Långtidsutredningen 1975

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

:handeln

arl 1975 1980 -

,, V Bilaga

Statens offentliga utredningar l§§7@ 1975:97 @ Finansdepartementet

Varuhandeln

1975-1980

Långtidsutredningen 1975

4 Bilaga

Rapport av Handelns Utredningsinstitut Stockholm 1975

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-02687-2 Göteborgs Offsettryckeri AB. Stockholm 1975

Förord

.

På uppdrag av finansdepartementet har Handelns Utredningsinstitut (HUI)

i-xwu-xnuwäuxuyiu4ba-Avâwlølvbrxrxunv

genomfört en sektorstudie avseende varuhandeln till 1975 års långtidsutredning. Resultaten redovisas i föreliggande rapport. Undersökningen har letts av undertecknade i samråd med en särskild - . ledningsgrupp med representanter för Kooperativa Förbundet och Statistiska centralbyrån.

Stockholm den 31 oktober 1975

Handelns Utredningsinstitut

Folke Larsson Per Nellevad

Innehåll

1 Utvecklingen inom varuhandeln under senare ar . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Tillväxten inom detaljhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Storföretagens roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

-C*OOO%\I\I

1.3 Ekonomiska samverkansformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.4 Företags- och butiksnedläggningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.5 Utvecklingen inom partihandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.6 Arbetskraftsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ._. . . . . ›_›d

2 Produkrionsprognos för 1980 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Framskrivning av detaljhandelskonsumtionen . . . . . . . . . . . .. 15 2.2 Tillväxtkvoter i detaljhandeln enligt Företagsenkäten . . . . 15 2.3 Omsättningsprognos för detaljhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 18 2.4 Omsättningsprognos För partihandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 18 2.5 Beräkning av förädlingsvärdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20

3 A rbetskrafts- och prødukrivitetsprognos . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 21 3.1 Utvecklingen hittills 21 3.2 Strukturomvandlingens inverkan på arbetskraftsbehovet 21 3.3 Inre rationalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 23 3.4 Förändringar i personalstrukturen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24 3.5 Arbetskraftsprognosen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25 3.6 Antal sysselsatta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 28

4 Investeringsbehover . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 4.1 Beräkningsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 4.2 Investeringsplanerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 4.3 Beräknat investeringsbehov 32

Appendix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Bilaga 1 Företagsenkätens uppläggning och genomförande . . . . . . . . . . . . .. 39

Tabeller 2:1 Framskrivning av detaljhandelskonsumtionen 1973-80 enligt två alternativ 16

6 Innehåll

Detaljhandelsföretagens planerade omsättningsförändring 1974-80 16 Omsättningsprognos för detaljhandeln år 1980 18 Partihandelslöretagens planerade omsättningsförändring 1974-80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 18 5 Omsättningsprognos för panihandeln år 1980 . . . . . . . . . . .. 20 Arbetskraftslördelning efter anställningsform inom några detaljhandelsbranscher november 1971 och november 1974 24 Beräkning av arbetsvolymlörändringarna inom egentlig detaljhandel samt partihandel 1974-80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 26 Sammanfattning av arbetsvolymprognosen . . . . . . . . . . . . . . .. 26 A Beräknad produktivitetsutveckling inom varuhandeln 1974-80 27 Beräknat antal sysselsatta 1974 och 1980 inom egentlig detaljhandel samt partihandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 28 4:1 lnvesteringsbehov per l 000 kronor omsättning 1974, 1975-77 och 1978-80 enligt företagsenkäten 31 Beräknat investeringsbehov 1974, 1975-77 och 1978-80 32

A11 Beräknade Förändringar i butiksantalet inom detaljhandeln 1974-80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 36 inom 1974-80 37 Förändringar i antalet lagerställen partihandeln

Diagram 1:1 inom varuhandeln 1964-1973 . . . . .. Omsättningsutveckling 2 Antal sysselsatta inom varuhandeln 1963-1973 12 3 Antal arbetstimmar inom varuhandeln 1963-1973 . . . . . . . .. 13 3:1 Butiksnedläggningar och nyetableringar inom dagligvaruhandeln 1960-1973 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . .. 22

1 inom varuhandeln

Utvecklingen

under senare år

1.1 Tillväxten inom detaljhandeln

Statistik som möjliggör analyser av detaljhandelns omsättningsutveckling under en längre tidsperiod ñnns ej. Som en relativt god approximation kan dock användas den av Handelns Utredningsinstitut (HUI) framräknade serien över den s. k. detaljhandelskonsumtionen, dvs. den del av den privata konsumtionen som avser varor som iörsäljs inom den egentliga detaljhandelnl. Enligt denna beräkning ökade detaljhandelsiörsäljningen mätt i fasta (1968 års) priser i relativt konstant takt- i genomsnitt 3,5 % per år- under perioden 1963-70, se diagram 1:1. Den försvagade konjunkturen 1971 ledde till en volymmässig nedgång av Försäljningen med 3,8 96 jämfört med 1970. Därefter har skett en uppgång med i genomsnitt 2,4 % åren 1972 och 1973. Nästan hälften av all detaljhandelsförsäljning avser livsmedel. Den genomsnittliga volymökningen 1963-69 for denna varugrupp uppgick till 2,6 %

Försäljningsvolym (Index) Logskala

2.15 -4

Partihandel

2.10 “

Detaljhandel

205-

2.00 I I T l l l I I I 1964 65 66 67 68 69 70 71 72 73 År 1 - Detaljhandel exkl for Diagram I :I Omsänningsurveck/ing inom varuhandeln 1964-/ 973. säljning av vin och sprit, Anm. De streckade linjerna samt procenttalen i diagrammet anger den trendmässiga läkemedel, transport- och utvecklingen 1964-1970. drivmedel.

8 Utvecklingen inom varuhandeln under senare âr

per år. Åren 1969-72 var försäljningsvolymen praktiskt taget oförändrad. Mellan 1972 och 1973 registrerades en ökning med 1,0 %. Beträffande andra varor än livsmedel uppgick volymökningen 1963-70 till 4,7 % om året. Nedgången 1970-71 var hela 6,5 %. De båda Följande årens konsumtionsökning - ca 2,5 96 per år - kunde inte medföra en återgång till 1970 års försäljningsnivå när det gäller dessa varor. Mellan 1973 och 1974 ökade den totala detaljhandelskonsumtionen med 6,7 96. För livsmedel stannade ökningen vid 2,8 % medan exempelvis konsumtionen inom hemutrustningsområdet (möbler, radio-TV m. m.) visade en uppgång på hela 26 %. Den ökade efterfrågan på konsumtionsvaror under året får till stor del tillskrivas de konjunkturstimulerande åtgärder som insattes, bl. a. sänkt moms under tiden lapril-15 september 1974 och ger därför ingen bestämd indikation på konsumtionsutvecklingen för de följande åren.

1.2 roll

Storföretagens

Detaljhandeln är sedan gammalt en typisk småföretagsnäring. Storföretagen har emellertid under efterkrigstiden kommit att få ökad betydelse. Följande tablå visar de största företagens marknadsandelar åren 1968 och 1973.

Andel av den egentliga detaljhandelns omsättning

Konsumentkooperationen har här räknats som ett företag, trots att den formellt består av skilda konsumentforeningar. Bland de 10 största företagen ingår också NK-Turitz-koncernen och Åhlén & Holm med Wessels AB. De 250 största företagen, varierande i omsättning från 20 till 10 000 milj. kr./år, svarar alltså för närmare hälften av den egentliga detaljhandelns totala omsättning. Resten är fördelad på cirka 38000 företagsenheter med en genomsnittsomsättning av cirka 800 000 kr./år. Under den studerade femårsperioden 1968-73 ökade storföretagens marknadsandel med 2,2 procentenheter. Den totala detaljhandelsomsättningen beräknas under perioden ha ökat med 17 250 milj. kr. Av denna ökning är 8 350 milj. kr. hänförlig till de 250 största företagen.

1.3 Ekonomiska samverkansformer

En form av storföretagsamhet utgör också de former för ekonomisk samverkan mellan detaljhandelsforetag som bedrivs i de s. k. frivilliga kedjorna. Ehuru baserade på ägandemässigt fristående företag har inom dessa kedjor utvecklats en långtgående integration som berör funktioner som inköp, 1a-

Utvecklingen inom varuhandeln under senare år 9

gerhållning, marknadsföring, etablering och finansiering. Denna integrationsprocess sker såväl horisontellt inom detaljhandeln som vertikalt i riktning mot partihandeln. lnom vissa kedjor äger en ekonomisk samverkan rum mellan grosshandels- och detaljhandelsföretag, i andra kedjebildningar har detaljhandeln själv övertagit partihandelsfunktionerna. Längst har utvecklingen gått inom dagligvaruhandeln. Följande tabell visar omsättningsandelarna för mângfilialföretagen (KF, NK-Turitz, Åhlén & Holm samt Metro), de frivilliga kedjorna (ICA, Vivo och Favör) samt de helt fristående företagen.

Den helt fristående gruppen har minskat kraftigt, dels genom företagsnedläggningar och dels genom att framgångsrika företag med begränsade kapitalresurser för utveckling köpts upp av företag tillhörande de båda övriga kategorierna. Också inom handeln med urvalsvaror, den s. k. fackhandeln, har ett utvidgat samarbete i form av frivilliga kedjor etablerats under senare år. År 1973 ingick sammanlagt 4049 fackhandelsföretag i olika branschkedjor, vilket motsvarar cirka 20 % av samtliga befintliga enheter. Eftersom medlemmarna i dessa kedjor oftast utgörs av de något större företagen, ligger andelen av omsättningen högre, cirka 30 96. De frivilliga fackkedjornas omsättning ökade 1970-73 med 27 %. Betydelsen av de frivilliga kedjornas tillväxt inom såväl dagligvaruhandeln som fackhandeln ligger bl. a. däri att de möjliggiort en kapitalbildning och ekonomisk konsolidering som varit en viktig förutsättning för den m0dernisering av anläggningarna och rationalisering av varuhanteringen med vilkas hjälp produktivitetsökningen kunnat fortsätta.

1.4 Företags- och butiksnedläggningar

Butiks- och företagsnedläggningarna har sedan slutet av 1950-talet varit mycket omfattande, särskilt inom dagligvaruhandeln. Detta har lett till en drastisk nedskärning av antalet livsmedelsbutiker vilket framgår av följande uppgifter om totalbeståndets förändringar.

År 1963 1968 1974 Antal butiker 21 268 14 743 10 560

Det finns flera, till stor del samverkande orsaker till denna utveckling. 1954 års lagstiftning mot konkurrensbegränsning skapade förutsättningarna

1*

10 Utvecklingen inom varuhandeln under senare är

för nya distributionsformer med lågpriskaraktär. Självbetjäningssystemets genombrott och ökad satsning på massproducerade och förpaketerade produkter ställde ökade krav på butikernas storlek. Relativt kraftiga lönestegringar för butiksanställda utgjorde incitament till rationaliseringsåtgärder som inte var effektiva eller möjliga att genomföra i de mindre företagen. Och sist men inte minst innebar den fortgående urbaniseringsprocessen liksom även befolkningsutglesningen av innerstäderna att kundunderlaget för många butiker kraftigt försvagades. Antalet årliga nedläggningar och nyetableringar inom den totala dagligvaruhandeln redovisas nedan.

