Den svenska psalmboken

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Den

svenska

psalmbøken

BETÄNKANDE AV 1969 ÅRS PSALMKOMMITTE

Bâmcâ] 2

-á- FÖRSLAG ANGÅENDE BEARBETNING MM AV

PSALMERN

1937ÄRS PSALMBOK/1939 KORALBOK.

SILTIU]

Statens

offentliga utredningar

ww 1981:50

12397 Kommundepartementet

Den svenska

psalmboken

Band 2

Förslag angående bearbetning

m. m. av i 1937

psalmerna

års och 1939 års koralbok

psalmbok

Betänkande av 1969 års psalmkommitté

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernströms Offsettryck AB ISBN 91-38-06423-5 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981 © Upphovsrätten tillkommer upphovsmannen eller den till vilken upphovsrätten övergått.

FÖRORD

På förslag av 1975 års kyrkanöte fick psahnkomnittén i uppdrag att framlägga ett förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Kommitténs tidigare uppdrag onfattade utarbetandet av ett tillägg till dessa båda böcker.

Kommittén har i SOU 1981:49, band 1, kap 3, av föreliggande betänkande närmare redovisat sitt arbete och de principer san där varit Av denna redovisning framgår att kommitténs vägledande. arbete med revisionen av psalm- och koralböckerna inte är slutfört. Kanmittén har emellertid funit det rimligt att redovisa läget och därmed ge en bild av revisionsarbetets inriktning.

Konmitténs av psalmerna i psalmboken har lett fran till bedömning ett on vilka sm bör behållas oförändrade, vilka son bör förslag behållas efter en bearbetning och vilka san bör utgå. Av förteck- 11 i denna del av betänkandet framgår vad kamnittén ningen på sid föreslår härvidlag.

1978 genonfördes en undersökning genom Statistiska centralbyrån rörande psahnernas användning och användbarhet. I anslutning till den ovan nämnda förteckningen återfinns en sammanställning san visar av de psalmer son kommittén föreslår ska utgå. användningen Procentsiffran anger hur stor andel av de tillfrågade prästerna som under den närmast föregående treårsperioden använt psalmen ifråga. Beträffande denna undersökning se betänkandets band 1, sid 38.

Av förteckningen framgår vidare att 99 psahner är under bearbet- Det kan gälla allt från mer onfattande bearbetningar till ning. mindre son av olika skäl inte kunnat slutföras ännu. justeringar Komnittén återkomner senare med förslag till åtgärder.

Psahnerna har i förteckningen förts upp i nuerordning enligt Den svenska Kamnittén har inte tagit ställning till psalmboken. psalmbokens framtida disposition eller psalmernas numrering.

De texter son återges i det följande är sådana san undergått form har dock för texter någon av bearbetning. Undantag gjorts där endast verbformerna ändrats från pluralis till singularis eller där enstaka ord ersatts. Detta slags ändringar meddelas i stället i förteckningen. Inte heller återges de texter som kommittén föreslår ska kvarstå oförändrade eller de som föreslås utgå.

I några fall har kommittén redovisat två bearbetningar av samma text. Detta beror inte att avgöra vilken av bearpå svårigheter

S()lJ 1981:50

betningarna som är att föredra, utan på att båda bearbetningarna enligt kommitténs mening bör tas med i en framtida psalmbok. Det kan - som fallet är med sv pss 86 och 142 - gälla dels en bearbetning som ligger nära vår nuvarande text, dels en kraftigare omgestaltning av texten. Den här först upptagna bearbetningen föreslås ersätta nuvarande text medan den andra föreslås bli en ny psalm, möjligen också placerad under en annan avdelning. I andra fall, som t ex sv ps 50, innebär den ena bearbetningen att tre verser ur den nuvarande psalmen brutits ut och föreslås bli en ny egen psalm. När det gäller sv ps 518 har psalmens längd motiverat att vissa verser ställts saman till en kortare variant. Här kan erinras om att också i vår nuvarande psalmbok samma text kan förekomma i två olika utformmingar. Det mest påfallande exemplet är sv pss 598 och 599. Släktskapen mellan sv pss 132 t 0 m 135 är också Svenska tydlig. psalmerna 132 och 134 1 utgår ursprungligen från sama latinska text. Fler exempel kunde nämnas.

När melodier från 1939 års koralbok - inkl koralbokstillägget 1964 och Väckelsetidens melodier 1969 - eller Psalmer och visor del l och förslaget till Psalmer och visor del 2 använts har noterna inte skrivits ut. Endast en hänvisning till resp koral görs. Inte heller redovisas i notskrift obetydliga ändringsförslag som enkelt kan förklaras i en kommentar. Sådana förändringar, liksom sänkning av tonhöjden i många fall, tillhör utarbetandet av en komande praktisk utgåva av en koralbok och melodipsalmbok. Däremot återges i noter alla mer betydande ändringsförslag liksom alla nyinförda melodier, de senare i harmoniserat skick.

Till vissa av de bearbetade psalmerna har knutits en komentar. Av tidsskäl har det inte varit möjligt att förse alla texter med en kommentar, även om detta varit önskvärt. Kommittén har fått välja några av de texter som undergått en mer genomgripande bearbetning och genom kommentarerna till dessa exemplifiera arbetet och dess problem.

Kommentarerna kan omfatta tre led. Det första utgörs av en inledande allmän hymnologisk kommentar där psalmen sätts in i sitt historiska, teologiska och litterära sammanhang. Dessa kommentarer har utarbetats av fil dr Inger Selander, i några enstaka fall av docenten Esbjörn Belfrage och utbildningssekreteraren Per Olof Nisser. Det andra ledet utgörs av bearbetarens egen kommentar. Om vederbörande så önskat har han/hon här redovisat sin personliga uppfattning av psalmtexten ifråga och gett motiveringar för de lösningar som valts. Eftersom det handlar om personliga kommentarer för vilka bearbetaren och inte kommittén ansvarar har de signerats. Det tredje ledet utgörs av en musikalisk kommentar utarbetad av professorn Harald Göransson.

I anslutning till texterna har bearbetarens namn satts ut. Bearbetarna har medgivit att deras namm satts ut under texterna i flera fall där de inte haft för avsikt att det om dessa göra texter skulle komma att ingå i en slutgiltig psalmbok. Där endast smärre ingrepp gjorts har i regel anmälts att det en begäller arbetning; inget namn har satts ut. Det kan i dessa fall också vara kommittén som svarat för bearbetningen.

Ofta kan det vara svårt för den intresserade att hitta en översatt text på dess originalspråk. Samma gäller om förlagor etc till musiken. I anslutning till kommentarerna har komittên därför gjort sådana hänvisningar som underlättar för läsaren att finna en psalms textliga och musikaliska förlagor. En lista över de förkortningar som därvid används återfinns i anslutning till registret.

INNEHÅLL

Förkortningar

FÖRTECKNING ÖVER KOIVIMITTENS FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER BETR TEXT OCH MUSIK I 1937 ÅRS PSALMBOK OCH 1939 ÅRS KORALBOK ll

Prästernas faktiska användning enligt SCB-undersökningen i 1937 års psalmbok san kcmmittên föreslår av de psalmer skall 29 utgå i en kommande psalmbok

37 BEARBETNINGSFÖRSLAGEN

Ivlusikkomnentarer till en del texter som föreslås kvarstå oförändrade eller som är under bearbetning (Musikbilaga) 263

FÖRKORTNINGAR

Textförlagor 1695 Den svenska psalmboken 1695 (vår första officiella psalmbok, även kallad den karolinska eller oftare den gamla psalmboken) 1819 Den svenska psalmboken 1819 (vår andra officiella psalmbok, även kallad den wallinska) 1921 Psalmbokstillägget Nya psalmer 1921 1937 Den svenska psalmboken 1937 (vår tredje officiella och nuvarande psalmbok) Da psb Den danske salmebog (danska kyrkans psalmbok 1953) EKG Evangelisches Kirchengesangbuch 1950 (för de västtyska evangeliska kyrkorna) H & Hymns Ancient and Modern 1916 (psahnbok för den anglikanska kyrkan)

Musikförlagor G 1697 års koralpsalmbok till 1695 års psalmbok H Haeffners koralbok 1820 till den wallinska psalmboken 1819 1921 års koralbok med koraler även till Nya psalmer

låål

1939 1939 års koralbok till Den svenska psalmboken 1937 PoV 76 Psalmer och visor 76, tillägg till Den svenska psalmboken, del 1 PoV del 2 Psalmer och visor, förslag till dzo, del 2 P08 Psalm och sång (Svenska Baptistsamfundets sångbok 1966) ST Sionstoner (Evangeliska Fosterlandsstiftelsens sångbok 1972) SoP Sånger och psalmer (Svenska Missionsförbudets sångbok 1951) EKG Evangelisches Kirchengesangbuch 1950 (för de västtyska evangeliska kyrkorna, ibland med beteckning för en viss Landeskirche) NK Nordisk koralbok 1961 (utarbetad av en internordisk komnittê och avsedd som riktningsgivande för framtida revisioner av nordiska koralböcker) Z J Zahn, Die hblodien der deutschen evangelischen Kirchenlieder, Gütersloh 1889-93 hs(s) handskrift(er) I musikkomentarerna anges melodiernas förekomst i G, H, 1921, EKG, NK och i Z i den mån de återfinns i dessa källor.

FÖRTECKNING ÖVER KCMMITTENS FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER BETR TEXT OCH MUSIK I 1937 ÅRS PSALMBOK OCH 1939 ÅRS KORALBOK

Här redovisas i nummerordning kommitténs förslag till åtgärder. Redovisningen av bearbetningsförslagen, här förtecknade Bearbetad, ofta med åtföljande text- och musikkanmentar, börjar på sid 37. är att verbformen ändrats från till Om enda textändring pluralis har den förtecknats Singularis och är inte utskriven. singularis 0rd ändrats. I sådana fall har textraden Saxmna gäller då enstaka redovisats med ändringen understruken. har beteckningen Alt mel använts i de fall I fråga om musiken då kcmmittên föreslår att den alternativa melodin i nuvarande koralbok skall vara psahnens melodi. I särskild 263 redogörs för Inusikfrågorna till musikbilaga på sid en del av de texter som föreslås kvarstå oförändrade eller scm är under bearbetning.

Nr Text Musik 1 Bearbetad Se 16 Z oförändrad oförändrad, se musikbilaga 3 Under bearbetning Se 587 4 oförändrad Bearbetad, se

musikbilaga

5 Bearbetad oförändrad 6 Utgår 7 Utgår 8 Bearbetad oförändrad 9 Se 206 Utgår 10 Bearbetad oförändrad 11 Bearbetad Ny melodi 12 Bearbetad Bearbetad 13 Bearbetad oförändrad 14 Under bearbetning Se ll 15 Bearbetad Bearbetad 16 Bearbetad oförändrad 17 Utgår 18 Utgår 19 Utgår 20 Utgår 21 Bearbetad oförändrad

12 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Nnsik

22 Bearbetad Alt mel 23 Under Alt bearbetning mel, se musikbilaga 24 Bearbetad Oförändrad 25 Under bearbetning Bearbetad, se musikbilaga 26 Singularis Alt se

mel, musikbilagal

27 Singularis Se 199 28 Oförändrad B-mel utgår, se övrigt 238 29 Singularis Se 163 30 Bearbetad Se 343 31 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 32 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 33 Bearbetad Oförändrad 34 Utgår 35 Bearbetad Oförändrad 36 Under bearbetning Se 35 37 Bearbetad Alt mel 38 Bearbetad Alt mel 39 Utgår 40 Bearbetad Oförändrad 41 Bearbetad Alt mel 42 Bearbetad Oförändrad 43 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 44 1:1 Jerusalan, Se 63 ngl upp din röst 45 Bearbetad Alt mel 46 Oförändrad Alt mel + hänv 63, se musikbilaga 47 Oförändrad Se 16 48 1:4 kraft och frid Oförändrad ger oss sin 49 Bearbetad Bearbetad 50 a Bearbetad Oförändrad 50 b Bearbetad Oförändrad 51 Bearbetad Oförändrad 52 Oförändrad Bearbetad, se musikbilaga 53 Singularis dock Oförändrad, annorlunda textunderläggning, se musikbilaga 54 Under bearbetning Se 13 55 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga S6 Bearbetad Se 63 57 Utgår 58 Bearbetad Bearbetad

Förteckning . . . förslag till åtgärder 13

Nr Text Musik 59 Utgår 60 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga 61 Bearbetad Alt mel 62 Bearbetad Alt mel 63 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 64 Utgår 65 Utgår 66 Bearbetad Oförändrad 67 Bearbetad Oförändrad 68 Bearbetad Oförändrad 69 Bearbetad Se 32 70 Singularis Oförändrad, se musikbilaga 4:4 där skall vi med honan vara 71 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 72 Oförändrad Bearbetad, se musikbilaga 73 Oförändrad Se 362 74 Oförändrad Oförändrad, se musikbilaga 75 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 76 Bearbetad Oförändrad 77 Bearbetad Se 362 78 Utgår 79 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 80 Bearbetad Se 75 81 Oförändrad Alt mel, se musikbilaga 82 Bearbetad Mel = 400 83 Under bearbetning Se 95 84 Utgår 85 Bearbetad Se 76 86 a Bearbetad Se 94 86 b Bearbetad Se 94 87 Utgår 88 Under bearbetning Se 297 89 Oförändrad Aqnel oförändrad, b-mel en bearbetning, se usikbilaga 90 Utgår 91 Utgår 92 Bearbetad Oförändrad 93 Utgår

14 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Musik 94 Bearbetad oförändrad 95 Bearbetad oförändrad, alt mel utgår 96 Under bearbetning Alt mel; som b-mel nuvarande huvudmel bearbetad, se musikbilaga 97 Utgår 98 Utgår 99 Under bearbetning Bearbetad, se musikbilaga 100 Bearbetad Se 341 101 Utgår 102 Bearbetad oförändrad 103 Utgår 104 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 105 Bearbetad Se S0 106 1:6 som ett skuldlöst offerlamm oförändrad, se musikbilaga

4:9 ggr oss till salighet

107 Utgår 108 Under bearbetning Bearbetad, se musikbilaga 109 Utgår 110 Under bearbetning Se 50 111 Utgår 112 Bearbetad Se 5 113 Bearbetad Alt mel 114 Bearbetad Alt mel + hänv 319 115 3:4 sin tröst skall Herren sända Bearbetad, se musikbilaga 116 Utgår 117 Utgår 118 Under bearbetning Bearbetad, se musikbilaga 119 5:6-7 emot det löftetümr jag är, Alt mel, se musikbilaga där skall ni också vara. 120 Bearbetad Alt mel 121 Utgår 122 Utgår 123 Bearbetad Alt mel 124 Under bearbetning oförändrad, se musikbilaga 125 Bearbetad oförändrad 126 Under bearbetning Se 104 127 Bearbetad Alt mel, se vidare 482 128 Utgår 129 oförändrad oförändrad, se musikbilaga

till åtgärder 15 Förteckning . . . förslag

Nr Text Musik 130 Bearbetad Se 120 131 Oförändrad oförändrad 132 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 133 Bearbetad Alt mel, huvudmel utgår A-mel = alt b-me1 = 134 Bearbetad mel, tidigare huvudmel bearbetad 135 Bearbetad Alt mel 136 Utgår 137 Bearbetad Alt mel 138 Bearbetad Se S08 139 Se 474 Singularis 140 Oförändrad oförändrad 141 Utgår 142 Bearbetad Se 118 142 Bearbetad Se 118 143 Utgår 144 Under bearbetning oförändrad + ny b-mel, se musikbilaga 145 Bearbetad Se 140 146 Utgår 147 Bearbetad A-mel oförändrad 148 Under Se 359 bearbetning 149 Utgår 150 Utgår 151 Utgår 152 Utgår 153 Bearbetad Alt mel 154 Bearbetad oförändrad 155 Bearbetad Se 66 156 Bearbetad Se 400 157 Utgår 158 Bearbetad Oförändrad 159 Utgår 160 Utgår 161 Bearbetad Se 102 162 Under bearbetning Se 199 163 Bearbetad oförändrad 164 Under bearbetning Se 12 165 Bearbetad Ny mel + hänv 279

16 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Musik 166 Utgår 167 Bearbetad Se 16 168 Utgår 169 Bearbetad oförändrad 170 Bearbetad + hänv 120 Ny mel 171 Bearbetad Se 600 172 oförändrad oförändrad, se musikbilaga 173 Utgår 174 oförändrad Se 420 175 Under Alt bearbetning mel, se musikbilaga 176 Bearbetad Se 119 177 Under bearbetning oförändrad 178 Utgår 179 Utgår 180 Utgår 181 Under bearbetning Se 212 182 Utgår 183 Utgår 184 Bearbetad oförändrad 185 Bearbetad oförändrad 186 Bearbetad Se 35 187 Under oförändrad bearbetning 188 Bearbetad Alt mel 189 Bearbetad oförändrad 190 Bearbetad Alt mel 191 Utgår 192 Utgår 193 Bearbetad Se 190 194 Under bearbetning Melodifrågan ej klar, se musikbilaga 195 Utgår 196 Under bearbetning Se 474 197 Bearbetad Se 297 198 Singularis oförändrad 2:1 du gläder och stärker vår själ 199 Singularis Rytmiskt förändrad, se musikbilaga 200 Utgår 201 Bearbetad förändrad Rytmiskt 202 oförändrad oförändrad

sou 1931:50 Förteckning . . . förslag till åtgärder 17

Nr Text Musik 203 Utgår 204 Bearbetad oförändrad 205 Bearbetad Se 15 206 Bearbetad Rytmiskt förändrad 207 Bearbetad Se 41 208 Bearbetad Rytmiskt förändrad 209 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 210 Bearbetad A-mel = nuvarande b-mel, b-mel ny 211 Utgår 212 Under bearbetning Alt mel, nuvarande utgår, se musikbilaga 213 Under bearbetning Se 206 214 Bearbetad \ Alt mel 215 Bearbetad oförändrad 216 1:7 Se 119 i 0rd och gärning grisa 217 oförändrad Enl Väckelsetidens melodier, mel psb s 815, se musikbilaga 218 Utgår 219 Utgår 220 Utgår 221 Utgår 222 Utgår 223 Under bearbetning Se 41 224 Utgår 225 Utgår 226 Utgår 227 Utgår 228 Under bearbetning Se 470 229 Utgår 230 Under bearbetning Se 215 231 Utgår 232 Utgår 233 Utgår 234 Bearbetad Se 66 235 Under bearbetning oförändrad 236 Utgår 237 Singularis

1:6 där någon tröst och råd begär Se 119

238 Oförändrad oförändrad

18 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Musik 239 Bearbetad Se 238 240 Under bearbetning Se 319 241 Under bearbetning Se 45 242 Bearbetad Mel = 58 + hänv 14. Se äv nr 11 243 Utgår 244 Utgår 245 Bearbetad Se 326 246 Bearbetad Ny mel + hänv 260 247 Utgår 248 Bearbetad Se 102 249 Utgår 250 Bearbetad Se 534 251 3:5 höggs_ ännu i dag Oförändrad 252 Singularis oförändrad

2:1 Låt nya släkten bidjg Fader vår

253 Utgår 254 Bearbetad oförändrad 255 Bearbetad Se 400 256 Under bearbetning Se 362 257 Bearbetad Se 279 258 Utgår 259 Bearbetad Se 35 260 Bearbetad Oförändrad 261 Utgår 262 Utgår 263 Utgår 264 Utgår 265 Bearbetad A-mel oförändrad, b-mel utgår 266 Bearbetad Oförärmdrad 267 Bearbetad Rytmiskt förändrad

268 Utgår.

269 Bearbetad oförändrad 270 Utgår 271 Utgår 272 Utgår 273 Utgår 274 Utgår 275 Under bearbetning Se 41

sou 193150 Förteckning . . . förslag till åtgärder 19

Nr Text Musik 276 Utgår 277 Utgår 278 Bearbetad Alt mel 279 Bearbetad Huvudmel oförändrad, alt mel utgår 280 Bearbetad Alt mel 281 Utgår 282 Utgår 283 Bearbetad Alt mel 284 Utgår 285 Utgår 286 oförändrad Rytmiskt förändrad, se nlusikbilaga 287 1:4 fadersblick har sgort Oförändrad 2:8 som jag hittills gjort 288 Bearbetad oförändrad 289 Utgår 290 Utgår 291 Utgår 292 Bearbetad Alt mel (dock med första tonen = fjärdedel) 293 Utgår 294 Utgår 295 Utgår 296 Bearbetad Se 15 297 Bearbetad Rytmiskt förändrad 298 Bearbetad Se 279 299 Bearbetad Se 15 300_ Utgår 301 oförändrad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 816, se musikbilaga 302 Bearbetad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 817 303 oförändrad Rytmiskt förändrad, se musikbilaga 304 Singularis A-mel oförändrad, b-mel utgår, se musikbilaga 30 5 Oförändrad Oförärxdrad 306 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 307 Bearbetad oförändrad 308 Utgår 309 Utgår Se 329 310 Bearbetad Me1=118

20 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Nhsik 311 Utgår 312 Utgår 313 Bearbetad Se 292 314 Utgår 315 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 316 Utgår 317 Bearbetad Oförändrad 318 Bearbetad Se 333 319 Under bearbetning Oförändrad 320 Bearbetad Se 120 321 Utgår ”322 Utgår 323 Under bearbetning Se 306 324 Bearbetad Se 66 325 Utgår 326 Bearbetad Bearbetad 327 Utgår 328 Utgår 329 Bearbetad Rytmiskt förändrad 330 Utgår 331 1:3 att saligt hem jag vänder Oförändrad, se musikbilaga 3:7 ”V” 332 Singularis Oförändrad 4:6 du himmelske gäst 7:4 och rena vårt stoft från all svaghet och död, 333 Bearbetad Alt mel 334 Utgår 335 Utgår 336 Under bearbetning Oförändrad, se musikbilaga 337 Bearbetad Se 12 338 Utgår 339 Utgår 340 Under bearbetning Nblodifrågan ej klar, se musikbilaga 341 Bearbetad Alt mel 342 Bearbetad Oförändrad 343 Bearbetad Alt nel 344 Bearbetad Oförändrad 345 Bearbetad Mel rytmiskt förändrad + nuvarande som bdnel

Förteckning . . . förslag till åtgärder 21

Nr Text Musik 346 Bearbetad Se 118 347 Oförändrad Ny mel + hänv 120, se musikbilaga 348 Utgår 349 Bearbetad Se 45 350 Utgår 351 Utgår 352 Bearbetad Rytmiskt förändrad 353 Under bearbetning Se 315 354 Bearbetad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 820, huvudmel utgår 355 Bearbetad A-mel oförändrad, b-mel utgår 356 Under bearbetning Se 344 357 Bearbetad Se 292 358 Utgår 359 Under bearbetning oförändrad 360 Utgår 361 Utgår 362 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 363 Under bearbetning Rytmiskt förändrad, se musikbilaga 364 Utgår 365 Under bearbetning oförändrad 366 Under bearbetning Se 470 367 Utgår 368 Utgår 369 Bearbetad oförändrad 370 Utgår 371 Utgår Se 413 372 Utgår 373 Utgår 374 Utgår 375 Utgår 376 oförändrad oförändrad 377 Under bearbetning A-mel oförändrad, b-mel utgår, se Inusikbilaga 378 Bearbetad Se 369 379 oförändrad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 821, huvudmel utgår 380 Bearbetad Se 317 381 Bearbetad oförändrad

Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text MJSik 382 Bearbetad Oförändrad 383 Utgår 384 Utgår 385 Utgår 386 Utgår 387 Bearbetad oförändrad 388 Under bearbetning oförändrad 389 Utgår 390 Utgår 391 Under bearbetning 392 Bearbetad Se 362 393 Utgår 394 Under bearbetning 395 oförändrad oförändrad 396 Bearbetad oförändrad 397 Utgår 398 Utgår 399 Utgår 400 Bearbetad förändrad Rytmiskt 401 Utgår 402 Bearbetad Se 292 403 Bearbetad Se 395 404 Utgår 405 Utgår 406 Utgår 407 Bearbetad Huvudmel alt mel rytmiskt förändrad, oförändrad 408 Bearbetad Se 267 409 Utgår 410 Utgår 411 Oförändrad Bearbetad, se nrusikbilaga 412 Utgår 413 oförändrad Me1=15, se musikbilaga 414 Oföräxldrad Se 345 415 Utgår å 416 Bearbetad A-mel b-mel oförändrad, utgår 417 Bearbetad Se 16 418 Bearbetad Se 45 419 Utgår

Förteckning . . . förslag till åtgärder 23

Nr Text Musik 420 Under bearbetning oförändrad 421 Under bearbetning Se 306 422 Utgår 423 Bearbetad Se 184 424 Bearbetad oförändrad 425 Bearbetad Me1=279 + hänv 474 426 Bearbetad Se 600 427 Utgår 428 Utgår 429 Under bearbetning oförändrad, se musikbilaga 430 Utgår 431 Bearbetad Se 283 432 Under bearbetning oförändrad 433 oförändrad Se 442 434 oförändrad oförändrad, se musikbilaga 435 Utgår Se 400 436 oförändrad Ny mel, se musikbilaga 437 Bearbetad Läsepsalm 438 Bearbetad oförändrad 439 Bearbetad Se 315 440 Bearbetad Alt mel 441 Utgår 442 Bearbetad Bearbetad 443 Utgår 444 Utgår 445 Bearbetad oförändrad 446 Utgår 447 Bearbetad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 822, b-mel utgår 448 Se 429 1:3 Jag lmäppgr mina händer 3:2 förlåt vad jag har brutit 449 oförändrad A = ny mel, b-mel nuvarande, se musikbilaga 450 oförändrad oförändrad 451 2:2 mig rena i ditt blod Endast mel enl Väckelsetidens mel, mel psb s 823 452 Utgår Utgår 45 3 Be arbetad oförändrad 454 Bearbetad Se 442

24 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Musik 455 Utgår 456 Utgår 457 Utgår 458 oförändrad oförändrad 459 Under bearbetning Melodifrågan ej klar 460 Oförändrad A-mel oförändrad, b-mel utgår 461 Bearbetad Se 600 462 Utgår 463 Utgår 464 Under bearbetning oförändrad 465 Under bearbetning Se 38 466 Under bearbetning Se 32 467 Bearbetad Me1=329 468 Utgår 469 1:4 för allt vad du mig gav Se 434 470 Bearbetad oförändrad 471 Bearbetad Se 474 472 oförändrad Se 475 473 Utgår 474 Bearbetad Oförändrad 475 Bearbetad Oförändrad 476 Under bearbetning A=ny mel, b-mel se 326 och nuvarande, ntusikbilaga 477 Utgår 478 Bearbetad Se 74 479 Utgår 480 Oförändrad Se 475 481 Utgår 482 Under bearbetning Oförändrad, se även under 127 483 Oförändrad Oförändrad 484 Under bearbetning Se 66 485 Bearbetad Se 238 486 Utgår 487 Utgår 488 Utgår 489 Utgår 490 Utgår 491 Utgår

sou 193150 Förteckning . . . förslag till åtgärder 25

Nr Text Musik 492 Bearbetad Me1=482 493 Utgår 494 Utgår 495 Utgår 496 Utgår 497 Bearbetad Se 25 498 Under bearbetning Se 13 499 Utgår 500 Bearbetad Se 292 501 Utgår 502 Oförändrad Se 396 503 Utgår 504 Under bearbetning Se 35 505 Under bearbetning Nblodifrågan ej klar S06 Utgår 507 Utgår 508 Under bearbetning Oförändrad 509 Utgår 510 Bearbetad Se 260 511 Under bearbetning Se 13 S12 Oförändrad oförändrad, se musikbilaga 513 Under bearbetning oförändrad 514 Utgår 515 Bearbetad Oförändrad 516 Bearbetad Se 63 517 Singularis A-mel oförändrad, b-me1 ny, se musik- 3:1 :rår ifrån lamm och hem, bilaga 518 Bearbetad A-me1 ny, b-me1 nuvarande 519 oförändrad A-mel oförändrad, b-mel utgår 520 oförändrad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 823. NuV huvudmel utgår 521 Under bearbetning B-mel oförändrad, a-me1 utgår 522 Utgår 523 Bearbetad Alt mel 524 Utgår 525 Under bearbetning Se 600 526 Utgår 527 oförändrad Rytmiskt förändrad, se musikbilaga 528 Oförändrad Ny mel + hänv 286, se musikbilaga

26 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text Misik 529 Under bearbetning nuvarande Ny mel, utgår, se musikbilaga 530 Utgår 531 Under bearbetning Oförändrad 5 32 Ofö rändrad oförändrad 533 Utgår 534 Bearbetad Me1=279 535 Bearbetad Se 5 536 Utgår 537 Utgår 538 Utgår 539 Utgår 540 Utgår 541 Under bearbetning Me1=449 b, se musikbilaga 542 Utgår 543 Utgår 544 Under bearbetning Melodibearbetning ej klar, se musikbilaga 545 Utgår 546 Utgår 547 Utgår 548 Utgår 549 Bearbetad Rytmiskt förändrad 550 Utgår 551 Under bearbetning Se 555 a 552 Utgår 553 Under bearbetning Se 333 554 Utgår 555 Bearbetad A-me1=huvudme1 rytmiskt förändrad, b-mel ny 556 Utgår 557 Bearbetad Se 363 558 Utgår 559 Utgår 560 Utgår 561 Bearbetad Alt mel 562 Utgår 563 Utgår 564 oförändrad Se 81 565 Utgår

Förteckning . . . förslag till åtgärder 27

Nr Text Musik 566 Utgår 567 Bearbetad Se 306 ses Utgår 569 Utgår 570 Utgår 571 Bearbetad Rytmiskt förändrad 572 Under bearbetning Se 475 573 Bearbetad Ny mel + hänv 138 574 Under bearbetning oförändrad + hänv 575, se musikbilaga 575 Under bearbetning Rytmiskt förändrad + hänv 574, se musikbilaga 576 Bearbetad Se 432 577 Singularis A = ny mel, b = alt mel + hänv 238, se musikbilaga 578 Utgår 579 Singularis Rytmiskt förändrad, se musikbilaga 580 Bearbetad Se 238 581 Utgår 582 Utgår 583 Utgår 584 Bearbetad A = ny mel, b-mel = alt mel 585 Utgår 586 Bearbetad Se 32 587 Under bearbetning Alt mel, se musikbilaga 588 Utgår 589 Bearbetad IVb1=555 590 Utgår 591 oförändrad oförändrad 592 Bearbetad Se 474 593 Singularis oförändrad 1:2 då världen har blivit Guds rike till sist 594 Bearbetad Enl Väckelsetidens mel, mel psb s 824 595 Bearbetad Rytmiskt förändrad 596 Utgår 597 Bearbetad Se 306 598 Under bearbetning oförändrad, se musikbilaga

599 Under bearbetning oförändrad, se nrusikbilaga

600 Bearbetad oförändrad

28 Förteckning . . . förslag till åtgärder

Nr Text MJSik 601 Utgår 602 Utgår 603 Utgår 604 Utgår 605 Utgår 606 Under bearbetning Alt mel 607 Utgår 608 Under bearbetning Mel ska bearbetas 609 Under bearbetning oförändrad 610 Under bearbetning Mel frågan oklar 611 Under bearbetning Mel frågan oklar 612 Under bearbetning Mel frågan oklar

Prästernas faktiska användning (i procent) enligt SCB-undersökningen av de psalmer i 1937 års psalmbok san kamnittên föreslår skall utgå i en kamnande nsalmbok (Siffrorna anger för varje strof procenttalet av de svarande.)

§5 Vers 1 h! LN -Jä U\ O\ \l OO KD F* C F* 0- F-* k) 5- U4 °\° o\° e” e* e° o\° o\° O* h.) h) I\) l\

17 26 31 18 14 11 12 7 19 3 2 2 2 20 34 36 31 24 17 13 27 36 63 69 53 30 30 39 35 29 19 18 19 23 35 57 8 9 12 59 14 14 11 12 12 11 12 64 18 13 8 9 10 65 11 8 7 8 8 78 37 44 83 55 53 57 84 18 17 14 13 15 17 87 5 5 5 5 5 4 4 5 88 18 62 90 11 10 10 11 11 91 93 19 17 22 23 97 17 16 15 16 18 98 29 28 13 10 10 8 8 8 7 12 14 14 101 18 17 26 103 10 10 11 107 56 55 50 48 48 109 19 18 15 18 23 22 110 52 50 47 43 45 50 111 20 20 16 17 15 16 18 27 23 116 10 9 9 10 12 12

30 Prästernas faktiska anyändning . . . enl SCB

Nr Ke): 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 % å % å å å % % *å å å å *L 117 3 3 2 2 2 121 53 52 51 42 44 45 122 23 19 18 18 128 18 15 14 18 25 136 31 28 22 17 12 11 10 14 141 23 42 17 13 16 143 22 20 18 19 18 19 146 18 18 18 17 15 15 15 15 15 149 8 8 16 17 19 151 16 16 16 152 22 22 27 157 15 15 24 159 25 24 29 31 32 32 160 10 8 9 9 10 17 15 166 41 38 31 29 168 3 3 3 9 8 16 18 173 15 14 15 29 27 27 178 2 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1 2 179 2 3 5 180 26 25 19 14 12 12 182 29 29 25 25 183 4 5 5 3 191 31 30 24 20 17 17 18 20 192 39 39 37 35 34 195 9 8 12 11 200 15 16 26 203 2 2 2 4 211 18 23 218 12 12 12 219 16 16 15 220 2 2 3 3 6 4 2 221 5 5 5 4 5 222 5 6 6 6 5 8 6 4 6 224 10 12 9 7 7 11 225 5 226 1 1 1 1

Prästernas faktiska användning . . . enl SCB 31

§1; Vers 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

227 27 23 19 18 229 17 17 7 13 12 231 20 232 3 3 3 233 31 29 29 14 12 236 9 8 17 243 41 38 30 30 244 19 17 15 20 247 35 31 32 249 21 19 23 35 253 8 258 4 4 261 22 22 18 11 9 10 14 15 262 3 2 2 2 2 2 2 263 2 2 2 Z 2 264 20 20 268 6 6 6 270 13 11 14 18 22 23 271 2 2 2 2 3 4 272 32 32 273 25 28 18 10 20 20 274 4 3 3 10 6 5 6 5 276 - - .5 0.5 0.5 - - 2 2 277 .5 .5 .5 0.5 0.5 2 281 2 2 3 9 8 282 7 7 7 7 6 6 9 10 284 2 2 2 2 2 2 3 7 7 285 9 9 9 289 5 5 5 3 3 290 2 2 4 291 14 14 14 14 15 15 15 293 25 23 26 26 31 294 8 8 8 9 295 29 27 24 15 11 14 17 300 21 21 21 21 21 23 23

32 Prästernas faktiska användning . . . enl SCB

NJ EEE 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 å å å å å å S å å å å å % 308 11 9 9 8 7 7 13 13 14 14 14 309 12 8 7 311 17 8 9 10 10 312 10 8 2 2 6 10 314 9 7 6 6 8 316 5 4 11 321 14 15 13 12 322 5 5 325 5 6 4 4 4 327 6 6 328 1 1 1 0.5 - - 0.5 0.5 330 18 16 15 15 15 17 334 5 4 3 3 3 335 27 27 20 18 19 338 8 8 8 7 7 7 7 11 339 31 29 23 21 28 32 348 2 2 5 5 350 2 2 3 2 5 4 4 351 2 6 358 16 2 2 2 2 4 360 8 11 10 12 13 361 8 6 S 5 5 10 10 10 11 10 364 7 8 8 7 6 8 367 5 7 8 368 1 1 1 6 6 6 7 370 2 2 1 2 2 371 11 12 13 12 12 372 3 3 4 8 7 373 5 5 5 374 8 6 6 375 8 9 7 6 5 383 1 1 1 0.5 0.5 384 1 1 1 1 385 7 6 386 12 12 12 387 0.5 0.5 0.5

Prästernas faktiska användning . . . enl SCB 33

§3: Vers_ 1 t\) u. b U1 O* \l OO 1D 10 11 12 13 9 e o o\° g\Q o\° e\° ma o\° m5 g\b 9 oxo go 389 3 3 3 3 390 10 9 11 10 11 391 21 21 19 17 18 14 16 393 24 13 6 5 5 4 4 5 10 397 35 24 21 16 14 7 7 14 398 21 21 22 17 13 6 7 399 4 4 3 3 3 3 2 2 4 4 401 4 4 3 2 2 2 3 404 9 7 5 5 25 47 405 2 2 2 2 2 Z 406 3 3 3 2 2 409 14 13 410 4 4 412 18 18 17 17 12 10 9 12 415 22 18 18 17 18 20 419 15 15 15 14 422 6 6 7 7 427 4 4 4 3 4 3 4 4 5 7 5 428 8 10 4 5 430 17 16 14 14 13 13 9 16 22 22 435 6 6 5 6 7 441 19 19 19 17 17 443 17 17 14 12 20 444 18 18 17 17 18 23 21 446 5 5 5 5 5 452 15 15 455 8 8 7 7 7 7 7 456 13 13 14 12 12 457 5 5 5 4 4 3 462 16 12 13 15 15 12 13 21 463 20 18 15 14 30 468 17 17 16 16 16 16 473 27 25 26 26 477 2 2 2 2 479 29 28 33 481 7 8 10 14

34 Prästernas faktiska användning . . . enl SCB

E Vi

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

486 4 10 487 5 5 6 13 488 1 1 .S 0.5 0.5 - - 489 0.5 0.5 .5 0.5 490 2 4918 2 3 3 493 5 5 5 5 5 494 6 6 6 6 495 3 3 3 3 496 11 11 5 5 5 499 0.5 0.5 0.5 501 15 14 19 23 503 2 2 506 2 1 1 7 28 28 507 0.5 0.5 0.5 0.5 509 3 2 3 3 514 44 45 46 522 38 39 38 38 43 524 8 7 8 7 6 8 526 38 38 37 33 31 529 75 74 71 70 530 9 13 533 19 18 22 22 536 1 0.5 0.5 1 537 3 2 3 4 7 538 24 29 31 539 4 4 1 3 10 540 27 25 25 541 0.5 0.5 1 542 15 14 13 16 12 13 11 11 543 3 2 0.5 0.5 0.5 0.5 1 0.5 0.5 1 545 7 2 2 3 2 7 8

Prästernas faktiska användning . . . enl SCB 35

Ng_ Vers 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

552 10 9 8 5 5 5 27 29 554 3 3 4 2 1 2 4 12 556 1 1 1 1 2 558 5 6 6 11 559 5 6 5 560 11 11 9 8 13 11 11 13 562 3 3 3 4 4 563 9 8 8 565 2 2 2 2 2 566 1 2 1 0.5 - - - - 568 3 4 5 6 6 569 16 11 12 25 570 13 12 12 578 28 27 30 32 581 0.5 1 1 2 1 0.5 582 3 3 3 3 11 583 1 1 1 1 585 4 4 4 4 4 4 588 19 9 8 9 15 590 29 28 19 21 28 35 36 596 18 16 18 15 14 14

S()IJ 1981:50 37

BEARBETNINGSFÖRSLAGEN

l

1. Upp, psa1tare och harpa! med hjärta och med tunga Upp, kraftens ord, du Andens svärd, sin 1ovpsa1m och sitt böne1jud. tveeggade och skarpa, Ditt ord i våra bygder ur dva1an väck en syndig vär1d2 må rike1igen bo Och, nådens mi1da 1ära, och bära frukt i dygder, de väckta hjärtan bjud gudaktighet och ro. att känna, ä1ska, ära Som havets sand ota1igt barmhärtighetens Gud, ditt fo1k föröke sig som hu1d i Sions gårdar och he1igt och 1ycksa1igt med Anden och sitt ord i evighet 1ovsjunge dig. a11ts0m en herde vårdar sin dyra, áter1östa hjord.

2. Dig ska11 ditt Sion sjunga J O wa11in 1816 och bära fram för dig, 0 Gud, Bearb 1980

ä

1. Lova vi11 jag Herren, Herren. 3. Herre, var de trognas styrka, Mina böner har han hört. hjä1p oss att vi Jesus ser. Han är, då a11 hjä1p syns fjärran, Frä1s ditt fo1k och stöd din kyrka. dock min starkhet, skö1d och tröst. Skänk det bröd som 1iv oss ger. Han mig ti11 det goda drager Ge oss g1ädje här i 1ivet och a11t ont ifrån mig tager. och en gång i himme1riket.

2. Hos min Gud i 1ivet, döden jag min trygga ti11f1ykt har. Han har gett mig hjä1p i nöden. Av a11t hjärta är jag g1ad. G Å11on 1694 Därför vi11 jag honom prisa, J 0 wa11in 1816 tacka med min sång och visa. Bearb A Frostenson 1977

kommentar ggarbetarens

Bearbetningen har sökt sig nännare Ållons original. I v 1:5-6 ”Som mig til det goda drager,/ Och det onda mig förtager.” Vers 2:5-6 ”Derför wil jag honom prisa,/ Och städs tacka med min visa. Det är underlag nog för lovsång. Psaltarens din smorde syftar fram på Jesus.

1695:45:6-8 1819=1937 AF

yysikkommentar Denna tyska melodi från 1731 har - frånsett några tidstypiska föruttagningar - behållit sin form oförändrad till våra dagar. Ingen ändring föreslås.

H 112 1921:112 Z 3706

38 Bearbetningsförslagen

å

1. He1a vär1den fröjdes Herran 3. Tacka honom i hans portar, tidigt och av hjärtans grund. 1ovsjung i hans tempe1gárd, Kom från orter när och fjärran sam1as hit från a11a orter, ni som står 1 hans förbund. prisa den om oss har vård. Träd nu fram med 1ust och fröjd, Han oss nâdig är och b1id, 10vsjung Gud i himme1shöjd. trofast 1nti11 evig tid.

2. Ti11 sitt f01k han oss har skapat, oss bevisat mycken nåd, frä1sat det som var förtappat J Franck 1653 och är den som med oss står, J Arrhenius 1691 V111 oss en gäng föra in J Svedberg 1694 uti him1ag1ädjen sin. Bearb 1979

Musikkommentar

Melodin från 1676, hos oss först tryckt i ArrheniusPsa1meprofwer 1689, antas vara av çyskt ursprung. Ingen ändring föreslås.

G 84 H 2 1921:268

Bearbetningsförslagen 39

LQ

1. Lovad vare Herren, kä11a, hav och f1od, våra fäders Gud. örter, blad och blommor, Både när och fjärran minsta frö som gror, höres detta 1jud. varje gräs som kommer Oss har han bevisat ur den svarta jord nåd. prisar ... outsäglig He1a vär1den prisar Herrens makt och råd, 5. A11t som bärs av vingar prisar och berömmer och i luften far, Gud som rättvist dömer a11t som rörs och simmar och sitt folk ej glömmer. genom sjö och hav, a11a fåglar talar 2. Du som mäktig råder om Guds här1ighet, över Kerubim fiskstim, stora va1ar och vars öga skådar, honom prisa vet, ner i djupen in, prisar H. so1 och måne prisar, Gud, din stora makt. 6. Vilda djur och tama Himlens stjärnor visar uti mark och skog a11 sin gy11ne prakt, stämmer in i samma prisar ... 1jud och glädjerop. Vi som undfâtt mera 3. Regn och vind och väder av hans trogna vård sjunger här ditt 1ov. bön och sång förenar A11t i dig sig gläder, ti11 Guds godhets 1ov; du som a11t förmår. prisar och berömmer Hagel, snö och isar, Gud som rättvist dömer rimfrost, natt och kö1d och sitt fo1k ej glömmer. Herrens a11makt prisar som är 501 och skö1d, prisar ...

4. He1a jorden tackar H Spegel 1686 Gud som är så god, J 0 wa11in 1811 1816 ängar, berg och backar, Bearb K-G Hildebrand 1979

Textkomentar

- vår störste före Haquin Spegel (1645 1714), psalmdiktare roll vid tillkomsten av 1695 Wallin, spelade en mycket viktig tillkom under hans tid som års psalmbok. Många av hans psalmer och utgjorde ett led i hans strävan superintendent på Gotland För att lättare skulle att försvenska denna provins. psalmerna använde av melodier få ingång i församlingarna sig Spegel gärna danska Ofta har han också utnyttjat danskända från psalmboken. som har anknytning till ka psalmer som förlaga. Till de psalmer dansk och koraltradition hör Lovad vare Herran (tryckt psalm- Psalmen av De tre männens som 1686). är en parafras lovsång, Daniels bok i apokryferna och som inneingår i tillägget till nära lovsång i Psaltaren 148. Man hållsligt ligger Skapelsens kan här liksom i Spegels övriga naturpsalmer finna paralleller till hans stora skapelseepos Guds werk och hwila. I naturpsalmerna när han också litterärt sett Barockpoetens förkärhögst.

40 Bearbetningsförslagen

lek för mångfald och starka effekter möter vi i rikt mått i denna psalm, men dessa stildrag är också utmärkande för den gammaltestamentliga poesien.

Psalmen upptogs oförändrad i 1695 års psalmbok men försågs med annan melodi. Wallin bearbetade psalmen kraftigt samt förkortade den. I originalet ansluter sig psalmens uppbyggnad till skapelseordhingen i 1 Mos 1, vilket också är fallet med De tre männens lovsång, men hos Wallin har denna ordning rubbats och därmed blir också anknytningen till bibeln lösare. Med en lätt förändring av ordalydelsen i sista strofen ingår Wallins bearbetning i vår nuvarande psalmbok.

1695:303 1819:270

Bearbetarens komentar

Den wallinska omdiktningen är glansfull men framstår numera

som

alltför retorisk, och med sin inriktning på det storslagna blir den ibland allmän och abstrakt i jämförelse med den härliga konkretionen hos Spegel. Dennes text är märgfull, naiv och oemotståndlig men i flera fall oanvändbar i praktiskt bruk. Som vanligt komer det hopplösa gärna i rader som logiskt anknyter till, och också rimmar på de finaste ställena: det obrukbara är sammanslingrat med det omistliga.

Målet för en bearbetning måste väl vara att komma Spegel närmare och att därmed - i jämförelse med 1819 och 1937 - ge det allmänna och det magnifika mindre och det realistiskt åskådliga större utrymme.

Vid den stilistiska ser man att det som i vår detaljhanteringen nuvarande psalmbok verkar speciellt åldrigt och vördnadsvärt i själva verket kan vara rätt sena påfund. Lovad vare Herran” i första raden verkar sålunda karolinskt och sprunget ur folkliga djup men i den karolinska psalmboken stod det Herren, och den högtidligare formen kom väl till av praktiska att skäl,_för ge bättre rim på fjärran.

En särskild vållas av imperativformerna och svårighet priser berömmer i omkvädet. Denna form är ju obrukbar i modern svenska Både Spegel och Wallin blandar emellertid imperativ- och presensformerna. Och innehållsligt kan man knappast betrakta imperativerna som omistliga. Det är ju inte så att bokstavligen psalmdiktaren eller den sjungande församlingen vänder till sig stjärnor, berg och djur med en uppmaning, som väntas få effekt. Vad psalmen i §ak_utsäger är att lovsång faktiskt, om man förstår det rätt, går genom skapelsen och att också vi skall stämma in i den. Att ersätta imperativerna med presens går enligt min - bra för mening ganska sig. Psalmen behöver inte alls mista sin karaktär. En detalj. ner Spegels i djupen in är väl inte 0klanderligt ur logiskt-pedantisk synpunkt, men det är fullt begripligt och lyriskt underbart.

K-GH

Bearbetningsförslagen 41

Musikkommentar

I G har melodin tretakt ända fram till omkvädet, som övergår i jämn takt (denna form har återupptagits i den finlandssvenska koralboken 397). Vi föreslår dock ingen ändring.

G 303 H 270 1921:270

1. Lova Gud i himmelshöjd flöjter, harpa och cymbal. med stor glädje, lust och fröjd, lovsjung med Guds änglar nu, 4. Allt vad liv och anda har, lova Herren i hans hus. skynda dig och redo var, lova Herren och var glad, 2. Allt hans skaparhand har gjort Gud: Halleluja! Iovsjung är förunderligt och stort, och hans stora härlighet varar i all evighet.

3. Lova honom varje stund J Svedberg 1794 högt och utav hjärtans grund, J O Wallin 1816 lät till sängen ljuda klart Bearb 1978

Textkommentar

Jesper Svedbergs Lofwer Gud i himmels högd är en parafras över Ps 150. Wallin bearbetade psalmen och fogade in rader som Varje själ till honom böjd och Ljuvt bland helga sångers tal, rader som bryter av både mot den ursprugliga psalmens stil och mot en naturlig psalmstil idag. Jehova i sista versen enligt 1819 och 1937 års psalmböcker är en form för det gammaltestamentliga gudsnamnet som var riktigt för Wallin men som vi nu vet beror på en missuppfattning. Vid bearbetningen har man sökt nå fram till en naturlig språkform samtidigt som man i verserna 1 och 3 anknutit till Svedbergs formuleringar i 1695 års psalmbok:

1. Lofwer Gud i himmels högd Med stor gamman, lust och frögd, Ähglar och hvar mennskia from, Lofwer i hans Helgedom.

3. Lofwer honom allan stund, Högt och utaf hiertans grund, Uppå harpor och regal, pipor, trummor och cymbal.

1695:112 1819:271

Musikkommentar

Här föreslås oförändrad, melodin nr 14 i 1939 (l921:27l, Z 1256).

I G hänvisas texten till en ålderdomlig melodi som även H behöll.

42 Bearbetningsförslagen SOU 1931:50

Den förekommer även i 1921 till en annan text (29) men har sedan försvunnit ur svensk tradition. Redan 1858 föreslog P Pettersson i sin koralpsalmbok nuvarande melodi 14 till texten 11; samma melodi har 1921 och än idag de tre viktigaste frikyrkliga sångböckerna POS, ST och SOP. Även 1939 hänvisar till den, även om Lagergrêns nr 11 där införts som första alternativ. Starka hi« storiska och ekumeniska skäl talar alltså för att återgå till den melodin i Basel 1745. - melodi företyska 14, tryckt Lagergrens slås kvarstå till 381, och den används även till begravningspsalmen När jag lever har jag dig (PoV del 2, nr 860); den kopplas alltså nu till texter av en helt annan karaktär. Se även under 242.

Musik: J Crüger 1647

l. Nu tacka Gud, allt folk, för evigt frälsta bli. med hjärtans fröjd och gamman för stora ting, som han 3. Vi prisar dig, 0 Gud, gör med oss allesamman. och Sonen som du sände Han som i dopet tog och Anden som går ut oss in i sitt förbund till alla folk och länder, så mycket gott han gjort Treenighetens Gud, och än gör varje stund. du alltings ursprung är. Du var, du är och blir. 2. Du evighetens Gud, Högtlovad vare du! lät oss i dig få glädjas, så att i frid vi nu och alltid dig kan tjäna. 0 Herre, stor i nåd, M Rinkart l636 bli du vårt hopp, vårt liv J Svedberg l694 och lät oss ur all nöd Bearb A Frostenson l979

Bearbetningsförslagen 43*

Musikkommentar

Melodin av J Crüger 1647 förekommer i EKG och NK i två former: A = original (med punkteringar och från 1939 avvikande melodiform), B = senare tradition (1939 års melodiform och utjämnad övergången från A till B sker i den svenska utvecklingen rytm); mellan G och H. År 1921 gjordes en kompromiss mellan de båda formerna: den senare traditionens melodiska form behölls men återinfördes. Som i så många andra liknande fall punkteringarna var här 1921 för tidigt ute: 1939 togs punkteringarna äter bort och melodin i Haeffners utjämmade form. Vi har menat att återgavs 1921 års idé kunde vara värd att tas upp igen och föreslog i försökshäftet Revision av 1937 års psahnbok, läge november 1978 (nr 337) en form son liknar den i 1921, dock med en överflödig (mot originalet!) borttagen samt med en välbehövlig pumktering andningspaus före repristecknet. Den formen mottogs positivt och föreslås här. Samma form har P05 480. u G 305 H 197 1921:272 EKG 228 Z 5142

E

l. Herren, vår Gud, är en konung uppä korset utgivit, i makt och i ära. som på vår jord Kom alla folk att vårt eviga lov leder med Ande och ord honom bära! dem som åt Kristus sig givit. Himmel och jord bärs av hans kraftiga ord, 4. Herren, vår salighets Gud, allt han sitt hägn vill beskära. må vi prisa och tjäna. Kraften är hans 2. Pris vare Herren, som allting och all vishet och ära allena. så härligt bereder, Pris ske hans namn, som oss har skapat och blickar att han oss vill i sin famn i nåd till oss neder, alla med Kristus förena. som i vår nöd skänker oss välfärd och bröd och sitt beskydd kring oss breder.

3. Herren, vår Gud, vare lov, Z Topelius 1869 som en Far för oss blivit, J Neander 1680 som för vår har sin Son Bearb O Torvalds 1980 synd

Musikkommentar

Melodin, ursprungligen i många varianter, behålls i den numera vedertagna formen (=EKG, NK). Huvudtext bör vara 13.

H 383 1921:383 EKG 234 NK 90 Z l912a-d

44 Bearbetningsförslagen

Musik: tysk l690

l. Dig skall min själ sitt offer bära, 4. Jag lyfter blicken mot det höga, 0 Fader, Skapare och Gud. jag litar på ditt löftesord. Dig vill jag med mitt hjärta ära Du följer med ditt fadersöga och dig med mina läppars ljud, det minsta kryp på denna jord. med vördnad tänka pâ din nåd, Pâ glädjens eller sorgens stig din makt, ditt underfulla råd. till slut du för mig hem till dig.

2. Du liv och varelse har givit 5. 0 Herre, dig jag vill âkalla åt allt i himmel och på jord. när aftonstjärnan framgår skön. Ditt stora, sköna namn du skrivit När morgondaggens pärlor falla så i naturen som ditt ord. jag möter dig med tack och bön. Där är din storhet uppenbar, Så lär mig hålla dina bud, 0 Skapare och Gud och Far. o Fader, Skapare och Gud.

3. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar att se och vörda dina spår. Var stjärna som i höjden tindrar är vittne om vad du förmår, och minsta blomma pâ min stig A A Afzelius 1814 den är ett ord av tröst från dig. Bearb B G Hallqvist l979

Musikkommentar

Alt melodi bedömdes negativt i SCB-undersökningen, kanske beroende på den tidstypiska halvnotsupptakten, som knappast är motiverad i denna me1odi,samt första frasslutet, som väl uppfattades som litet tvärt avhugget. I anslutning till EKG har vi därför inlett med fjärdedels upptakt och satt in en punktering som effektivt förbereder och motiverar förkortningen av första frasslutet. Denna form, som helt överensstämmer med P03 3, bedömdes positivt då den först framlades i försökshäftet Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978 (jfr EKG, som frånsett förlängningarna fr 0 m fras 2 har exakt samma form).

H 28 1921:323 EKG 237 NK 92 Z 2781

Bearbetningsförslagen 45

lá

l. Nu vill jag lova Herren, Han vet vårt svaga väsen, av hjärtat prisa högt hans namn. av stoftet är det gjort. Han är från oss ej fjärran, Vi blomstrar såsom gräsen han har en ständigt öppen famn. och vissnar lika fort. Han lyss till våra böner Som trädens blad skall falla och läker våra sår. och blekna rosens prakt, Han oss med nåd bekröner skall vi försvinna alla. och bär oss âr från âr. Här hjälper ingen mänsklig makt. Vår ungdomstid han mättar med fröjder utan tal 4. Men Herrens nåd allena och ålderns börda lättar står fast i tid och evighet. och hjälper oss i dödens kval. Sá låt oss honom tjäna i ödmjuk tro och redlighet. 2. Var dag han oss förkunnar Hans rike skall ej bäva, sitt stora verk, sin vilja god, det står när allt blir grus. och han allt gott oss unnar, Ni helgon som får leva han ger försagda hjärtan mod. i himlens klara ljus, Till Gud får vi oss vända, ni änglar som får bära när prövningen blir svår, till människor hans bud, och vad som än må hända, kom, låt oss alla ära hans trofasthet består, och prisa Herren Gud, vår Gud. och äter han befäster det hopp som vi har mist. Så långt som öst från väster förvisar han vår synd och brist.

3. Som sig en far förbarmar J Gramann 1540 och barnens fel snart, L P Nericius? 1567 förgäter så Gud i sina armar J 0 Wallin l8l6 oss tar och tröstar underbart. Bearb B G Hallqvist 1979

Musikkommentar

Melodin av H Kugolmann 1540 (efter en världslig visa), i Norden tidigast i Thomissøns danska psalmbok 1569 och i den finlandssvenska Kangasala-hs 1624, behålls oförändrad. Huvudtext bör vara 16.

G 86 H 1 1921:1 EKG 188 NK 47 Z 8244

46 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

?l

1. Härlig är jorden, i själens glada pilgrimssång. härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. 3. Änglarna sjöng den Genom de fagra först för markens herdar. riken på jorden Skönt från själ till själ det ljöd: gär vi till paradis med sång. Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, 2. Tidevarv kommer, frid över jorden Herren bjöd. tidevarv försvinner, släkten följer släktens gång. Aldrig förstummas B S Ingemann 1850 tonen från himlen Bearb 1977

Musikkommentar

Den tyska melodin från 1842 behålls oförändrad.

1921:504 Z 3976

1. Gud trefaldig, stå oss bi Giv kärlek till vår nästa. och låt oss ej fördärvas. Gud, hjälp oss till det bästa. Gör vår själ från synden fri. Amen, amen. Lät det ske. Låt himlen av oss ärvas. Halleluja! Halleluja! Styrk oss, att vi med din kraft det onda övervinner, i dig vår trygghet finner och fram till målet hinner. M Luther 1524 oss att till livets slut J 0 Wallin 1816 Hjälp vår tro vid blott fästa. Bearb L Lindman 1980 dig

Musikkommentar

SCB-undersökningen gav visserligen stöd åt den utjämnade huvudmelodin, men då tog man uppenbarligen hänsyn till att psalmen tidigare ofta sjungits vid konfirmation, varvid kyrkan är full kyrk-ovana föräldrar. I det nya förslaget till konfirmations-

av

ritual är ps 22 borttagen, och det förändrar melodiläget. Vi föreslår nu alt melodi, dvs den allmänkyrkliga formen (= EKG och NK).

G 189 H 22 1921:22 EKG 109 NK 23 Z 8507

. Bearbetningsförslagen 47

?A

1. A11ena Gud i himmelrik 3. 0 he1ge Ande, gör mig from, må 1ov och pris tillhöra förnöjd och oförfärad. för a11 den nåd han kärleksrik Gör hjärtat ti11 en helgedom med oss har ve1at göra. _ där Gud i a11t blir ärad. Han jorden skänkt stor fröjd och frid. Giv stöd, giv tröst i a11 vår brist Sá 1ât oss a11tid glädjas vid och hjälp oss tro på Jesus Krist Guds nåd och goda vilja. i dag och a11tid. Amen.

2. 0 Jesus Krist, Guds ende Son, du säg vår nöd och fara. A11 him1ens glans du avstod från att oss ti11 räddning vara. N Tech 1525 Du med ditt blod, din bittra död A Pedersen 1529 befriar oss från synd och nöd. J 0 wa11in 1816 Förbarma dig, 0 Jesus. Bearb 1980

Textkomentar

Denna liturgiska psalm ”Allein Gott in der Höh sei Ehr är en av våra äldsta reformationspsalmer och lär ha tillkommit redan 1522. Dess författare, Nicolaus Tech (Decius; 1485-1546), som tidigt övergick till den evangeliska tron, var verksam såväl som präst och lärare och som kantor. Han har själv omformat hymnens gregorianska melodi till en mer församlingsmässig andlig visa. Psalmen är en förtyskning och vidarediktning av mässans Gloria in excelsis Deo och går tillbaka till urkristen tid, ytterst till texten i Luk 2:14. Tech har också utnyttjat lovsången ”Laudamus te”, som redan i den romerska mässan integrerats med Gloria. Den fjärde versen (= v 3 i bearb 1981), som är en bön och lovsång till den helige Ande, har tillfogats senare, ovisst av vem, men den förekommer i äldsta trycket av psalmen 1526. Genom denna förvandlades psalmen till en treenigtilldiktning hetspsalm. Reformationsteologin genomsyrar psalmen, och man kan peka på enskildheter som är signifikativa, t ex Allena Gud, vidare betonandet av Guds nåd, den personliga adressen (för oss), framhävandet av nuet. Central är den andra strofen om försoningen, vilken avslutas med kyrieropet ”erbarm dich unser aller - (förbarma dig över oss alla) jfr Laudamus, sv ps 602!

Den första kända svenska versionen ingår i en psalmbok från 1567 och är en nödtorftig försvenskning av Arvid Pedersøns* danska tolkning. Samma version, med några förändringar av ordböjningarna, intogs i 1695 års psalmbok. Wallin bearbetade psalmen, särskilt den femte versen, och denna gestaltning har psalmen alltjämt i vår nuvarande psalmbok. Bearbetningen här innebär framför allt en förkortning av psalmen, varigenom dess karaktär av treenighetspsalm blir tydligare. I första och sista verserna har endast smärre språkliga justeringar gjorts. Den andra strofens text har delvis närmats till 1695 års version. Från den tyska texten har kyrie-ropet införts i sista raden.

1695:192 1819:1937 EKG 131

48 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

Musikkommentar

lklodin, oförändrad, bör gälla hela psalmen, som nuera ofta sjungs med dessa tre verser i den liturgiska funktionen av Laudamus.

G 192 H 20 1921:24 EKG 131 NK 45 Z 4457

§2

1. Så mycket älskar Gud vår värld Och vi drar över oss Guds dom, att han oss Jesus givit, om fastän ljuset kommit, sin käre Son, som vägen är vi älskar mörker mer än ljus, och sanningen och livet. ej söker efter sanning 0 Gud, du här i kärlek stor i liv och handling oss söker och vill leda, men gär den väg där Gud för ont oss freda. ej längre styr vår vandring. Vi som pâ jorden bor har del i himlen redan. 4. Den som i trohet håller ut skall få när allt försvunnit 2. Vår synd, 0 Gud, från dig oss skilt det liv förutan gräns och slut och stängt blev paradiset. som Jesus åt oss vunnit. Den salighet som var förspilld Hjälp oss att utan rädsla här oss Jesus âtergivit. vi Jesu namn bekänner, Ty Gud har inte sänt sin Son tills med hans vänner att han skall världen döma, vi i Guds himmel är, sin nåd fördölja. i glädjen utan ände. Vår synd vill han ta bort och den för alltid glömma. Okänd tysk förf 1586 3. På Sonen har vi ingen tro, I Kolmodin 1694 om vi varann ej älskar. Bearb A Frostenson 1979

Textkommentar

Denna efterreformatoriska psalm, ”Also hat Gott die Welt geliebt, (tr 1611) är skriven över en evangelietext, Joh 3:16-19. Den okände tyske författaren följer evangeliet mycket nära och lägger ut texten om Guds kärlek, om tron på Kristus, som för till liv, och om otron. som för med sig dom. En knagglig svensk översättning, Altså haffuer Gudh oss til frögd, ingår i den psalmbok från 1614 som tillskrivits Forsius. Israel Kolmodin gav psalmen en bättre språklig fonn och förändrade också innehållets accenter i den bearbetning han gjorde för Svedbergs psalmbok och som togs in i 1695 års psalmbok, Så högt har Gudh oss till stor frögd. Genom en utvidgning av den andra strofen om Jesu kärlek kom psalmen att omfatta fem strofer i stället för de ursprungliga fyra. För 1819 års psalmbok gjordes några smärre förändringar, troligen av Wallin, och i denna form överfördes psalmen till vår nuvarande psalmbok.

1695:203 1819:1937

S()lJ 1981:50 49 Bearbetningsförslagen

Bearbetarens kommentar

Den tyska texten (1686) har mycket av reformationspsalmens karaktär. Det finns t 0 m en rad om att tron utan gärningar gör oss saliga. Den har en ljusare ton, som delvis gått förlorad i den svenska översättningen. Så har Gud älskat världen högt /att han gett oss Kristus, sin käre Son, som blev till döden bedrövad, / för att vi evigt skulle leva./ O Gud hur stor är icke din kärlek, inget mänskohjärta kan mäta den.” (v l). Psalmen fortsätter: Kristus har fört oss till himlen.. Sista versen talar om att vi utan fruktan skall bekänna honom inför hela världen. Så står det också i den äldsta svenska bevarade översättningen från l626. I Kolmodins sker bearbetning en pietistisk omstöpning, som förändrar reformationskaraktär. psalmens I stället för att bekänna Kristus ska man omfamna honom och så hamna, där själen har ro. l626 står det att Gud älskat hela världen och l695 Then ganska världen. l8l9 avviker man från Joh 3:16 etc enligt ovan och talar om att det är den fallna världen Gud älskat. Genom att bli förd närmare sitt och ursprung bli befriad från föråldrade ord kan psalmen bli en fin gammalkyrklig pendang till den mycket mer sjungna sv ps 31. Ändå har ps en ganska stor användning. Enligt anser SCB-undersökningen 25 procent att psalmen inte är användbar i sin nuvarande form.

AF

ââ

l. En blomma fin i öknen stod, sin anda, ord, salighetens sprang fram ur torra sanden. sitt rika bord, Och doften, likt en hälsoflod, i trohet han ej mattas. gav kraft och mod åt kvalda mänskoanden. 6. Vad skulle Herren mer göra att oss från synden frälsa! 2. Guds son det var! Till jordisk mor Han för oss blöder, segern ger, han sändes att bli mänska. var ser längtan Snart ordet fördes runt var jord: och är värt liv, vår hälsa. ljus i mörk port mot liv och evig grönska. 7. Låt nära dig oss alla bo som dina barn och njuta 3. Han ljuset är och sanningen, kraft av ditt ord till hopp och tro, han vägen är och livet. för själens ro Den honom söker finner än. till dess vår slutar. vandring Åt bedjaren skall vara rikligt givet. 8. I lidandet är du värt stöd, 0 kärlek utan like. 4. Han genom hela livets dag Du tar oss genom själanöd utsträcker sina händer. och vanmakt, död Milt med envar har han fördrag. in i din Faders rike. Där tron är svag han elden âtertänder.

5. Han är en herde for sin hjord, S J Hedborn 1814 oss ger vad allt oss fattas: Bearb A Mannerheim l979

50 Bearbetningsförslagen SOU 198150

Bearbetarens kommentar

Doftminnen är de oförstörbaraste, därför att de inte som syner och deformeras av beskrivningar, så att man och ljud kan skymas till slut inte vet vad som är minne och vad som är en föreställav beskrivningen. Därför är doften ett ning uppbyggd i hjärnan kan nedbrytas av världens alla fynd som symbol för det som inte en tid men inte dödas eller förmakter, som kan nedfrysas för ändras, hos Hedborn symbolen för Kristi obeskrivbara personlighet, hans kärleks utstrålning.

Psalmen om blomman i öknen, som utsände en sådan doft, trycktes första i Hedborns andra psalmhäfte, 1813. Den gär tillgången baka till som i sin tur tillbaka nr 227 i 1695 års psalmbok går till till svenska av kongl kanslisten en tysk visa överförd weth ett Blomster är Peder Dåleman (tr 1583) som börjar: 1.Jagh mon migh wäl befalle och vars andra lustigt och fijnt, Thet strof 2.Thet Blomster är thet helige Ordh, Som Gudh oss lyder: Haffuer Thet mörke porth (tyska texten: giffuit, lyser genom then Här och på all Alt til thet ewige Den trånga port), orth, Liffuet.

En blomma uti öcknen stod wid Hedborns version 1813 börjar: uti sanden; Dess doftning, lik en helsoflod, Gaf kraft klippan Och fortsätter: Det war Guds och mod Åt qwalda menskoanden. son, som kom här ned, En salig klippa worden; Det månget hjerta war som led, Men Ordet spred Sin balsam rundt kring jorden.

I förlagorna är blomman Guds ord. Den är lustig (nusvenska: angenäm, vacker) och fin och behaglig. 1813 är blomman en symbol för inkarnationen, den är Guds son. Dess utseende beskrivs inte, men doften ger likt en hälsoflod kraft och mod åt den kvalda mänskoanden. Men fyra rader längre ner är Kristus vorden en klippa. I Wallins psalmboksförslag 1814 är den bildkollisionen redan avlägsnad, men inte nog med det, bloman har nu detroniserats till en sinnebild för världens förtvinade hopp. Och så är den ännu i 1937 års psalmbok: När världens hopp förtvinat stod Likt bloman uti sanden, Rann upp så klar en hälsoflod (...) Det Jesus var, som huld och god Blev oss en livets källa.

Men ursprungsversionen 1813 - där blomman är den inkarnerade Kristus och doften är hans ord och allt som utgår från honom har stöd i ett så centralt bibelrum som Jes 5312 Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom,/såsom ett rotskott ur förtorkad jord.

Och jag väljer trots allt att återföra psalmen dit. Läsaren inte doften fram genom psalmen utan den genomsyrar ända glömmer till slutet, medan man lämar källan i version 1814 efter sig redan vid tredje strofen och snart mister den för andra bilder.

Till sist några detaljer. Den vackra bilden med den mörka portdär man bländas av himmelrikets ljus har jag lyft in i gângen psalmen från Dåleman och 1695, och folkvisetonfallet går tillbaks till dessa och den tyska förlagan. Subjektet vi i grundtexten (tills vi vår vandring sluta) har jag velat undvika i näst sista strofen.

Bearbetningsförslagen

Texten alternativmelodin i följer vår melodipsalmbok. Fjärde frasens fyra långa toner präglar också texten vars rad fjärde genomgående har hög betoningsnivå.

Min sista version har psalmkomittên på flera ställen i här framlagda text inte följt: l l-2 En blomma fin i öknen stod. / Den steg ur torra sanden. sprang fram har associativa förbindelser med hälsoflod: en framspringande källa. steg associerar med doften som stiger. Doften är strofens huvudsymbol och bör ha högre betoningsnivå än hälsofloden (där hälso- är ett viktigare led än -flod). Det vinner man genom steg. Den steg ger också ett förlugnare lopp, vilket ger plats för tanken på inkarnationen, sâdden före växandet. 2:1-3 Guds son det var: Till jordisk mor kom Ordet och blev mänska; blev sen för mången på vår jord Det har anmärkts med fog att ordet i min tidigare version, den som psalmkommittên föredragit, kan missförstås som det predikade ordet, som fördes runt vår jord. Det följande ljus i mörk port blir då också det predikade ordet, vilket det inte bör vara, då ljuset i 3:1 är Kristus. Dessa brottytor har försvunnit i min sista version, där ordet är det entydigt inkarnerade, till yttennera visso här stavat med stor bokstav. Ordet mången är ett uttryck ur Hedborns grundtext.

