Svensk ekonomi 1971-1975 med utblick mot 1990 : huvudrapport

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Finansiella tillväxtsaspekter 19601975 I970ars långtidsutredning Bilaga 4

SOU 19717

Statens offentliga utredningar 1971:7 Finansdepartementet

Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975 1970 års långtidsutredning BILAGA 4

Utarbetad inom konjukturinstitutet av Willem van der Hoeven Stockholm 1971

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1971 ALLF 106 2 048

Innehåll

Kapitel 1 Inledning 1.1 Förutsättningar 1.2 Finansiell modell Kapitel 2 Hushållens inkomster, konsumtion och sparande 2.1 Hushållens faktorinkomster . . . 2.2 Inkomstfördelning och disponibel inkomst 2.3 Hushållens sparande 2.4 Konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymme Kapitel 3 Statens och kommunernas budgetutveckling 3.1 Kommunernas inkomster och utgifter 3.2 Statens budgetutveckling . . . . 3.3 Skatter, intern balans och budgetutveckling Kapitel 4 Företagens vinster, investeringar och finansiering 4.1 Utvecklingen för samtliga företag . 4.2 Utvecklingen inom industrin . . Kapitel 5 Kapitalbildning och utvecklingen på kreditmarknaden under 60-talet . 5.1 Investering, sparande och upplåning på kreditmarknaden . . . . 5.2 Strukturförändringar i efterfrågan på kreditmarknaden 5.3 Strukturförändringar i utbudet på kreditmarknaden SOU 1971: 7

5 5 6

9 9 11 13

Kapitel 6 Kreditmarknaden 1975 . . . . 6.1 Kreditmarknadskalkyl 6.2 Allmänhetens likviditet: kalkyl för inlåningen i bankerna 6.3 Kreditinstituten och förändringarna i efterfrågan

38 38

44 Kapitel 7 Sammanfattning Statistiskt appendix

46 49

17 17 20 21 23 23 26

28 29 32 35

1.1 Inledning

Förutsättningar

Analysen av finansiella aspekter på tillväxten utvecklades huvudsakligen i betänkandet Finansiella Långtidsperspektiv 1 som utkom i samband med 1965 års långtidsutredning. Analysen i föreliggande utredning överensstämmer i stora drag med den i Finansiella Långtidsperspektiv. Till skillnad från denna har dock samtliga kalkyler gjorts i löpande priser. Dessutom presenteras ett större antal alternativ, såsom även har skett i huvudrapportens analys av den reala utvecklingen. Utgångspunkt för den finansiella analysen utgör den reala resursallokeringen enligt de alternativ som presenteras i huvudrapporten. I tabell 1: 1 visas volymutvecklingen för försörjningsbalansens olika delposter enligt utredningens grundkalkyl, i vilken förutsätts att extern balans uppnås 1975.- Prisförändringarna under kalkylperioden motsvarar utvecklingen under 60-talet. Prisutvecklingen bestäms inte inom den finansiella modellen utan införs som förutsättning för de olika delposterna i försörjningsbalansen. 1970 och 1971 års höjningar av mervärdeskatten har inräknats. Genom en kombination av prisantaganden och antagandet beträffande fördelningen av BNP på löner och vinster fixeras även lönesummans stegringstakt. Den beräknas under de nyssnämnda förutsättningarna uppgå till mellan 8 och 9 % per år. SOU 1971: 7

Ett huvudproblem i långtidsutredningarna utgör avvägningen mellan den reala resurstillväxten å ena sidan och utvecklingen av efterfrågan inom olika sektorer av samhällsekonomin och målsättningen beträffande den externa balansen å andra sidan. Vid denna avvägning spelar givetvis även finansiella faktorer en betydande roll, men interdependensen mellan den reala och den finansiella utvecklingen har inte kunnat beaktas i någon totalmodell. Visserligen relateras i utredningens ekonometriska studier 3 inkomstfördelningen och allokeringen av resurser till varandra men vid bedömningen av förutsättningarna för den ekonomiska politiken erfordras även en modell som nära 1 SOU 2

1967: 6. Försörjningsbalans enligt långtidsutredningens grundkalkyl: alternativ I, extern balans 1975. Uppgifterna inom parentes hänför sig till utredningens alternativ III, extern balans 1973. Genomgående förutsätts oförändrat kapacitetsutnyttjande. Förändringstalen för den privata konsumtionen och för BNP ligger på grund av definitionsskillnader något över talen i tabell 1: 1. 3 Bilaga 9. Årliga volymförändringar

1970— 1973— 1970— 1973 1975 1975

BNP Import Privat konsumtion Offentlig konsumtion Investeringar Export

3,2 (3,3) 4,9 (4,8) 3,9 4,8 (5,0) 7,4 (7,3) 5,9 2,6 (2,7) 4,6 3,4 (3,5) 4,8 (4,0) 4,2 (4,7) 4,5 3,8 3,1 3,5 6,1 (6,8) 8,3 (7,7) 6,9 (7,2)

Tabell 1: 1. Försörjningsbalans 1970—1975. Milj.kr.

Tillgång Bruttonationalprodukt Användning Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Statlig bruttoinvestering Kommunal bruttoinvestering Bostadsinvestering Privat bruttoinvestering Lagerförändring Bytesbalansens saldo (SNA)

1 9 7 0 - -1975

1969--1975

1975 Milj.kr., 1969 års priser

Årlig volymförändring

Årlig prisförändring

Milj.kr., löpande priser

151 650

3,8

4,7

240 000

80 000 13 300 22 000 4 650 8 700 7 750 13 250 3 300 — 1 300

3,3 3,5 5,2 3,5 3,3 —2,0 6,2

3,7 7,2 7,2 4,5 4,5 4,5 3,9

116 800 23 900 42 900 7 000 12 900 9 100 23 000 2 000 2 400

Anm. Volymutveckling enligt långtidsutredningens grundkalkyl, prisutveckling enligt genomsnittet för 1960—1969 (implicitindex enligt SNA); index för privat konsumtion har dock justerats för 1970 och 1971 års höjning av mervärdeskatten. Den sammanlagda prisstegringstakten för BNP till marknadspriser blir 4,7 i stället för 4,5 under 60-talet. anknyter till ett antal institutionella sektorer. Den finansiella analysen i denna bilaga visar en sådan inriktning på institutionella parametrar och restriktioner. Det har inte varit möjligt att helt integrera den med den reala modellen utan i stället har valts att genomföra analysen i flera steg. Ett vägande skäl härtill är bl. a. att det för närvarande ännu inte synes vara möjligt att med någon precision kvantifiera finansiella faktorers inverkan på den reala utvecklingen. Som ett exempel kan nämnas frågan om självfinansieringens inverkan på företagens investeringsbenägenhet. Under utredningens gång har emellertid de finansiella kalkylerna fått inverka på valet av reala tillväxtalternativ. I den mån långtidsutredningarna utgör underlag för den ekonomiska politiken kan det också vara av större intresse att de visar de finansiella konsekvenserna för olika utvecklingsalternativ vid en oförändrad politik i stället för att ge en totalbild i vilken den ekonomiska politikens effekter redan har beaktats.

1.2 Finansiell modell I tabell 1: 2 sammanfattas olika moment i analysen. I modellen ingår nio institutionella 6

sektorer. För varje sektor beräknas de disponibla inkomsterna medan den slutliga efterfrågan utvecklas enligt försörjningsbalansalternativen. Differenserna mellan disponibla inkomster och slutlig efterfrågan utgör sektorernas finansiella sparande. Summan av det finansiella sparandet inom sektorerna 1 t. o. m. 8 motsvaras av bytesbalansens saldo. Som framgår kan två huvudmoment särskiljas vid prognoserna för de disponibla inkomsterna, nämligen faktorinkomstfördelningen och inkomstomfördelningen. Faktorinkomstfördelningen avser främst hushållens löner och företagens avskrivningar och driftsöverskott, men även inom den offentliga sektorn förekommer avskrivningar och driftsöverskott (affärsverken). Utgångspunkten är en viss faktorinkomstfördelning 1975 för den privata sektorn med ledning av andelsutvecklingen under 60-talet. Inkomstomfördelningen omfattar förutom skatterna även försäkringstransaktioner och ett stort antal transfereringar mellan sektorer. Skatterna utvecklas enligt 1970 års reform. Analysen syftar bland annat till att visa konsekvenserna härav under vissa förutsättningar beträffande inkomstbildningen i övrigt och vid en utveckling av den slutliga efterfrågan SOU 1971: 7

Qj T

O

c c <u (J :0

F

a

— ,

•n

=

* •

ro .*

*- CN i_ i <° O) r-.

d> c w

1-

ro Ti

SI E

er

~

o

•*}•

CN

CN

O»

ro

a>

-*

oro

oro

a

ij

oi.E c C 'c 22

J2

(1) T O)

3 Q CO

!«

b %

ilö § mi

É *

-*

ro E

Q)

£ C ca j ^ t.

'Z 0) + «03

OL

O

E =

C CN

c • *

O) c 'c 4- > o> ö>

Q. O)

c

oro o .

c .t:

D 3

*c "O :"tÖ ^ </> _v

5 a

O

v:

r - CN -<t -<t

T -

CN

00 r»

k.

£S S3 oro i_

*-

Q)

c

Cf> <i>

ro

j *

*ro E i BoroJEf ' ^ *"» .c -E^O 8

c/5 5

^- in co oo

3 •-£

3TJ

5 £ I .t: o u C

+J

+•» T-

S 8

O) CO

as as

°2?:

*-> C cn -* * trob T)

I»

C.

(T)

+r CN

c "a ro c ts J2

bo c

1 E o

4-

SOU 1971: 7

c

-*

:ro £

roF

h «->

S> c .E c <= t i t j :(D

a

» 5 2 E«g 2 ro £ ro

O) XI O) . ¥

.E j

ro + ij* o>--~. :* £ ro c CN ro u> ,E 2

5 2 ^: » ^ ** -* 8 2 9> > i- :<3 «? _ tu c £ -S < Q J E £ Q u. h- o o . a , - (N CO - *

r- (M P) t « CN CN CN CN Q

J * o(T) ^m a a O) O) c c oro c c<0 n

c

3 S

+-

§s

i

a D D •t-»

Ev,™ 3 0) T3 —

ES 0 8>l !« v y

|m!i

m m O

— r - CN CJ <t i n co

enligt utredningens alternativ. Inkomstomfördelningen i övrigt beräknas genom trendframskrivningar och olika skattningar. Av speciell betydelse härvidlag är statens bidrag till kommunerna, vilka direkt påverkar budgetutvecklingen för såväl staten som kommunerna. Kalkylvärdena för det finansiella sektorsparandet fungerar som viktiga indikatorer. För statens del anger ett visst finansiellt sparande, i kombination med statens egen utlåning, hur budgeten och därmed upplåningsbehovet kommer att utvecklas. Även för kommunerna kan kalkylen för det finansiella sparandet härledas till motsvarande upplåning. Därmed framgår också eventuella förskjutningar i andelarna för investeringarnas låne- respektive skattefinansiering. Företagens finansiella sparande, vilket även kan uttryckas i form av självfinansieringskvoter, anger hur företagens upplåningsbehov kommer att utvecklas, och vilken inverkan en ökad upplåning kan få för relationen mellan företagens egna kapital och låneskulder. Investeringskalkylen kan även i viss mån bedömas med hänsyn till lönsamhetens och finansieringens utveckling. Hushållens disponibla inkomster kan med hjälp av vissa förutsättningar beträffande konsumtionsbenägenheten leda fram till konsumtionsefterfrågan. Genom att ställa denna efterfrågekalkyl i relation till det beräknade utrymmet för den privata konsumtionen blir det möjligt att bedöma huruvida intern balans föreligger. Differensen mellan sektorers disponibla inkomster och den slutliga efterfrågan, det finansiella sparandet, motsvaras av förändringar i de finansiella tillgångarna och skulderna. Huvuddelen av dessa finansiella transaktioner sker via den organiserade kreditmarknaden. Nettot av kreditmarknadstransaktionerna betecknas som monetärt sparande, och summan av det inhemska monetära sparandet är lika med förändringen i kreditinstitutens ställning gentemot utlandet (förändringar i valutareserven och bankernas tidsposition). Till finansiella transaktioner utanför kreditmarknaden räknas bland annat direkt kreditgivning mellan sek8

torer, såsom statens bostadskreditgivning. Dessutom ingår ett antal korrektions- och restposter genom vilka den formella sammanlänkningen av nationalräkenskaperna och kreditmarknadsstatistiken åstadkommes. Summan av inhemska transaktioner utanför kreditmarknaden har satts lika med summan av offentliga och privata kapitaltransaktioner med utlandet. Häri ingår även betalningsbalansens s. k. restpost. För vissa sektorer motsvaras det monetära nettosparandet av enbart utlåning eller upplåning på kreditmarknaden. För allmänheten - företag och hushåll - utgörs det monetära sparandet av både utlåning och upplåning. Allmänhetens utlåning på marknaden sker i form av inlåning i bankerna och värdepappersförvärv. I tabell 1: 2 visas hur allmänhetens inlåning i bankerna och bankernas utbud på kreditmarknaden ingår i konsoliderade balanser för bankerna (riksbanken, affärsbanker och övriga banker). Ur det finansiella sektorsparandet kan det monetära sparandet härledas. Härledningen av det monetära sparandet till utbud och efterfrågan på kreditmarknaden kräver, som framgått, att man förutsätter en viss utveckling av allmänhetens likviditet (inlåning i bankerna). Härmed bestäms nämligen samtidigt bankernas kreditutbud, allmänhetens upplåning och även kreditmarknadens totala omslutning. Bedömningen av allmänhetens likviditetsutveckling sker med ledning av sambandet mellan BNP och inlåningen i bankerna. Efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden sektorsvis sammanförs i en kreditmarknadsmatris. I denna åskådliggörs förändringar i utbuds- och efterfrågestrukturen samt utvecklingen på de olika delmarknaderna. Som ett sista moment i analysen jämförs kalkyler för efterfrågan och utbud av kredit med trendframskrivningar av kreditgivningsmönstret under 60-talet. Av jämförelserna mellan de matrisvärden som erhålls enligt dessa två ansatser framgår i vilka avseenden behov av omstrukturering på kreditmarknaden kan förväntas uppstå.

SOU 1971:7

2 Hushållens inkomster, konsumtion och sparande

Vid en bedömning av de finansiella förutsättningarna för långtidsutredningens antaganden spelar utvecklingen av hushållens inkomster, konsumtion och sparande en väsentlig roll. Enligt långtidsutredningen kan den privata konsumtionen beräknas öka i relativt låg takt. Dessutom är en viss del av utrymmet redan intecknat, och den del som återstår för den yrkesverksamma befolkningen bedöms inte kunna pressas ned alltför mycket. I detta kapitel skall vi ställa frågan om den ökning av den privata konsumtionen som ingår i de reala kalkylerna svarar mot den konsumtionsefterfrågan som kan väntas framkomma vid den förutsatta inkomstutvecklingen. Kalkylen för konsumtionsefterfrågan sker i tre moment. Det första momentet avser faktorinkomstfördelningen, dvs. fördelningen av BNP på löner och vinster. Andra kalkylmomentet avser den omfördelning av inkomster mellan företagen, hushållen och den offentliga sektorn som sker genom skatter, försäkringar, transfereringar m. m. Faktorinkomstutvecklingen och inkomstomfördelningen tillsammans bestämmer hushållens disponibla inkomster. Genom att i ett tredje moment införa vissa förutsättningar beträffande hushållens konsumtionsbenägenhet kan konsumtionsefterfrågan under givna förutsättningar uppskattas.

SOU 1971: 7

2.1 Hushållens

faktorinkomster

Fördelningen av bruttonationalprodukten mellan hushållen och företagen redovisas i nationalräkenskaperna som det kombinerade resultatet av löne- och prisbildningen. Utgångspunkten är här att denna process främst påverkar inkomstandelarna på kort sikt i samband med konjunkturutvecklingen men att utvecklingen på längre sikt är stabil. Kalkylerna är då förenliga med en högre eller lägre nominell löne- och prisstegringstakt. I verkligheten är givetvis den nominella löneutvecklingen beroende av produktivitetsutvecklingen och betalningsbalansrestriktioner. Dessa samband utgör en central del av utredningens totalmodell men betraktas som data i den finansiella analysen. Betydande teoretiska och statistiska osäkerhetsmoment är nämligen förenade med en sammanlänkning av prisnivån och den externa balansen. En dylik ansats förutsätter också en grad av precision som knappast motsvaras av de övriga kalkylmomenten i denna bilaga. Till hushållssektorns faktorinkomster räknas förutom löner, pensioner och enskilda företagares inkomster även arbetsgivaravgifter. Dessutom ingår en betydande restpost vilken utgör skillnaden mellan BNP beräknad från produktionssidan och från användningssidan. Liksom i flertalet industriländer tenderar löneandelen i BNP att öka. Till en del sammanhänger denna utveckling med 9

Tabell 2:1. Hushållens faktorinkomster 1957—1975. I procent av förädlingsvärdet inom resp. sektorer. Inom parentes anges förändringen från föregående period. 1957—1960 1961—1964

1965—1969

1975 (kalkyl)

Privat sektor a Faktorinkomst inkl. arbetsgivaravgifter

75,9

77,9 (+2,0)

77,7 (-0,2)

77,7 (0,0)

Privat + offentlig sektor (BNP) b Faktorinkomst inkl. arbetsgivaravgifter

78,6

c Faktorinkomst exkl. arbetsgivaravgifter

75,1

d Arbetsgivaravgifter till ATP

0,2

e Övriga arbetsgivaravgifter

3,3

80,6 (+2,0) 75,4 (+0,3) 1,9 ( + 1,7) 3,3 (+0,0)

81,0 (+0,4) 73,3 (-2,1) 3,5 ( + 1,6) 4,2 (+0,9)

82,5 ( + 1,5) 72,8 (-0,5) 4,7 (+1,2) 5,0 (+0,8)

Anm. Årsuppgifter i appendix, tabell 3. en relativ ökning av tjänstesektorn inom vilken kapitalanvändningen, och därmed kapitalinkomsterna, är mindre omfattande än inom övriga sektorer. Enskilda företagares inkomster har under en längre period minskat andelsmässigt. I syfte att eliminera förändringar i inkomstandelarna som sammanhänger med konjunkturutvecklingen skall i det följande endast undersökas de förändringar i inkomstandelarna som utgör avvikelser från trenden. Jämförelserna avser delperioder med jämförbart konjunkturmönster. Hushållens andel av BNP ökade med 2,0 procentenheter 1961-1964 jämfört med den föregående 4-årsperioden. Under den följande 5-årsperioden 1965-1969 steg andelen långsammare (tabell 2: 1 rad b.) Kontantandelen (exkl. arbetsgivaravgifter) jämfört med 1957-1960 medan andelen 1965-1969 minskade med 2,1 procentenheter (rad c). I början av 60-talet ökade arbetsgivaravgifternas andel markant i samband med införandet av den allmänna tilläggspensioneringen. Som framgår av utredningen Finansiella långtidsperspektiv torde ATP-avgiftshöjningarna ha utgjort en viktig förklaring till den ökning av hushållens inkomstandel som inträffade under dessa år. Även konjunkturläget kan ha bidragit till denna utveckling. Totalt ökade nämligen hushållens inkomster något mer än vad som mot10

svarar avgiftshöjningarna. I Finansiella långtidsperspektiv förutsattes att hushållens inkomstandel under senare hälften av 60-talet skulle komma att öka i väsentligt lägre takt, dels på grund av att ATP-avgifterna skulle höjas mindre, dels på grund av att företagen kunde förväntas i större utsträckning övervältra avgiftskostnaderna och därmed motverka den försämring av deras sparande som ägde rum i början av 60-talet. 1965-1969 ökade ATP-avgifternas andel av BNP dock med 1,6 procentenheter mot 1,7 procentenheter 1961-1964 (rad d). Vidare ökade övriga arbetsgivaravgifter kraftigt under samma period. Företagens kostnadsövervältring, som kan ha ägt rum både på löneoch prissidan, synes ha blivit betydligt större 1965-1969 än tidigare och medförde, som nämnts, en andelsmässig minskning av hushållens kontanta inkomster. Förändringen av inkomstandelarna inom endast den privata sektorn ger en mera rättvisande bild av utvecklingen. Som framgår av rad a i tabellen var hushållens andelsökning lika stor 1961-1964 som andelsökningen inklusive de offentligt anställdas löner, men under den senaste jämförelseperioden minskade hushållens inkomstandel med några tiondels procentenheter. Differensen mellan rad a och rad b hänför sig således helt till tillväxten av den offentliga sektorn. Sammanfattningsvis kan konstateras att SOU 1971:7

ökningen av hushållens inkomstandel och den motsvarande nedpressningen av företagsvinsterna under början av 60-talet har följts av en kompenserande utveckling i motsatt riktning. Detta förhållande bekräftas om man jämför andelsutvecklingen inom den för konkurrens med utlandet utsatta delen av näringslivet med motsvarande utveckling inom den skyddade delen. I början av 60-talet ökade löneandelen inom den konkurrensutsatta sektorn med hela 5 procentenheter medan ökningen inom den skyddade sektorn var endast hälften så stor. Möjligheterna till övervältring av ATP-avgifterna synes m. a. o. ha varit betydligt större inom den skyddade sektorn. 1965-1968 var utvecklingen annorlunda, löneandelsökningen var lika stor i den konkurrensutsatta som i den skyddade sektorn. (Tabell 2: 2.) Eftersom det relativa konkurrensläget inte torde ha förändrats så mycket, att prisutveck-

Tabell 2: 2. Inkomstandelsutvecklingen inom konkurrensutsatta och skyddade näringsgrenar 1957—1968. Förändringar i andelar av resp. sektorers förädlingsvärde och BNP. Förändring Förändring 1957—1960/ 1961—1964/ 1961—1964 1965 1968 Konkurrensutsatta näringsgrenar Löner inkl. arbetsgivaravgifter Avskrivningar Driftöverskott

5,1 0,1 —5,2

1,4 0,5 —1,9

Skyddade näringsgrenar exkl. offentlig sektor Löner inkl. arbetsgivaravgifter 2,5 Avskrivningar 0,1 Driftöverskott —2,6

1,5 —0,4 —1,1

Produktionsandelar Konkurrensutsatta näringsgrenar Skyddade näringsgrenar Offentlig sektor

—1,0

—2,3

—0,1 1,1

—0,1 2,4

Anm. Sektorindelningen motsvarar den i »Lönebildning och samhällsekonomin». Rapport från en expertgrupp tillsatt av SAF, LO och TCO Stockholm 1968. SOU 1971:7

lingen helt skulle kunna förklara denna utveckling, torde man kunna dra den slutsatsen att de utlandskonkurrerande företagen har kunnat upprätthålla sina vinstandelar genom en kombination av snabbare produktivitetsförbättringar och möjligen även genom större återhållsamhet på lönesidan. Inkomstkalkylen för 1975 förutsätter en viss kombination av löne- och prisstegringar. Enligt grundkalkylen ökar BNP i volym med 3,8 % per år. Priserna förutsätts öka i samma takt som under 60-talet. Vid en oförändrad andelsutveckling inom den privata sektorn och en tillväxt av antalet offentligt anställda enligt grundkalkylen kan den årliga nominella ökningen av hushållens faktorinkomster uppskattas till mellan 8 och 9 %. Hushållsinkomsternas andel av BNP (inkl. offentligt anställdas löner) ökar under dessa förutsättningar från 80,5 % 1969 till 82,5 % 1975 (tabell 2: 1 rad b.) Det är givetvis ytterst svårt att förutse hur inkomsterna kommer att fördelas. Den nyssnämnda siffran bör därför betraktas som endast ett räkneexempel. Relativt små förändringar i inkomstandelarna kan ha betydande konsekvenser för den privata konsumtionsefterfrågan. En viss förskjutning i hushållens inkomstandel innebär också under givna förutsättningar en kraftig förändring i företagens vinster och sparande. 2.2 Inkomstomfördelning inkomst

och disponibel

En växande del av hushållens inkomster har under 60-talet omfördelats genom skatter och avgifter, transfereringar från staten och kommunerna och socialförsäkringssystemet. Sammanlagt har dessa transaktioner inneburit en betydande nettoöverföring till det offentliga, bl. a. i form av sparande inom AP-fonderna. Den disponibla delen av hushållsinkomsterna har som en följd härav sjunkit kontinuerligt. Samtidigt torde transfereringarna ha åstadkommit en viss omfördelning av inkomsterna mellan hushållen, vilket kan ha varit av betydelse för förändringen i hushållens sparkvot. En strategisk variabel utgör hushållens in11

Tabell 2: 3. Omfördelningen av hushållens inkomster 1960—1975. I procent av faktorinkomster exkl. arbetsgivaravgifter. 1969