1960-64 1965-69 1970 1971 1972 1973 1974 genom- genomsnitt snitt Antal nedläggningar 1 379 l 284 1 218 848 796 673 560 Antal nyetableringar 195 194 180 130 180 174 178

Toppsiffran nåddes 1964 då 1 828 affärer lades ned. Under de senare åren har nedläggningsfrekvensen som synes avtagit. I nybyggda bostadsområden och i köpcentra sker en nyetablering av butiker. Antalet årliga nyetableringar har uppgått till i genomsnitt 175 butiker. Stordriftsfördelarna gör att de nya butikerna planerats för en försäljning som genomsnittligt är cirka 10 gånger så stor som omsättningen i de nedlagda enheterna. Beträffande detaljhandeln i övrigt, fackhandeln, föreligger inte någon motsvarande statistisk information. Fackhandeln är mera tätortskoncentrerad än dagligvaruhandeln, vilket gör den mindre utsatt för inverkan av befolkningsomllyttningen. Det är dock känt att särskilt textilhandeln drabbats av åtskilliga nedläggningar som följd av konkurrensen från varuhus och mångñlialforetag i branschen. lnom andra sektorer t. ex. fritidsbranscherna har efterfrågeökningen varit så stark att utrymme skapats för ett ökat antal försäljningsställen. Nedläggningar och fusioner drabbar också de större företagen. Av de hos HUI 1968 registrerade 50 största detaljhandelsföretagen hade fram till 1973 7 enheter uppköpts och sammanslagits med andra storföretag. Trots detta blev de återstående 43 företagens omsättningsökning 1968-73 (+ 55 %) inte nämnvärt större än inom hela detaljhandeln (+ 48 %).

1.5 Utvecklingen inom. partihandeln

Partihandelsfunktionen bedrives dels av fristående grossistföretag, dels av försäljningsenheter som antingen är integrerade med fabrikantleder eller ägda av ekonomiska detaljhandelsorganisationer. Flertalet av de fristående grossistföretagen är medlemmar av Sveriges Grossistförbund (SGF). HUI beräknar löpande en serie över omsättningsforändringarna vid år från år identiska

lOmsättningsutveckling- SGF-företag, deflaterad med partiprisindex. Enligt denna ökade grossistför-

en för dessa partihandelsföretag illustreras i dia- säljningen i fasta priser i relativt konstant takt åren 1964-70.” Genomsnittsgram 1:1. tillväxten uppgick till 4,9 % per år. Mellan 1970 och 1972 stannade ökningen

Utvecklingen inom varuhandeln under senare år 11»

vid mindre än 1 % om året, medan 1973 visade 7 % och 1974 5,2 % volymökning. Det bör observeras att uppgifterna inte avser hela partihandeln samt att beräkningarna gjorts på år från år identiska företag, vilket innebär att hänsyn inte tagits till företagsfusioner och nedläggningar. Grossistföretagens storleksfordelning visar utpräglad snedhet. Av totalt 878 SGF-företag 1973 hade drygt hälften mindre än 10 milj. kr. årsomsättning. De 76 företag som nådde över 100 milj. kr. försäljning svarade emellertid för tre fjärdedelar av den sammanlagda omsättningen inom SGF-sektorn. Flera av de stora koncernbildningarna inom har varit invol-

partihandeln

verade i företagsfusioner under senare år. Av särskilt intresse .i detta sammanhang är utvecklingen inom dagligvarusektorn. Denkooperativa partiförsäljningen av livsmedel uppgick 1974 till 3,3 miljarder kr. Samma år belöpte sig. ICA:s partihandelsförsäljning till 5,1 miljarder. Leveranserna till

övriga Iivsmedelsbutiker har huvudsakligen skett genom fristående grossist-

företag som i betydande utsträckning samarbetat i den s. k. ASK-organisationen. På senare tid har emellertid ett omfattande organisationsarbete genomförts som syftar till att samla i stort sett hela partiförsäljningen utanför KF och ICA till det nystartade bolaget DAGAB. Detta företag har redan köpt in flertalet livsmedelsgrossister och genom att NK-Turitz och Åhlén & Holm gått in som delägare i DAGAB är avsikten att också tillföra bolaget varuhusens dagligvaruleveranser. Fullt utbyggt beräknas DAGAB komma upp i en partiförsäljning av cirka 4 miljarder kr. I partihandelsledet kommer alltså dagligvarusektom att domineras av tre stora block, som också är starkt integrerade i detaljhandelsledet.

Arbetskraftsutvecklingen

1.6 Information om den totala sysselsätmingsutvecklingen ges bl. a. av SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU). Enligt dessa är f. n. cirka en. halv miljon personer sysselsatta inom varuhandeln. Partihandeln hade 1973 161000 “i

arbetskraften varav cirka 26 % kvinnor. Inom detaljhandeln med totalt

331 000 arbetande är kvinnoandelen betydligt högre, cirka 63 %. AKU-serierna bygger på stickprovsundersökningar och skattningarna för delgrupper blir därför relativt osäkra. Likväl är tendensen under 1960-talet klar. För partihandeln ökade sysselsättningen 1963-1970 med i genomsnitt 4,4 % per år. Inom detaljhandeln präglades 1960-talet avsjälvbetjäningssystemets framväxt och en strukturomvandling som innebar att mindre, lågproduktiva butiker ersattes av stora högrationaliserade enheter. Därigenom möjliggjordes en minskning av antalet sysselsatta med i genomsnitt 2,2 % per år 1963-1970. Se diagram 1:2. Sedan 1970 har antalet sysselsatta inom partihandeln varit i stort sett oförändrat. Delvis torde detta förklaras av den långsammare försäljningstillväxten. Inom detaljhandeln har nedgången i sysselsättningen upphört under 1970-talet. Bakom detta trendbrott torde främst ligga förhållandet att butiksnedläggningarna bromsats upp och självbetjäningen i livsmedelshandeln i stort sett fullständigt genomförts. AKU-materialet ger också möjlighet att följa förändringarna i anta/er ar-

12 inom varuhandeln under senare år SOU |975:97

Utvecklingen

Antal sysselsatta (Index) Log skala

Partihandel

Detaljhandel

I I I 1 I I l I I I I 1963 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 År

Diagram 1:2 Antal sysselsatta inom varuhandeln 1963-1973. Anm. De streckade linjerna samt procenttalen i diagrammet anger den tçndmässiga i utvecklingen 1963-1973.

bersrimmar. 1:3 visar arbetskraftsvolymens utveckling inom par- Diagram ti- respektive detaljhandel 1963-73. För detaljhandelns del uppgick den årliga minskningen 1963-1970 till i genomsnitt 4,1 %. Därefter skedde en uppbromsning innebärande en genomsnittlig nedgång under de tre senaste åren av drygt 1 %, se diagram 1:3. Den förut berörda sysselsättningsökningen inom partihandeln under 60talet ledde till en ökning av arbetsvolymen med 4.1 %. Omsvängningen 1969-70 innebar en nedgång med 2,3 % fram till 1973.

SOU l975z97 inom

Utvecklingen varuhandeln under senare är 13

Antal arbetstimmar (index) Logskala

5 Detaljhandel 3.0 -

2.9 -

2.8 -

Partihandel

2.7 u

i i i 1

i I | | I I I

i 1963 55 67 69. 71 73 År

Diagram 1:3: Antal arbetstimmar inom varu/mndeln 1963-1973.

Anm. De slreckade linjerna samt procenttalen i diagrammet anger den lrendmässiga utvecklingen 1963-1973.

2 för 1980

Produktionsprognos

2.1 av

Framskrivning detaljhandelskonsumtionen

Detaljhandelns forsäljningsutveckling är beroende av bl. a. Förändringarna i den privata konsumtionen. Av den totala privata konsumtionen som 1974 uppgick till 131 miljarder kr. avsåg dock endast 61 miljarder eller knappt hälften varor som försäljs genom detaljhandeln. För den s. k. Konsumtionsprognosgruppens (KPG) räkning har KF:s utredningsavdelning i samarbete med HUI utarbetat prognoser över per capitautgifterna till 1980 och 1985 för olika varuområdenl. Dessa beräkningar har använts som underlag för en preliminär framskrivning av detaljhandelsförsäljningen fördelad på större branschgmpper. 1 beräkningarna har vissa antaganden gjorts om förändringarna i olika branschgruppers marknadsandelar inom respektive varuområde. Dessa bedömningar har baserats på iakttagna förändringar 1970-73 i omsättningsmatriser sammanställda utifrån SCB:s löpande forsäljningsstatistik för detaljhandeln. Exempelvis har varuhusens andel av livsmedelsförsäljningen beräknats öka från 20,7 % 1973 till 24,0 96 1980, medan livsmedelshandelns motsvarande andel minskar från 76,4 till 72,5 %. Liknande bedömningar har gjorts för övriga varuområden. Genom att applicera marknadsandelarna på respektive konsumtionstal 1973 och 1980 har en schematisk framskrivning av omsättningen inom olika branschgrupper erhållits. KPG:s beräkningar bygger på antagandet om en total privat konsumtionsökning av 3 % per år, vilket motsvarar en ökning för den detaljhandelsinriktade delen av komsumtionen med 2,1 %. Prognosutfallet enligt denna förutsättning redovisas i tabell 2:1 (alt. A). Dessutom har analogt beräknats branschgruppsforändringen vid en antagen stegring i den privata konsumtionen av 2 % per år, motsvarande 1,5 % ökning av detaljhandelskonsumtionen (alt. B).

1 Konsumtionsprognosgruppen är en arbetsgrupp

2.2 Tillväxtkvoter i detaljhandeln enligt företagsenkäten i vilken ingår planerare

vid vissa större detaljhandelsföretag. De prognoser 1 bilaga l redogöres för företagsenkätens uppläggning och genomförande. som gruppen årligen utarbetar utgör ett underlag Uppgifter har inhämtats om företagens beräknade omsättning 1974, 1977 för företagens långsiktsoch 1980, uttryckt i 1974 års priser. Utifrån detta material har totalomsätt- planering.

16 Produktionsprognos 1980 Tabell 2:1 Framskrivning av detaljhandelskonsumtionen 1973-80 enligt två alternativ 1973 års priser

Anm. Alt. A Total privat konsumtionsökning = 3 96 per år Alt. B Total privat konsumtionsökning = 2 96 per år

Tabell 2:2 Detaljhandelsföretagens planerade omsättningsföråndring 1974-80 1974 års priser

Branschgrupp Beräknad total Omsättningsförändring 1974-80 omsättning

197,4* Enkät- Småföre- Samtliga företag

mHJ-kr företagen tagen planer. kalkyl. milj. kr. % milj. kr. milj. kr.