1819 = 1937 AM

Musikkommentar

Melodin är ursprungligen tenorstämma i en sats av J Rhau 1589 (Z 1678), vars sopranstämma också blivit använd som koralmelodi (EKG 315, H 195, Z 1679). Vår huvudmelodi och alt melodi är melodiskt lika; huvudmelodin är rytmiskt utjämnad medan alt melodi har Rhaus originalrytm (det kan f Ö påpekas att H sörjdezför andningspauser: i 1939 års notvärden slutar varje fras med halvnot + fjärdedelspaus). Vi föreslår som a-melodi alt melodi (= ST 44), vartill textbearbetningen är anpassad, men behåller den utjämnade formen som b-melodi.

H 146 1921:l46a Z 1680

52 Bearbetningsförslagen

ä

l. över jorden de som älskar och vill göra Vänligt glänser strâlen av ett himmelskt hopp. vad den Helige begärt, Stilla inom tidens gränser de som ledda av hans Ande, sol lysta av hans milda ljus evighetens går opp, så stilla att mitt närmar sig sin Faders hus. ack, öga hennes sken fördraga må och Guds dolda råd förstå. 5. Deras tro skall övervinna tidens otro, jordens flärd. 2. vise kändes Deras kärlek skön skall brinna Ej av världens råd. i den kärlekslösa värld. den oändligt Vises Kristus kom, och dagen tändes Deras hopp i livets skiften full av sanning och av nåd: och i livets aftonstund sanning för den själ som sökte, vilar på sin klippas grund. nåd för ångerfulla bröst. Så fick jorden ljus och tröst. 6. Milda sken av Faderns ära, dina rena strålar sprid vár värld, och låt den bära 3. I den värld som synd fördärvat kring levde bland oss Frälsaren. ljus och renhet, tröst och frid. Kärlek han åt oss förvärvat, Låt vår jord få bli en förgárd honom följde till den himmel, dit du vill helgelsen. Helgelse blev hjärtats glädje, samla dem som dig hör till. kärlek slöt begärens strid. Så fick jorden renhet, frid.

4. De är sälla som vill höra J 0 Wallin l8l8 vad den evigt Gode lärt, Bearb B G Hallqvist l979

Musikkomentar

Denna sannolikt svenska melodi, först påträffad i Leimontinushs 1675, föreslås oförändrad.

G 173 H lll 1921:73

Bearbetningsförslagen

3_7

1. 0, gläd dig Guds församling nu, Han blev en människa som jag! kom, 1át oss med varandra Han följer mig varenda dag, av allt vårt hjärta tacka Gud mig för allt ont bevarar. och sjunga allesamman om kärleken smm han oss gav, 6. Han sade: håll dig nu till mig, om frälsning, ljuvlig, underbar stå tätt invid min sida som kostat Gud så mycket. mitt 1iv och allt jag ger för dig, jag själv vill för dig strida. 2. Jag fången var i ondskans makt Ty jag är din och du är min. och låg vid dödens portar. Jag är hos dig och ingenting Min synd mig tyngde dag och natt. oss från varann kan skilja. Jag säg: jag var förlorad. Jag ville ej det goda mer. 7. Jag till min Far i himlen går Förlamad, maktlös drogs jag ner och lämnar detta livet, i ångest och förtvivlan. är med dig alla dar ändå. Min Ande jag dig giver, 3. Min plåga till Guds plåga blev. som tröstar och som låter dig Hans hjärta ville brista. a11t bättre lära känna mig, Han kunde ej uthärda mer till sanningen dig leder. att se hur jag fick lida. Han tänkte: den jag älskar mest 8. Vad jag bland er har lärt och gjort och den som du behöver bäst det skall du också lära, vill jag åt dig få giva. så växer Guds rike stort, sig det älskat blir och ärat. 4. Han sade till sin ende son: Låt mänskobud ej skymma bort nu vill jag mig förbarma. det evangelium du fått, Så skynda dit, min käre Son, den största skatt du äger. ge räddning ät den arme och honom fräls ur synd och nöd och plâna ut den bittra död, låt honom med dig leva.

5. Guds Son var lydig mot sin Far, H Luther 1523 kom till mig här på jorden. 0 Petri 1536 En jungfrus sköte honom bar O Forssell 1816 och han blev här min broder. Bearb A Frostenson 1977

Textkommentar

Nun freut euch lieben Christen gmein är kanske Luthers först skrivna psalm. Den spreds redan 1523 på ett flygblad och blev snabbt mycket sjungen. Forskarna är ense om att den på ett mycket personligt sätt återger Luthers religiösa erfarenheter, de erfarenheter som drev fram reformationen. Psalmen översattes - sannolikt av Olaus Petri - till svenska och den ingick i Svenska sånger eller visor 1536. Som Liedgren med utpåpekat gångspunkt från de Olaus Petri tillskrivna psalmerna, skiljer sig den svenske psalmförfattaren från Luther: Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva

innerlighet och värme ej heller. (Svensk psalm och andlig visa).

Liedgren (s 78) citerar den strof som i kommitténs nyöversättning av Nun freut euch lieben Christen gmein blivit nr 6 och skriver: Den svenska översättaren, det å nu vara Olaus Petri

få

1 v 54 Bearbetningsförslagen

eller någon annan, har alldeles utelämnat denna härliga strof och överhuvud förvandlat psalmen från en folklig ballad till en läropsalm om Kristi återlösningsverk.

Den svenska 1500-talsöversättningen, Var man må nu väl glädja sig, skiljer sig således i mycket från Luthers original. Den ingår i stort sett oförändrad i 1695 års psalmbok och får bara en lätt bearbetning i den wallinska.

Den tyska texten i EKG 239 lyder i prosaöversättning:

1 käre kristne och låt oss dansa av Nu gläd er, tillsammans,/ / så att vi frimodigt och alla gemensamt/ sjunger med glädje, lust och välbehag/ om vad Gud kostat på oss / och om hans ljuvliga underbara gärning / som har stått honom dyrt.

Jag var fången under Satan, / förlorad var jag i döden, / min synd plågade mig natt och dag, / den som jag var född i: / jag sjönk också allt djupare ner i den, / det fanns inget gott i mitt liv, / synden hade besatt mig.

Mina goda gärningar hade inget värde,/ det var (helt) förstört med dem,/ den fria viljan hatade Guds dom,/ den var död för det goda,/ ångesten drev mig att förtviv1a,/ så att inget annat än döden fanns kvar för mig,/ jag måste sjunka till helvetet.

Då ömkade sig Gud i evigheten / över mitt gränslösa elände,/ han tänkte på sin barmhärtighet,/ han ville skaffa mig hjälp./ Han vände sitt Fadershjärta mot mig,/ det var sannerligen allvar för honom,/ han offrade det bästa han hade.

Han sade till sin käre Sonz/ tiden är inne att förbarma sig,/ far dit, mitt hjärtas dyrbara (alt: kära) krona/ och bli den fattiges frälsning/ och hjälp honom ur syndens (alt:syndernas)nöd/ döda för honom den bittra döden/ och låt honom leva med dig.

Sonen blev lydig mot Fadern,/ han kom till mig på jorden/ genom en ren och späd jungfru;/ han skulle bli min broder./ Han höll sin makt mycket hemlig,/ han gick i min fattiga gesta1t,/ han ville fånga Satan.

Han sade till mig: håll dig till mig,/ det skall nu gå lyckligt (alt: väl) för dig;/ jag ger mig själv helt för dig,/ så vill jag kämpa för dig,/ ty jag är din och du är min,/ och där jag är, där skall du vara./ Fienden skall inte skilja oss åt.

Han (=Fienden) kommer att utgjuta mitt blod/ och att ta mitt liv,/ allt detta tar jag på mig för din skull,/ håll fast vid detta med stark tro./ Mitt liv uppslukar döden,/ min oskuld bär din synd,/ så har du blivit salig.

Till himlen till min Fader /far jag från detta livet;/ där vill din mästare,/ vill ge dig Anden,/ som skall jag vara trösta dig i bedröve1se,/ och lära dig att känna mig (alt: förstå mig) väl/ och leda dig i sanningen.

SOU 1931150 Bearbetningsförslagen 55

10 Det som jag har gjort och 1ärt,/ det skall du göra och lära,/ så att Guds Rike förökas/ till hans pris och ära;/ och akta dig för människornas stadgar,/ därigenom förstörs den ädla skatten,/ detta är mitt testamente till dig.

1695:219 1819=1937 EKG 239

Musikkommentar

Det är oklart till vilken melodi denna text egentligen har i äldre tid hos oss. Olaus Ericis sångbok 0 1600 har sjungits den ursprungliga melodin från Achtliederbuch 1524 som första alternativ men även nuvarande 118. Den senare melodin förekomer dock som enda alternativ i G och H 1820. Visserligen dyker oridelen av H 1821, men ännu den annars så ginalmelodin upp i andra framsynta Petterssons koralpsalmbok 1858 har enbart nr 118, Vilket tyder på en ovanligt stark tradition för denna melodi. Först 1921 fastslås officiellt den nuvarande, allmänkyrkliga melodin som enda alternativ. Här föreslås alt melodi med originalrytmen (= EKG, NK, P08 89, ST 46), som har slagit mycket väl ut.

H 1821:28 1921:46 EKG 239 NK 26 Z 4427

56 Bearbetningsförslagen

ä

l. 0 Gud, du av barmhärtighet De goda gärningarna föds. till dina barn oss tagit, Vi känner skam och skuld inför oss från vår orättfärdighet värt liv som det var förut. i Kristi blod rentvagit. Ej något gott vi själva gjort 6. God frukt det goda trädet ger kan öppna för oss himlens port, och tron bär frukt i kärlek. blott tron på Jesus Kristus. Och den som tror, sin nästa ser, gör gott och sprider glädje. 2. Guds lag är helig, rätt och god Och därmed uppfylls Herrens lag. och oss till livet leder. Varann vi tjänar utan krav Vi bröt mot den i övermod som Kristus oss har tjänat. och över oss kom vreden. Och mänskan som förnekat Gud, 7. Och kärleken på lön ej ser, hans goda vilja och hans bud blir ändå rikt belönad. var dömd att gå förlorad. Guds enda längtan är att ge, och náden överflödar. 3. Dä sände Gud till oss sin Son. Och vi kan säkert lita pá: Han stod där under lagen. vad han oss lovat skall vi fä. Han gav oss frihet och tog bort Han ger oss allt för intet. vår rädsla inför kraven. När han sitt liv för oss gav ut, 8. Sá står alltsammans i Guds nåd vår skuld togs bort och inför Gud att saliga vi bliver, står syndaren rättfärdig. men fast och evigt är hans råd: sin frälsning han oss giver. 4. Om vi i tro till Jesus går, Hos oss finns bara skröplighet. och efter honom frågar, I Gud är all vår salighet. då tar han våra synder bort, Dig, Gud, ske pris och ära! som samvetet har plâgat. Och gärna lyder vi Guds bud. De leder i den frihet ut där tjänande är glädje.

5. Vi genom tron Guds Ande har, P Speratus l523 och den på nytt oss föder. 0 Petri l536 Vi får ett annat sinnelag, J 0 Wallin l8l6 vår egenvilja dödas. Bearb A Frostensonl979

Textkommentar

Denna läro- och bekännelsepsalm, som hör till reformationstidens kärnpsalmer, lär ha tillkommit under dramatiska omständigheter. Församlingsprästen Paul Speratus skrev den som läro- och tröstepsalm för sin församling, då han fördrivits från denna och senare fängslats på grund av sin protestantiska förkunnelse. Psalmen Es ist das Heil uns komen her trycktes först i Achtliederbuch 1523/24. Strofformen är densamma som i Luthers dramatisk-episka reformationspsalm ”Nun freut euch lieben Christen gmein (nuvarande sv ps 37). Psalmens tema, lag och evangelium, utvecklas i nära anslutning till Romarbrevet, men det är tydligt att Luthers skrift Om en kristen människans frihet också inspirerat författaren. I hur hög grad psalmen uppfattades som en protestantisk bekännelse framgår av den motdiktning och parodi den blev föremål för från katolskt håll.

Bearbetningsfärslagen

Den svenska tolkningen, Gud aff sin förhåller barmhärtighet, sig ganska fri till den tyska texten. Den svenske översättaren har förenklat och dragit samman den långa utläggningen om lagen och i stället infört tre nya avslutningsstrofer om tron som är verksam i gärning, om kärleken till nästan och om Guds oförskyllda nåd. Utan motsvarighet i tyskan är det uttryck för predestinationstanken, som finns i sista strofen men som tagits bort i 1695 års psalmbok. I övrigt är texten så gott som oförändrad fram till bearbetningen för 1819 års psalmbok, vilken emellertid utfördes relativt varsamt.

1695:220 1819=1937 EKG 242

Bearbetarens kommentar

Den tyska reformationspsalmen har tolv strofer. Den har en i huvudsak ljus karaktär, är rörligt berättande, lägger in dialog i ett par verser. Typiskt är att den har en strof också för hoppet, inte bara för tron och kärleken som hos oss.

I Olaus Petri översättning kommer en tyngd, nästan ett tungsinne in, som egentligen är främmande för originalet. Det gäller särskilt de första sex verserna.

1819 års bearbetning inför de för originalet främmande bilderna av synden-arvsynden som en smitta i vårt blod och en besmittelse. Återgivningen av v 3 har gjort den rätt främmande för reformationens grundtanke. Olaus Petri som bevarats tämöversättning, ligen oförändrad fram till 1695, har ett enklare språk än psalmen fick 1819. 1695 sägs: ”Utan kärlek tron Käraldrig är, leken söker ingen lön” (v 8-9). Det är ett rakare sätt att skriva; kärlek är kärlek, man delar inte upp den i sann och falsk, lika lite som man gör med tron.

Enligt SCB-undersökningen anser ca 20 procent av de tillfrågade inte v 2-7 vara användbara. De tre sista verserna har ungefär dubbelt så stor användning som de föregående. AF Musikkonmentar

Denna klassiska koralmelodi av förreformatoriskt i ursprung, Sverige belagd fr 0 m Olaus Ericis o 1600, bör återfå sångbok sin ursprungliga rytm och den allmänkyrkliga melodiformen enligt alt melodi.

G 220 E1144 1921:144 EKG 242 NK 13 Z 4430

58 Bearbetningsförslagen

E9 1. 0 Jesus som mänska b1ev 4. Vår broder har du b1ivit här Krist, att 1iv ät världen oss ti11 stor fröjd och ära, giva. Kär1eken var det som dig drev. och varje dag du hos oss är. Värt hopp du vi11e b1iva. Vad kan vi mer begära? nöd. Finns tröst att fâ? Du såg vår synd och stora någon bättre Oss förestod en evig död. Vår broder är Guds ende Son. Helvetet Vem kan oss nu fördärva? 1åg där öppet.

2. Dä måste du förbarma dig. 5. Pris vare dig evinner1ig! Du kunde ej uthärda Du gav den nåd som gjorde att mörkrets makt oss tog ti11 sig, att vi nu är Guds barn med dig, fast vi var döden värda. 0 Kristus, käre broder. Du kom hit ner, b1and oss du var. Så gläds nu a11a och envar Åt oss en evig frid du gav och tacka Gud för vad han gav. Han är vår käre Fader. genom din död och pina.

3. Du sade oss att när vi tror du från a11t ont oss skonar. Ty du är både mi1d och god, du oss med Gud försonat. 0 Petri 1526 G G Ad1erbeth 1814 Tror vi på dig och vad du sagt, finns här i världen ingen makt J 0 wa11in 1816 som oss från kan skilja. Bearb A Frostenson 1979 dig

Bearbetarens kommentar

Bearbetningen har innehâllsligt och till sin språkliga art flyttats närmare originalet. En del onödig retorisk omskrivning från 1819 har tagits bort. Som i v 3: Och så sade tu oss til,/ Wi skolom hafwa trona;/ Ty tu äst både god och mild,/Och wil oss alla sk0na, I V 4: Är thet oss icke till en stor mån,/ Wår broder är Guds ende Son? 1819 Vad rör oss världens hot och hån? I bearbetningen här: Finns någon bättre tröst att få? I 1819 års bearbetning talas det om att vi får förlåtelse ”när vi med lydigt sinne gå/ den väg du föreskrivit,ett förbehåll som var främmande för den svenska reformatorn. Bearbetningen har anpassats närmare till den ursprungliga koralen. Det har i vissa rader kunnat ske genom att grundtexten återgivits. Som i V 1: Kärleken han tig thertil drog.

Psalmen har mindre användning än man skulle vänta sig. 15 procent av de i SCB-undersökningen tillfrågade anser att den inte är användbar. Omkring 40 procent anger att de använt den.

1695:120 1819:1937 AF

Musikkommentar

Melodin behålls oförändrad (trots den avvikande slutfrasen i EKG och NK).

G 120 H 49 1921:49 EKG 118 NK 33 Z 4438a

Bearbetningsförslagen 59

4l

l. Gläc dig, du Kristi brud, 5. Höj glädjerop till skyn och möt din Herre Gud. vid denna glada syn: Den stora dag du skådat här kommer Sions förste, som oss profeter bådat. bland konungar den störste. Hosianna, pris och ära! Hosianna, pris och ära! Vår konLng är nu nära. Vår konung är nu nära.

2. En åsna honom bär 6. Strö palmer på den stig som fricens furste är. där Herren nalkas dig. Hans prekt är ganska ringa, Lägg för hans fot din prydnad, men döden kan han tvinga. giv honom tro och lydnad. Hosianna, pris och ära! Hosianna, pris och ära! Vår kontng är nu nära. Vår konung är nu nära.

3. Saktmodig, mild och god, 7. De små på barnavis han ger de svaga mod. skall sjunga Herrens pris, Vill du till honom höra. och folkets hela skara skall han dig salig göra. skall glad och frälsad svara: Hosianna, pris och ära! Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. Vår konung är nu nära.

4. Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. Dansk sång från 1500-talet I dag vill han dig gästa tryckt l642 och sitt förbund befästa. S J Hedborn l8l2 Hosianna, pris och ära! J 0 Wallin l8l9 Vår konung är nu nära. Bearb B G Hallqvist l979

Textkommentar

Denna psahn om Jesu intåg i Jerusalem har mycket av bibelvisans enkla berättande stil och närhet till evangelietexten. Troligen härstammar den från 1500-talet och den är med all sannolikhet dansk. Nödtorftigt försvenskad möter vi den i en handskrift från omkr;ng 1570 och senare i tryck 1642. I denna form intogs den i 1693 års psalmbok Frögda tigh tu Christi Brudh.

S J Hedborn publicerade en nyöversättning 1812 och omformade den första versen i brudmystikens anda, Var glad du Christi brud/ Som längtar efter Gud, men i övrigt har han bevarat mycket mer av den äldre versionens åskådlighet än Wallin i sin tolkning. I 1819 års psalmbok har vi närmast Hedborns översättning i en av Wallin överarbetad form med ingressen Gläd dig, du Kristi brud. Psalmen överfördes utan bearbetning till 1937 års psalnnok.

Med små nmdel har nu bearbetaren, Britt G Hallqvist, moderniserat språket, återinfört mer av den äldre textens åskådlighet och närma: psalmen till det bibliska stoffet. Bilden av Jesus ridande på åsnan finner vi på nytt i den andra strofen. I stället för ”Han aktar hos dig gästa får vi i vers 4 I dag vill han lig gästa, vilket tydligare alluderar på berättelsen om Sackéus (Luk 19:5) och samtidigt ger ett rakare tilltal till oss som sjunger psalmen. Den för många svårbegripliga frasen

60 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981 so

i omkvädet, ”Pris och ära vår konung vi hembära, har bytts ut med bevarande av rimmot Pris och ära! Vår konung är nu nära”.

(1695:116)i 1819:1937

Musikkommentar

J Regnarts melodi (ursprungligen till världslig text), i Sverige först i Ålem-hs 1645, föreslås här enligt alt melodi (=PoS 35, ST 91), som har slagit väl ut.

G 116 H 51 1921:51 EKG 289 NK 62A Z 2162/62

E 1. bred 4. Gör porten bred, Gör porten hög, gör dörren hög, gör dörren i stoftet ned: ditt hjärta till hans boning red. och djupt böj dig din Gud och Frälsare det är Låt tron han tänt få brinna klar här. och vaka, bed och redo var. som på ditt hjärta kiappar röst med helig fröjd, Han komma vi11, han närmar sig Höj upp din himiars 1iv och med a11t ti11

stäm upp din sång ti11 höjd. med gott dig.

o Jesus kär, Dig vare pris, 0 Jesus kär, Dig vare pris, som komma vili och b1i mig när. som mig så mi1d och nådig är.

2. Han kommer här. Åt dig han ger 5. Kom snart ti11 mig, 0 Jesus kär, sin nåd och sin rättfärdighet. för dig mitt hjärta öppet är. Han heiighetens krona bär, Kom in med nåd och saiighet barmhärtihget hans spira är. och b1i där kvar i evighet. På a11 din piâga gör han s1ut 0 Jesus, kom och stärk min tro. och ai] din sku1d han piånar ut. och hjäip mig ti11 en himmeisk ro. pris, 0 Jesus Krist, Jag kommer snart, o kära sjäil Dig vare som hjälper mig i all min brist. Ja amen, kom, nu är mig väl.

3. Den stad biir trygg, det iand får fred, där man i tro på Jesus ser och han får b1i vår förebiid i vad vi gör och vad vi vi11. bär G weissei 1642 Han inga höga tecken är. J Arrhenius 1694 men konungarnas konung 0 Jesus J 0 wa11in 1816 Dig vare pris, god, som konma vi11 och biand oss bo. Bearb A Frostenson 1980

Bearbetarens kommentar

Bearbetningen har på en del ställen sökt sig närmare 1695 års text som i V 4: All godhet Jesus med sig för (v 2:1). Ett skäl till bearbetning i några strofer är den rytmiska kora-

len. I nuvarande Hans krona är av helighet,/Hans spira av barm-

härtighet kommer en stark betoning på orden ”är” och av (v 2:3-4). Till v 3 som är ålderdomlig har en friare återgivning gjorts.

1695:117 18l9=1937 EKG 6 AF

Bearbetningsförslagen 61

Musikkommentar

Den svenska melodin från 1697 föreslås oförändrad.

G 117 H 52 1821:385

ü

1. Länge, 1änge har mitt hjärta Åt min sjä1 i synder bunden sökt och 1ängtat efter friden, ger han friden som försvunnit. sökt i oro och i smärta, A1drig mer jag nu vi11 svika aldrig funnit den i tiden. honom som bär a11as börda, Du, 0 Gud, dess rop besvarar. honom som för mig fick 1ida Vanmakt du i visshet vänder. och för min sku11 gick i döden. Du din vi1ja uppenbarar, när din Son ti11 oss du sänder. 4. Sa1ig, sa1ig den som kände, den som trodde dig a11ena, 2. Ner ti11 oss som ängs1as stiger du, a11 sannings Gud, som sände han med kär1ek och försoning, den som oss med dig förenar. och hans Ande hjärtat viger Jesus Kristus, du har b1ivit ti11 sitt tempe1 och sin boning. vägen, sanningen och 1ivet. Sig med människonaturen Här på jorden och i him1en Herrens här1ighet förenar, är ej annat namn oss givet. och Guds Son, av kvinna buren, b1ir det offer som oss renar.

3. I det he1igaste rummet J 0 wa11in 1816 han gått in och frihet vunnit. Bearb A Frostenson 1980

Textkommentar

Denna wallinpsalm om den fallna människans upprättelse genom Jesus publicerades första gången i StockholmsPosten ll april 1816. Här finns liksom i flera av Wallins psalmer ett platoniserande drag, en föreställning om en motsättning mellan jordiskt och himmelskt, som egentligen är främande för biblisk skapelsetro. Platonskt inspirerad är t ex psalmen Var är den vän, där vi möter tanken att den jordiska skönheten är av avglans av den himmelska. Men ingen psalm utvecklar de platonsk-romantiska idéerna i så hög grad som denna psalm om inkarnationen Huru länge skall mitt hjärta. I verserna 3 och 4 gestaltas den nyplatonska idén om andens bundenhet vid stoftet, materien och återerinringsläran, dvs själens minne av och längtan till sitt ursprung, fadersboningen eller Eden. Nyplatonskt idêgods smälts samman med Bibelns lära om syndafallet. Hemlängtansmotivet som vi också finner här hör till de vanligaste motiven i de wallinska psalmerna och ofta förenas det liksom här med nyplatonsktromantiska föreställningar. Den högstämda poetiska stilen svarar väl mot innehållet. Enkel och centralt evangelisk är den sista versen med dess anknytning till Joh 14:6 Jag är vägen, sanningen och livet.

Kommittén föreslår att psalmen förs till Jungfru Marie Bebådelsedag.

1819=1937

Bearbetningsförslagen

Bearbetarens kommentar

Psalmen bärs av en stark känsla. Den har en fast uppbyggnad. Wallin börjar här som i flera av sina psalmer med en beskrivav en mänsklig situation. v 1 oron, v 2 sökandet, kluvenning het, självanklagelse, v 3 alienationen. Man får sen en klar vägledning hur man ska komma ur detta fram till att kunna sjunga Salig, salig den som kände”.

Han börjar med att se bakåt. Han stöder sig på minnet av det förlorade paradiset, en av romantikens grundtankar, går över till GT-profetian sammanvävd med skapelsens och mänskohjärtats längtan.

Därefter bebådelsen-Jesu födelse, sedan rakt in i det allra (Hebr 9:12) i försoningens hemlighet och stora räckheligaste vidd.

Det är de tre sista verserna som används. önskemålet har alltså varit att få en inledande som tar upp något av det som vers, står i nuvarande 1-5 och ger en naturlig övergång. Man har att mellan att ha åtta verser eller fyra, det senare bör väl välja vara att föredra.

Särskilt v 7 är mycket inte bara språkligt utan svårtillgänglig, genom sin uppbyggnad med åtta rader hopflätade i en mening.

AF

Musikkommentar

melodi 1649 föreslås alt melodi (= EKG, NK, J Crügers enligt POV 76 638), till vilken textbearbetningen anpassats.

H 45 1921: 45 EKG 157 NK 82 Z 6923

Bearbetningsförslagen 63

ü

1. Jag höja vill till Gud min sång 4. Vid världens undergång och fall ännu en gång min Herre skall ur dessa jordens dalar. av nåd de sina skona. Min Herre Kristus hämtar mig Jag hör hans röst, den ljuder klar: snart hem till sig Håll det du har, i himlens höga salar. att ingen tar din krona. Som blixtens sken Håll ut i bön! man plötsligt ser: Dig väntar lön han komma skall bland dem som bor till hopp och fall i himlens ro när Guds basuner talar. och med Guds helgon tronar.

2. När fikonträdet skjuter blad 5. Snart skapas himmel ny och jord: jag väntar glad vid rikets bord på sommarns ljusa tider jag kommer Jesus nära. Och när jag tidens tecken ser Med skaran som för tronen står i tron jag vet: mitt hem jag får mot Kristi dag det lider. och skall min krona bära. När ångest svår Halleluja! kring jorden går Jag sjunger glad han närmar sig min Herres pris att hämta mig i paradis. ur sorger, nöd och strider. Hans namn ske lov och ära!

3. Snart skall min frihets timme slå: mitt huvud då . jag lyfter upp i glädje! Från sorg och oro går jag in till vännen min, in i hans hus jag träder. Det jag fick så i sorg och gråt skall då slå ut M B Landstad l86l i sol och ljus, E Evers 1902 och allt blir sång och glädje. Bearb J A Hellström l98l

Musikkomentar

Huvudmelodins utjämmade form med sina andhämtningssvârigheter har i alt melodi, som här föreslås, rytmiserats i nära anslutning till äldre källor (Klugs sångbok 1533, Mönsterås 1646 m fl) - dock med första tonen = fjärdedel - och bör i den formen vara väl sångbar till denna psalm, ofta använd som gradual på 2 sönd i Advent.

G 280 H 10 1921:234 Z 8113

64 Bearbetningsförslagen

50 a

l. Vår Herre Krist var Sonen 4. 0 skaparord, 0 Kristus hos Gud i evighet, som uppehåller allt, den älskade, fördolde den förste och den siste, och alltings hemlighet. allt är dig underlagt. Nu är han uppenbarad Så bjud oss återvända Guds morgonstjärna, klarast från alla vilsna vägar av alla rymdens ljus. till dig, vårt sanna hem.

2. Han föddes här på jorden 5. Oss döda och förnya som Skriften säger oss i nådens dom och fred blev människa, vår broder, och må din Ande styra och bar till sist vårt kors. i kärlek våra steg. Från fängelset och graven Och var vi än må vandra han bröt en väg till Fadern bor vi med längtans tankar till och liv. i himmelen hos dig. salighet

3. Dig vill vi lära känna och din uppståndelse dess höjd och djup av kärlek dess smak av salighet. E Cruciger 1524 Ja, må din Ande vidga O Petri l526 den törst blott du kan stilla J Åström 1816 som skapat oss till diq. Beärb 0 Hartman 1973

Bearbetarens kommentarer

Denna psalm går tillbaka på en text av Elisabet Cruciger, maka till teologen Caspar Cruciger, en av Luthers lärjungar. Den trycktes i Erfurt 1524. En svensk översättning, traditionellt tillskriven Olaus Petri, förelåg redan 1536 i Swenske songer eller wijsor. Den bearbetades sedan för 1819 års psalmbok av J Åström.

Originaltexten utmärkes av att reformatoriska trostankar här förenas med ett drag av Kristus-mystik som man ofta frånkänt Luthers egna skrifter. Det är av särskilt intresse att denna syntes mellan luthersk tro och mystisk innerlighet springer fram ur hans närmaste vänkrets.

Betecknande är vers 3, i vilken bön om att få förbliva i tron förenas med längtan efter Kristi ljuvlighet. Den tyska texten lyder i prosaöversättningz

Låt oss tillväxa i din kärlek och kunskap, så att vi förblir vid tron, tjänar så i Anden, och att vi (redan) här smakar din ljuvhet i hjärtat och alltid törstar efter dig.

I översättningarna till svenska har denna innerlighet inte kommit till sin rätt. Den här föreliggande tolkningen är ett försök att i detta stycke komma originaltexten närmare.

Ett annat i den tyska texten är en tolkning av påfallande drag Treenighetsläran som tillerkänner Sonen del i Faderns skapargärning (comunicatio idiomatu): ”Du som är alltings skapare, du som är Faderns kraft (v 4).

Bearbetningsförslagen

Den svenske översättaren löser upp denna syntes av första och andra trosartikeln och skiljer mellan Faderns uppdrag och Sonens utövning av den anförtrodda makten:

All mact haffuer tin fäder, I händer gifjuit tich, Tes är nu hwar man gladher, At tu then macten fick, Ty tu skalt alltijd hielpa.. .

Åström har följt detta exempel men i det sammanhanget infört Guds-folkets enhet som en frukt av Kristi konungamakt.

I den nya tolkningen av denna psalm föreligger även här ett försök att komma närnnre den ursprugliga texten. Kristi delaktighet i skapelsen apostroferas med en anknytning till Joh l: O skapar0rd...(v 4), och tanken fullföljs med en bön om att få återvända från all vilsenhet till Kristus, vårt sanna han (v 4), en bön som inte saknar anknytning till mystikens bildvärld.

1695:119 l8l9=l937 EKG 46 OH

Musikkommentar

Denna klassiska melodi av förreformatoriskt ursprung till andlig text 1524, i Sverige först i Olaus Ericis sångbok 0 1600, bör ha alt melodi (som är en rytmisk förenkling av EKG), till vilken textbearbetningen är anpassad på ett mycket övertygande sätt. Samma form har P08 56 samt, som alt mel, ST 168.

G 119 H 50 1921:50 EKG 46 Z 4297a

50 b.

l. 0 Kriste, oss benäda, 3. Vad Fadern dig har givit så att i tron vi mä de ej borttappa vill, ljus i din sanning skåda, du för till rätta livet “ liv av din kärlek fâ. allt vad dig hörer till. Till dig vårt hjärta längtar, Dit värdes mig ock föra, från världens flärd det trängtar att jag mä dig tillhöra till din rättfärdighet. i tid och evighet.

2. Din Fader dig allena har givit allt i hand, att du mä allt förena med trons och fridens band, E Cruciger l524 och så åt dig förvärva 0 Petri l526 ett folk, som sällt skall ärva J Åström l8l6 det rike du berett. Bearb l980

66 S()IJ 1981:50 Bearbetningsförslagen

Textkommentar

3-5 har i Åströms fått en självständig ka- Verserna bearbetning raktär. Dessa verser har också blivit mycket sjungna. Här före-

slås att de behålls oförändrade som en särskild psalm, dock ej

som julpsalm.

1695:119 1819:1937 EKG 46

i

4. 0 Jesus, dem som klagar 1. Det är en ros utsprungen i denna iämmerns dal av Davids rot och stam, nu med din hjälp ledsaga av fäderna besjungen, till himlens högtidssai. en ros 1 Juda iand, Ja. 1 din Faders hus en b10mma skär och blid låt oss dig evigt lova mitt i den ka11a vinter, i salighet och ljus. i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros a11ena

1jöd förr Jesajas ord, att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar saiighet kat01sk Vers 1,2,4 efter en tysk i mörkret ska11 den skina, ju1sâng 1588 besegra dunkelhet. förf 1831 Vers 3 okänd tysk Sann Gud och mänska sann T Knös 1867 oss arma mänskor frälsa Bearb B G Ha11qvist 1979 från synd och död han kan.

Musikkommentar

först i Köln 1599, har Denna gamla katolska julvisa, publicerad och även i M Praetorius bekanta köri sina äldre versioner, som dock behållits i EKG. sättning, en ganska komplicerad rytm, av denna i NK, till vilken P05 och ST En förenkling föreslogs - dock utan framgång i praktiken. Melodin föreanslutit sig slås därför oförändrad.

1921: 514 EKG 23 NK 65 Z 4296

Bearbetningsförslagen 67

åâ

l. Se natten för dagens fröjd, 6. Och himmel skall förgås och jord, flyr röst från himlens men aldrig någonsin hans ord. och änglars höjd ett bud till markens herdar bär, Han skall så långt hans ord når ut

bli kallad Frälsare och Gud. att född den gode Herden är.

2. I stillhet går han bland oss fram. 7. Stå upp, var ljus, o mänsklighet!

Ditt namn skall vara kristenhet, Av dem som skydd och hjälp ej fann församla din ära och ditt hjärtas ro han sig en hjord vill, till. att tryggt på Herren Kristus tro. ett folk som hör hans rike

mild och oskuldsfull, 8. Högtlovad vare Herrens nåd, 3. Saktmodig, eller hans makt, hans underfulla råd, han ej med silver guld, och sin död högtlovad i all evighet men med sin lydnad skall lösa oss från evig nöd. den Eviges barmhärtighet!

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd,

skall växa till ett skuggrikt träd

som sina grenar sträcker ut

rund, tidens slut.

kring jordens till

5. Likt sommarregnets ljuva fall

hans ord all världen glädja skall S J Hedborn ?

och bära frukt till evig tid J 0 Wallin l8l3 i sanning, helgelse och frid. Bearb 1979

68 Bearbetningsförslagen

Musik: medeltida hymnmelodi Erfurt 15 4

-TF

då

*1@IL \|([T__

I l I T I g l - 5 1i: Y 4?

1. Världens Frälsare, kom här! 4. Natten går nu mot sitt slut. Dig den rena jungfrun bär. Snart kring krubban gryr Guds ljus. Aldrig världen har fått se Tron med nya ögon ser, större under ske. famlar ej i mörker mer. något

5. Gud, vår Far, dig ärar vi, _ 2. Ordet före allting var. Sonen som du sänder hit, Det blir här ett mänskobarn. Anden som oss ger din frid Gud av Gud och Ljus av Ljus nu 1 dag och all vår tid. kommer hit till jorden nu.

Ambrosius 300-talet 3. Han med glädje och med fred M Luther 1534 från sin himmel stiger ner. 0 Petri 1535 Stor, gudomlig är hans makt. J 0 wa]]jn 1816 Döden blir i boáor lagd. Bearb A Frostenson 1979

Textkommentar

Med hänsyn till sitt ursprung kan denna psalm kallas vår äldsta. Den går tillbaka på en adventshymn av Ambrosius, Veni redemptor (Folkens Frälsare, kom). Ambrosius, som brukar kallas gentium den latinska hymnens skapare - i varje fall har han gett den dess karaktäristiska fonn - förstod att använda församlingssången som hjälpmedel i kampen för trons renhet (mot arianismenl Denna hymn har tillkommit under 300-talet samtidigt som den nicenska trosbekännelsen. Huvudtankarna från andra artikeln känns igen i hymnen: Kristi enhet med Fadern och hans människoblivandq att från farit ned till dödsriket och återhan utgått Fadern, vänt till Faderns tron. Medan intresset i fornkyrklig teologi och liturgi i första hand gällde Kristi väsen och hans livsväg,

Bearbetningsförslagen

låg huvudintresset i reformationsteologin vid hans verk som återlösare. I Luthers tolkning av hymnen betonas under julens starkare (de nu ur EKG uteslutna v 2, 3) och Kristi kommande som en historisk händelse genom den nydiktade v 7 (nuv 4). I tyska psalmböcker har psalmen sedan århundraden som placerats adventspsalm, och den var länge den enda.

Den första svenska översättningen, vilken i Swenske ingår Songer eller wijsor från 1536, följer närmast den latinska såtexten, dan den använts i Sverige. Denna äldre i översättning intogs 1695 års psalmbok bland julpsalmerna. För 1819 års psalmbok bearbetades den av Wallin, och i samma version den i vår ingår nuvarande psalmbok.

1695:121 1819:1937 EKG:1

Bearbetarens kommentar

Den latinska psalmen börjar inte med det berättande Världens Frälsare kom här utan med hälsningsordet Kom folkens Frälsare och är alltså en adventshymn också som den finns i de medeltida svenska gudstjänstböckerna. Fyra av de sju verserna handlar om jugfrufödseln. När Luther översatte den gav han den julkaraktär, särskilt genom den nydiktade v 7 Din krubba och lyser ljust k1art,/ natten skänker där ett nytt ljus./ Mörker får inte komma dit tron förblir alltid in,/ i ljuset.”

I nuvarande tyska psalmboken är den ingångspsalm och står med sina fem verser under rubriken Advent. Den är i sin första rad ett anrop, en åkallan till honom som skall koma. Den handlar om Kristi lika enkelt mänskovardande, mänskligt som outgrundligt Bearbetningen följer närmast den avkortade versionen av Lutherpsalmen, sådan den används nu. Adventsordet Rom 13:12, i v 4, följer nyöversättningen av NT. ”Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Ambrosius-Luthers psalm har fem strofer, 1695 års psalmbok sju. Bägge klingar ut i en lovsång till Treenigheten. AF

Musikkommentar

Denna koralisering av den gregorianska hymnen Veni redemptor gentium föreslås återfå sin rytmisering av år 1524, använd i EKG samt föreslagen i NK och försökshäftet Den signade dag.

G 121 H 58 19Z1:58a EKG 1 NK 4 Z 1174

Bearbetningsförslagen

§1

l. Var kristtrogen fröjde sig 4. Nu med hjärta och med röst utav hjärtat innerlig. lova Gud, vår enda tröst, Gud har nu förbarmat sig. han som oss har återlöst. Han är hos oss. Han är hos oss. Han föddes av Maria. Han föddes av Maria. Allt fullbordas. Allt fullbordas. Det kungjorde Det kungjorde Gabriel. Gabriel. Eja! Eja! Ejal Eja! Ordet blivit mänska nu. Ordet blivit mänska nu. Han som kom är världens ljus. Han som kom är världens ljus. Hallelujai Halleluja! Född är Jesus Krist, Guds Son, Född är Jesus Krist, Guds Son, i Davids stad, i Davids stad, i Betlehem. i Betlehem. Konungen Konungen från himmelen från himmelen blev här en träl. blev här en träl. Stort hans namn, Stort hans namn, vår trygga hamn, vår trygga hamn, Imanuel, Inmanuel, namnet som förkunnats genom Gabriel. namnet som förkunnats genom Gabriel.

2. Han som är av Isais rot kom till oss, han bland oss bor. Rena jungfrun är hans mor. Han är hos oss. Han föddes av Maria.

3. Prisa Herren, kvinnor, män, sjung till honom lovsången. Ära Kristus, Konungen. Han är hos oss. övers 1586 Han föddes av Maria. Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Genom sin egenartade uppbyggnad med det långa omkvädet skiljer denna psalm från de övriga i vår psalmbok. Till grund för sig en enkel latinsk julsång från 1300-talet, Repsalmen ligger sonet in laudibus, vilken sjöngs vid barnens julkrubbespel. Det berättas att den framfördes som växelsång mellan ett par personer som föreställde Josef och Maria och att en kör föll in i omkvädet. Maria vaggade ett barn i famen, och melodin leder verkligen tanken till vaggsâng. Denna julsâng förekom i flera olika latinska versioner och den ingår bl a i Piae Cantiones från 1582.

I två olika svenska översättningar jämte den latinska texten återfinnes den i en psalmbok från 1586, Hwar Christtrogen frögde sigh och A11 then ganske Christenhet; den senare under \ rubriken Then samme Lofsång (Resonet in laudibus) annorlunda. De svenska översättningarna synes inte efter vanligheten ha skett via tyskan, men den senare svenska versionen är beroende

sou 1931; 50 Bearbetningsförslagen 71

av en dansk översättning i Malmöpsalmboken från 1529. Båda försvenskningarna men inte den latinska texten upptogs i 1695 års psalmbok (nr 128, 129). För 1819 års psalmbok gjorde Wallin en bearbetning av den förstnämnda texten, Var kristtrogen fröjde sig, medan den senare fick utgå. Den wallinska bearbetningen togs in i vår nuvarande psalmbok oförändrad, så när som på ett par rader i omkvädet.

1695:128 1819:61

Bearbetarens kommentar

Psalmen har något av julevangeliets berättelsekaraktär, inte minst genom de i sången starkt betonade namnen: Maria, Gabriel, Israel, Immanuel, Isais. Den får därigenom ansikte och närhet. I nägra rader är den t 0 m så modern att den överensstämer med nyöversättningen av NT Af jungfru är thet födt, Wardt Människa (1695 och tidigare). Bearbetningen är en närmare återgivning av den latinska texten och den äldre svenska än 1819 års version. Den får en lyftning av bibelorden, bättre än av de högtidligt litterära orden. Det i dag som finns i hymnen 1695 och tidigare, har ersatts med nu på grund av önskemål om att psalmen skall kunna sjungas inte bara på juldagen. /1695 v 1: Hwar

Christtrogen frögde sig,/Utaf hjertat innerlig,/ Gud är oss

misskundeligz/ Han är oss när,/född af Jungfru Maria./ Här fullbordas thet kungjorde Gabriel./Eja! Eja! Guds Ord är nu wordet kött,/Af en jungfru är thet födt,/Wardt Människa./ I dag föddes Jesus Christus,/Jesus Christus, Israel./ Gud wardt här Man, En Konung sann Wardt här en träl,/Stort är hans namn,/ en trygger hamn, Immanuel,/Som jungfrun förkunnat wardt af Gabriel.

AF

Musikkomentar

Melodin härstammar från tvâ medeltida julsånger, Resonet in laudibus och Magnum nomen domini Emanuel, vilka i sin tur torde hänga samman med en Sanctus-melodi från 1000-talet (1942 års mässbok, 1:a serien, 1976 års gudstjänstordning, Allmänna see rien). Äldsta svenska tryck: Piae Cantiones 1582. Melodin har också använts i medeltida kyrkospel med texten Joseph, lieber Neffe mein käre Josef för barn - (Josef, min, Kyrkovisor 722). Här föreslås alt melodi (= EKG, NK, Kyrkovisor för barn), till vilken textbearbetningen anpassats.

G 128 H 61 1921:61 NK 24A Z 8573

72 Bearbetningsförslagen SOU 1981 :SO

l. lov, o Jesus Krist, 5. Sann människa och Gud han är Dig vare som kom till oss i tidens mitt. som kom till oss på jorden här. vår broder kär, Marias barn. Han tar oss ur bedrövelsen Stor glädje bland Guds änglar var. och leder oss till himmelen. Kyrieleis! Kyrieleis!

2. En evig Faders ende Son 6. Han fattig här i världen var. i krubban låg på hö och strå. Han Guds barmhärtighet oss gav. Din godhet, Gud, i kött och blod I himlen vi en skatt skall få sin boning mitt ibland oss tog. och en gång bland hans änglar stå. Kyrieleis! Kyrieleis!

3. Maria i sitt sköte bar 7. Hans kärlek till oss var så stor Guds Son som före världen var. att han allt detta för oss gjort. Ett barn han är, men i sin hand Så gläd dig nu, o kristenhet han håller himmel, hav och land. och lovsjung Gud i evighet. Kyrieleis! Kyrieleis!

4. Ett evigt ljus bland oss har grytt Vers l tysk säng från l300-talet och världen skall bli född på nytt. Vers 2-7 Det lyser i den mörka natt. M Luther l524 Att bli Guds barn ger det oss makt. övers l567 Kyrieleis. J 0 Hallin l8l6

Textkommentar

Luthers psalm Gelobet seist du, Jesus Christ (tryckt 1524) är

en vidarediktning av en julleis 1), som sjöngs på folkspråket

redan under medeltiden, så även i vårt land. Lutherpsalmen möter vi första gången i svensk översättning i en psalmbok från 1567 och den gamla leisen har fått bli första vers av psalmen. Men leisen har i varje fall en tid framåt fortsatt att sjungas som skottvers 2) under juldagens mässa. I 1571 års kyrkoordning heter det: Juledag må man bruka then Sequentien Grates nunc omnes, med then Swenska Loffsongen, Loffuat ware tu Jesu Christ, emellan hwar wers 3). ›

1) Leis är en enstrofig andlig sång på folkspråket som fått sitt namn efter Kyrie-eleison-ropet (Herre förbarma dig). Den tycks ha utvecklats ur Kyrie-ropet under tidig medeltid och fungerade ofta i anslutning till de latinska sekvenserna i mässan såsom inskottsvers. Så har t ex leisen Christ ist erstanden (Kristus uppstånden) fogats till sekvensen Victimae paschali laudes, se PoV 76 673. Luther vidareutvecklade en rad leiser till kyrkosånger.

2) Skottvers eller inskottsvers är en kyrkovisa på folkspråk som infogades i de latinska sekvenserna. Församlingen sjöng skottversen mellan de latinska stroferna som sjöngs av kören. \ 3) Sekvens är en medeltida liturgisk sångform som brukade sjungas efter mässans Alleluja. Den bestod som regel av ett antal dubbelstrofer, troligen ursprungligen framförda antifonalt som växelsång mellan två körer. Mellan dubbelstroferna kunde församlingen sjunga en leis på folkspråket.

Bearbetningsförslagen 73

Reformationstidens psalm var läropsalmz evangeliet skulle sjungas in i människors medvetande. Detta är förhållandevis tydligt både i Luthers text till denna psalm och i den gamla svenska översättningen, som är en trogen återgivning och som överförts till 1695 års psalmbok. Luther vill här visa på tillsynes motsägelsefyllda drag i evangeliet. Gud utväljer det ringa och svaga för att utföra det stora och bära det tunga (jfr 1 Kor 1:28), och han gör sig fattig för att vi, som är fattiga, skall bli rika (jfr 2 Kor 8:9)-Luthers text liksom den äldre svenska texten får sin karaktär av leisens Kyrie-rop, som återkomer som omkväde i varje vers. Kyrie eleison (Herre förbarma dig) är inte här i första hand ett klagorop utan ett hälsnings- och hyllningsrop till honom som kommer. Luther anknöt till en gammal sångtradition med djupa folkliga rötter. Wallin bytte emellertid i sin bearbetning ut Kyrie-ropet mot Ära vare Gud, ett Gloria, som anknyter till julevangeliet och änglarnas lovsång.

1695:125 1819:1937 EKG 15

Bearbetarens kommentar

I 1695 års version finns följande assonanser: Christ-äst, in-sken, natt-magt, arm-förbarma, betedt-kärlek. Detta var anledning nog för Wallin att göra den för sin tid säkert förtjänstfulla, rent rimmade bearbetningen-nytolkningen. Psalmen blev språkligt-innehållsmässigt förändrad. 1695 års Thet ewiga ljus går nu här in/ Och gifwer werlden et nytt sken blir 1819 En gudomsstråle mild och ren,/ Han werlden gifwer ettnytt sken (v 4). De följande raderna Thet lyser oss i thenna mörka natt,/ At blifwa Guds barn gifwer thet oss makt blir till ”Och lyser i den mörka natt/ Dem som till honom hoppet satt, en inskränkning av evangeliet, Vers 6:1-3 Här i werlden war han fattig och arm,/ Sig månde han öfwer oss förbarma./ Och göra oss i himmelen rijk blir till Fast han föraktad war och arm,/ Af ewig kärlek brann hans barm / Att göra jorden glädjerik.

Här föreslås äterinförandet av det Kyrie psalmen alltid haft och har utom hos oss efter 1819.

AF

Musikkommentar

Melodin är tryckt först i Wittenberg 1524 men bör ha förekommit redan under medeltiden som inskottsvers i julsekvensen Grates nunc omnes. Äldsta källa i Sverige: Kangasala-hs 1624. Här föreslås alt mel (=EKG, NK), vartill textbearbetningen är anpassad.

G 125 H 62 1921:62 EKG 15 NK 8A Z 1947

74 Bearbetningsförslagen S()LJ 1981:50

ä

1. Se, Jesus är ett tröstrikt namn b1ir från a11t ont av dig för1öst. och i a11 nöd vår säkra hamn. Vi genom Jesus får Guds nåd 4. Dig vare pris för 1ivets ord, och finner på det bästa råd. för dopets bad och nådens bord! Din frid oss här i tiden giv 2. Guds ende Son, 0 Jesus hu1d, och efter döden evigt 1iv. för1åt oss a11 vår synd och sku1d. Vår nöd du ser och hjä1per här. Du både Gud och mänska är. B Förtsch 1609 3. Av dig är a11 rättfärdighet, H Ausius 1641 av dig a11 frid och sa1ighet. J Boethius 1694 Den som ti11 dig har satt sin tröst Bearb 1978

Musikkommentar

Melodi ur hugenottpsaltaren 1542 (väl ursprungligen fransk folkvisa), i Sverige först i Gyllenhielms Schola captivitatis 1632. Textbearbetningen är anpassad till alt melodi. Då denna psalm ofta sjungs i samanhang där orgel och/eller yrkesmässig ledning saknas, har emellertid jämte alt melodi även huvudmelodin föreslagits.

G 307 H 198 1921:250 EKG 282 NK 55 Z 750

ü

1. En stjärna gick på him1en fram, 5. Vi också vi11 vårt offer ge, på him1en fram, vårt offer ge och Usterns vise säg dess g1ans. åt honom som ti11 oss kom ner. Ha11e1uja! Ha11e1uja! Ha11e1uja2 Ha11e1uja!

2. Dä fy11des de av g1ädje stor, 6. Vi tackar dig, o Gud, vår Far, av g1ädje stor. 0 Gud, vår Far, Ti11 Bet1ehem de genast for. som Jesus Krist, din Son, oss gav. Ha11e1uja! Ha11e1uja! Ha11e1uja! Ha11e1uja!

3. De visste nu att Konungen, 7. Pris vare Guds barmhärtighet, att Konungen barmhärtighet var kommen hit från himme1en. i dag och i a11 evighet. Ha11e1uja1 Ha11e1uja! Ha11e1ujaJ Ha11e1uja!

4. Den gåva de åt Jesus gav, åt Jesus gav, L J Gestritius 1619 gu1d, rökeise och myrra var. J 0 wa11in 1816 Ha11e1uja2 Ha11e1uja! Bearb A Frostenson 1977

Textkommentar

Denna julsång har en lång historia och är beroende av flera förlagor. Dess ursprung är en latinsk julsång från 1300-talet, Puer natus in Betlehem, som i likhet med andra folkliga sånger förekom i ett flertal varianter. Redan före reformationen översattes den till folksprâken och sjöngs till skiftes, dvs

Bearbetningsfärslagen 75

växelvis av kör och församling på latin och folkspråket. I 1562 års ingår texten i en latinsk version som vers för vers psalmbok följs av en svensk översättning. I det närmaste samma svenska text, en översättning via tyskan, följer omdelbart efter förmodligen den latinska texten i Ett barn är födt i 1695 års psalmbok, Betlehem (nr 145). Nästa nummer i denna psalmbok är en annan svensk version av samma latinska psalm, Ett barn är födt af jungfru reen. Detta är en bearbetning av Svedberg av Laurentius Jonae Gestritius översättning av en tysk variant av Puer natus. Gestritius° som har inledningen Itt lijtet Barn psalm, är oss födt nu, trycktes bland hans år 1619 publicerade psalmöversättningar. För 1816 års psalmboksförslag bearbetades och kortades denna psalm av Wallin. Genom att han uteslöt de fem första verserna och lät börja med den sjätte strofen om psalmen stjärnan fick den mer karaktär av trettondedagspsalm än tidigare. Vidare införde han ett halleluja efter rad 1 i stället för omtagningen av slutet av första raden. Oförändrad överfördes psalmen till 1819 års psalmbok och sedermera till vår nuvarande endast med ändring av några ålderdomliga ordpsalmbok former.

1695:146 1819=1937

Bearbetarens kommentar

I översättningen finns följande rena rim resp assonansrim: nu- Jungfru, Emanuel-Gabriel, all-sal, så-tå(=då), tröst-wist, Osterland-försan, Konung rijk-Himmelrijk, Betlehem-offer reen, skjär-är offra ock-prijs och loff, Son-Thron, Barmhertighet- Ewighet.

Psalmen blev i svedbergska psalmboken försedd med i huvudsak rena rim. 1695 finns den i två versioner. I dessa finns mer av julnattens händelser medtagna än i nuvarande.

Hos Gestritius framhävs offertanken starkt. The kommo och til

til Bethlehem,/Offrade honom Offer reen,/ Alle,

Bethlehem,/ Honom skole wij offra 0ch,/ wij offra och, Tack- Alleluja. offer, ewigt prijs och loff,/ Alle, Alleluja (V 8 och 10). Ordet offer finns fem gånger. Detta har tagits upp i bearbet- V 5. Det kan vara värdefullt, då den används vid uppningens tagandet av missionsoffret.

har återgått till det ursprungliga upprepandet av Bearbetningen de tre eller fyra sista stavelserna från rad 1 i rad 2. Detta ger psalmen en prägel av folkvisa. AF

Musikkommentar

Denna förreformatoriska julvisa sjungs till två olika melodier, vilka - som i fallet 33 - kan ha ingått i en och samma flerstämsats (båda finns i Piae Cantiones 1582). Den melodi som anmiga vänts i Sverige har så småningom fått just 1939 års form (redan så gott som exakt i G). Behålls oförändrad.

G 145 H 67 1921:67 NK 1 Z 192b

76 Bearbetningsförslagen

6_8

l. Stå UPP, 0 Sion, och lovsjung fyll det du med kärlek, din Frälsare, profet och kung. tro och helgelse. Du hans stjärna skådar. Stäm upp i helig fröjd din röst. 4. Ditt Ord skall vara år från år, Se, dess ljus bebådar den stjärna i vars ljus vi går. att världen skall bli återlöst. Låt din helga lära Herren Kristus kommer oss leda rätt i all vår tid. till vår hjälp och tröst. Lät din kraft oss bära igenom livets sorg och strid, 2. Hur skön och klar den stjärnan går! och när döden nalkas, Vi följer hennes ljusa spår, kom till oss med frid. följer med de visa. Vi vill med våra läppars ljud 5. Lys, helga stjärna, mild och ren, dig, vår Herre, prisa kring jorden sprid Guds klarhets sken. och ödmjukt lyda dina bud, Alla knän skall böjas du som i din kärlek i Jesu namn vid nådens tron. återspeglar Gud. Alla böner höjas till Jesus Krist, Guds ende Son, 3. I nåd, 0 Herre, tag emot alla tungor prisa vad vi vill lägga för din fot. Gud med jubelton. Våra gåvor bliver ej myrra, guld och rökelse. Vi vårt hjärta giver J 0 Wallin l8l9 åt dig, vår vän, vår Frälsare, Bearb B G Hallqvist l980

Musikkommentar

I svensk tradition finns denna förreformatoriska julvisa i två melodiska versioner, den ena i en ursprunglig, ren form, sv 606 alt melodi (=NK), den andra i en mera utsirad version, sv 68 (= G). Vi föreslår att båda behålls, den första till 606, den andra till 68, vilken alltså kvarstår oförändrad.

G 130 H 68 1921:68 NK l5B Z 4947

Bearbetningsförslagen

å?

1. Nu segrar a11a trognas hopp: kom ti11 jorden, Vid äng1ars 10vsáng rinner opp Gud, vår Fader, en sa1ig morgonstjärna. b1ev i Sonen uppenbarad. Den stannar över Herrens hus, och fo1ken ska11 i stjärnans 1jus 3. 0 g1äds, min sjä1, och sjung försam1a sig så gärna. hans pris, Stort 1jus, som öppnat dig det paradis, k1art 1jus vars port din synd ti11s1utit. nedergjutes, 0 g1äds att Gud förbarmar sig natten s1utes, och nu förnya vi11 med dig dagen börjas förbundet som var brutet. som ska11 kring a11 vär1den spörjas. Ära vare 2. I nåd och sanning b1and oss bor Gud i höjden! den do1de Guden, mi1d och stor, Friden, fröjden, en Frä1sare för a11a. he1ig vi1ja Vi skådar nu hans här1ighet sig från jorden ej mä ski1ja. som ende Sonens härlighet och ti11 hans fötter fa11er. Hav tröst, S J Hedborn 1811 mitt bröst: J 0 Na11in 1819 g1äds att Ordet Bearb 1979

Zâ

1. Jesus, du mitt 1iv, min hälsa, För att 1äka såren mina Jesus, du för mig är död. fick du böjd och b1odig stå. För att mig från mörkret frä1sa Du fick bära korsets p1ága. gick du ut i natt och nöd. Jag fick 1iv och hopp som gåva. Inget kan mig nu fördärva. Tack och ära ti11hör dig, Liv och g1ädje får jag ärva. Jesus, du som dog för mig. Tack och ära ti11hör dig, Jesus, du som dog för mig. 4. Nu dig tackar a11t mitt hjärta, Jesus, för din bittra nöd, 2. Du, min Jesus, måste höra för din ångest, för din smärta, smäde1ser och hot och hån. för ditt kors och för din död. Band och bojor fick du bära, Tack för a11t det tunga, svåra, Du som är Guds egen son, att du tog min sku1d och p1ága, för att mig från banden 10ssa, Tack och ära ti11hör dig, mina tunga kedjor krossa! Jesus, du som dog för mig! Tack och ära ti11hör dig, Jesus, du som dog för mig. E Homburg 1659 3. Du fick 1ida kva1 och pina, E Norenius 1675 törnet gav dig djupa sår. Bearb J A He11ström 1979

Textkommentar

Ernst Christoph Homburg (1605-81) inledde sitt med författarskap lyriska dikter, dryckes- och kärleksvisor, de senare enligt tidens sed i herdediktningens inklädnad. förde Enligt egen utsago

78 Bearbetningsförslagen SOU 1931:50

honom lidandet till Jesus Kristus, som sedan blev enda ämne för till Jesus som hans diktning. Den innerliga tacksägelsepsalmen Frälsare och Försonare, Jesu meines Lebens Leben, publicerades 1653 och försågs sedermera med egen melodi av W Wessnitzer (tr 1661). Homburg har haft en förebild till denna psalm i en bön i Arndts (tr 1612). I motsats till många Paradisgärtlein andra om Jesu försoningslidande saknar denna 1600-talspsalmer psalm åskådlighet; lidandeshistoriens olika faser är endast vagt antydda: törnekrönt, slagen, hånad etc. Den antitetiska kompositionen är ett med temat: varje fas av Jesu lidande ger åt människan motsvarande Jesus att omintetgöra min gott: dog för blev och bunden för att jag skulle befrias från död, slagen blev sårad för att jag skulle bli helad etc. syndens kedjor, är det personliga allt skedde för min Genomgående perspektivet; skull. Detta framställningssätt är vanligt i tidens passionspsalmer. Den antitetiska kompositionsprincipen är ett barockdrag men detta stildrag är också utmärkande för Bibeln. Vi finner det i den Jesajatext citatet ovan alluderar på (Jes 53:5).

Psalmen översattes mycket följsamt av E L Norenius och publicerades 1675. I de första bevarade trycken är också ingressen troget Jesu tu mit Lijwes Lijfwe, O min Dödz död. Formeln återgiven, Jesu, meines Lebens Leben, meines Todes Tod, som har talrika förebilder i psalmdiktningen, har sitt ursprung i bibeln (Gal 2:20 och, enl Vulgata, Hos 13:14). I 1695 års psalmbok intogs psalmen efter någon bearbetning. För psalmboksförslagen 1765 och 1793 gjorde man kraftiga omarbetningar, medan Wallin i det närmaste återställde till i den gamla psalmboken. Han psalmen lydelsen med varsama språkliga justeringar och fick rytmen att nöjde sig flyta bättre.

1695:152 1819=1937 EKG 65

Bearbetarens kommentar

Målsättningen för bearbetningen har varit att försöka bibehålla naiviteten och innerligheten i originalnsalmen men att förenkla detta inte minst omkvädet. de språkliga konstruktionerna; gäller Vers 4, slutversen, har, bortsett från omkvädet, behållits nära nog oförändrad, bl a eftersom den är så älskad och insjungen.

I övrigt har versarna arbetats samman till tre. Jag tror att man på det sättet kan uppnå bättre koncentration och samtidigt stryka under psalmens idé: spänningen mellan vad jag var skyldig att lida - och vad Jesus faktiskt led - så att jag blev fri. De många i den tidigare versionen blir då inte heller så upprepningarna påtagliga. JAH

Musikkommentar

Homburgs text sjungs i Tyskland till en annan melodi (EKG 65= sv ps 293), men vi har ingen anledning att byta ut den troligen svenska melodin (i hs 1676), som behålls oförändrad.

G 151 H 76 1921:76

Bearbetningsförslagen 79

l

1. Jesus, djupa såren dina, ger uppståndelsen och 1ivet. dina kval, din bittra död, som för min skull du fick lida, 3. När du finns där i mitt inre, ger mig tröst i all min nöd. du all godhets källa djup, Faller något ont mig in, ingen plåga när mitt sinne. tänker jag på pinan din, Jag har frid. Min frid är du. vill mig själv med allvar pröva, Herre Jesus, har jag dig, ej med synd dig mer bedröva. då skall intet fattas mig. Den i dig sitt liv har funnit 2. Min förtröstan nu jag ställer, äger allt, när allt försvunnit. Jesus, till den nåd du ger. Med din död du döden fäller. Den kan ej mig skada mer. I gemenskapen med dig J Heermann 1644 har jag läkedom och frid. E Norenius 1675 Du allt ont från mig fördriver, Bearb A Frostenson 1977

Textkommentar

Johann Heermann (1585-1647) räknas som Tysklands störste psalmdiktare under perioden från Luther till Gerhardt. Han var också i övrigt en erkänd författare i sin samtid. Ofta har hans psalmer en utgångspunkt i äldre uppbyggelselitteratur, och särskilt hämtade han stoff från M Mollers Meditationes sanctorum patrum. För passionspsalmen Jesu, deine tiefe Wunder anvisar han själv ”Augustinus” manuale, vilket ingår i nämnda verk. Psahnen trycktes först i 3 uppl av Devotis Musica Cordis, 1644. Tonvikten ligger vid begrundandet av försoningslidandets betydelse för människan, och som överskriften säger, Jesu sår ger tröst i allehanda anfäktelser. Förutom son passionspsalm har psalmen också använts vid dödsberedelse. Några bilder och uttryck i psahnen visar Heermans beroende av medeltida mystik, men psalmen har ändå en objektiv hållning och svarar väl mot Luthers program för en passionspsalm, att det är försoningens betydelse man skall stanna inför, inte den marterade människan Jesus.

E L Norenius svenska översättning,fö1jer troget den tyska texten och med få ändringar har den införts i 1695 års psalmbok. Wallins bearbetning 1816 är skonsam, men några ändringar är påfallande. I den tredje strofen har wällusts barn ersatts med en allmännare formulering om livsvägen. Mest ändrad är den sista strofen, där den i mystiken hemmahörande bilden Then i thin sår rum har funnit har ersatts med ”Den sitt allt i dig har funnit. Psalmen infördes i 1937 års psalmbok endast med justering av ett par böjningsformer.

1695:151 1819:1937 (med några justeringar) EKG 413

Bearbetarens kommentar

SCB-undersökningen har verserna 2-4 låg användning.

Enligt mycket

Verserna därför ställts till en med

1, 5 och 6 har samman psalm

bevarat innehåll Det blir nu en men i ny språklig gestaltning. Jesus-psalm. AF

80 Bearbetningsförslagen

Q

l. Dig, min Jesus, nu jag skådar, Du i vin ditt blod oss skänker. hur du vandrar till den stad, Du din kropp oss ger i bröd, som skall slås i spillror snart, oss till styrka i vår nöd. säger till den under tårar: O att du förstått i tid, 5. Du som mättar våra munnar, vad som kan ge fred ät dig! hjälp oss att vår vardag blir till ett vittnesbörd om dig, 2. Konung fast en ásna bär dig, att vi där din död förkunnar kring dig höjes hyllningsrop, din uppståndelse, det liv palmer strör man för din fot, som du ger i bröd och vin. hela staden fylls av glädje. Allesamman ropar högt: 6. Hjälp oss att vi icke sviker Hosianna, Sions tröst! dig som mött oss vid ditt bord. Bed för oss och stärk vår tro. 3. Du som mänskohjärtat känner Du oss aldrig övergiver. vet att hyllningen du får Jesus led oss vid din hand skall bli hädelse och hån. in i himlens glädjeland. De som nu är dina vänner skall förblindade av hat ropa korsfäst, korsfäst snart. Okänd svensk förf 1765 4. I din nåd på oss du tänker K Dahl 1807 och ett testamente gör, J 0 Wallin 1819 innan du för alla dör. Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Med ingressen O, hwad djuphet mig nu möter!” ingår denna psalm i 1765 års Prof-psalmbok. Författaren är okänd men troligen svensk. Psalmens sig Jesu lidande och betänker vad jag erinrar detta innebär för honom själv. Delar av evangeliernas passionsberättelse antyds, men någon åskådlig beskrivning är det inte om. Betraktelsen skall leda till att människan av Jesu fråga exempel lär sig ödmjukhet och inser att hon behöver be om att inte bli en förnekare. Psalmen innehåller vissa bilder och uttryck som påminner om pietistisk psalmdiktning såsom den inledande metaforen Guds kärleks-hat och avslutningsraderna: Led högra hand In uti titt frögde-land. Att Jesus mig wid tin beskrivs som vänlig, ödmjuk, mild och god innebär en humanisering av kristusbilden, som blir vanlig under 1700-talet både inom neologi och pietism. Detsamma gäller betoningen av människans salighet i detta livet.

I 1819 års psalmbok möter psalmen i Christoffer Dahls bearbetvilken överarbetats av Wallin. Intressant är att Dahl har ning, in nya scener ur passionshistorien och vidareutvecklat det lagt De ovan nämnda pietistiska dragen har avlägsnats eller antydda. tonats ner. Livsvandrings- och hemlandsmotivet i avslutningsstrofen har tagits bort. - Psalmen ingår nästan oförändrad i vår nuvarande psalmbok.

1819:80

Bearbetningsförslagen 81

Bearbetarens komentar

Psalmen gör ett starkt intryck när man läser den i dess första tryck från 1765. Den är bibliskt återberättande. Det är ett dujagförhållande mellan Jesus och den som läser eller sjunger psalmen. Den har en stark känsla, men ingen känslosamhet. Det inslag av pietism som finns i den märks kanske bäst av den mänskliga Jesus-bilden. Som i v 3: Tu som är then störste . Herre,/ Up ifrån din nattvard st0d,/ Wänlig, ödmjuk, mild och g0d,/ Och, som räknad bland de smärre,/ Oss i ringhet föregår,/ Tå tu andras fötter twår. I v 7 står det Jag med daglig synd och brist/ Har förrådt min Herra Christ. Ett jag som man tappat bort i nuv v 8.

Chr Dahl har starkt bearbetat psalmen i psalmboksförslaget 1793 och i hans Psalmer 1807. Det var en annan och högtidligare psalmstil tiden krävde. Dahl behåller ändå de korta avslutade satserna i sin återgivning, som i strofen: Du saktmodig der inträder;/ Folket ära Dig beter,/Nbnigheten wördnad ger;/ Med din ankomst Du dem gläder./ Alle ropa med hög röst:/ Hosianna, Sions tröst. Wallin har vidarebearbetat denna strof och andra. Han visar här prov på sitt mästerskap att bygga upp satsperioder. För den som nu läser eller sjunger denna viktiga psalm blir flera strofer alldeles för invecklade och tillkránglade.

En rad föråldrade ord har ersatts. Nyåtergivningen har sökt sig till det tidiga 1700-talssprâket. Psalmen är betydelsefull genom att den sätter nattvardsfirandet i samband med vår vardag. De första 6 stroferna har trots sin tunga utformning fortfarande en stor användning- Inte mycket mer än en tredjedel av de tillfrågade i SCB-undersökningen använder de sista 4 stroferna.

