Marknadsanpassad lön till intagna som utför arbete i kriminalvårdsanstalt betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

LÖN

TILL INTAGNA utför arbete n? som i kriminalvårdsanstalt

S U 1984=87 Betänkande MAIK- kommittén q

V

nu

Statens offentliga utredningar

gg 1984:87 g Justitiedepartementet

Marknadsanpassad

lön till

intagna

som utför arbete i kriminalvårdsanstalt

Betänkande av kommittén rörande marknadsanpassad arbetsersättning till i m.m.

intagna kriminalvårdsanstalter

- (MAIK kommittén) Stockholm 1984

Omslag Ad Sum, Magnus Günther ISBN 91-38-08557-7 ISSN O375-250X Liber tryck Stockholm 1984 345264

W.

sOU.1984:87

Till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 30 augusti 1979 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med uppdrag att pröva frågan om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i kriminalvârdsanstalter m.m.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades samma dag dåvarande LO-ordföranden, riksdagsledamoten Gunnar Nilsson, ordförande, samt riksdagsledamöterna Elis Andersson, Lennart Blom och Lahja Exner. Genom beslut den 26 novemv ber 1980 entledigades Lennart Blom från sitt uppdrag. Samma dag förordnades riksdagsledamoten Björn Körlof till ny ledamot. Kommittén har antagit namnet MAIK-kommittén.

Att som experter biträda kommittén förordnades, 18

den

augusti 1980 byråchefen Jörgen Johansson, kriminalvårdestyrelsen, den 5 november 1980 direktören Bo Nilsson, Samhällsföretag, den 5 februari 1981 skattedirektören Lars Malmberg, riksskatteverket, och den 9 oktober 1981 avdelningschefen Tor Eriksen, riksförsäkringsverket.

Till sekreterare förordnades den 10 mars 1980 hovrättsfiskalen Owe Horned.

Kommittén överlämnar härmed betänkandet Marknadsanpassad lön till intagna som utför arbete i kriminalvårdsanstalt. I betänkandet föreslås en utvidgning av det nuvarande systemet med marknadsanpassade löner.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av Björn Körlof. I övrigt är betänkandet enhälligt. Experterna har instämt i förslagen.

Kommittén har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm i november 1984

Gunnar Nilsson

Elis Andersson Lahja Exner Körlof Björn

/Owe Horned

INNEHÅLL

2.5 Riksdagens behandling av frågan om marknadsanpassade löner 72 2.4 Försöksverksamhet med marknadsanpassade löner 75

3 ARBETE OCH ARBETSERSÄTTNING I FÄNGELSE I FINLAND, DANMARK OCH NORGE 87 Finland - 5.1 87 5.2 Danmark 95 3.5 Norge 97

4 KOMMITTENS FÖRSLAG 101 4.1 Allmän motivering 101 4.2 Marknadsanpassade löner för arbete 109 4 3 Studiersättningen i ett system med marknadsanpassade löner 110 4.4 Marknadsanpassade löner till intagna i ett samhällsekonomiskt perspektiv 115

5 FÖRSLAG TILL MARKNADSLÖNESYSTEM M.M. 117 5.1 Metoder för lönesättning 117 5.2 Budgetplanering - den intagnes rätt att disponera lönen _ 125 5.3 Ersättning för naturaförmåner 128 5.4 De intagnas inflytande i lönefrågor 150

6 INKOMSTANKNUTNA SOCIALFÖRSÃKRINGSFÖRMÅNER _ M.M. , 157 6.1 Den allmänna sjukförsäkringen 157 6.2 Pensionsrätt i ATP 142 6.5 Arbetslöshetsersättning efter frihetsstraff 145 6.4 Socialavgifter 150

~

’8‘ Innehåll sou 1984:87

7 BESKATTNING AV LÖNER OCH STUDIEERSÄTTNING

9 PLAN FÖR UTBYGGNADEN OCH BERÃKNING AV KOSTNADERNA 169

10 SPECIALMOTIVERING 173 10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt 173 10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunal- , skattelagen 175 10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter 175 10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring 175 10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring 176 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd 176

SÃRSKILT YTTRANDE 177

BILAGOR

Bilaga 1. Sammanfattning av utvärdering av Tillberga-försöket 179 Bilaga 2. Sammanfattning av utvärdering av Skogome-försöket 185 Bilaga 3. Rapport om Vångdalen-försöket 195 Bilaga 4. Fångarnas pensionsrätt i ATP 293

\“W7F”"" ’ ‘.

sou 1984:87

FÖRKORTNINGAR

AFL lagen om allmän försäkring AMS arbetsmarknadsstyrelsen AMU arbetsmarknadsutbildning BrB brottsbalken BRÅ Brottsförebyggande rådet FAK Föreskrifter och anvisningar m.m. för kriminalvårdsverket FFCO Fångarnas fackliga centralorganisation JuU justitieutskottets betänkande KAIK kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården KAS kontant arbetsmarknadsstöd KVAL lagen om kriminalvård i anstalt KVALK kungörelse med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om kriminalvård i anstalt KVS kriminalvårdsstyrelsen KVVFS kriminalvårdsverkets författningssamling LO Landsorganisationen NAFF nämnden för arbetsmarknads- och fackliga frågor PGI pensionsgrundande inkomst RF regeringsformen RFV riksförsäkringsverket RSV riksskatteverket SAF Svenska arbetsgivareföreningen SFS Svensk författningssamling SGI sjukpenninggrundande inkomst SOU Statens offentliga utredningar TCO Tjänstemännens centralorganisation UB utsökningsbalken

sou 1984:87,

SAMMANFATTNING

Arbete och utbildning i fängelse

Målet för kriminalvårdens arbets- och utbildningsverksamhet är att under verkställigheten i anstalt främja de intagnas utsikter att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet. För att kunna uppnå detta mål har kriminalvården byggt upp en verksamhet med och

arbete utbildning

som ska passa för de intagnas olika behov. Den intagne har en laglig rätt till ett arbete under frihetsstraffet men också en skyldighet att delta i arbete eller annan sysselsättning. Har den intagne behov av utbildning kan han genomgå sådan i stället för att arbeta.

Under budgetåret 1982/83 var de intagna under arbetstid sysselsatta under totalt 5,5 miljoner timmar. 73 procent av den totala sysselsättningstiden utgörs av yrkesinriktat arbete i tillverkningsverkstäder, jordbruk, trädgård, skogsbruk samt servicearbete. Det yrkesinriktade arbetet bedrivs i former som så nära som möjligt ansluter till de förhållanden som råder ute i samhället. Det industriella arbetet omfattar 40 procent av den

totala sysselsättningen och är fördelat inom många verk-

samhetsområden såsom mekaniskt arbete, monterings- och trätekniskt arbete, konfektion och tvättinrättningar. Jordbruks- och skogsarbetet omfattar cirka 13 procent av den totala sysselsättningen. Många intagna deltar i servicearbetet vid anstalterna; 20 procent av den totala sysselsättningen. I servicearbetet ingår handräckning vid utspisning, lokalvård, yttre renhållning m.m. Intagna som inte klarar ett arbete kan delta i arbetsträning m.m. Fem procent av den totala sysselsättningen utgörs av sådan verksamhet.

Vid kriminalvårdsanstalterna bedrivs också en omfattande utbildningsverksamhet. Med hänsyn till de intagnas behov har utbildningsinsatserna inriktats på grundutbildning för vuxna (grundvux), studier i grundskolans högstadium (komvux) och yrkesutbildning inom AMU. Cirka 780 intagna studerar dagligen på hel- eller deltid, hälften av dessa inom grundvux.

För att underlätta anpassningen i samhället kan en intagen arbeta eller studera utanför anstalten, s.k. frigång, under en del av strafftiden. Sju procent av den totala sysselsättningen utgörs av frigång. En intagen som arbetar utom anstalten är arbetstagare med samma lön som övriga anställda hos arbetsgivaren.

\ Å_

i

10 ,Sammanfattning son 1984:87

Vid arbete inom anstalten har den intagne rätt till ersättning i förhållande till sin arbetsinsats. Han har också rätt till ersättning när han deltar i någon annan verksamhet, såsom utbildning, men också när han är oförmögen att delta i någon verksamhet. Den genomsnittliga ersättningen för arbete var under budgetåret 1982/83 cirka sex kronor per timme. Ersättningens storlek bestäms varje år av regeringen. Från den 1 juli 1984 är den högsta tidlönen sju kronor per timme. För studier och annan verksamhet utgår en ersättning om fem kronor per timme. En intagen som studerar inom anstalten har _ _ inte rätt till statligt studiestöd. För som delintagen J_« tar i grundvux utgår ersättning om 13 kronor timme per som betalas av skolstyrelsen i kommunen.

Försöksverksamhet med marknadsanpassade löner

-^ Sedan 1972 pågår ett försök med marknadsanpassade löner till de intagna vid den öppna riksanstalten Tillberga. Försöksverksamheten utvidgades år 1975 till att också omfatta den slutna riksanstalten Skogome. Syftet med försöken är att ge de intagna möjlighet att förbättra sin ekonomiska och sociala situation inför frigivningen. Förutom den marknadsanpassade lönen omfattas försöken av en aktiv medverkan från anstaltens sida i den intagnes ekonomiska planering samt generösare regler för permissioner. Den ekonomiska planeringen innebär att varje intagen måste se över sin ekonomi och därefter upprätta en budgetplan som han sedan ska följa. I budgetplanen avsätts medel för uppehälle vid frigivningen, bostadskostnaden, skadestånd, skuldsanering m.m.

Intagna som vill delta i försöken vid och Tillberga Skogome ansöker om att bli placerade där. De som deltar i försöken betalar en dagersättning om f.n. 40 kronor per dag, vilken avses täcka kostnaden för maten. Något avdrag för skatt görs inte på lönen. Den utgående lönen har i stället minskats med ett som motskatteavdrag svarar ett genomsnitt av gällande skattetabeller. Genomsnittslönen var under budgetåret 1982/85 17,40 kronor per timme, vi1ket,således är en nettolön. Av vad som återstår efter avdrag för dagersättningen får den intagne fritt disponera 30 procent. Återstoden ska disponeras enligt den uppgjorda budgetplanen.

Kriminalvårdsstyrelsen har utvärderat försöken vid Tillberga och Skogome. Dessa utvärderingar visar att marknadslönesystemet innebär stora fördelar för de intagna. I bilagorna 1 och 2 redovisas dessa utvärderingar.

i

sou 1984:87 Sammanfattning 11

\ Mot bakgrund av utvärderingarna av försöksverksamheten med marknadsanpassade löner samt av att flera frågor kring de intagnas löner, såsom skatteplikt, anknytning till socialförsäkringen m.m., var oklara, tillsattes

MAIK-kommittén (marknadsanpassad till

arbetsersättning intagna i

kriminalvårdsanstalter).

Enligt våra direktiv skulle vi utreda förutsättningarna för att utvidga systemet med marknadsanpassade löner samt föreslå lösningar på flera frågor som hänger samman med de intagnas löner. Direktiven gav oss också en möjlighet att redan under utredningsarbetet utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade löner till de intagna.

I samråd med kriminalvårdsstyrelsen startade vi i december 1982 ett försök med marknadsanpassade löner till de intagna vid den öppna lokalanstalten Vångdalen. Syftet med försöket var, förutom att förbättra de intagnas ekonomiska förhållanden inför frigivningen, att införa nya moment i försöksverksamheten som tidigare inte förekommit. Marknadslönesystemet har tidigare inte prövats vid en lokalanstalt. Vidare ville vi pröva om marknadslönesystemet fungerar utan ett ansökningsförfarande. Vi ville också se hur budgetplaneringen fungerar om frivården engageras redan under anstaltstiden. Utgångspunkten vid planeringen av Vångdalenförsöket var att de intagnas förhållanden, när det gäller frågor som rör arbetsersättningen, skulle normaliseras i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att de intagna skulle jämställas med vanliga löntagare. Normaliseringen skulle genomföras utan föregående lagändringar.

Försöket är i stort upplagt som försöken vid Tillberga och Skogome. Lönenivån fastställs av kriminalvårdsstyrelsen utifrån kollektivavtalet för skyddat arbete inom Samhällsföretag. För varje intagen upprättas en individuell budgetplan. För intagna som efter frigivningen ska undergå övervakning upprättar frivården tillsammans med den intagne en budgetplan. I följande avseenden skiljer sig Vångdalen-försöket från försöken vid Tillberga och Skogome.

1. De intagna ansöker inte om att bli placerade vid Vångdalen. Placeringen sker på samma sätt som till övriga öppna lokalanstalter.

2. De intagna som deltagit i Vångdalen-försöket har samma möjligheter till permissioner som övriga intagna i lokalanstalt. Vid Tillberga och Skogome gäller generösare permissionsregler.

fl ~

j --12 ;Sammanfattning ,

3. Lönen som utgår till de intagna är skattepliktig.

I Anstalten gör avdrag för preliminärskatt på samma sätt _J som för vanliga löntagare.

4. En följd av att den marknadsanpassade lönen är skattepliktig är att den också grundar pensionsrätt i ATP.

Vi har sammanställt en rapport om Vångdalen-försöket (se bilaga 3). Av rapporten framgår att försöket varit mycket positivt för både de intagna och personalen vid Vångdalen. De intagnas arbetsmoral har stärkts avsevärt. Både arbetsledarna och de intagna anser att arbetsförhållandena har förbättrats på grund av den marknadsanpassade lönen. De intagna har visat större förståelse för att passa tider och att sköta sina arbetsuppgifter. Sjukfrånvaron sjönk med 50 procent efter det att mark- _j:7 nadslönesystemet införts. Även i övrigt har anstalts-

flu‘ klimatet påverkats till det bättre. De intagna har visat

dv större och också ansvar i självförtroende tagit eget större utsträckning än tidigare. Detta har visat sig i att disciplinproblemen har minskat. I rapporten påpekas också att samarbetet mellan frivården och anstalten har förbättrats under försöket.

Av rapporten framgår också att de intagna vid Vångdalen -2 under försöksperioden, främst genom budgetplaneringen, t kommit i kontakt med skattemyndigheten, kronofogde- Vü och sätt som inte var myndigheten socialtjänsten på ett vanligt tidigare. Dessa kontakter har varit till fördel både för de intagna och för myndigheten. Så har t.ex. kronofogdemyndigheten genom budgetplaneringen haft större möjlighet att ta hänsyn till den intagnes sociala förhållanden samtidigt som de intagna betalat skulder i I_ en omfattning som inte förekommit tidigare.

Rapporten innehåller också en beskrivning av de intagnas E, p ekonomiska och sociala förhållanden samt en intervjulg , undersökning av samtliga intagna som deltagit i försöket v under år .§” _ 1983.

För att något belysa vilka samhällsekonomiska effekter den marknadsanpassade lönen till de intagna vid Vångdalen har haft, har vi närmare studerat hur bruttolönen har fördelats på skatter, dagersättning, skuldsanering m.m. Denna redovisning avser de 175 intagna som deltagit N r .i under tiden 1983. Vångdalen-försöket januari-november Totalt utbetalades cirka 1,2 miljoner kronor i löner och sjukersättningar till de intagna. Av denna summa återgick 656 OOO kronor (53 procent) till statsverket i form av skatter, böter, rättegångskostnader samt dagersätt-

\

sou 1984:87 13:7 F

Sammanfattning,

ning vid Vångdalen. Vidare har i de intagnas budgetkonton avsatts 241 000 kronor för frigivningspengar, hyra för bostad, kläder och underhåll till familjen. Dessa poster innebär med stor sannolikhet motsvarande minskning av kostnader för kriminalvårdsverket och kommunerna (socialbidrag). Detta innebär att 72 procent av bruttolönen återgått till statsverket i form av skatter m.m. eller inneburit minskade utgifter för kriminalvårdsverket eller kommunerna. 20 procent av bruttolönen har de intagna erhållit kontant. Återstående åtta procent har de intagna avsatt till skadestånd, hyresskulder, underhållsskulder m.m. Den genomsnittliga lönen per månad har fördelats enligt följande.

procent

Sammanfattningsvis anser vi att försöket vid Vångdalen Visar, att ett system med marknadsanpassade löner till de intagna mycket väl kan tillämpas på en lokalanstalt, att det medfört att de intagna fått en möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation inför frigivningen och att merkostnaden för marknadslönesystemet inte är större än att den klart motiveras av fördelarna med systemet.

Allmän motivering

Våra förslag är en utveckling av de grundtankar som lades fast i 1974 års kriminalvårdsreform. En av dessa är att den intagne ska ha samma rätt till samhällets stöd och hjälp som övriga medborgare, den s.k. normaliseringspricnipen. I detta ligger också en strävan att så långt som möjligt närma anstaltstillvaron till normala förhållanden. De intagna bör ha möjlighet att arbeta och studera under förhållanden som så långt som möjligt liknar de som gäller för övriga medborgare. Lönen bör därför redan av detta skäl vara på en nivå som motsvarar lönerna ute i samhället. Lönen bör även vara konstruerad på samma sätt som lönen ute i samhället när det gäller skatteplikt och anknytning till socialförsäkringen. Vi anser därför att ersättningssystemet, både för studier och arbete, i så stor utsträckning som möjligt bör följa de regler som gäller för övriga medborgare. Det finns naturliga gränser för denna normalisering. Den intagne_

I M ’

14 .Sammanfattning

vistas på anstalten under tvång och han är skyldig att utföra det arbete eller delta i den undervisning eller utbildning som ålägges honom. Frågan om arbetsplikten har därför en avgörande betydelse vid normaliseringen av ersättningssystemet. Arbetsplikten medför att det inte råder något arbetsrättsligt avtalsförhållande mellan kriminalvården och den intagne. Han är därför inte arbetstagare i civilrättslig mening. Detta får konsekvenser inom många områden, såsom socialrätten och arbetsrätten. Arbetsplikten har diskuterats i tidigare utredningar. I allmänmotiveringen redovisar vi de synpunkter som där framförts. Vi anser att arbetsplikten bör vara kvar. sysselsättningen har en viktig funktion under anstaltsvistelsen som medel mot passivisering men kanske framför allt som träning för livet utanför anstalten. Den totala tvångssituationen i sig är det avgörande för den intagne.

-y Vi har prövat olika lösningar på att med bibehållen .f_ arbetsplikt jämställa anstaltsarbetet med förvärvs- * arbete. Vi har därvid sökt efter som lösningar innebär att det uppkommer ett avtalsliknande förhållande mellan kriminalvården och den intagne. Vi har dragit slutsatsen att det inte är fruktbart att tala om avtalsförhållanden inom ett tvångssystem som frihetsstraffet nödvändigt innebär. Den intagnes rätt till arbetsersättning bör därför, i likhet med vad som nu gäller, av KVAL. framgå För att jämställa de intagna med övriga medborgare, när det gäller arbetsförhållandena, har vi därför valt att uttryckligen i lag bestämma i vilka avseenden anstaltsarbetet ska jämställas med förvärvsarbete.

I flera undersökningar framgår att de intagna har stora skulder både till det allmänna och till enskilda borgenärer. Frihetsstraffet gör att den intagnes ekonomiska problem ökar. Vi menar därför att den marknadsanpassade lönen också kan motiveras med att den kan minska skadeverkningarna av frihetsstraffet.

Det föreligger inte något partsförhållande i arbetsrättslig mening mellan kriminalvårdsstyrelsen och den intagne. Detta är en naturlig konsekvens av de grundläggande tvångsmomenten inom kriminalvården. De intagna bör tillförsäkras inflytande genom samrådsförfarande. I avsnitt 5.4 utvecklar vi våra synpunkter beträffande de intagnas inflytande i lönefrâgor. Vi anser att tyngdpunkten i samrådet när det gäller lönefrågor bör ligga _; inom nämnden för arbetsmarknads- och fackliga frågor r* V (NAFF).

Som framgår av vad vi hittills anfört anser vi att marknadsanpassad lön bör utgå för arbete. 75 procent av

_ Sammanfattning 15 ,VV

den totala sysselsättningen utgörs av produktionsinriktat arbete och servicearbete. Detta arbete utförs enligt vår mening under förhållanden som är jämförbara med vad som gäller ute i samhället. På sikt bör därför allt detta arbete ersättas med marknadsanpassad lön. Med hänsyn till de ökade kostnader som systemet ändock medför bör utbyggnaden ske etappvis. Vi återkommer i slutet av sammanfattningen till vårt förslag till en första etapp.

När det gäller ersättningen vid studier anser vi att de intagna, i enlighet med normaliseringsprincipen, bör \ jämställas med övriga studeranden. Av rehabiliteringsskäl bör detta inte gälla möjligheten att få studiemedel (lån) under straffverkställigheten. I stället bör en enhetlig aktivitetsersättning utgå vid sådana studier. När det gäller AMU anser vi att de intagna bör ha rätt till utbildningsbidrag som övriga AMU-elever.

Kommitténs förslag

Vi anser således att ett system med marknadsanpassade löner för arbete, som utförs inom en kriminalvårds- _ anstalt, och som är jämförbart med avlönat arbete ute i samhället, ska införas. Vi tror inte att en ökning av lönerna till de intagna kommer att medföra någon påtaglig höjning av produktiviteten vid kriminalvårdens verkstäder. Detta är ej heller avsikten, eftersom anstaltsarbetet i första hand har till syfte att förbereda den intagne inför frigivningen så att han är kapabel att utföra ett normalt arbete ute i samhället. Eftersom de ökade utgifterna på statsbudgeten till stor del (72 procent vid Vångdalen-försöket) motsvaras av inkomster för staten i form av skatter m.m. samt minskade kostnader för stat och kommun, är det, trots kravet på sträng återhållsamhet med statsutgifterna, motiverat att införa ett marknadslönesystem. I punktform innebär våra förslag följande.

1. Arbetsförhållandena inom kriminalvårdens verkstäder är på många sätt jämförbara med det skyddade arbetet inom Samhällsföretag. Verkstadstyperna är jämförbara och de arbetsprestationer som kan krävas av de intagna är i nivå med vad som krävs inom Samhällsföretag. Vi menar att mycket av det synsätt som utvecklats inom Samhällsföretag också bör kunna vara vägledande för kriminalvårdens arbetsdrift. Med hänsyn härtill bör även lönenivån och metoder för lönesättningen närmas till vad som gäller inom Samhällsföretag. Lönen till de intagna bör även i fortsättningen till viss del grundas på arbetsinsatsen. Arbetsprestationen bör dock ställas i förhållande till den intagnes arbetsförmåga.

-w 7 —~.—.~——.~_V-V_:__Tr,.; .- ,vw-J .

\ \ I å D -

375 .16 Sammanfattning j

2. Den marknadsanpassade lönen_bör kombineras med en obligatorisk budgetplanering. Denna ska göras i samråd mellan den intagne och personalen vid anstalten eller frivården. Eftersom alla intagna inte har behov av en ingående budgetplanering bör systemet vara flexibelt. De största resurserna bör ägnas åt intagna som har stort behov av en ekonomisk planering. Kontant bör dock ingen intagen disponera mer än 20-30 procent av bruttolönen. Återstoden, efter avdrag för skatt och dagersättning, ska sättas in på den intagnes budgetkonto.

3. En intagen som har marknadsanpassad lön ska betala en dagersättning. Vi anser att den nivå som tillämpats ä vid försöksanstalterna, 40 kronor per arbetsdag, är skälig. Dagersättning avses täcka kostnaderna för maten. Den marknadsanpassade lönen fördelas då enligt följande: 20 procent kontant, 20 procent till dagersättning, 30 procent till skatt och 30 procent till budgetkontot.

4. Vi föreslår ingen ändring när det gäller rätten till från den allmänna sjukförsäkringen under sjukpenning vistelsen på häkte och i kriminalvårdsanstalt. Detta

beror bl.a. på sjukförsäkringens konstruktion. Sjuk-

ersättningen bör även i ett system med marknadsanpassade löner till de intagna utgå av kriminalvårdens medel.

5. Vi föreslår att den sjukpenning ska hållas intagnes vilande under den tid han verkställer frihetsstraff. Enligt gällande rätt förlorar den intagne sin sjukpenningplacering efter sex månader i kriminalvårdsanstalt. Vi anser att den som verkställer ett frihetsstraff inte på grund härav bör förlora en del av det sociala skyddsnätet. Den intagne bör därför ha samma sjukpenning vid frigivningen som han hade vid straffverkställighetens början, oavsett hur långt frihetsstraffet är.

6. Den marknadsanpassade lönen ska vara pensionsgrundande. Som framgår av den tidigare beskrivningen av Vångdalen-försöket är detta fallet vid Vångdalen. Det bör även framgå av lagen om allmän försäkring att den marknadsanpassade lönen är pensionsgrundande. Vi har låtit göra en studie om de intagnas pensionsrätt i ATP. Studien finns intagen som bilaga 4.

7. Vi föreslår att anstaltsarbetet ska jämställas med förvärvsarbete när det gäller att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning; både ersättning från en arbetslöshetskassa och i form av kontant arbetsmarknadsstöd.

‘ . 17 Sammanfattning

8. Vi föreslår att kriminalvårdsstyrelsen ska erlägga socialavgifter för den marknadsanpassade lönen på samma sätt som för anställda inom kriminalvårdsverket.

9. Vi föreslår att den marknadsanpassade lönen ska vara skattepliktig och att den ska behandlas som inkomst av tjänst. Övriga ersättningar till de intagna, som utges av kriminalvårdsmyndigheten, bör även i fortsättningen vara skattefria. Kriminalvårdsmyndigheten ska göra avdrag för preliminärskatt på samma sätt som för anställda. Kriminalvårdsstyrelsen och riksskatteverket bör i samråd bestämma hur regler om uppbörd, existensminimum m.m. ska tillämpas när det gäller intagna i kriminal- V vårdsanstalt.

10. Den marknadsanpassade lönen och annan ersättning som tillkommer den intagne ska inte kunna tas i anspråk genom införsel och utmätning. Vi anser att den obligatoriska budgetplaneringen är ett bättre instrument. Genom budgetplaneringen kan större hänsyn tas till den intagnes sociala förhållanden och därigenom underlätta anpassningen efter frigivningen. Den intagne får genom budgetplaneringen kontakt med kronofogdemyndigheten redan under anstaltsvistelsen och kan därigenom göra upp avbetalningsplaner som sträcker sig i tiden efter fri- _ givningen. Försöksverksamheten visar att både den intagne och hans borgenärer har fördelar av systemet med budgetplanering. Med hänsyn härtill bör den marknads-. anpassade lönen vara utmätningsfri.

Utbyggnadsplan och beräkning av kostnaden

På sikt bör, som vi tidigare anfört, marknadslönesystemet omfatta allt arbete som utförs av de intagna och som är jämförbart med arbete på den öppna arbetsmarknaden. Med hänsyn till det statsfinansiella läget

föreslår vi att marknadslönesystemet byggs ut etappvis.

Vi anser inte att det är erforderligt med ansökningsförfarande för att välja ut de intagna som ska erhålla marknadsanpassad lön i utbyggnadsskedet. I stället bör marknadslönesystemet ses som en av de resurser som en anstalt har när det gäller de intagnas sysselsättning. Lönen blir då en bland andra faktorer som avgör vid vilken anstalt den dömde ska verkställa frihetsstraffet. Detta förfarande ger både den dömde och tjänstemän som beslutar om anstaltsplacering en större möjlighet att under utbyggnadsfasen se till att de intagna som har störst nytta av marknadslönesystemet kan placeras på en marknadslöneanstalt.

Vi föreslår att marknadslönesystemet permanentas vid de tre försöksanstalterna och att det i en första etapp

›

A18 Sammanfattning , å» SOUN1984:.87

införs vid ytterligare 14 anstalter. Kostnaden härför kan beräknas till cirka 18 miljoner kronor i 1984/85 års löneläge. Detta innebär en ökning i förhållande till årets med 13 miljoner kronor. Till detta anslagspost kommer lönekostnadspåslag (sociala avgifter) om cirka _ 11 miljoner kronor. För personalförstärkning beräknas åtgå cirka 1,5 miljoner kronor. I övrigt anser vi att våra förslag inte medför några påtagliga utgiftsökningar. -‘~ I . ~ Den marknadsanpassade lönen till intagna vid Tillberga , och Skogome bör beskattas från och med den 1 juli 1985. W I övrigt kan våra förslag genomföras först under budgetåret 1985/86.

Vi föreslår således en reform som ökar statsutgifterna med cirka 24 miljoner kronor. Av redogörelsen för vårt försök med marknadsanpassade löner till de intagna vid anstalten Vångdalen framgår att denna utgiftsökning till cirka 3/4 kan beräknas täckas av motsvarande intäkter för staten eller minskade kostnader för stat och kommun. Nettokostnaden är därför cirka 6 miljoner kronor. Med

.V hänsyn till de fördelar som marknadslönesystemet innebär

, för den anser vi att, trots det angelägna i att _ intagne - minska bör byggas

f _ statsutgifterna, marknadslönesystemet

i med vårt Vi anser vidare att de *A H ut enlighet förslag. : av minskad besparingar som uppkommer på grund beläggning vid anstalterna bör ge utrymme för en reform i enlighet med vårt förslag. Att kombinera ett minskat fångtal med ett bättre innehåll i frihetsstraffet är enligt vår mening en bra utveckling av den svenska kriminalvården.

v w—.—~—~ —~7— rv-*-(v,/ä7'

I I ‘~‘

SOU {984:87 \i .19‘

SUMMARY

Work and education in prison

The goal for the work and education programme of the correctional service is, during the inmates’ time in prison, to promote their prospects of entering into working life after their release. To attain this goal the correctional service has arranged a programme of work and education suited to the inmates’ various needs. Inmates have a legal right to work during imprisonment, but also an obligation to engage in work or other occupation. If they are in need of education they can receive this instead of doing other work.

In the financial year 1982/83 the total time in which inmates were engaged in different occupations was 5.5 million hours. Of this time 73 per cent consisted of work in factories, agriculture, horticulture, forestry and service occupations. This work is done in forms which as closely as possible resemble the conditions in the outside community. Industrial work comprises 40 per cent of the total and is of many kinds, such as . mechanical engineering, assembly, woodworking, readymade clothing and laundry work. work in agriculture and forestry represents 13 per cent of the total. Many inmates are engaged in service occupations in the prisons, 20 per cent of the total. These include fatigue—duties in conjunction with catering, cleaning, street scavenging, etc. Inmates who are incapacitated for work can take part in training courses,‘etc. Such occupations comprise 5 per cent of the total.

Extensive education is also given in prisons. According to the inmates‘ needs this has consisted of elementary

education for adults (Grundvux), senior level of

comprehensive school (Komvux), and vocational training courses for the unemployed under the auspices of the Labour Market Board. Some 780 inmates receive daily whole— or part-time education, half of whom elementary education.

To facilitate rehabilitation inmates can receive a socalled work permit for work or study outside the l institution during a part of their term of imprisonment. Of the total occupation time 7 per cent is on work spent permit occupations. An inmate who works outside prison is an employee with the same wage as ordinary employees.

- 20 Summary

For work in the institution an inmate is entitled to

remuneration in relation to his output. He is also entitled to remuneration when he participates in any

other such as education, as well as when he occupation, is unable to take part in any occupation. The average work in the financial 1982/83 was about kr. 6 pay year hour. The rate is determined annually by the per As from 1 July 1984 the highest hourly wage government. rate is kr. 7. For studies and other occupations the rate is kr. hour. An inmate in prison is 5 per studying not entitled to a state study grant. Inmates taking adult education courses receive kr. 13 per elementary which is the local government education hour, paid by board.

Trials with market—adjusted wages

Since 1972 a trial has been going on with marketwages at the Tillberga open national adjusted institution.

In 1975 the trial was extended also to the Skogome closed national institution. The object of the trials is to enable inmates to improve their financial and social situation in for their release. In these preparation from market—adjusted wages, the trials, apart institution assists inmates in their budget actively and more generous rules for furloughs are planning Each inmate must review his financial situation adopted. and draw a budget, which he thereafter must follow. up In the budget, money is allocated for living expenses after release and for payment of rent, damages, debts,

etc. during imprisonment.

Prisoners wishing to participate in the trials at

and apply to be placed there. Those Tillberga Skogome in the trials pay an amount of, at participating kr. 40 per day (daily charge), which is present, intended to cover the cost of food. No tax deduction is made from the wage. The wage is instead reduced by a tax deduction corresponding to an average in the relevant tax tables. The average wage in the year 1982/83 was kr. 17.40 per hour, which is thus a net Of what remains after deduction for the daily wage. the inmate has the free right of disposal of 30 charge cent. The remainder shall be allocated as specified J per

as in the

budget plan.

The National Prison and Probation Administration has evaluated the trials at Tillberga and Skogome. The evaluations show that the market wage system has great

Al

Sammanfattning 21.

advantages for inmates. The evaluations are presented in annexes 1 and 2.

By reason of these evaluations, and since several questions concerned with inmates‘ wages such as tax liability, social insurance, etc, were unclear, the Committee for Market—Adjusted Wages to Prison Inmates (MAIK) was appointed.

According to our terms of reference we were to investigate the prerequisities for extending the system of market-adjusted wages and propose solutions to several problems associated therewith. The terms of reference also permitted us, in the course of our investigation, to extend the trials with market-adjusted wages for inmates.

In consultation with the National Prison and Probation Administration we started in December 1982 a trial with market—adjusted wages at the Vangdalen open local institution. The object of the trial, apart from improving the inmates‘ financial conditions in preparation for their release, was to introduce new elements in the trial that had not previously existed. The market wage system has not earlier been tried out at a local institution. we also wished to test whether it functions without an application procedure and how the budget planning functions if the probation service becomes involved while the inmates are still in an ,V institution. The point of departure in the planning of the Vangdalen trial was that the inmates‘ conditions as regards questions relating to work remuneration would be normalized as far as possible, i.e. that inmates should be placed on an equalfooting with ordinary wageearners. The normalization was to be brought about without preceding law amendments.

The general arrangement of the trial is the same as at Tillberga and Skogome. The wage level is decided upon by the National Prison and Probation Administration on the basis of the collective agreement for sheltered work

in Samhallsforetag (Swedish Communal Industries). An

individual budget is drawn up for each inmate. For inmates who after release are to be on probation the probation service and the inmate together draw up a budget. The Vangdalen trial differs from the Tillberga and Skogome trials in the following respects.

1. Inmates do not apply to be placed at Vangdalen. Theplacement procedure is the same as at other open local institutions.

V I i

summary

22 sou 1984:87

2. The inmates taking part in the Vångdalen trial have the same furlough facilities as other inmates in local institutions. At Tillberga and Skogome the furlough rules are more generous.

3. The wages paid to inmates are liable to tax. Theinstitutions make a deduction for preliminary tax in the same way as for ordinary wage—earners.

4. A consequence of the market—adjusted wage being liable to tax is that it also carries the right to pension in the National Supplementary Pensions Scheme.

We have compiled a report on the Vangdalen trial (see Annex 3). Clearly the trial has been very positive both for inmates and for the Vangdalen staff. The inmates‘ work morale has been greatly strengthened. Both the foremen and the inmates consider that market—adjusted wages have improved the working conditions. The inmates have shown a greater understanding for punctuality and doing a good job of work. Absence due to sickness fell by 50 per cent after the introduction of the market wage system. In other ways as well the climate in the institution has become better. The inmates have shown a greater self—confidence and done things on their own responsibility to a greater extent than before. This has been manifested in a reduction of disciplinary problems. \* The report also points to the improved cooperation between the probation service and the institution.

K The report shows, too, that during the trial period at Vångdalen, particularly owing to the budget planning, the inmates have had contacts with the tax and enforcement authorities and the social services in a way that was not common earlier. These contacts have been to the advantage both of inmates and of the authorities. Through the budget planning the enforcement offices, for example, had a greater opportunity to take into account the inmates’ social conditions, while inmates have paid off debts on a scale that had not occurred earlier. The report also contains a description of the inmates‘ economic and social conditions and interviews with the inmates taking part in the trial in 1983. To throw some light on the effect on the national economy of marketadjusted wages at Vangdalen we studied the use of the gross wage for payment of taxes, the daily charge, debts, etc. This study relates to the 175 inmates taking part in the Vangdalen trial during the period January- November 1983. Altogether about 1,2 million kr. was paid in wages and sickness benefits. Of this sum kr. 656 OOO (53 per cent) returned to the Treasury in the form of taxes, fines, court costs, daily charges and payment of

i

1904:87

SOU 1 Summary \ debts. Furthermore kr. 241 OOO from the inmates budget accounts was set aside for release money, rents, clothing and maintenance to families. These items entail in all probability a corresponding saving for the National Prison and Probation Administration and local authorities (social welfare). This means that 72 per cent of the gross wage returned to the Treasury in the form of taxes, etc. or resulted in reduced expenditure for the Administration or local authorities. The inmates received 20 per cent of their wage in cash. the remaining 8 per cent they set aside for damages, debts

W

In conclusion we consider that the Vangdalen trial shows that a system of market-adjusted wages to inmates can very well be adopted at a local institution, that it has enabled the inmates to improve their financial situation in preparation for their release and that the additional costs of the system are not greater than can clearly be justified by its advantages.

General rationale

Our proposals are a further development of the basic ideas presented in the 1974 reform of the correctional system. One of these is that inmates shall have the same. right to social security and assistance as other citizens, the so—called normalization principle. Therein lies a striving also, so far as possible, to bring institutional life closer to normal conditions. Inmates should be able to work and study under, so far as possible, the same conditions as other citizens. For this reason alone their wages should be on a level that» corresponds to those paid in the outside community. The /‘ wage structure should also be the same as regards tax liability and social insurance. We therefore consider that the remuneration system, both for study and work, should to the greatest possible extent follow the same rules as for other citizens. There are natural limits for this normalization. The inmate is in prison under compulsion and is obliged to carry out the work or take

T 24 . SOU_1984:87 Summary

in the education or training enjoined upon.him- The part of obligation to work therefore has a decisive question in the normalization of the remuneration significance The obligation to work means that there is no system. contractual relation founded on labour legislation between the correctional authorities and the inmate. He is therefore not an employee in the sense applying in civil law. This has consequences in several respects, such as that of social legislation and labour legislation. The obligation to work has been discussed earlier commissions of enquiry. We here present the by of view put forward in their reports. We consider points that the obligatory principle should be retained. Occupation has an important function during imprisonment as a means of countering passivization but, above all, as training for life outside prison. The total perhaps, situation in itself is the decisive factor compulsory for the inmate.

We have examined different ways of equating work in with employment while retaining the prison gainful obligatory principle. We have sought for solutions in which a contract—like relation arises between the correctional authorities and the inmate. Our conclusion is that it is not fruitful to speak of contractual relations in a compulsory system such as imprisonment necessarily involves. The inmates right to remuneration for work should therefore, as at present, be as stated in the Act on Correctional Treatment in Institutions. To the working conditions of inmates with those of equate other citizens, accordingly, we have chosen to determine in law in what respects work in prison shall expressly be equated with gainful employment.

Several investigations show that inmates have heavy debts both to public and private creditors. Imprisonment increases the inmates financial problems. Our opinion therefore is that market-adjusted wages can also be by the fact that they may diminish the justified damaging effects of imprisonment.

There is no relation in a labour legislation sense between the National Prison and Probation Administration and the inmate. This is a natural consequence of the fundamental compulsory elements in the correctional Inmates should be assured influence through a system. consultation In section 5.4 we develop our procedure. views concerning inmates‘ influence in wage issues. We consider that the emphasis in the consultation on wage issues should lie in the relations of inmates with the Board for Labour Market and Trade Union Matters (NAFF).

“

sou x

1984.: 87 Summary 25

As already noted, we consider that a market—adjusted wage should be paid for work. Of the total occupation time 75 per cent is spent on production and service work. This work is done, in our opinion, under conditions comparable to those in the outside community. In the long term, therefore, all this work should be remunerated with a market-adjusted wage. In view of the increased costs that the system nevertheless involves it should be built up in stages. At the end of this Summary we present our proposal for a first stage.

with respect to remuneration for studies we consider that, in accordance with the normalization principle, inmates should be equated with other students. For rehabilitation reasons this should not apply to the possibility of receiving study allowances and study grants during the prison term. Instead a uniform activity remuneration should be paid for such studies. As regards Labour Market Board courses we consider that inmates shouldbe entitled to educational grants like any other persons taking these courses.

The Committees proposals

we consider, accordingly, that a system of market- ‘ adjusted wages for work done in prison, which is comparable to paid work in the outside community, should be introduced. we do not believe that an increase of wages to inmates will noticeably raise productivity in prison workshops. Nor is this the intention, as the main object of work in prison is to prepare the inmate for release so that he is thereafter capable of doing normal work. As the increased state budget expenditure is largely covered (72 per cent in the Vangdalen trial) by revenue in the form of taxes, etc., and costs to national and local government are reduced, it is justifiable to introduce a market wage system despite the need for strict moderation in state expenditure. Our proposals are, point by point, as follows.

1. The working conditions in prison workshops are in many ways comparable to the sheltered work in Samhallsforetag. The types of work are comparable and the performance required from inmates is on a level with that required in Samhallsforetag. Our opinion is that the approach adopted in Samhallsforetag could also serve as a guide for prison work programmes. The wage level and methods of wage—fixing should therefore be similar to the practice in Samhallsforetag. The wage paid to inmates should continue to be based in part on their

26 Summary

output. Their performance should, however, be considered

in relation to their working capacity.

2. Market-adjusted wages should be combined with compulsory budget planning. This shall be done in consultation between the inmate and the staff of the institution or the probation service. As not all inmates have a need for detailed budget planning, the system should be flexible. The main resources should be devoted to those with a great need for planning of their finances. No inmate, however, should receive more than 20-30 per cent of his gross wage in cash. The remainder, after deduction for tax and the daily charge, should be deposited on his budget account.

3. An inmate with market—adjusted wage shall pay a daily charge. we consider that the level adopted at the trial institutions, kr. 40 per day, is reasonable. The daily charge is intended to cover the costs of food. The market-adjusted wage would then be paid as follows: 20 per cent cash, 20 per cent daily charge, 30 per cent tax and 30 per cent to the budget account.

4. we propose no change as regards the right to sickness benefit from the National Health Insurance during the period in custody and in prison. One reason for this is the construction of the health insurance. Even in a system with market—adjusted wages sickness benefits should be paid by the correction service.

5. We propose that the sickness benefit be held in abeyance during the term of inprisonment. Under present law an inmate loses his sickness benefit after six A- months in We consider that a person a prison. serving term of inprisonment should not on that account be cut off from a part of the social security network. He should therefore receive the same sickness benefit on his release as at the beginning of his term of imprisonment, whatever its duration.

_6. The market-adjusted wage shall qualify for pension. As appears from the earlier description of the Vångdalen trial, this is the case at Vångdalen. It should also be apparent from the National Insurance Act that marketadjusted wages qualify for pension. We have arranged for -a study to be made of inmates right to pension in the National Supplementary Pensions Scheme. This study is presented in Annex 4.

7. We propose that work in prison be equated with gainful employment as regards qualification for unemployment pay, both from an unemployment benefit

\ A ’ *

, sou 1/984;87 Summary 27‘

society and in the form of cash labour-market allowance.

8. We propose that the National Prison and Probation Administration pay social security charges on marketadjusted wages in the same way as for its employees.

9. we propose that market—adjusted wages be liable to tax and treated as income from employment. Other emoluments paid to inmates by the correction authority should continue to be free from tax. The correction authority shall deduct preliminary tax in the same way as from its employees. The National Prison and Probation Administration and the Board of Inland Revenue should jointly decide how rules for tax collection, subsistence level, etc., shall be applied in the case of prison inmates.

10. Market-adjusted wages and other emoluments due to inmates shall not be subject to distraint. we consider the compulsory budget planning to be a better instrument. Through budget planning greater attention can be paid to inmates‘ social conditions, so facilitating their rehabilitation. And through it an inmate obtains contact with the enforcement office while in prison and can draw up plans for instalment payments . extending into the period after his release. The trial shows that both inmates and their creditors are benefited by the system of budget planning. For this reason market—adjusted wages should be non-distrainable.

Plan for extension of the system and calculation of the cost

In the long term, as we have already stated, the market wage should cover all work done by inmates that system is comparable to jobs on the open labour market. In view of the situation of the state finances we propose that the market wage system be extended in stages. We do not consider an application procedure to be necessary for selection of inmates who are to receive market—adjusted ’ wages at this stage. Instead the system should be viewed as one of the resources possessed by an institution for providing its inmates with occupation. The wage will then be one among other factors deciding at what institution an offender shall serve his term of imprisonment. This procedure enables offenders, as well as the officials who decide where they are to be placed, better to ensure that those who would most benefit from the market wage system can be placed in an institution where the system exists.

Summary

2,8 sou 1984:87

We propose that the market wage system be rendered permanent at the three trial institutions and, in a first stage introduced at fourteen others. Its cost may be calculated at about kr. 18 million at the 1984/85 wage level. This is an increase of kr. 13 million over the years appropriation. In addition there are social security charges of about kr. 11 million. About kr. 1,5 million is calculated for staff reinforcement. Otherwise we consider that our proposals do not involve any appreciable increase of expenditure.

The market adjusted—wage to inmates‘ at Tillberga and Skogome can be liable to income tax from July 1 1985. For the rest our proposals can not be put into effect until the financial year 1985/86.

We thus propose a reform which increases state expenditure by about kr. 24 million. From the account of our trial with market—adjusted wages to the inmates at Vångdalen it is calculated that three—quarters of this added expenditure can be covered by corresponding revenues to the state or diminished costs for national and local government. The net cost is therefore about kr. 5 million. In view of the advantages of the market wage system for inmates we consider that, despite the urgency of reducing state expenditure, the system should be extended in accordance with our proposal. We also consider that the savings arising through a reduced prison population should allow scope for the proposed reform. Combining a reduced number of prisoners with a better content of the term of imprisonment is in our opinion a good development of the Swedish correction system.

’ FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. FÖRSLAG TILL LAG OM ÄNDRING I LAGEN (1974:208) OM KRIMINALVÃRD I ANSTALT

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

dels att 44 och 45 §§ skall ha nedan angiven lydelse

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 44a §, av nedan angivna lydelse .

Nuvarande lydelse Föreslgen lXdelse

44 §1

Intgen skall erhålla ersättning, Den intaâe skall _ilå_ ersättning,

enligt normer som meddelas av rege- enligt normer som meddelas av regeringen eller myndighet som rege- ringen eller _de_n myndighet som reringen bestämmer, för arbete som geringen bestämmer, för arbete som_ han utfört, om detta ej skett för han utfört, om han ej utfört .det egen räkning eller åt arbetsgivare för egen räkning eller åt arbetsutom anstalten. Ersättning skall givare utom anstalten. Arbetser-

gg även när intfin, enligt vad sättningen kan lämnas i form av_

som bestämts rörande honom, under mrknadsanpäsad lön. arbetstid deltger i undervisning, utbildning eller annan särskilt Ersättning skall lämnas även när anordnad verksamhet eller behand- vad som beden intggge, enligt ling eller bedriver enskilda stämts honom, under arbetstid

gg

studier. Kan arbete eller annan deltar i undervisning, utbildning verksamhet som berättigar till er- eller annan särskilt anordnad verksättning ej beredas intgen eller samhet eller behandling eller beär denne helt eller delvis oför- driver enskilda studier. Detta mögen till sådan verksamhet, skall gäller i den mån den intagne inte

ersättning ändå uté i den mån den får ersättning enligt förordningen

intagna inte erhåller ålders- eller (1976:327) om timersättnixüg vid förtidspension enligt lagen grundutbildning för vuxna eller (1962:381) om allmän försäkring. utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen ( 1966:386) .

Kan arbete eller annan verksamhet som berättigar till ersättning ej beredas den image eller är denne helt eller delvis oförmögen till sådan verksamhet, skall ersättning trots detta lämnas i den mån den

intagne inte bl ålders- eller för-

tidspension enligt lagen (1962:581) om allmän försäkring.

1 Senaste lydelse 1984:395.

30 författningsförslag

Nuvarande delse Föreslagen lydelse

Ersättning för arbete skall be- Ersättning för arbete skall bestämmas med hänsyn till den in- stämmas med hänsyn till den inl tagnes arbetsinsats, om ej sär- tagnes arbetsinsats och arbets- . skilda skäl föranleder annat. För förmåga, om det inte finns skäl för

annan verksamhet skall ersättning i Eågot annat. För annan verksamhet

regel bestämmas enhetligt. skall ersättning i regel bestämmas enhetligt.

Regeringen eller myndighet, som Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer, meddelar regeringen bestämmer meddelar före-

föreskrifter beträffande använd- skrifter _f_o_r_ användningen av den

ningen av ersättning enligt första ersättning som den intfle uggbar stycket och av annan arbetsinkomst av kriminalvårdsmyndigheten och av som intagen uppbär. annan arbetsinkomst eller studieersättnirg som intagen uppbär.

44a§

Av kommunalskattelagen (1 928: 370) , anvisningarna till 19 §, framgå att marknadsanpassad lön samt sjukersättning m.m. som utår i stället för sådan lön är skattepliktig inkomst, medan annan ersättning från kriminalvårdsmyndigheten till en intagen ej är skatteinkomst . Eliktig

Av 11 kap. 2 § lagen (1962:581) om allmän försäkring framgår att den marlmadsanpassade lönen anses som inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst.

Av lagen (1981:691) om socialavgifter framgår att staten, i fråg om erläggande av socialavgifter, anses som arbetsgivare åt en intagen som får marknadsanpassad lön.

F6rfattnihgSf6rs1_ag 31.;

e

Nuvarande delse en lydelse

Föreslg

45§

Har intagen uppsåtligen förstört Har en intagen uppsåtligen förstört egendom som tillhör anstalten, får egendom som tillhör anstalten, får ersättning härför tags ut av medel ersättning _tis_ ut av sådan ersättsom tillkommer honom enligt 44 ning som innestår hos kriminalvårdsmyndigheten och som tillkommer honom enlig 44 §.

Arbetserséttnig som för intggens Ersättning san för den intggges räkning innestår hos kriminal- räkning innestår hos kriminalvårdefår ej utmätas. får i

vérdsgxfldiaet myndigieten ej tas ansgrâk

genom införsel eller utmätning.

2. FÖRSLAG TILL LAG OM ÄNDRINGI KOMIVIUNALSKATTELAGEN (1928:370)

[Tarigenan föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) att punkt 1 första stycket av anvisningarna till 19 § ska ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslgen lxdelse

1. 1. Socialbidrag, begravningshjälp samt Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll som har lämnats i underhåll som har lämnats patient intaên kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e.d. utgör inte skattepå sjukhus e.d. utgör inte skatte- pliktig inkomst. Detsamma gäller i pliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Som begravning:medlemsavgifter. Som begravnings- hjalp behandlas inte tjänstepension hjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsavseende tid efter den pensions- berättigades frånfálle. Ersättning berättigades frånfálle. till en intagen i kriminalvårdsanstalt enligt 44 § lagen om kriminalvård 1 anstalt (1974:203) är inte heller skattepliktig inkomst, om ersättningen betalas av kriminalvårdsverket och inte utgörs av marknadsanpassad lön eller sjukersom lämnas i stället för sättning sådan lön.

i i ” i

son_ 1984:87 35,

3. FÖRSLAG_ TILL

LAG om mama 1 LAGEN (1981:691) om SOCIALAVGIFTER

Ifárigencxn föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter , : skall ha nedan angiven lydelse

Nuvarande lydelse F0’:-eslgen lxdelse

1 kap.

2 §1

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag. .

Vid tillämpning av denna lag skall Vid tillämpning av denna lag skall den som utgett sådant bidrag som den som utgett sådant bidrag eller avses i 11 kap. 2 § första. stycket sådan lön som i 11 kap. 2 § första) m) lagen om allmän försäkring anses stycket m) och n) lagen om allmän som arbetsgivare. försäkring anses som arbetsgivare.

Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) man.

1 Senaste lydelse 1983:855.

sou 1984:87 37

4. FÖRSLAG TILL . ÄNDRING I LAGEN (1962:381) om ALIMÄN FÖRSÄKRING

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Fdreslgen lydelse 3 kap.

5§‘

Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning av en försäkrad besluta om den försäkrades tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. I fråg som avses i skall kassan fast- x om en försäkrad 1 § första stycket samtidigt ställa den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Av beslutet skall framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Beslut om tillhörighet till sjukpenningförsäkringen skall omprövas a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden underav betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens gått ändring storlek, denna lag beviljas den försäkrade eller redan utb) när förtidspension enligt gående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades förmåga eller att bereda sig inkomst genom arbete, samt I möjlighet särskild lag beviljas den försäkrade eller redan utc) när delpension enligt gående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsoch inkomstförhållanden.

skall i fall som avses i första stycket a) ej ske förrän trettio dagar Ändring efter det fått kännedom om inkomständringen. Ändring skall »i försäkringskassan annat fall ske så snart anledning till ändringen uppkommit eller, i fall då enligt 1 § andra stycket skall upphöra på grund av att sjulcpenningförsäkring den försäkrades make eller någon med vilken den försäkrade varit gift eller har eller har haft barn avlider, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

Den fastställda inkomsten får ej i annat fall än som avses

sjukpenninggnmdade i första c) sänkas under tid då den försäkrade . stycket b) eller 1. bedriver studier, för vilka han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen (1973:349) studiestöd enligt (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa eller bidrag lagen (1976:536) om utbildningsbidrag för doktorander, eller enligt förordningen

2. är inskriven vid arbetsmarknads- 2. är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av institut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår en arbetsmarknadsmyndighet genomgår eller yrkesutbildning. yrkesutbildning, 3. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt.

1 Senaste lydelse 1982:529.

i ‘ 58 Edrfattningfcirslag . ,V

Nuvarande lydelse Ffireslgn lydelse

an den försäkrade i fall som avses i tredje stycket 1) bedriver studier som beräknas på minst sex månader, skall försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningtiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

11 kap.

2 §1

_ Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner, i form av kost bostad eller bil, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på

grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för

försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenning, c) Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1975:571) om kontant arbetsmarknadsstöd, f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1975:349), 7 --h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:841) om delpensionsgförsäkring, i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetiå tionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga, . j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

f l) livräntaenligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller mot-

svarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

im) från Sveriges författarfond och m) från Sveriges författarfond och

konstnärsnämnden utgående bidrag konstnärsnämnden utäende bidrag . som ej_ är att hänföra till inkomst som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen V så förordnar. i den nån regeringen så förordnar, n) marknadsanpassad lön till intag1a i kriminalvårdsanstalt.

1 Senaste lydelse 1982:529.

. författningsförslag 39

Nuvarande lydelse y Föreslagen lydelse

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket for arbete san någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket. .

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska

medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk

person, en svensk juridisk person som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksforsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsultat här i riket eller från arbetsgivare, som till hör sådan beskickning eller sådant konsulat och san inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte glla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i _ riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses

såsom arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den

sou 1984:87 «

41‘

5. FORSLAG.TILL _ _ n LAG OM ÄNDRING I LAGEN (1973:370) OM ARBETSIDS}IEl‘SE‘ORSAKRING

Härigenom förordnas att 7 § i lagen (1975:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lidelse Föreslagen lxdelse

7 §1

Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade _ 1. genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för; vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

2. haft semester, eller 2. haft semester, 3. eljest varit ledig av annan an- 3. eljest varit ledig av annan an- ~ ledning än sjukdom, värnplikts- ledning än sjukdom, Värnpliktstjänstgöring eller barns födelse tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen med helt eller delvis bibehållen lön. lön, eller 4. varit intagen i kriminalvårdsanstalt och därvid utfört arbete i kriminalvérdsxnyndighetens regi.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1982:432.

sou 1984:87,

6. FÖRSLAG TILL LAG om ÃNDRING I LAGEN (1975:371) OM KONTANT ARBEIPSNIARICNADSSTÖD

Härigenom förordnas att 7 § i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande gxdelse Föreslagen lydelse

7§‘

Med tid under vilken en sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då sökanden 1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande, 2. genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i samtliga fal dock tillsammans högst två månader,

3. haft semester, eller 3. haft semester, 4. eljest varit ledig av annan an- 4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, Värnplikts- ledning än sjukdom, Värnplikts-

tjänstgöring eller barns födelse tjänstgöring eller barns födelse

med helt eller delvis bibehållen med helt eller delvis bibehållen lön. lön, eller 5. varit intagen i kriminalvårdsanstalt och därvid utfört arbete i kriminalvårdsmyndighetens regi.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1982:432.

sou 1984:87 45

1 INLEDNING

1.1 .Kommitténs uppdrag

Sedan år 1972 pågår försöksverksamhet med marknadsanpassade löner till intagna i kriminalvårdsanstalt. Utvärderingar av försöksverksamheten har visat att marknadslönesystemet har stora fördelar för de intagna. I en särskild skrivelse i september 1978 hemställde kriminalvårdsstyrelsen att regeringen skulle föranstalta om utredning av frågan om skatteplikt och sociala förmåner för intagna som har marknadsanpassad lön. I sin anslagsframställning 1978/79 begärde vidare styrelsen att få utvidga försöksverksamheten med marknadsanpassade löner till att omfatta ytterligare tre anstalter. I budgetpropositionen 1978/79

(prop. 1978/79:

100 bil. 5 s. 89) anmälde justitieministern att tiden nu var kommen att, mot bakgrund av erfarenheterna av försöksverksamheten, undersöka förutsättningarna för en vidgad verksamhet med marknadsanpassad ersättning. Vidare anförde han att en särskild kommitté skulle tillsättas och att denna bl.a. borde behandla de problem som i sammanhanget föreligger med avseende på beskattning; sjukförsäkringsförmåner, införsel, utmätning m.m. Vid regeringssammanträde den 30 augusti 1979 anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sven Romanus, följande:

Genom lagen (1916:90) angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff infördes för första gången bestämmelser i lag om rätt för den som undergâr frihetsstraff att få ersättning för arbete som utförs under anstaltsvistelsen. Ersättningen, som kallades arbetspremie, kunde utgå för flit_ och ordentlighet i arbetet i förening med gott uppförande. Rätten till arbetspremie utgjorde ett led i det s.k. progressiva fångvårdssystemet och hörde till de förmåner som var avsedda att beredas den intagne gradvis allt efter hans uppförande och avtjänade strafftid.

Lagen (1945:872) om verkställighet av frihetsstraff, som ersatte 1916 års verkställighetslag, innebar inte någon principiell förändring av systemet med arbetspremier. I anslutning till att lagstiftningen trädde i kraft år 1946 höjdes emellertid premiebeloppen, som närmast dessförinnan hade varit i princip maximerade till en krona om dagen. Vidare innebar 1945 års lagstiftning att en möjlighet skapades att på administrativ väg föreskriva att beträffande viss anstalt eller av vissa

i 4 i

46« Inledningd 1V984:87

_. , sou j

- , intagna utfört arbete skulle avlönas efter andra

grunder än dem som gälle i allmänhet.

Under 1950- och 60-talen utvecklades arbetsdriften inom kriminalvården snabbt. Denna hade tidigare varit ensidigt inriktad på handräckningsarbeten och mera hantverksbetonade arbeten. Man övergick nu i betydande utsträckning till industriellt arbete. Det skedde en snabb utbyggnad av verkstadsdriften. Under denna tid uppfördes de s.k. industrianstalterna i exempelvis Norrtälje och Tidaholm.

Trots att inriktningen av arbetsdriften sålunda fortlöpande förändrades, behölls i princip systemet med arbetspremier i den lag (1964:54) om behandling i fångvårdsanstalt som antogs i samband med brottsbalken. Enligt 1964 års behandlingslag skulle premien bestå av en del som fick disponeras av den intagne för vissa ändamål, som särskilt angavs i lagen, och en del som skulle sparas för att användas främst för kostnader i samband med frigivningen. Intagna som undergick fängelse i tre månader eller på kortare tid eller sådan behandling i anstalt som avses i 28 kap. 3 § brottsbalken fick dock fritt förfoga över sina arbetsinkomster.

Den ändrade inriktningen av arbetsdriften ledde emellertid inom premiesystemets ram efter hand till en del praktiskt betydelsefulla ändringar i fråga om formerna för den ersättning som de intagna fick för det arbete som de hade utfört. Som framgår av vad jag har anfört inledningsvis utgick arbetspremien ursprungligen som en ren uppmuntran för flit och gott uppförande. Den hade sålunda endast i mindre mån samband med kvalitet och svårighetsgrad på det arbete som hade utförts. När verkstäder inrättades uppkom krav på att lönesättningen skulle differentieras. Till en början löstes problemet .v . genom att en del arbeten ackordsattes. Härigenom kom ett direkt samband till stånd mellan den intagnes arbetskapacitet och den ersättning som han fick. År 1966 togs ytterligare ett steg i den rikning som har sagts nu genom att s.k. prestationslön infördes. Systemet med prestationslön, som i princip fortfarande gäller, innebär att de intagnas arbetsresultat bedöms med utgångspunkt från en normalprestation av en industriarbetare inom det yrkesområde som är aktuellt. Intagen som utför ett arbete som svarar mot normalprestationen ersätts med maximal ersättning. Denna fastställs årligen av regeringen. Intagen som inte når upp till normal prestation får en lägre ersättning, satt i relation

s i sou 1984:87 , Inledni_ng 47

till arbetsinsatsen. Den år 1966 reforgenomförda men innebar även en differentiering av arbetsersättningen på det sättet att ersättningen sattes högre för industri- och jordbruksarbete än för handräckningsarbete.

En särskild lösning har valts för som intagna sysselsätts i skogsarbete. När denna arbetsgren under 1940-talet tillkom, utfördes de flesta arbetena åt domänverket, som betalade ersättning till de intagna i avtalsenlig Då detta ordning. förfarande befanns strida mot gällande lagstiftning, kom dåvarande fångvårdsstyrelsen överens med domänverket om att verket skulle betala ut arbetsersättningar till styrelsen, som i sin tur skulle betala ut arbetspremier till de intagna. Samtidigt bestämdes att det i fortsättningen skulle råda en viss relation mellan den ersättniing som kriminalvården betalade till de intagna i och skogsarbete den lön som enligt avtal utgår för sådant arbete. Detta har medfört att de intagnas inkomster av skogsarbete i allmänhet har legat än deras högre inkomster av annan sysselsättning inom kriminalvården. Numera erhåller de som är anställda inom skogsbruk månadslön, medan de intagna som syssel- å sätts med skogsarbete får timlön. ~f

Genom lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) har begreppet arbetspremie avskaffats. I stället föreskrivs i 44 § KvaL att intagen enligt normer som fastställs av eller regeringen myndighet som regeringen bestämmer skall få för ersättning arbete som han har utfört, om detta inte har skett för egen räkning eller åt arbetsgivare utom anstalten. skall bestämmas Ersättningen med hänsyn till den intagnes arbetsinsats, om inte särskilda skäl föranleder till annat. Vidare föreskrivs att ersättning skall utgå även när intagen, vad enligt som har bestämts rörande honom, under arbetstid deltar i undervisning, utbildning eller annan verksamhet eller behandling, som har ordnats särskilt, eller bedriver enskilda studier. Arbetsersättningen får enligt 45 § KvaL inte utmätas för så gäld länge som den står inne hos kriminalvårdsmyndighet för den intagnes ~ räkning.

Kriminalvårdsstyrelsen har meddelat särskilda föreskrifter beträffande dispositionen av arbetsersättningen till de intagna (51-57 §§ kriminalvårdsstyrelsens cirkulär nr 1/1974). Enligt dessa föreskrifter får numera den som är intagen i lokalanstalt och öppen riksanstalt fritt över förfoga

48 inledning sou i984:87

arbetsersättningen, medan särskilda restriktioner för dem som är intagna i sluten riksgäller anstalt.

i 1974 års lagstiftning var inte avsedd Regleringen som en lösning. När lagstiftningen kom till slutlig uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet, med hänvisning till de försök med s.k. markersättning som då nyligen hade innadsanpassad letts, att hela det problemkomplex som rörde arbetsersättning åt intagen borde tas upp i senare sammanhang (prop. 1974:2O s. 230).

Försöksverksamhet med marknadsanpassad ersättning till intagna har numera pågått dels sedan november 1972 vid den riksanstalten Tillberga, dels öppna sedan februari 1975 vid den slutna riksanstalten Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat för- Skogome. söksverksamhet vid Tillbergaanstalten i skrivelser till regeringen i oktober 1973 och i oktober 1974 samt i en särskild undersökning som har verkställts i 1975. Kriminalvårdsstyrelsen har vidare september i 1978 slutfört en utvärdering av förseptember söksverksamheten vid Skogomeanstalten.

Inom ramen för försöksverksamheten på Tillbergaanstalten utgår marknadsmässig ersättning till som sysslar med tillverkning av preintagna, fabricerade trähus och med vissa arbeten i en mekanisk verkstad. Eftersom arbetsersättningen anses vara skattefri, har den därvid fastställts till ett belopp som motsvarar avtalsmässig lön efter skatt för träarbetare respektive industriarbetare vid fabriker med motsvarande tillverkning.

En individuell budgetplan upprättas för varje intagen. Den intagne får förbinda sig att frivilligt använda del av sin inkomst till att en betydande betala skulder av olika slag och i förekommande fall för att bidra till underhållet för sin familj. Medel skall också avsättas för omkostnader under och under den första tiden efter fripermissioner De intagna betalar ersättning för kost givningen. till anstalten. En särskild tjänst finns inrättad vid anstalten för att biträda de intagna vid planeringen av deras budget.

Försöket vid har i huvudsak ut- Skogomeanstalten formats samma sätt som Tillbergaförsöket. Vid på sysselsätts huvuddelen av de Skogomeanstalten

1984:87 Inledning

intagna i ett tvätteri. Övriga arbetar i en grov-

konfektionsverkstad.

I försöksverksamheten var genomsnittsförtjänsten under vecka 41-48 år 1978 14 kr. O5 öre i timmen vid ackordslön och 11 kr. 89 öre i timmen vid tidlön. För övriga intagna i verkstadsdrift var under samma period genomsnittsförtjänsten per timme 3 kr. 77 öre vid ackordslön och 3 kr. 30 öre vid tidlön. Vid andra studier än AMU-utbildning utgick under perioden ersättning med 2 kr. 65 öre per timme. Intagen, som på grund av sjukdom eller olycksfall var arbetsoförmögen, erhöll ersättning med 8 kr. 40 öre per arbetsdag.

Utvärderingarna av försöken med marknadsanpassad arbetsersättning vid Tillberga och Skogome tyder på att systemet underlättar för de intagna att anpassa sig i samhället. Det synes även verka individuellt brottsförebyggande, åtminstone under den första tiden efter frigivningen. Många har lämnat anstalten helt skuldfria, andra med reducerade skulder.

När jag anmälde justitiedepartementets huvudtitel till årets budgetproposition uttalade jag (prop.

1978/79:1OO bil. 5 s. 89) att tiden nu är mogen

att, mot bakgrund av erfarenheterna av försöksverksamheten, undersöka förutsättningarna för en vidgad verksamhet med marknadsanpassad ersättning. Jag angav vidare att en särskild kommitté borde tillkallas för detta ändamål.

Den kommitté som jag sålunda har förutskickat bör nu tillsättas.

Regeringen beslöt i enlighet med justitieministerns förslag.

I direktiven (Dir 1979:104) anfördes följande angående

kommitténs uppgift och riktlinjerna för arbetet.

En viktig princip, som ligger till grund för den nuvarande planeringen av kriminalvården i anstalt, är att anstaltsvården redan från början skall inriktas på konkreta åtgärder som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten, allt i den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd blir otillbörligt eftersatt. I vad som har sagts nu ligger bl.a. en strävan att så långt som det är möjligt närma anstaltstillvaron till normala förhållanden, den s.k. normaliseringsprincipen. I den mån som arbetsersättningen vid

50 Inledning

på ett påtagligt sätt kriminalvårdsanstalterna från de lönesystem som tillämpas ute i skiljer sig samhället kommer ett viktigt inslag i normaliseatt saknas. Detta innebär att det ringssträvandena

inte förutsättningar för en verklighets-

föreligger nära för de intagna att t.ex. planera sin träning ekonomi och ta till de normala utgifter som hänsyn för medborgare i allmänhet. uppkommer

Redan av de skäl som har angetts nu framstår det

som önskvärt att möjligheterna till marknadsmässig åt de vidgas efter hand som ersättning intagna ekonomiska härför kan skapas. I förutsättningar samma talar de erfarenheter som har riktning vunnits av försöken vid Tillberga och Skogome. Det

synes naturligt att marknadsanpassad ersättning

endast utgår i de fall arbetsförhållandena på anstalten är med de som råder ute i samjämförbara hället. Detta innebär bl.a. att sådan ersättning inte kommer i för intagna som går på arbetsfråga eller bedriver studier. Innan en sådan träning sker bör emellertid ställning tas till utvidgning en rad olika av delvis komplicerad natur som frågor

bara har kunnat bli föremål för provisoriska lös-

inom ramen för den försöksverksamhet av förningar hållandevis omfattning som hittills har begränsad ‘ ägt rum.

nu har främst sin i De problem som åsyftas grund att det inte råder något arbetsrättsligt avtals-

förhållande mellan kriminalvården och den intagne. anses vara skattefri. Inbetal- Arbetsersättningen sker inte av t.ex. sociala avgifter. De inning kommer därmed inte i åtnjutande av sjukförtagna eller andra sociala förmåner. säkringsförmåner

framdeles Om systemet med marknadsmässig ersättning i större eller mindre mån införlivas som ett institut i samband med kriminalvården i permanent anstalt, torde dessa frågor komma i ett nytt läge. skäl talar då för att de intagna bör i Principiella så stor som möjligt jämställas med utsträckning övriga samhällsmedborgare. För en sådan ordning talar även skäl. Den torde vidare vara praktiska till klar fördel för de intagna. Kommittén bör om en efter dessa linjer kan åstadpröva lösning kommas inom ramen för den nuvarande principav rätten till arbetsersättning eller regleringen om den förutsätter en ny rättslig konstruktion. Vidare bör kommittén belysa vilka konsekvenserna

skulle bli om inkomstanknutna försäkringsförmâner

v Inledning 51

skulle kunna förvärvas under anstaltsvistelsen samt om sociala avgifter skall tas ut i samband därmed.

Kommittén bör även ta ställning till frågan om arbetsersättningen i ett system med marknadsmässig ersättning fortfarande bör vara utmätningsfri. Detsamma gäller spörsmålet i vilken utsträckning och efter vilka normer de intagna i ett sådant system bör vara skyldiga att ersätta kriminalvårdsverket för vissa naturaförmåner, t.ex. kost.

Vid utredningsarbetet måste vidare beaktas att en förhållandevis stor del av kriminalvårdens klientel befinner sig i sådant fysiskt eller psykiskt tillstånd att de inte kan ta del i en normal arbetsdrift samt att ett inte obetydligt antal intagna bedriver studier i anstalten. Kommittén bör ta ställning till de eventuella konsekvenser när det gäller studiebidrag, studielön, arbetsmarknadsstöd etc. som ett system med marknadsanpassad ersättning kan få för intagna som deltar i studier, arbetsträning eller arbetsterapi eller som av annan anledning inte kan erhålla sådan ersättning.

Mot bakgrund av de lösningar som kommittén väljer när det gäller de frågor som har angetts nu bör kommittén föreslå en lämplig metod för lönesättning i ett system med vidgade möjligheter till marknadsmässig ersättning. Därvid bör kommittén bl.a. studera en beräkningsgrund som kriminalvårdestyrelsen har förordat i sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80, den s.k. baslönemetoden. Denna metod bygger på ett system där vid lönesättningen avdrag görs för skatt och naturaförmåner som de intagna åtnjuter under anstaltsvistelsen. Kommittén bör vidare pröva efter vilka principer lönesättning skall anpassas till de förändringar som fortlöpande sker genom kollektivavtal på den reguljära arbetsmarknaden. Kommittén Ä bör också belysa om och i så fall under vilka former företrädare för de intagna bör få möjlighet att lägga fram synpunkter beträffande lönesättningen. Frågan om vilka konsekvenser i administrativt hänseende som ett förändrat lönesystem kan få

för kriminalvårdsstyrelsen och de lokala/regionala

kriminalvårdsmyndigheterna bör också behandlas.

Enligt 11 § KvaL kan den som är intagen i lokalanstalt och, om särskilda skäl föreligger, även den som är intagen i riksanstalt medges att utföra arbete m.m. utanför anstalten, s.k. frigång. Vid lokalanstalt bör enligt samma paragraf särskilda

x

52 *Inledning W

åtgärder vidtas för att främja sådan verksamhet. De vidgade möjligheter till frigång som i enlighet härmed har införts genom KvaL har medfört att antalet intagna som är yrkesverksamma utanför anstalten under de senaste åren har ökat mycket kraftigt. Antalet s.k. frigångare uppgår f.n. till ca 14 procent av de intagna vid landets lokal-

anstalter. Årligen beviljas ca 1 500 personer fri-

gång. I samtliga fall utgår avtalsenlig lön till frigångaren på samma sätt som till övriga arbetstagare på arbetsplatsen i fråga. Detta innebär att arbetsgivaren också verkställer skatteavdrag enligt vanliga regler. Kriminalvården har i dessa fall inte något ansvar för den intagnes arbetsersättning. I den mån ersättningen utbetalas till anstalten är den emellertid undantagen från utmätning så länge som den innestår hos myndigheten för den intagnes räkning. Kommittén bör pröva om en vidgad verksamhet med marknadsanpassad ersättning påkallar ändringar i de principer som f.n. gäller för arbetsersättning åt intagna som har medgetts frigång. Detsamma gäller i fråga om annat arbete som intagen utför åt arbetsgivare utanför anstalten.

Kommittén bör också ta ställning till vilka krav som bör ställas på de intagna när det gäller budgetplanering och därmed sammanhängande frågor liksom spörsmålet om man från kriminalvårdens sida fortfarande skall ha rätt att ur arbetsersättning som tillkommer de intagna ta ut gottgörelse för egendom som tillhör anstalten och som uppsåtligen har förstörts. Kommittén bör vidare pröva om en vidgad verksamhet med marknadsamässiga löner bör föranleda några ändringar i fråga om den principiella arbetsplikt som enligt 12 § KvaL under anstaltsvistelsen föreligger för de intagna.