*

l-_lemvaruhandel Ovr. urvalsvaruhandel 3 100 + 600 - 100 + 500 + 16,1

Summa 51300 + 13500 -3100 + 10400 + 20.3

ningen 1974 och omsättningsökningen 1974-80 per branschgrupp estimerats. Resultaten redovisasi tabell 2:2. Företag med mindre än 5 anställda omfattas inte av enkäten. Denna kategori, som är den numerärt största inom detaljhandeln, bedöms komma att visa en stagnerande utveckling under återstoden av 1970-talet. Det beror bl. a. på att butiksnedläggningarna främst drabbar småföretagen. En fortsatt utslagning av mindre detaljhandelsföretag är sannolik dels på grund av den fortgående urbaniseringen, dels som följd av den pressade lönsamheten för en stor del av dessa företag. 1 prognosen har på grundval av hittillsvarande tendenser förutsatts en årlig minskning av butiksantalet med 4,5 % inom livsmedelshandeln och 3,5 % inom övriga branscher. Bestående företag med i mindre än 5 anställda förutses få en långsammare försäljningsökning än de 1 större företagen i samma branschgrupp. Beträffande beräkningarna i tabell 2:2 föreligger möjlighet till avstämning mot den i föregående avsnitt redovisade framskrivningen av detaljhandels-

Produktionsprøgnos 1980 17

konsumtionen, varvid dock omsättningstalen i tabell 2:1 måste skrivas fram till 1974 och rensas från mervärdeskatt. Genom att vissa partihandelsföretag också bedriver detaljhandelsförsäljning och en del detaljhandelsföretag även levererar i parti (järn- och färghandelsalfärer) är inte enkätföretagens försäljningsuppgifter direkt jämförbara med Konsumtionsprognosgruppens material. För avstämningen har därför i tabell 2:2 endast medtagits den renodlade detaljhandelsförsäljningen. Totalt för egentlig detaljhandel ger enkätföretagens planer och kalkyler för de mindre företagen till resultat en ökning av omsättningsvolymen 1974-SO av 20,3 %. Konsumtionsframskrivningen ledde till en beräknad ökning av omsättningsvolymen under samma tid med 13,3 96 enligt alt. A och 9,6 96 enligt alt. B. Den framkomna skillnaden mellan plan och prognos kan indikera antingen en alltför försiktig bedömning av efterfrågans tillväxt eller en orealistiskt hög takt i utbyggnaden av detaljhandelns försäljningskapacitet. Som nämnts törutsatte Konsumtionsprognosgruppen en årlig tillväxttakt av 3 % i den totala privata konsumtionen. Om den privata konsumtionen i stället antas komma att öka med 3,5 % om året, innebär det en ökning av detaljhandelskonsumtionen 1974-80 med 16,4 96, motsvarande 2,5 % per år. ”Gapet i förhållande till enkätföretagens planerade tillväxt reduceras därigenom till 2 100 milj. kr. Vid uppställandet av tillväxtprognosen för detaljhandeln har den enligt tabell 2:2 kalkylerade omsättningsökningen “dragits ned till en nivå som svarar mot en total ökning av den privata konsumtionen med 3 respektive 2 % per år enligt de nämnda prognosalternativen. Denna justering innebär att de i företagsenkäten redovisade försäljningsmålen inte kommer att kunna uppnås. Efter reduceringen framkommer följande tillväxttal 1974-80 per branschgrupp.

Ovanstående uppgifter hänför sig till den “egentliga” detaljhandeln. Beträffande övriga detaljhandelskategorier har något tillfredsställande underlag för avstämning inte förelegat utan följande tillväxttal har bestämts på basis av uppgifter inhämtade från berörda företag och branschorganisationer.

96 per år Apoteks- och Systembolag + 3,7 Bilhandel + 1,5 Drivmedelshandel + 3 3 a

2*

18 Produktionsprognos 1980

2.3 Omsättningsprognos för detaljhandeln

Med ledning av de ovan angivna modifierade tillväxtkvoterna har den slutliga omsättningsprognos som redovisas i tabell 2:3 framtagits. Den skillnad som Föreligger i Förhållande till tabell 2:2 beträffande omsättningsvolymen 1974 sammanhänger med de justeringar som gjordes i tabell 2:2 För möjlig- l görande av jämförelse med tabell 2: 1. j

Tabell 2:3 Omsättningsprognos för detaljhandeln år 1980 1974 års priser

Övr. dagligvaruhandel

Tabell 2:4 innehåller en sammanställning av partihandelsföretagens planerade omsättningsutveckling enligt Företagsenkäten.

Tabell 2:4 Partihandelsföretagens planerade omsättningsförändring 1974-80 1974 års priser

Branschgrupp Miljarder kr. Ölning_/

TljålffåláTä

1974 1980

Partihandel med producentvaror 51 800 73 400 + 41.8 Partihandel med Konsumentvaror 39 000 52 400 + 34.3 Partihandel med transportmedel 5 200 7 200 + 38.8 Partihandel med bränsleoch drivmedel 12 500 15 700 + 25.6

Summa + 37.1

Produktionsprognos 1980 19

Den totalt redovisade tillväxten 1974-80 enligt enkätforetagens planer motsvarar 5,4 96 per år, vilken siffra kan jämföras med genomsnittsökningen 4,9 % per år inom SGF-sektorn under 60-talet. Beträffande partihandeln föreligger inte samma avstämningsmöjligheter som för detaljhandeln. Partihandeln är leverantör till ett flertal olika sektorer i näringslivet med delvis starkt varierande expansionstakt. Försök till konsistensprövning har gjorts för vissa av dessa sektorer. En viss jämförel-.

semöjlighet Föreligger beträffande importen. En betydande del av den svenska

importen handhas av partihandelsföretag. Enbart medlemsföretag i Sveriges Grossistförbund beräknas 1974 ha importerat för över 30 miljarder kr. Enligt särskilda beräkningar inom LU kommer importen att öka med 5 a 6,5 % per år i de alternativ där den privata konsumtionen antas öka med 2 resp. 3 % per år. Andra delen av partihandeln kännetecknas emellertid av betydligt långsammare tillväxttakter. Leveranserna till detaljhandeln kommer enligt vad som ovan prognostiserats att öka med 1,9-2,3 % per år. Leveranserna till byggnadssektom ökar också långsamt- LU förutser en ökning av byggnadsindustrins produktion med l,4-2,0 % om året. Mot bakgrund av dessa och andra tendenser som representerar efterfrågeutvecklingen för partihandeln har enkätforetagens omsättningsprognos (+ 5,4 % per år) bedömts ligga något i överkant. En mindre nedskrivning i förhållande till enkätforetagens planer har därför vidtagits. Denna har också ansetts motiverad av den överskattning ifråga om möjligheterna att “erövra” marknadsandelar av konkurrenterna som ofta impliceras i företagens framtidskalkyler samt av svårigheten att förutse företagsnedläggningar under prognosperioden. Omsättningsprognosen för partihandeln har efter korrigeringen gett följande resultat

Omsättningsökning 1974-1980 i fasta priser Alternativ A 4,9 % per år Alternativ B 4,7 96 per år

Med SGF-sektorn avses Skillnaden mellan de båda alternativen är helt hänförlig till de ovanvissa företag som är mednämnda antagandena om den privata konsumtionsutvecklingen. Eftersom lemmari Sveriges Grosmindre än hälften av partihandelns totala försäljning avser konsumentvaror sistförbund (SGF). En närmare redogörelse för blir skillnaden i prognosutfallet för den totala partihandeln enligt de båda albegreppets innebörd ges i ternativen ringa. Prognosen återges i tabell 2:5. avsnitt 1.5 ovan.

20 Produktiønsprøgnos 1980

Tabell 2:5 äüningsprognos för partihandeln år 1980 1974 års priser

Branschgrupp Milj. kr. Ökning/ minskning 1974-80, 96

1974 alt. A alt. B alt. A alt. B

Partihandel med producentvaror 51 800 71 400 71 400 + 37,8 + 37,8 s Partihandelmed konsumentvaror 39 000 50 900 49 200 + 30,5 + 26,2 Partihandel med ; 5 200 7 000 7 000 + 34,6 + 34,6 1 transponmedel Partihandelmed i bränsle- och drivmedel 12 500 15 300 15 300 + 22,4 + 22,4

Summa 108 500 144 600 142 900 + 33.3 + 31,7

i

2.5 Beräkning av Förädlingsvärdet

Genom bearbetning av nationalräkenskapernas material har Förädlingsvärdets andel i olika branschgrupper kunnat beräknas. Dessa tal har applice- 1 rats på de Förut framräknade omsättningsbeloppen. Resultaten redovisas ne- danl. ; i Förädlings- Beräknat Förädlingsvärde, värdeandel % miljarder kr.

1974 1980 1980 alt. A alt. B

Delaljhandel 16.3 12.85 14,62 14.26 därav:

Något empiriskt underlag För bedömning av Förändringarna i Förädlingsvärdeandelen föreligger inte. På basis av material från nationalräkenskaperna har konstaterats att Förädlingsvärdeandelen under 60-talet Förändrats obetydligt i detaljhandeln, men stigit i partihandeln. [samband med de “centrala ; “ planinventeringar som utFörts i större Företag, har frågan ställts rörande den sannolika utvecklingen av Företagets bruttomarginal. l flertalet fall har därvid uppgetts att den procentuella marginalen troligen kommer att hållas i stort sett oForändrad fram till 1980. Eftersom Förädlingsvärdet svarar För 1 1 S°m fmmgålal aVslll 70 â 80 % av bruttomarginalen Förefaller det rimligt att Förmoda att inte l 7.3.6i långtidsutredning- . .. . .. . .. . j heller Foradlingsandelen några större Forandnngar under denna 1

ens huvudbetänkande undergår

de tid. En sådan bedömning har också gjorts i kalkylerna med den ekonome- l

skiljersig_ bedömningar

triska modellen i 1975 års långtidsutredning. Under detta antagande skulle

ñg§sa:ä§;å$?g?k

dem som redovisasna_ alltså omsättningsökningen mätt i Fasta priser också avspegla stegringen blå °V3« . i Förädlingsvärdet.

sou 1975:97 -

3 .Arbetskrafts- och

produktivitets-

prognos

3.1 hittills

Utvecklingen

l inledningsavsnittet samt i diagrammen 1:2 och 1:3 redovisas arbetskraftsutvecklingen inom varuhandeln enligt AKU. Enligt denna källa skulle antalet sysselsatta i partihandeln ha ökat tämligen konstant med cirka 4,4 % om året fram till 1969-70, varefter nivån varit i stort sett oförändrad. Denna utveckling torde främst förklaras av den starka ökningen i försäljningsvolymen under 1960-talet i förening med en relativt långsam produktivitetshöjning. Säkra uppgifter om storleken av volymtillväxten saknas dock. (Den i denna bilaga redovisade försäljningsökningen hänför sig till år från år identiska medlemsföretag i Sveriges Grossistförbund - endast en del av den totala partihandeln täcks härigenom och struktureffekten beaktas ej.) Den svagare ekonomiska utvecklingen 1970-72 medförde en återhållsamhet ifråga om personalrekryteringen, samtidigt som den produktivitetshöjande effekten av vidtagna rationaliseringsåtgärder började slå igenom. En minskning av antalet arbetstimmar i partihandeln redovisas därför 1971 och 1972. För 1973 noteras en viss uppgång i arbetskraftsvolymen som en effekt av en tämligen kraftig ökning av forsäljningsvolymen. För detaljhandelns del har utvecklingen varit en annan. Såväl antal sysselsatta som antal arbetstimmar minskade under perioden 1963-69 med 2,2 respektive 4,1 % per år trots en volymtillväxt av cirka 3,5 96 per år. Det är uppenbarligen två huvudorsaker som ligger bakom denna utveckling, dels strukturomvandlingen med omfattande butiksnedläggningar, dels övergången mot arbetsbesparande försäljningsmetoder, främst självbetjäningssystemet. Under 70-talet har nedgången i arbetskraftsbehovet avtagit.

