den föreslagna mervärdeskatten skulle - i jämförelse med den allmänna varuskatten - medföra en väsentlig ökning av antalet skattskyldiga. Detta beror dels på mervärdeskattens egenskap av flerledsskatt, dels på den av beredningen föreslagna utvidgningen av beskattningsområdet. Denna följd av den föreslagna skattereformen bör givetvis betraktas som en

nackdel, vilket även gäller det förhållandet, att mervärdeskatten torde ställa väsentligt högre krav på företagens uppbörds- och redovisningsarbete än den nuvarande allmänna varuskatten. För de mindre företagen torde denna arbetsuppgift vara förhållandevis mera betungande än för större företag. Inom hela näringslivet kan detta merarbete sammanlagt beräknas kräva flera tusen heltidstjänster. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att beredningen inte framlagt förslag om att ersättning - i likhet med vad som gäller beträffande denj allmänna varuskatten - skall utgå för företagens arbete med uppbörd och redovisning av mervärdeskatt. Med hänsyn till att redovisningsförfarandet är mera komplicerat än i fråga om den allmänna varuskatten och till att företagens uppbörd i framtiden skulle utgöra en väsentligt större andel av de totala skatteintäkterna, synes i stället övervägande skäl tala för att ifrågavarande kostnadsersättning höjs. Sveriges hantverks- och industriorganisation ansluter sig därför helt till den reservation, som i berörda fråga avgivits av herrar Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och östman med instämmande av experten Bergqvist. Organisationen vill i samband härmed föreslå att statsmakterna - i syfte att i största möjliga utsträckning reducera företagarnas merarbete - lämnar ett aktivt stöd till upplysningsverksamhet beträffande mervärdeskattens praktiska tillämpning. Denna informationsverksamhet synes bl. a. kunna ske i form av kurser i regi av näringslivets organisationer och med skattemyndigheternas specialister som medverkande. I syfte att uppnå en administrativ förenkling av myndigheternas handläggning av uppbördsredovisningen har beredningen föreslagit en begränsning av redovisningsskyldigheten för företag med liten skattepliktig omsättning. I denna fråga har organisationen haft tillfälle att under hand delge beredningen vissa synpunkter. Beredningens förslag skulle innebära, att företag med skattepliktig årsomsättning understigande 8 000 kronor helt befriades från redovisningsskyldighet samt att en särskild avtrappningsregel tillämpades för företag med årsomsättning överstigande 8 000 kronor men ej 24 000 kronor. Full skattskyldighet skulle således inträda först vid en skattepliktig omsättning på 24 000 kronor per år. Organisationen vill i sammanhanget utta-

575 la sin förståelse för beredningens strävanden att av administrativa skäl undantaga små företag från redovisningsskyldighet. Den föreslagna regeln skulle emellertid av allt att döma leda till en inom många branscher allvarlig försämring av de mindre företagens arbetsbetingelser. Orsaken härtill är att de under senare år — främst inom servicebranscherna - allt vanligare s. k. fritidsföretagarna genom den av beredningen föreslagna begränsningen av redovisningsskyldigheten skulle erhålla en helt omotiverad fördel i förhållande till de reguljära företagen. Med hänsyn till att de fritidsarbetande företagarna icke i samma utsträckning som de reguljära företagen kan förväntas tillgodose allmänhetens berättigade krav på kvalitet och service samt att de ej heller synes vara underkastade samma kontroll från myndigheterna vill organisationen bestämt avstyrka den av beredningen föreslagna begränsningen av redovisningsskyldigheten. Den administrativa förenkling, som kan uppnås genom den föreslagna begränsningsregeln, står icke i rimlig proportion till den skada, som åsamkas näringslivet genom att en undervegetation av okontrollerade företag får tillfälle att bedriva sin verksamhet under gynnsammare betingelser än de reguljära företagen, j Organisationen vill i denna fråga vidare hänvisa till de synpunkter, som Svenska frisörföreningen lämnat i en till detta remissyttrande bifogad skrivelse (avskrift) av den 18 september 1964 (bilaga I). 1 Enligt organisationens uppfattning bör gränsen för skattskyldighet sättas lägre än 8 000 kronors skattepliktig årsomsättning. Med hänvisning till ovanstående synpunkter vill organisationen därför instämma i den av herrar Ekström, Meidner m. fl. avgivna reservationen beträffande en sänkning av gränsen för redovisningsskyldighet till årsomsättning ej överstigande 3 000 kronor. Härigenom skulle också behovet av en särskild avtrappningsregel bortfalla. I fråga om skattskyldigheten har vidare i förslagets anvisning till 12 § intagits en bestämmelse att av stat eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov icke skall anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än om verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande. Motsvarande skall gälla även i de fall, då samgående i sådant syfte sker mellan stat och kommun eller mellan kommuner, och skattskyldighet icke skulle ha fö-

relegat om vederbörande verksamheter bedrivits åtskilda. Om däremot verksamheten innefattar icke allenast tillfälligt tillhandahållande av skattepliktiga varor eller tjänsteprestationer till allmänheten, skall yrkesmässighet föreligga och vederbörande huvudman följaktligen bliva skattskyldig för verksamheten. Principen om konkurrensneutralitet kräver emellertid, att all verksamhet, som bedrives av statlig, kommunal och landstingsägd institution eller liknande, anses såsom yrkesmässig i den mån motsvarande verksamhet bedrives i konkurrens med enskilda företag. Stat eller kommun står ej sällan i valet mellan att beställa varor eller tjänster hos ett privat företag eller att själv genom en egen institution utföra motsvarande verksamhet. I den jämförande kalkylen mellan de olika alternativen kan skattebelastning utgöra en utslagsgivande faktor. Beredningens förslag beträffande mervärdeskatt kan på grund härav icke betraktas som fullständigt konkurrensneutralt. Offentlig verksamhet av detta slag bör principiellt endast bedrivas då varor och tjänster kan produceras bättre och billigare än inom det enskilda näringslivet. Starka invändningar kan därför resas mot att offentlig verksamhet i konkurrens med enskild företagsamhet gynnas genom skattefrihet. Ett genomförande av beredningens förslag på denna punkt skulle inom vissa branscher kunna medföra en försämring av de enskilda företagens konkurrensmöjligheter. Såsom exempel på företag, som kan komma att drabbas av denna bristande konkurrensneutralitet, kan nämnas bagerier, målerioch installationsföretag, mekaniska verkstäder, snickerier och tvätterier. Särskilt i fråga om tvätteriema kan förslaget förväntas få långtgående följder. Organisationen hänvisar till de synpunkter, som Sveriges tvätteriförbund anfört i en till detta yttrande bilagd skrivelse (avskrift) av den 19 oktober 1964 (bilaga II).2 I fråga om beskattningsområdets omfattning har beredningen bl. a. föreslagit att sjukvård, vari ingår tandläkartjänster, icke skall vara skattepliktig verksamhet. Tandläkare skulle emellertid erlägga skatt å inköpt material och då också på hos dentallaboratorier beställda och utförda arbeten. Skatt skulle däremot ej utgå å liknande arbeten, 1 2

Se s. 497. Se s. 609.

576 som utföres av hos tandläkare anställda tandtekniker. Ett genomförande av beredningens förslag på denna punkt skulle därför innebära ett synnerligen allvarligt hot mot de självständiga dentallaboratoriemas verksamhet. Enligt organisationens uppfattning bör skattefriheten för tjänster inom sjukvården därför utsträckas att gälla även beträffande dentallaboratoriernas leveranser. Organisationen vill på denna punkt hänvisa till de synpunkter, som Dentallaboratoriernas riksförbund anfört i en till detta yttrande bifogad promemoria (avskrift) av den 5 oktober 1964 (bilaga III). 1 Beträffande tjänster avseende fastigheter har beredningen föreslagit en i princip generell skatteplikt. En grundläggande princip vid förslagets utformning har emellertid varit, att skattens effekt i möjligaste mån skall begränsas till materialvärdet och sålunda ej träffa arbetskostnader. Av förslaget framgår dock ej klart, huruvida av sotningsväsendets personal utförda tjänsteprestationer skall omfattas av beskattningen eller ej. Organisationen förutsätter, att sotningsarbete enligt det framlagda förslaget skall beviljas skattefrihet men finner anledning att på denna punkt yrka på en precisering av förslagets innebörd. Om denna tjänsteform däremot icke kan anses ha innefattats av beredningens förslag, bör dock framhållas att dessa prestationer till ingen del består av varuleveranser, varför sådana tjänster enligt organisationens uppfattning bör medges skattefrihet. Organisationen vill i denna fråga vidare hänvisa till de synpunkter, som av Sveriges skorstensfejarmästares riksförbund anförts i en till detta yttrande bilagd skrivelse (avskrift) av den 1 oktober 1964 (bilaga IV). 2 Enligt beredningens konstaterande borde mervärdeskattens tillämpning i princip innebära, att skatt genom tullverkets försorg skulle uttagas på all import av skattepliktiga varor. I syfte att uppnå en administrativ förenkling har beredningen dock föreslagit, att skatt ej skall uttagas på skattskyldig näringsidkares import. Denna beskattning skulle i stället ske genom att importvarans värde ingår i företagets skattepliktiga mervärde. Härigenom skulle inköp utomlands i vissa fall ur likviditetssynpunkt ställa sig fördelaktigare än motsvarande anskaffning inom landet. Om detta förslag genomföres, måste därför förutsättas, att utvecklingen härvidlag noggrant beaktas, och att lämpliga motåtgärder vid behov vidtages. För-

hållandet måste dock i princip betraktas som otillfredsställande och bör, enligt organisationens mening, aktualisera frågan om ett snabbare restitutionsförfarande. Detta kan också motiveras av att mervärdeskattens tillämpning skulle medföra en icke oväsentlig ökning av behovet av driftskapital inom företag, vilkas produktion huvudsakligen utgöres av exportvaror. Skattereformens ikraftträdande Främst med hänsyn till de negativa verkningarna av nuvarande indirekta skatteformer vill organisationen understryka angelägenheten av att beredningens förslag snarast möjligt bearbetas och framlägges inför riksdagen. I fråga om reformens genomförande vill organisationen ansluta sig till den av herrar Nilsson och Svensson med instämmande av experten Bergqvist avgivna reservationen angående den nya arbetsgivaravgiftens påförande under övergångsåren. I anslutning härtill vill organisationen erinra om de övriga synpunkter, som anförts i fråga om socialförsäkringarnas finansiering. Sammanfattning Sammanfattningsvis vill SHIO konstatera, att ett genomförande av beredningens förslag i många avseenden skulle medföra en värdefull reformering av det svenska skatteoch avgiftssystemet. Samtidigt beklagar organisationen, att beredningen - särskilt i fråga om inkomst- och förmögenhetsbeskattningen - icke ansett sig kunna föreslå mera genomgripande reformer. Organisationen kan emellertid i princip godtaga det framlagda förslaget. Med hänsyn till den ökade belastning, som främst införandet av höjda arbetsgivaravgifter och mervärdeskatten kommer att utgöra för mindre företag inom hantverk, industri och servicenäringar, kan beredningens förslag på dessa punkter dock endast godtagas under den bestämda förutsättningen, att förslaget i övrigt ej ändras i för företagarna oförmånlig riktning samt att företagen medges en viss kompensation i form av lindrad företagsbeskattning. I fråga om socialförsäkringarnas finansiering vill organisationen erinra om behovet av en långsammare ökning av företagens indirekta personalkostnader. Beträffande i Se s. 319. Se s. 594.

577 mervärdeskattens utformning synes förslaget böra genomgå en viss överarbetning. Särskilt starkt vill organisationen understryka de olägenheter, som skulle följa av den föreslagna begränsningen av redovisningsskyldigheten, samt vidare behovet av kostnadsersättning för företagens merarbete i fråga om uppbörd och redovisning. Det bör slutligen framhållas, att organisationens ställningstagande till beredningens förslag sker mot bakgrund av att detta måste

betraktas som ett enhetligt skatte- och avgiftssystem. En förändring av det framlagda förslaget kan därför föranleda en motsvarande förskjutning av organisationens ställningstagande. Organisationen hemställer, att ovanstående synpunkter måtte beaktas vid ärendets fortsatta behandling. Stockholm den 29 oktober 1964. Hans

Grundström

Sveriges hotell- och restaurangförbund Förslagens allmänna verkningar och restaurangnäringen

inom

hotell-

Det torde till en början böra konstateras att ett genomförande av skatteberedningens förslag skulle medföra kostnadsökningar för hotell- och restaurangnäringen, som av flera skäl är större än för näringslivet i övrigt. Beträffande såväl arbetsgivaravgifterna som den föreslagna mervärdeskatten är detta i ach för sig för en servicenäring en naturlig "öljd av att kostnaderna för bearbetning och tillhandahållande av varan är proportionsvis höga och att de till största delen består av personalkostnader. Beträffande arbetsgivaravgifterna tillkommer emellertid härutöver den omständigheten, att — som de sakkunniga visat på sid. 185 i betänkandet - avgiftsökningen blir högre än genomsnittet för en näringsgren, i vilken lönenivån är lägre. Visserligen ligger hotell- och restaurangnäringens löner rätt nära genomsnittet i den relativa löneskalan, om hänsyn tas till den stora andelen av kvinnlig arbetskraft, som inom denna näring har relativt sett höga löner. De genomsnittliga absoluta lönebeloppen är emellertid lägre än för de typiskt manliga branscherna. Under det att avgiftsökningen för näringslivet i allmänhet kommer att röra sig omkring 4 procentenheter, kommer motsvarande siffra för hotell- och restaurangnäringen fördenskull att ligga mellan 4,5 och 4,8 % . Förslaget beträffande mervärdeskatten innebär för näringen i två avseenden mycket betydelsefulla skattehöjningar utöver vad som pålägges näringslivet i allmänhet. Inkomster av hotellrumsuthyrning, vilka för närvarande icke belastas med varuskatt, skulle enligt förslaget beläggas med 13 %

37-413386

mervärdeskatt. Vidare skulle inkomst av serveringsrörelse, som är varuskattebelagd endast till 60 % av försäljningen, nu i sin helhet beläggas med mervärdeskatt. Det sammanlagda resultatet av dessa båda förslag skulle innebära en kraftig försämring av hotell- och restaurangnäringens konkurrensläge gentemot såväl övriga inhemska näringar som hotell och restauranger i utlandet. Arbetsgivaravgifterna Även om den föreslagna arbetsgivaravgiften sålunda för hotell- och restaurangnäringen kommer att medföra en kostaadsstegring som är större än för flertalet andra näringsgrenar anser förbundet sig - med hänsyn till den enighet om huvuddragen i förslaget som rått inom skatteberedningen — icke böra rikta några principiella erinringar mot förslaget som sådant. Det bör emellertid desto starkare framhållas, att den ovan påtalade merkostnaden för en bransch med ett relativt lågt absolut löneläge ytterligare skärper de särskilda övergångssvårigheter,, som enligt förslaget skulle inträda under det första året av övergångsperioden (1966) och föranlett reservationer från ett flertal ledamöter inom skatteberedningen. Utöver de avgiftshöjningar som föreslås kommer nämligen redan detta första år den påtalade speciella låglöneeffekten i sin helhet att inträda. Följden härav blir att den sammanlagda arbetsgivaravgiften, som 1965 för hotell- och restaurangnäringen kan beräknas vara omkring 6,4 % , för 1966 kommer att höjas till 9,2 % . Det synes uteslutet att, som beredningen eljest förutsätter, en så

578 kraftig avgiftsökning inom rimlig tid skall kunna övervältras på löntagarna. Följden måste i stället bli en prishöjning eller en försämring av näringens lönsamhet med därav följande problem för både företagare och anställda. Det anförda understryker kraftigt de yrkanden som framförts av reservanterna om att arbetsgivaravgiftens ökning bör j ä m n a r e fördelas under hela övergångstiden fram till år 1970. Mervärdeskatten De bedömanden som lett skatteberedningen fram till förslaget om att utbyta varuskatten och vissa punktskatter mot en mervärdeskatt torde vara av så allmän och principiell karaktär, att hotell- och restaurangförbundet icke har anledning att ur sina särskilda synpunkter ingå på desamma. Det bör emellertid m å h ä n d a framhållas, att företagens arbete med deklaration och inleverering av skatt blir mera komplicerat än beträffande varuskatten och att inte minst de nya avdragsreglerna härvid kan bli svårtolkade. Det kan ifrågasättas om den förlängning av deklarationstiden med 7 dagar som av skatteberedningen föreslagits är tillräcklig för dessa ändamål. En fråga som i förhållandevis stor utsträckning berör restaurangerna gäller möjligheten att tillgodoräkna sig avdrag för ingående skatt vid inköp av råvaror i torghandeln och hos detaljister. Sådana inköpskällor anlitas särskilt av mindre restauranger. Enligt förslagets huvudregel skulle denna försäljning, eftersom den inte sker till konsument, faktureras med angivande av vilken skatt som belastar priset. Detta torde emellertid - särskilt för torghandelns del knappast bli möjligt att genomföra i praktiken. Den enda utvägen synes vara att man utgår från att skatt inräknats i priset och låter restaurangen tillgodoräkna sig avdrag m e d 11,5 % på summan av de inköp som enligt dess bokföring avser torg- eller annan detaljhandel. Beredningen har ägnat särskilt stor omsorg åt frågan om mervärdeskattens utformning inom byggnads- och fastighetsområdet. Av flera skäl men framför allt för att undvika en skärpt beskattning av bl. a. bostadskonsumtionen har beredningen föreslagit en reduceringsregel av innebörd att skatt debiteras endast på 60 % av totala debiterade byggnadskostnaden eller debiterat pris för fastigheten, i förekommande fall reducerat m e d däri ingående markvärde. M a n har av-

sett att därigenom i princip begränsa skattens effekt till materialvärdet för byggnadsentreprenader och andra skattepliktiga arbeten med avseende på fastigheter. I vilken utsträckning m a n genom de föreslagna åtgärderna kan eliminera mervärdeskattens kostnadsdrivande effekt på lokalhyror av olika slag förefaller synnerligen svårt att bedöma. Det förefaller emellertid knappast möjligt att räkna med annat än att de i hyran inräknade lokalkostnaderna till följd av beredningens förslag kommer att stiga för rörelser som är inrymda i hyreslokaler, och de skattskyldiga kommer i detta fall icke att kunna tillgodoräkna sig någon avdragsrätt för ingående skatt. Ett företag i en förhyrd lokal kommer därför att drabbas hårdare av förslaget än ett företag som bedriver sin rörelse i egna lokaler. Denna synpunkt äger självfallet tillämplighet för alla företag, men Sveriges Hotell- och Restaurangförbund anser sig särskilt böra uppmärksamma densamma eftersom det övervägande antalet hotell- och restaurangrörelser bedrivs i förhyrda lokaler och hyreskostnaderna utgör en förhållandevis betydande del av den totala omkostnaden. Det förefaller därför vara särskild anledning att beakta denna merbelastning vid bedömandet av de särskilda mervärdeskattefrågor inom hotell- och restaurangbranschen, som berörs närmare i det följande. Efter vad förbundet inhämtat från skatteberedningen skall restaurangpersonalens betjäningsavgift (f. n. 1 2 , 5 % ) liksom gästernas särskilda ersättningar till hotellvaktmästare el. dyl. för personliga tjänster icke anses ingå i företagets skattepliktiga vederlag för den tillhandahållna varan eller tjänsten. Det skulle vara av värde för den framtida rättstillämpningen om detta på lämpligt sätt kunde komma till uttryck i en eventuell proposition. Som inledningsvis angavs berör mervärdeskatteförslaget i två väsentliga avseenden särskilt hotell- och restaurangnäringens intressen: dels föreslås att inkomster av hotellrumsuthyrning -t vilka för närvarande är undantagna från varuskatt - skall belastas med mervärdeskatt, dels föreslås även att inkomster av serveringsrörelse — som för närvarande skattebelastas endast till 60 % av sitt värde - skall beläggas med mervärdeskatt å hela beloppet. Förslaget att yrkesmässig rumsuthyrning i hotellrörelse och motsvarande skall beskattas innebär det enda undantaget från en av

579 grundreglerna i betänkandet, nämligen att upplåtelse med hyresrätt till fastigheter, bostäder och andra lokaler faller utanför beskattningen. Av vad de sakkunniga anfört framgår att det inte är några principiella skäl som föranlett detta undantag. Skatteberedningen anför allenast följande: »I varuskattehänseende utgör tillhandahållande av logi en skattefri tjänst. Debiteras kost och logi var för sig, utgår skatt endast på kostprjset. Tillämpas gemensamt pris, får den skattepliktiga kostandelen beräknas efter skälig grund. Med hänsyn till den varierande standarden på såväl kost som logi har här inga generella schabloner kunnat fastställas. Väsentliga praktiska fördelar är därför att vinna om vid övergång till mervärdebeskattning även logiandelen inrymmes under skatteplikten. I sådant fall borde även enbart rumsuthyrning i yrkesmässigt bedriven rörelse omfattas av skatteplikten. En sådan utvidgning skulle med avseende främst på avdragsrätten vara en fördel i fråga om kombinerade hotell- och restaurangrörelser. Beredningen förordar därför en sådan utvidgning av beskattningsområdet. I konsekvens härmed och för att undvika tillämpningssvårigheter med uppdelning av kombinerade rörelser förordar beredningen därjämte, att de nu för serveringsrörelser gällande reduceringsreglerna slopas.» Det är alltså de praktiska svårigheterna att vid en kombinerad hotell- och restaurangrörelse skilja på hotell- resp. restaurangandelen, som föranlett förslaget. Dessa svårigheter avser knappast inkomsterna av rörelsen, vilka ju redan i varuskattehänseende hålls isär, utan snarare hur gemensamma kostnader i avdragshänseende skall fördelas på hotell resp. restaurang. Enligt Sveriges Hotell- och Restaurangförbunds mening h a r beredningen överdrivit dessa praktiska svårigheter. Gemensamma pensionspriser p å kost och logi kan uppdelas efter samma grunder som tillämpas i varuskatten. V a d beträffar driftskostnaderna vid ett kombinerat hotell- och restaurangföretag visar en undersökning att det endast är vissa lokalkostnader som inte på förhand kan hänföras till hotell- eller restaurangandelen. För dessa kostnader -> hyra, värme, elektricitet och vatten — bör det kunna vara tillräckligt att göra en uppdelning efter någon lämplig schablon, förslagsvis i förhållande till totalförsäljningens fördelning på hotell resp. restaurang under föregående år. Att en sådan schablonregel skulle (vara acceptabel

förefaller oss desto mera klart, som skattd beredningen ju utgår från att det skall vara möjligt att hålla isär intäkter av garageuthyrning (icke skattebelagd) och bensinförsäljning (skattebelagd) som sker inom samma lokaler (sid. 436). En väsentlig synpunkt beträffande skattebeläggningen av hotellrumsuthyrning och serveringsrörelse är vidare den karaktär av exportnäring som hotell- och restaurangnäringen i betydande utsträckning har. Det är en betydelsefull princip i skatteberedningens förslag att skatten skall verka neutralt med avseende på det internationella handelsutbytet och beredningen framhåller i flera sammanhang att skattesystemet måste utformas så att det inte försämrar det svenska näringslivets konkurrenskraft gentemot utlandet. Exporten skall således kunna ske helt skattefritt och detta innebär icke endast att exportören icke belastas med någon utgående skatt utan han får därjämte dra av sin ingående skattebelastning från skatten på sin ev. inhemska omsättning. H a r han icke någon sådan omsättning får han i stället restitution på beloppet. Det torde vara lätt att inse vilken besvärlig inverkan en fullständig mervärdeskatt skulle ha på den svenska hotell- och restaurangnäringens konkurrenskraft gentemot utlandet. V å r prisnivå är redan för närvarande ansträngd, till följd av att kostnadsbelastningen, framför allt ifråga om personalkostnaderna, genomsnittligt är avsevärt högre på svenska hotell och restauranger än på kontinenten. En jämförelse med hotell- och restaurangpriserna i våra nordiska grannländer ger också vid handen att Sverige i vart fall icke för närvarande ligger på någon lägre prisnivå än Norden i övrigt. Den kostnadsutveckling, som - icke minst till följd av de {höjda arbetsgivaravgifterna måste förutses under de närmaste åren kommer med säkerhet att framtvinga prishöjningar som ytterligare försvårar den svenska turistnäringens konkurrensläge. E n ytterligare plötslig merbelastning med 13 % på hotellrummen och ca 9 % på restaurangerna skulle — oavsett huruvida skatten redovisas öppet eller inräknas i priserna - ofrånkomligen komma att väcka uppmärksamhet hos turisterna och påverka deras val av resmål. Turistnäringen skulle få ytterligare en mycket besvärande belastning i sin verksamhet. I vilken utsträckning svenska hotell och restauranger tas i anspråk för det interna-

580 tionella resandet torde knappast med full säkerhet kunna anges, men att dess andel av gästerna är betydande torde stå utom allt tvivel. Det bör här framhållas att de anförda synpunkterna för övrigt ingalunda endast gäller vår möjlighet att konkurrera om de utländska turisterna. Förslagets genomförande skulle ha betydelse även för den mycket stora skara av svenska turister som väljer mellan att tillbringa sin semester i Sverige eller i utlandet. Det finns också en annan social aspekt på restaurangbeskattningen som bör beaktas. Samhällsutvecklingen leder för närvarande snabbt fram mot ett allt större behov av utemåltider för nya grupper av människor, som till följd av bostads- eller arbetsförhållandena icke kan äta i hemmet. Det torde vara i samhällets intresse att underlätta tillgodoseendet av detta behov, eftersom man härigenom också stödjer ansträngningarna att få fram tillgängliga arbetskraftsreserver. Även för dessa syften skulle en extra skattehöjning på restaurangerna utöver vad som drabbar näringslivet i övrigt vara ett hinder, som bör undvikas. De anförda skälen måste anses fullt tillräckliga för att icke pålägga hotell- och restaurangnäringen en skattehöjning, som skulle vara avsevärt större än vad som pålägges näringslivet i övrigt. Beträffande hotellrumsintäkterna talar övertygande skäl för att fortfarande låta desamma vara skatte-

fria; de praktiska svårigheter som ensamma föranlett skatteberedningens förslag om skattebeläggning kan otvivelaktigt lösas utan större svårighet. Beträffande inkomster av serveringsrörelse bör också tillräckliga skäl föreligga för att bibehålla hittillsvarande reduceringsregler, dvs. begränsa beskattningsvärdet till att omfatta 60 % av vederlaget för varorna och tjänsterna. Ett ytterligare stöd för våra synpunkter torde vara att, enligt vad vi inhämtat, varken den franska mervärdeskatten (»taxe sur valeur ajouté») eller den engelska purchase tax uttages på försäljningen inom hotell och restauranger. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer Sveriges Hotell- och Restaurangförbund i underdånighet, att vid utformningen av de slutliga skatteförslagen sådana jämkningar måtte vidtagas i skatteberedningens förslag, att övergångssvårighetema vid införandet av den nya arbetsgivaravgiften mildras, att inkomster av rumsuthyrning i hotellrörelse och liknande rörelse undantages från mervärdeskatt samt att beskattningsvärdet i fråga om inkomst av serveringsrörelse begränsas till att utgöra 60 % av vederlaget för de tillhandahållna varorna och tjänsterna. Stockholm den 2 november 1964. Olof Söderström Per Zetterstedt

Sveriges husmodersföreningars riksförbund Utredningens uppdrag har varit att göra en översyn av hela vårt nuvarande skattesystem, vars utformning tarvar en omprövning motiverad av standardstegring och ökade krav på insatser från det allmänna. I direktiven sades att utredningen hade att komma fram till »en rättvis och rationell fördelning av skattebördan», medan ett ställningstagande till den totala skattebördan icke ingick i utredningsuppdraget. I direktiven understryks, att en förutsättningslös prövning av skatternas fördelning skulle göras och att förslag om väsentliga ändringar borde vara möjliga. Här gällde att göra en bedömning av hur skattebördan bör fördelas dels mellan olika former av skatt och

dels mellan olika kategorier av skattebetalare, varvid dock hela tiden skatteförmågan bör vara den avgörande faktorn. Det framhålles att även om en ökad nationalprodukt medför ökat skatteunderlag, måste man också räkna med ökade statliga utgifter, bl.a. sådana som beträffande folkpensioneringen som samhället redan bundit sig för samt vissa automatiska stegringar i de statliga utgifterna. Den inkomstfördelande verksamhet som staten bedriver sker dock icke endast skattevägen utan här kommer t.ex. vissa delar av socialförsäkringen in, här måste också barnbidragen medräknas. Utredningen redogör för nu gällande skattesystem och den kritik som framförts mot det'

581 ta och konstaterar, att nuvarande skattesystem - uppbyggt för ett samhälle helt olikt dagens - tarvar en genomgående översyn syftande till övervägande om en annan fördelning mellan direkt och indirekt skatt, om annan avvägning av den direkta skatten mellan familjer och ensamstående. Försörjningsbördans storlek bör i högre grad bestämma skattetrycket. Utredningen föreslår en lindring av den direkta beskattningen av fysiska personer genom en omarbetning av skatteskalorna, höjda avdrag, höjda barnbidrag och borttagande av avgifter på de speciella grundförsäkringarna från den enskildes skattsedel. Istället för de nuvarande avgifterna för folkpension och sjukvårdsförsäkring föreslås en arbetsgivareavgift för dessa grundförmåner. Som kompensation för de bortfall av statens inkomster, som skulle bli en följd av den föreslagna sänkningen av de direkta skatterna föreslås en ökning av den indirekta beskattningen i form av en mervärdesskatt. Förbundet kommer i sitt yttrande emellertid endast att framlägga synpunkter på den direkta beskattningen av fysiska personer. Den föreslagna sänkningen av inkomstskatten berör samtliga inkomstklasser men gifta får en relativt större skattelättnad än ogifta och barnfamiljerna får därutöver en ytterligare förstärkning genom höjda barnbidrag. Familjebeskattning gäller för gifta personer med eller utan barn samt för ensamstående familjeförsörjare med hemmavarande barn. För gifta personer har hittills tillämpats sambeskattning, men frågan om sam- eller särbeskattning har varit föremål för debatter och utredningar vid åtskilliga tillfällen. Förbundet har 1959 i yttrande över »Familjebeskattningen» ( S O U 1959:13) framhållit, att giftermålsbalkens bestämmelser om makarnas ömsesidiga underhållsskyldighet mot varandra med därmed följande rätt för vardera maken att åtnjuta samma standard utgör en principiell grund för sambeskattningen. Förbundet vill nu ytterligare understryka att den mellan makar föreliggande lagstadgade ömsesidiga försörjningsplikten och gemensamma försörjningsplikten gentemot barnen gör att äktenskapet icke utan vidare kan jämställas med andra typer av hushållsgemenskap. Det faktum att två personer skall leva på den gemensamma inkomsten utgör även motivering för tudelningsprincipen. Det är möjligt att utvecklingen efter hand kommer alt medföra att särbeskattning av olika skäl ter sig mera önskvärd, men detta skulle kräva art stödet till barnfamiljerna utformas på ett nytt sätt. Enligt vad utredningen skisserat skul-

le en omedelbart genomförd särbeskattning med slopande av det dubbla ortsavdraget medföra en avsevärd skatteskärpning för alla familjer med hemarbetande hustru således även för det stora flertalet barnfamiljer. Därigenom skulle vidare de ofullständiga familjerna berövas de särskilda förmåner, som de nu har. O m m a n skulle söka kompensera dessa kategorier på annat sätt återstår de s.k. »barnlösa» familjerna. Flertalet hemarbetande hustrur i denna grupp torde vara medelålders eller äldre kvinnor som på grund av ålder, bristande yrkeserfarenhet eller arbetsmarknadsförhållandena på bostadsorten har svårt att få arbete utom hemmet. En del av dessa enligt statistiken barnlösa har dessutom barn över 16 år, som för sin försörjning är beroende av föräldrarna. Det är enligt förbundets uppfattning otänkbart att försämra den ekonomiska situationen för dessa familjer genom avsevärt h å r d a r e beskattning. Samtidigt är förbundet naturligtvis medvetet om att det faktum, att m a n n e n kan utnyttja den hemarbetande hustruns ortsavdrag, kan ha en icke önskvärd negativ effekt på den gifta kvinnans benägenhet att gå ut på arbetsmarknaden. Denna effekt kan dock antagas bli mindre utpräglad om tudelningen utsträckes såsom utredningen föreslår och därigenom progressionen i familjebeskattningen minskar. Möjligen kan man för att ytterligare motverka denna effekt avstå från att höja ortsavdraget för barnlösa familjer, där hustrun saknar inkomst. Detta skulle även medföra att icke endast de ensamstående drabbas av den relativt större skattebörda, som måste bli följden av en omfördelning till barnfamiljernas förmån. Förbundet vill sålunda tillstyrka den utvidgning av tudelningsprincipen, som utredningen föreslår - möjligen med ovan n ä m n d a begränsning av ortsavdraget. Därutöver ifrågasätter förbundet om inte frivillig särbeskattning borde medges för de enligt utredningen få fall, där eljest en negativ sambeskattningseffekt skulle uppstå. Förvärvsavdrag Beträffande förvärvsavdraget föreslår utredningen slopande av det nuvarande avdraget på 300 kronor i barnlösa familjer, m e d a n gift kvinna med förvärvsarbete och hemmavarande barn under 16 år skall medges ett avdrag med 25 % av inkomsten u p p till 16.000 kronor. Lägsta avdrag skall dock utgöra 1.000 kronor och högsta följaktligen 4.000 kronor. Då något klart skäl för att medge avdrag

582 för gift kvinna utan barn icke kan anses föreligga, anser förbundet i likhet med utredningen att det nuvarande 300-kronorsavdraget bör slopas. I fråga om storleken av förvärvsavdraget för gift kvinna med hemmavarande barn kan skäl anföras för att den faktiska kostnaden för att ersätta hustruns arbetskraft i hemmet borde vara avdragsgill. Då emellertid denna vårdnadsfråga icke kan lösas på ett ensartat sätt i alla familjer, anser förbundet, att principen med schablonavdrag måste accepteras. Förvärvsavdraget skall tillkomma den gifta kvinnan, så länge de hemmavarande barnen icke uppnått 16 års ålder. Förbundet ifrågasätter dock, huruvida denna åldersgräns - med hänsyn till den allt längre utbildningstiden icke borde justeras uppåt till 18 år. Förvärvsavdraget har hittills varit och föreslås av utredningen även i fortsättningen bli helt bundet till hustrun. I de fall där hustrun har förvärvsarbete, men mannen t.ex. p å grund av sjukdom icke arbetar, erhåller hustrun sålunda förvärvsavdrag. I det motsatta fallet, där hustrun på grund av sjukdom är hemmavarande dock utan att kunna arbeta i hemmet, kan den förvärvsarbetande mannen icke tillgodogöra sig motsvarande avdrag. Detta innebär enligt förbundets mening en uppenbar inkonsekvens. Det kan därför ifrågasättas, om icke förvärvsavdraget borde bindas till familjen med hemmavarande barn för att utnyttjas av hustrun, då hon h a r inkomst av eget arbete och av mannen i de fall hustrun på grund av sjukdom icke kan klara vårdnaden av barnen. Ofullständiga

familjer

Förbundet vill kraftigt understryka angelägenheten av att de ofullständiga familjerna erhåller ur skattebördesynpunkt möjligast förmånliga behandling.