1960 Faktorinkomster Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring Arbetsgivaravgifter till privatförsäkring

10,8 1,6 —14,1 —15,7

— 1,0 — 4,7

Socialförsäkringsutfall Avgifter för offentliga tjänster Transfereringar från staten och kommunerna Transfereringar till utlandet (netto) Räntor och utdelningar (netto) övriga transaktioner Summa = disponibelt

betalningar av direkt skatt till stat och kommun. Mellan 1960 och 1969 ökade inbetalningarna av statlig skatt sin andel från 11,2 till 14,1 % av faktorinkomsterna. De kommunala skatternas andel ökade väsentligt snabbare, nämligen från 8,8 % 1960 till 15,7% 1969 (tabell 2:3.) Under samma period ökade den genomsnittliga utdebiteringen från kr. 14: 63 till kr. 20:24. För statens del förutsätts i kalkylen att inga förändringar i skatteskalorna äger rum efter 1971. För kommunernas del förutsätts en årlig höjning av utdebiteringen med 50 öre, vilket kan jämföras med ett genomsnitt på 80 öre 1963-1969. Under dessa förutsättningar ökar de kommunala skatterna i samma takt som de statliga skatterna. Den statliga skattekvoten ökar 1975 till 17,5 % och den kommunala skattekvoten till 19,3 %. Den totala skattekvoten ökade med ungefär 1 procentenhet per år mellan 1960 och 1969 medan höjningen under kalkylperiodens 6 år uppgår till drygt 7 procentenheter, dvs. kvoten stiger i något snabbare takt. Skattenivån ökade särskilt snabbt efter 1964. Marginalskatten, räknad som kvoten mellan hushållens samtliga direkta skatter och faktorinkomsterna, ökade således från 29 % 1960-1964 till 46 % 1965-1969. 12

— 6,1 — 6,8 — 5,7 8,3 — 1,0 3,6 — 0,3 3,3 — 1,0 92,1

13,4 —17,5 —19,3

—29,8

—20,0 Socialförsäkringsavgifter till ATP (inkl. egna avgifter) övriga socialförsäkringsavgifter

11,7 1,7 12,4

4,9 —11,2 — 8,8

Direkt statlig skatt Direkt kommunal skatt

100,0

100,0

100,0 4,1 0,8

1975 (kalkyl)

—36,8 — 6,5 — 6,8

—12,9 13,1 — 1,2 4,9 — 0,6 2,9 — 1,4 87,4

—13,3 14,1 — 1,4 5,2 — 0,7 2,1 — 1,0 81,6

Även kalkylvärdena i tabell 2: 3 innebär en marginalkvot på ca 46 % under perioden 1969-1975. Den totala marginalkvoten är givetvis beroende av kommunernas faktiska utdebitering. De statliga skatteskalorna däremot har en inbyggd progressiv verkan. Enligt riksrevisionsverkets beräkningar ökar de påförda skatternas marginalkvot från 31 % 1970 till 38,5 % 1975. I dessa beräkningar förutsätts då att lönesumman stiger med 7 % årligen. Enligt våra kalkyler ökar lönesumman med mellan 8 och 9 % årligen, vilket förstärker progressivitetseffekten. Avgifter till socialförsäkring (huvudsakligen folkpensions-, sjukförsäkringsoch ATP-avgifter) utgörs till större delen av arbetsgivarnas inbetalningar. Enligt tabell 2: 3 ökade avgiftsandelen från 5,7 % 1960 till 12,9 % 1969. Härav utgjorde arbetsgivaravgifterna 4,1 respektive 10,8 %. Avgiftskvoten ökar endast obetydligt fram till 1975. Avgiftsuttaget till ATP ökar med endast en kvarts procentenhet per år fram till 1974. Medan inbetalningarna till ATP utgör en större del av samtliga inbetalningar till socialförsäkringar uppgår utbetalningarna av allmänna tilläggspensioner ännu till relativt obetydliga belopp. Transfereringarna från staten och kommunerna beräknas sammanlagt öka i något lägre takt än under 60-taSOU 1971: 7

let. Hushållens inkomster av kapital beräknas trendmässigt minska i förhållande till förvärvsinkomsterna. Transfereringarna till utlandet väntas fortsätta att öka i takt med immigrationen. Sammanlagt innebär skattekalkylen och gjorda kalkyler för övriga transaktioner genom vilka hushållens inkomster omfördelas, att de disponibla inkomsterna fortsätter att sjunka i förhållande till faktorinkomsterna. Andelen sjönk från drygt 92 % 1960 till drygt 87 % 1969, dvs. en minskning med ca en halv procentenhet per år. Såsom framgår av tabell 2: 3 minskar andelen till ca 82 % 1975, vilket innebär en minskning med en hel procentenhet årligen. 2.3 Hushållens sparande Under senare hälften av 60-talet avtog tillväxttakten i den svenska ekonomin. Fram till 1975 beräknas BNP-tillväxten till 3,8 % per år, vilket är något mindre än genomsnittet för de senaste 5 åren och klart mindre än under 60-talets början. Jämsides med förändringarna i den totala produktionens tillväxttakt har även ökningstakten för den privata konsumtionen avtagit. I tabell 2: 4 jämTabell 2: 4. Hushållens inkomster och konsumtion 1961—1975. Årlig procentuell ökning under angivna perioder, löpande priser.

a Bruttonationalprodukt b Privat konsumtion a—b c Hushållens kontanta faktorinkomster c—a d Hushållens disponibla inkomster d—c e Hushållens sparande d—b SOU 1971: 7

1961— 1964

1965— 1969

1970— 1975 (Kalkyl)

9,7

8,6

8,5

M

7^5 1,3

7^2 1,1

1,3

SM) 1_A 8^ — 0 , 7 —1,2 " ' 0,1 8^5 M 7,5 —0,5 —0,9 —1,1 0,1

—1,0

förs utvecklingen - i löpande priser - under några delperioder. Jämförelseperioderna har valts med utgångspunkt från de utvecklingstendenser som hade sin början 1965, nämligen försämringen av bytesbalansen och nedgången i hushållens sparkvot. Tabell 2: 4 ger bakgrunden till den följande analysen av hushållens inkomstutveckling, konsumtionsbenägenhet och de balansproblem som sammanhänger härmed. Den privata konsumtionens ökningstakt sjönk något långsammare än BNPs, vilket illustreras med en krympande marginal mellan ökningstakten för BNP och konsumtionen (ab). Denna relativa ökning av konsumtionen kunde äga rum trots att hushållens inkomster andelsmässigt minskade något. Dels minskade de kontanta faktorinkomsternas andel (c-a), dels krympte den disponibla andelen av faktorinkomsterna (d-c). Konsumtionsökningen motsvarades under dessa förhållanden av en betydande minskning i sparkvoten. Hushållens sparande uppgick 1961-1964 till drygt 8 % av de disponibla inkomsterna. Den påtagliga nedgången av sparkvoten fr. o. m. 1965 framgår av tabell 2: 5. I hushållssparandet enligt nationalräkenskaperna ingår fondbildning hos enskilda försäkringsbolag. Det är lämpligt att bryta ut detta sparande ur sparkvoten eftersom försäkringssparandet bestäms av delvis andra faktorer än de som påverkar sparbenägenheten i övrigt. Dessutom ger tidsserier över premieinbetalningar och över fondbildning inte något entydigt uttryck för hushållens sparpreferenser i detta avseende. Premieinbetalningar och fondbildning sammanhänger dels med vilka försäkringsformer med olika sparmoment - som väljs, dels med tidigare ingångna försäkringsavtal och dels med ränteläget varierande avkastning på fonderna m. m. Den kraftiga nedgång av hushållens »övriga» finansiella sparande som registreras i nationalräkenskaperna vilar på ett mycket osäkert statistiskt underlag. Sparandet beräknas nämligen som restpost och utgör skillnaden mellan disponibel inkomst och konsumtion. Fel i beräkningarna av dessa storheter ackumuleras i restposten, 13

Tabell 2: 5. Hushållens sparande i procent av disponibla inkomster 1961—1975. 1961— 1965 1966 1967 1968 1969 1975 1964 (kalkyl) Sparkvot enligt nationalräkenskaperna därav: Försäkringssparande övrigt sparande och ger ett stort utslag eftersom denna restpost är så liten i förhållande till inkomsterna och konsumtionen. Tillförlitligheten av nationalräkenskapernas uppgifter om hushållssparandet kan i viss mån bedömas med skattningar av hushållens nettoförvärv av värdepapper samt upplåning och inlåning hos kreditinstituten. Av jämförelsen i tabell 2: 6 framgår att sparandet kan ha utvecklats gynnsammare än vad nationalräkenskaperna antyder. Det synes inte befogat att dra alltför långtgående slutsatser av bristfällig statistik. Med all sannolikhet har emellertid hushållssparandet minskat avsevärt, om än i något mindre omfattning än vad som framgår av nationalräkenskaperna. Det finns också all anledning att närmare undersöka vilka faktorer som kan förklara denna utveckling. Enligt gängse teori följer förändringar i konsumtionsefterfrågan förändringar i inkomsttillväxten med en viss eftersläpning.

8,5

7,3

6,9

6,2

5,6

5,6

(6,0)

2,1 6,4

2,2 5,1

2,1 4,7

2,3 3,9

2,8 2,8

2,9 2,7

(2,5) (3,5)

Vid en accelererad inkomstökning ökar sålunda sparkvoten medan en dämpning av inkomsttillväxten resulterar i en neddragning av sparkvoten. Teorin synes huvudsakligen kunna tillämpas vid förklaring av konjunkturfluktuationer, dvs. i de fall förändringarna i inkomstutvecklingen utsträcker sig över kortare perioder än hushållens anpassning av sina konsumtionsvanor. Nedgången i sparkvoten började dock redan 1965 och har fortsatt under senare år. Även dämpningen av inkomsternas tillväxttakt har pågått ända sedan 1965. Eftersom inkomstutvecklingen enligt nyssnämnda hypotes främst skulle förklara sparkvotens minskning åren närmast efter 1965 torde, med hänsyn till att försämringen synes ha fortsatt även därefter, också andra faktorer komma in i bilden. Under 60-talet har den offentliga sektorns transfereringar och socialförsäkringsutbetalningar ökat andelsmässigt. En hypotes är

Tabell 2: 6. Jämförelse av hushållssparandet 1960—1969. Milj.kr. 1960 " ö v r i g t " sparande enligt nationalräkenskaperna

2 700 3 000 3 100 3 200 4 100 3 200 3 300 (6,4)

(5,1)

(4,7)

Monetärt sparande 1 enligt 2 400 2 200 3 000 3 300 3 600 3 200 4 100 kreditmarknadsstatistik Differens

(5,6) 800 100 —100

2 900

2 200

(3,9)

(2,8)

(2,7)

3 600

3 600

(5,0) (5,9) (6,8) (4,7) (4,4) 500 0 —800 •- 2 1 0 0 --1 5 0 0 --1 400

1 Till värdepappersförvärv har räknats allmänhetens nettoköp av aktier, premie- och sparobligationer enligt riksbankens kreditmarknadsmatriser. Till upplåningen har endast räknats s. k. personliga lån hos affärsbankerna. Häri ingår visserligen även vissa krediter till mindre företag. Även i nationalräkenskaperna räknas enskilda företagare till hushållssektorn. Till inlåningen räknas inlåning hos postsparbanken, jordbrukskassor och sparbanker exklusive kommunernas inlåning. Till inlåningen i affärsbankerna räknas här endast inlåning på sparkasseräkning samt schablonmässigt bestämda andelar av inlåningen på checkräkning, kapital (-samlings)-, depositions- och sparräkning. Anm. Uppgifterna inom parentes avser sparande i procent av disponibla inkomster. 14

SOU 1971: 7

att konsumtionsbenägenheten för vissa av dessa inkomster är betydligt högre än för förvärvsinkomster. I själva verket syftar offentliga transfereringar just till att ge mottagarna en högre konsumtionsstandard. Analogt med antagandet om en sänkning av sparkvoten som en följd av transfereringarna kan även en relativ ökning av pensionsutbetalningarna förväntas ha medfört en ökning av konsumtionsefterfrågan. Om man utgår från begreppet »transfereringar i vid mening» i vilket samtliga nyssnämnda inkomstöverföringar ingår, kan konstateras att dessas andel av faktorinkomsterna ökade från 16 % 1960 till inte mindre än 23 % 1969. Andelsökningen var speciellt stor 1967-1969. Ett annat förhållande, som dock främst torde ha verkat på längre sikt, är att enskilda företagares inkomster har minskat andelsmässigt i samband med strukturförändringarna inom näringslivet. Såsom sparundersökningar har visat ligger sparkvoten för företagarhushåll på en väsentligt högre nivå än för övriga hushåll. Ytterligare en faktor som vid olika tillfällen kan ha pressat ned sparkvoten är införandet och höjningarna av omsättnings- och mervärdeskatten. Köprushen före en annonserad skatteskärpning är sannolikt större än konsumtionsbortfallet sedan den har genomförts. Slutligen bör nämnas möjligheten av en förändring i sparattityderna som en följd av ATPoch övriga socialreformer. ATP-reformen inverkade visserligen främst på försäkringssparandet, en effekt som redan inträffade 1959. Efter ett fåtal år synes försäkringssparandet ha återhämtat sig. Det kan dock inte uteslutas att reformen har en fördröjd verkan på sparpreferenserna, främst då beträffande sparande i andra former än försäkringar. Om sparutvecklingen huvudsakligen kan hänföras till nyssnämnda faktorer kommer sparkvoten även under kalkylperioden sannolikt att ligga lägre än nivån för åren i början av 60-talet. En trendframskrivning skulle å andra sidan ge ett alltför lågt kalkylvärde, speciellt med hänsyn till att sparandet 1968 och 1969 kan ha underskattats. Det synes SOU 1971: 7

i varje fall befogat att konstatera att en viss nivåsänkning av sparbenägenheten har ägt rum under senare år och man kan inte utesluta att sparkvoten även framöver kommer att ligga på en relativt låg nivå. En fortsatt inkomstutjämning tenderar också att pressa ned sparkvoten för hushållssektorn i sin helhet. 2.4 Konsumtionsefterfrågan tionsutrymme

och

konsum-

Kalkylerna för hushållens faktorinkomster och för inkomstfördelningen bestämmer tillsammans utvecklingen av de disponibla inkomsterna. En viktig fråga blir då hur dessa inkomster enligt hushållens preferenser kommer att fördelas på konsumtionsefterfrågan och sparande. Om den förväntade konsumtionsefterfrågan överstiger konsumtionsutrymmet föreligger ett inflationsgap, i det motsatta fallet ett deflationsgap. Enligt utredningens grundkalkyl ökar konsumtionsutrymmet med 3,3 % i volym per år 19701975 medan priserna förutsätts öka i samma takt som under 60-talet. Det bör understrykas att gapkalkyler av detta slag är behäftade med betydande osäkerhetsmarginaler, inte minst på grund av att de bygger på ett så stort antal antaganden. Som tidigare framgått ger små förändringar av de strategiska variablerna stora utslag i fråga om beräknad sparkvot. Frågan om intern balans föreligger enligt de tidigare nämnda förutsättningarna kan dock i viss mån besvaras på följande sätt. Vår kalkyl för hushållens disponibla inkomster ger, i löpande priser, 124 300 milj. kr. 1975. Med det tidigare nämnda prisantagandet förutser grundkalkylen ett privat konsumtionsutrymme om 116 800 milj. kr.

Hushållens inkomster, konsumtion och sparande 1975. Milj.kr., löpande priser. Disponibel inkomst 124 300 Konsumtionsutrymme —116 800 Sparande 7 500 (Sparkvot 6,0) Därav: försäkringssparande 2 500 (Sparkvot 2,5) övrigt sparande 4 500 (Sparkvot 3,5) 15

1975 beräknas utrymmet för privat konsumtion uppgå till 94 % av hushållens disponibla inkomster. Den motsvarande sparkvoten uppgår sålunda till 6 %. Såsom framgår av tabell 2: 4 minskar konsumtionsutrymmet i förhållande till BNP (a-b). Hushållens sammanlagda faktorinkomster ökar andelsmässigt något men en minskad andel blir disponibel (c-a, d-c). Denna utveckling innebär kalkylmässigt att sparandet kan öka något. Sparkvoten på 6 % 1975 ligger också något över kvoten för 1968, 1969 och sannolikt även 1970. Mot bakgrund av sparandets utveckling under senare år kan det inte uteslutas att hushållens spontana sparbenägenhet ökar något jämfört med senare år. I genomsnitt ligger dock sparkvoten 19701975 under värdet för 1965-1969. Endast i den mån man bedömer att den framräknade sparkvoten under de givna förutsättningarna synes överensstämma med hushållens preferenser kan slutsatsen vara den att ungefärlig balans föreligger. Hålles däremot en sparkvot om 4 eller 5 % som mera sannolik, skulle detta kalkylmässigt ge ett konsumtionsgap. Man kan inte dra alltför långtgående slutsatser av en så osäker kalkyl. Anmärkningsvärt är dock att i motsats till bedömningen i tidigare långtidsutredningar tycks gapet mellan konsumtionsefterfrågan och utrymmet för privat konsumtion vara obetydligt. Därtill kommer att de kraftiga kommunala skattehöjningarna under hösten 1970 pekar mot att skattekvoten kan komma att stiga mer än som förutsetts i kalkylen. På grund av arbetstidsförkortningen under de närmaste åren blir tillväxten av BNP och av hushållens inkomster lägre fram till 1973 än under senare delen av kalkylperioden. I överensstämmelse härmed förutsätts även en temporär dämpning av den privata konsumtionens tillväxt. Den bedömning som ovan gjorts beträffande balansen mellan konsumtionsefterfrågan och utrymmet fram till 1975 gäller därför även för perioden fram till 1973. Utvecklingen blir dock i hög grad beroende av det sätt på vilket arbetstidsförkortningen slår igenom i löne- och prisbildningen. 16

SOU 1971: 7

3 Statens och kommunernas budgetutveckling

Skattekalkylerna i det föregående kapitlet belyste konsekvenserna av ökningen av skattetrycket utifrån en speciell synvinkel, nämligen den interna balansen. I detta kapitel undersöks närmare vilka konsekvenser skatteutvecklingen har för den offentliga sektorns finansiering. Om man utgår från kalkylerna för statens och kommunernas utgifter och andra inkomster än skatter blir det skatterna som bestämmer dessa sektorers finansiella sparande, budgetutveckling och den därav föranledda upplåningen på kreditmarknaden. Kalkylerna för statens och kommunernas upplåningsbehov är i princip förenliga med den reala utveckling som beskrivs i långtidsutredningens grundkalkyl. Enligt bedömningen i kapitel 2 synes utvecklingen av de direkta och indirekta skatterna också innebära balans mellan den privata konsumtionsefterfrågan och konsumtionsutrymmet, åtminstone räknat på längre sikt. Den faktiska budgetutvecklingen kan givetvis i hög grad komma att avvika från här presenterade kalkyler, beroende bl. a. på konjunkturutvecklingen och därmed sammanhängande förändringar i förutsättningarna för stabiliseringspolitiken. Här bör också understrykas att beräkningarna för den offentliga sektorns inkomstöverföringar till hushållen utgår från nu gjorda åtaganden. En ökning av utgifterna utöver denna nivå skulle självfallet ändra finansieringsSOU1971:7 2—014532

bilden. Följande finansieringskalkyler syftar i första hand till att belysa statens och kommunernas upplåningsbehov under givna förutsättningar. Detta upplåningsbehov behöver även bedömas mot bakgrund av utvecklingen på kreditmarknaden i sin helhet. Statens och kommunernas upplåningsbehov är i hög grad beroende av varandra. Staten svarar nämligen för en betydande del av finansieringen av kommunernas utgifter genom olika typer av statsbidrag. En viss utgiftskalkyl för kommunerna får därigenom betydande statsfinansiella konsekvenser. I samband med 1970 års skattereform sker en viss omläggning av bidragsbestämmelserna, vilka beaktas i följande beräkningar. Eventuella ytterligare förändringar i statens finansieringsbidrag behandlas inte. 3.1 Kommunernas

inkomster och utgifter

Till den kommunala sektorn räknas i det följande städer, landskommuner, köpingar, landsting och kyrkan. Utgifterna har under 60-talet ökat i snabb takt och till följd härav har kommunerna, trots kraftigt ökad utdebitering, i större utsträckning än under 50talet blivit beroende av upplåning på kreditmarknaden för sin finansiering. Förutsatt att drifts- och kapitalutgifterna ökar enligt den reala kalkylen kommer det finansiella läget för kommunerna att kännetecknas av följande förhållanden.

Tabell 3:1. Kommunemas inkomster och utgifter 1960, 1969 och 1975. Löpande priser. 1969 Milj.kr.

Förändring Procentuell förändring per 1969—1975 år under perioden 1960—1969 11969—1975 Milj.kr.

16 300

15 500

5 350 1 450 1 200 600 1 000 -2 150 2 650

6 000 1 900 800 300 1000 -2 200 600

15 11 13 8 16 12

14 14 9 8 12 12

26 400

23 900

11 Utgifter 20 450 Konsumtion 5 350 Myndigheternas investeringar 2 200 Kapitaltillskott till affärsverk m. m. 600 Nettoförvärv av mark och fastigheter Summa 28 600

22 600 3 3001 1 300/ 0

14 14

13 8

27 200

12 Disponibla inkomster Direkta skatter Statsbidrag: verksamhetsbundna driftsbidrag skatteutjämningsbidrag investeringsbidrag Affärsverkens inlevererade vinster Avgifter Transfereringar till hushåll övriga inkomster och utgifter Summa

Kommunernas utgifter är till stor del centralt beslutade. Statens bidrag till dessa utgifter har under 60-talet ökat kraftigt och även framöver ställer utgiftsexpansionen stora krav på staten. Ett annat förhållande, som också har varit aktuellt under 60-talet men som troligen blir än mer markerat i framtiden, avser den avvägning mellan upplåning och ökad utdebitering som kommunerna står inför vid finansiering av sina utgifter. På grund av ett ständigt efterfrågeöverskott på kapitalmarknaden och en därav betingad restriktiv kreditpolitik har avvägningen inte så mycket stått mellan dessa två finansieringsformer utan har snarare gällt frågan om en ökad utdebitering - och därmed en viss utgiftsökning - bedömts vara möjlig. I tabell 3: 1 redovisas hur kommunernas inkomster och utgifter utvecklas. Förutom uppgifterna för utgångsåret 1969 visas även förändringar fram till 1975. Dessutom anges i tabell 3: 1 inkomsternas och utgifternas årliga ökningstakt under 60-talet och under kalkylperioden. Skattekalkylen för kommunerna utgår från riksrevisionsverkets beräkningar i vilka förutsätts en höjning av utde18

biteringen med 50 öre per år. Statsbidragen utgör kommunernas näst största inkomstpost. De verksamhetsbundna bidragen svarade 1969 för ca 1/t av driftsutgifterna och denna relation har även använts vid beräkningen av bidragen 1975. Statens skatteutjämningsbidrag har ökat i något lägre takt än kommunernas totala skatteintäkter. Skatteomläggningen 1971 medför i och för sig ett visst skattebortfall för kommunerna. Detta kompenseras dock med ökade bidrag. Statens investeringsbidrag avser huvudsakligen myndigheternas investeringar men täcker även vissa affärsverksinvesteringar. Bidragens utveckling framgår av diagram 3: 1. Förändringar i kvoterna sammanhänger dels med förändringar i kommunernas utgifter, men även med förändringar i huvudmannaskapet för vissa verksamhetsområden. Affärsverkens inlevererade vinster fördubblades mellan 1960 och 1969. I förhållande till investeringarna sjönk deras andel emellertid från 33 % 1960 till 2 1 % 1966 och har sedan dess legat på samma relativa nivå. Kalkylen utgår från förutsättningen att den del av utgifterna som täcks av avgifter blir i stort sett oförändrad. SOU 1971: 7

Diagram 3:1. Kommunernas utgiftsfinansiering och likviditet. Procent 50

1960 -61 Anm:

75 (kalkyl)

Verksamhetsbundna statsbidrag i procent av konsumtionsutgifter. Skatteutjämnande statsbidrag i procent av direkta skatter. Statliga investeringsbidrag i procent av myndigheternas bruttoinvesteringar. Affärsverkens driftsöverskott i procent av deras bruttoinvesteringar. Likvida tillgångar i procent av utgifterna, trendavvikelser.