3.2 Strukturomvandlingens inverkan på arbetskrafts-

behovet

Såväl inom parti- som detaljhandeln stiger den omsatta varumängden per sysselsatt med ökande storlek på verksamhetsstället. Detta illustreras av följande uppgifter avseende butiker inom livsmedelshandeln.

22 Arbetskrafts- och produktivitetsprøgnøs

Omsättnings- Försäljning (exkl. moms) klass kr./år per sysselsatt 1973, kr.

Under 500 000 l70 864 500 000 - l milj. 218 809 l- 3 milj. 276 sn 3- 5 milj. 306 760 l 386 500 l 5-10 milj. l Över 10 milj. 416 364

för enheter med om- l Enligt denna beräkning ligger arbetsproduktiviteten över 5 milj. kr./år mer än dubbelt så högt som i butiker under sättning 500 000 kr. per år. EfTektivitetsökningen när man går från den näst högsta _ till den högsta storleksklassen är dock relativt liten. Samma tendens - att produktiviteten ökar med stigande storlek men att tillskottet avtar ju högre upp på skalan man kommer - finner man också i de llesta andra branscher,

även om optimum här ligger betydligt lägre ned på skalan. Strukturomvandlingen idetaljhandeln har bl. a. tagit sig uttryck i att mindre företag lagts ned och ersatts med mångdubbelt större enheter. Eftersom de senare har en betydligt högre arbetsproduktivitet har konsekvensen blivit en successiv stegring av den genomsnittliga produktivitetsnivån. Även utan effektiviseringsåtgärderna i befintliga butiker skulle således en icke oväsentlig effektivitetsförbättring ha erhållits. I den mån takten i strukturomvand- ; också produktivitetsnivån i detaljhandeln av denna 0rlingen avtar kommer sak att öka långsammare. och nyetableringar inom enskild dagligvaruhandel Nedläggningar 1960-1973 en redovisas i diagram 3:1. Som framgår hade nedläggningarna

1960196119621963196419651966 19671968 19691970197119721973 Antal Nyetableringar 200-- 14 0

135 110 109 138 H1 133 137 l

107 92 95

a

l

*mäåiøzz/%%?

l

100 - 200 - v

300 -› l

l 400 -l 500 __ 433 l 600 -› 591 614 700 -- 706 300 -. 753

1000 .- 949 95e 971 ;J - 1038 1100 -- 10,6 1072 1200 -- 1300-- Nedläggningar

Diagram 3:1 Buriksnedläggningar och nyelableringar inom dagligvaruhande/n 19604973.

Arbetskrafts- och produktivitetsprøgnøs 23

topp 1963. Den efterföljande nedgången avbröts av en ny ökning 1969-70 varefter antalet på nytt sjunkit. 1973 års siffra var den lägsta sedan 1960.

3.3 Inre rationalisering

Vid sidan av den strukturella yttre rationaliseringen har en rad effektiviseringsåtgärder kunnat genomföras i det befintliga butiksbeståndet. Mest uppmärksammat har varit övergången till självbetjäning. Av dagligvaruhandelns totala omsättning gick 1960 cirka 30 % genom självbetjäningsbutiker med utgångskassor. År 1973 utgjorde andelen 95 96. Inom övriga branscher, den s. k. fackhandeln, tillämpas numera ofta en variant av Självbetjäning, självval, som innebär att varorna exponeras på liknande sätt som vid självbetjäning - kunden gör själv det förberedande varuurvalet - men köpet avslutas med affárspersonalens hjälp liksom i butiker med helt manuell betjäning. Det hävdas ibland att övergången till Självbetjäning inte innebär någon “äkta” rationalisering, utan endast medför ett överflyttande av arbetsmoment på kunden. Detta är dock endast delvis riktigt. De helt manuellt betjänade butikerna arbetar ofta med lågt genomsnittligt kapacitetsutnyttjande, vilket sammanhänger med den ojämna kundtillströmningen, som kan variera starkt mellan olika säsonger, veckodagar och timmar under dagen. För att kunna hålla försäljningsberedskap inför toppbelastning tvingas butikerna till en arbetskraftsdimensionering som vissa tider innebär ett lågt kapacitetsutnyttjande av personalen. Vid Självbetjäning förflyttar man en del av de arbetsuppgifter som annars äger rum i samband med kundbetjäningen till från belastningssynpunkt lugnare tider. Det gäller t. ex. framplockningen av varorna, prisinformationen och paketeringen. Härigenom uppnås ett bättre totalt kapacitetsutnyttjande. Det förekommer också, inte minst i livsmedelshandeln, att vissa funktioner flyttas bakåt till grossist- eller fabrikantledet, där arbetsuppgifterna kan utföras i större skala och med högrationella hjälpmedel. Detta gäller t. ex. en stor del av förpackningsarbetet och varuinformationen. Enligt en undersökning vid HUl har rationaliseringen inom enskild livsmedelshandel under perioden 1959-71 inneburit en minskning av arbets-

kraftsbehovet för oförändrad försäljningsvolym med 38 %. Av den totala

besparingen kan knappt en tredjedel hänföras till förändringar i den yttre strukturen och resten till inre rationaliseringsâtgärder av olika slag. Eftersom detaljhandeln är en personalintensiv näring har följden blivit en långsammare kostnads- och prisutveckling än vid oförändrad struktur och teknik. Den förändrade butiksstrukturen har också medfört ökade förutsättningar för rationaliseringari partihandelsledet. Inom främst dagligvaruhandeln har skett en koncentration till ett mindre antal stora lagerställen. Därigenom har möjliggjorts en långtgående mekanisering och annan rationalisering av hanteringsrutinerna.

24 Arbetskrafts- och produktivitetsprøgnøs

3.4 Förändringar i personalstrukturen

Ovan har berörts de stora belastningsvariationer som Förekommer inom detaljhandeln och de kapacitetsproblem som detta medför. Självbetjäningstekniken kan endast i begränsad utsträckning lösa dessa problem och inte inom alla branscher. Eftersom belastningsvariationerna delvis följer ett i förväg känt mönster - med försâljningstoppar fredagar och lördagar samt vardagar mellan kl. 17 och 18 - kan kapacitetsutnyttjandet förbättras genom att anpassa personalinsatserna efter den förväntade kundtillströmningen. För att kunna åstadkomma en sådan anpassning har handeln i stor utsträckning anställt deltidsarbetande personal. Vissa stormarknader och andra varuhus har ända upp mot 80 % av arbetsstyrkan i form av deltidssysselsatta. Uppenbarligen har deltidsanställningar blivit allt vanligare i detaljhandeln, även om det saknas statistik som belyser detta över en längre period. HUI har för den statliga Affarstidsnämndens (ATN) räkning gjort undersökningar som visar utvecklingen under de senaste åren. Några av ATN:s resultat återges i tabell 3:1.

Tabell 3:1 Arbetskraftsfördelning efter anställningsform inom några detaljhandelsbranscher november 1971 och november 1974 l l Anställningsform Varuhus Livsmedels- Herr- Järnhandel konfektion handel

1971 1974 I97l 1974 I97l 1974 I97l 1974 Fast heltid 29 29 47 40 64 59 85 85 Fast deltid 37 40 44 47 22 23 l0 l0 Extra och tillfälligt anställda: 18 tim el. mer/vecka 17 12 l 3 l 5 l 2 mindre än 18 tim/vecka 17 19 8 10 13 12 4 3

Summa 100 100 100 100 100 IOO 100 100

Som framgår av tabellen föreligger stora skillnader mellan olika branscher vad gäller personalstrukturen. Inom varuhussektorn svarade de fast heltidsanställda för mindre än 30 % av arbetsstyrkan - resten består av fast I deltidsanställda eller extra och tillfälligt sysselsatta. Inom livsmedelshandeln är nästan hälften fast heltidsanställda och i fackhandelsbranscherna är heltidsanställningen den vanligaste anställningsformen. Undersökningen täcker endast tre år, men vissa slutsatser angående de nuvarande tendenserna kan dock dras. Bland varuhusen har man i stort sett genomfört omstruktureringen av arbetskraften. inom livsmedelshandeln och beklädnadsbranscherna pågår en anpassning av personalanvändningen innebärande ökad andel deltids- och korttidsarbetande. För järnhandelns del, liksom för andra branscher med krav på långvarig branschvana, är möjatt utnyttja extra arbetskraft begränsade varför deltidsformen ännu ligheterna inte fått större utbredning. Tilläggas bör att öppethållandet på söndagar är vanligast bland varuhusen och de större livsmedelsalfárerna och att en del beklädnads- och andra

Arbetskrafts- och produktivitetsprøgnøs 25

branschaffárer tillämpar förlängt öppethållande en eller flera vardagar i veckan. 1 samband med utökat öppethållande används ofta korttidsanställd arbetskraft. inom detaljhandeln har inneburit en ökad specilisering av Utvecklingen arbetsuppgifterna. Samtidigt kvarstår vissa uppgifter av rutinkaraktär. Särskilt vid högsäsong, såsom vid julhandeln och i samband med realisationer 0. dyl., krävs tillfälligt starkt ökade arbetsinsatser. Enligt en vid HUl gjord specialundersökning hade drygt 600 tillfrågade varuhus och andra större butiker i december 1973 sammanlagt ca 5 500 minderåriga (under 18 år) sysselsatta. 1 april 1974, som kan betraktas som från belastningssynpunkt relativt var antalet minderåriga 2 200. Det övervägande flertalet av normal, dessa skötte sitt arbete i butiken parallellt med skolgöromålen.