Barnbidragen Utredningen framhåller, att barnbidragen utgör ett väsentligt stöd och att det är genom sådana åtgärder m a n kan åstadkomma en verklig skattelindring för barnfamiljerna. Med detta konstaterande som utgångspunkt föreslår utredningen en successiv höjning av barnbidragen upp till 1.200 kronor per år. Förbundet anser, att en standardmässig uppräkning av barnbidragen är nödvändig plus en höjning, som skall täcka den ökade utgiftsbelastning den indirekta skatten måste komma att medföra för barnfamiljerna. Förbundet ifrågasätter om den föreslagna successiva ökningen av barnbidragen kommer att kunna motsvara dessa krav. Med stöd av ovanstående vill husmodersförbundet tillstyrka att sambeskattningen bör bibehållas som princip för äkta makars beskattning; att tudelning bör tillämpas i föreslagen utsträckning. Därutöver ifrågasattes frivillig särbeskattning för de fall, där eljest en negativ sambeskattningseffekt skulle uppstå; att 300-kronorsavdraget för barnlösa familjer slopas; att förvärvsavdraget höjs till att omfatta 25 % av inkomsten u p p till 16.000 kronor, dock lägst 1.000 och högst 4.000 kronor. Därutöver föreslår förbundet att åldersgränsen för hemmavarande barn vad beträffar gift kvinnas rätt till förvärvsavdrag höjes till 18 år; att förvärvsavdraget bindes till familjen för att utnyttjas av hustrun i de fall hon h a r förvärvsarbete och mannen då hustrun p å grund av sjukdom icke kan vårda hemmavarande barn. Stockholm den 16 november 1964. Stina

Sveriges industriförbund Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund Se s. 342.

Engström

583 Sveriges konditorförening

Allmänna

synpunkter

Mervärdeskatten

Konditorinäringen intar bland landets olika näringar en speciell ställning med därav följande problem såtillvida, att det enskilda företaget i allmänhet är såväl producent, grossist som detaljhandelsförsäljare vartill oftast kommer, att företaget även driver serveringsrörelse. Föreliggande yttrande kommer endast att behandla de problem som betingas av branschens speciella struktur och vi h a r således icke funnit anledning att till diskussion taga u p p den principiella frågan om den nuvarande varuskattens ersättande av en mervärdeskatt. Serveringsrörelsernas

beskattning

Enligt nu gällande regler beskattas i allmänhet endast viss del av serveringsrörelse med gränser 60 % resp. 80 % av omsättningen. Enligt skatteberedningens förslag skall dessa reduceringsregler slopas. Konditorinäringens betydelse för samhället tenderar att alltmer öka på grund av en samhällsutveckling som medfört, att allt fler yrkesverksamma nödgas inta en eller flera måltider utom hemmet. Sociala skäl talar för att en fördyring av levnadskostnaderna för denna kategori människor genom tillkomsten av en skatt som icke tidigare fanns och som vid mervärdeskattens införande icke kommer att drabba andra näringar, (med undantag av restaurangbranschen för vilken problemet är likartat), vilket skulle bli den reella följden av skatteberedningens förslag icke rimligen bör ifrågakomma. Föreningen vill i detta sammanhang även framhålla de orättvisor som är följden av den nuvarande lagstiftningen på området med en gränsdragning vid en tredjedel resp. nio tiondelar beträffande relationerna mellan det enskilda företagets butiksförsäljningsdel resp. serveringsdel. Skäligen bör enligt föreningens uppfattning all serveringsrörelse komma i åtnjutande av en viss reducering, d. v. s. skattskyldigheten bör begränsas att omfatta 60 % av den skattepliktiga serveringsomsättningen oavsett serveringens andel av den totala omsättningen.

Av förhållandet, att konditorinäringen svarar för såväl produktion som distribution via egna detalj affärer och serveringar samt i vissa fall även verkar som leverantör till främmande detaljister, vartill kommer branschens speciella karaktär av hantverksbransch, följer, att personalkostnaderna inom näringen är väsentligt större än inom näringslivet i allmänhet, vilket i sin tur medför, att en mervärdeskatt kommer att drabba konditorinäringen med större kraft än näringslivet i övrigt. Väl kan sägas, att införande av mervärdeskatt enligt de sakkunnigas förslag skulle underlätta en snabbare rationalisering genom att den mänskliga arbetskraften lättare ersätts av maskiner. Föreningen vill därför framhålla den strukturutveckling som pågår och som innebär bl. a. att många varor som kan tillverkas maskinellt nu saluförs genom med konditorier konkurrerande detaljistföretag. Näringen blir endast konkurrenskraftig genom uppehållande av kvalitetskrav, vilket i sin tur innebär, att den hantverksmässiga driften icke annat än i ringa utsträckning kan ersättas av maskinell drift. Till ovanstående må fogas den synpunkten att konditorinäringen är en låglönebransch m e d följd, att den av skatteberedningen föreslagna arbetsgivareavgiften kommer att drabba näringen speciellt hårt enligt vad beredningen själv påtalat ( K a p . 16). Föreningen tror heller icke att det kommer att vara möjligt att hos arbetstagareparten vid kommande avtalsförhandlingar vinna gehör för ett fullständigt övervältrande av avgiftsökningen. Kostnadsersättning Konditorinäringen omfattar i dag i huvudsak små enheter, där innehavaren i de flesta fall ingår i produktionspersonalen, vartill kommer, att hustrun i allmänhet är ansvarig för och direkt leder försäljningsarbetet. Förutom det direkt produktiva arbete som innehavaren utför tillkommer det indirekta, vilket - utan att göra en direkt uppräkning -i består av arbetsledande göromål och kontorsarbete.

584 Införandet av mervärdeskatten torde otvivelaktigt komma att i högre grad än nu betunga företagen i samband med deklaration och inlevererande av skatt, vilket helt naturligt kommer att bli mest betungande för företag av den storleksordning det här gäller, företag, som i många fall måste anlita tillfällig hjälp enbart för att kunna fullgöra sina skyldigheter i ovan berörda hänseende. Föreningen kan mot denna bakgrund icke finna annat än att kostnadsersättning bör utgå. Under åberopande av ovanstående allmänna och speciella synpunkter får Sveri-

ges Konditor-Förening i underdånighet hemställa, att de slutliga skatteförslagen utformas så att reduceringsregler införes beträffande serveringsrörelse, att branschens personalkrävande karaktär samt dess karaktär av låglönebransch beaktas vid införande av den nya arbetsgivareavgiften, att möjligheterna att införa bestämmelser om kostnadsersättning beaktas. Stockholm den 30 oktober 1964. Sven Larson Lennart Swenninger

Sveriges konservativa studentförbund Allmänt Allmänna skatteberedningen fick i direktiven i maj 1960 sig förelagt, att allsidigt och i ett sammanhang ompröva det gällande skatte- och avgiftssystemet i praktiskt taget hela dess vidd. Från utredningsuppdraget har emellertid uteslutits vissa beskattningsområden, till exempel arvs- och gåvoskatten, automobilskatterna, skatterna på vin, sprit och tobak samt vissa regleringsavgifter. Vidare har framhållits, att eventuella framtida förändringar i den totala skattebördan betingades av politiska värderingar och »följaktligen» låge utanför utredningens arbetsområde. Vad beträffar fordons- och trafikomläggningsskatten och de speciella avgifterna och accisema samt skatterna på vin, sprit och tobak förefaller det rimligt, att dessa lämnas utanför en generell översikt av ifrågavarande omfattning. Vad däremot de övriga inskränkningarna i utredningsuppdraget beträffar är fallet något annorlunda. Vidkommande arvsskatten uttalar direktiven, att den bör lämnas utanför utredningen eftersom den »nyligen blivit föremål för ingående prövning». Detta är dock enligt SKSF's mening knappast någon tillfredsställande motivering för att helt lämna dessa frågor utanför en allmän skatteöversyn av den vidd direktiven i övrigt påyrkar. Frågan om arvsskattens höjd och huvudsakliga fördelning är en av de principiellt viktigaste inom hela skatteområdet. I sin

egenskap av skatt på förmögenhetsförvärv bör den behandlas i samband med och jämförd med förmögenhetsskatten. Något sådant har till följd av direktivens avfattning icke kommit till stånd, ett förhållande som SKSF funnit olyckligt. De stora förmögenheterna spela i ett privatkapitalistiskt samhälle en betydande roll för finansieringen av företagen, varför arvsskattens struktur också i viss mån influerar på de ekonomiska framstegen. Det är vidare angett i direktiven, att utredningen skall uppmärksamma de frågor som hänger samman med beskattningen av förmögenhet och dess avkastning bland annat på grund av den speciella problematik som vidråder denna beskattningsform. Nuvarande regler innebär i princip att förmögenhetsinkomst beskattas hårdare än arbetsinkomst om förmögenheten i sig är underkastad beskattning, ett förhållande som accentueras då i vissa fall förmögenhetsbeskattningen i förening med inkomstskatten på avkastningen kan ta hela eller så gott som hela avkastningen i anspråk. Ovan skisserade problem ställer sig emellertid ej mindre då fråga är om sammanfallande inkomst- och arvsskatt. Enligt direktiven får beredningen inte föreslå några förändringar i det totala, skattetrycket. Tre ledamöter av skattesystemutredningen har framhållit det självklara i att denna målsättning tillsammans med utredningens strävan att förbättra barnfamiljernas ställning måste leda till att de en-

585 samstående och familjerna utan barn vidkännes ett ökat totalt skattetryck. Att detta blir följden i ett framtida läge såväl absolut som relativt sett är försvarbart. SKSF vill emellertid i enlighet med de tre ledamöternas särskilda yttrande framhålla det önskvärda i att låta ensamstående och barnlösa familjer successivt införas i det nya systemet under övergångstiden på ett sådant sätt att några höjningar av den totala skattebördan i kronor räknat ej behöver ske. Mot bakgrunden av det rådande läge, i vilket inkomstökningarna i samhället i och för sig leder till stora ökningar av statens skatteinkomster borde förutsättningar finnas för en mjukare övergång till den skärpta beskattningen för berörda grupper. Förutsättningarna för beredningens arbete har dock hindrat förslag i denna riktning. Nu nämnda fråga har även avseende på de ensamståendes faktiska försörjningsbördor. Gällande avdragsregler på området tar endast hänsyn till försörjningsförpliktelserna mot barn, men helt naturligt kan en mängd fall tänkas då faktiska eller moraliska försörjningsskyldigheter, vilka ej kan tillgodogöras genom sedvanliga avdrag för periodiska understöd, föreligger gentemot exempelvis anhöriga. Man hade väntat en något utförligare redogörelse på denna punkt. SKSF vill slutligen beklaga, att två mycket väsentliga delar av utredningsuppdraget till följd av tidsnöd icke kunnat fullgöras. Den ena är frågan om företagsbeskattningens utformning, den andra gäller den rent principiella diskussionen av förmögenhetsskattens höjd och fördelning. Osäkerheten om vad Allmänna skatteberedningen i dessa stycken kan komma att föreslå, gör det svårt att till fullo taga ställning till nu framlagda delförslag. Indirekt beskattning Den nuvarande allmänna varuskatten har betydande nackdelar. Det faktum, att redan beskattade varor användes för framställning av andra varor vilka i sin tur beskattas, gör det således fördelaktigt för företagen med en långt driven vertikal integration, i vilken mycken obeskattad förädling äger rum. En snedvridning av konkurrensen samt en inte alltid ekonomiskt grundad strävan efter vertikal integration har delvis blivit följden av rådande system. I vissa fall har dock det nuvarande systemet verkat i motsatt riktning vilket knappast kan bedömas lämpligare. Detta har inträffat till exempel när

skattefriheten för vissa tjänster snedvridit konsumtionsvalet. Som exempel kunde nämnas att transporter ju är skattefria om de utförs av ett självständigt transportföretag och inte ingår i försäljningspriset medan de faller under skatteplikt för den händelse säljaren utför tjänsten. Dessa nackdelar kommer att verka än mer besvärande om en höjning av varuskatten genomfördes i den utsträckning som är nödvändig för att realisera den avlastning från direkt skatt som utredningen i enlighet med SKSF's mening förordar. Det förtjänar vidare att framhållas att, den nuvarande omsättningsskatten ej är användbar som konjunkturpolitiskt instrument i och med att man ej kan isolera en viss åtgärds verkan till endera konsumtionseller investeringssidan. De vid sidan av den allmänna varuskatten utgående punktskatterna skapar vidare en tämligen omotiverad komplikation av hela skattesystemet. En generell övergång till mervärdeskatt skulle i den utformning som den givits av beredningen råda bot på de nyss anförda olägenheterna. SKSF vill vidare betona att mervärdebeskattningen medför konkurrensneutralitet inom näringslivet såväl mellan olika företag inom landet som mellan utländska och svenska varor. En exportör får således vid utförseln tillgodoräkna sig för den ingående skattebelastningen från skatten på den inhemska omsättningen. Om man saknar denna möjlighet står ju skatterestitution honom till buds. Mervärdesbeskattningens fundamentala princip är, att när någon på ett eller annat sätt förändrar eller distribuerar en vara vidare i produktionsleden på så sätt att dess värde ökar, skall skatt på detta ökade värde erläggas. Det är därför diskutabelt om man bör beskatta en vara, vilken redan en gång på sin väg till den slutlige konsumenten blivit till fullo beskattad, men som saluföres på nytt såsom begagnad. Beredningen hänvisar (sid. 398) endast till att »det vid varje beskattningstillfälle rör sig om en ny omsättning». »Försäljningen av en begagnad vara kan dessutom föregås av både reparation och ändring av varan» heter det vidare. Det senare motiverar självfallet en skatt på den värdeökning som reparationen respektive ändringen medfört. Däremot finns det enligt SKSF's uppfattning föga principiell anledning att beskatta hela försäljningsvärdet. Särskilt förvånande förefaller i detta av-

586 seende beredningens förslag om att den tidigare utanför skatteplikt fallande försäljningen av begagnade bilar nu återföres till mervärdesbeskattning. Dessutom kan man förmoda, att beredningens antagande, att de skärpta bestämmelserna i fråga om användandet av motorfordon kommer att förhindra uppkomsten av en skattefri så kallad privatmarknad, är väl optimistiska. Direkt beskattning Vid behandlingen av skattefritt minimum har beredningen inledningsvis gjort jämförelse med de normer som tillämpas inom socialvården och de principer för visat belopps undantagande som tillämpas vid utsökning. Man har funnit att dessa belopp betydligt överstiger gällande grundavdrag, men det får anses tveksamt i vad mån analogi kan dragas ur detta förhållande då ju skilda ändamål ligger bakom ifrågavarande bestämmelser. Intressantare är då den indexuppräkning som företagits från åren 1947, 1952, 1957 och 1961. Man kan påstå, att gjorda beräkningar kunde legitimera en allmän och vad beträffar jämförelsen med de två tidigaste åren - en betydande höjning av gällande orts- (grund-) avdrag. Å andra sidan är det givet, att en dylik höjning är en mycket dyr reform, som måste vägas emot andra angelägna åtgärder. Inom ramen för vad som förelagts utredningen - en omfördelning av skattebördan vid oförändrat totalt skattetryck ~i är det svårt att se, hur man med ett förhöjt grundavdrag skulle kunna undvika ökad utdebitering eller minskad progressionslindring högre upp i skatteskalorna. Vidare är det klarlagt, att förekommande transfereringsbidrag: s j ukf örsäkringsersättningarna, barnbidragen, folkpensionerna samt bostads- och hyressubventionerna m. fl. ger bidragstagarna en väsentligt annan skattekraft och bättre försörjningsförutsättningar än vad den taxerade inkomsten utvisar. Detta faktum kan också visas med den levnadskostnadsundersökning som företogs 1958. Å andra sidan är beredningens uppräkning av de grupper man ansett missgynnas av en eventuellt utebliven grundavdragshöjning, knappast uttömmande. För dessa gruppers skull torde man få behålla det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga, vilket i likhet med ordinarie grundavdrag skyndsammast bör indexregleras. SKSF vill avslutningsvis i principfrågan citera beredningens slutomdöme: »Höjning-

ar (av grundavdragen) blir till fördel för en begränsad grupp av inkomsttagare bland vilka den övervägande delen — deltidsanställda, personer som av olika skäl arbetat blott en del av året, hemmasöner och hemmadöttrar med tillfälligt arbete etc. - har en helt annan skattekraft än deras inkomst ger uttryck för. Genom grundavdragshöjningar sker en övervältring av skattebördan på människor i normala inkomstlägen, varjämte utrymmet minskas för sådant som skattelättnader åt barnfamiljer. Å andra sidan kvarstår givetvis en inte helt obetydlig grupp av inkomsttagare med förhållandevis låga inkomster som också ger uttryck för deras reella försörjningsförutsättningar. Denna grupp kräver ett fortsatt beaktande, men perspektiven i denna avvägningsfråga har uppenbarligen undergått förskjutningar.» Det progressiva elementet i den statliga inkomstbeskattningen spelar statsfinansiellt en tämligen underordnad roll. Det är känt, att under kalenderåret 1963 uttogs i statlig inkomstskatt 5 600 miljoner kronor, varav 2 260 miljoner kronor på all progression utöver grundskattesatsen 10 %. Om man ytterligare ser till den totala skattebördan i landet för ifrågavarande kalenderår, 25 200 miljoner kronor, framkommer att endast cirka 9 % faller på progressionen i den statliga inkomstskatten. Än mer accentuerat blir detta förhållande om man tar hänsyn endast till de högre skattesatserna. Exemplifierat på ensamstående innebär progressionen, att hela den progression som utgör mer än 40 % på de senares inkomster realiter icke tillför staten mer skatteintäkt än cirka 40 miljoner kronor. Om man å andra sidan anlägger den enskildes perspektiv på frågan, finner man den välkända kritiken mot den kraftiga marginalbeskattningen och dess arbetshämmande effekter väl underbyggd. Samtidigt bör vid bedömningen av progressiviteten i beskattningen nu som tidigare skatteförmågeprincipen råda som skattefördelningsnorm. Vid avvägningen mellan dessa bägge hänsynstaganden är det av stort intresse att med utgångspunkt från de beslut som fattades vid 1952 års riksdag om skatteskalorna för gifta och ensamstående företaga en uppräkning av skatteskalornas skiktsgränser med avseende på inflationens penningvärdeförsämring och trenden i den allmänna löneutvecklingen. Beredningen konstaterar därvid, att om man det år då de nya reglerna förmodas till fullo träda i kraft, 1970,

587 vill fånga u p p inom det proportionella skiktet lika stor andel av inkomsttagarna som skedde år 1953 vore det nödvändigt att sätta den övre gränsen för skiktet för gifta vid 24 800 kronor beskattningsbar inkomst med schablonberäkning innebärande en årsinkomst av 36 800 kronor - samt för ensamstående vid 10 100 kronor motsvarande enligt schablonen 15 900 kronor reell årsinkomst. S K S F anser att en faktisk minskning av antalet proportionellt beskattade jämfört med år 1953 vore olycklig. R e d a n av denna anledning men också med hänsyn tagen till nödvändigheten av arbetsstimulans i de allt större grupper av inkomsttagare som nu börjar vidkännas en betydande marginalbeskattning önskar SKSF förorda en höjning av det proportionella skiktet u p p till den beskattningsbara inkomst som ungefärligen svarar emot 7,5 basbelopp taxerad inkomst. Härigenom skulle också den så kallade progressionspuckeln i allt väsentligt elimineras. V a d beträffar beredningens förslag på familj ebeskattningens område, vill SKSF inledningsvis konstatera att familjebeskattningen naturligtvis lika litet icke kan betraktas som isolerad från familjepolitiken i dess helhet. En gemensam målsättning måste finnas för såväl skattepolitiken som för socialpolitiken på familjeområdet och i socialförsäkringarna. En dylik klart utsagd målsättning måste alltså finnas innan den praktiska utformningen av skattesystemet och socialpolitiken utarbetas. Allt detta har också klart fastslagits i skatteberedningens förslag. De beskattningsförslag som beredningen närmast diskuterar på familjebeskattningens område är följande fyra: 1) sambeskattning 2) särbeskattning 3) beskattning efter tudelningsprincip och 4) beskattning efter sammanlagd konsumtionsenhet. Därutöver h a r olika kompromisslösningar redovisats, exempelvis den i Norge använda fakultativa särbeskattningen. M a n kan med utredningen säga, att debatten i Sverige huvudsakligen förts mellan företrädare för de två förstnämnda principerna. Kritiken mot sambeskattningssystemet har inte så mycket riktat sig mot de skattehöjningar som i vissa fall kan inträda vid övergång från sär- till sambeskattning. M a n har i stället grundat kritiken på en jämförelse mellan äktenskap där båda makarna har förvärvsarbete respektive sådana där hustrun är hemmafru. Det har därvid sökts

göra gällande, att den gifta kvinnan icke har full valrätt mellan yrkesarbete och arbete i hemmet, detta på grund av det rådande skattesystemet. En särbeskattning skulle däremot medföra, att dubbla grundavdrag skulle tillämpas endast i de familjer i vilka båda makarna förvärvsarbetar. Inkomsterna skulle således utan sammanräkning föras till beskattning. Som argument mot en särbeskattning vill S K S F främst anföra att denna ger möjligheter till skattelättnader genom att - vid vissa inkomstlag - makarna i sin deklaration fördelar sina inkomster mellan sig så att lägsta möjliga progression erhålles. Härtill kan fogas, att endast vissa inkomsttagare, jordbrukare och rörelseidkare främst, kan vidtaga sådana transaktioner, varför beskattningens likformighet och rättvisa kommer att bli lidande. Ytterligare ett argument mot särbeskattning är det, att endast om familjen betraktas som en ekonomisk enhet där beskattningen sker efter bärkraft, finns de reella möjligheterna för familjen att själva fritt välja om endast den ene eller båda makarna skall förvärvsarbeta. Ett sambeskattningssystem går alltså i motsats till ett särbeskattningssystem att utforma så neutralt att varken den ena eller den andra förvärvsformen gynnas. Det är också viktigt att observera, att skattetrycket inom de olika beskattningsformerna kan modereras godtyckligt med differentierade skatteskalor. S a m m a resonemang bör kunna enligt SKSF's mening föras mot en fakultativ särbeskattning. De som kan tänkas begära en dylik är just de grupper som genom förvärvsarbetets gestaltning har frihet att göra en skattemässigt betingad omfördelning av inkomsten. Som en väg att komma ifrån de skattehöjningar som i vissa fall kan föranledas av en sambeskattning och för att undvika möjligheterna att på konstlad väg åstadkomma en skatteminskning vid särbeskattning vill SKSF uppställa alternativet med tudelning. Enligt detta system sammanlägges de båda makarnas inkomster och efter det att vederbörliga avdrag gjorts beskattas makarna för vardera hälften av den sammanlagda nettoinkomsten. Ett dylikt system torde i alla väsentliga delar undanröja nackdelarna med den rådande sambeskattningen. För att de negativa sambeskattningseffekterna helt skall elimineras fordras emellertid, att principen med tudelning genomföres över hela linjen. I detta sammanhang är beredningens påvi-

588 sande av därvid uppkommande biverkningar -i en större differentiering av skattetrycket mellan ensamstående och gifta - värda beaktande medan å andra sidan kostnadsaspekten icke torde ha varit alltför tungt vägande. Det i beredningen undersökta systemet med behållning efter konsumtionsenhet, med framgång prövat i det franska skattesystemet, är enligt SKSF's mening principiellt mycket tilltalande, då det vid fall av starkt progressiv beskattning är mycket fördelaktigt för de stora familjerna. Det har emellertid vid beräkning mot gällande och av beredningen föreslagna skatteskalor visat sig utfalla tämligen ojämnt, varför SKSF icke ser sig i stånd att i första hand förorda detta. Mot bakgrunden av detta vill SKSF förorda en ytterligare utvidgning av tudelningsprincipen inom sambeskattningssyste-

mets ram i förhållande till utredningens förslag. Principiella skäl kan därutöver med tyngd framställas för ett fullständigt genomfört tudelningssystem. Samtidigt vill SKSF dock framhålla att utredningen bort närmare undersöka även andra förslags rent tekniska realiserbarhet. Så gäller till exempel om den i Danmark diskuterade och i Indien faktiskt genomförda progressiva beskattningen på konsumtionen under året. Onekligen bör det i ett sådant system bli mer självklart än vid gällande inkomstbeskattning att ta hänsyn till familjestorleken, ett hänsyntagande som SKSF finner utomordentligt angeläget. Hithörande problem har som bekant utförligt belysts av professor Nicholas Kaldor »An Expenditure Tax». Stockholm den 30 oktober 1964. Ola Gummesson Lars Luttropp

Sveriges köpmannaförbund Se s. 343.

Sveriges lantbruksförbund Se Lantbrukets skattedelegation s. 393.