Med utgångspunkt i de lösningar som kommittén väljer bör kommittén beräkna kostnaderna för ett utbyggt system med marknadsanpassade löner. Kommittén bör också, om den finner förutsättningar föreligga för en vidgad verksamhet på området, lägga fram en plan för hur verksamheten fortlöpande skall kunna byggas ut. En utbyggnad av systemet med marknadsanpassad ersättning får inte ske på sådant sätt att den motverkar möjligheterna till frigång.

I sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80 yrkade kriminalvårdsstyrelsen att den nuvarande försöksverksamheten på det aktuella området skulle utvidgas. Statsmakterna fann emellertid att kostnaden för en sådan utvidgning översteg vad som

i

SOU‘1984:87 53 w

Inledning

under det-rådande budgetläget kunde inrymmas under anslaget till kriminalvården. I den mån utredningen under sitt arbete finner att en vidgad försöksverksamhet skulle vara erforderlig för att belysa de olika problem som gör sig gällande på området torde frågan kunna tas upp på nytt (jfr JuU 1978/79:32 s. 11). Enligt kriminalvårdsstyrelsens framställning borde verksamheten vidgas till att omfatta ytterligare tre anstalter, nämligen de slutna riksanstalterna Norrtälje och Tidaholm samt den öppna lokalanstalten Ödevata. Riksrevisionsverket har i

sin rapport (Dnr 1975:26) Kriminalvård i frihet -

klienternas ekonomi behandlat försöksverksamheten med marknadsanpassad lön vid anstalterna. Verket har därvid uttalat att systemet bör prövas på lokalanstalter. Jag vill för egen del peka på möjligheten att i så fall förlägga en eventuell försöksverksamhet till någon av eller båda de nya lokalanstalterna i Helsingborg och Luleå. Om kommittén under sitt arbete finner att ytterligare

försöksverksamhet bör anordnas, bör den efter

samråd med kriminalvårdsstyrelsen göra framställning härom till regeringen och ange hur verksamheten bör läggas upp. Kommittén bör ta del av och överväga de synpunkter på frågan om en utvidgad försöksverksamhet som riksrevisionsverket har anfört i den rapport som har nämnts nyss. Kommitténs arbete bör bedrivas under samråd med personalorganisationerna för de anställda inom kriminal- -vården.

1.2 Kommitténs arbete \

Kommitténs uppdrag har varit att utreda förutsättningarna för att utvidga systemet med marknadsanpassade. löner till intagna samt att föreslå lösningar på frågor som hänger samman med arbetsersättningen såsom skatteplikt, socialförsäkringsförmåner m.m. Som framgår av direktiven gavs kommittén en möjlighet att redan under l utredningsarbetet vidga försöksverksamheten för att få Å ett bättre underlag för sina förslag. Vi fann efter att ha satt oss in i området att det skulle vara värdefullt att utvidga försöken och därvid införa nya moment som A inte Vi V ‘ prövats tidigare. fann att det var möjligt att utan lagändring genomföra ett försök i vilket den marknadsanpassade lönen var skattepliktig. Vidare ville vi få reda på hur marknadslönesystemet fungerade vid en lokalanstalt samt om det var nödvändigt att driva försöken med ett urval av intagna. Genom att förlägga försöket till en lokalanstalt skulle vi också få möjlighet

a A ’

54 Inledning

att studera om kunde handhas av fri-

budgetplaneringen

/ vården. «_

Efter framställning från kommittén, i samråd med kriminalvårdsstyrelsen, medgav dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Petri genom beslut den 18 juni 1982, att kommittén i samverkan med kriminalvårdsstyrelsen fick bedriva ett utvidgat försök med marknadsanpassad ersättning vid kriminalvårdsanstalten Vångdalen inom en kostnadsram av två miljoner kronor.

Vångdalen-försöket startade i december 1982 och pågår fortfarande. Kommittén har följt försöksverksamheten från starten fram till december 1983. Vi har, genom sekreteraren, medverkat vid utbildning av personalen, information till de intagna samt vid flera sammanträden ang. försöket inom kriminalvårdsregionen.

Försöket vid Vångdalen har utvärderats i en särskild rapport, som finns intagen som bilaga 3 till detta betänkande. Rapporten innehåller en kartläggning av de intagnas sociala och ekonomiska förhållanden samt intervjuer med 175 intagna som deltagit i försöket. Rapporten ska ses som en fortsättning på de tidigare utvärderingar som gjorts vid Tillberga och Skogome. Kommittén har gjort studiebesök vid anstalten Vångdalen vid två tillfällen.

För att kunna belysa komsekvenserna av om den marknadsanpassade lönen blir pensionsgrundande har kommittén låtit Margareta Jansson i samarbete med experten i kommittén Tor Eriksen, riksförsäkringsverket, genomföra en studie om fångarna och pensionsrätten i ATP, vilken finns intagen som bilaga 4.

Kommittén anordnade den 9 oktober 1980 en hearing med styrelsen för Förenade Fångars Centralorganisation (FFCO) för att ge styrelsen tillfälle att framföra sina synpunkter på kommitténs utredningsuppdrag.

Utöveç kriminalvårdsanstalten Vångdalen har kommittén gjort studiebesök vid kriminalvårdsanstalterna Skogome och Malmö. Vidare har kommittén gjort studiebesök vid den finska arbetskolonin Sveaborg och den danska anstalten Horseröd. Vid dessa tillfällen överlade vi med z representanter från finska justitieministeriet respektive en dansk kommitté som likt den svenska hade till uppgift att utreda frågor kring de intagnas arbetsersättning. 3* . Ordföranden och sekreteraren har sammanträffat med A företrädare för statsanställdas förbund och Sveriges

s E ,Å F i Inledning 55

arbetsledareförbud för att ge dem möjlighet att lämna År;

sina synpunkter på utredningsuppdraget.

Genom de fyra experterna i kommittén har vi haft samråd med kriminalvårdsstyrelsen, riksskatteverket, riksförsäkringsverket och Samhällsföretag, vilket har varit av stort värde när det gällt att föreslå lösningar i enlighet med våra direktiv. Sekreteraren har haft överlägg- 1, ningar med representanter för arbetsmarknadsstyrelsen › y när det gällt frågor om arbetslöshetsersättning till de intagna efter frigivningen.

Till kommittén har överlämnats en remiss från utbildningsdepartementet den 8 april 1980, dnr 2360/77, ang. vissa frågor i samband med de intagnas studier inom komvux. Eftersom dessa frågor numera lösts efter överläggningar mellan kriminalvårdsstyrelsen och centrala studiestödsnämnden (FAK 1983:15) har vi inte närmare berört dem.

n ä z i s

S06 1984:87 57

BAKGRUND z

2.1 Arbete och utbildning under verkställighet av frihetsstraff

Målet för kriminalvårdens arbets- och utbildningsverksamhet är att under verkställigheten i anstalt de främja intagnas utsikter att efter frigivningen inordna sig i arbetslivet. För att förverkliga detta mål strävar kriminalvården efter en differentierad sysselsättning med möjligheter till stor flexibilitet för att anpassa verksamheten, så att den passar de intagna. Syftet är att de intagna ska kunna erbjudas alternativa sysselsättningar som motsvarar deras olika anlag och intressen. Detta framgår av lagen om kriminalvård i anstalt (KVAL) 10 §:

Intagen skall beredas lämpligt arbete som såvitt möjli gt främjar utsikterna för honom att efter frigivni ngen inordna sig i arbetslivet. Har intagen behov av undervisning eller utbildning eller annan särskild behandling, skall sådan beredas honom under arbetstiden, om det kan ske med hänsyn till arbetstidens längd och den intagnes förutsättningar.

Den intagne har alltså en laglig rätt att arbeta under

frihetsstraffet.

De intagna ges möjlighet dels till arbete inom tillverkningsi ndustri, jord- och skogsbruk, servicearbete och dels till teoretisk och praktisk utbildning. I de flesta fall varvas utbildningen med arbete. Budgetåret 1982/83 var de intagna under arbetstid sysselsatta under totalt 5,5 miljoner timmar enligt följande.

Miljoner tim. Procent

Arbete i tillverkningsverk- 4,0 73 städer, jordbruk, trädgård, skogsbruk samt servicearbete

Utbildning (yrkesutbildning 0,6 11

och teoretiska studier)

Frigång (arbete och studier 0,4 7

utanför anstalten) Arbetsvård 0,5 5 Ovriga aktiviteter 2 __i

SUMMA m!? m 8 O

I i v sou 1984:87

58 Bakgrund

Produktionsinriktat arbete

Som framgår av tabellen ovan är 5/4 av de intagna med yrkesinriktat arbete som har sin motsysselsatta ute i samhället. Arbetet bedrivs i former som svarighet så nära ansluter till de förhållanden som som möjligt råder ute i samhället. Vid arbetsplaceringen tas i största utsträckning hänsyn till den intagnes möjliga samt hans möjligheter till tidigare yrkeserfarenhet arbete efter frigivningen.

Det industriella arbetet, som omfattar ca 2,2 miljoner

arbetstimmar (40 procent av den totala sysselsättningen)

är fördelat inom verksamhetsområden: mekaniskt armånga bete i form av svets- och maskinarbete samt monteplåtträtekniskt arbete såsom tillverkning av stommar ring, till småhus och fritidshus, möbler samt monteringsfärdiga I övrigt omfattar det industriella emballeringsmaterial. arbetet tillverkning av grövre textilier, enklare konfek-

tion, skinn- och lädervaror, kontorsvaror, monteringsm.m. Dessutom finns tvättinrättningar vid tre

arbete

anstalter. En av dessa är anstalten Skogome som varit försöksanstalt för marknadsanpassade löner till intagna

sedan år 1975.

‘ är de _ Inom jordbruks- och skogsarbete intagna sysselsätta i en omfattning av ca 0,7 miljoner timmar per år ca 13 procent av den totala sysselsätt- (motsvarande ningen). Åkerarealen på ca 2050 ha utnyttjas för odling av foder till samt av spannmål och egna djurbesättningar för försäljning. Skogsarbetet omträdgårdsprodukter fattar avverkning, plantering och röjning.

Byggnadsarbetena består i huvudsak av ombyggnads- och

reparations- och underhållningsarbete.

Vid de allmänna häktena erbjuds de intagna enklare mon- Sedan häktena tillförts arbetsledarteringsarbeten. har möjligheten att bereda de intagna sysseltjänster ökat. Vid flera häkten undersöks möjligheterna sättning att anordna lokaler för arbete i gemenskap. Inlämpliga har inte De avgör själva om tagna på häktet arbetsplikt. de vill arbeta eller studera eller inte göra något

alls.

Servioearbete

En betydande del, ca 20 procent, av de intagnas syssel- — under arbetstid utgörs av servicearbeten sättning / (s.k. ekonomiarbete) av olika slag såsom handräckning vid utspisning, lokalvård av anstaltens gemensamhetsyttre renhållning, förrådsarbete i anstaltens utrymmen,

Bakgrund 59

förråd för utrustning till intagna samt olika arbeten inom fastighetsskötsel t.ex. snickeri- och målningsarbeten.

Arbetsträning

Ett stort antal intagna saknar till arbetsanknytning livet och har därför mycket liten arbetserfarenhet. Deras skolgång har av olika skäl varit med betydanbristfällig de kunskapsluckor och nedsatt självförtroende som följd. Dessutom har ett allt större antal intagna ådragit sig såväl psykiska som fysiska skador till av narkoföljd tika- och alkoholmissbruk. Mot denna krävs bakgrund arbetsvårdsinsatser av skilda slag främst vid de slutna lokalanstalterna.

Introduktion av de intagna är ett viktigt i den inslag arbetsvårdande verksamheten. Syftet är att motivera och förbereda de intagna för de olika som sysselsättningarna kan erbjudas under anstaltstiden i form av arbetsträning, produktionsinriktat arbete och studier.

Den verksamhet som bedrivs i arbetsträningsavdelningarna består främst av praktiskt social träarbetsträning, ning, gruppsamtal samt daglig livsträning (ADL). Arbetsträningen är avsedd för svagpresterande och svårmotiverade intagna och ska vara en förberedelse för en senare placering i yrkesinriktat arbete. Ca fem procent av den totala sysselsättningen under arbetstid av arbetsutgörs träning.- -

De arbetsterapeuter som hittills anställts inom krimi-

nalvården är verksammma inom introduktions- och arbetsträningsavdelningarna där de visat sig utgöra ett värdefullt komplement till i arbete med arbetsledarpersonalen att aktivera och motivera de intagna.

Utbildning

De intagnas behov av utbildning är stort. Undersökningar visar också att behovet av har ökat. grundutbildning Möjligheter till studier med varierande utbildningsinnehåll finns vid 55 anstalter, av totalt 75 anstalter.

Målsättningen är att utbildningsutbudet ska nå alla intagna och att bristande kunskaper och färdigheter kartläggs och åtgärdas. Undersökningar har visat att många intagna, i synnerhet de unga, saknar grundläggande kunskaper och färdigheter i läsning, och skrivning, räkning omvärldsorientering. Kriminalvårdens utbildningsinsatser har därför företrädesvis inriktats på grundutbildning

för vuxna (grundvux), studier på grundskolans

högstadie-

‘

60 Bakgrund sou 1984:87

\

nivå (komvux), och yrkesutbildning. På tre anstalter organiseras yrkesutbildningen som arbetsmarknadsutbildning (AMU). Kommunal vuxenutbildning anordnar på några anstalter kortare yrkesinriktade kurser bl.a. traktorförarkurser, kurser i lokalvård, hemteknik och ritningsläsning.

Kriminalvårdsstyrelsen samarbetar med skolöverstyrelsen och kommunala skolmyndigheter vid planering och genomförande av utbildning. Den grundläggande utbildningen genomförs på de flesta anstalter i den kommunala vuxenutbildningens regi. Statens skolor för vuxna anlitas som komplement, då de lokala skolmyndigheternas lärarresurser inte är tillräckliga. Studieförbund tillhandahåller lärare/cirkelledare bl.a. vid kurser i Svenska för invandrare och ämnen som inte ryms inom den kommunala vuxenutbildningens läroplan.

Under budgetåret 1982/83 fanns 17 studieledartjänster inrättade företrädesvis vid riksanstalterna. Studieansvarar för den utbildningsverksamhet, som be-

ledarna

drivs vid anstalten. De ska jämte lärare medverka vid behandlingsplaneringen och i synnerhet motivera intagna som tidigare fått minst av utbildningsresurserna i samhället.

För att öka möjligheterna att klarlägga utbildningsbehov hos klientelet och underlätta inplacering av intagna med dålig skolunderbyggnad i lämplig kurs används vuxenanpassade förkunskapsprov i svenska och matematik. Proven, som är används i samband med upprättande av frivilliga, klienternas behandlingsplaner.

Då det visat sig att heltidsstudier ofta är en mindre god studieform för intagna i anstalt eftersträvas nu alltmer att utbildningen varvas med annan sysselsättning. Därigenom kan en fjärdedel av de intagna studera på del- eller halvtid. Möjligheter till studier på gymnasienivå är begränsade.

Antalet lärare, verksamma vid anstalter, är cirka 250, varav cirka 70 arbetar på heltid med anstaltsundervisning. Ett 50-tal lärare bedriver företrädesvis grundutbildning för vuxna i särskilda projekt för frivårdsklientelet. Lärarna är anställda av den vanliga skolmyndigheten. Ca 780 intagna studerar dagligen på heleller deltid, fördelat på de olika nivåerna enligt följande:

E E ; Bakgrund 61

Frigång

För att underlätta anpassningen i samhället kan enligt 11 § KVAL, en intagen i lokalanstalt beviljas s.k. frigång som består i att han under arbetstid får utföra arbete eller delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utom anstalten. Om särskilda skäl föreligger kan även den som är intagen i riksanstalt medges frigång.

Antalet intagna som arbetat eller studerat under frigång var 1680 under år 1982 och 1009 under första halvåret 1983.

En intagen som arbetar åt en arbetsgivare utanför anstalten är anställd av denne och är därför arbetstagare på samma sätt som övriga anställda hos arbetsgivaren.

Arbetsersättning

Enligt 44 § KVAL ska en intagen erhålla ersättning enligt normer som meddelas av regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, för arbete som han utfört, om detta ej skett för egen räkning eller åt en arbetsgivare utom anstalten. Ersättning utgår under arbetstid även till dem som deltar i arbetsträning, arbetsprövning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet eller behandling, vid kontakter inför frigivningen med myndigheter och blivande arbetsgivare samt vid arbetslöshet, tillfälligt driftavbrott, sjukdom och olycksfall. Ersättning för arbete ska bestämmas med hänsyn till den intagnes arbetsinsats om ej särskilda skäl föranleder annat. För annan verksamhet ska ersättning i regel be; stämmas enhetligt. Ersättningens storlek bestäms varje år av regeringen. / ~

För industriellt arbete, jordbruks- och skogsarbete utgår ersättning i form av ackordslön eller tidlön. De intagnas genomsnittliga timförtjänster inom verkstadsoch jordbruksdrift framgår av följande sammanställning.

‘ A -

62’ Bakgrund son 1984:87

ackorden.

Nuvarande normer för arbetsersättning tillkom år 1966. Arbetsdriften var då mer inriktad på industriellt arbete, vilket kom att prägla systemets uppbyggnad och tillämpning. Dagens anstaltsvård har emellertid fått en mer differentierad struktur med inslag av studier, yrkesutbildning, arbetsträning och arbetsprövning, frigång och behandlingsaktiviteter. Samtidigt har antalet intagna som helt eller delvis är oförmögna att arbeta eller bedriva annan liknande verksamhet ökat. Vid systemets tillkomst gällde också andra differentieringsprinciper än nu. Yrkeskunniga och icke yrkeskunniga skulle placeras på olika arbetsplatser med skilda förtjänst möjligheter. Nu bygger differentieringen på andra kriterier än prestationsförmågan under arbetstid. Ersättningssystemet * också markant från de som skiljer sig lönesystem tillämpas ute i samhället.

Från den 1 juli 1983 är den högsta tidlönen för yrkesinriktat arbete, som bestäms individuellt med hänsyn till den intagnes arbetsinsats, 7 kronor per timme. För arbetsprövning, introduktion, färdtid, tillfälligt driftavbrott utgår ersättning med 5 kronor per timme. Dessutom utgår vissa tillägg för arbete på obekväm tid och på övertid. För anstalterna Tillberga, Skogome och Vångdalen gäller särskilda bestämmelser som vi redovisar senare i samband med redogörelsen för försöksverksamheten med marknadsanpassade löner.

.Studieersättning

I kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter för arbets- och studieersättning, FAK 1984:12, definieras utbildning enligt följande. Med utbildning avses målinriktad och kontrollerbar teoretisk utbildning på grundskolenivå, gymnasial eller högre nivå, praktisk-teoretisk yrkesutbildning, social färdighetsträning, frigivningskurser

g W _3g

K ‘R’ .,-lgtA”..,M..

a a» Å

E son 1984:87

Bakgrund 63

och andra handledda kurser. För sådan erutbildning håller den intagne med 5 kronor med ersättning per timme, vissa undantag. Ersättningen beräknas för hel timme. Vid

schemalagd undervisning inräknas avbrott för raster, fysisk träning m.m. som inlagts i schemat.

Studieersättningen beräknas aldrig för mer än högst åtta timmar per dag.

En intagen som deltar i en får ersättfrigivningskurs ning med ett belopp som motsvarar den arbetsersättning V han förlorar genom att delta i kursen. . ›w

Vid AMU-utbildning inom anstalten - det förekommer vid tre anstalter ~ den utgår vanliga ersättningen om 5 kronor per timme. Genomgås samma under friutbildning gång utanför anstalten har den rätt till utbildintagne ningsbidrag som övriga studerande inom AMU. Från utbild-

ningsbidraget gör försäkringskassan ett avdrag på 25 kr. per dag vilket motsvarar den som dagersättning intagna betalar till kriminalvårdsverket vid frigångsarbete.

Kriminalvårdsstyrelsen och Centrala studiestödsnämnden har i samråd, med stöd av studiestödsförordningen (SFS 1975:390), utfärdat föreskrifter angående statligt studiestöd för intagna (FAK 1983:15). studie- Statligt stöd omfattar bl.a. följande former:

Studiehjälp som kan beviljas till studerande i gymnasial utbildning t.o.m. vårterminen det år han 20 âr. fyller

Studiemedel som kan beviljas till studerande i gymnasial eller eftergymnasial fr.o.m. det år han utbildning fyller 20 år.

Studiestödet är i dessa två fall till största delen

återbetalningpliktigt.

Särskilt vuxenstudiestöd som kan efter särbeviljas skilda behörighetsregler för studier på grundskolenivå, gymnasienivå samt för vissa eftergymnasiala utbild-

ningar.

Studiestödet är i detta fall med

återbetalningspliktigt

ca en tredjedel av det beviljade beloppet

Då samtliga studiestödsformer innebär skuldsättning

föreskrivs att den intagne bör rekommenderas att om möjligt avstå från studiestöd under den tid han kan erhålla ekonomiskt stöd från kriminalvårdsverket.

Bakgrund

Den som studerar inom anstalten har inte rätt till något studiestöd. En intagen som studerar utom anstatligt stalten, antingen som frigångare eller som § 34-placekan studiehjälp eller studiemedel med ca rad, beviljas av fullt stöd. Han får då ansöka om studie- 25 procent hos Centrala studiestödsnämnden. På motsvarande hjälpen sätt kan en intagen som studerar utom anstalten beviljas särskilt vuxenstudiestöd utan reducering. Ansökan görs då hos vuxenstudiestödsnämnden. Om den intagne erhåller

statligt studiestöd med reducerat belopp, antingen studiehjälp eller studiemedel, svarar kriminalvårdeverket för vissa kostnader såsom studiematerial, kurs-

avgifter, resor till och från skolan m.m.

Den enda form av studier som särbehandlas i fråga om är Målgruppen för grundvux är ersättningen grundvux. vuxna som inte har och färdigheter i att läsa kunskaper och skriva på sitt eget språk eller i att räkna som svarar mot den nivå i dessa avseenden som normalt uppnås mellanstadium. Grundvux ska i princip på grundskolans bedrivas som deltidsstudier. Ersättning utgår till den som har rätt till med 38 kr. per timme till den grundvux som förlorar arbetsinkomst och med 13 kr per timme till Arbetsersättningen som utgår till intagna som övriga. utför arbete inom anstalten är inte sådan arbetsinkomst. Intagna som deltar i grundvux erhåller därför 13 kr. per timme. Ersättningen för högst 15 timmar per vecka. utgår Den som under med arbete studerar inom frigång jämsides och därvid förlorar arbetsinkomst erhåller ergrundvux med 38 kr. timme. Ersättningen är skattesättning per utbetalas skolstyrelsens försorg i den pliktig_och genom kommun där undervisningen anordnas.

Ersättning vid sjukdom m.m.

En som förlorar någon form av ersättning vid intagen besök hos läkare eller tandläkare erhåller 5 kronor per

timme.

, och olycksfallsersättning utgår till en intagen Sjuk- ’ läkare eller som sjukskrivits av anstaltens sjukvårdsoch som av den anledningen förlorar annan form personal av ersättning. Ersättningen utgår med 20 kronor per

dag.

Till intagen som har frigång och förvärvsarbetar utgår från på samma villkor som sjukpenning försäkringskassan för andra försäkrade. Föreskrifter har utfärdats i sam-

råd mellan riksförsäkringsverket och kriminalvårdestyrelsen för att samordna rutinerna för inkomständring, sjukanmälan och utbetalning av sjukpenning.

\

sou 1984:87 Bakgrund 65

En intagen som under frigång genomgår arbetsmarknadsutbildning och därmed uppbär utbildningsbidrag kan vid sjukdom för viss tid behålla oavkortat utbildningsbidrag.

Om sjukpenning eller utbildningsbidrag inte utgår vid sjukdom till berörda frigångare, får dessa liksom övriga intagna i stället sjuk- och olycksfallsersättning från kriminalvårdsverket med 20 kronor per dag.

Vid försöksverksamheten med marknadsanpassade löner vid Tillberga, Skogome och Vångdalen har sjukersättningens storlek, efter en karenstid om 14 dagar, relaterats till den intagnes genomsnittsförtjänst. Detta utvecklas närmare i beskrivningen av försöksverksamheten.

2.2 Tidigare utredningar som berört frågan om marknadsanpassade löner till intagna

Strafflagberedningen

Förslagen om att ersätta fångarna för det arbete de utför under straffverkställigheten enligt den öppna arbetsmarknadens principer är ingalunda något nytt. Redan strafflagberedningen tog upp detta i sitt betänkande Verkställigheten av frihetsstraff m.m., SOU 1944:50, och hänvisade till utländska förebilder. Strafflagberedningen diskuterade ett självförsörjningssystem inom vilket de intagna skulle avlönas med hänsyn till den öppna marknadens lönenivå och att de inom en viss ram, t.ex. beträffande kosthållet, själva skulle stå för kostnaderna för sitt uppehälle. Strafflagberedningen föreslog inte ett generellt införande av vare sig självförsörjningsprincipen för de intagna eller att de skulle ha marknadsanpassade löner. För att hålla möjligheten öppen att försöksvis pröva dessa principer föreslog strafflagberedningen att Konungen beträffande viss anstalt eller vissa intagna kunde förordna att utfört arbete skulle avlönas efter andra än de som grunder gällde annars (SOU 1944 s. 165). En sådan regel infördes i 1945 års verkställighetslag enligt vilken Konungen ägde förordna att ersättning för utfört arbete skulle utgå efter andra andra grunder än de som fastställts i verkställighetslagen (74 § i lag om verkställighet av frihetsstraff, SFS 1945:872).

Eftervårdsutredningen

Frågan togs på nytt upp av 1956 års eftervårdsutredning, som enligt sina direktiv hade att utreda frågor om

66 v

Bakgrund sou 1984 : 87

~ effektivare inom eftervård och annan kriminalåtgärder vård i frihet, (Fånges arbetsersättning, SOU 1958:18). Beträffande marknadsanpassad arbetsersättning anförde eftervårdsutredningen i sammanfattningen (s. 92) följande.

Utredningen behandlar härefter den i olika sammanhang diskuterade frågan om möjligheten att övergå från arbetspremier till lön enligt den fria marknadens lönesättning. Med ett sådant lönesystem skulle den intagne ekonomiskt jämställas med den frie arbetaren. Han förutsättes samtidigt därmed bliva skyldig att erlägga skatt för sin inkomst och att vidkännas avdrag för uppehälle på anstalten samt att sörja för de anhörigas underhåll och att fullgöra andra honom åvilande ekonomiska förpliktelser. Då utredningen velat granska förutsättningarna för anställande av ett försök med marknadsmässig lön, har efter medgivande av statsrådet och chefen för justitiedepartementet en särskild förberedande undersökning utförts vid kolonien Vångdalen under tiden den 24 januari - den 5 mars 1958 med de genom intervjuer intagna, uppläggande av budget m.m. Denna begränsade undersökning kan självfallet inte läggas till grund för statistisk bedömning av ifrågavarande spörsmål. Den illustrerar dock vad utredningen bedömer föreligga inom svensk fångvård över huvud taget, nämligen att de intagna ofta är hårt belastade med skulder och skyldiga att utge underhållsbidrag, skadestånd m.m. samt att en sanering av deras ekonomi i många fall skulle vara möjlig under verkställighetstiden, om de avlönades som fria arbetare och finge viss vägledning för sitt ekonomiska handlande.

På grundval av bl.a. vad sålunda förekommit och med erinran om att Konungen jämlikt gällande straffverkställighetslag äger att beträffande viss anstalt eller vissa intagna förordna, att för ersättning utfört arbete skall utgå efter andra grunder än som i regel gäller, föreslår utredningen, att viss försöksverksamhet med marknadsmässig lön anordnas inom fångvården med ett begränsat och utvalt klientel. _ Försöket skulle syfta till att vinna bl.a. förbätt- .; ring av de intagnas arbetsresultat, ekonomiska förhållanden och trivsel samt minskning av utgifterna för socialvård och understöd från fångvården m.m. Om experimentet skulle utfalla väl, bör det med försiktighet och etappvis prövas i vidare utsträckning. För genomförande av försöket uppdrar utredningen följande riktlinjer.

wvrvwøqxwywmâ

SOU 1984:8? Bakgrund 67,

-rn- - Experimentet bör, för att kunna läggas till grund för fortsatta överväganden, utföras i en icke alltför liten skala. Försöksanstalten bör alltså ha plats för ett större antal intagna. Med hänsyn till de höga krav som måste ställas på arbetsdriften, om ifrågavarande lönesystem skall tillämpas, är det vidare nödvändigt att anstalten bl.a. förfogar över en modern verkstad med ändamålsenlig utrustning. Det synes därför utredningen lämpligt att för försöksverksamheten välja en anstalt av typen Ulriksfors eller Norrtälje (Tidaholm). Åt fångvârdssstyrelsen bör uppdragas att till Kungl. Majzt inkomma med förslag om den ur olika synpunkter lämpligaste anstalten.

De intagna som skall delta i försöket bör, för att en verklig förbättring av deras ekonomiska situation skall bli möjlig, icke ha för kort strafftid. Någon bestämd tidsgräns i fråga om straffets längd föreslås dock icke.

Vid urvalet av klientel för försöket bör vidare iakttagas, att i första hand sådana intagna utväljes som visat skötsamhet och ansvarskänsla inför arbetet..I andra hand bör hänsyn tagas till den intagnes försörjningsbörda. Vid yrkeskunnighet synes särskilt avseende ej behöva fästas. Urvalet bör i största möjliga utsträckning bygga på frivillighet från de intagnas sida. I den mån det skulle visa sig svårt att ur den anstaltsgrupp, vartill försöksanstalten hör, besätta alla platserna, bör överflyttning av intagna från annan anstaltsgrupp kunna ske.

För de intagna, som skall delta i försöket, bör stå klart att de i fall av misskötsamhet från förflyttas försöksanstalten. Sådan förflyttning bör ske även i fall av långvarig arbetsoförmåga.

Lönen under experimentet föreslås skola beräknas efter samma grunder för samtliga i försöket deltagande intagna, bortsett från den skillnad som består däri att vissa får arbeta mot ackordslön och andra mot tidlön. Då rådande olikheter beträffande skilda arbetsuppgifters svårighetsgrad, olika intagnas kva-

lifikationer i arbetet m.m. i detta sammanhang ej bör ba

tillmätas någon avgörande betydelse, anser utredningen det icke vara lämpligt, att ersättningen strikt följer reglerna för lönerna enligt motsvarande kollektivavtal på arbetsmarknaden. Man bör dock söka en nära anslutning till vad som utgår för en bestämd kollektivavtalsavlönad arbetargrupp. En tillfredsställande lösning vinnes enligt utredningens mening, om man härvid - liksom när det gäller arbetspremie-

68 Bakgrund

- B, 3, systemet väljer arbetargrupp ortsgrupp enligt verkstadsavtalet. En sådan lösning innebär icke, att de intagna skall anses avlönade enligt kollektivavtal eller i fråga om andra förmåner vara likställda med kollektivavtalsanställda. Den utgående lönen kan emellertid betecknas som marknadsmässig. Vid arbetsoförmåga bör den intagne, så länge han behålles kvar vid försöksanstalten, genom fångvårdsmyndigheternas försorg och med anlitande av arbetsdriftens medel beredas förmåner i huvudsak likvärdiga med dem som tillkommer den frie arbetaren under sjukdom.

Eftervårdsutredningens förslag fick i stort ett positivt bemötande i remissvaren. Under 1960-talet diskuterades ’ inom kriminalvårdsstyrelsen hur försök med marknadsanpassade löner till intagna skulle utformas.

KAIK

Kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK) gav 1971 betänkandet, Kriminalvård i anstalt, SOU 1971:74. KAIK:s förslag innebar bl.a. att arbetsplikten skulle avskaffas. Vad gäller frågan om arbetsersättning till de intagna anförde KAIK (S. 132) bl.a.

Som tidigare nämnts påpekade strafflagberedningen att det rent principiellt var önskvärt att införa ett lönesystem för de intagna som motsvarade rådande system på den öppna marknaden men att detta av olika skäl inte var möjligt beträffande hela anstaltsklientelet. Man föreslog därför försöksverksamhet med marknadsmässig lön för att undersöka om man härigenom kunde vinna bl.a. förbättring av de intagnas arbetsresultat, ekonomiska förhållanden och arbetstrivsel samt minskning av utgifterna för socialvård och understöd från fångvården.

I vad mån ett system med marknadsmässig lön kan få avsedd effekt är ännu en öppen fråga. Den försöksverksamhet som länge varit planerad har ännu inte kommit till stånd.

Frågan om ersättning till de intagna får förnyad aktualitet om arbetsplikten avskaffas och övriga behandlingsåtgärder sidoordnas med arbetet. Frågan blir vilka aktiviteter som skall ersättas, vilken ersättning som skall ges för de olika aktiviteterna - och om en grundersättning skall utgå.

Det är givet att ersättningen till de intagna har stor betydelse för dem. Många intagna har enbart sin

Bakgrund x

arbetslön på anstalten att tillgå för att skaffa sig olika förnödenheter som kan lätta upp tillvaron på anstalten, såsom böcker, tidiskrifter, tobak, kaffe och andra s.k. premievaror. De behöver också pengar för sin familj eller för att starta på nytt vid frigivningen. Det förekommer även i stor utsträckning att de intagna har underhåll och skulder att betala.

Kommittén anser att de intagna liksom fallet är vid ungdomsvårdsskolorna bör erhålla viss minimiersättning per dag även om de inte deltar i arbete eller annan organiserad verksamhet.

I övrigt ansluter sig kommittén till principerna för det nya ersättningssystem som kriminalvårdsstyrelsen planerar och som tidigare redogjorts för. Som nämnts skall detta lönesystem bygga på principen att ersättning till intagen skall utgå i form av arbetslön i förhållande till den intagnes arbetsprestation eller som studiepremie. Avsikten är att viss ersättning även skall kunna utgå då en intagen deltar i annan organiserad aktivitet t.ex. då han är närvarande vid behandlingskollegium eller går igenom en anlagstest. Studiepremie utgår redan nu vid organiserade studier och kriminalvårdsstyrelsen har godkänt att ersättning såsom för studier skall utgå för den verksamhet som bedrivs av förtroenderåden under vissa timmar i veckan.

I kriminalvårdsdebatten har den meningen framförts att alla intagna bör ha samma lön oavsett vilken sysselsättning de ägnar sig åt. Man har menat att anstaltsvistelsen bör gestaltas på ungefär samma sätt för hela anstaltsklientelet och att detta inte skulle bli fallet om vissa intagna som kunde prestera mera än andra erhöll högre arbetsersättning. Härigenom skulle dessa få större belopp att röra sig med i anstalten och genom inköp av premievaror kunna skaffa sig högre standard än sina medintagna.

Kommittén har uppfattningen att de intagna bör leva under i stort sett likartade ekonomiska villkor. Detta utesluter dock inte att ersättning vid arbete och andra aktiviteter bör utgå med olika belopp beroende på vilken sysselsättning det gäller och vilken› prestationsförmåga den intagne har. Kommittén anser för sin del att man - åtminstone när det gäller arbetet - bör anpassa ersättningen efter prestationen liksom fallet är i samhället i övrigt. När det gäller studier och annan utbildning anser kommittén att det är lämpligt att ersättningen blir enhetlig och även utgår vid annan behandling och vid sådana aktiviteter

x i - i

7o Bakgrund 5 sou 1984:87

som bör uppmuntras. Så bör t.ex. intagna som representerar sina medintagna i olika sammanhang kunna få ersättning för viss tid som de kan beräknas behöva för föreningsarbete och sammanträden. Även intagna som inte deltar i någon form av verksamhet bör erhålla viss grundersättning.

Däremot bör man se till att de kontanta belopp som de intagna har att röra sig med på anstalten inte varierar i alltför hög grad. Detta bör i likhet med vad som redan nu är fallet uppnås genom särskilda bestämmelser om hur den intagnes medel skall disponeras. Det bör ankomma på kriminalvårdsstyrelsen att närmare ange reglerna för detta. Kommittén anser dock att rådande system med besparade respektive disponibla medel bör behållas och att man bör undvika att låta de intagna få alltför stora summor att röra sig med på anstalten eftersom detta innebär risker för olämp-

liga transaktioner och smuggling.

Kriminalvårdsberedningen

För att samordna reformarbetet på kriminalvårdens område tillkallades 1971 kriminalvårdsberedningen. 1972 lade beredningen fram betänkandet, Kriminalvård, SOU 1972:64. Betänkandet låg sedan till grund för 1974 års kriminalvårdsreform. Beredningen föreslog inte att arbetsplikten skulle avskaffas. Beträffande arbetsersättningen anförde beredningen bl.a. följande (s. 201).

I övrigt delar beredningen KAIK:s uppfattning rörande intagnas arbetsersättning. I fråga om försöken med marknadsmässig lön kan dock framhållas att en övergång till sådana avlöningsformer medför att de intagna ställs inför krav på betalning av skadestånd, underhållsbidrag, ersättning för uppehälle på anstalt osv. Resultatet härav kan bli att den del av ersättningen som vissa intagna får behålla för egen räkning inte märkbart skulle komma att överstiga det belopp de med nuvarande system kan disponera. Detta kan hos * L några komma att minska intresset för en fullgod ’ arbetsinsats. Å andra sidan skulle det otvivelaktigt

vara en väsentlig fördel om de intagna genom att de

har kunnat uppbära marknadsmässig lön för sitt arbete under anstaltsvistelsen vore mindre ekonomiskt skuldbelastade vid frigivningen än som nu ofta är fallet. Risken för återfall i brottslig verksamhet på grund av att den frigivnes arbetsinkomst i väsentlig grad tas i anspråk genom exekutiva åtgärder får enligt beredningens mening inte förbises. Med hänsyn härtill och till det värde som ligger i att de intagna får vänja sig vid att planera sin ekonomi bör den

.V-.~\-V}-vv7;§-av.‘

/ -

..;_... ., sov 1984:87 f

Bakgrund 71, .

beslutade experimentverksamheten genomföras och resultaten därav utvärderas.

Straffades skulder, BRÅ Rapport 1977:4

På uppdrag av brottsförebyggande rådet har frågan om straffades skulder och tänkbara lösningar för att underlätta deras ekonomiska skuldsituation utretts (BRÅ Rapport 1977:4, Straffades skulder). I rapporten framhålls det värdefulla i en radikal av höjning ersättningarna inom kriminalvårdens arbetsdrift eller, med hänsyn till att en sådan åtgärd skulle ställa sig mycket kostnadskrävande, en utvidgning av försöksverksamheten med marknadsanpassad arbetsersättning. Det påpekas att marknadslönesystemet bör bedömas inte bara utifrån företagsekonomiska kalkyler utan även med hänsynstagande till samhällets totala kostnader för kriminalvården och med beaktande av brottslighetens samhällsekonomiska verkningar. Dock påpekas också att systemet inte är helt problemfritt, eftersom inte alla intagna torde klara av att delta i en sådan ordning och man också riskerar att andra väsentliga aktiviteter, såsom utbildning och arbetsträning, kan bli eftersatta.

Isoleringsutredningen

I mars 1979 avlämnade isoleringsutredningen sitt betänkande (SOU 1979:4, Avskildhet och gemenskap). Vad angår frågan om arbetsersättning till de intagna anförde kommittén bl.a. (s. 151) följande.

En annan väsentlig väg att stimulera arbetsviljan och studieviljan och därmed också minska oron och förbättra anstaltsklimatet är arbets- och studieersättningen. Den ersättning som f.n. utgår till de intagna måste betecknas som liten. Härvid beaktas emellertid i allmänhet inte att ersättningens konstruktion inte markerar att den är skattefri eller att de intagna utöver ersättningen erhåller sådant som brukar kallas naturaförmåner. De vägar man bör gå fram för att höja ersättningens status och göra den mer lockande för de intagna är därför att dels höja dess storlek, dels ändra dess konstruktion.

En sådan åtgärd försöksverksamheten med mark- . * utgör 4 nadsanpassad arbetsersättning vid riksanstalterna Tillberga och Skogome. De utvärderingar av försöksverksamheten som ägt rum visar på ett mycket positivt resultat. Särskilt intressant är att a

anstaltsklimatetl

påverkats Produktiviteten har och › positivt. höjts arbetsmotivationen är god. Relationerna mellan intagna och personal är goda och samrådsverksamheten_ x V.. vid anstalterna fungerar väl.

;gå

is

- 72 Bakgrund

2.3 Riksdagens behandling av frågan om marknadsanpassade löner

Frågan om marknadsanpassad arbetsersättning till intagna behandlades av riksdagen vid 1975/76 års riksmöte. I flera motioner yrkades bl.a. att försöksverksamheten med marknadsanpassad arbetsersättning skulle utvidgas. Avsnitt 2.4 innehåller en närmare redogörelse för de olika försöken med marknadsanpassade löner till intagna. I sitt, av riksdagen godtagna, utlåtande över motionerna

uttalade justitieutskottet (JuU 1975/76:28) bl.a.

(s. 7 ff).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att införandet av en marknadsanpassad arbetsersättning för de på våra kriminalvårdsanstalter skulle vara av intagna värde från flera synpunkter. Bl.a. skulle syftet med kriminalvården bättre kunna tillgodoses och arbetsvilligheten kunna förbättras. Vidare skulle möjligheterna öka för de intagna att ordna upp sin ekonomi och sociala situation inför frigivningen. Gjorda utvärderingar av försöksverksamheten på Tillberga ger också visst stöd för ett antagande att en verksamhet med marknadsanpassad lön kan ha en positiv effekt när det gäller att minska de intagnas återfall i brott omedelbart efter frigivningen.

Utskottet vill dock understryka nödvändigheten av försiktighet när det gäller att dra slutsatser av den hittills bedrivna försöksverksamheten. De intagna som deltar i försöksverksamheten utgör ett utvalt klientel, som i flertalet fall har mindre sociala och ekonomiska svårigheter än genomsnittet av de intagna på anstalterna. De har också bedömts ha förutsättningar att klara av arbete av det slag som erbjuds på försöksanstalterna. Det bör vidare noteras att till försöken med marknadsmässig lön har knutits liberalare permissionsbestämmelser och särskilda personalinsatser. Det är därför att i vilken mån

svårt avgöra

de noterade positiva effekterna har sin grund i marknadslönesystemet eller andra faktorer.

Vid övervägande av frågan om en övergång till ett system med marknadsanpassad ersättning till de intagna måste enligt utskottets mening också beaktas att en stor del av de intagna befinner sig i mycket sådant tillstånd, fysiskt eller psykiskt, att de inte rimligen skulle kunna delta i en arbetsdrift liknande den som förekommer på den civila arbetsmarknaden. Här må endast erinras om att enligt kriminalvårdsstyrelsens beräkningar ca 25 procent av anstaltsklientelet

Bakgrund 73

är narkotikamissbrukare. Beträffande många gäller att

de är i utomordentligt stort behov av arbetsträning,

arbetsterapi och arbetsprövning. I fråga om en sådan verksamhet kan utskottet liksom departementschefen ansluta sig till kriminalvårdsstyrelsens förslag om förstärkning av de nuvarande insatserna. Förslaget, som också innebär att arbetsdriftens diverseverkstäder successivt förändras till terapiverkstäder, medför ganska vittgående förändringar av verksamheten vid berörda anstalter, vilka synes ligga väl i linje med grundtankarna bakom kriminalvårdsreformen men vara mindre väl förenliga med en övergång till marknadsmässig lön. Härmed är också sagt att ett införande av marknadsmässig lön för alla intagna i kriminalvårdens anstalter stämmer mindre väl överens med den pågående omstruktureringen av verksamheten vid våra anstalter. Utskottet vill här särskilt peka på den ökade integreringen av frivården i anstaltsarbetet och strävandena att underlätta övergången mellan anstaltsvård och frivård genom ett ökat användande av bl.a. frigivningspermissioner och frigång, under vilken de intagna kan arbeta eller delta i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet utanför anstalten. Utskottet vill också i sammanhanget erinra om de ökade möjligheter till yrkesinriktad

utbildning för intagna som innefattas i det i budget-

propositionen anmälda förslaget om överflyttning av huvudmannaskapet för denna utbildning till arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och till att nâgra säkra slutsatser inte kan dras av de utvärde-

ringar somgjorts beträffande den hittillsvarande

försöksverksamheten är utskottet inte berett att tillstyrka en generell övergång till ett system med marknadsmässiga löner i enlighet med önskemålen i motionerna 175 och 1081. Inte heller kan utskottet tillstyrka yrkandet i motionen 1061 om en utvidgning av försöksverksamheten.

Enligt utskottets mening är emellertid erfarenheterna av verksamheten på Tillberga av den karaktären att en närmare utvärdering av verksamheten framstår som motiverad. Utvärderingen bör i motsats till de be-gränsade undersökningar som hittills gjorts även omfatta de företagsekonomiska och samhällsekonomiska aspekterna på verksamheten. I anslutning till utvärderingen bör utredas förutsättningarna för en permanentning av försöksverksamheten och för en utvidgad verksamhet med marknadsanpassad lön. Därvid bör i

a

74 - Bakgrund” sou 1984:87

enlighet med önskemålen i motionen 1061 särskilt beaktas situationen för intagna som bedriver studier under anstaltsvistelsen. Utredningen bör också i enlighet med motionsönskemålen omfatta de problem som sammanhänger med beskattning, sjukförsäkringsförmåner, införsel, utmätning m.m. för intagna som uppbär lön under anstaltsvistelsen.

Frågan om utvidgad försöksverksamhet med marknadsanpassad arbetsersättning behandlades också av riksdagen vid

1978/79 års riksmöte. I motionen 1978/79:119O hemställdes

;_ bl.a. att kriminalvârdsstyrelsen skulle tilldelas ett förhöjt anslag, 800 OOO kr utöver regeringens förslag, att nyttjas för försöksverksamhet med ett modifierat system med marknadsanpassade ersättningar till intagna vid anstalterna Norrtälje, Tidaholm och Ödevata. I sitt, av riksdagen godtagna, utlåtande över motionen uttalade

justitieutskottet (JuU 1978/79:32) bl.a. (s. 10) föl-

jande.

Kriminalvårdsstyrelsen uppgav i sina anslagsframställningar för budgetåret 1979/80 att det skulle medföra en merkostnad på omkring 32 milj. kr att införa ett system liknande det vid och Tillberga Skogome vid samtliga anstalter. Styrelsen bedömde ett förslag härom som orealistiskt och föreslog istället en fortsatt försöksverksamhet Vid Tillberga och Skogome samt, för vissa andra anstalter, modifierat lönesystem i huvudsak byggt på om principen -

5^\-- arbetsmarknadsanpassad ersättning. I detta system

y föreslogs ersättningen till de intagna utgå i tre sf. former, dels för för annan å nämligen arbete, dels verksamhet, dels till dem som är helt eller delvis oförmögna att arbeta eller att delta i verksamhet. Arbetsersättningen föreslogs utgå med hänsyn till den intagnes arbetsinsats medan ersättningen för annan verksamhet skulle utgå enhetligt. För samtliga ersättningsformer skulle erftersträvas anpassning till den reguljära arbetsmarknaden. Enligt kriminalvårde- . , borde det modifierade styrelsens förslag systemet “ 4 prövas vid de slutna riksanstalterna och Norrtälje * Tidaholm samt vid den öppna lokalanstalten Ödevata. » i Kostnaden beräknades till _ 800 OOO kr för budgetåret &

I en särskild skrivelse i september 1978 till regeringen har kriminalvårdsstyrelsen hemställt att .. skall föranstalta regeringen om utredning av frågan Ch. om skatteplikt och sociala förmåner för intagna som får arbetsmarknadsanpassad arbetsersättning.

T,

.5.

E x u - s. Bakgrund. 75

I budgetpropositionen (s. 89) uttalar departementschefen att enligt hans uppfattning tiden nu är kommen att mot bakgrund av erfarenheterna av försöksverksamheten undersöka förutsättningarna för en vidgad verksamhet med marknadsanpassad ersättning. Departementschefen uppger att han avser att inom kort föreslå regeringen att tillsätta en utredning med denna uppgift. Utredningen bör bl.a. behandla de problem som i sammanhanget föreligger med avseende på beskattning, sjukförsäkringsförmåner, införsel, utmätning m.m.

Utskottet har tidigare uttalat sin anslutning till uppfattningen att marknadsanpassad arbetsersättning

är av värde från flera synpunkter (JuU 1975/76:28).

Samtidigt har emellertid utskottet understrukit nödvändigheten av försiktighet när det gäller att dra slutsatser av den hittills bedrivna verksamheten samt pekat på att det är svårt att avgöra i vilken mån de noterade positiva effekterna har sin grund i marknadslönesystemet eller i andra faktorer. Vidare måste det enligt vad som uttalades av utskottet beaktas att en mycket stor del av de intagna befinner sig i sådant tillstånd, fysiskt eller psykiskt, att de inte rimligen skulle kunna delta i en arbetsdrift 1iknande« den som förekommer på den civila arbetsmarknaden.

Utskottet anser att en försöksverksamhet i linje med den som föreslagits av kriminalvårdsstyrelsen i och för sig skulle kunna lämna ytterligare värdefulla bidrag till en mera definitiv lösning av spörsmålet om arbetsersättning till de intagna. Kostnaden för en sådan försöksverksamhet får dock anses överstiga vad som under det rådande budgetläget kan inrymmas under förevarande anslag. Härtill kommer att förutsättningarna för en vidgad verksamhet kommer att utredas genom den i budgetpropositionen aviserade utredningen. Resultatet av denna bör ej föregripas. Hinder bör dock inte föreligga att inom ramen för utredningen eller i annat sammanhang vid någon anstalt eller anstaltsavdelning starta ytterligare försöksverksamhet om det visar sig lämpligt. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen 1190 i nu berörd del.

2.4 Försöksverksamhet med marknadsanpassade löner

Efter långvarigt utredningsarbete påbörjades i november 1972 försöksverksamhet med marknadsanpassad arbetsersättning vid Tillbergaanstalten. Försöksverksamheten utvidgades i februari 1975 till att också gälla vid

76 Bakgrund

Skogomeanstalten. Förutom den marknadsanpassade lönen omfattas försöken även av en aktiv medverkan från anstaltens sida i den intagnes ekonomiska planering och sanering samt en utökning av antalet permissioner. Under år 1983 har kriminalvårdsstyrelsen i samråd med kommittén bedrivit ett försök med marknadsanpassade löner till intagna vid anstalten Vângdalen. Vi återkommer till Vångdalen-försöket efter att först ha redogjort för Tillberga- och Skogomeförsöken.

Tillberga och Skogome

Syftet med försöksverksamheten är att ge de intagna möjlighet att förbättra sin ekonomiska och sociala situation inför frigivningen. Detta möjliggörs genom att de intagna ges tillfälle att arbeta under villkor som, även vad gäller lönen, liknar den fria arbetsmarknadens samt genom att huvuddelen av inkomsten används enligt en individuell budgetplan.

för verksamheten har lämnats av kriminal- Redogörelser vårdsstyrelsen i skrivelser den 12 oktober 1973 och den 11 oktober 1974 till justitiedepartementet. Kriminalvårdsstyrelsen har i tre rapporter utvärderat försöks-

verksamheten. (Owe Sandberg: Specialstudie beträffande

62 intagna som frigivts från Tillbergaanstalten våren och sommaren 1973, utgiven av KVS:s press- och info.tjänst, nr 1 år 1975. Efter Tillberga - en uppföljningsstudie, rapport nr 14, september 1975, se bilaga 1. Skogomeanstalten - nr en uppföljningsstudie, rapport 29, november 1978, se bilaga 2.) Kriminalvårdsstyrelsen har meddelat föreskrifter för försöksverksamheten (senaste lydelsen i FAK 1984:16). Den beskrivning av försöksverksamheten som ges i det följande bygger i huvudsak på ovan angivna föreskrifter och redogörelser samt på studiebesök som vi gjort vid de båda anstalterna.

En intagen som är intresserad av att delta i försöksverksamheten får själv ansöka om placering på Tillberga eller Skogome. För att bli antagen på Tillberga krävs bl.a. att den intagne är lämplig för placering på öppen anstalt, att han är frisk, arbetsför samt intresserad av och villig att delta i industriellt arbete eller ekonomiarbete. Han ska vidare vara inställd på att i aktivt samarbete med personalen söka ordna upp sin ekonomi enligt en individuell budgetplan. För placering på Skogome gäller i huvudsak samma förutsättningar med undantag för kravet på lämplighet för öppen placering. Enligt kriminalvårdsstyrelsens bestämmelser ska i princip inte gälla några andra restriktioner än vad som följer av KVAL och KVALK.

Bakgrund 77

E

Tillbergaanstalten, som ligger inom Västerås kommun, är en öppen riksanstalt med drygt 100 Produktionen platser. där är huvudsakligen inriktad på av trähus tillverkning varjämte finns en mekanisk verkstad. På grund av nedgång i trähusproduktionen har ett färre antal kunnat intagna arbeta i snickeriet. Sedan hösten 1980 är därför cirka 15 intagna sysselsatta med skogsarbete.

Skogomeanstalten, som är belägen i närheten av Göteborg, är en sluten riksanstalt med 80 Huvuddelen drygt platser. av de intagna arbetar i ett tvätteri. Vid anstalten finns också en verkstad för tillverkning av artiklar av grövre textilmaterial som sysselsätter cirka 20 intagna. Vid båda anstalterna arbetar några med ekonomiintagna arbete.

Lönesättningen vid anstalterna baseras numera på det branschavtal som gäller för dem som arbetar i Samhällsföretags verkstäder dock med den skillnaden att de intagna inte har fast lön utan erhåller lön efter prestation. Vid försöksstarten 1972 utgick man i stället från det kollektivaavtal som reglerar lönerna inom träindustrin. Något avdrag för skatt görs inte lönen..Den på utgående lönen har i stället minskats med ett skatteavdrag som motsvarar ett genomsnitt av gällande skattetabeller. Genomsnittslönen var under 1982/83 budgetåret 17,40 kr. per timme, vilket således är en nettolön.

Den intagne betalar en som avses täcka dagersättning kostnaden för kost. Dagersättningens storlek fastställs för varje budgetår och uppgår f.n. till 40 kr. per dag.

Av den arbetsersättning som återstår efter för avdrag kost får den intagne fritt disponera 30 procent. Den. intagne har möjlighet att, innan han första gången erhåller arbetsersättning från anstalten, få ett förskott på lönen.

De medel som återstår ska användas en individuell enligt budgetplan. Beträffande denna har kriminalvårdsstyrelsen i den ovan nämnda föreskriften (FAK 1984:16) fastställt följande.

“Intagen skall i samråd med vederbörande assistent upprätta en budgetplan, vilken skall fastställas av anstaltsledningen. Budgetplanen skall syfta till att på bästa sätt och med sikte på förbättra frigivningen den intagnes totala ekonomiska och sociala situation inför frigivning.

\ ’ .

78 Bakgrund sou i9e4 :87

Budgeten skall normalt revideras var tredje månad. Revidering kan ske vid annan tidpunkt om den intagnes

ekonomiska situation förändras.

Företrädesvis skall medel för uppehälle under den första tiden efter frigivningen inplaneras. Har den intagne fullgjort sina åtaganden enligt budgetplanen, skall den sista arbetsersättningen efter avdrag för kost tillföras frigivningsmedlen.

Vid prioritering av skulder bör särskilt sådana skulder beaktas som enligt lag kan indrivas genom införsel i lön (underhållsbidrag, böter och skatteskulder).

skall av vederbörande assistent uppmanas att Intagen själv ta kontakt med myndigheter och fordringsägare för att träffa överenskommelse om regleringen av sina skulder.

De medel som enligt budgetplanen återstår vid förflyttning till annan anstalt bör sparas till frigiv- “ = anstalten nöd- . ningen eller vid den nya användas_till vändiga utbetalningar i enlighet med budgetplanen.

av skall medfölja intagen vid för- Kopia budgetplanen flyttning till annan anstalt samt tillställas skyddskonsulenten i samband med frigivning.

Vid intagens frigivning kan, när särskilda skäl föreligger, del av frigivningsbeloppet översändas till _ , “ skyddskonsulenten eller övervakaren.“ 5

Under den tid försöksverksamheten pågått har det utformats en viss för budgetarbetet. Under 1984 har praxis praxis varit enligt följande. Under de första månaderna vid anstalten avsätts sammanlagt 400 kr. till uppehälle under den första tiden efter frigivningen. Till dessa 400 kr. läggs hela den sista avlöningen efter kostavdrag. »Kostnaden för permissioner och klädinköp prioriteras härnäst. Först sedan dessa utgifter klarats, brukar skul- _ å derna kunna inrymmas i budgetplanen. När det är fråga om *, l stora skulder läggs betalningarna vanligen upp på ett .X A sätt att den kan fullfölja betalningarna efter intagne “ frigivningen. Vid frigivningen är det vanligt att de intagna har 1 OOO -1 500 kr. att disponera.

En väsentlig fråga är hur olika skulder ska prioriteras. Kriminalvårdsstyrelsen har i den ovan nämnda skrivelsen den 12 oktober 1973 till justitiedepartementet behandlat detta. Det sägs där bl.a. att budgetplanen endast vid tungt vägande skäl bör kunna avvika från den ordmycket

i

i

sou 1984:87 -

Bakgrund 79

ning som införsellagen föreskriver. Vidare anför krimi-

nalvårdsstyrelsen.

Att intagen, som har införselbara betalar skulder, av på dessa redan under anstaltstiden är av stor

betydelse för situationen efter Det är frigivningen. ett omvittnat faktum att en frigiven som på den nya arbetsplatsen kanske tämligen omgående blir föremål för exekutiva åtgärder, har stora att svårigheter klara denna extra påfrestning. Det är emellertid inte något krav att alla införselbara skulder skall vara

betalda innan medel får användas för andra ändamål.

Styrelsen har ansett att det i vissa fall kan vara

bättre att i samråd med kronofogdemyndigheten försöka få till stånd en avbetalningsplan som är utsträckt

över relativt lång tid. ökas Härigenom möjligheterna att klara resterande avbetalningar efter frigivningen. I andra fall kan det framstå som mest angeläget att genom betalning - t.o.m. med ganska stora - rädda viss belopp egendom som annars skulle gå förlorad. Det kan här vara om att lösa fråga en pant, vidmakthålla en hyresrätt eller --dylikt. Styrelsen har också rekommenderat att de möjligheter som finns för den intagne att få av eller befrielnedskrivning se från skulder skall särskild ’ ‘“ ägnas uppmärksamhet.

Som tidigare nämnts ska intagna som vill delta i försöks-

verksamheten särskilt ansöka om placering på Tillbergaeller Skogomeanstalten. Ansökan särskild görs på blankett, där den intagne bl.a. ska vilka skulder ange som åvilar honom. Det förekommer också att ansökningsförfarandet sköts per telefon. I dessa fall det gäller oftast placeringar via av den som i kriminalvårdsregionen frihet väntar på att få verkställa ett fängelsestraff samt av häktade. Det förekommer också att Tillbergaanstalten har tagit emot intagna från andra riksöppna anstalter, efter telefonkontakter, då dessa anstalter

varit överbelagda. Anstaltsledningen vid Tillberga uppskattar att cirka 80 procent av de som vill till

Tillberga också kommer dit.

Förslag till en budgetplan görs upp på av angrundval sökan samt med ledning av kompletterande av upplysningar den intagne och av inhämtade från uppgifter kronofogdemyndigheten om där antecknade skulder. Budgetplanen utformas på fastställt formulär, som i allt väsentligt överensstämmer med det som används för budfrigångares getplanering. Förslaget till budgetplan utarbetas, i nära samarbete med den intagne, av en assistent på anstalten, varefter planen underställs för anstaltsledningen godkännande. För arbetet med budgetplaneringen har anstalterna i fråga förstärkts med särskilda assistent-

å, vi.

_,_L-_zu_v

i i 80 Bakgrund , sou 1984:87 V

tjänster. Meningen är att den intagne även i övrigt aktivt ska medverka i den ekonomiska planeringen och i största möjliga utsträckning själv svara för överenskommelser med fordringsägare och kronofogdemyndighet. i med ska också - Utbetalningarna enlighet budgetplanen under överinseende av assistenten - av den intagne göras själv. Avsikten härmed är att ge planeringen ett pedagogiskt inslag för att lära den intagne att på egen hand sköta sin ekonomi.

En av de utvärderingar som kriminalvårdsstyrelsen gjort, som ovan nämnts, är en specialstudie om situationen för 62 intagna, vilka lämnade Tillbergaanstalten under våren och sommaren 1973. Dessa 62 intagna, som tillhörde de första vilka lämnade anstalten efter försöksverksamhetens start, intervjuades om bl.a. sina förväntningar och upplevelser av försöksverksamheten och om sin frigivningssituation.

En redovisning gjordes också av budgetplaneringen. I studien beskrivs dels hur stora skulder av olika slag de intagna hade vid ankomsten till Tillberga och dels hur mycket som kunnat avbetalas på dessa under vistelsen där. Härav framgår bl.a. att av de 62 intagna var det endast två som var helt skuldfria vid ankomsten till Tillberga medan 13 var det vid frigivningen. De skulder som var vanligast förekommande avsåg böter, skatter, rättegångskostnader, skadestånd, underhållsbidrag, hyror, avbetalningar och övriga privata skulder. De i särklass högsta skuldbeloppen rörde skadestånd. I flera fall översteg dessa 100 000 kr. Av studien framgår vidare att det kontantinnehavet vid frigivningen för den genomsnittliga

studerade gruppen uppgick till 800-900 kr. Åtskilliga

intagna hade kunnat hjälpa sina anhöriga med betydande belopp genom att skicka pengar till familjen. Nästan samtliga bötesskulder hade betalats under anstaltsvistelsen. Skadestânden till myndigheter eller motsvarande hade i stort sett lämnats därhän medan skadestånden till privatpersoner, som i allmänhet uppgick till betydligt lägre belopp, klarats av i stor utsträckning. Nästan alla de 62 intagna som intervjuades ansåg att den ekonomiska planeringen hade fungerat bra eller mycket bra. En uppföljning ett år efter frigivningen visade att drygt 20 procent frivilligt hade fortsatt sin budgetplanering. Vid denna tidpunkt var 87 procent av de frifortfarande i arbete eller gick på utbildning. Åtta givna personer hade återfallit, varav två i brott som medfört återintagning i fängelse. Många av de intervjuade intagna var negativa till frivårdens agerande eller brist på agerande under anstaltsvistelsen.

› f -53

SOU.1984:87

bakgrund; 8-?

| , Frågan om återfall i brott.för Tillbergaklientet har också uppmärksammats i en av uppföljningsstudierna från kriminalvårdsstyrelsen (Rapport nr 14 september 1975). En jämförelse har där gjorts mellan dem som frigivits från Tillberga och ett urval av samtliga villkorligt frigivna i landet under första kvartalet 1973. De som valdes ut i. denna jämförelsegrupp överensstämde i stort sett med Tillbergagruppen i fråga om antalet tidigare anstaltsvistelser. Varje intagen följdes upp 5, 6, 9 och 12 månader efter frigivningen. En sammanställning över andelen i resp. grupp som vid de olika tidpunkterna inte registrerats som dömda, åtalade eller skäligen misstänkta för brott visar följande.

Tillberga- Jämförelsegruppen gruppen

- 3 månader 87 % (N=143) 75 % (N=67) 6 80 % (N=143) 64 % (N=67) 9 72 % (N=103) 57 % (N=67) 12 62 76 (N=69) 49 96 (N=67)

Undersökningen visar således att Tillbergagruppen har en större andel icke registrerade för nya brott än vad jämförelse gruppen har. I förordet till undersökningen uttalas bl.a. följande.

Det är mycket svårt att bedöma i vilken utsträckning urvalet av de intagna som ansökt om att få komma till Tillberga har påverkat resultatet. Ett försök att komma över detta problem har gjorts genom att konstruera en jämförelsegrupp. Betydligt mindre registreringar föreligger i Tillbergagruppen än i jämförelsegruppen vid 3, 6 och 9 månaders uppföljningeperioder. Inom den resursram som fanns för undersökningen har det endast varit möjligt att matcha de två grupperna på ett relativt enkelt sätt. Sålunda_ kan man inte helt utesluta att de två grupperna inte var tillräckligt jämförbara. Resultatet av jämförelsen måste ses med försiktighet.

I den ovan nämnda utvärderingen av Skogomeförsöket ingår bl.a. en redovisning av utfallet av den ekonomiska planeringen. I utvärderingen dras bl.a. den slutsatsen att de intagnas boendeförhållanden förbättrats efter frigivningen från Skogome i jämförelse med perioden före _ j ” Skogomevistelsen. Resultatet av intervjuundersökningen och redovisningen av budgetplaneringen på Skogome ger

“ - sou

1984:87

Bakgrund

för att denna förbättring har samband grund antagandet

med den marknadsanpassade arbetsersättningen.

av de två utvärderingarna av kriminal- Sammanfattningar finns intagna i vårdsstyrelsens utvecklingsenhet bilagorna 1 och 2.

Vångdalen-försöket

att redan under ut- I våra direktiv gavs en möjlighet utvidga försöksverksamheten med marknadsredningsarbetet för att få ett bättre underlag för våra förlönesystemet startade vi i slag. I samråd med kriminalvårdsstyrelsen ett försök med marknadsanpassade löner till december 1982 vid anstalten Vångdalen. Syftet med försöket var, intagna förutom att förbättra de ekonomiska förhållanden intagnas inför att införa nya moment i försöksverk- § frigivningen, samheten som tidigare inte förekommit. Marknadslöne-

har inte en lokalanstalt. En systemet tidigare prövats på har större genomströmning än en lokalanstalt betydligt riksanstalt. Den vistelsetiden är cirka «$._ genomsnittliga ” Vidare är en lokalanstalt mer integrerad med två månader.

frivården än en riksanstalt. Vi ville, genom att förlägga

försöket till anstalten Vångdalen pröva om marknadslöne-

Försöket har visat systemet fungerar på en lokalanstalt. att väl kan anpassas till de speciella systemet mycket förhållanden som råder på en lokalanstalt.

vid av försöket var att de 5, Utgångspunkten uppläggningen när det gäller frågor som rör .\ p» intagnas förhållanden, skulle normaliseras i så stor utarbetsersättningen, som möjligt. Detta innebär att de intagna sträckning Denna normaliskulle jämställas med vanliga löntagare.

skulle genomföras utan föregående lagändringar. sering Nedan en beskrivning av försökets uppläggning samt följer en för den kartläggning av de intagnas ekonoredogörelse miska och sociala förhållanden som kommittén låtit göra.

även innehåller en fullständig redovis-

(Se bilaga 3 som ning av denna kartläggning.)

,Ö_,.

är en lokalanstalt, belägen cirka 15 km Vångdalen öppen utanför Anstalten har 36 platser, varav sex Uppsala. för kvinnor. De intagna arbetar i en mekanisk platser verkstad (10 ett snickeri med inriktning på

platser), (10 platser) samt trähantverk (10 platser), skogsarbete ekonomiarbete (6 platser). Dessutom har alltid några

vilket innebär att de arbetar hos en intagna frigång, utanför anstalten. Under försöksperioden arbetsgivare tillfördes anstalten en kontoristtjänst för att handlägga

av de löner och budgetkonton samt bokföringen intagnas skatteadministration på de intagnas löner.

:plc-www:

\ 3\\ s -

.mun-e sou 1984:87 Bakgrund 83

-w

Försöket är i stort upplagt som försöken vid Tillberga och Skogome. Lönenivån fastställs av kriminalvårdsstyrelsen efter samma nivå som kollektivavtalet för skyddat arbete inom Samhällsföretag. Kriminalvårdsstyrelsen har sedan försöksstarten vid Vångdalen använt samma beräkningsgrund för lönerna vid Tillberga och Skogome.

För varje intagen upprättas en individuell budgetplan._ För intagna som efter frigivningen ska undergå övervakning ankommer det på frivården att tillsammans med den intagne upprätta en budget. Detta har varit ett moment i den ordinarie behandlingsplanen. Detta har medfört att frivården redan under anstaltsvistelsen kunnat förbereda den inför även när det ekono- “ intagne frigivningen gäller miska frågor. Budgetplaneringen har i stort varit upplagd efter samma mönster som vid Tillberga och Skogome. Försöket har visat att budgetplaneringen mycket väl kan skötas av frivårdens tjänstemän. För att göra det möjligt att hålla en enhetlig linje vid upprättandet av budget- - när det av skulder planerna gäller prioriteringar m.m. - ska av varje budgetplan godkännas styresmannen vid Vångdalen. Till ledning för budgetplaneringen har också utarbetats allmänna råd (se bilaga 3).

Sjukersättningen till de intagna har utgått efter samma principer som vid försöken vid Tillberga och Skogome. Sjukersättningen är en form av sjuklön. Ersättningen utgår av kriminalvårdsmedel utan att kriminalvårdsverket erhåller någon ersättning från försäkringskassan. Sjukersättningen vid Vângdalen är alltså inte kopplad till den allmänna sjukförsäkringen; Storleken på sjukersättningen är relaterad till den intagnes genomsnittsförtjänst under de två senaste avlöningsperioderna. Sjukfrånvaron minskade till hälften under försöket jämfört med året innan. Samma regler för sjukskrivning har tillämpats under båda åren. Förklaringen till den minskade sjukfrånvaron kan vara en kombination av stramare tillämpning av sjukskrivningsreglerna och ett ökat intresse för arbetet hos de intagna.

I följande avseenden skiljer sig Vångdalen-försöket från Tillberga- och Skogomeförsöken. e

1. De intagna ansöker inte om att bli placerade vid _ \ Vângdalen. Placeringen sker på samma sätt som till andra ,\ öppna lokalanstalter. Kriminalvårdsdirektören i regionen beslutar vilka intagna som ska inställa sig vid Vångdalen. Under försöksperioden har samma principer för placering använts som praktiserats före försöksstarten. Av de intagna som placerats vid Vângdalen under försöks-

. . V. ,mä å :ä 5 SOU 1984t87 i

i

perioden är det endast två som förflyttats med anledning

av att de inte ställt upp på budgetplaneringen.

2. som i försöket har haft samma möjlig- Intagna deltagit heter till som övriga intagna. Vid Tillberga permissioner och Skogome gäller generösare permissionsregler.

3. Lönen som utgått till de intagna har varit skatte- Anstalten har gjort avdrag för preliminärskatt pliktig. samma sätt som för vanliga löntagare. Frågan om på till intagna och skatteplikten bearbetsersättningen handlas i ett senare avsnitt. Här ska endast utförligt påpekas att det var möjligt att, utan föregående ändring av kommunalskattelagen, behandla den marknadsanpassade lönen som skattepliktig inkomst. Av försöket vid framgår att administrationen av preliminär- Vångdalen mycket väl kan ligga på den enskilda skatteavdragen anstalten. En följd av att den marknadsanpassade lönen är skattepliktig inkomst är att den också är pensionsinkomst. Den pensionsgrundande inkomsten fastgrundande ställs av den lokala skattemyndigheten utifrån den taxerade inkomsten. Av utvärderingen av försöket vid

Vångdalen framgår att samarbetet mellan skattemyndigheten och anstalten medfört att de intagna fått hjälp med sina kvarskatt m.m. skattefrågor såsom_skönstaxeringar,

Försöket vid Vångdalen har fått en mycket god kritik från samt myndigheter som samtliga berörda; intagna, personal berörts av försöket. En redovisning av deras synpunkter finns i 3, rapport om Vångdalen-försöket. Där bilaga bl.a. att försöket varit mycket positivt för både framgår de intagna och personalen vid Vångdalen. De intagnas arbetsmoral_har stärkts avsevärt. Både arbetsledarna och de intagna anser att arbetsförhållandena har förbättrats av den lönen. De intagna har på grund marknadsanpassade visat större förståelse för att passa tider och att sköta

sina arbetsuppgifter. Som tidigare nämnts sjönk sjukfrånvaron med 50 procent sedan marknadslönesystemet införts. Även i har anstaltsklimatet påverkats till det övrigt bättre. har visat större och De intagna självförtroende också ansvar i större utsträckning än tagit eget tidigare. Detta har visat sig i att disciplinproblemen minskat. I påpekas också att samarbetet mellan rapporten frivården och anstalten har förbättrats under försöket.

har de intagna samma rätt Enligt normaliseringsprincipen till stöd och från myndigheterna som övriga medhjälp Genom försöksverksamheten vid Vångdalen har de borgare. främst genom budgetplaneringen, kommit i kontakt intagna, med skattemyndigheten, kronofogden och socialtjänsten på ett sätt som inte var vanligt tidigare. Detta gäller främst skattemyndigheten och kronofogden. Samarbetet

I ‘A A d p. f

soU1984‘:87 .n

\

_gsaiágrunå 57’.

mellan dessa myndigheter och de har utvecklats intagna på _r% ett sätt som varit till stor fördel för intressamtliga senter. Skattemyndigheten har kunnat de hjälpa intagna l med överklaganden av skatteskönstaxeringar, ifrågasätta tillägg m.m. Kronofogden har genom haft budgetplaneringen större möjlighet att ta till den hänsyn intagnes sociala situation samtidigt som de intagna betalat skulder i en

omfattning som inte förekommit tidigare. Vidare har det förekommit att socialsekreterare besökt anstalten och i tillsammans med den intagne kommit överens om vilket stöd

, 1’ 5?

han behöver inför frigivningen. En utförligare redo- \ Å görelse för samarbetet med myndigheterna som berörts av -Ä försöket i ingår rapporten om Vångdalen-försöket, bilaga 3.

Rapporten innehåller också en beskrivning av de intagnas ekonomiska och sociala förhållanden samt en intervju- _p undersökning av samtliga som deltagit i försöket under år - , 1985. Materialet är i denna del omfattande. Vi har valt att publicera hela eftersom den kan ha undersökningen ett värde även_i andra t.ex. vid av sammanhang planeringen anstaltsvârden. Vi drar följande slutsatser av undersökningen. Majoriteten av de intagna har låga inkomster. Många saknar arbete och har en dålig grundutbildning.