3.5 Arbetskraftsprognosen

De i enkäten medverkande företagen har lämnat uppgifter om det planerade antalet sysselsatta och antalet arbetstimmar fram till 1980. Dessa siffror har fore bearbetningen konsistensprövats mot de för andra variabler (omsättning, forsäljningsyta m. m.) redovisade uppgifterna. ? Indelningen av detaljhandeln i branschgrupper i föregående avsnitt var närmast motiverad av möjligheterna till avstämning mot konsumtionsmaterialet. För bestämningen av arbetskrafts- och investeringsbehovet har materialet i stället grupperats på företagskaregorier efter storleken, motsvarande huvudstrata vid urvalet. Följande kategoriindelning har tillämpats

Egentlig detaljhandel 1 Företag inom samtliga branscher med minst 500 anställda 2 Företag inom samtliga branscher med 50-499 anställda 3 Företag inom livsmedelsdetaljhandeln med 5-49 anställda 4 Företag inom övriga branscher med 5-49 anställda 5 Företag inom livsmedelsdetaljhandeln med mindre än 5 anställda 6 Företag inom övriga branscher med mindre än 5 anställda

Partihandel 7 Företag med minst 500 anställda 8 Företag med 100-499 anställda 9 Företag med 10-99 anställda 0 Företag med mindre än 10 anställda

Förändringar i omsättningen per arbetstimme 1974-80 har bestämts utifrån enkätmaterialet utom beträffande företag med högst 5 och 10 anställda inom eg. detaljhandel resp. partihandel. där utvecklingen bedömts med ledning av andra källor. Eftersom uppgifterna om omsättningsökningen nedhar en motsvarande neddragning gjorts av relationstalet omsättjusterats, ning per arbetstimme, dock endast hälften så mycket. 1 Produktiviteten skall Motiveringen härtill är att många företag torde arbeta med outnyttjad egentligen avse förädkan därför for- lingsvärde per arbetstimkapacitet vad avser personalen. Vid stigande efterfrågan me. Eftersom förädlingssäljningen ökas utan en motsvarande ökning av arbetskraftsinsatsen. dvs. värdeandelen antas vara

produktiviteten stiger Om försäljningsökningen inte blir så stor som pla- oförändrad ger dock också

omsättning per arbetstimnerats, begränsas produktivitetsförbättringen. me ett mått på produktivi- 1 tabell 3:2 anges förändringarna i total omsättning respektive omsättning tetsförändringarna.

26 Arbetskrafts- och produktivitetsprognos

per arbetstimme i de fyra första kolumnerna. Genom division har förändringen i antalet arbetstimmar beräknats (femte och sjätte kolumnerna). Denna har sedan applicerats på det från enkätmaterialet m. m. uppräknade totalantalet arbetstimmar. Tabell 3:2 Beräkning av arbetsvolymförändringarna inom egentlig detaljhandel ,samt partihandel 1974-80 Kategori Ökning/minskning 1974-80, 96 (se texten) Omsättning Omsättning/ tim Antal arbetstimmar alt. A alt. B alt. A alt. B alt. A alt. B

Egent/ig detaljhandel

Partihandel

Detaljhandelsföretagen i mellangrupperna (kategori 2-4) visat en relativt hög produktivitetsstegri ng, 4 ä 6 96 per år, medan ökningstakten for de största företagen (kategori 1) är betydligt lägre. Skälet härtill är att de senare arbetar med högt kapacitetsutnyttjande och därför inte kan öka eifektivitetsgraden särskilt mycket. Att också de mindre företagen (kategori 5 och 6) visar ökad produktivitet, beror på att den förutsedda nedläggningen av företag i dessa grupper främst drabbar enheter med låg produktivitet. En sammanställning av prognosberäkningarna avseende den totala arbetsvolymen som också innefattar övriga detaljhandelskategorier visas i tabell 3:3.

Tabell 3:3 Sammanfattning av arbetsvolymprognosen

Milj. arbetstimmar Ökning/minskning 1974-80. 96 1974 1980 1980 alt. A alt. B alt. A alt. B Detaljhandel

Partihandel Totalt 356,8 354,1 351,9 - 0,8 - 1 4

Varu/Iandeln Totalt 78,8 763,3 753,8 - 2,5 - 3.6

Arbetskrafts- och produkrivirersprognøs 27

För egentlig detaljhandel visar prognosen ett minskat arbetskraftsbehov av dryg 1 % per år. Denna nedgång är huvudsakligen hänförlig till omstruktureringen genom butiksnedläggningar. Inom delar av detaljhandeln som präglas av god tillväxt, främst inom fackhandeln, förutses däremot ett ökat arbetskraftsbehov. Av tabell 3:3 framgår också att apotek och Systembolag samt drivmedelshandeln ställer ökade anspråk på arbetskraft för att möta den förutsedda omsättningsökningen. Partihandeln beräknas komma att balansera den kraftiga omsättningsökningen med betydande rationaliseringsåtgärder vilket skulle leda till praktiskt taget oförändrat arbetskraftsbehov fram till 1980.

Tabell 3:4 Beräknad produktivitetsutveckling inom varuhandeln 1974-80

Förädlingsvärde per Ökning l974ø80 arbetstimma, kr.

Enligt tabell 3:4 beräknas arbetsproduktiviteten i detaljhandeln stiga med knappt 3 % om året medan produktivitetsstegringen i partihandeln beräknats till ca 5,5 %. För hela varuhandeln motsvarar detta en uppgång av cirka 4 96 per ån] En viktig förutsättning for att dessa produktivitetstal skall kunna uppnås är att försäljningsvolymen ökar i den takt som angetts tidigare. Många av de i enkäten tillfrågade företagen har möjlighet att med praktiskt taget oförändrad arbetskraftsinsats kunna åstadkomma en inte oväsentlig ökning av försäljningsvolymen. Det gäller särskilt företag som tillämpar någon form av Självbetjäning eller självval. Däremot är uppenbarligen möjligheterna till produktivitetsförbättringar vid en stagnerande försäljningsutveckling mycket små. Man bör också uppmärksamma svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt fånga förändringarna i detaljhandelns ”output”. Många butiker, särskilt inom fackhandeln, tillhandahåller ett betydande tjänsteutbud. 1 viss mån har detaljhandelns servicefunktioner ändrat karaktär. Vilken inverkan dessa förändringar har på detaljhandelns produktionsvärde är svårt att beräkna. Handelsmarginalens höjd i olika branscher kan användas som ett approximativt mått på förädlingsvärdet. Förändringar i handelns marginaler sam- 1 långtidsutredningens manhänger dock ofta med lönehöjningar och andra kostnadsstegringar och modellkalkyler har produktiviteten inom varukan inte utan vidare tas till uttryck för ökade prestationer. handeln antagits öka med Den jämförelsevis kraftiga produktivitetsstegringen i partihandeln får ses 3,9 % per år 1975-1980. mot bakgrund av en rad effektivitetsbefrämjande faktorer. Möjligheterna förutsatt att ingen förkortning av den lagstadgade till en långtgående mekanisering av rutinerna är ännu långt ifrån fullt ut- veckoarbetstiden genomnyttjade. Genom faktorprisernas relativa utveckling kan tidigare icke lön- förs under denna period.

28 A rbetskrafts- och produktiviretsprøgnøs

samma rationaliseringsåtgärder visa sig ekonomiskt motiverade. Genom fortsatta fusioner kan också stordriftsfordelarna bättre utnyttjas. Förutsättningen för större produktivitetsförbättringar är dock även här att produktionstillväxten består.

3.6 Antal sysselsatta

Tabell 3:5 visar det uppräknade antalet sysselsatta 1974 och 1980 for de företagskategorier som ingår i enkätmaterialet.

Tabell 3:5 Beräknat antal sysselsatta 1974 och 1980 inom egentlig detaljhandel samt partihandel

Antal Antal Ökning/ 1974 1980 minskning 1974430. 96 Detaljhandel (exkl. biloch drivmedelshandel samt apoteks- och systemvaruhandel) Butikspersonal

Partihandel Lagerpersonal

Ovanstående uppgifter avser ej detaljhandelsföretag med mindre än 5 sysselsatta och ej panihandelsforetag med mindre än 10 sysselsatta, dvs. den övervägande delen av arbetsstyrkan i varuhandeln. Antalet sysselsatta motsvarar i stort sett beräkningsalternativ A - något tillförlitligt underlag för beräkning avseende alternativ B föreligger inte.

lnom detaljhandeln l

svarar den deltidsanställda butikspersonalen för cirka 40 % av hela arbetsstyrkan. Antalet heltidsanställda förutses komma att vara praktiskt taget oförändrat, medan en viss ökning kommer att ske be-

l

träffande antalet deltidsanställda. 1 l De tillfrågade partihandelsföretagen förutser en ökad sysselsättning med

l

cirka 13 %. Också här är ökningen starkast beträffande de deltidssysselsatta som dock ännu spelar en relativt ringa roll inom partihandeln. De angivna sysselsättningstalen är inte jämförbara med de tidigare redovisade arbetsvolymuppgifterna, beroende på att de minsta företagen, inte ingår i enkäten. Butiksnedläggningarna m. m. gör att sysselsättningen minskar inte oväsentligt i denna grupp. Vissa skillnader i fråga om den genomsnittliga arbetstidens längd och

A rbetskrajis- och produktivitetsprognos 29

utvecklingstendenserna mellan olika företagskategorier kan observeras ur materialet. Nedan anges andelen deltidsarbetande och sysselsattningsförändringarna för detaljhandelsföretag inom olika storleksgrupper.

Storleksgrupper Deltids- Ökning/minskning i antalet (antal sysselsatta) arbetande sysselsatta 1974-80, % per år ^ t -n d

gezioåä,

Heltid Deltid Kontor 1974

Bland de medelstora företagen (5-49 anställda) är andelen deltidsarbetande betydligt lägre än i de högre storleksgrupperna. För varuhusföretagen och andra företag med mer än 500 anställda beräknas inte någon ytterligare förskjutning av relationen mellan heltids- och deltidsanställda komma att ske, vilket däremot är fallet i övriga grupper. Beträffande partihandeln redovisas följande uppgifter.

Storleksgrupper Deltids- Ökning/minskning i antalet (antal sysselsatta) arbetande sysselsatta 1974-80, 96 per år i % av all _ _ Heltid Deltid Kontor Persona 1974

antalet sysselsatta inom varuhandeln 1975 ca 508 000 personer. Skillnaden beror i huvudsak av att uppgifterna i tabell 3:5 ej innefattar anställda vid dels detaljhandelsföretag med mindre än 5 sysselsatta och partihandelsföretag med mindre än 10 sysselsatta, dels bil- och drivmedelshandel samt apoteksoch systemvaruhandel. En mindre del av skillnaden kan förklaras av sysselsättningsutvecklingen under åren 1974 och 1975. Tabell 3:5 anger vidare en sysselsättningsökning för perioden 1974-1980. Resultaten för motsvarande alternativ i långtidsutredningens modellkalkyler anger en sysselsättningsminskning med ca 9000 personer 1974-1980. De skilda resultaten förklaras till stöne delen av att långtidsutredningen förutsätter en långsammare konsumtionsutveckling än vad de i enkätmaterialet ingående företagen räknat med samt att sysselsättningsminskningar inom varuhandeln främst bedöms ske inom de mindre företagskategoriema, vilka ju inte ingår i tabell 3:5. Till viss del kan skillnaden förklaras av den sysselsättningsökning som enligt föreliggande preliminära statistik ägt mm inom vamhandeln 1974-1975.