AF

82 Bearbetningsförslagen S()IJ 1981:50

§3

l. Han på korset, han allena, Aldrig tröttnar han att kalla: är min fröjd och salighet. Koml Min frid jag ger er alla. Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet. 4. Honom vill jag glad tillhöra, Ingen är mot mig så god, vad mig än blir förelagt. ingen har hans tålamod. Kristus kan mig saliggöra, Söker jag kring land och rike, inte världens gunst och makt. aldrig finner jag hans like. Vanskligt är i världen allt, som ett töcken tomt och kallt, 2. Jordisk vän kan lindra nöden men den jag vill efterfråga, för en vän som hjälp begär. evig är hans kärleks låga. Jordisk kärlek går i döden om den blott besvarad är. 5. Han på korset, han allena, Men var ser vi här en man allt mitt hopp och goda är. som så tâligt älska kan Ingen mä mig det förmena att han allt för mänskor lider att jag håller honom kär. som i hat mot honom strider? Ingen annan har för mig så fullkomligt offrat sig. 3. Han på korset, han allena, Han kan mig med Gud förena, annan är ej funnen än. han på korset, han allena. Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän. Ingen skillnad Jesus gör, J L Runeberg l857 lämnar ingen utanför! Bearb B G Hallqvist 1980

Musikkommentar

Då huvudtexten (168) till nuvarande melodi föreslås får utgå kanske melodin svårt att hävda sig här; den är dessutom svårrestaurerad. Den frikyrkliga traditionen är något splittrad, men fyra samfund har till denna text sv koralen 400 som vi också föreslår.

Bearbetningsförslagen 83

§2

l. Jesus, dig i djupa nöden bröt den tro han nyss bekände, dina egna överger. bröt den tredje än? gången När du går för dem i döden, Det var jag, som många gånger vågar de ej följa mer. glömt mitt löfte och min ånger, Också jag, som du har vunnit svikit och förnekat dig, med ditt blod, som för mig runnit, som så ofta sökte mig. frestas lätt att liksom de min Herre 5. fegt överge. Salig den dig aldrig sviker, en gång av din kärlek rörd, 2. Vem var den som dig förrådde från din sida aldrig viker, trots all kärlek, som han fått, av en trolös värld förförd, han vars fötter du nyss tvådde som Johannes vid lik, ropen men din varning ej förstått? från den onda, blinda hopen, Det var jag, som hörde ordet, troget följer dina spår, mötte dig vid nattvardsbordet, vid ditt kors till slutet står. men kom snart på fall igen, svek min mästare och vän. 6. Men du ock den fallne åter

med din blick upprätta kan, 3. Ej förmår de svaga vänner den som liksom Petrus gråter vaka ens en stund med dig, och dig älskar såsom han. då du i din känner ångest Se min sorg och bittra smärta. dödens timme närma sig. Se, dig älskar dock mitt hjärta. Själv förmår jag ej att vaka, Jesus, Frälsare och Vän, ej min egen ro försaka. slut mig i din famn igen. Väckt och gripen - inom kort

sover jag min bättring bort.

4. Vem var den som dig ej kände, F M Franzén l8l2 l8l7 dig, sin mästare och vän, Bearb L Lindman 1980

86 a

l. Guds Lamm, dig hälsar skaran Pris vare dig, 0 Jesus. av dem du återlöste. Vi skådar segerfanan 4. Du bar vår nöd, vår ångest du återtog från döden och ropade till Fadern och sjunger med i hymnen tills mörkrets stund var kommen, från jorden och från rymden: den stund då du fick svaret Pris vare dig, 0 Jesus. och gick i tro mot döden, ditt liv för oss en lösen. 2. Från fjärran såg du banden Pris vare dig, o Jesus. som ondskan höll beredda, såg smärtorna och skammen 5. För vår skull blev du slagen och döden och Gehenna. och dömd, fastän rättfärdig. Men fylld av nåd och sanning Din kärlek sprängde lagen gick du din tunga om skuld vandring. och vedergällning. Pris vare dig, 0 Jesus. Befriad och försonad

står världen upp och ropar: 3. Du såg vårt släkte fallet Pris vare dig, 0 Jesus. dess skuld och dess förnedring. Du såg det onda arvet och längtan efter rening. C C Sturm l780? Du kom - ej för att döma J 0 Wallin l8l6 men för att lyfta bördan. Bearb 0 Hartman l978

84 Bearbetningsförslagen

Textkomentar

Wallin har skrivit Du går, Guds Lamm, du milda med utgångsfrån en passionspsalm av C G Sturm, Sieh Gotteslamm wir punkt fallen (1780?). Han har förhållit sig fri till sin förlaga. Jesus är hos Wallin bedrövad, rörd av vårt elände. Stora mild, delar av Sturms har en annan ton. I första strofen skallar psalm jublet över segern över döden mot himlen. I psalmens fortsättmöter vi den lidande men han är starkare, inte så ning Jesus, passivt lidande som hos Wallin.

Psalmen presenteras här i två versioner. Den första (a) är en av Olov Hartman utifrån Sturms text. Den andra (b) nytolkning av Anders Frostenson av texten i är en mycket lätt justering vår nuvarande I första strofen har den ålderdomliga psalmbok. formen Gudi försvunnit och satskonstruktionen har förenklats. Genom att milda och rena fått byta plats försvinadjektiven ner den veka tonen i anslaget (nu: Du går, Guds Lamm, du rena).

i andra strofen eliminerar det alltför veka: Även ändringen Dock rörd av vårt elände/Du kvalen snart ej kände har ersatts av Ditt kval du kände vårt elände. Anledeget /Men tyngre till att kommittén här föreslår att psalmen också bör ningen finnas kvar i en i det närmaste oförändrad version är dess höga

användning.

1819=1937

Bearbetarens kommentar

bearbetning griper tillbaka till den tyska origi- Föreliggande naltexten. Detta medför att psalmen inte som hos Wallin börjar vid till Getsemane och sedan stannar där, utan liksom vandringen kommer Jesus till mötes när han efter slutad strid hälsas av

alla âterlösta som segrare. Denna utgångspunkt ger hela psalmen en prägel inte bara av lidande, utan av triumf och seger.

I sin wallinska version slutar psalmen i den enskildes tacksam- - han ger sitt het till Jesus. I föreliggande version hjärta slutar såsom den börjat, i världens segerjubel som brusar den, emot Jesus Kristus. Noteras bör även att den avgörande segern inte vinnes bara genom undergivenhet och lydnad, utan genom tro, vilket har sin motsvarighet i Sturms text.

OH

Bearbetningsförslagen 85

86 b

1. Du går, Guds Lamm, du rena, Pris vare dig, 0 Jesus! oskyldiga och milda, för att med Gud förena 4. Fast änglars legioner oss som från Gud är skilda. din bön kan nederkalla, Ditt hjärta bär vår sveda fast över himlatroner att våra hjärtan freda. ditt ord förmår befalla, Pris vare dig, 0 Jesus! du villig bojan tager och tålig bördan drager. 2. Du såg de hårda banden, Pris vare dig, 0 Jesus! de fasanfulla öden, bedrövad var dig anden, 5. Men Gud, ;om dig ej skonat, bedrövad intill döden. min synd mig nu förlåter. Ditt eget kval du kände Befriat och försonat men tyngre vårt elände. mitt hjärta lever åter. Pris vare dig, 0 Jesus! Mitt hjärta jag dig giver och din för evigt bliver. 3. Att kunna oss välsigna Pris vare dig, 0 Jesus! du låter dig förbanna. De tyngda skuldror digna, blod droppar från din panna. C C Sturm 1780? Den kalk som vreden rågar, J 0 Wallin 1816 du ensam tömma vågar. Bearb 1977

§3

1. Skåda, skåda nu här alla, 4. Denna stund är Jesu sista, se hur Jesus plågad är. templets förlåt rivs i tu, Klaga högt, låt tårar falla. solen mörknar, bergen brister. A11 vår vända Jesus bär. öga, hjärta vad gör du? Så som Jesu smärta var Så som Jesu smärta var aldrig någons varit har. aldrig någons varit har.

2. Sträckt är varje led och plågad, 5. Har du öga, har du hjärta, genomborrad hand och fot, är din bäste vän dig kär, huvudet av törnen sårat, känn i dag din skuld med smärta. sjunker ned, betäckt med blod. Just för dig han korsfäst är. Så som Jesu smärta var Så som Jesu kärlek var aldrig någons varit har. aldrig någons varit har.

3. Sist han ropar högt och sänder

upp sin suck till Gud och ber: J Qvirsfeld 1682

Fader, jag i dina händer A P Amnelius 1690 nu min ande återger. K Dahl 1809 Så som Jesu smärta var F M Franzén 1814 aldrig någons varit har. Bearb J A Hellström 1980

Musikkomentar

Den svenska melodin av Th Ihre (?) föreslås oförändrad-

G 156 H 92 1921:92

;E

86 Bearbetningsförslagen

1. Guds rena Lamm, oskyldig Giv oss din frid, 0 Jesus. på korset för oss s1aktad, a11tid befunnen tä1ig fastän du var föraktad, N Tech tryckt före 1529 vår synd på dig du tagit 0 Petri 1536 och dödens makt neds1agit. Bearb 1977

Musikkomentar

Denna gamla melodi, i Sverige belagd redan i Hög-hs 1541, förekomer i många varianter, varav två huvudgrenar har fortlevat till våra dagar, en nordtysk och en sydtysk (båda i EKG). Sverige och Danmark har närmast bevarat den nordtyska formen, medan den sydtyska har vunnit hävd i Norge. Den svenska versionen är i sin nuvarande utjämnade form icke andningsvänlig och inte heller estetiskt i klass med många äldre former, men de försök som har gjorts att restaurera melodin - bl a i NK och i Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978, nr 86 - har inte slagit väl ut. Eftersom ingrepp i denna melodi tydligen upplevs negativt, föreslår vi att 1939 års melodi kvarstår oförändrad.

G 150 H 86 1921:94 EKG 55 NK 49A Z 4360/61

Bearbetningsförslagen

ââ

l. 0 huvud, blodigt, sárat, och allt ditt tålamod. av hån och smälek höljt. Du vän för evigt trogen, 0 huvud, slaget, fárat, dig vill jag mig förtro. i kamp och ångest böjt. När jag till skörd är mogen 0 huvud, som skall siras mig bärga till din ro. med ärans krans en dag, men nu med törne viras, 5. När jag skall lämna världen, dig ödmjukt hälsar jag! o lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden 2. 0 ansikte, du höga, min blick ej dig. släppa som nyss betvang en värld, När ångest trycker anden av törnets sår du blöder, i sista kampens nöd, din kraft försvunnen är. kom då och lossa banden, Du dödens smärta lider, 0 Jesus, för din död. och brusten är den blick som alla ljus i tiden 6. Träd i min sista timma i klarhet övergick. själv för mitt öga fram. Ack, låt mig då förnimma 3. Den börda du har burit din bild på korsets stam. min synd och ondska är, Dess drag jag då vill gömma den skörd som du har skurit i djupet av min själ jag sådde, Herre kär! och dödens smärta glömma. När skuldens tyngd mig böjer Den så dör, han dör väl. hos dig jag söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: Se ned till mig i nåd! Arnulf av Löwen 1200-talet 4. Dig tackar allt mitt hjärta, P Gerhardt 1656 min Herre Jesus god, E Linderholm 1920 för all din djupa smärta Bearb J A Hellström 1980

Musikkommentar

Hasslers ursprungligen världsliga visa, välkänd i hans körsättning från 1601, är kanske för svår som församlingssâng; inte ens på tyskspråkigt område har originalformen helt slagit igenom: den frikyrkliga Gemeindelieder 1978, liksom den alltyska katolska Gotteslob 1975, har Visan i utjämnad form. Vi föreslår därför att huvudmelodin i 1939 behålls och att alt melodi utgår.

G 393 H 395 1921:91 EKG 63 NK 68 Z 5385

88 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

J29

har nått sitt slut, du känner, vet och finner. 1. Ditt lidande Du följer mig till gravens ro 0, Jesus, du har kämpat ut striden. när sist min stund är inne. för oss den svåra Ej förrän frid åt oss du vann friden. 4. Blir sömnen tung och natten läng du ville njuta jag vet ändå att du en gång 2. Så vila, gode Herde, nu. ur graven skall mig kalla. hem och hus Som du jag då med glädje går Du ägde aldrig ut ur min vilokammar. och inget viloläger. Den viloplats som sist du fann i klippans famn du äger.

bar: J 0 Wallin 1815? 3. Dig vännerna till graven Bearb J A Hellström 1979 Jag vet att dina vänners grav

Textkomentar

I denna innerliga psalm för lângfredagskvällen framställs Kristus som övervinnaren av vår fruktan för död och grav. Det är en av Wallins originalpsalmer och den tycks ha tillkomit 1815. De båda första verserna har formen av direkt tilltal till som liksom en trött, hemlös människa äntligen funnit Kristus, vila efter livsverk. Herdebilden i den andra versen fullgjort leder tanken till Johannesevangeliets berättelse om den gode som ger sitt liv för fåren. Herdemotivet, som öht är herden, mycket vanligt hos Wallin, har också hävd i fornkyrklig gravkonst. Kristus framställdes som herden som bar lammet-själen. Wallins dödsuppfattning är evangelisk och nyantik. Döden är inte mörk och skrämmande för honom pâ samma sätt som för äldre psalmförfattare.

De båda sista verserna inleds med apostroferingar, Du stilla grav, Du tunga sömn, ett retoriskt grepp, som idag känns främmande och som bearbetaren nu avlägsnat.

Även ur innehållslig synpunkt är det motiverat att omarbeta dessa verser. I den nya versionen står Kristus i centrum. Hans närvaro ger tröst inför döden och hans tilltal skall en gång kalla mig ur graven till livet.

1819:1937

Bearbetarens komentar

Min ursprungliga föresats var att behålla Wallins innerlighet och varma, ton, men göra en förenkling och förhoppningsfulla modernisering av bilder, språk och konstruktioner.

Efter referenternas reaktioner fick jag till stor del lämna den målsättningen och har - med undantag av v 3 - nöjt mig med en relativt varsam justering av Wallins språk. Vers 3 är emellertid i sin ursprungliga version inte funktionell, och den har jag skrivit om på ett sätt, som jag anser går ihop med tonen

Bearbetningsförslagen 89

Även i 4:1-3 är revisionen mer omfattande än i psalmen. något i v l och 2.

Denna version är mao en kompromiss mellan bearbetarens intentioner och referenternas reaktioner. Personligen skulle jag ha önskat en något mer djupgående förenkling. Ändå anser jag att psalmen i nuvarande skick dels har bibehållit Wallin-tonen, dels uppnått en större grad av gripbarhet än i 1937 års psalmbok,

JAH

l°_?.

l. Vad ljus över griften! Han lever, han lever, Han lever, 0 fröjd! och följer dig än Fullkomnad är skriften, osynlig från himlen, 0 salighets höjd! halleluja! Från himmelen hälsad han framgår i glans, 4. I stormar och strider och världen är frälsad hans kyrka består. och segern är hans. Så vitt den sig sprider Se, bortvält är stenen som jordkretsen når. och inseglet bräckt, Den för över världen och vakten har flytt den levandes bud för hans andes fläkt, och vittnar bland svärden och avgrunden bävar. och bålen om Gud, Halleluja! och vittnar om honom, 0 tröst i all nöd, 2. Här var mellan ljuset som, död för vår synd, och mörkret en strid. blev genom sin död Dock segrade ljuset vår segrande Herre, för evig tid. halleluja! Nedstörtad är döden och tron står opp 5. Ni fromma som klagar, bland jordiska öden vad sörjer väl ni? med himmelskt hopp. Snart är både dagar Ni sörjande kvinnor, och nätter förbi. vem söker ni här? Snart jorden oss täcker Den levande ej bland där kornen skall gro, de döda är. snart han som oss väcker Uppständen är Jesus, fullkomnar vår tro. halleluja! Ja, skördarnas Herre skall komma till slut 3. Sá himlen med jorden och samla in säden, men försonade sig, först skilja ut så graven är vorden ogräset från vetet. till glädjen en stig. Halleluja! De fromma som gråter vid korsets fot skall fröjda sig åter trots världens hot. Kom, skingrade hjord, F M Franzén l8l2 till din herde Bearb K-G Hildebrand l98l igen.

90 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

Musikkommentar

Denna danska melodi från Malmö-mässan 1528, i Sverige först påträffad i Olaus Ericis sångbok 0 1600, föreslås oförändrad.

G 165 H 102 1921:102

195_

1. Du segern oss förkunnar, upptagas i din famn. du oss förlossat har. Dig prise vara munnar, 4. Lär oss att leva, lida 0 Jesus, vårt försvar. som du och dö din död, Du dödens udd har krossat lät oss din hjälp fâ bida, och gravens bommar lossat i kampen var värt stöd. och livet fört därut. Blott den som delar striden skall dela segern, friden 2. Du träder fram i ära och himlens ro med dig. och världen fylls av ljus. Dess strålar hugnad bära 5. När, Herre, du oss väcker i själva dödens hus. den sista morgonväkt Fröjd är i änglars boning, och du din hand utsträcker pä jorden fröjd, försoning att döma jordens släkt, och ett odödligt hopp. ljuvt skall din stämma klinga och oss ditt budskap bringa 3. Ej graven oss förskräcker, att ingen död mer är. den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, hur djupt vi vila må. Den dig i livets skiften E G Geijer 1812 har följt skall ock ur griften Bearb 1979

1. Detta är den stora nu när Jesus dagen, är uppstânden. som oss Herren Jesus gav, ljusets dag och glädjedagen, 4. Låt oss jubla, vara glada, som ej någon ände har. mitt ibland oss Herren bor. Gravens mörker har försvunnit, Nu är botad all den skada livets sol har nu upprunnit. som oss syndafallet gjort. Frukta inte döden mera! 2. Underbar den stora stunden. Jesus Vi får leva. segrat. Satan med all makt han haft blev av Lammet övervunnen, 5. UPP. min själ, min mun och tunga, ondskan av Guds kärleks kraft. hjärta och min röst upp mitt Dödens välde är nu brutet, till att prisa och lovsjunga Jesus stiger fram i ljuset. Jesus som oss âterlöst, Jesus tacka och berömma, 3. För att trösta den som gråter, Jesu godhet aldrig glömma. kommer han i pâskens sol. Paradiset öppnas äter. J Franck 1653 Ormen krossats av hans fot. G Ållon 1694 Vi befrias ur vår ångest Bearb A Frostenson 1978

Bearbetningsförslagen 91

Textkommentar

Gustav Ållons ”Thenne är then store dagen, som togs in av Svedberg i hans psalmbok 1694, förhåller sig mycket fri i förhållande till sin förlaga, Johann Francks Dieses ist der Tag der Wonne. Psalmen klarade sig igenom den biskopliga revisionen 1695, vilket knappast en trogen översättning av Francks psalm gjort. Ållons omgestaltning skedde således delvis på goda grunder, men han har kommit att mycket starkare än originalet markera dödsmotivet och så försvaga seger- och jubeltonen hos Franck.

Hos Wallin och i 1937 års psalmbok har psalmen lämnats ganska oförändrad. År 1937 uteslöts dock den gamla psalmens 7:e vers. Språkligt och i fråga om dödsmotivets gestaltning är psalmen i nuvarande psalmbok i mycket hög grad präglad av ett gänget århundrade. Kommittén har tagit fasta på att Ållon i v 7 och 8 riktigt har återgivit det tyska originalets jubelstämning. Dessa två strofer - den sjunde lätt bearbetad - får avsluta psalmen.

1695:174 1819:1937 (i det närmaste)

Bearbetarens kommentar

I Beckmans psalmhistoria står det om psalnen, att den inte endast är en vers längre än den tyska utan också på annat sätt mycket olik. Olikheten finns på flera punkter. Man märker den genast i första versen. Detta är glädjens dag,/ det är glädjefesten,/ då Herren, livets sol,/ låter sin starka strålglans gå ut... En glädje- och ljusexplosion, nästan. Det är som om Gustaf Ållon knappast vågar släppa fram den. Han hinner inte mer än till rad 3 så börjar han mörklägga, tala om Mörksens Förste, helfwetes port: Dödsens mörker (1819:dödens port, gravens mörker). I Francks original dramatiseras texten sedan. I V 3 står det en aning högtidligt översatt: Salig, ja salig den stunden,/ och.åter salig ty Lammet har övervunnit...” Sen fortsätter Franck med att skriva om Farao som med häst och vagn störtades i havet, om filisteerna som blir slagna, om Simson, om Jesus som den David vilken fällde Goliath till marken. Där det i den svenska psalmen talas om fåren bland ulvar (vargar) talar den tyska om lejon (enl Jes 11:6). Ållons psalm blir i de 4 följande stroferna i huvudsak ett upprepande av vad han skrivit i v 1:3-5. I den nya bearbetningen har psalmen kortats ner till hälften, så mycket som möjligt av originalpsalmens karaktär och innehåll har bevarats. En anledning till förkortningen har Varit att psalmen ska kunna sjungas rakt igenom, gärna stående.

AF

92 Bearbetningsförslagen

L

l. I dödens bojor Kristus låg Den mäktig på ditt kors bröt fram av våra synder slagen. ur plåga, död och smälek. Han uppstod. Vi i honom fâr Blott en skugga vid vår fot ett evigt liv hos Fadern. är döden och dess mörka hot. Därför är vi glada nu. Vår verklighet är Kristus. Vi tackar av allt hjärta Gud Halleluja! och sjunger: Halleluja! Halleluja! 4. Vi firar påsk av hjärtans lust och sjunger glädjesânger. 2. Här var en hård och häftig kamp, Vår glädjesol är du, 0 Gud, som allas frälsning gällde, och natten är förgângen. då liv och död stod mot varann Kristus uppstod och hans ljus och livet döden fällde. nu strömmar över världen ut. Döden skrämmer oss ej mer. Han lever mitt ibland oss. I Jesus den förintad blev. Halleluja! Han lever. Vi skall leva. Halleluja! M Luther l524 3. Du Jesus är värt påskalamm. J L Runeberg 1857 Vi lever av din kärlek. Bearb A Frostenson 1979

Textkommentar

Luthers påskpsalm Christ lag in Todesbanden (tr 1524) är en sammansmältning och vidareutveckling av påskleisen Christ ist erstanden och påsksekvensen Victimae paschali laudes. (Se PoV 673. Termerna förklaras i anslutning till textkommentaren till nr 62.) I sju strofer utlägger Luther påskens budskap och vad detta betyder för oss. Anknytningen till Bibeln är rik och flerskiktad. Den nytestamentliga påsken är förebådad i det gamla förbundets påskfirande. Gamla förbundets påskmåltid syftar fram mot nattvarden. Psalmen är inte rent teologiskt reflekterande, utan det finns en antydan till berättande, och kampen mellan liv och död gestaltas dramatiskt (urspr V 4). Glädje är den dominerande känslan, och varje strof avslutas med det gamla påskropet, Halleluja.

Den första kända svenska översättningen Christ lågh i dödzens bandom finns i en psa1mbok från 1562. Omedelbart efter denna psalm följer den latinska sekvensen Victimae paschali laudes samt leisen ”Christus är upstånden aff dödha. Ungefär samma svenska text, en ganska trogen överföring, möter i 1695 års psalmbok. I 1819 års psalmbok bereddes psalmen ej rum, men i 1911 års psalmboksförslag togs den med, starkt bearbetad. Efter ytterligare överarbetning, som förde den långt från det tyska originalet, intogs den, nu femstrofig, i 1937 års psalmbok. De många samanknytningarna mellan Gamla och Nya testamentet, vilka förutsatte typologisk bibeltolkning och god förtrogenhet med Gamla testamentet, är nu borta.

1695:163 EKG 76

Bearbetningsförslagen 93

Bearbetarens kommentar

Lutherpsalmen har liksom översättningen i 1695 års psalmbok och tidigare sju verser. Den har avkortats till fyra. Det kan ha sin förklaring, kanske också sitt berättigande. 1937 v 2-4 talar i stort sett om samma sak. Att man behållit den ganska negativa v 2, som närmast är en bakgrund till de två följande, kan bero på att den stora svenska Lutherteologins tid då ännu inte kommit.

Nu torde det vara självklart att det är den berömda, dramatiska v 4 som skall vara huvudvers. Den lyder hos Luther: Det var en sällsam strid,/ när liv och död brottades;/ livet vann och behöll segern, det har uppslukat döden./ Skriften har förkunnat detta,/ hur en död förintade (åt upp) den andra./ Döden har blivit nâgot som man inte behöver bry sig om (ein Spott) Ha1le1ujaW

Den ursprungliga v 6 har en mycket ljusare och gladare ton än nuvarande v 4 där man firar med gott behag och slutar med negationerna ingen nöd och ingen synd, ej heller död. Luthersuofen är nästan som en glädjeexplosion. Så firar vi denna höga fest (lika i 1695)/med hjärtats lust och glädje,/ högtiden som Herren låter oss vara med om,/ Han själv är solen,/ som genom sin nåds glans/ helt lyser upp våra hjärtan./ Syndens natt är förbi./ Också 1695 års psalmbok talar om Kristus som Halleluja. den klara solen. Bearbetningens slutrader v 1 efter 1695 Och sjunga: Halleluja, Halleluja.

Musikkomentar

Melodin, komponerad av Luther (?) i anslutning till den medeltida pâsksekvensen Victimae paschali laudes från 1000-talet och den däri sjungna inskottsversen Christ ist erstanden från 1100talet (båda i PoV nr 673) trycktes 1524; i Sverige först i Kangasala-hs 1624. - Här föreslås alt melodi (= NK och i stort sett EKG).

G 163 H 103 1921:103 EKG 76 NK 31 Z 7012

94 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

JA

1. O min Jesus, dit du gått att jag synden överger där vi11 jag fâ vara, och får ti11höra, dig fri från vär1den som mig b1ott att jag hâ11er ditt förbund, oro ger och saknad. minns vad du mig 1ärde Du i himme1en berett nu och ända ti11 den stund, mig en evig boning. då jag 1ämnar världen. Du är vägen. Du mig gett frä1sning och försoning. 4. Dig jag efterfö1ja vi11, inget mer begära, 2. Oförgänglighet och 1iv g1ad att få höra ti11. dig har du fört i ljuset. Du mitt kors vi11 bära. Jesus, du som har för mig Jag vi11 vara nära dig, öppnat fadershuset. gå dit du mig 1eder. 0 jag 1ängtar efter dig, I ditt kors jag finner frid, ber att du mig 1âter sa1ighet och seger. här på jorden tjäna dig, ti11s du kommer åter.

3. Hjä1p att vär1den inte mer J 0 Na11in 1819 mig kan vilseföra, Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

En av de sista psalmer Wallin skrev för 1819 års psalmbok var denna psalm för tiden efter påsk. Temat är Jesu efterföljelse, som Wallin utvecklar i anslutning till äldre bönbokslitteratur av katolsk eller pietistisk färgning. Att följa Kristus innebär en negativ inställning till välden och att korsfästa sitt kött. I sista versen finner man tanken att ju större kors själen bär, desto snarare renas hon och förenas med Kristus. Det hos Wallin så vanliga hemlängtansmotivet är starkt uttalat redan i första versen, men denna längtan är främst en kristuslängtan. Man finner emellertid även nyplatonskt-romantiska drag t ex i v 6 i vilken föreställningen om själens bundenhet i gruset, matorien, antyds. Men i centrum av psalmen står det evangeliska budskapet om förlåtelse och rening genom Jesu blod (v 5).

1819=1937

Bearbetarens kommentar

Bearbetningen innebär en förskjutning av tolkningen av efterföljelsen. Psalmen har blivit mer kristocentrisk, det negativa, det passiva har tonats ner. Att följa Kristus är att tjäna honom. Kristus bär även vårt kors.

I sista hälften av v 1 har den deklamatoriska stilen ersatts av en mer objektiv återgivning. Så har det blivit möjligt att dirakt ansluta den till de bevarade tre sista stroferna. Dessa iyra strofer har störst användning. Nära en fjärdedel av de tilk frågade i SCB--undersökningen anser v 2-4 inte användbara.

AF

Bearbetningsförslagen 95

Musikkommentar

J Crügers melodi från 1653 uppträder i 1939 i en konstlad rytmisering (delvis i anslutning till KSV:s koralbok 1901), som markant avviker från den plastiska originalrytmen i alt melodi som här föreslås. För speciella förhållanden behövs kanske dock en lättare melodi; i stället för att förvirra praxis med en annan version av samma melodi väljer vi då att hänvisa till 319.

G 319 H 128 1921:128 EKG 296 Z 6309a

E

l. Jesus är min vän den bäste, Vem kan rycka Guds utvalda vilkens like ingen är. ut ur Jesu Kristi hand? Skulle jag då som de flesta övergiva honom här? 3. Därom är jag fast förvissad: Ingen skall mig kunna skilja eller nöd kroppens själens ifrån den mig har så kär. skall Jesus mig ej från slita, Vad han vill, det skall jag vilja, inte liv och inte död. alltid här och evigt där. Inga djup och inga himlar, intet okänt eller känt 2. Jesus led för min skull döden, skall Guds kärlek mig från skilja ingen skall fördöma mig, som i Jesus Kristus är. och i himlen ber han för mig, drar mig närmare till sig. Vem är då som vill anklaga J Arrhenius 1691 den som han förlâtit allt? Bearb 0 Hartman 1978

Musikkommentar

Melodin, av G Düben d ä till en världslig text 1674 och använd till denna psalm av Arrhenius 1689, bearbetades av Otto Olsson i 1921 till närmare likhet med originalet men âterfördes 1939 till Hzs utjämhade form. En ny bearbetning gjordes av H Göransson till koralbokstillägget 1964, vilken har mottagits positivt och här föreslås som enda form (=alt melodi).

G 245 H 8 1921:213

96 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

1. Jesus, du min giädje, kan min kraft försvaga ingenstans i väriden men ej från mig taga finns en tröst som din. vad i dig jag har. A11t du vet. Mer än jag kan säga ger du mig att äga, För mig du ber. och 1iv. Ti11 ditt barn du tar mig åter salighet 0 Guds Lamm och min synd förlåter. på korsets stam! har skonat 4. Din vi11 få vara, Du som ej dig själv jag mig med Gud försonat. gärna piatsen taga nederst vid ditt bord. 2. Vad i väriden finnes, Där b1and bröder, systrar, vad jag där kan vinna, Jesus, vi11 jag iyssna ära, och pris, ti11 din röst, ditt ord. guld skall med hast försvinna, Där i dig skingras som en dimma, jag har den frid smäita som en is. som bevarar mig och bär mig, Det gär bort. Jesus, du min glädje. Dess tid är kort. Jesus, du hos mig förb1iver och du ger mig livet. J Franck 1655 3. Möda, sorg och tårar, J Schmedeman 1694 a11t som hjärtat J 0 wa11in 1816 plågar, kval, Bearb A Frostenson 1977 synd och dödens

Musikkomentar

J Crügers melodi från 1653 föreslås här i original, dvs alt melodi (=EKG, P08 435), vartill textbearbetningen anpassats.

G 266 H 216 1921:216 NK 86 Z 8032

Bearbetningsförslagen

lä

1. Ti11 här1ighetens 1and igen där uppe är min högsta skatt, jag ser dig, Jesus, fara, dit söker sig mitt hjärta: men jag på jorden måste än ti11 him1en och min Frä1sare, en gäst och främ1ing vara. ti11 g1ädjen vär1den ej kan ge. Långt från mitt hem jag vandrar här, mitt sä11skap sorg och möda är. 5. Och som du for du komma ska11, 0 Jesus, hit ti11baka. 2. Långt från min Faders hus jag går, Jag nu vi11 akta på mitt ka11, ack Herre, huru 1änge? jag bedja vi11 och vaka. Men dit mitt öga inte när Jag vet ej stund, jag vet ej dag, dit ska11 min bön sig tränga. men dag1igt dig förbidar jag. Den 0utsäg1ig, inner1ig ska11 de1a skyn och hinna dig. 6. Och sa1ig är den tjänaren, som du så finner göra, 3. En skymt jag då i tron kan se när sist du komma ska11 igen: utav det goda 1andet, du honom 10vat föra där du från mig ej ski1jas mer, ti11 ära och odödiighet när 1öst ur syndabandet uti din Faders här1ighet. b1and he1gonen jag fri och g1ad får bo i 1evande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt J O wa11in 1816 och ingen gråt och smärta; Bearb 1977

Musikkommentar

J H Scheins melodi från 1628 (efter förlaga av Gesius 1605) föreslås helt enligt originalet, dvs alt melodi (= EKG). Dock kvarstår även huvudmelodin som andra alternativ.

H 113 1921:113 EKG 321 NK 75 Z 2383

98 Bearbetningsförslagen

Bl

1. Ti11 h1m1en Herren Jesus for. 6. Varför ni män från Ga1i1een, Ha11e1uja, ha11e1uja. ha11e1uja, ha11e1uja, Han nu hos Gud, sin Fader bor. står ni och ser mot himme1en? Ha11e1uja, ha11e1uja. Ha11e1uja, ha11e1uja.

2. Pâ korset med sin bittra död, 7. Som Jesus ti11 Guds himme1 for, ha11e1uja, ha11e1uja, ha11e1uja, ha11e1uja, han he1a vär1den åter1öst. han kommer åter ti11 vår jord. Ha11e1uja, ha11e1uja. Ha11e1uja, ha11e1uja.

3. Sá stor hans kär1ek ti11 oss var. 8. Och då 1 makt och här1ighet, Ha11e1uja, ha11e1uja. ha11e1uja, ha11e1uja, Att rädda oss sitt 11v han gav. ska11 a11as ögon honom se. Ha11e1uja, ha11e1uja. Ha11e1uja, ha11e1uja.

4. Sin Fader har han b1ivit 11k. 9. Dig he1iga Treenighet, Ha11e1uja, ha11e1uja. ha11e1uja, ha11e1uja, Han konung är 1 h1mme1rik. ske 10v och pris 1 evighet. Ha11e1uja, ha11e1uja. Ha11e1uja, ha11e1uja.

5. Han tänker pá oss var och en, ha11e1uja, ha11e1uja, Latinsk sång 1500-ta1et och hos sin Fader för oss ber. J Åström 1814 ha11e1uja. Bearb A Frostenson 1977 Ha11e1uja,

Musikkommentar

Den nuvarande huvudmelodin bör inte användas till så olikartade texter en himmelsfärdspsalm en som nu, nämligen till (127), nattvardspsalm (194) och en psalm om hemmet (482). Vi föreslår att himmelsfärdspsalmen får alt melodi, som har lång svensk tradition. Den har uppstått ur diskantstämman i en trestämmig sättning av en medeltida Visa Surrexit Christus hodie, tryckt 1555, och kan följas hos oss alltifrån Ålem-hs 1645 över Mönsterås 1646, Leimontinus 1675, Roslagskulla 1693, Riddarholms-hs 1694 och G fram t 0 m Haeffner; den försvinner först 1921.

Nuvarande huvudmelodin till 127 reserveras däremot för psalmer om hemmet: utom 482 kan som sådana räknas även 492 om fosterlandet och doppsalmen nr 777 i POV del 2. Beträffande 194 är melodifrâgan ännu olöst och kommer att tas upp i samband med textbearbetningen.

G 176 H 115 Z 288

Bearbetningsförslagen 99

1. Livets Ande, kom från ovan, ti11 vä1signe1se för andra kom och bär från himlen bud. och till egen själaro. Du kan ge den stora gåvan: Oss med Stefanus 1åt skåda tron på ordet, tron på Gud. Mänskosonens här1ighet; Ti11 Guds människor du ta1ar oss med Paulus än benåda än i dag kring a11 vår jord. rikt med trons rättfärdighet. Fo1k och sjä1ar du hugsvalar än i dag med Skriftens ord. 4. Livets Ande, du som danar Kristi kyrka på vår jord, 2. Oförgänglig sanning strâ1ar kraftens Ande, du som banar än i dag från bibe1ns b1ad, henne väg med Herrens ord, än i klara drag den målar nådens Ande, du som renar, heliga gestalters rad. stärker och i oss vi11 bo Genom tidevarv föres fridens Ande, du som enar tro som 1ever och består. Herrens trogna, giv oss tro. Än ett heligt arv av böner, än profetens röst oss når.

3. Giv att vi för Gud må vandra J A Eklund 1934 såsom Abraham i tro, Bearb 1977

1. Kom Skapare, Guds Ande, god. din Faders ord på a11a språk. Besök vårt hjärta, ge oss mod. Du från begynneisen var med. 5. Vår fiende ifrån oss driv Vad vi behöver bäst du vet. och med din frid hos oss förb1iv. Gå före oss, var dag oss 1ed 2. Du Guds, den Högstes, gåva är och hjä1p att inget ont oss sker. och namnet “Tröstaren du bär; Guds e1d och nådens brunn vars djup 6. Vår Fader vi lovsjunger här a11t 1iv, a11 kär1ek strömmar ur. och Sonen som uppstånden är och dig vår Tröstare, vårt ljus, 3. Smä1t hjärtats kö1d vi kan ge i dag och bortom tidens s1ut.

att

en kär1ek utan krav och svek. Du a11 vår svaghet känner vä1. Så stärk oss nu ti11 kropp och själ. R Maurus 800-talet 4. Du dina många gåvor ger 0 Petri 1536 och 1åter oss Guds tecken se, J 0 wa11in 1816 och genom dig ti11 fo1ken når Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Veni creator spiritus (Kom skaparande) hör till de medeltida latinska psalmer Luther översatte, men psalmen fanns redan tidigare på tyska i flera versioner. Den latinska pingsthymnen tillskrivs Rabanus Maurus (766-856), verksam vid klostret i Fulda, senare ärkebiskop i Mainz. Troligen har melodin uppstått samtidigt med texten, dvs omkring 820. Luthers översättning Kom, Gott Schöpfer, Heiliger Geist”, följer ganska troget den latinska förlagan, vars bibliska huvudtext är Jes 11:2f, upp-

100 Bearbetningsförslagen sou 193150

räkningen av Andens (sjufaldiga, enligt Vulgata) gåvor. Ingressen Veni creator spiritus, som har sitt ursprung i den latinska översättningen av Ps 104:30, är bevarad i Luthers men inte i den svenska tolkningen. Den svenska översättaren (man har gissat på Olaus Petri) handskades ganska fritt med den tyska texten. Han tycks också ha använt sig av den latinska texten. Psalmen intogs i Swenske songer eller wijsor 1536 och har sedan dess ingått i det närmaste oförändrad i våra officiella psalmböcker fram till 1819. Wallins bearbetning rörde såväl språk som innehåll. Ålderdomliga uttryck och dunkla bilder togs bort (Guds finger, Diefwulens fund). Till det nytillkomna hör tanken på döden (v 5) och bilden av vägen till Gud (v 6).

1695:180 1819=1937 EKG 97

Bearbetarens kommentar

Luthers översättning från 1524 av den latinska hymnen följer originalet nära.

1. Kom, Gud Skapare, Helige Ande,/ besök dina människors hjärtan,/ fyll dem med den nåd, du vet de behöver/ du som från begynnelsen känner dina skapelser.

2. Ty du kallas tröstaren,/ den Allrahögstes dyrbara gåva,/ en andlig smörjelse oss given (slösad på 0ss),/ en levande källa, kärlek och eld.

3. slutar med en bön att Anden ska bevara och stärka oss i vår svaghet.

4. Du är med den sjufaldiga gåvan/fingret på Guds högra hand/ du ger och låter din Faders ord gå vidare/ genom tungor i alla länder. (finger bild för Guds handlande, vägledning,tecken.)

7. Lov ske Gud, Fadern och Sonen,/ som uppstod från de döda/ och tröstaren/alltid i evighet.

På några punkter avviker den wallinska bearbetningen mer markant från förlagorna: den sjufaldiga gåvan (1695: margfald) blir tusenfald v 4:1, v 5:3-4 är tilldiktning, lovsången till Treenigheten slutar i en suck.

Nyåtergivningen har lagts närmare Luthers text och den äldre svenska översättningen, t ex v 5:3-4 som 1695 hade lydelsen: “Ledsaga oss i alla stud,/ At wi må undfly djefwulens fund.

AF

Musikkommentar

l33a

Huvudelodin, troligen svensk, är en femradig melodi till en fyrradig text, vilket åstadkommer en upprepning av en textrad. Trots detta har den länge använts i Sverige, förekommer i Kangasala-hs 1624, Ålem 1645, Mönsterås 1646 m fl. 1939 sökte man lösa

S()lJ 1981:50

Bearbetningsförslagen 101

problemet med den bristande överensstämmelsen mellan text och melodi sätta melodins fras genom att fjärde inom parentes, vilket dock knappast ökade användbarheten.

G 180 H 133 1921:133

133b

Vid färdigställandet av 1939 års koralbok tycks man i sista stund ha upptäckt att texten överallt annars i världen sjungs till en annan melodi, vilken infördes sist i koralboken, efter avdelningen Hymer och sånger. Denna allmänkyrkliga melodi har alltsedan medeltiden sjungits till hymmen Veni Creator Spiritus. Den trycktes i en mera församlingsmässig, ”k0raliserad form i Erfurt 1524 och i Klugs sångbok 1533. Även denna melodi har hos oss sjungits vid sidan av 133a; de under 133a nämnda hss har bägge melodierna. 133b rytmiserades i Koralmusik I 1957 i anslutning till den internationellt brukliga formen (Klug, EKG) och togs därefter upp som alt melodi i det svenska koralbokstillägget. Den föreslås här som enda melodi till 133.

H 396 EKG 97 NK 3 Z 294/95

l. Kom, helge Ande, Herre Gud, och liv och salighet oss ger. med nåd till din församling nu. Halleluja! Halleluja! Med goda gåvor fyll vår själ och låt ditt ljus få lysa där. 3. Du eld från himlen, ljuva tröst, Från världens alla folk och språk lät kärlek brinna i vårt bröst, församlar du ett folk som tror att glada i din tjänst vi går pä Jesus Kristus och hans ord. och härdar ut, när det blir svårt. Det sjunger alltid, Gud, ditt lov. När vi är svaga och tyngs ner Halleluja! Halleluja! 0 Herre Gud, din kraft oss ge att här vi tappert strida kan 2. Guds kärleks låga, nådens port, och genom död till liv nå fram. förnya oss med livets ord, Halleluja! Halleluja! att vi Guds bild i hjärtat bär och vet att han vår Fader är. Tag falska läror från oss bort. M Luther 1524 Till ingen annan skall vi gä J 0 Wallin l8l6 än Jesus, som förlåtelse Bearb A Frostenson 1979

Textkomentar

Liksom flera andra lutherpsalmer har även Komm, Geist Heiliger (tr 1524) sin utgångspunkt i en medeltida sång, antinämligen fonen Veni sancte Spiritus, vilken redan under senmedeltiden fanns i flera tyska översättningar. - Den latinska antifonen förekomer jämte svensk översättning i psalmböcker alltifrån 1543. (1937:132). - Första versen hos Luther är närmast beroende av en tysk översättning från Basel (tr 1514), medan de båda andra verserna är nydiktning. Innehållsligt denna psalm ligger ganska nära Luthers andra pingstpsalmer.

102 Bearbetningsförslagen sou 1931350

En svensk översättning av psalmen ingick i en psalmbok från 1562 (fullständigt bevarad text i en psalmbok från 1567). Samma text, som troget återger den tyska förlagan, finner vi i 1695 års psalmbok. Wallin gjorde en bearbetning för sitt psalmboks- 1816, vilken togs in i 1819 års psalmbok och kvarstår förslag oförändrad i vår nuvarande . Särskilt den första versen är omarbetad av Wallin och anknytningen till den gamla latinska antifonen saknas, kanske med avsikten att undvika upprepning, eftersom antifonen jämte svensk översättning återfinnes strax intill

i psalnboken.

Frostensons nyâtergivning är ett försök att koma Luthertexten så nära som möjligt vilken den äldre svenska versionen följde I vers 1 framhävs den reformatoriska huvudtanken troget. på nytt om tron och Guds ord. I vers 3 talas nu liksom hos Luther om vår i stället för om vårt korsbärande. Texten är omrytmiserad tjänst till den ursprungliga koralen, se nedan musikkommentaren.

1695:181 l8l9=1937 EKG 98

Musikkommentar

En medeltida folkvisa, som parafraserar antifonen Veni tysk Sancte reple...(sv ps 132), melodiskt omformad och Spiritus, tilldiktad 1524. Den utjämnade huvudmelodin i 1939 textligt föreslås uttryckligen utföras med fördubbling av varje fras vilket så kraftfulla visan en slutton, ger den ursprungligen ledlös blandning av 4- och 5-takt. Lösningen på proegendomlig, blemet i att till 1524 års rytm - så i alt melodi ligger återgå (= EKG, NK), som här föreslås och till vilken textbearbetningen sätt. Som b-melodi föreslår vi huanpassats på ett övertygande vudmelodin med genomgående kort upptakt (utom i första frasen).

G 181 H 134 - 1921:134 EKG 98 NK 18 Z 7445a

lââ

l. vi nu ber att vi tillsamman Dig, helge Ande, tron i försonlighet och frid att du den rätta oss ger kan leva med varandra. och hos oss förbliver i svära tider, 0 Gud, förbarma dig.

allra mest vid livets slut 4. 0 högsta tröst i all vår nöd, när våra krafter sviker. tag bort vår fruktan, var värt stöd. 0 Gud, förbarma dig. Hjälp oss i vår svaghet 2. din klarhet ge att bedja, vaka, 0, ädla ljus, kan Jesus Kristus se. nu och i den stund när vi att vi att vi oss häller den bittra död skall smaka. Hjälp i tro till honom, 0 Gud, förbarma dig.

så att också vi en gång får till hans rike komma.

0 Gud, förbarma dig. M Luther 1524 3. 0 kärlekseld, i hjärtat brinn, 0 Petri 1536 allt all övervinn. J O Wallin 1814 hat, ljumhet Bearb A Frostenson 1977 Kom och oss förvandla

Bearbetningsförslagen 103

Textkommentar

Pingstpsalmen Nun bitten wir den Heiligen Geist (tr 1524) har sin och kärna i en leis (denna term förklaras i utgångspunkt anslutning till textkommentaren till nr 62). Första strofen är känd redan från 1200-talets mitt, då den förekommer i en pingstpredikan av en fransiskanernunk, Berthold från Regensburg. Luther har i sina tre tilldiktade strofer väl fångat upp den äldre visstrofens enkla men kraftfulla diktion. Medan den svenska översättaren (möjligen Olaus Petri) noga följt den tyska föri de tre lutherska stroferna, avviker han markant i första lagan strofen Nu bidje wij then helga and (tr 1536). Detta skulle möjligen tyda på att denna även i vårt land varit en känd leis, som sedan länge tillbaka fått sin svenska utforming.

Till 1695 års psalmbok överfördes psalmen tämligen oförändrad, medan Wallin bearbetade den ganska genomgripande. Rytmen flyter lättare, rimschemat har fått en elegantare utformning, huvudtankarna är i viss mån mer renodlade, men det har också skett en innehållslig förskjutning.

1695:182 1819=1937 EKG 99

Bearbetarens kommentar

Vid nytolkningen har jag gått tillbaka till luthertexten (enligt EKG) och till 1695 års psalmbok.

V 1 EKG i prosaöversättning: Nu ber vi den helige Ande om den rätta tron och allramest att han skall bevara oss i slutet, när vi skall vända hem från detta elände. Kyrie eleis. 1625: Nu bedje vi then Helga And/ Om en sann tro och rätt förstånd, /At

han för oss råder i alla tider; Helst uti thet yttersta,/Wi sko-

lom hädan lida. Kyrie eleeson.

y_2 1695: ”O ädla ljus, gif oss tit sken: Lär oss Jesu Christum känna allen /At wi med honom hålle, och fasta blifwe,/ Och at han oss arfwelott i sino rike gifwer. Detta är en översättning så nära luthertexten som möjligt.

I v 3 1695 sägs det At wi sammanlefwe som bröder käre och 18T9_Att vi leva lära som bröder kära. Hos Luther är det enklare uttryckt att vi av hjärtat älska varandra,hå11er frid och är ens till sinnes.

AF Musikkommentar

En av de äldsta medeltida s k leiserna, säkert sjungen redan under svensk medeltid. Den svenska texten har en annan meter än den tyska och de övriga nordiska översättningarna (se NK), varför en återgång för vår del till den allmänkyrkliga formen i EKG är omöjlig. De viktigaste dragen i denna togs dock tillvara i en melodisk bearbetning av H Göransson i Koralnusik I 1957. Denna version slog väl ut i praktiken och upptogs sedan som alt melodi, vilken här föreslås.

G 182 H 135 1921:135 EKG 99 NK 16A Z 20293

104 Bearbetningsförslagen

E

1. Ande, du Guds gåva! genom Kristi ord, När oss oron piâgar Ande, som oss enar, ger du tröst och 1iv. ge värt inre renhet, Kom, ack kom min 1ängtan, stärk vår svaga tro, du mitt hjärtas trängtan så att vi ti11 Gud oss vänder, kom, hos mig förblivl lämnar a11ting i hans händer. Ge oss g1ädje i bekymren, lovsäng när oss oron tynger. 4. Styr och 1ed min vandring, tanke, ord och handling, 2. Jagad söker hjorten hjärta, sinne, håg, ti11f1yktsorten. att i sömn och vaka trygga Den vi11 vattnet nä. jag hos dig får vara, Törstande den f1ämtar. ti11s jag him1en når. Så vårt hjärta iängtar Där ska11 jag med sjä1 och tunga efter frid och nåd, Gud, dig Ha11e1uja sjunga. söker i det torra 1andet strömmarna av 1iv och ande. J Franck 1653 3. Du som oss försam1ar, P Brask 1690 och förvandlar Bearb A Frostenson 1977 helgar

Textkommentar

Flera av Johann Francks ger uttryck för själens kärlek psalmer till Jesus med ett bildrikt färgat av brudmystik, därispråk, bland aller (1653). Petrus Brasks översätt- Brunnquell güter Kiälla af all Nåde har ett annat tonläge, ett mindre ning av barockens stil. De erotiserande språk, men är ändå präglad på den helige Ande har emellertid även bihopade beteckningarna bliska förebilder (Psaltaren). Efter en överarbetning acceptera- 1695 års psalmbok. Bland annat har man ersatt des psalmen för den i klassisk bilden av källan i inledningen med mystik vanliga Ande full av nåde. Bevarad är däremot den från Psaltaren (4221) hämtade bilden av den törstiga hjorten, en vanlig bild för törst efter Gud i mystiken och senare i pietismen. själens - Man brukar säga att Franck med sin subjektiva, innerliga Jesus-kärlek förebâdar Johann Scheffler och pietismen.

innebar endast smärre ändringar, i huvudsak Wallins bearbetning art.I vår nuvarande psalmbok är enav språklig, stilförhöjande dast ett par ord ändrade i v 8.

1695:186 1819:137

Bearbetarens kommentar

oro och vilan i Francks original har som grundtema: hjärtats Gud. Men inte som ett allmännt fromt talesätt. Där finns en bebåde av de tunga bekymren, den starka ängslan och av skrivning Andens stora Den är som de flesta av Francks psalmer livgåvor. lig och kraftfull. Det är en överdriven blygsamhet när han i första strofen skriver att han med sina svaga strängar ville utbreda Guds lov. Det är inget fel varken på strängarna eller handen som får dem att Också ögat får sitt. En brokig bildljuda. kavalkad drar Där talas om Anden som de älskagenom stroferna. des låga, hjärtats ljuva sav, krukmakaren som skapar oss av ler, som tar oss in i sin ljuvlighets grotta, nådessjälens brudgum

S()LJ1981:50 Bearbetningsförslagen 105

solen som kysser oss etc. Det blev väl i mesta laget. Psalmen har försvunnit ur de tyska psalmböckerna. Men i vårt land har den levt kvar. I den återgivning den fick här, behärskad och återhållsam, blev den till en varaktig psalm, först under sista årtiondena har den börjat föra ett tynande liv.

Vers 7 i originalet lyder:led min sak,/ min sömn och vaka/ mina steg och min väg,/mina lemmar och ögon,/ så att min arma dikt,/ min enkla sång/ vad jag gör och är, att alltsammans/ kan behaga dig o FaderK Något restriktivt finns den återgiven i bearb v 4:1-4. Slutraderna med deras Halleluja är Francks egna.

Ungefär 20 procent av de tillfrågade i SCB-undersökningen anser psalmen inte vara användbar i nuvarande skick. AF Musikkommentar

Denna Crüger-melodi från 1653 bör självklart återfå sin tillgängliga och inprägsamma originalrytm enligt alt melodi, till vilken textbearbetningen anpassats.

G 186 H 137 1921:137 Z 6252

L3§

1. Kom, helge Ande, till mig in, mitt Abba, käre Fader. upplys min själ och ge den liv att jag i dig förbliver. 6. Mig i din nåd behåll du kvar Var själv ett ljus på all min stig som allt i dina händer har, och led mig du den väg du vill, mitt onda jag förvandla. ät dig jag helt mig giver. Förlåt mig all min synd och brist, styrk mig att jag det goda vill 2. Led mig var dag i sanningen och i din fruktan vandrar. och öppna mitt förstånd för den så att jag ser din vilja. 7. Giv lycka, Gud, till allt gott Från alla synder gör mig ren. verk, Dig vill jag följa steg för steg befrämja det och kraften stärk och från allt ont mig skilja. att följa Jesus efter, och som jag lägger år till är 3. 0 Herre, giv mig av din nåd lät mig få växa i din nåd det som jag aldrig själv förmår: och i din visdom, Herre. att vinna rot och fäste i tron på Herren Jesus Krist, 8. Hjälp mig att nyttja tiden rätt i kärlek som ej söker sitt. som Jesus själv till andras tjänst Min hjälp är blott din kärlek. och, Gud, till deras glädje. Vi strävar bittida och sent 4. Stå på min sida mot den makt men, Herre, om ej du är med som får mig glömma vad du sagt så är det allt förgäves. och så din nåd betvivla. Giv du min ande vittnesbörd 9. 0 glädjens Ande, stå mig bi att till Guds barn jag också hör, i all den sorg jag kommer i, till Kristi medarvingar. helst när mig döden kallar. I natten kom och brinn i mig. 5. All svaghet känns jag vid hos mig, I döden giv mig liv i dig, skall be till och mig skall intet fattas. _vet ej vad jag dig om inte du mig manar. 0 helge Ande, bed för mig Okänd svensk förf 1694 och lär mig be med Frälsaren Bearb O Hartman 1978

106 Bearbetningsförslagen

Musikkommentar

Den tyska folkvisan Lindenschmid-Ton” från 1400-talet har med olika andliga texter fortlevt i en inte helt stabil tradering med flera varianter både i Tyskland och Norden. NK sökte åstad- .komma en kompromiss, men vi föreslår den svenska formen i den rytmisering den har i nr 508.

G 215 H 138 1921:138 EKG 245 NK 39 Z 2496

l42 a

l. Gud låter sina här 4. Med vänlig hand, fast inte sedd, trogna allt gott av nåd erfara, de mörkrets makt förjagar. och budskap om hans kärlek är De håller tröstens kalk beredd mång tusen änglars skara. när ångest oss försvagar. Så sjung av hjärtat och var glad: Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar från vår barndomsdag Guds änglar oss pá dödens dag oss följer och bevarar. till himmelen skall taga.

2. De vakar över var och en, 5. Kom mild och god till oss när vi uppmuntrar oss och varnar. med döden måste strida, De skyndar att sin hjälp oss ge och giv oss Herre då den frid mot dem som vill oss skada. som världen ej kan giva. Så sjung av hjärtat och var glad: Med tack och lovsång låt oss snart Guds änglar från vår ungdomsdag få möta himlens stora dag. är med oss i all fara. Därom vi, Gud, dig beder.

3. De har oss i sitt skydd, sin värd, när allt slags ont oss möter. Vår oro tar de från oss bort och rädslan inför döden. G Reimann l639 Sá sjung av hjärtat och var glad: J Svedberg l694 Guds änglar intill ålderns dag J 0 Nallin l8l6 oss leder och oss stöder. Bearb A Frostenson l979

Bearbetarens kommentar

På Mikaelidagen - barnens och änglarnas dag - hålles ofta familjegudstjänster. Då fungerar den wallinska åldersindelningen i denna psalm liksom änglaskildringen. Änglarna är skyddsmakter. Det finns kontroll- och skyddsmekanismer i hela inbyggda skapelsen, vår kropp, kosmos etc. I liksom i den svedbergska psalmen tyska förlagan ligger tyngdpunkten på verben, änglarna vakar, bevarar, skyndar till hjälp, de lägrar sig, värnar, leder, sköter. I v 4 blir det mer Mikaeli: de vårdande änglarna förjagar Satan (hos Wallin gravens skräck). Wallin har lagt in en getsemaneskildring här och de mycket vackra raderna Med vänlig hand, fast icke sedd. Det är ett mänskligt som kommer in drag i wallinpsalmen. Hos Svedberg liksom hos Wallin är änglarna huvudpersoner i alla stroferna utom den sista, som handlar om Fadern och Anden. Tycker det i att slutar ligger något Svedberg med O Gud! hör, hwad wi bedje. Det kan finnas en bön som är mer värd än lovsången.

1695:195 18l9=l937

Bearbetningsförslagen 107

142 b

4. En mörkrets - 1. Guds änglar är hans sändebud stund, en ángestnatt av eld och vind och ande, då manar dig ditt inre: en himmelsk här av liv och 1jus Stå upp och gå dit Gud befa11t. som glimmar genom natten. En g1imt av 1jus, en sti11het. Vi känner dem som bönesvar. En ängel är det från Guds stad. Det är Guds änglars dag i dag Det är Guds änglars dag i dag. med e1dsken över landet. Vårt hjärta har en himmel.

2. Och står du för rättfärdighet 5. Är sången svag, tycks bönen stum mot övervåld och lögner, och glesnar Guds församling var viss att med dig är långt fler hör templet är av änglar fullt än de som dig förföljer. som lovar Gud Trefaldig. Dä strider du för änglars sak. Sá sjung med dem ti11 Guds behag. Det är Guds änglars dag i dag. Det är Guds änglars dag i dag. Det brinner 1jus i mörkret. Guds lov ske nu och alltid.

3. Du möttes på din olycksled av ej förstâdda hinder, och när du trodde du gått fel du kanske letts av himlen. G Reimann 1639 Guds änglar visste vägen klart. J Svedberg 1694 Det är Guds änglars dag i dag J 0 Wallin 1816 och de för inte vilse. Bearb 0 Hartman 1978

Bearbetarens kommentar

Denna psalm går tillbaka på en tysk psalm av G Reimann 1639, Aus lieb lässt Gott der Christenheit. Den talar om änglarna i fyra strofer: de är exempel på Guds godhet mot kristenheten, de är en hjälp mot onda människor, de skyddar mot snubbelfaror på gatan, de är till hjälp mot djävulen. Jesper Svedberg har skrivit fyra motsvarande strofer och lagt till en femte om änglahjälp i dödskampen, men i 1695 års psalmbok har änglarna försvunnit ur denna strof. När Wallin fått behandla psalmen handlar den alls inte om Satan (1695, v 4), motsvarande strof talar om gravens skräck och om dödsångest. Wallins största ingrepp är ändringen av det gamla omkvädet nu är the helga änglarnas dag till omkvädet om människans åldrar; Guds änglar från vår barndomsdag. . . vår ungdomsdag. . . etc .

Här har psalmen återfått sitt gamla omkväde som psalm på Szt Mikaels dag. Den anknyter först till de äldre texterna om Guds godhet: bönesvar. Om ”eld och vind se Hebr 1:4.

Däremot ändras begränsningen för änglarnas intresse till kristenheten” eller “Guds trogna. I stället talas om striden för rätt och rättfärdighet som är allmänsklig. I motgången är det gott att komma ihåg stället i 2 Kon 6:16 att de som är med är flera än de som är emot. Glöm inte änglarna!

Men stötestenarna på gatan, ommämmda av både Wallin och Reimann? Diverse olyckor motsäger att änglarna alltid skulle vara tillstädes i sådana sammanhang. Men det finns en viss ledning från hinüen, och historien om Bileam skymtar, liksom Ps 139:4.

108 Bearbetningsförslagen

I vers 4 återkommer den upplevelse av hjälp mot anfäktelsen som Wallin talar om, fast i annan form. Exemplet är hämtat från 1 Kon 19:5. I stället för den änglalösa strofen om döden anknyter psalmen nu till en annan anfäktelse: den ”tomma” kyrkan och påminner om änglarnas närvaro i templet Jes 6.

I sin helhet har psalmen anknutit till erfarenheter av änglar som kan beläggas också i nutiden, och har återfått sin gamla karaktär som psalm på Szt Mikaels dag.

1695:195 1819:1937 OH

lå

1. Den stora vita skaran där i himmelen hos Herren Gud, som tusen snöbetäckta berg och Lammet sjä1v med skog omkring vid 1ivets älv och pa1mers ring, är både värd och gäst. säg vilka dessa är. Det är den stora skara som 3. Sá gläds, ja glad er tusenfalt ur mycken nöd och p1ága kom. ni som har mist och vunnit a11t. Och Lammets b1od Ni som i tro dem rena gjort bestod ert prov, för himlens he1gedom. b1ev jordens 1jus och sa1t. Där har de nu sin kyrkogäng Ni kände till en hemlighet med oavbruten jubeisâng som änglar men ej världen vet: i va1v av ljus att den som sår hos Herren Gud med sorg och gråt bland a11a änglars säng. en jubelskörd får se. Sá sjung, slå takt med pa1mens blad, 2. Här 1evde de i djupt förakt, ty detta är vår glädjedag. men se dem där i deras prakt Dig vare pris för tronen stå. ti11 tid evig Av Jesus får Guds Lamm! Halleluja! de himmelsk glans och makt. De ofta haft det tungt och svårt och deras kinder höljts i grät. Gud mötte dem. Strax de kom hem. H A Brorson 1765 Han varje tår tog bort. E Linderholm 1909 Lövhyddefest de firar nu -Bearb 1978

Textkomentar

Den pietistiskt sinnade biskopen Hans Adolf Brorson är Danmarks mest betydande psalmdiktare under 1700-talet. Den populära allhelgonapsalmen Den store hwide flok ingick bland sångerna om evigheten i den efter hans död publicerade Svane-sang, 1765.

Strofformen i denna psalm är unik med sina oliklånga rader, något som tyder på att Brorson skrev den till en given melodi. Särskilt sångerna i Svane-sang, vilka inte var avsedda för församlingssång utan för den privata andakten, uppvisar en rikedom av strofformer och ger goda exempel på hans musikalitet och

Bearbetningsförslagen

versifikatoriska förmåga. Psalmen inleds med en suggestiv beskrivning av skaran inför tronen i anslutning till Upp 7:9 ff, en text som också utnyttjas i de följande stroferna. Genom att Brorson lyft fram det gammaltestamentliga stoff som finns latent i denna text får psalmen en innehållslig fördjupning.

Festen i himlen blir så en fullbordan av den judiska lövhyddehögtiden: ”Nu holde de ... Hos ham en evig Løfsals Fest. Jämför Sakarja 14 16-Zl, där lövhyddehögtiden har eskatologisk syftning. Liksom den judiska lövhyddehögtiden firades som en tacksägelsefest till minne av hur Herren hjälpt folket under ökenvandringen, så firas i himlen en fest inför Gud och Lammet för dem som bevarat tron genom jordelivets prövningar.

Förmågan att med knappa medel teckna en åskådlig bild är kännetecknande för Brorson, likaså det visionära draget: Den store

hvide Flok vi se. Psalmen ger också

exempel på den stora spännvidd som är utmärkande för Brorsons psalmstil och som kan vålla översättningsproblem. Se t ex ingressen till tredje strofen: Til Lykke, Kiempe-Samling, ja,/ O tusindfold til da. Lykke

Den store hvide flok översattes först av E Linderholm 1909 och upptogs efter bearbetning i 1921 års tillägg och sedan ytterligare överarbetad i 1937 års psalmbok. Jämsides hänmed förekommer flera andra översättningar i de frikyrkliga sângböckerna.

Da psb 661

Bearbetarens kommentar

Denna Brorsonpsalm har som många andra danska psalmer ett stilmässigt omfång, som sällan finns i svensk psalm. På ett självfallet och naturligt sätt blandas högtids- och vardagsspråk. Brorsons psalm har det svindlande sköna anslaget: Den store hvide flok vi se/ som tusind bjerge fuld av sne... Den

fort-

sätter med skildringen av den jublande gudstjänsten i den himmelska helgedomen med höga kor - som i Ribe där han

domkyrka

var biskop. I nästa vers kommer vardagsorden rakt inL1 ritualen. Sandt er det, i så mangen nød/ tit tårestrøm på kinder flød,/ men Gud har dem,/ strax de kom hjem,/ aftørret... Brorsons

bildspråk har en mycket livlig och frisk åskådlighet. I första

strofen blir palmerna kring tronen on skog som rörs vinden.

av

Bilden komer tillbaka i v 2 där det talas om en

evig löv-

salsfest. Och i v 3 uppmaningen att mitt i det högtidliga sjungandet slå palme-takt.

Det är de två första raderna som ger psalmen dess säregna

karak-

tär och suggestionskraft. Brorson var slättbo. Han hade aldrig varit utomlands och sett ett berg.

Han har säkert när han skildrar den himelska helgedomen tänkt på det judiska templet byggt på Sions berg. Men det räcker knappt som förklaring. Den danske psalmforskaren Chr Ludwigs fönnodar att det här är fråga om längtansbilder. Man drömmer om det man aldrig sett. Sina berg, gissar han, har Brorson sett i molnbankarna över Västerhavet. Ändå var det norrmännen som tidigast och starkast upnlevde hans psalm. Den gav himelsk höghet och närhet åt deras eget landskap.

110 Bearbetningsförslagen

mer än aning, efter bortmn Det är i psalmen något längtan något bergen. Det är en vitklädd skara, berg, skog och en helgedom vi ser. I bearbetningar och psalmförslag försökte man jämna ut stiTE?ytningarna. Så djupt sitter - också i Danmark - den språkfördomen att en psalm genom alla sina verser och rader liga måste hållas på en jänm horisontell stilnivå.

147 b. Musik R Vau han Ni11iams (1872-1958)

-6

i kåmp r tron stått fast mot

._- , - vä 1-den och nått him-1a ron, ti 1 sus, \

EF

- - u - ja T

-åe-Ju

.iesÄg-s-/Jets tog: E1-

c_-

1. För a11a he1gon, som i kamp 2. Du var 1 vär1den deras för tron fasta hus. stått fast mot vär1den och nått Din röst dem 1edde fram 1 him1ar0n, stridens brus, ti11 dig, 0 Jesus, höjes 10vets och genom öds1igt mörker ton: sken ditt 1jus. Ha11e1uja! Ha11e1uja! Ha11e1uja3 Ha11e1ujal

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 111

3. Vi kämpa må med troget, 5. Blir dagen tung och själens tappert mod möda lång, som förr en gång din helga tyst, hör! I fjärran tonar skara god, segersáng, tills den bekrönt i segerns och tro och vilja stärkes boning stod. än en gäng. Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4. 0 höga samfund, helgon av vår släkt! Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt. Men alla livas av hans andes N W How 1864 fläkt. N Söderblom 1911 Halleluja! Halleluja! Bearb Sv-fi ps kom 1981

Musikkommentar

Vår a-melodi av J Barnby från 1868 tycks i stort sett ha upphört att brukas i anglosaxiska länder, där man i stället ganska allmänt har en melodi av R Vaughan Williams; i några koralböcker förekomer även Barnby som alternativ. Vi föreslår Barnbys melodi som i 1921 och POS 642, samt som b-melodi Williams. Vaughan Nuvarande b-melodi utgår.

1921:525

lä

1. Mitt i livet råder död lät oss ej förtvivla mitt i glädjen plåga. när vi går i själens natt. Nogsamt vet vi syndens lön. Kyrieleison. Vem ger livets gåva? Du själv och ingen annan. 3. Mitt i döden lever vi, Dig bröt vi dock var dag emot, mitt i sorgen glada. slog när vi varandra slog. Vem ger oss i döden liv, Helige Herre Gud, jubel i vår klagan? helige starke Gud, Du, Kristus, ingen annan, helige barmhärtige Frälsare, i dödens riken steg du ned, du evige Gud, fyllde dem med liv och fred. låt oss inte falla Helige Herre Gud, i den bittra dödens nöd. helige starke Gud, Kyrieleison. helige barmhärtige Frälsare, du evige Gud, 2. Mitt i dagens bråda lopp lät oss inte mista rister dödens ängslan tron som ger oss liv i dig. som en feber i vår kropp. Kyrieleison. Vem kan då oss frälsa? Du, Herre, ingen annan, förstod vår nöd och ensamhet, kom till värt Getsemane. Helige Herre Gud, M Luther 1524 helige starke Gud, 0 Petri 1529 helige barmhärtige Frälsare, J 0 Wallin 1816 du evige Gud, Bearb 0 Hartman 1977

112 Bearbetningsförslagen

Textkommentar

Liksom så många andra av Luthers bästa psalmer utgör Mitten im Leben en vidarediktning av en medeltida sângstrof. Hans utgångshar varit den latinska antifonen Media vita in morte sumus, punkt en böne- och klagosång som sjöngs vid olyckor och i fara. Redan före Luthers tid fanns den i flera tyska översättningar. Hos Luther blir det tydligare att döden är syndens lön, och i de nya stroferna betonas Guds nåd och barmhärtighet. Kompositionen är fast och de tre stroferna är symmetriskt uppbyggda. Efter mycket påståendesatser följer fråga, svar och lovprisning som mynnar ut i bön med böneropet Kyrieeleis. Innehållsligt sker en stegring i de tre stroferna.

Psalmen i Een handbock på Swcnsko från 1529 i en översättingår som lefwe i werlden här, som på flera punkter avning, Wij viker från Luthers text. Från 1586 är psalmen upptagen bland bei våra psalmböcker. gravningspsalmerna

bearbetning gjorde inte Wallin 1816, men man Någon genomgripande för och kan säga att han något mildrat uttrycken syndaångest dödsfruktan. I Wallins version ingår psalmen i vår nuvarande psalmbok.

1695:398 1819:1939 EKG 309

Bearbetarens kommentar

Då tredje versen här ställts i motsats till den första anknyter detta till Luthers av medeltidshymmens ord Media vita omvändning in morte sumus, Mitt i livet är vi i döden. (Luther har - icke i sin psalm men annorstädes - kastat om orden så de kommit att lyda: Media morte in vita sumus, Mitt i döden är vi i livet.)

Luther talar i sin psalm om det eviga helvetet. Här har anknutits till reformationens svar på anfäktelser som drabbar redan i jordelivet: Mitten in dem Tod anficht/ uns der Höllen Rachen - det svar som med samma kraft bemöter jordiska och eviga anfäktelser.

Föreliggande tolkning går tillbaka på den tyska originaltexten där psalmen inte som i tidigare svenska version är en trefaldighetspsalm utan helt kristocentrisk. OH

Nmsikkommentar

Den medeltida antifonen Media vita in morte sumus, ombildad av Luther eller Walter 1524, har förts nära den allmänkyrkliga traditionen i alt melodi (= NK), som här föreslås.