Enligt grundkalkylen ökar kommunernas konsumtionsutgifter fram till 1975 i volym med 5,2 % per år. Bruttoinvesteringar exkl. bostäder ökar sammanlagt med 3,3 % per år. Priserna beräknas stiga i samma takt som under 60-talet. Kalkylvärdet för kommunernas nettoförvärv av fastigheter och mark, som ökade från omkring noll till drygt en halv miljard kr. mellan 1960 och 1969, är givetvis ganska osäkert. Utvecklingen är bl. a. beroende av markpolitikens utformning, utvecklingen på kreditmarknaden m. m. Det är också svårt att bedöma i vilken utsträckning markköpen under senare år utgör en reserv för framtida behov. Nettoköpen uppskattas till en halv miljard kr. 1975, ett belopp som kan innebära en viss överskattning av kommunernas finansieringsbehov. SOU 1971: 7

Sammanlagt leder den nämnda inkomstoch utgiftsutvecklingen till en avsevärd försämring av kommunernas finansiella sparande. Uppgifterna i tabell 3: 1 kan sättas in i följande finansieringskalkyl. Finansieringskalkyl för kommunerna 1975 Milj. kr., löpande priser ökning av disponibla inkomster jämfört med 1969 23 900 Ökning av utgifter jämfört med 1969 (—) —27 200 Förändring i finansiellt sparande — 3 300 Upplåning på kreditmarknaden 1969 (—) — 1 200 Upplåning på kreditmarknaden 1975 (—) — 4 500 Mot en ökning av de disponibla inkomsterna med nära 24 miljarder kr. svarar en 19

utgiftsökning på nära 21lU miljard kr. Denna försämring av kommunernas finansiella sparande motsvaras dels av förändringar i likviditeten, dels av upplåning på kreditmarknaden eller utanför denna. Kommunernas likvida medel, huvudsakligen inlåning i bankerna, fluktuerar kraftigt från år till år, både i absoluta belopp och räknat i förhållande till utgifterna. Kvoten mellan likvida medel och utgifter betecknas som den reala likviditeten. Det är vanskligt att ange en normal nivå för den reala likviditeten eftersom den är avhängig av kommunernas preferenser och kreditmarknadsläget. I diagram 3: 1 motsvaras den »normala» nivån av trendvärdet under 60-talet. Avvikelser i den reala likviditetskvoten innebär ett likviditetsöverskott om det faktiska värdet överstiger trendvärdet. Det är svårt att ange kommunernas likviditetsutveckling under en 5-årsperiod. Vid en given utgiftsutveckling skulle dock en »normal» nivå för den reala likviditeten motsvaras av likvida tillgångar till ungefär samma belopp som i slutet av 1969. För perioden i sin helhet synes därför likviditetsförändringen kunna bli lika med noll. Försämringen av det finansiella sparandet motsvaras då praktiskt taget helt av upplåning på kreditmarknaden och möjligen även viss upplåning utanför marknaden. I absoluta belopp och i förhållande till investeringarna beräknas sålunda upplåningen utvecklas enligt följande.

behovet fram till 1973 jämfört med grundkalkylen. 3.2 Statens

budgetutveckling

Huvuddelen av statens inkomster utgörs av direkta och indirekta skatter. Med dessa finansieras tre typer av utgifter: transfereringar, konsumtion och investeringar. De viktigaste transfereringarna är statens bidrag till kommunerna och transfereringarna till hushållen. I de sistnämnda ingår bl. a. folkpensioner, barnbidrag, studiebidrag, sjukoch bostadsbidrag. Enligt grundkalkylen ökar statens utgifter för konsumtion med 3,5 % per år i volym 1970-1975. Statens investeringar beräknas sammanlagt öka med 3,5 % per år i volym. Ökningstakten blir något högre för myndigheternas investeringar medan affärsverksinvesteringarna ökar med nära 3 % . Affärsverken är till en viss del självfinansierande. Deras inlevererade vinster har under 60-talet uppgått till 20 % av investeringarna och denna andel har även använts vid beräkningen för 1975. I tabell 3: 2 sammanfattas utvecklingen av statens disponibla inkomster och utgifter. Tabellen visar dels förändringar i inkomster och utgifter jämfört med utgångsåret 1969, dels procentuella förändringar per år under 60-talet och under kalkylperioden. Kalkylen för de direkta och indirekta skatterna bygger på riksrevisionsverkets beräkningar. Huvuddelen av ökningen av de indirekta skatterna hänför sig till mervärdeUpplåning på kreditmarknaden i milj. kr. och i skatten. För dessa har den beslutade höjprocent av investeringarna ningen 1971 inräknats. 1970 och 1971 års Årsgenomsnitt höjningar av mervärdeskatten innebär en 1962—1967 1968 1969 1975 ökning av skatteintäkterna på ca 5 miljarMilj kr. 1 250 1 350 1 250 4 500 der kr. 1975. Subventionerna beräknas öka Procent 28 17 14 34 i takt med BNP. Kalkylen för transfereringarna till husEnligt grundkalkylen minskar tillväxttakhållen utgår från nu kända förhållanden, ten i kommunernas utgifter successivt. Uppvarför eventuella utbyggnader av bidragslåningen kommer i detta fall 1973 att uppgå systemet skall läggas till här redovisade sifftill mer än 25 % av investeringarna. I det ror. Däremot inräknas beslutade successiva alternativ enligt vilket extern balans uppstandardförbättringar för folkpensionärerna nås redan 1973 skärps kraven på en dämpoch 1971 års justering av barnbidragen. ning av kommunernas utgiftsökning, vilket Sammanlagt beräknas transfereringarna till skulle innebära en viss mniskning av låne-

20 SOU 1971: 7

Tabell 3: 2. Statens inkomster och utgifter 1960, 1969 och 1975. Löpande priser.

Disponibla inkomster Direkta skatter Indirekta skatter och subventioner Avgifter Statsbidrag till kommunerna Transfereringar till hushåll Transfereringar till utlandet Övriga inkomster och utgifter Summa Utgifter Konsumtion Myndigheternas investeringar Kapitaltillskott till affärsverk m. m. Summa

1969 Förändring 1969—1975

Procentuell förändring per ar under perioden

Milj.kr.

Milj.kr.

1960- -1969

1969—1975

14 300 17 200 500 —8 000 —7 750 — 650 900

15 300 13 000 500 —8 700 —5 000 —1 800 300

9 12 10 14 12

— —

12 10 10 13 9 24 4

16 500

13 600

13 100 2 000 600

11 300 1 7001 800/

11 12

15 700

13 800

hushållen öka med 9 % per år, eller ungefär lika mycket som hushållens kontanta faktorinkomster. Transfereringarna till utlandet ökar kraftigt i enlighet med enprocentsmålet för Sveriges bistånd till u-länderna. Uppgifterna i tabell 3: 2 kan sammanfattas i följande finansieringskalkyl. Finansieringskalkyl för staten 1975 Milj. kr., löpande priser Ökning av disponibla inkomster jämfört med 1969 13 600 ökning av utgifter jämfört med 1969 (—)

att närmare precisera hur stor utlåningen blir under kalkylperioden. Paritetslåneutbetalningar till bostadsbyggande utgör en stor men svårbestämd andel av denna utlåning. Även studielånen beräknas öka kraftigt. Vid en utveckling enligt finansieringskalkylen kommer statens andel av den totala upplåningen på kreditmarknaden att bli ungefär lika stor som 1965-1969, men större än under första hälften av 60-talet. Räknat för hela kalkylperioden uppgår statens upplåning till mellan 20 och 25 miljarder kr.

—13 800

Förändring i finansiellt sparande — 200 ökning av utlåningen jämfört med 1969 — 1 000 (-) Förändring i budgetsaldo — 1 200 Upplåning på kreditmarknaden 1969 — 3 800 (-) Upplåning på kreditmarknaden 1975 (—) — 5 000 Statens utgiftsökning blir enligt kalkylen något större än inkomstökningen och det finansiella sparandet minskar från ca 3 / 4 miljard kr. 1969 till ca V2 miljard kr. 1975. Statens utlåning har under senare år ökat mycket kraftigt. 1969 uppgick den till ca 3,5 miljarder kr. och beräknas öka till 4,5 miljarder kr. 1975. Det är knappast möjligt SOU1971:7

3.3 Skatter, intern balans och budgetutveckling Ökningen av upplåningsbehovet för den offentliga sektorn i sin helhet bör ses mot bakgrund av vad som sagts i kapitel 2, nämligen att ungefärlig balans synes föreligga mellan hushållens beräknade konsumtionsefterfrågan och det beräknade utrymmet för den privata konsumtionen. I motsats till vad som varit fallet i tidigare långtidsbedömningar synes den interna balansen, åtminstone på längre sikt, inte kräva några påtagliga skärpningar av den direkta eller indirekta beskattningen. Ur denna synvinkel kan därför upplåningsutvecklingen ac21

cepteras. En bedömning av behovet av ändringar i skatteskalorna med utgångspunkt från statens och kommunernas budget och finansieringsalternativ skulle däremot kunna leda till slutsatsen att skatteökningen inte är tillräcklig. Vid en årlig höjning av den kommunala utdebiteringen med 50 öre ökar nämligen, som nämnts, kommunerna sin andel av den totala upplåningen på kreditmarknaden. Dessutom skulle lånefinansieringens andel av investeringarna ligga betydligt över andelen under 60-talet. För att bibehålla en lånefinansieringskvot på ca 20 % (i stället för 34 % enligt kalkylen) skulle utdebiteringen behöva öka med ca 80 öre årligen, dvs. en ökning i samma takt som under senare delen av 60-talet. För statens del innebär finansieringskalkylen att relationen mellan utgifter och eget sparande i stort sett följer samma mönster som under 60-talet. Utlåningsökningen medför dock, som antytts, ett både absolut och relativt sett ökande upplåningsbehov. Därmed aktuliseras frågan om statens sparande behöver förbättras och upplåningen därmed begränsas. En ökning av de kommunala skatterna, men även en ökning av statens skatter utöver kalkylvärdena skulle dock kunna komma i konflikt med balanskravet för den privata konsumtionen. Den mest påtagliga spänningen mellan inkomstutveckling och resursallokering uppstår uppenbarligen för kommunerna. Fördelningen av skatteintäkerna mellan kommunerna och staten samt statsbidragens utformning kan givetvis inom den givna ramen påverka kommunernas respektive statens upplåning på kreditmarknaden. En speciell osäkerhetsfaktor är också vilka finansiella uttryck de pågående sammanslagningarna av kommunerna till större enheter kan ta sig. En klar tendens är emellertid att kommunernas beroende av kreditmarknaden ökar. Kommunernas skatteutdebitering kan komma att avvika från den utveckling som förutsatts här. I så fall kan detta, enligt ovan framförda bedömning, leda till en kompenserande ändring av statens direkta eller indirekta skatter.

22 SOU 1971: 7

Företagens vinster, investeringar och finansiering

4.1 Utvecklingen för samtliga företag Under första hälften av 60-talet minskade företagens andel av faktorinkomsterna. Vinstförsämringen blev mest markant inom de för konkurrens från utlandet utsatta näringsgrenarna. Under senare hälften av 60talet stabiliserades dock vinstandelen, räknat för företagssektorn i sin helhet. Detta konstaterande måste omges med vissa reservationer, eftersom det är svårt att fastställa utvecklingen på längre sikt beroende på konj unkturfluktuationerna. Med företag avses här samtliga privata icke-finansiella företag inom industri-, jordbruk, handel m. m. Vissa generella drag i utvecklingen för samtliga dessa företag torde kunna belysas av uppgifter för industrin, vars utveckling är något bättre statistiskt underbyggd. Industrin svarar för endast en mindre del av sysselsättningen och produktionen inom företagssektorn men svarar likväl för huvuddelen av förändringarna i inkomstandelarna och självfinansieringen. I diagram 4: 1 jämförs dels företagens bruttovinster i förhållande till produktionsvärdet inom den privata sektorn av ekonomin, dels industrins bruttovinstmarginaler. Utvecklingen för dessa kvoter visar ett likartat konjunkturmönster. I syfte att rensa från konjunkturvariationer sammanfattas i tabell 4: 1 uppgifter för två 5-årsperioder med jämförbar konjunkturutveckling. Företagens vinstandel har, som framgår, SOU 1971: 7

legat på samma nivå 1960-1964 och 19651969. Företagens sparande minskade dock, vilket främst är en följd av ökningen av den externa finansieringen och åtföljande ränteutgifter. Investeringarnas tillväxttakt liksom produktionstillväxten avtog under den senaste 5-årsperioden och den totala investeringskvoten ökade något om än inte inom industrin. Lagerinvesteringarna visar en relativ trendmässig minskning, som beräknas fortsätta under 70-talet. Likväl sjönk självfinansieringskvoten med 3V2 procentenheter. Företagens externa finansiering synes ha Tabell 4:1. Vinster, investeringar och självfinansiering 1960—1975. Samtliga företag. 1960- - 1965—- 1975 1964 1969 (kalkyl) Bruttovinst/sektorprodukt 22,3 Bruttosparande/sektorprodukt 15,9 Fasta investeringar/ sektorprodukt 21,7 Lagerinvesteringar/ sektorprodukt 2,8 Bruttosparande/fasta investeringar 73,0 Bruttosparande/fasta + lagerinvesteringar 64,7 Upplåning på kreditmarknaden/fasta + lagerinvesteringar 27,8

22,4 15,2 22,3 2,5 68,2

61,2

37,2

Källa: Appendix, tabell 1: 7.

Diagram 4:1. Företagens vinster och självfinansiering 1960—1969. Procent

--

23 Vinstandel för samtliga företag

21 -• 10 --

Vinstmarginal inom industrin

-•

--

8 Självfinansiering för samtliga företag - - 80

80 - -

60 --

>

*>>^

(inkl lager)

Självfinansiering inom industrin

120 --

--120

100 - -

nkl lager)

--

-61

-62

-63

-64

-65

-66

-67

-68

-69

kalkyl

Anm: a Samtliga företag : vinster i procent av bruttonationalprodukten exkl offentlig produktion, b Bruttovinst justerad för lagernedskrivning i procent av omsättningen. c,d,e,f Bruttosparande i procent av fasta- och lagerinvesteringar. Källa: SNA (tabell 1 :7 i appendix) resp Statistiska centralbyråns statistik över industriföretagens intäkter, kostnader och vinster.

ökat väsentligt mer än 3V2 procentenheter. Upplåningen på den inhemska kreditmarknaden steg således från ca 28 % till 37 % av investeringarna. Differensen förklaras till

en del av brister i det statistiska underlaget, men även likviditetsutvecklingen och transaktionerna utanför kreditmarknaden samt med utlandet ingår i bilden. Man bör också SOU 1971: 7

observera att kvoterna är beräknade för en hel sektor. Utvecklingen inom delsektorer och inom olika företag kan ha varit ganska olika. Företagens likviditet minskade trendmässigt under 60-talet, vilket kan vara en följd av det strama kreditmarknadsläge som har förelegat under större delen av 60-talet. Betalningsbalansstatistiken tillåter inte någon säker bedömning av vilken betydelse utländska investeringar och övriga kapitaltransaktioner har haft för den här skisserade finansieringsbilden. I förhållande till den inhemska kreditmarknaden torde emellertid dessa ha spelat en underordnad roll. Ett viktigt syfte med långtidsutredningens kalkyler för produktion och resursanvändning är att undersöka under vilka förutsättningar extern balans kan återställas. Växande överskott i handelsbalansen för att kompensera försämringen av tjänstebalansen och den ökade biståndsgivningen till u-länderna kräver en kraftig ökning av investeringarna inom exportnäringarna. En avgörande fråga blir då under vilka förutsättningar beträffande finansieringen och företagens lönsamhetsbedömning den erforderliga investeringsökningen kan komma till stånd. Relationen mellan vinster och investeringar kan i detta sammanhang betraktas som en viktig indikator. Som en utgångspunkt för våra kalkyler förutsätts att företagens vinstandel blir oförändrad jämfört med 1965-1969. 1969 och sannolikt även 1970 låg vinstandelen över genomsnittet. Under denna förutsättning minskar företagssparandet något andelsmässigt, bl. a. på grund av ökade ränteutgifter. Någon ändring av företagsbeskattningen har inte inräknats i kalkylen. Den nödvändiga tillväxttakten för de privata investeringarna har i grundkalkylen beräknats till 6,2 % per år. För industrin ligger den nödvändiga tillväxten, åtminstone under de närmaste åren, över detta genomsnitt. Lagerinvesteringarna förutsätts trendmässigt minska något i förhållande till produktionen. Sammanlagt motsvaras denna vinst- och investeringsutveckling av en minskande självfinansieringsgrad. Kvoten uppgick till ca 61 % 1965-1969 och beräknas sjunka till 57 % SOU1971:7

1975. Man bör dock observera att självfinansieringskvoten har beräknats för företagssektorn i sin helhet. Inom denna sektor förekommer både företag med finansieringsöverskott och med finansieringsunderskott. En försämring av den totala kvoten innebär därför framför allt risker för en försämring av självfinansieringen i de företag som redan tidigare hade en relativt låg självfinansiering. Nedgången i företagens självfinansiering beräknas framför allt bli markant under de närmaste åren. Antingen målsättningen blir att återställa extern balans 1973 eller 1975 beräknas nämligen investeringarna behöva tillväxa i hög takt 1971-1973 för att under återstående delen av perioden öka något långsammare. Ett ökat beroende av externa medel kan inverka på investeringsbenägenheten. Vid ökad extern finansiering försämras i första hand relationen mellan upplåning och eget kapital (soliditet). Det är inte möjligt att ange någon kritisk gräns under vilken soliditeten inverkar på investeringsutvecklingen. Denna relation är nämligen i hög grad bestämd av institutionella förhållanden, vilka i sin tur förändras kontinuerligt. Internationella jämförelser visar också att självfinansieringen varierar avsevärt inom olika länder utan någon synlig inverkan på realkapitaltillväxten. Däremot kan en drastisk förändring i de finansiella förutsättningarna och lönsamhetsbedömningarna förväntas ha större betydelse. Nedgången i självfinansieringskvoten uppgår som nämnts till ca 5 procentenheter fram till 1975. Den blir sannolikt avsevärt större under de närmaste åren, speciellt inom exportnäringarna. Om självfinansieringen sjunker enligt dessa kalkyler innebär detta att behovet av upplåning på kreditmarknaden stiger till minst 40 % av investeringarna, eller 10,5 miljarder kr. Soliditeten fungerar som en buffert mellan å ena sidan riskerna förenade med investeringarna och å andra sidan bindningen av utgifterna för amortering och räntor på det lånade kapitalet. Om utvecklingen av företagens egna sparande och lönsamhetsbedömning befaras leda till att den investe25

ringsexpansion som bedöms nödvändig inte kommer till stånd ställs den ekonomiska politiken inför två uppgifter, dels att främja tillgången på riskvilligt kapital, dels att på olika sätt bidra till en minskning av investeringsriskerna. Beträffande tillgången till riskvilligt kapital må erinras om att hushållens sparande kan komma att ligga på en låg eller t. o. m. en sjunkande nivå. En minskning av investeringsriskerna - ur företagsekonomisk synvinkel - skulle kunna åstadkommas på många olika sätt. Näringspolitiken i industriländerna omfattar en bred arsenal av åtgärder såsom subventioner, garantier, stöd till forsknings- och utvecklingsarbete osv. Främsta syftet med långtidsutredningarna är att kartlägga utvecklingsalternativ och de problem som härvid kan uppstå. Det är därför inte nödvändigt att här närmare gå in på de sätt på vilka en viss investeringsutveckling inom näringslivet kan åstadkommas. Kalkylen för självfinansieringens fortsatta försämring ger dock en viss indikation på att investeringstakten kan komma att understiga den som bedöms nödvändig i den reala kalkylen. En viktig förutsättning är att företagens lånebehov blir tillgodosedda antingen på den inhemska kreditmarknaden eller utomlands. En fråga av lika stor betydelse är om incitamenten till den beräknade investeringsutvecklingen blir tillräckliga. Osäkerheten i investeringskalkylen kan anges på olika sätt. En utgångspunkt skulle kunna vara den att den svaga investeringsutvecklingen 1965-1968 tyder på att företagssparandet dessa år nådde ett slags nedre gräns och därmed påverkade investeringsbenägenheten. (Med all sannolikhet hade dock det låga kapacitetsutnyttjandet och det under större delen av denna period strama läget på kreditmarknaden en mera avgörande betydelse.) Om självfinansieringskvoten för dessa år utgör ett minimum innebär investeringskalkylen att vinsternas andel av BNP behöver öka med en procentenhet, medan upplåningen på kreditmarknaden reduceras till 9,5 miljarder kr. Utgår man i stället från den oförändrade faktorinkomstutvecklingen och den angivna miniminivån för självfinan26

sieringen minskar den därmed förenliga investeringstakten från 6,2 till 5,3 % per år. Upplåningen på kreditmarknaden uppgår i så fall till endast 8,5 miljarder kr. 4.2 Utvecklingen inom industrin Som framgått av diagram 4: 1 synes vinsterna inom industrin, åtminstone under senare år, ha utvecklats något långsammare än inom övriga delar av näringslivet. I tabell 4: 2 redovisas några relationstal som belyser den finansiella utvecklingen inom större industrigrupper. Även i denna tabell har gjorts ett försök att eliminera konjunkturfluktuationer. Bruttovinstmarginalerna minskade mellan 1960-1964 och 1965-1969 med i genomsnitt 1 procentenhet (kol. 1). Preliminära uppgifter tyder dock på en relativt kraftig förbättring av vinstmarginalerna inom vissa industrigrupper 1969. En viss förbättring torde även ha inträffat 1970. Olikheter i vinstutvecklingen för de olika industrigrupperna i tabellen förklaras till en del av skillnader i konjunkturfasningen. En klar försämring under senare delen av 60-talet konstateras för metall- och verkstadsindustrin, jord- och stenindustrin, textil- och sömnadsindustrin samt den kemisktekniska industrin. Självfinansieringen minskade i början av 60-talet inom flertalet industrigrupper, främst sådana som är utsatta för konkurrens från utlandet (kol. 2 och 3). Inom flera industrigrupper fortsatte försämringen även under 60-talets senare hälft. Ett undantag utgör träindustrin och massaoch pappersindustrin för vilka också en markant förbättring av vinstmarginalerna kan konstateras. Utvecklingen av självfinansieringen inom textil- och sömnadsindustrin sammanhänger främst med den svaga investeringsutvecklingen. Även självfinansieringskvoterna för industrin har beräknats för hela grupper inom vilka ingår företag med finansieringsöverskott och -underskott. Detta innebär att upplåningsbehovet kan öka betydligt mer än som framgår av den beräknade kvotförsämringen och att finansieringssvårigheter kan uppstå även inom de industrigrupper för vilka den totala självfinansiSOU 1971: 7

Tabell 4:2. Sruttovinstmarginaler, självfinansiering och extern finansiering inom industrin 1960—1975.

Metall- och verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa- och pappersindustri Grafisk industri och pappersförädling Livsmedelsindustri Textil- och sömnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk och kemisk-teknisk industri Hela industrin

Bruttovinst Eget sparande i procent i procent av av fasta och lageromsättningen investeringar 1 9 6 0 - -1964/ 1960-1 9 6 5 -- 1975 1965—-1969 1964 1969 (kalkyl)

Långfristiga skulder i procent av eget kapital 1961

—0,9 -1,8 2,5 1,7 1,7 0,2 —0,8 0,3 —1,4 —1,0

95 91 71 77 79 106 103 97 104 91

106 76 81 91 101 103 152 89 83 91

70 60 40 60 110 100 240 60 100 70

55 55 80 81 128 41 51 40 67 52

76 70 135 113 176 56 69 66 85 82

Anm. Bruttovinst beräknas inkl. lagernedskrivning. Gruvindustrin, varvsindustrin och kombinerade företag ingår inte i de redovisade industrigrupperna, men inkluderas i summan. Kraftverk ingår inte. Årsuppgifter i appendix, tabell 4. Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet. eringskvoten överstiger 100 %. Sjunkande självfinansiering och därmed ökad upplåning medförde en påtaglig försämring av relationen mellan eget kapital och långfristiga låneskulder. Mellan 1961 och 1968 ökade sålunda kvoten långa skulder/eget kapital för hela industrin från 55 till 82 % (kol. 5 och 6). Sannolikt har denna soliditetsförsämring varit genomgående. Kvottalen ökade nämligen inom samtliga industrigrupper och ökningen var lika stor för de största som för de medelstora företagen. Under förutsättning att bruttovinstmarginalerna ligger på samma nivå som 196519681 och att investeringarna ökar i den takt som i utredningen har bedömts som nödvändig, inträffar en avsevärd nedgång i självfinansieringen. Denna nedgång förväntas bli mest markant inom exportindustrin (kol. 4). Textil- och sömnadsindustrin med dess svaga investeringstillväxt utgör dock ett undantag. Den höga självfinansieringskvoten för den kemisk-tekniska industrin kan sammanhänga med att investeringarna underskattats något. Det är knappast möjligt att kvantifiera konsekvenserna av denna utveckling för industrins upplåning på den inhemska kreditmarknaden eller utomlands. OU1971:7

En av orsakerna är att investeringskalkylerna är tämligen osäkra. Företagens enkätsvar har uppjusterats med hänsyn till produktionstillväxten, men i beräkningarna har inte tagits hänsyn till de finansiella förutsättningarna eller företagens lönsamhetsbedömning. En minskning av självfinansieringskvoten med i genomsnitt 20 % skulle emellertid kunna innebära att upplåningsbehovet ökar till kanske det dubbla.

1 Om man utgår från genomsnittet inkl. 1969 blir självfinansieringskvoterna 1975 något större. För hela industrin höjs kvoten till ca 75.