4 Investeringsbehovet

l

l 4.1

Beräkningsmetoder

i

l enkätundersökningen av varuhandeln har uppgifter inhämtats om företagens faktiska respektive planerade bruttoinvesteringar i byggnader och anläggningar samt maskiner och inventarier år 1974 samt åren 1975-77 och 1978-80. Redovisade investeringsbelopp har satts i relation till omsättningen l 1974 for respektive företag. De sålunda erhållna relativa investeringstalen har applicerats på de i kapitel 2 redovisade uppräknade omsättningsuppgifterna.

4.2 Investeringsplanerna

Genomgående visar Företagen lägre investeringssummor för perioden 1978-80 än for perioden 1975-77. Detta torde endast i ringa grad bero på en avtagande investeringsaktivitet, utan är en konsekvens av att företagen ofta har en relativt kort planeringsperiod. Investeringsbehovet fram till 1980 bör därför främst bedömas utifrån de framkomna resultaten från perioden t 1975-77. I tabell 4:1 anges de från enkäten erhållna värdena på investeringsaktiviteten inom olika företagskategorier. l Tabell 4:1 lnvesteringsbehov per 1 000 kronor omsättning 1974, 1975-77 och 1978-80 enligt företagsenkäten 1974 års priser

Storleksgrupp m. m. Investering per 1000 kr. omsättning 1974 l975-77 1978-80 Byggnader och anläggningar Detaljhandel

Partihandel Minst 500 anställda 100-499 anställda 10- 99 anställda

32 Investeringsbehovet

Storleksgrupp m.m. Investering per 1000 kr. omsättning I974 1975-77 1978-80 Maskiner och inventarier Detaljhandel

Partihandel

4.3 Beräknat investeringsbehov

1 tabell 4:2 sammanställes resultaten av beräkningarna rörande investeringsbehovet inom varuhandeln. Vid uppräkningen av resultaten har för de löretagskategorier som inte omfattas av enkäten använts samma investeringstal (tabell 4:1) som i närmast högre storleksklass.

Tabell 4:2 Beräknat investeringsbehov 1974, 1975-77 och 1978-80 1974 års priser

Milj. kr. per år 1974 1975-77 1978-80 (genom- (genomsnitt) snitt)

Byggnader och anläggningar

Maskiner och inventarier

443 513 341

i

Deraljhandeln rota/I Partihandel 702 532 456

i

Varuhandeln Iota/r 1 145 1 045 797 Summa investeringar Detaljhandel Partihandel Varuhandeln totalt

investeringsbehovet 33

För perioden 1975-77 har det årliga investeringsbehovet beräknats uppgå till 1 164 milj. kr. inom detaljhandeln och 1 182 milj. kr. inom partihandeln. Resultaten för 1978-80 ligger betydligt lägre, men innebär som ovan berörts, troligen en underskattning. De ovan angivna investeringssummorna hänför sig till enkätföretagens planer och motsvarar därför vad avser den egentliga detaljhandeln en något högre tillväxttakt än i långtidsutredningens alternativ l (3 96 årlig ökning i den privata konsumtionen, ingen arbetstidsförkortning). Å andra sidan innebär den använda urvals- och undersökningsmetodiken att investeringar gjorda av nystartade företag inte kommer med i beräkningarna. Dessa faktorer har bedömts i stort sett ta ut varandra. Vad beträffar investeringsnivån 1978-80 har en särskild analys gjorts av materialet för de Företag vilkas planeringsperiod sträckt sig ända fram till 1980. Det har härvid framgått att nedgången i investeringsaktiviteten mot slutet av prognosperioden i de flesta branscher är reell men inte av samma storleksordning som den från det totala enkätmaterialet framräknade. Med hänsyn till nämnda förhållanden har de framkomna resultaten justerats i enlighet med nedanstående tablå Investeringar. milj. kr. per år 1974 års priser 1974 1975-77 1978-80 Detaljhandel l 014 l 200 900 Partihandel l 546 l 400 l 000 Summa varuhandel 2 560 2 600 l 900

En motsvarande beräkning avseende långtidsutredningens alternativ ll och 111 (2 % årlig volymökning i den privata konsumtionen) innebär vissa svårigheter på grund av problemen att förutse företagens reaktioner i en ändrad ekonomisk situation. Ifall företagen upplever en konsumtionsdämpning under 1970-talets senare del som en relativt tillfällig företeelse torde investeringsviljan inte nämnvärt påverkas. Om tillväxten och lönsamheten däremot väntas utveckla sig mindre positivt under en längre tid framåt kommer sannolikt en del investeringsprojekt att skrinläggas eller begränsas. En fortsatt kraftig löneutveckling innebär å andra sidan att företagens intresse för rationaliseringsåtgärder och därmed också investeringsbehovet kommer att öka. Sammantaget talar dessa överväganden för att en något lägre investeringsvolym. i genomsnitt 2 100 milj. kr. per år 1975-80 uttryckt i 1974 års priser, kan väntas i de två senare kalkylalternativen mot i genomsnitt ca 2 300 milj. kr. enligt kalkylen för det ovan redovisade alternativet. Uppgifterna enligt dessa bedömningar har omräknats till 1968 års priser och införts i långtidsutredningens modellkalkyler. Som framgår av långtidsutredningens huvudbetänkande (avsnitt 7.3.6) har där antagits att investeringarna i inventarier, fordon m. m. svarar för ca 2/3 av de totala investeringarna inom varuhandeln. Denna fördelning överensstämmer med den som anges i nationalräkenskaperna, men skiljer sig i betydande grad från den som anges av uppgifterna i tabell 4:2.

Appendix

Förändringarna i antal verksamheIssrä/Ien fram till 1980

Butiksnedläggningarna inom detaljhandeln har som framgått av ovan varit mycket omfattande under de senaste 10-15 åren. De butiker som tvingats upphöra har i stor utsträckning saknat Förutsättningar att anpassa sitt utbud, sortiments- eller prismässigt, till det moderna konsumtionssamhällets krav. Andra distributionsformer har ryckt fram och erövrat marknad från de traditionella detaljhandelsformema. Det kan hävdas att en balans i viss mån nu inträtt mellan olika Företagsformer. Likväl fär man räkna med en viss fortsatt nedläggning av butiker av flera orsaker, t. ex. sanering av innerstadsområden, svårigheter att modernisera lokalema, efterfrågeförskjutningar, brister i företagsledningen etc. Samtidigt sker en nyetablering av butiker. 1n0m dagligvaruhandeln är de nyetablerade butikerna i genomsnitt tio gånger så stora som de som läggs ned. Antalet nystartade dagligvarubutiker är därför relativt litet. 1n0m fackhandeln förekommer olika tendenser. De stora filialföretagen inom denna detaljhandelssektor visar en benägenhet att bli ännu större. Detta är bl. a. en följd av att det främst är de kapitalstarka kedjelöretagen som kan gå in med etableringar i nya affärscentra där hyrorna är höga. Samtidigt är sambandet mellan driftsstorlek och lönsamhet inte lika markerat som i livsmedelshandeln. Starkt specialiserade butiker inom fackhandelsbranschema kan ofta hävda sig väl i konkurrensen trots att dimensionerna ofta är blygsamma.

Enkärföreragens planer I tabell A:l visas de beräknade förändringarna i butiksanraler enligt uppgifter lämnade i samband med den genomförda företagsenkäten.

36 Appendix Tabell A:l Beräknade förändringar i butiksantalet inom detaljhandeln 1974-80 Företagsgrupp (antal sysselsatta) 5-49 50-499 500 och fler Antal butiker vid årets Slut 1974 9 396 2 261 2 662 Förändringar 1975-77:

Antal butiker vid åre/s slut 1977 9 412 2 421 2 542 Förändringar 1978-80: - 70 - 77 - 103 nedläggningar

Antal butiker vid åreis slut 1980 9 415 2 504 2 508

Det bör observeras att företag med mindre än 5 anställda som representerar huvudparten av butiksantalet inte ingår i enkäten. l följande storleksgrupp, 5-49 anställda, beräknas fram till 1977 ske en nedläggning av drygt 500 butiker, vilket motsvarar 5,6 96 av totalantalet 1974. Emellertid planeras etablering av ungefär ett lika stort antal, varför butiksbeståndet i denna storleksgrupp förändras endast obetydligt. För perioden 1978-80 är frekvenserna betydligt lägre, vilket säkerligen till större delen förklaras av att flertalet företags planeringsperiod inte går så långt fram i tiden. Förändringarna i gruppen 50-499 anställda är förhållandevis störst. Ca 6 % av butikerna planeras nedläggas fram till 1977, medan drygt 13 % nyetableras. Det leder till en genomsnittlig ökning av butiksantalet i denna grupp med 2,4 % per år. Under den följande perioden 1978-80 minskar de redovisade förändringarna i butiksantalet, men också här torde svårigheter för företagen att överblicka hela perioden spela en betydande roll. Den förhållandevis livliga etableringsverksamheten i denna storleksgrupp står i överensstämmelse med den framräknade höga tillväxttakten i gruppen. ca 6 % per år. Här återfinnes också några av de mest progressiva filialföretagen inom handeln. Företagsgruppen över 500 anställda domineras av konsumentkooperationen och varuhusforetagen. Här redovisas en nettominskning av antalet försäljningsställen som för hela perioden uppgår till 154 enheter eller 5,8 %. l denna grupp beräknas omsättningsvolymen öka med ca 3 % per år. dvs. betydligt mindre än i den närmast lägre storleksgruppen. En motsvarande redovisning avseende lagersräl/ena i partihandeln ges i tabell A22.

SOU* 1975:97 Appendix 37

Tabell A:2 Förändringar i antalet lagerställen inom partihandeln 1974-80 Företagsgrupp (antal sysselsatta) l 0-99 100-499 500 och fler Antal lagersIäl/en vid årets slut 1974 3 708 727 531 Förändringar 1975-77: - 158 - 47 - 31 nedläggningar

Anlal lagersIäI/en vid årets slut 1977 3 942 714 518 Förändringar 1978-80: - 55 - 28 -- 21 nedläggningar nyetableringar + 213 + 13 + 4 + 158 - 15 - 17 nettolörändring - - 96 per år + 1.3 0.7 1.1 .Ainlal /agersrällen 1 vid årets slut [980 4 100 699 501

l Medan de större partihandelsföretagen inriktar sig på en viss krympning av lagerorganisationerna, planerar företagen i mellangruppen (10-99 anställda) en inte oväsentlig nybyggnad av lagerställen. De allra minsta partihandelsföretagen omfattas som nämnts inte av enkäten. Beträffande såväl detalj- som partihandeln gäller att man genom enkäten inte kan få uppgift om eventuella jöreragsnedläggningar. Det betyder att minskningen av antalet verksamhetsställen av denna orsak underskattas. Å andra sidan uppfångas inte heller etablering av helt nya företag, varigenom ett nytt tillskott av nya verksamhetsställen âstadkommes.