G 398 H 26 1921:26 EKG 309 NK 22 Z 8502

Bearbetningsförslagen

Ei

1. Vänd bort din vrede, bar att dem försona. Gud, som straffet sänder, 1åt nåden skina, Vänd bort din vrede oss i käriek skona! från bestörta 1änder. Var oss en Fader! Vänd bort din vrede, du som har i händer 5. Jesus a11ena 1ivet och döden. dem som har förskjutits med dig förenar, 2. Böner så varma he1ar vad som brutits a11a vi förenar: genom det rena döm ej oss arma b1odet som har f1utit såsom vi förtjänar. ner från hans hjärta. Gud, dig förbarma, I din nåd a11ena 6. Låt oss ej fa11a, har vi vår räddning. 1ät den förbön gä11a som för oss a11a 3. Bojor vi drager Jesus hördes fä11a. av den 1ott vi ärver, Dig vi âka11ar, lustar oss jagar, Gud, a11 godhets kä11a, freste1ser omvärver. trefa1digt store! Gud, vi är svaga - vi11 du oss fördärva utan förskoning?

4. För Jesu pina, G Thymus? 1541 för den törnekrona, J 0 wa11in 1813 han för de sina Bearb J A He11ström 1981

Musikkommentar

P Schalnreuters melodi från 1552 behålls oförändrad.

G 308 H 387 1921:387 Z 976

E

1. När vi i högsta nöden står 4. 0, skynda ti11 oss med din hjäip. och vi ej råd och hjä1p kan få, Var hos oss, från a11t ont oss frä1s. när ingen utväg vi kan se, Vår synd är stor, men större är fast bittida vi sökt och sent din nåd, som frihet åt oss ger.

2. är det vår stora tröst att vi 5. Bevara oss, 0 Gud, i tro ti11sammans, Gud, kan be ti11 dig, och gör oss trogna mot ditt ord, får 1ita på din trofasthet att vi i g1ädje och i frid och veta att du hjä1p oss ger. kan 10va dig ti11 evig tid.

3. Vi tror pâ 1öftet du oss gav. Du hör vår bön och ger oss svar. P Eber omkr 1566 Vår nöd vi inför dig bär fram S A Forsius? 1614 och ber ti11 dig i Jesu namn. Bearb 1977

114 Bearbetningsförslagen

Textkomentar

i Paul Eber, professor och så småningom generalsuperintendent hörde till Luthers vänkrets men stod framför allt Wittenberg, Melanchthon nära. Han var livet igenom handikappad av en olyckshändelse i 13-årsåldern. Som kyrkoledare efter Luthers död hade han en tung och svår uppgift - också personligen eftersom många av hans närmaste rycktes bort av döden. I sin bönepsalm Wenn wir in höchsten Nöten sein gav han ord också åt andras bekymmer och sorg. Han använde en personlig inträngande stil och ett Språk Som måste ha legat den tidens talspråk mycket nära.

EKG har sju strofer, i 1695 års psalmbok blir en slutvers med bönekaraktär tillagd. Som prov på den tyska textens stil- och innehållskaraktär återges här v 1, 2 och 4 i prosaöversättning:

1 När vi är i mycket stor nöd/ och inte vet ut eller in/ och varken finner hjälp eller råd/ om vi än bekymrar oss både bittida och sent,

2 så är endast detta vår tröst,/ att vi tillsammans (och) gemensamt/ anropar dig, trofaste Gud/ om räddning ur ångesten och nöden;

4 som du i nåd utlovar/ åt alla som ber dig om det/ i din Sons Jesu Kristi namn,/ hans som är vår frälsning och (vår) försvarare.

I den gamla svenska översättningen, som togs in i 1695 års psalmbok, har i stort sett denna grundkaraktär bevarats. I 1819 års psalmbok togs psalmen inte med. Sverige har fått den tillbaka från Finlands svenska psalmbok. En bearbetning gjordes för det runebergska förslaget 1857. Den bearbetades ytterligare för 1889 års svenska psalmboksförslag. Den föreliggande bearbetningen av psalmen är ett försök att med enkelt språk återskapa Paul Ebers fria, naturliga bön.

1695:307 1921:1937 (med undantag av att texten i 1921 års Nya Psalmer har en vers (v.5) mer än 1937 EKG 282

Musikkommentar

Bör ha mel 66 som av ålder hör till denna text.

Bearbetningsförslagen 115

l5_5_

l. Vänd nu om, ni sorgsna sinnen, han från himlen åt oss ger. vänd nu om till Herren Gud, All vår längtan skall då bli, han vars makt ej kan förintas, Herre, att tillhöra dig, han vars kärlek ej tar slut. över allt dig älska, ära, Han som tar och åter ger, du som alltid är oss nära. bygger där han rivit ner. Mer än vi kan be och tänka, 4. Se, han kommer oss till mötes ja, långt mer vill han oss skänka. som en morgonrodnad klar. Hela jorden ler och fröjdas. 2. Åt de fângna ger du frihet, Han vår Gud och vi hans barn. oss ur dödens välde tar, Oss till glädje kommer han. Jesus, när du för oss lider, Livet strömmar ur hans hand dör och lägges i en grav. såsom när ett värregns flöde Och när páskens morgonljus vattnar marker som låg öde. bryter in i våra hus, lyser mark och träd och skyar och värt hjärta blir förnyat. P Gerhardt l656 3. Då får vi med glädje skåda P Brask l690 huru stor Guds kärlek är, J 0 Wallin l8l4 vilka under, nâdegâvor Bearb A Frostenson l976

Bearbetarens kommentar

Denna psalm, Kommt, Ihr traurigen Gemüther, är till sitt ursprung Paul Gerhardts omskrivning i psalmform av Israels rop om bot i Hoseas 6:e kapitel. Det är en botpsalm i ordets egentliga mening - återställande av liv och hälsa. Det omfattar inte bara människan utan enligt gammaltestamentlig syn hela den jord hon lever på. Botpsalmen blir Den på samma gång en skapelsehym. betonar starkt suveräniteten i Guds handlande bl a sådan den framställs i Jobs bok.

Två strofer i översättning av den tyska texten kan räcka som illustration av psalmens art:

- Sedan kommer man att märka/ och se med stor iver,/ hurdana under, nåd och gåvor/ som händer oss från ovan./ Då komer endast detta/ att vara vårt hjärtas längtan,/ att vi rätt och väl lär känna Gud/ vars (egendom) vi kallar oss.

- Ty han kommer till oss/ den sköna morgonrodnaden/ som framkallar glädje och leende/ i hela världen./ Han kommer oss till glädje/ just i rätta stunden,/ med ljuvlig (alt god, välgörande) kraft och välsignelse som de tidiga och sena regnen. I den svenska psalmboken i Finland har den bevarats i nära anslutning till 1695. I 1819 års bearbetning kommer ett annat slags psalmpoesi in, särskilt i slutversen. Innehållsligt sker förskjutningar: Guds nåd görs beroende av oss, av att vi överger synden, 1:8. Herren benådar med kärlek, frid och tröst dem som akta på hans röst(V 4)- Det är de fromma som Gud bebådar sin ljusa salighetsdag. Detta saknar motsvarighet i den tyska texten och den äldsta översättningen.

1695:294 l8l9=l937 AF

116 Bearbetningsförslagen

Eâ 1. Herre, dig i nåd förbarma. öppna hjärtat, lär oss lyssna Hör ditt folk, som hjälp begär, till det ord som du oss gett. du som ömmar för de arma Räck din hand åt dem som faller. och var enda tillflykt är. Lät ditt ord pá nytt gå ut Kom att bort ifrån oss vända att de vilsna återkalla. vara svåra lön Hör oss, milde Herre Gud. synders och ditt ljus från höjden sända. Fräls ditt folk och hör dess bön. 4. Du som världens synd borttager, över oss förbarma dig. 2. Du som har en faders hjärta, Du som världens synd borttager, du som bär en faders namn, hjälp oss finna hem till dig. du som under dödens smärta Du som världens synd borttager, öppnat oss en broders famn, Jesus, gå ej oss förbi. du som världens väl bereder, Med ditt blod du oss rentvager. söker dem som kommit bort, Hör vår bön och giv oss frid. kallar, väcker, styr och leder Herre Gud, bevara oss.

3. Skydda, led och fräls din kyrka, S ödmann 1798 samla oss, ett, Bearb 1979 gör oss till

l. Upp, Sion, att prisa oss styrker och stöder och lova din Gud med sanningens ord. och hörsamhet visa Se, dukat är bordet hans heliga bud! med himmelskt bröd, Hans under vi skådat, en läkedom vordet hans sanning vi sett, mot synder och död. han har oss benâdat Och Anden oss renar och salighet gett. i döpelsens bad, Se, jorden förbrinner med Gud oss förenar, och himlen förgár, att bo i den stad, som blomstret försvinner. där Kristus är konung. Guds ord dock består Halleluja! och evigt förbliver. Halleluja! 4. Som stjärnornas skara i midnattens väkt, 2. Vår gärning ej gagnar så tallös skall vara, till salighetsgrund, o Sion, din släkt, försvinner som agnar som talet av droppar i prövningens stund. i daggens mängd, På Kristus vi bygga, som blommor och knoppar på honom vi tro, i sommarens ängd. så bliva vi trygga, Ett folk sâsom sanden och själen får ro. vid havets strand Vårt hjärta sig gläder Gud leder vid handen och fröjdas i Guda till löftenas land, Han själv oss ikläder det himmelska Kanaan. rättfärdighetsskrud, Ha11e1uja3 den Kristus förvärvat. Halleluja!

3. Än vårdar och föder S Alin l906 vår Herre sin hjord, Bearb 1981

Bearbetningsförslagen

lä

l. Gammal är kyrkan, Herrens hus, 4. Husen som kallas Herrens hus står medan mänskoverk faller. helgats och vigts till hans ära. skyhöga torn har blivit grus. Där åt oss alla nåden bjuds. Klockorna ännu oss kallar, De är som hemmet det kära. kallar på gammal och pâ ung, Där togs vi in i Guds förbund, kallar pâ själ som trött och tung möttes vid Herrens altarrund. längtar till evig vila. Där är oss himmelen nära.

2. Världarnas Gud kan inte bo 5. Kalla oss, Gud, att vi i tro här i de byggverk vi skapar, kommer när klockorna ringer, de av hans himlars helgedom samlas kring Jesu Kristi ord, är såsom skuggbilder bara. där han sitt budskap oss bringar: Åt sig ett hus han rest ur stoft, Världen ej ser vad ni skall se. skapade oss, vår själ och kropp, Allt vad jag säger, se det sker. tar i värt inre sin boning. Frid vare med er al1a.

3. Vi är Guds kyrka, är hans hus, uppbyggt av levande stenar, där under korsets milda ljus dopet och tron oss förenar. Om vi än här var bara tvâ N F S Grundtvig 1837 komma han vill och bo ändå E Evers 1906 hos oss med allt som han äger. Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

N S F Grundtvig(1783-1872) brukar betecknas som Danmarks främste psalmdiktare och är representerad i den danska psalmboken med fler psalmer än någon annan författare. Till den danska reformationsfesten 1836 skrev han Kirken den er et gammelt Hus. Texten översattes av Edvard Evers i hans Tillägg till 1819 års psalmbok (1906) och upptogs senare i 1921 års Nya psalmer. Med endast någon lätt justering infördes den i 1937 års psalmbok.

Den föreliggande bearbetningen söker ta upp ytterligare något

av det för Grundtvig karaktäristiska, exempelvis den avslutande kyrkklockans hälsning.

1921:528 Da psb 280

1. Kirken den er et gammelt hus, . Vi er Guds hus og kirke nu, står, om end tårnene fälde; bygget af levende stene, tårne fuldmange sank i grus, som under kors med aerlig hu klokker end kime og kalde, troen og dåben fbrene; kalde på gammel og på ung, var vi på jord ej mer end to, mest dog på sjaelen traet og tung, bygge dog ville han og bo syg fbr den evige hvile. hos os i hele sin vaelde.

2. Eimlenes Gud vist ej bebor . Samles vi kan da med vor drot kuse, som haender mon bygge, selv i den laveste hytte, arkepaulunet var på jord finde med Peder: her er godt! kun af hans tempel en skygge; tog ej al verden i bytte; dog sig en bolig underfuld naer som sit ord i allen stund lygged han selv afstøv og muld, er han vort hjerte og vor mund, rejste af gruset i nåde. drot over tiden og rummet.

118 Bearbetningsförslagen SOU 1931350

5. Husene dog med kirkenavn, 6. Fonten os minder om vor dåb bygte til Frelserens aere, altret om nadverens nåde, O hvor han de små tog tit i fhvn, alt med Guds ord om tro hab

gg

er os som hjemmet så kaere; og om Guds kaerlzgheds

gade,

dejlige ting i dem er sagt, huset om kam, hvis ord bestar, slutter har der med os sin pagt Kristus, i dag alt som 2 gar, han, som os Himmerig skaenker. evig Guds Søn, vor genløsêf-

7. Give da Gud, at hvor vi bo, altid, når klokkerne ringe, folket forsamles i Jesu tro der, hvor det plejed at klinge: Verden vel ej, men I mig ser, alt hvad jeg siger, se, det sker, f%ed vaere med Eder alle!

Musikkommentar

L M Lindemans melodi från 1840 behålls oförändrad.

1921:528

.Vlusikz S S wes1ey 1864 se även 2 9

T

SÖL 1981:50 Bearbetningsförslagen 119

a

Po

f”

1. Sin enda grund har kyrkan 4. När 1ögn och våld förmeras i kristus, Frälsaren. var är då jordens salt? Hor är hans egen byggnad, Vem hjälper och vem helar der nya skapelsen. vid världens sönderfall? I världen som han 1öste Må kyrkan bli som fordom från mörkret med sitt blod ett hjärta och en själ, blev hon den brud han krönte en fristad mitt i oron, med evangelii ord. för sanningen ett värn.

2. Fast spridd i många länder 5. Guds kyrka är gemenskap är kyrkan endast en med Fadern och hans Son, och har en enda Herre det skådar hon och erfar och en bekännelse. i Andens kraft och nåd. Av vattnet född och Ande Guds helgon och martyrer till ett och samma hopp betygar det med b10d. hon gär ti11 löfteslandet Omkring dem sjunger rymden med samma resekost. där segerns kyrka bor.

3. Med undran och med 1öje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid. S J Stone 1866 Hur sä11samt klingar orden J A Eklund 1911 i kyrkor utan fred N Beskow 1936 om Herrens frid på jorden T Foge1qvist 1936 om Guds barmhärtighet. Bearb 0 Hartman 1981

Textkomentar

Bland den unge anglikanske prästen Samuel John Stones dikter över de olika artiklarna i den apostoliska trosbekännelsen, vilka han skrev som hjälp åt sin församling, ingår en hymn om den heliga, allmänneliga kyrkan, The Churchs One Foundation (tr 1866). I dikten återspeglas den samtida kyrkliga diskussionen mellan företrädarna för ortodox och liberal bibeltolkning, föranledd av biskop Colensos kommentar till några bibelböcker. Stones lärodikt är en partsinlaga för företrädarna för den ortodoxa tron, men psalmen har en allmängiltighet och en ekumenisk grundhållning som höjer den över det tidsbundna och partiska. Den har därför blivit mycket spridd och omtyckt i olika kyrkor och samfund. Redan år 1868 upptogs den i Hymns Ancient & Modern, den anglikanska kyrkans psalmbok, och denna version, som innebär en förkortning av de sju verserna till fem, har sedan blivit den officiella texten.

120 Bearbetningsförslagen sou 1981 ;50

Den första svenska tolkningen tycks ha gjorts av Anna Ohlander, Guds kyrkas fasta grudval (tr 1900), som upptogs i KFUM-sångboken och i Sionstoner (1906 års ed). Till grund för tex- Uppåt ten i vår nuvarande ligger en mycket fri tolkning av psalmbok Nu fridens (tr 1911). I denna do- J A Eklud, grund på jorden minerar det för ungkyrkorörelsen karaktäristiska kamp-seger-motivet. Eklud överarbetade själv psalmen för sitt psalmboksför- 1934, men först med Beskows bearbetning för februariförslag slaget 1936 fördes psalmen närmare originalet. Innan den intogs i 1937 års psalmbok överarbetades den ytterligare av T Fogelqvist. En likaledes fri tolkning som ingår i några andra samav Pau10ngman, missionssekreterare i fndssångböcker gjordes i Stockholm, Det byggs ett heligt tem- Filadelfiaförsamlingen pel (tr 1928).

Den engelska texten i Hymns Ancient & Modern nr 215 lyder:

1. The Churchs one foundation 3. Though with a scornful wonder Is Jesus her Lord; Christ, Men see her sore oppressed, She is his new creation By schisms rent asunder, By water and the word: By heresies distressed, sought her Yet saints their watch are keeping,

;§0geh2å:eZOê: gzçâegnd Their cry goes up, How long?”

With his own blood he bought her And soon the night of weeping And for her life he died. Shall be the morn of song.

Fleet every nation 4. Mid toil and tribulation,

frorg

Yet one o er all the earth, And tumult of her war, Her charter of salvation She waits the consummation One Lord, one faith, one birth; Of peace for evermore; One holy name she blesses, Till with the vision glorious Partakes one holy food, Her longing eyes are blest,

And to one hope she presses And the great Church victorious

With every grace endued. Shall be the Church at rest

5. Yet she on earth hath union With God the Three in One, And mystic sweet communion With those whose rest is won: O happy ones and holy! Lord, give us grace that we, Like them, the meek and lowly, On high may dwell with thee.

Bearbetarens kommentar

De strofer som J A Eklund har nydiktat och fört in i psalmen har starkt omarbetats eftersom den ekumeniska situationen i dag är en helt vilken som skall annan än på hans tid. Frågan kyrka vinna har i dag inte samma relevans. Det ekueniska samtalet förs nämligen nu inte bara mellan kyrkorna. Ytterligare en part har anmält världen. Problemet är inte längre en kyrka, sig:

utan en värld - eller ingen. Och där vore en avgörande seger

vunneHom det åtminstone fanns en kyrklig enhet.

Bearbetningsförslagen 121

Detaljer:

v l; a new creation kunde översättas med en nyfödd skapelse eller hans nya skapelse, men den nya skapelsen klingar bättre och är en djärvare eskatologi som likväl är biblisk; jag tänker på t ex på Jak 1:18 där kyrkan är ”först1ingen av Guds skapelse.

Beträffande ordet brud har jag tidigare undvikit det eftersom det är förstört av vulgärspråket. Jag tycker emellertid nu att bilden är alltför urbiblisk för att försakas. Slangspråket ändras snabbt men Skriften består. Versen är något ändrad i förhållande till den engelska textens formulering som inte gör rättvisa åt försoningens universalitet, utan framställer det som om bara kyrkan var köpt med Guds blod.

v 3: här kvarstår Eklunds anmärkning om motsatsen mellan kyrkans

fridsbudskap och hennes inbördes ofrid.

v 4: relevanta bibelställen Matt 5:13, 2 Pet 3:11, Apg 4:32,

1 Tim 3:15, 4 Mos 35:6.

v 5: i denna vers omnämnes nu hela Treenigheten.

OH

Musikkommentar

Vi föreslår att till denna kyrkopsalm prövas Samuel S Wes1eys överallt annars i världen använda melodi från 1864 till texten The Churchs one Foundation, dock med hänvisning till nuvarande melodi 279.

l. En Fader oss förenar, och sjunger där vi vandrar en Herde och en fårahjord, det frälsta Sions segersäng. ett dop som alla renar, I mörker och i fara, ett frälsningens och livets ord, i trángmål och i nöd en röst frân tusen munnar, trygg skådar Jesu skara en själ i allas röst, mot evig morgons glöd. ett bud som frid förkunnar, Från kors, från grav vi ilar en tro med evig tröst, med saligt lov och pris en kärlek och en längtan till evig sabbatsvila och samma mål till sist, i Guds, vår Herres, paradis. ett slut på allas trängtan, ett liv i Herren Jesus Krist. B S Ingemann l843 2. Så går vi med varandra E Evers l920 med bön och hopp vår pilgrimsgâng Bearb l98l

Kommentar

Verbens pluralformer har genomgående ändrats till singularis. Ordparen vandar/varandra och ilar/vilar kommer så nära helrim att ändringen ansetts befogad.

122 Bearbetningsförslagen S()IJ 1981:50

M

1. Fädernas kyrka i Sveriges 1and, framtid och frihet och styrka. ett med Guds kyrka på jorden! Vida hon famnar från strand ti11 4. Ka11a nu åter ditt folk, 0 strand, Gud, fast är hon grundad av Herrens 1ât det sin Konung få möta. hand, Vi11igt det samlas pá Herrens bud byggd ti11 hans ära i Norden! kommer som daggen i morgonljus flödar ur gryningens sköte. 2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: 5. Gud, du som hör när din kyrka brudgummens löfte till bruden, ber, hemmet, de nyföddas kristna namn, du som ditt löfte ej sviker: färden till sist mot vår trygga sänd som i lågor din Ande ned, hamn, tänd i oss elden för rätt och väntan på livet i ljuset. fred, Herre, lät komma ditt rike! 3. Ädel är skaran sen tusen är Herren har frälst i sin kyrka. Framåt vår hoppfyllda längtan går! J A Eklund 1909 Unga och gamla i Kristus får Bearb P O Nisser 1981

Bearbetarens kommentar

J A ,Ek1unas text publicerades första gången i Sveriges Ungdom 1909 och skrevs för ungdomens korstågsmöten. Den togs upp i Nya Psalmer 1921 och är kanske ungkyrkorörelsens mest karaktäristiska psalm med sin höga värdesättning av svenska kyrkan i dess nationellt och historiskt givna form. Det har påpekats att för Eklund var det i främsta rummet stormaktstidens som Sverige stod i förgrunden (Allan Arvastson). Detta också återspeglas i Fädernas kyrka. - Med Gustaf Auléns melodi har den under lång tid varit en av våra mest uppskattade psalmer, inte minst i det kyrkliga ungdomsarbetet. Den har också fått en särskild ställning som vigselpsalm (vers 2). Under senare år synes den emellertid alltmer ha kommit ur bruk, sannolikt på grund av vad som kan uppfattas som alltför högstämd och exklusiv nationalism. Till det främmande intrycket bidrar säkert också språket.

Föreliggande bearbetning är ett försök att ta vara på något av den eklundska klangen och motivvalet men under ett bredare perspektiv: svenska kyrkan ses som en del av den världsvida kyrkan, psalmen gäller alla generationer, inte bara ungdomen, och kamen för frihet åt bunden träl blir en kam för fred och rättvisa i världen under den helige Andes insegel. Vissa av de kyrkohistoriska verserna har därvid fått utgå. Slutligen har texten i vers 4 (hos Eklund vers 8) lagts närmare den nya översättningen av Ps 11023: Villigt samlas ditt folk i dag då makten blir din. På heliga berg har jag fött dig som dagg ur gryningens sköte

1921:533 PON

Musikkomentar

G Auléns melodi från 1909 behålls oförändrad.

Bearbetningsförslagen 123

119 Musik: 1688, efter 1735

tyska brödraförsam1ingen

F*

1. Hjärtan, enigt sammanslutna, s1uter oss i fadersfamn. sök nu i Guds hjärta ro. ur Guds väsen f1utna, 3. Kristus, du som oss förenat Lägor, brinn här klart i Kristi tro. ti11 en helig syskonrund, Han vår Herre, vi hans egna, lär oss, såsom du det menat, s01en han, och vi dess g1ans. ä1ska ti11 vår sista stund. På hans 1ivsträd Tänd i oss den heta f1amman är vi grenar. Han är vår och vi är hans. som a11 sjä1viskhet förtär. I din sanning bind oss samman, 2. Gud ske ära! Vi1ka höjder, du som själv Guds sanning är. vi1ka djup av evig nåd, vi1ka osägbara fröjder, oss beredda i hans råd! Gud, som var och är och b1iver, N L von Zinzendorf 1725 unders Under är hans namn, 0 Mannström 1913 sig i Kristus åt oss giver, Bearb 1977

yysikkommentar

Vi att här prövas den melodi som hört till denna text

föreslår

av v Z1nzend0rf alltsedan den herrnhutiska brödraförsamlingens och som ännu används i Tyskland. Dock hänvisas även till

dâåar

EKG 217 Z 6699

124 Bearbetningsförslagen

ll

l. Tack, 0 Gud, att i din och mot tvivel söker fäste kyrka, vara fäders hägn likt svalan i sitt näste. tempelgärd, du oss giver ljus och styrka och din trogna herdevård 4. Ej den falska frid som söver Än i helgedomens famn bor där Herrens boning är. samlar Jesu Kristi namn Kraften som vår själ behöver mot det onda får vi där. en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet. Där förnimmer vi hur bön striden hoppfull gör och skön. 2. Korset Där vi finner som i guldglans glimmar vapenrustning för värt för att världen övervinna. öga högt mot skyn, lyfter i bekymrens timmar mot ett himmelskt mål vår 5. Låt din kyrka visa vägen syn. Klockorna, vars klang gär ut, som vi vandrar, tills vi når kallar syndare till Gud, staden där Gud själv är templet och vi inför honom står. psalmen, som sig mäktig svingar, skänker ät vår andakt Lyft oss, led oss, Herde god, vingar. in i ljuset där du bor, 3. Kristi där de återlösta lammen kyrka ger åt alla stillheten och hjärtats frid. du kring dig församlar. Amen. Till försoning den oss kallar i en härd och söndrad tid. Och i Jesu Kristi tro E N Söderberg l9lO får var själ som vill ha ro Bearb l978

E

l. _Se Herrens ord är rent och klart din lära bibehåller ren, som silvret, när i degeln din sanning rätt förklarar. det renats tills det lyser klart. Dä skall ditt ord i all vår strid Det är för oss en spegel. ge kraft till seger, skänka frid Det visar oss värt rätta jag, som evigt, evigt varar. när det förkunnar oss hans lag och oss till Jesus leder. Okänd svensk förf l695 2. Bevara, Herre, var och en J 0 Wallin l8l9 som här ditt ord försvarar, Bearb G-A Danell 1979

Textkomentar

Till de psalmer av okänd författare som vi finner först 1 1695 års psalmbok hör Hie1p Herre, de helige äro nu få, en trogen parafras över Ps 12. Men temat ordet och läran renodlas mer i psalmen, vars innehåll är böner om att de ogudaktigas _ lögnaktiga tal må straffas, de rättfärdigas suckar må bli hörda och att de frimodigt må lära. Så följer en lovprisning av Herrens tal eller ord. Psalmen avslutas med bön om beskydd för dem ”som titt ord förfächta. I den bearbetning som ingår i 1819

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 125

- är det gammaltestamentliga års - av Wallin psalmbok troligen hämndmotivet nertonat. Slutraderna ger uttryck för en starkare förtröstan och segervisshet. Stilen är mer omskrivande.

I den här presenterade bearbetningen har stroferna 1-4 om ondskans utbredning och Herrens hämnd uteslutits. De har mycket låg användning (SCB). Här kan tilläggas, att de båda frikyrkosångböcker som upptagit psalmen endast har med de båda avslutningsstroferna. Dessa båda strofer har nu omarbetats. Den första strofen har kompletterats med stoff från Jak 1:23 f, bilden av ordet som en spegel. De första raderna i sista strofen griper tillbaka medan senare delen av strofen förpå 1695 års version, håller sig mycket fri till förlagorna. Vi har nu fått en psalm om Guds ord med en mer evangelisk ton.

1695:32 1819=1937

lâi

l. Glad jag alltid vill bekänna: Honom vill jag trogen vara, Jag är döpt i Jesu namn. vill ej ryckas ur hans famn. Ingen tillflykt är som denna: Han i dopet mig har renat öppen står min Faders famn. kallat mig att honom tjäna. Ringa jordens skatter väger Honom vill jag, som han bjöd, mot det ena, att jag äger följa genom liv och död. klädd i dopets vita skrud, nåd och barnaskap hos Gud. 4. Dopets nád mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, 2. Synden skall mig ej fördöma: ger mig hopp att efter striden Jag är döpt i Jesu namn. finna i Guds himmel ro. Fadern all min skuld vill glömma, När min blick, mitt hjärta brister och mig föra till den hamn, vill jag säga i det sista: där mitt hjärta finner rening Jag är döpt i Jesu namn; och mitt liv får mål och mening. Fader, tag mig i din famn. Jag i Jesu Kristi blod frihet har och kraft och mod. E Neumeister 1718 3. När jag frestas, vill jag svara: J A Eklund 1910 Jag är döpt i Jesu namn. Bearb 1977

Nhsikkomentar

W Wessnitzers melodi från 1661 har fortlevat i en något obeständig tradering, särskilt beträffande 5:e frasen. Vi föreslår att 1939 års version, som frånsett 5:e frasen står originalen mycket nära, behålls oförändrad.

126 Bearbetningsförslagen

JÅ l. du som livet tänder, 4. Gud, i livets bok du skriver Fader, i dina namnet som vi barnet giver. tag goda händer detta Låt det där stå evigt kvar. späda mänskoliv. Kristen tro, som allting vinner Mot allt ont som vill förstöra, och det målet hinner, fläcka, skada och förgöra, ljusa åt ditt barn till bli vårt lilla barns försvar. gåva giv.

2. Detta barnet skall som andra 5. Dunkel höljer mänskors öden. och glädje vandra. Livet ryms i dem, och döden. genom sorg vet sin Släkte följer släkte här. Ingen morgondag. Barndomsleken, Ej vi fruktar eller famlar. ungdomsváren, mödan i de vuxna åren, Du oss leder, du oss samlar allt i dina händer sist i himlen, Fader kär. tag.

3. Barnet måste ut omsider i en värld som slåss och lider. Giv det trygghet i din famn, mod att kämpa, kraft att bära korsets tecken, till ära, N Beskow l9l9 dig kristen tro och kristet namn. Bearb B G Hallqvist l980

Musikkommentar

Nuvarande melodi av H Weman från 1937 föreslås oförändrad.

EQ

l. Gud, hos dig är livets källa, Dold din milda hand berör oss, allt du bär med allmakts ord. innan vi ditt ord förstår. Nytt du låter livet välla Nya släkten du välsignar: över samma gamla jord. över späda huvun spänns Aldrig du ditt verk skall glömma nådens himmel utan gräns. aldrig glömmer du de små, deras när dig står. 4. Här den ström gär fram, vars flöden änglar giver glädje ät Guds stad 2. Gud, hos dig är nådens källa; Jesu Kristi dop till döden bättre är än liv din nåd. är det nya livets bad. Hur vår vandring vi skall ställa Nya mänskor, Sonen lika, står ej i vårt eget råd. klädda i hans renhets skrud, Mer än jordelivets gåva vill du dana av oss, Gud. du ät barnen skänka vill: himmelriket hör dem till.

3. In i kyrkans hägn du för oss, E Liedgren l9ll förrän själva dit vi går. Bearb l980

Bearbetningsförslagen

l§3§

1. Jesus Kristus är vår hälsa. så fâr du här ej någon hjälp. Han oss a11a vi11e frä1sa. Med sin plåga och sin död 6. Om du Jesus vi11 bekänna, han oss har frälst ur dödens nöd. tror på honom i ditt hjärta, ser din synd och ser hans nåd 2. Att oss om sin död påminna beredd du ti11 hans nattvard gär. låter han sig själv här finna. Han sin kropp, sitt blod oss ger. 7. Rikt vårt 1iv ska11 på frukt I bröd och vin vi honom ser. b1iva när Guds Ande oss får driva. 3. Vid sitt bord han vi11 oss trösta. Andra ska11 få glädje av Vi har blivit âter1östa. vad Herren Jesus åt oss gav. När vi 1itar pâ hans nåd vi mitt i döden 1ivet fâr. 8. vi lovar Gud, vår Fader, dig för din gränslöst stora gåva. -4. Kom ti11 mig, mitt barn, han säger. För så stor barmhärtighet “Jag vi11 ge dig a11t jag äger. dig vare i evighet. pris Vad jag är det ska11 du b1i. Här får du läkedom och 1iv. J Hus omkr 1400(v 1-2) 5. Tycker du jag ej behövde M Luther 1524 1ida för dig, gå i döden? 0 Petri 1530 Tror du bara pä dig sjä1v, Bearb A Frostenson 1979

Textkomentar

Som förlaga till Luthers nattvardspsalm Jesus Christus, unser Heiland brukar anges en latinsk nattvardshymn De coena Dominiü en betraktelse och tillbedjan av altarets sakrament. Denna hymn har tillskrivits Johann Hus, eftersom ett av de första trycken av Luthers psalm (Erfurt 1524) har överskriften Das Lied Sanct Johannis Hus gebessert, men huruvida Hus verkligen skrivit den är omstritt. Med denna latinska hymm har emellertid Lutherpsalmen egentligen endast inledningen gemensam. Luthers psalm är en versifierad motsvarighet till en av hans nattvardspredikningar från 1522. Gebessert (förbättrad) kan här betyda: utlagd enligt evangelisk nattvardsuppfattning. Psalmens tema är värdiga och ovärdiga nattvardsgäster och dess kärna är en utläggning av 1 Kor 11:23-29. Svaret på frågan vilka som är värdiga ges utifrån Matt 9:12 och Matt 11:28.

En svensk översättning, som eventuellt kan ha utförts av Olaus Petri, ingår i Swenske songer eller 1536. Endast de båda wijsor första stroferna är följsamma mot den tyska texten, medan de övriga förhåller sig mycket fritt till Den svenska förlagan. psalmen slutar med tacksägelse och lovprisning, medan Luthers psalm avslutas med en strof om trons vilket också har sin frukt, motsvarighet i hans samtida 1695 års nattvardspredikningar. psalmbok har endast få avvikelser från denna översättning. Wallins bearbetning för 1819 års psalmbok innebär flera innehållsliga förändringar, och hans version ingår även i vår nuvarande psalmbok.

1695:14 1819:1937 EKG 154

128 sou 1931 ;50

Bearbetningsförslagen

Bearbetarens kommentar

som delvis har i sin första Bearbetningen, är en ny-återgivning, hälft sökt närmare i de gammalsvenska översättsig sakligheten I v 5-7 har Luthertexten (EKG 154) gjorts till underningarna. lag. Motsvarande strofer lyder i prosaöversättning:

8 Hade du kunnat förvärva något åt dig,/varför hade jag då behövt dö för Detta bord är inte heller till för dig,/om du dig?/ vill hjälpa dig själv. 9 Tror du detta av hela ditt och bekänner (det) med munhjärta/ är du mycket väl beredd/ och måltiden ger din själ åter nen,/så liv. 10 Frukten får inte heller utebliz/din nästa är du skyldig att så att av dig,/ såsom Gud har handlat mot älska,/ han kan njuta

dig.

Texten har genomgående rytmiserats till den ursprungliga nu alternativa melodin. svåra satskonstruktioner finns inte Några i denna psalm, men däremot en rad föråldrade ord. De fem första verserna i 1937 års psalmbok är mest använda. Nära 25 procent av de tillfrågade i SCB-undersökningen anser v 6 och 7 oanvänd-

bara. AF

Nhsikkommentar

Den klassiska som ända från början hört till denna nattmelodi, har varit kallsinnigt behandlad i vår vardspsalm, egendomligt officiella tradition: den dyker upp hos H (i en svårt misshandlad se betänkandets band 1, s 54), men försvinner åter för form, att via Koralmusik I 1957 upptas som nuvarande alt melodi (= NK). Den har dock sjungits hos oss tidigare, eftersom den förekommer i en rad hss från 1600-talet. G m fl har en annan melodi, som ha varit förbunden med den förra i en bicantus (till detta tycks 1954) - detta förhållande se Glahn, Melodistudier..., Köpenhamn i melodifrâgan. Vi förekan vara en förklaring till förvirringen slår alt melodi, till vilken textbearbetningen har anpassats.

först i 1921, passar metriskt Huvudmelodin i 1939, som upptogs inte till texten. Då denna melodi numera förekommer hos oss till sin (Quem pastores, Prisad högt av herdars skara, originaltext för PoV 76 nr 653) och i metriskt korrekt skick, Kyrkovisor barn, bör som melodi till texten 188. den självfallet utgå

H 152b EKG 154 NK 5 Z 1576

S()IJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 129

E2

l. En röst, en ljuvlig röst mig når. 6. Ett enda mig nödvändigt är: Den säger: än en dag av nåd att jag har dig av hjärtat kär och ljus från Gud du får. och tror vad du mig lär. Hans Son mig kallar i sitt ord: I liv och död får själen ro Kom, också du, kom till mitt bord. av denna kärlek, denna tro.

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud, 7. Dig själv du ät de trogna bjöd. men kläd mig själv i helig skrud, Du är det sanna livets bröd, min Herre och min Gud. som frälsar oss från död. Ikläd mig din rättfärdighet Du är den källa ur vars djup och lät mig se din salighet. Guds kärlek till oss flödar ut.

3. Som Petrus har jag ej känts vid 8. Vad hjälper mig allt jordiskt men svikit och förnekat dig. väl Du dömde inte mig. om jag som denna världens träl Du säg på mig. Din kärleks blick tar skada till min själ? till djupet av mitt hjärta gick. Snart skall jag lämna allt jag har. Vad du mig gav skall bliva kvar. 4. Nu kan och vill jag aldrig mer dig, Herre Jesus, överge. 9. Din Ande vittnesbörd mig ger Jag genom tårar ser att jag av dig är älskad mer, ditt kors, dess smärta och dess nåd, långt mer än själv jag vet. vill bära det i dina spår. Så var hos mig i liv och död, du nådens källa, livets bröd. 5. Jag under bördors tyngd böjs ner, blir trött och orkar inte mer. Du nya krafter ger, när som Maria vid din fot J 0 wallin 1813 jag stilla lyssnar till ditt ord. Bearb A Frostenson l979

Textkommentar

Denna nattvardsmeditation ingick i det andra häftet Prof-psa1som Wallin och Franzén publicerade gemensamt 1813.

mer, Efter

den i 1819 års psalmbok i den som

överarbetningar intogs version

vi har i vår nuvarande psalmbok. Psalmen är kristocentrisk och innehåller rikligt med bibelanspelningar, men eftersom den rymmer så många olika tankar gör den ett splittrat intryck. Efter den högstämda inledningsversen med inbjudan till nattvardsbordet följer människans svar och beskrivning av sig själv. I det följande finner man bl a anspelningar på liknelsen om det förlorade fåret (v 3), på berättelsen om Petri förnekelse (v 4) och om Maria som lyssnar vid Jesu fötter (v 6-7). Vidare utnyttjas stoff från Jesu tal om sig själv som livets dryck och bröd i Joh 6 (v 8,9,15) och från Galaterbrevets beskrivning av Andens frukter (v 12).

l8l9=l937

Bearbetarens kommentar

De strofer som i mer eller mindre bearbetat skick behållits uttrycker ett jag-duförhållande till Jesus. De fem första stroferna är bibliskt återberättande, de har en enkel stil, som i

130 Bearbetningsförslagen sou 1931:50

verser som 7 och 9 (här) lyfts till bekännelse och tillbedjan.

I flera av verserna i denna psalm är det inte bara enstaka ord men också invecklade satskonstruktioner som gör den svårtill- Särskilt verserna 6, 10 och 12 betraktas som svåra gänglig. (SCB). Psalmens stora inneboende värde skall genom bearbetningen - förhoppningsvis - bli upptäckt av många fler. Den har nu inte större än att den kan sjungas i sin helhet. Genom att längd börja med v l t o m v 6, eller med V 6, kan man få två kortare psalmer, båda med bärkraftigt, enhetligt innehåll.

AF

Musikkommentar

Här föreslås alt melodi, en tysk folkvisa, som från 1565 blivit till texten Warum betrübst du dich, mein Herz mycket sjungen och till vilken anpassats. Dock upptas även textbearbetningen Åhlströms huvudmelodi från 1825 som b-melodi.

NK 59 Z 1689

lä

l. Vår Herres, Jesu Kristi, död 5. Och salig är den nattvardsgäst är oss till tröst i all vår nöd, som sig vid Jesu löfte fäst. och tänker vi tro Hos den som håller ut i tro därpå får vi dä. vill med sin kärlek Jesus bo. en hjärtans glädje

2. Várt skuldebrev han sönderrev. 6. 0 Jesus Krist, vår Broder kär, Det överkorsats, finns ej mer. du som för vår skull korsfäst är. Han eller Med dina sår du helar väl ej med silver guld men med sitt blod betalt vår skuld. en plågad, trött och sorgsen själ.

3. Att vi skall tro att så har skett 7. Hjälp oss att tro av hjärtans grund. han oss ett tecken Med oss förnya ditt förbund. synligt gett. I bröd och vin han ger oss här Välsignad den som litar pâ vi ser hur ljuv han är. och flyr till Jesu stora nåd. smakar,

4. Vi för all hunger mättnad får H Spegel 1686 ur outtömliga förråd, det bröd från himlen som vår själ J 0 wallin l8l4 till liv bevarar väl. Bearb A Frostenson l978 evigt

Bearbetningsförslagen

Textkommentar

Nattvardspsalmen Jesu Christi oskyldiga död tillkom liksom de flesta av Spegels psalmer under hans tid som superintendent på Gotland. Det första bevarade trycket av psalmen finns i en nattvardsbok från 1684. (Se Esbjörn Belfrage, 1600-talspsalm, 1968.) Psalmen ingår i Spegels Til-ökning till Keysers Manuale (1686) med melodihänvisning till Jesu dulcis memoria (Jesu ljuva minne). Belfrage har visat att Spegel inte i första hand är beroende av denna medeltida Jesuspsalm utan i formuleringar, tankegångar och komposition kommer mycket nära en dansk psalm, vilken i sin tur är beroende av Jesu dulcis memoria.

Svedberg upptog psalmen i det närmaste oförändrad i sin psalmbok 1694, medan v 10 med de stränga men dunkla orden om de ovärdiga nattvardsgästerna uteslöts då man införlivade psalmen med 1695 års psalmbok.

Wallin företog en varsam bearbetning för att få en ledigare rytm med naturligare betoningar och för att avlägsna ålderdomliga ord. I 1819 års psalmbok är inledningen ändrad till Vår Herres, Jesu Kristi, död.

18l9=1937

Bearbetarens kommentar

De som anser psalmen oanvändbar är betydligt fler än de som använder den (SCB). Skall den bevaras som levande psalm behöver den främst en språklig förnyelse; också en avkortning.

Texten har omrytmiserats till den ursprungliga nu alternativa melodin. Detta är orsaken t ex av bearbetningen i v S (v 4 här). Enligt 1819 skulle i v 9:4 betoningen falla på ordet och. AF

Musikkommentar

Melodin av B Gesius 1603 bevaras tämligen intakt i G, men i det tidiga 1800-talets släpiga församlingssång kunde dess plastiska rytm givetvis inte forleva. Även den melodiska gestalten förändrades och Haeffners version ter sig snarast som en vrångbild av originalet. Här föreslås alt mel (=EKG, NK) till vilken textbearbetningen av både 190 och 193 anpassats.

G 16 H 154 1921:154 EKG 200 NK 69 Z 467

132 Bearbetningsförslagen

Lä

l. Säll den som häller Jesus kär 7. Din plågas rop ej tystas kan. och i sitt hjärta honom bär, Ditt blod som från din sida rann, ty ingen större glädje är din död som döden övervann, än att få vara där han är. en väg till himlen ät oss fann.

2. Mer ljuv för mig finns ingen röst, 8. Du i vår svaghet ger oss stöd. mer kär för mig finns ingen tröst Här med välsignat vin och bröd än Jesus, han som med sin död ditt folk förkunna skall din död och med sitt blod mig återlöst. till tidens ände, som du bjöd.

3. Han är mot ángerfulla god, 9. Den som i tro mottager dig åt de betryckta ger han mod, har himmelriket inom sig, han renar oss i dopets flod har mitt i frestelser och strid och ger oss styrka med sitt blod. i dig sin glädje och sin frid.

4. Han är mitt hjärtas högsta fröjd. l0. Ack, Jesus, oss beredda gör, Min själ i Jesus är förnöjd. all syndens makt i oss förstör Den under korsets tyngd var böjd och öppna du värt hjärtas dörr, av Jesus lyfts mot himlens höjd. att vi dig möter som sig bör.

5. Du är en konung och ditt ord ll. Ja, nu och alltid hos oss bliv, har makt i himmel och på jord, allt ont, 0 Jesus, från oss driv, men full av nåd du ändå bor och en gång nâdigt ät oss giv hos den av hjärtat på dig tror. en salig död, ett evigt liv.

6. Från himlen kom du till oss ner. För våra synders skull du led. Åt oss du gav en evig fred H Spegel l686 och lät oss Faderns kärlek se. Bearb A Frostenson 1977

Bearbetarens kommentar

Det var till stor del Johann Arndts bönbok Paradislustgård som gjorde den medeltida latinska sången Jesu dulcis nennria spridd och känd inom de lutherska kyrkorna. Åtföljd av en översättning ingår den i de flesta utgâvorna av bönboken. Av Spegels artonstrofiga Säll den som haver Jesum kär motsvarar de tolv första verserna v l-7 och 9-13 i den redaktion av Jesu dulcis memoria som ingår t ex i Göteborgsutgåvan 1674 av Paradislustgård och även i Beckmans psalmhistoria. Spegels övriga sex strofer är friare.

Wallin bearbetade de strofer som han fann språkligt eller teologiskt alltför grovhuggna innan han tog in Spegels psalm i sin psalmbok. Han kom då att ibland använda ett språk som förefaller mer främande för vår tid än Spegels eget: så t ex i strof 6: till Jesu kors står all min 1it;/ med ömt begär jag längtar dit/ från tidens flärd och svek och split”.

Där kan också koma in rader av nästan gråtmild sentimentalitet som i v 2: Den vännen som mig åter1öst,/ han ensam lugna kan mitt bröst. (Spegel: Än Jesum, som mig återlöst,/ Och har för

mig sit blod utöst.) I v 6 med ömt begär jag längtar dit.

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 133

I det här framlagda förslaget har 7 strofer uteslutits. Några av dem därför att de i Wallins bearbetning alltför mycket avlägsnats från Spegel och fått en alltför stark prägel av 1800talets stil- och känslolägen.

Huvudavsikten med avkortningen har varit att få fram en psalm där man lättare får en klar överblick både av innehållet och psalmens uppbyggnad. Den är som en triptyk. V 1-4 (här): Jesusfromheten från Arndt och Jesu dulcis memoria. V 5-7: lyftningen mot dogmats och trosbekännelsens Kristus, födelse, död, uppståndelse. För att få fram den har ordningen kastats om mellan nuvarande v 12 och 13. Vers 8-11: Jesus kommer till oss i nattvarden, (i v 8 med eskatologiskt perspektiv,) vår beredelse att ta emot honom. Vers 10:3 är en återgång till Spegels skrivning.

Psalmen har enl SCB-undersökningen en svag användning. Vissa verser, t ex 5, 6, 10 är man mycket kritisk emot. De som anser dem vara oanvändbara är mer än dubbelt så många som de som använder den.

Psalmen har omrytmiserats till den alternativa melodin (Se nr 190). Genom denna melodi och den språkliga förnyelsen bör psalmen, förhoppningsvis, åter kunna få en användning som motsvarar dess stora religiösa och litterära värde.

1695=19 1819:1937 AF

M

1. Du sanna vinträd, Jesus kär att de må rik1igt bära, som dina trogna 1iv beskär från all min ondska gör mig ren, och livet näring giver, att jag mä bli en ädel gren, giv mig, du ädla, friska stam, min vårdare till ära. att jag ur dig må växa fram Ja häll mig du i ans och tukt, och att i dig jag bliver. att jag må giva mera frukt Som grenen vissnar utan saft och en gäng i ditt rike bär finns dig förutan ingen kraft en frukt, som oförgänglig är. förutan dig är själen död 0 Jesus Krist, och väntar dom och evig nöd. 1iv av ditt 1iv, 0 Jesus Krist, liv av ditt 1iv, bevara mig, och evig nåd och glädje giv. bevara mig, att jag förbliva mä i dig.

2. 0 Fader, sanne vingårdsman, J A Eklund 1911 som trädets grenar rensa kan, Bearb 1977

134 Bearbetningsförslagen

?LE

Musik: P Sohren l668

0 för din sto - ra nåd min och själ lo-var. Jesus, kropp dig Jag i en jor-disk mål- tid får av dig en himmelsk gå-va.

*O- Väl - kom-men var,du hö - ge gäst. Vår mål- tid gör du till en

\ I g I T

I “så V |l 1 | I f l I

[ V r l I : : : | d fest. Nu är jag glad och sjung-er.

1. 0 Jesus för din stora nâd Den ger mig tröst och glädje. min kropp och själ dig lovar. Jag i en jordisk måltid får 3. Låt mig få bliva, där du är. av dig en himmelsk gåva. Din vill jag alltid vara Välkommen var, du höge gäst. och leva för dig, Herre kär. Vår måltid gör du till en fest. Var hos mig alla dagar. Nu är jag glad och sjunger. Låt mig i svaghet och i nöd bli stärkt av detta vin och bröd, 2. 0 Jesus, du mig bjudit in. sist glad till dig få fara. Du vid ditt bord mig mättar. Nu är jag din och du är min. Du mina bördor lättar. J Olearius l67l Vad jag behöver får jag här, J Svedberg 1694 och djup och klar din källa är. Bearb 1976

Musikkommentar

huvudtexten men melodin, av P Sohren 1668 Den tidigare 191 utgår, kvarstår till 201. Melodin förändras rytmiskt i anslutning till och av samma skäl som nr 9 (vid denna originalet på samma sätt rytm bör femte frasen få slutet dess-dess-c i konsekvens med sjätte frasens slut).

G 17 H 155 1921:155 EKG Hannover 415 Z 4680a

Bearbetningsförslagen

ålü

l. Sá skön en väg ej finns där man sin skuld bekänner. pá jord som den vi fått att vandra till samme Herres hus och bord. 4. O Jesus, din det är förtjänst Där gläds vi med varandra att kyrkan ej går under, att vi får här på jorden bo att vi får hämta styrka här som syskon uti samma tro för strid och mörka stunder. och sedan evigt vara Trots all vår stora synd och brist i Herrens tempel klara. har du, 0 Herre Jesus Krist, ej tagit från oss ljuset, 2. En nad det är att i vårt land fadershuset. ej reglat än kyrkans klockor ljuder. Likt källor invid öknens rand 5. Med dig vår kyrka väl består Guds gårdar svalka bjuder. när hon för dig vill strida. Där helgedomen öppen star, Av dig välsignelse hon får, dit folket upp till högtid gar, ej minst när hon får lida. där får vi, gamla, Så giv oss kraft unga i kyrkans famn, vår Gud och Far lovsjunga. lär oss bekänna rätt ditt namn. Väck upp vårt folk och kalla 3. Fast Guds församling bristfull är till oss alla. helig tjänst och ingen ren där finnes, har Herren dock sin vingård kär, och sitt förbund han minnes. Hans ord, hans Ande bland oss bor. Han frälsar var och en som tror, A F Runstedt l909 han söker sina vänner Bearb B G Hallqvist 1980

Musikkommentar

D Wikanders melodi från 1938 behålls oförändrad.

l. Hör, Gud sin nåd vill och än i döden till ser. ge åt alla, dig se templets portar öppnar sig. Härnäst dess klockor kanske kallar 3. Sá sök i dag, dä är och hälsa på andra, men ej mer på dig. dig ännu krafter ger och tid, Ej mer i Herrens hus du går. sök Herrens nád som vill frälsa, dig Hans ord dig inte längre når. i liv och död din bli; tillflykt och Gud som hör din bön och säng, 2. Men om i dag du söker Herren, skall din välsigna kyrkogáng. och hem hans ord i hjärtat bär, han följer dig och är dig nära dá du hans hjälp och tröst begär; F M Franzén l8l4 Han ej din sjuksäng överger, Bearb l978

136 Bearbetn ingsförslagen

§32

Musik: svensk 1697

0 Gud, t är en hjär - tans tröst att i ditt hus få där vi får glädjas av din röst med al- 1a di -na

kom- ma, Hur väl det i ditt tem- pel går, hur helfrom- ma. ge- do-men

1 4här- lig står, det är stor lust att skå - da.

1. 0 Gud, det är en hjärtans tröst till fröjd förutan ände. att i ditt hus få komma, där vi får glädjas av din röst 4. Giv oss, 0 Gud, din Ande god, med alla dina fromma. som på din väg oss leder, Hur väl det i ditt tempel går, upplyser, styrker håg och mod hur helgedomen härlig står, och nådigt oss bereder, det är stor lust att skåda. att vi ditt ord kan rätt förstå och oss därefter ställa så, 2. Här i ditt hus en enda dag att ditt namn alltid helgas. lång t mer för oss kan bliva än a 1lt det nöje och behag, 5. Vi prisar dig, 0 Fader kär, som världen har att giva. vi dig, 0 Jesus, ärar Full komlig glädje hos dig är och Anden som oss trösten ger uti din boning, Herre kär, och alltid är oss nära där du dig uppenbarar. som det i varje tid har skett, nu sker och i all evighet. 3. Vi ber till dig så innerligt Vi sjunger därtill: Amen. att du vår själ förunnar att alltid stärkt och mättad bli där man ditt ord förkunnar, L J Gestritius 1619 och låt oss här en skymt få se J Svedberg 1694 av d ig och av din härlighet Bearb 1978

Musikkommentar

En melodi med denna rytmiska utforming är nära nog omöjlig att utföra rytmiskt: efter varje fras görs i praktiken en rytmisk tänjning, kanske upp till en fjärdedels paus. Detta åstadkommer en ledlöshet hos hela.me1odin som gör sången osäker. Från G upptar vi därför punkteringarna, som nästan automatiskt medför ett rytmiskt utförande (jfr Kungssången, som har likadana punkteringar och som alltid sjungs rytmisktl). Dessutom förlängs sista tonen före repristecknet. Den tidigare huvudtexten 9 föreslås utgå; huvudtext till denna melodi blir då 206.

G 108 H 140 1921:140

Bearbetningsförslagen 137

å°l

l. Hur skön och ljuvlig är Där får jag kraft och vila. din boning, Herre kär, ditt tempel och din kyrka, 4. Långt hellre tjänar jag där jag får liv och styrka. min Gud en enda dag Du talar till mitt hjärta än söker världens ära och med ditt ord mig mättar. och har dess nöjen kära. Ditt namn jag högre aktar. 2. Min glädje där jag har, Din dörr jag hellre vaktar. och dit min tillflykt tar. Där får jag dina gåvor 5. Du är min sol i köld, och där ditt barn du värdar. i strid är du min sköld. Ditt namn jag där får prisa Med dina starka händer för all den nåd du visar. allt ont du från mig vänder. Du är mig alltid nära! 3. Sitt näste sparven har Ditt namn ske pris och ära! och dit med glädje far. Och svalan, hon har funnit ett bo för sina ungar. H Spegel l694 Så vill till dig jag ila. Bearb J A Hellström l979

Textkomentar

Haquin Spegels gudstjänstpsalm ”O huru ljuvlig är, som utgör en parafras på psaltarpsalmen 84, togs först in i Svedbergs psalmbok och därefter i 1695 års psalmbok.

Spegel har ganska noga följt texten den samtida

i bibelöver-

sättningen; från denna avviker 1917 ars pa flera

översättning

punkter och än mer bibelkommissionens nyöversättning.

Spegels parafrasering innebär givetvis en tolkning av psalmen utifrån ett nytestamentligt perspektiv och i centrum för gudstjänsten står Ordet. Psalmen har också präglats av luthersk ortodoxi genom det starka betonandet av att det är människans plikt att lära och hålla Guds bud. Man ärar Gud genom att lyda hans ord. Det särskilda framhållandet av lärarna i V 8, Ja, deras lärare Med hjertats hugnad se Att deras ord bli âtlydda, kan återföras på den äldre bibelöversättningen, men det harmonierar även med den lutherska ståndsindelningen. Det är över huvud taget kännetecknande för Spegel att betona vikten av kunskap för att leva rätt som kristen, och i detta avseende kan man säga att han föregriper upplysningstiden.

För 1819 års psalmbok gav Wallin psalmen en lätt språklig retuschering. Innehållsligt bör psalmen ha tilltalat honom, som gärna framhöll människans plikter och Guds bud och i vars - I psalmbok ståndsindelningen återspeglas. 1937 års psalmbok intogs psalmen utan överarbetning eller förkortning.

1695:76 1819:1937

Bearbetarens kommentar

Här ställs man inför två grundtexter: psaltarpsalmen 84 och

Spegels återgivning i 1695 års psalmbok. Psalmen är i sin nu-

138 Bearbetningsförslagen

varande form i långa stycken obegriplig för en nutida gudstjänstbesökare. Eftersom den är elva verser lång måste den rimligtvis förkortas. Jag har försökt behålla sådana ord och uttryck hos Spegel som är välkända för bibelläsare och något så när begripliga i fråga om ordval och konstruktion. Dit hör inledningsorden och strofen om att vakta dörren till Guds hus, som hos Spegel slutar: Ja, om tu wilt tilstädja /at iagh tin husdörr al tå förachtar. Bilden vaktar,/ Iagh ting av fåglarnas bo och tryggheten i nästet är bibehållen men starkt bearbetad.

JAH

ê9§

1. Hur fröjdar sig i templets famn för oss här uppenbaras. mitt hjärta och min tunga! Hur ljuvligt att den Högstes namn 3. Som cedrarna på Libanon, ibland hans folk lovsjungaf de resliga och sköna, Var morgon hans barmhärtighet, som palmerna vid Jeriko, var afton hans sannfärdighet de ständigt lika gröna, hur saligt att förkunna! så skall i Herrens tempelgård de trogna växa i hans vård. 2. Sá kom med glädje hit och se Gud vare tack och ära. hur Gud sin nåd bevisar. För allt det goda han vill ge vi honom ödmjukt prisar. Hans härlighet, hans stora makt J 0 Wallin 1813 i vad han gjort, i vad han sagt, Bearb L Lindman 1980

Musikkomentar

Melodin förändras rytmiskt som i PoV 76 nr 671.

G 109 H 326 1921:326 Z 4473

210 b. Musik: I Dannström 1881

T 1

Bearbetningsförslagen 139

det är att komma att bedja och att vaka 1. Hur Ijuvt ti11 Herrens med hans utva1da där. tempe1gârd, där b10mmar Där ute 1ever f1ärden trogna sjä1ar 1 hans värd. så g1ädje1ös och tom; som 1i1jor Man ser hur skära kalkar ack, ringa fröjd ger vär1den för Gud där öppna står, emot Guds rikedom.

och h1mme1sk dagg dem sva1kar, att 1iv och kraft de fâr. 4. Ej vi11 jag vandra fjärran ti11 mörker bort från dag. 2. Hur kärt 1 Andens enhet Mitt 1jus, det är av Herran, att dem ti11sammans se min so1 uppsöker jag. och 1 renhet Inför hans an1et k1ara i trohet åt Herren offer vi11 i hans hus jag bo. ge. När de Guds 10v upphöjer Där mig gott att vara, där har mitt hjärta ro. på denna fridens ort, vem är vä1 då som dröjer och stannar vid dess port?

3. Träd in att se och smaka J L Runeberg 1857 Herren Bearb 0 Torvalds 1980 hur 1juv1ig är,

Bearbetningsförslagen S()IJ 1981:50

Musikkommentar

Här föreslås två alternativ, a) nuvarande b-melodi, som nyligen identifierats som en komposition av J G Lotscher för Evangeliska Brödraförsamlingens Choral Bok Til Andeliga Sånger, Sthlm 1795 (se härtill B Persson, Nytt ljus över känd koral, 1979), b) I Dannströms melodi från som förekommer 1881, i samtliga frikyrkliga psalmböcker som har texten (10 stycken).

Eli

1. O Jesus till oss vänd, tills Krist, dig vi en salig dag bland dem din helge Ande till oss sänd, får skåda Gud i himmelen. Han är vår hjälpare som lär oss se och gå din sannings väg. 4. 0 Fader vår, i ära stor du med din Son och Anden bor. 2. Låt lovsång i värt hjärta bo, vare lov, Treenighet, dig ge ljus av ljuset i ditt ord du livets källa, livets mål. att redan nu i tro vi ser en glimt av Herrens härlighet Okänd tysk förf 1648 3. och med hans änglar sjunger här: J Gezelius 1695 Gud helig, helig, helig är, Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Psalmen är en översättning av den tyska Herr Jesu Christ, dich zu uns wend,Herre Jesu Christ dig till oss vänd, publicerad första gången 1648.

översättningen till svenska gjordes av åbobiskopen Johannes

Gezelius d y (1647-1718) och infördes, under uppenbarligen Svedbergs öppna ogillande, i psalmboken 1695 av den kommission som hade i uppgift att revidera Svedbergs eget psalmboksförslag av år 1694. Denna kommission anmärkte att vore psalmen tjänlig att bruka då prästen går på predikstolen. Som predikstolspsalm har den hållit sin ställning ända in i vår tid.

I sin nuvarande den inte utformning ligger så långt från 1695 års psalmbok men vissa skillnader finns, där 1695 stämmer nännare överens med den tyska förlagan och där vår av psalmbok präglats det för Wallin typiska språket, så t ex

1695 1819/1937

v 1. Med nåd och kraft du oss reger vår andakt höj, vår suckan hör

v 2. Styre hjertan wår din Andes wis på oss din nådes kraft bevis

v 3. Och skåde hans ansikte klar Och saligt skåda Zjusens far I himla-höjd bland änglaskar bland änglaskaror uppenbar

1695:234 l8l9=l937 EKG 126

Bearbetningsförslagen 141

Bearbetarens kommentar

har i v 1 närmare anslutits till original- Den nya bearbetningen texten som är en bön om att den helige Ande skall hjälpa oss på till Vers 2 och 3 har lagts i den väg som leder sanningen. närmare samklang med varandra, fått mer lovsångs- och ljuskarakhar om till den ursprungliga melodin som tär. Texten rytmiserats kommer att användas. I nuvarande lydelse skulle en rad felbeto-

ningar uppstå. AF

Nnsikkommentar

ställena att texten tillhör Haeffner påpekar på bägge de anförda Görlitz-melodin från 1648 till vilken den sjungs både den tyska Norden. Vi föreslår därför denna melodi i Tyskland och övriga med rytmen som i EKG (= alt melodi).

H 1808:419 H 1821:13 EKG 126 NK 79 Z 624

âlâ

l. är den stilla stunden, näring till ett evigt liv. Salig Jesus, då vi möter dig, då vår bön ur hjärtegrunden 3. Kom i denna stilla timma till ditt hjärta sig. med den kraft vi väntar pá. tränger söker, låt oss finna Lät ditt ljus för ögat glimma Dig vi och så vårt och din bild för själen stå. dig goda vinna. Lär oss lyssna likt Maria Ingen kan som du ge frid och välsigna vilans tid. till det ord som gör oss fria. Endast ett nödvändigt är: 2. Jesus, låt nu nádesorden välja dig och det du lär.

styrka var och en som ber, och som solsken över jorden lät din kärlek strönma ner. Du som utan oss unnar E G woltersdorf l752 gräns livets ur friska brunnar, J A Eklund l909 dryck oss i din Bearb B G Hallqvist l979 församling giv

Musikkommentar

P Nodermanns melodi från l9ll behålls oförändrad.

1921:423

-Tvwm

msww»...ç,›n

142 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

å3_4

l. Gud, se i nåd till dessa tvâ 4. Gud, låt din Ande leda dem som inför dig tillsammans står och bli en gäst i deras hem, med löfte att i liv och död att stilla fröjd och ljuvlig ro gemensamt dela lust och nöd. alltid hos dem fâr bli och bo.

2. De slutit nu i denna stund 5. I bön vi böjer oss för dig ett heligt kärlekens förbund. 0 Gud, vâr Gud till evig tid. I nåd, 0 Herre, hos dem bliv Du är vår glädje och vår frid. och din välsignelse dem giv. Välsigna oss. Din nåd oss giv.

3. levs Ej alltid i rosengárd, och mången prövning kan bli hård; behåll dem då, 0 Herre god, J L Runeberg 1857 i kärlek, hopp och tålamod. Bearb 1977

Z3_9

l. Jesus, Guds Son, 4. För oss den väg, träd in i denna skara. som fram i stillhet drager, Oss med din Ande i din frid giv oss den kärlek som alltmer bevara, tilltager, låt våra hjärtan dina tempel allt tror och hoppas, lider och vara, fördrager, Jesus, vår Herre. Jesus, vår Herre.

2. Du som för oss har burit 5. Var oss i döden med din Ande syndanöden, nära. värm våra själar med den starka Tårarnas sådd, låt den en gäng glöden, fâ bära att vi dig älskar trofast intill skörd oss till glädje, blott dig, döden, dig, till ära. Jesus, vår Herre. Jesus, vår Herre.

3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne. Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner, J A G Disselhoff 1860? att till din likhet närmare vi R T Kihlberg l890? hinner, P Nilsson 1908 Jesus, vår Herre. Bearb l980

Bearbetningsförslagen 143

êiå

l. Gud, vår Gud, för världen all folken vandra i hans ljus. högt din nåd förkunnas skall, att du oss en Konung gett 5. Mot oss alla är han god, som är vår rättfärdighet. lyssnar till förkvävda rop, hjälper fattiga och små 2. Se, han kommer och hans fred mmejammimäw mnfa sänks från berg och höjder ner. Såsom regnet är hans ord, 6. Lova, lova Herren Gud, ger nytt liv ät törstig jord. ropa högt hans ära ut! Den skall hela världen se. 3. Med barmhärtighet hans hand Amen! Lät, o Gud, så ske! råda skall från strand till strand. Han förtryckaren slår ner, räddning ät de svaga ger. H Spegel 1694 4. Lika långt som solen når, A F Runstedt l9ll månens glans och havets våg, P Nilsson l9l6 skall hans välde bredas ut, Bearb A Frostenson 1976

Igxtkmnnentar

Ur de psaltarparafraser som Haquin Spegel skrev mellan 1680 och 1682 lånade Jesper Svedberg några som han tyckte tjänlige vara för sin psalmbok. Bland annat tog han med föreliggande parafras på Ps 72.

I 1695 års psalmbok har den 21 verser som språkligt och innehållsligt nära ansluter till psaltartexten. Men den bär också prägel av Spegels personlighet. Spegel tar väl tillvara textens många politiska och sociala övertoner, säkert också med adress till samtiden: Ja, de stolta slicka skall/ stoftet av hans fotapall (V 9). I Spegels text möter vi också en av 1695 års psalmboks mest uttrycksfulla och originella bilder: Han nedkommer nâdefull/ och så tyst som regn på ull (V 6).

Psalmen togs inte med i 1819 års psalmbok. I starkt omarbetat skick återkommer den i 1889 års psalmboksförslag, därefter i 1896 års förslag. Därifrån hade den hämtats från sedermera biskopen Carl Alfred Cornelius privatförslag till revision av den svenska psalmboken 1879. Cornelius anger Spegel som författare och uppger att han hämtat texten från det finska psalmboksförslaget 1869. Också där står Spegel angiven som författare. Det finska förslaget hade emellertid i sin tur hämtat texten från ett av J L Runeberg författat förslag av år 1857. Det är alltså sannolikt Runeberg - kanske i samverkan med hans medarbetare i Finland, Lars Stenbäck och B 0 Lille - som svarat för omarbetningen.

En av dem som häftigast angrep 1896 års förslag var kyrkoherden Axel Fredrik Runstedt som menade att det inte höll inför kravet på god luthersk lära. Runstedt lär ha haft en hög uppskattning av Spegel, men i den bearbetning som han gjorde av denna psalm u han från den omarbetade formen. Psalmen infördes i l9ll v utgick u års psalmboksförslag, togs upp i Nya Psalmer 1921 och införliva-

vw* des - sedan den 1936 utökats med en vers - i 1937 års psalmbok.

-v

...murawuw-;w--u-i-

i 144 Bearbetningsförslagen

Den här föreliggande texten har lagts nännare Spegel. Bearbetaren har ocksa till tagit hänsyn nyöversättningen av nsaltarpsalmen.

1695:71 1921:510

Nhsikkomentar

Spegels text hade i G m fl en numera försvunnen melodi och ute-

slöts i den wallinska psalmboken. När den återupptogs 1921 an-

v1sades den till nuvarande melodin 14; först 1939 infördes här Lagergrêns melodi. Vi föreslår den kraftfullare 58, men hänvisar även, liksom 1939, till 14. Beträffande melodi se Lagergrêns under nr ll.

?få

l. Så långt som havets bölja går För Jesu skull och solen strålar sänder, Gud kärleksfull varhelst ett mänskohjärta slår, oss möter när och fjärran. till alla folk och länder All världen prise Herran. skall ord från Gud med glädjebud om Kristi rike föras och hosianna göras.

2. Ty Kristus har rättfärdighet åt hela världen vunnit, och frid av hans barmhärtighet C H Skarstedt l86l hans folk i tron har funnit. Bearb L Lindman l980

l

gig Musik: l870

G Wennerberg Se även 260

TL

SOU 19:81:50 Bearbetningsförslagen 145

1. Ti11k0mme ditt rike, då öknen ska11 stå som en 1i1ja. 0 Herre, vår Gud, Vi väntar därefter vart gryende âr, ti11komme ditt rike pâ jorden. och är det din nâdiga vi1ja, Sänd ut dina vittnen 1ât, Jesus, den tiden snart komma. med frä1sningens bud, sänd ut dem ti11 södern och norden 4. Sá kastar vi a11a bekymmer på dig, att ka11a och bjuda a11 vär1den. du 1ovat för a11ting att sörja. Gå med oss pâ 1ivets och sanningens 2. Var sjä1v deras starkhet, stig, med kraft dem bek1äd att mitt under striden vi börjar och 1är dem att uthâ11igt strida, dig tacka och 1ova för segern. att utså i hoppet den himme1ska säd och växten i tâ1amod bida av dig som a11ena den giver. L Sande11 1872 3. Du 1ovat i ordet en vi1dmarkens vår, Bearb 1980

Musikkomentar

Här föreslås G Wennerbergs melodi, som alltsedan 1870 tillhört denna text och som används i samtliga frikyrkor som har

texten

(t ex P05 527). Sättningen är tonsättarens egen. Dock hänvlsas även till 260.