Sveriges motorcykelhandlares riksförbund

I den förhandspublicitet som rört punktskatter och det nya skatteförslaget har det överallt blott nämnts bilar som punktskatteobjekt. Den av oss företräda varugruppen motorcyklar har icke nämnts i press, radio, TV etc. Inte desto mindre är vi medvetna om att det i förslaget inräknas en bibehållen punktskatt på motorcyklar. Anledningen till införandet av dessa punktskatter på motorfordon är, om vi för-

stått saken rätt, att efterfrågan på ifrågavarande varugrupper ansågs skulle kunna dämpas genom införandet av ifrågavarande punktskatter. När det gäller vår speciella varugrupp, motorcykeln, är efterfrågan på denna vara i och för sig mycket ringa, vilket betingats av den allmänna välståndsutvecklingen där en allmän strävan hos allmänheten tycks ha varit att skaffa sig bil. Ifråga om motorcyk-

589 lar är det huvudsakligen numera folk ur mindre bemedlad social ställning med lång väg till arbetet som köper dessa fordon för sin nyttas skull. Medborgare som i de flesta fall icke har råd att skaffa sig bil, men som tvingas ha ett ur samfärdssynpunkt säkrare och snabbare fordon än mopeden, vilken icke är punktskattebelagd. På grund av sina långa avstånd till arbetsplatserna är således de som ej har råd att skaffa sig bil, och som ur bekvämlighets- och tidssynpunkt måste begagna sig av motorcykeln, hänvisade till att betala en i proportion till inköpspriset, förhållandevis mycket hög extraskatt, i många fall ligger denna skatt på de billiga och lättkörda lätta motorcyklar, som idag i prishänseende ligger blott obetydligt över en normal moped i pris, omkring 10 % av det totala utförsäljningspriset. Vid kontakt med företrädare för vårt totalförsvar har man från detta håll, till vår branschorganisation bekräftat att det ringa antalet idag sålda motorcyklar ävenledes bidrager till att försvarsmakten måste för eget bruk, som lagervara för beredskapsändamål, inhandla och lagerföra ett stort antal reserv-

motorcyklar för mobiliseringsbruk, samt ett likaledes stort och i anskaffnings- och lagerhållningskostnader dyrt reservdelslager till dessa mobiliseringsmaskiner. Företrädare för vårt totalförsvar bekräftar således att det ur allmänna kostnadssynpunkter är fördelaktigare för försvaret, så som det var tidigare, nämligen att den civila marknaden innehåller såpass mycket motorcyklar, att tillgängligt beredskapslager förefinnes inom den civila sektorn. Därigenom tillföres även totalförsvaret ett större antal kompetenta motorcykelförare än vad som f. n. är fallet, varvid nu, ävenledes för vissa kostnader, militär speciell förarutbildning måste företagas av icke motorcykelkunnig personal. Med beaktande av ovanstående, ur statsfinansiell synpunkt säkerligen ofördelaktiga förhållanden, där som vi förmodar, den nuvarande punktskatten på just motorcyklar, är en belastning och icke någon förtjänst för statsverket, hemställer vi vördnadsfullt men bestämt att punkskatt icke må förefinnas å motorcyklar. Stockholm den 15 oktober 1964. G. Norman

Sveriges motorcykel- och mopedimportörers förbund Enligt Kungl. Förordningen den 23.11.1956 nr 545 utgår omsättningsskatt å bland annat motorcyklar (accis). Accisen utgör för motorcyklar kr. 180: - om tjänstevikten ej överstiger 75 kg, kr. 240: - vid tjänstevikt mellan 75 kg och 160 kg och eljest kr. 360: -. De genom accisen punktbeskattade fordonen drabbas även av den allmänna varuskatten. Den inskränkning i skatteskyldigheten till allmän varuskatt, som med verkan från den 1.5.1960 infördes för begagnade bilar, kompenserades genom höjning av accisen för nya fordon. Dessa åtgärder berörde icke motorcyklarna, utan dessa särbeskattas alltjämt enligt de skattesatser som fastställdes vid accisens tillkomst. När skattesatsen för den allmänna varuskatten med verkan från och med den 1.1. 1961 höjdes från 4 till 6 % vidtogs ingen justering nedåt i skattesatserna för accisen. Allmänna skatteberedningen föreslår i sitt betänkande, att undantaget för handeln med

begagnade bilar slopas, och att dessa skall drabbas av den nya mervärdesskatten. Organisationer företrädande bilbranschen har i skrivelse till Allmänna skatteberedningen framhållit, att accisen medför en omotiverad fördyring för konsumenterna som i genomsnitt torde uppgå till omkring 9 % av det slutliga priset. Under åberopande av att motsvarande fördyrande punktskatt icke drabbar flertalet andra jämförbara konsumentkapitalvaror har organisationerna påyrkat slopande av accisen. Gentemot detta har Allmänna skatteberedningen framhållit, att accisen tillkommit främst »för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonsparkens ökning». Beredningen tillägger att det således föreligger »särskilda skäl för denna punktbeskattning, som kan åberopas för dess fortbestånd tills vidare oberoende av en omläggning av skattesystemet enligt av Beredningen förordade riktlinjer». Beredningen

590 avvisar sålunda i princip nämnda organisationers framställning, men uttalar samtidigt att vid en övergång till mervärdesskatt, som drabbar hårdare än den nuvarande allm ä n n a varuskatten, fråga uppkommer om icke en nedjustering av accisens skattesatser borde ske. Beredningen har dock icke ansett sig böra framlägga något förslag härom. De skäl, som Beredningen åberopat för att bibehålla accisen för motorfordon, har icke någon giltighet ifråga om motorcyklar. Långtifrån att motorcykelhandeln ökat har försäljningen av motorcyklar i Sverige liksom i allmänhet utomlands nedgått på ett närmast katastrofalt sätt. Motorcykelbeståndet i landet är en obetydlighet mot vad det var för ett par årtionden sedan. Detta

förhållande torde ses m e d bekymmer av de militära myndigheterna, eftersom det är ett vitalt behov för försvaret att tillräckligt antal motorcyklar finns i landet. Motorcykelhandelns folk k ä m p a r med stora svårigheter, vilka skärps av den hårda beskattningen. En ytterligare skärpning av skattebelastningen kan branschen icke bära. På grund härav får vi hemställa att accisen, även om den vid en blivande omläggning av den indirekta beskattningen helt eller delvis skulle behållas för bilar, måtte slopas ifråga om motorcyklar. Stockholm den 9 november 1964. Claes

Clementson Bengt

Landahl

Sveriges motorfederation, svenska motorcykelförbundet (yttrandet begränsat till frågor rörande motorcyklar)

Beträffande skatteberedningens förslag vill vi i denna första inlaga endast framhålla att vid våra överläggningar de senaste åren m e d representanter för militära myndigheter i Sverige har uttalats önskemål om att allt som kan göras för att bibehålla verksamheten bland motorcyklisterna i landet, är ett försvarsintresse av stora mått. Den allmänna levnadsstandarden har nämligen medfört att en mängd tidigare motorcykelåkande ungdomar nu färdas i bil, medan det allt fortfarande inom försvaret är nödvändigt att en tillräckligt stor kader av motorcyklister står till förfogande. I linje med dessa intressen skulle således ligga att genom slop a n d e av extra beskattningar på motorcyklar ge dessa en ställning som gör dem konkurrenskraftiga ur anskaffningssynpunkt. V i d de diskussioner, som förts med militärer,

har inte bara motorcyklisternas egenskap av lämpliga ordonnanser etc. framhållits utan även den stora skicklighet som mekaniker, som denna grupp till skillnad från det stora flertalet bilister de facto har. Vi hemställa därför vördsamt att denna skrivelse bilägges remissyttrandena beträffande skatteberedningens förslag med en anhållan från oss att de av oss anförda synpunkterna måtte beaktas vid skatteberedningens definitiva utformning. Mot bakgrunden av de av oss lämnade uppgifterna om vår organisation hemställes också vördsamt att vi få ärendet i sin helhet p å remiss, eventuellt om möjligt m e d en utsträckt remisstid utöver den ordinarie, som enligt uppgift lär utgå den 2 november 1964. Stockholm den 14 oktober 1964. R. Gullberg

I skrivelse av den 14/10-64 ha vi framfört en del synpunkter på skatteförslaget. Dessa synpunkter gälla allt fortfarande. Vi be dessutom vördsamt få till skatteberedningens förslag anföra följande synpunkter: K a p . 9 på sid. 95 anför beredningen att m a n fastnat för en förskjutning i riktning mot en ökad indirekt skatt och dessutom funnit över-

vägande skäl tala för ett slopande av ett flertal punktskatter. Det är därför för oss angeläget att framhålla, att beredningen vid avgivandet av sitt slutliga förslag icke ansett sig kunna slopa punktskatten på motorcyklar (accisen). Beredningen framhåller på sid. 99 i betänkandet, att det nuvarande systemet med allmän varuskatt (oms) och punktskatt

591 (accis) medfört, att varor och tjänster icke belastats lika och att detta medfört en viss snedriktning av konsumtionsvalet. Alla skäl talar för att motorcykeln som ett billigt, lättparkerat och i andra avseenden synnerligen lämpligt transportmedel icke borde bli föremål för en beskattning, som ställer den ogynnsam i förhållande till övriga transportmedel. Så är emellertid för närvarande förhållandet. På sid. 99 anför beredningen också, att den ursprungliga grunden för nu utgående punktskatter är värderingar av vissa varor såsom lyxbetonade och beredningen anför, att sådana värderingar numera strider mot den allm ä n n a meningen. Beredningen påpekar i detta sammanhang 1952 års kommittés för indirekta skatter enhälliga rekommendation om deras avskaffande. Beredningen har också i kap. 7 kommit till det resultatet, att punktskatterna till den del de motiveras av dessa värderingar bör upphävas. U n d e r sådana omständigheter synes det oss självklart, att accisen på motorcyklar bör avskaffas. I kap. 26 på sid. 363 redogör beredningen för införandet av accisen på bl.a. motorcyklar enligt förordningen den 23/11-56 nr 545 och på sid. 364 anges storleksordningen av

accisen. Beredningen har icke angett hur stor del av den totala accisen, 280 millioner kronor för motorfordon, som faller på motorcyklarna, men vi äro övertygade om att storleksordningen icke är sådan, att det har något som helst inflytande på det totala beloppet. Det synes oss därför rimligt att accisen på motorcyklar slopas. I kap. 30 anför beredningen på sid. 512, att frihet från skattskyldighet till allmän varuskatt för handeln med begagnade automobiler infördes från den 1/5-60, men att dessa åtgärder icke berörde motorcyklarna. N ä r m a n inom beredningen sedan på sid. 513 anför, att bilaccisen har tillkommit främst för att av samhällsekonomiska skäl något reducera den rådande exceptionellt höga takten i motorfordonparkens ökning, be vi vördsamt få framhålla, att detta uttalande icke kan gälla motorcyklarna, då någon ökning av motorcykelbeståndet icke ägt rum. Vi hemställa därför vördsamt att accisen på motorcyklar, såväl nya som begagnade, slopas. Stockholm den 23 november 1964. R.

Gullberg

Svenges redareförening Föreningen ansluter sig till de synpunkter, som framförts i Näringslivets skattedelegations yttrande över betänkandet. I fråga om vissa frågor, som är av särskild betydelse för rederinäringen, vill föreningen framhålla följande: I fråga om socialförsäkringens finansiering innebär förslaget att arbetsgivarna får en ökad ekonomisk börda. Rederinäringen får i motsats till huvuddelen av den övriga exportindustrin ingen kompensation härför i form av minskad indirekt beskattning. Rederinäringens konkurrensläge kommer därför att försämras på grund av den ökade belastningen för socialförsäkringsavgifter. Föreningen hemställer att hänsyn härtill måtte tagas vid kommande ändringar av den direkta företagsbeskattningen. I betänkandet föreslås en höjning av grundavdragen vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt samt en minskning av progressiviteten vid beräkningen av den stat-

liga inkomstskatten. Skatteberedningen har icke föreslagit motsvarande reducering av sjömansskatten. Med anledning härav hemställer föreningen att sjömansskatten m å t t e nedsättas i motsvarande m å n som den övriga direkta beskattningen. Enligt bestämmelserna i anvisningarna till 2 § i förslaget till förordning om allmän omsättningsskatt är exportförsäljning av varor skattefri. Med export jämställes bl.a. försäljning av varor för bruk å fartyg i utrikes trafik. Enligt bestämmelserna i 18 § 2 m o m . nyssnämnda förordning medgives icke avdrag för ingående omsättningsskatt till den del den belöper å kost åt personal i annan verksamhet än serveringsrörelse. O m omsättningsskatt erlägges vid proviantering i Sverige för svenskt fartyg i utrikes sjöfart, skulle det m å hända kunna göras gällande att bestämmelserna i 18 § 2 mom. tar över bestämmelserna om skattefrihet i anvisningarna till 2 §. En sådan tolkning skulle leda till att svenska re-

592 derier komme i sämre läge än utländska konkurrenter, vilka vid proviantering i svenska h a m n a r icke behöver erlägga omsättningsskatt. Den föreslagna lagstiftningen torde därför böra förtydligas så att inget tvivel föreligger därom att omsättningsskatt som uttages vid försäljning av proviant o.dyl. avsedd för fartyg i utrikes trafik utgör avdragsgill ingående omsättningsskatt. Redareföreningen vill begagna tillfället att aktualisera en fråga som icke direkt sammanhänger med beredningens förslag. Detta förslag innebär en förskjutning från direkt till indirekt beskattning. Motsvarande utveckling förekommer internationellt. Eftersom dubbelbeskattningsavtalen huvudsakligen omfattar

lättnader för svenska företag ifråga om den direkta beskattningen, leder förskjutningen mot indirekt beskattning till att våra dubbelbeskattningsavtal inte medför de lättnader i beskattningen som avsetts. Föreningen hemställer därför att möjligheterna att erhålla lättnader även ifråga om den indirekta beskattningen utnyttjas i så hög grad som möjligt vid kommande förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal. Föreningen hemställer att vad som anförts i detta yttrande måtte beaktas vid utformningen av en kommande lagstiftning. Göteborg den 24 november 1964. Nils

Grenander

Sveriges skogsägareförbund (yttrandet begränsat till den indirekta beskattningen och mervärdeskattens utformning)

De skatter och avgifter, som varit föremål för Beredningens omprövning är de statliga och kommunala inkomstskatterna, förmögenhetsskatten, avgifterna till folkpensioneringen och till en del av sjukförsäkringen, den allmänna varuskatten, den särskilda varuskatten, försäljningsskatten, pälsvaruskatten, läskedrycksskatten samt energiskatten. Tillhopa beräknar Beredningen på sätt som närmare angivits i betänkandets kapitel 3 dessa skatters och avgifters statsfinansiella effekt år 1970, d. v. s. det år, då det nya skattesystemet förutsattes vara helt genomfört, till 18.340 miljoner kronor. Beredningens förslag utmynnar i en höjning av detta totalbelopp med ca 6 % till 19 480 kronor men - och detta är det väsentliga - i enlighet med direktiven med en högst väsentlig omfördelning av skatterna från direkta till indirekta. Sålunda innebär det föreslagna skattesystemet, jämfört med avkastningen av nuvarande system år 1970, en minskning av de statliga direkta skatterna - inkomst- och förmögenhetsskatt - med 21 procent, en ökning däremot av de indirekta skatterna med 40 procent och av socialförsäkringsavgiftema med 42 procent. Förskjutningen av skattetrycket från direkt till indirekt beskattning beräknas innebära att år 1970 ca 8 300 miljoner kronor skulle uttagas genom indirekta skatter. En

sådan uppräkning av den indirekta beskattningen motsvarar en höjning av skattesatsen för den nuvarande omsättningsskatten - den allmänna varuskatten - från 6 till 11 å 12 procent. Beredningen, som funnit en utveckling av denna skatteform mindre tilltalande har i förvissning om att ett skatteuttag av n ä m n d a storleksordning endast är möjligt genom en indirekt skatt med ett betydande skatteunderlag och hög avkastningsförmåga föreslagit att den allmänna varuskatten j ä m t e ett antal punktskatter ersätts med en annan form av omsättningsskatt, den s. k. mervärdeskatten. Skatten ifråga skall uttagas vid omsättning av varor och tjänster inom alla led av produktion och distribution, dock endast p å den värdeökning, som framkommer inom företagen. Skatten delas m. a. o. u p p på samtliga led i produktions- och distributionskedjan och är sålunda en s. k. flerledsskatt. Skattesatsen föreslås till 13 procent, vilket beräknas ge en inkomst för statskassan år 1970 på det önskvärda beloppet 8 300 miljoner kronor. Mervärdeskatten bygger i princip på generell skattskyldighet för all yrkesmässig verksamhet, varför även skogsbruket kommer att drabbas av denna skatt. U n d a n t a g för redovisningsskyldighet föreslås dock för verksamhet med skattepliktig omsättning ej överstigande 8 000 kronor för år. överstiger

593 omsättningen detta belopp men inte 24 000 kronor avses en särskild avtrappningsregel tillämpas. Principiellt sett finner förbundet det nya skattesystemet väl motiverat och utformat. Det torde som Beredningen även antyder icke råda någon tvekan om att den utveckling av beskattningen mot förskjutning av skattetrycket från direkta till indirekta skatter, som sedan en tid kunnat spåras, ytterligare måste utvecklas om ett stigande skattebehov från statens sida skall kunna fyllas. Den direkta beskattningen är redan så hög att det icke torde föreligga möjligheter att på den vägen nämnvärt öka skatteinkomsterna. Att i ett sådant läge mervärdeskatten utgör ett alternativ med åtskilliga fördelar framgår redan av Beredningens utredningar och uttalanden. Mervärdeskatten såsom varande en flerledsskatt tar till skillnad från den allmänna varuskatten såsom varande ettledsskatt vid samma totala skatteuttag i anspråk en mindre del av den skattskyldiges likvida medel. Därtill kommer att skattebelastningen i flertalet led av produktionskedjan blir lägre än vid en ettledsskatt, där största delen av skattebetalningen faller på sista ledet i distributionskedjan. Mervärdeskattens höga avkastningsförmåga möjliggör icke blott ett slopande av punktskatterna utan utgör jämväl en förutsättning för en i möjligaste mån mera rättvis fördelning av skattebördan utan den snedbelastning av näringslivet som den allmänna varuskatten till en del innebär. Enligt förbundets mening synes i stort sett mervärdeskatten komma att medföra en avgjord förbättring för näringslivet i dess helhet, dock framförallt för exportindustrien. Den nuvarande omsättningsskatten utgår visserligen icke direkt på exportvaror, men den belastar likväl exporten genom att betalas även på investeringar i olika led av produktionen. Mervärdeskatten åter möjliggör restitution av all skatt, som belastat varor och tjänster, vilka ingått i de exporterade varorna, och stärker därmed exportindustriernas konkurrenskraft gentemot utlandet. I detta sammanhang finner förbundet an^ ledning att på mervärdesskattens plussida även notera, att genom dess införande i vårt skattesystem detta vad den indirekta beskattningen beträffar har förutsättningar att utformas efter samma principer som 38-413386

inom EEC-länderna, ett sakförhållande, som måhända framdeles kan underlätta de handelspolitiska förbindelserna med dessa länder. På hemmamarknaden synes mervärdeskatten ävenså innebära ett bättre avvägt konkurrensförhållande, enär hemmaproducerade varor och importvaror drabbas av samma beskattning. Den nuvarande omsättningsskattens biverkan som investeringsavgift har menligt inverkat på den konkurrens på lika villkor mellan importvaror och hemmatillverkade varor, som utgör en förutsättning för en sund handelsutveckling. Mervärdeskatten kommer att utgå på ett väsentligt vidgat skatteunderlag. Enligt 1963 års taxering beräknades antalet skattskyldiga till allmän varuskatt uppgå till 177 000. Beredningen kalkylerar genom mervärdeskatten med en ökning av de skattskyldigas antal till 240 000. Denna uppskattning synes emellertid enligt förbundets mening vara i underkant, enär de ca 200 000 jordbruksföretagen över 2 hektar, som till större delen torde bli skattskyldiga till mervärdeskatt, sannolikt kommer att öka totala antalet avsevärt mera än vad Beredningen förutsett. Inför den utvidgning av skatteredovisning som sålunda förestår finner förbundet det märkligt att Beredningen föreslår att i samband med omläggningen till mervärdeskatt slopa den nuvarande rätten till ersättning för arbetet med skatteuppbörden under motivering att skattebetalningen uppdelas på flera led. Då emellertid uppbörds- och kontrollsystemet synes bli minst lika tidsoch arbetskrävande för de skattskyldiga som vid omsättningsskatten och statsmakterna godtagit principen om ersättning åt företagarna för detta extraarbete, finns det enligt förbundets mening ej något skäl för att vid mervärdeskattesystemet helt dra in ersättningen ifråga. Det torde vara ostridigt att redovisningen av mervärdesskatten kommer att medföra kostnader för de skattskyldiga, kostnader, som givetvis bör vara avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Men utöver dessa redovisningskostnader lär många skattskyldiga även komma att belastas med utgifter bl. a. för framställningar till riksskattenämnden om förhandsbesked och för kostnader i samband med processer rörande tillämpningen av den nya skatteförordningen. Kostnader av särskilt sistnämnda slag är som bekant i allmänhet icke avdragsgilla vid inkomsttaxeringen, vilket i förevarande fall måste betecknas som oskäligt, enär den skattskyldige

594 realiter här närmast fyller funktionen av uppbördsman åt staten. Förbundet anser att det antingen i lagtexten eller på annat lämpligt sätt bör fastslås att processkostnad i samband med mervärdeskatten är avdragsgill liksom även att förhandsbesked i hit-

hörande frågor skall kunna erhållas från Riksskattenämnden utan eller till reducerad kostnad för den skattskyldige. Stockholm den 20 oktober 1964. Carl Hamilton

Folke Stålfeldt

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund Se Lantbrukets skattedelegation s. 393.

Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund (till Sveriges hantverks- och industriorganisation) De arbetsprestationer med avseende på fastigheter vilka sotningsväsendets personal utför och som i huvudsak utgöres av sotningsarbete omfattas icke av den allmänna varuskatten. Vid en övergång till mervärdeskatt enligt förslaget kommer ett flertal arbetsprestationer på fastigheter att falla inom ramen för skatteplikten. Av vad som anföres i betänkandet om beskattningsområdet (sid. 382-411) och om mervärdeskattens tillämpning inom byggnadsområdet (sid. 423-436) framgår icke klart huruvida av sotningsväsendets personal utförda tjänsteprestationer skall omfattas av beskattningen eller ej. En grundläggande princip vid utformningen av förslaget om utsträckning av skattskyldigheten till byggnadsområdet har varit att skattens effekt i möjligaste m å n skall begränsas till materialvärdet för byggnadsentreprenader och andra skattepliktiga arbeten med avseende på fastigheter och sålunda icke träffa arbetskostnaden. För detta ändamål föreslås en reduceringsregel innebärande att beskattningsvärdet skall anses utgöra 60 % av vederlaget. Av praktiska skäl föreslås samma reduceringsregel bli tillämplig för arbeten avseende bl. a. underhåll och rengöring av fastighetstillbehör och s. k. fasta maskiner. Beträffande skattskyldigheten för vissa tjänster med anknytning till fastigheter

m. m. anföres i betänkandet å sidan 406407 förslag om viss utvidgning av skattskyldigheten. Beträffande rengöring av gator och allmänna platser samt sophämtning och dylikt föreslås emellertid att mervärdeskatten icke skall utsträckas till även detta område. Med ovanstående som bakgrund kan anföras att arbeten av sotningsväsendets personal icke i något fall innefattar varuleverans utan endast arbetsprestationer. Arbetsuppgifterna regleras i huvudsak genom särskild lagstiftning och innefattar även tillsynsuppgifter i brandförsvaret. Den ansvarige skorstensfejarmästaren uppfyller samtidigt en offentlig myndighetsfunktion. Ersättningen för utfört arbete utgår efter en av kommunens fullmäktige antagen och länsstyrelsen fastställd sotningstaxa. Av det anförda finner förbundet att motiven och principerna för beskattningsområdet ger vid handen att tjänsteprestationer av sotningsväsendets personal liksom andra i detta avseende jämförbara uppgifter enligt ovan icke bör falla inom beskattningens r a m . Förbundet hemställer att S H I O i sitt remissvar intager vad här framförts och understödjer detsamma. Stockholm den 1 oktober 1964. Carl-Gustav

Anderberg

595 Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund får m e d anledning av allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem» anföra följande. Skatteberedningens målsättning har varit att finna en rättvis och rationell fördelning av skattebördan, m e n den har enligt vår uppfattning inte lyckats genomföra dessa intentioner. Framför allt har beredningen icke tagit tillbörlig hänsyn till de lägre inkomsttagarnas skatteförmåga. Förslaget om en väsentlig överflyttning av skatteuttaget från direkt till indirekt beskattning är ur många synpunkter rationellt för att påverka samhällsekonomin och bör enligt förbundets uppfattning prövas. Vid en sådan omläggning kommer emellertid låglönegrupperna och de stora barnfamiljerna att drabbas hårdare av den ökade konsumtionsskatten än övriga. I samma riktning verkar också en höjning av kommunalskatten, vilken under alla förhållanden måste komma, och som ytterligare kommer att pressas u p p genom en mervärdesskatt. Detta kan medföra en inflationsartad prisstegring, när mervärdesskatten sätter in, mot vilken spärrar måste resas i form av en skärpt prisövervakning. Även om således förslaget om en ökad indirekt beskattning har vissa fördelar måste dock dessa vägas mot det faktum, att beredningens förslag ifråga om den direkta beskattningen innebär en väsentlig omfördelning till de m e r välsituerade gruppernas förmån. Tillsammantagna kommer förslagen ifråga om den direkta och indirekta skatten samt sänkningen av förmögenhetsskatten att ha, ur vår synpunkt, negativa verkningar p å inkomstfördelningen såvida inte kompenserande åtgärder sätts in p å bidragssidan. Barnfamiljerna Det ekonomiska utrymme, som skatteberedningen funnit möjligt att bereda barnfamiljerna, medger endast en höjning av barnbidraget etappvis till 1 200 kr år 1970. Före den 1 juli i år har barnbidraget endast m e d några tiotal kronor kommit att överstiga sitt ursprungliga värde. M e d a n standarden höjts på andra områden har här alltså icke skett någon motsvarande förändring.

Beredningen har emellertid enligt förbundets mening beräknat barnkostnaderna alltför lågt. Sålunda utgår m a n ifrån att barnkostnaden år 1961 genomsnittligt utgjorde 2 000 resp. 3 000 kr år 1970. Med utgångspunkt från Socialstyrelsens beräkningar redovisar familjeberedningen å andra sidan en barnkostnad om 3 060 kr år 1961. Tilläggas bör att om barnbidraget skulle ha följt konsumtionsstegringen per invånare sedan 1948 skulle bidraget redan 1963 ha behövt uppgå till närmare 700 kr. Förbundet anser det ofrånkomligt att en standardutjämning kan ske genom lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadsmässiga åtgärder men också genom förändringar i social- och skattelagstiftningen. Förbundet har sedan länge uttalat, att vid en avvägning mellan generella skattelättnader - exempelvis i form av höjda grundavdrag - och ett ökat direkt stöd till barnfamiljerna förbundet avgjort förordat det senare. Förbundet har i sitt yttrande över familjeberedningens förslag förordat ett väsentligt höjt allmänt barnbidrag och begärt skyndsam prövning av hur barnfamiljernas situation skall förbättras. Utifrån dessa synpunkter anser vi att barnbidraget redan 1966 borde uppgå till 1 200 kr. Familjebeskattningen Vad familjebeskattningen beträffar har denna visserligen övervägts av kommittén men enligt förbundets mening icke tillräckligt penetrerats. Det har uppenbarligen varit en förstahandsuppgift för kommittén att konstruera en mervärdesskatt och att senare mot denna avpassa den direkta beskattningen. E n förändring av beskattningssystemet måste emellertid få sin utformning mot bakgrunden bl. a. av rådande arbetsmarknadsförhållanden. Enligt de uppgifter som Arbetsmarknadsstyrelsen anfört till långtidsutredningen kommer det svenska näringslivet att i mitten av 1970-talet lida av en påtaglig brist på arbetskraft. Ett stort tillskott av ny arbetskraft krävs för att standardutvecklingen skall kunna fortsätta. De grupper som m a n räknar med är gifta kvinnor i åldern 40-59 år, bland vilka tidigare en dold arbetslöshet existerat. E n stor del

596 av dem bor f. n. i områden, där det finns sysselsättningssvårigheter för både män och kvinnor. Icke mindre än 65-70 % av dessa kvinnor beräknas i framtiden vara i förvärvsarbete. Hela nettotillskottet till den svenska arbetskraften skulle med andra ord komma från de gifta kvinnorna med undantag av utländsk arbetskraft. Det synes uppenbart att samhällets stora krav på kvinnornas arbetsinsatser måste kombineras med ett skattesystem, som anpassas till förändringarna och underlättar kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Därtill måste komma intensifierade åtgärder ifråga om lokalisering av arbetstillfällen och samhälleliga insatser, ifråga om utbildning, omskolning och arbetsförmedling samt beträffande yngre kvinnor, socialpolitiska åtgärder som medverkar till att lösa frågan om barntillsynen. Den nu rådande principen för beskattningen grundar sig på en typ av hushåll med endast en löntagare i varje familj. Utvecklingen går emot att alltfler hushåll får två inkomsttagare, och med arbetsmarknadens ökade behov av arbetskraft och de gifta kvinnornas stegrade intresse för arbete utom hemmet kommer dessa att öka ytterligare, inte minst med tanke på den längre och gedignare utbildning, som dagens ungdomar får för kommande yrkesinsatser. Det förefaller därför antagligt att en mycket stor del av de gifta kvinnorna snart kommer att ha förvärvsarbete. Därvid måste ett nytt

skattesystem med individuell bedömning av varje individs skatteförmåga, oavsett kön och civilstånd, särbeskattning, anpassas efter dessa nya förhållanden. Förbundet vill genom denna skrivelse främst fästa uppmärksamheten på den vikt, som förbundet lägger på ett väsentligt ökat stöd till barnfamiljerna. Däremot finner förbundet det ur många synpunkter omöjligt att närmare ta ställning till i förslaget ingående avvägningar beträffande grundavdragens höjning och förvärvsavdragens belopp, innan bl. a. kvinnornas ställning i framtiden mera ingående belysts. Vidare bör utformningen av skatteskalorna ske med hänsyn till låglönegruppernas situation. Skatteberedningen har i det föreliggande förslaget givit vissa utgångspunkter för en djupare analys av de familjepolitiska, arbetsmarknadspolitiska och samhällsekonomiska förhållanden, som måste vägas mot varandra, då ett nytt skattesystem utformas. Förbundet reste redan i augusti krav på en samordning av familjeberedningens och skatteberedningens förslag. Beträffande familjebeskattningen i stort finner förbundet det angeläget att en ny utredning kommer till stånd med beaktande av ovan anförda synpunkter. Stockholm den 17 december 1964. Lisa Mattson

Sveriges socialdemokratiska studentförbund 1. Allmän diskussion av målsättningarna Då man diskuterar den samlade skattepolitiken är det självklart två frågor, som ställer sig i förgrunden. Den ena är frågan om skattetryckets totala omfattning och den andra är om dess fördelning. Vad gäller den första frågan, så har socialdemokratin sedan gammalt gått på en linje innebärande ett högt totalt skattetryck och stora utgifter av transfereringskaraktär. En sådan politik är naturligtvis riktig, då man velat skapa åtgärder för ökad ekonomisk utjämning och trygghet för medborgarna. Beredningen har inte haft att ta ställning till ienna fråga. Men en princip, som måste an-

ses vara väsentlig i detta sammanhang, är att skattesystemets utformning bör vara sådan, att det skall vara praktiskt och tekniskt enkelt att höja skatterna om detta skulle visa sig vara önskvärt. Den fråga, som beredningen har haft att ta ställning till, nämligen frågan om skattebördans fördelning, är minst lika väsentlig. Olika skattesystem har skilda samhällsekonomiska effekter och de individuella verkningarna blir olikartade. Utgångspunkten måste därvid självklart vara, att utforma systemet så, att effekterna blir så gynnsamma som möjligt utifrån de målsättningar man uppställt. Beredningen diskuterar bl.a. sådana målsättningar som att skatten skall kunna använ*