5 Kapitalbildning och utvecklingen på kreditmarknaden under 60-talet

Upplåningen på kreditmarknaden ökade kraftigt under 60-talet, både i förhållande till bruttonationalprodukten och i förhållande till investeringarna. En kartläggning av kreditmarknadens betydelse för tillväxten skulle kräva en mera ingående analys än den som kan genomföras i denna utredning. I stället väljs här att närmare belysa kreditförmedlingens tillväxt mot bakgrund av realkapitalbildningen och sparandet. Analysen är partiell i den meningen att investeringarnas och sparandets utveckling, och därmed olika samhällssektorers finansiella sparande, utgör de förklarande faktorerna vid beskrivningen av kreditgivningens tillväxt och förskjutningarna i kreditgivningsmönstret. Den centrala frågan, nämligen på vilket sätt kreditgivningen har bidragit till tillväxten under 60-talet, är betydligt svårare att belysa. Likväl kan en analys av den här angivna typen underlätta bedömningen av de uppgifter inför vilka kreditmarknaden kommer att ställas under den närmaste 5-årsperioden. Undersökningen utgår från utvecklingen under tre delperioder, nämligen 1957-1960, 1961-1964 och 1965-1969. Periodvalet har skett främst med hänsyn till att strukturförändringarna i kreditgivningsmönstret skall kartläggas. En dylik kartläggning kompliceras bl. a. av konjunkturfluktuationerna och därmed sammanhängande förändringar i statens budgetsaldo och upplåningsbehov. Under första delperioden hade staten ett be-

tydande budgetunderskott, vilket även, med undantag för 1965, var fallet under den tredje delperioden. Under mellanperioden var statens upplåning på kreditmarknaden obetydlig. Periodindelningen underlättar även en bedömning av de strukturförändringar som är en följd av Allmänna pensionsfondens tillkomst och kraftiga tillväxt. Pensionsfondens alltmer dominerande roll har dels påverkat de olika kreditinstitutens marknadsandelar, dels inverkat på institutens placeringsinriktning. Utvecklingen skisseras endast i grova drag och kreditgivningsmönstret beskrivs främst med ledning av riksbankens kreditmarknadsmatriser. I dessa kan endast fyra efterf rågesektorer särskiljas, nämligen staten, kommunerna, bostäder och en restsektor »näringslivet», i vilken även utlåning till hushåll inräknas. Beskrivningen av investeringsutvecklingen anknyter till denna sektorfördelning. De olika sektorernas kreditbehov förklaras huvudsakligen med förändringarna i det finansiella sparandet, dvs. differensen mellan eget sparande och investeringar. Kreditmarknadsmatriserna innefattar endast inhemsk kreditgivning. Finansieringen av realkapitalbildningen sker till en övervägande del med inhemskt sparande. Investeringarna har uppgått till omkring en fjärdedel av bruttonationalprodukten medan utlandets sparbidrag, såsom det kommer till uttryck genom underskott i bytesbalansen, har uppgått till i genomsnitt 0,2 % för perioden som SOU 1971: 7

Tabell 5: 1. Investering och sparande 1957—1975. I procent av BNP till marknadspriser.

Staten

Kommuner (exkl. bostads- Bostäinvest.) der

övriga Offent- Enskilda övriga ickeliga för- försäk- finan- finansäkrings - rings- siella siella anstalter anstalter företag företag

Hushåll (exkl. försäkringssparande) Summa

A. Sparande 1957—1960 1961—1964 1965—1969 1975 (kalkyl)

2,6 4,3 3,2 3,3

3,1 3,1 4,2 3,3

1,6 1,5 1,5 1,2

0,3 2,4 4,1 4,9

2,3 1,7 2,0 1,6

0,5 0,4 0,4 0,4

9,5 7,9 6,9 6,1

2,8 3,6 1,8 1,9

22,7 24,9 24,1 22,7

B. Investering 1957—1960 1961—1964 1965—1969 1975 (kalkyl)

3,3 3,2 3,0 3,0

3,5 4,0 5,0 5,3

4,9 5,2 5,4 3,8

— — — —

— — — —

— — — —

11,4 12,1 113 10,6

— — — —

23,1 24,5 24,7 22,7

C. Finansiellt sparande (A-B) 1957—1960 - 0 , 7 1961—1964 1,1 1965—1969 0,2 1975 (kalkyl) 0,3

—0,4 —0,9 —0,8 —2,0

—3,3 —3,7 —3,9 —2,6

0,3 2,4 4,1 4,9

2,3 1,7 2,0 1,6

0,5 0,4 0,4 0,4

-1,9 -4,2 —4,4 —4,5

2,8 3,6 1,8 1,9

—0,4 0,4 —0,6 0,0

Anm. Summan av det finansiella sparandet inom här redovisade sektorer motsvarar saldot på löpande räkning i betalningsbalansen. Detta saldo förutsätts 1975 bli lika med noll; underskottet i transfereringarna, i vilket ingår biståndsgivningen till utvecklingsländerna, motsvaras av överskottet på bytesbalansen.

helhet. Underskotten i slutet av 50-talet förbyttes i överskott åren fram till 1964. Sedan dess har bytesbalansens underskott uppgått till sammanlagt 0,6 % av bruttonationalprodukten. Den direkta inverkan av denna utveckling på det inhemska kreditgivningsmönstret är dock sannolikt inte stor. 5.1 Investering, sparande och upplåning på kreditmarknaden Investeringarnas andel av bruttonationalprodukten ökade markant i början av 60-talet, med andelsökningar för kommunerna, bostäder och framför allt företagen. Under senare år ökade investeringskvoten endast obetydligt. Statens andel minskade något medan kommuninvesteringarna expanderade kraftigt. Även bostadsinvesteringarnas andel fortsatte att öka medan företagens investeringskvot minskade (tabell 5: 1). Statens sparande försvagades fr. o. m. 1966, SOU 1971: 7

vilket medförde betydande budgetunderskott. Kommunernas investeringsandel ökade med en procentenhet. Kommunernas sparande ökade ännu mera, vilket huvudsakligen kan hänföras till deras begränsade tillgång till kapitalmarknaden. Den senare framtvingade en avsevärt höjd utdebitering. Företagens sparkvot minskade något mer än deras investeringskvot, med en viss andelsmässig försämring av det finansiella sparandet som följd. En viss stabilisering av företagssparandet har emellertid ägt rum sedan den kraftiga försämringen av sparandet i början av 60-talet. Företagens sparkvot gick under dessa år ned med inte mindre än 1,6 procentenheter. Under senare år har hushållssparandet utvecklats ogynnsamt. Däremot synes en viss andelsmässig återhämtning av det enskilda försäkringssparandet ha ägt rum. Det offentliga försäkringssparandet, vilket huvudsakligen hänför sig till Allmänna pensionsfonden, ökade 29

markant. Därigenom har en betydande omfördelning av sparandet mellan olika sektorer ägt rum inom ramen för ett totalt sett ungefär oförändrat sparande. Enligt utredningens grundkalkyl minskar investeringskvoten 1975 jämfört med 19651969. Minskningen blir dock något mindre än som framgår av tabell 5: 1, i vilken samtliga uppgifter har beräknats i löpande priser. Målsättningen att uppnå balans i bytesbalansen 1975 innebär att det inhemska sparandet behöver tillväxa snabbare än investeringarna. I tabellen visas utvecklingen av sparandet inom olika sektorer under de förutsättningar som nämnts i föregående kapitel. Statens sparkvot förbättras obetydligt medan kommunernas sparkvot beräknas minska. Eftersom Allmänna pensionsfondens sparande fortsätter att öka i snabb takt blir sparkvoten för den offentliga sektorn i sin helhet 1975 lika stor som 1965-1969. Under vissa förutsättningar kan även hushållens sparkvot uppgå till genomsnittet för dessa år. Den viktigaste bestämningsfaktorn för kreditexpansionen har varit ojämnheten i fördelningen av sparande och investeringar inom olika sektorer av samhällsekonomin. Härigenom uppstår inkomstöverskott eller underskott, dvs. positivt eller negativt finansiellt sparande. Summan av det finansiella sparandet inom samtliga inhemska sektorer är lika med bytesbalansens saldo, det sparande som åstadkommes genom transaktionerna med utlandet. Efterfrågan på kreditmarknaden påverkas förutom av sektorernas finansiella sparande även av deras finansiella transaktioner utanför den reguljära kreditmarknaden samt av allmänhetens likviditet i form av inlåning i banker. I följande analys ingår endast konsoliderade sektoruppgifter, dvs. fördelningen av likviditeten och upplåningen mellan olika enheter inom sektorer beaktas inte. Härigenom införs ett osäkerhetsmoment eftersom denna fördelning påverkar en sektors totala kreditbehov vid ett givet finansiellt sparande. Upplåningen på kreditmarknaden, exklusive statens upplåning, ökade under 60-talet från 35 till 42 % av investeringarna. Denna

utveckling sammanhänger endast till en mindre del med förändringarna i investeringsandelarna och återspeglar främst, såsom framgår av tabell 5: 2, den kraftiga ökningen av externfinansieringen inom bostadsektorn och näringslivet. I tabell 5: 2 har statens upplåning satts i förhållande till samtliga utgifter för konsumtion, investering och utlåning. Tabellen visar att statens totala upplåning på kreditmarknaden och även upplåningen på kapitalmarknaden har legat på ungefär samma nivå i förhållande till utgifterna under den senaste perioden av budgetunderskott som i slutet av 50-talet. Kommunernas upplåning på kreditmarknaden minskade under senare år samtidigt som deras finansiella sparande förbättrades något. Kommunernas monetära sparande, dvs. nettot av utlåning och upplåning på kreditmarknaden, utvecklades annorlunda än vad som framgår av tabellen. 1961-1964 finansierades nämligen utgifterna förutom genom upplåning på marknaden även genom en minskning av de likvida tillgångarna medan en betydande likviditetsuppbyggnad ägde rum under senare år.

Tabell 5: 2. Upplåning på kreditmarknaden i procent av utgifterna 1957—1969. 1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969 Staten Kreditmarknaden totalt 17 Kapitalmarknaden 7

—1 3

12 7

Kommuner Kreditmarknaden totalt 13

21 Bostäder Kreditmarknaden totalt 66 Statliga lån 27

78 16

95 18

Näringsliv Kreditmarknaden totalt 21 Kapitalmarknaden 10

29 15

37 24

Anm. Statens upplåning beräknas i procent av samtliga utgifter för konsumtion, investering och utlåning. 1961—1965 var statens budgetunderskott obetydliga. Statens upplåning var omfattande 1957—1960 och 1966—1969. För övriga sektorer redovisas upplåningen i procent av investeringarna. SOU 1971: 7

Tabell 5: 3. Bostadsinvestering och bostadsfinansiering 1960—1969. Milj.kr.

Bruttoinvestering Statliga krediter och upplåning på kreditmarknaden (netto) Restpost

3 350

6 100

6 200

7 450

7 500

8 350

2 900 450

5 650 450

6 850 — 650

7 700 — 250

8 900 —1400

9 850 —1 500

Bostadsinvesteringar finansieras till en övervägande del genom statliga lån eller upplåning på kreditmarknaden. Ökningen av den externa finansieringen enligt tabell 5: 2 hänför sig huvudsakligen till bristfälligheter i investerings- och kreditmarknadsstatistiken och innebär sannolikt inte någon nämnvärd förändring i »självfinansieringen». Som framgår av tabell 5: 2 har statens långivning under 60-talet legat på en lägre nivå än dessförinnan. Sedan mitten av 50talet har den registrerade bostadsfinansieringen tämligen väl stämt överens med investeringsutvecklingen. 1966 upphörde denna överensstämmelse och upplåningen började öka väsentligt snabbare än de redovisade investeringarna (tabell 5: 3). Ett flertal faktorer kan förklara denna utveckling. Investeringsberäkningarna avser sålunda endast själva lägenheterna, men inte investeringar i tomter såsom anläggning av gräsmattor, parkeringsplatser m. m. Dessa investeringar torde ha ökat i betydelse under senare år. Dessutom kan en viss omflyttning av investeringar ha skett från kommunerna till bostadssektorn. En del av kommunernas relativa upplåningsminskning under senare 1

år motsvaras sålunda av ökningen i bostadsfinansieringen. Investeringsutvecklingen kan också ha underskattats i de sedvanliga investeringsberäkningarna genom att dessa inte tillräckligt beaktar standardstegringen. Även uppgifter om ombyggnader är osäkra. Statistiken över bostadskreditgivningen är å andra sidan bristfällig i flera avseenden. Bl. a. ingår i den äldre statistiken vissa fastighetslån som finansierar värdestegringen av äldre fastigheter. Sedan 1968 föreligger mera tillförlitlig statistik i vilken endast finansieringen av bostadsinvesteringar registreras. Av denna framgår att utbetalda byggnadskrediter väsentligt överstiger investeringsbeloppen. 1 Enligt tabell 5: 1 uppgick näringslivets finansieringsunderskott till 4,2 % av bruttonationalprodukten 1961-1964 och till 4,4 % 1965-1969. Näringslivets sparande minskade från 65 % av investeringarna under början av 60-talet till ca 62 % 1965-1969, en minskning med 3 procentenheter. Samtidigt ökade emellertid upplåningen på kreditmarknaden med 8 procentenheter till 37 % av investeringarna. Som tabell 5: 2 visar hänför sig denna ökning helt till upplåning.

Finansiering av nyproduktion av bostäder. Milj.kr.

Utbetalda byggnadskrediter Avlyfta byggnadskrediter Fastighetslån Bostadsstyrelsen Obligationer m. m. Summa kreditgivning Bostadsinvesteringar Källa: Sveriges Riksbank. SOU 1971: 7

8 300 6 100

9 800 —9 650 2 200

650 1400 4 500

1 200 2 600 6 700

8 750 7 500

10 650 8 350

på kapitalmarknaden. Affärsbankemas utlåning har under hela perioden uppgått till ca 10 % av investeringarna, medan upplåningen på kapitalmarknaden ökade från 10 % i slutet av 50-talet till 24 % 19651969. Differensen mellan förändringen i självfinansieringskvoten och den externa finansieringskvoten enligt här använd definition hänför sig till förändringar i likviditeten, inhemsk upplåning utanför kreditmarknaden, kapitaltransaktioner med utlandet och betydande brister i statistiken. De privata kapitaltransaktionerna med utlandet medförde sammanlagt en kraftig ökning av upplåningen under senare hälften av 60-talet.

5.2 Strukturförändringar kreditmarknaden

i efterfrågan

på

Den ovan tecknade bilden skulle kunna sammanfattas med att följande två typer av förändringar i kreditgivningsmönstret har ägt rum under 60-talet. För det första har viktiga förändringar inträffat i sektorfördelningen av såväl efterfrågan som utbudet på marknaden. Den mest framträdande förändringen på efterfrågesidan har varit näringslivets ökade beroende av extern finansiering medan på utbudssidan Allmänna pensionsfondens snabba tillväxt utgör det mest markanta inslaget. Dessa förändringar av ramen inom vilken kreditförmedlingen sker kan betecknas som autonoma förändringar. En annan typ av förändringar utgörs av kreditinstitutens anpassning till dessa efterfråge- och utbudsförskjutningar och avser kreditinstitutens omfördelning av sin kreditgivning till de olika efterfrågesektorerna, men även en viss omfördelning av de former i vilka deras kreditgivning skett. Denna anpassning kan betecknas som inducerade förändringar i kreditgivningsmönstret. Förändringarna i kreditmarknadens efterfråge- och utbudsstruktur är givetvis beroende av varandra och den faktiska utvecklingen enligt tabellerna i detta kapitel återspeglar förutom vissa institutionella förändringar även allmänhetens, låntagarnas och

kreditinstitutens preferenser samt även i viss mån finans- och penningpolitikens verkan. Genom valet av delperioder har dock gjorts ett försök att eliminera konjunkturutvecklingens effekt på kreditgivningen. I vissa tabeller har även statens upplåning brutits ut för att renodla förändringarna i efterfrågestrukturen. Allmänhetens likviditet i form av inlåning i bankerna varierar med konjunkturläget. Dessa kortfristiga förändringar jämnar i stort ut varandra vid periodjämförelser. Samtidigt kan det dock konstateras att likviditeten trendmässigt visat tecken till att sjunka. Inlåningen har nämligen under den period som här undersökts minskat i förhållande till bruttonationalprodukten samtidigt som räntenivån tenderat att stiga. Dessutom har den kortfristiga inlåningen i bankerna tillväxt i lägre takt än den långfristiga. Bankernas kreditutbud motsvaras dels av inlåningen, dels av deras egna sparande (vinster). Det övriga kreditutbudet utgörs av allmänhetens köp av värdepapper samt av det enskilda och offentliga försäkringssparandet. Kreditutbudet från Allmänna pensionsfonden kan inte ses fristående från tillväxten av kreditefterfrågan eftersom det är fråga om en betydande omfördelning av sparande från hushållen och näringslivet till fonden. Efterfrågeutvecklingen betraktas här dock som given och detta gäller även efterfrågans fördelning på olika finansieringsformer, även om denna fördelning i sin tur är beroende av utbudsförhållandena. Under den relativt långa tid som undersökningen omfattar torde dock finansieringsformerna i stort ha anpassats till efterfrågepreferenserna. Kreditsystemet visar nämligen, som framgår av det följande, en betydande flexibilitet. Sektoranalysen av efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden och fördelningen av kreditflödena på olika upplåningsformer såsom kortfristiga lån, reverslån, obligationslån m. m. utgår från riksbankens kreditmarknadsmatriser. Dessa kan belysa hur kommunernas, bostadssektorernas och näringslivets ökade upplåning har inneburit SOU19"l:7

förändringar i fördelningen på olika typer av upplåning. Ett exempel på en dylik strukturförändring utgör näringslivets växande beroende av långfristig upplåning. Utbudet på kreditmarknaden sker i form av försäkringssparande, allmänhetens köp av värdepapper och inlåning i bankerna. Kreditinstituten förmedlar och transformerar detta sparande till olika typer av kreditgivning som successivt anpassas till förändringarna i efterfrågan. I princip kan ett flertal moment i anpassningsprocessen urskiljas, även om de i praktiken sammanhänger med varandra. Förändringar i efterfrågan påverkar för det första kreditinstitutens marknadsandelar. En annan typ av anpassning sker genom att kreditinstituten omfördelar sin kreditgivning mellan sektorer eller mellan olika former av kreditgivning. Exempel på denna typ av omfördelning utgör sparbankernas och postbankens under senare år ökade kreditgivning till näringslivet. Denna omfördelning mellan sektorer motsvaras också av en viss omfördelning av bankernas kreditgivning från obligationsköp till utlåning. Statens upplåning på kreditmarknaden fluktuerar kraftigt vid olika konjunkturlägen som en följd av den förda finanspolitiken och det är knappast möjligt att helt renodla inverkan härav på upplåningsstrukturen för kreditmarknaden i sin helhet. Statens upplåning var omfattande 1957-1960 och även 1966-1969. Som framgår av tabell 5: 2 var statens sammanlagda upplåning under dessa år ungefär lika stor, räknat i förhållande till utgifterna, och även andelen av upplåningen på kapitalmarknaden var av samma storlek. Upplåningen utanför riksbanken och affärsbankerna utgjorde under dessa perioder ungefär en tredjedel av den totala upplåningen, vilket även var fallet 1961-1965. Endast i två avseenden skiljer sig finansieringsmönstret åt för de två perioderna med omfattande budgetunderskott, vilket återspeglar olika inriktningar av penningpolitiken. Under 60-talets sista år var försäljningen av skattkammarväxlar mycket omfattande medan tidigare försäljningen av kortfristiga obligationer var av större SOU 1971: 7 3—014532

betydelse. Även försäljningen av spar- och premieobligationer till allmänheten har fått ökad betydelse. Kommunernas lånebehov täcks till en övervägande del på kapitalmarknaden. Upplåningen har under 60-talet legat på en väsentligt högre nivå än tidigare. Efter en markant ökning i början av 60-talet har dock lånefinansieringen, som nämnts, åter blivit mindre omfattande. Huvuddelen av kommunernas upplåningsökning har skett på obligationsmarknaden, såväl genom utgivande av egna obligationer som genom de kommunala mellanhandsinstituten. Kapitalmarknadsinstitutens reverslångivning minskade följaktligen andelsmässigt, såsom tabell 5: 4 visar. Affärsbankernas finansiering av bostads-

Tabell 5: 4. Upplåning på kreditmarknaden fördelad på finansobjekt 1957—1969. Procentuell fördelning. 1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969

Kommuner Lån i affärsbankerna m. m. Långfristiga obligationer Reverslån m. m. i kapitalmarknadsinstituten Summa Bostäder Bostadsbyggnadskrediter i affärsbankerna Kortfristiga obligationslån Långfristiga obligationslån Reverslån m. m. i kapitalmarknadsinstituten Summa

9 —2

10 35

5 28

93 55 100 100

67 100

—

—

59 41 100 100

30 100

Näringsliv Lån i affärsbankerna 52 48 Kapitalmarknaden 48 52 Därav: Långfristiga obligationsoch förlagslån 5 21 Aktier 14 15 Reverslån m. m. i kapitalmarknadsinstituten 29 16 Summa 100 100

35 65 26 13 26 100

byggandet genom utestående byggnadskrediter ökade kontinuerligt. Längre tidsserier för de övriga kreditinstitutens byggnadskreditgivning saknas. Räknat över en längre period bör dock utbetalningar och avlyft av byggnadskrediter öka i samma takt. Även bostadsfinansieringen har under 60-talet i större utsträckning än tidigare skett via obligationsmarknaden. Detta återspeglar Allmänna pensionsfondens växande betydelse och de övriga kapitalmarknadsinstitutens andelsminskningar, men kan också sammanhänga med strukturförändringar i bostadsbyggandet.

Näringslivets kreditbehov har ökat kraftigt under en rad av år, såväl i absoluta belopp som i förhållande till investeringarna. Det externa finansieringsbehovet har i ökad utsträckning tillgodosetts på kapitalmarknaden, vars andel av upplåningen enligt tabell 5: 4 ökade från 48 % 1957-1960 till inte mindre än 65 % 1965-1969. Denna utveckling finner sin förklaring huvudsakligen på efterfrågesidan, eftersom behovet av rörelsekrediter kan förutsättas ha ökat mindre kraftigt än finansieringsbehovet för de fasta investeringarna. Lagerinvesteringarna har sålunda i genomsnitt minskat något i förhål-

Tabell 5: 5. Sektorfördelning av upplåningen på kreditmarknaden och på delmarknaderna 1957—1969. Nettobelopp, milj.kr. Avrundade årsgenomsnitt resp. procentuell fördelning.

Kreditmarknaden Staten Kommuner Bostäder Näringsliv

Långfristiga obligationer och förlagsbevis (a) Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa Aktier (b) Näringsliv Kapitalmarknadsinstitutens reverslån m. m. (c) Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa

1965—1969

%

Milj.kr.

/o

Milj .kr.