Beräkning av der totala buti/csantalets förändringar

En schematisk beräkning har gjorts av förändringarna av det totala butiksbeståndet. Beräkningen baseras dels på den ovan redovisade nedläggningen och nyetableringen vid enkätforetagen och dels på vissa antaganden rörande nedläggningsfrekvensen vid företag med mindre än 5 sysselsatta. Beträffande livsmedelshandeln har mot bakgrund av den hittillsvarande ut» vecklingen förutsätts en årlig nettominskning i denna storleksgrupp av 4,5 % per år. För övrig egentlig detaljhandel förutses en nettominskning av 3,5 96 per år. Kalkylen har lämnat följande resultat.

Butiksbestånd vid slutet av 1974 41 400 1975-77 - 2 900 Nettominskning Butiksbestånd vid slutet av 1977 38 500 1978-80 - 2 700 Nettominskning Butiksbestånd vid slutet av 1980 35 800

För hela prognosperioden räknas alltså med en minskning med 5600 butiker.

38 Appendix

Butiksutvecklingen i dagligvaruhandel

Strukturförändringarna inom dagligvaruhandeln är av särskilt intresse. En särskild framskrivning av butiksutvecklingen inom denna bransch har därför gjorts. Härvid har använts olika reduktionstal för skilda omsättningsklasser för bestämning av antalet nedläggningar. Genom att beräkna det omsättningsbortfall som sker genom nedläggningama, har utrymmet för etablering av nya dagligvarubutiker framräknats. Resultaten sammanfattas i följande tablå.

Totalt förväntas en nedgång i butiksantalet med drygt 2 000 enheter fram till 1980, vilket motsvarar 3,5 % per år. Företag med omsättning under l milj. kr./ år drabbas hårdast av nedläggningarna, medan kategorierna med omsättning över 3 milj. kr./år får ökat antal. Det bör observeras att omsättningsgrupperingen båda åren ansluter sig till 1974 års pris- och volymläge. Endast nedläggningar och nyetableringar påverkar alltså fördelningen. Vid framskrivningen har inte hänsyn tagits till effekten av ett ev. vidgat stöd åt de mindre butikerna som kan komma att beslutas som en följd av distributionsutredningens förslag.

Bilagal Företagsenkätens uppläggning

och

genomförande

Populationsavgränsning

Detaljhandel (SNI-grupp 62)

› omfattar Detaljhandelspopulationen samtliga företag inom varuhushandel (SNI 621), dagligvaruhandel (SNI 622) och sällanköpsvaruhandel (SNI 623). Branscherna bil- och drivmedelshandel (SNI 624) samt apoteks- och systemvaruhandel (SNI 625) ingår ej i urvalsramen eftersom prognoserna i dessa fall är baserade på externa bedömningar.

Partihandel (SNI-grupp 61)

Partihandelspopulationen omfattar hela SNI-gruppen 61.

Urvalsram Som urvalsram har utnyttjats det s. k. Centrala Företagsregistrets Situationsregister (CFRS) vid Statistiska centralbyrån. F. n. innehåller CFRS uppgifter avseende år 1972. Företagen i registret representeras av fysiska eller juridiska personer som bedriver rörelse. Som ett komplement till ovannämnda register har använts HUlzs storföretagsförteckning, innehållande samtliga 950 företag inom egentlig detaljhandel, med mer än 3 milj. kr. årsomsättning l973.

Urvalsdragning

Urvalsenhet Företag

Srrarifiering

Som konstaterades under avsnittet populationsavgränsning, är varuhandelsföretagen grupperade på detalj- resp. partihandel. Inom dessa branscher har en uppdelning på storleksgrupper gjorts med hänsyn till antalet anställda. Beträffande detaljhandelsföretag med mindre än 50 anställda har en substratifiering på livsmedelshandel och övriga branscher gjorts.

40 Bilaga I sou 1975:97 Urvalsmerod Systematiskt urval med slumpmässig start i varje stratum.

Urvalssanno/ikheter Urvalskvoterna inom strata framgår av nedanstående schema. Antalet uttagna Företag i ett stratum står approximativt i proportion till respektive stratums storlek mätt med summa anställda. Undantag utgör strata 10 och 70 där samtliga enheter uttas med säkerhet och strata 50, 60 och 00 där urvalssannolikheten är 0.

Urvalsstorlek Totalt består urvalet av 719 varuhandelsföretag, fördelat på 391 detaljhandelsföretag och 328 panihandelsforetag. 11 av de 391 detaljhandelsföretagen emanerar från HUI:s storföretagsfoneckning.

Urvalsram Bruttourval

Summa detaljhandelsföretag i enkäten 6 592 391 Summa partihandelsföretag i enkäten 2 396 328 Summa varuhandelslöretag i enkäten 8988 719

Bilaga 1 41

Metod för uppgiftsinsamling

l strata 10-32, 41-42 och 70-92 har uppgifter insamlats via postala enkäter till de utvalda företagen. l strata 33, 43 och 93, som utgörs av relativt små företag, har uppgifterna däremot samlats in via telefonintervjuer. Tre olika frâgeblanketter har använts vid uppgiftsinsamlingen.

- M blankett Telefonintervjuer för företag i strata 33, 43 och 93 Postal enkät - C blankett för företag i strata 10 och 70 - S blankett för företag i övriga strata

Cirka två veckor efter det att företagen hade mottagit frågeblanketten (C resp. S) gick en första postal påminnelse ut. Med företag, som inte svarat efter en andra postal påminnelse, togs telefonkontakt. l görligaste mån togs vid denna telefonkontakt uppgifter in direkt, även om företaget inte hörde hemma i strata 33, 43 eller 93.

Svarsfrekvens

Brutto- Netto- Summa Summa svarande urval urval svarande i procent av nettourvalet

Detaljhandel Skillnaden mellan brutto- och nettourval (S0 företag) förklaras till största

delen av att KF, NK-Turitz respektive Åhléns-Wessels i bruttourvalet re-

presenteras av 39 (olika Konsumentföreningar), 3 (Turitz & Co AB, Ferdinand

Lundqvist & C0 AB och Nordiska Kompaniet AB) resp. 2 (Åhlén & Holm

AB, Wessels AB) urvalsenheter. 1 nettourvalet däremot representeras respektive varuhuslöretag av en urvalsenhet. Differenser i övrigt är att hänföra till likviderade och nedlagda företag och vilka således ej borde ha ingått i urvalsramen.

Partihandel *Beträffande C-blanket- Skillnaden mellan brutto- och nettourval är att hänföra till likviderade och tens utformning. se sid. nedlagda företag och vilka således ej borde ha ingått i urvalsramen. 43 och 44.

42 Bilaga 1 sou 1975:97

Netto- Summa Svarsfreurval svarande kvens. 96

Detaljhandel 344 274 79,7 därav: Stora företag (stratum 10) 7 6 85.7 Medelstora Företag (strata 21-23) 43 31 72,1 Småföretag (strata 31-33. 41-43) 294 237 80.6

Partihandel 309 247 79,9 därav: Stora Företag (stratum 10) 32 26 81.3 Medelstora företag (Strata 81-82) 55 42 76.4 Små Företag (strata 91-93) 222 179 80,6

Summa varhu/randel

sou 1975:97 43

HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT

h 9 Postadress Fack. 10041 Stockholm

Gatuadress Eriksbergsgatan108 Teieion växel 06/241270 1975 ÅRS LÅNGTIDSUTREDMNG för varuhandeln

Påuppdrag av Kungl Finansdepartementetgenomför HandelnsUtredningsinstitut en undersökning av utvecklingen inom parti- och detaljhandeln fram till 1980. Uppgiftsblanketten ifylles på båda sidor och insänds till osssenastden 25 oktober 1974. Era uppgifter kommer att behandlasfullt konfidentieu För den händelseatt företagets namn och adressovan ej är helt korrekta göresrättelse här: . . . . . . . . . . . . . . Vi tackar på förhand för Er medverkan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. HANDELNS UTREDN|NGS|NST|TUT Per Nellevad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . n 1. ANTAL VERKSAMHETSSTÄLLEN Faktiskt 2) Beräkmt Planerade förändringar antal vid antal vid årets slut Nedläggningar Nyetableringar årets slut 1974 1975-77 1978-80 1975-77 1978-80 1980 (3 år) (3 år) (3 år) (3 år) Butiker Lagerställen Övriga verksamhetsställen 3 n Lokaltavskilddelavloretagetdarverksamhetbedrivsstadigvarande. 2) Observeraatt såvaldet totalaantaletnedlággningarsomdet totalaantaletnyeiableringarskallanges. 3) Exempelpåövrigaverksamhetsstallen arverkstad,industrianlaggning, servering, tvättinrättning,fotografiateija.

2. LOKALYTA (m2)

Faktisk |0- 4) Beräknad |0phnerade förändringar kalyta vid kalyta vid årets slut Minskning av lokalyta Ökning av lokalyta årets slut 1974 1975-77 1978-80 1975-77 1978-80 1980 (3 år) (3 år) (3 år) (3 år) Butiker (totalyta) Lagerställen (totalyta)

d) Observeraatt såvalminskningsomokningaviokalytaskallanges.

Obs! Bådasidor skall ifyllas

3. INVESTERINGAR

Beräknade investeringar uttryckta i fasta priser (1974 års priser), 1 000-tal kronor, exkl moms 1974 1975-77 1978-80 (3 år) (3 år) Bruttoinvesteringar (exkl. Byggnader och anläggningar 5 lagerinvesteringar) Maskiner, transportmedel och inventarier

Specificera nedan investeringsplaner 1975-80 genom att ange viktigare utbyggnads- och anskaffningsprojekt (t. ex. ny Iagerbyggnad 8,5 miljoner kr, ny butiksinredning 200.000 kr etclf”

5) Skallendastavseinvesteringaridetalj-ochpartihandel.Underhålls-ochreparationsarbeten avi företagetingåendebyggnader,anläggningar, maskiner,transportmedel ochinventarierskallaj ingå.Ej hellerskallberäknadeinvesteringar avt ex bostadsforetag i byggnader,somhyrs ellerkommeratt hyrasavErt företag,ingå. e) Observeraatt dessauppgifterocksåskallingåi debeloppsomredovisatsovan.

4. OMSÅTTNING

Beräknad omsättning uttryckt i fasta priser (1974 års priser), 1 000-tal kronor, exkl moms 1974 1977 1980 Företagets totala om- Detaljhandel sättning, exkl moms Partihandel 7 3 Övrig verksamhet Summa 7) Företagsombedrivers k varuhandelsförmedling motprovisionskallsomomsättningsbelopp för dennadel avverksamheten endastange provisionsbeloppet. 8) GällersåvälförsäljninginomSverigesomförsäljningpåexport.