597 das i stabiliseringspolitiskt syfte, att den skall främja den ekonomiska utvecklingen, att den skall hindra skatteflykt och -fusk osv. O m dessa målsättningar kan m a n omöjligen h a delade meningar. Däremot anser vi, att principen om inkomst- och förmögenhetsutjämning inte kan frångås vid en diskussion om skattesystemets utformning. Beredningen redovisar själv beräkningar om inkomstfördelningen 1948 och hur m a n räknar med att denna kommer att utvecklas fram till 1970. Det utmärkande för dessa beräkningar är, att m a n inte väntar sig någon som helst inkomstutjämning under den perioden. Det kan inte bestridas, att om inga speciella åtgärder vidtages, så är det inte sannolikt att någon inkomstutjämning kommer till stånd. M a n kan konstatera att lönepolitikens förmåga att åstadkomma en förändring för närvarande är mycket liten: bristen på arbetskraft i vissa sektorer av näringslivet i förening med köerna vid vissa utbildnigsanstalter för utbildning till just höglöneyrken motverkar inkomstutjämningen. En annan faktor av betydelse är det utbredda kompensationstänkande, som präglar de nuvarande löneförhandlingarna, där varje grupp starkt arbetar på att behålla sina relativa fördelar. K a n m a n inte på andra vägar åstadkomma den önskade utjämningen återstår endast skatteutjämningsalternativet. Avsäger man sig i likhet med beredningen - även den möjligheten, måste det innebära, att man inte anser en utveckling mot ökad ekonomisk jämlikhet önskvärd. Det förslag, som beredningen lägger fram leder alltså till en minskad inkomst och förmögenhetsutjämning bl.a. av följande skäl: 1) Förslaget om en sänkning av förmögenhetsbeskattningen, som enbart motiveras utifrån penningvärdets förändring. Det man här vill åstadkomma är att indexreglera fram bestående orättvisor. Den syn man här redovisar är alltså helt statisk i allt utom synen på penningvärdets försämring. 2) Beredningen föreslår en kraftig höjning av den indirekta beskattningen. En sådan reform innebär en förändring i regressiv riktning av det indirekta skattetrycket. Man måste anta att konsumtionsbenägenheten ökar med sjunkande inkomst. 3) En minskning av progressiviteten i den direkta beskattningen, som föreslås. 4) Den höjning av grundavdragen, som föreslås. SSSF vill inte förneka möjligheten att en

ökad indirekt beskattning ur många synpunkter kan vara att föredraga, som framgår av våra resonemang längre fram, men vi vill bestämt påpeka, att om m a n vill höja en skatt med regressiva effekter, måste detta naturligtvis kompenseras med en ökning i minst samma m å n vad gäller den direkta skattens progressiva effekter. SSSF anser alltså att en övergång till en större andel indirekta skatter kan vara motiverad till exempel vid en total skattehöjning, men att man vid en sådan övergång alltid måste beakta effekterna på inkomstfördelningen. Blir alltså de indirekta skatterna alltmer betydelsefulla som en inkomstkälla för staten måste den direkta skatten ännu mer användas som ett medel att åstadkomma inkomstut j amning. SSSF förordar därför en kraftigare progressivitet i skatteskalorna än vad beredningen föreslår. Denna vår kritik gäller i främsta rummet de skattelindringar som de högsta inkomsttagarna får enligt förslaget, men även det stora proportionella skikt som uppstått i och med att beredningen inte tänkt sig möjligheten att ha en lägre uttagsprocent än 10 för de lägsta inkomsttagarna. I argumenteringen kring den progressiva inkomstbeskattningen har ofta påståtts, att denna skulle vara utan effekt på inkomstfördelningen, eftersom lönerna i hög grad skulle sättas efter vad de ger »efter skatt». Vi anser detta resonemang i övervägande antalet fall vara orealistiskt, men skulle så ändå vara fallet för vissa grupper, är det inget skäl för slopande av progressiviteten i skatteskalorna. 2. Utjämning mellan olika kategorier Genom att beredningen håller fast vid sambeskattningen har den tvingats att ytterligare öka skillnaden i skatteuttag mellan gifta och ensamstående. Samtliga ensamstående utan barn skulle enligt beredningens förslag totalt få högre skatt, och gifta - utom en begränsad grupp i mellanskikten - få sänkt skatt. Det nuvarande stödet till familjerna utgår via skatterna i form av lägre skatteskala, dubbla grundavdrag och förvärvsavdrag, och är knutet till äktenskapet som sådant oavsett barnförekomst. Detta stöd beräknas f.n. uppgå till ett värde av c : a 2 miljarder och beräknas sålunda öka ytterligare. Hälften av dessa skatteförmåner beräknas gå till gifta utan barn under 16 år. Detta åstadkommes genom dels höjda grundavdrag (inklusive det dubbla grundavdragets bibehållande) dels ge-

598 nom höjning av den s.k. tudelningsgränsen från f.n. c : a 24.500 till c : a 55.000 kronor i bruttoinkomst. Denna princip är i huvudsak ett sätt att omfördela skattebördan mellan gifta och ensamstående på ett sådant sätt att i familjer där endast den ena maken har inkomst, måste inkomsten vara dubbelt så hög som en ensamståendes, innan samma skattesats uppnås. Härigenom kommer de skattesänkningar, som äktenskapet som sådant leder till, att kraftigt stiga med stigande inkomst. Sålunda beräknas enligt beredningens förslag skattesänkningen bli 864 kronor vid 20.000 kronors inkomst men icke mindre än 7.616 kronor vid 100.000. Detta gäller den statliga inkomstskatten. Beredningens motivering är i huvudsak att försörjningsbördan ökar när den ena maken avbryter sitt förvärvsarbete efter giftermålet. Det är uppenbart att beredningen här statiskt utgått från att äktenskapet för all framtid skall ha karaktär av försörjningsinstitution för hustrun. Genom att beredningen sålunda redan på förhand synes ha bundit sig vid sambeskattningens bibehållande har m a n därmed också tvingats till att lägga huvudparten av samhällets familjestöd på äktenskapet i stället för att som m a n rimligen borde ha gjort knutit detta till förekomsten av barn. Detta är desto m e r orationellt som nära hälften av alla äktenskap i dag saknar minderåriga barn. På grund av sambeskattningen och det däri inbyggda dubbla grundavdraget och tudelningsprincipen blir samhällets familjestöd framför allt inriktat på dels barnlösa äktenskap dels familjer där endast ena maken förvärvsarbetar. SSSF finner konsekvenserna av denna tolkning av skatteförmågeprincipen minst sagt diskutabel. Härigenom blir också utrymmet för den barnbidragshöjning, som m a n föreslår, långt mera begränsat. Den nettohöjning av barnbidragen som beredningen föreslår kommer ju sannolikt att. till hälften eller mera att automatiskt ätas u p p av höjningen av den indirekta beskattningen. Denna effekt blir självklart större ju lägre inkomsten är, eftersom konsumtionsbenägenheten där tilltar. Därtill kommer att den föreslagna höjningen av den indirekta beskattningen kommer att hårdare drabba flerbarnsfamiljerna eftersom stödet till dessa via skatten inte skulle bli större än det som utgår till barnlösa äktenskap. Denna effekt tilltar starkt med barnantalet, eftersom en ökning av detta inte leder till några skattemässiga fördelar. T a r m a n dessutom hänsyn till att det bland flerbarnsfamiljerna finns en större

proportion låga inkomsttagare, så finner vi, att även av denna anledning blir beredningens förslag till nackdel för dessa, eftersom förslaget innebär, att skattesänkningen blir större med stigande inkomst. Slutsatsen av detta måste självfallet bli att ett familjestöd med den utformning som beredningen föreslår är helt orimligt. Principen m a n måste utgå ifrån borde istället vara att beskattningen skall utformas oberoende av kön och civilstånd och att samhällets familjestöd uteslutande bör knytas direkt till barnen, dvs. en särbeskattning. Vissa mindre grupper blir särskilt missgynnade av den utformning av familjestödet som beredningen föreslår. Till dessa hör ensamstående föräldrar, vars inkomster i allmänhet ligger så lågt att ett stort antal icke kan utnyttja det dubbla grundavdraget och förvärvsavdraget i samma m å n som andra barnfamiljer. Sålunda kan nämnas att över 70 procent av de ensamstående mödrarna har en inkomst under 8000 kr., samma resonemang kan tilllämpas för studerande med barn vilka heller inte kan tillgodogöra sig det skattemässiga familjestödet. En särbeskattning skulle möjliggöra en fördubbling av barnbidraget. En särbeskattning skulle också befrämja likställdheten mellan könen - också det ett jämlikhetsproblem. Men även andra skäl som t.ex. arbetsmarknadspolitiska kan anföras för särbeskattningen till vilket vi återkommer nedan.

3. Arbetsmarknadspolitiska aspekter på förslaget Enligt vår mening är hela det problemkomplex, som sammanhänger med de arbetsmarknadspolitiska frågorna helt otillfredsställande belyst av beredningen. Bristen på arbetskraft är en av de faktorer, som kommer att h ä m m a den ekonomiska expansionen i framtiden. Genom de skattesänkningar som väsentligen tillfaller högre inkomsttagare, som beredningen föreslagit, torde något större arbetskraftsutbud ej erhållas. M a n vet att dessa grupper ofta har mer än normal arbetstid och således redan är översysselsatta. Den huvudsakliga möjligheten att öka arbetskraftstillgångarna är emellertid genom en ökad yrkesaktivitet bland de gifta kvinorna. Denna skulle också väsentligt underlätta framtida arbetstidsförkortningar. Fram till 1980 beräknas ytterligare en halv

599 miljon gifta kvinnor övergå till förvärvslivet. Beredningen har inte fäst något som helst avseende vid detta faktum, utan vill i stället bibehålla sambeskattningen, vilken innebär en kraftig tröskeleffekt och motverkar en sådan övergång. Den skattehöjning, som då inträder blir till följd av sambeskattningen alltid större än den skatt kvinnan skulle ha fått betala som ogift. Denna tröskeleffekt kan endast elimineras genom särbeskattning. Trots att en majoritet av de gifta kvinnorna kommer att vara förvärvsarbetande vill beredningen således bevara sambeskattningen som bygger på föreställningen att hustrun är en »försörjningsbörda» för mannen. Sambeskattningen motverkar också likalönesträvandena, m.a.o. en ökad inkomstutjämning. Ju jämnare inkomsten är fördelad mellan makarna i en familj desto m e r förlorar m a n på sambeskattningen. Innebörden av detta förslag går alltså stick i stäv med hela den övriga politik, som samhället för i dessa frågor, t.ex. inom utbildningen. SSSF vill alltså av dessa principiella skäl förorda en övergång till särbeskattning. Förbundet vill dock inte - med hänsyn till vissa icke önskvärda effekter av en sådan omläggning av skattesystemet - förorda en omedelbar övergång till fullständig särbeskattning: De förbättrade utbildningsmöjligheterna har sent tagits i anspråk av kvinnorna; många saknar möjlighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Allvarligare är emellertid att det I inns många samhällen i riket, som idag inte har ett tillräckligt differentierat näringsliv eller där expansionsmöjligheter för industrier saknas. Vi föreslår därför, att särbeskattning genomförs för all inkomst av tjänst utom för sammanboende inkomsttagare med hemmavarande barn under 16 år. Successivt bör därefter denna undantagsbestämmelse ändras, så att för varje år den ålder hos hemmavarande barn, som berättigar till sambeskattning sänks med ett år. I minst samma takt måste stödet till barnfamiljer i form av direkta bidrag höjas med belopp motsvarande dessa skatteskärpningar och beräknat utöver beredningens förslag. Även med denna utformning av övergången till särbeskattning kommer familjer på orter med ensidigt näringsliv att missgynnas. Den situation som dessa familjer befinner sig i får dock inte uppfattas som normal och kan därför inte heller få bestämma utformningen av ett skattesystem som avses få en mer permanent karaktär.

Det rationella måste istället vara - m e d utgångspunkt från den principiella uppfattning som inledningsvis redovisades - att samhället erkänner sitt ansvar att förändra dessa kvinnors situation på arbetsmarknaden. Arbetsmarknads-, utbildnings- och lokaliseringspolitiken måste komma att stå för de tänkbara åtgärder som måste vidtas i syfte att ge reella möjligheter till förvärvsarbete för alla i vårt samhälle. Denna målsättning är - hur naturlig den än kan tyckas vara - i nuvarande läge svår att uppnå m e d de befintliga resurserna inom dessa statliga verksamhetsområden. Det är därför absolut nödvändigt att hithörande problem snabbt utredes. De äldre kvinnorna möter ofta mycket stora svårigheter att med deras ofta föråldrade eller otillräckliga utbildning få anställning även på orter med mer differentierat näringsliv. Det torde vara oundvikligt att undantagsbestämmelser skapas även för denna kategori. Dessa skulle kunna utformas som skatteavdrag eller - för de kvinnor som h a r för låg inkomst eller ingen alls - som direkta bidrag. Kvinnor över 50 torde komma att få räknas till denna kategori. V a d gäller det förslag till socialavgifternas finansiering, som beredningen lägger fram, vill vi endast påpeka, att vi ställer oss ytterligt tveksamma till lämpligheten av en så kort övergångstid, som här har föreslagits. På detta sätt skulle nämligen arbetsgivarna komm a att betrakta praktiskt taget hela det m ö j liga utrymmet för löneökningar som redan intecknat i förväg. Detta skulle då leda till mycket små eller obefintliga avtalsmässiga höjningar. Vissa grupper skulle då ändå kunna kompensera sig för detta genom en ökad löneglidning. Men en sådan utveckling skulle även den leda till en ökad klyfta mellan högoch låglönegrupper. Beredningen föreslår att den s.k. h e m m a fruförsäkringen, som nu finasieras genom egenavgifter och statsbidrag, skall finansieras helt genom arbetsgivaravgifter. Det innebär att löntagarna kommer att betala avgifterna för en stor grupp icke förvärvsarbetande, vilket förefaller betänkligt, då barn ofta saknas. SSSF anser emellertid att det finns minst lika stora skäl att överväga en sådan kollektivt finansierad arbetsgivaravgift även för a n d r a grupper utan förvärvsinkomster. Förslaget går vidare ut på att socialförsäkringsavgifter för makar med anställning skall ske enligt särberäkningsmetoden, m e d a n s.k. samberäkning bör tillämpas där en av m a -

600 kärna har inkomst av företag. Den senare gruppen skulle härvid erlägga lägre avgifter än anställda med samma inkomster. Vi finner inte detta rättvist, utan förordar enhetliga beräkningsnormer. 4. Beredningen och företagen Då det gäller skattesystemets användbarhet i stabiliseringspolitiskt avseende, vill SSSF framhålla: O m man godtar beredningens förslag om en mervärdesskatt, så synes det angeläget, att man därvid får möjlighet att påverka företagens åtgärder vad gäller exempelvis investeringarna. Detta skulle kunna åstadkommas genom att m a n vid högkonjuktur upphävde avdragsrätten för dessa. M a n får därvid inte stirra sig blind på beredningens motivering om »neutralitet» som enbart har ett ekonomiskt teoretiskt intresse. Ett annat medel att uppnå detta kan också vara genom en bruttobeskattning, där m a n i stället under konjukturavmattningar skulle medge avdragsrätt för de då gjorda investeringarna. Det är inte osannolikt att det senare alternativet ur vissa synpunkter vore att föredraga, bl.a. av den anledningen att en sådan skatt skulle kunna sättas vid en betydligt lägre procentsats och sannolikt även bli betydligt lättare både för företagare och myndigheter vad gäller redovisning och kontroll. Därtill kommer frågan hur m a n vill påverka den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i fråga om avvägningen mellan investeringar och konsumtion. M a n kan ifrågasätta om den föreslagna metoden med en permanent skattebefrielse av investeringarna verkligen är eftersträvansvärd. H u r som helst: dessa problem är ytterligt ofullständigt belysta av beredningen, vilket måste anses allvarligt, eftersom dessa frågor är av största betydelse, då m a n skall bedöma förslagets lämplighet med hänsyn till de uppställda målsättningarna. Vad gäller företagens nettovinstbeskattning har man från beredningens sida bundit sig för en lösning som omöjliggör, att denna skattetyp utbytes mot någon annan, utan att skälen därför närmare har redovisats. Dessa kommer istället att redovisas senare av Företagsbeskattningskommittén. Att på detta sätt binda sig utan att redovisa skälen därför framstår för oss som orimligt. 5. Kommunalskatten Mot bakgrund av de stora investeringsbehov, som redan nu finns i kommunerna och de yt-

terligare krav som kommer att ställas på dessa genom bl.a. behovet av åldringsvård, förskjutningar i åldersfördelningen, skolväsendets utbyggande osv., framstår beredningens antagande att kommunalskatten skulle stagnera på nuvarande nivå som orealistiskt. K o m munalskatten är även ett allvarligt problem ur den aspekten att den drabbar låga inkomsttagare förhållandevis hårt genom sin proportionalitet. Beredningen har inte tagit några som helst hänsyn till detta vid utformandet av förslaget till det framtida skattesystemet. Vid bedömningen av de individuella verkningarna av skattesystemet måste avseende fästas vid de samlade effekterna av statsoch kommunalskatten och att skattesystemet således utformas så att principen om inkomstfördelning tillgodoses.

6. Sammanfattning Med hänvisning till ovanstående får SSSF här sammanfatta kritiken mot beredningens förslag i följande punkter: 1) Väsentligt högre barnbidrag (eventuellt i form av vårdnadsbidrag) än vad beredningen föreslår. 2) Övergång till särbeskattning, vilken t.ex. skulle kunna finansiera en fördubbling av barnbidragen. 3) Skärpning av progressiviteten i den direkta beskattningen som en kompensation för den minskade utjämning, som en höjd regressivt verkande indirekt skatt och det ökade kommunala skattetrycket leder till. 4) Allmän översyn av den indirekta beskattningens utformning med hänsyn främst till dess stabiliseringspolitiska användbarhet. 5) Ett bibehållande av den nuvarande förmögenhetsbeskattningen. 6) Nuvarande grundavdrag bibehålies. 7) Omprövning av övergångstiden för avgifterna till socialförsäkringen. Det synes SSSF som om de naturliga konsekvenserna av de ovan framförda synpunkterna vore, att göra en allmän revidering av hela det förslag, som beredningen presenterat. Stockholm den 18 november 1964. Anders

Leion

601 Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

Inledande synpunkter Beskattningens syfte kan kortfattat anges i följande tre punkter: 1. Beskattningen har till uppgift att fördela resurserna på ett för samhället effektivt sätt. 2. Beskattningen har till uppgift att skapa en rättvisare fördelning av inkomster efter skatt. 3. Beskattningen skall utgöra ett instrument i stabiliseringspolitiken. Utifrån dessa syften finner SSU det olyckligt att skatteberedningen endast haft till uppgift att fördela en given total skatteinkomst på olika skatteformer. Det rimliga hade kanske varit att konstruera det nya skattesystemet så att samma reala utrymme för den offentliga sektorn skapas. Två olika skattesystem, vilka ger samma totalinkomst för staten, kan ha helt skilda ekonomiska verkningar och därmed även ge olika realt utrymme för den offentliga sektoms storlek. Av praktiska skäl får det dock anses ha varit nödvändigt att binda skatteberedningen vid ett visst skattebelopp för att inte beredningens arbete skulle komma att resultera i meningslösa diskussioner om den offentliga sektorns storlek. Under de senaste tio åren har de totala statliga utgifterna för konsumtion, investeringar och transfereringar ökat med cirka 1,5 procent vid 1 procents ökning av nationalinkomsten. Det finns i dagsläget ingen anledning att minska denna expansionstakt, med tanke på alla de krav som ställs på den offentliga sektorn. Skatteberedningens bindning vid samma totala skatteintäkter som nuvarande skattesystem skulle ge 1970, resulterar emellertid i att takten i den offentliga sektorns expansion dämpas. De av skatteberedningen behandlade skatterna kommer att avkasta netto 17 240 miljoner kronor 1970. Om samma tillväxt av den offentliga sektorn relativt nationalinkomsten, som rådde under perioden 1954-1963 skulle komma till stånd under perioden fram till 1970, skulle motsvarande skattebelopp uppgå till cirka 26 000 miljoner kronor. Med tanke på detta torde de av skatteberedningen föreslagna skattesatserna kraftigt understiga de

behövliga och justeringar av skatteberedningens förslag kommer med nödvändighet behöva företas redan den första tiden efter ikraftträdandet. SSU har emellertid inte ansett sig böra frångå de premisser, under vilka beredningen arbetat, utan i det fortsatta yttrandet kommer SSU:s förslag att grundas på samma förutsättningar som beredningens, d. v. s. statliga skatteinkomster om 17 240 miljoner kronor år 1970. Grundläggande för skatteberedningens förslag är en förskjutning från direkt beskattning till indirekt. Genom att den allmänna varuskatten ersattes med en mervärdesskatt och att systemet med arbetsgivaravgifter för socialförsäkringarnas finansiering utbyggs, skapar beredningen utrymme för en sänkning av den direkta beskattningen. SSU har inget att erinra mot denna förskjutning utan föreslår ytterligare skärpt indirekt beskattning gentemot skatteberedningen. SSU vill samtidigt framhålla att förhållandet mellan de olika skatteformerna ej får betraktas som en gång för alltid givet. Relationerna dem emellan måste bero på den aktuella ekonomiska situationen. Utmärkande för beredningens förslag angående den direkta beskattningen är att man i hög grad negligerat skattepolitikens utjämningsaspekter. Detta märks främst vid konstruktionen av de nya skatteskalorna, men även beträffande ortsavdragen, förmögenhetsbeskattningen m. m. SSU hävdar bestämt att skattepolitiken fortfarande har stora uppgifter som ett medel att skapa en rättvisare inkomstfördelning, vilket bl. a. innebär att progressiva skatteskalor, förmögenhetsskatt m. m. även i fortsättningen måste utgöra grundstenar inom den direkta beskattningen. I princip har SSU ingen invändning mot en sänkning av progressiviteten för de lägre inkomstskikten, men SSU reagerar bestämt mot de kraftiga skattesänkningar, som skulle komma högre inkomsttagare och större förmögenhetsägare till del enligt skatteberedningens förslag. SSU finner starka skäl tala för en framtida övergång till särbeskattning, men anser, så som närmare utvecklas nedan, att en sådan övergång för närvarande skulle vara

602 orealistisk. M e d hänsyn till de många och omfattande problem som är förknippade med en övergång till särbeskattning, vill S S U förorda att frågan om en särbeskattning blir föremål för utredning. Delar av det utrymme som skapas genom S S U : s krav på högre direkt beskattning och genom S S U : s förslag om högre indirekt beskattning bör användas till ytterligare reformer på familjepolitikens område. Socialförsäkringens finansiering Den av beredningen föreslagna omläggningen av finansieringen av grundskyddet inom socialförsäkringen innebär en övergång till arbetsgivaravgifter. Den tekniska lösning som förordats, synes SSU tilltalande och medför välkomna förbättringar i bl. a. administrativt avseende genom sammankopplingen med avgiftssystemet inom tilläggspensioneringen. I fråga om vissa detaljer vill emellertid S S U anmäla en mot beredningen avvikande mening. I förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring finns ett stadgande (§ 9, näst sista momentet) som ger företagarna en gynnad ställning vid egenavgifternas beräkning. Den beskattningsbara inkomsten speglar emellertid mycket dåligt den faktiska standarden just bland företagarna, bl. a. genom konsekvent låg beräkning av naturaförmåner och existerande avdragsregler. Den gynnsamma ställning, som företagarna redan nu har i beskattningssystemet, bör ej utvidgas och SSU avstyrker därför beredningens förslag i detta avseende. Beredningens förslag innebär vidare, att endast sådana inkomster, som ger pensionsrätt inom tilläggspensioneringen, medför avgift till pensionsfonden. Ett bortfall u p p står därmed för fonden till förfång för sparandet. Beredningen har inte kvantifierat detta bortfall; förbundet hyser den meningen att uppmärksamhet bör ägnas åt de följdverkningar beredningens förslag har på denna punkt. Slutligen delar SSU den tveksamhet, som bl. a. kommit till uttryck i reservationen av herrar Meidner och Nilstein, angående takten för genomförandet av socialförsäkringsavgifterna. Det är enligt förbundet synnerligen önskvärt att en så jämn genomförandetakt som möjligt åstadkommes med hänsyn till såväl den samhällsekonomiska balansen som reaktionerna hos löntagarna.

Inkomstbeskattningen Grundavdragen Beredningen föreslår en höjning av ortsavdragen, eller grundavdragen som de kallas av beredningen, till 3 000 kronor för ensamstående och 6 000 kronor för gifta. En sådan höjning av grundavdragen skulle enligt S S U : s mening försvåra en framtida övergång till särbeskattning. Förbundet föreslår - med hänsyn till bl. a. de lägre inkomsttagarna och den förväntade penningvärdeutvecklingen - att grundavdragen sättes till respektive 2 500 och 5 000 kronor. En höjning av denna storlek innebär inte heller de problem för kommunerna, som en avsevärd höjning av grundavdragen enligt beredningens förslag skulle medföra.

Skatteskalorna Beredningen har föreslagit avsevärda sänkningar av uttagsprocenten i de mellanliggande och högre skikten av beskattningsbar inkomst. Den föreslagna sänkningen kommer att ge de högre inkomsttagarna stora skattesänkningar, vilket SSU finner helt oriktigt. SSU kan inte dela beredningens uppfattning att inkomsttagare med en årsinkomst över 100 000 kronor skall tillerkännas skattesänkning, även om hänsyn tas till den höjning av den indirekta beskattningen som mervärdesskatten utgör. En sänkning av den direkta skatten bör i första hand tillkomma de lägre inkomsttagarna. Frågan om de lågavlönades standard måste i detta sammanhang föras in i bilden. Det är i och för sig anmärkningsvärt att skatteberedningen lämnat de lägre inkomsttagarna åt sidan, i synnerhet när beredningen ägnat stor uppmärksamhet åt grupper med högre inkomster. Ett mycket stort antal löntagare har en beskattningsbar årsinkomst understigande 12 000 kronor. Genom en ökad indirekt beskattning och genom en större proportionell skattebelastning till följd av nya och ökade kommunala uppgifter kommer de lägre inkomsttagarnas standard att ytterligare försämras. En sådan utveckling kan SSU inte acceptera. Det måste anses som en angelägen samhällsuppgift att se till, att inte människor med låga inkomster och dåliga inkomstmöjligheter drabbas av hård beskattning. SSU vill därför hemställa att frågan om här aktuella gruppers grundstandard blir föremål för särskild utredning. Det är önskvärt att utredningsarbetet be-

603 SSU vill för de gifta förorda följande skatteskala (för ogifta motsvarande uppbyggnad): Beskattningsbar inkomst 1 000 kronor

Nuvarande skala %

Av beredningen föreslagen skala %

Av SSU föreslagen skala %

-12 12-16 16-18 18-20 20-24 24-30 30-32 32^0 40-60 60-80 80-100 100-120 120-150 150-200 200-250 250-300 300-400 400-

10 20 30 30 38 38 43 43 48 54 54 59 59 65 65 65 65 65

10 10 16 16 22 28 28 34 40 46 46 52 52 58 58 65 65 65

10 10 16 16 22 28 28 35 43 51 51 59 59 59 65 65 65 65

drives så skyndsamt, att förslag kan läggas jämsides med övriga skatteförslag. Familjebeskattningen De förslag som framläggs av beredningen rörande familjebeskattningens utformning tillhör de mest omdiskuterade. SSU har vid skilda tillfällen deklarerat som sin bestämda uppfattning, att en betydande satsning bör ske på familjepolitikens område. Skatteberedningen har visserligen primärt inte haft till uppgift att behandla de familjepolitiska åtgärderna. SSU har likväl ansett att dessa bör ges en sådan prioritet, att förbundet - i enlighet med vad som inledningsvis uttalats — ansett sig böra i detta sammanhang framlägga förslag om ytterligare stöd till barnfamiljerna. De ändringsförslag, som framläggs av förbundet, är till största delen betingade av denna målsättning. Sam- eller särbeskattning SSU vill inledningsvis notera att ingen ledamot i beredningen uttalat sig för ett införande av särbeskattning. Det finns självfallet starka principiella skäl, som talar för denna beskattningsform. Giftermålet i sig självt bör inte gynnas av en skattesänkning. Stora förändringar i hemarbetet gör en särskild skattekompensation för äktenskapet alltmera omotiverat. En väsentlig möjlig-

het att öka arbetskraftstillgången är en ökad yrkesaktivitet bland gifta kvinnor; en sambeskattning kan antas verka hindrande mot en sådan utveckling. När SSU ändå - trots att förbundet på sikt anser att en särbeskattning bör införas - stannat för att föreslå sambeskattningens fortsatta existens, sammanhänger detta ställningstagande med de effekter ett omedelbart införande av särbeskattningen skulle medföra. De förbättrade utbildningsmöjligheterna har sent kunnat tas i anspråk av kvinnorna; många saknar ännu möjlighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Allvarligare är emellertid att det finns många samhällen, som inte har ett tillräckligt differentierat näringsliv eller där expansionsmöjligheter för industrier överhuvud saknas. Att för inkomsttagare på sådana orter — ofta personer med lägre inkomster - genomföra skatteskärpningar, skulle med rätta kunna uppfattas som stridande mot solidariteten de olika samhällsgrupperna emellan. Förbundet vill vidare erinra om att en omläggning till ökad indirekt beskattning i viss mån minskar de negativa effekterna av sambeskattningen. Det förslag, som SSU ovan framlagt om lägre grundavdrag, minskar även överkompensation jämfört med beredningen samtidigt som detta förslag och

604 en i jämförelse med utredningsförslaget något högre progressivitet skapar utrymme för angelägna reformer för barnfamiljerna. Förvärvsavdrag S S U delar beredningens uppfattning att det är angeläget att genom ett förvärvsavdrag stimulera benägenheten hos gifta kvinnor att förvärvsarbeta. En höjning av minimiavdraget från 300 till 1 000 kronor kan därför förbundet tillstyrka liksom att kvoten bestämmes till 25 istället för 20 procent. Frågan om högsta avdrag som skall medges sammanhänger enligt förbundet till inte obetydlig del med de tröskeleffekter som ehuru ur förslagets synpunkt önskvärda uppstår i en familj, då yngsta barnet fyller 16 år. Denna problematik har med nu gällande beskattningsregler som grund, belysts av studiehjälpsutredningen ( S O U 1963:48). Ett av syftena med den av vårriksdagen antagna studiehjälpsreformen har varit att undanröja hittills existerande tröskeleffekter. Beredningens förslag på denna punkt återinför de negativa verkningarna och förstorar dem genom att förlusten av avdraget leder till en ökning av den beskattningsbara inkomsten med 4 000 kronor i stället för 2 000. Vid avvägningen av hithörande frågor har SSU kommit till slutsatsen att - om än med tvekan - acceptera förvärvsavdrag av föreslagen omfattning. Samtidigt måste som en ovillkorlig förutsättning härför följa dels att förvärvsavdraget - enligt förslag i reservationen av herrar Meidner och Nilstein även får omfatta kvinnor utan barn under 16 år, dels vissa studiesociala förbättringar. Till sistnämnda fråga återkommer förbundet i följande avsnitt. Barnbidrag Beredningens majoritet har kommit till slutsatsen att det direkta stödet till barnfamiljerna bör utgå i form av barnbidrag och ej barnavdrag. SSU delar denna beredningens slutsats och anser att bidragsvägen under alla förhållanden är att föredra framför ett avdragssystem. En omläggning till barnavdrag kommer alltid att innebära större förmåner för de högsta inkomsttagarna och i den mån man söker kompensera de lägre inkomsttagarna härför, ter sig avdragsmetoden meningslös. O m således SSU tillstyrker förslaget om barnbidrag, anser förbundet däremot att

den föreslagna höjningen inte tillnärmelsevis svarar mot det behov som föreligger av ytterligare insatser för barnfamiljerna. Höjningen av barnbidraget från 70Ö till 1 200 kronor utgör endast en kompensation för de ökade kostnader som drabbar barnfamiljerna genom den högre indirekta beskattningen. Tiden bör nu vara inne för en samlad reformgiv på familjepolitikens område. D e principiella riktlinjerna härför h a r uppdragits av familjeberedningen i dess under våren avlämnade promemoria ( S O U 1964: 36). Sålunda bör till varje familj utgå ett vårdbidrag så länge yngsta barnet är under tre år. Vidare bör barnbidraget höjas utöver vad beredningen föreslagit. Slutligen anser SSU att den del av familjepolitiken, som utgörs av stödet till ungdomen i gymnasier och yrkesskolor, bör förstärkas i samma takt som de allmänna barnbidragen. V a d beträffar de allmänna barnbidragen kan omkring hälften av den föreslagna ökningen beräknas åtgå för att kompensera en relativt måttlig prisstegring och det ökade inslaget av indirekt beskattning. Realförbättringen skulle då utgöra 200 å 250 kronor. Jämfört med de skattesänkningar som genom den d ä m p a d e progressiviteten i beredningens förslag kommer de höga inkomsttagarna till del, får barnbidragsökningen anses som löjligt blygsam. S S U har, som ovan framhållits, ansett att största delen av ett för familjestödjande åtgärder disponibelt utrymme, bör disponeras för införande av vårdbidrag. Härutöver bör emellertid barnbidraget höjas med 200 kronor och således utgå med 1 400 kronor år 1970 Vårdbidrag Som en synnerligen viktig angelägenhet inom familjepolitiken ser SSU tillkomsten av ett särskilt stöd till småbarnsfamiljerna. I sitt yttrande över familjeberedningens promemoria ( S O U 1964:36) har förbundet understrukit betydelsen av införandet av ett sådant särskilt stöd. Även om vissa skäl kan tala för den anknytning till socialförsäkringssystemet, som familjeberedningen aktualiserat, finner emellertid SSU, att ett vårdbidrag har en sådan prioritet att det bör införas i samband med nu aktualiserade omläggning av skattesystemet. Ett vårdbidrag är ett starkt stöd till familjerna i en situation, där inkomsterna avsevärt reduceras och kostnaderna avsevärt stiger. Bidraget förbättrar möjligheterna för