%

1400 250 2 000 1 500

28 (7) (53) (40)

— 100 900 3 450 3 050

—2 (12) (47) (41)

2 250 1350 6 600 5 300

14 (10) (50) (40)

5 150

7 300

15 500

600 0 550 100

—

45 6

400 300 1 750 600

13 10 57 20

1 100 400 4 050 1 400

18 5 57 20

1 250

3 050

6 950

0 250 1 150 400

2 13 62 23

— 100 500 1400 500

—4 22 61 21

0 900 1 950 1 350

—

1 800

2 300

4 200

600 250 1700 700

19 7 52 22

300 800 3 150 1 500

5 14 54 27

1 300 1 300 6 000 3 400

11 11 50 28

3 250

5 750

12 000

21 47 32

totalt ( a + b + c )

Summa 1

1961—1964

Milj.kr. totalt1

Summa

Kapitalmarknaden Staten Kommuner Bostäder Näringsliv

1957—1960

Procenttal inom parentes anger fördelningen exkl. staten. SOU 1971: 7

lande till produktionen. Affärsbankernas andel av utbudet på kreditmarknaden har under 60-talet minskat något, men detta förklarar inte i och för sig en så kraftig minskning av deras kreditgivning till näringslivet som tabell 5: 4 visar. Affärsbankernas kreditgivning har i ökad grad inriktats på bostadsfinansiering med en motsvarande andelsminskning för deras kreditgivning till näringslivet. Näringslivets upplåning på obligationsmarknaden ökade markant, såsom framgår av tabellen, medan aktiefinansieringen andelsmässigt minskade något. »Näringslivet» i nationalräkenskaperna och kreditmarknadsstatistiken utgör en ganska hete-1 rogen sektor, i vilken bl. a. industri, handel och jordbruk ingår. Industrin svarar för endast en mindre del av den här redovisade upplåningen. I kapitel 4 har visats att förhållandet mellan eget kapital och långfristig upplåning inom industrin icke obetydligt har försämrats sedan i början av 60talet. Upplåningen på marknaden i sin helhet och på olika delmarknader sammanfattas i tabell 5: 5. Om man bortser från statens upplåning kan konstateras att fördelningen av kreditresurserna ändrades avsevärt i början av 60-talet men att denna sedan dess har varit ungefär oförändrad. Bostadssektorns upplåningsandel har legat på en lägre nivå än dessförinnan och kommunernas och näringslivets andelar har ökat. Kommunernas relativt ökade upplåning kommer till uttryck i en ökad upplåning på obligationsmarknaden men framför allt näringslivets obligationslån har ökat avsevärt. Upplåningen på obligationsmarknaden har under den undersökta perioden ungefär femdubblats, medan upplåningen på aktiemarknaden och kapitalmarknadsinstitutens långivning har ökat betydligt långsammare. Även på den sistnämnda marknaden har kommunernas andel ökat kraftigt under 60-talet. Under senare år har ytterligare en andelsförskjutning inträffat. Näringslivets upplåning ökade nämligen medan en motsvarande minskning av bostadssektorns upplåning ägde rum. Statens och kommunernas sammanlagda upplåningsandel på kapitalmarknaden har SOU 1971: 7

hållit sig tämligen konstant. 5.3 Strukturförändringar kreditmarknaden

i utbudet på

Förändringarna i kreditgivningsmönstret har motsvarats av förändringar i marknadens utbudsstruktur. I tabell 5: 6 visas utvecklingen för de olika kreditinstitutens och allmänhetens andelar av den totala, kreditgivningen. Inlåningen i bankerna har utvecklats långsammare än försäkringssparandet och därmed minskade utbudsandelen för både affärsbankerna och andra banker. Andra bankers (postbanken, sparbankerna och jordbrukskassorna) sammanlagda kreditgivning ökade något långsammare än affärsbankernas. Bilden för utbudsandelarna domineras givetvis helt av AP-fondernas snabba tillväxt sedan 1960. Under de första åren kunde fondernas tillväxt inte helt kompensera bortfallet av enskilt försäkringssparande och det totala försäkringssparandets andel sjönk. Under senare år ökade det enskilda försäkringssparandet återigen och andelsminskningen var obetydlig. AP-fonderna svarande 1965-1969 för ca V» av den totala kreditgivningen på marknaden. Omkring s/4 av den totala upplåningen på kreditmarknaden sker i form av obligationseller andra långfristiga lån och genom emission av aktier. Kapitalmarknadens andel har

Tabell 5:6. Utlåning på kreditmarknaden: kreditinstitutens marknadsandelar 1 1957— 1969. Nettobelopp, procentuell fördelning. I960

1969 Affärsbanker Andra banker 1 Enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar Allmänheten

32 34

31 29

28 24

3 7

22 6

31 7

Summa

1 Exklusive riksbanken. 35

ökat under 60-talet. AP-fondernas utbudsandel på kapitalmarknaden har ökat avsevärt och har därigenom även inverkat på de övriga kreditinstitutens utbud och dess fördelning på sektorer och utlåningsformer. I första hand skulle man kunna vänta sig att ökningen av det långfristiga sparandet genom tillkomsten av AP-fonderna skulle medföra att övriga kreditinstitut fick en större inriktning på kortfristig kreditgivning. En jämförelse av kreditgivningsmönstret under första och andra hälften av 60-talet med kreditgivningen 1957-1960 tyder emellertid på att en av bankernas traditionella uppgifter, nämligen att transformera kortfristigt sparande till mera långfristig kreditgivning, har blivit viktigare. Som framgår av tabell 5:7 har såväl utbudet på kapitalmarknaden som det långfristiga sparandet, Tabell 5: 7. Transformation av sparande på kreditmarknaden 1957—1969. I procent av upplåningen på kreditmarknaden exkl. statens upplåning i riksbanken. 19571960 1. Summa upplåning på kapitalmarknaden 71 2. Långfristigt sparande: enskilt och offentligt försäkringssparande samt allmänhetens köp av aktier och långfristiga obligationer 35 3. Bankernas utbud pä kapitalmarknaden 36 (1-2) 4. Kortfristigt inhemskt sparande: inlåning i bankerna

55 Bankernas transformation: korrigerad för förändringen i ställningen gentemot utlandet 3: (4—5) 56 36

Tabell 5: 8. Kreditinstitutens utlåning fördelad på sektorer 1957—1969. Nettoflöden, procentuell fördelning. 1957— 1961— 1965— 1960 1964 1969 Affärsbanker Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa

5. Förändring i bankernas ställning gentemot utlandet 1 6. Bankernas transformation (3:4)

till vilket här räknas försäkringssparande och allmänhetens förvärv av värdepapper, ökat i förhållande till den totala kreditförmedlingen (rad 1 och 2). Bankernas utbud på kapitalmarknaden ökade relativt under AP-fondens första år. Under senare år kom AP-fondens utbud att dominera kapitalmarknaden. Allmänhetens kortfristiga sparande i form av inlåning i bankerna har däremot minskat såväl i förhållande till BNP som i förhållande till det totala utbudet på kreditmarknaden (rad 3). Denna utveckling medförde att en väsentligt större del av inlåningen i bankerna motsvarades av långfristig utlåning. Kvoten mellan långfristig utlåning och inlåning från allmänheten för banksystemet i sin helhet ökade sålunda från 55 % 1957-1960 till inte mindre än 81 % 1965-1969 (rad 6). Kvotförändring-

Andra banker Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa Enskilda förså kringsinrättningar Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa

78 Offentliga försäkringsinrättningar Staten Kommuner Bostäder Näringsliv Summa

23 2 23 52

4 5 27 64

7 9 71 13

—4 16 72 16

4 17 60 19 100

24 6 39 31

—4 17 54 33 100

—1 7 53 41 100

9 18 46 27 100

9 11 48 32 100

10 3 38 49 100

SOU 1971: 7

arna är något missvisande, efiersom inlåningen i bankerna endast utgör den inhemska delen av likviditetsmängden. Under 50talets senare år förbättrades bankernas ställning gentemot utlandet, vilket återspeglas i inlåningen. Likaså inträffade en avsevärd försämring av ställningen gentemot utlandet 1965-1969 med en neddragande effekt på den inhemska likviditeten. Om inlåningen korrigeras för dessa förändringar utvecklas transformationskvoterna något jämnare (rad 7). Ändock kvarstår höjningen av kvoten under 60-talet. Kvothöjningen under senare år hänför sig huvudsakligen till affärsbankernas omfattande obligationsköp i samband med omfördelningen av deras kreditgivning till bostadssektorn. Kreditgivningen till kommunerna, bostadssektorn och näringslivet har under 60-talet ökat i ungefär samma takt. Fördelningen av de olika kreditinstitutens utlåning till dessa sektorer har dock undergått avsevärda förändringar i samband med förskjutningen av efterfrågan mot kapitalmarknaden. Allmänna pensionsfonden har blivit en allt viktigare utbudsfaktor, men dess fördelning av utbudet till olika sektorer har varit i stort sett konstant. Omfördelningen har därigenom huvudsakligen skett inom de övriga kreditinstituten. Affärsbankernas bostadsfinansiering har, som nämnts, ökat till inte mindre än 38 % av deras totala kreditgivning 1965-1969 medan övriga bankers bostadsfinansiering har minskat andelsmässigt. Övriga bankers kreditgivning till näringslivet ökade däremot, vilket kan ses som ett tecken på den ökande konkurrensen mellan olika typer av banker som har börjat bli framträdande under senare år. Inte minst tillkomsten av den nya banklagstiftningen torde härvid komma att spela en viktig roll. Även de enskilda försäkringsinrättningarnas kreditgivning till näringslivet har ökat andelsmässigt. I tabell 5: 8 redovisas kreditinstitutens kreditgivning sektorfördelad. Fördelningen av kreditinstitutens utbud på lån och obligationsköp har förändrats endast obetydligt under 60-talet. De enskilda försäkringsinrättningarnas obligationsköp har dock blivit större. SOU 1971: 7

6 Kreditmarknaden 1975

En framskrivning av efterfrågan och utbud på kreditmarknaden till 1975 måste bli tämligen osäker. Innebörden av långtidsutredningens allokeringsalternativ för kreditmarknaden kan därför endast anges i grova drag. Som framgår av restposterna i tabell 2 i appendixet är anpassningen mellan det finansiella sparandet enligt räkenskaperna och de finansiella transaktionerna enligt kreditmarknadsstatistiken bristfällig. En viss kalkyl för inkomstfördelningen och försörjningsbalansen är också i princip förenlig med olika kalkyler för kreditgivningen. Som påpekats i inledningen kan kalkylerna för det finansiella sparandet inom olika sektorer av samhällsekonomin tyda på spänningar av olika slag, t. ex. mellan konsumtionsefterfrågan och utrymmet för privat konsumtion, eller mellan företagssparandet och målsättningen beträffande företagens investeringar. Beräkningarna för det finansiella sparandet och kreditgivningsmönstret bör därför inte utan vidare betraktas som indikationer på en sannolik eller optimal utveckling. För att ange osäkerheten kan det vara lämpligt att i det följande redovisa vissa alternativa värden för efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden. Frågan huruvida förändringar i efterfrågan på kreditmarknaden kommer att kräva en anpassning från kreditinstitutens sida belyses med hjälp av den kreditmarknadskalkyl vars värden huvudsakligen ligger inom det intervall som utgörs av de nyss nämnda 38

alternativen. Ett speciellt problem utgör bedömningen av allmänhetens likviditet under kalkylperioden. I kalkylen bortses från konjunkturbetingade likviditetsförändringar. Allmänhetens inlåning i bankerna synes under 60-talet ha varit lägre i förhållande till bruttonationalprodukten än i slutet av 50-talet och det är svårt att närmare ange vilken utveckling av den reala likviditetskvoten som kan betraktas som sannolik eller optimal. Kalkylerna för bankinlåningen och för bankernas kreditutbud, och därmed omslutningen av kreditmarknadsbalansen, bör givetvis vara konsistenta. 6.1

Kreditmarknadskalkyl

Kreditmarknadskalkylen i tabell 6: 1 utgår från utredningens grundkalkyl beträffande bytesbalansen och kapitaltransaktionerna med utlandet. Det är inte möjligt att med utgångspunkt från dessa förutsättningar ge någon siffra för valutareservens tillväxt, men en viss förbättring kan förväntas ske. Förbättringen av bankernas ställning gentemot utlandet påverkar inte nämnvärt beräkningen av efterfrågan och utbudet på den inhemska kreditmarknaden. Detta gäller även kapitaltransaktionerna med utlandet. Statens budgetutveckling beräknas medföra ett upplåningsbehov på ca 5 miljarder kr. 1975. För kalkylperioden i sin helhet innebär detta en avsevärd andel av den toSOU 1971: 7

Tabell 6: 1. Kreditmarknadskalkyl för 1975. Milj.kr., löpande priser. Årsgenomsnitt 1965—1969. Efterfrågan

Utbud

1965— 1969 1975

1965— 1969

Staten

2 250

Kommuner

1 350

Bostäder Näringslivet

6 600 5 300

Summa

15 500

5 000 (alt. S max.) 3 000 (alt. S min.) 4 500 (alt. K max.) 3 000 (alt. K min.) 9 500 10 500 (alt. N max.) 9 500 (alt. N min.)

29 500 (max.)

tala efterfrågan på kreditmarknaden och även om kalkylsiffran överensstämmer med beräkningarna för övriga sektorer av samhällsekonomin torde man kunna betrakta den som ett maximivärde (alt. S max.) Konjunkturutvecklingen och den därav föranledda finanspolitiken skulle kunna medföra att statens upplåning kan hållas nere till säg 3 miljarder kr. (alt. S min.). Dessa värden sätts in i kreditmarknadskalkylen, tabell 6: 1. Kommunernas upplåning har beräknats till ca 4,5 miljarder kr. Detta skulle, som nämnts, innebära en avsevärt höjd lånefinansiering av deras investeringar (alt. K max). Om lånefinansieringen skulle uppgå till samma andel av investeringarna som under 60-talet skulle upplåningen nedbringas till ca 3 000 milj. kr. (alt. K min.). De två maximivärdena (S max. och K max.) svarar mot förutsättningarna beträffande inkomst- och utgiftsutvecklingen för den offentliga sektorn i sin helhet. Däremot skulle fördelningen av den offentliga sektorns upplåning mellan staten och kommunerna kunna bli annorlunda. Beräkningen av bostadssektorns finansieringsbehov utgår från utredningens grundkalkyl enligt vilken investeringarna minskar med 2 % i volym årligen. Som utgångspunkt för beräkningen av statens bostadslångivning skulle man kunna utgå från relationen under 60-talet, dvs. 17 % av investeSOU 1971:7

Riksbanken Affärsbanker

1 000 4 050

övriga banker

3 550

Enskilda försäkringsinrättningar 1 500 Offentliga försäkringsinrättningar 4 400 Allmänheten 1 000 Summa 15 500

1975 1 600 7 400 (alt. Ab max.) 6 400 (alt. Ab min.) 6 400 (alt. Öb max.) 5 700 (alt. Öb min.) 2 400 10 700 1 000 29 500 (max.)

ringarna finansieras (netto) av staten. Statens långivning skulle då uppgå till ca 2 miljarder kr. 1975. Statens sammanlagda utbetalningar av lån till bostadssektorn kan dock förväntas uppgå till avsevärt större belopp, vilket främst sammanhänger med ökningen av paritetslånen. Beräkningarna för dessa är mycket osäkra eftersom betalningarna förutom av bostadsinvesteringarnas volym- och prisutveckling även blir beroende av ränteläget och byggkostnadernas relativa utveckling. En annan osäkerhetsfaktor är det tidigare nämnda förhållandet att bostadsfinansieringen under senare år förutom själva lägenheterna även kommit att omfatta vissa miljöinvesteringar. Denna förskjutning i finansieringsförhållandena kan förväntas fortsätta. Upplåningen på kreditmarknaden 1975 uppskattas till 9,5 miljarder kr. Näringslivets upplåning beräknas med ledning av förändringen i självfinansieringen och under förutsättning att likviditeten utvecklas trendmässigt (alt. N max.). Vid en investeringstillväxt enligt grundkalkylen på 6,2 % per år och under förutsättning att företagens vinstandel förblir oförändrad jämfört med 1965-1969 sjunker som nämnts självfinansieringen med 5 procentenheter. Förutsätter man å andra sidan att självfinansieringen inte kommer att understiga den relativt låga nivån för 1966-1968 (se 39

diagram 4: 1) kräver investeringskalkylen att vinstandelen ökar med 1 procentenhet. Företagens upplåning på kreditmarknaden blir i detta fall mindre (alt. N min.). En förändring i faktorinkomstfördelningen skulle givetvis återverka på övriga sektorers sparande och upplåningsbehov. Även hushållens upplåning förväntas öka. Efterfrågan hänför sig huvudsakligen till finansieringen av egnahem och köp av varaktiga konsumtionsvaror. Statistiken är dock ganska ofullständig och tillåter inte någon siffermässig precisering. I kreditmarknadsmatriserna ingår hushållens upplåning i restsektorn »näringslivet» . Dess andel torde vara liten. I kreditmarknadskalkylen är efterfrågan och utbud per definition lika stora. Vid en given fördelning av det finansiella och monetära sparandet kan kalkylens omslutning variera beroende på vilken likviditetsutveckling (och därmed kreditutbud för bankerna) man förutsätter. I tabell 6: 1 motsvaras sålunda maximialternativet för efterfrågan av ett maximialternativ för allmänhetens bankinlåning, såsom skall beskrivas i följande avsnitt. Förutsätter man en långsammare likviditetstillväxt minskar även det beräknade utbudet för bankerna och nedjusteras

efterfrågesiffrorna för de sektorer inom vilka likviditetsförändringar är av betydelse. Frågan huruvida reell balans föreligger kan främst bedömas med utgångspunkt från likviditetsutvecklingen. Motsvaras allmänhetens likviditetspreferenser inte av den beräknade kreditefterfrågan föreligger ett efterfråge- eller utbudsöverskott på kreditmarknaden.

6.2 Allmänhetens likviditet: kalkyl för inlåningen i bankerna Med inlåning i bankerna - penningmängden i vid mening - avses i det följande riksbankens utelöpande sedlar samt inlåningen i affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor och postbanken. Utvecklingen av bankinlåningen bedöms med utgånspunkt från relationen mellan BNP-tillväxten och ökningen av insättarnas tillgodohavanden i bankerna. Kvoten mellan tillgodohavanden och BNP utgör ett grovt mått på den reala likviditeten inom samhällsekonomin och varierar kraftigt med konjunkturutvecklingen. Utvecklingen av den reala likviditetskvoten framgår av diagram 6: 1.

Diagram 6:1. Real likviditet 1957—1969. Inlåning i bankerna i procent av BNP

korrigerad trend (max)

trend (min)

60 1957 -58

-59

-60

-61

-62

-63

-64

-65

-66

-67

-68

-69

Ar

60 1975

A n m : Uppgifter om bankinlåningen i appendix, tabell 5.

40 SOU 1971: 7

Tabell 6: 2. Inlåningens BNP-elasticitet 1957—1968. Transaktionsmedel Sedlar, postgiro exkl. kapitalräkning samt affärsbankernas checkräkning

Kortfristig inlåning Postbanken, jordbrukskassor exkl. kapitalräkning samt affärsbankernas uppsägnings-, girokapital- och sparkasseräkning

0,83

0,75

Långfristig inlåning Postgirots kapitalräkning, jordbrukskassornas kapitalräkning, sparbankerna, affärsbankernas depositions-, kapital- och kapitalsamlingsräkningar samt sparräkning

0,99

Långfristig inlåning Endast affärsbanksräkningar

1,02

Inlåning i samtliga banker

0,92

Kortfristig inlåning Endast affärsbanksräkningar 0,54 Anm. Fram till 1968 möjliggjorde bankstatistiken denna uppdelning av inlåningen pa grupper av räkningar. Den är mera ändamålsenlig än den gruppering som används i kalkylen för 1975 (tabell 6: 4)

itI en första ansats beräknas inlåningsutovecklingen med hjälp av sambandsekvatio2n ner. 1 Kalkylen avser dels penningmängden pi sin helhet, dels inlåningen för olika grupka per av inlåningsräkningar och hos olika ar banksektorer. Vissa teoretiska invändningar nkan resas mot de ekvationer som här komIimer till användning. De återspeglar nämliiegen det kombinerade resultatet av allmänheen tens likviditetspreferenser, penningpolitiken och bankernas beteende. Ekvationerna är ch ändå användbara prognosinstrument och igt osäkerheten i skattningarna är betydligt da mindre än om man skulle försöka härleda isinlåningen direkt ur framskrivningar av hus>ahållens och övriga sektorers finansiella sparande. illInlåningsstatistiken tillåter inte någon tillförlitlig fördelning på sektorer. Detta är en utallvarlig brist eftersom betydande förskjutm, ningar i inlåningsandelarna har ägt rum, [nvilka endast till en del kan kartläggas. Intelåningsutvecklingen för olika insättarkatemgorier visar också betydande skillnader unkt. der konjunkturförlopp och på längre sikt. cat Trots att hushållens sparkvot har minskat svarar hushållen för en större och växande :ns andel av inlåningen i bankerna. Företagens j0l inlåning synes däremot ha minskat något iat i förhållande till deras omsättning, räknat över en längre period. Inlåningen fyller olika behov. Dels fungear rar den som transaktionskassor (sedlar, > SOU 1971: 7

checkräkningar), dels har en ökad andel av hushållsinlåningen fungerat som målsparande. I den mån inlåning främst utgör ett placeringsalternativ blir räntan av större betydelse. Den långfristiga inlåningen har ökat betydligt snabbare än den kortfristiga såsom elasticitetstalen i tabell 6: 2 visar. En viss överföring har också skett från kortfristiga till långfristiga räkningar, vilket främst förklarar det låga elasticitetstalet för kortfristig inlåning i affärsbankerna. Grupperingen av inlåningsräkningarna i tabell 6: 2 kan endast göras fram till 1968. Inlåningsräkningarna grupperas efter den formella uppsägningstiden och därmed korresponderande räntesatser. Skillnaderna i elasticiteten för de olika inlåningsgrupperna behöver inte i och för sig uppfattas så att inlåningen har blivit långfristigare, utan kan främst ses som ett tecken på att insättarna har blivit mera räntemedvetna och förbättrat sin finansiella planering. Under den period för vilken genomsnittsvärdena beräknats, fördes omväxlande en expansiv och restriktiv penningpolitik med åtföljande förändringar i den reala likvidi* Ekvationerna skattar inlåningens s. k. BNPelasticitet, dvs. kvoten mellan procentuella förändringar i inlåningsstocken och i BNP. I Finansiella långtidsperspektiv (SOU 1967: 6) redogörs för ett flertal ansatser, i vilka ett större antal förklarande variabler ingår i ekvationerna. Dessa synes dock inte ge bättre resultat än ekvationer, i vilka endast BNP ingår som förklarande variabel, såsom skett här.

Tabell 6: 3. Differenser mellan faktisk och beräknad inlåning i bankerna 1960—1969. Ställningsuppgifter. Milj .kr. Summa inlåning Kortfristig inlåning Långfristig inlåning r kl t Affärsbankerna övriga banker Affärsbankerna Övriga banker tionskassor) 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

400 0 100 200 0 —100 —100

200 -400

—

600 0 100 200

0 —

200 300 0

200 —

100 —

0 0

0 700

— 700 — 1 000 — 500

— 300 — 2 500 — 1 800 2 300 7 400 4 900

—200 —100 —100

—1400 — 1 900

0 0 200

3 000 2 300

1 300

600 Anm. Positiva tal innebär att inlåningen är större än trendvärdet. Uppgifterna för den totala inlåningen inkluderar även transaktionskassor. Dessa har vid olika tillfällen kraftigt påverkats av höjningen av omsättningsskatten. Uppgifterna för den totala inlåningen är därför inte helt jämförbara med summan av differenserna för här redovisade inlåningsräkningar. För 1969 har all inlåning i affärsbankerna förts till "långfristig inlåning". Grupperingen av inlåningsräkningarna t. o. m. 1968 motsvarar den i tabell 6: 2.

tetskvoten. I tabell 6: 3 redovisas differenser mellan den faktiska och den beräknade inlåningen. Inlåningen låg i slutet av 1969 alltjämt över genomsnittet. Enligt här använd definition förelåg således ett likviditetsöverskott inom samhällsekonomin. Som framgått av analysen av hushållssparandet minskade kvoten för det finansiella sparandet inte obetydligt 1968 och 1969. Tabell 6: 3 tyder emellertid inte på någon försämring av inlåningsutvecklingen i förhållande till trenden under 60-talet. En stor del av inlåningsökningen 1968 hänför sig till företagen, men för 1969 torde endast en mindre del av »inlåningsöverskottet» kunna hänföras till dessa. Företagen beräknas svara för huvuddelen av förändringarna i inlåningen, medan hushållen svarar för den största inlåningsandelen. Av tabell 6: 3 framgår att de största relativa förändringarna i inlåningen sker på affärsbankernas långa räkningar. Ökad konkurrens från övriga banker på utlåningsoch inlåningsmarknaderna skulle därför kunna ha till följd att dessa bankers inlåning blir mera instabil. Omläggningen av bankstatistiken vid årsskiftet 1968/1969 nödvändiggör en omgruppering av inlåningsräkningarna. Genom sammanslagningen av inlåningsräkningarna

i affärsbankerna har viss information gått förlorad och behovet av en förbättrad inlåningsstatistik har blivit ännu mera kännbart. De i tabell 6: 4 redovisade elasticiteterna kommer till användning vid kalkylen för 1975. Enligt sambandsekvationerna sjunker inlåningen i bankerna från i genomsnitt 67 % av bruttonationalprodukten 19631969 till endast 63 % 1975. Detta kanske kan betraktas som ett minimum. Som framgått var nämligen den reala likviditeten

Tabell 6: 4. Inlåningens BNP-elasticitet (minimikalkyl för 1975). Sedlar Riksbankens utelöpande sedlar

0,64

Transaktionsmedel Sedlar, postgiro exkl. kapitalräkning

0,60

Kortfristig inlåning i övriga banker Postbanken, jordbrukskassor exkl. kapitalräkning 0,84 Långfristig inlåning i övriga banker Postgirots kapitalräkning, jordbrukskassornas kapitalräkning, sparbankerna 0,93 Inlåning i affärsbankerna Samtliga räkningar

0,98

Anm. Observationsperiod 1957—1969. SOU 1971: 7

under 60-talet lägre än i slutet av 50-talet och enligt här använd trendframskrivning skulle kvoten sjunka ytterligare. Ett flertal faktorer kan ha bidragit till nedgången i den reala likviditeten men det är osäkert om dessa faktorer kommer att ha samma inverkan framöver. Hushållssparandet försämrades under 60-talet men sannolikt blir försämringen inte lika stor under kalkylperioden. En given försämring av hushållssparandet innebär för övrigt inte i och för sig att hushållens inlåning i bankerna minskar. En minskning av nettosparandet kan nämligen även inträffa om upplåningen från bankerna ökar kraftigare än inlåningen. Under 60-talet steg också räntenivån. En fortsatt glidning uppåt i samma takt förefaller inte sannolik, även om räntesatserna kan förväntas ligga på en relativt hög nivå framöver. En betydande osäkerhetsfaktor

vid bedömningen av inlåningen blir utvecklingen av hushållens likviditetspreferenser. Utbudet av värdepapper kan härvidlag bli av betydelse men även relativa förändringar i avkastningen för olika placeringsformer. Dessa alternativ bör bl. a. ses mot bakgrund av företagens ökande behov av riskvilligt kapital. För att markera osäkerheten i kalkylerna kan det vara lämpligt att här förutom en undre gräns även ange en övre gräns för inlåningen. Något godtyckligt skulle man då kunna utgå från en real likviditetskvot 1975 på samma nivå som 1963-1969. Detta innebär att den nyss beräknade inlåningen totalt uppjusteras med 6 procentenheter. Uppjusteringen avser inte samtliga inlåningsräkningar utan endast den långfristiga inlåningen. De på så sätt beräknade minimioch maximivärdena för inlåningsstocken i

Tabell 6: 5. Konsoliderade balanser för banksektorer 1965—1969 och 1975. Förändringar i tillgångar och skulder. Milj. kr. Årsgenomsnitt 1965—1969 1965—1969 1975

Tillgångar

1965—1969 1975

Skulder

Riksbanken Ställning gentemot utlandet Inhemsk kreditgivning

— 300 1 000

(0) 1 600

Riksbanken Utelöpande sedlar Övriga tillgångar och skulder

Summa

1 600

Affärsbanker Ställning gentemot utlandet Inhemsk kreditgivning

0 4 050

0 7 400 (Ab. max.) 6 400 (Ab. min.)

Summa Övriga banker Inhemsk kreditgivning

Summa

4 050

7 400

3 550

6 400 (Öb. max.) 5 700 (Öb. min.)

3 550

6 400

800 Summa

1 600

Affärsbanker Inlåning från allmänheten

3 050

6 500 (max.) 5 500 (min.)