146 Bearbetningsförslagen

?E3

1. I makt utan 1ike ti11 trä1arna föras är Herren vår Gud. för1ossningens bud. A11 skape1sens rike B1and fo1ken ska11 ta1as förkunnar hans bud. Guds här1iga råd, Se, stjärnorna tänder att vär1den hugsva1as för honom sin brand, av frä1sningens nåd. och b1omstren uppsänder Se, då är fu11bordat hans 10v i a11 1and. vad Herren har sagt, Så människovär1den och honom sker ära ska11 komna en gång och 1ov och makt och b1anda sitt jube1 i evighet. Amen. med äng1arnas sång Ha11e1uja! kring Människosonen. Ha11e1ujai

2. Kring jorden ska11 höras, P Ni1sson 1906 att Herren är Gud, Bearb 1980

1. För he1a vär1den vida 3. Låt jorden b1i ditt rike, vi beder dig, vår Gud: din kär1ek famnar a11t. Låt 1juset snart sig sprida Låt varje tvekan vika jorden, på ditt bud. från verket du befa11t. kring Låt oss b1and dem få vara Oss a11a ska11 du visa som sam1ar skörden in att undrens morgon grytt. och mötas i den skara I hoppet vi dig prisar, som står kring tronen din. du som gör a11ting nytt.

2. Låt över jorden komma Mttemnm1mm. Låt torra öknar b1omma av ordet från din mun. Ur oron och ur nöden de vilsna ka11a fram ti11 dopets friska f1öden H F Ringius 1907 och 1ed dem med din hand. Bearb J A He11ström 1980

Bearbetningsförslagen 147

1. En syndig man Så föregår en 1åg sänkt i syndens dvala, morgonstjärna solen, då hörde han Guds röst den stjärnan är Maria, 1 själen tala, Herrens m0der.o ja, Guds ord kom: Nu är det tid att vakna. 5. Hör himlens röst Och redan brann om glädje för allt folket! på bergens tinnar dagen. Att Krist är född blir sant på nytt var morgon. 2. Den sjöng Guds 1ov Hur segerrik är i bäckarna och träden inte soluppgången, men ingen säng b1ev hörd ty a11t b1ir nytt. i mänskohjärtat, Det gamla är förgänget. där var det natt, dess värld var skuld och ängslan. 6. Och han som stum Då kom Guds ord och sade: mött dagens födslotimma Bed till Herren. brast ut i säng, han kunde inte tiga, 3. Det finns en natt ty dagens so1 1 själva morgonljuset. var syndares Messias. 0 mänskonatt, som ropar Stå upp. var 1jus! ut ur djupen Du är av nåd befriad. om nåd för den som a11 Guds nåd förbrutit, om läkedom för den till döden sjuke.

4. Då 1yser fram, i själen som i Ordet, L P Gothus? 1572 en strimma 1jus, J O Wallin 1819 en blidhet över jorden. Bearb 0 Hartman_1978

Bearbetarens komentar

I sin ursprungliga fattning är denna psalm ett stycke mystik.

Schemat uppväckelse - upplysning - tro är tydligt. Och det

och morgonsång av yttre landskapet med soluppgång bryts igenom inre där det ännu är natt när solen lyser i det yttre. Men ett natten har en morgonstjärna - Guds moder - och morgonen komer när solen går upp som är Kristus.

S01 invictus-motivet hör samman med två olika liturgiska huvudtankar, julens och påskens. Jag har här givit företräde åt jultraditionen. har tagit med bara i Ursprungstextens ängel jag strof 5. Hans roll i psalmen är helt densamma som vi brukar tillmäta Ordet.

1695:251 1819:1937 (med undantag för vems istället för vars i vers 2:1) OH

Musikkomentar

som förekommer och finlandsvenska hss Melodin, i många svenska från 1600-talet (Kangasala 1624, Ålem 1645, Mönsterås 1646,

148 Bearbetningsförslagen

sou 1981:50

Ilmola), har ansetts som svensk och möjligen lika gamal som texten, först tryckt 1572; dock har T I Haapalainen framkastat en förmodan om släktskap med en melodi från Strassburg 1525 (Z 299; se Haapalainen, Die Choralhandschrift von Kangasala..., Åbo 1976, s 146ff). Melodin förslås oförändrad, dock bör fraseringstecknen // i denna melodi - som ändå har blandad taktart bytas ut mot fjärdedelspauser. G 252 H 167 1921:167

§51

l. Till den himmel som för alla den som stänger honom ute är så gränslös som Guds nâd och sin egen väg vill gå, ingen finns som inte kallas. den som, fast Guds ord han har, Ingen har av Gud glömts bort. i sin synd dock lever kvar Jesus Kristus tar emot har sin egen dödsdom skrivit, den som tvivlar, den som tror. utestängt sig själv från livet. Han pâ torg och gator kallar. Samma frälsning ger han alla. 4. Jesus, gör mig angelägen att en gång få evigt liv. 2. Du som trött av slit och möda Du till himlen visat vägen. under krav och bördor går: Följ Jesus, led mig dit. mig, kom till mig, jag delar bördan. Du som gav ditt liv för mig, Vila, frihet, kraft du får. lät mig hälla fast vid dig, Och du vilseförde, kom, att jag, skyddad i all fara, vill du leva, 0 vänd om, nu och alltid din får vara. överge den breda vägen. I sitt ord han oss så säger.

3. Den som ändå hjärtat sluter J Åström 1816 när han kallar oss i nåd, Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Prosten och kyrkoherden i Uppsala Johan Åström ärkestift, (1767-1844) blev Wallins främste medhjälpare under senare skedet av arbetet med 1819 års psalmbok och han kom att utöva mycket stort inflytande över Wallin. Åström först och tjänstgjorde främst som granskare, men han gjorde även översättningar och fick också anmodan av Wallin att skriva om särskilda psalmer ämnen. Store Gud vad skall är en av Wallin beställd jag göra psalm om nådevalet (enl brev i oktober 1815). Psalmen kan visserligen betraktas som original, men den står ändå i visst beroendeförhållande till en psalm om samma ämne av den pietistiske teologen Johann Jacob Rambach, Von dem Ratschluss Gottes. Åström har också använt sig av samma meter.

Man märker i denna psalm inget av Åströms upplysningsfärgade vilken är skönjbar i andra kristendom, av hans psalmer. Tvärtom framställs de första stadierna av nådens ordning i enlighet med strängt ortodox uppfattning. De båda första verserna ger uttryck åt själens bävande oro inför frågan om utkorelse till salighet

Bearbetningsförslagen 149

eller förtappelse. I den tredje versen hänvisas till förso- ningen.

I vår nuvarande psalmbok börjar psalmen med den ursprungliga vers fyra, Till den himmel som blir allas /.../ Ingen är som icke kallas. Guds kallelse och kärlek kommer därmed att framtona på ett helt annat sätt än i 1819 års version. Verserna 4-7 intogs i det närmaste oförändrade i 1937 års psalmbok.

1819:163

Bearbetarens kommentar

för att förankra i Bearbetningen av v 1:1-4 har gjorts psalmen Joh 3:16 och liknande ord. Har uppfattat psalmen som en evan- Därför fortsätter strofen med att budskapet gelisationspsalm. ska gå ut på gator och torg.

Salighet och kallelse är ord som gärna användes när man predikade efter salighetens ordning. Ord som huld och trägen, fräck i lastens överdåd och liknande gör att den blir främmande för oss. I denna psalm som i många andra, särskilt från 1800-talet, man i Jesu mun ord som kan ha sin anknytning till vad lägger Jesus sagt, men som genom sin poetiska högtidlighet inte ger oss av att det är äkta Jesusord, Nåden, friden, sanågot intryck Jag åt sorgsna själar vann. I bearbetningens V 2 har ligheten/ en närmare anknytning gjorts till Matt 11:28 Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” enligt nyöversättningen av NT.

§51

1. Vak upp! Hör ropet 1juder1 Gör bot och vä1j den vägen Gud ka11ar på dig än som 1eder dig ti11 frid. och nådens s01 dig bjuder Vi11 du den nåd förnimma, en bättringsdag igen. som ges åt dig ännu, Men tar du ej ti11vara så tänk var dag, var timma vad 1ivets Gud dig gav att nu är tid, b1ott nu. ska11 du för honom svara en gäng på domens dag.

2. Vak upp! Hör Herren säger: F M Franzén 1812 1816 Nu är din frälsnings tid. Bearb A Frostenson 1978

Textkommentar

Franzéns bättringspsalm från 1812 Wak upp! hör, väkten ljuder speglar de samtida apokalyptisk-eskatologiska stämningarna, vilka hade samband med den politiskt oroliga tiden. Mer direkt synes denna psalm, liksom Bereden väg och Vad ljus över griften, ha inspirerats av kyrkoherde P J Häggmans tal på en

150 Bearbetningsförslagen sou 1931:50

sammankomst i Evangeliska Sällskapet i mars sama år, då han gav en eskatologisk tolkning av världshändelserna.

Hotet om den nära förestående domen målas i denna psalm upp med en för Franzén kännetecknande visionär kraft. Det bibliska underlaget är Upp 10. Efter den dramatiska upptakten med varningsropet Vak upp hör väkten ljuder Från Sions murar än, som närmast alluderar på gammaltestamentliga texter, såsom Jes 62:6 men även på Ef 5:12, framträder bilden av den apokalyptiska härolden, en ängel i kosmisk gestalt, som ropar ut att denna tidsålder nått sitt slut, ingen tid är mer. Den vers i vilken denna syn tar gestalt har Franzén själv tagit bort vid bearbetningen för 1819 års psalmbok. Det dramatiskt visuella har försvunnit till förmån för en bot- och bättringsförkunnelse i bildlös stil.

Psalmen bearbetades språkligt och innehållsligt-teologiskt för 1937 års psalmbok. Den makabra bilden med ursprung i medeltidens och barockens gravdiktning har lyfts ut (Att synden hopplöst minnas O mask, som ej ger r0). Andra och tredje verserna har dragits samman, varvid framställningen av förtappelsens möjlighet poängteras mindre.

1819:165

Bearbetarens kommentar

Som framgår ovan har redan Franzén avdramatiserat den urr sprungliga psalmen. Bearbetningen har rört sig ytterligare ett steg i samma riktning. Det är orsaken till att väkten som ljuder från Sions murar försvunnit. Det är en bild som har biblisk förankring och stämning. Men är nu ändå främmande för de flesta. I sin nyversion passar psalmen på en söndag som 10:e efter Trefaldighet. Temat Förspillda tillfällen har mer blivit dess centrala tema, som det ju också är i originalet.

AF

§9_

l. Skingra, Herre, tvivlets dimma! Låt mig från min synd befriad Låt mig ljus i ljuset se! och från ångerns bittra kval Låt i tron mig få förnimma mer och mer det landet nalkas att du ensam frälsning ger, där allt mörker skingrat är, att den väg som du har banat ty du själv är solen där. är den enda jag kan gå för att liv och räddning få.

2. Lys mig, led mig genom livet! J Åström l8l6 Var mitt ljus i dödens dal! Bearb J A Hellström 1979

Bearbetningsförslagen 151

Textkomentar

Liksom nr 255 Till den himmel som blir allas är denna psalm av Johan Åström beställd av Wallin. I flera avseenden är detta en psalm om upplysning. Dess ämne är det stadium i nådens ordning som kallas upplysningen, och ljussymbolik dominerar bildspråket. Åströms av neologien färgade teologi går i dagen i ordval och bildspråk; psalmens jag ber om om att kunna

upplysning,

skåda och förstå och om att få vägledning genom Kristus, ljuset. Men den näst sista strofen är klart kristocentrisk: Den väg som Jesus banat Är den enda jag kan gå. Kunskapens väg leder inte till frälsning. Psalmen tillkom 1816 men omarbetades flera gånger, innan den upptogs i 1819 års psalmbok; de sex stroferna blev till fem och i sista strofen infördes livsvandringsmotivet och bilden av himlen som ett land, bildspråk som Wallin gärna använde.

Då psalmen intogs i 1937 års psalmbok uteslöts den tredje strofen, vilken innehåller en komplicerad bild: Lagens blixt vid korset faller Släckt uti det dyra blod. De flesta övriga samfund som upptagit psalmen har endast med de båda sista stroferna och psalmen börjar liksom i föreliggande bearbetning: Skingra Gud all tvivlans dimma. Genom att de inledande stroferna om Andens upplysning och om syndakännedom tagits bort har man fått en psalm med temat Guds ledning och i bildspråket är ljus- och vandringsmetaforiken helt genomförd.

1819:168

Bearbetarens kommentar

Liksom flera av mina andra bearbetningar är denna version en kompromiss mellan egna föresatser och referenternas synpunkter. Själv skulle jag alltså ha önskat en något mera ingående bearbetning och språklig förenkling.

I vers 1:2 står nu som alternativ 1 - enligt de flesta referenters

- i enlighet med originaltexten. önskemål ljus i ljuset S]ä1V skulle föredra i mörkret vilket skulle göra raden bejag ljus griplig även för icke bibelsprängda kyrkobesökare.

Att skulle inv 1 och 2 enligt vår nuvarande psalmbok strykas min bearbetning. Det är alltså inte gick i förutsättningarna för min egen åtgärd - men jag tycker att strykningen är motiverad.

JAH

152 Bearbetningsförslagen

§9

1. Vart för Gud 4. 0 du som mig skapat, min Frä1sare f1yr jag och hans eviga 1ag? b1iv, Den drabbar och fjärran. mig 1ed och mig styrk med din Ande. mig nära Hur ska11 Din frid mitt 0r01iga samvete giv. jag på domens förfär1iga Din tröst 1ât med tårarna b1andas. dag vä1 kunna bestå inför Herran? Gud vare mig syndare nådig. Gud vare mig syndare nädig. 5. 0 Jesus, det b10det, som ta1ar 2. Jag bävar, då jag uppåt så mi1t, himmelen ser: ditt b10d, som från korset f1öt där står mina synder beskrivna. neder, Och vänder mot jorden jag giv att de på mig ej må b1iva ögonen ner: förspi11t. se där är de a11a bedrivna. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nâdig. Gud vare mig syndare nâdig.

3. Vart ska11 jag mig vända. var finner jag tröst i denna min jämmer och smärta? Förskräckt av ångest 0 Ko1modin 1734 jag mig s1år för det bröst, K Dah1 1807 som hyser mitt syndiga hjärta. F M Franzén 1814 Gud vare mig syndare nâdig. Bearb 1977

Musikkommentar

Denna folkmelodi, före Wallin brukad till texten Himmelriket liknas widh tijo jungfrur och tidigast funnen i Kangasala-hs 1624 (T I Haapalainen gissar på danskt ursprung för både text och melodi) bör behållas oförändrad.

G 214 H 170 1921:170

Bearbetningsförslagen 153

êââ

l. Ingen hinner fram till den 4. Aldrig blir du insläppt ron i himmelens land, eviga som sig ej eldigt framtränger. tro mig, 0 själ, vad jag säger, måste utstå aldrig kastas ankar Själen en kamp för den tron på himmelens strand, vår hänger. om du sann tro icke äger. varpå salighet Porten kallas trång, Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall; och vägen heter smal, hela Herrens nåd är ställd uti därför, käre, hör ditt val, och res dig från ditt fall, men här bättra dig och tro Jesu gäller tränga, sig fram, ljuvliga ord. ja, tränga annars är himlen förlorad. Detta, ja, detta är vägen.

2. Hinder finns det många. 5. Hela vida världen Gud bjuder Gör motstånd min själ, och ber: satan nåden ej unnar. Kämpa för sällhetens krona. dig Herren vill av nåd dig Träng dig genom allt som vill hindra ditt väl, den skatten visst ge, tomhetens brunnar. sträva därefter i trona. övergiv hennes röst, Himlafaderns hand Lyd ej med oss. är utsträckt till din själ, som ropar: Följ själ, du måste då Frälsarn klappar på, Ty min dyra han ömmar för ditt väl, förgås. för Jesu kärlek, jag råder nådens helge Ande vill störa Nej, och ber: din sömn. Strid i Guds kraft för din krona. Salig är du, om du vaknar.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit, värd all din bön och din längtan. Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, kronan förtjänar din trängtan. Därför vakna upp och se dig flitigt om, gör dig nu beredd till Herrens stora dom. Bröllopskläder fordras av var och en själ, L Linderot l8l5 som in i staden skall komma. Bearb L Lindman l98l

Musikkomentar

som upptogs texten i Sionstoner 1889, behålls Melodin, jämte oförändrad. B-melodin utgår.

1921:576

a... n.,

nø-JW* _

154 Bearbetningsförslagen

?_52

l. Två väldiga strider om människans själ vad skulle du därpå väl vinna? att helt i sin lydnad den taga. Den icke betänker sitt eviga väl, Den ene han vill hennes eviga väl men binder i stoftet sin fattiga och kommer med tuktan och aga. själ, Den andre vill se henne skall aldrig till himmelen hinna. fången och snärd, förvillar med smicker 4. Men salig är den som vill och lockar med flärd höra Guds ord och tänker blott på att bedraga. och vet att dess salighet gömma. För honom blir nåden i evighet 2. Den ene den gode Guds Ande är, spord, som bjuder oss frid och förskoning. när Herren all världen skall döma Vår Hjälpare är han, som syndaren lär Guds helige Ande, mig mana och i Kristus att vinna försoning. lär I mörker och synd går den andre fram, att söka av hjärtat vad ovantill han börjar i lögn och slutar i skam. är Förbannelse heter hans boning. och aldrig min Frälsare glömma.

3. Så välj nu, 0 människa, välj, medan tid du äger att än dig besinna. A T Strömberg 1883? Slut aldrig med lustan och frestaren frid, Bearb 1977

Musikkommentar

Melodin av B Waldis 1553, i Sverige först i Kangasala-hs 1624, behålls oförändrad.

G 22 H 151 Z 5609 (4518)

?_51

l. En dunkel örtagård jag vet, Den leder upp mot höjder blå, vars port jag ofta nalkas. där lätt och fritt jag andas. Den lockar med sin enslighet, Från kraft till kraft den vägen bär, när dagen börjar svalkas. men sällan, sällan går jag där. Därinne är min bäste vän, men jag vid porten dröjer än. 4. 0 Herre, led mig i din vård den väg jag gått så sällan, 2. Jag vet ett vatten, friskt och klart; för in mig i din örtagård var afton kan jag höra och släck min törst i källan. det sorla djupt och underbart, Du vet ju allt vad i mig är, när andra ljud ej störa. du vet ju att jag har dig kär. Jag kunde nå det med min hand, men törstar än vid källans rand.

3. Jag vet en gammal väg att gå, E Liedgren l9l9 när morgon åter randas. Bearb 1977

Musikkommentar

hblodin, av B Berglund 1937, ger i sin rytmiska utformning andningssvårigheter. Vi föreslår den lätta omrytmisering som den finlandssvenska psalmboken har gjort:

$J|JJJJ|JJJ7JWJJJJ 4444;;

de

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 155

?_52

1. I dig, 0 Herre Jesus Krist och inner1igt erfara. mitt Att älska 0 Gud, mig 1är, enda hopp jag äger. dig, finns. att som mig sjä1v ha nästan kär. Det är hos dig som hjälpen Din tröst a11t ont uppväger. Kom, var hos mig i 1iv och död. Från världens skapelse ti11s nu I a11 min nöd finns enda mer än du finns det då ingen verk1ig nöd. ingen som i a11t trángmä1 hjä1p kan ge. Ti11 ber. 4. Ära ske Gud, som från sin tron dig jag vet och ser. ti11 oss i nåd ser neder, Du ensam a11ting och Jesus Krist, hans ende Son, 2. Dess börda blir som för oss a11a beder, Min synd är stor. a11t i mitt hjärta. och Anden, Hjälparen som 1är tyngre 0 Jesus, 1ös mig, gör mig fri oss se och gå Guds sannings väg död och smärta. att vi kan vandra i hans 1jus, genom din Du a11 min sku1d har p1ånat ut, på jorden nu stä11t Gud. ti11s vi en gång får skåda Gud. rättfärdig mig inför Vad du mig 10vat, 1ât mig fä. Ge mig din nåd, att a1drig bort jag från dig går. K Hubert 1540 3. L P Gothus 1564 Ge mig av din barmhärtighet den tro som mig bevarar. J 0 Na11in 1816 kär1ek se Bearb A Frostenson 1977 Lät mig din stora

Bearbetarens kommentar

En rakt på sak-återgivning av reformationens centrala trosupplevelse och förkunnelse, rättfärdiggörelsen genom tron. Med ett starkt bildspråk som i v 1 framhålls det att Jesus är vår ende hjälpare. Psalmen är personlig, det finns en innerlig fromhet och en trons glädjeupplevelse i den som i v 3. - Två verser ur den tyska texten (EKG 166) ger en bild av dess karaktär: De lyder i prosaöversättning så här:

V 1.Endast till dig, Herr Jesus Kristus,/ står mitt hopp på jorden./ Jag vet att du är min tröstare,/ ingen annan tröst kan jag få./ Från begynnelsen är ingenting utvalt,/ på jorden har ingen människa blivit född/ som kan hjälpa mig ur nöd;/ jag enropar dig,/ som jag har satt min lit till.

v 3. Ge mig efter din barmhärtighet/ den sanna kristna tron,/ så att innerligt må betrakta/ din ljuvlighet,/älska dig över jag allting/och min nästa liksom mig själv./ På slutet (= i min sista stund) sänd mig din hjä1p,/ så att genast/ satans list vänder sig från mig.

Den svenska översättningen är gjord av Laurentius Petri Gothus i En liden Tröstebock 1564 och togs relativt oförändrad in i 1695 års psalmbok.

Ibland med tunga formuleringar som i v 1 Från ewig tid är ingen utkorad, I werlden ingen människa boren. Innerligheten är inte borttappad. I v 3 ”På thet jag tina kärlighet/ Må innerlig röna. I v 4: ”Ära ske Gud i sin högsta thron,/Alles wår käre Fader.

156 Bearbetningsförslagen

Med 1819 års bearbetning har texten fått en mer allmänt hållen psalmstil. Den djupa bibelförankringen har försvagats, därmed också framställningen av det för alla tider gällande och fullbordade försoningsverket. Det inskränks i v 2 till att gälla ångerns och farans stund. Därmed är också grunden till lovsången i v 4 försvagad. Ett betydande positivt värde har tillförts 1819 genom att Jesus i v 4 blir vår förebedjare.

I 1695 års psalmbok finns assonanser som utkorad-boren, thronaröna, thron-Son, Fader-bewarar.

1695:240 1819:1937 EKG 166 AF

Musikkommentar

Den kraftfulla melodin från 1541 är alltsedan H utjämnad på ett sätt som gör andningsbekymren påtagliga. Vi föreslår den i förhållande till 1500-talsformen förenklade versionen i alt melodi (som NK har och även EKG frånsett första tonens notvärde). Textbearbetningen är anpassad till denna form; särskild omsorg har nedlagts på v 4, som förekommer som Laudamus-alternativ i mässan. Denna form är upptagen i 1976 års gudstjänstordning. Som b-form behålls dock 1939 års version (liksom i GO 76).

G 240 H 194 1921:194 EKG 166 NK 50 Z 7292

3_7§

1. Ur djupen ropar jag till dig. 4. Och dröjer den så skall ej jag Så hör mig, Gud, och svara, ge upp och ej förtvivla, var mild, ha tålamod med mig ej tröttna på att be till dig, och lyssna till min klagan. som aldrig skall mig svika. Om du vill ställa mig till doms Om natten än blir mörk och lång, och räkna med allt ont så tar den ändå slut jag gjort, en gång då är jag utan räddning. och morgonen skall komma.

2. Ej ens det bästa i mitt liv 5. Vår ondska och vår synd är är nog att ge som gåva. stor. Från synden blir jag inte fri, Långt större är dock náden. om inte du förlåter. Gud är hos oss och ger oss tro, Du ingen större längtan har där natt och ångest råder. än att jag tror och blir ditt barn Jag tackar honom och är glad. och av din nåd vill leva. Han all min synd förlåtit har. Dig, Gud, ske pris och ära! 3. Nu vill jag på mig själv ej mer, ej pâ mitt eget bygga men söka dig, som ensam ger mitt hjärta frid och trygghet, förtrösta på vad du har gjort, M Luther 1524 vad du mig lovat i ditt ord. 0 Petri 1536 Från dig min hjälp jag väntar. Bearb A Frostenson 1977

en;

Bearbetningsförslagen 157

Textkommentar

Lutherpsalmen Aus tiefer Not schrei ich zu dir utgår från psaltarpsalm 130 De profundis, Ur djupen ropar jag till dig. Men det är inte fråga om någon parafras, utan Luther har behandlat psaltarpsalmen mycket fritt och tolkat den utifrån Nya testamentet, särskilt Romarbrevet. Han har utvidgat det han funnit vara centralt: syndaförlåtelsen av nåd. Psalmen har tidigt använts som begravningspsalm och ingick bland hans år 1524 utgivna sanning ned begravningspsalmer.

Olaus Petri har i sin översättning fått fram det evangeliska budskapet, men översättningen är ganska otymplig. Psalmen användes tidigt som begynnelsepsalm till den svenska mässan och föreskrivs i kyrkoordningen från 1571 som alternativ, då inte introitus sjunges på latin. översättningen från 1536 års psalmbok infördes oförändrad i 1695 års psalmbok. Men i 1819 års psalmbok har vi Wallins bearbetning, vilken står kvar oförändrad i vår nuvarande psalmbok.

1695:99 1819=1937 EKG 195

Bearbetarens komentar

Vers 2-4 av Lutherpsalmen lyder i prosaöversättning:

2. Inför dig räknas inget annat än (din) nåd och godhet,/för att synden skall bli förlåten;/vad vi gör, är förgäves/även i det bästa (människo-lliv./Inför dig kan ingen beröma sig,/därför måste alla frukta dig/ och leva av din nåd.

3. Därför vill jag hoppas på Gud,/inte bygga på min förtjänst;/ på honom skall mitt hjärta förlita sig/och ha förtroende för hans godhet/som tillsäges mig av hans dyrbara ord;/det är min tillförsikt och pålitliga skatt,/ den vill jag alltid vänta på.

4. Och om det än dröjer ända till natten/och åter till morgonen,/ skall mitt hjärta inte förtvivla på Guds makt/eller bekymra sig./Så skall det rätta Israel göra,/som är fött av Anden,/ och vänta på sin Gud.

Bakom psalmen kan man tycka sig höra Staupitz ord till Luther: Den sanna boten väckes av Guds kärlek. Boten kommer ur förtröstan på den gudomliga godheten. Det är denna som framhävs särskilt i v 2 och 3. I den svenska översättningen betonas mer självprövningen och rannsakan.

Psalmen blir tyngre, också trängre. Vers 2 har en negativ början: Så är oss nu ej annan råd/ att synden från oss skilja/ än flv i trone till din nåd,/din evigt goda vilja” (1937), Olaus Petri betonar rättfärdiggörelsen som ett Guds verk, inte bara som en mänsklig tillflykt: Så är oss nu ej annor råd,/ Synden ifrån oss skilja,/ Utan att tu gör med oss nåd/ Af tinom goda wilja. (1695). I v 4 införes ett moment av självprövning som inte har någon motsvarighet hos Luther. Han bygger på psaltarordet. Min själ väntar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen. I en återgivning som är starkt personlig och själavårdande.

158 Bearbetningsförslagen

I 1819 års bearbetning finns en del trosmässiga glidningar bort från originalet och evangeliet. Det är inte hoppet om frälsningsstunden utan man skall bygga på Gud. Man skall inte frälsningen förtrösta på sig själv, utan åkalla Guds nåd, säger Olaus Petri i sin Vers 5: Gud hjälper inte den som tror. Han översättning. ty thet tror jag”, skriver Olaus Petri i sin överhjelper mig, sättning.

Hos Luther anknyter den sista versen till Israel, enligt psaltartexten. Dessa rader har ersatts av Olaus Petri, vilket måste betraktas som en vinst. Psalmen har en rad föråldrade ord och satsbildningar, vilket kan vara orsaken till att den används av knappt hälften av de tillfrågade i SCB-undersökningen.

AF

Musikkommentar

Luthers (?) melodi från 1524 behålls helt i originalgestalt frånsett en rytmisk förenkling av 5:e frasen (=alt melodi, NK).

G 99 H 182 1921:182 EKG 195 NK 27 Z 4437

?_72

l. Till dig ur hjärtegrunden skall nåd gå före rätt. jag ropar i min nöd. Du, som mig utrannsakar, stunden. till dig jag längtar mer Du för din hjälp vet än väktaren som vakar 0 Gud, du hör min bön. Om natten till dess han dagen ser. och om dagen är du mig nära, Gud. 4. Guds Israel till Herren Min längtan och min klagan, allt ser och känner du. i tro och bot dig vänd. Han både när och fjärran 2. Vem kan så felfri vara, bland folken blir bekänd. att han för Han är vårt liv, vår hälsa. dig består, och vem kan sig försvara, Förlåtelse han ger. doms vill Oss alla vill han frälsa om du till gå? nåd ej värdig. i stor barmhärtighet. Jag är din I nåd dock till mig se och hjälp att jag botfärdig min synd nu överger. C Marot 1539 3. mitt ställer A Lobwasser 1573 Min tro, hopp jag L wivallius 1625 på löftet du mig gett att i den dom du fäller Bearb A Frostenson 1980

sou 1981:50 Bearbetningsförslagen 159

Textkommentar

Denna psalm går tillbaka på en psaltarparafras av den franske diktaren och hovmannen Clement Marot (1497-1544). Hans psaltarparafraser blev mycket omtyckta och till deras popularitet bidrog säkert melodierna, som hämtats från välkända världsliga visor. Parafrasen över Psaltaren 130 Du fons de ma pensée ingick i Calvins 1539 i Strasbourg utgivna psalmbok. I motsats till Luthers diktning över samma psaltarpsalm följer Marots psalm mycket noga psaltartexten och har därför en mer gammaltestament1ig prägel. Marots psalm talar om Guds dom, medan lutherpsalmen mer framhåller Guds nåd och förlåtelse. (Jfr kommentaren till sv ps 278-)

I svensk översättning (Til tigh aff Hiertans grunde) möter psalmen i tryck första gången 1625. Lars Wiwallius antas ha gjort denna tolkning. I varje fall står det klart, att den utgår frân Ambrosius Lobwassers tyska översättning av Marots och Bezas franska psaltare (tr 1573). Den noggrant gjorda svenska översättningen togs in i 1695 års psalmbok i oförändrat skick, men för 1819 års psalmbok gjorde Wallin en språklig bearbetning.

1695:100 1819=1937

Bearbetarens kommentar

Huvudsyftet med bearbetningen har varit att göra den mer språkligt tillgänglig. På en del ställen har den närmare än hittills anslutits till Marots text. Till exempel v 1 där Marot säger lyssna till mitt rop och min klagan om dagen och om natten. I 1695 står det också närmare den franska texten: Thet är nu tid och stunde,/ Herre Gud! min bön uptag. Det är ett annat trosinnehåll och bibeldjup än i det wallinska: Ack, att jag finna kunde,/ 0 Gud, för dig behag. I v 2 står det att man botfärdig skall överge synden. Wallin har lagt till ödmjuk. Bearbetningen har gått tillbaka till originalets och de äldre texternas ord om Guds Israel och om den Gud som blir bekänd bland folken. Det är en inskränkning när Wallin talar om honom som blir av trogna hjärtan känd.”

AF

Musikkommentar

Ursprungligen väl en fransk folkmelodi, upptagen i hugenottpsaltaren med texten Au (Du) fons de ma pensêe 1539 (Z 5351); en senare version från 1542 (Z 5352) kom att fortleva i en stabil tradering. Medan 1600-talets svenska hss troget bevarar denna senare version (Ålem 1645, Roslagskulla 1693, Riddarholm 1694) sker en plötslig omformming av melodin i G, som sedan dess har varit gängse hos oss. Vi föreslår därför huvudmelodin som enda melodi.

G 100 H 33 1921:183 NK 46 Z 5351/52

160 Bearbetningsförslagen

1. Jag till din måltid bjudits in. du som åt rövaren ett rum Säg mig, 0 Gud, att jag är din. i paradis bereder, Ge åt mig bröllopskläder. hos Fadern för mig beder. Långt bort jag kommit ifrån dig, där ingen stjärna lyser mig, 3. 0 Jesus, Davids Son till dig där ingen vän mig gläder. min blick, mitt hjärta vänder sig Ack, finns i himmel och på jord och mina händer sträckes. ej mer för mig ett tröstens ord Gör ångern sann, fast den är sen. som hjärtats oro släcker Ge mig ett hjärta som är rent. och hoppet åter väcker? Utplåna syndens fläckar. Ett vilset får som funnet är 2. Det ordet finns, för mig så kärt, nu åter hem till hjorden bär så fast och all min tilltro värt, på dina herdearmar, till själens liv och hälsa. 0 du som dig förbarmar. Du Jesus världens synder bar, du här i världen kommit har oss syndare att frälsa. J 0 Wallin 1814 0 nådens evangelium, Bearb 1979

Textkommentar

Innehållsmässigt griper denna bot- och bättringspsalm tillbaka på äldre psalmer genom de mycket starka uttrycken för syndakänsla. Särskilt frapperande är detta i den första versen: usle syndaträl, mig ångerns låga tär, mig samvetsmasken gnager. Denna originalpsalm av Wallin publicerades i psalmboksförslaget 1814, men han bearbetade den något, innan den upptogs i 1819 års psalmbok, varifrån den sedan fördes över till vår nuvarande. Det bibliska underlaget för verserna 2-3 är liknelsen om den stora måltiden i Luk 14:16-24 och liknelsen om kungasonens bröllop i Matt 22:3-14. I anslutning till äldre bibelöversättningar talar Wallin här om nattvard i stället för måltid, vilket idag leder tanken till nattvard i speciell mening, den sakramentala måltiden. Det huvudsakliga innehållet i dessa verser (2-3)/rör själens ängslan och bävan inför förtappelsens möjlighet. De många frågorna ger här eftertryck åt innehållet. Det befriande evangeliska budskapet möter i v 5. Psalmen slutar med en bön till den gode herden med anspelning på liknelsen om det borttappade fåret (Luk 15).

1819:1937

Psalmen har flera bearbetare. En av dem har givit följande kommentar.

Som ovan beskrivits kan man nog uppleva psalmen litterärt, så tycker jag själv om den. Men tror att anhopningen av frågor här verkar alienerande. Är man i sådana situationer frågar man nog inte så vältaligt. I bearbetningen har jag i enl kommitténs mening börjat med v 2:1-2 och där gjort en sammanfattning av nuvarande v 2-4 som en bakgrund.

Bearbetningsförslagen 161

Vi har här stöd av SCB. De tre första stroferna har enligt SCBliten användning. Nära hälften av de tillundersökningen mycket frågade prästerna anser dem vara oanvändbara.

Genom en bearbetning som denna - eller liknande - kan man få fram en psalm, som är stark och samlad. Mänskan står där med sin existentiella blir både bön och tillsägelse om fråga, psalmen den erbjudna nåden.

Den alternativa melodi som skall användas har lång upptakt. vinner så långt som Psalmen i sångbarhet genom att raderna, får en betonad första stavelse. ”Det ordet finns (v 2) möjligt, här är bättre än Det finns ett ord.

Musikkommentar

melodi förekommer i de flesta av 1600-talets hss B Waldis alltifrån Olaus Ericis sångbok 0 1600 i en mycket enhetlig som tradering; G ger en något annorlunda melodisk-rytmisk form, sedan dess har vidareförts till 1939. Alt melodi, som här föreär en restaurering i anslutning till den äldre traditioslås, som är både andningsvänligare och estetiskt överlägsen den nen, yngre.

G 68 H 39 1921:184 Z 7737

162 Bearbetningsförslagen

å

l. Min synd, 0 Gud, hjälp du själv korset bära mot dina bud och, Herre blid, är mig så tung att minnas, till evig tid och ingenstans bli varje dag mig nära. en hjälp jag kan i denna världen finna. 7. Som markens djur vid hagelskur 2. Om än jag går och åska grips av skygghet i dagar, år, och fågeln då ja, längst till världens ända, i trädens hål finns där ändå flyr in och där får trygghet, ej ens en vrå där jag min synd kan lämna. 8. 0 Jesus, så till dina sår 3. Jag flyr till dig. min tillflykt vill jag taga Förskjut ej mig, när synd och död av nåd ditt barn förskona. mig bragt i nöd. Din stränga rätt Din frid mig då bevarar. åsidosätt, din Son har allt försonat. 9. Fast själ och kropp skall skiljas åt 4. Vår skuld är vår. jag ändå inte rädes. Det straff vi får Ett vet jag visst: vår egen synd bereder. i dig, 0 Krist, Så ge oss här har jag en evig glädje. vad bittert är om det till bättring leder. 10. Gud, Fader, Son på himlens tron 5. 0 Jesus god, och du, Guds helge Ande ge tålamod, tag tvivlen bort sann tro och lydigt hjärta. och låt mig få Låt aldrig mig vad Kristus lovat. Amen. förlora dig i glädje eller smärta. Okänd tysk förf l6l3 6. Gör du med mig övers l673 som gott syns dig, Bearb A Frostenson 1980

Textkommentar

Författarskapet till denna botpsalm, Ach, Gott und Herr, har länge varit omtvistat, men de flesta tycks mena, att Martin Rutilius (1551-1618), ärkediakon i Weimar, har skrivit de första sex stroferna, vilka kan dateras till 1604. Dessa strofer ansluter sig till botpsalmerna 6 och 38 i Psaltaren, och det viktigaste innehållet är bön om förlåtelse, om tålamod under korsbärandet och om befrielse från de eviga straffen för Kristi försonings skull. Psalmen blev mycket omtyckt och tillfördes flera strofer och förekom så i olika versioner. I ett Cantional tryckt i Leipzig 1627, finner man psalmen i den 10-strofiga version, som sedan blev den vanligaste och som ligger till grumd för den första svenska översättningen i Åbopsalmboken 1673, Ach, Gud och Herr. I de tillagda stroferna i den längre tyska

Bearbetningsförslagen 163

versionen jämföres själen med en fågel. Som fågeln flyr undan ovädret till det ihåliga trädet, så flyr själen till Kristi sår. Denna sårsymbolik som har rötter i medeltida mystik, är vanligare i de tyska 1600-talspsalmerna än i de svenska översättningarna. I den tyska texten avslutas psalmen med en lovprisav treenigheten, men i den svenska översättningen har denna ning strof bönens form. I övrigt följer den svenska tolkningen väl den tyska texten. I 1695 års psalmbok har den sista strofen en annan version, men annars är avvikelserna från Åbo-psalmboken få.

För 1819 års psalmbok bearbetades psalmen och fick den utformning som den också har i vår nuvarande psalmbok. Ingressen ändrades ti11: ”Min synd, o Gud, mot dina bud. Vidare retuscherades ålderdomliga uttryck, rytmen blev mer lättflytande, rimmen renare. Sårsymboliken har avlägsnats i verserna 8 och 9, medan jämförelsen med fågeln och själen är kvar.

1695:253 1819=1937(i stort) EKG 168

Bearbetarens kommentar

Den svenska översättningen, först tryckt i Åbopsalmboken 1673, återger med stor trohet den tyska texten från 1627. Avvikelser görs bara i v 7, 8 och 10. De är små i v 7 och 8. Den tyska texten talar om ein Vögelein, en liten fågel, som undan det häftiga ovädret söker skydd i ett ihåligt träd, där den kanske har sitt bo. Så, fortsätter den tyska psalmen, har jag min tillflykt i Jesu sårs hål.

Den svenske översättaren har gett versen en större konkretion och gjort den till en av de finaste poesibilderna vi har i gammalsvensk psalm. Som foglar små, när dundra må, Snart flyga bort, Hwar til sin ort, I holig trä sig täcka.--- Så äro min /Tilflygt fem din/Sår, Herre Jesu fromme. Den tyska förlagen slutar efter invokation till Treenigheten: Tvivla inte, Kristus säger: den som tror blir salig. Amen. I_1695 års psalmbok lyder motsvarande ställe Upptag min bön,/Och mig ej sön,/ Hwad jag begärar. Amen.

I 1819 års bearbetning sker en mindre förändring i vers 5, som

1695 lyder Lät aldrig mig/Upsåtelig/Min himelsdel försätta.

Assonansen ersätts här med hjärta-smärta.- I v 7-8 försvinner den inte bara poetiska bilden av Jesu sår.

AF

Musikkommentar

Melodin från 1625, omformad 1655, föreslås enligt alt melodi (= EKG).

G 253 H 187 1921:187 EKG 168 Z 2050/51

Bearbetningsförslagen

1. 0 Jesus Krist, Ditt ord, din röst i dig mitt 1iv, de är mitt hjärtas glädje. mitt enda hopp jag äger.

Jag tror på dig. 5. Det vet jag visst, 0, var hos mig, 0 Jesus Krist, låt ordet b1i du mig ej ensam lämnar. det 1jus som visar vägen. Du säger sjä1v:

Jag är hos den, 2. Dig, Herre, vi11 som ber om hjälp jag höra ti11 Du ont ti11 gott kan vända. och dig i sanning dyrka.

Du är min Gud 6. Oss hjä1p, 0 Gud och 1ivet ut i dina bud min hjä1p är du. här vandra så ti11samman

Du själv min tro vi11 styrka. att vi hos dig

evinnerlig 3. Nu he1t åt dig i himmelrik

jag lämnar mig, får 1eva saligt. Amen. Låt ske med mig din vi1ja,

0 du mitt stöd,

ej 1ust, ej nöd

ej 1iv, ej död

ska11 från din nåd mig skilja.

4. Jag a11 min 1it

har stä11t ti11 dig. H Christensen Sthen 1591 Du, Jesus, är min Herre. S A Forsius 1614

I a11 min nöd J 0 Na11in 1816 är du min tröst. Bearb A Frostenson 1976

Textkommentar

Från den förste danske psalmdiktaren av betydelse, Hans Christensen Sthen (1544-1610) härstammar den kristocentriska psalmen Herre Jesu Christ Min Frelser du est. Den ingick i hans 1589 utgivna En liden Vandrebog, en bönbok för enskild andakt. Sthen, som var kyrkoherde och prost i Malmö, tillhörde sin tids lärda

män och publicerade en rad skrifter på vers och prosa. Ofta hämtade han inspiration till sina psalmer från samtida visor folkliga och utnyttjade deras bilder och tekniska uppbyggnad. Gärna använde han sig av melodier från världsliga visor och för denna psalm hänvisas till en kärleksvisa. Men även om förebilder kan tas fram till hans psalmer har de en starkt Herre personlig prägel. Jesu Krist är en akrostikonpsalm (de första bokstäverna

i var strof bildar orden HANS, ANNO) Enligt den senaste forskningen tycks den vara inspirerad av samtida apokalyptiska förväntningar till det år psalmen mäste ha skrivits, just 1588.

I en mycket trogen svensk återfinnes översättning psalmen bland kors- och botpsalmerna i Forsius Andeliga Psalmer och Wisor från 1614. Oförändrad kom den med i 1695 års psalmbok, och efter

lätt av Wallin

bearbetning togs den in i 1819 års psalmbok. Sam-

ma version finns i vår nuvarande psalmbok.

1695:195 1819:1937

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 165

Bearbetarens komentar

Psalmen är i sin äldsta bevarande danska version och i den svenska översättningen från 1614, som också står i 1695 års psalmbok, en personlig, kristuscentrerad, adjektivfri bönepsalm. Den är skriven i jagform, ändå är Jesus-bilden helt dominerande. I 1819 års version kommer jaget på ett annat sätt i förgrunden genom beskrivningar av det svaga hjärtat, den ymniga trösten, den ljuva rösten etc. I föreliggande bearbetning kan följande noteras. Vers 1:4-5 efter Sthen: Jeg troer paa dig Forlad icke mig. Därefter talas om ordet. Liknande lydelse i 1695 års psalmbok. Vers 2:4ff har förts närmare Sthen:”Du est min Gud laer mig dine Bud All min Tid ud Du mig i troen styrcke. Vers 3:1-2 efter Sthen v 4: Saa inderlig Forlader jeg mig Vers 4:4-7 följer den äldre svenska versionens femte strof: Tu äst mijn tröst Titt ord och röst, I all min brist, Mijn hiertans glädie må wara. Vers 5 Både Sthen och den äldre svenska versionen har ett personligt talspråk, som gjorts till retorik 1819. Vers 6:4-8 enligt Sthen v 8: At wi met dig Evindelig I himmerig Kunde leffue i Salighet”.Nnen.” AF Musikkommentar

Melodin av E G v Rosén, som upptogs i Åhlströms koralbok 1832 och sedermera ombildades till 3-takt, föreslås oförändrad.

1921:146b

?_93

1. C Gud, ditt rike ingen ser, För tro och hopp och ingen blir därinne en port slås opp åt vilken ej din Ande ger till himlen, fadershuset. ett sveklöst barnasinne. Men övermod Vad jordiskt vett och kött och blod hört och sett, för evigt stänges ute. ej det skall de trogna äga. I vac som sker 4. Dock alla är vi barn av dig, Guds plan de ser, om vi av Anden drives, hans underbara och är jag barn, skall också mig vägar. det goda arvet givas. 2. men Gud, vad orkar jag Bland brist och sorg ;ag vill, så oren och så bräcklig? jag i din nåd är viljan svag min tröstekälla finner, Ty utan dig och kraften otillräcklig. min själaro Vi kcm av jord, uti den tro blir åter jord, som världen övervinner. men själv du oss har lovat: i Anten blir ett evigt liv oss givet som din gåva.

3. Nig då, 0 Gud, din Ande giv, somisyndens makt kan döda och ev sin kraft till liv J 0 Nallin 1816 evigt min ande föda. Bearb A Frostenson 1978 på nytt

166 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

Bearbetarens kommentar

En Wallinspsalm av äkta halt, med stark känsla och personligt engagerande; något som bl a märks av de frågor som den sjungande ställer. Den har varit mycket använd men synes nu vara på snabbt sjunkande. I mer än hälften av församlingarnas används den inte. De tre sista verserna är så gott som helt ur bruk. Det är sannolikt mest av språkliga skäl man drar sig för att använda dem. Men innehållet är inte heller så särskilt lätt. T ex i v 2.

I föreliggande bearbetning har v 2 och 3 smälts samman till en strof. Ett försök till tolkning har gjorts av de vackra men svåråtkomliga slutraderna i v 1. Särskilt slutorden: ”Ser himlens råd förklarat. Man kan gissa att bakom dem ligger en vanlig tanke hos Wallin att det gåtfulla i livet en gång skall få sin förklaring i himlen. Mest kända är de rader som står på hans gravsten: Jordens oro viker/för den frid som varar/Graven allt förliker/Himlen allt förklarar. Men när det står himlens råd ligger det ändå nämnare till hands att tänka på de bibliska orden om Guds rådslut eller det himmelska rådslutet. I nyöversättningen av NT används orden Guds plan. Guds plan med den nåd han gav (Gal 3:3), Guds beslut och plan (Apg 2:23), Gud har kallat oss efter sin plan (Apg 20:27), Guds hemliga plan (Upp b 10:7).

1819=1937 AF

Musikkommentar

Melodin av B Waldis 1553 behålls enligt alt melodi, dock med första noten = fjärdedel i kongruens med övriga fraser.

G 94 H 199 1921:199 Z 8097

ä

l. Jag vill dig, Gud, med glädje prisa, 4. All jordens fröjd så snart försvinner, jag vill dig alltid hålla kär. all ära, njutning, rikedom. För all den godhet som du visat Om än jag dem med möda vinner, till dig mitt tack, min sång jag bär. blir själen lika trött och tom. Jag vill dig alltid höra till Den enda skatt som gör mig rik, och vet att du mitt bästa vill. den finner jag, min Gud, i dig.

2. Jag efter mycket sökt och letat, Jag vill dig alltid vara nära, men sent och sällan efter dig. du som i kärlek sökte mig. Så länge har min kärlek tvekat, Låt mig få sjunga till din ära fast du så högt har älskat mig. och i min glädje prisa dig. Jag blygs för dagarna som flytt Jag vill dig alltid höra till, och ber dig: gör mitt sinne nytt!” jag vet att du mitt bästa vill.

3. Den sällhet världen gav att skörda var bara bländverk, Slaveri. Men du har tagit av min börda J Scheffler 1657 och rest mig upp och gjort mig fri. G A Hiärne 1765 Den falska frihet som mig band K Dahl 1807 i ljuset av din blick försvann. Bearb J A Hellström 1979

Bearbetningsförslagen 167

29.7 Musik: tysk l577

Av hjär-tat hål-le jag dig kär. Du, Je-sus, all min*

i den he- la vi-da värld blott otrygg- het och Ty

Hos vill för - - va.

glädje är. dig jag bli När

- all-ting 0 -ro är, men du har frid att gi va.

- min tillflykt sviktar,bryts i - tu, min hjälpa re,mitt hopp är du,

blod å-ter - löst. 0 och mitt hjärtas tröst. Du,med ditt mig

Frälser Frälser - ack, ba -ra Je - sus Krist,min -man,min man,

du mig hjäl-pa kan.

l. 0 Jesus Krist, ack för din död, Av hjärtat håller jag dig kär. ack för din död Du Jesus, all min glädje är. var du min tröst i all min nöd. Hos dig vill jag förbliva.

Ty i den hela vida värld 3. Sänd, Herre, dina änglar ut blott otrygghet och oro är, att själen blir vid livets slut men frid har du att giva. av dem till himlen tagen. När allting sviktar, bryts itu min hjälpare, mitt Min kropp som läggs i jorden ned, hopp är du, låt den få vila i din fred min tillflykt och mitt hjärtas tröst. Du med ditt intill den sista dagen. blod mig återlöst. 0 Jesus Krist,min min Uppväck mig då till evigt liv, Frälserman, låt mina ögon skåda dig Frälserman, bara i glädje stor, 0 du Guds Son, ack, du mig hjälpa kan. försonare på nådens tron.

O Jesus Krist, ack bönhör mig, 2. För vad jag är och har och får ack bönhör mig. jag tackar dig, som allt förmår, i liv och död jag tillhör dig. för varje nâdegåva.

Så lär mig, Herre, bruka rätt

till andras hjälp vad du mig gett,

så kan jag bäst dig lova.

Allt 0 Gud, du själv gott, mig lär. M Schalling 1569 Mot synden var mitt fasta värn. H Ausius l64l

Ge styrka i min motgångs tid J 0 Wallin 1807

och från förtvivlan rädda mig. Bearb 1979

168 Bearbetningsförslagen sou 1931 ;50

Textkomentar

Psalm 297 har bearbetats av flera personer. En av dessa ger följande kommentar:

1695 års psalmbok följer den tyska texten mycket nära, rad för rad. Den är emellertid rytmiskt oregelbunden. De långa verserna har medfört att språkliga otympligheter komit in i något högre än när det översättningar av korta fyraradiga verser. grad gällt

I 1819 års återgivning skrudas psalmen i ett kyrkolitterärt språk, som t ex i v 1:4-5: Ty i den hela vida värld / är idel oro, sorg och flärd. 1695 års osalmbok har med sin återgivav Ps 73:25 en annan kraft och närhet. ning

Vers 2:9-10 Och och förnöjd/ och över jordens gör mig tålig sorger höjd- det är sagt i många andra psalmer. Den gamla texten går rakt ner i vår verklighet: Uti all motgång uphålt mig/ och hjelp then draga tolelig.

Vers 3:4-7: Och låt min trötta kropp i ro/sig vila i sitt tysta bo/ tills där din röst skall höras./Då skall jag klädd i helig skrud/... 1695 uttrycks det så: Min kropp som läggs i jorden

nid/ låt hwilas uti ro och frid/ In till then sista dagen./Och

ifrån döden uppväck mig...

1695 års text talar i slutraderna om att vi skall se Jesus, det är en annan tyngd och tydlighet än i denabstrakta ordföljden ”Och av hans nåd och härlighet/ mig fröjda i all evighet.

1695:290 1819=1937 EKG 247

Den tyska texten i EKG lyder i prosaöversättning:

1_ Jag har dig hjärtligt kär, Herre./Jag ber att du inte skall vara långt borta från mig/ med din godhet och din nåd./Jag bryr mig inte om hela världen, frågar efter ingenting i him-

mel och på jord/bara jag har dig./Om mitt hjärta skulle

brista/ är du min tillförsikt/ min del och mitt hjärtas tröst/ du som med ditt blod har återlöst mig./ Herre Jesus Krist, min Gud och Herre låt mig inte koma på skam.

2. Min kropp och själ och vad jag har/är ju din gåva, Herre, i detta arma 1ivet,/ för att jag skall bruka det till din ära/ och till nytta och gagn för min nästa/ vill du ge mig din nåd./ Skydda mig, Herre för falsk lära/ för Satans mord och lögn/ uppehåll mig i allt trångmål/ så att jag tåligt kan uthärda. Herre Jesus Krist, min Herre och Gud trösta min själ i dödens nöd.

3. Ack, Herre, låt din kära ängel/ vid livets slut / bära min till Abrahams sköte/. Kroppen vilar i sin sovkammare/

själ

milt, utan kval och plåga/ till den yttersta dagen./ Uppväck mig då från de döda/ att mina ögon ser dig/ i all glädje, 0 Guds Son/ min Frälsare och min nådetron/ Herre Jesus Krist, bönhör mig. Jag vill evigt prisa dig.

Bearbendngyöndagen 169 SOlJ12§k50

Musikkommentar

Melodin från 1577 är i sin rytmiska ytterst besvärlig

utformning

ur andningssynpunkt. Vi föreslår me1od1n oförändrad men rytmen som i EKG (samma rytm har den amerikanska Lutheran Book of Worship 1978).

G 290 H 5 1921:221 EKG 247 Z 8326

äâ

1. Befa11 i Herrens händer 5. Tro ej han 1öftet bryter, din möda och din väg, tro ej han g1ömmer dig, och hur sig vär1den vänder, när stormen kring dig ryter hans ord i hjärtat äg. och mo1nen hopar sig. Ty intet ord är givet Han far på vindens vingar, som Herrens ord, så visst. gör mo1nen ti11 sin vagn Det visar väg ti11 1ivet, och sjä1va skadan tvingar det för dig hem ti11 sist. att tjäna dig ti11 gagn.

2. För 1ycka, makt och ära 6. Var trofastl Natten dagas, i denna vär1d ej strid. nu purpras österns rand. Låt sorgen dig ej tära A11t mörker ska11 förjagas för denna korta tid. utav den Starkes hand Det är ti11 andra strider som ur sitt hus Orion dig Herren ka11at har. och morgonstjärnan för Det är för andra tider och nâden över Sion han 1önen åt dig spar. i gryningsdaggen strör.

3. Här gä11er det att verka 7. A11tså Guds hjä1p förbida för honom som dig sänt och räds ej mänskors hot. och 1åta Anden stärka Är Herren på din sida, det 1iv som han har tänt. vem kan dig stå emot? Här gä11er det att söka Sin kraft han dem för1änar först hans rättfärdighet som vandrar i hans bud. och sträva att föröka A11t ti11 det bästa tjänar hans rikes här1ighet. för dem som ä1skar Gud.

4. Så strid med he1ig iver mot mörker, synd och brist och vet att Kristus giver dig segerns 1ön ti11 sist. I g1ädjen och i nöden hå11 dig ti11 Herrens bud. Var trofast inti11 döden J 0 wa11in 1816 och hoppas a11t av Gud. Bearb B G Ha11qvist 1979

170 Bearbetningsförslagen

_ÃL

l. Jag nu den säkra grunden vunnit och jag blir ensam lämnad kvar, som häller hoppets ankar kvar. en enda tillflykt då jag vet, Jag i min Frälsare den funnit, och det är Guds barmhärtighet. den lades innan världen var. När himmel och när jord förgár, 6. När i mitt arbete, min strävan, orubbligt fast den grunden står. i allt vad jag mig företar, jag ser pâ nytt med sorg och bävan 2. Det finns en Far, som sig förbarmar att mycket fattas varje dag, mer ömsint än jag fatta kan, min tröst mot all min bristfullhet som än med sina starka armar jag har i Guds barmhärtighet. de vilsegângna tar sig an. En ständigt öppen famn jag vet, 7. Jag lämnar allt ät Herrens vilja. den heter Guds barmhärtighet. Han är i nåd och godhet stor, och intet skall från honom skilja 3. Guds kärlek är som djupa havet, den som ät honom sig förtror. där all vär synd kan sänkas ner. I ve och väl jag tror och vet: I Kristi grav blev allt begravet, Allt vilar pá barmhärtighet. och ingen dom skall drabba mer. Ty Kristi blod i evighet 8. Pâ denna grund vill jag förbliva, högt ropar om barmhärtighet. så länge jag i livet är. Från den skall intet mig fördriva, 4. När onda minnen mig anklagar, så länge jorden än mig bär. jag söker vid Guds hjärta ro. Sist sjunger jag i evighet: Med allt som hopp och mod försvagar 0 djup av Guds barmhärtighet! till Kristus skyndar jag i tro. Dä när jag vad jag tryggast vet: Guds eviga barmhärtighet. J A Rothe l726 5. Om än till jorden ner jag tryckes, C D af Wirsén l889 och ingen vän jag längre har, J A Eklund l9ll om allt i världen undanryckes, Bearb L Lindman l980

ü

l. Klippa, du som brast för mig, om inte du Jag förgâs låt mig gömma mig i dig. i din källa tvår mig nu. Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, 0 Guds lamm, 4. Vid vart flyktigt andedrag, låt det bli en dubbel bot och när jag skall dö en dag, för min synd och lagens hot. när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: 2. Om jag strävar aldrig så, du som brast för Klippa, mig, räcker ej min kraft ändå låt mig gömma mig i dig. till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har.

3. Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig. A M Toplady l776 Naken, dig om kläder ber, B Ehrenborg l855 hjälplös, upp till nåden ser. Bearb B G Hallqvist l98O

Bearbetningsförslagen 171

Musikkommentar

1830 har via Sionstoner 1889 upptagits i Melodin av Th Hastings 1939 års koralbok. Föreslås här i originalformen (se Väckelsetidens s 817), som står mycket nära melodier, melodipsalmboken den inte alldeles enhetliga svenska frikyrkliga traditionen.

l. Herren är min herde god, 3. Med din stav du håller vakt intet skall mig fattas. ständigt vid min sida, Han mig skänker hopp och mod, att jag av min oväns makt Mrnnnswrmlmtms. ej må skada lida. På hans gröna ängar jag Bordet dukar du för mig ljuvlig vila finner, med din godhets gåva. och vid källan dag för dag I ditt hus, min Gud,jag dig nya krafter vinner. tacka vill och lova.

2. Rätta vägen han mig för, på sitt löfte tänker. När jag ropar han mig hör och mig trygghet skänker. Inte ens i mörkrets dal räds jag någon fara. Gud, min tröst i sorg och kval, A F Runstedt l908 du skall mig bevara. Bearb L Lindman l98l

Musikkommentar

G Wennerbergs melodi från 1869 föreslås oförändrad.

1921:587

l. Gud är vår starkhet och värt stöd. 3. Med oss är Herren Sebaot. Bli stilla, hör hans stämma. Oss Jakobs Gud bevarar. Hans hjälp har prövats i all nöd. Vi räds ej längre något hot. Oss inget mer kan skrämma Hans hjälp är störst i faran. om haven än i skälvning kom, 0 Fader, Son och Ande giv om hela jorden välvdes om oss fred och lät en ström av liv och bergen sjönk i djupen. och himmelsk glädje flöda.

2. Den helgedom all tid består

där ordet blir förkunnat,

där hjärtat tröst och glädje får ur nådens djupa brunnar. S Heyd 1537? Ty Herren själv därinne bor. S A Forsius l6l4 Sin frälsningsgärning på vår jord J 0 Wallin l8l8 han nu oss låter skåda. Bearb A Frostenson l98O

Bearbetningsförslagen sou 1931:50

Textkommentar

Liksom för Luthers kända kamppsalm Vår Gud är oss en väldig borg är Ps 46 det bibliska underlaget för denna psalm. Men medan Luther använde psaltarpsalmen mycket fritt och tolkade den i ljuset av Nya testamentet, följer författaren till ”Gott unser Stärck und Zuversicht psaltartexten mycket (Jfr komtroget. mentaren till nr 279.) Psalmen är troligen skriven av Sebald Heyden (eller Heyd, 1494-1561), verksam som kantor och senare som rektor i Nürnberg, där han spelade en betydande roll vid reformationens genomförande. Som lärare var han progressiv vilket kommer till uttryck i hans läroböcker i latin och musik. Men för eftervärlden är han känd som psalmdiktare.

I svensk tolkning möter psalmen för första i Een liten gången Psalmbook från 1602 (Jens Lyster i Hymnologiske Meddelser 1974:3). Den äldre följsamma översättningen ingår i 1695 års psalmbok medan den wallinska psalmboken har en kraftigt bearbetad version, som sedermera överförts till vår nuvarande Det kärva psalmbok. språket har ersatts av en poetisk mjukhet. Stridsmotivet har tonats ner och Herren framstår mer som beskyddare för sitt folk än som stridsman. I ett par strofer har Wallin förbi den gått äldre översättningen och anknutit till och därmed psaltarpsalmen till den tyska texten (Sions hälsobrunnar, v Z, ”Waren stilla. Besinnen etc, v S).

Bearbetnigen här innebär framför allt en förkortning men därmed också en innehållslig förskjutning. Stroferna 3-5 om strid mot ondska och våld har ut. Psalmen har fått lyfts en mer evangelisk ton med ämnet Gud som hjälpare och beskyddare.

1695:57 1819=l937

Bearbetarens kommentar

De två första stroferna har störst särskilt som inanvändning, gångspsalm. Beträffande v 3-5 är enl SCB-undersökningen de som anser den vara oanvändbar betydligt fler än de som använt den. Genom att lägga samman v 1,2 och 6 får man en psalm med enhetligt samnanhang och naturlig uppbyggnad. Vers 2 slutar med att tala om Guds frälsningsgärning och v 3 klingar ut i en lovsång till Treenigheten. Denna finns både i originalet och 1695. Wallin har här som så ofta ersatt den med en mer allmänt hållen uppmaning till tacksägelse.

I sin nuvarande utformning borde den närmast ha placerats under rubriken Ofärdstider. Den skrevs 1537 i Nürnberg, som då låg i krigszonen, översattes senast 1602, ingick i stort oförändrad i 1695. Wallins är tydligt nyversion präglad av Napoleonkrigen eller minnet av dem. Psalmen har i sin här framlagda nyversion närmare än tidigare anslutits till Ps 46 i dess nya översättning. Texten har till rytmiserats den ursprungliga melodin som kommer att användas.

AF

Bearbetningsförslagen 173

Musikkommentar

Texten sjöngs hos oss på melodin 118 ända fram till 1921 då den anvisades nuvarande melodi, som dock efter den självklara restaureringen med korta upptakter passar dåligt till 310. Vi föreslår därför återgång till melodin 118.

l. Var glad min själ och fatta mod. hans trofasthet Gud vill sig än förbarma. omsluter våra dagar. Han på ett kors för ond och god Så tro och vet har öppnat sina armar. att Gud är med Vårt liv är hårt. och du skall intet sakna. I rosengård får man ej alltid vara. 4. Den som hos världen söker hjälp Så tro och vet och ej hos Gud, sin Herre, att Gud är med. tar miste och bedrar själv sig Han hjälper i all fara. och vandrar mot fördärvet. Gud först och sist 2. Visst kan det ofta synas så: i Jesus Krist Gud är från oss långt borta, oss hjälper allesamman. när världen hotfull kring oss står I denna tro och mänskors ord är hårda. du trygg kan bo Var viss att han och bliva Amen. salig. dig ändå kan i rätt tid hjälpen sända. Ja, tro och vet att Gud är med. Han ont till gott kan vända.

3. Gud ofta övergiven blir. Han aldrig övergiver. När i hans hand vi lagt vårt liv K Schmucker 1578 allt gott åt oss han giver. P Brask l682 Vad än oss sker Bearb A Frostenson l979

Textkommentar

Om författaren till denna psalm om gudsförtröstan vet man inte mycket, egentligen endast att han hette Kaspar Schmucker och levde i Bayern omkring 1580. Psalmen Frisch auf mein Seel, verzage nicht (Frisk upp, min själ, misströsta finns i ett ej) separat tryck från 1578. Den spreds snabbt mycket i Tyskland och upptogs bl a i Förtschs Geistliche Wasserquelle från 1609 som aftonsång om fredagen. I den andra svenska utgåvan av denna andaktsbok, Andeligh Wattukälla 1682, vilken ombesörjdes av Pethrus finns Brask, psalmen i den översättning (troligen av Brask) som efter smärre justeringar kom att i 1695 års upptas psalmbok. Ingressen har där ändrats från Frisk upp min siäl och fatta modh” till War gladh min siäl och fatta modh”. I 1819 års psalmbok togs psalmen in efter mycket lätt bearbetning. Endast verserna 3 och 7 har omarbetats.

1695:238› l819=1937

174 Bearbetningsförslagen

Bearbetarens kommentar

1819 gjordes endast mindre förändringar i denna psalm. Ett språk som står talspråket närmare får i vissa rader en högtidligare lyftning. Fast det går hårdt: I rosengård .. . Qv 1) blir

Avkortningen har motiverats av att v 2-5 har obetydlig användning. De som enligt SCB-undersökningen anser dem inte användbara är ca tre gånger fler än de som använt den.

Ett skäl till bearbetningen har varit att få texten anpassad till melodin. I den också språkligt ålderdomliga refrängen får ordet på en tyngdpunkt i melodin i v 1,2 och 7 (1819).

Psalmen bärs som så många andra 1600-talspsalmer av en stark gudstro baserad på första trosartikeln.

ü

l. Vi kristna bör tro och besinna att Salomo, fast han var mäktig, vad Kristus så nådigt har lärt, ej hade en klädnad så präktig då här han oss ville påminna som de i sin blomningstid bär. hur litet allt världsligt är värt. Ty den kan ej himmelen söka 5. Om Gud nu ger kläder åt gräset som blott vill det jordiska öka som växer och varar så kort, och fäster sitt hjärta därvid. i dag med sin vällukt oss gläder, i morgon är vissnat och torrt, 2. Att tjäna två herrar så skilda hur kan du i oro och svaghet som Mammon och Herren vår Gud, då tro du är bortglömd och klaga det kan ingen utan att svika som kände han inte din nöd. och bryta mot enderas bud. Ty om man vill älska den ene 6. Så ängslas då ej för i morgon. så kan man den andre ej tjäna Var dag av sin plåga har nog. men glömmer, föraktar hans ord. Nej, öppna ditt hjärta för honom som lovat var dag hos dig bo. 3. Bekymra dig inte för livet, Om före allt annat du söker nog får du ditt dagliga bröd. Guds rike, skall allt du behöver

Det är dig av Skaparen givet, dig skänkas och mera därtill.

han ser ditt behov och din nöd. Se fåglarna får ju sin föda fast aldrig de sår eller skördar. Är du ej förmera än de?

4. Se liljorna, se hur de lyser om våren när marken är grön. H Spegel l686 Ej spinner de, ej heller syr de, J 0 Wallin l8l6 en dräkt har de ändå så skön Bearb A Frostenson l978

Bearbetningsförslagen 175

Textkommentar

Spegel skrev flera av sina psalmer till melodier, som sjöngs i den danska kyrkan. Hans psalmarbete var ett led i strävan att försvenska Gotland, som fram till 1645 varit danskt.

Oss kristna bör tro och besinna hör till denna grupp av psalmer. Den publicerades första gången 1686 i Spegels Till-Ökning Vtaff Åthskillighe Andelige Psalmer. Texten går, via danskan, tillbaka på en tysk text.

Man har menat att den är skriven till en svensk folkmelodi. I själva verket är melodin av tysk härkomst och användes i den danska koralboken. Melodin var sålunda bekant för den gotländska menigheten - det var ju ett av Spegels pedagogiska grepp. Genom denna melodi har texten ett något ovanligare versmâtt.

Ur Spegels text, som vi i vår psalmbok har i bearbetning av Wallin, citerar kommentatorerna gärna v 7 som exempel på hur nära folkvisan och balladen psalmen ligger: Se liljorna, hur de upprinna/ på markene, när hon är grön./ De intet arbeta och spinna;/ dock är deras fägring så skön,/ att Salomo, fast han var mäktig/ var ej i sin klädnad så präktig/ som ett av de blomstren är./

1695:211 1819:1937

Bearbetarens komentar

Den nya bearbetningen är en återgivning så nära som möjligt av psalm, som i sin tur nära följer bergspredikan. Han an- Spegels vänder bara çtt_adjektiv i den folkviseklingande raden på markene när hon är grön Wallin sätter i sin bearbetning in en lång rad: huldrik, talrik, förtjusande, otidig, ivrig, flitig, torftig. För 1800-talsmänniskan låg inte poesin i sakorden, utan i målande beskrivande adjektiv. Här blir det en poesislöja som läggs mellan bergspredikans ord talade rakt in i en vardagssituation som är ungefär densamma för oss som för männskorna på Jesu hushålls- och andra Dessa dimensioneras i tid, omsorger. 1819 års psalm upp till världssorger. Det är inte mänskan som plågas utan det klentrogna hjärtat, Gud kallas för den Allgode, ”Al1fadern var på den tiden en av de vanliga benämningarna på Gud.

AF Musikkommentar

Melodin, som återfinns i de flesta svenska och finlandssvenska hss från 1600-talet, tidigast i Olaus Ericis sångbok 0 1600, går tillbaka på en tysk 1500-talsmelodi i dur (Z 4297c, Thomissøns danska psalmbok 1569). Föreslås oförändrad.

G 210 H 298 1921:298

176 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

13_

l. Du, Gud, är källan till allt Vi tackar gott, dig med bön och sång och allting liv av dig har fått. att du oss mättar än en gång. Nu ser vi upp till dig och ber: Din godhet, du vår Gud och Far, Välsigna oss och vad du ger. ske pris i dag och alla dar. Låt människor i alla land få bröd och frihet ur din hand. B Münter l773 2. O Gud, på oss i nåd du tänkt, J 0 Wallin l8l6 och goda gåvor du oss skänkt. Bearb L Lindman l98l

EQ

l. Glädje utan Gud ej finnes, 4. Stilla är hans gång och säker utan Gud ej finnes frid. som hans milda stjärnors gång. Tom den lycka är som vinnes Våra hjärtans sår han läker, om vi glömmer Gud därvid. löser våra bördors tvång Men ej högsta nöd skall rycka endast vi de bud betänker glädjens känsla ur vårt bröst, som han skrev i våra bröst, om i både nöd och lycka, och den nåd som han oss skänker vi förnimmer Herrens röst. är vår tillflykt och vår tröst.