605 en av föräldrarna att stanna hemma under barnets första år. I andra fall utgör bidraget ett värdefullt stöd för att täcka kostnaderna för barntillsynen. SSU vill i detta sammanhang erinra om familjeberedningens uttalande, »genom ett särskilt vårdbidrag till samtliga familjer med barn under en viss ålder skulle... föräldrarna själva få avgöra, om någon av dem skall stanna hemma och vårda barnet eller om bidraget skall användas till att täcka de kostnader för barntillsyn, som uppkommer när båda föräldrarna förvärvsarbetar». Beträffande den konkreta utformningen av ett vårdbidrag vill SSU anföra följande: Varje kvinna erhåller för närvarande vissa förmåner från den allmänna försäkringen i samband med barnafödsel. Storleken av detta bidrag är minst 900 kronor. För den som är försäkrad för tilläggssjukpenning - och detta torde gälla det övervägande antalet förstföderskor - utgår därutöver sjukpenning, så länge hon inte förvärvsarbetar, dock högst 180 dagar. Dessa tilläggsförmåner uppgår till högst 4 140 kronor med nu gällande sjukpenningsklassregler. Med hänsyn till dessa bestämmelser skulle det kunna ligga nära till hands att vårdbidraget började löpa från den tidpunkt, då ersättningarna från den allmänna försäkringen upphör. Av praktiska skäl förordar emellertid SSU att vårdbidraget börjar utgå från samma tidpunkt som det allmänna barnbidraget, varigenom en samordning av utbetalningarna kan ske. Beträffande frågan om bidraget skall utgå med avseende på alla barn under en viss ålder eller med avseende på familjer med barn under en viss ålder, anser SSU, att det senare alternativet är mest rimligt med hänsyn till bidragets syfte. Den tid, varunder bidraget skall utgå, är självfallet svår att avväga. Denna fråga sammanhänger i viss mån med problemet om bidraget skall differentieras med hänsyn till barnets ålder. Trots de tröskeleffekter som uppstår anser SSU att bidraget bör utgå så länge barnet är under tre år. Med det ekonomiska utrymme som de av SSU föreslagna åtgärderna i övrigt skapar, kan vårdbidraget i första omgången bestämmas till 2 000 kronor. Stöd till flerbarnsfamiljer SSU har i sitt yttrande över familjeberedningens promemoria understrukit betydelsen .av åtgärder för flerbarnsfamiljerna. Inte mindre än en tredjedel av de svenska bar-

nen växer upp i vad som kan kallas flerbarnsfamiljer; de försörjs av mellan 5 och 10 procent av den vuxna befolkningen. De nuvarande familjebostadsbidragen är ett exempel på ett samhällsstöd som är differentierat efter barnantalet. Det skulle därför i och för sig kunna tänkas att avveckla familjebostadsbidragen och ersätta dem med flerbarnsfamiljetillägg. Med hänsyn till att en sådan åtgärd dock skulle träffa de lägre inkomsttagarna - i en trebamsfamilj med årsinkomst under 17 000 kronor utgör familjebostadsbidraget 1 200 å 1 300 kronor - bör någon avveckling av familjebostadsbidragen inte ske. f syfte att bidra till en utjämning av standardskillnaderna mellan familjer med olika antal barn bör - i enlighet med familjeberedningens förslag - ett familjetillägg utgå. Tillägget bör utgå till familjer med tre eller flera barn och till ett belopp av 1 000 kronor. Studiestöd En viktig del av familjepolitiken utgörs av stödet till familjer med studerande barn. I propositionen 1964:138 har också den vid årets riksdag beslutade studiehjälpsreformen setts som ett led i familjepolitiken. De skäl, som talar för en förbättring av stödet till familjer med barn under 16 år, kan självfallet även anföras för framtida förbättringar av studiehjälpen inom det gymnasiala åldersstadiet; huruvida ökningar av studiebidragen till universitetsstuderande skall ske bör vara avhängigt av inkomstutjämningen. Som ovan framhållits talar även de av beredningen föreslagna tröskelreglerna för en framtida förstärkning av studiehjälpen. SSU är idag inte berett att framlägga förslag om den direkta utformningen av förbättringarna men anser att de bör vara av storleksordningen 200 miljoner kronor 1970. Detta skulle t. ex. räcka till att fördubbla de nuvarande studiebidragen. Indirekt beskattning Beredningen föreslår att nuvarande system av indirekt beskattning ersattes med en s. k. mervärdesskatt. Utgångspunkten för denna reform är beredningens önskemål om att skapa en indirekt beskattning som är neutral gentemot de relativa priserna. I linje härmed föreslår beredningen att samtliga punktskatter avskaffas med undantag för de som införts i syfte att dämpa bilismens

606 expansion. Det skattesystem som föreslås är av genomgripande karaktär. Det synes SSU som inte skatteberedningen klarlagt alla de samhällsekonomiska konsekvenser en mervärdesskatt skulle få. Ett ytterligare utredningsarbete hade därför varit högst önskvärt. O m beredningens förslag om mervärdesskatt skulle vinna gehör, vill SSU över förslaget anföra följande: För att mervärdesskatten verkligen skall fungera effektivt och upprätthålla neutralitet gentemot de relativa priserna, fordras emellertid att den omfattar så många varor och tjänster som möjligt. Enligt S S U : s mening är redan beredningens förslag om undantag för skatteplikt alltför frikostigt. Som ett exempel kan nämnas att enligt beredningens förslag endast resor inom Sverige skall beskattas, under det att internationell persontrafik mellan ort i Sverige och ort i utlandet skall likställas med skattefri export. Ett dylikt undantag kan leda till att t. ex. en resenär från Stockholm till Malmö kan resa billigare genom att betala för resan till Köpenhamn, men endast utnyttja den till Malmö. Sådana möjligheter att undgå beskattning måste självklart verka snedvridande och bör i görligaste mån elimineras. Beträffande handeln med begagnade motorfordon föreslår beredningen att mervärdesskatt skall uttas vid yrkesmässig försäljning men inte vid transaktioner enskilda personer emellan. Detta kan, som påpekats av vissa motororganisationer, leda till att den yrkesmässiga handelns möjligheter försämras i förhållande till enskilda personers ej yrkesmässiga försäljning. SSU vill fästa uppmärksamhet på att denna effekt skulle kunna undvikas om även privata transaktioner med motorfordon kunde beskattas. Av tekniska skäl torde inte denna handel kunna mervärdesbeskattas, men vid den obligatoriska inregistreringen hos länsstyrelserna vid köp av motorfordon, kunde en fast avgift uttas, vilken exempelvis grundas på fordonsslag, tjänstevikt och ålder. Denna avgift borde utformas så att den genomsnittligt motsvarar den belastning mervärdesskatten utgör för den yrkesmässiga försäljningen. Vid köp av motorfordon av en skattskyldig försäljare, skulle köparen kunna erhålla ett intyg på att mervärdesskatt erlagts, vilket skulle befria honom från avgift vid inregistrering. Beredningens majoritet föreslår att undre

gränsen för redovisningsskyldighet för mervärdesskatt sättes vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en successiv avtrappning för årsomsättningar mellan 8 000 kronor och 24 000 kronor. Mot att gränsen sättes så högt har herrar Meidner, Ekström m. fl. reserverat sig och föreslagit att generell frihet från skattskyldighet till mervärdesskatt begränsas till skattepliktiga verksamheter med en årlig omsättning understigande 3 000 kronor, kombinerat med ett årligt grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kronor för år räknat. Majoritetens förslag medför, enligt S S U : s uppfattning, en snedvridning till förmån för små företag, vilket skulle kunna motverka en naturlig expansion av de små företagen och därmed ökad rationalisering. SSU vill således förorda reservanternas förslag. Beredningen föreslår att mervärdesskatten utgår med 13 procent av den skattepliktiga omsättningen. S S U har inget att invända härvidlag. SSU kan instämma i beredningens allmänna motivering för sitt förslag om avveckling av punktskatterna. Trots detta är SSU ej berett att förorda en total avveckling av punktskatterna. Genom att SSU på familjebeskattningens område föreslår vissa reformer, måste ytterligare skatteintäkter för staten skapas och SSU har vid avvägning mellan olika finansieringsformer stannat inför bibehållande av vissa punktskatter, nämligen särskilda varuskatten på choklad och konfektyrvaror, försäljningsskatten på guldsmedsvaror och äkta mattor, pälsvaruskatten, skatten på läskedrycker samt skatten på lättöl, vilket kan beräknas tillföra statskassan cirka 300 miljoner kronor under budgetåret 1964/65. Förmögenhetsbeskattningen Beredningen föreslår - utan att närmare utredning ägt r u m - viss justering av förmögenhetsbeskattningen, innebärande dels en höjning av skattepliktsgränsen, dels en sänkning av uttagsprocenten för förmögenhetsskatten. De förslag beredningen ställer i detta avseende innebär en inkomstminskning för staten på cirka 85 miljoner kronor. De skäl som beredningen åberopar för en justering av förmögenhetsbeskattningen motiverar inte de förändringar beredningen föreslagit. SSU finner det anmärkningsvärt, ur såväl principiella som behovssynpunkter, att en mildring föreslås av en förmögen-

607 hetsbeskattning, som enligt S S U : s mening redan är ganska liberal. S S U avstyrker därför helt att förmögenhetsbeskattningen blir föremål för ändring och förordar att nuvarande beskattning bibehålies. Sammanfattning SSU har i sitt yttrande över skatteberedningens betänkande sökt sörja för att ett vidgat utrymme skapas för familjepolitiska åtgärder. I detta syfte föreslår SSU följande: att ett särskilt vårdbidrag om 2 000 kronor införes för familjer med barn under tre år; att det allmänna barnbidraget höjes till 1 400 kronor; att ett familjetillägg för flerbarnsfamiljer införes med 1 000 kronor i familjer med tre eller fler barn under 16 år; att studiehjälpen på gymnasiestadiet förbättras i takt med förstärkningarna för familjer med barn under 16 år. På beskattningens område har SSU ansett sig i stort kunna godta beredningens förslag till utformning av socialförsäkringarnas finansiering och mervärdesskatten. I fråga om den direkta beskattningen föreslår SSU en avsevärt lägre höjning av grundavdragen och en starkare progression i de högre inkomstskiktena än beredningen. Förslaget om sänkning av förmögenhetsbeskattningen avvisas helt. Slutligen har SSU inte funnit tillräckliga skäl föreligga att avveckla vissa av de punktskatter som nu finns. Förslag framläggs om införande av vissa avgifter vid registreringen av begagnade motorfordon som inte köpts genom reguljära försäljare.

I statsfinansiellt avseende innebär S S U : s förslag en ökning av utgifterna för allmänt barnbidrag med inemot 350 miljoner kronor. Införandet av ett vårdbidrag av angiven storlek torde medföra en kostnad av cirka 600 miljoner kronor och av ett familjetillägg med cirka 175 miljoner kronor. För studiesociala åtgärder bör beräknas cirka 200 miljoner kronor. Vidare bör cirka 70 miljoner kronor beräknas i skattebortfall för förvärvsavdrag till gifta kvinnor u t a n barn under 16 år. Sammanlagt uppgår således de föreslagna utgiftsökningarna (inkl. ökat skattebortfall) till 1 400 miljoner kronor. I gengäld medför de av SSU föreslagna inkomstförstärkningarna ett minskat skattebortfall på över 700 miljoner kronor i fråga om grundavdragen jämfört med beredningens förslag. Den hårdare progressiva beskattningen kan beräknas tillföra statsverket drygt 150 miljoner kronor och en fortsatt förmögenhetsbeskattning enligt nuvarande regler ger 85 miljoner kronor. O m punktskatterna bibehålles enligt S S U : s förslag, blir merintäkten cirka 400 miljoner kronor för statens del. De ytterligare förslag som SSU framfört - i fråga om företagarnas egenavgifter, mervärdesskatt på resor till utlandet i den del de företas inom landet, den föreslagna avgiften vid handel med begagnade motorfordon samt gränsen för redovisningsskyldighet för mervärdesskatten - kan uppskattningsvis inbringa inemot 50 miljoner kronor. Härigenom skulle de föreslagna utgiftsökningarna vara täckta. Stockholm den 11 november 1964. Ingvar

Carlsson

Ulf Thage

Larsson Peterson

Sveriges tandläkarförbund (till Sveriges hantverks- och industriorganisation) Enligt anvisningarna till 11 § i den nu gällande förordningen om allmän varuskatt är tjänsteprestation avseende personliga tjänster fria från sådan skatt. Anledningen härtill är bl. a. att skatteplikten för tjänsteprestationer anknutits till begreppet »skattepliktig vara». Bland dylika personliga tjänster anges uttryckligen av tandläkare utförda tjänster. Detta förhållande avses (se sid. 401 i betänkandet) att bibehållas även inom

den nya beskattningens ram. På sidan 223 i propositionen nr 162 till 1959 års höstriksdag, i vilken proposition förslag om ifrågavarande skatt framlades, anför departementschefen i tredje stycket: »Enär tjänstebeskattningen väsentligen ä r avsedd att utgöra en komplettering till varubeskattningen, bör i princip endast sådana tjänster ifrågakomma till beskattning som har avseende å skattepliktiga varor.»

608 Ett viktigt led i tandvården utgöres av tillhandahållande och utförande av tandproteser m. m., för vilket regelmässigt anlitas tandtekniker. Dessa kunna dels vara anställda på eller själva driva tandtekniska laboratorier, dels vara anställda hos tandläkare. De utföra i båda fallen exakt samma arbete som i enlighet med vad som anförts ingår som ett led i den personliga tjänsteprestation, som meddelandet av tandvård utgör. I beskattningshänseende göres emellertid för närvarande skillnad mellan om arbetet ifråga utföres av hos tandläkare anställd tandtekniker eller av annan tandtekniker. I det förra fallet är arbetet icke underkastat skatteplikt i annat avseende än att däri ingående material blir föremål för beskattning, då det från materialleverantören försälj es till tandläkaren/konsumenten. I det senare fallet blir arbetet underkastat beskattning vid överlämnandet från teknikern (dentallaboratoriet) till tandläkaren såväl beträffande däri ingående material som beträffande värdet av teknikerns därå nedlagda arbete. Denna olikhet i beskattningen är i och för sig helt omotiverad. Den medför också en risk för onödig fördyring av kostnaderna för tandvården och bör i det nya systemet icke bibehållas. Som exempel kan nämnas att i de fall folktandvårdens egna laboratorier ej kunna framställa en protesbas och

folktandvården således måste anlita annan än i landstinget anställd tekniker, patienten har att erlägga förutom kostnaderna för protesen enligt gällande folktandvårdstaxa, omkostnaderna i samband med protesbasens förfärdigande; i dessa kostnader ingår då också den allmänna varuskatten. Som ovan nämnts framgår av anvisningarna till nuvarande bestämmelser om allmän varuskatt tydligt att tjänsteprestation utförd av t. ex. läkare eller tandläkare är fri från allmän varuskatt - skatteberedningen avser icke heller att därutinnan göra någon ändring. Detta framgår emellertid icke på samma tydliga sätt i den nu föreslagna lagstiftningen. Genom att de nuvarande anvisningarna icke medtagits, kan risk föreligga för misstolkning av de nya bestämmelserna -i man uppfattar borttagandet av anvisningarna såsom ett uttryck för att en ändring skett. Det vill därför synas som det även i den nya lagstiftningen lämpligen borde finnas anvisningar innehållande en exemplifiering av tjänsteprestationer som avses skola vara fria från mervärdebeskattning. Därvid bör även anges att med tjänsteprestation av tandläkare skall i mervärdeskattehänseende likställas tjänsteprestation av tandtekniker med avseende å tandtekniskt arbete utfört för och levererat till tandläkare. Stockholm den 26 oktober 1964. Jan Erik Ahlberg

Sveriges tvätteriförbund (till Sveriges hantverks- och industriorganisation) På sid. 653 i betänkandet står i anvisningarna till § 12 bl.a. följande. »Av staten eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov skall däremot icke anses såsom yrkesmässigt bedriven annat än som verksamheten bedrives i bolagsform eller liknande. Detta skall gälla även i den mån samgående i sådant syfte sker mellan staten och kommun eller mellan kommuner och skattskyldighet enligt vad nyss sagts icke skolat föreligga, om skilda verksamheter bedrivits. Vad här sagts om kommun, gäller även för landstingskommun». Nu hyser emellertid vår organisation den bestämda uppfattningen, att det refererade stycket måste utgå ur den definitiva lagtex-

ten. Ett förfarande i likhet med vad här beskrivits skulle innebära ett väsentligt avsteg från principen om att undantag från skattskyldighet icke bör medgivas. Denna princip har ju statsmakterna hittills hållit hårt på. Vidare skulle en befrielse från skattskyldighet enligt förslaget orsaka ett markant avsteg från principen om konkurrens på lika villkor, vilket i praktiken skulle betyda, att de skattebefriade, offentliga företagen närmast skulle få en ren monopolställning, då det gäller tvätt från stat, landsting och kommuner. Bakgrunden till det anförda är, att de privata tvätterierna konkurrerar med de offentligt ägda tvätterierna om betydande

609 mängder tvättgods. D å det gäller vittvätt, som ju här avses, kan den samlade kvantiteten tvättgods här i landet uppskattas till Hemmatvätt Kommersiell tvätt Andelstvätt Institutionstvätt*)

735 000 ton 80 000 » 30 000 » 55 000 » 900 000 ton

*) H ä r i inräknat tvätterier.

de offentliga

organens

900 000 ton per år. Denna mängd fördelar sig ungefär på följande sätt. Det är följaktligen av största betydelse för de företag inom vår bransch, som tillhör den privata sektorn, att de få tillfälle att erbjuda sina tjänster till stat, landsting och kommuner från samma utgångspunkter och med samma förutsättningar, som de offentligt ägda tvätterierna. Stockholm den 19 oktober 1964. James

W.

Bourn

Sveriges vattenfabrikanters riksförbund Se s. 480.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund Betänkandet inrymmer i avsevärda delar värderingar och förslag av skattepolitisk natur. Förbundet anser sig från sina utgångspunkter ej böra ingå härpå. Med en sålunda begränsad målsättning för granskningen finner förbundet anledning framföra följande synpunkter. Beredningen har enligt direktiven haft att verkställa en omprövning av skattesystemet i dess helhet. Fråga om skattebördans fördelning skall med vissa angivna utgångspunkter prövas förutsättningslöst. »Härvid bör m a n inte rygga tillbaka för långtgående reformer». Utredningsarbetet kan väl emellertid inte sägas ha utmynnat i mera vittgående reformer i det att huvuddragen av skattesystemet består oförändrade. Möjligen kan det i direktiven anbefallda totala skatte- och avgiftsuttaget ha verkat h ä m m a n d e . Förbundet har i och för sig ingen anledning göra invändning emot att skattesystemet består i sina huvudsakliga grundvalar. Allt för tvära omkastningar medför svårigheter i taxeringsarbetet både i vad gäller inlärning av nya författningsbestämmelser och tillämpning av dessa bestämmelser, innan fast praxis utvecklats. Allmänt påtalat är att redan nu kontinuerligt inträffande förändringar i skattelagstift-

39-413386

ningen vållar bekymmer i taxeringsarbetet. Emellertid kan förbundet självfallet acceptera merarbete vid taxeringen på grund av nyheter i skattelagstiftningen, om desamma efter allmänna överväganden befinnes påkallade. Vad som framför allt vid nu förestående skattereform framstår som angeläget är att bestämmelserna utformas på sådant sätt, att de lätt kan läggas till grund för en definitiv källskatt, ett projekt som återstår för skatteberedningen att utreda. U r denna synpunkt hade i fråga om socialförsäkringens finansiering varit önskvärt, att avgiftsuttagandet kunnat ske efter enhetliga regler för såväl folkpensioneringen som sjukförsäkringen i dess helhet. För förbundet är av särskild vikt att ett nytt skattesystem utformas på sådant sätt, att detsamma kan fungera utan alltför rigorösa kontrollåtgärder. Det nuvarande systemet har genom sin starka inriktning å den direkta beskattningen medfört sådan belastning å skattebetalarna, att detsamma ansetts innebära speciella frestelser till skatteflykt. Därest en förskjutning till indirekt beskattning kommer till stånd, skapas större garantier för att skatt inflyter oberoende av den enskilde skattebetalarens förefintliga eller bristande loja-

610 litet. Med denna utgångspunkt kan det föreslagna systemet förväntas medföra större effektivitet. Ett realiserande av beredningens förslag innebär dock inte, att behovet av kontroll elimineras. Den får inriktas mot arbetsgivare i den mån de engageras i socialförsäkringens finansiering och vad mervärdesskatten beträffar mot dem, som bedriver yrkesmässig försäljning eller yrkesmässigt tillhandahållande av varor eller tjänsteprestationer. Ju större avgiftsuttaget blir hos arbetsgivarna, desto starkare blir kravet på kontroll. De lokala skattemyndigheternas insatser i detta sammanhang måste bli än viktigare än tidigare. Mervärdesskatten kommer att drabba ett väsentligt större antal skattesubjekt än den nuvarande varuskatten genom att den utsträckes över både produktions- och distributionsleden. Härtill kommer att beskattningsområdet utvidgas och att nu gällande undantag från skatteplikt begränsas. Beskattningsnämndernas medverkan, som avses bestå även i det nya systemet, blir fördenskull av större betydenhet än tidigare. Vad gäller rörelseidkarna kommer taxeringen att ske i särskUda nämnder både vad avser fysiska och juridiska personer. Med den särskilda sakkunskap, som där är representerad, i regel vad fysiska personer beträffar kompletterad med taxeringsassistentexpertis, får förutsättas att uppkommande merarbete kan bemästras. I vad mervärdesskatten faller på jordbrukarna är den berörda lokala nämnder åvilande arbetsbelastningen ägnad att vålla vissa betänkligheter. Taxeringen kommer inte längre att inskränka sig till enbart fastställande av den skattepliktiga omsättningen. Möjligheten till avdrag för ingående skattebelastning kräver att taxeringen därjämte utvidgas till att omfatta ett fastställande av den slutliga skatten på mervärdet. Taxeringen avses utmynna i ett fastställande av den slutliga mervärdesskatten plus eller minus, varefter det beloppsmässiga resultatet av taxeringen fastställes i det efterföljande debiteringsarbetet. Härtill kommer att mervärdesskattens tilllämpningsområde går vida utöver varuskattens nuvarande, som är begränsat till jordbrukarnas konsumentförsäljning och egna uttag av hemmaproducerade jordbruksprodukter. Det anförda ger vid handen, att jordbrukartaxeringen, som redan nu är betungande, kommer att kompliceras. Behov av biträde

i en eller annan form aktualiseras. Möjligen kan de lokala skattemyndigheterna, som efter en datareform beräknas vara i behov av fyllnadsuppgifter, inkopplas på med mervärdesskatten sammanhängande taxeringsbestyr, varvid jordbrukartaxeringen träder i förgrunden. Till slut några synpunkter å utformningen av den direkta beskattningen. Vid bedömande av grundavdragens (f.n. ortsavdragens) storlek har beredningen gjort jämförelse med i Stockholm gällande belopp för dels existensminimum vid utmätning och införsel, dels normalbelopp vid prövning av behov av socialhjälp, utgörande för ensamstående resp. 5.160 och 3.120 kronor samt för sammanlevande makar 7.200 resp. 4.740 kronor. Centrala uppbördsnämndens motsvarande normalbelopp för existensminimum är år 1964 4.240 resp. 6.300 kronor. Det föreslagna grundbeloppet för äkta makar överensstämmer någorlunda väl med jämförelsebeloppen. Att förslaget i vad det avser grundbeloppet för ensamstående understiger jämförelsebeloppen betyder mindre med hänsyn till att åtskilliga torde ha en helt annan skattekraft än vad deras inkomst ger uttryck för, något som även framhålles i betänkandet. Detta sammanhänger bl.a. med att redovisad inkomst i många fall avser endast del av inkomståret. Grundavdragen torde mot bakgrunden av vad här anförts få anses väl avvägda. Beredningen avvisar tanken på s.k. fallande grundavdrag, vilket bl.a. med hänsyn till önskvärdheten av enkelhet i taxeringen får anses välbetänkt. Gränsen för deklarationsplikt föreslås höjd till 3.000 kronor, d.v.s. samma belopp som det föreslagna grundavdraget för ensamstående. Beredningen anser, att en något högre gräns i och för sig kunde vara möjlig med hänsyn bl.a. till reglerna om schablonavdrag för försäkringsavgifter men finner 3.000 kronor vara att föredra »såsom svarande mot en månadsinkomst om jämnt 250 kr». Enbart sistnämnda skäl borde enligt förbundets mening inte vara avgörande för uraktlåtenheten att vidtaga en i övrigt som befogad ansedd höjning av deklarationspliktsgränsen. Stockholm den 9 november 1964. Elis Winner mar k Gustaf

Åhström

611 Tjänstemännens centralorganisation T C O har i flera sammanhang betonat vikten av en allsidig översyn rörande beskattningens utformning. Härvid borde e n förskjutning av skatteuttaget mot mer indirekt beskattning ske, samtidigt som marginalskattesatserna i den direkta skatten sänktes. Den indirekta skatten borde ges en mer generell karaktär. Socialförsäkringarnas finansiering borde i ökad grad ske via ett avgiftssystem och i mindre utsträckning via den direkta beskattningen. Familjebeskattningen borde överses. I väsentliga avseenden ligger förslagen från allmänna skatteberedningen i linje med T C O : s strävanden vad gäller beskattningens utformning, men T C O anser, att utredningen i viktiga avseenden inte gått tillräckligt långt. Enligt T C O : s uppfattning bör en större del av det totala skatteuttaget, än vad beredningen föreslagit, ske via indirekt beskattning och socialavgifter. D ä r m e d skulle möjligheter skapas för mera vittgående reformer på den direkta beskattningens område, bl. a. en verklig sänkning av marginalskatterna. V a d gäller familjebeskattningens utformning anser T C O , att beredningens majoritet inte beaktat de aktuella utvecklingstendenserna i samhället och att dess förslag härvidlag innebär ståndpunktstaganden, som motverkar en önskad utveckling.

hälften av 1960-talet torde man ha anledning räkna med en ganska hög produktivitetsstegring på grund av den tekniska utvecklingen och strukturomdaningen i samhället. Något som möjligen skulle tala för en tendens till låga värden på bruttonationalprodukten är att arbetskraftssituationen uppenbarligen kommer att vara ogynnsammare under 1960-talets senare hälft än under årtiondets förra del. Å andra sidan bör man kunna utgå från att bl. a. energiska arbetsmarknadspolitiska åtgärder och en reform av skattesystemet skall göra det möjligt att i ökad utsträckning underlätta för gifta kvinnor, om de så önskar, att ta förvärvsarbete, vilket positivt skulle påverka arbetskraftstillgången. I jämförelse med det tillskott av arbetskraft som kan komma från de gifta kvinnorna, är alla andra tänkbara arbetskraftstillskott små. Såsom nedan närmare skall utvecklas, anser T C O att man därför bör tillvarata alla möjligheter att utforma beskattningssystemet så, att viljan till förvärvsarbete för gifta kvinnor inte hämmas. Även i övriga avseenden bör skattesystemet utformas så, att det verkar arbetsstimulerande. Detta måste beaktas vid utformningen av marginalskatterna.