Övriga tillgångar och skulder

1 000

900 Summa

4 050

7 400

Övriga banker Inlåning från allmänheten

3 150

5 900 (max.) 5 200 (min.)

Övriga tillgångar och skulder Summa

3 550

6 400

Anm. Utförligare balanser för 1958—1969 återfinns i appendix, tabell 6. SOU 1971: 7

bankerna räknas om till nettoflöden 1975. Inlåningssiffrorna sätts sedan in i konsoliderade balanser för affärsbanker och övriga banker (tabell 6: 5). I dessa balanser sammanfattas förändringar i samtliga tillgångar och skulder. Med utgångspunkt från balansernas utveckling under 60-talet härleds inlåningskalkylen till motsvarande utbud på kreditmarknaden (alt. Ab max; alt Ab min; alt Öb max; alt. Öb min). Bankernas kreditutbud ingår i kreditmarknadskalkylen (tabell 6: 1). Som framgår av denna kalkyl motsvaras efterfrågan av ett maximiutbud för bankernas del. I ett sådant läge kan räntan komma att ligga på en relativt hög nivå. En relativt hög räntenivå kan också bli nödvändig om betalningsbalansens utveckling under de närmaste åren skulle kräva en omfattande upplåning utomlands.

6.3 Kreditinstituten och förändringarna i efterfrågan Kreditmarknadskalkylen i tabell 6: 1 anger hur den totala efterfrågan och utbudet på marknaden kan utvecklas under vissa förutsättningar. Den totala omslutningen i denna balans kan variera beroende på det finansiella sparandets fördelning och likviditetsutvecklingen. I det följande görs ett försök att närmare belysa huruvida balans föreligger på de olika delmarknaderna och på vilket sätt kreditinstituten kan förväntas anpassa sin kreditgivning till förskjutningarna i kreditefterfrågan. Som beskrivits i kapitel 5 har efterfrågan under 60-talet undergått betydande förändringar. Även fram till 1975 kan utvecklingen komma att ställa höga krav på kreditinstitutens anpassningsförmåga. I tabell 6: 6 redovisas dels kreditgivningsmönstret för 1965-1969, dels en tänk-

Tabell 6: 6. Kreditmarknadsmatris 1965—1969 och 1975 Milj. kr., löpande priser. 1965—1969 (årsgenomsnitt) Staten

Kommuner

Bostäder

Näringsliv

Summa

900 400 150

0 150 600

50 1 500 2 100

50 2 000 700

1 000 4 050 3 550

Riksbanken Affärsbanker Övriga banker Enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar Allmänheten

1 500

350 450

500 0

2 150 0

1 400 550

4 400 1 000

Summa

2 250

1 350

6 600

5 300

15 500

Staten

Kommuner

Bostäder

Näringsliv

Summa

1 400 900 (600) 500 (200)

0 300 (200) 1 500 (1 000)

0 2 000 (2 700) 2 600 (3 600)

0 3 800 (3 500) 1 400 (1 200)

1 400 7 000

500 (200)

900 (1 200)

1 000 (1 000)

2 400

800 (800) 400

1 700 (1 200) 0

4 000 (5 300) 0

4 200 (3 400) 600

10 700

4 000 (3 400)

3 500 (2 600)

10 000 (12 800)

11 000 (9 700)

28 500

1975 Riksbanken Affärsbanker Övriga banker Enskilda försäkringsinrättningar Offentliga försäkringsinrättningar Allmänheten Summa

6 000

1 000

Anm. Siffrorna inom parentes anger kreditinstitutens utbud till olika sektorer enligt mönstret 19651969.

44 SOU 1971: 7

bar fördelning av efterfrågan och utbudet 1975. Självfallet kan man tänka sig många alternativa framskrivningar. Tabellen anger dock några väsentliga drag i utvecklingen. Syftet med denna kalkyl är att ange förändringarna i kreditmarknadsstrukturen. Denna aspekt kan i viss mån studeras oberoende av de mera stringenta krav på konsistens som behöver ställas i anslutning till kreditmarknadskalkylen i tabell 6: 1. På efterfrågesidan redovisas sålunda något lägre siffror för den offentliga sektorns upplåning. För näringslivet visas däremot en något högre siffra. Totalt ligger efterfrågan mellan tidigare presenterade maximi- och minimivärden och detta gäller även för bankernas kreditutbud. Differensen mellan kalkylvärdena i tabell 6: 1 och 6: 6 skulle kunna inträffa ifall hushållens inkomstandel av BNP ökar jämfört med vad som förutsattes tidigare. Företagens upplåningsbehov skulle därmed öka ytterligare. Dessutom skulle i detta läge ett inflationsgap kunna uppstå. En ytterligare höjning av skattekvoten skulle vidare minska statens och kommunernas upplåningsbehov. Siffrorna i matrisen för 1975 anger en möjlig anpassning av kreditinstitutens utbud till efterfrågan. Siffrorna inom parentes anger fördelningen av utbudet enligt mönstret 1965-1969. En jämförelse mellan den här antagna utbudsfördelningen och den tidigare fördelningen anger då behovet av förändringar i utbudet. Som framgår skulle vid oförändrat utbudsmönster den offentliga sektorn och näringslivet bli underförsörjda, medan ett överskott skulle uppstå för bostadsfinansieringen. Kalkylen tyder på att affärsbankernas bidrag till finansieringen av statens budgetunderskott och bostadsbyggandet sammanlagt kan komma att minska något i förhållande till deras utlåning till övriga sektorer. Även övriga bankers kreditgivning kan komma att omfördelas från bostadsfinansiering till kreditgivning till staten och kanske främst till kommunerna. Kalkylen tyder på en avsevärd andelsökning av näringslivets kreditefterfrågan. Under 60-talet har företagens ökade upplåning huvudsakligen skett på kapitalmarknaden och en SOU 1971: 7

fortsatt absolut men även relativ ökning av den externa finansieringen kommer främst att ske på kapitalmarknaden. Av denna anledning synes det befogat att räkna med att en förhållandevis begränsad del av den kreditkapacitet som frigörs i bankerna genom dämpningen av bostadsbyggandet går till näringslivet. Vidare kan den nya banklagen i kombination med en fortsatt skärpning av konkurrensen på inlånings- och utlåningsmarknaderna förutsättas medföra att affärsbankernas omfördelning av sin kreditgivning till näringslivet blir något mindre markant än de övriga bankernas. En central faktor i bedömningen av utvecklingen på kreditmarknaden blir Allmänna pensionsfondens fortsatta snabba tillväxt och den relativa ökningen av dess kreditgivning till näringslivet. Även om affärsbankernas andel av näringslivets finansiering ökar medför utvecklingen sannolikt ändå att en ökad andel av näringslivets kreditbehov kommer att tillgodoses hos Allmänna pensionsfonden, antingen direkt eller via mellanhandsinstitut. För kreditmarknaden i sin helhet började en omfördelning från bostadsfinansiering till kreditgivning till näringslivet äga rum i mitten av 60-talet. Denna omfördelning kom till stånd medan pensionsfondens placeringar sektorvis skedde enligt i stort sett oförändrat mönster. Marknadens elasticitet visade sig genom de övriga kreditinstitutens anpassning till efterfrågan. Den här förutsedda relativa ökningen av pensionsfondens kreditgivning till näringslivet har inte endast en kvantitativ allokeringsaspekt, utan bör också ses mot bakgrund av att strukturförändringarna inom näringslivet i kombination med en sjunkande självfinansiering medför ett ökat beroende av främst kapitalmarknaden. Därvid kan behov av delvis nya former för Allmänna pensionsfondens kreditförmedling till näringslivet väntas uppstå. F. n. sker en översyn av pensionsfondens placeringsformer inom 1968 års kapitalmarknadsutredning. Det finns därför inte anledning att här närmare gå in på kvalitativa kreditmarknadsproblem som sammanhänger med pensionsfondens tillväxt.

7 Sammanfattning

Under första hälften av 60-talet ökade hushållens andel av de totala inkomsterna. Parallellt härmed minskade företagens vinstandel, vilket medförde en nedgång i företagens självfinansiering. Under senare hälften av 60-talet synes fördelningen av inkomster mellan hushåll och företag i stort sett ha stabiliserats. Företagens självfinansieringsgrad fortsatte emellertid att minska, om än inte lika kraftigt som tidigare. Fördelningen av inkomsterna mellan hushållen och företagen förutsätts under de kommande åren i genomsnitt bli densamma som 1965-1969. Hushållens andel låg 1969 under detta genomsnitt, vilket innebär att deras sammanlagda inkomster mellan 1969 och 1975 ökar i något högre takt än bruttonationalprodukten. Därtill kommer att sysselsättningen inom den offentliga sektorn fortsätter att öka snabbare än inom den privata sektorn. Inklusive arbetsgivaravgifterna förutses hushållens inkomster nominellt öka med 8,6 % per år medan bruttonationalprodukten ökar med 8,5 % per år (3.8 % per år i volym). Priserna beräknas öka i samma takt som under 60-talet. I långtidsutredningen har förutsatts att investeringarna inom näringslivet, i första hand inom exportnäringarna, ökar kraftigt. Under de nyss angivna förutsättningarna beträffande vinstutvecklingen skulle investeringstillväxten för företagen leda till en icke oväsentlig ytterligare nedgång av självfinansieringen. För näringslivet som helhet be46

räknas nedgången i självfinansieringsgraden 1975 uppgå till ca 5 procentenheter, jämfört med 1965-1969. För industrin tyder kalkylerna på en betydligt större nedgång i självfinansieringsgraden. I ett sådant läge blir en väsentlig uppgift för den ekonomiska politiken att tillgodose företagens behov av extern finansiering, antingen på den inhemska kreditmarknaden eller utomlands. Relationen mellan det egna kapitalet och låneskulderna torde ha försämrats inom samtliga industribranscher under 60-talet. Våra beräkningar tyder på en fortsatt försämring under den kommande 5-årsperioden. I detta läge är det av vikt att företagens finansieringsmöjligheter eller lönsamhetsbedömningar inte utgör ett alltför snävt hinder för en snabb tillväxt av investeringarna. Speciellt gäller detta om investeringsuppsvinget under de närmaste åren skulle behöva ske samtidigt som en viss dämpning av den internationella konjunkturen äger rum. Den ekonomiska politiken ställs då inför uppgiften att dels främja tillgången på riskvilligt kapital, dels genom olika åtgärder stimulera företagens risktagande. Hushållens disponibla inkomster har under senare år ökat i långsammare takt än i början av 60-talet. Till denna utveckling har förutom en långsammare tillväxt av bruttonationalprodukten bl. a. bidragit den nyssnämnda stabiliseringen av företagsvinsternas andel och en avsevärd ökning av skattekvoten. Den senare hänför sig huvudsakligen SOU 1971: 7

till kommunernas höjda utdebitering. Under senare år har höjningarna uppgått till ca 80 öre per år. Ökningen av den privata konsumtionen har under dessa förhållanden delvis gått ut över hushållssparandet. Sparkvoten har sjunkit kontinuerligt sedan 1965. Ett flertal faktorer kan ha bidragit till att minska sparbenägenheten. Sålunda ökade inkomstöverföringarna till hushållen andelsmässigt. Dessa torde i allmänhet leda till större konsumtion än förvärvsinkomster. Egna företagares inkomster - med större sparkvot än löntagare - har också andelsmässigt minskat. Möjligen har även en ändring av sparattityderna ägt rum sedan ATPsystemets tillkomst. Den disponibla andelen av hushållens inkomster beräknas minska något snabbare än under 60-talet. Denna utveckling hänför sig dels till en långsammare tillväxt av inkomstöverföringarna än hittills, dels till en fortsatt ökning av skattekvoten. I beräkningarna har förutsatts att de statliga skatteskalorna enligt 1970 års reform tillämpas utan ytterligare ändringar. Höjningen av mervärdeskatten till 16,3 % har inräknats. Kommunernas utdebitering har förutsatts öka med 50 öre per år. Sparkvoten kommer då 1975 att ligga på en relativt låg nivå, om än något högre än under senare år. Med dessa förutsättningar skulle det, i varje fäll på längre sikt, inte föreligga något större gap mellan konsumtionsefterfrågan och det konsumtionsutrymme som ingår i utredningens grundkalkyl (3,3 % per år i volym). Detta förhållande, som markant avviker från läget vid tidigare långtidsutredningar, gäller utvecklingen på längre sikt, då skattetrycket gradvis skärps. På grund av arbetstidsförkortningen under de närmaste åren blir tillväxten av bruttonationalprodukten, och därmed av hushållens inkomster, lägre fram till 1973 än under senare delen av kalkylperioden. I överensstämmelse härmed förutsätts i långtidsutredningen även en temporär dämpning av den privata konsumtionens tillväxt. Det interna balansläget blir då i hög grad beroende av det sätt på vilket arbetstidsförkortningen slår igenom i löneoch prisbildningen. SOU 1971: 7

Om den interna balansen inte kräver någon skärpning av beskattningen utöver den som är inbyggd i kalkylerna kan en viss minskning av statens finansiella sparande förutses. Eftersom statens utlåning fortsätter att växa innebär detta att statens upplåning på kreditmarknaden blir omfattande. Kommunernas utgifter beräknas öka betydligt mer än inkomsterna. Under dessa förhållanden uppstår ett kraftigt ökat upplåningsbehov för kommunerna. Ökningen av den offentliga sektorns upplåningsbehov bör ses mot bakgrund av att, som nyss nämnts, det interna balansläget inte synes kräva någon skärpning av den direkta eller indirekta beskattningen. Ur denna synvinkel kan således upplåningsökningen accepteras. Fördelningen av skatteintäkterna mellan kommuner och staten samt statsbidragens utformning kan givetvis inom den givna ramen påverka kommunernas respektive statens upplåning på kreditmarknaden. En klar tendens är emellertid att kommunernas beroende av kreditmarknaden ökar. Om deras utdebitering skulle öka mer än som här förutsatts kan detta enligt ovan framförda bedömning leda till en kompenserande ändring av statens direkta eller indirekta skatter. Skatternas inverkan på löneutvecklingen har inte kunnat beaktas i våra kalkyler. En fortsatt strävan efter inkomstutjämning tenderar dock att pressa ned sparkvoten och kart därmed ändra förutsättningarna för den interna balansen. Statens andel av upplåningen på kreditmarknaden ökade under senare hälften av 60-talet. Andelen kan komma att öka ytterligare framöver. Kommunernas upplåningsandel ökade markant i början av 60-talet men under senare år begränsades deras upplåning, vilket har bidragit till den kraftiga höjningen av utdebiteringen. Även om utdebiteringen fram till 1975 höjs med mer än 50 öre årligen, ökar sannolikt kommunernas andel av efterfrågan på kreditmarknaden. Bostädernas och näringslivets andel av den totala upplåningen ökade kraftigt under första hälften av 60-talet, men har därefter minskat något. Under den kommande 5årsperioden beräknas bostadsfinansieringen

andelsmässigt minska. Näringslivets andel väntas bli större. Den ökade andelen krediter till näringslivet har under 60-talet kunnat äga rum parallellt med att AP-fondernas placeringsinriktning varit i stort sett oförändrad. En viss omfördelning från den offentliga sektorn till näringslivet har dock ägt rum. Näringslivets ökade upplåningsbehov har i väsentlig utsträckning täckts på obligationsmarknaden, medan affärsbankernas andel av kreditgivningen till näringslivet minskade. Under de kommande åren kan efterfrågeutvecklingen på kreditmarknaden medföra att AP-fondens kreditgivning i något större utsträckning går till näringslivet. Därvid kan behov uppstå att, direkt eller genom olika mellanhandsinstitut, förmedla krediterna i delvis nya former. Frågor rörande AP-fondens ställning på kreditmarknaden är f. n. under utredning inom 1968 års kapitalmarknadsutredning. Näringslivets ökade upplåningsbehov kommer främst att täckas på kapitalmarknaden. Detta innebär sannolikt att endast en viss del av den kreditkapacitet inom bankerna som frigörs på grund av att bostadsfinansieringen andelsmässigt krymper kommer att användas till finansiering av företagens investeringar. Däremot kan ökningen av den offentliga sektorns upplåningsbehov även framöver ställa stora krav på bankerna. Kalkylerna för utvecklingen på kreditmarknaden i sin helhet tyder på en kraftig ökning av efterfrågan. Utvecklingen av efterfrågan motsvaras av en förhållandevis kraftig ökning av bankernas kreditutbud. Eftersom läget på kreditmarknaden även fram till 1975 torde komma att kännetecknas av en snabb tillväxt av efterfrågan skulle detta kunna innebära att höjningen av räntenivån under 60-talet blir bestående. En förhållandevis hög räntenivå i kombination med en restriktiv kreditpolitik kan också bli villkor för att åstadkomma den upplåning utomlands som erfordras även om bytesbalansen kan förbättras i den takt som långtidsutredningen förutsätter.

48 SOU 1971: 7

Statistiskt appendix

Inom statistiska centralbyrån pågår sedan flera år utvecklingsarbete med ett finansräkenskapssystem, resultaten beräknas dock i sin helhet föreligga först på längre sikt. I denna långtidsutredning har därför en betydande arbetsinsats varit nödvändig för att åstadkomma ett preliminärt räkenskapssystem inom vilket inkomstbildning och sparande enligt nationalräkenskaperna och kreditmarknadsstatistiken integreras. Löpande publicering av SNA-tabeller med en sektorsindelning enligt följande tabeller 1 och 2 skulle avsevärt underlätta analysen av den finansiella utvecklingen såväl i långtidsutredningen som vid konjunkturbedömningen. Tabell 1 och 2 har upprättats utanför statistiska centralbyrån och deras utformning bör betraktas som preliminär. Som framgår av de relativt små restposterna har dock en tämligen god överensstämmelse mellan SNA och kreditmarknadsstatistiken erhållits. Tabell 1 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1960-1969 Tabell 2 Finansiellt och monetärt sparande 1960-1969 Tabell 3 Hushållens inkomster 19601969 Tabell 4 Vinster och självfinansiering inom industrin 1957-1969 Tabell 5 Inlåning i bankerna 1958-1969 Tabell 6 Bankernas tillgångar och skulder 1958-1969 Konstruktionen av tabell 1 och 2 har kortSOU1971.-7 4—014532

fattat beskrivits i inledningen till denna bilaga. Tabell 1 skiljer sig från motsvarande tabell för inkomstfördelningen enligt nationalräkenskaperna (tabell SNA 5, SM N 1970: 21) genom: 1 Särredovisning av statliga myndigheter och affärsverk 2 Särredovisning av kommunala myndigheter och affärsverk 3 Bostadssektor (förvaltning och bruttoinvestering) 4 Särredovisning av offentliga försäkringsinrättningar, enskilda försäkringsinrättningar och övriga finansiella företag 5 Sektorn »icke-finansiella företag» är på grund av nyssnämnda korrigeringar mindre omfattande än motsvarande sektor i SNA 5. Tabellernas detaljkonstruktion framgår av följande källförteckning RB: direkt uppgift från riksbanken eller kreditmarknadsstatistik KM: riksbankens kreditmarknadsmatriser enligt årsboken SCB: direkt uppgift från statistiska centralbyrån SNA: nationalräkenskapstabell enligt SM N 1970: 21 FD: direkt uppgift från finansdepartementets ekonomiska sekretariat

Tabell 1:1a Tabell 1: Ib

Tabell 1: 2a

Tabell 1: 2b

Tabell 1: 3

Rad

Källa

1.1 2.1; 2.2; 2.3; 2.5; 2.6; 2.7; 2.8; 2.9 4.1; 4.2 1.1 1.2; 2.1 2.2 4.2 1.1 2.1; 2.2; 2.3; 2.5; 2.6; 2.7; 2.8; 2.9; 2.10; 2.11 4.1 4.2 1.1 1.2; 2.1 2.2 4.2

SCB SNA 5 SNA 3 minus 1: Ib, 4.2 SCB SNA 5 restpost (rad 5 = 0 ) SNA H A (affärsverk) SCB SNA 5 SNA3A SNA 3A minus 1: 2b, 4.2 SCB SNA 5 restpost (rad 5 = 0 ) SNA H A (affärsverk + ab — bostäder) SNA 4 SNA3A SCB (4 + 5 + 6 enligt SNA — 5) SCB SNA 5 minus 1: I b ; 1:2b, 1.2 SNA 5 restpost (1:1 t. o. m. 1: 9, 2) SNA 3A plus SNA — 1 1 A (statliga ab) SNA3A SCB SNA 5 SNA 3A RB SNA 4 SNA 5 SNA 3A FD SCB KM FD SCB KM 2: 2, 2.1 Bostadsstyrelsen SNA 4 KM 1:8, 5.1 SCB KM RB 2: 1, 2.2 KM RB restpost 1: 8, 5.1 2: 4, 2.2 2: 1, 2.1 plus 2: 2, 2.2 minus 2: 3, 2.2 RB 2: 3, 2.4 RB KM RB 3.2 minus 3 KM

1.1; 1.2; 2.1 4.2

Tabell 1: 4, 5, 6 1.1 Tabell 1: 7 1.2 2.1; 2.2 2.3 4.2 Tabell 1: 8

Tabell 1: 9 Tabell 2: 1 Tabell 2: 2 Tabell 2: 3

Tabell 2: 4 Tabell 2: 5 Tabell 2: 6 Tabell 2: 7/8

Tabell 2: 9

4.3 1.1; 1.2 1.1 + 1.2; 1.3 ;1.4 2.1 2.2; 2.3; 2.4; 2.5; 2.6; 2.7 4.1 5.1; 5.2 1.1; 1.2; 2.1; 2.2 1.3; 2.3 4.1; 4.2; 5 2.1 2.2 3.2 2.1 2.2; 2.3; 3.1 3.2 2.1 2.2 2.4 3.2 2.1 2.2 3.1 2.1 2.2 3.1 2.1; 2.2 3.1 2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 3.1 3.2 2.1; 2.2; 2.3; 3 3.1 3.2

SOU 1971: 7

jj i n >n CN CN

t-- \ o <N CN f < i n —i oo NO oo O M ^ r - N o s i r i ^ T n h -

CN m ON

v> r- •<*•

•n

r-- f -

f CN ON —i oo »n CN v-> »-H f i o ri n r o <N

CN CN NO NO m m

M o C H f| S t ^ V O ^ M r n l ^ r - " > c * o t ^ o > ' * ' - 1 r~ r f O K 1 M h i n O ( N M , " l ^

O ^t* "3"

( N O 1 * ^o o \ « CN CN CN r f CN »-i

T}* ^t"

OS rt r<l M

co

i n CN r o ON t-- CN 00 —l t— CN f «

ON • * O •<*• »O

rt

CN

O O _i f t —i »-H

VHO^VOf-.rtV>000\00 "il^OO,tt~-t^VOTf^-f,1 ^m oooo c r -- -"i in/ m > i vniT^t t- C ( NN nc o m n m CN "-i ^t- NO

"O CN

•—i f lOV-l

- i f n N O n » T t m O N V o 0 \ r t — OOw-|ONOOt-~(NO

fM "* m

O O

t~~o00</^r-~OOO'—i<N r o t ~ ~ O N , ^ - T f r ~ - r O ' — i r o CN O ON 0 0

N O N —iCN—< rt^ririt-~CN CO NO NO NO NO CN ^H I I

N O ^ f - C N H-lcNt~-J CNcNO CNOf~~ O O -5J- NO NO "O o CN rt | | CN

m oo « ON oo NO ""> ^ r- m •* ^H T^- NO ON

O

•>* NO 0 0

0O

NO rN • * NO r~- o \

—i m

rj- i n oo CN Tt- ON -St" NO — ON —1 f

NO

'T

CN CN

NOft--cNr--ONOmONro T f O N O N i n T ^ - m O N — CNCN ON oo t*m m

o\ oo

CN r o ON o CN r -

ON

0 0 f~

fl

r^ NO —i i n r o CN ON

Tj-frort^j-roinooooin m o O ^r i n O m r o CN ON oo °o m m

ON O

« O o CN

NO oo oo oo ^H NO

NO >n f l M H O vo O NO

h n n

—' i-i NO NO CN (N CN CN

CN

t~- i-« ^> m o N ^ 00 r o TJ-

i—i NO rm Tj- r~•^ *f vt

oo i n f^ o \ -H oo NO CN ^"

<ncooo t^-oo1^ ^ wo

co t"» r»

ro r-~ r-~

CNI~~"^ rnini/i i n —* m

CNir>r~ roinoo -Hco"*

3! ^r ^

•* rj^

ONONO OOOCN <n o ^ t

rtO'-H <ncNr~•* •*

ON m

O NO ^> m o N ^ r n n v i

^ r-~ oo ON n o \ M

•— -sf

ON

O

o o NO NO "~>

S O

ON

ON

o

CN

o

>rt

CN

>n

0\ NO ON

i

1 NO o\

<D •Ö

c

( S a \ o m t-. M M a» i n (N v-iin^vDr-lOCtTtfnfN CN r- r~- -tf- r- ""> o i n CN 00 NO t~N O

•* ^ CN CN

^ t o ^ O N f r - f N o o r - NOcNOONroOO—«^-ONO i n r-, r o m \ o ^ t r~>o CN NO NO ^O CN CN

f» CN m 00

O 00 CN fO ""> •**• CN o \ O oo T ) NO NO f

co oo "~> CN <n r~r~~ <n >-i —i -H CN CN oo •"*• co r f r-

u

>

(O

H Is

fe ca

03 03

•n i n r - r --

2"

32 O

OO N

O —i ON i n o * —H oo co

IT) NO 00

(N os <-i oo T t co

CN m NO

<N co TI-

o

o 60

g '2 •5

** oo _g J3 O o w ja

£to

.S? •3 c

•a

G rS

*-.