Återfallsbrottslingar har den lägsta inkomsten och är

minst gynnade när det gäller arbete och utbildning. Marknadslönesystemet medför enbart fördelar för de intagna. Mest positiva till den ekonomiska är planeringen de som tidigare verkställt frihetsstraff. Arbetet under

straffverkställigheten uppfattas i stort positivt av de intagna. För många intagna är erfarenheten av att sköta ett arbete helt ny. Den lönen har medmarknadsanpassade fört att de intagna har en mer positiv syn på arbetet.

Vidare framgår av rapporten att de i stor utintagna sträckning själva står för kostnader som tidigare belastat kommunen eller kriminalvårdsstyrelsen.

övervägande

delen av de intagna är positivt inställda till kombinationen av marknadsanpassad lön och budgetplanering.

Sammanfattningsvis anser vi att försöket vid Vångdalen visar att ett system med marknadsanpassade löner till de

intagna mycket väl kan tillämpas även på en lokalanstalt, att det medfört att de fått intagna en möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation inför och frigivningen att merkostnaden för inte är större marknadslönesystemt än att den klart motiveras av fördelarna med systemet.

ii i i å å - v F. 1984:87 87*

bsou

3 ARBETE OCH ARBETSERSÄTTNING I FÄNGELSE I FINLAND, DANMARK OCH NORGE

Kriminalvården i anstalt är i stort utformad på samma sätt i Danmark, Finland, Norge och Sverige. De intagna har möjlighet att arbeta och studera. I alla fyra länderna har de intagna arbetsplikt. De intagna är alltså . att delta i Vidare skyldiga någon sysselsättning. gäller den s.k. normaliseringsprincipen, vilket innebär att anstaltslivet så långt som möjligt ska utformas som det civila livet. När det gäller arbets- och studieersättningarna är förhållandena olika i de fyra länderna. Vi lämnar i detta kapitel en redogörelse för huvuddragen beträffande sysselsättningen. Redogörelsen för anstaltsvården i Finland är lite utförligare beroende på att man F ‘ där har tillämpat ett system med marknadsanpassade löner till vissa intagna sedan 1940-talet. Framställningen om D anstaltsvården i Finland har skrivits av det finska ^ justitieministeriet, medan framställningen om Danmark* och Norge grundas på redogörelser vi erhållit från resp. justitieministerium.

3.1 Finland

Anstaltssystemet i stort och reglerna för anstaltsplacering

Straffanstalter är fängelser, öppna anstalter och arbetskolonier. Det finns för närvarande 15 slutna fängelser, 6 öppna anstalter och 12 arbetskolonier.

slutna och öppna anstalter skiljer sig från varandra förutom när det gäller anstaltens öppenhet även därvid, att fångar i öppna anstalter får lön enligt gängse lönenivå. Dessutom betalar fångarna skatt och deltar i kostnaderna för anstaltens upprätthållande. Det är straffbart att avvika från ett slutet fängelse, men däremot inte från en öppen anstalt. Den som olovligen avlägsnar ,“ sig från en öppen anstalt går miste om den tid han avtjänat i öppen anstalt (i praxis högst 2 mån.).

Öppet fängelse är en fast anstalt eller arbetskoloni,

som avser en för visst arbete eller eljest för tidsbegränsat nyttjande grundad anstalt.

Placeringsföreskrifter

Enligt 3 kap. 2 § F om verkställighet av straff ska fångarna placeras och grupperas med beaktande av hemort, I ålder, hälsotillstånd, förmodad anpassning till

ru..:.4¢\‘lA_.-.

t k

Arbete

.

88 i fängelse i övriga Norden

kanstaltsförhållandena, yrkesskicklighet och arbets-

behov av utbildning och annan undervisning samt förmåga, andra individuella egenskaper.

Förvandlingsstraff för böter och fängelsestraff på högst två år kan förordnas att avtjänas i öppen anstalt, såframt den dömde med hänsyn till sitt hälsotillstånd, sin ålder och sin kan anpassa sig till förarbetsförmåga hållandena och arbetet i anstalten utan att menligt påverka i denna, och det inte finns skäl att ordningen anta att han sig från anstalten. Fånge som avlägsnar straff i kan förordnas till öppen anavtjänar fängelse stalt för viss tid eller för att avtjäna återstoden av sitt om detta anses ändmålsenligt från fång- ›. straff, V‘ vårdssynpunkt.

anstalterna är i första hand avsedda för första De öppna , resans men även återfallsförbrytare förordnas fångar, till öppen anstalt, särskilt om de har underhållsskyl- I de öppna anstalterna är ca 50 % av fångarna dighet. återfallsförbrytare med upp till fyra fängelsevistelser bakom Däremot är det sällsynt att sjätte och sjunde sig. resans förordnas till öppen anstalt. Av totalt ca fångar 4 O00 dagligen är ca 1 OOO placerade i öppen intagna anstalt.

I har man som att fråga om förstagångsförbrytare regel verkställigheten i öppen anstalt inte skall få överstiga ett år och i fråga om återfallsförbrytare ca 6 månader. Det har visat sig att frestelsen att avlägsna nämligen kan bli stor efter en längre tid i öppna försig hållanden.

Om förordnande till öppen anstalt beslutar justitieministeriets fångvârdsavdelning. Beslut om återkallande av förordnande fattas av ett kollegialt organ vid fångbestående av överdirektören, övervårdsavdelningen, inspektören och en fångvårdsinspektör.

Arbetsverksamheten

för arbetsverksamheten i fångelserna är Målsättningen att anpassning i samhället och sambefrämja fångens förhindra de olägenheter, vilka frihetsförlusten tidigt eventuellt förorsakar. Arbetsverksamheten antas befrämja nämnda målsättningar bl.a. genom att ordna meningsfull under strafftiden, genom att upprätthålla sysselsättning eller utveckla och genom att ge fångens yrkesskicklighet inkomster åt fången. Dessutom har arbetsverksamheten och ekonomiska syften, av vilka kan nämnas produktiva att inktäkter ska täcka en del av driftsfångarbetets kostnaderna.

I

E r Arbete*i fängelse i övriga Norden \8§ ›”j

1 ,.

En central princip av ordnandet av fångarbetet är den s.k. normalitetsprincipen, vilken innebär att för- 4 hållanden i i mån av möjlighet ska motsvara * fängelserna p i samhället rådande förhållanden. Detta ställer vissa I 1 krav på fångarbetet, bl.a. med anslutning till « — fångarnas arbetsplikt - och fångarnas arbetsförmåga, arbetsträning V _ N yrkesskicklighet , t — arbetarskyddet — arbetets kvalitet och arbetsmetoderna.

Fånge, som avtjänar straff, är skyldig att utföra arbete, ifall han är arbetsför. Rannsakningsfånge är däremot inte arbetsskyldig. Flertalet av fångarna kan inte anses vara helt arbetsföra. En stor del saknar . , yrkesskicklighet och erfarenhet av industriell produk- 3 - ” tion.

Fångarnas arbetstid är 8 timmar per dag och 40 timmar i veckan, i jordbruksarbete 9 timmar per dag och 45 timmar

i veckan. Övertidsarbete kan förekomma.

Arbetsmetoderna varierar från högt industrialiserad produktion i centralfängelserna till hantverksmässigt arbete i länsfängelserna.

Normalitetsprincipen kan inte helt genomföras i slutna fängelser. För att kunna sysselsätta samtliga fångar måste fängelserna nämligen upprätthålla vissa sådana arbetsformer, som inte kan motiveras ekonomiskt. Dessutom måste även säkerhets- och ordningssynpunkter be- . ’ aktas. g ‘V

Arbetsverksamheten i slutna fängelser baseras på att fängelset är arbetsgivare. Branscherna är industriell produktion och hantverk, jordbruksverksamhet, ekonomioch underhållsarbete, transportverksamhet och byggnadsarbete. Sådana branscher som bokföringsmässigt inbringar inkomst är industriproduktion och hantverk samt jordbruksarbete. Fängelserna införskaffar själv material, __ låter utföra arbetena och marknadsför produkterna. Till f t en del handhas marknadsföringen av fångvårdsavdelningen. Avsikten är att organisera verksamheten så att inkomsterna täcker åtminstone driftskostnaderna (med avdrag för beräknade kapitalkostnader). De mest betydelsefulla branscherna, som inbringar inkomster, är centralfängelsernas trä- och metallindustri.

Inkomsterna från de slutna fängelserna täcker i genomsnitt driftkostnaderna. Avkastningen varierar dock rätt mycket i olika fängelser och branscher.

I

Arbete

Vv

90, i i övriga Norden SÖU 1984:87

fängelse

Produktionens tillskottsvärde (value added)per arbetare varierar allmänt mellan 20 - 30 procent av motsvarande inom den civila industrin. De viktigaste orsakerna till den låga produktiviteten är fångarnas bristande yrkesskicklighet och svaga arbetsmotivation samt den låga automationsgraden. Det kapital som investerats i produktionen är uppenbart mindre i fängelser än i civila produktionsinrättningar av motsvarande storlek.

_ A Av produktionen säljs 50 % till den offentliga sektorn _ h \ - den i och 50 % till privata. Förändringarna fångstrukturen och produktionsverksamheten i samhället tyder på att den industriella produktionen i fängelserna inte kommer att öka. F.n. är målsättningen att effektivt utnyttja och förnya den nuvarande produktionskapaciteten I särskilt i centralfängelserna. För att kunna sysselsätta *V även delvis arbetsoförmögna fångar måste man utgå ifrån att målsättningen för en del av arbetsverksamheten är *också arbetsträning och skolning.

Fängelseproduktionen är en del av anstalten. Organisatoriskt leds anstalten av direktören. Formellt är produktionen underställd ekonomichefen, men det V praktiska ansvaret ligger på arbetsledningen.

Ersättning för arbete i slutna anstalter

I sluten anstalt intagen fånge är förpliktad att utföra arbete för statens räkning (fångarbete), för egen räkning (eget arbete) eller på arbetsplats utanför anstalten (civilarbete).

Fånge, som utför eget arbete, kan få sina produkter saluförda via fängelset och han får själv behålla försäljningsinkomsterna. Han ska å andra sidan själv stå för materialet och tillbehören samt betala ersättning för de arbetsredskap och maskiner fängelset givit i hans bruk. Hantverktyg kan han få använda vederlagsfritt. Antalet fångar, som utför eget arbete, är i allmänhet

mycket litet (dagligen 1-2 i hela landet).

Fånge, som utför civilarbete, får lön av sin arbetsgivare. Lönen bestäms enligt kollektivavtalen och arbetsavtalen på den ifrågavarande branschen. Antalet fångar, som utför civilarbete, uppgår dagligen till ca 80.

Fångarbete är den huvudsakliga arbetsformen. För fångarbete betalas en arbetspenning, vars storlek fastställs av justitieministern. Arbetena har uppdelats i fem olika klasser enligt hur krävande och tungt arbetet är och hur

\\ 1 _

k;

sou 1984:87 Arbete i fängelse igövriga Norden 914, 3

mycket yrkeskunnighet och yrkesutbildning det kräver. För närvarande varierar mellan arbetspenningen 1,30 2,00 mk/tim. Lönen är antingen timlön eller ackordslön.

För den tid, som överstiger fångens dagliga ordinarie arbetstid, betalas arbetspenningen ökad med 50 % för de två första timmarna och med 100 % för de följande timmarna. För den tid, som överstiger den ordinarie veckoarbetstiden betalas arbetspenningen ökad med 50 % för de två första timmarna och däröver med 100 %. Övertidsarbetet kan med fångens samtycke även ersättas med motsvarande fritid under den ordinarie arbetstiden.

Arbetspenningen inbetalas på fångens konto minst en gång i månaden och alltid vid frigivningen eller vid förflyttning till annat fängelse.

År 1983 betalades i de slutna fängelserna totalt 7 056 892 mk i arbetspenningar.

Ersättning för arbete i öppna anstalter / I de öppna anstalterna och i en del av arbetskolonierna är fängelset arbetsgivare. I de övriga arbetskolonierna är arbetsgivaren ett annat statligt ämbetsverk.

Avlöningen följer principen om gängse lön, vilket betyder, att för fångarbetet betalas (i allmänhet) de minimilöner, som iakttas på den fria arbetsmarknaden.

Då arbetsgivaren är ett annat statligt ämbetsverk, be; stäms lönen enligt de inom vederbörande bransch gällande kollektivavtalen.

Då fängelset är arbetsgivare, har arbetena indelats i

fem klasser allt efter hur krävande och tungt arbetet är och hur mycket yrkeskunnighet och yrkesutbildning det kräver. Lönens storlek i de olika klasserna fastställs av justitieministern. Fängelset avgör i vilken arbetsklass fången placeras.

De av justitieministeriet fastställda lönerna varierar mellan 15 och 16 mk per timme ( 1984).

Om fångens skicklighet, arbetskapacitet eller erfarenhet eller de särskilda krav arbetet ställer, avviker från den ifrågavarande arbetsgruppens genomsnittsnivå, kan han få löneförhöjning på högst 15 %.

Lönen kan räknas som timlön eller som ackordlön.Ack0rdslön kan vara vara 20-30 procent högre än timlön. I

.ma-malm

\., ‘ . 4 x i

...ga

.

J;92

,Arbete i Norden sou 1984:87 ._

fängelse

iövriga /

fråga om arbetstiden gäller i princip den allmänna arbetstidslagstiftningen så, att man för övertidsarbete betalar förhöjd lön.

År 1983 betalade fängelserna ca 13 milj. mk i löner i öppna anstalter.

Löneavdragen för arbetstagare i öppen anstalt

Enligt 4 kap. 6 § straffverkställighetsförordningen ska i öppen anstalt för arbete för statens räkning erläggas gängse lön, av vilken ska göras i lag stadgad innehållning för förskottsuppbörd av skatt. Arbetstagare (fånge) i öppen anstalt ska till anstalten i ersättning för underhållskostnader erlägga ett genom förordning fastställt belopp samt för kost ett belopp, som justitieministeriet fastställer särskilt för envar anstalt.

Enligt 71 § fångvårdsförordningen uppbäres av den i öppen anstalt intagne per arbetsdag i ersättning för kostnaderna för anstaltens upprätthållande högst en femtedel av de genomsnittliga dagslöner, vilka förtjänas i öppen anstalt under ordinarie arbetstid. Ersättning uppbäres ej för sådana dagar, då den intagne inte fått lön. Ersättning för matkostnader uppbäres för varje sådan dag som den till öppen anstalt förordnade befunnit sig i anstalten. Matkostnaderna erlägges dock ur statens medel för sådana dagar, som arbetstagaren t.ex. på grund av sjukdom inte fått lön.

Enligt 4 kap. 6 § 2 mom. straffverkställighetsförordningen ska anstaltens direktör för underhåll åt make och barn, adoptivbarn och makes barn, vilka försörjes av en fånge i öppen anstalt, innehålla högst hälften av det belopp, som återstår för arbetstagaren, sedan i 1 mom. avsedd ersättning erlagts. Är inkomst underkastad utmätning, beräknas det belopp, som skall tillfalla förenämnda till underhåll berättigade, på den inkomst som återstår efter utmätningen. Enligt 3 mom. ska, sedan ovan nämnda betalningar fullgjorts, av nettoinkomsten innehållas ett av justitieministeriet fastställt belopp, dock högst hälften, att utbetalas till fången vid frigivningen. Återstoden ska minst två gånger i månaden utbetalas till fången.

Enligt justitieministeriet beslut den 14.9.1983 är ersättningen för underhållskostnaderna i öppen anstalt 20,70 mk/arbetsdag och ersättningen för kost 19,50/dag. I arbetskolonier uppbäres som ersättning för kost 27,60 mk för varje anstaltsdag (justitieministeriets beslut den 2.5.1984). Skillnaden beror på att de öppna fängelserna själva tillverkar måltiderna, medan i arbets-

val... h

sou Arbete.i fängelse

Norden_93 :Ja

1984:87 A ‘, i övriga

z A .x _ ‘J .. A

kolonierna kosthållningen ombesörjes av Statens Närings-

central.

Fångvårdsväsendet som arbetsgivare åt intagen köp;

I öppna fängelser och på vissa arbetskolonier är fång- j{ vårdsväsendet arbetsgivare. På övriga arbetskolonier är ‘.;F arbetsgivaren ett annat statsverk eller ämbetsverk, ;_b å t.ex. Luftfartsstyrelsen, som då ombesörjer förskottsuppbörden för skatt.

Då arbetet utförs på fångvårdsväsendets arbetsplatser, är arbetsgivaren en under justitieministeriets fångvårdsavdelning underställd straffanstalt. Arbetskolonin är däremot inte arbetsgivare. Då fängelset fungerar som arbetsgivare skall fängelset innehålla förskottsuppbörden, dvs. betalningen av förskottsinnehållningen av den löneinkomst, som för arbetstagaren i öppen anstalt är skattebelagd inkomst.

Om den i öppen anstalt intagne utför eget arbete, görs ingen förskottsinnehållning, eftersom fängelset inte är arbetsgivare. Om fången är i civilarbete utanför anstalten, gör arbetsgivaren förskottsinnehållningen.

Sekretessplikten i samband med förskotts uppbörden

Fängelset innehåller förskottsuppbörden enligt den .\ skattebok, som givits av skattebyrån på fånges hemort. Ifall fången inte företer skattebok, sker uppbörden med förskottsinnehållningsintyg. Förskottsinnehållningen , vidarebefordras till länsskatteverket. Så länge fången. avtjänar frihetsstraff, uppstår det inga problem i sam?

band med förskottsuppbörden, eftersom både fängelse- ochp“

skattemyndigheterna har sekretessplikt.

Fängelset gör som arbetsgivare bl.a. följande anteckningar i skatteboken:

- namn arbetsgivare: fängelsets - verksamhetsområde: fångvårdsväsendet - annat juridisk person: offentligrättsligt samfund - utbetald lön: lönesumman i mark och penni - summan i mark och förskottsinnehållning: penni

Då anteckningarna i skatteboken visar ett fängelse som arbetsgivare, kan detta tänkas försvåra t.ex. möjligheterna att få ny anställning, då skatteboken ska före-

tes för den blivande arbetsgivaren. Därför har fång-

vårdsavdelningen uppmanat fängelsedirektörerna att råda fångarna efter frigivningen att vända sig till hemkommunens skattedirektör för att byta ut sin skattebok.

.4.“-;.«...,, _.

Arbete 1 fängelse i övriga Norden sou 1984:87

94 x\4A4

.

Socialskyddsavgifterna

Arbetsgivaren är skyldig att erlägga en socialskyddssom utbetalas under kalenderavgift på de lönesummor månaden. Socialskyddsavgiften består av arbetsgivarens l och barnbidragsavgift till staten sjukförsäkringssamt av folkpensionsavgiften till Folkpensionsavgiften anstalten.

underställda är med De justitieministeriet fängelserna tillstånd av finansministeriet ovan avsedda arbets- Som registrerade arbetsgivare betalar fängelsergivare. na på de utbetalda bruttolönernas socialskyddsavgifterna sammanlagda summor. Socialskyddsavgiftens procentsats 4 för år 1983 var 7,15.

I de arbetskolonier och på civila arbetsplatser, där fängelset inte är arbetsgivare, erlägges socialskyddsavgiften av den utomstående arbetsgivaren.

- År 1983 erlade fängelserna 1,4 milj. mk i socialskyddspå de i öppna anstalter betalda lönerna. avgifter

«K och

då

Fången fackföreningen

kan tillhöra fackförening i alla skeden. Ännu på Fånge 1960-talet ansåg vissa fackförbund, att medlemskapet omedelbart när man blivit dömd för brott (man upphörde har inte fört förteckning över, vilka föreningar som inte avbrutet). Medlemsavgifterna ska ansåg medlemskapet . i allmänhet betalas även under strafftiden, vilket dock _ ‘ l nedsättande av beaktas som skäl för medlemsavgiftens ,* storlek.

Så länge fackföreningsmedlemmen avtjänar frihetsstraff, kan fackföreningen inte påverka hans ställning som Indirekt verkan har dock bl.a. vissa lönefånge. beslut, som bestämmer lönenivån inom vissa politiska eftersom arbetskolonierna betalar normlöner. branscher, Denna fördel tillkommer även de fångar, som inte tillhör

fackförening.

för olycksfall i arbete och arbets skyddet Ersättning i öppna anstalter H. Skadestånd för olycksfall betalas av statsmedel såsom i lagen om skadestånd för olycksfall åt perstadgats som i särskilda straff-, underhålls- och soner, intagits vårdanstalter (894/46). Förfarandet är det samma i öppna och slutna anstalter.

d / x V

sou 1984:87 . »Arbete 1 fängelse i .

E

övriga Norden. 95,

F I praktiken sker anmälan om olycksfall på följande

sätt: 1 I varje fängelse finns en olycksfallsombudsman. Ombudsmannen ifyller en anmälningsblankett och sänder, den bifogade läkarutlåtanden och eventuella räkningar, till olycksfallsverket, som fattar beslut i ärendet. Om beslutet är negativt, går saken vidare till försäkringsdomstolen. Om försäkringsdomstolen inte fastställer olycksfallsverkets beslut, återförs ärendet för ny handläggning i olycksfallsverket.

På alla arbetsplatser inom fångvårdsväsendet, såväl i öppna som slutna anstalter, tillämpas lagen om skydd i arbete (299/58) samt med stöd av den givna föreskrifter och bestämmelser. I de öppna anstalter, där fångvårdsväsendet är arbetsgivare, svarar densamma även för arbetarskyddet. I de öppna anstalter, där arbetsledningen omhänderhas av utomstående, svarar dessa även för arbetarskyddet.

I lagen om tillsynen över arbetarskyddet (131/73) stadgas, att arbetsgivaren och arbetstagarna ska samverka i arbetarskyddsfrågorna. För fångarnas del har detta samarbete ordnats så, att man på arbetsplatsen kvartalsvis ordnar ett arbetarskyddsmöte. Detta möte baserar sig på förordningen om tillsynen över arbetarskyddet beträffan- w de personer, vilka icke står i tjänste- eller avtalsy vi förhållande (524/78).

3.2 Danmark

Frihetsstraff kan utdömas i form av haefte eller fängelse. Haefte kan utdömas från sju dagar till sex månader, fängelse från 30 dagar till livstid. I praktiken är det ingen större skillnad mellan de båda formerna av frihetsstraff.

Antaltssystemet omfattar åtta öppna och fem slutna an- . ,_ stalter. Totalt disponerar den danska kriminalforsorgen A ,= ’ cirka 3 800 platser. Den intagne har rätt att avtjäna frihetsstraffet i en öppen anstalt, om det inte finns särskilda skäl för att han måste placeras i sluten anstalt. Med särskilda skäl avses bl.a. rymningsrisk, farlighet och en längre strafftid. Vidare tillämpas den s.k. närhetsprincipen, vilket innebär att den intagne ska avtjäna frihetsstraffet så nära sin hemort som möjligt.

Den intagne är skyldig att arbeta eller att delta i någon utbildning eller annan särskilt anordnand verksamhet. Han ska motiveras för en sysselsättning som är

» v .- ,X r

f Arbete i i Norden sou “96 fängelse övriga 1984:87

ägnad att förbättra hans möjligheter att leva ett normalt liv efter frigivningen. Den som i väntan på rättegång är häktad (intagen i arresthus) är inte skyldig att arbeta. I vissa fall verkställs kortare frihetsstraff i arresthusene (häkte). Intagna i arresthusene erbjuds arbete som de kan utföra i cellen.

. sysselsättningen vid fängelserna administreras av direktoratet for kriminalforsorgen i samarbete med den .: _..;_. _ , enskilda anstalten. Finansieringen av verksamheten sker över statsbudgeten. Vid anstalternas verkstäder till-

Jil

_ verkas kläder, linnevaror, borstar, trycksaker, järn- ‘ ;J och metallvaror, kontorsmöbler m.m. Verkstadsproduktionen avsätts huvudsakligen till statens egna institutioner. Under 10 procent av omsättningen går till den ,, privata sektorn. Vid vissa anstalter finns lantbruk, där

g de intagna kan arbeta. Ett tillsynsråd, bestående av

D V representanter för folketinget, arbetsgivarna och fackföreningarna, bevakar frågor om konkurrens- och sysselsättningsproblem i förhållande till den öppna marknaden.

l Den intagnes begynnelselön är cirka fyra danska kronor , _ (dkr) per timme. Den genomsnittliga timlönen inom verk- * stadsproduktionen är cirka fem dkr. och i lantbruket - — .; cirka sex dkr. Utöver denna lön erhåller den intagne 7,36 dkr per dag som utbetalas vid frigivningen. Lönen är inte skattepliktig och den motsvarar cirka 10 procent av lönen för motsvarande arbete på den öppna marknaden. De intagna som studerar eller utför något servicearbete inom anstalten avlönas med i stort samma belopp som nämnts ovan. I lönesystemet ingår en form av kvalifikationstillägg för mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Den intagne kan disponera lönen för inköp i anstaltens butik. Han kan också skicka pengar till sin familj,

vilket dock är mindre vanligt. Arbetsersättningen är

fredad från utmätning så länge den innestår på anstalten.

En intagen, som har ekonomisk förmåga, är skyldig att efter frigivningen till staten betala 100 dkr. per dag som han varit intagen i anstalt. I praktiken är det endast ett fåtal som kan betala denna ersättning för anstaltsvistelsen.

Det finns också möjlighet för en intagen att under frigång arbeta eller studera utanför anstalten. Detta kan normalt inte ske i mer än tre månader. Frigång för arbete ska ske under den sista delen av frihetsstraffet. År 1981 hade 0,6 procent av de intagna frigång för arbete och 1,8 procent för studier.

H —

sou 1984:87 Arbete 1 fängelse i övriga Norden -97

S

Är 1982 tillsatte den danske justitieministern ett udvalg (kommitté) med uppgift att utreda frågor kring de intagnas sysselsättning, och organisationen av densamma. Ordförande i kommittén är förre ministern och folketingsledamoten Lauge Dahlgaard. I kommittén ingår som medlemmar b1.a. representanter för arbetsministeriet, undervisningsministeriet, justitieministeriet, arbetsoch landsorganisationen. I september givarföreningen lämnade kommittén en beträffande de r 1983 redogörelse intagnas vederlag för arbete och studier samt föreslog vissa förändringar, bl.a. att de intagna till viss del skulle kunna använda frigivningspengarna under permissioner. Innan kommittén lämnar sina slutliga förslag ska en rad klientundersökningar och organisationsutredningar genomföras. Frågan om marknadsanpassade löner till de intagna kommer kommittén att behandla i sitt slutbetänkande.

3.3 Norge

Kriminalvården i anstalt omfattar verkställighet av häktning och frihetsstraff i slutna fängelser, öppna_

fä

anstalter och frigångshem. Administrationen sker l

centralt från kriminalomsorgsavdelningen i justitie- fw

departementet (fengselstyret). Det finns totalt 35 krets- och hjelpefengelser samt tre sentral- *;ä anstalter. Det totala antalet anstaltsplatser är cirka 2 200, varav cirka 400 är på öppna avdelningar. Frihetsstraff som är kortare än 21 dagar avtjänas i hjelpefensel; huvudsakligen rattonykterhetsbrott, bötesförvandling, men även häktade. Straff mellan 21 dagar och sex månader avtjänas normalt i kretsfengsel. Längre

straff avtjänas i sentralanstalt (landsfengse1). Ir

praktiken tillämpas reglerna för anstaltsplacering

.Ai

mycket flexibelt.

sysselsättningen av de intagna ska planläggas och drivas i samråd mellan anstaltsledningen och fengselstyret. Arbetets art varierar från anstalt till anstalt beroende utrustning och de lokaler som står till på anstaltens buds. Cirka 30 procent av de intagna arbetar inom \. följande områden - arbete 1 produktionsverkstäder ‘ - arbete i jordbruk och trädgård - ~ arbete i skogsförläggningar — arbete i bilverkstäder - arbete i konfektionsverkstäder

- arbetsträning och terapi i _ §7

- monterings- och packningsarbete - arbete i tvätteri.

.98 Arbete 1 ,fängelse i övriga Norden . sou 1984:87

Cirka 20 procent av de intagna är sysselsatta med ekonomiarbete. Till detta räknas handräckning i köket, städning och packarbete, allt inom anstalten.

Intäkterna av det arbete som utförs tillfaller anstalten. Den intagne har rätt till arbetsesättning för arbete som han utfört och som kan godkännas. Arbetsersättningen fastställs som tidlön eller som ackord. Lönen är inte skattepliktig. För arbete som inte avlönas med ackordsersättning, kan den intagne, vid 40-timmars vecka från måndag till fredag ha en timersättning på mellan 2,30 nkr och 3,70 nkr. För arbete utöver den ordinarie arbetstiden kan ersättningen höjas till 5,55 nkr per timme. Arbete under helgen ersätts med högst 7,40 nkr per timme. Om den intagne är slarvig och visar dålig flit i sitt arbete ska ersättningen sättas lägre, dock inte lägre än 2,30 nkr per timme. Ackordsersättningen ska bestämmas så att den intagne måste vara särskilt duktig och flitig för att kunna nå upp till en ersättning som överstiger 3,70 nkr per timme. För intagen som utför skogsarbete på ackord utgår en ersättning som motsvarar 1/3 av arbetsintäkterna per dagsverke.

Omkring 340 intagna deltar dagligen i studier och utbildning. Detta motsvarar cirka 15 procent av de intagna. Vid 26 anstalter, av totalt 40, bedrivs grundskoleundervisning medan det vid 17 anstalter finns möjlighet till vidareutbildning. Intagna som under arbetstid deltar i undervisning i anstaltens regi, eller som med styresmannens samtycke studerar på egen hand, har rätt till en ersättning på mellan 2,30 och 3,40 nkr per timme. Ersättningens storlek bestäms utifrån en Värdering av det intresse som den intagne visar. En intagen som av hälsoskäl inte kan delta i någon sysselsättning har rätt till 15 nkr per dag. Vid arbetsbrist utgår den lägsta timersättningen till de intagna.

Som framgår av vad som ovan anförts är det cirka 70

procent av de intagna som arbetar eller studerar. Övriga

är sjuka, intagna i behandlingshem, häktade och således inte tvungna att arbeta, eller vägrar att arbeta.

Arbetsersättning som inte utbetalts till den intagne är fredad från utmätning.

V I likhet med vad som gäller för fångar i Sverige kan den intagne arbeta utanför anstalten under frigång. _. WW. I januari 1984 tillsattes en planeringsgrupp inom justitiedepartementet som har till uppgift att se över målsättningen med verksamheten vid anstalterna. I detta sammanhang kommer även frågan om marknadsanpassade löner

Arbete i fängelse i övriga Norden 99

till de intagna att behandlas. Planeringsgruppen överom att starta en försöksverksamhet i likhet väger frågan med vad som förekommit i Sverige.

‘ . -Å V 101 sou 1984:87 A

4 KOMMITTENS FÖRSLAG

4.1 Allmän motivering

Vi har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att med marknadsanpassade löner till utvidga systemet i kriminalvårdsanstalter. Vårt uppdrag inintagna skränker till att lösa frågor som hänger ihop med sig ersättningen för arbete och studier under straffverk- Vi har således inte närmare analyserat de ställigheten. intagnas sysselsättning under straffverkställigheten utifrån vilket innehåll eller inriktning denna aspekten, bör ha för att bäst uppfylla de allmänna målen för kriminalvården.

Det finns dock redan i detta sammanhang anledning att de som finns mellan kripeka på samordningsmöjligheter minalvårdens arbetsdrift och Samhällsföretag. Vi är om att båda parter har mycket att vinna på övertygade ett närmare samarbete inom många områden. Vi anser att kriminalvårdsstyrelsen och Samhällsföretag tillsammans bör på vilka områden samarbetet kan fördjupas analysera och till regeringen lägga fram förslag till de organisatoriska förändringar som krävs för ett förbättrat samarbete. Som ett led i samordningen bör redan nu lönerna och arbetsförhållandena i övrigt utformas så lika som Vi föreslår därför att lönerna till intagna ska möjligt. ha samma nivå som lönerna för det skyddade arbetet. Vi på kommer att utveckla detta närmare senare. ,

Våra är en utveckling av de grundvärderingar som förslag lades fast i 1974-års kriminalvårdsreform. Innan vi för innebörden av detta, vill vi först endast redogör kort beröra det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet för att ge en bakgrund till våra förslag.

Grunden till vår nuvarande kriminalvård lades av strafflagberedningen (SOU 1944:50). Genom 1945 års straffverkställighetslag avskaffades cellstraffet. Bemenade b1.a. att det är frihetsberövandet i redningen som den funktionen, medan . sig fyller allmänpreventiva innehållet kan av andra värderingar. På sidan !-* präglas 122 anför strafflagberedningen: J Frihetsförlusten är i det största lidandet och y Ä sig behöver inte accentueras genom repressiva detaljer

att ej heller den allmänpreventiva effekten följer av ett frihetsstraff kan antagas bliva nämnvärt

större eller mindre allt efter dess mer eller ;n

mindre stränga verkställighet.

A 102 förslag

Kommitténs

De allmänpreventiva synpunkterna spelar sålunda enligt strafflagberedningen en mycket underordnad roll vid utformningen av straffverkställigheten.

Strafflagberedningens förslag till utformningen av ett nytt sanktionssystem finns i betänkandena Enhetligt frihetsstraff (SOU 1953:17) och Skyddslag (SOU 1956:55). De individualpreventiva idéerna fick stort utrymme i förslagen. Konkret innebar detta att de frihetsberövande påföljderna ansågs kunna motiveras av vård- och behandlingsskäl. En annan viktig grundtanke i förslaget var att kriminalvård i frihet fördes fram som ett positivt alternativ till anstaltsbehandling.

Under remissbehandlingen blev skyddslagsförslaget utsatt för kritik från bl.a. de som ansåg att strafflagberedningen inte tillräckligt tagit hänsyn till sanktionssystemets allmänpreventiva uppgifter utan gett alltför stort utrymme åt de öppna vård och behandlingsformerna.

I propositionen (prop. 1962:10) med förslag till brottsbalk instämde departementschefen i viss utsträckning i kritiken. Brottsbalken kan sägas utgöra en kompromiss mellan de allmän- och individualpreventiva riktlinjerna.

De senaste decenniernas kriminologiska forskning i fråga om verkningarna av olika behandlingsinsatser har påverkat den kriminalpolitiska utvecklingen i stor utsträckning. Bland de rapporter som på senare år lagts - fram området bör särskilt nämnas den av kriminalpå politiska arbetsgruppen inom brottsförebyggandet rådet (BRÅ) - Ideêr och som Nytt straffsystem förslag, otvivelaktigt i väsentlig mån har kommit att stimulera debatten på det kriminalpolitiska fältet. Rapporten är uppbyggd kring en diskussion av behandlingstanken och allmän preventionen. Rapporten förespråkar en försiktig uppvärdering av allmänpreventionens betydelse. I rapporten påpekas att man inte får använda ett påstått behov av behandling som grund för att bestämma straffet. Frihetsstraffet innebär att lagbrytaren tillfogas obehag genom att han är utsatt för stark kontroll under en viss tid. Det framhålls också att straffsystemet är en del av samhällets totala verksamhet och att det bör harmoniera med övriga delar. Straffen ska alltså, enligt rapporten, utformas så att konflikten med t.ex. socialpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken begränsas så mycket som möjligt. Motsättningarna mellan det obehag som straffet nödvändigtvis innebär för lagbrytaren och de rättigheter som samhället tillförsäkrar medborgarna på olika områden skapar många problem. Om straffet

Kommitténs förslag_ 103

innebär att lagbrytaren går miste om någon utbildning eller social förmån måste man alltså försöka kompensera honom för detta. Oavsedda och onödiga följder av straffen bör förhindras. Arbetsgruppen behandlar inte frågor om verkställigheten av frihetsstraff men menar att det som till grund för rapporten är väl försynsätt ligger med grundtankarna i 1974-års kriminalvårdsenligt reform.

Att verkställa ett frihetsstraff innebär att lagbrytaren lämna sin vanliga sociala situation. Vi vet i tvingas att detta innebär stora sociala och psykiska pådag Vi vet också att ett frihetsberövande innefrestningar.

bär att de ekonomiska problemen ökar. I BRÅ-rapporten,

Straffades skulder, Rapport 1977:4, finns en redogörelse för olika undersökningar som gjorts om de straffades ekonomiska förhållanden. Av dessa undersökningar framgår att straffade och framför allt de som avtjänat många frihetsstraff har stora skulder till det allmänna och till enskilda fordringsägare. Det rör sig om såväl skulder till följd av de brott för vilka som_uppkommit de straffade har dömts,som skulder vilka inte har något samband härmed. Genomsnittligt sett överstiger straffades skulder väsentligt andra medborgares.

Genom ett frihetsberövande och de konsekvenser som föl-

därmed har den dömde försatts i en särskilt ogynnsam

jer ekonomisk ställning. Han har av samhället fråntagits att skaffa inkomster för att med dessa möjligheterna sig betala sina skulder. Han riskerar också att under skuldsätta sig. Mot straffverkställigheten ytterligare denna är det av stor vikt att den som verkbakgrund ställer ett frihetsstraff har möjlighet till inkomster som åtminstone inte försämrar hans ekonomiska situation. Vi menar därför att marknadsanpassad ersättning till den som verkställer ett frihetsstraff i första hand kan motiveras med att den kan minska skadeverkningarna av

frihetsstraffet.

av de intagna är viktig ur många syn- Sysselsättningen Att arbeta eller studera är det som mest liknar punkter. det civila livet och därför det lättare att klara av gör ett frihetsstraff. För den som är van att arbeta fyller arbetet under anstaltsvistelsen en viktig funktion för att få tiden att För den som inte tidigare har gå. haft arbete eller endast haft korta anställningar något kan anstaltsarbetet innebära att han får erfarenhet och större att klara ett arbete efter frigivmöjlighet är också en förutsättning för ningen. Sysselsättningen att kunna hålla ordning på en anstalt. Brist på sysselför de intagna kan vara grogrund för ordningssättning problem.

i

.5} V1704‘ Kommitténs förslag

k. sou 1984:87

En grundprincip i 1974-års kriminalvårdsreform är att de intagna ska ha samma rätt till samhällets stöd och hjälp som övriga medborgare, den s.k. normaliserings principen. I detta ligger också en strävan att så långt som möjligt närma anstaltstillvaron till normala förhållanden. De intagna bör därför ha möjlighet att arbeta och studera under förhållanden som så långt som möjligt liknar de som gäller för övriga medborgare. Anstaltsarbetet bör därför liknas vid ett vanligt förvärvsarbete och studierna med motsvarande studier ute i samhället.

Den väsentligaste följden av ett förvärvsarbete är naturligtvis lönen. Även om arbetet också har ett egenvärde torde de flesta kunna enas om att lönen är den viktigaste följden av att arbeta. Ett argument för marknadsanpassade löner för anstaltsarbete är därför att lönen är en rättighet för ett utfört arbete. I enlighet med normaliseringsprincipen bör därför lönen också vara på en nivå som motsvarar lönerna ute i samhället. Den nuvarande konstruktionen av rätten till ersättning för arbete gör att den skiljer sig mycket från de löner som förekommer ute i samhället. Detta gäller lönenivån, men också förmåner inom socialförsäkringen som är en följd av den civila lönen. Vi anser att ersättningssystemet, både för studier och arbete, i så stor utsträckning som möjligt bör följa de regler som gäller ute i samhället.

Det finns vissa naturliga gränser för denna normalisering. Den intagne vistas på anstalten under tvång och han är skyldig att utföra det arbete eller delta i den undervisning eller utbildning som ålägges honom. Frågan om arbetsplikten har därför en avgörande betydelse vid normaliseringen av ersättningssystemet.

I 12 § lagen om kriminalvård i anstalt (KVAL) stadgas att den intagne är skyldig att utföra det arbete eller delta i den undervisning eller utbildning som åläggs honom. Denna skyldighet att delta i någon sysselsättning benämnes ofta arbetsplikt. Arbetsplikten medför att det inte råder något arbetsrättsligt avtalsförhållande mellan kriminalvården och den intagne. Den intagne är därför inte arbetstagare i civilrättslig mening (se SOU 1975:1, s. 693). Detta får konsekvenser inom många områden, både inom socialrätten och arbetsrätten. Frågan om arbetsplikten har diskuterats i de utredningar som låg till grund för 1974-års kriminalvårdsreform. Eftersom frågan har så stor betydelse när det gäller normaliseringen av ersättningssystemet till de intagna ska vi redogöra för de argument som framförts för och emot ett slopande av arbetsplikten.

\ . i i ‘ “N i

!SOUl1984:87.\ i p ‘4Kommitt_é§1sE‘5rs1ag.1OS:

för inom kriminal- › KAIK (kommittén anstalsbehandling vården) föreslog i sitt betänkande, Kriminalvård i anstalt, SOU 1971:74, att arbetsplikten skulle slopas. KAIK ansåg att anstaltsarbetet bör betraktas som ett självständigt inslag i behandlingen och att arbetet inte 7_ ,,

bör ha någon särställning bland övriga inslag i behand- . pg:

lingsverksamheten. Vidare anförde KAIK att en rehabiliterande behandling lättare kan genomföras i en kriminalvård utan arbetstvång. KAIK ansåg att ett frivilligt arbete skulle vara mer lockande för den intagne och att det därför var troligt att flertalet intagna även i fortsättningen skulle vilja arbeta om arbetsplikten slopas.

Kriminalvårdsberedningen, SOU 1972:64, avstyrkte KAIK:s förslag om slopande av arbetsplikten. Enligt beredningens mening har anstaltsarbetet en väsentlig uppgiftr när det gäller att hindra den intagne från att bli förslöad och passiviserad av anstaltsvistelsen. Från denna synpunkt, anförde beredningen, torde det vara mindre betydelsefullt om arbetet utförs frivilligt eller under arbetsplikt. Att slopa arbetsplikten skulle, enligt vad _ _ ‘ beredningen vidare framhöll,också bli mycket kostnads- ¢_ ” krävande. Detta gäller oavsett om de intagna, som inte arbetar, önskar annan sysselsättning eller inte. I det förstnämnda fallet skulle det uppstå ökat behov av personal och lokaler. Om en större del av de intagna väljer att vara sysslolösa krävs en betydande ökning av tillsynspersonal, som nu i stor utsträckning är ledig när de intagna vistas på arbetsplatserna. Beredningen fann vid dessa förhållanden att de Vinster från behandlingssynpunkt som ett slopande av arbetsplikten skulle kunna medföra inte uppväger de olägenheter och kostnadsökningar som uppkommer vid en sådan reform.

I 1975-års statsverksproposition redogjorde regeringen för huvuddragen i reformeringen av kriminalvården. Beträffande frågan om arbetsplikten anförde departementschefen, (prop. 1973:1, bil. 4 s. 149):

En reform som kan leda till att ett större eller mindre antal intagna frestas att tillbringa anstaltstiden i fullständig sysslolöshet kan knappast väntas vara till fördel för de intagnas fysiska eller mentala hälsotillstånd. Inte heller kan de ge några vinster från rehabiliteringssynpunkt. Den väg som kriminalvårdsstyrelsen valt för att söka åstadkomma sysselsättningsmöjligheter som är anpassade till de enskilda intagnas intresseinriktning och prestationsförmåga anser jag vara att föredra. Man kan inte heller bortse från att ett slopande av arbetsplikten skulle leda till

e* *5;-

sou 1984:87

kostnadsökningar av en storlek som är svår att bedöma som tidigare ansträngningar att

samtidigt

skapa meningsfyllda arbetsformer - uppskattade av

bland de - skulle riskera att majoriteten intagna spolieras.

Justitiedutskottet godtog förslaget om arbetspliktens bibehållande inom anstalerna. Utskottet anförde bl.a. (JU 1973:15 s. 7):

Ett slopande av arbetsplikten skulle enligt utskottets mening innebära omfattande kostnadsökningar i följd av ökat personalbehov och krav på alternativa sysselsättningsformer. Samtidigt skulle uppkomma betydande risker för att möjligheterna till träning i regelbundet arbete skulle försummas och för att anstaltstiden av många intagna skulle fördrivas i meningslös sysslolöshet. Det bör tilläggas att arbete, studier och andra organiserade aktiviteter bör anses som likvärdiga inslag i verksamheten vid anstalterna.

Vi anser att arbetsplikten bör behållas. Vi delar de synpunkter som framförts i propositionen. Sysselsättningen har en viktig funktion under anstaltsvistelsen som medel mot passivering men kanske framför allt som träning för livet utanför anstalten. Som kriminalvårdeberedningen framhöll torde den totala tvångssituationen vara det avgörande för den intagne.

En följd av arbetsplikten är, som tidigare nämnts, att den intagne inte anses som arbetstagare i civilrättslig Detta har inte berörts, när frågan tidigare har mening. behandlats, varken i betänkandena eller i propositionen. Eftersom arbetsplikten har en avgörande betydelse för att normalisera anstaltsarbetet och närma möjligheterna det till ett vanligt förvärvsarbete har vi prövat olika vägar att med bibehållen arbetsplikt jämställa anstaltsarbetet med förvärvsarbete.

Vi har diskuterat olika lösningar på denna fråga. Vi har därvid sökt efter lösningar som innebär att det uppkommer ett avtalsliknande förhållande mellan kriminalvården och den intagne. Ett förslag på lösning har varit att den intagne tecknar ett kontrakt med kriminalvården, liknande det som förekommer inom missbrukarvården. En annan lösning vi diskuterat är att inrätta ett antal anstalter eller verkstäder där det inte råder arbetsplikt, dit de intagna får ansöka om att bli placerade. Vi har dragit slutsatsen att det inte är fruktbart att tala om avtalsförhållanden inom ett tvångssystem som frihetsstraffet nödvändigt innebär.

i . i * “

sou 1984:87 Kommitténs rö-“rszrag .107

Vi föreslår därför ingen ändring när det gäller princip-_ regleringen av rätten till arbetsersättning för arbete *j som utförs inom kriminalvårdens arbetsdrift. I likhet N med vad som nu gäller bör den intagnes rätt till arbetsersättning framgå av KVAL. För att jämställa de intagna med övriga medborgare, när det gäller arbetsförhållanden, har vi därför valt att uttryckligen i lag bestämma i vilka avseenden anstaltsarbetet ska jämställas med förvärvsarbete. Detta kan ske genom att i de olika lagar där förvärvsarbete är en förutsättning för att omfattas av lagen, jämställa anstaltsarbetet med förvärvsarbete. Vi utvecklar i följande kapitel om anknytningen till socialförsäkring hur denna anpassning bör ske. I ett senare kapitel behandlar vi också frågan om den marknadsanpassade lönen ska vara skattepliktig inkomst.

På arbetsrättens område är problemen lite annorlunda eftersom en stor del av detta är kollektivavtalsreglerat. Ett kollektivavtal förutsätter att de som omfattas av avtalet är bundna till sina respektive arbetsgivare genom ett anställningsavtal. Vi anser att kollektivavtal inte är en lämplig väg att reglera frågor inom anstaltsarbetet eftersom de intagna har arbetsplikt och därmed inte har att använda konfliktåtgärder. Det möjlighet föreligger inte något partsförhållande i arbetsrättslig mellan kriminalvårdsstyrelsen och den intagne. mening Frågan om fångarnas fackliga rättigheter har behandlats i riksdagen, JuU 1976/77:29. Utskottet uttalade att om medbestämmande i arbetslivet, MBL, inte kunde lagen åberopas som stöd för de intagnas förenings- och föreftersom det inte är arbetsrätts- .; handlingsrätt, något ligt partsförhållande mellan de intagna och kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet menade att detta var en naturlig konsekvens av de grundläggande tvångsmomenten inom kriminalvården. Någon ändring härvidlag kunde enligt utskottets mening inte komma i fråga.

Vi delar utskottets uppfattning. Förhållandena inom kriminalvården, och därmed även anstaltsarbetet, bör lagar och föreskrifter av statsmakten. De _ regleras genom

intagna bör därvid tillförsäkras visst inflytande genom _7f “4

ett samrådsförfarande.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen reglerar, förutom frågor om kollektivavtal, även anställningsskydd, semester, arbetsmiljö och medbestämmande i arbetslivet. Arbetstagarbegreppet är inte identiskt i de olika är den — , lagarna. När det gäller frågor om arbetsmiljön , som under vård i anstalt utför anvisat arbete i väsent-» avseenden jämställd med en arbetstagare. Arbetsliga

H å ’ ‘ -é

kommittêfhstgfördslag

.la-ost _ .i T Ä. p” s‘oU31984:87’ Ä

miljölagens föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter för arbetsgivare, tillsyn, sanktionssystem etc. är tillämpliga även vid arbeten som utförs av intagna. Däremot gäller inte arbetsmiljölagens regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt 6 kap. arbetsmiljölagen. Detta beror bl.a. på att de intagna i arbetsrättslig mening inte är arbetstagare.

I förarbetena till arbetsmiljölagen förutsattes att särskilda samverkansregler skulle utfärdas i särskild ordning. Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat anvisningar om de intagnas samverkan i arbetsmiljöfrågor, FAK 1980:29.

Kriminalvårdsstyrelsen har i vårdcirkuläret (KVVFS 1984:1) fastställt att arbetstidslagen (SFS 1982:673) i tillämpliga delar gäller för kriminalvårdens arbetsdrift och ekonomiarbete. Vad som i arbetstidslagen sägs om arbetsgivare avser styresmannen på en kriminalvårdsanstalt, medan det åvilar kriminalvårdsstyrelsen att fullgöra de uppgifter som ankommer på arbetarskyddsstyrelsen.

Anstaltsarbetet utförs under den tid som lagbrytaren verkställer ett frihetsstraff. Frågor kring anställningsskydd har därför ingen relevans när det gäller anstaltsarbetet.

Semesterlagen (1977:480) gäller inte för intagna som arbetar inom kriminalvårdens arbetsdrift eftersom de inte är arbetstagare i civilrättslig mening. Ska de intagna jämställas med övriga medborgare, vilket vi anser att de ska när det gäller arbetsförhållandena, bör de tillförsäkras rättigheter enligt semesterlagen.

Med hänsyn till de speciella omständigheter som råder inom kriminalvården - såsom regler om permissioner och att hänsyn måste tas till rymningsrisk och till säker- - bör endast i enhetsaspekter semesterersättning utgå lighet med semesterlagen. Rätten till ledighet regleras lämpligen i KVAL utifrån kriminalvårdens mål och inriktning; Rätten till semesterersättning kan tillförsäkras de intagna på administrativ väg med stöd av 44 § KVAL och 38 § KVALK.

En normalisering av ersättningssystemet för de intagna berör även frågor om utmätning och införsel av löner som inarbetats under straffverkställigheten. Enligt 45 § KVAL får arbetsersättning som för intagens räkning innestår hos kriminalvårdsmyndighet inte utmätas. Vårt förslag till marknadsanpassade löner till -intagna innefattar, som vi senare kommer att redogöra

“i r-

sÖU

Å

=25

‘fxoxawgéé.m»éie € é.

1984:48? “

för, att den intagne genom en individuell budgetplan ska sanera sin ekonomi. Detta förutsätter bl.a. ett nära samarbete med kronofogdemyndigheten. Vissa skäl talar för att den intagne ska behålla den gynnade ställningen i utmätningshänseende. Det finns större möjlighet att ta hänsyn till den intagnes speciella förhållanden, så att han kan betala de skulder som är bäst för honom ur kriminalvårdssynpunkt. Å andra sidan skulle en normalisering av lönesystemet för intagna rätteligen också medföra att innestående löner kan åtkommas av fordringsägarna genom införsel och utmätning, i likhet med vad . som gäller för övriga medborgare. Vi menar dock att lönen fortfarande bör vara utmätningsfri, eftersom detta ger den bästa möjligheten att upprätta en budgetplan som bäst gagnar den intagne. Det har genom de försök som bedrivits även visat sig att skulder som är införselbara har prioriterats vid upprättandet av budgetplanerna.

4.2 Marknadsanpassade löner för arbete

Vi har tidigare påpekat att en marknadsanpassad lön till ~ intagna i kriminalvårdsanstalter är en viktig del av _ strävandet mot en normalisering av anstaltsvistelsen. Lönen gör att de intagna får möjlighet att planera sin ekonomi som övriga medborgare måste göra. Enligt våra direktiv gör redan detta skäl det önsvärt att utvidga möjligheterna att erhålla marknadsanpassad lön. De intagna får en möjlighet att arbeta under förhållanden som liknar de som råder ute i samhället. De intagna får också en möjlighet att redan under anstaltsvistelsen sanera sina skulder. Vidare minskar kommunernas kostnader för socialbidrag eftersom de intagna har möjlighet att själva stå för sitt uppehälle under den första tiden efter frigivningen. Den intagne har också möjlighet att själv betala hyran för sin bostad om han verkställer ett kortare frihetsstraff.

Utgår man enbart från de intagnas ekonomiska behov och det pedagogiska värdet av att under straffverkställigheten kunna planera sin ekonomi borde alla intagna erhålla marknadsanpassade löner. Av flera skäl, inte minst. de ekonomiska, är detta inte genomförbart. Vidare följer av den tidigare åberopade normaliseringsprincipen att anstaltslivet bör så långt som möjligt likna samhället A utanför anstalten. Av detta följer att marknadsanpassade “;á*. löner endast bör utgå för arbete. I våra direktiv uttalas bl.a. följande.

Det synes naturligt att marknadsanpassad ersätt-

ning endast utgår i de fall på

arbetsförhållandena

;“~. i 4 A \ ._ ..\ i V _ 4 I

‘

Kommitténs sou

‘__1v1o förslag i 1984:87

anstalten är jämförbara med de som råder ute i samhället. Detta innebär bl.a. att sådan ersättning inte kommer i fråga för intagna som går på arbetsträning eller bedriver studier.

Av den tidigare redogörelsen för sysselsättningen inom kriminalvården framgår att cirka 75 procent av den totala sysselsättingstiden (under budgetåret 1982/83 totalt ca 5,5 miljoner timmar) utgjordes av produktionsinriktat arbete och servicearbete. Detta arbete utförs enligt vår mening under förhållanden som är jämförbara j med vad som gäller ute i samhället. Vi menar därför att * ‘ . allt det arbete som utförs av de intagna på kriminalvårdens tillverkningsverkstäder, inom jord- och skogsbruk, trädgårdsarbete samt inom servicearbetet i princip ›3 borde omfattas av ett marknadslönesystem. Med hänsyn f”_ A till de olika förhållanden som råder på anstalterna och ‘ till att många intagna inte är kapabla att sköta ett arbete inom arbetsdriften samt till de ökade kostnader som införandet av ett marknadslönesystem ändock medför, bör systemet byggas ut etappvis för att ytterligare erfarenhet ska vinnas. De nu pågående försöken vid Tillberga, Skogome och Vångdalen bör permanentas. Marknadslönesystemet bör dessutom införas vid ytterligare ett antal anstalter. Vi redogör i kapitel 9 för våra synpunkter på hur systemet bör utvidgas samt på kostnaderna härför. Vi vill här först belysa vilka konsekvenser en permanentning av marknadslönesystemet bör få när det gäller studier under anstaltsvistelsen. Därefter redogör vi för hur de marknadsanpassade lönerna bör sättas in i ett samhällsekonomiskt perspektiv.

.f - Arbetet inom kriminalvårdens arbetsdrift är i stort A jämförbart med det skyddade arbetet inom Samhällsföretagssektorn. Lönesystemet för anstaltsarbetet bör därför anpassas till det kollektivavtal som reglerar lönerna för det skyddade arbetet inom Samhällsföretag. som vi närmare utvecklat i allmän motiveringen bör denna anpassning ske genom lagreglering och ej genom kollektivavtal.

4.3 Studieersättningen i ett system med marknadsanpassade löner för arbete

En framträdande tankegång i 1974 års kriminalvårdsreform är, som vi vid flera tillfällen påpekat, att kriminalvården ska öppnas mot det övriga samhället. Så har också skett när det gäller utbildningen under verkställigheten av ett frihetsstraff. Intagna vid lokalanstalterna som j har behov och intresse av utbildning kan under frigång

‘f delta i det ordinarie utbildningsutbudet på orten.

L *

sou

-

1984:87å . »

åiitw..

ÖK0mmittens-förslag

Utbildningsfrågorna på lokalanstalterna löses normalt inom det reguljära Intagna som

utbildningsväsendet.

under frigång studerar utanför anstalten har redan i dag i stort sett samma ställning som övriga studerande även när det gäller rätt till studieersättning.

Som framgår av redovisningen av gällande regler för studieersättningen (s. 62 f) utgår det statliga studiestödet med ett reducerat belopp till intagna som studerar utom anstalten; medan inget statligt studiestöd utgår för studier inom anstalten. Det statliga studiestödet består till största delen av lån. Detta är det väsentliga skälet till att begränsa de intagnas rätt till studiestöd, eftersom de har sitt uppehälle betalt av staten.

Vid riksanstalterna och vissa slutna lokalanstalter tillgodoses utbildningsbehovet inom anstalten. De allmänna utbildningsorganen, kommunala vuxenutbildningen, AMS, SÖ har således ansvaret för uppläggning och genomförande av utbildningen medan kriminalvården svarar för samordning och integrering med övrig verksamhet på= anstalten.

Intagna som genomgår t.ex. en AMU-kurs inom anstalten har alltså samma utbildning som den som genomgått motsvarande kurs utom anstalten. En intagen har i dag inte rätt till utbildningsbidrag om han genomgår utbildningen inom anstalten. Det har han däremot om han under frigång genomgår AMU utom anstalten. Ersättning utgår i dag med 5 kr. per timme för samtliga studier inom anstalten. Som vi - vilket är det enda från tidgare påpekat undantaget att kriminalvården betalar regeln studierersättningar utgår timpenning från skolmyndigheten vid grundvuxstudier inom anstalten på samma sätt som för övriga studeranden, nämligen med 13 kr. per timme.

Höjs ersättningen för arbetet inom anstalten till en marknadsanpassad nivå kan detta inverka på de intagnas intresse och vilja att studera. Det kan enligt vår mening, vilket f.ö. även framgår av våra direktiv, inte komma i fråga att höja studiersättningarna till en marknadsanpassad lönenivå. En följd av den s.k. normaliseringsprincipen bör vara att studielöner inte genomförs inom anstalten så länge sådana inte förekommer ute i samhället.

De undantag som i dag gäller för intagna som studerar inom när det rätten till / anstalten, gäller statligt studiestöd, har motiverats med att de intagna har sitt uppehälle av staten samt att studiestödet till största

c . ; , .. ,x we- n---vq _ H

j ’112 Kommitténs förslag sou 1984287

delen är lånemedel. När det gäller utbildningsbidrag inom AMU är det endast motiverat med att de intagna har sitt uppehälle betalt av staten. Utbildningsbidraget är skattepliktigt och ger rätt till pensionspoäng inom ATP. Eftersom den studiersättning som kriminalvården betalar varken är skattepliktig eller pensionsgrundande har så- , ledes intagna i dessa avseenden en sämre ställning än .H?;. övriga AMU-elever. Skälen för att utbildningsbidrag ska V utgå även till intagna som genomgår utbildningen inom :_ › anstalten är därför i första hand om lika be- :F I principen handling. Därutöver kan samma synpunkter läggas på utbildningsbidraget som på den marknadsanpassade lönen när det gäller möjligheterna till ekonomisk planering m.m. Vi föreslår därför att intagna som genomgår AMU inom anstalten ska ha rätt till utbildningsbidrag. Avdrag för dagersättning bör ske på samma sätt som för intagna som under frigång studerar inom AMU. Rätten till utbildningsbidrag bör vara förknippad med krav på budgetplanering, i likhet med vad som gäller i marknadslönesystemet.

Annan utbildning, än yrkesutbildningen inom AMU, bedrivs på deltid. De allra flesta som studerar inom grundvux och komvux inom anstalten, varvar studierna med arbete i kriminalvårdens arbetsdrift. Någon form av timersättning bör utgå till intagna som deltar i komvux, trots att sådan ersättning inte förekommer ute i samhället. För att uppmuntra till studier samt i någon mån utjämna skillnaderna mellan de intagna som studerar och de som arbetar bör en enhetlig aktivitetsersättning utgå till alla intagna som deltar i någon annan sysselsättning än arbete.

Aktivitetsersättningen bör till nivån motsvara vad en intagen som arbetar med marknadsanpassad lön erhåller kontant under verkställighetstiden; enligt vårt förslag 20 procent av bruttolönen. Aktivitetsersättningen bör utgå endast i de fall den intagne inte har rätt till annan ersättning, såsom utbildningsbidrag eller studiepenning inom grundvux. Det föreslagna systemet innebär förenklingar av gällande ersättningsregler på så sätt att kriminalvården endast kan betala tre former av ersättning: marknadsanpassad lön för arbete på anstalt där marknadslönesystemet införts, arbetsersättning för arbete på annan anstalt och aktivitetsersättning för all annan sysselsättning. Aktivitetsersättningen och arbetsersättning som inte är marknadsanpassad bör inte vara skattepliktig och ej heller pensionsgrundande inom ATP.

= x

” Kommitténs förslag T13 1:

4.4 Marknadsanpassade löner till intagna i ett

samhällsekonomiskt perspektiv

Enligt vår mening talar således det mesta för att ett system med marknadsanpassade löner till intagna som utför ett arbete inom anstalten bör införas. Den viktigaste frågan är då vilka merkostnader som uppstår med ett sådant system. Vi ska i fortsättningen utveckla vår syn på detta, med utgångspunkt från de utvärderingar som gjorts av försöksverksamheterna vid Tillberga, Skogom och Vångdalen.

Av utvärderingarna av försöksverksamheten med marknadsanpassade löner framgår entydigt fördelarna för de intagna som deltagit i försöken. Genom den högre ersättningen har de intagna kunnat betala skulder redan under anstaltsvistelsen och därmed varit i ett bättre läge vid frigivningen. Många har också kunnat avsätta medel till den första tiden efter frigivningen och även betalat hyran för en bostad under strafftiden. Utvärderingarna visar också entydigt på den positiva effekten att den har sin . \ intagne en praktisk möjlighet att börja planera ekonomi genom systemet med individuella budgetplaner._ Vidare framgår i vår rapport om Vångdalen-försöket att den marknadsanpassade lönen medfört att anstaltsklimatet blivit bättre. Många intagna har i intervjuerna påpekat Värdet av att genom en normal lön få uppskattning för det arbete som de har utfört. Fördelarna för de intagna är därför entydiga.

En utvärdering ur företagsekonomiska aspekter är svårare att göra med hänsyn till målsättningen med arbetsdriften är r inom kriminalvården. De sociala målen de primära, men ~ **7 verksamheten ska drivas under de ekonomiska krav som bör ställas på sådan verksamhet.

Vid utvärderingen av försöket vid Tillberga gjordes viss undersökning av hur produktionen påverkades av det nya lönesystemet. Denna visade att produktionen i den mekaniska verkstaden under det första försöksåret ökade med uppskattingsvis 25 procent. Någon ingående företagsekonomisk kalkyl har inte kunnat genomföras vid någon av försöksanstalterna. Detta beror bl.a. på att olika produkter har tillverkats under försöksperioden, produktionsstatistiken har inte varit upplagd så att jämförelse kunnat genomföras samt att försöken inte planerats utifrån mätningen av det företagsekonomiska _-,; A resultatet. Av försöket vid Vångdalen framgår dock att .pj - iA“ arbetsmoralen ökat; de intagna utför enligt arbetsledarna ett bättre arbete och de är mer noggranna med p 1 att tider. Vi har vid de studiebesök vi gjort vid .passa ; i försöksanstalterna från arbetsledningen fått den entydiga uppfattningen att marknadslönen har en mycket

å

114 Kommitténs 2 sou 1984:87

förslag

positiv effekt när det gäller trivseln och ordningen på arbetsplatsen, men även på mängden arbete som utförts av de intagna. Detta tyder på att ett system med marknadsanpassade löner till intagna även har vissa fördelar ur företagsekonomisk synvinkel, om man också tar hänsyn till de mål som ska styra arbetsdriften inom kriminalvården. De sociala målen bör enligt vår mening stå främst i en kalkyl över kostnader och intäkter i kriminalvårdens arbetsdrift.

Vidgar man perspektivet och försöker beräkna de samhällsekonomiska effekterna av att införa ett marknadslönesystem ökar svårigheterna betydligt. Många försök har gjorts för att beräkna de samhällsekonomiska effekterna av olika sociala program. Vi övervägde i inled-

(!4 ningsskedet av vårt utredningsarbete att genomföra en

å sådan undersökning. Efter att ha samrått med forskare som har erfarenhet av sådana undersökningar, avskrev vi dessa planer med hänsyn till de svårigheter som uppstår. Framför allt var det svårigheterna med att säkert veta vad det är man mäter. Det är mycket svårt att säga någonting om orsakssambandet mellan en viss åtgärd under straffverkställigheten, t.ex. marknadsanpassade löner till de intagna, och vad som händer efter frigivningen. Viktigare faktorer här är situationen på bostads- och arbetsmarknaden, möjligheterna att få relevant vård för missbruk m.m.

I utvärderingen av Vångdalen-försöket ingår ett avsnitt som redovisar hur de intagna disponerade lönen (kap 5 i bilaga 3). Av detta framgår att av 1,2 miljoner kr. i E » bruttolöner går hälften, eller 0,6 miljoner kr., åter till staten i form av skatter, böter, rättegångskostnader, ersättning för maten under Vångdalen-vistelsen m.m. Av lönen disponerade de intagna sammanlagt ca 241 000 kr. till hyra för egen bostad under verkställighetstiden, kläder, underhåll till familjen samt till frigivningspengar. Dessa 241 000 kr. vore med stor sannolikhet en kostnad för kommunen i form av socialbidrag eller för kriminalvårdsstyrelsen för kläder och frigivningsmedel om de intagna ej haft marknadsanpassade löner. Detta medför att 72 procent av bruttolönerna till de intagna har återgått till staten i form av skatter, böter m.m. eller inneburit motsvarande minskning av utgifter för kriminalvårdsverket eller kommunerna. Härutöver har försökspersonerna betalat hyresskulder, underhållsskulder, skadestånd m.m på sammanlagt ca 100 000 kr. Merkostnaden för marknadslönesystemet jämfört med nuvarande lönesystemet är därför mycket liten. Större delen av den högre ersättningen efter avdragen skatt har använts till utgifter, som annars staten eller kommunen med stor sannolikhet hade fått betala. Därutöver har

h

på Kommitténs förslag 115

de intagna kunnat betala skadestånd, hyresskulder m.m. som annars eventuellt inte blivit betalda. Vi har i detta sammanhang ej tagit hänsyn till övriga kostnader som ett marknadslönesystem medför, t.ex. sociala avgifter, ökade administrationskostnader m.m. Detta utvecklar vi närmare i kapitlet ang. beräkning av kostnaderna för ett marknadslönesystem. Vi har här bara pekat på att den marknadsanpassade lönen medför att de intagna själva betalar skulder och utgifter som de i dag till stor utsträckning erhåller i form av bidrag från stat eller kommun. Vi menar att detta även har ett värde i sig när det gäller att anpassa sig till ett normalt liv ’ ute i samhället. ,Ws

Sammanfattningsvis anser vi att.ett system med marknadsanpassade löner för arbete som utförs inom en kriminalvårdsanstalt och som är jämförbart med avlönat arbete ute i samhället, ska införas, både på riks- och lokalanstalter. Marknadsanpassade löner till intagna medför att anslaget till kriminalvårdens arbetsdrift måste öka med ett belopp som motsvarar ökningen av lönerna jämte sociala avgifter m.m. Vi tror inte att en ökning av lönerna till de intagna kommer att medföra någon märkbar höjning av produktiviteten på kriminalvårdens verkstäder. Och detta är ej heller avsikten, eftersom arbetet under anstaltsvistelsen i första hand har till syfte att g förbereda de intagna inför frigivningen så att de är ;ei kapabla att utföra ett normalt arbete ute i samhället. Eftersom de ökade utgifterna på statsbudgeten till stor del motsvaras av inkomster för staten i form av skatter m.m. samt minskade kostnader för kommunerna, kan det vara - även motiverat med hänsyn tagen till kravet på ,› -

sträng återhållsamhet med statsutgifterna att införa .,f

ett v marknadslönesystem.

Genom försöksverksamheten vid anstalterna Tillberga, Skogome och Vångdalen har marknadslönesystemet prövats med och utan ansökningsförfarande samt både på riks- och lokalanstalt. Försöksverksamheten visar att marknadslönesystemet väl kan fungera både på riks- och lokalanstalter. Vidare anser vi att av Vångdalen-försöket att det inte är med ett — framgår nödvändigt ansökningsförfarande för att bli placerad på en anstalt med marknadsanpassad lön. Reglerna för disponering av lönen samt budgetplaneringen kan mycket väl anpassas till den situationen att den intagne inte före inställelsen vid anstalten ansökt om att bli placerad där.

Vår uppfattning är, som vi inledningsvis anfört, att ett marknadslönesystem i princip bör införas för allt arbete som utförs av intagna under straffverkställigheten och r som har sin motsvarighet ute i samhället. Av stats-

v__ _ Vrå , terna. _

- . 5% rgâ. 1 markn »e fines

;något g $Vemf6r

därför

‘d1‘t\arbete:eamtid gm :Marknads16ne§ystémétbar läggas- jut‘ 1 etapper; I kapitezp-9‘1amnar vi. förslag nu

M * ‘ Q 2 j

än första etapp,

Under utbyggnadsskedet bör marknadslönesystemet införas

nad en geografisk spridning över hela landet. Det bör

både-på lokal- och riksanstalter. Med hänsyn

.införas

att de ekonomiska av ett långt

fill skadeverkningarna

är större än vid kortare straff, bör

Åfähgelsestráff

.riksanstalterna prioriteras i inledningsskedet. Eftersom

ä en ett längre frihetsstraff normalt verkställes på en

omfattas av marknadelönesystemet även i

Kokalanstqlter

1 1edningsskedet.

A . å i å”

sou 1984:87 m’ x

r 5 FÖRSLAG TILL MARKNADSLÖNESYSTEM M.n.

Av skäl som anförts i allmänmotiveringen anser vi alltså att de pågående försöken med marknadsanpassade löner till intagna bör permanentas samt att systemet bör utvidgas till att omfatta ytterligare ett antal anstalter. Vi kommer i detta avsnitt att närmare redogöra för hur lönesystemet bör vara uppbyggt, hur en individuell budgetplanering bör ingå i systemet, i vad mån de intagna ska betala för naturaförmåner samt för hur de intagna ska få möjlighet att ha visst inflytande i lönefrågor. Vårt förslag till utbyggnadsplan återkommer vi till i kapitel 9. Innan vi redogör för våra överväganden vill vi först komplettera vad vi tidigare anfört i kapitel 2 om de regler som gäller i dag i anslutning till de intagnas ersättningar.

Av 44 § KVAL framgår att en intagen ska erhålla ersättning enligt normer som meddelas av regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, för arbete som han utfört. Vidare framgår att ersättningen för arbete ska bestämmas med hänsyn till den intagnes arbetsinsats, om ej särskilda skäl föranleder annat. Den intagne har även rätt till ersättning när han under arbetstid deltar i undervisning, utbildning eller bedriver enskilda studier. Ersättning ska också utgå när han inte kan beredas någon sysselsättning. Annan ersättning än arbetsersättning ska bestämmas enhetligt.

Genom kungörelsen angående tillämpning av KVAL (KVALK 1974:248), 38 §, ska kriminalvårdsstyrelsen meddela närmare föreskrifter om ersättning till de intagna enligt 44 § KVAL. Kriminalvårdsstyrelsen har med stöd härav meddelat föreskrifter, om nivån på ersättningarna, om hur utbetalda medel ska disponeras och i vilken omfattning de intagna ska betala för naturaförmåner m.m.

5.1 Metoder för lönesättning

De normer som i dag tillämpas vid beräkningen av arbetsersättningar till de intagna tillkom år 1966. Kriminalvårdens arbetsdrift dominerades då av industriellt arbete. Lönesystemet lägger stor vikt vid den intagnes prestation vid lönesättningen, vilket medför att ackordsarbete är vanligt. Detta var också synsättet inom den civila industrin under hela 1960-talet. Det var därför naturligt att samma synsätt överfördes till kriminalvårdens arbetsdrift.

i i

Marknadslönesystemet SÖU1984:87

118 ,

Sedan 1960-talet har stora förändringar skett på den svenska arbetsmarknaden. Lönesystemen har utvecklats mot större andel fasta löner. Frågor om personalutveckling, psykisk arbetsmiljö och medbestämmande har kommit i blickpunkten.

De intagna som arbetar inom kriminalvårdens arbetsdrift har sedan 60-talet, också genomgått en förändring. Det är i dag flera intagna som har missbruksproblem och andra psykiska och sociala problem än vad som var fallet tidigare. Arbetsersättningsreglerna är emellertid desamma. Detta har medfört vissa problem för arbetsledningen som ska tillämpa reglerna för arbetsersättning. Kriminalvårdsverket har fem anställda arbetsstudietekniker för ackordssättningen. Cirka 30 procent av arbetsersättningarna utbetalas via ackordsatta arbeten. då Andelen är ett medeltal för alla former av sysselsättningar. Det är endast arbetsuppgifter inom den yrkesinriktade sysselsättningen, i huvudsak verkstäderna, som d ackordsätts. Ackordsberäkningen sker genom tillämpning av som innebär tids-

p4T MTM-metoden (metod-, tid-, mätning)

beräkning med hjälp av tabellerade värden för olika arbetstempon efter det att arbetsmetoden har fastställts. Fördelen med systemet anses vara att en rättvis och för hela verket likformig prestationsbedömning erhålls.

Användningen av normer i lönesättningen som är närmare 15 år gamla ger upphov till stora svårigheter vid tillämpningen. Detta drabbar närmast arbetsledarna som ju har att tillämpa normerna. Samtidigt som kriminalvårdens arbetsdrift bibehåller sitt gamla system har civil industri, som vi anfört tidigare, utvecklat nya löneformer. Ackordsprissättningar där man får t.ex. 2 kr. om man tillverkar en detalj och dubbelt upp om man gör två detaljer (s.k. raka ackord) minskar och i stället införs premielöner och graderade månadslöner. Det sker alltså en markant övergång till fastare löne- “,V:” former där arbetstagaren i förväg har större möjlighet “ att beräkna lönekuvertets innehåll. Arbetsledarna, som naturligtvis känner till denna utveckling, upplever nuvarande system som inaktuellt. Följden blir att arbetsledningen vid vissa anstalter försöker följa systemet medan andra redan givit upp och utformat egna normer för arbetsersättningen.