Samhällsekonomiska bedömningar

Av socialförsäkringens olika grenar har beredningen endast framlagt förslag beträffande finansiering av folkpensioneringen och sjukförsäkringens grundförmåner. Det av beredningen föreslagna finansieringssystemet är emellertid sådant, att det torde möjliggöra inbyggnad även av återstående delar av sjukförsäkringen jämte yrkesskadeförsäkringen. T C O har ovan framhållit sin positiva inställning till ökad avgiftsfinansiering inom socialförsäkringen och anser att beredningens förslag bort omfatta en större del av socialförsäkringen, d. v. s. även finansieringen av grund- och tilläggssjukpenningförsäkringen för förvärvsarbetande samt yrkesskadeförsäkringen. Beredningen har betonat, att ändrade regler för finansieringen av sjukpenningen för de förvärvsarbetande äger nära samband med frågan om sjukpenning-

Utredningens beräkning av vad intäkterna från de ifrågavarande skattekällorna skulle bli år 1970 torde innebära en icke obetydlig underskattning. Beredningen antar en genomsnittlig prishöjning per år av 2 procent. Mot detta kan anföras att konsumentpriserna inte under någon 1 O-årsperiod som kan inläggas under efterkrigstiden stigit med ett så lågt genomsnittsbelopp per år. Sannolikheten förefaller ringa för att en nedgång till 2 procent i genomsnitt per år nu skulle vara att vänta. Även antagandet om en ökning av reälinkomsten med 3 procent per år torde innebära en underskattning. U n d e r 1950talet var expansionstakten 3,5 procent per år, och under 1960-talets första hälft kommer den genomsnittliga ökningen av allt att döma att bli ännu större. Även för senare

Socialförsäkringens finansiering

612 skalans utformning och uppbyggnad. Enligt TCO:s uppfattning hade det varit önskvärt att i detta sammanhang ta upp frågan om sjukpenningskalans utbyggnad. TCO framhöll redan år 1961 i sitt yttrande över förtidspensionering m. m., att organisationens principiella uppfattning är att maximum för sjukpenningskalan resp. högsta pensionsgrundande inkomst i ATP bör sammanfalla. TCO framhöll också i samma yttrande, att det vore en logisk ordning, om sjukpenningbeloppen från den allmänna försäkringen vore skattepliktig inkomst för mottagaren. En sådan ordning, vilken förutsätter att sjukpenningen uppräknas, vore att föredra med hänsyn till den samordning med förekommande sjuklönesystem, som tillämpas på skilda områden. Den olikartade skatterättsliga behandlingen av förmåner från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen försvårar också en rationell samordning dem emellan. Mot en beskattning av sjukförsäkringens förmåner har städse anförts, att det skulle föreligga praktiska svårigheter för försäkringskassorna att verkställa källskatteavdrag och att lämna uppgifter om utbetalda belopp till taxeringsmyndigheterna. TCO anser emellertid, att övertygande skäl hitintills inte framlagts i detta avseende mot en beskattning av sjukpenningförmånerna. Rent allmänt vill TCO i detta sammanhang framhålla svårigheterna att bedöma en individs skatteförmåga om denne utöver en taxerad inkomst även uppbär skattefria förmåner. En bedömning av det samlade skattetrycket på olika inkomstskikt kan inte heller bli fullständig förrän bilden kompletterats med ett hänsynstagande till de sociala förmånernas inverkan på levnadsstandarden. TCO anser att man bör eftersträva att inlemma även återstående delar av sjukförsäkringen i det föreslagna finansieringssystemet, och föreslår att en utredning tillsättes, som får i uppdrag att framlägga förslag härom. Denna utredning får dock ej fördröja den föreslagna reformen av skattesystemet. Därtill bör enligt TCO:s uppfattning behandlas frågan om skatteplikt för sjukpenningen. TCO anser det av beredningen föreslagna systemet angående socialförsäkringens finansiering innebära väsentliga fördelar men reagerar mot beredningens förslag till olika behandling av anställningsinkomster och andra inkomster. Beredningen hävdar att det är omöjligt

att i alla lägen uppnå likvärdighet i belastningshänseende mellan de kollektivt beräknade arbetsgivaravgifterna och de individuellt påförda egenavgifterna. Beredningen föreslår att för annan inkomst än anställningsinkomst skall uttas en grundförsäkringsavgift av motsvarande storlek som arbetsgivaravgifterna för de anställda. Hänsyn till betalningsförmågan har ansetts motivera en nedre inkomstgräns för denna avgift. Grundförsäkringsavgift skall sålunda inte påföras, då beskattningsbar inkomst saknas. Beredningen föreslår vidare, att avgiften inte i något fall skall överstiga 10 procent av den beskattningsbara inkomsten. Denna så kallade upptrappningsregel orsakar ett skattebortfall på cirka 70 milj. kr. jämfört med om avgiften hade utgått från botten. Enligt TCO:s uppfattning borde upptrappningen vara brantare - och avgiften maximalt uppgå till 15 procent - speciellt som beredningen själv betonat att skattetrycket i Sverige nått en sådan höjd att en avsevärd del av detta måste bäras av inkomsttagare med relativt låga inkomster. TCO vill peka på att utöver upptrappningsregeln det även på en annan punkt blir en annorlunda behandling av andra inkomster än anställningsinkomster. Arbetsgivaravgiften beräknas nämligen på den anställdes bruttolön, medan grundförsäkringsavgiften beräknas på den avgiftspliktiges nettoinkomst. En tredje skillnad mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter gäller avgiftsberäkningen för äkta makar. Arbetsgivaravgifterna beräknas kollektivt, och hänsyn tas sålunda ej till den anställdes civilstånd. I fråga om grundförsäkringsavgifterna föreslås emellertid så kallad samberäkning. Den innebär att äkta makar påföres endast en avgift, och att sålunda gemensam maximering föreligger. Den föreslagna samberäkningen av avgifterna ger 35-40 milj. kr. mindre än vad en särberäkningsmetod skulle ha givit. TCO motsätter sig inte samberäkningsmetoden men vill påpeka, att äktenskapslagstiftningen jämte den övriga ekonomiska lagstiftningen numera i allt större utsträckning betraktar äkta makar som ekonomiskt självständiga individer. Varje individ bör då betala för sina individuella förmåner. I och med att, som TCO förordar nedan, en övergång sker till ett särbeskattningssystem, bör också en omläggning ske till särberäkning av grundförsäkringsavgifter. Beträffande de samhällsekonomiska verk-

613 ningarna är T C O : s uppfattning den, att arbetsgivaravgiften är att betrakta som en kostnad för företagen närmast jämförbar med lönekostnaden, övervältringseffekten av avgiften, finansieringssystemets effekter på den funktionella inkomstfördelningen (arbetsinkomst och kapitalinkomst) och på den ekonomiska framstegstakten är svåra att precisera. I likhet med hrr Meidner och Nilstein anser T C O emellertid, att det är nödvändigt med en något mjukare övergång, vad gäller genomförandet av denna delreform, än vad majoriteten föreslagit för att därmed i möjligaste m å n eliminera riskerna för samhällsekonomiska störningar. Den direkta beskattningen Skattesystemet domineras av de direkta skatterna till stat och kommun. Kritik har riktats mot storleken i uttaget av direkta skatter. Orsakerna till det successivt stegrade uttaget ligger främst i den fortgående stegringen av de nominella inkomsterna i kombination med de progressiva skatteskalornas konstruktion. Beredningen har haft till uppgift att undersöka skattebördans fördelning. Därvid har bl. a. förutsatts att skatteberedningen skulle k o m m a att föreslå en avsevärd nedpressning av nivån för de direkta skatterna. Skatteberedningens förslag innebär emellertid inte några genomgripande förändringar i inkomstskattesystemet. Enligt direktiven skulle m a n ta u p p frågan om en definitiv källskatt för löntagare. Denna fråga h a r dock av tidsskäl inte varit möjlig för beredningen att behandla. T C O beklagar att så inte skett och förutsätter, att frågan om definitiv källskatt kommer att kunna tas u p p i ett senare sammanhang. O m den definitiva källskatten skall kunna omfatta en större del av löntagarna, är emellertid en väsentlig lindring av progressionen enligt T C O : s uppfattning nödvändig. Det av beredningen framlagda förslaget innefattar inte en sådan lindring i progressionen, att förutsättningarna för en framtida källskattereform ökar. Enligt T C O : s mening är en kraftig sänkning av progressionen över större delen av skatteskalan emellertid oundgänglig av flera skäl. Den nuvarande utformningen av skatteskalan är sådan, att en ogynnsam inverkan erhålles på lönebildningen i samhället. T C O hävdar att lönerna i olika befattningar på ett påtagligt sätt bör vara differentierade efter svårigheten i de med resp. befatt-

ningar förenade arbetsuppgifterna. Genom att sålunda i lönesättningen ta hänsyn till sådana förhållanden som graden av ansvar, erforderlig kunnighet (teoretisk och praktisk utbildning) och psykisk och fysisk ansträngning skapas en arbets- och utbildningsstimulerande lönestruktur, vilken verkar produktivitetsbefrämjande och därmed bidrar till ekonomiskt framåtskridande. Lönebildningen bör vidare vara sådan att ökad erfarenhet, duglighet och prestation återspeglas i lönerna. Härigenom påverkar lönebildningen ytterligare arbetseffektiviteten och intresset hos vederbörande att skaffa sig längre utbildning. Det är emellertid uppenbart att en i ovan nämnda avseenden riktig och av de anställda såsom rättvis uppfattad löneawägning påverkas av utformningen av den direkta inkomstskatten. Den arbets- och utbildningsstimulerande effekten av lönedifferentieringen reduceras idag i stor utsträckning genom inverkan från den med stigande inkomst ökande marginalskatten. Återverkningarna torde bli alltmer markerade ju högre levnadsnivån är, framför allt i ett samhälle med vissa inflationistiska drag. I ett samhälle, där m a n eftersträvar en lönestruktur av denna karaktär och där det samtidigt råder full sysselsättning och framför allt brist på mer kvalificerad arbetskraft, måste lönedifferenserna bli allt större ju högre progressionen i beskattningen är. Detta innbär samtidigt ett högre totalt lönekostnadsläge. T C O anser sig här inte närmare behöva utveckla de konsekvenser som ett högt uppdrivet lönekostnadsläge kan medföra i avseende på den samhällsekonomiska balansen. I dagens läge synes marginalskatter och progression ha nått en sådan nivå, att ur samhällsekonomisk synpunkt negativa effekter erhålles. En kraftig sänkning bör därför komma till stånd. Vidare bör framhållas att den yrkesverksamma tiden varierar alltefter utbildningens längd. Även detta måste tas hänsyn till vid en rationell löneawägning. E n starkt progressiv beskattning drabbar genom löneavvägningen inkomsttagare med kortare yrkesverksam tid hårdare än andra. D e t är av praktiska skäl inte möjligt att utforma specialregler för att utjämna härmed följande olikheter i skattebördan. En lösning av de hithörande problemen måste i stället ske genom en sänkt progression. Vid flera tillfällen har T C O haft anledning framhålla att skattesystemet bör ut-

614 formas så, att skatteflykt och skattefusk motverkas. Skillnaden mellan olika inkomsttagarkategorier skapar idag trots formell likhet inför lagen betydande reella skillnader i skattebelastning i den direkta beskattningen. Ju högre marginalskatt och progression är, desto mer markant blir detta förhållande och desto mer orättvist framstår det. Det oeftergivliga kravet att åstadkomma en reell likhet inför skattelagarna måste, om inte kontrollapparaten skall behöva göras orimligt stor och kostsam, tillgodoses genom en sådan sänkning av nivån i den direkta beskattningen, att detta incitament till skatteflykt och skattefusk minskar. TCO anser sålunda att skattesystemet inte bör motverka utbildandet av en rationell lönestruktur, utan att det bör stimulera till ökad utbildning och vidareutbildning samt motverka skatteflykt och skattefusk. TCO:s uppfattning är därför, att en kraftig sänkning av progressionen, utöver vad beredningen föreslagit, måste komma till stånd. TCO vill också ånyo understryka, att en lägre progressivitet skapar ökade förutsättningar för införandet av ett system med definitiv källskatt samt den omläggning av skattesystemet från sambeskattning till särbeskattning, vilken TCO nedan kommer att föreslå. Beredningens förslag, som avser år 1970, innebär en endast obetydlig förändring jämfört med nuläget, om hänsyn tas till penningvärdeförändring jämte standardstegring. Flertalet löntagare kommer år 1970 även enligt beredningens förslag att uppnå marginalskatter av icke rimlig höjd. Även enligt beredningens förslag kommer sålunda år 1970 marginalskatten (inkl. kommunalskatten) att i inkomstlägen, som omräknade till 1964 års löneläge motsvarar 35 000-40 000 kronor för gifta och 20 000-25 000 kronor för ensamstående att uppgå till sådan nivå, att inkomsttagaren själv får behålla en mindre del av en inkomsthöjning än vad som går åt till inkomstskatt. Ett sådant skattesystem fyller ej de anspråk TCO ovan uppställt. Hrr Meidner, Nilstein och Östergren har i en reservation föreslagit, att skattesatserna i skalan för den statliga inkomstskatten för gifta och ensamstående bör sänkas inom en kostnadsram, som motsvarar en genomgående sänkning med en procentenhet, d. v. s. 540 milj. kr., i förhållande till majoritetens förslag. TCO anser att man bör gå längre i detta avseende än vad reservanterna föreslagit och förordar att man sänker marginalskatterna med belopp motsvarande cir-

ka en miljard kronor. Denna sänkning, som bör ske dels genom att skatteskikten i skatteskalan göres bredare, dels genom att stegringen av skattesatserna dem emellan göres mindre, förutsätter ett högre uttag av indirekta skatter, vartill TCO återkommer nedan. Familjebeskattningen Beredningens uppgift har varit att åstadkomma ett familjebeskattningssystem anpassat till de aktuella utvecklingstendenserna i samhället. Majoritetsförslaget, som enligt TCO:s uppfattning emellertid ligger långt från detta mål, bidrar i stället till att konservera den samhällssyn och inställning till familjen och kvinnornas uppgifter i samhället, som man bl. a. i äktenskapslagstiftningen och utbildningspolitiken strävar efter att eliminera. Beredningens majoritetsförslag ligger inte på något sätt i linje med övriga strävanden i samhället att åstadkomma en fullständig jämlikhet mellan könen. Den starka produktionsökningen i Sverige under efterkrigstiden har till icke obetydlig del berott på en gynnsam befolkningsutveckling med därav följande tillskott till arbetskraften. Vissa prognoser, som nu föreligger för utvecklingen fram till år 1980, visar en annan bild. Med utgångspunkt från förändringar i befolkningens åldersfördelning samt hittillsvarande tendenser i fråga om förvärvsarbete finns anledning förmoda, att tillgången på arbetskraft räknat i antal individer kommer att vara i stort sett oförändrad under tiden 1965-1980. Samtidigt föreligger starka önskemål om nedskärning av arbetstiden. Den utan jämförelse största icke helt utnyttjade arbetskraftsresursen utgörs av gifta kvinnor utan minderåriga barn. Betydande ansträngningar görs också av arbetsmarknadsmyndigheterna för att stimulera intresset inom denna grupp att gå ut i förvärvsarbete. Utredningens majoritet anför: »En ändring av reglerna rörande sambeskattning i syfte att stimulera deras (dvs. hemarbetande kvinnor utan barn i yngre åldrar) intresse för förvärvsarbete är möjligen inte särskilt angelägen.» Majoritetens likgiltighet inför möjligheten att med finanspolitiska medel minska hindren för de gifta kvinnorna att ta och behålla förvärvsarbete kontrasterar sålunda mot myndigheternas strävan i övrigt att med arbetsmarknadspolitiska medel stimulera dessa grupper till utträde på ar-

615 betsmarknaden. För T C O är det självklart, att den allmänna ekonomiska politiken — inkl. skattepolitiken -» bör vara koordinerad med arbetsmarknadspolitiken i stället för att tillåtas motverka dennas syfte. M å n g a olika faktorer möjliggör ett ökat antal gifta, förvärvsarbetande kvinnor. U r baniseringen, industrialiseringen och utbyggnaden av servicesektorn kan här nämnas. Speciellt märkbar är också ökningen av intensiteten i yrkesverksamhet hos gifta kvinnor under perioder av full sysselsättning och brist på arbetskraft. En annan faktor, som bidrar till att öka antalet förvärvsarbetande kvinnor är de bättre möjligheterna till familjeplanering. Vidare utgör hushållsrationaliseringen både en följd av det ökade antalet förvärvsarbetande och en förutsättning för ett ytterligare deltagande i förvärvslivet. Detsamma gäller utbyggnaden av olika slag av barninstitutioner. Samtidigt har den uppfattningen trängt igenom, att alla individer oavsett kön eller civilstånd bör betraktas som självständiga rättssubjekt med ekonomisk självständighet och rätt både att förvärva och råda över sina ekonomiska tillgångar. En utgångspunkt för skattepolitiken i det moderna välfärdsoch fullsysselsättningssamhället är att varje vuxen individ genom förvärvsarbete skall ha möjlighet att försörja sig. Vid sjukdom, arbetslöshet eller arbetsoförmåga träder olika grenar av socialförsäkringen in. Före yrkesverksam ålder utgår barnbidrag och studiebidrag och under ålderdomen pension. I ett sådant samhälle leder skatteförmågeprincipen till att individernas beskattning bör avvägas utan hänsynstagande till det ekonomiska kollektiv, i vilket individen ingår. Vidare är det allmänt erkänt att standardutjämningen mellan barnfamiljer - fullständiga eller ofullständiga - och övriga skattskyldiga bör drivas längre. Enligt T C O : s mening innebär detta ett individualistiskt skattesystem, där varje individ skattar för egen inkomst, och där samhället ger stöd i form av barnbidrag och utbildningsbidrag. Dessa olika former av bidrag bör inte vara knutna till den ene eller den andre av föräldrarna eller dessas civilstånd utan uteslutande till barnen själva. Utvecklingen har numera gått så långt i dessa avseenden, att tiden kan anses vara mogen att ta u p p frågan om en långtgående förändring av familjebeskattningen. T C O vill härvidlag ansluta sig till de synpunkter, som framförs av hrr Meidner, Nilstein och

Östergren i det särskilda yttrandet angående utformningen av familjebeskattningen. T C O : s uppfattning är att de aktuella utvecklingstendenserna i samhället leder fram till att ett särbeskattningssystem för äkta makar bör införas. Utredningsmajoriteten h a r föreslagit bibehållen sambeskattning och en avvägning mellan skatteskalorna för gifta och ensamstående, som innebär höjd tudelningsgräns. Därmed anser m a n sig kunna konstatera, att endast ett par promille av familjerna får negativ effekt av sambeskattningen. Enligt T C O : s uppfattning innebär detta av flera skäl en felsyn. Majoriteten gör sitt o m d ö m e på basis av nuvarande förvärvsintensitet och bibehållen sambeskattning. M a n bortser sålunda från de familjer där på grund av sambeskattningens »tröskeleffekt» hustrun avhålles från förvärvsarbete. Uttalandet sker vidare med utgångspunkt från att två skatteskalor användes: en lägre för gifta resp. en högre för ensamstående. Oberoende av förekomst av b a r n eller förvärvsarbete är utgångspunkten för majoriteten i beredningen med andra ord att gifta skall privilegieras i förhållande till ensamstående. M a n jämför därefter förhållandena för gifta med sambeskattning enligt den gynnsammare skatteskalan med ett tänkt läge, där den högre skalan tillämpas även för gifta. Enligt T C O är en sådan jämförelse ej korrekt. Vid genomförande av särbeskattning skall användas s a m m a skatteskala oberoende av civilstånd. Dess nivå kommer att ligga lägre än skalan för ensamstående; hur mycket lägre beror p å vilket utrymme för sänkning av statens inkomster via den direkta skatten, som en höjd indirekt skatt medger. D e n merbelastning, som i sammanhanget drabbar familjer m e d barn - fullständiga eller ofullständiga måste kompenseras med höjda barnbidrag. M a n kan alltså ej utan vetskap o m dessa omläggningar i systemet göra meningsfulla kalkyler över den andel av äktenskapen, som skulle tjäna på särbeskattning eller tvärtom. Däremot är det ställt u t o m allt tvivel, att det nuvarande sambeskattningssystemet av såväl ekonomiska som psykologiska skäl motverkar gifta kvinnors benägenhet att gå ut i förvärvslivet. Genom att maken r e d a n utnyttjat hustruns grundavdrag, drabbas hennes inkomst av marginalskattens fulla effekt på den nivå där mannens inkomst ligger. Även bortsett från ökade kostnader i samband med förvärvsarbete, ökad total arbets-

616 börda, värdering av fritid m. m. är det skatteskalor och i princip ej heller för dubbuppenbart att behållningen efter skatt är så la grundavdrag. Å andra sidan anser TCO reducerad i förhållande till hustruns brutto- det nödvändigt att beakta problemen i överinkomst, att skäl finns för omdömet att skat- gångsgenerationen. Hustruns ålder, brist på tesystemet motverkar höjd förvärvsintensitet yrkesutbildning och det lokala arbetsmarkhos gifta kvinnor. Nettobehållningen efter nadsläget kan göra det svårt för henne att skatt i ett visst löneläge vilket, enligt de gå ut på arbetsmarknaden. Den närmare principer TCO ovan anfört, svarar mot en utformningen av grundavdrag och skatteskariktig lönesättning med hänsyn till arbetets lor bör ankomma på den förut nämnda utinnehåll etc. blir för obetydlig. redningen att föreslå. Sedan en särbeskattHrr Meidner, Nilstein och Östergren har ning genomförts, vill TCO förorda att man framhållit, att införande av en särbeskatt- övergångsvis prövar huruvida ett system med ning måste bli fråga om en utveckling på inslag av vissa sambeskattningselement unsikt. Enligt TCO:s uppfattning bör man der vissa förutsättningar kan bidra till att inte överbetona svårigheterna att genomföra lösa problemen för övergångsgenerationen. ett särbeskattningssystem. I det följande fö- TCO förutsätter vidare, att arbetsmarknadsreslår TCO vissa åtgärder på den direkta och andra myndigheter överväger vilka erbeskattningens område ägnade att inleda en forderliga åtgärder i fråga om vuxenutbildutveckling till särbeskattning. ning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, barnTCO anser sålunda, att skatteskalan för institutioner etc. som bör vidtas. ensamstående bör sänkas ytterligare i förTCO vill starkt understryka, att införanhållande till den sänkning, som TCO ovan det av en särbeskattning inte på något sätt föreslagit för såväl gifta som ensamstående. kontrasterar mot ett ökat ekonomiskt stöd åt Härigenom undvikes att gapet mellan ska- barnfamiljerna. Vare sig familjebeskattninglorna för gifta och ensamstående vidgas yt- en sker via sam- eller särbeskattning, är utterligare i förhållande till nuläget -> innebä- formningen av grundavdrag och skatteskala rande en ökad privilegiering av gifta obe- å ena sidan och det direkta stödet till barnroende av förekomst av barn och förvärvs- familjerna å den andra två från varandra arbete - vilket försvårar det framtida när- helt fristående problem. mande mellan skalorna, som utgör förutDet har anförts gentemot särbeskattning, sättningen för ett särbeskattningssystem. In- att detta system kan medföra risker för misstill dess särbeskattningssystem helt genom- bruk, t. ex. inkomstöverföringar mellan maförts, erfordras därför, som löntagarreser- kar. TCO vill dock framhålla, att det stora vantema anfört, ett system med frivillig flertalet skattskyldiga saknar möjlighet till särbeskattning av det slag som beredningen sådana överföringar i syfte att undandra sig diskuterat men avvisat med hänvisning till skatt. Det är därför orimligt att hindra inatt det endast skulle bli aktuellt i förhållan- förandet av ett för de allra flesta skattdevis få fall. Såsom TCO redan påvisat, skyldiga lämpligt system med hänvisning till bygger denna slutsats dock på en felsyn. den möjlighet till missbruk, som en mycket TCO anser, såsom ovan anförts, att sär- begränsad kategori skulle kunna tänkas utbeskattning skall införas. I det följande före- nyttja. slår TCO vissa åtgärder, som utgör ett första Grundavdrag och förvärvsavdrag under steg i en utveckling i denna riktning. För att möjliggöra ett snabbt genomförande av en första etappen av övergångstiden särbeskattningsreform anser TCO vidare, att Grundavdragen har ansetts böra stå i rimlig en målinriktad utredning bör tillsättas med proportion till ett aktuellt belopp för exiuppgift att utreda den tekniska metoden stensminimum och måste följaktligen uppvid en fortsatt övergång till särbeskattning. räknas med hänsyn därtill. Storleken av höjUtredningen bör bedrivas med största skynd- ningen bestäms dock av en avvägning melsamhet. TCO förutsätter, att organisationen lan å ena sidan önskemålet att åstadkomma blir representerad i utredningen. Enligt skattelättnader för personer med låg taxeTCO:s mening kan det inte vara riktigt att rad inkomst och å andra sidan kravet på skjuta denna reform fram till en oviss tid- att använda det disponibla utrymmet för punkt, utan arbetet härpå bör omedelbart skattesänkningar på det mest effektiva sättet. igångsättas. TCO tillstyrker hrr Meidners, Nilsteins och I ett särbeskattningssystem finns som ovan Östergrens förslag vad gäller grundavdragen anförts ej utrymme för civilståndsbetingade på 2 750 kronor för ensamstående, på 4 500

617 kronor för makar utan minderåriga barn samt på 5 500 kronor för makar med minderåriga barn. Vad gäller förvärvsavdragen har TCO tidigare hävdat, att dessa bör bli mer beroende av de faktiska kostnaderna, även om det kan vara lämpligt att behålla ett relativt stort bottenavdrag. Beredningen har föreslagit ett förvärvsavdrag på 4 000 kronor för familjer med barn under 16 år, där bägge makarna förvärvsarbetar. Beloppet är inte tillfyllest, om det gäller att med tilllämpning av skatteförmågeprincipen göra en avvägning mellan förvärvsarbetande barnfamiljer och andra barnfamiljer. Utredningar ger belägg för att det föreslagna beloppet inte alls täcker de verkliga kostnaderna. TCO godtar dock detta förslag som en provisorisk lösning under övergångstiden mot ett särbeskattningssystem. Beredningen har helt bortsett från behovet av att mildra tröskeleffekten vid hustruns övergång till förvärvsarbete, då den föreslagit att det nuvarande förvärvsavdraget för gifta kvinnor utan barn skall slopas. TCO tillstyrker hrr Meidners, Nilsteins och östergrens förslag till förvärvsavdrag på 1 000 kronor för denna kategori. Ett sådant förvärvsavdrag i kombination med av löntagarreservanterna föreslagna grundavdrag innebär, att den negativa tröskeleffekten i någon mån mildras. Hur grundavdrag och förvärvsavdrag skall utvecklas i senare etapper under övergångstiden till särbeskattning, bör som tidigare påpekats utredas i särskild ordning. Barnbidrag och barnavdrag En av de mest angelägna uppgifterna för samhället är att underlätta barnfamiljernas försörjningsbörda. TCO tillstyrker beredningens förslag om höjning av barnbidraget till 1 200 kronor. Beredningens sammankoppling av frågan om sam- eller särbeskattning med frågan om stödet till barnfamiljerna är som ovan nämnts oriktig. I mycket stora drag går beredningens argumentation ut på att ett tillrättaläggande av sambeskattningens orättvisor måste innebära motsvarande relativa försämring för barnfamiljerna. Ett särbeskattningssystem medger emellertid goda möjligheter att kompensera barnfamiljerna via höjda barnbidrag. Den ytterligare övergång till indirekt beskattning, som TCO nedan förordar, skall givetvis föranleda en häremot svarande uppräkning av barnbidraget, vilket i motsvarande mån minskar ut-

rymmet för omformning av det direkta skattesystemet. I den mån ytterligare stöd till barnfamiljerna skall komma till stånd av andra skäl, torde detta få ske utanför den ram inom vilken nu förevarande skatteomläggning äger rum. Som bilaga till studiehjälpsbetänkandet finns en PM, som belyser tröskeleffekten i ekonomisk status i familjer, då hemmavarande barn passerar 16-årsgränsen. Sedan den utarbetades, har ett nytt studiehjälpsoch studiefinansieringssystem trätt i kraft, som i viss mån kan sägas lindra dessa effekter. Å andra sidan innebär ett genomförande av skatteberedningens förslag om förvärvsavdrag, att detta tröskelproblem förstärks. TCO anser mot bakgrunden härav, att en översyn i särskild ordning bör verkställas av åldersbestämningarna för barn inom skatteoch socialpolitiken. Målsättningen bör vara att i möjligaste mån bortarbeta tröskeleffekter och tillse att de, i den mån de kvarstår, inträder vid en tidpunkt, som svarar mot den genomsnittliga ålder, vid vilken den ekonomiska belastningen på föräldrarna avtar. Indexreglering Beredningen har föreslagit att indexreglering av det direkta skattesystemet, främst med hänsyn till penningvärdeförändringar, bör ske efter år 1970. TCO vill tillstyrka, att en utredning angående system för sådan indexreglering omgående tillsättes. TCO vill dock framhålla, att en indexreglering av skattesystemet med hänsyn till penningvärdeförändringarna givetvis inte utesluter behovet att från tid till annan justera skattesystemet i förhållande till den reella inkomstökningen i samhället. I den mån som penningvärdeförändringen under 1960-talet kommer att överstiga den, som utredningen kalkylerat med, uppstår även under 1960-talet ett behov av att korrigera skattegränser och skatteskalor. Eljest kan en icke godtagbar skärpning av skattetrycket äga rum. Den indirekta beskattningen Beredningens förslag innebär, att skatteuttaget via den indirekta beskattningen kommer att öka. De flesta punktskatterna försvinner, och den allmänna varuskatten omformas till en mervärdeskatt. Genom att punktskatterna försvinner och likaså den kumulativa effekten i den nuvarande indirekta beskattningen, skulle med oförändrade statsinkomster skat-

618 teprocenten i den allmänna varuskatten behöva höjas från 6 till drygt 9,5 procent. Beredningen föreslår nu en skattesats på 13 procent, vad gäller mervärdeskatten. Därvid är dock att märka, att såsom beskattningsvärde föreslås varans pris exkl. skatt, vilket motsvarar 11,5 procent på varans pris inkl. skatt, vilket är underlaget för den allmänna varuskattens skatteuttag. Enligt T C O : s uppfattning innebär detta en ringa förändring i avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning. Med utgångspunkt från skatteberedningens uppfattning att det totala skattetryckets höjd nu är sådan, att skattebördan måste fördelas på olika finansieringskällor, hade det enligt T C O : s uppfattning funnits utrymme för en ännu längre gående omfördelning i riktning mot indirekt beskattning. En höjning av mervärdeskatten från 13 till 15 procent skulle tillföra staten skatteinkomster p å brutto cirka 1 200 milj. kr. Detta belopp skulle kunna användas till att på vissa punkter minska det direkta skatteuttaget samt uppräkna barnbidragen i enlighet med vad T C O ovan föreslagit. T C O förordar en sådan omfördelning. Beskattningsområdet Enligt T C O : s uppfattning bör mervärdeskatten vara generell. U n d a n t a g från det skattepliktiga varu- och tjänsteområdet får således endast göras, då det kan vara betingat av rent tekniska skäl. T C O finner i motsats till vissa reservanter ingen anledning att undanta tidningar och tidskrifter. I den m å n ekonomiskt stöd till denna näringsgren behövs, får detta lösas i särskild ordning. Med hänvisning till mervärdeskattens generella karaktär kan T C O inte heller se något skäl till undantagande av nöjesområdet från mervärdebeskattning. Det är h ä r fråga om renodlade konsumtionstjänster. Den särskilda nöjesskatten avvecklades visserligen så sent som genom beslut av 1963 års vårriksdag. Därtill kommer att kontrollproblemen kan bli svårbemästrade och kanske dyrbara. Detta synes dock inte vara anledning nog för ett undantagande från mervärdebeskattning. Frågan om särskilt ekonomiskt stöd t. ex. till film och teater synes böra bedömas i annan ordning och inte i första hand innebära undantag från mervärdebeskattning. T C O får därför förorda, att frågan om att inrymma nöjesområdet under mervärdeskatten tas u p p till förnyad prövning.