T

— c •« S

"5

r^3

s o

> n j " 4> C

;« C

t

1/5

— C oo ra 'V O 3 53 « -^ X! 3 ^

S TO 60 " S ^

^> tö 2 c — d^ej «

0— i 3— S —3*

CN

Ö

> "fi

S 2 ^ s O " « 2 0 o . b u o * i c c c C

2? S .5 2

^j. • ^

•s

§

+ §i

eooooo C C C

<§,<3 °»« 9-2 £ 2

T öo , 1 * J K b M • s <u o

U CO

-o C

ta o

u

W g

C

.^

bo 3 "o

'g

^ oo *-. s; & •5 © 2 -5

^ £ Q 5 Z H H H Q i <> Q wt ^'

SOU 1971: 7

# «-< CN m TJ- <n NO r~ oo ON CN CN CN CN CN CNCN CN CN CN m

t

'sf " *

*n

i—i

~ * CN f l 1-1 ^

CN

+

Q

>»1 H-1 H f CN CN CN CN co

utlig efterfrågan onsumtion ruttoinvestering

« X

a

komstomförde levererade vin ettokapitaltills

S C

hH 0>

Faktorinkomster Avskrivningar Driftöverskott

'Öo

ning tter er affä illsk ar ti ar ti ar ti

*-

tOfipq f CN •

*

•

*

•

*

c

1 g

^ •n

M 1-1 ^H 1—I

00-HONOO\NONOr--NOOCNcN O N « « n T t M M V ) O H CN "O i - i - ^ CN

ON ON

oo

^ " o o r - ^ r o o r - ^ o o o o

( N r n n ^ - O O n f r H ^ l r i t C O ^ ON rn —< -*t <—i »-t , <-i

NO ^© • * ^t ON ON

t-- m • * m r~ NO M 00 m NO O »O CN CN

>n o O CN

O O O NO NO O O • * NO

NO oo t-oo o c--

>o o

NO t-O

0 0 NO CN CN ( N M O ^~> « O -H

</->voOOCNt--0\CNOr--f~-gN© io^r~~<N<N^i-<rir--io<oONoo ^rNCN^r-voOOOcomNOri-) V) i-i »H (S y-i »H , «

i— O i—i NO

T J - »-i e n o tr IOO>W > >/-> —< m ^ l " vo M t o

0\0i r - t-~ r~ c--

NOf--ONr--^OON00r-~Tj-TfNOi/-> oi/-)t^-<^>ONfNOO'^-iooo'—io\ i ^ M ^ ' ^ ^ ' t ' o o o M M f i a ) i-i 00 —i CN >-i

w>

f » oo O

•rf CN

ON ON ON n O N

r- oo oo

2;

O0O0 CM C )

N O ^ ^ ^ N O O O O M S H T m V£} N vf"i '—' l—• >* I Ni »^ _^"l Ät ^ « (—i-^ i U> t— li ^^ 1M S) vrsli l/~i I-H

o r•tf «

o «•> >o ^t- NO r-~ O O »^ N O M

p t*~ "i V

NO NO ON ON NO NO

h - M ^ ^ ^ ^ ^ ^ 0 1 * 1 ^ « oo M oo ^ i n « n o i o v i 0 \ n rJ-(N)f~-rnrn0Nt->O'-('^'^O Os NO i-« — i < i—i H

c"> NO —' O

ooooo M vioo 0 0 0 " M O O M

Jf> <> °° .

m m —I-H vo\D

T J - V O O O — i 0 o * o r t 0 \ i o g \ 0 ^ 0 \ o o , ^ ^ 0 r t ' H O l ^ O m M wsfsivoroi—'r-^ooinON—<NOQO

l~~

T-H

CN Os

KlOOfo s t-» ••*

r-ro o </-> >/->

O M00 oo M s T f N ^ H - i O H O - H o o o o ^ ^ m O v o o r - r ^ v o TtiNOomOOm'OTi-oo ^ oo

Tt »*• CN Os

O ^T f NO o NO > D M Ä N g; •rf r t 00 oo "/"> >o ^r 00 NO »-c

r-- r-~ O O !/->•/->

CN—<ooONi°oooo—iNo^pom ON o \ CN Os gN >n m ON o \ v© >o r-~ CTstNiOtNt-Tj-vOrot^ CN r NO •* , i-*

ON

03 H "O

_

OO

GO

oo

ON rt r-~

cN

'T T1

CN Os

t-- t- o

N O M NO CN r f r - NO »-i

«>

'N *-< ,

—1 O — CN O ON 1 0 ND - H 1-1 I < N

CN

tN

fN"3"00 ON"^»^ 0\ -st V->

v-ioom N o m O %t V l O wi I (N

t— <^ •* <N

t-u~, •<*• tN

m ON •"*• O <N t-ON •<*• " *

r f ^ 00 00 t-» V> m *t 00

NOTftN ro-nfN NOtN-st

i r i N I ^ OtNtN rO'Tft--

Tt r- rM ' t f l NO < N •>*•

ON

ON

—H r~ r t NO t N v~, r^ rt

0 0 •^t <N 0 0 t N —i « i t ^ O

ON t"f-

r f O TJON i—l 0 0 • * t 1—1 o

O N r j - rn NO 0 0 </"> O M * i n

ro NO Tf

O O N M T t O m Tj-i—icn

r-~i-<oo r~-r^O f - O •—1

i~-H CN

—1 O N CN ON • * • * v t M f l

r o CN > n —1 ^ « o >T) C » 0 0

•* O O

Nor-os O O O. Tf- — CN

r-ONNo ONONON T f CN r~

en m O O ON ON

*r< ~* 3" -t ON ON

t-- NO </"> r n Os >— - r t < n

ON

r--i tN

O

b 2 S S°° 3 S3•o 3L " J33

tu <s i i c ert •Q

SJ2

-^

ii —

.3 m

<N (N (N

•fi C <OJ u kC >-• • X I ;CÖ _C So|

o .3 u •^•Ö

a

c -3

•3 c c oo"c; rt 2 :cö > >

•rf >n NO r~; oo ON c-i <N <N

(N

+

§

Ti 2P eN3

"Q

fcn

§>

.3

r* o °o SJ

^2

bo 3 O S Q •?* oo *S

K, ^: c -3

Q m

"••*•*

•B U cC

O

-

^3 S r3

^

^ e . s 33B9

Slu 1 Ko 2Bn

^

T

co to 00=!

fe j « cd 33

O

OJ

+ *> ° 1) »_ C: "•5 > ss bo 3 "5 'g

i ga

•s .£> >

e

9 g

S J> O

•~

^

3^

o pq

fe,

i-H CN en

IT) CN CN CN

Tt r f ^

<o

SOU 1971: 7

O O Q 00 00 O t-» o ririNM

O O O O r- r-~ ro ro

O 00 o CN

00 NO CN

rN CN

NO

P H ON CN

CN CN

ON

r- r- o

o O

"O 00 o 00

>/-> 00

O

r--

i—

CN

rf

o

PH

O

fCN

't^CTi 00 T}- r o r o r-» so r t <-< (N

CN ro O

"O T1-

CN ro o ^O

O O o o

o

t-- r-NO ^O Ti" T f

CN —< r-~ N O r o 0 0 ^ T}CN I CS

ON NO

ro ro

CN ON 2 </i r~ r t

PH

ro -H

t~~ —<

vo rf

^o -H no w-i <n - H * H —i N O >/-> io >o oo ro 00 00 ON os Os 00 PH rt PH CN cN CN i-H r-~

ON ON w n so so CN CN

I

vo O

r-~ 00 CN

I

t N N •^ S "* 00 SO CN ro <—i CN

CN CN •* •* cN CN cN CN

CN PH -« r-~ * 0 00 *-• <n

r o CN - H o\ t-- CN N ^ 0 0 r o .-* PH

PH t ^ CN CN 00 00

CN

NO O NO 00 so CN 00 r o </~l CN - H - H

00 00 O r - NO -H oo <N NO f S -H PH

rs r- >n O r-- CN 00 P H vo t S —I —I

PH PH

vo vo

( N ) <N

t/-> »O PH -H

O O „ —* NO ^o pH - H

i n «o CN CN NO ^O P H PH

rTf -H

ro NO ro V>

T ro NO ro

O ON NO 00 CO V> - H Tf

ON 00

00 PH ON

NO CN

y—i o\ O

pH

T»-

O rt

^ rt CN CN ro ro

r~- vo s CN O NO O r CN 1 CN

CN CN Tt r f ro ro

PH

NO f - T t P H « v i r > i PH i

ON

CN

ro CN 00 CN

ro

00 I I v~t T}- P H —i P H ON O ON ON ON • * rt r o r o ro CN P H P H PH - H

00 NO

O

PH CNPH

PH ON

roo S O —< NO PH ro

0 ON

ro ^1-

TJO H

TJCN

00 TfCM

3 PH

ro

ro

CN

ro ro t » r^ CN <N

>n rf-

PH PH

00 00

NO r— r o O 00 v> T f

PH P H

i

PH

I I

rNO <S

Tt r f PH —1 CN CN

O CN CO P H -rj00 »O T}- P H ON I - H I CN

«/-> *n Ti- TiCN CN

v i »^ r-- ON 00 10 CN I PH

Ta

T

i lo S -V

C J8 C (H

s: .2; « 'C h > .v > Jts

i •s « 4. •a* °o S 3 <*> i(^ t«

S?

a > 'S

5—014532

* ^ :c3 00

H

Vo i

ro

"r* >

g *11 5 O bo 3

!

S2

pq K!

TtTf't

w

i

C + js ca •r3^

g 2

S £ ^5 O o

•-3 vi •Si *->

cd

C cc) Q T) .« C

5 5

id

O

PH

CN CN

SOU 1971: 7

•g

c v.

.5 c

^ o u

P 5 1 CN

00 ro.;

^ PH

_ PH CN CO

P H PH

CN CN CN CN

^

t/3

— CN ro Tt Tt Tt

o o o o o o o TJ- 00 VO O CN r O ON O

•*

o o

• *

o o

M3

>/-> oo t—

>o

v> >—i ro

vi

oo

CN

O 0\ —< O ro oo TJ- ro

CN r o u-> CN r o ir> O r~- r-~

v> >o o « «"> rN u-> ro v-> CN ^ c \

r-Vi N Tff-cN ONV-luo

O 1N T j - o r o CN »- r— o ON r~Tj- ^ H rt NO T t

TJ- (N

N M n oo t-r O 0\ "*t "O

p» r-ro

VO »O T-l r~

CN

NO

V I O N O ' *

»H

v n o « o\ r- o ^ & ~ r* « » O o w Os • vni/-i#-xi NO V"> rN

O r t ^ M

^rN,

NU>rH NO ro © NO i o cN

>—' CN © ro "^ O O ""> ON ( S n M

(N

ro CN v> ro ON cN « » 1 «

"3- NO O O v-> vo i n *— * « «—'

" rN Tf

r-- ON NO r-^virr)

ro • * ON vo NO rN »O NO -rf

f - ro • * r~- <o o r o r o CN

O >/-> ir> O 00 CN r-i O . CN

«

««r)

C\ NO ir> CN i o o C-O ro TJ- v-i •<*• i n Tt^-H O M ON <N ^ ro

r-~ CN </-> r-~ oo -H t-(N v i t - v© M tfr

O O O CN CN -rf

>—'oooO T}CN ^ ^ </"> - ^

ro

Tt

r- © r- 3" r- o s t-- O

rNO ON r-ON « r-

NO CN T f o " n n r - --i >o

NO o r--

VO 00 T f TJ- v i o

OMOVlO ° ° <—< "~'

v> .-* NO OO OO NO ro v i ON

a x » o * ° ON T)- «-, ON C-~ "-' ON

ro _i T}-

i

Ci

.g

1 —1

54 V.

.

Öfl

CN r N CN

<N

+ Å*

& Q ro

Slutl ig eft "frågan 1 Konsumt n 2 Brut toinv >tering

k.

Inko mstfd delning 1 Rän tor m m. 2 Försäkrin snetto

T s:

C

s

? « n q

«1 9 <L>

rtrt^

g

"fe

c > 3 £* : 0

E.S

U

© J2 t i

g o Vi u .ii Ö t-> >

Q

1) t/3

=5 °

-

-5 ~ =0 -^ .fa :S :£ -J? ^ c/) *-. *-l <N

>/->

CN CN CN CN

ro

T I - TJ" < *

vi

SOU 1971: 7

i n CN co T t O » ^ t ^ ON co NO n n i M J i

-H rf - eN

oo i n

O I " I » M

t~~

VKNO)

ON m

co

•*MVO

' *

O CN m N N VO

r-- vo co r~- C N oo r - CN i n - 1 r~ oo oo NO CN co © vo vo r - ON m o N N O

00 T f ON ON 00 O i n c o CN TJ- - 1 ( S

NO T f T t CO y-> r -

ON OO • *

O O 0 0 OO ON ON

ON CO NO

vo —* o oo NO i n i n o o vo ON © vo co co vo vo oo co - * vo r - >-« © T T

r - r t i n in in in

C-4 ON •>*• i n

<N <N - ^ *—i

OO ON ON O - H OO

ON *-! O

ON r t

O (N

O

r-- - i >n

- i O n v o i s N « o \ n o o © r~ t~- oo vo C N oo ON i-~ vo ON NO

ONooin oo CN vo r - co C N oo co »-i i-< CN

ON r- NO m <n i n r- r-* NO

c o ON ( S i n i n

r~ T t c o c o r~ NO < N NO « n

CIKlOvON

CN VO i-i

^ - H M m m

- H h o

i n • * oo - H co ON i n O ON

© i n *—i co co m i n NO TJ- • * <N Tj- ON -rf -n-

»nr-'nt-^in

V O O H

c o i—i t-~

OO

— <N

O O O in in O

U N O i-i vo O N •*!• in © r- Tt N O <o O < N — oo co co co r- .—i vo < N r-- co »-c >n co (Soo^Tf^^tN oo co

oo NO r co ON ON oo TJ- r -

© Tj- NO ( N r n M - i 00 O Mr-IT-I CO ON CN >—I OS i—I

ON - H oo < N

in\oo\ ON r~ o •—i m «n N r - * m»H(N

t"-~ co Tt- fN >n co 00 <n cN r~- TJ- co (N i ^ M vi in i—i ON I-H 00 00 © 00 M 00

O\^-WI

ON « —< r~- o

t-~

T f m O N

I ^ I O O O t S

ON

ON

CN NO VO

co ( N ^

00 Tf-

r~- <N< vo oo O N co N O ON rt— <N >n <N -« vo ^- -rt « O N O N O

I-I

VO

CN

CN

© i n "-> co •—i <—i

00 ON

r-~ i—i

co «

fs|

-^ ON

O N h co oo vo CM i n NO

ON 0 0 ON ON Tf 0 0 oo —< CN i n

NO

i n CN 00 oo co NO co in O © —< •"t

VO

o

VO

ON

O r - vo NO co P ;

VO

ON

ON

CO

r-- VO CN vo TI- co <s CN r~CO r - VD .—i O --* © <N CN r~ O vo \ O v O « r t « ON o o i n n e s --i '—! NO O N

C- O

in

n a

O

ON CN r -

ON

TJ- r- P- ON co vo co m CN f ^ T f

OO

h - T f

f l

C N r - •<* . - i r - n vo oo t-- ON oo co t-~ NO CN r~ vo « •'d- -^l- ON N vo O O T f t

N

H

NO

r~-r-0

M O V O N

NO co

© ON

- I N O V

C N co r~

ON

oo T f co

CN

»-i

NO

voinoo

ONTJ-NOW-ITJ-

• * 0 ' *

—< 0 0 ON ~ H < N

t^OOt--

r~ NO oo t-~ i n rin

m oo i—i >—i

ON

C S r t O O N O N i n o N t - ~ < S > n O O r r j r v l i - l O

N O O m oofNOJ ^tONOO

O

i—t'*

i n r o t~- > n

O O O O O T f O N

ON ON ON ON

OO 0 0

O

in

O

TJ-

•<* i - i c o

CO NO "-< r - oo NO rtOOO

ON

CO CS

o

T t NO 0 0 T-H

ON «s r ON < N r~

i n vo NO • *

-rl- • *

CO T j - ON -3- - H < s

TJ- r-

0 0 < N

OOIOONOO en TJ- oo vo T f

0 0 0 1 s ON co

OOcoONln»-! V O N O N O r ~ VD K i i n n N m

ONTt--* NONOCsl i n o o o o

m

i n ON NO ON co i n ONOO

o ON NO t-~ r-NO OO CO t S <N

— I T f ON

0 0 ON O •rf i n oo T-i i n i n

CO T t rs r00 vo Tfr ^H

r~- t N c o rtOOO O ^ NO

TT

m •rt CO 0 0

—< <N ( N o oo oo O oo 00 Tt. ON ON

ON TI-

- H i - i ON

i n ON oo oo 00VO ON * • * r-~ r- ON o O

rt CO o o i n ON i n ON O

OO

CO - H < S

i n (— 0 « in

O

o co —i t s rs) <N O J N r~- r~ Oioo o •*•*

ON i-H OO •>* r » r^ i n oo NO

i n co t-- r - i n NO M- 0 0 -i CO

O <S ON ON ON NO i n i n co co vo i n r~ t S t s

ovc*

ONT-INOCOON

OOCOCO

ON 0 0

T I - O M O N ^

«n co

ON

ONOvOOOrt

COONON

NO(NCOt-~CO

ONCNlln

ino^cor-- m m -i CNf-ON-—!•* N O \ V O co t S ON vo T t f— O

i n r - co r- i n fS

ON

—i © - ^ > - i f T * r i —i

N ^ V O - H O

( N NO • *

ON

r-

ON

'J'ON CN NO —i 0 0

K co o

•—i

i n oo

M

>

in

H O <-H • ' i

T £"3

k.

o «*-!.

to -O

c 3

Faktorink omst Avskrivni ngar Driftöver skott

to

SP .c

{jo 5 S3

+

-5 5 .& ti ^s ed OJ

Ö « w S .S c -Si ^ S bo 3 o — B. ^ 1 C + 1 to

•^.3 •i;Q aSH Q cn^pq w

*-* C N «•* <N m i-i i-i <N <N CN CN cö

SOU 1971: 7

n3

>->

•S 3 .fc

_ »-< CN co "d-Tf-^Tt

U2 i-i

•a oo

C

c

OJ <-•

o _

««

i

N

"

t

'§?§ E1

i - i (Nj CO

bO

a . 3 <u X. l-i T 3 S - ! 3 co

*> 2 4)

*^ : 0 oo ca

CJ OJ

J * Ja c r« 23 : 9

Ct)

1 Rj

O

a a •5?S2^ US-2» 2 w b

^ o b f l - 2 :c3 i O M w.Soi T f i n vo <N CN <N

15 2 ^3

u

^

Tt

C. k, ^

W O

in in in

T f O NO 0 0 T f V I O O O ON ( N T f < N

(SNO

f ^ T f — M 0 O V O

NO NO r» ro -H Tf

r - oo ^ H <N

I-H

CM ON

o\ ro — Tf

NO

vo

T f t-~ v~i

ON

,—i «/o

T f »•* O < N O —< ( N t -

^H

00 ro

NOTf

©

~

©

Tf

NO C N r o —' O ON NO t s vo </0 f - rt

1 O

f>

-H

ro

ro

1 C \ NO 00 ' -

Tf «n

NO

r a r - «/o O "o «n

t» oo r o to

ro Tf

r-

«

o r-~ r^ r- — Tf n V O N

ON - H ( N NO

ft

1 r-

o 00

O O O

t*> ON ON oo oo i-i i n

© r~ NO r~ r~ T f >/o NO

Tf r o ON 0N 0 0 0 0

O

-

1-1 - H

"7

H

N

O

r-

oo o

oo

NO r~ < N ft T f T f —i r o

r o N O oo oo O x i O M n oo r o r o C \ r f - i n r o i—i ro ro O ro

1-H

•—

OO

i n r o C-l ro ^ 0 \ fN r- ON - H r». vo NO NO O <N CN ON r o

NO NO ON r >n r o NO f t~00 00Ö\ - H *•< o o < N

( S ^ O T-C f N > n ON NO ~ < © NO r o

O ro r» ro\

i - O O O N T f oo o ft-- r o r - vo

T f ON NO —> «/0

i-H f N N O N O 0 0 NO fl o ft r o T f ON

r-~ r-~ NO © 0 0 0 0 NO f N

r- r~- n TION o\ t~~ CNI

OO 0 0 NO f N t~i—i < o

o\ O

—i NO ro fM CTN r~ oo ro (N O Tf t*» fN oo N O r~ r-H^f

fN Tf fN © t-» r~ro ro O oo O N ^ *

ro fN ON ro i/O O oo

fi O NO rf fN fi ON KO NO-ro O 0 T f O O O ON oo oo NO »H

ro oo oo r~~ NO oo <N —< Tf <-< Tf Tf Tf O ON ro ON NO OO r-~ oo O i-i

Öv Tf <n ro

ro ro Tf O N ON ~ H fN oo ON N O Tf -H

—i

fl

oo ON O oo O O O O N

O

r o NO r o T f o o r\| O N N O N O </o T f N O

f N ft

r-

T}-

O ro ro O ro ro N 0 O « *^

o

ON

NOt^NOrj

NO

»-I Tf

n O N n f l f l ^ H ON «N r~ ON «n

-* ^H O «00> TffNrNO ri

Tf O Tf fN Tf OO NOro O N O N Tf T f NO NOONI-IOO h» r- r~ —< NO NO

NO NO fl

«

ON

1 I

t- 'c;

•t-»

-o c

eg

/—v

n

-c XIoo o

••—' •N

J-J M

od

i

E 3

«£ rr>

g o\ 56

CA

51» oO SJ -S-4- n + Se .9 a ca u ä j l *9 Se -a « ( h

W

. S e ja c Si u

i i> p o II «h: c 'C :0 i -

> t- :0

« CS ro

Q «J . 9 S

T

S

.St: is > t : v. o C G - 3

S

A

U

«u Cl -5 >

:§ vB 2 K t>0 3 "S Cj - i ? en *->

•2 3 o 2

^N>5^pq

r>

IT 5o

<n

"« «3 X ^^ "o ej

Q -Q

sg

-2

1-H f N

«N tN (N

ro Tf Tf Tf

SOU 1971: 7

r- CN

t»

Vl^f

in ro O CN

oo co o —c

rf vt

T (N CO

oo NO

in 1.-1 O

CN r f 0 0 i—i

m CN « n CN

en c*»

^o co

oo

r o NO vt O co r f

r f co

t-

O

r- NO 0

OS CN CN

NO CN vi NO OO CN 1-1

O ro O O NO 1-1

r

O

ON

^H NO

NO 1-1

O

c-4 r~-

o O

II vo os

O CN CN T -

co r~<n oo r f NO

r~ co CN

ON

O 00

«

co vo

O

co

en Vi rf

co

CN 0 0

(N0O O cN oo i-i

oo - * oo rr- o\

ON NO 1-H C l fN

O CN

t-~ CN rf

oo c o

t— < N 00 i i i-i co

CN t— NO NO O ON

CN r~ NO VI I - I CN

co

CN

1 ON ON Vi

1$ Vi

ON VD ON

T

I

f~ ON ^H CN - i 00

a "i "S3

^2

I

00 r f NO cN NO

coooO rf.—INO ( S M M

O m o «n r f co ON' r f I - , fr, CO^H CN,-irt

NO CN - i O r f CN co CN - *

r-O, CN rf

n m

to

I

CN co i n vt o m V> 00 CO

£f-o\ fr <n ^ rf

^j-

I

r f CN t t - r f ON i-H CN

*-H «N O 00 rf

2oo\

ooO"n CNOCN - H CN —1

rfON r f © CNCN

CJcoin © O O f > r f ON

ON O co - H 1-1

M « r ~ "? CN CO

O

ON

CN

1 1 CN

lo

I

a\ CN co ON ON in

I 1— CO in

CN m 1—i r co co

rf Vi OS co o co co co NO

CN - H NO COOTt CN co co

00 O O

O

—1 065 185 —1 250

rt

t - <n r f co -* rf

<n i-i 1-1

£ ; O r-

fjr-<ci " ^ ON r f CN CN

-o

3 cc c ~

S:

.

a

NW-

—

is s

SS. h — a

I

co

+ c e <U ^3 g II 1 5

4>

- Q *-< ca 5j S-. C x. U c • i i . t i :C8 v. T 3 C i g <D c

<s -

3 g*

0 0 c«

ionei , rör onsp

. a 0

C ed

c U, <N

-o

c

^ •—^

ert c/j

3 1 _;

SOU 1971: 7

5 ^ ! ort !

c/} O tu T 3 C/5 g?3 O C 5J

!

t

OO.S

q %as S u a a*'SS <3 G

C

K oca

a

d

f^

c

S P W ii * i-H CN CN CN CN

co CN

fO

>o

o \ r~- o

o

<N

O co D O - i «r>

<o

T}-

v o r--

o o r--

o

TT

VO f N CX5 f N ON

>-*

>/->

fN

OO

<-c * - *

v o o w 1 ^ * >T) CO 0 0 f N 0 0

fö 00

*i

y-i

NO

OS ON o o • * •"*•

00 VO fN r-

-H

rN fN

t i i " TT T t»>N VIVO N

<n

ON

ON

fN

0 0 ON fN fN

VO NO -H -H

>n TJ-

if*

ro OO •*

v o oo - H ON 00 T f

ON

fö - ^ NO V > —<

ON ON

OO fN >o

N N VO f N v o •<*•

>o m fM f ö Tj" f N

o O ON ON I-H t-<

oo v> "*

^ ro vo

o\ fö fN

< N ^O r o r-~ •<t — '

ON ON oo oo o o

r~

fö

O O ^t fN fö fö

(N O 00

r» VO fN

ON r o f N ON in O

(N fN fö fö ro fN

VD VO ON ON r ~ r~-

•<*• ON fN

OO —< i n hTJ- oo

—i f N oo r o —i f N

fN fN vt v~i r^ t - -

p— v o L , Z, r- -H

VO f ö ( N r — f N

"fr r f

—j rN 00

t"» O ON CN OO

O

•<3- o —< o *o H N h v O N

r~ON

—i

rN

fN

ON

ON fN

r o ^ t r-~ t r cjvTt-ioiOt^ « *-> r-~ r o - H

fN O 00

ON

T1

fN

5 O

t— "/~i O

fN

r l VO "* —I

fN

^-v

"Q <3 K

<N

CO

S

to C

'3 >

msaktl er utanför rrektic post kom tliga b tadskredit

Si § •* E Ö

•— 'en > ca

t/l

o C/)

K 2 oo

o 5 o

g o «

O o h

n.