Inom en och samma kriminalvårdsregion är det därför inte ovanligt att både raka ackord, premielöner, tidlöner m.fl. system tillämpas samtidigt. Resultatet har blivit att de intagna vid förflyttningar mellan anstalterna, detta som ett led i straffverkställigheten, pressar arbetsledarna till allt frikostigare lönenivåer genom

i i

‘sou 1984:87 Marknadslönesystemet 119 ,4

g p,

att framhålla att det går lättare att förtjäna sina inkomster vid någon annan anstalt. Samtidigt som förtjänsterna ökar genom löneglidningen sker också en utjämning så att de som presterar lite får lika mycket som de arbetsvilliga. Detta upplevs av alla parter som orättvist och förhindrar dessutom arbetsledningens möjligheter att kunna påverka de ovilliga till bättre prestationer. Allt i avsikt att underlätta återanpassningen till civil arbetstakt efter strafftidens slut. Av. sammanställningar över den genomsnittliga arbetsersättningen per timme framgår att det är stora skillnader beträffande de intagnas arbetsersättning mellan olika anstalter.

- För att komma till rätta med den bristande samstämmig- 4 heten mellan gällande föreskrifter och tillämpningen

härav har kriminalvårdsstyrelsen föreslagit förändringar

av lönesystemet. Den marknadsanpassade lönesättningen vid Tillberga och Skogome har därvid varit utgångspunkten. Kriminalvårdsstyrelsen har i sina anslagsframställningar föreslagit att ett modificerat marknadslönesystem, baslönemetoden, skulle införas för att få ett enklare och mer enhetligt system. Vi lämnar här en när-

mare redogörelse för det s.k. baslönesystemet. ‘.‘g

Utgångspunkten är att ersättningarna till de intagna ska vara marknadsanpassade. I baslönesystemet görs skatteavdraget på samma sätt som vid försöken vid Tillberga och Skogome. Modifieringen består i att avdrag även görs för sådana ekonomiska favörer, naturaförmåner, som en löntagare vanligtvis måste betala själv. Här ingår t.ex. mat, kläder, sjukvård, TV, tidingar, olika bidrag m.m. som den intagne nu erhåller av kriminalvårdsmyndigheten. Kostnaden för logi medräknas inte i dessa naturaförmåner. I praktiken medför detta beräkningssätt en ersättning på 7-8 kr. per timme, i 1980 års priser, netto till den intagne. Enligt förslaget är denna nivå bättre anpassad till marknadslöner än vad fallet är vid försöksverksamheten vid Tillberga och Skogome. Baslönesystemet har anpassats till 44 § KVAL som anger tre former av ersättning:

1. för arbete, varvid lönen ska bestämmas med hänsyn till den intagnes arbetsinsats, 2. för annan verksamhet, varvid ersättningen ska utgå enhetligt, 3. till intagna som helt eller delvis är oförmögna att arbeta eller delta i annan verksamhet.

För samtliga former av ersättning har i baslönesystemet, enligt förslaget, eftersträvats en anpassning, så långt detta är möjligt, till sådana ersättningsnormer och

l ‘A

“12O

. * *

Marknadslönesystemet. A

ersättningsbelopp som återfinns på arbetsmarknaden. Reduceringar beroende på jämförelser av prestationsnivån mellan intagna och civil arbetskraft, som ingår i det nu gällande systemet, har slopats i förslaget, beroende på att sådana jämförelser ofta av de intagna upplevs som svårbegripliga och provocerande.

I baslönesystemet ingår ingen budgetplanering. Nedanstående beräkningar av baslöner och basersättningar är upptagna i förslaget och avsedda att underlätta beskrivningen av baslönesystemet. Beloppen avser-år 1978, då förslaget lades fram. Exemplen är citerade ur förslaget. Ä V‘ 1a. Baslönen för arbete har satts lika med den lön som 1 _utgår för arbete i skyddade verkstäder, ca 21 kr/tim (1978). Ett stort antal arbetsplatser vid anstalterna har en verksamhet som motsvarar den som bedrivs i dessa verkstäder.

Följande är ett exempel på utgående belopp per timme.

Avdrag motsvarande Baslön skatt naturaförmåner kontantlön 21:- 6:38 7:51 7:11

1b. Vid kvalificerat industriarbete, yrkesarbete eller arbete som fordrar lång träning och där olika moment är tidsstuderade skall den intagne ha möjligheter att genom ackord eller på annat sätt komma upp till den baslön som motsvarar den genomsnittliga lönen för industriellt arbete inom LO-kollektivets ram; exemplvis

Avdrag motsvarande Baslön skatt naturaförmåner kontantlön 25:20 8:58 7:51 9:11

2. Ersättningen för annan verksamhet än arbete - studier, arbetsträning, arbetsterapi, behandlingsaktiviteter etc. baseras på den lön som ute i arbetslivet utgår vid arbetsträning, arbetsprövning och arbetsmarknadsutbildning i länsarbetsnämndernas regi i genomsnitt 15 kr/tim. (1978)

Exempel:

Avdrag motsvarande Baslön skatt naturaförmåner kontantlön 15:- 3:71 7:51 3:78

3. Ersättningen till sådana intagna som är oförmögna att arbeta eller delta i annan verksamhet sjukersätt-

vMarknadslönesystemet

ning - har anpassats till den kontantersättning som utgår till huvudparten av värnpliktiga, 12 kr/dag (1978) vilket för de intagna blir 2:10 kr. i timmen.

Härigenom garanteras de intagna en kontantersättning som motsvarar kostnaderna för en normal förbrukning av s.k. kioskvaror.

Exempel:

Avdrag motsvarande Baslön skatt naturaförmåner kontantlön 12:50 2:98 7:51 2:10

Kriminalvårdsstyrelsen har framfört sitt förslag om baslönesystem i flera av sina anslagsframställningar under slutet av 1970-talet. Frågan har sedan hänskjutits till MAIK-kommittén. I våra direktiv sägs att vi bör studera den beräkningsgrund som baslönemetoden innebär.

Kommitténs överväganden

Utgångspunkten för vårt förslag till utbyggnad av systemet med marknadsanpassade löner till de intagna är principen att anstaltsarbetet bör normaliseras, dvs. i så stor utsträckning som möjligt jämställas med arbete på arbetsmarknaden. Det skyddade arbetet inom Samhällsföretag är en del av arbetsmarknadspolitiken, vilken har till syfte att öka de arbetshandikappades möjligheter till arbete. sysselsättningen under anstaltsvistelsen har ett liknande syfte. Arbete och utbildning under anstaltsvistelsen ska bl.a. förbättra den intagnes möjligheter att erhålla ett arbete efter frigivningen. Vidare är arbetsförhållandena inom kriminalvårdens verkstäder på många sätt jämförbar med det skyddade arbetet vid Samhällsföretags verkstäder. Verkstadstyperna är jämförbara och de arbetsprestationer som kan krävas av de intagna är i nivå med vad som krävs inom Samhällsföretag. Vi citerar här ur ett policydokument från Samhällsföretagsgruppen för att belysa jämförelsen mellan skyddat arbete och anstaltsarbete.

Företagsgruppens verksamhet är till för de arbetshandikappade. Hela verksamheten bygger på den viktiga roll som arbetet spelar i människors liv. Arbetet är inte endast ett medel för försörjning utan också en väg till social gemenskap och egenvärde.

Samhällsföretagsgruppen skall främst ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd med de sociala målen som de primära och övergripande för hela verksam-

a

«V122 Marknadslönesystemet

heten. Ett uppfyllande av de ekonomiska målen förutsätter därför alltid att de sociala målen beaktas. De sociala målen innebär följande:

Avlönat arbete åt arbetshandikappade

Olika kvalitativa krav ställs på arbetet innehåll » och utformning. Arbete skall ha ett meningsfullt innehåll, ge trygghet, skapa gemenskap, ge möjlighet till medinflytande, ansvar och personlig utveckling.

Inom företagsgruppen skall bedrivas ett avlönat arbete som resulterar i produktion av angelägna och efterfrågade varor och tjänster. Det ställs därför “Ö _ krav på den anställde att delta i en arbetsorganisation och en produktionsprocess. Detta tillsammans med den mindre omfattningen av sociala stödåtgärder och aktiviteter utom arbetet m.m. utgör de avgörande skillnaderna mellan arbetet inom _ företagsgruppen och terapiverksamhet inom dagcenter, sjukvård m.fl. institutioner. Inte heller begränsas olika myndigheters (t.ex. kommunala socialtjänstens) ansvar för sociala insatser m.m. vid en anställning inom företagsgruppen.

Personlig utveckling och övergång till den reguljära arbetsmarknaden

Inom företagsgruppen skall bedrivas ett systema- , tiskt arbete med att öka de arbetshandikappades VA; självkänsla, yrkestekniska kunnande och allmänna förmåga att klara kraven i en arbetssituation.

Personlig utveckling har ett värde i sig, men syftar även till att förstärka möjligheterna att få anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Hittills har man per år endast lyckats bereda någon procent av företagsgruppens arbetshandikappade anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Ett bättre resultat är beroende av arbetstagarnas personliga förutsättningar och hur väl Samhällsföretagsgruppen förbereder och motiverar sina anställda för en sådan anställning. Ytterst är dock möjligheterna till annat arbete beroende av tillgången på arbete i det enskilda fallet, arbetsförmedlingens insatser och även de attityder till arbetshandikappade som råder på den reguljära arbetsmarknaden. Samhällsföretagsgruppen vill bidra till en resultatförbättring genom förstärkta egna insatser och genom lämplig samverkan med arbetsförmedlingen och

\ å Marknadslönesystemet 125

övriga medverkande. Kan en ökad övergång till extern anställning komma till stånd skapas också utrymme för att anställa fler och mer gravt arbetshandikappade.

Den som har skyddat arbete inom Samhällsföretag är anställd och därmed arbetstagare i civilrättslig mening. Han står dock till arbetsmarknadens förfogande under anställningstiden. Lagen om anställningsskydd (LAS) således inte för skyddat arbete. I samrådsgruppen gäller med representanter för företaget, arbetsförmedlingen, de fackliga organisationerna och företagshälsovården följer man upp den enskildes möjligheter till annat arbete och tillser att lämpliga åtgärder för personlig utveckling m.m. sätts in. Denna samrådsverksamhet har många beröringspunkter med NAFF (nämnden för arbetsmarknads- och fackliga frågor), som finns vid de flesta kriminalvårdsanstalterna. NAFF behandlas nedan i avsnitt 5.4

Inom Samhällsföretag finns en intern budgetering och av olika sociala mål. Denna uppföljning ska uppföljning successivt utvecklas till en social rapportering, som I ska komplettera den externa ekonomiska redovisningen och Visa hur de sociala målen uppfylls. I det tillförlitligt citerade policydokumentet utvecklas hur denna sociala

rapportering går till, hur de olika målen kombineras och _

hur olika målkonflikter i verksamheten ska hanteras. .K å Kraven på effektivitet och affärsmässighet contra de sociala målen.

Frågor kring arbetsdriftens organisation och inriktning i förhållande till målsättningen för arbete under anstaltsvistelsen ligger utanför vårt utredningsuppdrag. Vi har, genom redogörelsen för verksamheten inom Sam- 4 hällsföretag, velat lyfta fram likheterna med de båda z verksamheterna. Mycket av det synsätt som framgår av policydokumentet bör kunna vara vägledande även för kriminalvårdens arbetsdrift. Detta gäller framför allt den sociala rapporteringen. En bättre uppföljning av i vilken utsträckning de intagna kan erhålla arbete efter frigivningen skulle kunna medföra en ännu bättre anpassning av anstaltsarbetet till de intagnas behov.

Med hänsyn till vad ovan anförts bör även lönenivån och metoderna för lönesättningen inom anstaltsarbetet närmas till vad som gäller inom Samhällsföretag. Som vi tidigare anfört bör förhållandena inom anstaltsarbetet D .[“ regleras genom lagar och föreskrifter. Eftersom löner m.m. för det skyddade arbetet regleras i ett kollektivavtal mellan SFO Branschkommittê Samhällsföretagen å ena sidan och Beklädnads-, Grafiska-, Fabriks-, Metall och Träarbetarförbundet å andra, blir det fråga om att genom

W-zw X .

124 Marknadslönesystemet

föreskrifter översätta detta avtal så att det kan anå passas till anstaltsarbetet.

I försöksverksamheten vid Vångdalen anpassades lönenivån till lönegrupp 1 enligt nämnda kollektivavtal. För skyddat arbete utgår fast lön som betalas en gång per månad. Avtalet är utformat som ett normallöneavtal med differentierade löner i sju lönegrupper. I 1983 års avtal var lönespridningen mellan 5 673 kr. och 7 233 kr. per månad, vartill kommer erfarenhetstillägg på högst 300 kr. per månad.

Enligt 44 § KVAL ska arbetsersättningen bestämmas efter den intagnes arbetsinsats. Lönen är alltså relaterad till arbetsprestationen. En prestationslön kan antingen vara tidlön eller ackordslön. Tidlöner beräknas då till nivån utifrån en värdering av det arbete som den intagne utför. Även inom skyddat arbete krävs, naturligtvis, att den intagne utför en viss mängd arbete. Lönen är dock inte relaterad till prestationen. Arbetstagaren förväntas göra sitt bästa utifrån sina personliga förutsättningar.

Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom kriminalvårdens arbetsdrift - de att intagnas skyldighet arbeta i kombination med vanliga krav på produktion och att hålla leveranstider - bör lönen även i fortsättningen till viss del vara beroende av den intagnes arbetsinsats. Arbetsprestationen bör dock ställas i förhållande till den intagnes arbetsförmåga. Detta bör även framgå av lagtexten. Vi föreslår därför att ett tillägg med denna innebörd införs i 44 § KVAL.

Vi föreslår alltså att de marknadsanpassade lönerna be- ”stäms till en nivå som motsvarar lönerna enligt branschavtalet för Samhällsföretagssektorn. Även i övrigt bör nämnda kollektivavtal så långt möjligt översättas till att gälla inom arbetsdriften. En mindre del av lönen bör dock, till skillnad från branschavtalet, vara beroende av den intagnes arbetsinsats, med hänsyn tagen till hans arbetsförmåga.

De synpunkter som vi här lämnat stämmer väl med grundidên bakom kriminalvårdsstyrelsens förslag till baslönesystem. Som framgår av kapitel 4 vill vi dock gå längre när det gäller att normalisera ersättningen till intagna. Vi anser att de intagna bör jämställas med övriga studeranden när det gäller utbildningsbidrag inom AMU. Som vi anfört tidigare bör en aktivitetsersättning, lika för alla intagna, utgå till den som deltar i någon annan verksamhet än arbete, grundvux och arbetsmarknadsutbildning. När det gäller intagna som är oförmögna att delta

_gø ‘-VA’: M ‘l ’ å. V -

{sou 1984:87 i ...hiarknadslönesystemet r25Ã_K-.,=

u. z

i verksamhet, vilket torde vara mycket ovanligt, r7 någon V bör ersättning ändå ligga på samma nivå som aktivitetsersättningen. Samtliga ersättningar till intagna bör ligga på en nivå som i stort motsvarar kontantdelen i marknadslönesystemet. Samtliga intagna, oavsett vilken verksamhet de deltar i, erhåller då i stort sett lika mycket kontanter att disponera till kioskvaror m.m. Vi tror att ett sådant system kan upplevas som rättvist av de intagna och också medföra att intresset för studier * inte minskar p.g.a. marknadslönesystemet. .am

5.2 Budgetplanering - den intagnes rätt att åtrå

‘° disponera sin ersättning

Reglerna för budgetplaneringen inom försöksverksamheten med marknadsanpassade löner framgår av redogörelsen för försöken i kapitel 2. Vi ska här inledningsvis redogöra för vad som gäller för övriga anstalter.

Av vårdoirkuläret, KVVFS 1984:1, framgår bl.a. att intagen i lokalanstalt och öppen riksanstalt fritt får förfoga över sådan ersättning som avses i 44 § KVAL. För intagen i sluten riksanstalt gäller att av nämnda ersättning ska varje vecka till den intagnes konto över- _ föras vad som av ersättningen överstiger 100 kr. intill l_ ,Å

dess på kontot innestår 400 kr. Pengarna på den intagnes -”3g

konto ska disponeras för att betala kostnader för resa och uppehälle under korttidspermission samt vissa utgifter i samband med frigivning (permissions- och frigivningsmedel). Den del av ersättningen, som inte ska överföras till den intagnes konto i anstalten, ska den intagne varje vecka utfå kontant. Av vårdcirkuläret framgår vidare att intagen i lokalanstalt och öppen riksanstalt i anstalten fritt får förfoga över sina egna medel. För intagen i sluten riksanstalt gäller att av de som han medför vid intagningen får han själv .

pengar, };f

inneha högst 100 kr. Kontant får en intagen i sluten A jjrg A

riksanstalt aldrig inneha mer än 300 kr. Övriga pengar

ska innestå på den intagnes konto. Om särskilda skäl föreligger får han efter medgivande av styresmannen _ _, W

använda sina av anstalten omhändertagna medel för inköp 4f

i av kioskvaror eller sådana varor som tillhandahållas efter beställning. I övrigt äger den intagne själv bestämma över användingen av sina egna medel.

För inkomst, som den intagne erhållit för arbete han utfört för egen räkning eller åt arbetsgivare utom anstalten under frigång har kriminalvårdsstyrelsen meddelat särskilda föreskrifter. Enligt dessa, FAK 1979:22, ska en intagen som har arbete under frigång enligt 11 § KVAL upprätta en ekonomisk plan i samråd med den

i r

126 Marknadslönesystemet son 1984:87

frigångsansvarige i syfte att så långt möjligt förbättra hans ekonomiska situation inför frigivningen.

I föreskriften för den ekonomiska planeringen vid frigång anförs inledningsvis följande.

Frigång är avsedd att vara en träning och förberedelse inför kommande frigivning. I träningen bör därför ingå ekonomisk planering och eventuell skuldsanering. Det innebär också ett praktiskt värde för den enskilde att få sin ekonomiska situation kartlagd och diskuterad. Om möjligt bör den ekonomiska planeringen i förekommande fall ske i samråd med frivårdstjänsteman, övervakare eller anhörig.

Den ekonomiska planeringen vid frigång är alltså inte tvingande på samma sätt som budgetplaneringen vid försöken med marknadsanpassade löner vid Tillberga, Skogome och Vångdalen. Reglerna för denna har vi redogjort för tidigare. Den ekonomiska planeringen för intagna med frigång fungerar troligen inte i enlighet med vad som V var tänkt. Enligt en undersökning från 1977 var det 5_ “ en endast 9 procent bland undersökta frigångare som hade ekonomisk plan i enlighet med föreskrifterna.

Kommitténs överväganden

Av utvärderingarna av försöksverksamheten med marknadspanpassade löner till intagna framgår att de individuella budgetplanerna varit av stort värde för de intagna. Syftet med försöken har bl.a. varit att förbättra de intagnas ekonomiska och sociala situation inför frigivningen. Det viktigaste medlet att uppnå detta har varit den marknadsanpassade lönen i kombination med en obligatorisk budgetplan för varje intagen.

I budgetplaneringen ingår två moment: genomgång av den intagnes ekonomiska förhållanden och därefter upprättan- V . det av en budgetplan. Genomgången av ekonomin har stort AT» V värde för den intagne. Han får klart för sig vilka skulder han har och vilka löpande utgifter som lönen kan räcka till. Det är också ett pedagogiskt värde i att tvingas se över sin ekonomi. Budgetplaneringen görs i samråd mellan den intagne och personalen vid anstalten eller frivården. Arbetet med budgetplaneringen ger tillfälle till undervisning och påverkan när det gäller att få ordning på en trasslig ekonomi.

Budgetplaneringen medför också att samarbetet med andra myndigheter, framför allt socialtjänsten och kronofogdemyndigheten, blir aktivare. Detta stämmer väl överens

V

: Marknadslönesystemet 127

med 1974 års kriminalvårdsreform, enligt vilken de intagna ska ha rätt till samma service från det allmänna som övriga medborgare. Om kontakten mellan den intagne och socialtjänsten påbörjas långt före frigivningen, med anledning av upprättandet en budgetplan, förbättras också möjligheten att med socialtjänstens hjälp förbereda frigivningen. Det kan gälla ekonomiskt bistånd, men det kan också gälla ett förordnande av kontaktman för att kunna fortsätta en social rehabilitering. Vi menar att marknadsanpassade löner i kombination med en budgetplanering under straffverkställigheten kan fungera som en början för socialtjänsten när det gäller att bistå den intagne efter frigivningen. Samma sak gäller för den intagnes kontakt med kronofogdemyndigheten. Det är inte ovanligt att den intagne strax efter frigivningen ställs inför krav på betalning av skulder genom utmätning i lön, vilket medför att han under en längre tid kan få leva på existensminimum. Följden av detta kan bli att den intagne anser det meningslöst att försöka leva ett normalt liv. Risken är stor att han begår nya brott. Om den intagne redan under anstaltsvistelsen upprättar amorteringsplaner som sträcker sig längre än till frigivningen är han bättre rustad när det gäller att efter frigivningen klara av sin ekonomi.

Vi föreslår ingen ändring när det gäller möjligheten att utmäta innestående arbetsersättning under anstaltsvistelsen. Innestående arbetsersättning ska därför inte kunna utmätas trots att den intagne erhåller marknadsanpassad lön. Vi återkommer till detta i ett senare avsnitt. Här ska endast påpekas att försöksverksamheten visat att systemet med budgetplanering medför fördelar både för den intagne och hans borgenärer. Vid prioriteringen av skulder kan större sociala hänsyn tas vid upprättandet av en budgetplanen än vad kronofogden kan göra vid införsel och utmätning i lön.

Vi har tidigare i olika frågor åberopat normaliseringsprincipen enligt vilken de intagna bör jämställas med övriga medborgare så långt som möjligt. Budgetplanering under tvång är ett avsteg från denna princip. Vi anser att fördelarna med budgetplaneringen det pedagogiska värdet, skuldsanering, betala löpande utgifter själv m.m. - är så stora att det kan motivera ett från avsteg principen om normalisering.

Vi anser således att ett system med marknadsanpassade

löner till de intagna bör kombineras med en obligatorisk

budgetplanering. En viss andel av lönen ska den intagne erhålla kontant. Denna del bör till storleken motsvara vad en intagen i dag erhåller i om han inte ersättning har marknadsanpassad lön dvs. 20-30 procent av brutto-

.i

“ffi28 Marknadslönesystemet

lönen. Efter avdrag för preliminär- och kvarskatt samt dagersättning (avser ersättning för kost) bör resterande medel insättas på den intagnes budgetkonto och disponeras i enlighet med den uppgjorda budgetplanen.

Alla intagna är inte skuldtyngda och i behov av budget- _/ V’ planering. Systemet bör därför vara så flexibelt att det kan anpassas även till sådana intagna, så att arbetet med den ekonomiska planeringen kan ägnas åt intagna med störst behov. Kontant bör dock ingen intagen disponera mer än 20-50 procent. Medlen på budgetkontot bör även kunna disponeras vid permissioner. Införs marknadslönesystemet på vissa lokalanstalter bör samma regler gälla där. Vid kortare frihetsstraff bör budgetplaneringen göras enkel, eftersom möjligheten till skuldsanering är mindre under verkställighetstiden.

Som vi anfört tidigare har kriminalvårdsstyrelsen meddelat föreskrifter om ekonomisk planering för intagen som arbetar utom anstalten under frigång. Mycket tyder på att dessa föreskrifter inte har slagit igenom i praktiken. Detta beror till stor del på att den intagne kan disponera hela lönen. Ett sätt att få till själv stånd en ekonomisk planering för frigångare, med stort behov härav, är att det uppställs som ett villkor för frigången. Villkoret kan bestå i att lönen ska utbetalas via anstalten under frigångstiden. Vi anser att krimibör överväga denna möjlighet och även nalvårdsstyrelsen pröva andra vägar att få till stånd en mer effektiv ekonomisk för frigångare. En annan fråga som planering bör uppmärksammas i detta sammanhang är ansvarsfördelningen mellan den frigångsansvarige på anstalten och den tjänsteman inom frivården som har ansvaret för budgetom den intagne har marknadsanpassad lön. planeringen, Ansvaret för att en ekonomisk planering kommer tillstånd och fullföljs även under frigång bör enligt vår mening åvila samma tjänsteman.

När det gäller nu gällande regler angående de intagnas rättigheter att inneha egna medel och disponera ersätt- ‘ r anstaltstiden föreslår vi ningen under inga ändringar. Ersättningarna på anstalter som inte har marknadsanpassade löner är inte av den storleken att det motiverar inskränkningar på annat sätt än vad som gäller i dag.

5-3 Ersättning för naturaförmåner

Vid försöken vid Tillberga, Skogome och Vångdalen har en dagersättning, f.n. 40 kr/dag, dragits av från den

än ‘ , K :g ,ja V, v - .4 V .- ,Wi

- v V

§ Marknadslönesystemet 129

intagnes lön för varje dag han vistas på anstalten. Dagersättningen ska täcka kostnaderna för den intagnes mat. Den motsvarar i stort vad personalen erlägger om de äter samtliga mål vid anstalten. En intagen som har frigång betalar en dagersättning på f.n. 25 kr per dag.

I det s.k. baslönesystemet, som vi redogjort för “Å tidigare, upptogs, vid beräkningen av värdet på natura- V.A5 förmånerna, vad som en arbetstagare på öppna arbetsmarknaden själv måste bekosta av egna medel. Poster som ingick var bl.a. måltider, ersättningar vid permis- .jj sioner, fria kläder, hälso- och sjukvård, sängkläder, telefon, TV, dagstidning. Värdet av naturaförmånerna beräknades till 7,50 kr. per arbetad timme i konstnadsläget för år 1978. Detta motsvarade alltså cirka 60 kr. per dag i 1978 års priser.

Kommitténs överväganden

Frågan i vad mån de intagna ska utge ersättning för naturaförmånerna innehåller flera principfrågor. Ska den som verkställer ett frihetsstraff betala en del av kostnaden för att beröva honom friheten? Ska han betala för naturaförmåner som är en nödvändig följd av frihetsberövandet? Ska han betala för en naturaförmån även om han inte utnyttjar den? Avgörandet av frågan vilka naturaförmåner som den intagne ska ersätta, bör göras mot bakgrund av de allmänna målen för kriminalvård i g, anstalt. Enligt dessa ska anstaltsvården utformas så att \¥ den i samhället * intagnes anpassning främjas och skadliga följder av frihetsstraffet motverkas. Marknadslönesystemet är ett medel att uppnå dessa mål. Skulle den intagne vara skyldig att utge ersättning för samtliga naturaförmåner under anstaltsvistelsen räcker den marknadsanpassade lönen endast till detta. Han skulle då inte kunna avbetala skulder eller spara för frigivningen. En grundläggande idé i vårt förslag är att anstaltsarbetet ska jämställas med förvärvsarbete. Det är därför rimligt att den intagne är skyldig att utge ..

viss ersättning för naturaförmåner. övervägande delen av *5

M naturaförmånerna är en nödvändig följd av frihetsberövandet. Vi anser att det är uteslutet att den intagne skulle betala för logi. Men även annat - såsom sjukvård, - anser fritidssysselsättning, TV, tidningar vi är av den arten att kostnaden härför bör stanna på kriminalvården. Ersättningen för naturaförmåner bör uppgå till ett belopp som i stort täcker kostnaderna för maten. Vi anser därför att den dagersättning om 40 kr., som erläggs vid försöken vid Tillberga, Skogome och Vångdalen, är skälig. Detta motsvarar cirka 20 procent av bruttolönen. Den marknadsanpassde lönen fördelas då enligt följande: 20 procent kontant, 20 procent till

å

130 Marknadslönesystemet l

dagersättning, 30 procent till skatt och 30 procent till 7 budgetkontot. Dagersättning bör erläggas för varje dag som den intagne vistas på anstalten.

5.4 De intagnas inflytande i lönefrågor

Eftersom de intagna har arbetsplikt är de inte arbetstagare i civilrättslig mening. De har därmed ingen förhandlingsrätt enligt MBL. Det är alltså inget partsförhållande mellan kriminalvården och den intagne när det gäller anstaltsarbetet. Vi har närmare utvecklat detta i allmänmotiveringen och där också förklarat varför vi anser att arbetsplikten bör vara kvar. Även om de intagna inte har förhandlingsrätt, så har de rätt att sammansluta sig i föreningar. Enligt 14 § KVAL bör de intagna uppmuntras att ägna sig åt föreningsverksamhet.

När det gäller föreningsfriheten finns det anledning att skilja mellan den offentligrättsliga föreningsfriheten och arbetsrättsliga föreningsrätten. Den offentligrättsliga föreningsfriheten innefattar rätten att utan hinder av statsmakten bilda och ansluta sig till föreningar av olika slag samt dessa föreningars rätt att utan hinder av statsmakten utöva sin verksamhet. Denna rätt har således de intagna fullt ut. Den arbetsrättsliga föreningsrätten avser däremot de rättsliga relationerna mellan arbetstagare och arbetsgivare. I huvuddrag är det rätten att tillhöra och utnyttja medlemsskap i en arbetsgivare- eller arbetstagareförening utan att bli utsatt för påtryckningar eller annan obehörig inblandning från motpart i arbetsförhållandet. Eftersom de intagna, när de arbetar inom kriminalvårdens arbetsdrift, inte är arbetstagare i civilrättslig mening, har de heller inte strejkrätt enligt 2 kap. 17 § RF. De intagna omfattas inte heller av arbetsrättsliga föreningsrättsregler. Strejker och liknande aktioner på kriminalvårdsanstalterna får därför alltid karaktär av vilda strejker. De innebär också för det mesta ett brott mot ordningen på anstalten.

De intagnas rätt till medinflytande över anstaltslivet regleras i 36 § KVAL. Där stadgas att de intagna har rätt att, med de begränsningar som följer av gällande bestämmelser och avtal för verksamheten inom kriminalvården, i lämplig ordning överlägga med anstaltsledningen i frågor som är av gemensamt intresse för de intagna. De har också rätt att i lämplig ordning sammanträda med varandra för överläggning i sådana frågor.

De intagnas intresse av att genom gemensamma organ tillvarata sina intressen blev särskilt märkbart i början av

w

Marknadslönesystemét i131

1960-talet. Från att från början huvudsakligen ha ägnat sig år trivselfrågor, exempelvis frågor om mathållning och fritidsverksamhet, vidgades efter hand de intagnas anspråk på inflytande. Åren 1968-1971 anordnade de intagna en rad strejker, och under denna tid bildades ,ä också på flera anstalter förtroenderåd bestående av representanter för de intagna. De intagna ville uppnå rätt till fri verksamhet för förtroenderåden och rätt till medinflytande bl.a. i behandlingsfrågor och frågor om disciplinstraff. Kriminalvårdsstyrelsen utfärdade då anvisningar beträffande vilka samrådsorgan som borde finnas vid anstalterna. 1971 träffades också överenskommelse om att det för intagnas enskilda överläggningar skulle finnas förtroenderâd vid anstalterna.

En anledning till strejkerna var troligen den principiella motsättningen mellan de intagnas och myndighetens syn på samrådsverksamheten. Kriminalvårdsberedningen yttrade sig i denna fråga enligt följande (SOU 1972:64 s. 217).

Beredningen vill framhålla att de intagnas uppfattning om förhållandet mellan kriminalvårdsmyndigheten och de intagna som ett avtalsbart partsförhållande är oförenligt med gällande lagstiftning. Inte heller är det möjligt att i en ny behandlingslag införa bestämmelser som förutsätter ett sådant förhållande. En ordning motsvarande vad som råder på den allmänna arbetsmarknaden kan inte komma ifråga, eftersom ingendera parten har eller kan ges frihet att bestämma huruvida han vill delta i verksamheten eller ej. Den intagne är av domstol ålagd att undergå en viss påföljd, kriminalvårdeverket har att svara för verkställigheten av denna påföljd.

När det gäller möjligheterna för kriminalvårdemyndigheten att träffa överenskommelser med representanter för de intagna vill beredningen anföra följande. De regler som gäller för kriminalvårdens verksamhet är och måste vara reglerade . fi,} genom författning. De kan därför inte vara förhandlingsbara för myndigheten. Inte heller kan denna göra utfästelser i sådana ekonomiska frågor som avgöres av de anslagsbeviljande instanserna. Personalens arbetsvillkor är i betydande utsträckning reglerade genom avtal. Dessa kan inte förändras genom ensidiga beslut från verkets sida.

Med de begränsningar som nu har redovisats bör ökade insatser göras för klienternas aktiva medverkan vid utformningen av verksamheten vid

135Änárkñadgiánesyséemét sou

1984:87

anstalterna. I första hand bör detta ske genom att varje enskild intagen vid behandlingskollegier eller på annat sätt bereds tillfälle att ta ställning till hur hans anstaltsvistelse skall planeras. Även de organiserade former för klientmedverkan som efter hand vuxit fram i form av förtroenderåd och samrådsorgan bör på allt sätt uppmuntras och understödjas. Beredningen har för sin del ansett det naturligt att för sitt arbete ta del av de intagnas synpunkter. Ett liknande förfaringssätt bör enligt beredningens mening även i fortsättningen kunna tillämpas i frågor som på ett betydelsefullt sätt påverkar anstaltsklientelets situation. I likhet med KAIK anser beredningen även att de intagnas rätt till medinflytande bör fastslås i behandlingslagen. Däri bör anges de gränser inom vilka samrådsverksamheten kan bedrivas. En sådan gränsdragning kan inte minska samrådsförfarandets värde. Tvärtom bör den bidra till att ge verksamheten en ökad verklighetsanpassning. De intagna bör ges en klar bild av de begränsningar i den individuella friheten och av de hänsynstaganden som enskilda och grupper av medborgare måste ålägga sig i ett demokratiskt samhällssystem.

Kriminalvårdsstyrelsen har i FAK 1971:18 angivit allmänna riktlinjer för samrådsorganens verksamhet. Detaljregleringen har överlåtits till anstalterna för att kunna anpassas efter lokala förhållanden. De typer av samrådsorgan som rekommenderas är anstaltsråd, avdelningsråd och arbetsråd. Varje rådsorgan ska enligt rekommendationerna bestå av lika många representanter för anstaltspersonal och intagna samt en representant för anstaltsledningen som ordförande. Syftet med rådsverksamheten är att ge representanter för personal och intagna tillfälle att diskutera frågor av gemensamt intresse och därigenom förbättra förhållandena på anstalten. Frågor rörande enskild tjänsteman eller intagen får inte behandlas.

Det går inte att ge någon entydig bild av hur samrådsorganen fungerar. Vårt intryck är att det varierar mycket mellan anstalterna men också från tid till annan på den enskilda anstalten. Samrådsverksamheten förutsätter att det finns intagna som engagerar sig och att anstaltsledningen är beredd att lyssna.

I FAK 1971:18 ger kriminalvårdsstyrelsen också närmare regler för förtroenderådens verksamhet. Därav framgår bl.a. att förtroenderåd får sammanträda på betald arbetstid, dock högst två timmar i veckan. Beträffande kommunikation med samhället utanför anstalten genom

(155-

gsouå

1984 :.87 Marknadslönesystemet

brev

t.ex. telefonsamtal, och besök gäller för för- . :- som för r- troenderåd och dess ledamöter samma regler › 1 enskild intagen. ä De intagna har även rätt till visst inflytande över arbetsmiljön vid arbete inom anstaltens verkstäder. Arbetsmiljölagens föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter för arbetsgivaren, tillsyn och sanktionssystem etc. är tillämpliga även vid arbeten inom kriminalvårdens arbetsdrift som utförs av intagna. Däremot gäller inte arbetsmiljölagens regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta beror bl.a. på de intagnas arbetsrättsliga ställning; de är inte arbetstagare i arbetsrättslig mening. I förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 205) förutsätts att samverkansregler för de intagna ska utformas i särskild ordning. Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat anvisningar om de intagnas samverkan i arbetsmiljöfrågor (FAK 1980:29).

Enligt anvisningarna har de intagna rätt att utse ett ombud som ska företräda dem i frågor som rör arbetsmiljön. Vid anstalter och häkten där det finns skyddskommitté ska samverkansorgan inrättas för samråd mellan ledningen och intagnas ombud i arbetsmiljöfrågor. Utöver arbetarskyddsfrågor kan ett samverkansorgan bereda de intagna möjligheter att redovisa sina synpunkter på frågor beträffande tillverkningsmetoder, rationaliseproduktutveckling m.m. Samverkansorganen kan ringar, sammanträda under arbetstid. Intagna som deltar i sammanträdet har rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst.

En annan typ av samrådsorgan är nämnderna för arbetsmarknads- och fackliga frågor (NAFF). NAFF finns vid alla anstalter utom fyra. Kriminalvårdsstyrelsen har meddelat föreskrifter (FAK 1982:24) för NAFF-verksamheten. NAFF är avsedd att vara ett kontaktorgan mellan kriminalvården och arbetsmarknaden. Nämnden ska behandla rörande de intagnas arbete och utbildning samt de frågor intagnas förhållanden vid frigång och i samband med frigivningen. Vidare ska NAFF verka för att de intagna får erforderlig hjälp i fackliga frågor. Enligt anvisningarna bör nämnden medverka till att företag i orten presenterar sin verksamhet och sina sysselsättningsmöjligheter m.m. för de intagna. Ledamöterna i nämnden kan föreslå förändringar och kompletteringar av pågående utbildning och arbete vid anstalten.

I lokala-NAFF ingår styresmannen och representanter för personalen vid anstalten och vid frivården. De intagna representeras av två intagna. Vidare ingår i nämnden

sou

;”7154

.

Marknadslönesystemet g 1984:87

z

representanter för arbetsmarknadsverket, LO, TCO, SAF och SFO. Styresmannen är ordförande i den lokala nämnden.

Den centrala nämnden för arbetsmarknads- och fackliga frågor (centrala-NAFF) har till uppgift att följa de lokala nämndernas verksamhet, att ta initiativ till åtgärder för att understödja och stimulera verksamheten samt att handlägga ärenden som anmälts från lokal nämnd. I centrala NAFF är generaldirektören i kriminalvårdsstyrelsen ordförande. Vidare ingår ytterligare en representant från verksstyrelsen och cheferna för kriminalvårdsstyrelsens tillsynsbyrå och produktionsbyrå. Därjämte äger var och en av AMS, LO, TCO och SAF utse en ledamot.

Det praktiska arbetet i NAFF har till stor del inriktats på att underlätta samarbetet med AMU-centra och vuxengymnasier samt med arbetsplatser. NAFF har också anordnat olika former av facklig utbildning och på annat sätt n de om verksamhet. För att

informerat intagna facklig

áÃÅ› medverka till en förändring av samhällets attityder L gentemot straffade personer har NAFF, genom konferenser och andra aktiviteter i samarbete med lokala fackliga organisationer, informerat allmänheten om de dömdas situation. NAFF har vidare tagit initiativ till samverkan med anpassningsgrupper vid arbetsplatser och i viss utsträckning kunnat medverka i rekrytering av övervakare.

Kommitténs överväganden

De intagnas medverkan i olika former av samråd inom kriminalvårdsanstalterna är värdefull i flera olika avseenden. Medinflytandet har ett pedagogiskt värde; de , intagna lär sig att arbeta i demokratiska former. Genom , “ I‘ sådant kan de också få en mera realistisk deltagande uppfattning om kriminalvårdens resurser och arbetsformer. Verksamheten kan också stärka deltagarnas självförtroende och göra dem mera skickade att möta samhället efter frigivningen. Facklig utbildning och medvetenhet kan ge dem en ideologisk förankring som gör dem bättre rustade i arbetslivet såväl i anstalten som efter frigivningen.

Som vi tidigare påpekat är det endast möjligt att ge de intagna tillfälle till samråd. Sådana frågor på kriminalvårdens område som regleras genom författningar, beslut av anslagsbeviljande organ eller fackliga avtal kan således inte bli föremål för beslut vid överläggningar i vilka de intagna deltar. Samrådsförfarandet har därför betydelse endast på så sätt att det ger de

Marknadslönesystemet 1557 Ä

VÄOU

1984:87_

E intagna möjlighet att lägga fram sina synpunkter på frågor som påverkar deras gemensamma situation. Skälen

E

E härför har angetts av kriminalvårdsberedningen ovan I återgivna uttalande, vilka vi instämmer i.

Det finns emellertid även inom dessa ramar stora möjligheter att engagera de intagna i en aktiv samrådsorganisation. De intagnas intresse för anstaltsarbetet kan antas öka om ett system med marknadsanpassade löner : införs; försöksverksamheten tyder på detta. För att de ska ha möjlighet till ett reellt över

f intagna inflytande

f arbetsförhållandena och lönefrågorna är det viktigt att ‘ de har kunskaper på området. Detta kan de få hjälp med via de fackliga organisationerna. Mycket talar därför för att NAFF är det samrådsorgan som kan fungera bäst när det gäller de intagnas möjligheter att ha ett visst inflytande i frågor som rör anstaltsarbetet. Detta gäller även frågor kring metoder för lönesättningen m.m. Av vad vi tidigare anfört framgår att det inte kan vara fråga om några löneförhandlingar. Lönenivån fastställs av kriminalvårdsstyrelsen i enlighet med de anslag som beviljats. Genom att frågor om lönesättningsmetoder, lönedifferentiering m.m. tas upp i lokala NAFF får LO:s, TCO:s och SAF:s representanter möjlighet att ge sina synpunkter. Detta bör medföra att löneförhållandena närmar sig till vad som gäller ute i samhället.

Kriminalvårsstyrelsen bör, när det gäller beslut om föreskrifter ang. ersättningar till de intagna, först ta upp frågan i centrala NAFF för att ge de fackliga organisationerna möjlighet att lämna sina synpunkter. Kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning bör till de delar som avser ersättningen till de intagna även tas upp i centrala NAFF. Om lönefrågorna behandlas inom ramen för NAFF-verksamheten bör de fackliga organisationernas intresse för anstaltsarbetet öka. Detta bör i sin tur medföra att de intagnas problem med att erhålla arbete vid frigivningen ytterligare uppmärksammas och därmed föranleder en aktivitet i syfte att lösa dem.

INKOMSTANKNUTNA SOCIALFÖRSÄKRINGSFÖRMÅNER M.M.

Den marknadsanpassade lönen till intagna bör, som vi tidigare har utvecklat, jämställas med inkomst av förvärvsarbete. De intagna bör alltså ha en löntagares ställning i de situationer där socialförsäkringsförmånen är kopplad till inkomst av förvärvsarbete. Den väsentligaste följden av detta är att den marknadsanpassade lönen blir pensionsgrundande vid beräkningen av ATP. När det gäller den allmänna sjukförsäkringen gör försäkringens konstruktion att det inte är lämpligt att behandla den marknadsanpassade lönen som sjukpenninggrundande inkomst. Däremot bör den intagne inte förlora sin sjukpenningplacering på grund av att han verkställer ett frihetsstraff. Han bör ha samma sjukpenning vid frigivningen som han hade vid inträdet i fängelse. Vidare bör anstaltsarbetet jämställas med förvärvsarbete när det gäller kvalifikationsvillkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. Slutligen föreslår vi att socialavgiften ska betalas på samma sätt som för statsanställda. I det följande utvecklar vi dessa frågor närmare.

6.1 Den allmänna sjukförsäkringen

Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) utgår vid sjukdom sjukpenning till i allmän försäkringskassa inskriven försäkrad, vars sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6 OOO kr.

För varje sjukpenningförsäkrad förvärvsarbetande fastställer försäkringskassan en sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Därmed avses den inkomst i pengar eller naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som den försäkrade kan antas komma att få av eget arbete under det närmaste året antingen som arbetstagare (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Vidare bortses från den del av årsinkomsten som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet vid årets ingång. Arbetsinkomsten ska vara stadigvarande och ska beräknas för 12 månader framåt i tiden. Detta innebär att om exempelvis en försäkrad har återkommande säsongsarbete som innebär att han endast arbetar under sex månader av året och under denna tid har 3 OOO kr. per månad i arbetsinkomst, fastställs hans SGI till 18 OOO kr. För att t.ex. en studerandes inkomst av feriearbete ska bli sjukpenninggrundande fordras att inkomsten inte är tillfällig utan att den beräknas återkomma.

i *

1: /138 socialrarssakringsrarmaner sou 1984:87

..\

VDå den försäkrades inkomstförhållanden ändras annat än

tillfälligt ska hans SGI omprövas. Ändringen träder dock

inte i kraft förrän 30 dagar efter det att kassan fått kännedom om inkomständringen. Enligt stadgande i 3 kap. 5 § sista stycket AFL får ändrade inkomstförhållanden inte medföra att fastställd SGI sänks under tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka han uppbär särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander eller utbildningsbidrag för arbetsmarknadsutbildning. De som har ledigt från sitt förvärvsarbete för att studera inom det egna yrkesområdet får också behålla sin SGI.Tillfälliga ändringar 1 i den försäkrades inkomstförhållanden ska överhuvud ej W .å beaktas vid som inte beräknas

_\ SGI-prövningen. Ändring

vara minst sex månader anses i allmänhet som tillfällig. I vissa fall kan emellertid även förhållanden som varar mer än sex månader anses som tillfälliga.

Riksförsäkringsverket (RFV) har meddelat närmare föreskrifter om den sjukpenninggrundande inkomsten i RFV:s författningssamling, RFFS 1981:5. Av dessa framgår bl.a. att endast sådan inkomst ska beaktas som den försäkrade kan antas åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen återkommande arbete. Vidare att SGI:n inte ska - den ska framgår sänkas, anpassas till löneutvecklingen - för försäkrad som fullgör sin värpliktstjänstgöring, eller avbryter sitt arbete för en tid understigande sex månader. Samma gäller för ytterligare några situationer.

När det gäller intagna i kriminalvårdsanstalt är det annorlunda. Den som verkställer mer än sex månader i fängelse får sin SGI nedsatt till O kr. Med hänsyn till nu gällande regler för Villkorlig frigivning innbär detta att de som dömts till ett års fängelse eller mer kommer att få ändrad SGI på grund av verkställigheten av straffet. Den som ska verkställa ett straff om minst ett års fängelse erhåller därför redan vid intagningnen ett meddelande från försäkringskassan med beslut om SGI=O.

Även om den intagne är sjukpenningförsäkrad utgår inte sjukpenning för tid då han är intagen i kriminalvårdsanstalt (3 kap. 15 § AFL). Bestämmelsen har sitt ursprung i förslag från socialvårdskommittên (SOU 1944:15). Kommittén motiverade sitt ställningstagande främst med att de intagna så länge anstalsvården varade inte hade kostnader för sitt uppehålle samt att de genom omhändertagandet på anstalt hindrades från att förvärvsarbeta och alltså inte gick miste om någon arbetsinkomst vid sjukdom.

Sooialförsäkringsförmåner

?sou 1984:87

Sedan den 1 juli 1979 har en intagen, som under frigång

eller §-34 placering förvärvsarbetar utom anstalten,rätt till från försäkringskassan trots att han sjukpenning formellt är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt 15 § sista AFL). Den som har frigång och (3 kap. stycket erlägger en viss dagsersättning till uppbär sjukpenning kriminalvårdsverket.

av att den intagnes SGI nedsatts till O kr. är Följderna För att få rätt till sjukpenning efter fripåtagliga. måste han ha ett arbete. Det tar 30 dagar givningen innan han blir från det att försjukpenningplacerad, fått kännedom om anställningen. Samma säkringskassan för den som under frigång ska arbeta utom angäller stalten. Försäkringskassan måste ha besked senast 30 innan den börjar arbeta för att han ska få dagar intagne från första arbetsdagen. Det räcker således sjukpenning inte med att den intagne är arbetssökande hos arbetsför-

medlingen.

När det gäller arbetslösas rätt till sjukpenning normalt följande praxis. Om den arbetslöse tillämpas anmälan hos arbetsförmedlingen eller på annat sätt genom har visat sin avsikt att fortfarande stå till arbetsmarknadens förfogande, bibehålls SGI som regel så länge dessa förhållanden varar. Vid bibehållen SGI kan denna även följa löneutvecklingen inom yrkesområdet. Detta medför att den som verkställt ett frihetsstraff, och på

härav blivit O-klassad i sjukförsäkringen, vid grund arbetslöshet efter frigivningen är i ett sämre läge än andra arbetslösa. Att SGI:n kan nedsättas till O kr. kan

också få följder när det gäller rätt till föräldrapengarantinivån, eftersom denna beräkning överstigande nas på SGI:n som gällde 270 dagar före nedkomsten.

Kommitténs överväganden

Vi behandlar först frågan om sjukersättning under straffverkställigheten. De intagna har enligt gällande rätt till sjukersättning från kriminalvården med regler 20 kr dag. Det är endast om den intagne arbetar per under som han har rätt till sjukpenning från frigång försäkringskassan. I försöksanstalterna Tillberga och Vångdalen utgår sjukersättning från krimi- Skogome vilken, efter en karenstid om 30 dagar, är nalvården, relaterad till den inkomst av anstaltsarbetet som den intagne förlorar på grund av sjukdom.

anstaltsarbetet med förvärvs- En följd av att jämställs arbete i fråga om anknytningen till socialförsäkringarna skulle vara att de intagna har rätt till sjukpenning på samma sätt som t.ex. statsanställda i form av sjuklön.

__—.;.~—...—~——~v,_—w V--,——w—~ -n 7-,- w- -

Den sjukpenninggrundande inkomsten utgörs av den beräknade inkomsten ett år framåt. Detta skulle medföra att de intagnas sjukersättningar under anstaltstiden skulle › variera, inte endast beroende på vad de beräknas ha för

pi. inkomst på anstalten, utan även den beräknade inkomsten

f efter frigivningen, förutsatt att frigivningen sker inom ett år. Sjukersättningarna skulle alltså vara olika stora för de intagna, beroende på inkomst- och arbetsförhållandena utanför anstalten. De intagna skulle således, om sjukpenningen beräknades enligt vanliga regler inom sjukförsäkringen, avlönas enligt ett system som ger alla i stort sett samma löner, medan sjukersättningen skulle kunna variera betydligt.

Ett väsentligt krav som bör ställas på reglerna för de intagnas ekonomiska ersättningar under verkställigheten av ett frihetsstraff är att de uppfattas som rättvisa av de intagna. Vår bedömning är att man då i första hand bör inskränka sig till en jämförelse mellan de intagna under anstaltstiden. Ersättningssystemet ska vara så konstruerat att det ger de intagna möjlighet till samma ersättningar beroende på sysselsättning. Vidare bör den del som de intagna själva disponerar under anstaltstiden vara lika för alla oberoende av om de arbetar eller studerar. Skulle den marknadsanpassade lönen ingå vid beräkningen av SGI blir denna beroende av straffets längd samt den intagnes möjligheter till arbete efter frigivningen.

Sjukförsäkringen är en försäkring mot inkomstbortfall. Den försäkrade ska kunna behålla sin inkomst även när han inte kan arbeta på grund av sjukdom. När en intagen har verkställt sitt fängelsestraff upphör också hans

skyldighet/rättighet att arbeta inom kriminalvårdens

arbetsdrift. Därmed upphör också rätten till arbetsersättning. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst inom den allmänna sjukförsäkringen bör därför inte den marknadsanpassade lönen för arbete inom kriminalvårdens arbetsdrift inräknas.

Vi föreslår således ingen ändring när det gäller rätten till sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen under vistelsen på häkte och kriminalvårdsanstalt. Sjukersättningen bör även i ett system med marknadsanpassade löner till intagna utgå av kriminalvårdens medel som en form av intern sjuklön utanför den allmänna sjukförsäkringen.

Det andra problemet som vi har att ta ställning till när det gäller sjukförsäkringen är frågan om de intagnas sjukpenningplacering vid frigivningen. Som vi tidigare anfört kan en intagen, som varit sjukpenningplacerad när

i i i ‘n

,_; Soeialförsäkringsförmåneri*1414

verkställigheten börjar, vid frigivningen ha en SGI på O kr. om han saknar arbete då. För att komma till rätta med denna oavsiktliga följd av ett frihetsstraff föreslår vi ändringar inom den allmänna sjukförsäkringen enligt följande. g

Inom arbetslöshetsförsäkringen är, vid uppfyllandet av ;ga

arbetsvillkoret, tiden för ett frihetsberövande inom kriminalvården överhoppningsbar. Det betyder att en intagen i detta avseende inte har en sämre ställning än övriga medborgare. Vi kommer i det följande kapitlet att närmare utveckla detta samt föreslå att arbetet inom kriminalvårdens arbetsdrift ska jämställas med förvärvsarbete när det gäller arbetsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

Den som fullgör sin värnpliktstjänstgöring behåller sin SGI oavsett hur lång tjänstgöringen är.

Från och med den 1 januari 1985 gäller att SGI inte får sänkas under den tid för vilken en studerande uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Under studietiden ska sjukpenningen hållas vilande för att kunna aktiveras när studiestödet upphör (SFS 1984:515).

Den som verkställer ett frihetsstraff bör inte på grund av straffet förlora en del av det sociala skyddsnät som han hade rätt till vid intagningen i fängelset. Detta är vad han gör i dag genom den s.k. O-klassningen efter sex månader i fängelse. Vi anser att tiden för ett frihetsstraff inte bör påverka vilken sjukpenning den intagne har rätt till vid frigivningen. Han bör i stället ha samma sjukpenningsplacering vid frigivningen som han hade vid straffverkställighetens början oavsett hur långt straff han har verkställt. Sjukpenningen bör därför hållas vilande under den tid den försäkrade är intagen på en kriminalvårdsanstalt, för att kunna aktiveras vid frigivningen eller vid arbete utanför anstalten under frigång. Försäkringskassan får redan i dag uppgifter om när någon är intagen i kriminalvårdsanstalt. Det

bör därför inte medföra några administrativa svårigheter

att hålla vilande under strafftiden. Hur sjukpenningen länge den vilande SGI:n får behållas efter frigivningen, om den intagne är arbetslös efter frigivningen, får bedömas enligt den praxis som i allmänhet gäller för ändringar av SGI. Bl.a. brukar SGI inte sänkas under arbetslöshetsperioder. Den vilande SGI:n bör också kunna anpassas till löneutvecklingen inom den försäkradese yrkesområde enligt de regler som gäller i dag om löneanpassning av SGI. Den föreslagna ändringen medför att

K

V 142» Socialförsäkringsförmåner V *

det tidigare återgivna problemet med föräldrapenning

efter verkställighet av ett frihetsstraff, bortfaller.

En enligt ovan förutsätter tillägg till 3 kap.

lösning

5 § lagen om allmän försäkring.

6.2 Pensionsrätt i ATP

ATP är ett obligatoriskt pensionssystem som baseras på förvärvsinkomster under de aktiva åren. Varje är räknas pensionspoäng för varje person grundad på den statligt taxerade förvärvsinkomsten. Pensionsgrundande är den inkomst som överstiger 1 basbelopp, dock högst 7,5 basbelopp. Pensionsgrundande för ett år är då den del av inkomsten som överstiger basbeloppet dividerat med årets basbelopp. Basbeloppet är ett grundbelopp som följer prisutvecklingen, under 1984 är basbeloppet 20 500 kronor.

Ålderspensionen för en viss person beror dels på an-

talet år som poäng intjänats, dels på medeltalet poäng

under de 15 bästa poängåren. För att full pension ska utgå krävs att man har pensionspoäng under minst 50 år. I annat fall minskas pensionen med 1/30 för varje år antalet poäng understiger 30.

För att få förtidspension från ATP måste man dels ha drabbats av varaktigt nedsatt arbetsförmåga, dels ha haft pensionsgrundande inkomst för tid före det år under vilket pensionsfallet inträffar. Förmånerna kan utges som hel eller delar av hel pension beroende på graden av invaliditet. Förtidspensionen ska motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle fått om han inte invalidiserats. Därför räknas också de år då man skulle kunna ha haft pensionsgrundande inkomst, om man inte råkat ut för invaliditet. Den försäkrade kan för dessa år få s.k. antagande poäng. Man räknar med att han under dessa år skulle haft samma pensionsgrundande inkomst, som han hade före invaliditeten. Antagandepoängen, som är lika stor för varje år, kan beräknas på två sätt. Man väljer det som är fördelaktigast för individen. Enligt ett av alternativen är antagandepoäng medeltalet av de två bästa poängtalen under de fyra senaste åren före det år man förtidspensioneras. Enligt det andra alternativet beräknas antagandepoäng på faktiska poängtal intjänade under samtliga år fram till det år man invalidiseras. Man väljer ut den bästa hälften av dessa poängtal och beräknar medelvärdet av dem. Detta medelvärde ger antagandepoängens storlek.

=

j~soU 1984:87 Socialförsäkringsförmåner 143

För att få tillgodoräkna sig antagandepoäng måste man , vid tidpunkten för pensionsfallet antingen vara sjukpenningplacerad för en inkomst som överstiger ett basbelopp samt ha minst ett poängår tidigare, eller ha pensionspoäng för minst tre av de fyra närmaste åren före pensionsfallet. Får individen inte tillgodoräkna . , sig antagandepoäng beräknas förtidspensionen på grundval W av faktiskt intjänade pensionspoäng enligt samma metod som ålderspensionen. Förtidspension utgår ej om den försäkrade inte uppfyller villkoren för att få ålderspension vid 65 års ålder.

Familjepension utgår till änka, men ej till änkling

efter avliden försäkrad (änkepension) och till efter-

lämnade barn som inte fyllt 19 år (barnpension). Änkepension från ATP betalas till änkan, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag mannen fyllde 60 år, eller om makarna har barn tillsammans vid mannens död. Pensionens storlek bestäms av den försäkrades förvärvsinkomster på samma sätt som tidigare. Inkomsterna kan vara faktiska, men under vissa förut-

sättningar även förväntade. Änkepensionen utgör en viss

procent av den avlidnes pension om han hade någon sådan, i annat fall en viss procent av den förtidspension han skulle ha haft rätt till, om han förtidspensionerats vid

tiden för dödsfallet. Änkepensionen utgör 40 procent av

den avlidnes pension från ATP i det fall barnpension inte samtidigt betals ut. Om så sker är änkepensionen i stället 35 procent.

För att belysa konsekvenserna av att göra den marknadsanpassade lönen till de intagna pensionsgrundande har vi låtit göra en kartläggning av fångarnas nuvarande pensionsrätt i ATP. I denna studie görs också en beräkning av hur en marknadsanpassad lön som är pensionsgrundande skulle ha påverkat fångarnas pensionspoäng under en tioårsperiod, 1971-1981. Studien är fogad som bilaga 4, till betänkandet. Sammanfattningsvis framgår av denna studie om fångarnas rätt i ATP följande.

De intagna har en medelpoäng som kraftigt understiger medelpoängen för hela befolkningen. Även under år i frihet hade fångarna i undersökningsgruppen lägre pensionspoäng än befolkningen. Enstaka fångar hade hög pensionspoäng före anstaltsvistelsen. Ganska många fångar sak- 4 __ N

nade pensionspoäng för varje år. Flertalet hade dock Ä g

låga pensionspoäng vissa år och inga poäng andra år. I studien dras slutsatsen att det finns ett tydligt sam- L *

band mellan vistelsetid i anstalt och pensionspoäng. För .34

’*’ att belysa hur en pensionsgrundande lön under anstaltstiden skulle ha påverkat fångarnas pensionsgrundande inkomster görs i studien en beräkning av vad som skulle

2 x u. nu i h” i i

3,-“V1.:44 Socialförsäkringsförmåner sou 1984

ha hänt med pensionspoängen om de intagna skulle ha haft marknadsanpassade löner under tiden 1971-1981. Lönen i anstalt har för varje år antagits motsvara lönen inom Samhällsföretag. Beräkningen visar att ATP-rätten skulle 3 bli framför ’ bättre, allt för fångar med längre anstaltsvistelser. Pensionsrätten blir bättre främst genom att fångarna skulle ha fått ett större antal år med pensionspoäng. För personer som normalt har en god förankring på arbetsmarknaden och tillfälliga anstaltsvistelser blir effekten mindre. Sambandet som i dag finns mellan anstaltsvistelse och pensionsrätt skulle försvagas kraftigt. Alla fångar som saknar eller har svag förankring på arbetsmarknaden skulle få en bättre intjänad pensionsrätt under tid i anstalt än under år i frihet. I studien redovisas också effekten av en pensionsgrundande inkomst för vissa typfall. Dessa visar tydligt att för personer som har flera anstaltsvistelser och som arbetar dessemellan påverkas en framtida ålderspension mycket måttligt av en marknadsanpassad lön. Inte heller för intagna som har enstaka anstaltsvistelser eller som åtgergår i förvärvslivet efter en anstaltsvistelse påverkas en framtida ålderspension. Det är främst för intagna med en svag förankring på arbetsmarknaden och som har flera anstaltsvistelser som en marknadsanpassad lön ger en förstärkning av ATP.

Genom ATP-systemets konstruktion gynnas således intagna med långa fängelsestraff och som saknar förankring på arbetsmarknaden. Intagna som under en längre tid arbetar i fängelse får därmed en rätt till ålderspension i ATP som de annars inte skulle ha haft.

Kommitténs överväganden

Som vi tidigare anfört är det främsta skälet till att göra den marknadsanpassade lönen pensionsgrundande att anstaltsarbetet bör jämställas med förvärvsarbete. Enligt normaliseringsprincipen bör lönen för anstaltsarbetet så långt som möjligt jämställas med löner ute i samhället. Eftersom pensionspoängen fastställs utifrån den taxerade inkomsten är det naturligt att en marknadsanpassad lön som är skattepliktig också är pensionsgrundande.

Som framgår av studien om fångarnas pensionsrätt kommer den pensionsrätt som kan erhållas genom anstaltsarbetet att endast ha marginell betydelse för den som är etablerad på arbetsmarknaden och som verkställer kortare frihetsstraff. Stor betydelse kan däremot pensionsrätten få för en intagen som förtidspensioneras. Detta beror på metoden att beräkna antagandepoäng, enligt vilken penxsionspoängen de fyra senaste åren kan vara avgörande.

4.‘.-“ 0

.45

Socialförsäkringsförmåner

Det är också rimligt att den intagne även i detta avseende kan tillgodoräkna sig det arbete han utfört under anstaltsvistelsen.

Den marknadsanpassde lönen bör alltså vara pensionsgrundande i likhet med vad som gäller under försöket vid anstalten Vångdalen. Detta bör framgå av lagen om allmän försäkring (AFL). Vi föreslår därför att en sådan ändring av AFL genomförs.

6.3 Arbetslöshetsersättning efter frihetsstraff

Frågan om fångarnas rätt till arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) gäller, som vid de flesta andra situationer när fånglönen jämförs med löner ute i samhället, huruvida arbetet under anstaltsvistelsen är att jämställa med förvärvsarbete.

Det finns två former av kontant ersättning vid arbets-

löshet. Kontant stöd kan utgå som dagpenning från erkänd

arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, eller som kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:571) om kontant arbetmarknadsstöd (KAS). För den som är mellan 18 och 20 år finns arbete i ungdomslag, vilket lämnas utanför denna framställning.

Arbetslöshetsförsäkringen är frivillig och meddelas av erkända arbetslöshetskassor, som är organiserade som rikskassor för olika yrkesområden i nära anslutning till de fackliga organisationerna. Rätt att bli medlem i en erkänd arbetslöshetskassa har var och en som arbetar inom det verksamhetsområde som anges i kassans stadgar. Medlemsskap i kassan är ofta obligatoriskt för medlemmarna i den fackliga organisationen. Undantag från rätten att bli medlem gäller för den som är medlem i annan arbetlöshetskassa, den som inte fyllt 15 år, den som fyllt 64 år och den som förvärvsarbetar mindre än tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt mindre än 17 timmar per vecka (50 §).

Från rätten att kvarstå som medlem i kassan kan undantag göras i många fall. Det gäller bl.a. medlem som ej arbetar och ej heller under minst sex av de senaste tolv månaderna har arbetat inom kassans verksamhetsområde. Den som fyllt 65 år har inte rätt att kvarstå som medlem i kassan (51 §).

En medlem i en arbetslöshetskassa som blir arbetslös erhåller efter viss karenstid ersättning från kassan under förutsättning att han uppfyller vissa villkor. Sålunda gäller för den som varit anställd att han ska ha varit

U

146 Socialförsäkringsförmåner sou 1984:87’

medlem i arbetslöshetskassan under minst tolv månader och för den som varit företagare att han ska ha varit medlem under minst 24 månader (medlemsvillkoret). Vidare ska den arbetslöse medlemmen ha utfört förvärvsarbete i minst fem månader inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början (arbetsvillkoret). För , att en månad ska få tillgodoräknas i arbetsvillkoret »_\ krävs att förvärvsarbete utförts i viss omfattning under Ä månaden. De flesta kassor kräver att arbete under månaden utförts under minst tio dagar, dock minst 70 timmar. Under vissa förutsättningar kan tid utan förvärvsarbete jämställas med arbetad tid vid prövning av arbetsvillç l koret. Det gäller tid då medlemmen genomgått arbetsmark- ,, nadsutbildning för vilket statligt utbildningsbidrag ‘ in utgått, fullgjort värnplikt eller uppburit föräldra- -3 i anledning av barns födelse. två månader penning Högst av sådan tid får inräknas för arbetsvillkorets uppfyllande. Tid då medlemmen haft semester eller i övrigt varit med helt eller delvis bibehållen lön - och ledig det inte varit på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse - får också jämställas med arbetad tid (6 och 7 §).

I specialmotiveringen till paragraf sex ( prop. 1973:56, S. 231 ) sägs följande: Vid prövningen av arbetsvillkoret skall i princip all tid med inkomst av förvärvsarbete medräknas. Med inkomst av förvärvsarbete avses inkomst, såväl i pengar som naturaförmåner i form av kost eller bostad, antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller eljest (inkomst av annat förvärvsarbete).

Avsikten med arbetsvillkoret är att garantera att den försäkrade har en aktuell anknytning till arbetsmarknaden omedelbart före arbetslöshetens början.

Den tidigare nämnda ramtiden kan i vissa fall förlängas. Det gäller om medlemmen varit intagen på kriminalvårdsanstalt, varit sjuk, fullgjort värnpliktstjänstgöring m.m. Denna tid kallas i lagen överhoppningsbar tid (8 §)-

Att tiden för ett frihetsstraff är överhoppningsbar innebär alltså att den intagne måste ha arbetat under minst fem månader under en tolvmånaders period före anstaltsvistelsen för att ha uppfyllt arbetsvillkoret.

De allmänna villkoren för rätt till ersättning kräver att den arbetslöse medlemmen ska vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete, vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, vara anmäld som arbets-

Åsou 1984:87 Socialförsäkringsförmåner 147

sökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte E kunna erhålla lämpligt arbete (4 §).

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utgår i form av dagpenning. Den utbetalas för femdagarsvecka. Dag- , penningen utges i dagpenningklasser på jämna tiotal kronor, lägst 100 och högst 280 kronor. Arbetslöshetskassan beslutar om medlemmens placering i dagpenningklass.

Den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen omfattade i februari 1980 drygt 3,1 milj. personer. Enligt arbetskraftsundersökningen (AKU) uppgick antalet personer i arbetskraften vid samma tidpunkt till knappt 4,2 milj. Ungefär 74 procent av arbetskraften skulle alltså enligt dessa siffror vara arbetslöshetsförsäkrade.Hur många av de som verkställer ett frihetsstraff som är arbetslöshetsförsäkrade vet vi inte. Någon sådan undersökning har mig veterligen inte gjorts tidigare. Av utvärderingen av Vångdalen-försöket framgår att 41 procent av de intagna vid Vångdalenanstalten var medlem i en arbetslöshetskassa.

Centrala-NAFF har gjort en sammanställning över vilka regler de olika fackföreningarna tillämpar när det gäller debitering av avgift under verkställighet av ett frihetsstraff. De flesta fackföreningarna tillämpar avgiftsbefrielse eller nedsatt avgift. Vissa fackföreningar tar endast ut avgiften till arbetslöshetskassan. Den som enbart är medlem i arbetslöshetskassan kan ansöka om avgiftsbefrielse hos kassan.

Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) kan vid arbetslöshet , _ utgå till den som inte är medlem i erkänd arbetslöshets- 5 “ kassa eller som är medlem men inte har uppfyllt medlemsvillkoret eller inte har rätt till ersättning därför att ersättningsperioden löpt ut sedan han fyllt 60 eller i vissa fall 55 år (1 §).

Berättigad till KAS är den som uppfyller vissa allmänna villkor och ett arbetsvillkor eller ett särskilt kvalifikationsvillkor efter avslutad utbildning samt . karens. I v fullgjord

Samma allmänna villkor som gäller för arbetslöshetsförsäkringenstadgas även för KAS. Också arbetsvillkoret A, ‘ samt reglerna om ramtid och överhoppningsbar tid över- V; ensstämmer i stort med vad som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen.

.———,~-.—» u.. ..

åb148 Socialförsäkringsförmåner son 1984:87»

Till den som efter avslutad utbildning söker men inte lyckas erhålla förvärvsarbete kan på vissa villkor utgå kontant arbetsmarknadsstöd utan att han uppfyller arbetsvillkoret. Den är berättigad till stöd som minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att han avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar minst fem månader, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetet är berättigad till KAS, utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid bestämmande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring, havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte fyllt två år (9 §).

Helt stöd utgår med 100 kronor per dag under högst fem dagar per vecka. Till den som är arbetslös endast del av en vecka eller som söker endast deltidsarbete utgår stöd enligt en fastställd omräkningstabell. Stödet är skattepliktigt och ATP-grundande (18 §). .

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar från det karensvillkoret uppfyllts. Till den som fyllt 55 år utgår stöd för 500 dagar. Sedan en stödtagare fyllt 60 år är ersättningstiden inte begränsad. Även för den som fyllt 55 år är under vissa förutsättningar ersättningsperioden obegränsad. Rätt till stöd inträder vid 18 och upphör vid 65 års ålder eller vid tidigare tidpunkt då helt sjukbidrag, hel förtidspension hel ålderspension enligt AFL börjar utgå (1 och

ellgä

14 .

KAS administreras av arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utbetalning av stödet ombesörjs av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna (50 §).

Kommitténs överväganden

Tid under vilken någon är frihetsberövad är alltså överhoppningsbar när det gäller uppfyllande av arbetsvillkoret. Detta innebär att den som verkställer ett frihetsstraff inte är i sämre läge på grund av straffet än övriga medborgare. Frågan är då om arbetet under anstaltsvistelsen bör jämställas med förvärvsarbete när det gäller uppfyllande av arbetsvillkoret.

Endast den som normalt arbetat på arbetsmarknaden är alltså berättigad till ersättning från arbetslöshets-

i V v

.SOU1984:8? i i Socialförsäkringsvförmäner 149,1;

j kassan alternativt KAS. Arbetsvillkoret ska utgöra en F garanti för detta. För rätt till arbetslöshetsersättning _ , 5 krävs därför att han arbetet under fem månader och ›: x därmed visat att han har anknytning till arbets- F marknaden.

En intagen som arbetar inom anstalten utför inte sitt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Enligt nu gällande regler har han alltså inte den anknytning till arbetsmarknaden som krävs för rätt till arbetslöshetser- K ix sättning. .‘~ €

Vi har tidigare utveckat skälen för att jämställa anstaltsarbetet med förvärvsarbete i flera avseenden. Utöver de tidigare motiven vill vi, när det gäller den nu aktuella frågan tillägga följande. På grund av frihetsstaffet är den intagne förhindrad att konkurrera om arbetet på den öppna arbetsmarknaden. I frihet hade han haft möjligheten till detta och också då att kvalificera sig för rätt till arbetslöshetsersättning. I fängelset har han en legal rättighet till arbete. Arbetet anses ha så stort värde inom anstaltsvården att alla intagna ska ha rätt till arbete. Anstaltsarbetet bör inte, när det att arbetsvillkoret för rätt till gäller uppfylla arbetslöshetsersättning, ses annorlunda än ett arbete på den öppna marknaden av den anledningen att arbetet är både en rättighet och en skyldighet för den intagne. Med hänsyn härtill anser vi att redan av detta skäl bör anstaltsarbetet jämställas med vanligt förvärvsarbete även när det gäller rätten till arbetslöshetsersättning.

Syftet med arbetet under anstaltsvistelsen är i huvudsak att förbereda den intagne inför frigivningen så att han är kapabel att sköta ett vanligt arbete. Avsikten med behandlingsplaneringen är ju att den intagne ska ha en sysselsättning vid frigivningen. Vi vet samtidigt att många som friges från ett fängelsestraff går ut till arbetslöshet. Detta framgår bl.a. av utvärderingen av Vångdalen-försöket enligt vilken 26 procent av de intag- H na var arbetslösa vid frigivningen. Av dessa hade 1/4 _ 4 arbetslöshetsersättning i form av arbetslöshetskassa J: H

eller KAS medan resterande försörjde sig på social- w’

~7’ bidrag.

Stora ansträngingar bör göras för att den intagne ska ha ett arbete vid frigivningen. Tvingas han ändå ut i arbetslöshet bör han kunna tillgodoräkna sig anstaltsarbetet när det gäller att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning. En intagen som vid frigivningen har rätt till kassaersättning eller KAS kommer i ett bättre läge när det gäller arbetsförmedlingens ansträngingar att skaffa honom ett arbete. Han är dessutom inte

150 Socialförsäkringsförmåner sou 1984:87 i

beroende av socialbidrag i samma utsträckning. Vi anser därför att anstaltsarbetet bör jämställas med förvärvsarbete när det gäller arbetsvillkoret inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Har den intagne studerat bör han i nu aktuellt avseende behandlas som övriga studerande. Har han haft annan sysselsättning; t.ex. arbetsträning eller korttidsstudier, bör tiden för anstaltsvistelsen vara överhoppningsbar i likhet med vad som gäller i dag.