Principen om lika belastning av varor och tjänster innebär, att även bostadskonsumtionen bör vara helt underlagd beskattning. Utredningens förslag utmynnar i att endast nyproduktion av bostäder och anläggningar till viss del av produktionskostnaderna belastas av mervärdeskatt. O m bostadskonsumtionen helt undantas, betyder detta emellertid, att en relativ prissänkning sker av bostäderna i förhållande till andra varor och tjänster, samtidigt som bostadskostnadsnivån kommer att stiga i hus, som producerats efter det mervärdeskatten införts. D e t finns inte nu underlag för att bedöma h u r en beskattning av bostadskonsumtionen tekniskt skulle genomföras, och vilka konsekvenser den skulle leda till. T C O vill emellertid förorda, att frågan om en .mervärdebeskattning av bostadskonsumtionen överväges i särskild ordning. Detta bör dock inte innebära, att genomförandet av skatteberedningens förslag fördröj es. Målsättningen bör vara, dels att åstadkomma en likartad belastning på bostadskonsumtionen jämfört med andra områden, dels en lika belastning inom bostadsområdet. En mervärdeskatt lagd på bostadskonsumtionen skulle tillföra statskassan mycket avsevärda belopp, vilka intäkter bör användas till de reformer T C O ovan förordat. Punktskatternas

avskaffande

T C O har tidigare uttalat sig för ett slopande av punktskatterna på vissa varor, eftersom de inverkar oförmånligt på det fria konsumtionsvalet. Därför tillstyrkes beredningens förslag i detta hänseende. En övervakning av prisutvecklingen på de varor, som befrias från punktbeskattningen måste dock ske. Enligt nyligen gjorda erfarenheter, bl. a. i samband med avvecklingen av skatten p å glass, leder avskaffandet av en punktbeskattning inte alltid till en motsvarande sänkning av konsumentpriserna. T C O förordar därför att Statens Pris- och Kartellnämnd j ä m t e O m budsmannaämbetet för Näringsfrihetsfrågor ägnar särskild uppmärksamhet åt de varuområden, där punktbeskattningen försvinner, så att åtgärder från dessa organ vid behov kan sättas in på ett tidigt stadium. Redovisningsskyldigheten Skatteberedningens majoritet har föreslagit en gräns för redovisningsskyldigheten i mervärdeskatten vid 8 000 kronor i total årsomsättning med en avtrappningsregel för årsomsättningar mellan 8 000 och 24 000 kro-

619 nor. TCO ansluter sig härvidlag till den reservation, som avgivits av hrr Ekström, Meidner, Nilstein m. fl., och som hävdar att denna gräns är satt för högt. Vederbörande företagare äger uppbära mervärdeskatt, som inte behöver inlevereras till statsverket. Denna fördel gäller samma grupper som kan tillgodoräkna sig den gynnsammare upptrappningsregeln i fråga om grundförsäkringsavgift. TCO:s uppfattning är den av reservanterna framförda, nämligen att generell frihet från skattskyldighet till mervärdeskatt bör begränsas till verksamheter med en omsättning inte överstigande 3 000 kronor per år. Bortfallet i antal redovisningsskyldiga vid en sådan gränsdragning blir relativt ringa, varigenom skattebortfallet blir obetydligt liksom snedvridningstendenserna. I enlighet med löntagarreservantema förordar TCO vidare, att en sådan gränsdragning kombineras med ett generellt grundavdrag motsvarande skatten på en omsättning av 1 000 kronor för år räknat, varigenom tröskelproblemen minskas. Mervärdeskatten och företagsbeskattningen TCO anser det också vara möjligt och lämpligt att utforma mervärdeskattesystemet så, att det erhåller vissa inslag av bruttoskattenatur. TCO förordar att denna fråga vidare utredes inom företagsskatteutredningen. TCO vill i detta sammanhang också understryka de av hrr Meidner, Nilstein, Åqvist och Östergren framförda synpunkterna på mervärdeskattens användningsmöjligheter i konjunkturstabiliserande syfte. Kontrollen av den indirekta beskattningen och socialavgifterna Den indirekta beskattningen förutsattes i allmänhet möjliggöra en lägre grad av skattefusk än den direkta beskattningen. Likväl är det av stor vikt att även den indirekta beskattningen så utformas att den inte möjliggör skatteundandragande. Stora krav måste därför ställas på kontrollen särskilt i vad avser försäljningen, egna uttag av varor, byte av varor och tjänster olika skattskyldiga emellan samt inte minst på kontroll av avlyftningen av ingående skatt. Erfarenhet ger vid handen, att det inte går att bedöma deklarationerna från de skattskyldiga, om man inte förenar deklarationsgranskningen med regelbundna kontrollbesök hos de skattskyldiga. En löpande

inspektionsverksamhet ger dessutom möjligheter att lämna de skattskyldiga information och handledning. En aktiv skattekontroll med ett stort inslag av offensiva revisioner torde dessutom vara nödvändig, om möjligheterna till skatteflykt och skattefusk skall kunna reduceras. En dylik kontroll får framför allt en starkt prohibitiv verkan och torde vara särskilt angelägen när ett nytt skattesystem införes. Utvecklingen inom den indirekta beskattningens område synes ha visat, att det blivit alltmer komplicerat och tidsödande att påvisa skatteflykt och skattefusk. Det synes TCO som om beredningen i sina överväganden inte tillräckligt ingående beaktat dessa problem. TCO förordar att en utredning kommer till stånd angående frågan om uppbyggandet av ett kontrollsystem för mervärdeskatten och socialavgiftemas uppbörd. Reformens ikraftträdande Hrr Meidner och Nilstein har i en särskild reservation framfört att önskemålet om ett snabbt genomförande av reformprogrammet bör vägas mot risken för störningar i samhällsekonomin. Utgångspunkten har varit bl. a. att undvika att en för stor arbetsgivaravgift påföres i ett tempo. För att intäkterna till staten skall bli desamma som i majoritetsförslaget, har reservanterna föreslagit dels en mjukare igångsättning i fråga om socialavgifterna, dels en något annorlunda igångsättning även av andra delar av skatteberedningens förslag. TCO vill, vad gäller problemen angående reformens ikraftträdande, i princip ansluta sig till de av hrr Meidner och Nilstein framförda synpunkterna. Sammanfattning A. Socialförsäkringens finansiering TCO tillstyrker beredningens förslag angående finansiering av vissa socialförsäkringsgrenar. B. Den direkta beskattningen TCO föreslår en ytterligare sänkning av marginalskatterna i förhållande till beredningens majoritetsförslag med ett belopp motsvarande cirka en miljard kronor. TCO föreslår en övergång till ett särbeskattningssystem. TCO tillstyrker löntagarrepresentanternas

620 reservation för rätt till frivillig särbeskattning i den första etappen under övergångstiden till särbeskattning. TCO tillstyrker löntagarreservanternas förslag till grundavdrag för ensamstående och gifta utan barn på 2 750 resp. 4 500 kronor samt förslaget till grundavdrag på 5 500 kronor för makar med barn under 16 år. TCO tillstyrker beredningens förslag om höjda förvärvsavdrag för kvinnor med minderåriga barn i den första etappen under övergångstiden till särbeskattning. TCO tillstyrker löntagarrepresentanternas förslag om ett förvärvsavdrag på 1 000 kronor för förvärvsarbetande utan minderåriga barn i den första etappen under övergångstiden till särbeskattning. TCO tillstyrker beredningens förslag o m höjda barnbidrag. C.

Den

indirekta

beskattningen

TCO tillstyrker den av beredningen föreslagna utformningen av mervärdebeskattningen. TCO tillstyrker punktskatternas avskaffande i överensstämmelse med beredningens förslag. TCO tillstyrker reservationen från hrr Ekström, Meidner, Nilstein m. fl. med förslag om en gräns för redovisningsskyldigheten vid mervärdeskatten vid 3 000 kronor i total

årsomsättning med ett generellt grundavdrag vid 1 000 kronor. TCO föreslår en mervärdeskattesats på 15 procent, varvid barnbidraget bör uppräknas med hänsyn härtill. D.

Reformens

ikraftträdande

TCO förordar i enlighet med reservation av hrr Meidner och Nilstein en mjukare igångsättning för att därmed minska risken för störningar i samhällsekonomin. E. TCO följande

föreslår utredningar problem

rörande

1. Införande av kvarstående delar av sjukförsäkringen j ä m t e yrkesskadeförsäkringen under det föreslagna finansieringssystemet, samt beskattningen av sjukpenningen. 2. Genomförande av och den tekniska metoden vid en övergång till särbeskattning. 3. Skatte- och socialpolitikens åldersbestämningar för barn. 4. Metod för indexreglering inom skattesystemet. 5. Inordnande av nöjen och bostadskonsumtion under mervärdeskatten. 6. Uppbyggande av ett kontrollsystem för mervärdeskatten och socialavgifternas uppbörd. Stockholm den 2 november 1964. Otto

Nordenskiöld Britt-Marie

Bystedt

Torvströfabrikanternas förening och Torvstiöfabrikernas centralförening

Av vårt lands areal utgöres ca 10 % av torvmossar. Försök att exploatera dessa naturtillgånger har förekommit i betydande omfattning under lång tid. Användning för bränsleändamål har förekommit särskilt under krigstider. För dagen synes det dock omöjligt att upprätthålla produktion av bränntorv på lönsam basis. Den exploatering som förekommer i landet gäller därför till helt övervägande del torvströ för jordbruksändamål, och till jordförbättringsmedel i första hand för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Denna produktion sker vid ett stort antal smärre fabriksanläggningar. Torvströprodukter är för närvarande un-

dantagna från omsättningsskatt. En mervärdeskatt enligt Skatteberedningens förslag skulle därför drabba torvströkonsumtionen med hela skatten, eller 13 % på värdet. En ganska stor del av torvströkonsumtionen äger rum på jordbruk i Norrland. För dessa överstiger i vissa fall fraktkostnaden 50 % av tillverkningspriset. I sin helhet kommer mervärdeskatten på torvströ att medföra en prisökning lågt räknat av kr 1:15—1:50/bal, motsvarande 16-21 % av varans pris vid fabrik. Trots att användningen av strötorv till jordförbättringsmedel ökar i betydande grad sker en stadigt pågående minskning av den totala förbrukningen. Detta beror på att använd-

621 ningen som strömedel i djurstallar av olika skäl kraftigt nedgår. Förbrukningen av strötorv i landet har sålunda under de senaste 20 åren sjunkit kontinuerligt från ca 1,4 milj m 3 till för närvarande ca 0,8 milj m 3 . Det är därför naturligt att torvströhanteringen existerar under mycket besvärliga ekonomiska förhållanden och nedläggningar på grund av dålig lönsamhet är ofta förekommande. En mervärdeskatt skulle genom ovan nämnda förhållanden drabba torvströhanteringen så hårt att dess existens blir hotad. Om landets torvmossar skall ha något värde såsom bränslereserv är första förutsättningen att det vid en krissituation finns tillgång på utdikade mossar, där omläggning till bränntorvproduktion omedelbart kan ske. Denna situation föreligger vid de flesta torvströfabriker, medan det vid en obruten mosse tar minst 3 år innan någon bränntorvsproduktion kan komma igång. Med hänsyn härtill är upprätthållandet av torvströproduktionen den första förutsättningen för att våra torvmossar skall kunna utgöra en bränslereserv i en krissituation. Även om mossarnas utnyttjande som bränslereserv icke skulle bli aktuell, måste det ur nationalekonomisk synpunkt vara ett mycket angeläget intresse att landets enorma torvtillgångar efter hand får en utökad i stället för avtagande användning. Enligt Sveriges geol. undersökning utgör tillgångarna av enbart

låghumifierad torv söder om Dalälven ca 4.400 milj m 3 , medan den nuvarande tillverkningen endast motsvarar ca 0,8 milj m 3 per år. Inom torvströhanteringen sker ständigt ett utvecklingsarbete för att förbättra metoderna och att finna nya avsättningsmöjligheter. Att konsumtionen icke sjunkit mera än som skett beror i hög grad på det arbete som inom torvströhanteringen nedlagts i ovan nämnda avseenden. Som framgår av ovanstående skulle införandet av mervärdeskatt på torvströprodukter skaka denna hantering i dess grundvalar. Ett stort antal nedläggningar skulle bli följden, och de resterande skulle få mindre möjligheter än hittills att anskaffa medel till utvecklingsarbete. Man riskerar att torvmossarna kommer att förlora sin betydelse som ett gott sysselsättningsobjekt i glesbygder och mossarna såsom en ofantlig råvarubas får väsentligt minskat värde. Med hänsyn till anförda skäl får undertecknade föreningar vördsamt anhålla att torvprodukter enligt 9 § mom. 3 i skatteförslaget undantages från skatteplikt för mervärdeskatt. Örebro och Alvesta den 1 december 1964. Torvströfabrikernas centralförening Bo Risberg Torvströfabrikanternas förening / . A. Gustafsson

Västergötlands och norra Hallands handelskammare (till kommerskollegium) Se Näringslivets skattedelegation, s. 422.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare (till kommerskollegium) De genomgripande reformer av skatte- och avgiftssystemet, som allmänna skatteberedningen föreslår, berör både näringsliv och enskilda. Huvudkomponenterna i förslaget utgöres av arbetsgivareavgiftsfinansiering av folkpensions- och sjukvårdsförsäkring kombinerad med en egenavgift för egna

företagare, en sänkning av den direkta statliga inkomstskatten samt en ökad indirekt beskattning. Beträffande förmögenhetsskatten förordar beredningen en provisorisk lösning. Förslaget till det nya skattesystemet har varit föremål för ingående behandling inom

622 Näringslivets skattedelegation. Handelskammaren, som tagit del av dess yttrande, ansluter sig helt till de av delegationen framförda synpunkterna. Handelskammaren får dock för sin del dessutom understryka, att alla de delförslag, som utredningen presenterat, måste ses som en enhet. Ett tillstyrkande av det föreslagna skattesystemet innebär icke något accepterande av alla delar var för sig. Mervärdesskattens konstruktion samt energiskattens och punktskatternas slopande torde medföra

lättnader, vilka kan kompensera den belastning, som höjningen av socialförsäkringsavgifterna innebär. För en övergång till socialavgiftsfinansiering är det en absolut förutsättning, att samtidigt den indirekta beskattningen omlägges på sätt beredningen förordat liksom att även energiskatten och punktskatterna slopas, så att ett skärpt skattetryck på näringslivet kan undvikas. Sundsvall den 26 oktober 1964. Ax. Enström Per-Richard Molén

Yrkesbokförares och revisorers förbund Vårt förbund har för närvarande cirka 280 ledamöter, vilka årligen ombesörjer omkring 30 000 bokföringsuppdrag med därtill hörande bokslut och deklarationer. Den bearbetning av bokföringsmaterialet, som resp. ledamöter verkställer, utgör samtidigt grund för redovisningen av allmän varuskatt. Det har visat sig utomordentligt svårt, på grund av tidsbrist, att få fram underlag för varuskattedeklaration före den 18 :e i m å n a d efter redovisningsperiods utgång. Ett flertal av våra ledamöter har för avsikt att övergå från tidigare konventionella bokföringssystem till databehandling. Detta förhållande borde normalt möjliggöra en snabbare behandling av bokföringsmaterialet. Så väntas emellertid inte bliva fallet, då bokföringen först måste behandlas hos resp. ledamöters byråer, för att därefter översändas till datacentral för slutlig bearbetning. Med hänvisning till det anförda får vi hemställa, att den nuvarande och framdeles

föreslagna tidpunkten för skatteredovisning, den 18 :e i m å n a d efter redovisningsperiods utgång, måtte framflyttas till den 25 :e i m å n a d efter redovisningsperiods utgång. Alternativt att lagstiftningen får en sådan utformning, att redovisningen under innevarande period preliminärt får ske på grundval av närmast föregående period och att slutlig redovisning för innevarande period korrigeras under närmast påföljande period. D å det här anförda har mycket väsentlig betydelse för att såväl vårt förbunds ledamöter som vårt förbund utomstående, vilka sysslar med bokföringsbyråverksamhet, tillfredsställande skall kunna lämna sina uppdragsgivare den bästa hjälp, får vi vördsamt hemställa att Herr Statsrådet måtte tillse att berörda förhållanden visas beaktande vid lagstiftningens utformning. Stockholm 16 den 26/10 1964. L.

Engström

Yrkeskvinnors klubbars riksförbund Det angivna förslaget till nytt skattesystem har sedan länge emotsetts med stort intresse. Skatteberedningen har haft i uppdrag att göra en allmän översyn av hela vårt skattesystem av en omfattning som icke tidigare ägt rum i vårt land. Vid upprepade tillfällen har också angelägna skattefrågor skjutits på

framtiden med den motiveringen, att de icke borde brytas ut ur sitt sammanhang utan lösas gemensamt med övriga skatteproblem vid en och samma behandling. Detta h a r uppfattats som ett rationellt skäl, varigenom även uppenbara orimligheter i skattesystemet hjälpligt kunnat fördras i avvaktan på

623 att få sin lösning efter det att skatteberedningen slutfört sitt arbete. Den relativa tålmodighet som sålunda visats inför konserverade orättvisor motsvarades av en mycket högt satt förväntan på skatteberedningens arbete. Genom betoningen på lösningar av helheten har m a n invaggats i den föreställningen, att skatteberedningen skulle vara mäktig att frigöra sig från det lappverk som vårt nuvarande skattesystem utgör och att göra rent hus m e d de slentrianmässigt tillkomna påbyggnader som systemet i så stor utsträckning ger prov på. Y K R har vid granskning av förslaget funnit, att även om vissa steg till förbättringar tagits, helhetsintrycket av beredningens arbete ändock måste bli en stor besvikelse. Förbundet vill till en början poängtera, att den hittillsvarande kritiken mot skattetrycket och mot skattesystemets utformning haft stort fog för sig. Progressiviteten med åtföljande marginalskatteproblematik och sambeskattningen har gemensamt verkat h ä m m a n d e på arbetsviljan, och vi h a r kommit i ett läge, där det just på grund av skatterna finns infrusen arbetskraft på stora områden där bristen på arbetskraft är stor och skapar problem och svårigheter för stora skaror av vårt folk. Att detta i mycket stor utsträckning gäller arbetskraft med lång utbildning och områden, där det just på grund härav är omöjligt att under överskådlig tid »utbilda bort» bristen gör skattesynpunkterna än mer betydelsefulla. Även om förbundet anser rättvisesynpunkterna böra vara de klart vägledande vid ett skattesystems uppbyggnad, kan förbundet icke bortse från att de effekter skattesystemets utformning kan ha på arbetskraftstillgången ytterligare stryker under behovet av förändringar av genomgripande art. Förbundet övergår till att lämna kommentarer på enskilda punkter.

några

Avvägningar mellan olika skatter och avgifter Y K R anser det vara ett steg i rätt riktning att en omfördelning göres, så att den direkta skatten minskar i betydelse, medan däremot en större del av statsinkomsterna kommer att tas ut via den indirekta skatten och avgifter på socialförsäkringssidan. Den indirekta skatten har ur rättvisesynpunkt påtagliga fördelar och bidrar dessutom till att minska såväl skattefusk som de förgiftande

misstankarna om förefintligt skattefusk. Förbundet anser emellertid, att en än mer markerad förskjutning emot den indirekta skattesidan borde ha gjorts i detta sammanhang. O m den indirekta skatt, som föreslås, rensas från de effekter som gör den icke jämförbar med nu utgående indirekta skatt, blir skillnaden dem emellan relativt obetydlig. Beträffande försäkringsavgifterna anser förbundet det vara värdefullt, att deras storlek ökar och vill stryka under betydelsen av att genom avgiftsfinansiering av socialförsäkringarna medvetandet om dessa kostnaders storleksordning hålles vid liv. Även i detta fall anser förbundet att det borde ha varit möjligt att gå längre än vad beredningen föreslagit. Socialförsäkringsavgifter Som ovan redan anförts anser förbundet, att det ur många synvinklar sett är av vikt, att socialförsäkringarna i icke oväsentlig grad finansieras genom avgifter. Förbundet vill stryka under beredningens uppfattning om att en övergång till ren skattefinansiering icke vore välbetänkt. Möjlighet att inskärpa ansvaret för försäkringens kostnadssida torde som beredningen påpekat ; utgöra en betydande psykologisk faktor. Som redan anförts anser förbundet att det istället hade varit lämpligt att ta ytterligare steg emot en avgiftsfinansiering. Enligt beredningen kräver en utbyggnad av systemet med arbetsgivaravgifter ett däremot svarande uttag av egenavgifter för andra inkomsttagare än anställda, så att avgiftsbelastningen på anställningsinkomster och övriga inkomstslag blir i princip likformiga. Detta krav är givetvis ur rättvisesynpunkt viktigt att upprätthålla. Beredningens förslag innebär, att avgifterna i ett fall beräknas på nettoinkomster och i ett annat fall på bruttoinkomster och vidare att i ett fall viss spärregel finns, vilken saknas i det andra fallet. Denna ordning är icke tillfredsställande. Även om det föreligger uppenbara svårigheter att skapa för olika grupper lika verkande regler bör enligt förbundets mening denna fråga ytterligare övervägas i syfte att komma närmare en rättvis avvägning. Förbundet vill också särskilt peka på det faktum, att avgifterna för den s. k. hemmafruförsäkringen kommit att belasta andra än dem som avses komma i åtnjutande av förmånerna. Detta är enligt förbundets mening

624 helt otillfredsställande och rimmar dåligt m e d de principer som gäller vid finansiering medelst avgifter av en viss bestämd försäkring. Överensstämmelse mellan avgifter och förmåner bör kunna spåras, om avgifterna över huvud taget skall kunna förtjäna denn a beteckning. Maximeringen av grundförsäkringsavgifterna innebär ett missgynnande av de ensamstående och ett favoriserande av samtliga gifta. Det maximibelopp på vilket avgift skall utgå, bör självfallet vara beroende av antalet personer som tillhör försäkringen. I konsekvens härmed är det oriktigt att i något läge belasta en ensamstående m e d lika stora avgifter som två gifta. En sådan orättvisa har redan tidigare funnits beträffande folkpensioneringen, medan däremot avgifterna till sjukförsäkringen har stått i överensstämmelse med antalet försäkrade. Det är vidare en orimlig ordning att i ett försäkringssystem två gifta med två anställningsinkomster skall för samma försäkringsförmåner ha högre arbetsgivaravgifter än två gifta med en anställningsinkomst med samma inkomstsumma. Förbund e t anser, att frågan om finansieringsformerna bör bli föremål för ytterligare överväganden innan ett genomförande sker. Mervärdeskatten S o m förbundet ovan anfört, är en ökning av uttaget av indirekt skatt ett värdefullt inslag i skatteberedningens förslag, vilket dock helst borde ha varit än mer markerat. Ett reservationsvis anfört förslag om en sänkning av skattesatserna för den statliga inkomstbeskattningen inom en kostnadsram som motsvarar en procentenhet och en på grund h ä r a v erforderlig ökning av mervärdeskatten vill förbundet ansluta sig till. Förbundet finner det vara förenat med stora fördelar, att beredningen föreslagit g a m l a punktskatters avskaffande. Sådana skatter inverkar på ett olyckligt sätt hämm a n d e på det fria konsumtionsvalet. Det är vidare av stort värde, att den indirekta skatten ges en så långt möjligt generell natur. M å h ä n d a skulle utan större olägenhet undantagen från mervärdeskatten ha kunn a t reduceras ytterligare. Förbundet har noterat, att - trots att beredningens förslag för mervärdeskattens del l ä m n a r ett flertal tjänster utanför - skattefriheten kommer att slopas beträffande bland a n n a t rengöring av bostäder. Ytterligare und a n t a g vill förbundet ogärna föreslå. Tvärt-

om anser förbundet enhetligheten i systemet vara mycket värdefull. Förbundet vill emellertid peka på att förslaget ytterligare markerar kostnadsfaktorn för familjer utan tillgång till obeskattad hemarbetskraft. En sådan förskjutning bör speciellt observeras vid fixerandet i beskattningen av relationerna mellan förvärvsarbetande och hemarbetande. Den direkta beskattningen Progressionen Undanröjandet av den progressivitet som skapar s. k. marginalskatteproblematik anser förbundet vara ett mycket angeläget intresse. Progressiviteten kan icke ökas utan mycket h ä m m a n d e biverkningar. R e d a n de progressiva inslag som hittills funnits i skattesystemet har varit av den arten, att menliga följder har uppstått. Progressiviteten skapar den naturliga frågan om det lönar sig att arbeta mera eller lönar sig att över huvud taget arbeta. Förbundet vill uttrycka sin tillfredsställelse över att beredningen föreslagit en minskad progressivitet men vill samtidigt stryka under att »en längre gående progressionsutjämning bör eftersträvas på sikt, än vad utredningen funnit det möjligt att i detta betänkande förorda». Förbundet vill framkasta tanken att m a n på allvar prövar huruvida det är rationellt och meningsfyllt att staten å ena sidan i egenskap av arbetsgivare efter noggrann prövning skapar en differentierad lönesättning för de statsanställda men å andra sidan i egenskap av skatteindrivare upphäver verkan av den gjorda differentieringen. Det finns många skäl som talar för att inom det fält där staten själv rör sig med en differentierad lönesättning skatten borde vara enbart proportionell. Skatteskalorna Enligt skatteberedningen har ordningen med två skatteskalor befunnits erforderlig för en rimlig differentiering av skattetrycket mellan ensamstående och gifta. När beredningen beskriver effekterna av de båda skalorna säger beredningen bland annat att den mildare skalan kommer till användning även i familjer, där bara den ene maken har inkomst. »Detta betyder, vilket just avsetts, att redan äktenskapet såsom sådant medför en lindrigare progressiv beskattning än som ifrågakommer för den ogifte». Beredningen gör sig däremot icke mödan att motivera varför

625 äktenskapet som sådant skall medföra en lindrigare beskattning. Det är anmärkningsvärt, att en differentiering av så vittgående natur som den ifråga om skilda skalor vidmakthålls utan att någon som helst — bärande eller icke bärande -i motivering härför lämnas. I ett flertal sammanhang i beredningens förslag återkommer talet om angelägenheten av att slå vakt kring barnfamiljerna och bereda möjlighet att öka ett länge försummat stöd till dem. På denna punkt vill förbundet instämma med beredningen. Det förefaller emellertid som om beredningen på denna viktiga punkt gjort sig skyldig till en allvarlig sammanblandning av begreppen. Likaväl som icke alla gifta har barn saknar icke alla ogifta barn. Ett försök att lätta på barnförsörjningsbördan kan därför aldrig gå via en privilegiering av det äkta ståndet som sådant. V a d som motiverar en sådan privilegiering tillhör det outgrundliga i beredningens förslag. Det tyder emellertid på en slentrianmässighet i tänkandet, som måste uppfattas som »ett slag i ansiktet» för alla ensamstående. Denna beredningens gentemot de ensamstående hårda inställning framgår ytterligare av några av beredningen anförda »ganska självklara synpunkter». Sålunda anser beredningen, att om den betydelsefullaste målsättningen för en omkonstruktion av skattesystemet är en skatteomfördelning till barnfamiljernas förmån, en tillräcklig eliekt inte kan nås om inte bidrag hämtas från de ensamstående. De barnlösa familjerna kan inte ensamma belastas. »Än mindre torde få ifrågakomma att vad av dem ytterligare kan uttas i skatt skall till någon del komma de ensamstående till godo.» Yttrandet är synnerligen märkligt. Det är svårt att inse varför större hänsyn bör tas till barnlösa makar än till barnlösa ensamstående. O m dessutom tas med i beräkningen, att redan före beredningens nu föreslagna skärpning av beskattningen för ensamstående en negativ differentierad skala funnits för deras del, blir yttrandet i samband med en omkonstruktion till ett rättvisare skattesystem än mer märkligt. Förbundet kan icke godta en uppdelning av skatteskalorna med hänsyn tagen till det äkta ståndet utan förordar i stället en enhetlig skatteskala för såväl gifta som ogifta. Barnbidrag

eller

barnavdrag

Tillgängligt siffermaterial beträffande barnkostnadernas storlek ger klart belägg för att stödet till barnfamiljerna måste kraftigt 10—413386

ökas. Förbundet anser ej, att bidraget skall utbytas mot ett barnavdrag. (En helt annan sak är, att förbundet enligt vad som nedan anföres anser, att grundavdrag bör medges även för barn i likhet med vad som medges för vuxna. Härutöver bör komma det speciella stödet på bidragssidan.) Förbundet vill starkt understryka vikten av att barnstödet ges helt andra dimensioner än hittills i syfte att skapa horisontell rättvisa mellan d e m som har barn och dem som icke har barn. Detta får dock icke sammanblandas med frågan om behandlingen av gifta och ogifta. Förbundet vill vidare starkt avvisa den sammankoppling av barnstödet med frågan om lösningen av sambeskattningen som beredningen helt omotiverat gjort. Grundavdragen Skatteberedningen påpekar, att nu gällande ortsavdrag alltmer fjärmar sig från existensminimum, som de avsett att täcka. Förbundet tillstyrker därför föreslagen höjning av grundavdragen. Det finns emellertid enligt förbundets mening anledning att ta u p p till diskussion vilka personer som skall vara berättigade till grundavdrag. Enligt beredningens förslag skall grundavdrag liksom hittills kunna åtnjutas även för hemmavarande hustru utan egen inkomst men däremot ej för exempelvis minderåriga barn eller föräldrar, syskon, hemmadöttrar, något handikappade anhöriga eller andra för vilka någon påtagit sig ett försörjningsansvar. Vad först barnen beträffar anser förbundet det böra medges grundavdrag även för dem. De inte endast faktiskt saknar inkomst utan har dessutom ingen möjlighet till inkomst under tid då de fullgör sin skolplikt. För sitt existensminimum är de helt beroende av vårdnadshavarna. En hemmavarande hustru saknar visserligen också inkomst men har som regel den faktiska möjligheten att skaffa sådan, därest så skulle önskas. Att medge grundavdrag i de fall då den faktiska inkomstsituationen är en följd av eget fritt val men icke medge grundavdrag i de fall då den faktiska inkomstsituationen är beroende av i lag fastslagen skolplikt synes inkonsekvent och oriktigt. Förbundet vill därför förorda, att grundavdrag införes även för barnen. Beträffande grundavdrag för hemmavarande hustru finns vissa skäl som talar därför. Ett generellt medgivet sådant avdrag utan att frågan om motsvarande avdrag för övriga i mer eller mindre m å n av en viss inkomsttagare beroende ka-