O

£ * < £ oui ^ _ rH (N M

Tfr

fN fN fN fN <N

58 ON

O

r-. T J t - l r-1 - . VO

ro

+ C - Cg r o ^ |

J;s E 53^

."I °i

n

-> - T I

Ci,ocö CK ^ O. 00 t :«

IS

bO.S C r-

2 3

o.

co ro co

II g S

a, E

cvrt >^ a to

£—

o o

T1

netärt ärande (1 + 2 = 3 .1+3 aning kreditmark nade :n plånin; )å kreditma rkna den (

<-i ro •<*

oo oo

•*

T T fN fN © O © O N T f v o "-> ^ o l O N W f l ^

O

vo r-~

ON NO

ON

T r o o o »/i r N ( S ^ H M l r t «

0 0 ON VO - H o ~<

T f ON

i-H

fN fN

fN

*H

fN

ro ro

ro

SOU 1971: 7

Tf 00 O O ON ^ t

1-H 00

—< 1—1 T-H 1-H SO NO

o o SO

co O

CN i—i

V~l CN

SO i - l

f i w *-<

—i

ft. rj- CN •>* © 0 0 —<

(SCI

I I I

CN OO

os

t-~ f00 00

so so

mm

t - ro • * CN w > O I O CO 1—I

CN p1—I

<N t~ —(

co <N t ~ —< c o

t~» r—

t~t--

O «N — «/-> r-- -<3T t CN

o o o o 0 0 oo

-H O

VO O "O OS " O ¥">

so

I I

CN CN

CN

<N

-H 00

« 00

co Tt

ro ro

(si o s CN CN

so r-~

i—i

O SO

>0 r o

Os Os

co ro »O

r- ^ t i—i CN CN

os ^o r~ 0 0 CO i-H

v£> \ o ,—< — * CO CO

CN

so so

r-~ *

so o j T f n

00 00 o o c N' CN SO

0O 0 0 CO CO

-H

rj\

n n

os os

o0

££

CN

-* o

"O r--

os r-

v*>

»o

v> r-r>

•»*• CN co

i—i CO >o C N TJ- i - .

oo O o o •**• —i . - i

>o r~ t~-

os oo CN

co co oo r~ CO

TJ- so

r r fp

CN <N

CN

SO SO

i-i CN

r00

ro os r-- oo oo

>nrto

o o

N

00 M

>

r»

H

OO

00 ON OS

o\ oo so so ^o

- ( N f N M ^ O m 1

. T

so O t"-

oo 00 - *

r-

CN CN

.

r - Tft M —l

CN CN

r- r-

oo V>

oo rtrt >/-!

,i—- 1

rC

r-

r-

CN •^J*

Tf i—i

CO CO CO CO

O o oo oo

k.

5O «»6 0

j2

:

K

o

•2

C*,°ro ^ O.

"< 00

t! ÖO.S 'S g a n 3 o ^ 'S 23

o 8 CM

CN

(N

co

CN

CN

rt

. . ^ mm'w

M

ft.

<S

:0

C ra

Tj 0)

cd

u

2» a

K

"S'o 2

°-~> ro^

lä

SOU 1971: 7

Si

HJ t ! ~ DA'C > :0

fN

co

co

+

•o

w

—i

II1^

•S . O 'S ' « v. C ^> O

CN

r- r-~ r-- r~

fe o B

a

r»

TC

•**•

5 g

li.l

t~-

CTJ

CN

"S^ 2 a _ C3

• a c i

CS

K; R

Q,

^ a oo

o

iSl

M

i*+ ' 1

53 g .t* •

t ! aO.S 'ö C c <*i ' c 23

rtN

CO co

S oro O,

CN CN

(N

•yl

13 2 « S

co co ro

M M oo oo r-i

CO ^ J -

O TT wo NO CN CN

00 ON t~-

SO

«

GN t-» r-1 ON

SO wo

0 0 ON ON » 1

3 CO

s©

r-

ON

NO T r_ 1

ON W0 CO

T

SO c o Os OO CN O 00 ON

•*t Wo —i CO CO CN V© © O NO 0 0 CN CN 1-1 -H

« » r > ON NO t~» -sf CO 0 0 CO OS W0

N© O

ON CO

8 CN wo CN <N •<*• TI-

CN o o CN o o •<*• NO r-c W0 00 CO NO «-<

W0 W0 ON CN ON NO

ON CN CO CO CN Tj-

_ _ r- »i o ON ON

—i CN CN M-

-* WO Tt

O TJ- Tt- CN r^ n

ON ON O CN WO CO

s

ON NO O CO OO^O* 00 TJ- CO .-i

ON 00 ON NO "1 TJNO CN wo « wo c o

OS -i CN

OO CO v o wo O r » o CN CO TJ-

ON ON OO 0 0 WO Tt-

CO CN

CN '-c oo »-i - i t « 0 f - CN CN <—i

wo r » CN o ON ON WO CN Is»

wo r-- • * _< o r~ s o * Tf CO C N r - . C N

CN O 0 0 Tt r-i NO •4 wo O r- t ~

CO

00 00

NO NO *-< CN

r—i

»"i i—<

I la 8-a

- 1

r - o o t-- t-» WO ON t ^ ON

-i o CO *

ON

•<t » - i r - i N O

©

r-

r-

C

co ,

CO

•< w

4)

JH W

. a •o a

1 E E ^

2S

R

cu Ö

V * l CO j?> CO

8 ^

^"° od a

II « ^ 1) O

§-°

^ •*• ort CL=CJ

o h TO Q .

o

CO

ö ä r=3 S -73 «a e - * J 3 CN CO CN CN

« « a

ON » - I r-c

-si- wo

O^coco

T 00 ON CO

a

O CJ

- ^ WO NO CO CO CO CN CN CN

^

Qoooo

M

O

ii s a Ja

.2 o

g" 98-85

"T t 2

Q v. B

rH

C

-Sill

•R K l i a

9-fe«

S"S °

s t ö

M

+

E

M

M

c o T ^ Ä «»

a

£ oo.S

0 0 s o NO o o M

CO

Si 6 g

r^ wo oo t t CN r~-

NO CO CN "—' 0 0 CN r-1 wo WO r-i Tj-

O \ O 0 0 H NO "3- OS CO wo t i co

« c C 2.2 « ' cu*c5S

— ""K

CO wo

O ON

* a co

« -CO « c h -

2 T j - NO ON

CN c o » - i

+

^> c i i co

»-i VO CO

O

O rC c*- y hi O

I a

O

O

•<*• C O

CN * 0 rt NO * 0 0 CN - <

M

CO CO o f - ON CN CN CN

( N CN 0 0 CN

ON v© r-~

T3

£ : <u ^ c b 3

0 0 CO wo 0 0 OO OS rj- " NO CO CN

CN

-HVO^t

*C

^

OO VO O

ON CN 0 0 OS CN «-i ON »-H

r l

CO CO

^

O

<—I 00

r-( r-i CO

_i

r-i

Si

WO ON T t ON WO WO

s o r~- © r-~ c o NO

("* 0 0 00 rt

*-!3 :a3

• < * T f WO WO >-t CN T f CO NO NO

t— r-H Tfr

O

'-' 0 0

—I 00 n

W0 T f

WO

1-1 «-H

CN ON

CO

CN o o ^ c o c o ON i-» o o

rf

CO

NO o <o oo s o n NO WO CN

r»

NO CN

VO CO VO WO CO CN t-~ CO r» s© ON os

« wo

• * oo

CN

o t

•2 ** 5 *3 g 03

5 273

ransa kapi kapil t

o

^ t O CO CN

CN <-* O wo r- »-i * • r » co rj-

H a is i

Kapit Statli Priva Restp

ON

O O oo ON o •* CN

c^ t» »rf °* • ? « & »

t £ eo.S '« Ö c c

Illa

<H«HfNj

CN CN CN

co

c o co'

SOU 1971: 7

«/->

SO

00 SO

p«

r-

O

SO

w-i

ON

CS

Tf

NO

<*

>—'

oo m

o 00

"d-

<—i

^J-

rn

VD

en _

<n _

« <j

CN

(N

CN

« CN

(N

>0

C-co

en so oo* ro

-* «/->

<s 00

—<

Vl

s

•*

so

f»1 »—I

•* e3 »-* i-T

so « os* • *

•<* «N O 00

«N P ^ s O t*—i

O ©*

—< o*

_ *-< OS f-

-H

o

Tl-

OS

TI-

O

oo f»

l~-

CS

o

m >—1

•**•

o\

r~ o *H

>/ON->

'—l o\

«

00 PH

O en

•o O as

^^

r **1 oo" °~ »-* i

_

_

</-) o

o «s«

en os

Os

r-

Vl

en ©

ts

o\ n

«

T}—1

CTN

Tf"

_

V4

O

«-H

(S

so oo C\ SO o ro »-i OS

<S

N£>

«"a< 60

so

^*

r-

«

"t. ™ 1 so so <N*

—i

N

^

ä

ON

<U

U

Ä s

e s Os SO

c

ON

•c o

— to

>

> «-. Cd

> 'a o c

cd g re

t»

>> c Q, 6 'C

a

w

.9 s

to 4>

•a on "3cd o>fe T3 13 «-i

3 C3 c

2 c 2 g 3i i 'C ^ u,P-<

t-

z

§? 1; oE pq> to

—

a

•5.

(U

Ig SOU 1971: 7

"5b fi 5 No •c to 1> 8 o o •K O ol u o k £ ^ t. 2cö o. X"3 o< « a O •R

ed O.

tu.„

cd ^

8 S M c c o .a M

—< o 33 ^

«

to

ed

^

u

,.

tO

1^

<3

to

<->

oo tS oo P S S iSre .— to

to C cd O

»i

ea-S

u,

C J ed

a

ed£

O o

•B g > o

Q Q<2

c5

o2

q

i2 ™ 3 'S o

«

Ö

&•«' to JJ •ö C > ed

i „s oo

c

»re

b

:cä to

fä h

PH

SS

G to O to O OO O C

fe| —> :cd ^ ;0

cd M ÖO.S

2 ö B cd C « 5 2g e a Ä Ö .a .3 2 to u

4>

.3

to G M C 3

iii

Cd

cd

t i ej « ou X) »3 D<

w

•a

»i "C S

jj o ii o

t->

Is a2 i>':

4) C

— ' cd H> ed*-.£ cd ed c C cd

°ed

re S3

B i

to

ca X I -o

c :0

to

S 2 .3*2 G

cd^i

E5

Q

a c

9*2 ON o\ oo O

ON C- ""i NO r~

iO^OWl —H c» c i

• ^ i n on

">-H on © c i —< oC"-) c 0\(S H O \ 0 ON ^

2 s ca g i i co 3T3 s-, U

«c3 E<U 60 "-1

1 °oT «~> ON (N Cl Cl ro «

O

^

00 00

NO OO

—i C l O

rt r~ o

rtio^o

rt oo "O

H

«

>

CN t ^ O O •rt-O

t~^ r-" ON T—i cl m

c*^ oo" •'3- oo m w

vo m rn c i o vcT ON c i -H<N on • *

os ON ON m en

ON O • * NO O

m " * «o

" * £ ! £J —i oo O

(S co vo NO c- oC O ON moo ©ON

i-. O ON

h-*MI^ O v C l 00*0 0 oo ON NO I-~ r~ ON

ON IO C- O

*ft

^ o" ^ O r- oo - * oo d

en vo^-ioo 00 M

N «•* O C ^ N O O o"""> O O\00 rtON

,

<o > « >

ort CO

S 11 " C S3 <i> c oo c

«S •S5 o2

ON" —H m

^ a ^r^ir» _ f^ On

rn^OON r-tONON

f\ r - NO vn f f ^ - t*v o ON • ^ T - I O

^ vo"o0 Os r~00

r~^ rn*— d - HCl

oo on oo oo OO C l

S eo

ftS

—, o o"<"n ""< £5 <sj c i

cTo o _< r- r»

Tfr o " o o NO »^ 0 0 «

P"^ ^ f m a — 00 0 0

»N on" o o <— VO 0 0

t— o " TJ- ""*• H t~- -H

r~ on NO c i _< i— m

oo^ «r? ^ f 5> ON OS

NO - H ON

SO n o w —H «-i

OA r-Tvo<N Tj- m

VO^ vo" r~ o o C- 0 0

«S T}^ " N O vo*»'* _ ^ ^ 0 <N)

<n o " t-* en S5 Tf VO

VO e n • * oo oo

r n " " " en oo c l

<U C "O '"i

O rn VO O vo'fiTf vo"r-~ oo o o v o oCoo ONO m C I ,— o * o

ON VO VO VN

cc O ra -C o , "5> o *

C» Tf" Cl ^ " ' O Mo * " > a ^ N oo c i « m • * o o o

vo"o m m rsfooON o ^ t j - ^ ON -H ^ t - o

w

S.9 pp.-

eo C

\*+ S » 0 c oo c 'B

" © °°

VO VO'ON O VO O

<o c l r-~

cN rsf © ^ M

O \ W

rn CTON m rt C- —«

ä CO oo 7 3

B.S o

*J

Cl - H " O N ON

^

oo oo

00""^ en » - ON * -

C- 0 0 Wl r~ oo on >—i

rj- - H

m vo ON

NO V T O N <n ON

cU^JO

ctfX>0

rtJSO

^

c- <n O ~

rn"o\ © ,— C - ON

rfosc O "*

VO^ N O "O0 ^ 5"

o» -^r No"'—' ON fvf r t en a^tf^

TT

c-c

°^ O T3 •_ o O. u —

i-i

c3 • «J T) 33

rt co Q C H 3 ui U .—, UT) C o C °

^ :0 oo <*_ . 9 co > nJ O C ä U ^ S pq 3 :c3

ON en oo ON —i r- oo

o0 * O0 OOs N

1 C ^ Cll >o

fnmCO O

<r?en NO -HON

ujJOO

oj,fl O

ujXJO

rt-^O

HT

,/

,ri

r-,'N0Ttc4'^ J"O *> o v r - T - I c i v o ^ O N m rtBU

i j J U ( J . D O

C *

o ra 2 c •^ M | 3 O S c.S a b

C d •55 o

"3 2 c°o

JBI

CO

•JH

3 TJ C

3 T3 C

4) O, Q,

v-. - ^ T3 ra

a, a a,

di

'C B ca 3 T3 C ej —; ' / i

U5

J e

J3 O O

-o

T3

C :cd

*-* ^

'C

ji o

o CO

«J

S

ja

"S

o o

•o

3 •o

c T 3 . - 6 0 <U u <a"SB tö° £ S

•o C

°°o2;0 .2 ca «*-i * 3

:0

^ ca S - S :o *-• o ca

S

C

C oo T3 y5

a

C/5 tt) 0 3

•a a

Kl

CO

ja

o

ra u- a o

•qxi c O

"O

t-

s >

fe g "55 >. Q S • , » • O O B S: ^< M Ss C CX co i 0

^— bi^

X

o > T3 : 0

SOU 1971: 7

0 0 O « O •*}• ON t~~ cN rO </"> «-H 00

ro O rVO VO

3 tN

00 v o 00 <^

r-

VO in ro

r« tN

r- o o X)

0 0 • * r o -H i n <n O

"* "* S

O oo

ON tN

5r»

«*>£

•*

in

f S fN VO ^o

O

00 ON

ro 00

o

<n O 00

VO

r^ e n

VO

5 gg

CN

VO

•—i

ON

ON

<N

NO

in

CO VO

O f-

O oo O Tf"

VO VO

t—

r-~ ro <N oo

O •st

r- ON <N o vo o

00 ON

in 00

vo <N OO rt

VO

fN

«s

rvo

VO

vo

(N

ro in

VO

o

tN <n

Tf

ON

"*

c o <N

* •

VO

<N

ON ro O

o o «-i r » v o

•n

Tf tN

<~>

3 ON ON

VO

ro

N

o

<n

P-

in •t

t - 00 r-~ ON ON (N O ON ON^> rs ov VO

r»

•3O r~

CN

00 r o CN VO M

ro

t-~ •^t

TT

oo vo «n 3 ; oo ^- „ tN

© O >n

<n VO

>n vo

"3

ON

ON

tN

f> vo

ON

in

VO

00 00

vo

O

C7\ VO

^

ON

_vo VO

<N

CO

•^ u-^

o

ON

o

00 VO

• *

ON fS

0\ VO

o

"-' «

- H

* 1

00 ro vo 00 oo <N

ro t-~ fN rf

1« >n

(N

ON CO

ON

ro ro

1O(N 0i n0

rt

tN ON tN *-i

> cd

P «

<u

M C

-J

'c

CO

a X)

•n >

Ml

tu

°cö

01) G<

a M o, c 9'3 to , -: ^ .9 «2 's " %

C

C G C

v\)

n :crJ

t .1

O aJ

3 G

o-

C i q . =a3 ca *? '3 M I c a S2 M •SJ J». 5 o .5 ^ c c 2 c icd s ca i — ' S C O O K " 4 ^ DO ex - ca 00 co . t i — ca • Q -Q .5 a £ ca :ca ca co -Q •£ 60 eo-p ;0 .ti »^ co J«J O CO s »i rt « J3 « « ^ & £ . 2 c v>» cu

a a'

CO

"O

_i

2 >-§.3

a, oo PL, cu t / ? S «

Upp spar Dep

OS

O

o

•n B

5 g a to

SOU 1971:7

— 1 1 ^ o r~ o » O O M r f Tt- co

-* CN CN

Q O

^ M rt 00 oo r-- ON f CO CO T-l CN

NO

r--HN9(SrCN T}- t~- rj- O ^-i >n t~- C-~

^H

« Tf t~~

OO CN O "—i O ON O •**• NOIOCNI^

I I t-~ t*~ m r<i o r~- m i/-> co NO co « C N <-i

co o

r - oo Tj-

NO O 00 »-i

^

NO

CN »-i r-

r~ ON co oo NO CO C \ <~~ r t <-> CN

O M

NO ON CN CN r~ NO v> <—i i n "o

vo t-- r~ CN

r}- O ~ T-i i n

oo i—i

O0 00 oo o NO <—> oo m vo CN co

CN

in (N co co

« "

m

»-i CN

NO (*> ON T}- CN

in ON oo CN O ON CN O in 3 co cN O

ON CN r» o o , - O0 ON CN 00 CN O CN _i t— CN >-i

CO 00 NO CN

NO »-H ,— I NO CO o\ Tt m CN CN

ON NO CN Tf CO CO NO

r o * O S

r ? oo 3 "^

O <—1

O ON CO Tf NO i—I CO NO

O CN r- vo

co ON OO CN 00 —

CO •* r->

i—i 00 VO i-l 00 ro

2 CO

CN

CN

ON CN ON

NO

i n co vo CN CN CN

| _,

IONONTJ-CN iTft~-vO j , - , CN

I** •"* CO

ON

«

co in « co i—i O N N O r— t~-THroO\ Tf

CN ^o t-» r^ r^ O NO —i r CN<N

ON ir> 00 ON ON

r-~

CN NO

co i-i C N ^O

r » oo co m

•n M ^ - O W vo «n *-i

CN NO

in ON • * i n ON i n CO CN CO ON i-i • * co CN

r-~

ON "^ £ ; ^ STi —< co <r> oo CN

o o in ro "* — i r~ co ""> CN CN C N "* 'NO I

i-i t - co co r o

r- r- ^

O t ~ - « ON O <N « UOCN

CN "O *-< i-i

00 NO 00 ^ CO * Q ON CN t-H „ t-l <N O

co ro "•>

00 t* wi CO

VO CO O ON NO I/O O N O NO g CN CN

TJ00 00

ON OO

O co CN <N

00 <-H ""* r f CN CN •»* "n i n co

vo rj°0 i—i

OOTfOco J O c o ^ O •""< CN PH CO

oo NO

m

i n • * t > r t ON co r^ r » o ^r CO ^ H CN CN T '

<N

Osr-NO^f T-, CN oo <n <N

rm 00 NO

r- r-

, f>

o

CN

"

T

ON NO ON

I

~

**~l CO co O CN

5S O ro

M ON

I

S oo oo

ON VO

,-1 i-^

CN

0O CO "O r f ^O NO »O ON

rt (50

C

»03 00

§2

C

cd C

C

c

O

c3

HH M

1>

si > £ "-

<fl 5

C cö

1 C cd

•S .is o O (fl oo£ g M S 00 3

Sa > C cd

J2 C cd S e c

II

•C ~ 75 1 ) CO

5PP

lH

WD

—

»-i

T I Bl C 9 c O

*-*

,.

w C

£ . *

ÖD.SP

c c c—

l/i

U

.2? o

>

C

o M

[Q

k

c oo •—;

a "—>

.9 3

:cd

B 4-, > O

<

•S

Sfc > > P<5O

rt C t/3

vo SD

_

"O «-, cd "O

1 i-.

1H

a>a » 8tu bo ^1 60 O

a

.- u

3 M 00M 3

t/i

:Q

h, E

o

•§•9 E Ä 5 c <u o

.Så

I«2fi? 00 og> ca

M

«*-c .»i j g 3 :cd '-C 00 ö" 1= in Cd

JS :ca <s.

ei

oo cd

.5

•a

ca o S

CD

•g

<o 5 o c«

P e

»i i l a CÖ 4) O,

"5 — a .s? SOU 1971: 7

<N O oo co

r~ MO CN r~

CN

ON 0 0

o 00

CN

ro

( N ON CN r o ( N t"-

CO 00

co O O 00

ro

•t

^ 1

CO

"sf CO

CN c o co r o 00 m

MO NO i-H

~

ro

"*

NO NO ON

ro O (N

CTN

NO ON

O <N —i ON NO —<

co

oo NO ON

f»

NO ON

v> NO

O 00 «-i

CO

0 0 ON CO NO

r-

i—i

10 ON

r-i

oo r-

Oi

IV *n ^o

CN|

o o »-t

o

NC O

ON

CN »—1 00

CO 00

NO r-~ NO . - i

ro oo

CN

CN

CN

<N

r- vo NO CO

i-

M

;^

s

SOU 1971:7

CO CO

MO

0 0 CO NO NO

CN

>

••O

ii

bo Q, 3

:Q

fe

u

u •o 3

J50

M t«

c3 C3

E

o E 3 "S CO c tS

« Bä O "O

t/2

5 o

TÖp i 60 U

~al rt00

JBI ^E so

oo'* 3

o *-* •S t>

sz

ro ro

00 rt c

»B «>

c *: > c

_ 1—1

- 1 ** —'

<++

a! 4) T3 >—

K

_

C 6 M E al 3 .£? C/3 "C

t/)

-Q 3

c-

u

t/3

NO

0 0 Tj"

£

O

r~» o

ON

"3 u

t/3

NO

M O

CN NO

a

(N

( N «•*

r~-

ro

o

ON t"t~~ »—i ON |

s aa

00 CN

o\

00 MO ON

t/>

rO

CN

Ti"

<o 00 U0 0 0 ON — l

ro

ON

r- co

'

00 CN

t^

Tt Tf

"* CN

ON

CN

« 1

| £ <u

X)

CN

O CN

•H C

00 CN t~~ MO CN ON

- H CN

>n ON

C

ro

O CN

NO

<L>

ro

T f CO r-> CN CO

CO

O

4=.

NO r~

r- NO

NO

O

Tt

—< 0 0 CN T f

•—>

^ 1 TT 1

ON

ON

h

1/0 NC

ON

NO MO O 00 CO >—c

ON

CN

•<* co

o

NO

NO

•Ö

CN ( N NO CN CN

•*

co

I

1 O 00 CN

<N

Tf NO ON *-H

oo

CO

CO

ON

ON

CO

ro

1 u

E.£P °aj * n

£o

KUNGL. BIBL.

- 8 MR STOCKHOLM

Allmänna Förlaget ALLF 238 71 07 WIKING LITO 71.183