Den föreslagna ändringen medför att anstaltsarbetets värde höjs ytterligare för den intagne och därmed även arbetsmotivationen.

För att anstaltsarbetet ska jämställas med förvärvsarbete vid uppfyllandet av arbetsvillkoret krävs att 7 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och 7 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd ändras.

6.4 4 Socialavgifter

socialförsäkringen finansieras genom socialavgifter enligt principen att rätten till en förmån ska motsvaras av en avgift. Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter ska avgifterna betalas av arbetsgivare eller i form av egen avgift. Avgiftsunderlaget utgörs i princip av den lön som utgår i pengar och naturaförmåner. När det gäller avgifter för statsanställda erhålls löneunderlaget för beräkningen av sooialavgiften med hjälp av kontrolluppgifterna från respektive arbetsgivare. Enligt kung. 1964:412, om uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter från staten, fastställer riksförsäkringsverket avgiften.

Kommitténs överväganden

Vi har föreslagit att den marknadsanpssade lönen ska vara pensionsgrundande. Det är därför följdriktigt att avgifter härför bör utgå. Den marknadsanpassade lönen är däremot, enligt vårt förslag, inte sjukpenninggrundande. sjukpenning utgår heller inte från den allmänna sjukförsäkringen till den som är intagen i kriminalvårdsanstalt. I enlighet med principen att en förmån i socialförsäkringen motsvaras av en avgift borde socialavgifterna på de marknadsanpassade lönerna därför inte utgå i de delar som inte anknutits till socialförsäkringen. Med hänsyn till att avgifterna går tillbaks till staten, samt till det sätt på vilket riksförsäkringsverket fastställer socialavgifter för statsanställda bör någon sådan uppdelning inte ske. Vi föreslår därför att socialavgifter erläggs för den marknadsanpassade lönen

.üåâänv

.ändring av nämnda kungörelse.

Vi föreslår att om ändras så

lagen socialavgiftér att”

där framgår att kriminalvårdsverket anses som afbefa\ .

givare när dét gäller skyldigheten att erlägga soc1 1g.

’ avgifter för den marknadsanpassade lönen. 2”

x\

i

: 155

r E i. c 7 7 BESKATTNING AV ARBETS- OCH STUDIEERSÄTTNING Ir TILL INTAGNA

Frågan om beskattning av de intagnas löner för arbete som utförts inom kriminalvårdens arbetsdrift under straffverkställigheten blev aktuell först sedan lönerna höjts till en nivå som motsvarar lönerna på den öppna arbetsmarknaden. Ersättningen var ända fram till 1940talet mycket låg och benämndes arbetspremie och utgick för bl.a. flit och ordentlighet.

I 1928 års kommunalskattelag fastslogs att underhåll till fånge inte var skattepliktig. Regeln har till sitt sakliga innehåll inte ändrats sedan år 1928. Den enda regel som finns angående beskattning av ersättningar som utges till intagna för arbete och studier m.m. är punkt 1, första stycket, i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen som har följande lydelse:

1. Socialbidrag, begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus e.d. utgör inte skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningen influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle.

När lönesystemet för anstaltsarbetet ändrades år 1966, till att ersättningen bestämdes efter prestationen, utgick man ifrån att ersättningen fortfarande skulle vara skattefri. Genom kriminalvårdsreformen år 1974 fastslogs att de intagna har rätt till ersättning för utfört arbete (44 § KVAL). Ur skattesynpunkt har således den ordinarie ersättningen till de intagna fallit under begreppet underhåll i det ovan citerade stycket ur kommunalskattelagen och därmed ej varit skattepliktig.

I eftervårdsutredningens betänkande Fånges arbetsersättning, SOU 1959:18 synes utredningen ha utgått ifrån att den den marknadsanpassade lönen skulle beskattas som inkomst av tjänst. I yttrande över betänkandet anförde dåvarande riksskattenämnden bl.a. följande.

Utredningen anför (sid. 82) att de arbetspremier, som utgå till de på fångsvårdsanstalter intagna, skatterättsligt betraktas som sådant underhåll, som enligt anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen icke är att hänföra till skattepliktig inkomst. Riksskattenämnden kan vitsorda att man i praxis icke brukar beskatta de ifrågavarande, relativt obetydliga arbetspremierna och förutsätter i likhet

r 154 Beskattning

med utredningen att premierna som även efter den i betänkandet föreslagna höjningen måste betraktas såsom en relativt obetydlig ersättning för det utförda arbetet - icke bliva föremål för alltjämt beskattning.

Däremot får den marknadsmässiga lön, som föreslås skola försöksvis prövas vid en viss anstalt, anses vara skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen och preliminär skatt, beräknad å bruttolönen, skall därför erläggas i enlighet med vad utredningen framhållit.

Förslaget torde således enligt riksskattenämndens mening kunna genomföras utan att någon ändring i skattelagstiftningen nu behöver vidtagas. Skulle systemet med marknadsmässig lön framdeles bliva allmänt tillämpat, kan det emellertid bliva aktuellt att då förtydliga kommunalskattelagens bestämmelser i fråga om beskattningen av underhåll och ersättning till fånge.

I februari 1973 hade kriminalvårdsstyrelsen överläggningar med riksskatteverket där bl.a. frågan om den marknadsanpassade lönen vid Tillberga-försöket diskuterades. Riksskatteverket ansåg då att det var helt klart att den marknadsanpassade lönen var skattepliktig. I en skrivelse den 12 oktober 1973 till justitiedepartementet ang. Tillberga-försöket anförde kriminalvårdsstyrelsen i skattefrågan bl.a. följande.

Styrelsen har under förberedelsearbetet särskilt uppmärksammat dessa frågor. Efter underhandskontakter med riksskatteverket och riksförsäkringsverket har det också blivit klart att vissa av frågorna kunde medföra krav på ändring av gällande lagstiftning. Det var uppenbart att det utredningsarbete som måste föregå eventuella förslag i detta avseende skulle bli både komplicerat och tidskrävande. Styrelsen har därför inte funnit det möjligt att avvakta resultatet av sådana utredningar innan försöksverksamheten påbörjades. Detta ställningstagande har också motiverats av den osäkerhet som förelegat beträffande försöksverksamhetens värde och utvecklingsmöjligheter. Bl.a. har tveksamhet rått om vilket intresse försöket skulle röna hos de intagna, personalens reaktioner och det administrativa merarbetets omfattning och konsekvenser för anstaltens vardagsrutiner.

Innan någon utredning beträffande skattefrågan och därmed sammanhängande problem företogs var det

i i e

sou 1984:87 Beskattning 155

gl 5

också önskvärt att få erfarenhet om hur man skulle kunna bibringa de intagna ekonomiska kunskaper, lära dem enklare ekonomisk planering, förmå dem att ta initiativ till och upprätthålla kontakt med olika myndigheter, (t.ex. kronofogdemyndighet och

skyddskonsulent) och lära dem att se sin situation

i ett mer långsiktigt perspektiv. Dessa frågor har inte ansetts kunna besvaras förrän efter praktisk försöksverksamhet.

Kriminalvårdsstyrelsen har därför valt att tillsvidare lösa skattefrågan genom ett generellt av- _ dragssystem med ett enhetligt procentuellt avdrag lika för alla intagna.

Styrelsen vill i detta sammanhang även peka på att ett betydande administrativt merarbete skulle uppstå om den marknadsanpassade arbetsersättningen skulle behandlas som skattepliktig inkomst av tjänst. Det skulle då ankomma på anstalten att för varje intagen inleverera preliminär skatt, föra anteckningar härom och lämna inkomstuppgift till . lokal skattemyndighet. Härtill kommer att personalen skulle få lägga ned ett betydande arbete på att biträda de intagna med att anskaffa debetsedlar och att ansöka om jämkning av premliminär skatt m.m. Ett särskilt problem skulle uppstå beträffande skyddet av de intagnas anonymitet.

Eftersom skatterna bedömdes som administrativt svårhanterliga och dessutom som problematiska ur sekretesssynpunkt valde alltså kriminalvårdsstyrelsen att vid försöksverksamheten vid Tillberga och Skogome betala de intagna en nettolön. Skatteavdrag har gjorts med 30 procent som ett led vid beräknande av lönen till de intagna. Kriminalvårdsstyrelsen har inte levererat in någon skatt till statsverket. Styrelsen har heller inte betalat de sociala avgifterna för de intagna.

Vid det av kommittén initierade försöket med marknads- Vi

anpassade löner till intagna vid anstalten Vångdalen har skatteavdrag gjorts på de intagnas löner. Skatterna har betalats in till statsverket på samma sätt som om de intagna vore anställda. För denna ordning krävdes ingen lagändring. Den marknadsanpassade lönen är skattepliktig Å : enligt riksskatteverkets bedömning.

Den praktiska hanteringen av skatterna har under h /

Vångdalen-försöket inte vållat några större problem, fö

varken på anstalten eller hos de lokala skattemyndig- , heterna. Som framgår av rapporten om Vångdalen-försöket

,,;‘, ,,

i +56 Beskattning

har istället kontakten med skattemyndigheten medfört vissa fördelar för de intagna. De har fått hjälp med att komma tillrätta med sina skatteproblem. Eftersom uppgifterna som behövs för att göra skatteavdrag finns på dataregister har denna del inte medfört något större merarbete för skattemyndigheterna.

Frågan om den marknadsanpassade lönen är skattepliktig har prövats vid domstol i ett fall vad vi känner till. Kammarrätten i Sundsvall meddelade den 24 april 1984 en dom vari fastslogs att den lön som betalas till intagna vid Tillberga är skattepliktig. Kammarrätten anförde i sina domskäl bl.a. följande.

Ifrågavarande ersättning har avsett lön till A för arbete som han utfört under vistelsen på fångvårdsanstalten Tillberga för anstaltens räkning. Inkomst av detta slag har inte undantagits från skatteplikt i kommunalskattelagen. Kammarrätten finner därför att A skall beskattas för ersättningen i enlighet V med taxeringsintendentens yrkande. Den omständigheten att kriminalvårdsstyrelsen vid bestämmande av lönens storlek utgått från att den var undantagen från skatteplikt kan mot bakgrund av det anförda inte medföra annan bedömning.

Domen har överklagats och regeringsrätten har ännu inte meddelat dom i målet. Regeringsrättens dom väntas först under våren 1985.

Enligt riksskatteverket och kammarrätten är alltså den marknadsanpassade lönen skattepliktig. Detta kan medföra att flera intagna som deltagit i försöksverksamheten vid ,Tillberga och Skogome kan komma att taxeras i efterhand för inkomster som de haft under tiden vid anstalten. Detta trots att kriminalvårdsstyrelsen beräknat lönen med hänsyn tagen till skatten. För att göra det helt klart hur ersättningen till intagna ska hanteras i skattehänseende bör ett förtydligande göras i kommunalskattelagen.

Kommitténs överväganden

Vi har tidigare utvecklat våra allmänna motiveringar för att normalisera förhållandena under anstaltsvistelsen. Att den marknadsanpassade lönen ska vara skattepliktig är en naturlig följd av detta synsätt. Frågan om skattepliktig inkomst hänger också intimt ihop med tilläggspensionsförsäkringen eftersom ATP-poängen beräknas utifrån den statligt taxerade inkomsten, vilket vi närmare redogjort för i avsnitt 6.2. Skatteinbetalningen kan

._.. ._,.,_,,,. .,,___,.____‘. __’.,4 I, 3.. . . ,,._

,sou

1 984:87 Beskattning 157!_f*

också ha en pedagogisk effekt. Intagna som arbetar och erhåller en skattepliktig lön är med och bidrar till det allmänna på samma sätt som övriga löntagare.

En fråga som kan ställas är om administrationen av skatterna för de intagnas löner kostar mer än vad det ger staten i inkomster. En del av anslaget till kriminalvårdens arbetsdrift kommer att återgå till staten och kommunerna i form av skatter. Förhållandet är detsamma som för statsanställda. Staten betalar lön och får tillbaka en del av lönen i form av skatt. Den del av den totala kostnaden för ett marknadslönesystem som åtgår för administrationen av skatteinbetalningen är enligt vår bedömning mycket liten. Denna bedömning gör vi utifrån erfarenheterna av Vångdalen-försöket. Under försöket utökades kansliet vid Vångdalen med en kontoristtjänst. Denna förstärkning räckte för att administrera skatteavdragen, och dessutom klara en stor del av arbetet med budgetplaneringen. Kontoristen har dessutom satt av relativt mycket arbete för insamling av underlag för kommitténs utvärdering av försöket.

I ett utbyggt system med marknadsanpassade löner till. intagna kan troligen vissa administrativa vinster göras om lönesystemet för de intagna kan samordnas med systemet som används för utbetalning av anställdas löner inom kriminalvården. Vi har inte närmare utrett frågor kring administrationen av skatteavdragen på de intagnas löner.Avgörande är hur lönesystemet är konstruerat och framförallt vilket datorstöd som kriminalvårdsverket kan disponera. Hur administrationen av skatteavdragen på de intagnas löner bör organiseras i ett fullt utbyggt system med marknadsanpassade löner kan man således inte svara på, eftersom detta är avhängigt av utvecklingen av datorstödet inom kriminalvårdsverket. Om systemet med marknadsanpassade löner till intagna utbyggs etappvis, kan varje anstalt, i likhet med försöket vid Vångdalen, helt sköta administrationen av skatterna för de intagna. Har anstalten tillgång till en mindre dator för intagnas medel kräver administrationen av skatterna ett marginellt merarbete. Vid Mariefreds-anstalten pågår ett försök med bokföring av de intagnas medel i en mindre dator. Faller försöket väl ut kan detta vara ett relativt billigt sätt att administrera de intagnas löner, budgetkonton och skatter.

Vi föreslår alltså att den marknadsanpassade lönen ska vara skattepliktig. Som framgår av det föregående föreslår vi också att allt arbete som utförs av intagna _ under straffverkställigheten och som har sin motsvarighet ute i samhället på sikt ska avlönas med en marknads-

_158 Beskattning

anpassad lön. Under den tid som utbyggnaden pågår bör övriga arbetsersättingar, i likhet med vad som nu gäller, vara skattefria.

När det gäller övriga ersättningar till intagna, studieersättningar 0.dy., är förhållandena lite annorlunda. Intagna som studerar inom grundvux erhåller i dag ersättning från skolmyndigheten efter samma principer som \ övriga studeranden. Vid utbetalningen av denna ersätt- “,l ning gör skolmyndigheten avdrag för skatt på samma sätt som för övriga studeranden. Vi anser att detta är en naturlig följd av den i 1974 års kriminalvårdsreform fastslagna normaliseringsprincipen. De intagna har exakt samma förmåner som övriga studerande.

När det gäller studier inom komvux och AMU är det annorlunda. Som framgår av det tidigare avsnittet om arbetsoch studeieersättningar har intagna inte samma rätt till bidrag och lån vid studier inom anstalten som studeran- ,. v den i övrigt. De intagna erhåller istället en studieå“ ersättning av kriminalvården på f.n. 5 kr. per timme. Vi har föreslagit att intagna som genomgår AMU inom anstalten också ska ha rätt till utbildningsbidrag på samma villkor som intagna som genomgår AMU utom anstalten under frigång. Eftersom utbildningsbidraget är skattepliktigt kommer de intagna även i detta avseende i samma ställning som övriga studeranden.

Vi anser alltså att den marknadsanpassade lönen bör vara 2 skattepliktig. Detsamma gäller ersättning som utgår i 7 5 stället för marknadsanpassad lön under t.ex. sjukdom. V När det gäller ersättning för studier bör i största möjliga utsträckning ersättningen samordnas med det ordinarie systemet som gäller för övriga studeranden. Ersättningen bör därför utgå på samma sätt som för övriga studeranden med skatteavdrag i tillämpliga fall.

Övriga ersättningar som betalas av kriminalvården bör

däremot vara skattefria. Dessa ersättningar fyller i stort sett samma funktion som dagpenningen till värnpliktiga under grundutbildningen, vilken är skattefri. Det är fickpengar för det dagliga behovet av förströelse m.m.

Vårt förslag stämmer överens med den tolkning som riksskatteverket gör av kommunalskattelagen. För att göra det helt klart i framtiden bör dock detta framgå i kommunalskattelagen och då lämpligen i anvisningar till 19:e paragrafen, som bör ändras.

I vårt förslag till ett utvidgat system med marknadsanpassade löner till intagna i kriminalvårdsanstalter har vi strävat efter att så långt som möjligt jämställa de

... -77- —.r,..-..—._,...—.v w «wew ++7,7ere Hirasawa* _, › i i

sou 1984:87 , Beskattning 159

intagna med arbetstagare på den öppna marknaden. Eftersom vi anser att den som verkställer ett straff även i E fortsättningen ska vara skyldig att delta i någon sys- - det torde även i framtiden för de flesta selsättning röra om arbete - avtalsintagna sig uppkommer inget förhållande. I skattehänseende ska inkomsten dock hänföras till inkomst av tjänst.

Den enda yrkesgrupp som ur beskattningssynpunkt särbehandlas är sjömännen. Sjömansskatten är en definitiv källskatt, vilket innebär att någon taxering av sjöinkomsten inte sker. Sjömannen ska inte deklarera sin sjöinkomst. I diskussionen om normalisering av de intagnas arbetsförhållanden under straffverkställigheten har jämförelse gjorts mellan sjömännen och fångarna. Det har då påpekats att båda grupperna har svårigheter att *H avge självdeklaration och att bevaka sina intressen i A skattefrågor, samt att de i mindre utsträckning än övriga medborgare drar nytta av samhällets service under tiden till havs respektive i fängelse.

Jämförelsen mellan sjömän och fångar är inte särskilt fruktbar. För det första har de som verkställer ett fri- . hetsstraff samma rättigheter till samhällets service som . 7» övriga medborgare. Den intagne kan under straffverkställigheten ha konktakt med arbetsförmedling och socialtjänst. Han kan delta i studier som anordnas inom AMU, komvux och grundvux. Det bör heller inte vara några svårigheter för den som är intagen i kriminalvårdsanstalt att lämna sin självdeklaration. Anstalten är tvärtom skyldig att hjälpa honom med detta.

Den enda fördelen som skulle följa med ett beskattningsystem i likhet med sjömansskatten är att skatteavdraget är slutligt och att den intagne inte skulle behöva ta upp inkomsten i deklarationen. Ur normaliseringssynpunkt bör någon ny form av skatt för intagnas löner ej införas. Beskattning på samma sätt som övriga löntagare kan vara av värde som ett led i förberedelserna inför frigivningen. Uppbyggnaden av en administration i likhet med vad som finns för sjömansskatten skulle dessutom inte stå i rimlig proportion till vad som de intagna kommer att betala i skatter. Vi anser därför att den marknadsanpassade lönen ska taxeras som inkomst av tjänst i likhet med vad som gällt under kommitténs försöksverksamhet vid anstalten Vångdalen.

Ett väsentligt led i taxeringen utgör kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga. Kontrolluppgifter ska läm- 4 nas av alla arbetsgivare. Av taxeringslagen (1956:625), ‘ ”aj 37 § 1 mom. p. 1 framgår bl.a. att en statlig myndighet

z i -

(60 Beskattning p” \ W

ska lämna kontrolluppgifter beträffande den som hos staten innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av staten åtnjutit pension. Kriminalvårdsverket är således skyldig att lämna kontrolluppgift för den marknadsanpassade lönen som utgivits till intagna. Så har också skett vid försöket vid anstalten Vångdalen, men ej vid försöken vid Tillberga och Skogome, eftersom lönen ej ansetts vara skattepliktig inkomst.

g I kontrolluppgiften som lämnats till intagna som del- › i försöket vid har anstalten tagit Vångdalen, Vångdalen *“ har motantecknats som arbetsgivare. Den intagne på svarande sätt antecknat anstalten Vångdalen som arbetsgivare i sina självdeklarationer. Är 1984 är det första år som inkomster från Vångdalen-försöket ska tas upp i självdeklarationen. Vi har därför inte kunnat göra någon uppföljning av Vångdalen-försöket när det gäller taxeringen av den marknadsanpassade lönen.

Det behövs enligt vår bedömning inga lagändringar för att taxeringen av de marknadsanpassade lönerna ska ske på samma sätt som för vanliga löntagare. Erforderliga anvisningar kan utfärdas inom kriminalvårdsverket respektive riksskatteverket för att erhålla en enkel administration av kontrolluppgifter m.m.

Debitering och uppbörd av skatten

Vid uppbörd av skatt tillämpas ett system med källskatt. Det innebär att preliminär skatt erläggs i anslutning till intäkternas förvärvande. Den preliminära skatten avräknas mot den slutliga skatten, vilken fastställs vid taxeringen. Den preliminära skatten utgår som preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt. Den preliminära skatten ska utgå med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten ( 3 § 1 mom. uppbördslagen).

Preliminär A-skatt erläggs av skattskyldig som uppbär inkomst av tjänst om inkomsten helt eller delvis utgår i pengar. Vidare krävs att inkomsten ska hänföras till den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst. Har en arbetstagare flera anställningar ska skatteavdrag göras av den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning. Skatteavdrag ska göras oavsett anställningens längd.

Preliminär A-skatt ska normalt beräknas med ledning av skattetabell som fastställs av riksskatteverket för varje inkomstår och för olika kommunala utdebiteringar. För enskilda fall kan lokala skattemyndigheten

.(, u I ‘

: Beskattning 161l

föreskriva särskild beräkningsgrund. Skatten kan i så fall beräknas b1.a. på viss del av inkomsten, på inkomsten minskad med visst belopp eller med särskilt angiven procent av inkomsten (3 § 2 mom. 1 uppbördslagen).

B-skatt betalas av den som inte är skyldig att betala Askatt. Det gäller främst skattskyldiga som inte har någon arbetsanställning t.ex. rörelseidkare eller jordbrukare. Men även ifråga om skattskyldiga som har betydande biinkomster vid sidan av sin huvudsakliga arbetsanställning kan lokala skattemyndigheten föreskriva att B-skatt skall betalas i stället för A-skatt. B skatt betalas av den skattskyldige själv.

Om den marknadsanpassade lönen blir skattepliktig ska kriminalvårdsverket, i egenskap av arbetsgivare i skatterättslig mening, göra avdrag för preliminärskatt från bruttolönen vid löneutbetalningen och betala in detta till länsstyrelsen. Så har också varit fallet under försöket vid Vångdalen. Avdrag har gjorts för alla intagna som haft att betala A-skatt. Några intagna med B-skattesedel har i stället fått avsätta medel till skatten på budgetplanen, eftersom de själva sedan ska betala in den preliminära skatten. Införs systemet i större skala bör för samtliga intagna utfärdas A-skatt även om de är rörelseidkare och har B-skattesedel och endast verkställer ett kortare frihetsstraff. Av rättviseskäl bör de intagnas förhållanden under straffverkställigheten när det gäller lönen och skatten vara så lika som möjligt.

I december varje år bestäms den slutliga skatten. Ska den skattskyldige betala ytterligare skatt (kvarskatt), sedan den preliminära skatten avräknats, ska arbetsgivaren göra avdrag för denna under tiden januari-maj påföljande år. Kan den skattskyldige inte själv lämna uppgift om kvarskatt kan den lokala skattemyndigheten lämna upplysningar.

I Vångdalen-försöket hade 11 intagna att erlägga kvarskatt med i genomsnitt ca 1 500 kr. per intagen. För flera av dessa intagna innebar det att inga medel kunde avsättas till budgetplaneringen, eftersom vad som återstod efter den kontanta delen (20 % av bruttolönen) betalades i preliminär- och kvarskatt. Kontantdelen och ersättningen för maten har under Vångdalen-försöket i samråd med lokala skattemyndigheten i Uppsala bedömts motsvara en intagens existensminimum. Vid en utbyggnad av systemet med marknadsanpassade löner till intagna bör kriminalvårdsstyrelsen och riksskatteverket i samråd bestämma hur regler om uppbörd, existensminimum m.m. ska

162 Beskattning tillämpas när det gäller intagna i kriminalvårdsanstalter.

. wárv+*

8 UTMÄTNING, INFÖRSEL M.M.

8.1 Allmänt om utmätning och införsel

Kronofogdemyndigheten kan med tvångsåtgärder se till att staten, kommunen eller den enskilde slutgiltigt får in sina fordringar eller på annat sätt får en dom eller liknande verkställd. De grundläggande bestämmelserna för den exekutiva verksamheten finns i utsökningsbalken (1981:744), UB.

I allmänna mål hos kronofogdemyndigheten är stat och kommun fordringsägare. Dessa mål kan avse t.ex. obetalda skatter, arbetsgivaravgifter, felparkeringsavgifter, viten, rättegångskostnader i brottmål och rättsböter, verkansbelopp. I enskilda mål kan såväl en enskild person eller ett företag som stat och kommun vara fordringsägare. De fordringar som drivs in som enskilda mål är bl.a. olika fordringar på grund av penninglån och avbetalningsköp, skadeståndsfordringar och underhållsbidrag. Avgörande om en fordran handläggs som ett enskilt mål kan sägas vara att fordringsanspråket ska vila på privaträttslig grund. Offentligrättsliga fordringar behandlas som allmänna mål.

Vid handläggningen av enskilda mål påverkar parternas yrkanden i viss omfattning den exekutiva verksamheten. Kronofogdemyndigheten kan således vidta endast de exekutiva åtgärder som begärts av borgenären och kan inte lämna anstånd eller föra några förhandlingar med gäldenären utan borgenärens medgivande. I de allmänna målen har kronofogdemyndigheten däremot en dubbel funktion. Myndigheten ska dels, liksom i de enskilda målen, vidta exekutiva åtgärder, dels i övrigt vara verksam för att det allmänna ska få betalt för sin fordran. Kronoföreträder statsverket och har alltså fogdemyndigheten uppgifter som tillkommer part. Vid vidtagande av exekutiva åtgärder gäller i princip samma regler som för enskilda mål. Föreskrifter om hur utmätning skall göras och om gäldenärens s.k. beneficium gäller således för såväl enskilda som allmänna mål.

Härutöver har kronofogdemyndigheten i de allmänna målen möjlighet att föra förhandlingar med gäldenären. Möjligheter finns att komma överens om avbetalningsplan vid inbetalning av skatter, böter m.m. och att träffa överenskommelse med gäldenären om avbetalning. Myndigheten har också att lägga ekonomiska aspekter på indrivningsverksamheten. Om kostnaderna för vård och exekutiv försäljning kan beräknas bli så höga att väntad utdel-

1_64 Utmätning, införsel f . i, sou 1984:8?

ning täcker endast en obetydlig del av statsverkets ~ fordran, kan myndigheten avstå från att verkställa utmätning av viss egendom. Några bestämda tidsfrister för _4 _ när exekutiva åtgärder skall sättas in finns inte för de 7% › allmänna målen på annat sätt än att det helt naturligt _j V måste beaktas att preskriptionstiden för inte fordringen ägs utlöper. UB:s regler om beneficium ger ganska vida ramar r för tillämpningen i de enskilda fallen. Sociala aspekter kan därför läggas vid verkställigheten med tillämpning av dessa regler. Den största möjligheten att ta sociala hänsyn t.ex. vid frigivningen från ett fängelsestraff finns ändå i de allmänna målen.

Utmätning innebär att viss egendom som tillhör gäldenären tas ifrån honom och säljs. Vad som inflyter vid försäljningen används sedan till att betala den skuld för vilken verkställigheten begärts och kostnaderna för utmätningsförfarandet. Genom utmätning kan även en arbetstagares lön tas i anspråk för en fordran av

(utmätning

lön, 7 kap. UB). Detsamma gäller för annan ersättning för arbetsinsats av gäldenär, om dennes ställning är jämförbar med en arbetstagares (7 kap. 1 § 2 p. UB). Lön som innestår hos arbetsgivaren utmäts att arbetsgenom givaren i förväg åläggs att innehålla och till kronofogdemyndigheten översända viss del därav. Gäldenären har rätt till ett utmätningsfritt belopp som beaktar möjligheter till försörjning av gäldenären och dennes familj. Löneutmätningen är begränsad i tiden. I princip får löneutmätningen inte pågå längre än sex månader.

Införsel (15 kap. UB) innebär i likhet med utmätning av lön, att en arbetsgivare eller annan utbetalare av gäldenärs lön eller avlöningsliknande förmån åläggs att innehålla och till kronofogdemyndighetn redovisa viss del av i framtiden förfallande belopp. Införsel får användas endast för underhållsbidrag, skatter, vissa allmänna avgifter samt böter och viten. Kronofogdemyndigheten bestämmer ett förbehållsbelopp som ska täcka gäldenärens familjs uppehälle.

8.2 Utmätning och införsel beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt

Något hinder för kronofogdemyndigheten att utföra förrättningar på en kriminalvårdsanstalt föreligger i princip inte. Sålunda kan exempelvis utmätning ske av sådan egendom som tillhör den intagne och som han förvarar på anstalten. Av skäl kommer det dock naturliga ytterst sällan i fråga att genomföra en sådan förrättning.

K:I

då h V

Utmätning; införsel 165

1“j

:87 1 .

När det den arbetsersättning är läget gäller intagnes annorlunda. 45 §, andra stycket, KVAL får arbets- Enligt som för intagens räkning innestår hos krimiersättning

inte utmätas. Av förarbetena (prop.

nalvårdsmyndighet bestämmelsen är . *á 1974:20, s. 231) framgår att tillämplig arbetsersättning som för den intagnes räkning på varje innestår hos kriminalvårdsmyndigheten, vare sig ersätthärrör från kriminalvården eller från arbetsningen utom anstalten. Utmätningsförbudet torde även :fä V givare när den har marknadsanpassad lön. Denna gälla intagne under förberedelsen för försöksfråga uppmärksammades verksamheten med marknadsanpassade löner till intagna. Vid med företrädare för exekutionsväsenöverläggningar det anförde dessa som sin mening att några lagliga mot införsel i arbetsersättningen inte finns samt hinder att utmätning troligen kan ske i den intjänta ersättning som ännu inte gottskrivits den intagne. Representanter för exekutionsväsendets organisationsnämnd förklarade dock att de var införstådda med försökets syften och var v. g V › även beredda att lämna rekommendationer till kronofogdei landet för dessas handläggning av exekumyndigheterna tiva ärenden rörande vid Tillbergaanstalten. En intagna var att angivna riktlinjer för budgetförutsättning planeringen följs.

Till skillnad från vad sålunda gäller i fråga om utmättorde det i finnas möjlighet till införsel ning princip i medel som en intagen erhållit som ersättning för V_-g; H‘ arbete inom anstalten. I betänkandet Utsökningsrätt III

(SOU 4964:57, s. 97) anförde nämligen lagberedningen

härom:

även böra i z I princip synes införsel ifrågakomma ersättning för arbete som på fångvårdsanstalt, vårdanstalt för alkoholmissbrukare, sinnessjukhus 0.1. utförs av där intagna personer. Ersättningen är dock för närvarande så att införsel V ringa,

sett är utesluten. Om marknadslön införs, ;,3

praktiskt blir emellertid läget förändrat. fif

berörs inte närmare i förarbetena till UB. I Frågan Gösta Walins m.fl. Kommentar till utsökningsbalken 1982) på s. 217, beträffande

(Norstedts förlag, sägs,

om vilka som ska räknas som likställda med frågan när det utmätning i lön och inarbetstagare, gäller försel, bl.a. följande.

civilförsvarspliktiga 0.1. bör anses Värnpliktiga, med arbetstagare. I princip gäller detjämställda samma om intagna på anstalten som utför arbete där, om ersättningen är så stor att löneexekution kan ha

någon betydelse.

V

166 Utmätning, införsel SOU.1984:87-

I redogörelsen för försöken med marknadsanpassade löner till intagna vid Tillberga, Skogome och Vångdalen i avsnitt 2.4 har vi närmare redogjort för hur varje intagen som erhåller marknadsanpassad lön också är skyldig att upprätta en budgetplan. Detta sker, i de fall då den intagne har skulder som kronofogdemyndigheten ska driva in, alltid i samråd med densamma. För varje intagen som deltagit i försöken har infordrats utdrag ur kronofogdemyndighetens register över anhängiga utsökningsärenden. Av rapporten om Vångdalen-försöket (bilaga 3) framgår att kronofogdemyndigheten i Uppsala anser att systemet med budgetplanering är till fördel både för den intagne och för borgenärer som ansökt om utmätning och införsel.

En annan fråga som har beröringspunkter med utmätning är huruvida kriminalvårdsmyndigheten ska ha rätt att ur den intagnes arbetsersättning ta ut gottgörelse för egendom som tillhör anstalten och som han har förstört. Enligt 45 §, första stycket KVAL får kriminalvårdsmyndigheten, ur den intagnes innestående arbetsersättning, ta ut ersättning för egendom som tillhör anstalten och som den intagne uppsåtligen förstört. Endast sådan ersättning som utges av kriminalvårdsmyndigheten kan användas för att täcka kostnader för förstörd egendom. Motsvarande ordning gäller på den öppna arbetsmarknaden. Enligt 3 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt får arbetsgivaren kvitta mot lönefordran, bl.a. om hans fordran avser ersättning för skada som arbetstagaren vållat uppsåtligen i tjänsten. Kvittningen ska föregås av en förfrågan hor kronofogdemyndigheten om kvittningsfritt belopp.

Kommitténs överväganden

Med marknadslönesystemet får de intagna möjlighet att under anstaltsvistelsen göra rätt för sig mot olika borgenärer på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Som vi utvecklat tidigare bör marknadslönen kombineras ;’ H med en obligatorisk budgetplanering. Denna planering ska ’ inriktas på den intagnes förhållanden efter frigivningen. Det kan gälla att behålla en bostad eller att ha pengar till uppehälle under den första tiden efter frigivningen. Av utvärderingen av Vångdalen-försöket framgår att skadestånd betalats i förhållandevis stor utsträckning. Även skatteskulder, böter och rättegångskostnader har betalats under anstaltsvistelsen. Eftersom kronofogdemyndigheten underrättas om när en intagen uppbär marknadsanpassad lön har arbetalningsplaner kunnat upprättas för skulder som är aktuella för

i

;sou 1984587 Utmätning,›införsel 167 ä.

indrivning. Avvägningen har gjorts mellan sociala hänsyn och borgenärens intresse av att få betalt.

I de allmänna målen har kronofogdemyndigheten större att ta sociala hänsyn än den kan göra i de möjlighet enskilda. I ett enskilt mål är kronofogdemyndigheten bunden av ett yrkande och måste verkställa detta inom viss tid. Om den intagnes arbetsersättning inte fredas från utmätning kommer de borgenärer som ansökt om utmätatt på bekostnad av andra borgenärer och ning gynnas att förbättra den intagnes situation inför möjligheten att den inte ~ frigivningen. Mot detta kan anföras intagne bör ha en mer ställning än andra arbetstagare. I gynnad den mån marknadslönen är en följd av strävandena mot av anstaltsarbetet skulle de intagna även normalisering i detta fall behandlas som vanliga löntagare. Vi menar dock att ett tvångsmässigt frihetsberövande utgör ett tillräckligt skäl för särbehandling när det gäller utav lön. Målsättningen med verksamheten som bemätning drivs under anstaltsvistelsen, t.ex. arbete åt intagär att minska skadorna av frihetsberövandet samt att na, förbättra den intagnes förhållanden inför frigivningen. är ett medel att försöka uppnå detta. Budgetplaneringen har också att lämna sina - Kronofogdemyndigheten möjlighet på budgetplaneringen. Vi anser därför att all synpunkter som den intagne får ska vara fri från utmätersättning ning och införsel. Eftersom det i dag råder viss oklarhet beträffande införsel av en intagens arbetsersättning bör det klart framgå i KVAL att ersättning som för den intagnes räkning innestår hos kriminalvårdsmyndigheten inte får tas i anspråk genom införsel eller utmätning.

Som anförts är med budgetplaneringen att tidigare syftet förbättra de intagnas sociala och ekonomiska situation inför frigivningen. Vi anser att detta syfte bäst uppnås om kriminalvårdsmyndigheten har det avgörande inflytandet över budgetplaneringen. Budgetplanen bör därför godkännas av sedan kronofogdemyndigheten haft styresmannen möjlighet att lämna sina synpunkter.

Som framgår av avsnitt 5.2 har kriminalvårdsstyrelsen meddelat föreskrifter för budgetplaneringen. Med hänsyn till bör kriminalvårdsstyrelsen samborgenärsintresset råda med riksskatteverket vid utfärdandet av föreskrifter om budgetplaneringen när marknadslönesystemet

permanentas.

När det kriminalvårdsmyndighetens möjlighet att gäller A av den innestående arbetsersättning ta ut gott- 1 intagnes A för förstörd egendom föreslår vi inga förändgörelse ringar. Eftersom det föreligger ett direkt samband mellan den intagnes anstaltsvistelse och den ifråga-

rtuvvrv4v>-vyrv7* —v.—,..—.,..,.T$T.’r,.,_,_._‘%(, v.

i

“sou 1984:874 169 s

9 PLAN FÖR UTBYGGNADEN OCH BERÄKNING AV KOSTNADERNA

Av allmänmotiveringen, avsnitt 4.4, framgår att vi anser att marknadslönesystemet i princip bör omfatta allt arbete som utförs av intagna i kriminalvårdsanstalt och som är jämförbart med arbete på den öppna arbetsmarknaden. Vi anser att fördelarna med marknadslönesystemet är så stora att detta i och för sig skulle vara motiverat. För att utvidga systemet till att omfatta allt arbete enligt ovan skulle emellertid anslaget till kriminalvårdens arbetsdrift behöva ökas med cirka 140 miljoner kronor. En stor del av denna kostnad återgår visserligen till statsverket i form av skatter, betalning av böter, dagersättningar samt innebär minskade kostnader för kommunerna i enlighet med vad vi redovisat i avsnitt 4.4. Med hänsyn till det statsfinansiella läget föreslår vi i stället att systemet byggs ut etappvis. En fördel med en etappvis utbyggnad är att det då finns möjlighet att tillgodogöra sig de erfarenheter som kan vinnas efter hand.

Som vi anfört tidigare bör marknadslönesystemet inte vara kombinerat med ett formellt ansökningsförfarande. Av försöksverksamheten har framgått att skillnaderna mellan Tillberga och Skogome, med ansökningsförfarande, och Vångdalen, utan ansökningsförfarande, har varit små. Marknadslönesystemet bör under utbyggnadsskedet i stället ses som en av de resurser som anstalten har när det gäller de intagnas sysselsättning. Marknadslönen blir då en bland andra faktorer som avgör vid vilken anstalt den dömde ska verkställa ett frihetsstraff. Detta förfarande ger både den som ska verkställa ett straff och tjänstemän som beslutar om anstaltsplacering en större möjlighet att under utbyggnadsfasen se till att de intagna som har störst nytta av marknadslönesystemet kan placeras på en marknadslöneanstalt.

Vi föreslår att marknadslönesystemet permanentas vid de tre försöksanstalterna och att Tillberga- och Skogomeförsöken anpassas, när det gäller skatteplikten, i enlighet med våra förslag. Därutöver föreslår vi att marknadslönesystemet successivt införs vid ytterligare 14 anstalter. Lämpliga anstalter kan vara de slutna riksanstalterna Tidaholm, Hinseberg, Hall och Malmö, de slutna lokalanstalterna Helsingborg, Luleå, Mariestad, Hageby och Karlskoga samt de öppna lokalanstalterna

Ödevata, Singeshult, Sörbyn, Svartsjö och Lindome. Vi

har inte närmare utrett vilka anstalter som bör ingå i början av utbyggnadsskedet. Uppräkningen ovan bör endast ses som ett förslag. Vi har valt att lägga ett konkret ej : . / o. ‘:-

170 .Utbyggnad och kostnad_ son 1984:87

förslag eftersom detta ger en bättre grund för att beräkna kostnaderna.

Kostnaden för att införa marknadslönesystemet vid ovanstående 17 anstalter skulle, 1 budgetåret 1984/85 års löneläge, uppgå till cirka 18 miljoner kr. Detta innebär en ökning i förhållande till årets anslagspost med cirka 13 miljoner kr. Till detta kommer lönekostnadspålägg,som ska beräknas på den totala lönesumman 29 miljoner kr, vilket gör cirka 11 miljoner kr. Lönekostnadspålägget är då beräknat till 39 procent. Vi hänvisar till vad vi anfört tidigare, att det är tveksamt, med hänsyn till att den marknadsanpassade lönen inte är sjukpenninggrundande, om lönekostnadspålägget ska vara så stort.

För bokföring av budgetmedel samt skatteredovisning krävs viss förstärkning av administrationen vid de aktuella anstalterna. Till viss del bör denna förstärkning kunna nås genom omdisponeringar av befintliga resurser inom kriminalvården. Vi räknar därför med att skulle erfordras mer än cirka 10 administrativa det_inte tjänster för den föreslagna utbyggnadsetappen. Detta motsvarar en kostnad på cirka 1,5 miljoner kr.

När det gäller kostnadsökningar av våra förslag till förändringar när det gäller pensionsförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen anser vi att dessa, helt motsvaras av besparingar på andra områden.

Ökningen av utgående ATP motsvaras i stor utsträckning

av minskade kostnader för pensionstillskott. Vidare medför förändringar av möjligheten att behålla sjukpenningen resp. erhålla arbetslöshetsersättning av motsvarande minskning av kostnaderna för socialbidrag.

Förslaget angående utbildningsbidrag till intagna som genomgår arbetsmarknadsutbildning inom anstalten medför en marginell ökning av de totala kostnaderna för utbildningsbidrag till AMU-elever.

När det gäller tidpunkten för genomförandet av våra förslag anser vi att permanentningen av försöksverksamheten vid anstalterna Skogome, Tillberga och Vångdalen bör kunna ske redan under budgetåret 1985/86. Detta skulle innebära att lönerna till de intagna vid Tillberga och Skogome behandlas som skattepliktig inkomst redan från den 1 juli 1985. En sådan övergång kan ske utan föregående ändring av kommunalskattelagen eftersom detta var möjligt vid Vångdalen-försöket. Viss erfarenhet skulle då också vinnas när det gäller att administrativt hantera skatteavdragen på de marknadsanpassade lönerna. Kostnaden för denna omläggning kan beräknas till cirka fem miljoner kronor. Hela denna summa

sou 1984:87 Utbyggnad och kostnad §71 l

rb

återgår till statsverket i form av skatter och sociala avgifter. Permanentningen av verksamheten vid de tre försöksanstalterna innebär endast att den marknadsanpassade lönen vid Skogome och Tillberga från och med den 1 juli 1985 blir skattepliktig. Våra övriga förslag kan, enligt vad som framgår nedan inte genomföras förrän ett år senare.

Ska marknadslönesystemet införas vid ytterligare 14 anstalter torde det krävas att personalen utbildas härför samt att frågor kring administrationen av skatter m.m. löses. Utbyggnaden torde därför inte kunna genomföras förrän under budgetåret 1986/87. Med hänsyn till det anförda och tidsåtgången för remissförfarande samt behandling i regeringskansli och riksdag synes de föreslagna lagändringarna och den föreslagna utbyggnadsetappen kunna träda i kraft först den 1 juli 1986.

Det kan synas anmärkningsvärt att föreslå en reform som ökar statsutgifterna med cirka 24 miljoner kr. med hänsyn till de besparingsdirektiv som utgått till samtliga kommittéer. Vi har i början av vårt utredningsarbete klargjort att en utvidgning av marknadslönesystemet medför en ökning av anslaget till kriminalvårdens arbetsdrift (skrivelse till statssekreteraren i justitiedepartementet den 8 maj 1980). Kostnadsökningen täcks dock, vilket vi tidigare anfört, till cirka 3/4 av motsvarande intäkter för staten eller minskade kostnader för stat och kommun. Med hänsyn till de fördelar som marknadsönesystemet innebär för den intagne anser vi därför, trots det angelägna i att minska statsutgifterna, att marknadslönesystemet bör byggas ut i enlighet med vårt förslag. Vi anser vidare att de besparingar som l kan göras inom kriminalvården på grund av den minskade A 3 beläggningen vid anstalterna, till följd av förändringarna av påföljdssystemet och de föreslagna förändringarna av trafikbrottslagstiftningen, bör ge utrymme för en reform i enlighet med vårt förslag. Att kombinera ett minskat fångtal med ett bättre innehåll i frihetsstraffet är enligt vår mening en bra utveckling av den svenska kriminalvården.

v. .. -«_~

;www-w

. . . 4 « ._ . * z _ . , - I * “ \ . ’ › . . \ ^ ‘ ‘ 7 175”

§oU1984:87

10 SPECIALMOTIVERING

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:208) om kriminalvård i anstalt

44 § I paragrafen ges bestämmelser om de intagnas rätt till ersättning för arbete m.m. Som framgår av allmänmotiveringen föreslår vi ingen förändring av den rättsliga konstruktionen av rätten till arbetsersättning. . Alla intagna som deltar i någon verksamhet har rätt till A 4 ersättning. Vi har delat upp de tre typerna av ersätt- - för annan verksamhet ning arbetsersättning, ersättning och vid eller arbetsbrist - i ersättning arbetsoförmåga tre stycken. Dessutom har vi gjort vissa språkliga förändringar.

Av första stycket framgår att regeringen kan meddela if

’ normer för ersättningen. Vi föreslår att marknadslönesystemet ska permanentas vid försöksanstalterna samt att det ska utvidgas successivt. För att markera att marknadslönesystemet nu lämnat försöksstadiet bör det framgå av paragrafen att marknadsanpassad lön kan utgå. Vi anser att begreppet marknadsanpassad lön inte bör närmare definieras i lagen. Regeringens möjligheter att meddela ersättningsnormer inrymmer också rätten att avgöra vad som ska avses med en marknadsanpassad lön.

I andra stycket, som reglerar rätten till ersättning vid studier, utbildning och annan särskilt anordnad verksamhet, har tillagts att den intagne inte har rätt till er- K sättning av kriminalvårdsmyndighet om han har grundvuxpenning eller utbildningsbidrag.

I föreslår vi endast vissa A tredje stycket språkliga ,; ändringar. K

Av fjärde stycket framgår att arbetsersättningen ska bestämmas med hänsyn till den intagnes arbetsinsats. Vi har när det gäller metoderna för lönesättningen föreslagit att jämförelsen bör göras med det skyddade arbetet inom Samhällsföretag. Inom Samhällsföretag betalas fasta löner. Som vi utvecklat i avsnitt 5.1 anser vi att lönen till de intagna även i ett marknadslönesystem till viss del bör vara relaterad till arbetsinsatsen, men att hänsyn bör tas till den intagnes arbetsförmåga. Marknadslönesystemet syftar bl.a. till att motivera den in- .. Å tagne till att kunna sköta ett arbete efter frigiv- .:Ã? Det är därför att även en som \~ ningen. viktigt intagen

anstränger sig att utföra en bra arbetsprestation men

som saknar normal arbetsförmåga har möjlighet att

i son

W174- Specialmotivering

1984:87

erhålla samma lön som den fullt arbetsföre. Detta är också grundprincipen inom det skyddade arbetet. Det bör framgå av paragrafen att lönen ska bestämmas med hänsyn både till arbetsinsatsen och arbetsförmågan.

Av femte stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter _ J. för användningen av den ersättning som den intagne uppbär. Detta gäller både när ersättningen betalas av kriminalvårdsmyndigheten och när arbetsgivare eller utbildutom anstalten betalar ersättningen. Av

i; ningsanordnare

38 § KVALK framgår att kriminalvårdsstyrelsen kan meddela närmare föreskrifter om hur ersättningen som den ska användas. Med stöd härav har krimiintagne uppbär nalvårdsstyrelsen meddelat föreskrifter om budgetplanering m.m. Om den intagne inte följer meddelade föreskrifter kan reglerna i 47 § KVAL om disciplinär bei sista hand tillämpas. Vi menar dock att den straffning åtgärden när en intagen inte följer meddelalämpligaste de föreskrifter om t.ex. budgetplaneringen är att han förflyttas till en anstalt som inte har marknadsanpassade löner.

44a § ger endast upplysning om vad som framgår av x Paragrafen ”r andra lagar beträffande den marknadsanpassade lönen. De centrala frågorna om skatteplikten, pensionsrätten och socialavgifterna bör kunna besvaras i KVAL.

45§ I första stycket föreslår vi endast vissa språkliga ändringar. Som vi utvecklat i avsnittet om utmätning och införsel bör kriminalvårdsmyndigheten även i fortsätt- 4_, ningen ha möjlighet att från den intagnes innestående ersättning ta ut gottgörelse för egendom som han upp- =;; såtligen förstört.

I andra stycket föreslår vi att den intagnes ersättning . som innestår hos kriminalvårdsmyndigheten inte ska kunna tas i anspråk genom införsel eller utmätning. Detta ”g-. p gäller all ersättning, således även den marknadsanpassade lönen. Eftersom det tidigare varit oklart om den inersättning kan tas i anspråk genom införsel bör tagnes det framgå av lagtexten att ersättningen som innestår hos kriminalvårdsmyndigheten inte heller är införselbar. Skälen härför har vi utvecklat i avsnittet om utmätning och införsel.

Specialmotivering 175

10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar till 19 §.

I 19 § kommunalskattelagen upptas ett antal inkomster av skiftande art som inte är skattepliktiga. Av anvisningen punkt 1 första stycket i nuvarande lydelse har sedan år 1928 underhåll till en intagen i kriminalvårdsanstalt varit undantagen från skatteplikt. Som framgår av avsnittet om beskattning föreslår vi att den marknadsan- » passade lönen ska vara skattepliktig inkomst medan annan ersättning som betalas av kriminalvârdsmyndigheten ska vara skattefri. Eftersom undantagen från skatteplikten behandlas i 19 § bör även fortsättningsvis frågan om de ,A intagnas ersättningar behandlas där eftersom huvudregeln ,Ö fortfarande är att ersättningen inte är skattepliktig inkomst.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

1 kap. 2 §

Kriminalvårdsmyndigheten är inte arbetsgivare i civilrättslig mening i förhållande till den intagne. Genom det föreslagna tillägget till paragrafen ska kriminalvårdsmyndighen anses som arbetsgivare vid tillämpningen av lagen om socialavgifter.

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap. 5 §

I tredje stycket i paragrafen anges de situationer då den fastställda sjukpenninggrundade inkomsten inte får sänkas. Detta gäller enligt nuvarande regler då den försäkrade bedriver studier under vissa förutsättningar, om han är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller efter förmedling av en arbetsmarknadsmyndighet genomgår yrkesutbildning. Enligt vårt förslag ska detsamma gälla för tid under vilken den försäkrade är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt. Vi föreslår att till paragrafen fogas en punkt 3 med detta innehåll.

11 kap. 2 §

I paragrafen definieras vad som avses med inkomst av anställning. Dessutom räknas ett antal bidrag och

Specialmotivering SOU 1384:87

g; i76

ersättningar upp vilka ska anses som inkomst av anställ-

ning vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten.

Som framgår av avsnittet om socialförsäkringar föreslår vi att den marknadsanpassade lönen ska vara pensionsgrundande inkomst. Detta framgår av punkten n) i paragrafen.

10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

7 § För rätt till ersättning från arbetslöshetskassa gäller bl.a. att det s.k. arbetsvillkoret ska vara uppfyllt. Detta innebär att den försäkrade under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde ska ha utfört förvärvsarbete i minst fem månader. Enligt 8 § i lagen inräknas inte, i denna ramtid, bl.a. den tid under vilken en försäkrad varit förhindrad att arbeta på grund av frihetsberövande inom kriminalvården. Som framgår av avsnittet om arbetslöshetsersättning efter frigivningen föreslår vi att anstaltsarbetet ska jämställas med förvärvsarbete när det gäller rätten till ersättning från arbetslöshetskassan. I paragrafen ges bestämmelser om när viss sysselsättning jämställs med förvärvsarbete. Till denna uppräkning bör fogas en punkt 4 varav framgår att arbete i kriminalvårdsmyndighetens regi är jämställd med förvärvsarbete vid uppfyllandet av arbetsvillkoret enligt 6 §.

10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

7 § Vad som anförts ovan under 7 § lagen om arbetslöshetsförsäkring gäller även denna paragraf.

wyv--v-r--v-.v , 77.-7r.w77 77777777 777 77777777777 777_ ,7777777 7777 nuy-y-rw-n-:v-v-ww-v--r-

.v

ou 1.984 : 87 177

SÄRSKILT YTTRANDE

Särskilt yttrande av ledamoten Björn Körlof

Regeringen har i direktiven för utredningens arbete bl.a. anfört följande:

Med utgångspunkt i de lösningar som kommittén väljer bör kommittén beräkna kostnaderna för ett utbyggt system med marknadsanpassade löner. Kommittén bör också, om den finner förutsättningar föreligga för en vidgad verksamhet på området, lägga fram en plan för hur verksamheten fortlöpande skall kunna byggas ut.

Till detta kommer direktiv av mer allmän natur innebärande att förslag icke får framläggas som medför kostnadsökningar.

Mot denna bakgrund har jag uppfattat kommitténs uppgift på följande sätt.

1. Utreda förutsättningarna för att tekniskt lösa anknytningen av en marknadsanpassad ersättning till skattesystem, sjukförsäkring, pensionssystem m.m. Denna uppgift har kommittén enligt min mening löst. Jag har ingen avvikande mening vad gäller de tekniska lösningarna i sig.

2. Beräkna kostnaderna för ett utbyggt system enligt punkt 1. Dylika kostnader är erkänt svåra att beräkna. Jag anser att kommittén kommit så nära dessa direkta kostnader som f.n. är möjligt att göra. Kommittén anser därutöver att de samhällsekonomiska indirekta vinsterna genom inbetalda skatter, skadestånd, böter och obehövliga socialbidrag, hyresbidrag etc. sannolikt uppväger de direkta kostnaderna. Jag är på denna punkt tveksam av följande skäl.

Utvecklingen vad gäller ökad differentiering av de intagna, kontroll med avseende på missbruk, ett ökat inslag av icke-svenska medborgare etc. är svår att bedöma för framtiden.

Klientelet inom kriminalvården har redan successivt under 70-talet och början av 80-talet förändrats på ett sätt som icke kunde förutses vid kriminalvårdsreformen 1974-

Förändringarna har dels att göra med drogproblemen, dels med differentiering av strafftiderna. Detta innebär att en stor del av de intagna psykiskt, medicinskt och

178 Särskilt yttrande

socialt har så stora problem att de endast delvis kan sköta ett arbete inom arbetsdriften även om det självfallet är önskvärt att de deltar i detta arbete.

Strafftiderna innebär också att en grupp intagna har mycket långa strafftider medan en mycket stor grupp intagna har korta strafftider på bara några månader eller mindre.

För den första gruppen är ett system med marknadsanpassad lön enligt kommitténs tekniska modell bra, ja kanske t.o.m. nödvändig. Kommitténs försöksverksamhet visar på positiva psykologiska och sociala effekter i anstaltsmiljön. Mycket talar också för att ett system med marknadsanpassad lön har positiva effekter efter frigivning. Dessa fördelar med marknadsanpassad lön är enligt min mening särskilt framträdande för dem som har långa strafftider.

För den andra gruppen blir enligt min mening den administrativa omgången med marknadsanpassad lön enligt kommitténs lösning alltmer kostnadskrävande ju kortare strafftiden är. Vid en frihetsberövande påföljd på 14 dagar är kommitténs modell i stort sett meningslös, vilket självfallet inte innebär att de som deltar i arbetsdriften även med så korta strafftider inte bör få ersättning enligt en skälig skala.

3. Lägga fram en plan för en utbyggd verksamhet. Det verkliga ekonomiska utfallet för staten i ett fullt utbyggt system är alltså delvis okänt. Systemets positiva bärkraft i förhållande till klientelutvecklingen och strafftider är inte entydigt klarlagd.

Detta är inte något som MAIK-kommittén kan lastas för. Utredningen om dessa förhållanden, särskilt med avseende på framtiden, går icke att tillförlitligt åstadkomma.

Kommitténs förslag om att etappvis bygga ut systemet med marknadsanpassad lönesättning till att på sikt omfatta hela kriminalvårdens anstaltssystem bör sålunda, enligt min mening, ske med stor försiktighet. Hur långt man kan gå visas endast genom att successivt utbyggd verksamhet där varje nytt steg föregås av en utvärdering.

4. Kommittén får enligt generella direktiv icke framlägga förslag som innebär kostnadsökningar. De förslag som kommittén framlägger innebär bevisligen direkta kostnadsökningar, låt vara av måttlig karaktär. Enligt min mening bör alltså kommitténs förslag ses som en modell som tekniskt är möjlig att genomföra om statsmakterna vill göra den prioritering som en dylik reform innebär.

Wrv- v.›Yv›*vv.

BILAGA 1. TILLBERGA - EN UPPFÖLJNINGSSTUDIE AV EFTER BORJE OLSSON (KVS utvecklingsenhet, rapport nr 14:1975)

SAMMANFATTNING

1. Försöksverksamheten med marknadanpassad arbetsersätthar vid Tillbergaanstalten sedan 16 november ning pågått 1972. I kriminalvårdsstyrelsens Cirkulär nr 4/1972 heter det att syftet med försöksverksamheten vid fångvårdsanstalten Tillberga är att ge intagen som dömts till fängelse möjlighet att, även vad gäller arbetsersättningen, arbeta under villkor som liknar den fria arbetsmarknadens. Den högre arbetsersättningen, skall användas för att förbättra den ekonomiska och sociala situationen inför frigivningen. Förutom den marknadslönen omfattar försöket bl.a. en aktiv medanpassade verkan från anstaltens sida i den intagnes ekonomiska

planering och sanering (budgetplanering) samt en utök-

ning av antalet permissioner.

2. Denna undersökning syftar till att , - mäta det faktiska återfallet för frigivna från § 1 Tillberga, - se i vad mån återfallen sammanhänger med sociala förhållanden och tidigare kriminalitet, - återfall med a) förjämföra Tillbergaklientelets förflyttade från Tillberga, b) en grupp frigivna från andra anstalter matchad med hänsyn till antal tidigare anstaltsvistelser.

3. Uppgifterna i undersökningen berör sociala och ekonomiska förhållanden samt kriminalitet hos intagna som r i försöksverksamheten. Informationen har häm- g _, deltagit tats från ansöknings- och forskningsblanketter upprättade i samband med ansökan och antagning till Tillberga (sociala och ekonomiska förhållanden samt kriminalitet), blanketter upprättade i samband med planering och uppföljning av de intagnas budget (ekonomiska förhållanden) samt centrala kriminalvårdsregistret och polisregistret (kriminalitet).

4. För att bli antagen till försöksverksamheten krävs bl.a. att den intagne är lämplig för placering på öppen att han är frisk, arbetsför och intresserad av anstalt, industriellt arbete samt att han också är inställd på att, under aktivt samarbete med personalen, arbeta för att ordna upp sin ekonomi inför frigivningen. Som en är det att . följd av dessa krav naturligt man på ~; den * Tillberga får ett klientel som skiljer sig från

1 x e ’

180 . sou 1984:87

f.

Bilaga

totala fängelsepopulationen. En jämförelse visar att de som antagits till försöket i flertalet fall är mindre belastade i fråga om sociala och ekonomiska förhållanden samt krimiminalitet än de som fått avslag på sina anv! 0 x sokningar.

1 Undersökningspopulationen påverkas naturligtvis också av urvalsförfarandet. Denna population har definierats som samtliga som deltagit i försöksverksamheten sedan starten i november 1972 och som frigivits före 1 maj 1974 från Tillberga eller annan anstalt dit den intagne förflyttats. 69 % av den ursprungliga undersökningspopulationen (N=215) har frigivits från Tillberga (61 %), flyttat till frigångshem (7 %) eller fått nåd (1 %), medan 51 % förflyttats till andra anstalter. De vanligaste orsakerna till förflyttning är permissionsmissbruk (20 %) och förflyttning på egen begäran (6 %). Någon form av misskötsamhet utgör orsaken till 5/4 av samtliga förflyttningar. Totalt missbrukades 2,3 % av samtliga utdelade permissioner fr.o.m. försöksstarten t.o.m. första halvåret 1974, jämfört med 6,2 % av samtliga beviljade permissioner under 1975 för landets öppna anstalter.

En jämförelse mellan de som frigivits från Tillberga, flyttat till frigångshem eller fått nåd (i fortsättningen benämnd (Tillbergagruppen) och de som förflyttats till andra anstalter (förflyttade) visar att den senare gruppen är betydligt mera kriminellt belastad samt dessutom något mera belastad i fråga om sociala förhållanden. Däremot uppvisar de båda grupperna inga tendenser till skillnader i de ekonomiska förhållandena.

22 intagna bortföll till den slutliga databearbetningen, huvudsakligen beroende på att de visade sig ha frigivits efter undersökningsperiodens slut, varför den slutliga undersökningspopulationen kom att bestå av 143 intagna från Tillbergagruppen och 50 intagna från gruppen förflyttade.

Tillbergagruppen är den mest intressanta för denna undersökning. sammansättningen av denna grupp i bl.a. socialt, ekonomiskt och kriminellt avseende kan ha betydelse för undersökningsresultaten. För att kunna bedöma om Tillbergagruppens återfallsresultat skiljer sig från resultaten för en liknande population som inte deltagit i försöksverksamheten, har en jämförelsegrupp matchats fram från ett slumpmässigt urval av samtliga villkorligt frigivna i landet under första kvartalet 1973. Det var emellertid inte möjligt att matcha Tillbergagruppen mot mer än en variabel åt gången. Av de

?ou i984:87 tilagae

undersökta matchningsvariablerna visade sig antal“ tidigare anstaltsvistelser vara den bästa. När Tillbergagruppen och jämförelsegruppen överensstämde i denna variabel visade det sig att vi samtidigt fick en relativt god överensstämmelse mellan de båda gruppernas åldersfördelningar. Den grupp (N=67) som senare jämförs med Tillbergagruppens återfallsresultat är alltså matchad mot antal tidigare anstaltsvistelser.

5. Varje intagen har följts upp i 3, 6, 9 och 12 månader efter frigivningen. Samtliga har kunnat följas i 6 månader medan 69 % och 45 % kunnat följas i 9 resp. 12 månader. Polisregisterutdrag har gjorts för att se hur många som efter inte registrerats som varje uppföljningsperiod dömda, åtalade eller skäligen misstänkta. Något slutligt beslut har inte hunnit fattas för de åtalade och skäligen misstänkta. Vi kan alltså inte räkna detta som ett definitivt återfall. Men genom att ta med dessa i beräkningarna presenterar vi det teoretiskt mest negativa utfallet av försöksverksamheten, varför resultaten följaktligen inte kan bli sämre när slutligt beslut fattas för dem. Detta kan emellertid inte påverka resultaten särskilt mycket då ingen av de undersökta grupperna omfattar mer än fyra personer från kategorin åtalade eller skäligen misstänkta vid någon uppföljningsperiod.

Följande sammanställning visar andelen icke registrerad i procent för de tre grupperna vid olika uppföljninge- V tider.

Tillberga- För- Jämförelsegruppen flyttade gruppen

3 månader 87 % (N=143) 80 % (N=50) 75 % (N=67) 5 80 % (N=143) 60 % (N=5O) 64 % (N=67) 9 72 % (N=103) 53 % (N=30) 57 % (N=67) “ - 12 62 9% (N=69) 1) 49 76 (N=67)

1) omfattar för få personer (17 st.) vid 12 Gruppen månader för att några säkra procentberäkningar skall kunna göras.

Tillbergagruppen har vid samtliga tidpunkter en något större andel registrerade än de andra grupperna. Skillnaderna mellan Tillbergagruppen och jämföreslegruppen är signifikanta (skillnaderna är signifikanta på 5 %nivå, 2 %-nivå och 5 %-nivå vid 3, 6 resp. 9 månaders X2-test) upp till 9 månader för att uppföljning,

å i i › sou 182 Bilaga 1984:87

därefter försvinna. Skillnaderna mellan dessa båda grupper kan helt hänföras till de som tidigare varit intagna på anstalt. För de som varit intagna för första gången föreligger inga skillnader i andelen icke registrerade.

En jämförelse visar att de som frigivits under försöksverksamhetens första 6 månader inte skiljer sig från de som frigivits senare i fråga om registrerad kriminalitet efter frigivningen. Detta kan vara en intressant jämförelse så tillvida att man i början av en försöksverksamhet kan få andra resultat än när försöket utvecklats och funnit väl inkörda former.

För samtliga grupper dominerar förmögenhetsbrotten som först registrerade brottstyp under den aktuella uppföljningsperioden. Efter 6 månader har Tillbergagruppen fler trafikbrott än jämförelsegruppen men färre våldsbrott och övriga brott. Dessa skillnader minskar betydligt vid 12 månaders uppföljning. Även vad gäller påföljder i första dom för brott begågna efter frigivningen är skillnaderna större vid 6 än vid 12 månaders uppföljning mellan Tillbergagruppen och jämförelsegruppen. Skillnaderna är störst för frihetsberövande påföljder överstigande 12 månader. Dessa påföljder är 1. ,Å vanligast hos jämförelsegruppen.

För att se om personer med olika sociala, kriminella och ekonomiska bakgrundsförhållanden skiljer sig i fråga om registrerad kriminalitet efter frigivningen har ett

antal sådana variabler korstabulerats mot registrering/

icke registrering. För inga av de sociala eller ekonomiska variablerna har några signifikanta skillnader kunnat påvisas. Av de variabler som berör kriminella förhållanden har däremot signifikans kunnat påvisas för antal tidigare anstaltsvistelser samt något svagare signifikanser för övervakning och barnavårdsnämnd, tidigare icke frihetsberövade dom och påföljd i den dom som lett till Tillbergavistelsen.

6. Denna undersökning redovisar - utifrån givna definitioner - i vilken från utsträckning frigivna Tillberga . har eller inte har kommit i kontakt med rättsväsendet J p.g.a. nya brott efter frigivningen. Med hänsyn till att misstanke om brott redovisats är jämförelsen mellan Tillbergagruppen och jämförelsegruppen inte helt säker. Mindre skillnader, kanske inga skillnader, mellan de två grupperna kunde kanske ha iakttagits om matchningsförfarandet kunnat göras mera rigoröst. Sålunda finns inga bindande bevis för att de observerade skillnaderna är rella. Om de är reella uppkommer minst två frågor. För det första, vad är förklaringen till de

. . i . taten.däñefter?;V, ,V _ _, , med marknadsanpasaaáálön som nu mr ttar u _ Skog kriminálvårdáanatalt›b11rzdat uöj1igt;aätggenom§ö M % ytterligare undersökningar som kan komma att”omväräets resultaten av denna första studie eller göra Bet] aj att förklara orsaken till de positiva resultaten om Q “ v ” * dessa bekräftas. f

f

BILAGA 2. MARKNADSANPASSAD ERSÄTTNING AT INTAGNA VID SKOGOMEANSTALTEN - EN UPPFÖLJNINGSSTUDIE (KVS, utvecklingsenheten, rapport nr 29:1978)

SAMMANFATTNING

Inledning

Föreliggande undersökning är en utvärdering av försöksverksamheten med marknadsanpassad arbetsersättning (se definition i rundskrivelse KVS 1977-07-20) vid kriminalvårdsanstalten Skogome. Denna anstalt och Tillbergaanstalten är de två kriminalvårdsanstalter som tillämpar marknadsanpassad arbetsersättning. Syftet med marknadsanpassad arbetsersättning är att ge intagen möjlighet att förbättra sin ekonomiska och sociala situation inför frigivningen. För att kunna delta i försöksverksamheten är det en förutsättning att den som placeras på Skogome är arbetsför, intresserad av industriellt arbete och inställd på_att i aktivt samarbete med personalen ordna upp sin ekonomi enligt en individuell budgetplan.1

De intagna ansöker om att komma till Skogome och delta i försöksverksamheten. Samma gäller för Tillbergaförsöket. Selekteringen av de som deltar i Tillbergaanstaltens verksamhet är mycket n0ggrann.2 Tillberga är emellertid en öppen medan Skogome är en sluten riksanstalt. Avsikten med Skogomeanstaltens försöksverksamhet har varit att pröva om det överhuvudtaget går att bedriva den med ett mer belastat klientel än vad som förekommer vid Tillberga. De första frågorna som undersökningen belyser blir beskaffenheten av den antagna populationen dvs. hur svår är denna population? Hur ser den ut i jämförelse med Tillbergas antagna population?

Undersökningen har utformats så att den belyser frågan i vilken utsträckning de som har antagits till Skogomes försöksverksamhet förbättrat sin ekonomiska och sociala situation inför och efter frigivningen. Även här har vissa jämförelser gjorts mellan dem som har frigivits från Tillberga och dem som har frigivits efter det att de har vistats på Skogome.3

1 Citat ur kriminalvårdsstyrelsens rundskrivelse av 1977-07-20. 2 Se kriminalvårdsstyrelsens utvecklingsenhets rapport

nr 14, 1975 (Efter Tillberga)

3 Rapport nr 14 ligger till grund för data om Tillbergaverksamheten.

186 Bilaga dsou 1984:87 _

Skogomeanstalten

Antalten ligger nära Göteborg. Den har 102 platser. Under den period som täckts av undersökningen (februari 1975 till och med mars 1977) har i genomsnitt 70 intagna vistats där. Huvudarbetet är tvätteri vilket utförs för ett antal sjukhus, anstalter, m.m. Det finns också en grov- och finkonfektionsavdelning vid anstalten.

I likhet med Tillberga innebär antagning till Skogome inte bara marknadsanpassad arbetsersättning utan även en högre permissionsfrekvens än vad som är vanlig vid riksanstalter. På Skogome förekommer permissioner en gång var tredje vecka.

Undersökningens uppläggning och population

Undersökningen belyser följande: Klienternas sociala bakgrund, deras kriminella belastning samt aktuella kriminalitet. Utfallet av den ekonomiska planeringen. Återfallsbild. De intagnas syn på försöksverksamheten. De antagna personernas sociala situation under en ettårsperiod före det frihetsberövande som föranlett Skogomevistelsen jämfört med en ettårsperiod efter frigivningen. Två metoder har använts för att besvara dessa frågor.

För det första har en kartläggning gjorts av 218 personer som antagits sedan försöksverksamhetens början den 1 februari 1975 och som frigivits antingen direkt från Skogome eller från annan anstalt dit de förflyttats (skälen redovisas nedan) t.o.m. 31 mars 1977. Detta utgör huvudgruppen av alla som antagits men vissa personer har frånräknats t.ex. då verkställigheten överflyttats till annat nordiskt land.

För det andra har ett urval gjorts av 55 personer för en ingående intervju. Av etiska skäl kan emellertid sådana intervjuer inte genomföras med dem som inte längre är aktuella inom kriminalvården. Detta faktum begränsar möjligheten för ett helt slumpmässigt urval. Dessutom var det nödvändigt på grund av tid och kostnadsskäl att intervjua bara dem som bodde i Göteborgsområdet. Effekten av dessa begränsningar tas upp i huvudrapporten. Effekternas betydelse för undersökningens resultat bedöms som ringa. Möjligen är resultatet något för negativt på grund av att ett fåtal klienter begått nya brott under eller efter prövotiden och således varit aktuella inom kriminalvård vid undersökningstillfället. Det visade sig omöjligt att nå fyra personer för intervjuerna. Antalet intervjuade personer blev således 49. Varje intervju tog ca två timmar att genomföra.

I A

sou 1984:87 Bilaga 187”

E

: Resultat beträffande Skogome-klientelets beskaffenhet a Riksanstalterna skall företrädesvis ta emot personer som § dömts till fängelse i mer än ett år, ungdomsfängelse j eller internering. Vissa undantag görs för Tillberga (öppen riksanstalt) och Skogome (sluten riksanstalt) på grund av försöksverksamheten med marknadsanpassad arbetsersättning och ökat antal permissioner. 56 % av Skogomepopulationen är dömd till fängelse i mer än ett

år, ungdomsfängelse eller internering (motsvarande an-

delen vid försöksverksamheten vid Tillberga under de två

första åren var 27 %.1)

Drygt 70 % av Skogomeklientelet har tidigare dömts till fängelse, ungdomsfängelse eller internering (motsvarande procentandel i Tillberga-undersökningen var 54 %). 30 % av Skogomepopulationen hade dömts minst en gång tidigare till skyddstillsyn med eller utan anstaltsbehandling, Villkorlig dom eller fått åtalsunderlåtelse. Av de 117 personer som tidigare dömts till fängelse hade 70 % dömts två flera gånger. Den sammanlagda ådömda

eller

strafftiden före skogomedomen var för 42 % av dessa 117 personer två år eller mer (motsvarande andel för Tillberga var 17 %). 58 % av de 218 personer som antogs . till försöksverksamheten var icke-svenska medborgare och Å vx ‘ 20 % icke-nordiska medborgare. Nästan alla hade förvisning i domen. Av hela populationen hade ca en femtedel dömts under 3-7 kap. av Brottsbalken, något färre än hälften under kap. 8-12 och något mindre än en femtedel under-narkotikastrafflagstiftningen.

För bedömningen av försöksverksamheten och mot bakgrund av klintelets beskaffenhet är förekomsten av narkotikaoch alkoholmissbruk av stort intresse. Man har granskat missbrukssituationen för de 53 personer som ingick i _..E L intervjuurvalet.

Missbruk har bedömts utifrån dokumentation och i vissa fall uppgifter från de intervjuade. Det måste ha varit väldokumenterat, av långvarig karaktär och förorsakat påtagliga sociala störningar.

Med dessa kriterier har 42 procent bedömts som narkotikamissbrukare och 64 procent som alkoholmissbrukare. Missbruk av något slag förelåg i 81 procent av samtliga fall.

1 Data om Tillberga har hämtats från KVS rapport nr 14. Efter Tillberga. N=193 i Tillberga-undersökningen.

s0U.19a4:87

I Tillbergaundersökningen konstaterades att ca en tredjedel av de intagna i den populationen missbrukade alkohol. Narkotikamissbruket medförde i nästan samtliga fall avslag på ansökan att delta i försöket.

Skillnaden mellan Skogome- och Tillberga-klientelet återspeglas i vistelsens längd på respektive anstalt. 60 % av Skogomeklienterna vistades upp till sex månader på anstalten, 35 % mellan sju och tolv månader medan 5 %

vistades mera än tretton månader (motsvarande andelar

för Tillberga var 87 %, 13 % respektive O %). Under vistelsen förekom permissionsmissbruk eller rymning minst en gång för 22 % av dem som antogs till Skogomes verksamhet (motsvarande andel vid Tillberga var 12 %).