626 tegorier synes förbundet vara omotiverat. Denna fråga bör således prövas i ett större sammanhang, varvid även hänsynen till övriga kategorier blir beaktad. Vid diskussionen av barnavdrag contra barnbidrag har anförts emot barnavdragen, att de vid ett progressivt system representerar ett större värde i högre inkomstlägen än i lägre. Detsamma kan givetvis sägas om ett grundavdrag. Härvid är emellertid att anföra, att detta gäller även om de hittills gällande ortsavdragen för vuxna och de av beredningen föreslagna lika konstruerade grundavdragen för vuxna. Vidare kan anföras, att den särskilda effekten av det progressiva systemet gör sig gällande även på bidragssidan. Eftersom en person i högre inkomstläge skulle behöva förtjäna betydligt mera än en person i lägre inkomstläge för att nettobehållningen skulle bli densamm a finns effekten av progressionen även där. D e t brukar ytterligare anföras emot ett avdrag, att det måhända icke kan utnyttjas av samtliga och därför skulle sakna värde. Även detta argument kan med samma kraft användas mot grundavdraget för vuxna. Det bör emellertid icke vara omöjligt att undanröja denna olägenhet. Visserligen säger beredningen, att det efter ingående studier befunnits vara så betydande invändningar av teknisk, administrativ och annan natur emot ett uppslag i denna riktning. Enligt förbundets mening kan emellertid detta problem icke vara oövervinnerligt ur någon av dessa synpunkter. Sålunda skulle mycket väl tillåtna men ej utnyttjningsbara grundavdrag kunna betraktas som preliminärt inbetald skatt och på den vägen komma att utbetalas kontant. Att slutligen grundavdrag för barn verkar horisontellt utjämnande mellan familjer med och utan barn anser förbundet vara en klar fördel. Förvärvsavdrag Beredningen har anslutit sig till skatteförmågeprincipen även i fortsättningen. Denna princip bör ha den största betydelse vid frågan om avvägning av skatten mellan enbart förvärvsarbetande och familjer med en av makarna hemarbetande. Det kan icke bestridas att av dessa båda familjetyper skatteförmågan vid samma inkomstläge är väsentligt olika. Vare sig man tar till utgångspunkt det värde som den hemarbetande genom eget arbete kan tillföra familjen eller de kostnader som den familj måste vidkännas, där båda makarna förvärvsarbetar, blir

skillnaden i skatteförmågehänseende avsevärd. Vad till en början barnfamiljerna beträffar är det uppenbart, att vården av barnen i förening med skötseln av h e m m e t förorsakar höga kostnadsbelopp. Beredningens förslag om en höjning av förvärvsavdragen till ett maximerat belopp på 4 000 kronor anser förbundet vara ett positivt steg framåt. Förbundet kan emellertid icke betrakta detta som en slutgiltig lösning. Sålunda är de med förvärvsavdraget förenade kostnaderna i barnfamiljerna av en betydande större omfattning. Även om dessa kostnader - inte minst på grund av rådande arbetskraftssituation - blir av mer eller mindre svårspecificerbart slag, är det ostridigt att kostnaderna uppgått till avsevärda summor. Det är redan cirka tio år sedan en offentlig utredning uppskattade dessa kostnader till ett belopp av cirka 5 000 kronor. Förbundet vill med hänsyn härtill betrakta föreslaget förvärvsavdrag om 4 000 kronor som en etapplösning och förordar att frågan snarast blir föremål för ytterligare översyn. V a d beträffar beredningens förslag om att bortta rätten till det nu medgivna obetydliga avdraget om 300 kronor för barnlösa makar, som båda förvärvsarbetar, vill förbundet anföra. Det är förbundet obegripligt, att beredningen kan anse att en sådan ordning rimmar med skatteförmågeprincipen. Detta betyder, att skatteförmågan anses vara helt lika i en familj där en make förtjänar exempelvis 40 000 kronor och en make arbetar h e m m a som i en familj där båda makarna tillsammans genom eget arbete förtjänar 40 000 kronor. Jämförelsen är helt orimlig och kan icke betyda annat än antingen att den hemmavarande betraktas som en ur arbetssynpunkt helt värdelös individ eller att m a n även fortsättningsvis bör ockra på en nödvändig förefintlighet av dubbel arbetshörda hos »förvärvsarbetande familjer». Förbundet vill instämma med det reservationsvis framförda yrkandet om en höjning av nu gällande förvärvsavdrag till 1 000 kronor och vill poängtera att en sådan höjning i likhet med vad som ovan anförts beträffande 4 000-kronorsavdraget skulle betraktas som en etapplösning. Sam-

eller

särbeskattning

Vid beredningens diskussion av sambeskattningseffekten konstateras, att denna i majoriteten av fallen blir positiv. Detta sammanhänger med vad som ovan anförts att de ensamstående blivit föremål för en orimligt

627 hård beskattning. Eftersom samtliga gifta erhållit en förmånligare behandling än samtliga ogifta, blir effekten denna. Detta hindrar emellertid icke, att de båda gifta förvärvsarbetande inom ramen för den för de gifta gällande skatteskalan blir föremål för en negativ effekt. Jämförelsen måste givetvis även göras med kategorien gifta med hemarbetande. Detta är ur arbetsmarknadssynpunkt så mycket mer motiverat som valsituationen gäller gift med en hemarbetande eller två gifta förvärvsarbetande. Skatten i dessa båda fall bildar underlaget vid prövningen av huruvida behandlingen i skattehänseende skall få betydelse för ett eventuellt inträde i förvärvslivet. Jämförelsen med hur skatten skulle ha blivit om vederbörande varit ogift har i allmänhet teoretiskt eller historiskt intresse och har för dagens handlande föga praktisk betydelse. Detta förhållande bör icke glömmas bort, då det hävdas att den negativa sambeskattningseffekten förekommer i så ringa antal fall, att det icke kan påverka arbetskraftsutbudet. I valet mellan ett individualistiskt och ett kollektivistiskt betraktelsesätt som grundläggande för familjebeskattningen har skatteberedningen stannat för det senare. Det är visserligen sant, att det finns en viss ekonomisk gemenskap mellan makar. Motsvarande ekonomiska gemenskap finns emellertid även mellan kontrahenter av annat slag utan att det blivit tal om att där tillgripa sambeskattning. Det är enligt förbundets mening ologiskt att endast ifråga om äkta makar använda sig av en sådan princip. Därest den skall finnas borde den gälla i samtliga fall med påvisbar ekonomisk gemenskap. Än viktigare är emellertid att poängtera, att äktenskapslagstiftningen alltmer betonat äkta makars självständighet även i ekonomiskt hänseende. De har rätt att oberoende av varandra träffa avtal och handla med vittgående ekonomiska konsekvenser. Att skatteberedningen trots detta och trots en samhällsstruktur i förändring med en ständig ökning av förvärvsintensiteten hos kvinnor velat konservera äkta makars sammankoppling i skattehänseende är anmärkningsvärt. Förbundet anser att en särbeskattning i dagens läge är det enda naturliga och har icke funnit att skatteberedningens motiv för ett bevarande av den föråldrade sambeskattningen är bärande. Även om rättvisesynpunkterna måste vara de vägledande för skattesystemets utformning anser förbundet att arbetsmarknads40*—413386

synpunkterna även förtjänar visst beaktande. Arbetsmarknadsläget är för närvarande sådant, att stora arbetsområden lider under enorma svårigheter på grund av arbetskraftsbrist. Detta gäller kanske framför allt vårdområdena men finns i markerad omfattning även på många andra stora arbetsfält. Hos den hemmavarande kvinnliga befolkningen finns en mycket betydande arbetskraftsresurs - ofta utrustad med lång och dyrbar utbildning. Det är känt, att skattesynpunkterna för dessa spelat en mycket betydande roll vid valet mellan förvärvssituation och hemmafrusituation. Ansvaret för att ett föråldrat och orättvist skattesystem och därav följande besvärande arbetskraftsbrist konserveras vilar tungt på skatteberedningen. Beredningens spekulationer om vad som genom förändringar i skattesystemet skulle kunna stå att vinna synes vara mycket verklighetsfrämmande. Man talar om de fall där fruarna är hemma och sköter barnen, om de fall där hustrun på grund av ålder, sjukdom eller lokalt arbetsmarknadsläge har svårighet att få arbete och om hemmafruar utan barn i yngre ålder. Däremot glömmer man helt bort den stora kategori av kvinnor som saknar minderåriga barn, som icke är på grund av ålder eller sjukdom förhindrade att arbeta, som måhända icke tillhör de helt unga men som på grund av sin utbildning eller av andra orsaker inte bara har möjlighet att erhålla arbete utan är i hög grad efterfrågade till produktionen. Denna stora och betydelsefulla grupp lämnar beredningen helt åsido. Detta är icke bara anmärkningsvärt utan direkt häpnadsväckande. Ställningen förskönas knappast av att beredningen beträffande nämnda kategori unga kvinnor utan barn talar om att en ändring av sambeskattningsreglerna i syfte att stimulera deras intresse för förvärvsarbete möjligen inte är särskilt angelägen. »För flertalet av dem torde den med förvärvsarbetet förenade inkomsten eller tillfredsställelsen med förvärvsarbetet såsom sådant vara av avgörande betydelse.» Att skattesynpunkterna i de fall ett arbete ger inkomst eller tillfredsställelse skulle vara irrelevanta är en förbluffande nyhet. Skatteberedningen anser att önskemålet att nå en särbeskattning måste realiseras under hänsynstagande till den långt centralare och betydelsefullare målsättningen att förbättra läget för barnfamiljerna. Att på detta sätt ställa två obestridligen mycket angelägna frågor emot varandra anser för-

628 bundet vara oriktigt. Förbundet vill icke bestrida att ett särbeskattningssystem icke är komplikationsfritt. En av huvudinvändningarna mot särbeskattningen har varit risken för skatteövervältring. Det är emellertid märkligt, att samtidigt som denna risk betonas legaliseras just skatteövervältringen mer och mer genom en föreslagen utökad användning av tudelningen. De olägenheter som onekligen kan vidlåda ett särbeskattningssystem synes ingalunda vara av den arten att de är omöjliga att övervinna. Ett allvarligt penetrerande av ett särbeskattningssystem har emellertid icke gjorts av vare sig nu berörda skatteberedning eller tidigare sådana beredningar. Med tillgängligt utredningsmaterial synes ett omedelbart beslut om övergång till särbeskattning svårgenomförbart. Förbundet anser emellertid, att en fakultativ särbeskattning bör kunna omedelbart genomföras. Samtidigt vill förbundet understryka vissa reservationskrav på en snar och fullständig översyn av frågan om särbeskattning. I det sammanhanget vill förbundet betona vikten av att frågan icke liksom hittills med ofull-

ständig motivering avfärdas. Ett sådant ofullständigt utredande av ett visst alternativ omöjliggör ett ställningstagande för en omedelbar övergång. Frågan är nu så länge diskuterad och så många gånger delvis utredd, att det finns fog för att kräva, att en fullständig utredning som möjliggör ett eventuellt omedelbart realiserande presenteras. Enligt förbundets mening bör frågan om kön vara ovidkommande och frågan om lämplighet avgörande för en kommittés sammansättning. Trots detta kan inte förbundet underlåta att påpeka, att det bland beredningens 21 ledamöter icke finns ett enda kvinnligt inslag. En mindre ensidighet i detta hänseende hade knappast kunnat försämra utredningsresultatet; måhända hade den tvärtom kunnat rentav förbättra detsamma. Y K R hemställer, att ovan anförda synpunkter blir beaktade och att på särskilt angivna punkter frågorna blir föremål för en snar och genomgripande ny utredning. Stockholm den 30 oktober 1964. Cecilia

Nettelbrandt Mabel

Hood

Östergötlands och Södermanlands handelskammare (till kommerskollegium) Inledning Sedan Kungl. Kommerskollegium anhållit om Östergötlands och Södermanlands Handelskammares yttrande över allmänna skatleberedningens förslag till nytt skattesystem ^SOU 1964:25) får Handelskammaren anföra följande. Skatteberedningen framlägger ett förslag innehållande omläggning av vissa grundläggande socialavgifter och överförande av desamma på arbetsgivarna, viss justering av skatteskalorna, åtgärder i syfte att reducera sambeskattningseffekten, ökat stöd åt barnfamiljerna och utbyggnad av den nuvarande omsättningsskatten till en mervärdeskatt, varmed en del av tidigare nämnda åtgärder finansieras. Huvudmomentet i förslaget utgöres av en väsentlig ökning av den indirekta beskattningen med icke mindre än 2 410 miljoner kronor år 1970. Vidare beräknas uttaget av socialförsäkringsavgifter öka med 900 miljoner kronor. Med dessa

ökade inkomster balanseras sänkningen av den direkta inkomst- och förmögenhetsskatten med drygt 2 miljarder kronor och höjning av barnbidrag och folkpensioner med över 1 miljard kronor. Överföringarna belöper sig totalt till 3 310 miljarder kronor. Beredningen har enligt de meddelade direktiven varit bunden inom den nu förefintliga totala ramen för statens inkomster och utgifter och har sålunda icke haft att föreslå minskning eller ökning i det totala uttaget av skatter och avgifter. M a n har endast föreslagit omfördelning i olika hänseenden beträffande ett totalt sett oförändrat skatte- och avgiftsuttag. Vissa ledamöter beklagar i särskilt avgivet yttrande denna bundenhet. Man framhåller att staten automatiskt - på grund av bl. a. stigande lönenivå - fram till år 1970 kommer att tillföras ytterligare uppskattningsvis 5 800 miljoner kronor i intäkter enligt av beredningen själv företagna beräkningar. Även om en betydande del av

629 detta belopp kommer att behöva tagas i anspråk för automatiska utgiftsstegringar, borde i varje fall något av inkomstökningen kunna användas för skattesänkningar på områden där sådana är motiverade, framhåller man. Handelskammaren har i och för sig icke någon erinran gentemot huvudgrunderna i skatteberedningens förslag. Rörande den närmare utformningen och det praktiska genomförandet av detsamma önskar Kammaren framföra några synpunkter utan anspråk på fullständighet. Den direkta beskattningen Den föreslagna justeringen av skatteskalorna innebär en icke oväsentlig höjning av det s. k. »proportionella skiktet» till för makar 16 000 kronor beskattningsbar inkomst (nu 12 000) och för ensamstående 8 000 kronor (nu 6 000). Uttagningsprocenten - 10 % - är oförändrad. I de närmast följande inkomstskikten företagas i anslutning härtill betydande sänkningar av uttagningsprocenten. Emellertid, den av beredningen antagna reallöneutvecklingen fram till år 1970 innebär att inom det angivna proportionella skiktet detta år skulle falla 50 % av alla äktenskap och 57 % av alla ensamstående. Motsvarande procentsiffror är nu 52 resp. 57 % . Ändringen innebär sålunda i stort sett oförändrade förhållanden år 1970 men skulle givetvis, om nuvarande skatteskalor bibehållits, ha medfört en avsevärd minskning av antalet skattskyldiga med procentuell beskattning detta år. På samma sätt förhåller det sig med marginalskatten. Ändringen blir i inkomstlägen upp till 60 000 kronor inte så betydande som minskningen i skatteintäkterna skulle kunna låta förmoda. Å andra sidan, oförändrade skatteskalor skulle år 1970 såsom en följd av inkomstutvecklingen innebära en betydande ökning av det antal inkomsttagare, för vilka marginalskatten vore besvärande. Skatteberedningen har sålunda icke visat någon väg för en mera definitiv lösning av marginalskatteproblemet utan detsamma skjuts endast några år framåt i tiden. Den tidvis livligt debatterade frågan om den definitiva källskatten, vars införande torde förutsätta proportionell beskattning för flertalet inkomsttagare, synes i varje fall för närvarande vara avförd från dagordningen. En betydande skatteövervältring sker enligt förslaget på de ensamstående.

I avseende å familjebeskattningen föreslås ett bibehållande i princip av sambeskattningen. Handelskammaren har icke möjlighet att fördjupa sig i denna fråga, som blivit föremål för en omfattande offentlig debatt. Skatteberedningens förslag till åtgärder kan betecknas som ett steg i rätt riktning, men utgör icke annat än modifikationer i den nuvarande ordningen till undanröjande av uppenbara olägenheter. U r näringslivets synpunkt är även en begränsad minskning av marginalskatten värdefull, eftersom den kan innebära en viss stimulans till ökade arbetsinsatser. Samma effekt kan i avseende å den kvinnliga arbetskraften förväntas genom de ökade förvärvsavdragen.

De av skatteberedningen föreslagna åtgärderna på den direkta beskattningens område är av sådan natur att de fortlöpande och inom ett begränsat antal år konsumeras i och med den väntade ekonomiska utvecklingen. Man måste då återigen sätta igång med att justera skatteskalorna e t c , vilket medför ojämnheter och orättvisor. Tanken ligger därför nära till hands att söka ernå någon form av indexreglering av grundavdrag och skatteskalor, av förvärvsavdrag och barnbidrag. Utredningen uttalar (bet. s. 332) sin principiella anslutning till tanken att införa en dylik indexreglering i systemet för direkt beskattning, men ett förslag i denna riktning kräver mer ingående överväganden än man i nu förevarande betänkande kunnat redovisa, heter det. Handelskammaren finner beklagligt att förslaget vad den direkta beskattningen beträffar knappast innehåller något moment, som kan sägas falla under begreppet »nytt skattesystem». Man får dock tacksamt acceptera vad som efter avvägningar i olika b anseenden nu kunnat framkomma på detta område. Genomförande av principiellt mer genomgripande ändringar i avseende å den direkta beskattningen - exempelvis indexreglering - erfordrar fortsatta överväganden och det synes angeläget att sådana kommer till stånd. Socialförsäkringens finansiering Beredningen föreslår att de s. k. »grundförmånerna» - folkpensionerna, sjukvårdsförsäkringen och hemmafruförsäkringen finansieras till ca 50 % genom avgifter, som

630 erlägges av arbetsgivarna, medan resten bestrides över den statliga budgeten. Avgiften skulle utgå efter samma procentsats som den för ATP gällande på den grundläggande inkomsten eller basbeloppet och härutöver med 2 % å hela löneunderlaget upp till gränsbeloppet (7,5 gånger basbeloppet). Det sammanlagda avgiftsuttaget beräknas år 1970 uppgå till 2 830 miljoner kronor, motsvarande något mer än 4 % av den totala lönesumman. Beredningen förklarar sig önska vidmakthålla en avgiftsfinansiering, som inte är lägre än den nuvarande och som innebär att inemot hälften av kostnaderna för grundförmånerna täcks denna väg. Om den nuvarande ordningen bibehölls, skulle enligt vad beredningen påvisar statens andel för finansieringen av folkpensionering och sjukförsäkring komma att stiga avsevärt. Genom införandet av de föreslagna avgifterna brytes denna tendens och ett erforderligt ökat uttag av 900 miljoner kronor föres över på avgiftssidan. Handelskammaren finner sig kunna i princip acceptera förslaget främst med hänsyn till den förenkling i avgiftssystemet, som härigenom åstadkommes. En förutsättning härför är dock att de speciella problem, som uppståtunder övergångstiden, vinner tillbörligt beaktande. I särskild reservation påpekar herrar Meidner och Nilstein att skattereformen är avsedd att genomföras etappvis under åren 1966-1970. Vad arbetsgivareavgifterna för grundförsäkringen beträffar skulle enligt förslaget icke mindre än 40 % av dessa uttagas redan första året och resten i jämna etapper under de återstående fyra åren av övergångsperioden. Skatteberedningen framhåller (s. 167) att en avgiftsfinansiering i viss mån kan vara ägnad att »upprätthålla och befästa ett för medborgarna påtagligt och synligt samband inom socialförsäkringen mellan förmåner och ekonomiska uppoffringar». Denna psykologiska faktor finner man kunna tillmätas betydelse ej endast i ett system med egenavgifter utan jämväl vid finansiering medelst arbetsgivareavgifter. »Vad den senare finansieringsreformen beträffar torde kunna förutsättas, att arbetsmarknadens parter kommer att vara medvetna om avgifternas inverkan på lönesättningen», heter det. Handelskammaren hyser uppfattningen att det för den enskilde påtagliga sambandet mellan förmåner och uppoffringar i

väsentlig mån urholkas i och med omläggning från egenavgifter till arbetsgivareavgifter. Enligt reservanternas beräkningar skulle en under övergångsperioden jämnt fördelad årlig övergång till arbetsgivareavgifter innebära drygt 1 % av lönesumman och tillsammans med den redan beslutade höjningen av ATP-avgiften inemot I/2 %. Beredningens förslag att redan år 1966 överföra 40 % från egen- till arbetsgivareavgifter skulle medföra att drygt 2 % - med förutsatt höjning av ATP-avgiften 2/2 % - av lönesumman skulle vara ianspråktagen år 1966. Reservanterna vill icke godkänna den av skatteberedningen lämnade motiveringen att det högre avgiftsuttaget med 1 000 miljoner kronor år 1966 framstår som acceptabelt med hänsyn till den samtidiga kostnadsavlastningen för näringslivet med inemot 1 200 miljoner kronor genom avskaffandet av energiskatten och vissa punktskatter ävensom allmänna varuskattens belastning av investeringar etc. Reservanterna anmärker att dessa skattebelastningar av beredningen förutsatts genom övervältring åvila konsumenterna och att sålunda slopandet av desamma icke kan anses utgöra någon egentlig lättnad för näringslivet. Man finner att majoriteten allvarligt underskattat de risker ur lönebildnings- och stabiliseringssynpunkt, som kan uppstå vid en för snabb takt i övergången till arbetsgivareavgifter. Handelskammaren delar helt denna uppfattning och ansluter sig i princip till den av herrar Meidner och Nilstein avgivna planen för genomförandet av de olika åtgärderna under övergångstiden. Ett införande av ytterligare arbetsgivareavgifter kan innebära svårbemästrade problem för företag eller branscher med ett stort antal anställda i förhållande till omsättningen. Vissa delar av industrin, hantverket, handeln och servicenäringarna kan sålunda komma att drabbas hårdare genom detta ökade uttag av socialavgifter än näringslivet i övrigt. Utrymmet för lönehöjningar kan vara mycket begränsat och ökade löner - mot vilka avgifterna skulle gå i avräkning - kan måhända av konkurrensskäl överhuvudtaget icke övervältras på konsumenterna, i synnerhet om man tar ett samtidigt införande av mervärdeskatten i betraktande. Den indirekta beskattningen Skatteberedningens förslag innebär att den nuvarande allmänna varuskatten, energiskat-

631 ten och ett flertal punktskatter ersattes med en mervärdeskatt å 13 %, som uttages vid all omsättning av skattepliktiga varor och tjänster. Mot slopad allmän varuskatt, energiskatt etc. å 6 060 miljoner kronor svarar den nya mervärdeskatten jämte ökning av bensinskatten med en intäkt av 8 470 miljoner kronor, en ökning av den indirekta beskattningen med 2 410 miljoner kronor. Beredningen uttalar att mervärdeskatten kan karaktäriseras såsom en allmän konsumtionsskatt med uppdelad betalningsskyldighet. Varje tillverknings- eller distributionsled svarar i princip endast för skatten på den värdetillväxt, som tillförts skatteobjektet genom bearbetning, hantering eller annan prestation inom det egna ledet. Detta åstadkommes genom att samtliga skattskyldiga i sin skattererodvisning äger från skatten på den egna omsättningen avdraga ingående skattebelastning på förvärv av olika slag för verksamheten. Den väsentliga nyheten ligger sålunda i avdragsrätten, som efter vad beredningen framhåller är en förutsättning för att mervärdeskatten skall verka neutralt från konsumtions- och konkurrenssynpunkt. Denna avdragsrätt skall även gälla för alla anskaffningar för produktionen. Härigenom elimineras den kumulativa effekt, som nu förorsakas av den allmänna varuskatten genom att denna träffar även produktiva investeringar i byggnader, maskiner och inventarier ävensom vissa omkostnader. Skatteberedningen framhåller vidare att ju mer generell en mervärdeskatt kan göras desto större avkastning erbjuder den samtidigt som bättre möjligheter skapas för avlyftning av ingående skattebelastning inom de olika beskattningsleden. En mervärdeskatt bör i princip omfatta icke bara varor utan även tjänsteprestationer. I syfte att motverka bortfallet av skatt i och med att näringslivets investeringar undantages från beskattningen föreslås en väsentligt vidgad tjänstebeskattning. Skattskyldighet skall enligt förslaget införas för jordbruk och skogsbruk och den nuvarande skattefriheten för nyhetstidningar och periodiska publikationer slopas. Handelskammaren har i huvudsak icke någon erinran gentemot den föreslagna utvidgningen av beskattningsområdet. Delade meningar har förevarit rörande i synnerhet den skattemässiga behandlingen av tid-

ningar och annonser och av begagnade bilar. I särskilt yttrande av herrar Gustafson och Svensson erinras om att omsättningsskatt ej utgår vid försäljning av begagnad personbilar och skåpbilar. Departementschefen motiverade denna ståndpunkt med att den irreguljära handeln med hänsyn till kontrollsvårigheterna skulle kunna i betydande utsträckning underlåta att uttaga och redovisa allmän varuskatt. En höjning av den indirekta beskattningen skulle accentuera detta förhållande, framhåller man. Företrädare för bilbranschen har protesterat emot att nu ifrågavarande skattefrihet skulle upphävas. Enligt Handelskammarens förmenande bör denna fråga bli föremål för ytterligare övervägande. Man kan ifrågasätta om icke en viss utvidgning av det skattepliktiga tjänsteområdet bör göras. Konsulter av olika slag bör sålunda vara skattskyldiga så att avdrag för ingående skattebelastning kan ske. Beträffande transporter synes enligt förslaget gälla att om transporten börjar på utländsk ort eller befordran sker från svensk ort till ort utom riket skattefrihet inträder för hela transporten. Vad beträffar resor gynnas härigenom otvivelaktigt utlandsresor på bekostnad av resor inom landet. Detta förhållande synes vara en ofrånkomlig följd av att export skall vara skattefri. Beträffande skattskyldigheten uttalar skatteberedningen (s. 412-13) att man i förslaget intagit regler om att sakttskyldig med flera förvärvskällor skall kunna avge gemensam mervärdeskattredovisning. Denna rätt skulle dock icke kunna ifrågakomma »enbart på grund av viss intressegemenskap. Det förhållandet att ett aktiebolag helt äges av ett annat kan således icke föranleda, att moderbolaget skall kunna svara för mervärdeskatten i en för båda bolagen gemensam skatteredovisning», heter det. Efter vad som framhållits för Handelskammaren är mycket vanligt att ett producerande företag ombesörjer sin försäljning genom ett särskilt dotterbolag. En självständig skattskyldighet för de båda bolagen kan medföra avsevärda praktiska olägenheter. Enligt Kammarens bestämda förmenande borde ytterligare övervägas huruvida icke transaktioner mellan koncernföretag kunde undantagas från skatteplikt. I en av Industriens Skattesakkunnige upprättad promemoria framhålles att företag i betydande omfattning utnyttjar tjäns-

632 ter av personer, som själv håller sig med maskiner eller andra hjälpmedel. Resande innehar ofta personbil och skogsbolagen anlitar personal, som utför körslor med egna hästar, lastbilar eller traktorer eller använder egna motorsågar. I den mån dessa personer inte är skattskyldiga till mervärdeskatt och därmed ur stånd att göra avdrag för ingående skattebelastning å inventarierna i fråga uppstår en kumulativ skatteeffekt för de företag, som utnyttjar tjänsterna. Till undvikande härav kunde man tänka sig att införa av Riksskattenämnden fastställda schablonmässiga avdrag. I nyssnämnda promemoria behandlas jämväl frågan rörande ingående skattebelastning för nystartade företag. Såsom allmänt villkor för avdragsrätt gäller enligt uttalande av skatteberedningen att den som erlagt skatten bedriver yrkesmässig verksamhet avseende tillhandahållande av sådana varor och tjänster, som antingen omfattas av skatteplikten eller också särskilt undantagits från denna utan att detta förenats med särskild inskränkning i avdragsrätten (ex. exportförsäljning). Nystartade företag, som ännu icke hunnit påbörja »yrkesmässig verksamhet» skulle sålunda icke kunna få avdrag för förvärv av skattepliktiga varor och inventarier under uppbyggnadstiden. Ett minimikrav är att ingående skatt, som sålunda ackumulerats, får dras av omedelbart så snart skattepliktig omsättning uppkommit. För närvarande erhåller den, som enligt förordningen om varuskatt tillhandahåller konsument skattepliktig vara eller tjänsteprestation, en viss kostnadsersättning, beräknad på skattepliktig omsättning överstigande 10 000 kronor. Skatteberedningen har föreslagit att denna ersättning för skatteuppbörden skall avskaffas i samband med införandet av mervärdeskatten. Såsom skäl härför åberopas bl. a. fördelen i och med övergången till mervärdeskatt för de skattskyldiga att anskaffningar av inventarier etc. genom avdragsrätten icke kommer att drabbas av skatt. Handelskammaren delar helt den i reservation av herrar Gustafson, Nilsson, Sundin, Svensson och Östman framförda synpunkten att avdrag för ingående skatt på anskaffningar av olika slag väsentligen har betydelse för de tidigare leden inom produktion och distribution. I det sista ledet, för detaljhandel, hantverk och liknande, blir denna avdragsrätt i regel av ringa betydelse.

K a m m a r e n ansluter sig till yrkandet att viss kostnadsersättning alltjämt skall utgå i det sista beskattningsledet och finner att den av reservanterna föreslagna skalan bör kunna accepteras.

Förslaget om införandet av mervärdeskatten och det samtidiga slopandet av energiskatten och en rad ohanterliga punktskatter innebär otivelaktigt fördelar för näringslivet främst genom undanröjande av snedvridande, kumulativa effekter i beskattningen och avdragsrätten för ingående skattebelastning å företagens anskaffningar och investeringar. Bland mera framträdande nackdelar med det nya systemet må nämnas ett i hög grad ökat antal skattskyldiga, beräkning av skatteavdrag och av restitutionsbelopp vid export, kvarstående krångel i synnerhet på byggnadsområdet och svårigheter för vissa branscher och företag att verkligen övervältra skatten på konsumenterna. Nyligen har framhållits att den lättnad avdragsrätten för ingående skatt å anskaffningar av olika slag innebär får minst betydelse för det sista distributionsledet hantverk och handel av olika slag. Dessa företag måste söka övervältra en höjd indirekt skatt på konsumenterna samtidigt som väsentligt ökade arbetsgivareavgifter börjar utgå. Många företag kan k o m m a att utsättas för betydande påfrestningar på likviditeten. Handelskammaren finner synnerligen angeläget att anstånd med redovisning av mervärdeskatt kan medgivas då särskilda betalningssvårigheter föreligger. Avslutande

synpunkter

Såsom redan inledningsvis anfördes finner sig Handelskammaren kunna acceptera huvudgrunderna uti skatteberedningens förslag. K a m m a r e n vill dock understryka att förslaget därvid bedömts i sin helt så att mindre fördelaktiga sidor - exempelvis införandet av ökade arbetsgivareavgifter - vägts mot exempelvis energiskattens slopande och lättnaden i beskattningen av investeringarna. I den mån ändringar i någon del av förslaget skulle företagas - exempelvis en mindre långt gående justering av inkomstskatteskalorna än den föreslagna - skulle detta sålunda vara ägnat att påverka K a m marens bedömning. Handelskammaren delar slutligen helt

633 uttalandet i särskilt yttrande av herrar Gustafson, Nilsson och Svensson att en användning av mervärdeskatten som ett konjunkturpolitiskt instrument genom att variera avdragsrätten, antingen generellt eller i fråga om investeringar, strider mot mer-

värdeskattens idé och sålunda icke bör ifrågakomma. Norrköping den 15 oktober 1964. Lars Gabrielson Gunnar Lunden

L. B I BL.

1 O JUN STOCKHOLM

N O R D I S K U D R E D N I N G S S E R I E (NU) 1965 1. TransporteKonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomrikaveger mellom Norge og Sverige.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1965 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remisyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1] Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Kommunikationsdepartementet Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, program frågor. Organisations- och finansieringsfrågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. [21] Finansdepartementet Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23] Nytt skattesytsem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet Antikvitetskollegiet. [10] 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader 1. [11] 2. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Studieplaner för lärarutbildning. [25]

Jordbruksdepartementet Nv jordförvärvslag. [161 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska jordbruksprodukternas distributions- och marginalförhållanden. [27] Inrikesdepartementet Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. [6] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9]

io JUN • .; BTOCKHOLI I