2. Molnen våra blickar 5. Så vi känner stänger, hur försoning, vanmakt tecknar våra spår, helgelse och sinnesro men till allt hans blickar tränger, på vår vandring, i vår boning över allt hans makt förmår. med oss vandrar, bland oss bor. Fadershjärtat i det höga Så får hjärtat tröst och minnes vårdar barnahjärtats rätt: under livets sorg och strid: fadershand och fadersöga Glädje utan Gud ej finnes, heter Guds regeringssätt. utan Gud ej finnes frid.

3. Låt oss därför glada sträva genom tidens dunkla lopp och ej tröttna eller bäva men till Herren ha vårt hopp. Låt oss i hans fruktan vandra på den väg som blivit vår, och den högre väg ej klandra J 0 Wallin l8l9 där han själv i vishet går. Bearb l98l

Bearbetningsförslagen

1. Uti din nåd, 0 Fader blid, är du min hjälp, det vet jag visst. från nu och intill evig tid jag lämnar mig och vad jag har. 4. Det är min tro, 0 Fader blid, Alltsammans tag i ditt förvar. hjälp att alltid blir därvid; jag ifrån ditt barn du aldrig vik, 2. Mitt liv, min kropp och ande är att må ärva himmelrik. jag din egendom, 0 Herre kär. Bevara själv vad dig tillhör, att intet ont mig skada gör. B Förtsch 1609 3. I dig är jag av hjärtat nöjd, H Ausius 1641 du är min enda tröst och fröjd; J Svedberg 1694 i all min nöd och stora brist Bearb 1978

âêâ Musik: S Gastorius (?) 1681

L n I i | I | | I 1 I 1 n \ 7 I l I I K J - ; 1 v 1

v v cl

d d

D n n J I | | | 1 u

1. På Gud och ej på eget råd 3. A11 världens makt är bräcklighet vill jag min lycka bygga, och ingenting att äga. till Faderns vishet, makt och nåd Och all min självtillräcklighet med barnsligt hopp mig trygga. för Gud skall intet väga. Han allt förmår, Ett vet jag visst: han allt förstår, att Jesus Krist och allting som han giver i trofasthet är nära. hans barn till nytta bliver. Hans kärlek skall mig bära.

2. Jag vet att både natt och dag på denna jord behövas, att vilja, tro och sinnelag i livet måste prövas. Så har jag lärt: blott det är värt C F Gellert 1757 att lita till i livet J 0 Wallin 1818 som av Guds nåd är givet. Bearb E Norberg 1981

Musikkommentar

Melodin av S Gastorius (?) från 1681 föreslås som i EKG och NK (samma form har PoS 533 och finlandssvenska psalmboken 168).

H 252 1921:252 EKG 299 NK 91 (Z 5629)

178 Bearbetningsförslagen

§9

l. Pris vare Gud. Allena han men det i hjärtat gömma fullkomlig gåva skänker. och prisa dig vill och giva kan i dina gårdar innerlig. Han giva mer än jag ber och tänker. från fästets 4. 0 Gud, mitt fäste och min borg Han dagens ljus höjd allt levande förunnar. i livets prövningsdagar, Han bjuder livets sanna fröjd giv att jag icke i min sorg ur nådens rika brunnar. mot dina rådslut klagar, Allena han men vandrar tålamodets stig, dm äta om sårad fot än blöder,

mäüengWakmL

där Jesus själv gått före mig, 2. Han gav mig av sin rikedom och där hans hand mig stöder. mitt hem, mitt kall i tiden, En liten tid, min egendom, och du förlänar salig frid. min arbetshåg, mitt mod i levnadsstriden. Från år till år, från dag till dag 5. När nya himlar och ny jord, hans omsorg jag fått röna. 0 Fader, du bereder, lärt hans rikes till vid ditt rikes bord Jag älska lag, glädjen din Son de trogna leder; hans tempelgårdar sköna, hans Ande fridens ande är, hans sannings ord, hans verk i himmel och på jord. förlossar dem som lida. Så låt oss glada vandra här 3. Att tacka 0 Gud, mig lär. och sist i hoppet bida dig, Giv mig det barnasinne, fullkomlig fröjd som livets alla bär hos dig, vår Gud, i himlens höjd. dagar din trofasthet i minne. Du älskar rikt och handlar stort: Så låt J A Eklund l9l4 mig aldrig glönma det Bearb l978 goda du mot mig har gjort,

Musikkomentar

Melodin av B Waldis 1553 föreslås med 1939 års melodi oförändrad; dock bör varannan fras sluta med halvnot + fjärdedels paus. huvudtexten 309 föreslås huvudtext bör vara Den tidigare utgå; 329.

G 80 H 225 1921:225 Z 7652

S()lJ 1981:50 179

Bearbetningsförslagen

l. Att be till Gud han själv oss lär. Ja, bed med ånger och med tro, En utväg i vår nöd det är. så får du i ditt hjärta ro. Den som med troget hjärta ber blir hörd av Gud, som hjärtat ser. 5. Med Gud du tala får om allt, Kan någon lycka likna den men glöm ej bort vad han befallt: att gå till Gud som till en vän? att tänka på de andras nöd och med din förbön ge dem stöd. 2. Hur än det dig i livet gått: Om vänner eller ej de är, Vad har du, som du ej har fått? i förbön fram till Gud dem bär. Allt dig skänkt av Gud som lån, allt kommer till dig ovanfrån, 6. Vad tröst, 0 Gud, ditt löfte ger mer än du själv förstår och vet att du i godhet till oss ser. och först och sist din salighet. Du hör, närhelst vi bedja vill. Låt Anden driva oss därtill. 3. Bed flitigt, bed i Jesu namn. Hjälp att vår bön av hjärtat går Se, öppen är Guds fadersfamn. och ej i tomma ord består. Han ger dig Andens hjälp var dag till stöd, när du är trött och svag, till hopp och tröst i sorgens tid, till kraft och mod i andlig strid. Vers l och 2 4. Okänd svensk förf l767 Bed ödmjuk och förtröstansfull att Gud för dina skull Vers 3-6 synders ej visar bort dig utan ger J 0 Nallin l8l6 sin nåd och hjälp 1 allt som sker. Bearb L Lindman 1981

Musikkommentar

Melodin, som har fortlevat i en ytterst stabil tradering alltsedan den trycktes 1539, föreslås få alt melodi (= EKG, NK).

G 9 H 31 1921:258 EKG 241 NK 44 Z 2561

ü

l. Mitt hjärta, fröjda dig, Vad dig omöjligt syns må själ och sinnen röras. det vill hans fadershand Den bön som här du ber dig giva, ja, mer långt skall Gud i himlen höra. än du ens tänka kan. Din Fader kallar dig i Jesus Krist, sin Son, 4. Så kommer jag min Gud att komma och i tro i Jesu namn och säger: gå fram till nådens tron. Jag är ditt barn och du min Fader och min glädje. 2. Det är din Fader kär tror och vet: Jag beder, som sagt att du skall bedja. du ger min bön ett svar. Din broder Jesus är. Du vill, du kan, du gör Han med och för dig beder. vad du mig lovat har. Hur du skall bedja rätt din Tröstare dig lär. Så kan du säkert tro: din bön av Gud blir hörd.

3. Du ser Guds hjärtelag, så tvivla ej och tveka. J Olearius l67l Han som sin Son oss gav G Ållon l694 kan inget gott oss neka. Bearb 1977

180 Bearbetningsförslagen

Bearbetarens kommentar

Det första kända trycket av Gustaf Ållons Mitt hjärta fröjda dig finns i Svedbergs psalmbok 1694. Psalmen är en ganska trogen översättning av Johannes Olearius Wohlauf mein Herz zu Gott, som första gången trycktes 1665. Psalmen är i 1937 års psalmbok nära nog oförändrad i förhållande till 1694 års version. Språkformen 1937 är därför på flera ställen mycket ålderdomlig.

Psalmen har i 1695 års psalmbok en del assonanser: Son/tron, lär/hör och hand/kan. Wallin har av dessa tagit bort lär/ hör.

Lägger man så de tvâ följande raderna bredvid varandra, tycker man att det är ett stort avstånd mellan både trosförhållanden och psalmstil:

1695: Ty kant tu säkert tro,/at Gud tin suckan hör

1819: Alltså med ödmjukt hopp/till Gud din suckan bär.

1695:299 1819:1937

1. På dig jag hoppas, Herre kär, Osmrm md, Ja, du min säkra ti11f1ykt är. min hjä1p är du, Så 1åt din hand mig leda. om jord och himme1 rämnar. Jag makt1ös är, men du finns här. 4. Ti11 tid vare lov evig dig Jag dig om hjä1p nu beder. och pris och ära, Fader vår, som sänder oss din Ande. 2. Var du den borg där jag får bo, Guds kraft vi har mitt fäste, Gud, där jag i tro och segerns dag och i din kraft kan strida. i Jesus Kristus. Amen. Om hårt jag trängs av fienden är du dock vid min sida. A Reusner 1533 3. Du är mitt liv, min salighet, J Åström 1814 den klippa som mig trygghet ger. J 0 Na11in 1816 I din hand jag mig 1ämnar. Bearb A Frostenson 1976

Textkommentar

Adam Reusners In dich hab ich psalm gehoffet (På dig har jag förtröstat) är en parafras över Ps 31. Efter studier i Wittenberg blev Reusner (1496-1575) sekreterare ät fältherren Georg von Frundsberg och följde med honom då han förde den kejserliga hären mot Rom 1526. Reusner deltog också själv i striderna. Psalmen Ich hoffe, som beskriver nöd och fara och hot från fiender, kan alltså relateras till författarens personliga erfarenheter. Kanske har den skrivits som tröstepsalm för

Bearbetningsförslagen 181

Frundsbergs soldater. I tryck möter den första gången i den augsburgska psalmboken 1533. På flera sätt erinrar psalmen om reformationens brytningstid. Man märker att författaren är lika hemma i Vulgata som i lutherbibeln, men på avgörande punkter slår reformationsbudskapet igenom och Reusner föredrar liksom Luther att tala om Guds nåd i stället för om hans rättfärdighet.

Den svenska översättning, som upptagits i 1695 års psalmbok, finner vi i ett tryck före 1601, På tigh hoppas iagh O Herre kär. För 1819 års psalmbok bearbetades den av Åström och Wallin.

1695:46 1819:1937 EKG 179

Bearbetarens kommentar

En fri omskrivning av Ps 31. Särskilt i v 3 går författaren utanför psaltarpsalmens ram och lånar bilder ur krigarlivet. (0 Lövgren) Underlaget är bönen i Ps 31:9 om att inte bli överlämnad i fiendens hand. Den blev aktualiserad i reformationstidens kampsituation och hos oss under stornnktstiden. Fiendens här der Feinde Heer har 1695 blivit Satans här och 1819 ondskans här. Det är en psalm om gudsförtröstan. Också försoningen tages in, man har tagit tillvara den Kristusprofetia som finns i denna psaltarpsalm. Psalmen som Kristuspsalm har försvagats 1819, särskilt genom de förändrade och retoriska slutraderna: Din nåd och makt/ din vård och vakt/ ske pris i allo lande. I den tyska texten Din gudomliga makt gör oss segerrika genom Jesus Kristus. Amen. Följsamt översatt i 1695: Tins Gudoms magt/ Hafwer öfwer oss wakt/Genom Jesum Christum. Amen.

I vissa rader har den militanta tonen ytterligare förstärkts 1819 som i slutraden i: Är du mig när, /Har du mig kär,/ Jag trotsar själva döden. 1695: Om du mig wär/ O Herre kär,/ Ho kan då mot mig strida? Detta senare är ett mindre framhävande av sig själv.

Minst använda är de tre sista stroferna. De som inte anser dem vara användbara är fler än de som använt den (SCB). Vilket kan vara ett skäl för avkortning. AF

Musikkommentar

Tysk andlig folkvisa från medeltiden, som evangelisk koral tryckt 1552, med nuvarande text i Strassburg 1560 = EKG och vår alt melodi, som här föreslås.

G 46 H 226 1921:145 EKG 179 Z 2459

Bearbetningsförslagen

ä!

4. Var min tröst när jag får lida. l. Jesus, du som själen mättar, Vandra alltid vid min sida. bördor och bekymmer lättar, allt söker finns hos dig. Ge mig kraft och hopp i dig. jag kvar hos mig. Stanna alltid kvar hos mig. Stanna alltid

snart mister 5. Låt till sist mig hem få fara 2. All min glädje jag och förenas med din skara om jag ser på mina brister, Jesus, lär mig se på dig! och med änglar prisa dig, alltid kvar hos mig. du som alltid blir hos mig! Stanna

3. Bördan känns så tung att bära. Men du är nära! J Flittner l66l Jag är svag. J Arrhenius l69l Gör mig stark och fri i dig. kvar Bearb J-A Hellström 1979 Stanna alltid hos mig.

Textkommentar

Till som Arrhenius överförde från tyskan och de Jesus-psalmer, som införlivades med 1695 års psalmbok, hör Johann Flittners

Jesu meiner Seele weide, som emellertid är (1618-1676) psalm i tyska psalmböcker. Psalmen hör hemma i den av ganska ovanlig präglade fromhet som lever viaugustinsk-bernhardisk mystik dare efter reformationen, framför allt genom andaktslitteraturen. Formellt är psalmen en bön till Jesus, som är själens högsär bönen om Jesu närvaro, vilken som ta glädje. Psalmen upprepas ett kvietistiskt som ett omkväde i varje vers. Här finns drag, är vanligt i Jesus-fromheten: Jesu närvaro är nog och ger själen vila och ro under allt som hotar, den onda makten och frestelsen

att anpassa sig efter världen.

men denna i Arrhenius har noga följt den tyska förlagan, ger fall uttryck för Jesus-kärleken. Psalmen uppnågra innerligare efter Wallins betogs i 169S års psalmbok någon överarbetning. arbetning skedde med lätt hand, men även i denna psalm kan man

hur det konkretare uttrycket, i vissa fall bibelgrunnotera, dade, ersatts av ett abstraktare, allmännare.

1695:246 1819=1937

Bearbetarens kommentar

Två principer bakom bearbetningen

För det första i strofsluten, den lilla refrängen. upprepningen Det är i svensk luthersk ganska ovanligt och väl psalmtradition ta vara - i förenklad form. i värt att på givetvis Refrängen slutstrofen kan diskuteras. Ska den förändras från bön.ti11 konstaterande i imperfektum, du som alltid var hos mig? Eller

ska man behålla den tidigare versionen? Med andra ord: ser man

framåt eller framåt-bakåt? För det andra: viktigt är i den här

att försöka täcka upp människans otillräcklighet med psalmen att ta vara i strof 1. Det Jesu nåd och godhet, på anslaget ut människan mot sker i V Z-3 genom att man direkt spelar

S()IJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 183

Jesus: lär mig se till din förtjänst i stället för till mina brister. Jag är svag i mig själv gör mig stark i dig! Kanske kan psalmen också fungera som nattvardspsalm. Flera av de tunga motiven i nattvardsteologin återkommer här.

JAH Musikkommentar

som först i Arrhenius 1691 och

Melodin, påträffas Psalmeprofwer

som moJ11gen komp av A S]ä1V, föreslås oförändrad.

G 246 H 205 1921:205

§4_3.

l. Till dig jag ropar, Herre Krist, 4. Lät intet få den makt med mig, ditt ansikte jag söker. om så det livet gällde, Giv mig en tro som fast och viss att det kan skilja mig från dig, min bundna själ förlöser. förtvivlan eller glädje. Jag sätter all min lit till dig Låt intet bli mig kärt som du. som syndare benâdar Jag vill av allt mitt hjärta i deras våda. dig lära känna. Må Anden styrka mig Min Herre och min Gud _ och till det bästa råda. du vet att jag dig älskar.

2. Giv mig ett hopp som än står fast 5. Här står jag i en andlig strid när världen mot mig stormar. som ger mig sorg och ängslan, Ej nånsin kommer jag på skam ty Satan unnar ingen frid när blott på dig jag hoppas. åt dem som dig vill tjäna. Då kan jag skåda hän till dig, Så vill jag lita på din nåd, då kan jag be och vaka ditt helga namn âkalla i nöd och fara. för mig och alla. Jag ser mot himmelen, Låt ej ditt folk förgâs, dit du mig lovat taga. 0 Gud, som dig förbarmar.

3. 0 Gud, som älskar ond och god och sänder oss att tjäna, giv villighet och tålamod att andras bördor bära. Hjälp mig att bli till läkedom, ej till betryck och plåga, Okänd tysk förf l529 och hjälp förlåta övers l567 envar som vill mig ont. J O Hallin l8l6 Ditt rikes fred må råda. Bearb 0 Hartman l979

Textkommentar

Psalmen Ich ruf zu dir, Herr Jesu Christ vill somliga forskare tillskriva Johann Agricola (1494-1566), elev och vän till Luther. Den ingår emellertid i Klugska sångboken 1529 bland psalmer av anonyma författare. Psalmen som har bönens form har sitt huvudtema från 1 Kor 13:13a, men anknyter till många bibelställen.

184 Bearbetningsförslagen

sou 1931:50

Den äldsta bevarade översättningen till svenska har vi i 1567 års psalmbok, men den okände översättaren måste ha utgått från en äldre dansk tolkning (tr 1544), eftersom den svenska och den danska versionen har samma avvikelser från den tyska texten. Psalmen har i sin tyska avfattning starkt präglats av refornationens huvudtankar vikten av att välja den rätta tron accentueras kraftigare, likaså betonas att Ordet är själens föda och ger kraft till strid, vidare att Guds nåd, ej gärningarna, räddar oss från döden. Beroendet av Guds nåd är totalt. Dessa tankar framhävs mindre eller inte alls i de danska och svenska översättningarna. I stället har man renodlat psalmens huvudtanke: bönen om tro, hopp och kärlek. Psalmen blir därigenom mer helgjuten.

Psalmen intogs i det närmaste oförändrad i 1695 års psalmbok, medan däremot Wallin bearbetade den ganska kraftigt. Med den språkligt elegantare formen följer ett abstraktare framställningssätt.

1695:281 1819:1937 (med smärre undantag i vers 5) EKG 244

Bearbetarens kommentar

I föreliggande nytolkning har eftersträvats att ta vara på och kanske förtydliga den själavårdande förkunnelse som psalmen fört fram, i olika tider på olika sätt, och göra det mot bakgruden av nutida själavårdserfarenhet. Sålunda har tron på nåden i första versen konkretiserats, i den andra har världens smädeljud fått gestalten av personförföljelse, i den tredje är ordet såra ett - i den rådande nyckelord vänlighetskonventionen fâr ofta ett nålstickskaraktär personangrepp slags och den i nutida själavård vanliga läkedomsaspekten har fått träda fram;_å andra sidan har icke fördolts att man på skilda håll kan få riskera livet för sin tro, ehuru det i dag inte är så i Sverige än så länge; den sista versens anrop har i huvudsak behållits oförändrat, första raden och den andra har i sin pregnans helt säkert varit till hjälp för många från århundrade till århundrade.

Anmärkas bör att de fyra sista raderna i fjärde versen får sin fulla innebörd som bibelcitat (Fil 3:10, Joh 21:15 och att ff), accenten versens i på sista som i det vanliga sångsättet är alltför stark, i den äldre melodiform som framdeles torde komma att användas inte är lika störande.

OH

Musikkommentar

Melodin, som är en omformning av en äldre andlig visa (Z 5689) och först tryckt 1533, föreslås alt melodi enligt (=EKG, NK).

G 281 H 41 1921:208 EKG 244 NK 41 Z 7400

S()IJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 185

ü

l. Gå varsamt, min kristen, 4. Din klädnad gör vit i ge akt på din gång. din Frälsares blod. Den vägen är smal Det ger till den dagliga och den porten är trång bättringen mod. som leder till livet, Med bävan och iver här och de är så få arbeta på som finner den vägen att vinna din själ och till och vill på den gå. hinmelen nå.

2. Den måste man varsamt, 5. Gå troget och stadigt i i ödmjukhet gå, Frälsarens spår, i bön och i vaksamhet vandra och kraft till din vandring därpå. av honom du fâr. Ett steg blott på sidan Hans börda är ljuvlig, dig bringar i nöd, åt honom dig giv. ditt själviska liv är din mngWmügnM UH andliga död. evinnerligt liv.

3. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, att inte förblindas av högmod och flärd, allt själviskt och Syndigt försaka i grund och hålla sig redo att lida 0 Kolmodin 1742 var stund. Bearb 1977

Musikkommentar

Upptogs i 1921 från Sionstoner 1889 (141), där den uppges vara en tysk melodi; I Norge anses den vara en norsk folkmelodi (Landstad 524), medan K Peters gissar på svensk. Föreslås oförändrad.

1921:605

186 Bearbetningsförslagen

345 a. Musik: A Drese (?) 1698

1. Vaka, sjä1, och bed hör du honom ti11. och ti11 strids dig red. Arvet ej förspi11. Räds att frestarn 1ägger snaran, där du minst förmodar faran: 5. Se, det goda 1and han din svaghet vet. på den andra strand, Vaka, själ, och bed. dit Guds fo1k igenom strider, genom hav och öknar skrider, 2. Där i synd du går skyddat av Guds hand. fö1jer han ditt spår, Sök det goda 1and. vännens röst han efterapar, sig ti11 1jusets änge1 skapar, 6. Vaka, bed och strid ti11s han snärjd dig får, än en 1iten tid. där i synd du går. Snart ditt Kanaan ska11 hinnas, kronan räckas, palmen vinnas 3. Vaka, bed, min sjä1, i en evig frid. b1i ej tingens trä1 Vaka, bed och strid. och 1åt vär1den dig ej köpa. Vad dess barn så ivrigt söka är ett f1yktigt vä1. Vaka, bed, min sjä1.

4. Arvet ej förspi11. Bara om du vi11 fö1ja Jesus, be och vaka, J 0 wa11in 1816 vär1den och dig sjä1v försaka Bearb A Frostenson 1979

Bearbetarens kommentar

Psalmen har en klar, fast balanserad uppbyggnad. Den är i v 1, 3, 9-11 apell-vädjan. I övrigt beskrivande: frestaren och hans tillvägagångssätt i v 1-3, frestelsen-världsliga lockelsen i v S-8, det goda landet-lönen i v 9-10. Som ofta visar det sig också här att det är lättare att livfullt skildra och få stor poesi av lockelsen än av lönen.

Det poesispråk som en gång bländat genom sin skönhet, särskilt i v 5-8 är oss främmande vilket framgår av SCB-undersökningen.

Bearbetningsförslagen 187

De som anser verserna vara oanvändbara är ungefär lika många som de som i något sammanhang, också utanför gudstjänsterna, använt dem.

En del av orden där har nu fått en annan betydelse än den ursprungliga. Egyptens resenärer betydde enl Carl XIIs bibel Faraos ryttare (v 8). Joabs kyssar (v 6) har inget stöd i nuvarande översättning. Enligt 2 Sam 20:9 fattade Joab Amasa i skägget, dock utan att kyssa honom.

Vers S-8 har för en gången tid varit en mycket effektiv,negativ kontrastbild till slutversernas beskrivning av det goda landet. I och med att särskilt v 6 och 8 är svåra både att använda och bearbeta, kommer en del av den uteslutande estetiska effektfullheten att försvinna.

I samtliga strofer som i bearbetningen behållits finns det någon rad av stor tyngd, strikt formulering och biblisk förankring. Sådana rader saknas i verserna 5-8. Också v 3 som är likartad har tagits bort i nyåtergivningen.

Det är hög tid att söka vända den nedåtgående kurvan för denna som är en av hans största, mest angelägna och bewallinpsalm undransvärda.

l819=l937 AF

Musikkommentar

Nblodin av A Drese (?) 1698 föreslås i två versioner, båda melodiskt lika: den ena rytmiserad enligt originalet (=EKG, NK samt finlandssvenska psalmboken, där den prövats med gott resultat), den andra enligt 1939.

H 210 1921:210 EKG 274 NK 96 Z 32553

§39

l. 3. som sköld, bind Upp, kristen, upp till kamp Tag tron och strid! Andens svard, Gå dit Anden sänder, 0 kristen, vid din sida dig och mot de makter och mot all ondska i vår värld väpna dig som rätt i orätt vänder. med allvar gå att strida. Om du med allvar kämpa vill Den intill döden trofast är, så hör du Herren Jesus till. han en gång livets krona bär I honom är vår seger. som Herren Jesus giver.

2. Här gäller liv, här gäller död, så strid att livet vinna. I Herren Gud som striden bjöd du kraft och hjälp skall finna. Men skyr du mödan feg och svag. så förestår J Åström l8l6 dig nederlag och döden. Bearb 1977 och fångenskap

Bearbetningsförslagen SOU 1931:50

Textkommentar

Som förebild för denna helgelsepsalm har Johan Åström haft en psalm av den för sin andliga bekante Johann herdediktning Scheffler, Auf, auf, 0 Seel! auf, auf zum Streit”. Denna psalm ingick i svensk i radikalpietismens översättning sångbok Andeliga wisor om Hwargehanda Materier (1739), och i bearbetad form fanns den med i psalmboksförslagen 1767 och 1793. Det är förmodligen från psalmboksförslagen som Åström känt till psalmen och så använt den som utgångspunkt då han på Wallins annndan skrev sin helgelsepsalm 1815.

Stridsmotivet är ovanligt rikt utvecklat. Det bibliska underlaget är avsnittet om den kristnes andliga kamp och den andliga vapenrustningen i Ef 6:11-17. Uttryck som köttet och en farlig tid och världen och dess lusta hör hemma både i mer ortodox lutherdom och i pietism. Det förhållandet att direkta demonologiska uttryck saknas kan möjligen ses som en anpassning till upplysningskristendom. I viss mån bryter pliktmoral igenom i den andra strofen som handlar om betydelsen av egen möda, men mer iögonfallande är lönemoralen. Tydligt framträder Åströms neologiska kristendomsuppfattning i den tredje strofen. Här antyds det i äldre moralisk diktning så vanliga motivet de två livsvägarna, dygdens törniga och nöjets med rosor beströdda, vilka för till olika slutmål. (Utvecklat är detta motiv som bekant i Stiernhielms Strofen Hercules.) om dygden utgör närmast ett inskott i den annars med stridsmetaforik genomkomponerade psalmen. - Då psalmen upptogs i 1937 års psalmbok uteslöt man

denna strof (3), men i övrigt behölls psalmen oförändrad.

Med reducering av andra versen i 1937 års version har psalmen upptagits i flera andra Den andra samfundssångböcker. strofen, som handlar om att lönen står i relation till mödan och att

Herren ger kraft till har också

ny framgång Frostenson uteslutit vid sin här presenterade bearbetning. Den första strofen har han omarbetat, eftersom den är svår att använda av på grund utläggningen av kampen Mot köttet och en farlig tid Mot världen och dess lusta. I vår nya NT-översättning kommer ordet köttet att av andra

ersättas uttryck. Frostenson framhåller vidare:

Det ar mot ondskan och orätten i världen vi skall kämpa. Inte mot världen. Den är skapad och älskad av Gud.

1819:211

Bearbetningsförslagen 189

§32

l. Tänk på honom som var frestad den som vakar, beder, strider såsom du i alla stycken, en gång livets krona vinner. honom, som vid korset fästad, drack för dig den bittra drycken. 3. Upp att helgelsen fullborda, Ren och helig, han den ende låt Guds kärlek bli besvarad. kunde frälsning oss förvärva, Dig i frestelsen skall ordet, att vi, heliga och rena bönen och din tro bevara. skulle paradiset ärva. Fyll med lovsång livets dagar, o mitt hjärta, 0 min tunga, 2. UPP. min själ, att korset bära. tills du får bland helgons skara Vet att du skall bliva prövad. helig, helig, helig sjunga. Vill du leva till Guds ära, då skall frestelser dig möta. Den som här med Jesus lider J 0 Nallin l8l4 salighet och tröst skall finna, Bearb A Frostenson l980

Textkommentar

I psalmboksförslaget 1814 hade denna wallinska psalm om hjärtats renhet annorlunda utseende än den fick något i 1819 års psalmbok. I de båda första verserna fanns bilderna vita kläsjälens der, Christi brud, själens bröllopskläder, men vid sin omarbetning valde Wallin att hämta stoff från Ps 24 till första versen och i tredje versen anspelar han på Ps 1. Genom dessa gamaltestamentligt präglade verser kom avståndet till världen att markeras mycket starkt. Den frome måste med fly umgänget världens barn. Dessa verser behölls i 1937 års psalmbok, men Frostenson har nu uteslutit dem vid sin Psalmen bearbetning. avkortades emellertid redan för 1937 års psalmbok, då verserna 2 och 4 enligt 1819 års version uteslöts. Den andra versen hade kritiserats av norrlandsläsarna för att ge uttryck för egenrättfärdighet (Utan helgelse kan ingen skåda Herren Gud). I den fjärde versen beskrevs själens helighet med hjälp av Höga Visans blomsterspråk, i anslutning till äldre andaktslitteratur. I Frostensons bearbetade och förenklade version handlar psalmen om .att i Kristi bestå i frestelsen. efterföljd

1819:294

Bearbetarens kommentar

Utan tvekan är det en av Wallins stora psalmer, särskilt om man får tänka att den egentliga psalmen i denna psaltarparafras är stroferna 2, 4, 5. Den är fast uppbyggd, anger temat, håller fast vid det och utvecklar det på ett klart sätt gegenomtänkt nom stroferna. Den är poetisk genom att Wallin helt avhållit sig från allmänna lyrismer. Den handlar om frestelsen v 1 (1937 V 2) Jesu freste1se,.v Z (= v 4) den frestelse som kommer i Jesu efterföljelse, där vi tjänar och lider. Vers 3 (5) hjälpmedlet mot frestelsen, tron och bön. Ur detta tas helgelsetemat fram och lyfts lovsången. Det går en stark, levande biblisk dynamik genom psalmen. Därför störs man inte av appellerna

190 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

Tänk De upplevs inte som moraliserande eller på,Upp -upp.

lagiska.

Det som för oss kan verka främmande är en del ord och satskon-

struktioner som blivit föråldrade. En rad i V 5 som och din

himlaskatt förvara (=ta vara på) var nog helt klar både för

Wallin och hans samtid. Det är en mycket wallinsk tanke i den,

samma som i raderna och skatten vakta/ som Gud dig sänder/ den

halkar sakta/ ur dina händer.

AF

E

l. Fördolde Gud, Det livet även mig, 0 Herre, giv. som tronar i det höga, Du ädla liv, dig äger Jesu vänner, du Helige, ej har ett mänskoöga de Faderns barn, dig skådat än i härlighetens som världen inte känner.

skrud. Kom till mig in, hos mig I otillgängligt ljus du bor och förbliv, bliver, fördolda liv. och när din vilja du till känna

giver, 5. Fördolda skatt, du pärla föraktar världen dina bud, enda rena. fördolde Gud. Från tidig morgon och till

kvällen sena 2. Fördolda råd, i vilket Gud jag söker dig som gör mitt oss leder! hjärta glatt. Vad än som sker, vårt bästa I dig en evig rikedom jag vinner, han bereder som skall bestå och goda gåvor ger ur sitt när världens försvinner. glans förråd. Du skingras ej i dödens natt, I urtids dagar Fadern på oss fördolda skatt. tänkte,

och till en Frälsare sin Son 6. Fördolda tid, jag bidar dig han skänkte, i hoppet, som kom med sanning och med nåd. då alla som fullbordat trogna, Fördolda råd. loppet, får skåda Jesus efter slutad strid. 3. Fördolda tröst, När för du mig min Frälsare till som all vår nöd betvingar, möte, när nådens ord när når min själ sin vila i hans oss ljus och ledning bringar sköte och ger sin frid åt ett och smakar evighetens frid, förkrossat bröst. fördolda tid? Det tröstar mig när

jag min skuld begråter,

det gör mig viss, att du,

0 Gud, förlåter.

Hur ljuv är ej för mig din

röst,

fördolda tröst.

4. Fördolda liv, som av Guds

Ande födes J E Schmidt l7l4

och inte dör, när annat allt C J E Hasselberg l927

förödes. Bearb l978

Bearbetningsförslagen 191

Musikkomentar

D Wikanders melodi från 1937 medför i sin rytmiska utformning så besvärliga andningsproblem, att användningen av denna psalm därigenom säkert har hindrats. Vi föreslår följande rytmisering (dels för att betona de inledande nyckelorden fördolde Gud, fördolda råd etc, dels för att ge andningspauser mellan fraserna i fortsättningen):

Å J etc

q: Jlddd. ;uuuaagl

êâi fast rädd - 1. Led, milda ljus, så stolt dimman tät, 0 glöm den tid som var. kring mig står 0 led mig nu. Natten är mörk, 3. Din kraft har hjälpt mig och jag är främling här, hittills och alltjämt du 0 led mig nu. mig leder Målet i fjärran, fram över klippor, ber jag ej få se, strömmar, öde fält ett är nog - till nattens slut. steg Åter skall änglar le 0 led mig nästa steg. morgonljusets som förr jag såg och ej 2. ej alltid skall mista mer. Jag var sådan att jag lät dig leda mig, jag ville välja själv och se min väg, J H Newman 1834 men led B D Assarson 1922 nu mig. och T Fogelqvist 1937 Dagar av glans klarhet ville Bearb 0 Hartman 1979 jag

Textkommentar \

John Henry Newmans (1801-1890) hymm Lead kindly Light hör till de mest kända i den engelsktalande världen. Märkligt nog är den ofta använd Den tillkom kort före som begravningspsalm. 1833, uppkomsten av den högkyrkliga rörelse som brukar gå under namnet oxfordrörelsen och för vilken Newman, universitetslärare och predikant i Oxford, blev en av ledarna. Newman kom sedermera (1845) att övergå till romersk-katolska kyrkan, men de flesta av sina psalmer skrev han innan han konverterade.

Psalmens tema, Guds ledning, understryks genom den upprepade bönen, led mig. Ingressen Led milda ljus för tanken till Kristus som väldens ljus (Joh 8:12 m fl) och till bilden av Guds ord som en själens lykta eller ljus (Ps 119:105). Pilgrimsmotivet är utfört på ett personligt sätt och naturdetaljerna antyder ett engelskt landskap färgat av romantisk nattstämning.

Då psalmen översattes för Svenska Missionsförbundets sångbok 1893 av J E Nyström och C Boberg formades den efter pilgrimssångernas schablonmönster, förenklades och adapterades efter väckelserörelsernas förkunnelse. Andra strofen kom att utformas

192 Bearbetningsförslagen

sou 1931_- 50

till ett klart omvändelsemotiv (jfr SMF:s sångbok Sånger och psalmer från 1951). Denna översättning bearbetades av J A något Eklund och upptogs i hans psalmboksförslag 1934 i stället för den språkligt mer tungflytande översättning han själv gjort tidigare (ingår i Under korset och inför döden, 1922). Den version som slutligen i 1937 års psalmbok emellerupptogs återgår tid på en trognare, men samtidigt av ledigare översättning B D Assarsson från 1922.

H & 266

Bearbetarens kommentar

Psalmen har i tidigare svenska tolkats som en översättningar omvändelsepsalm. Författaren, J H Newman, säges där se tillbaka på den tid när han varit världens vän eller världens slav eller, som i sv ps 1937: Jag stundens yra njöt på farligt spår. Ett studium av Newmans självbiografi, Apologia pro vita sua, ger emellertid vid handen att någon sådan tid inte funnits i hans liv. Han var universitetsman, i alla kyrkoman, stycken framgångsrik. På en resa till Rom och Sicilien 1818 blev han dödssjuk men just i den situationen förvissad om en väntande kallelse i hemlandet, ännu till sin natur okänd men säkert i kyrkans tjänst. I döende tillstånd sade han att han visst inte skulle dö, ty han hade inte mot syndat ljuset foruleringen går sannolikt igen i Lead, kindly På hemfärden skrev Light. han denna psalm. Den återspeglar korsade planer, felslagna beräkningar, och manar till tålamod och tillförsikt under Guds ledande försyn. En uppgörelse väntade honom men inte någon yra, utan med en trygg och ofarlig situation där han som exemplarisk forskare och kyrkoman kunde se fram mot en mer förnämlig karriär.

Det uttryck som vilselett så många översättare finns i den andra versen: I loved the garish day garish betyder gräll, bländande, prunkande. Det står i motsats till the dark night i vers 1. Alltså: förr författaren visste låg vägen klar, vad han ville med sitt liv och strävade mot de mål framgångsrikt han satt för sig, nu ser han inte handen framför och måste sig lita helt till Guds ledning för steg steg. Han går inte från någon yra till ett i allo välplanerat liv, utan tvärt om från det välkalkylerade livet till ett Överganska farligt spår. sättningen Dagar av glans och stolthet ville jag är ett försök att omöjliggöra de ovannämda missförstånden och ändå - även med

hjälp av de följande orden om stoltheten - antyda författarens

kritiska inställning till sitt lovande förflutna. Beträffande morgonljusets mä noteras att Newman som barn

änglar trodde att

den yttre verkligheten var ett spratt som hans änglakamrater spelade honom-

OH

Musikkomentar

Här föreslås C H Purdays överallt annars i världen och i svensk frikyrklighet använda melodi från 1860 (se melodipsalmboken s 820). Huvudmelodin utgår.

Bearbetningsförslagen 193

E l. Blott detta löfte gav han mig. en dag, ett ögonblick i sänder vilken tröst, vad än som kommer pâ! 3. Hjälp mig då Allt i min Faders händer, att vila tryggt och stilla ju vilar skulle som barn, väl då? blott vid dina löften, Herre kär, jag, ängslas Han som bär för mig en faders hjärta, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet är. han ju ger ät varje nyfödd dag mig förvarad dess beskärda del av fröjd och smärta, Hjälp mig, Herre, möda, vila och behag. att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand 2. Själv han är blott en dag, ett ögonblick i sänder, mig alla dagar nära, tills jag nått det goda land. för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss stig. L Sandell l865 syns min vandrings Som din skall din kraft och vara, Bearb l978 dag,så

Musikkommentar

O Ahnfelts melodi från 1873 föreslås som enda melodi, oförändrad.

E

l. 0 giv oss, Herre, av den tro men drömmer om det jubelâr som sorgerna betvingar, som evig sällhet giver. som lyfter oss till ljus och ro på unga, starka vingar, 3. 0 giv oss kärlek först och sist som talar mäktigt till envar som är ur stånd att svika, och bär oss under färden, som tål och tror och hoppas allt som härlig tröst i tvivlen har och älskar alla lika, och övervinner världen. den glöd som ej kan släckas ut av stora vattuflöden, 2. 0 giv oss, Herre, av det hopp den makt som ej vet gräns och slut som glömmer nederlagen men segrar över döden. och inte låter missmod gro men ser mot morgondagen, som ej, hur stjärnlös natten står, I Granqvist 1902 till ängslig bävan bliver. Bearb B G Hallqvist l978

194 Bearbetningsförslagen

1. Min sjä1, 1åt Gud i a11t få råda, 4. Tro ej att Gud dig ä1skar mindre han vet ditt väl, han känner dig. den dag när stormen bryter ut. Han är din hjä1p i a11 din väda, Hans kär1ek väx1ar ej med vinden, på orons dag är han din frid. den liknar rymdens k1ara djup. Den som sig 1ämnar i Guds hand Dröj, 0 min själ, i denna rymd. han bygger ej på 1ösan sand. Den är av Herrens kunskap fy11d.

2. Låt ingen vägra dig din g1ädje, 5. Sjung, bed och gå på Herrens att Herrens nåd är ny var dag. vägar Tag mot med öppen hand de skänker och gör vad Gud dig ka11ar ti11. du får från him1a1jusens Far. Sätt 1it ti11 Ordet som han säger, Glöm inte bort vad gott han gjort. så öppnas himlen över dig. Låt vär1den veta: Gud är god. Den fast på Gud förtrösta kan han vi1ar evigt i Guds hand. 3. Låt ingen hindra dig att ropa, när sorgen värker i ditt bröst, som Herren Kristus själv har ropat. Ännu i dag finns en som hör. G Neumark 1657 I natten 1yssnar han ännu. G A110n 1684 Herren, din Gud, gör mörkret ljust. Bearb 0 Hartman 1978

Iggtkommentar

Min siäl och sinne låt Gud råda, som ingår i 1695 års psalmbok, är en trogen översättning gjord av Gustaf Ållon av Georg Neumarks Mkr nur den lieben Gott lässt walten från 1657. Den intogs med små förändringar också i Wallins psalmbok. Genom den här framlagda bearbetningen har psalmen på många punkter språkligt förnyats. Den stora förändringen gäller emellertid innehållet, Förnöjsamhetsfilosofin i den ursprungliga psalmen har gjort den omöjlig att använda för den som starkt upplever hur hårt lidande, olycka och död ibland kan drabba, hur många människor på jorden aldrig tycks komma ur den onda kretsgången.

1695:288 1819:1937 EKG 298

Bearbetarens kommentar

Psalmen sådan den framträder i 1937 års psalmbok företer två teologiska problem som ter sig annorlunda i dag än på 1600-talet: Är verkligen allt som sker Guds vilja? Skall man finna sig i allt som sker? Därtill kommer ett Skall psykologiskt problem: man inte tillåta sig att sörja? Den bortträngda sorgen är farlig.

I föreliggande version har dessa problem angripits på följande sätt: Guds vilja skildras i det ögonblick då den bryter fram genom mörkret för att mottagas som gåva. Här anslutes till Jak 1:17 att idel goda gåvor kommer ned från himlaljusens Fader.

Församlingen ber att få vara redskap för Guds vilja, inte bara objekt för den. Talet om sorgens onyttighet undvikes. Sorgens uttryck - att ropa - framställes som något vi efter Kristi

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 195

föredöme inte bör förhindra, något som bland oss alltför ofta sker, till men för den mentala hälsan. I stället för: Tänkz tiden snart förbyter sig förkunnar nu psalmenz Låt ingen hindra dig att ropa /när sorgen värker i ditt bröst,/ som Herren Kristus själv har r0pat./ Ännu i dag finna En som hör.

I sista versen påminnes om handlingen som ett alternativ till grämelsen. OH

Musikkommentar

Originalmelodin av G Neumark 1657 har slutfrasen en ters lägre än i 1939. Vi gjorde ett försök att införa den formen (= EKG, NK) i försökshäftet Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978, nen reaktionen blev övervägande negativ. Föreslås därför oförändrad. (I melodipsb finns ett tryckfel: sista notsystemets andra not skall vara

dz).

H 162 1921:239 EKG 298 NK 87 Z 2778

2B

1. När ingen dager ögat skådar, 4; Vem mäter längden e11er bredden, när natten a1drig vi11 ta s1ut, vem ser din kär1eks djup och höjd? i mörkrets stund, i tviv1ets p1ága, Vem anar med sin tanke vidden när a11 min tro vi11 s1ockna ut, av a11 barmhärtighet hos dig? när marken rämnar för min fot Vem kan beskriva a11 den nåd - var finns ett fäste för min tro? som över he1a vär1den når?

2. Du, Jesus, är den fasta borgen, 5. Hur tröst1ös natten än kan vara min trygghet i en stormig tid. så kommer morgonen att gry. I tviv1et, i den tunga sorgen, Ti11 sist din makt du uppenbarar du ger mitt hjärta tröst och frid. och 1åter nattens skuggor f1y. Kom, b1i mitt fäste och min grund, Pâ mörkrets vä1de gör du s1ut, min räddning i förtvivlans stund. du som är vär1dens sanna 1jus.

3. Ti11 dem som sörjer, dem som k1agar, du kommer än med g1ädjens bud. Du fy11er deras tunga dagar med hopp och ti11försikt från Gud. E M Arndt 1819 Vid deras sida fast du står. J A Ek1und 1911 Din godhet varar år från âr. Bearb J A He11ström 1979

196 Bearbetningsförslagen

§52

l. Nu gläd dig, min ande, i Herran, att hela sin rikedom få? upp, jubla, min själ, i din Gud. Låt ängslan och sorg vika fjärran 7. Vi ängsliga går och beträngda, på Guds, den Allsmäktiges, bud. på vakt kring vårt nedgrävda pund. Väl andra må sucka och kvida, Vi sitter med dörrarna stängda, men du som har Gud vid din sida en räddhågad lärjungarund, din Gud. då Herren oss väntat att finna med lovsång skall prisa därute, där striderna brinner, 2. Som allting för intet han gav dig, i tappert och troget förbund. så allting han ännu dig ger. Den börda du bar tog han av dig, 8. Som örnen med vingfjädrar unga nu intet kan skada dig mer. att stiga mot himmelens höjd, Så får du ej tveka och dröja. som härolden sänd att förkunna Ditt huvud du dristigt må höja, och sjunga om seger med fröjd: och himmelen till sådana ting har oss alla öppen du ser. vår väldige Gud velat kalla. 3. Ser ögat Guds himmel den klara, Med mindre han icke är nöjd. och bär du i hjärtat hans frid, du har i all fara 9. Kom, himmelske Fader, var när då trygghet och mod för var stundande strid. mig: Ja, ditt liv kan du mista, all kraft utav dig är ett lån. villigt och glad kan du ge till det sista Om du icke lyfter och bär mig, din kraft i din kallelses tid. var tager jag vingar ifrån? Jag vet ju du aldrig kan svika, 4. När friden ett hjärta bevarar, men att jag från dig ej må vika, stor rikedom får det och makt. 0 Fader, sänd till mig din Son. Det räknar ej längre och sparar, står ej om sitt eget på vakt. 10. Den frid som vi alla behöver, Det frestaren bjuder att vika 0 Jesus, blott finnes hos dig. och källor att flöda så rika Vi famlar och faller i mörker i lidandets brännheta trakt. så snart du ej lyser vår stig. Min tro är en flämtande gnista, 5. Men såsom den jagade hinden, din segrade än i det sista. eller 0 Herre, så tro du för mig. som ej äger rast ro, men räds för vart prassel av vinden och själv ej sin räddning kan tro, ll. Gud, sänd oss din Ande som så värnlöst är människans sinne, skänker när icke därinne oss allt det som fattas oss här, på djupet Guds frid och hans salighet bor. som styrker mig i mitt elände och visar mig dig som du är. 6. Vet, hela Guds frid du behöver, I ångest, i vanmakt och smärta om hjärtat skall provet bestå, han säger mitt klentrogna hjärta och hela Guds himmel däröver att, Herre, du än är mig när. sitt skyddande valv måste slå. Här duger ej dela och tveka. E Billing 1922 Hur vågar ditt hjärta du neka Bearb 1978

Bearbetningsförslagen 197

El

1. Herren gav, och Herren tog, Vingårdsmannens vassa kniv s01en sken, och b1ixten s1og. tuktade ti11 evigt 1iv. Hårda prov och öppen famn: 1ovat vare Herrens namn! 4. Ljusa visshet, stor och sann: Tager han, så giver han. 2. Gav han, var det sa1ighet, Hårda törnar, öppen famn. 1ycka, som ej gränser vet. Lovat vare Herrens namn! Varje dag som drog förbi var en nåd med g1ädje i.

3. Tog han, var det för att ge N Bo1ander 1933 1936 oförtjänt vä1signe1se. Bearb 1978

Musikkommentar

J F Lagergrens melodi från 1886, upptagen först i 1939, föreslås här. Texten bör vara huvudtext till denna melodi, som även upptas till begravningspsalmen 860 PoV del 2. Se Vidare under 11.

ä

1. Bed för mig, Herre kär. kär1ek som 1iv mig ger. Se ti11 mig ner. Bed för mig nu. M0dfä11d och trött jag är, orkar ej mer. 3. Såsom för Petrus du Jag har b10tt synd och brist. bad i hans nöd, Bönen sin kraft har mist. bed för mig, Herre, nu, Bed för mig, Jesus Krist, styrk mig, giv stöd, bed för mig, du. att jag bevarad må genom a11 fara gå, 2. Detta är mörkrets stund. snart i din skara stå, Makt1ös jag är. evigt dig när. Hjärtat är ángestfu11t. Herre, var här! Bed att ett under sker, att i din b1ick ser Anders Frostenson 1936, 1980 jag

Musikkomentar

O Lindbergs melodi från 1937 behålls oförändrad.

198 Bearbetningsfärslagen

§7

l. Jag ber om hjälp jag segrar dock, till stillhet i min plåga. och segern är min tro. Är den en ängel, sänd ifrån min Gud? 3. Låt offret av min vilja Då skall jag ej dig behaga, den gode Fadern fraga, 0 Gud, som djupet av mitt hjärta ser. varför han valde detta sändebud. Jag vill av dig min kalk med kärlek taga, 2. Som fågeln under du som i allt mig all din kärlek ger. moderns vingar vilar, intill hans bröst jag lutar mig i ro, och kommer döden E Sjöberg (Vitalis) 1824 än med tusen pilar, Bearb O Nivenius l98l

ü

l. Jesus, gör mig så till sinnes, så i livet som i döden såsom du till sinnes var. med förtröstan be till Gud, I all nöd mig för till minnes med Guds vilja vara nöjd, hur ditt kors du tåligt bar; i hans ord ha all min fröjd Och om mänskor hatar mig, och intill min levnads ända Jesus, lär mig likna dig, söka att hans verk fullända. sörja över dem och gråta och av hjärtat dem förlåta. 4. Jesus, kom att mig utrusta med din helge Andes nåd, 2. Jesus lät ditt liv världen och dess lusta

pâ jorden att ej

alltid för mitt öga stå, skiljer mig från dina råd. att i handlingarna, orden Se, jag villig är, men svag, dig jag efterlikna må. Jesus, i din vård mig tag, Du som villigt gjorde allt du som, mäktig i de svaga, vad din Fader dig befallt, bäst kan hjälpa och ledsaga. hjälp mig så min levnad föra, att jag helt mä dig tillhöra. V l och 2 J Hjertén l8l6 3. Jesus, lär mig så i nöden V 3 och 4 J 0 wallin l8l6 som i glädjen tro på Gud, Bearb l977

Bearbetningsförslagen 199

§9

1. du mitt 4. När jag 1ägger mig att SOVa, Jesus, hjärtas längtan, a11 min g1ädje och min tröst, 1át mig vi1a trygg i dig. När jag vaknar, låt mig 10va kom ti11 mig och 1åt mig höra ord din dig som vakat över mig. i ditt egen röst. 0 Jesus Kom ti11 mig ... Kom ti11 mig, kär, 1át mig vara där du är. 5. När jag slutar mina dagar, 2. Jesus, 1åt mig a11tid börja var hos mig och ge mig tron: namn a11t där du är, där får jag VöFa› i ditt vad jag gör, bland Guds he19° får J39 bodatt jag kan mitt bästa göra och så sluta som jag bör. Kom tlii m19 ---

Kom ti11 mig ...

3. A11a mina ord och tankar Jesus, låt dem g1ädja dig. annat Okänd tysk förf 1686 Mera värd än a11ting b1i för J Arrhenius 1691 1ât din kär1ek mig. Kom ti11 Bearb 1979 mig ...

Textkommentar

Bland Arrhenius Psalme-Profwer, 1691, ingick den från tyskan översatta Jesu tu min tröst och fromma, en psalm om själens kärlek till och längtan efter Jesus. Beckman anför den tyska förebilden av anonym författare, Jesu meine Lust und Wonne, vilken 1686. Arrhenius har ingår i Lüneburgisches Gesangbuch, i stort sett den tyska texten ganska väl men undvikit de följt i brudmystikens varma sfär hemahörande beteckningarna på Kristus (A1lerschönster Gnadensonne, Allerliebster Helffersmann). Efter en bearbetning som innebar ett fjärmande från den tyska texten upptogs psalmen i 1695 års psalmbok. Wallins bearbetning för 1819 års psalmbok innebar egentligen endast en språklig revision. Psalmen överfördes utan ändring till vår nuvarande

psalmbok.

1695:144 1819:1937

Bearbetarens kommentar

Det tyska originalet är en Jesuspsalm med starkt innerlig glöd och bildglans. Jesus besjungs inte bara som hjärtats högsta utan också som den allraskönaste nådessolen och i reglädje I Arrhenius från 1691 frängen som själens smycke. översättning in i vår blivit mer nykter utan att har den flyttats vardag, förlorad. Skillnaden märks i v 2 och ändå mer innerligheten gått markerad i v 3: Låt all min möda och strävan ha sin upprinnelse i Jesus. inte bryr mig om något annat, bara Hjälp mig så jag älskar Jesus. I v 5:3-4 har Arrhenius gjort en fri tolkdig, som ger psalmen en fin åskådlig avslutningsrelief: När ning, Jag tå fins bland helgon din. I de mig döden hädan tager,/ gamla psalmerna finns livet i sin helhet med, slutet (slutversen) mot en himlahorisont. Den wallinska psalmen är öppnas på ett annat sätt präglad av dödstanken. Den nya bearbetningen

200 Bearbetningsförslagen sou 193150

har närmare anknutits till originalet i v 3 och till den ursprungliga svenska återgivningen i v 5. Vers 3:3-4 återger Fil 3:8 enligt nyöversättningen av NT.

Musikkommentar

H Alberts nelodi från 1642 har i original (= EKG) en del utsirningar, varav den i fras 5 upptogs i NK. Vi föreslår 1939 års melodi (= 1921) oförändrad.

H 407 1921:204 EKG 345 NK 77 Z 3614a

M

Musik: svensk 1697

1. Sä11 är den som sina händer så att du mig a11tid 1eder, i Guds händer s1uter in. för mig ti11 ditt fröjde1and. Vad som än i 1ivet händer Där försvinner a11t besvär. har han ro i sjä1en sin. När min vandring s1utar här Han är nöjd i sorg och nöd, och jag dig min ande sänder: han har tröst i 1iv och död. tag den då i dina händer. Gud a11t ont från honom vänder. Han är a11tid i Guds händer.

2. Sist min Gud jag dig nu beder G Å11on 1694 tag min hand uti din hand Bearb J A He11ström 1979

Musikkomentar

Föreslås rytmiskt enligt G, dvs med några välgörande punkteringar införda.

G 268 H 78 1921:257

Bearbetningsförslagen

E2

1. Allt mänskosläktet av §33 blod dem skänkte i sitt rike. den store Guden danat, Sig allas blick från kvalens jord och allas väg han vis och god till samma himmel höjde, till samma mål har banat, och allas knän vid nådens bord att vi som barn av samme Far i samma tro sig böjde. här skulle med varandra som syskon våra prövningsdar 5. Sá hjälp oss, Herre, att vi må, i endräkt genomvandra. bland gåvor mángahanda som av din rika nåd vi fär,

2. Allt mänskosläktet med ett blod förnyas av din Ande

förlöstes att i renhet, som kärleksfull och ljuv och blid i ödmjukhet och tålamod kan våra hjärtan rena bevara andens enhet. och i rättfärdighet och frid

En medlare, en tro, ett dop med Kristus oss förena. gav samma träst åt alla,

som låter sig av nådens rop 6. Tag bort allt själviskt överdâd, till bot och bättring kalla. allt högmod ur värt sinne. Du är oss nära och ger nåd 3. Han, alla herrars Herre, kom där ödmjukhet du finner. ej hit för att befalla. Att bruka rätt de pund vi har Han levde här i fattigdom det vill du själv oss lära. och gav sitt liv för alla, För allt du gjort och allt du gav och vid sin bortgång skänkte han dig ensam ger vi ära. åt oss sitt testamente: Jag tjänat er. Och ni varann på samma sätt skall tjäna.

4. Då fanns ej längre träl och fri men allas rätt och likhet. J 0 Wallin 1814 1816 Han samma härlighet och liv Bearb 1979

E92

1. Stilla jag min blick vill fästa, och jag blir ur tiden tagen. Herre Jesus, blott på dig, viss om att du vet mitt bästa, 4. Stilla vänta och välkomna du som är min hjälp, min frid. vill jag dagens slut och lön. Vid din hand jag trygghet vinner, Stilla må i Gud jag somna fram till saligheten hinner. från min sista aftonbön, vilken, när den här avbrytes, 2. Stilla må min väg jag vandra, i en himmelsk lovsång bytes. trogen vara i mitt kall. Ej till stötesten för andra 5. Stilla ock mitt stoft mä gömmas men till stöd jag vara skall. i den tysta jordens famn. Att i Kristi kärlek tjäna Må den plats av mänskor glömmas, Kristus skall mig kraft förläna. där jag vilar utan namn. Plats och namn väl Herren känner, 3. Stilla må jag Herren bida, när han ropar sina vänner. se vart han mig sända vill, medan dagens timmar skrida göra vad han manar till. J 0 Wallin 1818 Snart är sista timmen slagen, Bearb L Lindman 1981

202 Bearbetningsförslagen S()IJ 1981:50

.4°_7

1. Ni mänskobarn, som alla äger Dä skall du själv ej något sakna. er värd av samme Faders hand Dig Herren nu som förr. hjälper och ändå kivas här pá vägen En gång skall du i Faderns rike till ett och samma fadersland, få höra Jesu ord till dig: ni har ej mer de bud i minne det goda du har gjort den ringe, som Herren gav oss, evigt god, det har du också gjort mot mig. ni har ej Jesu Kristi sinne, ej liv och rening i hans blod. 4. 0 du som gav ditt liv för fåren, om nåd och kraft till dig vi ber, 2. Försona dig, var angelägen att vi kan följa i spåren, dig om sämja med din trätobror, att aldrig vi dig överger. gör väl då än du är på vägen Låt mer och mer en skingrad skara och bed till Gud om kraft och tro, församlas din ord kring sannings att ont med gott du övervinner att det må vara, evigt vara och inte tänker mer på hämnd. herde

en och §g_enad hjord.

I samma böner, samma sinne, ha rum för ovän och för vän.

3. Besök de sjuka, kläd de nakna, J 0 Wallin 1809 för hungrande lås upp din dörr. Bearb 1977

Textkomentar

Psalmen om mänskokärlek är den av Wallins tidigaste som psalmer fortfarande är mest populär.Den trycktes först i hans Psalmer 1809 men bearbetades vid flera tillfällen. Man finner några påfallande likheter mellan denna psalm och en psalm om försonlighet i Prof-psalmboken 1793 (Wid altaret lägg offret ned), och det är väl att Wallin troligt tagit intryck av denna psalm.

Båda psalmerna är i inledningsverserna beroende av Matt 5:23-25 och de slutar likartat, med en uppmaning eller bön att följa i Jesu spår. Wallins psalm innehåller emellertid en mängd andra bibelallusioner vilket bidrar till att tona ner det didaktiska, undervisande draget. Verserna 2 och 3 ansluter nära till bergspredikan och till v 5 har stoff hämtats från berättelsen om Mänskosonens dom i Matt 25. I avslutningsversen möter även i denna psalm den av Wallin så gärna använda herdebilden. I den femte versen finns ett par dunkla rader: Du skall din ej själv nödtorft sakna/av Herrens händer mer än förr. är Uttrycket kanske exempel på Wallins förnöjsåmhetsideal. Denna psalm om humanitet, om medmänsklig omtanke och hjälpsamhet, har även motsvarighet i äldre och samtida diktning. Det fanns en tendens i upplysningstidens kristendom, neologin, att framhäva nästankärleken som kristendomens kärna.

l8l9=l937

Bearbetarens kommentar

Detta är en av Wallins stora etiska psalmer. Dessa är självupplevda som hans psalmer på samma sätt om himelslängtan. Det är sannolikt orsaken till att de fått en så stark genomslagskraft. Man har känt äktheten i dem. En psalm som denna skulle få en ändå bättre fwnktion i våra liv och gudstjänster om den gjordes

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 203

mer språkligt tillgänglig. De högtidliga orden förmår inte längre väcka samma patos eller genklang hos oss som hos Wallins samtida. De lyssnade till en förkunnelse som hade samma språk.

Vers 2,3 och 4 har i bearbetningen dragits samman till en strof. Den mer högstämda strof 1 räcker som inledning till den undervisning, förmaning och starka sociala appell som finns i originalets och bearbetningens två slutstrofer. Bearbetningens två sista rader i v 3 har skrivits efter nya bibelöversättningen. En rad föråldrade ord och nägra svåra satskonstruktioner har ersatts. AF Musikkommentar

Melodin från Freylingshausens sångbok 1704 behålls oförändrad, dock med andningspauser som i POS 241, dvs varannan fras slutar med halvnot + fjärdedelspaus. Alt melodi (= EKG 181, Z 6002) föreslås som b-melodi.

407a H 19 1921:285 EKG 430 Z 6009

M

1. Gud söker oss i kärlek stor, När mänskor knyter fridens band han ännu på oss kallar, blir fröjd i änglars boning. och nådens liksom dagens sol Som vi varann förlåter här, går upp för mig och alla. så Gud oss vill förlåta där. Som regnet är den nåd han ger, faller ner. 4. 0 Herre, du vår Fader är, på ond och god det du dina barn vill lära 2. Om vi oss undan nâden drar att alltid hålla friden kär vår egen dom vi vållar. och den i hjärtat bära. Sá låt oss i all vår tid oss glömma hämnd och hat Välsigna och vreden áterhálla, och lät oss mötas i din frid. att den ej finns i hjärtat mer, när dagens sol för oss går ner.

3. Kom, broder, räck mig här din hand J 0 Wallin 1816 till och försoning. Bearb 1978 vänskap

Bearbetarens kommentar

De två sista stroferna är enligt SCB-undersökningen de mest använda. Också v 2-5 används, dock i betydligt mindre utsträckning. Nästan en fjärdedel av prästerna anser dem vara oanvändbara. Den negativa inställningen gäller i ännu högre grad de två första verserna. På basis av denna undersökning har bearbetningen gjorts, i förhoppning att det bästa i denna viktiga psalm skall kunna leva vidare och tala också till nya generationer.

1819:1937

204 Bearbetningsförslagen

Q5.

1. Verka ti11s natten kommer, han som gav ka11et ger dig kallelsens verk är stort: kraft att hå11a ut. he1a livet behöves, dagarna svinner fort. 4. Verka, ty natten kommer! Tidigt i iivets morgon Dagen är a11tid kort. sände dig Herren bud. Kallelsens mått ska11 fy11as, Dopets gåva förp1iktar: spi11 ingen timme bort. livet he1t åt Gud. Verka, ty natten kommer, dagsverkets prövningstid, 2. Verka ti11s natten kommer. 1önen för dagens möda: Du som gick tidigt ut, evig tjänst och frid. kastar du dina redskap, tror du ditt verk är s1ut? Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saiigt ur natten dagas evigt gudstjänstår.

3. krm UIB mtmnkmmmn dröj i Guds verk och bed. Vet: där du går i ka11et, Herren, din Gud, går med. A C0ghi11 1854 Dignar du under oket: S Dah1quist 1913 min kraft är siut, Bearb 1980 Herre,

Musikkommentar

L Masons melodi från 1864 behålls oförändrad. B-melodin utgår.

416a 1921:612b

Bearbetningsförslagen 205

ill

l. Gud gav i skaparorden att tâligt bördan bära dig, människa, ditt höga kall. i sorgens tunga tid Du i hans namn på jorden omumügu mdtüläm, i makt en konung vara skall. här kämpa ut din goda strid. Själv konung utan like dig Kristus del vill ge 4. Det härlighetens rike av väldet i det rike, som Kristus åt de sina vann, där du hans makt kan se. den skatt förutan like I skapelsen som trängtar som väntar dem som Kristus fann, till sin förlossnings dag Gud må åt mig förläna, men våndas än och längtar, sin vilja till behag. du råda skall med Andens lag. Må han ge kraft att tjäna min levnads hela dag, 2. Är syndens boja krossad att, när den är förrunnen, och brutet lustans tyranni jag hör från himlens höjd: går människan, förlossad, Du trogen är befunnen från alla världens makter fri. gå in uti din Herres fröjd. Hon får den makten stora, i ringhetens gestalt, att kunna allt förlora och kunna äga allt, att kunna allt försaka och allt behålla kvar, ja, vinna allt tillbaka, om allt på jord hon offrat har.

3. Dig Kristus visar vägen, där du till denna höghet når, om ödmjuk, fast och trägen du stilla i hans lydnad går: i mödans verk att bringa de dina dagligt bröd, i tjänargärning ringa J A Eklund 1910 att ge de svaga stöd, Bearb L Lindman l980

206 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

M l. Kristus, hjälten, han allena då av Andens röst vi ledes ur träldomsbandet. under bön i stilla stunder har mig löst Skulle jag ej honom tjäna genom lydnad vi beredes all min tid i främlingslandet? till att se Guds dolda under. Han som verkar min förvandling, Herre över herrar alla, 4. Du som var till döden trofast, varje tanke, ord och handling fostra oss att bliva trogna. vill han styra och befalla. Ingen är på jorden bofast, vi för himlen måste mogna. 2. Ensam skall jag ej förbida Lär oss här i timligheten Herrens dag som ingen känner. kämpa utan all förfäran När och fjärran kämpar, lider tills vi ser i härligheten rikets barn, min Konungs vänner. dig som makten har och äran. Får hans saktmods milda ande oss i endräkt sammansluta skall vår väg i mörko lande himmelsk klarhet övergjuta.

3. Då vi livets goda delar, delar sorgerna som bränner, beder varmt för dem som felar, J G Thorsell l9l9, l934 våra fel bekänner, Bearb l98l villigt

Kommentar

Verbens pluralformer har genomgående ändrats till singularis. förbida/lider kommer mycket nära helrim (jämför nr l67). Ordparet

E2

l. Morgonrodnaden skall väcka 4. Och när solen en gång sjunker, mig till lovsång med sitt ljus. och dess ljus ej mer jag ser, Mina händer vill jag sträcka ej kan lyssna, be och sjunga Gud, min Gud gläds jag ändå, ty jag vet: upp mot Herren och med hjärta och med tunga snart skall öga, tunga, öra den Allsmäktige lovsjunga. bättre skåda, sjunga, höra Han som gett mig denna dag, Herrens nåd och härlighet delar glädjen som jag har. i en salig evighet.

2. Samma sol, vars gyllne strimma över Edens lunder brann, för vars strålar nattens dimma från en nyfödd jord försvann, se, den lika härlig brinner lika mild den oss påminner, att med samma nåd och makt Herren på sitt verk ger akt.

3. Hoppfull vill i dag jag möta allt vad han mig förelagt, troget mina plikter sköta, lita till vad han har sagt. Låt mig glad som fågeln sjunga när jag går i dagens tunga, trygg i Herrens skugga bo, J 0 Wallin l8l4 när jag går till nattens ro. Bearb A Frostenson l98O

Bearbetningsförslagen

Textkommentar

Wallin inleder sin morgonpsalm på traditionellt sätt; den nya dagen börjar med bön och lovsång till Gud. Men anslaget är romantiskt färgat: Morgonrodnan mig skall väcka (1814: Morgonrodnan vill jag väcka). Gudsbeteckningen däremot Allsvåldige hör närmast till vokabulären från upplysningstid och neologi. I tidens stil lovsjuger Wallin solen (v 2). Samma sol, som en gång lyste i skapelsens morgon och i Eden, lika härligt brinner. Naturens skönhet består även efter eftersom syndafallet, Gud uppehåller sitt verk. Tanken på Guds försyn vidareutvecklas i följande strof, som emellertid inte känns helt nödvändig. I den fjärde strofen möter vi den hos Wallin så Vanliga tanken om plikttrohet i kallet. De sista raderna om tryggheten under Herrens skugga anknyter till Ps 91:1, och någon rädsla för nattens mörker finns inte såsom i psalmerna i 1695 års psalmbok. Inte heller talas det om grav, död och mörker i den sista strofen, där parallellen dras mellan dagens och livets afton. Psalmen mynnar ut i evighetslängtan och ljus förväntan.

1819=1937

Bearbetarens konmentar

Denna psalm handlar som så många andra morgonpsalmer också om dagens arbetstimmar och nattens ro. Den är liksom flertalet

Wallinpsalmer fast uppbyggd. Skapelsens-Edens härlighet i v 2

och den nya skapelsens härlighet i slutversen. Vers 3 är inte bara utfyllnad, den skildrar historien från den första tiden till nu. Den är dock så allmänt att hållen, den kan utgå. Psalmen får en större kraft. De stora genom avkortningen stroferna, särskilt den sista kommer bättre till sin rätt. På grund av sin snåriga satskonstruktion är det den versen som mest varit i behov av nyåtergivning.

AF

208 Bearbetningsförslagen

§33

l. Den signade dag som vi nu här ser 6. 0 låt oss då lova och bedja vår från himmelen ned till oss komma, Gud den lyser så blid med allt klarare när stunderna växlar och skrider. sken, Vår bön ger oss kraft att hålla hans oss alla till glädje och fromma. bud Må Herren den Högste oss alla i dag och vaka med alla som lider. för synder och sorger bevara. Så frambärs vårt liv till Guds heliga tjänst 2. Den signade dag den signade tid så länge oss dagen förunnas. vår Frälsares födelsetimme, då var det som Ljus i natten bröt in, Guds mäktiga Ord ifrån himlen, 7. Ty dagen är ändå aldrig så lång och herdarna hörde att inte dess afton skall stunda. Guds änglar som sjöng Då lämnas vårt verk, då tystnar vår att äntligen dagen var kommen. sång, det må vi med allvar begrunda. 3. Det heliga kors som Herren själv Då bär man oss ut och sömnen blir tung bar i graven,vår slutliga boning. för vår skull att synderna sona mot frestarens makt jag sätter i dag, 8. Den signade tid, de signade år det står mellan mig och det onda, när Frälsaren gick här på jorden min skuld har helgat vårt liv till dagar av nåd, ty där har Guds Son all ut, ja,hans är var dag under solen. plånat att jag skulle vara hans egen. Vid slutet står korset, hans eget och vårt, 4. Om än varje träd och gräs på vår och bådar uppståndelsens morgon. mark fått stämma och talande 9. Och när vi skall hem till sällhetens tunga, om djuren och fåglarna ljuvligt och land, starkt så fjärran från dödsskuggans länden då lämnar vi allt i Frälsarens hand med änglarnas röst kunde sjunga förmådde och sorgen skall vändas i glädje. de aldrig till fullo Guds Son Bevara vår utgång och ingång, Gud, vår Frälsare Jesus lova. o Fader och Son och Ande.