Andra aspekter av Skogome-klientelets beskaffenhet har

också granskats. Överhuvudtaget var Skogomeklienterna

relativt unga. Mer än en tredjedel var yngre än 24 år och drygt en av fem var äldre än 35 år (motsvarande andel för Tillberga var en fjärdedel respektive knappt en av tre). Klientelets utbildningsnivå var sannolikt

ganska låg. (Uppgift saknas i 15 % av fallen.) Endast

var femte klient hade gymnasium eller yrkesutbildning (motsvarande andel vid Tillberga varannan klient). Nästan hälften hade antecknats som folkskola eller med avbruten skolgång (knappt en tredjedel på Tillberga). Däremot finns endast små skillnader mellan Skogome och Tillberga-populationerna beträffande civilstånd och antal barn under 18 år. Något fler på Skogome hade inga barn och något färre hade bara ett barn.

Resultat beträffande utfallet av den ekonomiska planeringen

De 218 som antogs till försöksverksamheten hade många skulder av olika slag. Eventuella tillgångar bestod oftast av mindre belopp. Sålunda hade ca 25 procent skatteskulder och en lika stor andel hade böter. Nästan tre fjärdedelar av dem som var skyldiga att betala skatt hade skulder upp till 1 000 kr. En liten grupp hade skulder överstigande 5 000 kr. Vad gäller bötesskulder hade de allra flesta skulder upp till 1 000 kr.

En större andel av populationen var skyldig att betala skadestånd - ca av tio klienter hade 45 %. Ca fyra skadeståndsskulder upp till 2 000 kr. och lika många mellan 2 000 och 10 000 kr. Av de 34 % som var skyldiga att betala rättegångskostnader hade hälften kostnader överstigande 2 000 kr.

Under Skogomevistelsen förtjänade drygt en tredjedel av de intagna upp till 6 000 kr., knappt en tredjedel

V

.sou 1”9a4{e7'

mellan 6 000 till 12 000 kr. och knappt en tredjedel från 12 000 till över 21 000 kr. Från dessa belopp avdrogs matkostnaderna och kontant utbetalda medel (25

procent av förtjänsten). Resterande belopp användes

enligt de upprättade budgetplanerna.

Av dem som hade skatteskulder betalade drygt en tredjedel hela beloppet och knappt en tredjedel ingenting alls. Däremot av dem som hade bötesskulder betalade mer än två hela beloppet. Vad gäller skadestånd tredjedelar betalade nästan hälften ingenting alls medan en fjärdedel betalade upp till 25 % av beloppet. Ca 60 % av dem som var skyldiga att betala rättegångskostnader betalade_ ingenting alls medan en femtedel betalade upp till 25 % av Utöver dessa avbetalningar användes medlen beloppet. bland annat för utbetalning till familj (ca 1 000-1 500 kr. person), hyreskostnader (ca 1 000 kr. per perper son), amorteringar och avbetalningar (ca 500 kr. per

person) samt hedersskulder (ca 750 kr. per person).

Kontantlön (dvs. ca 25 % av arbetsersättningen som fritt fick disponeras på anstalten) var mellan 1 000 kr, till 1 500 kr. Antalet intagna som hade olika utgiftsposter redovisas i huvudrapporten (se avsnitt 7.6.1). I samma. avsnitt görs en jämförelse mellan Skogome och Tillbergaklienterna vad gäller vissa skulder, avbetalning av dessa skulder samt avgångsmedel. Inga markanta skillnader föreligger beträffande skuldernas storlek eller andelen betalda skulder. Det fanns en klar tendens för att de var större vid Skogome än vad avgângsmedlen fallet var vid Tillberga. Pâ Skogome hade 47 % av de intagna mellan 1 000 och 2 000 kr. medan 26 % hade mer än 2 000 kr. (motsvarande andelar för Tillberga var 23 1 %). Men den genomsnittliga tiden var längre respektive på Skogome än på Tillberga.

Återfall

För att kunna redovisa återfall efter frigivningen har t.ex. med förvisning i domen tagits bort från personer den populationen vilken därmed minskats ursprungliga från 218 till 173 personer. Av dessa frigavs 79 personer. (= 46 %) direkt från Skogome, 26 personer (= 15 %) frigavs efter förflyttning till annan riksanstalt och 67 (= 39 %) efter förflyttning till lokalanstalt.1 Åter_ fall har granskats för varje person för ett år efter Äterfall definieras som de brott som finns frigivningen. registrerade i kriminalregistret.

1 till inför frigivning

Förflyttning lokalanstalt

föreskrivs i Lagen om kriminalvård i anstalt.

190 Bilaga

Högsta andelen återfall (54 %) fanns hos gruppen som frigavs från annan riksanstalt. De som frigavs direkt från Skogome återföll till 42 % medan de som frigavs från lokalanstalt återföll till 34 %.

Huvudresultat från intervjumaterialetz

Huvudskälet till att ansöka om deltagande i försöksverksamheten var Skogome-anstaltens belägenhet dvs. de som bodde i Göteborgsområdet har velat vistas på en anstalt i närheten av hemorten och utgör en stor andel av de antagna. De intervjuade uppgav vilket eller vilka skäl de ansåg som viktigast vid ansökningen om att få komma till Skogome. 34 % av alla svar hänvisade till anstaltens be- W lägenhet, 27 % av alla svar hänvisade till marknads- .fñ anpassad ersättning medan 19 % av alla svar hänvisade till ökade permissionsmöjligheter. När de intervjuade

tvingades att ge bara ett skäl för ansökan, uppgav 63 %

av de intervjuade anstaltens belägenhet, 18 % uppgav H. marknadsanpassad ersättning och 18 % uppgav permissionsmöjligheter.

Majoriteten av de som antogs till försöksverksamheten var i huvudsak nöjda med den arbetsplacering de fick på Skogome. De flesta arbetade i tvätthallen medan ca en tredjedel arbetade antingen med sorteringen eller vid finkonfektion. Mindre grupper arbetade vid handräckningen, grovkonfektion eller förrådet. Endast 14 % uppgav att de inte var nöjda med arbetsplaceringen. Majoriteten trivdes med arbetsuppgifterna. 16 % uppgav att de vantrivdes. Vad gäller arbetsförhållandena (dvs. lokaler, tempo, buller, temperatur, rörligt - stilla- _ sittande m.m.) var det flera som var missnöjda (36 %). ^g Närmare hälften av de intervjuade tyckte att arbetet på ‘ Skogome givit dem nyttig arbetserfarenhet. Flertalet av dessa menade att arbetet givit dem god arbetsträning, medan endast ett fåtal ansåg att arbetet givit dem yrkesmässiga kunskaper. Förhållandet till arbetsledare bedömdes av de intervjuade utomordentligt positivt. Endast 3 % av de intervjuade personerna uppgav att relationerna var dåliga. Det framgår av intervjumaterialet att de intagna upplevde att marknadsanpassad ersättning bidrog till att undanröja känslan av mindervärdighet och stärkte känslan av gemenskap med arbetsledare. I verkstan fanns en förväntan att de intagna var kapabla att ta ansvar för jobbet och de fick ta det ansvaret. Någon .. motsvarande i relationer till vård- och j förbättring “ Öl- tillsynspersonalen framkom inte.

2 Urvalet var 53 personer varav intervju genomfördes med 49 personer.

-sou

V1984:‘87‘

. _ Bilaga 191

r 86 % av de intervjuade framhöll att ersättningen på i motsvarade eller överträffade vad de väntat Skogome sig när de sökte dit. 75 % ansåg att lönesättningen var rättvis.

Vad gäller budgetplaneringen var det hyror, el- och telefonräkningar samt andra former av ekonomisk hjälp till familj och nära anhöriga som ansågs som de viktigaste ändamålen vid fördelning av arbetsersättningen. «g Lika viktigt var sparandet för frigivningen. Hedersskulder (t.ex. till kompisar) och permissioner nämndes i viss utsträckning. Det minst viktiga ändamålet ansågs av 73 % vara betalningen av skulder till allmänna myndigheter (t.ex. skatter, böter, rättegångskostnader, osv.). Helt oförväntat var att 22 % uppgav att lönen kontant utbetald att fritt användas på anstalten var fullt tillräcklig. Nästan två tredjedelar var i stort sett nöjda med den fördelning av arbetsersättning som gjordes genom budgetplaneringenpå Skogome. Det bör påpekas att flertalet missnöjda återfanns bland dem som har svåra _ ekonomiska förhållanden med stora skadestånd och skulder (rä å som böter, rättegångskostnader, m.m. 4

En hög andel (69 %) av de tillfrågade ansåg att plane- g

ringsarbete med ekonomin var viktigt för dem och något Qi

som kunde ställa W de verkligen upp på. En något mindre andel (43 %) ansåg att budgetplaneringen tillsammans med assistenten gav dem en mycket bra genomgång och översikt av deras aktuella ekonomiska situation medan 14 % ansåg att de fick en någorlunda översikt. 31 % ansåg att de redan klart kände till sin ekonomiska situation. 12 % bedömde budgetplaneringsarbetet negativt.

Kritiken mot budgetplaneringen rörde i huvudsak fördelningen av arbetsförtjänsten. Inte budgetplaneringen som sådan.

Ca en tredjedel tyckte att de själva kunde påverka den ekonomiska planeringen i hög grad, ca en tredjedel uppgav delvis och en tredjedel ansåg att de inte kunde påverka planeringen. Däremot ansåg två tredjedelar att det gick mycket bra att sedan följa budgetplanen. Endast 6 % tyckte att det gick dåligt att följa budgetplanen. Ca två tredjedelar uppgav också att de var övervägande positiva till budgetplaneringen under hela vistelsen på Skogome. Ca en fjärdedel hade ändrat inställning under

Skogomevistelsen (i båda riktningar) och en av tio var

övervägande negativ hela tiden.

När de intervjuade fick ta del av en sammanställning av för sina inkomster och utgifter vistelseperioden på

sou 1984:7787

-

Skogome ansåg 78 % att fördelningen av inkomsten hade varit bra och att de inte skulle ha velat ha den annorlunda.

Ca en fjärdedel av de intervjuade personerna hade förflyttats från Skogome på grund av misskötsamhet innan A dess att de frigavs. Förflyttningen innebar att de § flesta av dem senare frigavs från en annan riksanstalt. Ca en fjärdedel förflyttades till lokalanstalt för att förbereda frigivningen (i enlighet med intentionerna i Lagen om kriminalvård i anstalt), för att studera osv. Kvarstår ca hälften som frigavs direkt från Skogome. Effekten av förflyttning togs upp i intervjun med dem som hade varit föremål för förflyttning.

Av alla dem som förflyttades var det praktiskt taget ingen som fortsatte att följa den vid Skogomeanstalten var att - oavsett upprättade budgetplanen. Förklaringen skälen för - dessa så förflyttning intagna tjänade mycket mindre att det inte fanns någon motivation att fortsätta med budgetplanen. Dessutom fick de kontant betalning som de började använda omedelbart. De som hade förflyttats till lokalanstalter - som har en utåtriktad verksamhet - även ut medel som användes till tog sparade olika ändamål. I ca 50 % av alla förflyttade fall betalades permissionerna med sparade medel. Andra hade använt de sparade medlen på kortspel och för att köpa narkotika. Endast ett fåtal hade sina besparingar kvar vid frigivningen eller hade använt de sparade medlen enligt syftet med den planerade budgeten. Två tredjedelar av de förflyttade ångrade att de inte hade stannat kvar på Skogome. Praktiskt taget alla som förflyttades uppgav att personalen vid förflyttningsanstalten aldrig diskuterat den ekonomiska planeringen som hade skett vid Skogomeanstalten. Detta påstående kan vara osant och måhända kan det ses som en ursäkt. Däremot finns det ingenting i behandlingsjournalerna som tyder på att dessa frågor diskuterats och att budgetplaneringen fortsatt.

Av de intervjuade som frigavs direkt från Skogome hade 85 % mer än 1 OOO kr. i sparade medel vid frigivningen medan 33 % hade mera än 2 OOO kr. Ingen hade mindre än 500 kr. Av de intervjuade som frigavs via någon annan anstalt efter att de hade vistats på Skogome hade 12 % mer än 1 OOO kr. i sparade medel medan 50 % hade 500 kr. eller mindre.

I huvudrapporten (se avsnitt 7.7.7) finns en förteckning över olika former av ekonomisk hjälp som de frigivna fick från olika myndigheter. 66 % av dem som frigavs

I 1 . r 1a 3 J ,,,‘, r , , ,_l,,,,,__l,_l____l_al

,w Vr1*_*7n_vw- V»V_——I§v—7‘jr V_.-rv.~ 7.77. W . 7-7 _a. a, W . i . . .__ m, W, ,WWW TW, 3-- V7rfirvt(77pvv—rV7—v‘-("V

A i “ i OU 1984:87 Bilaga 193

5 direkt från Skogome behövde inte någon sådan hjälp. Motsvarande andel bland dem som frigavs via annan anstalt var 7 %. k i i var av sammanfattande karaktär. F Slutfrågan intervjun I - Hade själva vistelsen på Skogome några effekter eller - med om vederbörande positiva negativa jämfört hade vistats på andra anstalter?

Drygt tre fjärdedelar av de intervjuade ansåg att Skogomevistelsen haft betydelse för deras sociala situation, dvs. ekonomi, bostad eller arbete. I allmänhet trodde 67 % att vistelsen på Skogome hade förbättrat den ekonomiska situationen inför frigivningen jämfört med hur det blivit om de hela tiden varit på andra anstalter. I det sammanhanget nämndes möjligheten att själv kunna betala olika utgifter under anstaltstiden, att betala gamla skulder, att bygga upp ett startkapital inför frigivningen och att fortlöpande betala under ,’ anstaltstiden utgifter för familjen eller nära anhöriga. 87 % av de tillfrågade ansåg att vistelsen på Skogome påverkade kontakten med nära anhöriga till det bättre.

Den sociala situationen före och efter vistelsen på Skogome

I avsnitt 7.7.8 redovisas för hela intervjuurvalet (N=53 . 4? personer) sysselsättnings-, försörjnings- och boendesituation under en period av 12 månader före det frihetsberövande som föranlett Skogomevistelsen samt 12 månader efter frigivningen. Data har insamlats från . oj ’ kriminalvårdens akter - vilka bitvis är behäftade med “ stora brister rörande dokumentation i ovan nämnda avseenden - och socialvårdens akter. I huvudrapporten presenteras resultat kvartalsvis för perioderna före och efter Skogomevistelsen.

Sysselsättningsanalysen omfattar fast arbete, beredskapsarbete, utbildning, tillfälligt arbete, sjukskrivning, pensionering och intagning i anstalt. I allmänhet .. var det färre som hade arbete i öppna marknaden medan Q * ” fler hade beredskapsarbete, var engagerade i studier efter frigivningen eller var arbetslösa jämfört med perioden före Skogomevistelsen. Gruppen som frigavs _W direkt från hade fler med arbete och färre som w g Skogome ” var arbetslösa än bland gruppen som frigavs från annan anstalt efter förflyttning under det första kvartalet efter och i jämförelse med kvartalet strax frigivningen före Skogomevistenlsen. Denna effekt avtal under de följande kvartalen och grupperna skiljer sig knappast åt 12 månader efter frigivningen. (Diagrammen 7.7.8.1.1 och 7.7.8.1.2 ger en tydlig bild av sysselsättningssituationen.)

Ffrigivñing jämfört med perioden före-Skogomévistelsen.

fsâlunda har fler socialhjälp och arbetslöehetsunderstöd,

BJukpenning, pension, ekonomisk hjälp från anhörig efter

i frigivningen jämfört med perioden före Skogome-

i_Bostadssituationen efter frigivningen är emellertid

* klart förbättrad 1 jämförelse med perioden före Skogome- .- vistelsen. Flera har egen bostad medan färre är inneaboendé hos föräldrar, andra anhöriga eller vänner. ’ Resultatet av intervjuundersökningen och redovisningen

i ylbudgetplaneringen på Skogome för totalpopulationen

rger grund för antagandet att denna förbättring har sam-

_ band med marknadsanpassad ersättning vid Skogome- .ansta1ten.

1 - ‘

sou 1984:87.

BILAGA 3. RAPPORT ANGÅENDE MAIK-KOMMITTENS FÖRSÖK MED MARKNADSANPASSADE LÖNER TILL INTAGNA VID KRIMINALVÃRDSANSTALTEN VÅNGDALEN

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 197

1 INLEDNING 201 1.1 Bakgrund till försöket vid Vångdalen 201 1.2 Försökets syfte och uppläggning 201 1.3 Kriminalvårdsanstalten Vångdalen 203 1 4 Utvärderingen av försöket vid Vångdalen 203

2 ALLMÄNT OM FÖRSÖKET VID VÅNGDALEN 205 2.1. Föreskrifter för försöket vid Vångdalen 211

3 FÖRDELNINGEN AV DE INTAGNAS BRUTTOLÖNER 221

4 DEMOGRAFISKA DATA 227 4.1 Ålder 227 4.2 Nationalitet 227 4.3 Kön 227 4.4 Civilstånd 228 4.5 Antal barn 228 4.6 Utbildning 228

5 JÄMFÖRELSE MELLAN TILLBERGA, SKOGOME OCH VÅNGDALEN AV DEMOGRAFISKA DATA 231

5.1 Ålder (Tillberga, Skogome och Vångdalen) 231

5.2 Nationalitet(- 231 5.3 Antal barn (- 232 5.4 Utbildning (- 232

6 KRIMINALITET 253 6.1 Kriminell belastning 233 6.2 Fängelse antal gånger 233 6.3 sammanlagd tid i fängelse 234 6.4 Tid vid Vångdalen 234 6.5 Jämförelse mellan Vângdalen och Skogome beträffande vistelsetid vid anstalten 234

bexgá

. 3}\

fining,

DE 241

41fiTERYJUER MED 175 INTAGNA

.Frågor och svar angående arbetet vid _ Vângdalen 242

952 .Frågor och svar angående budgetplaneringen 258

9;3 och svar. Allmänna

Övriga frågor synpunkter

’7_ på försöket m.m. 269

Oil

SYSSELSÄTTNING FÖRE OCH EFTER VÅNGDALEN

{10§1 Syáselsättning före Vångdalen-vistelsen 277

före Vångdalen-vistelsen 278

Q›2.Försörjning

9.3 Försörjning före Vångdalenavistelsen Jamförd 2 méd kriminell belastning 278 Arbete efter Vångdalenhvistelsen 279

‘Oa4

.1U»5 Försörjning efter Vångdalen-vistelsen 280

.6 Försörjning efter Vångdalen-vistelsen jämförd med kriminell belastning 280

DIAGRAM ÖVER LÖNESPRIDNING I ‘Z83

INTERVJUFÖRMULÄRET

\

“

. . 197 . [sou 1984:87 Bilaga ’

SAMMANFATTNING

Försöket med marknadsanpassade löner till intagna vid E lokalanstalten Vångdalen startades för att ingå som ett = led i MAIK-kommitténs om förutsättutredningsarbete att utvidga systemet med marknadslöner till ningar intagna.

De intagna har inte ansökt om att få delta i försöket, utan har placerats vid Vångdalen enligt vanliga regler för anstaltsplacering.

Varje intagen har, i likhet med försöken vid Tillberga och Skogome, upprättat en individuell budgetplan. Budgetplanen, som upptar löpande utgifter och skulder, Å skall av styresmannen. Intagna som ska friges godkännas och stå under övervakning, har biträtts av villkorligt, frivårdspersonalen vid upprättandet av budgetplanen, övriga intagna av anstaltspersonalen.

Den lönen vid Vångdalen är, till marknadsanpassade skillnad från Tillberga och Skogome, skattepliktig och därmed pensionsgrundande inom ATP-systemet.

Vid har de intagna haft sjuklön (ej den allsjukdom

männa sjukförsäkringen).

Den marknadsanpassade lönen har till nivån bestämts i enlighet med minimilönen i branschavtalet för skyddat arbete inom Samhällsföretag. Till skillnad från lönen vid arbete utgår vid Vångdalen lön efter skyddat prestation.

Vid Vångdalen finns följande arbetsplatser: mekaniskt arbete, snickeri- och monteringsarbete, skogsarbete samt ekonomiarbete.

Utvärderingen omfattar 175 intagna som deltagit i försöket. Av dessa har 167 intervjuats om sin syn på försöket m.m. Vidare innehåller utvärderingen personalens -- f*u och övriga berörda myndigigheters syn på försöket. __

0 Den genomsnittliga bruttolönen var under försöksperioden 3 500 kr/mån. Denna bruttolön fördelades enligt följande: 1 050 kr. (30 %) erlades i skatt, 700 kr. (20 %) betalades till anstalten för mat m.m., 700 kr. (20 %) erhöll den intagne kontant samt 1 050 kr. (30 %) användes i enlighet med den upprättade budgetplanen till betalning av löpande utgifter och skulder.

198 Bilaga sou 1984:87

Samarbetet med skattemyndigheten, kronofogdemyndigheten och socialförvaltningen har fungerat bra. be- Samtliga rörda myndigheter är positiva till försöket vid Vångdalen.

Av undersökningen framgår bl.a. beträffande de följande fångar som deltagit i försöket:

O Medelåldern är cirka 50 år; den yngste var 19 år och den äldste 62 år.

Av de 175 intagna var 85 % svenska 7 % medborgare, finska medborgare samt 10 % övriga medborgarskap.

19 % av försöksgruppen var kvinnor.

16 % av försöksgruppen var gifta. 48 % hade inga barn under 18 år.

Hälften av de intagna har högst grundskoleutbildning och hälften har gymnasieutbildning, AMU-utbildning eller motsvarande.

54 % var tidigare dömda till fängelse, 11 % var tidigare dömda till skyddstillsyn och 55 % hade ingen tidigare dom på skyddstillsyn eller fängelse. 66 % hade således ingen tidigare erfarenhet av fängelse.

Den genomsnittliga vistelse-tiden vid var Vångdalen två månader. 55 % (52 % av männen och 49 % av kvinnorna) vistades högst en månad vid Vångdalen, 56 % mer än en, men högst två månader, 25 % mer än två, men högst fyra månader. 6 % vistades längre tid än fyra månader vid Vångdalen.

51 % av försöksgruppen var dömda till högst fängelse två månader. 54 % var dömda till mellan två och sex månaders fängelse, 10 % till mellan sex och tolv månaders fängelse samt 5 % till fängelse ett år ,eller mer.

35 % av försöksgruppen (55 % av männen och 42 % av kvinnorna hade en taxerad inkomst (år 1982 eller

1985) på 25 OOO kr. eller mindre. 40 % hade en taxe-

rad inkomst på 50 OOO kr. eller mer.

50 % av förstagångarna hade en taxerad inkomst över 50 OOO kr. Motsvarande andel för de som tidigare dömts till fängelse eller var skyddstillsyn 28 %.

10 % av försöksgruppen var skönstaxerade.

“i A A

å0U1984:87. V f. Biiáganég

0 27 % av försöksgruppen (24 % av männen och 40 % av kvinnorna) var O-klassade i sjukförsäkringen vid från Vångdalen. Av förstagångarna var frigivningen 14 % O—klassade mot 43 % av de som tidigare dömts till fängelse eller skyddstillsyn.

0 60 % av försöksgruppen (63 % av männen och 42 % av kvinnorna) hade arbete, antingen på den öppna marknaden eller genom arbetsmarknadsåtgärder innan de inställde sig vid Vångdalen. 32 % var arbetslösa (27 % av männen och 51 % av kvinnorna) hade sin försörjning från socialtjänsten innan de kom till Vångdalen.

0 Vid från Vångdalen hade 58 % av förfrigivningen ett arbete (58 % av männen och 58 % av söksgruppen kvinnorna). 26 % var arbetslösa när de frigavs från Vångdalen.

0 15 % av försöksgruppen (11 % av männen och 30 % av kvinnorna) försörjde sig på bidrag från socialtjänsten efter frigivningen från Vångdalen. 7 % hade arbetslöshetsersättning efter frigivningen.

Av intervjuer med de intagna framgår att:

o 78 % av de intagna var nöjda med det arbete de placerats vid.

0 80 %-ansåg att arbetsuppgifterna var bra eller ganska bra.

0 85 % ansåg att arbetsförhållandena (arbetsmiljön m.m.) var bra eller ganska bra.

o 86 % tyckte att arbetsgemenskapen med de medintagna var bra eller ganska bra. Lika många ansåg att förhållandet till arbetsledarna var bra eller ganska bra. 77 % ansåg att förhållandet till övrig personal var bra eller ganska bra.

o 2/3 av de intagna ansåg att arbetet vid Vångdalen inte alls gav någon nyttig arbetserfarenhet. 1/3 ansåg att arbetet vid Vångdalen gav en hel del, någon eller mycket liten arbetserfarenhet.

0 69 % ansåg att de upplevt något bra med arbetet. De kommentarerna är lönen och att tiden går vanligaste fortare om man arbetar.

o 51 % ansåg att lönesättningen var helt rättvis. 13 % att lönesättningen var helt orättvis och att ansåg den borde ändras.

200 Bilaga

75 % (72 % av männen och 88 % av kvinnorna) var nöjda med den budgetplan som upprättades.

59 % (56 % av männen och 70 % av kvinnorna) ansåg att arbetet med planeringen av ekonomin var viktig och något som de verkligen ställde upp på.

28 % (29 % av männen och 24 % av kvinnorna) ansåg att arbetet med planeringen av ekonomin var mindre viktig eller oviktig, men någ0t_de fann sig i för att få vara kvar vid Vångdalen.

En större andel av intagna som tidigare dömts till fängelse eller skyddstillsyn anser att de har haft nytta av budgetplaneringen, än de som tidigare ej dömts till skyddstillsyn eller fängelse.

67 % (64 % av männen och 79 % av kvinnorna) kan ange något bra med budgetplaneringen. 34 % (37 % av männen och 18 % av kvinnorna) kan ange något dåligt med budgetplaneringen.

38 % tänkte fortsätta att betala enligt budgetplanen om de hade möjlighet. Av kommentarer från frivården i Uppsala framgår att det är få av de som har övervakning som har möjlighet att fortsätta betala enligt budgetplanen.

50 % av de mer kriminellt belastade och 27 % av förstagångarna ville fortsätta med budgetplaneringen efter frigivningen.

41 % (42 % av männen och 36 % av kvinnorna) var medlemmar i en arbetslöshetskassa.

51 % (49 % av männen och 58 % av kvinnorna) ansåg att den marknadsanpassade lönen hade förbättrat deras möjligheter inför frigivningen.

“

?sou 1984:87 Bilaga 201V

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund till försöket med marknadsanpassade löner till intagna vid anstalten Vångdalen

Försök med marknadsanpassade löner till fångar har pågått sedan år 1972 vid anstalten Tillberga och sedan år 1975 vid anstalten Skogome. Som ett led i MAIK-kommittêns utredningsarbete utvidgades försöksverksamheten år 1982 till att också omfatta Vångdalen.

Försöken vid Tillberga och Skogome är likartade och har utvärderats, Tillberga i kriminalvårdsstyrelsens rapport nr 14/1975 och Skogome i kriminalvårdsstyrelsens rapport nr 29/1978. Detta är en utvärdering av försöket vid Vångdalen. De olika utvärderingarna har gjorts på olika sätt och också haft olika syften. Detta hindrar dock inte att det är möjligt att jämföra resultaten av försöken vid de olika anstalterna utifrån nämnda rapporter. Detta gäller framför allt rapporten om Skogome-

försöket och denna rapport om Vångdalen.

Vårt utredningsuppdrag kan ses som en fortsättning på 1974-års kriminalvårdsreform. En grundtanke i denna reform var att förhållandena under anstaltsvistelsen skulle likna de som råder ute i samhället så långt som möjligt; den s.k. normaliseringsprincipen. Detta innebär bl.a. att de intagna ska ha rätt till samma stöd och service från samhällsorganen som övriga medborgare. Ersättningssystemet för arbete och studier under anstaltsvistelsen är anordnade på ett sätt som inte stämmer överens med vad som gäller ute i samhället beträffande skatteplikt och socialförsäkringsanknytning m.m.

Enligt utredningsdirektiven ska vi utreda förutsättningarna för att utvidga systemet med marknadsanpassade löner till intagna samt anpassa detta till vad som gäller ute i samhället. I direktiven gavs också en möjlighet att redan under utredningsarbetet utvidga marknadslönesystemet för att få ett bättre underlag för våra förslag.

I samråd med kriminalvårdsstyrelsen startade vi i november 1982 försöket med marknadsanpassade löner till intagna vid anstalten Vångdalen.

1.2 Försökets syfte och uppläggning

I likhet med försöken vid Tillberga och Skogome är syftet med det utvidgade försöket vid Vångdalen, att för-

L r E 1“. .. TT,,T_,_,,,_,,_,,__,_ ,,_____,_,_ _ __ _ ,

I‘.- D V V då

sou T984{87:

Bilagé

202 :» p j

bättra de intagnas ekonomiska och sociala förhållanden inför frigivningen. Till viss del innebär detta endast att det en möjlighet att minska de ekonomiska . skapas förlusterna för den intagne på grund av att han verkställer ett frihetsstraff. Detta sker genom att de får ersättning för sitt arbete efter principer som liknar de som tillämpas på den öppna arbetsmarknaden. Ett viktigt moment i försöken är den budgetplanering som ska göra som deltar i försöket. Genom varje intagen budgetplaneringen får den intagne en möjlighet att överblicka sin ekonomi. Han kan också redan under verkpåbörja en sanering av sina skulder. Genom ställigheten den marknadsanpassade lönen blir det meningsfullt för den intagne att försöka få ordning på sin ekonomi.

föreskrifter för försöket vid Kriminalvårdsstyrelsens Vångdalen, se kapitel 2.1.

Sammanfattning av Vångdalen-försökets uppläggning:

a) Vångdalen är en lokalanstalt. Vi vill underöppen

söka om ett marknadslönesystem med budgetplanering

fungerar vid en lokal anstalt med hänsyn till de korta verkställighetstiderna. De intagna ansöker inte om att bli placerade vid Vångdalen. De placeras där enligt samma principer som för andra öppna lokalanstalter.

b) Den marknadsanpassade lönen vid Vångdalen är skatte- De intagna betalar skatt efter samma principer pliktig. som om de vore anställda.

c) Lönenivån är anpassad till vad som gäller för skyddat arbete inom Vi anser att det skyd- Samhällsföretag. dade arbetet på många sätt är jämförbart med arbetet inom kriminalvårdens verkstäder. Vidare är verkstadsfullt jämförbara. De arbetsprestationer som kan typerna krävas av de och de som har skyddat arbete är intagna också i stor utsträckning jämförbara.

d) Vid utgår efter samma principer som sjukdom sjuklön gäller för offentlig anställning, med undantag av att kval.tiden utgörs av de första fjorton dagarna vid anstalten.

e) De intagna upprättar en individuell budgetplan tillsammans med personalen. Beträffande intagna som efter hör till frivården, utförs detta arbete av frigivningen en frivårdstjänsteman.

1.3 Kriminalvårdsanstalten Vångdalen

Vångdalen är en öppen lokalanstalt, cirka 15 km sydväst Uppsala. Anstalten har 36 platser, varav sex platser för kvinnor. De intagna är sysselsatta i en mekanisk verkstad, en s.k. småindustri med inriktning på trähantverk samt olika typer av handräckningstjänst. Under försöksperioden är det viktigt att alla intagna är sysselsatta med meningsfullt arbete. Med hänsyn härtill har KVS under försöket förlagt en skogsförmanstjänst till Vångdalen under den tid försöket pågår. Detta gör att följande sysselsättning kan erbjudas under försöksperioden.

Mekaniskt arbete 10 platser Snickeri- och monteringsarbete

Skogsarbete m3

Handräckning: Köket Städning

O‘\\)ll\)\3l\.>

ll Utearbete Frigång 3 platser

Platsantalet inom varje sysselsättningsgren kan variera* något. Viss tid kan det vara nödvändigt att sysselätta ett något större antal inom en verksamhet.

Under försöksperioden utökades personalen vid Vångdalen med en kontoristtjänst samt en skogsförmanstjänst. Kontoristtjänsten är nödvändig för att kansliet vid anstalten ska klara bokföring av intagnas löner och budgetkonton samt göra avdrag för preliminärskatt. Vångdalen har ingen behandlingsassistenttjänst. Detta har medfört att arbetet med budgetplaneringen för intagna som inte skall till frivârden, har utförts av styresmannen, övertillsynsmannen samt kontoristerna.

1.4 Utvärderingen av försöket vid Vångdalen

Rapporten omfattar en kartläggning av 175 intagna som tiden deltagit i Vångdalen-försöket under januari november 1985. Kartläggningen av de intagna omfattar, ålder, kön, nationalitet, familjeförhållanden, utbildning, taxerad inomst och sjukpenning. Vidare har vi undersökt försökspersonernas tidigare kriminalitet, närmare bestämt tidigare erfarenhet av fängelse och skyddstillsyn.

-W a”. a, din? ._7‘,._V-7. .Trazan lV .

204 Bilaga SOU

1984:873

I denna rapport redovisas också intervjuer med samtliga intagna under försöksperioden. Intervjuerna rör frågor kring arbetet och budgetplaneringen vid Vångdalen, inställningen till försöket i sin helhet samt frågor om de intagnas sysselsättning före och efter Vångdalenvistelsen.

_ Intervjuerna har genomförts av psykologistuderandena Ä Karin Steiner och Håkan Nordin för kommittens räkning.

l _ De ska dessutom, som en del av sin utbildning, skriva

U en uppsats om försöket vid kommer

f_ Vångdalen. Uppsatsen

att innehålla en uppföljning av försöket. De har intervjuat cirka 50 av försökspersonerna sex månader efter frigivningen. Uppsatsen kommer att presenteras under slutet av 1984. Å

I kapitel 2 ges en mer allmän redovisning av vad som framkommit under försöksperioden. I kapitlet redovisas erfarenheter och synpunkter från regionkansliet i Uppsala, anstalten Vångdalen och skyddskonsulenterna, ‘ men även från lokala skattemyndigheten, kronofogdemyndigheten och socialförvaltningen i Uppsala. 1

. om produktiviteten inom arbetsdriften före och

L244 Q Frågan

under försöksperioden förändrades, skulle ha varit intressant att få belyst, särskilt mot av I bakgrund arbetsledarnas och de intagnas positiva syn på de förändringar som marknadslönen medfört på de olika _ . arbetsplatserna.Det har av olika skäl inte varit möj-

:.Ög ligt att göra några jämförelser mellan verkstädernas

produktivitet före respektive under försökperioden. På den mekaniska verkstaden beror det i första hand på att olika produkter har tillverkats, vilket gör en jämförelse omöjlig. På småindustrin har tillgängliga personalresurser inte gjort det möjligt att upprätta produktionssstatistik vare sig före eller under försöksperioden. Samtliga arbetsledare har dock den uppfattningen att de intagna genomgående har arbetet med högre arbetstakt under försöksperioden än tidigare.

1 J l

i

1 I I l

V A

i984:87 205-t

OU A Bilagaå

2 ALLMÄNT OM FÖRSÖKET VID VÅNGDALEN

Under - november 1983 har försöksperioden, januari representanter från kriminalvårdsstyrelsen, regionledningen, skyddskonsulenterna, anstalten Vångdalen och kommitténs sekreterare haft regelbundna uppföljningar av försöket. Försöket avslutades, för kommitténs del, med att personal enligt ovan deltog i ett kommittésammanträde den 2 februari 1984. Diskussionsunderlaget för detta sammanträde utgjordes av ett utkast till denna rapport och bestod i stort sett av kapitel 3-9. \. Nedan lämnas en redovisning av synpunkter som framkommit vid de sammanträden som kommittén har haft med personalen inom Uppsala-regionen.

Vidare redovisas synpunkter från andra myndigheter som berörts av försöket.

Regionledningen i Uppsala:

En av förutsättningarna med försöket vid Vångdalen var att intagna skulle placeras där efter samma principer j som vid övriga öppna lokalanstalter. Detta har också fig i fram H

skett. Det finns inget de uppgifter som vi tagit gylf

“ som tyder på att regionledningen har gjort ett urval vid placeringar vid Vångdalen. Från regionen har påatt det i ett system där alla intagna inte har pekats möjlighet till marknadsanpassade löner vore bra om man kunde prioritera intagna med större ekonomiska problem. De menar att det vore bättre att ge en intagen med sociala och ekonomiska problem chansen att arbeta med marknadsanpassad lön än att ge denna möjlighet till en intagen som lever under ordnande förhållanden och endast skall avtjäna ett kortare frihetsstraff. Regionen anser att försöket vid Vångdalen fungerat bra och att det visar att systemet skulle kunna införas på alla anstalter. Kan man av ekonomiska skäl inte införa systemet på alla anstalter bör slutna lokalanstalter på prioriteras före öppna lokalanstalter, eftersom man då \:f ger möjligheten till en bättre lön till de som bäst behöver den. En följd av Vångdalen-försöket är att kontakten mellan Vångdalen och frivården blivit bättre. Redan tidigare besökte frivårdsassistenterna Vångdalen, men besöken har blivit flera på grund av budgetplaneringen.

Kriminalvårdsanstalten Vångdalen:

Styresmannen anser att försöket med marknadsanpassade löner till de intagna har varit mycket positivt för hela anstalten, både för de intagna och för personalen. De största fördelarna har varit inom arbetsdriften;

arbetsmoralen har stärkts avsevärt; Arbetsledarna anser att arbetsförhållandena, både för de intagna och för dem, har förbättrats sedan marknadslönen infördes.

De intagna har visat större förståelse för att passa 3 tider och att sköta sina arbetsuppgifter, Sjukfrånvaron

var cirka 50 procent mindre under försöksperioden än under året före. Problemet har varit att få arbetsuppgifterna att räcka till. Störst har problemen varit i den mekaniska verkstaden, där det vissa perioder inte funnits arbete för mer än 5-6 intagna.

Även i övrigt har anstaltsklimatet påverkats till det bättre vid Vångdalen. Ingen av personalen anser att det före försöket varit några större problem vid anstalten. Vad som har hänt är att de intagna har visat större självförtroende och också tagit eget ansvar i större utsträckning än tidigare. Detta har visat sig i att det är mindre disciplinproblem än tidigare.

Budgetplaneringen har varit en viktig del av försöket. Den ger många intagna en viktig social träning, när det gäller att leva ett normalt liv, såsom att betala och reglera sina skulder, sitt uppehälle och sin skatt m.m. För merparten av de intagna som verkställt straff upp till två månader innebär budgetplaneringen endast att en bostadshyra betalas och att resterande avsätts till frigivningen.

En annan positiv följd av försöket är att samarbetet med frivården har förbättrats. Eftersom styresmannen skall godkänna samtliga budgetplaneringar har han fått en bra överblick på hur budgetplaneringenhar fungerat. Trots att det är så många frivårdsassistenter som är i de - cirka 20 st. delaktiga intagnas budgetplanering .inom - har man lyckats att nå en Uppsala-regionen relativt stor enhetlighet vid prioriteringen av vilka skulder som skall betalas under straffverkställigheten.

Skyddskonsulenterna i Uppsala:

Vångdalen-försöket har medfört att frivårdsassistenterna har fått ägna mer tid åt klienter som verkställer straff vid Vångdalen. Under försöksperioden har frivården gjort flera besök vid Vångdalen än de gjorde tidigare. Det har också förekommit att frivårdsassistenten tillsammans med en socialsekreterare har besökt Vångdalen för en grundligare genomgång av den intagnes förhållanden och för att bl.a. komma överens om disponeringen av budgetmedlen. Skyddskonsulenterna anser att samarbetet mellan frivården och Vångdalen har utvecklats till det bättre under försöksperioden. Det

sou A‘:1’984:V87A

_‘ Bi1agaV.2O7T§g

skulle, enligt skyddskonsulenterna, vara en fördel om Vångdalen hade en egen assistent, som hade det övergripande ansvaret för budgetplaneringen. De flesta lokalanstalterna har ju en behandlingsassistent.

Uppföljningen av budgetplaneringen under frivårdstiden har inte fungerat helt bra. Till allra största delen beror detta på att de flesta, som har övervakning efter vistelsen vid Vångdalen, p.g.a. arbetslöshet eller av annan anledning har lägre inkomster och högre utgifter än under Vångdalen-vistelsen. De kan därför inte fortsätta en påbörjad skuldsanering. Rutinerna för rapportering av resultatet av budgetplaneringen behöver dessutom förbättras, så att handläggaren inom frivården känner till detta. Problem finns även när den intagne har frigång. Frigångaren disponerar själv sina inkomster och det enda påtryckningsmedel som finns är indragning av frigången. Ett annat problem under frigången är ansvarsfördelningen mellan den frigångsansvarige, som enligt föreskrifter har att svara för den ekonomiska planeringen, och frivården som beträffande de som skall friges villkorligt har ansvar för upprättandet av en 7 budgetplan.

En klar fördel med försöket har varit att klienterna har mer eller mindre tvingats att sätta sig in i sin ekonomi och kanske upptäckt att det går att få till stånd uppgörelser och avbetalningsplaner. Sannolikt har också de intagna blivit mer positiva till arbetet vid Vångdalen och också fått en stärkt självkänsla av att socialtjänsten inte behövts i lika stor utsträckning. Vid kortare anstaltsvistelser är vinsten ur behandlingssynpunkt knappast märkbar. Klienter med svag eller ingen motivation påverkas inte av så korta åtgärder, eftersom deras är så och - det problem många mångåriga behövs en bredare bearbetning. Fördelarna med marknadsanpassade löner till intagna är större ju längre tid de har att verkställa.

Samarbetet med andra myndigheter inom Uppsala-regionen.

Lokala skattemyndigheten i Uppsala:

Under försöksperioden har skattemyndigheten haft en kontaktman som har skött kontakten mellan Vångdalen och skattemyndigheten. Kontaktmannen har också deltagit i de utbildningsdagar som inledde försöket. Han besökte Vångdalen i februari 1983 och hjälpte de intagna med deras deklarationer.

Uppgifter om vilka preliminärskatteavdrag (kolumn och tabell) som skall göras för varje intagen har lämnats

z 208 « sou 1984:87« Bilaga

per telefon. I skatteregistret finns uppgifter om alla medborgare, oavsett var de är mantalsskrivna. Beslut om skattejämkning har kunnat meddelas inom en vecka. Det har inte förekommit några problem när det gäller prel. skatteavdragen på de intagnas löner.

Som nämnts ovan deltog kontaktmannen i den inledande utbildningen som omfattade två dagar. Samtlig berörd personal deltog. En stor del av utbildningstiden ägna- .. des åt frågor kring taxeringen och då speciellt sköns- * Under har frivårdsmässiga taxeringar. försöksperioden assistenter vid några tillfällen vänt sig till kontaktmannen vid lokala skattemyndigheten och på så sätt fått hjälp med att överklaga skönsmässiga taxeringar. Upp- Ä r gifter har även kunnat erhållas om till vilka belopp 3 skönsmässiga taxeringar bestämts. Assistenterna har utifrån dessa belopp kunnat bedömma om taxeringen bestämts med ledning av eventuella kontrolluppgifter på löner och andra ersättningar eller om det är fråga om hela eller delvisa skönsmässiga pålägg. I den mån l F frivårdens resurser inte räcker till när det gäller , _ dessa frågor är skattemyndigheten beredd att bistå dem.

Från skattemyndigheten påpekar man vikten av att kriminalvårdens tjänstemän är uppmärksamma och bevakar klienternas skatter, ifrågasätta skattetillägg, ifrågasatta ändringar av deklarationen m.m. De intagna kan bli skyldiga att betala för mycket skatt på grund av att de har svårt att bevaka sina intressen i detta sammanhang. Denna hjälp bör klienterna kunna få av personalen under den tid de är aktuella för kriminalvården.

Erfarenheten av försöket vid Vångdalen är mycket bra när det gäller skattemyndighetens del av detsamma. I ett utbyggt system med marknadsanpassade löner till intagna bör fasta rutiner upprättas för samarbetet mellan skattemyndigheten och kriminalvården både lokalt och centralt.

f-“A. Kronofogdemyndigheten i Uppsala:

Kronofogdemyndigheten i Uppsala har under försöket haft en kontaktman som skött kontakten mellan kronofogdemyndigheten och Vångdalen. Kontaktmannen deltog i den inledande utbildningen när försöket startade. Under försöket har kronofogdemyndigheten lämnat uppgifter om skulder som är aktuella för utmätning beträffande samtliga intagna som deltagit i försöket. Skulder till det allmänna finns på dataregister och kan därför lätt tas fram. De enskilda målen har krävt mer arbete eftersom denna bevakning till stor del måste ske manuellt. Med

OU 1984:87 _Bilaga 209

E hänsyn till de avbetalningar som gjorts under försöksg perioden är dock detta merarbete klart motiverat.

Kontaktmannen anser att budgetplanering i enlighet med försöket vid Vångdalen är bättre än att kronofogden själv gör utmätning och införsel i löner under straffverkställigheten, eftersom man vid budetplaneringen kan ta större hänsyn till sociala faktorer. Försöket visar att även skulder till det allmänna har betalats i stor utsträckning.

Socialtjänsten inom Uppsala kommun:

Socialchefen i Uppsala kommun har meddelat följande riktlinjer för handläggare av socialbidrag inom kommunen.

Om fråga uppkommer om socialbidrag till den intagnes familj eller till hyreskostnader under anstaltvistelsen eller till andra omkostnader ska i princip den lön som de erhåller avräknas från de bidrag som annars skulle ha utgått. Det innebär att de s.k. budgetmedlen i första hand ska användas till vederbörandes kostnader för vilka han annars skulle ha erhållit socialbidrag.

Vid våra överläggningar med kriminalvårdsdirektören kom vi överens om att det i vissa fall kan finnas skäl att använda de s.k. budgetmedlen till att betala speciella skulder eller liknande för att på det sättet underlätta en rehabilitering efter anstaltsvistelsen.

Vid handläggning av ärenden ang. socicalbidrag till de intagna vid Vångdalen bör således följande ordning kunna gälla.

I princip ska den marknadsanpassade lönen vid Vångdalen räknas som arbetsinkomst och dras av från de bidrag som annars skulle ha utgått. Om den intagne själv eller personal vid anstalten eller inom frivården aktualiserar frågan om att använda budgetmedlen till annat än till löpande kostnader ska en planering ske tillsammans med den intagne och personal inom kriminalvården. Skulle det då finnas skäl ur rehabiliteringssynpunkt att de s.k. budgetmedlen ska användas till andra ändamål än till löpande kostnader för exempelvis hyra eller familjens försörjning eller liknande, kan socialbidrag utgå exempelvis till betalning av hyra för bostaden eller andra liknande kostnader. Detta kan ske om det finns starka skäl till att den intagne

war, rñfár..

Bilaga

bör använda sin lön till att sanera sin ekonomi på något sätt.

Reglerna har tillämpats på så sätt, att en budgetplan har upprättas för varje intagen. Socialsekreteraren har kontaktats i samband med att budgetplanen gjorts upp och överenskommelse har då träffats om att socialförvaltningen ska svara för t.ex. halva hyran. Eftersom varit relativt kort - i »strafftiden genomsnitt 58 dagar under år 1983 — har inte de marknadsanpassade lönerna haft så stor inverkan på utbetalningen av socialbidrag. Däremot har verksamheten som sådan stor betydelse för de intagna. De får möjlighet till en viss skuldsanering och vistelsen på Vångdalen sker i en positivare atmosfär. De intagna blir också motiverade att försöka sköta sin ekonomi.

Vid utskrivningen från Vångdalen förekommer inte regelmässigt kontakt med socialsekreterarna, vilket kanske borde övervägas.

sou 1984:87 Bilaga 211

2.1 Föreskrifter för

försöket vid Vångdalen

Krimi nalvårdsstyrelsen meddelade, efter samråd med MAIK- kommittén, den 5 november 1982 följande föreskrif ter för försöksverksamhet med marknadsanpassad arbet sersättning vid kriminalvårdsanstalten Vângdalen.

Genom beslut den 18 juni 1982 gav justitiedepartementet MAIK-kommittén - Ju 1979:08; en parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda frågor som rör marknadsanpassad arbetsersättning till intagna i kriminalvârdsanstalter - tillstånd att i samverkan med kriminalvårdsstyrelsen under ett år bedriva ett försök med marknadsanpassad arbetsersättning vid kva Vångdalen. Syftet med försöket är, i likhet med försöksverksamheten vid kriminalvårdsanstalterna Skogome och Tillberga, att ge de intagna möjlighet att förbättra sin ekonomiska och sociala situation inför frigivningen. Detta sker genom att den intagne ges tillfälle att arbeta under villkor som även vad gäller arbetsersättningen liknar den fria arbetsmarknaden samt genom intensifierad ekonomisk planering och en möjlighet att redan under verkställigheten betala vissa skulder. Den marknadsanpassade arbetsersättningen som utgår under försöket är skattepliktig och därmed pensionsgrundande inkomst för den intagne.

Försöket är också en del av MAIK-kommitténs utredningsarbete och ska därför utvärderas under försöksperioden samt ligga till grund för kommitténs förslag.

Kriminalvårdsstyrelsen utfärdar följande föreskrifter att gälla för försöksverksamheten med marknadsanpassad arbetsersättning vid kriminalvårdsanstalten Vångdalen. I övrigt gäller bestämmelser i vårdcirkuläret KVVFS 1974:1 och i annan ordning meddelade föreskrifter och anvisningar i den mån dessa inte strider mot här meddelade föreskrifter.

(1) Allmänna föreskrifter

Försöket skall pågå under tiden 1982—11—29——1983— 11-27.

Under försöksperioden utbetald lön till intagna är skattepliktig inkomst varför skatteavdrag, bokföring och inbetalning av skatt skall ske enligt riksskatteverkets föreskrifter och skall ombesörjas av kva Vångdalen.

- A -v

sr-g-v-rnrw

AV

á1á Bilaga

x

Under försöksperioden skall de intagna betala s.k.

dagersättning med 35 kr/dag (fr.o.m. 1983-07-O4

kr/dag).

Under försöksperioden skall en del av intagens intjänade lön avsättas till budget för skuldsanering och frigivningsmedel. För intagen som kommer att villkorligt friges eller ha skyddstillsyn skall frivårdens personal upprätta budgetplaner. För övriga intagna ankommer det på anstaltspersonalen att upprätta budgetplaner.

(2) Placering vid Vångdalen

För placering vid Vångdalen skall i princip inte gälla några andra regler än vad som framgår av bestämmelserna i KvaL och KvaLK. Den intagne ska dock, för att kunna vara placerad på kva Vångdalen, vara fullt arbetsför och inställd på att i aktivt samarbete med kriminalvårdens personal företaga en ekonomisk planering i syfte att förbättra sin ekonomiska situation.

Skulle det visa sig att en intagen medvetet lämnar oriktiga uppgifter i samband med det ekonomiska saneringsarbetet, inte är villig att betala skulder, eller i övrigt genom sitt uppträdande handlar på ett sätt som klart strider mot försökets syften, kan den intagne, sedan andra åtgärder visat sig otillräckliga, förflyttas från anstalten.

(3) Ekonomisk planering

Den intagne ska i samråd med frivårdsassistent eller annan kriminalvårdstjänsteman företa en kartläggning av hans ekonomiska förhållanden; detta som en del av den obligatoriska behandlingsplaneringen enligt FAK 1981:6. Budgetblankett KVS 9113 skall upprättas, och fastställas av styresmannen. För betalning av skulder till enskilda personer, s.k. privata skulder, får endast i undantagsfall användas budgetmedel. Styresmannen beslutar om prioritering av skulder och om viss skuld får betalas med budgetmedel. Den intagne bör uppmuntras att själv ta kontakt med myndigheter och borgenärer för att träffa överenskommelse om amorteringsplaner o.dy1.

En budgetplan bör om möjligt tillämpas även efter frigivningen under övervakningstiden.

.-K i

Bilaga 213

,x

Har den inga skulder eller löpande utintagne under verkställigheten avsätts hela budgetgifter beloppet till frigivningen.

För den ekonomiska planeringen, finns allmänna råd utarbetade (se s. 217).

(4) Fördelning av intagens intjänade lön

Av intjänad lön erhåller den intagne 20 % att fritt disponera. Ev. utbetalt förskott skall dras från detta belopp.

skall ske för preliminärskatt och under , _ Avdrag jan.-apr. för ev. kvarstående skatt. :j_

för dagersättning skall göras för alla _[›Ä Avdrag V dagar utom för dag eller del av dag när intagen har utan lön. Vid permission en del av permission en arbetsdag beräknas dagersättningen i förhållande till avlönad tid.

Det belopp som återstår efter ovanstående avdrag avsätts för utbetalningar enligt uppgjord budgetplan.

(5) Lönebestämmelser ‘~j{

Lön till intagen under försöksperioden enutgår ligt följande regler.

(5.1) Lön för arbete

Lön är ersättning för fullgjord arbetsprestation och endast för avsynat och arbete.

utgår godkänt

skall således utan ersättning rätta till Intagen fel och brister i utfört arbete, som intagen själv utan förklaring vållat. Till intagen som godtagbar att utföra anvsisat arbete utgår ingen lön. vägrar

(5.1.1) Tidlön

Lön skall utgå i form av tidlön för arbete under introduktions- och samt för arbete upplärningstid som inte betalas med ackordslön. Introduktionsoch upplärningstiden bör normalt inte överstiga tre veckor.

Tidlönen skall bestämmas individuellt med hänsyn till den intagnes arbetsinsats och får utgå med högst 30:00 kr/tim. (Fr.o.m. 1983-07-04 32 kr/tim.)

87?

214 Bilaga sou 1984 :

Tidlönen skall belasta kontot för den arbetsgren eller den anslagspost som verksamheten avser. å V (5.1.2) Ackordslön

g

Lön kan, när så är lämpligt, utgå som ackordslön.

Ackordsprislistor utfärdas av kriminalvårdsstyrelsen. Listorna skall på lämpligt sätt hållas tillgängliga för intagna. belastar kontot Ackordslön för den arbetsgren eller den anslagspost som verksamheten avser.

(5.1.3) Färdtidsersättning

Ersättning utgår med 16:00 kr/tim (fr.o.m. 1983- 07-04 17 kr/tim) vid färd om minst 10 minuter mellan anstalt och arbetsplats eller mellan arbetsplatser. Färdtidsersättningen belastar kontot för den verksamhet för vilken färden företas.

(5.1.4) Ersättning vid tillfälligt driftavbrott

Särskild ersättning utgår vid tillfälliga driftavbrott om minst 30 minuter på grund av strömavbrott, maskinfel eller därmed jämförliga fel, otjänlig väderlek, att arbetsledare beordrats delta i konferens 0. dyl. eller andra arbetshindrande händelser under förutsättning att ingen annan sysselsättning anvisas den intagne.

Ersättning utgår i form av tidlön för den tid avbrottet varar och skall utgå med den intagnes genomsnittförtjänst minskad med 10 %. Den särskilda driftavbrottsersättningen belastar kontot för den verksamhet, i vilken avbrottet inträffar.

Intagen som under avbrottet beredes annan sysselsättning erhåller den lön som utgår för detta arbete.

(5.1.5) Övertidsersättning

För sådant arbete som intagen beordrats utföra under annan tid än sin ordinarie arbetstid utgår övertidsersättning utöver ordinarie lön. Övertidsersättning utgår med följande belopp

Vardag som är arbetsdag 15:00 kr/tim. Lör-, sön och helgdagar 30 00 kr/tim. (Fr.o.m. 1983-07-04 16:00 kr/tim).

sou 1984:87 Bilaga 215

Övertidsersättningen belastar kontot för den arbetsgren eller den anslagspost som verksamheten avser.,

(5.1.6) Obekvämtidstillägg

För med (schemabunden) arbetsplacering i

intagen ekonomiarbete utgår extra ersättning för arbete på obekväm tid. Med enkel obekväm tid avses vardagar

före kl. 6 och efter kl. 19. Med kvalificerad

obekväm tid avses lör-, sön och helgdagar, påsk-, midsommar samt jul- och nyårsafton. pingst-, Obekvämtidstillägg får inte kombineras med övertidsersättning.

Obekvämtidstillägg utgår med följande belopp

För enkel obekväm tid 10:00 kr/tim.

För kvalificerad obekväm tid 12:00 kr/tim.

(5.2) Särskilda ersättningar

(5.2.1) Särskilt anordnad verksamhet eller behandling

Till sådan verksamhet eller behandling räknas närvaro vid behandlingskollegium, sammanträde med central nämnd och övervakningsnämnd, samtal med och övervakare, kontakter kriminalvårdstjänsteman inför frigivningen med myndighet och med blivande arbetsgivare samt deltagande i stormöte.

Ersättning utgår för deltagande under minst 15 minuter i särskilt anordnad verksamhet eller behandling enligt första stycket.

Samma ersättning får utgå för sammanträde i samrådsorgan (anstaltsråd, avdelningsråd, arbetsråd) nämnd för arbetsmarknads- och fackliga frågor nämnd för idrotts-, bildnings- och besöks- (NAFF), versamhet (NIBB) och förtroenderåd. Vid sammanträde ersättning till suppleant endast när utgår denna inträder i ordinarie ledamots ställe.

Ersättning utgår med den för den intagne utgående genomsnittsförtjänsten.

Ersättningen belastar kontot för särskilt anordnad verksamhet eller behandling.

1111216 Bilaga sou 1984:877

(5.2.2) Sjukdom och olycksfall n_‘4J4a.I_4«_.KE

___. . _ .. Sjuk- och olycksfallsersättning utgår till intagen, som till följd av sjukdom eller olycksfall sjukskrivits av anstaltens läkare eller sjukvårdspersonal och som av den anledningen går förlustig annan form av ersättning. Ersättningen utgår fr.o.m. dagen efter insjuknandet eller olycksfallet med fastställt belopp per arbetsdag enligt nedanstående tabell.

För att vara berättigad till ersättning vid sjukdom eller vid olycksfall på fritid skall den intagne ha arbetet eller deltagit i annan verksamhet under 14 dagar med sammanlagd närvarotid om minst 60 timmar. Uppfylls inte dessa krav utgår sjukersättning enl. FAK 1982:12.

Ersättning vid olycksdall i arbetet eller annan sysselsättning under arbetstid utgår alltid ersättning enligt tabellen. Finns ingen genomsnitts-

för sjukersättning.

- -*

OU 1984:87 Bilaga ái7 is

E i (5.2.3) Ersättning vid besök hos kroppssjukläkare, psykiatriker eller tandläkare

Ersättning utgår med fastställt belopp per timme till intagen som vid besök hos kroppssjukläkare, psykiatriker eller tandläkare går förlustig annan form av ersättning.

Ersättning vid besök hos kroppssjukläkare m.m. kan inte kombineras med sjuk- och olycksfallsersättning.

Ersättning utgår med 20:00 kr/tim och belastar kontot för sjukersättning.

(5.2.4) Arbetslöshetsersättning

Intagen som är arbetslös på grund av arbetsbrist

eller oförutsedd brist på arbetsledare (sjukdom)

är berättigad till arbetslöshetsersättning.

Arbetslöshetsersättning utgår med 130:OO kr/dag (fr.o.m. 1983-07-04 140 kr/dag) och belastar

kontot för arbetslöshet.

Följande allmänna råd för den ekonomiska planeringen utarbetades av personalen inom Uppsala-regionen tillsammans med kommittêns sekreterare.

Allmänna råd vid kartläggning av de intagnas ekonomiska förhållanden samt vid budgetplanering

Kriminalvårdsstyrelsen har meddelat föreskrifter för försöksverksamheten med marknadsanpassad ersättning vid kva Vångdalen. Av dessa framgår att en viss summa ska användas enligt en upprättad budgetplan för varje intagen. Det är inte möjligt att ställa upp några generella regler för genomgången av de intagnas ekonomiska förhållanden eller för budgetplaneringen. Variationerna är stora mellan olika intagna. Som vägledning i arbetet ges dock här vissa allmänna råd för arbetets bedrivande.

Kartläggningen

Den ekonomiska planeringen inleds med en undersökning av vilka skulder som åvilar den intagne. Detta vet naturligtvis den intagne själv ofta bäst. Hans uppgifter behöver dock kompletteras. För varje intagen infordrar kansliet i Vångdalen

218 Bilaga sou 1984:87 i

utdrag ur kronofogdemyndighetens register. Detta innehåller upplysning om alla skulder till det . allmänna samt de enskilda borgenärer som ansökt om 1 utmätning. Finns det en personundersökning bör det7

kontrolleras vilka som där be- 5 anteckningar gjorts träffande den intagnes ekonomi. Det kan också X finnas skäl att kontakta försäkringskassan för att 5 erhålla uppgifter om underhållsbidrag m.m. Vid behov bör naturligtvis även andra borgenärer kontaktas om det är oklart beträffande någon skuld.

Budgetplanering E

Sedan den intagnes skulder och löpande utgifter har kartlagts är det dags att bestämma en budgetplan. Ofta kommer det att visa sig att skulderna är så stora att den intagne praktiskt taget inte kan klara av dem. I sådana situationer bör det undersökas vilka möjligheter som finns att få skulderna nedsatta eller efterskänkta. Man bör också tillsammans med den intagne försöka att få fram relistiska avbetalningsplaner.

De budgetmedel som kan användas till skuldsanering under anstaltsvistelsen blir i de flesta fall inte så omfattande. Det blir då fråga om en prioritering. Som framgår av de föreskrifter som kriminalvårdsstyyelsen meddelat för försöket vid kva Vångdalen är det styresmannen som i sista hand beslutar i dessa j frågor. Följande synpunkter bör vara vägledande vid denna prioritering.

1. Medel bör sättas av till frigivningen. 1 2. Har den intagne utgifter för hyra av bostadslägenhet bör kontakt tas med socialbyrån för avgöran-

i

de om möjligheterna att få socialbidrag för hyran 4 eller del därav. Om detta inte är möjligt bör budgetmedel användas till hyresbetalning. Samma gäller underhållsbidrag till hustru/sambo och barn.

3. Har den intagne införselbara skulder - underhållsskatter och böter m.m. - bör överenskommelse bidrag, med kronofogdemyndigheten träffas om hur stor del som ska avbetalas.

4. Är den intagne skyldig att betala skadestånd, detta gäller i synnerhet om skadeståndet gäller målsäganden i den aktuella domen som verkställs, bör åtminstone någon avbetalning göras på skadeståndet under verkställigheten.

3 _.

=benägen›att,med

~ ningsplan. 1

Vångdalen framgår av punkten 3 att skulder till ,,

privatpersoner endast 1 betalas

undantagsfal1_får maj

budgetmedel. Den intagna bör hänvisas till attrrege ’ A lera sådana skulder efter . frigivingen.

I ’

A Bilaga 0221

‘

3 FÖRDELNINGEN AV DE lNTAGNAS BRUTTOLÖNER , V i

i

För att något belysa vilka samhällsekonomiska konsekvenser den marknadsanpassade lönen till de intagna vid anstalten Vångdalen har haft, har vi närmare studerat hur de totala bruttolönerna har fördelats på skatter, dagersättning, skuldsanering m.m. Redovisningen omfattar de 175 intagna som deltagit i Vångdalen-försöket under tiden januari-november 1983. Samtliga dessa ingår i den följande intervjuundersökningen.

inskränker sig således till att visa hur Redovisningen bruttolönerna har disponerats och omfattar alltså inte de sociala avgifterna och de administrativa merkostnaderna.

Totalt utbetalades 1 236 000 kr. i löner och sjukersättningar m.m. till de intagan under försöksperioden.

Av denna summa återgick 656 OOO kr. (53 procent) till

statsverket enligt följande.

Åter till statsverket:

Prel. skatter 336 000 kr. Kvarskatter 17 000 kr. Skatteskulder 5 000 kr. Böter m.m. 9 000 kr. Rättegångskostnader m.m. 13 000 kr. Dagersättning vid Vångdalen 276 000 kr.

SUMMA 655 000 kr. LLFK

Preliminär- och kvarskatt har dragits av från lönen på samma sätt som för vanliga löntagare. Likaså har dagersättningen avdragits direkt från lönen. Av den återstående nettolönen har den intagne erhållit en del kon-

tant (2O procent av bruttolönen) medan resterande del

har insatts på den intagnes budgetkonto, som han disponerar enligt den uppgjorda budgetplanen. Skatteskulder, böter och är poster som ingått i de 2_ rättegångskostnader

individuella budgetplanerna. Dessa skulder har med stor Q

i sannolikhet ej kunnat betalats om de intagna inte hade haft en marknadsanpassad lön, i vart fall inte under straffverkställigheten.

Ytterligare några poster på de individuella budgethar medfört att de själva har stått _ _ planerna intagna för utgifter som normalt staten eller kommunerna be- }, talar för intagna i kriminalvårdsanstalt. Så är fallet med frigivningspengar och utgifter för kläder. Detta svarar normalt kriminalvårdsverket för. Det är också att de intagna erhåller socialbidrag för mycket vanligt

å ? 3 E9 E

Bilaga

222 t sou 1984:870

under den första tiden efter .r uppehälle frigivningen ei samt för hyra för bostaden under straffverkställigheten, om denna är under sex månader. Följande poster i de individuella budgetplanerna har därför med stor sannolikhet inneburit minskade kostnader för statsverket (kriminalvårdsverket) och kommunerna.

Minskade kostnader för stat och kommun:

k Frigivningspengar 149 000 kr. ‘ Hyra för bostaden under straffverkställigheten 67 000 kr. Kläder 17 000 kr. Underhåll till familjen 8 000 kr. SUMMA 241 000 kr

Av bruttolönen (1 236 000 kr.) har alltså 897 000 kr. (656 000 + 241 000) eller 72 procent återgått till staten i form av skatter eller inneburit motsvarande minskning av utgifter för kriminalvårdsverket eller kommunerna.

De intagna har erhållit 246 000 kr., eller 20 procent av bruttolönen, kontant. Detta motsvarar vad intagna erhåller i arbetsersättning vid anstalter som inte har marknadsanpassad arbetsersättning. Återstående 93 000

låg

kr., 8 procent av bruttolönen, har de avsatt intagna till skulder i sina budgetplaner enligt följande.

Hyresskulder 10 000 kr. Underhållsskulder 5 000 kr. : Skadestånd 24 000 kr.

V ; Övriga skulder 54 000 kr.

-“ SUMMA 93 000 kr.

Nedan följer en närmare redogörelse för hur de olika beloppen fördelar sig på antalet intagna.

Den genomsnittliga lönen per intagen och månad procent

2 ou 1984:87 . Bilaga 223

Löner till intagna

Totalt utbetalda löner till 175 intagna under tiden 1 jan. - nov. 1983: § 1 236 272 kr. Genomsnitt per intagen = 7 064 kr. 5 Totalt ersättningsbar tid = 45 253 tim. «;

Genomsnittlig ersättning per tim = 27,30 kr.

Lönespridningen framgår av diagram sist i rapporten.

Skatter

Totalt inbetalda prel. skatter 335 927 kr. Genomsnitt per intagen 1 920 kr.

11 intagna har haft avdrag för kvarskatt med sammanlagt 16 694 kr.

vilket ger ett genomsnitt på 1 517 kr/intagen

6 intagna har betalat skatteskulder på tillhopa 4 905

kr., vilka ger ett genomsnitt på 817 kr/intagen.

Dagersättning Dagersättning betalas för alla dagar som den intagne vistas på anstalten.

Totalt inbetald dagersättning 275 655 kr. Genomsnitt per intagen 1 575 kr.

Kontantdelen (20 % av bruttolönen)

Totalt utbet. 245 892 kr. :EA

- Genomsnitt per intagen 1 405 kr.

Per vecka motsvarar detta cirka 175 kr., vilket stämmer väl med den genomsnittliga lönen vid anstalter utan marknadsanpassade löner.

Budgetglaneringen Totalt har de intagna avsatt 362 104 kr. enligt sina budgetplaner.

H*4

I genomsnitt per intagen uppgår budgetmedlen till 2 069 kr.

Budgetmedlen har använts enligt följande:

Å. 224 Bilaga sou 1984:87

Frigivningsgengar

Totalt har avsatts 149 326 kr. till frigivningen.

Frigivningspengar i genomsnitt per intagen utgör Q

853 kr.

Frigivningspengarna varierar från O kr. till 3 317 kr. Det är omöjligt att enkelt förklara denna stora variation, eftersom varje budgetplan är individuell.

33 intagna har inte haft några utgifter eller skulder _utan har satt av alla budgetmedel till frigivningen.

Av dessa 33 avtjänade 28 fängelse 2 mån. eller mindre. De hade i genomsnitt 1 234 kr. i frigivningspengar med en variation 52 kr. - 2 246 kr. på

Hyra för bostad

Hyran för den egna bostaden har prioriterats högst vid upprättandet av budgetplanerna. I de flesta fall har kontakt tagits med socialtjänsten för uppgörelse,om den intagne skall betala hyran själv eller om han skall få socialbidrag till hyran för att istället betala skulder.

Totalt har de intagna betalat 67 391 kr. i hyror.

49 intagna (28 %) har i genomsnitt betalat 1 375 kr. i hyra för sin bostad under den tid de vistats vid Vångdalen. Av budgetplanerna framgår inte hur många av de intagna som erhållit soçialbidrag till hyran.

Underhåll till familjen

Åtta intagna (5 %) har tillhopa skickat hem 8 180 kr. till familjens underhåll, i genomsnitt 1 022 kr. I likhet med hyran görs i dessa fall oftast en överenskommelse med socialtjänsten om underhåll till familjen.

Hyresskulder-

Åtta intagna (5 %) har tillsammans betalat hyresskulder med 9 975 kr. Detta utgör i genomsnitt 1 247 kr. per intagen som betalat hyresskulder.

Underhållsskulder

Fyra intagna (2 %) har betalat underhållsskulder med sammanlagt 4 980 kr. Detta utgör 1 245 kr. i genomsnitt per intagen, som betalat underhållsskuld.

‘sou 1984:87 Bilaga

Underhållsskulder kan efterges för den som verkställer ett frihetsstraff. Detta har skett även för intagna som_ deltagit i försöket vid Vångdalen.

Böter och felparkeringsavgifter

27 intagna (cirka 15 %) har sammanlagt betalat 9 402 kr. i böter och felparkeringsavgifter, vilket blir 348 kr i genomsnitt per intagen som betalat böter eller felparkeringsavgifter. Rättegångskostnader och särskild rättsverkan

Med särskild rättsverkan avses t.ex. värdet av försåld narkotika som den dömde är skyldig att betala till statsverket.

17 intagna (10 %) har sammanlagt betalat 13 013 kr., i genomsnitt. 765 kr. per intagen som betalat rättegångskostnader eller särskild rättsverkan.

Skadestånd

21 intagna (12 %) har tillsammans betalat 23 517 kr. i skadestånd till målsägande, oftast i den aktuella domen som verkställts vid Vångdalen. I genomsnitt 1 120 kr. per intagen som betalat skadestånd.

Ovriga skulder

59 intagna (34 %) har tillsammans betalat 54 500 kr. på övriga skulder.

De vanligaste skulderna som betalats är el- och telefonräkningar, bilskatt, studielån, fackföreningeavgifter, kontokortsskulder och bankskulder.

Privata skulder s.k. hedersskulder har knappast förekommit.

‘- . ~ v

SOU‘1984:87 Bilaga 227»

4 DEMOGRAFISKA DATA Detta kapitel innehåller en demografisk beskrivning av de intagna som deltog i försöket.

Åldersmässigt fördelar sig de 175 fångarna enligt

följande:

är 29 år. Den yngste intagne var 19 år (tre intagna)

och den äldste var 62 år. 4.2 Nationalitet

83 % av de intagna var svenska medborgare och 17 % var utländska medborgare (7 % finska medborgare och 10 % med andra medborgarskap).

1984:8731

A *

228A Bilaga sou

p 1

1. 4.4 Civilstånd å

3.

Civilstånd Antal Procent

den intagne var sammanboende. Troligen är flera av de ogifta sammanboende. 4.5 Antal barn

A. Ej avslutat folk-

g el. grundskola 22 12 11 18

B. Avslutat folkel. grundskola el. lik. 61 35 34 39 C. Avslutat gymnasieskola el. lik. 43 25 26 18 D. Avslutat högskoleutbild. 10 6 6 3 E. Avslutat annan skolutbild. t.ex. AMU 29 16 16 18

Uppgift saknas _1_Q i __§ ___)_

175 100 100

N=142 N ll* KNO WO

i

sou 1984:87 229

I

Bilaga

De flesta som uppgett att de avslutat annan skolutbildning (5) har genomgått någon yrkesutbildning i AMS regi.

Bilaga 231

JÄMFÖRELSE MELLAN TILLBERGA, SKOGOME OCH - VÅNGDALEN

Från de tidigare utvärderingarna av försöken vid

Tillberga och Skogome (se inledningen) görs i fort-

sättningen vissa jämförelser.

5.1 Jämförelse mellan Tillberga, Skogome och

Vångdalen avseende ålder (procent)

Xlder Tillberga Skogome Vångdalen

-20 år 4 1O 6 21-24 21 26 23 25-29 26 25 24 30-34 18 16 20 35-39 13 12 10 40- 18 11 _l1 T66 W6 100 N=218 N=193 N=175

5.2 Jämförelse mellan Tillberga, Skogome och

Vångdalen avseende\nationalitet (procent)

Nationalitet Tillberga Skogome Vångdalen

Svensk 81 62 83 Utländsk 19 38 17 100 100 100 N=218 N=193 N=175

Civilstånd är inte jämförbart mellan de olika undersökningarna eftersom utvärderingarna av Tillberga och Skogome registrerat sammanboende eller ensamboende medan vi har registrerat gift eller ogift.