5. ARBETSKRAFTW 1974 1977 1980 Antal personer som beräknas vara Heltid (minst sysselsatta under mer än 6 månader 35 tim/vecka) respektive ärm Deltid (mindre än 35 tim/vecka) Antal personer som beräknas vara sysselsatta under högst 6 månader respektive ärm Antal sysselsatta vid kontor ej knutet till vare sig butik eller lagerställe Beräknat totalt antal arbetstimmar respektive år för ovanstående personal 9) Såvälinnehavarensommedhjälpandefamiljemedlemmar skallinräknas, m) Skallavsesamtligasysselsattaibutik ellerIagerställe.(Observeraatt ävenkontorspersonalknutentill butik ellerlagerställeskallingå.)

Obs! Bådasidor skall ifyllas

Statens offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

. Demokrati på arbetsplatsen, A. 57. Varuförsörjning i kristid. H. . Psalmer och visor Del 1:1. U. 58. Målet är jämställdhet. Ju, . Psalmer och visor. Del 1:2. U. 59. Utbildning för vuxna, U. . Psalmer och visori Del 1:3. U. 60. Energiberedskap för kristid. H.

mxloäçflbbâm...

Bättre bosättning för flera. S. 61. Energiberedskap för kristid. Bilagor, H. . Huvudmannaskapet for specialskolan och särskolan. U. 62. Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar, S. . Framtida studerandehälsovârd. U. 63. Konsumentkreditlag m. m. Ju. . Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. G4. Språkresor, U. Individen och skolan. U. 654 Förfogandelagstiftningen. Fö. . Rörlig pensionsålder. S, 66. Trafikpolitik - behov och möjligheter. K. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 67. Utbildning i samspel. S. , Totalfinansiering. B. 68. Handikappanpassad kollektivtrafik, K. . Vägtrafikolvckor och siukvärdskostnader. S. 69. Samhället och distributionen, H. . Konstnärerna l samhället. U. 70. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. och hushåll. H. . Kriminalvárdens nämnder. Ju. 71. Landstingens arkiv. Kn. . Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut- 72. Distansundervisning, U. given av bostadsdepartementet. B. . Frivilligförsvarets förmåner. Fö. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 74. Socialförsäkringsavgifter på iippdragsinkomster m. m. S. 19. H. 75, Medborgerliga fri- och rättigheter, Regeringsformen. Ju. Konsumentskydd på Iåsomrâdet. 20. Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. 76, Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU Ju. 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). K. 2 l. Fi. 77. Allmän skatteflyktsklausul. Fi. Pensionsförsäkring. 22. Lag om allmänna handlingar. Ju. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi. 23. R. 79. Svensk press. Statlig presspolitik. Fi. JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. 24, Tre sociologiska rapporter. Ju. 80. Postens roll i tidningsdistributionen, K. 25. Å Jour. Om journalistutbildning. U, 81. Farliga vrak. K. 26. U. 82. Organisation för skyddat arbete. A. Forskningsråd, 27. Politisk propaganda pá arbetsplatser. A. 83. Stålindustrins arbetsmiljö. I. 28. Program för ljud och bild i utbildningen. U. 84, Ersättning vid arbetsskada. S. 29. Medborgerliga fri» och rättigheter i vissa länder. Ju. 85. Vägplanering. K. 30. Barnens livsmiljö. S. 86. Vägplanering. Bilagor. K. 3l. 87. Samverkan i barnomsorgen. S. Samhället och barns utveckling, Barnmiljöutredningens rapport 1. S. 88. Fem veckors semester. A. 32. Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. 89. Långtidsutredningen 1975. Fi. 33, Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rap- 90. Arbete åt alla. A. port 3. S. 91, Politik för regional balans. A. 34. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 92, Politik för regional balans. Bilaga 1. A. 4. S. 93. Politik för regional balans. Bilaga 2. A. 35. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. 94. Barns sommar. S. 36. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 95. Telefonavlyssning. Ju. 8. S, 96. Energiförsörjningen 1975-1980. Bilaga 3 till 1975 års lång- 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. tidsutredning. Fi. S. 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. 39. statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik. K. 41. Kommunal demokrati. Kn, 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 43, Kvinnor i statlig tianst. Fi. 44, Etablering av miljöstörande industri, B. 45. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. 46. Kommunal organisation och information, Kn. 47, Kollektivtrafik i tätort. K. 48. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K. 49. Massmediegrundlag, Ju, 50. internationella koncerner I industriländer. l. 51. Bostadsförsörining och bostadsbidrag, B. 52. Bostadsförsörining och bostadsbidrag, Bilagor, B, 53. Beskattning av realisationsvinster. Fi. 54. Fámansbolag. Fi. 55. Bötesverkställighet. Ju. 56. Trafikbuller, Del II, Flvgbuller. K.

Statens offentliga utredningar 1975

Systematisk förteckning

Kvinnor i statlig tjänst. [43] Riksdagen av realisationsvinster. Beskattning [53] JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. [23] Fämansbolag. [54] Allmän skatteflyktsklausul. [77] Justitiedepartementet 1975års lángtidsutredning. 1.Längtidsutredningen 1975.[89] 2. Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Energiförsörjningen 1975-1980. Bilaga 3 till 1975ars långtidskriminalvårdens nämnder. [16] utredning. [96] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Utbildningsdepartementet Tre sociologiska rapporter. [24] 1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1:1.[2] 2, 1973 års fri- och rättighetsutredning. 1. Medborgerliga fri- och Psalmer och visor. Del 1:2,[3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3.[4] rättigheter i vissa länder, [29] 2. Medborgerliga [ri- och rättigheter. om skolan, staten och kommunerna. Utredningen Regeringsformen. [75] l. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. [n- Massmediegrundlag. [49] dividen och skolan. [9] Bötesverkställighet. [55] Framtida studerandehälsovárd. [7] Målet är jämställdhet. [58] Konstnärerna i samhallet. [14] Konsumentkreditlag m. m. [63] Ä jour. Om journalistutbildning. [25] Telefonavlyssning. [95] Forskningsrád. [26] Program för ljud och bild I utbildningen. [28] Försvarsdepartementet Utbildning för vuxna. [59] Förfogandelagstiftningen. [65] Språkresor. [64] Frivilligförsvarets förmåner. [73] Distansundervisning. [72]

Handelsdepartementet Socialdepartementet Konsumentskydd på lásomrádet. [19] Bättre bosättning för flera. [5] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Pensionskommittén. 1.Rörlig pensionsålder. [10] 2. Socialförsäk- Varuförsörjning i kristid, [57] ringsavgifter på uppdragsinkomster m. m. [74] Energiberedskapsutredningen. 1.Energiberedskap för kristid, [60] Vägtrafikolyckor och siukvårdskostnader. [13] 1. Barnens [30] 2. Samhället och 2. Energiberedskap för kristid. Bilagor. [61] Barnmiljöutredningen, livsmiljö. Distributionsutredningen. l. Samhället och distributionen. [69] 2. barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1.[31] 3. Barns Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda och hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] 4. Barns uppfostran hushåll. [70] och utveckling, Barnmiljöutredningens rapport 3.[33]5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4.[34] 6. Barn- Arbetsmarknadsdepartementet familjernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] 7. Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. [36] Demokrati på arbetsplatsen. [t] 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. Politisk propaganda på arbetsplatser. [27] [37] 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. [38] Organisation för skyddat arbete. [82] Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. [62] Fem veckors semester. [88] [67] Arbete åt alla. [90] Utbildning i samspel. Ersättning vid arbetsskada. [84] Länsplaneringsutredningen 1974.1.Politik för regionalbalanslâl] Samverkan i barnomsorgen. [87] 2. Politik för regional balans. Bilaga 1.[92] 3. Politik för regional Barns sommar. [94] balans. Bilaga 2. [93]

Kommunikationsdepartementet Bostadsdepartementet

Trafikolyckor och statistik. [40] Totalfinansiering. [12] Utredningen om kollektivtrafik i tätorter. 1.Kollektivtrafik i tätort. Markanvändning och byggande. Remissarnmanställning utgiven av [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] bostadsdepartementet. [17] Trafikbuller, Del ll. Flygbuller. [56] Etablering av miljöstörande industri. [44] Trafikpolitik - behov och möjligheter, [66] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsförl. Handikappanpassad kollektivtrafik. [68] 2. sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörining och bo- HAKO-utredningen, Handikappanpassad kollektivtrafik. Sammandrag ur SOU 1975:68 stadsbidrag, Bilagor. [52] (svensk, engelsk och tysk version). [76] Postens roll i tidningsdistributionen. [80] Industridepartementet Farliga vrak. [81] Internationella koncerner i industriländer. [50] Kommittén för den långsiktiga vägplaneringen. 1. Vägplanering. Stâlindustrins arbetsmiljö. [83] [85] 2. Vägplanering. Bilagor. [86] Kommundepartementet Finansdepartementet Kommunal rösträtt för invandrare. [15] 1972års pressutredning. 1.Svensk press. Tidningar i samverkan. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] [11] 2. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. [78] 3. Utredningen om den kommunala demokratin. l. Kommunal de- Svensk press. Statlig presspolitik, [79] mokrati, [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Pensionsförsäkring. [21] Kommunal organisation och information. [46] statsbidrag till kommunerna. [39] Landstingens arkiv, [71]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk utredningsserie (Nu) 1975

Kronologisk förteckning

. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havandeskap och barnsbörd . Peruskoulu pohioismaissa . Litteratur om nordiskt samarbete . Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet . Bötesstraffet Nordic Cooperation for Tourism. Proposais for Action . Voksenopplaaring i de nordiske land. En konferanserapport . Oversikt over forsknings- og utviklingsarbeid som gjelder engelskundervisningen i de nordiske land - 1974 . Fort- och vidareutbildning för teaterarbetare . Nordisk samarbeid om biiledkunst , STINA. Arbetsrapport, allmän del . STINA. Arbetsrapport, bilagor . Turistkonferens . Langtidsbedømmelse for det ailmennkulturelle område . Førskole og skole I samvirke . Nordisk kontaktmandsseminar i Århus . Fotografisk kemi - . Arbetsmiliöfrågor. Seminarium i Porsgrunn . Industriellt samarbete i Norden. Journalistseminarium i Århus . Kvarkenkonferens . Nordinfo . Revision av den nordiska trygghetskonventionens bestämmelser om grundpension

. v p: nu m1-,

nam _ iirfvv-.cnç a_. “faxa-j v5. .

.. . m., ,. - “5 HÅL.. .ta .. . .m

\ 1k.:K a_\; .t- .7- LJ h .i w

“J56

,Lu *arr-m4“/1›\ “Hvyv-:t: s 0;.-

Jtvv u gyn,...

m.-.

5%, ... .. . 73:45.

M.

4%

1504:: u nu. .il

ü. o. . t: vs :åh-imm_ »nu, »Jzzx-pzwça,.

iåäopnmu.. . \\ x s..,._,,›, x n). u. m.. - 1 , n._Luu- .,