5. En fågel sig gläder i himmelens höjd och vindarna lyfter hans vingar. Bland bergen har strömmarna upphävt sin röst. På stränderna spelar Guds lindar. Så instämmer jorden i himlarnas J 0 Wallin l8l2 sång till Jesus Kristus, vår Herre. Bearb 0 Hartman 1978

Textkommentar

Den äldsta version som finns bevarad av denna s k kristliga dagvisa ingår i en handskrift från Vadstena kloster, daterad till mitten av 1400-talet. Enligt somliga forskare utgör Visan en sammansmältning av två olika sånger, en morgonsignelse, dvs en bön om beskydd mot det onda, och en lovskång till jungfru Maria. Mariastroferna saknas givetvis i de efterrefonnatoriska versionerna, vilka samtliga, inbegripet avfattningen i 1695 års psalm-

Bearbetningsförslagen 209

bok, kan återföras på den text som upptagits i Den danske psalmebog... Aff H Thomissön, 1569.

Psalmens ursprung och datering, tidigaste form och användning utgör alltfort mycket omdiskuterade och svårlösta problem. Även beteckningen dagvisa, vilken följt psalmen från Thomissöns psalmbok, har tytts olika. Den vanligaste är att uppfattningen dagvisa betyder morgonsång, eventuellt en sång endast avsedd för söndagen, särskilt för några menar, juldagen. Den tycks emellertid ha räknats som morgonpsalm i och Danmark Sverige efter reformationen.

Psalmen ingår bland morgonpsalmerna i 1695 års med nio psalmbok verser. Wallin omarbetade psalmen för 1819 års och psalmbok gav den en romantisk färgning samt av pliktmoral i v 6 inslag vilken närmast fått ersätta den fjärde strofen i den äldre versionen, strofen om korset som skydd mot det onda. Wallins bearbetning ingår oförändrad i 1937 års psalmbok.

1695:354 1819=1937

Bearbetarens kommentar

Wallin har tillrättalagt dagvisan efter sin tids världsbild och krav. Han har tagit bort strofen om korset; på så sätt har psalmen fått den julkaraktär den i dag har i allmänna medvetandet. Vidare lyser tidens misstänksamhet mot en lat nådeförtröstan - det att verka - se de av Wallin verigenom gäller nydiktade serna.

Också v 3 i 1819 års version var nyskriven av Wallin. Den handlar om hur olika julen upplevs av froma människor och av världens fåfängliga trälar. I stället har här återinförts den v 4, den som handlar om korset. gamla

Fågeln, strömmarna och lindarna i v 5 förekommer alla i äldre versioner, lindarna dock bara i en dansk text från 1569.

Vers 6: verkandet är kvar men tolkat i enlighet med Rom 12:1 om vår gärning som gudstjänst.

I v 8 var verkandet en väg till den trogna tjänarens belöning. Där fanns ingen salighet och nåd allena.

Här görs nu i stället den förut underförstådda tillämpningen av stroferna om Kristi födelse och hans kors: det är fråga om hela Kristi liv, och om vårt. Hela vårt liv är genom hans liv en nådens tid, en nådens dag - man talar ju ännu om nådens år så och så. Detta var ännu tydligare när solen direkt och inte genom klockan fick mäta tiden och härska över dagens alla timmar. Så var det också Kristus, Sol invictus, den segrande solen, som gjorde dagen till en nådens dag och livet till en nådatid. Så att han också fick göra vår död till vad den i evangeliu är, en natt mellan två dagar.

I sista versen har hänvändelsen till som Heliga Trefaldighet fanns i förwallinska versioner fått koma tillbaka. OH

210 Bearbetningsförslagen

Musikkommentar

Denna förreformatoriska danska melodi, först tryckt i Thomissøns danska 1569, finns i en dansk-norsk och en svenskpsalmbok finsk variant (se NK). Föreslås oförändrad.

G 354 H 424 1921:424 NK 11B

fä

5. Ditt ord vill jag bekänna 1. Min Gud och Fader käre och göra vad du sagt, nu vill jag tacka dig. nära ej vika eller rädas Du är mig alltid vakar över för någon världslig makt, och mig. och ej i ord och handling I natt du mig bevarat förneka och gå bort och mig beskyddat väl, har fått skada från dig och din församling, och inget 0 Jesus Krist, Guds Son. ditt barn till kropp och själ.

för den 6. 0 Gud, i dina händer 2. Jag nya dagen i bön blir stilla nu. jag lägger allt jag har, den min korpp, min själ, min ande, I dina händer tag låt 0 Gud, det liv som du mig gav. och den bli, får vandra Du är min stora glädje, en dag då jag den trygghet som förblir. på vägar du berett, andra När jag skall lämna världen en dag då jag åt tag in mig i din frid. kan ge vad du mig gett.

3. Ge tro på den du sände, Krist, din Son, på Jesus vår Frälsare, den ende, som kan ta synden bort. Låt mina tankar vila i vad för mig han gjort. Ge hopp som ej kan svika men öppnar himlens port.

4. Förnya du mitt hjärta med kär1eken från dig, så att jag dem kan älska som har gjort ont mot mig, och hjälp mig, Gud, att söka mitt, men det du vill. J Kohlros 1535 ej Var mänska jag får möta övers 1601 o Herre, hör dig till. Bearb A Frostenson 1977

Bearbetarens kommentar

Psalmen har utan bearbetning från 1695 gått Vinågon egentlig dare till 1819 och 1937. är tämligen följsam mot översättningen den Den är liksom de flesta andra tyska reformationspsalmen. från denna tid både undervisande och centralt trosförankrad. och Genom att den så På en gång katekisation evangelisation. behållit sin svenska från 1600gott som genomgående språkdräkt

Bearbetningsförslagen

talet kan den på oss verka starkt föråldrad. I nuvarande v 5 har man tappat bort församlingen. I den tyska texten står: låt ingenting skilja mig från din klara sanning och från den kristna skaran.

1695:355 1819:1937 (med undantag av 2:7-8) EKG 335 AF

Musikkomentar

Eftersom vi menar att melodin till en så känd sommarpsalm som 474 mindre väl lämpar sig för en psalm som sjungs året runt, föreslår vi här melodin 279, dock med hänvisning även till 474.

1. Ljus av Ljus, o Morgonstáärna. 4. Herre, låt vår lampa brinna Kristus. väHdens hopp är du. när du kommer i din dom. och med dig vi vågar hä1sa Skydda den i hårda vindar, dagen 50m ett Qiädiebud. oss att bevara tron. hjä1p D1 är dagen. Varje Stund Vid din ankomst blir det ljust, 95? du eV19t m919sfu11. bordet dukas i ditt hus. Mot fördärvets makt som hindrar behöves. Ingen Iampas 1jus ber vi; Herre. Ske din Vilja. är natten över. Äntligen

2. Låt din Andes morgonstrimma skina i vår mörka sjä1 att vi livets väg kan finna och förstå vårt sanna väl. Gud, vårt hjärtas högmod döm och vår fromma ytas lögn. Led oss i din nåd och sanning, he1ga tanke, ord och handling.

3. Styrk din kyrkas svaga skara med den gy11ne fridens band. Giv oss nåd att väl bevara lagfäst frihet i vårt 1and. Och när jorden fy11s av vå1d, M Opitz 1634 hjä1p oss då att hå11a stånd, övers 1664 hävda rätten, hägna freden, J 0 wa11in 1814 tro att din, 0 Gud, är segern. Bearb 0 Hartman 1978

Bearbetarens kommentar

Psalmen kan ses mot bakgrunden av tidig kristen hymndiktning, främst kanske Ambrosius hym för matutinen Spendor paternae gloriae där Kristus lovsjunges som Ljus av Ljus; så kallas han också i den nicenska trosbekännelsen år 325. År 1634 förelåg en tysk psalm med detta anslag, av Martin Opitz: O ljus fött av ljus,/ o rättfärdighhetens sol. En svensk bearbetning utkom på 1660-talet. Den har enl Esbjörn Belfrage gjorts av en finländsk präst Johannes Christierni Melatopaeus.

212 Bearbetningsförslagen sou 1931 ;50

En nutida noterar att dagens ankomst först betraktas granskare som en befrielse och i grunden är oproblematisk. Det finns bara två förbehåll. Det ena handlar om mörkret i människans själ som hindrar henne att se meningen med dagen. Det andra gäller risken för diverse olyckor, och dem ber man Gud förskona oss från i förbön. I denna inneslutes sedan kyrkan och fosterlandet. I den äldsta svenska bearbetningen har emellertid perspektivet livsvandringen och blicken rikmörknat; går genom en sorgedal, tas mot himlens fröjdesal. Psalmen mynnar ut i en bön om att befinnas redo för hädanfärden (Wallin: yttersta domen): Låt wår Lampas Ollio brinna. I den svenska bearbetningen har bilderna i första versen förlorat sin pregnans, så att Morgonstjärnan och Solen befinner sig i blickfältet på en och samma gång. Här föreliggande bearbetning nöjer sig med bilden av Kristus som Morgonstjärnan. Grundstämningen är nu mörkare: först med Kristus kan vi hälsa dagen som ett glädjebud. Förbönen för kyrkan och riket kan inte formuleras på samma sätt i en modern demokrati som under enväldets tid - nu står den lagfästa friheten i förgrunden, jämte rätten och freden. Perspektivet vidgas ett ögonblick till att omsluta hela jorden, detta med antill l Nbs 6:11: Och med vå1d- Be* knytning jorden uppfylldes träffande bönen om lampan se Luk 12:35, Matt 12:20 och Upp 22:5.

1695:356 1819=1937 OH

El

l. Vi tackar dig 5. Ge alla nåd så .hjärtelisn och goda råd 0 Gud. Vår käre Fader. som land och stad regera, Du stärkt oss väl att a11t går rätt till kropp och själ. och på ett sätt Du ger den nya dagen. som tjänar dig till ära.

2. Ja, tack för att 6, oss hjälp att vi i denna natt i tro på dig vi har fått sova. så våra plikter sköta trygga att i ditt namn att vi varann vi mötas kan med glädje kan 10Va- i himlen möta. 0Ch dig med glädje hos dig

3 Vi dig nu ber att nåd du ger och oss i dag bevarar, och med din makt och änglavakt A ger hjälp i all slags fara.

4. Upplys vår själ och lär oss väl din goda vilja känna, att vi H Spegel 1686 i dag ditt J 0 Wallin 1819 till behag vända_ Bear-b Å Frostenson 1980 må håg och gärning

5(31) 1981:50 213

Bearbetningsförslagen

Bearbetarens kommentar

Spegels psalm är inte mycket förändrad 1819: endast i några rader som Wi bedje än,/ tin nåd förlän at wi i dag må,/ Alt med tin magt/ och änglavakt /Bewarade från all fara. 1819: Vi bedje än,/ Att du igen/ Oss må i dag bevara .. . Raden i v 10: sitt kall på jorden sköta är ett tillägg av Wallin.

De fyra första stroferna har störst användning enligt SCB-undersökningen. De övroga anser ca 1/5 av prästerna vara oanvändbara. Detta har varit riktningsgivande för bearbetningen. De två slutstroferna har behållits. De är både aktuella och ett västycke sentlig 1600-talspsalm. De kan i användningen naturligt anslutas till de fyra första stroferna.

1695:362 l8l9=1937 AF

l. Nu i tysta skuggan fången Vem vill byta mötet ljuva som med stjärnor stickad är mot den tunga sömnens huva? känner hjärtat lust i sången Medan kroppen väntar dag, till min Herre Jesus kär. alltså vaken vilar jag. I det klara mörkret väver mina tankar guldbokstäver 5. Till dess daggens pärlor börjar om Guds Lamm, som för mig lät klart att lysa Jesu pris fånga sig i dödens nät. och att grönskans lov besörja före gryningsljusets bris. 2. Nu när allting annat tiger Ja, fast måste sova, kroppen vill min tunga tala så hör ej själen lova upp att att ditt lov än högre stiger dig, mitt hjärtas skatt högsta än där månen brukar gå. som har âtskilt dag och natt. Fast min blick dit upp ej räcker där en gäng jag törsten släcker 6. Din är jag när jag uppvaknar, när trons öga redan dit din då jag till vila går. bortom stjärnan silvervit. All sin fröjd och ro den saknar som ej vännen möta fâr. 3. Måne, lät ditt ljus förvåna Mörkrets ljus i dig jag äger. alla djupa vidder blå Nu min aftonbön jag säger. med sitt silver, det du lånar Intet skall. mig förfära vattnen som du spelar på. Intet störtar mig på fall. Skin och skimra, blänk och glimma, höj din låga för var timma, Jesu lov i ringar sprid till var ort i nattens tid.

4. Jag min sol i mörkret söker, medan andra somnar in. E Lindschöld l688 Bönens kraft min troföröker: J 0 Wallin l8l4 jag skall finna vännen min. Bearb A Mannerheim l98l

214 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

Textkommentar

Genom sin naturlyrik och hänförda, innerliga lovstämningsfulla sång till Kristus såsom Lammet skiljer sig Erik Lindschölds psalm Nu i skuggans tijd den tysta från äldre och samtida svenska morgon- och aftonpsalmer. Ämbetsmannen och diktaren Lindschöld var vän och litterär rådgivare till Haquin Spegel och denna psalm ingår under rubriken En andäcktig Siäls Nattero i en nyutgåva av Spegels Barna Bibel, 1886. Psalmen är verstekniskt och konstmässigt komponerad. Det sinnrika bildvälgjord från fransk barockdiktning, men den språket tyder på inflytande och föreningen av naturlyrik och innerliga Kristusgemenskapen Jesus-kärlek påminner om pietistisk tysk psalm.

Psalmen intogs i Svedbergs psalmbok, men i 1695 års psalmbok fick den inte komna med under motiveringen att den var mera och bildrik än andäktig och för de enfaldiga obekonstmässig griplig. Wallins bearbetning av psalmen är närmast en nydiktning. Det centrala, lovsången till Kristus och glädjen över med honom, tog han bort, och han förenklade den gemenskapen bildrika stilen. Denna fria omdiktning med ämnet naturens lovsång till Gud, Jag i tysta skuggors timmar, publicerades först i psalmboksförslaget 1814 och intogs sedan i 1819 års psalmbok varifrån den oförändrad överfördes till vår nuvarande psalmbok. Texten föreslås som läsepsalm.

1819=1937

Här följer Erik Lindschölds text efter J W Beckman:

1. Nu i Skuggans tijd den tysta/Som med Stiernor stickad är,/

Lätt du dig mitt Hiärta lyfta / Lambsens Loff upphöya här./ Mörckret mig en klarheet blifwer,/ När iag uti Gull beskrifäøem/ Hur mitt Lijff i Döden sig,/, För mig störter willelig.

. Medan nu alt annat tijgezg/ Tala du min Tunga så,/ Att ditt loff fast högre stijger,/ Änn dijt alla Stiemor nå./ Ty hwad deras Krets omfattar, / Iag för lågt, för ringa fattar/ Til hans Lofs oändligheem/ som är af uhr-ewigheet.

. Fast min Syn dijt opp ey räcker, / Där som Hiärtat blijr förnögt,/ Tron dock genom Skyn sig sträckerg/ Stiger upp med sin Ögon högt,/ Hon mitt Lamb ur Högden dragerg/ Att det hos mig boo, behagar, / Och uti sann andackts beet/ Seer des hela Hiord blij feet. .

Lätt ditt Linus, du sköne Måna,/ öfwer sina Widder gå,/ Och ditt klara Sölfzøer låna/ VWatnen, som du spelar på./ Skijn och skimra, blänck och glirmna,/ Öök din klarheet i Whar strimma./ Lambsens Loff föör fort och f0rt,/ Brinn sielf, sielfløa köldens Ort.

Uti daggens Pärlor sköna/ Lambsens Prijs uthskickas skal,/ Bärg och Daal, och Marcken gröna/ Brister uth i Lofords Taal;/ Sig hwar Droppa är en Spegel,/ Och ett fast Demant Insegel/ Til hans Tro och Kärligheet,/ Til hans Mac-ht och Härligheet.

Bearbetningsförslagen 215

6. Ty wil iag nu waken blifwa,/ Medan andra sombna inn,/.Nattens Tröttheet från mig drifwa,/ At få fägna hännen min,/ Och min S001 i Mörckret söka, Utan återwända öka/ Tack och Lofj) och i min Famb/Sluta inn Guds rena Lamb.

7. Hwijla Zär mig då ey tryta,/ Såleds waken, hwijlar iag./ Hwem mil Siäla-nöyet byta,/ Uthi tunga kropsens Lag?/ Skulle iag mitt Lamb ey sköta?/ I des tienst min Natt förnöta?/ Som har i all Ewigheet/ mig en säker R00 beredt.

8. Skulle någon Sömbn mig hindra/ Jfrån Guds den högstes Prijs?/ Som kan all min Swårheet lindra/ Med sitt Ord, min SiäZa-spijs,/ Ney! Fast kroppen måste s0fwa,/ Skal dock Siälen altid Zofwa/ Tig tu aldra högste Skatt,/ Som har åtskilt Dag och Natt.

9. Din är iag, när iag 0ppwaknar,/ Din när iag til hwijla går;/ All min Ebo och fhögd iag saknar,/ När iag tig ey skåda får,/ AZZ klaarheet i tig iag äger,/ Och til Mörckret trygglig sägerr/ Intet mig förfära skaZZ,/ Intet störta.mig på fall.

Bearbetarens konnentar

Jag har försökt överföra det graciösa och underfundiga hos Lindschöld, men det barockt överlastade och sammanpackade har jag för att psalmen skall bli användbar eliminerat. Naturligtvis har jag också överfört hans kosmiska fascination, det kallvarma, och hans friska naturkänsla. Bilder har fallit bort och bilder har tillförts, som alltid vid överföring, beroende på vad språket har att bjuda.

Min sista version har psalmkommittén på några ställen i här framlagda text inte följt: 1:7 mitt Lamm I Lindscñölds underfundiga stil är Guds LanmW en övertydlighet som försvagar. Stort L är tillräcklig signal för Kristus. 6:7 Brinn hans lov, du måne kall! Lindschöld har i mitten av psalmen raden: Brinn sielf / sielfwa köldens Ort. Med köldens ort menas månen. Det är en höjdpunkt i psalmenz att den kallaste himlakroppen skall brinna Jesu lov. Jag fick med denna rad i slutfallet, en besvärjelse: om den kalla månen brinner, kan jag inte störtas på fall. Psalmen skulle förlora mycket av sin paradoxala varm-kalla spänning, om den egenartade månraden slopades.

AM

216 Bearbetningsförslagen

Såå 1. Den 1jusa dag framgången är 5_ I morgon ska11 vi 1ova dig, och natten kring oss fa11it. din trofasthet bekänna, Kom, Jesus Krist, vår Herre kär, ti11s vi en gång i himme1rik och stanna hos oss a11tid. dig prisar utan ända. G1ädje oss Gud i himme1riket. G1ädje oss Gud i himme1riket.

2. 0 Jesus Krist, du väridens 1jus, oss hjä1p att dig bekänna. Ja, kom att i vårt hjärtas hus din kär1eks e1d upptända. G1ädje oss Gud i himme1riket.

3. Du är den trogne väktaren. När oss det onda trycker då söker vi hos dig vår hjä1p, du ger oss skydd och trygghet. G1ädje oss Gud i himme1riket.

s1it H Christensen

4. Oss dagen möda ger och

vi a11a märka. . Sthen omkr 1591 Det får skänker ro och frid övers omkr 1640 men natten stärkes. J 0 wa11in 1814 och trötta kroppar Bearb A Frostenson 1976 Giädje oss Gud i himmeiriket.

Bearbetarens kommentar

1695 års text lyder:

1. Then ljuse dag framgången är,/Och natten hänger oss på:/ 0 Jesu Christ, wår Here kär,/Tu alltid hos oss blifva mål/ Glädje oss Gud i himmelrike!

Tu äst thet ewiga Gudoms ljus,/Thet må wi ju bekännag/ Kom til oss i mår hjertans hus,/ Med tine nåd oss uptända./ Glädje oss Gud...

Tu äst wår wäktare trygg och tro,/Tu milt oss aldrig undfällas På tig så wilje mi bygga och b0,/ I all nöd tig påpåkalla./ Glädje oss Gud...

. Dagen är skapad till arbet och omak,/Thet kan hwar med sig wäl märkag/ Men natten är skapad till ro och mak,/The trött lemmar att stärka./ Glädje oss Gud.

. Så wele wi i morgon lofwa tig,/ Tin godhet gerna bekänna,/ Och sedan alltid i himmelrik/ Tig prisa förutan ända./ Glädje oss Gud i himmelrike.

Denna gammalsvenska översättning följer nära Sthens psalm. Wallin gav den 1800-talsdiktion och omkvädetz Bliv oss när, 0 Herre Jesus. Bearbetningen är en närmare återgivning av Sthens psalm och 1695 med deras större både realism och bibelförankring, som i V 4. Med den gamla refrängen komer folkvisetonen tillbaka.

1695:367 1819:1937 Da psb 701 AF

Bearbetningsförslagen

Nmsikkommentar

Denna antagligen danska melodi behålls oförändrad i anslutning till svensk tradition.

G 367 H 438 1921:438

L359

Nu är en dag framliden och natt tillstundar visst. Från oss är solen skriden: bliv när oss, Jesus Krist. Ge oss en stadig tro och alltid oss bevara. Okänd svensk förf 1682 så att vi utan fara J Svedberg 1694 kan gå till nattens ro. Bearb 1977

E2

1. Så har nu denna dag 4. Min klädedräkt läggs av: alltefter Guds behag min synd, 0 Gud, begrav sitt mål för färden nått, i Kristi sidosår. och natten. Sömnens Vän. Sá skall min skröplighet är här hos oss igen, bli vänd i härlighet, när från oss gått. ljuset när jag av jord uppstår.

2. 0 höga himmelsmakt 5. I himmelen jag blir ditt “Varde ljus du sagt. från alla synder fri Du skapat natt och dag och får lovsjunga dig, själv oföränderlig dig som mig också då när allt förändrar sig. när jag i synden låg Bliv alltid hos mig kvar. var mig en nådig Gud!

3. Mitt öga slutes till. Din ängel blid och mild, 0 Herre, till mig sänd att hålla trogen vård S Columbus 1674 och att osynlig stå 4 J Svedberg 1694 hos mig som vakt och värn. Bearb A Frostenson 1980

Textkomentar

Denna aftonpsalm, Alt effter Gudz behag, är hämtad från Samuel Colubus diktsamling Odae Sveticae från 1664 vilken bl a innehåller världsbetraktelser, somliga i horatiansk anda, andra berör typiska barockteman som världens obeständighet. Colubus aftonsång som är konstmässigt utformad i tidens stil innehåller en del tankar och bilder som är främmande för den traditionella lutherska aftonpsalmen, och det var först efter genomgripande bearbetning som Jesper Svedberg ansåg texten lämplig som psalm

218 Bearbetningsförslagen

och tog in den i sin psalmbok 1694. Denna version övertogs för 1695 års psalmbok och har i stort sett bevarats allt intill 1937 års psalmbok. Wallin (?) företog endast smärre ändringar och 1819 års version överfördes till vår nuvarande psalmbok.

För Svedberg var Bibeln normgivande för psalndiktningen, såväl till innehåll som stil. Den andra strofen i Colwmbusoriginal höll inte måttet och ersattes därför med två nydiktade strofer av i aftonpsalmer traditionellt innehåll: psalmens jag påminner sig Guds bud samt ber om beskydd under natten. Den ursprungliga andrastrofen som citeras nedan har tolkats olika. Frostenson har här tagit vara på det väsentliga: Gud är den oföränderlige, medan allt annat förändras.

Även den sista strofen omgestaltades av Svedberg men knappast av teologiskt-innehållsliga skäl. Kanske var anledningen att åg (ock) står i rhnställning. Frostenson nännar sig här originalet och lyfter därmed fram den lutherska formuleringen i slutraderna.

2. Du höge Himle Mbckt 5. Hur hjärtlig skal iag seen som nader jordens trackt Från alla Synder reen Mäd dijne Himle-bloss Uthi en herlig skrud Fbrandrar underlig Lofsiunga dig /som åg Sielf oföranderlig Då jag i synden låg Wijk aldrig du från oss. war mig en Nådig Gud.

1695: 370 l8l9=1937

Nhsikkommentar

Melodin av G Düben d ä från 1674 föreslås tagas upp i originalformen (=G,alt mel), vartill textbearbetningen är anpassad.

G 367 H 440

El

442 a. Musik: H Isaac o 1500

TKJ

Bearbetningsförslagen 219

l. Nu vilar folk och länder 6. När mina tankar domnar och skogar, berg och stränder. och alla sinnen somnar, Nu sover barnen gott. vem skyddar kropp och själ? Men jag vill bedja, vaka 0, se med fadersöga och tacksam se tillbaka till mig ifrån det höga, på vad av Gud i dag jag fått. min Gud som alltid vill mig väl.

2. Se, solen har försvunnit 7. Låt oro mig ej väcka och natten övervunnit och inget hot förskräcka. den ljusa dagen nu. Gör vilan trygg och skön. En annan sol jag hälsar. Sänd ängeln hit med ljuset Min Jesus som mig frälsar, att hålla vakt om huset. den sol som ej går ner är du. 0 Fader, hör min aftonbön.

3. När dagen är till ända, 8. Vad jag i dag har syndat då börjar stjärnor tända av själviskhet förblindad, sitt milda, klara ljus. förlåt mig det, 0 Gud. Skall i min sista timma I Jesu namn jag beder den morgonstjärna glimma att du mig alltid leder som visar väg till Faderns hus? på livets väg med dina bud.

4. Till sömn jag mig bereder, 9. När det är dags att vakna, tar av mig skor och kläder, 0, låt mig inte sakna en bild av dödlighet. din starka, trogna hand, 0 Kristus, dig till ära, som mig i alla dagar låt mig en gång få bära beskyddar och ledsagar en klädnad av rättfärdighet. på vägen hem till livets land.

5. Min kropp av trötthet dignar, sitt läger den välsignar och gläds åt nattens ro. Ack, Jesus, låt mitt hjärta P Gerhardt l653 från syndens ok och smärta H Spegel l686 befrias Bearb B G Hallqvist 1978 och hos dig få bo.

220 Bearbetningsförslagen sou 1931; 50

Textkommentar

1600-talet var barockens tid i Tyskland, men Paul Gerhardt försökte inte tävla med barockskalderna. Det är först eftervärlden som har insett att han i sina bästa psalmer överträffar nästan alla av tidens diktare. Den Gerhardt-psalm som det här är fråga om, Nun ruhen alle Wälder (Nu vilar alla skogar), är i sin och i sin framställning av människan som konnaturbeskrivning trast till eller i samklang med naturen nära besläktad med några av antikens mest berömda dikter och likaså med den kanske mest beundrade dikt som skrivits, Goethes ”Uber allen Gipfeln ist Ruh (Över alla toppar är ro).

Nun ruhen alle Wälder skiljer sig från dessa dikter genom att också vara och aftonbön. Naturen som går till vila konpsalm trasteras mot människan som är vaken i bön till Gud. Psalmen har i flera strofer en tydlig prägel av dödsmeditation, men i de sista stroferna får vi en innerlig, personligt präglad aftonbön.

översatte förenklade han den poetiska stilen När Spegel psalmen, och förstärkte karaktären av bön. Resultatet blev sådant att man efter har kunnat använda strofer ur den i generation generation i den dagliga aftonbönen.

Wallin underkastade psalmen en lätt bearbetning i 1819 års Bortsett från någon detaljändring är det i den formen psalmbok. som psalmen står i 1937 års psalmbok. I den nu gjorda bearbetningen har Britt G Hallqvist lämnat de bönestroferna till stora delar oförändrade, bara med utpräglade en eller annan språklig förändring. I psalmens övriga strofer har behovet av språklig förnyelse gett bearbetaren anledning att till Gerhardts för att översätta det gå tillbaka original på nytt. När så varit möjligt, har också i denna del av psalmen Spegels formuleringar använts.

1695:375 1819:1937 EKG 361

Musikkommentar

melodi från har - H Isaacs berömda 0 1500 (Innsbruck-visan”) inte minst i Sverige - vidareförts enligt en mycket ostabil tradering: G har två olika versioner, 249 och 375, och H inte mindre än tre (1), 373, 433a och 433b, varav den historiskt och . estetiskt minst tillfredsställande kom att fortleva hos oss. Alt melodi upptar Gesius form från 1605 (samma har EKG, R0slagskulla 1693; den är också alternativmelodi i både Danmark, och Finland). Den är emellertid inte lättsjungen, och i Norge försökshäftet Revision av 1937 års psalmbok, läge november 1978, en bearbetning av H Göransson i nära anslutning till föreslogs Isaacs som slog väl ut och som här föreslås som original, a-melodi (samma form visade sig också Lutheran Book of Worship ha kommit fram tilll). Som b-melodi föreslås 1939 års huvudmelodi. (Om melodins historiska utveckling se H Göransson, Några anteckningar till Innsbruck-visans öden i Norden, Chorus et Psalmus, Helsingfors 1979).

G 375 H 433 1921:442 EKG 361 NK 10 Z 2293a

Bearbetningsförslagen

iüâ

1. 0 Kristus. du 50m 1iUSet är, 5. Gud Fader, Son och Ande, bär dig kan ei mörker komma när- oss genom natt och mörker här. Vi skådar upp 1 tro t111 dig Dig, heliga Treenighet, när Solens 1áUS fÖYdÖ1áeP S19- ske pris och lov i evighet.

2. Till tröst för alla är du satt. Var hos oss du i denna natt. Låt oss i ditt beskydd få bo, där är vi trygga, där finns ro.

3. När våra ögon sluter sig, låt hjärtat ha sin frid i dig. Om vi din väg har övergett, förlåt oss nu och led oss rätt.

4. Du frälste oss från skuld och skam med korsets död, Guds rena 1amm. N Meusslin 1526 Du är vårt enda hopp, vår tröst. 0 Petri 1536 Så hjälp dem som du återlöst. Bearb B G Hallqvist 1979

Musikkommentar

Den medeltida hymnen Christe qui lux es et dies förekommer i flera översättningar och med två olika melodier, dels en medeltida hymnmelodi (EKG 353, Z 343), dels en yngre melodi från 1400-talet (EKG 354, Z 384). Den första av dessa (=445) finns hos oss redan i Een liten Songbook 1553; i fortsättningen ges ofta båda melodierna: så i Thomissøn 1569, Mönsterås 1646, Roslagskulla 1693, Riddarholm 1694. G har endast den andra melodin (364); den wallinska psalmboken har överhuvud inte texten (dock sjungs 432 till den andra av Christe qui lux-melodierna). När texten åter infördes 1921 upptogs den medeltida hymnmelodin i en rytmiserad form. I koralbokstillägget 1964 infördes som alt melodi den gregorianska melodiformen. Vi föreslår att båda behålls och placeras i tidsföljd: a) alt melodi, b) huvudmelodin.

1921:648

222 Bearbetningsförslagen S()IJ 1981:50

EL

l. Bli kvar hos mig. Mot kväll det 4. Herre, när din välsignelse jag får min smärta, stillad blir min hastigt går. släpper Snart är det natt. Var, Herre, gråt. hos mig då. Var är din udd, o död? Din seger, grav? När andra sviker, ingen stannar kvar ej mer,men gläds när dig jag

är du den enda hjälp och tröst jag har. Jaghräds ar.

2. Snabbt ebbar livet ut och drar 5. Låt korset lysa med sitt starka sig bort. ljus All jordisk glans och glädje varar klart för min blick när sist mitt öga kort 9 sluts. och ingenting är längre som det var. Då viker mörkret, gryr en himmelsk dag. Du är densamme, bli du hos mig kvar. I liv, i död, bli Herre hos mig kvar.

3. När jag blir frestad, stärk mig med din kraft, du som har övervunnit ondskans makt. och mulen H F Lyte l847 Led genom solskensklar dag. din 0 Mannström l920 Var stund nåd, dig själv, Bearb A Frostenson l978 behöver jag.

Textkommentar

Till den klassiska engelska sångskatten hör den anglikanske H P Lytes (1793-1847) psalm Abide with me, vilken prästen sjunges vid de mest skilda tillfällen, alltifrån begravningar till fotbollsevenemang. Den intogs i en förkortad version (8 verser blev till 5) i första utgåvan av Hymms Ancient & Modern )1861 och vann snabbt ingång i olika samfundssångböcker, ( H & i en förkortad version. Trots att det egentligen är en vanligen dödsberedelsepsalm används den oftast som aftonpsalm och som sådan är den placerad i sângböckerna. Aftonstämningen i första versen är symbolisk. En stark tradition gör gällande, att Lyte skrev psalmen kort före sin död (1847), men troligen komponerade han endast melodin då. Psalmen sjunges emellertid inte till denna melodi utan till W H Monks från Hymns Ancient & Modern.

Psalmen har sin bibliska utgångspunkt och sitt anslag från Lukasevangeliets berättelse om Emmaus-vandringen (Luk 24:29). Abide with us är en suggestiv, innehållsmättad fras, som även upprepas som ett slags omkväde i varje versslut. Temat Herrens och närvaro i mörkret anknyter bl a också till Ps ledning 139111-12.

Som så många andra anglosaxiska sånger fann också denna psalm hos oss först vägen till de fria samfundens sångböcker. Den första ha gjorts av J E Nyström för översättningen tycks Svenska Missionsförbundets sångbok, 1893. I vår nuvarande psalmbok ingår den i en tolkning av O Mannström. Han har i sin sjustrofiga version förstärkt Emmaus-motivet i den tredje versen och i den femte har han lagt in ett dopmotiv, som saknas hos och knappast är tillgodo för den tematiskt väl saman- Lyte hållna psalmen.

Bearbetningsförslagen

Bearbetningen har fört psalmen närmare den engelska texten (enligt & som citeras nedan). I fjärde versen blir också anknytningen till bibeln tydligare: Var är din udd, 0 död? D1n seger, grav? (1 Kor 15, 55).

H & 27

. ABIDE with me; fast falls the eventide, The darkness with deepens; Lord,, me abide; When other helpers fail, and oomfbrts flee, Help of the helpless, O abide with me.

. Swift to its close ebbs out lifes little day; Earths joys grow dim, its glories pass away; Change and decay in all around I see; 0 thou, who changest not, abide with me.

. I need thy presence every passing hour, What but thy grace can fbil the tempters power? Who like thyself my guide and stay can be? Through cloud and sunshine, 0, abide with me.

. Ifear no fbe with thee at hand to bless; Ills have no weight, and tears no bitterness; Where, is deaths sting? where, grave, thy victory? I triumph still, if thou abide with me.

Hold thou thy Cross before my closing eyes; Shine the gloom, through and pont me to the skies; Heavens morning breaks, and earths vain shadows flee; In life, in death, 0 Lordg abide with me.

Mus ikkommentar

Melodin av W Monk från 1861 behålls enligt formen i Väckelsetidens melodier (melodipsalmboken s 822). B-melodin utgår.

224 Bearbetningsförslagen

iââ

1. Det ringer ti11 vi1a, 5. Det dröjer ej 1änge, och veckan så är det förbi går ut, Guds sabbat na1kar, med färden i vär1den sig och mödan har s1ut. och tingen däri. Fader, för hä1sa och bröd Vad b1ev det vä1 av mig, Tack, evige för av nåd under tider av nöd. om Herre ej du gåvor mot mig var barmhärtig 2. För1ât mina brister och nådig ännu? och giv att a11tmer din 6. Mot må1et nu vi11 jag nåd jag förnimmer, din jag ser. så vandra min stig sanning att synden ej skiljer Ack, öppna mig ögonen, Gud för ditt ord, mitt hjärta från dig. som finns än, då himme1 Min omsorg om sjä1en med vår jord. förena jag ska11 förgås med trohet och f1it 3. Det ordet ska11 vara i mitt jordiska ka11.

min tröst och mitt 1jus. ännu i ditt hus. 7. Ti11 detta bes1ut att I morgon det 1juder med de dina ej g1ömma ditt bud Jag dit så gärna då vi11, vä1signa min gudstjänst och sjä1en hon 1ängtar i morgon, 0 Gud. och trängtar därti11. När åter jag börjar min veckas besvär, 4. Lär mig då besinna ett steg jag då mitt eviga vä1, närmare himme1en är. upp1ys du mitt sinne, upp1yft du min sjä1 från 1ivets J Rist 1652 bekymmer och sorg och besvär H Spege1 1695 K Dah1 1807

ti11 dig och tiii det

är. Bearb 1978 som av evighet

Musikkomentar

I Widéens melodi från 1916 behålls oförändrad.

1921:652

Bearbetningsförslagen 225

4_5i

1. Nu vilans dag förflutit 4. När dagen från oss ilar, då vi på nytt har njutit låt hjärtat finna vila din omsorg och din vård. hos dig i stilla tro. Din kärlek du oss visat, För synd och nöd oss skydda. med livets bröd bespisat Sist låt oss i din hydda och lärt oss livets väg att gå. få njuta sabbatsro. evig

2. Gud, giv oss nåd att gömma ditt ord och aldrig glömma vad du i ordet lär. Låt oss hos dig få bliva och dig vårt hjärta giva. Du alltid vid vår sida är.

3. Ditt rike bland oss främja, giv endräkt, frid och sämja, 0 Gud, omkring ditt ord. Giv din betryckta kyrka nytt ljus och liv och styrka L J Nyblom tryckt 1911 och hjälp i nåd din svaga hjord. Bearb J A Hellström 1980

E

1. Giv, o Jesus, fröjd och lycka: Jesus, stärk min och kropp själ, ett nytt år går äter in. Jesus, mig beskydda väl, Lät mig under dina blickar Jesus, var i mina tankar, stilla präglas av din bild. Jesus, vid min sida vandra. Kom, i dina händer tag nu mig själv och allt jag har, 4. Jesus, lär mig rätt använda du som varje dag du sänder året som har börjat nu. ny välsignelse oss skänker. Vad som än med mig skall hända vet jag att mitt liv är du. 2. Lär mig detta är att höra I all vända hos mig var, rätt ditt ord, 0 Herre blid, kraft när är ge mig jag svag, bättra mig, din vilja göra tills du i din famn mig sluter, utan svek i all min tid, när min livstid här är ute. att jag har min nästa kär, aldrig hat till någon bär. Jag till dig vill vända äter, du som all min synd förlåter.

3. Jesus, allt i dig jag finner, J Rist 1642 Jesus, dig jag längtar till. P Brask 1690 Jesus, ge åt mig ditt sinne, J 0 Wallin 1819 Jesus, led mig dit du vill, Bearb A Frostenson 1979

Textkommentar

Nyårspsalmen Hilf, Herr Jesu, lass gelingen är författad av Johann Rist (1604-1667), kyrkoherde, lärd mångsysslare och en i samtiden erkänd skald. Psalmen, som inleder tredje delen av Rists Himlischer Lieder (tr 1642), tar sin utgångspunkt i

226 Bearbetningsförslagen

Luk 2:21, Jesus är som nyårsdagens evangelietext, namngivningen. namnet Frälsaren. Den ursprungligen 16 strofer säger hjälparen, består av böner inför det nya året, böner som kan långa psalmen i en önskan att helt stå under Guds vilja och ledsammanfattas och att allt vad man företar i tanke och handling skall ning sig 3:17). Här finns också uttryck för syndaske i Jesu namn (Kol och i hälften av den ursprungliga psalmen utvecklas medvetande bottemat. Psalmen når sin höjdpunkt i näst sista strofen (så

i vilken Jesus-namnet inleder varje även i 1937 års psalmbok) är i Jesus-psalmer som beskriver rad så som vanligt (psalmer är också ett vad Jesus är och gör). Denna kompositionsteknik

Det kan tänkas att Rist varit beroende drag i barockdiktningen. tillskrivna Jesu dulcis memoria av den Bernhard av Clairvaux känd och spridd i ge-

(Jesu ljuva minne), i vilken var samtida

i Arndts Paradisgärtlein. Redan tidigt tycks

nom översättningen EKG har sex Jamte

man ha förkortat psalmen. I nuvarande strofer

och det version

två alternativa strofer upptagits, är denna

tillbaka sin nyatergivning. Frostenson nu gripit på vid

överfördes av biskop Brask och han publi- Till svenska psalmen

den i sin Ehn Helig och hiärtelig Sang-Lust

cerade sångsamling 1690. Brask ha utgått från en förkortad tysk variant_ från tycks i stället för sexradiga. sju-strofiga

med åttaradiga strofer Denna

och därifran den

tolkning togs in i Svedbergs psalmbok överfördes

I lätt bearbetning, det är

till 1695 års psalmbok. egentligen

att 1 1819 endast första strofen som omarbetats, kom psalmen inga

Oförändrad står den kvar i vår nuvarande psalmbok. års psalmbok.

1695:139 1819=1937 EKG 41

Bearbetarens kommentar

I v S i den svenska finns en moralisering och översättningen som man inte finner i den tyska texten. Denna har mångordighet, en större kraft och svikt än den svenska. I föreöverhuvudtaget har den avkortats till fyra strofer. Efter liggande bearbetning som har både högtidlighet och bönekaraktär, inledningsstrofen och vilja till bättring. komer v 2 som handlar om självprövning

Vers 3 är en Jesuspsalm. Var i mina tankar är efter origina-

framåt. Texten har samlat det viklet. Slutversen öppnar sig

tigaste i Nyårsdagens budskap.

stor an- Vers 1, 2 och slutversen har enligt SCB-undersökningen

mellanverserna: de som inte anser dem användning. Beträffande

vändbara är fler än de som använder dem.

AF

Bearbetningsförslagen 227

EZ

1. Jag är det trädet i din gård förrän mig döden fä11er. som du har ve1at spara. 0 Jesus, b1iv Men är jag tacksam för din vård den svages kraft, den dödes 1iv. och skydd i storm och fara? Från år ti11 år i him1ens hägn 3. Ja, giv mig näring med ditt Ord: har trädet grönskat, knoppats, du vän så god och trogen. fått jordens must, och so1 och regn. Lät mig b1i nyttig på din jord Pâ frukter har du hoppats. och för din himme1 mogen. Du kom i år, Stärk du min tro, så den bär frukt men 1ika ofruktbart det står. som hungrande behöver. Jag tackar dig för vård och tukt. 2. Hugg ner det trädet, säger du, När 1ivet här är över, ty ingen nytta gör det. 1át för ditt namn Ack, 1åt det stå ett år ännu! mig fa11a, Jesus, i din famn. så Jesus beder för det. Ja, bed, du gode vingårdsman, din förbön ensam gä11er, J 0 wa11in 1816 och hjä1p mig du att bära frukt Bearb B G Ha11qvist 1981

Musikkommentar

Den nuvarande melodin av G A Ericson från 1915 (1921:414) har säkert ett hinder för utgjort användningen av denna nyârspsalm, av vilken nu endast de sista tre verserna behållits. Vi föreslår därför melodin 329, som passar bra till denna del av psalmen.

1. 0 Gud, vår hjä1p i gångna âr, som nattens mörker, skingrat snabbt, vår framtids hopp och frid, när so1en höjer sig. vårt värn när storm kring jorden går, värt hem för evig tid! 5. Fort rinner tiden som en ström och skö1jer a11a bort. 2. Där uppe dina he1g0n tryggt Vår 1evnad 1iknar mest en dröm, i 1jus och frihet bor. förgäten inom kort. Här är din hand ett stöd för dem som söker, ber och tror. 6. 0 Gud, vår hjä1p i gångna år, vår framtids hopp och frid, 3. Långt innan jord och hav b1ev ti11 du är och b1ir när a11t förgår och bergen fick gesta1t,_ vårt hem för evig tid. från evighet ti11 evighet är du som skapat a11t. I watts 1719 4. Likt dagen som förgick i går N Beskow 1934 är tusen år för Bearb dig, B G Ha11qvist 1979

Textkommentar

Den nonkonformistiske prästen Isaac Watts (1674-1748) räknas som den anglosaxiska hymnens fader. Hans psaltarparafraser innebar en markant förnyelse i det att han liksom Luther såg det

228 Bearbetningsförslagen sou 193150

gammaltestamentliga stoffet i eyangeliets ljus, något som framgår av titeln på hans år 1719 utgivna samling, The Psalms of David Imitated in the Language of the New Testament. Mest känd har parafrasen över Ps 90: l-5 blivit Our God, our help in ages past. Psalmen lär ha skrivits i början av 1714, en för nonkonformisterna orolig tid, eftersom de stod inför hotet att förlora den religiösa frihet de vunnit 1689. För hör denna psalm om mänskolivets oro och korthet och engelsmännen Guds eviga omsorg samman med dagar av oro och svåra beslut.

J A Eklund översatte fyra strofer av psalmen för sitt psalmboksförslag 1934 och efter bearbetning upptogs den i 1937 års psalmbok. Den första svenska översättningen hade emellertid gjorts för en metodistpsalmbok tryckt i Cincinnaty 1860 (Förrn lyfte hjässan opp), dvs med början på vers tre hos bergen Watts. Denna översättning övertogs i den svenska metodistkyrkans första psalmbok 1892 men har nu ersatts med Den svenska psalmbokens version vilken i ett flertal andra samfunds upptagits församlingssångböcker.

Den nu utförda bearbetningen innebär ett närmande till Watts text och därmed till psaltarpsalmen. Från det engelska originalet har ytterligare två strofer upptagits (här v 2 och 3), som vanligen i och psalmen omfattar nu de sex strofer ingår engelska psalmböcker, t ex Hyms Ancient & Modern. Samtidigt som psalmens tema utvecklas rikare har bildspråket blivit pregnantare och åskådligare.

Hymms Ancient & Modern 165:

1. 0 GOD, our help in ages past, Our hope fbr years to come, Our shelter from the stormy blast; And our eternal home;

2. Under the shadow of thy throne Zhy saints have dwelt secure; Sufficient is thine arm alone, And our defence is sure.

3. Before the hills in order stood, Or earth received her frame, From everlasting thou art God, Ib endless years the same.

4. A thousand ages in thy sight Are like an evening gone, Short as the watch that ends the night Befbre the rising sun.

5. Time, like an ever-rolling stream, Bears all its sons away; They fly fbrgotten, as a dream Dies at the opening day.

6. 0 Goág our help in ages past, Our hope fbr years to come, Be thou our guard while troubles last, And our eternal home.

Bearbetningsförslagen

Musikkomentar

Melodin av W Croft frán 1708, som upptogs 1939, behålls oförändrad.

El

l. Den blida vår är inne, Nu hörs ur luft och lunder ochlnytt blir jordens hopp. ett jubel utan slut. Ny fröjd får varje sinne, Då går vi som i drömmar, nytt liv får varje knopp. allt löfte är och ljus, Hur livligt solen strålar, och ur värt inre strömmar hur majestätiskt mild! en lovsång till dig, Gud. Och för var blick hon målar den värld vi längtar till. 4. Och allt som låg där fruset, förstelnat, vinterhårt, 2. Förskönad nu naturen skall löst av skaparljuset står klädd i högtidsdräkt. mot blom och mognad gå. Vad ljuvlig vällukt, buren Vi glädes åt varandra, till oss av vindens fläkt! ät sol och sommartid, Vad prakt, vad rikedomar att pä Guds jord fâ vandra som skiftar tusenfalt. och äga himlens frid. Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt.

3. För Andens skaparunder J 0 wallin l807 vi vill dig tacka, Gud. Bearb A Frostenson l978

Bearbetarens kommentar

Psalmen, daterad 1807, är en av Wallins tidigaste. Som inspirationskälla har han haft Kolmodins Den blomstertid nu kommer. I de tre första stroferna finns en livfull

frisk, naturskildring,

rader som kommer en att tänka på Bellman. Det är som om Wallin iakttagit varje vindens fläkt som får de nyutslagna löven att glittra. Det är samma solsken som Fröding sett över sin hembygds ”lunder och näs. Som vi har psalmen nu kommer sedan ett typiskt romantiskt inslag. Det är inte längre ögat som iakttar utan vår frälsta anda som vill blanda sin känslas offer med naturens En vårlig rit av mystik. fröjd. Så långt är väl allt tämligen gott och väl och så långt också sjuger församlingarna med. I början av v 4 serveras en bastant moralkaka. Här slutar man mycket riktigt också att sjuga psalmen. I fortsättningen får man konstlade mellan vinterkölden jämförelser och kylan i vårt mellan sinne, vårmorgonen och kärleken, som man hellre tänker får sin tid på kvällen.

Bearbetningen har i stort sett, med viss språklig modernisering, följt i de tre första verserna. originalet Den otillgängliga slutraden i v l odödlighetens bild har ersatts med en rad som till innehållet är Wallinsk. Se sv ps 125, 60013-4 och flera liknande.

De två sista verserna kan i viss mån betraktas som nydiktning, ett sätt att bearbeta som ofta använts. finns dock Anknytningen

230 Bearbetningsfärslagen

till i v 4 början och sista versens 4 slutrader. De originalet detsamma som Wallins Som bröder må vi vandra/ en säger ungefär stud i gruset än,/ som bröder se varandra/ en gång hos dig Att blivit bortglömda hör till den tidens sätt igen,U systrarna att se eller inte se.

1819:1937 AF

ü

l. Den blomstertid nu kommer till den som vill oss nära med lust och fägring stor. och fröjda på en gäng. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. 4. 0 Jesus, du oss frälsar, Med blid och livlig värma du är de svagas sköld. till allt som varit dött Dig, glädjesol, vi hälsar. sig solens strålar närmar, Värm upp vårt sinnes köld. och allt blir återfött. Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. 2. De fagra blomsterängar Vänd bort all sorg och smärta, och âkerns ädla säd, du vän som allt förmår. de rika örtesängar och lundens gröna träd 5. Välsigna årets gröda skall oss var dag påminna och vattna du vårt land. Guds godhets rikedom. Giv alla mänskor föda, Låt oss den nåd besinna välsigna sjö och strand. smiäcmråmtom Välsigna dagens möda och kvällens vilostund. 3. Nu hör vi fåglar sjunga Lät livets källa flöda med mângahanda ljud. ur Ordets djupa grund. Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, till Herrens ära I Kolmodin 1694 stäm upp din glädjesâng, Bearb B G Hallqvist 1979

Textkommentar

Denna psalm som framför allt förknippas med skolavslutningar, möter första gången i Svedbergs psalmbok 1694, varifrån den överfördes till 1695 års psalmbok. Traditionellt har psalmen tillskrivits Israel Kolmodin (1643-1709), e 0 teologie professor i Uppsala och senare superintendent i Visby (1692-1709). Nbn Arvastson har visat, hur svagt underbyggd denna författarbestämning är (Imitation och förnyelse, 1971). Åtskilliga förebilder kan spåras till psalmen. Inledningen bl a anknyter till en latinsk vårsång, som i sin tur är en omskrivning av en världslig visa. Genom melodien i sâüil Svedbergs psalmbok som i 1697 års koralbok förbinds psalmen med en annan sommarpsalm, Migh giör stoor lust och glädie”.

Psalmen har alltifrån början betecknats som en sommarpsalm, men det är snarast en vårpsalm; sommaren ligger framför. I de tre första verserna skildras naturen, men redan i andra versen märks ett undervisande drag, som förstärks i den tredje versen. Naturen påminner människan om Guds nåd och fåglarnas lovsång

Bearbetningsförslagen 231

är ett exempel att efterfölja. Tanken_att naturen skall ge människan undervisning är vanlig i samtida uppbyggelselitteratur. I vers 4-5 förs vi över på det andliga planet. Naturens sommar bör motsvaras av en själens sommar. Den femte versen innehåller ett för vår tid svårförståeligt bildspråk. Kristus kallas Sarons ros och lilja, symboler som går tillbaka på Höga Visan och brud- Vidare finns antytt att själen skall krönas med dygder mystiken. liksom med en blomsterkrans, en i samtida bönbokslitteratur bild. I den sista versen vänds blicken åter mot den yttre vanlig i bönen om välsignelse över årets skörd. Men psalverkligheten men avslutas med en bön om andlig föda.

Wallin bearbetade psalmen för 1819 års psalmbok och förbättrade rytmisering och accentförhållanden. Något omotiverat i Samanhanget införde han frasen dämpa lustans brand i V 4. Psalmen infördes utan ytterligare ändring i 1937 års psalmbok.

Britt G Hallqvist har i sin bearbetning bevarat de väl insjumgna V 1-3. I den senare versen har hon endast bytt ut ett par ålderdomliga verbformer. Den femte versen med sitt svårförståeliga bildspråk har lyfts ut. I de båda återstående verserna har

språket förenklats och vi har fått en direkthet och innerlighet

i känslan, som mer påminner om psalmens ursprungliga gestaltning.

1695:317 1819:1937

Musikkommentar

Denna förmodligen svenska folkvisa föreslås oförändrad.

G 412 H 394 1921:394

232 Bearbetningsförslagen

ü l. I denna sommartid i himmelen, där Gud berett ljuva gå ut, min själ, och gläd dig vid vad ingen här i världen sett vår Herres alla gåvor. och ord ej kan beskriva. Se, härligt smyckad jorden står, se hur för och mig hon får 6. Ack, att jag redan stode där dig så underbara hâvor! inför din tron, 0 Herre kär, och bure mina palmer. 2. Av rika löv är grenen full Jag ville då på änglars vis och jorden täckt sin svarta mull instämma i ditt lov och pris med sköna, kläder. med tusen sköna psalmer. gröna Och blommorna i ängens krans med större och glans 7. Liksom ett träd i sol och regn härlighet än Salomos så låt min själ i Andens hägn dig gläder. få växa alla dagar 3. Nu växer säd för skördens tid, den sommar som av nåd jag fâr. därvid Gud, låt frukt i âr, och ung och gammal gläds mig bära och bör Guds godhet prisa, den frukt som dig behagar. som vill i överdádigt mått oss människor 8. Behåll ditt så mycket gott mig till paradis, var bevisa. och låt mig på de trognas vis dag och stund i dina gårdar grönska. 4. När jag hör trastens klara sång, Lät mig få tjäna dig allen, när lärkan jublar dagen lång i trohet sann, i kärlek ren, högt ovan berg och backar, så vill jag mer ej önska. då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar.

5. Ack, är det redan här så skönt P Gerhardt l653 på denna jord, så härligt grönt, J von Düben l725 hur skall det då ej bliva Bearb B G Hallqvist l980

Textkommentar

Gerhardts psalm om försommarens prakt, Geh aus, mein Herz, und suche Freud”, trycktes först i Crügers Praxis pietatis melica, 1653. Psalmen börjar med en målande beskrivning av ett mellaneuropeiskt försommarlandskap. En mångfald syn- och hörselintryck ger liv åt bilden. De växt- och djurarter författaren nämner finns också i Bibeln och ger därigenom associationer till det andliga planet, t ex (turtur)duva, hjort, vinstock, får (ooh herdar). Som en allmän biblisk förebild skulle man kuna nämna psaltarpsalmen 104, lovsången till Skaparen. Avslutning på denna avdelning och övergång till nästa bildar strofen om människans spontana instämmande i fåglarnas lovsång. Men naturens skönhet väcker samtidigt längtan till det himmelska paradiset, Kristi trädgård. Så följer i slutstroferna den andliga tillämpningen. Naturens förnyelse blir en sinnebild för hur människan bör växa andligen och bli fruktbärande.

Psalmen har förebilder i äldre världsliga och andliga visor om naturens uppvaknande. I de andliga visorna pekar alltid naturen utöver sig själv och blir sinnebild för det andliga. Denna läsning av Naturens bok finns genomförd i Arndts Sanna Christen-

S()lJ 1981:50 233 Bearbetningsförslagen

dom och kanske har Gerhardt inspirerats av denna. Psalmen som översattes till svenska av Joachim von Düben (tr 1725), intogs 1732 i den svenska översättningen av Arndts bok. I 1855 års utvi i en bearbetning, gåva möter psalmen som ligger närmare 1937 års version. Först här finner vi egentligen den platoniserande tolkningen av v 9, den jordiska skönheten som en avglans av den himmelska. (1937 v 5)

Efter bearbetning och förkortning togs psalmen in i 1937 års psalmbok. Vad man utelämnat var framför allt några av de detaljrika naturbeskrivande stroferna. Tonvikten ligger därigenom mer på det andliga.

Britt G Hallqvists varsamma mer lättillbearbetning gör psalmen gänglig och genom att hon i några fall gått tillbaka till den tyska texten har psalmen också fått större konkretion. I v 4 ansluter hon sig mer till ett par strofer i den tyska texten än till den svenska översättningen, men i stället för näktergalen nämner hon trasten som hos oss är vanligare. Bilden av andens vingar saknar motsvarighet i den tyska texten, som inte heller har den negativa formulering som vi fått: Vi skulle jag allena då I denna tid otacksam gå... Också här följer den nya versionen närmare den tyska texten. Vers 6 har uteslutits och v 8 och 9 har dragits saman till nuvarande v 7 och bildsprâket har förenklats.

EKG 371

Musikkommentar

N Söderbloms melodi från 1916 föreslås oförändrad.

1921:643

1. Fram skrider året i sin gång, 4. Jag vet ett träd så friskt och grönt, nu gu1nar 1und och 1id. när döden råder här: Farväl med a11 din 1ust och sång, på Go1gata det blomnar skönt, du korta somnartid. och evig frukt det bär.

2. Låt gu1na varje b1ad på kvist, 5. Det 1iv, som fram ur graven går, 1ât vissna varje strå; ska11 a1drig mera dö. Guds rika nåd, det vet jag visst, Mig Kristus 1ovar evig vår den skiftar ej ändå. trots död och vintersnö.

3. Jag vet, var glädjen har sitt hem, när jordens prakt förgâr; C J Boye 1833 ännu som förr från Betlehem J A Eklund 1911 ett 1ivets bud mig når. Bearb 1980

234 Bearbetningsförslagen

Eâ

l. Sanningens Ande, eviga ljus, till himmelskt ljus du tänder, salighet oss givet, klarhet du sprider, Kristus, låt ordet, tröst och hopp du sänder. i vårt hjärta skrivet, Kom att oss leda. helt oss förnya. Vi till dig oss vänder: vår kunskap. 4. Herre, du ensam Helga är det sanna ljuset, 2. Led oss att söka som kan oss leda i vad vi får lära hem till fadershuset. Faderns visdom, Lys oss, att under evige makt och ära. vandringen i gruset Låt Kristi kärlek dig vi må följa. fostra oss att bära frukt för Guds rike.

3. Du som är vägen, Z Topelius l869 och livet, Bearb U-B Gustafsson-Pensar 1978 sanningen

iâê

l. Bevara, Gud, värt fosterland, ha det vi haft, se det vi sett håll över det din starkhets hand och be till Herren som vi bett. och var dess skydd i strid som frid, i sorgens som i glädjens tid. 5. Välsigna varje trofast själ som vill vårt land av hjärtat väl. 2. Här ser vi det som mest är värt, Men slå de onda uppsåt ned allt vad vi häller dyrt och kärt. som hotar det och stör dess fred. Ej fjärran finns en bygd, ej när, som är för oss vad denna är. 6. Gud, skydda detta kära land från sjö till sjö, från strand till 3. Här våra fäder en gång bott, strand. arbetat, kämpat, hoppats, trott. Sänk över det din milda vård Här även vi vår boning fått som sommardagg pâ rosengärd. med samma liv och samma lott.

4. Här kommer våra barn också J L Runeberg l857 att snart på våra stigar gå, Bearb l980

Musikkommentar

Här föreslås melodin 482 med hänvisning till under resonemanget 127.

S()lJ 1981:50 Bearbetningsförslagen 235

1. Var du barmhärtig mot oss, Gud! och du ska11 sjä1v dem 1eda. Välsigna oss, var med oss! Ditt ansikte, dess k1ara 1jus, 3. Guds ord ger frukt. Det är en mark, ti11 evigt 1iv oss 1eder. som b1ommar och bär gröda. Låt oss din stora gärning se, God gärning, bättring växer fram, det kors och den försoning, när hjärtan pänyttfödes. som frälsningen åt vär1den ger Välsigna oss, 0 Fader, Son, och gör den ti11 din boning, 0 Ande, var oss nära. när vi i tro dig söker. Treenig Gud, som a11t förmår, dig hela världen ärar 2. Se, folken tackar, 1ovar dig och hjärtat säger: Amen! 0 Gud, i a11a 1änder, och he1a vär1den g1äder sig, sitt hopp ti11 dig den vänder. Du dömer världen, du är den M Luther 1524 som ska11 a11 orätt krossa. 0 Petri 1536 Ditt ord är a11as skydd och värn. J 0 wa11in 1819 Det folken ska11 för1ossa Bearb A Frostenson 1977

Bearbetarens kommentar

Den tyska texten lyder i prosaöversättning:

1. Gud vare oss nådig/ och give oss sin välsignelse;/hans ansikte må lysa oss med klar glans/till evigt liv,/så att vi lär känna hans gärningar/och vad som behagar honom på jorden/och att Jesu Kristi frälsning och makt/ blir kända för hedningarna(altzhednafolken)/och omvänder dem till Gud.

2. Hedningarna Caltzhednafolken) överallt må/tacka och lovprisa dig, Gud,/och hela världen må glädja sig/ och sjunga högt / för att du är domare på jorden/ och inte låter synden råda; / ditt ord är skydd och föda,/som bevarar allt folket/så att de vandrar på den rätta vägen.

3. Människorna må tacka dig Gud, och lovprisa dig/ i goda gärbär frukt och bättrar sig,/ditt ord har framningar;/landet och Sonen välsigne oss,/Gud den Helige Ande

gång./Fadern

oss,/hela världen må ära honom / och frukta honom välsigne över al1ting./ Säg nu av hjärtat:Amen.

1695 års text är följsammare till den tyska texten än Wallins, som är en ganska fri återgivning i hans egen och hans tids psalmstil.

Mer än 1/5 av de tillfrågade i SCB-undersökningen anser den vara oanvändbar. Den nya återgivningen har sökt sig tillbaka mot Lutheroriginalet och följt den nya översättningen i GT av denna psaltarspsalm.

1695:67 1819:1937 EKG 182 AF

236 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

l. all vår omsorg är Förlorat är Förgäves och allt vad vi bedriver, då allt besvär om inte Gud är med oss där, som grävs i jorden neder, om han ej framgång giver. vår fröjd är blek, vårt vett är svek, Vad nytta gör om det ej leder. den kamp vi för högre i långa arbetsdagar, 4. Så lär oss, Gud, med lust och om ej Guds nåd med kraft och råd flit oss hjälper att först ditt rike söka, och ledsagar? att lyfta våra hjärtan dit 2. Ett lyckligt land, ett lyckligt hus och där vårt goda öka. där man varandra stöder Ack, låt oss se och lever i Guds kärleks ljus i väl och ve ditt ljus alltmera dagas, som goda systrar, bröder, där hälsan och sist med frid går för evig tid i mödans spår, där människan vill akta till himlens glädje tagas. i stort som smått den jord hon fått av Skaparen att vakta.

3. Om här vår själ ej lyftes fri till det K Dahl 1807 som evigt bliver, vi J 0 Wallin l8l9 en vansklig gröda bärgar av allt vad tiden giver. Bearb B G Hallqvist l980

5l0

l. Kom, helige Ande, där hämnande vredesmod glöder. från höjden, kom ned, Vi bidar med längtan ty världen är andelös vorden. den saliga tid Dig sänk som i skapelsens då kämpande folk skall bli bröder. morgon och bred Kom, helige Ande, från höjden. ånyo ditt välde kring jorden. Kom, helige Ande, från höjden. 4. Kom, Ande, från Kristus, från honom som gav 2. Kom, helige Ande, sitt liv till en evig försoning. från himlen med ljus 0 kom från hans kors till nattens förlorade trälar. och hans öppnade grav Tänd lågan på nytt och dana vår värld till din boning. i Guds helgedoms hus Kom, helige Ande, från höjden. och elden i vaknande själar. Kom, helige Ande, från höjden.

3. Kom till oss på jorden, J A Eklund l934 kom till oss med frid Bearb l98l

Kommentar

Psalmen är oförändrad med undantag av att i vers 3 vi bida ändrats till vi bidar och varda bröder till skall bli bröder.

Bearbetningsförslagen 237

5_l§

l. ögat mot himmelen Tack, gode Far, för så mycket mer Jag lyfter och knäpper hop mina händer. än jag kan tänka och säga. Till dig, min Gud, som är barnens vän, min bön och tanke jag vänder. 4. Så håll du över mig än din hand, 2. Jag är så glad att få tacka dig, du Far, som ej har din like. och gärna vill jag det göra. Och låt mig växa för livets land, Jag vet det visst att du ser på mig som är ditt himmelska rike. och mina böner vill höra.

3 Tack för allt gott du mig ständigt ger J L Runeberg l857

att känna, älska och äga. Bearb 0 Torvalds 1980

Musikkommentar

melodi från först i 1939, föreslås O Lindbergs 1918, upptagen oförändrad.

U1 16

l. När Jesusbarnet låg en gång 4. Och därför lyser än för oss halm, vid änglars sång, hans stjärnas underbara bloss. på krubbans då tände Gud i himlens hus Var gång vi följer glatt hans ord den första Julens stora ljus. det lyser bättre för vår jord.

2. Nu tänder vi i granen snart 5. Välkommen hit i jul igen, små ljus som skiner varmt och klart du som är barnens bäste vän. och alla barnen tänker då Vi vet du hör var bön vi ber. där i stallets vrå. Kom, lär oss likna dig alltmer. på barnet

3. Han växte upp och blev en man, så god och vis, så stark och sann var J Oterdahl 1909 som ingen förr på jorden Bearb B G Hallqvist 1980 och ingen sedan varit har.

238 Bearbetningsförslagen

518 a

Musik: dansk ca l84

l. Himlen är så härligt blå, 5. När den stjärnan och ljus trygg underbar att titta på, lyste över markens hus många tusen stjärnor blinkar sade de i Usterns rike och de säger, när de vinkar: att en konung utan like Kom till oss och hälsa på! skulle födas på vår jord.

2. Kom till mig, ni som är små, 6. Därför blev, österut, långt vill ni inte höra på? mannen mycket till slut, glad Jag ska sjunga om en stjärna, för han ville själv så gärna jag tror nog ni lyssnar gärna, se sin ljusa kungastjärna det är ni som kan förstå. innan han blev trött och dog.

3. Det var jul och det var natt, 7. Och när natten hade gått varje stjärna lyste glatt, gick han upp till kungens slott. men med ens så fick man blunda, veta Kungen ville gärna en av dem var annorlunda, vad den stjärnan kunde heta glänste som en stjärnesoll som ett löfte förutsagt.

4. Långt, långt bort i Usterns land 8. De blev tre, som följdes åt stod en man vid himlens rand, för att följa stjärnans stråt, såg ifrån sitt torn ett vimmel var och en var nödd och tvungen, stjärnor mot en nattmörk himmel tyckte han, att finna kungen och den stora stjärnans glans. som var född just nu i natt!

Bearbetningsförslagen 239

9. Klara stjärnan förde dem l5. Titta, himlen är så blå ända till Jerusalem med små ljusa stjärnor pá. och i slottet som de nádde En av dem kan ingen hitta, fanns det nog en kung som rådde, var kan julens stjärna sitta? men det var fel kung de fann. över Jesu kungatron.

l0. Klara stjärnan förde dem l6. Ja, det barn som levde här dag och natt mot Betlehem, blev en mäktig konung där, men vid stallets bräder glesa högt i himlens vida rymder saktade den in sin resa, på Gud Faders sida högra lyste stilla, ljus och mild. över alla stjärnors här.

ll. Lyckliga gick alla tre l7. Han som bor i himmelen in i stallet för att se. ser på er och är er vän, Där fanns ingen kung att finna, han blir om ni sänder lycklig men de säg en fattig kvinna varma ord från alla länder, med sitt lilla barn i knät. det är dyrbar gåva nog!

12. Usterlandets visa män l8. Stjärnan ledde visa män fann sin stjärna där igen med till Jesus, deras vän. som de skymtat i det höga, Ni kan följa samma stjärna. för i barnets milda öga Om ni gör det glatt och gärna lyste stjärnan lika klar. ska ni också hitta hem.

l3. Det var Jesus, som de såg, l9. Stjärnan som är mild och ljus Jesus, som i krubban låg, tar er till hans eget hus. och de böjde knä och lade Stjärnan är hans ord som lyser dyra saker fram och sade: klarast när vi går och fryser, Det har vi haft med till dig! stjärnan gör det lätt att gå.

l4. Vill ni inte allra helst se hans ljus, som världen frälst, böja knä för den som äger N F S Grundtvig l8l5 Himlens rike, och som säger S Cavallin l873 att just ni hör hemma där! Bearb S-Ch Swahn l978

240 Bearbetningsförslagen

5l8 b

l. Himlen 5. gick alla tre är så härligt blå, Lyckliga underbar att titta in i stallet för att se. pä, blinkar Där fanns ingen kung att finna, många tusen stjärnor när de vinkar: men de såg en fattig kvinna och de säger, Kom till oss och hälsa med sitt lilla barn i knät. pá!

2. och det var 6. Stjärnan ledde visa män Det var jul natt, med till Jesus, deras vän. varje stjärna lyste glatt, men med ens så fick man blunda, Ni kan följa samma stjärna. en av dem var annorlunda, Om ni gör det glatt och gärna ska ni också hitta hem. glänste som en stjärnesoli

3. När den stjärnan och ljus 7. Stjärnan som är mild och ljus trygg över markens hus tar er till hans eget hus. lyste sade de i Usterns rike Stjärnan är hans ord som lyser att en konung utan like klarast när vi går och fryser, skulle födas stjärnan gör det lätt att gå. på vår jord.

4. Det blev tre, som följdes åt

för att följa stjärnans stråt, var och en var nödd och tvungen, N F S Grundtvig l8l5 att finna S Cavallin l873 tyckte han, kungen som var född just nu i natt! Bearb S-Ch Swahn l978

Musikkommentar

Den i Danmark brukade melodin från 0 1840, som föreslogs i Renovember med en vision av l937 års psalmbok, läge 1978, mottogs viss även om de positiva reaktionerna tycks övertveksamhet, Den föreslås som aemelodi, Widéens melodi som b-melodi väga. enligt mångas önskan.

Bearbetningsförslagen 241

E

l. Med tacksam röst och tacksam själ 6. Min Gud och Fader, det är du. min lovsång sjunger jag. Du vakar för mitt väl. 0 Gud, du alltid gjort mig väl Från livets början och till nu och gör det än i dag. du skyddat kropp och själ.

2. Min Gud, jag vet att ett består, 7. Ack, jag har brutit mot ditt bud när är och dagar flyr. och flytt från dina krav, Det är din nåd, för varje år men du, 0 Gud, har sänkt min synd och varje morgon ny. i nådens djupa hav.