1 1 I 1 1 AI ‘ .4

...,._..a;m..‘...;;2;.L-.1

Bilaga

ca

...alt

5.3 Jämförelse mellan och _. Tillberga, Skogome u... Vångdalen avseende antal barn under 18 år (procent)

Antal barn Tillberga Skogome Vångdalen

Inga barn 44 61 48 i 1 25 22 1_8 2 12 11 11 3 el.fl. barn 13 10 14 sak. - Uppgift __§ __§ 100 100 1 O

5.4 Jämförelse mellan Tillberga, Skogome och Vångdalen avseende utbildning (procent)

Utbildning Tillberga Skogome Vångdalen

A. Folkskola av- p bruten skolgång 29‘ 48 (12) B. Avslutad grund- 66 47 ,44 skola 15 . (35) J 18; C. Avslutad gymnasium el. lik. utb. 51ñ 197 51 D. Avslutat annan .51 47 719 utb. t.ex AMU -_ -J 16 J E. Uppgift saknas __§ _lg_ __§ 100 100 100 N=193 N=218 N=175

Kommentarer: Jämförelsen mellan Tillberga, Skogome och Vångdalen ger inga markanta skillnader vad gäller ålder. Andelen utländska medborgare är dubbelt så stor vid Skogome som vid Tillberga och Vångdalen. Detta förklaras dels av Skogomes - man tar flera läge förvisade - och dels av att är en sluten Skogome riksanstalt. Antalet barn visar ingen nämnvärd skillnad. Utbildningen visar dock större skillnader. Grupperingen är lite olika mellan Vångdalen och de övriga två anstalterna. Raderna A och B är därför inom parentes i tabellen. (A+B) är däremot jämförbara mellan alla tre anstalterna. Jämförelsen visar att de intagna vid Tillberga har bäst utbildning, 51 % har gymnasie- eller yrkesutbildning därefter Vångdalen, 47 % (31+16) har gymnasie eller yrkesutbildning och sist Skogome, där endast 19 % hade gymnasie- eller yrkesutbildning.

1 5

:sz _ Bilaga 233_‘

6 KRIMINALITET

Av de 175 har 59 (54 %) tidigare varit intagna intagna i fängelse. Av 116 intagna utan tidigare anstaltserfarenhet hade 20 intagna (11 %) minst en dom på skyddstillsyn före Vångdalen-domen.

Vid genomgången av intervjuerna med de intagna använder vi följande indelning på kriminell-belastning.

6.1 Kriminell belastning 1

‘ Kriminell Antal Procent V

belastning f

Totalt Totalt Män Kvinnor A. dömd S Tidigare ej till skyddstillsyn el. fängelse 96 55 56 48 B. Tidigare dömd till skyddstillsyn 20 11 9 21 C. Tidigare dömd till fängelse _§g _§§. _§§ __Q 175 100 100 100 N=142 N=53

6.2 Fängelse antal gånger (inkl. Vångdalenvistelsen)

Fängelse Antal Procent antal gånger

J

~—— V .wm-

i=*ri

,,_. , . V..—— ...,__;.,.. _..___7...__..“—...__..V__.j- _-~._._~. a_ *v7 _Wawfwv_

6234 Buaga jsou 1984 :87’ [

6.3 Sammanlagd tid i fängelse ä å

7 13- 23 16 16 12 175 100 100 100 N=142 N=55

6.4 Tid vid Vångdalen

Tid vid Vångdalen Antal Procent , Totalt Totalt Män Kvinnor 1 mån 61 55 52 49 1 2 63 36 40 18 2 4 40 23 23 24 4 6 9 5 4 9 6 12 2 1 1 O V 175 100 100 100 N=142 N=53

Den genomsnittliga vistelse-tiden vid Vångdalen var cirka 2 mån. (58 dagar).

6.5 Jämförelse mellan Vångdalen och Skogome; vistelsetid vid anstalten, procent

Vistelsetid Vångdalen Skogome

1 - 2 mån. 71 19 5 - 4 23 26 5 - 6 5 15 7 - 12 1 36 13-18 __0 __§ 100 100 N=175 N=218

I i »i

11:87 27355”

_ Bilaga

I

6.6 Den aktuella fängelsedomens längd

Strafftid Antal Procent Totalt Totalt Män Kvinnor 1 mån 54 31 29 40 1 2 35 20 21 15 2 4 42 24 .25 27 4 6 18 10 11 6 6 12 17 10 9 12 12 __g 5 __§ __g 175 100 100 100 N=142 N=53 \

75 % av de intagna var alltså dömda till högst 4 månaders fängelse. Endast 5 % av gruppen var dömda till mer än ett års fängelse. 40 % av kvinnorna var dömda till högst en månads fängelse mot 29 % av männen.

Av de 175 intagna var 29 (17 %) dömda till skyddstillsyn jämte den aktuella fängelsedomen (enligt j _. brottsbalken 28 kap. 3 §). Andelen av varje grupp efter kriminell belastning är följande.

A. Tidigare ej dömd till fängelse el. skyddstillsyn 16 % B. Tidigare dömd till skyddstillsyn 20 % A C. tidigare dömd till fängelse 15 %

21 % av kvinnorna och 15 % av männen var dömda till skyddstillsyn jämte fängelse.

V 2

kon 1984:87 Bilaga 237

7 TAXERAD INKOMST

För att beskriva gruppen som deltagit i försöket vid V i skall vi här redovisa bl.a. taxerad inkomst Vângdalen L avseende åren 1982 eller 1985. Cirka 1/3 av upp-

gifterna rör 1985 års taxering. Vår bedömning är att

detta inte har någon betydelse i detta sammanhang.

50 75 001 - 16 9 10 6 175 100 100 100 N=142 N=33

Av 175 intagna var 17 st. (10 %) skönstaxerade. 11 av de skönstaxerade hade varit intagna i fäng- x tidigare else C nedan). och 14 män var sköns-

(grupp 5 kvinnor

taxerade.

7.2 Taxerad inkomst i förhållande till kriminell

belastning (procent)

‘ ’

ll

Taxerad inkomst Kriminell belastning A B C 0 kr 9 20 14

J

_ ; A \ _ ~K§im1néi1.bé1§ath1n§f’

V Ii‘ ‘V. , _ . 3- . B + C ‘ V

Ls; L ; o*— 25.000kr .28 43

-

x.t.25.o01 so 000 22 35

- › 0

‘ ~ 50 001 _§Q _g§

‘ ~; 100 100 N=96 N=79

V\kf1minei1 belastning:

AA = Iid1gare_ej dömd till fängelse eller skydds- f

‘ A _ç V. tillsyn. _ AB = Tidigare dömd till skyddstillsyn. :G = Tidigare dömd till

.=Hä1ften av förstagångarna, de som tidigare inte fdömts till fängelse eller skyddstillsyn, har alltså :sn taxerad inkdmst över 50 000 kr. Av de som tidigare

v till eller

ñömts skyddstillsyn fängelse är det endast

7’ (28 5) som har en taxerad inkomst över 000-kr.

X/3 50

W av B+C har under 000 kr.

.43 25

SOU 1984 87 Bilaga 2395

8 SJUKPENNING vin FRIGIVNINGEN

8.1 sjukpenning vid frigivningen. sjukpenning Antal Procent

N=142 N=33

40 % av kvinnorna var 0-klassade i sjukförsäkringen vid frigivningen mot 24 % av männen. Hälften (47 %)

av samtliga intagna hade en sjukpenning på 151 kr/dag eller mer. 150 kr/dag motsvarar en årsinkomst på

cirka 55 000 kr.

8.2 Sjukpenning i förhållande till kriminell be-

lastning, (procent)

sjukpenning Kriminell belastning A B + C

0 kr/dag 14 43

1 - 150 29 21 151 - 250 50 32 - “ 251 7 4 100 100 N=95 N=79

14 % av förstagångarna, de som tidigare inte dömts till skyddsti1lsyn,eller fängelse (A), var 0-klassade vid frigivningen, mot 43 % av återfallen, de som tidigare dömts till skyddstillsyn (B) eller fängelse (C). 57 % av förstagångarna (A) och 56 % av åter-

fallen (B+C) hade 151 kr/dag eller mer i sjukpenning

vid frigivningen.

?sou 1984:87 Bilaga 241

INTERVJUER MED DE 175 INTAGNA som DELTAGIT L 1 FÖRSÖKET VID VÅNGDALEN

med de som deltagit i försöket med Intervjuerna marknadsanpassade löner till intagna vid anstalten kan delas in i följande avsnitt. Vångdalen

Arbetet under anstaltsvistelsen (9.1)

Budgetplaneringen (9.2) Allmänna synpunkter på försöket (9.3) Sysselsättning före resp. efter Vångdalenvistelsen (10).

i intervjun har till stor del hämtats från Frågorna utvärderingen av Skogome-försöket.

har utförts av Karin Steiner och Håkan Intervjuerna som studerar psykologi vid Uppsala universi- Nordin, tet. De intagna har intervjuats strax före frigivfrån Intervjun har genomförts i ett ningen Vångdalen. rum vid anstalten och har pågått cirka en timme. (se s. 287 i denna bilaga) om- Intervjuformulären fattar 27 frågor och berör fyra områden enligt ovan. Åtta intagna, av 175, har vägrat att bli intervjuade. har påpekat att det i några fall har Intervjuarna varit svårt att intervjun på grund av genomföra Har den intervjuade ej kunnat svenska språkproblem. har man använt tolk.

Karin och Håkan, som genomfört intervjuerna, har också att svaren i vissa fall påverkats av den påpekat intagnes sinnesstämning den dagen intervjun genomfördes. T.ex. om en den dagen fått avintagen just en eller löneavdrag för slag på permissionsansökan, sen kan detta medföra att han ger en klart ankomst, mer om försöket än han skulle ha negativ uppfattning gjort vid ett annat tillfälle. Förhållanden kring kan också verka i andra riktintervjusituationen ningen, att den intagne har en mer positiv uppfattning än han annars skulle ha haft. Förhoppningsvis tar dessa effekter ut varandra.

A w

. 242 Bilaga

9.1 Arbetet vid Vångdalen På vilken arbetsplats arbetade du den längsta tiden under vistelsen vid Vångdalen? (fråga 3) 9.1.1 Arbetsplatser Arbetsplatser Antal Procent Totalt Totalt Män Kvinnor a) mekaniskt arbete 38 22 27 O b) snickeriarbete, mon-

A N=142 N=33

* , Männen är jämnt fördelade på de olika arbetsplatserna med undantag för städningen (2 %). Kvinnorna är klart överrepresenterade inom monterings- och packningsarbete samt städningen.

9.1.2 Arbetsplacering i förhållande till kriminell

belastning, procent. (Inom parentesen anges

den procentuella fördelningen på varje arbetsplats.)

Arbetsplatser Kriminell belastning A B+ C

Mekaniskt arb. 29 (74) 13 (26) Snickeri - 28

if; montering 54 (60) (40)

317., Skogsarb. 17 (44) 26 (56) of Handräckning (totalt) 19 (47) 24 (53) Uppgift saknas __1 __g 100 100 N=96 N=79

:son 1984:87 - V Titti

.G

A: Tidigare ej dömd till fängelse eller skyddstillsyn B = Tidigare dömd till skyddstillsyn C = Tidigare dömd till fängelse.

Förstagångarna (A) är överrepresenterade inom det mekaniska arbetet och snickeri- och monteringsarbetet. Motsvarande gäller för återfallen (B+C) inom skogsarbete och handräckning ute. Detta stämmer väl med uppfattningen att de svårare kriminalvårdsfallen är lättast att sysselsätta i utomhusarbete.

Vad tycker du om den arbetsplacering du fick? (fråga 4)

9.1.3 Inställning till arbetsplaceringen

Inställning till Antal Procent arbetsplaceringen

N=142 N=33

78 % av de intagna tyckte alltså att arbetsplaceringen var bra eller ganska bra. Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor. Motsvarande siffra uppdelat på typ av arbete är följande:

d

77:7.“'

244 áilaga sou 1984:87*

Svaren på fråga 4 skall ses mot bakgrund av vad Vångdalen kan erbjuda av arbetsmöjligheter. Att 78 % av de intagna tyckte att arbetsplaceringen var bra eller ganska bra innebär således inte att de varit nöjda med arbetet som sådant eller skulle ha accepterat liknande syssla om andra alternativ hade funnits. Frågorna 5 och 6 ger en nödvändig komplettering och nyansering av ovanstående svar.

Bortsett från de arbetsplatser som finns vid Vångdalen, vad skulle du då helst välja att arbeta med under

straffverkställigheten? (fråga 5)

9.1.5 Önskemål om arbetsplatser

Önskemål om arb.p1. antal

Uppgift saknas 48 Ãldringsvård 1

Samma arbete som jag Maskinreperation 1 hade vid Vångdalen 17 Fastighetsskötsel 1 Snickeriarbete 13 Kurator 1 Studera 11 Elektronik 1 Bilmekaniker 8 Idrottsledare 1 Skogsarbete 8 Truckförare 1 Trädgårdsarbete 8 Musiklärare 1 Arbeta ute 7 Fotograf 1 Jordbruksarbete 6 Kartograf 1 Frigång 5 Bokhållare 1 Byggnadsarbete 5 Taxichaufför 1 Köksarbete 4 Sjukvårdare 1 Måleriarbete 3 Svetsare 1 Sömnadsarbete 3 Dansa 1

Ex. på kommentarer till fråga 5.

Många anser att det vore bra om de fick arbeta inom sitt vanliga yrke för att ta tillvara de intagnas kunskaper. Någon påpekar att detta även skulle kunna innebara att intagna med speciella kunskaper undervisar andra intagna. Andra vanliga kommentarer är:

- roll vad man arbetar med. Spelar ingen - Prova olika arbeten.

Bilaga 245‘

1984:87

,sou

6 A-D rör olika sidor av arbetet vid Frågorna Vångdalen.

Hur trivdes du med arbetsuppgifterna (dvs. arbetets och svårighetsgrad m.m.)? (fråga 6 A) art, omväxling

9.1.6 Inställning till arbetsuppgifterna

till Antal Procent Inställning arbetsuppgifterna

Dåligt Ganska 15 7 6 12 dåligt Uppgift saknas __§ __§ __§ __§ 1 5 100 100 100 N=142 N=33

80 % av de intagna ansåg alltså att arbetsuppgifterna bra eller bra. skillnad mellan män och var ganska Ingen kvinnor. Motsvarande siffra fördelat på de olika arbetsplatserna ger följande resultat:

9.1.7 Andel intagna som ansåg att arbetsuppgifterna

var bra eller ganska bra; fördelat på de -:1

olika arbetsplatserna

procent

Mekaniskt arbete 70 Snickeri- o. monteringsarb. 78 100 K. Skogsarbete 7 Handräckning, ute 93 Städning 90 Köksarbete 95

har kommenterat Som framgår ovan an- De flesta frågan. som varit placerade i skogsarbete att arsåg samtliga var bra eller ganska bra. Av de som var betsuppgifterna i var mer än hälften tidigare dömplacerade skogslaget da till eller (framgår av fängelse skyddstillsyn 9.1.2). De positiva kommentarerna angående skogsarbetet tar fördelen med frisk luft, att få lämna anupp att bli trött av hårt kroppsarbete och att stalten, skogsarbetet är självständigt.

. .. ...;_

_}y»1fWxv—g«

;Öfá46“ Bilaga

sou 1984:87

E

Ex. på kommentarer under svarsalternativen c och d.

- det är samma sak hela tiden. Om man Tråkigt roterade mellan jobben skulle det bli bättre. - sådant som med automatsvarv Enformigt görs ute görs för hand här.

Ex. på positiva kommentarer (svarsalt. a och b):

Jobbet är självständigt. Jag har trivts bra med arbetsuppgifterna, men det är inget jag skulle vilja göra ute. Jag har aldrig förut hållit i en såg, men det gick bra. Man lärde sig någonting. Det var bra att man inte kände så stark press på sig. Fördelen med arbetet i köket var att man fick arbeta i helgerna.

Hur tr ivdes du med arbetsförhållandena (arbetsmiljön,

l tempo, lokaler, buller, temperatur, möjlighet till ,z utomhusarbet, rörlighet-, stillasittande m.m.)? * (fråga 6 B)

: 9.1.8 Inställning till arbetsförhållandena

M: Inställning till Antal Procent arbetsförhållandena

N=142 N=53

Det var således 85 % av samtliga som uppgav att de trivdes bra eller ganska bra med arbetsförhållandena. Motsvarande siffra för de olika arbetsplatserna är:

9.1.9 Andel bra el. ganska bra per arbetsplats

Mekanisk verkstad Snickeri- 0. monteringsarbete Skogsarbete Handräckning, städning och Köksarbete

Kommentarer till svaren:

anser att det är trångt, bullrigt och Många intagna i snickeriverkstaden (flera av dessa har angett dammigt b som svarsalternativ).

Likaså anser många intagna att den mekaniska verkstaden är som en vanlig civil verkstad. Några klagar på ventilationen och bullernivân i den mekaniska verkstaden.

Ex. på övriga kommentarer:

- stolar som ger dålig sittställning. För Dåliga med tanke på det monotona arbetet långa dagar,

(monteringsarbete).

- På snickeriet kan man lätt förolyckas. Dålig vid mer farliga arbete. Förbandslådan handledning är inlåst, Man kan inte alltid nå den. - liknar mycket ett vanligt Behagligt. Skogsjobbet jwbum.

Hur trivdes du med arbetsgemenskapen med dina medintagna? (fråga 6 C)

9.1.10 Arbetsgemenskapen. Förhållandet till arbetskamraterna

Förhållandet till Procent medintagna Män bra 80 80 8 a) bra 10 6 7 O b) ganska c) 3 2 2 O dåligt d) ganska dåligt 4 2 2 3

e) uppgift saknas _iE_3_ __1Q _9_ i

75 OO 100 100 142 =33

248 Bilaga SOU» 1984:87

86 % av de intagna tyckte att med de arbetsgemenskapen andra intagna var bra eller ganska bra. Det var bara

4 % som tyckte att den var dålig eller ganska dålig. j Förutom de 8 som vägrade att intervjuas har 10 intagna å ej svarat på frågan. 3

L Kommentarer till svaren. i

i

4 Ex. på positiva ( a el. b) kommentarer:

i

- i Som på ett vanligt jobb, tror jag. Ingen direkt i gemenskap. -

i

Alla jobbar och ingen gör någon illa. - Bra efter förhållandena. Men det blir nytt folk hela tiden, därför är det svårt att lära känna

någon. - Det är kamratanda - det är bra. i - Alla hängde med varandra, ingen blev utstött. 1 i

- har bara Jag en månad, spelar inte så stor roll när man vet att man ska ut snart. - Det är bra. Är du bra mot andra

är andra bra mot i

dig.

- Mycket bra. Människorna här är mer än vad i

öppna

svenskar i i

allmänhet är. - Det i är bra,men jag kan inte tala svenska.

Ex. på negativa svar (c el. d).

I - - du får inte Grupptryck avvika. i - Går mest för i mig själv. - Blir ingen kontakt. Vi är här så korta tider. Vi

gör nästan tillsammans - blir lätt allting nötande. ‘ ‘- — Ingen arbetsgemenskap. Varje person gjorde sitt jobb.

Hur var förhållandet till arbetsledarna? (fråga 6 D)

i 9.1.11 Arbetsgemenskapen. Förhållandet till arbetsledarna

i

Förhållandet till Antal Procent

arbetsledarna

Totalt Totalt Män Kvinnor

a) bra 127 75 71 78 5- b) ganska bra 21 12 14 3 8 c) dåligt 8 4 6 o i 5 d) ganska dåligt 3 2 2 o i

e) uppgift saknas _1_6 ___9_

_j_ _1_§ 1 0 1 5 100 100 100

= i

r. _ N=142 N=33

i

i

Bilaga 249‘

85 % av de intagna ansåg att förhållandet till arbetsledarna var bra elle ganska bra. Endast 6 % ansåg att det var dåligt eller ganska dåligt. Utöver de 8 som vägrade att intervjuas har 8 ej svarat på frågan.

Kommentarer till svaren.

Ex. på positiva (a el. b) kommentarer.

Dom driver inte på. De ser till att det fungerar. Ibland bra, ibland dåligt, precis som ute i samhället. Som en vanlig arbetsgivare, som det ska vara på ett jobb. De är inte som - de är mänskliga plitar (snickeri). Han är bra. Kommer utifrån och kan sitt jobb

(skogsarbete).

Det har varit som ett vanligt jobb. Han springer inte och tjatar. Han visar hur man ska göra på ett bra sätt så man förstår. De är snälla och trevliga. Man behöver inte slita ihjäl sig. Är som arbetskompisar. Man tänker inte på att de är basar. Kontakten med honom har gjort arbetet lättare. Trevlig. Väldigt duktig. Bra förhållande till den egna arbetsledaren. Dåligt förhållande till andra arbetsledare beroende på inbördes intriger bland arbetsledarna. De visar en hur man ska göra. Som en vanlig bas.

negativa (c el. d) kommentarer.

Gnällig. Vi får inte riktiga arbetsverktyg. Ingen riktig arbetsledning. Vem som helst kan ge jobb åt oss. Vi borde ha en arbetsledare. Ingen vet någonting. Rörigt. Fungerar inte med husmor. Ledsamt när hon arbetar. Svårt att fixa fram grejor, vilket gör att vi inte kan arbeta hela tiden och får löneavdrag. De är lite tjatiga. Det gnälls lite mycket ibland. De går efter 1800-tals principer. Det är gammalmodigt.

. ,. ,. Vr

WWWMTW,

l ‘ 250 Bilaga 1984:87i

sou

- Det var lätt att bli Skogsarbete: kvarglömd på ‘ morgonen. De väntade inte. Mekaniska verkstaden: Arbetsledaren var knepig med tider. Kom man 2 minuter för sent blev det 1/2 timmes avdrag på lönen. Detta var stressande. Ä - De har satt för låg timpenning på mig. - De kunde mer i vårt arbete för att engagera sig

kunna höja lönen. De kan inte avgöra vilka som är 1

värda mer

pengar. 1

i

Hur var förhållandet till övrig personal? (fråga 6 E) 4

i

9.1.12 Förhållande till övrig personal

Förhållandet till Antal Procent

i

övrig personal

i

Totalt Totalt Män Kvinnor I

1 1 a) bra 83 47 46 52 1 b) bra 52 30 32 21 I 5 ganska [ c) dåligt 15 9 8 12 ” » d) ganska dåligt 5 3 3 3

Q, e) uppgift saknas _gQ _ll _ll _L_

175 100 100 100 l l N=142 N=33 l

77 % ansåg att förhållandet till övrig personal var bra I

tg) , eller ganska bra. 12 % ansåg att det var dåligt eller i e dåligt. 11 % har inte svarat. ganska

_ Kommentarer till svaren.

Ex. på positiva (a el. b) kommentarer:

i - OK. Enda felet är att inte får jag några

permissioner. - Man umgås inte med dem. Det finns inte mycket att

säga. - De gör väl vad de ska göra. - Det är olika. De flesta är bra. =

— De har varit positiva till mig. Det beror på hur i

man är mot dem.

I

Bilaga 2451,

En del är bra, en del är kass. Det finns ju rötägg även här bland oss. Säger man något finns

risk för knall till 13 (tvångsförflyttning till

den slutna lokalanstalten Uppsala). Bäst att hålla käft. De finns på plats när man behöver dem. De svarar även om man kommer med dumma frågor. De ställde upp mer än vad jag trodde. Ung personal. Det är bra. Det finns en och annan som är sämre. A Väldigt lite kontakt. Den enda kontakten var vid upprättandet av budgetplanen. Det var bra. Personalgruppen är splittrad. Det skulle behövas en personalstyrning. Enhetliga regler som alla följer. De som har fast jobb är ärliga och bra. Vikarierna kan man inte prata med de lyssnar inte.

Ex. på negativa (c el.d) kommentarer:

Alla ska bestämma. Tjafsigt. Olika besked från olika personal. Avstånd. De är plitar, jag är intagen. De följer sina regler. Ibland är de mina motståndare. Ibland hjälper de mig. Men vi umgås inte. Det finns inget riktigt förtroende mellan plit och fånge, även om man umgås. Pratar man, så vet man inte har det som sägs kommer att användas. Man måste vara på sin vakt. De gör sitt Det de flesta jobb. gäller plitarna enkelspåriga med en förmundarmentalitet. De visar på den makt som de tror sig ha. Det handlar oftast om småsaker. Allting är så hårdjobbat. Det finns en hierarki Ingen kan ta initiativ och fatta beslut.

Tycker du att arbetet vid Vångdalen gav dig nyttig arbetserfarenhet? (fråga 7)

i I

252 sou 1984:87

Bilaga

9.1.13 Erfarenhet av arbetet.

Arbetserfarenhet Antal Procent

Totalt Totalt Män Kvinnor a) en hel del 16 9 10 6 ja, b) ja, någon 32 18 19 15 c) liten 13 7 8 6 mycket

N=142 N=33

2/3 av de intagna ansåg att arbetet vid Vångdalen inte alls arbetserfarenhet. 1/3 ansåg att gav någon nyttig det gav en hel del, någon eller mycket liten arbetserfarenhet.

9.1.14 Arbetserfarenhet av Vångdalen-arbetet jämfört med kriminell belastning, procent

ja, c) mycket liten 10 O 5 d) inte alls 55 60 64 e) vet inte 1 O 2

f) uppgift saknas 1 _lQ _lQ

100 100 100 N=96 N=20 N=59

Kriminell belastning:

A = tidigare ej dömd till fängelse eller skyddstillsyn. B = Tidigare dömd till skyddstillsyn. C = Tidigare dömd till fängelse.

42 % av gruppen A, 30 % av B och 24 % av C anser alltså att arbetet vid Vångdalen har gett dem någon, en hel del, eller mycket liten arbetserfarenhet.

Bilaga 253

Kommentarer till svaren: s

E Ex. på kommentarer med svarsalternativ a och b:

Ja, jag kan använda erfarenheten senare. Ja, det gjorde det. T.ex. med tider om mornarna. Jag har svårt att passa tider. Innan Vångdalen hade jag inte varit på samma arbetsplats längre än åtta dagar. Man får lära sig en del om köksarbete. På satt och vis. Man är tvungen att gå till jobbet på morgonen, måste sköta vissa uppgifter och man får lön för det. Detta kan vara en erfarenhet som gör att man lättare kan anpassa sig ute i samhället. Arbetserfarenhet har jag haft sedan jag slutade skolan, men arbetet vid Vångdalen har gett mig erfarenhet av - har avskogen jag tidigare tagit stånd från skogsarbete, men nu har det varit bra. Jag har lärt mig hur det fungerar i ett kök. Det kan vara bra om jag vill byta jobb ute. Man får känna på hur det är att arbeta. Jag trodde inte det skulle gå eftersom jag varit arbetslös i sex år. Dagarna går även om man är på ett arbete. Jag har lärt mig hålla tider, att ha tålamod en hel arbetsdag. Det är ju mig själv jag arbetar för - betalar mina skulder. Lärt mig passa tider och fått arbetsrutin. Lärt mig olika moment i snickeritillverkning. Jag har lärt mig att måla lite bättre här.

Ex. på kommentarer med svarsalternativ c-e (mestadels att arbetet inte alls gav någon arbetserfarenhet).

Jag kunde det här förut. Har arbetat inom mitt yrke. Arbetet för enkelt. Arbetsuppgifterna borde vara mer flexibla. Jag har jobbat 26 år inom mekanisk industri. Man måste jobba en längre tid innan det ger någon erfarenhet. Det är för låg nivå för att jag skulle lärt mig något nytt. Städa kan man redan. Det får man inte ut så mycket nytta av. Blir inte någon arbetserfarenhet eftersom det inte blir något sådant här när man kommer ut

(monteringsarbete).

” T TT

»Bilaga 5 . sou 1984:87

Har du upplevt något bra med arbetet vid Vångdalen? (fråga 8)

N=142 N=35 J 1

De som svarat ja har lämnat följande kommentarer till

följdfrågan Vad då?

- att Möjligheten tjäna pengar. - Tiden fortare när man arbetar. går - Lärt tider. mig passa — var när kom hit. Nu är i W Jag krasslig jag jag bättre form. j - har kunnat betala skulder.

Jag f

- Att man får för det 4 belöning man gör. 1 - Man känner med sig när man sig nöjd själv gjort I något. - Man känner inte så när man har ett sig instängd arbete. . - har lärt att har i Jag mig gå upp på mornarna. Jag kommit igång igen. Å

1 1 Har 1 du upplevt något dåligt med arbetet vid Vångdalen? 4 (fråga 9)

{

9.1.16 Upplevt något dåligt med arbetet?

Något dåligt med Antal Procent

arbetet

N=142 N=33

1 \_ i A_ -1 r-r 1 i! 1 3

265):

?sou 1984:87

Bilaga l

\ V

De som svarat ja har lämnat följande kommentarer tillv ,Å h

följdfråganz Vad då? (Ex på de mest frekventa svaren.)

\

5 — Monotont. är knäckande I Tempoarbete — Om man sitter

E

och jobbar eller inte gör något får \ g

; man lika mycket betalt. Det är ingen idé att

E arbeta. — konsekvens när det och E Ingen gäller arbetsvägran ‘ sjukskrivning. - Det är för hårt. har inte haft Många jobb på länge. De borde få en mjuk start. - Att blivit slö. jag - Lika lön. Dåligt arbetstempo. Mycket spill.

Var bruttolönen den du hade förväntat dig, sedan du

V ?fpf

fick reda att lönen var I

E ’

e) inga förväntningar fia

alls 42 24 20 ‘.5

f) uppgift saknas 11 6 5 9 .g 1 5 100 100 100

{X

N=142 N=33 ry

De som svarat knappast eller inte alls har på . frågan varför svarat: vW

- Ute man mer för motsvarande arbete. tjänar W - information om lönerna. Dålig .g» - får ut lika månader här som Jag mycket på två jag får på 14 dagar på mitt vanliga jobb. Sedan får man betala dubbla bostadskostnader.

256 Bilaga ;

Hur tycker du att lönesättningen var på din arbetsplats vid Vångdalen? (fråga 11)

9.1.18 Lönesättningen

Lönesättningen? Antal Procent Totalt Totalt Män Kvinnor a) helt rättvis 90 51 52 49 b) mindre rättvis men inget man kan göra åt 5 3 2 9 något c) något orättvis 27 15 16 12 d) helt orättvis och borde något åt 23 13 15 6 göras e) kan inte ta ställning 20 11 9 21

på kommentarer

- Man kommer upp till samma lön allihop. - Vi tjänar lika efter introduktionstiden. - Det är rätt att man tjänar mindre när man är ny eller bara sitter av tiden. - Lönesättningen mellan arbetsplatserna är orättvis, men inte inom arbetsplatsen. - Det är chefen som ser vem som jobbar mest. - Man får lön efter hur man jobbar. - En bättre introduktion från arbetsledaren om vilka möjligheter man har att få full lön. - Helt rättvis. Alla får lika mycket, alla gör så gott de kan. - att det är bra att det är skillnad mellan Tycker de som jobbar i meken. Det är helt rättvist.

Kommentarer svaralternativen c och d:

till

- Det borde vara mer markerad prestationslön. - hade i tidigare och tycker där- Jag jobbat skogen för att det är fel att jag fick arbeta några veckor innan jag fick full lön. - Vi har fått avdrag på lönen när vi inte haft något arbete på grund av materialbrott. - Orättvist mellan arbetsplatserna.

A

qen övriga a beiâüankñáåen rbots1edarnaN§é da olika arbbtsplapee.na.ba?de,

ha en mer L1kartaduppfaftn1ng “ m1öne3ätt4AN

‘ V 7 V rm *?*7ningen. _“

— Skogsarbetet borde vara högre avlönat ’ än annat

arbete. . — Jag arbetar lika mycket som den andra städaren men har lägre lön. Det borde vara lika lön. . - Lika lön åt alla på en arbetsplats, annars skapas fl ” det osämja mellan de intagna. Upp till arbets- › ledatnas godtycke. »L - Man har för att man arbetar hårt. Man.’ ingenting

tjänar i alla fall lika mycket. Det vore bättre;

V med något slags ackordeystem. L V — Det skall vara fast lön. Det enda rättvisa. A — Prestationslöner är orättvisa - vi kommer ofta från slutna anstalter - vi är inte vana vid

arbetstakten.

§

Aáilaga áaizi; .Aj“ä58

sou 1984 9.2 Budgetplaneringen Blev budgeten som upprättades som du ville ha den? Om inte, vad ville du ha annorlunda? (fråga 12) 9.2.1 Nöjd med budgetplanen? Antal Procent

N=142 N=53

75 % av samtliga är alltså nöjda med budgeten som upprättats. Hela 88 % av kvinnorna är nöjda med budgeten.

Bland övriga svar finns sådana som svarat, att de vill sköta sin ekonomi själva, att de inte hade några skulder, och att någon budgetplan ej upprättats.

Bland de 16 som svarat nej har de flesta tillagt att de ville ha mer pengar till frigivningen.

Övriga kommentarer till fråga 12.

- Sättet att inte om. upprätta budgeten tycker jag De litade inte på mig när de frågade om skulder. - vill att betalar min Jag socialtjänsten hyra. - är - för för- Budgetplaneringen onödig mycket mynderi. - Fel att göra upp en budgetplan. Jag tycker att jag klarar mina skulder själv. Skillnad för dem som har stora skulder.

-

1984t87

Jon

Tillsammans med en frivårdassistent/tjänsteman upprättade du en budgetplan (x el. y)? (fråga 13)

9.2.2 X. Anser du att arbetet med planeringen av din ekonomi är viktig för dig och något som du verkligen kan ställa upp på?

Y. Anser du att arbetet med planeringen av din ekonomi är mindre viktig eller oviktig för _ dig men något som du får finna dig i för att ; få vara kvar vid Vångdalen?

i Antal Procent Ä Totalt Totalt Män Kvinnor K

N=142 N=53

59 % av samtliga ansåg alltså att den ekonomiska

planeringen var viktig och var beredda att ställa upp på den. Av kvinnorna hade 70 % denna uppfattning.

Motsvarande fråga ställdes i utvärderingen av Skogomeförsöket (KVS 29/1978 s. 104) och gav i stort samma proportioner mellan svarsalternativen X och Y.

9.2.3 Inställningen till budgetplaneringen i för-

hållande till kriminell belastning, (procent)

Instämmer i Kriminell belastning påstående: A B C

B = Tidigare dömd till skyddstillsyn C = Tidigare dömd till fängelse.

Bilaga 1984:815?

sou

A260

,

Det är alltså cirka 60 % av både förstagångare (A) och

de som återfallit (B+C) som anser att budgetplaneringen är viktig och som de ställer upp på.

något

9.2.4 Inställning till budgetplaneringen i förhållande till vistelsetiden

Tid vid Vångdalen Antal Instämmer i (procent)

Totalt X Y Uppg. sak

1 mån. 61 44 41 15 = 100 1 2 63 65 22 13 = 100 2 4 40 73 20 7 = 100 4 6 9 67 11 22 = 100 6 12 _g (o) 150) (50): 100 175

Andelen som tycker att budgetplaneringen är viktig och något som de ställer upp på ökar alltså med vistelsetiden vid Vångdalen, med undantag för de två intagna som varit längre än sex månader vid Vångdalen.

Ex. på kommentarer till svaren, instämmer i A:

— att få betald. Viktigt hyran - Bra att bli av med skulder. - Skulle man fått i handen det för lätt pengarna är att göra av med dem. - är bra, men för lite pengar att Budgetplaneringen röra sig med när man kommer ut. Skulle vara skönt slippa gå till sociala. Man måste betala skulder, men även överleva när man kommer ut. - Här betalar jag skulder som jag annars inte skulle betala. - skulle betala andra skulder också, Jag vilja speciellt hyran. Nu vägrar sociala att betala eftersom lönen är - men lönen marknadsanpassad

går till skatt.

- Tacka fan för att det är Det är viktigt. ju pengar hela samhället bygger på. — Bra om man har mycket skulder. För min del har det inte behövts. - verkar vara accepterat av alla här. Systemet - 20 % i handen är för Dessa pengar går mycket. ofta till poker, ibland sprit och hasch. - har ekonomi och är oekonomisk så Jag taskig jag behöver lägga upp en budget.

› \

EOU 1984:87 Bilaga 2617.

Bra att man inte får pengarna när man sitter här, utan att man får dem när man muckar. För mig har det varit bra. För mig hade det ingen betydelse, men många andra behöver hjälp.

Ex. på kommentarer från intagna som instämmer i påstående B:

Jag vill inte att någon lägger sig i min ekonomi. Jag kan klara det själv. Mindre viktigt eftersom jag inte har några skulder. Bra för dem som inte har skulder. Dåligt för dem som har skulder. Jag har min ekonomi ordnad. Bekvämt att kronofogden tar och sedan får sociala betala när man kommer ut. Jag tycker det är fel att kronofogden skall sno så mycket. Pengarna på kontot borde man få i handen. Annars känns det meningslöst att arbeta. Man lär sig inte hantera pengar om man inte får bestämma själv. Jag är bara här en månad. De som hjälper till med budgetplaneringen har dålig utbildning. Har man lång tid kan det vara bra. Om man har kort tid spelar det ingen roll. Parodi med budgetplanering och marknadsmässig lön. Jag skulle tjäna på att låta sociala betala. Om jag inte hade budgetplanerat hade sociala betalat min hyra. Vissa skulder kan man få uppskov med. Frivården skall inte vara med i planeringen. Det räcker med anstaltsledningen. Jag kom hit enbart för frigång.

sou

V T

»g-262 B:1;gg“ 19a4:si

Anser du att budgetplaneringen gav dig en genomgång och översikt av din ekonomi? (fråga 14)

Genomgång av din Antal Procent ekonomi?

e) inte mer än vad jag redan klart visste 45 40 55 uppgift saknas 10 11 6 175 100 100 00 N=142 55

9.2.6 Jämförelser mellan svaren på fråga 14 och kriminell belastning hos de intagna

Anser du att budgetplaneringen gav dig en genomgång och översyn av din ekonomi?

e) inte mer än vad jag redan klart

A II Tidigare ej dömd till fängelse eller skyddstillsyn B ll Tidigare dömd till skyddstillsyn. C ll Tidigare dömd till fängelse.

”V 1:-” ”7

:son 1984 :87 Q 1s1.1e.ga“.2s_3”

Ex. på kommentarer till svarsalternativ azå

trodde jag hade mycket större skulder. Bra Jag att få denna insikt. Bra att jag fick reda på mina skulder. Det hade jag inte fått annars. Jag visste faktiskt inte hur mycket jag hade i skulder tidigare.

Ex. till svarsalternativen b, c och d: på kommentarer

Jag har mer än vad som finns med på budgetplanen. Jag fick inte se några papper, t.ex. utdrag från kronofogden. Jag fick klarhet i en del skulder. En mer ingående planering för frigivningen. Jag ville planera fortsatt avbetalning med skattehärifrån, men det gick inte. Jag får myndigheten göra det själv sedan. Jag får hjälp från juristen vid FBC i Stockholm. vet bara att jag har en massa skulder. Det Jag har inte skett någon genomgång av skulderna med frivården.

Hur gick det sedan att följa budgetplanen? (fråga 15)

Antal Procent

ganska d) inte alls 2 1 1 0 saknas 32 18 20 12 uppgift 175 100 100 100 N=142 N=33

Ex. på kommentarer till svarsalternativ a:

- skulder. Endast avsättning till fri- Inga givningen. fl - Det har automatiskt. Det sköter personalen. gått Allt är inbetalat.

V

26Ã Eilaga

:87?

sou 1984

— Till slut gick det bra. Jag fick ändra budgetplanen när sociala inte ville betala min hyra.

Ex. på kommentarer till svarsalternativ b-d eller uppgift saknas:

- Det upprättades ingen budgetplan. - var Budgetplanen felaktig. - har bara arbetat Jag ihop till knappt en hyra. - En teleräkning,som jag inte räknat med, kom när budgeten var upprättad. - För lite till kläder.

Kan du ange något bra med budgetplaneringen? (fråga 16)

Något bra med budget- Antal Procent planeringen Totalt Totalt Män Kvinnor a) Ja. T.ex. vad? 117 67 64 79 b) nej 40 23 25 15 uppgift saknas 18 10 11 6 1 5 100 100 100 N=142 N=33

9.2.9 Jämförelse mellan vistelsetid vid Vångdalen och svaren på fråga 16

Tid vid Vångdalen Antal ja el. nej, procent

.sou 1984 :87

Andelen intagna som har svarat att de kan ange något bra med budgetplaneringen är i stort sett oberoende av vistelsetiden vid Vångdalen.

Ex. på kommentarer med svarsalternativ a) ja. T.ex. vad?

Jag har fått en översikt av min ekonomi. Det är en inledning till att lära sig ekonomiskt ansvar, man kommer igång. Jag har läst skriften Skuldfri - en för att ordna sin ekonomi inspark Man kan betala skulder under straffverkställighet. Man är tvungen att spara en del av pengarna. Man planerar för framtiden. Att få möjlighet att betala hyran själv och slippa vända sig till sociala. Budgetplanering är bra och borde finnas för alla intagna.

Skulderna ökar inte efter intagning på anstalt.

Det verkar vara omöjligt att dölja skulder. Inger en trygghetskänsla att någon tar tag i ekonomin om problemen är stora. Allt skulle gå till poker om man inte gjorde upp en budgetplan.

Många påpekar att de själva inte hade några skulder,men att budetplaneringen är bra för dem som har trasslig ekonomi.

Kan du ange något dåligt med den ekonomiska planeringen vid Vångdalen? (fråga 17)

Något dåligt med Antal Procent budgetplanering? Totalt Totalt Män Kvinnor a) T.ex vad? 59 34 37 18 ja. b) nej 98 56 52 76 uppgift saknas 18 10 11 6 175 100 100 100 N31

23663‘ Bilaga

Ex. på kommentarer till svarsalternativ a T.eX. vad?

De som inte inte har skulder borde få sköta pengarna själva. Har man skulder är det svårt att lägga undan pengar till permissioner och frigivning. Min ekonomi vill jag sköta själv. Att jag måste betala för att jag sitter. Finns ingen fast regel för hur mycket man ska ll ha på fickan när man går härifrån. Frivården bestämmer för mycket. Ett storebrorsroll - att hålla och slags på dalta Man får inte lika mycket kontant som på andra anstalter, t.ex. Skenäs. Att man inte får hyran betald av sociala. Jag tror att många blir besvikna för att myndigheterna kan nå en inom en anstalt. De räknar med att få behålla hela lönen. Mer pengar till frigivningen så att man inte behöver gå till sociala. -Det är fel att skyddskonsulenten har hand om budgetplaneringen. Det borde en assistent på anstalten ha. Att det är tvång. Många har ingenting när de går härifrån. — Om man inte kommer överens om prioriteringen av skulder. - 20 % i handen är för mycket. - Att inte får röras pengarna på kontot på permission. - Den kontanta delen är för liten.

Tänker du fortsätta att betala enligt budgetplanen efter frigivningen om du har möjlighet? (fråga 21)

Fortsätta med budget- Antal Procent planeringen?

N=142 N=3 3

‘

Fortsätta med budget- Kriminell belastning?

0. planeringen? A B C

a) 27 50 51 ja vissa 2 5 O b) poster 1 c) nej 51 50 30 saknas 1.

uppgift _gg A _1§ 4lg_

100 100 1001,;

N=96 N=20 N=59

9.2.13 Viljan att fortsätta med budgetplaneringen ii

1 förhållande till vistelsetid vid Vângdalén

Tid vid Procent Forte. med budgetplanering (5

. A Vångdalen

Totalt a+b) ja c) nej Uppgift san,,

T 1 mån. 35 22 41 49 1 2 36 43 30 33 2 4 23 28 23 12 4 6 P 5 6 4 6 “

Kommentarer till fråga 21.

Av kommentarerna framgår att de flesta som svarat nej]

inte har några skulder eller bara på frågan antingen och därför inte 151 har normala hushållsutgifter anser

detta vara en förutsättning enligt budgetplanen.Många.

att de vill betala enligt planen bara de ååV poängterar möjlighet. Några påpekar att budgetplaneringen 1nte,r “ sträcker sig över tiden efter frigivningen. g

Antal _ L. Procent

Totalt Tdtait Män. Kvinnor

Aag.i positiv riktning 0 O Q “$3.1 negativ riktning 2 V V0

[T3 förändrats 91 94

100 N=33

SOU-1984:87 , Bilaga 2690:

9.3 Övriga frågor. Allmänna synpunkter på

försöket Är du medlem i någon arbetslöshetskassa? (fråga 20) 9.5.1 Medlem i arbetslös- Antal Procent hetskassa

N=142 N=33

41 % av de intagna är alltså med i någon arbetslöshetskassa.

9.3.2 Medlemskap i arbetslöshetskassan i förhållande till kriminell belastning, procent

Medlem i arbetslös- Kriminell belastning hetskassa . A B C .il a) ja 52 30 27 _.,3f * b) nej 47 65 61 , , 4 uppgift saknas 1 5 12 V! 100 100 100

;f

N=96 N=20 N=59 I.

Kriminell belastning:

A = Tidigare ej dömd till skyddstillsyn eller fängelse. .g B = Tidigare dömd till skyddstillsyn. g ..,g ” C = Tidigare dömd till fängelse.

Hälften av förstagångarna (A) och 1/3 av återfallen (B+C) är medlem i en arbetslöshetskassa.

“

1270; eniga_

.9.3.3 “Har den marknadsanpassade lönen förbättrat

dina möjligheter inför frigivningen? *(fråga 23)

Förbättring inför Antal Procent frigivningen Totalt Totalt Män Kvinnor 8) nej 68 39 40 33 b) ja. Hur? 89 51 49 58 c) vet ej 4 2 2 3 ; uppgift saknas 14 8 9 6 175 100 100 100

49 % av männen och 58 % av kvinnorna anser alltså att den marknadsanpassade lönen hade förbättrat deras möjligheter inför frigivningen. Av kommentarerna nedan framgår att de flesta avser relativt enkla omständigheter som förbättring av möjligheterna inför frigivningen.

9.5.4 Svaren på fråga 23 fördelade efter de

intagnas kriminella belastning.

A Tidigare ej dömd till fängelse eller skyddstillsyn. B ll Tidigare dömd till skyddstillsyn. C ll Tidigare dömd till fängelse.

Något större andel av de som återfallit (B+C) anser att

den marknadsanpassade lönen förbättrat deras

möjligheter inför frigivningen.

på kommentarer till fråga 23, svar b)

- har betalat och bostad i förskott Jag uppehälle för första månaden efter frigivningen. - har på fickan när jag muckar. Jag pengar - Det beror på hur sociala ställer upp. - Har betalat av skulder och skaffat lite mig kläder. - klarar bättre eftersom nu inte har Jag mig jag några skulder. - Den lönen att kan marknadsanpsassade gjorde jag behålla mitt hus. - har betalat Jag en hyreskuld. - har lärt att sätta värde på att tjäna Jag mig pengar. - är skuldfri och kan min ekonomi Jag planera bättre. - Lite Mer Men har så bra grann. pengar. jag pass ekonomi att jag klarat mig ändå. - annars hade haft det ännu sämre. För dem Ja, jag som inte är etablerade i samhället är det säkert brottsförebyggande. - Det är arbete efter muck. viktigaste om jag får - Jämfört en annan anstalt har med om jag suttit på jag det bättre förspänt nu.

9.3.5 Vad var det bästa med försöket vid Vångdalen? (fråga 24)

Svaren kan indelas i två lönen grupper: arbetet, budgetplaneringen skuldsanering.

Följande är ex. på de mest frekventa svaren i varje grupp.

Lönen - arbetet

- Det känns mer som ett bättre riktigt jobb, motivation. - Att man får känna att man gör rätt för sig. - Lönen - att betala. Folk möjligheter jobbarv bättre. - Gör du får du något. Att man får känna på “V något, hur det är ute i samhället. jg — Jobbet blir mer meningsfullt. - - Det blir mer som ett riktigt jobb. ..Lv - Att de får lära att arbeta för att tjäna pengar -›Y ^ och att de måste betala sina skulder. En social fostran.

.›. .V. VWV?V v

,.“\ ;L

sou 1984:87?? j~272 .Bilaga

Att man får lön och jobbar som ute. för att man - då arbe- Att man får betalt jobbar tar man bättre. Lättare att komma ut om man har sparat ihop en slant. Det är bra att de ställer krav (stämplar t.ex.) - bra social träning att lära sig sköta ett jobb. Att inte är ruinerad utan har klarat av mina jag amorteringar. Det är roligare att jobba om man har 30 kr/tim. än om man har 5 kr/tim. Skönt att känna att man får riktigt betalt. Det kan bli en annan stämning eftersom vi betalar för mat och då så har vi mer att säga till om. Allt som gör att det liknar vanliga samhället. Lönen har lett till bättre ordning. Man ser det mer som ett riktigt jobb. Ett steg i rätt riktning. Det är mer meningsfullt. Lättare att arbeta. Inspirationen i arbetet ökar om man får riktig lön.

- Budget planeringen skuldsaneringen

Att man får chansen att betala av skulder. En otrolig hjälp. Man får pengar med sig när man muckar. fick en översikt av min ekonomi. Tagit itu Jag med papperen, vilket jag inte gjort tidigare. Att jag fick reda på vilka skulder jag har. Att få betala sina skulder själv och slippa att anlita sociala. Att man får lön så att man kan klara sina löpande utgifter.

(90 % av svaren syms inom de här återgivna svaren.)

9.3.6 Vad var det sämsta med försöket vid Vångdalen? (fråga 25)

1/3 av de intervjuade har inte svarat på frågan eller svarat att det inte var något sämsta med försöket.

Övriga svar kan delas in enligt följande. (Ex. på

svar.)

-\; #2.

A ‘ M ‘

Bilaga tf

I .

Informationen om försöket

- Personalen var informerad. lärde dåligt Jag mig om systemet genom samtal med intagna. - Bättre information i grupper eller enskilt.

Lönerna

- Att det inte är ordentliga prestationslöner, det borde det vara. Bedömningar av prestationerna borde ske efter samma system. Man borde kunna påverka sin lön i högre grad. - Det är svårt för att sätta personalen riktiga löner; att bedöma arbetsprestationen. - Det är betalt - falska dåligt förhoppningar. - Vi fick för dåligt betalt under resorna till skogsarbetet; 16 kr/tim. mot 30 kr/tim när vi arbetar.

Budgetplaneringen och fördelningen av bruttolöner

- Saknade till pengar permissioner. - Att man inte får sköta pengarna själv. - sker Mer Budgetplaneringen slentrianmässigt. engagemang från berörd personal. T.ex. ta ett par timmar i veckan för genomgång av ekonomi med den som verkligen har problem. - Kontantdelen var för liten. - Personalen ville inte att man skulle ha så mycket till frigivningen. - Att de inte tror när att på mig jag säger ja ,_ inte har några skulder.

;iTi ‘“

— Att budgetplaneringen i princip var klar när frivårdsassistenten kom till anstalten; ingen ., diskussion. ’:’fg

Ex. på övriga svar

- Att var ville arbeta. jag aldrig tillfrågades jag Jag hade ingen möjlighet att påverka arbets- _y_ placeringen. «WV. ‘ T’ — Vissa har mindre pengar när de friges än om de l

suttit på en annan anstalt. ‘L5?

- Lönen borde vara sjukpenninggrundande. - De tar hit fel folk dvs. redan socialt anpassade

människor (rattfylleri) istället för folk som behöver hjälp (intagna från slutna anstalter).

A

v---x

“,-~ w

rev-rr

~

:87?

274 ,Bilaga sou 1984

Tre intagna har svarat lite längre på frågan om vad som var det sämsta med försöket, enligt följande.

- Försöket bedrivs vid fel typ av anstalt. För korta straff. Merparten av de intagna har inga kronofogdeskulder. För kraftig fixering vid marknadsmässig lön, människan glöms bort. Slapp medicinering ger legalt missbruk. Behandlingsplanerna kommer i andra hand beroende på denna fixering vid MAIK. Kontakten med arbetsmarknaden via arbetsförmedling fungerar inte. Fritidsaktiviteter saknas (ledda), inte ledda aktiviteter. För ostimulerad personal, för mycket vikariat.

x Matsedel bör finnas för planering av måltiderna x Fritidsområdet spärras av under besökstid X Assistent bör skaffas. I dag är i princip alla anställda inblandade i den intagnes angelägenheter x Terapiverksamheten har upphört! x Man bör kunna ta emot telefon utan att behöva stå i vakten , x Vissa vårdare gör löpande bort sig, t.ex. rycker upp dörrar under besökstid Vissa gör det enkelt för sig i umgänget med de intagna. Man umgås med dem som det är lätt att

umgås med (har lite problem), de andra bryr man

sig inte om x Man jagar alkohol men blundar för knark

- krav alla ska arbeta. Inga på att Alldeles för stor slapphet bland ledningen. Arbetstvång existerar inte.

Misstycke från intagna angående Vångdalen:

_ . 0 Dåligt med fritidsaktiviteter under helgen \\ o Ensidig husmanskost 0 Dålig tvätt - för starka tvättmedel -kontakt för intagna med arbetsmarknaden/ dom stöttar inte från anstaltens sida Man vet ej hur man ska fylla i blanketter Delgivningar fungerar ej

Dålig kommunikation inom adm./övrig pers.

OOOOOOO

Legalt missbruk via slapp medicinering Finns ej anstaltsass. Tystnadsplikt fungerar ej bland pers. Hårvård fungerar ej

*Bilaga›4275

- Att dom har att kalla det mage marknadsanpassad lön. Det är minst 10:-/tim i snitt mindre än man har ute. Det borde vara längre löneperioder t.ex. 14 dagar. Ute får man inte lön varje vecka. Dom som behöver lära sig att hushålla med pengar dom gör det inte här eftersom det är veckolön. Det borde vara lön efter prestation. Det är för mycket skyddad verkstad. På öppna arbetsmarknaden har man krav på sig, det borde man ha här med.

9.5.7 Frågorna 26 och 27: Kompletteringsfrågor till intagna som förflyttats från Vångdalen till häkte eller annan anstalt

Sju intagna har svarat på dessa frågor. Samtliga har blivit tvângsförflyttade. En har förflyttats eftersom han inte ville betala av på en större skatteskuld.

Övriga förflyttningar har inget direkt samband med den

ekonomiska planeringen. Samtliga förflyttade var män. Sex av dem var tidigare dömda till skyddstillsyn eller fängelse.

å ;i

rim-Va

För att

ytterligarekomplettera:ka:t1äggn1ngenjáv,de;

sociala och ekonomiska

intagnaa förhållanden, utöver;

kap. 2-6, har vi också frågu% samtliga som 1~

deltagit

försöket om sysselsättning och försörjning före » Q pch efter Vångdalen-vistelsen. , T“ 4,

Vångdalen-viáteláen

10.1 Sysselsättning före

b Sysselsättning före Antal Procent Vångdalen-vistelsen

Totalt Totalt Män Kvihnbr

Arbete i öppna marknaden x 89 51 54 36å.

Arbetsmarknadsåtgärder 15 9 . 9 .6 Beredskapaarbete (10) J Samhällsföretag ( 1). ÅMU ( 4) :L H . Ovrig utbildning 7 4 4 0*: 3 2 2 O — Värnplikt ‘

Arbetslösa 56 32 27 51»

saknas 8 ‘- Uppgift ___ 5 ___ 3 ___ ;7

T7§* f

-_, vi_ _,_-,,_...,a..,,_›w__wvvwaw»w_w;v —._..r——————Vfi

1984:8?

.sou

278 Bilaga

10.2 Försörjning före Vångdalen-vistelsen

Försörjning före Antal Procent Vångdalen-vistelsen Totalt Totalt Män Kvinnor Lön av anställning 95 54 58 39 Inkomst av annan verk-

1 Ekon. hjälp från anhöriga 8 4 4 9 ‘ Annat .li __§ __1 .lå -« 178*

10.3 Försörjning före Vångdalen-vistelsen jämförd

med kriminell belastning, (procent)

, l ‘ Försörjning före Kriminell belastning Vångdalen-vistelsen

I

A B c

1 Lön av anställning 66 50 52 3

Inkomst av annan verksamhet å än anställning 4 O O

Utbildningsbidrag/stud.medel 9 O 2 1

Bistånd från socialtjänst 9 40 34

Arbetslöshetsersättning/KAS 6 O 7

sjukpenning O O 7 Ekon. hjälp från anhöriga 4 O 7 Annat 6 5 11 Uppgift saknas ___ __§ ___ 100 100 100 N=96 N=2O N=5

* Tre har svarat med mer än ett alt. intagna

A A « — i»

‘:oU 1984:87 ._ Bilaga

v.

Kriminell belastning:

A = Tidigare ej dömd till skyddstillsyn eller fängelse B = Tidigare dömd till skyddstillsyn C = Tidigare dömd till fängelse.

2/3 av förstagângarna (A) mot 1/3 av de som återfallit (C) försörjde sig på lön av anställning innan de kom till Vångdalen. V 34 % av återfallen (C) mot 9 % av förstagångarna j * (A) hade sin försörjning från socialtjänsten.

27 % av männen och 51 % av kvinnorna var arbetslösa innan de kom till Vångdalen.

15 % av männen och 36 % av kvinnorna försörjde sig på från socialtjänsten tiden innan de kom till bidrag Vångdalen.

58 % av männen och 39 % av kvinnorna försörjde sig under samma tid på lön av anställning. Kvinnorna är i betydligt större utsträckning utanför arbetsmarknaden och försörjer sig på bidrag från socialtjänsten.

10.4 Arbete efter Vångdalen-vistelsen

Arbete efter Antal Procent Vångdalen-vistelsen Totalt Totalt Män Kvinnor Arbete i öppna marknaden 75 43 44 39 Arbetsmarknadsåtgärder 26 15 14 19 Beredskapsarbete (10) Lönebidrag ( 1) ,

Samhällsföretag ( 1) T

N=142 Z |l—* UJO KNO

’ ›

Bilaga

»

“{A.28o 3 sou 1984:87

› 10.5 Försörjning efter Vångdalen-vistelsen

Försörjning efter Antal Procent 1 1 Vångdalen-vistelsen

Totalt Totalt Män Kvinnor

Lön av anställning 87 50 51 46

Inkomst av annan verk-

samhet än anställning 3 .2 2 3

1-

1 Ekon. hjälp från an- 1 höriga 2 1 2 0

1 Annat 3 2 2 3

1 Vet ej 9 5 6 O 1 saknas 5

Uppgift __1_1_ J i ___6

175 1 O 100 100 N=142 N=33

30 % av kvinnorna mot 11 % av männen räknar med att försörja sig på socialbidrag efter frigivningen.

10.6 Försörjning efter Vångdalenvistelsen jämförd

med kriminell belastning, (procent)

1 Försörjning efter Kriminell belastning

1 Vângdalen-vistelsen 1 A B C 1 1 Lön av 60 1 anställning SO 32 1 Inkomst av annan verksamhet än anställning 3 O O 1

Utbildningsbidrag/stud.medel 9 25 8

Bistånd från socialtjänst 10 15 24

Arbetslöshetsersättning/KAS 5 O 12

Sjukpenning 1 5 1 Pension O O 1 __,_ _ Ekon. hjälp från anhöriga 1 O 1 .,( Annat 3 O O Vet ej 5 O 7

.gg 1

Uppgift saknas 3 __§ _lg Töö 100 100 N=96 N=2O N=59

Bilaga 281

Kriminell belastning:

A = Tidigare ej dömd till skyddstillsyn eller fängelse. B = Tidigare dömd till skyddstillsyn. C = Tidigare dömd till fängelse.

60 procent av förstagângarna (A) och 32 rrocent av

återfallen (C) räknar med att försörja sig på lön av anställning efter frigivningen.

10 procent av förstagångarna“ (A) och 24 procent av återfa1len“ (C) räknar med att ha sin försörjning från socialtjänsten efter frigivningen.

V1

.. _

285.

Bilaga

?sou 1984:87 , i

1 11 DIAGRAM ÖVER LÖNESPRIDNING 1 \ Vid MAIK-kommitténs försök med marknadsanpassade löner i till vid anstalten Vångdalen, tillämpades samma intagna metoder för lönesättningen som inom den övriga arbetshar en prestationslön i driften. De intagna antingen “. i form av ackordslön eller tidlön. Under försöksperioden, V‘ - ~ december 1982 november 1983, var det i stort sett tidlöner. nedan visar genomsnitts- . . enbart Diagrammen

i kronor timme veckovis g

förtjänst ( medelförtjänst) per ackumulerat ( . ) under försöksperioden för 7*-j

( x ) och 3 arbete inom de olika verksamhetsgrenarna. Genomsnittsförtjänsten för de totalt 49 175 timmarna som redovisats under försöksperioden är 28,80 kronor timme. Den tidlön som fick utbetalas under per högsta var 32 kronor per timme. försöksperioden

x—x-x—x = genomsnittsförtjänst veckovis

ackumulerad genomsnittsförtjänst

Kr/tim MEKANISKA VERKSTADEN

Vecka T 4:

‘f

L SU 35 ao as‘*:9

aa 52 3 to rs zo 25

Kr/tim SNICKERI-VERKSTADEN

Vecka

\ 5 10 15 20 Z5 .48 52

284 Bilaga Kr/tim SKOGSARBETE

32 m- 2% m. Nuw u.

Kr/tim KÖKSARBETE

Vecka 48 52 5 10 IS 20 Z5 30 35 :A0 4 .J/

Bilaga 285 Kr/tim PARKARBETEN

Vecka aa sz 5 10 :5 20 25 so ss so så 3 Kr/tim STÄDNING

:A 148 52 5 I0 15 ,

»vv-w . ———-.x—-——~..w~ _.—,~T%.%*-v .rVV..-,_._... ._V_ ._

287)

sou 1984:87 V Bilaga

med intagen som deltagit i MAIK-kommitténs Intervju försök med marknadsanpassad lön till intagna vid E kriminalvårdsanstalten Vångdalen V

Personnummer: Namn: Adress: Civilstånd: Antal barn: Utbildning:

Tid vid kva Vångdalenz Aktuella fängelsedomens längd: Sammanlagd tid i fängelse: Fängelse antal gånger: Taxerad inkomst år 1982: Skönstaxering: ja nej

Tiden före Vångdalen-vistelsen

1. Vad hade du för arbete innan du kom till Vångdalen?

(Om du överflyttats från annan anstalt gäller frågan

vilket arbete du hade före anstaltsvistelsen.)

a) Arbete i öppna marknaden b) Pension eller sjukbidrag c) Beredskapsarbete d) Anställd med lönebidrag e) Anställd inom Samhällsföretag f) AMI

g) AMU

h) Företagsutbildning

i) Övrig utbildning

j) Värnpliktig k) Arbetslös

2. Hur försörjde Du-dig denna tid (Se fråga 1)?

a) Lön av anställning b) Inkomst av annan verksamhet än anställning

c) Utbildningsbidrag/studiemedel

d) Ekonomiskt bistånd från socialtjänsten e) Arbetslöshetsersättning f) KAS

g) Sjukpenning

h) Pension

_Vilw m; , 33V -v~~jv7w~—~ ~h.w.:.v-nv‘ ,...v.-.7-vrr n.:

sou 1984:8?

i) Ekonomisk hjälp från anhöriga

j) Annat

(Flera svarsalternativ kan anges samtidigt)

_ Vistelsen vid Vångdalen

3. På vilken arbetsplats arbetade du den tiden längsta under vistelsen vid Vångdalen?

a) Mekanisk ind. b) Småindustri c) Skogsbruk d) Handräckning, ute e) Handräckning, inne f) Köket g) Frigång

4. Vad tycker du om den arbetsplacering du fick?

5. Bortsett från de arbetsplatser som finns vid. Vångdalen, vad skulle du då helst vilja arbeta med under straffverkställigheten?

6. A; Hur trivdes du med (dvs.

arbetsuppgifterna

arbetets art, omväxling och svårighetsgrad m.m.)?

) Bra ) Ganska bra

QIOU97

) Dåligt ) Ganska dåligt

6. §; Hur trivdes du med arbetsförhållandena (arbetsmiljön, tempo, lokaler, buller, temperatur, möjlighet till utomhusarbete, rörlighet- stillasittande m.m.)? a) Bra ‘b) Ganska bra c) Dåligt d) Ganska dåligt

6. Hur trivdes Q; du med arbetsgemenskapen med dina medintagna?

a) Bra b) Ganska bra c) Dåligt d) Ganska dåligt Kommentar till svaret:

;ia) Bug .» aas

,b) Gánáka bra - 1

c) Dåligt e :

._ j,= ‘ *

d) Ganska dåligt V

Kommentar till svaret: 4

6. g; Hur var förhållandet till övrig personal?

a) Bra b) Ganska bra c) Dåligt d) Ganska dåligt Kommentar till svaret:

7. Tycker du att arbetet vid Vångdalen

arbetserfarenhet? .

a) Ja, en hel del .“ * V ~» b) Ja, någon liten . ~“ c) Mycket d) Inte alls e) Vet inte Kommentar till svaret:

Ja. Vad då? ~ a) , b) Nej

9. Har du upplevt något dåligt med arbetet rid

Vângdalen? L

a) Ja. Vad då? b) Nej

háde

för§äntat.d1g,sedånA

10. Var bruttolönen den du fick reda pâ att lönen var marknadsanpassad? A 1‘

a) Ja b) Någorlunda . c) Knappast : * . . x L Inte alls ›V

-d)

e)_Inga förväntningar alla . å AV,.“ ‘r_7‘~ f du svarat Pknappast eller kan V inte alls”, -

2 . . :

t_yarför?

’ A * 7A

W29o

sou

Bilaga 1984:82:

11. Hur tycker du att lönesättningen var pådin arbetsplats vid Vångdalen?

a) Helt rättvis b) Mindre rättvis men inget man kan göra något åt Å c) Något orättvis 3 d) Helt orättvis och borde göras något åt j e) Kan inte ta ställning 1 Kommentar till svaret: Å

12. Blev som upprättades som du ville ha den? budgeten

Om inte, vad ville du ha annorlunda?

13. Tillsammans med en frivårdsassistent/tjänsteman

upprättade du en budgetplan (A el. B)?

A. Anser du att arbetet med planeringen av din ekonomi är viktig för dig och något som du verkligen kan ställa upp på?

B. Anser du att arbetet med planeringen av din ekonomi

är mindre viktig eller oviktig för dig men något som du får finna dig i för att få vara kvar på Vångdalen?

Kommentar till svaret:

14. Anser du att budgetplaneringen gav dig en genomgång och översikt av din ekonomi?

a) Ja, mycket bra b) Någorlunda c) Knappast d) Inte alls e) Inte mer än vad jag redan klart visste Var det något du saknade i genomgången? Vad?

15. Hur gick det sedan att följa budgetplanen?

a) Mycket bra b) Någorlunda c) Ganska dåligt d) Inte alls

16. Kan du ange något bra med budgetplaneringen?

a) Ja. T.ex. vad? b) Nej

lf7e kan @@.an3 __ . NW

al

vid Vång n*

_

planeringen

H’ M‘ e ‘

Ja. T.ex.Ԥafi?V i

a) b) Nej

Efter vistelsen vid Vgnggglen

efter frigivningen från

18. Vad har du för arbete Vångdalen?

a) Arbete i öppna marknaden b) Pension eller sjukbidrag c Beredskapearbete d) Anställd med lönebidrag Anställd inom Samhällsföretag e) 1) AMI

g) AMU h) Företagsutbildning

i) Övrig utbildning j) Värnpliktig k) Arbetslös

grigivningen?

du att försörja dig efter 19. Hur kommer

a) Lön av anställning än anställning , Inkomst av annan verksamhet * b) ¢»

c) Utbildningsbidrag/studiemedel .

u›{ Ekonomiskt bistånd från socialtjänsten d)

e) Arbetslöshetsersättning/KAS

f) Sjukpenning s

g) Pension

r g Ekonomisk hjälp från anhöriga ih) i) Annat Kommentar till svaret:

i någon arbetslöshetskassa? 20. Är du medlem

a)\Ja

b) Néj z

21. Tänker du fortsätta att betala enligt budgetpianen.

. 5

om du har möjlighet? ?_g

efter frigivningen

a) Ja _bJ Niasa poster, såsom: ›

rf Nej

Ja»i«pba1t1v.r1ktfi1§gI

.

5 .=§ _1

. -

b) Jg*1 negativ riktning 4

e) E3 förändratsA

lönen förbättråt

23;

Hat den marknadsanpassade dina inför frigivningen?

mögligheter

iVá)ÄNeJ

b› Ja. Hur?

5å4§.Vad

var det bästaimed försöket vid Vångdalen?

?25..vad var det sämsta med försöket?

.Köhjl§tter1ngsfrågor

till intagen som förflyttaté från

till häkte eller annan

Vångda1en kriminalvårdsanstalt

du placerades vid fick du då

LÅå§$ lnnañ Vångdalen vetaj

vad du nu anser vara viktigt att veta omxförsöks- b 3

Varför förflyttades du från Vångdalen?

v)_Egen_begäran.

Varför?

w ‘ _§

L)*Tyångsförflyttning

_lInnehållsförteckning

SAMMANFATTNING

INLEDNING n Bakgrund

V-‘I--‘I- u UJIU Syfte

UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE Populationsbeskrivning . Urvalet

NNNNNIO U|-hh-ifs)!-

n Materialets tillförlitlighet n ATP-regler -_

I Förutsättningar för beräkning av MAIK»1ön 305,7

VISTELSETID I ANSTALT 307: _

wwww

a Tidigare längsta anstaltstid 30T« 0 Ar med anstaltstid .307

UJIQI-

någon

o Antal dagar i anstalt 30a

FANGARS PENSIONSRÄTT I ATP 3111;

Poängår 31.1 ; årsvis 312’

63-D-hubufiuh

Poängmedelvärden

U|oBU)l\)h-4

n Poängmedelvärdet för elva år 3135:; a Andel utan pensionspoäng

a Pensionspoäng under friár 315

ANSTALTSTID á PENSIONSRÄTT 3i7va_

u samband mellan anstaltstid och medelpoäng

U|U1U|U'|U'|

0 .

›c»m›H

Sambandet ársvis . Anstaltstid poängår o Teoretiska exempel

m EFFEKTER AV_PENSIONSGRUNDANDE MARKNADS-

ANPASSAD LÖN PÅ OLIKAFTYPFALL 3257

Bilagetabeller

5 i -

294 Bilaga §00

1984;):

z

SAMMANFATTNING

En fråga för MAIK-kommittén har varit om en marknadsanpassad lön bör göras pensionsgrundande inom den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). För att belysa denna fråga har kommittén genomfört en undersökning av vilken pensionsrätt i ATP fångar har i dag och hur pensionsrätten skulle förändras genom en pensionsgrundande marknadsanpassad lön.

Undersökningens genomförande

. ett urval som från ‘ V Undersökningen bygger på fångar frisläppts f fängelse 1981. Urvalet delades in i två grupper. En grupp består av fångar som 1981 hade vistats länge i anstalt, 24 månader eller längre. I den andra gruppen ingår fångar med medelvistelse i anstalt - från 6 till 23 månader. Totalt lång ingår 247 personer i undersökningen.

För dessa fångar har uppgifter samlats in om anstaltsvistelse, häktnings- och rymningstider m m från kriminalvårdsregistret. Från riksförsäkringsverkets register har hämtats uppgifter om . pensionspoäng, förtidspension m m. Samtliga uppgifter avser perioden 1971-1981, dvs ll år.

Materialet har olika tekniska begränsningar. Resultaten bör därför inte generaliseras till alla fångar i landet. Antalet undersökta fångar är lågt, vilket gör siffrorna något osäkra. Fångarna är delvis olika när det gäller hur länge de vistats i anstalt resp om de tidigare tjänat in pensionspoäng. Det . finns också brister i registren. Det händer t ex att uppgif- -1, ter saknas om vissa anstaltstider resp om ATP-poäng.

De kontroller som gjorts visar ändå att de fångar som ingår

i undersökningen är mycket lika samtliga fångar som frisläpptes från fängelse 1981.

Vistelsetider i anstalt

Flertalet av de undersökta fångarna hade vistats i anstalt under en stor del av tiden 1971-1981. Det var bara en mindre grupp som före 1981 aldrig tidigare hade vistats i anstalt.

Om man räknar antalet dagar i anstalt 1971-1981 så hade fångar med lång vistelsetid i anstalt varit på anstalt nästan fem år i genomsnitt. För fångar med medellång anstaltstid var siffran 2,5 år.

Variationerna mellan fångarna var ganska stor. En mindre grupp fångar hade varit på anstalt nästan hela tiden 1971-1981. Några hade mindre än 365 anstaltsdagar under perioden. Den största gruppen hade anstaltstider som sammanlagt motsvarade 2-6 år i anstalt. Framför allt äldre fångar hade långa anstaltstider medan yngre fångar ännu inte hade så många dagar.

;ou 1984:87

nuvarande pensionsrätt i ATP Fångarnas

ATP är ett pensionssystem som baseras på förobligatoriskt värvsinkomster under de aktiva åren. Varje år räknas pensionsför på den statligt taxerade förpoäng varje person grundad värvsinkomsten. Pensionsgrundande är den inkomst som översti-

ger 1 basbelopp, dock högst 7,5 basbelopp. Pensionspoängen för ett år är då den del av inkomsten som överstiger basbedividerat med årets basbelopp. Basbeloppet är ett loppet som prisutvecklingen, under 1984 är basbegrundbelopp följer loppet 20 300 kronor.

för en viss pension beror dels på antalet år Ålderspensionen som dels på medeltalet poäng under de 15 bäspoäng intjänats, ta För att få full pension krävs att man har penpoängåren. sionspoäng under minst 30 år. I annat fall minskas pensionen med för år antalet poängår understiger 30. 1/30 varje

Det var relativt vanligt att fångarna hade sjukbidrag/förtids-

pension (13 %).

i övrigt är mycket olika vad det gäller intjänad pen- Fångarna sionsrätt 1971-1981. Enstaka fångar hade hög pensionspoäng ända fram till anstaltsvistelsen 1979-1980. Ganska många saknade för varje år. Flertalet hade dock låga popensionspoäng vissa år och inga poäng andra år. äng

I genomsnitt hade båda grupperna av fångar tjänat in pensionsunder mindre än hälften av de ll åren. Fångarnas medelpoäng medelpoängen bland befolkningen. Även poäng understeg kraftigt under år i frihet hade fångarna lägre pensionspoäng än befolk-

ningen.