3. Säg, vem har skapat jordens rund 8. Du breder kring min väg ditt ljus och himmel, hav och sjö? från evighetens värld Vem sänder sol i morgonstund och öppnar porten till ditt hus och ger oss regn och snö? vid målet för min färd.

4. Vem ger oss skörd i höstens tid? 9. Sá sjunger jag min glädjesång Vem håller i sin hand dig, Herre Gud, till pris, vår framtid? Vem kan ge oss frid till dess jag sjunga får en gång i hem och fosterland? ditt lov i paradis.

5. Vem skänker under livets vår av livets rikedom? P Gerhardt 1653 Vem sänder mig de goda år J A Eklund l9ll då lyckan går i blom? Bearb B G Hallqvist l979

Musikkomentar

Här föreslås endast alt melodi, J Crügers originalmelodi 1653 till denna text (= EKG 231, NK 83, Kyrkovisor för barn 783, Z 207), som har slagit mycket väl ut (de frikyrkliga sångböcker som har texten har också denna melodi).

242 Bearbetningsförslagen

1. När stormens lurar skallar Nu Mikael mot draken bleka fält och land till väldig strid skall gå. kring och dystra vågor svallar mot öde skär och strand, 4. Se ljusets änglaskara! när dödens lie blänker Dess iver tar ej slut. i sommarblomstrens lid, Guds makt skall oss bevara mänskans lott betänker och draken kastas ut. jag och hennes bråda tid. Igenom mörkrets länder och dagens heta strid 2. Hör, allt omkring mig ropar: vi hoppets blickar sänder och död! mot löftets gyllne tid. Förgängelse Och mörkrets här sig hopar sista glöd. 5. Och falnar sista glöden kring dagerns av solens eld en gång, 0 Gud, mig kläd med styrka för Andens höga strid: ,skall mörkrets här och döden nu samlar sig din kyrka ej sjunga segersâng. till Mikaelitid. Från fjärran stammar glansen i Kristi stridsmäns drag: 3. Och himlens skyar jagar de skymtar segerkransen mer hett och brâtt varann. och alla helgons dag. Sig härar sammandrager kring himlens hövitsman. Här gäller vara vaken. S Rönnegârd 1936 Guds kyrka, redo stå! Bearb 0 Nivenius 1981

Musikkommentar

Melodin av G Lindberg 1917, upptagen i 1939, har nog utgjort ett hinder för användningen av denna psalm, en av de få Mikaelipsalmer vi har. Vi föreslår i stället 279 (se denna).

513.51 s Låt oss leva till din ära. 1. Allt av samma skaparflöde föds och bäres i vår värld, tankar, och mänskoöden, 4. Mer än drömmar, mer än aning; ting floders färd, Kristus är vår verklighet. stjärnors, skyars, som med strået strävar, Se hans tecken, följ hans maning, myran örnen som i rymden svävar. se dig ej tillbaka mer. Han, din vän, dig aldrig sviker. 2. Gud, i dig är livets källa, Hans är löftet, morgonriket. rik och ren och underbar. Ur dess djup de flöden väller, 5. Gör ej vad dig själv behagar, varav allt sitt ursprung har. men dig själv ät honom giv, Jublande ur hjärtan unga, i din dag de andras dagar, Gud, ditt lov vi nu vill sjunga. i ditt liv de andras liv. Allt begär han, allt han ger dig. 3. Kraften som i allt pulserar Alla dagar är han med dig. brusar i vårt eget blod. Herre, du som allt regerar, led oss med din Ande god. Tänd den tro som oss kan bära. A Frostenson 1936, 1981

S()lJ 1981:50 243

Bearbetningsförslagen

§42

l. Jag går mot döden, var jag går. jag går med Jesus, var jag går. Den korsar mina vägar, Jag ej en dag, en timme får 3. Jag går till himlen, var jag då jag kan vara säker. går. Ett flyktigt andetag, Så ängslas ej och fråga! så slutar livets dag, Där torkas alla tårar bort. och i Guds evighet jag står. Där finns ej död och plåga. Jag går mot döden, var jag går. Mig lockar inte mer vad världen har att ge, 2. Jag gär med Jesus, var jag går. men himlens glans och härlighet. Han vandrar vid min sida. Jag går till himlen, var jag går. I kamp och strid han med mig står, ger tröst när jag får lida. Hans spår jag ser i tro H A Brorson l734 och sätter där min fot. J O Wallin l8l6 När det är lätt, när det blir svårt Bearb A Frostenson l978

Musikkomentar

Den tyska melodin från 1726 bearbetas endast rytmiskt så att fras 2 och 4 slutar med halvnot + fjärdedelspaus.

H 452 1921:452

Bearbetningsförslagen

êâ 555 b. Musik: svensk fo1kme1odi

1. 0 Jesus, när mitt 1iv släcks ut, 2. Befriad från förgäng1ighet min sista stund är slagen, och 1öst ur syndabandet ska11 prövotiden vara slut, jag k1äder mig 1 sa1ighet till dig ska11 jag b1i tagen. uti det goda Iandet Min kropp som sáddes död1ig här där 1ivets krona för mig står. ska11 uppstå ny, 0död1ig där, Av Herren Sebaot jag får 1 här1ighet förk1arad. vad jag har efterlängtat.

Bearbetningsförslagen 245

3. Jag kommer av ett brusand hav 6. 0 död, du gör de fromma väl, på rätta glädjestranden. de onda du förskräcker. Min kropp skall läggas ner i grav, Du tröstar varje sorgsen själ, men Gud upptager anden. de stoltas mod du knäcker. Ur mörker kommer jag till ljus, Och fattigdom får evigt nog, från armod till Guds rika hus, men allt vad girigheten tog från oro till god vila. den mäste evigt mista.

4. Min hydda som har fallit här 7. Kom, Jesus, du min Frälserman, byggs upp av Herrens händer. kom, för mig till det livet Sitt paradis han öppnar där, som på din Faders högra hand pâ nytt mitt liv han tänder. blir hjärtan trogna givet. Och öga emot öga jag Giv mig din hjälp att leva så får se min Faders anletsdrag. att kan dö i frid och gå jag Sá är all sorg försvunnen. till i din himmel. glädjen

5. Du jordeliv, du bräcklighet, när jag dig rätt begrundar, vad är din lust och härlighet emot det liv som stundar? Se, döden är alls ingen död. En gång jag lyfts ur natt och nöd M G de la Gardie tr 1694 till evigt liv där ovan. Bearb B G Hallqvist 1979

Musikkommentar

Den tyska melodin, först tryckt 1533, behålls, dock som i EKG med genomgående halvnotsupptakter. Till denna genuint svenska text föreslår vi som b-melodi en folkmelodi från Dalarna, som f ö en variant av m-melodin, i bearbetning av H Göransson.

G 27 H 280 1921:471 EKG 193 Z 4441a

åâl

1. Vu vill jag bryta upp, 0 Herre, vet: trygg jag och till mitt hemland fara. du är ej långt från mig. Där finns ett fadershus, där är det gott att vara. 3. Vad salighet att snart Jag ämpat länge nog ha lämnat dödens dalar med brister och besvär. och föras av din hand Nu längtar jag till ro till himlens ljusa salar. hos dig, min Herre kär. Du känner vägen väl: när mörkret sluter sig, 2. Win högtidsdag går in, ett steg blott, och jag är det blir tyst och stilla, i livets land hos dig. och världens sorl dör bort, det skall mig ej förvilla. Dig, Jesus, tillhör jag, J 0 Wallin 1816 och väntar nu på dig. Bearb L Lindman 1981

246 Bearbetningsförslagen

l. I frid och glädje går jag bort. Ordet med hans Andes vind Ske, Gud, din vilja. bland alla folk nu sprides. I dig mitt hjärta vila fått och är stilla. 4. Han är det klara, stora ljus I ditt ord du lovat så: som uppenbaras. en sömn skall döden bliva. Han leder oss till Faderns hus. Han bevarar, , 2. För mig ditt frälsningsverk har skett. ger oss glädje livet ut. Allt kan jag lämna. All äran hans skall vara. Jag Jesus, världens ljus, har sett och lärt känna. Han är all min salighet, när jord och himmel rämnar.

3. Här mitt ibland oss Jesus finns M Luther l524 och är vår like. Uvers l572 Och hela världen bjudits in J 0 Hallin l8l4 till hans rike. Bearb A Frostenson l979

Bearbe tarens kommentar

Luthers text i prosaöversättning lyder så här:

1. Med frid och glädje far jag bort/ i Guds vilja; /Tröstad till hjärta och sinne/ lugn och stilla,/därför att Gud lovat migz/ döden skall bli min sön.

2. Det gör Kristus, Guds sanne Son/ den trogne Frälsaren,/ han som du Herre låtit mig se/ och lärt känna,/så att han är mitt liv/ min frälsning i nöd och död.

3. Honom har du ställt fram/ och i stor nåd låtit inbjuda/ hela världen till ditt rike/ genom ditt dyra frälsande ord,/som förkumnas överallt.

4 Han är den frälsning och det saliga ljus/ som lyser för folken/ som inte känner dig och ger dem föda/ Han är ditt folk Israels/ pris, ära och glädje.

1695 följer originalet mycket nära.

1819 års version är en omdiktning som hamnat rätt långt bort från originalet, vilket bygger på Simeons lovsång. Den största skillnaden är att av Luthers Kristuspsalm har det blivit en jagpsalm. Jag njutit av det bröd (V 2). Ty vandrar jag med fröjd och flärd (v 3). Jag räds ej dödens mörka hus. Luther har ett jag i v 1 och i v 2 talas det om Kristus för mig; här är det nio jag. Där Luther efter Lukas talar om hela världen som inbjudits till Guds rike och att Kristus är ett ljus för folken som inte känner honom, krymps perspektivet till att gälla de trogna (2:2), själen (223) och den fromma förnöjda människan.

Psalmen har liten användning på grund av melodin (?). En fjärdedel av de tillfrågade i SCB-uniersökningen anser den vara oan-

Bearbetningsförslagen 247

vändbar. Det är dock en av de stora Lutherpsalmerna som i en nyåtergivning trogen mot originalet förhoppningsvis kan bli brukad på nytt.

1695:397 18l9=l937 EKG 310

Musikkommentar

Melodin hos Walter 1524 föreslås enligt alt mel, dvs i den varsamma förenklin som även EKG och NK har. Denna version är svår, men det är av bade historiska, estetiska och ekumeniska skäl knappast försvarbart att välja en annan form än den allmänkyrkliga. Vi vill dock påpeka att Simeons lovsång (som denna text parafraserar) föreslås i PoV del 2 i en tonsättning av Trond Kverno, som blivit synnerligen positivt mottagen.

G 397 H 478 1921:478 EKG 310 NK 25 Z 3986

âü

l. Med alla Herrens fromma en liten tid och sedan jag till den staden går, varann vi återser. där livets träd i blomma vid ljusets källa står, 3. 0 klarhet, som fördriver där skaran ingen räknar all tidens dunkelhet, lovsjunger kring Guds tron 0 härlighet, som bliver och alla sår är läkta min lott i evighet! och hjärtat har fått ro. Där skall vår lovsång stiga som bruset från ett hav 2. Och Herdens röst jag känner, och alla se och prisa som ropar mig vid namn, den nåd, som Gud oss gav. där väntar mina vänner, där öppnar Gud sin famn. I hoppet gläds jag redan: J 0 Wallin l8l4 snart finns ej döden mer, Bearb A Frostenson l978

Bearbetarens kommentar

Psalmen säger något som finns som en längtan hos många, det framgår av ofta återkommande verser i dödsannonserna.

Återse-

endet: som skildras i så många frikyrkosånger, som vanligen har en ljus, ofta jublande karaktär.

I Wallins psalm finns många ord, men också som

föråldrade en, man kan tycka, alltför av som ligger

dyster beskrivning vad

framför de kvarlevande en liten tid att lida/annu på korsets stig.

I stroferna 2 och 6 finns en klang av ljus och lovsång. I bearv 2 som är en sammanskrivning av v 3 och 4 (1937) har betningens den bevarats. Så eller pâ liknande sätt kan psalmen få enda

en

klar och bärande ton. Vers 2-4 och 6 har störst användning. Mot dem finns det också minst kritik (SCB).

1819:1937 ÅF

248 Bearbetningsförslagen sou 1931; 50

5_7l

Musik: förreformatorisk, Wittenberg l542

l. Låt gråten och klagan och grodde, blev strån på hans åker få stillna, och sörj ej som hopp inte funnes. så ax och så fullbildat vete. De älskade, de som oss lämnat, bereds genom döden för livet. 6. Förgängelsens vinter skall ändas, då uppstår vår kropp från de döda 2. Vad säger Guds ord som är ristat och bär sin bestämmelse med sig med stenskrift i gravarnas vårdar? i liv som ej dör eller vissnar. De döda som vilar därunder de är inte döda. De sover. 7. Vi söker bland minnenas bilder en mänska vi kände i tiden. 3. Det livlösa stoftet är tecknet Vad ville hon här i sin strävan? att människan vilar från livet. Vem var hon i ljuset från Kristus? Det kommer en dag när hon vaknar av härlighet krönt, och av ande. 8. När fullbordan avlöser hoppet, då avtäckes bilden Gud skapat, 4. Guds skapelse sker i det dolda, då brister det dunkel som höljde, där väver han människan samman. vi skådar de älskade dragen. Så nyskapas livet i döden för tider och världar som kommer. Prudentius omkr 400 5. Vi sådde de livlösa kornen, J 0 Wallin l8l6 de bar på sin Skapares tanke Bearb 0 Hartman l979

Textkommentar

Prudentius begravningshymn, Jam maesta quiesce querela, (från omkr 400) har blivit en klassisk begravningspsalm i den evangelisk lutherska kyrkan, mycket beroende på Luthers höga uppskattning av den. Denna hymn om den kristna uppståndelse är ett utdrag (12 strofer) ur en längre dikt i vilken kristet och antikt bildgods blandas. Den latinska hymnen ingår i en svensk sångbok från 1536 tillsammans med sånger på svenska. Från reformationstiden härstamar de båda tyska översättningar som ligger till grwnd för en rad olika versioner och som har varit förlagor för de båda svenska översättningar, vilka sedermera kom att ingå i 1695 års psalmbok. Den första svenska översättningen Lät oss thenna kropp begrafwa påträffas i en psalm-

SOU 19:81:50 249 Bearbetningsförslagen

bok från 1543. Det är en återgivning av den M Weisse tillskrivna tolkningen, Nu last uns den leib begraben (se EKG 174). Denna översättning hörde till de psalmer som i handböckerna från 1614 och 1693 anbefalldes vid jordfästning. Detsama gäller den andra svenska översättningen, Hörer till i christtrogne alle, som ingår i en psalmbok från 1567 och är översättning av den andra tyska huvudversionen, Hört auff mit Trauen und Klagen (N Herman, 1500-1561). Båda dessa svenska återgivningar av Prudentius hymn har jämte den latinska hymnen upptagits i 1695 års psalmbok (nr 400-402). För 1819 års psalmbok gjorde Wallin en nytolkning utifrån den latinska texten och den ingår i vår nuvarande psalmbok

(1695:401) 1819:1937

Bearbetarens kommentar

Wallin har gjort en psalm i upplysningstidens anda men rotad i kyrkans lära. Han följer sin urtext vers för vers, med för honom och hans samtid betecknande tillägg och avvikelser. Prudentius vill veta hur kroppens uppståndelse egentligen går till, hur kontinuiteten bevaras tvärs genom död och förruttnelse. Han uppehåller sig påfallande mycket vid kvarlevorna i jorden; de återförenas vid uppståndelsen med själen eller anden - var den befinner sig säger han ingenting om, ehuru också den företräder kontinuiteten. Wallin är mer angelägen om uppståndelsens faktum än om kontinuitet och igenkännande. Hos honom är läran om stoftet som vilar i jorden och anden som lever i höjden klarare uttalad än hos Prudentius (v 1). Men han ser med tillfredsställelse att inte känner efter döden kroppen något begär, sorg, glädje betraktas som störningar som man då är av med. Detta drag saknas hos Prudentius - och är knappast urkristet. I v 10 infogar Wallin ett ord om Kristi försoning - för honom är inte döden, utan synden det stora hindret för frälsningen. Nbn för både Prudentius och Wallin är kvarlevorna i jorden en garanti för kontinuiteten mellan den människa som dör och den som uppstår.

I föreliggande nytolkning finns kontinuiteten hos Gud som har en avsikt med varje människa (v 5) och som nyskapar livet i döden (v 4). Liksom Kristus säger att patriarkerna lever, ty för Gud lever alla. Luk 20:37 f. Parallellen mellan Guds skapelse i människans moderliv och hans skapelse vid uppståndelsen ur graven har hämtats från Ps 139:14 f. Det är också Gud som garanterar att människan som uppstår är igenkännlig: hon är verkligen densamma som en gång dog. Wallin är angelägen att man skall vara en förädlad, men i den här formen mynnar alltsammans ut i hoppet om ett återseende av de älskade dragen, vad Prudentius kallar människans figura. Psalmen är i den här versionen orimmad, som hos Prudentius. För modern uppfattning är det naturligt att låta de antika versmåtten vara vad de är, osmyckade. Man rimar inte hexameter - varför skulle man försöka utsmycka dessa anapester? OH Musikkommentar

Melodin, först tryckt i Wittenberg 1542, föreslås i NKs fonn, som är mera lättsjungen än den nuvarande.

G 401 H 492 1921:492 NK 51 Z 1454a

250 Bearbetningsförslagen å7_3 Musik: svensk f01kme10d1

é.

Bearbetningsförslagen 251

l. Att ta farväl på riktigt sätt 6. Kom i min sista natteväkt från solens ljus är aldrig lätt i en av mina käras dräkt för människan att lära. och sätt dig vid min sida, Det skedde aldrig pá vår jord och tala så som vän med vän om inte Jesus med sitt ord om att vi snart skall ses igen stod oss som vän så nära. och aldrig mera lida!

2. Så ofta jag hos dig fått ro 7. Kom hur du vill. Jag vet det ju, när hjärtat darrat i sitt bo du själv har sagt att här och nu och världens vågor forsat; skall du bli känd på rösten, vid jorden binds min arma själ den rösten som trots världens larm och ormen hugger mot min häl gör själen brinnande och varm fast du hans huvud krossat. så den får del av trösten.

3. 0 Jesus, Gud och broder kär, 8. Och lät mig i min sista stund du vet hur bitter döden är få höra från din egen mun som du har segrat över; som liv och ande talar, du vet med vilken skräck vi ser hur skönt det är, 0 Gud, hos dig, vårt timglas sandkorn falla ner, att du en stol satt fram åt mig du vet vad vi behöver! i dina ljusa salar.

4. Kom till mig du som snart, jag vet, 9. Men innan dödens istappshand skall din och himlens härlighet gör själen fri från stoftets band för alla uppenbara; och mig från världen vänder blir det en morgon eller kväll jag redan somnar full av tröst jag tar farväl och reser säll som barnet vid sin moders bröst för att hos dig få vara. i dina frälsarhänder.

5. Men kommer döden före dig, kom då förklädd, du glömmer ej hur gravens natt förskräcker, N F S Grundtvig l845 lys kring mig så jag glömmer den, E Ahnfelt-Laurin l879 och hjälp din stackars sjuke vän N Beskow l936 att se hur morgon bräcker. Bearb S-Ch Swahn l979

Musikkommentar

I psalmens hemland, Danmark, har man tvâ olika melodier att välja på. I andra länder har man inte funnit någon av dem lämplig utan prövat ytterligare andra. I Sverige har psalmen anVi› sats nr 138, som dock är knuten till en kraftfull andepsalm av helt annan karaktär än Grundtvigs lågmälda, intima text. Vi vill pröva att ta upp en folklig dalamelodi sjumgen av Land Lars _ Ersson, lätt bearbetad av H Göransson. Hänvisning görs dock t11l 138.

252 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

5_7§

l. Där finns ett land av ljus och sång. vår korta överfart. Där är vårt rätta hem. Där skall i ändlös dag en gång 5. 0, att vårt tvivel snart togs vi bo bland helgonen. bort så att vi mer och mer 2. Som Israel bortom Jordan det underbara landet säg löftets land, som bara tron kan se. säg Kanaan, så nära ser och så klart en himmelsk värld ibland, 6. 0, kunde vi som Mose se från berget där han stod, 3. ett i evig vår då skulle dödens mörka flod morgonland med skog och äng i blom. oss ingen skrämsel ge. Än är vi skilda därifrån av dödens smala flod. I watts 1707 4. Ej av ett hav, ej av en sjö J A Eklund 1922 men av en flod så smal, E Åkesson 1934 och ändå ängslas vi inför Bearb A Frostenson 1978

Textkomentar

Psalmen There is a land of pure delight ger exempel på den enkla med bibliska allusioner mättade stil som Isaac Watts utvecklade i sin psalmdiktning. (Jfr komentaren till nr 470). Av pedagogiska skäl valde han en stil som bröt starkt mot tidens poetiska ideal, som han dock behärskade, vilket framgår av hans övriga diktning. Hans psalmstil kan emellertid sägas vara klassisk i den meningen att den kännetecknas av enkelhet, saklighet och måttfullhet, dygder som också hyllades av puritanismen.

Under rubriken Perspect of Heaven ingick denna psalm i Watts år 1707 publicerade Hymns and Spiritual Songs. Det bildspråk vi finner här från Israels historia och landet Kanan är mycket vanligt i anglosaxisk evangelikal sång och ingår i en mängd av de som upptas hos oss av den nyevangeliska väckelsen och sånger frikyrkorörelsen. Psalmen översattes också för dessa kretsar långt innan den fann vägen till psalmboken. J E Nyström gjorde en trogen översättning för Svenska Missionsförbundets sångbok 1893.

Den översättning som ligger till grund för versionen i 1937 års utfördes av J A Eklund och publicerades först bland psalmbok hans bearbetade psalmer, Under korset och inför döden, 1922, och sedermera i hans psalmboksförslag 1934. Texten gavs emellertid en språklig överarbetning och fick en poetiskt högtidligare diktion, innan den upptogs i 1937 års psalmbok. Denna version används nuera även i andra samfunds sångböcker.

H & 536

sou 1981:50 Bearbetningsförslagen 253

Bearbetarens komentar

Ordet the narrow sea finns i både vers 2 och 4. Det smala vattnet, den korta överfarten. Det är tolkningsordet för det viktigaste denna psalm har att säga: döden är en snabb passage, vår långa och tunga ängslan står inte i någon rimlig proportion till vad den är. År, kanske årtionden av rädsla för det som tar någon timma, minut eller sekund.

AF

H & 536:

1. THERE is a land of pure delight, Where Saints immortal reign; Infinite day excludes the night, And pleasures banish pain.

2. There everlasting spring abides, And neverwaithering flowers: Death, like a narrow sea, divides That heavenly land from ours.

3. Sweet fields beyond the swelling flood Stand dressd in living green; S0 to the Jews old Canaan stood, While Jordan rolld between.

4. But timorous mortals start and shrink To cross the narrow sea, And linger shivering on the brink, And fear to launch away.

5. Oh, could we make our doubts remove, Those gloomy doubts that rise, And see the Canaan that we love With unbeclouded eye:

6. Ctuld we but climb where Moses stood, And view the landscape oer; Abt Jordans stream, nor deaths cold flood, Should fright us from the shore.

254 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

E529

1. Från våra kära, från våra vänner 3. Ljus är den mantel vari du höljer ski1s vi och Iämnar dem i Guds händer. den du benådar. Mörker fördö1jer Led oss, 0 Gud, 1 dödsskuggans länder mer ej ditt an1et. Evighet fö1jer hem ti11 ditt rike. 1ivet på jorden.

2. Du som befaller vindar och Iågor, du som tar från oss vända och plâgor, du som ger svar pá ängs1ande frågor, a11t du förvand1ar. A Frostenson 1936, 1980

E.

1. Snart bröt du upp, 3. Din nåd, 0 Gud, oss vare nog. snart drog du bort, För vad du gav, för vad du tog. en f1yktig gäst. Ditt 1iv blev kort, för löftet om ditt paradis en vår, som blott i blomning gick, dig vare tack och lov och pris. en gryning, som ej dagas fick.

2. Vi ser ej meningen, vet b1ott: Gud är hos oss i ont och gott. Fu11b0rdan han ät a11t ska11 ge som här ej mer än början blev. A Frostenson 1936, 1979

Nnsikkommentar

Här föreslås en folkmelodi från Sköldinge, P0V 76 nr 743, som redan blivit mycket sjungen och som väl ansluter till denna text. Alternativmelodin (till Luthers klassiska begravningspsalm, EKG 174, Z 352) kvarstår som b-melodi.

Bearbetningsförslagen 255

5_8§

l. Så skön går morgonstjärnan fram Makar åter och bådar, klar och lyckosam, möts och finner den stora dagens möte, kärlek som för evigt brinner. då själen, över jorden höjd, får svinga sig med helig fröjd 4. Ej mer med blicken skum och svag till Himlafaderns sköte. jag söka skall Guds anletsdrag Tiden, i världens dunkla spegel, striden men Herrens klarhet ohöljd se snart skall slutas, bland dem som blivit tecknade friden njutas, med Herren Guds insegel. hoppet vinna, Salig tro och kärlek målet hinna. hör jag sängen tona 2. Jag skyndar till den staden fort, bär min krona, det nya Salem, på vars port ser det höga min bön så länge klappat. som här doldes för mitt öga. Jag vet att du som har mig kär bevarat väl de dina här, 5. Min sällhetsdag, jag väntar dig, och ingen du borttappat. jag är beredd, jag kläder mig Jesus i vita högtidsdräkten. Kristus, Kom, Jesus! Ja, jag kommer snart, tålig var du, så svarar du. då hör jag klart korset bar du din röst i morgonväkten. för att frälsa Ära, ära oss till frihet, liv och hälsa. vare Herran! Bort i fjärran 3. Helt varsamt lossas jordens band. viker världen. Jag vet att vid din trogna hand Till min Faders hem går färden. jag i den glädjen hamnar där vännen âterfår sin vän, och David, from och glad, igen sin Jonatan omfamnar. Modern, brodern J 0 Wallin l8l6 där ej gråter. Bearb B G Hallqvist l98l

256 Bearbetningsförslagen

§§

Och det var då den kedjan brast 1. En dag skall uppgå för vår syn, där länk vid länk av skuld och all världen till förfäran, a straff när Herren visar sig i skyn all världen hållit bunden. med alla sina änglar.

Och allt som finns på denna jord 5. Med bävan ser jag fram emot skall genomträngas av hans ord. bäva. den dagen när han kommer, Och rymd och hav skall men litar ändå på hans ord, förlâtelsen från korset. 2. För domsbasunens gälla ljud Jag vet han är densamme än skall rummets murar falla. som lyssnade till rövaren A11 tid skall bli ett enda nu, liv för folket. ur skall stanna. och gav sitt ty tidens Och alla gravar, alla hav 6. Vi längtar efter klarheten skall ge ifrån sig det som var och alla folk församlas. som domen ger oss åter, men tror på djup i sanningen

där korset finns, och nåden. 3. Då finns ej tid, då finns ej rum, Förbarma dig, vår Herre Krist då finns blott räkenskapen och giv oss syndare den frid och ont, där krav och skuld där gott som i ditt rike råder. dras fram och läggs i dagen.

Då blottas alla dolda djup

och vittnesbörd som plánats ut.

Allt dömes efter Lagen. B Ringwaldt 1586 efter hymnen

Dies irae 4. Men förra gången Herren kom, L Springer 1676 då bar han våra skulder, J O Wallin 1814 de var hans ångest och hans kors, Bearb 0 Hartman 1978 han dignade därunder.

Bearbetarens kommentar

Psalmen version av Dies irae, författad går tillbaka på en tysk av B Ringwaldt 1586 och tryckt i Goslar 1621. Den översattes till svenska av L Springer 1676. Psalmens rotsystem när dock

ända ned till Dies irae. Skulle den alltså vara ett svenskt

Requiem?

I 1500- och 1600-talsversionerna är all bön för de döda uteslu-

ten. Där skildras domedagen som en fruktansvärd räkenskap. Denna skildring efterföljs av bön om förbarmande och Jesu med-

larskap. Detta sker i jag-form.

Wallin har i ett avseende avvikit från dessa versioner: hans

slutbön förstärker väntan på Kristi ankomst med den personligt bekännelsen att han gläder åt tidens fart och möfärgade sig om att tiden för honom allt närdans flydda dagar. Han är viss mare härligheten. Här bryts psalmens ton av bävan. Konsekvent

är det icke. i mitt försök till ny version dels sökt Jag har till Dies dels sökt införa moment från en nutida anknyta irae, världsbild.

Förstnämnda strävan märks i en detalj som omnämnandet av rövaren

men framför allt i en förbön som utan att särskilt på korset nämna de döda likväl innesluter alla syndare i vädjan om för-

SOU 19381250 Bearbetningsförslagen 257

barmande. Därmed finns åtminstone en anknytning till requiem aeternam dona eis. En nutida världsbild: jag har undvikit att tala om skyn, i stället talar jag om rymden. Likaså söker jag rycka domstankarna loss från tid och rum. Rummets murar falla. A11 tid skall bli ett enda nu.

1695:404 1819:1937 (med smärre avvikelse i v 5) EKG 120 OH usikkommentgr

Textem sjungs ibland till melodin 555 (se denna), som här föreslås.

âä

1. Med lust och glädje tänker med sång som aldrig dör. jag på den sommartid då Gud de sina skänker 6. Oss Kristus där bereder en evig ro och frid, en evig högtidssal då skapelsen har blivit och till sin måltid leder Guds viljas återsken, en skara utan tal. då han all synd fördrivit Då kan oss intet skilja och denna jord är ren. från Kristi kärlek mer. Då är vår enda vilja 2. När Guds basuner skallar att Herrens vilja sker. kring all vår vida jord, ur gravens mörker kallar 7. Så mä Guds vänner alla oss Jesu Kristi ord. i strid och sorg och nöd Dä faller tidens slöja, ej vackla eller falla dä flyr all dunkelhet. men ha i Gud sitt stöd. Då skall vår Herre röja Han hjälper oss att bära sin dolda härlighet. vârt kors med tålamod. Han är oss alltid nära, 3. Vad ingen kan beskriva oändligt stark och god. och ingen hört och sett skall Gud de sina 8. Välsigna, Gud, de dina giva. Hans rike står berett. i denna mörka värld, Där får till sist de skåda och låt din kärlek skina Guds majestät och ljus. som ljus på deras färd. Oändlig frid skall råda Min själ i nâd bevara i deras Faders hus. och skydda all min tid. Gör mig beredd att fara 4. Se, ny skall solen vara från denna värld i frid. och månens ljusa rund och alla stjärnor klara 9. Nu vill med fröjd jag sluta på fästets mörkblå grund. mitt hjärtas sommarsâng. Guds himlavalv skall sträckas Jag vet att Gud skall byta helt nytt i vidd och höjd. i frihet allt mitt tvång. I ljus Guds barn skall väckas Sin nåd skall han bevisa till rikets nya fröjd. när utan sorg och brist för evigt jag får prisa 5. Vid evighetens brunnar och tjäna Jesus Krist. står livets träd i blom, där Gud de sina unnar sin kärleks rikedom. J Walther 1552 Och honom skall de prisa P J Gothus 1604 i alla helgons kör A F Runstedt 1911 med livets höga visa, Bearb B G Hallqvist 1978

258 Bearbetningsförslagen S()lJ 1981:50

ü l. Tänk när en gäng 5. Tänk när en gång det töcken har försvunnit, jag utan synd skall vara, som över detta livet breder sig, var tanke ren, var gärning utan när evighetens sköna dag upprunnit brist, och himmelskt solljus flödar på när jag ej ängslas mer för någon min väg. fara och varje frestelse sin kraft har 2. Tänk när en gång mist. vart varför blir besvarat, var löst, som här jag 6. Tänk när en gång i himlens gåta gyllne salar grubblat pâ, när allting blir av Herren själv jag med den vän förklarat, som jag på jorden fann tänk om evighetens nya liv får tala när jag Herrens väg skall fullt förstå. och om det liv som likt en dröm försvann. 3. Tänk när en gång är stillad smärta, 7. 0 ljuva tanke, sjung du i mitt varje vart sår är läkt, hjärta, var längtan nått sin hamn, var gång mig vägen när varje snyftning tystnat vid tyckes läng och svår. Guds hjärta Den tröst jag får tar bort var och varje tår avtorkats av hans bitter smärta hand. och lockar fram ett leende ur grät. 4. Tänk när en gång med obeslöjat öga jag honom ser som här jag trodde på och inför honom mina knän får böja W A wexels l845 och till hans ära sjunga tack och E Silên 1920 lov. Bearb l980

Musikkommentar

Här föreslås endast väckelsemelodin av 0 Ahnfelt från 1859 (me- 1od1psa1mboken s 824). O Lindbergs fina huvudmelodi utgår här men används till 387 och PoV 76 695 samt föreslås även till PoV del 2 nr 811.

Bearbetningsförslagen 259

29.5. l. Ur djupet av mitt hjärta 3. Dock tänker jag med glädje: min längtan till dig gär, min färd till himlen går. Jerusalem, Ge mod och tro Guds stad, mitt hem, i stormens hot, där all min nöd och smärta sköt roder, Gud, och ankar. för alltid tages bort. Jag inget själv förmår, Ur djupet av mitt hjärta dock tänker jag med glädje: min färd till himlen går. min längtan till dig går.

2. Men på de stora vattnen hur hittar jag min väg bland grund och rev där jag ej ser Vers l och 2 i mörkret över vattnen; H A Brorson tr 1765 vet var målet är, Vers 3-5 jag men på de stora vattnen C Ahnfelt 1859 hur hittar Bearb A Frostenson 1978 jag min väg?

Iextkommentar

Längtan till himlen är ett vanligt tema i H A Brorsons psalmoch längtan till Jerusalem, den himmelska staden är diktning ämnet för O Helligand! mit hjerte, som publicerades i psalmen Svanesang 1765 efter författarens död. I likhet med många andra av Brorsons psalmer kom den att först upptas i väckelsekretsar i vårt land, innan den införlivades med vår psalmbok. Den översattes till svenska av sångare-predikanten Oscar Ahnfelts maka Clara, som diktade till sju strofer om den himelska saligheten, vilket svarade mot samtidens förkärlek för sånger om pilgrimsfärd och hemland (tr i häfte 5 av Ahnfelts sånger). Vanligtvis har nan gjort egna Översättningar från kyrkligt håll oberoende av väckelsekretsarnas och frikyrkornas, men denna psalm upptogs först i 1921 års och sedan i 1937 års psalmbok efter tillägg en lätt bearbetning och med bibehållande av tre av de ahnfeltska verserna.

Den nya bearbetningen från Brorsons originalpsalm, Pilutgår har sålunda tonats ner, medan den för äldre tid grimsmotivet bilden av livet som en sjöresa tillvaratas bättre. typiska

Den återges här (Da psb 645):

1. O Helligändl nåt hjerte 2. Men ak, de fhre-vande! den stad så hårdt attrår, Hvor kan jeg finde spar det søde hjem, blandt blinde skaer, Jerusalem, mod strøm og vejr, hvor al min nød og smeriz til frydeborg at lan sit pas og afsked får. Jeg skal, jeg er der r. O HeZZigänd! mit hjerte Men ak, de fhre-vandt. den stad så hårdt attrår. Hvor kan jeg finde spor?

260 Bearbetningsförslagen

3. Befhest mig dog de tanker: Jeg snart i Himlen står! Gør troen kaek mod bølgens skraek, hold selv ved ror og anker, du ved, hvad jeg jbrmår! Befhest mig dog de tanker: Jag snart i Himlen står!

Musikkommentar

Melodin av 0 Ahnfelt från 1859 behålls oförändrad, dock införs de punkteringar som finns i Pos 544 och som torde motsvara det vanligaste sångsättet.

1921:669

M

1. Nu dagen är till ända skall fröjdefacklor brinna och natten förestår. i Herrens bröllopssal. Håll edra lampor tända Och den som i förbidan när timmarna förgár. har hållit fast sin tro Långt innan morgon bräcker skall snart vid Lammets sida skall allt bli uppenbart. stå inför Faderns tron. Se till att oljan räcker: vår brudgum kommer snart. 4. 0 Jesus. du min längtan, låt mörkret bli till ljus, 2. Ni visa jungfrur, vaka och stilla all min trängtan att honom ta emot. i glädje utan slut. Stor sällhet skall ni smaka Jag vet att du skall komma med säng och jubelrop. i min förlossnings tid Ty bröllopsfesten stundar, och ge åt dina fromma se, porten öppnad är, en oförgänglig frid. och väktarna förkunnar att brudgummen är här. L Laurenti l700 3. Nu kommer glädjens timma C D af Wirsén 1889 och efter kors och kval Bearb 0 Hartman 1978

Bearbetningsförslagen

§°_°

l. Hör hur tempelsängen stiger 4. Kristna, medan vi här vandra, andaktsfull mot himlens höjd, látom oss på fädrens vis oro stillas, klagan tiger, fromma bedja för varandra, hjärtat slår av helig fröjd. glada sjunga Herrens pris. Själen då, från jordens grus Barnens liksom fädrens ljud trängtande till Faderns hus, stige upp till samme Gud himlens tungomál ren talar att hans godhet nederkalla och av hoppet sig hugsvalar. över oss och över alla.

2. 0 min själ, du skall dig svinga 5. Herre, signe du och råde till det Salems berg en gäng, och bevare nu oss väl. där kerubers harpor klinga Herre, ditt ansikt i nâde bland de sällas segersång. lyse alltid för vår själ. Låt ditt lov, ditt böneljud Herre Gud, dig till oss vänd gå i förväg hem till Gud, och din frid oss allom sänd. medan än du, följd av sorgen, 0 Gud Fader, Son och Ande, irrar utom fadersborgen. dig ske pris i allo lande!

3. Dagar komma, dagar flykta. Håll dig vid Guds ord och säg: Det är mina fötters lykta och ett ljus på all min väg. Ha din lust i detta ord, som av ålder J 0 Hallin l8l6 på vår jord mänskors tröst och frid beredde J Svedberg l694 och till himmelen dem ledde. Bearb L Lindman l98l

Musikkommentar

Den tyska melodin av J Schop från 1642, i Sverige först i Roslagskulla-hs 1693, behålls oförändrad. Texten 136 föreslås utgå; huvudtext bör under alla förhållanden vara 600.

G 377 H l36 1921:136 EKG 360 NK 78B Z 65513

SOU 1 981150 263 Musikbilaga

Nfusikkamnentarer till en del texter som föreslås kvarstå oförändrade eller san är under bearbetning

Nr

2. Denna sannolikt svenska melodi har fortlevat i en tämligen stabil tradering alltsedan Ålem-hs 1645. Kräver ingen ändring. G 134 H406 1921:406

4. J B Dykes över hela den anglosaxiska världen kända melodi från 1860 till texten Holy, holy, holy Lord God Almighty togs i originalformen upp i Ekumeniska mötets i Stockholm 1925 sångbok Conmunio. För 1939 års koralbok bearbetades den emellertid av okänd anledning. Det förefaller rimligt att av ekumeniska skäl återföra den till den allmänkyrkliga formen, så mycket mer som de båda nyaste frikyrkliga sångböckerna POS och ST följer den engelska traditionen. Här exakt enligt PoS och ST.

Musik: J B Dykes 1860

264 Musikbilaga

23. Här föreslås alt melodi, dvs den allmänkyrkliga över hela världen sjungna formen (= EKG, POS 478, ST 13), som också bedömdes positivt i SCB-undersökningen. Huvudmelodin, som är en blott i Sverige förekommande variant (med en nödtvungen upprepning av de sista tre stavelserna), utgår. G 190 H 23 1921:23 EKG 115 NK 56 Z 368

25. Med sin avsevärda längd och utjämnade form bereder 1939 års melodi betydande andhämtningssvårigheter, vilket säkert har varit ett hinder för användningen av de båda lutherska kärnpsalmerna 25 och497. Vi föreslår NK:s version, som är en något förenklad form av EKG och som avsevärt torde underlätta sången. G 188 H 21 1921:21 EKG 182 NK 17 Z 7247

Musik: förreformatorisk, 1524 Magdeburg I n . I g | (7 u g

S()lJ 1981:50 Musikbilaga 265

26. Psalmen har så gott som helt kommit ur bruk hos oss och före- 1 1976 års inte längre som alterna-

kmnner gudstjänstordning

till trosbekännelsen. Förutom i Leksand, där den på hög-

tiv

fortfarande sjungs till Haeffners (ej 1939 års) me-

tidsdagar

lodi, torde den numera endast förekomma i speciella sammansåsom vid kyrkosångfester eller internationella guds-

hang,

tjänster (den finns i Lutherska Världsförbundets sångbok Laudamus). Därvid sjungs den enligt alt melodi (= EKG och NK) som därför föreslås här. G 4 H 17 1921:17 EKG 132 NK 20 Z 7971

31. Melodin, som är en ombildning av nr 23, först i Missionssånger förändrad form i 1888 (= 1921), förekommer i rytmiskt något 1939 (= P05 61, SoP 83; ST har dock behållit den punkterade halvnoten Föreslås oförändrad. på Son). 1921:506

32. Ph Nico1ais underbara melodi från 1699 (kallad koralernas - är samme tonsättares Wachet auf, nr 587)drottning konung bör alt melodi, som står ytterst nära originalet. sjungas enligt hänvisas till 55; så kommer alltså Den utjämnade huvudmelodin båda formerna att finnas i koralboken.

G 131 H 55 1921:55 EKG 48 NK 67 Z 8359

43. Den svenska melodin, först påträffad i Roslagskulla-hs 1693, föreslås oförändrad.

G 340 H 53 1921:53

46. Huvudmelodin här representerar ett tyvärr ofta förekommande fenomen i vår koralbok, nämligen att melodier till vanliga versmått anvisas till texter av olikartad karaktär och kyrko- En melodi bör om möjligt omedelbart associera årstillhörighet. till en bestämd text eller användning, så som 43 till Advent, 55 till 187 till etc. I detta fall är hu- Jul, nattvardsgång vudmelodin av ålder starkt knuten till påsktiden (nr 104, 126) och bör inte användas till en adventstext. Vi föreslår därför alt melodi (= EKG 338) som huvudmelodi här, dock med hänvisning till mel 63, som även - till texten 44 - brukas under adventstiden. Se vidare 104.

52. Fr Grubers bekanta bör ha punkteringar även vid orden julsång oss är och Frälsa(re); så i Sionstoner 1889 jorden, av EKG - den utjämnade formen i (nr 141) och Hamburg-utgåvan 1939 gör ett matt intryck på dessa ställen. Melodin i övrigt oförändrad.

1921:515

53. Denna italienska melodi från 1700-talet föreslås oförändrad så när förändras vid orden som på att textunderläggningen till vilket torde återge det saliga och heliga J, J\J J,

vanliga sångsättet (så i Sionstoner 1889 och 1972 samt i PoS).

1921:516

266 Musikbilaga S()LI198l:50

55. Bör behålla 1939 års utjämnade form med hänsyn till psalmens plats i julottan. Jfr 32.

60. Denna svenska variant av medeltidsvisan Dies est laetitiae, i Sverige först tryckt i Piae Cantiones 1582, föreslås oförändrad. G 127 H 60 1921:60 EKG 18 NK 19 Z 7869

63. Luthers julvisa för barn med hans egen melodi från 1539 föreslås här enligt alt melodi, vari den svenska slutfrasen har behållits (mot EKG och NK). G 132 H 63 1921:63 EKG 16 NK 43 Z 346

70. är möjligen

Melodin en världslig folkvisa, först påträffad

1 H C Arrebos danska Psaltare 1627 med andlig i text, Sverige i hs 1676. Behålls oförändrad. G 312 H 223 1921:249

71. En bearbetning för 1939 års koralbok av folkvisan ”Som liljorna på marken fin (se N Svanfeldt, Sång- och visbok, 1936, s 95). Behålls oförändrad.

72. Nuvarande huvudmelodi av P Vretblad 1938 behålls med obetydlig rytmisk förändring (lza och 3:e fraserna slutar med halvnot + fjärdedelspaus). Vi föreslår dessutom en melodi av E Melartin från 1923, finlandssvenska psalmboken nr 623. (Två nya norska melodier har inte övertygat, inte heller G Aulêns.l 72 b. Musik: E Melartin 1923

Se, kär-let brast,och oljan är ut- gju- ten, dess doft upp-

I n I i 1

i .å t! 1 l i å ;

fyl-ler världens sor- ge- hus. Din själ, av him- melsk väl-lukt

lent om- flu- ten, blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

74. W Tansurs melodi ur The Harmony of Zion 1734, som först upptogs i 1939 års koralbok, har i original en något annorlunda rytmisk utformning som återfinns i många nutida anglosaxiska koralböcker (t ex den amerikanska Lutheran Book of Worship, nr 483), men vi har ingen anledning att ändra på den hos oss väl insjungna formen (som förekommer redan i Sionstoner 1889, nr 295).

75. Melodin av H Albert är ursprungligen en världslig bröllopsvisa från 1641, med andlig text 1686; i Sverige först i Ro-

Musikbilaga

slagskulla-hs 1693. Ingen ändring föreslås. G 141 H 70 1921:75

79. hblodin, möjligen komponerad av M Greiter, är först tryckt i Strassburg 1525; i Sverige först i Ålem-hs 1645. Den utjämnade rytmen i 1939 medför avsevärda andningssvårigheter. Därför föreslås här alt melodi (= EKG, NK). G 102 H 242 1921:242 EKG 62 NK 35 Z 7663

81. J Crügers melodi från 1640 bör ha alt melodi (= EKG NK), som har slagit väl ut. H 481 1921:481 EKG 60 NK 76 Z 893

89. Melodin från 1699 upptogs först av Haeffner 1808. Även om en ändring i en så folkkär melodi lär stöta på svårigheter, vågar vi ändå jämte den nuvarande föreslå den originalet närstående versionen i finlandssvenska psalmboken 50, som är mera andningsvänlig och fint ansluter till texten. H 89 1921:89 Z 7631 89 b. Musikztysk 1699

Du bar ditt kors, 0 de - sus mild, då dö -dens _ väg du träd-de. T111 frälsning för den vär1d,s0m vild och fu11 av hat dig häd-de.

0 kär-1eks höjd! Du b1ö-der böjd för dem som dig för-föl ja.

96. Här föreslås dubbla versioner, dels den i Tyskland brukade melodin till denna text (= alt melodi, EKG S9, Z 366), dels huvudmelodin, vars utjämmade fonn dock ges en mera andningsvänlig rytm i anslutning till G 153. Den föreslagna rytmen överensstämmer helt med den i sv 482 och bör lätt kunna sjungas in; samma form av melodin föreslså f ö till PoV del 2 nr 792.

99. Troligen svensk melodi, först tryckt i G som huvudmelodi till nuvarande texten 99. Behålls melodiskt oförändrad, men från G upptas åttondelsupptakter till alla fraser utom den första. G 160 H 99 1921:120

104. Här föreslås J Crügers melodi från 1640 i den mycket tillgängliga och lättsjungna originalformen = alt melodi. Denna melodi bör, som framhållits under 46, reserveras för påsktiden (104, 126). G 162 H 104 1921:104 Z 313

106. Den svenska först

troligen melodin, i Roslagskulla-hs 1693,

föreslas oförändrad. G 157 H 106 1921:106

268 Musikbilaga sou 193150

108. Troligen svensk, först i Leimontinus-hs 1675. I denna långa, utjämmade melodi är andningssvårigheterna påtagliga. Vi föreslår därför att melodin i anslutning till G ges genomgående

tretakwa .sa Ja .v an» a u;

G 169 H 108 1921:108

115. Melodin av B Waldis 1553 (san visserligen inte passar metriskt till texten - näst sista frasen är fritt lagd!) förändras rytmiskt i anslutning till originalet och G: varje fras slutar med halvnot + fjärdedelspaus; dock binds den näst sista frasen samman med den sista utan paus, vilket stämmer bra med textbyggnaden (ofta överklivning just däri). Efter originalet införs också en punktering vid orden vår, det, samt, för att ge fart åt den sista långa dubbelfrasen, vid orden sorg han. Melodin bör bli väl sångbar på detta sätt. G 40 H 119 z 4463 Musik: B wa1dis 1553

Om Kris- tus nu är do1d för dig, så är han dock ej Om mörk och enslig är din stig och g1äd-jens da - gar D: a . L a i _ l I I \ 5 g J: han är dig när med 1jus och tröst, det va - re

gg: Eg;

Z D; I . - 1 i 1 3 . . 1 1 1* á g .. r- = ä; i , vår, det va- re höst. Din sorg han bär, ty sjä-1ens Her - de

9. \

I

tro-fast är.

118. Denna tyska folkmelodi, först tryckt i Klugs sångbok 1533, har fortlevat i en stabil tradering utom beträffande fraserna 5 och 6, som har åtskilliga varianter. Just här har en svensk tradition utbildats som kan följas alltifrån Olaus Ericis sångbok 0 1600 och som nära överensstämmer med den nuvarande huvudmelodin. Vi föreslår därför den ursprungliga rytmen (som i alt melodi) men melodin enligt 1939 års huvudmelodi. G 219 H 35 1921:118 EKG 120 NK 40 Z 4429a

119. J Crügers melodi från 1653 (delvis övertagen från den hundra år äldre hugenottmelodin sv 407, alt mel) har slagit väl ut och föreslås här som enda form. Då den tidigare huvudtexten 282 föreslås utgå, bör 119 vara huvudtext till melodin. G 252 H 186 1921:186 EKG 233 NK 85 Z 4545

Musikbilaga 269

efter äldre komponerad av Luther och först 124. Melodin, förlagor tillhör den art av konstfulla vismelodier som i tryck 1529,

också representeras av 26 och 561 och som tangerar gränsen

för vad en församling kan prestera; ja 124 kan sägas över-

- så har t 0 m EKG jämte originalformen skrida denna gräns Form! Fruktlösa försök har hos oss en utjämnad spätere att återvinna av originalets rytm och melodi gjorts något därmed. Till bidrar att Wallins NK lyckades inte svårigheterna inte har alldeles samma meter som den tyska textbearbetning texterna. Vi föreslår därför att 1939 och de övriga nordiska 2 nr 841 prövas dock års melodi behålls oförändrad (i PoV del till en textbearbetning med samma meter EKG:s spätere Form

som originaltexten).

G 56 H 124 1921:124 EKG 201 NK 38 Z 7377

129. Denna melodi av M Vulpius från 1609 togs i Sverige upp i

1889 nr 46. Varifrån man fick den är inte känt, Sionstoner där missförstådd och men i alla händelser är originalrytmen I samma skick togs meförvandlad till genomgående 3/4-takt. för svenska kyrkan 1914 (I, s 159) och lodin upp i Hymnarium som inte är 3/4-takt i 1939 års koralbok. Originalrytmen, utan (kan också uppfattas som en blandning av bägge), 3/2 I 1957 och därifrån i koralbokstillinfördes i Koralmusik melodi; EKG, NK). Denna rytm, som egentligen lägget (= alt kan inte förendast medför en annorlunda textunderläggning,

medlas annat än i vokalt utförande (orgeln kan ju inte ge be-

alltsked om textunderläggningen). Med kyrkosångsrörelsens

kan man hoppas att den urjämt pågående snabba utveckling - så småningom - och estetiskt överlägsna rytmen sprungliga i liksom den för länge sedan har gjort skall slå igenom, även den mot EKG ofta kritiska frikyrk- Visans hemland (där sama version). Vi föreslår där- Gemeindelieder 1978 har liga melodi som huvudform, men behåller även 1939 års verför alt att har sion som b-melodi. Som hjälp uppfatta originalrytmen

vi i noterna satt ut pilar som markerar taktslagen på de

avviker från 1939 års ställen där rytm och textunderläggning

version.

EKG 189 NK 71 Z 4533

Musik: M Vulpius 1609

Jr k, _ _|vN;_ E»

rr-L

nga ., -1› v I

Kei O \]» - - 6* som väc - ker oss An 1åt nu ske undret

He-11-ge N de, -

- - än få se eld i-frän him me- len Guds for-sam hng

I *Låt i

i 5 i \ i a a . . . 5 a i . rv

D

: :f-“P-TL y l

1 . a . .N . 1 som Oss ock ett styng 1 hJar-tat g1v, stynget

2a] _

»lr »Ir

9. An - de, hör oss. blir vår själ till liv. He-11-ge 1

270 Aluükbüaga S()lJ 1981:50

132. Denna melodi från 1000-talet till pingstantifonen Veni Sancte Spiritus, reple... togs upp redan i 1567 års psalmbok. Dess förekomst i senare psalmböcker motiveras av att den enligt kyrkolagen alltjämt skall sjungas med latinsk text vid öppnandet av ordinarie prästmöte. Nblodin behålls oförändrad.

G 183 H 132 1921:132 Z 8593

144. Den av allt att döma svenska melodin behålls men oförändrad, därtill fogas som b-melodi den s k Skattunge-melodin, som har blivit mycket populär inte minst genom dess förekomst i Rune Lindströms Himlaspelet.

G 410 H 486 1921:486 144 b. Musik: svensk folkmelodi

172. Melodin, möjligen av folkligt först i ursprung, tryckt Wittenberg 1526 med texten O Herre Gott, den dein göttlich har förekommit Wort, tidigare i.Sverige i Roslagskulla 1693 och i H (till andra texter). Den friska och medryckande melodin till en av de klassiska tyska lanserades ord-psalmerna först i Koralmusik I 1957 och togs därifrån upp i koralbokstillägget som alt melodi. Den har slagit väl ut och föreslås här, dock med hänvisning till 292.

H 497 EKG 117 Z 5690

175. Denna kraftfulla ord-psalm, som har nära till anknytning Luthers Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort (vars första vers ingår som vers 4 i psalmen), passar knappast att till sjungas den veka mollmelodin i 1939. Vi föreslår därför alt melodi, som sedan reformationen hört till den nända Luther-psalmen liksom till dess i G 295, Bewara oss Gudh i tin översättning ord. (Den tidigare huvudtexten till föreslås melodin, 151, utgå, huvudtext blir då 175).

G 295 H 450 EKG 142 NK 53 Z 350a

194. Melodifrågan olöst; tas upp i samband med textbearbetningen.

199. Denna senmedeltida - och musikalisk Hosanna-trop textlig interpolation i mässans Sanctus - lever alltsedan 1529 vidare som självständig psahn. NK återger en äldre melodisk fonn i 2:a och 3:e fraserna. Vi föreslår dock den nuvarande melodiformen med rytm som i NK.

G 191 H 139 1921:139 NK 6 Z 1622

Musikbilaga 271

Musik: medeltida 1529

U

(

I\ 51 l

1,. \

C1..

I | 1*

först behålls Den tyska melodin från 1718, som upptogs 1939, oförändrad.

Z 7858

melodi från 1664 föreslås enligt alt melodi, som har 212. J Ahles väl ut. Huvudtext bör vara 212. slagit G 235 H 126 1921:341 EKG 127 NK 89 Z 3498

som tillhört 217. Här föreslås W B Bradburys (d 1868) melodi, texten alltsedan den trycktes i O Ahnfelts Andeliga sånger i Väckelsetidens melodier 1969 Ci 1872, och som upptagits Melodin återfinns i samtliga frimelodipsalmboken s 815). kyrkliga sångböcker. 286. Melodin från 1745 har fortlevat i en version från 1786, först i 1939 års koralbok. Här föreslås en vilken upptagits form som endast genom ett par välgörande tonförlängningar skiljer sig från 1939 års version (samma form i 1786, EKG, för barn 753; i denna form har melodin också upp- Kyrkovisor till nr 827 i förslaget till PoV del 2). tagits EKG Hannover 448 Z 1304

301. Melodin av S J Vail (1818-1883) i Sionstoner 1889 upptogs och därefter i 1921. Föreslås i originalformen, som uppi avdelningen Väckelsetidens melodier (me1odipsalmtagits boken s 816). Samma form har P05, ST, SoP.

1921:S81b

1800-talsmelodi av okänt ursprung upptogs av 303. Denna engelska Sionstoner 1889 och därefter i 1921, där den gavs tretakt inte Föreslås dock får som dock är ursprunglig. oförändrad; de båda sista fraserna slut på halvnot.

1921:507

304. Melodin av 0 Ahnfelt trycktes i hans Andeliga sånger 1851, i Sionstoner 1889 och därefter i 1921 i en från originalet avvikande form (originalet har genomgående punkteringar något samt sista tonen i takt 5 h i st f c). Vi föreslår a-melodin

272 Musikbilaga S()lJ 1981:50

oförändrad (den stämer helt med nutida tradition inom övriga svenska samfund), medan b-melodin utgår. 1921:594

306. Texten sjöngs enligt G på nuvarande melodin 279 men har alltsedan H anvisats Teschners melodi från 1615. Denna melodi har under tidernas lopp sjungits i åtskilliga varianter; EKG och NK återgår till originalet. Vi föreslår dock 1939 års hos oss väl insjungna form oförändrad. H 392 1921:33 EKG 318 NK 72 Z 5404a

315. en fransk Ursprungligen världslig visa, med andlig text tryckt 1572. Melodin har fortlevat i en ganska ostabil med tradering många varianter, så även i Norden. Vi föreslår oförändrad 1939 års version, som hos oss har gällt alltsedan H. G 283 H 206 1921:206 EKG 283 NK 61 Z 5264b

331. Melodin av Fr Silcher från 1842 sjungs efter i originalet sista frasen något annorluda i andra länder, men vi föreslår l939 års form, som även överensstämer med svensk väckelsetradition alltsedan Sionstoner 1889. 1921:593 Z S234

336. Ursprungligen en tysk folkvisa, tryckt 1546. Melodin har traderats något olika, framför allt i första frasen (där Thomissøn 1569, Olaus Erici o 1600 och Kangasala 1624, liksom EKG och NK, har tonerna e e e g e g a h). 1939 års version tillhör dock en stabil svensk tradition, som kan följas från Kalmar I 1640 över Ålem 1645, Mönsterås 1646, Roslagskulla 1693 och G m fl (där endast takt 19 har a i stället för g; först H har nuvarande version), varför vi föreslår melodin oförändrad. G 237 H 260 1921:260 EKG 202 NK 54 Z 5456

340. Melodifrågan olöst; skall tas upp i en senare etapp. Den nuvarande hugenottmelodin från 1551 är i starkt behov av restaurering och är väl inte helt kongenial med Stina Anderssons text från 1922.

347. Här vill vi pröva den melodi, som alltifrån begynnelsen har hört till den tyska originaltexten, nämligen EKG 262 från den pietistiska Freylingshausens sångbok 1704 (Z 6709). Hänvisning görs dock till 120.

Musik: tysk 1704

Musikbilaga 273

362. Denna franska folkmelodi som fortlevat i en oerhört stabil tradition alltsedan den första gången trycktes i Genêve 1551 bör ha alt melodi (=EKG, NK, ST 151), vartill textbearbetningen anpassats. Huvudtext bör vara 362.

G 53 H 77 1921:460 EKG 3l9 NK 57 Z 6543

363. Melodin från 1646 har vidareförts i skilda versioner: en annan finns i sv 398 (som nu föreslås utgå till sammans med texten). Föreslås melodiskt oförändrad men med följande rytm före re-

pristeclmet: d d $

G 323 H 160 1921:193 EKG 383a Z 5138

377. L Masons melodi från 1856 tycks numera vara övergiven i anglosaxiska länder. I Sverige sjungs den dock allmänt, och vi föreslår nuvarande a-melodi oförändrad. B-melodin utgår. 1921:598

411. Melodin, först i en böhmisk sångbok 1595, fortlever i Tyskland i en variant av M Praetorius från 1610 (=alt melodi). Denna passar dock inte så bra till texten, och vi föreslår i stället den mera lättsjungna formen i NK, som närmast bygger på svensk-finländsk tradition alltifrån Kangasala-hs 1624 (men före G, där utjämningstendenserna redan börjat göra sig gällande). G 352 H 416 EKG 342 NK 63 Z 247a 411 a. Musik: tjeckisk 1595, M Praetorius 1610 a x 1 f\l IL, I n l L I - IL -I I Il

an_

..V

274 Musikbilaga S()lJ 1981:50

413. Den nuvarande mollstämda melodin passar knappast till denna text. I stället föreslår vi nr 15, som även SoP har (övriga frikyrkliga sångböcker har andra melodier utom metodisterna som har 1939 års melodi).

429. Melodin av N Selnecker 1587, omarbetad av J Crüger 1649, föreslås som hittills i dubbla versioner: a) alt melodi, b) huvudmelodin. G 342 H 429 1921:429 EKG 227 Z 159

434. Även om det vore frestande att pröva A Kriegers melodi från 1667 i originalgestalt (se t ex Koralmusik II, nr 90) föreslår vi dock 1939 års version oförändrad. H 434 1921:434 EKG 364 Z 212a

436. Nuvarande melodi (66) infördes först 1921 till denna text. Då det måste anses önskvärt att avlasta denna melodi åtminstone någon av dess många och olikartade texter, föreslår vi här en folkmelodi från Leksand (bearbetad av H Göransson), som sjungits till sv ps 585:6. Musik: svensk fo1kme1odi

Musikbilaga 275

449. Här föreslås som a-melodi den hos oss redan mycket sjungna och i anglosaxiska länder till denna text brukade melodin av C C Scholefield från 1874. B-melodi = den nuvarande av H Rung 1857. 449 a. Mus1k: C C Sch01ef1e1d 1874

276 Musikbilaga

476. Som a-melodi föreslås W Åhléns mycket körvisa från

sjungna

1933, här i orgelsättning av tonsättaren fran 1980; som b-melodi den nuvarande (se 326). Musik: W ÅhIên 1933

fi,

512. Texten huvudtext till denna melodi av I Widêen från 1914, först införd 1939.

517. Nuvarande a-melodi av I Widêen från 1916 (1921:623) behålls oförändrad. Som b-melodi föreslås A Tegnêrs melodi från 1919 (upptagen i Kyrkovisor för barn 1960). Nuvarande bmelodi utgår.

Musikbilaga 277 517 b. Musik: A Tegnér 1919

278 Musikbilaga SOU 1931:50

527. Melodin av T Wall 1933 är inte andhämtningsvänlig. Därför

föreslås en omrytmisering enligt finlandssvenska psalm-

boken 504 som fint ansluter till texten.

T wall 1933,

,mig l l lMusik: 19671

1 25 r § i i 2 1 i 2 I 2 E i n 1 l - u ; - r: (7 L . c ä DI I g

v O du som ser, 0 du som vet vart stac - kars vä - sens

i 1 1 i I I i ! 1 n i 5 l 3 i l

i e › I r: h á

å i i a:

hemlig-het, som ock- så vet långt mer än jag mitt vä - sens

1 1 1 . 1 . 1 . l l . I I I | l I I \ I l F u u i i Ä u u 3 Ä ng 2x i j - I I - 2= 5; ›:4 w 6

natt och dag, tag allt jag ä - ger i din hand, bränn slagget

I I I I 1 l l l 2 F F a i | 1 ;j F l l

I I Å | E i

I I 7 | ” med din renhets brand och låt mig le - va 1 ditt land, min

i* . . z

n . v a ü

F*

Fa - der och min Gud.

528. Här föreslås Th Söderbergs melodi från 1877 som används i

elva frikyrkliga sångböcker (endast metodisterna har en

annan). Dock görs hänvisning till nuvarande melodi (se 286.)

Musik: Th Söderberg 1877

Musikbilaga 279

melodi inte ha blivit mycket sjungen. Vi 529. Hj Nilssons tycks föreslår i stället en folkmelodi från Dalarna som sjungits i ett flertal varianter, här i en bearbettill denna text från Älvdalen. ning av H Göransson som bygger på en variant Musik svensk folkmelodi

541. 0 Åhlströms melodi från 1820 (H 449, 1921:449) torde av denna psalm. Vi föreha främjat användningen

knappast som

449 som till texten 449 upptagits Rungs melodi

âlar -melodi.

544. Denna förmodligen svenska folkmelodi finns i ett stort antal hss under 1600-talet, tidigast i Kangasala 1624. Den förändrades starkt av Haeffner 1808 och bör restaureras efter äldre källor. Den tidigare huvudtexten 262 föreslås utgå; huvudtext blir då 544.

G 380 H 173 1921:173

574. Till denna text är den nordiska meloditraditionen synnerhar man som a-melodi vår ligen splittrad. I Norge (640) svenska koral 125 i sönderhackad fonn samt en b-melodi I Danmark texten till en melodi av Laub av Fugl. sjungs och i den nya finlandssvenska koralboken har man gått från till en melodi av Klemetti (610, resp 119 över Fugl i den gamla koralboken). Vår melodi, av C E F Weyse 1826, är emellertid mycket älskad i Danmark, där den sjungs till texten Den signede dag med fryd vi ser, och behålls därför här. i 1939 års koralbok till Wikan- Hänvisningen dock ofta blivit (så i Koralmusik II ders 575 har följd 1960 nr 70) och bör kvarstå.

1921:658

575. D Wikanders melodi från 1933 föreslås endast rytmiskt förändrad till likhet med originalmelodin, vilket innebär att och sista fraserna slutar med två andra, fjärde fjärdedelsnoter, följda av fjärdedelspaus (se t ex Koral-

280 Musikbilaga

musik II, nr 70). Hänvisning görs, liksom i 1939, även till 574.

577. Här föreslås som a-melodi Fr F Flemmings mycket sjungna melodi från 1811 som förekommer i åtta frikyrkliga sångböcker (vi väljer formen i P03 640). Som b-melodi föreslås alt melodi av J Crüger 1640 (=EKG 375, Z 991), som utmärkt väl ansluter till texten. Hänvisning görs även till 238.

577 a. Musik: Fr F Hemming 1811

S()LI1981:50 Musikbilaga 281

579. Melodin av H R Bishop 1823 behålls oförändrad, dock med de punkteringar som förekommer i P05 och ST och som torde motsvara det vanligaste sångsättet. Musik: H R Bishop 1823

i nyare koralböcker allt Melodin av Ph Nicolai 1599 börjar oftare återfå sin äldre rytm; här föreslås alt melodi I SCB-Lmdersömingen bedömdes denna form negativt, (=NK). då från 1939 års text nr 3 som inte alls men man utgick till den. Huvudtexten till denna melodi bör vara passar den traditionella, nämligen 587 (Wachet auf).

H 3 1921:3 EKG 121 NK 66 Z 8405

598. Melodin är en svensk variant av en tysk melodi, tryckt först i Roslagskulla-hs 1693. 599. 1662 (Z l831a), i Sverige Nuvarande fonn är upptagen från KSVs koralbok nr 78b, som där en av R Norén upptecknad folklig vasägs vara riant från Västergötland. Behålls oförändrad.

G 411 H 487 1921:487

Statens offentliga 1981 utredningar

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsorisker. S. . HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjanda. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. . Ny arbetstidslag. A. . Översyn av lagen om församlingsstyralse. Kn. . Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Översyn av sjölagen 1. Ju. . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. . Datateknik i processindustrin. l. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. . Närradio. U. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju . Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A. . Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete lll. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotiveringar. S. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. 29. Forskningens framtid. U. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfta. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. l. . Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. 36. Begra ningsverksamheten. Kn. 37. Företag obestånd II. B. 38. Om het mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexport. H. . Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. . De internationella investeringarnas effekter. I. . Löntagarna och kapitaltillvâxten. Slutrapport. E. 45. Nya medier - text-TV, teledata. U. . Ändringar i förvaltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. . Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. 50. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet lndustridepartementet Översynav siölagen1. [8] Data-och elektronikkommittén.1. Datatekniki Verkstadsindu- Grundlagsfrågor.[15] strin. [10] 2. Datatekniki processindustrin.[11] Avtalsvillkor mellan näringsidkare.[31] Direktinvesteringskommittán. 1.Effekterav investeringarutom- Ändringar i förvaltningslagen.[46] lands.[33] 2. Deinternationellainvesteringarnaseffekter.[43] Telubaffáren.[48] Kommundepartementet Socialdepartementet Översynav lagenom församlingsstyrelse.[6] Hälso-ochsjukvårdinfÖrSO-talet. 1.Hâlsorisker.[1]2.Ohälsaoch Reformeratkyrkomöte,kyrklig lagstiftning m. m. [14] vårdutnyttiande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt Omprövningav samvetsklausulen.[20] perspektiv.[3] 4. utgångspunkteroch riktlinjer för det fortsatta Begravningsverksamhøten. [36] arbetet.[4] 1969års psalmkommitté.1. Densvenskapsalmboken.Band l. Lagom vård av missbrukarei vissafall. [7] [49] Z. Den svenskapsalmboken.Band2. [50] Minskattobaksbruk.[18] Siukersättningsfrågor.[22] Socialförsäkringensdatorer. [24] Bradaghemför små barn. [25] Omsorgskommittén.1. Omsorgerom vissa handikappade.[26] 2. Omsorgerom vissa handikappade.Sammanfattning,lagförslag,specialmotiveringar.[27] Fluori kariesförebyggandasyfte. [32] Siukresor.[35]

Kommunikationsdepartementet lnrikesflygetunder 1980-talet.[12]

Ekonomidepartementet Löntagarnaoch kapitaltillväxten.Slutrapport.[44]

Budgetdepartementet FöretagsobeståndII. [37]

Utbildningsdepartementet Enhetligthuvudmannaskapför L, olan. [9] Nårradio.[13] Film och TV i barnensvärld. [16] Översynav radiolagen.[19] TekniskaMälpmedelför handikappade.[23] Utredningenom forskningensoch forskarutbildnlngenssituation. 1. Forskningensframtid. [29] 2. Forskerutbildningens meritvârde.[30] Friståendeskolorför skolpliktigaelever.[34] Nya medier- text-TV,teledata.[45]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centralamyndighetsansvaret.[28]

Handelsdepartementet InternationelltpatentsamarbeteIll. [21] Svenskkrigsmaterielexport.[39] Prisregleringskommittén.1. Prisregleringmot inflation? [40] 2. Prisragleringmot inflation?Bilagor1-6.[41]3. Prisregleringmot inflation?Bilagor7-12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag.[5] Industrinsdatorisering.[17] Om hetsmot folkgrupp. [38]

Bostadsdepartementet Hyresgâstinflytandepå målning och tepetsaring.[47]

Anm. Siffrorna inom klammerbetecknarutredningarnasnummer i den kronologiskaförteckningen.

LlberForlag

EM |sBN91»38-06423.5

ISSN0375-25OX Allmänna Förlaget