Det fanns ett tydligt samband mellan vistelsetid i anstalt och Under år med långa anstaltstider var medelpensionspoäng. poängen helt naturligt mycket låga.

I undersökningen redovisas inte pensionspoängen före 1971 med för Registeruppgifterna från riksförundantag några typfall. för 1960-1981 visar dock att intjäsäkringsverket perioden nandemönstret 1971-1981 ganska väl speglar förhållandena under en tid. Det är alltså vanligt att dessa personer ända längre sedan ungdomen saknar eller har svag förankring på arbetsmark-

naden.

ATP-rätt efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön

Vad skulle hända med fångarnas pensionsrätt om en marknadsanlön För att belysa detta har passad görs pensionsgrundande? vi undersökt hur fångarnas pensionsgrundande inkomster skulle ha ökat 1971-1981 om en marknadsanpassad lön hade utbetalats vid anstaltsvistelse. Lönen i anstalt har för varje år anta-

gits motsvara lönen inom Samhällsföretag.

1 l .\_ k L , H‘, ,. . -‘ V - q . I ,1 - å

29.6 Bilaga _ . sou

1‘98‘4:s7w: 1

Beräkningarna visar att ATP-rätten skulle bli bättre framför allt för fångar med längre anstaltstider. Det är banämligen ra vid längre tider i anstalt som lönen kan ge pensionspoäng. Pensionsrätten blir bättre främst genom att fångarna skulle ha fått ett större antal år med pensionspoäng.

För personer som normalt har en god arbetsmarkförankring på naden och tillfälliga anstaltsvistelser blir effekten självklart lägre. Sambandet som i dag finns mellan anstaltsvistelse och pensionsrätt skulle försvagas kraftigt.

Alla som saknar eller har

fångar svag förankring på arbets-

A‘. marknaden skulle få en bättre intjänad pensionsrätt under tid 3 L i anstalt än under år i frihet.

Den faktiska rätten till ålderspensionen från ATP bestäms av förvärvsinkomsten under en lång tid, normalt under 40-45 år. Undersökningen ger en begränsad bild av intjänandemönstret under ll år. För de fall denna bild stämmer för en längre period blir effekten ganska betydande. För andra fall, som t ex återgår i arbete under längre tid efter en anstaltsvistelse, blir effekten obetydlig eller obefintlig.

Effekten för olika typfall

I undersökningen har vi försökt att belysa effekten av en pen- ;,› sionsgrundande marknadsanpassad lön under hela den normalt T förvärvsaktiva perioden för olika typfall. Typfallen består dels av ytterlighetsfall, t ex personer med mycket anlånga staltstider under 40-45 år. Dels finns genomsnittsfall med återkommande anstaltsvistelser under vissa år och förvärvsinkomster under vissa år.

Uppgifterna om vistelsetider i anstalt 1971-1981 och pensionspoäng 1960-1981 har givit utgångspunkt för antaganden om förhållanden fram till ålderspension. Därefter har pension beräknats, inkl pensionstillskott och KBT, enligt nuvarande regler resp om marknadsanpassad lön skulle ha gällt under alla anstaltsvistelserna.

Typfallen visar tydligt att för personer som tidvis arbetar , och tidvis vistats i anstalt påverkas en framtida * ålderspen- L sion av g mycket måttligt en marknadsanpassad lön. Inte heller _ för fall som har enstaka vistelsetider eller g som återgår i vY:- förvärvslivet efter en anstaltsvistelse en framtida A påverkas ålderspension.

; Det är endast för fångar med en svag förankring på arbetsmarknaden och som har regelbundna anstaltsvistelser under alla år där en marknadsanpassad lön ger en kraftig förstärkning av ATP.

Sammanlagt antal anstáits-A

dagar 1971-1981

Antal 1971-1981, , - . poängâr V medeltal 4.4 år

2.843;“,

å Andel med fullt antal

g poäng- -

år, procent _ . 4

i

/

Medelpensionspoång 1976 2,18 _ 1,90 E 1980 1,14 0,22 å ’ E Medelpensionspoäng med ’ n lön 1976 V

g marknadsanpassad 2,05 1,86’

F 1980 1,32 _ 1,98’ r , l ’

Andel utan pensions- “_ÅiJ

1976 A poäng, procent 48,0 65,5..1 . 1980 64,5 V 98;1

Andel utan pensions-

poäng, med marknads-

anpassad lön, procent 1976

.._v_.-_.,. .,-_...-__.._ 7..,.r.,.,,...( V,._.,_,,.,.w~..~_.,..‘_.,,-r_¢r.. u., _rwiji_ i ,. i, _

1 INLEDNING

En marknadsanpassad lön är tänkt att närma anstaltstillvaron till normala förhållanden och som ett sätt att förbereda den för tillvaron utanför anstalten. Som ett led av detintagne ta följer också rätt till samma förmåner som andra medborga-

re, pá samma villkor och i samma utsträckning1.

En för oss rätt är rätten till tryggad ålderdom gesjälvklar nom den allmänna För intagna inom kritilläggspensioneringen. minalvården är inte detta en självklar rättighet, detta trots att arbete ofta utförs som är fullt jämförbart med den öppna marknaden. att intjäna ATP minskar i dag i den ut- Möjligheten sträckning en anstaltsvistelse medför bortfall av förvärvsinkomst. Viktiga faktorer för rätt till ATP är nämligen antalet år som pensionspoäng intjänats och storleken på pensionspoängen. För full ålderspension krävs t ex att pensionspoäng tillgodoräknats under minst 30 år.

1.2 Bakgrund

I en rapport publicerad av SCB2 diskuteras varför beläggningen

på fängelser ökar trots politiska uttalanden om fängelsestraffens Man på att intagningarna fram till 1976 skadlighet. pekar en stabil nivå och att medelbeläggningen sjönk. Sistlåg på nämnda förklaras av ändrade regler så att häktningstid avräknas från straffet fr 0 m 1973.

Efter 1976 ökade intagningarna och medelbeläggningen igen. Den vistelsetiden har dock inte ökat efter genomsnittliga 1976 trots ett ökat antal fångar med långa strafftider. I dras slutsatsen att ökningen av långa strafftider rapporten har balanserats av ännu fler korta strafftider. Vad gäller det ökade antalet absoluta frihetsstraff visar man i rapporten att fram till 1976 var det ca 13 000 dömda per år. Efpå ter l976 fram till 1982 inträffade en ökning med nära 27 %.

Man bör även ta till att antalet anmälda brott ökar i hänsyn högre utsträckning än antalet uppklarade brott3.

Under 1981 dömdes och intogs sammanlagt 13 234 personer till 1.1). Ca 80 % av dessa hade en strafffängelse (bilagetabell tid på sex månader eller mindre. Ungefär 57 % var tidigare

1 Direktiv JU 1979:07, Maikkommittén 2 Varför ökar beläggningen på fängelserna PM 1983:10, SCB, Hans von Kafer 3 Armelius, Bengt-Åke Ger behandling resultat, E Kühlhorn sid 115

-

*gm-ma

300 Bilaga

registrerade för verkställighet av kriminalvårdspåföljd under perioden 1 januari 1977 och den aktuella intagningen. För mer

än en påföljd var 33 % registreradel.

Bilagetabell 1.2 Visar antalet avgångna (frisläppta) under perioden l975»l98l. över l2 000 personer avslutade ett straff under 1981.

1.3 Syfte

Denna studie syftar till att

O beskriva fångars intjänade rätt till ATP med hänsyn till vistelsetid i anstalt och att O analysera konsekvenserna för fångar om marknadsanpassad lön görs pensionsgrundande.

l Kriminalvården 1981 sid 22

sou 1984:87

2 UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE

Studien är urvalsbaserad och omfattar fångar som avgått från under 1981. Urvalet är styrt av vilka data som är fängelse tillgängliga i försäkringsregistren.

Kriminalvårdens centrala kriminalvårdsregister finns från 1971 registrerat på magnetband. Tidigare strafftider är svåra att erhålla.

Eftersom konsekvenserna i pensionshänseende är olika beroende på bl a vistelsetid i anstalt har en longitudinell och retrospektiv studie genomförts för att - dels finna ett anstaltsvistelsemönster - dels dela in i beroende av vistelsetid i fångarna grupper anstalt.

Urvalet stratifierades på fångar med lång vistelsetid i anstalt och på fångar med medellång vistelsetid.

De två grupperna av fångar definieras, som tidigare nämnts, enligt följande.

1 Fångar med medellång vistelsetid i anstalt: fångar vilka avgått från anstalt under 1981 från en anstaltsvistelse ej understigande sex månader och ej överstigande 24 månader (6-23 månader)

2 Fångar med lång vistelsetid i anstalt: vilka från anstalt under 1981 från en anfångar avgått staltsvistelse ej understigande 24 månader (Z 24 månader).

För fångar med kortare tid i anstalt, under sex månader, är i regel konsekvenserna av anstaltstid för pensionsrätten marginella. En särskild studie har genomförts för dessa fall med utgångspunkt i ett redan befintligt material. Det består av fångar som under en viss tid 1983 varit inskrivna vid lokalanstalten Vångdalen.

Data har insamlats för resp fånge under en elvaårsperiod (1971- 1981). Ur kriminalvårdsregistret har uppgifter hämtats årsvis om kön, ålder, nation, anstalts-, häktnings-, permissions- och rymningstid. Från riksförsäkringsverkets register har pensionspoäng för resp år insamlats. Även uppgift om tidigare/pågående förtidspension/sjukbidrag eller förtida uttag av ålderspension har hämtats från riksförsäkringsverket.

2.1 Populationsbeskrivning

Under 1981 avgick från anstalt l 949 fångar med en vistelsetid på sex månader eller mer bakom sig. Av dessa hade ca 7 % vistats i anstalt 24 månader eller mer. Två tredjedelar var tidi-

A i i i

_2362 Biiaçrå sou 1984:87

q 4 straffade. Totalt var medelåldern nästan 31 år. Y _gare Fångarna 1 med lång vistelsetid i anstalt var i medeltal något äldre än de med medellång vistelsetid i anstalt.

2.2 Urvalet

Urvalet har dragits slumpmässigt (var tionde), ur kriminalvårdsregistret. Urvalet överensstämde väl med populationen. Av de 194 personerna i urvalet hade ca 8 % en lång vistelsetid i anstalt, mer än 24 månader. Ca 66 % var tidigare straffade.

Antalet fångar med lång vistelsetid i anstalt kompletterades genom ett tilläggsurval till 69 personer. Urvalet består därefter av 247 personer. Medelåldern var totalt 31,5 år. Fångarna med lång vistelsetid i anstalt hade här, i likhet med högre medelålder än fångarna med medellång vispopulationen, telsetid i anstalt (33,5 år resp 30,5). Av samtliga var 23 % utländska medborgare, ca 30 % bland fångarna med lång vistelsetid i anstalt och ca 23 % i gruppen med medellång vistelsetid.

I riksförsäkringsverkets poångdatabas saknades elva personer, sex i gruppen med medellång anstaltsvistelse och fem i gruppen med lång vistelsetid i anstalt. Under perioden 1971-1981 hade 31 fångar någon gång haft förtidspension/sjukbidrag eller förtida uttag av ålderspension (22 av fångarna med medelvistelsetid i anstalt resp 9 av fångarna med lång vislång telsetid).

Antalet kvinnor i materialet var mycket litet, 12 st (ca S %) av 247 Därför har någon jämförelse mellan kön i avpersoner. seende på poäng eller anstaltsvistelse inte genomförts.

Således har pensionspoäng granskats för 205 fångar. Bland dessa var andelen yngre i gruppen med medellång vistelsetid i anstalt högre än i gruppen fångar med lång vistelsetid. Motsatt förhållande gällde för de äldre, 40 år och mer (tabell 1.1).

Tabell 1.1 Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter ålder. Procent

Vistelsetid Ålder Totalt Medel- 16-29 30-39 40- (n) ålder

Medellång Vistelsetid 61 33 6 150 28,5

Lång vistelsetid 38 46 16 55 32,8

Totalt 29,6

I ‘ i v

3 sou 1984:87

i ana-ga W303;

Uppgifter om anstaltstider 1971-1981 har granskats för samtliga 247 personer. Beskrivningen inkluderar personer som har eller haft sjukbidrag/förtidspension någon del av perioden och personer som saknas i poängdatabasen. Däremot har dessa uteslutits vid beräkning och jämförelse med pensionspoäng.

2.3 Materialets tillförlitlighet

När man ser till resultaten rörande anstaltstider under perioden 1971-1981 bör man ha i åtanke att mycket har föränd- A rats under denna tid. g;

Förändringar inom páföljdssystemet under den undersökta elvaârsperioden har påverkat den faktiska tiden i anstalt, några exempel är:

1973 - av infördes Avräkning häktningstid 1974 - Den intagnes skötsamhet skulle ej ligga till grund för straffminskning 1978 - efter tre månader Villkorlig frigivning 1980 - Avskaffades ungdomsfängelser - Avskaffades dom till skyddstillsyn i samband med behandling i anstalt lägst en och högst två månader - till 1981 Sänkning av minimistraffet 14 dagar - Avskaffades internering - efter två månader Villkorlig frigivning

Ändrad uppläggning av registren under 1970-talet har inneburit att man under senare år kan få en tydligare bild av den faktiska vistelsetiden i anstalt resp häktnings-, rymningsoch permissionstid än man kunde i början av 1970-talet.

En nackdel med centrala kriminalvårdsregistret är att en gallring genomförs fem år efter det att kriminalvård upphör. Återkommer personen till vård efter det att den femåriga gallringstiden passerat skall en ny akt läggas upp. I det undersökta materialet är dock inte risken stor att några anstaltsvistelser inte är medräknade på grund av ny registeruppläggning. Personerna i urvalet har en i stort sett jämn fördelning av vistelser i anstalt under perioden 1971-1981.

2.4 ATP-regler

Allmänna tilläggspensionen (ATP) är ett obligatoriskt försäkringssystem som består av ålderspension, förtidspension och familjepension.

Den (AP) i ATP för en viss individ beårliga álderspensionen stäms enligt följande formel:

.A5 I

sou 1984:875

AP = x c x x BB = 1 för alla 2 N; 3 St S50 å 5 å

där t = det antal år individen har förvärvat pensionspoäng N = det antal år med pensionspoäng som krävs för (poängår), full pension. Har man 30 poängár eller fler än 30 berättigar det i normalfallet till full pension c = en faktor som uttrycker pensionsnivåns höjd. c är f n 60 % = medeltalet av intjänade Har man mer än pensionspoäng. P 15 poängår beräknas på de 15 bästa poängåren BB = det år betalas ut. basbeloppet pensionen Basbeloppet följer konsumentprisindex och justeras årligen (1984: 20 300 kr).

Det betyder att den årliga ålderspensionen (P) för en viss person bestäms av medeltalet av de pensionspoäng som in- (5), tjänats under de 15 bästa poängåren, gånger basbeloppet (BB) det år pensionen betalas ut. Av denna produkt skall

(5-BB)

60 % betalas ut om försäkringstagaren har minst 30 poängár. I annat fall reduceras pensionen med l/30 för varje år antalet poängår understiger 30.

Pensionspoängen beräknas på pensionsgrundande inkomst mellan 16 och 65 års ålder. Pensionsgrundande inkomst är alla förvärvsinkomster före skatt mellan l och 7,5 basbelopp. Med förvärvsinkomster menas inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, således ej kapitalinkomster o dyl. Till grund för inkomstberäkningar ett visst år används den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Antalet pensionspoäng ett år fås genom att dividera den pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för året.

För att få förtidspension från ATP måste man dels ha drabbats av varaktigt nedsatt arbetsförmåga, dels ha haft pensionsgrundande inkomst för tid före det år under vilket pensionsfallet inträffar. Förmånerna kan utges som hel eller delar av hel pension beroende på graden av invaliditet. Förtidspensionen skall motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle fått om han inte invalidiserats. Därför räknas också de år då man skulle kunna ha haft pensionsgrundande inkomst, om man inte råkat ut för invaliditet. Den försäkrade kan för dessa år få s k antagandepoäng. Man räknar med att han under dessa år skulle haft samma pensionsgrundande inkomst, som han hade före invaliditeten. Antagandepoängen, som är lika stor för varje år, kan beräknas på tvâ sätt. Man väljer det som är fördelaktigast för individen. Enligt ett av alternativen är antagandepoäng medeltalet av de två bästa poängtalen under de fyra senaste åren före det år man förtidspensioneras. Enligt det andra alternativet beräknas antagandepoäng på faktiska poängtal intjänade under samtliga år fram till det år man invalidiseras. Man väljer ut den bästa hälften av dessa poängtal och beräknar medelvärdet av dem. Detta medelvärde ger antagandepoängens storlek.

i i i —

1964:217 Ö3V05i

?sou :Bilaga

För att få tillgodoräkna sig antagandepoäng måste man vid tidpunkten för pensionsfallet antingen vara sjukpenningplacerad för en inkomst som överstiger ett basbelopp samt ha minst ett poängår tidigare, eller ha pensionspoäng för minst tre av de fyra närmaste åren före pensionsfallet. Får individen inte tillgodoräkna sig antagandepoäng beräknas förtidspensionen på grundval av faktiskt intjänade pensionspoäng enligt samma metod som ålderspensionen. Förtidspension utgår ej om den försäkrade inte uppfyller villkoren för att få ålderspension vid 65 års ålder.

Familjepension utgår till änka, men ej till änkling efter avliden försäkrad (änkepension) och till efterlämnade barn som inte fyllt 19 år (barnpension). Änkepension från ATP betalas till änkan, om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag mannen fyllde 60 år, eller om makarna har barn tillsammans vid mannens död. Pensionens storlek bestäms av den försäkrades förvärvsinkomster på samma sätt som tidigare. Inkomsterna kan vara faktiska, men under vissa förutsättningar även förväntade. Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes pension om han hade någon sådan, i annat fall en viss procent av den förtidspension han skulle ha haft rätt till, om han förtidspensionerats vid tiden för dödsfallet. Änkepensionen utgör 40 procent av den avlidnes pension från ATP i det fall barnpension inte samtidigt betalas ut. Om så sker är änkepensionen i stället 35 procent.

Barnpension betalas ut till barn som inte fyllt 19 år.

2.5 Förutsättningar för beräkning av MAIK-lön

Beräkningarna av konsekvenserna för pensionsrätten om marknadsanpassad lön vore pensionsgrundande bygger på följande gm b

förutsättningar. ff

Inkomsterna under anstaltstid antas motsvara minimilön för _*, skyddat arbete vid 35 timmars arbetsvecka. Lönebeloppen 1971- ai”A 1982 framgår av bilagetabell 2.1. , . j

Marknadsanpassad lön har antagits vara pensionsgrundande utan avdrag.

Från anstaltstid har avräknats tid vid häktning och rymning.

306 Bilaga sou 1984:87

Pensionspoäng har beräknats enligt gällande regler i följande formel

PP=(C-X)+X+(B-R)Y -x 7

PP S 6,50

D m. P1 C II år Intjänad poäng resp X Il vid årets Basbelopp ingång B Il Antal i anstalt dagar R H Antal eller häktnings- rymningsdagar Y II Veckolön år resp

Äsou.

l984:87

3 VISTELSETID I ANSTALT 1971-1981

Längden av vistelsetiden i anstalt påverkar storleken av pensionspoäng och därmed intjänad pensionsrätt enligt nuvarande regler. Den följande redovisningen visar att fångarna haft begränsade möjligheter att intjäna pensionspoäng 1971-1981.

3.1 Tidigare längsta anstaltstid

Fångar med lång anstaltstid 1981 hade ofta haft längre straff tidigare jämfört med fångar med medellång anstaltstid. Detta visas om man enbart tar hänsyn till tidigare längsta sammanhängande vistelsetid i anstalt, dvs borträknat vistelsen som avslutades 1981 (tabell 3.1). Något över SO % av fångarna med lång vistelsetid i anstalt hade tidigare under perioden haft en sammanhängande vistelsetid på över minst ett halvår. Motsvarande för gruppen med medellång vistelsetid är 40 %.

Tabell 3.1 Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter tidigare längsta vistelsetid i anstalt. Procent

ta resultat är dock något missvisande då man bör beakta att många med lång vistelsetid i anstalt hade vistats där under en stor del av perioden 1971-1981. De hade alltså så långa vistelsetider, som avslutades 1981, att de knappast hade kunnat hinna få ytterligare straff i början av 1970-talet.

3.2 År med någon anstaltstid

Fångar med lång vistelsetid i anstalt hade i medeltal vistats på anstalt någon gång under 7 av de ll åren (tabell 3.2).

—-r ‘T r — p›r_ r — › — r v~—;~~ w ~ ~——~ 1“""""""**‘7r."" —~--~*~v-v-V-WW’-—v-*—*--r»'*v, v* ja

I i

n

308 Bilaga « A

1984:8755:

sou x

Tabell 3.2 .Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter antal år de någon tid vistats i anstalt 1971-1981. Procent

stalt hade de som var över 40 år nästan 9 år i medelantal. För fångar över 40 år inom gruppen med medellång vistelsetid var medelantalet anstaltsår 6,5. V 3.3 Antal dagar i anstalt

;b_ Ser man till de båda grupperna fördelade efter exakt antal dagar i anstalt redovisade i antal år, finner man att fångarna med lång vistelsetid i anstalt vistats i medeltal ca 5 år i anstalt under elvaårsperioden jämfört med fångarna med medellång vistelsetid vilka vistats ca 2,5 år i medeltal i anstalt (tabell 3.3).

Ungefär en fjärdedel i gruppen med lång vistelsetid i anstalt hade vistats på anstalt mellan 7 till 11 år. Endast 5 % av fångar med medellång vistelsetid hade anstaltsvistelse under en så ^ lång period.

›§ummaantál áagarllll333911309l§iSEel*j,\LÅ00.ViB§ê

i anstalt ~ I v“0 v_=: 1971419812 setid»7« Uttryckt i år A -

vistats i anstalt under längre tid än de yngre. I grupp n

med lång vistelsetid i anstalt hade i åldersklasserna 3 år samt 40 år och mer vistatsi anstalt under i mede1.a1 resp 7 år. Motsvarande för fångar med medellång vistelse var 2,75 resp 3,75 år. I a_

?sou 1984:87

4 , FÅNGARS PENSIONSRÄTT I ATP

I detta och följande avsnitt redovisas fångars pensionsrätt i ATP dels enligt rfv:s register, dels efter beräkning baserad på marknadsanpassad lön.

4.1 Poängâr

Före beräkning

- Antalet poängâr - antalet år som pensionspoäng intjänats är en viktig faktor för rätt till ATP. De undersökta fångarna hade i medeltal intjänat pensionspoäng under mindre än hälften av antalet möjliga poängâr 1971-1981. Medeltalet poängâr under perioden 1971-1981 för fångar med medellång vistelsetid i anstalt var ca 4,4 jämfört med ca 2,8 i gruppen med lång vistelsetid i anstalt (tabell 4.1). Ca 19 % i grupmed medellång vistelsetid saknade helt poängâr under pepen rioden 1971-1981. Motsvarande i gruppen med lång vistelsetid var över en fjärdedel. Endast 4 % (6 st) av fångarna med medellång vistelsetid i anstalt hade fullt antal poängår. Ingen i gruppen med lång vistelsetid i anstalt hade detta.

Tabell 4.1 med medellång resp lång vistelsetid i an-- Fångar stalt fördelade efter antal år ATP-poäng intjänats 1971-1981 före samt efter beräkning av poäng

Medelantal poängâr 4,36 2,76 6,54 7,18

Åldersfördelningen visar en skillnad mellan de två grupperna 4.1). I gruppen med medellång vistelsetid i (bilagetabell anstalt hade den yngsta åldersklassen (16-29 år) det lägsta medelantalet poängâr i jämförelse med åldersklasserna 30-39 samt 40 år eller äldre. Av de med lång vistelsetid i anstalt var förhållandet tvärt om, den yngsta áldersklassen hade vid jämförelse med övriga det högsta medelantalet poängår.

Andelen som under perioden 1971-1981 saknat poängâr var högre i åldersklasser i gruppen med lång vistelsetid i ansamtliga stalt vid med fångar med medellång vistelsetid. jämförelse

i 1 i

312“Bi,1a9a _ sou 1984:87

Efter beräkning

Beräkning av marknadsanpassad lön ger en mycket starkt effekt på antalet Både bland intjänade poängår. fångar med medellång resp lång anstaltstid ökade medelantalet poäng tydligt, mest för fångar med lång vistelsetid. Ingen fånge saknade poängår 1971-1981 efter beräkningen.

4.2 Poängmedelvärden årsvis

Före beräkning

Årsvisa medelvärden 1971-1981 (exkl år utan poäng och förtidspensionärer) visar att båda grupperna i stort hade ett medel- Avärde som varje år understeg två poäng (tabell 4.2). Fångarnas poängmedelvärden understeg betydligt poängen för befolkningen i övrigt.

Åren 1980-1981 var medelpoängen ca ett för de två grupperna. Detta beror bland annat på urvalsmetoden där anstaltsvistelse dessa år var ett kriterium.

Tabell 4.2 Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter årsvisa poängmedelvärden före samt efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön. Jämfört med män och kvinnor i be-

2,56 1978 1

2,48 Medelvärde under perioden 1971-198l 1,77 1,58 1,70 1,63 3,91 2,39

Källa: Statistikinformation 30/1982 och 7/1983. RFV Not Alla § med n S 10 sätts inom parentes Alla procentfördelningar med n S 20 sätts inom parentes

Vau-rv.- .—._» T

V, i

* 313

Bilaga

Efter beräkning

De årsvisa medelvärdena ökar inte under alla år efter beräkning av poäng med marknadsanpassad.lön. Ser man till medelvärdet under perioden 1971-1981 har detta stigit i gruppen med lång vistelsetid i anstalt i jämförelse med poängmedelvärdet före beräkning. Däremot har medelvärdet sjunkit i med gruppen medellång vistelsetid efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön.

De årsvisa resultaten uppvisar således både minskningar och ökningar av poängmedelvärden efter beräkning i jämförelse med före beräkning för båda grupperna av fångar. Detta resultat beror på att fler fångar, vilka före beräkning av poäng med marknadsanpassad lön inte hade någon pensionspoäng, efter får beräkning en pensionspoäng och då en låg sådan. Detta inverkar på medelpensionspoängen vilken naturligtvis sjunker.

Att fångar med lång fängelsetid trots detta har ett poängmedelvärde efter beräkning under perioden som överstiger medelvärdet före beräkning beror dels på ovanstående resonemang, dels på att deras långa anstaltsvistelser starkare inverkar på pensionspoängens storlek (se följande avsnitt).

4.3 Poängmedelvärdet för elva år

De medelvärden som redovisas i det följande är inte jämförbara med befolkningen i övrigt. Det beror på att medelvärdena baseras på samtliga år under perioden 1971-1981 under vilka fångarna hade eller saknade pensionspoäng. År utan pensionspoäng har inräknats för att få mellan situationen före jämförbarhet resp efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön. Tidigare tabeller har visat att en hög andel fångar som före beräkning saknar pensionspoäng har en låg sådan efter beräkning. Detta innebär att medelvärdet sjunker i förhållande till tidigare resultat om inte åren utan poäng är medräknade sedan tidigare.

Före beräkning

De båda gruppernas medelpensionspoäng före beräkning av poäng med marknadsanpassad lön var låg (tabell 4.3). Fångar med medellång vistelsetid i anstalt hade 0,83 i medelpensionspoäng, i gruppen med lång vistelsetid var medelpoängen 0,43.

Åldersfördelningen visar att samtliga åldersklasser inom gruppen med medellång vistelsetid hade högre medelpensionspoäng jämfört med gruppen med lång vistelsetid. Inom gruppen med medellång vistelsetid i anstalt hade de äldsta (40 år och mer) högst medelpensionspoäng, de yngsta hade lägst medelpoäng. Bland fångar med lång vistelsetid var förhållandet tvärt om. De yngsta (16-29) hade högre medelpensionspoäng och den äldsta åldersgruppen den lägsta.

3 i A V V -

“?3i453iiaga _ 4; sou 1984:87 3

y Tabell 4.3 Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter medelpensionspoäng samt medelpensionspoäng vid införandet av maiklön. Fördelat efter ålder samt totalt. 1971-1981 Ålder 16-29 30-39 40-- Totalt Före Efter Före Efter Före Efter Före Efter

Medellång vistelsetid 0,68 1,03 0,94 1,30 1,19 1,64 0,83 1,19 Lång vistelsetid 0,62 1,31 0,35 1,15 0,27 1,36 0,43 1,25

Efter beräkning

Fångar med lång vistelsetid i anstalt får en mer gynnsam förändring av medelpensionspoängen än de med medellång vistelsetid efter beräkning av marknadsanpassad lön. Medelpoängen totalt för fångar med lång vistelsetid blev ca 1,25 medan motsvarande för de med medellång vistelsetid blev ca 1,19.

Fördelning efter ålder visar att medelpoängen ökar med ålder i båda grupperna. I den äldsta åldersklassen (40 år och mer) r är skillnaden före och efter beräkning 1,09 för gruppen med lång vistelsetid i anstalt. Skillnaden för denna åldersgrupp bland de med medellång vistelsetid är 0,45.

Efter beräkning av poäng har den äldsta åldersklassen det högsta medelvärdet i båda grupperna. Förhållandet från före beräkning att de yngre bland gruppen med lång vistelsetid hade högre medelpoäng än övriga åldersklasser kvarstår alltså inte.

4.4 Andel utan pensionspoäng

Före beräkning

I jämförelse med befolkningen var andelen fångar utan pensionspoäng klart högre under samtliga år under perioden 1971-1981 (tabell 4.4). Av fångarna med lång vistelsetid i anstalt saknade i medeltal ca tre fjärdedelar pensionspoäng. I gruppen med medellång vistelsetid i anstalt hade något mer än hälften inte någon pensionspoäng. Andelen i befolkningen som saknade pensionspoäng var i medeltal under perioden 12 % för männen resp 35 % för kvinnorna.

i i i i i in .

i,

isoválsaxnsö

:i _

_ l :i-B;iag‘a’ 3;i~5

Tabell 4.4 Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter andelutan pensionspoäng före samt efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön. Jämfört med män och kvinnor i be-

Källa: Se tabell 4.2

Efter beräkning

Efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön minskar andelarna som saknar pensionspoäng kraftigt. Störst förändring visas i gruppen med lång vistelsetid i anstalt. Periodmedelvärdet efter beräkning innebär att båda grupperna av fångar i större utsträckning hade år med pensionspoäng i jämförelse med kvinnor i befolkningen.

Fångar med medellång vistelsetid i anstalt fick en högre andel utan pensionspoäng efter beräkning vid jämförelse med gruppen med lång vistelsetid.

4.5 Pensionspoäng under friår

Pensionspoäng under friár, dvs år utan anstaltsvistelse, belyser fångarnas situation ytterligare.

Pensionspoängmedelvärdet är något högre under friår än under år med både anstaltsvistelse och tid i frihet (tabell 4.5) jämfört med tabell 4.2. Men fortfarande har fångarna med lång vistelsetid i anstalt i stort lägre poängmedelvärde än fångar med medellång vistelsetid. Jämfört med män och kvinnor i befolkningen hade båda grupperna av fångar klart lägre poängmedelvärden under perioden 1971-1981.

i. V

.Ariááa

353?‘. vis

‘1,37 1,67 11,58 2,10 1,98 2,15 2,41

(1,37)1

1 - 1

anstalt

A sou 1984:87 V»

Bilaga 3177“g

5 ANSTALTSTID - PENSIONSRÄTT

\ 5.1 Samband mellan anstaltstid och medelpoäng

Före beräkning

Det fanns ett tydligt samband mellan anstaltstid och pensionspoäng. Kopplas medelpensionspoängen samman med medelanstaltstiden finner man, som väntat, att medelpoängen sjunker med L ökande medelanstaltstid. Fångar med medellång vistelsetid, som \_g* varit i anstalt i medeltal upp till tre månader per år 1971- 7 1981, hade i genomsnitt 1,09 i pensionspoäng under perioden. För fångar med längre anstaltstider var poängen väsentligt lägre.

Medelpensionspoängen var i båda grupperna mycket låg. För sammanlagda medelanstaltstider som översteg tre månader i genomsnitt per år var aldrig medelpensionspoängen högre än 0,54 sett till båda gruppernas medelpoäng.

Tabell 5.1 Fångar med medellång vistelsetid i anstalt fördelade efter medelanstaltstid och medelpensionspoäng 1971-1981. Procent

Medelpen- Medelanstaltstid (månader) 1971-1981 . sions oan 3 Z 3 6 2 6 9 2 9 S 12

1971_§9819

0 9 23 (36) (67) 0,01—0,99 45 64 (55) (33) 1,00-1,99 34 12 (9) — 2,00 12 — - - Summa 100 100 100 100 Antal (n) 94 42 ll 3 Medelpen- . sionspoäng 1,09 0,35 0,07 (0,0l)

Tabell 5.2 Fångar med lång vistelsetid i anstalt fördelade efter medelanstaltstid och medelpensionspoäng 1971-1981. Procent Medelpen- Medelanstaltstid (månader) totalt per år 1971sionspoäng 1981 1971-1981 3 Z 3 6 2 6 9 Z 9 S 12 p 0 (14) 20 (33) (60)

f5K

. 56 vt 0,01-0,99 (29) (67) (40)

Medelpen-

sionspoäng (1,05) 0,54 0,18 (0,i3)

Efter beräkning

Efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön visar det sig att medelpeñsionspoängen blev klart högre bland fångar med lång vistelsetid i anstalt i jämförelse med de med medellång vistelsetid, detta oavsett medelanstaltstid (bilagetabell 5.1- 5.2).

Inom samtliga tremânadersintervall höjdes medelpensionspoängen mer inom gruppen av fångar med lång vistelsetid i anstalt, en medelhöjning totalt på ca 0,85 mot 0,64 bland de med medellång vistelsetid.

Medelpensionshöjningen efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön har ett positivt samband med medelanstaltstid, dvs ju högre medelanstaltstid desto mer höjs pensionspoäng efter beräkning. Detta innebär även att de med den längsta medelanstaltstiden, över nio månader, har en medelpensionspoäng efter beräkning vilken är mer jämförbar med medelpoäng vid låg medelanstaltstid (under tre månader), än den är jämförbar med medelanstaltstider på mellan 3 till 9 månader.

Det innebär att det starka sambandet mellan anstaltstid och pensionspoäng genom en pensionsgrundande lön i anstalt försvagas kraftigt och delvis upphör.

5.2 Sambandet årsvis

För att ytterligare belysa sambandet har beräkning gjorts även för antalet år (och ej personer).

Före beräkning

Sambandet mellan antal dagar i anstalt och pensionspoäng blir då mer tydligt (tabell 5.3). Fângarna med medellång vistelsetid i anstalt har vid jämförelse med gruppen med lång vistelsetid något högre medelpensionspoäng oavsett hur många dagar de vistats i anstalt resp år. Det är också en högre andel som saknar pensionspoäng bland fångar med lång vistelsetid i anstalt oavsett hur lång tid anstaltsvistelsen varade resp år (43 resp 37 procent).

I 5. Y, i

?sou 1994:87 .

_ giiaéa ‘i‘31;9;

Tabell 5.3 Samtliga år för fångar med medellång resp lång ,,_j vistelsetid i anstalt fördelade efter antal dagar i anstalt resp år samt pensionspoäng resp år 1971-1981. Procent

Pensions- Dagar i anstalt resp år poäng 0 1-100 101-200 201-365 resp år Medel-Lång Medel-Lång Medel-Lång Medel-Lång lång vis— lång vis- lång vis— lång visvis- tel- vis- tel- vis- tel- vis- teltel- setid tel- setid tel- setid tel- setid

Medelpensionspoäng 1,33 1,07 0,69 0,53 0,39 0,17 0,06 0,05

En uppdelning i åldersklasser visar att under år utan vistelse i anstalt hade de äldre (40 år och över) högre medelpensionspoäng (2,46) än övriga åldersklasser inom gruppen med medellång vistelsetid i anstalt (bilagetabell 5.3-5.4). Bland fångar med lång vistelsetid i anstalt var det däremot den yngsta åldersklassen (16-29 år) som hade det högsta poängmedelvärdet (l,27) i jämförelse med övriga åldersklasser under år utan anstaltsvistelse.

Ser man till andelen som saknade visas att unpensionspoäng der år utan anstaltsvistelse samt år med kort (1-100 andgr) staltsvistelse fanns vissa skillnader mellan åldersklasserna. Under år utan anstaltsvistelse hade den åldersklassen yngsta bland fångar med medellång vistelsetid i anstalt en högre andel som saknade pensionspoäng i jämförelse med den yngsta gruppen bland de med lång vistelsetid (44 % resp 34 %). Motsvarande för år med kort vistelsetid i anstalt gäller för den äldsta åldersklassen. Ca 84 % av fångarna med medellång vistelsetid saknade här pensionspoäng mot 67 % i gruppen med lång vistelsetid.

Efter beräkning

Efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön ökar medelpoängen främst under år med en lång vistelsetid i anstalt (tabell 5,4), dvs när antalet dagar i anstalt 201 översteg dagar under ett år.

A 1

‘Bi1a9a . . . sou \1_9s4:s77

Det synes även som om gruppen av fångar medjlång vistelsetid i anstalt kom att få högre medelpensionspoäng efter beräkning än de hade under år utan vistelse i anstalt (friår). Medelpenunder samtliga friår var 1,07 motsvarande där sionspoängen vistelsetiden i anstalt översteg 201 dagar/år var 1,59.

Tabell 5.4 Samtliga år för fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter dagar i anstalt resp år samt pensionspoäng resp år 1971- 1981. Efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön. Procent

Pensionspoäng Dagar i anstalt resp år efter beräk- 0 1-100 101-200 201-365 ning av poäng Medel-Lång Medel-Lång Medel-Lång Medel-Lång med marknads- lång vis- lång vis- lång vis- lång vislön vis- tel- vis- tel- vis- tel- vis- telanpassad tel- setid tel- setid tel- setid tel- setid

3,00-3,99 7 3 1 - l 1 1 1 4,00- t Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal (n) 784 194 195 45 190 63 370 313 Medelpensionspoäng 1,33 1,07 0,87 0,65 0,87 0,47 1,24 1,59

Motsvarande jämförelse för fångar med medellång vistelsetid visar att inte var högre än under friår medelpensionspoängen för denna 1,33 resp 1,24 under år utan vistelse i angrupp, stalt.

Andelen utan pensionspoäng sjunker i båda grupperna av fångar efter av Den mest markanta minskningen iaktberäkning poäng. tas under år då anstaltsvistelsetiden var lång. I båda grupperna av fångar är det endast mellan 5 och 7 % vilka saknar under år med lång vistelsetid i anstalt (mer än pensionspoäng .201 dagar/år). Detta skall jämföras med situationen under friår då uppemot 40 % av fångarna saknade pensionspoäng.

En uppdelning efter ålder visar att samtliga tre åldersklasser inom gruppen med lång vistelsetid i anstalt hade lägre poängmedelvärde under friår än de hade under år då de vistats mer än 201 dagar i anstalt. Bland fångarna med medellång vistelsetid i anstalt var det endast den yngsta gruppen (16-29 år) som kom att få högre poängvärde under år med mycket anstaltsvistelse jämfört med medelvärdet under friår (l,3l resp 0,99).

x sou 1984:87 321 Bilaga

5.3 Anstaltstid -

poängár

Effekten av en pensionsgrundande marknadsanpassad lön för fångar kan också belysas genom en beräkning av hur många år som fångarna totalt får poäng.

Före beräkning

Oavsett pensionspoängens storlek och oavsett den faktiska tiden i anstalt visar tabellerna 5.5 resp 5.6 att under år med någon anstaltsvistelse saknades ofta pensionspoäng. Under 72 % av åren med någon vistelsetid i anstalt saknade fångarna. i gruppen medellång vistelsetid i anstalt pensionspoäng. Motsvarande för gruppen med lång vistelsetid var 90 % av åren. Under år utan anstaltstid fanns oftare poäng registrerad.

Även under år utan anstaltsvistelse finns viss skillnad mellan grupperna. Fångar med lång vistelsetid saknade pensionspoäng i högre utsträckning i jämförelse med gruppen medellång vistelsetid (43 resp 37 procent saknade poäng).

Tabell 5.5 Samtliga år för fångar med medellång vistelsetid i anstalt fördelade efter ingen/någon anstaltstid samt ingen/någon pensionspoäng perioden 1971-1981. Före resp efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön. Procent

Vistelse i anstalt Ingen Någon Före beräk- Efter beräkning ning Ingen poäng 37 72 23 Någon poäng 63 28 77 Summa 100 100 100 Antal (n) 784 755 755

Tabell 5.6 Samtliga år för fångar med lång vistelsetid i anstalt fördelade efter ingen/någon anstaltstid samt ingen/någon pensionspoäng perioden 1971- 1981. Före resp efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön. Procent

2|

14322. Bilaga sou 1984:87:

Efter beräknin _

Efter beräkning av poäng med marknadsanpassade löner visas en markant skillnad i jämförelse med tidigare förhållande. Båda gruppernas andelar av de som hade pensionspoäng under år med anstaltsvistelse ökade. Andelen ökade mest bland fångar med lång vistelsetid i anstalt. Endast 20 % av åren med anstaltsvistelse var poänglösa i denna grupp. Bland fångar med medellång vistelsetid var ca 23 % av åren utan pensionspoäng efter beräkning.

Beräkningarna visar således att en marknadsanpassad lön ger fångar bättre intjänad pensionsrätt under år med anstaltsvistelse än under år i frihet.

5.4 Teoretiska exempel

Vad som händer med pensionspoängen efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön kan beskrivas genom simulerad beräkning av olika exempel. Figur 1 nedan visar förhållandet under 1981 mellan pensionspoäng upparbetad utanför anstalt och pensionspoäg efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön beroende på vistelsetid i anstalt.

sot: 1984:87

Bilaga 323,

Figur 5.1 Exempel över effekten av pensionsgrundande MAIKlön, beroende av anstaltstid och poäng utanför anstalt 1981

Poäng med marknadsanpassad lön

*

pensionspoäng

utanför anstalt

Dagar i anstalt

100 206 360

Figuren visar bl a att personer som utanför anstalt inte har upparbetat någon pensionspoäng måste vistas i anstalt över 100 dagar för att få någon poäng efter beräkning av marknadsanpassad lön.

sou 19s4:á7

Bilaga

6 EFFEKTER AV PENSIONSGRUNDANDE MARKNADSANPASSAD LÖN PÅ OLIKA TYPFALL

Med utgångspunkt i undersökningens resultat har åtta typfall konstruerats med skilda förutsättningar i avseende på anstaltstider och intjänad rätt till ATP. Fallen har valts så att det finns dels ytterlighetsfall, t ex fall med mycket långa vistelsetider där ATP-rätt i dag helt saknas, dels genomsnittliga fall med återkommande anstaltsvistelser och en viss intjänad rätt till ATP.

Faktiska uppgifter om ATP-poäng för perioden 1960-1981 resp anstaltstider 1971-1981 har varit utgångspunkt för antagandena både om pensionspoäng fram till ålderspensioneringen och anstaltsvistelse före 1971 resp efter 1981.

Pensionsbeloppen har beräknats enligt gällande regler dvs att pensionstillskott utgör, för ensamstående, 9 744 kronor och oreducerat kommunalt bostadstillägg, dvs KBT, 6 912 kronor (enligt reglerna om statsbidrag). Basbeloppet för 1984 har använts (20 300 kronor).

Folkpensionsdelen är inte medräknad i beräkningarna då denna del utfaller lika för alla.

Vid beräkning av marknadsanpassad lön har veckolön för skyddat arbete 1982 (l 050 kronor) använts för samtliga år med anstaltstid.

Typfall 1 avser en äldre fånge med mycket långa anstaltstider, som helt saknar förankring på arbetsmarknaden. Han antas fortsätta på detta sätt till ålderspensioneringen.

Fallet kan illustreras med en 45-årig man som vistats på anstalt någon gång varje år 1971-1981. I genomsnitt hade han vistats 324 dagar/år i anstalt. Han saknar helt pensionspoäng under perioden 1960-1981.

Vi antar att han mellan 16-64 år vistas i anstalt helt eller delvis under 31 år. Ingen pensionspoäng intjänas genom förvärvsarbete.

Han får då genom MAIK-lön fullt antal pensionsår och en medelpoäng under de 15 bästa åren på 2,73.

Utan MAIK-lön skulle ha utgått endast pensionstillskott och fullt KBT, dvs 16 656 kronor/år. En pensionsgrundande marknadsanpassad lön skulle ha givit en ATP på 33 251 kronor/år. Skillnaden är således drygt 16 000 kronor. Om denne person skulle förtidspensioneras utgår i sådant fall dubbelt pensionstillskott, effekten blir ändå mindre.

A ~

326 Bilaga . sou 1984:87

Tygfall 2 avser en yngre fånge med relativt anstaltstilånga der och som har en viss förankring på arbetsmarknaden under \ år i frihet. Detta mönster antas fortsätta fram till ålderspensionering.

Typfallet kan beskrivas med en 30-årig man som vistats i anstalt någon gång under 9 år av perioden 1971-1981. I genomsnitt var antalet anstaltsdagar 205 dagar/år. Denna person hade intjänat pensionspoäng under 6 av de 15 möjliga åren och medelpoängen var 0,87. Under år i frihet var medelpoängen 1,92.

Vi antar att av de återstående 35 åren till så ålderspension vistas han i anstalt helt eller delvis under 20 år. Han tjänar dessutom in pensionspoäng i frihet under 14 år.

Även detta fall får fullt antal bl a genom mark- J. pensionspoäng nadsanpassad lön. Medelpensionspoängen under de 15 bästa åren blir 1,93.

Utan marknadsanpassad lön skulle ATP reduceras då han endast har intjänat pensionspoäng under 23 år. ATP skulle då ha blivit 22 515 kronor/år. Efter av beräkning poäng grundad på marknadsanpassad lön blir ATP i stället 26 175 kronor/år. ATP ökar således med 3 660 kronor i detta typfall.

Typfall 3 är en äldre fånge med relativt långa anstaltstider. Under år i frihet har han en viss förankring på arbetsmarknaden.

Detta typfall kan illustreras med en man som vistats 45-årig V_.-- på anstalt någon gång under 9 år av 11. Medelanstaltstiden var 279 dagar/år. Han har intjänat under 6 av pensionspoäng de 22 möjliga åren. Medelpoängen under hela 1960perioden 1981 var 1,27. Under år i frihet var medelpoängen 1,62.

Vi antar att han kommer att vistas i anstalt helt eller delvis under 18 av de 20 åren fram till âlderspensionen. Under dessa år intjänar han ytterligare 6 poängår.

Utan en marknadsanpassad lön skulle vid ålderspensionering utgetts endast pensionstillskott och KBT (16 656 kronor/år). Beräknad ATP grundad på marknadsanpassad lön ger i detta fall 29 988 kronor/år. Ökningen blir i detta fall 13 322 kronor.

Txpfall 4 gäller en yngre fånge som ofta vistats i anstalt . . men under något kortare Han har en viss perioder. förankring vä ,; › på arbetsmarknaden.

Fallet kan beskrivas med en 30-årig man som vistats i anstalt någon gång under 8 av de ll åren. Medelanstaltstiden w; är 158 dagar/år. Han har 3 poängår under 1967-1981 och medel- “- _ poängen är 0,66.

“ i i

sou 1984:87 327

g Bilagg,

Här görs antagandet att han fram till ålderspension vistas i anstalt helt eller delvis under 21 år. Fram till ålderspen- 15 *\ sion intjänar han totalt 12 poängår. Medelpoängen under de bästa åren blir 0,77.

Med dagens regler skulle utges endast pensionstillskott och KBT på 16 656 kronor/år. Efter beräkning av pensionsgrundande inkomster med marknadsanpassad lön blir\ATP 21 299 kronor/âr. Skillnaden blir således 4 643 kronor.

Typfall S gäller en något äldre person som efter ganska många år i förvärvslivet döms till anstaltsvistelse. Han antas fortsätta sin kriminella verksamhet med endast enstaka perioder i arbetslivet.

Det här fallet kan åskådliggöras med en 40-årig man som vistats i anstalt någon gång under 2 år 1971-1981. Dessförinnan hade han intjänat 16 poängår av 22 möjliga. Medelpoängen under perioden 1960-1981 var 2,80.

Enligt antagandet kommer denne person att vistas i anstalt helt eller delvis under 15 av de 25 åren som är kvar till ålderspensionen. Han kommer att intjäna ytterligare 7 pensionsår med en medelpoäng på 2,96.

ATP blir i detta fall med nuvarande regler 37 455 kronor/år. Efter ATP 48851 . beräkning av marknadsanpassad lön skulle bli 11 396 beror — * kronor/år. Den stora ökningen av ATP, kronor, på att en marknadsanpassad lön i detta fall skulle ge fullt an- V tal pensionsår.

6 avser en något äldre person som arbetat varje år tja Typfall fram till sin kriminella debut. Han antas fortsätta sin kri- « minella verksamhet fram till ålderspensioneringen.

Fallet kan exemplifieras med en 45-årig man som vistats i anstalt någon gång under 3 av de ll åren. Medelanstaltstiden var 152 dagar/år. Före anstaltsvistelsen hade han intjänat 22 poängår av 22 möjliga. Medelpensionspoängen var 4,46.

Fram till ålderspensioneringen antar vi att han vistas i anstalt helt eller delvis under 10 år. Pensionspoäng intjänas under ytterligare 8 år.

Denne person får fullt antal poängår med nuvarande regler och medelpoängen under de 15 bästa åren blir 5,32. ATP utgår då med 64 798 kronor/år. En beräkning av pensionsgrundande inkomster med marknadsanpassad lön ger ett oförändrat belopp.

7 gäller en yngre person med långa anstaltstider som Typfall inte fortsätter sin kriminella verksamhet. Han återgår till förvärvslivet efter anstaltsvistelse.

Hñågrrestbnävuárénnfrqmitiit.álåefspénsfonéringén

åntar vi

J fhan varje år intjänár pqnsiohspdäng. och att medelpoäng-

för män i riket.

‘QB mo svarar genomsnittet ’.A

r._§t nuvarande regler blir ATP 46 284 kronor/år och förblir

;”sámma5även efter beräkning av poäng med marknadsanpassad än..

som döms till några års anstaltsvistelse. Därefter åter-

nan till förvårvslivet.

tzé ?kan illusteras med den 45-årige man som refererades

Ypfall 6.

çnna_gáng antar vi att han inte får någon mer vistelsetid

stalf. Fram till álderspensioneringen intjänar han yt- 20 år med \

gage pensionspoäng.

4 héiler i detta fall påverkas ATP av anstaltstiden. ATP

både och efter beräkning 64 798 kronor/är. före

SOU 1984 v 0 87 329

Bilaga

:vx

mocwucwm

vmmma

.nmvaw

m M n m mmr-1-—¢IlIII

mv mm mm om mm ma an r—I

M »ma mnv

MO

umuww wmmm

mmhma

COHQMHSU

r-l r-l I

amma

USM

muammucfl

I I Iv-i

xwm

(\l!‘v-I N\o.—:ooH Nl\m N m

Eom .mmm m H

x ma «M mn

»op

‘magma

2 nmmfi

amma v 0 H KO

x NH um

mmammcmw

:H

mama

ma»

E

vmuuasum

m l\\lV‘ ILnmNr\I t\m.—4.—oI

M mm ca Hm

® M o oOr ONO’)-—lI(\l|

vmnom

Haag

(3 m .-4 Nm

»mm «mm mha

Hbam

mcomuwm

maa

vmcma

mmlmm

mmm mmq Hmm mwa wma

Mmmm

um:umuHmum:mm@uwHm:«EHHm

Z

wwocwucwm

|Lfir-If’) Lr)(\lr-I

mm om ma

M HHH

mcwøwuuwmuum

ovum

|(\J |r—lr-4:-lr—i® l

nmcomanm

Hama

coo

amuumHaaHsHux

M

umcH nfiuma

H.H ©0303 ›m.-c r-l

E mm

uwvmcwe umwmcwe uwvmcwe novmcwe nwvmcws uwwmcme nwwmcwe nwvmcwe

Hamnmummmfiflm

vmcwe nmømcwe nwømcwe

uw um um gm um um um um um um um

mEE5m nmaamx

r-I\l() fi‘lD\.D l\®O’\Or—-4 v-l(\l(’)fl‘l!‘l \Ol\® ONOr-l n-Iø-l ø-lr-l

3 ‘

: 336 Bilaga 1 +

sou 19e4§e7

Bilagetabell 1.2 Kriminalvárdsanstalterna: avgängna 1975- 1981

Kategori 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Till fängelse dömda:

‘3_ , frigivna ef-

ter full tid 7625 7317 6763 7408 7644 7985 8526 E 9 I villkorligt . ‘ 1 2 frigivna 2458 2564 2772 3012 3296 3909 4328

Överförda till . . vård utom an? ;_.. staltz 3 internerade 249 235 164 203 173 178 108

ungdomsfängelseelever 187 151 130 100 59 21 1 Dömda till skyddstillsyn med anstalts- 685 709 644 488 415 40 behandling

Källa: Kriminalvården 1981 1 Inkluderar internerade som efter den 1 juli överförts till vård utom anstalt

áilagetabell 2.1 Lönebelopp 1971-1982

fåncelw M6

Antal seår 1- 3 4- 6 7-11 Summa Antal (n) Medeltal anstaltsår

.Bi1agetabe11 3.2 Fångar med medellång resp lång viste séüi

i anstalt fördelade efter ålder oth:e$aR$ antal dagar i anstalt under perioden 197

t“ « 1981. uttryckt i år. Procent-

Summa antal Medellång vistelsetid, Lång vistelsetidg

i an- ålder ålder › dagar Q stalt 1971- 30-39 40—— 16-29 40 H 16-29 30-39» 1981. Ut- tryckt i år

Medelantal anstaltsâr, ca 2 2,75 3,75 3,75 5

3 332 Bilaga

Bilagetabell 4.1 Fångar med medellång resp lång vistelsetid i anstalt fördelade efter ålder och antal poängår under perioden 1971-1981. Procent

Medelantal poängår 3,99 4,90 (5.33) 3,14 2,60 (2,33)

Bilagetabell 5.1 Fångar med medellång vistelsetid i anstalt fördelade efter medelanstaltstid och medelpensionspoäng. Efter beräkning av poäng med marknadsanpassad lön 1971-1981. Procent

Medelpen- Medelanstaltstid (månader) totalt per år sionspoäng 1971-1981

eçter bera5 3 3 6 6 9 12

av - - 3 9 ning poang med marknadsanpassad lön 0 _ _ _ -

sionspoäng

uedáiben- *iaeåaelxshscåráátie táxâiaqâeám n; par

1971-1931 «i .

siöxiápoängi* 1 . V

efter béräk- . V __ 6‘ 9:

., 3

__ ning av poäng ed marknadsanpassad lön - 0 (14) - (28) 0,01e0,99 1,004l,99 (57) (67) 2,00- (29) (5) Suma 100 . 100 Antal (n) 7 » ,18 Medelpensionspoäng (1,52)

u

. ..H

umuuuqw

wøHo4

uimwnun

..» ,.H

H

...øm-How

›c.o

w

m~-mH

H

vw mH

amma

ooH HmH

ov.o

ø«uøwHmuma

Anuoe

mH

Hm. ooH

Hmm.

unmumcm

HmH. .wH. .

Hm.o

mmuom

H H

H ow «H NH om

ooH

.

oo~-HoH

mH.o

»ammo

w:«HHouoE.vuE

u:mooum..HmmHuHmH

m~-mH

a

ow mH NH Hm

ooH .

›e.o

A::o«

H m H

Hmucø.so0

um mm

ooH

V

m».o

«macaw mmpom

. .

ooH

nu mw.

umnHm

.mo.o.

Hmm

amma

ooH›H mm-mH

H H H

uw.Qmmu

hv om mH

moH

ooH_

nwuuw

uw

V

mv.”

Anuov

mcmbmwcowm

m

nu HH mH mm .HH

HHV ooH

uamumam

mmHH»emm.H

oøøHmv

.

mm.H

mm-cm

m m

Hm MH HH mm

. H H ooH mha

y.

mmm mm.o

Mumma m~-mH

. n H

«H HH mH

o oH., ooH mmq

.

g .

HHmnmuwmmHHm

Ha.

nawaamvmz mcmommcowm

M um

Imaowmcom mm.c-HoHo mm.Huoo.H V:mm.muoo.m mm.myøo›m

.

mcmom

.

mmm» use.. «seam Hausa

- o

.

mmevwmmmmm

L.

x .

iwoawrwm

«axe

.;_øawV

“va

.

uanumaa

m°.q

N

uemm

.u

.unna

va eo

con

masa

M

um

Alice

coa

»H

.øm. Ana.

L

c«u0m~wpww

-.o

mmuom

mm0u.u~wum:m

M

ma wa

os. ooa

mc.a

oomaaoa mmoma

_ooH

HH

.m.

.Hm.

mama

w

.om.o.

\m

ummøv Allow

ocg

uaoooum

Aso. Aha. Ana.

v0E.uømcwu

m¢.o

Hwucm mmuom

m m

mu ha mm

ocg

om.oV

nu

Hmm

.ammaaanma

:oo

oeaua mmaoa

.wa

ooa

“mm. .m~. ^mHv

away

um

umøam ma.“

Alice

um av ha vn

ooa

NH NH

amwauemm

. ha.

umuwo mmou umøumnm um.qA

mmuo

M F .m

. mm ha ma oo .na

A m H

hN.H

Hanna

a

m~-o~

vn ha ma ma .nä mm

o oem

q.m.aHonmummuH«m

Imaowmcwm

HW

.:.Lamun

mm.caHo.

mnwommcmmm,

am.mroo.m mm.m»oo.m

mm.u›oo.H_ ncmaawemz,

mcwom msssm

.

amma. uoo.q.

o o

y W _ y

. ,

. . 336 B i 1 a 9 a ,S w .IL OJ 8 4 :87 .-

.

Imcowwcmm ucwooum

mm.H

nnmw

Allow

v v H

Av mm mA Hm

ooH

mH.H

uHmumcm

uEmm

mmuom

o H

mv mm HH

ooH maa

.HmmH|HnmH

um .

Hm.H

H

QTSN mm-mA

v H

mm mv ma

mmwn

ooH HwH

:ma «m.o

oHammHwumH

Allow

mA

Amy ooH

Amvy AAmy Away AmAy

uHmumcm q›.o

mmuom

H

Ummmmmcmmwmcxnme

H mm Hm mA NH om

ooH

m:mHHmnoe

ummmw

03-::

›m.o

mm-oA

m H

om mm «H ma Hm

ooH

Hmucm

om.o

Allow

ams

v

wa NH mm

G05 ooH

coo

ummcmw

HH.H

mmuom

m m

mm om mm ma mo

ooH

mcflcxmuwn

uw©Hw

um

Mmm m›.o

2:; mmImH

N

nw ma Hm vH

ooH moH

mmmu

uwuwm

aw

umuww

m«.m

Allow

m

mm nH HH ma mm mn

ooH

mmHHuamm w©mHmv mamom uHmumcm

am.H

mmuom

m m

Hm ma NH mm

H ooH mmm

m.m mm.o

Mamma m~-mH

n H

vv ma ha ma

o ooH omv

HHwnmuwmmHHm

-wo

-gmuon

UOE A:y

mcmoamcoHm

m

Iwcoamcwm Imbmcxume ømmmmmcm mm.o-Ho.o mm.H:oo.H mm.m-oo.m mm.m-oo.m ucmmHm©mE

?mom mew: mcmom voo.v massa Amucm

you E.: o

mH.xHmz

. H

SOU 1984 8 _./ B i ul. .a a .3 3 7

g

ucmuoum

uwøumw

mm.H

am:oHmcwm

Allow

v v H

av mm mH vm

ooH

mH.H

uamumsm

mmuom

w H

mv mm HH

ooH mmH

»Emm

.HmmH:HmH mwm:Hom

Hm.H

H

um

mm-oH

v H

mm mv ma

ooH “ma

amma :wa «m.o

©HummHwumH

Allov

mH

Amy ooH

.Nav AHNV Away .wHv

uHmumcm

«H.o

vmmmmmcmmnmcxnme

mmnom

H

mm um ma NH om

ooH

H

m:mHHm©mE

ooNuHoH

Ha.o

mmuma

m H

ummmw

om mm «H ma Hm

ooH

om.o

Allow

UmE

w

Hmucm

vw mm

nos

NH

ooH

ummcmm

HH.H

mmnom

coo

m m

mcwcxmuwn

mm om mm ma mo

ooH

uw©Hw

um

How mH.o

ooH:H mmuoa

N

mv ma Hm «H

ooH med

amma

Hm

umumo

uwuwm

mqxm

Allow

m

mm HH HH ma om NH

ooH

mmHHuEmm mcmom uHmumcm

wwmH mm.H

mmuom

\ w m

Hm ma »H mm

H ooH mum

m.m mm.o

ummmo

› H

mmumñ

,

«H wa nH mH

o ooH omv

HHmnmummmHHm

uxmgmn

-mo øwå Ha.

nmwmcxume mcwommaoqm

m

umcoHm:mm mcmom mcmom wmmmmmcm mm.o-Ho.o mm.Hnoo.H mm.m-oo.m mm.m|oo.m ncmmawøoz

uwu mcH: -oo.¢ msesm Hmu:

ana o

.

q w m ,

A

B .1 1 a 9 a W 1 9 8 4. :87

om.H

Allow

m H H

mvmamvuww

mm om mv ow

ocg

mcwommcoflmcmm .HmmHlHnmH

mm.H

mmlom

m m H

en ww om

oofi avd

uamumcm momlsm

mm.H

usmw mmuma

m w

.saa

wfl mm om wm

goa

wm.o

H

um

Allow

wa

goa

Ammo Ammo ÅNHV

wmmmmmcmmumcxume

mmmu

wHuwmHmumfl

mm.o

mmlom

m m

av mm wa om

ooa

uamumcm

mm.o

03-::

ooa

mmlofl

HH

Awwo Amvv

Amy

mama

H

A~n.oo

wme o

ummmu Allow

woe ocg

Ago. .hav Anao

_

mcwom

.

ummcmw

mm.o

Hmucm mmlom

w w

mo ma ma mm

m ooa

um o›.o

now :U0 ma

2:; mmlofi

ooa

mcwcxwuon

.mv

Ammo .m~.

mmou

um

uwwaw ma.H

Allow

mv wm

mmaauamw

NH »H pa NH

oofl

ucmooum uamumcm

uwuwm uwumm om.o

mmlom

m n m

mm ma ma mm

H ooa

m.m pm.”

ummmm mmlofi

H

wm »H ma ma HH mm

o con

lxmumn

-mm Uwe .g.

Hamnmummmaflm umvmcxums

m

lmcowmcmm cmmmmmcm mm.Hloo.H mcmommcoflm

.

mcmom mcmom mm.olHo.o mm.m-oo.m mm.mloo.m meesm Hausa ncomamøwz

um» maa: :ma o loo.w

Statens utredningar

offentliga 1984

Kronologisk förteckning

. Socialaaspekterpå regionalplanering.l. 51. Datataknikoch industriellförnyelse.l. . värdepappersmarknaden.Fi. 52. Svensksydafrikapolitik.Ud. . Domstolaroch eko-brott.Ju. 53. Föreningarnasradio.U. Långtidsutredningen.LU84.Huvudrapport.Fi. . Tvångsmedel- Anonymitet- Integritet.Ju.

Søeøsmçnpun-

Sektorstudier.LU 84.BilagadelI. Fi. 55. l rätt riktning.A. . Särskildastudier, LU84.Bilagedel2. Fi. 56. Folkråtteni krig. Fö. Långtidsutredningen.LU 84.Bilagedel3. Fi. 57. Kommunernai totalförsvaret.Fö. . Näringstillstånd.Ju. . lnvandrar-och minoritetspolitiken.A. . Förslagtill lag om Kooperativaföreningar.l. 59. Näringsförbud.Ju. Kompletterandemotstándsformer.F6. . Generellpermutationavdonationsbestämmelser.Fi. _ . Rösträttoch medborgarskap.Ju. 61. l stället för kärnkraft.l. . Rösträttoch medborgarskap,Bilaga.Ju. 62. Med sikte på nedrustning.Ud.

Uibidkl-‘

. Samordnadnarkotikapolitik.S. 63. Homosexuellaoch samhället.S. . RF10:5.Ju. . Psykiatrin,tvångetoch rättssäkerheten.S. ..._._.__ . Ekonomiskbrottsligheti Sverige.Bakgrund,övervägande, 65. Via satelitoch kabel.U. åtgärder.Ju. 66. Denallmännarättshjälpen.Ju. 16. Förvärvi god tro. Ju. 67. Cancer-orsaker-förebyggande m.m. S. 17. Sverigesinternationellatransporter.K. . Samordnadsamhällsinformation.C. 18. Arbetsmarknadsstriden|. A. 69. Säkerelförsörjning.I. 19. Arbetsmarknadsstridenll. A. 70. Staketmetodeu.Fi. 20. Datoreroch arbetslivatsförändring.A. 71. Värnplikteni framtiden.Fö. 21. Förenkladsjälvdeklaration.Fi. 72. Fastighetsbildning3. Plangenomförandegenom inlösen- _ 22. Panträtt.Ju. förrättning.Ju. 23. Folkbiblioteki Sverige.U. 73. Patientjournalen.S. 24. Enbättre informationom kemiskaprodukter.Jo. 74. Regionalutvecklingoch mellanregionalutjämning.l. 25. Ny konsumentköplag,Ju. 75. Församlingarnaom framtiden.C. 26. Ny Banklagstiftning.Del 1. Bankrörelselag.Fi. 76. Samordnadkärnavfallshantering.l. 27. Ny Banklagstiftning.Del 2. Bankaktiebolagslag.Fi. 77. Kemikaliekontroll.Jo. 28. Ny Banklagstifming.Del 3. Sparbankslag.Fi. 78. Bo på egnavillkor. Bo. 29. Ny Banklagstiftning.Del4. Föreningsbankslag. Fi. 79. Dödsbegreppet.S. . LÅS MERA!u. . Dödsbegreppet.Bilagor.S. 31. Arbetsmarknadspolitikunderomprövning.A. 81. “Hjärndöd” Psykologiskaaspekter.S. 32. Nyaalternativtill frihetsstraff. Ju. . Apoteksbolagetmot år 2000.S. 33. Handlamedtjänster. Ud. . Folkstyreti kommunernaMedverkan- Delaktighet- An- . Bostadskomméuéudelbetänkande.Sammanfattning.Bo. svar. C. 35. Bostadskommitténsdelbetänkande.Del 1.Bo. . Lokaltfolkstyregenombrukarmedverkan.C. . Bostadskommitténs*elbetänkande Del2. Bo. 85. Handelsagenturoch kommission.Ju. 37. Rullandefastighetstaxeringm m Del 1. Fi. 86. Jordbruks-och livsmedelspolitik.Jo. . Rullandefastighetstaxeringm m Del2. Fi. 87. Marknadsanpassad lön till intagnasom utfört arbetei Kri- ~ . Hälso-och sjukvårdinför90-talet.(HS90)Huvudrapport.S. minalvårdsanstalt.Ju. . Hälsopolitiskamål och behovsbaseradplanering.Underlagsstudie.S. 41. Hälsopolitiskamål och behovsbaseradplanering.Huvudbilaga l-3 Huvudbilagal: Faktaom ohälsanssocialaoch yrkesmässigafördelningi Sverige,Huvudbilaga2: Arbetsmiljö, yrke,utnyttjandeav slutenvård, Huvudbilaga3: Den jämlika sjukvården?S. 42. Att förebygga skador - ett hälsopolitiskthandlingsprogram. Underlagsstudia.S. 43. Att förebyggahjärt- och kärlsjukdom- ett hälsopolitiskt handlingsprogram.Underlagsstudie.S. . Hâlsopolitiki samhällsplaneringen—— Boendemiljö- Arbetsmiljö - Arbetslöshet- Kost.Underlagsstudie.S. . invandrarnai hälso-och sjukvården.Underlagsstudie.S. . Primärvårdansuppgifter i det förebyggandearbetet. Underlagsstudie.S. . Primärvårdensuppgifter i det förebyggandearbetet. Huvudbilaga:Hälsoupplysning.S. . Länssjukvården- möjlighetertill förändring. Underlagsstudie. S. . Hälsa - vård - Samhällsek -mi - Sysselsättning.Expertrapport.S. . Personalför framtidenshälso-ochsjukvård.Underlagsstudie. S.

utredningar

Statens

offentliga 1984

I

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Komrnunikationsdepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och Sveriges internationella transporter. [17] eko-brott. [3] 2. Näringstillstånd. [8] 3. Ekonomisk brottslighet iSvariga. Bakgrund. övervägande, åtgärder. [15]

1983års rösträttskommitté. L Rösträtt och medborgarskap. Finansdepartementet

(1112. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] Vardepappersmarknadert l2l RF10:5.[14] Långtidsutredningen. 1. Långtidsutredningen. LU 84. Huvucd- ;öwâw i god Q [[5] rapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84.Bilagedel 1.[5] 3. Särskildda Panträtt. [22] studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutredningen. LU 8-34. Ny konsumentköplag. [25 35539959] 3- [7]

Nya alternativ till frihetsstlraff. [32] F5°"3d 5i5V¢[°3'3'i°“- [2]] 4

Tvgngsmede] _ Anonymjget _ [fuegynet [54] Banklagsutredningen. I. Ny Banklagstiftning. Del 1.Bankr6ree!~ Nafmgsfa]-bud‘ [59] selag. [26]2. Ny banklagstiftning, Del 2. Bankaktiebolagslagenn, De aumänna ,5sh]ä|pen_ [55] [27] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sperbenkslag. [28] 4. my Fastighetsbildning 3. Plangenomförande genom inlösenförrätt- bak]39$"""9 De 4 F°°"95b°"k5'a9- [29] ning_ [72] Fastighetstaxeringskommittén.41, Rullande fastighetstaxerinng H delsagentur och kommission. [85] m m Dal 1. [37]2. Rullande fastighatstakenng m m Del 2. [388] Marknadsanpessad lön till intagna som utfört arbete i kriminal- G°ee P"‘“"“°" SV d°a°"5b°53mm°]5°- [m] vårdsanstau_ [37] Staketmetoduu. [70]

. Utbildningsdepartementet

Utk°5d°E°t°m°t°t Folkbibliotek i Sverige. [23]

Handla med tjanster. [33] k dfk lk. 2 LÄS MERA! [30] -- « -

fIl‘:::ik: ::.:¢:;:;m‘5 p 9 [L2, m!

Via setelit och kabel. [65]

Försvarsdepartementet Jordbruksdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10] En bättre information om kemiska produkter, [24] Folkråtten i krig. [56] Kemikaliekontroll. [77] Kommunerna i totalförsvaret. [57] Jordbruks- och Iivsmedelspolitik, [86] Värnplikten i framtiden. [71]

Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden l. [18]2.Arbetets- Samordnad narkotikepolitik. [13] merknadsstriden ll. [19] Hälso- och sjukvård inför 90-talet. (HS 90) Datorer och arbetslivets förändring. [20] 1.Hälso- och sjukvård inför 90-talet, (HS 90] Huvudrapport. [39] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] 2. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. underlags- l rätt riktning. [55] studie. [40]3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. lnvandrar- och minoritetspolitiken. [58]

Huvudbilaga 1-3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbets- Bostadsdepanementet mina Wka ”mmjande avSune Vård Huvudbilaga 3: De mm Bostadskommittén. 1. Bostadskommittens deibetänkaindda. “k” sjukvåmen? [n] 4‘ A“ ffiwbygga skam” _ en hä]s°p° “S” °d""9$P°9°'“- Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommitténs delbetänkamdde › ”“°9“‘““°~ [42]5- A“ “°°Y99 Del 1. [35]3. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. [sis] hjärt- och kärlsjukdom — ett halsopolitiskt handlingsprogram. - Bo på egna vmkor‘ [78] Underlagsstudie. [43] 6. Hälsopolitik i samhällsplaneringen Boendemiljö - Arbetsmiljö —— Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie. [44] 7. invandrarna i hälso- och sjukvården. Under- |ndustridepartementet Iagsstudie. [45]8. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande s°c;a|3 aspgkqer på regiong] pmngring_ [1] arbetet. Underlagsstudie. [46]9, Primärvårdens uppgifter i det Förgag [in [gg om Kooperativ; föreningar. [9] förebvgsande arbetet Huvudbilaga: Hälsoupplvsninst [47] 10- Datateknik och industriell förnyelse. [51] Lânssjukvärden - möjligheter till förändring. Underlagsstudie. | 5|ä||e| fö; kämkrah_ [51] [48] ll. Hälsa - vård - Samhällsekonomi - Sysselsättning - säkey ejförsörjngng, [59] EXP5|¢|’3PD°“- [49]‘2~ P°5°3 75f°'““d95 h55° 99hSil-V Regional utveckling och mellanregional utjämning. [74] Våfd- Ud°3955‘Udi9« [50] Samordnad kärnavfallshantering. [76] Homosexuella och samhället. [63] Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. [64] Cancer-orsaker-förebyggande m.m. [67] ciVd°P3t°m9nt9t Patientjournslen. [73] Samordnad samhällsinformation. [68] Utredningen om dödsbegreppet. 1. Dödsbegreppet. [79] 2. Församlinsama 0‘ f3““d°“' [75] Dödsbegmppeg_ gijagm_ [30]3. mg,-nd5d~ psykogogiska aspek. 1983års demokratiberedning. 1.Folkstyret i kommunerna Mledad- [en [31] verkan - Delaktighet - Ansvar. [83]2. Lokalt folkstyre gemorom - Apoteksbolaget mot år 2000. [82] bUka“°dV9"k3"~ [34]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

KufáüL. a] ec““

1984 ~I2— [g §TQçKHoLM

Liber

V .. *:——-..

KUNGL. BIBL_ ISBN 91-38-08557-77

Allmänna

Förlaget

1984 -12- 12 ISSN 0375-25OX

ST_(_3Q£HOLM